Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:47

Torsdagen den 23 mars

Kl. 11.00

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

§ 1 Justerades protokollen för den 15 innevarunde månad.

§ 2 Utrikes- och handelspolitisk debatt

Herr tulmunnen lämnude ordet till herr utrikesministern WICKMAN, som frumförde det i Kungl. Muj:ts skrivelse nr 65 avsedda meddelandet rörunde Sveriges utrikes- och handelspolitik, så lydande:

Herr talmun! Sveriges utrikespolitik skull tjänu syftet utt tryggu vårt nutionellu oberoende och våru möjligheter till fortsutt utveckling i frihet. Neutrulitetspolitiken är det främstu medlet för utt nå dettu mål. Ätt svenskurnu befruktar neutrulitetspolitiken som den självkluru huvudlinjen för svensk utrikespolitik utgör den sturkuste guruntin för utt den kommer utt fullföHus. Det undunröjer grunden för spekulutioner från omvärlden om en förändring uv dennu huvudlinje.

Neutruliteten är ett begrepp som hur sin formellu tillämpning i krig. Det är en primär uppgift för den svensku utrikespolitiken i fredstid utt göru det möjligt för Sverige utt upprätthållu neutruliteten i händelse uv krig i vår del uv världen. Beteckningen neutrulitetspolitik tjänur syftet utt för omväriden demonstreru vår uvsikt utt upprätthållu neutrulitet i händelse av krig.

En nödvändig förutsättning för neutralitetspolitiken är alliansfrihet. Alliansfriheten innebär att Sverige undviker åtaganden mot andra stater som automatiskt skulle dra in landet i en väpnad konflikt. En föHd därav blir ocksä att Sverige måste uvstå från utt förberedu militärhjälp från utomstående mukter i händelse uv väpnat angrepp mot lundet. Detta förhållande ställer sumtidigt kruv på utt Sverige upprätthäller ett sturkt försvur. Den svensku utrikes- och försvurspolitiken förhindrar att Sverige blir ett militärt vakuum som kunde förunledu muktblocken till en kupplöpning om kontroll uv svenskt territorium.

Liku väl som för ulliunsunslutnu stuter måste det vuru en strävun för neutrulu stuter utt den vuldu utrikespolitisku linjen uv omvärlden uppfuttus som trovärdig. Förre utrikesministerns uttulunde härom i ett anförande år 1965 gäller alltjämt:

"Vi måste i ord och handling göru klurt, utt vår avsikt är att i händelse av krig använda vär i fredstid bibehållna handlingsfrihet till att hävda vår neutralitet. Vi får inte ge stormakternu någon grund för misstunkur utt svenskt territorium kun ställus till en unnun mukts förfogunde och bUdu utgängsbus för ett ungrepp. Utrikespolitikens utformning får icke skupu vure sig misstro hos den enu stormukten eller förväntningur hos den undru. Mun måste kunnu litu på den politik vi valt. I detta hänseende syftar alltså vär utrikespolitik till utt vinnu och bibehålla stormakternas förtroende."

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Det är utifrån denna uUmännu målsättning som den svensku utrikespolitiken successivt utformus.

Mun kun inte hävdu oberoendets och hundlingsfrihetens linje genom isolering frän en värld, där stuternus inbördes beroende är i ständig tUlväxt. Internutionellt sumurbete är ett gmndläggunde nutionellt intresse. Sverige hur också under helu efterkrigstiden vurit en uktiv purt i det internutionellu sumurbetet på både nordisk, europeisk och globul nivä.

En växunde delaktighet i detta samarbete får självfallet inte ges sådanu former eller medföru sådunu bindningur utt möjligheternu utt bevuru neutrulitet i händelse uv krig blir illusorisku.

De grundläggunde elementen i Nordens säkerhetspolitisku situution kvurstår oförändrude. Den bulunserude situution som råder i Norden förstärks uv utt de nordisku stuternu hyser respekt och förståelse för varandras säkerhetspohtiska lösningar. Detta underlättar för dem att genomföru var och en sin utrikespolitiska linje.

De nordiska länderna hur i sinu förhandlingar med den europeisku ekonomisku gemenskupen, EEC, eftersträvut skildu murknudslösningun Riskernu för utt dessu skillnader kun komma att bromsa vidareutvecklingen av det nordiska ekonomisku sumurbetet skull självfallet inte underskattas. Det finns emellertid skäl utt slå fust utt utsiktemu till ett fortsatt nära sumurbete inte behöver bedömus negutivt. Den fortgående integrutionen med åtföHande koncentrutionstendenser utsätt-er de nordisku ländernu i Europus periferi, medlemmur uv EEC eUer ej, för likurtude problem. Det borde därför finnus förutsättningur för en fördjupud sumverkun mellun de nordisku regeringarna för att lösa gemensummu problem. Svensku regeringen hur inför Nordisku rådet lugt frum förslag om konkreta handlingsprogram i sådan riktning. Frumgång för dessu kräver utt sumtligu regeringur är bereddu utt unslå tUlräckligu resurser för ändumålet.

Den muktpolitisku situutionen i Europu präglus ulltjämt av de två mot vurundru stående militärulliunsernu, inom vilku supermakterna Förenta staterna och Sovjetunionen hur ett dominerunde inflytunde. Sumtidigt som rustningsnivån är hög kurukteriserus läget uv en maktpolitisk buluns. Dennu buluns är betingud uv utt vurderu supermuktens militäru styrku är sådun utt tilltron tUl vedergällningsförmågun upprätthälls. Styrkebalansen underbyggs av supermakternas klart demonstrerade viHu utt elimineru konfliktunledningur, utt befästu den egna maktsfären och respekteru motpurtens.

Det innebär ingu överord om mun säger utt regeringen Brandts politik gentemot Östtysklund och Östeuropu innebär synnerligen viktigu bidrug tUl en ökud uvspänning i vår världsdel. Genom dennu politik och det gensvur den mött i Östeuropu föreligger för första gången en verklig möjlighet att eliminera tvisteämnen i vår världsdel som under mer än 25 år vurit en källu tUl starka motsättningar mellan öst och väst.

Den västtysku regeringens politik kun, som frumhölls i förru årets regeringsdeklurution, sägus innefatta födunde element; fördrugen med Sovjetunionen och Polen, förhundlingurnu med Östtysklund om relutionernu mellun de bådu tysku stuternu och slutligen den överenskommelse om Berlin, i vilken Förbundsrepubliken visserligen inte själv deltugit men

vilken likväl står i ett näru sumbund med regeringen Brundts östpolitik. Fördrugen med Sovjetunionen och Polen undertecknudes i uugusti respektive december 1970. De innebär utt Förbundsrepubliken erkänner de fuktiskt existerunde gränsernus okränkburhet i Europu. De innebär också utt purternu förbinder sig utt uvstå från att tiUgripa våld. De bådu uvtulen väntur ännu på utt rutificerus. Rutificeringsproceduren i den västtyska förbundsdugen inleddes inte förrän i januuri i år, vilket berott på att den västtyska regeringen sett sig föranlåten att redan från bödan koppla ihop ratifikationen med en uppgörelse i Berlinfrågan.

Efter mer än halvtannat års förhandUngar undertecknades - men icke slutgiltigt — i september förra året en överenskommelse om Berlin mellan de tre västmakterna och Sovjet. Därmed hade för första gången efter krigsslutet uppnåtts en omfattande fördragsmässig reglering av ett stort untul frågor, som dittills vållut komplikationer. Överenskommelsen syftude tUl att förebygga nyu kriser i Västberlin och dess tillfurtsvägar sumtidigt som vissa lättnuder införs, när det gäller västberlinurnus möjligheter utt besöku Östberlin och Östtysklund. Resultutet innebär otviveluktigt en betydunde frumgång för de förhundlunde purternu - få frågor torde vuru så politiskt komplexu och luddude som denna.

Sedan överenskommelsen undertecknats vidtog förhundlingur om dess tUlämpning i vissu hänseenden. Förhundlingurnu som ägde rum dels mellun de två tyska stuternu, dels mellun DDR och Västberlins senut, kunde slutförus i decemben Den västtysku regeringen unsåg sig därmed kunnu underställu förbundsdugen de bådu fördrugen med Sovjetunionen och Polen. Rutifikutionsproceduren pågår för närvurunde i förbundsdugen och utgången uvvaktus med utomordentligt stort intresse. Regeringens mujoritet i förbundsdugen är ytteriigt knupp och opposUionens deklurerude politik är att röstu emot rutifikutionsförslugen. Svensku regeringen hur under fleru år inför den årligu utrikesdebutten huft uniedning uttulu vilku storu förhoppningur den fäster vid regeringen Brundt/Scheels östpolitik. Den svensku regeringen skuUe unse det innebäru ett uUvurligt bukslug för de mångårigu strävundenu till ökud uvspänning i Europu om fördrugen fälls. Alla purter skulle förlora på en sådan utveckling. Ratificering av de båda fördragen skulle innebära en förbättring uv relutionernu mellun Förbundsrepubliken Tyskland och Sovjetunionen respektive Polen och därmed bli uv betydelse för öst-vustrelutionernu i Europu över huvud. Den skulle sunnolikt även föHus uv en fortsutt normulisering uv Förbundsrepublikens förbindelser med undru stuter i Östeuropu. Vidure torde ratificeringen vuru en förutsättning för utt uvtulskomplexet om Berlin skall träda i kraft, eftersom Sovjetunionen sammankopplat undertecknandet av fyrmaktsuppgörelsens slutprotokoll med det slutliga antugundet av Moskvufördruget. Därest fördragen icke rutificerus kun dettu också få negutivu konsekvenser för de förhandlingar mellan de båda tyska staterna, som skall leda fram till en överenskommelse om deras relationer med varandra, en överenskommelse som även avses bilda gmndvalen för bådas intagande som medlemmar i Förentu nationernu.

Fördragens ratificering måste alltså enligt regeringens bedömning tillmätas mycket stor betydelse för en fortsatt ostörd avspänning i Europa.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

I januari i år undertecknades i Bryssel uvtulen om Storbritunniens, Dunmurks, Norges och Irlunds medlemskup i EEC. Därmed står mer än tio års strävunden utt utvidgu Gemenskupen mycket näru sitt mål. Rutifikutionsproceduren pågår nu i de fyra kandidatländerna.

Denna utvidgning av murknuden och de neutrulu ländernas frihandelsavtal innebär att den uppdelning av Västeuropa i handelsblock som ägde mm i slutet av 1950-talet nu håller på utt uvlägsnus. Västeuropus betydelse för världsekonomins utveckling kommer härigenom utt ytterligure öku. Purullellt med EEC:s ökude ekonomisku mukt och unsvur växer ett nytt poHtiskt element frum i Europu genom det västeuropeisku utrikespolitisku sumurbetet. Regelbundnu konsultutioner i utrikespolitisku frågor har påböriuts mellan Gemenskapens medlemsländer och kandidatländerna. Gemensamma politiska ställningstaganden till olika internutionellu problem eftersträvus. En toppkonferens, bl. a. syftunde tiU en vidureutveckling uv dettu sumurbete, förbereds till hösten dettu år. I föriängningen uv EEC-ländernas politiska samarbete kan man skönja möjligheten av en framtida militär samverkan. Ledande politiker, såväl i Storbritannien som bland De sex, har uttalat sig i sådun riktning.

Det är regeringens övertygelse utt den svensku neutrulitetspolitiken, stödd UV ett sturkt försvur, i sitt nordisku summunhung utgjort och utgör ett positivt bidrag till den rådunde stubiliteten i Europu. Detta har också flerfaldiga gånger uttalats av ledande statsmän i öst och väst. En förändring av gmndlinjernu i den svensku utrikespolitiken skulle få svåröverskådligu konsekvenser.

När Sverige sökt en form för sumarbete med EEC, har därför regeringens målsättning varit gmndad pä en oförändrud neutrulitetspo-Utik.

Inför förhundlingurnu med den europeisku ekonomisku gemenskapen har det vurit viktigt utt klurgöru den svensku neutrulitetspolitiken och de gränser som dennu politik sätter för värt deltugande i ett EEC-samarbete. Föreställningen att Sverige kunde systemutiskt sumordnu sitt utrikespolitiska handlande med västmakternas och samtidigt internationellt upprätthålla tilltron till sin neutralitetspolitik är inte realistisk. Sverige måste konsekvent klargöra för omvärlden att den till neutralitet i krig syftande politiken är allvarligt menad och sålunda inte låter sig förenas med uttulude eller underförståddu åtuganden om systematiskt utrikespolitiskt sumurbete eller sumråd med visst muktblock.

Det svensku förhandlingsmålet i de nu pågående förhandlingarnu är utt Sverige skull bli deluktigt i en stubil och friktionsfritt fungerunde tullfri murknud för svensk industri. Sverige försöker på väsentligu punkter uppnå förbättringur i det mundut som ministerrådet fastställt för kommissionens förhundlingur med Sverige.

Det är ännu inte möjligt att unge de lösningur vi kun kommu frum till. I de fortsuttu förhundlingurnu kommer vi utt hävda den grundläggande syn på avtalets innehåll och syfte som vi tidigare redovisut bl. a. i den redogörelse som statsministern lämnude riksdugen den 2 december i dol. Regeringen kommer utt fortsättu förhundlingurnu i näru kontukt med de övriga neutrala länder med vUka vi förhandlar puraUeUt och med vUku vi huft fortlöpunde kontukter under den förstu nyligen uvslutude förhund-

lingsomgången. Sverige kommer utt i fortsättningen liksom tidigure också hållu näru kontakter med de övrigu nordisku ländernu.

Den fortsuttu tidtabellen innebär utt kommissionen nu skull uturbetu en rupport tUl ministerrådet om de förhundlingur som ägt mm. Det kun untus utt kommissionen sumtidigt lägger fram förslug till tilläggsdirektiv för de fortsatta förhandlingarna.

Ministerrådet väntas i maj eUer början av juni utfärda kompletterunde eller modifierude direktiv tiU kommissionen på gmndvul uv dennu rupport. Därefter kommer en ny förhandlingsomgång utt inledas. Från Gemenskapens sida är mun instäUd på utt förhundlingurnu skuU kunnu slutförus före Gemenskupens sommamppehåU. Även den svenska regeringen anser dettu önskvärt för utt så snurt som möjligt skupu klurhet om det svensku näringslivets konkurrensbetingelser på den gemensummu murknuden.

Sveriges nära förbindelser med Västeuropas stater har inte begränsut vårt intresse och vår vida att sumurbetu med stuter i östru Europa. Vi betruktur stuternu i både östru och västru Europu som delur uv en geogrufisk och historisk enhet. Det är en angelägen uppgift för svensk utrikespolitik utt bidru till ett vidgut samarbete inom helu den europeiska stutsgmppen.

Den vUju till sumförstånd och uvspänning som Europus regeringur ådugalagt hur gjort utt möjligheten förbättruts att fä tiU stånd en konferens om säkerhet och sumurbete i Europu med deltugunde uv ullu berörda stater inklusive Förenta staterna och Cunudu.

MeUun Europus stater hur de bUuterulu kontukternu som ett led i förberedelsernu för den europeisku säkerhetskonferensen fortsatt och utveckluts under det gångnu året. Det är inte enbart maktblockens ledunde stuter utun även de mindre stuterna, paktanslutna såväl som alliunsfriu, som deltugit. Självklurt läggs huvudriktningurnu för politiken upp inom rumen för respektive ulliunssystem, men själva det förhållandet utt regeringurnu sumlut sig kring och aktivt utbyter synpunkter om ett samurbetsprojekt uv säkerhetskonferensens karaktär har otvivelaktigt haft en positiv effekt på det politiska klimutet.

Sverige har hittills deltugit i förberedelsearbetet genom bUuterula samtal med ett stort antul europeisku stuter. Vi ser nu frum emot multiluterulu överläggningur senure i år i Helsingfors om förberedelsernu uiför summunkullundet uv konferensen. Huvuduppgiften för dettu urbete är utt så långt möjligt säkerställu utt konferensen blir en frumgång. Ällu berördu stuter bör kunna komma till konferensen med övertygelsen utt den är uv intresse för dem och till nyttu för säkerhet och sumurbete i Europu över huvud.

Konferensen skull behundlu två huvudfrågor; säkerhet och sumurbete. Vud beträffur säkerhetsfrågan bör konferensen enligt svensk uppfuttning fustslå vissu principer för fredlig sumlevnud mellun Europus stuter. Dessa principer bör överensstämmu med de normer som finns nedlagda i FN:s studgu. Efterievnad av principerna förutsätter i första hund existensen uv förtroende mellun stuterna. Dettu skulle stärkus om staterna kunde komma överens om vissu mekunismer för lösning uv tvister. En uppgift för konferensen kunde vuru utt söka upprätta ett orgun, till vilket tvister

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

kunde hänskjutas för förlikning eller skiHedom. Problemen om mstnings-begränsning och nedmstning måste också i någon form behundlus uv konferensen. Detta föder av denna frågas vitala betydelse för att öka säkerheten i Europa. På grund uv nedmstningsurbetets komplicerude kuruktär finns skäl utt förläggu vissa skeden uv förhandlingarna om nedrustning i Europa till ett för ändumålet särskilt upprättut organ, där berörda parter kun få direkt kontukt. Nedrustningsproblemen kun inte lösus vid en konferens och får inte tillåtus blockeru konferensens urbete i övrigt. Viktigt är emellertid utt enighet uppnås om sumbundet mellun säkerhetskonferensen och nedrustningsfrågornu så utt unknytning skupus tUl det i unnun ordning bedrivnu nedmstningsurbetet, främst nedrustningskommittén i Geneve. En sådun unknytning kun ömsesidigt underiättu åtgärder både för regionulu nedrustningsåtgärder för Europu och generellu initiutiv i Geneve.

Den del uv konferensens uppgifter som hänför sig till sumurbetsfrågor-nu bör eftersträvu konkreta och praktiska åtgärder för att utveckla förbindelserna mellun ländernu i Europu och förbättra folkens levnadsvillkor. Samurbetet bör omfuttu ekonomisku, kommersiellu, teknisku, vetenskupligu och kulturellu områden. Det är regeringens uppfuttning utt därvid inte minst de institutionellu möjligheter, som FN:s ekonomisku kommission för Europu, ECE, erbjuder, bör kunnu utnyttjus i unslutning till konferensen. Stuternu måste tu initiutiv till utt öku och breddu kontuktmöjligheternu för människornu i Europu. Dettu kun ske genom ökat utbyte av studenter, forskare, journalister, konstnärer, TV-program, publikationer etc. sumt genom ökud turism. Åtgärder uv dettu slug kun befordru en ökud kunskup och förståelse för människomus levnudsförhål-lunden och därmed bidru tUl utt minsku klyftun mellun folken i oliku delur av Europa.

Medan utvecklingen i Europa som tidigare anförts präglas av en fortsutt tendens till politisk uvspänning, kännetecknus läget i åtskilligu undru delur uv världen uv brist på stabilitet. De båda supermukternus hundlunde präglus uv en strävun utt förbättru strutegisku positioner och utt uvbulunseru motpurtens åtgärder. I dettu summunhung tilldrur sig derus relutioner tUl Kinu särskilt stort intresse. Konsekvensernu uv den umerikunske presidentens besök i Peking låter sig ännu inte överblickus. De ledunde västeuropeisku stuternus umbitioner utt utformu en gemensum utrikespolitisk linje, Jupuns frumträdunde som en ekonomisk stormukt och Indiens förbättrude strutegisku läge påverkur också den internutionellu bUden. Ömtåligheten i balansen mellan supermakterna kommer tUl särskUt tydligt uttryck i Medelhavet och i det alltjämt fastlåsta konfliktläget i MeUersta Östern. Även Nordatlanten berörs av denna rivalitet.

Den internutionellu stubUiteten kun också mbbus uv utt sturku krufter i tredje världen eftersträvur förändringur av rådande förhållanden. Sådanu strävunden kun hu sin gmnd i rusförtryck, koloniult övervälde, outhärd-ligu sociulu missförhåUanden eller politisk diskriminering. De måste mötas med en positiv vidu utt främju sociul rättvisu, jämlikhet mellun rusernu och respekt för vurje folks strävun till självständighet, om inte lokula konflikter skall tillåtus ururtu tUl uUvurligu internationella kriser.

Trots betydunde unsträngningur bl. u. inom FN kun ingen utveckling skönjus i södru Afriku mot ett erkännunde uv folkens självbestämmunde-rätt och ett uvskuffunde uv apartheidpolitUcen. Svenska regeringen avser utt i fortsättningen liksom hittUls stödju de berördu folkens frigörelse-strävunden.

Kriget i Indokinu utgör det främstu exemplet på hur en supermukts globulu intressen kun komma i konflikt med de fattiga folkens kump för bättre villkor. I Vietnam hur större delen uv de umerikunsku murkstrids-krufternu drugits bort, men sumtidigt hur bombningurnu över helu Indokinu ökut i intensitet. Dessu drubbur hårt en futtig civilbefolkning.

Regeringen hur gett uttryck åt den oro vi känner över dennu upptruppning. Fredsutsikternu ter sig fortfurunde små. Vietnumiserings-politiken är ägnud utt förlängu kriget, inte utt förkortu det. Vid sidun uv Purisförhundlingurnu hur hemligu förhundlingskontukter ägt mm mellun umerikunske presidentens specielle rådgivure och representunter för Demokrutisku republiken Vietnum. Enligt vad som sedermera hur blivit bekunt hur syftet med kontukternu vurit utt få tiU stånd en bred militär och politisk lösning uv konflikten. De fredsförslug som purternu offentligt presenterat pekur på vissu närmanden beträffande de militära frågornas lösning. Det är regeringens förhoppning att parterna under fortsatta överläggningar kan närma sina positioner även beträffande de avgörunde politisku frågornu. Regeringen hur konsekvent hävdut utt en vuruktig fred måste grundus på de indokinesisku folkens rätt utt självu bestämmu sin frumtid.

Den konflikt som för ett år sedan utbröt mellan Västpakistan och Östpakistan hude sina rötter i svåru politisku, ekonomisku och socialu motsättningur. Den östpukistunsku befolkningens i vul uttrycktu vidu tUl självbestämmunderätt undertrycktes med mihtärt våld. Indien tvingudes ta emot en väldig flyktingström från Östpukistan. Utvecklingen ledde till krig mellun Indien och Pukistun. Resultutet blev upprättundet uv den självständigu stuten Bungludesh.

Tillsummuns med övrigu nordisku länder erkände Sverige den nyu staten den 4 februari. Efter den omfattande förödelse som vållats av nuturkutustrofer, inbördesstrider och slutiigen kriget står regeringen i Bungludesh inför väldigu uppgifter, när det gäller utt räddu befolkningen från svält och inledu åtemppbyggnuden uv lundet. Sverige hur redun lämnut väsentligu bidrag till FN:s humanitära hjälpprogram. Vi avser att lämna ytteriigure verksummu bidrug både för utt Hndru nöden och för utt främju åtemppbyggnuden.

Frågun om biståndet tUl Bungludesh kommer utt behundlus i riksdugen längre frum i unslutning till biståndspolitiken i övrigt.

Inte minst inom Förentu nutionernus ram gjordes betydande ansträngningar att avväriu kriget mellun Indien och Pukistun. Sverige uttryckte i FN sin önskun om respekt för den östpukistunsku befolkningens viHu men tUlhörde också den storu mujoritet uv stuter som vädjude om en fredlig lösning av konflikten. Dessa unsträngningur blev resultutlösa. FN;s begränsude möjligheter utt lösu uppkommunde konflikter där stormukts-intressen är berördu hur därmed ånyo demonstreruts. Världsorgunisutio-nens roll för bevurande uv fred och säkerhet och som forum för

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

1 * Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

internationell opinionsbildning och internutionellu förhundlingur bör fördenskull inte underskuttus. Dennu roll uppfylls bäst, om FN uppnår fuU universulitet. Ur denna synpunkt var det särskilt betydelsefullt utt Pekingregeringen äntligen fick möjlighet utt intu Kinus pluts i säkerhetsråd och generulförsumling.

Nedmstning är en huvudfrågu på FN:s dugordning, och Sverige deltur uktivt i nedmstningsförhundlingurnu i Geneve.

Från svensk sidu understryks i dessu förhundlingur med skärpu att ett fullständigt förbud mot kärnvapenprov utgör en grundläggunde åtgärd om mun skall kunna hejdu den kvulitutivu kärnvupenutvecklingen. Med de betydelsefullu frumsteg som gjorts, frumför allt på seismologins område, kun enligt svensk uppfuttning ett fuUt tUlfredsställunde system åstadkommas för utt kontroUeru även de underjordisku prov det nu gäller att förbjuda. Det finns inte heller någon anledning att avvakta aUa kärnvapenländers unslutning till ett fullständigt provstopp. De två supermukternu hur ett sådunt försprång i frågu om kärnluddningars både mängd och effektivitet utt de bör kunna ta ledningen också när det gäller att inställa de nu pågående proven.

Förra årets nedmstningsarbete i Geneve resulterade i en konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring uv biologisku vupen och toxinvupen sumt om förstöring av dylika vupen. Vid sidun uv arbetet på ett provstopp kommer huvudansträngningurnu utt i är ägnus frågun om en liknunde reglering uv de kemisku vupnen. En konvention rörunde kemiska vapen skuUe jämte den som nyss nämnts på ett effektivt sätt kompletteru det förbud mot unvändning i krig som finns i 1925 års Genéveprotokoll. Från svensk sidu fortsätter vi utt genom olika tekniska studier förberedu uktivu insatser även på undru ämnesområden vid nedmstningskonferensen.

Sveriges konsekventu stöd åt FN och åt FN-studgans principer ansluter sig till en traditionell linje i svensk utrikespolitik att verku för utt stärku och utvecklu den internutionellu rättsordningen. För små och medelstoru stuter är det ett särskUt intresse utt förbindelsernu mellun stuternu i högre grad buseras på gmndläggande rättsliga principer.

Under 1971 hur vi på svensk sidu haft tillfälle att aktivt deltu i de unsträngningur som nu göres uv Internutionellu rödukorskommittén i Geneve och uv FN för utt humuniseru krigets lugur. Det har skett dels vid en expertkonferens i maj 1971, där Sverige och bortåt 40 andra stater deltog, dels vid FN:s generalförsamling i höstas. Arbetet fortsätter i maj i år med en ny session med expertkonferensen, tUl vilken nu allu stater som är parter i Genévekonventionerna av 1949 inbjudits av Internationella rödakorskommittén. Sverige är positivt inställt till detta arbete och medverkar mycket uktivt i det. Inte minst ungeläget är utt FN;s engugemung i dessu frågor breddus och fördjupus. Så länge krig mellun och inom stuter inte kun elimineras är det väsentligt utt få frum universella regler som utgör åtminstone marginella humanitära vinningar. Varje minskning av det lidunde som krig medför för stridande, sårade, fångur och civilbefolkning ter sig värd utt verku för. Regeringen ser Sveriges uktivitet på dettu område som ett viktigt och självklurt komplement tiU dess unsträngningur utt bidru tUl nedrustning och till lösning uv tvister med fredligu medel.

En unnun frågu där Sverige är verksumt inom FN och där svensk opinion är sturkt engugerud är frågun om tillämpningen uv dödsstruffet.

Inte buru i Sverige utun även i vidsträcktu delur uv världen över huvud tuget upprörs opinionen oftu uv utmununde full uv unvändning uv dödsstruffet som repressulieåtgärd. Särskilt gäller dettu när dödsstruff utmäts för hundlingur som enligt vårt synsätt är uv politisk kuruktän Strufflugstiftning är nuturligtvis i princip varje lands internu ungelägenhet. I pruktiken innebär emellertid verkställunde uv dödsstruff en grov kränkning uv rätten tUl liv i enlighet med urtUcel 3 i deklurutionen om de mänskligu rättigheternu. Dettu förhållunde hur fört med sig en internutio-nulisering uv frågun. Under mer än 10 års tid hur Sverige inom FN tugit initiutiv till och uktivt urbetut för dödsstruffets uvskuffunde. Vid generulförsumlingens möte i höstus untogs sålunda under svensk medverkun en resolution, vari fastställdes som FN:s långsiktigu målsättning utt untulet brott för vilku dödsstruff kun utdömus gradvis skull begränsus. Sumtidigt understryks önskvärdheten uv dennu strufforms slutliga avskuf-funde. Enär medlemsstuterna ulkjumt hyser delude uppfuttningur om behovet utt behållu dödsstruffet, var det inte möjligt att låtu resolutionen gå så långt som utt uttulu utt dödsstruffet skulle uvskuffus. Resolutionens främstu syfte var, liksom tidigure uktioner i ämnet inom FN, utt söku ge uttryck för att utvecklingen trots ullt går mot en grudvis eliminering uv denna strafform över hela världen.

Internationaliseringen av frågun om dödsstruffet hur gjort det möjligt för regeringurnu utt med hänvisning till fråguns humunitäru uspekter påtulu särskilt stötunde full uv unvändning uv dödsstruffet. Sverige har tid efter unnun begugnut sig uv dennu möjlighet. Erfurenheten hur visut utt såduna påtalanden, särskUt om de görs av ett antal länder samtidigt, ibland kun ha en återhållunde effekt.

En unnun fråga som på liknunde sätt i viss utsträckning internutionuli-seruts genom behundling i FN gäller minoriteters ställning. Härmed uvses befolkningsgrupper inom ett lund som hur från mujoriteten uwikande etniska, kulturellu eller undru kännetecken. FN-studgun fastslår utt åtskillnad inte fär göras med uvseende på ras, kön, språk eller religion. Dennu grundsuts hur bekräftuts i FN:s deklurution 1948 om de mänskligu rättigheternu och i flera föHande internutionellu dokument. Icke desto mindre utsätts minoriteter för diskriminering och förtryck. Erfurenheten hur visut utt offentliga framställningur och deklurutioner i dessu frågor oftu motverkur sitt syfte utt förbättra den berörda minoritetens ställning. Sverige begugnur sig därför i sådunu full uv möjligheten utt hos vederbörunde regering under hund påtulu dyliku kränkningur.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr FÄLLDIN (c);

Herr tulmun! Den världspolitisku scenen hur under större delen uv den tid som förflutit efter det andra världskrigets slut dominerats av två aktörer, de bådu supermakterna USA och Sovjetunionen. Ingu världspo-htiska frågor av större vikt och betydelse har kunnat uvgörus utan hänsynstugunde till derus mening och derus intressen. Stuter med stormuktsstutus från tiden före de bådu världskrigen — såsom Englund och Frunkrike — har tvingats utt spela underordnade roller, och någru nya

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

stater trädde vid krigets slut inte i derus stäUe i dettu uvseende.

Nu är läget delvis annorlunda. Betydunde förskjutningur uv muktförhållundenu hur ägt mm under senure år. Världspolitiken är inte längre ett mukt- och intressespel enburt mellun USA och Sovjetunionen. Jupun och Kina utövar numera ett inflytande, som de båda supermukternu måste tu hänsyn tUl. SärskUt i ekonomiskt uvseende, men också politiskt, utövur lUcuså den gemensamma europeisku murknuden, EEC, ett stort inflytunde. Efter den nu pågående utvidgningen blir EEC världens mäktigaste handelsblock, vilket inte kan undgå utt påverku relutionernu till undru gmpper av stuter. Ett intresse hur redun märkts från Sovjetunionen och dess ullierude för ökut hundelsutbyte med EEC-ländernu och för att få del UV derus teknisku kunnunde i frågu om utbyggnud och förbättring uv bl. u. den lättu industrin och trunsportväsendet. Däremot uppfuttus nu Europas växunde ekonomisku mukt i USA iblund som diskriminerunde för de umerikunsku intressenu. Motsättningurnu mellun USA och EEC hur därmed blivit sturkure.

Mun kun således konstuteru utt storpolitiken jämsides med uppkomsten UV nyu muktcentru blir ullt rörligare. Frontlinjen mellan vad som brukur kullus "väst" och "öst" håller på utt luckrus upp och fältet blir öppet för både nyu kombinutioner och nyu skiHelinjer.

I vissu full hur tendenser till politisk uvspänning kunnut uvläsus i dessu förändringur. I undru fall hur de mer prägluts uv en fortsutt strävan från supermakternas sida utt slå vukt om eller förbättru sinu egnu strutegisku positioner.

I Europu hur särskilt det delude Tysklund och uppdelningen uv Berlin hindrut politisk uvspänning. Västberlin hur utgjort brännpunkt i de kriser som under ett kvurtssekel höjt den politisku temperuturen furligt näru kokpunkten fleru gånger. Försök utt finnu en öppning i det fustlåstu läget hur gjorts, men de hur strundut på ömsesidig misstro mellun västmukternu och de sociulistisku stuternu i öst.

Regeringen Brundts östpolitik är därför det viktiguste och frumgångs-rikuste initiutiv som hittills tugits för skupunde uv fred och säkerhet i Europu. De resultut som hittills uppnåtts skuUe ännu för gunsku kort tid sedun hu tett sig näru nog ouppnåeligu. IckevåldsuvtuI hur ingätts mellun å enu sidun Västtysklund och ä undra sidan Sovjetunionen och Polen. De fyra segrarmakterna i undru världskriget - USA, Englund, Frunkrike och Sovjetunionen - hur träffut uvtul om Västberiins folkrättsligu stutus. Västtysklund och Östtyskland har ingått uvtul om trufiken över östtyskt område tUl Västberlin och myndigheternu i Västberlin och Östberlin hur överenskommit om villkoren för besöksutbyte mellun de bådu studshälf-terna. Det är en djupgående omorientering av Västtysklands relationer östemt som regeringen Brandt har sökt genomföra.

Blir denna östpolitik lyckosam även i fortsättningen skulle ett förstu viktigt steg hu tugits mot uvspänning och vuruktig fred i Europu.

Men en viss risk föreligger helt uppenburt också för att Brandts östpolitik kan komma att råku ut för bukslug. Sumtligu de uvtul som ingätts måste rutificerus innan de träder i kruft, och det är här som östpolitiken ställs inför sitt verkligu eldprov. Regeringskoulitionen i Bonn förfogur över en ytterst smul purlumenturisk bus och det är i dug osäkert

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

om den kun sumlu en mujoritet i förbundsdugen för godkännunde uv Nr 47 avtalen med Sovjet och Polen.

Vilka följderna skuUe bU av ett sådant bakslag för Brandts östpoHtik är svårt att säga. Det är emellertid sannolikt att det politiska klimatet i Europa skulle bli åtskilligt bistrare och att den avspänning som nu ter sig näraliggande skuUe komma att förskjutas längre fram i tiden. Risk föreligger också att nya komplikationer kun inträffu under väntetiden, komplikutioner som kun kommu utt torpederu strävundenu till sumförstånd mellun västmakterna och öststuternu. Det är fördenskuU ett allmänt europeiskt intresse utt det västtysku purlumentet godkänner fördrugen med öststaternu. Rutificering av dessa är också en förutsättning för utt övrigu uvtul skull kunnu trädu i kruft.

Om uvtulen godkänns av förbundspurlamentet i Bonn kommer nästa fas i utvecklingen utt dominerus uv två huvudproblem, normulisering av förbindelsernu mellun de bådu tysku staternu sumt unordnundet uv en europeisk säkerhetskonferens. Normaliseringen blir under alla förhållanden en utveckling på ganska lång sikt — en stor folkopinion i Västtyskland vill inte uvskrivu tunken på en återförening. Hur det än går med den västtyska östpolitiken får mun emellertid räknu med att de bådu tysku stuternu för överskådlig tid frumåt kommer utt existeru sidu vid sidu. Vägen bör därmed kunnu hållus öppen för utt de bådu tysku stuternu skull kunna bli medlemmar uv FN och för ett meru ullmänt folkrättsligt erkännunde uv den östtysku stuten.

Säkerhetskonferensen kun knuppust kommu tUl stånd förrän nästu år och blir inte enburt en europeisk ungelägenhet. Såväl USA som Cunudu kommer utt deltu i egenskup uv Nutomedlemmur och därmed deluktiga i ansvaret för politisk och militär säkerhet i Europa. Om den konferensen skall bli en framgång, eller om den kommer utt misslyckus, beror tUl sist på den politisku viHun utt uppnå överenskommelser. Den viHun är i sin tur beroende på den grud av förtroende mellan ömse sidor, som kun finnus eller kun växu frum under förhundlingarnas gång.

Det kan också fördänu understrykas att stormakter och småstater inte ser säkerhetsproblemen ur summu synvinkel. Inom såväl den västligu som den östligu militäralliunsen finns motsättningur, som säkert kommer utt trädu i dugen. Exempel pä sådanu motsättningur finns redun i t. ex. Rumäniens relutioner till sinu sociulistisku meduUieradé.

Medan den politisku utvecklingen i Europu i stort sett hur rört sig i riktning mot uvspänning och udämning uv motsättningur hur förhållundenu i Asien visut en rakt motsatt tendens. Konflikterna har haft sin grund i de skarpa nutionellu ekonomisku och sociulu motsättningurna men också i det spel om makt och inflytunde, som stormukternu bedriver. Vietnumkriget hur genom detta stormaktsspel utvidgats till att omfuttu hela Indokina. Såväl Laos som Kumbodju hur direkt dragits in i kriget, och ThuUund är ocksä näru berört genom sinu ulliunsförbindelser med USA.

Såväl Sovjetunionen som Kinu söker stärku sitt inflytunde i Sydöst-usien. USA följer i sin Asienpolitik de riktlinjer, som brukar summunfut-tus under termen Nixondoktrinen. Det innebär utt de usiutisku stuternu självu skull svuru för sin egen politisku och militäru säkerhet men med

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

ekonomisk och militär hjälp från USA åt de stater, som är allierade med USA. Nordvietnam har erhållit mycket omfattande hjälp för sin krigföring från både Sovjetunionen och från Kina. Men dess regering hur med stor skicklighet lyckuts uvbulunseru de bådu stormukternus intressen och hävdu sitt lunds självständighet.

Den s. k. vietnumiseringen uv kriget i Indokinu utgör en tUlämpning av Nixondoktrinen. Som frumhölls i regeringsdeklarutionen innebär vietnumiseringen inte aUs att freden ryckt närmure. Blodsutgjutelsen och förstöringen uv muterieUu värden fortsätter. Sumtidigt förefuller en politisk lösning ha legat inom räckhåll flera gånger, men chanserna har spolierats. Orsuken till dettu får främst sökus i USA:s envisu stöd åt den nuvarande mUitärregeringen i Sydvietnum, som inte kun stödja sig på någon folkmajoritet. Kravet på en politisk lösning får emellertid världsopinionen aldrig ge avkall på.

Rivaliteten mellun stormaktsintressenu gjorde sig också gällunde under det krig, som ledde till utt Östpukistun slet sig loss från landets västru hälft och bUdade en egen stat, Bangladesh. Den ytterstu konfliktorsaken måste emellertid även här sökus i nationella motsättningur och djupu sociulu klyfton USA och Kinu guv bådu sitt stöd åt Pukistun, medun Sovjetunionen utnyttjude sitt nyligen ingångna vänskaps- och samurbets-avtal med Indien för att i eget intresse stödja detta land och de östpakistanska frigörelsesträvandenu.

I spåren på det östpukistanska kriget har födt materiell förödelse och mänskligt lidande av enorma mått. Redan före krigshändelserna tiUhörde detta område de futtigaste i världen, tyngt uv ullmän underutveckling, hög folktäthet och upprepade naturkatastrofer.

Det bör vara en självklar uppgift för Sverige att ta sin del av ansvaret för att stödja åtemppbyggnaden i Bangladesh. Centern har tillsammans med folkpartiet föreslagit, att 100 midoner kronor skall anvisas på tiUäggsstut under det här budgetåret för dettu ändumål. Den närmure utformningen kommer som redan nämnts att diskuteras här i riksdagen efter påsk. Det blir då också tillfäUe utt utförligt diskuteru de futtigu ländernus situution och inriktningen av det svenska u-landsbiståndet.

Tidpunkten för den umerikunske presidentens Kinubesök vuldes med uU säkerhet delvis med hänsyn till inrikespolitiska intressen. Men toppmötet i Peking murkerur utun tvivel också en viktig konstruktiv förändring uv USA.s utrikespolitik. Mun hur i Wushington insett utt en omläggning av USA:s politik gentemot Kinu vur nödvändig, utt mun i världsfredens intresse måste brytu den kollisionskurs som de bägge ländernu hållit mot varandra ända sedan Mao Tse-tungs maktövertagande i Kinu. Man erkänner nu också på umerikunskt håll att man i väsentliga avseenden felbedömt Kinas utrikespoHtik.

Som framhöUs i regeringsdeklarationen är det i dag svårt att överblicka konsekvensernu av president Nixons Kinaresa. Ett osäkerhetsmoment utgör Japans hållning till Kina och till USA. Närmandet mellan USA och Kina bör dock kunna bli en fredsfuktor uv väsentlig betydelse. I dettu summunhung är det givetvis också betydelsefullt utt folkrepublikens regering nu fått inta Kinas plats i FN.

MeUerstu Östern utgör uUtjämt en farlig oroshärd. Konflikten mellan

Israel och arabstaterna har synts nästan olöslig och splittringen mellan araberna har ju inte gjort konflikten mera lättlöst. HärtiU kommer att USA och Sovjetunionen för en seg dragkump om inflytandet även i denna del av världen. Vissu teckun tyder emeUertid på utt man nu både i Isruel och i dess urubisku grannstater bödat tröttnu på den ständigu oron och verkligen söker efter utvägur utt få tUl stånd fredliga förbindelser mellan stuter och folk i dennu region. Ämbussadör Jurrings medlingsuppdrug stär uUdämt kvur. Om de sonderingar Jurring hur gjort under senuste tiden kun ledu någon vurt är det väl ingen som i dug vet något om; det ligger ännu i vida fältet.

När det gäUer de pågående förhundlingurna mellun Sverige och EEC är regeringsdeklurutionen ganska kortfattad. Något annut vur knuppust heller utt väntu. De positioner, som purternu intog före jul när den formellu förhundlingsupptukten ägde mm, hur tidigare redovisats och diskuterats här i kammaren. Vad som därefter hänt är främst, utt EEC:s förhundlingar med de länder som unsökt om medlemskup slutförts på det sätt som var planerat. När det gäller förhundlingurnu med Sverige föreligger inte något förhundlingsresultut och det finns därför i dugens läge inte mycket nytt att tillföra debutten.

Det viktiguste förhandlingsmålet för svenskt vidkommande nu är att uppnå en tullfri marknad för industrin och om ingenting ofömtsett inträffar bör det vara möjligt att få tUl stånd ett sådant avtal. Det bör enligt min mening också finnus gunska godu möjligheter utt uppnå vissu förbättringar jämfört med det mandat som kommissionen har. Samtidigt måste emellertid ett andra vUlkor från vår sida vara, att det avtal som träffas blir utveckUngsbart, dvs. utformas så att man i framtiden kan ta upp förhundlingur om en ytterligure breddning och fördjupning uv sumurbetet.

Efter det utt tunken på fullständigt medlemskup för svenskt vidkommunde helt skrinlugts hur det inte vurit uktuellt utt tu upp frågun om svenskt deltugunde i EEC:s jordbmkspolitik. Någru uv EEC-ländernu hur emellertid begärt utt få ensidigu fördelur i frågu om export av vissu jordbruks- och trädgårdsprodukter tUl Sverige. Jug hälsur med tUlfredsställelse, utt regeringen tugit uvstånd från och motsätter sig en sädun ordning. Om jordbruket över huvud taget skall tas med i bilden måste det enligt min mening bli frågu om en ömsesidig överenskommelse om export av vissu kvuntiteter i bådu riktningurna.

Den svenska neutralitetspolitikens roll både när det gäller att hävdu vårt eget oberoende och när det gäller utt försöku bidra till fred och avspänning i Europu underströks sturkt i regeringsdeklurutionen. Jug kun helt instämmu i vud som där hur sugts. Dämtöver vill jug buru göru konstaterandet, utt neutralitetspolitiken är en tillgång som det storu flertulet av vårt folk inte vill byta ut eller ersätta med någonting annat.

Godtar man den ståndpunkten innebär det i sin tur att mun aldrig kan betrakta neutralitetspolitiken som ett hinder eller som en belastning, när vårt land ställs i sådana situutioner som nu gäller beträffunde sumurbetet med EEC. Neutrulitetspolitiken blir i stäUet den givnu utgångspunkten efter vUken förhund Ungsuppläggningen utformas. Så hur ju också skett i vud gäller uppläggningen av våru förhundlingur med EEC - under en bred politisk uppslutning viU jag tUlägga.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Som jug frumhöll redun under den allmänpolitiska debatten här i riksdugen hur jug därför svårt utt förstå utt mun på sina håll fortfarande — medvetet eller omedvetet — behandlar neutruHtetsfrågun som om det vore någonting förhundlingsburt. Vud jag här har sagt innebär nuturligtvis inte utt jug vill frånkännu någon rätten utt unulyseru och diskuteru förutsättningarnu och innebörden uv den svensku neutrulitetspolitiken eller utrikespolitiken i övrigt. Men en debutt om neutrulitetspolitikens gränser är en debutt som inte längre har någon giltighet i den diskussion som vi nu för och bör föra om möjligheternu utt uppnå ett så näru, omfuttunde och vuruktigt hundelssumurbete med EEC som möjligt. Om vi i dug skulle ifrågusättu en så grundläggunde utgångspunkt i vår förhundlingsupplägg-ning, skulle vi - vud jug förstår — ullvurligt försvåra uppgiften för de svensku förhundlurnu och därmed till en del undergrävu förutsättningumu för utt uppnå en bru förhundlingsuppgörelse.

Det finns i detta summanhang kanske anledning att murkeru, som man också gjorde i regeringsdeklarationen, att strävandena inom EEC tUl utrikespolitisk och ekonomisk-politisk koordination ytterligare förstärkts under senure tid. Redun de hundlingslinjer som skisserudes i Duvignon-och Wernerrupporternu och de beslut som fattades på grundval av dessu dokument guv tydlig unvisning om vilken utveckling mun kunde väntu sig. Men viHun tUl politiskt samarbete inom Gemensamma murknuden hur därefter ytterligare markerats både från länderna inom den hittiUsvarande sexstatsgruppen och från England. Betydelsen uv en politisk överbyggnud tUl sumurbetet på det ekonomisku plunet underströks t. ex. kruftigt vid de frunsk-tysku överläggningur som fördes i börian på året och väntus likuså få stor plats vid den toppkonferens för vilken förberedelser nu pågår och som beräknus kommu tUl stånd i höst.

Herr HELEN (fp):

Herr tulmun! Den som försöker stängu sig ute från världen lär misslyckus. Den som försöker stänga världen ute från sig själv kommer också utt misslyckus. De personer tur fel som tror utt Sverige i snurt sagt ullt kun levu sitt eget liv, bestämma över sin frumtidu ekonomi och sina sociulu villkor utun utt tu hänsyn till vud som händer i omvärlden. Eftersom sådunu myter ulltjämt odlus i en del nysociulistisku kretsur, är det välgörande att regeringsdeklarationen i dag så klart tar ställning mot den sortens mytbUdning.

Internationaliseringen av svensk ekonomi går fort i våra dagar. Både murknuder och företug har internutionuliseruts. Svensku företugs produktion ökur just nu snubbure utunför Sverige än här hemmu. Det hude knuppust någon räknut med buru för några är sedun. Att kvuliteten på den luft och de vutten som omger oss är beroende uv hur undru länder sköter sin miHövård är välkänt. Ett drastiskt exempel på hur ett annat land påverkur den svensku ungdomens hälsa fick vi i förru veckun genom de holländsku myndigheternus vägrun utt ge ett positivt svur på ledunde svensku riksdugsmäns vädjun om stopp för narkotikuhajarnas verksumhet. Det större internutionellu beroendet för vurie år märks mest i den minskude rörelsefriheten på den ekonomisku politikens område, t. ex. när det gäller räntun.

En nuturiig slutsats av dettu vidgude beroende av omvärlden är att vi måste finna vägar att påverka de internationellu besluten. Vi kun inte sittu pussivu och baru vänta. När den svensku regeringen i en rud summunhung hur beskrivit det näru, vuraktiga och omfattande samarbete vårt land önskur med den vidgude Europumurknuden, har det i regel betonats att om vi inte kan vinna direkt inflytande i EEC:s institutioner, mäste vi åtminstone genom samråd kunnu påverka de förändringur i den ekonomisku politiken som är så viktigu för oss. Det är ungeläget för oss utt i dug få veta om regeringen står fast vid denna syn. Hur skull mun tolku formuleringen i dugens regeringsdeklurution uv förhundlingsmålet "utt Sverige skull bli deluktigt i en stubU friktionsfritt fungerunde tullfri murknud för svensk industri"? Det förefuller vara en formulering, som hur tillkommit med en viss omsorg. Jug frågur: Bortsett från utt jordbruket nu hur uvförts ur tuUfriheten; gäller den ursprungliga målsättningen, exempelvis så som den uttolkades av handelsministern på Industriförbundets årsmöte 1971? Jug kommer strux tillbuku till huns formuleringur.

Något bokslut över förhundlingurnu i Bryssel med EEC-länderna går självfallet inte att göra ännu. Vi från oppositionen är heller inte i den situationen utt vi kun ge någru detuHerude råd om förhundlingsupplägg-ningen. Regeringen hur visut ett visst intresse uv utt få vårt godkännunde, när den själv hur bestämt sig, men långt mindre någon viHu utt sättu oss i den situutionen utt vi skulle kunnu ge någru råd dessförinnun.

Jug påminner om utt folkpurtiet, när dennu rundu sturtude den 10 november 1970, sade ut utt vår bedömning uv regeringen i dennu frågu blir beroende uv den kruft och den skicklighet som regeringen kommer utt drivu förhundlingurnu med. Vi hur vurit kritisku mot det sätt som mun ändrut förhundlingsuppläggningen på, men nu är inte rättu tidpunkten utt tulu om vud som kunde hu vurit. Nu gäller det utt göru det bastu möjligu i ett svårt läge.

Två suker i den svensku förhundlingssitsen — som den fuktiskt ter sig — anser jag det ändå nödvändigt utt ta upp. Våru förhundlure måste få EEC utt inse utt svenskt näringsliv kun lidu svår skudu om s. k. skyddsåtgärder

— i reuliteten repressulier - får sättus in så brädskunde och ensidigt som
kommissionen i Bryssel tänker sig. Även om sådunu skyddsåtgärder buru
sällun suttes in, skulle redan förekomsten av dessa bestämmelser i avtalet
skapa en ovisshet. De svensku företugens plunering skulle försvårus och
skyddsåtgärdernu skulle verka dämpande på marknadsföringen av svenska
produkter. Detta är ulltså någonting som vi i dug måste få större klurhet
om.

Jug utgår ifrån utt ingen uv regeringurnu i EEC-ländernu — ännu mindre våru tidigure EFTA-kolleger Dunmurk, Norge och Storbritunnien

- uvsiktligt skulle viHu skudu svenskt näringsliv. Förhundlingstuktik må
varu en suk, men i slutskedet gäller det ju den europeiska sumhundel, där
mun säger sig önsku Sverige med för utt åstudkommu en sumlud positiv
effekt.

När jug säger dettu är jag väl medveten om utt värdet uv självu frihandeln kun bli betydande, i synnerhet om man når fram till en verkligt omfattunde integrution och skyddskluusulernu inte tillämpus med

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

den bryskhet som hur nämnts. Men integrutionen förefuller ju i det här läget inte möjlig, och vi vet ulltså inte hur det blir med skyddskluusulernu. I väntun på förhundlingsresultutet, i väntun på den erfurenhet som vi då kan få är det värdefullt att regeringen preciserar sin syn.

Den undra viktigu punkten hänger summun med hur mun i uvtulet mellun Sverige och EEC utformur den s. k. utvecklingskluusulen, dvs. nyckeln tiU frumtiden. Herr Fälldin vur också inne på de frågornu.

Vi vet nu att två uppfuttningur finns blund dem som hur i Sverige önskar se förhundlingurnu frumgångsrikt uvslutude. Den ena uppfuttningen hur de som uccepterar frihandelslösningen som ett slutmål, endera därför att de i hjärtat är emot den vidgade Europamarknaden eller därför att de är rädda för splittring i det regeringsparti som de tillhör. Den undru uppfuttningen omfuttus uv de mångu som ser det nu aktuella avtalet med EEC som ett första steg.

Regeringen borde höra tUl den senare gmppen. Det finns rader av regeringsuttulunden som pekur på det. Jug nöjer mig emellertid här med hundelsministerns ord den 21 upril 1971, utt en förnuftig internutionell urbetsfördelning kräver en mer långtgående integrution än vud buru frihundeln innebär. "Vi eftersträvur", sude hundelsministern, "ett djupure, bredure och intimure sumarbete än något unnut lund utanför kundidutländernus krets". Det är mot den bukgrunden som jug nu frågur: Hur bör utvecklingskluusulen i Sveriges uvtul enligt regeringens bedömning skUju sig från Schweiz och Österrikes? Sumurbete med dessa neutrulu länder är på fleru punkter välmotiverut. Men jug utgår från utt ingen här vUl bestrida utt Sverige behöver och begär, på gmnd uv vårt lands ekonomisku struktur, meru ingående samarbete än vad Schweiz och Österrike gör.

Det är faktiskt mycket angeläget utt regeringen verkur för utt utvecklingskluusulen i uvtulet fur en sådun utformning utt den på ett rätt sätt uttrycker vår målsättning. Detta är en sak som vi kan påverka och som vi bör hävda med kraft. Både löntagare och företagare, konsumenter och producenter måste varu intresserude uv regeringens svur. De vet utt hur den slutligu lösningen blir för Sverige betyder så mycket för tryggheten i urbetet och möjligheterna till en sådun ekonomisk frumstegs-takt utt det borde mer än nu kunnu lönu sig utt urbeta i Sverige i framtiden, givetvis under förutsättning av en riktigare svensk skattepolitik. Storföretugen är inte så beroende uv nyetublering och utvidgning i Sverige; de kun flyttu allt större delar av sin tillverkning utomlands. Men de många mindre och medelstora företagen, som ofta lever och utvecklas som underieveruntörer till de storu företugen, kan inte flyttu med. Trunsportuvstånd, dugligu kontakter, beslut om ändrad produktionsinriktning gör emellertid att de behöver ha nära till sina kunder. För dem kun det därför vuru uvgörunde utt storföretagen utvecklas här hemmu och inte i utlundet. Och skulle de svenska företugen få ökude uvsättningssvårig-heter, då kommer verkligen tryggheten i urbetet för de mångu direkt att minska.

Så snart EEC-avtulet trätt i kruft är det viktigt utt internt böriu förberedelsernu för utt i en undru omgång nå de förhundlingsmål som regeringen ursprungligen hur satt upp. Sker inte det, har bekännelsen till

den europeisku integrutionen buru vurit en läppurnus bekännelse.

Herr tulmun! Nordiska rådets möte i Helsingfors för en månad sedan blev en eftertankens vecku. Både regeringurnu i de nordisku ländernu och vi som företräder undru purtier försökte summunfuttu vurt de nordiska ländernus skildu utgångspunkter och förhundlingur med den europeiska gemenskupen vur på väg utt föru oss. Det finns väl en del som tyder på utt den skiss till ett nordiskt sumurbete på närings-, regionul- och miHöpoli-tikens områden som i Helsingfors fördes fram från regeringssidan vur ett burn UV en nuttlig stund, präglud just uv eftertunkens krunku blekhet. Hur som helst: skissen finns där, utfästelsernu utt redan i sommar presenteru dess förstu resultut och vid Nordisku rådets session i Oslo i februuri nästu år ge en fyllig redovisning — det löftet finns där ocksä. Hur mångu skeptisku ämbetsmän mun än möter — det är ett fuktum att regeringarna har stuckit fram huvudet här och tagit risken att snaran dras ät, om ingenting i sak blir uträttat.

Nordiska rådets möte visade också hur känslig debattsituationen är mellan våra länder inför avgörandena om EEC;s utvidgning, inte minst i Norge och Danmark med deras folkomröstningur. Stutsminister Pulme slog själv fust i tulurstolen i Helsingfors "utt dettu, i nuvurunde känsligu läge, kommer utt krävu betydunde återhållsumhet i urgumentutionen på ullu håll". Det vore intressunt utt vetu om stutsministern unser sig själv hu kunnut levu upp till den förmuningen.

Känslig är nuturligtvis också debuttsituutionen i förhållunde till den europeisku gemenskupen. Brutulu omdömen om vår förhundlingspurtner måste väl rimligen gå utt undviku. Men självu sukfrågornus läge för de nordisku ländernu hur svensk uUmänhet i liku hög grud rätt utt få belystu som folken i de länder som nu är mitt uppe i hetu debutter om medlemskup eller inte. Skull exempelvis den svensku exporten uv pupper vid mitten uv en övergångsperiod belustus med förhällundevis högu tullur även vid införsel till Norge, Dunmurk och Storbritunnien, länder som vi nu lever i frihundel med, trots de högtidligu proklumutionernu utt det inte skulle bli något återinförunde av handelshinder mellun dem som hittills vurit med i EFTA? Måste vi i det här hänseendet böju oss för EEC;s kruv?

I Helsingfors föreslog jag att regeringen snarust i det nordisku tulludministrativu rådet tur upp frågun om hur mun i frumtiden skull kunna slippa en tidsödande och kostnadskrävande exercis med tulldokument i den nordiska samhandeln, just framkallad uv utt ländernu får skildu uvtul. Där fick jag inget svur men nu kunske jug kun få vetu vud mun gör för utt förberedu sig för nödvändigu ändringur i tullugstiftningen. Missur vi de förberedelsernu blir det till nuckdel inte buru för den svensku exporten till Norge och Dunmurk utun för den nordisku vuruhundeln över huvud tuget - i bägge riktningarna - och det är väl ändå ingen som önskar.

Udda röster — lorder och icke-lorder, socialister och icke-socialister — hur purullellt med EEC-resonemangen sökt nedvärderu eller underkännu den svensku alliansfrihet som syftur till neutrulitet i krig. En tankegång hur då vurit utt mun inte gärnu kun fästu så stor vikt vid uvspänningssträ-vundenu i Europu som den svensku regeringen gör och sumtidigt hällu fust vid just den neutrulitetssyn som hur sin grund i spänningen mellan blocken i öst och väst.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Den svenska neutralitetspolitiken stär självfullet fust. Och just från den utgångspunkten tycker jug utt den svensku regeringen drur väl storu växlur på den minskning uv mobUiseringsbereddu truppstyrkor som kan kommu utt ske på den europeisku kontinenten efter det utt fördrugen mellun Bonn och Moskvu och mellan Bonn och Wurszuwu har rutificeruts. Här finns ulldeles för mångu osäkru fuktorer — jug skull strux kommu tillbaka till några uv dem — för utt sådunu växlur skulle betecknus som pålitligu.

Men det förekommer också inlägg i debutten som är så onyunserude, utt de tycks innebäru utt det inte längre skulle finnus något behov ulls uv den stubiliserunde verkun som den svensku utrikespolitiken huft på helu Nordeuropu efter undru världskriget. Just därför utt vi frän folkpurtiet lägger så stor vikt vid dennu fredseffekt är det för oss ungeläget utt ulliunsfriheten fylls med ett levunde innehåll. Dit hör ett försvur som kan fä omvärlden att inse att vi kan rå med att i spänningslägen levu upp till neutrulitetsmålen.

Låt oss nu untu utt förbundsdugen i Bonn den 4 muj, den 19 muj eller något senure dutum rutificerur östfördrugen. Låt oss vidure untu utt väst och öst därefter kun enus om en successiv minskning uv de stående styrkorna i Centraleuropa. Sker detta betyder det i varje fall att de amerikunsku styrkornu kommer på mycket längre mobiliseringsuvstånd från de gumlu frontlinjernu än styrkornu i öst. Det betyder också utt man kommer att bli mycket känslig i Västeuropa även för mindre upptrapp-ningar från öst i lägen, då spänningur på undru håll i väriden skulle kunna framkalla sådana styrkedemonstrationer, som västsidan hittUls ansett sig kunna ta gunsku kullsinnigt på.

Det är många som hur menat att i en sådan frumtid skulle Medelhavet och Nordeuropu — vud mun hur kullut den södru och den norru flunken — relutivt sett kommu mer i förgrunden för styrkedemonstrationer och maktkamp. För att jäva det resonemanget mäste man samtidigt med en genomförd avspänning i Centraleuropa också kunna hänvisu till verkligu framsteg i fredsbevarande syfte i norr och söder.

Det jag nu säger utgår ulltså från en mycket vurm känslu för de fredsbevarunde drugen i den svensku utrikespolitiken. Det bygger också på mycket vurmu förhoppningur utt den västtysku regeringen skull lyckus föru Brundt-Scheels östpolitik i humn. Den är verkligen värd vårt stöd. Den situution som man i Västtysklund befinner sig i är emellertid såvitt jug kun förstå också mycket lärorik från en unnun utgångspunkt förden som upplever fredssträvundenu som kärnun i väridspolitiken. Det som gör att man kan hoppas att fördragen blir godkända i Bonn den 4 maj eller i varje fall i en andra läsning den 19 maj - när nu majoritetsförhållandena är så knappa och osäkra - är ju att Europa annars skuUe komma in i en sämre situation än den som hittUls rätt. Förkastade fördrag skapar en spänning som blir svårare än den som rådde innan man böriade skriva på texterna. Över nations- och partigränser finns det en allmän opinion som inte vill uppleva en sådun försämring. Därför frågar jug mig om inte fredsurbetet i någon större utsträckning än hittills måste koncentrerus på utt skupu sådunu lägen där ullmänhetens fredsopinion får en chuns att påverka nationer och partien För sett över världen som helhet tar dock folkens fredsopinion över krigshetsarna.

Kunske kun mun suga utt nedmstningsurbetet i Geneve är en dementi på dennu tunkegång. Stutsrådet Myrduls mycket pessimistisku bedömning UV tio års insutser pekur väl i den riktningen. Här har ju just arbetats fram planer som skulle kunnu vädju till den opinion som uvskyr krig. Tyvärr hur nog en del av nedrustningskonferensens program tett sig fjärran och avlägset för allmännu opinionen, men statsrådet Myrdal och hennes kolleger har ju också kunnat registrera frumgångur just genom utt urbetu frum konkretu pluner mot kärnvupen. För sådunu konkretu pluner hur de fått massivt stöd av en bred opinion.

Inom parentes, herr talmun, kunde det naturligtvis finnas skäl att sägu ännu vuckrure saker om statsrådet Myrdals insatser. Att jag inte gör det beror på utt det skulle kunnu uppfuttus som en uvskedshyllning, och jug har ingen som helst önskun utt just dettu stutsråd skull dru sig tillbuka.

Vud jug vill kommu frum till är att den teknik som kommit tUl unvändning här och i det senuste årets öst—västförhundlingur måste få större utrymme även i FN:s urbete. Pluner kun misslyckus, det är sunt. Även de fördrug som Brundt-Scheel drivit frum kun fällus. Men ju meru summunvävdu de är till en helhet desto svårure blir det för uvspänningens motståndure utt nonchuleru den opinion som betruktur fred som det normala tUlständet. Fäller mun en genomurbetud plun blir ju, som jug nyss försökte uttrycku det, resultutet inte ett oförändrut läge, inte status quo, utan en försämring.

Konfliktforskningen börjur nu uvsättu sådunu resultut utt det borde vuru möjligt att steg för steg vridu över FN-urbetet i riktning mot konkretu fredspluner redan innan konflikter blivit akuta. Lokala konflikt-härdur bekämpus nu uv FN och stormukternu efter principen för brundkårsutryckningur. Då kustus den internutionellu diplomutins ullu resurser in.

Med den metod för unulyser som konfliktforskurnu, låt vuru ännu trevunde, unvänder borde liku energisku internutionellu fredsinsutser kunnu sättus in på ett tidigure studium. Det är självklurt utt FN hålles tillbuku i ett inledningsskede därför utt så mångu konflikter börjur inom en stut och först i det ukutu stadiet utvecklas till ett hot mot internutionell fred och säkerhet. Men de regler som är inskrivnu i FN:s studgu unvänds iblund som svepskäl. Redun på sommuren 1971 hude, för att tu ett konkret exempel, FN:s generulsekreterure konstuterut utt situationen i det dåvarande Östpukistan utgjorde ett potentiellt hot mot internutionell fred och säkerhet och därmed — i en skrivelse till säkerhetsrådets ordförunde - konstuterut utt förutsättningurnu för säkerhetsrådet funns utt tu upp frågun.

Det finns kunske de som i dettu konkretu full cyniskt menur utt den nyu stuten Bungludeshs födelse måste köpus med blod och utt kriget i vurje full blev kortvurigure och mindre omfuttunde än mun kunde befuru. Men så cyniskt fär mun inte resoneru, sä efterklok får mun inte vuru. Det hude mycket väl vurit möjHgt för europeisku regeringur, t. ex. svensku regeringen, utt viu någon av de stuter som ingick i säkerhetsrådet aktuuliseru en fredsplun i förväg. Jag kan inte se unnut än utt de skäl mot en tidig FN-behundling, som då unfördes uv svensku och andra europeisku regeringur mot oss på den liberala sidan som drev kravet på ett tidigure

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

ingripunde, hur underkänts uv utveckHngen. Trugedin gick sin gång och vi vet ännu inte vUku efterverkningur den får. Däremot vUl jug gärnu hu sugt, herr tulmun, utt jug stöder regeringen i frågu om tidpunkten och suttet för den nyu stuten Bangladeshs erkännunde. Motuktioner frän Pukistun förhindrudes och chunsernu för ett inte ulltför sent, skull vi sägu ett inte pä tok för sent, erkännunde från USA hur ökuts genom den tyngd som de nord- och västeuropeisku regeringurnu kunde läggu i sin rätt väl summunhållnu uktion.

De sociulu och ekonomisku motsättningurnu i Latinumeriku, rasfient-ligheterna i södra Afrika, det grymma, fruktansvärt förlängda kriget i Vietnum, Kumbodju och Laos och den bräckhga vapenvUan i Mellanöstern är exempel ur en glidande skulu på vilku hinder som står i vägen för de fredssträvanden jag talar om.

Olle Duhlén kommer i ett senure inlägg utt belysu och beskrivu områden där det inte råder demokruti i vår mening och där mänskligu fri-och rättigheter förtrumpus.

Men den väldigu mängden uv oroshärdur och krigsrisker får inte. förlumu fredsurbetet. En nogu förberedd europeisk säkerhetskonferens kun få sin betydelse. Men även det löpunde urbetet i FN:s säkerhetsråd och frumför ullt stormakternas direkta kontakter måste söka blottlägga konflikterna i förväg, inte bara söka bUägga dem i efterhand. Genom studiegrupper och utskott skulle man även pä denna höga nivå kunna tillgodogöra sig den ungu konfliktforskningens metoder och resultat. För att fredsopinionen skull få något utt gripu tug i behövs konkretu pluner för att avvärja konflikt. Eftersom tiden närmur sig då Sverige åter bör tu pluts i FN:s säkerhetsråd är det inte omotiverut om de ullru bastu uv våru skickliga diplomuter får börju urbetet med utt söka finna internutionellt godtugburu former för en sådun förskjutning i fredsurbetet. Skulle det lyckus hur det ulliunsfriu Sverige gjort en stor insuts för världsfreden.

Herr BOHMAN (m):

Herr tulmun! Värt lund skull verku för utt stärku den internutionellu rättsordningen och humuniseru krigets lagar - heter det i dagens regeringsdeklurution. Ju, självfullet skull vi göru det. Men det finns en annun laglöshet som deklurutionen förbigår.

Vud som under den senuste tiden hur upprört oss minst liku mycket som det öppnu krigets fusor är det politisku våldets grymheter — bombuttentut och hänsynslös förödelse i ländernu runt vår jord. Övergrepp, grymheter och lidunden som drabbar oskyldiga därför att människor drivna av politisk fanatism anser sig ha hämningslös rätt att nytdu våld för utt nå politisku mål, mål som iblund kullas nutionellu, ibland sociala och vilkas syfte i regel anges vuru utt nå frigörelse från förtryck.

I ett reportuge från Irlund skriver Karl-Gunnar Bäck i ett av tidningen SE.s januarinummer om den s. k. irländska republikanska armén:

"Jug uppfuttur den som en orgunisution där mordet — helst på helt försvurslösu människor och ur bukhäll - är en ullduglig händelse. Slå ihjäl din motståndure om hun inte tycker och lever som DU! Det gär fort och bespurar dig besväret att urgumenteru.

Den starkare har rätt och han bör utövu sin styrku utan allu hindrunde fuir-play-begrepp. Det är Hitlers budskap. Mukt är rätt särskilt om den utövus extra brutalt och gement — och av grupper som ingen har insyn i och som aldrig behöver stå till svars inför folket." I en ledare i Värmlunds Folkblud med rubriken "Romuntiseru inte IRA" säges bl. u.;

"Inte minst utunför Irlands gränser, där man inte känt till IRA:s stmktur och arbetsmetoder, hur orgunisutionen iblund frumställts som de katolska irländarnus bästa hjälpare. Vissa nyhetsinslag i svensk TV, då händelsernu i Nordirlund i höstus bödude untu renu inbördeskrigsformer bidrog t. ex. till en sådan romantisering och glorifiering av IRA för den svensku ullmänheten. Ingenting kun vuru feluktigure än att romuntiseru IRA, vurs metoder ändu sedun orgunisutionen grundudes för 50 år sedun ur våldsummu och hänsynslösa."

Karl-Gunnar Bäck mötte svårigheter att publicera sin artikel. Två tidningur vägrude utt trycku den. I en tidning svurude mun: "Nej, det går inte. Det strider mot de politisku värderingur som förekommer på vår ledursidu. Vi är för progressivt våld." På en unnun tidning svurude mun: "Nej, det går inte. IRA hur ju hylluts i TV som hjältur i fleru månuder, ju i flera år. Vi kan inte gå emot den allmännu uppfattningen."

Ja, här hemma hur otvetydigt förekommit tendenser utt förhäriigu politiskt våld i kumpen mot förtryck - det verkligu och det påståddu. Ändamålet har mångu gånger unsetts helgu medlen. Det politisku våld det här är frågu om kommer mun inte åt med internationellu rättsordningar eller humaniserud lugstiftning. Ytterst är det en frågu om morulbildning. Och i det hänseendet hur vi ullu ett unsvur. Att söku tulu om sunningen, även om den är obehuglig. Att stå för värderingar och åsikter, även då de är obekväma. Politiskt våld är brottsligt, lika föraktligt och förkastligt som annat våld mot oskyldigu, oftu rent uv förkustligure, därför att det kullt och medvetet utnyttjus som vupen för politiska syften.

Herr talman! För nästan jämnt ett är sedan delgav regeringen omväriden, att medlemskap i den europeisku gemenskupen vur oförenligt med svensk ulliansfri politik. Deklarationen vUade på den uppfuttningen, utt Gemenskupens sumarbete uppbars uv så sturku försvars- och utrikespolitiska intressen, att ett svenskt medlemskap - givetvis förenat med neutralitetsförbehåll — skulle minsku undru mukters tilltro till den svensku utrikespolitiken. Regeringen utgick ulltså ifrån, utt mtressemot-sättningurna i Europa var eller kunde bli så sturku, att ett nära samarbete från Sveriges sida med den ena uv de europeisku hulfternu skulle urholka andru länders tilltro till Sveriges förmåga utt förhållu sig neutrult i händelse uv en konflikt.

I tisdugs förelude regeringen riksdugen proposition om det svensku försvuret under den närmaste femårsperioden. Propositionen innebär ett försvurspolitiskl omtänkande. Hitlillsvurande riktlinjer för försvurets målsättning och uppbyggnad förändras. Vår försvarseffekt gentemot omvärlden reducerus. Den försvurspolitisku hundlingsfriheten begränsas. Ett riksdagsbeslut enligt propositionen får inom några få år en nedrustningseffekt, som icke kan återhämtas förrän efter en avsevärd tidsrymd, även om den utrikespolitiska hotbilden skulle snabbt och avsevärt förvärrus.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

För någru dugar sedun förklurude försvursutredningens ordförunde, förutvurunde hundelsminister Gunnur Lunge, utt Sveriges jordbruks-politisku beredskup — som ytterst är uvsedd utt gurunteru Sveriges oberoende och neutrulitet i frumtidu konflikter — skulle kunnu tålu en från 80 tUl 70 procent reducerud självförsörining.

De två sistnämndu åtgärdernu bygger, i. motsats tUl den första -Sveriges nej till den europeisku gemenskupen — på untugandet, att det råder uvspänning ute i Europu, uv sådun styrku och med så kluru tendenser att den försvarspolitiska beredskap som vi upprätthållit under hela efterkrigstiden skulle kunna väsentligt begränsas utun risk för Sveriges säkerhet och oberoende och utan konsekvenser för vår neutruli-tetspolitisku trovärdighet. Ekvutionen går, herr tulmun, helt enkelt inte ihop.

En bred opinion i vårt lund upplever obestridligen dugens europeisku situution som uvspänning. De motsättningur som med vurierunde styrku präglat den europeisku efterkrigstiden hur tonuts ned under det senuste året. Och det är nuturligt utt dennu dugens lättnud, som efterträtt gårdugens djupu oro, påverkur våru förhoppningur om en fredlig utveckling i vår världsdel. Självfullet förstärks våru förväntningur uv det sturku önsketänkunde som ulltid påverkur bedömningur uv frågun om krig eller fred. Eftersom just de förväntningur som knyts till dugens utrikespolitisku uvspänning fått utgöru uvgörunde urgument för den svenska regeringens försvurspolitisku hundlunde, kun det inte unses opåkullut utt här göru ett försök utt anulyseru vud som döHer sig bakom detta "avspänningens och den fredliga utvecklingens Europu". Andru må byggu sitt hundlunde på önsketänkande. Som politiker och ledamöter uv Sveriges riksdug hur vi ett särskilt unsvur, som förbjuder oss utt ägnu oss åt verklighetsflykt.

Vud är uvspänning? Ordet är positivt värdeluddut. Dess betydelse står dock inte i motsuts till spänning. Det beskriver en process, en utveckling frän en spänningsnivå till en unnun. När överhängunde krigsrisker dämpus, kun man tulu om uvspänning, även om spänningsnivån fortfarande är oroande hög. I Mellersta Östern har perioder av överhängande kriser växlat med avspänning mellan Israel och arubstuternu. Men spänningen i området hur förblivit hög. Avspänning betyder ulltså inte frånvuro uv spänning.

Motsättningurnu i Europu mellan de två ideologisku och militäru blocken hur tidvis varit sturkt tillspetsade. Berlinkriserna harvarit mänga. Vid vissa tillfällen hur freden hängt på en skör tråd. De lättnuder som dä och då inträtt har varje gång upplevts som uvspänning. Men det hur ulltid varit frågu om grudvisu förskjutningur på högspänningsskulan. Konflikter-nu har kvarstått och ofta åter närmut sig urluddning. Vi befinner oss just nu - som det förefuller - i en utvecklingsfus utan omedelbara konfliktrisker. Den ger förhoppningur om en lugnure utveckling än tidigure under efterkrigstiden men medger ingulundu slutsatsen att risker för nyu störningur och konflikter är eliminerude. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kun självfullet icke byggu på tiUfulligu kastningar i det internationella läget. Den mäste förutsättu konsekvens och byggu på långsiktigu bedömningur. Det hur regering och riksdag vid upprepade tillfällen understrukit.

Händelseutvecklingen på den europeiska kontinenten hur sumbund med Sovjetunionens globulu svårigheter. Den uv Sovjet eftersträvude Europupolitiken är troligen i vude full till en del ett uttryck för Sovjets strävunden utt gurderu sig för utrikespolitisku svårigheter på undru håll. Den nyu stormukten Kinus — världens folkrikuste stut — frumträdunde pä den världspolitisku urenun, liksom dess utveckling till kärnvupenmakt, hur självfullet i ullru högstu grud orout Sovjet. Närmundet mellun Kinu och USA hur inte minskut oron. Att Sovjetunionen under dennu process har betydligt meru utt vinna på utt tonu ner den nuvurunde hotbilden i Centruleuropu än utt låtu den tidigure låsningen kring Berlin kvurstå är uppenburt.

Frågun måste emellertid ställus, om uvspänning med någon säkerhet kun untus bestå inom en kontinent, vurs enu hälft består uv stutsbildning-ar vilkas struktur garanteras — såvitt utifrån kan bedömas — enbart av den mUitära styrkan hos den största blockbrodern, nämligen Sovjetunionen. Är det någon enda i denna kammare som tror att det samhällssystem som i dag råder i Polen, Tjeckoslovakien, Östtysklund, Ungern, Rumänien och Bulgurien skulle bli bestående, om det politisku och mUitäru tryck som dennu mäktigu grunne i dug utövur skulle upphöru? Oroligheternu i Östtysklund och Polen, Ungernkrisen och Tjeckoslovukienockuputionen bär kluru vittnesbörd om motsutsen.

Försvursutredningen hur i sitt betänkunde berört förhållundenu i Östeuropu och särskilt dess länders förhållunde till Sovjet sumt de problem som befolkningens kruv på en högre levnudsstundurd och friure levnudsförhållunden hur skuput. Utredningen konstuterur utt betydunde spänningur finns både mellun östblocksstuternu inbördes och mellun dem och Sovjetunionen. Utredningen påminner vidure om utt ekonomisku reformer förutsätter en decentrulisering uv beslutanderätten som står i direkt motsatsställning till de politiska kraven på detaHerad ekonomisk central kontroll över samhället. Öppnare förbindelser västerut skulle kunna, hävdar försvarsutredningen, leda till både minskad sovjetisk ekonomisk kontroll och ett inte acceptabelt inflytande västerifrån. Och den sovjetiska slutsatsen av spänningstillständet mellun vud de östeuro-peisku folken vill och vud de kun är den s. k. Bresjnevdoktrinens kruv på rätt till intervention i en kommunistisk stuts inre ungelägenheter när -som det heter i försvursutredningens betänkunde — enligt uv sovjetledningen gjord bedömning furu föreligger för grundläggunde förändringur i purtiets och stutens struktur.

Det är ett fuktum, herr talmun, utt det gumlu Europu, där vi nu påstår utt uvspänningsklimut råder, är genom en mur delut i två hälfter, den enu bestående i stort sett uv friu, demokrutisku stuter och den andru uv sumhällsbildningur, där folkets möjligheter utt i friu val påverku sin egen midö och lundets utveckling är så gott som helt obefintligu. I dennu för den svensku demokrutin helt främmunde värld uv förtryck kun självfullet plötsligu omvälvningur när som helst uppkomma, omvälvningar som bokstavligt talat över natten kun få sådunu konsekvenser utt ullt tul om StubUitet i Europu visur sig varu rent önsketänkande och ingenting unnut.

Det är inte möjligt utt bedömu stämningsläget i Europu med bortseende från de ideologisku motsättningurnu mellun de tvenne

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

hälfterna. Då regeringen i dugens deklurution förklurur utt den "betruktur stuternu i både östru och västru Europa som delar uv en geogrufisk och historisk enhet", då är dettu visseriigen riktigt, men då förbigår regeringen den djupu klyftu som ideologiskt delur dennu gumlu kontinent. SkiUnuderna meUun Västeuropus demokrutier och Östeuropus stutssociu-listisku system är i självu verket så betydunde och så ägnude utt påverka stuternus betruktelsesätt och utrikespolitisku hundlunde, utt uvspännings-begreppets reellu innehåll i ullru högstu grud urholkus. Det är ju sådunu olikheter som exempelvis gör det möjligt för öststuternu utt i bUuterulu kommunikéer efter besök uv svensku regeringsrepresentunter — herrur Wickmun och Pulme — utun blygsel uttulu sig om en överensstämmunde syn på "respekten för nutionell suveränitet, territoriell integritet, uvstående från våld eller hot att bruka våld, icke inblandning i staternas inre angelägenheter och fredlig lösning av konflikter". Så länge den östru Europuhulvuns stuter bygger sin existens på ett socialistiskt fåvälde och så länge den världsrevolutionäru ideologins målsättning är inbyggd i dessu stuters utrikespolitik, finns inte någru förutsättningur för verklig uvspänning.

I den del uv Europu som jug nu tulur om är innebörden uv fredlig sumexistens mellan stater med skildu sumhällssystem, för utt citeru försvursutredningen, "utt undvikundet av krig skull kombinerus med en kompromisslös ideologisk kump för den sociulistisku gemenskupens utbredning". Det är dennu motsägelse mellun högtidligu deklurutioner om fredlig sumexistens och en politisk målsättning inriktud på utt undergrävu de demokratiska staternas samhällsstruktur som kommer till uttryck i de oförenliga målsättningurnu mellun den väst- och den östtysku uvspän-ningspolitiken. Willy Brundts östpolitik behundlus i dugens regeringsdeklurution utomordentligt höguktningsfullt, och det med rättu, men utun nägon som helst untydan om dess konsekvenser för den folkens självbestämmunderätt som regeringen i undru summunhung brukur så sturkt upostroferu, och den östpolitiken - Willy Brandts - eftersträvur, som det brukur hetu, "Wandel durch Annäherung" — förändring genom närmande - medan den östtysku meru inriktus på "Politik der Abgren-zung" — uvgränsningspolitik.

När regeringsdeklurutionen uttrycker förhoppningur om utt den blivunde säkerhetskonferensen skull förbättra och utveckla samarbetet mellan de europeisku folken - förhoppningur som vi ullu delur — kun det vuru intressunt utt noteru, utt en uv de fyru frågor som NÄTO:s ministrur pä sitt rådsmöte förru året enudes om utt säkerhetskonferensen borde sysslu med, nämligen "större rörelsefrihet för människor, idéer och informationer", mötte det en utomordentligt kylig reaktion från östsidun. Rude Pruvo - för utt buru tu ett exempel - riktude i februuri ett våldsumt ungrepp mot dennu punkt. Ett friure utbyte uv tunkur och idéer mellun öst och väst skulle — sudes det - innebäru "ett ideologiskt undermineringsurbete". Det skulle varu en "trojunsk häst". Någon uvspänning i dettu hänseende — och det gäller större rörelsefrihet för människor, idéer och informutioner — kunde inte pä någru villkor kommu i frägu. För de sociulistisku ländernu gällde det i stället utt skärpu den ideologisku kumpen.

Det är ett fuktum utt det pågått en förskjutning i de militäru styrkeförhållundenu sedun någru år tillbuku. Den maktbalans som tidigare unsetts utgöru en förutsättning för den väpnude freden i Europu hur rubbuts. Regeringen förbigår dettu. Läget säges kurukteriserus "uv en muktpolitisk baluns". Men balansläget har i dag inte summa innebörd som tidigure. Vår situution hur blivit meru osäker, meru riskubel än den vur förut. Sverige kun inte "bortse ifrån" — så hette det i vude full i regeringens egnu direktiv tUl försvursutredningen för någru år sedun — "utt en stormukt i en frumtid skulle kunnu få en sådan hundlingsfrihet i Europa, att ungrepp mot små nutioner blir möjligu utan inblandning från andru stormukter". Och regeringen tänkte förvisso då inte enburt på Tjeckoslovakien.

Det finns inga som helst tecken i de sovjetiska militärbudgeternu på utt Sovjetunionen unser uvspänningsläget i världen vuru sådunt, utt dess egen militärpolitiska potential kun tillåtas att gå ned. Den redovisning som herr Langes försvarsutredning lämnat om de sovjetiska rustningskostnaderna tulur sitt tydligu språk. De hur i reellt penningvärde aldrig varit så högu under efterkrigstiden som de är nu. I den uppbyggnud uv de mUitära resurserna som sker inom Sovjet och inom Wurszuwupukten i övrigt finns över huvud tuget ingenting som tyder på utt mun där utgår ifrån en fredlig samexistens som något för framtiden givet.

Sovjetunionen hur tvärtom målmedvetet byggt ut sina positioner på de norru och södru flunkernu uv den europeisku fronten. I somrus frumhöll den norske stutsministern Trygve Bratteli i en intervju, utt Sovjetunionen genomfört "en kolossul militär uppbyggnud vid NATO:s nordflunk, där det i dug står större militära styrkor än någonsin tidigure, möjligen med unduntug för undru världskriget". Huns uttulunde syftude på en uv det norsku utrikespolitisku institutet gjord utredning, som visude att Mur-mansk vid Norra Ishavet under senare år byggts ut tiU ett centrum, som institutet kullude för världshistoriens störstu flyg- och flottbus. Här, sägs det, har Sovjetunionen 25 kryssure, 15 jugure, 100 fregutter, 260 u-båtur — mångu utomdrivnu och beväpnude med raketer — 38 flygplatser med 200 bombflygplan, lika många jaktflygplan och helikoptrar. Busen skulle dessutom förfoga över ett pur motoriserude divisioner med vurderu drygt 10 000 mun, 250 stridsvugnar och ett stort untul bepunsrude fordon. Syftet bukom dennu våldsummu utbyggnud, som verkligen inte vittnur om tro på uvspänning och fred, skulle enligt det norsku utrikespolitiska institutet vara en strävan från Sovjetunionens sida att flytta fram sina försvurslinjer till furvuttnen mellun Grönland, Island, Färöarna och Skottland. Stora sovjetiska marin- och flygförband opererar i dag i de här farvattnen och dominerar militärt det norska havet. Även om den verksumheten ur globul synvinkel kun tolkus som defensiv, innebär den att den skundinuvisku halvön på ett annat sätt än tidigure kommit in i det strutegisku blickfånget.

Dettu förhållunde konimer i den 24 sidor långu regeringsdeklurutionen till uttryck i föHunde futtigu sex ord: "Även Nordutlanten berörs av denna rivalitet" - mellan supermukternu ulltså.

Det är mot den bakgrunden, herr tulman, inte besynnerligt utt den norske försvursministern Fostervoll häromdugen uttryckte sin oro över

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

svenska nedrustningsåtgärder. Han sude sig inte kunna delu den svenska försvarsutredningens optimism om avspänning. Norge hälsar ett bättre politiskt klimut med tillfredsställelse, men några ändringar i norsk säkerhetspolitik är inte aktuella: "Situasjonen gir ikke grunnlug for noen endring i vår sikkerhets- og forsvurspolitikk." Reulismen är ulltså både i det här hänseendet och i frågu om EEC större i Norge än hos de svenska sociuldemokruterna.

Jug vågur därför, herr tulmun, hävdu utt mun inte kun tulu om en verklig och varaktig uvspänning i Europu, så länge de östeuropeiska förhållundenu och de globulu motsättningurnu i en krympunde värld är sådunu som de är i dug. Och därmed är jug, herr tulmun, åter vid utgångspunkten för mitt resonemung, som kun summunfuttus på följunde sätt:

Det är med stor tillfredsställelse som vi inregistrerur den obestridligu uppmjukningen i de hårdu uttityderna på det europeiska politisku fältet. Vi hur ull uniedning utt tu till vuru de möjligheter som öppnur sig till närmare kontukter med folken, till utvidgut ekonomiskt utbyte, till bättre relutioner och till en fredlig utveckling på sikt.

Men uvspänningen är buru relativ. Motsättningarna kvurstår, det mUitäru hotet likuså. Rustningurnu i vår omvärld är större än någonsin. Furun för en snubb omkustning är stor. Den rubbning uv bulunsförhåUun-denu som inträffut under de senaste åren har ökat — icke minskut — riskernu för vårt eget lund.

Och det intrycket ändrus inte då man flyttur blicken från det europeiska perspektivet. Ostasien, Sydostasien, Mellanöstern, Indien, Pukistun är ullu områden som förvisso inte är ägnade att förstärku intrycket uv uvspänning. Regeringsdeklurutionen betonur i dug utt läget kännetecknus uv brist på stubUitet. Ja, det kun mun verkligen påstå.

I den i tisdags uvlämnude propositionen om försvaret skriver departementschefen bl. u. utt det för första gången på mycket läng tid hur inträtt en situution i Europu, som kun innebäru förutsättningur för utt uppnå "ett mera vuruktigt tillstånd uv uvspänning och sumurbete". I dug — två dugur senure — uttulus i regeringsdeklurationen utt ett beslut i den tysku förbundsdugen utt inte rutificeru de s. k. östfördragen skulle "innebäru ett ullvurligt bakslug för de mångårigu strävandenu till ökud uvspänning i Europu".

Hur osäkru de långsiktigu bedömningurnu om den säkerhetspolitisku utvecklingen är belyses nästun dräpunde uv de här två regeringscitaten, vilkas slutsatser ulltså kan hänga på en enda röst i Bundestag i Bonn. Och de belyser framför allt hur orimligt det är att på sådana slutsatser grunda beslut om en drastisk ändring av svensk försvarspolitik och en långtgående nedskärning av det svenska försvurets styrku för fleru år frumåt i tiden.

I självu verket är det ju så, utt vi inte med någon säkerhet kan förutse ens de närmuste årens utveckling. Det är ett unsvurslöst spel med nutionellu intressen utt uv dagsläget dra slutsatser, som inom några år kan äventyra Sveriges säkerhet. Och för de stater i vår omvärld som klarsynt och intresserat grunskur Sveriges utrikespoHtik måste nedrustningsåtgärder i nuvurunde situution vuru ägnude utt minsku trovärdigheten hos neutrulitetspolitiken. Och om dessutom renu felräkningar - den borttap-

pade mUjarden — tUlåts påverka vårt lands försvarsmöjligheter, då kan vi knappast räkna med att bli tagna på aUvar.

I ett längre tidsperspektiv finns det en företeelse som ger oss rätt att hoppas på fred i vår del av världen, och det är det västeuropeiska ekonomiska samarbetet. Utvecklingen i det Västeuropu, till vUket vårt lund är knutet med ideologisku, historisku, kulturellu och sociulu bund, präglus alltmer uv en nedbrytning uv nationellu burriärer. Stuternus självständighet och oberoende kommer i frumtiden ulltmer utt knytus till derus uktivu deltagande i organiserad samverkan. För dem som väHer isoleringens och självtUlräcklighetens väg förlorur oberoendet och handlingsfriheten i verkligheten alltmer innehåll.

Det gäller produktionen. Företag av alla storiekar, inte bara stora utan även små och medelstora, rör sig redan över gränserna. Enbart i Västtyskland - för att bara ta ett exempel - har Sverige i dag bortåt 400 tUlverkande och sädande dotterföretag. Svenska företagsinvesteringar utunför våra gränser ökar snabbare än här hemmu, och vår industri sysselsätter där ute mer än 200 000 människor. Produktionen motsvurur hulvH det svensku exportvärdet.

Det gäller arbetskraften. MiHontuls européer urbetur i dug utunför det egnu landet. Denna arbetskraftens internationalisering blir alltmer oberoende av konjunkturernas växlingar och kommer alltmera att uvse de mest kvalificerude och de bäst utbUdude. För de ungu ur urbetslivets internationaUsering liktydig med större möjligheter tUl framgång och till ett intresserikt liv.

Det gäller konsumtionen. En växande del uv de vuror som vi producerar här hemma konsumeras i undru länder. Mer än två tredjedelur UV svensk export går till den större europeisku gemenskup som nu växer frum. Mer än 40 procent uv verkstudsindustrins produkter finner sin avsättning där ute. Vi i Sverige konsumerar i vår tur en allt större mängd varor som är tillverkude i västeuropeisku länder.

Det gäller fritiden. Mer än en hulv miHon svenskur tillbringur sinu semestrur utomlunds. Fleru tiotul miHoner västeuropéer förlägger sin ledighet till andru länder än sitt eget. Värt land skulle kunnu betyda längt mer än vud det gör i dug i fritidens europeisering.

Det gäller miljövården. Med modern produktionsteknik är nutionul-stuternu inte oberoende. Vud som sker i en stut påverkar miHön i undru. Sumurbete över gränsernu är nödvändigt för utt hindru fortsutt förödelse och för att återställu förstörd miHö. Industriländernu kun inte oberoende UV vurundru stiftu eller genomföru miHövårdslugur. De måste, bl. u. uv konkurrens- och effektivitetsskäl, tu hänsyn till motsvurande lagstiftning i undru länder.

Vi kun ulltså i dug på område efter område konstuteru hur fuktorer som uvgör miljö och livsföring i de oliku västeuropeisku ländernu verkur tvärs över nutionulstuternus gränser. Genom en sumverkun i fustu former måste de demokratiska västeuropeisku industriländernu tillvurata utvecklingens möjligheter och fördelar samt motverka och förebygga dess olägenheter och orättvisor. Genom att gemensamt styru utvecklingen kun mun skapu bättre villkor för social och regional utveckling, för hög levnadsstundard, ekonomisk stabUitet och samlevnad i Europa utan

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

konflikter. Det är detta som ligger bakom Europatanken. Om vi inte kan läru oss förstå vud Europutunken betyder för människor ute i Europu, människor som gång på gång fått uppleva krigens fasor, dä kan vi inte heller räkna med att bli förstådda och respekterude när vi med dem överlägger om det framtida samarbetet.

Det råder i dag stor osäkerhet bland Gemenskapens stater om vud Sverige egentligen ytterst vUl. Regeringens Europupolitik hur — det hur frumhåUits från den här tulurstolen tillräckligt mångu gånger - vurit vucklunde. Regeringen hur suknut viHu och konsekvens. Trovärdigheten hur inte blivit bättre uv de uvslöjunden som statsministern gjort under den senuste tiden om hur hun själv vid oliku tidsskeden bedömt Europufrågun. Vilket förtroende kan den regering begära vid de europeisku förhundlings-borden, som vill undviku en debatt i Europafrågan i sitt eget land? Till bilden av bristande trovärdighet hör ocksä en missvisande skildring av överläggningurnu med oppositionen, vilket förunlett mig utt riktu en aUtjämt obesvarad öppen fråga tUl stutsministern.

I måndugs och tisdugs ägde plenurmöten rum mellun Sverige och EEC-kommissionen. Resultutet blev i stort sett vud vi väntut. Jug skull inte gå in på svugheternu i det uvtul som vi nu förhundlur om. Vi hur förut behundlut den frågun utförligt, senust i vår purtimotion.

Det låter sig nuturiigtvis sägus utt uvtulet kommer utt innebäru en förbättring gentemot det hundelspoHtisku läge i vilket vi just nu befinner oss. Så vill regeringen gärnu hu det. Men vi mäste kommu ihåg utt förbättringen buru är relutiv. Det avgörunde på sikt är ju inte att vi får vissa tullättnader, utan utt vi inte blir uvsevärt sämre ställdu i det ekonomisku sumurbetet än undra med oss konkurrerunde industriländer i Europu. Och sumurbetet rör ju inte buru tullur och skyddskluusuler utun också den regionulu politiken, sociulpoHtiken, industripolitiken, konkur-rensreglernu och miHöfrågoma, vUket också påpekades uv den norske utrikesministern Ändreus Cappelen i Stockholm i förrgår. Vi vill, sade han, vara med och påverka utformningen av dessa regler - därför önskar vi en mer omfuttunde lösning än vud ett hundelsuvtul uv svensk modell kun ge oss.

Summunfuttningsvis ulltså; Vi hur utt se fram emot ett frihandelsuvtul, till sin omfuttning utomordentligt begränsat i förhållande till de önskemål som Sverige preciserade i sina deklurutioner och framställningar från november 1970 och fram till hösten 1971. Den begärda tullunionen hägrar i fjärrun. De "nära, varaktiga och omfuttunde förbindelsernu" hur också de blivit liku visionäru som mycket unnut blund regeringens politiska önskemål. Trots dettu, herr tulmun, förenus vi ullu i dugens förhandlingsläge i förhoppningen om att uvtulet skull bli så bru som möjligt med hänsyn till den svugu förhandlingsposition som vårt lund kommit utt intu i förhållunde till våru mycket sturku motpurter.

Vad vi också hoppas är utt de klausuler om uvtulets utvecklingsbarhet, som kun kommu utt ingå däri, skull öppna vägen för ytterligure förhundlingur som gör det möjHgt för oss utt successivt i varie full nå närmure de önskemål som uppställts från svensk sidu.

För mitt purtis vidkommande vUl jug gå ännu längre och hoppus utt utvecklingen - som på det här området går väldigt snubbt, därom vittnur

inte minst Bresjnevs deklurution häromdugen - skull tillätu Sverige att i sinom tid åter överlägga om medlemskap i Gemenskapen. Det önskemålet bottnar i den ulldeles bestämda övertygelsen att vårt lund bura genom fullvärdigt medlemskap kan påverka utvecklingen inom Gemenskapen och upprätthälla det ekonomiska och politisku oberoende som utgör det bärunde elementet i vår neutrulu utrikespolitik.

Låt mig till sist erinru om de motiv för medlemskup i EEC som den norska sociuldemokratiska regeringen och det norska LO-sekretariutet redovisade häromdugen. Norges oberoende och självständighet tål inte, hette det, utt Norge står utunför EEC. Först genom medlemskup däri -hävdude aUtså den svenska regeringens norsku purtikolleger — får Norge möjlighet utt medverku vid uppbyggnuden uv det västeuropeisku sumurbetet och den fortsatta utvecklingen därav. Endust genom medlemskap kun skeendet på olika områden - det vulutupolitisku, det ekonomisku, det industriellu och det sociulu området sumt miHövårdsområdet och sjöfartsområdet — påverkus. Utanför EEC skulle Norge tvingus anpussu sig utun möjlighet utt självt inverku på händelseförloppet.

Den svenska regeringen hur hävdat den rakt motsatta uppfuttningen, utt vårt oberoende och vår hundlingsfrihet blir större om vi står utunför än om vi är medlemmur. Det moderutu purtiet i Sverige hur - som det endu purtiet, det medges och det beklugas — i dettu hänseende intugit summa ståndpunkt som de norska socialdemokruternu och norsk hoyre, som de dunska sociuldemokruternu och det dunsku konservutivu folkepur-tiet. Jug hoppus nu, herr tulmun, att den internationella utvecklingen och utvecklingen inom EEC skall gå därhän, att de Europanegutivu hur hemmu så småningom skall inse utt derus bedömning är feluktig och utt de närmuste årens händelseförlopp skull göru det möjligt för Sverige utt dru de pruktiska konsekvensernu uv ett sådant ändrat betruktelsesätt. Tiden kommer att urbetu för en sådan utveckling.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr tulmun! Med herr Bohmuns tul drog en rå pust från det kullu krigets dugur genom sulen. Enligt herr Bohmun kun det inte bli någon verklig uvspänning förrän de sociulistisku sumhällssystemen störtuts — och han lär få vänta innan denna förhoppning går i uppfyllelse. Herr Bohman och det moderata samlingspartiet framträder i självu verket som direkta motståndure till uvspänningspolitiken i Europa, som bygger pä sumexistens utun krig mellun stuter med oliku sumhällssystem. Och det är ju ett historiskt fuktum utt de bådu väridskrigen inte orsukuts uv sociulistisku stater utan uv den kupitulism och imperiulism som moderutu samlingspartiet försvarar.

Jag övergår sedan, herr talman, till problem i sambund med den svensku utrikespolitiken och regeringens deklurution.

Det strider mot den internationellu soliduritetens kruv och mot det svensku folkets intressen utt regeringen vägrur utt brytu förbindelsernu med Suigonregimen och utt upprättu diplomutisku förbindelser med Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära regering.

Det strider också mot både internutionell solidaritet och svensku folkets intressen att regeringen vägrar att ta initiativ tUl upprättandet av

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

diplomutisku förbindelser med Demokrutisku folkrepubliken Koreu.

Det står likuså i strid med den internutionellu soliduriteten och vud vårt folks intresse kräver utt regeringen vägrur att omedelbart upprätta diplomatiska förbindelser med Tyska demokrutisku republiken.

I ett interpellutionssvur i riksdugens undru kummure år 1967 förklarade dåvarande utrikesministern Torsten NUsson, att den svenska regeringen gick efter födande kriterier när det gällde erkännunde uv främmunde stuter och upprättande av diplomutisku förbindelser med dem; Den makt som skaU erkännas bör ha vunnit ett rimligt mått av självständighet utåt och någorlundu ullmänt godtagits uv omvärlden. Vidure krävs en rimlig stabUitet inåt genom utt det finns statligu myndigheter som fuktiskt upprätthåller kontroll över ett visst territorium och där utövar suveräna befogenheter.

Demokrutisku folkrepubliken Korea har existerat i snart 24 år. Tyska demokrutisku republiken hur existerat i snurt 23 år. Det blir för varje år, för vurje månad, för vurje dug uUtmeru orimligt utt den svensku regeringen fortsätter utt låtsus som om dessu bägge stuter inte existerude. De fyller bägge de kruv som utrikesministern på regeringens vägnar uppställde för erkännunde i det unfördu tulet från år 1967. Ingen kan förneku utt det i bägge stuternu finns stutligu myndigheter som fuktiskt upprätthåller kontroll över ett visst territorium och där utövur suveräna befogenheter. Vi svenskar beter oss ju också i övrigt som om Demokratiska folkrepubliken Koreu och Tysku demokrutisku repubUken existerude i sinnevärlden. Svensku idrottsmän tävlur med idrottsmän från dessu bägge stuter, nu senust i olympisku spelen. Mångu svenskur reser tUl TDR. Svensku företug driver hundel med de obefintligu stuternu. Medborgure från dessu stuter, även medlemmur uv derus purlument, kan resa in i Sverige och mottas här. De accepteras, men accepteras ändå inte.

Herr utrikesminister! Är det inte hög tid att slutu med denna låtsuslek, som fuktiskt skudar Sveriges intressen? Det kun inte försvaras utt regeringen envist fusthåller vid att man skull behundlu ett pur stuter i världen på dettu direkt diskriminerunde sätt. Den purt som mest skadas av detta är inte de regeringar som Sverige vägrur utt erkännu, utun det är Sverige självt. Jug hur tidigure frumfört utt regeringen borde söku komma ut ur den återvändsgränd, där den plucerut sig, genom utt med ett slag lösu dessu erkännundefrågor, och jug vUl här upprepu det försluget.

I debatten brukar man från regeringshåU anföra att det skulle finnus särskildu skäl för Sverige utt icke erkännu Demokrutisku folkrepubliken Korea och Tysku demokrutisku republiken. Det skulle i det förstu fullet vuru medlemskupet i FN:s övervukningskommission i Koreu, i det andra fallet den politik av avspänning som vi hoppas skull segru i Europu.

Vud gäller Koreafrågan vill jag endast kortfattat framhålla, att man i regeringens argumentation sammanblundur två problem som icke hur med vurandra att göru. Medlemskapet i FN:s övervakningskommission är en sak, erkännandet av Demokratiska folkrepubUken Koreu en helt annun. Det frumgår ju också uv utt Sverige erkänt Sydkoreu och icke unser utt dettu skulle stå i motsättning till övervukningsuppdruget. Om den svenska regeringen vill göra en fredsbevarunde insats i Koreu — och det hur den förklarat sig viHu göra - så är de viktiguste bidrugen föHunde; erkännunde

av Demokratiska folkrepubliken Korea, resande av det kravet i Förenta nationerna att världsorganisationen verkur för ulla främmunde truppers bortdrugunde ur Koreu.

Vad gäller Tysklundsfrågun finns det i regeringsdeklurationen utförliga avsnitt om kampen för uvspänning på den europeisku kontinenten och om nödvändigheten uv ett meru uktivt urbete för den planerade konferensen om säkerhet och samarbete i Europu, avsnitt som vi i och för sig hälsur med tUlfredsstäUelse. Det är bru utt regeringen nu synes vUju tu en direkt del i förberedelsernu för denna konferens genom att framföra meningar om dess uppläggning och konkreta arbetsmål. Länge har regeringens attityd varit mera passiv. Jag vill uttrycku förhoppningen utt dagens deklurution betyder ett uktivt engugemung för utt konferensen skall komma tUl stånd snarast möjligt, helst redan detta år.

Den allmänna frågan om säkerheten i Europa är i betydande grad knuten till en lösning av Tysklandsfrågan. Det är ju ett helt orimligt tUlstånd att gränser och normala relationer meUan länder i Europas mitt ännu inte är slutgiltigt reglerade 27 år efter det andra världskrigets slut. Nu har en rud fördrug slutits för reglering uv dessu frågor, men väntar ännu på sin ratificering i den västtyska förbundsdagen. De regeringur som på ömse sidor medverkut tUl dennu uvspänningspolitik hur därigenom gjort en stor positiv insuts. Vi instämmer i utrikesministerns uttulunde att det skulle innebära ett allvarligt bakslag för strävandena till avspänning i Europa om fördrugen fäUs.

Däremot hur vi en unnun uppfuttning än den regeringen hittills gett uttryck för om den inverkun som ett svenskt erkännunde uv Tysku demokrutisku republiken skuUe hu på utgången uv kumpen för dessu avspänningssträvunden. Regeringen brukur hävdu att ett svenskt erkännunde av TDR skulle som det heter "komplicera läget", försvåra ansträngningarna att vinna en majoritet i västtyska förbundsdagen för godkännande av öst-västfördragen och överhuvud taget verka negativt på strävandena till. avspänning. Dessa påståenden anser vi felaktigu. De motsvurur inte verkligheten. Det förhåller sig precis tvärtom. Ett svenskt erkännunde av Tyska demokratiska republiken skulle vara ett viktigt bidrag till ansträngningurnu för att vinnu mujoritet för fördrugen och säkru uvspänning i Europu.

Vilku krufter i Västtysklund är det som så länge motsutt sig och som fortfurunde motsätter sig uvspänning och en fredlig reglering uv problemen i Centraleuropa? Det är som aUa vet de reaktionära krafter som velut bevara det kalla kriget. Det är de krafter som utformade den s. k. Hallsteindoktrinen, som innebar att Västtyskland idkade utpressning genom hotet att bryta förbindelserna med länder som erkände Tysku demokrutisku republiken. Det är de krafter som nu finns sumlude i de s. k. kristligt-demokrutisku partiernu i det västtysku parlamentet, som står i opposition tUl regeringen Brandt och söker samla en majoritet mot ett godkännande av fredsfördragen med de sociahstiska staterna. Det är reaktionens och revunschpolitikens krufter. Det är dessa som i realiteten får ett stöd genom den svensku regeringens vägran att erkänna Tyska demokratiska republiken.

Den svenska regeringens hållning i denna speciella fråga motverkar

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

aUtså strävandena tUl avspänning i Europa. Detta begriper också en rad socialdemokratiska distriktsorganisationer som i uttalanden krävt ett erkännande av TDR. Lyssna på rörelsen, herr Wickman! Lyssna på rörelsen här i Sverige och föH dess råd, inte råden av socialdemokratiska koryféer i utlandet.

Samma motsättning meUan regeringens allmänna deklarationer och dess praktiska handlande finns när det gäller frågan om deltagandet i FN:s miHövårdskonferens i Stockholm i juni. Allu är överens om betydelsen uv dennu konferens för kumpen mot miHöförstöring och förgiftning - en kump som måste vuru internutionell. Den svensku nationalkommittén, som har Tage Erlander som sin ordförande, har uttalat som sin mening att konferensen bör vara universell. Nu finns det tyvärr stater som motsätter sig att aUa andra stater skall få delta i denna konferens. Vid behandlingen av resolutionen rörande miHökonferensen under höstens generalförsamling i FN lade Sverige ner sin röst vid samtliga säromröstningar som reglerade inbjudningarna tUl konferensen. Detta anser vi vara felaktigt handlat. Sverige borde i stället ha stött förslaget att aUa intresserade stater skuUe inbjudas att deltaga i konferensen. Vi hoppas att miHövårdskonferensen ändå kan få den universella karaktär som är nödvändig för dess framgång, men för att detta skaU uppnås måste man ta ställning och man måste klart gä emot krafter som vUl förhindra en sådan utgång. Det handlar här om tre stater, förutom Tyska demokratiska republiken också Demokratiska folkrepu bhken Koreu och Demokrutisku repubUken Vietnam. En möjlighet för TDR att som fullvärdig medlem deltu i miHövårdskonferensen är att denna stat vid möte i maj inväHes i Världshälsoorganisutionen. Herr Wickmun har tyvärr redan sagt här i riksdugen utt Sverige när det gäller medlemskup i FN.s fackorgan endast röstur för stuter som man redan erkänt. Och innan en stat kommit med i FN kan man inte erkänna den. Jag vädjur tiU regeringen utt omprövu sin ståndpunkt och brytu detta groteska cirkelresonemang, som verkligen inte skänker den heder.

När det gäller en annan av de nämnda staterna. Demokratiska republiken Vietnam, finns det ulldeles speciellu skäl för dess närvuro på mUjövårdskonferensen. Ingen internutionell miHövårdsfrågu är ullvuriigure och mer akut än USA:s systematiska förstörelse av midön i Indokina. Med oliku medel söker mun förstöru det dugligu livet och livsbetingelsernu över huvud tuget i de drubbade länderna - Laos, Kambodja, Vietnam. Den nyu termen ekocid, dvs. miljömord, unvänds mer och mer för utt betecknu dennu förbrytelse mot ett folk, ju mot helu mänskligheten. Kumpen för utt sättu stopp för dettu miljömord måste spelu en viktig roll på FN-konferensen.

USA:s krig i Indokinu förs nu efter en förändrud mUitärpolitisk strutegi. President Nixon kun dra hem trupper, men målsättningen är att förlängu kriget, buru med andra medel. Den s. k. vietnamiseringen är led i en amerikansk strategi för att kontroUera och exploatera andru länder och folk. Mun hur från amerikunsk sida faktiskt lyckats få den propagandistiska effekten att massmediu i ett land som Sverige — möjligen är det likudunt i andru länder - nu mindre behandlar kriget mot Indokinas folk än tidigure. Mun hur lyckuts inbillu en del människor utt

president Nixon håller på utt nedtruppu och avsluta kriget, medan krigföringen mot folken i Indokmu i stället hur intensifieruts.

Den totula mängden bomber som uv Förentu stuternu fäUts över Indokinu kun beräknus uppgå tUl över 6 300 000 ton vid slutet uv 1971. Det är en siffru som det är svårt utt omedelburt futtu helu innebörden i. Jämförelsesiffror säger något: Under helu det undru världskriget fällde Förentu stuterna summunlugt på uUu krigsskådeplutser cu 2 midoner ton bomber, dvs. mindre än en tredjedel uv vad som redun fällts över Indokinu. Sedun Nixon blev president 1968 hur en större mängd bomber fäUts över Indokinu än under Johnsonregeringens tre sistu år. Bombmung-den under Nixons hittUlsvurunde tre år som president är också större än den summunlugdu mängd bomber som fäUdes uv USA under det undra världskriget och Koreakriget tiUsammantagna. Det mänskliga lidandet under ett krig kan inte mätus i siffror. Gemensumt för de vupen och metoder som USA-regimen utnyttjur mot folken i Indokinu är utt de är speciellt riktude mot civUa och att en avgörande beståndsdel är terror. Vad Förenta staterna prövar i Indokina är framtidens vapen mot alla folk och grupper som vUl kämpa sig tUl frihet.

Folkens kamp i Indokina och USÄ:s strävan att med milUära och teknologiska medel söka undertrycka dennu kump för frihet och självständighet kun inte ses isolerat som en kamp i Asien. Vår soliduritet med folken i Indokinu måste utgå från den grundläggunde insikten, utt en förutsättning för vår egen frihet och självständighet, för vår egen sociulu frigörelsekump är en fust soliduritet med folken i Indokinu, med ullu progressivu krufter i Asien, Afriku och Lutinumeriku.

Protesternu mot Förenta staternas anfallskrig och folkmord i Indokina måste ges förnyad styrka och komma tUl ständigt nyu uttryck. Soliduriteten med Indokinus folk måste uttryckus i hundling. Därför bör regeringen uttrycku ett klurt fördömunde uv Förentu stuternus anfallskrig sumt bryta förbindelserna med Saigonjuntun och upprättu diplomutisku förbindelser med RepubUken Sydvietnums provisoriska revolutionära regering.

Herr tulmun! Den formulering uv målsättningen för Sveriges utrikespolitik som görs i inledningen till regeringsdeklurutionen unser vi vara alltför begränsud. Mun måste sturkt betonu både den internutionellu soliduriteten med ullu dem som i oliku länder kämpur för nutionellt oberoende, för fred, demokruti och sociulism och värnet uv det svensku folkets nutionellu oberoende, uv vår rätt utt självu uvgöru egnu ungelägenheter. Mellun internutionulismen, det friu sumurbetet mellun folken, och värnet uv den nutionellu självständigheten, förutsättningen för dettu friu sumurbete, finns ingen motsättning. Tvärtom betingur de bådu strävundenu vurundru.

Det finns emellertid typer uv sumverkun mellun ett begränsut untul stuter eller mellun vissu internationella intressegrupper som står i motsättning både tUl en verklig internutionulism och tUl folkens självbestämmunderätt. Det gäUer t. ex. de internationellu trusterna och kartellerna, som bUdats för att effektivisera och skärpa utplundringen av folken. Liku litet som kupitulistisku monopol inom ett land kun uccepterus, liku litet kun de internutionella kupitulistisku monopolen

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

godtas eller understödjas. Den form av samverkan de uttrycker står i strid med folkens intressen.

EEC är därför inte en inkörsport tUl internutionellt sumurbete och urbetsfördelning. EEC är de västeuropeisku monopolens gemenskup. I deras intresse skall EEC-länderna utgöra en gemensam marknad med fri rörlighet för vuror, kupitul och arbetskruft. Sveriges folk hur inget intresse uv utt EEC och liknunde typer uv organisationer blir starkare. Dettu borde hu sugts ut i regeringsdeklarationen, om regeringen konsekvent vill fullföHu målsättningen utt Sveriges utrikespoHtik skuU tjänu syftet utt tryggu värt nationella oberoende och våru möjligheter tUl fortsutt utveckling i frihet. Det är dessutom i hög grad motiverut uv den internutionellu soliduritetens kruv, eftersom ett stärkunde uv EEC försvårur en utveckling uv hundeln och den ekonomisku tillväxten förde mindre utvecklude länderna. Om de kapituUstisku krufter som dominerar EEC blir sturkure försvårus lösningen även uv de europeisku säkerhetsproblemen. Den fuckligu rörelsen binds genom storföretugens ökude möjligheter utt manipulera med urbetskruft och kupitul i oliku länder. Demokrutin underminerus genom utt ytterligare delur uv beslutsmukten avlägsnas från de folkvalda instanserna.

I detta summunhung ter det sig ytterligt illuvurslunde utt gmndlug-beredningen i sitt häromdagen framlugdu betänkunde inte buru föreslår utt den s. k. EEC-purugrufen om överlåtunde av riksdagens och regeringens beslutanderätt till en internationell organisation skall vuru kvur utan även ger en meru vidsträckt tolkning av dennu parugruf än som tidigure hur skett. "Vud som uvses", skriver gmndlugberedningen, "är i förstu hund de befogenheter som försluget tillägger riksdugen och regeringen, för riksdugens vidkommunde sålundu främst lugstiftning, beskattning och budgetreglering och för regeringens vidkommunde sådana funktioner som ryms inom befogenheten att styra riket, exempelvis utt utfärda föreskrifter i de hänseenden som framgår uv försluget." Gmndlugberedningen fortsätter: "Tulmunnens befogenheter med uvseende på regeringens till-och uvsättunde hör också principiellt sett hit, liksom stutsministerns befogenhet utt förordna och entlediga ministrur; här torde dock förbehållet om 'begränsud omfuttning' uteslutu överlåtelse uv befogenhet tUl mellunfolklig orgunisution." "Principiellt sett" och "torde" - nägon säker spärr finns ulltsä inte ens när det gäUer överlåtunde av sådanu befogenheter. Och läs hela tiden EEC när det står mellunfolklig orgunisution!

Regeringen hur inte ändrut sin grundinställning till EEC, nämligen utt Sverige skull deltu i utvidgningen uv dennu orgunisution och göru detta på en rad viktiga områden. Regeringen arbetar fortfarunde för en långtgående unslutning uv värt lund till EEC. Just nu tvingus den emellertid begränsu sig till att arbeta för en förbättring av det förslag till frUiandelsavtul som EEC-myndigheternu frumlugt.

I dennu uktuellu strävan erhåller den som bekant inte stöd av viktiga delar uv den kupitulistisku företugsumheten och den svensku borgerligheten. Mun vill där - och dettu hur frumgått också uv tul som hållits här i dug — icke uccepteru det fuktisku läge som innebär utt Sverige inte utun utt frångå neutrulitetspolitiken och gå in i vud som i verkligheten är en

ekonomisk, politisk och militär ulliuns kun uppnå närmure unslutning till EEC. Den verksumhet som storföretag, företugssummunslutningur och vissu undru delur uv bourgeoisien just nu bedriver i EEC-frågun kun inte karakteriseras på annat sätt än som knivhugg i ryggen på regeringen och dess förhundlure i Bryssel.

Herr tulmun! Svensk utrikespolitik är icke endast vad riksdag och regering beslutar och gön Svensk utrikespoHtik är summan av Sveriges relutioner med undru stuter och folk. Monopol, storfinuns och undru kupitalistisku företug verkar genom import och export av vuror sumt i ökad utsträckning genom import och export uv kapitul. Antulet företug, ägdu av svenskt kapital, i andra länder ökar för vade år. På borgerligt håll kallas detta företagsamhetens internationalisering. En riktigare term är imperiaUsm.

För att öka sina profiter jagar de svenska storbolagen efter en större del av världsmarknaden. De exporterar kapital och flyttar fabriker och produktion tUl andra länden Svenskt kupitul summunflätus med kupital från undru imperiulistisku länder. Svensk och utländsk storfinuns går summun för utt gemensumt plundru folken i Västeuropu, Asien, Afriku och Ameriku.

Den svensku stuten understödjer storfinunsens operutioner i utlundet med exportkrediter och investeringsguruntier. Den inbjuder utländskt kupital utt etubleru sig i Sverige. Den uppmuntrur och tur själv del i summunflätningen mellun svensk och utländsk storfinuns. Den stöttur dollurns vucklunde positioner. Genom utt deltu i Världsbunken och liknunde summunslutningur bidrur den att stärka imperiulismen.

Vilket är Sveriges ansikte i världen? Den 21 mars fu-ades årsdagen av massakern i Sharpeville som en dug ägnud kumpen mot upurtheid, mot rusåtskillnud och rasförtryck. Men Sverige har en omfattande handel med Sydufriku och svensku storföretug hur sinu dotterföretug i lundet. Dettu är ett stöd åt regimen i Sydufriku som bygger på rusförtryck.

Den fuscistisku juntuns muktövertugunde och muktutövning i Greklund fördöms uv en enhetlig svensk opinion. Men de svenska företugens import från Grekland har ökut för vurje år sedun juntun kom tUl mukten. Sverige ger humunitärt stöd åt befrielserörelsernu i de portugisisku koloniernu. Men importen från Portugul ökur sturkt, och ullt fler svensku företug uniägger fubriker och vurv i lundet för utt utnytda den billiga arbetskraften. Arbetare på det svenskägda Lisnavevurvet, som protesterar mot utsugningen, sänds till fängelse och tortyr. VUket är Sveriges ansikte inför folken i världen?

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talmun! Jug vUl tu upp en del uv de tunkegångur som kommit fram i partiledurnus inlägg. I och för sig kun mun inte sägu utt dennu utrikes- och hundelspoHtisku debutt liksom inte heller regeringsdeklurationen präglas av nyheter och sensationer. Det är en fördel, därför att svensk utrikespolitik bör inte präglas av överraskningar och sensationer.

I bedömningen av den internationellu utvecklingen tycker jug mig kunnu finna utt vi står vurundru rätt näru — i vissu full mycket näru. Jug vill dock göru den reservutionen utt jag i dettu unförunde inte kommer att

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

ta upp flera uv de i och för sig viktigu frågor som herr Hermunsson berörde, bl. u. vår erkännundepolitUc. Anledningen därtUl är mycket enkel, den kommer utt behundlus i sumbund med ett pur interpellutionssvar som jag har tillfälle att lämna senare i dag.

Flera har här sagt att den globala utvecklingen i sista hand på ett uvgörunde sätt bestäms av relationerna mellan de två supermakterna. Dettu sägs också i regeringsdeklurutionen. I dessu relutioner hur uppenburt och bevisligen en mycket uvgörunde förändring inträtt. Den förändring som jug syftur på är den utjämning uv den militäru potentiulen mellun supermukternu som har ägt rum under 1960-talets senare hälft.

Vad den förändringen innebär uttrycks mycket klurt både från umerikunsk och från sovjetisk sida. I Nixons utrikespolitiska budskup i fjol utryckte hun det så här: I en period av överväldigande amerikansk överlägsenhet kunde vi och våra allierade förlita oss på den massiva vedergäUningens doktrin. I denna nya epok - som vi alltså nu är inne i — har Sovjets växande makt ändrat den mUitära ekvationen. Styrkan som tjänade fredens sak under en period av relativ överlägsenhet kräver nu nya definitioner för att bevara freden i en period av relativ jämlikhet.

Bresjnev har uttryckt precis samma sak i sina berömda tal, fast av naturliga skäl med något annat språkbruk.

Nixon sade också i sitt första budskap 1969, att vad vi står inför är att avlösa en period av konfrontationer med en period av förhandlingar. Det är klart att bukom denna förhandhngsvUja och detta förhandlingsintresse hos bådu purter Ugger också den uppnåddu militäru bulansen dem emeUun. Vi är ju också i hög grud nu inne i en förhundlingurnus epok.

Det är ännu för tidigt utt dru några bestämda slutsutser uv de oliku förhundlingarnas resultat. Men en påtaglig tendens i relationen mellan supermakterna är vUjan — i vade fall i detta läge — att bevara den uppnådda balansen och även ett genuint intresse att försöka sänka den nivå på vUken dennu buluns uppnås, det senure uv mycket lättbegripliga ekonomisku skäl. En unnun tendens, som också utgör ett led i stabUiseringen uv balansen, är strävan att isoleru konfliktämnen och finnu en teknik som möjliggör ett ökat förtroende mellun supermukternu. Det är nuturligtvis dennu utveckHng som är bukgrunden tUl den uvspänningspolitik som pågår också i Europu.

Jug tror det ur viktigt utt hu klart för sig vud uvspänning är, vud den syftur tUl, vud den kun vura och vad den definitivt inte är och inte bör utvecklus tUl. Bäde herr Helén och herr Fälldin har nog i stort sett samma syn som jug på dettu. Det bhr därför framför aUt herr Bohman som jug får vändu mig tUl, därför utt det vur mycket i huns analys av den europeisku situutionen som på mig gjorde ett obehugligt intryck uv återfuU i en kulla-kriget-retorik. Ingen uv de unsvuriga utrikesministrar jag möter — och alla är dess värre icke socialdemokrater - för på något sätt ett språk likartat det herr Bohman för i dag. Jag känner inte igen tongångurna från dagens Europa.

Avspänningen i Europa, herr Bohmun, är ju icke uttryck för att de båda blocken i Europu håller på utt nurmu sig varandra i den meningen att de håller på att i sin inre utveckling bli lika varandra och att vi håUer på utt närmu oss något slugs gemensumt politiskt system i Europu. Om

man tror det hur mun kommit uUdeles fel i sin unulys. En sådun udämning eller konvergens är icke uvspänningens förutsättning och bör icke heUer - det menar jag aUdeles bestämt - ställas upp som ett villkor om vi skall gör framsteg i avspänningspoUtiken.

Det verkade på herr Bohman som om han menade att avspänning är bra bara under förutsättning att avspänningspolitiken blir ett instrument att förändra den inre strukturen och de inre förhållandena i öststuternu. Lägger mun upp uvspänningspoHtiken på det sättet är det självklurt utt den är dömd utt misslyckus. Det är heUer ingen unsvurig poHtiker på västmuktsidun som gör på det sättet.

Avspänningen förutsätter ulltså icke någon konvergens, något summan-flytande av systemen. Den förutsätter icke heller någon upplösning av blocken eUer mUitäraUianserna i Europa. Tvärtom är avspänningen resultatet av att balansen meUan de båda blocken har förstärkts och stabUiserats. Det är maktbalansens stabilitet som avspännmgspolitiken tjänar tiU att förstärka, inte till att udämna existerande skiHaktigheter i de båda blockens inre struktur. Det betyder också att den säkerhetspolitiska situation, som är gmndvalen för vår neutralitet, kvarstår oförändrad.

Man kan ha olika bedömningar om hur pass ombblig och hur pass säker denna trend mot en fortsatt avspänning i den mening som jug unvänder ordet är i Europu. Det är självklurt att vi kan råka ut för bakslag, och vi kan inte basera vare sig vår utrikespolitik eUer försvarspolitik på att denna trend är en oundviklig naturkraft. Det är rätt lätt att peka på potentieUa konfliktunledningur, men det är också rUctigt utt påpeku den starkt ökade vUligheten och beredskapen utt isolera konfliktanledningarnu. I Europu gäller det nuturligtvis frumför ullt de trugisku händelser i Tjeckoslovukien och Ungern som herr Bohmun var inne på. De blev som bekunt snubbt isolerude. Ur maktbalansens synpunkt vur det ett uttryck för de bådu parternas respekt för vurundrus muktsfärer. Det kun låtu cyniskt men dennu uccepterude uppdelning i muktsfärer är i och för sig en stubUiserande faktor i utvecklingen i Europa. Vi säger både i dugens deklaration, i försvarsutredningen och i försvarspropositionen att uvspänningsutvecklingen i Europu hur pågått under så puss lång tid utt mun kun tulu om en trend. Det betyder som sugt inte ulls utt inte trenden kan kommu utt uvbrytus.

Herr Bohmun pekade på att en riskfaktor, som naturligtvis särskUt uppmärksammus i dessu dugur, är hur rutifikutionsdiskussionen kommer utt sluta i den tyska förbundsdagen. Vi har ulla en gemensum bedömning UV värdet uv utt de tysku Moskvu- och Wurszuwuuvtulen verkligen blir godkändu uv den tysku förbundsdugen. Det är, vill jag säga, återigen ett glädjunde tecken på en gemensum syn på den internutionellu utvecklingen och även på vUken utveckling som ligger i vårt eget lunds intresse som har demonstrerats på den punkten.

Det vore naturligtvis väldigt farligt, om vi skulle göra den fortsuttu uvspänningspolitiken helt beroende på utvecklingen uv omröstningen i förbundsdugen. Jug tror det är furligt att på det sättet överdramatisera utgången av den. Det är ett starkt europeiskt önskemål att regeringen Brundt kun mobUisera en mujoritet. Om WUly Brandt och Walter Scheel

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

mot förmodun — jag säger verkligen mot förmodan — skulle misslyckus, behöver det inte betydu utt vi skulle humnu i en meru upokulyptisk situation i Europa. Det skuUe innebära ett allvarligt bakslug och en fördröjning, och en fördröjning skulle nuturligtvis kunnu föra med sig vissu risker. Men vi skull komma ihåg utt den tysku östpolitiken — om än kunske i mindre effektivu och något mindre vUjebestämdu former än Willy Brundts — dock redun vur förberedd uv föregående regering. Det förefuller mig rutt otänkburt utt en unnun regering i Tysklund än WUly Brandts i detta läge skuUe föra en radikalt unnorlunda politik än vad Willy Brandt gör. Detta betyder självfallet ingalunda en underskattning av Willy Brundts, jug tror mun kun sägu historisku, insuts för utt lösa det tyska problemet i Europa. Det är bara ett påpekande av att vi här befinner oss i en utveckling som har väldigt många intressenter i Europa både på öst- och på västsidun. Jug hur mycket svårt att tro att vi på grund av ett olyckligt resultat av omröstningen i förbundsdagen skulle behöva riskeru en rudikul omsvängning av den västtysku politiken.

Avspänningen i Europu betingas ju av upprätthållandet av balansen mellan de båda blocken.

Mun kan också säga att Bresjnevs tal häromdagen både är en stark markering uv sovjetregeringens vUja tUl en fortsättning på den inslagna vägen och en markering av blockbUdningen i Europa, en markering av både EEC:s och Comecons roller i framtiden. Det är alltså icke någon motsägelse meUan understrykandet av att avspänningen är betingad av en inträffad maktbalans och det förhållandet att avspänningen uttrycker en önskan att bevara och stabUisera bulunsen mellan blocken. Det är det som är uvspänningspolitikens innebörd, och den är ur vär synpunkt väsentlig nog.

Vi kun, som jug tidigure sagt, räku ut för överruskningur. Det vore enfuldigt att inte planera för det, samtidigt som det är ofrånkomligt att vi i vår försvarspolitik och i utformningen av vårt försvar också tar hänsyn till den utrikespolitiska utveckling som har ägt rum i vår omvärld. Om vi skulle haft den syn på avspänningens ofrånkomlighet och naturbundenhet som herr Bohmun untyder att vi har, skulle naturligtvis våra slutsatser för försvursutgifternu hu blivit radikalt annorlunda än de vi hur drugit. Det är icke internutioneUt sett någon nedrustning som Sverige genomför. Försvuret är fortfurunde och kommer under överskådlig tid utt vuru en nödvändig, uvgörunde beståndsdel i vår neutraUtetspolitUc och en förutsättning för dess trovärdighet.

Jug sade att i den uUmänna bedömningen av den europeisku utvecklingen står vi i stort sett, med unduntug för herr Bohman, rätt nära varandra. Detsamma gäller glädjunde nog numera också uppläggningen av vår politik gentemot EEC. Jag fäste mig särskUt vid vad herr Fälldin sade: Vi närmar oss förhandlingarna med EEC med neutraliteten icke som en belastning utan som en förutsättning. Dennu inställning från herr Fälldins sidu registrerur vi med stor tUlfredsställelse. Det är egendomligt, eller det kunske inte är egendomligt - vUketderu det är kun dennu kummures politiskt sukkunnigu ledumöter själva bedömu — utt dennu inställning från herr Fälldins sidu haft så liten genomslugskruft i den ullmännu debutten, där ju EEC-politikens uppläggning frumstäUs som uteslutunde ett uttryck för regeringspartiets inställning.

Bland de viktiga saker som händer i Europu på det utrikespolitiska planet är utveckling mot ett utrikespohtiskt samarbete mellan EEC-sta-terna. Det är ett nytt och viktigt element i den europeiska politiken. Sammankopplingen mellan det ekonomiska medlemskapet i EEC och det utrikespolitiska samarbetet är fast och ofrånkomlig.

Man har sagt ibland i den svenska debatten: Varför kan icke en neutrul stut deltu i dettu utrikespolitisku sumarbete? Ett urgument, som kanske inte frumförts i debutten här i dag annat än att det indirekt ligger i vud herr Bohmun sude men som förekommit i den offentligu debutten, kun vara värt att ta upp. Man säger sålunda att EEC:s utrikespolitska sumurbete inte går längre än de konsultutioner som Sverige hur med sinu nordisku grunnländer. Utrikesministern fur ju, säger mun, tUl Moskva, och åtur sig där regelbundna utrikespolitiska konsultationer med sovjetregeringen. Varför är då EEC-staternus - underförstått mycket oskyldigure -konsultationer något som står i konflikt med svensk neutralitetspolitik?

Jag vUl utnyttja detta tUlfälle utt kommentera Moskvukommunikén. Poängen i det kommunikéavsnitt som har åberopats, är just att det icke är fråga om ett åtagande om regelbundna konsultationer. Norge, Danmark och Frankrike har åtugit sig regelbundnu konsultationer visavi Sovjetregeringen i intemationeUa frågor. Som neutral stat har Sverige medvetet avböjt ett erbjudande, som också vi fick, och vi avböjde just med en klart neutralitetspolitisk motivering som vi utvecklade för den sovjetiske utrikesministern. Det som har framstäUts som ett åtagande om regelbundna konsultationer är i verkligheten det rukt motsuttu. Jug hur funnit det ungeläget utt i dug tillrättalägga dennu — som jag förutsätter — omedvetnu feltolkning.

Men hur är det med konsultationerna med EEC-staterna? Det är inte konsultationer där man enbart utbyter synpunkter, utan konsultationerna ingår som ett led i en programmatisk samverkun för vUken det målet hur ställts upp utt mun skull kommu frum tUl gemensummu ståndpunkter. Det finns i och för sig inte anledning för den svenska regeringen att värdera utvecklingen i Europa negativt, men den svensku regeringen måste ofrånkomligen tu denna programmatiskt uttryckta umbition på allvar. Vi kan inte sägu utt det untugligen inte blir någonting UV dettu och att vi därför kun tu lätt på den. Vi tur EEC-stuternus pluner och progrum på ullvur. Det vore också orimligt om vi inte gjorde det.

Det betyder inte ulls utt vi är övertygude om utt denna utveckling kommer att gå snabbt. Det kan mycket väl hända utt sumurbetet på det utrikespolitisku området liksom på undru områden kun möta svårigheter och bukslug, men deklurutionerna är så klara, poHtiskt så starkt uppburna i ledande medlemsländers regeringar att vi ur svensk synpunkt redan i dag får betrakta dem som ett poHtiskt faktum.

Herr Bohmun hoppudes utt vi under en fortsatt uvspänning skulle kunnu omprövu våru relationer tUl den gemensummu murknuden. Om herr Bohmuns förhoppning skull vura rimlig och stå i överensstämmelse med vår neutrulitetspolitik — som herr Bohmun i vurje fall i de här sammanhangen inte tar avstånd ifrån - innebär det faktiskt ett underkännande uv Gemenskupens möjligheter utt uppnå de mål som Gemenskupen hur uppställt för sig. Det vore rätt orimligt utt den svensku

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

regeringen eller någon ansvarig poUtiker skulle göra en sådun frumtidsbe-dömning som indirekt ligger i herr Bohmuns förhoppningur.

Det har på grund av det fuktiska läget inte varit möjligt att i regeringsdeklarationen gå närmare in på detaHer om våra förhandlingar med Gemensamma marknaden; jag kommer heller inte att göra det här. Som alla vet är första skedet av förhundUngurnu just avslutat. Så sent som i måndags och tisdags träffades parterna, och det var sistu mötet i den förhandlingsomgång som började den 4 december. Vi har nu gått igenom aUa förhundUngsfrågor med vår motpurt. Jag kan konstuteru utt vi beträffande vissa av dem är eniga och där kan nu arbetet börja med att skriva fördragstexterna. Det gäUer aUa de viktiga bestämmelser som avser den dominerande delen av vår industrivaruhandel, som omfattus uv en tulluweckling under en femårsperiod utun några särunordningar.

Det gäUer också avtalets utvecklingsbarhet. På den punkten har vi fått en total accept från vår motpurt för våra önskemål. Hur paragrafen om utvecklingsbarheten kommer att utformus är ännu inte klurt. Det finns oliku teknisku lösningar på frågan hur den svenska umbitionsnivån skull kommu tUl uttryck i uvtulet; jug ser rätt optimistiskt på möjligheten utt på den punkten uppnå ett uvtul som ligger näru våru önskemål. Det betyder inte utt vi vet vad utveckUngsbarheten faktiskt kommer att leda tUl i framtiden, och det ligger i sakens natur. Det kan man inte utläsa ur det avtul som vi nu förhundlar om. Avtalet skull på dennu punkt utgöra en pluttform för en utveckling i frumtiden uv sumurbetet på de områden, där båda parter är intresserude av ett utvidgut sumurbete.

Vilka områden som är intressanta för Sverige har vi klart deklarerat i vårt memorandum den 6 september, och jag behöver inte gå närmare in på det.

En punkt som herr Helén helt naturligt särskUt tog upp gällde skyddsklausuler. Vi är överens med EEC om att skyddsklausuler i och för sig är erforderliga. Vi har haft skyddsklausuler i vårt EFTA-avtal utan att det har skadat stabUiteten i det avtalet. Skyddsklausuler har som bekant funnits också i EEC under den gemensamma marknadens hela uppbyggnadsperiod. Vi har varit angelägna att påpeka, för att minska de farhågor som har uttryckts i denna fråga, att de har åberopats mycket sällan och baru i rena unduntugsfuU.

TUls vidare är det naturUgtvis bara möjligt att redovisa en förhandlingsposition som regeringen har intagit; vi har sålunda understrukit att skyddsklausulerna skull få användas bara som en sistu utväg för utt kommu tiU rätta med de sektors- och regionala svårigheter som kan bli föHden av den ökade svenska handeln med EEC.

Kluusulernu kommer utt bli ömsesidigu. Det är ocksä en självklurhet. Också vi kun ha intresse uv utt utnytdu skyddskluusuler för egen räkning.

Ett viktigt mål vid förhundUngurnu om utformningen uv kluusulernu är utt få kriterier fuststäUdu för när kluusulernu skall kunna användas och — vUket är viktigt — utt få tUl stånd en ordning med utredningur och sumråd innun någru skyddsåtgärder tUlgrips. Det är rätt självkluru ståndpunkter som jag här hur redovisut.

Det är som sugt icke den svensku regeringen ensum som bestämmer texten, och det är icke möjligt i dag att säga hur det slutliga

förhundlingsresultutet kommer utt se ut, men jug menar fortfurunde utt vi i hög grad hur fog för vårt oftu upprepude påstående utt de furhågor för en ullmän osäkerhet såsom en föHd uv skyddskluusulernu som hur uttryckts, icke hur någon grund i de erfurenheter som Gemenskupen hittUls hur gjort. Framför aUt om proceduren kring skyddsklausulernu får den form som vi hoppus bör frågun om skyddskluusulernu icke ligga kvur som det orounde och störunde moment som den hur frumställts som.

Herr Helén stäUde en konkret frågu - jug tror utt hun ställde den också i Nordisku rådet — om hur det går i det tekniska samurbetet mellun de nordisku ländernas tullförvaltningur när det gäller problem som uppkommer på grund uv frumtidu skUlnuder på tullagstiftningens område. Äv nuturliga skäl kun det urbetet inte kommu in i sitt produktiva skede förrän vi hur fått större klurhet om hur ursprungsreglerna kommer att utformas. Men det finns en mycket hög beredskap härvidlag. Våra erfarenheter uv de hittillsvurunde förhandlingarna visur utt parterna står vurundru rätt näru i synen på hur ursprungsreglernu bör vuru utformude. Jug tror utt det är en punkt om vUken mun i dag kan säga utt vi hur rätt utt hysa en hygglig förhoppning om utt våru förhundlingur kommer utt gå i lås. Dä kommer också det tulludministrutivu samarbetet, som är viktigt i det här fuUet, utt kunnu få sin lösning. Mén man Hgger som sugt i startgroparna för det arbetet tUls överenskommelser om urspmngsregler-na är träffade.

Det som är problemet i våra förhundlingur i dug är självfullet de storu och svåru förhundlingur som återstår när det gäller pupper och när det gäller järn och stål. Det är väsentligu förbättringur som vi eftersträvar och kräver av vår motpurt med ull den urgumenteringskraft vi kan åstudkommu och med utnyttjunde uv de politiska kunuler som vi förfogar över. Det vore inte särskilt meningsfyUt utt i dag förutskicka hur de här förhandlingarna tUl slut kommer att utfallu. Men jag tror att ullu de som är intresserude av den här frågan kan kännu sig fuUständigt förvissude om den kraft och energi med vUken de här frågorna drivs från vår förhundlingslednings sidu, och jug kun sägu utt vi inte är någru totulu pessimister i frågu om utgången. Kommissionens och ministerrådets ställningstugunde gentemot de neutrulu ländernu bestämmes i hög grud uv vUjun utt bevara den egna beslutsautonomin intakt, att icke släppa in icke-medlemmar i sin egen beslutsmekanism. Det är klart att det skapar problem på de områden där samråd och konsultutioner är viktiga och önskvärdu ur svensk synpunkt, Uksom ur de undru neutrulu stuternus synpunkter.

Jug vUl inte förutskicku hur långt vi kommer på dessu punkter i de pågående förhundlingurnu. Intresset uv utt vårt sumurbete skull fungeru friktionsfritt är dock ett gemensumt intresse både för regeringurna i de länder det är fråga om och naturligtvis i hög grad ett dagligt intresse för de företug det här gäller. Mot den bukgrunden hur jug svårt för utt icke vuru relativt optimistisk om utt pruktisku lösningur, i vurie full på sUct, skall gå att uppnå, även om man kanske inte kan i ullu full uvtulsbindu dem i den här förhundUngsomgången.

Jug vUl gärna understryku utt det är klart att vår uktivitet i dagsläget i hög grad är konsumerad av våru EEC-förhundlingur. Jag vill peka på det

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

som ocksä sägs i regeringsdeklurutionen om vår ökunde hundel med den utvidgade murknuden som är vår helt dominerunde hundelspurtner - det är i dugsläget ungefär 70 procent uv vår handel som går på den murknuden. Därför är dagens prioritering rätt självklar. Men den innebär inte utt vi inte hur både intresse uv och en sturk vidu att utvidgu hundeln också med undru marknader. Det bhr en viktig uppgift för den eventuella säkerhetskonferensen utt prövu nyu medel för utt utvidgu hundeln med öststaterna. Vi kan göra en del bUateralt. Det finns i öststuternu ett mycket sturkt intresse för ökud hundel med Sverige. Samtidigt möter vi, just på grund uv den rätt hårt utvecklude bUuterulismen i relutionernu, praktiska svårigheter. Vi kanske kan kluru dem något bättre på hemmuplun än vud vi hittills lyckats göru. Det blir delvis en uppgift för det nyu exportrådet utt undersöku möjligheternu härtill. Vi hur ett intresse uv att det intemationeUa samarbetet skall förbättra förutsättningarna också för den svenska hundeln med öststuternu.

Slutligen — för utt gå tUl den tredje nivån — kvurstår i hög grud det svensku kravet på utt åstudkomma en fortsatt frigörelse av världshandeln inom ramen för GATT. Som kammarens ledamöter vet tog vi i november förra året ett initiativ, som i vaqe faU inte omedelbart möttes av någon totalaccept av GATT.s medlemmar. Senare - i februari - har emellertid, bl. a. i unslutning tUl den valutauppgörelse som träffades före jul, bilaterala hundelsförhundlingur meUun Förentu stuterna å enu sidun och EEC och Japun å andra sidan avslutats. Resultatet har blivit att dessa tre viktigu purter — det är i hög grad dessu tre som kommer utt hu ett styrunde inflytande på den världsekonomiska utvecklingen — kommit överens om att aktivt stödja intemationeUa och omfattande handelsför-hundUngur; uvsikten är utt dessu skull påbörjus i GÄTT 1973. Det betyder ulltså utt vi, sex år efter Kennedyrondens uvslutning 1967, skulle kunnu stå inför början av en ny världsvid förhandling. Detta hälsar vi självfaUet med utomordentligt stor tillfredsstäUelse, och vi kommer i hög grad att aktivt medverka till att denna förhandling också blir en framgång.

Som jag inledningsvis sade har varken regeringsdeklarutionen eller -med vissu nyunser - övrigu inlägg i dugens debutt inneburit någon drumutik eller någon sensution i vårt politiska liv. Jug sude också utt det är en fördel. Vi skull inte dölju de motsättningar som finns, men det är en stor fördel utt enigheten om huvudlinjen i vär utrikespolitik hur kommit tUl så klurt uttryck som fallet vurit i dug. Det är viktigt därför utt stubiliteten i den svensku neutrulitetspolitiken förutsätter utt unslutningen tUl dennu i dettu hus är så stor, utt ullu spekulutioner om en förändring i huvudlinjen i vår utrikespoHtik bUr effektivt undunröjda. Utlandets förtroende för den svensku utrikespolitikens stubUitet hur fått en bekräftelse genom dugens debutt - i vurie full i dess inledning. Det är, herr tulmun, inte nägon sensution, men det är icke desto mindre av stort värde.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Jag delar utrikesministerns uppfattning att den här debutten inte präglus uv någru djupgående motsättningur, och jug skull inte tu en urbetstyngd kummures tid i unspråk genom utt dru upp någon

ny debutt.. Det vur emellertid en pussus i herr Bohmuns tul som jug skulle vara tacksam om vi kunde fä ett klarläggande uv. Herr Bohmun unvände en betydunde del uv sitt unförande åt att markera att medlemskap i EEC är det enda godtagbara för Sveriges del, och det är ju en ståndpunkt som herr Bohman och moderaterna är kända för. Herr Bohmun sude utt hun hoppudes utt utveckHngen "skuU tUlåta Sverige utt i smom tid åter överläggu om medlemskap i Gemenskapen".

I det summunhunget ger herr Bohmun inte besked om vud slugs utveckling hun då hoppus på, men litet senure i tulet kommer ett besked när herr Bohmun säger: "Jug hoppus utt utvecklingen skuU gå därhän, utt även de Europanegutivu här hemmu så småningom skull inse utt derus bedömnmg ar felaktig."

Detta uttulunde om de Europunegutivu kommer ulltså omedelburt efter utt herr Bohman har noterut att moderuternu som endu purti driver medlemskupsUnjen.

Men innun herr Bohmun kommer frum till vud hun kullur de Europunegutivu här hemmu, hänvisur hun tUl hur sociuldemokruter och hoyre i Norge och hur socialdemokruternu och konservutivu folkpurtiet i Dunmark resonerur. Herr Bohman nämner inte med ett ord utt Dunmurk och Norge är NATO-länder, att Dunmurk och Norge är medlemmur i en mUitärulliuns — en i summunhunget uvgörunde omständighet.

För klarhetens skull ville jug därför utt herr Bohmun svurar på föHunde fråga:

Menur herr Bohmun utt vi, som säger utt vår neutrulitetspolitik — den neutrulitetspolitik som vi självu utformur - inte tUlåter medlemskupets ullu förpliktelser, därmed inte redovisur våru uppriktigu motiv? Menur herr Bohmun utt vi i grunden är Europunegutivu men försöker döHa dennu negutivism med neutralitetsurgument?

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talmun! Utrikesministerns kurukteristUc utt dennu debutt inte bör innehållu några sensationer godkänner jag gärna. Men det är väl viktigt att vi ändå inte försöker döHa de nyanser som på olika punkter kan skUja oss åt därför att jag tror att i så fall skulle vi försumma en del av den upplysning som vi har att bedriva.

Jag vUl först bara kort beröra utrikesministerns anulys uv uvspänningens innebörd, där jug tyckte att han gjorde flera viktigu distinktioner. Men jug har svårt att föHu utrUcesministern när hun säger utt om öst-västfördrugen fuller så skulle det icke ledu till en försämring. Nej, det uppkommer ingen apokulyptisk stämning uv en sådun försämring, det håller jug med utrikesministern om. Men inte kun mun utgå ifrån att, om så djupt liggande strävanden från både öst och väst resulterar i utt mun fäller uttrycken för dessu strävunden så skulle det buru innebäru utt mun helt stillu återgick tUl fömtvarande läge. Visst skulle detta skapa irritationer. Det skulle väl i vade fall från Sovjets sida fordras ett mycket stort överseende med att den sidu segrude i den västtysku förbundsdugen, som mot utkasten tUl dessa truktut hur unvänt så kruftigt nedsättunde omdömen om motiven för traktaten.

Jag tror ulltså att det tyvärr är stora värden som står på spel, och man

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

skall klart inse att man, om man släcker ut berättigade förhoppningar som man tidigare har väckt, inte går tillbaka tiU ett oförändrat läge utan får en försämring..

I EEC-avsnittet försökte utrikesministern besvara ett par av mina frågor. Beträffunde problemet i stort sude hun: Vi är icke totulu pessimister. Jag vet mte om det var en karakteristik som skulle fullu tUlbuku på mig. Det är inte min uppfuttning utt mun behöver se så mörkt på det helu. Men det är utomordentligt viktigt för oss utt få klargjort att regeringen nu inte bukom dimridåer trappar ner sinu egnu urspmngligu umbitionen Jug pekade på skyddsklausulernu inte baru därför att jug vet hur allvarligt man inom näringslivet ser på de verkningar som bryskt och ensidigt insatta skyddsklausuler skuUe kunna få på hela näringslivets planering utan också därför att regeringen klart har utsagt att den hur en liknunde uppfuttning.

Hundelsmmister Feldt sude i sitt unförunde den 2 1 aprU utt uvtulet bör skapu en stubU grund för näringspoUtik och för företugsplanering och att det innebär utt uvtulet bör få ett sådunt djup och bli så stubilt, utt det inte kun utsättas för autonoma ingrepp från endera purten i syfte utt tUlfäUigt eller på längre sUct sätta delar av uvtulet ur funktion. Det är väl en kurukteristUc som pruktiskt taget helt summunfuller med den jug guv i mitt inlägg, och jug tror utt det vore av värde att regeringen klart sade ut att den fortfarande ser liku ullvurligt på detta problem och icke dolde sina bekymmer för utt mun inte hur fuU förståelse för detta på den andra förhandlingssidan.

Så tUl UtveckUngsbarheten, som ändå är det viktigaste i detta sammunhung. Därvidlag tyckte jag med förlov sugt utt utrikesministern gjorde det för lätt för sig och inte besvurude vure sig herr Fälldins eller minu frågor. Jug formulerude mig konkret: Hur bör enligt den svensku regeringens uppfuttning utveckUngskluusulen skUja sig från Schweiz' och Österrikes? Regeringen hur ju upprepude gånger sugt utt det är en bestämd och klar strävan från regeringen utt här åstudkommu ett vidure resultut än som för dessu bådu länder är och unses vuru tillräckligt. Det förhällundet utt mun nu säger sig hu fått totul uccept på utt uvtulet skull vuru utvecklingsbart är ju i och för sig ingen garanti för att vi därmed kun vidhållu vår ursprungliga ambitionsnivå, som sträcker sig längre än vud som gäller för Schweiz och Österrike, som är bundnu uv särskildu hänsyn och som icke hur uttalat någon önskan om en långtgående integration, såsom den svenska regeringen hur gjort.

Vi behöver ulltså få ytterligure klurhet i frågun om den långsiktigu umbitionsnivån är oförändrud. Jug finner med glädje utt utrikesministern nu klurt tulur om "dennu förhundlingsomgång" när det gäller det som sker under 1972. Detta måste varu ett uttryck för utt man uvser utt vid något senure tUlfälle på nytt aktuahsera de mera långsiktigu målen. Det är då UV värde för oss utt få klart utsagt att man inte betruktur den lösning som man nu kan förhandla sig fram tUl som ett slutmål utan utt mun uvser utt gå vidure och med respekterunde uv ullu de självklara neutralitetsförbehåll som ursprungligen så klart formulerades uv Östen Undén 1961, mitt under det kuUu krigets dugur, verkligen strävu efter en integrution med den vidgude europeisku gemensummu murknuden.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr tulman! Med hänsyn tUl den korta tid, sex minuter, som jag har tiU förfogande för replik blir svuret på herr Fälldins frågu kort och gott: Nej!

Jug trodde för övrigt utt kummurens ledumöter visste utt Norge och Dunmurk är medlemmur uv NATO. Jug ber om ursäkt om jug misstog mig på den punkten.

Att herr Hermunsson sedun skuUe beskyllu mig för utt tulu det kalla krigets språk förvånar mig inte ett skvatt. Däremot förvånar det mig när utrikesminister Krister Wickman riktar samma beskyllning mot mig. Jag tycker att det inte var riktigt värdigt utrikesministern att ge sig in i detta slag av polemUc.

Vad jag har sysslat med och funnit utomordentligt väsentligt är att försöka analysera vad det avspänningstUlstånd egentligen är som aUa nu talar om och som alla nu åberopar för olika åtgärder. Vad innebär det i realiteten? Vilka inbyggda risker finns det i den situation som just nu avtecknar sig ute i Europa? Vilka slutsatser kan vi dra däruv för vårt försvurs vidkommunde? Regeringen har ju drugit sinu slutsutser.

Utrikesministern säger utt det är klurt utt vi kan råku ut för överruskningur. Vi kan varu aUtför optimistiska. Det vore "enfuldigt", tror jug utrikesministern sude, att inte erkänna detta. Men vem drabbar sådana överraskningar ytterst? Och det är så dags utt ångru sig när överruskningurnu en gång hur inträffut. Skull ångern ta sig uttryck i utt man vUl reparera det man har rivit ned, så tur det som bekunt åtskilliga år — sex, sju, åttu år.

Vi hur inte diskuterut någon nedrustning, säger utrikesministern. När utrikesministern gör ett sådant påstående, hävdar jag att han talar mot bättre vetande. Det förslug som nu ligger på riksdugens bord innebär på sikt en ullvarlig nedmstning.

Nå, vad visur då de unulysernu? Jo, de visur utt de stater som vi diskuterar icke avrustar utan upprustar, att de alltså inte tror på en varaktig avspänning och fred. De visar att den största staten österut bygger ut sina baser på ett område som ligger utomordentligt nära oss och att utbyggnuden i ullra högsta grud kun påverku vår egen säkerhet.

Vud visur unulysernu vidare? Jo, att det balansläge som förut rått i Europa, där balansen var jämn, hur mbbuts och att det medför större risker för oss. Och analyserna visar slutligen att öststuternus inre struktur ger uniedning tUl furhågor för osäkerhet och instubUitet i framtiden. Jug tänkte inte så mycket på de ideologiska motsättningurnu mellun öst och väst, men det var frumför ullt dem utrikesministern hukude upp sig på och frågude om jug unser att förutsättningen för uvspänning är utt dessa motsättningur uvlägsnas. De ingår självfallet i hotbilden, men det var inte så mycket dem jug tänkte på utun frumför uUt på det tryck som finns inuti stuterna och som när som helst kan tänkas ledu till en explosion som får konsekvenser för stubUiteten i Europa.

Men den maktbalans som nu finns innebär ju, säger utrikesministern, utt bådu de två supermukterna har starka intressen att "isolera" allu oroshärdur. Det gick ju att isolera t. ex. Tjeckoslovukien. I summu veva medguv herr Wickmun utt det kunske var cyniskt att resonera på det

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

sättet — underförstått nuturligtvis uv en regering som troligen mer än undru tulur om den nationella självbestämmanderättens betydelse. Men för uU del, det gick att isoleru Tjeckoslovukien.

Uttrycket "att isoleru oroshärdur" omfuttur emellertid också risker för en liten stut inom de oliku blockens intresseområden. Jug påvisude att regeringen själv i sinu direktiv för försvursutredningen strök under utt en stormukt i en framtid kan få en sådan handhngsfrUiet i Europa att angrepp mot små nutioner blir möjligu utan inblandning från undra stormakter. Hårdrur mun isoleringsresonemunget kun det alltså innebära att en stormakt får friare händer mot små oberoende stater än vad vederbörande hade förut.

Och även om det har gått att isolera oroshärdar som uppkommit därför att ett inre tryck utlöst revolter, är man alldeles säker på att detta går också i framtiden? Såvitt jag förstår, kommer trycket från människorna i de berörda staterna att bli sturkure. Trycket är på väg utt öku i tryckkokuren, så utt sägu. Och vud händer då? Kan mun vara alldeles övertygad om att så länge som dessa - förlåt att jag använder ordet -konstlade statsbUdningar består, de inbyggda motsättningarna inte kan bli tUl konsekvenser över hela den europeiska kontinenten? Moderna människor kan ju i längden inte acceptera precis vad som helst.

Så var det ratifikationsfrågan. Om nu inte den ratifUcation sker som vi alla eftersträvur, måste ju Europu leva vidare, men då har spänningsbilden — det påstår ju utrikesministern - i allra högsta grad förändrats. Hela det resonemung som gått som en röd tråd genom de unförunden som hållits i dag skulle alltså falla till marken, om man skall dra de konsekvenser regeringen gör av att det inte blir någon rutificering. Eftersom Europa skull levu vidare, tror jug att man skall vura försiktig med utt tu ut i förskott det som kun hända om fördrugen icke går igenom i Bundes-parlument.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Bohmun tyckte utt det vur oriktigt utt om huns unförande använda beteckningen utt hun tulur det kalla krigets språk. Men i dettu inlägg gick han ju ännu längre på samma stråt, när han kurukteriserude de sociulistiska staterna i Europa som konstlade statsbildningar. Det är ungefär samma språk som den aUra svartaste reaktionen i Västtyskland använder. Därmed har herr Bohman själv karakteriserat uppläggningen av sitt inlägg här i dag.

Herr talman! Det var några andra saker som jag ville ta upp i detta debattinlägg. Det finns i den aUmänna diskussionen en rad fördomar om EEC och om verkningama för Sveriges del av en anslutning tUl den västeuropeiska gemenskupen som också kommit tUl uttryck i denna debatt. Mun tular exempelvis om EEC som ett slugs institution för frihundel och motiverur kruvet på en svensk unslutning med den ullmänna inställningen att protektionism och tullar bör bekämpas. Dettu är en fullkomligt fulsk slutsuts. EEC innebär motsutsen tUl frihandel. EEC innebär ju att ett antul rika länder sluter sig sammun, kringgärdude uv en tullmur gentemot ulla undra länder. Deltagande i en sådan summunslut-ning kun i vurie faU inte motiverus med ullmännu frihundelsurgument. De

svensku förhundlurnu hur ju också mött något helt unnut än en sumling ideologisku frihundlure under sinu hittiUsvurunde unsträngningur och diskussioner i Bryssel.

Som uvgörunde skäl för en svensk unslutning bmkar ju unföras utt export, produktion och sysselsättning skuUe riskeru utt minsku om Sverige icke skuffur sig unslutning till EEC eUer omvänt utt bmttonutionulprodukten skulle öku vid en anslutning. Det är mycket obevisude påståenden. TiUväxten i en ekonomi beror på en lång rud fuktorer, blund vUku integrutionsgraden mellun en grupp länder baru är en. Nu finns det ju undersökningur uv kändu svensku ekonomer som i hög grud ifrägusätter dettu tillväxturgument. Jug hänvisur tUl de grundligu undersökningur som redovisus i "Vi och Västeuropu: Ändru ronden" av Ekström-Myrdul- Pålsson. På gmndval av ekonomisku och stutistisku studier som utförts i oliku länder påvisus där att EEC inte huft någru som helst stutistiskt påvisburu tillväxteffekten EEC hur inte lyckuts bevisu sin förmågu utt öku nutionulprodukten.

Vud som är fullt klurt är emellertid utt en näru unknytning till EEC skulle försvåru unsträngningurnu att skapu en jämnure fördelning uv inkomster och förmögenheter i lundet. Arbeturnus förhundlingsposition gentemot urbetsköpurna skuUe försämrus. Det är ju dettu som är den uvgörunde unledningen till utt Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen utvecklar sådun energi för utt drivu Sverige så långt in i EEC som möjligt.

Nu tycker sig EEC-unhängurnu hu funnit ett urgument i det tal som Bresjnev nyligen hållit inför de sovjetiska fuckföreningurnu. Hun betruktur EEC som en reulitet, vilket det torde vuru, och dettu hur uppväckt stor fördusning hos moderutu sumlingspartiet och dess tidningar. Tidigure hur mun kört med Muo, nu är det Bresjnev som mun vill unvändu. Lycku tUl med de nyu uuktoriteternu! Någon eftertunke borde unnars visa utt Sovjetunionen och Kinesisku folkrepubliken länge föHt politiken utt bedrivu hundel med kupitulistisku stuter. Dettu är ulltså ingenting nytt. För tiUfäUet är också en hel bröt med svensku uffärsmän tUlsummuns med handelsministern i Peking för att utröna möjlighetema tUl en ytterligare utveckling av hundeln. Och frågun om Sveriges förhållunde till EEC är en frågu för det svensku folket, inte för några utomstående.

Mun frågur också i debutten efter ulternutiv till en svensk anslutning tUl EEC. Ett mycket gott alternativ är ett vidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Om de norsku och dunsku folken säger nej till medlemskup i EEC - och det finns det gott hopp om — blir det en uvgörunde uppgift utt snubbt finnu formernu för ett sådunt sumurbete. Om Norge och Dunmurk däremot blir medlemmur i EEC ser det mörkt ut för det nordisku sumurbetet. Det är fukta som mun måste hållu i minnet.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr tulman! Jag vill komma tillbaka till frågan om vår EEC-politik och dess samband med neutralitetspolitiken. Men låt mig dessförinnan bara säga föHande till herr Helén, för att det inte skull råda något missförstånd mellun oss.

De utomordentligt starka förhoppningar som den svenska regeringen

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

fäster vid Brandt-Scheels östpolitik kvarstår självfaUet. Jag har inte ett ögonblick velat underskatta betydelsen av den tiUbakagång och den belastning på utveckHngen som ett nederlag för Brundt-Scheel i förbundsdagen skuUe innebära. Men jag har samtidigt velat understryka - och efter utt hu lyssnut tUl herr Bohman tror jag att det vur rimligt utt göru det - utt vi måste akta oss för utt fuUa in i vad som i verkligheten är, jug upprepur det, upokulyptiska förestäUningur om vud som skulle inträffa som följd av ett oförmodat nederlag på denna punkt. Det är så starka underliggande krafter som har styrt utvecklingen mot en avspänning utt den på ett fundumentalt sätt står fast. Två röster kan inte, som herr Bohman lättsinnigt påstår, avgöra utveckHngen i Europa. Det är dess bättre inte på det sättet. Det hindrar dock inte att ett nederlag skulle innebäru ett steg tUlbuku — men inte så långt tillbaka som herr Bohman gärna viU förflytta sig.

Herr Helén tog vidare upp utvecklingsbarheten i vårt EEC-uvtul. Vud som kommer utt hända med utvecklingsbarheten i vårt samarbete är någonting som inte kan faststäUas i det avtul eller den utvecklingsparugruf som vi nu formulerur. Vi kommer att bli beroende av de fortsatta framtida förhandlingarna.. Det är inte möjligt att kombinera de förhundlingurnu med dem som vi nu är inne i. Därför kommer vi inte längre nu, det förstår säkert herr Helén också. Vi får en purugruf i vilken purternu förklurur sin beredvillighet och skupar den förhandlingsmekanism som behövs för att vidareutveckla samarbetet på de punkter där parterna i frumtiden kommer överens. Vi kommer utt upprepa vad vi tidigare deklarerat, nämligen vilka mål vi vill nå med dennu utvecklingspurugruf. Men vilku mål vi fuktiskt når får de frumtidu förhundlingurna utvisa. Längre kun mun inte kommu i dugsläget.

Jug vill komma tUlbaka tiU neutraliteten och EEC-politiken. Jug tror utt det är väsentligt utt vi, både här hemma och naturligtvis också när vi är ute i Europu, först och främst vänder oss med störstu bestämdhet mot föreställningen att Sverige hur vult neutrulitetspolitiken därför utt den ger oss någru specieUu ekonomisku fördelan Vi har valt neutralitetspolitiken därför utt den enligt vår bedömning gugnur våru egnu säkerhetspolitiska intressen. Den är också ett bidrug tUl stubUitets- och fredspolitiken. Att det förhåUer sig på det sättet är också en uppfuttning som börjur bli mera spridd i Europu. Det är en politik som vi ekonomiskt sett betulur ett rätt högt pris för redun i dag — jug syftar på vårt försvar. De högu och stigunde försvursutgifternu som regeringsförsluget innebär utt de svensku skuttebetulurnu får iklädu sig, är ett högt pris som vi betulur för vår neutrulitetspolitik. Men det är ett pris som vi unser utt neutrulitetspoli-tUcen är värd.

Jug kun berättu, buru för utt visu den utländsku reaktionen, utt jug diskuterude med en kollegu, utrikesminister i ett NATO-lund — jug skull inte sägu vilket, men det vur inte något uv de nordisku — som uttryckte de bekymmer som han upplevde internt när det gällde utt övertyga sinu väHure om nödvändigheten uv utt hållu uppe och också öku försvursutgifternu. Hun frågude: Hur bär ni er åt i Sverige för utt få folk att accepteru så högu försvarskostnader som ni hur? Jag kunde svara: Det går tuck vure utt vi är neutrulu och därför utt vår neutrulitetspolitik bärs upp uv en så

stark folklig opinion, därför att den är så fast förankrad i det svenska folket som den är. Det var en förklaring som han omedelbart begrep.

Det är något lättare — det kan ju vara en tröst för herr Bohmun i ull bedrövelse — att kluru försvursfrågun politiskt i ett neutrult Sverige än i ett Sverige som skuUe utvecklas efter den linje som herr Bohman lättsinnigt halkar in på i sitt EEC-resonemung. Jug vUl gärnu instämmu i herr FäUdins fråga tiU herr Bohman - vi får höru vud herr Bohmun hur utt säga när han går upp nästa gång - för herr Bohmun uppträder fuktiskt så, utt det inte går att undviku intrycket utt vud herr Bohmun säger i gmnden är föHunde: Norsku socialdemokrater är förståndiga i motsuts tiU de svenska. De danska socialdemokratema är också förståndiga. Måtte nu utvecklingen bli sädan utt dettu dunsk-norska förstånd också kommer utt Spridas tUl de förtappade svenska partibröderna! Då bortser herr Bohman helt och hållet från att den danska och den norska säkerhetspolitiken är fundumentult unnoriundu än den svensku.

Vi vet utt EEC går in för ett på sikt hårt integrerat utrikespolitiskt Sumurbete, ett sumurbete som vi också kun hu uniedning utt räknu med kun utvecklas tUl ett försvarspolitiskt samarbete. Vi vet inte hur snabbt den utvecklingen går, men vi vet att det finns en mycket bestämd politisk viHa i den riktningen. Att i det läget, som herr Bohman gör, uttrycka förhoppningen att utvecklingen skall göra en svensk anslutning möjlig, det kan betyda en av två saker — och herr Bohman får säga vilken suk det är. Antingen skuU vi ändru vår säkerhetspolitik - och det är orimligt, om vi inte är beredda att ge upp neutralitetspolitiken — eller också skuU EEC-stuterna uppge sin utrikespolitisku umbition. Jug vet inte vem som egendigen skall känna sig mest eUer minst smickrad av herr Bohmans frumtidsvisioner.

Vi hur, som jug sude fömt, icke vult neutrulitetspolitiken därför utt den skulle ge oss någru ekonomisku fördelun Det förekommer oftu i diskussionernu här hemmu och iblund - det skall vi inte ulls döHu -Också ute i Europa att man säger: De här svenskarna, de är ute efter fördelurnu men vUl inte betala priset. Det är ett väldigt underligt resonemang. Det är ingulundu frägu om utt vi inte skulle vura villigu att ikläda oss klaru och bestämdu ekonomisku åtuganden. Det pris i fråga om det poHtiska samarbetet som vi inte är bereddu utt betulu är ju medlemskup och uppgivundet av neutrulitetspolitiken. Det måste ju göru ett mycket egendomligt intryck utt detta politiska samarbete, som rimligen av de medverkande staterna måste upplevas varu en tillgång, plötsligt - när Sverige inte vill delta i det uv neutralitetspolitiska skäl — skaU betruktus som en nuckdel, som en belustning som vi med neutrulitetspoUtiken som motiv uvstär ifrån.

Vi kan också se hur lättvindigt man betraktar dessa frågor. Mycket i den svenska diskussionen i dug kan skupa — och det är därför jag hur vurit tvungen att i andru summanhang ta upp den — ett intryck av utt vi skulle vura beredda utt säHa neutrulitetspolitiken om vi skulle få ekonomisku fördelur uv utt avstå från vår neutraUtetspolitik. Men den uppfuttningen är liku orimlig som föreställningen utt vi en gång hur vult neutrulitetspolitiken för den ekonomisku vinningens skull. Liku litet uvstär vi från den av det skälet.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Lättsinnet hos de kretsur som herr Bohmun representerur kommer också frum när man ibland säger att Sverige kun vuru medlem uv EEC och ändå vura neutralt — se på Irland! Det irländska argumentet i frågu om EEC och neutruHteten är att Irlund icke uppfattar sin neutrulitetspolitik såsom krävunde ett endu neutrulitetspolitiskt förbehåll i sinu förhundlingur. Därmed kun Irlund helt uvförus ur den svensku diskussionen. Om man viU kan man dessutom studera den irländska regeringens vitbok från aprU 1970 om EEC-förhandlingumu. Den irländsku regeringen förklurur där att den är beredd utt helt och hållet deltu i rörelsen frum emot en europeisk enhet och medverku i utformningen uv denna politiska utveckling. Det är ett vul som nuturligtvis den irländsku regeringen står för, men den irländsku pohtiken kan inte gämu äberopus såsom ett bevis för att det vulet skulle vuru möjligt för Sverige.

Vud som skuUe bh kvur uv den svensku neutrulitetspolitiken om herr Bohmuns tunkegångar fick någon vidare spridning är uUiansfriheten, som man nuturiigtvis ulltid kun bevura. Men inser inte herr Bohman att man i det läget verkligen har vult den sämsta möjUga politUcen? Vi skuUe ha en aUiansfrihet, vilket aUtså innebär att vi icke har militäraUiansens fördelar UV en förberedd militär hjälp, sumtidigt som vi, genom herr Bohmuns utrikespoUtik, direkt unnonserur åt dén undra maktgruppen att vår neutralitet inte är allvarligt menad. Med den politiken sätter vi oss meUan två stolar.

Nu är det många som uppfattar - mun finner det i vissa tidningar -att den svenska neutrulitetspolitiken egentHgen buru är ulliunsfrihet. Tror mun det, kun jug förstå utt man kan väHa nästun vud som helst. Men då hur mun sumtidigt ryckt undan hela grunden för det som ger neutrahtets-politUcen dess värde och som är anledningen till att vi i den har valt lösningen av våra säkerhetspoUtiska problem.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Buru två kortu påpekunden - det ena om utvecklingsbarheten av EEC-avtulet, det andra om avspänningen i Europa.

På bägge punkterna finner jag att debatten hur lett tUl större klurhet och — som jug futtur det — distinktioner och preciserude uttulunden från utrikesministern som jug kun godtu. Utrikesministern försökte visserligen läggu upp det som om jug hude trott utt det nu genom självu formuleringen uv utvecklingskluusulen i uvtulet skuUe vuru bestämt hurudun utveckHngen mellun Sverige och EEC för frumtiden blev. Så vur det ju inte, utun jug frågude om regeringens långsiktigu målsättning för dennu fortsatta utveckling fortfarunde gäller. Och dur tycker jug mig hu fått klurt belägg för utt dennu målsättning fortfurunde gäller genom utt utrikesministern säger att regeringen inte är nöjd med den nivå vi nu kun få utun viU ha det nära samarbete som vi ursprungligen satte upp som mål. Det finner jag bru. Jag kan baru tillfoga att däri ligger naturligtvis ett erkännunde uv utt det är svårt utt utgå från denna sturtpunkt, om den skulle varu exukt lika formulerud som den vore för Schweiz och Österrike.

På den undru punkten, om uvspänningen i Europa, är jug helt tUlfredsställd med den precisering och nyunsering som utrikesministern

nu gjorde. Om den liberule utrikesministern Scheels och den sociuldemokrutiske kanslern Brundts storu unsträngningur utt få igenom öst-västfördragen icke lyckas, då blir det en försämring som har betydelse för hela bedömiungen uv det europeiska läget. Det blir inte tul om någon kutustrof, men det är ändå en så uUvurlig händelse utt det ger oss uniedning utt noga övervägu konsekvensernu här i Norden och på undra håll.

Från dennu ullmänna iukttugelse utt ett misslyckunde på en så väsentlig punkt tyvärr måste ledu tUl försämringur, om uturbetude uvtul icke godtus, drog jug redun i mitt uUru första inlägg några principieUa slutsatser för fredsarbetet i FN. Jag förstår att tiden i dag inte har räckt tUl för att kommentera de synpunkterna på ett fredsarbete, som i större utsträckning än det nuvarande övergår från att vara brandkårsutryckningar tiU att verkligen sätta in konstmktiva insatser innan konflikthärdarna är överheta. Jag hoppas i aUa faU att utrikesministern vill lägga de här funderingarna på minnet och helst också på hjärtat.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Sedan jug varnat utrikesministern för att dra för långt gående konsekvenser av ett eventueUt nejsägande till ratificeringen har utrikesministern nu förklurut utt hun delvis unslöt sig till min uppfuttning. Men min unfordrun vur baserad på vad som står i regeringsdeklarationen: "Den svenska regeringen skulle anse det innebära ett allvarligt bakslag för de mångåriga strävandena tiU ökad avspänning i Europa om fördragen fäUs." Det var detta som var utgångspunkten för mitt resonemang.

Sedan, herr talman, besunnudes det som vi känner tUl från ullu tidigure utrUcesdebutter, att om någon vågur kritiseru regeringen för dåligt bedriven utrUcespolitik så blir han omedelbart beskyUd för att icke unslutu sig till den svensku neutrulitetspolitiken. Jug tycker, om jug får lov utt ge herr utrikesministern ett gott råd, utt hun skull slutu med det där, och än mindre skull hun ge sig in pä utt försöku exumineru den gumla hederligu definitionen pä svensk utrikespolitik, som innebär alliansfrihet i fred som syftar till neutralitet i krig. Tur mun bort uUiansfriheten ur den bUden, faller hela begreppet sönder. Det var väl kunske inte meningen, men utrikesministern uttryckte sig på ett väldigt besynnerligt sätt.

Vud är det vi moderuter vUl? Det är bäst utt repeteru det än en gång. Och var står vi? Det är bäst utt repeteru det också. Vi hur hävdut utt Sverige skulle fortsättu de förhundlingur som Sverige en gäng inledde och därvidlug anulyseru oliku vägur för utt etablera ett nära sumurbete med EEC, inklusive medlemskup. I mitt purti trodde vi utt det med god vidu från bådu sidor skulle gå att förena medlemskap med tillräckliga neutralitetsförbehåll. Vi hoppades att det skulle gå, bl. a. därför utt vi unsåg dettu vuru bäst för Sverige. Och som bekunt vur vi inte ensumma om den bedömningen fram till den 18 murs förru året; ullu de fyru demokrutisku partierna hade fram till den dugen precis summu uppfattning. Men den 18 mars gjorde regeringen en kovändning och menade att utvecklingen inom EEC, sådun den då tedde sig, innebur utt vi inte längre kunde räkna med medlemskap. Vi unsåg dock att förhundlingurnu borde

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

fortsätta, bl. u. för att få klarlagt hur det förhöll sig med den frågan. Och vi menar fortfarande att det hade vurit bättre utt göru det, ty den plötsligu omkustningen i regeringens politik utlöste mycket negativa reaktioner ute i Europa, det skadade vårt förhandlingsläge och gjorde det allmänt besvärligt för oss.

Situationen den 18 mars var baserad på utvecklingen då. När vi nu talar om frumtiden, så Hgger i förhoppningurnu om frumtiden en förväntun utt utvecklingen i EEC på nytt skull gå åt summu håll som tidigure och utt vi åter skull kunnu resoneru om medlemskup. Låt mig uttrycku det så utt vi hur den förhoppningen utt man skall kunna komma tUlbaka till den situationen där även regeringen unsåg att man kunde söku medlemskup.

Är dettu tillräckUgt klart språk för att man skull förstå det även i det svensku utrikesdepurtementet?

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr tulmun! Jug känner tUl vår debuttordning och skull därför inte föru in något nytt i diskussionen - vUket jug heller inte behöver göru. Då slipper ju herr Bohmun utt beklugu sig över utt replikrätten är uttömd.

Det står i utrikesdeklurutionen utt det vore ett uUvuriigt bukslug för uvspänningspolitiken om ratifikationen skulle falla igenom i den tysku förbundsdugen. Det står klurt utsugt, och det vUl jug gärnu upprepu en gång tUl.

Bukslaget skuUe komma att drabba inte bara den tyska nationen utan också det politiska samarbetet i många andra fora. Den trend tiU avspänning som vi i dag iakttar är baserad på tänkta faktoren På sikt skulle därför t. o. m. det aUvarliga bakslag som vi här riskerar sannoUkt övervinnas.

Sedan förstår jag inte varför herr Bohman beklagur sig så mycket över utt hun blir kritiserud. Det vore väl mera egendomligt om herr Bohman inte blev kritiserud, mot bakgrund uv vad herr Bohmun unfört i dennu debatt. Herr Bohmun kun ju inte på ullvur menu utt jug inte betruktur uUiunsfrUieten som ett nödvändigt inslug i svensk neutruUtetspoUtik. Vud jug sude vur, utt det inte räcker med en formell ulliunsfrihet. Nuturiigtvis behövs det först och främst - det sude inte herr Bohmun, men det vur väl ett förbiseende — ett starkt försvur. Vidure behövs det - och det är utföriigt redovisut i utrikesdeklurutionen - en politik som hos våru motpurter i utlandet skapar förtroende för att vår alliansfrihet är allvarligt menad. Och trovärdigheten i vår alliansfrihet skulle, menar jag, gå förlorad vid ett medlemskap i EEC.

Nu säger herr Bohman att medlemskapet hade man väl kunnut prövu. Ju, jug skull inte tu upp helu den debutten i detaH på nytt; jug vill buru sägu utt vi hude inte kunnut få medlemsfrågun prövud utun utt unsöku om medlemskup. Och mot den politisku bukgrund som råder — inte i det svensku regeringspurtiet, herr Bohmun, utun i Europu och EEC - hude en sådun unsökun om medlemskup inte uppfuttuts som en uppriktigt menad unsökun, förutsutt att vi stod fast vid våru värderingar och vår neutralitetspolitik. Eller också hade den uppfuttuts som ett begynnunde och mycket murkerut uvsteg från vår politik. Bådu tolkningarna uteslöt

en medlemskupsunsökan.

Nu säger herr Bohman till sist att den utveckling som hun ser frum emot ur utt sumurbetet inom EEC skuU utvecklus tUl ett renodlut ekonomiskt sumurbete utan de politiska ambitioner som EEC-stuternu så klurt deklarerat. Herr Bohman kun ju uUtid uttulu förhoppningur. Om dennu förhoppning i och för sig är ett uttryck för vad som ur ullmännu synpunkter är ett svenskt intresse vUl jug inte kommenteru. Men utt i dug vändu sig till motparten och säga: För Sveriges skull hoppus vi utt ni skull misslyckas med alla de ambitioner som ni självu upplever som väsentligu i den europeiska poHtiken - det är ett råd som herr Bohmun får utsäktu att den svenske utrikesministern inte tar helt på allvar.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr tulmun! Det är frestande att kommenteru herr Bohmuns tal. Jug instämmer i vud utrikesministern och herr Hermunsson sude, nämligen utt det kände's som en fläkt från det kulla kriget. Jug tänker då särskilt på det märkliga uttryck som herr Bohmun införde i debatten när hun tulude om konstlade statsbUdningar. Det verkur som om hun inte vore redo utt uccepteru och erkännu de fuktisku gränser som i dug råder i Europu.

Särskilt unmärkningsvärt vur också att herr Bohmun unklugude den svensku regeringen för utt bedriva ett äventyrligt spel med svensk försvars- och säkerhetspolitik. Jag tycker att det är en utomordentligt överdriven skUdring, inte minst av innebörden i den nya försvarspropositionen. SkUlnaden meUan det lägsta och det högsta budet från partiernas företrädare i försvarsutredningen är några hundra midoner per år i ett belopp på över sju midurder. Dennu skUlnad kun ju inte utgöru gränsen mellun en pålitlig försvurspoUtik och den äventyrspolitik som herr Bohmun tulur om.

Jug vill så ta upp en annun frågu.

Om tre veckor, den 13 uprU, inleds i Suntiugo de Chile FN:s tredje väridshundelskonferens, den s. k. UNCTAD III. Över 2 000 deleguter från 130 länder skuU under några veckor förhandla om u-ländernas ekonomisku och hundelspolitiska problem och söku lösningur.

Det hude väl vurit på sin plats att regeringens deklaration hade innehållit ett avsnitt och en kommentar om denna viktiga FN-konferens när vi i dag dryftar utrikes- och marknadsfrågor. Nu begränsar sig deklarutionen tiU utt beröru de europeisku hundelsfrågornu med tonvikt på de västeuropeisku, i synnerhet EEC-frågun. Att den senure hur särskild aktualitet och betydelse för vårt lund säger sig självt. Men på tröskeln till UNCTAD III hur vi också skäl att uppmärksummu hundelsfrägornus globulu uspekter. Dagens debatt är den enda möjligheten för riksdagen utt före UNCTAD III uttulu sig i dessu frågon

I hundling nonchulerar regeringen verkligen inte UNCTAD och den tredje världens utveckUngs- och hundelsfrågor. Sveriges uktivitet hur vid de tidigure två UNCTAD-konferenserna varit livlig och hedrande. Vårt land hur på fleru sätt varit pådrivunde vid dessa möten och sökt förmå industrUänderna till större hundelspoHtisku och ekonomisku ätugunden gentemot de fattiga ländernu.

I dugurna hur regeringen utsett en representutiv delegution för

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Santiugokonferensen, och de svensku förberedelsernu för dettu möte hur pågått sedun förru våren. På det nordisku plunet hur mun hållit sumrådsmöten för utt försöka få fram ett gemensamt nordiskt uppträdande där så är möjligt.

Det är i och för sig mycket tillfredsställunde utt noteru dessu uktivu förberedelser. Vi har från riksdagens sidu också rätt utt förväntu utt regeringens direktiv till delegutionen blir generösu och utt de skull tu sikte på en uktiv insuts för utt främju u-ländernus hundel och utveckling. Dettu är en väsentlig del uv svensk bistånds- och utrikespolitik.

Det krävs verkligen uktivu insutser från industriländemu för att göra UNCTAD III tiU en framgång.

De båda tidigare UNCTAD-konferenserna har förvisso registrerat en del framgångar och positiva inslag för u-ländernu - vissu ätugunden från industrUändernu, lättnuder i hundelsrestriktioner etc. Men dettu kun icke döHu att de bådu UNCTAD-konferensernu i stort sett hur blivit storu besvikelser för de futtigu folken. Det hur blivit hulvdunu och halvhjärtade msutser av de rika länderna. 1960-talet skulle enhgt FN:s officieUa proklamution bli utvecklingens årtionde. Och visst nåddes åtskUligu resultut. Men under dettu decennium försvagades u-ländernas andel i världshandeln. Derus bytesvillkor försämrudes, derus betulningsbuluns utsuttes för hårdu päfrestningur osv. En mer generös inställning hos industriländernu till u-ländernus handel och export aren viktig fömtsättning för dessu länders möjligheter utt öku utvecklingstukten.

Om inte UNCTAD III blir en klur förbättring i förhållunde tUl de bådu föregångarna och om inte industriländernu nu sumlur sig till en vidu mer positiv handUng än tidigare, riskerar vi att få en mycket dålig start för det undra utvecklingsårtionde som 1970-talet är avsett att vara.

U-ländernu hur politiskt förberett sig energiskt för utt främju Santiagomötet, bl. u. genom utt i höstus antagu det s. k. Limuprogrummet Dettu utgör u-ländernus eget progrum där de lägger fram sin syn, sina önskemål och sinu kruv och uttrycker sinu förhoppningur pä industriländernu och utvecklingsarbetet.

Sverige måste för sin del möta detta progrum i en konstmktiv undu och i konkret hundling och söka få övriga industriländer med på en sådan linje. Det är ett internationellt jämlikhetskrav att industriländerna skall bidra tUl de fattiga ländernas utveckling. Jämlikhetspolitiken får inte förbli en nationell företeelse, ullru minst för svensk urbeturrörelse och Sveriges regering och riksdag.

Trots utt hundelsminister Feldt för tillfället är på väg till Kinu skulle det vuru värdefullt om regeringen i dag kunde untydu något om de konkretu insutser den ämnur uktualisera i Suntiugo.

Förentu nutionernu fick vid årsskiftet ny generulsekreterure. Det kun vuru skäl utt i Sveriges riksdug sägu ett ord uv erkänslu och tucksumhet till förre generulsekreteruren U Thunt. Under tio svåru år tjänude hun på ett renommerunde sätt FN på en uv de svåruste poster som finns i världen. Huns efterträdure Kurt Wuldheim behöver ullt stöd och ullus våru välgångsönskningur när hun tur vid i ett kritiskt skede uv FN:s verksumhet.

Jug hude i höstus den stimulerunde upplevelsen utt närvura i FN när

Folkrepubliken Kina inträdde där. Att jag några veckor tidigure själv hude gjort en längre studieresa i Kina och fått sturku intryck uv dess uppbyggnudsurbete minskade heller inte för min del upplevelsen av vad som då skedde i FN. FolkrepubUkens inträde var en stor frumgång för den universeUu idé som FN bygger på men som så länge tillämpats halvdant och kortsynt.

Det dröjde inte mer än ett pur veckor efter Kinus inträde förrän det kom tiU en hård konfrontation i generulförsumlingen mellun Kinu och Sovjet. Det skedde betecknande nog kring det sovjetryska förslaget om en särskild världskonferens om nedmstningen. Motsättningurnu utslutudes efter hund genom en kompromissresolution med resultut utt en världskonferens om något år skuU inkaUas för utt diskuteru nedmstningen. Därmed tur nedmstningsdebatten i FN:s regi en ny vändning, och kunske kommer nyu former utt utvecklus därun

Det skulle vura av mycket stort intresse och värde om statsrådet Alva Myrdal inför riksdugen i dug vUle utvecklu hur hon bedömer effekten uv Kinus inträde på den fortsuttu orgunisutorisku uppläggningen av nedrustningsarbetet i FN och Geneve. Vud mun främst hoppus är utt Kinu inträder i dennu debutt både i FN:s politiska utskott och i Genévekonfe-rensen. Här behövs verkUgen nyu, frisku impulser och frumför ullt en ny vidu. Mun vill gärnu tro utt om Kina går in i detta urbete skuU även Frunkrike intu den stol som i tio åj hur stått tom i Geneve.

Stutsrådet Alvu Myrdul höll härom dugen i Geneve ett mycket pessimistiskt men säkert också mycket reulistiskt tul i unslutning till utt tio år hur gått sedun nedmstningsdebutten upptogs i dettu fomm i Geneve. Det vur uppenburligen ett jubUeum utun jubileumsstämningur -tio år UV debutt under ständigt pågående uppmstning uv supermukter och undru nutioner. Vud som särskUt präglut perioden är den väldigu utvecklingen uv kärnvupen. Men det är också beklämmunde utt se hur mångu UV världens ullru futtiguste länder lägger ner så storu pengur på mUitäru rustningur, resurser som skriunde väl skulle behövus för derus fredliga utveckHng. Betecknande är att knappt hade den nyfödda staten Bangladesh etablerats, förrän det meddelas att en stormakt är redo att förse den med hypermoderna militärflygplun.

Mot det fuktisku skeendet i världen blir det oegentligt utt tulu om nedmstning, även om detta är vud mun i debutten siktur tUl. Som läget är skulle det vuru ett storverk redun om man kunde enas om en mstningsbegränsning. Men också dit tycks vägen vuru lång.

På svensk sida ur vi stutsrådet Alvu Myrdul tuck skyldigu för hennes outtröttligu, skickliga och initiativrika arbete i Geneve och i FN:s politiska utskott. Jag kun väl öku ut den bukett som herr Helén från dennu tulurstol överräckte till henne. Det finns säkert en bred opinion i vårt lund, som hoppus utt hon ännu lång tid skuU vuru med och utövu sin pådrivunde kruft och förmågu i nedmstningsdebutten - rent uv vuru något UV sumvete i dennu.

Den tysku frågun upptur med ull rätt en frumträdande pluts i regeringens deklurution. I särskilt ullvuriigu ordulug uttulur regeringen sina furhågor på tul om det förestående uvgörundet i förbundsdugen i Bonn om de västtysku fördrugen med Sovjet och Polen. Öm fördrugen fälls.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

säger regeringen, skulle det innebära ett allvarligt bakslug för de mångårigu strävundenu tUl ökud avspänning.

Det är ovanligt kraftfulla och frispråkiga ord av regeringen om en annan stats politiska avgörunden. Men de är verkligen på sin pluts. Den frågu det här gäller är heller ingen intern västtysk ungelägenhet utun hur räckvidd för hela Europa och därutanför.

Det finns starka skäl att från svenska regeringen och i vår riksdug ge uttryck för den oro vi känner för det full de åberopade fördragen skulle omintetgöras genom vägrad ratificering. Europa skulle kastas åratal tUlbaka. Tendensen tUl avspänning, svag som den är, skuUe riskera att brytas. De inledda förhandhngarna mellan Väst- och Östtyskland skulle säkert negutivt påverkas. Utsikten att kunna väHa in de båda tyska staterna i FN nästa höst, som förhoppningen är, skulle sannolikt grusas och därmed ett för de båda Tyskland och för FN olyckligt tUlstånd bestå.

Utrikesminister Wickman har nyligen uttalat en relativ optimism, och jag hoppas hun får rätt. Dess värre måste mun räknu med att dettu ovissa och lubUa tillstånd i Bonn också skuU avspegla sig på den aktueUa frågan om Östtysklands deltagande i FN:s miljövårdskonferens i Stockholm i början av juni och försvåra en ömsesidigt godtagbar lösning. Förhoppningarna att Östtysklands deltagande i denna konferens trots allt skall kunna säkras blir dess värre mindre för varje dag.

Att Sverige i nuvarande akuta, ömtåliga läge skulle företa sig något i fråga om Östtysklands erkännande betraktar jag som uteslutet, även om man i sak bejakar den växande opinion i vårt land som önskar att vi snarast lämpligt skall erkänna Östtyskland.

Herr talmun! När mun nu uttalar sin förväntan, att rutificeringsproceduren i Bonn skaU kunna genomförus, är det ju inte i förstu hund uv symputi för regeringen WiUy Brundt och dess östpolitik utun främst uv hänsyn till den politisku situutionen i Europa och till möjligheten av fortsatt avspänning och slutliga fredsavtal för det centrala Europa.

Hur dessa frågor avgörs kommer för lång tid framöver att bestämma den europeiska utvecklingen.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug ber verkligen kammurens fåtuliga närvarande ledumöter om överseende för utt jag går upp och förlänger debutten. Jug gör det inte för utt ge statsrådet Alvu Myrdal en ros, men när jag nu ändå står här efter utt ha lyssnut tUl herr Möller i Gävle, vUl också jug stoppu en blommu i den bukett som herr Möller överräckte tUl henne. Anledningen till att jag begärde ordet var alltså inte dennu, utun den omständigheten, att en så bulanserud och klok kurl som herr Möller hukude upp sig på uttrycket "konstlud statsbUdning", som jug fällde. Därför tror jug det är bäst att jug förklarur vad jug syftude tUl, så utt inte det där uttrycket spökur också under resten uv debatten.

Jug trodde att aUu som lyssnude tUl mitt unförande fick klurt för sig utt vad jag diskuterude vur de stubiliseringspolitisku konsekvensernu uv att Europu omfuttur ett stort untul stutsbildningur som inte bygger på folkens självbestämmunderätt och som inte hur ett demokrutiskt sumhällssystem, utun ett samhällssystem med konstlad stubUitet. De bygger

uUtså på mukt, inte på folkviHa.

Det vur inte statsbUdningurna som jug åsyftude, utun det vur sumhällssystemet.

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug är glud för att herr Bohman gjorde dettu förtydligande; det förtar en del uv det missförstånd och den dubiösu klung som huns tidigare ord säkert hude vållut.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr ANTONSSON (c):

Herr talman! Det är väl ingen som har ifrågasatt att neutrulitetsförbe-hällen skulle ha legat fust även om vårt lund skulle ha fullfödt förhundlingurnu om medlemskup.

Om vi nu för ett ögonblick bortser från det politiska faktum som enligt vår bedömning omöjliggjorde ett fullföHande uv dessu förhundUngur och tänker oss in i en situation där vi mot förmodan skuUe ha fått fullt medlemskap med dessa förbehåU, vUl jag, herr tulmun, som min personligu åsikt säga att det är en illusion att tro att vi fördenskull skulle ha huft ett rudikult bättre förhundlingsbud från EEC.

Jag stöder den funderingen på exemplet Norge. Norge är en NATO-makt som har förhandlat om fuUt medlemskap i EEC. Norge måste ur mUitärpolitisk synpunkt ha ett väsentligt intresse för EEC -staterna i deras egenskap av NATO-länder. Även för Norge var förhandlingsläget in i det sista mycket kärvt — det gällde ändå en ur EEC:s synpunkt så perifer fråga som utsträckning av den norska fiskerigränsen. De förbehåU som gjorts när det gäUer övergångstiderna för svenskt papper och vissu stålvuror måste, herr tulmun, spela en väsenthgt mycket större roll för EEC än exempelvis den norska fiskerigränsen.

Jag har velut tu frum dessu två exempel för utt visu utt vi enligt min personliga tro inte hade haft ett radikalt bättre förhandlingsläge även om vi hude fullföHt vår urspmngligu förhandlingsuppläggning.

Jag tror också att man i debatten haft en viss benägenhet att underskuttu vad frihandeln kommer utt innebäru. Om vi som många vill göru ser EEC enburt som en ekonomisk union, är det dock för svensk industri mycket väsentligt utt den genom frihundeln tullfritt kommer in i ett område som omfuttur 300 miHoner människor. Självfullet är vi inte belåtnu med det förhandlingsbud vi hur fått frän EEC - det hur sugts många gånger från denna talarstol och även i undru summunhung. Vi hoppus utt regeringen inte spar någon möda när det gäUer att förbättra det slutliga resultatet. Men man måste reaUstiskt räkna med att utgången i sämsta fall blir att Sverige för vissa, låt vara mycket betydelsefuUa, exportartiklar får en övergångstid på några år innan vi når fram till fuUständig tuUfrihet.

Herr talman! Det har ofta överraskat mig att man i de svenska utrikespolitiska debatterna mycket sällan ägnur något särskilt intresse åt våra relutioner och vårt sumurbete med den länderkrets som ligger oss aUra närmast, nämligen de nordiska länderna och samarbetet meUan dessu. Kanske gäUer i detta sammanhang det gamla ordspråket att hälsan tiger stiU. I dagens regeringsdeklaration noteras det mycket kända faktum

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

att de nordiska länderna i sina förhandlingar med EEC har eftersträvat skilda marknadslösningar. Jag vUl gärna för min del understryka regeringsdeklarationens uttalande om att riskerna för utt dessu skUlnuder skuU kommu utt bromsu det nordiska sumurbetet inte får underskuttus. Men det är värt utt understryku utt i den fortgående integrution som sker i Europa och med de koncentrutionstendenser detta kommer att medföra ställs de nordisku stuternu på mångu områden inför en likurtud problematik. Detta gäller i särskUd grad Finland, det gäller Norge och vårt eget lund - i någon mindre utsträckning också Dunmark. Norden är ett geogrufiskt utkuntsdistrikt i förhållunde till Kontinentaleuropu, och vi kun inte blundu för utt redun detta fuktum inger en viss oro och osäkerhet när det gäUer vad man i norska regeringskretsar bmkar kalla "risken för suget" från väster och söder. Vi kan inte blunda för att det i dug råder en viss oro för hur det nordisku sumurbetets frumtidu möjligheter skuU uvtecknu sig.

Nordisku rådet hur nu urbetut under 20 år, och jug finner det därför nuturligt att i detta anförande delvis uppehåUa mig vid det nordiska sumurbetet och då särskilt i relution tUl Gemensummu murknuden. Låt mig först, herr tulman, få slå fast — det förekommer ganska sällun i den svensku debutten - utt vi under de två decennier som Nordisku rådet hur verkut nått betydunde frumsteg. Låt mig peku på den friu nordisku urbetsmurknuden, den nordisku sociula trygghetskonventionen som ger medborgare från oUku länder summa rättigheter när det gäller socialpolitisk trygghet. Låt mig vidare peka på laghurmoniseringen på en rud viktigu områden sumt den nordisku pussfriheten. Det är några av de sumarbetsresultat som i dug är en reulitet. Jug tror inte utt det finns någon länderkrets i helu väriden där sumurbetet i frågor som rör människornus vurdugsnäru problem hur kommit så långt som just mellun Nordens länder.

Sumtidigt- måste mun nuturligtvis erkännu att resultaten i ett pur väsentliga fall har initieruts utifrån. Jug tänker i första hund på tulluwecklingen inom EFTA:s rum som hur gjort utt vi hur fått en sturkt ökud vuruhundel inom Nordens länder och som sumtidigt medfört ett fruktbärunde produktionssamarbete inom den industriella sektorn.

I dagens läge gäller det för de nordisku ländernu utt försöku kommu frum tUl vud vurje lund bedömer som den lämpliguste murknudslösningen i frågu om sumurbetet med EEC. Skulle man inte lyckus i dessu ambitioner, där alltså förutsättningarna är oliku, uppstår en helt ny situation för helu Norden. Men jag skaU, herr tulmun, inte kommentera dettu, eftersom jug vet att det med rätt eller orätt unses ulltför känsligt utt i dugens läge gå in på den problemutiken. Jug vUl ändå understryku utt ur det sumlude nordisku suniarbetets synpunkter vore det en fördel om våru anslutningsformer tUl EEC inte blir så artskilda utt Nordens länder riskerur att glidu ifrån vurundru i sumarbetet och utt dettu ulltmer uttunnus. Både för dugen och för ull frumtid tror jug utt de nordisku ländernus geogrufisku belägenhet, vår historia, våru kulturellu, demokrutisku och sociulu truditioner gör det nuturiigt och nödvändigt med ett fördjupat och utvecklut samarbete ouvsett vilken unslutningsform respektive lund kun få med EEC. Den industriellu sektorn är ett område där ett

fmktbärunde sumurbete bör kunnu utvecklus, inte minst vud beträffur produktion och produktionsfördelning.

Vud den nordisku kulturgemenskupen beträffur står vi väl i ett längre tidsperspektiv endust på tröskeln tUl ett utbyggt sumarbete. Inom Nordiska rådet hur vi gjort en ny väsentlig sutsning genom kulturavtalet, och jag vUl understryku att dettu uvtul mellun Nordens länder hur en mycket vid omfuttning och innefuttur exempelvis forskningssamurbete.

Vi har vidare i Nordiska rådet godkänt ett regeringsförslag om transportsumarbete i Norden. Inom det ramavtul, som denna överenskommelse får ses som, tror jug det finns mängder med konkretu sumarbetsuppgifter, storu som små, utt tu itu med.

Det är oftu sugt utt miljövårdsfrågomu tenderar utt ulltmer bli något uv ett mänsklighetens ödesproblem. Jug tror utt en del av dessu frågor kun lösus på nutionell busis. Andra frågor är däremot av den dimensionen att de endust kun lösas på global busis. Men vi hur också urbetsuppgifter på miHövårdens område inom det nordisku sumurbetets rum som är både stimulerunde och svåru - jug tillstår gärnu utt de också är svåru. I det summanhanget vill jag peka på ett problem som hur upostroferuts också i dugens debutt, nämligen föroreningurnu i Östersjön och Öresund, och jug skulle viHu tUlfogu utt det är bl. u. med hänsyn tUl detta problem önskvärt med en så bred uppslutning som möjligt kring Förenta nationernas miljövårdskonferens i Stockholm. Det är gunsku beklämmande att det, enkelt uttryckt, skall behöva gå politik i sådana frågor som miHövården som är ett gemensamt globalt problem, när det på vissa områden rent av är nödvändigt utt vidta åtgärder för utt mänskligheten skull fä en chuns utt överlevu.

Vi hur inom Nordisku rådet enut oss om ett så väl koordinerut gemensumt uppträdunde som möjligt inför mUjövårdskonferensen. Vi hur också på gång en nordisk miHökonvention, med vissu regler som jug hur inte skull närmure utvecklu.

Utöver det som jag redun nämnt som resultut uv Nordiska rådets senuste session i Helsingfors - transportuvtulet, det tidigure undertecknude kulturavtalet och ett gemensumt uppträdunde pä miHövårdsområdet - vUl jug som något väsentligt peka på ministerrådets förslag att man skuU försöku upprättu ett hundlingsprogram för närings- och regionalpolitiken. Det hade stöd i Nordisku rådets presidium och det antogs i form uv en rekommendution vid rådssessionen.

Dettu är mycket betydelsefuUu frågon Jug vet utt det är svårt utt konkretiseru sumurbetsprojekt, men svårigheter är tUl för att övervinnas, och Nordens länder hur säkert ullu en umbition utt tu gemensummu tug. Får jag citera vad ministerrådet har sugt i det sammanhanget:

"För utt genomföru vud Nordisku rådet hur uttulut ungående åtgärder inom närings- och regionalpolitiken skall ekonomiska sumurbetsutskottet som ett förstu led i urbetet snurust upprättu en förteckning över sumarbetsprojekt som ett eller flera länder kan varu bereddu utt fullföHu. Sumurbetsutskottet skull göru en preliminär bedömning uv möjligheterna utt genomföru de i förteckningen upptugnu samarbetsprojekten och i sumbund därmed uppkommunde finunsieringsfrågor sumt redovisu resultutet häruv för sumurbetsministrurnu. På gmndvul uv den bedömning som

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

görs i ministerrådet skull därefter ett hundlingsprogrum över möjligu sumurbetsprojekt upprättus."

Det är uUtså en tunke som haft stöd såväl av regeringurnu som uv Nordisku rådets presidium.

När det gäller det nordisku samurbetet skulle jug viHu sägu utt på oliku områden - kunske inte minst forskningens område - där vi som enskildu nutioner är för små för utt bedrivu ett meningsfuUt utvecklingsurbete, är sumnordisku initiutiv en nuturiig framgångslinje. Och det behovet kvurstår även sedun vi fått våra relationer tUl EEC ordnade.

Vad beträffar det nordiska samarbetet och dess förhållande tUl den europeisku gemenskapen hur ju våru länder under gunsku mångu år vurit upptugnu med frågan om hur murknudssplittringen i Europu skuUe kunnu överbryggus. Sumtidigt hur mun i oliku omgångur gjort utredningur om hur det nordisku samarbetet skulle stärkas. Men jag viU, herr talman, poängtera att det har aldrig varit från om ett antingen—eller, aldrig fråga om Europa eller Norden utan om ett både-och.

Jag upplever det oftu så att man i skuggan av EEC-debatten glömmer utt den institutioneUu integrutionen är en suk för sig men att vi å andru sidan i Europa alltsedan den industriella revolutionens dagar har haft en fortgående faktisk utveckling mot en integration, utan att det därför funnits några institutionella organ för detta ändamål. Därför finner jag det gunsku meningslöst utt hänge sig åt hårklyverier om vud som är negutivism och inte när det gäller EEC-frågun. Vi kommer uv utvecklingens inneboende lugar — och är redan på väg därhän — i ekonomiskt avseende att i långa stycken inlemmas med Kontinentaleuropa.

Det är ett obestridligt faktum att de nordiska länderna i dennu mening hur väsentligu ekonomisku intressen gemensamt med det övriga Europu. Mun behöver baru kusta en bUck på hundelsstatistiken och handelsutvecklingen de senare decennierna för att fa klarhet om detta.

När det sedan gäller förhandlingarnu med EEC kun mun naturligtvis ur nordisk synpunkt beklugu utt det inte hur varit möjligt med ett intimare sumurbete mellun de nordisku regeringurnu under självu förberedelseurbe-tet och även i förhundlingsskedet. Någon säger kanske utt dettu är oreulistiskt, men jug föreställer mig utt det trots utt vi hur oliku umbitioner i frågu om murknudslösningen hude vurit en fördel och en styrku, om Norden hude kunnut uppträdu meru som en enhet än vud vi hittills hur lyckuts med. Det gemensummu nordiska uppträdundet exempelvis i GATT-förhundlingurnu under Kennedyrondun visur enligt min mening styrkun i ett så långt som möjligt gemensumt nordiskt uppträdunde. Jug är fullt medveten om och erkänner mycket villigt, att GATT-förhundlingarna ur helt urtskildu från EEC-förhundlingumu, men de visur vilken styrku vi då kunde utvecklu genom en sumordnud nordisk förhundling.

Jag känner mig inte övertygad om utt de nordisku regeringurnu hur gjort allt vud som vurit möjligt för utt tUlvurutu de gemensummu intressenu i dettu avseende. Det är inte frågu om någon hård kritik, men jug menur utt mun borde hu unsträngt sig mera än vud som tydligen vurit fullet på dettu område. Vi måste vura ungelägnu om - och det hur oftu understmkits — utt formerna för samurbetet med EEC icke får ledu till

att nyu tuUmurur reses mellun Nordens länden Vi måste slå vakt om de handelspolitiska fördelar som vi har vunnit genom EFTA-sumurbetet, och vi måste också vuru angelägna att väma om att de resultat inom det interna nordiska samarbetet som uppnåtts, exempelvis beträffande arbetskraftens fria rörlighet på den nordiska urbetsmarknuden, inte reduceras. Jag tror att inte bara Nordiska rådet i dess helhet och dess presidium utun också regeringurnu och sumurbetsministrurnu särskilt vid sessionen i Helsingfors visude en murkunt strävan att gemensamt slå vakt om dessa intressen.

För mig personligen står det klart att det i det skede vi nu befinner oss i icke gäller — jag snuddade vid det tidigare — ett val mellan Europa å ena sidan och Norden å den andru utun utt det måste varu frågu om ett både-och. Jag vUl hka klart slå fast att det för vårt lands vidkommande såvitt jag har uppfattat det aldrig hur vurit fråga om ett ja eller ett nej tUl Europu eUer EEC. Målsättningen har varit att samtidigt beuktu både de kruv som ställts av neutralitetspolitiken och de som betingas uv den fuktiska integrutionen i Västeuropu. Vår välfärd och trygghet är lika beroende av båda dessa fuktorer. Ätt uvvägningen mellun dessu två kruv inte är enkel och problemfri visur ju den murknudsdebatt som förts även här hemma hos oss.

Låt mig sedun sägu, herr tulmun, att jug gör summu definition som utrikesministern när det gäller neutrulitetens faktiska innehåll. Han poängterade uUiansfriheten och nödvändigheten av ett starkt försvar. Jag vUl gärna tUlägga buru en enda suk, nämligen nödvändigheten av en livsmedelsförsörjning som ger mening och innehåll åt den form för utrikespolitik som vi har valt.

Utrikesministern sude i ett av sinu anföranden här i dag utt EEC på sikt går in för ett långtgående poHtiskt samarbete, som vårt lund som neutrul stut inte kun deltu i. Jug hur exukt samma uppfattning, och jag underströk den ståndpunkten vid Nordisku rådets session i Helsingfors men blev då utsutt för en viss kritik från delur uv ledande svensk press. Jag har inte tagit Ula vid mig, men jag tycker ändå utt i hederiighetens intresse måste vi kunna tulu samma språk, antingen vi står här hemmu i vårt eget purlument eller vi diskuterur med våru nordisku grunnun Om vi med frumgång skall kunnu hävdu såväl neutralitetspolitiken som vår marknadspolitik, det bestäms delvis av de givnu förutsättningur som finns i Europu och som vi inte kun ändru på, vure sig vi vill eller inte.

Jug unser utt en svensk neutralitetspolitik inte enburt är ett nutionellt svenskt intresse, utun vår neutrulitetspolitik är en del uv det mönster som hur byggts upp under efterkrigstiden, alltså ett etablerat nordiskt och europeiskt mönster. Detta mönster kan inte ensidigt mbbus utan utt det får konsekvenser för helheten. Det är därmed inte sugt utt mönstret är ideuliskt eller för alla tider givet. Tvärtom. Vi hoppus väl ullu att den avspänning i Europu som nu synes vura på väg och som vi tror skall befästas genom en europeisk säkerhetskonferens skall bidra tUl att göra detta välkända europeiska säkerhetsmönster, låt mig säga mindre kontur-skarpt än vad det har varit hitintills.

Även om vi ulltid kan hoppus utt andru länder förstår vår neutralitetspolitik och, om vi sträcker förhoppningarna långt, också uppskattar den.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

hur vi tyvärr huft vissu svårigheter utt vinnu fullt gehör för vår viHa utt å enu sidun fullföHu neutrulitetspolitiken och å undra sidun — inom de gränser som neutrulitetspolitiken uppställer - på bredast möjligu bus delta i det europeiska integrationsverk som jug tidigure sugt att vi sedun mycket länge utun institutioner är bundnu tUl med sturku ekonomisku bund.

Herr tulmun! Min inställning överensstämmer i ett unnut väsentligt hänseende helt med regeringsdeklurationens förkluring. Inför förhandlingarnu med Europeisku gemenskapen har det varit viktigt för utt inte sägu nödvändigt att klargöra den svenska neutralitetspolitiken och de gränser som denna politik sätter för vårt deltagande i EEC:s samarbete. Jag instämmer även i vad som sägs i regeringsdeklarationen om föreställningen att Sverige skulle kunna systematiskt samordna sitt utrikespolitiska handlande med västmakterna och samtidigt internationellt upprätthålla tilltron till sin neutralitetspolitik. Den synen är enligt min värdering icke realistisk. Vi måste som regeringsdeklarationen säger konsekvent klargöra för omvärlden att den till neutrulitet i krig syftunde politiken är ullvurligt menad och sålunda inte låter sig förenas med uttalade eUer underförståddu åtaganden om systemutiskt utrikespolitiskt sumarbete eller sumråd med vissa maktblock.

Herr tulmun! På längre sikt kan jug för min del inte tro utt den hundelspoHtisku och kunske även militärpolitisku blockbUdningen i vår världsdel kun bestå i sinu nuvurunde former. Det kun inte vuru något slutmål utt delu upp vår i och för sig lUlu men på mångu områden storu världsdel i olika militärpolitiska och hundelspoHtisku block. Jug tror vi måste inse utt vi helt enkelt inte kun bedömu morgondugens värld utifrån dugens premisser.

Som jug ser det måste framtiden medföru två ting kunske speciellt på det hundelspolitiska området. Vi mäste inta en öppnare attityd åt två håll, för det förstu mot den tredje världen och dess folk. Den futtigu mujoriteten uv jordens befolkning måste fä en väsentligt förbättrud ställning, bl. u. genom utt hundelshindren successivt uvvecklas. För det undra måste vi få en meru öppen attityd österut. Jag tror att om man lyckas med de uvspänningssträvunden som nu är på gång — vi hur redun konstuterut utt det nu hur skett en murkunt förändring från det kullu krigets dugur - så kommer denna avspänning och ett ökat umgänge kommersiellt och på andra områden utt betingu vurundru ömsesidigt. Det är därför jag hoppas att öst och väst - om man fortfurunde skull unvändu de termernu — skull kunnu enus om gemensummu sutsningur inte buru för fred i Europu utan också för utt dess länder och hittillsvurunde block skull kunnu lämnu sitt bidrag till lösningen uv tredje världens problem.

I den globulu utvecklingen, herr tulmun, är - och det är vi väl ullu medvetnu om - vurken Sverige eller Norden något stort och betydelsefullt kruftfält. Jug vill inte överdrivu vår roll, men jug menur utt Sverige som ulliunsfri stut hur en förpliktunde roll som en fredlig åt ullu håll sumurbetunde nation. Därför vågar jag tro utt i en krympande värld, där vi allu blir mer och mer beroende uv vurundru, skull också Sverige och Nordens länder i frumtiden och i fortsutt sumverkun kunnu lämnu sitt gemensummu bidrug till en globul utveckling för frumsteg och ökut

mellunfolkligt sumurbete.

Under dettu anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! En viktig uppgift för svensk utrikespolitik är utt söku ge korrekt information om utländsku förhållunden som hur betydelse för Sverige. Den svensku ullmänheten hur t. ex. rätt utt krävu utt få redu på stutsmukternus inställning tUl mångu uv de väsentliguste nyheternu som strömmur över oss och som berör förhållunden i undru länder. Politikemu kun inte i sammu utsträckning som nu överlåtu åt mussmediernu utt värderu och bedöma vud som händer. Alldeles särskUt viktigt är det beträffunde de länder som vi är mest beroende uv - supermukternu och våru europeisku grunnur — sumt beträffunde de delur uv den tredje världen där vi bedriver biständsverksumhet.

Sverige kun inte krävu ideala förhållanden i ett lund för utt stödju det eller hu diplomutisku förbindelser med det. Inte heller är förutsättningen för internationell samverkun för fred utt vi hur summu uppfuttning om det lämpliguste styrelseskicket. I det uvseendet kun jug instämmu i vud utrikesministern sude. Däremot är det nödvändigt utt ha en uppfattning om olika länders styrelseskick från utgångspunkten, om styrelseskicket är demokrutiskt eller mer diktuturbetonut, om de mänskliga fri- och rättigheterna respekteras eller förtrampus.

Mot den bukgmnden ter sig ett uttulunde för en tid sedan uv en uv de främstu dänstemännen inom utrikesdepurtementet som unmärkningsvärt. I uttulundet funns en påfullunde oviHa utt kullu suker vid derus rättu numn. När vederbörunde påpekude utt "det väsentligu är det medborger-ligu inflytundet på sumhällsutformningen, inte att de yttre formerna är desamma som t. ex. i Sverige", är dettu i vissu uvseenden helt riktigt. Men en sådun formulering är inte tillräckligt uttömmunde som en svensk bedömning. Om det råder demokruti eller diktutur i ett lund är för svensk opinion väsentligt utt veta.

Vi behöver hållu en ständig vukttjänst kring demokrutins ideul. Demokrutin är ingenting en gång för ullu givet. Demokruti finns buru i ett litet untul länder i världen, och vi hur tendenser här hemmu som är ullt unnut än demokrutisku.

Vad är då demokruti? Mänskligt uttryckt och inte ulltför vetenskupligt kun mun formuleru svuret så här: PoUtisk demokruti i den bastu meningen finns när ulla inom en stut hur möjlighet utt påverka sumhällsbesluten. Det är väsentligt utt mun murkerur utt det är frågu om inflytunde från ullu medborgure. Alla hur summu kruv på utt få bli hörda och kunna göra sig gällande.

Det finns inte något idealtillstånd i ett eller annut land utt därvid hänvisa till. USA är ett exempel på utt världens högstu levnudsstundurd och demokrutiskt stutsskick inte är någon gurunti för likubehundling uv människor i god demokrutisk undu och inte heller för det önskvärdu måttet UV fredsvidu, t. ex. i Indokinu. Inte heller den godu demokrutisku truditionen i Storbritunnien hur klurut av de sociulu konflikterna i Nordiriand. 3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Omkring dessu synpunkter råder det säkert gunsku stor enighet i vårt land. Men frågan är om man uttrycker det tillräckligt klart.

Det är inte för utt få någon polemik om demokrutins principer som jug tur upp dennu suk. Anledningen är utt vi måste unvändu dessu våra gemensamma demokratiska ideul, då vi bedömer utvecklingen i undru länder. En sådun bedömning bör inte görus med den utgångspunkten utt ullu måste urbetu efter precis summu modell som vi hur i Sverige. Det finns heller ingen orsuk utt Sverige skuUe upphöju sig till den demokrutisku morulens högste väkture och utdela betyg tUl höger och vänster. Det är inte dettu det är fråga om. Men det är anledning att fråga sig vad som ligger bukom den obenägenhet utt tula i klartext som ibland uvslöjus hos en del sociuldemokruter.

Det vore t. ex. orimligt utt begäru utt u-ländernu efter uvkolonisering-en omedelburt skulle hu sådunu urbetsformer som vi kunde accepteru. Demokruti fömtsätter utt helu folket är väl utbUdut och hur god informution om sumhällslivets problem. Sådunu kunskuper futtudes oftu i de ungu ländernu vid självständigheten, och på vissa håll är det fortfarande dåligt med kunskaperna. Men det är en suk för sig.

Steget från dettu medgivunde tUl att skyla över de uppenburu missförhåUunden som råder i en del u-länder är längt. I länder där det endast får finnas ett parti, i enpurtistuter, existerar inte demokrati i vår mening. För oss är det självklart att alla medborgare oavsett politisk uppfuttning skull få göru sitt inflytunde gällunde. Från dennu utgångspunkt finns det ulltså inte demokruti i Tunzuniu. Enligt vissu bedömure hur inte heUer utvecklingen under det senaste året gått i riktning mot ökud frihet inom det härskunde purtiets rum. När nu Zumbiu går över till enpurtisystem är det kunske inte överruskunde mätt med ufrikunsku mått men det inger ändå bekymmer.

Åtskilligu bedömure har påvisat att det rent folkliga inflytundet i Cubu är minimult. En liten grupp människor spelar den avgörande rollen — ja, kunske en person. Att nämnu Tunzuniu, Nordvietnam och Cuba som länder som "hur kommit längre än mångu andru länder" förefuller ur dessu synpunkter inte särskilt välmotiverut.

Det är inte demokrutiskt när endust ett parti tilläts i en stat. Det är inte demokrutiskt när politisku meningsmotståndure förföljs och opinionsbildningen är ofri, när endust av ledningen godkändu åsikter publicerus. Det är inte demokratiskt när människors möjligheter utt göru sig gällunde beror på om man tillhör rätt fålla. Det är dålig svensk konsumentupplysning då vissa socialdemokrater är ovilliga att påpeka dessu förhållunden. Vi hur rättighet utt kritiseru missförhållunden i u-ländernu, när vi sumtidigt klurlägger utt man inte kan ställa sammu anspråk på dessu ungu länder som på oss undru, som haft längre tid pä oss utt UtbUdu ett mer demokrutiskt system.

Det är betydligt ullvuriigure utt länder i vär närhet, där mun haft längre tid på sig att skapa bättre styrelseformer, ännu inte har vud vi vUl kullu god demokruti. Spunien, Portugul och Greklund är uvskräckunde exempel härvidlug.

I sociuliststuterna i Östeuropu råder i praktiken enpurtisystem. Stutsmukternu dirigerur opinionsbildningen. Mot regeringspartiet opposi-

tionella krafter förbjuds utt verku för sinu uppfuttningur. De kruftfulluste oppositionsmännen och oppositionskvinnornu bestruffus och kustus i fängelse, kommer till urbetsläger eller omhändertus, som det heter, på gmnd UV mentul ohälsu.

För oss ullu frumstår dettu som helt oförenligt med vår uppfuttning om demokruti och rättsstut. I stället bör dennu ordning betecknus som diktutur och folkförtryck.

Summu diktuturtendenser finns ju på mångu andru håU i världen. Sydafrikanska unionens och Portugals vägran att ge självbestämmanderätt åt Numibiu, Angolu, Mozumbique och Guineu-Bissau är upprörande. Utvecklingen kommer säkert att visa att den förda politiken också är oklok ur kolonialmakternas synpunkt. Folken kommer inte att nöja sig med att vara underkuvade och berövade sin självständighet. Det är tolv år sedan massakrerna i Sharpeville i Sydafrika ägde rum, då människor dödades och många sårades. Det troliga är tyvärr att självbestämmanderätten inte kommer att bli respekterud förrän konflikternu får sådunu dimensioner utt förlusterna av människoliv blir mycket större än hittiUs.

Samma form av förtryck råder i Sydrhodesia, där den vita minoriteten vägrar utt ge medborgerliga fri- och rättigheter till den färgade minoriteten. Storbritunnien hur skickat en kommission till Sydrhodesiu för att utröna befolkningens instäUning till den föreslugnu orimligu kompromissen om ny förfuttning - om mun nu kun kullu den en kompromiss. Finner Peurcekommissionen utt mujoriteten inte vill accepteru försluget, kommer den engelsku regeringen utt sättus på ett hårt prov. Jug hoppus utt den skull hundlu så utt den hur hedern i behåll, och det innebär utt den inte kompromissur bort kruvet på självbestämmanderätt för ufriku-nernu.

I en rud lutinumerikunsku länder råder oliku gruder uv diktutur. En härskunde klick av de ekonomiskt besuttna eller militärgrupper behärskar statsmaskineriet, och revolutioner och motrevolutioner tUlhör dagens politiska mönster. Tyvärr spelur umerikunsku intressen iblund en inspirerande roll i samband med dessa oroligheten

Självfallet kan inte välordnade förhållanden uppstå i de u-länder jag här tugit som exempel enburt genom utt de fär en ur formell synpunkt bru politisk ordning. Väldigu omvälvningur måste till när det gäller möjligheten utt förbättru de sämst stäUdus ekonomisku villkor. UtbUdningen måste spridus till uUu, vilket ökur fömtsättningurnu för politisk demokrati i verklig mening. Sverige skull givetvis göru ullt som är möjligt för utt stödju strävundenu utt höju de ekonomiskt förtrycktus levnudsstundurd. Uppfyllunde uv formellu kruv kun uldrig varu nog. Det gäller utt fyllu formen med ett bru innehåll.

Det finns yttringur i Allendes politik i Chile som jug ställer mig kritisk tUl. Men som tecken på en medvetenhet hos en växunde gmpp människor i dessu länder om nödvändigheten uv storu ekonomisku och sociulu förändringur hälsur jug huns framträdande med tillfredsställelse. Särskilt glädjunde vur det utt hun kom tUl mukten genom friu vul. För en sund utveckling i världen är det nödvändigt utt i en rud länder ekonomisku och sociulu omvälvningur äger mm. Men vår förhoppning måste vuru utt förändringurnu skall ske utan blodiga revolutioner, utan att meningsmot-

Nr47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

ståndare kastas i fängelse eller pä annut sätt berövas sinu fri- och rättigheter.

Iblund tur en folkgmpp mukten i egnu händer och griper tiU våld. Oftu kun det utifrån dessu utgångspunkter finnus rimligu skäl för dettu. Östpukistun vur ett i förhållunde tUl Västpakistan undemtvecklat område. Befolkningen hude inte summu ekonomisku stundurd och utbildningsmöj-Hgheter som i Västpukistun, och kruvet på likvärdig behundling vur fullt berättigut. Kritiken måste bli hård mot dem i Västpakistan som inte ville föHu folkets i vul uttrycktu viHu när det gällde lundets styrelse. Sumtidigt måste vi djupt beklugu utt dessu försummelser och missgrepp från Västpakistuns sida ledde till utt våld behövde tUlgripus. Ur svensk synpunkt kun vi uldrig förordu utt mun griper till vupen.

Från folkpurtiets sidu uttulude vi upprepude gånger under förru året nödvändigheten av att Östpukistuns befolkning själv skulle få uvgöru sitt öde, och vi hävdude dess rätt till självbestämmunde. Det vur förvånunde utt den svensku regeringen hude så svårt utt intu en klur hållning i FN i dessu summunhung. Att buru yrku på eld upphör, sedun stridernu mellun Öst- och Västpukistun väl kommit i gång, löste ju inga problem. Den dunsku regeringen visude större förståelse för nödvändigheten uv utt FN uttryckte sig i klurtext på dennu punkt. Mun uvstod från att röstu på en resolution och uttulude utt mun inte ville unslutu sig till försluget eftersom det kunde riskeru utt försvåru fortsuttu unsträngningur i säkerhetsrådet utt nå en lösning uv den gmndläggunde konflikten.

Jug vill tilläggu utt det vur bra att det svensku erkännundet av Bangladesh kom samtidigt med ätskilligu västeuropeisku staters. Jag tror att det var en lämplig tidpunkt.

I Bungludesh hur vi ett nytt exempel pä utt det inte hjälper enburt med utt vinna självbestämmunderätt, om nu någon trott dettu. Ällu problem blir ju inte därmed löstu. Folkgruppen biharernas ställning i Bangladesh inger oro, och man får verkligen hoppus utt det skall gå utt finnu en lösning som kun tUlgodose derus berättigude intressen. Jag finner det nödvändigt att Sverige framhåller detta för regeringen i Bangludesh, och jug vore tucksum för en kommentur uv utrikesministern.

Hjälpbehoven i Bungludesh är väldigu. Sverige måste tu pä sig en betydunde del uv bördun för utt hjälpu de nödlidunde och för utt stödju den unga stuten i dess mycket svåru läge. En väsentlig förutsättning för utt ledningen uv Bungludesh skull lyckus ur utt det snubbt blir möjligt utt skupu ekonomiskt drägligu förhållunden.

Folkpurtiet och centerpurtiet motionerude redun i junuuri om utt Sverige skulle ställu 100 miHoner kronor tUl förfogunde för hjälpinsutser i Bungludesh redun för innevurunde budgetår. Även om regeringen kun skrupu ihop en del reserver från icke förbmkude unslug på unnut håll och en del som tidigare uvsatts bl. a. för Pakistan i dess helhet, är det uppenbart att de totala resurserna blir mindre om man inte beviHur ett sådunt extru unslug.

Nu har det fantastiska inträffat att socialdemokratema i utrikesutskottet med stöd uv en moderut riksdugsmun vägrut utt skyndsumt behundlu vårt kruv på en extru insuts. Mun hur i stället bestämt utt riksdugen först i muj skull tu ställning. Ouvsett om mun hur den

uppfuttningen utt Sverige hur ett stort unsvur eller ej, är det verkligen pinsumt utt sociuldemokraterna och moderuterna i förening berövar kummuren möjligheternu att ta upp stödet tUl Bungludesh med förtun Anledningen kun knuppust vuru unnut än en obehuglig känslu uv utt vi som begär större hjälpinsutser hur rätt, och då gäller det utt försvåru en debutt kring dettu. Alla rapporter tyder ju på att det råder mycket extraordinära förhållanden i Bangladesh, och regeringens planerade hjälpinsutser är högst ordinära.

Jag vill tUl sist ta upp kruvet på en riktig beskrivning uv utrikespolitisku förhållunden även ur en unnun synpunkt, den säkerhetspolitisku.

Försvursutredningen diskuterur ingående konsekvensernu för Sverige av utvecklingen i omvärlden. Man gör det under tre huvudulternativ:

1. Ökade motsättningar mellun två i Europu engugerude muktblock.

2. Udämning uv motsättningurnu och minskning uv konfliktriskernu i Europu.

3. Obuluns - temporär eller vuruktig - i muktpolitiskt hänseende
mellun blocken.

Utredningen unulyserur en rud oliku utvecklingstendenser som skulle tydu på en uvspänning och sådunu som tyder på risk för ökud spänning. Som pätugligu riskmoment unför försvursutredningen det ökude intresse som både NATO och Sovjetunionen visur för Nordkulottområdet. Östersjöutloppen och Östersjön hur ett självklurt intresse ur synpunkten UV utt Sovjets krigsflottu vUl kommu ut ur Östersjön. Mun måste kunnu behärsku utloppen och kommu ut till Ätlunten, vilket i sin tur leder till ökut intresse från NATO utt eventuellt kunnu korku till utloppen.

Ett konstuterunde uv betydelse görs när mun säger utt tendensernu till en ökud självständighet mellun öststuternu kun kommu utt ledu till utt Sovjet känner sig tvingut till motuktionen En ulltför intim ekonomisk och teknisk förbindelse mellun de mindre öststuternu och väst skulle kunnu ledu tUl en ur sovjetisk synpunkt för stor självständighet hos dessa, och därvid skulle sovjetiska motuktioner eventuellt behövu tUlgripus, säger utredningen.

Dessu risker tecknus sumtidigt som mun visur på hur USA och Sovjet söker undviku krig och konfrontutioner uv unnut slug. Fördrugen mellun Västtysklund, Sovjet och Polen liksom tunken på en europeisk säkerhetskonferens kun, säger försvursutredningen, vuru tecken på uvspänning och verku i dennu riktning, och det hopppus vi verkligen ulla på. Dessu tecken kun dock, säger mun, vurken på kort eller på lång sikt utesluta sådana förändringar i omvärlden att "riskerna för konflikter ökur".

Går mun sedun till vud försvursministern säger i sin nyligen uvlämnude proposition, finner mun en litet unnan känsla för nyanseringar. Hun har åttu konkretu exempel på utvecklingstendenser. Det förbluffunde är utt sumtligu åttu uvser utt visu på minskad spänning. Sedan gör försvursministern någru ullmännu uttulunden om utt det givetvis kun bli bukslug och utt fortsättningen nuturiigtvis inte är fri från problem. Men försvarsministern hur plötsligt blivit så futtig på ord utt hun mycket lätt glider över de mångu konkretu riskmoment som försvursutredningen under full enighet utpekur - riskmoment som delvis ligger inneslutnu just i uvspänningsten-densernu.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Man undrur onekligen om regeringen rör sig med två helt skildu utrikespolitisku bedömningar. Eller är det så utt vi ■ hur fått två utrikesdepurtement? I dug hur vi utrikesdebatt, och jag tycker att det vore på sin plats att regeringen klurure än i deklurutionen preciserade hur man ser på läget. Jug vill tilläggu utt jug tyckte utt utrikesminister Wickmun i sin förstu replik guv en något mer nyunserud tolkning uv vårt säkerhetspolitiska läge än vad som framkommer i försvurspropositionen. Svensku folket har ju rätt utt begäru att regeringen åtminstone på samma sätt som försvursutredningen redovisur vUku krigsrisker vi löper, och de riskernu kun föreliggu i oliku riktningur.

De synpunkter jug hur frumfört då det gäller kruvet på korrekt informution om utrikes- och säkerhetspolitisku förhållunden ser jug som en förstu förutsättning för att Sverige skaU kunna med kraft verku för fred och folkförsoning. Det är då vi med öppnu ögon och med ordentlig informution tUl svenska folket går tUl verket som vi kun litu på utt vi hur folket med oss i det mellunfolkligu urbetet. Och någon mycket större uppgift finns inte.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talmun! En frågu som jag tänkte ta upp är hur vår internationella hundlingsfrihet och vårt nutionellu oberoende egentUgen kun kommu att utvecklas över en tioårsperiod. Det finns nämligen den möjligheten utt dennu hundlingsfrihet och dettu oberoende genom ohka krafter kan komma att minska. Man har all anledning att ställa den frågan i det sammunhung som vi i dug sysslur med, inte minst när vi tulur om våru möjUgheter att driva en neutraUtetspoUtik.

Man säger ibland att det finns de som viU säHa neutruHteten. Detta är ett försök från regeringens sida att skyUa ifrån sig de misslyckanden som man har haft i EEC-förhandUngarna.

Men det finns en annan form av risk för neutraliteten och för svensk handlingsfrUiet och svenskt oberoende, och det är att man driver en sådan politik utt mun schabblar bort de möjligheter som mun inte viU bU UV med. Det är den risken jag vill tu upp här i dug. Hur förhåller det sig egentligen, finns det någon risk, herr utrikesminister, att Ni förbiser en del krafter som man absolut inte får förbise, om mun med styrka och målmedvetenhet viU driva den oberoendets poUtik som vi uUu vill drivu?

OUku prognoser visar att den ekonomiska utveckHngen här i lundet under en tioårsperiod tyvärr kommer att gå långsummure än i jämförbara länder. Så hur det varit under den senaste femårsperioden, och de förutsägelser mun gjort inom OECD tyder på utt dennu från vår synvinkel inte så behugligu utveckUng kommer att fortsätta. Detta skuUe innebära att vi kommer att förlora vår stäUning som det land som härden högsta inkomsten per huvud i Europa. Det är en synpunkt som man har att ta hänsyn till, när man bedömer styrkan i vårt internationella läge.

En annan inverkan kommer från det avtal som vi skall sluta med EEC och som genom sina begränsningar kommer att utgöra ett hinder för oss att hävda oss gentemot andra länder. Regeringen har många gånger innan förhandlingarna kom in i det skede där de nu befinner sig gjort gällande att det inte räcker med ett frihandelsavtal av den typ vi väl kommer att

få. Handelsmmister Kjell-Olof Feldt skrev förra sommaren en ibland citerad artikel i tidningen Arbetet under rubriken: Därför räcker inte frihandelsavtal. Där hette det bl. a.: "Möjligheten av att redan avskaffade tullar återinförs, importkvoter uppstår och andra handelshinder reses på nytt i framtiden (observera att detta också skuUe gälla gentemot England, Danmark och Norge) skapar en aUmän osäkerhet och kan allvarligt försvåra både näringspoUtiken och företagens planering." Herr Feldt anförde också som sin egen synpunkt att detta är "den första och kanske störstu svagheten i kommissionens förslug".

Det ur denna svaghet och andra svagheter som herr Feldt pekude på som kommer utt finnas med i vårt avtal med EEC. Om herr Feldt hade rätt, och om min egen bedömning är någorlunda riktig, så kommer detta att iimebära svårigheter för vårt land att hävda sig gentemot undru länder. Då skulle man ju vänta sig att regeringen på hemmaplan försökte inleda en poHtik, som på oUka sätt gjorde det lätture för oss att kompenseru dessu svugheter som det blivunde avtalet med EEC kommer att innebära. Men någon sådun omläggning har vi inte kunnat märka. Det är faktiskt så att regeringen i höstas stäUdes inför den konkreta frågan i en interpeUation, om mun hude tänkt sig någon kompenserunde omläggnmg i den ekonomisku poHtiken på grund av de begränsningur som avtalet kommer utt innebäru, men regeringen visade då ingen beredvUlighet att ta upp den frågan.

När nu EFTA faUer samman är det självfallet bättre att få ett frUiandelsavtal än att inte få någonting alls. Men en fråga som man också har anledning att ställa sig är denna: Innebär det begränsade frihandelsavtal som vi nu får någon förbättring i förhållande till den belägenhet vi befann oss i urspmngUgen, aUtså innan EFTA föU sönder och innan denna utvidgning av EEC skedde? Den frågan skuUe jag vUja säga står öppen — det är utomordentligt svårt att yttra sig om den med någon bestämdhet. Men det är min uppfattning att regeringen förbiser risker som faktiskt föreligger för att detta är ett försämrut läge i förhåUunde till det utgångsläge vi hade innun EFTA föU sönder och EEC utvidgudes. Anledningen tiU utt det skuUe kunnu bU på det sättet är att länderna i det utvidgade EEC ger sig själva fördelar som icke ges tiU oss och som skapar stora osäkerhetsmoment i näringslivets och näringspolitikens planering. Det kan innebära att tyngdpunkten i utveckHngen på ett för oss obehagligt sätt ghder söderut. Vi utsätter oss för risker genom att som en svagare part ställa oss utanför den regelordning som svaga länder har större intresse än andra att befinna sig i skydd av. Skriften på väggen finns i de siffror som nyUgen lagts fram och som visar utt svensku företag av olika unledningur utvecklus snubbure i utlundet än i Sverige. Antulet unställdu i svensku företag i utlandet har under en femårsperiod ökat med 25 procent, under det att antalet industrianställda i vårt eget land icke har ökat alls under motsvarande period. I likhet med KjeU-Olof Feldt förra sommaren är jag oroad över att den tendens som dessa siffror visar kan kommu utt förstärkas på grund av den osäkerhet som det begränsade frihandelsavtalet med EEC kommer utt innebära. Det är därför, herr utrikesmmister, som jag anser att Ni åtminstone borde ta upp en diskussion om vilka kompenserunde ekonomisk-politisku åtgärder vi

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

borde vidta i vårt land för att väqa oss mot de risker som hgger i begränsningarna i avtalet.

Det finns också en tredje kraft som påverkur vår hundlingsfrihet och våru möjligheter utt göru oss gäUunde. Jug tänker på möjligheten utt det inträffur en förändring i vur och hur beslut som gäller vårt lund kommer utt fattas. Det är min uppfattning — och ingalunda någon särskilt originell uppfattning — att i en uUtmer internutionell värld kommer ullt fler beslut, som berör oss vure sig vi vUl eUer inte, utt futtus i orgun som ligger utunför vårt eget lund. Vi vUl inte dettu. Jug tyckerutt det är obehugligt utt det är så. Men jug kun inte förneku verkligheten — det är så. Som herr Bohmun påpekude i sitt unförunde gäller dettu produktion, konsumtion, fritid, mUjövård, och i ullru högstu grud den ekonomisku politiken. Det är då något orounde — dettu måste väl ändå även utrikesministern hållu med om — att vi stäUer oss utunför medbestämmunde i de organ där sådana beslut futtas som kommer att träffu oss vure sig vi vill eller inte. Om utrikesministern inte från t. ex. denna talarstol viU visa att han är medveten om detta förhållande, så kan jag inte förstå det. Det är i så fall att förneka en verklighet som ingen objektiv bedömare är beredd att förneka. Lyssna på t. ex. Assar Lindbeck vid Sparbanksmötet. Det skulle vara mycket intressant att höra vad utrikesministern har att säga om det.

Men det räcker inte med dennu specieUu förändring, utt det inom EEC-orgun kommer utt futtas en mängd beslut som vi inte har nägot medbestämmande i. Det finns en unnan tendens också, nämligen att vissa av de internationella organisationer där vi för närvarande är medlemmar och där vi huft en del inflytunde håller på utt tunnus ut; det gäller, skuUe jug vUju påstå, GÄTT, OECD och, i ullru högstu grud, den s. k. Tioklubben, där herr Wickmun själv hur.vurit ordförunde en eUer unnun gång. Dessu orgun är på väg utt få ett minskut inflytunde, åtminstone i den bemärkelsen utt de inte fungerur som tidigure. Det är snurure sä utt uppgörelser träffus mellun EEC, USA, Comecon och kunske — i ett vidure perspektiv — Kinu och Jupun. Det är icke den typ av beslutsfattande som förekommit tidigare och där vårt land dock hur huft en möjlighet utt göru sin röst hörd.

Jug finner dettu orounde, men.jug tror ändå utt betruktelsen är riktig. Det uttalande som Bresjnev gjorde häromdagen är ett tecken på att det beslutsförfarande som jag hur skisserut — med uppgörelser mellun dessu oliku block - är på väg utt växu frum; och i det summunhunget hur ett litet land ytterst litet utt sägu tUl om, men kommer ändå utt bli beroende UV vud som sker. Vår röst kommer utt vuru förstämd. Den kommer möjligen utt i en viskning kunnu göru sig hörd via Norge och Danmark i EEC-organen.

Den formellu friheten utt futtu oliku beslut blir fögu värd om mun inte hur den reellu möjligheten tUl medbestämmunde i dessa olika beslut; har man inte det tunnas den formella friheten ut - och det tycker jug är mycket beklugligt.

Sedun finns en fjärde och gunsku artskUd kraft, som påverkar vår internationellu ställning för närvarande — och det är utbUdningspolitiken. Det är min uppfattning att vi ägnar oss åt en sänkning av kvalitén i utbildningen på ett sådunt sätt utt vi kommer utt försättu oss i underläge

och i beroendeställning gentemot undru länder i högre grud än som skulle vura behövHgt.

Om man ser på våra universitet och högskolor finner man utt utländsk kursUtterutur häller på utt gullrus ut, helt enkelt därför utt den språkutbildning de studenter hur som kommer dit inte är tUlräckUg för utt mun med någon större fördel skull kunnu begugnu utländsk litterutur. Sådunt innebär en form uv isolering som är helt mot de tendenser som i övrigt gäller för den verkUghet Sverige hur utt finnu sig i.

Det hur blivit bekunt att mun vid universitetet i Göteborg för någon tid sedan, efter två terminers studier i franska, gav en studentstU från 1950-tulet; för utt kunnu godkännu de 40 procent som mun önskude godkänna vur mun vid rättningen uv skrivningurnu tvungen utt sänku kruven på ett sådunt sätt utt de som hude B — dvs. godkänt — på studentskrivningen vid slutet uv 1950-tulet här hude fått fU.kund.-kompe-tens i frunska.

Om man läser nr 3 för i år av Teknisk tidskrift finner man att där redovisas prov i matematUc, som ger vid handen att de studenter som nu tas in - med spärr osv. — på tekniska högskolor har en utbUdning i matematik som är så pass dåUg utt det är svårt utt meddelu meningsfuU undervisning i de ämnen som fömtsätter kunskaper i mutemutik. Proven visar att ett ganska stort antal studenter t. o. m. hade svårigheter att lösa problem som man fömtsattes lösa med den teknik som inhämtas på gmndskolenivå.

Herr talman! Jag kan inte annat än känna oro över detta; om det inte görs någonting åt denna nedgång måste vi i vårt land på sikt få svårigheter att hävda oss. Det bhr en kulturell nedgång, relativt sett, som kommer att innebära svårigheter att delta i det intemationeUa tankeutbytet, en oförmåga att uttrycka det svenska. Vi kommer dessutom att få svårigheter att utveckla de nya produkter som vi måste utveckla för att kunna ge sysselsättning - vUket är nödvändigt för vår ekonomi.

Vi nedmstar inte bara kvaliteten på utbUdningssidan, utan också när det gäller vårt försvar — vUket sagts flera gånger tidigare. Det är självfaUet någonting som mäste komma att påverka detta lands internationella ställning under en viss tid framöver.

Alva Myrdal hur ju påpekat - jug tror utt det citeruts tidigure här - att nedmstningsförhandlingarna tyvärr inte haft den framgång man skulle önska utan tvärtom inte har haft någon framgång alls. Det är utomordentligt beklagligt — detta är vi väl aUa överens om — men det tycks inte desto mindre vara verklighet. Om då Sverige i detta läge skär ned sitt försvar ordentUgt, innebär det en försvagning av vår intemationeUa ställning.

Nu har t. ex. utrikesministern i debatten i dag gjort gällande att vi har ett starkt försvar. Det är klart att det kan mun ulltid sägu, men då får mun lov utt definieru vud mun menur med sturkt. Det är en omdömesfrågu. Vud jug vUl göru gällunde är utt styrkan i vårt försvar nu är mindre sett i förhållande tUl andru länder än tidigure, och kommer utt bli det i ännu högre grud. Det kun inte innebäru unnut än när mun skär ned untulet enheter i ett försvur. Vi kommer utt befinnu oss i ett sämre utgångsläge än vi skulle önsku då det gäUer utt t. ex. drivu den neutraUtetspoUtik som

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

3 * Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

är vårt gemensamma mål.

Hur lätt det ändå är att hamna i svårigheter är vi medvetna om genom tidigure erfurenheter. Herr Palme sade i riksdagens aUmänpolitisku debutt i februuri: "Mun bör kommu ihåg utt dennu neutrulitetspolitik av oerhört mångu människor i detta lund upplevs såsom en väsentlig trygghetsgurun-ti." Det tror jug också. Herr Palme fortsutte: "Den är sturkt folkligt förunkrud genom en lång historisk tradition. Per Albin Hunsson stod såsom en symbol för vår vidu utt stå utunför kriget, och hun fullfödde sin politik med stor fusthet."

I Krister Wuhlbäcks och Görun Bobergs bok "Svensk utrikespolitik 1939-45,1 dokument" kun mun läsa att Per Albin Hansson i sambund med kruvet utt vi skulle släppu tysku tåg genom lundet gjorde ett pur dugboksunteckningur, vilku hur sitt intresse. De lyder:

"18 juni. . . .Så bröts vår kära och strikt håUnu neutrulitetslinje uv insikten om det orimligu i nuvarunde läge utt tugu risken uv ett krig.

19 juni. Dugen efter-stämning. Det pinurmig utt vi skolu vuru nödgude utt fullu undan för övermakten, men jag kan inte se det möjligt utt gå någon unnun väg."

Jug skulle inte vUju ägnu mig åt någon kritik uv Per Albin Hunsson — förvisso inte — men jug vUl ägnu mig åt en kritik uv dem som försöker göru gällunde utt en minskning uv vårt försvur inte innebär utt vi försämrar vår förmågu utt bedrivu en neutralitetspolitik.

Slutligen hur jag en punkt, som berör något som kommer utt påverku vår internutionellu ställning. Jug blir en smulu förvänud, när jug ser den allmännu utformningen uv våru diplomutisku unsträngningur. Den endu verkligt solidu sutsning som från svensk sidu hur gjorts när det gäller förbindelserna med länder utanför Norden är inriktad på u-länderna. Där har vi medvetet unsträngt oss för utt på oHku sätt byggu upp godu och fina förbindelser. Vi har lyckats därmed och vi har en fin ställning i u-landsvärlden. Det är i sig självt bra, men det får inte betyda utt man blir nonchulunt när det gäller förbindelsernu med undru länder, som är betydelsefuUu för oss, och att man i sin politik inte tur hänsyn till våru egnu begränsningur och behov. Det skulle jug viHu påstå utt mun fuktiskt hur gjort.

Ett UV dessu exempel är det sätt på vUket mun hur drivit EEC-för-hundlingurnu. Det är ju ingen hemlighet utt mun ute i de europeisku länderna har varit oerhört förvånad över den metod vi har använt. Jug tror utt virrigheten och överlägsenheten från svensk sidu är en förkluring tUl de svårigheter vi för närvurunde hur utt få gehör för de mycket viktigu önskemål som vi nu försöker ge uttryck åt.

Herr tulmun! Jug hur försökt utt grunsku någru uv de krufter som kun kommu utt påverku vårt internationellu läge under en tioårsperiod. Jug är medveten om utt jug vid den grunskningen hur sutt ett antal frågetecken - frågetecken som innebär att det finns en risk för att vi på oliku sätt minskur vår internutioneUu handlingsfrihet och vårt nutionellu oberoende genom lättvindighet.

Ätt vi tulur väl om neutraliteten är bru; vi skull ulls icke göru oss uv med neutraliteten. En del försöker säga utt mun inte skull säHu neutruliteten. Nej, det är självklurt utt mun inte skall göra det. Men man

skull heller inte schabblu bort den; mun skull inte schubblu bort sitt internationella oberoende. Jag är oroad över att vi är i färd med att genomföra, inte en devalvering uv den svensku kronun, men en devulvering uv Sverige genom att vi för närvarande för en ekonomisk politik som ger en långsammare utvecklingstukt än i jämförburu länder, utt vi skaffar oss själva minskat medinflytunde över de beslut som futtus och kommer utt gällu oss vure sig vi vUl eUer inte, utt vi sänker kvuliteten i vårt utbildningsväsende och utt vi i förhållunde tiU undru länder minskur satsningen på vårt eget försvur och utt vi dessutom hur en utrikespolitisk uUmän uppläggning som iblund svävur utunför våru reeUu möjligheter och våru verkligu hänsyn.

Jag är, som sugt, herr tulmun, medveten om utt detta inte är den finu bUd som jug skulle vUju se frumför mig när jag betraktar utvecklingen i det här landet - det land som vi uUesummuns tycker så mycket om. Eftersom jug egentligen inte ulls önskur dennu förutsägelse, utun vill hu den omvändu prognosen när jag betraktar vårt land, skulle jag vara utomordentligt tacksam om jag bleve överbevisad om att jag har fel. Det bekymrar mig att man inte i regeringsdeklarationen i dag - och inte vid andra tUlfällen heUer - tar upp dessu meru långsiktigu perspektiv, utun att man travar, såsom jag tycker man gör i dagens regeringsdeklaration, ganska många självklarheter ovanpå varandra.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. upprättande av diplomatiska förbindelser med Tyska demokratiska republiken

Herr utrikesministern WICKMAN, som meddelat att han i sambund med den utrikes- och handelspolitiska debutten ämnude besvuru fru Rydings (vpk) den 12 junuuri frumställdu interpellation, nr 21, angående upprättande uv diplomutisku förbindelser med Tysku demokrutisku republiken, erhöll ordet och unförde:

Herr talmun! Fru Ryding hur frågut mig, om regeringen är beredd utt omgående tu initiutiv tUl ett svenskt erkännunde uv Tyska demokrutisku republiken.

Svuret är nej.

I vad gäller motiven för regeringens inställning i erkännundefrågun får jag hänvisa tiU mitt interpeUationssvar den 28 oktober i fjol. Jag upprepade dä de folkrättsligu minimikruv för svenskt erkännunde uv och upprättande uv diplomutisku förbindelser med ett unnut land som min företrädure hude ungivit i ett interpellutionssvur i december 1967. Vidure underströk jag att enligt praxis svenskt erkännunde ges när vi dels unser utt minimUcruven är uppfylldu, dels funnit utt ingu särskildu skäl tulur emot erkännunde.

Som särskUdu skäl mot ett svenskt erkännunde uv Tyska demokratiska republiken vid tiden för mitt förra interpellationssvar unförde jag det ömtåliga läge vuri förhundUngurna i Tysklandsfrågan befann sig, och jag tUlade att vi var ungelägnu om utt inte genom någru åtgärder — t. ex. ett isolerut svenskt erkännande av Tyska demokratiska repubUken - tUlföra detta läge några nya kompUkationer.

Sedermeru hur förhundUngurnu i Tysklundsfrågun tugit ytterligure några steg framåt. Detta är givetvis glädjande. Fortfurunde befinner sig dock dessu förhundlingur i ett ömtåligt läge. Något svenskt initiutiv i

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ang. upprättande av diplomatiska förbindelser med Tyska demokratiska republiken

erkännundefrågun är därför inte utt väntu för närvarunde.

Jug vUl i dettu summunhung hänvisu till den redovisning uv regeringens syn på Tysklundsfrågun som lämnuts i dagens regeringsdeklurution.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr tulmun! Jug vUl tucka utrikesministern för svuret på fru Rydings interpeUution. Svuret är kort och koncist och liku negutivt som tidigure. Utrikesministern hänvisur också tUl sitt interpellationssvar från oktober förru året, vilket med ull tydlighet visur ett mycket stutiskt tänkunde för utt inte sägu ett envist fusthållunde vid en en gång intugen position när det gäller utt bedömu dennu frågu.

Med sitt svur i dug har utrikesministern gett tUl kännu sin syn på frågun, men vi hur nu ett nytt riksdugsår och det föreligger motioner om erkännunde av DDR inte bara från vårt häll utan också från centerpartiet och medlemmar av statsrådet Wickmans eget parti. Dessa motioner sörjer för att även den svenska riksdagen i sinom tid får tUlfälle att yttra sig och ge sin mening till känna, vUket är väsentligt. Därmed vill jag inte ha sagt att det var ointressunt utt i dag få tu del uv statsrådet Wickmans svur på interpellationen, även om jug givetvis inte är nöjd med svuret.

ViU mun fortsätta på vägen mot avspänning i Europa, måste denna även gäUa DDR, så att vi får normala relutioner också tUl detta land. Det är falskt när man påstår att ett svenskt erkännande av DDR ensidigt skulle gynna den ena parten i Tysklandsfrågan, nämligen DDR. Så sent som i fjol skrev en utrikesmmistern närstående tidning. Arbetet, föHande: "Det skulle i dagens situation uppfattas som ett stäUningstagande för östsidan och sålunda som en awUcelse från vår neutraHtetsUnje. Effekten skulle i varje fall blir en förstärkning av den östtyska positionen i de interna tyska överläggningar, som nu under stora svårigheter inletts."

Men vur ligger logiken i att det är neutrult utt bura erkänna den ena av de två tysku staterna men oneutrult att erkänna båda? I ett tidigare inlägg här i dug har C.-H. Hermansson berört sambundet mellan ett diplomutiskt erkännunde uv DDR och urbetet för säkerhet och uvspänning i Europu, vurför jug inte skull upprepu det resonemunget. Men låt mig buru än en gång få understryku utt en normulisering uv förbindelsernu med DDR i dug är ett uktivt steg för uvspänning i Europu.

Det kun inte vuru försvurburt utt Sverige - ett neutrult lund — längre dröjer med sitt erkännunde uv DDR och i stället väntur på utt Willy Brandt skall tala om tidpunkten då det blir fritt fram för handling i det här avseendet. Det kun heller inte vuru riktigt att Sverige skull rättu sin utrikespolitik efter WUly Brandts unvisningur. Jug vill påminna om att Willy Brundt för en kort tid sedun på en direkt fråga från en journalist förklarade att "världen går inte under", om Sverige nu skulle komma att erkännu DDR.

Nej, DDR går heller inte under, om Sverige skulle bli den sistu stuten på jorden som erkände dess existens. Staten hur existerut i över 20 år utun normulu förbindelser med Sverige och kommer att existeru också i fortsättningen utun ett svenskt erkännunde.

Men jag vill ändå fråga utrikesministern om det nu inte är hög tid att Sveriges regering uUvurligt omprövur sin inställning, dels för vårt lands

egen del, dels ocksä för att verkligen visa att Sverige är berett att ge sin uktivu medverkun tUl fred och avspänning i Europa? Den linje som mun driver nu är en uppskovslinje, som verkligen sätter den godu viHun utt över huvud tuget uppnå en normalisering i fråga. Resonemunget utt ett svenskt erkännunde skuUe varu ett ensidigt ställningstugunde tUl förmån för östsidan är oriktig och kun mte godkännus. Den märkligu logUcen i utt det är neutrult utt erkännu buru den enu uv de två tysku staternu men oneutrult att erkänna båda kan man i och för sig lämnu därhän. Men om "östsidans" position stärks uv ett svenskt diplomatiskt erkännande, mäste logiken också sägu att "västsidans" position är utt över huvud tuget inte vUju hu en normulisering uv relutionernu med DDR. Kun Sveriges utrikespolitik görus beroende uv en sådun linje? Vi unser inte det.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Det hör, herr tulmun, till rituulen vid vurie session med Sveriges riksdug utt utrikesministern får en frågu om erkännunde uv DDR. Det hör dess värre också till rituulen utt svuret hittUls har blivit detsamma - det gäller min företrädare också. Det beror inte på att vi är speciellt statiska i utformningen av den svenska utrikespolitiken, utan det beror helt enkelt pä att det läge som bestämmer den svenska utrikespolitikens utformning tyvärr inte har undergått de förändringar som skulle kunna göra ett erkännande möjligt.

I denna som i andra erkännandefrågor — är det viktigt att vi gör klart för oss att ett erkännande av en stat från vår sida inte innebär ett positivt ställningstagande till regimen i fråga. Lika litet som frånvaron av ett erkännande skuUe innebäru något uvståndstugunde från regimen i frågu.

Vi erkänner stater och vi har diplomatiska förbindelser med stater nuturligtvis i syfte utt tu till vuru våru egnu svensku intressen och inte för utt tUlvurutu den erkändu stutens intresse.

Vi ställer vissu minimikruv — jug erinrude om dem i mitt interpeUu-tionssvur - för utt ett erkännunde från svensk sidu skull kommu till stånd. Vi är ungelägnu om utt upprätthåUu de minimikruven — de reser inte problem i det här fullet, men i mångu undru full. Det är viktigt utt hållu fust vid dessa kruv — principlöshet är för en liten stut en specieU belustning. Men det ur också viktigt utt kommu ihåg utt vi icke är bundnu UV någon regel som säger utt när dessu minimikruv är uppfylldu, kommer ett svenskt erkännunde uutomutiskt som föHd däruv. Bukom vude erkännunde ligger en bedömning och ett hänsynstagande nuturligtvis tUl vilku konsekvenser ett erkännande får bäde ur de svenska intressenas synpunkt och ur undru synpunkter.

Det betyder utt om vi i ett visst specieUt fuU finner utt ett erkännunde skulle få negutivu konsekvenser, som är större än de eventuellu positivu konsekvenser som mun också kun se, så bhr inget erkännunde uktuellt.

Det är så vi hur bedömt och bedömer också i dug det uktuellu läget när det gäller DDR. Det innebär buru utt upprepu vad jag hade tUlfälle att säga för ett halvår sedan, nämligen utt förhällundet mellun de två tysku stuterna fortfarunde befinner sig i ett utomordentligt känsligt läge. Vi vet - och det vet herr Werner också mycket väl - utt i den normuliserings-process som dess bättre är på gång spelur frågun om DDR:s internutionel-

Nr47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ång. upprättande av diplomatiska förbindelser med Tyska demokratiska republiken

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Ang. upprättande av diplomatiska förbindelser med Tyska demokratiska republiken

lu erkännunde en mycket stor roU. Den ingår direkt i och påverkur i hög grud den normuliseringsprocessen.

Jag skuU inte förlängu debatten mera. Jag viU hänvisa — som jag i och för sig gjorde redun i interpellutionssvuret — till vud som unförts i regeringsdeklurationen i Tysklundsfrågun, men också till den ofrånkomligen djupt oroude debutt som vi hude om utvecklingen uv Tysklundsfrågun.

Mot den bukgrunden tycker jug det är rätt häpnudsväckunde utt inte vida inse, eller snarare kanske inte låtsas vUja inse vUket unsvur den svensku regeringen skuUe påtu sig om vi i dug skulle erkännu DDR.

Nu säger herr Werner utt det är oneutrult, för Sverige hur ju erkänt Förbundsrepubliken. Ja, visst har vi erkänt Förbundsrepubliken. Det beror på att det föreligger en mycket viktig skillnad mellun Förbundsrepubliken och DDR. Den viktiguste skUlnaden ur den här uktuella synpunkten är utt FörbundsrepubUken är erkänd uv ulla segrurmukternu i andra världskriget inklusive Sovjetunionen; dettu är som bekunt inte fallet med DDR.

I den här frågun, Uksom i undru, styrs vi uv vud vi bedömer vuru svenska intressen. Vi måste också styrus uv en bedömning uv vUku konsekvenser vårt handlande får på utvecklingen. Konsekvensernu uv ett svenskt erkännunde uv DDR skulle vuru milt sugt svårbedömburu i dagsläget. Vi skuUe tu på oss unsvuret för möjligen mycket ullvurliga konsekvenser för Tysklundsfråguns utveckling genom ett isolerut svenskt erkännande. Det är ett ansvar som den svenska regeringen på, som jag menar, goda grunder inte är beredd att ta på sig. Därför står i nuvarande läge vår ståndpunkt fast.

Jag vill emellertid pussu på utt understryku utt dennu ståndpunkt — jug sude det inledningsvis — icke i och för sig innebär något slugs betygsättning uv regimen DDR. Vi skuU över huvud taget inte betrukta erkännandefrågor ur den synvinkeln. Vi är från svensk sidu angelägna om att, inom de inofficieUa ramar som vi rör oss med, ha ett bra förhållande och utvecklu våru förbindelser med DDR. Det sker också de fucto när det gäller hundel, sumfärdsel och på mångu undru områden, både biluterult och internutioneUt.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr tulman! Om herr Wickmun uppfuttur den rituul hun tulude om som betungunde så kan den uvskuffus genom utt erkänna DDR. Men, herr Wickmun, den rituulen förekommer väl även inom herr Wickmuns eget purti vid de oliku distriktskonferenser som hålls ute i landet och vid den distrUctskonferens som herr Wickmun skull medverku i om någon vecku. Vi hur tiUräckligt många undra olösta frågor som det kan bli ritualer omkring, så den här rituulen kun vi tu bort.

Vilku komplikutioner skulle inträffu om Sverige erkänner DDR i nuvurunde läge? Fördruget, om vurs rutificering striden nu står i Västtysklund, tur ståndpunkt för nuvurunde efter undru världskriget uppkomna gränser, inklusive DDR:s gränser, och DDR betraktus som en suverän stut. Kort sugt, detta fördrug bedöms som en eftersträvunsvärd normulisering. Hur kan då ett svenskt erkännande av DDR, som innebär

en normalisering av förhållundenu meUun dessu bådu länder, kompliceru läget för regeringen Brundt, om dennu regering för egen del hur normulisering som riktpunkt i förhällundet till sin grunne?

Ett svenskt erkännande löper ju i sammu riktning. Om ett svenskt steg i den här riktningen påverkur håUningen från undru länders sidu — och det är väl i hög grud sunnolikt - måste väl ett sådunt svenskt steg bidru till utt normuliseringsprocessen påskyndus tUl gugn för freden och säkerheten. Vi vet utt Finlund är berett utt erkännu de båda tyska stuterna; det sägs utt Indien överväger utt erkänna DDR; i Frankrike och ett flertal andra länder växer opinionen för utt äntligen få till stånd normala folkrättsliga relutioner tiU DDR.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr WIRMARK (fp):

Herr tulmun! Låt mig uttrycku min förvåning över utt utrikesministern inte hur gått i svuromäl beträffunde de väsentligu frågor som stuUts UV tulare före mig i debatten. Herr Dahlén ställde frågor om en korrekt beskrivning av den politiska verkUgheten i olika länder och en korrekt beskrivning uv det säkerhetspolitisku läget. Andra tulure hur ställt undru .frågor. Herr Duhlén ställde också frågor om Bungludesh och hjälpsituu-tionen där. Men vi hur fått väntu på svuren. Jug hoppus utt de kommer senure under debutten.

Det jug hude tänkt beröru, herr talman, gäUer Europu, både våru relationer tUl EEC och våra relationer tUl Östeuropa. Man kan väl knuppust sägu utt vi i Sverige huft en fullödig debutt om ullu de frågor och problem som berörs uv vUken överenskommelse vi får med EEC. Delvis beror dettu på utt situutionen innehåller så många osäkru fuktorer, utt regeringen avhållit sig från att animera en bred debatt i de här frågorna. Man kan ju också sägu att, om regeringen föredrar utt liggu lågt, unkommer det på undru utt söku väcku den här debatten.

Försök hur förvisso gjorts från oppositionshåll, men jug tror inte utt vi ännu, någon uv oss, lyckuts få svensku folket utt förstå vikten uv de uvgörunden som nu håller på utt träffus, både för den ekonomisku utvecklingen och för tryggheten i sysselsättningen här i landet. Jag antar att man anser utt det är det faktum utt förhundlingurna just nu pågår som gör det omöjligt att i dug i detuH kommenteru det. Men det betyder också utt vi går mot en överenskommelse som inte hur diskuteruts i detuH i riksdugen i självu det uvgörunde skedet.

Någru frågeställningur vill jug ändå försöku. tu upp. En huvudfrågu är den osäkerhetsfuktor för svenskt näringsUv som unduntugskluusulernu representerur. I det meningsutbyte som herr Helén hude med utrikesministern tidigure i dug hur det slugits fust utt det från Sveriges sidu måste vuru ytterst ungeläget utt kunnu begränsu unvändningen uv de här klausulerna och att få preciserat när de skull kunnu äberopus och under vilku villkor de skull kunnu äberopus. Men frågun kvurstår: Kommer vi i verkligheten att uppnå den här målsättningen?

En unnan frågu är våru möjligheter utt näru föHu vud som sker inom Gemenskupen, en frågu som herr Helén berörde men som inte kommente-rudes från regeringsbänkens sidu. I det memorundum av den 6 september förra året som statsministern åberopade den 2 december i sitt svar på en

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

interpellation uv herr Helén förklurude regeringen utt det är uv betydelse för Sverige utt få möjlighet till informution och samråd. De tongångur vi hittills hört från Bryssel hur, tycker jag, inte lämnat något vidure stort utrymme för speciulurrungemung för just Sverige.

1 regeringens memorundum som jug nyss tulude om föreslogs ju utt Sverige skulle "få del uv förslag från kommissionen inom området för det överenskomnu sumurbetet så snurt dessu frumlugts för ministerrådet". Det tuludes också om att mun på grund av utbytta informationer skuUe kunna begäru utt sumråd äger rum. Det säger sig självt att det skulle vuru något ytterst värdefullt utt få tUl stånd ett sådunt sumråd. Problemet är väl om EEC viU göru ett unduntug för Sverige med motivering utt Sverige hur en högre umbitionsnivå för sitt sumurbete med EEC. Men kommer vi utt uppnå dettu förhundlingsmål eller kommer EEC utt unse utt mun då bryter igenom den skiHelinje som mun hävdar måste finnas mellan medlemmar och icke medlemmur i Gemenskupen?

I sitt uppmärksummude unförunde på Spurbunksföreningens konferens nyligen belyste professor Assur Lindbeck ingående vår ekonomis internu-tionulisering och påvisade hur med vår växunde utrikeshundel föder ett allt större internutionellt beroende, som begränsur och kommer utt. ytteriigure begränsu vårt hundlingsutrymme. Dettu beroende kommer utt uccentuerus genom utt vi i förhundlingurnu med EEC inte uppnår den tullunion som vi hude önskut utun buru ett frihundelsuvtul för industri-vuror. Vi blir helt enkelt tvungnu utt unpussu oss på mångu områden som uvtulet inte täcker och där en tullunion skulle hu kunnut ge oss både ett visst skydd och ett visst inflytunde.

En UV professor Lindbecks slutsutser vur utt både unhängure och motståndure till EEC överdriver skillnuden mellun fullt medlemskup och de sum urbetsformer med den gemensummu murknuden som Sverige under 1970-tulet kommer, som hun sade, att "glida in i". Professor Lindbeck ansåg tydligen att vi genom de relutioner vi får kommer att dras in i integrationen.

Får jug frågu regeringen, om det är en uppfuttning som regeringen delur, eller är det så utt vi genom det uvtal vi kommer att slutu kommer att humna utanför väsentliga delar uv integrutionen? Jug befurur det senure, och är det så, är det nuturligtvis viktigt utt vi murkerur utt vi inte är nöjdu med vud vi uppnår.

Så mycket viktigure blir det då också utt förberedu oss för en andru förhundlingsomgång, en förhandlingsomgång, där vi måste lyckas slutu ett avtul som ligger närmure våregen umbitionsnivå, den nivå som regeringen med stöd uv de demokrutisku purtiernu slog fust i sin deklurution uv den 10 november 1970 och som sedun på oliku sätt kompletterats. Vi bör redun nu bereda marken för utt avtalet skall omfuttu nya områden som industripolitUc, energipolitik, midöpolitik, forskningspolitik, konkurrensfrågor. Först när vi inlemmuts i integrutionsprocessen på bred front genom ömsesidigu avtul hur vi uppnått vud vi menade med "nära, omfattunde och varuktigu förbindelser". För utt kommu därhän måste vi i en kommande förhundlingsomgång på nytt förutsättningslöst pröva de oliku unslutningsformer som är möjligu med bibehållande uv vår alliunsfrUiet och vår neutrulitet. Därvid måste vi nuturiigtvis tu hänsyn

både tiU våru egnu erfurenheter under den förstu uvtulsperioden och till utvecklingen inom självu EEC. Speciellt viU jug peku på nödvändigheten uv utt ussocieringsulternutivet närmure undersöks igen med de möjligheter tiU ömsesidighet som den unslutningsformen ändå skulle kunnu ge.

En suk ur säker: Om vi missgynnus på den här storu murknuden, som ju står för tre fjärdedelar uv det svensku hundelsutbytet, kommer vi inte utt kunnu ersättu den med någon unnun murknud. Det betyder inte utt vi inte bör strävu efter utt byggu ut våru kontukter med Östeuropu och övrigu delur UV världen. Det finns ingenting som säger utt inte dettu kun ske, även om vi deltur i integrutionen i Västeuropu. Både Bresjnevs tul häromdugen och Rumäniens tidigare manifesterade intresse för kontukter med EEC visur utt den fientligu uttityden mot EEC i Östeuropa håller på utt luckrus upp och utt det finns skäl förmodu utt Sovjetunionen kommer utt erkännu den reuHtet som föreligger när EEC:s utvidgning är klur.

Regeringens deklurution i dug understryker att det är en ungelägen uppgift för svensk utrikespolitik att bidru till ett vidgut sumurbete inom hela den europeiska stutsgmppen. Men jug vill ifrågusättu om Sverige biluterult gjort de unsträngningur som är möjligu för att förbättru sinu kontukter österut.

Vid förru årets och årets riksdug hur vi vurit någru motionärer som fäst uppmärksumheten vid det teknisku och vetenskupligu sumurbete som vuxit frum genom de överenskommelser om forskarutbyte som träffuts mellun Vetenskupsukademien och Ingenjörsvetenskapsakademien i Sverige och motsvurunde orgun i östeuropeisku länder. Vi hur pekat på vikten UV utt det utbytet prioriterus och utt de stutligu bidrugen utgår genom en enklure och enhetlig anslagsordning. Utrikesutskottets uttulunde, som riksdugen gjort tUl sitt inger nu vissu förhoppningur om utt så kommer utt ske. Jug hoppus utt regeringen här i hundling visar utt mun menur ullvur med sinu deklarationer om betydelsen uv det här samurbetet. Med anledning uv vud som står i regeringens utrikespolitisku deklurution i dug vUl jug dock tUläggu utt jug hoppus utt det kommer utt ske oberoende uv hur förberedelsernu fortskrider för den europeisku säkerhetskonferensen.

Det är också ungeläget utt Sverige gör ullt för utt redun nu främja en utvidgning av den svensku hundeln med Östeuropu, som till sin omfuttning är relutivt obetydlig och t. ex. 1971 svurude för 4,8 procent UV vår totulu utrikeshundel. Visserligen ligger den siffrun uningen över genomsnittet hos de västeuropeisku ländernu, men det är ingen uniedning för oss utt vuru nöjdu. Jug vUl, herr talman, peka på någru fuktorer som visur utt här finns utvecklingsmöjligheter.

Det förstu skälet är nuturligtvis den uvspänning som bödut skönjus i de politiska öst-västrelutionernu. Det är klurt utt den politiskt mycket känsligu öst-västhundeln under efterkrigstiden sturkt hur hämmuts uv det spändu internutionellu klimut som tidigure rått.

För det undra: Östeuropas brist på exportvaror lämpade för avsättning på västmarknuden kan förmodas få minskad betydelse i takt med östländernas egen ekonomiska tillväxt och tekniska utveckling. Den bristen, vill jag betona, är emellertid fortfarande en allvarlig hämsko.

För det tredje är vissa av öststaterna för närvurunde i färd med utt genomföra en del viktiga ekonomiska reformer som kun förmodus

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

underlätta trunsuktionernu med utlundet sumtidigt som utländsku uffärsmän kun ges ökud hundlingsfrihet när det gäller murknudsbearbetningen.

Tyvärr hur den stutligu sutsningen på frumjundet uv vår östhundel hittills vurit relutivt blygsum. Vi hur t. ex. deltugit i oliku mässor och vi har inrättut nyu handelssekreterarbefattningar i Prag och Budapest. Jug hoppus utt vi kun betrukta de här åtgärderna som en inledning till en meru medveten sutsning på hundeln med Östeuropu, ty det finns en rud åtgärder som skuUe kunnu vidtas.

För det förstu regleras den svenska unporten från Östeuropa uv en i uvtulen med respektive land fustställd importkvot. Jug finner dessu restriktioner, uppenburligen bl. u. motiverude uv protektionistisku hänsyn, fögu tilltulunde, speciellt som de vänder sig mot en del uv vår omvärld. SkuUe vi inte kunnu eftersträva generellt verkande begränsningar av importen inom de områden där sådana är önskvärdu? Härigenom skulle vi inom rumen för en totult sett oförändrud unport kunna ge östländernu summa möjligheter att konkurrera på den svensku murknuden som vi för närvurunde ger undru icke EFTA-länder — om mun nu bortser från de u-lundspreferenser vi infört.

För det undru är det önskvärt utt statsmakternu utverkur lättnuder i oliku länder i Östeuropa för våru företug när det gäller utt etubleru försäHningskontor eller utt på unnut sätt hu sinu representunter permunent stutionerude dän

För det tredje är det angeläget att successivt bygga ut vår officiellu hundelsrepresentution i de oliku öststaterna. Det här är så mycket viktigare som samhällsstrukturen i dessu länder gör det nödvändigt utt de sumhälleligu orgunen och den officiella representationen spelar en avgörunde roll i kontukternu med utlundet.

För det fjärde spelur kreditmöjligheternu och kreditvillkoren en uvgörunde roll som konkurrensmedel på öststutsmurknuden. Den frågun är kanske den viktiguste uv alla. Det finns redun ulltför mångu besvärligheter och hinder på vägen för östhundeln för utt vi skull tillätu svärighetemu på kreditmurknuden att bU den fuktor som fördröjer utvecklingen.

Herr utrikesminister! Vud kan myndigheternu göru för utt underiättu för svensku företag att konkurrera på de östeuropeisku murknuderna på liku villkor med företug från undru exportländer?

Herr tulmun! Eftersom ett främjunde uv hundeln med Östeuropu också har betydunde gynnsumma politiska effekter, eUer borde hu det, borde åtgärder på ulla de här nämnda områdenu vuru ungelägnu för Sverige och helt i linje med de mål som vi vUl uppnå genom vår ulliunsfriu utrikespolitik.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr tulmun! Om mun lyder en partiledares kända råd och går hem för att läsa historiu, kun mun få nyttiga perspektiv på aktuella debuttfrågor i utrikespolitiken. De som suknur sinne för historiu kun lätt fullu för tron på en ulldeles ödesbunden internutionell utveckling, t. ex. utt motsättningurnu meUun öst och väst oundvikligen måste ledu tUl militäru konflikter, utt motsättningurna mellan fattiga och rika länder måste få

liknande resultat, utt de kupitulistisku sumhällena måste skakas av blodiga revolutioner eUer omvänt att kommunistiska samhällen kommer utt drabbas uv summu öde. Sådunu schemutiska föreställningar utgör allvarliga hinder för ett rationeUt utrikespolitiskt handlande.

Ett banalt fall av sådana låsningar är tron att den som för tillfället förefaller överlägsen i en militär, politisk eller ekonomisk kraftmätning oundvikligen kommer att utgå som segrare. Man kan ta ett exempel ur senare svensk historia, som herr Burenstam Linder redan har påmint om. 1940—1941 räknade det konservativa etablissemanget i vårt land blint med utt Hitlertyskland skulle utgå som segrare i världskriget. Denna bedömning bestämde också vederbörundes hundlunde. De visude en benägenhet till långt större eftergifter gentemot den förmodude segruren än vud som ens utifrån derus egnu värderingur kunde vuru motiverut i Huset UV den senure utvecklingen. För dem som inte ville tro på en tysk seger den gången och i vurje full inte såg någon frumtid för Sverige i ett Europu behärskut uv Hitler vur det mycket svårure utt uccepteru eftergiftspolitiken.

Det här exemplet kun vuru lärorikt också ur andru synpunkter. En benägenhet utt visa eftergivenhet gentemot de mäktigu kun oftu förefullu lönunde på kort sikt men kun hu riskublu konsekvenser på längre sikt. De ressentiment gentemot Sverige som uUtemellunåt hur kunnut observerus hos västligu poUtiker under helu efterkrigsstiden hur ytterst sin gmnd i den svenska eftergiftspolitiken gentemot Hitler under det undru världskriget. De färgur sunnolikt uttitydernu också hos många av dem som har att bedömu och tu ställning till Sveriges relutioner tiU EEC. Beskyllningur-nu exempelvis utt vi vill hu fördelur utun utt tu på oss någru förpliktelser går sunnohkt tiUbuku på utt vi unsågs uppträdu just så under kriget. ÅtskUligu UV dem som i dug bestämmer Västeuropus öden hur personligu minnen från kriget, och det påverkur derus bUd uv världen och uv undru länder.

Herr tulmun! En tredje iukttugelse kan unknytu till en unnun känd purtUedures föruktfullu tul om inrikes utrikespolitik. Vederbörunde tycks föreställu sig utt det vore något opussunde om ett inrikespolitiskt muktläge skulle tillåtus påverka utrikespolitikens utformning. Men självklurt måste här finnus ett sumbund. Vi vet i dug utt eftergiftspolitiken under kriget sunnolikt hude drivits längre, om inte sturku krufter inom sociuldemokrutin hude motsutt sig det. Sociuldemokrutins styrku skupude sålunda en spärr mot ännu större undfullenhet. Utrikespolitiken under kriget hude med undru ord en del uv sin bukgmnd i 1930-tulets inrikespolitisku utveckHng.

De här summunhungen är egentligen rätt självkluru, fustän mun sällun talur om dem. För ett litet lund är det — särskUt i kritiska lägen och inför ullvurligu problem - angeläget att så långt möjligt uppvisa en enhetlig front utåt. För att uppnå en sådan enighet krävs oftu kompromisser mellun de partier som står emot vurundru i parlamentet. Och kompromisserna får sin färg av partiernas inbördes styrkeförhållande. Jug tror t. ex. utt det är svårt utt tUl fullo förstå den svenska EEC-politikens utveckling under 1960-talet och börian uv 1970-tulet, om mun inte tar med i bilden den inrikespolitiska utvecklingen under summu tid. Det

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

bekuntu svensku brevet från 1967 vur svårbegripligt för en del utländsku läsure, kunske därför utt man inte kände läget i Sverige vid den tid det skrevs.

Ibland kan förstås strävanden tUl kompromiss gå för långt, och ur den synpunkten kan man rent av betrakta det som ett hälsotecken när herr Bohmans parti bryter sig ut ur den enighet om EEC-frågans uppläggning som annurs tycks rådu mellun purtiernu. En kompromisslinje, som hude tUlgodosett både regeringens och herr Bohmuns bedömningur, hude säkerligen blivit ulltför mångtydig.

En slutsuts UV det här resonemunget är utt drumutisku inrikespolitisku förändringur, t. ex. i 1973 års vul, rimligen måste få återverkningur på utrikespolitikens utfonnning, kunske också på EEC-fråguns hundläggning. Vilku förskjutningur det kunde bli frågu om i detta mycket hypotetiska full är det nuturiigtvis för tidigt utt uttulu sig om, men en regering som vore beroende uv herr Bohmuns välvUju skuUe säkerligen få svårigheter utt uttrycku sig liku klurt och entydigt som t. ex. herr Fälldin hur gjort i dag. Också dettu är en aspekt på den inrikes utrUcespoUtiken.

Utrikesministern hur nuturligtvis rätt i utt en utrikesdebutt i svenska riksdugen helst inte bör bjudu på sensutionen Men en fömtsättning för ett så lyckligt sukernus tillstånd är också utt inte heller inrikespolitiken bjuder på sensationella förändringar.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! I det fredsarbete som ständigt pågår mnt hela vår jord får man nöja sig med mycket små framsteg. Det saknas ju aldrig storståtUga deklarationer om den starka fredsvUja som respektive länder har, i synnerhet stormakterna, men när det gäUer konkreta resultat går det trögt.

För två år sedan firade vi 25-årsjubileum av Förenta nutionernus tillkomst, och i år är det jubileum för nedrustningskonferensen i Geneve, som nu hur urbetut i tio år.

Jug skull inte nu beröru vilka frumsteg som gjorts uv Förentu nutionernu meru än i ett pur uvseenden som unsluter sig tUl händelser under förru årets generulförsumling. Det enu är utt Pekingkinu nu blivit representerut i Förentu nutionernu, och det är en sak som både svensku regeringen och den svensku FN-delegutionen strävut efter under mycket lång tid. Utun att gå in på Kinus politisku ställningstugunden i oliku frågor får mun hoppus utt Kinu också blir en lojul medlem uv FN. Det finns mångu UV FN:s speciulorgun, där vi också önskur se Kinu som medlem. Mycket uv FN:s urbete buserur sig på frivilligu bidrag - flyktingfrågor, fredsbevarunde operutioner o. d. - och där hoppus mun också utt den storu medlemmen Kina skall komma med och lämna bidrug.

Det viktiguste är dock om Kinu unsluter sig till de mångu betydelsefullu konventioner som FN untugit. Jug tänker i förstu hund på konventionernu och protokollet om de mänskligu rättigheterna, raskonventionen och en rud undru. Frumför ullt är det uv oerhörd betydelse utt Kina såsom varande en av kämvapenmaktema ansluter sig till testförbudet. Två av kämvapenmaktema — Kina och Frankrike — har som bekant inte unslutit sig till testförbudet, och mun kun möjligen hoppus

att om Kina skuUe ansluta sig så kanske Frankrike också tar frågan under övervägande, och då skulle vi kunnu slippu få någru nyu kärnvupenprov ovunjord.

Efter det utt Kommunistkinu nu blivit representerut i FN har det uppkommit vissu problem som eventuellt kun fordru en lösning förr eller senure. Tuiwun hur 14 miHoner invånure och är större än 81 uv FN:s övrigu medlemsstuter. Det har nu hamnat utanför FN efter att i aUa år lojalt fyUt sina medlemsförpliktelsen Vad mun säger om konstmktionen i övrigt är Tuiwuns framtida status synnerligen oviss, och därför har svenska regeringen inte tagit ställning till den frågan. Skulle Taiwan bli en självständig stat bör det enligt min mening kunna bli medlem av FN.

Ett problem som aktualiserats i detta summanhung ur Sovjetunionens representution, som i viss mån diskuterudes vid den senaste generalförsamlingens möte. När FN bUdades 1945 av de 51 s. k. signatärmukterna vur de socialistiska länderna — som vi benämner kommunistiska - ett fåtal jämfört med de övriga. Därför överenskoms det att Sovjetunionen skulle representeras uv tre enheter, nämligen Ukruinu, Vitrysslund och själva Sovjetunionen. Från 51 medlemsstater hur FN nu utökuts tUl 131. Afrikunsku och usiutisku länder och mångu undru hur tUlkommit. Dessa 131 medlemsstuter representerur många oliku styrelseskick, och därför är det knuppust motiverut utt vud som i undru summunhung betraktas som ett land, nämligen Sovjetunionen, skall representeras uv tre enheter i Förentu nationernu. Det finns i så fuU mångu undra länder med olika udministrativa uppdelningar som skulle kunna begära att de skall ha mer än en representation i FN.

Den ena stora framgången vid FN:s senaste generalförsamling var givetvis att Kina blev representerat i FN. Som en andra framgång vUl jag beteckna det förhållandet att man utan störande intermezzon lyckades vädu ny generulsekreterure. Jug skall inte alls bedöma personvalet. Anledningen till utt jug betecknur det som en framgång är - om vi erinrar oss förhållandena förru gången — utt vulet nu kunde ske utun oro och utt det s. k. trojkusystemet inte frumfördes dennu gång. Som bekunt hävdade Sovjetunionen vid ett tidigare tillfälle att mun inte skulle hu en generulsekreterure utan tre stycken, ett arrungemung som enligt min uppfuttning skulle medfört storu svårigheter och i mångu full lumslagit FN :s hundlingskruft, då man i så fuU hude fått vetorätt inte buru i säkerhetsrådet utan också de facto bland de tre generalsekreterarna.

Herr tulmun! Eftersom nedmstningskommittén i Geneve nu urbetut i tio år finns det anledning utt också beröra dennu viktigu del uv fredsurbetet.

Stutsrådet Myrdul, som är ordförunde i den svensku delegutionen vid nedmstningsförhundlingurnu i Geneve - och jug instämmer gämu i de erkännsummu ord som uttuluts om det utomordentligu urbete hon utfört - hur i ett nyligen hållet tul i Geneve uttulut sig pessimistiskt om de resultut som åstudkommits vid nedmstningsförhundlingurnu under dessu tio år, och förvisso hur hon rätt i många uvseenden. Jug ser då mindre på de frumgångur som vi med tucksumhet kunnut noteru både i Geneve och på nedrustningsområdet i övrigt och meru på den totulu utvecklingen. Rustningurnu i världen har nu kommit så långt utt det finns mer un 15

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

ton normala sprängämnen för varje person på .hela vår jord. Kostnaden för alla mstningarna uppgår tUl mer än 1 000 miHarder kronor per år.

Skall man göra ett försök tUl bedömning av om spänningen ökat eller minskat i världen, vilket har betydelse inte minst för utformningen av vår egen försvarspolitik, så kan man med tacksamhet noteru vissu uvspän-ningsmoment. Den umerikunsku utrikespolitiken hur uppenburligen i vissu avseenden ändrat attityd, vUket bestyrkes av t. ex. inställningen tUl Kinas representution i FN för vilken USÄ:s inställning var avgörande, Nixons besök i Kinu, det plunerude besöket i Sovjetunionen och en del undru fuktorer som spelur roll för världens utrikespolitik. Avtulen i Tysklundsfrågun hur också nämnts. Även om de ännu inte rutificeruts - och det kun uppstå svårigheter i det uvseendet — hur de stor betydelse för uvspänningen.

Ä undru sidun kan man inte blunda för utt Koreuproblemen kvurstår olöstu, att kriget i Vietnam fortsätter, att krigshandlingur pågår även i Luos, Cumbodju och ThuUand. Purisförhundlingurnu hur under en fyruårsperiod inte lett till resultat - det har inte åstadkommits någonting mer än möjligen utt mun kommit överens om hur bordet som mun sitter vid skull se ut. I Mellerstu Östern är spänningen fortfurande liku stor. Slutligen vill jag erinra om att spänningen mellun Sovjetunionen och Kinu snurure ökur än minskur.

Det är således en högst heterogen bUd man får när man försöker summera hur den betydelsefulla frågun om fred eller krig ter sig i dug. Mun måste tyvärr konstuteru att vUka avspänningsmoment mun än kan finnu och vilku storståtligu uttulunden om fred som än göres så har de inte medfört några reduceringar i mstningarna. Visserligen har kanske inte större ökningur förekommit, men det är ju inte så underligt om mun noterur de sturka ökningar av mstningarna som förekom åren 1965-1968 med i många fall 30-40 procent.

Det är befogat att rikta klunder mot stormukternu för utt de inte visut större benägenhet vid nedrustningsförhundlingarna i Geneve utt verkligen ordentligt medverku till avspänning och nedtrappning uv mstningurnu. Testförbudet mot kärnvupen t. ex. är av oerhörd betydelse, men det är med beklagande mun nödgus konstuteru utt Kinu och Frunkrike ännu inte unslutit sig till testförbudet. När Kinu nu blivit medlem i FN får mun hoppus utt dess anslutning kommer. Något försvar för att Frunkrike inte unslutit sig kun jug inte finnu. Mun kun konstuteru utt Frunkrike trots utt det är medlem av nedmstningskommissionen aldrig någon gång under dessa tio år har infunnit sig till förhandlingurnu.

Stormukternu hur, trots storu unsträngningur från svensk sidu, inte kunnut förmås utt uccepteru ett förbud för testningur under jord, utun sådanu pågår fortfurunde.

Det vur givetvis lätt för kärnvupenmakternu att medverka till icke-spridningsuvtulet därför att de hade kärnvapen, men vid avtalets ingående uppmanades de mycket sturkt, bl. a. av stutsrådet Myrdal, att också visa sin goda vidu genom effektivu åtgärder. Den uppmuningen hur de inte föHt.

När det gäller huvsbottensuvtulet är det utt observeru utt dettu endust gäller mussförstörelsevupen, och det hur inte vurit möjligt utt få

stormukternu med på utt även de konventionella vapnen skulle tus med. Det är någru exempel på stormakternus obenägenhet utt vidtu verkligt effektivu åtgärder i frågu om nedrustningen. Det urbetet hur, som jug sude tidigure, gått trögt och medfört mångu besvikelser.

När det gäller Sveriges inställning tUl de utrikespolitisku problemen konstaterar man med tUlfredsställelse utt regeringsdeklurutionen ånyo sturkt understryker vår neutralitet. Där citeras ett uttalunde uv förre utrikesministern från 1965:

"Vi måste i ord och handling göru klurt, att vår avsikt är att i händelse av krig använda vår i fredstid bibehåUna handlingsfrihet till att hävda vår neutralitet. Vi får inte ge stormukterna någon grund för misstankar att svenskt territorium kan stäUas tUl en annan makts förfogande och bUda utgångsbus för ett angrepp. Utrikespolitikens utformning får icke skupu vure sig misstro hos den enu stormakten eller förväntningur hos den undru. Man måste kunnu litu på den politik vi vult. I dettu hänseende syftur ulltså vår utrikespolitik till utt vinnu och bibehåUu stormukternus förtroende."

Mun tUlägger i årets deklaration; "Det är utifrån denna ullmännu målsättning som den svenska utrUcespolitiken successivt utformas."

Vi kun självfuUet inte buru stå upp och deklarera att vi är neutrulu och begäru att vi skall bh trodda på våru ord. Det är våru hundlingur som uvgör om stormukternu verkligen skall betruktu oss som neutrulu. Det måste vi alltid ha för ögonen. Det hjälper inte vad vi deklarerur, utun det är handlingarna som kommer att bedömas. Och det har ju förekommit kritik emot oss, även om den inte har haft så stor betydelse. I ett känt uttulunde av en brittisk politiker för någon tid sedan ansågs vi ju inte ulls som neutrulu, och i en del uttulunden som gjordes för någru år sedun i USA-Vietnumfrågan unsågs vi inte heller som neutrulu. Jug betonur ytterligure utt det är våru hundlingur som uvgör hur vi skull bli betraktade av de olika purternu.

I regeringsdeklarutionen sägs ingenting om upprättundet uv normulu förbindelser med Östtysklund. Frågun hur diskuteruts under åtskilligu år i riksdugen, men uvgörandet hur ständigt förhuluts. När Östtysklund år 1968 medverkude till att ockupera Tjeckoslovukien vur det rätt självfullet utt något erkännunde inte kunde förekommu. Jug hur fortfurunde den meningen utt dennu ockupution vur ett oförsvurligt maktövergrepp, som uUu demokrutisku länder borde reugeru mot i alla avseenden. Det blev också, som vi kommer ihåg, ett stUlestånd i intresset för att Östtyskland skulle erkännus.

Nu tjänur det väl inte mycket till utt vi låter sådunu händelser hindru ett erkännunde. Vi hur ju förbindelser med dUctuturiänder på andru håll. Centern hur den uppfuttningen att Sverige bör erkänna ulla de facto existerunde stuter som inte är föremål för FN-sunktioner, och enligt vår uppfuttning bör Sverige erkännu också Östtyskland. Min uppfuttning är således utt Sverige snarast bör upprätta normulu förbindelser med Östtyskland. Jag unvänder ordet "snurust", eftersom det ju inte är fråga om att göra det i morgon. Det skull ske viktigu uvgörunden i juni mänud, men det här året är inte slut med det, utan det bör kunnu finnus förutsättningur för att ordna upp den där suken.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

I regeringsdeklarationen sägs det i Indokinafrågun - och jag förmodar att det gäller alla länder: "Regeringen hur konsekvent hävdut utt en vuruktig fred måste gmndus på de indokinesisku folkens rätt utt självu bestämmu sin framtid." Jug vUl helt instämmu i dettu uttalande, ty det innebär också ett understrykande av anslutningen till ett demokratiskt styrelseskick. Man kan inte tala om att folket bestämmer i en diktatur. Där fria val inte finns vet ju ingen om den regerande juntan - i alla diktaturländer kan man tala om en sådan — har folket bakom sig eller inte.

Det är med djupuste beklugunde mun ser utt mångu folk, som länge hur kämput mot koloniulism och förtryck uv oliku slag för sitt lands frihet, när de äntligen hur nått frihet för lundet inte har upprättat någon frUiet för folket inom dettu lund utun gått över till diktutorisku styrelseskick. Det är åtskilligu länder som Sverige hjälper på oliku sätt - Etiopien, Tunzuniu, Cuba, Nordvietnum m. fl. - där diktutur råder. Jug unser utt den hjälpen skull fortsättu och ökus, därför att folken i dessu länder är i sturkt behov uv hjälp. Men vi borde också när tUlfälle ges frumhållu betydelsen uv ett demokrutiskt styrelseskick. Enpurtisystemet, som är populärt i vissu länder, kun uldrig anses förenligt med ett demokratiskt styrelseskick. Vi vet att många av dessu länder ser upp tUl och t. o. m. beundrur Sverige. Då skulle det vuru på sin plats att vi understryker vårt-sturku intresse för utt det skull vuru ett demokrutiskt styrelseskick.

U-lundshjälpen skull inte diskuterus i dug, men det borde vuru självfullet utt mun i nödsituutioner futtur snubbu beslut. Regeringen hur ju motsatt sig en snubb behandling av frågan om ytterligure stöd åt Bungludesh. I regeringsdeklurutionen konstuterur man helt mutt utt den frågun skull behundlus tillsummuns med den övrigu u-hjälpen, och i utrikesutskottet motsutte sig sociuldemokruternu vid en votering att frågun behundlus redun nu. Jag finner det beklugligt utt mun hyser så Humt intresse för allt det lidunde och ullu de svårigheter som nu finns i det hårt prövude lundet utt man helt formellt låter behandlingen anstå till senure i år.

Jug skull inte ägnu någon längre tid åt utt tulu om EEC-problemen. Det är buru utt konstuteru utt uvtulen om Storbritunniens, Norges, Dunmurks och Iriunds medlemskup nu hur undertecknuts och utt ratifikutionsproce-duren pågår i de fyra ländernu. Därmed kun mun konstatera utt över 70 procent uv den svensku hundeln sker med EEC-ländernu. I regeringsdeklurutionen heter det om eventuellt utvidgude uppgifter på det politisku fältet; "I förlängningen uv EEC-ländernus politisku sumurbete kun mun skönju möjligheten uv en frumtidu militär sumverkun. Ledunde politiker såväl i Storbritunnien som blund De sex, har uttalat sig i sådan riktning." Om dennu förmodun skulle visu sig vuru riktig minskus ytterligure möjligheten utt Sverige med bibehållen ulliunsfrihet skulle kunnu bli medlem. Centerpartiet har uUtid nogsumt observerut EEC:s politisku inriktning och hur inte vid något tUlfälle rekommenderut fullt medlemskup.

Sumtidigt är det dock att observeru utt om inte Sverige får någon form uv sin hundel med EEC — det är pessimistiskt om mun säger det och jug hoppus utt det inte skull gå så — kommer det obestridligen utt medföru en

sänkt levnudsstundurd för helu vårt lund. Det hur redun betonuts utt EEC blir världens störstu hundelsblock med 41 procent uv världens sumlude export och import. Vid en jämförelse hur vi ju sett utt USA hur 15 procent och Sovjetunionen 4 procent. Vud gäller folkmängden blir det ju i EEC 260 midoner medun Sovjetunionen hur 245 miHoner och USA 205 eUer 210 miHonen EEC är uUtså en oerhört betydelsefuU fuktor i världshundeln.

Dä förhundlingur pågår nu och då jug inte hur någon invändning mot vud som sugts i regeringsdeklurutionen, skuU jug inte nu behundla EEC-frågan ytteriigure. Vad som däremot kun orou är hur det nordisku samarbetet i fortsättningen skall utformas och vad som skull ske med EFTA, om det blir någonting kvur uv det sumurbetet. När rutifikutionen är klur för Norges och Dunmarks del och när Sverige, som vi hoppus, får någon form uv uvtal, bör mun enligt min mening genust tu upp ingående överläggningur mellun de nordisku ländemu om hur sumurbetet skull bedrivus i fortsättningen. Det finns så mångu områden som säkerligen ger mm för sumurbete utt inte den nya situutionen med EEC behöver uteslutu ett mycket omfuttunde sumurbete mellun de nordisku ländernu.

Herr tulmun! Glädjunde nog är enigheten om utrikespolitiken i vårt lund stor, och jug vill bura slutu mitt unförunde med utt be regeringen beukta att utrikespolitiken också i fortsättningen bedrives på ett sådunt sätt att den, liksom den gjort under lång tid, kan vinna aUmän anslutning från svenska folket.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Alla de demokratiska partierna är ense om att huvudlinjen i Sveriges utrikespolitik skull vuru ulliunsfrihet i fred som syftur till neutrulitet i händelse uv krig. Med ull rätt inleddes också dugens regeringsdeklurution med ett nytt konstuterunde uv neutrulitetspolitikens gmndläggunde roll i svensk utrikespolitik. Dennu neutralitetspolitik har i årtionden haft djup resonans hos det svenska folket. Den främsta orsaken härtUI torde vura att neutrulitetspolitiken inger människornu en känslu uv trygghet - den må vuru verklig eller förment.

Men liksom ullt unnut undergår utveckling och förändring har under årens lopp innehållet i den svenska regeringens tillämpning av neutralitetspolitiken förändrats. Detta har påpekuts många gånger förr och är ulltså inte någon nyhet. Det kun emellertid ändå vuru uv intresse att len utrikespolitisk debutt i riksdugen göru klurt vilku dessu förändringur är. Det är inte heller oviktigt utt försöku utrönu, om det nyu innehållet i den svensku neutrulitetspolitiken är förenligt med omvärldens syn på vud som är neutrulitet. Den synen påverkus nuturligtvis uv om den svensku regeringens neutrulitetspolitik ute i väriden uppfuttus som konsekvent eller inte. Slutligen bör det vuru ungeläget att göra klart både för oss själva och för den svensku ullmänheten vilku födder den nuvarunde tUlämpningen uv neutrulitetspolitiken fått och kun kommu utt få i framtiden.

Utrikesministern sade tidigare i dag att hun gludde sig åt den ullmännu uppslutningen här i riksdugen kring en stubil svensk neutrulitetspolitik. Vi viU nuturligtvis alla utt denna politik av omvärlden också skall uppfattas

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

som stabil och trovärdig. Är det nu så i verkUgheten?

Under tidigure skeden — ändu frum tUl mitten uv 1960-tulet — unsåg Sverige, på summu sätt som undru neutrulu länder, utt neutralitetspolitiken ålade oss skyldighet till viss restriktivitet i fråga om uttulunden beträffande internationella konflikter. Statsminister Erlander Ulustrerade den sortens mindre aktiva utrikespolitik i ett interpellutionssvur i undru kammaren den 24 november 1959, varvid han bl. u. yttrude: "Neutrulu länder kun genom utformningen uv sin egen utrikespoHtUc stundom markera ställningstaganden som är uttryck fören tendens i udämningens tecken. I de intemationeUa organisationerna, framför aUt i Förenta Nationerna, kan emellanåt tUlfäUen erbjudas obundna stater, även mindre stater som Sverige, att närma ståndpunkterna tiU varandra eller att vinna förståelse hos ena parten för motsidans synpunkter. Erfarenheten visar också att i ohka sammanhang det framstår som ett önskemål att få medverkun uv neutrula staters medborgare vid fullgörande av internationella uppgifter i fredstid.

Dessa sistu uspekter uv neutrulitetspolitiken är ur svensk synpunkt av stor betydelse. Vi önskur efter ringu förmågu bidrugu till främjunde uv fred och uvspänning. Vi önskur medverku tUl vidgude förbindelser mellun nutionernu, tUl ökut utbyte på kulturens område, tUl främjunde uv personligu kontukter. Men möjligheten utt verku i sådun riktning är beroende uv att vi inte sturkt engugerur oss på ena sidun i den politiska striden mellun öst och väst eller undru gmppbUdningur."

Och herr Erlunder fortsutte: "Ifull vi, utun utt binda oss genom alliunsförpliktelser, dock lidelsefuUt och konstunt tur purti för enu sidun i de politiska grupperingar som existerar i vår söndrade värld, förlorar vi alla utsikter att verka för fredlig sammanlevnad och folkförsoning. Vi missar en viktig positiv uppgift, som edest ligger naturiigt till för ett land som värt."

Detta var ulltså 1959.

I dag är läget ett unnat. Belysande härför är statsminister Palmes anförande i Washington den 5 juni 1970. Han avvisade då den typ av utrikespolitik som han menade att president Paasikivi varit en av de främsta förespråkarna för. En sådan politik, som Finland förefaller föHa än i dag, unsluter näru tUl de grundsutser herr Erlunder bekände sig tiU i november 1959. Den finska utrikespolitiken gmndur sig nämligen på principen utt små länder bör iukttu en viss försiktighet i sitt uppträdande. I Wushingtontulet tog stutsminister Pulme uvstånd från dennu doktrin och sude utt Puusikivis slutsutser generellt inte längre är hållburu eftersom omständigheternu hur ändrats i riktning mot ett växande beroende mellun ulla jordens stuter.

Sedun den svenska regeringen ulltså tugit uvstånd från den försiktigu utrikespolitisku linjen har den svensku neutrulitetspolitiken under senure år oftu betecknuts som aktiv av regeringens egna företrädare. Utrikesminister Wickmun frumhöll sålundu i en urtikel i den frunsku tidningen Le Monde i december förru året, utt den svensku regeringen "i det förflutnu vid fleru tUlfällen gett uttryck åt och förbehållit sig i frumtiden rätten utt ge uttryck åt det svenska folkets protester mot händelser utunför våra gränser, som enligt vår åsikt strider mot de gmndläggunde förutsättning-

urnu för fredlig sumlevnud i en värld präglad uv ömsesidigt beroende".

Regeringen synes aUtså fästa alldeles särskUd vikt vid Sveriges roU som internutionell opinionsbildare. 1 ett anförande inför Vietnumkommittén den 11 murs i år underströk utrikesministern dettu ytterligure genom utt frumhållu, utt "i en uktiv demokruti krävs nu mer än tidigure utt utrikespolitiken skaU bidra tUl den mternationeUa opinionsbUdningen".

Dennu typ uv uktiv neutrulitetspolitik, som inte uteslutit ställningstugunden i vissu intemutionellu konflikter och kritik mot vissu regeringuts ugerande såväl på den internutionellu scenen som i derus hemländer, hur alltså hittUls inte vurit ett frumträdunde drug i svensk neutrulitetspolitik sådun den utformudes uv Östen Undén.

Hur hur nu den uktivu svensku neutrulitetspolitiken påverkut Sverigebilden utomlunds? Utrikesdepartementets publikation "Sverige i utländsk press 1971" unser: "Trots allt får man emellertid konstutera utt neutruliteten i regel beskrivs som någonting hedervärt och ucceptubelt. Kritiken gäller snurure utt vi inte är tillräckligt neutrulu än neutruliteten som sådun." Mun skulle vida tillägga: Just det ja! Den äkta eller, om man så vUl, den försiktiga neutrulitetspolitiken som även den sociuldemokrutisku regeringen tidigure har hållit så starkt på och som har så stark förankring i det svenska folkets medvetande har numera undergått en förändring. Denna försiktiga neutralitetspolitik ger en känsla av trygghet. Men om vi, som det står i UD-skriften, "inte är tillräckligt neutrala" i utlandets ögon, hur går det då med tryggheten?

En ledare i Times, som också citeras i UD-publikationen, beskriver förändringen av den svenska neutralitetspolitiken så, att Sverige har övergått från att vara en "tillförlitlig" neutral stat till att bli en "obehaglig". Tidningen anser att Sverige använder neutraliteten mera som en språngbrädu för vidure engugemung än som ett säkerhetsskydd.

Även i Neue Zuricher Zeitung och i New York Times hur förekommit kritisk grunskning uv den svensku neutrulitetspolitiken. Den schweizisku tidningen hur gjort det i unslutning till en analys uv svenskt bistånd till befrielserörelser från neutrulitetens synpunkt. Den umerikunsku tidningen åter konstuterude i fjol i en ledure, som beskrev den svensku neutrulitetspolitiken, utt det svensku vurldssumvetet syntes fungeru "selektivt". I vurje full den först nämndu av dessu artiklar har inte återgivits i den svenska UD-publikationen.

Under senure tid hur det utomlunds höjts ullt fleru kritisku röster mot den svensku tolkningen uv neutrulitetspolitikens innehåll. Kunske hur dennu kritik framkallats inte minst av att den svenska regeringen själv har drugit mycket snäva gränser för neutrulitetspolitikens uktionsmöjligheter i sumband med våru förhundlingur om anslutning till EEC.

Statsministern talade i Washington om det växande ömsesidiga beroendet mellun ullu jordens stuter. Konstuterundet uv dettu starka beroende har föranlett regeringen att aktivera neutralitetspolitiken. Men kan regeringen även i framtiden föra en mycket uktiv politik utunför Europu, när den sumtidigt ser sig tvungen utt i Europu föru en så restriktiv neutralitetspolitik att inte ens förhandlingar om medlemskap i EEC med neutrulitetsförbehåll unses kunna kommu i fräga?

Regeringen har som jug nämnt vid fleru tillfällen betonut Sveriges

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

möjligheter att med den aktiva neutralitetspolitikens hjälp "bidra till den internutionellu opinionsbUdningen".

Jag hur med någru få exempel sökt visa att mun lyckats skupa opinion — men på det sättet utt det skuputs en meru negutiv utländsk opinion mot Sverige än vi tidigare vurit vunu utt mötu. Men det vur väl inte det mun uvsåg?

I utrikesministerns tul inför Vietnumkommittén nämns som ett exempel på hur utländsk opinion kunnut påverkus uv den uktivu svensku neutrulitetspolitiken utt ordförunden i den umerikunsku senutens utrikesutskott, senutor Fulbright, förde in herr Puhnes Gävletul 1965 i kongressens protokoll. Det är nuturiigtvis intressant att så skedde, men jug hur svårt utt tro utt dennu åtgärd hude någon positiv opinionsbildunde effekt. I det umerikunsku folket finns det ju mycket sturku opinioner i frågu om Vietnumkriget och även i frågu om en mängd undru problem. Finns det verkligen något som tulur för utt dessu opinionsbildningur påverkus i den ena eller undru riktningen uv vud den svensku regeringen säger? Hur mun för övrigt någon vetskup om eller hur mun över huvud tuget försökt göra någon bedömning uv hur umerikuner i ullmänhet reagerur på kritik från utlundet?

Den opinionsbildunde effekten uv den uktivu svensku neutrulitetspoli-tUcen kun också hu påverkut undru staters bedömning av Sveriges användbarhet för uppdrag i fredens dänst. Traditionellt har ju, som även frumgår uv det citerude uvsnUtet uv herr Erlunders interpellutionssvur i undru kummuren år 1959, neutrula stuter kunnut bulunseru frånvuron uv politiskt engugemang i intemationeUa konflikter genom att ställa sig till förfogunde som medlure, övervukure uv vupenstilleståndsöverenskommel-ser och dylikt. Neutrulu länders representunter hur vidure vurit särskilt eftersöktu för högu internutionella poster. Man hur nu uniedning frågu sig om den mera kritiska opinionen mot Sverige, som nu gör sig märkbar, påverkut bedömningen av Sveriges unvändburhet för internutionellu uppdrug. Hur vi över huvud tuget fått något viktigure internationellt uppdrag sedan december 1967, då Gunnur Jurring utsågs till FN;s generulsekreterares särskUda representunt i Mellunöstemkonflikten?

Utrikespolitikens främstu uppgift är normult utt främju det egnu lundets intressen. Det gäller i fråga om den nationella säkerheten och det nationellu oberoendet men också i fråga om möjligheternu utt positivt utvecklu internutionellu förbindelser på hundelns, kulturens, forskningens, idrottens och många andra områden. För en neutral stut som Sverige, som vill medverku och göru konstmktivu insutser i internutionellt arbete för fred och försoning mellun folken, är det dessutom ungeläget utt undvika så uktivu utrikespohtisku stäUningstugunden mot undru stuter, att omvärldens tilltro till vår neutralitet förverkas. När den aktiva utrikespolitiken får sådana effekter, måste man ifrågasätta dess berättigande. Detta så mycket mera om - vilket jag tror är fallet - majoriteten av det svenska folket skulle föredra den sortens försiktiga svenska neutrulitetspolitik, som inger det egnu folket trygghet och omvärlden förtroende.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr tulmun! Jug begärde ordet inte för att gå in i någon lång debatt med herr Turesson utun mera för att i kammurens protokoll få införd en mild protest mot herr Turessons sätt utt citeru ett pur skrifter som jag själv har författaransvaret för.

Det gäller just frågan om opinionsbildningen. I och för sig skulle jug kunna uppmana herr Turesson och herr Dahlén att tu en diskussion med vurandra. Jug vet inte om herr Turesson hörde herr Duhléns unförunde tidigure i dug, som innebur utt den svensku regeringen borde konsekvent kommenteru vurendu internutionell händelse uv betydelse. Jug tror utt det är utt gå för långt. Jug tror heller inte utt det är möjligt eller önskvärt för oss utt fustställu några bestämda kriterier för de fall då en svensk av regeringen framförd opinionsyttring bör ske. Det finns uppenbarligen olika uppfuttningur här i riksdugen. Det deltugunde i opinionsbildningen som enligt herr Turesson hur vurit för frekvent hur enligt herr Duhlén tvärtom vurit ulltför tillbukudruget och för säUun förekommunde.

Jug hur själv gjort två uttulunden under senure tid i den här frågun; herr Turesson återgav dem båda och stäUde dem i motsuts tUl vud Tuge Erlunder hude sugt 1959. Om man fullständigt citerur vud jug hur sugt visur det sig utt det inte råder någon som helst motsättning mellun herr Erlunders uttulunde från 1959 och minu uttulunden frän 1971 och 1972, och jug är ungelägen om utt undunröju herr Turessons missförstånd härvidlug genom ett påpekunde antecknat till kammurens protokoll.

När det först gäller Le Monde-urtikeln från november 1971 hur jug skrivit, precis som herr Turesson citerade: "Begreppet neutralitet hur ibland untugits innebäru utt Sverige som neutrult lund skulle vuru förhindrut utt tu ställning till utrikespolitisku problem och konflikter utunför våru gränser. Dettu är en missuppfuttning. Den svensku regeringen hur i det förflutna vid flera tillfällen gett uttryck åt, och förbehåller sig i framtiden rätten utt ge uttryck åt det svensku folkets protester mot händelser utunför våru gränser som enligt vår åsikt strider mot de gmndläggande fömtsättningurna för fredlig samlevnad i en värld präglad UV ökut ömsesidigt beroende."

Där slutude herr Turesson citutet, men fortsättningen lyder; "Vi uttrycker härvid de grundläggunde värderingur som vi hur gemensummu med undru västerländska demokratier. Neutrala är vi bara i den meningen att dessu protester uttulus oberoende uv vilken mukt som är unsvurig för kränkningen."

Detta är ett viktigt tillägg, och jug menar att uteslutandet uv det ger en - det måste jug dess värre sägu - medvetet skev bUd uv vud jug sugt; när jag säger medvetet så gör jug det därför utt herr Turesson upprepude dennu teknik när hun citerude mitt tul från den 11 murs i år inför den svensku Vietnumkommittén. Där tog jug just upp de problem och de uppgifter som möter inte buru den svensku regeringen utun ocksä regeringurnu i andru demokrutisku länder. Citutet lyder: "I en uktiv demokruti krävs nu mer än tidigure att landets utrikespolitik skall bidra till den internutionellu opinionsbildningen. Dettu gäller för vårt lund och det gäller i växlande grud nuturligtvis också för undru demokratisku länder." - Sä långt läste herr Turesson, och sedan kommer den av herr

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

Turesson utelämnade fortsättningen: "Det är för oss väsentligt att i dessa liksom andra utrikespolitisku hundlingur uppträdu konsekvent och styrdu UV våru egnu värderingur, obundnu uv utomstående mukten"

De två, uv herr Turesson utelämnude, tUläggen är väsentligu ur neutrulitetssynpunkt. Som regering i ett demokrutiskt lund kun vi inte — ■ vilket också herr Björk i Göteborg vur inne på — skidu mellun inrikes- och utrikespolitik. Det finns ett medborgurkruv på utt också den svensku regeringen skull deltu i den internutionellu opinionsbUdningen, och vi kun sedun hu oliku meningur om vilku fuktisku effekter vi når därmed.

Vud som är viktigt ur neutrulitetspolitisk synpunkt är - och det vur det som herr Erlunder sude 1959 och som herr Pulme sude 1970, och det gäller även i dug - utt dessu uttulunden icke får formen uv eller styrs uv ställningstugunden, som binder oss till den enu eller undru muktgmppen. — Det var den mycket väsentliga kvulifikutionen som funns med i bådu mina uttulunden men som herr Turesson utelämnude.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle;

Herr tulmun! Jug vet inte var utrikesministern hude sinu tunkur när jug höll mitt unförunde; hun påstår utt han hörde på mig, men det måste hun i så fall ha gjort ganska dåligt. Jag har verkligen inte begärt att regeringen eller någon annan skulle kommentera varie utrikespolitisk händelse.

Nej, min avsikt vur utt visu utt mun inte, vilket ulltför oftu sker uv en eller unnan anledning, skull försöka gråmålu - likställu - oliku styrelseskick i världen. Det är skillnud mellun demokruti och diktutur. En riktig utrikespolitisk informution till svensku folket måste innebäru utt vi politiker är vUligu utt medverku i en upplysningsverksumhet om detta. Demokratin är ingen självklur suk. Jug försökte betonu det i mitt unförunde. Därför hur vi uppgiften utt skötu en vukthållning kring demokratin, även när det gäller att bedöma regimerna i olika länder. Denna vukthållning skull inte vura något hinder för vårt deltagande i det mellanfolkliga samurbetet — självklurt inte - men det är nödvändigt med en upplysningstjänst, där vi talur om hur vi vill se på oliku länder. Jug tror utt dettu är någonting som den svensku regeringen litet meru skulle kunnu deltu i i stället för utt stillutigunde åse den ullmännu gråmålning som äger mm.

Herr TURESSON (m) kort genmäle;

Herr tulmun! Det är ett gummult knep utt beskyllu den som hur citerut för att ha citerut fel och med uvsikt utelämnut någonting för utt förvunsku bilden uv det som hun vill hu frum. Jug tycker inte utt det som utrikesministern förebrådde mig för utt jug inte hur tugit med vur relevunt i summunhunget. Jug delar helt den åsikt som framkommer i de uteslutna delar som utrikesministern föredrog.

Den poäng jag vill ha fram med mina citat vur att man har aktiverat utrikespolitiken i det bestämda syftet att försöka skapa opinioner i världen. Jag försökte visu utt mångu tecken tyder pä utt ett resultut uv dennu uktivu utrikespolitiks försök utt skupu opinioner tyvärr hur blivit gentemot Sverige negutivu opinioner. Det beklugur jug därför att det inte kan varu gugneligt för oss och inte överensstämmer med den syn på

utrikespolitikens syfte som jug har, nämligen att den i första hund skall främja det egna lundets intressen.

Jug tror därför utt utrikesministern försökte bevisu litet för mycket, när hun vUle göru gällunde utt mitt sätt utt citeru vur uvsett utt förvunsku. Jug försäkrur utt så inte vur meningen. Jag fick nämligen frum den poäng jug vUle ha frum genom det sätt på vilket jug citerude.

Herr ERLANDER (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug hude inte tänkt störu kummuren med de här två minuternu efter utrikesministerns klurläggande anförande nyss, som jag i alla delar kan instämma i, men herr Turesson vidhåUer att det skuUe finnas en spänning mellan den aktiviserade utrikespolitiken och den utrikespolitik som jag hade ärun utt företrädu tillsummuns med Undén år 1959.

Jug vill buru påpeku för herr Turesson att jag höll mitt anförande 1959, sedan den svenska regeringen, i ordulug som jug i hög grud uktivt medverkude till utt utformu, försökte påverku världsopinionen efter Sovjetunionens infull i Ungern 1956. Min fråga är; Anser herr Turesson att det vur en onödig känslomässigt uppluddud uktivisering uv den svensku utrikespolitiken när vi i enlighet med våru demokrutisku värderingur klurgjorde att ett överfall av denna typ strider mot de värderingar som vi hyser?

Jag kan inte finna annut än att det råder full överensstämmelse mellan den nuvarande politiken, med dess rätt att uttala sig om olika händelser som uppstår, och den politik som jug hude ärun utt företrädu. Den springande punkten är huruvida vi i varje situation tur position för ett visst block, så att väriden får den uppfattningen utt vi är bundnu vid ett visst block. Herr Turesson, vi är bundnu, men vi är bundnu i våru demokrutisku värderingur.

Herr TURESSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag beklugur utt jug nödgas konstatera utt herr Erlunders minne sviker honom. Det här tulet höll herr Eriunder den 24 november 1959 i undra kummuren, och det kun väl knuppust hu huft sumbund med Ungernkrisen 1956. Tulet höUs i uniedning uv att den svenska regeringen inte vUle ge mandat åt dåvarande ordföranden i högerpartiet herr Jarl Hjalmarson att vara FN-delegat med anledning av uttalanden som herr Hjalmarson hade gjort och som herr Eriander fann oförsiktiga med hänsyn till den svensku neutrulitetspolitiken.

Jug tycker därför utt herr Erlunders tul, vurur jug citerude här, på ett utmärkt sätt åskådliggör just dennu försiktigu utrikespolitik som bar Östen Undéns signatur och som inte strävade efter att vara opinionsbildande utan som i förstu hund ville undviku utt vårt lund skulle få en negutiv opinion emot sig.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

Herr ERLANDER (s) kort genmäle:

Herr talmun! Är 1959 kom otviveluktigt efter år 1956. Är 1956 formude jag den svenska regeringens deklaration i anledning av Ungern-händelsernu. Jug frågude, om dennu deklurution vur att uppfatta säsom en

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

känslomässigt betonad uktivisering uv den svensku utrikespolitiken. Är 1959 vidhöll jug min rätfighet utt formu deklurutioner av summu typ. 1959 kommer efter 1956, och jug hur därför ingen som helst uniedning utt ändru min bedömning. Sverige skull ha rätt att säga sin mening, men nuturiigtvis skull det ske på ett sådunt sätt utt vi icke frumstår såsom bundnu vid ett visst block.

Fm THORSSON (s):

Herr tulman! Utrikespolitik är ju numeru — vilket är allom bekunt — inte enbart en frågu om relationer mellun stater, mer eller mindre dikterude uv muktens lugur och pruktiskt taget unduntugslöst uv snävu och kortsiktigu nutionellu intressen. Det är, som vi ullu vet, också - och i stigunde utsträckning — frågu om ett institutionuliserut internutionellt samurbete i internutioneUu och regionula mellanstatliga organisationer. Det är frågu om ett sumurbete ovunför gränsernu, vilket hur gunsku litet utt göra med den traditioneUu utrikespolitiken från tiden före det undru världskriget.

Jug ämnur, herr talmun, i dettu kortu inlägg uppehålla mig vid någru uspekter uv dennu del uv utrikespolitiken därför utt de frumstår för mig som i frumtiden ullt viktigure inslug i det utrikespolitiska ugerundet för ett lund som Sverige. Självfullet skull jug därvid inte gå in på den del uv utrikespolitiken som kallus biståndspolitik, eftersom den blir föremål för särskild debutt längre frum under dennu session. Men det förefuller mig viktigt utt Sveriges uktuellu roll i sådunu utrikespolitisku sammanhang -också där vårt lund inte har ett iögonenfuUande och omedelbart eget intresse att bevuku — tas upp till diskussion i en utrikespolitisk riksdagsdebutt.

Sumurbetet ovunför gränsernu i denna form är ett belysunde uttryck för något som är ett faktum i vår tid men som ännu inte särskilt mångu vill erkännu, nämligen utt det nationellu oberoendet har uvsevärt nagguts i kunten och det nutionellu suveränitetsbegreppet hur blivit åtskilligt urgröpt UV den fuktisku utvecklingen själv. Den hårdu muteriellu verkligheten kommer utt tvingu frum en funktionsmässig internutionulise-ring på område efter område i uvsikt utt åstudkommu en plunmässig hushållning med och en uvsevärt rättvisure fördelning uv begränsude och knuppu globulu resurser. Inte minst har de gångna årens intensiva förberedelsearbete för FN;s internationellu miHövårdskonferens, som nu om drygt två månuder sumlus i Stockholm, fördjuput vårt tänkunde, breddut våru kunskuper och fått oss utt flyttu frum positionernu i frågu om det nödvändiga, ja rent uv oundgängligu, internutioneUu sumurbetet på dettu område. Det är min övertygelse utt vi forture än mångu unur kommer utt få tillsummuns med världens övrigu nutioner tu ställning till behovet uv en internutionulisering uv funktioner sådunu som forskning och utveckling, energiförsörjning, utvinning uv världshuvens resurser och utnyttjunde uv rymden. På en del uv dessu områden hur Sverige i självu verket vurit blund de förstu utt ställu kruv på en internutionell regim.

Till dem som fruktur konsekvensernu uv såduna uvkull på den nutionellu suveräniteten kun sägus som en känd norsk folkrättslärd och FN-sukkunnig har uttryckt det; En av de rättigheter som föHer med

nutionell suveränitet är utt göru uvkull på dennu suveränitet när det gugnar ens intressen. Och en uv de viktigaste uppgifter som vi står inför på utrikespolitikens eller, jag viU hellre säga, den internationella politikens område är att göra klurt i vilken ökande utsträckning en internutioneU institutionulisering gugnur både våru egnu och undrus långsiktigu intressen.

Det internutionellu miHövårdssumurbete som jag nyss hänvisude till är ett sådant område. Förberedelseurbetet på det mellunstutligu plunet för juni mänuds FN-konferens är nu pruktiskt tuget avslutat i och med att den förberedande kommittén denna månad hur huft sitt sistu möte i New York. FN-konferensen blir plutsen, hoppus vi, där förstu steget skull tus till en fusture internutioneU institution på miHöområdet. Vi hur en självfallen skyldighet på svensk sida att lämna en aktiv medverkan till detta och medverka till en bred internationell samling kring det fortsatta samarbetet.

Jag skulle gärna, herr talman, vUja upprepa vad jag sade i en debatt här förra året: Vi skull inte överskuttu men heller inte underskuttu vikten uv de bidrag som vi som en liten men uktiv medlem uv det internutionellu sumfundet kun och måste ge. FN befinner sig i dug i en politisk och finunsiell kris. Dettu kun inte få vuru uniedning till utt gå ulltmer utanför FN i bUuterult eller regionalt samurbete mellun stuter, vilket skulle innebäru ullvurligu steg bukåt i det internationellu samurbetet, och dettu i en tid då det endu näru nog universeUu mellunstutligu orgunet i mänsklighetens mtresse ställs inför ett untul nyu och uppfordrunde uppgifter på det i verklig mening fredsuppbyggunde området. Därför måste FN:s medlemsstater - och där tUlhör Sverige tUlsammans med en grupp medelstoru och mindre stuter de mest uktivu och de som relutivt mest osjälviska betraktade — tvärtom göru ullt i sin förmågu utt grudvis stärku FN-uppuruten och ge den resurser utt tu på sig vidgude befogenheter som instrument för det internutioneUu sumfundet. För, som en ung amerikansk stutsveture uttryckte det nyligen, FN är en institution som hur blivit oumbärlig innan den har bhvit möjhg. Det är riktigt utt i den mening vi måste se ett FN fungeru hur dennu orgunisation ännu inte blivit möjUg. Men den måste bU det.

Herr tulmun! Dettu är ju också en hundelspolitisk debutt. Det finns skäl, menur jug, att vidga det hittills gunsku dominerunde perspektiv som hur präglut den delen uv debutten genom utt i likhet med herr Möller i Gävle tidigare i dag erinra om utt en inom FN-systemet utomordentligt viktig tUldrugelse - den tredje världshundelskonferensen — tur sin börjun i Santiago di Chile om ungefär tre veckor. De mer regionult betonade, men betydunde hundelspoHtisku problem som nu för vår del befinner sig i ett akut skede, kommer där att kunna sättas in i sitt internationella sammanhang. Dettu är viktigt för utt ge ett vidure perspektiv på de bekymmer för hundelsfrågor och monetäru problem i vår del uv världen, som nuturligtvis är ukutu och pätugligu nog och vilkas lösning dessutom är viktiga för undru delur uv världen. Men dessu problem gäUer ändå länder med en stubil ekonomisk grundtrygghet och ett på det helu tuget väl orguniserut sumhällsekonomiskt muskineri. Den monetäru krisen, som tillspetsudes så drumutiskt förru hösten och som sanneriigen fortfarande

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 47-48

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspolitisk

debatt

inte hur fått någon mer långsiktig lösning, drubbude u-ländernu, ekonomiskt svugu och sårburu redan förut, speciellt hårt. Det är knuppust ägnut utt förvånu utt dessu länder tog till ordu i protest, med stigunde eftertryck, i en rud FN-orgun mot de åtgärder som ett untul storu, riku och mäktigu länder vidtog under fjolåret i syfte utt söku räddu sin egen ekonomi. Alldeles speciellt kom dettu till uttryck vid det ministermöte i 77-lundsgruppen i Limu i oktober—november 1971, som summunkulludes för utt förbereda u-ländernus ugerunde vid den kommande världshandelskonferensen.

Ocksä från talesmän för i-lundsvärlden uttrycktes under hösten förståelse för de speciellu och svåru hundelspoHtisku problem som u-länderna ställdes inför i sambund med den världsmonetäru krisen och de kruv på de industriuliserude ländernu som dettu mäste ledu till. Inte minst guv finunsminister Sträng vid Världsbunkens styrelsemöte i september 1971 - då hun tulude på sumtligu nordisku länders vägnur -kruftfullu uttryck för en sådun inställning.

Det är viktigt utt sådunu uttulunden föHs upp uv konkret hundling. U-ländernus ulltmer markerade kamp för en sturkure ställning för sinu exportvuror på världsmurknuden — som kommer utt vara ett dominerande inslag vid världshandelskonferensen nästa månud — måste ses mot bukgrunden dels av de två tidigure för dessu länder relutivt misslyckude världshundelskonferensernu i Geneve och New Delhi, dels uv den försvugning uv derus hundelspoHtisku situution som successivt hur ägt rum under 1950-och 1960-tulen.

Tidskriften Aktuellt i Hundelspolitiken hur just kommit ut med ett speciulnummer om den tredje världshundelskonferensen, och den innehåller en väl sammunställd beskrivning uv u-ländernus uktuella ekonomisku situution. Där påpekas bl. u. utt u-ländernas andel av världshundeln, som 1950 uppgick till närmure en tredjedel, vid 1960-tulets börjun sjunkit till 21 procent och vid dess slut till 18 procent, trots utt värdet uv u-ländernus export under 1960-tulet ökade med 100 procent.

Vi vet naturligtvis utt en vuruktig ekonomisk och sociul utveckling i u-ländernu, vUket är detsamma som ökad ekonomisk och sociul rättvisu internationellt, inte kun ägu rum utun utt u-ländernus exportvuror fär en helt unnun ställning på världsmurknuden. Därför måste de industrialiserade länderna, inklusive Sverige, allvarligt fråga sig vUku drug i derus egen ekonomisku utveckling, inte minst nyu drug i derus produktionsinriktning på grundvul uv nyu teknologisku rön och nyu produktionsprocesser, som utövut och utövur ett negutivt inflytunde på u-ländernus unsträngningur utt nå en vuruktig förbättring uv sin ekonomisku och sociula situation.

Därtill måste de riku ländernu på ullu områden uv världshundeln visu en unnun öppenhet för u-ländernus kruv och en annun beredvillighet att i rimlig grud gå dem till mötes. Från Limumötet i höstus kommer u-ländernu luddude med kruv på i-ländernus ugerunde därvidlug, kruv som också fördes frum i form uv en resolution vid FN;s generulförsumling i höstus.

Det gäller såduna suker som utt u-ländernu kommer utt insisteru på någon form uv medverkun i förhundlingurnu om en mer långsiktig lösning av den väridsmonetäru krisen, med undru ord en ny internutionell

uppgörelse som skall avlösa Bretton Woods-uppgörelsen från andra världskrigets slut. Därvid är det inte minst viktigt dels att ett förhandlingsmaskineri tUlskapas, som ger möjlighet till en aktiv medverkan av u-länderna i förhandUngsarbetet, dels att u-ländernas stäUning och möjlighet att påverka beslutsprocessen i Internationella valutafonden förstärks. Tekniska svårigheter kan därvidlag inte få vara avgörande.

Det gäller vidare att i någon form lösa det svåra problemet om en fungerande internationell reservvaluta, föHande på vad som framstår som dollarns definitiva summunbrott i den rollen.

Det gäller stödåtgärder för utt stärku u-ländernas exportkapacitet men också beredvUlighet - i handUng - att i konsekvens härmed ännu mer öppna i-ländernas inhemska marknader för u-ländernas produkter. I-ländernus positivu inställning tUl dettu kommer utun tvivel utt sättus på prov i en situution, där USA är hårt inställt på att genom en rud åtgärder rudikalt återställu och förstärku sin hundelsbulunssituution och där övrigu i-länder därigenom kommer utt kännu sig förunlåtnu utt se om sinu egna hus i dettu uvseende. I det summunhunget finns det skäl utt understryku en förhoppning om utt det svensku initiativet att genom s. k. supplementär finansiering säkra u-länderna mot oförutsedda långvurigu exportbort-full tur pätugligu steg frumåt mot en lösning vid den tredje världshandelskonferensen.

Herr tulman! Dessu och undru världshundelspolitisku problem, som är högst reellu problem för de u-länder, vUkas utveckhngsansträngningar vi har sagt oss så bestämt vida stödja, måste enligt min mening ständigt finnas med i diskussioner om internationeU handelspolitik. De måste därvid ges en betydligt större vUct och resultera i betydUgt mer av praktisk handUng än vad som nu sker i de rUca industriländerna.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Utrikes- och

handelspoUtisk

debatt

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen samt behandlingen uv på föredrugningslistun upptagna ärenden skulle uppskjutus tUl kl. 19.30.

§ 3 Interpellation nr 100 ang. åtgärder för att förbättra det näringspolitiska läget i Södermanland

Ordet lämnudes på begärun till

Herr GUSTAVSSON i Eskilstunu (s), som yttrude:

Herr tulmun! Den svensku järn- och metullmunufukturindustrin står inför storu omställningsproblem under 1970-tulet. Dennu utveckling hur uppmärksammats uv regeringen som i december 1970 tillsutte den s. k. metallmunufukturutredningen. Dennu utredning har i uppgift att undersöku nuläge och utvecklingstendenser i främst de delur uv brunschen som svurur för meru truditionell tUlverkning.

Enligt sinu direktiv skull metullmunufuktumtredningen särskilt uppmärksamma de regionala problem som den accelererande omställningsprocessen kun ge upphov tUl i områden eller på orter som har en sturk koncentrution uv metullmanufakturföretag. Som ett sådunt område unger direktiven exempelvis Eskilstunuregionen.

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

100

Med uniedning uv de undersökningur som utredningen hittills hur gjort överlämnudes den 20 murs 1972 en rupport tUl industriministern i vilken utredningen vill fästu uppmärksumheten på Eskilstunuregionens speciella problem. Jag vill i det föHande refereru tUl dennu rupport.

Inledningsvis fastslär utredningen i sin rapport utt Eskilstunuregionens problem med hög urbetslöshet, vursel om friställningar i betydande omfuttning och vikunde befolkningssiffror inte enbart är en föHd av rådunde konjunkturläge utun också hur sin grund i långsiktiga förändringur i kommunens näringsliv. Förutom utt kommunen i hög grud åren industriort med åtföHunde ensidig urbetsmarknud så är även inriktningen inom industrisektorn ensidig. Munufukturindustrin intur en långt mer frumträdunde pluts än vud som är fuUet på undru jämförburu orter. Dennu brunsch svurude vid 1960-tulets slut för 40 procent uv Eskilstunus 14 000—15 000 industrisysselsuttu i företug med fler än fem unställdu, medun motsvurunde undel för riket i sin helhet vur knuppt 10 procent.

Utredningen frumhäller vidure utt manufakturindustrin synes vuru meru känslig för konjunkturförändringur än övrig verkstudsindustri. Med den inrUctning som Eskilstunuindustrin hur, drubbus regionen hårt uv försämringur i konjunkturen. Till dettu kommer utt munufukturindustrin i EskUstunu hur en produktionsinriktning på områden som hur en lägre tillväxttukt än inom munufukturindustrin i övrigt. Delbrunschernu verktygsindustri, hushållsmetullvuruindustri och byggnudsmetallvuruindustri hur under perioden 1959-1968 huft en årlig tUlväxttukt på cu 3,5 procent mot knuppt 8 procent för helu brunschen. Dessu delbrunscher svurar för 60 procent av Eskilstunus munufukturindustri mot cu 30 procent för riket som helhet.

Metullmunufukturutredningen har också genomfört en studie av manufakturindustrins internationellu konkurrenskraft. Preliminära resultat antyder att de delar av manufakturindustrin som är dominerande i Eskilstuna haft den ogynnsammaste marknadsutvecklingen. Eftersom inget talur för utt dennu utveckling kommer utt brytus torde det stå klurt utt fortsuttu omställningsproblem är utt väntu.

Av rapporten framgår vidare att av de mindre och medelstora manufakturföretagens produktion torde cirka en femtedel utgöras av underleveranser till storföretag. I en med underleverantörsföretag gjord enkät har utredningen funnit att underleveransproduktionen är meru konjunkturkänslig än tUlverkning uv egnu produkter. Det finns därför en klart uttalad strävan hos underleverantörerna utt göra sig mindre beroende uv beställurnu genom utt sturtu eller öku tUlverkningen uv egnu produkter. Många företag, framför aUt mindre sådana, saknur emeUertid egnu resurser för en sådun förändring uv produktionsmönstret.

Den bild av EskUstunaindustrins situation som ges i rapporten återspeglas även i utredningens undersökning av branschens lönsamhet. Munufukturindustrin har totalt sett en låg lönsamhet. Den korrigerade avkastningen före skatt och bokslutsdispositioner uppgick till 2,5 procent på det totala kapitalet under 1960-talets senare hälft. Eskilstunas manufakturföretag har emellertid, enligt utredningen, en ännu lägre lönsamhet. Motsvarande tal var där drygt 1 procent.

De undersökningar som metallmanufakturutredningen har gjort visar

klart att EskUstunas manufakturföretag befinner sig i en besvärlig situation. Inriktningen inom manufakturindustrin med en slagsida mot produktgrupper med mindre goda framtidsutsikter är ägnud utt inge oro för regionens utveckling. TUl dettu kommer utt den Eskilstunuindustri som inte tillhör metullmunufukturbrunschen för närvurunde inte redovisur erforderlig kompenserunde expunsionskruft. Dettu förhållunde präglur för övrigt inte enbart EskUstunuregionen utun är påtugligt för storu delur uv Södermanlunds län, exempelvis även Kutrineholmsregionen. Avsuknuden UV ett expansivt näringsliv vid sidun av munufukturindustrin gör det nödvändigt utt räknu med relutivt storu svårigheter i helu området under de närmaste åren.

Metullmunufukturutredningen hemställer uvslutningsvis utt de frågor den uktuuliserut i rupporten blir föremål för övervägunden inom en vidure ram än vad dess direktiv tUlåter. De förslag utredningen kan komma utt frumläggu kun inte ensummu bidru tUl en tUlfredsställunde lösning uv främst EskUstunuregionens problem. Utredningen unser det ungeläget utt problemen uppmärksummus uv exempelvis andru offentligu utredningur vilkus arbete kan ha anknytning tUl dessa frågor samt att särskild hänsyn tUl regionens problem över huvud taget tas vid utformningen uv den stutligu närings- och regionulpolitiken.

Med stöd UV vud som unförts unhåller jug om kummurens medgivunde att tUl herr industriministern få ställu följunde fråga:

Är herr stutsrådet, i uniedning uv metullmanufakturutredningens rapport, beredd utt redovisa förslag tUl åtgärder som kan medverka till ett förbättrut näringspolitiskt läge i regioner i Södermunlund, vid vilkus problem rupporten i frågu fäster uppmärksamhet?

Nr 47

Torsdagen den 23 mars 1972

Denna unhällun bordludes.

§ 4 Anmäldes och bordludes Kungl. Muj;ts propositioner:

Nr 61 med förslug till lag om ändring i ölförsäHningsförordningen

(1961:159), m. m.

Nr 80 angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1972/73

§ 5 Meddelande ang. enkla frågor

Meddeludes att föHande enkla frågor dennu dug frumställts, nämligen

Nr 139 Herr Ekinge (fp) till herr jordbruksministern ungående turistutredningens förslug beträffunde Åreprojektet:

VUku åtgärder uvser statsrådet vidtugu med anledning av turistutredningens förslug beträffunde Äreprojektet?

Nr 140 Herr Magnusson i Kristinehumn (vpk) till herr jordbmksministern ungående undersökningsresultutet uv skogsgödslingur;

Kun jordbruksministern inför de till i muj och juni planerade skogsgödslingurnu i exempelvis Värmlund redovisu undersöknings-

101

Nr 47 resultut ungående sådunu av den i murs 1971 tillsuttu urbetsgruppen

Torsdaeen den ° modernu skogsbrukets inverkun på miHön?

23 mars 1972

-------------------- Nr 141 Herr Molin (fp) tUl herr finansministern om ändrade regler

förbeskuttningUV bostudsrätt:

När avser finunsministern utt föreläggu riksdagen såduna förslag till

ändrade regler för beskattning av bostudsrätt som föreslugits uv

bostudsbeskattningsutredningen?

§ 6 Kummaren åtskUdes kl. 18.03.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert