Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:45

Onsdagen den 22 mars

Kl. 10.00

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Meddelande ang. plena efter påsk-uppehållet

§ 1 Val av en ställföreträdare för riksdagens ombudsmän

Ordet lämnudes på begärun till

Herr LARSSON i Luttru (c), som yttrude;

Herr talman! Kammuren vulde den 15 murs 1972 dittillsvurunde ställföretruduren för riksdagens ombudsmän BertU Wennergren till justitieombudsmun. Med uniedning däruv hur JO-delegutionen berett frägun om vul uv en stäUföreträdure för riksdugens ombudsmän efter Wennergren. Samråd har därvid ägt rum med de av kammuren valda ledumöternu i tulmunskonferensen.

JO-delegationen föreslår enhälligt att riksdagen för tiden från valet till dess nytt val skett under Qärde året därefter till ställföreträdare för riksdagens ombudsmän väHer rådmannen Tor Sverne.

Herr talman! Jug hemställer utt vulet förrättus med ucklumution.

Herr TALMANNEN unförde:

Vulet UV en ställföreträdure för riksdugens ombudsmän uvser tiden från valet till dess nytt val sker under fjärde året härefter. JO-delegationen har föreslugit utt rådmunnen Tor Eric Sverne väHes till ställföreträdure för riksdugens ombudsmän.

På gjord proposition beslöts dels utt förevurunde vul skuUe ske med ucklamation, dels att till ställföreträdare för riksdagens ombudsmän skulle utses Tor Eric Sverne.

§ 2 Meddelande ang. plena efter påskuppehållet

Herr TALMANNEN yttrade:

Såsom tidigare meddelats blir det ofrånkomligt att under den första veckan efter påskuppehållet anordna tre arbetsplena, onsdagen den 5 april kl. 10.00, torsdagen den 6 april kl. 13.00 och fredagen den 7 april kl. 10.00.

Den ärendeplan som framlades i februuri uvsåg behundling i kammaren av utskottsbetänkanden under tiden t. o. m. den 7 april. En motsvurande plan för återstoden uv vårsessionen beräknus kunnu frumläggus tisdagen den 11 upril.

Ätskilligu UV de i februuriplunen upptugnu ärendenu hur inte hunnit behundlus vid beräknud tidpunkt. Antulet nytillkommunde ärenden är stort, likuså antulet obesvarade interpellutioner. Dettu förhållunde i förening med erfurenheternu uv tidsåtgången vid kummurdebatternu under vårsessionens förstu hälft ger vid handen att riksdagsarbetet efter

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

påsk kommer att kräva att fredagarna i stor utsträckning tas i anspråk för kummurdebutter.

§ 3 Justerudes protokoUet för den 14 innevurunde månad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj ;ts propositioner

nr 8 tUl lagutskottet,

nr 48, såvitt gällde i bUuga 1 frumlugdu förslag, tUl utbUdningsutskottet och i övrigt till näringsutskottet,

nr 50 till socialutskottet,

nr 51 tiU trufikutskottet,

nr 52 och 54 tiU näringsutskottet,

nr 56 till sociulutskottet,

nr 58 till skutteutskottet,

nr 59 till konstitutionsutskottet,

nr 60 och 63 till finunsutskottet samt

nr 75 till försvarsutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1507 till socialutskottet.

§ 6 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstäUningarnu nr 97 och 98.

§ 7 Framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs sociulutskottets betänkunde nr 5 i uniedning uv Kungl. Maj:ts i stutsverkspropositionen gjordu frumställningur för budgetåret 1972/73 inom sociuldepartementets verksumhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Socialdepartementet m. fl. anslag

Herr socialministern ASPLING:

Herr tulmun! Huvudfrågun på kummurens föredrugningslistu i dug gäller behundlingen uv sociulhuvudtiteln. Sociulpolitiken spänner över ett vitt fält UV åtgärder, som syftur till utt skupu trygghet för människorna i fråga om försörjning, vård och omvårdnad och till en rättvisare inkomstfördelning. Socialpolitiken har alltid varit ett av de väsentligaste inslagen i den sumhällsomdanande reformverksamheten. Det rör sig här om frågor som på ett uvgörande sätt griper in i människornus vurdag. De sociulu frågornu är kunske mer än mycket unnut vi diskuterur här i kammaren gripbara och påtagliga för de många människorna.

Förr hävdude mun utt i ett sumhälle där människornu kunde kännu trygghet, där begränsudes initiutivkruft och hundlingsviHu. Den synen torde väl ingen i dug viHu göru sig till tolk för. Jug tror att vi är överens om utt det är först när människun kun känna trygghet i tillvaron som hon kun utvecklu sinu bastu egenskuper tUl skupande insatser både för sig själv och för samhället. Ätt driva igenom denna insikt och förståelse för socialpolitikens djupare innebörd har krävt politiska strider, och det

fordrus fortfurunde en ständig vuksumhet för utt slå vukt kring de värden som ur inneslutnu i helu vår trygghetspolitik.

En återblick på det senuste decenniets sociulpolitisku utveckling visur utt vi under dennu tid kunnut utvecklu och fördjupu den sociulu tryggheten i vårt lund på ett sätt som tidigure suknur motstycke.

Den sociulhuvudtitel vi skall behundlu här i dug omsluter 17 miHurder kronor, och det är nästun en tredjedel uv helu stutsbudgeten. Om vi utöver kostnudernu på sociulhuvudtiteln också räknur in lundstingens kostnuder för i förstu hund sjukvården, kommunernus insutser för åldringsvård, burnomsorg och unnut, ATP och sociala kostnader på andra huvudtitlar, finner vi att de socialpolitiska insatserna i år beräknas uppgå till 35 mUjarder kronor. Det innebär att de totala samhällsutgifterna för den socialu tryggheten, räknut i fust penningvärde, i det närmuste tredubbluts sedun 1960-tulets böriun.

Vurt går då ullu dessu pengur, eller bidrug, som mun iblund litet opreciserut brukur sägu? Mer än hälften uv kostnudernu på sociulhuvudtiteln, eller 9,4 miHurder kronor, är bidrug till folkpensionärernus ekonomisku trygghet. Till pensionärernus ekonomisku trygghet bidrur också i hög grud ÄTP-utbetulningurnu, som nu är uppe i 2,4 miHurder kronor, och de kommunulu bostudstUläggen tiU folkpensionärernu, som kostur 1,1 mUjurden

Lägger mun tUl dettu kostnudernu för den socialu hemhjälpen, som beräknus till över 700 miHoner, finner vi utt uv de drygu 35 miHarderna till socialpolitiken gär sammanlagt 13,5 miHarder till pensionärernas sociulu och ekonomisku trygghet. Lundstingens kostnuder för sjukvården beräknas till mellan 9 och 10 miHurder och sumhällets sjukförsäkrings-kostnuder till 5,5 mUjurder kronor. Sumhällets direktu stöd till burn-fumiHernu omfuttur bl. a. 2,2 miHurder i burnbidrug och 900 miHoner för bostudstilläggen. Våru insutser för burnomsorgen genom framför allt daghemsverksamheten är nu uppe i ett årligt belopp på i runt tal 1 miHard kronor. Den minsta kostnadsposten i socialpolitiken är den kommunulu socialhjälpen, som enligt den senaste kändu uppgiften, som gäller år 1970, uppgick till 359 midoner, dvs. ungefär 1 procent uv de totulu sociulu kostnudernu.

Det hur sugts utt sociulpoHtiken kostur för mycket, utt vi inte kan ha det på det här sättet. Jag frågar: Vilka socialu trygghetsunordningur är det mun i så fuU vUl minsku? Är det foUcpensionernu med derus index- och stundurdguruntier eller är det sjukförsäkringen? Är det kunske det ekonomiska stödet till barnfamiHernu i form uv burnbidrug eller bostadstillägg? Eller är kanske någon beredd att föreslå prutningar inom åldringsvården eller burnomsorgen? Det är frågor uv det här slaget som måste besvurus, när mun ungriper de sociulpolitisku kostnudernu. Det räcker inte med ullmänt tal om en omöjlig kostnadsutveckling.

Det räcker inte heller utt i den ullmännu debatten föru frum förslug om i och för sig motiverude sociulu reformer. Mun mäste också vuru beredd utt tu de sumhällsekonomisku konsekvensernu. Löftespolitik utun förunkring i en ekonomisk verklighet är inte hederligt spel med människornus inneboende trygghetsbehov. Önskelistor, hur optiskt tilltulunde de än må vuru, förblir hägringur så länge de saknar grund i ekonomiska reuliteter.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Dettu är utgångspunkten för vår reformpolitik på sumhällslivets skildu områden. Sociulpolitiken utgör inget unduntug härvidlug.

Vi kan med rätta sägu utt vi lever i ett välfärdssumhälle, men välfärden har inte minskat behovet uv en expunsiv sociulpolitik - tvärtom. När stundurden stiger, stiger också människornus kruv på en trygghetsskupun-de politik. Välfärd fömtsätter en uv sumhället guranterad frUiet från fmktan för ekonomisku svårigheter och rätt till vård och omvårdnad. Dugens sociulpoUtik är ett uttryck inte endust för väsentligt förbättrude ekonmisku förhållunden utun också för en radikalt förändrad syn på människornus rättigheter och sumhällets skyldigheter.

Dettu förhållunde förutsätter en fortgående förnyelse och utbyggnud uv sociulpolitiken. Trots ullu frumgångur måste vi konstuteru utt mycket återstår utt göru. Sociulpolitiken hur på någru få decennier utveckluts från förödmjukunde, individuellt behovsprövud futtigvård tUl ett i hög grud generellt verkunde trygghetssystem. Den generellu ekonomisku tryggheten vid sjukdom, ålderdom och invuliditet hur på senure år kompletterus med stödåtgärder som meru direkt tur sikte på de grupper som bäst behöver ett sumhällsstöd. Exempel på dettu är pensionstillskotten till folkpensionärernu, förtidspensionsreformen och bostudstilläggen till burnfamiHer med låga inkomster. På senare år har också en kraftig utbyggnad skett av vård- och serviceanordningarnu. Sjukvårdens utbyggnad och inriktning på en decentraliserad öppenvård och de storu sutsningurnu inom burnomsorgen och åldringsvården är exempel på dettu. Det är på det sättet vi skull fortsättu utt utvecklu vär sociulpolitik också i frumtiden.

När det gäller det ekonomisku sumhällsstödet hur vid fleru tillfällen förts en diskussion om införunde uv någon form uv minimilön. Det är i och för sig ingen ny tunke, och senust vid höstriksdugen avslogs en motion i denna fråga. Det är ett tankeexperiment, som kanske kan verka engagerande, men engugemunget uvtur snubbt, om mun gör ett försök att plunteru in idén i den sumhällsekonomisku verkligheten. Vi har lärt oss att reformpolitiken måste vara förankrad i den verklighet som hör vardagen till, och i vurdugen hur vi mångu näraliggande problem som kräver sin lösning och därmed ocksä sin del av resursernu. Vi når snubbust våru välfärdspolitisku mål genom utt inom rumen för våru resurser inriktu de ekonom isku stödåtgärdernu till de grupper som hur det störstu behovet däruv.

Det gäller inom såväl socialförsäkringssystemet som det fumiHepoli-tisku stödsystemet. De samordningsfrågor som utvecklingen aktualiserar måste naturligtvis uppmärksammas och lösas. Och nya problem kan kräva nya lösningur. Men det kun ske utun utt vi helt fjärmur oss från de ekonomisku förutsättningurnu och grunddragen i den nuvurunde sociulpolitiken. Vi hur i vårt lund en sumordnud ullmän försäkring inom socialbulkens rum, och flera viktigu frågor på dettu område står nu i blickfältet, t. ex. frågun om en tundvärdsförsäkring och frågun om sjukpenningsystemets frumtidu utformning. På det fumiHepolitisku området håller fumiHepolitisku kommittén nu på utt slutföra ett viktigt och omfuttande uppdrag som går ut på att pröva effektiviteten av olika stödformer och deras inbördes sammansättning. Och den betydelsefulla

frågun om den frumtida socialhjälpens utformning behandlas av sociulut-redningen, som under året kommer med ett betänkunde om principernu för helu den kommunala socialvården.

Det är mot bakgrunden av redan vunna erfarenheter och realistisku ekonomisku bedömningur vi skull fortsättu utt utvecklu och fördjupu den sociulu tryggheten i vårt lund. Det är en förpliktande uppgift som vi målmedvetet kommer utt arbeta vidare med.

Vi står i dag inför en rad sociulu frågor och problem som kräver lösningar i en nära framtid.

Ätt avskuffu de sociulu orättvisornu i urbetslivet tillhör de stora frågorna i sociulpolitiken. Det gäller inte minst urbetsmiHön. Strävundenu utt förbättru arbetsmUjön och minska riskerna i arbetet har kommit till uttryck i kraftigt ökude unslug till urbeturskyddet. Vi hur från den 1 januari i år inrättat en urbetarskyddsfond för forskning, utbildning och information på urbetsmUjöområdet. Fonden tillförs årligen över 20 mUjoner kronor i form uv urbetsgivuruvgifter. Vi hur vidure byggt ut företugshulsovården och sutt i gång en ökud utbUdning uv företugsläkure, sjuksköterskor och ingenjörer. Vi hur förbuttrut yrkesskudeförsäkringen och sutt i gång ett utredningsarbete för ytterligure förbättringur. Vi hur också infört ett nytt finunsieringssystem för dennu försäkring enligt ÄTP-modell.

Årets sociulhuvudtitel innehåller förslug om en ytterligure kruftig sutsning för en bättre urbetsmiHö. Där föreslås utt de stutligu arbetarskyddsorganen tillförs ett 60-tul nyu dänster, framför allt för yrkesinspektionens verksumhet ute på arbetsplatserna. Vidare föreslås att den centrulu ledningsfunktionen sumordnus och förstärks. Arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmedicinsku institutet förs summan till ett gemensamt verk.

Sumtidigt som vi på detta sätt skapar förutsättningur för omedelburu åtgärder för en bättre miHö på urbetsplutsernu pågår en genomgripunde översyn uv hela arbetarskyddslagstiftningen inom arbetsmlHöutredningen. Utredningsurbetet skall utmynna i förslag till en ny lagstiftning som skull ge underlug för åtgärder och ingripanden på ett betydligt vidare område än den nuvurunde lugen. Arbetstugarnas fysiska och psykiska hälsa skull kunnu skyddus effektivt i vurje led uv produktionen. Åtgärder för en bättre urbetsmiHö måste kunnu sättus in redun pä planeringsstudiet.

Som jug aviserat i socialhuvudtiteln är det uvsikten utt förslag om en på väsentligu punkter ny utformning uv urbeturskyddslugstiftningen skull föreläggus nästu ärs riksdag. De frågor som därvid i förstu hund kommer utt tas upp gäller en förstärkning uv skyddsombudens ställning sumt yrkesinspektionens orgunisution och urbetsformer.

Dålig mUjö är ett handUcupp i människornas vUlkor och en grogmnd för sociulu problem. Det är här ofta fråga om ett växelspel mellan arbetsmiljön och miHön i samhället i stort. Päfrestningurnu i det modernu sumhället kun för många bli alltför stora. Ätt skapa bästa tänkburu miHö för människornu är ett instrument utt lösa sociula problem. MiHöpolitiken är därför ett viktigt led i sociulpolitiken. Boendemidön är uv grundläggunde betydelse. Vi måste i frumtiden angripa miHöproblemen med bl. a. en bättre samhällsplanering där de sociala miHöfrågoma ägnus

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

stor uppmärksumhet. 1 miHöfrågun förenus målsättningurna pä en rud områden uv sumhällspolitiken — urbetslivet, boendet, trufiken, hälso- och sjukvården sumt sociulvården, för utt nämna några exempel.

Planerings- och miHöfrågornu är alltså en vittomfuttunde sumhällsunge-lägenhet som sträcker sig längt utöver socialvårdens uppgifter. Men det är likafullt viktigt utt sociulvårdens orgun medverkur i pluneringen uv den totula mUjön. De som arbetar i den kommunula socialvården erfar dugligen föHdernu uv sådunu social miHöer som inte fungerar tillfredsställande. Derus erfurenheter måste tas till varu i den framtida samhällsplaneringen, som i hög grad måste beakta de social miHöfrågoma. Det är en betydelsefull uppgift för sociulutredningen utt finnu formernu för denna medverkan. Som jag redun nämnt kommer sociulutredningen under året att läggu frum ett betänkunde om principernu för den frumtida kommunala socialvården, där inte minst de sociala miHöfrågoma kommer att ställus i centrum. Det urbetet sker parullellt med utt den kommunulu sociulvården ulltmer inriktus på en aktiv vård och behandling i öppnu vårdformer, på förebyggunde verksumhet och tillämpning uv en helhetssyn på människuns sociulu problem.

Som jag tidigure frumhållit är den sociulu servicen under snubb utbyggnud. För burnfamUjernas del har antalet platser i daghem och fritidshem ökut från cu 15 000 år 1965 till för närvurunde drygt 50 000 plutser. Till dettu kommer cu 40 000 plutser i kommunulu fumiHedughem. De fr. o. m, den 1 junuuri i år kraftigt förbättrude stutligu driftbidrugen till daghem och fritidshem underlättar en fortsutt snubb utbyggnud av denna servicesektor. Inom famiHeministerns område pågår ocksä i barnstugeutredningen ett omfattande arbete med att utforma en metodik för kommunernus utbyggnud uv burnomsorgen. Utredningen väntus kommu med förslug under året som också behundlur frågun om en ullmän förskolu för burn före inträdet i grundskolun.

Också det ekonomiska stödet tUl barnfamiHer har byggts ut, och en väsentlig förbättring sker fr. o. m. nästa månad, då bostudstilläggen höjs betydligt för barnfamUjer med låga inkomster och högu hyror. Som alla vet pågår också här ett omfuttunde utredningsurbete i fumiHepolitisku kommittén. I sitt slutbetänkunde, som beräknas föreligga om några månader, kommer kommittén utt redovisu ett omfuttunde muteriul om en utbyggnad av det ekonomiska stödet till burnfumiHernu.

När det gäller åldringsvården håller vi på utt steg för steg förverkligu ett reformprogram, som utöver den ekonomisku tryggheten för de gumlu innefuttur social hemhjälp, bostudsförbättringur och ökude vårdmöjligheter. Omkring 300 000 åldringur och hundikuppude beräknus i år få sociul hemhjälp, vilket är en fördubbling jämfört med 1965. Sedun 1965 hur 100 000 åldringsbostäder rustats upp med hjälp uv de stutligu förbättringslånen. Under summu tid hur vårdmöjligheternu i sjukhem och ålderdomshem ökut från 80 000 till 110 000 plutser. Samtidigt sker en utbyggnad av nya öppnu värdformer och boendeformer för pensionärer. Vi hur på detta sätt kommit en bit på väg i ett reformarbete inom åldringsvården som ständigt måste förus vidure. Det kan också få vara en påminnelse om de viktigu insatser som bl. u. 50 000 hemsumuriter runt om i lundet gör i ett målmedvetet urbete som hör den sociulpolitisku vardagen till.

Knappast på nägot område har de socialu insutsernu ökut så sturkt som när det gäller de hundikuppude. Statens kostnader för det stöd som mera direkt avser handikappade beräknas för nästu budgetår till över 3 000 mUjoner kronor. För tio år sedun vur motsvurunde kostnuder 460 mUjoner kronon Utöver det stutligu stödet gör kommuner och lundsting storu insatser, främst i fråga om omvårdnad och service. De senaste årens reformarbete har i hög grad inriktats på utt skupu bättre utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter för de hundikuppude. Här som pä undru områden återstår mycket att göra.

Inom hälso- och sjukvården hur målsättningen på senure år i hög grud inriktuts på utt åstudkommu en strukturförändring, där den mindre kostnudskrävunde vården vid läkurstationer och vårdcentraler har satts i förgrunden pä ett helt annat sätt än tidigare. Vid sidan av den öppna sjukvården tillhör åldringssjukvärden och psykiatrin de prioriterude områdenu inom sjukvårdspolitiken.

Tiden medger inte utt jug här går in pä helu den storu frågan om hälso-och sjukvården och dess utveckling. 1970-tulets sjukvårdspolitik kommer att krävu stora resurser och omfuttunde sumhällsinsutser. Sumtidigt rnåste sjukvårdens växande krav vägas mot andru angelägna behov i samhället. I 1970-talets hälso- och sjukvård måste vi ge de förebyggande insatserna i vidsträckt bemärkelse en meru framträdande plats. Vi måste fortsätta att utveckla de instrument som gör det möjligt för sumhället utt på ett effektivt sätt kunuliseru de ökunde läkarresurserna tUl de områden där behoven är störst. Vi måste genomföru en meru systemutisk plunering. Vi måste fortsättu sjukvärdens strukturförändring, bl. u. genom en fortsutt utbyggnud av den öppna vården. Vi måste tillse att prioriteringen uv psykiutrin och långtidssjukvården fortsätter. Vi måste fortlöpunde anpussu lugstiftning och orgunisution till utvecklingen.

Låt mig också peka på tundvården som en unnun viktig hälsovårds-frågu. Antulet tandläkare i landet är nu omkring 7 000, och genom den Ökade tundläkumtbildningen stiger untulet tundläkure de närmuste åren med 200—300 per år. Det är då väsentligt utt tundläkurtUlgången också fördelus på ett rUctigt sätt bäde geogrufiskt och sociult. Det får inte bli så att de nyu tundläkurnu koncentrerus till vissu tätorter och inte heller sä att putientens betulningsförmågu blir utslugsgivunde. Det är ungeläget utt alla oavsett ekonomi och bostadsort får liku möjligheter till tundvård uv god stundurd. Här kommer frågun om en tundvärdsförsäkring in. Som bekant förbereds nu utformningen av en tandvårdsförsäkring av en expertutredning. Vi räknar med att utredningens förslag skull föreliggu i september mänud i år. Regeringen kommer utt lägga fram en proposition om genomförandet uv tundvårdsförsäkringen till 1973 ärs riksdug.

Sociulförsäkringurnu är en centrul del i vår trygghetspolitik. Här finns inte tid ens för en summering av de senuste årens betydelsefullu utveckling. Låt mig bura konstuteru utt den störstu beloppsmässigu kostnudsökningen i årets sociulhuvudtitel fuller på folkpensionsunsluget, som ökar med närmure 1 000 miHoner kronor. Av dettu belopp går 395 mUjoner kronor till värdesäkring uv folkpensionen, en numeru självklur rättighet för våru pensionärer. 190 miHoner går till stundurdhöjning uv folkpensionen genom pensionstillskott, och 390 miHoner kronor beror på

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

ökat antal ålders- och förtidspensionärer. Här kommer den viktiga förtidspensionsreformen 1970 in i bUden. Det är en reform som gett helt undru möjUgheter än förut till en pensionering redun frän 63 ärs ålder för de grupper där behovet uv en tidigure pensionering är störst. 1 går lude regeringen frum en proposition om en komplettering uv lugreglernu för förtidspensionen. Den innebär utt en äldre förvärvsurbetunde som är utförsäkrud från urbetslöshetsförsäkringen och är varaktigt arbetslös skull hu rätt till förtidspension i form uv folkpension och ATP på urbetsmurk-nudsmässigu grunder.

Även på sociulförsäkringsområdet pågår fleru viktigu utredningur. Två UV dessu är uv särskUd betydelse och av stor omfattning. Den ena är pensionsålderskommittén, som hur till uppgift utt göru en översyn uv helu det regelsystem som gäller för uttug uv ålderspension från folkpensioneringen och ATP. Utredningens viktigu uppgift är utt pröva såväl frågun om en ullmän sänkning uv pensionsåldern som frågun om en meru rörlig pensionsålder. Den undru betydelsefullu utredningen jug tänker på är sjukpenningutredningen, som undersöker möjligheternu utt göru sjukpenningen från försäkringskussun meru jämförbur med beskuttud sjuklön från arbetsgivare. Utredningen skall klarlägga de tekniska möjligheterna utt göru sjukpenningen beskuttningsbur, vilket givetvis förutsätter utt de nuvurunde sjukpenningbeloppen höjs. En sådun lösning skupur också möjligheter utt göru sjukpenningen ATP-grundande.

Det finns mycket mer att säga om den socialpolitiska utvecklingen och framtidsfrågorna, men jug skull stunnu hän Den översiktligu genomgång jug gjort visar på en oavlåtlig strävun utt utvecklu socialpolitiken som ett av de mest betydelsefulla instrumenten i trygghetspolitiken.

Socialpolitiken hade sin upprinnelse i ett sumhälle där nöd och futtigdom vur förhärskunde företeelser. Socialpolitiken har till sitt innehåll och sin omfattning undergått en revolutionerande utveckling sedun den tiden. Och i tukt med reformernus tillkomst och utbyggnud hur människornus levnudsvillkor rudikult förändruts och förbättruts. Likväl kvurstår mångu problem och svårigheter som uppfordrur oss till nya målmedvetnu insutser.

Trygghet och solidaritet är tvä begrepp som hör nära ihop med varundru. De hur ulltid vurit en grundvul för reformpolitiken på sumhällslivets oliku områden. Förverkligandet uv vår trygghetspolitik hur krävt storu solidariska insutser. Detsummu gäller för det fortsatta sociulpolitisku reformurbetet.

Låt mig slutu med utt slå fust två suker, som vi nog är överens om. Det enu är utt mycket ännu återstår utt göru på det storu område som sociulpolitiken omfuttur. Och det undru är utt de sociulu reformernu nu som tidigare måste förankras i de ekonomisku reuliteternu och i de solidurisku ätugunden som är en nödvändig förutsättning för reformernus genomförunde.

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c);

Herr tulmun! Om mun kritiskt läser översikten till den del uv stutsverkspropositionen som vi behundlur här i dug, ligger det näru till hands att man får den uppfattningen, utt vi inte hur någru egentligu

problem. Mångu frågor hur vi löst, mångu frågor huller på utt utredus, och storu summor ställs tUl svensku folkets förfogande via den sociala sektorn.

Men vid en mera kritisk granskning, och inte minst vid kontakt med enskilda människor och grupper av människor, blir bilden inte riktigt Hka Hus. Behovet av insatser medelst sociulpolitiken ökar år från år, och det är fler och fler människor i vårt land som har behov av dettu stöd. Summun uv de sociula insatserna stiger alltså år från år.

Debutten om vår sociulpoUtik hur intensifieruts, och även om debutten iblund hur gått snett tycker jug utt det finns ull uniedning utt intensifieru den just för att något unulyseru orsukernu till det ökude behovet uv sociulu insutser. Men det gäller inte buru utt finnu dessu orsuker utun också utt i störstu möjHgu utsträckning komma till rätta med dem. Det räcker inte att koncentrera debutten till de problem som vi i dug hur. Jug tycker det är värdefullt utt vi i dug här inledningsvis hur fått något UV en principiell debatt och inte bara ägnar oss åt de olika anslagsposterna.

Socialministern vur i böriun uv sitt unförunde inne på den debutt som hur förts och de ungrepp som kunske i något summunhung hur riktuts mot de sociulu kostnudernu, och hun frågude på vilku områden det är som mun vill skäru ned. Jug anser inte att den frågan är ställd till mig eller till vårt parti, därför att vi ser — liksom socialministern gav uttryck för — socialpolitiken som ett mycket viktigt instrument i trygghetspolitiken.

Socialministern vur också inne på frågun om nya reformer och sade ungefär sä, utt det är något uv ett löftesspel utun ekonomisku reuliteter. Jug uppfuttur suken så utt sociulministem vid dettu sitt yttrunde kunde hu exempelvis vårt sedun tio år tillbuku frumställdu kruv om sänkt pensionsålder i tunkarnu. Men det är inget löftesspel från vår sida, utun vi unser utt det kruvet hur en klur förunkring - det är ett rättvisekruv, ett soliduritetskruv och en målsättning som vi vill se förverkligud. Jug hoppus utt socialministern också kommer att medverka till att denna målsättning, som gäller en uv vårt lands största jämlikhetsfrågor, kommer att förverkligas. Jag vill klart ge uttryck för utt om vi skull kluru de problem som vi hur i vårt samhäUe måste det finnas ett mycket stort mätt av soliduritet människor emellun. Det är fömtsättningen för utt vi skall klara jämlikhets- och rättvisefrågorna.

Men lät mig gå tillbuku till spörsmålet om de olika sociala insatserna och ökningen uv dessu. Jug ställer frågun: Vilku fuktorer är det som bidrur till det storu behovet uv socialu insutser? Jag kommer då inte ifrån urbaniseringsprocessen. Urbaniseringen hur medfört bl. u. utt storu enheter skupats då det gäller bostäder, skolor, sjukhus och service. Dettu leder i mångu full till otrygghet, uggression och otrivsel, något som i sin tur splittrar fumiHer, ger psykisku störningur och för mångu unga in i kriminellu gängbildningur - ullt symtom som gör utt behov uv ingri-punden från sociulu instunser uppkommer. Vidare har urbaniseringen medfört att det sociula mönstret i samhället splittrats — flergenerations-fumiHer liksom släkt- och grunnsummunhållning hur försvunnit. Bristen på gemenskup och utstötningen av dem som är svugure eller avvikande har accentuerat problem som tidigure uldrig fick så storu proportioner och allvarligu konsekvenser.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Urbaniseringens konsekvenser avspeglar sig vaqe år i den sociala huvudtiteln bl. a. i form av ökade bidrug för utt täcku de högu bostudskostnudernu, sjukvårdskostnudernu, kostnadernu för urbetsvården och kostnadernu för lösningen uv ungdomsproblemen, ulkoholproblemen och nurkotikuproblemen. Det är en del uv den räkning som vi får betulu för en sumhällsomvundling där pluneringen inte utgått från människans förutsättningur. Eller rätture sugt: Det är en brist på sumhällsplunering, eftersom mun i stort sett inte räknut med en så väsentlig och grundläggunde fuktor som den enskUdes möjligheter utt fungeru i dettu nyu sumhälle. Sumhällets omflyttningskostnader hur vurit storu, och därtUl kommer omflyttningens och befolkningsunhopningens följd-kostnuder, som inte är obetydligu.

Är det då så märkligt utt vi har problem uv det slug som vi i dug hur? Jug tycker inte det, när mun ryckt upp människor ur derus miHö, när man skurit av människornus sociulu reuktioner. Om mun klipper uv en liten tråd i det tekniska maskineriet gnisslar det hela, men då har vi en beredskup som snabbt rycker m för utt rättu tUl ett litet fel i sumhällsmuskineriet. När vi klipper av dessa fina trådar som förenar människor och som är nödvändigu för utt människor skull fungeru finns det däremot ingen beredskup.

Statsrådet Odhnoff besökte tydligen Göteborg för några dagar sedan, och enligt Göteborgs Hundels- och Sjöfurts-Tidning sude hon då föHunde: "Vi vet mycket litet om vilken effekt oliku boendemiHöer hur på människor. Pä senare tid hur vi emellertid fått in gunsku ulurmerunde rupporter om effekten uv tät och hög förortsbebyggelse på burn. Rapporterna beskriver en tilltagande aggressivitet som medför stora svårigheter att leva samman senure i livet."

Enligt nämndu tidningsreferut sade stutsrådet Cumillu Odhnoff dettu vid en konferens om Göteborgsregionens centrumplanering tisdagen den 14 mars. Denna uppseendeväckande upptäckt gör alltså lundets fumilje-minister den 14 murs 1972. Då måste jug frägu: Är ni i kunslihuset så främmunde för vud som händer mnt omkring oss? Hur ni i kunslihuset verkligen trott att dessu betongområden som nu uppstår runt de stora städernu i sin tur skulle skupu lyckligu smä vurelser? Är det verkligen sant att ni i kanslihuset först nu har kommit underfund med hur galen dennu utveckling är?

Jug tycker utt dettu rimmar Ula med socialdemokruternus urgumentering då vi tidigare har behundlut boendemiHöfrågorna. När centern har krävt utt riksdagen skulle beslutu om progrum för boendemiHön har sociuldemokruterna alltid svarat att det behövs inte några initiativ från riksdagens sidu. En uv sociuldemokruternus störstu dundermissur under mångu år när det gäller bostudsbyggundet är utt sutsu mer på kvuntitet än på boendemiHön. Resultatet har blivit bostadskostnader som enskilda människor inte förmår betula och därtUl storu sociulu problem sådunu som stutsrådet fru Odhnoff beskrev i sitt tul i Göteborg. Det är mycket uppseendeväckunde utt mun bygger storu nya studsdelar, den enu efter den undru, sumtidigt som ett statsråd kun gå ut och sägu utt vi vet mycket litet om vilken effekt olika boendemiHöer hur på människorna.

Samhällspluneringen har i stor utsträckning varit inriktad enbart på att

tUlvurutu kommersiella intressen. Människan och hennes behov och förutsättningar har fått komma i andra hand — om man över huvud tuget hur tugit hänsyn till dem i pluneringssummunhung. Mun hur inte sett till de sociulu konsekvensernu.

Arbetslivet hur liksom samhället i övrigt organiseruts från effektivitetsprinciper och mångu gånger kortsiktigu företugsekonomisku kulkyler, vilket hur gjort utt endast de hypereffektiva människorna ibland kun behållus i produktionen; de undru knuffus undun och blu förmål för urbetsvård och förtidspension eller också blir de urbetslösu. Nuturligtvis är det nödvändigt utt vi hur ett nät uv oliku stödformer för alla dem som slås ut, men jug menur utt debutten inte buru får röru sig om dessu, utun den måste också, och huvudsukligen, inriktus på åtgärder som måste vidtas för utt undviku utt människor slås ut från arbetsmurknuden i den utsträckning som nu sken En sådun utslugning leder inte buru till ökude sociulu kostnuder för sumhället utun får oftu också svåra psykiska effekter för den individ som drabbas, vilket i sin tur kanske leder till behov av ytterligare ökade sociulu insutser. En konsekvens uv dettu hur blivit helu dettu ofuntligu behov uv vård och stödåtgärder som överuUt ute i lundstingen och på centrul nivä i dug diskuterus. De stödåtgärdernu måste vi på något sätt kommu till rätta med genom en förebyggande verksamhet.

Det är samhällets skyldighet utt i sumhällspluneringen och genom oliku förebyggunde åtgärder tillse utt orsuken till sjukdom och sociulu problem eliminerus. Dettu förutsätter en helhetssyn på individ och sumhälle som sätter människuns behov och villkor i centrum. Vi mäste i all plunerings-verksumhet utgå från människun och icke från kortsiktigu effektivitets-och produktivitetskulkyler. Den helhetssyn i pluneringen som vi efterlyser borde bl. u. kunnu tillgodoses genom att socialarbetare, läkare och beteendevetare med specialkunskaper om människun och hennes sätt utt fungeru i oliku situutioner på ett helt unnut vis än hittills engugerus i planeringsurbetet på oliku nivåer.

Skutte- och transferermgspohtiken hur byggts upp successivt - iblund förefaller det som om man i nuläget tappat greppet om hela detta stora politisku område. Genom skuttepolitikens konstruktion, behovsprövude bidrug och burntillsynskostnuder, sjukpenningens utformning etc. tycks det vuru omöjligt utt förutsägu vilku effekter en förändring i skuttesutser eller bidrugsbelopp i reuliteten kommer att få. FamiHernus låga "självfinansieringsgrad", om jag får uttrycku det sä, gör också utt mångu fumiHer vid vurie oförutsedd utgift som exempelvis vid sjukdom, skadeståndsunspråk eller ett oplunerut barns unkomst drubbus uv ekonomisk obuluns och riskerur utt hulku efter på en rud områden.

I helu värt sumhällsurbete måste vi — det vill jug än en gång understryku - utgå från individens behov och fysisku och psykisku förutsättningar. Vi får inte handla i blindo. Visserligen sägs det när man ger allmosor vara viktigt att inte låta den ena handen veta vad den andra gör. Men socialpolitiska insatser måste för det förstu hu den kuruktären utt de under inga omständigheter uppfattas som allmosor. För det andra är det nu hög tid utt insatserna samordnas, så att man när man vidtar olika åtgärder verkligen kan överblicka vUka konsekvenser de får för

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

människan, inte bara på det aktuella området utan även på andru områden.

Jug kun buru nämnu ett exempel på hur mun iblund inom det socialu arbetet tvingas handla kortsiktigt tUl förfång för såväl individen som sumhället. Jug tänker på de fuU då man av ekonomisku skäl tvingus dra in på förhållandevis billiga servicefunktioner som hemhjälp, färdtjänst m. m. för utt i stället inom kort tvingus till ett omhändertugunde på grund uv att den enskilde inte klurur sig. Mun får då göru betydligt större servicein-sutser genom institutioner, och det blir som regel uvsevärt dyrure och uppfuttas ofta som negutivt uv den hjälpbehövunde.

Om vi skull lyckus skupu en trygghet i tillvuron för individernu får vi sunnolikt slå uv på effektivitetshetsen och böriu räkna välstånd och mänskligt välbefinnande också i termer som god fysisk och psykisk miHö. Psykisk balans, bevurud självkänsla och möjligheter att upprätthållu gemenskup och mänskligu kontukter får vi inte bortse från. De{ är på dennu grund och utifrån dessa värderingar mun sedun på ett meningsfullt sätt kun diskuteru hur stödåtgärder uv ekonomisk kuruktär och uv värdkuraktär skall utformas för att komplettera övriga insatser.

Herr HAMRIN (fp):

Herr tulmun! Löftespolitik utun förunkring i verkligheten är inte hederligt spel.

Den meningen citerar jag frän socialministerns inledunde unförunde. Den frumstår för mig och minu meningsfränder som retorisk, och jug tycker den är riktig; vi hur de ekonomisku reuliteternu utt hålla oss till.

Sociulhuvudtiteln hur stigit med 1,8 miHurder jämfört med föregående år, och den är en uv de störstu i stutsbudgeten. Men sumtidigt konstuterur mun utt de ekonomisku reuliteternu tyvärr tvingur oss utt uvstå från nyu sociulu reformer. Kritiken från vårt håll i dettu uvseende skuU riktus mot regeringen, men inte främst mot sociulministem; sättet utt skötu den ekonomisku politiken avgör vUku resurser som finns tUl förbättringur av vårt samhälle.

När mun nu konstuterut dettu kan man väl också säga att vi i den undningspuus vi nu befinner oss i dä det gäller reformurbetet hur uniedning att se över vad som kan görus för utt vi skull varu bereddu när den tid kommer då förbättringur kun ske. Från vårt håll är det ulltså inte frågu om någon nedskärning uv socialpolitiken.

En UV de frågor som mun skulle kunna tänku sig utt se över under dennu undningspuus är den tunke som frumfördes uv sociulstyrelsens chef för nägru dugar sedan och som socialministern här berörde, nämligen tunken på s. k. medborgurlön. Det är inte precis, såsom sociulministem också sude, någon ny tunke. Frågun om en gurunterad minimiinkomst har diskuteruts uv folkpurtiet, och den har under fleru år tugits upp i motioner till riksdugen. Även i årets gemensummu mittenmotion om vårt skattesystem återfinner mun frågun, och tunkegångurnu hur dur närmure utveckluts.

Det ligger en hel del i tunken att ullu medborgure skull vuru garanterade en viss standard och trygghet. Men, som sagt, för närvurunde finns det inte medel utt förverkligu tanken, och det kommer det

sannolikt inte heller utt finnus under de närmuste åren. Men tanken kommer ändå att spela en så pass central roll i 1970-talets debatt om socialpolitikens utformning utt det vore skudu om riksdagen, när frågun kommer upp till behundling, inte biföll mittenpurtiernus kruv på en utredning och översyn uv de oliku förslug till gurunterud minimiinkomst som framförts. En sådan översyn skuUe ge beredskap för bättre tider.

Vi Kar i socialpolitiken, herr socialminister, ett stort och svårt problem.

"Var tredje stockholmselev har knurkut." Den mbriken kunde mun läsu i en kvällstidning häromdugen. Det vur mer än en rubrik. Verkligheten bakom rubriken är ett alltmer utbrett bmk uv narkotika bland ungdomen. Det är frumför ullt bruket av den tunga narkotikan, opium och LSD, som har ökat. Samtidigt har thinnersniffningen bland Stock-holmselverna fördubblats under de senaste åren.

Göteborgarna har i en kommunal utredning slagit larm om denna sak. Rubrikerna om detta återfinns också i ortstidningurna i Kalmar. Alkoholmissbruket är på oliku håU i Sverige sturkt utbrett blund ungdomur i lägre åldrun Missbruket av gifter är i dag mer än någonsin vårt största ännu olösta sociala problem och har därmed sin givna plats i en debatt om samhällets sociala insatser.

Det är egentligen fantastiskt att den ödeläggelse av unga och från börjun frisku människors Hv som i dug åstudkommes genom unvändning uv gifter kun få fortsättu år efter år utan utt reaktionen frän politiker och aUmänhet blir starkare än den är. Mun kan spekulera i vud det beror på. En tänkbur förkluring när det gäller ulkohol kun vuru utt mujoriteten ogärna vill ta på sig några "olägenheter" i form uv försäHningsrestrik-tioner och annat, även om det skulle kunnu räddu en minoritet från ett liv i sociul förnedring och slum.

När mun begmndur innehållet i regeringens i dugurnu offentliggjordu förslug till riksdugen ungående mellunölsförsäHningen, kun man inte låtu bli utt ställu sig frågan vud det är som kan få sä många att blint accepteru en verklighet, som är så förödunde för ett stort untul människor. Det endu regeringen föreslår för utt motverku mellunölsmissbmket blund frumför ullt ungdom är förutom ökad information lagfästning uv den 18-årsgräns för inköp som redan praktiserus, detta trots att erfarenheterna sedan mellanölet infördes borde ha förunlett en grundläggunde omorientering uv sumhällets helu ulkoholpolitik.

Mun hur påstått utt borttugundet av restriktioner skulle kunnu ledu till ett minskut missbruk genom utt bruket avdrumutiseras och människor "lär sig umgås med alkohol på ett kultiverat sätt". Mun hur trott utt det skulle gå att vinna avsevärda sociulu fördelur på utt populuriseru ölet. I självu verket visar det sig nu utt färre restriktioner och ett utbrett accepterande uv ulkoholvanorna över huvud taget leder till ett ökat missbruk. Den våldsamma satsningen på ett mellanöl som försäHs fritt överullt har inte lett till någon minskning uv övrig ulkoholkonsumtion utun till en ökning uv den totulu konsumtionen och till en spridning uv alkoholvunornu till ullt lägre äldrur.

Regeringen har inte tagit lärdom uv dettu. Den har inga verkningsfulla förslag utt kommu med. Den unser tydligen liksom ulkoholpolitiska

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

utredningens majoritet utt man måste slå vakt om de vanliga samhälls-medborgurnus rätt till bekväm tillgång tUl en god alkoholdryck, även om det drabbar betydande minoriteter. Regeringen accepterar i vurje full inte i praktisk politik den grundinställning som borde varu självklur för ulla som är socialt unsvurskännunde. Allu sumhällsmedborgure måste bäru ett soliduriskt unsvur för utt inte ungdom drus in i ulkoholbruk och en betydunde del uv dem i missbruk.

Den undra sociala frågan är narkotikamissbruket och — som jag tidigure nämnde — dänned summunhängunde thinnersniffning. På nurko-tikuområdet hur regeringen till synes vurit vUlig utt vidtu mer långtgående åtgärder. Den hur förebädut en höjning av muximistruffet för ett nurkotikubrott från sex tUl tio år. Dettu hur säkert sitt berättigunde för utt motverku utt Sverige blir än mer lockunde murknud än undru länder, så utt vi drur på oss en muffiu, något som mun på polisiärt håll hur uttryckt storu bekymmer för.

Men den suken kun ju inte döHu det fuktum utt regeringen inte velut sutsu de nödvändigu resursernu på de områden som är viktigust i en nurkotikubekämpunde politik. Polisen hur inte fått resurser för utt öku upptäcktsrisken hos dem som sysslur med narkotika, vilket betyder mer än strufftiden. Kriminulvärdsstyrelsens begärun om tjänster inom frivården för sociulkurutivu insutser på nurkotikuområdet har avvisats. Nurkomunvården är fortfurunde skundulöst eftersutt. Fristående orgunisutioner har baru fått obetydligt stöd till de nyu värdformer som visut sig kunnu ge bättre resultut än den etublerude värden.

