Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:43

Fredagen den 17 mars

Kl. 15.00

§ 1 Justerudes protokoUet för den 9 innevurunde månud.

§ 2 Herr tulmunnen anmälde att tUl kammaren överlämnats Kungl. Maj;ts skrivelse nr 65 angående muntligt meddelande till riksdagen.

Av denna skrivelse, som nu föredrogs och ludes till hundlingurnu, inhämtades att Kungl. Maj:t beslutat, att i den i 56 § riksdagsordningen studgude ordningen tUl riksdugen gjordes meddelunde rörande Sveriges utrikes- och hundelspoUtik, sumt förordnut, att meddelandet skulle framföras av herr utrikesministern Wickman.

Herr talmannen tUlkännagav att ifrågavarande meddelande skulle lämnas vid kammarens sammanträde torsdagen den 23 mars kl. 11.00.

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

§ 3 Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvuru herr Sjönells (c) den 11 febmari framstäUda interpellation, nr 50, och anförde:

Herr talman! Herr Sjönell hur frågut mig om jag ämnar vidtu åtgärder för utt dämpu vud herr Sjönell kuUur rivningsraseriet genom att bl. a. stimulera upprustning av suneringsfustigheten

Inledningsvis viU jug nämna utt nuvurunde ordning för finunsiering uv ombyggnud och upprustning ger utrymme för en betydunde ökning uv sädan verksamhet.

De frågor som interpellunten hur tagit upp har nyligen utretts uv suneringsutredningen. Utredningen lude frum sitt huvudbetänkunde i oktober 1971. Det innehåller en rud förslug i syfte utt få till stånd förbättring av de äldre omoderna bostädema i våra tätorter bl. a. genom ombyggnad och upprustning. För reglering av rivningsverksamheten föreslår utredningen nya bestämmelsen Betänkundet innehåller vidure förslug i frågu om pluneringen och finunsieringen uv suneringsverksum heten.

Remissbehundlingen uv betänkundet kommer att varu uvslutud inom den närmaste tiden. Beredningen av saneringsfrågan på grundval av betänkandet och remissyttrandenu pågår för närvurunde inom inrikesdepurtementet och undru berörda departement.

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! la ber att få tacka inrikesministern för svaret på min interpellution. Svaret är ju mycket strikt formellt, och det innehåUer den

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

mtinmässiga hänvisningen, i det här fallet inte tUl en pågående utredning utan tUl en färdig utredning, saneringsutredningen, som nu remissbehandlus och som sedun kommer utt beredus i depurtement, inte bura i inrikesdepurtementet utun uppenbarligen även i undru depurtement.

Av dessa formella skäl, som jag naturligtvis har förståelse för, blir det dess värre föga substans i svuret. Det blir inte minsta Hlla uttryck för vad regeringen och närmast inrikesministern tycker i denna fråga, den som många människor i dag reagerur allt sturkare inför, nämligen det ohejdude och tydligen oreglerude rivningsraseriet. Jag hur som så många undra kallat företeelsen just rivningsraseri.

Herr talman! Jag upprepar utt jag hur förståelse för att inrikesministern här måste inta en formell håUning eftersom det finns en utredning i ämnet som är under remissbehundling. Jug godtur självfallet den ståndpunkten. Men både jug och andru skulle nuturligtvis också hu haft förståelse för om inrikesministern åtminstone hude markerat regeringens rörelseriktning när det gäller utt tucklu problemen i sumband med rivningsraseriet. En sådan markering hade nog kunnut ske utun att man hude desuvuerat vure sig remissbehandlingen uv utredningen eller den beredning som sedun kommer utt äga rum inom departementet.

I avsuknud uv en sådan markering får jug väl försöku läsu mellan rademu i interpellutionssvuret. Dettu är uUtid en mycket vunsklig hantering, och man kan ju komma aUdeles fel. Jag tar dock risken. Dels drar jag den slutsatsen att regeringen inom kort kommer att ungripu hela frågan om obefogade rivningar, däri inkluderat det utomordentligt viktigu problemkomplexet om upprustning uv suneringsfastigheter, dels utgår jag från utt den säkerligen åtminstone tiU någon del ullvurligt överväger suneringsutredningens förslug.

Herr Holmqvist säger bl. a. utt det redun med nuvurunde ordning för finansiering av ombyggnad och upprustning finns utrymme för, som han uttrycker det, betydunde ökning uv sådun suneringsverksumhet. Och det är ju, herr inrikesminister, nuturligtvis gott och väl att det finns sådanu regler. De är ju helt konkret inriktude och de kun nuturligtvis tillämpas. Men hur verkar de i praktiken. Det är det som är den springande punkten i detta sammanhang. Har dessa regler bidragit tUl att hejda rivningsruse-riet? Jug vill svura ett otvetydigt nej på dennu frågu. Och vidure: Hur de nuvurunde reglernu för rivning uv flerfumidshus genom länsurbetsnämn-dernus tiUståndsgivning kunnut hejdu opåkuUude rivningur?

På denna sistu frågu finns det ett uuktoritativt svur, och det ges av saneringsutredningen, som på ett ställe skriver födande:

"De uppgifter om rivningsregleringen, som lämnats av länsarbetsnämnder och byggnadsnämnder, ger vid handen att endast en ringa del av ansökningarna har avslagits. I de fall där bifall ej kunnat meddelas, här det nästan enbart rört sig om bostadshus i Stockholm, Malmö och Helsingborg. 1 de flestu kommuner förefuller regleringen endust ha vurit en formalitet, och i åtskUligu kommuner hur inte ens de formella kruven på föreskrivna mtiner uppfyllts. SamhäUet synes sålunda ha haft mycket begränsade möjligheter att påverka suneringsverksamheten genom denna reglering."

Det är ett uuktoritativt svar på frågan om dessa regler har haft någon

verkun. Den sistu meningen, där utredningen konstuterut att sumhället huft mycket begränsude möjligheter utt påverku dennu suneringsverksumhet, är särskUt intressunt. Enligt min uppfuttning kun det inte vara godtagbart att sumhället inte skull kunna ingripa och hejda rivning av fastigheter, som framför allt ur bostadssocial synpunkt inte är sanerings-mogna. Rivningar är alltför ofta framdrivna av rent kommersiella skäl eller, som herr Hermansson skulle hu sagt om han hade vurit här, uv rena profitmotiv.

Men det är uppenburligen inte baru lusten utt tjänu pengur som ligger bukom dennu rivningsverksumhet, även om detta är ett mycket väsentligt motiv för rivningsruseriet. Det är väl ändå så att hos vissa av - låt mig kallu dem så - suneringsfunutikerna finns något slags mani att nästun tUl varje pris rivu gumlu fustigheter. Mun hur något slugs hut mot gumlu bostadsbestånd, vUku tUl vade pris måste röjas bort. Det är möjligt att det ligger något i en teori som har frumförts, nämligen utt det skulle finnus en psykologisk bukgrund till dessu rivningsfunutikers ugerunde. De känner en ovilju - som vi ullu gör — mot det gumlu svensku fattigsamhället med de bedrövligu sociulu förhållunden, kunske frumför ullt på bostudsomrädet, som det uppvisude. Vi känner alla en sådun olust, men det är onödigt utt mun skall behövu uvreugeru sig just på bostadsbeståndet i våra stora tätorten Det kanske finns andru möjligheter utt avreagera olusten i fråga.

Detta är buru en intressunt teori om den psykologisku bukgmnden till det för mångu oförståeligu hutet mot gumla fastigheter. Jag utgår ifrån utt inrikesministern emellertid är överens med mig om att en i lag bestämd rivningsreglering måste tiU både med tanke på en tUlfredsställande bostadsförsörining och som skydd för miljö och kulturhistorisku värden.

Om herr Holmqvist nu med hänsyn till remissbehundlingen och beredningen, som jug hur sugt utt jug hur förståelse för, inte kan ge ett kategoriskt besked, så kun han måhända uttrycku en principiell unslutning tUl uppfuttningen utt det behövs möjligheter för sumhället utt ingripa med en rivningsreglering. Det är troligt utt bygglugutredningen — en unnun utredning i det här summunhunget — kommer utt föreslå sådunu plunbestämmelser utt rivning uv bebyggelse kun reglerus med hjälp uv dessu, varigenom frågun skuUe få en slutlig lösning. Men intill dess kun en hel del ting inträffu, någru sunnolikt mycket obehugligu.

Utun utt göru mig skyldig till en alltför halsbrytande logik finner jug i det här summunhunget fuktiskt en viss purullell med en frågu som jug häromdugen hude nöjet att diskutera med en kollega till inrikesministern, nämligen civilminister Lundkvist, och som rörde den storu riksplaneringen. Den debutten var föranledd uv den oro som uppkommit på sina håll för att kommersiella intressen - inför perspektivet utt riksplunen efter proposition till riksdugen fustställes och omöjliggör exploutering uv vissu känsligu områden — skulle begugnu situutionen och böriu explouteru dessu områden. CivUministern försäkrade att regeringen i nuläget har möjligheter att förhindru en sådan uv ullu oönskud företeelse som att exploatörer utnytdar pausen intUl dess utt riksplunen blir fustställd. Även om det är frågu om oliku nivåer, så finns det paralleller mellan dettu och de onödigu rivningarna av fastigheter.

Jag förutsätter att det kommer utt bli - genom plunbestämmelser eller

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ång. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

på annat sätt - en lagstiftning som slutgiltigt sätter stopp för opåkallade rivningar. Men många frågar sig, inte minst mot bakgrunden av en del uppmärksammade rivningshistorier här i Stockholm under senare tid, om inte samma suk kun inträffa på det här området som man kunnat iaktta när det gäller riksplanen, nämligen utt kommersiellu intressen och kunske undra intressen också skyndar sig att helt enkelt accentuera och påskynda rivningarna. Jag talar nu om opåkuUude rivningur och viU murkeru, herr tulmun, att jag inte vänder mig mot en normul och vettig sunering av gumlu, bedrövligu och usla bostäder, ty en sådun måste självfullet ägu mm.

Det skulle vara intressant att höra om inrikesministern säger som civilministern gjorde, nämligen utt det inte finns uniedning utt vuru ängslig inför detta perspektiv, eftersom regeringen redan med gällunde regler har möjligheter att ingripu. Mot den här bukgrunden är det enligt min mening ungeläget utt regeringen omgående tur itu med suken, kunske med en provisorisk rivningsreglering, som saneringsutredningen föreslagit, eUer på annat effektivt sätt.

Vi måste vara medvetna om, och det är vi väl allu, utt lugregler på det här området ständigt hur fått en mycket liten effekt. 1966 hude jug uppe frågun i dåvurunde undru kammaren med anledning av en motion. Då hänvisude utskottsmujoriteten till nyu regler om utt tillstånd skulle erfordras från länsarbetsnämnderna för rivningar och att detta skulle bli ett effektivt hinder för opåkallade och olämpliga rivningan Jag har nyss citerat ur saneringsutredningens betänkande vad föHden blev. Reglerna har varit helt verkningslösa.

Herr Holmqvists företrädare i ämbetet, dåvarande inrikesministern Rune Johunsson, ingrep också 1966 genom ett uttulunde om utt rivning UV bostadshus skulle stoppus med hjälp uv byggnudsregleringens bestämmelser. Vi kun konstatera att olika sådana försök har haft mycket liten effekt. Det är förskräckUgt svårt utt få till stånd kluru och frumför ullt effektivu bestämmelser. Det är möjligt utt nya plunbestämmelser kan lösa detta dUemma. Jag är alltså övertygad om utt omgående och kanske drastiska åtgärder är nödvändigu, en' kombinution uv åtgärder där stutsmukternu drar upp rumbestämmelser och där kommunernu ges möjlighet utt svuru för detuHingripunden. Det är inte minst nödvändigt utt uUu berörda kommer att hundlu i en ny undu, nämligen utt huvudinriktningen UV suneringsverksamheten i gumla fastigheter måste vara inte att rivu utun utt just suneru.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag noterar att herr Sjönell är medveten om att det kanske inte är rätta tidpunkten för en departementschef att göru något bestämt uttalande i ett läge där ett förslag just är föremål för remissbehundling. Men om herr Sjönell hude velut se positivt på den här frågun så är redun det förhällundet utt min företrädure som inrikesminister tUlsatte saneringsutredningen och skrev direktiv för denna utredning ett uttryck för ett intresse utt kommu till rättu med en rud uv dessa problem, om vilkas existens vi varit medvetna.

Vi skall naturligtvis också ha klart för oss att rivningen uv en fustighet

kun vara motiverad av olika skäl. Det kan oftu vuru så utt en fustighet som tUl synes är i god kondition ändå måste ruserus med hänsyn till utt undru viktigu sumhällsintressen också måste beuktus. Det kun vuru kommuniku-tionsfrågor, och det kun summanhänga med nödvändigu suneringar av intilliggande fustigheten På den punkten tror jug säkert, utt herr Sjönell är medveten om utt mun inte kun peku på enstuku fustigheter som uttryck för rivningsruseri.

Mun hur en känsla uv utt det förekommer skiftunde värderingur i våru kommuner. Det finns kommuner där mun mycket kärleksfullt tillvurutur det gumlu bostudsbeståndet och försöker underhåUu det, oftu med rätt stora uppoffringur. På unnut håll kun mun få en känslu av utt vederbörande kunde hu hållit igen en smula. Vad som är värt att notera är att suneringsutred ningen nu klurgör kommunens unsvur för suneringen, utt det skall upprättas planer, att mun skull sättu i gång med utt på ullvur bekämpu förslumningen uv bostudsbeståndet.

I dettu summunhung hur utredningen tugit upp en hel rud frågor som mäste klurläggus. Mun har också understrukit nödvändigheten uv utt få en finunsiering som säkrur utt verksumheten kan drivus.

Men jug hur som sugt inte möjlighet utt gå in på enskildheter utun konstuterar ullmänt utt vi nu hur fått förslug tUl lösningur. Vi får så småningom återkommu, sedun vi avslutat remissbehandlingen och hunnit behundlu frågornu i depurtementet.

Jug tror utt den jämförelse som herr Sjönell gör med den fysisku riksplunen, då hun menur utt risk skuUe föreliggu att vissa företug utnyttjude tiden innun lugstiftningen kommer i kruft för utt byggu industriföretug som får miHöförstörunde verkan inom de områden som man tänkt sig skydda. Om jag förstod herr Sjönell rätt var det tydligen så, att det skulle finnas sädana risker. Någon sådan risk tror jug knappast föreligger. Och det är som tydligen också min kollega civilministern framhållit, att vi dessbättre har en lagstiftning som gör det möjligt att hindra detta. Det finns olika lagrum som kan åberopas i detta summunhang.

Jug tror utt det stora värdet av suneringsutredningens förslug ligger i utt vi får bättre instrument för utt hunteru dessu frågor. Men det är ingulundu sä, utt vi skulle stå utun möjlighet nu. Inte minst med den vuknu opinion som finns ute i kommunernu tror jug utt risken inte är så särskilt stor att ett dröjsmål på några månader eller ett år skulle betyda att vi förlorade en stor del av det bostadsbestånd som mun kunske vid närmure övervägunde finner uniedning utt tu vura på. Jag tror att riskerna är överdrivnu, men vi är överens om utt det kun finnus uniedning utt fastläggu en bättre ordning för suneringsverksumheten i frumtiden. Jug är dock ungelägen utt understryku utt vi redun genom den överenskommelse som hur träffuts mellun Fustighetsägareförbundet och Hyregästernus riksförbund har fått möjlighet utt bättre än förut underhåUu det äldre fustighetsbeståndet. Mångu, inte minst i den här studen, hur nog kunnut iukttu utt fustigheternu nu vårdus på ett helt unnut sätt än för buru någru år sedun. Helt ullmänt kun nog sägus utt förutsättningarna för att skydda det äldre bostadsbeståndet och samtidigt försöka unpassa det till den nyu tidens kruv är betydligt större nu än för ett untul år sedun.

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

1* Riksdagens protokoll 1972. Nr 43-46

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att minska omfattningen av husrivningar i tätorter

Herr SJÖNELL (c);

Herr talmun! Jug uttryckte i mitt förra unförunde den förhoppningen att inrikesministern skuUe kunnu markera regeringens rörelseriktning i dennu frågu, om den gick i positiv eller negutiv riktning. Jug tror mig nu hu fått ett svar: regeringens inställning är uppenbarligen positiv, och det är jag glad för. Inrikesministern hänvisade till utt hans företrädure hur tillsutt suneringsutredningen och unsåg att detta var ett uttryck för den klara inställningen att vida komma tiU rätta med förhållandena. Jug noterur också dettu som en positiv fuktor.

Det är ulldeles uppenburt, det är vi helt överens om, utt rivningur iblund måste ske även uv fustigheter som till synes är i gott skick. Frumför ullt är det kanske då kommunikationstekniska skäl som ligger bakom, men någon enstuku gång kun skälen vura bostadssociala. Jag har inte uppehållit mig vid sädana rivningar, och jag framhöll i mitt anförande att jag självfallet inte talar om sådana fall och inte heller om fall där det är fråga om ren slum som måste bort därför att bostäderna är så usla utt mun i ett modernt sumhälle inte kun accepteru utt människor får bo i dem. Jug hur tulut om sådunu full då enburt kommersiella intressen spelur in. Inte ens den överenskommelse som träffuts mellan Fastighetsägareförbundet och Hyresgästernas riksförbund, som inrikesministem nämnde och som kun bidru till en positiv utveckling i frågu om fustigheternus förbättring, ur en garanti för utt fustigheter fur vara kvar. Kommer kommersiella intressen in i bilden och tillåts härja mer eller mindre ohejdut kun även sådunu fustigheter rivus. Vad jag väsentligen vill hu frum är hur mun skull kunnu ingripu mot opåkuUude rivningun

Inrikesministern sude utt hun inte vur så rädd för utt sädana fall skulle inträffa som de jag pekade på i min debatt med civilministern, nämligen utt mun utnyttjur puusen intill en slutlig lugstiftning till icke godtugburu explouteringar. Civilministem vur fullt medveten om att risken finns, men han ansåg att det finns betryggade regler för att en sådun utveckling skull kunnu hejdus. Inrikesministern säger nu utt hun unser utt det även i nu ifråguvarande fall finns tillfredsställande regien Det är ett positivt besked, och jag är glad för att sådana regler finns, eftersom de säkerligen kommer att behöva användas.

Vi hur, det är inrikesministern och jag helt överens om, genom den nämnda överenskommelsen fått ett bättre instrument för att bevuru det gumlu bostudsbeståndet. Vi kun också se utt underhållet uv fustigheternu hur blivit mycket bättre. Vi får kunske ett slutgiltigt gott instmment när suneringsutredningens förslug blivit behundlude och plunbestämmelsernu definitivt utformuts. Då kunske vi kun sättu stopp för explouteringarnu uv gumla bostadsbestånd och hejda opåkallude rivningur.

Erfurenheten visar emellertid att vilka regler mun än skapar finns det alltid luckor, och de utnyttjas.

Herr tulman! Det faller mig i minnet en gummul klussisk sentens om naturen som är oförstörbar och alltid återvänder: Driv med gisselslug nuturen ut, hon vänder dock åter. Det förefaller som om man skulle kunna travestera denna sentens så här: Driv med paragrafer grävskoporna ut, de vänder dock åter.

Vi hoppas emellertid, herr talmun, utt vi skull kunna få en sädun

ordning utt grävskopornu får så få tillfällen som möjligt utt återvändu just till opåkuUude rivningur. Grävskopornu skull givetvis unvändus i sina vanliga, motiverade summanhung.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Man kan ju inte riva hur som helst ute i kommunerna. Fustighetsägaren hur utt iukttu de bestämmelser som gäller och måste i ullmänhet också söku tillstånd för rivning. Det betyder, som sugt vur, utt vi inte är rättslösu i dettu uvseende.

Jag skall inte i övrigt gå in på de problem som hör samman med hela saneringsfrågan, för dem får vi anledning utt återkommu till. Men det är ulldeles tydligt — det märker mun inte minst i Stockholm — utt om vi skull få suneringen utt fungeru pä ett riktigt sätt, måste det kommunulu inflytundet över verksumheten vuru mycket stort. Här i studen är det en mycket stor del uv det äldre fustighetsbeståndet som ägs uv enskilda människor, ofta äldre, av dödsbon osv., och dessa har egentligen fögu uv resurser för utt genomföru ullt det som hör ihop med en genomgripande och riktig sanering, t. ex. att kluru evukuering och ullu problem som uppkommer i det summanhanget. Därför måste vi räkna med att kommunerna hur uniedning utt tu ett sturkt grepp över verksumheten. Men det får vi tillfälle utt återkommu till när vi kun presenteru förslug i uniedning uv suneringsutredningens betänkunde.

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Herr SJÖNELL (c):

Herr talmun! Buru helt kort: Jug tror inte utt vi skull dra för stora växlar på kommunernus möjligheter, eller i vurje fall förmåga att ingripa i de här sammanhangen. Jag ber att än en gång få citeru vud suneringsutredningen på den punkten sude; "I de flestu kommuner förefuller regleringen endust hu vurit en fomiulitet, och i åtskUligu kommuner hur inte ens de formellu kruven på föreskrivnu mtiner uppfyllts."

Det är en mycket ullvurlig kritik som suneringsutredningen här riktur mot kommunerna, och jag kan bara uttrycka förhoppningen att det skall bli en bättre ordning, om andra och effektivare regler kommer till.

Överläggningen var härmed slutud.

§ 4 Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Stålhammars (fp) den 10 februari frumställdu interpellution, nr 45, och unförde:

Herr tulmun! Herr Stålhummur har frågat mig vilka åtgärder jag är villig utt föreslå för utt förhindru uppkomsten uv eller lösu redan existerunde mobbningsproblem i skolun, så utt den enskilde eleven kun garunterus en trygg och på sociul sumhörighet baserad skolgång.

Självfallet utgör olika insatser och åtgärder från skolans sidu en viktig del UV urbetet när det gäller att förebyggu mobbning och att kommu tUl rättu med problem för enskildu elever eller elevgrupper, som blivit ufsutta för mobbning.

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

I direktiven tUl utredningen om skolans inre arbete uttulude jug bl. u. föHunde:

"Mångu elever upplever svårigheter i skolarbetet till född uv yttre omständigheter, som i sig inte har någonting med deras studieförutsättningar utt göru. Dessu barn har ett sämre utgångsläge i skolarbetet i förhållande till övriga elever. Det är därför nödvändigt att genom särskUdu stödåtgärder kompensera för dessa ogynnsamma yttre omständigheten Sådana åtgärder måste sättas in redan vid skolans början för utt motverku en ackumulation av studiesvårigheter, som senare under skoltiden kan leda till allvarliga problem."

Möjligheterna att öka resurserna för flertalet av de förslag som berörs i interpellationen har nära samband med urbetet inom dennu utredning.

I läroplanen betonus i fleru oliku sammanhang att undervisningen och umgänget i skolan skall ske i sådana former att tolerans och förståelse främjas. Frågor om vidgad och fördjupad samverkan liksom de speciella problem som sammanhänger med mobbning har också uppmärksammats inom både gmndutbUdning och fortbUdning av lärare. Sålunda anordnar skolöverstyrelsen särskUda kurser, som enbart behandlar mobbning. Andra kurser, som t. ex. allpersonalkonferenser med företrädare för ullu personalkategorier i skolan, har också behandlat frågor som anknyter tUl mobbningsproblemet. Detsamma gäller verksamheten inom projektet Gruppsamtal i skolan, som bedrivs dels i form av sommarkurser, dels genom samtalsgrupper ute vid enskilda skolor. Vidure har beslut futtuts som att framställa tryckt fortbildningsmaterial angående mobbning, avsett för aU personul i skolorna jämte föräldrar och elever. Frågor om tolerans och förståelse behandlas också i redan färdigstäUt fortbUdningsmaterial för nyss nämnda kategorier med titlarna Tolerans - samverkun - likaberättigande samt ViHa tiU samverkan. Elevorganisationerna har också visat intresse för att ta upp mobbningsfrågan.

Inom ramen för den verksamhet som avser ohka former uv intensifie-rud elevvård behandlas olika slag av förebyggunde åtgärder i linje med interpelluntens förslag om t. ex. utökude inslug uv fritidsverksamhet i skolun. Det gäller bl. u. projekt angående nya former för elevvården i Jordbro i Haninge kommun och inom utvecklingsblocket i Uppsala. Jag vill även erinra om de av socialstyrelsen bedrivna projekten i syfte att effektivisera sociala och elewårdande uppgifter på det lokulu plunet genom vidgad samverkan mellan skolu och övrigu kommunulu orgun.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr tulmun! Jug ber att få tucka utbildningsministern för svuret på min interpellation. Jag hur nu lyssnut till utbUdningsministern, jug hur läst svuret nogu, och jug konstuterur nuturligtvis utt mun från regeringens sidu har observerat att det förekommer mobbrungsproblem i skolomu. Men de åtgärder som man har vidtagit eller planerar att vidta för att komma tiU rätta med de här problemen verkar enligt min mening -åtminstone såsom det framgår av svaret — vara i magraste laget. En elev som nu utsätts för mobbning i en skola så att han inte vågar gå till skolan eUer så att han blir emotionellt eller socialt störd av att han går till skolan, kan ju knappast känna någon större glädje av att man just nu

inom Jordbroprojektet eller i Haninge kommun bedriver försöksverksamhet "i syfte att effektivisera sociala och elewårdande uppgifter på det lokala planet" eUer att man i några enskilda skolor har gjort försök med aUpersonalkonferensen

Dessutom måste jag, herr talman, göra ett konstaterande tUl, nämligen att jag i UtbUdningsministerns svar saknar någonting av känsla och engagemang för den elev, den enskUde individ, som drabbas av problemet att bli mobbad eller att själv vara en mobbare. Svaret innehåller egentligen bara några tekniska uppräkningar av vUka möjligheter man för närvarande undersöker. Men att det här är ett problem av emotionell och social art i första hand framgår knappast aUs av svaret. Jag hade väntat mig litet mera av det patos som ju utbUdningsministern annars kan mobilisera, även när det gäller en fråga av det här slaget.

Först och främst måste vi slå fast att en av skolans absolut viktigaste uppgifter är att låta eleven känna samhörighet med kamraterna - känna sig som en i gruppen, uppleva trygghet i skolsituationen och hu möjlighet utt identifieru sig med skolan och det som skolan representerar. Om vi menar allvar med grundskolan och om vi tror att vi kan nå några av de målsättningar som finns formulerade i läroplanen, då måste vi också försöka se till att den praktiska verklighet som eleverna möter i skolan leder tUl eller motsvarar de begrepp och företeelser som finns i de ord som man direkt kan citera ur läroplanen: "Rättfärdighet, trygghet, hänsyn, tolerans, solidaritet, engagemung, medmänsklighet och förståelse."

Misslyckus vi inom det område som har tUl uppgift att skupa hurmonisku, konstruktiva och någorlunda hela elever, där harmonin och självständigheten buserus på vissheten om tUlhörigheten tUl en sociul gemenskup och kunskupen om den egna personligheten och dess förutsättningar, så har det egentligen ingen större betydelse vilku resultut vi når i skolun inom övrigu områden. Skall vi kunna få föräldrur och elever och ullu övrigu skoHntressenter att hysa förtroende för skolun och tUltro till politikernus ärliga avsikt att göra en välfungerande skola, där eleven skull erbjudus en hurmonisk och trygg skolgång, måste vi systematiskt vidtu åtgärder för att de här målen skall nås. Då räcker det inte med utt enbart räkna upp ett och annat isolerat projekt som har till uppgift att undersöka vUka åtgärder man skuUe kunna vidta för utt förbättru situutionen.

Om skolun över huvud taget skuU bU en urbetspluts som är ucceptubel och erbjuder en psykiskt positiv miHö för både lärare och elever och ulla undru som urbetur i skolun måste det finnas en anda av ömsesidig hänsyn eller, om man så vUl, hövlighet mellan elev och elev och mellan elev och vuxna.

Det är nästan så att man känner sig uppmanad att för en gångs skull citera statsrådet Sven Moberg, som enligt ett uttulande som återgavs i Dagens Nyheter den 11 mars säger så här: "Kampen mot skolsvårig-heternu måste vara en allas kamp på alla platser: i skolan, i hemmet, på ungdomsgården. Ett geriUakrig mot den motståndare som finns inte bara bland oss utan också inom oss." Slut på citatet och därmed Sven Moberg.

För närvarande domineras skolupplevelsen för många barn av fientlig-

Nr43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgäiderför att förhindra mobbning i skolor

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

het och ängslan, och det man lär sig är inte den ömsesidiga hövligheten, utan man lär sig respekten för nävrätten - den som är starkast. Ändå skulle vi ju viHu utt den dominerunde sumvurobukgrunden i skoluns värld skulle vara vänlighet och trygghet. Vi vet också att barnen fortfarande är någorlundu föränderligu, och därför anser jug att man kan med medvetna och helhjärtade unsträngningur påverku barnen till en renässuns för hövlighet, vänlighet och trygghet som även omfuttur ängsliga och ensamma barn. Jag tror att man behöver träna en mellanmänsklig umgängesförmåga.

Om vi alltså slår fust utt vi tror på de mål som läroplunen forniulerur — dessu är vi ulltså överens om - måste vi som steg nr 2 visa en vilju utt sutsu på de uktiviteter, vidtu de åtgärder och göru de insutser som kun bli nödvändigu för utt nå målen. Någru förslug för utt förbättru situutionen.

För det förstu: Systemutisku progrum för träning' uv det sociula beteende som vi talar om i målsättningen måste utarbetas, och dettu måste böriu i förskolun och födus upp helu vägen genom ullu skolåren. Det innebär utt elevernu måste läru sig under ullu sinu skolstadier att umgås med vurandra, utt feluktigheter skull korrigeras av kamratgruppen eller av läraren och att målet hela tiden skall vara att skupu sumurbetsviHa och till vurundru positivu och mot vurundru hänsynsfulla individen Det är ingenting som sker av sig självt eller genom aktivt urbete av läraren i sumhällskunskup eller religionskunskup. Det sker inte heller enburt genom rektors personliga ledning, utan det måste varu ett arbete som integreras systematiskt i alla ämnen och på alla studien Det betyder utt kunskupen om hur man skall bedriva dennu påverkun på elevernu i positiv riktning måste förmedlus och lärus ut på fortbildningskurser för lärure och i den grundläggunde lärurutbUdningen. Om ull skolpersonal -vaktmästare, städpersonal, lärare, kuratorer, psykologer och ullt vud det heter — gemensumt förklurur sig villig att arbeta för att komma till rätta med mobbning och sociala störningsproblem mellun elevernu, så måste det tiU slut få en positiv effekt. Den elev som korrigerus uv än den ene och än den undre läruren när han visur dålig sociul umgängesförmåga bör så småningom lära sig hur hun skuU uppföru sig.

För det undru: Dennu sutsning på bättre sociul midö, ökud hövlighet och hänsyn meUan eleverna måste också gälla föräldrarna kontra barnen och föräldrama kontra skolan, vilket innebär en intensifiering av samurbetet mellan hem och skola rörande de här frågorna, något som vi efterlyst i många summunhang.

För det tredje: Jug tror utt mun måste se till — och det frumgick inte aUs av UtbUdningsministerns svar — att mun redan från början när mun bygger en skolu plunerur den så utt den inte ger upphov tUl situutioner där mobbning kun uppstå, t. ex. genom sin belägenhet, genom sin storlek, genom sitt teknisku utförunde med trångu passager, storu öppnu ytor eller ulltför storu skolenheter.

För det fjärde: Frågun om tillsynen över och ledningen uv elevernus fritidsaktiviteter under raster och håltimmurnu måste lösas. Vi kan inte stå till svars med utt i längden bara konstuteru att dettu problem är svårt. En friare unvändning uv de resurser som för närvurunde uvsatts för fritt valt arbete skuUe kunna medföra att man på heltid kunde anställa

fritidspedagoger eller ungdomsledare i skolun med tjänstgöring på raster och hältinimar. Vi vet att många elever vittnar om den skräck och rädsla de känner för den faktiska situation de befinner sig i, när de vet utt det inte finns någon vuxen till hands som de kun tala med under skoldagen. Vi kan inte fränhändu oss de vapen i kampen mot mobbning av elever som tillsynen av vuxna på skolgården utgör. Genom de undersökningar som gjorts och som bl. a. Örebroläkaren Peter Puul Heinemunn hur redovisut i sin bok om mobbning, vet vi utt närvuron uv vuxnu människor, untingen de är lärare eUer föräldrur eller undru, på en skolgård under rusternu minskur mobbningsbenägenheten. Hur tänker utbUdningsministern lösa frågan om tillsynen på raster och håltimmar.

För det femte; Skolan måste samarbetu med föreningur och orgunisutioner som bygger på ideell grund och som förenus kring motton uv typen "varu en god kumrat". Vi kun inte från skoluns sidu hu råd utt gång på gång sägu nej tiU det engugemung, den ideulitet och det unsvur för vården och utvecklingen uv bum och ungdom, som de frivilliga orgunisutionemu visun Även om vi hur förklurut oss vuru positivu till dettu sumurbete från skoluns sidu, så vet vi utt det fungerur i ytterligt liten utsträckning ute på fältet. Vi måste i skolun tu tUl vuru orgunisutionernus ideulitet och kunnunde i det fullet.

För det sjätte: Vi vet utt TV har mycket stor genomslagskraft närdet gäller att förmedlu dåligu beteenden, vUket vi kunde läsu om senust i tidningurnu i går och i dag. TV måste därför systematiskt också användas för att bidra till den påverkan av elevernu mot ett bättre sociult beteende, som är en fömtsättning för lösningen uv mobbningsproblemen.

För det sjunde: Jug tror utt fortbildningen och den grundläggande lärarutbildningen sumt utbildningen uv unnun skolpersonul uv typ vuktmästare, städpersonul etc. måste läggas upp så utt mun får en observuns från personalens sidu för beteenden som kun ledu tiU mobbningsproblem och störningur.

För det åttonde: Vi måste med kruft tu itu med den skiktning uv elevernu som nu förekommer enburt efter ålder och årskurs. Mun måste inom skolan skapa gmpper, där yngre och äldre elever kan vara tillsammans, någon typ av ett adoptionssystem där äldre klasser tar unsvur för yngre.

Slutsutsen uv vud jug här sugt bhr, om ändå inte frågun om mobbning dels när det gäUer de kortsiktigu problemen i skolun, dels de långsiktigu föHdverkningarna som mobbningen har både för den mobbude och för mobburen, är uv den kuruktären utt den fordrur ett större grepp och litet mer engugemung än vad utbildningsministerns i dug avlämnade svar på min interpellution egentligen visun

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr tulmun! Herr Stålhummur hude två invändningur mot mitt svur: för det förstu utt det saknade känsla och engagemang och för det andra att det var i magraste laget. Jag skall kommentera båda invändningurnu.

Jug trodde verkligen inte utt jug i en sådun här frågu skulle behöva uttrycku något så självklurt som medkänslu med de elever som drubbus, frumför ullt inte om det är en skolmun som stäUer frågun. Skoluns hela

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

uppgift är ju att hjälpu enskildu individer, huvudsakligen till bättre kunskap, men också tUl bättre förmågu utt umgås, och självfullet hur skolan ett ansvar för att, när det inte fungerar, sätta in åtgärder i syfte att komma tiU rätta med problemet. Det är så självklart att jag inte tycker att jag i ett interpellationssvar i riksdagen skuU behövu agitera mot mobbning, om nu herr Stålhummur uvsåg det.

Den undru invändrungen gällde innehållet i svuret. Jug väntude med stort intresse pä utt herr Stålhammar skulle ha någonting nytt att föreslå utöver de många åtgärder som vi har satt in och som jag hur redogjort för i svuret. Det vur mångu punkter som herr Stålhummar räknade upp - det måste jag erkänna - men innehållet var skäligen magert, om man tar hänsyn till utt pruktiskt tuget allt det herr Stålhummur berörde är sådunt som redun hur sutts i funktion.

Den förstu punkten gällde att mun systematiskt redun från förskolan och uppåt skaU träna eleverna i socialt beteende. Ja, det pågår. Jag hoppas verkligen att alla unsvurigu företrädure för skolan — också herr Stålhammar - känner ansvar för det. Detta är ett bland många argument för utt vi bygger ut förskolun så snubbt som vi gön

Den undru punkten gällde hem och skolu. Jug vet inte hur mångu gånger jag har poängterat värdet av ett sådant samarbete, inte minst med hänsyn till de burn som hur speciellu problem och kommer från socialu midöer som i sig själva lätt ger upphov tUl problem.

Den tredje punkten gällde planeringen av skolans verksamhet. Det är en av de viktigare uppgifterna som utredningen om skolans inre urbete har. Herr Stålhammar uttulude ett visst förakt för att vi hur enskilda utredningsprojekt på gång, men det måste väl ändå vara oerhört viktigt att på dettu område verkligen stödju de enskildu lärarnu och skolledarna genom att bedriva forskning, genom att sätta in enskilda resurser och pröva olika metoder för att komma till bättre kunskap om vad man skull göru. Jug är ytterligt förvänud över utt herr Stålhummur nedvärderar det utrednings-, forsknings- och experimentarbete som nu pågår.

Den fjärde punkten avsåg fritidsaktiviteterna under rasterna. Jag blev förvånad över att höra att herr Stålhammar menade att vi skulle tu resurser från fritt vult urbete. Det är väl ändå en utomordentligt dålig lösning, om det över huvud tuget är någon lösning ulls. I nästu undetug så sade herr Stålhummur utt mun bör hu ett näru samarbete med föreningslivet. Den bästa metoden att skapa en kontakt mellan föreningsliv och skolu är genom fritt vult urbete, och ändå säger herr Stålhummur utt vi bör minsku resursernu för fritt vult urbete! Vur inte åttupunkts-progrummet mer genomtänkt än så?

Det är i och för sig viktigt utt vi får en bru bevukning och en möjligliet tUl vettig samvaro under rasterna, men det är ett kommunalt unsvur utt skupa detta, och jug förmodur att de flesta kommuner nu känner ett ullt större unsvur för det. Jug hur varit ute i en hel del kommuner där man hur gjort betydelsefullu sådana insatser. Herr Stålhammar kan ju försöka påverka kommunulmän i sitt purti på den här punkten, så skull jug gärna påverka dem som tillhör mitt purti.

Den femte punkten hur jag redan kommenterut. Självfullet är det viktigt med ett samarbete mellun föreningslivet och skolan, men då skall

mun inte undergräva möjligheternu för föreningslivet utt kommu in i skolan.

Den sjätte punkten, om rudio och TV, vill jug inte närmure kommenteru, eftersom vi inte kun diskuteru radio- och TV-program här, men positivt utnyttjade kun givetvis också rudio och television spelu en roll. Därvidlug föreligger väl ingu delude meningar.

Fortbildningen - det var den sjunde punkten — hur jag kommenterat i mitt svar. Det pågår sådant arbete som herr Stålhammar efterlyste.

Den åttonde punkten gällde skiktning av elever efter årsgruppen Tanken var tydligen att äldre elever skuUe ta hand om och fostra de yngre. Där vUl nog också jug uttala stark tveksamhet. Jag är inte beredd att ucceptera ett sådant förslug utun utt herr Stålhammar närmure preciserar hur han tänkt sig detta. Om man skaU förlita sig till den formen av fostrun från äldre till yngre, tror jug utt det tvärtom skulle ledu tUl att riskerna för mobbning ökade. Men det är möjligt att herr Stålhummur hur någon tunke bukom som jug inte med ledning uv huns förstu replik kun genomskådu.

Får jug sedan, herr talman, buru sägu någru få ord tUl. Jug tror som herr Stålhummur utt lösningen inte ligger i en endu insatt åtgärd vure sig dennu sker frän skoluns sidu eller det blir en viss åtgärd inom skolan. Jag tror att herr Stålhammur hur rätt när han antyder utt det gäller utt en rud oliku krufter sätts in, från lärure och skolledning, från elevernu självu, från föräldrurnu och självfullet från politikernu och udministrutionen, dvs. skolstyrelsen, skolöverstyrelsen och departementet.

Som ett litet exempel på vud som här fortlöpunde pågår kan jag nämna för herr Stålhammar att vi i dagens konseH fattat beslut om att Sveriges elevers centralorganisation skall få 15 000 kronor för den kumpunj mun tänker bedrivu mot mobbning. Det är en åtgärd blund mångu, och det är en tillfällighet utt det beslutet råkade komma just i dug. Men det visur hur vi fortlöpunde föder denna frågu och vidtur åtgärder. Vi hur inte löst den på ett tillfredsställunde sätt, men det är fel utt ge en bild uv utt vi är nonchulunta eller ointresserade; tvärtom är dettu en frågu som vi hur det allra största intresse av utt komma tUl rätta med. Jag tycker att vi skull sumlus i dessu strävunden i stället för utt söku onödig strid.

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Herr STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Får jag först ge en eloge till utbildningsministern. Hans putos och engugemung kom tUlbuku och vur mycket bättre i det undru unförundet än i det första. Det står helt klart att jug är medveten om utt utbUdningsministern är bekymrad över mobbningsfenomenen men jag tror utt det gång på gång behöver påpekus utt dettu problem fordrur extruordinäru åtgärder.

Jag vet mycket väl vad som står i läroplanen. Målsättningen i dennu är vi helt överens om. Det vur inte den suken jug kritiserude. Men mun löser ju inte det här problemet genom utt säga utt det står i läroplunen utt vi skall lära eleverna rättfärdighet, hänsyn, tolerans, engagemang, solidaritet. Vi kommer inte ett steg närmare målet med detta, utan det är de åtgärder vi vidtar för att nå upp till våra mål som är avgörunde. Det är ju

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

bristen på åtgärder för att nå just de målen som jag kritiserar.

UtbUdningsministern säger utt åttupunktsprogrummet inte innehöll någonting nytt. I och för sig kunske tunkurnu inte är nyu, men däremot skulle det vuru nytt om mun skulle börju tillämpu åttapunktsprogrammet i allu skolor. Det skulle kunnu ge gunsku godu effekter.

Låt oss tu den systemutisku träning som jug tulur om. Det finns de som pläderar för en timmes träning i social sumvuro i vurie kluss vade vecku. Jag tror absolut inte på den metoden. Jag tror utt träning i samvaro måste vara en integrerad del i vurje kontukt mellun lärure och elev. Liku väl i textilslöjd som i kemi eller religionskunskup skull mun läggu upp undervisningen så utt mun får träning i den sociulu sumvuron, övur förmägun i utt visa soliduritet, engugemung och hänsyn till den som är ensum och avvikande. Men det är ju den svårigheten vi befinner oss i i skolan för närvurunde utt man inte riktigt vet hur man skall tackla det här problemet, kunske beroende på utt det inte finns muteriul som är lämpligen avpussut. Frumför ullt finns det inte någon erfurenhet hos läruren utt fullu tillbuku på, eftersom lärurutbUdningen irite speciellt mycket betonur dessu kvuliteten Dettu kun mun bura studeru genom utt mun unulyserur läroplanens innehåll för lärurutbUdningen eller genom utt se rubriksättningen för de fortbUdningskurser som anordnus under somrurnu.

Den undru punkten gällde hem och skola. Jag ger utbildningsministern fullständigt rätt i utt hun gång på gång från tulurstolen betonut värdet uv sumurbetet mellun hem och skolu. Liku envist hur sociuldemokruternu vurje gång uwisut och röstut ned den motion som vi från folkpartiets och centerns sida har haft om en intensifierad ökning uv samarbetet mellan hem och skola genom t. ex. försöksverksamhet med föräldrautbildning. Nu kanske jag kan få vänta mig ett stöd för den motionen, när den ganska snart kommer upp i riksdagen igen. Det är ju fråga om att ge föräldrarna några reella möjligheter utt fyllu sin föräldruroll. Om vi satsur ett par hundra tusen kronor på Riksförbundet Hem och skola löser vi ju inte problemet med dettu. Ställ den summan i relation till den totala summa vi för närvarande lägger ned på skolans område för övrigt när det gäller UtbUdningen.

För det tredje visade jug inte något som helst förukt för forskning. Det är helt klurt utt det måste görus pilotstudier. Forskningsprojekt skull vuru i gång på oliku områden i det här lundet. Men det finns ju ingen anledning att vänta pä resultatet uv ett forskningsprojekt, om mun redan har dutu som skulle kunnu ligga till grund för ett beslut som löser frågan om vUka åtgärder mun bör vidta i dettu uvseende. Det är det jug kritiserun Ätt vi behöver en intensifierad forskning om hur vi skall tackla problemen i nyu förhållanden är helt nuturligt.

Vidare gjorde utbildningsministern en kullerbytta som var fantastisk vud beträffur fritidsuktiviteter kontru fritt valt arbete. Jag sade att jag vill öka kontakten mellan sumhället utunför skolun och skolun. Jug tror utt fritt valt urbete ger en möjlighet utt öka den kontukten. Men det är ju ändå så, herr utbildningsminister, att vi tack vare den undersökning skolöverstyrelsen gjort vet att 2 procent av de uktiviteter som mun för närvurunde hur inom fritt vult urbete hur initieruts eller sturtuts på grund

UV kontukter, idéer och initiutiv från föreningur, orgunisutioner och undru utunför skolun. 98 procent hur kommit tUl genom ett internt arbete i skolan. Vi vet ocksä att större delen av fritt valt urbete för närvurunde leds av lärarna vid skolan. Ungefär var fjärde hundledare kommer möjligen utifrån och utgörs av någon form uv ungdomsledure eller en yrkesrepresentunt eller något liknunde.

I ett fempurullelligt högstudium — jug tur det exemplet - med årskursernu 7, 8 och 9 kostur fritt vult urbete ungefär 12 000 kronor under en månud. Vurje elev får två timmur fritt vult urbete per vecka. Det finns alltså fyra lärurtimmur till det hän Hur får mun den största samhällskontukten och tUlsynen? Får mun det, om mun unvänder de här 12 000 kronornu till utt urvoderu handledare, som i de flesta fallen är lärare för att de skall ha fritt valt urbete, eller om mun unvänder de här 12 000 kronornu för utt unställu eller arvodera ungdomsledare, som är anställda av andra organisationer utanför skolan, för en dänstgöring i skolan från kl. 8 på morgonen till kl. 6 på eftermiddagen t. ex? För 12 000 kronor kan vi få ganska många ungdomsledare, fritidspedagoger eller praktikanter. En friare resursanvändning av medlen för fritt vult urbete skulle ulltså kunnu medföru ett bättre sumarbete mellun orgunisutionemu, sumhället utunför skolun och skolun.

Det skulle också ge skolan möjlighet till den här tUlsynen, vården och ledningen uv elevernu från morgon tUl kväll som vi för närvurunde suknur. Tänk så mångu elever det finns som säger att de inte vågar gå till skolun för utt det inte finns någon vuxen som de kun vändu sig tUl. Hur skull vi kunna begäru utt lärurna, jugude som de är uv sitt schemu och sin plunering, också skall hinnu ägnu sig åt tillsynen till hundru procent på raster? Dessutom fungerar det ju inte så på grund uv att mun numera har infört ett modulsystem, där rusternu ligger på vurierunde tider.

Jug vill inte dömu ut fritt vult urbete. Vi skull naturligtvis utvecklu det. Det är i sin lindu för närvarande. Men det får ubsolut inte institutionuli-serus, som mun hur gjort med så mycket unnut i skolun, så utt man inte kun kritiseru det. Mun får inte sägu utt eftersom vi hur fritt valt arbete, har vi därmed löst problemet med samverkan mellan skolan och sumhället. Det hur mun minst uv ullt gjort baru för utt det förekommer i den form det hur för närvurunde.

Vidare säger utbildningsministern att frågun om tillsynen är en kommunul frägu. Det är ulldeles klurt. Det är mycket som är kommunulu frågor i skolun, men vi vet ju också utt kommunernu för närvurunde befinner sig i en sådun ekonomisk situution utt ullt det som inte är ulldeles nödvändigt försöker mun begränsu. Skolpsykologernu, skolkuru-torernu och nuturligtvis speciell fritidsledurpersonal eller ungdomsledar-personal, som man inte får statsbidrag till, försöker man låtu bli att unställu. Jug tror det är utt läggu för mycket på kommunernu. Skull stuten betulu lärarlönerna borde vi också utan utt gå utanför nuvarande ramar kunnu hu en sådan bidrugskonstmktion som gör det möjligt utt unställa den personul det här är frågu om inom skoluns stutsbidrugsram. Sedun behöver ju utbildningsministern buru läsa våra motioner till årets riksdug för utt konstutera var vårt purti står i dennu frågu.

När det sedan gäller skolans planering vill jug göru ytteriigure en

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

kommentar. Fömtom det jag sude tidigure så vet jug mycket väl utt mun hur försökt utt ungripu arbetsmUjön, .men ändå har man gång på gång sagt nej till statsbidrag till utformningen av fritidsmm eller undru samvarorum i skolan, utan det får också bU beroende av kommunens godu vida att sutsu på det. Oftu blir det en källurvåning. Inställningen tycks vuru sådun. Det kullus ju i officiell instans för uppehållsrum, en plats där eleven uppehåller sig passivt i väntan på någonting bättre. Här skulle mun också kunnu göru mycket genom utt ändru stutsbidragsbestämmelsernu så att det finns möjlighet till en flexiblare användning av lokalerna så att man får ordendiga rum där eleverna kan träffas också under fritiden i skolan. UtbUdningsministern och jag är såvitt jag förstår överens om målen. Vi är också helt överens om att vi måste angripa problemen. Jag vUl inte alls försöka konstruera motsättningur som inte förekommer, men det jug kritiserur är den oförmåga som finns för närvurunde till en meru kreutiv och flexibel unvändning och en villighet tUl utt göra om de bestämmelser som reglerar skolorganisution och stutsbidrugsbestämmelser för utt komma tiU rätta med dessa problem — ungefär så som jag har försökt skissera i mitt s. k. åttupunktsprogrum.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr tulmun! Jug har med stort intresse och stor intensitet lyssnut till herr Stålhummur för utt — med hänsyn tiU huns första inlägg - försöka utröna om han hude något nytt utt erbjudu för oss som urbetar i skolun, något som skulle kunnu vuru oss tiU hjälp och som vi inte tidigure hur känt till för att effektivare än nu angripa problemet. Med bästa viHa i världen kan jag inte påstå att vi hur fått något sådunt uppslug. Tvärtom tycker jag att herr Stålhammar förbiser, i båda inläggen, det som är ett av huvudproblemen, nämligen att mobbning i sig själv är ett uttryck för mycket stark social samverkan inom den grupp som mobbar. Problemet är många gånger snarare att brytu det sociulu sumspelet i en hårt summunsvetsud gmpp.

Beträffande den första punkten, som herr Stålhummur återkom till, nämligen hur vi skull ungripa problemet i skolun, om vi skull hu en timme eller om vi skall hu fleru, så kun jug ge ett omedelburt och glusklurt svur. Det är genom utt tu upp frågan i ulla ämnen och successivt under skolveckan som man ständigt skall träna eleverna i det här avseendet. I den mån något missförstånd härom råder ute i skolornu så hoppus jug med dettu svur hu klargjort vud som skull vara strävun och hur vi skull uttackeru problemet på den punkten.

Herr Stålhammar återkom också till fritt valt arbete. Det är riktigt att vi det förstu året tyvärr hur huft en mycket liten andel uv föreningur engugerude. Men just därför är det viktigt att vi inte spHttrur upp resurserna på annat än vud de är uvseddu för, nämligen fritt valt urbete. En omdisponering uv resurserna av det slug som jug förstår att herr Stålhammar är ute efter innebär ju utt gruppernu i fritt valt arbete måste bli större och alternativen färre, och det går ju ut just över de udda elevernu, som kunske hur mångu undra problem och som just här skulle kunna få något av en ous.

Herr Stålhammur nämnde också de vurierunde rustemu som ett

problem därför utt lärurnu inte hade möjligheter utt längre hållu summu uppsikt. Men tunken bukom dettu är ju delvis den rakt motsatta, nämligen utt vi genom de vurierunde rasterna undviker de stora elevsumhngurnu på skolgården, som är svåra att hållu uppsikt över. De vurierunde rustemu är ju en av metoderna att undvika mobbning. Jag förstod på denna punkt inte alls herr Stålhammars urgumentering.

Beträffunde den sistu punkten gjorde herr Stålhammur ett stort nummer av utt det borde vuru möjligt utt skupu större frihet för kommunernu utt unvändu resursernu på det sätt som de själva vill inom rumen för de nuvurunde stutsbidragen. Jug kun inte tänku mig utt det hur gått herr Stålhummur förbi utt dettu är en uv huvuduppgifternu för utredningen om skolans inre arbete och att SIA-utredningen redan hur pruktisk verksumhet i gång på åttu plutser i lundet just för utt ge oss underlug för ett unnut bidrugssystem. Sumtidigt pågår och hur pågått förhundlingur mellun stuten och Kommunförbundet för utt vi skull kommu frum tUl ett centrult system för hur en sådan resursöverföring skall ske.

Jag hur ulltsä icke det minstu utt invändu mot herr Stålhummurs resonemung. Jug vUl baru påpeka för herr Stålhammar, när han vill göru dettu till ett nytt uppslug, att det är något som vi redun hur sutt i sjön. Men innun vi tur ett beslut som skull gällu för hela lundet vUl vi vuru någorlundu förvissude om utt det i så full är det bastu systemet som vi väder. Det är för övrigt en uv de punkter där inte minst herr Stålhummurs purti brukur riktu kritik mot oss för utt vi går frum för snubbt och inte hur tillräckligt underlug för de förslug vi lägger fram. Det är ett sådunt underlug som vi nu försöker få.

Jug vädjur än en gång tiU herr Stålhummur: Låt oss på det här viktigu området diskuteru hur vi skull kommu tUl rättu med problemen, men låt oss då göra det från något mera konstruktiva utgångspunkter än vad herr Stålhammar hur gjort här i dug.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! Utbildningsministern för ett ganska underiigt resonemung. Först säger han utt det herr Stålhummur föreslugit inte är någru nyheter. Sedun ägnur hun sig åt utt bemöta dessu nyheter. Antingen är det väl det enu eller det undru.

Någru ytterligure ord om fritt vult arbete. Det finns för närvurunde inte resurser för utt ordnu tillsynen över elevernu på rasterna, men det finns storu resurser inom rumen för de medel som är uvsuttu för fritt vult urbete. Därför skulle mun kunnu tänku sig en friure resursunvändning. Det betyder inte att man skall ta bort möjligheten tUl fritt valt arbete, men om någon kommun vill använda dessa pengar för att t. ex. kunna anställa fyra eller fem ungdomsledare, som är i tjänst på skolan från morgon till kväll, skulle det kunna vara ett sätt för att lösa tillsynsproblemet och aktiviseringen av eleverna. Jag förstår inte hur det skulle försämra möjligheterna för den udda eleven. Tvärtom måste det väl öka möjligheterna om mun får en meru personaltät orgunisution än för närvurunde.

Jug kritiserude inte heUer systemet med de vurierande rasterna. De .varierande tiderna för rasterna är en utomordentligt bra ordning, men vad

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

Nr 43

Fredagen den 17 mars 1972

Ang. åtgärder för att förhindra mobbning i skolor

jag sade var att det när vi hude genomfört dennu det inte längre finns någon möjlighet för läruren utt upprätthållu tillsynen. Därför måste undru personulkategorier vara med på rasterna. Ätt det då är färre elever ute är helt naturligt buru en fördel.

UtbUdningsministern säger vidare att SIA-utredningen har tagit upp frägun om kommunernus frihet i dettu summunhung. Det är verkligen värdefullt utt SIA-utredningen gjort dettu, och jag är medveten om att så har skett. Men det som utbildningsministern nu tulude om vur den friu unvändningen av den totala resursvolym som är avsedd för undervisning etc. Jag tog emellertid också upp frägun om en friare användning av statsbidragen för skollokalernas utformning.

Vi kritiserur vidare verkligen inte utbildningsdepartementet för utt mun där går frum för snubbt när det gäller utt lösu de sociulu problemen i skolun. Däremot kritiserar vi utbildningsdepartementet för utt man går frum för sukta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Muj :ts propositioner: nr 29 tiU utbUdningsutskottet och nr 39 tiU jordbmksutskottet.

§ 6 Föredrogs och hänvisudes motionen nr 1505 till kulturutskottet.

§ 7 Föredrogs och bifölls interpellutionsfrumställningurna nr 95 och 96.

§ 8 Anmäldes och bordludes Kungl. Muj;ts propositioner;

Nr 27 ungående studiesociult stöd

Nr 28 ungående unslug för budgetåret 1972/73 till byggnadsarbeten samt inredning och utmstning uv lokuler vid universiteten m. m.

§ 9 Anmäldes och bordludes

Konstitutionsutskottets betänkunde:

Nr 12 i anledning av motioner om ökad decentralisering och stärkt lekmannainflytande inom förvultningen m. m.

Skutteutskottets betänkunden:

Nr 11 i uniedning uv Kungl. Muj:ts proposition 1972:13 med förslag till lug om ändring i kommunulskuttelugen (1928:370) jämte motioner

Nr 12 i uniedning uv Kungl. Muj:ts proposition 1972:15 med förslug tUl lug om ändring i uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte motioner

Lagutskottets betänkande;

Nr 2 i uniedning uv motion angående förbud mot försäHning av bostudsrättslägenhet pä offentlig uuktion m. m.

Försvursutskottets betänkanden;

Nr 8 med anledning av motion angående utvidgningen uv Remmene skjutfält

Nr 9 med uniedning uv motion om höjning av den nedre ålders- Nr43
gränsen för vapen- och stridsövningar, m. m. Fredagen den

Sociulförsäkringsutskottets betänkanden;

Nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningur om anslag för budgetåret 1972/73 till allmän försäkring m. m. jämte motioner

Nr 13 i uniedning UV motion om vidgad rätt till invaliditetstillägg Nr 14 i anledning uv motioner ungående ersättning för privutläkurvård m. m.

Sociulutskottets betänkunde:

Nr 5 i uniedning uv Kungl. Maj:ts i stutsverkspropositionen gjordu frumställningur för budgetåret 1972/73 inom sociuldepurtementets verksamhetsområde jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden;

Nr 2 i anledning av propositionen 1972:1 i vud uvser unslug för budgetåret 1972/73 till skolväsendet jämte motioner

Nr 3 i anledning av motion om ändrud benämning på utbildnings-och forskningsorgunisutionen i Linköping

Civilutskottets betänkunden:

Nr 7 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningur rörunde utgifternu för budgetåret 1972/73 inom civildepurtementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 8 i anledning av motion om en kommunaHsering UV sotningsväsen-det

§ 10 Anmäldes och bordludes motionen nr 1506 uv herr Börjesson i Glömminge i uniedning uv Kungl. Muj:ts proposition nr 30 ungående vissu unslug ur kyrkofonden.

17 mars 1972

§ 11 Meddelande ang. enkla frågor

Meddeludes utt föHunde enklu frågor dennu dug framställts, nämligen

Nr 131 Herr Leuchovius (m) tUl herr jordbmksministern angående åtgärder rörande den nya blockorganisutionen:

Vilku åtgärder uvser herr stutsrådet vidtugu i anledning uv försluget

från stutens jordbmksnämnd om utt den nyu blockorgunisutionen

skull trädu i funktion den 1 juli 1972?

Nr 132 Herr Äkeriind (m) till herr försvarsministern ungående säkerheten vid mUitäru manskupstransporter;

Anser herr statsrådet att munskupets säkerhet mot olyckor för
närvurunde är tillfredsställunde vid militära trunsporter? 23

Nr 43 Nr 133 Herr TureMon (m) till herr kommunikutionsministern ungående

Fredaeen den tidpunkten för fastställande av driftstat för uffärsdrivunde verk:

17 mars 1972 Anser herr statsrådet det lämpligt utt nästan tre fjärdedelar uv

-------------------- budgetåret får förflytu utan utt Kungl. Muj;t fustställer driftstuten för

summu budgetår för ett stort stutligt affärsdrivande verk?

Nr 134 Herr Petersson i Gäddvik (m) tiU herr kommunikationsministern om en billig resemöjlighet med järnväg norrut från Mellansverige;

Är herr statsrådet beredd medverka till utt en billig resemöjlighet med järnväg norrut från Mellunsverige unordnus kring veckosluten för att t. ex. avflyttade lätture skull kunnu ha kontukt med sin hembygd?

§ 12 Kummuren åtskildes kl. 16.10.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert