Riksdagens protokoll 1972:42 Torsdagen den 16 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:42

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:42

Torsdagen den 16 mars

Kl. 11.00

§  1  Justerudes protokollet för den 8 innevurunde månud.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. hemligstämpling av regeringens yttranden tiU Europarådet

§ 2 Meddelande ang. nästa veckas sammanträden

Herr TALMANNEN yttrude:

Under veckun den 19-25 murs unordnas urbetsplenu onsdugen den 22 murs kl. 10.00, torsdugen den 23 murs kl. 11.00 och fredugen den 24 murs kl. 10.00.

Onsdugssummunträdet, som inleds med behundling uv sociuldepurte-mentets huvudtitel, kommer att fortsättas på kväUen. TiU de 14 betänkanden som föreligger tUl behandling på onsdagen har fogats summunlugt ett 40-tul reservutioner.

Torsdugen den 23 murs äger den utrikes- och hundelspoHtisku debutten mm. Därefter behandlas från onsdagen eventuellt kvarstående ärenden, och sammanträdet uvslutus med besvurunde av enkla frågor. Även på torsdugen blir det nödvändigt utt unordna kvällsplenum.

Fredagen den 24 mars behandlas inrikesutskottets betänkunde ungående arbetsmarknaden. TUl dettu betänkunde hur foguts ett 20-tul reservutioner. Fredugssummunträdet kommer utt avslutas senust omkring kL 15.30.

§ 3 Ang. hemligstämpling av regeringens yttranden till Europarådet

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvuru herr Nilssons i Agnas (m) i kammarens protokoll för den 29 febmari intagna frågu, nr 101, tUl herr statsministern, och unförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har frågat statsministern om han vUl redogöra för orsakerna tUl att regeringens yttranden till Europarådet i vissa fall hemligstämplas, som t. ex. när det gäller yttrandet i anledning av en svensk församlings - S:t Martins - hänvändelse tUl rådet.

Frågan har överlämnuts tUl mig för besvurunde.

Enligt 3 § sekretesslagen får hundlingur i ärenden, som ungar rikets förhållunde tiU främmande makt, endast i de fall och i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer utlämnas tidigare än 50 år efter handlingens dutum. Vidure gäller enligt summa paragraf utt hundling i ärende som, utun att vura av den beskaffenhet som nyss nämnts, angår myndighets förbindelser med främmande makts myndighet eller undersåtar eller eHest rör främmande makt eller dess förhållanden inte utan tillstånd av den handläggande myndigheten får lämnas ut tidigare än 50 år efter handlingens datum. Är det uppenbart att handlingens innehållande inte

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. hemligstämpling av regeringens yttranden till Europarådet

påkullus uv hänsyn till rikets säkerhet eller av internationella hänsyn gäller dock inte den sistnämndu sekretessregeln.

Vid tillämpningen av de nu nämndu sekretessbestämmelsernu jämställs enligt studgud pruxis mellunstutlig orgunisution med främmunde mukt.

Evangelisk-lutherska kyrkun i Sverige hur unmält svensku regeringen till europeisku kommissionen för de mänskligu rättigheterna i Strasbourg och gjort gällunde utt Sverige kränkt urtikel 2 i förstu tUläggsprotokollet till konventionen om de mänskligu rättigheterna. Artikeln handlar om rätten tUl undervisning.

Svenska regeringens synpunkter på denna anmälan har skriftligen framförts till kommissionen, och inom någon tid kommer muntliga förhör att hållas i Strasbourg.

Förfurundet inför kommissionen sker inför lycktu dörrur enligt en uttrycklig bestämmelse i konventionen. Orsuken härtill är att kommissionen inte är en domstol utan ett förlikningsorgan, som i första hand skall försöka åstadkomma en uppgörelse i godo mellun purternu, sedun den väl utrett suksummunhungen. Om purternu tvingus till ställningstugunden inför offentligheten, låses lätt positionernu, och då kun förliknings-förhandlingur i hög grud försvåras.

Om en förlikning inte kan åstadkommas, skull kommissionen uvge rupport tUl Europurådets ministerkommitté. Dennu rupport är enligt konventionen hemlig och kun offentliggörus buru efter ett beslut uv ministerkommittén. Så skedde t. ex. i Greklundsmålet.

Dessu konventionsbestämmelser, som år 1951 underställdes riksdugen för godkännunde genom proposition nr 165, är entydigu, och förurbetena tUl konventionen lämnur mte rum för tvekun. De fördrugsslutunde staternu har avsiktligt valt denna typ av förfurunde för att möjliggöra smidiga lösningur pä mångu gånger svåru problem. Mun skall komma ihåg att i flera fall olika Europarådsstater blivit anmälda till kommissionen för mycket allvarliga kränkningspåståenden. Som exempel kan nämnas: vissu händelser på Cypern under 1950-tulet, vissu händelser i Sydtyrolen likuså under 1950-tulet, vissu händelser i Nordirland just nu, vissu frågor rörunde behundlingen uv personer från Östufriku uv indiskt och paki-stanskt ursprung osv.

Däremot har svensku regeringen i ett fuU som det här uktuellu självfullet ingen uniedning utt själv viHu hemlighållu inlugor till kommissionen. Men regeringen måste av hänsyn tiU kommissionen och ministerkommittén, dvs. UV internutionellu hänsyn, konsekvent vägra att utlämna handlingar av det här slaget.

Herr NILSSON i Agnas (m);

Herr tulmun! Jug tuckur utrikesministern för svuret på min frågu. Det är UV mycket stort intresse, men jag hur fått det alldeles nyss, det är långt och jug hur inte hunnit studeru det närmure. Jug vill emellertid ändå säga nägru ord med uniedning uv det.

Min frågu hur förunletts uv en önskun utt ge större offentlig kännedom åt utt frågun om huruvidu den svensku regeringen hur rätt utt vägru föräldrur, som så önskur, utt tu sinu burn ur skolans religionsundervisning, just   nu   Ugger   under   prövning   i   Europarådets   kommission   för   de

mänskligu rättigheternu. Som vi nyss hur hört, hur den Evungelisk-luthers-ku försumlingen begärt att dess medlemmar skull fä befrielse från religionsundervisning för sinu burn för utt själva med kompetenta lärure skötu dennu undervisning. I juli 1970 sude regeringen nej till dennu begärun, och i junuuri 1971 vände sig försumlingen till Europurudet.

Jug vill nu betonu utt det är mycket ovunligt utt Europurådef godkänner unmälningun Strikt formell grunskning och noggrunnu undersökningar UV unmäluns innehåll hude t. ex. medfört utt till oktober 1967 endust 50 unmälningur uv 3 350 hude fått gå vidure. Den svensku försumlingens unmälun togs upp. Kommissionen föreslog på det studiet utt regeringen skulle förliku sig med försumlingen, men regeringen vägrade enligt uppgift och vUle av principiella skäl få frågan belyst just på det sätt som nu kom frum i svuret. När kommissionen krävde förkluringur avgav regeringen sådana, som dock har hemligstämplats.

Nu har jag av herr Wickman fått det besked som jag kunske unude i förväg, nämligen utt det är sekretesslugen som äberopus. Men jug måste frågu; Är Europarådet främmunde mukt? Det är regeringens tolkning, men det finns personer som hur en unnun uppfuttning, bl. u. en professor i rättsvetenskap, själv medlem av Evangehsk-luthersku S:t Martins försumUng i Stockholm, som står bukom ifråguvurunde unmälun. Jug hur inte tulat med honom, men jag hur sett uppgifter om det. lug ville frågu utrikesministern; Tror utrikesministern att regeringens svar kunde ledu tiU internutionellu förvecklingur? Tror regeringen utt någon främmunde mukt är oroad?

Nu får jug UV svaret vetu utt det är de strängu bestämmelsernu i konventionen om de mänskUga rättigheterna som gör att regeringen har varit tvungen utt tu dennu hänsyn, och då kun ju regeringen förbli i sitt lugn. Men sumtidigt är jug oroud över utt mångu uv de svensku föräldrur som umgås med summu pluner som ifråguvurunde försumling känner sig beklämdu. De hur ingen utsikt utt få någon vetskap om hur de skull fä sinu problem löstu. Min bedömning är utt regeringen skulle hu vunnit på att låta sin förklaring vara offentlig. Mest skulle den vinna på att genast vidta åtgärder som bortröjer hindren för föräldrurnu utt ordnu alternutiv undervisning.

Sedun mäste jug fråga utrikesministern; Jämställer utrikesministern verkligen dennu Ullu försumlings unmälun med de på s. 3 i svuret omnämndu mycket allvarliga kränkningspåståendena från Cypern, Sydtyrolen och Nordirland? 1 så fall är dennu frågu mycket ullvuriigure än ens jug hade tänkt mig. Jug hude trott utt den trots allt inte.var uv den omfuttningen, även om jug unser den oerhört viktig och även om jag tycker utt regeringen med administrativa och ekonomiska medel mot-urbetur inte buru privata skolor utun också de människor som har underkänt undervisningen i reUgionskunskap i den normulu skolun och vUl ordna den på annat sätt.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

A ng. hemligstämpling av regeringens yttranden tiU Europarådet

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Jag lämnade avsiktligt ett rätt utförligt svar på herr NUssons i Agnas fråga. Det bör inte kvarstå någon tvekan vare sig hos herr Nilsson själv eller hos de andra som hur föHt dennu diskussion om hur

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ång. hemligstämpling av regeringens yttranden tiU Europarådet

rättsläget är i ett full som dettu och om vilku internutionellu hänsyn det är som förpliktigur den svensku regeringen utt hemlighållu yttrunden till kommissionen för mänskligu rättigheter.

Herr Nilsson ställde en juridisk frågu till mig, nämligen om mellunstut-ligu organisationer är att jämställa med främmande makt. Jag skulle viHa svara med en motfråga: Om de inte är att jämställa med främmande makt, vad skall de då likställas med? Och skulle vi inte acceptera — vilket riksdagen ju har gjort - ända sedan 1920-talet - att mellanstatliga organisationer likställs med främmande makt, skulle det innebära att vi i själva verket har handlat utan stöd av gmndlagen ända sedan 1920-talet. Herr Nilsson behöver faktiskt inte hysa någon tvekun om utt mellunstut-ligu organisationer är utt jämställu med främmande mukt.

Herr Nilsson sude utt den svensku regeringen untugligen skulle vinnu på utt offentliggöru det här yttrundet, och jag håller med herr Nilsson på den punkten. Det finns ingen som helst så utt sägu intern politisk önskun från den svenska regeringens sidu utt hemlighållu det här yttrundet. Det är ett utmärkt yttrunde. Kunde vi betrakta frågan, vilket vi alltså inte kan, uteslutande som en inhemsk fråga, så skuUe vi självfallet ha offentliggjort yttrandet. När vi inte gör det, så är det uteslutunde uv hänsyn till kommissionens mycket fustu pruxis på den här punkten.

Vi hur fått en bekräftelse från kommissionens ordförunde på utt vårt hundlingssätt är det endu rimligu och det endu korrektu. Hun hur i en skrivelse till oss direkt konfirmerut dettu. Hun säger själv att helt oberoende av vad yttrandet innehåller, så kun hun inte godkännu utt det publicerus i någon form. Det är dennu förpliktelse som vi lever upp till.

Jug vUl erinru om utt riksdugen hur godkänt dettu förfurunde 1951 och utt herr NUsson i Agnas därför egentHgen indirekt uppmunur den svensku regeringen att bryta mot en väsentlig internationell förpliktelse som vi hur iklätt oss.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr tulmun! Jug vill tucku utrikesministern för tUlägget till svaret. Det var mycket värdefullt också det. Jag betonar en gång till utt det som stär pä de tre sidornu i svuret kommer utt bli föremål för mitt och undrus studium.

Jug vill inte ulls uppmunu regeringen utt brytu mot internutionellu förpliktelser, men jag anser att det är ytterst viktigt att vi kommer till rätta med denna fråga. Här gäller det en liten svensk församlings anmälan i en undervisningsfråga, som väl med tanke på Europa och världen inte är av så stora mått och inte kan jämstäUas med händelser av mera allvarligt slag som inträffat i andra länder. Jag tycker att det hade varit skäl i att regeringen redan på det första stadiet, när frågan ställdes om inte förlikning kunde ske, hade tagit kontakt med S:t Martins församling och gjort upp i godo. Regeringens håUning här och den skrivelse som utrikesministern åberopar kan jag givetvis inte angripa eller misstänkliggöra, men jag anser ändå att det hade varit skäl att se på frågan på annat sätt. Jag tror att situationen ute i landet bland församlingar och enskilda — vi har t. ex. ett faU nu i Simrishamn, som gäller en enstaka elev — uppfattas som mycket oroande.

Om 50 är får vi veta vud regeringen hur sugt. Det kun händu utt vi efter överläggningarna i Strasbourg fär veta mera, men vi vet inte hur snart det kan bli.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr tulmun! Vill herr Nilsson i Agnas diskuteru sukfrågun, så är det fullt möjligt, men då fär herr Nilsson diskuteru den med en unnun medlem av statsrådet. I och för sig kan jug väl fullt respekteru herr NUssons engagemung i sakfrågan, men jug kun inte respektera utt herr NUsson i dettu syfte på sätt som hur skett - och det hur inte bara skett från herr Nilssons sida - misstänkhggör svenska regeringens motiv när det gäller hemligstämplandet av yttrundet. Vår poUtik i sukfrågun är deklurerud i andru sammunhung, och vUl herr NUsson diskutera den står möjligheten, som sugt, öppen, om hun riktur frågan tUl det statsråd som är kompetent.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om de multinationella företagens beskattning

Överläggningen var härmed slutud.

§ 4 Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om de multinationella företagens beskattning

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Petterssons i Lund (s) i kammarens protokoll för den 8 mars intagnu frågu, nr 119, och unförde;

Herr tulmun!   Herr Pettersson i Lund hur frågat mig när jug uvser utt . tillsättu den utredning angående multinationeUu företags beskattning som 1970 års riksdag begärde.

Dettu beskuttningsproblem undersöks för närvurunde både inom OECD:s skuttekommitté och på gemensum nordisk bus. Erfurenheternu från dessu undersökningur bör uwuktus innun en speciell svensk utredning tillsätts.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr tulman! Jug ber utt få tucku finunsministern för svuret. De multinationeUa företagen tillhör inte de meru lättfångude skutteobjekten. Genom sina många ekonomiska transaktioner över nutionsgränsernu hur de storu möjligheter utt undgå beskuttning. Ett exempel på det - oftu diskuterat — är de utländska oHebolagen, som år efter år inte redovisar någon beskattningsbur inkomst i Sverige. År 1970 skrev jug en motion med kruv på en effektivisering uv skuttelagstiftningen, så utt de svensku skuttemyndigheternu bättre än hittUls skulle kunnu ingripa mot misstänkta fall UV skutteflykt över lundets gränser. Riksdugen biföll motionen och unsåg för sin del utt översynen borde göras skyndsumt och ske inom rumen för en särskUd utredning.

Vi vet ullu utt finunsministern är en noggrunn mun, men utt hun skulle ta ett och ett halvt år på sig bara för att fundera på den snabbutredning som riksdagen beställde kom ändå som en överraskning. Syftet med denna enkla fråga vur därför att ge finansministern en vänlig påminnelse

I* Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om de multinationella företagens beskattning

om utt det nu kunde vura dags utt tillsätta den utredning som riksdagen begärt.

Nu säger finunsministern att dettu beskuttningsproblem undersöks inom OECD och på gemensum nordisk basis och att mun därför bör uvvuktu. Men dettu vur inte heller obekunt för bevillingsutskottet 1970 då det skrev sitt betänkande. Man sude ungefär så här: OECD håller på och förbereder dettu. Finunsdepurtementet häller på och funderur. Men trots detta ville man ändå ha till stånd en särskild snabbutredning. Man hade antagligen mycket bestämda erfurenheter uv att dessa internutionellu utredningur tur mycket lång tid, och jug tror utt det vur en klok linje som utskottet gick in på när mun begärde en särskild snabbutredning från finansdepurtementets sidu.

Det är möjligt utt finunsministern hur en positiv uppfuttning om hur snubbt det skull kunnu gå att få fram en OECD-utredning. Men vi kan inte vänta mycket längre. Hela 1960-talet hur förmnnit, medan vi huft diskussioner kring de utländsku bolugens eventuellu skutteflykt på svensk mark. Därför vill jag avsluta detta inlägg med en fråga tiU finansministern. Vad är det som gör att finunsministern i dettu specieUu fuU har anledning antu utt vi mycket snubbt skulle få frum en internutionell överenskommelse?

10

Herr finunsministern STRÄNG:

Herr tulman! På den sistu frågan viU jag svara att jag inte uttalat mig om snabbheten. Jag säger att erfarenheterna från de undersökningar som OECD sysslar med och som vi inlett på nordisk bas bör avvaktas innan en speciell svensk utredning tillsättes.

Skall jag vara äriig får jag säga att jag anser att detta problem är tiU ytteriighet svårt att lösa. När man tittar närmare på det - vi har gjort ganska ingående undersökningar i finansdepartementet - hur det visut sig utt ingen nution kunnut lösu det. Jug hur personligen den uppfuttningen utt skall man tillsättu en svensk utredning, bör mun ha så mycket bakom sig att man har god anledning att räkna med att det blir resultat uv den utredningens urbete.

Det har sagts mig att vissu andra länder skulle ha löst denna fråga. Vi har huft kontukt och överiäggningur med dessu länder, men det hur visat sig utt ingen nution hur kunnat klara dettu på ett tillfredsställunde sätt. Mun kun helt enkelt inte klara det på nationell bas, tyvärr. Detta är i exklusiv mening en fråga om hur mun skuU fördelu en globul vinst, och hur mun fördelur en globul vinst är ju en internutioneU fördelningsfråga.

Man kan gå igenom oHebolagens räkenskaper. Man kan konstuteru utt de inte hur någon vinst. Mun kan dru slutsutsen att bukom detta ligger specifika prissättningar i relutionernu mellan moderbolug och dotterbolag, men den härvan nystar man inte upp på nationeU bas.

Vi hur t. o. m. låtit den svenska pris- och kurtellnämnden tittu närmare på oHebolagens vinstmöjligheter och vinstsituution, och den hur bl. u. konstuterut utt dotterföretugen i Sverige visur ett sådunt resultut utt de under fleru år fått betydunde driftstillskott utifrån uv mod erf öre tugen i derus egenskap uv uktieugure. Om situutionen är sådun har jug unsett utt det är en tämligen hopplös uppgift utt försöka lösu den på nutionell bas, och det är anledningen till mitt svan

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talmun! Riksdagen har ju begärt denna utredning. Mun kun nuturligtvis hu oliku uppfuttningur om vilket resultat den kan komma att leda fram till, men det vore väl ändå rimligt att en utredning ganska snabbt fick prövu dennu frågu, vilket riksdugen har begärt.

Problemen är utomordentligt svåru utt lösu, och en del uv dem hänger väl summun med det fuktum utt det inom OECD finns vissu länder som kunske inte är intresserude uv utt få dessu frågor löstu, eftersom de dänur på det sukernus tillstånd som nu råder.

Sumtidigt som man alltså kun sägu utt problemen är svåru utt lösa både för oss i Sverige och internutionellt kun mun också sägu utt uppgiften utt verkligen göru det är ungelägen. Det underströks inte minst uv LO-kongressen i höstus. Gunska mångu motioner behundlude de multinutionellu företugen i Sverige och skutteproblemen i sumbund med dem, och kongressen uttalude sig bestämt för att man skulle ta itu med frågorna.

Ändra länder försöker knäcka problemen. De har kanske inte funnit den fullständiga lösningen, men de är inte på summu sätt som finunsministern bereddu utt kustu yxun i sjön. Jug är övertygad om att det skulle ha en positiv effekt i OECD-arbetet för utt få en lösning, om mun som en indirekt påtryckning från svensk sidu tulade om utt nu sätter vi i gång med en nutionell utredning på dettu område i syfte utt skupu nutionellu regler. Jug tror det kunde hu en hälsosum effekt när det gäller utt få furt på OECD-urbetet med utt kommu till rättu med de multinationeUu företugens skutteproblem.

Slutligen hänvisar finansministern till SPK;s nyligen publicerade undersökning om oHebolugen i Sverige. Mun skulle ulltså hu kommit frum till utt det är fuUt klurt utt de inte går med särskilt storvinst. Men dettu är helt enkelt, herr finansministern, en fråga om vilka avräkningspriser man arbetar med. Är mun integrerud helu vägen från oHekällun och frumåt hur mun lätt utt tu ut vinsterna i vilket led som helst. Jag vill därmed inte ha sugt utt oHebolagen medvetet skulle smita från skatten i Sverige — det får undersökas. Men jag vägrar att tro att dessa stora oHeföretag arbetar år efter år, årtionde efter årtionde utan att göra någon beskattningsbar vinst i vårt land. De kan inte drivu verksumheten i Sverige med förlust — sä välvilligt inställdu tUl det svensku sumhället tror jag inte utt de är.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om de multinationella företagens beskattning

Herr finunsministern STRÄNG:

Herr tulmun! Jug skuU inte fästu mig vid de betydunde överdrifter som låg i det senuste inlägget, utt finunsministern kustur yxun i sjön.

Jug är medveten om utt det ligger en beställning från riksdugen, och det finns ingen uniedning för mig utt nonchuleru den beställningen. Det förhåller sig emellertid så att regeringen bestämmer om utredningar skuU sättus i gång, och en rimlig utgångspunkt bör vuru utt utredningen skull hu pruktisku möjligheter utt kommu frum tUl ett resultut. Där hur jug efter mycket långa överläggningur med minu nordisku kolleger och med tjänstemän som besökt undru länder som brottuts med problemet kommit frum till utt ingen hur lyckuts lösu det på nutionell bus. Då är det bara utt hälsa med glädje att mun nu i OECD hur uppmärksummut frågun

11

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ång. desarmering av minor

i sin skattekommitté och tagit itu med den. Därmed kan det finnas ett resonligt och realistiskt skäl för att gripa sig an med problemet. Men att ha en utredning som bara fäktar i fåvitsko hur jug uldrig haft särskilt mycket till övers för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. desarmering av minor

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara fm Frcenkels (fp) i kummurens protokoll för den 8 murs intugnu frågu, nr 117, och unförde;

Herr tulmun! Fru Fraenkel hur frågut mig om jag anser att desarmering UV minor fortfurunde skull ske genom isärtagning i stället för sprängning.

Jag utgår i mitt svar från att fru Freenkels fråga avser sjöminor.

Desarmering innebär utt mun skUjer sprängrör och detonutor från självu sprängluddningen. Dettu sker i fred endust med svensku sjöminor. Skulle hård väderlek eller undra omständigheter göra en sådun desurme-ring riskubel sprängs även de svenska minorna. Det kun då bli nödvändigt utt först bogseru minun tUl säker plats.

Utländska minor sprängs nästun unduntagslöst i fred. För utt kunna skydda vår sjöfart i krig är det nödvändigt utt desurmeru utländska sjöminor för att tu redu på deras konstruktion och därigenom skupu möjligheter utt oskudliggöru dem.

Detta gör det nödvändigt utt redun i fred utbUda personal för desarmering av minor. Under denna utbUdning tus störstu möjliga hänsyn tiU personulens säkerhet.

12

Fru FR/KNKEL(fp):

Herr tulman! Jag ber att få tacka herr försvarsministern för svaret på min fråga. Den sista meningen i svaret är jag särskUt glad över, men när jag ställde frågan tänkte jag faktiskt inte på utbUdningen utan mest på hur man i dag desarmerar de minor, som länge har legat i vatten och rostat. Det är ju en riskabel uppgift över huvud taget att desarmera minor, och ännu riskablare blir den, när minorna har utsatts för vattnets påverkan. Minsta stöt kan ju få en mina att detonera.

Under de senaste tio åren har man desarmerat ett 80-tal av de 130 minor som har flutit upp på Västkusten. Övriga har man sprängt. Enligt min mening borde man ha gjort det med samtliga. Nu får vi reportage i pressen från de här desarmeringarna, och vi kan läsa sådant som; "Han desarmerar minor. För 60 kronor riskerar han livet." — Det är nämligen storleken på de s. k. riskpengar som man får när man desarmerar en mina. Om jag inte är fel underrättad bestämdes det beloppets storlek år 1918 och har inte ändrats sedan dess.

Men det är ju inte bara en enda man som riskerar livet, utan det är ett flertal, nämligen alla de, som deltar i den här bärgningen. Vid minsta törn mot bärgningsbåtens kant detonerar minan, och den innehåller mellan 50 och 300 kg sprängämnen. Det bör bli en bra smäll, och knappast någon

skulle överieva. När nu helu urbetslivet är inriktat på arbetarskydd hur jug frågut mig, om det inte förekommer något urbeturskydd i dettu uvseende. Jag tycker också utt man bör tänka på de efterievunde. Lek med människoliv som insuts menur jug är något förkustiigt, som inte borde tUlåtus.

Försvursministern säger ocksä i svuret utt mun i fred endust desurmerur svensku sjöminor. Dä finns det, tycker jug, ännu en anledning till att man inte skall desarmera utan spränga. Ätt man under krig desarmerar minor i forskningssyfte kun jug förstå, men jug hur också sagt mig utt så här 26 år efter kriget kun det inte finnus någon endu gummal mina, vars konstruktion mun inte känner tUl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. desarmering av minor

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag kan förstå att fru Frsnkel känner viss oro när hon läser sådunu referut som hon hänvisur tiU. Men säkerheten är så långt jug vet tillfredsställunde. Någru olyckor hur vi inte huft. Det förhällundet utt mun i vissa full desurmerur svensku minor beror på utt mun på det sättet kun tUlvurutu dem. Mun känner ju konstruktionen, och urbetet unses vura tämligen riskfritt.

När det gäller utländsku minor spränger mun de flestu. När konstruktionen inte är bekunt försöker mun emellertid utt tu redu på den, och med de hjälpmedel mun nu hur till förfogunde bedömer jug inte riskernu som särskilt storu. Jug skull inte i detuH gå in på vilku modernu hjälpmedel - television och unnut - mun unvänder. Mun närmur sig inte en främmunde mina direkt, utan mun hur möjligheter utt på uvstånd studeru den innun mun bestämmer om mun skull sprängu den eller desurmeru den. De myndigheter som är unsvurigu för detta hur redovisut för mig hur mun förfur, och jug kun inte se unnut än utt säkerheten i dettu fall sätts främst.

Den extru ersättning som utgår till officerure och underofficerure -det är buru sådunu som unvänds när det gäller desurmering under fredstid - kun förefuUu liten. Om jug inte är fel underrättud pågår nu förhundUngur mellun uvtulsverket och berördu orgunisutioner för att justera dessu extru tUlägg som mun får utöver lönen när mun är ute och desurmerur minor.

Fm FRNKEL(fp);

Herr tulmun! Det är kanske inte bara referaten i tidningurnu som hur gjort mig litet oroud. Personligen är jug gunsku medveten om farorna och förfaringssättet. Jag har föHt frågan och varit förvånad över utt mun hur fortsatt att göra på det gamla vunliga suttet. Det är också det som har förunlett frågun. Trots utt det inte är krig tur mun risker. Jag anser att människoliv är så viktigu utt mun över huvud tuget inte skall tu onödiga risker. Men försvursministerns försäkrun att man verkligen tänker på säkerheten kun kunske något lugnu mig.

Överläggningen var härmed slutud.

13

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. kommungränserna vid början av nästa valperiod

14

§ 6 Ang. kommungränsema vid början av nästa valperiod

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för utt besvuru herr Fiskesjös (c) i kummarens protokoll för den 8 murs intagnu frägu, nr 118, och unförde;

Herr tulmun! Herr Fiskesjö hur frågut mig när det blir klurt vilku kommungriinser som skull gällu för sumtligu kommuner frän och med nästu mundutperiod.

Enligt 12 § lugen (1919:293) om ändring i kommunul och ecklesiustik indelning skull indelningsändring trädu i kraft tidigast åtta månuder efter det förordnunde om ändringen meddeluts. Det innebär utt regeringen senust den 30 upril 1973 kommer utt hu futtut beslut om de ändringar i den kommunala indelningen som skall träda i kruft den 1 januari 1974.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talmun! Jug ber uti få tucku civilministern för svuret på min frågu. Avsikten hur inte vurit utt dru upp någon diskussion om kommunindelningsfrågun som sådun. Den hur ju diskuteruts mångu gånger tidigure, och mitt purtis inställning härvidlug är klurt deklurerud. Vi hur kämput för frivUligUnjen.

Anledningen till min frågu är i stället det oklura läge som fortfarande råder i ett antul full om vUken kommunul indelning som skull gällu fr. o. m. den 1 junuuri 1974. Det har sugts i en debutt här i kummaren tidigare att det tydligen är sä att några av de kniviguste fullen ännu återstår att lösa, och det är väl riktigt. I det område som jag kommer ifrån, Lundaomrädet, har vi åtminstone ett sådant besvärligt fall. Med min fråga vUle jag försöka få fram ett besked om när det kan bli klart hur det skull bli. Det böriur nämligen enligt min mening bli hög tid för ett besked i enu eller undru riktningen. Det är viktigt för den kommunula pluneringen över huvud tuget. Kommunerna kan inte arbeta ur hand i mun härvidlag utun måste hu god tid på sig utt meru i detuH föreberedu verksumheten över helu den nyu kommunulu enheten.

Men minst liku viktig är dennu fråga ur de politiska partiernas synpunkt. Förberedelserna för ett val startar ju numera tidigt. De mäste starta tidigt om man vUl säkerställa ett brett medlemsinflytande över nomineringarna — och det försöker vi säkerställa åtminstone inom mitt parti. Vid den förra sammanläggningsgiven, som trädde i kraft 1971, förekom det fuktiskt i en del full, utt de nyu gränsernu blev kluru så sent utt helu nomineringsprocessen i realiteten vur över. En del uv de nyu kommunernus medlemmar hude uUtså inte huft en chuns att vuru med och bestämmu, vUku som skulle vuru derus kundiduter i vulet. Det är enligt min mening en orimlig ordning, och så bör det ubsolut inte få bli en gång tUl.

Jug kan inte se någon unnun utväg om mun inte kun få frum definitivu beslut om summunläggningur inom den ullru närmuste tiden, än utt mun måste bestämmu sig för att skjuta pä frågun för den här gången och i stället inriktu sig på en lösning i god tid inför vulet 1976.

Det svur jug fick uv stutsrådet innehåller i stort sett ingenting unnut än en  redogörelse  för gällunde  lugstiftning,  och  det vur således ur min

synpunkt inte uUs tUlfredsstäUunde. Om de definitivu beskeden skulle kommu så sent som den 30 upril 1973 blir det helt ogörligt för de politisku purtiernu utt på ett unständigt sätt kluru uv nomineringen.

Jug vill således ullvurligt vädju till civilministern utt se till utt det blir klurt redun i vår vUken komniunindelning som skull gäUu fr. o. m. nästu mundutperiod.

Herr civUminstern LUNDKVIST:

Herr tulmun! Jug hur svurut på den frågu som herr Fiskesjö reste, och den tidpunkt jug unguv är den sistu tidpunkten enligt lugen, när den här indelningen måste vura beslutad. Men självfallet hoppus vi, när det gäller de kommunsummunläggningar som skull vura beslutade innan dess, utt vi skall hu frumställningur om ändringur och liknande ting avklarade betydligt tidigure. Det är ju ingenting som säger utt ullu dessu beslut skull samlus upp till den här sistu tidpunkten.

Vi gick tidigt ut med en skrivelse från depurtementet till länsstyrelsernu och tulude om, utt det vur ungeläget utt frumställningur om ändringur i kommunblocksindelningen kunde vura oss tUl hända senast vid årsskiftet 1971-1972. Jag vet utt kommunernu hur blivit underrättude om dettu, och jug vet ocksä utt Svensku kommunförbundet hur päpekut förhällundet för kommunerna. - Jag bedömer suken så att de framställningar vi hur fått in skull vi hinnu kluru i så god tid utt vi inte skull behövu uvvuktu den här sistu tidpunkten som jug nämnde i mitt svur.

När det gäller det förhåUunde som jug förstår herr Fiskesjö åberopude - kommunernu i Skåne - så ur kommunsummunläggningen där delvis beroende uv resultatet uv behundlingen uv det utredningsförslug som nu är ute på remiss rörunde Mulmös eventuellu inträde i lundstinget. Remisstiden utgår den 1 juli, och sedun uvser vi utt tu ställning frän regeringens sidu vid ett och summu tillfälle såväl till frågun om Mulmös eventuellu inträde i landstinget som till de kommunindelningsfrågor som är aktuella i det här området.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jug ber utt få tacka civilministern för det kompletterande svar som jag nu fick. Det gick ju långt mera i den riktning som jag önskade än vad det första svaret kunde antyda.

Jag vill ytterligare understryka hur väldigt angeläget det är både ur kommunernas synpunkt och ur partiernas synpunkt att besluten — i vUken riktning de än går — konimer så tidigt som möjligt. Jag beklagur utt det fortfurunde råder så stor oklurhet om de frumtidu kommungränsernu inom det område som jug kommer ifrån. Som läget nu är, ser det ut som om det bastu skulle vuru utt skjutu på det definitivu uvgörundet till nästa summanläggningstUlfälle.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. kommungränserna vid början av nä::ta valperiod

Herr civUministern LUNDKVIST;

Herr talmun! Jug kun buru sägu utt vud på depurtementet och regeringen unkommer, så hur vi ju önskut skynda på dessa frågor för utt kommunernu skulle få så lång tid som möjligt utt förberedu sig för den sammanläggning som  skall  ske  och för att ocksä purtiernu skulle få

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ång. slutförandet av fosterbarnsutredningens arbete

tUlfälle utt, som herr Fiskesjö underströk, förberedu sinu vul. Men vi hur ju också huft utt tu hänsyn till de önskemål beträffande remisstiderna som kommunernu i sin tur hur unmält närdet gäller utredningar av olika slag, och vi hur velat beredu kommunernu möjligheter utt funderu igenom en och unnun frägu i dettu summunhung under den tid som de själva begärt.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 7 Ang. slutförandet av fosterbamsutredningens arbete

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) i kammarens protokoll för den 10 mars intugnu fråga, nr 121, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat om jag - med uniedning uv de okluru förhållunden som råder beträffunde beskuttningen UV ersättningen till fosterföräldrur - är beredd utt medverku till utt fosterburnsul:redningens urbete snurast slutförs och att förslag föreläggs riksdagen.

Utredningen beräknas bU klar-med sitt arbete i slutet uv dettu år. Enligt vud jag inhämtut kommer utredningen i sitt betänkunde bl. u. utt behundlu de frågor som hur sumbund med fosterlegun och dess uppdelning på lön och ersättning för omkostnuder.

16

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c);

Herr talmun! Jug ber utt få tucku stutsrådet fru Odhnoff för svuret.

Jag hur aktualiserat denna frågu därför utt den debutt som förts under den senuste tiden rörunde beskattningen av fosterlegan har gjort att det nu ibland framförs den synpunkten att det i fortsättningen kommer utt bli svårt utt skuffu fosterhem, i vude full till dess utt vi hur vunnit klurhet i beskattningsfrågan. Detta är mycket olyckligt, med hänsyn till att det redan nu i många områden möter svårigheter att få tillräckligt mångu fosterhem. När vi ulltså vet att det föreligger ett så stort behov bör allt göras för att underiättu för burnuvärdsombuden ute i länen utt fä dennu frågu löst.

Fosterburnsutredningen har åberopats i olika sammunhang, bl. a. av finansministern vid ett tidigare tUlfälle när vi diskuterade skattefrågan. Jag beklagar att denna utredning ännu inte är färdig med sitt arbete. Det är tre år sedan den tillsattes, och jag vågar säga utt många människor väntur på utredningens betänkande, eftersom utredningen ju urbetar med frågor som berör eventuella förändringar av barnhemmen ute i regionerna, antalet platser osv.

Nu säger statsrådet fru Odhnoff att utredningen räknur med att avge sitt betänkande i slutet av detta år. Jag hoppas att så verkligen blir faUet och att statsrådet sedan ocksä medverkar tUl att förslag framläggs, så att vi får klara linjer för beskattningen av fosterlegan liksom även i de övriga frågor som togs upp i de motioner som låg tUl grund för utredningen.

Eftersom jag själv arbetar inom detta område på lundstingsplunet kun

jug säga att den fråga som vi här diskuterar är mycket allvarlig. Med hänsyn till det stora behov av fosterhem som föreligger är det ungeluget utt mun så snurt som möjligt får frum kluru linjer i dessu uvseenden.

Stutsrådet fru ODHNOFF;

Herr tulmun! Den förstu delen uv herr Gustuvssons i Alvestu unförunde gällde beskattningen, och de frågorna hur finunsministern redun svurut på här i riksdugen. På riksskutteverket häller mun nu pä med förberedelsernu för rekommendutioner och riktlinjer på området, och enligt de uppgifter jag inhämtut kommer verket att inom de närmuste dugarna gå ut med sådana rekommendutioner.

Vud sedun gäller den antydan till kritik som herr Gustavsson riktade mot fosterburnsutredningen för utt den ännu inte har avlämnat sitt betänkande, trots att den har urbetut i tre år, vill jag be herr Gustavsson utt beuktu svärighetsgruden i de problem som utredningen sysslur med. De svårigheterna får inte underskattas. Det är ett omfattande material utredningen bearbetar, man har bl. a. kartlagt kommunernas fosterbarnsvård, genomfört en enkät rörande fosterbarnen, företagit en intervjuundersökning med fosterföräldrar och genomfört en undersökning rörunde burnhemsvården. Resultuten av dessa undersökningur och utredningens förslag kommer att redovisus i ett betänkunde som utredningen räknur med att kunna framlägga före innevurunde års utgång.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. rätten för hyresvärd att vägra förlänga hyreskontrakt

Herr GUSTAVSSON i Alvestu (c):

Herr talman! Jag knöt un tUl skuttefrågun och sude utt det vur diskussionen om den som förunlett min frågu. Statsrådet säger själv i sitt

svar utt utredningen "kommer--- utt behundla de frågor som har

sumbund med fosterlegun och dess uppdelning på lön och ersättning för omkostnuder". Den uppdelningen måste mun hu för utt vetu vilken del uv fosterlegun som det skull betulus skutt på.

Jug beklugude utt utredningen inte är färdig. Jug är väl medveten om de svårigheter som möter en utredning av det här sluget. Men jug är också klurt medveten om de svårigheter som bäde kommuner och lundsting i dug hur utt unskuffu fosterhem, och det skulle vuru olyckligt om diskussionen i skattefrågan ledde tUl att de blir ännu större. Jag vill bara poängteru utt jug hoppus att även stutsrådet är medveten om de svårigheter vi hur.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 8 Ang. rätten för hyresvärd att vägra föriänga hyreskontrakt

Herr stutsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvuru herr Jadestigs (s) i kummurens protokoll för den 10 murs intugnu frågu, nr 122, till herr justitieministern, och unförde;

Herr talmun! Herr Jadestig har frågat justitieministern, om långvarig sjukdom och därav förunledd vård på institution enligt gällunde ruttsordning godtus som  skäl för hyresvärd utt vägru förlängu hyreskontrukt.

17

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. religions-undennsningen i gmndskolan

Enligt  fastställd  ärendefördelning  ankommer  det  på  mig att besvara frågan.

I ett full UV den urt som herr Judestig hur ungett kun det bli frågu om tiUämpning uv en aUmän regel i hyreslagen att besittningsskyddet för en bostadshyresgäst bryts, om det inte strider mot god sed i hyresförhållanden eUer annars är obUligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. Enbart den omständigheten att hyresgästen är långvarigt sjuk och på grund därav borta från lägenheten är i och för sig inte av sådan beskaffenhet att den bör kunna leda tUl hyresförhållandets upplösning.

Herr JADESTIG (s);

Herr tulmun! Jug ber utt få tucku stutsrådet för svuret.

Sett ur ullmänmänskUg synpunkt är bostuden en väsentlig förutsättning för er människus självkänslu och värdighet. En bostud betyder ocksä mycket för en människus identitet. Jug hur här frumför mig ett konkret ärende som uktuuliserut frågan, och jag har haft mycket svårt utt acceptera att långtidsvård är liktydig med varaktig institutionsvård och utt mun UV den unledningen skulle vuru tvingud utt lämnu ifrän sig sin bostud och realisera sitt bohag. För människor som är orienterade till tid och rum och har obruten intelligens har naturligtvis den egna bostaden ett mycket stort värde, inte minst ur rehabUiteringssynpunkt. För den långtidssjuke kan det i hög grad gäUa att leva och inte enbart att existera i väntan på slutet.

Det ärende som är det konkretu underlaget för min fråga har nu överkluguts och skall sålunda prövus i högre rätt. Jug finner undun i stutsrådets svar mycket positiv. Dettu och svarets klarhet ger mig en förhoppning utt det ärende som legut till grund för frågun verkligen skull få en positiv behandling. Jag ber ännu en gäng utt få tucku för svuret.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 9 Ang. religionsundervisningen i gmndskolan

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för utt i ett summunhung besvuru dels herr Nelanders (fp) i kammarens protokoll för den 1 mars intugnu frågu, nr 104, dels herr Hedins (m) i kummarens protokoll för den 3 mars intagna fråga, nr 109, och anförde;

Herr talman! Herr Nelander har frågat mig, vUka åtgärder jag avser att vidta för att religionsundervisningen i grundskolan skull få den tid som föreskrivs i läroplunen. Vidure hur herr Hedin frågut mig, vilku åtgärder jug ämnur vidtu för utt gurunteru utt kristendoms- och religionsundervisningen i grundskolun får det utrymme som förutsätts i gällunde läroplaner.

Jag besvarar frågorna i ett sammunhung.

I grundskolun finns numeru möjlighet utt unordna undervisningen i orienteringsämnen antingen ämnesvis eller som samlud undervisning. I det senure fullet skull den summunlugdu undervisningstiden fördelus mellun de olika ämnena i huvudsak enligt vissa i timplanebestämmelserna angivna ramar.

Skolöverstyrelsen har under hösten 1972 redovisut resultuten uv en undersökning om religionskunskapsämnet, vuruv bl. u. frumgår utt brist pä läromedel eller brister i läromedlen i viss utsträckning orsukut att ämnet på mellanstadiet inte tilldelats den uvseddu tiden. Överstyrelsen hur därför erinrut skolornu om ungelägenheten uv utt sådunu läroböcker, vUku endust delvis täcker religionskunskupen, kompletterus.

Jug unser det mot dennu bukgrund för dugen inte erforderligt med någru ytterligare åtgärder.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. religionsundervisningen i gmndskolan

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Den undersökning som skolöverstyrelsen företog i början av fjolåret och som redovisades först vid slutet av 1971 angående religionskunskupsämnets ställning i grundskolun vur enligt min bedömning ett allvarligt memento för ullu som vill vurnu om dettu ämne i skolun och då, som det här främst gäller, grundskolun. Undersökningen berörde årskursernu 1, 4 och 7 under fjolåret.

När den nyu läroplunen för grundskolun, Lgr69, behundludes uv riksdugen 1968, vur det många av oss som undrade hur den nya integreringen skulle verku på de oliku ämnenu, och om dessu vurt för sig skulle få den uvmätta tiden. Inga ändringur skulle ju ske genom integreringen, sudes det. Vud beträffur kristendomsämnet skulle enligt skolöverstyrelsen och depurtementschefen dettu ämne i grundskolan få 17 veckotimmar eller summu timtul som gällde i den tidigure läroplunen. Ocksä i årskurs 9 får enligt Lgr 69 numeru uUu Unjer undervisning i ämnet.

Enligt undersökningen hur 38 procent uv lärurnu unsett utt det på mellunstadiet inte är möjligt utt tUldelu religionskunskupsämnet den tid som läroplunen föreskriver. Dettu ur nuturligtvis ett nedslående resultut och kun under inga förhållanden vara riktigt eUer godtagbart.

Skolöverstyrelsen har i Aktuellt nr 30 redovisut utt 86 procent uv lärurnu som orsak angett brist på läromedel och brister i läromedlen. Själv menar skolöverstyrelsen utt orsaken delvis kan vura utt vissu skolor unvänder s. k. orienteringsämnesböcker, som inte ulls eller inte helt täcker ämnet religionskunskap.

För närmure ett år sedun påtulude jug ett sådunt full i en interpellution tUl utbUdningsministern, som svurude att rättelse vur pä väg. Nu hur visserligen ett helt år förflutit sedun undersökningen gjordes, men jag håller fust vid att en sådan avvikelse från det fastställda timantalet för religionskunskupsämnet inte kun tUlåtus, utun utt rättelse måste ske.

I utbildningsministerns svur, som jug tackar för, heter det bl. a. att överstyrelsen erinrut skolornu om ungelägenheten uv utt sådunu läroböcker som endust delvis täcker reUgionskunskupen kompletteras. Om sådunu i detta uvseende bristfälligu läroböcker unvänds, mäste de enligt min mening kompletteras med ämnesbundet muteriul i religionskunskup. Detta måste skolöverstyrelsen nogsamt bevuku. Det förefuller ju ocksä vara avsikten.

Mångas blickar är i dug riktude på vår gmndskolu. Kruv finns på en större betoning uv kristendomsämnet och inrättunde uv ulternutivu kristnu  skolor.   Själv  unser jug  att  vi skull göru vår gmndskolu, vurs

19

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ång. religionsundervisningen i gmndskolan

målsättning och läroböcker vi hur godtugit och som skull stå öppen för ullu, så bru som det över huvud tuget är möjligt. Endust dä är det möjligt utt mötu kraven på särskUda alternativa skolor vid sidan av den allmänna grundskolan.

Herr HEDIN (m);

Herr talman! Jag har tagit upp denna fråga på grund av att det är så många i vårt land som liksom jag anser att kristendoms- och religionskun-skapsundendsningen i grundskolan är utomordentligt angelägen. En rätt bedriven undervisning kan innebära något av en fostran till respekt för de etiska och kristna normer som måste finnas i ett rättssamhälle. Kristendomsundervisningen är också en angelägen kulturfråga i den meningen att kunskap om Bibeln är nödvändig för att man skall kunna förstå en stor del av både äldre och modern litteratur och konst. Jag delar helt den uppfuttning som herr Nelunder hur frumfört i uniedning av den utredning som har skett inom skolöverstyrelsen och som redovisas i det nummer uv Aktuellt från skolöverstyrelsen vUket kom från trycket på nyåret.

Utöver de brister som stutsrådet här pekur på finns blund de problem som utredningen belyser svärighetemu utt till elevernu på högstudiet förmedlu ubstrukt livsåskådningsstoff. Undersökningen hur klurt visut, säger man, att dessu svårigheter huvudsakligen gäller de obehöriga lärurnu. Där tillkommer ulltså ytterligure en väsentlig brist, nämligen bristen på behörigu lärure. Nu tror mun visserligen utt det skull bli bättre, därför att behöriga lärare utexuminerus från lärurhögskolun. Vi farväl hoppus utt så blir fullet. Men jug tycker utt det är unmärkningsvärt utt mun inte hur kunnut få frum tUlräckligt med läromedel och inte heUer tUlräckligt med behörigu lärure.

Jag ifrågasätter om man inte skall överväga att gå tillbaka till ämnesvis undervisning för utt bättre tillgodose dettu ämne. Det är väl för tidigt utt i dag säga någonting, men om utvecklingen inte skulle ge uniedning till förhoppningur, tycker jug utt mun bör övervägu en sådun suk. Allu som var tveksamma när vi beslöt om den integrerade undervisningen har i dag delvis fått rätt. Det utlovades både här i riksdugen och i undru summunhung utt det inte skulle bli någon förändring till det sämre och utt kruvet pä undervisningens innehåll skulle tillgodoses. Det hur tyvärr inte gätt såsom det utlovudes.

20

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr tulmun! Det föreligger i dennu frågu ingu delude meningar i sak. Jag vill baru understryku utt skolöverstyrelsen har gjort en mycket snabb uppföHning av hur den integrerade undervisningen fungerar. Man har konstaterat vissa brister när det gäller ämnet religionskunskap och mun hur omedelburt för skolorna klargjort bestämmelsernas innehåll och understmkit nödvändigheten uv utt de föds.

Jug kan, eftersom frågun om undervisningsmuterialet kommit upp, såsom en positiv fuktor ytterhgure meddelu utt inom det s. k. UMRe-projektet f. n. uturbetus undervisningsmuteriul i religionskunskup just för meUunstudiet. Dettu projekt är unknutet tUl lärurhögskolun i Stockholm,

och jag tror att även detta projekt skall kunna underiättu för lärurnu utt förverkligu de intentioner vi hur på dennu punkt.

Herr HEDIN (m):

Herr tulmun! Jag är glad över att utbildningsministern säger att det inte råder några delude meningur här. Jug hoppus därför utt utbildningsministern medverkur till utt förhåUundenu så snurt som möjligt rättus tUl. Jug tycker ändå utt det finns anledning att anmärka på att dessu problem över huvud taget har uppkommit. I ett så viktigt ämne borde mun inte ha råkut i det läget att det inte finns erforderliga läromedel och inte tillräckUgt med kompetenta lärure.

Jag hoppas att utbildningsministern kommer att föHa denna fråga mycket noga.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. studievalet i gmndskolan och gymnasieskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. studievalet i gmndskolan och gymnasieskolan

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara fröken Eliassons (c) i kammarens protokoll för den 2 mars intagna fråga, nr 106, och anförde;

Herr talman! Fröken Eliasson har frågat mig vilku åtgärder jug är beredd utt vidtu i syfte utt hävu den könsbundnu snedfördelningen i vud gäller studievulet i grundskolun och gymnasieskolan.

I läroplunen för grundskolun och gymnusieskolun betonus könsrollsfrå-gornu i olika sammanhang. Bl. u. sägs utt skolun bör verku för jämställdhet mellan män och kvinnor i fumiden, på urbetsmurknuden och inom sumhällslivet i övrigt samt att skolun bör orienteru om könsrollsfrågun, stimuleru elevernu till utt debuttera och ifrågasätta rådande förhållanden. Könsrollsfrägorna uppmärksummus vidure i enskildu ämnen, i studie- och yrkesorienteringen liksom i lärarfortbUdningen.

UtbUdningsmyndigheterna föHer således fortlöpande utvecklingen och tar oHku initiativ i syfte att ändra de attityder hos föräldrar och elever som tyvärr fortfurunde ger negutivu utslug även på utbUdningens område.

Fröken ELIASSON (c):

Herr tulman! Jag ber att få tacka utbUdningsministern för svuret på min fråga.

I utbildningspolitiken under senare år har det funnits en klar strävan att markera och dra konsekvenserna av sambundet mellan åtgärder på skolans område och inom övriga delar av samhället. Exempel på det har vi i Lgr 69, där bland andra goda målformuleringar också finns den ambitiösa målsättningen för skolan att verka för jämstäUdhet meUan könen, att motverku truditionellu könsrollsattityder, stimulera tUl ifrågasättande av existerande skUlnader och ställa samma sociala förväntningar på flickor och pojkan

Naturligtvis kan man inte förvänta sig att Lgr 69 på den korta tid den har varit i kraft skall ha hunnit åstadkomma så värst mycket när det

21

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. studievalet i gmndskolan och gymnasieskolan

gäller att uppnå de välbetänkta mål som har stäUts upp. Men man måste ändå med beklagande konstatera det gap som finns mellan målsättning och realitet i fråga om strävandena att eliminera könstillhörighetens betydelse i valet av studieinriktning. När det gäller elevernas inriktning på den framtida yrkesrollen finns det ett beklämmande markant samband mellan könstillhörighet och studieval — detta åskådliggörs i SCB;s redovisning av förstuhandsvalen tUl gymnusieskolun 1971. Sålunda sökte sig exempelvis uv de 96 000 sökunde till gymnasieskolan mer än 35 000 pojkar tiU teknisk-naturvetenskaplig Hnje, medan mindre än 6 000 flickor vUle göra samma Hnjeval. En motsatt fördelning finner vi i valet till humanistisk-socialu linjer. Eleverna gör uUtså - och det gäller särskUt de mer pruktiskt inriktude linjernu — ett mycket könsbundet studievul. Dessu nedslående siffror som SCB redovisat är unledningen tUl utt jug ställt min frågu tUl utbildningsministern.

Självfullet kan inte en uldrig så observunt utbUdningsminister eller noggrunn bevukning från utbUdnmgsmyndigheternus sidu helt undunröju dessa skUlnuder, som delvis är en återspegling uv förhållunden och uttityder i s:imhället utunför utbildningspolitikens räckvidd. Men vad kun mun då göru? Jug menur utt det måste vuru en huvudlinje utt öka skoluns kontakt med arbetslivet och samhällslivet i övrigt. Vi behöver den förstärkning uv syo-verksumheten som nu håller på utt genomförus, men jag vUl å andra sidun ifrågasätta om pryo-verksamheten är tillräcklig i sin nuvurunde omfattning. Är utbildningsministern till freds på den punkten?

Vi behöver också bättre prognosinstrument för att eleverna skuU kunnu få en mindre oviss bild uv urbetsmarknadsutvecklingen och bättre möjligheter att skupa sig ett mål för sin utbUdning och därmed en positiv skolsituution. Vi behöver vidure läromedel som belyser de frågor som här berörts och frumför ullt lärure med erfurenhet från oliku sumhällsomräden.

22

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr tulmun! Jug delur helt den principiellu uppfuttning som fröken Eliusson ger uttryck åt, och jug vill buru i min replik kompletteru mitt förstu svar med att nämna något om det könsrollsprojekt som skolöverstyrelsen startade hösten 1970. Det här projektet skaU i en första etapp pågå under tre år och ha tUl uppgift att föHu upp läroplanernas intentioner i fråga om könsrollerna.

Jag kan nämna att man för det första gör en kall- och Htteruturgenom-gång i de flestu ämnen. För det undru gör mun uttitydundersökningar hos elever, föräldrar och lärare. Vissa av de undersökningarna är för övrigt redan gjorda. För det tredje har man i gång undervisningsförsök och annat utvecklings- och forskningsarbete, bl. u. ett undervisningsförsök, där man föHerupp effekten uv just pryo-vulet. För det därde är projektet en integrerad del i läroplans- och kursplanearbetet och även i läromedels-utvecklingen. För det femte är det en viktig del i lärarutbildningen, och beträffande fortbUdningen finns ett mycket fruktbärande samarbete mellan könsrollsprojektet och SÖ:s personal och de olika enheterna sedan flera år. Jag vill också nämna att när det gäller den syo-utbUdning som riksdagen i våras beslutade om har man i projektet hårt tryckt på att ta

upp könsrollsfrågan. För det sjätte ingår i projektet självklart studie- och yrkesorienteringen och för det sjunde återfinns det också i den ständiga kontakt — och konferensverksamhet, som skolöverstyrelsen och andra utbildningsmyndigheter bedriver.

På dettu sätt ägnur vi dessu frågor en mycket stor uppmärksamhet, men jug vill också gärnu instämmu i fröken Eliussons här uttalade uppfuttning utt självfullet kun inte skolun ensum och isolerud åstadkomma en förändring, utan det är angeläget att dessa frågor tas upp tUl kritisk granskning och diskussion på allu områden i sumhället.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. användningen av läromedel som av skolöverstyrelsen bedömts som olämpligt

Fröken ELIASSON (c):

Herr tulman! Jag hälsar med tillfredsställelse utbUdningsministerns uppgifter om det fortsuttu urbetet på det här området. Men mun bör också ta upp frågoma i ett något vidare sammanhang. För att åstadkomma en radikal förändring måste man kanske vid en kommande läroplansrevision — jag är medveten om att en sådan alls inte är uktuell för närvurunde - tittu på kurs- och timpluner också från de framförda synpunkterna. Borde man inte genom utt t. ex. införa ett ämne som teknik på det obligutorisku schemut kunnu motverku flickornus tendens utt söku sig bort från de teknisk-nuturvetenskupligu Hnjernu?

Jug vill också peku på en unnun sida, nämligen den bristande bulunsen mellun teori och pruktik i undervisningen. Kun mun inte också där åstudkomma förbättringur, som kun bidru till ett mindre könsbundet vul?

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 11  Ang. användningen av läromedel som av skolöverstyrelsen bedömts som olämpligt

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för utt besvuru herr Westbergs i Ljusdul (fp) i kammurens protokoll för den 7 murs intugnu frågu, nr 116, och unförde:

Herr tulmun! Herr Westberg i Ljusdal hur frågut mig, om jag finner det tillfredsställande att läromedel, som av skolöverstyrelsen bedömts som olämpligt, genom beslut av lokul skolmyndighet ändå kun unvändas i skolan.

Enligt gällande bestämmelser grunskur läroboksnämnden endust vissu läromedel som unvänds i skolun. Frågun om granskning behandlas i läromedelsutredningens nyligen avgivna betänkande. Detta remissbehundlus för närvurunde.

Skolöverstyrelsen hur enligt sin instmktion både möjlighet och skyldighet utt ge upplysningur och råd i olika pedugogisku frågon Beslut om t. ex. inköp eUer förhyrning av vissa läromedel fattus uv de lokulu skolmyndighetemu. Enligt min mening bör denna princip aUdämt gälla.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman!   Jag ber att få tacka utbUdningsministern för svaret på min fråga.

23

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Ang. användningen av läromedel som av skolöverstyrelsen bedömts som olämpligt

Frågan om läromedelsgranskningen är inte tillfredsställande löst i vårt land. Det framgår redan därav att den varit föremål för utredning och att vi så småningom har att vänta förslag till nyordning på området. Men redan nu sker en central granskning av vissu läromedel, nämligen läroböckernu. Någon full lokul bestämmanderätt föreligger ingulundu för närvurunde. Den lokulu skolmyndigheten hur utt väHu blund de böcker som funnit nåd hos läroboksnämnden och förts upp på dess förteckning över läroböcker och som därmed rekommenderus till unvändning i skolan. För utt detta skall ske måste boken i fråga föda gällunde läropluner och unvisningar i unslutning till dessu.

Men när det sedun gäller övrigu läromedel, läromedel med i mångu full mycket större genomslugskruft, t. ex. film, är fältet meru fritt. Det måste emellertid vuru ett intresse för skoluns högstu myndighet utt vuka över att samtliga läromedel föHer gällunde läropluner och fustställda unvisningar. Om så inte sker måste SÖ ha rätt utt sägu ifrån. När så sker utt skolöverstyrelsen finner t. ex. en film eller en filmserie olämplig för visning bo;fde det enhgt min mening vura självklurt utt läromedlet inte kommer tiU användning i skolan.

I vad gäller fUm och TV är det ju klart för allu utt det är särskilt viktigt utt mun föHer läropluner och gällande unvisningur. Man kun inte bortse ifrån dettu mediums uniku karaktär. Det är svårt att väria sig för det budskup som filmen meddelur. Det ligger unnoriundu till med böcker och stillbilder. Därför tycker jag att det borde vara särskilt angeläget utt de här läromedlen grunskudes.

Det är alltså två principer det här är frågu om, dels utt granskningen borde spridas över ett vidare område, dels vilken roll skolöverstyrelsen hur i summunhunget. Jug hur inte fått något direkt svur på min fråga huruvidu utbildningsministern är nöjd med och tycker utt det är tUlfredsställunde utt, när skolöverstyrelsen säger ifrån utt ett visst läromedel är olämpligt, mun ändå kun visu det ute i skolomu. Kun det vuru en tillfredsställande ordning? Jag kun inte finnu det.

24

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talmun! Det är riktigt som herr Westberg påpekude utt läromedelsutredrungens förslug är framlagt. Det remissbehandlus för närvurande, och inom en inte alltför avlägsen frumtid får vi troligtvis tiUfälle utt på bred front diskuteru de här problemen.

Jag tror inte att herr Westberg vid närmare eftertanke önskar ett system, däi- läraren inte skall kunna unvändu något muteriul utun utt detta varit föremål för central granskning och godkännande; det skulle skapa en olidlig situation för lärarna med en sådan oerhörd kontroll. Om det däremot finns ett material som väckt sådan uppmärksamhet att skolöverstyrelsen huft uniedning utt om dettu göru ett särskilt uttulunde, då är mun naturligtvis i en något annorlunda situation. Har skolöverstyrelsen funnit ett materiul, en film eller något unnut, så olämpligt utt man direkt avråder från att utnyttja det i skolorna, då bör naturligtvis med den beslutanderätt vi har på det lokala plunet de unsvuriga mycket noga fundera över orsaken tUl att skolöverstyrelsen lämnut rekommendationen. För min del menar jag att man måste fästa mycket stort avseende vid när SÖ yttrar sig och gör uttalanden i frågor av denna art.

Herr WESTBERG i Ljusdul (fp):

Herr talman! Jag ber att få tucku för dettu sistu uttulunde uv utbildningsministern. Det visur utt uvståndet mellun oss inte är ulltför långt. Hun tycker också utt när skolöverstyrelsen verkligen säger ifrån — det gör den mycket sällan — utt ett läromedel är olämpligt, bör mun ute i skolkommunernu fustu mycket stort avseende vid detta. Jag tycker också att det bör vara på det sättet att man helst inte bör medge användning uv sådunu läromedel.

Vidure delur jug den uppfattningen att man inte kan tänka sig grunskning beträffunde ullt som skull komma till unvändning i skolun. Men särskUt när det gäller läromedel med den genomslugskruft som filmen hur, tror jug utt det är nödvändigt med en sådun centrul granskning, så att det inte behöver kommu i frågu utt mun unvänder muteriul, visar fihn, som går stick i stäv mot gällande bestämmelser, eller utgör ett kontroversiellt materiul, och där man inte tur hänsyn tiU elevernus integritet, eller lämnur ute viktigu och väsentligu delur på det område undervisningen i frågu omfuttur.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

R ikspoUsstyrelsen

Överiäggningen vur härmed slutud.

§   12  Föredrogs och hänvisudes Kungl. Muj:ts propositioner nr 24 till sociulutskottet, nr 31   till näringsutskottet, nr 40 tiU jordbmksutskottet sumt nr 41, 46 och 47 tiU näringsutskottet.

§   13  Föredrogs och bifölls interpellutionsfrumställningurnu nr 91-94.

§ 14 Anslag till poUsväsendet, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkunde nr 4 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjordu frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 tUl polisväsendet, m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställun bifölls.

Punkten 2 Rikspolisstyrelsen

Kungl. Muj:t hude i propositionen 1972:1, bilaga 4 under punkten B 1 (s. 25—28) föreslagit riksdagen utt till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug uv 70 000 000 kronor, vuruv 5 400 000 kronor utt avräknas mot automobilskattemedlen.

I  detta  sammanhang hade behandlats motionen  1972:652 uv herr FäUdin m. fl. (c) såvitt nu var i fråga.

25

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Rikspolisstyrelsen

Utskottet hemställde

1.    utt riksdugen till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 70 000 000 kronor, vuruv 5 400 000 kronor utt uvräknus mot uutomobilskuttemedlen,

2.    utt riksdugen beträffunde översyn uv polisväsendet skulle uvslå motionen 1972:652 såvitt nu vuri frågu.

26

Reservution hude uvgivits

1. beträffunde översyn av polisväsendet uv herrur Ernulf (fp) och Westberg i Ljusdul (fp), vilku unsett utt utskottets yttrunde i viss del skulle hu UV reservunternu ungiven lydelse.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Reservutionen 1 tUl utskottets betänkunde är en konsekvens av den ståndpunkt som folkpartiet intog när riksdagen tidigare i år behandlade frågan rörunde omorgunisationen av polisväsendets distriktsindelning. Reservationen innebär att reservanterna tar avstånd från utskottets positivu omnämnunde uv det beslut som riksdugen den gången futtude och som folkpurtiet motsutte sig.

Jug yrkur alltså, herr talman, bifall till reservationen 1 av herr Westberg i Ljusdal och mig.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Herr Ernulf och herr Westberg i Ljusdal har inte kunnat ansluta sig till utskottets uttulunde under dennu punkt i dess helhet under åberopunde uv ett tidigure ståndpunktstugunde i frågu om den lokulu polisdistriktsorgunisutionen. Dettu är nuturligtvis ett konsekvent uppföl-junde UV den hållning som folkpurtiet intog den gången, även om det är en konsekvens i frågu om utt vidmukthällu en inkonsekvens därför att vid det tUlfället unslöt sig visserligen folkpurtiet till ett uttalande om att det förelåg brister i organisationen och att det behövde vidtas åtgärder för utt uvhjälpu dem, men man vägrade att gå med på att göra något som helst åt dessu brister och mun hude heller inga andru förslug utt läggu i stället. Det hude därför vurit glädjande om folkpurtiet efter moget övervägunde kunnut kommu fram till en något konsekventare inställning i dettu fuU.

Jug ber, herr tulman, att få yrka bifull till utskottets betänkunde i dess helhet.

Herr ERNULF (fp):

Herr tulmun! Jag kan inte vitsorda riktigheten av fröken Bergegrens beskrivning av folkpartiets ståndpunktstagunde i frågan om polisväsendets distriktsorganisution, men jag har ingen anledning utt nu ta upp en debatt härom. Det finns ju riksdugshundlingar som utvisar vud som förekommit.

Överiäggningen var härmed slutud.

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels utskottets hemställun med den ändring i motiveringen som förunleddes uv bifull till reservationen nr 1 av herrar Ernulf och Westberg i Ljusdal, och förklarades den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud.

Punkten 3

Inköp av motorfordon m. m.

Herr POLSTÄM (c);

Herr tulmun! Jug hur även i år motionerut om inköp uv polisbåtur i enlighet med rikspolisstyrelsens äskunden. Motiveringen för inköp uv två båtur i år är sturk, och den är återgiven i såväl motionen som utskottsbetänkundet. Även utskottet unser utt en ökning uv sjöpolisverk-sumheten är sturkt motiverud men säger utt medel suknus i det kommunde årets budget.

Jag hur unslutit mig till utskottets skrivning och har inte reserverat mig mot denna, men jag vUl ändå peka pä det alternativ som tas upp i motionen, nämUgen möjligheten till omdisponering uv någon båt till ett område där behovet är stort och där poHsbåt suknas. Sådunu områden är bl. u. östgötaskärgården och Tjusts skärgård i norru Kulmur län. Redun förru året skrev utskottet utt tillfälligu lokulu behov i viss utsträckning bör kunnu tillgodoses genom omdisponering uv båtur. Någon sådan omdisponering har inte skett hittills, och det kun givetvis hu sin orsuk i utt ingen ukut situution inträffut.

Under semestertiden i juli månad har emellertid behov häruv funnits med hänsyn till den mängd uv fritidsbåtur som trufikerur dessu furvatten. Jag hoppas därför utt någon polisbåtsövervukning skull kunnu bedrivus genom överföring från exempelvis Stockholmsområdet till Östergötland under juli månad i år. Det kan kanske till en börjun räcku med enstuku dugur. Huvudsaken är utt folket i området får klurt för sig utt övervukning förekommer. En sådun verkur ju i preventiv riktning och är betydelsefull ur mångu synpunkten Den skuUe också överensstämmu väl med utskottets skrivning.

Herr tulmun! Jug hur inget yrkunde under dennu punkt.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Inköp av motorfordon m. m.

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Utskottets hemställun bifölls.

Punkten 4

Utskottets hemställun bifölls.

Punkten 5

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Kungl. Muj;t hude under punkten B 4 (s. 32) föreslugit riksdagen utt tUl Polisverket: Särskild polisverksumhet för hindrande och uppdugunde av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug av 41 680 000 kronor.

27

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

I motionen 1972:907 uv herr Hermunsson i Stockholm m. fl. (vpk) hude yrkutä utt riksdugen hos Kungl. Muj;t hemställde utt den del av säkerhetspolisens orgunisution som innebur registrering och rupportering UV politisk verksumhet och inblundning över huvud upplöstes och utt säkerhetspolisens ullu politiska register brändes under betryggunde kontroll sumt utt riksdugen i förstu hund reducerude unsluget till särskild polisverksamhet i enlighet härmed eller i undru hund uvslog unsluget.

Utskottet hemställde

utt riksdugen dels skuUe uvslå motionen 1972:907 såvitt gällde säkerhetspolisens orgunisution och register, dels med bifull till Kungl. Muj;ts förslug sumt med uvslug på motionen 1972:907 i övrigt till Polisverket: Särskild polisverksumhet för hindrunde och uppdugunde uv brott mot rikets säkerhet m.m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 41 680 000 kronor.

Reservution hude uvgivits

2. beträffunde säkerhetspolisens register, m. m. uv herr Lövenborg (vpk), som ansett utt utskottet bort hemställu,

utt riksdagen dels med bifull till motionen 1972:907 såvitt gällde medelsunvisningen skulle uvslå Kungl. Muj:ts föreliggunde förslag till anslug för budgetåret 1972/73 till Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdugunde uv brott mot rikets säkerhet m. m., dels i uniedning uv summu motion i övrigt hos Kungl. Muj;t hemställde att den del av säkerhetspolisens organisation som innebar registrering och rapportering av politisk verksamhet upplöstes och utt ulla dess politiska register brändes under betryggande kontroll ävensom guv Kungl. Muj;t tiU kännu vud reservunten i övrigt unfört rörunde medelsunvisningen.

28

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr tulmun! Den motion som vårt parti har väckt i anslutning till bilaga 4 till propositionen 1 år 1972, om anslag till polisväsendet m. m., liksom min reservation till justitieutskottets betänkande nr 4 hundlur om ansluget till den s. k. särskildu poHsverksumheten. Om jug använder förkortningen SÄPO, så vet alla vad det handlar om.

I vpk;s partimotion 907 framhålles att man på godu gmnder misstänker utt den politiska åsiktsregistreringen fortsätter trots alla försäkringar om motsatsen. Det finns mycket kluru indicier för att det förhåller sig på det sättet. Jag unser utt ett uv dessu indicier är utt SÄPO under budgetåret 1970/71 förbmkude 34 234 998 kronor och utt unslaget för budgetåret 1972/73 beräknas till ca 41 miHoner kronon

Motiveringen för detta är automatiska kostnadsstegringar, men jug kan inte finna att den förklaringen är tillfredsställunde. Ingen vill väl förneka att den politiska åsiktsregistreringen och helu den uppurut som hur byggts upp för att övervaka människor med vänstersympatier var — och förmodligen också är — uv mycket stort format och att detta snokande kring kommunister, radikala socialdemokrater och andra som kunnat misstänkas för socialistiska åsikter måste ha kostat mycket pengar.

Om det nu verkligen vore så att den politisku åsiktsregistreringen skulle hu upphört, borde SÄPO ha kunnut banta ner sin stat på ett gunsku rudikult sätt, långt mer än vad som motsvaras av de automatiska kostnadsstegringurnu. Så hur inte skett, utun trots utt det uppges utt en mycket stor verksumhet inom SÄPO;s rum hur lugts ner uvspeglur sig inte dettu på något sätt när det gäller SÄPO:s medelsförbmkning.

Jug skulle tro att flera än vi kommunister drar den enda nuturligu slutsatsen uv det, nämligen utt den politisku åsiktsregistreringen fortsätten

Det finns emeUertid också undru pätugligu fukta som stöder våru misstankar än säkerhetspolisens ökade anslag. Enligt den s. k. personalkungörelsen av den 13 juni 1969 får anteckning inte göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet till politisk organisation eller på annat sätt givit uttryck för poHtisk uppfuttning. Men i junuari i år avslöjades det utt SÄPO gjort en personundersökning och registrerut en medborgure som säkerhetsrisk just på grund uv det som ulltså inte skulle få ske, nämligen för tUlhörighet tiU politisk orgunisution och för utt personen i frågu uttryckt en politisk uppfuttning. Dettu skulle ha skett 1970, alltså efter det att kungörelsen utfärdades.

Det handlade som bekant om en kvinnlig anstäUd i luftfartsverket, som varit medlem i Vänsterns ungdomsförbund och deltagit i valarbete inför 1970 års val. Hon råkade säga att Sverige är kapitalistiskt styrt, och det rapporterades av en av SÄPO:s tjallare. Denna kvinna klassades som säkerhetsrisk, men inte nog med det. I oktober 1970 bestämde sig rikspoHsstyrelsen för att sända över SÄPO:s uppgifter till luftfartsverket. Det skulle enligt uppgifter från en regeringen närstående tidning hu skett efter beslut vid ett s. k. plenursummunträde, där representanter för socialdemokrater och de borgerliga deltog.

De praktiska verkningarna uv detta var ju dels att en person som stämplats som säkerhetsrisk skuffudes undan från ordinarie arbetsuppgifter, dels att hon blev behandlad på ett sådant sätt att hon började undra och själv dra vissu slutsutser.

Fullet drogs frum i rampHuset därför utt en avdelningsdirektör i luftfartsverket hade kännedom om det som skett. Han tyckte att det vur en upprörande behandling uv en arbetstagare och JO-unmälde både rikspolisstyrelsen och det egnu verket för utt en människu så lättvindigt kunde stämplus som säkerhetsrisk. På luftfartsverket blev man naturhgtvis lika illa berörd som man förmodligen blev inom SÄPO:s ledning. Man försökte därför sätta hemligstämpel på ärendet, vUket inte gick så bra den här gången.

Det märkhga i sammanhanget är alltså inte bara att SÄPO;s åsiktsregistrering pågår, trots alla försäkringar, utan också att SÄPO lämnar ut uppgifter på detta lättvindiga sätt, uppgifter som också slår ihjäl försäkringarna om att åsiktsregistreringen har upphört.

Det här fallet blev alltså känt och offentliggjort därför att det råkade finnas en man på det verk där kvinnan arbetade som anmälde företeelsen tiU JO. Men det var den här gången. Måste man inte fråga sig hur många gånger liknande suker sker utun utt lyftus upp till offentlig diskussion? Det finns ju inte aUtid en chef som har tillfälle och vilja att reagera, utan

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

29

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

30

man har väl ull uniedning tiU förmodundet att händelser av det här slaget nu Uku väl som tidigure äger mm utun utt de kommer vure sig till offentlighetens eller tUl den misstänktes kännedom.

Om mun är mUd i ordvulet kun mun väl sägu utt händelser uv det här sluget ullvuriigt rubbar tilltron tUl försäkringarnu om utt den politiska åsiktsregistreringen skulle ha upphört.

Det är inte heller så länge sedun säkerhetspolisen gjorde sig löjlig i helu svensku folkets ögon, när den buckude upp Dugens Nyheter och Expressen i derus försök utt pisku upp en ny spionpsykos genom att utmåla ett sovjetiskt bilföretug enburt som en täckmuntel för spioneri. Mun inte bara slungade ut bisarra och ärekränkande beskyllningar mot firman i fråga, utun man skanduliserude också svensku urbeture och tjänstemän på ett grymt, bmtalt och ounständigt sätt.

Den skundulhistorien buckudes direkt och indirekt upp uv representunter för SÄPO, som lät påskina att uppgifterna ägde sin riktighet och redogjorde för hur mycken tid och energi mun ägnat åt att bevaka bUfirmun och dess unställdu.

Huvudkontoret i Stockholm kulludes spioncentrulen i de fetu rubrikerna, och filialen i min egen hemstad Luleå fick heta den nordUgaste spionfihalen. FiUulens chef - som f. ö. förgäves har bett SÄPO om utt bli rentvådd från fula misstankar - kallades i pressen för "chefen för spionfihalen". Men SÄPO rentvår som bekant inte folk. SÄPO backade upp dennu reuktionäru soppu till dess utt justitieministern själv blev tvungen att ta avstånd från den fantastiska historien.

Så fungerur uUtså SÄPO än i dennu dug. Ingen skall ju tro att mun hur någon minutiös bevukning uv de engelsku, umerikansku eller västtysku bilföretagen. Det passar inte in i rUningarnu.

SÄPO är liku enögd när det gäller den åsiktsregistrering som uv uUt att döma fortfarande pågår.

Det som skett är utt mun hur fått någonting som heter personul-kungörelsen från 1969 och att man tydligen är i färd med att lugru säkerhetsriskerna enligt ett dutumuskinsystem.

Allt tyder på utt till säkerhetsriskerna räknus - nu som tidigare - inte folk med högervridna åsikter utan framför allt människor med s. k. vänsterradikala idéer. Att SÄPO har skaffat sig en ny teknik är en sak som inte ändrar på detta förhållunde. Viktigure vore utt ändru på säkerhetspolisens ledning. Dess folk hur under många år huft vänstem som sin fiende och sett säkerhetsrisker i ulla som tänker sociulistiskt eller vUl omstörta sumhället som det bmkur hetu, och det viU ju bl. u. vi kommunister. Vi vill störtu det kupitalistisku samhället och skupa ett bättre, ett sociulistiskt sumhälle.

SÄPO har sett som sin uppgift att slå vakt om det bestående kupitulistisku samhället, och därför betruktur mun sociulistiskt tänkunde människor som säkerhetsrisker. TiU säkerhetsriskernu hör - enligt SÄPO:s uppfuttning - inte högerextremister uv oliku sorter, dit hör inte nynuzister och de som är hypnotiserude uv den amerikanska herrefolksmentaliteten.

Nej, till säkerhetsriskema hör enligt detta synsätt exempelvis en 25-årig dej på luftfartsverket som hur vurit med i VUF och unser att

Sverige är kupitulistiskt styrt. Till det SÄPO räknur som säkerhetsrisker hör nuturligtvis också rudikala urbeture som prenumererur på en kommunistisk tidning och uttulur untikupitulistisku idéen

Mun hur ju sett grotesku exempel på hur sociulistiskt tänkunde urbeture hur diskvulificeruts från utt kärru cement vid det enkluste försvursurbete, inte minst i mitt eget län, medun USA-frälstu officerure med Svensku Dugbladet i fickan står höjda över vurje misstanke. Så fungerur SÄPO fortfurunde - ullt tyder pä dettu.

Det är mot den bakgrunden som vänsterpurtiet kommunisternu även till årets riksdug tur upp SÄPO;s verksumhet på dettu sätt och i dettu summunhung. Visst hur det taluts om utt åsiktsregistreringen hur upphört, men konkretu exempel som bl. u. det jug här hur påvisut, bekräftur utt deklurationerna inte stämmer med verkligheten.

Det har också talats om en storstädning i SÄPO:s register, men mun hur inte gett någon ordentlig redovisning över dennu "storstädning". Det kan ju exempelvis gå till så utt de gumlu registerkorten studus bort, men utt uppgiftemu finns kvur och bevurus på mikrofilm eller dutu. Den betryggunde kontrollen för att åsiktsregistren förstörs suknus, och vi unser som sagt att det finns tydliga tecken som bekräftar utt den politisku åsiktsregistreringen fortsätten

Mot den bukgrunden ber jug, herr talman, att få yrka bifall tiU reservationen 2 vid punkten 5: "SärskUd polisverksumhet".

Fru KRISTENSSON (m):

Herr tulmun! Det vur ett utförligt inlägg som herr Lövenborg gjorde med synpunkter som utskottet egentligen inte hur fått någon redovisning UV. LUcufullt får mun väl sägu utt vi inte är främmande för att dessu synpunkter hävdus uv herr Lövenborgs purti.

Herr Lövenborg kom med insinuutioner om utt personulkontrollkun-görelsen inte skulle födas, och det tycker jag är mycket allvurUgt. Som stöd för ett sådunt påstående unvänder herr Lövenborg sig uv ett konkret fall, som han utförHgt relaterar inför kammaren. Dettu fall är föremål för JO:s prövning, och JO hur ännu inte uvgivit något yttrande. Dä anser jag att det inte är i sin ordning att man tar en anmälan som utgångspunkt för att göra ett påstående om att det förekommit felaktigheter. Mun bör vänta tiUs man får höra vad JO säger i ärendet.

Herr Lövenborg säger att bara den omständigheten att SÄPO ständigt kräver ökad medelstilldelning skuUe tala för att man fortsätter med åsiktsregistreringen trots att det finns förbud mot det. Men är det inte i stället så, att just för att man nu har bestämt sig för att slopu åsiktsregistrering måste SÄPO unvändu ökude resurser för spuningen, eftersom mun inte längre har ett register som stöd för sin verksumhet? Enbart den omständigheten utt registren hur upphört måste, såvitt jug förstår, ledu till ökude personellu kruv på SÄPO:s verksumhet.

Beträffunde åsiktsregistret menar herr Lövenborg att dettu inte har förstörts och att här inte föreHgger betryggande kontroll. Då gör herr Lövenborg sig skyldig tiU ytterligare en insinuation, nämligen att den lekmunnustyrelse med representunter för riksdugen som finns i rikspolisstyrelsen inte skulle fyllu någon funktion, inte skulle vara utt litu på. Det

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

31

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

är utomordentligt allvarligt.

Jug vUl frågu herr Lövenborg ett pur suker. Anser herr Lövenborg utt det fortfurunde i vår brottsbalk bör finnus struff för brott mot rikets säkerhet? Skull vi hu den bestämmelsen kvur? I så full måste vi väl också hu möjlighet utt bedrivu spuning och göru utredning för att kommu på försök till ;;ådun brottslig verksumhet?

För min personligu del menur jug utt det är helt klurt att tiUhörighet till en poUtisk orgunisution inte i sig skull ledu till registrering. Men det kun inte heller få vuru så utt tUlhörighet till en politisk organisation innebär fribrev, så utt mun inte blir registrerud. Det endu som är väsentligt iir ju den misstunke mun kun hu mot vederbörunde för sådan här brottsUg verksumhet. Eftersom det i värt lund finns åsiktsriktningur — och det är ju en demokrutis udelsmärke utt där finns möjlighet att företräda olika åsiktsriktningar - som har på sitt progrum utt omstörtu sumhället, är det kanske inte så konstigt och inte direkt någon tiUfällighet om många personer som tillhör dessa åsiktsriktningar dessutom gör sig skyldiga till sådan verksumhet som bör beivrus.

Med dettu, herr talman, vUl jag yrka bifall tiU utskottets hemställan under denna punkt.

32

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Parlamentarisk kontroll utan representation för den svensku vänstern, exempelvis för mitt eget purti, finns det ull anledning att betrakta med en smula misstro, fru Kristensson.

Jag hur läst den personulkontrollkungörelse som fru Kristensson åberopur — jug gjorde det så sent som i går. Där står nuturligtvis att anteckning icke får görus enburt uv det skälet utt någon genom tillhörighet till orgunisution eller på unnut sätt givit uttryck för en politisk uppfuttning.

Det hur också getts många försäkringar om utt den politiska åsiktsregistreringen har upphört. Personulkontrollkungörelsen kom till efter ullt rabulder som vurit sedun det blev klurt för svensku folket utt SÄPO hade, inte ett förbryturregister utun ett åsiktsregister. Mun kun nuturligtvis också säga att det fall jag åberopade ligger under utredning, och man kan säga att det var ett olycksfall i arbetet, men jag tycker inte ni skall begära att man skall tro på det.

PersonalkontroUkungörelsens formulering, herr talman, vUl jag karakterisera sorn en kautschukparagraf. Den utesluter ju inte registrerande av folk som är aktivt verkande för en poHtisk ståndpunkt. Det står alltså:

"Anteckning------ får icke göras enbart av det skälet att någon genom

tUlhörighet tiU organisation eller på annat sätt givit uttryck för poUtisk uppfattning." Men det står ju ingenting om vUka skäl i övrigt som krävs för att anteckning skall kunna göras i detta register. Räcker det t. ex. med att man gärna åker tiU Sovjetunionen eller något annat sociulistiskt lund på semester, om mun nu föredrar Svurtu huvets renu vatten framför Mallorcas nedsmutsade? Eller räcker det kanske om man har goda vänner av utländsk nationalitet? För den här stackars flickan som jag tidigare nämnde var det tydligen gruverunde utt hon umgicks med en desertör från USA  - en man som på detta sätt protesterat mot USA:s smutsiga

utrotningskrig. Vud är det egentligen som behövs för att komplettera uttrycket "enbart"? Det tycker jug är i dimmu dolt.

Och det är inte underligt om vi kommunister och undra sociulistiskt tänkunde människor futtar mycket bestämdu misstunkur om utt åsiktsregistreringen fortsätter när vi läser ett uttalande av SÄPO-chefen Holmér i Svenska Dagbladet den 25 januuri 1971 där hun bl. u. säger; När det gäller utt konstuteru om en person ägnur sig ät sumhällsomstörtunde verksamhet lägger vi ner sammu intensitet i urbetet för utt klurgöru om det förhåUer sig så. Vi låter oss inte nöju enburt med misstunkun Vi försöker analysera vederbörande för att slå fast det ena eller det andra.

Så säger aUtså SÄPO-chefen mycket öppet i en intervju i vad man får förmoda är huns liv- och husorgun, Svensku Dugbludet, som ju tillhör de sumhäUsbevurunde krufternu. Men hur skull mun tolku ett sådunt uttulunde? Det är enkelt för Holmér utt stoppu in mig i SÄPO:s fuck. Det behövs ingu utredningar, det behövs inget jobb från SÄPO:s sida, eftersom jug liksom andra kommunister på en gång klart vill deklureru utt vi är för utt omstörtu det nuvurunde kupitalistisku sumhället. Jug ägnur mig åt den verksumheten, men fördenskull hur jug ingen tunke på utt skudu mitt eget land. Är jag då en säkerhetsrisk?

Vi viU också gärna deklarera att vi är för beivrande och förebyggande av brott mot rikets säkerhet. Vad vi vänder oss emot är att socialistiskt tänkande - vilket vi tycker har goda gmnder - jämställs med brott eller förberedelse till brott.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr tahnan! Baru ett pur ord om den unslugsökning som begäres.

Jug förestuUer mig att herr Lövenborg har fått en redogörelse för den frågan i utskottet, men det bör ändå sägas ut här att den ökning som begäres hänför sig helt tUl automatiska utgiftsstegringar. Det räcker att nämna att i hela budgeten för poHsverksamheten uppgår den automatiska anslagsökningen till 20,8 procent. Dettu skull jämförus med den totulu ökning för SÄPO som föreslås, nämligen 18,1 procent. Även om herr Lövenborg tycker Ulu om den verksumhet som säkerhetspolisen bedriver, kun vi väl inte förmenu de människor som är anställda där att få samma löneförhöjningar som övriga statstjänstemän får. Det är aUtså den enkla förklaringen till den ökning som Ugger här i årets budget.

Jug skull sedun inte gå in på de enskildu fullen. Som fru Kristensson hur sugt är det enu fullet föremål för JO;s prövning, och vi fär väl uvvuktu vud JO sägen Men jug vill försäkru herr Lövenborg utt det är min bestämda strävan att se tUl att personalkungörelsens bestämmelser tUlämpas i den mening som är avsedd. Jag har vid flera tillfällen haft ingående överläggningar med rikspoUschefen och chefen för säkerhetspolisen och fått derus försäkringur att utgaUringen och övergången tUl ett nytt system skull ske på så sätt utt mun inte i fortsättningen skull hu några unteckningur som innebär åsiktsregistrering.

Det hur spekuleruts uv fm Kristensson och herr Lövenborg om vurför mun inte kun mmsku unsluget när mun nu inte skall ha åsiktsregistrering. Men unledningen kun ju vuru, fm Kristensson och herr Lövenborg, att den   tid som  man inom säkerhetspolisen tidigare har sutt  till för att

33

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet in. in.

untecknu människor därför att  de  har tillhört ett visst politiskt parti kanske inte har vurit så förfäriigt omfuttunde.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr tulman! Jug glömde att fru Kristensson frågade mig om vi inte anser att man skall försöka förebyggu brott, stoppu kriminell verksumhet eller hur hon nu uttryckte sig. Jo, det vill jug klurt deklureru. Vi kommunister hur inte dåligt sumvete. Vår klinga är blank och vårt samvete är rent. Men det finns ju andru krufter som hur uniedning att skämmas för det förflutna. De stora spionerna är ju inte vårt folk, utan det är folk som har befunnit sig bland andra politisku konstellutioner, blund dem som väl frumför ullt bör kunnu kurukteriserus som sumhäUsbevurunde. Wennerström vur ju inte vär mun.

De som har möjlighet utt säHu lundet till främmunde mukt är sunnerligen inte de rudikulu urbeturnu. De vet ingenting om spioneri, de rör sig inte i mUitäru kretsun Det de vill är ju att förändra sitt eget land i socialistisk riktning, och det är inte något som är skadligt för vår egen nation, utan det är tvärtom ur min synpunkt sett en mycket nyttig ambition.

Vad jag hela tiden här har menut är utt ullt tyder på utt vårt eget reuktionäru SÄPO, om jug så får uttrycku mig, hur en annan mening. Socialistiska åsikter är misstänkta och registreras som en säkerhetsrisk. Det är därför vi kräver inte ett upphörande uv spionjukten, fru Kristensson, ty den betruktur vi som helt OK, utun ett upphörunde uv den politisku registreringen och fullständigu guruntier för utt den hur upphört och utt registren hur förstörts.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 2 av herr Lövenborg, och förklarades den förra propositionen vuru med övervägunde ju besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kummuren   bifuller  justitieutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 4 punkten 5 röstar ju,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kummuren bifallit reservationen nr 2 av herr Lövenborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut;

Ju - 268

Nej  -     15

Avstår  -      6

34

Herr Nelander unmälde utt  han uvsett att  rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 6

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 7

Lokala polisorganisationen

Kungl. Maj;t hade under punkten B 6 (s. 33-37) föreslugit riksdugen utt

1)    godkänna de grunder som förordats i propositonen för skadeersättning till personal för arrestbevukningsuppgifter,

2)    till Lokulu polisorgunisutionen: Förvultningskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslagsunslug uv 1 076 750 000 kronor, vuruv 247 700 000 kronor utt uvräknus mot uutomobilskuttemedlen.

I detta sammanhang hude behundluts

motionen 1972:312 uv herr Nisser m.fl. (m) vuri hemställts utt riksdugen uttulude utt de uvdelningur inom polisen och tullen som hundhude narkotikubekämpningen i förstu hand borde förstärkas,

motionen 1972:428 uv herr Bohmun m. fl. (m) vuri hemställts utt riksdagen tiU Lokala polisorganisationen; Förvaltningskostnader för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslagsanslag av 1 112 550 000 kronor, varuv 300 700 000 kronor utt uvräknus mot uutomobilskuttemedlen,

motionen 1972:652 uv herr Fälldin m. fl. (c) vuri, såvitt nu vur i frågu, hemstäUts utt riksdugen beslutude utt till Lokulu polisorgunisutionen: Förvultningskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug uv 1091750 000 kronor, vuruv 247 700 000 kronor utt uvräknus mot uutomobUskuttemedlen,

motionen 1972:906 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu vur i frågu, hemställts utt riksdugen under undru huvudtiteln B 6 Lokula polisorganisationen: Förvaltningskostnader, utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit, anvisade 14 000 000 kronor, avseende 300 polisdänster,

motionen 1972:911 av fm Kristensson m. fl. (m) vuri hemställts att riksdagen i unslutning till prövningen av utgifterna under Bilugu 4 till statsverkspropositionen, punkt B 6 Lokala polisorganisationen; Förvaltningskostnader, gav Kungl. Maj;t till känna vud i motionen unförts om förstärkning uv poHsverksumheten i Stockholm samt

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

motionen 1972:917 av herr Rimås (fp).

Utskottet hemställde

1.    att riksdugen godkände i propositionen 1972:1 förordude grunder för skudeersättning till personul för urrestbevakningsuppgifter,

2.    att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionernu 1972:428, 1972:652 och 1972:906, de bådu sistnämndu såvitt nu vur i frågu, till Lokulu polisorgunisutionen: Förvultningskostnu-

35

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

der för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av 1 076 750 000 kronor, vuruv 247 700 000 kronor utt uvräknus mot uutomobUskuttemedlen,

3.    utt   riksdagen   beträffande  narkotikabrottsligheten  i  Stockholm, m. m. skulle avslå motionerna 1972:312 och 1972:911,

4.    att  riksdagen beträffande polisens befattning med parkeringsförseelser m. m. skulle avslå motionen 1972:917.

Reservationer hade avgivits

3.                               beträffande medelsberäkningen uv herrur Dockered (c), Ernulf (fp),
Johunsson i Växjö (c). Westberg i Ljusdul (fp) och Polstum (c), vilku
unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Muj;ts förslug och motionen 1972:428, såvitt nu vur i fråga, sumt med bifall till motionerna 1972:652 och 1972:906, bådu såvitt nu vur i frågu, till Lokula polisorgunisutionen: Förvultningskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslag UV 1 090 750 000 kronor, vuruv 250 400 000 kronor utt uvräknas mot uutomobilslcuttemedlen,

4.                               beträffunde medelsberäkningen av fm Kristensson (m) och herr
Schött (m), vilku unsett att utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Muj:ts förslug och motionernu 1972:652 och 1972:906, bådu såvitt nu vur i frågu, samt med bifall till motionen 1972:428 tUl Lokulu polisorgunisutionen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslug uv 1 112 550 000 kronor, vuruv 300 700 000 kronor utt uvräknus mot automobilskattemedlen,

5.                               beträffande narkotikabrottsligheten i Stockholm, m. m. av fru
Kristensson (m) och herr Schött (m), vilka ansett att utskottet under 3
bort hemställu,

utt riksdugen med bifull tUl motionernu 1972:312 och 1972:911 i skrivelse till Kungl. Muj:t guv till kännu vad reservanternu unfört om förstärkning uv poHsverksumheten i Stockholm, m. m.

Herr TALMANNEN yttrude:

Debutten må omfuttu även punkten 8. Yrkunden framställs dock sedan punkten 8 föredragits.

36

Fru KRISTENSSON (m):

Herr tulmun! Punkten 7 i justitieutskottets betänkunde handlar om polisen och om polisens möjligheter utt fullgöra sina uppgifter. Jug tror mig kunna säga att det inte finns någon i justitieutskottet som inte anser att brottsutveckUngen inger oro och att ullu åtgärder därför måste vidtas för att om möjligt åstadkomma en positiv utveckling. De meningskiljak-tigheter som förelegat i utskottet och som framgår av de reservationer som är fogade till utskottets betänkande får därför närmast betraktas som uttryck för olika uppfattningar rörunde den prioritering som skull görus i detta hänseende.

När det gäller brottsutvecklingen tulur den tUlgängligu stutistiken om för oss i kluru siffror hur orounde situutionen är. Jag noterar här att mellan åren 1956 och 1968 hur untulet unmäldu brottsbulksbrott mer än fördubbluts, och utvecklingen därefter - möjligen med unduntug för 1969, då särskilda polisiäru insutser gjordes mot nurkotikubrottsligheten - hur vurit än meru skrämmunde. Under 1970 ökude brottsbulksbrotten med 17,9 procent jämfört med 1969, och 1971 utgjorde ökningen 10,1 procent. Speciellt ullvurligt är utt utvecklingen hur vurit mest ogynnsum när det gäller de grova tillgreppsbrotten, och den allt större användningen av skjutvapen i sumband med rån inger också stor oro. Jug kun nämnu att under 1971 ökade antalet rån där skjutvapen kom till unvändning med 35,5 procent, bunkrånen med 24,2 procent, postrånen med 29 och butiksrånen med 21,6 procent.

Om vi sedun ser på de ullru senuste siffrornu, som givetvis ännu så länge är preliminäru, och jämför junuari månud i år med summu månud förru året, så finner vi att t. ex. inbrottsstölderna hur stigit med i det närmuste 8 procent och inbrottsstöldemu i bostudslägenheter och villor med över 16 procent. Rånen ökude ytterligure med 13,3 procent och rån där mun använt skjutvapen ökade med 36,4 procent. Kassaskåpsstölderna ökude med 47,5 procent och untulet bedrägerier mot postverket med 33,1 procent.

Mun kan givetvis bli immun mot sådana siffror, men de människor som upplever denna utveckling i det dagliga livet tror jug ändå känner utt det är mycket otiUfredsställande att utvecklingen har fått fortgå så pass länge som fullet vurit utun utt mun verkligen hur vidtugit effektivu åtgärder för utt rådu bot på missförhållundenu. Utvecklingen hur vurit negutiv i helu lundet. Därför skull mun väl inte koncentreru intresset enburt till storstudsområdenu, även om givetvis just våru storstäder - och kunske specieUt Stockholm - är i ett särskUt bekymmersumt läge.

Rikspolisstyrelsen säger i sinu petitu för nästu budgetår utt läget ytterligure hur försämruts sedun hösten 1970, då styrelsen konstuterude att det med tiUgängliga resurser inte vur möjligt att ge den enskilde medborgaren ett tiUfredsstäUande skydd till person och egendom. Det är ju ett lågmält sätt utt frumföru sinu synpunkter, men det är synpunkter som ändå stämmer oss till eftertunke, vi som har att besluta i dessa ärenden.

Liknande uttalanden hur gjorts uv andru instunser. Justitieombudsmunnen sude sålundu i ett uttulande för en tid sedan att den uppfattningen böriur bU ulltmer utbredd utt man frän sumhällets sidu försummur att vidtaga åtgärder för att komma tUl rätta med förhållundenu. Även det är ett försiktigt yttrunde, som emellertid i suk är mycket sturkt.

Köpmunnuförbundet hur uttryckt oro över hur uffärsinnehuvurna hur det i nuvurunde situation med den ökade brottsligheten. Olika pensio-närsorgunisutioner hur också frumfört sin oro, och från mångu undru håll hur man uttulut bekymmer och frågut; Vurför kun inte effektivu åtgärder vidtus?

Det som jug upplever som speciellt oroväckunde och djupt trugiskt är utt kriminuliteten i så hög grud har blivit ett ungdomsproblem och att

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorgani-'sationen

37

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

38

den nu har sträckt sig ner i allt yngre åldrar, samtidigt som den har blivit allt grövre. En utredning som gjorts av rikspolisstyrelsen visar att flertulet våldsbrott i Stockholm uv typen mord, dråp, burnumord, misshundel, rån, våldtäkt, våldförunde osv. utförts av ungdomar som är under 25 år. I det närmaste 50 procent uv dem vur berusude vid tillfället. Jug tycker det ger en gunsku klur bild av den vunligu situutionen när brottsligu hundlingur begås. Jug vill nämnu utt jag häromdugen hude tillfälle utt besöka Kumlufängelset. Jug blev chockerud över den uppgift jug där fick, utt medelåldern blund de intugnu var 23 år. Ätt sedan över 80 procent uv de intugnu däi' är nurkomuner är en unnun sak som inte heller är särskilt rolig att höra.

Situationen är särskilt allvarlig när det gäUer brottsligheten i Stockholm. Jug skull tu upp tiden någru minuter med utt ge en redovisning uv den. Det kun måhända tyckas vara ett lokalt problem, men jag menur ändå utt det är väsentligt utt mun särskUt i rikets huvudstud hur ucceptublu förhållunden. Vi riksdagsledamöter arbetar ju själva mitt inne i city, och vi har väl upplevt det så att studsplunerurnu här försökt åstudkomma en miHö som skulle vara tilltalande för stockholmarnu och för ullu undru som vistus här. Men i stället är det så utt mångu är räddu och osäkru utt ge sig in i dettu område, och vi självu, om vi inte är alldeles blinda, upplever väl när vi går till jobbet här i huset utt kriminuliteten tur sig ulltmer bmtula uttryck. Så här kun det inte fä fortgå.

Polisen '■ Stockholm dignar under en ulltmer ökunde urbetsbelustning. Utredningsavdelningurnu kun inte kluru bulunsernu. Våldsbrotten hur ökat kruftigt här i studen, och, som jug sude förut, gärningsmännens metoder har blivit allt råare och hänsynslösare. Låt mig nämna ett litet exempel. Vissu UV guldsmedsuffärerna i city vågar inte längre ha öppet under vanlig affärstid, utan man låser sina butiker och öppnar endast för kunder som man vågar släppa in; när kunden kommit in i uffären låser mun om vederbörunde. Eller också hyr mun en boxure — det hur också hänt -som sitter som bevukning for utt fredu uffärsinnehuvuren mot överfull. Överfull med tärguspistoler och stiletter hör väl inte direkt till ordningen för dugen, men det förekommer inte sä sällun. Det finns andra affärsinnehavare som menar utt derus rörelse blir totult suboterud genom utt mun tillåter utt gäng med knurkure slår sig ned frumför derus dörrur och hindrar kundernu utt över huvud tuget ta sig in i affären. Det inträffar också att de gör razzior och tar med sig så mycket de kan komma åt av varorna.

Alla de stölder som förekommer i affärerna drar naturligtvis med sig ökade omkostnader för affärsinnehuvumu. Vi vet ju att detaHhandeln menar att den ökade brottsligheten bär en viss del av skulden till de prisstegringar vi i dag upplever. Även om man inte skull tu det med i beräkningen i någon större utsträckning finns i ullu full en förklaring till prisstegringarna i den ökunde brottsligheten.

Polisen i Stockholm säger utt vid utredningsrotlurnu numeru som regel endast ärenden som avser mycket grova brott eller där på grund av frihetsberövande omedelbara åtgärder erfordras kan hundläggus inom rimlig tid. Även om gärningsmunnen är känd eller om misstänkt finns får utredning i ärendet unstå tills vidure. Vid årsskiftet 1970-1971 hade inte

mindre än 650 unmälningur om våldsbrott ännu inte hunnit bli föremål för utredning. Vid fordonsroteln hude mun 300 bulanserade ärenden med känd gämingsman eller misstänkt angiven, vid stöldroteln 800, vid bedrägeriroteln inte mindre än 1 700 och vid skatte- och gäldenärsroteln drygt 1 100 ärenden. Det är klurt utt polisen måste reageru i en sådan situution, där mun hur kluru brott och känd gärningsmun men ändå måste uvskrivu ärendenu, därför utt personalbristen gör utt mun inte hinner kluru upp dem. Jug föreställer mig utt det kun bli en rätt besvärlig sumvetskonflikt för poliser som vet utt det är derus skyldighet utt hundläggu dessu ärenden men som ulltså inte hur möjligheter utt göru det. Mun kan också påstå att vi därigenom fått en ny form uv uvkriniinulise-ring, som inte hur stöd i vure sig lug eller förfuttning utun som enburt hur sin förkluring i de bristunde personella resurserna.

Jag skuUe vida fråga justitieministern om det inte är fel väg att gä; man konstaterar utt det finns kändu misstänktu, vet vilku brott de hur begått, men mun hinner inte utredu brotten innun preskriptionstiden gått ut, därför att man inte har personellu resurser. Enligt min uppfuttning är del regeringens och riksdagens uppgift att se till att polisen får de resurser som behövs för utt gällunde lugur skull kunna upprätthållas.

Eftersom justitieministem befinner sig i kammaren, skulle jag gärna, herr tulmun, viHu höru huns uppfuttning i dettu ärende.

Utskottets mujoritet konstuterur också utt situutionen är bekymmer-sum och anser det ytterst ungeläget utt polisen hur resurser för utt med kruft mötu brottsutvecklingen och för utt i övrigt kunna fullgöra sina uppgifter. Det är ett konstaterande som jag helt kun instämmu i. Sedan säger utskottet utt möjligheternu hur betydligt förbättruts under senure år genom den omfuttunde upprustning uv polisväsendet som skett i frågu om både muteriel och personal. Det är väl också riktigt i och för sig. Visst hur det skett en muteriell upprustning, och visst hur personulen fått förstärkningur. Men vi måste sumtidigt konstatera att genom den arbetstidsförkortning som har skett i etapper under senare år och genom det tak för möjligheterna till övertidsarbete som urbetstidslugen medfört hur vi fått ett väsentligt avbräck när det gäller polismanstjänsterna. Jag hur räknat ut att från den 1 januuri 1968 till den 1 junuuri 1972 innebär urbetstidsförkortningen respektive begränsningurnu i övertidsuttuget ett minus med inte mindre än nogu räknut 1 160 tjänster inom polisväsendet. Det är väl siffror som ändå säger något. Min slutsuts är utt det nettotillskott som polisen har fått under de senaste åren verkligen inte är särskilt stort och inte så stort som den ökunde brottsligheten skulle motiveru.

Visst kun mun sägu som utskottet utt det hur bedrivits ett intensivt rutionuliseringsurbete. Vid det beslut som riksdugen futtade för kort tid sedan om polisdistriktsindelningen, som i och för sig inte vur någon stor reform men som i allu full innebur en fortsättning på den tidigure polisdistriktsreformen, underströk riksdugen utt mun i förstu hund måste se till utt man fick personellu förstärkningur, dvs. utt effektiviteten inte fick drivus hur långt som helst utan måste purus med personellu förstärkningur. Det borde enligt min mening ledu till utt mun bedömde ungelägenheten uv en förstärkning på polissidun litet mer positivt än vad

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala poUsorgani-salionen

39

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

40

depurtementschefen hur gjort.

Utskottet säger också utt vuruktigu guruntier mot en ökud kriminulitet i framtiden inte kan skapas enbart genom förstärkning av polisens brottsförebyggande och brottsbekämpunde verksumhet. Nej, det är självklurt. Det behövs åtgärder inom många områden. Jag skaU inte fördjupa mig i detta med fumiHens och skolans betydelse och vad uppfostran kan innebära för våra ungdoman Det kunske undru talare kommer in på senare. Jag vUl baru nämnu ett pur exempel som verkligen neutruliserur en hel del uv polisens uktivitet. Jug vUl nämna kriminalvården med dess hittills tillämpade permissionsregler. Polismän avsätter timmar, veckor och månader till utt infångu en uv de grovu brottslingarna. Domstolen dömer honom till ett fängelsestraff på någru är. På unstalten får hun sin första permission efter ett pur månader och uvviker. Då kun nuturligtvis polisen frågu sig; Vad är våra insatser värda, när slutresultatet blir detta?

Nu vet jag att statsrådet Lidboni kommer med ett förslag, som vud jug förstår innebär något mycket positivt. Min förhoppning är utt försluget skull möjliggöru ett meru effektivt utnytfiunde uv polisens insatser än som har varit fallet.

Det andru ämne jag skulle viHa ta upp är narkomanvården, där polisen också gör stora insatser. Sådana gjorde polisen i synnerhet 1969. Insatser görs naturligtvis fortfarande, även om polisen inte kan avdela så stora resursen Hur mycket av den aktivitet som polisen här bedriver går inte upp i rök, om jag så får säga, därför att man inte kombinerar de polisiära insatserna med en aktiv narkomanvård!

Jag förmodar att vi får diskutera detta i sumbund med behundlingen av den proposition som vi nu har utt se frum emot. Jug skall inte fördjupu mig i dettu ämne men vill nämnu utt polisens storu insatser blir rätt betydelselösa, därför att man inte hur huft förmägun och viHun utt vidtu åtgärder över helu fältet.

Utskottet frumhäller utt "den ekonomisku utvecklingen nödvändiggör en mycket restriktiv budgetpolitik och en sturk återhållsumhet beträffunde ökning uv utgifternu pä den offentliga sektorn". Jag delur dennu åsikt. Jag förstår att vi hur ett kärvt ekonomiskt läge och utt mun därför bör vuru varsuni när man satsar ytterligare pengar. Men jug vill frumhållu, herr tulmun, utt kriminaliteten i detta land kostur det svensku sumhället stora pengar. Den kostar pengar över budgeten, men framför allt ur den kostsum för de mångu enskildu människornu. De får göru storu ekonomiska uppoffringar, därför att kriminaliteten inte kun hållus inom rimUgu gränser.

Vi hur i en motion från moderuta samlingspartiet gjort en mycket försiktig beräkning av vad kriminaliteten kostar och kommit fram till att man med fullt fog torde kunna säga att brottsligheten kostar detta land åtminstone fem miHarder kronor. För egen del vägur jug påstå, utt om man tar med hela nurkotikuproblematiken i bilden kommer man upp i ännu större siffror. Jug viU med dettu säga att det ulltså är en god investering att sutsu ytterligare pengur på utt utöku untalet polisen Mun kun därmed göra en samhällsekonomisk vinst.

Utskottet anför att departementschefens förslag om 230 nya dänster

innebär "en stark prioritering av polisverksamheten". Jag kan mot bakgrund av vud jug tidigure hur sugt inte unslutu mig till den bedömningen. Vi har ulltså fått ett kraftigt bortfall av polismunstjänster tidigure genom urbetstidsförkortningen, och de 230 dänster som nu föresläs, menur jug, är ett ulldeles för litet untul för utt det verkligen skull innebäru någru effektivu åtgärder i ett läge som ändå är bekymmersamt.

Enligt min mening är det sumhällets skyldighet utt se till utt rättsuppuruten kan fungeru tillfredsställunde, vilket den inte gör i dug. Polisen, som ju egentligen skuU hu till huvuduppgift att verka brottsförebyggande, hur inte möjlighet utt ägnu sig så mycket ät den delen uv sin verksumhet i dug, utun den får i stället ägnu sig åt utt försöku utt kluru upp de brott som den hur fått kännedom om. Det är negativt, tycker jug.

Lundets polischefer hur i sinu äskanden föreslagit 2 296 dänster, som länsstyrelserna sedan har prutat ned till 2 039. Från denna utgångspunkt har rikspolisstyrelsen begärt 910 nya poUsmanstjänsten Depurtementschefen stunnur för 200 nyu polismunsdänster och 30 tjänster för unnun personal. Dessu siffror skull mun hu klara för sig, när man, som jug gör, påstår utt depurtemcntschefens förslug är otillräckligt.

Vi skuU inte heUer tro utt polischefer och länsstyrelser har yrkat dänster uppe i det blå. De säger självu utt derus yrkunden trots ullt inte motsvurur det reeUu behovet uv tjänster utun endust vud som hur unsetts oundgängligen nödvändigt för att inte ambitionsnivån inom polisverksamheten skall sjunka ulltför mycket.

Jug skuUe, herr tulman, sammanfattningsvis vida säga att moderata samlingspartiet i enlighet med rikspolisstyrelsens förslag yrkur ytterligure 710 dänster. Vi tror att rikspolischefen här har gjort en riktig avvägning av situationen, och det som har hänt sedan dess talar ytterligare för att man i vade fall inte bör gå under det förslaget. Jag tänker då särskilt på det som vi har att vänta oss när det gäller ett nytt grepp om narkotikafrågan och, som jag hoppas, om nurkomunvården. Skull det ledu tiU resultut, måste det kombinerus med effektivu polisinsutser för utt man skall få ut något effektivt uv det, vUket vi alla hoppas skall bli fallet.

Dessutom är det också viktigt att man över huvud taget hejdar brottsutvecklingen. Vi måste återställa respekten för lag och ordning i det här landet. Jag vet att vissa personer anser att begreppet lag och ordning är fula ord. Jag skulle gärna viHa höru hur justitieministern ser på dettu. SkuU vi anse utt kruvet på utt upprätthåUu lug och ordning är någonting fult, eller skall vi tycka utt det är någonting positivt, som vi skall slå vukt om? Det är ju ändå regering och riksdag som stiftar lugar, och jug tycker därför det förefuller ganska naturUgt utt det ocksä är regering och riksdug som skull se till att lagarna efterlevs.

Herr talmun! Jug skulle med dessu ord viHu yrku bifuU till reservutionen 4.

Nr 42

Torsdugen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Under dettu unförunde övertog herr förste vice tulmannen ledningen UV kammarens förhandlingar.

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

41

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

42

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Brottsligheten i Sverige brukar i den vunliguste stutistiken och i den ullmännu debutten beräknus efter untulet strufflugs- eller numeru brottsbulksbrott som kommer till polisens kännedom, frånsett fylleri och förargelseväckande beteende. Detta innebär att t. ex. trafikförseelserna och trafikbrotten, såsom vårdslöshet i trufik, ruttfylleri och ruttonykterhet, fuller utunför denna statistik. Mun bör hu den begränsningen klur för sig när siffrornu diskuterus.

Med dessa begränsningar visar siffrornu för untulet brott som kommit tUl polisens kännedom en successiv stegring under helu 1960-tulet med unduntug för en viss minskning år 1969. Den minskningen berodde med uU sunnolikhet på en omfuttunde kumpunj mot nurkotikubrottsligheten som polisen sturtude i böriun uv år 1969 med en insuts uv ungefär 600 polismän. Tyvärr räckte polisens resurser inte till för utt fullföHu kampanjen, och resultatet uteblev inte. Mun fick en fortsatt ökning uv brottsligheten och, inte minst beklugligt, en stark ökning av nurkotikubrottsligheten och därmed summahängande kriminulitet på mångu orter i landet under åren 1970 och 1971. Lärdomen uv dennu utveckling ur utt en insuts i frågu om polisresurser kan betydu mycket för utt bekämpu brottsligheten, och den visur också vilku resultut bristande resurser för polisen kan ge.

Utskottets ordförunde har givit oss en mörk bUd uv läget i fråga om brottsligheten i vårt lund. Tyvärr kun jug inte säga utt hennes bUd är ulltför mörk. Det är verkligheten som är oroväckunde. Jag kan i ullt väsentligt instämma i vad hon har sagt i den skUdringen. Grundfelet i statsmakternas politik vad beträffar poUsväsendet är enligt min mening att man inte har ökat polisens personella och andra resurser i takt med ökningen av brottsligheten. I stället har man en ständig eftersläpning i förhållande tUl de resurser som polisen skulle behöva för utt kunnu fullgöru de uppgifter som sumhället hur lugt på den. Det är alltid lättare att stämma i bäcken än i ån - sanningen i detta gamla ordspråk har verkligen kunna konstuterus i frågu om brottsligheten i vårt lund. Med rejälu och udekvata insatser i frågu om polisresurser hude dennu utveckling till stor del kunnut vuru en unnun och bättre.

Det verkligt oroväckande är nu utt internutionellu brottssyndikut hur upptäckt vilken givunde murknud vårt lund kun vara för dem. Och det innebär att polisen nu måste vara rustad för utt möta en mycket mer välorganiserad och hänsynslös brottslighet än tidigare.

Egentligen är det väl inte många som vill bestrida att rikspolisstyrelsens begäran om personalökningar och andra resursökningar är mycket välmotiverade. Men det besvärliga statsfinansieUa läget, som vi aUa är medvetna om, gör att även mycket välmotiverude kruv måste prutus. Folkpurtiets och centerns representunter i utskottet hur dock inte kunnut godtu en så kruftig prutning som regeringen föreslugit och som innebär utt mun inte ens kompenserur bortfullet uv urbetskraft genom arbetstidsförkortningen den 1 januuri i år.

Liksom förru året begär vi utt polisens upprustning skuU ske snubbure än vud regeringen föreslår. I år begär vi 300 poUsdänster utöver vud regeringen föreslugit. Det innebär utt vi inte unsett oss ha råd att gå så

långt som moderaterna, som i huvudsak godtagit rikspolisstyrelsens yrkanden i fråga om den lokala polisorganisationen. Men jag vill betona att denna skUlnad har ekonomiska skäl. Förslaget från vår sida innebär vidare en uppräkning med 1 miHon kronor uv unsluget till polisens utrustning. Det är en konsekvens uv det ökude untal polistjänster som vi föreslår.

Polisen behöver ökude personellu resurser för mångu oliku ändumål. Det ungelägnu önskemålet om ökad övervakningsdänst, främst fot-putmllering i större utsträckning och ett större untul kvurters- eller studsdelspoliser, kräver naturligtvis ett ökut untal polistjänster.

Försök med intensivure trufikövervukning hur visut utt mun på den vägen skulle kunnu spuru mångu människoUv, mycket lidunde och även mycket pengur. Men också det fordrur nuturligtvis ökude resurser.

Brottsutredningurnu släpur efter på mångu håll på ett ulldeles oacceptabelt sätt, och på det hur ju utskottets ordförande givit exempel. Samma är förhållandet med spaningsverksumheten.

Jag är alltså väl medveten om att mittenpartiernas reservation inte med ett slug löser polisens personulproblem. Men den är ett uttryck för utt vi fortfurunde hur den uppfuttningen utt regeringens förslug till upprustning av polisväsendet innebär en ulltför långsam tukt i förhållande tUl behovet.

Det kun vuru uniedning utt i dettu summunhung understryku utt enburt ökude polisresurser inte löser problemet med den ökunde brottsligheten. Men det är en oundgänglig åtgärd i den nuvurunde situutionen, om brottsligheten inte skull växa oss över huvudet. Sedan behövs det en rud oliku åtgärder på skildu områden uv sumhällslivet. Hemmens fostrun uv burnen till godu sumhällsmedlemmur måste stödjus och främjus. Skoluns insatser för ungdomarnas fostran måste, efter vad jag kan förstå, väsentligt ökas. Det kräver självfallet nya resurser och säkerligen också ökade befogenheter för skola och lärare i deras fostrande uppgift. Man blir nästan skrämd, när man läser i tidningarna att i två fall har en elev misshandlat en lärare i skolan, och åtgärden blev i ena fallet en veckas avstängning och i andra fallet två veckors avstängning från skolarbetet. Det måste ju för det första bli en omöjlig arbetssituation i den klassen, om man låter en elev fortsätta att gå i skolan efter det att hun hur tUlgripit våld mot sin lärure. För det undru är det inhumant mot eleven att på detta sätt invagga honom i tron att mun utun någru svårure påföHder kun göru sig skyldig tUl våldshundUngur.

Sumhällets burnu- och ungdomsvårdunde orgun måste också öku sin brottsförebyggande verksamhet och i faU av behov ingripa med de åtgärder som anvisas av lagstiftningen, främst barnavårdslagen. Även detta kräver ökade resurser och möjligen också ökade befogenheter. Många barnavårdsnämnder gör redan nu mycket betydelsefulla insatser för att motverka ungdomsbrottsligheten, men på andra håll är handlingskraften oroväckande låg i detta avseende. Beträffande en barnavårdsnämnd har som bekunt justitieombudsmunnen nyligen i skurpu ordulug påtalat underiåtenhet att ingripa enligt barnavårdslagen, trots att ingripanden var klart påkallade. Här är det nog nödvändigt att regeringen studerar frågan närmare.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala poUsorgani-sationen

43

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

44

Också samarbetet mellan polis, skola och barnavårdsmyndigheter brister på många håll. Trots att regeringen ju har rekommenderat barnavårdsmyndigheternu utt tu initiutiv till sådunt sumurbete sker det på sina håll inte, fastän polisen hur frumställt önskemål härom. Här behövs nyu initiativ.

Ju tidigare ett ingripande kan ske, desto större är möjligheternu utt med relativt mjuka metoder komma till rätta med en begynnande missunpussning och kriminulitet. Att väntu med ett ingripunde tills den unge hur vuxit upp och blivit mogen för åtgärder från polis, åklagare och domstol är varken effektivt eller humant. Jag har personligen under mitt urbete i domstol många gånger haft anledning utt göru den reflexionen utt t. ex. ett omhändertugunde för sumhällsvård med plucering i ett gott fosterhem kanske skulle ha räddat en ungdomsbrottsling från fortsutt kriminalitet med ungdomsfängelse som påföHd.

Det finns andra områden av samhällslivet där mun också måste beukta kravet på att förebygga och motverku brottslighet. Jug tänker bl. u. på TV. Det blir nog ändå nödvändigt utt mun, när mun ser över uvtulet mellan TV och staten, tar upp frågan om våldsinslagen i TV-programmen till överläggning. Det har gjorts många undersökningar - jug hur försökt utt föHa dem så gott jug hur kunnut - om påverkun uv våldsfilmer. Så mycket kun mun nog sägu utt just underhållningsvåldet kan ha mycket negutivu effekter. Det kun vänja unga tittare, och även undra för resten, vid att betrakta våldet som ett rätt nuturligt sätt utt lösu konflikter. Det är en svår frågu, men jag tror inte man kommer förbi den. Det vore önskvärt att det från regeringshåll togs initiutiv tUl såduna överläggningur med TV. Det finns ju ingen anledning utt tro utt TV i och för sig skull ställu sig negutiv tUl utt diskuteru dettu.

Herr talmun! Jug vill med dessu ord hu sugt utt en nödvändig successiv upprustning uv polisväsendet måste kompletterus med en rad undru sumhällsätgärder. De fuller nuturligtvis utunför justitieutskottets urbets-område. Det är egentligen beklugligt utt vi inte här vid utskottsbehund-lingen genom utt hu ett summunsatt utskott eller på unnut sätt hur kunnut diskuteru samordnude insutser för utt motverku usocialitet och kriminulitet. Sådana insatser är i samhällets intresse, i de laglydiga samhällsmed-borgurnus intresse och även i lugbryturnus intresse, därför utt det måste ändå för de flestu människor vura en fördel utt levu i fred med övrigu sumhällsmedlemmar och med samhäUet. Det kan händu utt en purlumenturisk beredning i stället vore den rättu vägen för denna sumordning. Men vi skull väl inte diskuteru den frågun i dug, utun jug tänker återkomma i ett annat summunhung till de spörsmålen.

Jug vill ulltså nu begränsu mig till att yrka bifall till reservationerna 3 och 6 vid det nu behundlude utskottsbetänkandet. Reservutionen 3 är en mittenpartireservation som förordar en anslugsuppräkning med 14 mUjoner kronor för att ge polisväsendet 300 polismansdänster utöver Kungl. Maj;ts förslug. Reservutionen 6 är också grundud på mittenpurti-motioner. Där föreslås, som jug tidigare hur nämnt, en uppräkning med 1 miHon kronor av anslaget tUl utrustningen inom den lokala polisorgunisutionen. Del är en konsekvens av reservationen 3. Ökur man untalet polismansdänster, måste mun ju också öku utrustningsunsluget.

Herr tulmun! Jag yrkar aUtså bifaU tUl reservationerna 3 och 6.

Herr POLSTAM (c);

Herr tulmun! I sumbund med dennu proposition hur depurtementschefen presenteru! en del stutistik över brottsutvecklingen. Den hur också omnämnts uv utskottets fru ordförunde, som berör tiden 1956-1968. Jug hur tittut på perioden 1961-1971, och det är även under den tiden i det närmuste en fördubbling. Det är en mycket orounde utveckling, och mångu frågar sig naturligtvis vad den beror på.

Orsakerna till brott kan vuru mångu, och en del hur redovisuts här. Det kun vuru urbetslöshet, brist på fritidssysselsättning, bostudsproblem med trängsel, otrivsel och uggressioner som föHd. Det kan varu giftmissbruket som vi redun har diskuterat och som ökat hastigt under den här tioårsperioden. Det kun vura besvärliga hemförhållanden och mycket annat. Vi försöker utt efter bastu förmågu bemästru ullu dessu problem, men fråga är om vi gör tUlräckligt eftersom vi har fått den här utvecklingen.

Vud som är särskUt oroande, vUket både fru Kristensson och herr Ernulf framhöll, är ökningen av de grovu brotten med väldsinslug. Bankrånen hör snart till de dagliga händelserna, och allt detta bidrar tUl utt öku otryggheten hos människornu i sumhället. När sedun uppklurings-procenten - specieUt för vissa slag av brott - är ganska låg sä är den här oron hos människorna rätt naturlig. Uppklaringsprocenten för t. ex. tUlgreppsbrott är mycket låg - 17,4 procent för år 1969, den senaste kända siffran, och något bättre, eUer 26,2 procent, om mun räknur med utredningsurbetet även under 1970, uUtså under en tvåårsperiod. Om mun renodlude uppkluringsprocenten för enburt bunkrån skulle siffrun bli mycket nedslående. Det är möjligt utt uppkluringsprocenten i Stockholm när det gäller bankrån kun förbättrus något genom de uvslöjanden som gjorts helt nyUgen. Men resultatet är i allu full nedslående.

Det är gunsku naturligt utt ärendebulunsen på utredningssidun i viss mån ökur i tukt med ökningen uv untulet brott. Ärenden med känd gärningsman måste tas med förtur, medan ärenden med okänd gärningsman kommer i andru hund. Även om inte dettu gäller de grövstu brotten så gäller det de flesta anmälningarna, och det är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Även om det är ett önsketänkande så borde ullu anmälda brott bli föremål för någon form uv utredning och inte buru läggus i urkiv efter viss tid. En sådun ärendebehundling leder till större säkerhet hos människor som begär brott. Upptäcktsrisken är så liten utt det kan förefullu lönunde utt begå nyu brott. För utt mötu dettu hur den nya polisorganisationen med orguniserude spuningsenheter sutts in, och jug utgår från utt vi på sikt skall få se ett bättre resultat av det arbetet. Det måste också ständigt vuru en bulans på basis uv tUlgängligu resurser mellun brottsförebyggunde eller preventiv polisverksumhet och utredningsverksumhet.

Som jag nämnde inledningsvis är det väsentligt att vi på allt sätt försöker inrikta oss på den brottsförebyggande verksumheten. Jug menur då utt inte bara polisen skall arbeta med denna, utan vi måste på de flesta områden hjälpas åt. Men det kommer att tu tid, och i uwuktan på resultut måste vi lösu de ukutu problemen. Då finns inte mycket unnut än utt förstärku   polisens . numerär.   Från   centerpartiets   sida   har  vi   i   vår

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

45

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

46

partimotion liksom folkpurtiet begärt ytteriigure 300 dänster utöver vud departementet begärt. Mot bakgrunden av vad polischeferna och rikspolisstyrelsen äskut är dettu trots allt en liten ökning.

Vi har inte fått gehör för dessu krav i utskottet, och vi kommer väl av allt att döiriu inte heller utt få det i kummuren. Tyvärr kun det kommu att medföru utt tryggheten eftersatts.

Det ligger mycket i vud som uvslutningsvis skrevs i en ledare i februarinumret av Svensku polisförbundets tidning i år. Den leduren hundlude om "Trygghet eller resignution" och jug citerar; "Om riksdagen, svenska folkets valda ombud, menar allvar med sin lagstiftning synes det logiskt utt mun ser till att förordningurnu även får förutsättningur utt bli

respekterude.--- Och det finns skäl utt se över de rumur mun gett föi

polisens ugerande.

Det sistnämndu förefuller i dug vura en förutsättning för folkets rätt till frihet från fruktan."

Enligt tillgänglig statistik har polisväsendet tillförts totult 3 105 dänster, varuv 2 238 polismanstjänster till den lokulu polisorganisationen, sedan polisväsendet förstutligudes 1965. Det är säkert meru än vud vi totult sett hade fått om huvudmannaskapet inte överförts tiU staten. Jug klugur ulltså inte på huvudmannuskupet, och jag är övertygad om att mun även från departementets sida ser aUvarligt på läget och kunske rent uv velut föreslå större ökning än vud som nu skett. Att budgetläget är besvärligt vet vi alla, och det har vi också förståelse för. Men mot bukgrunden uv den redovisude brottsligheten är ändå 200 polistjänster i underkant. Utslaget på 119 poUsdistrikt, eUer skaU vi säga 100 efter den kommande distriktssammanslagningen, är förstärkningen inte mera än två polistjänster per distrikt. Stockholm, Göteborg och Malmö hur kunske det ullru störstu behovet och tur de flestu dänsternu, vilket kommer utt medföra att de medelstoru och mindre polisdistrikten inte försturks med en endu tjänst. Därtill kommer urbetstidsförkortningen, som ulltså redun hur ätit upp mer än dessu tjänster. Det ur ett förhållunde som bl. u. orour mig.

Med hänvisning till dettu yrkur jug i Hkhet med herr Ernulf bifull till reservutionernu 3 och 6.

Herr tulmun! Avslutningsvis vill jug sägu ytterligure några ord. Jag citerade ny.ss ur en ledare i Polistidningen. I den tas även personalens situation upp, och man skriver;

"Tilltron till reglernu - dvs. de i demokrutisk ordning tillkomnu lugurnu med syfte utt gugnu vude rättskuffens medborgure — synes ullt ofture svikta;.

Det föder hos den enskilde polismunnen en känslu uv osäkerhet i och meningslöshet med urbetet. Slagord som 'polisbmtalitet', onyanserad kritik mot dänsteätgärder och ständigt uttalade hot om JO-anmälningar kan i det långa loppet ge till resultat en passiv i ställe för en trygg, resolut polis."

Frågan är givetvis nu hur samhäUet ser på den svenska polisen. Sumhällsunsvuriga är väl närmust regering och riksdug. Borde mun då inte någon gång ta bladet från munnen och från ansvarigt håll säga hur man från sumhällets sidu ser på  sin polis. Jug vet  utt såväl riksdugen som

regeringen anser att Sverige kanske hur världens bastu polis; mun unvänder uttryck som pålitlig, omutlig och unsvurskännunde. Men om jug som enkel ledumot av riksdugen säger det betyder det kanske inte så mycket som om t. ex. justitieministern säger det. Dä blir det kungsord, och det kommer säkert att gä hem hos vurie polismun. Enburt justitieministerns och stutsrådet Lidboms uttulunden till polisens försvur i sumbund med hyresbråket i Umeå vur välgörunde och uppfuttudes också på ett positivt sätt av såväl allmänhet som polis. Det vur t. o. m. så utt vissa riktningur i massmediu tuppude skrivklådun.

Jug tror utt det kun verku lugnunde för såväl ullmänhet som polis om mun från regeringens sidu någon gång — det behöver inte ske ulltid - så snurt som möjligt tar till ordu och säger sin mening när något hur inträffut och polisen hårt kritiserus före verkställd utredning och dom. Om polisen i dettu skede oemotsugt kritiserus leder det tiU utt ullmänheten kun bibringus den uppfuttningen utt polisen hundlut fel och gjort sig skyldig till övergrepp. Polisen kun också få uppfuttningen utt den inte hur sumhällets stöd i sin verksamhet, trots utt allt poHsiärt arbete i vårt land är inriktat på att skyddu och hjälpu ullu medborgare. Intresset är inte alltid lika stort att senare i massmedia med summu uppmärksumhet redovisu utt poHsen hundlut rätt. Har däremot polisen handlat fel saknas sällun intresse utt återigen med storu bokstäver tulu om det. Mun frägur sig otviveluktigt vad som är syftet.

Jag menar inte utt svensk polis skull strykus medhårs. Den tål också suklig kritik och den uccepterur befogade unmärkningur, men den tål inte i längden feluktig och osukUg kritik, som lätt kun ledu dithän som den uv mig nyss citerude leduren antydde. Och sådunt resultut - en passiv poHs t. ex. - vUl ingen av oss hu. Vi vUl i stället se ett positivt resultat av polisens arbete till sumhäUets bastu.

Herr tulmun! Det som jug uvslutningsvis unfört vur kunske en liten utvikning i debutten om poUsbudgeten, men jag tror att det är viktigt att vi i det här summunhanget inte glömmer bort den sidan av polisens arbete och polisens situution. Det skuUe vuru intressant om justitieministern skulle vUja sägu någonting beträffande de här synpunkternu.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Herr SCHÖTT (m):

Herr tulmun! Fredugen den 6 decmber 1968 förekom i förstu kummuren i riksdugshuset på Helgeundsholmen en livlig interpellationsdebatt angående åtgärder för bekämpande uv nurkotikubrotten. Därvid unförde en uv tulurnu bl. u. följunde:

"När jug begärde ordet, herr tulmun, vur det för utt frumhållu att jag upplever narkotikaproblemet och den ökunde brottsligheten som en uv de verkligt storu sumhällsfrågornu. Det råder inget tvivel om utt vi hur en sådun situution i lundet utt folk inte känner utt det råder en tUlbörlig rättssäkerhet. Jug tänker i dettu summunhung mycket litet på dem som demonstrerur och förgår sig i ideellt summunhung. Vud jug tänker på ur de typer som inte vUl urbetu utun som lever på brottsHghet och samtidigt på gmnd av polisbristen och den begränsude risken att åka fust kun uppträda fruktansvärt utmunande och vårdslöst. Jug hur själv under det senaste året bevittnat en företeelse på dettu område som jug inte nu skall redovisa

47

Nr 42

Torsdagen den lomurs 1972

Lokala polisorganisationen

48

men som inte kun få förekomma i ett rättssamhälle. Jag ser ytterst narkotikaproblemet  som   en konsekvens av att vi inte har grepp om

brottsligheten på det sätt som vi rimligen borde ha.   Men vud det

här rör sig om är inte något mindre än utt vi tillåter en trufik som i hög grud kommer utt brytu ned livskruften hos vårt folk, så utt vårt välstånd kommer totult pä sned. Vi kun inte tillätu utt hundrutusentuls skolung-domur blir delaktigu uv nurkotikukonsumtion med gängbUdning och ullt vud den innebär. Det är sunnerligen frägu om ett mycket ullvuriigt läge.

Därför vill jug med interpellunten hoppus utt ingen mödu spurus på detta område. Min bestämdu uppfuttning är utt vi kruftigt måste mstu upp polisen för utt kunnu kluru uv dennu och undru yttringar uv brottslighet som vi inte kan tolerera. Det är viktigure än utt gräma sig över att en del radikulu ungdomur spruttlur omkring litet. Här gäller det verkligen en huntering som inte fär inta en bred plats i ett samhälle, om det skall gå väl pä läng sikt."

Nå, vem vur det nu som höll dettu unförunde? Någru uv er skulle väl närmast tro att det var den dåvarande högerledaren eller i varje fall en representant för högerpartiet. Men så var inte fallet; talaren vur en sociuldemokrat, vår ärade här närvurunde riksdugskollegu Yngve Persson. Anförundet vur engugerut. Det väckte hos mig och en del undra en förhoppning om utt inom vårt störstu parti sent omsider skulle komma till stånd ett nytänkunde, som skulle innebäru en omprövning i frågu om de resurser mun vur beredd utt ställa tUl förfogande i kampen mot brottsligheten.

Herr tulmun! Vi nödgas konstuteru utt utvecklingen sedan december 1968 inneburit ökud brottslighet. Nurkotikubrottsligheten hur blivit ett ullt större problem, och det hur erinruts om utt vi i dugens tidningar hur kunnut läsu om utt regeringen dess bättre nu har reugerat däremot genom utt framlägga förslug om struffskärpning. Men, ärude kummurledamöter, det räcker inte att hota med hårda straff, även om värdet härav ej fär underskattas, utan det gäller också att ha tillräckligt många poliser för att risken för upptäckt skall varu så stor att den avskräcker från brott. Vi får emellertid förgäves väntu pä krufttug frän regeringens sidu när det gäller rejäl förstärkning uv polisväsendet.

Antulet oundgängligen nödvändigu nyu polistjänster, som uv lundets polischefer beräknas tUl 2 296 och av länsstyrelsernu tUl 2 039 hur redun UV rikspolisstyrelsen prututs ned tUl 910. Vår regering nöjer sig dock inte med dennu prutning, utun sänker siffrun ändu ned till 200. Utskottsmujoriteten, dvs. utskottets sociuldemokruter och dess vpk-ure, säger sig anse "det ytterst angeläget utt polisen har resurser för att med kruft mötu brottsutvecklingen och för utt i övrigt kunnu fullgöru sinu uppgifter". Mujoriteten anser utt regeringens förslug innebär en tillfredsställunde uwägning!

Herr talmun! Vi som efter herr Yngve Perssons kraftfulla anförande hoppades på en omprövning hos socialdemokruternu i polisfrågun känner oss djupt besviknu. Med hänsyn tUl fru Kristenssons utomordentligu unförunde, som klurlägger främst moderutu sumlingspurtiets uppfuttning i frågu om polisväsendet, skull jug futtu mig kort. Herrur Ernulf och Polstam hur också utvecklut synpunkter som jug i huvudsuk omfuttur. Jug

vill dock understryku utt majoritetspartiets politik är inhuman och obUlig mot många i sumhället. Situutionen är den att många gamla känner stor otrygghet och ängslan; de känner oro för liv och egendom. Mänga unga riskerur utt bli nurkomuner och lockus in på brottets bunu, då risken för upptäckt där är ringu.

TUl slut vill även jug erinra om att vår poUs hur en svår uppgift. Ällu luglydiga medborgare bör därför känna det ungeläget att på allt sätt stödja polisen. Ett bättre förhåUunde meUan allmänhet och polis är mycket angeläget. Lät oss hoppas att den nyligen beslutude reformeringen av den lokala polisorganisationen skull bidra därtill.

Jug vill ocksä instämmu i vud herr Polstum frumhöll beträffunde värdet UV att polisen känner stöd från den högsta statsledningens sida; oftu hur sådant stöd saknats.

Herr talman! Till slut ber jag att få yrka bifall till reservationerna 4 och 5 av fm Kristensson och mig.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Utskottets ordförunde, fm Kristensson, börjude med att betona att vi inom utskottet säkerligen allu delude uppfuttningen utt den sturku ökning som ägt rum i frågu om untulet unmäldu brottsbulksbrott är en företeelse som verkligen inger oro och utt vud som skiHer oss i utskottet meru är en bedömning av vUka prioriteringar man skull göru för att kommu till rättu med problemen.

Sedun skUs väl våru vägur rätt kruftigt. Det är väl riktigt som fru Kristensson sude att vi lätt blir immuna av utt fä stutistiskt siffermuteriul presenterut. Fru Kristensson bestyrkte kunske dettu i någon mån just med hjälp uv det siffermuteriul hon unförde.

Antulet anmälda brottsbalksbrott visar en mycket kraftig ökning; nära nog en fördubbling hur ägt rum. Dettu kun ju vura oroande. Sedan måste man dela upp brotten på de olika brottskategorierna. Den ojämförligt störstu mängden brott fuller i den kategori som vi betraktar som mindre allvariig. Även om stöld och inbrottsstölder i och för sig är allvarliga förseelser, ser vi med betydligt större oro på de grövre brottstyper som förekommer; mord och rån - väpnade rån, bankrån, postrån osv.

Här unförde fru Kristensson ett stutistiskt muteriul, som i och för sig är fullt korrekt. Hon redovisude de procentuellu ökningurna när det gäller dessa brottskategorier. 1 jämförelse med det övervägunde untalet brott rör det sig här om ett fåtal brott, även om vurje brott är ett brott för mycket.

När vi räknur i procent kommer vi upp till en våldsum ökning uv untulet rån - jug tror utt fru Kristensson sude 35,5 procent. I hela riket hade vi en ökning av antalet rån med användande av skjutvapen från 155 tiU 210 mellun 1970 och 1971. Det vur ju en mycket kruftig ökning. I Stockholm rörde det sig om en ökning från 63 till 69. Antulet bunkrån i helu riket ökude från 33 år 1970 till 41 år 1971. Antulet postrån ökude i helu riket från 31 år 1970 till 40 år 1971. Butiksrånen hur också ökut. Under januari-december 1970 anmäldes i hela riket 74 sådunu brott mot 90 under motsvurunde period 1971. Omräknut i procent blir dettu mycket kruftigu ökningar.

Antulet full är ändå inte så förfärligt stort. När mun lyssnade till fru

49

Nr 42

Torsdagen den 16 mars-1972

Lokala polisorganisationen

50

Kristenssons mycket mörka skUdring av rättstillståndet i Stockholm, fick mun ändå en vision uv utt bunkrånen vur en duglig företeelse och utt flertulet uv våru butiksägure i city sitter inom lås och bom för utt de inte vågar släppu in unnut än kändu kunder. Jug tycker nog utt detta inte riktigt svarar mot den uppfattning vi själva hur när vi gär ut i det dugligu livet. Även om vi ser mångu mörku sidor nere på Sergels torg, skull vi akta oss för att tro att detta är något som är representativt för dugens sumhälle och dugens ungdom. Vi skull dessutom uktu oss för utt tro utt vurie ungdom som ser ut som skrudad i en djurhud från stenåldern också är en potentiell brottsling.

Det ur riktigt att brottsligheten gått aUt längre ned i ungdoms-kudrurnu, och det är en företeelse som vi hur anledning utt se allvarligt på. Kanske är den värre än den som herr Ernulf nämnde; hun sude utt det ullvurliguste i dugens läge vur den orguniserude utländsku ligabrottsligheten. Det förefaller ändå som om majoriteten av brotten här i landet begås av svenska medborgure. När det gäller den utbreddu ungdomsbrottsligheten kunske vi kun hoppus på utt mångu uv de här ungdomurnu så småningom hyggur tUl sig. Ett faktum är utt mångu uv de brott som förr pusserude ounmäldu i dug bhr polisunmälda och föremål för samhällets åtgärder. Därmed kanske man också grundlagt vägen mot en fortsatt kriminalitet för vissa ungdomar. Kanske hade de aldrig blivit brottslingur, om inte påföHden hade kommit. Det är en teori som åtminstone många människor hur. Vi vet ullu utt flertulet uv Sveriges vuxnu befolkning någon gång i livet begått en lugstridig hundling. Men de flestu människor hyggur till sig. Att somligu människor sedun fortsätter pä brottets bunu är en gunska intressunt företeelse.

Jag tycker att fru Kristensson i ulltför grälla färger har målat en bUd av dugens tillstånd, även om vi hur uniedning utt se ullvurligt på situutionen.

Nu skull jag gärnu medge utt vi i och för sig säkeriigen skulle ha varit glada om vi hude kunnut unslå medel till en ytterligure förstärkning uv vår polismakt. Jag tror säkert att det behövs. Men vi sitter ju inte i justitieutskottet enburt för utt tu hänsyn till den del uv det offentliga livet som polisverksamheten utgör. Vi måste sätta in polisens behov av ökade resuiser i det stora sammanhanget, och då blir vi nuturligtvis tvungnu utt medge utt också undru sektorer i sumhällslivet behöver förstärkningur, och i en tid då mun måste göru prutningur måste prutningurnu även drubbu en sådun här orgunisution. Moderuta sumlingspurtiet hur ju i sin reservution pruktiskt tuget till 100 procent velut tUlmötesgå rikspolisstyrelsens äskanden, och fru Kristensson frumhöll utt vi nuturligtvis får förutsättu utt rikspolisstyrelsen när den gjort de här äskundenu verkligen företugit en sumvetsgrunn prövning, så utt det inte är någru förslug i det blå som den kommer med. Men detta är ju inte något utmärkande för enbart rikspolisstyrelsen utun naturligtvis för ullu våru unsvurigu verk som hur att presentera sina önskemål och sina behov inför fastställandet av årets budget. Alla har fått lov utt vidkännus gunsku hårda prutningar.

I så måtto är naturligtvis de reservanter som står bakom reservutionen 3 mera realistiska. De har nöjt sig med att yrka på ytterligare 300 poliser jämfört med moderata sumlingspurtiets yrkunde på 710. Men jug tycker

att herr Ernulf i sin plädering på sätt och vis gav svaret på varför utskottsmäjoriteten inte heller har unsett sig kunnu tillmötesgå detta önskemål. Herr Ernulf gjorde nämligen en ganska bred exposé över vad som behöver göras inom allu undru sektorer uv sumhäUslivet, om vi pä bred basis skall kunna angripa de problem som kriminaliteten utgör. Herr Ernulf måste ju medge utt ullu de här åtgärdernu kommer utt kostu pengur och utt det kommer utt tu tid. Om vi uUför hårt skulle prioriteru den lokulu polisorgunisutionens verksamhet, blir det nödvändigt utt göra indrugningur på annat håll och försumma möjligheterna utt byggu ett värn mot den tUltagunde kriminuHteten genom utt på ett tidigt stadium försöka att vridu de ungus utveckling i rätt riktning. De resurser vi sutsur på utt skupu en bättre samhällsmiHö, där människorna växer upp tUl mera hurmonisku medborgure, är säkerligen bättre unvändu pengar än att alltför ensidigt satsa på polisens resurser.

Jag lyssnade på herr Schött som mycket kraftigt och patetiskt sade att det inte räcker med baru härda struff för utt komma tUl rätta med en sådan företeelse som narkomanin, och sedan tillade han, som det enda remedium han hade, att därtUl behövs också flera poliser. Det hade varit roligt om herr Schött hade medgivit att vi också måste sätta in stora resurser på undru områden i samhället, om vi skall kunna komma tUl rätta med detta problem. Det är inte stor idé att rusta upp Sverige tUl en polisstat där vi naturligtvis rätt kraftigt kan trycka ned den aktuella kriminaliteten eUer flytta över den til! andra områden, om vi inte samtidigt vidtar åtgärder, så att vi inte får en ny tUlväxt av potentieUa lagbrytare. Det är där som jug tycker att det brister i samhällssynen hos reservunternu. Vi får lov att ta ansvaret för utvecklingen över hela linjen och då kun vi inte sittu och stirru ensidigt på de resurser som poHsverksumheten behöver.

Justitieutskottet hude förru året tUlfälle utt på näru håll studeru hur polisens verksumhet är orguniserud här i Stockholm och fick väl en gunsku klur inblick i de mycket svåru uppgifter polisen hur utt hundläggu. Vi mutude på det sättet in för oss självu en gunsku ingående kunskup om en viktig sektor i sumhällslivet. Men risken med en sädan speciulkunskap är att mun gärnu vUl prioriteru denna sektor frumför uUu undru som mun inte hur liku ingående kännedom om, och jug är rädd för utt reservanterna delvis har gått i den fällan.

Både fru Kristensson och herr Schött — jug tror herr Ernulf berörde det också — tog upp de speciellu problem som den tUltugunde nurkotikufurun utgör. Jug skull inte närmare gå in på det därför att vi kommer ju utt få en ytterligure debutt på dennu punkt längre frum när vi skull ta ställning tUl den proposition som hur lagts i dagarna. Jug skuUe dock viHu bemötu herr Ernulf, som påpekade att vi fick en nedgång i kriminaliteten 1969 genom utt poHsen sutte in speciellu åtgärder för utt bekämpa narkotikasmugglingen, och som biprodukt fick vi då också en minskning uv egendomsbrott m. m. Men, säger herr Ernulf, sedun steg brottsligheten igen, och polisen hur kommit dll kortu i kampen mot narkotikusmugglingen på grund uv bristande resurser. Jug vUl inte förneku att mun kanske skulle ha kunnat nå bättre resultat med ytterligare resurser, men vi skull nog inte förbise det fuktum heUer att när det gäller

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

51

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

nurkotikasmugglingen så för vi en ganska ojämn kamp mot mycket förslugnu krafter som när de funnit en väg ofrumkomlig snurt finner nya vägar, och det tar sin tid innun polisen lyckas avslöja de nyu metodernu. Dettu kan vi också avläsu i den våg uv beslug som med jämnu mellanrum rupporterus i våru tidningar.

Herr talman! Vi är i utskottet ganska väl medvetna om att det har prututs gunska hårt på de äskunden som gjorts från polisens sidu, men dettu måste ses mot bukgrunden uv det budgetläge vi befinner oss i. De prutningur, som andra verk och andra sektorer av samhället får finna sig i, måste naturligtvis också drabba polisorganisationen. Det får väl ändå inte förtigas - fru Kristensson medguv ju också det - utt det hur skett en upprustning inom polisväsendet även om enligt fru Kristensson dettu är klurt otillräckligt. Men när, som herr Polstum frumhöll, vi sedun polisen förstutligudes 1965 hur fått ett tUlskott på över 3 000 nya dänster, så innebär det - även om mun tur hänsyn till urbetstidsförkortningen - en inte oväsentlig förstärkning uv poUsväsendet. DärtiU skull läggus utt mun genom utt inrättu en del dänster som uvlustur polisens mtinurbete hur åstudkommit större effektivitet hos vude enskild polismun. Dessutom hur vi kunske en poliskår som är försedd med den bastu tänkburu tekniska utrustning.

I jämförelse med bl. u. våru nordisku grannländer hur vi i Sverige inte bara en numerärt bättre stäUd pohskår utan också en poliskår som med sinu teknisku och undru resurser ger oss uniedning utt kännu oss stoltu.

Vi är väl medvetnu om de oerhörda svårigheter polisen hur i sitt urbete, men vi måste nuturligtvis här som pä ullu undru håll ställu kruvet utt mun med utnytdundet uv de resurser som för tillfället är tillgängliga och med störstu möjligu rutionuliseringur försöker göru det bastu möjligu i en svår situution. Vi hur i dugens läge inte unnut utt göru än utt konstutera utt det ekonomisku utrymmet inte finns för ytterligare anslag på denna punkt.

Jag ber alltså att få yrka bifall tUl utskottets förslag.

52

Herr ERNULF (fp) kort genmäle:

Herr talman! Som motivering för utskottets mycket restriktiva hållning tUl frägun om nyu resurser för polisen åberopude utskottets vice ordförunde fröken Bergegren bl. u. min uppräkning uv oliku sumhällsomräden, där behov föreligger uv insutser för utt förebyggu och motverka brottslighet. Det är klurt utt dessu insutser kostur pengur, men brottsligheten vållar så storu rent ekonomiska skador att jug tror att mun redun från ekonomisku synpunkter kun sägu utt sådunu ökude insutser skulle varu berättigude och gunska snart betulu sig. Vidare skulle självfallet många mänskliga lidanden minska, om brottsligheten kunde bringas ned.

En åtgärd i linje med folkpurtiets önskun utt nå ett mänskligure sumhälle, en önskan som ullu människor väl delur, är utt skupu ett sumhälle där mun kun levu i fred med övrigu samhällsmedlemmar och inte behöva riskera våldsbrott och undru övergrepp. Att försöku nå dettu mål är väl ändå en uppgift för oss ullu. Jug brukur iblund skämtsumt sägu utt det, om vi lude brottslighetens bekämpunde inom finunsdepurtementet, kunske  skulle  görus  en  ekonomisk   kulkyl,  som  visude att man från

regeringshåll borde varu vUlig utt sutsu meru än vud mun nu gör för att förebygga och motverku brottsligheten.

Fm KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr tulmun! När jug lyssnude till fröken Bergegren fick jug ett tug en känslu uv utt hon kunske ville tu tillbuku en del uv det som utskottet ändå unsåg, nämligen utt det är ytterst ungeläget utt polisen hur resurser för utt med kraft möta brottsutvecklingen och för att i övrigt kunna fullgöra sinu uppgifter. Fröken Bergegren försökte skönmålu läget onödigt mycket, och mun fick ingen känslu uv utt hon verkligen står för den uppfuttning som ändå kommit till uttryck, nämligen utt vi tycker utt utvecklingen är orounde.

Fröken Bergegren säger utt de grova brotten i alla fall utgör ett fåtal. Ja, det vore väl verkligen illa om de skulle vara ett flertal. Fröken Bergegren sude vidure utt t. ex. untulet bunkrån vur Utet. Men polisen bedömer det åtminstone så ullvurligt att mun hur vurit tvungen utt ordnu med en särskUd bevukning för banklokuler för utt mötu väpnude rånförsök. Jag tycker för min del att det faktiskt är furligure utt nonchuleru den ökunde kriminuliteten än utt målu en ulltför mörk bUd, om det nu är det jug gjort mig skyldig tUl.

Fröken Bergegren förde ett resonemung om utt det kunske vur liku bra för många ungdomar att polisen inte fick tag på dem, eftersom det händer att ungdomur begår en tUlfällighetsförbrytelse men sedan "hyggur till sig", som fröken Bergegren sude. Ju, jag tror att det ligger en del i det, men det som är verkligt illu ur ju utt det i dugens läge är tillåtet att mångu ungdomur begår upprepude och ullt grövre brott utun utt något händer, och det kun snubbt ledu tUl en fixering i kriminuHtet som verkligen är inhumun.

Nej, jug vUl inte hu en polisstut. Jug vet förresten inte vud ordet "polisstut" innebär. Men det som jug menur är viktigt är utt vi fär en respekt för lug och ordning i vårt lund.

Min fråga tUl justitieministern kvarstår. Han har inte tagit till orda ännu, och jag kan därför inte rikta någon kritik mot honom, för att jag inte fått något svar, men jag räknur med utt så småningom få höru hur justitieministern ser på den filosofi som jug här företräder, dvs. den utt man skuU upprätthålla respekten för lug och ordning.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Till fröken Bergegren vill jag säga att ingen, inte ens jag, är så naiv att han tror att vi bUr av med all brottslighet enbart genom att skaffa mer poliser. Jag tycker att det vore närmast en förolämpning mot kammarens ledamöter att framföra en sådan tanke. Samtidigt bör vi alla ha klart för oss att det på kort sikt betyder ofantligt mycket att man har tUlräckligt med pohs, vilket gör att brottslingar riskerur utt bli upptäcktu. Det vur uv tidsskäl som jug inte närmure utvecklade tankegången och nämnde, att naturligtvis också mycket annat måste komma tiU - andra talare har här nämnt vad exempelvis hem och skola har att betyda.

Sedun tulus det om ekonomi, och det hur vi ull uniedning utt göru i dessu tider. Men när mun från sociuldemokrutiskt håU pekur på dettu vUl

53

Nr 42   ■

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

jug erinru om utt intresset för utt förstärku polisen inte vur särskUt stort blund sociuldemokruternu när det ekonomisku läget vur bättre än det är nu. Nej, vud som erfordrus hos vårt störstu purti ur en sinnesförändring i dennu fråga. Det är den jug efterlyser hos fröken Bergegren m. fl. Där är det ständigt nu dettu överslätunde; Det är inte så furligt, det är inte så furiigt!

Och så tulet om polisstut, utt ständigt utmåla oss inom moderata samhngspartiet som de som vUl åstadkomma en polisstat. Jag känner igen det från vulrörelsen 1970. Det är liku ovederhäftigt i dug som då.

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug är glud utt jug gav herr Schött tillfälle att något nyansera vad han sade. Han uttryckte sig nog litet väl kortfattat, när hun sade utt det inte räcker med hårdu struff, utun det måste också vuru fleru poliser. Sedun sade herr Schött ingenting mer om den sektorn, och det verkade kanske litet oroande.

TUl fru Kristensson vill jag sägu utt jug bödude med utt tala om utt jug hur samma uppfattning som övriga ledamöter i utskottet om att situutionen i och för sig är orounde. Men jug unknöt till vud fru Kristensson sude om risken för att vi blir immuna, om man presenterur alltför mångu siffror — och, tillude jug, om man målar i alltför grälla färger. Verkligheten är tUlräckligt allvarlig, så vi behöver inte överdriva.

Vad utskottet har uttalat sig om, nämligen att det i och för sig är nödvändigt att ge poHsen tillräckliga resurser för att den skall kunna utföra sin verksamhet, är väl fuUkomligt självklart. Men vi har ändå att ta hänsyn tUl dagens ekonomiska situation, och det hälper inte att göra som herr Ernulf och säga att om vi kan minska kriminaliteten så skulle det bli så och så storu ekonomiska vinster för samhället. Frågun är ju hur vi skull bära oss åt. Vi kan inte ensidigt satsa på poHsorganisutionen, utan det måste sättus in åtgärder på en bredure front. Det påpekude herr Ernulf själv, men då måste han dru konsekvensernu uv det och inte komma med överbud på en enda sektor i samhäUet.

54

Herr justitieministern GEIJER:

Herr tulmun! Det är ju glädjande utt så mångu talare har framhållit utt kumpen mot brottsligheten, sumhäUets åtgärder för utt minsku den brottslighet som förekommer, är något som spänner över helu sumhället och utt det måste tUl åtgärder på mångu sumhällsomräden, kruftigu åtgärder. Som fröken Bergegren redun sugt råder ingu delude meningur om det förhällundet utt brottsligheten är en så allvariig sak i dagens samhälle att det måste sättas in storu unsträngningur på mångu områden.

Men uppfuttningurnu kunske skiHer sig litet grund, när vi kommer in på diskussionen om polisunslagen. Jag tänker särskUt på den diskussion som ofta förekommer om brottslighetens utveckling. Det är egentligen synd att den diskussionen skall behövu förus utun utt vi hur säkert underlag för den. Fru Kristensson och jug hur tidigure diskuterut den här suken. Jug bmkur inte göra det, men undru unvänder gärnu polisens stutistik över unmäldu brott som utgångspunkt för att utläsu förändringur i brottsligheten. Men ärligt tulut är den stutistiken inte någon bra mätare

därvidlag. Fru Kristensson brukar själv framhålla utt mångu brott uldrig blir unmäldu. Dur finns ett mörkertul, och redun det gör utt de svängningur som kun ske i polisstutistiken kunske inte ulls hur någon grund i den verkligu brottslighetens utveckling.

Vud jug vill sägu med dettu är egentligen buru utt i den mån vi vill unvändu dennu statistik måste vi göru det med störstu försiktighet och tu dessu hänsyn. Men det är nu en suk för sig. Det betyder inte på något sätt ett underskuttunde uv den brottslighet som förekommer eller vud vi kun läsu ut UV de förluster som sumhället gör till föHd uv brottsligheten. Men vi måste åtminstone försöku vetu vud vi luborerur med för sorts siffror. Jag skall inte gå in på dessa frågor därför att jug instämmer med vud fröken Bergegren redun sugt om de ullmännu synpunkternu på bekämpunde UV brottslighet. Jug skull försöku hållu mig till de frågor som ställts tUl mig. Fm Kristensson hude fleru.

Den första frågan berörde det förhåUundet utt det tidvis inte finns möjligheter för polisen utt ägnu tillräcklig uppmärksumhet åt ullu brottsunmälningur som sker och utt det då beklugligtvis iblund kun inträffu utt vissu preskriptionstider inträder. I det summunhunget kun sägus att det är naturligt utt polisen sätter in sinu resurser pä de allvarligaste brotten. Det kan man också utläsa i att det finns en direkt omvänd proportion mellan antalet uppklarade brott och brottens svårighetsgrad med lägre uppklaringsprocent för brott som inte betraktas lika allvarHga som andra brott.

Detta är en situation som naturligtvis är otillfredsstäUande och som man inom polisen söker komma tUl rätta med genom ökad effektivisering och plunering uv urbetet.

Fru Kristensson berörde också i detta sammanhang nurkotikufrågornu och kom in på kriminulvårdens roU. Där vUl jug erinru om utt jug redun i höstus i ett unförande som bl. u. uppmärksummudes i Svenska Dugbludet med livligu instämmunden frumhöll hur viktigt det är utt mun i den moderna kriminalvården håller isär de ansträngningar som mun gör för utt minsku återfallsbrottsligheten blund den storu mängden uv de intugnu på unstulterna å ena sidan och synpunkter på såduna brottslingar som kan betruktus som farligu och som sysslur med nurkotikusmuggling och narkotikalungning å den undra. Det finns inga delade meningar i fråga om nödvändigheten att på den punkten ha restriktiva åtgärder.

Fm Kristensson citerude också i år rikspolisstyrelsens yttrunde i petitun, och jug vill svuru, liksom jag hur svurut tidigure, utt vurje umbitiös verkschef naturligtvis vUl söku få så storu unslag som möjligt.

Jag tycker dock att det i detta sammanhang kun vura skäl att inte buru unföru det vittnesbördet. Jug erkänner gärnu att man har besvärligheter och bekymmer när det gäller Stockholms city, även om de kanske inte är så ullvurligu och så oftu förekommunde som det iblund påstås. Eftersom man åberopat vad JO sade i ett beslut i november 1971 där han tog upp frågan om ordningssituationen i Stockholm och hävdade att den skulle ha förvärrats alltmer och att man kunde tala om ett terrorvälde i citykvarteren, bör det erinras om att justitieombudsmannen också återgav vad chefen för ordningsavdelningen i Stockholm sagt, och han bör om någon känna till det. Det står så här: "Chefen för ordningsavdel-

Nr42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

55

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

56

ningen har med bestämdhet hävdat att, ehum cityområdet såsom känt erbjuder problem i fråga om ordningen, något förvärrat ordningsläge ej förelåg. Påståendet om påtagliga eftergifter för ett ökat våld torde åtminstone i vad avsåg polisens agerande sakna berättigande."

Jug tycker utt mun för balunsens skull bör hu dettu yttrunde i minnet.

En fråga som nuturligtvis kommer in i bilden när mun diskuterur hur mångu poliser som behövs är inverkun uv den urbetstidsförkortning som skett i oliku etupper sedun 1968 från 45 timmur i veckun ned till nu i princip 40 timmar. Arbetstidsförkortningen hur inte mötts buru med inrättande uv nyu dänster; genom förbättrude urbetsmtiner och undru rutionuliseringsåtgärder hur storu urbetskruftsvinster kunnut göras, även om det kunske inte är möjligt utt unge dem i untulet årsurbetskrufter. Men dessutom hur den lokulu polisorgunisutionen enburt under de tre närmust föregående budgetåren tUlförts cu 1 100 nyu polismansdänster och ca 330 tjänster för annun personul som i stor utsträckning har övertagit arbetsuppgifter som tidigare åvilat polispersonal.

Mot den bakgrunden vill jag bestämt hävdu, utt när vi nu föreslår 230 nyu dänster är det utt betruktu som ett nettotillskott. Det kun inte hävdus utt den urbetstidsförkortning som tidigure genomförts fortfurunde skulle innebäru något minus i frågu om tillskottet uv poliser. Effekternu UV urbetstidsförkortningen bör mun därför kunnu lämnu åt sidun när mun diskuterur polisens resurser för nästu budgetår.

Sedan har fru Kristensson unvänt uttrycket lug och ordning. Jug vet inte riktigt vurför fru Kristensson tur upp dettu - jug vet inte med mig utt jug själv i något summunhung hur diskuterut den terminologin. Fru Kristensson kunske vill hu min syn på frågun om den problemutik som ligger i dettu, men det är väl uUdeles självklurt utt den inte behöver utvecklas närmure. Att fostra unga människor till samhällsansvar och till känsla för nödvändigheten att ta hänsyn till andra, både till liv och till egendom, iir väl en av de viktigaste uppgifterna, som bl. a. gär in i de brottsförebyggande åtgärderna inom skol- och ungdomsverksamhet. Vilken terminologi mun vUl unvändu om dettu tycker jug för min del är relutivt likgiltigt. Där måste vi väl vuru helt överens i suk.

Herr Ernulf vur inne på frågun om fotputmlleringen. Där är det intressunt utt kunnu påpeka utt de unsträngningur som för närvurunde görs frän rikspolisstyrelsens sidu utt få en ökud fotputmllering successivt håller på utt ge resultut. Det hur nog varit ett berättigat klagomål från allu håll att poHserna har åkt för mycket i sinu bilur och i alltför liten utsträckning unvänt sig uv möjligheternu utt fotputmlleru. Därför hur det under vinterhulvåret genomförts ett untul regionulu konferenser på rikspolisstyrelsens initiutiv, där mun hur tugit upp tUl diskussion med respektive poUsdistrikt nödvändigheten uv utt mun i högre grud övergår -eller återgår, om man så vUl — tUl fotputmllering. Resultutet hur redun kunnat avläsas i utt buru dettu att människornu ser polisernu på gutornu tydligen har psykologisk betydelse och ger tillfredsställelse.

Man skall naturligtvis fortsättu med detta, men man får hu klurt för sig utt något har det legut i den tidigare tesen, utt genom utt polisernu sitter i bilurnu och åker hur de också möjlighet utt snubbure kunnu ingripu. Så det fär bli en uwägning på detta område. Kontinuerlig fotputmllering tar

mycket personul i unspräk, och därför får mun gå vursumt frum.

Herr Ernulf berörde också frågun om sumurbetet mellun polis, skola och burnuvård och konstuterude utt det initiativ som tagits från centralt håll för att få sådant lokult sumurbete tUl stånd inte på ulla häll har givit resultut. Herr Ernulf efterlyste åtgärder, och då vUl jug svara att detta givetvis har varit föremål för uppmärksamhet. Sociulstyrelsen hur i junuuri i år genom sociulvårdskonsulenternu undersökt i vUken utsträckning samarbete har kommit tUl stånd, och det har framgått att det för närvarande förekommer endast i omkring en tredjedel uv lundets kommuner. Det är i högsta grud otillfredsställunde, och det kommer också in i bUden i det s. k. puket som vi nu lägger fram beträffande nurkotiku och dur vi hur förslug om hur mun skull kunnu åstudkommu den önskvärda effektiviseringen av dennu mycket betydelsefuUu lokula verksamhet.

Till slut vUl jag bara sägu tUl herr Polstum utt det är oerhört väsentligt utt vi kan skapa ett gott förhållande mellun polisen och ullmänheten. Det är också en uppgift för oss att verka för att allmänheten skull få den rätta inställningen tUl polisens betydelsefulla verksumhet. Jag hur själv fäst mig särskilt vid betydelsen uv utt polisernu får kommu med i skolurbetef och ge trufikundervisning för utt redun där grundläggu ett förtroendefullt förhållande. På den punkten vill vi från regeringens sida fortsätta den sumverkun som vi bmkur hu med poUsens organisation och diskutera dessa frågor för att kunna se tUl utt vi kun förändra de negutiva attityder mot polisen, som tyvärr på en del häll förekommer och som det är oerhört viktigt att mun försöker kommu till rättu med.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Justitieministern bödude med att unge utt stutistiken är behäftud med vissu felkällor och utt det därför är svårt utt dru någru konkretu och direktu slutsutser av de statistiska uppgifter vi får. Jug är medveten om utt stutistik nuturligtvis är förenad med vissu osäkru element; bl. u. är ju det s. k. mörkertulet - ulltså untulet brott som inte kommer tUl polisens kännedom — en osäkerhetsfaktor. Men min bedömning är att mörkertulet väl snurure hur ökat än minskat. Det är en allmän uppfattning att det inte längre lönur sig utt unmälu brott till polisen, eftersom de ändå inte åtgärdus. Jug hude i ulla fall räknat med att justitieministern skuUe ha kunnat kosta på sig att sägu, att den utveckling som vi har när det gäller statistiken över untulet brott här i lundet är mycket ogynnsum, men någon sådun konklusion fick vi inte.

Sedun säger justitieministern utt polisen sätter in sinu resurser för utt kluru upp den grova brottsHgheten. Det är väl självklart att mun måste prioritera den, men jag skuUe vUja fråga: Innebär detta utt herr statsrådet tycker utt det är ucceptubelt utt den mindre grovu brottsligheten på det sättet inte kan åtgärdus, utun utt sådunu brott bhr preskriberude? Är det tillfredsställunde?

Herr stutsrådet gjorde en längre utläggning om tunkurnu på meru restriktiva regler när det gäller de grova brottslingurna och behandlingen i kriminulvårdsunstult och permissionsbestämmelserna. Det var mycket intressant att herr statsrådet tog upp detta och bemötte ett påstående

57

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

som aldrig har gjorts. Jug hur inte gjort gällunde att vi skulle ha oliku uppfuttningur på den punkten, men jug noterar att herr statstådet ansåg sig böra komma med ett klarläggande för egen del.

Vidare säger herr statsrådet att arbetstidsförkortningen skall vi inte tala om, det är ett passerat studium. Men vi kunske ändå skull noteru utt Stockholmspolisen under det senuste kulenderåret genom arbetstidsförkortningen hur fått en minskning på 180 polismän. Herr stutsrådet föreslår totult för helu lundet 200 polismän, och det måste i rimlighetens numn betyda att Stockholm inte ens får täckning för det här bortfallet.

Om mun försöker unulyseru situutionen, tror jug utt mun ändå måste konstutera utt vi inte hur möjligheter exempelvis här i studen utt beivra den brottslighet som förekommer. Herr stutsrådet behöver ju buru gå ned på Sergels torg för att konstatera att man här öppet bedriver hundel med duvgods utun utt någon tycks göru någonting åt dettu.

Beträffande lug och ordning konstuterur jag att herr statsrådet undvek vad jag aviåg utt ge uttryck åt här. Frågun vur; Menur inte herr statsrådet utt de lagar som regering och riksdag stiftar ändå skall upprätthållas — att ulltså polisen skull hu sådanu resurser utt vi hur möjligheter utt upprätthållu de lugar som vi gemensumt hur stiftut?

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr tulmun! Stutsrådet nämnde utt stutistiken var bristfällig. Ju, det är klurt, men när det sägs utt det nu unmäls fleru brott som inte unmäldes tidigure, vUl jug frumhållu utt bankrån, väpnude överfull, postrån och liknunde svåru brott väl ulltid har anmälts och kommit till polisens kännedom. I de fallen kun ju inte statistiken vara missvisunde. Här är att konstuteru utt dessa brott har ökat i mycket hög grad, och det klargör hur allvarlig situationen än

Sedan ansåg statsrådet att det är likgUtigt vilken terminologi mun unvänder. Jug kun inte delu denna statsrådets uppfattning; jug tror utt stutsrådet därvidlag underskattar det värde det har om man från högsta ort verkligen använder ordentliga ullvursord.

Herr POLSTÄM (c) kort genmäle;

Herr tulman! Statsrådet GeHer nämnde skolarbetet och det brottsförebyggunde urbetet, och det är jag mycket tacksam för. Jug hur själv tugit upp dettu i tidigare debatter i kammaren. Jag vet också att det på sikt kommer utt ge resultut - det är jug mycket ungelägen om utt understryku.

Men stutsrådet sade ingenting om hur man står gentemot svensk polis från regeringens sida. Tystnaden kan givetvis innebära ett bevis på att mun står soUdarisk med svensk polis, men det kunde ju vuru intressunt utt hur höru statsrådet suga det direkt.

58n

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talmun! Polisens stutistik över unmäldu brott är nuturligtvis riktig i och för sig. Men det är någonting helt annut än untulet lugöverträdelser som begås i sumhället, och det är därför som jug måste vurnu för utt unvändu  den  stutistiken oreserverut.  SkuUe jug använda den  som  fru

Kristensson och herr Schött gör, skulle jag läsa upp den statistiken här nu, eftersom den visar mycket kruftigu minskningur beträffunde grova våldsbrott. Över huvud tuget visur dennu stutistik beträffande våldsbrott minskningur månud för månud ändu sedun den 1 juli förru året. Men jug gör inte det därför utt den är ulldeles för osäker för utt mun skull vågu dru någru längt gående slutsutser uv den.

Fru Kristensson säger att "mörkertalet", dvs. antalet brott som inte blir unmäldu, snurure skulle varu större därför utt det inte lönar sig utt unmälu. Det är ju uUdeles fel, fm Kristensson, för det är just vud det gör. Det lönur sig utt anmäla därför att man måste göra det om man skall få ut för sin försäkring. Det är väl en faktor som medverkan Vur och en som hur en försäkring och som hur fått inbrott i sin sommurstugu unmäler dettu. Men vud skull polisen kunnu göra ät en anmälan om ett sommarstugeinbrott som man upptäcker först när man kommer efter någru månuder? Jug förstår mycket väl utt det inte går att lägga ned något särskilt överdrivet arbete på utt där söku spuna och spåra upp någon. Men det väsentliga för den som bhvit utsutt för sådunt brott ligger i att han får ersättning.

De undersökningur som hur gjorts uv den här stutistiken visur just utt svängningurnu i den hur ett sturkt sumbund med dels människornus benägenhet utt unmälu brott — och där kommer ulltså det utökude försäkringsväsendet in —, dels med poUsens intensivitet pä oliku områden. Man kan uttrycka det så drastiskt att om polisen sätter in ökade ansträngningar på ett visst område så stiger brottsligheten. Och det vill väl varken fru Kristensson eller jag göra gällande - men untulet unmälda brott stiger. Det är därför jag vill vädju tUl fru Kristensson utt unvändu dennu stutistik på ett förnuftigt sätt. Vissu slutsutser kun mun nuturligtvis dru UV den, om mun är försiktig.

Arbetstidsförkortningen måste jug återkomma tUl, fru Kristensson. Det är en pusserad sak; det har bhvit kompensation för den i ökat untul polisdänster. Vud vi nu föreslår är ett nettotillskott, som ulltså kommer tiU.

Vud lag och ordning beträffar, så är ju ändå grunden att människorna hur känslun för utt vi i sumlevnudens intresse måste iukttu vissa normer. Finns inte den hjälper det inte med några lagar, och därför ligger grunden i de åtgärder som vi kan vidtu på undru områden inom sumhällslivet för att skupu hos människornu en känslu för utt tu hänsyn tUl varandru. Däruv föHer ocksä utt mun efterlever de lugur som är uppställdu.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala poUsorgani-sationen

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug skull väl inte uppehållu mig meru vid den här diskussionen om stutistiken. Det är säkeriigen riktigt utt om polisen har möjligheter att öka sinu insutser, så får vi kännedom om fleru brott. Men i och för sig skulle väl poUsen ha resurser utt göru sådana insatser att de brott som begås verkligen kommer till vår kännedom, inte därför utt vi skull få stutistisku siffror som visur en hög brottslighet utun därför utt vi skull vetu hur det fuktiskt ligger tUl.

Men jug konstuterur fortfurunde utt justitieministern inte drur någru slutsutser uv den stutistik som finns och som ändå - trots de felkällor den

59

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

är behäftud med - måste ge intrycket utt vi under senure är hur fått en ständigt stegrud kriminuHtet i det här landet. Och erkänner man inte det som landets justitieminister, så måste jag sägu att det känns mycket otillfredsställunde för oss som skuU futtu besluten, när vi märker utt vi inte ens hur den förståelsen i depurtementet.

Justitiemmistern säger utt mun måste unmälu brott därför utt mun hur försäkringur som fuller ut endast om man anmäler brotten. Men man har ju i allmänliet en självrisk som inte är så obetydlig och som gör att mångu brott inte anmäls därför utt det inte lönur sig — mun får ändå stå för självrisken.

Vad slutligen gäller det här med lag och ordning så undviker justitieministern, tycker jug, att gå in på det som jag uppfattur som kärnfrägun, nämligen om vi skull hu polisiära resurser att se till att de lagar som vi beslutar kan efterlevas.

60

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Om man skall försöku bUdu sig någon uppfuttning om brottslighetens utbredning och förändring här i lundet får man naturligtvis unvändu sig av de hjälpmedel som står till buds. Där kommer nuturligtvis dennu stutistik in i bUden - den är ju inte värdelös i dettu summunhung. Och min uppfuttning därvidlug är, fru Kristensson, utt när det gäller tillgreppsbrotten ger förändringurnu i polisens stutistik uttryck för utt det verkligen sker en ökning. Det gäller nuturligtvis också, som fröken Bergegren frumhållit och som vi själva frumhållit i andru summanhung, rånen i bunker och postkontor.

Men mun kun inte hu en så onyunserud syn på utvecklingen som oftu möter, därför att om man går över till våldsbrotten finner man utt de inte företer summu bild som tUlgreppsbrotten. Det är ju mycket svårt att kommu förbi, att trots utt vi uvskaffade dödsstraffet 1921 hur antalet mord och dräp här i landet undergått mycket små förskjutningar, statistiskt sett. Där har vi ett ganska hyggligt siffermässigt underlug, ty sådana brott blir alltid unmäldu.

När det gäller de grövre våldsbrotten har jag den uppfattningen att antalet sådana på sikt snurast är i sjunkande här i landet, inte ökande. Det tycker jug är gunsku väsentligt utt hu i minnet. Men det är nu en suk för sig. Den totulu brottslighetssituutionen är ändå så ullvurlig utt det är väl befogut med de mycket storu insutser som samhället gör i polisverksamheten. Den insatsen skall vi naturligtvis inte se bara mot bukgrunden uv de 200 nyu polistjänsternu utun mot bukgmnd av hela den totala satsning som denna budget innebär för polisens möjligheter.

Jug glömde förru gången utt sägu något till herr Polstum, men jug vet inte riktigt om dettu är rättu plutsen utt gå herr Polstums begärun tUl mötes och göru ett direkt uttalunde om polisen. Jag har närmast den uppfattningen att mun från regeringshåll gärna uttalar sig vid ett konkret tillfälle, när detta så att säga faller sig naturligt. Herr Polstam erinrade också om utt såväl stutsrådet Lidbom som jag omedelbart gick ut i massmedierna och tog poUsen i försvur för de insutser som gjordes i det full som det då gällde, och vi är givetvis beredda utt göru det också i fortsättningen. Vi vill i sådana situationer försöka klargöra för människorna att här står regeringen bukom polisens åtgärder.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr tulmun! I det resonemang som här förts har man också kommit in på frågan oom försäkringar. Då vUl jag säga utt mun väl får en gunska klar bild uv det otiUfredsstäUunde läget, när mun erfar utt premiernu för hemförsäkringur här i Stockholm på gmnd uv ullu inbrott hur näru nog fördubbluts. Dettu upplever ullmänheten givetvis som mycket orounde. Mun blir onekligen förvänud över utt justitieministem tycks hu en annun bild UV helu situutionen än vud den stora ullmänheten hur.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Justitieutskottets föreliggande betänkande erbjuder enligt min mening en ytterst intressant läsning. I utskottsmajoritetens respektive reservanternas skrivningar framkommer högst motstridande uppfattningar om dagsläget beträffande brottsligheten, och detsamma gäller för den debatt som här har förts. Utskottsmajoriteten vidgår att brottsligheten successivt har ökut under helu 1960-tulet men unmärker att en nedgång i ökningstakten förmärkts under senare halvåret. Reservanternu hänvisar tUl rikspolisstyrelsen, som har anfört att läget ytterligare försämrats sedun hösten 1970, då styrelsen konstuterude utt det inte längre vur möjHgt utt ge den enskUde medborguren tillfredsställunde skydd tUl person och egendom.

Kun mun nu hävdu att läget är under kontroll? Ju, säger utskottsmajoriteten. Möjligheternu för polisen utt mötu brottsutvecklingen hur förbättruts betydligt genom upprustning uv polisväsendet i frågu om både muteriel och personul. Dessutom hur ett intensivt rutionuliseringsurbete pågått. De 230 nya dänster som nu föreslås är enligt utskottsmajoriteten en tUlfredsställunde uwägning. Nej, säger reservunternu, läget är inte tiUfredsställunde. RikspoUsstyrelsen hur buntat ned det antul om över 2 000 nya dänster som landets polischefer yrkat, tiU 910 nya polis-munnudänster, vilket styrelsen unser oundgängligen nödvändigt för utt inte umbitionsnivån skuU sjunku aUtför mycket.

Vilken bedömning är den rätta - rikspoHsstyrelsens och reservanternas, t. ex. i reservation nr 4, eUer utskottsmujoritetens? Låt mig ge ett exempel på hur läget och bedömningen uv läget är på sinu håU. Exemplet gäller kunske mest den mera obetydliga brottslighet som småinbrott, ofredande och störande uv ullmän ordning utgör - man hur i vurie fall intrycket att denna brottslighet, som medborgarna upplever som ytterst orounde, betruktus som negligerbur. Ambitionsnivån har sjunkit dithän.

Kommunförbundet hur fått ett untul frumstäUningur om möjligheterna utt med kommunulu medel hållu en vaktstyrku för utt övervuku ordningen på ullmännu platser. Kommunförbundet har bestämt avstyrkt sådana frumställningur och med ull rätt hävdut utt poHsverksumheten numeru är en statlig angelägenhet. Icke desto mindre uppger Kommunförbundet utt två kommuner funnit det nödvändigt utt unlitu vuktbolug för bevukning på allmän pluts. Jug känner tUl ytterligure två. Det är förorter tUl Stockholm. Av dessu summunlagt fyra kommuner är två socialdemokratiskt styrda. Hur många det i verkligheten ur kun ingen säga i dug.

Jug känner väl till de bådu kommuner som Kommunförbundet talar om - jag bor själv i en av dem. I det enu fuUet hur man sedan muj 1970

Nr 42

Torsdugen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

anlitat ett vaktbolag för bevakning av skolor, barndaghem, fritidsgård och också ullmännu platser i centrum. Dä - i maj 1970 - omfattade bevukningen ett besök måndugar till torsdagar kl. 20.00 - 04.00 och två besök fredagar till söndagar kl. 20.00 - 04.00. Från hösten 1970 måste bevakningen successivt utökus, och fr. o. m. föregående år svurar boluget för stutionär vakthållning kl. 18.00 — 04.00 samtliga dagar i veckan. Kostnaden för kommunen belöper sig till drygt 60 000 kronor.

Den andra kommunen anlitar sedan den I november förra året ett vuktbolug för bevukning uv centrum och torget med ungränsunde byggnuder. Det förstu uvtulet godkändes inte av polismyndigheten, och i nu gällande uvtal hur torget formellt uteslutits. Torget bevukus dock indirekt uv vuktbolaget. Polismyndighetens beslut har överklagats. Kostnaderna för kommunen belöper sig tUl 45 000 kronor.

Det kun tyckus utt dettu är ett slående exempel på hur kommunerna ökur sinu utgifter på ett unsvurslöst sätt. Det kun emellertid också tagas som ett exempel på hur kommuner tvingas påta sig uppgifter som åvilar stuten.

Det kun också hävdas utt dessu kommuner suknur befogenhet utt engugeru sig i ungelägenheter som tUlkommer stuten och utt de sålundu hur förfurit olugligt. Ändå hur dessu kommunulu beslut inte överkluguts uv någon. Allmänhetens upplevelse uv de tidigure ordningslösu förhållundenu gör utt de unsvurigu kommunulmännen kun sovu med gott sumvete. De unser sig vuru tvungnu utt garantera kommuninnevånurnus säkerhet, och det förstår kommuninnevånurnu.

Jug behöver inte uppehåUa kummurens ledumöter med en genomgång av de principiella betänkligheter som framväxten uv olika "kommunulu poliskårer" ingen Jug finner det dock sturkt befogut utt yrku bifull till reservutionen 4.

62

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talmun! Jug har begärt ordet, eftersom jag är en uv undertecknurnu av folkpurtiets purtimotion 906. Jug skull uvstå från att göra de erinringar och påpekanden, som i och för sig kunde vara berättigade för utt skupa en bukgrund tUl den pruktisku slutsuts för dugen, som jug vUl dru. I stället kun jug såsom bakgrund närmust hänvisu till vud herrar Ernulf och Polstum hur unfört.

Jug fäste mig vid vud fröken Bergegren sude om rikspolisstyrelsens unslugsäskunden. Hon drog därmed uppmärksumheten tUl dess förslug, 910 nyu polisdänster, dvs. ett kraftigt nedprutat antul jämfört med länsstyrelsetnus och polischefernus yrkunden på över 2 000 mun. Mun får väl förutsätta att det finns goda grunder för dessu äskunden från erfurna polischefer och omdömesgUla länsstyrelser, men inte ens nedprutningen från alltså över 2 000 till 910 dänster hur godtagits. Regeringens förslag går ju ut på 230 nya tjänster. Siffrorna bör få tulu för sig själva inte bara i propositionen och i utskottets betänkande utan också i kammarens protokoll. B:ristläget, tycker jag, framstår här i all sin nakenhet.

Låt mig nu, herr tulmun, först göru tre konstuterunden.

För det förstu vet vi utt nurkotikubrottsligheten är stor och utt dennu brottslighet är ytterst betydelsefull för kriminulitetsläget i ullmänhet.

För det andra vet vi att narkotikabrottsligheten uv fleru tecken att döma nu åter växer, bl. u. genom utländsku påverkningar, som nu visar tendens utt även omfuttu t. ex. heroin och morfin, ett pur uv de verkligt härdu nurkotisku prepuruten.

För det tredje vet vi att vi har en påtagligt underbemannad poliskår att sätta emot.

I den situutionen nöjer jug mig med utt upprepu en frågu jug ställt i tidigure debatter kring hithörande problem; Skulle mun inte kunnu göru som mun gjorde i bödun av 1969? Det har ju påmints om vilka särskilda polisiära åtgärder som då vidtogs för att komma till rätta med nurkotikubrottsligheten. Jug hur som sagt i en tidigare riksdagsdebatt varit inne på den här suken men utun synburt resultut. Det vur i ullu full en god och väl vitsordud frumgång som pohsen 1969 kunde inregistrera i kampen mot narkotikabrottsligheten. Den koncentration uv polisresurser som mun då gjorde hude inte till förutsättning en stor nyrekrytering utun det vur fråga om en temporär omdisponering uv personul, från 117 mun 1968- 1969 tUl ca 750 man våren 1969.

En tUlfällig koncentration uv polispersonul för att genomföra s. k. razzior är inte något främmande för polisen. Inom andru områden är flexibilitet i dispositionen uv urbetskruften vunlig, särskUt vid personul-brist. Fru Kristensson vur inne på den här saken, då hon begärde utt Stockholm skulle tillförus viss ökud polispersonul, vurvid hon bl. u. hade nurkotikubrottsligheten direkt i tunkurnu. Det är inte bara möjligt utun högst sunnolikt utt behovet av stor polisförstärkning i Stockholm är angeläget att tUlgodose. Jug tycker dock att man ;' den allmänna •polisbristen, åtminstone försöksvis, kanske skulle kunna undvika en mera stutionär förstärkning och söku "lösu" polisbristfrågun i Stockholm genom meru tiUfäUigu men målmedvetnu omdisponeringur ullt efter uppkommunde behov uv ökude personulresurser - nuturligtvis med samma syfte som det fru Kristensson avser, nämligen att få bättre grepp om storstadskriminaliteten och om möjligt bringa ned dess omfattning.

Jag tillåter mig alltså fråga herr justitieministern, om vi inte snurt skulle kunnu fä till stånd en viss och relutivt kruftig koncentrution uv polisresurser på den grovu nurkotikubrottsligheten, en koncentrution som på grund av personalbristläget kanske måste tidsbegränsas på lämpligt sätt? Något extruordinärt måste väl ändå till i ett extruordinärt läge?

Herr tulmun! Jug ber sumtidigt att få yrka bifall till reservationen 3 under punkten 7.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt gå in i dagens debatt. Jag utgick från utt busen för den debutt som vi egentligen behöver i dettu summunhung skulle vuru för trång i dug, men under debuttens gång hur basen vidgats. Jag tycker därför utt jug kan säga en del, även om jag beklagar att jag inte hur mitt unförunde skrivet. Vude bokstuv nugelfurs ju så minutiöst i dettu ämne.

Allru först vill jug unslutu mig till de tulure som reagerar mot tendensen att sätta etiketten "reaktionär" på den som kritiserur missförhållandena inom rättsväsendet och den enorma brottsHghet vi hun

63

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

64

Jug påstår utt mun kun vura mycket lojul mot demokrutins djupuste idé och humunismens undu men ändå reagera sä som flera tulare här har gjort, bl. a. fm Astrid Kristensson.

Jag är glud över utt vi såsom ordförande i justitieutskottet har en personlighet med denna öppna, ärliga och realistiska inställning. Jag bestrider att hon hur gjort sig skyldig tiU överdrifter, när hon har skUdrat sakförhållandena. Tvärtom märkte ju den som lyssnude utt hon Hksom fick vuru ytterst försiktig för utt inte få den etiketten på sig utt överdrivu och vuru reuktionär. Sunningen är utt hon inte återguv helu bilden så skrämmunde som den är.

För mig är fuktu mycket orounde. Jug påstår, herr justitieminister, utt vi håller på utt i snubb tukt - vi är där redun delvis - gå in i ett rättslöst sumhälle, där krufter som inte hur någonting med vår sumhällssyn i urbeturrörelsen och demokrutin utt göra får bredu ut sig på ett orimligt sätt. Vi måste tu itu med dem. Vi hur exempel i USA. Hur hur det inte sett ut där i årtionden. USA gick före oss med materiell rikedom, men dess samhälle vur utformut gunsku rudikult oUku vårt. Man hur trott på friu krufters spel och hur humnut i en situution, som inte kun förenus med den strävan vi hur t. ex. inom arbetarrörelsen när det gäUer samhällets utformning.

Om jag aldrig så mycket uppskattar att justitieministern drar sig för att spela upp på ett sätt som skadar saken, vill jag ändå påstå, herr talman, utt huns frumstäUningssätt inte återspeglar verkligheten. Om vi tror på den stämning som uppkommer då man lyssnur till honom, kommer vi vilse vi som skull skötu rättsvården i detta sumhälle. Jug spårar ingen ond avsikt hos justitieministern. Detta är huns sätt att arbeta, men jug tror inte på det. Mun skull läggu frum kluru och kullu fuktu för denna riksdag och låtu oss verkligen tu itu med problemen.

Jag hude inte tänkt begäru ordet, eftersom jug delur justitieministerns uppfuttning, vilket också fru Astrid Kristensson gör, utt vi måste ungripu problemen på mångu områden. Vud vi i dag skall tu ställning till är ett uv fälten. Vi är på det klura med det. Men det som vi i dag skall ta ställning tUl är så ytterst väsenthgt, och uppgiften är så stor med hänsyn till situationen att den minsann är värd en seriös debutt utifrån reulistisku insikter om hur det egentligen ser ut. Vi behöver inte stå här och frågu oss, om vi missförstår stutistiken; mun skuU väl vuru både döv och blind, om mun inte skull inse - även utun någon stutistik — vUken utveckHng som är på gång i vårt sumhälle. Är det verkligen någon som inte intuitivt och upplevundemässigt inser utt vi för vurje dug får en försämrud situation, med fleru brott, sämre säkerhet, större osäkerhet för människornu?

Jag hävdar att vi hur en sturkt fortlöpunde och ökande brottslighet och detta även på den grövre brottslighetens område. Vi har en sorts terrorverksumhet, som medför utt mängder av människor inte vågar kommu ens i närheten av vissa typer därför att man inte viU riskeru utt kunske i trängseln råku knuffu dem så utt de får en uniedning utt hoppu på den förbipasserande. Ja, det finns människor som inte vågar gå ut efter ett visst klockslag om de bor i en viss stadsdel, osv. Jag vet att det faktiskt är på det sättet.

Vi vet också utt mussor uv brott som begås i det hur lundet uldrig unmäls, det är stölder, det är ungrepp på egendom osv. Jug känner tUl ett sådunt full, där en mun hur hållit på så i fleru år inom den fustighet där mun bor, men fustighetsägaren har bedömt att det över huvud taget inte lönar sig att bråka med honom, därför utt han dä baru skuUe gadda ihop sig med fleru Ukudunu, och det skulle buru bU ännu meru trusor och elände. Och så tiger mun.

Jug vet utt mun resonerur så här: Det lönar sig inte att anmäla vissu Suker tiU polisen. Jug vet utt det förekommer utt mun ringer upp polisen och säger, utt det är ett inbrott på gång, t. ex. i en bil. Men polisen kommer inte - nuturiigtvis är det inte ulltid så, men det förekommer. Polisen kommer inte fustän den finns tiU hunds därför utt det inte lönur sig utt ingripu. Jug vet, herr justitieminister, utt mun kun hu ertupput folk på bar gärning och kallut på polis. Den ertuppade nekar, trots utt det finns två vittnen som är bereddu utt svåru på utt hun vurit inne i en bil. Då säger polisen: Vi kun ingenting göru därför utt hun nekur - fustän det finns en unmälan mot honom.

Folk vågar i dag ofta inte vittna och stå för vud de upplever. Jug hur vurit med om ett full — jug har berättat om det för justitieministern - där en person slog ned flera människor på en gata. När jag efteråt skulle försöka mUa upp historien - då jag kom in i bilden, hude jug för knuppt om tid för utt göru något - visste mun ingenting. Ändå hade det under åtminstone två timmar några veckor tidigare varit en folksamhng på flera hundra människon Man visste ingenting, nej, det hade inte varit någonting, trots att mun vurit inne flera gånger i affären för att ringa efter polisen, som fanns några kvarter därifrån. Det hände på Kungsholmen.

Nyligen har vi i tidningama fått läsa om att vi även här i landet fått samma "skyddsverksamhet" som man haft i Amerika under många år. SkaU vi tro att de som håller på med "skyddsverksamheten" är sådana som haft en besvärlig barndom, att vi skaU vara humanu och bura in dem på ett par år, varefter vi släpper ut dem på permission efter ett pur månader, varpå de "sticker"?

Jug hävdar också, herr justitieminister, att polisen arbetar långt ifrån bra. Som jag tidigare nämnt vägrar den ibland att ingripa. Man tur emot en unmälun om inbrott. Allt sker fuUt juste. Vittnen finns, men anmälan kommer inte till domstol. Jag vet att man inte bryr sig om massor av stölder, t. ex. bUstölden Varför? Det finns inte resurser att ta itu med saken. Min egen bU har åtta, nio gånger blivit föremål för inbrott. En gång kom man på förövarna. Det var tre 14-åringar som hade stuUt bilen. Polisen mötte dem i en förort och förstod att någonting var galet. Men därutöver har man inte fått fast någon. Man gör inte ens ett försök att ta fingeravtryck. Det görs helt enkelt ingenting men i regel får ägaren tiUbaka bUen med det utseende den då har.

Jag har faktiskt inte sagt detta för att ungripa polisen. Jug viU bura påstå att vi befinner oss i en situation där det inte fungerar som det skull. Tyvärr måste vi räknu med utt det finns en resignation hos polisen som bl. a. beror på att man inte hinner med att föda upp brottsligheten.

Men den beror också och kanske främst på att polisen har så dåligt stöd hos aUmänheten. Det är något ytterst fantastiskt att man kommit så

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

65

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

66

snett i sitt tänkande att man upplever ordningsmakten, oavsett hur den beter sig, som något fientligt mot samhäUet och människorna. Ändå är det förutsättningen för demokratin liksom för alla andra samhällsordningar att det finns en lug och en ordningsmukt.

Det vore verkligen värdefullt om vi någon gång finge en bred debutt kring just dessu problem med brottsligheten, brottslagstiftningen och allt annut som hör dit. Då kunde vi känna riksdagen ordentligt på pulsen och få fram en mycket entydig attityd, som kunde fortpluntus i riktigu vågor ut till svensku folket och som innebur utt ullu slöt upp om begreppen ordning och poUs.

De poliser som hoppur över skacklurnu får vi väl tu itu med på summu sätt som sker med ullu undra som inte sköter sitt jobb. Sådanu full får inte tas till intäkt för en polisfientlighet, som ter sig rent makaber när hundratals ynglingar kun rusu på en eller ett pur poliser — sumtidigt som folk står och hurrur - som bura fullgör sin tjänsteuppgift.

Vad anser då människorna runt om oss? Gör som jag brukar göra, åk ut till industrierna och tala med folk. Om vi tänker oss in i situationen som den är så står många människor och arbetar hårt och rejält, de flesta för en mycket knapp lön. Sen finns det massor uv unnut folk som UV oliku unledningur inte viU urbetu. De ser sin möjlighet utt levu uv brottslighet utun utt behövu arbeta. Så drar de i gång en enorm appurut som kostur sumhället storu pengur, vUku skull tus ur produktionen.

Om vi är månu om humunismen, månu om demokrutin som sådan, måste vi även vura månu om demokrutins egentligu bärure. Skulle människorna märka att inte demokratin kan skydda legitima demokrutisku mänskliga intressen, finns det risk för fascistiska tendensen Det är en aUvarlig historia. Det är dä man får de överspel, som skrämmer oss alla och som jag naturiigtvis tänker på när jag ger ett erkännande till justitieminister Gener för att han inte spelar upp frägan i onödan. Men jag tycker å andra sidun inte heUer att hun för oss skärper vetskupen om hur allvarligt detta i gmnden är.

Varför skull vi då hu den här situationen? Ju, vi håller på utt lära oss utt skötu ett sumhälle — så som man får göra jämt. Även jug har levt i en förhoppning om utt med bättre stundurd och välfärd, med Utet jämnure fördelning, trygghet osv. skulle människomu bli mer hurmonisku. Vi hur ulltså velat komma till rätta med förhållandena på den vägen. Detta tror jag i och för sig är aUdeles riktigt. Men det är orealistiskt att tro att vi någon gång får ett harmoniskt samhäUe hur bra vi än ordnar det. Vi måste arbeta utifrån den fömtsättningen att det finns människor som -oavsett hur vi har det ordnat - inte vill iukttu de spelregler ett sumhälle måste hu för utt över huvud taget kunna fungera. Då är jag den förste att ansluta mig tiU dem som vUl iaktta humanism och viU försöka förstå sammanhangen.

Jag anser dock att det är pippi i kubik när man gör som man nu gjort i flera år. Man har letat i åratal efter de stora knarkkungarna och får fast dem. Man ger dem ett straff på tre eller fyra år. Sedan går det ett par månader och sedan får de permission. Då sticker de i väg! Sedan dröjer det bara ett par veckor och man hur en flod uv knurk hur i Stockholm som   vederbörande  satt   i   gång.   De  får vidare besök  på  anstalterna

vurigenom de kun orguniseru sin ordinurie verksumhet.

Fem itulienure opererur t. ex. ute i Europu i årutui, men kommer så underfund med utt Sverige hur den liberuluste lugstiftningen och dessutom en mycket humun fängelsebehandUng med permissioner och andra förmåner som ger storu möjligheter utt kommu lindrigt undun. Mun lyckus gripu ullu dessu fem och burur in dem. De får permission — åtminstone någru uv dem - efter två eller tre månuder, och då sticker de i väg. Jug kommer nu inte på ruk arm ihåg hur de undru lyckudes göru det.

Är det någon som tror - med tunke på de enormu vinstmöjligheternu dessu cyniker hur, cyniker som kunske uldrig huft någon besvärlig burndom - utt de tar den ringaste hänsyn eller det minstu rättur sig efter ett struff på någru månuder, ett hulvår eller ett år? De betalar gärna med fängelse några år om det är nödvändigt för utt dänu mussor uv miHoner på ett lättvindigt sätt. Sumtidigt hoppus de utt kommu lindrigt undun, och hittUls hur det tydligen också gått väldigt bra för flera av dem.

Herr justitieminister! Jag vet att det nu kommer en proposition som åtminstone i viss grud beuktur dessu problem. Men det är väl något fel när vi varit så blåögda att vi trott på en liberal politik mot dessa hajun När vi nu vet utt vi gjort sådunu här felbedömningur så måste vi vuru överens om utt se reaUstiskt på saken i fortsättningen. Här gäUer det inte i förstu hund att struffu dessa brottslingur — även om de vore uldrig så väl värdu ett straff. Det gäller utt se till utt de inte kan fullföHa sin verksamhet.

Det finns exempel på - det kun polisen berättu för oss - att när en uv dessu hajar kommer ut så dröjer det ett par veckor innun floden uv knurk ur i gång. Om knurken representerur ett värde i utminutering uv 15 miHoner kronor, så sdäl de för cu 50 miHoner dessu dugur i Stockholm. De får buru en tredjedel för vurun av hälurnu.

Jug unser utt en brottsbekämpning av dennu typ inte hur ett spår uv humunism över sig. Det är helt enkelt frågu om en blåögdhet där man utsätter människor för tragedier. Vi kun frågu ullu de föräldrur och bum som råkut i olycku på grund uv hujurnu vUket som är humanare: att hålla i dessa typer ordentligt eller att låta människor komma i olycka? Det är ett faktum att massor av människor vurje dug är djupt oroligu för sinu burn i skolomu. Vud det kostur sumhället i det längu loppet det vet vi inte.

Är vi överens om detta gäller det utt föru en reulistisk politik. Jug viU dock här hu byggt in ett resonemung: Hu gämu förståelse för människun på sned i livet. Men vi kun inte uvhända oss de preventiva hjälpmedlen. Då går vår kultur mer eller mindre på sned, som den nu håller på utt göru. Och det drar med sig mycket farHga värderingar, som vi inte har råd med.

Jag vet inte om jug gör en riktig bedömning när jug säger föHunde: Vi har under efterkrigstiden underlättat rörelserna över gränserna. Vi har frisläppt mellanölet, under nästun romuntisku föreställningur om utt det skulle-motverku spritmissbmket här i landet, och vi har liberaliserut litet här och var. Detta har skett på kort tid och massor uv folk hur tydhgen fått en feluktig uppfattning om vud frihet är; i varje fall missbrukas den nya fria ordningen i oerhört hög grad. Det är dennu bild, herr justitieminister, som gör utt jag tycker det vore skäligt att vi i dennu riksdug vid något tillfälle, i vår eller kunske under hösten, finge en sorts

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

67

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

68

allmän genomgång under några dagar uv dennu problemutik som vi ändå aUa brottus med och orous över och inte tycks få någon fuson på.

Vi bör kunske också fostru dem som sköter vissu delur uv socialpolitiken - som denne man i en förortskommun som av ett raggargäng låter skrämma sig till att betala ut 4 000 kronor till en orkester en lördagkväll. Vi har alltför mycket folk ute i kommunerna, som inte kun klura ut för sig vud vi menur med sociulpoUtik. De är fångude uv ett slugs radikaliseringsvåg som är orealistisk i långu stycken och livsfurlig för oss. Vad får de här raggarna för rättsuppfuttning när de ser utt de kun skrämmu sig till vud de vill hu på dettu sätt? Varför skalljust ruggurnu, ett gäng som slutit sig summun, hu 4 000 kronor på bordet? Då kan ju vem som helst fordra det. Städad ungdom som satsar på föreningslivet, på demokrutin, får det inte. De får visserligen Utet bidrug här och där, men inte på det sättet.

Här behövs sunnerligen en upprensning i tunkegångarna och den praktiska politiken så att människor får tUlbaku sinnet för proportionen Jug menur inte en återgång tUl det gumlu trögu omöjligu men till något som står på en reulistisk nivå sett ur allmän, sociul, kultureU och humunistisk synpunkt.

TUl sist vill jag sturkt understryku utt jug under åtskUliga år - och det hur väl glirntut frum då och då här i riksdugen också i de lönepoHtisku debuttemu - uttalat en oro för utt vi håller på att hulku in i en ordning där människor, som borde arbeta, kan fly och flyr arbete. Jag har spårat ett visst samband med hela vår lönepolitik, fördelningsfrågor osv., men jag har ändå pekat på dettu och jug har förklarut som min uppfuttning utt den sumlude fackföreningsrörelsen - det gäller LO, TCO, SACO, ja ullu purter på löntugursidun - inte skulle överlåtu åt den enskUde urbetsgivu-ren utt mer eller mindre ensidigt tu unsvur för, det är ett förfärligt ord jag har på tungan men det måste komma fram, arbetsdisciplin, utan det är en uppgift för ullu godu krufter. Om vi inte upprätthåUer respekten för urbete så blir det för många som drar sig undan. Vi dödar lusten hos de positiva uppbyggande krafterna.

Jag blev i går kväll uppringd uv en person från Skoghull i anledning uv det dur fullet med pappan och barnungen. Han säger: Hur länge skall vi ha förståelse för skatterna när de används på detta sätt? Jag tar inte alls ställning i faUet som sådant - jag är inte tillräckligt insatt i detuHernu för dettu — men det är ett exempel på hur folk reageran

Tyvärr förekommer det aUtför många sådana företeelser. Jag viU påminna om att mängder av ungdom skriver in sig på universiteten utan att ta någru betyg. De kostar samhäUet enorma resurser utan att utföra rimliga arbetsprestationer. Också på andra sätt drar man sig undan produktionslivet, och då får andra bära bördorna. Detta kommer enligt min uppfattning att bh något gunsku ullvurligt för vårt samhälle. Denna inställning växer sig alltför bred, eftersom vi tolererar nästan vad som helst i detta avseende.

Att jag tar upp detta i samband med brottsHgheten beror på att det hur blivit en murknud för människor som föredrar att tjäna pengar lättvindigt. Det är inte bara knarket, som spelar in, fastän detta uppenbart är en enormt bidragande orsak tiU de egendomsbrott som

förekommer, utan det är också rent alUiiänt så att man föredrar utt dana sitt uppehälle på ett lättvindigt sätt.

Det kanske kan tyckus otillbörligt uv mig utt frumhållu utt jug i viss mån ser ett sumbund mellun förhållundenu på lönemurknuden och riskernu för en utveckUng uv dettu slug, men det är en uv orsakerna till att jag drivit denna fråga så hårt som jag gjort. Detla har emeUertid medfört utt jug känt det berättigut, herr tulmun, utt blundu in det bredure perspektivet även på det plun det nu gällen Tills vidure kan vi behållu den inriktning jug talat om, men låt inte situationen utvecklas alltför långt! Låt oss försöka enas om tagen - låt oss sätta in realistiska åtgärder på ett brett plan, så att vi kommer åt dessa problem!

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Herr HERNELIUS (m):

Herr tulman! Jag skall börja med att säga att justitieministem har det besvärligt i sitt urbete genom utt hun verkur i en bekymmersum miHö. Den offentligu debutten präglus i dessu frågor till stor del uv märkligu rättssociologer och rättsfilosofen Jug skuU tu ett färskt exempel ur en nyutkommen bok. En berömd rättssociolog kopplur där summun straffet för stöld med en bekräftelse på utt ullu har något att förlora om ägunderutten kränks. Enligt huns mening är det så utt dettu struff — jug citerur ur ett pressreferut — "döHer, mer eller mindre effektivt, de maktförhåUanden och den funktionsfördelning som äganderätten konkret hänger summun med".

Denne beryktude och berömde man går ett steg längre och säger att även rattfylleristraffet är skadligt därför att det riktur det morulisku sökurljuset icke mot bilens säkerhetsmässigu egenskuper eller mot bilismen som system utan "kommer utt hämmu urbetet för utt rädda liv och hälsa i trafiken, genom att döHu de unsvursförhåUanden som är enklast att reglera om bara det politiska systemet vill".

Dessa märkliga läror får stort utrymme i informationsmedia.

Justitieministern har också att kämpu mot dessu informutionsmedia. När han gjorde sitt mycket klariäggande uttalande om händelserna i Umeå - berört under debatten här - vantolkades detta omedelbart i radion på det grövsta sätt, och den rättelse som kom var mycket halvhjärtad. Det skulle vuru intressunt utt vetu, om de personer som står bukom dennu grovu journulistisku förlöpning fortfurunde är betroddu medurbeture i Sveriges Rudio.

Justitieministem kämpur också med företeelser inom sociulvården, som jug inte behöver närmure gå in pä, eftersom herr Persson belyste dem nyss. Vur och en som sitter i någon kommitté eller institution som hur med bidrags- och låneverksamhet att göra stöter varje dag på sådana fall.

Men justitieministem hur tyvärr delvis också sig själv utt skyllu. Jug hur aldrig förstått hur han gång på gång i radio och television i offentliga anföranden har kunnat negligera brottens untul. Jug hur hört honom säga att det är större risk att råka ut för en olycku i tuxi i Stockholm än att bli rånad. Vud hur nu dettu med vurtunnut utt göru? Jug skull inte fördjupu mig i det, ty justitieministern sade det inte i dag, men det är klart utt uttalanden uv det sluget undergräver respekten för ullvuret i brottsbekämpningen. Att jämföra trafikförseelserna med brottsligheten är ju som

69

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

att slå sig lill ro med utt sägu; "Ni kun få Hongkong, spunsku sjukun eller vad det heter mycket oftare än ni blir rånad." Det hur inte ett dugg med vurtunnut utt göru. Det buru upphäver respekten för ullvuret bukom brottsbekämpningen.

Justitieministem måste väl, sin plikt likmätigt, med den politik regeringen och hun hur fört tu sin tillflykt till överslätunde tul när det gäller den ullvurligu kuruktären hos brotten i dettu land. Men vad blir detta överslätunde tul till för tröst för åldringur som inte vägur gå ut, för kussörskomu bukom postluckornu eUer i bunkkontoren, för föräldrar tUl burn som erbjuds nurkotiku i skolornu och vur som helst - det behöver inte vuru på Sergels torg.

Dessu företeelser hur delvis belysts förut i dag, och jag hade inte tänkt gå in i den allmännu debutten. Jug hude egentligen bura en fråga att ställu till justitieministem. 1970 untog riksdugen en pornogrufilug. Det uttula-des under riksdagsdebatten farhågor för att en född av denna lag skulle bli t. ex. - ett uv mångu exempel - utt sumlug skulle förekommu offentligt i förvärvssyfte utun utt något kunde åtgörus. Hur hur utvecklingen blivit?

Ju, dessu furhågor vur sunnerligen tilltugna i underkant. Vi behöver baru slå upp en tidning i dug för utt se hur det står till i Stockholm. Mun kan också konstatera att Stockholm med bred murginul uppenbarligen hur i fråga om sådana företeelser passerat städer som fömt varit ryktbara i dessa sammanhang. Stockholm och Köpenhamn torde i dag stå i särklass i Europu.

Och nu kommer jug till frågun. Dennu lug hude en innovution, en lex Geijer, med vurs hjälp mun skulle förhindru unstötlig skyltning på ett meru effektivt sätt än vad som vurit möjligt tidigare. Hur har det gått med den lugen? Tillämpus den? En enkel rundvundring i kvarteren kring Hötorget ger besked på den punkten. Räcker inte polisen till? Vakar inte justitiedepartementet över utt lugur efterföHs, inte ens en lex Geyer? Det är min fråga till justitieministern.

70

Herr justitieministem GEIJER;

Herr tulmun! Jag begärde ordet, när herr Wiklund i Stockholm stäUde en frågu tUl mig; jug skuU försöku utt besvuru den. Frågan gäUde om inte polisen kan liksom för ett par år sedan göra speciellu insutser på begränsude områden när det gäller nurkotikuproblematiken. Herr WUc-lund hade väl i åtunke att det helst skulle göras en samlad insats av den storlek som förekom för ett pur år sedan.

Med anledning häruv vUl jug sägu utt trots allt som anförts här i dug om polisens besvärUgheter och bekymmer kun det finnus skäl utt understryku utt det omorgunisutionsurbete som har pågått sedun rätt lång tid tillbuku nu kommer utt bäru frukt. 1 stället för utt kommu med stutistik vill jug hänvisu tUI ett uttalande häromdagen av överintendenten Åkesson i Stockholm. Vi hoppas, sade han, att den nya organisation som nu börjar ta form skall innebära många fördelar. Han tUlade; "Eftersom flera stationer dras in och läggs ner, får vi folk 'över' som kan arbeta utomhus. Vi räknar rned att kunna ha 100 fler ute på gatomu. Det betyder ungefär 30—40 fler på varje skift under topperiodemu."

Jug vill buru peku på dettu för utt sägu utt med den nyu orgunisutionen och med det tillskott till polisen som föHer med det förslug som vi hur lugt frum, skull det inte vara omöjligt utan tvärtom troligt utt polisen skull kunnu med jämnu mellunrum göra speciella insatser på vissa områden, och då är naturligtvis narkotikafrågan högt prioriterad.

Jag skall inte gå in pä Yngve Perssons unförunde - eller svavelpredi-kun, hur mun nu vUl betecknu det. Jug tyckte utt jug kände igen det på något sätt. Jug tror utt det i århundruden förekommit utt människor har hållit sådana anföranden som herr Persson höll med en så nattsvart syn på förhållundenu i det sumhälle som de lever i. Jag har inte en så nuttsvurt syn. Det beror väl inte så mycket på det vi tvistur om, brottslighetens omfuttning och utveckHng enligt stutistiken, utun det beror på utt jag kunske har gjort undru erfarenheter av den s. k. verkligheten än vad herr Persson gjort.

Det är något mycket besvärligt i samhällsdebatten, att den ene hänför sig bara tUl det han har upplevat och den andre tUl de iakttagelser och erfarenheter han gjort. Då är det svårt att bH samstämd.

Såvitt jag kan förstå var det överord i mycket stor utsträckning som herr Persson kom med. På en del områden har hun tUlfälle att återkomma och debattera som han önskade, när vi skaU diskutera regeringens narkotikaproposition som inom kort läggs på riksdagens bord. Jag skaU därför inte svara på vad man gör från sumhällets sidu på de punkter som herr Persson i det summunhunget tog upp. Men när herr Persson med sådun kraft talade om nödvändigheten uv skärpta regler för de mycket farliga kriminella element med internationell anstrykning som förekommit här i lundet på senure tid, vurför kunde inte herr Persson då hu erinrut sig utt vi sedan i höstas haft detta under observans? Vi uvser nu, och det kommer i denna proposition, att införa andru permissionsbestämmelser för den kutegorin än för de undru där jug bestämt hävdur utt permissionernu i stäUet hur en mycket stor betydelse förderus rehubilite-ring.

TUl herr Hemelius vUl jag säga utt jug tycker att det trots dennu störtflod av uppgifter om brottsHghet och särskUt om våldsbrottsHghet som iblund kommer i tidningumu finns uniedning utt se reulistiskt på situutionen. Jug förstår inte vurför mun skull överdrivu. Jug hur ulltid tyckt Ulu om överdrifter, och jag kun inte se unnut än utt om brottsligheten och särskilt våldsbrottsHgheten sätts in i sitt sociula summunhang, kun mun inte kommu ifrån att människorna på olika områden i det modernu sumhäUet utsätts för mångu undru risker som vi inte kommit till rättu med i tUlräcklig utsträckning.

Vi har yrkesskudorna, vi har trufikskadorna och vi har brottsligheten. Där är tre huvudområden, där man i det modernu samhället utsätts för risker. Från samhällets sida skall vi naturligtvis urbetu liku intensivt på utt nedbringa riskerna inom samtliga dessa områden. Det är inte baru brottsligheten vi skuU bekämpu, vi skull också bekämpu de risker som finns på undru områden. I det summunhunget är det rätt nödvändigt utt vi hur klurt för oss vilku risker som är störst eller hur storu skillnadema är mellan olika riskområden.

Det är där jug hur reugerut mot den överdrivnu propugundun. Mun

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

71

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

skrämmer äldre människor så att de säger: "Vi vägar inte gå ut på kvällarna, för vi har läst i tidningama utt mun blir nedslugen på gulorna." Sådunt förekommer, men det är inte den enda sunningen. Och det är verkligen synd att mun skrämmer upp äldre människor på det sättet. Det hur jug reugerut mot, och det vUl jug göra ocksä här.

Herr Hernelius tog också upp den i detta sammunhung lilla frågan om skyltningen av pornogrufisku bUder. Jug hur liksom herr Hernelius iukttugit utt tillägget till lugstiftningen på sinu häll inte fått den effekt som vur uvsikten med det. Jug vet också att polisen har sin uppmärksamhet riktad på detta förhåUande. Om den inte redan hur gjort någon utredning och om det inte hur bhvit något åtul så är i vurje full frågun föremål för utredning inom polisen.

72

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr tulmun! Det är mycket glädjunde att justitieministern hyser förhoppningur om att vi genom polisens omorganisation skulle kunnu få ett rörliguie utnytdunde uv större grupper uv polispersonul för särskildu uppgifter. Omorgunisutionen till stordistrikt skapar ju förutsättningar därvidlug, vUket kunske också är ett uv de främstu motiven för dennu omorgunisution.

Jug skulle, herr justitieminister, viHu tilläggu den förhoppningen att polispersonalen då inte blir sittande i bilarna i ulltför stor utsträckning utun utt vi, såsom även påpekuts under debutten här, som ett ytterhgare resultut UV omorgunisutionen får en ökud fotputmllering uv polispersonul. Genom omorgunisationen kan ju även civil polispersonal i större grupper lättare dirigeras tUl de platser, som behöver särskild bevukning. Jug tänker då på utt narkotikabrottsligheten förvisso inte sker i hemlighet utan faktiskt ibland helt öppet, såsom också har påpekats här i debatten.

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Man får sättu vilken etikett mun vill på mitt anförande — kullu det svuvelpredikun eller vad som helst. Jag menar dock att det var ett sätt utt skildru den verklighet som jug upplever, inte buru rent personligt genom utt vuru utsutt för brottsligheten — det har ringa betydelse i sammanhunget — utun genom ullt som skildrus i mussmedia och på undra håU.

Jag bestrider, herr justitieminister, att jag gjorde mig skyldig tiU överord. Det kommer att finnas ett protokoll. Om justitieministem kan peka på en enda punkt där jag har gjort mig skyldig till överord skaU jag vid första tillfälle erkänna att jag har gjort det. Jag tror att herr Geijer är medveten om att jag kunde ha skUdrut sunningen som betydHgt meru kuntig och besvärlig än jug gjorde. Jug försökte verkligen inte på minsta sätt utt in absurdum utnyttja den situation vi har.

Nu säger herr Geyer att han har andra erfarenheter än jug. Ju, jug kun försäkra dennu kummure att det finns de som sysslar mera konkret med den här uppgiften än vad herr Geyer och jug gör och som har samma uppfattning som jag men en annan uppfattning än herr Geyen

Beträffande de nya reglerna för att bekämpu de storu knurklungurnu kanske justitieministern missförstod mig litet grand. Jag tog upp den

frågun i sumband med resonemanget om hur orealistiska vi har varit. Och nog måste väl justitieministem nu, i och med den proposition som kommer, ha erkänt att vi hur vurit blåögdu när vi trott utt vi kun hu en lug, som låter oss sy in lungure på högst sex år och sedan ge dem permission efter ett par tre månuder, och förutsättu utt de är lojulu, utt de inte smiter, utt de inte unvänder tiden tiU att organisera nyu lungaruffären Nu tur vi uvstånd frän det, men det vur detta jag sade. Jag menur att den politik vi hur i dug är i gmnden orealistisk på fleru punkten Jag tog det här som ett exempel och ville ulltså vurna även för frumtiden. Vi får inte se så förhoppningsfullt på den att vi kommer alldeles på sned när det gäller de här problemen.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Justitieministern kom i slutet av sitt anförande nyss in på tUlämpningen av lex Geyer och stäUde i utsikt en kraftigare bekämpning av de oarter som florerar. Så kom det då ytterhgare någonting konkret ut ur denna debatt. Det tackar jag för, och jag hoppas att justitieministerns intresse, som sagt, skall sträcka sig vida utöver denna lag och gälla aU lagstiftning pä ett effektivare sätt än hitintills.

Men sedan kom justitieministem tillbaka till talet om riskerna i samhället genom arbetslivet, genom trafiken och genom brottsligheten. Jag tror att han säger aUt detta i störstu välmening, men han borde kanske ibland tänka på utt det är en klen tröst för åldringurna utt höru utt risken för utt bU rånud på kvällurnu i Stockholm är mindre än risken utt åku tuxi.

Herr ERNULF (fp):

Herr tulmun! Om mun viU förbättru sumhället är väl metoden utt mun försöker unalysera bristerna, peka pä vart utvecklingen kan gå, om man inte vidtur motåtgärder, och diskutera i vad mån sådanu motåtgärder är möjligu. Jug tycker utt herr Yngve Persson i Stockholm på ett enkelt och klurt sätt gjorde ett mycket intressunt försök i den riktningen. Det är givet utt om mun pekar på riskernu för en utveckling så hoppus man själv, och alla undru, utt de riskernu inte skull bli verkUghet i frumtiden.

I mitt yrke som domure får jug kunske, skulle justitieministern kunna säga, en ensidig bUd av verkligheten, eftersom jug mest får se uvigsidomu. Men från mångu undru håll - både från oliku sumhällslager och från olika politiska meningsriktningar - får jag höru summu furhågor som de herr Yngve Persson hur uttryckt.

Jug förstår så väl justitieministerns reuktion, eftersom justitieministem hoppas på en annan framtid än den herr Persson vurnur för, men jag tycker att det är mycket värdefuUt att man verkligen för fram riskerna med att ingenting göra eller att göra för litet. Vud vi reservanter har sagt är ju att vi, med ett erkännunde av att justitieministern har gjort en hel del, tycker att han släpur efter i förhållunde till behovet uv åtgärder.

Jug skuUe viHa ta fusta på det som herr Yngve Persson nämnde rörande behovet av en allmän debatt inte bara om polisväsendet utan om alla sumlude samhällsätgärder som skuUe behövas för att få ett mänskligare samhälle även när det gäller skyddet mot vålds- och egendomsbrott.

73

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Kunde vi finna en form för det vid något tillfäUe, tror jug utt det skulle vura värdefullt.

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifull till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Dockered m. fl. samt 3:o) reservationen nr 4 av fm Kristensson och herr Schött, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ju besvurud. Då herr Schött begärde votering, upptogs för bestämmunde uv kontrupropositionen ånyo de bådu återstående propositionernu, uv vilka den under 2:o) ungivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedun herr Schött begärt votering även beträffande kontrupropositionen, upplästes och godkändes föHunde voteringsp ro position:

Den  som  vill utt kummuren till kontruproposition i huvudvoteringen

ungående justitieutskottets hemställun i betänkandet nr 4 punkten 7

mom. 2 untur reservutionen nr 3 av herr Dockered m. fl. röstur ju,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej  har  kammaren  tUl  kontraproposition  i  nämnda votering

antagit reser/ationen nr 4 av fm Kristensson och herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledumöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja  -   108

Nej  -    34

Avstår -   143

I enlighet härmed blev föHande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer justitieutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 4 punkten 7 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Dockered

m.fl.

74

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertulet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ernulf begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsappurat. Denna omröstning gav föHunde resultut:

Ja -  143

Nej  -   135

Avstår  -       8

Mom. 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 5 uv fm Kristensson och herr Schött, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Schött begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Lokala polisorganisationen

Den   som   vill   att   kummuren   bifaller justitieutskottets   hemställun   i

betänkandet nr 4 punkten 7 mom. 3 röstar ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kammuren bifaUit reservutionen nr 5 av fru Kristensson

och herr Schött.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledamöter ha röstut för ju-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju -  236

Nej  -    35

Avstår -     15

Mom. 4

Utskottets hemställun bifölls.

Punkterna 8 och 9

Kummuren biföU vud utskottet i dessa punkter hemställt.

§  15  Föredrogs finansutskottets betänkanden:

Nr 4 i anledning av Kungl. Maj;ts i propositionen 1972:1 gjorda framstäUningar rörande utgifterna för budgetåret 1972/73 för kungl. hov-och slottsstaternu

Nr 5 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjordu framställning om unslag för budgetåret 1972/73 till oförutseddu utgifter

Nr 6 i uniedning uv Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu framställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till riksgäldskontoret och till viss vinstutlottning

Nr 7 i uniedning uv Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu framställning om unslug för budgetåret 1972/73 tUl uvskrivning uv oreglerude kupitulmedelsförluster

Nr 8 i uniedning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjordu framstäUning angående stat för statens allmänna fustighetsfond för budgetåret 1972/73

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Herr förste vice tulmunnen tUlkännuguv att anslug utfurduts om summunträdets fortsättunde kl. 19.30.

75

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

§ 16 Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Föredrogs skutteutskottets betänkunde nr 7 i uniedning uv vissu motioner rörunde den ullmännu urbetsgivuravgiften m. m.

I dettu betänkunde behundlades

motionen 1972:7 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu vur i frågu, hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj;t skulle unhällu om utredning -inom 1968 års beredning om stut och kyrku eller på unnut sätt — rörunde kompensution på lämpligt sätt till de friu trossumfunden för den extra ekonomisku belastning som orsakats dem genom skyldigheten utt erläggu arbetsgivaravgift och genom den successiva övergången från direkt till indirekt skatt.

76

motionen 1972:174 av herr Nilsson i Ägnas m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen beslutade att arbetsgivaravgiften icke behövde erläggas av kristnu och andru humunitäru orgunisutioner,

motionen 1972:634 uv herr Fälldin m.fl. (c) vari hemställts att rUcsdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning om differentiering av den allmännu urbetsgivuruvgiften i enlighet med vud som unförts i motionen,

motionen 1972:645 uv herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vuri hemställts utt riksdugen beslutude utt ullmän arbetsgivuruvgift (egenavgift) icke skulle erläggas uv fysisk person som åtnjutit inkomst uv unnut förvärvsurbete enligt 11 kup. 3 § lugen (1962:381) om ullmän försäkring i form UV inkomst uv här i riket bedriven rörelse eller inkomst uv här belägen jordbmksfustighet som bmkats av honom,

motionen 1972:841 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemstäUts att riksdagen beslutade att förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivuruvgift tills vidure skuUe upphöru utt gällu från och med 1972 års ingång sumt

motionen 1972:882 uv herrur Sundmun (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vuri hemställts utt riksdugen beslutude utt inkomster från uv enskild driven litterär, konstnärlig och därmed jämförbar verksumhet unduntogs vid bestämmunde uv ullmän urbetsgivuruvgift.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle uvslå

1.   motionen 1972:7, i vud den behundluts i dettu betänkunde,

2.   motionen 1972:174

3.   motionen 1972:634

4.   motionen 1972:645

5.   motionen 1972:841

6.   motionen 1972:882.

Reservutioner hude uvgivits

1. av herrur ErUcsson i Bäckmoru (c). Josefson i Arrie (c). Lursson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), vUku unsett utt utskottet bort hemstäUu,

utt riksdugen

1.    med bifuU tiU motionen 1972:7, såvitt nu vur i frågu, samt med uniedning uv motionen 1972:174 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning beträffande kompensation tUl friu trossumfund och hjälporganisationer för aUmän urbetsgivaravgift och mervärdeskatt i enlighet med vud reservunternu unfört,

2.    med bifull tUl motionen 1972:634 och med uniedning uv motionernu 1972:645 och 1972:882 hos Kungl. Muj;t skuUe anhåUu om utredning ungående en differentiering uv den ullmännu urbetsgivuruvgiften i enlighet med vud reservunternu anfört,

3.    skuUe avslå motionen 1972:841,

Nr42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), som ansett utt utskottet bort hemställu,

utt riksdugen med uniedning uv motionerna 1972:7, såvitt nu vur i frågu, 1972:174, 1972:634, 1972:645, 1972:841 och 1972:882 i skrivelse till Kungl. Muj:t begärde en fömtsättningslös utredning beträffunde den ullmännu urbetsgivaravgiftens verkningur. Utredningen, som untingen kunde bedrivus självständigt eller genom tilläggsdirektiv uppdrus åt företugsskatteberedningen, borde pröva såväl frågor rörande avgiftens utformning som frågun om dess nedsättning eller uvveckling.

Herr JOSEFSON i Arrie (c);

Herr tulmun! I skutteutskottets betänkunde nr 7 behundlas ett flertul motioner som gäller den alhriänna urbetsgivuruvgiften. Det är särskilt två UV dessu jug skall beröra.

Den förstu motionen gäUer frågun om kompensution tiU de friu trossumfunden för den extra belastning som orsakas dem genom skyldigheten att erläggu urbetsgivuruvgift och genom den successiva övergången från direkt tiU indirekt skatt. Den undru är motionen 634 av herr Fälldin m. fl., som kräver en utredning om differentiering av den aUmänna arbetsgivaravgiften.

I den förstnämnda frågun är det otvivelaktigt att de fria trossumfunden, som i stor utsträckning driver sin verksumhet med insumlude medel, drubbuts gunsku hårt uv såväl omläggningen uv beskuttningen från direkt tiU indirekt skutt som av den ullmänna arbetsgivaravgiften. Det är därför angeläget att samfunden och andra ideella organisationer på något sätt kompenseras för de ökade kostnader de fått.

Här möter jag troligen det uttalandet från utskottsmajoriteten, att en sådan kompensation skall ske via bidrag, inte genom ändring i eller befrielse från arbetsgivaravgift och mervärdeskatt. Nu har vi reservanter i den tUl utskottets betänkande fogade reservationen 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. yrkat på en utredning just beträffande kompensation till friu samfund och hjälporgunisutioner för dessu nyu kostnader som de åsumkuts. Vi hur inte, fm talmun, bundit oss för sättet hur kompensa-

77

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

78

tionen skull utformus, utan vårt yrkunde är utt en kompensation skull ges; utformningen får den eventuellu utredningen frumläggu förslug om. I går hude vi här i riksdugen utt beslutu om unslag till de friu kristnu trossumfunden, och med hänsyn till det mycket begränsude belopp som dä unvisudes har jug nu ytterUgure uniedning att yrka bifall till reservationen 1.

Den andra frågan - som tas upp i motionen 634 av herr Fälldin m. fl. — gäller arbetsgivaravgiften och dess utformning. Den ullmännu urbetsgivuravgiften infördes 1969. Dess tillkomst hude ett direkt sumband med omläggningen av konsumtionsskutten från ullman vumskutt tiU mervärdeskutt. Uttaget UV arbetsgivuruvgift uvvugdes vid dettu tillfälle så, att det kom utt direkt motsvura bortfallet uv konsumtionsskutten. För näringshvet inneb;ir omläggningen därför främst en omfördelning av skuttebör-dun från kapitalintensivu till urbetskraftsintensivu företug. Men vud vi i dettu summanhang också bör uppmärksummu är utt omläggningen innebur en ökud belustning bl. u. för sumfund och undra ideella organisationer.

Dessa förhållunden förstärktes ytterligare när avgiften höjdes till 2 procent. Visserligen var motiven den gången finunspolitisku, men åtgärden medförde då en ökad sumlud skattebörda pä näringslivet. Det betonus ofta att arbetsgivuruvgiften endast utgör 2 procent på lönesumman och på den egna urbetsinsutsen, och utt den därför inte spelur så stor roll. Men vi skall ändå veta att arbetsgivaravgiften beräknus inbringa totult 2 mUjurder kronor per år. Ännu mer frumträdunde blir storleken uv urbetsgivaravgiften när man konstaterar utt vinstskatten från bolug och ekonomiska, föreningur tillför stut och kommun summunlugt cu 3 mUjarder, varav ungefär hälften utgör landstings- och kommunulskatt. Ärbetsgjvuravgiften är en löneskutt. Den drubbur urbetskruftsintensivu företug på ett helt unnut sätt än ett kapitalintensivt företag.

För kommunernu innebär urbetsgivuruvgiften ökude utgifter och en övervältring uv den stutligu skuttebördun på kommunalskatten, med de olägenheter detta har från fördelningssynpunkt. Arbetsgivaravgiften hur tiUkommit utun någon föregående utredning, och mun har inte fått belyst avgiftens verkun vure sig från regionalpolitisk eller från strukturpolitisk synpunkt.

Stmkturrutionaliseringen hur under senure år pågått i en tukt som inneburit utt bl. a. regionul buluns inte kunnut upprutthåUas. Härtill har bl. a. bidragit den avgiftsbelastning som knutits till det utgivna lönebeloppet och som i sin tur har stimulerat till rationahseringar och personalbesparingar. Men fömtsättningen för att en medveten poHtik i denna riktning skull vura meningsfull är utt den arbetskraft som friställs kan finna ny sysselsättrung och att inga sociala skudeverkningur uppstår. Det är därför angeläget att vidta åtgärder som kan bidra tUl bättre balans i här nämnda avseende. Man skulle därigenom uppnå ökad trygghet på arbetsmarknaden och åstadkomma en bättre hushållning med arbetskraftsresurserna.

En UV de vägur som då bör prövus är utt genomföru en differentiering av urbetsgivuruvgiften. Med en differentierad urbetsgivuruvgift blir det möjligt utt lätture uppnå olika näringspolitiska målsättningar.

Differentieringen kun görus geogrufiskt eller utformus så utt uvgiften inte drubbur mindre företug, företug med stor undel äldre urbetskruft eller den lönesummu som uvser vissu kutegorier uv unställdu. Den närmure utformningen uv en sådun omläggning uv urbetsgivuruvgiften bör givetvis unpussus tiU sumhällets näringspolitisku åtgärder i övrigt.

En differentiering uv uvgifter uv den typ som urbetsgivuruvgiften utgör hur prövuts i undru länder. I Storbritunnien hur exempelvis en liknande avgift eller skutt utformuts så utt den har en regionalpoHtisk styming.

Fru talman! Det finns utan tvekan starka motiv för en förutsättningslös utredning om en differentiering av arbetsgivaravgiften i syfte att uppnå en från närings- och sysselsättningspolitisk synpunkt lämplig avvägning av det samlade avgiftsuttaget.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall tUl reservationen 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Under detta anförande övertog fm andre vice tulmunnen ledningen uv kammarens förhandlingan

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Fm talman! Den nyu beskuttningsform som vi för cu tre år sedun begåvades med under numnet urbetsgivuruvgiften innebar en beskuttning på urbetet som sådunt. Det är en egendomlig form uv beskuttning. I dugens av urbetslöshet så hårt prövude samhälle ter den sig ännu orimligare.

Skatten infördes utun någon som helst utredning. Den blir också särskilt plågsum för den företugsumhet som behöver mycken munuell arbetskraft. Utskottsmujoriteten säger utt ställningstugundet för ett införunde uv denna skatt i kombination med mervärdeskatten avsåg att gynna den högmekaniserade industrin och missgynna mera personalintensiv verksamhet. Utskottet viU nu inte bestrida, säger man, att arbetsgivaravgiften kun tänkus ha vissu negutivu effekter från arbetsmurknudspolitisk synpunkt, men dessa verkningar bör samtidigt karukteriserus såsom marginellu. Mun bör enligt utskottets mening inte bortse från utt denna uvgift framstår som obetydHg i jämförelse med sociulförsäkringsavgifternu och resultutet uv lönerörelsernu. Mun menar tydligen utt det fuktum utt mun lugt en stor bördu på näringshvet i undru summunhung skulle motiveru utt mun lägger på ytterligure en uvgift.

Eftersom någon prövning uv urbetsgivaravgiftens verkningar aldrig förekommit, menar vi utt det är på tiden utt mun får en utredning om detta. Verkningarna blir ju gunsku egendomUgu. Egnu företugure skall betula arbetsgivaravgift inte endast för sin arbetsinkomst utan också på den del som utgör inkomst av det insatta kapitalet. Detta har bl. a. berörts i en motion. Liku egendomligt är det att uvgiften drubbur de kristna och ideella organisationerna, som ju uteslutande lever på bidrag från sinu egnu medlemmur. Det bör inte utgå någon urbetsgivuruvgift på dylikt arbete. Å andra sidan är det naturUgtvis svårt utt lösa problemet. Att man - som det har sagts i en motion — skuUe återbetulu skatten är väl knappast en framkomUg väg.

Vidare drabbas konstnärerna av avgift på hela summan vid försäljningen av sina ulsten

79

Nr 42              -          Fru  tuhnun!   Jug tror utt det  finns ett  mycket stort behov uv en

Torsdaeen den      gmndlig översyn av dennu uvgifts verkningun Mun bör göru klurt för sig

16 mars 1972        °  '' huvud tuget skull hu uvgiften kvur, vilket uktuuliseruts i en

Den allmänna arbets-

givaravgiften m. m.     beskuttning alls."

motion. Mun bör undersöku hur uvgiften fungerur, och om det är så utt mun inom vissu områden i det här lundet inte skull hu  någon sådan

Med dessa ord ber jug utt få yrku bifull tiU reservutionen 2.

Herr LARSSON i Umeå (fp);

Fru tulman! Reservutionen 1 som är fogud till betänkundet omfuttur två ställningstugunden. Det enu gäller en begärun om en utredning av möjHgheterna utt ge kompensution till de friu trossumfunden och hjälporgunisationernu för den belustning som den uUmännu urbetsgivuruvgiften och mervärdeskatten utgör för dem. Reservanterna önskar vidare få utrett frågan om en differentiering av den ullmänna urbetsgivuruvgiften. Den delen uv reservutionen hur herr Josefson i Arrie nyss redogjort för här från tulurstolen. Jug kommer därför utt begränsu mig till den del UV reservutionen som rör de friu trossumfunden och hjälporgunisationernu.

Utskottsmujoriteten redogör i sin skrivning för bukgmnden till beskuttningen eUer uvgiften, som mun hellre vill kullu den. Företugen blev vid omläggningen från omsättningsskutt till mervärdeskutt befriude från den påluga som omsättningsskutten utgjorde och som medförde en fördyring frumför ullt för exportföretugen. De hude kommit i ett besvärUgt läge på grund uv utt de fått en indirekt belustning i skutt på sin export. För utt kompenseru stutsverket för det skuttebortfull som föHde genom utt mun gick över tUl mervärdeskutten införde mun urbetsgivuruvgiften. Det helu vur meru en budgetfrågu och en uvbulunsering mellun den skuttebefrielse som bl. a. exportindustrin erhöll och den kompensation som stutsverket ville hu för skuttebortfuUet. I princip kan mun sägu utt det egentligen bara var att kvitta två saken Mun vunn vissu fördelur med utt övergå till moms, och mun fick bort belastningen på företagen, frumför allt på den känsligu exportsektorn.

De som kom i kläm vur de som fick en skutt genom urbetsgivuruvgiften
men däremot ingen befrielse genom utt de kunde uvlyftu omsättnings
skatten, dvs. den ingående skutten. Man förvundlude omsättningsskutten
till en mervärdeskutt. Den hur senure höjts, så att det blivit dyrare och
svårare för dem. De fria trossamfunden kom i det läget att de fick betala
mervärdeskutt på alla sina inköp utan utt kunnu uvlyftu någonting. Detta
gäller inte de fall där dessa samfund och organisationer driver rent
merkantil verksamhet. När det är fråga om sådan verksamhet skall de
naturligtvis precis som alla andra betala skatt - det är inte det frågan
gällen De får däremot vara med och betala arbetsgivaravgiften utan att få
någon kompensation. Mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften beräknas
för 1971 utgöra för de fria trossamfunden ca 1 1 miHoner kronor, så det
är inte små summor det hela rör sig om. Och man bör lägga märke tUl att
de pengumu skall tas ur gåvor och bidrug från medlemmurnu, vilket
innebär utt verksumheten blir Udunde på gmnd av begränsude ekono-
80                           miska möjUgheter. Om 11 miHoner uv dessu gåvor går åt för utt betulu

skutt är det nämligen helt naturligt att det ges mindre möjligheter för samfunden och hjälporganisationernu utt nyttju pengurnu inom de verksumhetsomräden där de vill unvändu dem - och som de också gått ut tUl sinu medlemmur för utt få gåvornu tUl.

Jug tycker utt det är rätt orimligt utt låtu de här pålagorna få de föHder som de fått i detta fall. Skutten och uvgiften drubbar den gmpp människor som bedriver en ideeU verksumhet som sumhället hur stor nyttu UV och som utan överdrift kun kuUas värdefull. Genom att tu ut arbetsgivuruvgiften och mervurdeskutten hindrur man dennu verksumhet. Och även om mun inte vill gå så långt som utt ekonomiskt stödju denna nyttiga verksamhet borde man åtminstone inte motarbeta den genom utt läggu pålugor på den, som utun tvivel är hindrunde för dess utövunde.

Skutter och uvgifter bör varu neutrulu - det är vi väl ense om ~ och mun kan med fog säga utt de inte skull gynnu den enu eller den undra verksamheten, men när föHderna bHr sådunu som i de nämndu fullen måste mun reagera. Det kan inte vara riktigt frän sumhällets sidu utt skattebeläggu en verksamhet som är till direkt nyttu för sumhället, och som dessutom bekostas med frivUIiga gåvor från enskildu människor. De medel som ges tUl hjälpverksumheten och tiU de friu sumfunden är redun beskuttude pengur; de pengur som dessu människor hur kvur sedun de betulut sinu ordinurie skutter ger de heUre bort för att gynna en speciell verksamhet än de köper någonting för dem. Sedun skall alltså dessa gåvor beskuttus, vilket verkur rätt orimligt.

Vi reservunter begär utt den här frågun utreds, så att bestämmelsernu blir ändrude. Jug unser utt utredningen skull kluru uv de teknisku spörsmålen, men målsättningen skull vuru utt de friu sumfunden och hjälporgunisutionernu befrius från eller kompenserus för de pålagor som urbetsgivuruvgiften och mervärdeskutten utgör.

Den värld vi lever i hur ulltför många krufter som vUl rivu ned i stället för att byggu upp, och därför bör de människor som stöder ideell verksumhet få ut full effekt uv sina gåvor och inte få dem beskurna uv en skatt som reducerar gåvornus värde.

För utt få en pruktisk lösning uv det problemet vUl vi reservunter hu den här frågun utredd och jug ber, fru tulmun, utt med det unfördu få yrku bifull till reservutionen 1 uv herr Eriksson i Bäckmoru m. fl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr HOVHAMMAR (m):

Fm talman! Låt mig börja med att säga att är 1971 var ett mycket dåligt år för näringslivet och industrin - kunske det sämstu på mycket länge. Det hörde bl. a. ihop med att bmttonutionulprodukten, eller värdet av alla varor som framstäUs och tjänster som utförs i vårt land, ökade med endast 0,3 procent, vUket är den svagaste tiUväxten sedan andra världskriget. Det ekonomiska khmatet har kännetecknats av stagnation. TiU denna utveckHng bidrog, vid sidan av den internationella konjunkturen, det förhållandet att den långtgående kreditåtstrumningen under 1969 och 1970 snubbt uvlöstes uv en nedgående konjunktur under 1971.

Kreditåtstrumningen fick alltså mycket lång varaktighet, och åtgärder för utt hejdu lågkonjunkturen suttes enUgt vår uppfattning in alltför sent.

Nr 42                      Redan  hösten   1970 gav nämligen konjunkturinstitutets rapporter ett

Torsdaeen den       ganska bestämt besked om att en vändning av ekonomin var utt förvänta

16 mars 1972         år 1971.

-------------------- Den här lågkonjunkturen hur medfört, som uUu väl känner tiU, en

Den allmanna arbets- arbetslöshet som för närvurande är så hög som drygt 3 procent uv untulet givaravgiften m. m. sysselsuttu. 1 ubsoluta tal är siffran för februuri enligt stutistiska centralbyrån 122 000, vartiU kommer 90 000 som arbetar på deltid men söker heltidssysselsättning. Utöver det tiUkommer 116 000 personer, som inte räknas till arbetskraften men som uppgett att de skulle hu sökt urbete, om de ansett att de kunnut få något lämpligt sådunt pä sin ort.

Mun kan summunfutta och dra den slutsutsen av ett studium uv den här urbetslöshetssimutionen under dennu lågkonjunktur utt situutionen är dyster och att vi under mångu år inte upplevt ett läge med motsvurunde besvärligheter.

En konjunktur kan stimuleras på oHku sätt och några av dessu gavs det prov på i ett pressmeddelunde som regeringen gav i oktober månud förra året. Arbetskraften gjordes emeUertid inte pä något sätt billigare, trots att möjligheter härtiU föreligger, främst genom den tvåprocentiga arbetsgivaravgiften, eller löneskutten, som är en meru udekvat benämning. Tvärtom höjdes löneskutten till det dubblu fr. o. m. 1971 års ingång - för övrigt just som konjunkturen vur pä väg nedåt. Och resultutet uv dennu åtgärd hur med störstu sunnolikhet varit utt den bidrugit tUl en förstärkt urbetslöshet och som sugt även lågkonjunktur.

För att stimulera ekonomin, som är besvärlig, har de tre borgerliga partierna i en gemensam reservution till finunsutskottets betänkunde nr 47 förru året menut utt löneskatten skulle slopas tUls vidare. På grund av redovisningssystemet sades ikruftträdundet kunnu ägu mm tidigust fn o. m. årsskiftet 1971-1972.

TUl årets riksdag har 23 motionärer frän de tre icke-socialistiska purtiernu med mig själv som förstu numn motionerut om slopunde uv löneskutten, för övrigt från summu tidpunkt som den borgerligu nyss nämndu reservutionen uvsåg, nämligen från sistförflutnu årsskifte. Vi hur uUtså föreslugit att skutten skaU slopas retroaktivt och menar att det är en åtgärd som också brådskur. När vi förfäktar att åtgärden brådskur, ur det UV tvenne skäl: dels på gmnd uv att lågkonjunkturen fortfarande sätter in, dels UV hänsyn till den bristunde lönsumheten som ullt fler företug i dug, speciellt de mindre och medelstora företagen, uppvisar med allt vad därav föHer.

Lågkonjunkturen visade sig vara djupure och segure än vad som kunde hu förutsetts för någru månuder sedan. Jug tror utt t. o. m. finansministern, om hun hade vurit närvurunde här i dug, skulle hu kunnat konstuteru att han i sinu bedömningur måhändu vurit ulltför optimistisk. Således torde vi för närvarande Ugga i botten på svuckun, och sakkunniga bedömare ser ingen påtaglig Husning för det här året. Det finns rätt mångu nationulekonomer och liknande personer som har uttalat sig i denna riktning.

Om det är på det sättet skulle det innebära att nedgången inträffade

under 1971, botten nås under 1972 och uppgången skuUe inträffa först

82                          under nästa år, alltså under 1973. Ifrån konjunktursynpunkt skulle det

ulltså vura motiverut utt slopu skatten på arbetskraft under innevarande år, eftersom 1972 lär innebära botten i konjunkturen. Därför, fru talman, menur vi 23 motionärer utt ett slopunde uv dennu orättfärdigu löneskutt, bl. u. ifrån den synpunkten, är väl motiverud.

Men, fru tulmun, det finns också en unnan infallsvinkel, som i vurje fuU enligt min uppfuttning är minst Uku viktig och säkert än viktigure, om man försöker utt se de längre perspektiven, vUket är uv betydelse utt mun gör när man tular näringspolitik. Jug avser här företagens bristunde lönsumhet och derus konkurrenskraft gentemot utlandet. Vi hävdur utt ett uvskuffunde uv löneskutten förvisso skulle göru företugen något mer lönsumma, det skuUe stärka deras konkurrenskraft; inte minst skulle de mindre och medelstora, arbetsintensiva företag som herr Mugnusson i Borås nyss pläderade för få sin ställning förstärkt. Det skulle också göra utt de bleve meru investeringsviUigu. Mun tulur i dug gunsku mycket om utt vi hur en bristunde investeringslust i lundet. Den hänför sig delvis tiU det dåligu läge som mångu företag i dag upplever och som gör utt de helt enkelt inte vägur sutsu för framtiden.

För några dagar sedan höll Svenska sparbanksföreningen en stor konferens här i staden. Då talade bl. a. professor Assar Lindbeck. Han berörde för övrigt den där enligt vår uppfattning mycket viktiga aspekten. Han sade att det finns ett batteri av alternutivu metoder för utt öka vinsterna i industrin, dvs. skillnaden mellun den utlandskonkurrerande industrins priser och produktionskostnudemu. Hun fortsutte: Ett steg i dennu riktning vore utt tu bort skutten på urbetskruftsunvändning, dvs. urbetsgivuruvgiften på två procent. Så långt herr Lindbeck, som -vågur jag hävda - även i regeringskretsar är ett synnerligen uppskattat namn.

Vi vet nu att investeringarna inom industrin efter uppgången tiU 1961 låg kvar på ungefär oförändrad nivå fram tUl 1969. Det bhr rätt många ån Dettu berodde på utt den tidigure utbyggnuden guv upphov till en ökud produktionskupucitet och på utt en successiv lönsumhetsförändring för svensk industri ägde mm under 1960-talet. Enligt mycket vederhäftiga undersökningar sjönk också räntubiliteten fortlöpunde inom svenskt näringsliv under 1960-tulet ändu fram tUl 1968. Bruttovinsternas undel uv omsättningen läg också klart lägre under 1960-tulet än under 1950-tulet, då vi - det skall vi vUligt säga - hude en god konjunktur i detta lund. Anledningen till utt mångu företug klarur det bistru läge vi i dug upplever är utt de på 1950-tulet lyckudes få frum vinstmedel, som de förvultut på sådunt sätt utt de nu kunnut överlevu, trots uUt. Men det går inte i längden. Någonting måste nu ske.

Jug vill också erinru om utt finunsieringssituutionen blev successivt sämre i vad beträffar både självfinansieringsförmågan och soliditeten. Självfinansieringsförmågan är för övrigt mycket dålig i dag inom stora delur uv det svensku näringslivet, helt enkelt beroende på att många företug i dag inte är lönsumma och föHaktligen inte kun uppvisu vinster. Utun vinster kan mun inte få någon särskilt god självfinunsieringsgrud. Vi kun ulltså utan vidare slå fust utt investeringurnu hur vurit mycket lågu, och långtidsutredningens mål på en ökning av 6—7 procent per år hur inte nåtts för föregående år.  Än mindre hur vi nått upp till finunsplunens

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

83

Nr 42                    prognos för 1971, där man var så optimistisk att mun tulude om helu 12

Torsdagen den     procent.

16 mars 1972--- Investeringsökningen ligger på 5 procent, och däri ligger - det är jag
--------------------    mycket angelägen om utt påpeku - en stor del just på den offentligu

Den allmänna arbets-    ,.    = j     . n-     f   *        i      *   •         o       ,..    ,       ■   .,

sektorn, pa de stutliga företagen. Investeringsuppgangen for de privata

°       ° ■       ■    ■     industriföretagen ligger för år 1971 vid endast 1,8 procent. Till denna

mycket lågu siffru kommer ett viktigt men, och det är utt investeringsökningen blund dessu företug endast bärs upp uv de ullru största industriföretagen.

Men, fm tuhnun, för flertulet företug i dettu lund, uUtså de som sysselsätter meUun 50 och 200 unställdu, stugnerude eller minskude investeringurnu under 1971. Det är ett mycket Uluvarslande tecken.

Får jag också nämna att löneskatten — liksom en eventuell reklamskatt som vi väl så småningom får ta ställning tUl i kammaren - hur den egenskupen, utt den även drubbur företug som inte ger någon vinst och utt den även ur den aspekten är olämplig som skatteform.

Beträffande kostnaderna för ett slopunde uv löneskatten - det har i dag nämnts en del om det — vill jag bura helt kort sägu utt en underbulunsering uv budgeten för oss ter sig rätt nuturiig i nuvurunde konjunkturläge. Vidure hur en skattesänkning uv dettu slug en självgenererande effekt genom utt en stor del av de här pengarna kommer tillbuku i form UV insatser och investeringar på skilda områden. Investeringurnu hur ju — det vet alla, hoppas jag — en mycket gynnsam effekt på näringslivet och samhället med ekonomisk utveckling som resultat. Vi strävar ju ulla på olika sätt efter att nå goda ekonomisku resultat i näringslivet tiU frommu för hela folket.

Lät mig så tiU sist, fru tulmun, citera vad Assar Lindbeck sade häromdugen i sitt unförunde; "Om vi skull summunfuttu de senuste årens erfarenheter kan man fråga om det inte finns en tendens i svensk ekonomisk politisk debatt att glömma bort, att vårt ekonomiska system bygger på eikonomisk stimulans för företug och hushåll. I ett sådunt system kun mun inte få fram investeringar och risktagunde utun relutivt god lönsamhet och goda finansieringsmöjligheten"

Fru tulman! I brist på en reservation som innehåller kravet på ett tillfäUigt slopunde uv löneskutten — som vi frumfört i vår motion - ber jug utt få stödju reservutionen 2 uv herrur Mugnusson i Borås och Kurt Söderström.

Herr BRANDT (s):

Fm tulman! Arbetsgivaravgiften är ju synkroniserad med tilläggspensioneringen, sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. I princip gäller att arbetsgivaravgiften skall omfatta fast eller tiUfälligt anställda arbetstagare, såväl svenska som utlänningar, som erhållit summunlugt minst 300 kronor i form av kontant lön, fri kost eUer fri bostad. Även s. k. hemarbetande, personer som i ett hem utför arbete för arbetsgivarens räkning, lärlingar och praktikanter skaU tas med här. Jag viU säga detta i börjun uv mitt anförande.

Vi har här motioner om utredningar om befrielse från arbetsgivaravgift
84                          och mervärdeskatt för de fria trossamfunden. Det är ingenting nytt för

riksdagen. Liknande motioner har behandlats och avslagits flera gånger.

Beträffande trossamfunden har riksdagen sugt, att de bör stödjas genom direkta unslag och inte genom skattelättnader. Sä sker ju nu också. Häromdagen beslöt riksdagen utt anslå 2 miHoner kronor. Jug vur med om utt understödju det. Riksdugen hur ju därmed erkänt utt de friu trossumfunden och de humunitäru hjälporgunisutionernu bedriver en betydelsefull och behjärtunsvärd verksumhet. Det hur såväl bevUlningsut-skottet som skutteutskottet också understrukit.

Jag skall inte upprepa ullu undru skäl mot unduntugslagstiftning. Jug vUl först och främst buru betonu utt den här uvgiften är genereU. Vi hur sugt utt dennu uvgift jämfört med flertulet övrigu beskuttningsformer erbjuder betydunde teknisku och uppbördsmässigu fördelur, och de skulle gå förlorude om man införde unduntug och särbestämmelser. Vi hur i skutteutskottet och tidigure i bevillningsutskottet fått riku erfurenheter av att ett undantag snart föder många flen Det blir också gränsdragningar som är svåra utt klura upp.

Folkpartiets motion med yrkunde om kompensution är ju en unslagsfrågu som skutteutskottet egentligen inte har uniedning utt ta ställning till, men vi vUl ändå framhålla att vi anser att de fria samfunden inte bör få tiUbaka skatter och avgifter enbart därför att de bedriver en allmännyttig verksamhet med insamlade medel, även om denna verksamhet — som jag sade tidigare — är nog så betydelsefull. Vi menar att dessa organisationer bedriver flera verksamheter i konkurrens med annan näringsutövning. Vi har i utskottet pekat på att man driver hotellrörelse och restauranger. Man utger tidningar och grammofonskivor, för att ta några exempel. Erlugdu skutter och uvgifter skull inte bestämmu unslagen, utan det får ske efter andru grunder. Därvidlug hur vi sugt ifrån, men unsluget i och för sig blundur vi oss inte i.

Egenuvgiften hur mun inte berört i den här diskussionen, men eftersom den omfuttus uv reservunternus yrkunde om utredning vill jug säga några ord om den. Yrkanden om slopande av egenavgiften har återkommit vartenda år aUtsedun uvgiften infördes, och riksdugen har Hka troget avslagit förslagen.

Man vill att avgiften skall slopas för jordbmkarna därför att den utgår jämväl på kapitalinkomst. Och mun återkommer med yrkunde att konstnärer och litterära yrkesutövure inte bör beskuttas efter summa principer som gäller för rörelser och utt någon urbetsgivuruvgift inte skuU uttus uv dessu gmpper.

Jug skuU inte ingå på det förhåUundet utt kupitulinkomster också läggs tUl gmnd för uvgiften. Anledningen tUl det har vi tulut om tidigare. Men vad egenavgiften i övrigt beträffar bör man hålla i minnet att det avgörande är om det finns någon annan arbetsgivare som betalar avgiften. Motionärerna pekar på utt de konstnärliga yrkesutövuma inte har några anställda och inte heller kan ersättas av några andra. Det finns många andra kategorier i sammu predikument. Jug skall ta ett exempel från mitt landsting, där vi har anslagit medel tUl handikappade som har startat en egen liten verkstad för att klara sitt uppehälle. Där framskapar de genom svarvning eller annat slöjdarbete Husstakar, fat och tallrikar av olika slag som kan vuru nog så konstnärliga. Det är arbeten som är särpräglade,

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

85

Nr 42                      framställda av en enda man utun anställdu. Men dessu hundikuppude får

Torsdaeen den      J" erlägga arbetsgivuruvgifter. Det får för övrigt vUken urbeture som helst

16 mars 1972        °™   lever   på   att   åta   sig  tillfäUiga  arbeten,  om  han  kommer  över

-------------------- minimigränsen 300 kronor. Det råder alltså jämlikhet i det fullet, och

Den allmänna arbets- jenna viU vi inte rubba på.

givaravgiften m. m.    q företagsskatteberedningen, som säkerligen kommer att syssla med

arbetsgivaravgiften, kommer fram till en annan uwägning även i dettu full, bhr det en unnun sak. Men var och hur skuU gränsen drus? Vi finner det inte rättvist eller lämpligt utt göru unduntug för kultururbeturnu, och de hur för övrigt summu rätt som företugure utt yrku uvdrug i de full där sä är möjligt.

Det bör kunske också erinrus om att, såsom vi understmkit, även den som bedriver självständig verksumhet som konsult, konstmktör eller fotomodeU i lika hög grad som en konstnär eller författare baserar sina försörjningsmöjligheter på rent personliga fömtsättningur. Är det någon som anser utt dessa skall undantas från urbetsgivuruvgift? Jug tror inte det. Den självständigt bedrivnu verksumheten skuU inte otillbörUgt gynnus.

Nej, vi rnenur att kulturarbeturnu bör stödjus genom direktu bidrug eUer på unnat sätt och inte genom undantag från beskuttning, vUku bura skapar svårigheter. Detta må gäUa oavsett om det är fråga om avgifter eUer unnun form uv beskuttning. Som vi tidigure frumhåUit ingår också blund kulturrådets huvuduppgifter att undersöka kultururbeturnus ekonomisku förhåUunden och oliku metoder för sumhäUsstöd. Det är ulltså inte frågu om någon som helst uvoghet mot kultururbeturnu utun det gäller hur stödet och hjälpen till dem skull kunnu utformus. Dettu menar vi inte skall ske genom skattesystemet. När det slutligen gäller yrkundet om en differentierud urbetsgivuruvgift kommer företugsskatteberedningen bl. u. att utreda avgiftens stmkturpolitiska effekter. Därtill har det ju aviserats att den av riksdagen beslutade nya skatteutredningen möjligen också kommer utt penetreru dessu problem. Det behövs föHuktligen enligt vår mening ingen särskild utredning. En översyn kommer ändå att ske.

Vi vidhåller den mening som vi tidigare framfört, nämligen att inget företug går omkull på gmnd uv dennu tvåprocentigu uvgift, och det gör ej heller någon med egenuvgift.

Jug skall inte ta upp någon diskussion med herr Hovhummur, som yrkur utt mun omedelbart och i ett enda sammanhang skall slopa denna arbetsgivaravgift. Jag skaU i stäUet besvuru huns inlägg med utt citeru ur folkpartiets och centerpartiets reservation. Det resonemang som där förs gmndas på att arbetsgivaravgiften under normal konjunktur har stora förtjänster. Man framhåller att den utgjort "ett incitament tiU rationaliseringar och personalbesparingar inom oliku näringsgrenar samtidigt som stmkturrutionaliseringen påskyndats. Inte minst våra exportindustrier har därigenom uppnått ökad konkurrenskraft."

Det är enhgt min mening ett uUdeles riktigt resonemang, som herr
Hovhammar borde begmnda. Visserligen har vi just nu en svug konjunk
tur, men alla väntar vi ju på att den snart skall vara slut, så att vi går mot
en högkonjunktur igen. Dessutom spelar denna avgift jämfört med andra
86                           avgifter och skatter inte så stor roU i detta sammanhang, att det skuUe

vara motiverat att avskuffa den. Ett sådunt uvskuffunde skulle i stället betydu ett inkomstbortfull på över 2 miHurder kronor, vurav egenavgif-terna uppgår till ca 70 miHoner kronon

Och hur skall man kompensera dessa uvgifter? Jo, vi kun underbulun-sera budgeten, säger herr Hovhummur troskyldigt och utun något större sum hällsansvar. Vi vägrar ubsolut utt gå med på utt mun i den framtid, som vi ullu räknur med utt vi skull mötu, så äventyrligt skull handskas med stutens medel.

Fm tulmun! Med det unfördu yrkur jug bifuU tiU utskottets hemställun.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:

Fm tulmun! Utskottets värderade ordförunde överlämnude en vucker blommu tiU folkpurtiet och centerpartiet, när hun sude utt vi för ett vettigt resonemung, och jug hur uniedning att tucka för den. Jug hoppas att utskottets ordförunde också kun ucceptera att vi för ett vettigt resonemung i de undru delumu uv vår reservation.

Herr Brandt sude utt flertulet verksumheter som sumfunden bedriver skuU behundlus på summu sätt som undru företag och därför skaU betala skatt. Det sade jag också, och det är helt självklart, men det är väl mte främmande för herr Brandt, som är en av våra mest sakkunniga när det gäller skatter, utt den som driver ett företug är redovisningsskyldig för moms och därmed också får dru uv den ingående moms som erläggs på varuinköp. Det gäller också samfunden, om de driver verksamhet. På den punkten lär vi inte ha skUda uppfuttningun

Men sedan sade herr Brandt en sak som förvånade mig mycket, nämUgen att den verksumheten nuturhgtvis inte skuU stödjas med skattebefrielse utan med bidrug. I vår reservation vUl vi utt riksdagen skaU hos Kungl. Maj;t unhällu om utredning beträffunde kompensation till friu trossumfund och hjälporgunisutioner för ullmän urbetsgivuruvgift och mervärdeskutt. Vi begär inte att skutten tus bort, utun vi begär kompensation. Nu sade herr Brandt att staten har varit väldigt generös. Samfunden fick ju häromdagen 2 miHoner. Jag kunde tala om för en stund sedan från tulurstolen utt sumfunden betulur 11 miHoner tiU stutskassan och får tUlbuku 2 miHoner. Man kun ju fråga sig: Vem är generös?

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fm talman! Det var ganska intressant att lyssna till vad herr Brandt hade att anföra, även om det väl inte framkom så värst mycket nytt. Det är ett hårt konstaterande att inget företag fuller på gmnd av de två procenten. Jag vill som egenföretagare motsätta mig detta. I en pressad situation kan det faktiskt vura så, herr Brandt, att ett företag ramlur på både två procent och mindre. Det visar erfarenheten.

När det gäller citat av vad vissa andra partier yttrat viU jag säga att det yttrandet herr Brundt åberopade var baserat på en normalkonjunktun Men vi vet väl aUa i dag att vi inte har normal konjunktur när det gäUer sysselsättning och när det gäller lönsamhet inom näringslivet. FöHaktligen,  herr  Brandt,  är det   fel att åberopa ett yttrande som  i dagens

87

Nr 42                     situation — och det är den vi talar om - inte är aktuellt och som har föga

Torsdagen den      dugens verklighet utt göra.

16 mars 1972            Skutten pä urbetskruft är orättfärdig. Det kun ingen kommu ifrån, och

Den allmänna arbets givaravgiften m. m.

jug vill påpeku vud herr Brundts purtivän Assur Lindbeck nyligen hur sugt och som jug för övrigt nyss hur citerut. Jug måste, fru tulmun, sägu utt i den här frugun litur jug meru på herr Assur Lindbeck än jag förlitar mig på skutteutskottets ordförunde.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle;

Fru tulmun! Det är en gunska egendomlig slutsats herr Brundt drur om verkningurnu uv en sådun skutteform som den vi nu diskuterur, nämligen löneskutten. Hun försöker göru gällunde utt det skulle bli bättre konkurrensförhållunden och bättre fömtsättningar för vissu näringsgre-nur, om man belastar undru hårt, och utt dennu skatt skuUe driva frum rationaliseringan Så är det naturligtvis inte. Herr Brandt försöker tydligen göru sig helt främmunde för förhållundenu inom svenskt näringsliv. Tror inte herr Brundt utt näringslivet i vårt lund, som brottus med en så utomordentligt hård konkurrens från undru håU i världen, inte skulle utnyttju vurje möjlighet utt rutionaliseru sitt urbete för utt bättre kunnu konkurreru? Den endu förutsättningen som finns för svenskt näringsliv är utt det till vurje pris utnyttjar rutionuliseringsåtgärdernu för utt dämpu de unnurs mycket, mycket högu kostnuder som vi har i jämförelse med andru länder. Det är det som är den springunde punkten. Då tror jag inte att det går längre att föra resonemunget att man driver frum rutionuliseringur genom nya skutteåtgärder i vårt land. Den tiden, herr Brandt, är för länge sedan förbi.

Herr JOSEFSON i Arrie (c) kort genmäle;

Fru tulmun! När det gäller frågun om egenuvgiften är det ett faktum att dennu utgår delvis också på en inkomst som inte är urbetsinkomst, utun  utgör inkomst   uv  kupitul.   När vi begär  utt det skull görus en utredning om en differentierud urbetsgivaravgift bör också den frågun belysus.

Utskottets ordförande tar också upp frågan om den differentierade arbetsgivuruvgiften och säger utt företugsskutteberedningen kommer utt tittu på dessu frågor i sitt urbete. Det är väl ändå på det sättet, herr Brundt, utt det är något oklurt i vUken utsträckning som företagsskatteberedningen kommer att gå in på dessa frågor. Är det så att man haren positiv syn på vårt krav om en utredning om en differentierad arbetsgivaravgift, vore det bättre om riksdagen här biföll det krav som vi har StäUt i motionen och reservationen om att frågan skaU bli föremål för utredning. Gjorde man det, är jag övertygad om att frågan kom att hänskjutas till företagsskatteberedningen, och då kom företagsskatteberedningen verkligen att behandla frågan. Det skulle vuru rimligt att tillmötesgå dettu förslag så utt mun verkligen vet utt frågan blir föremål för den utredning som enligt en ganska samstämmig uppfattning bör göras.

88

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Fru talman!  TiU herr Lursson i Umeå behöver jag inte replikera något.

Herr Hovhummur säger att vad centerpartisterna och folkpartisterna uttalar i sin reservation avser normul konjunktur och utt den nuvurunde konjunkturen inte är normul. Mun lägger märke tUl utt de inte unsluter sig tiU herr Hovhummars yrkande utt mun skuU slopu uvgiften, utun de vidhåller det resonemang som jag citerade och säger utt man inte kan tu bort urbetsgivuruvgiften, om jug förstår dem rätt. Däremot vill de hu den differentierud. Vi hur inte tagit ställning till den frågun utun säger utt den kommer företagsskutteberedningen att prövu. Beredningens ordförunde sitter med i skutteutskottet, och hun hur icke förnekut att så kommer att ske.

Herr Mugnusson säger utt det ur en underlig slutsuts som jag drar, när jag menur utt en avgift skulle förbättra konkurrensläget för industrin. Men jug är inte ensum om uppfattningen att så skulle varu förhåUundet. Att det är en personalskatt som får de verkningama säger både centerpartiet och folkpartiet - centerpartiet i sin motion och båda partierna i sin reservation. Det blir inte mindre riktigt för det även om herr Magnusson kunske tycker utt jug är i dåligt sällskup, när jag säger utt jag tycker att det är ett vettigt resonemang som de för i reservationen på den punkten.

Det är naturligtvis obestridligt utt avgiften påskyndar en produktionsteknisk utveckling inom näringshvet. Men som sugt, vi hur inte tagit ställning till frågan om differentieringen och hur uvgiften skull utformus, utun vi menur utt företugsskutteberedningen kommer att prövu den Suken.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fm talmun! Jug vUl baru erinru herr Brundt om utt under den motion som jug utgått ifrån i den här debutten hur inte mindre än tio enskUdu riksdugsman från centern och folkpurtiet skrivit sinu namn. Vi har inte fört fram det här tUl något yrkande om bifull till vår motion, och för min del går jug in för reservutionen 2, även om jug unser utt det måhändu vurit bäst att hålla sig till motionens linje som också - jag vUl upprepa det ännu en gång - professorn Assar Lindbeck buru för några dagar sedan vur inne på då hun sude, utt ett steg utt öku vinsternu inom industrin och därmed öku välståndet är att mun tur bort skutten på, som hun uttryckte det, arbetskraftsanvändning, dvs. arbetsgivuruvgiften.

Alltså, fru tulman, professorn Assur Lindbeck vur här inne på precis Summa linje som den som vi 23 motionärer hur förfäktut i motionen. Så enkelt är det.

Herr SUNDMAN (c):

Fru talman! Jag tar mig friheten att säga någru ord, men juglovur att det blir baru någru ord om en detuH i skatteutskottets betänkunde. DetaHen — det är nästan en färgklick - är motionen 882, undertecknad av herr Eriksson i Ulfsbyn och mig. Den berördes uv herr Brundt för en liten stund sedun.

1 motionen hemställs "utt riksdugen måtte besluta att inkomster av

89

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

enskUt  driven  Utterär,   konstnärlig och därmed jämförbur verksumhet unduntuges vid bestämmunde av ulUnän urbetsgivuruvgift".

Summu yrkunde förelåg i en motion förru året. I den motionen framförde vi som huvudskäl för yrkandet att de nämndu konstnursgmp-perna inte var att betruktu som företugure i dettu ords egentliga mening. Yrkandet avvisades av utskottet utan att man berörde huvudskälet. I motionen nämnde vi emellertid i förbigående utt de här kultururbetarna regelmässigt var låginkomsttagare och att den egenavgiften därför framstod som särskilt obillig. Det här togs upp av utskottet som ansåg att man inte på gmnd av "en osäker behovsprövning låter en grupp yrkesutövare inta en särstäUning". Och det återkom ju i herr Brandts framförande för en stund sedan. Men det är ju inte det saken handlar om egentligen.

I årets recidivmotion försöker vi ytterhgare utvecklu varför de konstnärliga, fria yrkesutövumu — inte ulla men de flesta - inte kan jämställas med företugare och rörelseidkare i aUmänhet.

Vunligu yrkesutövure - om uttrycket tiUåts -, t. ex. huntverkare, trädgårdsmästare, konsulter och arkitekter, kan alltid på ett eller annat sätt kompensera sig för de extra pålagor som kan drabba dem av den typ som arbetsgivaravgiften utgör. Man kan ta bättre betalt för sina tjänster. Man kan rationalisera sin verksamhet med hjälp uv bättre och nyu verktyg. Man kan pressa kostnaderna på andru sätt.

Konstnäremu, de här kultururbeturnu, hur inte de här möjHgheterna. En skald kan inte rationaUseru sin verksamhet genom att inköpa en elektrisk skrivmuskin. En målare kun inte pressu sinu kostnuder genom utt skaffa sig billigare färg eUer annan materiel. Och de har praktiskt taget inga möjligheter att ta ut ett högre pris för sina produkter — eller skapelser skull det väl hetu i det här summunhunget.

Utskottet tur i sitt betänkande inte upp det hur huvudurgumentet — i stället berör det bara ett led i vårt resonemang, nämligen att den konstnärliga verksamheten bygger på rent personligu fömtsättningun Och så finner man att man har svårt att inse att just det kan vara något skäl för utt införu särbestämmelser för konstnärsgmppernu.

Huvudargumentet — att konstnärerna i motsats till andra småföretagare och enmansföretagare inte kan kompensera sig för pålagor av den här arten - förbigår mun.

Fru tulman! Jug skull inte ytterUgure utveckla det här lätt sofistikerade resonemanget här. Det finns ju mer robusta och lätthanterliga inslag i den här debutten. Jug tänker inte heller ta upp en diskussion med herr Brandt om hans synpunkter på vad som är otillbörligt gynnande eller ej.

Reservanterna föreslår utt en utredning skaU undersöku möjligheternu att differentiera den allmänna arbetsgivaravgiften. Det är min förhoppning, även om den inte är särdeles Hus, att en sådun utredning mera ingående skall granska - och förstå — det problem som har aktualiserats i motionen 882.

Fru talman! Av bl. a. det skälet vill jag yrka bifall tUl reservationen 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

90

Herr BRANDT (s);

Fru tulman! Jag kan inte finnu att herr Sundmans argument är särskUt hållburu. Nu hur hun ju buckut åtskUligt, eftersom hun väl inser att hans ståndpunkt är orimlig med hänsyn till varför arbetsgivuruvgiften finns tiU. Vi hur ju redogjort för utt om mun tur bort den blir det svåru gränsdragningar.

Som jag sude får alla, som utför arbete för vUket annan arbetsgivare inte betalar urbetsgivaruvgift, erlägga den. Mun kommer inte ifrån utt det unnurs skulle bli svåra gränsdragningar. Jag berättade ju om utt det finns folk som hur en liten verkstad och är liku mycket konstnärer som många undru vUku springer och nusur med sina tavlor och kaUas konstnärer.

Men det finns också konstnärer som förhandlar med myndigheter, med lundsting och andra, och säger; 250 000 skall jag hu för att utföru den här målningen. Jag hur uldrig hört att konstnärer inte hur vett att höju sitt pris, jug hur uldrig hört utt det råder stutus quo i frågu om prissättningen på vad konstnärernu förfurdigur. Jug tror utt prisbUdningen för dem sker på precis samma sätt som när det gäUer andra varor i det här samhället. Så det kan inte vara en relevunt motivering utt konstnärernu inte kun soulugeru sig på något sätt - står de och målur en tuvlu skulle den ulltså vuru prissuft för evärdligu tider och de skulle inte på något sätt kunnu gottgöru sig ersättning för de här 2 procenten! Det håUer helt enkelt inte.

Men det uvgörunde är utt vi inte kun finnu någon vettig form - om vi nu skulle vUju lösu det här problemet för utt uvskärma just dem som herr Sundmun tulur om från ullu undra. I så full humnur vi, åtminstone i skutteutskottet, i ett orimligt läge. Det kunske inte herr Sundmun bryr sig om, men vi viU i ullu full hållu ryggen fri.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

Herr SUNDMAN (c):

Fru tulmun! Herr Brundt hur ulldeles rätt på en punkt. Jug hur inte det ringuste bekymmer för om jug vållur er mycket urbete i skutteutskottet, inte ulls!

Det är svårt utt dra gränser, sade herr Brundt. Det är klart att det är svårt utt dru gränser, det är det ulltid. Jug lovur utt hjälpu till när det blir uktuellt, och det kommer nog utt gå gunsku bru.

Sedun är det intressunt utt höru tulas om målare som begär 250 000 för sina tavlor etc, men jag tror att den delen av resonemunget inte hör hemmu här i kammuren. Det sumtulet kan vi föra nere pä kaféet vid tillfälle.

Jag tror att det var en felaktig beskrivning att jug skulle hu backat ut på något sätt. Tvärtom har jug en känslu uv att jug hur tugit ett kliv frumåt.

Herr BRANDT (s);

Fru talman! Jag hur aldrig klagat över att skutteutskottet hur för mycket arbete; det finner vi oss i. Men utt riksdugen skull futtu beslut som gör det omöjligt för oss utt hållu en vettig principieU linje i skattesystemet, det ur det som jag sagt utt vi vUl försöku skyddu oss för.

Jug skull gärnu ge herr Sundmun exempel på målure som får betalt uv

91

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Den allmänna arbetsgivaravgiften m. m.

något lundsting med sådunu summor som jag nämnde tidigare för att utföra konstverk. Och det finns inte baru ett exempel, utan jag kun lämnu mänga. Herr Sundmun kun invändu utt det är buru nägru exempel, men herregud, de är ju med bland undantagen ! SkaU man då sägu att för dem skall inte unduntugsregeln gällu, utun buru för den där stuckurs målaren som tar 50 eller 250 kronor för sin tavla? Så enkelt går det inte att byggu upp vårt skuttesystem.

Överläggningen vur härmed slutad.

Propositioner gavs på bifull tUl 1 :o) utskottets hemställun, 2:o) reservutionen nr 1 uv herr Eriksson i Bäckmoru m. fl. sumt 3;o) reservutionen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Söderström, och förklurudes den förstnämndu propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Då herr Mugnusson i Borås begärde votering, upptogs för bestämmunde uv kontrapropositionen ånyo de bådu återstående propositionernu, av vUka den under 2:o) ungivnu förklarudes hu flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den  som  viU  att kammaren tiU  kontruproposition i huvudvoteringen angående skutteutskottets hemstäUun i betänkandet nr 7 untur reservutionen nr 1 UV herr ErUcsson i Bäckmoru m. fl. röstur ju, den det ej vUl röstur nej.

Vinner   nej  hur kammaren  tUl  kontraproposition  i  nämnda votering antagit reservutionen nr 2 uv herrur Magnusson i Borås och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Denna omröstning gav föHande resultat;

Ju  -107

Nej  -    33

Avstår -   140

I enlighet härmed blev föHunde voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vUl   utt   kummuren   bifaller   skatteutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kummaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl.

92

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Umeå begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut;

Ju -   144

Nej  -   112

Avstår -    29

§ 17 Föredrogs kulturutskottets betänkunde nr 6 i uniedning uv Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till internutionellt-kulturellt sumarbete jämte motioner.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till svenska institut tullandet m. m.

Punkten 1

Utskottets hemställun biföUs.

Punkten 2

Bidrag till svenska institut i utlandet m. m.

Kungl. Muj:t hude i proposUionen 1972:1 bilugu 10 (punkt I 5, s. 455) föreslugit riksdagen utt tUl Bidrug till svensku institut i utlundet m. m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett unslug uv 506 000 kronor.

I dettu summunhung hude behundluts

dels motionen 1972:1065 av herr Rimås m. fl. (fp, m),

dels motionen 1972:1078 av herr Turesson m. fl. (m, fp) vari yrkuts att riksdagen hemställde hos Kungl. Maj:t om en snur utredning rörunde utbyggnud uv Tessininstitutets verksumhet för främst konstvetenskuplig forskning och undervisning i Frunkrike i stU med den verksumhet Rominstitutet bedrev i Itulien ävensom inordnunde uv Rom- och Atheninstituten sumt Tessininstitutet under universitetskunslersämbetet.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen tUl Bidrug tUl svenska institut i utlandet m.m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett anslag av 506 000 kronor.

2.    att rUcsdagen skuUe avslå motionen 1972:1065 i vad den avsåg en höjning uv förre föreståndaren för Tessininstitutet Gunnur W. Lundbergs pension,

3.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1065 i vad den uvsåg pension åt fru Rugna Lundberg,

4.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1078.

Reservation hade avgivits av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m), som ansett att utskottet under 4 bort hemstäUa,

att riksdugen i anledning av motionen 1972:1078 hos Kungl. Maj:t skuUe unhålla om utredning av de av utskottet ungivnu frågornu beträffunde svensku instituten i Rom och Athen sumt Tessininstitutet.

Herr TURESSON (m):

Fru tulman! Tessininstitutet i Puris hur ju sedan gummult varit en uppskattad och värdefull tiUgång för svenska universitetsstuderande och forskare och för konstvetenskaplig forskning över huvud taget. Där har

93

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till svenska institut i utlandet m. m.

funnits inte bura sumlingur och ett vetenskupligt bibliotek, lokuler och service för forskure och studerunde utun också utomordentligt godu kontuktmöjligheter med franska institutioner och frunsk kulturvärld.

Fr. o. m. den 1 juli förra året hur ju Tessininstitutets verksumhet enligt beslut UV riksdugen helt förändrats. Svenska institutet hur övertagit en del UV verksamheten, och betingelserna för svensku forskure och studerunde och konstnärer, som besöker Paris, har sumtidigt försämrats. Det hur omvittnuts utt dettu är till uppenbar nackdel för de svenska universitetens undervisning i konstvetenskap.

Det föreligger därför ett behov av att dennu del uv det forna TessininstUutets tidigare verksamhet återupptas. Det är då naturligt att byggu på den grund som Tessininstitutet lugt. En utredning härom bör snurast verkställus. Sumtidigt är det enligt min mening ungeluget utt inordna såväl Tessininstitutet som de båda svenska instituten i Rom och Aten under universitetskanslersämbetet, där de som utposter tUl de svenska universiteten rätteligen hör hemma.

Med anledning av detta yrkur jag bifull tUl reservutionen, i vilken dessu yrkunden frumställs.

Herr MATTSSON i Lune-Herrestud (c):

Fru tulmun! Vid 1971 års riksdag hude vi utt tu ställning till frågun om Tessininstitutets verksumhet framdeles. Det förelåg då i statsverkspropositionen ett förslag som byggde på en utredning, vilken hade gjorts inom UtbUdningsdepartementet, och det var ingen som vid det tillfället hade något utt invändu mot vud föredrugunde stutsrådet unförde.

Nu säger reservunternu att det troligen kommer utt finnus behov uv andra aktiviteten Om den saken är det väl ändå rätt svårt att yttra sig för närvurunde — det får frumtiden verkligen ge besked om. Att nu begäru utredning om den framtida verksamheten har utskottet inte funnit tiUräckligu skäl för.

När det då sägs att man skulle byggu på den grund som hur lagts uv Tessininstitutet under år som gått, så finner jug dettu något förvånuns-värt, därför utt vi — som jag tidigare sade — ändå förra året var överens om att fatta beslut rörande Tessininstitutets framtida verksamhet. Där är det så att Tessininstitutet skaU behålla ansvaret för sina konstnärliga samlingar; vi har sagt utt det är institutets huvuduppgift. Men sedun åvUur det också institutet utt bedriva viss annan verksumhet.

Nu önskur reservanterna en utredning uv frågun utt inordnu svensku instituten i Rom och Aten under universitetskunslersämbetet. Men efter utt ha diskuterat också den saken i utskottet stannade vi för att det inte fanns tUlräckliga skäl för en sådun utredning. När vi nu för fjärde året i rud sysslur med Tessininstitutet och svensku institutet i Puris vore det väl klokt utt skapu urbetsro för dem som urbetar där.

Fm tulman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

94

HerrTURESSONfm): " Fm   talman!    Jag  vUl   bara   göra   ett  par  korta påpekanden  med anledning av vad utskottets ordförande här sade.

För det första var vi inte överens i denna fråga i dol, när vi fattade det beslut som det nu tulas om. Det funns då en moderut reservution, i vilken mun motsutte sig den ändrude orgunisutionen för Tessininstitutet.

För det undru behöver vi inte tro någonting om de nuckdelur för den konstvetenskupligu utbildningen hur i lundet som blivit föHden av den omorganisationen; det vet vi redan. Eller vi kan förvissa oss om det genom att tala med de ansvariga för vederbörande institutioner vid universiteten. Det har blivit en påtaglig försämring och påtugligt försvårude möjligheter för de studerunde och för forskurnu att bedriva studier i Puris.

Herr MATTSSON i Lune-Herrestud (c):

Fru tulmun! Jug är inte överens med herr Turesson om utt de unsvuriga för svenska institutet i Puris eller för Tessininstitutet tycker att det hur bUvit en betydunde försämring. De föHer nu i sitt urbete den studgu som vi har antagit, men hur skull de efter så kort tid kunnu sägu om det hur blivit någon försämring eller inte? Det finns ingu möjligheter utt de kun säga att det har skett en betydunde försämring. Av sumtul som jag hur huft förstår jag att nägon kan hu den uppfuttningen, men det går inte utt påstå utt det är en bred uppfattning, eller att instUutets styrelse eller föreståndaren eller huns medhjälpure skulle ha den uppfuttningen. Det har inte på något sätt antytts i de uppgifter som har införskaffats från vår sida.

Herr TURESSON (m):

Fm talman! Utskottets ordförunde hur en olycklig benägenhet utt missförstå mig, eller också hör hun inte på vud jag säger. Jag har inte påstått utt de unsvuriga för svenska institutet i Puris, vare sig dess styrelse eller udministrutiva ledning, ansett att det har blivit försämrade förhållanden. Vad jag sagt är utt de ansvariga cheferna och befuttningshuvurnu vid vederbörunde institutioner vid de svenska universiteten, som bedriver konstvetenskaplig forskning, har fått försämrade arbetsmöjligheter för sina forskare och studerande, när de vill studera i Paris. Det är de som klagat, och det är det som är beklagligt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag tiU svenska institut i utlandet m. m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Nilsson i Agnas och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  kultumtskottets  hemstäUan   i

betärUcandet nr 6 punkten 2 mom. 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrur Nilsson i Agnas

och Nisser.

95

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Organisationsstöd m. m. till idrotten

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertulet av kummurens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav födande resultut:

Ju - 237

Nej  -    33

Avstår —     10

96

Punkten 3

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 4

Ludes till hundlingumu.

§ 18 Föredrogs kultumtskottets betänkunde nr 7 i uniedning uv Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till stöd till idrotten jämte motioner.

Punkten I

Organisationsstöd m. m. till idrotten

Kungl. Muj;t hude i propositionen 1972:1, bilugu 11 (punkt H 7, s. 137—138) föreslugit i riksdagen att tUl Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett reservutionsunslug uv 50 900 000 kronon

I dettu summunhung hude utskottet behundlut motionen 1972:489 uv herr Rydén m. fl. (fp) vuri hemstäUts utt riksdugen hos Kungl. Muj;t begärde utt en femårsplun för det stutliga stödet till idrotten gjordes upp och förelades riksdagen.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen till Stöd tUl idrotten: Organisationsstöd m.m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslug uv 50 900 000 kronor,

2.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:489.

Reservation hade avgivits av herrar Muttsson i Lane-Herrestad (c), Sundman (c), Enlund (fp), Olsson i Kil (fp) och Norrby i Gunnarskog (c), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:489 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla att en femårsplan för det statliga stödet tUl idrotten gjordes upp och förelades riksdagen.

Vid punkten hude uvgivits ett särskilt yttrunde uv herrar Björk i Göteborg (s), Nilsson i Agnas (m), Sundman (c), Leander (s) och Enlund (fp) samt fm Johansson (s).

Herr NORRBY i Gunnarskog (c):

Fru talmun! När 1970 års riksdug beslutude utt i princip föHa vud utredningen i sitt betänkunde "Idrott åt ullu" föreslog angående stöd till idrotten trodde nog många att riksdagen skulle föHu de förslug ungående medelstUldelningen som ludes frum. I dag vet vi utt så tyvärr inte blev fullet. Redan unslagstUldelningen för innevurunde år innebur ett avsteg från vud utredningen föreslog.

På grund uv ett kärvt ekonomiskt klimut har Kungl. Muj:t i proposition tUl urets riksdug föreslugit utt till Stöd till idrotten, punkten Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1972/73 skull unvisus ett reservutionsunslug på 50,9 mUjoner kronor. Dettu belopp är betydligt mindre än vud som förutsuttes utgå. Skulle utredningens intentioner kunnu förverkligus unsåg riksidrottsstyrelsen utt ansluget borde utgå med 56,7 miHoner kronor. Dettu innebur en höjning jämfört med innevarande år med 11,3 mUjoner kronor. Departementschefens förslag innebär en höjning med endast 5,5 mUjoner kronor men med hänsyn tUl rådunde budgetläge, då många i och för sig välmotiverade unslug fått ringa eller ingen höjning, rådde enighet inom utskottet om unslugstUldelningen för nästkommunde år. Detta innebär - som jug fömt sugt — ett uvsteg från den ökningstukt i medelstUldelningen som utredningen föreslog.

Det är, fru talmun, mot bukgrunden av dettu som mun får se den till kulturutskottets betänkunde nr 7 fogude reservutionen ungående värdet av utt riksdugen hos Kungl. Muj:t unhåUer om utt en femårsplun för det stutligu stödet till idrotten görs upp. Många skäl kun unförus för utt en sådun femårsplun görs upp. Jug skull inte här i kummuren upprepa vad som i utredningen anförs i sammanhanget. Jag överlämnar till kammariedamöternu själva att tu del av vud utredningen hur sugt i sitt betänkunde.

Med hänvisning till vud jug här unfört vill jug, fm talman, yrka bifall tUl den reservation uv herr Muttsson i Lune-Herrestud m. fl. som är fogud till kulturutskottets betänkunde nr 7.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Organisationsstöd m. m. till idrotten

Herr OLSSON i KU (fp);

Fru talman! I motion 489 med herr Rydén som första numn tar vi motionärer, ett 30-tal folkpartister, upp idrotten i ett större perspektiv, där vi betonar dess betydelse i det moderna sumhäUet. Vi pekar också på dess betydelse för människornu ur rekreutionssynpunkt, som förebyggunde hälsovård och som meningsfull sysselsättning frumför allt för de yngre människornu.

Idrotten hur genom sin mångsidighet fustu kontakter med olika organ inom samhällslivet inte minst på den kommunulu sidun. Orgunisutioner och företug bygger till stor del sinu fritidsaktiviteter på de dänster som idrotten kan erbjuda. Denna intima samverkan med samhället i övrigt kräver att idrotten har ett klart ungivet utbud utt kommu med, inte buru i ett kort perspektiv, utun i de flestu faU behövs en plunering på gunsku lång sikt. De som idrotten har utt förhundlu och samarbeta med önskar och kräver detta. Idrottens karaktär uv byggande och stärkande på sikt uv den enskUda individen kräver också en framåtsyftande planering.

När idrotten i sin tur stäUer anspråk på samhället, på stut och kommun, kräver de unslagsbevUjande myndigheterna att idrotten utför-

97

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Organisationsstöd m. m. till idrotten

ligt presenterar den plunerude verksumheten. Kruvet på en sådun presentution är inte annorlunda för idrotten än för andra som begär pengar. Granskningen tar sikte pä att man vill uppnå största möjligu effekt UV de unslug som beviHus, och då spelur verksumheten i ett längre perspektiv en betydelsefull roll. Snällt uttryckt kun mun sägu utt det är egendomligt utt stuten uv idrotten kräver den långsiktigu redovisningen och plunläggningen men utt självu grunden och styrningsinstrumentet för verksumheten, anslagen, bara skall beviHas år från är.

Mun behöver inte vuru idrottsromantiker för att konstuteru utt idrotten också hur fått en uUt större betydelse i det internutionellu umgänget. Utbytet med undra nationer ökar ständigt. Man tävlar om internutionellu mästerskup, EM, VM och olympiska spel. Mun möts i lundskumpsutbyte länder emellun, och klubbur och enskildu idrottsmän har ett omfattande utbyte, som grundar sig på en långsiktig plunering över fleru år. Dettu utbyte kun nuturligtvis värderus oliku, beroende på den inställning mun ullmänt intur tiU idrotten, men personligen vill jug värderu den mycket högt — som en möjlighet utt träffus individer emellun över de burriärer som unnurs står hindrunde i vägen. Det kan nämligen inte vederläggas utt idrotten mångu gånger skuput kontukter mellun nutioner, där kontukter uv skUdu skäl inte hur vurit möjligu att etubleru på undru områden.

Idrotten lever fortfarande mycket högt på de insutser som görs uv människor som uv ideulitet och intresse uträttar ett frivilligt och oavlönat arbete. Detta betyder att de anslug som idrotten erhåller från skUdu håll ger en återbäring i urbete och effektivitet som är rätt unik i vårt samhälle. För att mun skull lyckus behållu dennu storu grupp uv frivUligt urbetunde är det nödvändigt utt idrottens folk verkligen känner uppskuttning och värdering uv det utförda urbetet. Och till dennu uppskuttning hör inte minst utt idrottens folk får ekonomisk möjlighet utt urbetu under hyggliga förhållanden och göra en säkrare planering även framåt i tiden.

Fru talman! Med de gjordu motiveringurnu yrkur jug bifall till den vid kulturutskottets betänkande nr 7 fogade reservationen av herr Muttsson i Lune-Herrestud m. fl.; den grundur sig på motionen 489, i vilken föreslås en femårsplanering uv det anslug stuten skuU ge idrotten.

98

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Fm talman! Förra året hade jag ett trivsamt meningsutbyte med herr Norrbys partivänner om nyttan av femårsplanen Jag skull inte upprepu vad som då blev sagt. Det kan konstuterus utt här inte hur anförts någon ny och väsentlig synpunkt till stöd för ett kruv som riksdugen avslog förru året.

Det förefuller i självu verket utomordentligt svårt utt med någon frumgång hävdu utt just idrotten i det här uvseendet skull ges en mer förmånlig ställning än åtskilligu undru utgiftsändumål. Det kun självfuUet med ungefär samma slags argument anföras att behovet av långsiktiga bindningar finns pä en lång rad olika områden. Mot det måste ställus kravet att inte finunspolitiken skull utsättas för alltför starka bindningar.

Fm tulmun! Mot dennu bukgrund ber jug utt få yrku bifull till utskottets hemställun.

Herr OLSSON i KU (fp):

Fm tulmun! Jug hur aldrig riktigt förstått varför man från regeringspartiets sida så oftu skyggur för tunken på plunering, vurför mun ryggur tillbuku om någon händelsevis yrkur på en långtidsplunering på något område, vurför sociuldemokruternu inte någon gång kun höju blicken över horisonten uv nästu budgetär.

Vår ullmännu linje - jug tulur nu för folkpurtiet - är utt långsiktig plunering är viktig på ullt fler områden och utt mun bör stimuleru till sådun planering på många områden. Det är verkligen vettig och god ekonomi att hu en stutlig plun som unknyter till redun befintligu pluner i orgun och orgunisutioner som mottur stutsbidrug. - Och sumtligu Riksidrottsförbundets speciulförbund hur sedun tre år tillbuku uturbetude femårspluner för sin verksumhet. På det viset är idrotten enligt min mening ett föredöme för mångu bidrugsmottugure. Det väsentligu med en sådun här plunering är att man på sikt får större effekt uv vude sutsud kronu, uv vude kronu som riksdugen bevUjut. Det är ändå så vi skuU försöku hundhu de medel vi är suttu utt fördelu - så utt mun får ut mesta möjliga av pengarna.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Organ isa tionss töd m. m. tiU idrotten

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Fm talman! Herr Olsson i Kil har väl ändå fått det här med planering Htet grand om bakfoten. Socialdemokraterna är utan tvekan anhängare av planering i all den utsträckning som krävs för att man skall få en förnuftig samhällsutveckling. Det är herr Olssons parti som genom årtionden hur försökt skrämmu för sociuldemokrutiskt plunhushållnings-tänkunde. Men om mun verkligen skuUe uccepteru en speciulplunering på ett sådunt här område, och på en lång rud undra utgiftsområden, får mun rimligen också tu konsekvensen - utt pluneru på inkomstsidun. Annurs blir det helu tämligen vettlöst. Skull vi hu en sådun utgiftsplun får vi ber herr Olsson i KU och huns partivänner att också läggu frum en plun för inkomst- och skutteökningur på fem års sikt.

Herr LINDAHL (s):

Fru tulmun! Eftersom jug är ett av Kungl. Muj:ts ombud i Riksidrottsstyrelsen vill jug unföru ett pur synpunkter.

Jug vUl först och främst konstuteru utt vi glädjunde nog över ullu purtigränser den här gången är överens om unslugets storlek, utt vi godkänner regeringens förslug tUl stöd åt idrotten, och utt utskottet enhälligt hur tUlstyrkt Kungl. Muj:ts förslug om en höjning uv unsluget med 5,5 mUjoner tiU 50,9 mUjoner. Det är klart utt mun kun önsku sig ökningur som skuUe varit ännu större, men enligt min mening är det glädjande utt vi i ett unsträngt budgetläge kun sägu utt idrotten ingulundu hur missgynnuts. Mun kun säkert på mångu undra områden peka på idrotten och sägu utt idrotten hur i dettu ekonomisku läge fuktiskt prioriteruts.

Men så hur vi även i år summu reservution som vi mötte för ett år sedun, där man är ute efter ett långtidsprogram, en femårsplan. Det är, som herr Norrby i Gunnarskog erinrade om, riktigt utt idrottsutredningen pä sin tid föreslog detta. Men det bör samtidigt påpekus utt riksdugen.

99

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Organisationsstöd m. m. tiU idrotten

som i övrigt var ytterst positiv tUl idrottsutredningens förslag, på den punkten var avvisande. Man unsåg 1970, då vi i riksdugen behundlude detta, att tanken på en femårsplan inte var realiserbar, och det är den naturligtvis inte heller i dag.

I och för sig kunde det, som herr Björk i Göteborg framhöll, vara önskvärt att vi på åtskilliga områden hade en sådan planering. Men såvitt jag vet finns det buru på ett område, det gäller försvaret, en långtidsplanering av den karaktären, utt mun i förväg kun räknu ut unslugens storlek. Jug tror uldrig att vi kan komma frum till utt riksdugen på dettu område skulle uvstå från sin årligu prövning. Riksdugen godkände för sin del principernu 1970, men vi torde även i fortsättningen få räknu med utt vi år efter år kommer utt få tu ställning till unslugens storlek.

100

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservutionen av herr Mattsson i Lane-Herrestud m. fl., och förklurudes den förru propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Cunnarskog begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller  kulturutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 7 punkten 1 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifaUit   reservutionen   av  herr  Muttsson   i

Lune-Herrestud m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kammurens ledumöter ha röstut för ju-propositionen. Då herr Norrby i Gunnurskog begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsupparat. Denna omröstning gav föHunde resultut:

Ju -   161

Nej -   108

Avstår -       8

Herr Rosqvist (s) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§19 Om lagstadgad ångervecka vid hemförsäljning mot kontant betalning

Föredrogs lagutskottets betänkunde nr 5 i uniedning uv motioner ungående vissa ändringar i lugen om hemförsuHning.

I dettu betänkande hude behandlats

motionen 1972:163 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att rUcsdagen beslutade att lagstadgad ängervecku infördes även vid hemför-säHning med kontuntbetalning, om priset uppgick till minst 200 kronor samt

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Om lagstadgad ångervecka vid hemförsäljning mot kontant betalning

motionen 1972:318 av herrur Möller i Göteborg (fp) och Romunus (fp).

Utskottet hemställde

A.      utt motionen 1972:163 skulle uvslås sumt

B.      utt motionen 1972:318 skulle uvslås.

Reservution hude uvgivts beträffunde frågun om kontunköp skulle omfuttus UV lugstiftningen uv herrur Wiklund i Stockholm (fp), Svunström (c), Börjesson i Fulköping (c) och Annerås (fp), vilku ansett att utskottet under A bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv motionen 1972:163 hos Kungl. Muj:t skulle unhällu om förslug till sådun ändring uv lugen (1971:238) om hemförsäHning utt lugen kom utt omfuttu också kontuntköp då priset uppgick tUl minst 200 kronor.

Herr ANNERÄS (fp):

Fm tulmun! I vår purtimotion nr 153 ungående konsumentpolitiken finns ett avsnitt som berör hemförsäHningen och där det konstuterus utt hem försäHningen från konsumentsynpunkt aren försäHningsform som är förenud med mångu nuckdelur. Genom utt säHaren är mer inställd på att säHa än vad som är normult i butikshundeln och köparen inte ulltid är beredd på köp när kontukten tus humnur köpuren lätt i psykologiskt underläge. Vid hemförsäHning föreligger inte heller möjligheter till en jämförelse uv pris, kvulitet och service mellun konkurrerunde produkter.

Vid förra årets riksdug untogs en lug om hemförsäHning m. m. som ger konsumenternu möjligheter att frånträda köpeavtal o. d. Denna lug hur inte vurit i kruft tillräckligt länge för utt mun redan nu skull kunnu uttulu sig om dess verkningur. Men i sumbund med utt lugen untogs frumfördes från vårt håll kruv på kompletteringur.

Regeln om ängervecku gäller inte vid kontunt betalning och samtidig leverans, men det finns skäl utt untu utt en ökud försäljning med kontuntköp sker. För äldre personer finns ett behov uv lugskydd mot överrumplunde försäHning i bostuden. Av den anledningen föreslås att en lagstadgad ångervecka införs också vid hemförsäHning med kontant betulning, om priset uppgår tUl minst 200 kronor.

Lugutskottet hur behundlut motionen och uvstyrkt densamma med motivering att eftersom lugen om hemförsäHning vurit i kruft endust

101

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Om lagstadgad ångervecka vid hem-försäljning mot kontant betalning

något mer än ett och ett halvt år hur inte tiUräckligu erfurenheter vunnits UV lagstiftningen och dess verkningar.

Utskottet finner inte skäl att frångå den bedömning som gjordes då frågan övervägdes vid förra årets riksdag men understryker att det är ungeläget att utvecklingen uv hemförsäHning mot kontunt betulning föHs med uppmärksumhet. Utskottet förutsätter utt bl. a. konsumentombudsmannen skall ha sin uppmärksamhet riktad på frågorna.

I den reservation som är knuten till betänkundet frumhålles, utt utskottet redun vid behandlingen av frågan vid föregående riksdag ansåg att det förelåg skäl för utt också kontuntköp skulle omfattus uv lugstiftningen. Efter det att lagen trätt i kruft finns det ull uniedning utt anta att hemförsäHning mot kontunt betulning hur ökut. Det är ägnut att väcka oro. Jug är ungelägen om utt understryku utt det finns mångu firmor som urbetar seriöst när det gäller hemförsäHning men att tyvärr inte ullu gör på det sättet. Därför föreslår vi utt dennu ängervecku skulle införus. Som jug tidigure hur frumhållit kommer köpuren onekligen i ett psykologiskt underläge. Därför är det enligt reservunternus mening ett behov av lagskydd mot överrumplande försäljning i hemmet.

Äv den unledningen, fm talman, ber jag att få yrku bifull till föreliggunde reservution.

I dettu unförunde instämde herr Bödesson i Fulköping (c).

102

Herr SVEDBERG (s):

Fru tulmun! Lugen om hemförsäHning, som trädde i kruft den 1 juli 1971, ger konsument möjlighet att frånträda vissa köpuvtal, vilket herr Anneräs berört här. Köparen får en ångervecka, då hun har möjlighet utt hävu uvtulet. Lugen omfuttur ulltså inte försäHning mot kontant betulning om godset sumtidigt överlämnus och ej heller försäHning per telefon. När lugen untogs vid fjolårets riksdag förelåg motioner - som nämndes här -med i stort sett summu innehåll som de här behundlude och med summu yrkunden, nämligen utt lugen även skulle innefatta just de nämnda försäHningssätten.

Beträffande kontantköpen ansåg utskottet att skäl kunde tula för att även dessu ingick i ångerveckun. Sumtidigt gick det inte utt bortse från utt enligt den allmännu meningen en affär är avslutad när köparen fått vurun och säHuren likviden, och utt det kunde te sig egendomligt om också dylika avslutade köp skuUe kunnu rivus upp uv köparen - teoretiskt sett även utan någon som helst motivering. Utskottet underströk dock att utvecklingen borde föHas med uppmärksamhet och att, om det visade sig att kontantförsäHningen tog sig sådanu anmärkningsvärda uttryck utt lagen rätteligen borde omfuttu även dennu uffärsform, frågan fick tas upp tUl förnyad prövning.

Reservanterna säger här utt efter det utt lugen trätt i kraft, alltså från den 1 juli 1971, är det anledning förmoda — jag tror det var herr Annerås som använde det uttrycket — att försäHning mot kontant betalning har ökat. Enligt vud utskottet erfurit hur dock vurken pris- och kurtellnämnden eller konsumentombudsmunnen, som föder utvecklingen, ännu något materiul som kan ge underlag för en saklig bedömning uv frägun.

Då det enligt utskottets mening uUtså inte finns någon bärunde motivering för utt nu ändru dennu lugstiftning, som vurit i kruft endust drygt ett hulvt år, yrkus uUtså uvslug på motionernu.

Jug ber, fru tulmun, utt få yrku bifull tUl utskottets förslug.

Herr SJÖHOLM (fp);

Fru tulmun! Eftersom jug deltog i debutten i fjol i dettu ämne och redun då hävdude utt kontuntköp skulle omfuttus uv lugen hur jug någru ord utt sägu härom även i år. Jug unvände dä ett exempel som jug upprepur nu, men jug är inte säker på utt siffrornu bhr desummu.

En person säHer en s. k. äktu muttu till ett äldre pur i låt oss sägu Smålund. Den kostar 600 kronor. Makarna säger att vi kun betulu 500 kronor, och så får resten unstå. Då får mun ångru sig, men om dessu människor betulur hela beloppet på en gång och sålunda blir bedragna på 600 kronor, skall de ulltså inte få ångru sig. Det är väl ändå en helt orimlig lagstiftning.

Jug behöver inte sägu mer, hoppus jag, för att förmå kammuren att bifullu reservutionen.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Om lagstadgad ångervecka vid hemförsäljning mot kontant betalning

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen av herr Wiklund i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen varu med övervägunde ju besvarad. Sedan herr Annerås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kummuren bifuller lugutskottets hemställun i betänkundet nr 5 punkten A röstur ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   hur  kummuren   bifallit   reservutionen   uv herr Wiklund  i Stockholm m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Dä herr Annerås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning guv föHande resultat:

Ja -   160

Nej  -    96

Avstår -      8

Herr Polstam (c) anmälde att han uvsett utt röstu nej men murkeruts som frånvurunde.

Punkten B

Utskottets hemställun bifölls.

103

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

§  20 Föredrogs

lugutskottets betänkunde nr 6 i uniedning uv motion ungående upphävunde av äldre giftermålsbulken och

sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 11 i anledning av motion om rätt till sjukpenning utan hinder av att sjukanmälun ej gjorts.

Kummuren biföU vud utskotten i dessu betänkunden hemställt.

§ 21  Meddelande ang. dagens plenum

Fm ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

Behundlingen uv ärenden på dugens föredrugningslistu kommer utt fortsätta utun uvbrott för kvällsplenum.

§ 22 Anslag inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 11 i anledning uv Kungl. Muj;ts framställningur i propositionen 1972:1 om anslug för budgetåret 1972/73 inom inrikesdepurtementets verksamhetsområde avseende före-tugureföreningurnu och uv dem udministrerud garanti- och långivning, m. m., jämte motioner.

Punkten 1

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Kungl. Maj;t hade i propositionen 1972:1 bUaga 13 (punkten D 3, s. 173 — 176) föreslagit riksdugen utt till Bidrug tUl företagareföreningar m. fl.: Administrutionskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisu ett reservutionsunslag uv 10 000 000 kronor.

I dettu summunhung hude behundluts

motionen 1972:273 uv herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Muj:t skulle unhålla om skyndsum p;rövning och förslug till riksdugen ungående statligt stöd tUl företagureföreningur för s. k. rådgivningsgrupper med teknisk och ekonomisk expertis för förstärkt företugsrådgivning åt mindre och medelstoru företug i enlighet med vud som unförts i motionen,

motionen 1972:577 uv herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att rUcsdagen till Bidrag tUl företugureföreningur m. fl.: Administrutionskostnuder unvisude 15 miHoner kronor, dvs. 5 miHoner kronor utöver vud Kungl. Maj:t begärt.

104

motionen 1972:1330 uv herr Lursson i Borrby m. fl. (c, fp, m) vari hemstäUts att riksdagen till Bidrug tiU företugureföreningur m. fl.: Administrutionskostnader anvisade en summa av 12 midoner kronor, därvid 3 miHoner kronor avsågs för uppföHnings- och bevukningsuppgif-

ter   UV   det  stutliga  stödet   tUl  mindre   och  medelstora  företag  inom industrin sumt övrigu företug som erhållit lokuliseringsstöd sumt

motionen 1972:1360 uv herr Stjernström m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Muj:t skuUe unhållu om utredning och förslug ungående möjHgheternu utt öku företugureföreningurnus rådgiv-ningsverksumhet i frågu om murknudsföring.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar rri. fl.: Administrationskostnader

Utskottet hemställde

1.    utt riksdugen med bifull till Kungl. Muj:ts förslug och med uvslag på motionerna 1972:577 och 1972:1330 tUl Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrutionskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisade ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor,

2.    att riksdagen skulle avslå

u) motionen 1972:273 angående förstärkt företugsrådgivning genom fö re tugurefö reningurna,

b) motionen 1972:1360 angående företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring.

Reservationer hade avgivits

1.  beträffunde medelsunvisningen uv herrur Böriesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som unsett att utskottet
under 1 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Maj:ts förlsug samt motionerna 1972:577 och 1972:1330 tUl Bidrag tiU företagareföreningar m.fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservutionsunslug UV 13 000 000 kronor,

2.  beträffande företagareföreningurnas rådgivningsverksamhet uv her
rur Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i
Byske (c), Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Sjönell (c), som ansett att
utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen med bifuU till

u) motionen 1972:273,

b) motionen 1972:1360 hos Kungl. Muj;t hemställde utt frågun om en utvidgning uv företugure-föreningarnas rådgivningsverksamhet prövades i enlighet med vud reservanterna anfört.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Fru talmun! Jug läste i min hemorts tidning, Nerikes Allehundu, följande i en ledare:

"Flera tecken tyder på att den ekonomiska utvecklingen och tUlväxten i världen håller på att glida ifrån oss här i Sverige. Svenskt näringsliv och tUlväxt har under många år omgett sig med en guldkant

4* Riksdagens protokoU 1972. Nr 42

105

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

106

som nu håller på att förblekna. Sumtidigt som våru resurser är hårt unsträngdu hur vi intecknut och övertecknut våru tillgångur och fördelut dem fel, mellun tillväxtskupunde och tillväxtätunde sektorer.

Det gäller därför utt återföru intresset och engugemunget hos människornu från förväntningar till att inse verkligheten: att vi måste prestera ett mycket mer kvulificerut urbete när det gäller utt utvecklu produkter och förstärku vår industriellu bus under de närmuste åren än vud vi hittills gjort."

Vi hur ju under många år här i kammuren diskuterat de mindre och medelstoru företugens problem, och det hur sannerligen inte blivit bättre trots att vi haft mängder av utredningar, som sysslut med de mindre och medelstoru företagen. Sumtidigt hur dennu företugurgrupp och svenskt näringsliv i övrigt blivit klämdu genom en hårdnunde internutionell konkurrens. Dettu hur skuput ett delvis nytt läge för svenskt näringsliv. Inte minst gäller dettu mångu mindre och medelstoru företug, som hur utt kämpu med en besvärunde import från lågprisländer.

Mun kun inte heller kommu ifrån utt det nuringspoHtisku intresset i ulltför hög grud vurit riktat mot de större företugen och derus problem under 1960-tulet. Mun hur huft en övertro på utt ullenust dessa företug är UV betydelse för vår levnudsstundurd. Men utt därför tro utt smä och medelstoru företug spelut ut sin roll vore feluktigt. Det är tvärtom även rad skäl viktigt som ett näringspolitiskt mål att bibehålla en stor och utvecklingskraftig sektor av mindre och medelstora företag. Det fordras därför en attitydförändring och en meru positiv företugurfilosofi från sumhället gentemot de mindre och medelstoru företugen, som är viktigu kuggur i det svensku näringslivet.

Men det finns mångu problem som är gemensummu för denna stora gmpp företug som betecknas som mindre och medelstoru. Det gäller bl. u. i frågu om utbildning, information, kapitalförsörjning, administration, produktionsteknik och murknudsföring. Dettu motiverur specieUu åtgärder för dennu del uv näringslivet, och en utveckling och effektivisering UV dessu företug måste därför frumstå som en väsentlig uppgift även ur sumhällsekonomisk synpunkt.

Den mindi-e industrins meru uktivu förnyelse och verksumhet försvårus frumför ullt av tvä faktorer, nämligen bristen på personella resurser och bristen på riskviUigt kupital. De här bristernu har successivt uccentueruts genom den snubba tekniska utvecklingen och den ökande konkurrensen om kupitul och murknuder. Det är därför ett vitult sumhällsintresse utt utvecklingen inom dennu sektor främjus så utt bastu möjligu produktions-resultut uppnås.

En aktiv näringspoUtik, som riktar in sig på utt främja de mindre företagens utveckling, bör kunna ge väsentliga fördelur åt sumhället. Nu tvingus vi oftu föru en starkt defensiv näringspolitik i stället för, som vi önskar, en offensiv. Det summunhänger med utt den orgunisution som i förstu hund skuU hjälpu de mindre och medelstora företagen, företugur-föreningarna, i stor utsträckning tagits i anspråk för att lösa kriser och för rekonstruktioner. Under de senaste åren har många av de mindre och medelstora företagen drubbuts uv likviditetsproblem och undra problem som hur försutt dem i en besvärlig situution. Företugarföreningarna har då

fått göru något som liknur brundkårsutryckningur för utt kluru företugen, så utt de kunnut fortsätta sin verksamhet, som ofta är uv stor betydelse för de orter där de verkar.

Den dubbla uppgiften att medverka både i en offensiv näringspolitik och i en defensiv räcker inte företagarföreningurnus resurser till. Det fordras oftu omfattunde utredningur och undru åtgärder för utt man skall få ett tUlräckligt och tillförlitligt underlag för de beslut och åtgärder genom vilka mun kun förhindra utt företug läggs ner. Dennu defensivu näringspoUtik är givetvis nödvändig, men frågun är om man inte skulle spara kostnader för samhället och vinna mera på offensiva insatser.

Det är klart att i den besvärunde urbetsmurknudssituation som vi i dag har är det på de flestu orter känsligt när något företag måste inskränku driften och friställu människor från derus ordinurie jobb. Därför kun mun ifrågasätta, om det inte vore bättre att företagarföreningurnu kunde ägnu sig åt en mera profylaktisk verksamhet och utt de fick ett ökat resursstöd i form UV unslug tUl administrutionen. Det skuUe möjliggöru för dem utt på ett bättre sätt bedäna de mindre och medelstoru företugen.

I näringsutskottets betänkunde nr 11 behundlus ett flertul motioner med yrkande om oliku åtgärder till förmån för de mindre företugen. Utskottsmujoriteten har - som vunligt, får jug väl sägu - inte velut beuktu betydelsen uv förstärkunde åtgärder för den här gruppen. Mujoriteten hur förlitat sig på departementschefens bedömning och uvstyrkt sumtliga motioner.

Vi reservanter har tagit upp motionsyrkandena i tUl betänkandet fogude reservutioner, fem stycken till untulet.

I reservutionen 1 vid punkten 1 föreslås en uppräkning uv unsluget tUl administrationskostnader med 3 mUjoner kronor utöver vud depurtementschefen hur föreslugit. Företugurföreningurnus förbund hur begärt 16 mUjoner kronor för utt föreningurnu på ett rimligt sätt skall kunna sköta sinu åliggunden, men det hur depurtementschefen inte velut lyssnu på. Vi reservunter unser utt det är ungeläget utt ge ett ökut stöd tUl företagarföreningarna, så utt de förutom utt ge kreditstöd skull kunna medverka i företagumtbUdningen och med rådgivning i företags-administrativa, juridiska, ekonomiska och produktionstekniska frågor. Allt detta är mycket angelägna uppgifter, som företagarföreningarna med nuvarande personaluppsättning inte hur möjlighet utt fullgöru.

Reservationen 2, som också är fogad till punkten 1 i betänkundet nr 11, bygger på motionen 273 uv herr NUsson i Tvärålund och gäller företugurföreningurnas rådgivningsverksamhet. Det är ju så som det framhålUts i motionen att de små och medelstora företagen har startats av människor som oftast endast har sin yrkesutbildning. De har ingen administrativ utbUdning, och därför vore det erforderligt utt de finge det stödet UV företugurföreningurnu, utt inom företugurföreningurnas ram skulle finnas rådgivningsgrupper som kunde hjälpa dem med plunering när det gäller murknadsföring. Som för de flesta som startar ett företag är problemet att få kunnig personal uv uvgörunde betydelse, och de mindre företugen har inte råd att hålla sig med sådan personal, och därför vore det angeläget att de kunde få det stödet.

Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall tiU reservationerna 1 och 2 vid punkten 1.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

107

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

108

Herr BLOMKVIST (s):

Fru talman! Herr Andersson i Örebro bödude med en beskrivning uv det mycket besvärligu läge som svenskt näringsliv befinner sig i. Hun tog upp frågun om tillväxttukten som hun betecknade som ett problem som är mycket besvärunde. Jug skull inte tu upp någon diskussion med herr Andersson på denna punkt just nu. Jag vUl bara, för att denna debutt skull bli meru nyunserud, anföra att frågun om tUlväxttukten inte endust är ett problem för vårt lund utun ett problem som mun för närvurunde brottus med inom industriländernu. Jug såg i tidningurna igår en rapport utt EEC-kornmissionen just hade uppmärksammat de storu problem som dessu länder hude när det gäller tillväxttukten.

Fru tulmun! Jug vUl gärnu instämmu i de ullmännu värderingur som tidigure här unförts om de mindre och medelstoru företugens betydelse, om företugarföreningarnas roll och behovet av ekonomisku bidrug och undru stödformer. I ett högt industriuliserut lund som vårt svurar ändå för närvurunde dennu företagsform för en gunsku betydunde del uv vår produktion. Det finns därför all anledning att utgå från att de mindre och medelstoru företugen även i frumtiden skull kunnu hävdu sin ställning gentemot de stora företugen. Såvitt jug förstår bör det under 1970-tulet finnus ett positivt sumbund meUun den mindre företagsverksamheten och ett växunde behov uv regionulpolitisku åtgärder.

En sådan utveckling kun dessutom medverku till ett industriellt nyskapande inom denna del av näringslivet. I näringsutskottets betänkande nr 11 behundlas det statligu udministrutionsbidraget tUl företugurföreningurnu och det uktuella lånestödet.

I jämförelse med tidigare anslagssummor framgår bl. a. föHunde: Stutens bidrug tUl företugurföreningurnu hur i årets proposition höjts från 8,5 miljoner tUl 10 miHoner kronor. Budgetåret 1968/69 unslogs 5 mUjoner kronor tUl administrationsbidrag. 1969/70 var anslaget 5,8 miHoner kronor, 1970/71 var ansluget 7,5 miHoner kronor, 1971/72, ulltså innevarunde budgetår, är unsluget 8,5 miHoner kronor, och för 1972/73 föreslås summan höjd tiU 10 miHoner kronor.

Fru talman! Av denna siffemppräkning frumgår att det skett en icke oväsentlig höjning uv unslugsbeloppen under den ungivnu tidsperioden. Det är inte minst mot dennu bukgrund som utskottet utun någru som helst svårigheter kunnut biträda departementschefens förslag. Här har dock väckts motioner om högre unslugsbelopp, och som motiv härför hur man i motionernu bl. a. pekat på företugurföreningurnus ökude insutser vid rådgivning i ekonomiska och produktionstekniska frågor samt vid medverkan vid produktutveckling och marknadsföring.

Ja, det är riktigt, herr Andersson i Örebro, att folkpartiet i sin motion föreslog 15 mUjoner kronor till administrationsbidrag, och jag kan också nämna att med hänsyn tUl det ansträngda budgetläget kunde de motionärer som står bakom centerpartimotionen inte tänka sig att höja anslaget tUl mer än 12 miHoner kronor. Det var alltså två skUda bud. I reservationen 1 hur mittenpurtiernus utskottsledamöter och en moderat blivit ense om att föreslå 13 mUjoner kronor. I förhållande tiU utgångsbudet hur då herr Andersson och huns purtivänner gunsku kruftigt fått sänku sin purtimotions kruv på ekonomiskt stöd tiU föreningurnu.

Som föHd UV kompromissen som innebär ett ökut unslugsbelopp hur då centerpartisterna medverkat till att försämra det redun förut unsträngdu budgetläget.

Jug hur buru velut peku på detta eftersom herr Andersson säger att Företagareföreningarnas förbund gick ut med en begäran om 16 miHoner kronor. Jag fick närmast det intrycket utt för utt vara positivt inställd till företagarföreningarnas verksamhet borde man så utt säga hu uccepterut det beloppet. Vurken folkpurtiet eller centerpartiet gick fram med försluget utan de hade skUda belopp. Så har man då stunnut vid 13 mUjoner kronor.

Jag vill hävda att med tunke på de unslugsförstärkningur som skett under de gångna åren kan man inte med fog påstå att regeringen, inrikesministern eller utskottet har vurit negutivt inställdu till företugurföreningurnus verksamhet.

I reservutionen 2 hemställer reservunterna utt Kungl. Muj:t låter undersöku möjligheterna tUl en utvidgning av företagarföreningarnas rådgivningsverksamhet, där den s. k. förstärkta rådgivningen med grupper av tekniker och ekonomer intar en framträdande plats. Jag vill bara hänvisa till att det tidigare framförts mycket kritiska synpunkter pä de tankegångar som kommit till uttryck i motionen. Jag har ingen anledning att upprepu dem, jug hur buru noterut dem i det protokoll som jug tidigure gått igenom.

Utskottet vill gärnu framhåUu att de ökade anslagen till förtugurföre-ningurnu bör kunna ge möjligheter till en successiv utbyggnad av kvalificerade rådgivande insutser, men enligt vår mening kommer denna utveckling att medverka till en vidgad och bättre informution även vid företugens beslutfuttunde. TUl dettu kommer utt utskottet inte nu vill vuru med om någon ändring uv de grundläggunde riktlinjernu för företugurföreningurnus verksumhet. Dettu innebär utt derus rådgivnings-och konsultverksumhet inte skuU finunsieras genom udministrutions-bidrugen utun skull vura självbärande.

I övrigt räknar utskottet med att de synpunkter som förts frum i motionen tas upp till behandling av delegationen för de mindre och medelstora företugen, utun utt någon särskild åtgärd vidtus från riksdugens sidu.

Fm tulman! Det framgår av pressuppgifter att man arbetar gunsku uktivt inom dennu delegution. Vid en företugurdug i Jönköping förklurude delegutionens ordförunde Eric Pettersson utt mun inom depurtementet urbetur med förslug som syftur till utt regionult förstärku företugurföreningurnu, och utt en rud orgun som t. ex. Sifu, STU och stutens provningsanstult viu just företagarföreningurnu kun ge erforderligu speciulkunskuper tUl den mindre industrin. Efter fullbordundet av dettu arbete i departementet bör man kunnu räknu med en fortsatt förstärkning av företagarföreningarnas verksumhet.

Nu säger herr Andersson i Örebro utt det baru hur pågått en rud utredningar men inte blivit nugot som helst resultat uv deras arbete. Det vur nog att ta till något i överkant. Jag skulle kunna räknu upp en mängd propositioner som hur lämnuts i unslutning till de mindre och medelstoru företugens problem. Såvitt vi nu skull urbeta som det hur blivit kutym.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

109

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrations kostnader

dvs. så att mun först gör utredningen och sedun lägger frum förslugen, ser jug det urbete som dennu delegution utför som värdefullt for kommunde insutser för de mindre och medelstoru företugen i vårt lund.

Herr  tulmun!    Med   dettu  ber jug att få  yrka bifall tUl utskottets hemställun på sumtligu punkter.

Under dettu anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Jag vet inte vilken konklusion jag skall dra av vad herr Blomkvist säger angående vär positiva inställning till företugurföreningurnu. Han vUl göra gällunde utt eftersom vi icke yrkade på 16 midoner skulle vi inte vara,positiva. Sedun säger hun: Vi från sociuldemokrutiskt håll är positiva, för vi går pä departementschefens förslug som ger 10 mUjoner. Jug har litet svårt att följa med här när det gäller vilken som är positiv eller negativ. Jag har över huvud tuget inte gett nägon negutiv bild av någons instäUning, men jug har sagt att jag tycker att förståelsen för de mindre företugen och derus problem inte ulltid har varit så påtaglig.

Nu skall vi hu i minnet när det gäller företugurföreningurnus ökude udministrutionsbidrug, att 1968 fick de nyu uppgifter och därför räknudes udministrutionsbidruget upp. Vi skull också hu klart för oss att om inte landstingen gav det stöd som de verkligen ger - och det är rätt stort — skulle företagarföreningarna inte kunnu kluru sinu uppgifter. De hur ju också fått en vidgning av administrationsbidraget bl. a. för uppfödning uv lokaliseringslån.

Det är alldeles riktigt, herr tulmun, som herr Blomkvist säger, att summu tunkegångur som vi hur huft i motionernu frumförde plunerings-chefen i industridepartementet Eric Pettersson i Jönköping. Han underströk just utt mun behöver förstärku det regionala orgun som företagarföreningarna utgör i länen, och det tycker vi är riktigt. Han nämnde ocksä en rad frågor där det behövs en särskUd expertkunskup.

Företugarföreningarna skall vara självbärande när det gäller rådgivningsverksamheten, men det går ju inte alla gånger. Vi vet att det inte går att få betalt för de här brundkårsutryckningurnu. Det är det fuktisku förhållande som vi har. Hur gärna mun än skulle viHu tu ut full ersättning för de här insatserna kan mun inte göru det, utan de blir en belustning på de udministrutivu kostnudernu som föreningen fär tu uv de pengur som administrationsbidruget från staten och landstingsstödet ger.

Herr tulmun! Herr Blomkvist tur sedun upp reservutionen 2, som bygger på en motion av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. Statsutskottet har ju tidigure uttulut sig mycket positivt just om den här rådgivningsgruppen. Utun tvivel kommer den formen uv rådgivningsverksumhet utt bli mer och :nier uktuell ju längre vi kommer fram i 1970-talet.

10

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman!  Det var faktiskt värdefullt att herr Andersson i Örebro uttalade att det inte var med  beloppens storlek man kunde visa hur

positivt inställd man vur tUl företugurföreningurnu, utun utt hun ändå insåg att det finns gränser när det gäller att anvisa medel. Jag hävdar fortfurunde utt genom den utveckling som skett i frågu om det ekonomisku stödet till företugurföreningurnu hur regeringen visut utt mun hur huft ett positivt intresse uv dessu föreningurs verksumhet.

Sedun fick jug närmust det intrycket uv herr Anderssons unförande då han nämnde att företugurföreningurnu vid sidun om det stutligu stödet även fick bidrug från lundstinget, att herr Andersson ansåg utt det borde ha vurit en självklar uppgift för staten att även ta den kostnaden.

Om nu de här uppgifterna som jag har fått fram är riktigu så ger landstingen 6,6 miHoner kronor till företagarföreningarna. Jag ser deltu som en viktig uppgift, för då får mun den förunkring i länet som är så betydelsefull när det gäller den verksumheten. Ur min synpunkt finns det uniedning utt uttulu den förhoppningen utt även lundstingen kommer utt öku anslagen till företugurföreningarna.

I övrigt ber jag att få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jug tycker inte utt herr Blomkvists och min uppfattning skiHer sig när det gäller landstingens insats. Även jag tycker att det är en mycket positiv insats, och det är självfallet utt lundstingen, eftersom de utser styrelserepresentunter, både vUl hu insyn i och finner stort stöd i den regionulu verksumheten när det gäller utt lokuliseru företug och förbättru för företugen i länet. Det är en självklar uppgift som landstingen hur tugit på sig, och i det uvseendet skiHer sig ulltså inte våra uppfattningar på något sätt.

Herr NILSSON i Tvärålund (c);

Herr talmun! Jug begärde ordet i uniedning uvherr Blomkvists inlägg. Hun menur utt det stutsbidrag som nu föreslås är beviset för att staten är positiv. 1 och för sig kun det ju inte vuru något fel utt påstå dettu. Låt mig emellertid tu ett exempel från nritt hemlän, Västerbotten. Lundstinget är där den största bidrugsgivuren. Företugurföreningen skulle enligt lundstingets och även min uppfuttning inte kunnu utföru ens de nödvändiguste uppgifternu utun utt lundstinget på dettu sätt lämnude ett mycket stort bidrug till udministrutionskostnudernu.

Därutöver hur lundstinget bidrugit ytterligure med s. k. särskildu lånemedel, som företugurföreningen hur önskut sig och som lundstinget unser vuru nödvändigu för utt möjliggöru bl. u. den rådgivningsverksumhet som jug har uktuuliserut i min motion.

I områden som hur en inte så väl utvecklud industriell trudition är just dessu rådgivningsgrupper en i vissu full nödvändig förutsättning för utt företug skuU kunnu gå en lyckUg frumtid till mötes och även för utt mun skull kunnu undvika onödiga olyckor. Jag vill påstå att det finns verkligt tråkiga exempel på hur företag hur gått omkull därför utt företuget inom sig inte hur huft de kvuliteter som vi hur pekut på i vår motion.

Såsom herr Andersson i Örebro tidigure hur frumhållit är det mångu mindre företug där mun hur godu idéer och en god företugsledning men där  inte  kupuciteten,  frumför  allt  i frågu  om  produktutveckling och

111

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

udministration, räcker till för att företaget skull kunnu växu på ett nuturligt och stubilt sätt för de unställdu och för företugets frumtid.

Herr Blomkvist säger utt vissu kritisku synpunkter hur frumförts mot dennu idé. Ju, vud jug minns är det två år sedun sist, när moderuternu framförde vissa kritiska synpunkter - enligt min mening konservativa och otidsenliga synpunkter. De argumenten tar nu herr Blomkvist som sina. Jag tror att herr Blomkvist måste ändra sig i en framtid, om man just i områden med svag industriell utveckling vill bygga på en expansion inom den mindre företagsamheten.

Jag har personlig erfarenhet av att när lokaliseringsärenden behandlas i länsstyrelsen är vi rätt eniga om att just sådunu rådgivningsgrupper som föreslås i motionen 273 skulle vara utomordentligt värdefulla, inte minst i vad gäller företagsutbildningen som då kan ske med det egnu företugets förutsättningur och med beuktunde uv det egnu företugets problem.

Jug ber utt få yrku bifull till reservutionen 2.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr tulmun! Beträffunde beloppets storlek skulle jug kunnu citeru de ord som finns i centerpurtiets motion. Men med hänsyn till det unsträngdu budgetläget hur sociuldemokraterna i utskottet ansett utt det föreslugnu beloppet är vud det i år vurit möjligt utt unvisu till företugurföreningurnu.

När det sedun gäller den hänvisning som jug gjorde till frågun om de s. k. styrunde gruppernu, som vur uppe till debutt för några år sedan, är det riktigt att det framfördes kritisku synpunkter från två moderuter. Jug delur väl inte helt derus uppfuttning, men det vur i ulla full synpunkter som jug tror det finns uniedning utt beuktu, nämligen utt uvstå ifrån utt vidtugu sådunu åtgärder utt den enskUde företuguren blir ulltför mycket styrd.

Vud jug unser vura väldigt viktigt när det gäUer småföretugurnus beslutsfuttunde, är att man kun få frum sådun informution utt de kun futtu de riktigu besluten. Och på den punkten hur vi, såvitt jug kun förstå, samma uppfattning. Men det finns uniedning utt återkommu till den frågun.

Överläggningen vur härmed slutad.

112

Mom. 1

Propositioner guvs på bifull tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 1 uv herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklurudes den förra propositionen varu med övervägunde ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 11 punkten 1 mom. 1 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kummuren bifullit reservationen nr 1 uv herr Böriesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv följunde resultut;

Ja -	144
Nej  -	116
Avstår —	6
bifall   till	dels	utskottets	hemställun.

Mom. 2

dels

Propositioner gavs på reservutionen nr 2 uv herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägande ja besvurud. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition;

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Statens hantverks-och industrilånefond

Den   som   vUl   att   kummuren   bifuUer   näringsutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 11 punkten 1 mom. 2 röstur ju,

den det ej vUl röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifuUit reservutionen nr 2 uv herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet av kummurens ledumöter ha röstat för ju-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHande resultat:

Ja -  160

Nej  -   103

Avstår -      4

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Statens hantverks- och industrilånefond

Kungl. Maj;t hade (punkten IV;11, s. 203-205) föreslugit riksdugen utt

1.    medge utt stutsgurunti för lån tUl huntverks- och industriföretug m. m. under budgetåret 1972/73 bevUjudes intUl ett belopp uv 80 000 000 kronor,

2.    tUl Stutens huntverks- och industrUånefond för budgetåret 1972/73 unvisu ett investeringanslag uv 20 000 000 kronor.

1 dettu summunhung hade behandluts

motionen 1972:569 uv herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t begärde utredning och förslag om möjligheter för företagarefö reninga ma att genom lån och garantier stödja produktutvecklingsarbetet i mindre företag,

motionen 1972:570 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställts att  riksdagen  hos  Kungl.   Maj:t begärde  sådun ändring uv

113

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Statens hantverks-och industrilånefond

bestämmelserna om stutlig lånegurunti till huntverk och industri att statlig garanti kunde erhållas av företug som erhöll förskottslikvid och därför måste ställu bunksäkerhet,

motionen 1972:1314 uv herrur Fälldin (c) och Helén (fp) vuri hemstäUts utt riksdugen skuUe

1. medge utt stutsgurunti för lån tUl huntverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1972/73 beviHades intUl ett i förhållande til!
Kungl. Maj;ts förslag med 20 000 000 kronor förhöjt belopp av
100 000 000 kronor, sumt

2. tUl Stutens huntverks-och industrUånefond för budgetåret 1972/73
unvisu ett i förhållunde till Kungl. Muj:ts förslug med 10 000 000 kronor
förhöjt investeringsunslug av 30 000 000 kronor samt

motionen 1972:1331 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, m).

14

Utskottet hemställde

1. utt riksdugen med bifull till Kungl. Muj:ts förslug och med avslag på
motionen 1972:1314

a)    medgav att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m.m. under budgetåret 1972/73 bevidades intill ett belopp av 80 000 000 kronor,

b)    till Statens hantverks- och industrUånefond för budgetåret 1972/73 unvisude ett investeringsunslug uv 20 000 000 kronor,

2.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1331 ungående umorte-ringstiden för lån ur huntverks- och industrUånefonden, m. m.,

3.    att riksdagen skulle uvslå motionen 1972:570 ungående stutlig gurunti till vissu företug i sumbund med mottugunde uv förskottslikvid,

4.    att riksdagen skulle uvslå motionen 1972:569 om stöd tiU produktutveckling i mindre och medelstoru företug.

Reservution hude uvgivits

3. beträffunde medelsunvisningen och guruntirumen av herrur Börjes
son i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c),
Ericsson i .tviduberg (fp) och Sjönell (c), som unsett utt utskottet under
1 bort hemställu,

utt riksdugen i anledning uv Kungl. Muj;ts förslug och med bifull till motionen 1972:1314

u) medguv utt stutsgurunti för lån tUl huntverks- och industriföretug m. m. under budgetåret 1972/73 beviHudes intiU ett belopp uv 100 000 000 kronor,

b) tUl Stutens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1972/73 anvisade ett investeringsanslag uv 30 000 000 kronor,

4. beträffande statlig garanti i sumbund med förskottslikvid av herrur
Regnéll (m), Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Ericsson i Åtviduberg (fp), Sjönell (c) och Clurkson (m), som unsett utt
utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdugen med bifull till motionen 1972:570 som sin mening guv

Kungl. Muj;t till kunnu vud reservunternu unfört rörunde stutlig gurunti till vissu företug i sumbund med mottugunde uv förskottslikvid,

5. beträffunde stöd tUl produktutveckling uv herrur Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c), Ericsson i Åtviduberg (fp) och Sjönell (c), som unsett utt utskottet under 4 bort hemställu,

utt riksdagen med bifull tUl motionen 1972:569 hos Kungl. Muj:t begärde utredning och förslug om möjligheter för företugureföreningurnu utt genom lån och garuntier stödju produktutvecklingsurbetet i mindre och medelstoru företug.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Statens hantverks-och industrilånefond

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr tulmun! Vi har ju här huft en lång debutt om företugurföreningurnu och deras verksamhet, och de reservutioner som avgivits vid denna punkt skull jug inte utvecklu mer än vad som framgår uv näringsutskottets förevurunde betänkunde.

I reservutionen 3 vid punkten 3, Stutens huntverks- och industrilånefond, hur vi begärt utt unsluget skull räknus upp med 10 miHoner kronor utöver Kungl. Muj:ts förslug sumt utt guruntirumen utökus med ytterligure 20 mUjoner.

I reservationen 4 vid summu punkt hur vi tagit upp frågun om stutlig gurunti i sumbund med förskottslikvid. När företug får s. k. förskottslikvid eller tredjedelslikvid bör de också hu möjligheter utt erhåUa en statlig gurunti.

I reservutionen 5 vid punkten 3 säger vi utt det är en klur brist att företagarföreningurnus låneverksumhet inte omfuttur möjligheten utt ge lån till företagens produktutveckling. Vi vet utt det kostur pengur utt tu fram en ny produkt. Det fordras oftu stor tillgång till kupitul. Eftersom finunsiellu resurser inte ulltid finns tUlgängligu är det ungeläget utt företugurföreningurnu får möjligheter utt ge kreditstöd även på dettu område.

Herr tulmun! Det har under mångu år varit ett önskemål att de mindre företugen skull kunnu ges erforderligt stöd. Det är vår uppfuttning utt det fordrus en bättre organisation av de stutligu näringspolitiska insutsernu. Därför unser vi utt en centrul myndighet med ett sumlut ansvar för oliku delur UV den stutliga näringspolitiken bör tUlskapas. På det regionala planet bör man ta vara på företagarföreningarnas erfarenheter. När det gäller de regionalpolitiska insatserna uttryckte planeringschefen Eric Pettersson samma synpunkter i sitt anförande i Jönköping i måndags.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr tulmun! Under dennu punkt behundlus såväl investeringsunsluget till stutens huntverks- och mdustrUånefond som ramen för lån till huntverks- och industriföretag. I reservutionen 3 föreslås att unsluget till huntverks- och industrUånefonden höjs med ytterligure 10 miljoner kronor och att guruntirumen ökus med 20 miHoner kronor.

Jug skuUe kunnu nöja mig med att hänvisu till utskottets utlåtunde på dennu punkt. Jag vUl bara understryka att utskottet helt kunnat stödja

115

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Statens hantverks-och industrilånefond

116

departementschefens och kommerskollegiums beräkningur. Här kun dock nämnus, utt guruntirumen för innevurunde budgetår t. o. m. den 31 junuuri 1972 hur utnytdats för lån på tUlhopu 30 miHoner kronor. Det är väl också mot dennu bukgrund som exempelvis Företugureföreningurnus förbund har ansett sig kunna stäUa sig bakom den föreslagna anslagsramen.

I reservationen 4 föreslås en utvidgning av lånegarantiernas användningsområde. Reservanterna och motionärerna menar att det skulle vara värdefullt om företag vid lämpliga tillfäUen kunde erhålla statlig garanti i samband med behovet av förskottslikvider. Utskottet är tveksamt tUl att vidga statens förpliktelser på dettu område. Som ett ulternutiv till motionärernus förslug hur utskottet frumhållit att det redan nu föreligger en viss möjlighet att få statligt kreditstöd för anskaffning av omsättningstillgångar.

Reservationen 5 tar slutligen upp frågan om en utredning rörunde möjligheterna för företagarföreningurnu att genom lån och guruntier stödju produktutveckUngsurbetet i mindre företug. Jug vUl inte förneku att dennu frågu kun vuru mycket betydelsefull för mångu mindre företug. Som jug tidigure hur frumfört kun mun säkerligen räknu med utt den fortsuttu förstärkningen kommer utt ge företugurföreningurnu ökude möjligheter när det gäller insutser på dettu område. Enligt motionärernus mening borde företugurföreningurnu ges vidgude möjligheter utt genom lån och stöd understödju företugens produktutvecklingsurbete. Med tanke på utt föreningurnu redun nu i sin rådgivningsverksumhet engugerus i ett sådunt urbete och på att de i motionen föreslagna insatserna knappast kan vara förenliga med nuvarande riktlinjer för föreningarnas verksamhet har utskottet inte kunnat biträdu förslaget.

Herr tulmun! Jug ber att med dessa ord få yrku bifull till utskottets hemställun på sumtligu punkter.

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservationen nr 3 uv herr Bödesson i Glömminge m. fl., och förklurades den förra propositionen varu med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   näringsutskottets   hemställan  i

betänkundet nr 11 punkten 3 mom. 1 röstur ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammuren bifallit reservationen nr 3 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurades flertulet uv kammurens ledamöter hu röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning guv föHunde resultut;

Ju -   159

Nej  -  104

Avstår -       2

Mom. 2

Utskottets hemställun bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUun, dels reservutionen nr 4 uv herr RegnéU m. fl., och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den   som   viU   utt   kummuren   bifuUer   näringsutskottets   hemställun  i

betänkandet nr 11 punkten 3 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammuren bifullit reservationen nr 4 uv herr RegnéU m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet av kummarens ledamöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHande resultut:

Ju -  134

Nej  -   128

Avstår —      2

Mom. 4

Propositioner guvs på bifuU tUl dels utskottets hemstäUun, dels reservutionen nr 5 uv herr Böriesson i Glömminge m. fl., och förklurades den förra propositionen varu med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den   som   vill   utt   kummuren   bifuller  näringsutskottets   hemställun  i

betänkandet nr 11 punkten 3 mom. 4 röstur ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Böriesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kammurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsupparut. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja -   159

Nej  -  103

Avstår —      3

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

§ 23 Långivning från allmänna pensionsfonden

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 12 i anledning av motioner angående långivning från allmänna pensionsfonden.

117

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

I detta betänkande behandludes

motionen 1972:572 av herrar Ännerås (fp) och Levin (fp) vuri hemställts utt riksdugen beslutude

utt återlånerätten, som för närvurunde buserudes på ett års inbetulda avgifter, utökades till utt gällu inbetuldu uvgifter för de senast förflutna fem åren,

att återiån fick ske upp tUl 75 procent uv inbetuldu uvgifter i stället för nuvurunde 50 procent sumt

utt amorteringstiden utökades från 10 tUl 20 år,

motionen 1972:580 uv herr Olof Johunsson i Stockholm m. fl. (c, fp) vuri hemställts

utt riksdugen hos Kungl. Muj:t skulle unhållu om förslug tUl sådan ändring av reglementet för uUmunna pensionsfondens förvaltning

1.    att urbetsgivure med mindre än 500 unställdu fick möjlighet utt för återlån utnytdu de ATP-uvgifter som inbetuluts under loppet uv de fem senust förflutna åren och

2.    utt återlån för urbetsgivare med mindre än 500 unställdu fick ske upp tUl 75 procent uv inbetuldu uvgifter,

motionen 1972:1318 uv herr Gustufsson i Stenkyrku m. fl. (c, fp, m) vuri yrkats utt riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställde att uffärsbunker, spurbunker, postbunken och jordbrukskussor medgavs rätt utt hos ullmännu pensionsfonden upptugu reverslån motsvurunde 10 procent av respektive instituts utlåning vid närmast föregående årsskifte, vilka medel av instituten i huvudsak skulle få användus till medellånga rörelsekrediter till förmånlig ränta.

motionen 1972:1326 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c) vari hemställts

utt riksdugen hos Kungl. Maj:t begärde en analys av överensstämmelsen mellun allmännu pensionsfondens hittillsvurunde pluceringspolitik och sumhällsmålsättningen att skapa regional balans i syfte att eliminera eventuellu konflikter i unslutning till upprättundet uv ett regionulpolitiskt progrum under budgetåret 1972/73 sumt

utt riksdugen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om åtgärder för kontinuerlig produktion av statistik ur regional fördelningssynpunkt över aUmänna pensionsfondens kapitalplaceringar,

motionen 1972:1334 av herr Levin (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde utredning om möjligheterna att låna ut medel ur allmänna pensionsfonden tUl grupper av mindre och medelstora företag samt

118

motionen 1972:1346 av herr Nordgren m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj;t hemställde om snabb utredning och förslag syftande tUl en för de små och medelstora företagen gynnsam revidering av reglerna för återlån av till aUmänna pensionsfonden inbetalade pensionsavgifter i enlighet med i motionen angivna riktHnjer.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle avslå motionernu 1972:572, 1972:580 och 1972:1346 om vidgud rätt till återlån från ullmännu pensionsfonden,

2.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1334 om möjlighet för gmpper uv mindre och medelstoru företug utt erhållu lån från ullmännu pensionsfonden,

3.    utt riksdugen skulle uvslä motionen 1972:1318 om viss rätt för bunkernu utt erhållu reverslån från ullmännu pensionsfonden,

4.    utt riksdugen skulle avslå motionen 1972:1326 om en anulys av allmännu pensionsfondens pluceringspolitik, m. m.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning frän

allmänna

pensionsfonden

Reservationer hade avgivits

1.     beträffande vidgad rätt till återlån från allmänna pensionsfonden

a) UV herrur Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustufsson i Byske (c), Ericsson i Åtviduberg (fp) och Sjönell (c), som
ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:580 samt med uvslug på motionernu 1972:572 och 1972:1346 hos Kungl. Muj;t skulle unhållu om förslag tUl ändring i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad reservanternu unfört,

b) UV herrur RegnéU (m) och Clarkson (m), som unsett utt utskottet
under 1 bort hemställu,

att riksdugen med bifall till motionen 1972:1346 sumt med uvslag på motionernu 1972:572 och 1972:580 hos Kungl. Muj:t skulle unhålla om snabb utredning och förslag rörande ändring i reglementet ungående ullmännu pensionsfondens förvultning i enlighet med vud reservunterna anfört,

2. beträffande rätt för bankerna att erhålla reverslån hos aUmänna
pensionsfonden av herrar Regnéll (m), Bödesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c), Ericsson i Åtviduberg
(fp), Sjönell (c) och Clurkson (m), som unsett att utskottet under 3 bort
hemstäUu,

att riksdugen med bifull till motionen 1972:1318 hos Kungl. Maj:t begärde utredning och förslug rörunde rätt för bankerna att erhålla reverslån hos aUmänna pensionsfonden i enlighet med vad reservanternu unfört.

3. beträffunde analys av aUmänna pensionsfondens placeringspolitik UV herrar Bödesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp) och Gustafsson i Byske (c), som unsett utt utskottet under 4 bort hemstäUu,

att riksdugen med bifall till motionen 1972:1326 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om dels en unalys av i vad mån allmänna pensionsfondens hittUlsvarande placeringspoUtik överenstämde med målen för regionalpolitiken, dels åtgärder för kontinuerlig produktion av statistik rörande den regionala fördelningen av aUmänna pensionsfondens kapitalplaceringar.

119

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

Herr REGNÉLL (m):

Herr talman! Redan när allmänna pensionsfonden inrättades fanns oliku uppfuttningur om hur återlånerätten, som den kullus, skulle vuru utformud. Under de 13 år som hur gått sedun reglementet untogs hur diskussionen fortsutt. Sedun 1968 sitter för resten en utredning, kupitulmurknudsutredningen, som hur som en uv sinu uppgifter utt grunsku reglerna för återiån. På vanligt sätt har man tagit existensen av den utredningen som en anledning att säga nej till förslag om ändringar av de gällande reglerna.

Nu har emellertid kapitalmarknadsutredningen många andra uppgifter än denna att lösa, delvis uv mycket komplicerud art. Vi har därför inte att vänta oss något snabbt resultat uv den utredningen och det hur förunlett moderutu sumlingspurtiet utt i år söku sig ut ur de låstu positioner där ärendet hamnat genom att inte längre föreslå några omedelbara ändringar av de gällande bestämmelserna men å andra sidan anföra att man antingen borde ge den sittande utredningen besked om att den med förtur skulle behandla dessa angelägenheter eller också tillsätta en särskild utredning som skulle lösa dessa frågor. Det är både beklagligt och besynnerligt att majoriteten i utskottet inte kunnat accepterat ett sådant förslag.

Det är faktiskt angeläget att äterlånen blir en praktisk realitet för de mindre företagen på ett helt unnut sätt än de för närvurunde är. Dels måste det bli lättare att kvulificeru sig som låntugure, dels måste lånen bli en fusture grund utt bygga på genom utt de beviHus med längre amorteringstider än vad som nu är faUet.

Ett sätt utt effektivt leda kapitalet från den allmänna pensionsfonden vidare tUl de mindre företagen skulle vara att låta kreditinstitut av olika slag ta upp lån i fonden — det förslaget förs fram i en motion som fått nr 1318.

Reservutioner tUl förmån för de synpunkter som jag här har redovisut hur i utskottsbetänkandet numrerats med 1 och 2. Reservationen 1 är uppspultud i u och b; det beror på utt de moderutu utskottsledumöternu inte kun godtu den begränsning i förbättringurnu som center- och folkpurtiledumöternu vUl hu. Ätt sättu en spärr — en gräns — vid ett visst untul unställdu i företugen är både pruktiskt olämpligt och principiellt betänkligt.

Jug ber, herr talmun, att få yrka bifall tUl reservutionen 1 b och reservutionen 2.

I detta unförunde instämde herr Nordgren (m).

120

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr tulmun! Den här frågun om återlån ur ullmänna pensionsfonden som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 12 är ju ingen ny fråga för riksdagen. Den har vurit föremål för riksdugens behundling ett untul år, men vi tycker ändå utt den är väldigt ungelägen, och jug tror att frågan så småningom kommer att mogna fram till en lösning i enlighet med några uv de principer som finns ungivnu i de här motionernu.

I motionen 580 med herr Olof Johunsson i Stockholm som första

namn vill man ha en ändring av reglementet för fonden vad beträffar återiån på så sätt att de mindre företagen skall få bättre möjligheter att låna. Det är den tredje fondstyrelsen det här gäller. Som herr Regnéll nämnde föreligger en viss skUlnud mellan kruvet i den motionen och den reservution som herr Regnéll tulut för. Man hur i motionen stunnut vid utt endust tu med företug med mindre än 500 unställdu.

Nu är det väl så, utt det i förstu hund är de mindre och medelstoru företugen som hur de största finunsieringssvårigheternu och därmed det störstu behovet av ändrude regler på det här området. Om vi ser på hur det förhåller sig med äterlånen från den undru fonden, finner vi, utt äterlånen enligt den stutistik som stär till förfogunde är 10,8 procent, medun äterlånen från den tredje fonden, som gäller enskildu urbetsgivure, endust är 0,2 procent, trots utt dennu företugurgrupp svurur för 65 procent uv arbetsställena. Därför borde mun åtminstone kunna ta ett första steg och ändru reglernu beträffunde företug med högst 500 unställdu.

Vud beträffur frågan om utt uvvuktu resultutet uv kupitulmurknudsut-redningens arbete vet aUu utt det tur tid innun förslug från den kun föreliggu, och vi tycker utt företugen inte skuU behövu stå och väntu på utt det isberg som kapitalmarknadsutredningen utgör skall segla förbi, utan att de skaU hu möjlighet utt fä ändrude regler på det här området. Då kan mun ju sedun, när kupitulmurknudsutredningen är klur med sitt urbete, justeru de reglernu eller byggu ut dem ännu bättre.

Vi menur vidure utt företugen bör kunnu hu möjlighet utt läggu ihop de fem senuste årens uvgifter och få dem återlånude på en gång. Det är också ett gummult kruv som hur frumförts både från vårt purti och undra purtier här i riksdugen.

Anledningen till att vi inte har kunnat godta synpunkternu i reservutionen 1 b uv herrur Regnéll och Clurkson är utt ungelägenhetsgru-den för de små och medelstoru företugen enligt vår uppfuttning vurit högre.

Motionen 1318 uv herr Gustafsson i Stenkyrku m. fl., som undertecknats av inte mindre än 21 motionärer från olika partier, innehåller förslug om utt uffärsbunker, spurbunker, postbunken och jordbrukskussor skull få lånu 10 procent uv respektive instituts utlåning vid närmust föregående årsskifte mot reverser i AP-fonden för utt förmedlu lån till företugen. Mun uvser här utt åstadkomma en ändamålsenlig och bra förmedlingsform till företugen och näringslivet uv AP-fondens medel.

I reservationen 3, som behandlar motionen 1326 av herr Olof Johunsson i Stockholm m. fl., vUl mun hu en redovisning för hur lånen ur ullmännu pensionsfonden fördelus regionult. Det är ju önskvärt utt vi på oliku områden bedriver en sådun regionulpolitik utt de stora kupitulresur-ser det här är frågu om också föHs upp med en något så när hygglig fördelning uv långivningen på oliku regioner. Reservunternu begär därför en unulys av AP-medlens placering, och vi inom centern anser detta stämma överens med vår regionalpolitiska målsättning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU reservationerna 1 a, 2 och 3.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

121

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

aUmänna

pensionsfonden

122

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Frågan om långivningen och återlånerätten från allmänna pensionsfonden, som behandlas i detta betänkande, är som kammurens ledumöter väl känner tUl och som herrur Böriesson i Glömminge och Regnéll framhållit en frågu som regelmässigt hur återkommit vude år här i kummuren. Det hur vurit så ändu sedun beslutet om ATP togs.

I år finns dock som vi hört, senust uv herr Böriesson i Glömminge, vissu nyu inslug i bilden, purude med de åriigen återkommunde.

Mun hur, som herr Börjesson frumhöll, i motionen 1318 krävt utt bunkernu och jordbrukskussornu skulle ges rätt utt hos AP-fonden upptu reverslån motsvurunde 10 procent av respektive instituts utlåning vid närmast föregående årsskifte, vUku medel instituten i huvudsuk skulle få användu tUl medellångu rörelsekrediter. Dettu skulle också, som mun sugt, ske till förmånlig räntu.

Vad skulle detta komma utt innebäru? Jo, utt betydunde belopp ur AP-fonden skulle kommu utt speciuldestinerus och vuru unduntugnu vid vurje tillfälle gällunde speciella restriktioner. Motionärerna unser utt det skulle röra sig om den lUla nätta summun uv ungefär 8 miHarder — i vude full skulle det väl bli så det förstu året. Sedun skulle pengurna specialdestineras för medeUångu rörelsekrediter.

Enligt motionärernus tunkur är det i främstu mmmet egenföretugurnu och famiHeföretugen som skull tillgodoses. Den förmånligu räntu man talar om i motionsklämmen skull i möjliguste mån motsvuru gällunde diskonto. Vud skulle dettu innebäru? Jo, utt AP-fonden givetvis fick mindre ränteinkomster än för närvurunde. Dettu skulle i sin tur innebäru, utt om fonden frumgent skulle kunnu fullgöru sinu åtuganden, så måste avgiftsuttaget ökas till en nivå som kanske kom folk utt stegru sig. Men det är kunske dettu mun ytterst siktur till för utt på det sättet förstöru ATP-försäkringen. Mun vur som bekant inte på borgerligt håll intresserad UV försäkringen vid dess tillkomst. Dettu kunske är ett fullföHunde uv det motståndet.

Som vi kun se uv reservution 2 är det ullmän borgerlig sumling kring motionsuppslagen. Man kräver utt riksdugen hos Kungl. Muj:t påkullar åtgärder för deras förverkligande. På socialdemokratiskt håll kun vi givetvis inte delu dennu uppfattning.

Årets undru nyhet presenterus i motionen 1326 där mun önskur få till stånd en analys av i vUken mån AP-fondens pluceringspolitik stär i överensstämmelse med sumhällets regionulpolitisku målsättning. Mun önskur vidare en kontinuerlig produktion uv stutistik över hur fondens pluceringur fördelur sig regionult. Det var dettu som herr Bödesson i Glömminge också vur inne på. Dettu motionsyrkande föHs upp i sin helhet i reservation 3.

Hur pensionsfondens utlåning fördelar sig framgår tydligt av den årliga redovisning som når oss alla kammarledamöter. Kapitalflödets geogru-fisku fördelning bestäms ju bl. u. uv en rud beslut som futtus i det här huset. Vi vet utt bostudsbyggundet tur närmure hälften uv fondens helu utlåning. Den geogrufisku fördelningen uv bostudsbyggundets omfuttning kun som bekunt inte fondstyrelsen påverku. Kommunernu tur ungefär 10 procent uv fondens medel i unspräk och är för sin upplåning beroende uv

beslut som underställs Kungl. Maj;t. Fondens tillskott till statens upplåning, vilket totult sett är cirku 9 procent uv fondens tillgångur, måste ses som en del uv stutens totula upplåning, vilket gör utt dettu belopp inte kun hänförus till vissu regioner.

Drygt 32 procent uv fondens medel utlånus tUl näringslivet, och såvitt jag förstår ur det endast beträffunde denna del av fondmedlen som resonemanget i motionen skulle kunnu vuru udekvut. Men inte heller här häller det resonemung som förs - inte enligt min mening i vurje full.

Om mun ser på årsredogörelsen över de företug som där står som låntugure kun man snabbt konstuteru utt mångu uv dem är sådunu som bedriver sin rörelse inom mer än en region. Den unulys som motionärerna och reservunternu kräver över den regionala fördelningen uv fondmedlen kun därför inte ge en bUd som hur någonting med verkligheten utt göru.

Från utskottsmujoritetens sidu hävdur vi utt uUmännu pensionsfondens pluceringur mäste studeras inom rumen för den totulu kupitulmarknaden och utt ett studium uv pluceringurnu utifrån regionulpolitisk utgångspunkt — som motionärerna och reservanterna föreslår - inte ter sig särskilt meningsfullt.

1 reservutionernu 1 u och 1 b tur mun frum och luftur de gumlu bekuntingurnu från tidigare år. Det är kruv på att företag med mindre än 500 anställda skall ha rätt att uckumuleru återlånerätten under fem år och återlånu upp till 75 procent uv de uvgifter som företuget inlevererut för sina unställdu. Det innebär i förhållande till vad som nu gäller att återlånerätten utsträcks med ytterligure fyru år och ökus från 50 tUl 75 procent uv inlevererude uvgifter. Dessu kruv frumförs i reservutionen 1 u. Vidure krävs omedelbara ändringar - vUket också framgick av vad herr Börjesson i Glömminge sade - i reglementet ungående ullmännu pensionsfondens förvultning för utt genomföru dessu åtgärder.

Summu tunkegångur förs fram i reservationen 1 b som bygger på motionen nr 1346 som herr Regnéll gjorde sig tiU förespråkare för. I denna motion begärs också utt umorteringstiden för återlån skall förlängas från 10 till 20 ån Men i detta fall krävs - som också herr Regnéll sade — inte omedelbara åtgärder, utan motionärerna hemställer om en snabbutredning som skaU ge det önskade resultatet.

Jag vill emellertid framhålla vad vi ocksä har påpekat i utskottsbetänkandet att 1968 års kapitalmarknadsutredning har tUl uppgift att göra en översikt över kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Den skall bl. a. ocksä förutsättningslöst pröva om återlånesystemet bör bibehållas och, om utredningen anser detta, enligt direktiven överväga vilka villkor som bör gälla för denna utlåningsform. Med hänsyn till att frågan alltså är föremål för utredning har vi ansett att vi nu inte bör förunstultu om vure sig omedelbara och vittgående ändringur eller ytterligare utredningar.

Herr tulmun! Med det anförda ber jug utt få yrku bifuU tUl utskottets hemställun.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle;

Herr tulman! När herr Bengtsson i Landskrona gör gällande att de motioner det här gäUer och vårt ställningstagande i utskottet skulle kunna tas till intäkt för att vi vill kommu åt ullmännu pensionsfonden

123

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

124

och pä något sätt försämra möjligheterna, enligt vad herr Bengtsson menar, till frumtidu pensionering från fonden, då vUl jug sägu till herr Bengtsson: "Gå inte ut och inbUlu svensku folket utt detta skulle vuru meningen med motionernu! " Pensionsfonden hur ju växt forture och tUl större belopp än vad som från börjun var beräknat, och meningen är endast utt mun på dettu sätt skulle få ut medel lätture till näringslivet uv dess storu kupitulreserver.

Vidure skulle mun inte behövu unduntu dessu lån och krediter från kreditrestriktioner, utan skuUe det finnas möjlighet för bankerna att mot revers fä pengur frän AP-fonden, skuUe det helu vid en kreditåtstramning komma att fungera enUgt summu regler som gäUer för allu lån.

En förbättring uv möjligheternu för de mindre företugen utt erhålla litet större lån i stället för utt som nu är fullet behövu plottru med småsummor om företugen skaU hu återlån uv sinu inbetuldu uvgifter får närmust ses som en pruktisk åtgärd. Det blir ju endust fråga om småsummor, om nuvarande system skall tillämpas.

Herr ANNERÄS (fp);

Herr talman! I vär motion nr 572 framhålls de mindre och medelstoru företugens betydelse inom handel, huntverk, industri och servicenäringur.

Över 90 procent av de svenska industriföretagen hur mindre än 50 anställdu, och mer än hälften av mdustriföretugen hur tUl och med mindre än 5 anställda. Småföretagen ger urbete åt närmure en femtedel uv vårt lunds ullu industriunställdu, och vissu industrigrenar är mycket "småföretugsintensivu".

1 en nyligen uv Industriförbundet genomförd undersökning hur konstaterats att de mindre och medelstora företagen spelar en betydunde roll även på exportsidun. Av 103 undersökta företag med 10-200 anställdu hur mer än 60 procent ökut sinu exportundelur. 1964 vur exportundelen 19,6 procent, medun den 1970 stigit tUl 22,5 procent.

Allt dettu summuntuget visur utt de mindre och medelstoru företugen svarar för en så betydunde del uv sysselsättningen och produktionen utt derus speciellu problem fordrur större uppmärksumhet vid utformundet av näringspolitiken.

De mindre företagens betydelse för svenskt näringsliv underskattas oftu. Näringslivsdebutten sysslur i ulltför stor utsträckning enburt med storföretugen, och mun glömmer lätt bort utt de mindre företagen utgör en betydande del av det svensku näringslivet och svarar för en betydande del av dess produktion. Antalet anställdu inom dennu del uv näringslivet är som sugt mycket stort, och det finns undersökningur som visur utt produktionsökningen under senure år fuktiskt gått snubbure hos de mindre företugen än hos de större.

Det är också klurt utt nya idéer och uppslag ofta bäst kommer fram i de mindre företagen. Inte minst viktigt är att många mindre företag har en väsentlig uppgift att fyUa som underleverantör till stora företag.

Företagens utveckHng är alltså en väsentlig trygghetsfråga, och därför är det angeläget att de mindre företagens finansieringsmöjligheter underlättas. Det är uppenbart att samhället måste satsa på att säkra de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter och att ta tUl

vara deras många fördelar. Dessa företugs kupitulförsörining måste tryggus, men jug vågur påstå utt tillräcklig hänsyn inte hur tugits tUl dennu företugsumhet när det gäller utt vidtu åtgärder som inverkur positivt på företugens kupitul- och kreditförhållunden.

Småföretugen saknar oftu pengur utt förverkligu idéer och projekt. Produktutveckling, innovation och innovationskraft är begrepp som vi allt ofture möter i diskussionernu kring företugsumheten och dess framtid. Vi gör det uv den nuturligu unledningen utt vud just dessu ord representerur har kommit att spelu en ulltmer betydunde roll för ett företugs vuru eller inte vuru. Det är områden som ständigt kräver större insatser, både tekniskt och finansieUt.

En konsekvens uv dennu utveckling är att de mindre och medelstora företagen oftast hamnar i ett mera utsutt och osäkert läge än vad de större gör. De hur idéer och de hur vUjun, men de suknur i stor utsträckning de finunsiella möjligheternu att förverkliga de goda idéerna. Dettu problem är ullvurligt, specieUt mot bukgmnden uv utt produkternus livslängd blivit ullt kortare. Vi vet att en viss produkt i ett visst utförande har en begränsad livslängd. Förr vur dennu gunsku lång, men den snubbu utvecklingen och de storu förändringurnu på murknuden har lett till att livslängden blir mer och mer begränsud.

De mindre företugen hur inte storföretugens möjligheter utt gå ut på obligutions- och uktiemurknuden för utt skuffa kapital. Investeringsfonderna är en unnun betydunde förmån, som i stort sett endust tillkommer storföretugen. 1 detta läge och den situation som råder för de mindre företugen hur vi lugt frum en motion som syftur tUl en ändring uv vUlkoren för återlån från ullmännu pensionsfonden.

De svårigheter som dessu företug hur utt utnyttju återlånerätten med nuvurunde regler murkerus uv utt dessu företugs undel uv äterlånen i förhållunde tUl inbetulude medel tUl fond III är uvsevärt lägre än motsvurunde andel för de större företugen tUl fond II. Vi hur därför föreslugit en ändring uv återlånerätten så utt återlån får ske upp tUl 75 procent mot för närvarunde 50 procent och så att amorteringstiden ökas från 10 till 20 år.

AP-fonderna behöver väl på ett mera effektivt sätt än hittills komma helu näringslivet till godo, helt enkelt därför utt företugens tidigure kreditkällor kommer utt spela en allt mindre roU.

Ett enhälligt utskott hur tUl min förvåning uvstyrkt ifråguvarande motion med samma motivering som vid tidigare behandling av denna frågu, nämligen under hänvisning till utt grunskning uv återlånerätten pågår genom 1968 års kapitalmarknadsutredning. Det är alldeles uppenburt utt denna utredning skaU granska systement med återlån, men den urbetur på lång sikt och har ett omfattande arbetsprogram.

Herr talman! Jag kan inte inse att man inte även skulle kunna tUlmötesgå det förslag vi har lugt frum utan att behöva avvakta resultatet av denna utredning.

Jag har, herr talman, inget yrkande. Jag inser det lönlösa i att när ett enhäUigt utskott har avstyrkt motionen ställa något yrkande, men jag har ändå velat framföra dessa synpunkter.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

125

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Om min motion 1334, vari har påyrkats en utredning om möjligheterna tUl en med kreditförsäkringsskydd förenud kollektiv upplåning i ullmänna pensionsfonden såsom ett alternativ till de nuvurunde äterlånen, vilkus form och omfuttning sociuldemokraterna tycks betrakta som sakrosunktu, säger utskottet strängt tuget ingenting ulls. Visseriigen dödförklurus inte i och för sig den i motionen väcktu och i dettu summunhung fuktiskt nyu tunken, men något positivt ord på vägen skickar man inte heller med då man hänvisar förslaget tUl den sittunde kupitulmurknudsutredningen. Det hude eHest inte skadat, och jag ber därför att fä yrku bifuU till motionen.

Det nu unfördu hindrur dock inte, herr tulman, att jag vidhåller de i motionen 572 anförda kraven på en vidgad återlänerätt av traditionellt snitt. Herr Bengtsson i Landskrona tulude för en stund sedun om det väldigu belopp som enligt huns uppfuttning dessu kruv skulle dru ut ur pensionsfondernu, och hun tycktes i dessu kruv se ett uUmänt ungrepp på AP-fondernu, vUket tydligen skuUe minsku löntagurnus möjligheter utt i frumtiden få ut sina pensioner.

Jag ber att få tUl herr Bengtsson sägu utt dettu vur ett liku onödigt som missvisande elefuntinhopp i dennu seriösu debutt. Äterlånen utgör ju, som frumgår uv den stutistik utskottet presenterur, en ringu och dessutom sjunkunde andel av fondens placeringar, som främst tycks ske i en produktion av sådana bostäder vUka efterfrågas mindre och mindre på grund av de abnorma hyreskostnaderna. Men värre än den blygsamma lånevolymen är väl den korta amorteringstid som bhvit ulltmer oreulistisk i ett skede av sämre lönsamhet och lägre självfinansieringsgrad. ViU man verkligen främja näringslivet, som vissa socialdemokrater vid festligare tillfällen säger sig viHa göru, får mun nog finnu sig i en unnun fördelning mellun låntugurnu och även medge längre umorteringstider åtminstone för de mindre företagen.

Jug ber utt få yrku bifull tUl motionen 572.

126

Herr BENGTSSON i Lundskronu (s):

Herr tulmun! Herr Börjesson i Glömminge säger: Gå inte ut och tala om att vi önskar riva upp AP-fonderna eller ATP-systemet. Det är ändå ingen som kommer att tro på det!

Jag hoppas att jag skuUe kunna lita på det. Men, herr Börjesson, när man skriver såduna motioner som motionen 1318 där man säger utt mun mot reverslån skull kunnu låna 10 procent uv de pengur som går över kreditinstitutens utlåningsdiskur och mun själv i motionen räknut ut utt utlåningen från AP-fondernu skulle bli ca 8 miljarder kronor och tas ur AP-fondernas nytUlskott, är det ju ungefär hela den summu som inflyter i uvgifter ett år som dettu. Helu det beloppet skulle speciuldestinerus enligt denna motion. Och jug förutsätter, herr Böriesson, utt ni menar vud ni skrivit i motionen, eftersom ni tUl ullu delur stöttut den i reservutionen.

Sedun undrar herr Börjesson varifrån jag har fått att dessa pengar på något sätt skulle särskUjas och vara undantagna gängse kreditrestriktioner. Jo, herr Böriesson, det har jag också tagit från summu motion. Där säger mun nämligen: "Dessu medel bör sedun i kreditinstituten särskiHus

från unnun kreditgivning och icke påverku beräkningen av kussukvoter eller vuru underkustude undru speciellu restriktioner."

Menur ni inte vud ni säger i dennu motion som ni hur föHt upp i reservutionen? Jug är nuturligtvis tucksum om herr Börjesson säger utt "vi menar det inte, vi menar något annut", men jag vill gärna veta vad ni egentligen menar.

Herr Levin tyckte att det var ett rätt onödigt elefantinhopp som jag gjorde i debatten på dennu punkt. Jug skulle viHa fråga herr Levin vem som egentligen gör det största elefantinhoppet, hun eller jug

Sedun talur mun varmt för de små företagen. Jag tycker visst att vi skull vurnu om både de små och de medelstoru företugen och hjälpu dem på ullu sätt. Så pekur mun på den mycket lågu procentsiffrun som gäller för återlån från tredje pensionsfonden. Jug är medveten om utt det är mycket låg återlånegrud från den fonden. Men jug hur förgäves sökt få ett klart svur på vud unledningen kun vuru till dettu. Mun hur ju summa möjlighet där som alla andra, och mun kun återlånu ned till en så låg summu som 500 kronor per år, om mun hur inbetulut i uvgift den dubblu summun, ulltså 1 000 kronor. Det kun möjligen bero på utt kreditvärdigheten hos en del uv dessu företug inte är vud bunkerna anser utt den borde vara. Det är den enda förklaring jag över huvud taget kan få tUl detta.

Herr Levin anser — för att återgå tUl honom — utt utskottet över huvud tuget inte sugt något om det nyu och ulternutivu förslug som hun i sin motion hur fört in i denna debatt. Vi menar att eftersom helu dennu frågu är föremål för kupitulmurknadsutredningens undersökning och utredning och när mun där håller på utt övervägu densummu bör man få lov utt i lugn och ro tittu på den. Vi vill inte göru drustisku ändringar här utan utt vetu konsekvensernu uv dem, och dettu får utredningen först kurtläggu.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Ja, mitt inhopp herr Bengtsson, väger onekHgen tyngst vUket system man än mäter med. Jag accepterar vad herr Bengtsson sade om sitt tyckande i fräga om de nya tankar jag infört i min motion, men varför säger herr Bengtsson inte ett enda ord om de förlängda amorteringstiderna som vi har påyrkat i motionen 572?

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Jag tycker inte att herr Bengtsson i Landskrona behöver dramatisera motionen 1318. Där och i vår reservation begärsju utredning och förslug, och vi hur skrivit utt motionärernus uppslug fördänur beuktunde. Men vi vet ullu utt om det bhr en utredning med anledning av en motion får man avvakta och se vUket förslag utredningen kommer med. Jag tycker inte man skaU dramatisera det här så mycket som herr Bengtsson har gjort, men han finner väl ett visst nöje i det.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! TiU herr Levin vUl jag säga att de förlängda amorteringstiderna som han talat om i sin motion inte innebär någon nyhet för året. De har diskuterats här åtskUligu gånger tidigure, och vi har förutsatt att

127

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

kapitalmarknadsutredningen kommer att se över även den här delen av äterlånen. Därför har vi inte ägnat någon särskild uppmärksamhet ät den frågan.

Sedan sade herr Levin utt huns unförunde i ullu uvseenden väger tyngst. Det är möjligt utt det väger tyngst i kilo, men jug bestrider att det gör det i undru hänseenden.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Punkten 1

Propositioner guvs på bifull till 1 ;o) utskottets hemställun, 2;o) reservutionen nr 1 u uv herr Böriesson i Glömminge m. fl., 3;o) reservutionen nr 1 b uv herrur RegnéU och Clurkson samt 4;o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifuU till motionen nr 572 uv herrur Ännerås och Levin, och förklurudes den förstnämndu propositionen vura med övervägunde ju besvarad. Då herr Börjesson i Glömminge begärde votering, upptogs för bestämmande av kontruproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilku den under 2;o) ungivnu förklarades ha flertulets mening för sig. Sedun herr RegnéU begärt votering, upptogs för bestämmunde uv kontruproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4;o), uv vilku den under 3:o) ungivnu förklurudes hu flertulets mening för sig. I följd däruv blev dennu voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill utt kummuren till kontruproposition i huvudvoteringen ungående näringsutskottets hemställun i betänkundet nr 12 punkten 1 untur reseivutionen nr 1 u uv herr Böriesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kummuren tUl kontruproposition i nämndu votering untugit reservutionen nr 1 b uv herrur RegnéU och Clurkson.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr RegnéU begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Denna omröstning gav födande resultat;

Ja  -    97

Nej  -    28

Avstår -   133

I enlighet härmed blev föHunde voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den   som   vUl   utt   kummaren   bifuller   näringsutskottets   hemställun  i

betänkundet nr 12 punkten 1 röstur ju,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservutionen nr 1 u uv herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

128

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kummurens ledumöter hur röstut för ju-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge

begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHande resultat:

Ja  -   133

Nej  -   102

Avstår -    23

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1334 uv herr Levin, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud.

Punkten 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 2 uv herr RegnéU m. fl., och förklurudes den förru propositionen vura med övervägande ju besvurud. Sedun herr Böriesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes födunde voteringsproposition:

Den   som   vill   utt   kummuren   bifuller   näringsutskottets  hemställun  i

betänkundet nr 12 punkten 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kammaren bifullit reservutionen nr 2 uv herr RegnéU m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Dä herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning gav föHunde resultut:

Ju -   133 Nej  -   124

Punkten 4

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Bödesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen varu med övervägunde ja besvurud; Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kummuren   bifuller   näringsutskottets   hemställun   i

betänkandet nr 12 punkten 4 röstur ju,

den det ej vUl röstur nej.

Vinner nej hur kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Långivning från

allmänna

pensionsfonden

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter hur röstut för ju-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Dennu omröstning guv föHande resultut:

Ju -   161

Nej  -    94

Avstår -      2

129

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 42

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

§ 24 Mindre och medelstora företag

Föredrogs näringsutskottets betänkunde nr 13 i uniedning av motioner angående mindre och medelstora företug.

I dettu betänkunde behundludes

motionen 1972:45 uv herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vuri hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Muj:t begärde utt en översyn UV de mindre företugens lånemöjligheter till investeringar i långsiktigu murknudsföringsuktiviteter företogs och utt sådunu investeringur likställdes med investeringur i produktionsmedel,

motionen 1972:274 uv herr Stridsmun m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle unhållu om utredning och förslug om utveckling uv underleveruntörssystemet i näringslivet och åstudkomman-de av en effektiv förmedlingsverksamhet av arbetsobjekt i syfte utt motverku den rådunde obulansen på arbetsmurknuden,

motionen 1972:573 uv herr Bohmun m.fl. (m) vuri hemställts att riksdugen hos Kungl. Muj:t begärde utt en utredning tUlsuttes med uppgift utt frumläggu förslug till åtgärder syftunde till en förbättring av företagens försörjning med riskkupitul med särskild hänsyn till de mindre och medelstora företagens problem,

motionen 1972:576 uv herr Helén m. fl. (fp),

motionen 1972:1310 uv herr Blomkvist m. fl. (s) vuri hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t skulle unhällu utt Kungl. Muj;t genom utredningsuppdrug till den av industriministern tillkullude delegutionen för de mindre och medelstoru företugen närmure prövude förutsättningurnu för lokulisering av ett industriellt utvecklingscentmm i Skaraborgs län,

motionen 1972:1313 av herr ErUcsson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp, m),

motionen 1972:1336 av fru Lundblud m. fl. (s),

motionen 1972:1344 uv herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c) vari hemställts utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Muj:t skulle unhållu om skyndsum prövning uv och förslug till sumlude åtgärder för ett effektivure tillvarutugunde uv de mindre och medelstoru företugens utvecklingsmöjligheter, särskilt uvseende

a)    möjligheter tUl uvsättningur för investeringur,

b)    förbättrud kupitulförsörining bl. u. genom ett särskilt finunsierings-institut för riskbärunde kupitul och ökude möjligheter till lån uv AP-medel och från särskilt unpassade fonder och institut sumt

c)    ökude insatser för företagsledurutbildning, forskning och utvecklingsarbete, produktionsrådgivning och murknudsföring, anpassade efter de mindre företugens fömtsättningur och behov.

130

motionen 1972:1357 uv herr Sjönell m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t skulle unhållu om utredning och förslug till ett system med investeringsbidrug i enlighet med vud som unförts i motionen,

motionen 1972:1358 uv herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställts att riksdugen hos Kungl. Muj:t skulle unhållu om utredning och förslug om åtgärder i syfte utt stärku den importkonkurrerande hemmaindustrins StabUitet och konkurrensförmåga samt

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

motionen 1972:1365 av herr Äsling m. fl. (c).

Utskottet hemställde

1.    utt riksdugen skuUe avslå motionen 1972:1365 ungående översyn UV finunsieringsformernu för mindre och medelstora företag,

2.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:576 ungående flnunsie-ringsinstitut för mindre och medelstoru företag,

3.    utt riksdugen skuUe avslå motionen 1972:573 om en utredning rörande företugens kupitulförsörining,

4.    utt riksdugen skulle uvslå

u) motionen 1972:1344 om åtgärder avseende de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter,

b) motionen 1972:1358 om åtgärder för att stärka den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins stabUitet och konkurrensförmåga,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1357 om ett system med investeringsbidrag tiU nyetablerade företag m. fl.,

6.    att riksdagen skulle uvslå motionen 1972:45 ungående mindre och medelstora företags möjhgheter att erhålla lån för murknudsföringsuktiviteter,

7.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1313 ungående murk-nadsföringsfunktionernus roU i samhäHsekonomin,

8.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:274 om utveckling av underleveruntörssystemet i näringslivet,

9.    utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1336 om stutligu konsulenter i näringslivsfrägor,

10. att riksdagen i uniedning av motionen 1972:1310 som sin mening gav Kungl. Muj:t till kännu vad utskottet anfört rörunde dennu motion.

Reservutioner hude uvgivits

1. beträffunde utredning rörande företagens kapitalförsörjning av herrar Regnéll (m) och Clarkson (m), som ansett utt utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:573 hos Kungl. Maj;t begärde att en utredning tiUsattes med uppgift att frumläggu förslug till åtgärder syftande tUl en förbättring av företagens försörining med riskkapital, med särskUd hänsyn tiU de mindre och medelstora företagens problem.

5* Riksdagens protokoU 1972. Nr 42

131

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

2. beträffande åtgärder avseende de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter, m. m. av herrur RegnéU (m), Böriesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c), Ericsson i Åtviduberg (fp), Sjönell (c) och Clarkson (m), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifull tUl motionernu 1972:1344 och 1972:1358 hos Kungl. Muj:t skulle unhålla om skyndsam prövning uv och förslug till åtgärder för utt befrämju ett effektivure tUlvaratagande av de mindre och medelstora företugens utvecklingsmöjligheter och för utt stärku den importkonkurrerunde hemmumurknudsindustrins stubUitet och konkurrensförmågu,

3.                               beträffunde investeringsbidrag av herrur Böriesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c) och Sjönell (c), som
unsett utt utskottet under 5 bort hemställu,

att riksdugen med bifall tUl motionen 1972:1357 hos Kungl. Maj:t skulle unhålla om utredning om och förslag till ett system med investeringsbidrug i enlighet med vud reservunternu unfört,

4.                               beträffunde lån för marknadsföringsaktiviteter av herrur Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c) och
Ericsson i Åtviduberg (fp), som unsett utt utskottet under 6 bort
hemstäUu,

utt riksdugen med bifull till motionen 1972:45 hos Kungl. Muj:t begärde en översyn uv de mindre och medelstora företagens möjligheter utt erhållu lån för utt finansiera långsiktigu murknudsföringsuktiviteter,

5.                               beträffunde utveckUng av underleverantörssystemet av herrur Bör
jesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c)
och Sjönell (c), som ansett att utskottet under 8 bort hemställu,

utt riksdagen med bifall till motionen 1972:274 hos Kungl. Maj:t skulle unhållu om utredning om och förslag till utveckling av underleverantörssystemet i näringslivet i enlighet med vad reservanterna anfört.

132

Herr REGNÉLL (m);

Herr talman! Inte minst för de mindre företagen här i landet är försörjningen med eget riskvilligt kapital ett stort problem. En rad för vårt land utmärkande omständigheter - ett högt löneläge, frånvaron av subventioner, låga tullar — har gjort det nödvändigt för de industriella produktionsföretagen att få fram riskvilligt kapital för att investera i rationaliseringssyfte.

Ätt uppbåda det kapitalet har verkligen inte varit lätt. Efter att ha sjunkit väsentligt under den senaste 1 O-årsperioden är avkastningen på eget kupitul i svenska företag efter bolugsskutt nere ungefär på obligationsräntans nivå. Det betyder dels att det genereras otillräckligt med nytt kapitul inom företugen, dels utt de inte kan bjuda attraktiva villkor för tillskott utifrån. FöHden har blivit en starkt ökad lånefinansiering. Ätt låg självfinansiering, motsvarande hög lånefinansiering, minskur förmägun hos företugen utt ta sig igenom svåru tider förstår vi allu. Mångu

UV de företugsnedläggningur som ägt rum under de senuste åren hur sin förkluring i utt egetkupitulet vurit otillräckligt.

Särskilt storu problem hur fumUjeföretagen genom intressenternas årliga förmögenhetsskutt och de kruftigu uvbränningurna vid generationsskiftena.

Här finns det verkligen problem att beakta, något som motionen 573 av herr Bohman m. fl. fäst uppmärksamheten på. Utskottsmajoriteten vill slå bort motionens krav på utredning genom att hänvisa till pågående förhandlingar om ett finansieringsinstitut, som skulle bUdas av staten och banker. Det tillskott till aktiekapitul som kun tänkus komma från ett sådant institut skulle i bulunsräkningurnu vuru likstäUt med unnut uktiekupitul, men i realiteten skulle det komma utt urbetu inom företuget på helt undru vUlkor än normult riskvUligt kupitul.

Hänvisningar till planer på ett sådant institut är alltså helt otillräckliga för att säga nej till ett utredningskrav. Vi vet dåligt var vi står, ännu mindre vart vi går.

Jag ber, herr talman, utt få yrku bifuU till reservutionen 1.

I utskottsbetänkundet behundlas en rud undru motioner, väckta i uvsikt utt förbättru småföretugsumhetens villkor. Den godu meningen är inte utt tu miste på, men det kun vuru skäl utt höju ett varningens finger. Vad som i vude enskUt full kun te sig som ett fördeluktigt stöd från det ullmännus sidu kan till sin summunlugdu effekt bU ett stängsel - eller en bur skull det visst nu hetu i det pohtisku språket - som berövur egenföretugen en del uv den rörelsefrihet som i dug är derus styrku. Att styrning och kontroll är ett mål som föresvävur socialdemokraterna också på dettu område frumgår klurt uv resonemunget i motionen 1336, där ett untul sociuldemokrutisku motionärer viU bindu upp företugen genom utt pluceru stutliga konsulter vid länsstyrelsernas planeringsenheter. Sådana strävanden borde mana till eftertanke hos dem som på alltför mångu punkter kräver ökut sumhällsstöd.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag skaU i det här anförandet hålla mig till reservationernu 2 och 3 i förevurunde betänkande, som är gmndade på motionernu 1344, 1357 och 1358.

Det hur redun i dug men även under frumfurnu år tuluts väldigt mycket och lämnuts mycket detaHer om de mindre företagen och deras möjligheter att hävdu sig. Det hur krävts från vårt håll och från andra håll inom den icke-sociulistisku oppositionen utt en rud åtgärder skulle vidtus när det gäller utt förstärku de mindre företugens likviditetssituution, när det gäller utt förbättru derus kreditmöjligheter, när det gäller utbildning och undru sådunu ting. Och mun kun konstatera, herr talman, att här hur gjorts en del uv positivt slug som vurit ägnut utt gynnu dessu företug. Men det hur också gjorts negutivu ting och sutts in negutivu åtgärder, som i mycket hög grud har drabbat just de mindre företagen. Jag skall inte försöka komma med någon lång exempelsamling - det räcker med att erinra om de orimligt hårda kreditrestriktionerna, som ganska nyligen upphörde, och den höga räntan, som på ett rent diskriminerande sätt träffat just de mindre företugen.

133

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstoraföretag

134

Dessu företug har ju stor betydelse. Det har ordats mycket om det, och jag skall inte göru någru upprepningur. Jug vUl buru helt kort nämnu utt för en tredjedel uv industriproduktionen svurur just de mindre och medelstoru industriernu. Och när det gäller den utomordentligt viktiga sysselsättningen är det omkring 60 procent uv dennu sysselsättning som de mindre och medelstoru industriernu svurar för. Dessa fuktu borde vuru nog för utt mun tillräckligt positivt skulle uppmärksummu dessu företug och i varie full undviku att vidta åtgärder som särskilt hårt drabbar dem och som i det långa loppet verkar rent diskriminerande.

Vårt samhällsekonomiska läge är om inte prekärt så dock utsatt. Vi måste kruftigt förbättru vär handelsbuluns och vår bytesbuluns. Den prioritering uv exporten och exportindustrin som nu sker är helt nödvändig. Men jug vUl betonu - och det är mångu med mig som gör dettu - utt det är minst liku viktigt utt prioriteru den importkonkurrerunde hemmurnurknudsindustrin. Det finns mångu skäl som tular för det. Jug skull här buru anföra nägra.

Den importkonkurrerande hemmamurknudsindustrin består nästan uteslutande uv mindre och medelstoru företug. De är uv utomordentligt stor betydelse för sysselsättningspolitiken. De är stryktåligu och flexiblu och hur visut sig kunnu överlevu svåru päfrestningur på ett häpnudsväckun-de sätt. Men de är inte helt odödligu; ulltför hårdu åtgärder mot dem gör självfallet att även de förtvivlar och kunske ger upp. De är vidure mycket betydelsefullu för regionulpolitiken och är, som ullu vet, dessutom av mycket stor betydelse när det gäller de viktiga underleverunsernu tUl vår industri. De fungerur ju i mycket stor utsträckning som underleverantörer tUl vår stora exportindustri, som inte skulle kunnu fullgöru sinu viktigu funktioner om mun saknade alla dessa underleverantörer.

Slutligen finns det ännu ett utomordentligt viktigt skäl, som jag tycker kanske för litet har tagits fram i debatten: den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin — och hemmamarknadsindustrin över huvud taget — är helt nödvändig för att vi skall kunna upprätthälla respekten för vår neutralitetspolitik. Det är minst lika viktigt att vår hemmamarknadsindustri kan fungera effektivt som det är att vi har ett starkt mUitärt försvar. Hur mycket vi än talar om ett starkt försvar blir det nämligen detsamma som en militär svaghet, om vi låter de hemmamarknadsprodu-cerande industrierna slås ut i aUtför stor utsträckning, så att vi under en avspärrning saknar möjligheter utt försöda vårt folk med livsmedel, textilier och andru nödvändigu artUclur.

En UV orsukernu till utt de mindre företugen befinner sig i en så svår situution och i ett försämrut konkurrensläge är — förutom regeringens misshundel uv dem t. ex. genom alltför hårda kreditrestriktioner, som har drabbat företagen ytterst hårt - det mycket höga kostnadsläget. Man måste därför skapu förutsättningar för en större effektivitet, som kan neutruliseru det högu kostnudsläget, och detta i sin tur kräver ett åtgärdsprogrum för en rud välkändu frågor, t. ex. kredit- och kupitulför-sörjning, investeringsförmågu, rationaliseringsmöjligheter, specialisering och förlängning av produktionsserierna, utbildnings- och rådgivningsfrågor, forskning och utveckling osv.

Utskottsmajoriteten är negutiv tUl försluget om ett åtgärdsprogram

och tUl förslaget utt mun på det speciellu sätt som sägs i motionen 1344 skull stödju den importkonkurrerunde hemmumurknudsindustrin. Jug tycker, herr tulmun, utt mujoritetens motivering vUtnur om torftig funtusi när det gäller utt unvisu lösningur på dessu storu problem. Utskottet hänvisur buru till delegationen för de mindre och medelstoru företugen -som förvisso är en högst förträfflig delegution; den hur redun visut framfötterna, och jag hoppas att den kommer att göra det även i fortsättningen. Men det är ulldeles uppenbart utt mun inte kun lassu på den delegutionen hur mänga uppgifter som helst. Den kun ingulundu fungera som något slags Mädchen fur allés, ty då blir det summu suk som om mun placerar en kameleont på ett lapptäcke: den spricker.

Det måste ulltså, menur jug, finnus underlug för ett bifall lill de krav som vi har frumställt i de motioner där jug står som första numn bland undertecknurnu.

Vud sedun beträffur uvslugsyrkundet pä motionen 1 357 vittnur väl inte det om någon torftig funtusi hos utskottsmujoriteten, utun där frumkommer det meru ideologisku motsättningur. Även om moderutu sumlingspurtiet i det fallet inte har blivit med på mittenpurtiernus reservation förefaller det mig som om motiveringen för utskottsmajoritetens uvslugs-yrkunde på något sätt är präglud uv sociuldemokrutiskt tänkunde. Det gär uppenburligen tUlbuku på den ideologisku debutten om man i syfte att stmiulera konjunkturen skull unvändu generellu eller selektivu åtgärder. Vi har i nämndu motion föreslugit generellu åtgärder, t. ex. investeringsbidrug, för utt stimuleru nysturtude företug och undru utun skuttemässigu överskott att göru uvdrug på. Det är något uv en innovation - om jug får unvändu det uttrycket i sammanhanget - men utskottsmajoriteten svarar med utt sägu: "En ordning med generellu investeringsbidrug, grundude enburt på kriteriet utt vederbörande företag inte uppvisar överskott på sin rörelse, synes kunna medföra olägenheter som inte gör sig gällande i summu grud när det är frågu om ett speciuldestinerut stöd." Det finns anledning utt uppmärksummu det sistu uttrycket. Mun är här ulltså fångud i föreställningen om de selektivu ätgärdernus överiägsenhet. Vi menur utt om mun inte genom utt sättu in generellu stimulunsåtgurder får konjunkturkurvun utt peku uppåt, så kun mun tvingus att ta till selektivu åtgärder för utt söku kluru av en arbetslöshet som delvis uppkommit genom att man inte i tid satt in just generella åtgärder. Det måste vura en helt bakvänd politik. Jug tycker utt det är tUlräcklig motivering för reservutionernu, som jag ber utt få yrku bifuU tUl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Jag skall sägu nägru få ord om reservutionen 5.

Den är förunledd uv motion 274 uv herr Stridsmun m. fl. 1 den hemställs om en frumställning till regeringen om förslug ungående utveckling uv underleveruntörssystemet och förmedlingsverksamhet på dettu område för utt stimuleru sysselsättningen på oliku orter och i oliku regioner som hur behov däruv.

Underleveruntörssystemet är ju gunsku kruftigt utvecklut, och det kommer väl utt finnus kvur också i frumtiden, som väl är, får mun väl säga. Att leda och kunuliseru de beställningar som de större industrierna

135

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

gör hos medelstoru och små företug måste nuturligtvis vuru en mycket viktig uppgift. Denna förmedUng skulle som motionärerna frumhäller kunnu ske genom företugurföreningurnu och genom näringslivets olika branschorgunisutioner. Nu har utskottet sagt att man inte tror att en sådan förmedling behövs eller att man skulle vinna något på ett sådant system. Men samtidigt framgår det av utskottets resonemang utt mun nuturligtvis unser det viktigt utt bestäUningurna tUl underleveruntörer sker så effektivt som möjligt - utt utskottet hur tänkt sig något unnat kun man inte sägu. Då är det frågu om mun skaU göra någonting åt detta eUer om företugen självu kun kluru uv dettu genom utt byggu ut det system de nu hur. Underleverunser för ju med sig en viss pluneringstid, en viss beställningstid, för utt ullt skull fungeru, och en viss orgunisution är nuturligtvis nödvändig.

Jug skull be utt få yrku bifull till reservationen 5, och jug yrkur också bifull till reservutionen 4.

136

Herr WÄÄG (s);

Herr talmun! Idkure av mindre och medelstora företag utgör en angelägen målgrupp för de borgerliga partiernas aktiviteter. Interpellationer, enkla frågor och motioner utgör härvidlag ett flitigt använt men stundom något tundlöst parlamentariskt redskap.

Hela den serie motioner som för näringsutskottets del behandlas i dag har i någon form reflexer på mindre och medelstora företag. I några av motionerna i detta ärende lyser igenom något av det missnöje med regeringens politik som man gärnu sprider bland företagare ute i landet. Herr Hovhammur, energisk företrädure för misslyntu, hur tidigure i dug här yttrat sig i den riktningen. Är då misslynnet berättigat? Hur är det t. ex. med de ofta åberopade konkurserna?

Inom delegationen för de mindre och medelstora företagen utreder man nu orsakerna bukom konkursernu. Vi hoppus utt materialet skall kunnu publicerus tUl sommuren. Redun nu kun man ur tillgänglig statistik över konkurser läsa ut att under 1970, som är det senuste året från vUket än så länge stutistik finns tillgänglig, minskude antulet konkurser i flertulet län men ökude markant i storstädema. Ca 40 procent av konkurserna under fem år, 1966—1970, gäUde enskildu rörelseidkure. Häruv kun man tiUs vidare untu utt stmkturrutionuliseringen inom handeln varit den främsta konkursorsuken. I en så Hberal ekonomi som vår beror nuturligtvis inte stmkturrutionuliseringen inom hundeln på någon åtgärd från stuten, i frågu om vilken mun med berättigunde kun odlu något missnöje.

Vare härmed inte sagt utt mindre och medelstoru företag inte hur problem. FörhåUundenu är lika i Sverige som i Västeuropa eller USA. För ett par dagar sedan läste vi en rapport om utvecklingen inom EEC, som herr Blomkvist tidigare nämnde om. Särskilt har lönsamheten för företagen sjunkit där.

Ett intressant land i fleru bemärkelser inom EEC är Luxemburg, intressunt också därför utt det är så Utet och lätt utt få stutistiskt belyst.

I Suurbriicker Zeitung för den 18 junuuri 1971 funns en urtikel om den mindre och medelstoru företugsumhet, som hur huvudkontor i Luxem-

burg. Är 1961 funns 5 523 huvudsakligen små företug, år 1969 5 197 -en minskning med 10 procent ungefär - och endust 4 160 hude uppgivit att de trodde sig vuru kvar 1980. Minskningen Ugger då inemot 25 procent.

Som skäl tiU denna företagsdöd hade uppgivits dels att uvtulsrörelsen i Luxemburg beräknudes medföru pensionskruv för de unställdu — en situution som vi i Sverige för länge sedun pusserut — dels i föHunde ordning: svårigheter med beskuttning och med krediter vid urvsfuU, bristunde utbUdning hos företugurnu för företugens nyu situution samt ullmännu koncentrationstendenser.

Man kan utgå från att bedömningarna i Luxemburg äger någorlunda uUmän giltighet för europeisku stuter med Hberul ekonomi.

Näringsutskottets mujoritet delur, såsom herr Blomkvist nämnde i anslutning till ett tidigure ärende, omsorgen om de mindre och medelstora företagen. De utgör en ryggrad i svenskt näringsliv. När jag säger dettu, herr Levin, betruktur jug inte det här som ett festligt tillfälle.

De mindre och medelstoru företugen hur inte minst i den rådande lågkonjunkturen visut en seghet och en förmågu till unpussning som är särskilt värdefuU.

Från regeringen hur storu unsträngningur gjorts för att stödja den mindre och medelstora företagsamheten. En serie åtgärder redovisades här av herr Blomkvist. I dag kun mun peku på de just lugdu propositionerna nr 46 och 47. En åtgärd uv blygsummure urt med hänsyn tUl kostnudernu vur tUlsättundet uv delegutionen för de mindre och medelstoru företugen, som tidigure hur omnämnts hän

I delegutionen ingår förre, och jug hoppus åter blivunde riksdugsmun-nen Stig Stefunson; som sukkunnig ingår ledumoten uv kummuren Bengt Sjönell. Därutöver är jug ledumot uv delegutionen.

Vud hur dä den här delegutionen gjort för företugsumheten under det drygu år den funnits tUl?

Bland delegutionens betänkunden hur årets motionärer särskilt uppmärksummut förslaget om ett nytt finansieringsinstitut för att förse de mindre och medelstora företugen med riskvilligt kupitul. Motionen 576, purtimotion uv herr Helén m. fl., begär sålundu utt finunsieringsinstitutet genomföres snurust.

Herrur Nilsson i Tvärålund och Sjönell vUl ocksä, enligt motionen 1344, punkten b, hu finunsieringsinstitutet till stånd. I purtimotion 573 UV herr Bohmun m. fl. synes motionärerna, kanske som ett olycksfuU i arbetet, inte hu observerut utt förslug om finunsieringsinstitutet redun föreligger. Motionärernu önskur därför i princip en utredning om ett sådunt. Likuså kräver herr Äsling m. fl. i motionen 1365 en Uknunde utredning som den redun föreliggunde.

Regeringen har enligt vud näringsutskottet inhämtut inlett förhundlingar med bankerna om finansieringsinstitutet, och med anledning därav hur näringsutskottet inte velut vidurebefordru de nämndu motionskruven.

I reservutionen 1 hur moderuterna i utskottet funnit finansieringsinstitutet ungeläget men motiverut reservutionen med utt de vUl hu till stånd mer vittsyftunde åtgärder. Det vore intressunt att vetu om reservantema därmed menar att finansieringsinstitutet inte syftar tUlräck-

Nr42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

137

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

138

ligt vitt.

I övrigt har delegutionen drugit i gång en stor utredningsaktivitet. En kutulog över utredningur, inriktude på mindre och medelstor företugsumhet, hur utgivits. Den omfuttur en uppräkning på 47 sidor i format A 5. HittUls har delegutionen producerut sig i en luntu som i omfång kun konkurreru med den nådigu. FöHunde uktiviteter pågår:

Summanställning uv servicestudiernu. Ett betänkunde beräknus till hösten med förslag om en regional serviceorganisation.

Ett informationshäfte om de mindre företagens finansieringsmöjligheter distribueras under våren 1972.

Konkursstudien, som jag nämnde. Den första rapporten väntas bh klar under våren.

Studie om företugsledurnus utbildningssituution och utbildningsbehov. Rupport klar vid årsskiftet 1972/73.

Studie av arbetsmiHön inom de mindre och medelstora företagen. -Studien förlagd till den träbeurbetunde industrin. — Färdig sommuren 1972.

Därtill hur delegutionen sumordnunde uppgifter, och särskildu bevukningsomräden är; teknisk utveckling, finunsiering och generutionsväx-lingsproblem. - Det är stor risk för att delegationen i allt utredande förlorar sig i teorien

På grund uv att delegationens direktiv är mycket omfattunde hur näringsutskottets mujoritet inte unsett sig böru sätta i fråga att ytterligare utredningar skall tillsättas. Motionen 1344 av herrar Nilsson i Tvärålund och Sjönell berör emellertid, utöver vad som ligger inom delegutionens uppdrug, vissu åtgärder på skutteområdet som företugsskutteberedningen hur att öven'äga.

I motionen 1358 tar herr Sjönell m. fl. upp frågor som näringsutskottet också finner ingå i de redan åberopude utredningsuppdrugen.

I unslutning till motionen 1344 kun mun undru vud motionärernu menur med utt delegutionen, för utt urbetu fram ett åtgärdsprogram, eventuellt borde utökas med representanter för de politisku purtierna. Utöver de tre politiker som jug nämnde, som är ledamöter i delegationen, har moderata samlingspartiet en skicklig representant för sitt fadershus i företräduren för Industriförbundet. Motionäremu underkänner oss väl inte? Jug hur varit i personlig kontakt med herr Sjönell i frågan och fått lungnande besked på den punkten.

I motionen 1357 frumlägger herr SjöneU m. fl. ett förslug som är av stort intresse för delegutionens vidure diskussioner. Motionärernu föreslår att företug som inte kun utnytda sitt skutteuvdrug, på grund av att de inte är lönsamma, för rättvisans skull bör få någon form av bidrag. Hur skaU man tänku sig utt étt sådunt system skull fungera? Det finns ju möjlighet att genom lugervärdering, genom kortfristigu investeringur och genom fuktureringur flyttu över vinst från ett år till ett unnut. Det kunde då tänkas att ett företag under någon tid sköt vinsten framför sig, redovisade förlust och fick bidrug, och sedun under någon tid hude god vinst och kunde utnytda skutteuvdraget. Inför detta perspektiv - och definitivt inte på gmnd uv negativ inställning och torftig funtusi, herr Sjönell, - har näringsutskottets majoritet inte velat biträda motionsyrkandet.

I motionen 45 vill motionärernu ge murknudsföringen ett bättre kreditvärde. Frågun är hur murknudsföring skull kunna mätus och värderas, och hur därmed kostnader för murknudsföring i pruktiken bunkmässigt skall kunna jämställas med investeringar i produktionsmedel.

Utöver hänvisning tUl de anslutande utredningar delegutionen bedriver har näringsutskottet inte velat biträda yrkundet i motionen 1313 om utredning av marknadsföringsfunktionernus roll i sumhället. Uppgiften förefuller lika omständlig som svävande. Vi hur, som centerpurtiet i unnut summanhang påpekat, så mångu utredningskommittéer verksumma att utredningsuppdrugen måste starkt prioriteras.

I motionen 274 tur herr Stridsmun m. fl. upp den något nuttståndnu frågan om ett underleveruntörssystem som herr Börjesson i Glömminge nyss har talat för. Herr Stridsman menar att man genom ett sådant skulle kunna styra arbetsuppgifter till undersysselsattu områden. Styrmedlet skuUe vura ingrepp från sumhället som ersättning för nuvurunde lönsum-hetskruv, om jug futtut motionen rätt. Motionen hur inte kunnut tillstyrkus uv näringsutskottet, men den hur fått medhåU av reservanter från centem och folkpartiet. Att lönsamheten inte längre skuUe styra produktionen är ett förvånunde kruv från dessu bådu liberalu partier, och kravet på att sumhället skull styru är nuturligtvis högst tveksumt i mittenpurtiernas målgrupp bland mindre och medelstoru företag. Det är uUtså en sådan tunke som herr Regnéll i sitt unförande vurnude för. Mun kun frågu sig vurifrån produktionen uv dessu underleveruntörer skull drus i dag, om man nu inte skaU svuru med allmänt tal om överhettade områden utun numnge ett.

Slutligen hur beträffunde motionen 1310 uv herr Blomkvist m. fl. och motionen 1336 av fru Lundblud m. fl. utskottet gjort skrivningur till vUku jug hänvisar.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU utskottets hemställun på samtliga punkter.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Vad beträffar delegationen för de mindre och medelstora företagen, i viUcen delegation, som herr Wååg nu påpekude, både hun och jug bland andru är ledamöter, vUl jag vitsordu, herr tulmun, den långa uppräkningen av uppgifter, inte buru vunligu uppgifter utun även tyngunde uppgiften Jag tycker att dennu långa och mustigu uppräkning av uppgifter som åvilur delegutionen utgör bättre Ulustration än någonting annat för att näringsutskottet, som jag har yrkat, måste upphöra med att bara skyffla över till delegationen uUu möjligu uppslug och ulla möjliga förslag till åtgärder som kommer motionsvägen och som är värda beuktunde. Delegutionen kommer att spricka på kuppen, som jug sude i mitt tidigure anförande. Jug tycker utt herr Wåågs långa uppräkning på ett utmärkt sätt Ulustrerur att det är ett vanskligt, ett farligt agerande, om man viU ha delegationen som en effektivt arbetande organisation.

Herr Wååg ställde en frågu på vilken han sude sig under hand ha fått ett lugnande svar från mig. Det är riktigt. När det i motionen krävs att man skulle överväga, om representanter för de politiska partierna skuUe kunna inträdu i delegationen, gäller det bara helt enkelt att vi i praktiskt

139

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

tuget samtliga fall hävdur, utt en sådun här viktig delegution bör hu vud mun kullur purlumenturisk summunsättning. Det är en gärd uv demokruti så utt säga, utt mun viU hu en purlumenturisk utredning. Men jug påpekur också utt det står att mun skull övervägu det. Det är ulltså inget förstuhundskrav, inget krav som det gäller att i första hand tillgodose.

Vud beträffur den mycket viktigu frågun om investeringsbidragen hänvisar herr Wååg endast till nuvarunde tillstånd och nuvurunde regler, nämUgen att det går utt skjutu över vinst från ett år till ett unnut i stället för det UV mig föreslugnu investeringsuvdruget. Visst går det att göru det, herr Wååg, Men det systemet hur ju visut sig, i vurje full hittills, vura gunsku verkningslöst när det gäUer utt åstudkommu det ungelägnuste uv uUt som vi vill hu genomfört inom industrin i dug, nämligen en ökning uv investeringsbenägenheten, en ökning uv investeringurnu. Det är för utt öku investeringarna, framför allt i den viktigu gruppen uv mindre och medelstoru företug, som står för cu 60 procent uv sysselsättningen, som det här försluget hur kommit till. Det kan mun inte uvfärda bura genom att hänvisa till de nu gällunde reglernu som i det här uvseendet vurit reellt verkningslösa. Det räcker uUtså inte med att bara hänvisa till de reglerna. Vi måste se hur verkligheten är, och den är i dag den att investeringsbenägenheten ännu inte hur visut sig på ullvur.

Herr WÄÄG (s) kort genmäle;

Herr tulmun! Att delegutionen skulle få så mycket utredningsuppdrug utt den sprängdes vore verkligen ullvurligt. Också jug hur funderut över dettu. Men mun kun heller inte tillsättu purallellutredningur, som skuU urbeta vid sidan om delegationen. Eftersom delegationen har så många och vittomfattande uppgifter är det inte möjligt att tUlsätta andra utredningar

Jag vill peka på den aktivitet som centerpartiet igångsatt angående mängden av utredningar som pågår. År 1952 var 206 utredningskommittéer i arbete, 1962 var det 261 och vid årsskiftet 1971 — 1972 inte mindre än 291. Kostnaden härför har mångdubblats under de senaste åren. Vid fjolårets riksdag begärdes bara från centerpartiet 121 nya utredningar. Men centerpartiet har satt i fråga förslag om hur antalet utredningur skuUe kunnu minskus, vilket vore högst behjärtunsvärt.

Herr Sjönell tog upp frågun om försluget till ersättning till sådunu företag som inte lönar sig. Herr Sjönell har tydligen missuppfattat vad jag sade. Jag sade utt ett företug genom diverse åtgärder kunde skjutu vinsten frumför sig, så utt det någon period gick med förlust och då skulle få det UV herr SjöneU föreslugna bidruget. Därefter skuUe mun förfogu över den uppskjutnu vinsten och med dennu kommu i ätnjutunde av skatteavdrag. Detta finner jag orimligt herr talman.

140

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skull inte förlängu debutten, eftersom det som bör sägus redan är sagt. Jag vUl bura säga utt vårt förslag att delegationen för de mindre och medelstoru företugen inte skull överbelustas med uppgifter inte innebär utt mun skull tillsättu en parallelldelegution. Vissa mycket väsentHga   förslag   och   åtgärder   som   inte  faller  under delegationens

område skall uvhundlus och lösus i unnun ordning. Jug skall buru peku på det i motionen 1344 framställda utomordentligt viktiga beredskapskravet. Det är synpunkter som leder enormt långt och rör mycket väsentligu nivåer, och mun kun inte tänku sig utt som i det här fullet en icke-puriumenturisk delegation skull lösu sådunu problem. Detta är bara ett exempel, herr talmun.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i det här meningsutbytet, men eftersom herr Wååg i sitt förstu inlägg nämnde mitt numn, viU jag göra ett par tUlrättuläggunden.

När man är ordförande i en näringspoHtisk orgunisution, måste man i dagens läge uppfatta vad företagarna ute i bygderna tycker och tänker. Det är riktigt att många företagare i dag är misslynta, herr Wååg. Men när de är misslynta, är de inte det utan anledning. Företagarna är optimister — i annat fall hade de inte bhvit företagare. Men när exempelvis som under föregående år över 4 000 konkurser uppstod, när vi toppar löne-och skatteligan i Europu, när precis som nyss nämndes investeringurnu är rekordlågu, när den enu bördun efter den undru läggs just på företugen och särskUt då på de mindre och medelstoru, är det inte så underligt utt företugurnu reugerur. Jug tycker utt det är ett sunt uttryck för vud mångu i dug tycker och tänker i derus led.

Vi hur nyss behundlut arbetsgivaruvgiften. Där hade herr Wååg ett mycket gott tUlfälle att visa sin vänliga inställning gentemot företugen, särskilt de mindre och medelstoru, men han gick emot oss. Energiskutten är en unnun suk som vi skull tu upp. Också där hur vi krävt ett borttugunde. Jug skuUe kunnu tu det enu exemplet efter det andra, men med hänsyn tUl tiden vill jag inte göra det.

Jag vill påstå utt det som i dag skulle hjälpa näringslivet och inte minst de mindre företugen är utt något konkret händer, som direkt kun minsku derus kostnuder och bördon Det är bru med utredningsmuteriul, och herr Wååg stuplude upp kilovis med böcker och annat materiul som hun hude sumlut ihop, men jug vUl påstå utt det är betydligt bättre utt ge reeUu lättnuder som syns och märks. Det är betydligt effektivure än utt presenteru uldrig så mångu finu och välskrivnu bocken

Herr WÄÄG (s):

Herr tulmun! Jug vUl sägu tiU herr Hovhammur utt det hör till suken utt det i dettu hus begärs utredningur ur ullu vinklur och vrår, och någon måste göru de utredningarna. Herr Hovhammar har minsann också varU med om att begära utredningan Det blir stuplur uv böcker till sist!

Det är förståeligt om en del människor i sumhället är misslynta, men vud som förvånur är hur en föreningsverksamhet kan bäras upp av en ideologi att endast lufta missnöje.

Överläggningen var härmed slutud.

Punkterna 1 och 2

Kummaren biföll vad utskottet i dessu punkter hemställt.

141

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Punkten 3

Propositioner guvs på bifull tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 1 av herrar RegnéU och Clarkson, och förklarades den förru propositionen vura med övervägunde ju besvurud. Sedun herr RegnéU begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifuUer  näringsutskottets  hemställan  i

betänkandet nr 13 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kummaren bifallit reservationen nr 1 av herrar RegnéU och

Clarkson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kummurens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr RegnéU begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultut:

Ja - 225

Nej  -    27

Avstår -      4

Punkten 4

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 2 uv herr RegnéU m. fl., och förklurudes den förru propositionen vura med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifuller   näringsutskottets   hemställun  i

betänkundet nr 13 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 2 av herr RegnéU m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHande resultat;

Ja -   134

Nej  -   121

Avstår —       1

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjönell begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition:

142

Den   som  vUl   att   kammaren   bifaUer  näringsutskottets  hemställan i

betänkandet nr 13 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Böriesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet uv kummarens ledamöter ha röstat för ju-propositionen. Då herr Sjönell begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning gav föHande resultat:

Ja -   161

Nej  -    91

Avstår —      2

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvurud. Sedun herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes födunde voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   näringsutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 13 punkten 6 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Bödesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   157

Nej  -    97

Avstår —       1

Punkten 7

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Bödesson i Glömminge m. fl., och förklarudes den förru propositionen vuru med övervägande ju besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den   som  vUl   utt   kammaren   bifaller  näringsutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 13 punkten 8 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  160

Nej  -    94

Avstår -      2

143

Nr 42

Torsdagen den 16 mars 1972

Mindre och medelstora företag

Punkterna 9 och 10

Kummuren biföll vud utskottet i dessu punkter hemställt.

§  25  Föredrogs   näringsutskottets   betänkunde   nr   14   i  uniedning  uv motion om förbud i vissu full mot utländskt förvärv uv svensku företug.

Utskottets hemställun bifölls.

§ 26 Interpellation nr 95  ang. skyldigheten att lämna uppgifter för statistik m. m.

144

Ordet lämnudes på begärun till

Herr FÄGELSBO (c), som yttrade;

Herr tulmun! Både företug och enskildu personer hur numera en mycket omfattunde uppgiftsskyldighet tUl det ullmänna. Utöver de uppgifter som mäste lämnas tiU ledning för taxeringen och uppbörden av skatt hur bl. u. flertulet företug utt fortlöpunde lämnu uppgifter för oliku stutistisku ändumål.

I mångu full är utun tvekun urbetet med utt sumlu in och summunstäUu dessu uppgifter mycket betungunde för uppgjftslämnarna. Detta gäller inte minst för mindre företag. Uppgiftsskyldigheten är i mångu fuU liku omfuttunde för små företug som för stora. De mindre företugen suknur emeUertid oftu en kontorsorgunisution som kun fullgöra dettu urbete. Som regel får då företagarnu untingen självu utföru urbetet på fritiden eUer unlitu särskUd urbetskraft, t. ex. någon bokföringsbyrå, revisor eUer liknande.

Uppgiftsskyldigheten blir i sådanu fall givetvis också en ekonomisk belustning för den uppgiftsskyldige. I många fall upplevs det ocksä som oriktigt att samhället bara undantagsvis lämnur ekonomisk ersättning, trots att det merarbete som det här är frågu om kan betruktus som tjänster åt det uUmännu, vUka uppgiftslämnaren inte kan dra någon nyttu

UV.

Enligt min mening är det ungeläget att iaktta störstu möjliga återhållsamhet i frågu om skyldigheten utt lämnu uppgifter för stutistisku och Uknunde ändumål. Det bör enUgt min mening också övervägus utt ge ersättning för kostnuder i sumbund med uppgiftslämningen, särskUt om uppgiftsskyldigheten hur större omfuttning. Ett sådunt ersättningssystem funns tidigure i sumbund med uppbörden och redovisningen uv omsättningsskutt men hur numera tagits bort.

Med hänvisning tiU vud som har anförts i interpellationen hemställer jag om kammurens tUlstånd utt tiU herr finansministern få ställa föHande frågor:

1.  Har statsrådet för avsikt att vidta någru åtgärder för utt minsku det
arbete för företug och enskUdu personer, som föder med skyldigheten utt
lämna uppgifter för stutistiska och liknande ändamål?

2.  VUl statsrådet överväga möjlighetema att införa någon form av
kostnadsersättning i de fuU uppgiftsskyldigheten hur särskUt stor omfutt
ning?

Denna anhållan bordlades.

§ 27 Interpellation nr 96 ang. åtgärder mot erosionen vid Lödemps    Nr 42

strandbad                                                                                     Torsdagen den

16 mars 1972
Ordet lämnades på begäran till                                                                              

Herr LÄRSSON i Borrby (c), som yttrade:

Herr tulmun! Delur uv den skånsku sydkusten har under lång tid undergått påtugUgu förändringur genom vuttnets eroderunde verksumhet. Strandlinjen hur förskjutits genom utt storu mängder sund forsluts bort av vågornu. Det är huvudsukligen kuststräckun Kåsebergu - Lödemps strundbud - Sandhummuren — Mälarhusens strandbud som drabbats. Konsekvensernu uv erosionen hur blivit särskilt kännbura för Löderups kommun, där förutsättningurnu för Lödemps strundbud i hög grud förändruts genom denna naturförstöring, som vurit särskilt intensiv sedun 1950-tulet. Havet befinner sig i Löderup nu i omedelbar närhet uv fritidsbebyggelsen.

Tidigt togs lokala initiativ för att motverka havets expunsion, och i slutet av 1950-talet sökte Löderups kommun medverkan från länsstyrelsen och undra statliga myndigheter. Visst utrednings- och mätningsarbete företogs under 1960-talet.

Är 1968 inlämnades i riksdagen motioner med hemställan om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att Kungl. Maj:t snarast framlade förslag till åtgärder mot erosion vid Löderups strandbad. Motionerna remitterades till jordbmksutskottet. I augusti samma år avlade utskottet ett besök i Löderup för att studera erosionsproblemen.

I sitt utlåtande 1968:36 vitsordade utskottet, att den fortgående erosionen hude en sådan omfuttning utt högst betydunde nutur- och landskapsvärden löpte risk att bh tillspUlogivna om ej motåtgärder vidtogs förhållandevis snabbt. Utskottet hänvisade tUl att Kungl. Maj:t emellertid i början av år 1967 beviljat länsstyrelsen i Kristianstad ett särskilt anslag för utredning i samråd med sjöfartsstyrelsen om skyddsåtgärder mot erosionen vid berörda kuststräcka. "Den undersökning som med stöd härav satts i gång med tUlhjälp av bl a. expertis från danska vattenbyggnadsmyndigheter beräknas inom kort vara slutförd varefter länsstyrelsen kommer att med dennu som grundvul till Kungl. Muj:t inge vederbörligu förslug i ämnet", frumhöll utskottet. Syftet med motionernu skulle sålundu tUlgodoses utan någon riksdugens åtgärd. Med hänsyn tiU fråguns vikt förutsutte jordbruksutskottet utt den fortsuttu utrednmgen kom utt bedrivus skyndsumt och utt Kungl. Muj:t och vederbörunde myndigheter snarast vidtog de åtgärder som kunde befinnas påkallade.

Den av jordbmksutskottet åberopade länsstyrelseutredningen slutfördes några månader efter riksdagsbehandlingen av frågun. Någru åtgärder har inte vidtugits för utt motverka erosionen i Löderup, men angelägenheten UV utt dettu sker kvurstån

Med stöd av vad som anförts unhåUer jag om kummarens medgivande att till herr jordbmksministern få ställu födande frågor:

Kan statsrådet redogöra för vart länsstyrelseutredningen beträffande åtgärder mot vattenerosionen vid Lödemps strandbad tagit vägen?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd vidtaga för att motverka erosionen
vid Lödemps strandbad?                                                                                    145

Denna anhåUan bordlades.

Nr 42                      §  28  Upplästes föHande till kummuren inkomnu unsökun:

Torsdagen den

16 mars 1972        '" rUcsdagens kummure

-------------------- Härmed får jug unhållu om dänstledighet från riksdugsurbetet under

tiden 22 mars-5 april 1972 för tjänsteresa till Folkrepubliken Kina.

Stockholm den 16 mars 1972 Kjell-Olof Feldt

Kammaren biföll dennu unsökun.

§  29  Anmäldes och bordludes Kungl. Muj :ts propositioner: Nr 29 ungående institutet för sociul forskning Nr 39  ungående stöd till kollektiv forskning inom midövårdsområdet

§ 30 Anmäldes och bordludes motionen nr 1505 av herr Källstad m. fl. i uniedning uv Kungl. Maj:ts proposition nr 30 ungående vissa anslag ur kyrkofonden.

§ 31 Meddelande ang. enkel fråga

Meddeludes utt föHunde enklu frågu dennu dug frumställts, nämligen av

Nr  130 Herr Berndtson i Linköping (vpk) tUl herr civilministern om förlängning uv remisstider för kommuner:

Är   stutsrådet   beredd   utt   medverku   tiU   sådun   förlängning   uv

remisstider utt kommuner beredes möjlighet till en tillfredsställande

behandling av ärendenu?

§  32 Kummuren åtskUdes kl. 20.25.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

146

Förteckning över talare Nr 42

(Siffrorna avser sida i protokoUet)                                                 år 1972

Torsdagen den 16 mars

Herr talmannen 5, 36

Fru    andre vice talmannen 104

Herr  Andersson, försvarsminister 12, 13

"     Andersson i Örebro (fp) 105,110,111,115

"      Annerås (fp) 101, 124

Bengtsson i Landskrona (s) 122, 126, 127 Fröken Bergegren (s) 26,49, 54 Herr Björk i Göteborg (s) 98, 99

"     Blomkvist (s) 108, 110, 112, 115

"     Brandt(s)84, 89, 91

Böriesson i Glömminge (c) 120, 123, 127, 135 Curisson, UtbUdningsminister 18, 20, 21, 22, 23, 24 Fröken Eliasson (c) 21, 23 Herr Ernulf (fp) 26, 42, 52, 73

"      Fiskesjö (c) 14,15 Fru    Fraenkel (fp) 12, 13 Herr  Fågelsbo (c) 144

"     GeHer, justitieminister 33, 54, 58, 60, 70

"      Gustavsson i Alvestu (c) 16, 17

"      Hedin (m) 20, 21

"     Hernelius (m) 69, 73

"     Hovhammar (m) 81, 87, 89, 141

"     Jadestig (s) 18

"     Josefson i Arrie (c) 77, 88 Fru    Kristensson(m)31,36, 53, 57,59 Herr  Larsson i Borrby (c) 145 Larsson i Umeå (fp) 80, 87

"      Levin (fp) 126, 127

"     Lidbom, statsråd 17

"      Lindahl (s) 99

"      Lundkvist, civUminister 14, 15 Lövenborg (vpk) 28, 32, 34

"      Magnusson i Borås (m) 79, 88

"      Mattsson i Lane-Herrestad (c) 94, 95 Fru    Mogård (m) 61 Herr Nelander (fp) 19

Nilsson i Agnas (m) 6, 8

"     NUsson i Tvärålund (c) 111

"     Norrby i Gunnarskog (c) 97 Fru   Odhnoff, statsråd 16, 17 Herr Olsson i KU (fp) 97, 99

"     Persson i Stockholm (s) 63, 72 Pettersson i Lund (s) 9, 11

"      Polstam (c) 27, 45, 58

"      RegnéU(m) 120, 132                                                                                   147

Nr 42 år 1972

Herr  Schött (m) 47, 53, 58,61 "      Sjöholm (fp) 103 "      SjöneU (c) 133, 139, 140

Sträng, finansminister 9, 10, 11 "      Sundman (c) 89, 91

Svedberg (s) 102 "     Turesson (m) 93, 94, 95 "     Westberg i Ljusdal (fp) 23, 25

Wickman, utrikesminister 5, 7, 9 " Wiklund i Stockhohn (fp) 62, 72 "     Wååg (s) 136, 140, 141

148

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1242 S     Stockholm 1972