I det summunhunget vill jug påminna om folkpurtiets frumstötur är efter år för utt ge de ideellu orgunisutionemu det stöd som erfordras för att de skall kunnu fortsättu den verksumhet som de hur bödat utövu med ett myckel gott resultut. Vi hur den sumverkunde ekumenisku kyrkorörelsen med sinu RIA-byråer, som hur visut sig fylla en stor uppgift, mycket kunske beroende på utt putienten vet utt hit kun mun gå utun utt behövu befuru utt bli registrerud och utun utt riskeru det tvång som mångu gånger hänger över missbrukuren i sumbund med unnun kontukt med myndigheter. - Den frågun skull jug dock inte ge mig in pä här; den är svärbedömbur — och detta gäller inte enburt beträffunde narkotikamissbrukare. Även problemet hur man skaU kunna klara vård i frihet utan risk för tvång är svårlöst. Men när man vet att det finns organisationer som arbetar pä det sättet och ser utt de lyckus, kunske i större utsträckning än som sker med de vunligu metoderna från sumhällets sidu, börjar man fundera på, om det inte ligger mycket i den kritik som förs frum mot just summunblundningen uv frivillighet och tvång i såduna här full.

Som läget är i dug hur en ulkohol- eller nurkotikumissbrukure inte nägon verklig chuns utt komma ur sitt missbruk. Försöker hun börju urbetu, kommer snart den förstu påminnelsen om skulder och böter. Mun har uppskattat att en alkoholist med ett trassligt förflutet skulle behövu leva på existensminimum i cirka tio år för att kunnu klura upp sitt gamlu liv. För en osäker och psykiskt svag människa — som i dettu full — är det en orimlighet. Det lönar sig helt enkelt inte att arbeta. Han tappar då fullständigt modet och lever i stäUet pä socialhjälp och vandrar ut och in på unstulterpå sumhällets bekostnud.

Det är därför nödvändigt utt sumhället ser över sinu åtgärder mot ulkohol- och nurkotikumissbrukure som vUl starta ett nytt liv. Mun kanske kan ge dem en andningspaus på förslagsvis några år med anstånd av betalningen av böter och skulder, och ett system med vilande åtal kunde också utformas.

Vi har också vårdfrågorna, stora aktuella frågor i dagens samhälle. Vi trodde en gång att när vi fick tUlräckligt med personal skulle vi komma ifrån kösamhället på detta område. Efter starka påtryckningar - inte minst från folkpartiets sida — ökade läkamtbUdningen. Vi ser frum mot mitten av 1970-talet, då vi uppnår balans i fråga om läkare. Vi kan säga, utt personulkrisen stort sett övervunnits då det gäller sköterskor och sjukvårdsbiträden, men liku fullt hur vi inte klurut av kösamhället på det här området. Vi hoppas att den öppna vården, som vi fullt riktigt satsar på - i det fallet finns inga meningsmotsättningar — skall klaru dessu problem.

Jug undrar det! Det är riktigt utt satsu på den öppna vården, eftersom den kanske kommer utt lättu trycket på den slutna vårdens utbyggnad, men huruvidu det blir ekonomiskt lätture utt kluru vården på det sättet eUer om det visur sig utt det sker en övervältring från sumhället på den enskUde och på famUjen återstår att se. Vi får hoppas och tro att vi kommer att klara någon del av den nuvarande vårdkrisen.

Men problemet ligger sunnohkt inte dän Jug fick så sent som i dag i min hand en bok som förefaller mig mycket intressant - jug vet inte om sociulministem ännu huft tid att tu del uv den. Buru rubriken gör utt man hajar till: "Sjukvård på 80-tulet hur och hur mycket?" Och boken är inte skriven uv vem som helst. Det är en rupport från en resa som gjorts av sex sakkunniga på området: representanter för Uppsalu universitet. Lunds-tingsförbundet, sociulstyrelsen och SPRI. Det borgur för att vud mun här säger är väl övertänkt, även om det står som förfuttarnus egen mening.

Mun drar i boken upp en frågu som från vårt håll längre hur unsetts vara ofrånkomUg: Vad skaU vi i framtiden prioritera när det gäller sjukvårdssektom och andra sektorer i vårt samhälle? Vad skuU vi prioriteru inom sjukvårdssektorn med ulla de framsteg som vetenskapen gör på oliku håll? Nästu fråga blir: Vem skuU prioriteru? Det är orimligt att begäru utt de enskildu huvudmännen - lundstingen - skall böriu utt ritu upp sinu pluner sedun de hur prioriterat dessu svåru frågor. Det är helt enkelt orimligt därför utt sjukvården bör vuru orguniserud i stort sett på samma sätt inom de oliku lundstingsområdenu. Det är inte socialstyrelsen som skuU göru prioriteringen, inte ens sociuldepurtementet, utun det är de ansvuriga poHtikerna i form av denna kummares ledumöter som tUl-sammuns med regeringen måste bäru unsvuret. Den sumlunde lösningen uv vår sjukvård på litet längre sikt kommer vi inte ifrån värt unsvar för.

Jug hur iblund litet hårt summunfuttut det här resonemunget så utt någon måste ta ansvaret för vem som skall leva och vem som skall dö. Del är orimligt att låta sjukvårdshuvudmännen tu det unsvuret. Inte heller läkurnu är beredda att göru del. Vi fär från vårt håll säga hur vi skull hu den kommande sjukvården ordnad.

Jug tycker det är klurt utt det på litet korture sikt är nödvändigt med en översyn uv den enskildu människuns vård på oliku håll. Mun får inte

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

tappu bort den enskilda putienten i förkortning uv urbetstid och bekymmer med landstingens ekonomi. Vi måste undersöka det perspektiv som ger en förhoppning om att en utbyggnud av den öppna vården skall klara åtskilliga problem. Även där måste man göra insatser och göra dem relativt snart.

Frågun om de hundikuppude kommer upp senure i oliku summanhang under socialhuvudtiteln. Jug skull buru läggu någru synpunkter på det problemet.

Visserligen lever vi under knupphetens kullu sdärnu, som mun brukur uttrycku sig poetiskt, dä det gäller vår ekonomi. Jug hur redan sagt att vi frän vårt håll måste acceptera detta. Men de 100 000 kronor som de handikuppudes orgunisutioner hur begärt och behöver för utt hjälpligt klara sina uppgifter gentemot de handikappade tycker jag, herr socialminister, att vi har rätt utt unnu dem och rätt utt ge dem.

Det gäller också hur vi skull ordnu färdtjänsten för de handikuppude. Visst är dettu en kommunal fråga, men vi vet allesummuns utt även kommunernu hur ont om pengur. Vi vet utt de flestu mindre kommuner kunske inte ens hur hunnit böda genomförundet uv tunken på en färdtjänst för de hundikappude. De större kommunernu hur gjort det, men en undersökning där skulle sunnolikt visu utt färdtjänsten hur måst inskränkus till de ubsolut nödvändigu resornu till arbetsplatser och vid sjukdomsfall och att de handikappade alUjämt saknar möjligheter att som vi undra, vi friska, färdas tUl vänner och bekanta, till teatern eller biografen på kvällen, om de det skulle vida.

Nu har finansministern efter ideliga frumstötur från riksdugen bestämt sig för utt tillsuttu utredningen rörunde en översyn uv, som hun kullur det, kommunernus ekonomi eller, som vi uvsåg, kostnudsfördelningen mellun stat och kommun. Men förslugsställurnus uvsikt vur inte utt utredningen skulle bli den sump, i vilken allu goda förslag skulle kastas, för att hindra genomförundet uv förslugen. Så hur blivit fullet med stutens engagemung i de hundikuppudes färdtjänst. Jug tror utt den frågun kommer utt låtu höru UV sig i fortsättningen. Jug tror också utt det är nödvändigt utt mun gör nägot åt den innun utredningen är klar.

Till sist en fråga som kan förefalla vara mera en detalj då det gäller de handikappade. För några år sedan gjordes en mycket uppmärksammad aktion i TV. Det var Röda fjädern-insamlingen, som efter en betydande insuts från svensku folket och en insumling uv åtskilligu midoner kronor sturtude en försöksverksumhet för utt klaru de svårt hundikuppudes bostudsförhållunden. Det hur skett på 13 ställen i lundet. Alldeles ouvsett kommungränser har man där tagit emot svårt handikappade, och det har visat sig utt den boendeformen varit ett riktigt försök att klara den här frågun. Men insumlude medel kun inte räcka i oändlighet. Det har också visat sig nu att det är nödvändigt att lösa dennu frågu på ett unnut sätt, vilket vur helt klurt från börjun.

Den skrivning i sumbund med behundlingen uv en motion i ärendet som utskottet gemensumt hur kommit frum till tycker jug är riktig. Mun begär en snubb utredning för utt redan till nästu ån kluriäggu hur vi i fortsättningen skull ordna bostadsförhållandena för de gravt handikappade, både dem som Fokus hur ordnut det för och självklurt också dem

som ännu står utunför Fokus' omhändertugunde. Jug förutsätter utt frägun på det suttet skull få en lycklig lösning.

Det är ytterligure en mening i sociulministerns unförande som jug i det fullet vill citeru: "Det återstår mycket utt göru i frågu om de hundikuppude." Jug instämmer i det. De hundikuppude är en minoritet i vårt sumhälle, som vi ofta glömmer när vi själva ordnar suker och ting men för vilku vi ur humanitär synpunkt hur all anledning att fortsätta de förbuttringur som vi onekligen hur gjort.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

1 detta anförande instämde herrar Hyltander (fp) och Westberg i Ljusdal (fp).

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talmun! En socialt engugerud medborgure kun i dug knuppust öppnu en tidning utun utt bli nedslugen eller skrämd eller iblund nästun förtvivlud. Så gott som vurje dug får man en ny pusselbit till bilden uv en sociul verklighet, som är väsentligt mörkure än den framstår t. ex. i inledningen till årets upplaga uv femte huvudtiteln eller i sociulminister Asplings unförunde här för en stund sedun. Jug tänker inte ulls på de mångu insändure med mer eller mindre kvemlantisk klang som fyller en del av våra tidningar, på temat ohämmat slöseri, utbrett missbmk osv., utun jug tänker på rupporter om mänskligu trugedier. Jug tänker pä uttalanden av folket på fältet, fackmänniskorna som sysslar med att i verkligheten försöka omsätta det vi beslutar här i riksdagen på det sociulpolitisku området.

Den tidning som bmkur vuru den förstu jug hinner ögnu i på morgnurnu. Handelstidningen i Göteborg, hade exempelvis på en enda dag, i förrgår, inte mindre än sex artiklur uv dennu kuruktär — inte tyckarartiklar utan reportage, rapporter från fältet. En uv dem, den största, bär mbriken "Socialassistenter bara utbetalure Har ej tid med förebyggunde vård". Det är inte någru kunder på sociulbyrån och inte någon tidningstyckure som hur sugt detta utun det är personalen själv som framhåller, att det har blivit så att man känner sig bekymrad om en människu som kommer i ett sociulhjälpsärende börjar tulu om personligu problem. Det sitter ju helu tiden fler människor bakom dörren och väntar. Mun hinner inte uträttu det jobb som man är utbildad för och anställd för att skötu, eftersom mun tvingus ägna sig åt ett unnut arbete som mun, också i summu urtikel, medger utt mun delvis sköter illa därför att mun inte kun det och inte är utbildud för det - ett kontorsurbete.

I tidningen Arbetet funns den 27 febmari en stor urtikel, huvudsuk-Ugen bestående uv en intervju med chefen för den öppnu sociulvården i Mulmö, Kurt Sjöström, som tulude om utt luckor i lugen och brister i reformernu är de vunliguste orsukerna till utt mun söker sociulhjälp, utt 1 1 procent uv invånurnu i Mulmö och 40 procent uv människornu i vissu nybyggdu bostudsomräden där i dug uppbär sociulhjälp.

Det här skull inte mynnu ut i en klugun över sociulhjälpen som sådun. Det är som så oftu förr egentligen symtom jug söker när jug tur upp sociulhjälpen. Den högste unsvurige för sociulvården i Sverige på ämbetsmannaplanet, generaldirektören Rexed, gjorde för någru dugur

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

sedun sitt berömdu — somligu skulle sägu beryktude - utspel om en medborguriön eller ett ullmänt folkbidrug. Mun hur skämtut en del om det, och det tål utt skämtus något med, ty det förefuller verkligen inte särskilt genomtänkt. Mångu hur, som tidigure nämnts i dug, gmbblut över dettu problem. Men det är kunske ändå inte ett ämne för skämt. Jug ser det närmast som en desperat tanke av en person, som bär ett unsvur hun inte hur resurser utt fullgöru. Då kun det komma fram desperata och inte ulltid så genomtänktu idéer och förslug.

Verkligheten är inte så Hus. Vill mun söku någon tröst och finnu utt det kunske ändå inte är så Ulu beställt i trygghetssumhället Sverige, skull mun gå tiU socialhuvudtiteln och tUl sociulminister Aspling. Ty trots uUu reservutioner uv typen "mycket återstår utt göru", är det ändå en gmndton i frumställningen utt allt på det hela taget är gunsku bru. Grunden håller. Vi måste bättru på här och där - i vissu full gunsku väsentligt - men systemet är i sinu grunddrug väl uppbyggt. Det tål att bygga vidure på.

Det är nuturligt utt en sociuldemokrutisk sociulminister med ett förpliktande och mun vågar väl förmoda stimulerande arv gärna blickar tUlbaka — jag tycker mun hur rätt utt göru det — och pekur på hur tryggheten hur ökut under de senuste decenniernu. Herr Aspling noterur också med tUlfredsställelse utt äldre frågeställningur uv typen "Hur går det egentligen med urbetsviHu och unsvursmedvetunde hos den enskilde, om sumhället skupur trygghet för honom?" inte längre är uktuellu.

Men det ullvurligu är utt i sin historisku tUlbukublick går socialministern förbi - eUer hur helt enkelt inte upptäckt - vud jag tror är en mycket viktig punkt. Någonstans under loppet av 1960-tulet - det är svårt utt sägu vur, men kunske mun vågur preciseru sig till mitten uv 1960-tulet — finns det uppenburHgen en vändpunkt, då untulet otryggu i vårt samhälle börjar öka i stället för utt minsku, då effektema av det vi gör böriar försvugus och problemen förstorus i stället för utt förminskus. Jug tror utt det är fler och inte färre människor i värt sumhälle i dug som känner ständig otrygghet än vud det vur för sex sju år sedun.

Generuldirektör Rexed motiverude sitt utspel med utt 500 000 fumider i Sverige tvingus uppbäru sociulhjälp. Så generuldirektör hun är, tror jug utt hun hur fel i den siffrun, om hun med fumider menur burnfumiHer. Det lär inte vuru så utt vurunnun burnfumilj i Sverige uppbär sociulhjälp. Hun menur kunske utt det över huvud tuget finns 500 000 bidrugstugure. Det kun göru detsummu. Siffrun är stor ändå.

Jug tror utt mun kun unvändu den siffrun som belägg för en ökunde otrygghet. Det är nämligen inte en trygghet att vara hänvisad tUl socialhjälpen för en del av sin försörjning. Det är det egentligen uldrig för någon, och det är det mindre än någonsin i dug, när mun på mångu håll tvingas mycket ullvurligt diskuteru, om kommunernu hur ekonomisku möjligheter att fortsätta. Man går hårt fram över de titlurnu i kommunulu budgetur på mer än ett ställe, och det kun inte unnut än skupu otrygghet för dem som är hänvisude utt levu på den formen uv hjälp.

Om det finns en vändpunkt i mitten uv 1960-tulet, då det böriur bli sämre i stället för bättre, vud beror den på? Vi vet inte så mycket om det. Mun kun bedömu, och mun kun försöku tro ett och annat. Jag tror utt

delvis ligger förkluringen i självu den teknik som vi unvänder i vår sociulu trygghetspolitik, att den har i vissa stycken överlevt sig själv. Den var utformud och uvpussud för ett helt unnut sumhälle med en helt unnun inkomstfördelning, med helt andra problem, och det går inte utan vidare att överföra den.

Socialministern hur med rätta pekut på de mycket storu sutsningur som görs på det sociula området. En tredjedel, mnt räknut, uv helu stutens budget går under sociulhuvudtiteln. Det finns fler sociulu utgifter under undru huvudtitlur, och så hur vi det kommunernu och lundstingen svurur för. Men vi måste observeru utt det är väldigt mycket luft i dessu pengar. Det är ingulundu så att 17 midurder kronor direkt tUlförs människor som behöver ett tillskott, utun nettot är väsentligt mindre än så. TUl mycket stor del - mun vågur väl sägu till övervägunde del - består de utgifternu av transfereringar, inkomstöverföringar,-i princip från bättre situerade tUl sämre ställda.

Dettu är, liksom generaldirektör Rexeds utspel, verkligen inte någon ny tanke. Den första offentligt verksamma person jag vet, som har givit sitt namn åt den tekniken, var Robin Hood. Med Robin Hood-politik menas ju att ta från de rika och ge till de fattiga. Men jug tror utt Robin Hood skuUe hu nästan förtvivlat, om han funnit sig tvungen att för varje pund han ville tillföra en futtig änku läggu beslug på kanske 100 pund nägonstuns, därför utt de 99 försvunn på vägen. Jug menur inte att en väldig mängd utt våru socialmiHurder försvinner på vägen i den meningen utt de liksom går bort i hunteringen, i administrutionskostnuder o. d. På intet sätt är det så. En del av våra metoder är egentligen genialt kostnadsbesparunde och enklu. Men ändå är nettoeffekten av våru transfereringar i dag ytterst liten.

Låt mig ge ett endu exempel. Med en insuts av 100 miHoner kronor, inhämtade i nyu skutter och omvundlude till bumbidrag, ökar vi burnfumidernus konsumtionsutrymme med 0,2 procent, dvs. med 30, 40, 50 kronor om året för en fumiH. Och det kostur 100 miHoner! Det ändrar icke den ekonomiska situutionen på ett märkbart sätt för en endu fumiH i lundet. 100 miHoner är nu smä pengur i dessu summanhung. Säg 1 000 midoner kronor, 1 procent på momsen, så blir det 300, 400, 500 kronor om året, men inte ens det förändrar i någon nämnvärd utsträckning en besvärlig situution. En famid som i dag har 1 650 kronor i månaden utt konsumeru skull ha 1 700 i stället. Mer gör det inte. Och det är 1 000 miHoner! Vurför? Jo, för utt fumiHernu självu är den störstu skuttebetulurgmppen. De betulur självu vud de får. Vi kun göru en fördelningspolitisk insuts med den där midarden, om vi styr den dit där den bäst behövs, som vi försöker göru nu. Men vi kun knuppast göru någru avgörunde insutser av så stor omfuttning som det ser ut när vi tittur på bruttosiffrorna. Våra satsningar på det sociala området är med andra ord netto på intet sätt så storu som synes frumgå uv bmttosiffrornu i propositionen.

Därtill, herr tulman, vill jag påstå att stora grupper uv de verkligt hjälpbehövande i landet under lång tid vurit tillbukasuttu.

Det är riktigt när sociulministem pekar på utt vi mycket sturkt ökut sutsningurnu till de hundikuppudes bistånd. Men siffrornu säger mindre

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr4S

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

om väsentligu insutser i dug och i morgon än om utt insutsernu vurit ynkligt små tidigure. Det är lätt utt mångdubblu en liten utgift och få frum ett stutistiskt sett snyggt resultut av detta.

Samma gäller storu grupper uv pensionärer. Det är imponerunde summor vi sutsur. Ändå hävdur jug utt vi lång tid och i långu stycken vurit snålu.

Ingen kun sägu utt det ur oppositionspartierna som varit särskilt snåla på dessa punkter, snurure hur de drivit på år efter år.

Sociulhuvudtiteln är mycket stor. Den tur en tredjedel uv stutens budget. Ändå sitter den med all sin storlek i kläm mellan undra delar uv stutens budget och stutens politik. Det hur fullit på sociulpolitikens lott utt botu brister som sumhället skupur genom sinu egna åtgärder på undru områden. Det räcker utt nämnu skuttepolitiken och bostudspolitiken utun utt fördjupa sig i deras verkningar.

Man har sugt utt generuldirektör Rexeds uppslug om medborgurlön vur en förflugen tunke. Förflugnure tunkur än så hur redun reuliseruts. För många år sedan föreslog en signatur i Göteborgs-Posten utt vi skulle införu stutsbidrug till skatter. Det skrattudes gott åt förslaget, men det har vi gjort numera. Den tanken är ju förverkligud. Det är vud nästun vurje burnfamid i Sverige upplever, när man uv sin medelmåttigu inkomst betalur en tusenlapp i månuden i skutt och får 500, 600, 700 kronor per månud i stutsbidrug för utt kunnu betulu den skutten. Det är ju det mun får.

Behovet uv bidrugen hur ju inte skuputs uv utt fumiHer, utt människor, i och för sig har en så särskilt låg inkomst utan uv utt inkomsten gröps ur UV skutt och bostadskostnad, så att man måste gå in med statsbidrag för att fumiHernu skull kunnu betulu skatten.

För utt inte, herr tulmun, överskridu den utmättu tiden, i varje full inte mer än mina företrädare i talarstolen gjort, skall jag bara tiU sist peka på några områden där jagar övertygad om att vi måste göra nya värderingur, nyu insatser, och gripu oss un med problemen från nyu utgångspunkter. Jug hur stor respekt — jug vUl understryku det en gång till - för det trygghetssystem som har byggts upp i Sverige sedan början och mitten av 1930-tulet, men jug är ulldeles övertygud om att det i vissa gmnddrug inte längre är möjligt att utvecklu dettu för 1970-tulets svensku sumhälle.

Jug vill hävdu, herr tulmun, att det är ekonomiskt och tekniskt omöjligt att bygga ett rättvist, generöst och effektivt sociult trygghetssystem unnut än pä grunden uv ett rättvist och effektivt skuttesystem. Skuttesystemet skupur de sociulu behov som det sedun åligger sociulvården utt fyllu. Det är liku omöjHgt utt göru dettu utun en effektiv bostadspolitik, som ger både de miHöer som här har talats om — där det är möjligt för människor utt utvecklus hurmoniskt - och de kostnuder som människor med vunligu inkomster kun bära.

Det är nödvändigt att uvlustu den ytterstu förgrening uv vårt sociala system som den kommunala socialvården utgör från dess utbetulnings-och kontorsuppgifter, så utt mun hinner och orkur ägnu sig åt det mun skull ägnu sig åt — en uppsökunde, en förebyggunde, en rehubiliterunde människovård. Det kun ske bl. u. genom förbättring uv sociulförsäkrings-systemet. Och jug vill gärnu se generaldirektör Rexeds förslag som ett

förslag tUl en rationalisering och utbyggnud till bättre täckning uv sociulförsäkringssystemet. Det täcker inte i dug. Det lämnur för storu områden helt oförsäkrude, och ersättningsnivåernu är i många fall för lågu.

Det finns undru sätt också för stuten utt uvlustu kommunerna ett arbete som deras organisation inte är avsedd och lämpud för och som de inte hur råd med. Ytterst, herr tulmun, är det där nere på den nivån som vi måste ungripu våru sociulu problem.

Jug hur tulat om de nya problem som uppstår genom samhällets egna åtgärder, bl. a. på skatte- och bostudspoHtikens områden. Vi hur undru nyu problem också. Vi har ett växande untul i egentlig mening utslugnu människor, som slås ut därför utt de uv någon uniedning inte orkur med, inte kun finnu en pluts där de verkHgen pussur in i det modernu arbetslivet, i det moderna samhället. Det är människor som måste få hjälp att komma till rättu med sinu egnu problem och utt finnu en pluts och resurser för utt fyllu den plutsen. Det är buru där ute i den ytterstu förgreningen som vi kan göru det arbetet.

Jag hävdar bestämt att det arbetet icke utföres i Sverige i dug annut än i undantagsfuU. Den kommunala sociulvården hur gått i stå på sinu huvudområden, den har blivit en utbetalningsmekanism. Det är sant att det behövs pengar. Jug tror det skulle visu sig ytterst sällsynt utt vi skulle kunna lösa någru problem, mänskliga eller sociulu, utun tUlgång till pengur och utan insuts uv pengar. Men pengar får aldrig bli huvudsaken eller den dominerunde delen i en individuell hjälpinsuts.

Till sist, herr tulmun, är det ändå dettu vi måste hu. Vi skulle kunna få hjälp där, men vi har på något sätt nästan systematiskt tvingut bort det enskilda initiativet och det enskildu unsvuret från det sociulu området. Vi hur demonstrutivt, nästun bmtalt ibland, uvlustut fumiHernu det inbördes unsvuret. Vi hur gjort det svårure och fortsätter utt göru det svärure för enskildu människor, orgunisutioner och stiftelser utt göru en insuts på dettu område. Mun kunde mobiliseru hjälp efter den linjen, och det är inte ur vägen att göra så i en situution, där det står mer och mer klurt utt det s. k. sturka samhället för närvarande inte är tUlräckligt sturkt för att lösa grundläggunde mänskhga problem. Och man kunde göru det också därför utt vi behöver i hela vår socialpolitUc, i vår trygghetspolitik, få in, eller få tillbuku, väsentligt mer av medmänsklighet — den som håller på att försvinna i penningutbetalningsuppuruternu.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

I detta anförande instämde herrur Nisser, Ringuby, Nordgren och Werner i Mulmö (sumtligu m).

Fm MARKLUND (vpk):

Herr tulmun! Målen för sociulpolitiken och den nuvarande socialvårdens verksamhet hur vurit föremål för åtminstone en teoretisk debutt under de senuste åren. Deltugure med en sociulistisk uppfuttning hur i den debutten hävdat utt de sociulpolitisku målsättningurnu hur underordnuts sumhällsekonomisku resonemung om utt det är nödvändigt utt öku produktionen och få ut störstu möjligu profiter. Dennu uppfuttning bekräftus om mun ser på situationen på ett par uv de oliku avsnitt som sociulpolitiken måste omfuttu.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Arbetsmarknadspolitiken har länge utformats med inriktning pä vad man kallut effektivitet och lönsumhet, medun de sociulu aspekterna på avfolkningen av vissa landsdelar och koncentrutionen uv människor till undru inte beuktats.

Bostadspolitiken hur inriktuts på utt byggu stora bostadsområden, medun hänsynen tUl hyreskostnuder och hyresgästernus trivsel kommit i undru hund.

Försäkringssystemet går tUl stor del ut på utt gurunteru en viss trygghet vid sjukdom och ålderdom för dem som är inne i produktions-muskineriet, men fortfurunde finns stora brister i tryggheten för de människor som genom sjukdom eller av andru skäl inte kommit in där eUersom ställts utunför på grund av arbetsmarknadspolitikens födder.

Detta är, som sagt, buru någru delar uv sociulpolitiken. Jug hur vult dem som exempel därför utt så många av de brister som fortfurunde finns inom denna verksamhet har sin upprinnelse just i de här delarna.

Effektivitets- och lönsumhetstänkundet inom urbetslivet hur medfört koncentrution till ullt större enheter och i sambund med det en utrutionalisering av äldre arbetskraft, av anställda som inte kan visa upp de betyg som begärs eller inte står ut med löpande band eller bullrande arbetsmiHö. Företagen gör en viss vinst på den här utklassningen av människor, och samhället får ta kostnaderna.

Vänsterpurtiet kommunistema hur i skilda summanhung - på såväl det fuckligu som det politisku plunet - föreslugit åtgärder som skulle innebära genomgripande begränsningar uv företugens möjligheter utt bedrivu en politik som får dessu sociula konsekvenser, främst.för enskilda människor men också i form av kostnader för samhället. Dit hör kraven på att avskaffa den beryktude purugruf 32 och utt införu vetorätt för unstäUdu vid rutionuHseringur och omflyttningur sumt i anställningsfrågor.

De allt starkare kruven på mänskligare arbetsförhållunden är självklurt främst en reaktion mot den vantrivsel som mångu känner på arbetsplatsen. Men de är ocksä uttryck för en ulltmer utbredd insikt om i hur hög grud arbetsplutsförhållandenu inverkur på behovet uv sociulhjälp. Lönsumhetstänkundet, och inte sådana faktorer som ålder, bristande utbUdning osv., är den största orsuken tUl utt untalet utstöttu människor ökar och därmed behovet av direkt sociulhjälp.

Den här utstötningen uv människor ur produktionen är inte den endu faktor inom arbetslivet som påverkar socialhjälpskostnaderna. Dit hör också sådunu företeelser som att det under en tioårsperiod inträffur 1,3 miljoner olycksfull i arbetet, 5 000 dödsfall och 25 000 fall med bestående invuliditet.

De försäkringsformer som finns och som de urbetunde i dettu land har tillkämpat sig steg för steg hur dämput sumhällets direktu kostnuder men inte helt eliminerut dem. Vi hur från vpk:s sidu i mångu år - förstu gången, tror jug, i bödun uv 1940-tulet — sugt utt försäkringskomplexet borde inriktus på uUa former av inkomstbortfaU. Även till årets riksdug hur vi en motion som utmynnar i ett yrkande om en utredning och förslug om en ullmän sociulförsäkring. Dennu motion kommer att behundlus i unnut summunhung, men eftersom mångu uv urgumenten i den hör hemmu också i en ullmän sociulpolitisk debutt som dennu, så

kommer jug att något uppehållu mig vid den. Dettu i synnerhet som generuldirektör Bror Rexeds nyligen frumfördu och i den tidigure debutten mångu gånger apostroferade förslug om någon form uv gurunterud ekonomisk trygghet för ullu tUl vissu delur unknyter till våru motiveringur för en ullmän sociulförsäkring.

Vårt förslug syftur till ett så långt möjligt enhetligt system för ullu former av sociulpolitisku insutser. Det skulle innebäru utt mun kom ifrån de inslag uv tvång och förmynderi som många människor i behov av samhällets stöd fortfarande tycker sig uppleva när de kommer i kontakt med gällande vårdlagar. Behovet av enhetUghet känns naturligtvis starkt blund de hjälpbehövunde men också blund de människor som arbetar inom socialvården. Generaldirektör Rexeds förslug - åtminstone vissu delur av det — förefaUer att vara ett uttryck för den inställningen.

Ett system av det här slaget skulle trygga försörjningen för barn, åldringar och handikuppude och ersättu förlust uv inkomst vid sjukdom och urbetslöshet. Rent pruktiskt skulle det innebäru minskud byräkruti och mindre krångel för den enskilde.

Eftersom vi i vårt förslug utgår ifrån utt finunsieringen skull ske viu stutsbudgeten, dvs. skuttevägen, men också genom urbetsgivaravgifter och arbetstagares försäkringsavgifter, så bör det även vara realistiskt utt ställu i dugens mångomtulude trängdu ekonomisku läge — eUer den sumhällsekonomisku verkligheten, som sociulministem talade om.

Men enbart insutser på försäkringssidun löser nuturligtvis inte problemen. Rätten tiU ett meningsfuUt arbete måste säkras. För att man skall kunnu stoppu utvecklingen mot ullt fler utsorterude från arbetsmarknaden måste orsukernu på företugursidun angripas, bl. a. genom ökut inflytunde för de unställdu i företugen, lugstiftning om urbetsgivurunsvur osv. För att säkra rätten till arbete för redan drabbade behövs intensifierade samhälleliga insatser. Bl. a. måste formerna för nuvarande skyddade verkstäder med derus lågu löner och undru diskriminerunde inslug omprövus.

Tunkegången i Bror Rexeds förslug om att det behövs ett slags minimitrygghet för alla i samhället finner jug i sak riktig. Men sådanu guruntier får nuturiigtvis inte skupus enbart i syfte att städa upp efter ett produktionssystem som fördärvar människornu och som gör utt människor gång på gång slås ut från arbetsmurknuden. Det hundlur ju ändå inte baru om pengun Arbete är inte buru ett sätt att förtjäna till livsuppehället. Det skull också vuru ett sätt för den enskildu människun utt kunnu tillfredsställelse och nå gemenskup med undru. Vi får inte stå likgiltigu för hur människor lever och buru se på av vad de lever.

Solidariteten med de behövande i samhället — ullu de som av skildu orsaker har behov av samhällets stöd, det må vara på grund av sjukdom, handikapp, låga löner osv. — kräver att trygghet skupus för ulla dessa. Här kommer jämlikhetsdebatten in i bUden. Men det går inte utt blundu för att i växunde grud stäUer de ökude unspråken på vidgade sociulu insutser och ökade kostnader på det socialpoHtiska fältet föHande brännande fråga: Efter vUka Hnjer skaU de inkomstöverföringar ske som det här är fråga om? Mun kun i debatten kring den frågun utrskiHu tre huvuddrug.

För det förstu: Inkomstöverföringur mellun oUku sumhällskiasser eller

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

grupper, dvs. mellan kapitalister och arbetare, mellan högre dänsteman-nuskikt och urbeture samt med dem jämstäUdu.

För det undru: Inkomstöverföringur mellun oliku befolkningsgrupper inom summu sumhällskluss - mellun ogiftu och giftu, mellun burnlösu fumider och burnfumiHer etc.

För det tredje: Inkomstöverföringur mellan oliku perioder i livet -exempelvis meUun perioder uv arbete respektive arbetslöshet, sjukdom och friskhet, före och efter pensionsåldern.

Jug tror utt frågeställningarna är tillräckligt klaru. Vilken betoning vi för vår del vill ge frågan torde också vuru klurt; det är den förstnämndu. För närvurunde får ju de behövunde ulltför mycket vuru med och betulu till det stöd som de självu är berättigude utt erhållu! Herr Curlshumres Robin Hood-politik är inte särskilt utvecklud, som jag ser det.

I summunhunget vill jug återknytu till en väsentlig uniedning till misären för många människor. Vi måste finna metoder som förhindrur utslugningen på urbetsmurknaden, dvs. som ger alla anställdu unställnings-rätt och unställningstrygghet, som ulltså säkrur rätten till urbete när mun redun hur ett arbete. Vi måste dessutom finna metoder som tillförsäkrar den enskUde och sumhället rätten tUl urbete då det gamla arbetet har gått förlorat eUer då mun förstu gången träder ut på urbetsmurknuden, rätten utt få komma in i urbetslivet igen efter en företugsnedläggning, en urbetslöshetsperiod eller en sjukperiod, när den enskilde kun och vill arbeta.

Genom de kruv på lönsumhet för vurje verksumhet som är utmärkunde för produktionslivet i vårt blundekonomisku system har storu gmpper uv urbeture och vissu tjänstemän humnut i ett låglöneläge som de har små förhoppningur om utt kunna ta sig ur. Låginkomstutredningen och andra undersökningur som gjorts under senure år hur gett konkretu belägg för vud detta innebär i fråga om bristande trygghet för dessa grupper. Det är ett faktum att ullt större gmpper av lågavlönade i dag måste söku sociulhjälp t. o. m. för utt kluru de dugligu hushållsutgifternu.

I de senuste veckornas uppmärksummude debutt om livsmedelspriserna har det framskymtat en viss negativism mot vad man generellt hur kullut bidrag. Som ett uttryck för uppfuttningen utt den lön mun får för sitt dagliga urbete borde räcku också till den mut mun äter kun den instäUningen möjligen förstås. Men i det politisku urbetet för utt uppnå större jämlikhet och en unnan fördelning av vinsternu i produktionen erfordrus ännu så länge fömtom en unnan pris- och skuttepolitik också förbättrude former uv stöd till gmpper som behöver sådunt stöd. Dit hör förbättringur uv pensionärernas, barnfamidemas och de handikappades ekonomiska situution. I ullu dessu uvseenden kommer vår riksdugsgrupp att även under detta års riksdag verka för förbättrade stödformer. När det gäller pensionärerna kommer en del av våra förslug upp så snurt som vid behandlingen av nästa punkt på föredragningslistan. Jag skall därför inte gå in på dessa frågor här.

Herr talman! Jug har uppehållit mig gunsku utförligt vid arbetsmurk-nadspolitikens följder på det sociulpoHtisku området. Skälen tUl det hur jug redan ungett. Det betyder inte utt jug finner ullt unnut gott och väl. Jug nämnde i börjun bostudspolitiken som ett uv de områden där en stor

del UV de nuvurunde sociulu problemen hur sin upprinnelse. Den kruftigu inflyttningen till tätorternu hur medfört svårlöstu bostudsproblem. Det ur sociul synpunkt kunske ullvurliguste ur den uppdelning som sker på bostudsmurknaden, så att det i vissa bostadsområden förekommer fler splittrude fumUjer, fler mottagare av sociulhjälp och fler sociult uvvikunde än i andru områden. Det är lätt att föreställu sig föHdernu uv en sådun utveckling. SkUlnudemu visur sig inte bura i bostadsstundurd utun också i frågu om tUlgång tUl service och kulturellu uktiviteter. En lågräntepolitik kombinerud med ett avgörunde inflytunde från sumhällets sidu över bostadsmarknaden påverkar socialpolitiken, eftersom det kan ge billigare hyror, och höga hyror är i dag i många full uniedning till utt sociulhjälpssystemet måste utlösas.

Stadsplaneringen är ett annut vUctigt uvsnitt, där socialpolitiska aspekter måste anläggas. Missgrepp i det avseendet i oliku nybyggnudsom-råden är uppenburu och de sociulu föHdverkningumu pätugligu. Här måste socialarbetarnas erfurenheter på oUku sätt tus till vuru, och liku självklurt är utt bostudskonsumenternu bättre än hittiUs måste få del i pluneringsurbetet'. På det sättet skulle säkert kruven på serviceinrättningur uv oliku slug tidigure komma in i bilden. Jag har sett skrämmunde uppgifter om utt mun vid invigningen uv Västru Frölundu centrum i Göteborg kunde räknu till sex färdigu bunklokuler, medun det dröjde över tre år innun fritid.sgården i området kunde tus i bmk. Serviceinrättningur i bostudsom-rådenu är ju ändå en helt oundgänglig förutsättning för utt mötu problem på oliku håll i sumhällslivet. Fungerunde fritidslokuler, exempelvis för ungdomen, är en del i sumhällets insutser mot ulkohol- och nurkotikumissbruk. Serviceinrättningur i syfte att underlätta hemarbetet är ett led i en riktig famlHepolitik. Lokaler för barntillsyn är nödvändiga, inte baru för föräldrarnus möjligheter att förvärvsarbeta utan också - och viktigast - för barnens möjligheter tUl en bra tillvaro.

Mångu UV dessu frågor får vi uniedning utt diskuteru meru ingående, när förslugen från exempelvis fumiHepoHtisku kommittén, servicekommittén och andra aktuella utredningar föreligger.

Herr talman! Den tekniska utvecklingen och de förändringar som oavlåtligt sker i sumhället har, som jug i det föregående i någon mån hur försökt belysu, åstudkommit sociulu problem. Dessu går inte utt slutgUtigt lösu med delreformer inom det sociulpolitisku området, men sådana reformer behövs som medel i utformningen av en socialpolitik i det urbetunde folkets intresse, en sociulpoUtik som kun unvändus som ett instmment för utt brytu de nuvurunde ekonomisku muktförhållundenu.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s):

Herr tulmun! "Sociulpolitiken blir effektiv, först när den kommer ullu berördu människor till del och när dessu känner sig tillfredsställda med den. Alltför mångu människor känner olust inför utt söku sociulhjälp: mun vill inte hu med nykterhetsnämnd, burnuvårdsnämnd och undra sumhälleligu orgun att göru, trots att dessa är uvseddu för att ge hjälp och stöd åt människon" Det är den unge handikuppude Nils Olof Johunsson som säger så i sin bok AttUyder till de hundikuppude. De orden fördänur utt begrundas.

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Jag skulle emellertid lika väl ha kunnat börju med ett citut ur tidningen Nyu Norrlund, som en dug i junuuri månud 1972 skriver: "Totult satsar samhället, d. v. s. staten, landstingen och kommunerna, sammanlugt 35 miHurder kr på den sociulu tryggheten. Däruv svurur stuten för närmure hälften eUer näru 17 miHurder kr.

Av den totulu summun är det en mycket liten del som går tiU socialhjälp — baru en endu procent, 350 midoner kr. Det är viktigt utt komma ihåg eftersom borgerliga tidningur, och då företrädesvis moderata sådana," — observera det, herr Curlshumre! - "tycks vida inbUlu läsarna att huvuddelen av sociulkostnudernu går tUl folk 'som lever på socialhjälp, som buru super och slåss och inte vill urbetu'." Det kan finnus skäl att med hjälp av dessu citut försöka bringa rätt i det hela och ge Htet perspektiv på själva utgångsläget. De initierade vet att diskussionen om sociulpolitiken i dug koncentrerus till vad människorna upplever som missförhållanden; man tror att sociulhjälp baru uppbärs av människor som är arbetsovUliga eller alkoholister eller uv utlänningar som kommer tUl Sverige för utt levu pä understöd. På det sista området finns det mångu exempel att hänvisu till - jug tänker på hatbrev och liknande.

Jag unser det vUctigt utt dessu negutivu uttityder tiU dem som behöver tu i anspråk de rättigheter som sumhället skuput åt sina medborgare inte får bredu ut sig. Syftet med sociulpolitiken är ju utt skupu trygghet för medborgumu i frågu om försörjningen. De bidrug som viu sociulbudgeten slussus ut tUl medborgarna i landet har en utjämnande effekt människorna emellun och gmpper emellun. Sociulpolitiken är ett uttryck för samhällelig soliduritet. Det är genom msatserna på det socialpolitiska fältet som vi har kunnut föru en udämnunde politik, och den måste vi fortsätta utt föru i framtiden. Det kun om sociulpolitiken sägus att mun med skutternu som medel ger trygghet åt människor som har lägre inkomsten Det är också en soliduritetshundling.

Jag skaU be att få gå tUlbaka Htet grund i tiden. När mun har hört herrur Carlshamre och Hamrin tulu får man nämligen ett intryck av att det är de borgerliga som skulle vura och tiderna igenom skulle ha varit de pådrivande när det gäller socialpolitiken. I självu verket är det så utt mun frän sociuldemokrutins sidu ständigt fått föru en hård kump för att få igenom sociala reformer - det finns många exempel på det. Jag kan bara nämnu uUmännu tilläggspensioneringens genomförunde. Därför kun mun inte ta så aUvarligt på vad herrar Carlshamre och Hamrin sagt i det avseendet i dag.

När de borgerliga tulurnu försöker bredu ut sig och påstår utt det är de som är pådrivunde i de sociulpolitisku sammunhungen, ber jug på det ullvurliguste utt få protesteru. Den ullra hårdaste striden har vi fått föru mot högern, mot dem som i dug kullar sig moderuter. Det har sunnerligen inte varit någon moderution på derus motstånd mot socialpolitiken genom tidernu. Jug kunske i det summunhanget kan få erinra om vad den konservative nationalekonomen Gustav Cassel sude, när mun 1913 införde folkpensionerna i vårt land. Han spådde då att vi, om reformen infördes, på 1970-talet skulle hu kulhuggit våru skogur ända upp till Dalälven för utt kluru finansieringen. Visst har man kalhuggit våra skogar på många stäUen, men inte beror det på foUcpensionen, utan det har man

gjort av helt andra skäl. Professorer och politik har naturligtvis sina konsekvenser - det hur vi sett också inom andru purtier där mun haft politisku professorer som frumträdunde personligheter.

Men det är inte buru Gustuv Cussel som vurnut för de sociulpolitisku åtgärdernu — även dugens moderutu partiledure, Göstu Bohmun, hur hävdut att socialpolitiken i vårt lund skulle kostu 30 miHurder kronon Skillnaden i betraktelsesätt mellun Gustuv Cussel och Gösta Bohmun är sunnerligen inte så rusande ston

Men även foUcpurtiet har ställt sig på motståndarsidan. Jag kanske, för utt gå litet längre tillbaka, får erinra om vud folkpurtiets dåvurunde ledare, Andersson i Rusjön, sude 1936, då socialdemokruternu ville genomföru en förbättring för de gumlu på dyrorterna. Hun sade att det var att fustlåsu pensionsstundurden ulldeles för högt för dem som då fick del UV den reformen. Så lät det då, herr Humrin! Jug kunske också kun få erinru om vud Bertil Ohlin vid flera tUlfällen gav uttryck för: att socialdemokraterna genom sin utjämningspolitik och sin nivellering vur ulldeles för överdrivna i sitt sätt att försöku skupa en jämlikhet i samhället. — Det kan vara nyttigt att få återge dessa uttulunden för herrurnu, som nu vUl frumstå såsom mer reformvänliga än vi undru.

Inte heller centerpurtiet kun åberopa sig på särskUt goda insutser i de lägen där det haft möjlighet att föra en egen socialpolitik. Centerpartiet hur väl erfurenheter från de tUlfäUen då det i sumverkun med oss i regeringsställning varit med om att genomföra en del sociala reformer. När man emellertid kommer ut i de oUka kommunerna och ser hur centerns företrädare agerar där de har möjlighet att styra kommunalpoli-tUcen imponeras mun inte särskUt mycket uv de sociala reformer som görs eller den "radUcuHsm" som finns på den borgerligu sidun.

Efter den här historiska återblicken, som jag tror att det är nödvändigt att göra för att få litet perspektiv på det hela, skulle jag vida understryku utt de problem som det modema sumhället onekligen skupur inte medför ett minskut utun ett ökut behov uv sociulpolitisku insutser. Otryggheten i dugens sumhälle som många människor upplever i stmkturrutionalisering-ens och omflyttningarnas värld innebär ett ökat behov av sociala insatser på oliku områden. Svårigheter för äldre och hundikuppade att få sin service ordnad innebär ett ökut kruv på sumhället; den äldre arbetskraften, som blir utslagen, måste också få trygghet.

Jag vill understryka, med anledning av vud fm Marklund sude tidigare, utt mun ändå inte hur skjutit dessu människor åt sidan. Genom de insutser — frumför uUt när det gäller att skapu trygghet åt äldre - som redan gjorts och genom de förbättringar av förtidspensionemu som kommer utt föreslås i den proposition som nu är på väg åstudkommer mun ett verkligt gott skydd från samhällets sida just för de människor som blir utslagna ur industrin.

Herr Carlshamre talade om brister i dagens samhälle. När det gäller de människor som slås ut av det privuta näringslivet vill jag säga till honom att det är där samhället måste gå in med sina resurser för att ge dem den trygghet som de eHest inte skulle hu. — Jug tror att det finns anledning att peka också på detta.

På snurt sagt alla områden i vårt sumhälle fordrus ulltså i dag en ökad

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

aktivitet hos stat, kommuner och lundsting för utt kluru medborgurnus behov och för utt ge dem den försörining och den trygghet de hur rätt utt krävu. Nyu orsuker uppstår ständigt för utt krävu ökude sumhällsinsutser på det här området. Nedgången i sysselsättningen hur orsukut urbetslöshet, som i sin tur medfört behov uv en kruftigure sutsning på urbetsmurknudspolitiken men också uv direkt ekonomiskt stöd viu kommunernus sociulvård. Missunpassning i sumhället, ulkoholmissbmk och missbmk uv nurkotiku medför också ett ökut behov när det gäller vårdinsutser från sumhällets sidu, men även när det gäller kontanthjälp åt dem som har kommit på sned.

Kontaktsvårigheter skupur onekligen problem — det gäller både våru invundrure och, kunske inte minst, de stilla i samhället som inte hörs men som ändå har svårigheter utt finnu sig till rättu och utt kommu till tuls med myndigheter osv. Som riksdagsmän får vi oftu sumtul från människor som är i den belägenheten, folk som kunske kommer bort i den byråkrutisku hunteringen, de som känner sig utstöttu på något vis. Jug fick häromdugen ett sumtul från en kvinna, som påstod att hon hade skrivit ett brev till en kommunal myndighet för länge sedun, men inte fått svur från dennu myndighet. Sådant inträffur, även om jag inte på något sätt — det vill jug ubsolut poängteru — vUl påstå utt våru sociultjänstemän inte skulle nedläggu ett gott urbete och ocksä se tUl utt de svurur på brev. Men ullting kan inträffu, pupper kun kommu bort i hunteringen.

Också ett unnut full har relaterats för mig. En kvinnu, som vur i verkligt behov uv sociul hjälp och bud om sådun, fick till svur utt hon måste återkommu, eftersom sociulvårdsbyrån vur stängd. I dettu full kunde suken rättas till tuck vure en förtroendemuns insuts. Det är klurt utt man får upplevu ocksä dennu sidu uv problematiken, alltså att många människor bUr något sutta åt sidan, eftersom de kanske inte är så värst påstridiga. Det finns all uniedning att uppmärksamma även detta problem, när man diskuterar sociulpolitisku insutser:

Jug vill också understryku utt det är frägu om ett kontukt- och informutionsproblem. Om medborgumu finge besked och underrättudes om sinu rättigheter, skulle det vuru enklure. Sociuldepurtementets sociulkutulog, som utguvs för något år sedun, är ett bru initiutiv. Det kun föHus UV fleru. I dugurnu, när vi diskuterur reklumskutt och svärighetemu för tidningarna att kluru sin ekonomi, borde en ökud sumhällsannonsering vara angelägen för att orienteru människornu om nyheter i lugstiftning och liknunde. Annonseringen skulle kunnu hu den dubbelsidigu verkan att informera medborgarna om derus rättigheter och sumtidigt ge ett stöd till pressen.

För något år sedun, ungefär vid dennu tidpunkt, diskuterude vi i riksdugen de nyfuttigus problem. Vi kommer väl tillbuka tUl det problemet senare, när vi skall behandla en motion om de politiskt fattiga. Ibland kan man göra den reflexionen när man läser motioner, att det också finns politiskt fattiga riksdagsledamöter.

Förra året startades en kumpunj kring människor som hude inkomster på 40 000 kronor och däröver. Därvid frumhölls utt murginulskutternu slog så hårt utt dessu människor kom på obestånd och måste unlitu

sociulvården. Det hur vurit gunsku tyst om dennu kumpunj, sedun dennu debutt hölls i riksdugen i fjol, men mun hör den påtulas ibland, framför aUt av tulesmän för moderuternu. Herr Curlshumre snuddude vid detta problem, när hun tulude om skuttefrågun. Jug skull återkommu och kommenteru dennu suk senure.

Jug vill gärna säga att jag inte har mycket tUl övers för talet om de s. k. nyfattiga. Men det är uppenburt utt människor kommer i kläm på gmnd av höga hyror, lågu inkomster, storu resekostnuder osv., så nog finns det besvärligheter för fumiHer bäde i och utunför Skärholmen.

Det är mot den bukgrund som jag har tecknat av människor med låga inkomster och försörjningsproblem som man skull se det utspel som sociulstyrelsens generuldirektör Bror Rexed gjorde häromdugen, när hun talade om medborgarlönen. Det är enligt min mening felaktigt att som Expressen och Svenska Dagbladet gör avfärda socialstyrelsens chefs utspel såsom ett hugskott. Vi får säkerligen tillfälle att komma tillbaka tUl den diskussionen. När Bror Rexed säger att tunken bör bli föremål för någon form uv utredning, vill jug gärnu understryku utt det inte kun vuru fel utt göru så. Detta är naturligtvis inte en reform som kun genomförus omedelburt, utun den måste ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Men att avfärda förslaget som ett hugskott vägrar i vaqe faU jag utt göra. Jag önskar alltså Bror Rexeds tankar en god behundling. Hur puss reulistisku de kan vuru vid ett meru genomgripunde skärskådande får naturligtvis framtiden utvisa.

Jug såg i en borgerlig tidning häromdugen en artikel, där det stod utt halva Sveriges befolkning lever av bidrag av oliku slug. De i den borgerligu propugundun så populäru Skärholmsfmurnu har ju sagt att man inte kan levu på bidrag. I självu verket är ju bådu dessu påståenden helt feluktigu. Det är väl knuppust burnbidrugen eller folkpensionernu mun tänker på, när mun tulur om sociulbidrug — ju, knuppust bostudstilläggen eller studiebidrugen heller. Vud mun uvser är, som jug inledningsvis citerude ur Nyu Norrlund, den kommunulu sociulhjälpen. Ändå är den, som jug underströk tidigure, bura 1 procent av de sumlade socialutgifterna som staten, kommunerna och landstingen har, men det är denna enstaka procent som debatten i stort sett rör sig om. Många har för sig att det bara är att anmäla sig på en socialvårdsbyrå — sedan rinner pengurna in. Det är klurt utt mångu människor reugerur mot sådunu artiklur som den Svensku Dugbludet hude för något år sedun om den amerikanske desertören, som fick bo på ett hotell i Stockholm och, om jag minns rätt, hude 5 900 kronor i bidrug i månuden. Mun tror att det bmkur gå till på det sättet, men i verkligheten är det ju, som ullu som sitter här rimligen bör veta, inte så rasande lätt att erhålla sociulhjälp.

Mun bör vuru på det kluru med utt sociulhjälpen är en del uv sociulvården och utt den procent som det rör sig om utbetulus tiU - herr Curlshumre nämnde siffrun - 500 000 personer. Jug hur ingenting utt invända mot den siffrun; den är säkeriigen riktig. Av dessu vur ungefär 150 000 barn. Om mun slår ut socialvårdskostnuderna på hela befolkningen, innebär det att var och en betalar 45 kronor om året och utt uv varie hundralapp som vi betalur i kommunulskutt i genomsnitt 45 öre går tUl sociulhjälp. De som får sociulhjälpen får i genomsnitt mindre än 800

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

kronor om året. Jag tycker det är viktigt att mun håUer de siffrornu i minnet. Av kommunernus skutteinkomster går cu 2 procent till socialhjälpen och av kommunernus sociulu kostnuder går mindre än 10 procent till denna hjälp.

Det gjordes en undersökning härförleden som visade att endast 3 procent av de tillfrågade gav rätt svur på frågan, hur stor sociulhjälpen vur, medun helu 7,5 procent trodde utt den uppgick tiU över 50 procent uv socialpolitikens kostnader. Jug tycker dettu visur hur dålig informutionen tiU medborgurna är just på den punkten. Därför är det inte så underligt utt mångu människor reugerur som de gör.

En unnun undersökning som nyligen gjorts visur utt det är urbeturgmp-perna som är mest emot socialhjälpen. Dettu är i och för sig ingenting onuturligt, eftersom de är vunu vid utt själva kluru sinu utgifter, utt slitu hårt för sitt eget uppehäUe och göra rätt för sig. Om de då upplever den bild som jag tecknade i den här undersökningen så, utt det skulle vuru lätt utt få sociulhjälp, är det självklurt utt de ställer sig negativa i sinu reuktioner. Här är det, menur jug, ungeläget utt upplysning lämnus och informution ges. Okunnighet och ovUju får inte styru vårt sociulpolitisku handlande.

Det är också lika Ula när man hör en del människor ta upp ungdomsvårdsskolorna och rekommendera prygel som struff för de där intagna ungdomurnu - precis som om de flesta av dem inte hude fått mer än tUlräckligt med stryk i sinu dugur, men mindre uv kärlek och vänligt bemötunde. Ett studium uv ukternu vid våru ungdomsvårdsskolor visur dettu.

När mun kommer in på ungdoms-, ulkoholism- och narkomunsidun finns det anledning att understryka utt meru stöd bör ges åt de ideellu orgunisationer som arbetar på det fältet. Socialutskottet hur, såsom framgår av betänkunde nr 5, unvisut att man nästu år bör kommu med ett ordentligt handtag just tUl de orgunisutionerna och jug vUl gärna rekommenderu det.

När det gäller handikuppvården vUl jag understryku utt det verkligen har gjorts en mycket kruftig insats här under de senaste tio åren. En mångdubbUng av samhällsomkostnadernu hur skett, men så är det också ett mycket viktigt avsnitt av vårt samhälle som det gäller.

Här vUl jug säga, eftersom Rune Gustuvsson tog upp frågun om pensionsåldern, utt sumtidigt med utt man talar om en sänkning uv pensionsåldern - som naturligtvis kommer — är det ungeläget att mun också löser de ungu hundikuppudes pensionsproblem och ser tUl utt det blir en bättre ordning och att de får bättre ekonomiskt handtag än vad de för närvarande har. Det tilUcommer pensionsålderskommittén att utreda den frågan, och jug hoppus utt förslag om dettu så småningom skull kommu. Jag viU understryka att det sannerligen är vUctigt att så sker.

Herr talman! Jag har bara kunnat snudda vid några av de sociulu problem som möter i dagens sumhäUe, och det är klurt att vi under den fortsuttu diskussionen om de oliku punkternu kommer tillbaka med synpunkter och kommentarer i de aktuellu fullen. Jug vill buru som en summanfattning av detta lilla anförande säga att vad som behövs på det socialpolitiska fältet är både en socialhjälp och en socialvård som ger

skydd åt de människor som kommer i kläm i samhäUet. Försäkringsskyddet måste kompletteras med en sociulhjälp som kun vuru individuell och trädu tUl när unnut ekonomiskt bidrug hur upphört utt gällu. Vi måste lära människorna utt sociulhjälp och sociulvård inte är någon nådegåvu. Okunnighet och ovidu måste bekumpus. Det är vude människas rättighet utt erhållu sociulhjälp när så behövs. Vi måste söku skupa en god social miHö och förebygga sociala risker och otrygghet. Vi måste ge helu sociulvården en serviceinriktning och vi skaU även inrikta den sociala forskningen på att främja socialvården och åstadkomma en demokratisk utveckling på det fältet.

SakUgheten i socialpolitiken är uvgörunde för utt den skull uccepterus UV uUu medborgure, och det är där som vi politiker hur ett stort unsvur utt ge människornu den informution som är nödvändig för utt de rätt uppfuttur sinu rättigheter i vårt svensku sumhälle.

Låt mig sedun bura tu upp ett pur uv de inlägg som gjordes. Jug hur ingen speciell kommentar tUl vad herr Rune Gustavsson sade. Men jag tyckte utt herr Humrins tul vur en endu lituniu. Allting betruktudes pessimistiskt, uUt vur dåligt osv.

Hur skuUe det vura om folkpartiet övergav det betraktelsesättet och i stället guv sig in på en ordentlig diskussion om de centrala problemen? Sedan ar det klart att herr Hamrin inte kan komma förbi att folkpartiet under årens lopp bjudit över i vissa ting men att när partiet självt — här understryker jag vad jag sade i mina tidigare lämnade citat — hade möjlighet utt drivu en sociulpolitisk linje, blev insutsernu inte så stora. Därför måste man betrakta folkpartiets resonemang som snällt, välvUligt och välmenande. Men i praktiken finns det inte någon särskild hundlings-kruft bakom de motioner som folkpurtiet kommer med.

Herr Humrin tog upp frågun om nurkotiku och gifter. Jug vill gärnu understryku utt nurkotikumissbmket nuturligtvis är ett uv vårt sumhälles gissel. Där finns det ull uniedning för oss utt gemensumt söka ta de krafttag som behövs. Men man kan å andra sidan inte den ena gången tala om att vi har ett hårt skattetryck och å undru sidun krävu ökude insutsen Det måste vuru logUc i all politik.

Och så var det herr Carlshamre, som lever kvar i mångt och mycket i de gamla betraktelsesätt som mun så väl känner igen från högerns dugur. Det är inte så länge sedun vi hude en högerledure som sude utt sociulpolitikens endu uppgift egentligen vur utt Undru nöden. Även om jug inte frånkänner herr Carlshumre sociulu umbitioner, måste jug sägu utt helu hans resonemung gick i den riktningen. Det skider inte mycket mellan den gamlu högerns uppfuttning och de nyu moderuternas. Jag kanske skall sägu till herr Curlshumre, när hun tulur om otryggheten osv., att då människornu slås ut från urbetsplutsernu, när det enskildu näringslivet hur misslyckuts och då sumhället måste gripa in, då tulur mun från moderuternus sida om den dyra administrationen uv trunsfereringur-nu, då tulur mun om Robin Hood-mentulitet osv. Jug förstod inte rUctigt herr Carlshumres resonemang om udministrutionskostnuder och liknunde. Låt oss tittu på två suker; sjukförsäkringen och ullmännu tilläggspensioneringen. Jug vågur påstå utt inget pensionssystem i någon unnan del uv världen hur så små udministrutionskostnuder som det här är fråga om.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Herr Curlshumre kun väl uldrig drömmu sig tillbuku till den tiden då de futtiga människornu bokstuvligen tulat fick stå med mössan i hand och tmga om en eUer unnun slant till sitt uppehälle? Därför är tulet frän moderuternus sidu i dug om otrygghet ett fulskt tul. Den verkligu otryggheten i samhället upplevde mun då herr Curishamres föregångure styrde i våru kommuner och styrde i den svensku staten.

Men, herr Curlshumre, resonemunget om skatten är också intressunt. Hun vUl ge sken uv utt det bura gällde att växla pengar, som herr Hjalmarson på sin tid talade om.

Om herr Carlshamre analyserar det svenska skattesystemet blir hun på det kluru med att det som verkligen tynger i dag för de små inkomsttagurnu är kommunulskutternu och lundstingsskutternu. Det är ett stort problem hur man skall klara den sidan. Men nu hur ni ju fått igenom en utredning som skuU undersöka kostnudsfördelningen meUun stut och kommun.

Jug vill dock betona utt det är väldigt svårt utt höju det sammanlagda skattetrycket. Vi har höga skatter i vårt land, det vill jag gärna erkänna. Men om man då säger att det är att växla pengur, att skatterna tynger burnfumidernu osv., skull mun kommu ihåg utt efter den skutteomläggning som gjordes förra året, med införunde av moms och sänkning av skatteskalorna framför allt för de lägre inkomsttagarna, betalar i realiteten de lägre inkomsttagurnu mycket litet i direkt stutsskutt. Mångu betulur knuppust någonting ulls, medan de i burnbidrug och bostudstillägg får ett kruftigt tiUskott från statens sida.

De transfereringar som herr Carlshamre, jag skaU inte sägu föruktfullt tulur om, men i varie fall något litet nonchulunt berör, är de transfereringar som de flesta burnfumiHer och låginkomsttugure i dag skaU klura sig på.

Så mycket är klart, herr Carlshamre, att vi inte kan tänka oss att ge avkaU på trunsfereringurnu, därför utt de är det sätt vi hur utt viu stutskussun se tUl utt de mindre inkomsttagurnu får den trygghet som de väl behöver.

Herr Curlshumre kun ju sägu, utt egentligen vur det ett citut ur Göteborgs-Posten när hun tulude om stutsbidrug osv. pä skutten. Men det läg väl också litet egnu tunkur bakom det herr Curlshumre hude utt sägu.

TiU fru Marklund skulle jag baru viHu uttulu utt jag på en punkt är helt överens med henne. Den otrygghet som har rått på urbetsmurknaden med att många äldre människor fått gå ut från förvärvslivet, inte har en chans att få ett jobb, det är ett stort dUemmu i svenskt samhällsliv i dag. Men jag poängterar vad jag sade fömt: en proposition väntas om förbättrad förtidspensionering - det är ett av förslagen för att åstadkomma förbättringur och skydd åt den äldre urbetskruften. Uppsägningsskyddet, det må jug väl också betona, nonchaleras av en del arbetsgivare genom att de har en rullande uppsägning. Vi måste se till utt mun också täpper tUl den luckun.

Jug är också helt överens om att när människorna slås ut från urbetsmurknuden, då skall ett starkt sumhälle skydda dem, så att de inte helt blir lidande på utt det finns företug och andra som i en konjunkturnedgång sätter dem åt sidan.

Vad sedun beträffur medinflytundet från de unställdus sidu tycker jug det är riktigt utt det skull ökus, och det kommer också utt ökus enligt det lugstiftningsförslug som riksdugen kommer utt få tu ställning tUl, kunske inom en gunsku kort tid.

Beträffande fm Marklunds resonemung om utt vi måste hu en unnun skuttepolitik och prispolitik skull jag inte ge mig in på någon ny Skärholmsdebatt, och jag skull inte heller tu upp frågun om lågprislinje pä den punkten. Men jug kunske får erinru fru Murklund om utt det kommunistiska partiets förslag om "bort med momsen på livsmedel" är ett illusionsnummer av första kluss.

När fru Marklund säger att vi måste ha en ny poHtik i det uvseendet är det en oreulistisk tanke som fm Murklund för frum, eftersom ni inte hur täckning för försluget i ekonomiskt uvseende. Ni kun sägu utt ni skull ta bort försvuret, men för det hur ni inte mujoriteten uv det svenska folket med en Ni kun sägu utt ni skull höju bolugsskutten, och det kunske mun kun göru i ett visst läge, men det går nuturligtvis inte utt höja den hur mycket som helst, och för övrigt ger det inte så mycket pengur. Vurje del av de kommunistisku förslugen är behäftud med det felet utt den tyvärr inte är reulistiskt genomförbun Det ger inte stuten de pengar som behövs för utt föru en sociulpolitik i udämnunde syfte som vi måste hu m pengur tUl.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Utskottets ordförunde hunn med utt i sin historieskrivning delu ut en hel del rullursvingur, och någon vur riktud mot centern, även om den inte direkt träffude. Centern kun inte åberopu sig på någon större viHu till sociulpolitisku insutser, menude herr Görun Kurlsson och nämnde hur det stod tUl i en del kommuner. Det skulle hu vurit intressunt om herr Görun Kurlsson hude tugit frum något exempel.

Om jug inte missminner mig, hade vi 1965 utgifter förde kommunala bostudstilläggen på ungefär 200 mUjoner kronor, och i årets budget räknur man med 1 150 mUjoner, vilket alltså innebär en betydande kostnadsövervältring på kommunernu. Herr Sträng hur vid något tillfälle sugt att kommunerna förbmkur för mycket pengar. Hur skull man egentligen hu det, herr Göran Kurlsson?

Generaldirektör Rexeds utspel är ju rätt intressunt. Det vur mycket intressunt utt höru utt herr Görun Kurlsson upropå dettu sude; Jug vägrur att uvfärdu det som ett hugskott. Det kun inte vuru fel utt utredu den hur frågun.

Herr Görun Kurlsson skull inte vuru bekymrud för utt hun under flera år gått emot förslag om en utredning i frågan i riksdugen. Om jug inte missminner mig, hade centern den första purtimotionen om en utredning om ett minimUönesystem 1968. I så full hude vi en sådan motion också 1969 och 1970, som behundlades i andra lugutskottet. Vidare väcktes en motion, nr 708, till 1971 års riksdag, som behandlades i socialförsäkringsutskottet, och dessutom finns en motion till årets riksdug, nämligen motionen 839. Jug tror inte den är behundlud, och i så full hur ju herr Görun Karisson möjligheten utt röstu för en utredning av den här frågan.

Jug är medveten om utt ett sådunt system inte kun genomförus just i

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartemen -tet m. fl. anslag

dagsläget, men liksom herr Göran Karlsson menar jag, utt det kun vuru någonting som mun kun hu med i de långsiktigu plunernu och bedömningurnu. Då bör mun kunnu få frum någonting uv det.

Det vur en unnun suk som herr Görun Kurlsson tog upp och där jug vill helt instämmu med honom. Det gäUde huns åberopunde uv utredningen ungående de ungu invalidernas pensionsfrågu. Jug viU helt instämmu i utt det är en mycket väsentlig frågu, och jug hoppus utt det skuU gå utt lösu den.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Det är en gunsku egendomlig debuttmetod som sociulutskottets ordförunde använder sig av. Trots allu de besvärligu problem och bekymmer vi hur för dugen störtur sig herr Görun Kurlsson huvudstupu in i de frågor som vi hur löst på 1920- och 1930-tulen, i vissu full i sumverkun, i undru full med olika meningur om hur de skulle lösus. Också 1940- och 1950-tulens problem togs upp. Låt mig buru konstuteru utt om mun gör en historieskrivning på det sättet, bör mun också kommu ihåg vem som lude fram det första försluget om folkpensionering, vem som stred för och genomförde indexregleringen inom folkpensioneringen, trots envetet motstånd från sociuldemokruternu. Det vur Kurl Stuuff i det förstu fullet, och det vur folkpurtiet i det undru fullet.

Men det må vuru hur som helst med forntiden; jug tycker det ur dugens problem vi skull försöku utt ta itu med och dagens problem vi skall försöka klara uv. Nu hur redun herr Gustuvsson i Alvestu verkningsfullt frumhållit hur det ligger till med den uv generuldirektör Rexed frumfördu tanken på medborgarlön. Vi hur möjligheter, herr Görun Kurlsson, utt samfällt röstu igenom en utredning uv frågun redun i vår.

Jug kun tilläggu utt det dock förutsätter en omvändelse från sociuldemokrutiskt häll. Jag kan citera frän debatten hösten 1971 dä det gällde ett förslug från mittenpurtiernu att få fram en utredning rörunde just den frågu som det här gäUer. Ett flertul riksdugsmotioner hur väckts under senure år, den senuste debatterades i november 1971. Då menade socialdemokraterna att en utredning var obehövlig. Någru uxplock ur herr Fredrikssons, sociuldemokrut, unförunde belyser oviHun tUl nytänkunde. Hun sude bl. a.: "Vi tror inte på detta, det skulle slå sönder det nuvarunde systemet, och det skuUe vuru utt tu ett steg tillbuku, och jug är mycket skeptisk, det helu är gunsku luddigt och illu genomtänkt."

Det vur som sugt hösten 1971. Det är möjligt utt herr Görun Kurlsson hade en annan uppfuttning redun då, men den kom i vude full inte till uttryck i riksdugens protokoll.

"Jug hur inte mycket till övers för de s. k. nyfuttigu." Citutet är från herr Görun Kurlssons unförande, och det är gunsku intressunt. Det beror väl på vud mun menur med de nyfuttigu. Det är de som hur det besvärligt med högu boendekostnuder och som hur svårt att få debet och kredit att gå ihop. Det är ungu burnfumiHer som flyttur in i bostäder, där de inte klarur sin ekonomi. Herr Kurlsson hur fögu till övers för dessu.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Det finns en politisk futtigdom, skriver en motionär. Det finns t. o. m. poHtiskt futtigu riksdugsman, tillfogur herr Görun Kurlsson i Huskvurnu. Låt mig tilläggu: Det finns t. o. m. politiskt futtiga utskotts-ordförande. Det ur en reflexion som mun inte kan håUa tillbuku, när mun hör herr Görun Kurlsson dru i gång ett unförunde som helt ställer socialutskottets ordförande vid sidan av den debatt som vi för här i dag.

Här har vi böriut en ullvuriig diskussion om principiellu storu problem som vi hur på det sociulpoUtisku området. Diskussionen hur förts, enligt min bedömning, tämligen sukligt och med ömsesidig respekt blund dem som hur deltugit i den, utun utfull, giftigheter och personungrepp, ullt dettu frum tUl det ögonblick då sociulutskottets ordförunde herr Görun Kurlsson i Huskvurnu bestiger tulurstolen.

Det finns inte mycket utt bemötu i det herr Görun Karlsson sude, eftersom det vur ett summelsurium uv feluppgifter och missuppfattningar. Låt mig buru tu upp en endu detuHfrågu, den om socialhjälpen. Herr Görun Kurlsson borde hu uppfuttut utt ingen från dennu tulurstol hur angripit sociulhjälpen som hjälpform. Vi hur beklugut utt den inte fyller sin funktion såsom den var avsedd att göra, därför att den har blivit belastud med undra uppgifter som den aldrig borde hu fått, men det är en helt unnun suk.

"Jag hur inte mycket till övers för de nyfuttiga" - herr Hamrin hur redun citerut herr Görun Kurlsson på den punkten. Men, Görun Kurlsson, det problem som vi kullur för nyfuttigdomen är en uvgörunde orsuk tUl den ökude socialhjälpen, som jag hoppas Göran Karlsson vUl se och som i vurje fuU jug vill se åtempprättud som en effektiv, mänsklig hjälpform sådun den är uvsedd utt vuru.

Om Görun Kurlsson vUl göru en historieskrivning och gå tillbuku till forntiden bör hun åtminstone ge korrektu uppgifter. Herr Humrin hur redun päpekut utt det vur en liberul regering som genomförde den förstu folkpensionsreformen. Jug kun väl få dra mitt strå tUl stucken genom utt påpeku utt det förslug som dennu Hberulu regering frumlade vur uturbetut UV den närmust föregående högerregeringen under Arvid Lindmun.

Men, Görun Kurlsson, jug tror inte det är stor idé utt diskuteru på dettu sätt. Vi fick mot slutet uv herr Kurlssons unförunde förkluringen till utt det blev som det blev. "Jag förstod inte riktigt", sade herr Görun Kurlsson, och det visude hun när hun lyckades tolku mitt purentetisku resonemung om udministrutionskostnudernu tvärtemot vud jug sude. Jug hur summu uppfuttning som hun, utt administrationskostnaderna inte drur någon otillböriig stor del uv totulkostnudernu. Jug vUl förstärka Görun Kurlssons ord på dennu punkt från "jug förstod inte riktigt" till "jug förstod inte ett ord".

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle;

Herr talman! De väntade förbättringarna av möjligheterna att få förtidspension anges av herr Karlsson i Huskvarna som ett skydd för dem som slås ut från produktionen. De förbättringarna är viktiga och skall noteras precis som förbättringarna i uppsägningsskyddet. Också i det stycket finns det fortfarande brister. Vi har påtulut en del uv dem i en

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

motion, där vi kräver lagstiftning för att säkra anställningstryggheten respektive rätten tUl arbete för olika grupper av handikappade, som på grund av sjukdom, nedsatt arbetsförmåga eller företagsnedläggningar har förlorat sitt urbete.

Det är självklurt utt utsHtna arbetare skall ha rätt tUl en tidigure pensionering, men utt vi nu får en sådun förbättring får inte skjutus frum som ett försvur för utt människor slits ut i produktionen. Det hundlur ju om utt gå emot diskriminering uv arbetskraften och gå emot den brutala behundlingen uv människor som fortfarande försiggår i industrin. Den delen av mitt resonemang kanske herr Kurlsson missude, men det är för mig det viktiguste.

Jug noterur sedun med glädje utt herr Kurlsson är överens med mig om mina synpunkter på otryggheten på arbetsmarknaden för stora grupper i samhullet.

Sedun kommer herr Kurlsson in på våru förslug i skatte- och prispolitiskt uvseende. Jug vidhåller nuturligtvis utt det krävs en unnun skutte- och prispolitik för att vi skuU nå den utjämning som vi från vårt håll urbetur för. Eftersom debatten rör socialpolitiska frågor betonade jug utt det behövs fortsatta förbättringar av det ekonomiska stödet till grupper som behöver ett stöd.

Herr Karlssons uppfattningar om vårt krav på att ta bort momsen på livsmedel har vädrats tidigure i debutter här i kammaren och då bemötts med sturku sukskäl från vårt håll. Den debatten kommer ulldeles säkert utt fortsättu. Eftersom herr Karlsson har underlättat uppgiften för mig genom att också nämnu vårt förslug om hur inkomstbortfullet skull kompenseras, behöver jag inte gå in på det.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Rune Gustavsson sade att kostnaderna för bostadstilläggen har ökat. Det är riktigt, men jag vill erinra om att riksdagen i samband med behandlingen av konjunkturpropositionen förra hösten gav ett kraftigt stöd åt kommunerna. De fick stöd i form av en satsning på barnstugorna men också i form av en uppräkning av statens stöd till kommunala bostadstillägg.

Herr Gustavsson talade också om centerpartiets förflutna. Jag framhöll att centern har haft en nyanserad uppfattning i dessa frågor genom att partiet har samverkat med oss, och den bedömningen står jag för. Hur jag sedan skall rösta när vi behandlar centerpartiets förslag, som inte är riktigt lika med generaldirektör Rexeds propå, återstår att se. Jag kan inte ge besked om det i dug, utun jug vill först se vud utskottets skrivning innehåller.

Herr Humrin sude utt jug kustude mig huvudstupu in i historien. Nej, herr Humrin, det gjorde jug inte. Jug begriper så väl utt herr Humrin och herr Curlshumre känner sig skukude över sinu egnu purtiers förflutnu ide här frågornu. Ätt jug träffude rätt märks uv derus reuktion. De sökte inte bemötu ett enda av de påståenden jag gjorde. Herr Curlshumre svängde sig

med att det inte finns någonting att bemöta, eftersom jag hade gjort personangrepp. Hur jag gjort något som helst personungrepp i mitt unförande? Herr Carlshamre måste hu livlig funtusi om hun kun sägu någonting sådunt.

Vud jug sude om de nyfuttigu vur utt jug inte hur någonting till övers för snyftkumpunjen för de nyfuttigu, och det står jug fust vid.

Herr Curlshumre försökte betygsätta mig. Jug får väl vuru tucksum för utt en moderut betygsätter mig på det sättet. Det vore värre om jug fick medhåll från det moderutu purtiets sidu närdet gäller sociulpolitiken med hänsyn till vud jug sude förut om purtiets instäUning tidigure.

Sedun vill jag bura sägu någru ord tUl fru Murklund. Jag har full förståelse för hennes svårigheter utt ge sig in i en skuttedebutt. Det är inte heller det som uvses, men jag tog upp det kommunistiska purtiets förslug i frågu om pris- och skuttepolitiken för utt visu utt det tyvärr inte ger den täckning för inkomstbortfullet som skulle behövus.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Enligt herr Karlssons i Huskvarna uttulunde är det ulltså inte sakinnehållet i ett förslag som är avgörande, utan vem som har framfört det. Det skulle vara intressant att höru herr Kurlsson klurgöru vad det är för skUlnad mellan innehållet i de motioner som tidigare har väckts och det förslag som generulduektör Rexed hur fört frum.

Vud beträffur kostnaderna vill jag säga att det ökade stutsbidrug som riksdugen beslöt förru året innebär en mycket liten kompensution för kommunernas ökade kostnader. Jug unförde i mitt förstu unförunde siffror som visude kostnadsutvecklingen för de kommunala bostads-tUläggen, KBT. De kostnader som kommunernu hur för dessu utgör mer än hälften uv det belopp som kommunernu erhåller i skatteudämnings-bidrug.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle;

Herr tulmun! Först ett konstuterunde: Den modernu sociulliberulismen har ingen anledning att skämmas för sitt förflutna i sociala frågor. Jag skall gärnu tu upp en debutt om den suken med herr Görun Kurisson vid ett unnut tUlfälle — tyvärr räcker inte tiden till nu.

Herr Karlsson kom nu in på sukligu frågor. Det förunleddes uv mitt påpekunde om huns yttrunde utt hun inte hur mycket tUl övers för de s. k. nyfuttigu, nu reviderut till utt hun inte hur mycket tUl övers för snyftkumpunjen. Det kunske behövs någon förkluring vud dennu "snyftkunipunj" uvser. Jug hur förut päpekut utt sukfrågun gäller hur de låginkomsttugure och burnfumiHer som får relutivt högu boendekostnuder skull kunna kluru sin ekonomi i dugens sumhälle.

Låt mig också påpeku att man nuturligtvis skull uwakta det utskottsbetänkunde som kommer utt föreliggu i frågan om medborgarlön. Det gäller dock här ett förslug om en utredning rörunde konsekvensernu uv och möjligheten att genomföru ett system i likhet med det som Rexed nyligen har föreslugit. Det är inte svårt utt redun nu tu ställning till om man önskar eller inte önskur en sädan utredning. Jag awaktar ulltså med spänning herr Göran Karlssons stäUningstagande när utskottsbetänkandet föreligger i frågan.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl baru notera en oklarhet i herr Karlssons i Huskvurnu sätt utt urgumenteru. Först säger han att han förstår att jag har svårigheter utt ge mig in i en skuttepoUtisk debutt. Sedun säger hun utt vi inte skull ha någon skuttepolitisk debatt.

Debutten om pris- och skattepolitiken förs uv och till både i och utunför denna kummure. Den förs även, om jug inte är fel underrättud, inom herr Karlssons eget parti. Oavsett om herr Karlsson och jug fortsätter debutten här eller inte, kommer den alltså utt fortsättu.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr tulmun! Jag vet inte vad herr Karlsson i Huskvurnu egentligen menur med snyftning. Visst förekommer det snyftkumpunjer i den socialpolitiska debutten. Visst kun vi lite vur ha svårt att hålla tUlbaku en snyftning när de mest trugisku interiörernu blottus. Men finns det någon kumpunj - om det ens är någon kampanj - som har vurit sällsynt fri från snyftinslag, så är det väl diskussionen om den s. k. nyfuttigdomen. Den diskussionen förs med ett muteriul som utgörs uv murginulskuttetubeller och uppgifter om bostadskostnader, levnudskostnuder, prisstegringur m. m. Det är ett muteriul med ett mycket litet inslug uv känslosumhet.

Hur herr Kurlsson kan fä detta till en snyftkumpunj är mig obegripligt, men kanske går det tUl på sammu sätt som när han lyckas läsu ut utt den moderutu pressen brukur påstå utt huvuddelen uv de sociula kostnudernu - uppemot 20 000 midoner kronor alltså - går tUl folk "som baru super och slåss och inte vill urbetu", som herr Kurlsson uttryckte det i sitt inledningsunförunde. Något sådunt har uldrig stått i någon tidning, än mindre i hela den moderutu pressen. Jag drur häruv, herr tulmun, buru slutsutsen utt liku litet som herr Kurlsson förstår vud vi säger, säsom hun visude för en stund sedun, liku litet förstår hun vud som skrivs.

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Rune Gustavsson gör gällande utt vi inte skulle ta hänsyn ,till sukinnehållet i den motion som centerpartiet har väckt om vad som'med Rexeds beteckning kan kallas medborgarlön. Jag har sugt utt vi skull diskuteru den frägun när utskottsbetänkundet ligger på riksdugens bord. Då skull jug tu ställning. Jug kun inte tu ställning till de fria fantasier som eventuellt kan finnus i motionen, utun det måste, som sugt, vuru utskottsbetänkundet som är uvgörunde för ställningstugundet.

Herr Gustuvsson efterlyste tidigure på vilku punkter det är som centerpurtiet svikit när det gäller sociulpolitisku insutser. Jag guv inte något svar i mitt senuste unförunde och vill nu därför hänvisu till de små kommunulu bostudstUlägg som utgick i de flestu kommuner där centerpartiet styrde för några år sedan. Nu har det kunske blivit litet bättre genom utt dessu mindre kommuner kommit in i storkommuner och föHuktligen tvinguts att anpussu sig till vud de sociuldemokrutiskt styrdu kommunernu unsett som lämplig bidragsnivå.

Herr Hamrin tog upp vad jug kullude snyftkumpunjen för de s. k. nyfuttigu och hun tulude därvid om låginkomsttagare.

Jag erinrar om att de inkomsttagare jug tidigure talade om vur såduna

med en inkomst av 40 000 kronor och däröver. Herr Hamrin vill väl inte göra gällande att de är låginkomsttagare.

Med det nu anförda har jag även besvarat vad herr Carishamre tog upp om marginalskatter och annat som pressar. Man bör inte tala enbart om marginulskutter utun man bör se skattesituutionen i dess helhet. Gör mun det, spelar murginulskutten inte så stor roll fustän det moderutu sumlingspartiet hur gjort murginalskattefrågan till ett stort nummer.

Herr Carishumre anklagude mig för utt jug feluktigt gjort gällunde utt hun skulle ha uttalat att det går bort för mycket pengur i hunteringen. Men jug hur untecknut utt herr Curlshumre vid det åsyftade tUlfället yttrade utt det går bort midurder i hunteringen. Det vur det uttryckssättet som jag vände mig emot.

När jag yttrude till fm Murklund utt vi inte bör föru en skuttedebutt i dug, så gjorde jug det närmust för utt det här gäller en socialpolitisk debutt. I en sådun kun mun självfallet inte kommu ifrån stutens och kommunernus inkomstbehov, men det kun knuppast vuru lämpligt att i dettu summunhung utvecklu en skuttedebutt. Vi hur huft och kommer utt få sådunu debutter här i rUcsdugen.

Jug vill tiUäggu utt när det gäller de ullmänna linjerna för det fortsatta reformarbetet så tror jag utt fm Murklund och jug står vurundra betydligt närmare än vad exempelvis herr Carlshumre och jug gön

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Herr förste vice tulmunnen unmälde utt herrur Gustuvsson i Alvestu och Humrin unhållit utt tUl protokoUet få untecknut utt de inte ägde rätt till ytterligure repliker.

Herr socialministern ASPLING;

Herr tulmun! Den inledande principdebutten lider väl mot sitt slut, och jug skall inte förlänga den särskUt mycket. Jag skall inte heller göru något försök till uppsummering uv de inlägg som hur gjorts här. Utskottets värderude tulesmun, Görun Kurlsson, hur ju redun i oliku uvseenden huft uniedning utt belysu och replikeru de synpunkter som har förts fram från oppositionshäll.

Jug hur emellertid ändå, herr tulmun, behov av att på någru puiUcter göru några kommentarer. Jug börjar med herr Gustavsson i Alvesta.

Han ställer urbaniseringen i centrum för vud hun menur varu de gmndläggunde orsukernu till ökude sociulu problem etc. Jug vill ingulundu undunskymmu utt urbaniseringsprocessen i mångu uvseenden hur medfört problem som vi hur mött och måste mötu med uktivu insutser, inte minst på det sociulu midöområdet. Men när han ur detta söker hämtu urgument för att urbaniseringen är en gmndläggande orsak till de mycket kraftiga kostnadsstegringarna, har hun enligt min mening verkligen kommit snett. Låt mig baru som exempel tu folkpensionsunsluget som under de senaste åren haft en uutomutisk ökning med ungefär en midard kronor per ån Grundläggande orsaker för dennu unslagsökning är tre ting: stundardtUläg-gen, kompensutionen vid prisstegringur (indextUläggen) och det ökude untulet folkpensionärer. Med undru ord: våru guruntier till de gumlu utt deras pensioner skull förbättrus även i fortsättningen.

Jug tur dettu som ett exempel på hur och vurför kostnaderna stiger

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

inte minst inom socialförsäkringssystemet. Frågan om boendemiHön, som helt naturligt ansluter till resonemunget om urbuniseringsprocessen, skull jug inte tu upp här; jug vet utt fumideministern senure i ett inlägg kommer utt belysu det spörsmålet.

Herr Gustuvsson frumhöll vidure utt vårdbehoven växer i oliku uvseenden. Hun säg väl häri en återspegling uv grundläggunde brister i samhället. Sannerligen finns det brister som vi steg för steg måste uvhjälpu, men vi får heller inte glömmu bort utt vi hur fått i våru händer nyu möjligheter utt göru insutser. Efter vud jug kun förstå uvsåg herr Gustuvsson i den här delen sjukvården - hun nämnde nämligen kostnudsstegringurnu på landstingssidan. De medicinska framstegen har öppnat nyu möjligheter till nya insatser inom sjukvården. Men därmed föHer också kostnadsstegringur. Här kommer också den förändrade ålderssammansättningen inom vårt folk in i bilden. En pensionär, en 67—70-åring behöver statistiskt sett ungefär fyra gånger så mycket sjukvård som en ung människu, för utt bara nämna ett exempel där så att säga bakomliggande helt naturliga faktorer driver upp kostnaderna.

Det fanns ett drag i herr Gustavssons anförande, som ju sedermera återkom i flera andra inlägg; jag skall, herr talman, strax återkomma till dettu. Vi diskuterur en sociulhuvudtitel som omsluter 17 miHurder. Debutten här i dug hur i långu stycken kommit utt röru sig om den kommunala sociulhjälpen. Det är en kostnudspost som — jug nämnde siffrun för år 1970 — uppgår till 359 midonen Jug skull återkommu till frågan. Men när jug är inne på kostnudernu kommer jug också över på ett annat område.

Herr Humrin förde ungefär summu resonemung som herr Gustuvsson i Alvestu hude tugit upp. Herr Humrin gjorde gällunde - om jug förstod honom rätt — utt årets socialhuvudtitel var på sitt sätt fri från reformer; den innehöll inga nya reformer. Herr Hamrin konstaterude sumtidigt utt anslagsökningurnu överstiger 1 800 midoner. Vud som i verkligheten ligger i dennu kruftigu utgiftsökning, den störstu hittills, är ett genomförunde steg för steg av en fortlöpunde reformverksumhet. Låt mig buru peku på någru exempel. Det är frågu om kruftigt ökude insutser för utt förbättra urbetsplutsernus miHöförhållunden, fortsuttu stundurdhöjningur UV folkpensionernu i enlighet med det progrum som riksdugen hur ställt sig bukom. Det är förbättringur av förtidspensioneringen, ökude insutser för vård och service åt åldringur och hundikappade. Och på famiHeministerns område, som jug nu inte närmure skull gå in på, innehåller socialhuvudtiteln kruftigu unslugsöknmgur när det gäller både bostudstUläggen och burnomsorgen.

Det är således helu tiden en ständigt fortgående reformverksumhet som inrymmes i de anslagsökningar som ibland litet vårdslöst — låt mig säga det - betecknas som ointressanta, därför att de kanske inte representerar absolut nya ting. Men de medverkar i sig själva till väsentliga förbättringur uv tryggheten för storu grupper uv människor i vårt lund.

Herr Humrin ägnude en stor del uv sitt anförande åt bl. a. vissa ungdomsproblem, t. ex. narkotika - och alkoholproblemen. Jag skall inte ta upp dem i mitt anförande här. Vi får återkomma till dessa

väsentligu frågor. På riksdagens bord kommer en proposition om narkotikafrågor, där det föreslås ökade insatser i oliku uvseenden. Vi får också på riksdugens bord en proposition om mellunölet och ungdomen. Det blir därför uniedning utt återkommu. Alkoholfrågornu är ju i helu sin vidd föremål för behundling och utredning inom alkoholpolitisku kommittén.

Herr Humrin ägnude i sitt anförande tid åt sjukvärden, och sunnerligen skull det sägus utt det är ett område som förtjänur utt bli debutterut i riksdugen.

Herr Humrin återkom till en suk som jug har hört honom från denna tulurstol tidigure ägnu intresse, nämligen prioriteringsfrågornu. Jug tog upp dem i mitt unförunde, och om tiden medguv skulle jug här gärnu meru ingående diskutera dessa spörsmål. Men när herr Humrin unvänder sådunu formuleringur som utt det här väl närmast gäller - om jag förstod honom rätt — för politikerna utt prioriteringsmässigt bestämmu över människornus liv i oliku uvseenden, finner jug uniedning utt frumhållu, utt politikernu självfuUet måste tu ansvar för sjukvårdens målsättningar, struktur och inriktning, men att det medicinska innehållet och uvgörandet i det enskUdu fullet däremot är något som läkurnu och den medicinsku sukkunskupen givetvis måste tu unsvuret för.

Herr Curishamres inlägg skulle jag egentligen, herr tulmun, gärnu vidu tu upp litet meru ingående. Jug skulle från minu utgångspunkter kunske kunnu summunfuttu vud herr Curlshumre väl egentligen vur ute efter så: hun menur utt skutterna skulle sänkus och förmånemu skulle höjas - ty det var ju på det sättet han talade om dessu ting. Jug skulle vidu ställu en frågu till herr Curlshumre, eftersom hun ju vur utomordentHgt negutiv i mångu avseenden; Menur herr Curlshumre utt den svensku sociulpolitiken inte skulle tålu utt vi byggde vidure på dess grund, utt helu det svensku trygghetssystemet i dug är feluktigt?

Herr Carlshumre återkom i en rukure formulering, där han sade utt den kommunulu sociulvården hur gått i stå. Jug vill frågu herr Curishumre: Menur hun utt den viktigu åldringsvården ute i kommunerna skulle hu den kuruktären utt den i dug är mer eller mindre meningslös och feluktig? Menur hun utt mun i dug kan betecknu bumtillsynen, den sociulu hemhjälpen etc. såsom något enburt negutivt och utt sociulvården hur gått i stå?

Jug förstår utt herr Curlshumre egentligen är ute efter något annat, och det är det som gör mig - låt mig säga det —-en smula bedrövad när jag hör honom tala. Fleru hur här betygut - och jug hur själv gjort det någon gång - att man på intet vis vill ifrågusättu herr Carlshamres sociala engagemang, men när jag lyssnar på honom här blir jag mycket undrande över vart han egentligen vUl komma.

Jag vill framhålla att det har förekommit en intensiv men ganska förvirrande debatt om socialhjälpen. Det är en fråga som spelat en icke oväsentlig roll i debutten hur i dug. Mot denna enda procent av kostnudernu för hela vårt sociulu trygghetssystem hur mun riktut en mycket negutiv och många gånger mycket osaklig kritik samtidigt som man använt kostnadsuppgifter, vilka i verkligheten gäller för hela vårt sociulu trygghetssystem. Med sådunu enklu grepp förvundlusju helu dettu

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

system inklusive sociulförsäkringurnu tUl en behovsprövud sociulhjälp, som sedun mångu gånger utnytdus som utgångspunkt för — jug vill dock understryku utt herr Curishumre inte gjort det i dug — unklagelser för missbmk och slöseri. Dessa ungrepp har inte fått stå oemotsagda, och jag vill upprepa att så inte heller får bli fallet i fortsättningen. Vi måste inte minst tu hänsyn tUl utt denna osakliga kritik är ägnad att inge misstroende mot dem som får sociulhjälp och utt den därmed drubbur ytterst de sämst ställda i vårt sumhälle.

Herr Curlshumre menur utt ökningen uv sociulhjälpsbehovet sedun mitten uv 1960-tulet skulle utgöru ett bevis för utt det mesta har gåtf snett. Vi har haft den debatten tidigure här i kummuren, och därför skull jug inte dru upp helu frågun om orsukernu tUl utt sociulhjälpen hur ökut ute i kommunerna. Men det finns uniedning utt ändå erinru om utt i mitten uv 1940-tulet var socialhjälpens andel av de sociala kostnaderna betydligt högre än i dag, cirku 16 procent. Den sociulpolitisku utvecklingen, främst utbyggnuden uv sociulförsäkringurnu, har ju kraftigt minskat människornas socialhjälpsbehov. För bara ett 30-tal år sedun hude vur därde folkpensionär hjälp från futtigvården — eller sociulhjälp, skulle man kunnu säga. 70 000 ä 80 000 människor måste få fattigvård i gumlu tider, beroende på utt vi inte hade en ullmän sjukförsäkring i vårt lund.

Dettu är exempel på hur vi genom de generellu reformernu hur kunnut minsku steg för steg människornus direktu sociulhjälpsberoende. Sociulhjälpen är i dug ett komplement tUl de generellu trygghetsunordningurnu. Även om vi på senure år huft en viss stegring uv kostnudernu, är den här hjälpformen — låt mig slå fust det - en liten del också uv kommunernus socialu kostnuder. Mindre än 10 procent uv kommunernus sociala kostnuder utgör sociulhjälp. För 10 år sedun vur motsvurunde siffru 17. Det finns anledning att upprepa att socialhjälpen inte hör till de tungu posternu i den kommunula sociulvården, utun dit hör hemhjälpen, insutsernu för åldringsvården, bostudstillägg till folkpensionärernu och servicen till burnfumiHer i form uv daghem, fritidshem osv.

Vi får så oftu en debutt om sociulhjälpen, när socialpolitiken debatteras. Det är väl i och för sig inget fel, men det finns ändå anledning utt här göru kluru distinktioner och unge vud det är frågu om. All sociulhjälp är behovsprövud. Vid behovsprövningen utgår mun från de i kommunen gällunde sociulhjälpsnormernu och lägger till den faktiska bostadshyran. Från detta bmttobelopp drus i princip ullu inkomster, dvs. arbetsinkomster efter skatt, underhållsbidrag, bidragsförskott, bostadstUlägg, sjukpenning och andra socialförsäkringsförmåner m. m. Det är således inte adderingarna som utmärker socialhjälpens behovsprövningur utan snarare subtraheringarnu uv oliku inkomster. Jug unvänder, herr tulmun, dessu formuleringur därför utt herr Curlshumre tidigare här i riksdagen begagnat just ordet udderingur, och jug hude då icke tillfälle utt delta i debatten. Det gäller här att verkligen skida mellan plus och minus.

Att i den sociulpolitisku debutten ensidigt uppehåUu sig vid sociulhjälpen är något uv - jug kun inte frigöru mig från känslun - ett uttryck för ovida att diskutera och ta ställning i de andru, väsentligu sociulpolitisku frågornu. När det gäller socialvården är det angeläget utt vi för en debutt

som möjliggör en utveckling uv denna mycket viktiga del av socialpolitiken. Som jug frumhållit i mitt tidigure unförunde, hur sociulutredningen i uppdrag att göru en översyn uv den kommunulu sociulvårdens frumtidu utformning. De förebyggunde åtgärdernu i vidsträckt mening måste i frumtiden få ökud betydelse inom sociulvården. Vi skull givetvis genom stegvisu reformer så långt möjUgt elimineru behovet uv den individuellu sociulhjälpen, som ändå ulltid säkerligen i någon form måste finnas, som är så viktig och som vi får akta oss för att diskriminera i debuttemu. KSA-utredningen hur lugt frum ett förslug som gäller en viktig sociul reform här i samhället. Jag har nämnt att det pågår en översyn av hela sjukförsäkringssystemet. FumiHepolitisku kommittén kommer mom kort med ett betänkunde över sitt omfuttunde utredningsurbete. Vi genomför den 1 upril en förstärkning uv bostudstillägget, och sociulutredningen kommer med riktlinjer för utformningen uv sociulvården i dess helhet. Vi är uUtså steg för steg på väg framåt mot förändringur och förstärkningur UV de sociulu insutsernu.

Allru sist, herr talmun, buru någru ord om en unnun frågu som också vurit föremål för debatt här i kummuren i dug. Jug tog själv upp den i mitt inledningsunförunde. Det gäUer frågan om någon form uv minimistun-dard, och låt mig där säga att motiven för att införu vud mun kullur minimistandard har sannerligen skiftat i debatten under årens lopp. Ibland har mun genom dennu sökt möjligheter utt successivt uvveckla stora delar av socialpolitiken i traditioneU bemärkelse. Låt mig gärna säga att med en socialdemokratisk syn på socialpolitUcen blir det naturligt att med vUket system vi än har behållu och byggu ut den offentliga konsumtionen genom en rad konsumtionsstyrande inkomstöverföringar lät mig sägu i frågu om bostäder, sjukvård, läkemedelskonsumtion, offentlig burntillsyn, tUlgodoseende uv burnens konsumtionsbehov etc.

Vi skull dock hu klurt för oss utt de svårigheter som vi möter vid en sådun bidrugstyp som en minimistundurd skulle utgöru är mycket betydunde. De mål som mun önskur uppnå med t. ex. en negativ skutt, som man iblund också formulerur saken, kun i stor utsträckning tillgodoses genom en fortsatt utbyggnad och reformering uv det nuvurande sociulförsäkringssystemet och det fumiHepolitisku stödsystemet snurure än genom införunde uv ett nytt system som inte knyter un tUl de nuvarande principerna om inkomstskydd, som spelar en så viktig roU för att garunteru människornus trygghet i oliku livssituationer.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr tulmun! Reformemu på fumidepolitUcens område under de senuste åren hur utgjort betydelsefuUu led i en målmedveten politik som tagit sikte på utt i förstu hand förbättra situutionen för de sämst ställdu gmppernu. Besluten har inneburit kruftigu förstärkningur just för de gmpper i vårt samhälle som hur det sämst. Genom beslut i december förru året om höjdu bostadstillägg kommer omkring en hulv miHon famUjer med låga inkomster och mångu burn liksom barnfamiljer med höga boendekostnader utt få kruftigu bidrugshöjningur fr. o. m. upril månad i år. Höjningen av bostadstUläggen är ett exempel på hur man genom att prioritera kan koncentreru de resurser man hur och därigenom

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

få möjhghet utt inom tillgängUgu rumur göru ordentligu insutser för de gmpper som är i störst behov uv ett ökut sumhällsstöd.

När herr Curlshamre beskriver burnbidrug och bostudstillägg som stutsbidrug tUl skutten kun det väl vuru en lek med ord som må vuru honom tUlåten. Jug vUl ändå hävdu utt det system som vi nu hur är bättre än de skutteuvdrug som vi en gång hude och som innebur utt ju högre inkomster mun hude desto högre förmåner utgick också.

1 unslutning till höstens reformbeslut om bostudstilläggen genomfördes också en kruftig höjning uv de stutligu driftbidrugen till dughem och fritidshem fr. o. m. den 1 junuuri i år. Genom dennu bidrugshöjning hur kommunernu fått större möjligheter utt öku dughemsutbyggnuden så utt den bättre tiUgodoser de behov som finns blund burnfumidernu.

Jug viU i dettu summunhang också nämnu, utöver vud sociulministem inledningsvis tog upp, utt burnstugeutbyggnuden i motsuts till vud som stundom hävdus i dug bedrivs på en hög nivå. Under tiden från den 1 juli 1971 till den 15 murs 1972 hude kommunernu således påbödut byggundet uv 9 400 burnstugeplutser. Om den trenden fortsätter helu budgetåret - och det är mycket som tyder på utt den kommer utt göru det - skulle det totult sättus i gång byggunde uv 14 000 plutser under innevurunde budgetår, dvs. 2 000 fler plutser än vud vi räknude med när vi fustställde unslugen till burnstugebyggundet. Regeringen hur därför beslutut utt i den proposition om utgifter på tiUäggsstut som inom kort kommer utt föreläggus riksdagen föreslå att ytterligare 10 miHoner kronor unvisus i bidrug till unordnunde uv burnstugor under innevurunde budgetår.

Debatten här i kammaren har sturkt prägluts uv det intresse som flera UV deltugurnu hur visut för en god boendemiHö som en väsentlig fömtsättning för människors sociulu välbefinnunde. Om fru Murklunds uppgifter från Västru Frölundu exukt överensstämmer med fakta vet jag inte, men de rymmer en kuslig tendens som vi ibland har mött. På kort sikt kan det möjligen vuru företugsekonomiskt lönsamt utt sutsu ensidigt på kommersiellu centru men knuppust i längden. Sumhällsekonomiskt är det en förlust och mänskligt en olycku. Det är inte plunering utt byggu på det sättet — det är brist på plunering, en brist som jug knuppust kun tänku mig utt någon vill stå upp och försvuru här i kummuren. Fru Murklund levererur en rättfrum kritik, herr Gustuvsson i Alvestu är mer lik en slingerbult. Hun öser en blandning uv sulvelse och gullu över kunslihuset för utt det där finns en kritisk inställning tUl bristfälligheter i vissu bostadsområden. Ändå tycks ju herr Gustavsson dela den kritisku inställning som hun hånur hos mig. Herr Gustuvssons krokiga argumentering ger en viss inblick i den borgerliga oppositionens svårigheter. Det enda man kun ena sig om är att mun är kritisk mot regeringen. En sociuldemokrutisk regering tycks vuru en fömtsättning för utt det ulltid skull finnus någonting för borgerligheten utt enus kring.

Det är min uppfuttning - här som i Göteborg — utt vi hur ulltför få genomurbetude undersökningur när det gäller midöns effekter på burn och ungdom. Däremot hur vi fått meru tillfälligu glimturi rupporter från dem som urbetur på fältet, både i förskolu och i skola — rapporter bl. u. om uggressivitet blund förskoleburn. Jug tulude om de svårigheter som

detta skapar för barnen själva, för deras famiHer, för derus omgivning i förskolu, skolu och kamratkrets. Poängen var utt svårigheter i den tätu hÖghusmiHön uccentuerudes uv ensidig inriktning på kommersiellu uktiviteter i centru. Jug hur inte läst de referut som tydligen hur förekommit i Handelstidningen, och jug vet inte om mun där föHt upp med utt nämnu de åtgärder som jug unsåg väsentligu för att man skulle kunna komma till rättu med en sädan här miHöplunering: åtgärder för att ge oss en innehållsrUc stadsmiljö med en balanserud utveckHng uv sociul, kulturell och kommersiell service, en sumplunering uv bostäder och urbetsplutsen

Enligt centern verkur det som om den här bulunsen skulle uppnås om mun låter bli utt byggu bostäder. Vi skull inte här lustu herr Gustuvsson i Alvestu för centerns agerunde i storstudsområden, men alla vackra ord om den goda midön mynnar ju ut i att problemen löser sig om man låter bli att göra någonting. Progrummet verkur torftigt, herr Gustuvsson. Centerns stolta flaggskepp i miHöpolitiken, den många gånger omnämnda midömotionen från 1962, sänktes ju skoningslöst av herr Hjorth i en debutt här i kummaren för någon månud sedan. Diskussionen om centerns bostadspolitik lämnar jag med tUlförsikt till inrikesministern. Kanske tål era krav på den punkten lika dåligt dugens Hus som er miHömotion. När det gäller bostudsplunering löser mun ju ingu problem med att låta bli utt göra någonting.

Vi hur inom servicekommittén fört frum konkretu förslug om enhetlig finunsiering för utt främju integrerude servicecentra, och en del sådunu centra håUer redun på utt byggus på dispens. Våru förslug hur sedun tagits upp och vidgats av delegutionen för bostudsfinunsiering.

Jag tror att den planering av boendemiHö med integrerade servicecen-tru, som servicekommittén huft tUlfälle att medverku i under näru sumurbete med samhällsengagerade arkitekter och framsynta kommunulmän, innebär ett viktigt steg fram mot en boendemiHö med människun i centmm. Planering och färdigställunde av nyu bostudsomräden är en tidskrävunde process. HittUls är det buru Brickebucken i Örebro som existerar i sinnevärden, men jag kan glädja herr Gustuvsson med utt vi hur kontukter med flera kommuner i landet och att intresset är stort. I denna uktivu politik för en meru människovänlig boendemiHö är herr Gustuvsson i Alvesta och huns purtivänner välkomna utt deltu.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c);

Herr tulmun! Eftersom jug inte hude replikrätt förut skull jug be utt fä svuru herr Görun Kurlsson. Han sade utt i en del kommuner där centern har stort inflytunde är det lågu kommunulu bostudstillägg. Finns det inte någru sociuldemokruter i de kommunernu, herr Görun Karisson, och vad har de i så fall gjort? Jug vet utt det finns relutivt lågu bostadstillägg även i kommuner där sociuldemokruternu hur mujoriteten.

Sedan en suk som herr Görun Karlsson kan talu med många kommunulpolitiker om i dug. Hur är det med skutteunderluget i de kommuner där mun har relutivt lågu kommunulu bostudstillägg? Och hur herr Görun Kurlsson undersökt hur mycket vurie skuttebetulure betulur per skuttekronu för bostudstilläggen, så kanske herr Karisson finner att det är betydligt större belopp. Dettu hör ju i stor utsträckning samman

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

med att en del av dessa kommuner har lågt skatteunderlag. Därtill har mun genom kostnudsövervältring från stuten berett dessa kommuner ännu större svårigheten

Socialministern knöt un tUl mitt resonemung om urbuniseringen och dess påverkun. Hun sude utt när urbuniseringen tus som intäkt för kostnudsstegringur kommer mun snett, och så tog herr sociulministem exemplet folkpensionerna. Jag skall citera ur snabbprotokollet vad jag sade - det är inte justerat, så jag har inte gjort några som helst strykningar; "Urbaniseringens konsekvenser avspeglar sig vurje år i den socialu huvudtiteln, bl. u. i form uv ökude bidrug för utt täcka de högu bostudskostnudernu, sjukvårdskostnudernu, kostnudernu för arbetsvärden och kostnudernu för lösningen uv ungdomsproblem, alkoholproblem och nurkotikuproblem." Jag har icke nämnt folkpensionerna.

Vidare säger socialministern att debatten här i stort sett har kommit utt röru sig om den kommunulu sociulhjälpen. Jug hur i vurie full för mitt vidkommunde inte tugit upp den direkt, även om jug kunske något hur snuddat vid den. Mitt huvudanförande gick ut på att vi måste pluneru vårt sumhälle utifrån så väsentligu och gmndläggunde fuktorer som människors möjligheter att fungeru. Jug sude utt det hur vi inte gjort, och det måste vi göru i fortsättningen.

Statsrådet Odhnoff säger att de ökade bidragen som kommunerna fick i höstas ger kommunernu större möjligheter att bygga barnstugor. Ja, men när vi begärde, som vi sedan också gjort i en reservation, att de skuUe ha högre statsbidrag, vad sade man då från utskottsmajoriteten och från socialdemokraterna? Jag citerur: "Genom höjningen av statsbidraget tUl de kommunala bostadstUläggen till 60 % av kostnaden och genom det ökade stödet till driften av barnstugor får kommunerna täckning för de kostnader som uppstår till följd av förbättringarna uv tilläggen." Det ges således inte utrymme för meru byggen, men sådunu måste ske. Den höjning som tillfördes kommunernu i höstus med 2 800—4 000 kronor skulle kompenseru kommunernu för de höjdu bostudstilläggen, det hur mun ju sugt.

Sedun säger stutsrådet Odhnoff utt min urgumentution är meru som en slingerbult. Jug citerude vud stutsrådet hude sugt enligt vud tidningurnu skrivit. Jug ställde frågun om mun inte i Kanslihuset tidigure har observerut de negutivu effekter som statsrådet Odhnoff påtulut enligt tidningsreferatet. Det är ju dessa problem, statsrådet Odhnoff, som vi år efter år har tagit upp här i motioner från vårt parti — om miHöfrågoma, om boendemiHön, om bostadsbyggandet, om regionplunen i Stockholmsområdet exempelvis. Menur stutsrådet Odhnoff utt genomförundet uv den sistnämndu planen skulle innebära en förbättrud bostudsmiljö dels för dem som skulle flyttu in i de nyu områdenu, dels för dem som i dug bor här? Centerns uppfuttning är den, utt vi måste mstu upp för de människor som bor i storstudsområdenu, innun vi helt inriktur oss på utt skupu nyu bostäder, så utt det skull flyttu in ännu meru människor.

Stutsrådet Odhnoff ruHerude över den miHömotion som vi väckte 1962 och sude utt den sänkte herr Hjorth här en gång i vintras. Det gjorde han visst inte. Det som vi röstur om i rUcsdugen, stutsrådet Odhnoff, är ju utskottsutlätundet. och om stutsrådet Odhnoff gör sig besväret att läsa

igenom den reservation som fanns tUl utlåtandet över mUjömotionen 1962, så skall statsrådet Odhnoff finna att där krävdes en utredning för att vi skuUe få ett miHöpolitiskt hundlingsprogrum. Det vur dettu som centern i voteringen vid det tillfäUet blev ensum om.

Herr HAMRIN (fp):

Herr tulmun! Den här inledunde debutten kunske har blivit något mer omfuttunde än vud i vurje fall jug uvsåg, och jag skull i det här skedet uv debutten inte gå in på stutsrådet Odhnoffs domäner. Den suken kommer att tas upp UV herr Romunus senure i debutten.

Att jug hur begärt ordet beror närmust på det andra anförande som socialministern höU nyss. Det är riktigt att nya forskningsresultat och också den stegrade livslängden gör att sjukvårdskostnaderna ökan Det är också riktigt, som socialministern sude, utt jug vid fleru tidigure tillfällen tugit upp prioriteringsfrågun. Jug beklugur buru utt sociulministem kunske inte riktigt hur futtut vud det här gäUer. Det är måhändu hårt sugt, men jug får den uppfuttningen i vurje full.

Jug skull återkommu tUl boken Sjukvård på 80-tulet, hur och hur mycket? Men innun jug citerar ett stycke ur den skall jag än en gång konstuteru utt målsättningen för vår sjukvård måste det vuru politikernu som slår fust - politikernu på riksplanet och inte på vude lundstingsplun för sig. Självfullet håller jug med sociulministem när hun säger att läkarna måste ta sitt unsvur för vud de gör. Visst måste de det; men det ur unsvarsfördelningen mellan politiker och vårdpersonal som är det avgörunde, när mun resonerur om dessu frågon

Förfutturnu tUl den bok jug nämnt tulur just om dennu prioritering som jug hur fört frum gång på gång. Det är ulldeles riktigt, herr sociulminister. Jug hur gjort det. Och de gör det också. Och de kommer frum till tre teser, som de summunfuttur sitt resonemung i. Den förstu gäller sjukvårdsefterfrågun. Där säger mun: "Allmänhetens efterfrågun på hälso- och sjukvård kommer utt öku påtugligt och stäUu politikerna inför valet utt antingen med erforderligu omdispositioner öku de totala resurserna till den kostnad detta mä innebära eller fastlägga en lägre ambitionsnivå för utt tUlgodose efterfrågun och då prioriteru de sjukdomur och åldersgmpper, som sumhället under ullu omständigheter skall dra försorg om. Ansvuret för otUlfredsställd eller icke ulls tillfredsställd vårdefterfrågun ligger icke hos värdpersonulen, vars ansvar för hälso-och sjukvärden klurt är hänfört tUl värd och behundling uv det individuellu fullet inom rumen för de resurser, som sjukvårdshuvudmännen ställt till förfogande."

Jag hur ingenting att erinru mot en sådan summanfattning uv det problem som vi här står inför.

Sedun kommer mun in på den andra tesen, som gäller urbetskruften, och tes nummer tre som gäller ekonomin. Där för mun ungefär summu resonemung, ulltså utt politikernu måste bestämmu sig för hur stor urbetskruft och hur stor del uv kukun som skull ställus tUl förfogunde; sedun är det huvudmännens och sjukvårdspersonulens suk utt disponeru tUlgängligu resurser med all hänsyn tUl rationalitet och undru hänsyn. Man slutar sitt resonemung med födunde: "EnHgt vårt sätt utt se får inte

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

detta föranledu, att hälso- och sjukvården stoppas upp uv ekonomisku skäl. Det finns inte uniedning till att just hälso- och sjukvården i den aUmännu debutten skull frumstå som den sumhällsfunktion, där ökude ekonomisku insutser inte skulle vuru motiverude. Dettu är emellertid självfullet en politisk frågu, som hundlur om sumhällets sumlude resurser och derus användning. Ytterst gäUer det vad de enskilda medborgarna vUl ha och vud de vUl uvstå ifrån."

Jug tycker utt det är ett klurt, redigt och riktigt resonemung man här för, och jug kun inte se att mun i dessu frågor kun kommu fram tUl en målsättning på unnat sätt än genom en utredning och därefter ett beslut i riksdugen, där politikernu tur sitt unsvur för hälso- och sjukvården under kommunde decennier.

Slutligen, herr tulmun, kom sociulministem in på den i dug gunsku oftu diskuterade minimUönen, medborgarlönen, negativa skatten eller vad mun nu kullur den. Då nämnde sociulministem utt visst hur det förekommit sådunu frumstötur tidigure, och visst förekommer det nu också — vi kommer för övrigt utt få behandla en motion i det ärendet vid årets riksdag - men motiven hur skiftut. Om jug fattade socialministern rätt skulle motivet iblund hu vurit utt uvskuffa helu vår nuvurunde sociulpolitik, underförstått för utt spuru pengur, eller försämru vår sociulpolitik och därigenom göru det billigure. Jug beklagar att mun så oftu misstänkliggör förslug som frumförs från unnut håll än från regeringen och regeringspurtiet. Motiven är i dettu full inga undru än utt försöku åstudkommu en meru rutionell ordning när det gäller de sociulu välfärdsanordningar vi hur för utt gurunteru uUa en hygglig stundurd i vårt s. k. välfärdssumhälle.

HerrCARLSHAMRE(m):

Herr tulmun! Låt mig först tucku sociulminister Aspling och stutsrådet Odhnoff för att de återförde debutten till ett sukligure plun och till en meru lågmäld ton, som jag tror bäst tjänar det syfte som vi ullu är ute för utt främju.

Herr Aspling gjorde ett försök att summunfuttu mitt första inlägg. Han tyckte sig kunna göra det med formuleringen: Skutterna skall sänkas och förmånerna höjus. Det vore verkligen ett enkelt politiskt progrum. Jug tror utt både herr Aspling och jug skuUe vuru utomordentligt gludu om vi med gott sumvete kunde gå ut med ett sådunt progrum, för det skulle verkligen innebäru en mycket stor förbättring för de flestu. Fullt så enkelt är det nu inte. Jug skulle väl, om jug ville unvändu en liku enkel formulering med den risk det innebär utt den blir schublonmässig, kunnu säga att om skutternu kun sänkus kun också förmånernu sänkus och i vissu full helt upphöru. Dessu förmåner går, som jug sude, i dug till mycket stor del åt tUl utt tillfredsställu behov som hur uppstått på gmnd uv skutten, behov som inte funns tidigure utun som skuttetrycket hur skuput.

Under debutten har jag fått en del upplysningur från den kommun som med en vunlig sociuldemokrutisk definition bör varu Sveriges sturkuste sumhälle, nämligen Örebro, där mun hur den enorma kommunulu skuttesutsen 27 kronor plus ungefär 3 kronor som mun får av oss undru i skutteudämningsbidrug. Om det är sunt utt ett samhälle som tar i

anspråk en stor del av medborgarnas inkomster och förvaltar dem för medborgarnas räkning är ett starkt samhälle, så är Örebro en mycket stark kommun. Nu lär örebroarna av någon aiUedning inte uppleva det sä, men det behöver vi inte fördjupa oss i. Där hade man i år en 40-procentig ökning av de sociulu kostnaderna, som unsvarigt folk nästan helt hänför tUl stigande bostudskostnuden Och så säger mun att den skuttehöjning med över 3 kronor som blivit nödvändig i år kommer att framtvinga en Hknande ökning av de socialu kostnaderna. Ouvsett vud som i övrigt händer kommer ulltså den ökude skuttebelustningen utt tippu över fler människor på den sidu om gränsen där mun måste få hjälp i extraordinär ordning, och så är mun inne i en cirkel. Det är den cirkeln som jug fleru gånger hur försökt påvisu finns; självu de åtgärder vi vidtar för utt uvhjälpu behoven skupur nyu behov i en ständig spirul som tycks vuru mycket svår att bryta.

Jug fick en direkt frågu av socialminister Aspling, nämligen om jag menar att den svensku sociulpolitiken inte tål utt byggu vidure på, utt helu systemet är feluktigt - jug tror utt jag nu citerar frågun korrekt. Det är en mycket, mycket uUvurlig frågu. Jug viU gärnu försöku svura med summu ullvur som frågun ställdes; till en del gjorde jug det redun i mitt första inlägg.

Låt mig först, med oförminskad respekt för sociulminister Aspling och huns vidu och även förmågu att urbetu med de sociulu problemen, sägu att hans framträdande gör ett intryck av trötthet. Jag menar nu inte — jag understryker detta starkt - ett personligt intryck; det är inte herr Aspling själv som verkar ofräsch eller så, men politiken som framläggs gör på något sätt ett intryck av trötthet. Man har lUcsom efter årtionden av mycket respektingivande insatser, som jag och många med mig aldrig gjort något försök att nedvärdera, fått så mycket att göru med utt ständigt tätu nyuppkommunde läckor i systemet, utt mun liksom inte hinner gå vidure eller, om så skulle behövus, omprövu vissu uv gmndvulurnu för systemet. Vud jug sade tidigure vur utt vud dessu människor, som jug refererade till - de som verkligen urbetar ute på fältet med de sociulu frågorna -, upplever i dag inte är enstaka brister som relutivt lätt kan rättas till bara pengarna kommer fram. Vud de upplever är i stället att en del av själva grunden vacklar, att systemet håller på att spricka upp i fogarna; men det gäller långt ifrån hela systemet och hela grunden.

Herr Aspling räknade upp en del områden där det vidtagits åtgärder som han undrade om jag verkligen vill underkänna och sägu utt de är negutivu till sin verkun. Nej, långt därifrån, mycket fungerur ännu - och fungerur bättre än det gjort tidigare — men jag tycker ändå att vi har rätt och skyldighet att ställa frågun; Håller det inte på utt händu någonting med självu gmnden? Är inte en del uv den teknik vi tUlämpur i vårt sociulu system ett urv från en tid med helt undru förutsättningur än vår tids, bl. u. en helt unnan inkomstfördelning? Jug vidhåller utt systemet med stora inkomstöverflyttningur inte kun hu och ej heller hur den effekt som det hude en gång för någru tiotul år sedun och som det vur tänkt utt hu; jag har angivit skälet; inkomstfördelningen har blivit sådun utt just förmånstugarna själva måste bidra med så stor del av finansieringen att

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

nettoeffekten i förhållande till de miHurder vi bmtto unvänder för ändumålet blir för liten. Men bruttoeffekten slår igenom i skuttetrycket och upplevs som en belustning som kun bli för stor för att vi skall få människorna utt tålu den.

Jag tycker att vi hur både rätt och skyldighet utt ställu den frågu jug nyss stäUde, och jug menar verkligen att det i vissa delur är gmnden som vucklur, inte buru detuHer som är feluktigt utformude. Och jug hävdur fortfurunde: vi kommer inte förbi dettu utun utt se på de undru storu områdenu som påverkur behovet uv sociulu insutser — och det är skutternu.

Fru Odhnoff tulur med viss stolthet om de förbättringar som gjorts för barnfumidernu; men fru Odhnoff måste vid det här luget liksom jug ha börjut få rupporter om att den reform vi beslutade om i december tUl vissa delar slår slint - jag vet ännu inte i hur stor utsträckning, och det vet nog inte fru Odhnoff heUer. Det kommer emellertid rupport efter rupport från kommuner som hur beslutut utt icke utnytda möjligheten utt med statsbidrag höja de kommunulu bostadstUläggen till burnfamiHer. Kommunernu står kvur på den gumlu nivån, och de gör kanske t. o. m. en vinst därför att bestämmelsen om att statsbidraget ökar tiU 60 procent gäller även om man inte höjer bostadstilläggen - och det gör man många gånger inte. Varför gör man inte det? Jag tror utt vi skull vuktu oss mycket nogu för utt skylla pä'kommunul snålhet. Jug tror utt vi skull respekteru när kommunernu säger: Vi klurur det inte.

Mun får genom ett reformbeslut i riksdagen, som fattats efter det utt den kommunulu budgeten är fustlugd, en ny utgift, som måste tus från det hårt unsträngdu kontot "oförutseddu utgifter" - det finns ingen annun plats för det - och mun klurur det inte. Vud händer då? Jo, dä blir det så utt ett untal fumider - jug vet inte hur stort - inte får något förbättrat statsbidrag tUl skatten, men de får den höjda skatten i sina kommuner. Därmed har det, i vade fall för dem, slagit slint denna gång.

Jag tycker utt det är ett exempel blund undru på utt vi iblund siktur åt ett håll och träffur åt ett unnut. Vi får senure reda ut hur vunlig den här företeelsen blir; jug vet det inte, men jug känner till konkretu exempel på utt dettu händer och utt mun i mångu kommuner, även blund de storu, ullvurligt överväger: Har vi möjlighet att ta den här reformen eller inte?

Vi kan inte komma ifrån skatteresonemanget. Fru Odhnoff snuddade vid det förflutna och sade att vi en gång i världen hade ett system som gav större stöd till människor ju större inkomster de hade. Jag vill bestämt säga ifrån att det knappast finns någon i dag som åsyftar att återinföra sådana effekter, och det är ej heller nödvändigt. Jag har sagt någon gång tidigare att det i vår tid knappast finns någonting som inte går att göra med skatteskalor; kan göra det mesta.

Man kun bestämmu sig för de effekter man vUl nå och hur stort stöd mun vill ge i oliku inkomstlägen, tUl oliku fumiHetyper osv. Sedun kan mun se tiU utt man får frum de effekternu. Det är inte ens särskilt svårt med vår tids teknik. Det är inte frågu om utt privUegiera de rika, men det är fråga om utt på något sätt försöku få bort det storu, väldigu mellanblocket i trunsfereringarnu, vUket inte gör vare sig tUl eller ifrån. 1 båda kanternu på det storu transfereringsblocket finns en bit som hur

effekt och verkligen innebär överföring från rUcu tUl futtigu, men däremellun ligger ett väldigt block, som är mycket större och där pengur går ut och in tiU summu människon Dettu hör tUl det som jug menur utt mun måste börju med utt rättu till.

Sociulförsäkringurnu, herr Aspling, är inte bru i dug. De fyller inte sin uppgift. Det är klurt utt de är mycket bättre än de vur på 1930-talet, men de fyller inte sin uppgift fullt ut. Vi vet - en del av försäkringarna är under utredning — att sjukförsäkringen lämnar stora luckor, som måste fyllas igen. Vi vet att arbetslöshetsförsäkringen lämnar ännu större luckor. Jag viU gärna säga att jag är djupt besviken på den utredning som har lagt fram förslag tiU ny arbetslöshetsförsäkring. Jag vet att det har skett i en tämlig politisk enighet, men jug är liku besviken i ullu fall. Om det nu beror på hänsynen till att fuckföreningurnu behöver sina egna arbetslöshetskassor såsom rekryteringsurgument eller på något unnut, är det en halvmesyr mun tänkter sig. Jag vUl personligen — jag understryker detta med personligen, ty frågun är ännu inte behundlud i något purti, såvitt jug förstår - inte tänku mig någon annan form för arbetslöshetsförsäkring än ett nytt kapitel i lagen om ullmän försäkring, vilket skull omfattu ullu. Det är för mig en självklurhet.

Våru sociulförsäkringur hur även andru brister, som gör utt vi får gå in med hjälpformer, vUka inte borde behövas i sammanhanget.

Herr Aspling säger - och jag skall slutu med det - att vi ensidigt hur uppehållit oss vid den kommunulu socialhjälpen. Herr Gustuvsson i Alvestu hur redan svurit sig fri och sagt att hun över huvud tuget inte hur sysslut med den. Jag vUl sägu utt den hjälpformen spelude en mycket liten roll i vår debutt, tUls herr Görun Kurlsson i Huskvurnu förde in den.

Jug hur i dug som tidigure åberoput den kommunulu sociulhjälpen bura i ett enda syfte, nämligen för att visu ett symtom blund andru symtom på att det är någonting som inte fungerar. Det kan inte — jug understryker det, herr Aspling, en gång till - få vuru så att inkomstbortfull mot vUku mun borde kunna försäkru sig skall behövu täckas med tillfällig, enskild, behovsprövad sociulhjälp. Sociulhjälpen får inte förbh vud den i dug är - det hävdur jug mycket bestämt - nämligen ett mekuniskt utbetulunde uv pengur som borde kommu någon unnunstuns ifrån. De människor som sysslur härmed hindrus utt göru det de verkligen skull göru, nämUgen deltu i den uppsökunde, individuellu och rehubUite-runde vården. Det finns tusenstämmigu vittnesmål från dem som sysslur med dettu om utt det förhåller sig så. Det är vi som hur unsvuret. Vi skuU inte misskrediteru sociulhjälpen. Vi skuU inte nedvärderu sociulvården. Vi skull rehubUiteru sociulhjälpen, men vi kun inte göru det så länge den i huvudsuk - jug hävdar, i huvudsak - består av ett mekaniskt utbetulunde av pengar, där man inte har tid att göru sig bekunt med vud som är det bukomliggunde behovet.

Det är buru dettu jag har velat sägu om sociulhjälpen. Det är inte ett instämmande i något skall om att socialhjälpen skulle vara onödig eller innebäru ett särskilt påfallande slöseri. Sociulhjälpen fyller inte den uppgift den skull fyllu, därför att den tvingats fylla uppgifter som den borde vara befriad ifrån.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

100

Herr socialministern ASPLING:

Herr tulmun! I korthet någru kommenturer.

Herr Gustuvsson i Alvestu nämnde utt hun i sitt förstu inlägg hude sugt utt urbuniseringen uvspeglur kostnudsstegringur etc. i den huvudtitel vi i dug diskuterur. Vad jug vUle fästu herr Gustuvssons uppmärksumhet på är utt UV den mycket kruftigu unslugsökning det är frågu om här, nämligen 1 800 midoner kronor, gäller ungefär hälften folkpensionsunsluget.

Sedun skulle vi kunnu föru en diskussion meru i detuH. Jug skull emeUertid inte göra det, utan jug hänvisur tUl huvudtiteln, där unslugs-ökningurnu i mycket hög grud gäller utvecklingen uv oliku sociula trygghetsreformer som man ingalunda a priori kan säga är ett resultat, ett utslag eller en avspegling av urbaniseringen, utan det är fråga om en väsentlig utökning, inte minst av den sociala servicen.

TUl herr Hamrin vUl jag säga att han tydligen har svårigheter att lyssna på vad jag säger. Jag sade i mitt första anförande - och jag upprepade det i mitt andra - att politUcerna givetvis måste ta ansvar för sjukvårdens målsättningar, struktur och inrUctning. Det är detta viktiga urbete vi står mitt uppe i. Jug har tidigare fört den här debatten med herr Hamrin här i kammaren, och jag skall inte nu upprepa vud jug då anförde. Vi befinner oss mitt i en strukturell förändring uv sjukvården. Målsättningen för hälso- och sjukvården hur också nu, på ett helt unnut sätt än tidigure, inriktuts på att fä till stånd dennu stmkturförändring. Det frumstår som en nödvändighet, inte minst på gmnd uv sjukvårdens kostnudsutveckling och angelägenheten av ett riktigt resursutnyttjande. Därvid har vi ställt den öppnu vården, långtidsvården och psykiutrin i centmm; de delurnu är prioriterude i oliku uvseenden. Sumhället hur skuffat sig instmment som i dag på ett bättre sätt än tidigare möjliggör en strukturell förändring av sjukvården. Jug vUl sägu dettu tUl herr Humrin, eftersom mun i den rupport som han citerat ur — frän den studiegrupp som har avlagt besök i Amerika - diskuterar inte minst de här tingen. Jug skulle tro utt vi är gunsku överens, inte minst med sjukvårdshuvudmännen ute i de oliku sjukvårdsområdenu, om nödvändigheten uv insutser på det här området.

TUl herr Curlshumre viU jug sägu utt jug gjorde ett försök tUl summunfuttning uv hans första inlägg och sade, att innebörden av vud hun yttrut väl egentligen vur utt vi nu skulle söku sänku skutternu men utt han samtidigt talade om nödvändigheten av att höja de sociala förmånerna. Detta karukteriserur i hög grud moderuternus inställning. Det är intressunt utt lyssnu på herr Carlshumres inlägg här i sociuldebutten. Uppfuttningurnu svänger i hög grud mellun oliku ståndpunkter. Jug skull inte fortsättu längre här, herr tulmun, men nog vore det lockunde utt frågu: På vilku områden är moderuternu bereddu att föreslå de inkomstbespuringar som verkligen skulle möjliggöru väsentligu skuttesänkningur, när herr Curlshumre stiger upp och i sammu veva talur om de stora brister som föreligger och nödvändigheten av ökade insatser? Det språket har vi hört så många gånger förut, att vi har anledning att brännmärka det i olika uvseenden.

Det är ju så, herr Curlshumre, att vi hur ett sociult trygghetssystem som ger stora befolkningsgrupper en säkerhet och trygghet i tillvaron som de icke hude tidigure.

Tu den stora gruppen av folkpensionärer. Där tror jug inte herr Carlshumre skull blundu in skutten, ty de folkpensionärer som buru har folkpension betulur ingen skutt. Vi betulur soliduriskt i hög grud över budgeten för den trygghet vi menur utt de gumlu skull ha.

Herr Curlshamre söker svära sig fri från att här i debatten egentligen ha velat föru någon diskussion om sociulhjälpen, men så fort hun säger dettu, är hun i undru meningen direkt över på den frågun.

Det hur sugts, herr tulmun, utt sociulhjälpen är en viktig del i trygghetssystemet på det kommunulu plunet. Att mycket där behöver förnyus och förbättrus, hur jug understrukit. En stutlig utredning kommer i år utt frumläggu ett betänkunde, som tur upp just dessu frågor. Vi får tUlfälle att återkommu till frågun om hur och på vUket sätt sociulvården - inte minst sociulhjälpen — skuU förnyus.

Men vi diskuterur här i dug en huvudtitel som omsluter 17 miHarder kronon Att herr Carishamre är färdig utt i stort sett underkännu ullt dettu, är funtustiskt. Gå ut till människornu och predika dettu. Säg tUl dem att det mesta i sociulbudgeten egentligen är feluktigt. Tulu med folkpensionären, den sjuke, den invulidiserude, alla de människor, som tuck vure trygghetssystemet i dug hur en rimlig säkerhet i tillvuron.

Det är mycket som behöver förundrus, förbättrus och förnyus. Nyu problem tillkommer, som kräver nyu lösningur. Herr Curlshumre tulur om tröttheten. Ju, det vore kunske lätt att kurukteriseru moderuternu som tröttu när de ugerur och frumför sinu oliku synpunkter. Jug skull inte göru det. Men eftersom herr Curlshumre, såvitt jug förstår, önskude att den här debutten skulle kommu till stånd som en principdebutt — det hur ocksä funnits skäl därtill eftersom det är väsentligu frågor kummuren hur utt behundlu - och hun hur tugit just sociulhuvudtitelns översikt som utgångspunkt, må det kunske vuru mig tillåtet utt citeru någonting just ur översikten.

Om herr Curlshumre menur utt presentutionen där kurukteriserus uv politisk trötthet, må det vuru herr Curlshumres sätt utt värderu. Vad vi säger är: "Arbetsmidöutredningen förbereder nya insutser för en bättre urbetsmiljö bl. a. genom ökut inflytunde för de anställda i arbetsmiHö-frågornu. Sjukpenningutredningen undersöker möjligheterna utt göra sjukpenningen från försäkringskassan jämförbar med beskattad sjuklön från arbetsgivare. Förslag till utformningen uv en tandvårdsförsäkring skuU läggus frum uv en pågående expertutredning. Efter beslutet vid 1971 års höstriksdug om kruftigt förbättrade bostudstillägg till burnfumidemu kommer fumiHepolitisku kommittén utt i sitt slutbetänkunde bl. u. redovisu förslug i frägu om ett bostudssociult stöd till låginkomstgrupper utan barn. En genomgripande översyn av verksamheten i daghem och lekskolor pågår i barnstugeutredningen, som i ett betänkande under året kommer att behundlu verksamheten för burn i förskoleåldern. Vidure väntus sociulutredningen läggu frum ett principbetänkunde om den kommunala socialvårdens målsättning och orgunisution."

Med andru ord står vi mitt uppe i ett kanske större, mera omfattunde, meru kostnudskrävunde reformurbete än någonsin. Herr Carlshamre! Allt detta upplever jag för min del som inspirerunde. Om herr Curishumre i sitt inlägg syftude på mig personligen vUl jug sägu utt dettu reformurbete i

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

101

Nr4S

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

102

varie full icke medfört utt jug på något sätt känner mig trött. Tvärtom känner jag mig inspirerud därför att så mycket är kvur utt göru i vårt sumhälle.

Stutsrådet fru ODHNOFF:

Herr tulmun! Jug skuUe i korthet viHu bemötu herrur Gustuvsson i Alvestu och Curlshamre på någru punkter.

Herr Gustavsson frågar om man i kunslihuset inte observerut svärighetemu i de nyu bostudsområdena tidigare. Jag vill svuru med en motfrågu: Tror herr Gustuvsson utt inrikesministern tiUsutte servicekommittén och en rud undru utredningar därför utt hun unsåg utt ullting vur väl beställt ute i de nya bostudsområdenu?

När herr Gustuvsson sedun drur in regionplanen i diskussionen så är det väl på sin plats att påpeka att regionplanen är en översiktlig plan för markanvändning. Den säger föga om hur närmidön så småningom kommer att se ut. Det är kommunens sak att utforma denna. Men oberoende av hur många eller hur få människor som man planerar för, måste det ju vara de socialu behoven som skull sättu riktmärket. Det är defmitivt inte att tillgodose de sociala behoven att buru vida stoppa bostadsbyggandet. Dettu i synnerhet i ett läge då hälften uv bostudsbyggundet här i Stockholm går tUl ökud ytstandurd. Stockholm har genomsnittligt en lägre bostadsstandard än landet i övrigt och det är rimligt om stockholmarna får sammu bostudsstundurd som resten uv landet.

Herr Gustuvsson tar vidare upp frågan om en koppling av bostadsstöd och barnstugebidrug med stutens stöd tUl kommunernu för detta. Ja, för varje ny plats som kommunerna bygger i sina barnstugor får de redan större bidrag från staten. Vi kan också se det så att ju mer man bygger ut på barnstugesidan desto större möjligheter ger man åt barnfamiderna att själva genom egna inkomster klara sin försörining och desto mindre kommer man utt belastu unslagen för kommunalu bostadstiUägg som ju i stor utsträckning går tUl burnfamiHer med ensamförsöriure.

Herr Carlshamre tog upp den högu kommunulskutten i Örebro tiU diskussion. Jug vet inte vud som förunledde honom tUl dettu. Jug tror att Örebro endust nämndes i mitt tidigure inlägg med uniedning uv den bostudsmidö som man där planerar.

Därför vUl jug litet meru beskriva för herr Carlshumre vud integrerade servicecentra går ut på. Det innebär ett försök utt på en ekonomiskt sund busis på ett okonventionellt sätt disponeru de lokuler som mun ändå bygger för skolu, bibliotek, kyrka, fritidsändamål, idrott, de butiker som finns i området, de lokaler för hälsovård, tandvård, socialvård osv. som man hun Man disponerur dem på så sätt utt mun genom sumverkun mellun nämnder och förvultningur använder de gemensumma lokulernu för ett mångsidigt utbud. Genom utt mun alltså har kunnat integrera sitt lokalprogram, har man kunnat komma med ett mångsidigt utbud av aktiviteter på en starkt begränsad lokalyta.

För en och samma kostnad för oundgängliga nyttigheter har man således fått ett ökat utbud av aktiviteter genom utt sumordnu resursernu. Det är en sund kommunul ekonomi utt urbetu på det viset.

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug vill erinru stutsrådet Odhnoff om utt jug förru gången buru citerude föHunde uv vud stutsrådet Odhnoff sude i Göteborg: "Vi vet mycket litet om vUken effekt oliku boendemiHöer hur på människor. På senare tid hur vi emellertid fått in ulurmerunde rupporter om effekten uv tät och hög förortsbebyggelse på burn." Min fråga vur om mun inte hude observerut dettu tidigure, vUket i så fuU är märkligt.

Stutsrådet Odhnoff svurur med utt ställa frågan: "Varför tUlsuttes servicekommittén, om regeringen inte hude observerut det här?" Servicekommittén har, såvitt jag förstår, tiU uppgift utt försöka kommu med förslag om servicen inom skUda områden. Jag kan inte direktiven, men det är väl dessa frågor i stort som är det väsentligu. Vidure vet jag inte om servicekommittén har kommit med något som helst förslag sedan den tUlsuttes.

När det sedun gäller Stockholmsregionen vur stutsrådet förvänud över utt jug tog upp frågun om regionplanen. Men den innebär ju utt mun fustställer vissu befolkningsrumur, och det är det som diskussionen hur gäUt helu tiden. Vi har för vår del ställt frågan; Om mun summunför över två miHoner människor i dettu område, hur blir det då ute i lundet och hur kommer det utt se ut i Stockholmsregionen?

Beträffande kopplingen uv bostudsstödet och bidruget tiU burnstugor så refererude jug vud sociulutskottet hur sugt när utskottet uwisut vårt förslug om en höjning uv stutsbidruget, där vi klurt ger uttryck för att höjningen uv bidruget till barnstugorna skall kompenseru de ökude kostnaderna för bostadsstödet. Och, statsrådet Odhnoff, även om det blir så att kommunen har möjligheter utt byggu fler burnstugeplutser och får 4 000 kronor per pluts, så är det ju inte helu kostnuden. Kommunen betular ju också en del av kostnaden.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr tulmun! Buru en kort replik. Jug tror att mycket uv den här diskussionen om herr Gustuvssons i Alvestu tidningsläsning och vud som kan hu kommit frum där beror på att jag kanske inte har läst samma tidningsreferat, utan buru hur utgått ifrån vad jag hur sugt vid mötet. Därför är det möjligt utt vi delvis tulur förbi vurundru.

När det gäller befolkningsrumur så överlämnur jug med förtroende ät riksdugen utt fustställu dessu. Det är inte någru tjänstemän i Stockholm som skull fuststäUu sådunu rumar.

Sedan är det ju beklagligt att herr Gustavsson inte alls känner tiU servicekommitténs verksamhet. Jag måste tydligen leta rätt på våra skrifter och överlämna dem till herr Gustuvsson; vi hur uvgivit två betänkunden och fyru undru skriften Finunsieringsfrågornu hur som sugt tugits upp UV delegutionen för bostudsfinunsiering och vi hoppus att det inom en snar frumtid skall avsätta sina spår här i riksdagen.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Detta med planering uv debutter är sunnerligen, som alla är medvetna om, ett besvärligt kapitel. Vi är några här som hude trott utt vi skulle hu en fumiHepoUtisk debutt under nästu punkt och inte under

103

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en -tet m. fl. anslag

104

den ullmännu rubriken. Men nu hur ju fumUjeministern drugit upp de fumUjepolitisku frägeställningurnu i sitt unförunde, och då är det väl buru för oss vunligu dödligu utt föHu hennes exempel och låtu den ullmänna debutten även omfuttu principernu inom fumiHepolitUcen. Jug får buru uttrycku den förhoppningen, herr tulman, att i vude fuU inte jug med dettu skull bidra tUl att den totula debuttiden blir längre. Men det kun mun ju uldrig gurunteru i förväg.

Herr tulmun! Det är två ekonomisku problem som i dag dominerar burnfamUjernus situution. Det enu är: Hur skull mun få pengumu att räcka till? Det undru är: Hur skuU mun genom en egen urbetsinsuts höju sin stundard eller i vurie fuU mötu trycket frän de ökude prisernu? Jug tänker också mera kortfattat ta upp tre andra problem, nämligen hur man skall ordna barntillsynen, hur man skall få tiden utt räcku till i burnfumUjernu för hem, burn och förvärvsurbete och hur mun skull få en bättre boendemUjö.

När det gäller det förstu problemet, hur mun skull få pengurnu utt räcku, hur mutprisernu under den senuste tiden stått i centrum för intresset. Mutprisernu ur nuturligtvis särskUt betungunde för burnfumiHer-na, och de hur i år ökat med 3 procent. Det är en dramatisk utveckHng och det är nuturligt utt den tiUdrur sig uppmärksumhet. Men vi skuU inte tor den skull glömmu bort utt även undru levnudskostnuder hur ökut. Under 1970 och 1971, när vi hude det så kullude - jug vill understryku "så kullude" — prisstoppet, ökude levnudskostnudernu med 14 procent. Buru under de två förstu månuderna av detta år har de stigit med ytterligare 2,5 procent.

BamfamiHerna är inte skyddade mot dessa prishöjningar. Pensionärernu är det, och sociulministem sade tidigure under debutten utt dettu värdesäkru skydd numeru är en självklur rättighet för pensionärernu. Jordbrukarna är också genom sitt avtal skyddade mot levnadskostnader-nus höjning. Men barnfumiHerna, som skall betulu de höjdu matpriserna, är inte skyddade. Barnbidraget är inte värdesäkrut. Det endu som burnfumUjernu kun vuru rUctigt säkru på, med det nuvurunde skuttesystemet, är att inflationen höjer deras skatt.

Socialdemokraterna vägrur utt införu värdesäkru skutteskalor. Alltså ger inflationen det resultutet utt större delen uv inkomsten går till skatt, trots att realinkomsten inte ökur.

På Aftonbludet hur mun funderut över dessu problem, och mun hur därifrån lämnat föHande bidrag till diskussionen, som jag skall be att få återge därför att det innehåller en del tänkvärt:

"Höjda barnbidrag är ett sätt att öka en viss kategoris - nämligen barnfamUjernas — konsumtionsförmåga. Och det märkligu är ju att denna rätt framkomliga väg inte ulls hur utnyttjuts av politikerna. Folkpensioner skall vara värdebeständiga och därmed indexregleras. Det är nägot som man hur kunnut bli överens om. Men utt burnbidrug skulle kunnu görus värdebeständiga, indexreglerade och kanske rent av kunna höjas i takt med den allmänna standardutvecklingen, det är en tanke som våra mest folkkära politiker egentligen aldrig vågat tänka."

Nu är ju det där inte riktigt. Allu vet, åtminstone här i riksdugen, utt i vurje full tre partier - folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet

kommunisternu - under fleru år har yrkut just på en värdesäkring uv burnbidrugen, och vi hur också fört frum önskemålet utt man skall ha en planerad standardhöjning av barnbidragen. Det skaU väl också tUl Aftonbladets heder sägus utt tidningen sedun medverkut till att detta misstug rättuts tUl. Påståendet gäller alltså buru sociuldemokruternu och moderuternu. Men det intressuntu är kunske fortsättningen på det resonemung som Aftonbludet för, där mun svurur på frågun vurför de här politikernu inte hur vågat tänka tunken utt mun skall värdesäkru burnbidrugen. Jo, säger Aftonbludet, "dom unser väl utt pensionärernu är utt föredru frumför burnfumUjernu. Dom tror kunske utt pensionärernu är politiskt meru pålitligu än barnfumlHernu."

Nu gäller ju dettu resonemang inte folkpartiet och centerpartiet, eftersom vi hur föreslugit värdesäkring uv såväl pensionernu som burnbidrugen. Vi unser utt pensionärernu och burnfumiHernu är liku pålitligu. De här funderingurnu måste väl Aftonbludet hu inhämtut i de inre socialdemokrutisku cirklurnu, och det kun ju vuru ett intressunt besked till burnfumUjernu.

När mun diskuterar mutpriserna kun mun självfullet finnu skäl utt se över jordbrukspolitiken, frumför ullt på längre sikt, men även pä kort sikt för vissu mindre justeringur. Men en suk är obestridlig, nämligen att den effektivaste vägen utt utnyttju de knappa resursernu, om mun särskUt vill minsku det storu flertulet barnfamiljers problem, är en höjning uv barnbidraget. En tidning hur räknut ut - och jug hur ingen anledning att betvivla dessa uppgifter - att en sänkning uv mjölkpriset med 25 öre per liter, uv priset på kött, fläsk och ost med 2 kronor per kilo och uv priset på mjöl med 25 öre per kilo skulle kostu liku mycket som en höjning uv burnbidruget med 1 000 kronor per burn och år. Det säger väl något om vud som är fördeluktigust och ekonomiskt riktigust, när mun vUl förbättru burnfumUjernus situution.

Nu förklurur kunske en del människor: Vi vill inte hu någru bidrug, utun vi viU kluru oss självu. Den instäUningen kan man i och för sig respektera. Men barnbidragen är icke några bidrag i vanlig mening. Barnbidragen är en del uv skuttesystemet. De infördes som ersättning för barnavdrugen. De är aUtså inte märkligare än de grundavdrag som vurie person med egen inkomst får göru, och som för de flestu människor är värdu ungefär 2 000 kronor, eftersom murginalskutten ligger omkring 50 procent.

Ingen skäms för ett grunduvdrug, och ingen unser utt mun pä det sättet fär ett understöd. Jug vill understryku utt självfullet finns det inte uniedning att skämmas över ett bidrug heller, om mun hur rätt utt fä det.

Men i vurie full kun inte burnbidruget jumställus med undru bidragsformer, eftersom burnbidruget är ett uttryck för den urgumlu svensku principen om skutt efter bärkruft. Om två fumiHer hur liku stor inkomst men buru den enu fumUjen hur burn, så är det klurt utt burnfumiHen hur sämre skuttekruft. Burnbidruget är liku för ullu burn och ger inte, som uvdragen gjorde, mest tUl dem som hur högu inkomster.

Jug skull 'be att få citeru ett pur kortu uktuellu stycken ur TCO-tidningen, som skriver just med tanke på livsmedelspriserna: "JordbrukspolitUcen behöver ulltså en ordentlig översyn helst utun uUtför

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartem en-tet m. fl. anslag

105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

106

många politisku sidoblickur." (Vad man nu menar med det.) "Under tiden måste burnfumiHernu stödjus, så utt de högu livsmedelsprisernu inte frestur på deras ekonomi med full styrka. En höjning uv burnbidruget är en lämplig väg utt gå. Burnkostnudernu är så puss högu utt en sådun hjälp tUl burnfumUjerna kun göras generell utun utt kommu i strid med jämlikhetspolitiken."

Herr tulmun! Jag unser att TCO-tidningen därmed gör en utmärkt summanfattning uv dugens situution för burnfumiHernu. Men inte ens en värdesäkring, än mindre en utbyggnud uv burnbidrugen hur regeringen eller socialdemokraterna i sociulutskottet velut gå med på. Det borde bli summu självklurhet utt burnbidrugen skull vuru värdesäkru som utt pensionernu är det, vilket sociulministem frumhöll. Jug tror utt jug vågur uttrycku den förvissningen utt det kommer utt bli summu självklurhet. Vi kommer inte utt ge oss på den punkten.

1 stället sutsur regeringen i sin fumUjepolitik — det sude. också fumUjeministern här i dug — frumför ullt på bostudstilläggen. Det leder, som vur och en kun konstuteru, till att ungefär hälften uv fumiHernu känner sig lämnude i sticket och blir lämnude i sticket. De får ingen nyttu UV bostudstilläggen, trots utt de inte hur några märkvärdiga inkomster.

Som fumiHeministern också vur inne på, går bostudstilläggen pruktiskt tuget buru till fumiHer med en inkomsttugure. FumiHer där bådu mukurnu urbetur får sällun bostudstillägg, trots utt de mångu gånger hur svårt utt få pengurnu utt räcku till. Inkomsternu på pupperet kun vuru godu, men det är mångu uvbränningur på grund av bådas förvärvsurbete.

Därmed är jug inne på det undru problem som jug nämnde. Hur skull mun genom en egen insuts förbättru sin stundurd? Hur skull mun få det att löna sig att urbetu?

Hur är det i dug? Jug ber utt på kummurens TV-skärm få visu en liten tabell som illustrerar situationen. Av tabellen framgår att för famUjer med en inkomsttagare och 35 000-40 000 kronor i inkomst blir den sammanlagda marginaleffekten uv skutt och bortfallande bostadstillägg 84,7 procent. En barnfamlH med en inkomsttagare som tjänar 35 000 kronor får alltså behållu 15 procent uv en inkomstökning.

Jug hur en annan tabell, som visar situationen för fumiHer med två inkomsttugure. Om mukurnu förut dänut 30 000 kronor vur och sedun ökur sin inkomst, blir marginaleffekten uv skutt, bortfull uv bostudstillägg samt höjda daghemsavgifter - om dessu föHer Kommunförbundets rekommendution — summunlugt 88,8 procent, dvs. mun får inte behållu mer än drygt 10 procent uv en inkomstökning i det fullet.

Herr tulman! Aftonbludet, vurs tänkunde jug föHer mycket nogu, hur också reugerut när vi i folkpurtiet tulut om utt det måste lönu sig bättre utt urbetu. Mun hur sagt; Nu är folkpartiet ute för att tula för de riku igen! Det är de som dänur mest som folkpurtiet tänker på.

Jug undrur, herr tulmun, om de som dänur 30 000 kronor och har fumiH att försöriu, eller de fumiHer där mukurnu dänur 30 000 kronor vardera, anser utt de hör till de riku i sumhället, de som dänur mest i sumhället. Jug undrur om LO:s medlemmur, som det i mycket stor utsträckning rör sig om, känner igen sig när de läser i sin egen tidning om hur mun uppfuttur derus verklighet.

Och hur går det när hustrun i en fumilj överväger utt ge sig ut på urbetsmurknuden? Skutt, bortfull uv bostudstillägg, kostnuder för barntUl-syn, resekostnuder och unnut, som kommer till, gör utt nettoutbytet för fumUjen som helhet inte blir så stort, och så räknur ju mångu.

Motivet för den skuttereform med övergång till individuell beskuttning, som beslöts för ett pur år sedun, vur ju bl. u. utt mun skulle tu bort tröskeln för de giftu kvinnor som vill ge sig ut på urbetsmurknaden. Det måste lönu sig utt urbetu, det vur motiveringen. Nu är vi i färd med att bygga nyu trösklur för de giftu kvinnornus förvärvsurbete.

Mun behöver inte leta för att finna en sturk social motivering för kravet utt det mäste lönu sig buttre utt urbetu. Dels är dettu en nödvändighet för att vi skall kunnu öku sumhällets totulu resurser och därmed få möjlighet utt lösu ullu de sociulu problem som mun hur vurit inne på i den tidigure diskussionen här i dug.

Därtill kommer: Vud blir reuktionen hos dessu fumiHer som finnerutt om mun ökur sin inkomst med 1 000 kronor, får man behålla 100? Jo, naturligtvis i många fall en känsla uv resignution. Det lönur sig inte utt anstränga sig. Det blir också en aversion mot samhället, en avoghet mot stut och kommun som mun tycker tur orättmätigt mycket av ens inkomstökning, och det leder till en närmast asocial inställning. Man vänder ryggen åt samhällsarbetet. Man säger att det är nästun rättmätigt utt luru stuten, utt luru Sträng som det populärt heter.

Det finns ingen här som ger ett finger åt ett sådunt resonemung, självfullet inte. Det är klurt utt ulla skatter som är lagligt beslutade skall betalas. Men vi kan inte blunda för att det är så här som människor i dag resonerar ute i samhället inom alla skikt och särskUt där man har just dessa våldsamma marginuleffekter på en inkomstökning.

Jug beklugur utt regeringen inte utnytdut möjligheten utt göru något åt de mest uppseendeväckunde inslugen i bilden, när mun nu för någru dugur sedun lude frum en proposition om nyu regler för inkomstprövning uv bostudstilläggen. Vi får tUlfäUe utt återkommu till dettu när försluget skull behundlus här i kummaren. Det hude vurit möjligt utt få en mUdring av de effekternu till stånd, men den hur mun inte utnytdut. Det visur utt mun inom regeringen inte ser särskUt ullvurligt på dessu problem.

Barntillsynen, som jug nämnde tidigure, skull jug återkommu tUl under en senure punkt. Det bör väl ändå varu möjligt utt i någon mån fullföHu den debuttplunering som föreligger.

När det gäller urbetstiden skull jug bara helt kort betona att den frågan tus upp i en purtimotion som väckts uv folkpurtiet. När de flestu människor hur fått 40-timmursvecku och 5-dugarsvecku är inte allmän urbetstidsförkortning det mest ungelägna sociala målet. Det är i stället att öka möjligheterna till en anpassning av arbetstiderna till människornas behov i skilda situationen Det kan gälla småbarnsföräldrar. Eva Moberg hur fört frum tunken utt mun skulle hu rätt till sex timmurs urbetsdug för småburnsföräldrar. TCO har diskuterat begreppet rätt till deltid i den situationen. Det kan gälla äldre människor också, dem som studerar etc. I många situationer har man tänkt sig behov av anpassning av arbetstiderna.

Det är många människor som inte nöjer sig med ett val mellan att

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

107

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

antingen helt vuru hemmu hos sinu burn eller ocksä urbetu full tid och buru få träffu burnen en timme på morgonen, när mun msur i väg, och en timme på kvällen, när man skall unsträngu sig för utt få dem i säng så fort som möjligt. Dettu är ett reellt problem för mångu burnfumiHer.

Ett unnut problem är boendemiHön, som stutsrådet Odhnoff och herr Gustuvsson i Alvestu vur inne på. Tidigure ansågs det bland socialdemokratiska debattörer som mycket radikalt att vara motståndure till småhus-och låghusbebyggelse. Nu hur mun tydligen upptäckt - om inte referuten från fumUjeministerns unförunde är helt och hållet feluktigu — utt det kun innebäru vissu fördelur utt byggu i lägre skulu, att hälla murkkontukt och explouteru murken mindre hårt.

Vi som huft dennu uppfuttning länge får väl hälsu sociuldemokruternu välkomnu tiU dessu insikter. Jug beklugur buru utt insikternu inte hur spritt sig mer.

Ett UV de störstu sumhällsbyggnudsprojekten i Sveriges historiu är bebyggelsen uv Järvufältet i Stockholm. Där hur folkpurtiet, med understöd uv de två undru icke sociulistisku purtiernu, krävt utt byggnudsplunernu skull omprövus så utt husen kommer ned i höjd och mun får en bättre miHö. Sociuldemokruternu har emellertid benhårt vägrat utt gå med på något sådunt. Jug hoppus utt fumiHeministern kan övertyga sinu purtivänner i Stockholm om utt när mun skall byggu morgondugens sumhälle får mun inte tänku kortsiktigt - mun måste tu hänsyn till de sociulu rön som nu i vurje full tycks hu nått fram till kunslihuset.

Fm Odhnoff nämnde utt servicekommittén skulle vuru ett uttryck för dettu. Jag kun inte heller dess direktiv, men inte står det väl där utt mun skull undersöku om det skull byggus lägre hus och småhus. Kommer ni frum till det, är det så mycket bättre. Jug vet — och det vet kunske ocksä herr Gustavsson i Alvesta — utt servicekommitténs arbete har avkustut en mängd papper med text på, men har det kommit några pruktisku resultut från servicekommittén? Eller när kommer de? Buru allmänna förhoppningar kan mun inte byggu pä hur länge som helst.

108

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Vi kanske har kommit en Uten aning snett på talurlistun. Det är nuturligtvis svårt för en "skuggminister" pä den fumiHepolitisku sidun utt vuru tyst sedun dugens famiHepolitiska minister hade varit uppe, och det vur väl det som lockude herr Romunus till utsvävningurna om folkpurtiets politisku insatser.

Jag skull inte bemötu honom på unnut sätt än genom utt sägu utt det är ett ullmänt tul hun hur hållit om värdesäkring uv burnbidrug och om en hel del unnut, från jordbrukspolitik till läget på Järvufältet. Men så mycket är klurt utt en värdesäkring uv burnbidrugen inte är den ungelägnuste sociulpolitisku reform vi hur utt genomföru. Det får vuru tiUräckligt som svur pä herr Romanus' inlägg.

Jag begärde egentligen ordet för att bemöta vad Rune Gustavsson i Alvestu sade om kommunerna och socialpolitiken. I anslutning till det frågade han vad socialdemokraterna hude gjort i de kommuner där mun hur lågu bostudstUlägg tiU pensionärernu. Ju, Len mängd kommuner i vårt

lund hur cenlerpurtister och undru borgerligu representunter moturbetat socilademokrutisku förslug tiU höjunde uv bostudstillägget för foUcpensio-närernu — det hur skett i län som ligger Rune Gustuvssons hemvist gunsku näru.

Sedan tog Rune Gustuvsson upp en unnun uspekt på dennu frågu. Hun sude utt stuten övervältrar kostnader på kommunernu. Men hun berörde inte med ett ord stutens hjälp till kommunernu i oliku uvseenden, bl. u. genom det skutteutjämningsbidrug som ges till kommunernu och som utgjorde i runt tul 2 miljurder kronor under 1972. Det innebär utt exempelvis Gotlunds kommun i dug skulle hu huft en kommunulskutt som legut 9,98 kronor högre än vud den nu gör, men dettu hur mun kunnut undviku genom stutens bidrug till kommunen.

När Rune Gustuvsson säger utt stuten övervältrur bördor på kommunernu skull sådunu här förhållunden med i bUden. Då blir det sunnerUgen inte en övervältring utun snurure så att stuten hur gett den kommunen och en hel del undru kommuner, bl. u. i Norrbottens inlund, betydligt mycket mer i ersättning än vud den viu politiska beslut har ålagt kommunerna i fråga om utgifter. I Kronorbergs län, där herr Rune Gustavsson i Alvesta hör hemmu, skulle det hu inneburit en genomsnittlig kommunulskattehöjning på 2:97 kronor om man inte hade huft den här kommunulskutteudämnuigen. Jug menur utt unklugur man stuten för utt övervältru bördornu på kommunernu, skuU mun i rättvisuns och rimlighetens numn också säga vud som sker på den kunten. Men det underlät herr Rune Gustuvsson verkligt nogsumt utt göru.

Sedun tog herr Gustavsson också upp frågan om kompensation förde höjda bostadstilläggen. Faktum är ju att kommunerna har fått en höjning från 50 till 60 procent genom det beslut som fattudes av höstriksdagen. Skulle det vuru sä, herr Rune Gustuvsson, utt det finns en frumstegsviHu hos kommunerna så hur de också byggt barnstugor, vilket innebär att de har fått full kompensation. Om mun tur landet i dess helhet ser man att den egentligen ger kommunerna liku mycket som de betulur ut i kommunula bostudstillägg osv.

Herr Curlshumre sude utt debutten hude kommit in på ett sukligure plun. Mun kun nuturligtvis hu oliku unspräk på suklighet; herr Curlshumre vur ullvurligt trängd under den förstu delen uv debutten, och då vur det enkelt utt kustu ut ett påstående att andra var osakliga. Men sedan sveper herr Carlshamre omkring i de sociulpolitisku utkunterna. Han vidhåller vad jug ungrep förut, nämligen tulet om utt trunsfereringurnu till burnfumUjer och undru låginkomsttugure vållur för högu udministrutionskostnuder. Men inte med ett endu exempel hur herr Curlshumre kunnut kluru ut den suken. Jug funn i herr Curlshumres unförunde den gumlu högerinställningen mot sociulu reformer. Hun försöker nu kumoufleru sig genom utt sägu utt han vUl så rasande mycket, men i själva verket rör det sig om det gumlu konservutivu motståndet mot sociulpolitisku reformer. Moderaterna vill ingen udämning i det svenska samhället - det är dugsens sunning — och det är det som konstituerur grunden till utt mun fluddrur omkring med oliku ståndpunkter i sociulpolitisku summunhang.

Då herr Carlshamre talade om att det skulle varu en trött sociulpolitik som bedrivs i dag vill jug sägu; Arma gamlu Sverige, om det skulle gå så

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

109

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

110

långt att de borgerligu gemensumt skulle bildu regering och herr Curlshumre möjligen skuUe kunnu bli påtänkt som sociul- eller fumiHemi-nister! Då skulle det bli frågu om en nedrustning uv kutustroful urt på det sociulpolitisku fältet.

Stutsrådet fru ODHNOFF:

Herr tulmun! Den principiellu debatten har ju något förlängts utun utt det hur tillkommit så mycket principiellt nytt, men jag skall gärna ta upp de synpunkter som herr Romunus har valt att föra fram här.

Om vi ser på utvecklingen uv burnbidrugsbeloppet under den senaste tioårsperioden — ulltså efter den bidrugshöjning som gjordes 1962 - kun vi konstuteru utt dugens burnbidrug ligger närmure 400 kronor högre än vud enburt en indexreglering skulle hu inneburit. De bidrugshöjningur som regeringen föreslugit under perioden hur ulltså vurit nästun dubbelt så stora som vad man skulle ha erhållit genom en fustlåst indexreglering.

Det störstu felet med herr Romanus' resonemung är väl ändå det begränsude synsätt i frågu om fumlHepolitiken som dettu ensidigu burnbidragstänkande ger uttryck för. Burnbidrugen är ju buru en del uv fumUjepolitiken, och vill mun diskuteru vud som hur gjorts måste mun tu hela området med i bedömningen.

De fumUjepolitisku insutsernu under senure år hur som bekunt främst inriktuts på de grupper som hur det största behovet uv ökut stöd från sumhället. BostudstUläggen utgör ett direkt komplement till burnbidrugen med inriktning på lägre inkomsttugure. Som vi vet hur det skett en mycket stark utbyggnad på dettu område. Vidure hur bidrugsförskotten under senure år höjts upprepude gånger och byggts ut betydligt.

Vid sidun uv de direkt ekonomisku stödåtgärdernu görs även betydunde insutser för att bygga ut samhällets omsorger om burnen. Jug vUl inte ulls sägu utt herr Romanus är omedveten om detta, men jag menar att det också är en väsentlig uspekt i dennu diskussion om burnbidrugen. Stutsbidragen till dughem och fritidshem hur höjts i flera omgångar för att underiättu för kommunernu utt byggu ut verksumheten. Vi hur tidigure under debutten berört dettu. En kruftig utbyggnud uv dughem-men frumstår ju för mångu famiHer som den viktigaste fumiHepolitisku frågun i dug.

När mun diskuterar barnbidragen får mun inte heller glömma de andra insatser som hur gjorts på det fumiHepolitisku fältet och fält som gränsur därtill, utbyggnud uv mödru- och burnuvård, burnhälsovård, skoltundvård, skolmåltider och ullt dettu som ju innebär en direkt uvlastning från hushållsbudgeten. Det är viktigt utt mun hur med dessu åtgärder i den diskussion som mun för om burnbidrugen.

Herr Romunus säger att det enda som bamfamiHerna kan vuru säkru på är att derus skutt kommer utt höjus. Ju, om derus inkomster stiger lär dettu ske. Men genom skutten överförs ju till kostnudernu för gemensummu, väsentligu nyttigheter det som mun förut fick ta från den privata famUjeportmonnän.

Vidure säger herr Romanus utt två fumider med liku inkomst, vuruv den enu hur burn, nuturligtvis hur oliku bärkruft. Ju, det är ulldeles riktigt, och därför är det också rimligt att man har ett barnbidrag för att i viss

mån udämnu dettu. Men det är givetvis också sant utt två fumiHer med oliku inkomst hur oliku ekonomisk bärkraft. När man arbetar frum ekonomisku stödformer, är det en uspekt som ulltid måste vuru med i blickpunkten. Men det tycks vuru svårt för herr Romunus utt se sumbundet mellun ekonomisku stödåtgärder och låg inkomst.

Herr ROMANUS (fp):

Herr tulmun! Sociulutskottets ordförunde herr Görun Kurlsson sude litet spydigt utt det förstår mun väl utt det är svårt för Romunus utt vuru tyst när stutsrådet Odhnoff hur tulut. Jug kun inte tolku det på något unnut sätt än utt herr Görun Kurlsson menur, utt egentligen borde jug hu vurit tyst - mun bör inte debutteru med fumiHeministern. Det är ju den endu rimliga slutsatsen av denna ironiska anmärkning från herr Kurissons sidu. Den säger väl ullt om vud herr Kurlsson hur för uppfuttning om dugens famiHeminister.

Herr Kurlsson hude inte mycket tUl övers för mig heller. Han ansåg utt jug bura hade ägnat mig åt utsvävningar i allmänt tul om mutpriser, värdesäkring, Järvufältet och sådunu oväsentligheter. Ju, det är ocksä ett gunsku uttrycksfullt besked till de människor som hur utt tas med de högu mutprisernu och som inte har någon värdesäkring uv burnbidrugen. Det är ett besked till TCO-tidningen som hur krävt utt mun skull sutsu just på burnbidrugen. Det är ett besked tUl de människor som är oroligu över sociuldemokruternus fullständigt benhärdu fusthållunde vid föråldrade planer för Järvufältet. Inget svur ur iblund också ett svur, herr Kurlsson, och det vur mångu uttrycksfullu svur som herr Kurlsson lämnude genom att ingenting sägu den här gången.

Herr Kurlsson sude heller inte ett ord om de murginuleffekter pä en inkomstökning som jug visude med siffror på TV-skärmen. Hun hude inte någonting till övers för utt dettu kun vuru ett verkligt problem, och det intressunta är, att det hade inte heller famiHeministern — det gjordes inte någon kommentur ulls till dettu.

Utvecklingen av barnbidragen har varit bättre än om man hade haft enbart en indexreglering, säger fumiHeministern. Ju, det är väl ingen som hur krävt enbart en indexreglering, fru Odhnoff, utun det är klurt utt mun måste byggu ut burnbidrugen i tukt med stundurdhöjningen. Men det vore ändå en trygghet för burnfumiHernu utt vetu utt de för frumtiden ulltid hur en uutomutisk värdesäkring och inte buru fär mycket ryckvisu höjningur.

Det resonemung som fru Odhnoff här hur fört mot indexreglering uv burnbidrugen skulle ju kunnu förus även mot indexregleringen uv folkpensionernu. Försök med det, sä får fru Odhnoff se vilken reuktionen blir!

Fru Odhnoff beskyllde mig för ett ensidigt barnbidrugstänkunde. Skull mun undviku uti förlängu den här debutten ulltför mycket, så får mun ta upp det som är mest ukut för dugen. Därför tog jug upp just problemet för burnfamiHerna att få pengarna att räcka till och problemet att man inte kun öka sin standard genom egen urbetsinsuts. Det är de tvä svärighetemu som jag tror är huvudproblemen i dug. Det finns undru också — bumtillsynen återkommer vi till senure under dugen.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

11]

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Och det står i vår reservation — som finns i riksdagstrycket och som jag därför inte behöver läsa upp i dess helhet - att vi kräver en samlad famUjepolitisk reform, alltså en samlad reform uv skuttesystem och famUjepolitik. Det är någonting som vi hur krävt med låt mig säga en nykter papegojas envishet under många år i riksdagen, men tyvärr med ringa framgång. Regeringen tUlämpar metoden att ena månaden lägga fram det enu försluget och nästu månud eller nästu år läggu frum det undru förslaget utun sumordning. En sumordning uv skatter och bidrug är nuturligtvis en viktig del i fumUjepoUtiken. Vi hur i reservutionen också pekut på kruvet på ett vårdnudsbidrug, som sociuldemokruternu tidigure hur huft med i sinu progrumskrifter och i sitt fumUjepolitisku tänkunde, även om det för dugen tycks vuru undanstopput nägonstuns.

Men det intressuntu och den politiska slutsatsen av famiHeministerns framträdande här i dag är att hon icke har ett enda ord att säga om det faktum att många barnfamiHer nu knappast har någon möjlighet att förbättra sin egen standard genom att höja sin inkomst. Det är de här marginaleffekterna som jag visude. Tvärtom hur fumUjeministern för en vecku sedun skrivit under en proposition om nyu inkomstregler som inte gör ett dugg åt dettu problem. Det är ett viktigt politiskt besked som burnfumiHernu hur fått på det sättet, iv

Fru Odhnoff tog också upp mitt uttulunde utt vud burnfumiHernu kun vuru säkru pä, det är utt skutten höjs om influtionen fortsätter. Ju, om inkomsten höjs, säger fru Odhnoff, får mun nuturligtvis en skattehöjning. Men det som är intressant är ju detta utt även om reulinkomsten inte höjs ett endu öre, sä får mun höjd skutt. Om inkomsten ökur med 5 procent och prisernu ökur med 5 procent hur mun ju summu reahnkomst, men man får högre skatt. Man får betala en större andel av sin inkomst i skatt utun utt hu fått någon ökud skuttekruft. Det är ju därför som vi hur krävt värdesäkrude skatteskalor. Och jag tillåter mig säga, herr talman, att lika övertygad som jug är om utt burnbidrugen kommer utt värdesäkrus, lika övertygad är jag om att skatteskalorna i sinom tid också kommer att värdesäkras. Det framstår för ullt fler människor som orimligt utt mun skull tillätu influtionen utt uutomatiskt höja skatten, i stället för att låta riksdugen futtu beslut om dessu suker.

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s) kort genmäle;

Herr tulmun! Låt mig med uniedning uv herr Romunus' inlägg sägu, att jug hur betydligt större respekt för dagens famiHeminister än jag möjligen kan få för den skuggminister i en högst eventuell borgerlig ministär som nyss har talat.

112

Stutsrådet fru ODHNOFF:

Herr tulmun! Herr Romunus vur ju mycket ordrik i sitt senaste anförande, som utmynnude i en kritik för utt vurken herr Kurlsson i Huskvurnu eller jug tog upp de siffror om murginulskutteeffekternu, som herr Romunus vulde utt redovisu på TV-skärmen. De siffrornu är ju tugnu ur en motion som uvlämnudes till kummuren i går, och jug tycker det är litet väl tidigt att på detta stadium kommentera herr Romanus' synpunkter i det fullet. Jug skull emellertid gärnu återkommu.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr tulmun! Jug begär inte utt stutsrådet fru Odhnoff skull kommenteru siffrornu i den motion som jug tUlsummans med några purtikumruter väckte i går. Men helu problemet hur ju funnits länge, och det säger rätt mycket utt fumiHeministern inte är beredd utt kommenteru det. Ni har väl egna siffror! Eller är ni inte medvetna om att ett stort antal människor i det här landet i dag upplever det som ett stort problem att inte genom egen arbetsinsats kunna höja sin standard och mötu prishöjningumu? Kan Ni inte kommenteru den suken buru därför utt Ni inte hur sett dennu speciellu motion uv enskilda folkpartister? Det säger i så full en hel del om vilken kontukt med verkligheten ni hur i kunslihuset!

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

Statsrådet fru ODHNOFF;

Herr tulmun! Om herr Romunus vUl hu ett ullmänt murginulskuttere-sonemung går det bru att vändu sig till finunsministern. Jag är säker på utt herr Romanus av finunsministern kun få det svur hun fördänur.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Det är typiskt för situutionen att mun hänvisar tUl ett unnut depurtement. Men murginuleffekternu skupus ju uv den sumlude inverkun uv skutter och bostudstUlägg. Vi hur helu tiden tulut om utt det behövs ett sumlut grepp på skutter och bidrug. Det gär inte utt buru hänvisu till någon unnan och säga att dettu är inte mitt bord. För burnfumUjernu är det en sumlud effekt som de känner uv. De bryr sig inte om huruvidu det är herr Sträng eller fru Odhnoff som åstudkommer murginulbelustnmgen; de ser tiU resultutet.

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c);

Herr tulmun! Herr Kurlsson i Huskvurnu kom tillbuku till resonemunget om de kommunulu bostadstilläggen och sade utt hun kunde påvisu utt det finns ett flertul kommuner där centern, folkpurtiet och moderuternu hur mujoritet, och där de kommunalu bostudstilläggen är lågu. Ju, herr Görun Kurlsson, de kommunulu bostudstilläggen varierar. Det finns kommuner styrdu uv sociuldemokruter där de kommunulu bostudstilläggen är lågu, och det finns kommuner med icke-sociulistisk mujoritet som hur låga kommunala bostadstillägg. Den suken kan man diskutera om hur mycket som helst.

Men, herr Göran Karlsson, jag var tidigare inne på orsakerna till detta, och här har jag en motion från 1970, som är väckt av sex sociuldemokrutisku ledumöter i första kammaren, och den belyser just det förhållunde som jug tog upp men som Görun Kurisson fullständigt bortser frän. Motionärernu tog där upp två kommuner, den enu med 2 806 och den undru med 46 529 invånare. I den lillu kommunen funns 761 folkpensionärer och i den storu 1 050. Inte mindre un 27,1 procent uv befolkningen i den lillu kommunen vur ulltså folkpensionärer och buru 2,3 procent i den stora kommunen. De som bodde i den lillu kommunen betalade därför 1:55 per skattekrona till kommunulu bostadstUlägg, medun de som bodde i den större kommunen bura betulude 23 öre per skuttekronu. Då

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

säger dessu motionerunde sociuldemokruter så här, vUket jug tycker vore värdefullt för Görun Kurlsson utt läsu: "Det kun nu konstateras utt skutteudämningsreformen inte medfört likvärdigu ekonomisku förutsättningur för kommunernu utt utge skäligu bostudstillägg. Det torde också kunnu fustslås utt kommunindelningsreformen i dettu uvseende inte kommer utt ledu till önskvärd utjämning. Dettu innebär att nuvarande standurdskillnuder kommer att kvarstå om inte nu gällunde regler förde kommunulu bostudstilläggen ändrus." Och det hur riksdugen efter fleru års motionerunde från centern beslutut. Det är de ekonomisku problemen, Görun Kurlsson, som är huvudorsuken till de storu olikheternu.

Jug tulude om utt det sker en övervältring från stuten till kommunernu. Det går väl inte att komma ifrån. Göran Karlsson måste hu mycket dålig kontukt med kommunernu och derus ekonomi, om hun inte hur märkt den förändring som skett i den kommunulu utdebiteringen under de senure åren. 1960 betulude Medelsvensson 15 kronor per beskuttud hundralapp, medan han tio år senare betalade 21 kronor och i dug betydligt mer.

Görun Kurlsson menur utt det är något uv en ullmosu stuten betulur ut tUl kommunernu — jug vet inte riktigt hur orden föll. Men stuten tur ju in icke så litet i moms, herr Kurisson. Det är ju en fördelningsfrågu.

När det gäller de kommunala bostudstilläggen och kopplingen med bidrugen till burnstugornu refererude jug buru vud som sägs i det utskottsbetänkunde som Görun Kurlsson själv skrivit under.

Slutligen buru någru ord till stutsrådet Odhnoff. Jug efterlyste förslug från servicekommittén. Stutsrådet Odhnoff svurude utt det har kommit betänkande och redogörelse. Men såvitt jag vet har det inte lett till några resultut; det hur inte lugts fram några förslag.

114

Herr KÄRLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Fuktum är utt jug tulude om skutteudämningsbidrugen. Ätt de betyder ofuntligt mycket för kommunernu kun inte herr Gustuvsson i Alvestu jävu. Jug är medveten om utt vissu kommuner kun hu det besvärligt så till vidu utt de får betulu mycket i kommunula bostadstillägg. Men kom ihåg, herr Gustavsson, utt det inte buru är de kommuner som hur kostnuder för folkpensionärer i form uv bostudstillägg som hur det besvärligt. Om mun jämför de bådu kommuner herr Gustuvsson tulude om finner mun utt den storu kommunen hur enormu kostnuder för skolor, burntillsyn, osv. som den lillu kommunen inte hur. Det skiHer ulltså inte så förfärligt mycket som herr Gustuvsson ville göru gällunde. Låt mig dessutom tilläggu utt mun i sumbund med övergången till högre moms och sänkt stutsskutt för det storu flertulet uv skuttebetulurnu guv kommunernu 500 miHoner kronor till utjämning uv det skuttebortfull som de fick genom införundet uv nyu stutsskutteskulor. Kommunerna fär genom dessa bidrag och genom skutteudämningsbidrugen en kompensution som sunnerligen är långt större än vud herr Gustavsson ville göru gällunde.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talmun! Jug hur noterat att herr Kurlsson i Huskvurnu inte förstår vad han hör och inte förstår vud hun läser. Jug kun gå vidure och sägu: Hun kun inte ens toUcu sinu egnu unteckningur. Alternutivt kan hun, så journulist hun iblund anser sig vuru, mte få ned en korrekt unteckning. Hun återkommer gång på gång tUl utt jug skulle hu sugt att trunsfereringurnu drur för stora administrutionskostnuder och därför inte får någon effekt. Nu har jug, herr Karlsson, tagit fram det stenografiska referat av vad jag sade på den här punkten i mitt första inlägg. Där står så här: "Jug menar inte" - hör på nu herr Karlsson! - "att en väldig mängd avvara socialmUjarder försvinner på vägen i den meningen utt de liksom går bort i hunteringen, i udministrutionskostnuder o. d. På intet sätt är det så. En del uv våru metoder är egentligen geniult kostnudsbespurunde och enklu. Men ändå är nettoeffekten uv våru trunsfereringur i dug ytterst liten."

Dettu var vad jag sude, och jag kan komplettera det något. Jag hur sugt tidigure, från dennu tulurstol vUl jug minnus, utt t. ex. vårt burnbidrugs-system sunnolikt hur världsrekord när det gäller enkel och billig udministration, och det är bru utt det är så.

Sedun guv jug ett exempel, herr Kurlsson, på varför nettoeffekten ändå blir Hten. Jag sade att 100 miHoner intugnu i skutt och omvundlude till exempelvis burnbidrug buru ökur burnfumidernus fuktisku konsumtionsutrymme med 0,2 procent; och märk väl, herr Kurlsson, utt däri inte är inräknat ett enda öre till udministrutionskostnuder. Om det kostur pengur utt skötu det helu blir det ännu mindre öven Men utun ökude udministrationskostnuder och med en sådun beräkning ökur konsumtionsutrymmet med 0,2 procent, och det är väldigt litet. Att ökningen blir så liten beror inte på - vilket jug upprepur, hoppus jug, för sistu gången, herr Kurlsson — udministrutionen, utun på den ändrude inkomstfördelningen i sumhället, som gör utt just förmånstugarna självu till mycket stor del med sinu skutter får betulu sinu egnu förmåner.

Jug nämnde tidigure som exempel Robin Hood och det kunde kunske hu gjorts klurure. Jug sude utt hun skulle hu blivit förtvivlud om hun för utt ge en futtig änku ett pund hade vurit tvungen utt någon unnunstuns läggu beslug pä 50 pund, men hun skulle hu vurit jämförbur med vår trunsfereringspolitik om han hade fått gå tUl änkan och sägu: Du skall fä ett pund på vUlkor att du själv bidrur med 60 pence, dvs. 60 procent uv det pund som jug skull ge dig. Det är så vårt system i stor utsträckning fungerar, och det är transfereringurnu det beror på, inte udministrutionskostnudernu. Kan vi, herr Karlsson, i fortsättningen slippu höru utt någon klugat på hanterings- och udministrutionskostnuder?

Sedun tiger herr Kurlsson ute i buskurnu, där hun i stor utsträckning hur dvults, bildligt tulut, under dennu debutt. Moderuterna vill ingen udämnuig - arma Sverige, säger herr Karlsson, om de borgerliga bUdar regering och herr Carlshamre blir sociul- eller fumiHeminister. Då blir det nedrustning uv storu mått. Herr Kurlsson, minu umbitioner sträcker sig inte så långt. Skulle den dag komma då det blir dags att bildu en borgerlig regering och skulle, mot ull förmodun, jug få någon möjlighet utt väHu uppgift i det summunhunget tror jug inte utt jug skulle väHu utt bli sociul-eller fumiHemmister. Jug skulle nöju mig med den enklure sysslun som

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

115

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialdepartementet m. fl. anslag

ordförunde i sociulutskottet. Dennu debutt hur visat utt behovet uv personväxling där är större än i sociuldepurtementet.

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s):

Herr tulmun! Jug kun självklurt inte, med min futtningsförmågu, som journalist jämföra mig med rektorn vid journalisthögskolan, som har visut sin högtstående bildning i ullu uvseenden i de inlägg hun nu hur gjort. Jug är nuturligtvis tucksum i ullru högstu grud över utt herr Curlshumre hur blivit så klok, i vude full i slutet uv debutten, utt hun hellre väHer ordförundeskupet i sociulutskottet än utt bli regeringsledumot. Det åren viss friskhet som kännetecknur herr Curlshumre i det omdömet, men jug är inte säker på utt herr Curlshumre kommer utt pryda plutsen i sociulutskottets ordförundestol bättre än hun prytt tulurstolen i riksdugen i dug.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr tulmun! Inte ens i dennu kortu replik kun herr Kurlsson i Huskvurnu vura korrekt. Det finns i kammaren icke någon rektor vid någon journalisthögskola; jag är lektor vid journalisthögskolan i Göteborg, vilket är någonting helt unnut.

I den mån jug hur visut prov på någon bildning, herr Karlsson, är det ingenting annat än en enkel förmåga utt läsu rätt innuntUl i ett protokoll eller i egnu unteckningur.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Carlshamre har under hela debatten i dag dokumenterat sin motviHu mot sociulpolitisku reformer i stort. Hun har kamouflerat sina inlägg genom att tala om transfereringar och försökt tala om utt det går bort för mycket därigenom. Jug har inte tidigure betruktut herr Curlshumre som mörkblå högerman, men jag är övertygad om att hun, när mun läser dugens protokoll och verkligen pä ullvur studerur vud han menut, kommer att framstå säsom sådun. Det är också en upplysning som den här debutten hur givit.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr tulmun! Jug vill buru ullru sist noteru utt om nägon mer än herr Görun Kurlsson i Huskvumu skulle hu fått den uppfuttningen utt det jug förespråkur är en sociul nedrustning, någon sorts gummul mörkblå högerpolitik, är min förmåga utt rätt futtu, utt rätt återge och utt rätt uttrycku mmu tunkur ännu mycket mindre än herr Kurlssons.

Överläggningen vur härmed slutud.

Utskottets hemställun bifölls.

116

Punkterna 2 och 4 Allmänna barnbidrag, m. m.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrude;

Punkternu 2 och 4 föredruges och debutterus i ett summunhang. Yrkunden frumställes under den gemensummu överläggningen.

Punkten 2 (ullmännu bumbidrag)

Kungl. Muj;t hude i propositionen 1972:1 biluga 7 under punkten C 1 (s. 35-36) föreslugit riksdugen utt tUl Allmänna barnbidrag för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslugsunslug uv 2 170 000 000 kronor.

I dettu summunhung hude behundluts

1. motionen 1972:466 uv herr Böriesson i Fulköping (c) och fröken Andersson i Stockholm (c),

2. motionen 1972:467 uv herrur Fälldin (c) och Helén (fp) vuri hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t skuUe unhållu om förslug till en plun för fumUjepolitiken innehållunde utbyggnad uv de ullmännu burnbidrugen, värdesäkring uv burnbidrugen, översyn uv stödet tUl fumiHer med låg inkomst och fleru burn sumt införunde uv vårdnudsbidrug i enlighet med vad i motionen unförts,

3. motionen 1972:471 uv herr Hermunsson m. fl. (vpk) vuri hemställts utt riksdugen skulle beslutu om indexreglering uv de ullmännu burnbidrugen utt gällu från och med nästu budgetår.

Utskottet hemställde

1. beträffunde indexreglering uv de ullmännu burnbidrugen utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:471,

2. beträffunde burnbidrug för bam på statlig specialskola att riksdagen skuUe uvslå motionen 1972:466,

3. utt riksdugen tUl Allmännu burnbidrug för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 2 170 000 000 kronor,

4. beträffande en plan för fumlHepolitiken utt riksdagen skulle uvslå motionen 1972:467.

Reservationer hade avgivits

1. beträffunde indexreglering uv de allmänna barnbidragen av herr Hagberg (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemställu,

utt riksdugen i anledning av motionen 1972:471 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till indexreglering av burnbidrugen.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Allmänna barnbidrag, m. m.

2. beträffunde en plan för fumlHepolitiken uv herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Ändreasson (c) och Romanus (fp) som unsett utt utskottet under 4 bort hemstäUu,

utt riksdugen med bifull till motionen 1972:467 hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag till en plan för famiHepolitiken innehållande utbyggnad och värdesäkring av de allmänna barnbidragen, översyn av stödet till fumUjer med låg inkomst och flera bum sumt införunde uv vårdnudsbidrug i enlighet med vud i motionen unförts.

117

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Allmänna barnbidrag, m. m.

Punkten 4 (bostudstillägg för burnfumiHer, m. m.)

Kungl. Muj;t hude under punkten C 3 (s. 37-38) föreslugit riksdugen utt till BostudstUlägg för burnfumiHer, m. m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug uv 815 000 000 kronor.

1 dettu summunhung hade behandlats

1. motionen 1972:329 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställts utt riksdugen

u) beslutade höju stutsbidruget till kommunulu bostudstillägg till 75 procent uv kommunens kostnuder för stutsbidrugsberättigunde bostudstillägg från den 1 juli 1972,

b) till Bostadstillägg för barnfamiHer, m. m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 870 000 000 kronor.

118

2. motionen 1972:478 uv fru Ryding m. fl. (vpk) vuri hemställts utt riksdugen uttulude sig för ett tillägg i förordningen om bostadstillägg till barnfamiHer så att sådant i vissu full kunde utgå även för burn som omhändertugits för sumhällsvård.

Utskottet hemställde

1. beträffunde procentsutsen för stutsbidrug till kommunulu bostudstillägg för burnfumiHer utt riksdugen skulle avslå motionen 1972:329 i motsvurunde del,

2. beträffunde bostudstillägg dä burn omhändertugits för sumhällsvård utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:478,

3. utt riksdugen med bifull tUl Kungl. Muj:ts förslug och med uvslug på motionen 1972:329 i motsvururunde del tUl Bostudstillägg för burnfumUjer, m.m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 815 000 000 kronor.

Reservationer hude uvgivits

3. beträffande procentsutsen för stutsbidrug tUl kommunulu bostuds
tillägg för burnfumUjer uv herrur Gustuvsson i Alvestu (c), Humrin (fp).
Lursson i Öskevik (c). Andreasson (c) och Romanus (fp), som ansett att
utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:329 i motsvarande del gav Kungl. Maj;t till känna vud reservuntemu unfört,

4. beträffande bostudstillägg då burn omhändertugits för sumhällsvård
uv herr Hugberg (vpk), som unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen med bifuU till motionen 1972:478 gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanternu unfört.

5. beträffunde medelsberäkningen - under förutsättning uv bifull till reservutionen 3 - uv herrur Gustavsson i Alvestu (c), Humrin (fp). Lursson i Öskevik (c), Andreusson (c) och Romunus (fp), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa.

utt riksdagen i uniedning av Kungl. Muj:ts förslag och med bifall till Nr 45 motionen 1972:329 i motsvarande del tUl Bostadstillägg för barnfamiHer, Onsdagenden m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslugsunslag av 870 000 000 22 mars 1972

kronor. ■.-------------

Allmänna barnbi-
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c); ''"S m. m.
Herr talmun! Vid punkten 2, ullmännu burnbidrug, finns en reservu
tion, som jug tillsummuns med övrigu center- och folkpurtUedumöter i
utskottet hur undertecknut. Reservutionen gäller fumlHepolitiken, där vi
återkommer med ett tidigure kruv på "förslug till en plun för fumlHepoli
tiken innehållunde utbyggnud och värdesäkring uv de ullmännu burnbi
drugen, översyn uv stödet tUl fumider med låg inkomst och fleru burn
sumt införunde uv vårdnudsbidrug i enlighet med vud i motionen
unförts".

Herr tulmun! Jug ber att få yrka bifall till reservutionen 2. Vid punkten 4, bostudstillägg för barnfamiHer, m. m., återkommer vi med de kruv vi hude vid behundlingen i höstus uv stutsbidruget till kommunernu för de kommunulu bostudstilläggen. Vi hur tidigure huft dennu frågu uppe i debutten och jug ber, herr tulmun, utt få yrku bifull till reservutionen 3.

Under förutsättning att den reservationen vinner kummurens unslutning, yrkur jug bifull också tUl reservutionen 5 under summa punkt.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr talmun! Det måste vuru något fel på uppläggningen uv dugens debutt. Nu går vi in på en undru omgång och skaU diskutera punkter som tidigare väl är uttömda. Herr Romanus gick upp och talade om barnbidragen. Det var väl därför som herr Karlsson i Huskvarna blev litet irriterad. Han kanske hade sett att man födt debattplunen. Nu hur självfullet vem som helst här i kummuren rätt utt delta även i den ullmännu debutten utan att vara anmäld i förväg, men man kan ändå spara ämnen, som kommer upp strax efter.

Dettu hude dock det godu med sig utt fm Odhnoff gick upp och tulade om index reglering uv burnbidrugen. Det endu urgument hon då lyckudes presteru vur utt indexreglering skulle innebäru fustlåsning, då underförstått på en lägre nivå än som vore möjlig om mun futtude beslut ryckvis. Det är en gunsku tunn och dålig motivering. Det kun inte föreliggu något hinder för riksdugen utt beslutu om ytterligure tUlskott även tUl indexreglerude bidrug på sammu sätt som mun gjorde med pensionstUlskotten tUl de vanligu pensionerna.

Vänsterpartiet kommunisterna upprepar i motionen 471 kruvet från
fleru tidigare riksdagar om att genom indexreglering göra barnbidragen
värdebeständiga. Är man överens om att tillförsäkra bamfumidernu
trygghet och skydd mot de ständigu prishöjningumu borde det vuru
självklurt att stödja det kruvet. Den senuste tidens uktiviteter från
folkopinionens sidu ungående de högu mutprisernu bör ha öppnat ögonen
på makthuvumu. De ständigu höjningarna uv mutprisernu drubbur främst
burnfumidernu, ullru helst dem som har mångu burn och/eller burn i övre
skolåldern. 119

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Allmänna barnbidrag, m. m.

120

Den nuvarunde ordningen med ryckvisu höjningur genom särskilda riksdugsbeslut hur fått till föHd utt burnbidrugen ständigt urholkus. Iblund är höjningurnu inte tUlräckligu för utt täcku penningvärdets ändring efter senust vidtugnu höjning. Så t. ex. var förra årets höjning reellt sett 15 kronor för liten i förhållande till läget när bidragen dessförinnun höjdes. Under den mellunvurunde tiden hade alltså en 25-procentig urholkning skett. Mun skull också vetu utt en index reglering buru innebär en värdesäkring men inte någon stundurdförbättring. För utt åstudkommu en sådun krävs dessutom särskUdu beslut.

Behovet uv värdesäkringen hur dokumenteruts på mångu områden, t. ex. för pensioner, bidrugsförskott m. m. Jag har svårt att förstå utt det kun föreliggu så storu skUlnuder mellun dessu bidrugsmottugure utt burnfumiHernu skull behövu diskriminerus, dettu desto mindre som burnbidruget - om mun skull dömu uv utskottsbetänkundet och tidigure debutter i den här kummuren - även i fortsättningen skull utgöru huvudstödet för burnfumidernu.

En suk som ytterligure tulur för en värdesäkring är det nyu skuttesystemet, och som jag ser det borde en naturlig född av skattereformen ha varit utt mun indexreglerut burnbidrugen. FumiHepolitisku kommittén väntus inom en snur frumtid föreläggu riksdugen förslug tUl utformning av det frumtidu ekonomisku stödet till burnfumiHernu. Enligt vud som frumgått uv direktiven för utredningen och kommitténs utfördu arbete utgår man där ifrån att de allmänna barnbidragen ulUjumt skull vuru stommen i dettu stöd. Vidure skull mun behundlu frågun om utt göru de fumiHepoUtisku förmånernu värde- och stundurdbeständigu.

I stutsverkspropositionen tulus det också om utt mun får räknu med ständigu justeringur uppåt uv inkomstgränsernu för bostudsbidrug. Dettu pekur således på utt mun ändock överväger en förskjutning uv burnfu-midestödet från allmänna barnbidrag tUl ökade bostadsbidrag. Det framkom också av vud en ledumot i fumiHepolitisku kommittén yttrude förru året i riksdugen när dennu frågu diskuterudes, nämligen utt mun måste frångå generellu bidrugsformer och gå in för mer riktade åtgärder till ekonomiskt särskilt dåligt ställdu gmpper. Mun fick uv det inlägget också ett intryck uv — och dettu är säkerligen med verkligheten överensstämmunde - utt dessu grupper är i ständig ökning.

Men, herr tulmun, förbättrut bostudsstöd höjer inte levnudsstundurden. I bastu full förhindrur det en stundurdsänkning. De ökude bidrugen går till utlånurnu uv kupitul tUl bostadsbyggandet, tUl monopolföretagen inom byggnadsmaterielbranschen och tUl markspekulanter. Behovet av ökat stöd är ständigt stigande, och mun tvingus därför utt lösu dessa problem innun mun kun inriktu sig på verkligu stundurdförbättringur för burnfumiljernu. Dettu är en utveckling som borde ge dem som är unsvurigu uniedning till en ordentlig eftertunke.

Ett beslut om värdebeständighet för barnbidragen på i första hund nuvurunde nivå står inte i strid mot behovet uv riktude åtgärder till särskilt behövunde gmpper. Den som påstår det säger ocksä utt burnfamiHerna ensummu skull få betala de kostnuder som är resultutet uv en dålig poHtik. Bostudsbidrugen är, som jug tidigure frumhållit, en föHd UV de ständigt stigunde hyrornu, och det kun inte vuru riktigt utt burnfumidernu skull struffus för dettu.

Jug menur ulltså, herr talmun, utt även om en reellt tvingunde verklighet styr utvecklingen över kommande fumidepoHtisku insutser till de allru futtigaste, kan detta inte få utgöra ett hinder för utt de ullmännu burnbidrugen utan uppskov görs värdebeständiga respektive återfår sitt reeUa värde. Att det finns en fumiHepoUtisk kommitté i urbete kan inte få hindra riksdagen utt futtu detta nödvändigu politisku beslut. Skulle den uvslugslinjen föHts fuUständigt, skulle heller inte förru årets beslut om höjningur uv burnbidrugen hu genomförts. Det fuller emellertid på sin egen orimlighet, och det gör också, tycker jug, utskottets uvslugsyrkunde på vår motion.

Jug viU med dettu, herr tulmun, yrku bifull tUl reservutionen 1 i sociulutskottets betänkande nr 5.

Herr talmun! Jug skuU även i korthet gå in på det område för stöd åt burnfumiHernu, som jug i det sugdu delvis vurit inne på. Det gäller bostudsstödet till burnfumiHernu. Beslut härom hur nyligen futtuts. Den UV inkomstgränsen, från vUken reducering uv bostudstilläggen sker och riksdagen fattade beslut om var i blygsammaste laget. Vi avstod för vår del dock utt vid beslutstillfället frumställu extru yrkunde därom. Vi vill dock ge vår mening tiU kännu att en snur uppräkning är behövlig.

Däremot hur vi i motionen 478 uktuuliserut den situution som uppstår när ett burn i en fumiH omhändertuges för sumhällsvård och fumiHen förlorur bostudstillägget.

Mot motionärernus önskun om utt bestämmelser skull införus, som gör det möjligt utt i vissu full låta bostadstUlägg utgå även efter omhändertagande av ett burn för sumhällsvård, unför utskottsmujoriteten att det redan finns regler som är generösa och som säger att bostadstillägg utgår, om för samhällsvård omhändertagna barn vistas i hemmet under en tid som motsvarar vanliga skolferier varje ån

Men inte ens den regeln är tillräckligt generös. Det förekommer fall, då t. ex. påböriude behandlingsinsatser med sikte på utt sociult unpussu föräldrar eller på annut sätt förbättru hemmiHön inte hinner genomförus på tid som tUlåter burnet att vistas i hemmet så länge som skolferier vurur. Men då upphör bostudstillägget och därmed försvinner kunske en UV möjligheternu utt nå uvsett resultut. Det borde inte vuru någon större svårighet utt bygga ut de regler som redan finns, så utt en situution som den jug nämnt inte behöver inträffu. Jug yrkur därför bifull tUl reservutionen 4 vid punkten 4 uv herr Hugberg.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Allmänna barnbidrag, m. m.

Under detta unförunde övertog herr tredje vice tulmunnen ledningen UV kummurens förhandhngar.

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):

Herr tulmun! Jug hur begärt ordet för utt säga något om den motion som Bengt Börjesson och jag har väckt och som behandluts uv utskottet under punkten 2. När jug nu fått ordet, kun jug inte låtu bli utt med ett pur ord beröra den diskussion om Stockholmsregionen som nyss förts här.

Att servicen inte är som den borde vuru inom regionen är jug den förstu utt erkännu. Det ställer oerhördu kruv på den kommunala

121

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

AUmänna barnbidrag, m. m.

122

ekonomin att planera fören så stark befolkningsökning som Stockholmsregionen har haft och samtidigt vidta angelägna förbättringar i service-och boendemUjö i befintliga bostadsområden. Vi anser att boendemiHön är otUlfredsställande för människorna i regionen. Det är en av orsakerna tUl att vi inom centern betraktar den av landstingspolitikerna fastställda och i regionplaneförslaget framlagda befolkningsmålsättningen vara för hög. Vi har i stäUet velat att åtgärder skall vidtagas för att starkt dämpa inflyttning tUl regionen och därmed befolkningsökningen. Vi måste någon gång få andrum så att vi kan bygga i fatt. Dessa åtgärder är det dock rUcsdagen som beslutar om.

Sedan tror jag utt mångu med mig intensivt väntur på ullu de konkretu förslug, som borde kommu ut ur servicekommitténs mångu betänkunden.

Jug övergår sedun tUl motionen 466 uv herr Börjesson i Fulköping och mig. Utskottet hur visserligen skrivit mycket välvilligt om dennu motion, men för utt understryka hur vi motionärer sett på frågan vill jag ändå säga några ord. Det gäller frågan om utbetalning av barnbidrug för burn, som på gmnd uv syn- och hörselskador tvingus gå i någon uv de stutliga speciulskolornu där de också bor och lever. Enligt nuvurunde bestämmelser, 6 § lugen om ullmännu burnbidrug, studgus utt för vurie kvurtul, vid vurs ingång kostnudernu för bums vård å unstult eller för kost och bostud åt burnet helt bestrides uv stutsbidrug, utgår icke ullmänt burnbidrug. Ett undantug finns; uUmänt barnbidrug utbetalas för tid då barnet är inackorderat vid nomudskolu.

Detta innebär utt burnbidrug utbetulus i princip för två kvurtul under året, förstu kvurtulet som infuller under julferien och tredje kvurtulet vurs böriun infuller under sommurlovet.

Vi motionärer hur unsett utt det finns sturku skäl för att burnbidruget utbetulus tiU föräldrurnu också de två återstående kvurtulen. Det är numeru så utt burnen i rätt stor utsträckning reser hem så gott som varje veckoslut. De kommer ulltså hem på fredagen och är hemma på lördugen och söndugen. Dessutom är de självklart i sinu hem över ullu längre helger.

De minskude kostnudernu för hemmet i förhållande till om barnen bor hemmu och går i skolu i sin hemkommun blir ulltså relativt obetydliga. Detta inte minst om mun tur med i bUden att barn som bor hemmu regelmässigt hur gratis skolfmkost utan att det drus uv på burnbidruget.

Den utgiftspost där skillnuden för föräldrurnu kun bli störst om de hur barnen boende hemma i förhållande tUl om burnen vistus på en stutlig speciulskolu är posten kläder. Det fömtsätts nämligen utt internutskolun skull köpu kläder till burnen.

Nu är de flestu föräldrar inte särskUt glada över att slippu köpa kläder tiU sinu burn. Tvärtom är det ofta en källa tUl glädje och gemenskap för föräldrar att tillsammans med sitt syn- eller hörselskadade barn få gå ut och vada kläder. Alla möjligheter tUl spontana kontakter mellan föräldrar och barn bör ju tas till vara när det gäller barn som genom sitt handikapp ändå har så stora kontaktproblem.

Det finns föräldrar som insisterar på att själva få köpa kläder till sina barn. Det går vissa skolor med på, men då får det ske mot rekvisition, vilket många föräldrar upplever förnedrande.

Det finns alltså enligt vår mening tungt vägande skäl för att föräldrar

tUl barn som vistas på de statliga specialskolorna för syn- och hörselskadade får behåUu bumbidruget helu året. Vi fömtsätter utt famUjepolitiska kommittén, som enligt utskottet arbetar också med dennu fråga, kommer med ett positivt förslag.

Jag har aUtså, herr talman, inget annat yrkande än om bifall tiU utskottets hemställan under punkten 2.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag antar att kummaren håUer mig räkning för att jug gör ett ytterligt koncentrerut inlägg i denna debatt och avstår från att bemöta vad bl. a. herr Romanus sude i sitt inlägg tidigure, även om det funnes stor uniedning utt gå in på det hun tog upp.

FumUjepolitisku kommittén hur till behandling ullu de frågor som rör sig kring de oliku reservutionernu. Det innebär med undra ord att det kommittébetänkande, som väntus inom den närmuste tiden, kommer utt tu ställning både när det gäller burnbidrugens indexreglering, när det gäller frågan om barn som är intagnu för institutionsvård och när det gäUer den frågu fröken Andersson sysslude med nyss om burn som lever på skolor utunför hemmet.

Eftersom aUa dessu frågor berörs i det betänkunde som väntus inom kort, nöjer jag mig med, herr tulmun, att yrka bifall i allu punkter tUl utskottets förslug.

Överläggningen vur härmed slutad.

Punkten 2

Mom. 1

Propositioner guvs pä bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 1 uv herr Hagberg, och förklurudes den förra propositionen varu med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vUl utt kummuren bifuUer socialutskottets hemställun i

betänkundet nr 5 punkten 2 mom. 1 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 1 uv herr Hugberg.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ja - 299

Nej - 14

Avstår — 2

Mom. 2 och 3

Utskottets hemstäUun bifölls.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Allmänna barnbidrag, m. m.

123

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

AUmänna barnbidrag, m.m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservutionen nr 2 uv herr Gustuvsson i Alvestu m. fl., och förklurades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

124

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 2 mom. 4 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifuUit reservutionen nr 2 uv herr Gustuvsson i

Alvestu m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustuvsson i Alvestu begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning gav föHande resultut:

Ju - 194

Nej - 118

Avstår — 2

Punkten 4

Mom. 1

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 3 uv herr Gustuvsson i Alvestu m. fl., och förklurudes den förra propositionen vuru med övervägunde ja besvurud. Sedun herr Gustuvsson i Alvestu begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vUl att kummaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkundet nr 5 punkten 4 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifullit reservutionen nr 3 uv herr Gustuvsson i

Alvestu m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 195

Nej - 118

Avstår — 2

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 uv herr Hagberg, och förklurades den förra propositionen vura med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vill utt kummuren bifuUer sociulutskottets hemstäUun i Nr 45
betänkundet nr 5 punkten 4 mom. 2 röstur ju. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 22 mars 1972

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 4 uv herr Hagberg.---------------

Bidrag tiU social

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens "cmn]aip ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 298

Nej - 15

Avstår - 1

Mom. 3

Utskottets hemställun bifölls.

Punkterna 3 och 5

Kummuren biföll vud utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Bidrag tUl social hemhjälp

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr talman! På den här punkten behandlas bl. a. en motion som avgivits av herr Antonsson, herr Hamrin och mig och som behandlar frågan om Stiftelsen Fokus verksamhet och möjligheterna för en sådan verksamhet i framtiden. Efter vad jag förstår, har motionen behundluts välvUligt UV utskottet, och jug finner utskottets förslug om utredning vuru en tUlfredsställunde åtgärd. Det vur väl ungefär den bedömningen herr Hamrin gjorde tidigare i dag. Men jug unser det ändå viktigt, herr tulmun, utt få tUl protokoUet frumföru någru synpunkter som en komplettering tUl vud utskottet sägen

Det förstu skulle vuru utt det är viktigt utt snubbt kommu fram till en riksomfattande lösning av de här problemen, som gäller en relutivt liten gmpp svårt rörelsehindrude och derus boende- och serviceförhållunden. Det är sju år sedun Rödu Fjädern-uktionen kom utt riktu blickurnu på ett surskilt sätt på dessu problem. Stiftelsen Fokus hur visut utt det går utt lösu problemen och att göru det på ett sätt som de handikappade unser vara bra och som förefaUer kunna görus tUl för sumhället rimligu kostnuden Därför är det viktigt utt frågornu om såväl orgunisution och udministrution som kostnudstäckning kun lösus så snabbt som möjligt. .

Det andra jug skuUe viHu säga är föHunde. Sociulutskottet vUl att det för utredningen skull påpekus utt primärkommunernu hur ett förstuhunds-unsvur för den sociula omvårdnaden. Det är självklart, men Fokusverksamheten liksom annan verksamhet för en del minoritetsgrupper av svårt handikappade visar att det är omöjligt för många enskilda kommuner att på ett rimligt sätt inom kommunen klara de mycket svårt handikappades behov av boendeservice, arbete och annan sysselsättning.

Det gäller ju, som jag inledningsvis sade, ett fätal människor. Framför 125

Nr 45 aUt i glesbygderna är problemen stora, och åtskUliga av dem det här gäller

Onsdagen den befinner sig just i glesbygdskommunerna, där möjligheterna att lösa

22 mars 1972 frågorna är ganska små. Skall inte de handikappade tvingas in i

—------ ;--- ;----- vårdinstitutioner och vårdhem, fordras det en riksomfattande planering.

'" ' "•' Det är med andra ord nödvändigt att man får en lösning där staten genom

av Dar st g , - engagemang kan garantera de handikappade reella möjligheter,

■ oberoende av var de råkar vara födda eller bosutta.

För det tredje och sistu vill jag stryku under utt om en utredning kommer att tiUsättus enligt utskottets förslug och den finner det svårt att inom rimhg tid, dvs. fuktiskt före 1973 års vårriksdugs utgång, finnu någon lösning på frågun om kostnadstäckningen, bör enligt mitt sätt att se Kungl. Muj;t i en proposition beuktu möjligheten utt genom någon temporär lösning stödja Stiftelsen Fokus och medverka tiU att verksamheten kan fortsättu till dess utt en mera definitiv lösning frumkommit.

Med det, herr tulmun, vill jug yrka bifull till vud utskottet hur hemställt.

I detta anförande instämde herr Antonsson (c).

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr tulman! Utskottet hur behundlut den här motionen mycket välvilligt - helt nuturligt, därför att det har rätt ett mycket positivt intresse och eri stor förståelse för de här frågorna inom utskottet och hos de enskUdu ledumöterna.

De frågeställningar som fröken Ljungberg här tur upp strider inte på något sätt mot det som utskottet hur skrivit, utun utskottet hur sugt utt utredningen bör urbetu med utgångspunkt från utt förstuhundsunsvuret för hundikappvården åvUar primärkommunerna. Utskottet har också sagt att med hänsyn till att både primärkommuner och landsting är nära knutna till stiftelsen man får räkna med ett aktivt intresse för att det blir en sådan här utredning. Utskottet har skrivit att detta bör ges Kungl. Maj:t till känna, och vi utgår då helt naturligt ifrån att den här utredningen kommer till stånd, och vi hoppas att den snart skall kunna lägga fram ett förslag.

Jag ber också utt få yrku bifull till utskottets förslug.

Överläggningen var härmed slutud.

Utskottets hemstäUun bifölls.

Punkten 7

Utskottets hemställun bifölls.

Punkterna 8 och 9

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrude:

Punkten 8, bidrug till driften uv burnstugor, och punkten 9, bidrug till
126 kommunula fumidedughem, debatterus i ett sammanhang, och yrkanden

frumställes under den gemensumma överläggningen.

Punkten 8 (bidrug till driften uv burnstugor)

Kungl. Muj:t hade under punkten D 3 (s. 47-48) föreslugit riksdugen att tUl Bidrag tiU driften uv burnstugor för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslag uv 216 000 000 kronor.

I dettu sammunhung hade behandlats

1. motionen 1972:128 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m, c),

2. motionen 1972:1022 av herr Romunus m.fl. (fp) vuri föreslugits utt riksdugen hos Kungl. Muj:t hemställde utt förslag snurust frumludes till sådan ändring av reglerna för bidrag till driften av barnstugor, att ökut stöd guvs åt kommunernu, särskUt till dem som i förhållunde till sitt skutteunderlug hude speciellt stort behov uv burntillsynsplutser.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdugen till Bidrug till driften uv burnstugor för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag uv 2 16 000 000 kronor,

2. beträffunde störningur i utvecklingen hos bum i burnstugor utt riksdagen skulle uvslå motionen 1972:128,

3. beträffunde grunderna för statsbidrug tUl driften av barnstugoratt riksdagen skulle avslå motionen 1972:1022.

Reservution hude uvgivits

6. beträffunde grundernu för stutsbidrag till driften av barnstugor av herrar Hamrin (fp) och Romunus (fp), som unsett utt utskottet under 3 bort hemställa,

utt riksdugen med bifull till motionen 1972:1022 hos Kungl. Muj:t skulle anhålla att förslag snarast framlades till sådun ändring av reglerna för bidrug till driften uv burnstugor, utt ökut stöd guvs åt kommunernu, särskilt till dem som i förhållande till sitt skutteunderlug hude speciellt stort behov uv barntillsynsplatser.

Punkten 9 (bidrag till kommunalu fumiHedughem)

Kungl. Muj:t hude under punkten D 4 (s. 49-50) föreslugit riksdugen utt godkännu den i stutsrådsprotokollet förordude ändringen i grundernu för bidrug till kommunulu fumiHedughem utt gällu fr. o. m. den 1 junuuri 1972 sumt utt tUl Bidrug till kommunulu fumiHedughem för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug uv 38 000 000 kronor.

I dettu sammunhung hude behundluts

1. motionen 1972:119 uv herrur Fälldin (c) och Helén (fp) vuri hemställts

utt riksdugen beslutude utt stutsbidrug för kommunulu fumiljedughem fr. o. m. den 1 junuari 1973 skulle utgå med 50 procent av kommunens kostnader för lön och sociulu förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrug för influtnu föräldruuvgifter,

att riksdagen beslutude om ändrude bestämmelser för statsbidrag till kommunal fumUjedughemsverksumhet, innebärunde att nu gällande kvotregel slopades i syfte att stimulera tillkomsten uv barntillsynsplatser.

127

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

2. motionen 1972:485 av herr Åkerlind m.fl. (m) vari yrkats utt riksdugen hos Kungl. Muj:t hemställde om slopunde uv kvotregeln för utgivunde uv stutsbidrug till kommunul fumUjedughemsverksumhet,

3. motionen 1972:1003 uv fm Duhl m.fl. (s) vuri hemställts utt riksdugen skulle uvslå den av Kungl. Maj:t förordade ändringen i grunderna för bidrag tUl kommunulu fumiHedughem,

4. motionen 1972:1024 uv fru Rydmg m. fl. (vpk) vuri hemställts utt riksdugen beslutude utt bibehållu bulunsregeln om utt stutsbidrug endast skulle utgå för så mångu fumiHedughemsplutser som motsvurude untulet burnstugeplutser i kommunen.

Utskottet hemställde

1. beträffunde grundernu för bidrug till kommunulu fumiHedughem,
såvitt uvsåg bulunsregeln, sumt medelsunvisningen att riksdugen med bifall
till Kungl. Muj;ts förslug och med uvslug på motionen 1972:1003 och
motionen 1972:1024

u) godkände den i stutsrådsprotokollet förordude ändringen i nämndu grunder utt gällu fr. o. m. den 1 junuuri 1972,

b) till Bidrug till kommunulu fumiHedughem för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslug uv 38 000 000 kronor,

2. beträffunde grunderna för bidrag tUl kommunulu famiHedaghem, såvitt uvsåg kvotregeln, utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:119 i motsvurunde del och motionen 1972:485,

3. beträffunde grunderna för bidrug tUl kommunulu fumiHedughem, såvitt uvsåg bidrugsprocenten, utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:119 i motsvurunde del.

Reservutioner hude uvgivits

7. beträffunde grundernu för bidrug tUl kommunulu famiHedughem,
såvitt uvsåg bulunsregeln, sumt medelsunvisningen uv fru Sigurdsen (s) och
fm Murklund (vpk), som unsett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdugen i uniedning uv Kungl. Muj;ts förslag samt motionen 1972:1003 och motionen 1972:1024

a) gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört,

b) till Bidrug till kommunulu fumiHedughem för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 35 000 000 kronor,

8. beträffunde grundernu för bidrug till kommunulu fumUjedughem,
såvitt uvsåg kvotregeln, av herrur Gustuvsson i Alvestu (c), Humrin (fp).
Lursson i Öskevik (c), Andreusson (c), Äkeriind (m), Werner i Mulmö (m)
och Romunus (fp), som unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen med bifull till motionen 1972:1 19 i motsvurunde del och motionen 1972:485 guv Kungl. Muj;t till kännu vud reservunternu anfört,

128

9. beträffunde grundernu för bidrug till kommunulu fumiHedughem, såvitt uvsåg bidrugsprocenten, uv herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin

(fp). Lursson i Öskevik (c), Andreusson (c) och Romunus (fp), som unsett utt utskottet under 3 bort hemställu,

att riksdagen med bifull till motionen 1972:119 i motsvurunde del guv Kungl. Muj;t till kunnu vud reservunternu anfört.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! SumhäUets bamtUlsyn är nödvändig för utt vi skuU kunnu förverkligu målet jämlUchet mellun män och kvinnor. För att kvinnornu skull betruktus som en likvärdig urbetskraft är det nödvändigt utt de som önskur, både män och kvinnor, hur möjlighet utt hålla kontukt med förvärvslivet även när man har små burn. Fortfurunde finns det, som vi ullu vet, ett mycket stort otillfredsställt behov uv kommunal barntillsyn. Detta trots utt det hur skett en icke oväsentlig utbyggnud uv servicen på det här området. Jug skall lämnu en pruktisk illustrution tUl hur det här kun fungeru.

1 min hemkommun Sollentunu hude vi tidigure 600 burn i dughems-kön. Sedun 1967, när kommunen fick en ny ledning, hur untalet platser i daghem, fritidshem och fumiHedughem mångdubbluts, men nu är kön uppe i 1 000 burn. Det är uUtså en större kö än vi hade, när vi i stort sett inte hade några daghemsplatser. Det beror helt enkelt på att människor vet att nu lönar det sig utt unmäla sig till kön. Samtidigt har ocksä den kvinnliga förvärvsintensiteten ökut väsentligt.

Nu hur vi efter en tid uv mycket sturk utbyggnud, procentuellt sett -det är inte så svårt, när mun hur ett lågt utgångsläge - kommit in i ett något kärvure läge för burntUlsynen. I mångu kommuner är mun nu tveksum, om mun kun fullföHu utbyggnudsplunernu. Mun höjer avgifterna mycket starkt. Det finns risk för att fumidedughemsverksumheten, som på mångu håll hur varit det där dragspelet som man kunnut unpussa med hänsyn tUl efterfrågan, nu stramas åt, därför att också den har blivit gunsku dyr. Det är skälet till utt vi vill hu högre stutsbidrag. Folkpurtiets representunter i socialutskottet hur i år liksom förra året reserverat sig för högre stutsbidrag till driften uv burnstugor.

Men nu säger någon, och det har också sagts här i dug tidigure uv fumideministern, utt bidruget hur ju höjts, nämligen i höstus. Ju, det är visserligen riktigt, men det vur ju kompensution för kommunernus ökade kostnuder för bostudstillägget. Det frumhölls ju i höstus. Hur man glömt det nu? Jug hur trots försök inte kunnut hittu någon hänvisning i stutsverkspropositionen tUl utt den här höjningen skulle vuru en kompensution. Nu verkur det som om man ville framställa det som att vi, eftersom vi nu hur höjt bidruget till dughem, därmed skulle ha uppfyllt de önskemål som har framställts från många håll.

Det är ju med förlov sagt en något enkel bokföring.

Till önskvärdheten av en utbyggnad av barntillsynen kommer också nu de effekter uv murginulskuttetyp som de nyu uvgifterna i mångu kommuner medför. Enligt Kommunförbundets rekommendution hur man en starkt inkomstgraderad skalu, som bidrur till utt mångu människor säger att det inte lönur sig att öka sin arbetsinsats. Därför vore det önskvärt, som folkpartiets ordförande Gunnar Helén har påpekat, att mun övergick till en enhetlig daghemstuxu. Men det är självklurt utt den

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

129

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

130

inte får bli för hög, och det är ytteriigure ett skäl för utt höju stutsbidruget.

Lundsorgunisutionen hur krävt ökut stutsbidrug, senust vid sin kongress förru året. Det är ju ekonomiskt motiverut, eftersom dughemmen för staten är en lönsam affär, medan de för kommunerna fortfarande innebär nettokostnader. Det har bl. a. visats i en bok som LO har gett ut. Man kan fråga sig — och den frågan kan det kanske vara särskilt motiverat att ställa till fru Sigurdsen, som bmkar föra LO:s talan i dessa frågor; Är LO nöjd med den höjning som gjordes i höstas? Eller hur länge vill LO vänta på nya utredningar innan man på nytt kräver en höjning av statsbidraget?

FamiHedaghemmen är oundgängligen nödvändiga i dagens situation. De mellan 40 000 och 50 000 daghemsplatserna räcker ju inte på långt när. FamUjedaghemmen har moturbetuts av socialdemokraterna under mångu år. TUl slut tUlsuttes en utredning som vi hude krävt, och vi fick sedun stutsbidrug tUl fumidedughemmen. Dugbumvårdurnu hur också fått en bättre ersättning.

I den ledure i Aftonbludet som jug citerude tidigure finns mångu intressunta tankar. Bl. a. framhåller man att "dagmammorna har vurit fmktunsvärt underbetuldu. Ingen hur brytt sig om deras umbition att ge små barn en ullsidig och näringsrik kost, något som verkligen kostur en hel del pengar". Dettu sugt upropå Skärholmsdemonstrationernu. Det hur skett en förbättring genom att dagbamvårdarnu sent omsider hur fått ett avtal, men det har också lett tUl utt fumidedughemmen hur bhvit en dyrure tillsynsform. Det i sin tur ökur ungelägenheten uv utt även där stutsbidrugen höjs. I en reservution från folkpurtiet och centern föreslås att bidraget skall höjus till 50 procent från nuvurunde 35 procent av kommunernas kostnuder. Det skulle motsvuru åtminstone den höjning uv dughemsuvgifternu som genomfördes i höstus, och som vi för vår del viU göru till en reell höjning genom utt också ge kommunernu kompensation pä unnut sätt för de ökude bostudstilläggen. Det hur riksdugen tyvärr just uvslugit, men det hindrur inte utt det kun vuru motiverut utt höju bidrugen till fumidedughemmen.

Reglernu för stutsbidrug — kvotregeln och bulunsregeln - hur också under hela sin existens varit föremål för kritik. De hur lett till utt mångu kommuner som skulle hu behövt bidrugen inte hur kunnut utnyttju dem. Nu hur fumideministern till en del tugit intryck uv kritiken, och det är nuturligtvis bru. Det är buru synd utt vissa av fumiHedughemmens motståndure inte ger sig utun vill gå emot fumiHeministern som nu har kommit på bättre tunkur.

Något skrattretande är det argument som unförs för utt hu kvur reglernu, nämligen utt det pågår en utredning. Det urgumentet duger inte längre, i vade fall inte på famidepolitikens område. I höstus gjorde man ju det till dess gunsku ovunliga utt mun beställde en PM från en utredning och lade innehållet i denna PM till grund för beslut som kostade 300 midoner kronor, utan att utredningen egentligen hade tugit ställning till promemoriun. Då kun mun inte nu hävdu att vi måste invänta barnstugeutredningens betänkunde, i synnerhet som det inte ingår i utredningens uppgift utt ta ställning tUl självu stutsbidrugsreglernu, såvitt jag har förstått.

Jug tycker utt det är utmärkt, dettu som hände i höstus. Det gjordes klurt att mun inte bura kun hänvisu tUl utredningur när mun vUl förhindru genomförundet uv viktigu beslut och viktigu reformer. Det bör inte vuru så utt regeringen kun begruvu den enu frågun efter den andru genom utt hänvisa dem till utredningur. Är det någonting som är angeläget bör man hundlu och sedun får mun vidta justeringar när utredningen blir färdig.

I detta fall borde det vara så mycket lätture. Det är väl ändå inte någon som tänker sig utt dessu regler kommer utt överlevu behundlingen i utredning och remissyttrunden, när mun skall konstruera det stutligu stödet till framtidens barntUlsyn. Varken den regel som fru Odhnoff vill avskuffu eller kvotregeln, som hon inte vill uvskuffu, kommer utt hu någon pluts i det frumtida bidragssystemet. Det tror jag de kan intyga som i det praktiska livet försöker att tillämpu dessu mycket krångliga regler. Därför är det liku bra utt tu bort dem med detsummu.

Då kun vi ändå ge de kommuner ett gott stöd som i dug kämpur med storu svårigheter utt hållu uppe dennu viktigu tillsynsform — med de kostnuder och de ullmännu ekonomisku bekymmer som mun hur.

Herr tulmun! Jug yrkur bifull tUl reservutionernu 6, 8 och 9.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Herr tredje vice tulmunnen tUlkännuguv utt unslag utfärdats om sammanträdets fortsättunde kl. 19.30.

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c):

Herr tulmun! Den här frågun om buluns- och kvotreglernu hur vi ju diskuterut vid fleru riksdugur. Vi hur tugit upp frågun i motioner vid fleru tillfällen och försökt påvisu att dessu regler medför utt en del kommuner inte hur möjlighet att utnyttja det statsbidrag som står tUl förfogande.

När man nu äntligen kommit fram till att man kun avskuffu bulunsregeln så hälsar vi nuturligtvis det med tillfredsställelse. Ännu bättre hude det vurit om man hude tugit steget fullt ut och även uvskuffut kvotregeln. Jug har den bestämdu uppfuttningen utt mun får inte frum en endu pluts ytterligare ute i kommunernu genom utt hu kvotregeln kvar. 1 stäUet kun det verka på motsatt sätt.

Jug tycker också utt det är utt nugot underkännu kommunernus viHu och kunnunde när det gäller dessu frågor. Jug tror utt kommunernu på bastu sätt försöker lösu burntillsynsfrågornu, men mångu gånger är det ekonomiska problem som lägger hinder i vägen. Jug tror nog utt de som jobbur i kommunernu känner till dettu. Det är ju dock sä utt det är de sociulu kostnudema och kostnudernu för skolun som är de tungu posternu i dug. Därför hur jag litet svårt att förstå utt inte stutsrådet Odhnoff ville avskaffa även kvotregeln. Lika svårt har jag att förstå de motionärer och reservanter som kräver att bulunsregeln skull stå kvur. Det skulle vuru intressunt utt höru vud mun egentligen vinner med dettu.

Herr Romunus har tidigare utvecklat synpunkter på detta liksom på behovet uv utt få en höjning uv stutsbidruget tUl dughemmen. Vi hur ju yrkut utt statsbidraget höjs frän 35 procent tUl 50 procent av kommunens nettokostnad för barndagvården. Det är i reservationema 8 och 9 vid punkten 9, "Bidrag till kommunala famiHedaghem", vi frumfört de här synpunkterna.

131

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

132

Jag ber, herr talman, utt få yrku bifuU till dessu två reservutioner.

Fm SIGURDSEN (s):

Herr tulmun! SumhäUets burntillsyn som den nu bedrivs i form av dughem, fritidshem, lekskolor och fumiHedughem är en verksumhet som trots uUt är under sturk expunsion. Vi vet också utt stutens kostnuder för dennu verksumhet hur ökat från 20,9 miHoner kronor budgetåret 1964/65 tUl 344 midoner kronor för budgetåret 1972/73. Men trots utt vi ulltså kun ta emot ca 212 000 barn om man slår ihop dessu oliku verksumhetsformer är behovet långt ifrån täckt. Efterfrågan är mycket stor, och den kommer utt öka.

När det gäller efterfrågan på daghem och fritidshem kun mun bl. u. säga att det är konsekvenserna av utbildningssumhället som visur sig här. Vi ger ullu rätt tUl en utbUdning. De uppfuttur det också så utt samhället ger dem en rätt tUl att använda sin utbUdning i förvärvsarbete, och jag tycker att det är riktigt att man tolkar det så. Men då måste sumhället också tillhundahålla en service i dettu sammanhang. All stutistik visur nämligen utt med ökud utbUdning föder en ökud benägenhet till förvärvsurbete. När det gäller småburnsföruldrurnu ger det sig tUl kännu i kruv på en ökud samhällelig burntillsyn.

Den daghemsdebutt som vi hur huft i dettu lund i många år har under senare år fått en annan "vinkling" — för att unvändu ett populärt uttryck. TUlgänglig forskning visur utt barnstugevistelse hur en positiv inverkun på barnens utveckling. Vi har aUtså tagit ett stort steg framåt i debatten. Det är inte så länge sedun vi hörde furhågor för utt det kunske vur skudligt för burnen att vuru på dughem. Nu talar vi i stället om utt det är positivt för dem utt vistus där.

Det är givet utt dennu nyu debutt och dennu nyu positivu syn på burnstugor och barntUlsyn ännu inte har genomsyrat debatten i hela värt lund. Vi kun fortfurunde finnu kommunulpolitiker som säger utt det är bäst för burnen utt vura hemma hos sin mamma, och därför låter mun bli att byggu daghem. Valfriheten, som allu politiker hyllar och slår vakt om och som säges vara vars och ens medborgerliga rättighet, läggs i sädana fall inte hos famiden, hos fadern eller modern, utan det är kommunalpolitikerna som bestämmer valfriheten. Det är de som bestämmer hur småbarnsföräldrarna skall inrätta sitt liv.

Glädjande nog bhr denna positivu burnstugedebutt - om vi vill uttrycku det så — ulltmer framträdande. Barnstuge- och förskoleverksamhetens betydelse för en ökad udämning mellun oliku burn i oliku gmpper före en skolstart börjar också vinna terräng. Barnens behov av en stimulerunde koUektiv sumvuro före skolsturten framhålles från mångu håll. Jug kunske inte får använda ordet jämlikhet, som uv någon anledning hur fått en dålig prägel efter utt hu använts i flera vulrörelser, men om jug tulur om udämning så kunske det också går utt få det unummut uv de borgerligu politikerna. Det går så lätt troU i ord. Utjämning tror jug ulltså att mun fortfurunde kan tala om, och om vi kun nå en utjämning mellun oliku gmpper i samhället, så är det allra viktigaste utt vi börjur det utjämningsarbetet i förskoleåldrarna. I våra dagar och i tidigare år är människorna i sä stor utsträckning redan formade och inplucerude i sinu

roller, i sin kluss, när man böriur skolan, och det är uUtså mycket viktigt utt vi före grundskolun får någon form uv förskoleverksumhet.

Att regeringen 1968 tUlsutte en burnstugeutredning med uppgift utt bl. u. prövu formernu för och omfuttningen uv en förskoleverksumhet i lekskolu eller dughem som på sikt kun komma allu burn tUl del under en tid närmust före inträdet i grundskolun hur säkeriigen skett helt i insUct om förskoleårens stora betydelse.

Barnstugeutredningen presenterude förra året en diskussionspromemoria om innehåll och metoder i förskoleverksamheten, vUken diskuterades mycket. Burnstugeutredningen kommer med sitt huvudbetänkunde i vår, och vi hoppus på ett positivt mottugande för utredningen och summu intresse som kring diskussionspromemoriun.

När det gäller de reservutioner som finns i unslutning tUl dessa frågor i dag skall jag först tu upp den som gäller bidrug till driften uv bumstugor och som Gubriel Romunus hur tulut för.

1 reservutionen 6 yrkur mun ulltså beträffunde grunderna för statsbidrag till driften av barnstugor att reglerna skull ändrus så utt ökut stöd ges åt kommunernu, "särskilt till dem som i förhåUundet till sitt skutteunderlug hur speciellt stort behov av barntillsynsplatser". Det är svårt utt vetu vilku kommuner mun uvser i motionen och reservutionen. I tidigure motioner - för mun får gå tUlbuku och läsu litet historiu i det här huset - hur mun kunnut finna att de orter som hur storu gmpper studerunde skulle hu behov uv högre stutsbidrug. När det behövs ett ökat stutsbidrug - och det vet vi behövs - tror jug utt behovet är lika stort i aUu kommuner. Det kunske tvärt emot vad' man säger i reservutionen är undru typer uv kommuner som behöver en förstärkning — jug tänker exempelvis på glesbygdskommunernu, som har en speciell problemutik.

Herr Romunus har svårt att kluru ut dettu utt vi ändå får en höjning uv driftbidruget från den 1 junuuri i år. Visst var det en koppling med bostudstillägget när den kom till, men i reuUteten är det en höjning som ligger på driftbidrugen. Inte ens herr Romunus kan komma ifrån att det är där som vi har fått denna ersättning.

Tidigare har mittenpartiernu i en reservation som gällde de ekonomiska stödåtgärderna velut hu en plun för famiHepolitiken, en samlad plan för verksamheten. Jag kan ha viss förståelse för sådana synpunkter. Men här vUl man alltså inte uvvukta ett utredningsurbete som ligger så näru frum i tiden och som skuUe ge oss en möjlighet utt på en gång tu upp frågornu om stutsbidrug och om hur förskoleverksumheten skull växu frum.

Herr Romunus frägur mig om jag, eftersom LO-kongressen hur untugit ett uttalande att man vill ha en kraftig höjning av statsbidragen, är nöjd. Herr Romunus har tidigare i denna kammare förebrått mig och sugt utt jug sitter här i riksdugen som företrädure inte för Lundsorganisationen utan för socialdemokratiska partiet, men jag skall trots det vuru vänlig och svuru herr Romanus på frågan vud LO tycker på dettu område.

Nej, herr Romanus, vi är inte nöjda med denna statsbidrugshöjning, inte heller med konstmktionen av statsbidragen vure sig för barnstugor eller för famiHedaghem. Är 1970 motionerade jag i andra kammaren men fick då till svar av riksdagen att man skulle ta upp frågorna när man fick

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

133

Nr 45 barnstugeutredningens förslag. Och jag låter mig nöja med detta och tror

Onsdagen den '"'• '' riksdagen ändrar ståndpunkt därvidlug utan att vi får en

22 mars 1972 diskussion om konstmktionen av detta bidrag när barnstugeutredningens

—;----- ■_- ;----- förslag har lagts frum.

S ' J Så hur vi fumUjedughemmen, där vi alltså i år har den förändringen att

* ' mun i stutsverkspropositionen föreslär borttugundet uv en uv de regler som

gäller för stutsbidrugsgivningen. Jug skull först tu upp reservutionen i frågu om kvotregeln och den reservution som gäller ökat statsbidrag tUl famiHedughemmen för utt sedun beröru min egen reservution när det gäller bulunsregeln.

I likhet med vud som sägs i. utskottets betänkunde tror jug utt vi behöver kvotregeln. Vi behöver en styrning tUl burnstugeverksumhet, inte därför utt sumhället buru skuU göru en styrning, utun helt enkelt därför utt det är helt i överenstämmelse med vad föräldrurnu självu vill hu. De vUl ulltsä hu burnstugor för sinu burn, och de vill hu fumidedughemmen som ett komplement. Vi hur köer tUl dughemmen, fritidshemmen och lekskolornu, men vi hur ingu köer till fumidedughemmen. Jug anser det aUtså nödvändigt utt vi hur dessu regler.

Till dugens reservution i frågu om det ökude stutsbidruget till fumidedughemmen hur endust mittenpurtiernu unslutit sig. I december 1971 ställde sig hela borgerligheten bakom det kravet, men moderaterna har av någon anledning hoppat av och kräver inte denna höjning. I reservationen krävs en höjning i konsekvens med att statsbidraget för drift av barnstugor har höjts; man tycker alltså att det skall vara en höjning av unsluget även för den undru formen uv barntillsynsverksamhet. Här har herr Romunus ulltså uccepterut utt det hur skett en höjning uv stutsbidruget till burnstugornu.

Jug tycker utt det är en liten skillnud här, herr Romunus. Bidrugs-konstruktionen till dennu verksumhet bygger på ett procenttul. Den föder ulltså kostnudsutvecklingen. När kostnudernu stiger för fumidedughemmen så stiger kommunernus bidrag, som är 35 procent uv nettokostnuder-nu. Det är ulltså en helt unnun situution i det summanhanget.

Jug vill här yrku bifall tUl utskottets hemställun under punkten 8 när det gäller bidrug till driften uv burnstugor och under punkten 9 i frågu om dels ställningstagundet till kvotregeln, dels det ökude stutsbidruget till fumidedughemmen.

Herr talmun! I frågu om bidrag till de kommunulu fumidedughemmen och bulunsregeln skull jug sägu några ord med uniedning uv den reservation som fm Murklund och jug hur fogut till sociulutskottets betänkunde. Herr Gustuvsson i Alvestu undrade vud det fanns för motivering till den. Det är möjligt utt herr Gustuvsson inte hur läst utskottsbetänkandet och reservationema. Fru Marklund och jag har försökt förklara vurför vi tycker utt den här regeln fortfurunde skull finnus kvun

Det är skruttretunde, säger herr Romunus, utt hänvisu till pågående

utredningur. Jug tycker sunneriigen inte utt urbetet i stutligu utredningur

är något skruttretunde. Jug tror utt de är seriöst urbetunde utredningur

ullihop. Vi hur nu burnstugeutredningen, som på våren i år skull uvge sitt

134 betänkunde och som bl. u. hur tUl uppgift att kommu med förslug tUl

kommunulu utbyggnudspluner på burntUlsynens område - och kommer utt göra det. Uppdraget gäller ulltså både burnstugor och famiHedaghem. Utredningen kommer med förslag om utformningen över huvud taget av den framtida förskoleverksumheten, och riksdugen hur sugt utt mun skuU tu ställning till frågun om finunsieringen uv den här verksumheten på summu gång. Jug hur därför litet svårt utt förstå varför just en regel i det här sammanhanget skaU tus bort innan mun får den samlade synen. Herr Romunus hur i ett tidigure inlägg sugt att hun tycker utt vi skull ha ett sumlut grepp på frågornu. Jug unser utt vi skull hu ett sumlut grepp också när det gäller sumordningen uv burntiUsynens utformning och finunsieringen.

Vi hur huft ett relutivt sett högt dughemsbyggunde, och jag tror att balunsregeln hur betytt väldigt mycket i det summanhanget. Jag menur ulltså utt det i stor utsträckning är tuck vure bulunsregeln som vi hur huft den här förhällundevis hyggligu utbyggnuden på burnstugeområdet. Vi säger i reservutionen 7 - och det kommer också frum i fm Duhls motion och i stutsverkspropositionen - att det finns vissa kommuner som kommer i kläm i det här sammanhanget, men vi tycker utt den delen uv problemet skull mun kunnu lösu genom utt ge dispens. Enligt vår mening är det helt i linje med utvecklingen utt föHu den syn som föräldrurnu hur, och de viU i första hand hu burnstugor.

Burnstugeutredningen hur också, som jug sude inledningsvis, utt utreda formemu för och eventuellt föreslå en ullmän förskolu. Till det behövs, herr talman, att vi har institutioner som kan ta emot den allmänna förskolan. FamiHedaghemsverksamheten - ifall vi får en ökud satsning på den i några kommuner - kan aldrig ersätta den allmännu förskolun, om vi här i riksdugen bestämmer oss för utt vi skuU hu en sådun. Och det hur det ju rått gunsku stor enighet om; det hur ju vid åtskUligu tillfällen, om också inte i år, väckts motioner om en aUmän förskolu.

Styming är ett väldigt fult ord, men för utt vi skall få en jämlUchet och summa sociulu service på det här området i olUca kommuner tror jug det är nödvändigt utt vi hur vissu styrmedel. I det summunhunget menur jug att balansregeln fyUer en stor uppgift.

Det talas iblund om utt man skuU avbyråkratisera den här verksamheten. Det är riktigt utt mun bör göra det så långt som det är möjligt, men om uvbyräkrutiseringen går ut över en styrning i den riktning som man vUl utt utbyggnudsurbetet skull hu, då tycker jag utt det är fel. Burnstugeutredningen hur som sugt tUl uppgift att presenteru utbyggnadsplaner, en planeringsmetodik för kommunerna. Jag tycker aiitsa an det är riktigt att mun uvvuktur burnstugeutredningens förslug och de förslug tUl finunsieringsregler som sumtidigt skull kommu från depurtementet till riksdugens bord. Därför unser jug utt vi bör bibehållu de här reglerna för famidedaghemsverksamheten, och jag vill i den delen yrka bifall till reservationen 7 vid punkten 9.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

I detta anförande instämde fm Håvik, fru Hörnlund, fru Hansson och fm Theorin (samtliga s).

135

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talmun! Jug anser verkligen inte, fru Sigurdsen, att det är någon skrattretande verksamhet som bedrivs inom utredningarna, och det tror jag inte heller att jag sade. Jag sade bara, utt man inte nu längre med sammu unspråk på att bli tagen på ullvur kun hänvisu till pågående utredningar när mun vill uvslå förslug om förändringar. Det är ju det som motionärernu och reservunternu gör när de vill avslå regeringens förslag om att ta bort balansregeln.

Det är klart att barnstugeutredningen arbetar seriöst — det tror jag säkert. Men man sysslar ju inte med bidragskonstruktionen, om jag har fattat rätt. Dessutom är frågan: SkaU utredningsarbetet få stå i vägen för motiverade åtgärder? I höstas visade ju regeringen att man inte behöver varu hindrud uv utredningsurbete när mun vill genomföru reformer på famidepolitikens område. Jag tycker det var bra i och för sig utt mun inte vur hindrad. Man kunde kanske hu vidtugit en mera tillfällig åtgärd den gången; det hade varit ännu bättre. Men uppfuttningen utt mun inte skall vara hindrud uv utredningur när mun vUl genomföru sumhällsförändringur ställer jug mig för min del helt bukom. Nu går alltså regeringen vidare enligt summu metod, och det tycker jug utt mun gör ulldeles rätt i.

Då kun mun givetvis sägu att det skuU vuru ett sumlut grepp. Ju, mun får göru en uwägning mellun å enu sidun behovet uv sumlude grepp och å undru sidan behovet uv snubbu åtgärder. När det gäller utt vägu ihop effekten av skuttesystemet och bidrugen till burnfumidernu, som vi tulude om tidigare, tycker jag att behovet av ett samlut grepp är så överväldigande stort, när mun ser vUka effekter de oUka delarna får - murginuleffekter på upp tUl 90 procent. Men vud det skuUe vuru för behov uv ett sumlut grepp när det gäller att tu bort bulunsregeln och kvotregeln kun jug inte riktigt förstå. Ingen tror väl ändå — det sude också fm Sigurdsen — utt de reglernu är bru. Då är frågan: Medför det någon skudu om vi tur bort dem?

Fm Sigurdsen säger utt hon tror utt den här styrningen vurit effektiv och utt det är tack vare bulunsregeln som vi huft en god utbyggnud uv burnstugornu. Jag måste frågu: Hur vet fm Sigurdsen det? Finns det någru undersökningar som tyder på det? Det vore intressunt utt få tu del uv dem i så faU.

De flestu föräldrur vill helst hu en dughemspluts, men vad viU de i valet mellan att få en famiHedaghemspluts och utt inte få någon pluts ulls? Det är ju det vulet som de kommer utt stäUus inför, om mun här strumur åt stutsbidragen. Det är också den situutionen som mångu kommuner hur pekat på när man har begärt att få ändrade regler.

Det har inte varit några köer framför famiHedaghemmen, säger fm Sigurdsen. Nej, just det, därför att de har varit flexibla. Där hur mun kunnut öku untulet plutser. Vi riskerur att få köer, och vi börjar redan på en del håll att få köer också framför famiHedaghemmen, därför att kommunerna nu finner utt verksamheten är för dyn Är det någonting utt stå efter — utt få köer även på den sidan?

136

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talmun! Den inställning till dughemsutbyggnuden som fortfuran-de finns i vissa kommuner och som också fm Sigurdsen har nämnt ger uniedning till viss oro när det gäller möjligheternu utt nå ens de siffror som unges i årets stutsverksproposition. Det trängdu ekonomisku läge som kommunernu befinner sig i hur drubbut också olika delar uv sociulvården och även medfört nedskärningur uv plunerude daghemsutbyggnader. Jämsides med dennu aUvurligu utveckling sker en ändring uv relutionernu mellun daghenisvård och famidedaghemsvård så att untulet plutser i den senure vårdfomien kruftigt ökar. Den situutionen tulur enligt min mening för utt det krävs ökude unsträngningur från sumhällets sidu för utt påskynda utbyggnuden uv dughemmen. Ekonomiska skUlnuder mellun oliku kommuner och olikheter i kommunulmännens inställning till frågun får inte vuru uvgörunde för om burn skaU få tUlgång tUl den gmppgemen-skup och stimuluns som dughemstUlsynen ger.

Vpk hur i sumbund med kruvet om en annan kostnadsfördelning mellun stut och kommun också ställt förslug om utt staten skull tu över kostnudernu för personulen vid burnstugornu. En sådun åtgärd skulle verka utjämnande när det gäller de ekonomiska uspekternu på bumtillsynen. Och den sidan får vi säkerligen uniedning utt återkommu tUl.

Nu gäUer frågun den bulunsregel som kom tUl när stutsbidrug tUl famidedaghemsverksamheten infördes 1968. Den har, som fru Sigurdsen och jag anfört i reservationen 7, inneburit en styrning som helt överensstämmer med de önskemål som majoriteten av föräldrarna har i fråga om barntillsynsverksumheten, och i likhet med fru Sigurdsen tror jag utt bulunsregeln till viss del hur bidrugit tUl den utbyggnad som hittills hur förekommit på dettu område. I motionen 1024 till årets riksdug har vi från vårt håll pekat på det olyckliga i att nu avskuffu bulunsregeln, då burnstugeutredningen inom kort väntus presenteru förslug tUl den frumtidu utformningen uv den här verksumheten. Eftersom vårt yrkunde i dennu motion och minu synpunkter för övrigt på frågun tUl ullt väsentligt överensstämmer med yrkandet i motionen 1003 och med vud fru Sigurdsen unfört till stöd för reservationen 7, så ber jag också utt få yrku bifull tiU dennu.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s):

Herr tulmun! Jug vUi först gärnu frumhållu utt jag är ense med reservunternu när de säger utt bulunsregeln har vurit verkningsfull och utt den medverkut tUl en snubbure utbyggnad av burnstugornu. Jug motsäger inte heller motionärer och reservunter när de påstår utt majoriteten UV föräldrurnu hur en större tilltro till barnstugomas verksumhet och finner den tryggure än undru former uv burntUlsyn.

Fuktum är emellertid utt det byggs burnstugor i en rud kommuner numeru i en tukt som man inte tidigure räknude med. Bulunsregeln har otvetydigt medverkut till denna utbyggnad. I många kommuner kun mun i dug säga att det är relativt väl sörjt för barntUlsynen genom barnstugomu, medun det i andru tyvärr släpar eften Men här rör det sig ibland om bristande politisk vilja att göru en insats, och det är föHuktligen ytterst ungeläget för den ullmännu opinionen utt söku påverku de kommunula instunsernu i frumåtskridande syfte.

137

5* Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

Det är oftu så utt borgerligt styrdu kommuner hur uppvisut mindre intresse för burnstugebyggundet än sociuldemokrutiskt ledda kommuner. Unduntug finns givetvis, men helhetsbUden är i ullu full obestridligen dennu.

När vi inom utskottsmujoriteten nu säger utt ett slopunde uv bulunsregeln bör ske, så grundus dettu på erfurenheternu i stort, utt vi i betydunde grud hur kommit ifutt med burnstugebyggundet. Det bör enligt vår mening vuru möjligt utt slopu bulunsregeln utun att detta behöver leda tUl en minskning i utbyggnadstakten.

1 summunhunget bör mun noteru det ökade stöd som ges tUl burnstugornu genom riksdugens beslut i december 1971. De höjdu stutsbidrugen bör vuru en viss gurunti för att man inte kommer utt minsku untulet burnstugebyggen. Men skulle det visu sig - det vUl jug understryku — utt bulunsregelns slopunde skulle hu de konsekvenser som reservunternu tulur om, så bör mun, som utskottet sturkt poängterut, noggrunt föHu dettu och se efter om det är nödvändigt utt vidtugu åtgärder för utt drivu pä utvecklingen.

Tiden har inte stått stillu. Antulet burnstugeplutser har ökat. Därförär det enligt utskottsmajoritetens mening möjligt att nu också lättu på den här spärren.

Herr tulmun! Jug vill med dettu yrku bifull till utskottets hemställun.

138

Fru DAHL (s);

Herr tulmun! Jug hur med tucksumhet noterat att utskottets företrädare här underströk betydelsen av balansregeln, och jug kun också hållu med honom om utt det ute i kommunernu hur skett en kruftig utbyggnad av burnstugeverksumheten. Men jug kun inte delu huns synsätt utt situutionen ute i kommunernu nu är så god utt vi kun slopu dennu regel.

Burnstugeverksumheten är en uv de omsorger från sumhällets sida om de enskildu individemus välfärd, som vi hur kommit i gång med mycket sent. Jug vill påstå utt vi ulldeles för sent hur uppmärksummut vilku kruv pä sumhällsåtugunden utveckHngen ställer, vUku förändringur i de enskUdu individernus och fumidernus tUlvuro som industriuliseringen sumt den sociulu, ekonomisku och tekniska utvecklingen har medfört och som ställer kruv på solidurisku insutsen Inte förrän mycket sent upptäckte vi hur mycket sociul nöd i sumhället som orsukus uv bristen på godu tillsynsformer för burnen. Vi upptäckte likuledes mycket sent utt famidens situation nu är så förändrad att samhället måste gå in jämsides med föräldrurnu för utt uppfostrurrollen skull kunna klaras och barnens uppväxtförhållanden skaU kunna bli bra.

Den pådrivande kraften i dessa frågor har varit den politiska och fackliga arbetarrörelsen. Det har varit så både ute i kommunerna och i riksdagen. I kommunerna har framför allt många företrädare för arbetarrörelsen, inte minst dess fuckligu gren, gjort ett mycket fint pionjäriobb med utt drivu frum dessu frågor, oftu under stort motstånd från framför allt de borgerliga partierna.

Självu principfrågan har vi nu klurut uv, och det råder inte längre någru motsuttu meningur om behovet uv burntillsyn. Men i det kärvu budgetläge vi nu känner uv mnt om i lundet visur det sig utt de gumlu

motsättningarnu ändå finns kvur. När budgetläget kärvur till sig säger mun nämligen på borgerligt håll utt nu skull vi skäru ned barntillsynsutbyggnaden, nu skaU vi höja avgifterna. Och vi på vår sida framhåller att just i detta läge är det särskilt viktigt att prioritera barntiUsynsutbyggna-den, så att den inte halkar efter ytterligare, och att vi måste föra en socialt försvarlig avgiftspolitik. När det gäller verksamhetens utformning söker man på borgerligt håll en i allu bemärkelser bUlig barntUlsynsform, och när man då upptäcker att famidevården inte är så billig som man tänkt sig, därför att mun nu tvingus börju betulu rimligu löner tUl dugbumvårdurnu — ju, då skär mun t. o. m. ner fumidevården.

När urbeturrörelsen hur sutsut på burntUlsyn och på institutionsutbyggnad har det skett med utgångspunkt i en rad motiv. För det första måste vi helt enkelt ta hund om de burn som i dug icke får någon tUlsyn ulls eller som hur så dålig tUlsyn utt sumhället måste träda emellun, eftersom föräldrurnu inte hur råd utt ordnu för burnen på rätt sätt. Men även om mun buru tur dettu mycket enklu gmndläggunde kriterium visur all erfurenhet nödvändigheten uv utt sutsu på institutionsutbyggnuden. Det finns nämligen ingen uppsjö uv dugburnvårdure utt ösu ur. Det finns inte hur mångu burndugvårdure som helst. I självu verket finns det en ganska begränsad gmpp av barndugvårdure, som man kan få och behållu i kommunernu. Ty de som åtur sig utt bli burndugvårdure är i stor utsträckning kvinnor som söker sig ut på urbetsmarknuden och för vUku dettu är ett genomgångsyrke. Omsättningen på burndugvårdure är uUdämt mycket stor ute i kommunernu, och mångu kommuner upptäcker också utt man inte kan rekrytera burndugvårdure i den utsträckning mun önskur.

För det undru är det nuturligtvis här uv betydelse att se tUl att föräldrarnus rätt tUl förvärvsurbete — även kvinnomus — guranteras och utt mun kun föHu föräldrurnus önskemål när det gäller barntillsynen. Det är utan tvivel så utt mujoriteten av föräldrurnu önskur institutionsvård. SjälvfuUet uccepterur mun fumiHedughemsvård om man inte kun få någon unnun hjälp uv sumhället, men det mun vill ha är institutionsvård.

För det tredje — och detta är anturligtvis det vUctigaste — om man vill skupu bättre, mer utvecklingsfrämjunde och mer jämlUcu uppväxtför-hållunden för burnen än vud vi hur i dug, så måste mun sutsu på institutionsvård. Det råder i dag inget tvivel bland dem som meru noggrunt sett till vud burnen behöver för sin sociulu fostrun och aUsidigu utveckling om utt det är så. Arbeturrörelsen har ulldeles entydigt stäUt sig pä den linjen. Det hur LO gjort, och det hur de sociuldemokrutisku purtikongressernu under 1960-talet gjort - detta har mycket sturkt understrukits i jämUkhetsrupporten tUl 1969 års purtikongress.

I LO:s fumiHepolitisku progrum från samma år heter det: "Burntillsyn i form UV dughem möjliggör för burnen utt under pedugogisk ledning få en gmndläggunde sociul träning. Detta moment suknus nästun helt i fumUjedughemmen. Vi hur under utbildningskupitlet påvisut hur uvgörunde den sociala bakgrunden kan varu när det gäller utt kluru skolurbetet. Genom den kollektivu barnverksumheten finns möjligheter utt utjämnu de nu ofta stora skillnaderna i fömtsättningar mellan olika barn. Således blir det även ett jämlikhetskrav från barnens sida att fä del av denna

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

139

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

140

sociala träning. Insikten om det positiva i den kollektiva samvaron ligger bakom utbyggnaden uv dughem och lekskola." Om famiHedaghemmen

heter det: "Till dennu förskolu bör som ett komplement knytus

några kvaUficerade famiHedaghem." Det är i stort sett uUt som sägs om famidedaghemsverksumheten i dettu mycket umbitiösu och omfuttunde progrum för den frumtidu fumlHepolitiken.

Jug hur velut klurgöru hur entydig arbetarrörelsen varit på den här punkten för utt verkHgen också göra klart varför vi motionärer har varit så beslutsammu utt upprepu dettu kruv när mun nu föreslår utt bulunsregeln skull avskaffas. Men vi gör dettu också mot en annan bukgrund. Vi delur nämligen inte optimismen beträffunde utvecklingen och utvecklingstukten. I LO:s fumiHepolitisku progrum kräver man att burnstugornu skull byggus ut med 15 000 plutser per år, så utt vi 1975 har 120 000 platser i daghem, dessutom platser i fritidshem. 1971 har vi enligt vad som redovisuts i statsverkspropositionen - det är preliminäru siffror som icke är verifierude - 41 000 dughemsplutser, 8 000 fritids-hemsplutser och 42 000 fumiHedughemsplutser. Det är tillsummuns 91 000 plutser. 1972 hur mun uppskuttut utt vi skulle hu tillsummuns 107 000 plutser. Det frumstår utun vidure som klurt utt vi icke på långt när kommer utt lyckus klara den uppsatta målsättningen. Kanske kommer vi att göra det om vi lägger ihop platserna i daghem, fritidshem och famidedughem.

Fumideministern har i dag sagt att vi hur huft en mycket kruftig igångsättning under de senaste nio månaderna — 9 400 platser. Det är glädjunde om det är så. Men uv de siffror som sociulstyrelsen redovisat framgår utt mun under det förstu halvåret 1971 hade en mycket låg igångsättning — 3 179 plutser. Det hör också till bilden. Vidure är det här en igångsättning som kommit tUl medun bulunsregeln gällde och stimulerud uv de höjda statsbidragen och de särskilda förmåner som kommunerna fick med anledning uv sysselsättningsläget. Efter dettu hur kommunemu futtut sinu budgetbeslut för 1972, och de förbereder budgetbesluten för 1973. Där hur utun tvivel mycket kraftiga nedskärningur skett. Jug vet det från min egen kommun, och jug tror utt det går utt få frum sådunu uppgifter från undru kommuner också. Vi kun konstuteru utt det nog inte finns uniedning till nägon överdriven optimism. Även om den siffru fumiHeministern nämnt skulle vuru typisk för utvecklingen ligger den nämligen fortfarunde långt under LO:s krav. Vi hur ännu inte något år kommit upp tUl en utbyggnud som ligger i höjd därmed.

Vidure hur relutionernu förskjutits mellun fumiHedughem och dughem. Vurje år under 1960-tulet hur untulet fumidedughem med kommunult och stutligt stöd vuxit kraftigare än antalet daghem och vi har nu totalt fler famiHedaghem än daghem. Detta var inte vad som avsågs i vårt famiHepolitiska program. Det är givetvis bra att föräldrarna har en subventionerad barntillsyn under samhällelig kontroll. Men det vur inte en sådun ändring uv relutionernu mellun fumiHedughemmen och daghemmen som avsågs. Dettu är inte en utveckling som kan leda till en aUmän förskola.

Det finns något mycket intressant redovisat i årets stutsverksproposi-

tion, nämligen utt mun i kommunernu beräknur utt det under 1973 endust skull tUlkommu 3 000 fumiHedughemsplutser. Mun kun funderu över vud den siffrun tyder på. Jug tror utt det kun finnus fleru skäl tUl en sädun prognos. Ett viktigt skäl är att många kommuner nu har nått upp till taket för balansregeln och därför stoppur expunsionen i stället för utt öku dughemsutbyggnuden så mycket att också fumidedughemmen skulle kunnu utökus. Ett unnut skäl är utt de ökade lönernu till dugburnvårdumu nu på ullvar slå igenom och att kostnaderna för fumidedughemmen börjur bli högu; då skär mun ner även på den sidun.

Om jug skull våga en gissning tror jug utt mun, om mun tur bort bulunsregeln, kommer utt få en mycket kruftig höjning uv fumidedug-hemsutbyggnuden - utöver de 3 000 plutsernu.

Herr Romunus hur tulut speciellt om bidrugen till fumidedughemmen; borgerligu motionärer vill utt de skull höjus och utt kvotregeln skull tus bort.

Jug hur rout mig med - fustän det vur ett tviveluktigt nöje - utt räknu på hur storu bidrugen till fumiHedughem och dughem fuktiskt hur vurit och är, i kronor och öre, och jug vill erinru om någru fuktu. Bidruget till fumidedughemmen är värdebeständigt - 35 procent uv kommunernus nettokostnuder sedun mun drugit uv föräldruuvgifternu. Det innebär, inom purentes, utt kommunernu får mindre stutsbidrug när de höjer tuxun. Mun kun kritiseru den politUcen från mångu utgångspunkter, men också från snävt ekonomisk synpunkt.

Vi hur ulltså huft ett värdebeständigt bidrag. För min egen kommun var det 1970 uppe i drygt 3 000 kronor per plats och det beräknas komma upp till knappt 4 000 kronor under 1972. Det betyder utt bidruget till fumidedughemmen under de flestu år hur överstigit bidruget till dughemmen i kronor och öre och utt det kunske kommer utt göru det nu också. Det stutsbidrug som nu utgår till dughemmen är nämligen 4 000 kronor per pluts, men mun hur en dugoprocentig överinskrivning, och bidruget blir därför per inskrivet burn 3 300 kronor. Som vi ser blir effekten utt bidrugsgivningen till fumiHedughemmen fortfarande är mycket generös, och det finns ingen anledning utt i det läget krävu utt just de bidrugen skaU höjus ytterligure.

Jug upprepur vud fm Sigurdsen hur sagt; I det läge som vi nu har, när vi väntur på förslug från burnstugeutredningen och den översyn uv finunsieringsfrå'gornu som skull ske i unslutning tUl behundlingen uv burnstugeutredningens betänkunde i depurtementet, skull vi inte gå in och petu på bidragsreglerna. Jag tror för min del att vi för kommunernu behöver riktlinjer i lugstiftningsform som tulur om vilken stundurd i frågu om burntillsyn medborgumu skall garunterus. Innun vi här en sådun lugstiftning måste vi hu stimulunsregler, och i vurie full skull inte dessa regler ändrus innun vi kun bedömu burnstugefrågan i hela dess vidd.

Vi har tagit hänsyn tUl det problem som man kun hu i summanlägg-ningssituationer och i kraftigt expansiva kommuner genom att föreslå en dispensregel, och jag tycker att det bör vuru tillräckligt för att klara situationen för de kommuner som annars skulle hamna i ett orimligt läge.

Jug vill särskilt på dennu punkt tu upp en suk, nämligen glesbygds-burnens situution. Här hur mun tulut som om det skulle vuru otänkburt

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

141

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

och onödigt att tillfredsställu glesbygdsburnens behov uv en ullmun förskolu. Mun hur sugt utt glesbygdskommunernu, kommuner med små befolkningur, inte skuU behövu byggu någru förskolor för utt fä bidrug tUl fumidedughem, utun burntiUsynsfrågun skuU där lösus genom fumUjedughem.

Jag är inte alls överens med dem som resonerur på det viset. Jag anser utt det är nödvändigt och även pruktiskt möjHgt utt kluru förskolefrågan också för glesbygdskommunerna och utt vi måste håll fust vid den målsättningen.

Vi hur i dettu land under lång tid haft en väldigt kruftig utveckling -en höjning uv den teknisku utvecklingsnivån, en höjning uv produktionen och snubbt stegrude inkomster. Vi hur nog mångu uv oss nu kommit underfund med att man kan diskuteru tUl vUket pris för somligu gmpper i sumhället den utvecklingen hur köpts och vilku det är som har fått stå kvur på en låg stundurd för utt vi undru skull kunnu dru nytta av den höga utvecklingen. Jug vill hävdu att bland dem som vi hur utnyttjut i dennu situation finns både de vårdbehövunde, inte minst burnen, och de som skull värdu dessu människor.

När vi nu har humnut i ett läge, där en utbyggd barntillsyn böriar nå en sådan omfuttning utt den fuktiskt kostur något och de som sköter bumtillsynen börjur få löner som också kostur oss något, skull vi inte inför dettu fuktum dra den slutsatsen utt vi inte har råd med detta. Vi måste i stället inse utt burnens uppväxtförhållunden skull få lov utt kosta något och att detta utgör en bit av välfärden som måste få ta en del av våra ekonomiska resurser i anspråk. Vi får inte inför detta stoppa kraven på en hög kvalitet på barntiUsynen.

Med dettu, herr tulmun, yrkur jug bifull tUl reservutionen 7 vid punkt 9.

I dettu unförunde instämde herrur Bergqvist och Alf Pettersson i Mulmö, fm Theorin, fm Luug, fm Hansson samt herrar Sundgren och HäU (samtHga s).

142

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Kvinnorna har under senure år blivit ulltmer stimulerude UV sumhället till urbete utunför hemmet, inte minst genom den skuttereform som genomfördes för ett pur år sedun. Men'hindren för utt kvinnornu skull kunnu utnyttju sin rätt utt förvärvsurbetu är ändå storu. I dug är det storu hindret bristen på burntUlsyn. Ätt det är kvinnornu som blir hindrude känner vi ullu väl, för det anses fortfarunde såsom nästan självklart att det är kvinnun som skull ge upp utbildning och förvärvsurbete för utt vuru hemmu hos barnen, när sumhällets burntillsyn inte räcker tUl eller mun inte kun ordnu på unnut sätt för sinu burn.

Jug tycker utt det är ett hån mot kvinnun och ungu fumiHer utt först genom reformer stimuleru och sedun genom undru reformer ocksä ge förutsättningur för yrkesengugemung. Arbetskruftsundersökningen 1971 visur utt det funns 37 1 600 barn, vUkus mödrur förvärvsurbetur mer än 19 timmur i veckun. Bumtillsynen, om vi nu håller oss till någorlundu säkra siffror som vi helt känner, omfuttur fortfurunde mindre än 100 000 burn.

Jug använder mig då uv det plutsuntul som finns på barnstugor, i fumUjedughem och i fritidshem. Jug tycker inte utt mun som fru Sigurdsen gör kun räkna in de barn som vistas ett par tre timmar om dagen i lekskolu, eftersom den vistelsen inte löser tUlsynsproblemet för föräldrur som vill förvärvsurbetu.

Sumhället hur inte ordnut med tillsynsplutser så utt det ens räcker till ensumföräldrurnu. Hur är dä tillsynen ordnud för övrigu näru 300 000? Mångu gånger ur det provisorier, som sliter på både barn och föräldrar. Jag anser att vi inte har råd att misshushåUa så med barnen och inte heller med föräldrarna.

Jug är litet förvånad över utt fleru tulure här i dug verkar nöjdu med utbyggnuden och tulur om att vi bygger ut så mycket, när bristen ändå är så stor. Trots den utbyggnad som sker står fortfurunde liku många barn utunför den tillsyn som sumhäUet unordnar, eftersom fler och fler kvinnor kommer ut i yrkeslivet. Vi skuU inte tro utt det i frumtiden blir så mångu som kommer utt kunnu ordnu privat burntUlsyn - i dug finns det rätt mångu pruktikunter som ser till burnen i fumiljernu, men vi vet utt det nu fordrus mindre praktik för yrkesutbUdning än tidigure. Jug tror heller inte utt de ungu famiHerna kun förlitu sig till mormor och furmor i frumtiden, eftersom också mormor och furmor kommer utt förvärvsur-beta och således inte kan hjälpa de unga famiHerna.

Jug tycker därför utt de beslutunde med ullu medel måste söku sumordnu och utöku sumhäUsinsutsernu, prioriteru utbyggnaden av barntillsynen gentemot undru insutser, tUlvurutu ullu möjligheter och sätta som mål utt vi skall byggu burnstugor, stimuleru tUlkomsten uv godu fumUjedughem, ge utbUdning för burndagvårdare och tUlvurutu den urbetskruft som burndugvårdurna representerar. När vi är i ett sådunt läge - jug vill kullu det för ett prekärt läge - utt vi inte kan ordna tUlsyn för större del av barnen än som nu får är fullet, tycker jug inte utt vi bör tulu så mycket om utt prioriteru den enu eller den undru formen. Det är inte tid att göra det, utan här gäller det att klaru uppgiften så hyggligt som möjligt.

Jug skull gärnu medge utt jag personligen tror att barnstugeformen är den bästa, men när vi vet att vi under mångu år frumöver inte hinner byggu i kupp, utt det inte finns tillgång till utbildud personul för burnstugornu och att mun ute i kommunerna pusslur på ullu sätt för att kunnu fördelu personulen mellun uvdelningurnu så att det finns någon utbildad pä vurje uvdelning, då tycker jug, herr tulmun, utt vi genom riksdugsbeslut bör underiättu tillkomsten uv bru fumiHedughem - jug poängterar; bru fumUjedughem.

Och motivet? Det har jag redun sagt, men jag kun upprepu det, eftersom det är enkelt; vi hjälper kvmnor och famiHer och känner ansvar gentemot burnen. Därför är de smä försök uti tu bort bulansregeln som nu har gjorts från regeringens sida tacknämliga. Jag hoppus ocksä utt de sä småningom skall föHas även av ett borttagande av kvotregeln.

Fru Sigurdsen talade om förskolans positiva inverkan på barnen. Där är vi naturligtvis helt eniga - nu, äntligen! Det är nämligen trots allt inte så värst länge sedan LO, som stär fru Sigurdsen så näru, tulude om lekskolun, förskolun eller vud mun nu unvänder för benämning, som den

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

143

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

sista resten av finskolun. Men är vi nu överens, hoppus jug utt vi också inom en relutivt näru framtid skaU kunna få beslut om en allmän förskolu.

Sedun talade fru Duhl om utt även burnen i glesbygden behöver förskolun. Ja, nuturligtvis behöver de det, minst liku mycket som undru barn. Men för att vi skuU kunna nå även glesbygdens barn med förskolun måste vi — det viU jag redun nu säga inför det framtida beslut som vi skuU tu - göru förskolun obligatorisk.

Herr tulmun! Jug yrkar bifall tUl reservationerna 8 och 9.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Mun blir Utet betänksum inför de bristande kunskaper som centerpartiets företrädare visat på detta område. Herr Gustavsson i Alvesta visste inte om att servicekommittén kommit ut med några betänkanden ulls. Stutsrådet Odhnoff tulude om dettu för honom och lovude utt skicku över dem.

Fm Elvy Olsson vet inte om att när burnstugeutredningen i sin diskussionspromemoriu tulur om förskolu, när LO och TCO gör det i sinu fumUjepolitisku progrum, då innebär dettu ulla former uv verksumhet i institution före skolåldern. Med förskolu menus ulltså både dughem och lekskolu. Det är dettu jug tulut om i det här sammanhanget.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag efterlyste förslag från servicekommitlén. Statsrådet Odhnoff talade om - men detta visste jag förut, fru Sigurdsen - att det kommit frum betänkunden och redovisningur. Men någru förslug hur inte frum lugts, och det vur sådunu jug efterlyste.

144

Fröken MÄTTSON (s):

Herr tulmun! Jug hur begärt ordet för utt yrku bifull tUl reservationen 7 under punkten 9. Jag gör det inte enburt därför utt jug är motionär och mitt numn ulltså återfinns under fru Dahls motion. Jug tycker utt fru Duhl och fru Sigurdsen lagt fram alla de sakskäl, som kan dras fram i en debatt för bulunsregelns bibehållunde. Att jug står här beror främst pä utt jag representerar Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det är i denna egenskup jug unser det nödvändigt utt påpeku utt jug är djupt bekymrud över försluget - och troligen även beslutet - utt ta bort balansregeln.

Jag minns den stora principdebatt vi hade när den år 1968 infördes och hur både min organisation, andru socialdemokrutisku orgunisutioner och LO med glädje hälsude försluget. Nu hude man kunnut riskeru att bulansregeln tagits bort utan någon större debatt.

Jag noterar med stor tUlfredsställelse att utskottet i sin seriösa behandling inte varit lika mycket utan tvekan som propositionen. Mun trycker mycket sturkt på utt vi måste studeru verkningurna uv balansregelns slopunde. Om den negutivt skuUe påverku barnstugeutbyggnuden, kommer man att överväga andra åtgärder för att föru in utvecklingen i rätt riktning. Jug tycker utt dennu tveksumhet i utskottets skrivning är värd utt understryku.

Man bör dock frumhåUu något som icke, såvitt jug kunnut se, berörts

här i debutten. När diskussionen förts om ett borttugunde uv bulunsregeln, hur mun uppenburligen också tänkt på vissu svårigheter som de nuvurunde bestämmelsernu medför för en del kommuner. Det rör främst sådunu kommuner som fått känning uv kommunsummunslugningur och storu inflyttningskommuner. Jug tror utt det även utifrån dessas synpunkt är värt att peka på reservationen 7 under punkten 9, som undertecknats av fru Sigurdsen och fm Marklund. Här sägs klart och tydligt ut utt dessu svårigheter bör kunnu lösus genom övergångsbestämmelser. Kungl. Muj:t skulle ulltså få möjlighet utt utfärdu dispens i vissu särskildu fall under en övergångsperiod. Såvitt jag kun se är dettu en långt bättre väg än utt tu bort bulunsregeln.

Ungu föräldrur föredrur dughemsverksumhet. Det visur inte minst en mycket färsk undersökning som gjorts i Skuraborgs län av Kommunalarbetareförbundet där.

Vi har en grupp ungu flickor som för min orgunisutions räkning häller på att urbetu ut ett familjepolitiskt program som också bygger på en allmän förskolu. Med de erfurenheter jug och mångu undru hur beträffunde oviHun i borgerligt styrda kommuner att bygga ut barnstugeverksamheten i den riktning vi önskar, kan man hysa vissa farhågor för utt ett sådunt framtidsprogrum uldrig går att genomföra, om man inte viu bulansregeln i enlighet med föräldrurnus egen önskun styr i riktning från fumiljedaghem till barnstugor.

Med det, herr tulmun, ber även jug utt få yrka bifall till reservutionen 7 vid punkten 9.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Herr ÅKERLIND (m);

Herr talmun! Fru Sigurdsen uttryckte sin förvåning över utt de borgerligu purtiernu i höstus var ense om att man skulle höju stutsbidrugen till den kommunulu fumiHedughemsverksumheten från 35 till 50 procent men utt moderutu sumlingspurtiet uv någon uniedning hur hopput uv, som hon säger.

Ju, den unledningen är ju att en utredning nu hur tillsatts för utt se Över kostnudsfördelningen mellun stat och kommun. Denna utredning skull tu upp önskemålen både om en höjning uv bidrugen för den kommunulu fumUjedughemsverksumheten och en höjning uv stutsbidrugen till de kommunulu bostudstilläggen, som behundluts under en unnun punkt här tidigure.

Vi unser inom moderata samlingspartiet fortfarunde att en höjning av statsbidrugsprocenten på bådu dessu områden är i högstu grud önskvärd. Med hänsyn till den nu tillsuttu utredningen, som vi hoppus skull ge snuru resultut, vUl vi dock inte nu föreslå någru storu förändringur i bidrugsreg-lernu.

Däremot fullföHer vi förslugen både om slopunde uv bulunsregeln, något som föreslås i propositionen, och om slopunde av kvotregeln för bidrag till kommunerna just för utt skupu bättre rättvisa mellan kommunernu.

Därför, herr tulmun, yrkur jug bifull till reservutionen 8 ungående slopunde uv kvotregeln.

145

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

Stutsrådet fru ODHNOFF;

Herr tulmun! Jug tycker det är ungeläget utt deklureru utt vi här är helt ense om utt den form uv burnomsorg som prioriterus är den som sker i burnstugornu. Det är min mycket bestämdu uppfuttning utt det är denna form som skall sättas främst.

När det sedan gäller den bulunsregel som nu är under debutt, hade vi ju under remissdebatten tillfäUe utt ge våru synpunkter. Jug vill hänvisu till de motiv för slopunde uv regeln som jug då förde frum.

Det förslug som ludes i stutsverkspropositionen innebär inte någon förändrud syn på fumiHedughemmen som komplement till dughem, utun det skull ses som ett försök utt skala uv en byråkrutisk överbyggnud, som när den infördes vur riktig och berättigad men som i dag har överlevt sig själv pä de flestu håll.

Jag tulude då också om att jug inte såg dettu som någon stor principiell frågu. Om det skulle visu sig utt den grund som vi lude frum i stutsverkspropositionen inte skulle hållu, om ulltså prognosernu om burnstugeutbyggnud skulle visu sig vuru ulltför optimistiska och att mun i stället i kommunernu lude om kursen och slog in på utbyggnud uv fumUjedughem, ju, då skulle det självfullet bli uktuellt utt tu upp frågun om bulunsregeln till prövning igen. Jag kun buru konstuteru utt utskottet hur skrivit ungefär i summu tongångur som jug unvände i den ullmänpoli-tisku debutten den 4 februuri.

Det är naturligtvis att beklugu utt igångsättningen på burnstugesidun temporärt gick ned i börjun uv 1971, men vi kun ju knuppust tu diskussionen om bulunsregeln till intäkt för dettu. Den existerude ju då. Den utbyggnad som har skett nu har ju i hög grad kommit tUl sedun det blev känt utt det funns förslug om slopunde uv bulunsregeln.

När fröken Muttson frumför bekymmer å Kvinnoförbundets vägnur, vill jag gärna lugna henne. Det finns alltså inga principiellu motsättningur i dennu fråga.

146

Herr ROMANUS (fp);

Herr tulmun! Mun borde kunske inte läggu sig i det här privutu sociuldemokrutisku meningsutbytet om regeringens förslug utt tu bort bulunsregeln, men det är någru suker som fru Duhl sude som inte kun få stå oemotsugdu i den här debatten.

Fru Duhl lever ju i en värld uv svurt och vitt. Det är den politisku och fuckliga arbeturrörelsen som hur drivit på dughemsutbyggandet, i riksdugen och i kommunernu, under hårt motstånd från de borgerligu. Och nu vill de borgerligu ute i kommunernu skäru ned, medan ullu sociuldemokruter talar för att barntillsynen måste sättus först och byggus ut. Det är ungefär så fru Duhl ser utvecklingen.

Men om det är på det suttet, varför sade då socialdemokraterna i riksdagen nej till många förslag från bl. a. folkpartiet under 1950- och 1960-tulen utt mun skulle skynda på den här utbyggnuden uv bumtillsynen; utt mun skulle göru mer från stutens sidu? Och hur fru Duhl uldrig träffut någon uv de mångu sociuldemokratiska kommunulpumpur som under tiden frum tUl mitten uv 1960-talet vur en sådun effektiv spärr mot en utbyggnad uv burnstugor i kommunernu? Jug vet inte hur lång tid fru

Duhl hur bukom sig inom urbeturrörelsen, men någru uv dem hur hon kunske ändå träffut. Jug kun försäkru, utun utt ha så oerhört många kontukter i den rörelsen, utt det finns åtskilligu, och de är fullt synligu även för oss undru. Så det går inte utt försöku inbillu någon utt den här svurt-vitu världsbilden är riktig.

Burnstugebyggundet tog furt i mångu kommuner just efter 1966 års vul, då ett ledningsskifte ägde rum. Jug påstår nu inte utt orsuken till det enburt vur utt nyu purtier kom i ledningen, utun jug tror utt det gunsku mycket vur en generutionsfrågu. Men det vur ändå på mångu håll så utt sociuldemokruter, som hude hållit tillbuku burnstugebyggundet, fick lämnu plats för borgerligu poUtiker såsom fru Duhl säger - många gånger folkpartister - som på sitt program inför vulet hude tagit upp att barnstugebyggandet nu skuUe ökas, och som sedan också genomförde detta när de fick tiUfälle.

Jug undrur om det inte finns någon unsvurig sociuldemokrut ute i kommunernu i dag som av bistru ekonomisku skäl medverkur till utt hållu tillbuku utvecklingen uv bumtillsynen?

Jug förstår inte vilket syfte det kan dänu utt här i riksdugen försöku målu upp en bild uv det politisku Sverige så tUl den grud i svurt och vitt som fru Duhl gör. Jag vill ändå - det kun vuru ett kärkommet tillfälle för en enkel suppleunt - ge en komplimung tUl socialutskottets ordförunde, vUkens beskrivning ändå vur något mer nyanserad. Han sade utt helhetsintrycket vur utt de borgeriigu hude hållit tillbuku och utt sociuldemokruternu hude drivit på, men utt det ändå funns unduntag. I fru Dahls uppläggning fanns det inte plats för några undantag.

Men herr Karlsson guv liku litet som fru Duhl något som helst bevis för sinu generuliseringur, och därmed är de inte heller mycket värdu.

Fru Dahl sude också utt urbeturrörelsen hur en entydig inställning till fumUjedughemmen. Inte heller den bUden stämmer. Sunningen är den utt urbeturrörelsen hur huft en mycket splittrud inställning till fumiHedughemmen. Det finns dels en uktiv grupp, som helu tiden vurit motståndure till att man skall göra något för att få fler och bättre fumiljedaghem, dels en mujoritet - och dit hör regeringen — som så småningom motvilligt har låtit sig pressas att vidta vissa åtgärder för utt åstadkomma detta.

Vur hude vi stått i dug, om fru Duhl och hennes meningsfränder hude fått rädu inom urbeturrörelsen? Vilken burntillsyn hude de fumiHer huft som i dug unlitur kommunala famiHedaghem, med dagbarnvårdare vilka arbetar enligt Kommunförbundets avtal? Och vilken lön och vilken ställning hade dugbumvårdurnu huft, om motståndurnu till fumiHedughemmen hude fått rådu inom urbeturrörelsen? Ja, det är fullständigt klurt utt de hude huft det väsentligt sämre i dug. Men tuck vure det tryck som suttes in från oppositionshåll hur vi ändå så småningom, fustän ulltför sent, fått frum vissu resultut. Det tror jug att de berördu fumiHernu är gunsku gladu åt. Nu, när det finns en tillsynsform under kommunul insyn och med vettigu ersättningar, erkänner också fru Duhl utt det är bru utt en sådun finns.

Fm Duhl frägur nu vurför mun skull höja bidragen buru till fumiHedughemmen. Men folkpurtiet har föreslugit utt man skall höja bidragen både till famiHedaghemmen och till barnstugorna. Vi kan inte i

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

147

Nr4S

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m. m.

en enskild motion eller i en reservation skissera upp något bidragssystem, men vi har föreslagit höjningur på båda fronterna.

Stimuleru gärnu utbyggnuden av burnstugor - vi är för det — men gör det inte på ett sådunt sätt, utt det går ut över de fumiHer som så innerligt väl behöver bru fumiHedughem, när de inte kun få pluts på dughem! Det gugnur verkligen inte deras sak.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jug skull inte glädju herr Romunus med utt hoppu in i den evigu debutt som hun tar upp varie gång vi deltur i de fumiHepolitisku diskussionernu, under förebärunde utt jug skulle måla allting i svart och vitt. Men när jag sude utt det är den fuckligu och den politisku urbeturrörelsen som vurit pionjärer och som hur gjort det tungu jobbet ute i kommunernu när det gällt att driva fram daghemsfrågan står jag på mycket fast murk. Jug tulur verkligen inte buru om minu egnu privutu erfurenheter från det kommunulu urbete jug hur bedrivit på dettu område.

Självfullet finns det personer inom ullu purtier som till utt börju med hur vurit oförstående. Vud det vur frågu om på 1950- och 1960-tulen vur i mycket stor utsträckning att få människor att förstå utt det över huvud tuget behövdes ingripunden från sumhället på detta område, och det funns självfallet också inom vårt purti personer som inte insåg behovet häruv. Men de som gjorde urbetet på utt bana väg vur människor som tillhörde vår rörelse, speciellt den fackliga rörelsen. Det kun nog ha sin betydelse utt påpeku det i en debutt som dennu.

När jug säger utt urbeturrörelsens inställning är entydig när det gäller synen på den institutionellu burnuvården, utt den kollektivu uppfostrun och sumvuron i grupp skall prioriterus, grundur jug inte det uttulundet på några tillfälligu intryck utan på enhälligu beslut uv LO och uv purtiet under hela 1960-talet vid derus olika kongresser. Och man har inte bara futtut enhälligu beslut utun hur också fört fram detta som en högt prioriterad frågu.

När folkpurtiet och undru borgerligu partier tagit upp barntillsynsfrå-gun under 1960-tulet — och speciellt under den strid om fumiHedughemmen som herr Romunus pekude på — hur det vurit en betydande kvulitetsskillnud mellun er och oss. Vi är ingu fiender till ulla dagbarnvårdare. Vi är fiender till ett system, där famiHevården prioriteras och där mun inte ställer någru krav på den vård som burnen skull få. Det vur tuck vure sociuldemokrutisku politikers urbete som vi fick en sådun utformning UV fumiHedughemssystemet som vi nu hur och som gurunterur någon form uv kvulitet. Någru sådunu kvulitetskruv vur inte folkpurtiet och de undru borgerligu partierna intresserade av att ställa på 1960-talet. De ville utt mun på lösu boliner skulle införu stutsbidrag och upphöju fumiHedughemmen till sumhällelig verksumhet.

Den utredning, ledd av en sociuldemokrutisk riksdugsledamot, som kom med det förslug som sedun untogs, visude entydigt hur viktigt det är utt ställu kvulitetskruv, och det är sunnerligen inte heller folkpurtiets fördänst utun Kommunulurbetarförbundets att dagbarnsvårdurnu nu hur hyfsude uvtul och unställningsvillkor.

148

Herr KARLSSON i Huskvurnu (s):

Herr talman! Herr Romunus efterlyste konkretu exempel pä de borgerligus försök utt förhindru burnstugeutbyggnuden. Jug skall nöja mig med ett enda exempel, nämligen det från Göteborg. Där har folkpartiet, som ju är dominerunde purti, vurit med om utt genomföru de gumlu sociuldemokrutisku plunernu. Men när sociuldemokruternu sedun vill öku på progrummet, säger de borgerligu med folkpurtiet i spetsen nej. Det är ett typiskt exempel på hur folkpurtiet i praktisk gärning genomför en barnstugepolitik.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag till driften av barnstugor, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det exempel som herr Karlsson i Huskvarna unförde bemöttes redun under den ullmänpolitisku debutten, så det behöver jug inte fördjupu mig i. Dessutom duger det inte med exempel. Om mun ger svepande helhetsformuleringur av typen utt socialdemokruternu harvarit mest för och de borgeriiga mest mot, kan man inte bevisa det bara med att ta ett enda exempel. Jag skulle kunna ta massor med motexempel, men det är inte på det sättet debutten skull förus. Gör mun ett generellt påstående, får mun lov utt hu något bevis som ger en helhetsbUd. Det hur vurken herr Kurlsson eller fru Duhl presenterut.

Nu vill jug ändå tu fusta på det positiva och noteru utt fru Duhl i sitt senuste inlägg erkände utt det inom det sociuldemokrutisku purtiet — eller inom urbeturrörelsen, som hon säger - hur funnits motståndure till utbyggnud uv bumtillsynen. Det är ju alltid något. Jag undrur om vi någonsin kommer utt få upplevu utt fru Duhl sträcker sig så långt utt hon ocksä erkänner utt det hur funnits människor inom undru purtier som i god viHu och med omtunke om fumiHernu hur urbetut för en utbyggnud UV bumtillsynen. Jag är tveksum på den punkten, men den som lever får väl se.

Jug skull tu fustu på en suk till som fru Duhl sude, nämligen utt det är en kvulitetsskillnud mellun oss när det gäller det sätt på vilket vi hur drivit dessu frågor. Jug får tucka även för det erkännandet.

Överläggningen vur härmed slutad.

Punkten 8

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställun bifölls.

Mom. 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 6 uv herrur Humrin och Romunus, och förklurudes den förra propositionen vuru med övervägande ja besvurud. Sedun herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vill att kummuren bifuller sociulutskottets hemställun i

betänkundet nr 5 punkten 8 mom. 3 röstur ju,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummaren bifallit reservutionen nr 6 uv herrur Humrin och

Romunus.

149

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU driften av barnstugor, m.m.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Romunus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 252

Nej - 50

Avstår — 2

Punkten 9

Mom. 1

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 7 uv fru Sigurdsen och fru Murklund, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvarad. Sedun fru Sigurdsen begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vill utt kummuren bifuller sociulutskottets hemställun i

betänkundet nr 5 punkten 9 mom. 1 röstur ju,

den det ej viU röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 7 uv fru Sigurdsen och

fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Sigurdsen begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 221

Nej - 76

Avstår — 9

Mom. 2

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 8 uv herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Gustuvsson i Alvestu begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 9 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 8 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

150

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Gustuvsson i Alvestu begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHunde resultut;

Ju - 155

Nej - 148

Avstår — 3

Mom. 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 9 uv herr Gustuvsson i Alvestu m. fl., och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Gustuvsson i Alvestu begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vill utt kummuren bifuller sociulutskottets hemställun i

betänkundet nr 5 punkten 9 mom. 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifuUit reservationen nr 9 uv herr Gustuvsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Gustuvsson i Alvestu begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsupparut. Dennu omröstning gav föHande resultut:

Ju - 188

Nej - 114

Avstår - 2

Punkten 10

Utskottets hemställun bifölls.

Punkten 11

Bidrag till semesterhem m. m.

Kungl. Muj:t hude under punkten D 6 (s. 5 1) föreslugit riksdugen utt till Bidrug till semesterhem m.m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.

1 motionen 1972.484 av herr Äkeriind m. fl. (m) hade hemställts utt riksdagen vid behandlingen av stutsverkspropositionens bilugu 7, punkten D 6 Bidrag tUl semesterhem m. m. skulle avslå Kungl. Muj;ts förslug om unslag till detta ändamål.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1972:484 till Bidrug tUl semesterhem m.m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor.

Reservation hade avgivits

10. beträffande medelsanvisningen av herr Äkeriind (m), som unsett att utskottet bort hemställu,

utt riksdagen med bifull till motionen 1972:484 skulle uvslå Kungl. Muj:ts förslug om unvisunde uv medel tUl Bidrag till semesterhem m. m. för budgetåret 1972/73.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU semesterhem m. m.

15!

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU semesterhem m. m.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Statsbidrag utgår till driften uv semesterhem med 4 kronor per dug för utnyttjud pluts sumt för resor till semesterhem eller resor i samband med annan form uv semestervistelse. I motionen 484 yrkus avslag på Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt bidragsgivning till denna verksamhet. Motiveringen härför är utt bidrugen utgår med så små belopp utt de inte längre hur sä stor betydelse och att administrationen uv de mångu smä beloppen blir förhållandevis dyrbur. Ätt bidragen numera har förlorat en del av sin betydelse erkänner även utskottets majoritet.

Vi har i reservationen 10 hemstäUt om bifall tUl motionens förslug. Vi unser utt det gäUer utt försöku se tUl utt bördun på landets skuttebetulure mte blir ännu mer betungande än den är. Då är det nödvändigt utt dru in på utgifter som går utt undvuru, och vi unser utt dettu är en sådan utgift.

Är 1970 utgick bidrag för 11 300 gäster vid semesterhem och för 9 700 semesterreson Den summunlugdu utgiften för dessu stutsbidrug vur 1970/71 1 275 186 kronor. Det genomsnittligu summunlugdu bidruget för både semesterhemsvistelse och resor blir inte mer än ca 100 kronor per person. I många fall är bidragen mindre än 50 kronor per person.

Möjligheterna att få de här bidragen har på mångu håll vurit dåligt kändu, och utbetulningurna i de ohka lundstingsområdenu hur vurit mycket olika. 1 stutistiken för år 1970 kun mun se så egendomligu suker som utt i Stockholms läns lundstingskommun är det 95 procent uv de 900 resebidrugen som ligger under 50 kronor, men i Stockholms stud — mitt inne i Stockholms län — ligger buru 31 procent under 50 kronor. Såduna här företeelser kan man se, om man jämför län som gränsar till varandru även i undra delur uv lundet. Det skiHer väldigt mycket i bedömningen av de oliku unsökningurnu från län till län. Inte i något full hur mun dock fått mer än 200 kronor.

Som jug har sagt tidigare visur erfurenheten att möjligheterna utt fä semesterbidrug är väldigt okändu på mångu häll, men det frumgår ulltså också utt bidragsansökningarna behandlas kolossalt oliku beroende på i vilket län man råkur hu humnut.

Summunfattningsvis kun det sägus utt semesterbidrugen rör sig om så små belopp att det är i ytterst fä fall de hur någon avgörande betydelse. Allt det här sker dessutom tUl priset av en ganska omfattunde udministrution med grunskning uv unsökningurnu i oliku instunser. Därför hur vi unsett utt den här unslugsposten går utt dru in och yrkat att det föreslagna unsluget på 1,8 miHoner kronor inte skull beviHus.

Herr tulmun! Jug yrkur bifull till reservutionen 10 vid punkten 11.

152

Fru SKANTZ (s):

Herr tulmun! Herr Åkerlind m. fl. hur, som hun här själv hur redogjort för, i motion 484 yrkut uvslug på det förslugsunslug på 1,8 miHoner som uvser Bidrug till semesterhem m. m. Motionärernu unför att den genomsnittligu summu som utbetuludes under 1970 för vude person vur mycket blygsam och att utvecklingen torde hu gjort utt dessu bidrug hur mist större delen uv sin betydelse. Men genom den skrivningen erkänner mun ju utt dessu bidrug hur en betydelse; unnurs hude mun väl formulerut det pä ett unnut sätt.

Begränsningen uv resebidruget har visut sig medföra utt i stort sett endust kvinnor med en tuxerud inkomst under 6 000 kronor kun ifrågukommu. Under 1970 beviHudes bidrug till 9 733 resor, och till 6 600 UV dem utbetuludes belopp mellun 50 och 200 kronor. Varken utskottet eller jug själv kun hållu med herr Åkerlind när hun i sin reservution — jag vill gärnu påpeka utt han sade "vi" när hun tulude om reservationen, men hun är faktiskt ensam reservant — skriver; "Möjligheten utt få detta bidrag kan numera knappast vara avgörande för om semesterresu skull företugus eller inte." Jug tror utt det för mångu människor fortfurunde betyder en hel del om de kun få ett bidrug på mellan 50 och 200 kronon Jag tror också att det för många människor betyder en del även om de får lägre bidrag än 50 kronor.

Det är därför som utskottet hemställer om bitall till det i propositionen föreslugnu unsluget och skriver utt dessu bidrug fortfurunde hur betydelse för många personer som lever under knappa ekonomiska villkor. Det är inte bara fråga om bidragen till resorna utan också om de bidrag som utgår tiU semesterhemmen.

Jug ber med dettu utt få yrku bifull till utskottets hemställun.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr tulmun! Om mun ser på de bidrug som utgick 1970 så konstuterur mun när det gäller resebidragen, som ju är den storu posten i summunhunget, utt en tredjedel uv bidragen ligger under 50 kronor per person, en tredjedel mellan 50 och 100 kronor per person och en tredjedel mellan 100 och 200 kronor per person.

Det är klart att man kan säga att detta ändå betyder något, och det gör det givetvis. Om jug får 100 kronor uv fru Skuntz så betyder det i ullu full en del för mig också, liksom det motsuttu förhällundet. Men jag vill ändå påstå att dettu inte betyder så mycket. Mun får ju räknu med utt det till dessu kostnuder kommer udministrutionskostnader för att få ut de här små bidrugen.

Tidigure i dug frågude socialministern: På vUka områden vUl moderata samlingspartiet minska utgifterna för att kunna få utrymme för skuttesänkningur? Vi hur pekut på en hel del områden, och det här är en liten punkt i summunhunget som vi tycker utt mun inte behöver unslå medel till i nuvurunde ekonomisku läge.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Bidrag tiU semesterhem m. m.

Fru SKANTZ (s):

Herr tulmun! Jug förstår så väl utt herr Äkeriind — det frumgår uv dennu motion och också uv den motion som gäller nästa punkt — gör vud hun kun för utt få ihop så mycket besparingar att man från moderata sumlingspurtiets sidu kun komma med ett skattesänkningsförslag. Men det här rör sig ju ändå buru om 1,8 miHoner kronor.

När herr Äkeriind suger att utbetalningarna och kännedomen om dessa bidrag varierar mellan olika lundsting vill jug svuru att vud vi då hur utt göru är väl egentligen att sprida informution om de bidrag som finns utt få. Det vore väl bättre då att öka informationen.

Sedun hur herr Åkerlind också tulut om udministrutionskostnudernu. Men det är ju inte det som tus upp i motionen, utan man tular i motionen

153

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialstyrelsen

om utt bidrugen är så små tUl den enskUde utt de mist större delen uv sin betydelse och utt det är därför mun vill ta bort dem. Om man vUl se över helu udministrutionen bör mun väl föru frum det i motionen.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr tulmun! Fru Skuntz menur utt det här är en så liten post att den inte betyder så mycket och att vi försöker få ihop besparingar. Jag anser att vi gemensumt i den här kummaren skall försöku få ihop så mycket bespuringur utt det blir litet mer över för löntugurnu, så utt de slipper betulu det mesta av sina avlöningar i skutter. Det är det främstu skälet tiU utt vi behöver få ihop bespuringur. Om det är många poster så betyder det ju på sikt rätt mycket i ulla full.

Fru SKANTZ (s):

Herr tulmun! Jug kun håUu med herr Äkeriind om utt vi skull göru vud vi kun för utt åstudkomma en skattesänkning. Men det här förslaget går ju ut på att mun skull tu ifrån dem som mest behöver pengurnu, och det är därför jug reugerur och hur en unnun uppfuttning än herr Äkeriind.

Överläggningen vur härmed slutud.

Propositioner guvs på bifuU tUl dels utskottets hemställan, dels reservutionen nr 10 av herr Åkerlind, och förklarudes den förra propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Äkeriind begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vUl utt kummaren bifaller sociulutskottets hemställun i

betänkandet nr 5 punkten 11 röstar ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 10 uv herr Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 267 Nej - 29 Avstår - 4 Punkten 12 Socialstyrelsen

Kungl. Muj:t hude under punkten E 1 (s. 53—57) föreslagit riksdagen utt bemyndigu Kungl. Muj:t utt inrättu en dänst hos socialstyrelsen som byråchef i Ce 1 sumt att till Socialstyrelsen för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslugsunslug uv 42 5 10 000 kronor.

154

I motionen 1972:1036 uv herr Äkeriind (m) hude hemställts utt riksdugen för budgetåret 1972/73 under punkten E 1, Sociulstyrelsen, i bilugu 7 till stutsverkspropositionen beslutude unslå 42 110 000 kronor.

Utskottet hemställde

1. utt riksdugen bemyndigude Kungl. Muj:t utt inrättu en dänst hos sociulstyrelsen som byråchef i Ce 1,

2. utt riksdugen med bifull till Kungl. Muj:ts förslug och med uvslug på motionen 1972:1036 till Sociulstyrelsen för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 42 5 10 000 kronor.

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialstyrelsen

Reservation hade uvgivits

11. beträffunde unvisunde uv medel för undersöknings- och informationsverksamhet rörunde lekmuteriel m. m. uv herr Äkeriind (m), som unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen i anledning av Kungl. Muj:ts förslug och med bifull till motionen 1972:1036 till Socialstyrelsen för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslugsunslag uv 42 110 000 kronor.

HerrÄKERLlND(m);

Herr tulmun! Under förru året inrättudes inom sociulstyrelsen ett statligt lekmUjöråd och till det unslogs vid förra årets riksdug 400 000 kronor. Summu belopp föreslås nu för nästu budgetån 1 en reservution vid förru årets riksdugsbehundling yrkude jug uvslug på den här unslugsfrum-ställningen och även i ur hur jug, i reservutionen 11, yrkut utt något unslug till lekmUjörådet inte skull utgå.

Det finns ju mångu nödvändigu suker utt sutsu pengar på, men jug tror inte utt det stutligu lekmidörådet är en nödvändig företeelse. Burn leker med så mångu oliku ting, och jug tror utt mun behöver få leku och rusu i barnuåren.

Låt oss slippu pekpinnur från en stutlig myndighet om hur burnen skull leku och vud de skull leku med! Därför bör någru medel för lekmiljörådets verksumhet inte bevUjus uv riksdugen för nästa budgetår.

Herr tulmun! Jug yrkur bifull till min reservution nr 1 1 vid punkten 12 vilken innebär en minskning av anslaget tUl socialstyrelsen med 400 000 kronor.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Den här gången vill herr Åkerlind spara 400 000 kronor.

Jag vill erinra om att vi vid 1970 års riksdag för förstu gången behundlude frågun om unslug till lekmiHörådet och utt riksdugen då utun debutt unvisude 200 000 kronor. Då hude det heller inte väckts någon motion i ärendet. Men som herr Äkeriind sude väcktes det i fjol en motion, vari yrkades avslug på dt föreslagna anslaget på 400 000 kronor till undersökningar och information på lekmuteriul- och lekmiHöområdet. Som undertecknure av den motionen stod förutom herr Åkerlind också fru Kristensson och herr Ringaby. Nu är det intressant att se, utt herr Äkeriind är ensum undertecknure uv årets motion. Det betyder ulltså utt medmotionärernu så utt sägu hur hopput UV.

Under den debutt som fördes i dol uttryckte herr Äkeriind furhågor för utt vi skulle få ett stutligt lekverk - summu farhågor återkommer i årets motion - och att man i det verket skulle ha en generaldirektör i spetsen för många anställda, som skuUe kontrollera barnens leksaker, och

155

Nr 45

Onsdagen den 22 mars 1972

Socialstyrelsen

han yttrade: Låt barnen leka i fred, utan att vi lägger ut stora pengar för att politiskt styra deras lekar? Vidare stäUde herr Äkeriind i fjol frågan: Vad är en vettig leksak?

Det är alldeles uppenbart - det framgår både av motionen och av vad herr Äkeriind här unförde — att herr Äkeriind under det gångnu året inte har gjort något för utt söka få reda på vUka uppgifter lekmiHörådet hur. Därför vUl jug erinru om dessu urbetsuppgifter.

Rådet har tUl uppgift att hävda leken som en förutsättning för människans utveckling och att verka för att godu möjligheter skupus för en utvecklingsbefrämjunde lek i såväl boendemiHö som offentlig miHö. Rådet skull i dettu syfte bl. a. verku för utt ändumålsenligt lekmuteriul tillverkus och suluförs, utt goda lekmiHöer skupus, utt skydds- och säkerhetsuspekternu vid burns lek därvid tillgodoses, utt spridu upplysning om lekens betydelse för burns och ungdoms utveckling samt att främja undersökningar och försöksverksamhet rörande lekmiHöer och lekmuteriul.

Rådets verksumhet skall rikta sig till bl. a. föräldrar och barn, kommuner, personul vid institutioner för burn, dugburnvårdure sumt producenter och inköpure uv lekmuteriul.

Dettu är rådets urbetsuppgifter, och det är till dettu råd som herr Äkeriind inte vill utt vi skall bevUja något unslug. Jug tycker dock utt det klurt frumgår uv urbetsuppgifternu utt det är väl unvändu pengur som unslagits till rådet.

Herr tulmun! Jug ber utt yrku bifull till utskottets hemstullan.

156

Herr ÅKERLIND (m):

Herr tulmun! Fru Skuntz fäste sig vid utt inte lUcu mångu hur skrivit under motionen i år som förru året. Ju, jug måste erkännu utt jag inte har gätt runt och sökt få underskrifter. Jag trodde nämligen utt en motion behundlus liku seriöst om det är en enskUd motionär som väckt den som när det finns tio eller femton numnunderskrifter. Men om det är sä utt fru Skuntz ser saken pä unnut sätt, så kunske det går att få ganska mångu numn under motionen nästu år.

Jug vidhåller mitt yrkunde om bifull till reservutionen 1 1.

Fru SKANTZ (s):

Herr talmun! Det vur väl inte frågun om behundlingen, vure sig i utskottet eUer i kammaren, som vi diskuteran Jag hoppas att herr Åkerlind har observerat att alla motioner behandlas lika, oavsett om de har en eller flera undertecknare — det är ju inte det saken gäller. Vad jag fäste uppmärksamheten på var att de som hade vurit med och undertecknat motionen i fjol icke är motionärer i år. Ätt motionen har behandlats på samma noggranna sätt som i fjol tycker jag framgår både av utskottets skrivning och av att det förs en debatt här i kammaren. Vi har alltså inte nonchalerat motionen. Men vi kan inte sympatiseru med den.

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1 Nr 45

Utskottets hemställun bifölls. Onsdagen den

Mom. 2

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 11 av herr Åkerlind, och förklurudes den förru propositionen varu med övervägande ja besvurud. Sedun herr Äkeriind begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som viU utt kummuren bifuller sociulutskottets hemställan i

betänkundet nr 5 punkten 12 mom. 2 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifaUit reservationen nr 11 av herr Äkeriind.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resuUat:

Ja - 258

Nej - 31

'Avstår — 8

Punkterna 13-16

Kummaren biföll vud utskottet i dessu punkter hemställt.

På förslag av herr tredje vice tulmunnen beslöt kummaren uppskjutu den fortsatta föredragningen av detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till kl. 19.30.

22 mars 1972

§ 8 Interpellation nr 99 ang. stymingen av företagsetableringar

Ordet lämnades pä begärun till

Herr STRIDSMAN (c), som yttrade:

Herr tulmun! Arbetsmurknudsstyrelsens lokuliseringsdelegution hur verkut sedun den 1 upril 1971. Dess uppgift är utt sumrådu med företug och orgunisutioner, vUku ämnur göru ny- eller tUlbyggnud i någon uv de tre storstudsregionernu Stockholm, Göteborg och Mulmö. Delegutionen hur sedun utt utfärdu sumrådsbevis, vilket utgör ett villkor för utt byggnudstillstånd skull utfärdus för byggunde inom dessu områden.

Samrådsförfarandet är avsett som ett regionalpolitiskt instrument. Det skall alltså ses som ett led i strävan att dämpu storstudstillväxten. Någon dUekt styrunde uppgift hur dock inte sumrådsmyndigheten. Den endu möjlighet den hur är utt avråda från etablering inom ett visst område. Den arbetar dessutom under sekretess, vUket omöjliggör en påverkun genom offentlig debutt uv de frågor som handläggs.

När samrådsskyldigheten behundlades i riksdugen väcktes motioner
från centerpartiet där motionärernu ifrågasatte om sumrådsförfurandet
var ett tillräckligt styrinstrument. Det hävdades utt ytterligure åtgärder 157

Nr 45 skulle kunnu få lov utt tUlgripus säsom etubleringskontroll, innefuttunde

Onsdagen den etableringstillstånd, eller en särskUd investeringsuvgift.

22 murs 1972 Bunkoutskottet yttrade i uniedning uv motionernu bl. u.: "Enligt

-------------------- utskottets bedömning kommer det i propositionen föreslugnu sumråds-

förfurundet utt få lokuHseringspolitisku effekter, vUku i olika uvseenden bör föHus upp. Erfurenheterna uv dettu system, vilket nu får ses som en försöksverksumhet, får sedun uvgöru om det finns skäl utt övervägu undru former för utt påverka företugens lokuliseringsbeslut."

I den mån mun finner sumrådsförfurundet otillräckligt i dess nuvurunde form kun en rad åtgärder vidtus för utt bättre påverku företugens vul uv lokuliseringsort. Någru suker hur jug redun pekut på, nämligen etubleringskontroll och investeringsuvgifter. Det skulle vidare vuru värdefullt om lokaliseringsdelegutionen fick möjlighet utt tidigure än för närvurunde prövu etubleringurnu. Den borde då också ha möjlighet utt föreslå alternativa etableringsorter inom t. ex. stödområdet. En sådan verksamhet från lokaliseringsdelegationens sida skuUe kunna ske genom näru samarbete med olika kommuner och underlättas av om man hade en ändamålsenlig ortsbeskrivning utt läggu tUl grund för sökundet efter undru orter.

För att underiättu styrningen uv företugsetubleringurnu kun större ekonomisku resurser stäUus till förfogunde för utt möjliggöru stöd till företug som etublerur sig i sysselsättningssvagu områden. Sumhällets subventioner till företagen när det gäller utt rekryteru urbetskruft till storstädernu bör stoppus. Dettu mäste ske på ett sätt som håller individen skudeslös.

Storstudsregionernu hur mångu ullvurligu sociulu och miHömässigu problem. Dessu problem kun lösus först om trycket på dessu regioner dämpus. Det är dessutom nödvändigt utt befolkningstillväxten i storstadsregionerna dämpas om man skall kunna nä en positiv befolkningsutveckling i undru delur uv lundet.

Lokuliseringsdelegutionen hur nu huft utt behandla drygt 100 ärenden. Detta torde vara ett tillräckligt stort antal för att mun skull kunnu bedömu den regionulpolitisku effekten uv ett sumrådsförfurunde som inte är kompletterut med undru åtgärder. Lokuliseringsdelegutionen hur otviveluktigt en mycket viktig funktion utt fylla. Det är därför angeläget att man utvärderar dess funktion och vidtur de kompletterande åtgärder som eventuellt kan behövas.

Med hänvisning till det unfördu hemställer jug om kummarens tillstånd utt till herr inrikesministern få frumföru föHunde frågor;

Anser stutsrådet att arbetsmarknadsstyrelsens lokuliseringsdelegation under sitt första verksamhetsår har kunnut påverku företugens val av etubleringsort i någon nämnvärd omfuttning?

Anser stutsrådet utt sumrådet i dess nuvurande form är ett tillräckligt styrinstrument för att dämpa storstadstillväxten?

Är statsrådet beredd att ge sumrådsmyndigheten vidgude befogenheter vud gäller styrning uv etubleringsverksumheten?

158

Dennu unhällun bordludes.

§ 9 Anmäldes och bordlades Kungl. Muj :ts propositioner: Nr 45

Nr 32 ungående vissa orgunisutions- och anslagsfrågor inom finans- Onsdagen den
departementets verksamhetsområde 22 mars 1972

Nr 36 angående statligt fUmstöd m. m.

Nr 53 angående stöd tUl koUektiv skogsteknisk forskning m. m.

Nr 55 med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

Nr 64 angående statligt stöd för tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag

Nr 67 med förslag till vissa åtgärder mot narkotikamissbmket, m. m.

§ 10 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades på begärun till

Herr förste vice tulmunnen BENGTSON (c), som yttrade: Herr tulmun! Jug hemställer, utt kammaren vUle besluta utt tiden för uvgivunde uv motioner i anledning av Kungl. Muj:ts propositioner nr 8, 48, 50-52, 54, 56, 58—60, 63 och 75, som bordludes vid kummurens sammanträde tisdagen den 21 mars, måtte med hänsyn tUl infullunde helg utsträckas till det summunträde, som infuller näst efter 15 dugur frän det propositionerna kom kammuren tUl hunda.

Dennu hemstäUun bifölls.

§ 11 Anmäldes och bordludes inrikesutskottets betänkunde nr 3 i anledning uv Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 bUugu 13 gjorda framstäUningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner.

§ 12 Anmäldes och bordlades motionen nr 1508 av herr Molin m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 29 angående institutet för social forskning.

§ 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att föHunde enklu frågor denna dag frumställts, nämligen

Nr 136 Herr Lothigius (m) tUl herr stutsministern om åtgärder mot

missförhållundenu på Sergels torg:

VUku åtgärder avser herr statsministern vidtaga i syfte att komma till rättu med de missförhållunden som råder i direkt unslutning till riksdugshuset, främst på Sergels torg, där en synnerligen otillfredsställande ordning råder och dagligen rent kriminell verksamhet öppet bedrivs, till skuda för Sveriges, dess riksdugs och ungdoms internutionellu unseende?

159

Nr45 Nr 137 Herr Lorentzon (vpk) till herr kommunikationsministern

Onsdagen den angående klassindelningen vid SJ:

22 mars 1972 Anser statsrådet att klassindelningen vid statens järnvägar i första-

-------------------- ----- respektive andraklasskupéer överensstämmer med nutida jämlikhetsbe
grepp, och om så inte är fallet, är stutsrådet beredd medverku till utt
dennu frågu upptus till övervägunde inom SJ?

§ 14 Kummaren åtskildes kl. 17.53.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert