Riksdagens protokoll 1972:41 Onsdagen den 15 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:41

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:41

Onsdagen den 15 mars

Kl. 19.30

Förhundlingurnu leddes till en bödun uv herr tredje vice talmunnen.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Investeringsplan för kommunika-tionsverken m. m.

§ 1  Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs trafikutskottets betänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningar i vad avser utgifterna på kapitulbudgeten för budgetåret 1972/73 inom kommunikutionsdepurtementets verksumhetsområde jämte motioner.

Punkten 1

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

1 propositionen 1972:1 hade Kungl. Maj:t (bUaga 8, s. 201-205 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 3 januari 1972) lämnat en sammanfattande redogörelse för kommuniku-tionsverkens investeringur, avseende postverkets, televerkets, statens järnvägars och luftfartsverkets fonder, statens vägverks förrådsfond och sjöfartsverkets fond samt fonden för Södertälje kanalverk.

1 detta summunhung hude behundluts

dels motionen 1972:718 uv herr Josefson i Arrie m. fl. (c),

dels motionen 1972:1210 av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m) vari hemställts att riksdagen beslutude att anslugsrumen för kommunikationsdepartementets kapitalbudget minskades med 125 miHoner kronor i förhållande till Kungl. Muj:ts förslug.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen med avslag ä motionen 1972:1210 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande investeringsplan för kommunikationsverken m. m.,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:718.

Reservation hade avgivits

1. beträffande minskning av medelsanvisningen av herrar Lothigius (m) och Komstedt (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1210 som sin mening guv Kungl. Maj;t till känna vad reservanternu unfört beträffande investerings-plun för kommunikutionsverken m. m.

157

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! När nu trafikutskottets betänkande nr 2 behundlus, kun väl först konstuterus utt vi på de flesta punkterna är överens i utskottet trots de många motionerna. En av orsakerna tiU detta är vetskapen om under vilka knapphetens stjärnor vi lever i ekonomiskt hänseende. Det är en orsak till att moderata samhngspartiet känner sig tvingut utt också i år föreslå ett slopande av den 10-procentiga marginal som finns utöver en föreslagen rnedelsförbmkning och som tillkommit för att genom departementen ge de olika verken en större rörelsefrihet i investeringshänseende.

Vi förstår väl smidigheten i en sådan princip och att det för verkschefernas del känns gott att ha den som en s. k. reserv. Befinner man sig emeUertid i ett hårt ekonomiskt läge, får man finna sig i att begränsu sig och inte få utrymme att spela med en överpott.

Jag är på det klara med att man som helhet inte kan kalla detta föi besparing, men man begränsar möjligheterna till icke ubsolut nödvändiga åtgärder. Verken tvingar sig själva att begränsa sina utgifter redan inom ramen för den föreslagna medelsförbmkningen, och då blir det, herr talmun, indirekt en besparing. Verken tvingas hela tiden att leta efter möjUgheter till besparingar. Skulle de av olika skäl vara tvingade till en ökning, får de gå tillbaka tUl departementet och tiU riksdagen och begära tUläggsanslag. Det är ett visst besvär, och det innebär att verket ånyo blir granskat av riksdagen, vUket tvingar till särskilda överväganden.

Herr talman! Det är endast detta jag har utt här föredru, och jag yrkar med hänvisning härtill bifall till reservationen vid punkten 1.

15

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr tulmun! Den här reservationen har återkommit år efter år, men jag måste erkänna utt jug är gunska förvänud över utt den har kommit den här gången. Under förra året fick vi nämligen ett bevis för hur angeläget det är att ha en marginal på 10 procent för den händelse det skuUe varu möjligt av konjunkturmässigu skäl utt överskrida den investeringsram som departementschefen ursprungligen hade tänkt sig.

Dennu murginul unvändes under förru året till att öku investerings-rumen för postverket, för televerket och för statens järnvägur. Med tunke på det läge som vi då hude, med en stor urbetslöshet i lundet och då det var sund ekonomisk politik att öka investeringarna, måste det ha varit till stor fördel att det var möjligt att göra detta utan riksdagsbehandling. Det är klart att man kan säga att om riksdagen hade fått tUlfälle att ta ställning, så skulle man teoretiskt sett kanske ha kunnat plocka ut något annat investeringsområde som varit mera angeläget. Men nog är vi alla överens om utt de långa väntetider som vi hur när det gäller telefoner mycket starkt motiverar investeringar där. Nog har vi t. ex. alla klurt för oss att det var ett fel att statens järnvägar under förra högkonjunkturen mäste uvvisu en del fraktavtal för utt mun inte hade tillräckligt med godsvagnar.

Därför tror jag inte någon kan säga att det var fel utt regeringen hude möjlighet att ingripu snabbt. Det är inte verken som har rätt att göra såduna saker. Det är regeringen som kun ingripu. Om regeringen måst gå

till riksdugen med dettu hude det blivit en proposition, sedvunlig motionstid, behundling i utskott och därefter uvgörunde i riksdugen. Det skuUe ha blivit ett dröjsmål i ett läge, då det av konjunkturmässiga skäl vur utomordentligt angeläget att dessa investeringar kom till stånd. Nåväl, säger man, men hur bhr det om konjunkturen förbättras och det på nytt finns anledning strama åt utgifterna? Ja, då kommer dennu marginal inte att tas i anspråk! Därför är det riktigt som herr Lothigius säger att detta yrkande under normala förhållanden inte innebär någon samhällsekonomisk besparing.

Med   dessa   ord   vUl  jag,   herr   talman,   yrka   bifall   tUl   utskottets hemställan.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Postverkets anslagsbehov

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Lothigius och Komstedt, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvurud. Sedun herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följunde voteringsproposition:

Den   som   vUl   utt   kummaren   bifaller   trufikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 2 punkten 1 mom. 1 röstar ju,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Lothigius

och Komstedt.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kummurens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning guv följunde resultat;

Ju - 227

Nej  -    32

Avstår -       1

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Postverkets anslagsbehov

Kungl. Maj:t hade (s. 206-217) föreslugit riksdugen utt dels för budgetåret 1972/73 under postverkets fond unvisu i stutsrådsprotokollet ungivet investeringsunslug av 41 000 000 kronor, dels bemyndigu Kungl. Muj;t utt vid postverket inrätta en dänst som byråchef i Ce 2 och en tjänst som pluneringsdirektör i Ce 1, dels uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att tUlhandahällu postverket en röriig kredit uppgående tUl 120 000 000 kronor.

159

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Postverkets anslagsbehov

1 dettu summunhung hude utskottet behandlat motionen 1972:1237 av herr Ängström m. fl. (fp, c, m) vari hemställts att riksdugen beslutude utt pä tiUäggsstut för budgetåret 1971/72 unvisu ett unslug av 124,4 midoner kronor till postverket som ersättning för icke lönsam tidningsdistribution och diligenstrafik, samt att på riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisa ett anslag av 122 miHoner kronor till summa ändamål.

160

Utskottet hemställde att riksdagen

1.    till Posthus m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett investeringsanslag av 4 i 000 000 kronor,

2.    bemyndigade Kungl. Muj:t utt vid postverket inrättu en tjänst som byråchef i Ce 2 och en tjänst som pluneringsdirektör i Ce 1,

3.    uppdrog åt fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhanduhälla postverket en rörlig kredit uppgående till 120 000 000 kronor,

4.    skuUe avslå motionen 1972:1237.

Herr ÄNGSTRÖM (fp):

Herr tulman! 1 en bilaga till årets statsverksproposUion uttulur kommunikationsministern att hun inte är beredd utt tillstyrku det unslug som postverket hur begärt för budgetåren 1971/72 och 1972/73 för att täcku förlusternu för icke lönsum dUigenstrufik och frakten av tidningar.

Trots de kraftiga taxehöjningarna den 1 oktober förra året beräknas postverket detta budgetår förlora omkring 120 miHoner kronor. För utt klara likviditeten trots den här förlusten begär kommunikationsministern att postve.rket skall få en rörUg kredit på 120 miHoner kronor i riksgäldskontoret. Med denna provisoriska åtgärd - rörelsekrediten måste väl dock omvandlas i ett anslag om allt skall gå rätt till — kan mun sägu utt nödlösningen är klur för året 1971/72. Men hur blir det då det kommunde budgetåret 1972/73?

Jug hur svårt att förstå hur trufikutskottet kun dru upp riktlinjernu för trufikförsöijningen genom postverkets bussHnjer utun utt hu den sista pusselbiten klar. Hur mycket pengar disponeras för postverkets busslinjer 1972/73? Väger man inte olika åtgärder mot varandra? Gör man inte prioriteringar i dettu hedervärdu utskott? Mun måste väl t. ex. hu snuddut vid trufikförsöriningen i Norrlund. I dettu område sköter postverket norr om en linje Östersund-Sollefteå den störstu delen av den fasta befolkningens, näringslivets och turismens behov av person- och godstransporter. Den trafikerade våglängden utgör 8 700 kilometer. Som jämförelse kan nämnas utt SJ:s helu banlängd utgör 11 500 kUometer. Posten trunsporterur ocksä över 4 miHoner passugerure årligen. Det är aUtså ett mycket stort trafikområde som omfattas, och den delen lämnas utanför planeringen.

På de trafiksvagu delurnu hur postverket utt redovisu en förlust på 12,2 miHoner kronor för dUigenstrufiken, och mun kun räknu med utt underskottet inte blir mindre för 1972/73. Om inte postverket kompenseras för den här föriusten mäste det läggu om sin verksumhet på ett radikalt sätt - t. ex. gå över till lustbilstrunsporter uv post längs vägurnu och låtu det icke lönsamma godset och de icke lönsummu norrlänningarnu

stå vid vägkunten och vänta förgäves. Det är nuturligtvis av stort intresse att få vetu hur det skull bli på det här området, och det beskedet borde väl ha givits nu när servicen i stort diskuteras och bestäms.

Sedun hur vi tidningsdistributionen. Frågan om hur postverkets underskott i tidningsrörelsen skall täckas gäller inte baru postverkets ekonomi utan också tidningurnus. Den berör dessutom i hög grad tidningurnas prenumeranter — särskilt i glesbygdemu, där tidningsdistributionen av naturhga skäl är avsevärt kostsammare än i tätorterna.

Om postverket inte erhåller det begärda driftbidraget för den icke lönsumma tidningsdistributionen, är det självfallet att det måste kräva fullt kostnadstäckunde tuxor uv tidningarna för dennu distribution. Det kommer i sistu hund utt gå ut över dem som skull ha tidningama.

Tidningsdistributionen beräknas ge ett underskott på 62,7 miHoner kronor för innevurande budgetår De höga kostnader som postverket således skulle hu utt tu ut av tidningarna skulle innebära en synnerligen hård press på derus redan mycket unsträngdu ekonomi. Tidningarna måste naturligtvis kompensera sig genom utt kruftigt höju sinu priser — framför allt i glesbygdernu, eftersom tidningurnus distributionskostnader där är högst.

Det kan inte vara riktigt, anser jag, utt stutsmakterna bidrar till en sådan utveckling. Den skulle ju också betydu utt sturku hinder reses för pressens möjligheter utt utföru sinu sumhällsuppgifter i informutionens och opinionsbildningens tjänst, och den dänsten bör också glesbygdemu få del av. Ett sådant agerande skulle dessutom rimma dåligt med det presstöd som staten funnit angeläget att ge i olika former i andra summunhang.

Herr tulmun! Jag finner det angeläget att framföra detta. Det är märkUgt att det inte har anvisats några medel för den här verksamheten för budgetåret 1972/73 och inte heller redovisats hur driftkapitalet, som nu disponeras som en rörlig kredit, skall omvundlus tiU ett unslug eller på unnut sätt troUus in i årets budget.

Herr tulmun! Med stöd uv vud jag anfört vill jag yrka bifall till motionen 1237.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Postverkets anslagsbehov

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talmun! Trafikpolitiken får kammuren möjlighet utt diskuteru senare under riksdagen med anledning av det betänkunde som trufikutskottet kommer utt uvlämnu om den. Vud vi nu hur utt beslutu om är de unslug till postverket som ärupptugnu i stutsverkspropositionen. Depurtementschefen hur sugt utt hun återkommer till frågun om vilku åtgärder som behövs för att få en balans i postverkets ekonomi, och när detta förslag kommer frän Kungl. Muj:t får riksdugen tillfälle utt tu ställning tUl det.

Jag vUl med anledning av vad herr Ångström här sade understryka att några inskränkningar i postverkets verksamhet inte finns angivna i det här betänkandet. Jug yrkur bifuU till utskottets hemställan.

Överläggningen vur härmed slutud.

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

161

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Televerkets anslagsbehov

Mom. 1-3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1237, och förklarades den förra propositionen vuru med övervägunde ja besvarad.

162

Punkten 3

Televerkets anslagsbehov

Herr HUGOSSON (s);

Herr talman! I anslutning till denna punkt skull jug tu upp en detuH. I motionen 1199, som hur väckts uv herr Hovhummur m. fl., hur yrkuts att riksdugen skall begäru hos Kungl. Muj:t utt postnummer skull införus i telefonkatalogen för varje abonnent. Dettu kruv hur ett enhälligt utskott uvslugit bl. u. därför utt det skulle stäUu sig ytterligt kostsumt och vara administrativt mycket besvärligt med nuvarande manuella arbetsmtiner. Ätt jag har begärt ordet i anslutning till den här motionen beror på att det sedan ett antal år på de första sidomu i telefonkatalogen funnits uppgifter orn postnummer för de i telefonkatalogen upptagna post-udressernu. IDet hur, tycker jag, varit mycket värdefullt att hu dessu uppgifter i telefonkutulogen. Mun hur oftu unvänt telefonkutulogen som ett udressregister, och det vore bru utt i summu bok kunna få uppgifter även om postnummer. I de telekataloger som häller på att tryckas finns inte dessa uppgifter med av kostnadsskäl.

Är 1971 kostade införandet av dessu uppgifter 513 000 kronor, vUket motsvuras av ett genomsnUtligt pris per sida på 5 850 kronor. Att kostnadernu är så högu betingus av att televerket i detta summunhung låter postverket betulu unnonspris.

Det kun alltså synas vara mycket - 5 13 000 kronor. Men jug hur i dug från Ännons-Kruntz infordrut uppgifter om prisernu för en unnonssida i årets telefonkutulog. I Stockholmsdelen kostar den 25 803 kronor, i Göteborgsdeien 13 542 kronor och i Malmödelen 10 614 kronor. Ystud och Gotlund klurur sig undun med 5 490 kronor, medun mun i övrigu områden i lundet fär betulu 8 052 kronor för en helsidesunnons i telefonkutulogen. Så mycket pengur kun nuturligtvis inte postverket unslå för att få dessa uppgifter införda i telefonkatalogen. Det rör sig om sammanlagt 95 sidor i telefonkatalogerna. Men på dessa sidor finns det en hel del reklam, så det är totult 88 sidor som det här gäller. Postverket kun alltså inte kluru dessu 88 sidor, trots utt postverket gärnu skulle viHu ha den här infoimationen i telefonkatalogen.

Jag tycker att det är beklagligt att televerket måste ta ut annonspris av postverket för dettu. Jug kan inte finna någon anledning att ta ut högre kostnader än de verkligu kostnudernu för televerket. I grundlugen, herr tulmun, finns det fortfurunde nägon formulering om att myndigheterna skall räcka varundru handen, och jug tycker utt televerket skulle hu räckt postverket hunden i den här frågun. I dug är det fuktiskt 91 procent av allu postförsändelser som hur postnummer. Det uppges utt det är mycket

få blund befolkningen som vet att postnumren återfinns i telefonkatalogen, och det är ju beklugligt; det beror väl på dålig marknadsföring.

Att den här informutionen försvinner ur telefonkutulogen tycker jag är synd, och det tycker jag naturligtvis specieUt därför att jag varit en av dem som sett tUl att den kommit in dän

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Får jag först säga att jag personligen har stora sympatier för de synpunkter som herr Hugosson här framfört. Men jag har begärt ordet för att understryka en sak som utskottet framhåUer, och det är detta att utskottet utgår från att frågun om att föra in postnumret i adressen vid varje telefonabonnents numn omprövas vid en framtida övergång till datasystem. Anledningen tUl att utskottet har avstyrkt motionen är utt vi fick upplysningar om att med det manuella system som man för närvarande har skulle en sådan här omläggning vara mycket besväriig och kosta en hel del pengar.

Men jag vill säga i själva sakfrågan, att postnumret är den mest VäsentHga delen av en adress. Postnumret säger mera än adressorten, därför att det finns flera postnummer på en och samma adressort. Postnumret är aUtså på det sättet en bättre anvisare om var en människu bor än adressorten, som ju i princip helt skuUe kunna uteslutas, om vi tänkte riktigt rutioneUt. Om därför telefonkatalogen i framtiden skall uppta adressen på vade abonnent är det ju naturiigt att man härmed den väsentligaste delen av adressen.

Jag tror att det finns stora sympatier för denna tanke i utskottet, men det är upplysningarna om de kostnader som skulle uppstå med det manuella system man för närvarande använder som har gjort att utskottet avstyrkt motionen.

Jag ber att få yrku bifull tUl utskottets hemställun.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Televerkets anslagsbehov

Herr BÖRJESSON i Fulköping (c):

Herr talman! Bara några ord i anslutning tUl punkten 3 i trafikutskottets betänkande nr 2 som vi nu behandlar

Jag har tillsammans med förste vice talman Torsten Bengtson väckt en motion, nr 522, där vi hemställer att riksdugen hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om övergång till en för hela landet enhetlig telefontaxa. 1 vår motion hur vi pekut på önskvärdheten, inte minst ur rättvisesynpunkt, av utt telefontuxun utformas på ett sådant sätt utt hänsyn icke skull tugus tUl var vederbörunde abonnent bor i lundet. Telefontuxun bör utformus på liknunde sätt som gäUer beträffande brevportot.

Tiden bör nu vara inne, med hänsynstagande till bl. a. telenätets utbyggnad, att införu en enhetstuxu för helu landet. Denna kunde lämpligen utformus så utt en perioduvgift inregistreras för var tredje minut oavsett om samtalet sker inom riktnummerområdet eller ej. Genom en sådan taxeändring skulle en utjämning av teletaxorna komma tUl stånd i syfte att skapa större rättvisa mellan olika abonnenter.

Herr talman! Utskottet har icke tagit ställning till frågan om en s. k. enhetlig telefontaxa, med hänsyn till att telefontaxeutredningens förslag är under remissbehandling. Utredningens förslag hur ännu ej prövats av

163

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Televerkets anslagsbehov

televerkets styrelse, men när så skett kommer det att underställas Kungl. Maj:t för .slutligt avgörande. Under sådana förhållanden anser sig utskottet ej ba skäl att ta ställning till själva sakfrågan.

Jag har fuU förståelse för utskottets ståndpunkt och har därför inget att erinra. Jag viU understryka vad utskottet anfört om det angelägna i att de sålunda framlagda förslagen snarast genomförs samt att det fortsatta Utredningsarbetet fuUföHs i enlighet med riksdagens tidigare gjordu uttalande rörande behovet av en utjämning av teletaxomu.

Herr tulmun! Jug hur inget yrkunde.

164

Herr förste vice tulmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Tekniken inom teleområdet har gått mycket snabbt framåt, och när det gäller automatiseringen hur vi inom vårt lund nästun helt och hållet klurut av den. Det förvånunde är emellertid utt taxesättningen inte alls har följt med den tekniska utvecklingen. Telefontaxorna baseras alltjämt delvis på ett gummult system, då det fordrudes gunsku omfuttunde manuella insatser för att förmedla samtalen. Sådana insatser görs inte numera. Om man frågar en tekniker på detta område om det är någon större skiUnad på samtal som utväxlas t. ex. inom Ystad och samtal mellan Ystad och Haparanda, får man tUl svar att skillnaden ligger endast i kabelkostnaden. I övrigt finns det egentligen inga skillnader. Om man då vet att kabelkostnaden är ytterst ringa, så kommer matn ju fram tUl att det egentligen borde vara enhetliga telefontaxor.

Det har också gjorts andra tekniska framsteg på teleområdet. Med de tidigare koaxialkablarna kunde man exempelvis expediera ett par tusen samtal samtidigt, men numera kan man ta tiotusen samtal på samma kabel utan några större anordningar. Kostnaderna för kablarna har sålunda blivit mycket lägre. Jag kan inte säga säkert, men det är möjligt att kostnadsskUlnaden inte är mycket större än för ett brev som skall befordras längre eller kortare sträcku. Och då skulle konsekvensen vara att alla telefonsamtal skall kosta lika mycket, eftersom man ju bör utgå från den reeUa kostnaden.

Nu har emellertid utskottet inte direkt tagit ställning till taxefrägan utan hänvisar tUl 1969 års telefontuxeutredning, som mun säger hur långtgående förslug till regional utjämning. Det är ju bra. Men vi har motionerat i dettu ämne åtskUliga år, och varje gång har det sagts utt dettu är ett omfuttunde arbete; därför har också frågan uppskjutits gång på gång, och vi dras alUjämt med dessa konstiga telefontaxor, som är baserade på ett gammalt system.

När utskottet refererar till nämnda utredning säger utskottet emellertid någonting som jag har reagerat mot. Det står i betänkandet att det bedöms som orealistiskt utt räkna med exukt samma kostnader. Ja, om man tolkar uttrycket exakt mycket hårt, så kan man kanske hållu med om det, men i stort sett är ju kostnaden egentligen densamma oavsett var man ringer ;inom landet, och då kun jag inte beteckna det som något annat än en sorts tröghet eUer konservatism att man inte låter tuxesättningen föHu med i den tekniska utvecklingen. Jug hoppus verkligen utt mun ser litet meru modernt på dennu frågu och följer med

tekniken när tuxornu skull fustställus.

Herr tulmun! Jug hur för dugen inget yrkunde.

HerrHOVHÄMMAR(m):

Herr tulmun! Jug vill här unknytu tUl vud som sägs i motionen 1199, som har väckts från företagarhåU representerunde tre olUcu purtier här i riksdagen. Motionärema önskur där utt postnummer till vurje ubonnent snurust införs i telefonkutulogen.

För mångu människor hur telefonkutulogen i dug blivit en udress-kulender, och i en sådun kulender vUl mun ju finna så mångu fuUständiga och exakta uppgifter som möjligt. Eftersom postnummer numera är obligatoriska och då ganska hårda bestämmelser finns om att man skaU använda sig av sådana nummer har vi ansett det vara viktigt - och det har också från många håU framförts önskemål härom — att postnummer skaU medtagas i telefonkatalogen.

Jag tycker ocksä att utskottet har behandlat denna fråga ganska positivt, även om utskottet har yrkat avslag på motionen, och jag vill tacka herrar Hugosson och Gustafson i Göteborg för de inlägg som de här gjort och som vittnade om en positiv tolkning uv motionens innehåll. Detta innebär väl, att när en övergång tiU data blir uktuell - och det händer ju nu mycket på dataområdet - kommer hela denna fråga utt omprövus. Jug tuckur för utskottets positivu skrivning.

Herr tulmun! Jag har inget direkt yrkande att ställa.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Med anledning av vad som här har unförts beträffande önskemålen om en enhetUg teletuxu för hela lundet vill jug sägu någru ord.

Det finns motioner på denna punkt från olika partien Frågan hur ju också vurit mycket brännande. Det sägs nu utt motionernu återkommer är efter år, och mun tycker liksom utt ingenting händer. Jug vill då understryku vud utskottet säger, nämligen för det förstu utt televerket redun hur fattut beslut om taxelättnuder för telefonsumtal med centralort i eget kommunblock, och de genomförs nu successivt. För det andra finns ett förslag från telefontuxeutredningen som säger utt den högsta uvståndsklussen skuU slopas. Det innebär fuktiskt utt ambitionerna att få till stånd "ett mndure Sverige" pruktiskt tuget uppfylls — muximiav-ståndet, där den högsta avgiften utgår, är enligt dettu förslug inte större än vad Sverige är brett; ringer man längre avstånd än Sverige är brett utgår ingen högre tuxu för det. Dettu telefontuxeutredningens förslug, som nu är föremål för prövning, innebär ett gunsku stort steg frumåt. Men vi skall inte inbilla oss utt det går att genomföru dettu utun kostnader. Dels blir det investeringskostnader, dels måste man räkna med ökade taxekostnader på de kortare avstånden, om man skaU åstudkommu en utjämning.

Här har inte ställts något yrkande, och utskottet har ju också vurit mycket positivt tiU tanken på en mer enhetlig teletaxa. Jag vill även på denna punkt yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Televerkets anslagsbehov

Överiäggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

165

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Punkten 4

Statens järnvägars anslagsbehov

Kungl. Maj:t hade (s. 236-261) föreslagit riksdagen att dels för budgetåret 1972/73 under statens jämvägars fond anvisa i statsrådsprotokollet angivet investeringsanslag av 342 200 000 kronor, dels uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret utt för beredunde uv ytteriigure rörelsemedel åt stutens järnvägur tUlhunduhållu verket en frän 150 000 000 kronor till 250 000 000 kronor ökud röriig kredit, dels bemyndigu Kungl. Muj:t utt i enlighet med vud depurtementschefen förordat i statsrädsprotokoUet inrätta dänster på löneplun C vid stutens järnvägur.

I dettu sammanhang hude utskottet behundlut dels motionen 1972:84 uv herr Björck i Nässjö (m),

dels motionen 1972:87 uv herr Romunus m. fl. (fp, s, c, m),

dels motionen 1972:197 av herr Hermunsson m. fl. (vpk), såvitt nu vur i frågu,

dels motionen 1972:1190 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c),

dels motionen 1972:1200 av herr Hovhammur m, fl, (m, c, fp) vuri yrkats att riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att åtgärder vidtogs, så att en tågfärieförbindelse mellun Ystud och Swinoujscie med det snaraste kunde upprättas,

dels motionen 1972:1206 av herr Larsson i Borrby m, fl, (c, m) vari hemställts att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tiU känna att fömtsättningar borde skapas för en tågfärja mellan Swinoujscie och Ystud,

dels motionen 1972:1235 av herr Äkeriind (m) vuri hemställts utt riksdagen som sin mening gav Kungl. Muj;t tiU kännu vud i motionen anförts om en utbyggnud uv Roslagsbunun.

166

Utskottet hemställde att riksdugen

1.    med bifaU tiU Kungl. Muj:ts förslug och med uvslug å motionen 1972:197, nämndu motion såvitt nu var i fräga, till Järnvägar m. m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett investeringsanslag uv 342 200 000 kronor,

2.    uppdrog åt fullmäktige i riksgäldskontoret utt för beredunde uv ytterligure rörelsemedel åt statens jämvägar tillhandahålla verket en från 150 000 000 kronor tiU 250 000 000 kronor ökad röriig kredit,

3.    bemyndigade Kungl. Maj:t att i enlighet med vud depurtementschefen i statsrådsprotokollet förordut inrättu tjänster pä löneplun C vid statens järnvägar,

4.    skuUe uvslå motionen 1972:84,

1.    skulle uvslä motionen 1972:87,

2.    skulle uvslå motionen 1972:1190,

3.    skuUe avslå motionen 1972:1235,

4.    skuUe uvslä motionernu 1972:1200 och 1972:1206.

Reservution hude avgivits

2. beträffande tågfärjeförbindelse mellan Ystad och Swinoujscie av herrar Håkansson (c) och Komstedt (m), som ansett att utskottet under 8 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionernu 1972:1200 och 1972:1206 som sin mening guv Kungl. Muj;t till kännu vad reservanterna anfört rörande inrättande av en tågfärieförbindelse meUan Ystad och Swinoujscie.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Herr HÅKANSSON (c):

Herr talman! I motionerna 1200 och 1206 framföres förslag om utt förutsättningur bör skupus för inrättande uv en tågfärieförbindelse mellun Ystud och Swinoujscie i Polen. Försluget innebär en påbyggnud av den sedan 1964 igångvarande färjeförbindelsen mellan dessa orter.

Man kan angripa frågan från olika uspekter. InternationeUu intressen företrädes främst från polsk sida. Från svensk sida finns starka kommunala och regionala intressen som lägger stor vikt vid frågans positivu lösunde.

Jag skuU här unföru någru uv de motiveringur som frumföres i frågan.

Från polsk sida har visats stort intresse. De polska myndigheternu har gjort stora ekonomiska insatser, bl. a. vid hamnanläggningen i Swinoujscie, vilken bygges ut för att dänstgöru även som tågfädeläge. Vidure hur man investerat i de redan trafikerande färjorna. Men i Polen är man också beredd att svara för nyu tågfurjor som behövs till en utökud trafik.

De gjordu investeringurnu i terminulen och i de tre furtyg som nu trufikerur Ystud omfuttur ett belopp på cu 100 miHoner svensku kronor.

Vidure plunerus byggandet uv två nyu tågfädor. BestäUningarna skulle eventuellt komma att läggus hos ett svenskt vurv.

Den pågående såväl gods- som persontrufiken har ökat kraftigt från år 1967 tUl år 1971. Lastbilarnas untul hur ökut från 937 dU 8 800, personbUurnus frän 7 100 tUl 16 000, och passagerareantalet hur ökut från 45 000 till 83 000 personer.

Trufikunderluget för en tågfärju skulle enligt polsk bedömning för närvurunde omfuttu 600 000 ton.

Beträffunde frumtidsprognosen omnämnes utt produkter som t. ex. järn, plåt och kol är vuror till vUku det behövs direkta järnvägsförbindelser för att ha möjlighet utt öku hundeln. Vidure understrykes utt om vuror från Sydeuropu, Mellerstu Östern och Sovjetunionen trunspor-terudes trunsit genom Polen skulle dettu innebära betydligt ökade godsmängder, och häri skuUe dä ingå hundeln inte buru med Sverige utun också med övrigu nordiska länder.

Enligt gjordu marknudsundersökningar skulle handeln mellun Sverige och Polen innebäru en betydande ökning uv godsvolymen tiU utt om tio år vura meUan 800 000 och 1,2 mUjoner ton.

167

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Detta var något om de polska åtgärderna. Från svensk sida är det främst Ystads kommun som visat intresse för denna trafik.

De i Ystad vidtagna investeringurna belöper sig till cu 24 miHoner kronor. Till dettu hur urbetsmarknadsstyrelsen lämnat bidrag med cu 5 mUjoner kronor. I sumbund härmed hur både från regeringshåll och från arbetsmarknadsstyrelsen framhålHts den storu lokuliseringspolitiska betydelse som Polentrafiken hur och utt en fortsutt trufikutveckling skulle vuru gugnunde, inte buru för närområdet utun för helu östru Götaland.

Men alla synpunkter från centralt håU är inte Uku positivu.

Stutens järnvägur, som gör sin bedömning helt utifrån egen företugsekonomisk synpunkt, hyser tveksamhet om att öppna tågfärjeled Sydskåne-Polen. Om underlag föreHgger för en sådan och vulet står meUan Ystad och Trelleborg, väljer statens järnvägar Trelleborg därför att man har trafik där redan tidigare

Sådana stäHningstaganden från statens järnvägars sida har vi fått möta tidigare, och de är alltför ensidiga. Får en sådan inställning råda, innebär detta ytterhgare försämring av andra lokaliseringsmöjligheter.

Men bakom Ystads hemställan om utvidgning uv trufiken till även en tågfärju står en sturk opinion. Länsstyrelsernu i Kristiunstuds och Mulmöhus län förordur ur regionulpolitisk synpunkt just Ystud. Mun betonar kraftigt utt en tågfärjeled mellun Ystud och Polen skulle utgöru en betydunde förstärkning av den färjetrufik som redan är i gång. En sådun utbyggnad skulle medverka till en bättre lokalisering och därigenom lätta trycket pä sydvästru Skåne.

Summu uppfattning hur luntbmksorgunisutionernu och företagur-föreningen, som understryker utt ur näringspolitisk synpunkt en lokulisering av tågfärju mellan Polen och Ystud skulle bli en stimuluns för ett aUsidigure näringsUv i de sydöstru regionernu.

Av den förvärvsurbetunde befolkningen i denna region svarar jordbmket för e:a hög undel. Industrisidan domineras av mindre företag, varuv fleru inom livsmedelsbranschen.

En tågfärja mellan Ystad och Polen skulle med de trafikunderlugsbe-räkningar som tidigare anförts få en betydunde godsvolym. Dettu skulle väsentligt förbättra utnyttjandet av järnvägsUnjen Ystud—Mulmö. Järn-vägstrufiken löper jämsides med den delvis furdigbyggdu riksvägen Ystad-Malmö, vilken väg erhåUit status E 14 och fortsätter mot kontinenten via Polen, Tjeckoslovakien och Österrike och där färjorna förbinder som en flytande landsväg.

Då regeringen har att avgöra denna fråga är det reservunternus uppfattning utt riksdagen nu som sin mening skall uttala att denna nya tågfärjeförbindelse bör komma tiU stånd och lokaliseras i enlighet med motionärernas förslag.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifaU till reservationen 2 vid punkten 4 i trafikutskottets betänkande nr 2.

168

I detta anförande instämde herrar Tuube (fp) och Henmurk (fp).

Herr KOMSTEDT (m):

Herr tulmun! Riksdagen behandlar många olika förslug tiU regionalpolitisku åtgärder; det har vi upplevt inte minst under förmiddagens debatt. I trafikutskottets betänkunde nr 2 behundlas också under punkten 4 någonting som handlar om lokaliseringspolitik - motionerna 1200 och 1206, som tar upp frågun om tågfärieförbindelse mellan Ystad och Swinoujs'cie i Polen. Jag behöver kanske, herr talman, säga Ystad i Sverige, därför att de som bor i de sydöstra delarna av Sverige upplever det ibland som om de kanske inte tiUhörde Sverige - med den behandling de delama ofta får.

Den föreslagna färieförbindelsen är inte bara en polsk och en svensk angelägenhet. Även andra öststater än Polen — såsom Tjeckoslovakien och Ungern - använder oftast denna kommunikationsled. Man har haft en färjeförbindelse på den nämnda sträckan under någru år och den har huft en mycket positiv utveckHng. Godsmängden hur ökat undan för undan och i dag uttransporteras ca 1 000 tunga fordonskombinationer per månad.

Nu har polackerna emellertid framfört att det även finns gods som är lämpat för tågfärja, och den framställningen har gjorts för lång tid sedan. Polackerna är nu angelägna om besked från regeringens sida huruvida de får kommunikationer med Ystad eller om denna tågfärjetrafik kommer att gå till en annan del av Skåne. Det är en dragkamp mellan Ystad och Trelleborg om denna färieförbindelse. Polackerna har vid flera tUlfällen klart uttulat utt de endust är intresserade av kommunikationen med Ystad.

Man för naturligtvis automatiskt in diskussionen på kostnader, och det skall man göra därför att upprättandet av dylUca kommunikationer oftast innebär uvsevärda kostnaden I Ystad har man snart färdig en terminal, som är byggd med ardedning av den färjetrafik man redan bedriver dvs. för de tre färior som nu trafikerar linjen Ystad—Swinoujscie. Terminalen är emellertid mycket väl lämpad för att ta emot även en tågfärja. Investeringarna i denna terminal är delvis gjorda med AMS-medel. Statens kostnader för en ytterligare investering, vid ett bifall till begäran om tågfärja mellan Ystad och Swinoujscie, är ingu alls. Den järnvägslinje som behöver dras ut till fädeläget är ungefär 150 meter lång och Ystads kommun har visat sig vUlig att stå för den kostnaden. När det gäller de stora kostnaderna, dvs. för själva fartygen, har polackerna klart uttalat att de helt står för dem.

Det skulle alltså vara en ur svensk synpunkt mycket god uffär utt säga ja till linjen Ystad-Swinoujscie. Den ökade öststatshandeln bör vara ett argument för att läggu denna kommunikationsled via Polen. I andra debatter, som gällt vår vidare handel med västsidan och vår unslutning tUl EEC, hur det frumförts utt vi har en aUtmer ökud marknadsandel på den östra sidan av Europa, och det är riktigt - den marknadsandelen ökarår för år. Då bör man naturligtvis ta en viss hänsyn till de länder som skaU trafikera en blivande kommunikationsled.

Länsstyrelsema i såväl Malmöhus län som Kristianstads län har uttalat sig posUivt för Ystad i den här frägan, och det har även företagareförbund och lantbmksförbund gjort.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

169

6* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Sydöstra Skåne är ett område som mun mycket väl kun nämnu då det är tul om regioner med svug sysselsättning. Området hur åderlåtits av en strukturförändring, som inneburit att lantbruket rationaliserats och människoma tvingats att flytta västerut. Det är därför att hälsa med stor tiUfredsstäUelse om sydöstra Skåne skulle fä dennu kommunikution. Både Ystad och Trelleborg ligger som bekant i Mulmöhus län, men detta tiU trots hur alltså länsmyndigheterna tugit ställning för Ystud. Jug bor visserligen på undru sidun om länsgränsen, men skaU man kunna få en positiv utveckling för sydöstru Skåne, måste mun se helu sydöstra Skåne som en enhet, trots att de fem kommunblock som ingår där ligger på båda sidor om länsgränsen. En fömtsättning för att bygden över huvud taget skall få en chans i framtiden är att man samordnar intressena. Sysselsättningen i sydöstra Skåne skulle kunna få en puff framåt - det är ingenting som säger att man får det i och med den här kommunikutions-,leden, men det har visut sig utt kommunikationer är en förutsättning för att näringar skall etablera sig i ett område. Det är två saker som man därvid frågar efter, nämligen kommunikationer och skolor. För utt kunna dra till sig näringslivet måste vi kunna peka på goda kommunikationer. Men frågun gäller nuturligtvis inte buru sydöstru Skåne - stora delur uv södru Sverige och helu lundet skuUe hu nyttu uv utt dessa kommunikationer kom tUl stånd.

Polackernas negativa inställning tUl Trelleborg skall jag inte här gå in på, men de har uttalat att de inte viU tänka sig något annat alternativ än Ystad.

Detta är en typisk lokaliseringspoHtisk fråga. Riksdugen skulle visu prov på handlingskraft om den gav Kungl. Maj:t till känna att man förordar Ystad i dragkampen om färjeleden till Polen.

Herr talman! Jag vUl med detta yrka bifall tiU reservationen 2 som gäller punkten 4.

I detta anförande instämde herr Hovhammar (m).

170

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! Vi har i utskottet ägnat denna fråga mycket stort intresse, eftersom vi förstår vad den betyder från regionalpolitisk synpunkt fö:r dessa delur uv lundet.

Vi bud statssekreteraren i kommunikationsdepartementet Hassle att komma upp till utskottet, och han gav en ingående föredragning om läget. Efter att ha lyssnat dU den föredragningen kom majoriteten i utskottet till uppfattningen att frågan icke är så utredd att riksdagen för närvarande kan göra ett direkt ställningstagande. Bl. a. pågår överläggningur mellan polska och svenska myndigheter. Här har i debatten redovisats vud poluckernu säger och inte säger, men faktum är utt de officiellu överläggningurna mellun Polen och Sverige icke är slutförda. Eftersom denna angelägenhet berör både Polen och Sverige är det ganska naturligt att man, innan man tar direkt stäUning i riksdagen, avvaktar utgången av de polsk-svenska samtalen.

Detta är anledningen till att utskottet inte har funnit sig kunna göra något direkt ställningstugunde. Jug vill dock understryku vud utskottet

har sugt, nämligen att man "fömtsätter att vid frågans bedömning skälig hänsyn tas tUl regionul- och lokuHseringspolitisku aspekter".

Med det uttulundet vUl jag, herr talman, yrka bifall tiU utskottets hemställun.

Herr PETERSSON i Röstångu (fp);

Herr talmun! I november förru året ställde jug en frågu till inrikesministern om tågfärjeförbindelsen mellan Ystad och Polen och då främst med regionalpolitisk motivering. Jag hävdade, utt en sådun färieförbindelse kan utgöra ett viktigt komplement för utt styra investeringar tiU sydöstra Skåne, dar befolkningsutvecklingen varit negativ under decennier och bidragit till att Skåne fått den befolkningsmässiga slagsida som för närvarande råder.

Inrikesministern delade min uppfattning och menade att en komplettering av nuvarande färjeförbindelse med en tågfärjeförbindelse skulle kunna förbättra områdets utvecklingsmöjligheter, utt frågun också har undra viktigu uspekter samt utt den skulle prövas uv regeringen under den närmaste tiden. Sedan dess har åtskilliga månader förflutit och mun väntur fortfurunde Uku otåligt på ett definitivt besked i Ystud, i sydöstra Skåne och i Trelleborg icke att förglömmu, som anser att en ny tågfärjeförbindelse går ut över den som finns sedun gammalt mellun Trelleborg och DDR.

Jag har med intresse lyssnat på herrar Håkanssons och Komstedts argumentering. Jug instämmer i den regionalpolitiska bedömningsgmnden utt Polentrufiken får unses hu stor lokuliseringspolitisk betydelse för näringslivet i sydöstru Skåne sumt att näringslivet i berördu delur uv landet måste få all den stimulans som är möjlig att ge.

Jag är emellertid inte övertygud om utt reservutionen i sig själv - med min bedömningsgmnd — i suk är starkare än utskottsmajoritetens skrivning, som ju fömtsätter utt vid frågans bedömning skälig hänsyn skuU tas till regionala och lokuHseringspolitisku uspekter. Äv dennu anledning, herr talman, och på gmnd av att riksdagen med stor majoritet konimer att stäUa sig bakom hemstäUan i detta utskottsbetänkande samt att Kungl. Maj:t, som nu så att säga har allu fuktu i målet, kommer att pröva frågan inom kort, avser jag för min del att rösta för utskottets hemställan.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag har i motionen 1235 anfört utt en utbyggnad uv Rostagsbanan till normal spårvidd och med anknytning till det övriga järnvägsnätet uv oliku unledningur är befogad och att Kungl. Muj:t snurust bör vidtu åtgärder för utt en sådan utbyggnad kommer till stånd sumt utt riksdugen ger Kungl. Muj:t till känna detta som sin mening.

Nu har trafikutskottet under den punkt vi här behandlar uttulat sig om motionen och avstyrkt den.

Som jug hur anfört i motionen visar ull erfarenhet att godu väg- och järnvägsförbindelser betyder mycket för en bygds utveckling. Ett ökut untul järnvägsförbindelser skulle medföru utt trufiktrycket på väguma kunde minskas, och detta gäller i högsta grud Stockholms län. Trafik-

171

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

172

lederna in mot Stockholm är få och blir mycket hårt belastade. Trafiken i regionen ko;[nmer troUgen att bli ännu större framdeles på gmnd av utvecklingen av Finlandstrafiken. Den ökar som vi vet lavinartat från år tUl år.

Det är därför nödvändigt att nägot avlasta vägarna genom en upprustning och breddning av Roslagsbanan. En sådan utbyggnad meUan Hallstavik och Stockholm skulle också stimulera fler företag att etablera sig i de norra delama av Stockholms län, där fler arbetstillfällen förvisso behövs, lika väl som i många andra delar av våra avfolkningsbygder.

De här synpunkterna har också framförts från företagarhåU i flera olika sammanhang. Man har från företagarhåU visat mycket stort intresse för att få en utbyggnad av Roslagsbanan till stånd. Sådana önskemål har uttalats från t. ex. Holmens bmk, som ju äger pappersbmket i Hallstavik, och från Stockholms läns företagarförening.

I yttrandet över regionplunen har NorrtäHe kommun direkt begärt denna utbyggnad, därför att den skulle gynna industrin, framför allt i Rimbo och Hallstavik. Övriga berörda kommuner har också varit klart positiva och uttalat att Roslagsbanan mäste behållas och upprustas. Man har t. ex. frin kommunalt håU i Täby sagt att det behövs en enorm upprustning av Roslagsbanan för att täcka framtidens behov. Man anser aUtså att frurntidens behov kommer utt krävu det.

Utskottet uvstyrker motionen bL u. med hänvisning till utt förhundlingur förts mellun SJ och Stockholms läns lundsting om bununs överförunde i lundstingets ägo. Vud de förhundlingurna ledde till vet vi nu. Landstinget får köpa järnvägen mellun Stockholm och Rimbo. Däremot fur man inte köpa delen mellan Rimbo och HaUstavik. Man får inte heller köpa stationsbyggnaden vid Stockholms Östra och stationsbyggnaden med tillhörande mark och anläggningar i Rimbo. Om SJ beslutar sig för att säHa stationsbyggnaderna i Rimbo och Stockholm står alltså landstinget med en järnväg, men utun ändstutioner. Det blir konsekvensen.

Utskottet säger också att frågan om utbyggnad till normal spårvidd och därmed sammanhängande frågor bör prövas vid eventuella förhundlingur mellun närmust berördu trunsportintressenter och järnvägsmyndigheter. Som jug tidigure hur sugt tycks företugurrepresentunter och kommunulu myndigheter vara helt ense om att Roslagsbanan bör rustas upp och helst breddas tUl normalspår. Berörda transportintressenter som utskottet tulur om hur ulltså sugt sin mening i frågun. Ägurskupet till banan hur genom uppgörelsen mellan lundstinget och SJ deluts på ett olyckligt sätt, vUket inte tycks göru det lätture för kommuner och företug utt förhandlci sig fram tUl förbättringar.

I utskottets utlåtande sägs till slut: "Någon åtgärd från riksdugens sidu synes sålunda ej påkullud."

När frägan häromdagen debatterudes i Stockholms läns landsting yttrades bl. a. att kritik mot landets trafikpolitik inte bör föras i landstinget. Men var skaU den då föras? Inte i landstinget, säger mun, och någon åtgärd från riksdugens sidu unser trufikutskottet inte heller påkullud. Allt mot bukgmnden uv utt trufikunternu enhälligt kräver förbättringar — och mycket talar för att sådunu mäste till om inte vägurnu

skuU bli ännu mer överbelustude än för närvurunde. Det går enligt min mening inte utt bollu den här frågun från den enu instunsen till den undru och sägu att problemet får lösas på något unnat sätt. Det går inte att sägu som i lundstinget utt kritik inte skull drivus i lundstinget, och som i riksdugens trufikutskott utt någon åtgärd inte synes påkullud från riksdagens sidu. Mun boUur buru frågan fram och tillbuka utan att någonting sker, medan trufikunternu är intresserude uv utt nägot händer. Jug anser inte utt vi från riksdugens sida kan nöja oss med detta bollande under förhoppningar om att någon annan skaU göru något. Vi bör själva tu initiutivet här i riksdugen.

Därför, herr talman, ber jug utt få yrka bifall till motionen 1235 är 1972. Ett bifall dU motionen innebär att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten uv en utbyggnad uv Roslugsbunun.

Herr LARSSON i Borrby (c);

Herr tulmun! Rent underhållningsmässigt tror jug det var förståndigt av herr talmunnen utt låtu oss få en tur på Roslugsbunun som omväxHng tiU turerna mellan Ystad och Swinoujscie! Jag hade emellertid tänkt utt något få kommenteru de motioner och den reservution som rör frägun om den svensku tågfärjeförbindelsen från Ystud tUl Polen, den förbindelse som vi så innerligt hoppus skull bli verklighet.

Jag viU gärna instämma med dem som här tidigare har talat för reservationen. Även om utskottet har en liten nyans uv vänlig skrivning, så unser jag inte - tiU skillnud frän herr Petersson i Röstångu - utt den skrivningen räcker för mig. Den här frågan är enligt min mening så väl utredd, behandlad från så mångu oliku uspekter och bedömd så noggrunt utt det föreligger inget hinder för de ombud som valts att representera vårt folk i Sveriges riksdag att uttala sig i frågan, även om den är föremål för överväganden i regeringen. Vi har ju i sambund med frågestunder fått löften om ställningstugunden: förstu gången skulle ett uvgörunde ske i månadsskiftet november-december, därefter vid årsskiftet, sedan flyttades det fram till månadsskiftet januari-febmari. Tidpunkten är inte helt avgörande, men för hela den bygd som berörs är dettu en ulltför ullvurlig fråga för att SJ:s ensidiga bedömning skulle få bli avgörande för regeringens stäHningstagande. Det är också därför frågan är föremål för sä stor uppmärksumhet.

Det är nog riktigt som utskottets ordförande sugt att det alUjämt pågår förhandlingar med Polen. Men vi vet också att den unsvurige ministern Turuntowic i Warszawa redun i oktober/november klart bestyrkte de siffror som här har nämnts av bl. a. herr Håkansson i Asmundtorp. Jag tycker utt det är gunska underiigt om SJ:s ledning kan ifrågasätta riktigheten i de uppgifter som ges från ett främmande land. Jag skulle vida föra in en fråga: Måste det inte bedömas som en ganska ovänlig handling, om man här i Sverige inte skall vara beredd att ta emot gods som sändes från ett främmande land tiU svensk mark? Det rör sig om en åtgärd som, utan att det skulle kosta några pengar, skulle kunna bidra tUl att något förbättra balansen mellan den västra kanten av Skåne och den östra — att häva den slagsida som vi här har fått. Jag vågar påstå

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

173

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

att vi på Österlenkanten inte oftu hur besvärat riksdagen i faU där vi vet att det förekommer problem av likartad karaktär i nästan hela värt land. Detta är emellertid en så speciell angelägenhet att vi har tillåtit oss att besvära riksdagen och be om ett klart ställningstagande i Ystads favör.

Det är mot denna bakgmnd, herr tulman, som jug också ber utt få ansluta mig till dem som har yrkut bifuU till reservutionen 2.

174

Herr PETERSSON i Röstångu (fp) kort genmäle:

Herr tulrnun! Herr Lursson i Borrby och jug hur i suk summa uppfattning i dennu frågu. Vi hur emellertid oliku uppfuttningur om huruvida utskottets skrivning eller reservationen är bäst ägnad utt föra frågan framåt. Trufikutskottet förutsätter att Kungl. Muj;t kommer att ta hänsyn tUl regionala och lokaliseringspolitiska aspekten Jag anser för min del att det är en stark skrivning, som en stor riksdagsmajoritet kommer att StäUa sig bakom. Med hänsyn tiU detta och tUl att Kungl. Maj:t inom kort skall pröva frågan vidhåUer jag min uppfattning att majoritetens skrivning är den bästa.

Herr MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Det är först och främst glädjande för en ystadsbo att konstuteru det intresse som finns för färieförbindelser med i detta fuU Polen. Jug hur med intresse lyssnat på de talare som har anfört praktiskt taget allt vud som kun anföras till fördel för en tågfärjeförbindelse med Polen. Jag konstaterar att aUt vad som nu har anförts och anförs i dessa dagar i stort sett överenstämmer med vad vi från socialdemokraternas Sydöstskånekommitté anförde redan i september 1971 vid en uppvaktning hos kommunikationsministern. Jag behöver inte upprepa vad vi då anförde, eftersom det sammanfaller med vad som nu här har framhållits.

Anledningen till att jag nämner socialdemokruternus Sydöstskånekommitté nu är utt herr Håkansson framhöll lantbrukarorganisationernas intresse för denna fråga.

För att göra bilden fullständig skaU man kanske också nämna att såväl den politiskai som den fackliga arbetarrörelsen 1967 inför den nedåtgående trend sorn vi då hade i sydöstru Skåne gick in för utt i orguniserud form försöku på oUka sätt vända utvecklingen där. Jag nämner detta också därför att jag tycker att det är litet vårdslöst av herr Komstedt utt här göra gäUande att vi i sydöstra Skåne på något sätt skulle ha behandlats särskilt illa. Han måste vara dåUgt underrättad. Jug skulle inför kammaren kunna redovisa en rad åtgärder, som har vidtagits från regeringshåU och av arbetsmarknadsstyrelsen under senare år för att förbättra sysselsättningen i sydöstra Skåne, men jag skall nu avstå från detta. Så är det emellertid, och det är bara att konstuteru utt herr Komstedt tydligen inte vet någonting om det.

Jug nämnde utt ullu de skäl som unförts för en färjeförbindelse redan har redovisuts, och vi frän sydöstru Skåne är naturligtvis gludu åt ull den uppslutning vi kun få i denna frågu. Låt mig bura tillägga med adress till herr Komstedt utt vissa förutsättningur redun hur skupats. Den utbyggnad som gjorts av färjeläget i Ystad har skett efter det att vi uppvaktat regeringen och AMS, som ställt medel till förfogande.

När det nu gäller att ta ställning här i dag, vill jag framhålla att vi som representerar socialdemokraterna i sydöstra Skåne delar herr Peterssons i Röstånga uppfattning att det uttalande utskottet gör är starkt. 13 av utskottets 15 ledamöter står bakom uttulundet, representerande alla de fem i riksdugen företrädda partierna. Jag bedömer det som en styrka att så mångu hur ställt sig bukom ett yttrunde som är så positivt. Har man litet erfurenhet uv riksdugsarbete, så vet mun utt det inte är så förfärligt oftu som utskott skriver positivt, när enskildu ledumöter motionerur i nägot ärende, och det är ytterst sällsynt att ett utskott är så positivt som i det här fullet.

Herr talman! Med det anförda vUl jug ha deklurerut utt vi som tUlhör Sydöstskånekommittén kommer utt röstu för utskottets hemställun.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

I   dettu   unförunde   instämde   herrur  Johunsson  i  Simrishumn, Pettersson i Mulmö och Johnsson i Blenturp (sumtligu s).

Alf

Herr KOMSTEDT (m):

Herr tulmun! Det är möjligt, herr Mårtensson, att jag är vårdslös, men jag tror inte att det är så farligt i den här frågun i aUa faU. Det är väl en tolkningsfråga vud som är positivt för sydöstru Skåne. Det är en tolkningsfråga även blund herr Mårtenssons egna purtikamruten

Herr Mårtensson talade om uppvaktningen för kommunikationsministern. Med kännedom om herr Mårtenssons djupa förankring i departementet måste jug ställu frågun: Vurför hur inte truppspringet givit något resultut? Det borde ha givit resultat, eftersom herr Mårtensson har möjligheter utt påverku bedömningen i kanslihuset. Den Sydöstskånekommitté, som nu företräder herr Mårtenssons parti, borde genom att rösta för reservutionen medverku tiU ett snabbt och för Ystad positivt ställningstagande.

När man har erfurenhet från riksdugsarbetet så vet mun hur det bmkar gå tiU, sude herr Mårtensson. Jug kun inte peku på någon lång erfarenhet och är antagligen alldeles för grön för bedömande här, men jag har fått lära mig i mitt vunligu jobb utt de besked som finns är ja eller nej. Det finns inget jaså.

Utskottet förutsätter utt Kungl. Muj:t i sin prövning skuU tu skälig hänsyn. Det där är också en frågu om tolkning. "Skälig hänsyn" är för mig luddigt. Det finns ju eller nej, herr Mårtensson, och juså finns inte. Skälig hänsyn och positiv skrivning må så varu, men vud människorna vill ha är ett besked. De vill utt herr Mårtensson skull bekänna färg och säga om han är för en tågfärieförbindelse eUer inte. Det är det avgörande. Den här frågan är faktiskt så pass angelägen för oss där nere att vi borde från aUa partiers sida visa intresse för att få ett positivt jukunde uttulande från riksdagen när det gäUer våru regional politiska strävanden.

Herr MÅRTENSSON (s) kort genmäle:

Herr talmun! Det är klurt att det hade varit enklare om utskottet sagt antingen ja eller nej och ingenting annat. Men nu har inte utskottet sagt jaså heller. Man har gjort ett uttalande i positiv riktning, vilket jag bedömer som synnerligen värdefullt och som alltså — om riksdagen stäUer

175

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

sig bakom det - måste hälsas med tiUfredsställelse.

Herr Komstedt menar väl inte allvar, när han vUl att jag skall svara om jag är för Polenfädan eUer ej? Det är klart att jag än Det behöver inte herr Komstedt fråga om. Vad beträffar frågun om utt det dröjer så länge innan regeringen kan komma att ta stäUning, så har utskottets ordförunde anfört att det beror på de förhandlingar som pågår mellan Sverige och Polen. Resultatet av dessa förhandlingar måste vi och regeringen givetvis avvakta innan man tar ställning till denna fråga.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste ändå stäUa mig frågande trots herr Mårtenssons deklaraitioner att jag inte behöver vara tveksam. Det är jag för att herr Mårtensson ändå ställer sig bukom ett yrkande om uvslag på motionerna.

Herr MÅRTENSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Här gäUer det att bedöma — och det är det vi har gjort - vUket som är bäst utt sutsa på i dennu situution, att röstu för en reservution som såvitt jug förstår kommer att avslås av kammaren eller att stäUa oss bakom ett utskottsbetänkande där man verkligen bemödar sig om att gå så långt i positiv riktning som över huvud taget kan anses möjligt i dennu situation. Det är förkluringen till vårt ställningstugunde.

Herr HÅKANSSON (c):

Herr talman! Utskottets ärade ordförande nämnde att utskottet har använt mycken tid till att diskutera frågan, och han undersökte dess vikt. Det är riktigt att vi har diskuterat frågun ingående. Mun har från utskottsmujoritetens sidu skrivit positivt — det kun inte direkt bestridas. "Skälig hänsyn" står det. Men man stryker också under att det är SJ:s övervägande och bedömningar som man väntar på, och det är väl SJ som är den fördröjande parten. Efter vad man har förstått uv olika uttulunden är man från polsk sida klar över sin linje. Där har det sugts ifrån utt blir det ingen tågfärjetrufik över Ystud, blir det ingen tågfärju, utan då kommer man utt fortsättu med bU, och man kommer att öka bUtranspor-terna. Då måste vi fråga oss: Är det lyckligt att vi får en ökning uv den tungu trufiken från Polen som nu är ett fuktum?

SJ ser detta ensidigt från sin sida. Mun viU koncentreru så mycket som möjligt tiU stambanan. Det är naturligtvis bättre ur SJ:s synpunkt, men ur fördelnings- och lokahseringssynpunkt i ett vidare perspektiv är det inte lyckligt. Jag har således den uppfattningen att polackerna är helt klara i sin inställning, men här är det SJ:s bedömning som fördröjer regeringens ställningstagande.

176

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag vUl bara komplettera herr Håkanssons referut uv vud utskottet skriver. Utskottet säger inte att det är statens jämvägar som skaU göra den slutliga prövningen. Utskottet säger utt färjeförbindelsen för närvarunde övervägs uv stutens järnvägar "och avses vidare underställas   Kungl.   Muj:ts   prövning".  Det  är  självklart   att  en  frågu  av den

regionulpolitisku vikt som det här gäller inte kun få uvgöras av stutens järnvägar; den måste bli föremål för en mer allsidig bedömning.

Med anledning av herr Åkerlinds yrkande vUl jag, herr talman, yrka bifaU till utskottets hemställan i frågu om motionen 1235 med den motivering som utskottet har angivit.

Överläggningen vur härmed slutad.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Statens järnvägars anslagsbehov

Mom. 1-6

Utskottets hemställun bifölls.

Mom. 7

Propositioner guvs på bifull tiU dels utskottets hemställun, dels motionen nr 1235, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifuller   trufikutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 2 punkten 4 mom. 7 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit motionen nr 1 235.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kammarens ledamöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut;

Ju  - 262

Nej  -    26

Avstår -     11

Mom. 8

Propositioner guvs på bifuU till dels utskottets hemställan, dels reservutionen nr 2 uv herrur Håkunsson och Komstedt, och förklarades den förru propositionen vura med övervägande ja besvurud. Sedun herr Håkunsson begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   trufikutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 2 punkten 4 mom. 8 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kammuren bifallit reservationen nr 2 av herrar Håkansson

och Komstedt.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledumöter ha röstut för ja-propositionen. Då herr Håkunsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHunde resultut:

Ja - 229

Nej   -    61

Avstår -     10

177

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

Punkten 5

Luftfartsverkets anslagsbehov

Kungl. Maj;t hade (s. 262-278) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1972/73 under luftfurtsverkets fond unvisu i stutsrådsprotokollet ungivet investeringsunslug uv 88 000 000 kronon

I dettu summunhung hade behandlats

dels motionen  1972:353 uv herrur Nilsson i Agnas (m) och Winberg

(m).

dels motionen 1972:711 uv herr Clurkson m.fl. (m, c, fp) vuri hemställts att riksdugen hos Kungl. Muj;t skuUe anhålla om utredning ungående allmänflygets vidare utveckling,

dels motionen 1972:725 av fm Sundström m. fl. (s),

dels motionen 1972:1194 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c, s, fp, m, vpk),

dels motionen 1972:1234 uv herr Wirmurk m. fl. (fp) vuri föreslugits utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Muj:t hemställde om utredning och förslug syflunde tUl utt slopa kommuns skyldighet utt bidruga tiU finansieringen uv investeringur i primärflygplutser.

Utskottet hemställde utt riksdugen

1.    till Flygplutser m. m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett investeringsanslag av 88 000 000 kronor,

2.    skuUe uvslä motionen 1 972:1234,

3.    skulle uvslå motionen 1972:353,

4.    skulle avslå motionen 1972:71 1,

5.    skulle avslå motionen 1972:1194,

6.    skuUe avslå motionen 1972:725.

178

Reservation hade uvgivits

3. beträffunde finunsieringen uv investeringur i primärflygplutser av herrar Lothigius (m) och Komstedt (m), som unsett att utskottet under 2 bort hemställu,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1234 i skrivelse tUl Kungl. Muj;t skulle unhålla om utredning och förslug syftunde till utt slopu kommuns skyldighet utt bidrugu till finunsieringen uv investeringur i primärflygplutsen

Vid dennu punkt hude uvgivits särskildu yttrunden

u. beträffunde finunsieringen uv investeringur i primärflygplutser uv herr Gustufson i Göteborg (fp) och fröken Hörién (fp), sumt

b. beträffunde industriflygfult i Boriänge uv herrar MeUqvist (s) och Karisson i Mulung (s).

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr tulmun! Förru året hude moderutu samlingspartiet en motion som gick ut på utt mun för vissu primärflygplatser, som i huvudsak förde intemationeU trufik, skulle bildu bolag meUan stut och kommun och eventuellt även undru intressenter för att därigenom skupu större möjhgheter att anpussa dessa flygplatsers utveckling till de verkliga förhållandena. Man skuUe komma ifrån den bundenhet som nuvarande avtul medför, man skuUe befrias från den tunga administrationen, man skulle göra investeringsbedömningar ur räntabUitets- och effektivitetssynpunkt i högre grad än nu, man skulle kunna gå andra vägar för finansiering utan att hamna i en debatt om annan prioritering och man skulle kunna använda inkomstmedel på ett friare sätt, direkt insatta i utveckling, underhåll och förbättring.

Hade man gjort detta från början, så skulle mun enligt vår mening inte ha hamnat i det skandalösa läge som t. ex. Ärlundu befinner sig i och som, utun överdrift, har skadat vårt anseende som en högt utvecklad industrination, känd - åtminstone tidigare - för effektivitet och god ordning. Vi tror utt den unordningen också skulle ha givit oss samma möjligheter att genom statskassan understödja utvecklingen på de inhemska banorna ute i landet.

Vi avstod från bolagsyrkandet i år för att sumlu oss tiU nästu år. När nu emellertid herr Wirmark motionerar om utt primärflygpluts uv Arlandas typ inte skall subventioneras uv ungränsunde kommuner på gmnd UV sin specifiku rikskuruktär, vill vi ge en chuns tUl en debatt och ett stäUningstugunde i frågun. Det är nämligen från minu utgångspunkter inte alls klurt att vi skaU ha det förfarande som vi nu hur i frågu om Ärlundu trots 1963 och 1970 års riksdagsbeslut. Jag anser att vi i detta speciella fall hindrar Arlandas utbyggnad, hindrar de snabba och nödvändigu besluten, sumtidigt som det är orätt utt kommunen skall nödgas bidraga med stora belopp till ett riksintresse. En bolagsbildning med kommunen vore en helt annan sak, den vore direkt en god affär för kommunen. Nu, med den ekonomiska uppgörelse som finns, är det snarare tvärtom.

Jug kun förbereda kummuren på utt säkert någon kommer utt sägu: Lothigius hur fel, det här är en god affär också för kommunen. Jag tror det blir svårt att övertyga mig om utt eländet Arlanda är en god affär för kommunen eller ens blir det med nuvarande konstellation och med det arbetssätt som unvänds. Till Arlanda kommer ju mest genomgångstrafik, och Stockholm skulle alltså inte få stor nytta uv detta som man gör gällande. Jug tror att de utbyggnadsplaner som nu görs är av den kostnudsstorleken, exempelvis i förhållande till det mycket enklure och effektivure Kustmp, utt räntubiliteten på Kustmp är skyhögt högre än vad man kan åstadkomma i framtiden för Arlanda.

Sedan, herr talman, är det inte guld allt som glimmar — med buller och mUjöproblem, långa färdvägar och hög trafikintensitet. Den stolta närings- och befolkningskoncentrationen, som i går räknades som en positiv ekonomisk faktor, räknas i morgon som en negativ. Så konstig har världen blivit - eller så positivt förändrad, om man så vill.

Jag ber utt nu få överlåta tiU herr Wirmark att argumentera vidare för sin motion, men jag yrkar bifaU till reservutionen 3.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

179

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

180

Herr WIRMARK (fp):

Herr tulmun! Tillsummuns med några undru folkpurdster har jug i motionen 1234 återkommit tiU frågun om finunsiering uv investeringur i primärflygplutser. Redun förru året hude vi, summu motionärer, väckt förslaget, som här redun sugts, att ett bolug skulle bildus för Ärlundu flygplats gemensamt för staten och kommunerna i regionen. Dettu bolag skuUe låna upp erforderliga medel för investeringar, varigenom både stuten och de båda lundstingen, Stockholms läns lundsting och Uppsulu läns lundsting, skuUe befrias från att behöva bidra till investeringskostnu-dernu för dennu flygplats, som redan på grand av sin dominerande utlandstrufik ger väsentligu vinster - och vinster som i dug inte nyttiggörs flygplutsen. Riksdugen uvslog emeUertid motionen. Vägledunde vur tunken att Arlanda flygplats inte skulle ges någon särbehandling i det här avseendet.

I år hur vi återkommit med ett förslag om utt riksdugen hos Kungl. Muj:t skulle begära utt frågan om ett generellt slopunde av kommuns skyldighet att bidra till finansieringen av sådana här investeringur utreds och utt regeringen sedan lämnar förslag tUl riksdagen i detta syfte. Enligt gällande riktlinjer skull kommunen eUer kommunernu som berörs svuru för murkkostnaden och 37,5 procent uv kostnudema för byggande av unläggningur. På kommunernus investeringsbidrug skull luftfurtsverket utbetulu ränteersättning enligt stutens normalränta. Amortering av bidruget sker fr. o. m. året efter det budgetår vurunder uniäggningen tagits i bmk. Det betyder ulltså utt kommunerna fungerur som bunk åt stuten. Tur mun i betruktunde utt kommunernus bidrug kommer utt återbetulus under en mycket lång tid, ändu upp tUl 40 år unläggningstiden oräknud, förstår mun vilku likviditetssvårigheter dettu kun skapa för en kommun eller ett lundsting som redun brottus med storu problem när det gäller utt länu upp pengur till de allru nödvändigaste kommunula investeringurnu. Ölägenheterna förvärrus uv utt de kommunulu bidrugen troligen får finunsieras genom lån med betydligt kortare amorteringstid än den tid som gäUer för återbetalningen från luftfurtsverket. Till irritutionen bidrur också att den kommunulu upplåningen buru kun ske tiU räntesutser som ligger högre än den som gäller för den uv stuten utbetalade ersättningen.

Det är, herr tulmun, inte utt undru på utt Svensku kommunförbundet i en skrivelse tUl herr NorUng påtalat de här problemen. Kommunförbundet säger föHande i denna skrivelse, daterad den 17 december förra året och underskriven av borgarrådet Inge Hörién:

"Vid ett flertal tUlfällen har stutsrådet Noriing deklurerut att kommunemu hur det primäru ansvaret för den lokala trufiken. Enligt styrelsens mening bör, om en rationeU unsvursfördelning mellun stut och kommun skuU kunna åstadkommas, staten då ta det fulla ansvaret för övrig trafik, dvs trafik av regional och rikskaraktän Statsmakterna bör således helt ansvara för samtliga de flygplatser som krävs för att upprätthålla en tillfredsställande transportförsörining på riks- och regionnivå.

Statsmakterna har, inom ramen för den trafikpolitisku målsättningen, fustlugt en kostnudsunsvurighetsprincip innebärande att varie trufikgren

skuU svuru för sina kostnuder. EnHgt styrelsen bör dock dennu kostnuds-ansvarighetsprincip inte leda till att den civila luftfarten bär alla de kostnader som är hänförligu till civil luftfurt. Statsmakterna bör, i likhet med vud som gäller beträffunde järnvägstrufiken, genom bidrug till luftfartsverket köpa uUa de olönsamma tjänster sumhället anser luftfurtsverket bör utföra.

Systemet med kommunula bidrag för investeringar i primärflygplatser bör således, enligt styrelsens mening, avskaffas."

Kommunförbundet betecknar vidare det nuvarande systemet som "ur administrativ synvinkel synnerligen tungrott" och slår fust utt eftersom stat och kommun principieUt nytdar summa kreditmarknad är det lämpligast att "stuten helt svurar för den erforderliga upplåningen till flygplatsinvesteringur".

Här har aUtså kommunernas egen intresseorgunisution skurpt kritiserut det nuvurunde systemet. Borde inte detta föranleda både kommunikationsministern och trafikutskottet att tänka om i den här frågan? Det är ju uppenbart att det nuvarande systemet är tungrott. Staten och kommunema måste ju komma överens - skulle kommunen inte viHa sluta en överenskommelse försenas utbyggnaden och investeringarna. Det kan väl inte vara ett rationellt system för att planera och upprätthålla en tiUfredsställande flygtransport försörining.

Förhållandena framstår, herr talman, som mest orimliga när man betraktar Arlanda. Den första bUd av Sverige som många utländska flygresenärer — tUl nästan 80 procent består Arlandas trufik uv utrikestrufik och charter till och från utlandet - får vid Ariandu är sannerligen inget vuckert visitkort. Jug tänker pä den trängsel och brist på utrymme som där möter, på de trånga och otidsenUga lokalerna som tar emot passagerama och som ofta medför en besvärande köbildning med långa, mycket långa, ringlande köen Dessa lokaler måste givetvis snabbt ersättas av nya och bättre. Det framstår som så mycket mer nödvändigt när man vet att passagerarantalet ökar med en explosiv snabbhet. EnUgt propositionen hade Arlanda 1970 mer än 2,5 miHoner passagerare. Ar 1971 vur siffran över 2,8 miljonen Prognosen säger utt Arlanda 1975 fär tu hund om ytteriigure 1 miHon pussugerare och 1980 mer än det dubbla antulet, 6,2 miHoner.

TUl bilden hör att Arlanda är en god uffär. Jug påpekade i debatten förra året att överskottet beräknus ligga på ca 20 miHoner kronor per år. Under mitten uv 1970-talet sjunker det något på gmnd av de storu investeringur som måste göras, men prognosen visar att överskottet sedan stiger snabbt igen, för att i mitten på 1980-talet uppgå tUl ca 85 miHoner kronor. Fram till budgetåret 1985/86 konimer Arianda troligen att ge minst 500 mUjoner kronor i ackumulerat överskott, och fram till samma tidpunkt måste landstingen lämnu investeringsbidrag till Arlanda åtminstone av storleksordningen 350 miHoner kronon Redun för de närmuste fem åren beräknus bidruget uppgå tUl 100 miHoner kronon

Nu resonerur väl utskottet som i fjol, utt vinsten på Ärlundu hjälper till utt betulu underskottet på undru flygplutser. Då vill jug sägu utt den effekten kun man få ändå, även om man slopar kommunernus bidrug. Vud jug finner orimligt och stötunde - och det hur också ullu ledande

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

181

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

politiker inom Stockholms läns landsting gjort, oavsett partitillhörighet -är att en geografiskt begränsud del uv lundets befolkning, nämligen skuttebetulurnu inom Stockholms och Uppsala län, skall bidru med krediter till utbyggnud uv en flygplats som redun ger så god vinst. Vuri består det solidurisku i ett sådunt system, som innebär utt en unsenlig bördu läggs på en region?

Nej, som Kommunförbundet förutsätter bör flygplatsernas utbyggnud vuru en statens affär, och om delur uv dennu verksamhet inte bär sig kan det täckas av överskottet från de flygplatser som går med vinst eller vid behov genom bidrag från staten som ersättning för de olönsamma tjänster man begär. Dessa bidrag, om det nu blir nägra, skulle alla medborgare oberoende av bosättningsort få varu med om utt betulu. Då slipper vi så uppenburu regionulu orättvisor som vi hur i dug.

Herr tulmun! Dettu är inte buru en Stockholmsfrågu utun också en fråga om hur vi smidigast och mest ändamålsenligt skull bedrivu utbyggnaden av våra flygplatsen Som jug ser det finns det inget rimligt skäl till utt kommunernu skull fungera som bunk åt staten. Och frånsett det är det absurt utt begäru bidrag uv kommunernu för en stutlig verksumhet uv dennu typ, när kommunernus utrymme på lånemurknuden begränsuts så sturkt. Kommunernu disponerur ju i dag knappt 10 procent av lånemurknaden, samtidigt som de kommunala investeringarna har ökat kraftigt i förhållande till de totala investeringar som görs här i landet. Är det då klokt att lägga sten pä börda och begära av kommunerna att de skall låna ut pengar till staten - och detta under så lång tid som det här gäller? Nej, herr talman, det system som vi motionärer förordar, och som reservanterna förordar, skulle vuru bäde enklare och rättvisare. Därför blir min slutsats, att ju förr man omprövar den nuvarande ansvarsfördelningen mellun stuten och kommunernu, desto bättre är det.

Med dettu, herr tulmun, vill jug yrka bifall till reservationen 3, som vid punkten 5 har avgivits av herrar Lothigius och Komstedt.

I detta unförande instämde herrar Romunus, Norrby i Äkersbergu och Tobé (sumtligu fp).

182

Herr MELLQVIST (s);

Herr talmun! Det är riktigt, som de bådu föregående talarna sude, att det inte är något nytt spörsmål som tas upp tUl behandling i kväll. Det är en fråga som varit föremål för resonemang vid tidigare riksdagar. Så sent som förra året godkändes en proposition angående riktlinjerna för ersättning tUl kommunerna för bidrag tUl investeringar i de s. k. primärflygplatsema.

Här har mycket vältaligt beskrivits de eländiga förhållanden som är rådande på vår största flygplats, Ariandu; här hur talats om groteska förhållunden, ett skundalöst läge osv. Alldeles givet är utt förhållandena på Arlanda är besvärligu — det skull ingen förneka. Men detta är problem som man efter hund löst, än så länge kunske meru provisoriskt, men så småningom kommer det utt resulteru i en ny stutionsbyggnud, och därmed är självfallet problemen ur världen.

Men själva kärnan i resonemunget är den trufikpolitik som sträcker sig

tillbaka tiU 1963 års beslut, som innebar utt de oHku trafikgrenarna självu skulle bäru sina kostnader. På det byggde man vidare 1967, då man utarbetade de principer som jag just talat om och som godtogs av riksdagen så sent som förra året. De innebär att kommunerna och staten betalar 37,5 procent av kostnadernu för våra primärflygfält. Man kan väl inte, som några här vill, plocka mssinen ur den storu kukun. Vi ser det mera som ett soliduriskt åtugande utt de övriga orter som inte har tiUgång tUl dessa större flygplatser också får sina kostnader täckta genom denna princip, som riksdagen så sent som i fjol stäUde sig bakom. Det kan inte få vara så att överskottet från den stora flygplatsen Arlanda helt skaU grävas ned i förbättringar av den flygplatsen och ingenting mer. Överskottet måste i rimlighetens namn kunna fördelas och komma exempelvis den flygplats tiU del som herr Lothigius har närmast till - jag tänker på flygplatsen i Jönköping - eller flygplatsen i Umeå eller andra flygplatser som helt naturligt inte hur sammu förutsättningur utt skapu ett sådant underlag för sin rörelse att den ger en sådan vinst som de tre största flygplatsema kan redovisa.

Det är denna princip utskottet vill slå vakt om. Det har såvitt vi kan se inte inträffat något som kan motiveru utt utskottet i dug frångår det beslut som futtudes så sent som 1971. Vi vidhåller utt ännu ingu nyu bevis anförts som kan rubba utskottet i dess tidigure stäUningstugunde. Samurbetet meUan staten och kommunerna är vedertaget, och det finns inga motiveringar för att nu överge det för bolag eller för att på annat sätt kringgå riksdagens beslut. Detta sumurbete ger såvitt jag kan förstå en något så när riktig avvägning när det gäller kostnudernu.

Vi har tidigare i dag diskuterat lokaliseringspolitik. Jug tycker att det är en form av lokaliseringspolitik att man med överskotten från de större flygplatsema hjälper de mindre flygplatserna att klaru sin ekonomi — det är ju så det fungerar. Därför är det intressant att fråga i första hand herr Wirmurk om han har uppfattningen att mun skull upphöru med dessu försök att skapa något så när jämlika förhåUanden mellan oliku orter i landet. Utskottet anser att detta är en sådan angelägenhet när det gäller flyget och primärflygplatsema.

Det har inte framkommit något i de motioner som har väckts vid årets riksdag utöver det som är känt sedun förra året. Deras klämmar har fått en annan motivering än de hade i dol, men dämtöver finns ingenting nytt. Därför föreslår utskottet att motionerna inte förunleder någon riksdugens åtgärd, till vUket jug yrkur bifuU.

Till dennu punkt hur jug fogat ett särskilt yttrunde, och jug skulle viHu i detta sammanhang säga några ord om just detta. Vi har lagt fram en motion som syftar till att det s. k. industriflyget skulle kunnu uktuulise-ras, kunske genom en utredning från Kungl. Muj ;ts sida. Självfallet hur vi inte på den punkten fått något bifuU från utskottet. Men jag skulle tUl detta särskUda yttrande vida knyta några reflexioner, och det skulle vuru utt dagens industrilokaliseringar präglas av en strävan att komma fram till landets kustområden, beroende på behovet av båtfrakt. Detta medför i sin tur att inlandsområdena och inte minst Bergslagsomrädet har tUldragit sig ett minskat intresse för framför allt industriell lokalisering. Man kan förvänta att för ett stort antal industrier kommer intresset för fraktflyget

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

183

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

att öka, och det finns gott om exempel på produkter som är fraktokänsliga och som skulle vara intressanta att tillverka i anslutning tUl ett välbeläget flygfält.

Det är sådana här synpunkter som ligger till grund för vårt särskUda yttrande under punkten 5 b. Även om vår motion är mycket framåtsyftande och UtveckHngen själv bidrar tUl ett förverkligande av de synpunkter som vi har redovisat avstår jag i dag från att yrka bifall till motionen.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! När det gäUer trafikpolitiken beträffunde väguma, järnvägarna osv. hur vi vurit och är de främsta förespråkurnu för utt upprätthålla 1963 års trufikpolitisku beslut.

Men nät det gäller enskUdu detuder i frågestäUningen, exempelvis primärflygplatser, där man har att kämpu på det internutionellu plunet och hur utt slåss mot utvecklingsföretug i andra länder, måste man ta skeden i vacker hand och inrätta sig därefter för att kunnu bygga upp en liknande verksamhet och inte komma på efterkälken. Vi anser att verksamheten såsom den är upplagd har hindrat oss från utt bygga ut våra primärflygplutser så att vi kan möta den intemationeUa konkurrensen, och det, herr talman, är bakgrunden tUl vårt ställningstagande.

När vi sedan använder ordet skandalös när det gäller Arlanda så är det bara ett upprepande av vad trafikantema på Arlanda säger, inte vad vi själva i varie del påstån

184

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr MeUqvist frågade mig om det var min åsikt att det överskott som nu skapas i Arlanda skulle grävas ner där och inte komma övriga flygplatser i landet tiU del, i den mån det nu räcker tUl. I mitt första inlägg sade jag flera gånger att man kan bibehålla det nuvarande solidariska systemet även om mun slopur de kommunulu bidrugen. Även om mun ger en rimlig del av överskottet tUl Arlanda - och det betyder alltså en snabbare utbyggnad än för närvarunde - så kommer det att räcka till även för bidrag åt undru delur uv lundet.

Min åsikt är utt luftfurtens utveckling är en riksangelägenhet som vi ullu soUduriskt bör bära. Om transfereringurnu inte räcker till mellun flygplatser som går ihop och sådana som inte bär sig är det enda rimliga att alla medborgare bidrar tUl utt via stuten täcku underskottet. Då måste vur och en bidra efter sin förmåga, eftersom statsskatten är progressiv, och då undviker vi regionala orättvisor av den här typen. Jag upprepar; Vad finns det för skäl tiU att kommunerna skall tjänstgöra som bank åt staten just på det här området, och det i ett läge när kommunernas likviditetssiluution är mer unsträngd än någonsin?

Jag ber att få upprepa övrigu skäl, för herr Mellqvist hude ju inte hört någru bevis för våru påståenden. Det nuvurunde systemet är tungrott och kun lätt leda till udministrativa problem om den statliga parten och kommunparten inte kommer överens. Det nuvarande systemet leder också till en regionalt orättvis belustning på medborgarna, vilket inte kan vuru eftersträvansvärt.   Lägger man därtill de allmänt  principiella skäl som

finns finner man att sakskälen talar för att vi skall slopa de kommunala bidrugen och därmed också för utt vi skuU omprövu 1967 års beslut sumt de föHdbeslut som futtuts. Det är dithän vi hur syftut. Att riksdugen vid fleru behandlingar bekräftat ett beslut som vi tycker är dåligt hindrar inte i och för sig utt riksdugen inte i dug bör fortsättu att bekräfta det beslutet; man kan och bör ompröva det.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talmun! Jo, herr Wirmark, jag lyssnade till vad som sades, och jag har även läst Kommunförbundets skrivelse, från vilken herr Wirmark i huvudsak hämtat argumenten i sitt anförande.

Något som är mycket väsentligt i dettu summanhang är utt kommunernu också vill hu ett inflytunde över primärflygfälten - och det inflytundet kunske de får lättust genom utt själva varu delägare och självu svura för viss del av kostnaderna. Vi har mångu exempel på utt lundstingen, inte minst landstinget i Stockholms län, har bullerproblem som de är mycket intresserade av. Om jag inte tar fel kommer en utredning i detta uvseende utt presenterus under torsdagens eller fredagens lopp. På gmnd av de här problemen har kommunema behov av att gå in som delägare i flygplatserna på det sätt som nu sker för att också kunna påverka byggnationen som sådan. Därigenom kun de kanske få sinu egna synpunkter beuktude på ett unnut sätt än om stuten själv uppträder som byggure och ullenuägure till fälten. Det är ett mycket gott skäl för utt bibehåUu det nuvurunde systemet.

Jug skuUe viHu säga tUl herr Lothigius: Visst går det att göra jämförelser med andra länden Det går mycket bra, och det kan vi göra på oUka områden — även på detta; jag vill baru erinru om utt det sker något på primärflygfältens område just nu. Det skapas en storflygplats utanför Göteborg, Härryda, och det skapas en storflygpluts i Skåne - flygplutser som står klara inom de närmaste åren. Det kommer också att ske något på Ärlundu som kommer utt uvlägsnu de svårigheter som för närvurunde finns där ute.

Jug yrkur bifall till utskottets hemställan.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det sker en del i värt land på det här området, men det sker så förbålt långsamt, ärade vice ordförande i trufikutskottet. Och det är bakgrunden tUl utt vi vUl ha en förändring härvidlag. Vi har kommit efter när det gäller flygplutsernu i förhållunde till det övrigu Europa; det är det som är bekymmersamt och det är det som gör att kostnadema blir så mycket högre än man annars skulle kunna räkna med.

Man skuUe mycket väl ha kunnat lösa frågan om kommunernas behov av medinflytande om herr Mellqvist - och riksdagen - hade tiUgodosett våra önskemål föregående år genom att skapa en bolagsform där man mer fristående hade kunnat urbeta med dessa problem.

185

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug konstuterur utt herr Mellqvist nu tulude om kommunernus och landstingens inflytande. Låt mig då säga att staten har det uvgörande inflytundet över tUlkomsten av en flygplats. Jag tycker därför att min linje är logisk när jag hävdar utt med det uvgörunde inflytundet också bör föHu det fuUa ansvuret för investeringurnu.

För övrigt vill jug när herr Mellqvist efterlyser skälen för en ändring uv nuvurunde system sägu utt mun också till honom kun ställu den motsutta frågan: Vurför behållu nuvurunde system? Bevisbördun ligger nämligen snurust på dem som försvurur det nuvurunde systemet, vilket hur så uppenburt ologisku inslag, som t. ex. dettu utt 37,5 procent kommunulu bidrug medför mycket litet inflytunde.

186

Herr CLARKSON (m):

Herr talmun! Jug har tillsammans med herr Sellgren från folkpartiet, herr Gernandt från centerpartiet och min partikamrat herr Brundin lämnat in en motion, nr 711, i vUken vi begär att Kungl. Maj:t skaU tiUsätta en utredning om allmänflygets vidare utveckling. Denna motion har trufikutskottet behandlat i sitt betänkande som föreligger här i dag, och utskottet hur tagit ställning till motionen i en gunsku positiv anda. Trafikutskottet hänvisar till att Kungl. Maj.t har uppdragit åt luftfartsverket att "utarbeta normer och anvisningar till grund för flygplatsplune-ringen ävensom i anslutning härtill verkstullu översyn uv vissu författningsbestämmelser på luftfurtsområdet". Dettu är i och för sig gott och väl, men jag hoppas det inte verkar överdrivet pessimistiskt när jag säger utt det inte är tUl fyllest; i vaqe faU går det alldeles för långsamt för att de primära mål som vi med vår motion siktat till skall kunna uppnås. Trafikutskottet skriver vidare i sitt betänkunde utt det dessutom pågår "utredningsurbete, som genom en särskild urbetsgrupp inom kommunikutionsdepurtementet inletts för att skapa bättre betingelser för en övergripande trafikplanering på det regionala planet". Även i det avsnittet hyser jag tvivel om att det har någon positiv effekt på det syftemål vi hur med motionen. När man här tulur om "trufikplanering på det regionala planet" är jag inte säker på att allmänflyget verkHgen blir föremål för någon särskild uppmärksamhet på det området.

I själva verket, herr talmun, är uUmänflyget ett missförstått kommunikationsmedel, missförstått och felvärderut av de flesta, därför utt mun inte känner tiU vad allmänflyget egentligen är, vUket snubbt och betydelsefullt kommunikationsmedel det redun hur blivit och frumför allt vilken lysande frumtid det kan hu om det behundlus riktigt uv myndigheternu. I dugens läge känner jug inte tiU något snubbure kommunikationsmedel än allmänflyget på avstånd meUun 150 och 1 500 kilometen Med tanke pä att Sverige ligger i utkanten av den europeiska kontinenten - jag kan t. o. m. precisera mig och säga i utkanten av EEC — kan vi konstatera att det redun av den anledningen är viktigt för oss utt vidureutvecklu ett sådunt snabbt kommunikationsmedel.

Den tiden måste definitivt vara förbi när uUmänflyget unsågs vuru ett slugs sportflyg för ett fåtul funutiken Det är ett trufikmedel som på grund UV den tekniska utvecklingen hur frumtiden för sig, och mun kommer i

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

nästu   generation   att   i   oanad   omfattning  använda  sig   uv   småflyg.     Nr 41 ullmänflyg, vid resor.

Ällmänflyget kun i dug utmstus och är mycket oftu utmstut med ungefär summa avancerade tekniska hjälpmedel som de stora flygplanen. Med den snabba tekniska utvecklingen på detta område kan vi föreställa oss att det blir lättare för allt flera att använda det i framtiden. Därför är det viktigt att vi skaffar oss en objektiv och allsidig utredning om de möjligheter vi har för att gynna ett sådant kommunikationsmedels utveckling. Jag är rädd för att utskottet inte tillräckligt klart får fram detta. Tyvärr hade jag inte tiUfälle att delta i behandlingen. Självklart är jag tacksam för utt utskottet sett så positivt på motionen som det gjort, men det räcker inte enligt min mening i detta faU, herr talman. Jag skulle kunna uppta kammarens tid ytterligure genom utt lämna mångu pruktiska exempel på hur viktig denna fråga är. Rent parentetiskt skall jag bura göra en anmärkning. Tänk om bilismen i sin barndom skuUe hu behundlats så förstrött som man i dag behundlur trafikflyget! Då hade vi inte haft en sådun enorm bUism som vi hur och vi hude heller inte huft ett sådant välstånd. Det är synpunkter som en kommande generation kommer att lägga på detta trafikmedel när den bedömer vårt domslut här i dug.

Jug skull lämnu ytterligare en upplysning. Det är kanske inte så många som känner tiU utt uUmänflyget de fucto står för två tredjedelar av de flygtimmar som flyget tar ut i Sverige — t. o. m. i Amerika. Två tredjedelar är en rätt stor andel uv det totulu untulet flugna timmar. Nog bör mun tu hänsyn till en så mäktig kommunikutionsgren!

Jag hur flera gånger sugt utt utskottets skrivning är positiv. Om avslaget träffar kinden eUer om det känns på något annat sätt spelar väl ingen roll, men på grund av den vikt jag fäst vid allmänflygets chanser för framtiden yrkar jag, herr talman, bifull till motionen 711.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talmun! Innan jug går över till utt kommenteru utskottets mujoritetsskrivning på någru punkter vill jug sägu nägot om det särskilda yttrunde som fröken Hörién och jug hur fogut till trufikutskottets betänkunde nr 2, punkten 5, som gäUer finunsieringen uv investeringur i primärflygplutser.

Här hur tidigure refererats till Kommunförbundets frumställning förru året, och jug vill sägu utt jug i princip delur Kommunförbundets inställning. Det är ingen ny inställning från min sidu. När den nuvurunde luftfurtspolitiken beslutudes år 1967, kämpude jug från dåvurunde andra kammarens talarstol för de synpunkter som Kommunförbundet förra året framlade utan att få gehör för dem. Därför genomfördes 1967 års luftfurtspolitisku beslut. Jug unser fortfurunde utt det beslutet inte var lämpligt och att det hade varit bättre om vi fått det annorlunda. Jag unser utt dettu luftfurtspolitisku beslut bör bli föremål för omprövning.

Nu är det inte så enkelt utt man baru hux flux kun beslutu utt vi nu skull ändru på ett system som vurit etublerat under så pass lång tid. Under den tid som gått har en hel rud uvtul slutits med oliku kommuner - jug uvser Stumps, Arlunda och Härryda flygplatser. Här hur lugts fust vissu

187

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

regler. Skull mun ändru i den riktning som Kommunförbundet här föreslugit, måste dettu föregås uv en ullsidig omfuttunde utredning som tur hänsyn inte minst till de regionulpolitisku synpunkternu. Vi hur i värt särskildu yttrunde sugt, utt vi anser utt en översyn bör kommu till stånd när tillräckligt underlag föreligger frän pågående utredningsarbete på det trafikpolitiska och regionalpolitiska området. Det är av denna anledning som jag inte kommer att rösta med reservationen utan med utskottet med den uttryckliga redovisning uv folkpurtiets uppfuttning som gjorts i det särskildu yttrundet. Man skall inte heller tro att det här är så enkelt som det från visst håll har gjorts gällunde under debutten. Mun hur sugt utt mun fått förseningur i flygplutsbyggundet på grund uv dessu förhållunden. Men är det någon människu som tror utt vi hude fått ett snubbure flygplutsbyggunde om stuten ensum fått svuru för finunsieringen UV flygplutserna? Förvisso inte.

Här finns en avgörande skillnad mellan reservanternas uppfattning, som herr Lothigius framförde den, och motionärernus uppfuttning. Herr Wirmark säger nu att man mycket väl kan hu det solidurisku systemet. Stuten sköter helu finunsieringen, och sedun kun mun ha ett solidariskt system. All right, det håller jug med om, det är mycket möjligt. Det finns principiellt mycket som tulur för det systemet. Men det innebär i och för sig inte utt mun får ett snubbure flygplutsbyggunde.

Herr Lothigius säger utt redun nästu år skull hun kommu med försluget om ett bolag för de här storflygplutsernu. Ju, då kun mun urgumentera efter en unnun och rukt motsutt linje. Dä är det inte stuten som sköter finunsieringen, utun det enskildu flygplatsbolaget, och då kan man kunske göru gällunde att det kun gå utt drivu frum flygplutser snubbure om kommunen är mer intresserud. Men det är ju en helt motsutt utgångspunkt till den som herr Wirmurk hur. Jug buru säger dettu som ett litet exempel för utt visu utt dennu frågu är komplicerud och därför kräver ingående överväganden.

Sedan, herr tulmun, vill jug övergå till utt kommenteru någru uv de synpunkter som kommit frum under debutten.

Herr Clurkson tulude om uUmänflyget och yrkude bifull till den motion sorn hun och herrur Sellgren, Brundin och Gernundt hur framfört, därför att han tyckte att utskottet hade avstyrkt motionen. Men jag vill understryka här att utskottet sedan fleru år - det gäller även trufikutskottets föregångure, stutsutskottets fiärde uvdelning — hur visut ett mycket stort intresse för uUmänflyget. När riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t begärde utt luftfurtsverket skulle göru en översyn och planering när det gäller flygplatsbyggandet i landet, så sade statsutskottet tydligt ifrån utt ullmänflygets intressen och villkor här måste beuktus. Det säger också trufikutskottet. Skulle det visa sig att ett sådant hänsynstugunde till uUmänflyget inte sker inom den utredning som luftfurtsverket håller på med, då finns det ull uniedning utt återkommu, och då tror jug inte herr Clurkson kommer utt bli ensum om den suken, för utskottet hur gjort uttulunden som på den punkten är tydligu.

Utskottets värderude vice ordförande talade om industriflygfältet i Borlänge och det särskilda yttrande som han har gjort tillsammans med herr Karlsson i Mulung. Jag vill säga utt den väsentligu unledningen till utt

utskottsmujoriteten inte kunnut bifalla motionen om ett industriflygfält i Borlänge är att detta ingår i länsplanen. Vi tycker att dessa frågor bör behandlas i samma ordning som övriga frågor i länsplanerna. Man fär på det sättet en avvägning mellun oliku kruv.

Med uniedning uv den storu publicitet som denna fräga fått och de överdrivna förhoppningar man kanske väckt i Dalarna skulle jag gärnu viHu skicku med ett litet ord på vägen. Jag unser utt det är utomordentligt vanskligt att tro att man genom ett särskilt industriflygfält i Borlänge eller i någon unnun del uv lundet skulle kunnu få de resultut som de ivriguste förespråkurnu nu vill göru gällunde. Det uv den enklu unledningen utt det inte finns något flygbolug i världen som hur lyckats fä ett fraktflyg som enbart baserar sig på godstransport lönande. Inte ens flygbolag i stora industricentra, där det finns enormu industrier, hur lyckuts göru ett fruktflyg lönunde med enburt godstrufik. Den flygfrukt som är lönunde är den som går "under pussugerurnus fötter" i pussugerurflygplunen och kompletterur dennu trufik. Jug hyser ull respekt för de strävunden som finns utt ukdveru Borlängetrukten, men låt mig sumtidigt skicku med dessu ord pä vägen för utt mun inte skull tro utt det är alltför lätt utt åstudkommu de syften som mun strävur till.

Allru sist, herr tulmun, vUl jug tu upp frågun om Härrydu flygplats, där utskottet hur ett speciellt intresse. Förru året beslöt trufikutskottet enhälligt utt hemställu till Kungl. Muj:t utt låtu undersöku möjligheternu utt tidigureläggu Härrydufältet ett är, så utt det skulle kunnu vuru färdigt 1976 i stället för 1977. Anledningen vur helt enkelt den utt nuvurunde Torslundu flygpluts är så överbelustud utt det kun vuru mycket svårt utt där över huvud tuget bedrivu en rutionell flygverksumhet åren 1976-1977. Mun riskerur utt få göru investeringur i bunor som bara skall användas ett eller tvä år, och det kun ju inte pä något sätt vuru rutionellt.

Mun vur frän experternus sidu mycket skeptisk till trafikutskottets hemställun. Som jag nämnde redan i remissdebatten har emellertid luftfartsverket lagt frum ett förslag till Kungl. Maj:t, som gär ut pä att man med användande av en ny metod och utan några extra kostnuder skulle kunnu fä flygplutsen färdig redan 1976. Luftfartsverket framhåller att det finns större anledning att tro att flygplatsen med denna metod blir färdig 1976 än att den skulle bli färdig 1977 med användande av den konventionella metoden. Därför har luftfartsverket förordat detta nya system.

Jag hade hopputs utt här fä ett uttulunde frän kommunikutionsministerns sidu, men han befinner sig på tjänsteresa i Sovjetunionen. Han har försökt att få behandlingen av detta ärende flyttad till annan dag, men det har inte vurit möjligt. Det beror ulltså inte på något bristande intresse att kommunikationsministern inte är här i dag. Jag hoppas ändå här från tulurstolen kunnu frumföru vud jug vet är helu trufikutskottets uppfuttning, nämligen utt Kungl. Muj;t vid prövningen uv luftfartsverkets hemställun gör dettu i en positiv undu och ullvurligt undersöker möjligheternu utt uppnå det syfte som riksdugen vur enig om förru året.

Med detta, herr tulmun, ber jug utt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Luftfartsverkets anslagsbehov

189

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel

m. m.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner guvs på bifull tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrur Lothigius och Komstedt, och förklurudes den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

190

Den   som   vill   utt   kummuren   bifuller   trufikutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 2 punkten 5 mom, 2 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Lothigius

och Komstedt,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Denna omröstning gav föHunde resultut;

Ju - 249

Nej  -    47

Avstår  -       7

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 711, och förklarades den förra propositionen vuru med övervägunde ja besvarad.

Mom. 5 och 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9 Sjöfartsmateriel m, m,

Kungl, Maj;t hude (s, 287-293) föreslugit riksdugen utt dels under sjöfurtsverkets fond för budgetåret 1972/73 unvisu ett i stutsrådsprotokollet angivet investeringsanslag av 18 500 000 kronor, dels medge att sjöfartsverket lämnades i statsrådsprotokollet angivet beställningsbe-myndigande.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:259 uv herr Stålhummur m, fl, (fp, c, m, vpk) vuri hemställts att riksdagen beslutade att uppdraga åt Kungl, Muj;t utt till riksdugen inkommu med förslug ungående en utbyggnud uv Götu kunuls västgötudel för trufik med större båtur,

dels motionen 1972:262 uv herr Öhvull m, fl, (fp),

dels motionen 1972:709 av herr Berndtson i Linköping m, fl, (vpk) vuri föreslugits utt riksdugen hos regeringen hemställde om en skyndsum utredning rörunde fömtsättningurnu för en utbyggnud uv Göta kanals östgötulinje,

dels motionen 1972:1217 uv herr Petersson i Gäddvik m. fl, (m),

dels motionen 1972:1228 uv herr Stridsmun m, fl, (c).

Utskottet hemställde utt riksdugen

1,    tUl Sjöfurtsmuteriel m, m, för budgetåret 1972/73 anvisade ett investeringsanslag uv 18 500 000 kronor,

2,    medgav utt sjöfurtsverket lämnudes i stutsrådsprotokollet förordat beställningsbemyndigunde,

3,    skuUe avslå motionen 1972:262,

4,    skulle uvslå motionen 1972:1228,

5,    skulle uvslå motionen 1972:1217,

6,    som sin mening guv Kungl, Muj:t till kännu vud utskottet i uniedning uv motionen 1972:259 unfört rörunde Götu kunuls västgötadel,

7,    skulle uvslå motionen 1972:709.

Reservationer hade avgivits

4 a, beträffande utbyggnad av Göta kunuls västgötudel uv herrur Mellqvist, Linduhl, Hjorth, Hugosson, Rosqvist, Lindberg och Kurisson i Mulung (sumtligu s), som unsett utt utskottet under 6 bort hemställu,

utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:259,

4 b, beträffunde utbyggnud uv Götu kunuls östgötudel uv herr Mugnusson i Kristinehumn (vpk), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:709 i skrivelse till Kungl. Maj;t som sin mening gav till kännu vud reservunten unfört rörunde en utbyggnud uv Götu kunuls östgötulinje.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Herr MELLQVIST (s):

Herr tulmun! Under dennu punkt, som bl, u, gäller utbyggnuden uv Götu kunul, hur utskottet inte kunnut enus. Vi hur faktiskt kommit frum tUl två oliku ståndpunkter i en i övrigt gunsku likurtud bedömning av de olika förslag som sjöfartsverket har utarbetat och som nu ligger på Kungl, Maj;ts bord för behandling.

191

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Det hai sagts att socialdemokraterna i dug skull tillfogus en stor motgång i riksdugen. Det är en uv våru kvällstidningur som med stor stil och på generöst utrymme uviserut dettu väldigu nederlug pä dennu punkt UV trufikutskottets betänkunde. Ju, skillnuden är såvitt jug förstår gunsku hårfin. Majoriteten föreslår utt de olika redovisade alternativen skal! ingående prövas vid behandlingen uv frågan inom Kungl. Maj:ts kansli och tillägger sedun;

"Vud utskottet härom unfört bör uv riksdugen ges Kungl. Muj;t till känna."

Vi reservunter hävdur att de alternativ sjöfartsverket redovisat redan ligger på Kungl. Maj:ts bord och blir föremål för en allsidig prövning. Och när de ligger i Kungl. Maj:ts kansli för behandling, så tycker vi att det är en överloppsgärning att skrivu till Kungl. Muj:t och tulu om utt på bordet ligger de här oliku ulternutiven. Vi utgår ifrån utt det är självklurt utt Kungl. Muj:t skull prövu sumtligu ulternutiv som sjöfurtsverket hur uturbetut, och därför anser vi att det vore någon form uv utt slå in öppnu dörrur, om mun guv Kungl. Muj:t till känna det som för länge sedan borde vara känt just av Kungl. Maj;t. Vi reservanter hävdar uppfattningen att vad göras skall är redan gjort.

Helt naturligt förutsätts det nu utt riksdagen föHer utskottsmujoriteten, och när det på sinu håll betruktas som en stor framgång för mujoriteten inom utskottet, sä vill jug nog sägu att det är nägot av en Pyrrhusseger. En sådan seger till och jag är förlorad, heter det på något ställe. Det är ju nu inte frågu om någon realbehundling. Det beslut riksdugen futtar i dag gäller inte hur kanalen skull byggus ut och hur den skull förstärkus, vilket de olika alternativ uvser som nu är föremål för bedömning hos Kungl. Maj;t.

Herr tulmun! Med dessu ord hemställer jug om bifull till reservutionen 4u.

192

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! När kanalerna byggdes i vårt land hade vattenvägarna en större betydelse än vad som varit fallet under senare årtionden. Med nya transportmöjligheter föreföll kunulernu hu spelut ut sin roll. Intressunt är dock utt vi ånyo böriut diskuteru kunullrafikens betydelse. I en rad andra länder hur kunultrafiken länge huft en meru frumträdunde ställning än i vårt lund.

Det är nuturligtvis inte tillräckligt utt utifrån enburt trunsportekono-misku beräkningar tu ställning till frågun om kunultrufikens frumtid. Inte minst miHöfrågornu borde beuktus i summunhunget. Våru lundsvägur avlastas ett betydande untul långtrudure för vurje trunsportbåt på en kunulled.

En vidgad syn på kunaltrafikens betydelse hoppas jag för övrigt också skall leda till en annun syn på personulpolitiken, så utt de som urbetur vid kunulen skall tillerkännus de rättigheter vi vunligen kräver för människor som gör en urbetsinsuts.

I motionen 709 hur vi aktuuHserut frågun om Götu kunuls östgötalinje och begärt en skyndsam utredning rörande förutsättningarnu för en utbyggnad av dennu del uv Götu kunul.

Jag är medveten om att en utbyggnad uv kunulens västgötulinje är den mest uktuellu för dagen. TiUåt mig i fråga om Göta kanals västgötalinje endast anföra att skillnaden meUan utskottets skrivning och reservationen inte är särskUt stor. Motionen rörande kanalens västgötadel sträcker sig betydligt längre och borde enligt min mening ha tillstyrkts för att en utbyggnad snabbt skulle komma tUl stånd.

Kanaltrafikutredningen har berört Göta kanals östgötalinje endast i den begränsade omfuttningen, utt en viss upprustning skulle ske för bibehållunde av kanaldelen för turist- och småbåtstrufik.

Undertecknurnu uv motionen 709 menar därför att jämsides med en utbyggnud av västgötalinjen borde en utredning företas rörande östgötalinjens förutsättningar som transportled. Vi vill också stäUa in kunulen i ett perspektiv med ökud hundel över Östersjön, vilket skulle kunna förändru kanalens roll jämfört med dagens läge. Vi anför i motionen att först efter en utredning kan det vara möjligt att ta ställning till ombyggnudskostnadernu i relution till trufikkupucitet och mlHösynpunkt etc. Ätt en utbyggnad av kunulen kun varu av stor betydelse även ur sysselsättningssynpunkt bör också unförus.

Trufikutskottet hur emellertid utun egentlig motivering avstyrkt motionen och unför endust utt utskottet inte unser uniedning föreliggu utt begäru utredning om Göta kanals östgötadel. Vi har i motionen anfört vilka skäl vi anser föreligga fören utredning om kanalens utbyggnad. Det kanske ändå vore på sin plats att utskottet i sitt betänkande anger varför det inte vill godta dessa skäl! Så har tyvärr inte skett.

Utbyggnaden av Göta kanals västgötadel börjar bli allt mer accepterad trots det motstånd som restes även mot denna tanke. Jag betvivlar inte att utbyggnad av kanalens östgötadel kan komma att bli en accepterad tanke, trots utskottets synnerligen negativa behandling av utredningskravet i dag.

Till utskottets betänkunde hur herr Magnusson i Kristinehumn fogut reservutionen 4 b, vuri förordus utredning rörande Göta kanals östgötalinje. Jag ber att få yrka bifall tUl dennu reservution.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel rrt m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr tulmun! Den utredning som sjöfurtsverket gjort beträffunde Göta kunul och som huvudsukligen är en teknisk utredning sumt någru kompletterunde utredningur som överlämnuts till Kungl. Muj:t är ett svar pä den hemställan som riksdagen gjorde 1969 på förslag uv dåvurunde stutsutskottet.

En kanaltrufikutredning hur uwisut tunken på en utbyggnud av Götu kunul för att kunnu ta emot större fartyg, detta med motiveringen utt en sådun utbyggnad skulle vuru klurt olönsum. Mot dennu kunultrufikutred-ning kom emellertid många invändningur. Det framfördes bl. a. vissu invändningur när det gällde den företagsekonomiska kulkylen. Mun hude t. ex. räknut med en så kort uvskrivningstid som 25 år på Götu kunal-delen, under det att mun på Trollhätte kunul hude medgivit en uvskrivningstid uv 40 år. Det betyder gunsku mycket när det gäller kostnuder. Mun påpekude utt kunultrafikutredningen inte hude tugit hänsyn till de sumhällsekonomisku aspekterna osv. Utskottet funn också

193

7 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 41                     att frågun borde utredus ytterligare, och riksdugen futtude beslut därom.

Onsdagen den       Regeringen .gav då sjöfartsverket i uppdrag att göra en förnyad utredning.

15 mars 1972            Denna utredning hur nu gjorts. Sjöfurtsverket hur inte gjort någon

Sjöfartsmateriel m. m.

samlad redovisning av dennu utun hur dels översänt den rent teknisku utredningen, dels gjort någru kostnudsberäkningur. Verket kommer till summa resultat som kunultrufikutredningen, nämligen utt en utbyggnud UV Götu kunuls västgötudel för utt tu emot större furtyg är olönsum, och därför tillstyrker sjöfurtsverket inte en sådun utbyggnud. De ulternativ som sjöfartsverket har ställt upp som realistisku är dels att läggu ned kunultrufiken över huvud tuget, dels utt mstu upp kunulen så att den bättre kan tJäna sitt ändamål på den nuvurunde kupucitetsnivän. Mun har stunnut för utt föreslå det senare ulternutivet. Hos Kungl. Muj:t ligger alltså nu en utredning från sjöfartsverket som direkt uvstyrker en utbyggnud uv Götu kunul till att ta emot större furtyg.

1 den nyu utredningen hur tugits vissu hänsyn till den kritik som tidigure hur frumförts. Mun har t. ex. förlängt avskrivningstiden från 25 till 30 år - inte till 40 är, som kunde vurit önskvärt. Men helt nuturligt hur sjöfurtsverket endust gjort en rent sjöfurtsekonomisk bedömning. Vi menur emellertid - och jug tror väl utt det är en uppfuttning som är gunsku ullmän inom utskottet - utt det finns uniedning utt också tu undru hänsyn än de rent sjöfurtsekonomisku när det gäller en bedömning av huruvida man skall bygga ut Göta kanals västgötudel; de sumhällsekonomisku synpunkternu, de miHömässigu synpunkternu. När mun hur gjort lönsumhetsberäkningen och kommit frum till utt det skulle bli ett gunsku stort årligt underskott hur man t. ex. förutsatt utt vägurnu utun vidure kun sväHu er ökud trufik. Mun hur inte på något sätt räknat in att en ökad kanaltrafik skulle kunna avlasta vägtrafiken och därmed minsku behovet av väginvesteringar. Och det finns andra sådana synpunkter som man kun anlägga - lokaliseringspolitiska synpunkter väger t. ex. också mycket tungt.

Då kan rnun frågu sig: Varför har utskottets majoritet velat göra en hemställan till Kungl. Maj:t? Jug kun gärnu hällu med utskottets vice ordförunde om utt det inte finns nägon anledning att dramatisera dennu frågu, utt frumställu skillnudernu mellan utskottets och reservanternas ställning som så kolossalt storu. Jug skulle tro utt det inom utskottet råder ett ullmänt intresse för utt dennu frågu blir utredd. Men om Kungl. Muj:t hur framför sig en utredning från det unsvariga verket som direkt avstyrker en utbyggnad av Göta kanal till att ta emot större fartyg kan det finnas en risk, om inte riksdagen uttalar sin mening, att Kungl. Muj;ts prövning huvudsukligen kommer utt röru sig om de tvä undru alternativen, nämligen nedläggning — vUket jag inte tror är särskilt aktuellt — eller upprustning av kanalen så att den i stort sett kun fungeru tillfredsställunde på nuvarunde kupacitetsnivå. Därför menur mujoriteten utt det faktiskt skulle vara av positivt värde om riksdagen guv Kungl. Muj:t tUl kännu utt mun finner det vuru ungeläget utt också ulternutivet med en utbyggnad för att tu emot större furtyg blir föremål för en ullvurlig prövning trots utt det är avstyrkt uv det ansvariga sjöfartsverket - detta just för att vi menur utt de sumhällsekonomisku och lokuHseringspolitisku

194                        synpunkternu mäste tillmätus så stor betydelse. Det är dettu som Hgger

bukom utskottsmujoritetens uttalunde.

Jug ber, herr tulman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Herr JANSSON (s):

Herr talmun! Eftersom jug bor i en uv de kommuner i Skaraborgs län som Göta kanal flyter igenom sedun mångu herruns år finner jug det utomordentligt glädjunde att det intresse som finns i riksdagen för Göta kunul hur blivit så påtugligt på den senuste tiden; det är ju buru någru månuder sedun vi här hude en debutt om Götu kunuls frumtid. Som vän av Göta kanal vUl jag konstatera detta.

Det berättas utt när Baltzar von Plåten på sin tid böriude sitt kanalbygge vur många olyckskorpar framme och sade, att det kommer inte att bli någonting av det här. Att förbinda sjöar på olika höjdnivåer trodde man på den tiden skulle bli rent kutustrofalt - vissa sjöur skulle helt och hållet tömmus på vutten. Det vur de som sude utt det vutten som kom utt finnus kvur i Götu kunul skuUe buru bestå uv tårurnu från dem som hude sutsut sina pengar i projektet och svetten från de arbetare som hude jobbut med det.

Sedun dess har ytterligare många olyckskorpar varit frumme, och jag vill gärnu hållu med herr Gustafson i Göteborg om att kunultrufikutredningen hur vurit en av dem; den bedömde Göta kanal, enligt mitt sätt att se, från en orättvis utgångspunkt. Just det förhållandet, som herr Gustufson i Göteborg pekude på, utt mun då det gällde avskrivningen på det satsade kapitalet krävde 25 års avskrivningstid för Göta kanal under det att man gick upp till 40 år för Göta älvs utbyggnad, var ett uttryck för att man inte trodde på projektet.

Jag vill gärna erinra kammarens ledamöter om att den utredning som har pågått inom sjöfartsverket och det ytterligare övervägunde som nu sker inom Kungl. Maj:ts kansli har initierats av den motion som herr Franzén och jag väckte 1969 i samband med att kanaltrafikutredningens betänkande diskuterades. Efter den motionen fick vi en riksdagsbeställ-,ning pä en ytterUgure översyn av de här tingen, och det är den som hur gjorts i sjöfurtsverket och under de överväganden som nu pågår inom kommunikutionsdepurtementet. När utredningur pågår bör mun väl inte hållu pu och väcku motioner stup i ett, utun mun bör uvvukta och se vilku förslug som kommer frum. Kommer det sedun förslug som man inte är till freds med, har mun nuturligtvis möjlighet utt läggu frum motioner i anledning av det. Det är den linje som jag för min del har hyllat i den här frågan.

Jag häller med om utt det inte finns något drumutiskt i vud som skrivs UV utskottet eller uv reservunterna. Mun fur ha väldigt sturk funtusi för utt över huvud tuget se någon skUlnud i de här summanhangen. Från min synpunkt är det därför egalt vud mun går på för linje, vure sig det är utskottets eller reservunternus. Vi vet ju utt de här övervägundena nu pågår, och när de så småningom är kluru måste det kommu ett förslug frän regeringen. Är man inte belåten med det förslaget, har man, som jag sude, möjlighet utt väcku motioner och yrku på någonting annat. Att utskottsmujoriteten här skulle hu lyft upp sig till någru hjältemodiga ting kun jug allt.så inte finna. Det rätta hade naturligtvis varit, som här har

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

195

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

påpekats frän flera håll, även av herr Berndtson i Linköping, om man verkligen velat göra någonting radikalt, att man hade yrkat bifall till den motion som nu är väckt i denna fråga. Det har man inte gjort.

Jag har som sagt i det här inlägget inget yrkunde, och jag skull överlåtu åt min partibroder Oscar Franzén,, som kommer upp i tulurstolen efter mig, att ställu yrkande. Men jug vill med dessu ord ändå uttrycku min glädje över det stora intresse som ägnats Götu kunul, och jug hoppus att frågan skull fä en lösning som blir till nyttu inte bara för de bygder som korsus UV Götu kunul utan även för trufik- och godstrunsporter i frumtiden.

196

Herr FRANZÉN (s):

Herr talrnun! Jug kun instämmu i stort med vad herrur Mellqvist och Jansson har sagt i dettu ärende och även i långu stycken med vad herr Gustafson i Göteborg har anfört. Därför kun jug yttru mig gunsku kort.

När mun läser trufikutskottets kortfuttade skrivning, står det klurt utt det är en synnerligen urvuttnud slutsuts som utskottsmujoriteten kommit fram till i anledning av den mycket välskrivna motionen nr 259, som 14 ledumöter av kummuren hur undertecknut, om utbyggnud uv västgötu-delen uv Götu kunul. Motionärernu begär helt enkelt en beställning hos regeringen av konkretu förslug tUl en utbyggd kunulled. Det vore ju bru om man redun nu hude kunnut sumlu sig omkring dettu förslag.

Utskottsmujoriteten föreslår att Kungl. Maj:t skull pröva ulternutivet med utbyggnud uv kunulen. Men i likhet med herr Mellqvist tycker jug att det är en överloppsgärning eftersom riksdagen hösten 1969, som flera tulure förut hur sugt, beslöt utt mun skull göru en ullsidig översyn uv hela frågan om kanalens framtida drift. Därför tar jug för givet utt Kungl. Muj;t skull prövu allu de tre ulternutiv som sjöfurtsverket här redovisut. Dessa förslug bereds ju nu i kommunikutionsdepurtementet, och jag förmodar att det inte kommer att dröja så värst länge innan riksdagen får möjlighet utt tu ställning till frågun.

Jag delar också Paul Junssons uppfuttning att det kanske hade varit, bättre om trafikutskottet hude sukbehundlut motionen och sagt ifrån - ju eller nej — hur mun skulle ställu sig och inte skjutit på frågun pä det sätt som skett när man fått dessa underligu, minimulu skillnader meUan reservanter och utskottsmajoritet.

Som herr Jansson också nyss unfört hur vi med stort intresse föHt den här motionens öde. För övrigt unsåg vi redun i junuuri, när motionen skrevs, utt det kunske vur litet överflödigt utt väcka motionen då. Vi visste ju utt frågun vur under övervägunde i kommunikutionsdepurtementet och utt det skulle kommu förslug i ena eller andra riktningen. Vi hur huft godu kontukter med Vätterdelegutionen, som består av företagare och ledamöter av kommunala institutioner och landsting i de fyra länen runt Vättern, väl insatta i de här frågorna. De hur sugt oss: Det är inte nödvändigt utt väcku nägra motioner nu. Låt oss i lugn och ro arbeta tillsammans med kommunikationsdepartementet och lämna depurtementet de uppgifter som behövs. Jag vet att kanaldirektionen har gjort det. Därför avböjde vi att skrivu pä den här motionen vid det tillfället.

Allt dettu bevisur buru, i varie full som jug hur sett det, utt motionen

som sådun hur gjort kunulfrågun en otjänst i stället för, som mänga kanske vill göra gällande, en dänst. Det är gjort som det är gjort nu, och vi har att ta ställning till hur vi skuU beslutu i dug.

I pruktiken är det ju så utt den i trufikutskottets betänkunde föreslugna lösningen uv det problem som behundlus i motionen 259 - det gäller både reservunternas och majoritetens förslag — inte för frågun om kanalutbyggnaden ett dyft framåt. Motionärernu hur pä oliku sätt och i oliku summunhung vurit ute och tulut om — jug måste ändå något beröru det också — utt de hur vunnit en enorm seger över sociuldemokrutin i riksdugen. Jug syftur inte buru på det som står i Expressen i dug, utun även tidigure hur denna uppfattning redovisats i tidningspressen. Det är ulldeles orimHgt, och det enda mun kan säga är väl att det inte går utt beskyllu motionärerna för utt ha någru storu pretentioner på segrur. Frågun om en utbyggd Götu kunuls västgötudel hur inte kommit en mUlimeter närmare sin lösning genom det här ugerundet. Dettu kun nog vuru besvärunde frumöver.

Vi vUl utt dennu frågu skull behundlus seriöst, eftersom vi ser den som en mycket angelägen frågu för de bygder mnt Vättern som det gäller - det finns där storu industrier och ett bru näringsliv som skulle hu nyttu uv en utbyggd kunuldel. Och om motionärernu menur ullvur med sin motion - det är jug övertygud om utt de gör - hude det kunske vurit bättre utt de försökt få mujoritet i utskottet för sin motion. Jug vet inte hur det hur gått till i utskottet — mun hur tydligen inte huft någon tulesmun för motionen där, utun mun hur liksom nöjt sig med denna till intet förpliktunde utskottsskrivning. Jag hur sugt utt det kunske ändå vore bru om någon yrkude bifull till motionen, och jug skull hjälpu motionärernu på truven och hoppus utt de så småningom, när vi kommer till voteringen, stöder oss här. Jug ber därför, herr tulman, att få yrka bifall till motionen 259.

Det vore mycket att säga även om utbyggnudsplanernu för Götu kunuls östgötudel, och det vore bru om den frägan också kunde lösas. Tyvärr är det nog inte så att den är lika försvarbur ekonomiskt som en utbyggd västgötadel är. Därför hur jug svårt utt föHu motionärernu och reservunterna som pläderar just för dettu. Det måste ändå i första hand varu en uppgift utt se till utt den delen uv kunulen häUs i stånd sä att den kan användas för turistbåtar och mindre lastfartyg, precis som man gör nu. Vi vet att varie sommar passerar över 2 000 fritidsbåtar genom kanalen, och det gäller att se till att kanalen är i sådunt skick utt mun verkligen'kun ge den service som de här turistbåturnu så väl behöver. Det finns också kulturellu och undra anledningar som gör att vi måste se till att kanalen hålls i bra skick. Men när det gäller en motsvurunde utbyggnud för större båtur tror jug det inte är möjligt utt på lång tid ge sig in på en sådun. Vi hur ju en rud Östersjöhamnar i den här regionen som ligger så bra till att det "knappast är något transporttekniskt problem för regionen. Jag kommer därför att rösta med utskottet på denna punkt.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr tulmun!   Får jug först, när det gäller motionen om östgötudelen, be herr Berndtson i Linköping om ursäkt för utt jug av förbiseende inte

197

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

kommenterade den suken i mitt förstu unförunde. Men jug hur där summu synpunkt som den herr Frunzén här frumförde, utt det för närvarande inte kunnut förebringus skäl för utt östgötudelen skuUe bli ekonomiskt lönsum och utt det därför finns uniedning utt nu i förstu hund koncentreru sig på en utbyggnad av västgötudelen.

Sedun gjorde herr Franzén mycket intressanta frivolter, som jag tycker kunske inte är riktigt i linje med det uUvur med vilket mun bör bedömu dennu frågu Enligt uppgift i regionulrudion hur herr Frunzén sugt utt mun inte skull störa regeringen under tiden som man där överväger frågan, men nästu ögonblick tror herr Frunzén utt hun gör en väldig purtipolitisk insuts genom att yrku bifull till en motion som hun inte vUl ha bifallen. Jag tror inte utt sådana tricks imponerar på den svenska riksdagen vid behandlingen av en så seriös fråga som denna.

Sedan sade herr Franzén utt vud som här föreslås inte gör utt vi kommer en millimeter närmure frågans lösning, men jag tycker utt det är utomordentligt värdefullt utt frågun hur kommit upp tUl behundling i riksdagen. Den väcktes 1969 i en motion av herr Frunzén - det fanns som bekant också en folkpartimotion som föreslog samma suk — och riksdagen har gjort ett uttulunde om en utredning. Sjöfurtsverket har också för Kungl. Muj:t lugt fram en utredning som avstyrker en utbyggnud av Göta kunul så att den kun ta emot större fartyg. Om inte riksdugen säger ett dugg och om inte herr Stålhummur och undru hude motionerut, så finns det väl ändå risk för utt dettu uvstyrkunde hade vägt så tungt i departementet att vi kunde befara ett avslag. En opinionsyttring från riksdagens sidu måste föru frågun framåt, och genom utt röstu med utskottet säger man ifrån utt dennu fråga är så allvarlig att den trots sjöfurtsverkets avstyrkande måste prövas ingående i departementet.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När utskottet säger att inga skäl har framkommit som talar för lönsamhet när det gäller östgötadelen, sä uppstår i varje fall för mig den logiska frägan: Hur får man fram dessa skäl för lönsamhet utan att företa den utredning som föreslås i motionen?

198

Herr FRANZÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! På herr Berndtsons i Linköping fråga vill jag svara att man naturligtvis kan fortsätta och utreda även kanalens östgötudel, men jag anser för min del att vi har så välbelägna humnur på Östersjösidan och så korta avstånd tiU de inre delarna av Östergötland att jag tror det blir besvärligt för oss att kunna klara en sådan uppgift. Det är därför som i varje faU jag intar den ståndpunkten att jag i dag inte kan biträda den motion som herr Berndtson pläderar för. Om vi senure kommer frum till att även den trafikleden skulle vara lönsam — den behöver för den delen inte vara fullt lönsam, men i det närmaste - finns det kunske uniedning utt ta upp frågun igen. Men om vi i dug skulle bifullu herr Berndtsons och reservunternas förslug tror jug utt vi skulle förlängu tiden ytterligure innun vi får ett positivt beslut. Därför tror jug det är viktigt utt vi ägnur oss åt kanalens västgötadel.

Sedan inbillar jag mig inte, herr Gustafson i Göteborg, att jag gör

någon stor partipolitisk insats genom att yrka bifall tUl motionen. Jag har helt enkelt den uppfattningen att det är bra om vi kommer tUl ett positivt beslut, och om många röstur för försluget — i vurje fuU gör väl motionärernu det - är ju också det en munifestution som regeringen har att ta hänsyn till.

Sedan tror jag inte heller sjöfurtsverkets utredningur och slutsutser är så heliga för depurtementet, utt mun inte där kun prövu frägun på sitt eget sätt. Jug tycker inte det är så särskUt uppseendeväckunde om vi yrkur bifull till motionen, speciellt som ju detta har gjorts till en så stor fråga ute i bygderna och i de storu tidningurnu utt den nästan framställts som en ättestupa för regeringen. Då finns det naturiigtvis uniedning för oss utt stödju denna sak och röstu för bifull till motionen.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsma teriel m. m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig till herr Berndtson i Linköping säga att det har gjorts vissa överväganden beträffande östgötudelen. De hur inte gjorts så ingående, därför utt man vid dessa överväganden kommit fram till att det inte i nuvarande läge går att göra trafiken där lönsam. Det innebär inte att det kommer utt varu så för ull frumtid. Vi hur ett exempel i SödertäHe kunul, som bara för några år sedan ansågs vara olönsum. Inte desto mindre kommer vi nu under nästu punkt utt beviHa unslag tUl en utbyggnad av Södertälje ■ kanal. Det är möjligt att vi kan få sådunu förhållunden utt östgötudelen i en frumtid kun byggus ut. Jug hur symputier för herr Berndtsons förslug men — jug kan ju få instämma med herr Frunzén på någon punkt - jug tror att det är bäst att vi här koncentrerar oss på västgötadelen där det finns förutsättningar utt få trufiken lönsum, om mun bedömer den ur sumhällsekonomisk synpunkt. Genom utt i dennu etapp koncentrera oss på detta tror jag utt vi bäst gagnar kunulfrågun.

VUl mun sägu ifrän att ulternativet med en utbyggnad uv kunulen för större båtur ingående bör prövus och därmed uttalu ett positivt intresse för denna utbyggnad bör mun stödju utskottets förslug. Utskottets majoritet hur efter utt seriöst och ingående hu behandlat motionen kommit fram till att man bäst gagnar motionärernas syfte — och det hude jug för mig vur också herr Frunzéns intresse — nämligen utt få till stånd en så positiv prövning uv dennu frågu som möjHgt, genom utt bifullu utskottets förslug. Jug kommer utun tvekan att i denna votering stödja utskottet.

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Här talades tidigare om de droppar som skulle varit kvar i kunulen, om olyckskorpurnu hude fått rätt när Bultzur von Plåten lät bygga den. Jug kom att tänka på den latinska sentensen om droppen som urholkar stenen. Det har funnits fleru motioner än den som, för utt citeru herr Puul Janson "herr Franze'n och jug hade väckt" — det verkude UV herr Junssons yttrande nästun som om det buru funns två hur i riksdagen som urbetude för kanalen.

Jug kun för övrigt instämmu i vud utskottsordförunden hur sugt om västgötudelen uv Götu kunul.

199

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

200

I undru summanhung hur det sagts att Sverige är ett u-lund när det gäller kanalkommunikationer. På kontinenten är förhällundet ett helt annat. Där sutsar man pengur på kunuler för utt hu dem som ett ulternutiv tUl lundsvägarnu, som belustus uUt hårdure. Den 13 januari i år invigde den franske kommunikationsministern en ny sluss i Seine utanför Paris. Hun sude då i sitt invigningsunförunde utt slusssen hude kostut 215 mUjoner fruncs. Vi kun ställa den siffran i relution tiU de 90 miHoner som det enligt dettu ulternutiv skulle kostu utt bygga ut kunulens västgötudel. Om inte den slussen hude kommit till utförunde skulle man på vägen mellan Rouen och Paris ha huft en 15 tons lastbU i vardera riktningen var tjugonde sekund. För att klara den trafikvolymen skulle man fått investera ungefär fyra gånger så mycket som slussen kostat, ulltså 800-1 000 mUjoner fruncs. Dessa siffror är givetvis inte helt jämförburu med de svensku, men de säger ändå litet om intresset dän

Även om inte trafikintensiteten och investeringsbeloppens storlek ligger pä samma nivå när vi diskuterur en eventuell utbyggnud uv Götu kunul som i det frunsku exempel jug unfört, så är vårt problem i suk precis detsamma. Om inte kanalen byggs ut för trufik med s. k. paragrafbåtar kommer den ökude trufikvolymen utt krävu en sutsning på vägbyggunde i det område som kunulen nu servur, och dettu kräver uvsevärt högre belopp än vud någon gång kanalutbyggnaden skulle kunna kräva. Vi skull hu klart föir oss att i Vätternområdet, som ju då skulle få direkta förbindelser med Västerhavet, bor cirku två miHoner människor. Utskottet föreslår i sitt betänkunde med anledning av motionen 259 av herr Stålhammar m. fl. och där bl. u. undertecknud är medmotionär utt riksdagen för Kungl. Muj:t som sin mening ger tUl kännu utt utbyggnuds-ulternutivet bör prövus. Mot dettu hur sociuldemokraterna reserverat sig med motiveringen att Kungl. Muj;t för närvurunde prövur en eventuell framtida utbyggnad uv Göta kunul. Som tidigare hur sagts innebär skUlnuden ingen större dramatik. Mun förstår inte vurför det var nödvändigt för socialdemokruternu utt motsättu sig att Kungl. Maj;t verkligen gör en seriös prövning av det mer omfuttunde utbyggnadsalternativet.

Enligt vårt sätt utt se måste det emellertid vura riktigt att riksdagen beslutar att ge Kungl. Maj:t tUl känna att man allvarligt skull pröva utbyggnudsuiternutivet. Den utredning som sjöfurtsverket hur gjort och som avstyrker en utbyggnad annat än för turiständumål tur ju inte hänsyn till något annat än de rent sjöfartsföretagsekonomiska synpunkterna. Bolaget som sådunt blir inte lönsumt enligt sjöfartsutredningens yttrunde. I det läget måste det vuru kommunikationsdepartementets sak att väga in de totula samhällsekonomiska aspekterna i frågan om Göta kanals utbyggnad.

Den principen är redan spikad i och med beslutet om Mälurledens fördjupning där det klurt och tydligt slogs fast utt de samhällsekonomiska kriterierna mUjövård, trafiksäkerhet, regional stimulans för bygden etc. måste tas med vid bedömningen av lönsamheten i en kanalleds fördjupning eller utbyggnad. Jag har verkligen svårt utt förstå de sociuldemokratiska reservanterna som inte ens kun sträcka sig så längt att man viU gå med på att riksdugen skuU ge Kungl. Maj:t till kännu utt man

också allvarligt prövar även utbyggnadsalternativet.

Herr talmun! Jug ber med dettu att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan som jag unser unvisur den väg som i dug bäst gynnar den framtida utbyggnaden av Göta kanals västgötadel. Därmed inte sagt utt jug inte kan biträdu och kommer att rösta för herr Franzéns förslag om bifall till motionen som ju självfallet vore att gå ett steg längre. Det är bara synd att herr Franzén inte sitter som kommunikationsminister. Då skulle det varu lätture utt biträdu försluget i hopp om utt det skulle gå igenom.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Hyltunder och jug skuU väl inte upprepu den diskussion vi hude här för ett pur månader sedun om Götu kanals utbyggnad och vem som är mest götakanalvänlig, herr Hyltander eUer jag.

Som det påpekats väckte vi 1969 en gemensam motion som även herr Hyltander var med på och där herr Frunzén och jug stod som första namn i vur sin kummure. Motionen guv till resultat utt.vi hur fått en utredning inom sjöfurtsverket och att mun nu inom kommunikutionsdepurtementet håller på utt göru vissu överväganden. Detta visur utt det är lättare att nå resultut i en frågu om man går frum på sumlud front. Herr Hyltunder var som sagt också med på motionen.

Nu säger herr Hyltander att han inte kan förstå de socialdemokrater som är reservanter i utskottet och som inte har kunnat gå med på den skrivning som majoriteten har. En socialdemokrat, herr Frunzén, har yrkat bifall till herr Hyltunders m. fl. motion, och jug för min del instämmer i dettu bifuUsyrkunde. Nu finns det alltså två sociuldemokruter här i kummuren som är bereddu att stäUu sig bukom det krav som motionen för frum, när den nu ändå är väckt. Herr Hyltander bör väl ha en viss förhoppning utt nå resultut på den här punkten om hun själv hur kuruge nog utt fullföHu sin tankegång och ställu sig bakom motionsyrkun-det.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar för herr Junssons tillrättaläggande beträffande motionsskrivundet. Äv det förstu inlägget fick mun lätt det intrycket att det funns buru två personer som hude arbetat för kanalens utbyggnad, nämligen herr Franzén och herr Jansson.

Vidare skulle jag viHa fråga herr Jansson om han, i den händelse reservationen inte vinner i kontrapropositionsvoteringen, är beredd att stödja mujoritetsförsluget i huvudvoteringen?

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Eftersom jug redun tidigare har konstaterat att jug hur svårt utt se skillnaden mellan vad utskottets mujoritet skriver och vud reservunternu skriver är det fullkomligt egult på vilken sidu mun ställer sig i dettu uvseende. Men herr Frunzén och jug är ändå bereddu utt göra ett positivt uttalande tUl förmån för kanalens utbyggnud, och jag tror att det finns fler socialdemokrater här i kummaren som är beredda att ställa sig pä samma linje. Då gör vi något verkHgt konstruktivt för frågans lösning; det är det viktigaste.

201

7* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talmun! Låt mig allru först uttulu min storu tillfredsställelse över det positiva intresse som frågan om Göta kanal har visats både från utskottsmajoritetens och från reservanternas sidu. Det bådur gott för en lösning uv frågun i dess helhet.

Det är givetvis ungeläget utt dennu kanulutbyggnud kun ske så utt även större båtur kun trufikeru kunulen. En ökning uv Götu kunuls kupacitet skulle få mycket stor betydelse för de län som berörs - i första hand Skaraborgs lan, Örebro län och Östergötlands län. En sädun kupucitetsök-ning skulle innebäru en förbättring uv kommunikutionsmöjligheternu i dessu områden, och den skuUe ha stor lokuliserings- och regionulpolitisk betydelse.

Vätterndelegadonen har unfört utt sturku lokaliseringspolitiska skäl talur för en utbyggnud. Förekomsten uv kunululternutivet vid trunsporter verkur också tuxesänkunde, och kunultrufikens internutionellu ökning tyder på utt dennu trunsportgren hur storu förutsättningar. Kunulledernu hur tre gånger så stor trunsportkupucitet som en järnväg och mångu gånger större än en lundsväg. Vidure kun mun bl. u. anföra att den frumtida sjöfarten i stor utsträckning kommer utt bygga på trunsporter med mindre furtyg till större humnur där omlustning till större furtyg kun ske.

Det är ungeläget utt trufikökningen på vägurnu så långt möjligt hålls tUlbuku genom att andra transportsätt kommer till användning. Ett grundläggande mål för trafikpolitiken måste vara utt skupu säkerhet i trufiken. Dettu måste vuru lätture om trufikmängden på landsvägurnu inte tUlväxer onödigt mycket. Starka skäl talar därför för en utbyggnad av Göta kanals västgötadel — och utbyggnaden skall naturligtvis också göra det möjligt att ta emot större fartyg.

Jag yrkar bifall till utskottsmajoritetens hemställan i trafikutskottets betänkande nr 2 under punkten 9, trots att jag står som motionär. Vi motionärer finner mänga gånger att våra motioner inte kan bifallas av riksdugen. Om mun unser utt utskottet gör en hygglig skrivning och riksdugen ger en mening till kännu med uniedning av motionen eller motionerna har man, enligt min mening, i viss utsträckning nått sitt syfte. Jug finner därför att det ligger mycket stort värde i att utskottsmajoriteten hemställer utt riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t tUl kännu att det är ungeläget utt Kungl. Muj:t till riksdugen inkommer med förslug om utbyggnud uv Götu kanals västgötadel för trufik med större båtur.

202

Herr ZACHRISSON (s):

Herr tulmun! Buru en mycket stillsum kommentur till den här nägot lustigu debutlen! Här hur en rud talare från de partier som annars brukar tala om hur fariigt det är utt släppu in tunkbåtur i vissa skärgårdar inte med ett endu ord berört de oerhördu furor som nu väntar det renu vuttnet i Vättern, när mun är färdig att med berått mod släppa in ett rejält stort tanktonnage i Vättern. Det förvånar mig - inte litet, utan mycket!

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr tulmun! Låt mig då frumföru en liku stillsum reflexion! Det innebär ulltså utt herr Zuchrisson, tUl skUlnad från herr Franzén och de övriga talarna, är motståndare tUl tanken på att bygga ut Göta kanal för att den skull kunnu tu emot större furtyg. Dettu är ju innebörden i vud herr Zuchrisson sude.

Jag menur utt det finns uniedning utt ingående prövu dettu med hänsynstagande till de risker som smutsig lust på båtur kun medföru. Det är ett hänsynstugunde som vi kommer utt ta t. ex. beträffunde SödertäHe kanul, som vi behandlar under nästu punkt; det är ju precis sammu situution där. Tänker herr Zuchrisson röstu emot försluget där? Depurtementschefen hur sagt att han anser den frågun så viktig utt den bör bli föremål för en särskild undersökning. Men utt tänku sig utt mun skulle förhindru eller moturbetu kunultrufik därför utt det också förekommer oHelaster - det tycker jug är en något egendomlig metod att bedrivu trufikpolitik.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Sjöfartsmateriel m. m.

Herr ZACHRISSON (s):

Herr talman! Jag trodde att herr Gustafson i Göteborg var medveten om att Vättern är ett av de stora vattenreservat som vi har kvar i det här landet.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp): Herr talman! Ja, det är jag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall tiU 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 4 a av herr Mellqvist m. fl. samt 3:o) motionen nr 259, och förklarudes den förstnämnda propositionen vara med övervägande ju besvurud. Då herr Mellqvist begärde votering, upptogs för bestämmunde UV kontrupropositionen ånyo de båda återstående propositionernu, av vUku den under 2:o) ungivnu förklurudes hu flertulets mening för sig. Sedun herr Franzén begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den  som  vUl  att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen

angående trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 2 punkten 9 mom.

6 antar reservationen nr 4 a av herr Mellqvist m. fl. röstur ja,

den det ej vUl röstur nej.

Vinner   nej  hur kummaren  tUl  kontruproposition  i  nämnda votering

untagit motionen nr 259.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter   hu   röstut   för ju-propositionen.   Då  herr  Frunzén  begärde

203

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Fonden för

Södertälje

kanalverk

rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHande resultut:

Ja -                                            121

Nej  -                                            67

Avstår -                                          110

I  enlighet  härmed  blev  föHande voteringsproposition  uppläst  och
godkänd:

Den   som   vill   att   kummuren   bifaller   trufikutskottets   hemställun   i

betänkundet nr 2 punkten 9 mom. 6 röstur ju,

den det ej vUl röstur nej.

Vinner nej hur kammaren bifallit reservutionen nr 4 u uv herr MeUqvist

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurades tvekan kunna råda angående resultutet, varför votering med omröstningsapparut verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   157

Nej  -   139

Avstår -      4

Mom. 7

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemstäUun, dels reservutionen nr 4 b av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen varu med övervägunde ju besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kummaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 2 punkten 9 mom. 7 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 4 b uv herr Mugnusson

i Kristinehumn.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet av kammarens ledamöter ha röstut för ju-propositionen.

Punkten 10

Fonden för Södertälje kanalverk

204

Herr ANDERSSON i SödertäHe (s);

Herr talman! Under punkten 10 i trufikutskottets betänkunde unslås pengur till en fördjupning av Södertälje kanal. Det arbetet skull delas upp på tre år, och de pengar som nu anslås är för det förstu året.

Det är ett enigt trafikutskott som föreslår dettu, och i den situutionen skuU jug i kvuU vid denna sena tidpunkt inte ta upp någon längre debatt. Men när detta riksdagsbeslut skull verkställas av sjöfartsverket, fordras rätt stora ingrepp i landskapsbilden i SödertäHe, i ytterst centrulu och

vitula delur uv kommunen som ur midösynpunkt är mycket känsligu.

Det hur i en sådan situution uvgörunde betydelse hur arbetena kommer utt utförus. Enligt min mening får ingen energi spurus i syfte att skapa en ny landskapsbUd som blir så tilltalande som möjligt.

Självklart är det en enig opinion i SödertäHe kommun som står bakom en sädan önskan och framför dessa krav. Jag hoppas och förutsätter att sjöfartsverket skull visa den största förståelse för dessa krav och i samråd med företrädare för SödertäHe kommun komma fram tiU den bastu lösningen sumt i detta arbete också kunna beakta en rad önskemål från kommunens sida.

Herr talman! Jag vUl tiU sist baru uttrycka förhoppningen att den utredning, som kommunikationsministern aviserur i statsverkspropositionen och som skall se över trafik-, säkerhets- och miHöfrågor i Mäluren, blir verklighet inom den ullru närmuste tiden.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talmun! Det hur funnits fleru ohka alternativ för en utbyggnad av SödertäHe kanuL En del uv de förslug som kom först skulle ha inneburit mycket stora ingrepp för SödertäHe kommun. Kommunen hude ett sådunt förslag för yttrunde och uvstyrkte det med hänsyn tiU de nuckdelur det skulle hu för kommunen.

Det förslug som nu kommer är uv mindre omfuttning. Mun har faktiskt lyckats undgå de stora ingrepp som SödertäHe kommun vände sig mot när mun uvstyrkte.

Jag delur helt herr Anderssons i SödertäHe uppfuttning att det är ungeläget utt utbyggnuden sker på ett sådunt sätt att mun tur all skälig hänsyn till de intressen som SödertäHe kommun har.

Jug kun också meddelu att det har tUlsutts en sumurbetskommitté meUun sjöfurtsverket och Södertälje kommun. Såvitt jag förstår genom de kontukter jug hur huft med sjöfurtsverket är man också där angelägen om att göra dennu utbyggnad på ett sådant sätt som i största möjliga utsträckning tUlgodoser de intressen som Södertälje kommun han

Herr ANDERSSON i SödertäHe (s):

Herr tulmun! Jug noterur med tacksamhet den positiva inställning som trufikutskottets ordförunde här deklurerut inför de storu urbetsuppgifter som skull utföras i SödertäHe när det väntade riksdagsbeslutet skall verkställas.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Kommunal demokrati

Föredrogs  konstitutionsutskottets betänkande  nr 9 i uniedning av motioner angående kommunal demokrati.

205

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

1 detta betänkunde behundludes

motionen 1972:51 uv herr Fälldin m. fl. (c) vuri, såvitt nu vur i frågu, hemställts utt riksdugen 1. tUlkännagav för Kungl. Muj;t som sin mening vad som unförts i motionen om behovet uv en sumlud unulys uv den kommunula självstyrelsens problem och av en helhetssyn på dessu problem, 2. hemställde hos Kungl. Muj:t utt den kommunuldemokratiska utredningen fick i uppdrug utt u) skyndsumt frumlägga alternativa förslag tUl utformning uv system med kommundelsråd, innefuttunde förslug tUl erforderiig lagstiftning, i enlighet med vud som unförts i motionen, b) uturbetu ultemutivu modeller för informutionssystem inom kommunernu, med beuktunde uv frågornu om förtroendemännens ställning och arbetsvillkor, i enlighet med vad som anförts i motionen.

motionen 1972:52 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu vari fråga, hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att förslag framlades 1. i god tid före 1973 års val om sådan ändring av kommunallagen att kommunerna gavs möjlighet att inrätta direktvalda kommundelsråd med uppgifter i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. om sådan ändring av kommunallagen att kommunerna gavs möjlighet att anordna rådgivande kommunulu folkomröstningur, 3. tiU åtgärder för ökud informution från och offentlighet i kommunulu nämnder och styrelser i enlighet med vad som unförts i motionen, 5. tiU åtgärder för bättre urbetsförhållunden för de kommunala förtroendemännen i enlighet med vud som unförts i motionen,

motionen 1972:103 uv herrur Richurdson (fp) och Hyltunder (fp) vuri yrkuts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t hemställde om tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin och om förslag angående rådgivande kommunal folkomröstning,

motionen 1972:390 av herr Bohman m. fl. (m) vuri, såvitt nu vur i fråga, hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe unhällu att dennu motion och motion nr 294 överlämnudes till utredningen om den kommunala demokratin för beuktunde uv vud däri anförts om den kommunala demokratin samt

motionen 1972:806 av herr WHkmun (m) och fru Mogård (m) vuri hemställts utt riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde utt förslug frumludes i god tid före 1973 års vul om sådan ändring uv kommunallagen att kommunernai gavs möjlighet att inrätta direktvuldu kommundelsråd med bl. u. de uppgifter som unförts i motionen.

206

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skulle uvslå motionen 1972:51 såvitt uvsåg hemstäUun punkt 1,

2.    utt rUcsdugen skuUe avslå motionernu

u) 1972:5 1 såvitt avsåg hemstäUan punkt 2 a, b) 1972:5 2 såvitt uvsåg hemstäUun punkt 1,

c)     1972:390 såvitt avsåg punkt 1 i den del den gäUde kommundelsråd,

d)     1972:806,

3.     utt riksdugen skuUe uvslå motionernu

a)    1972:52 såvitt uvsåg hemställun punkt 2,

b)   1972:103,

c)    1972:390 såvitt uvsåg punkt  1 i den del den gäUde kommunulu folkomröstningur sumt

4.     utt riksdugen skuUe unse motionernu

a)   1972:5 1 såvitt uvsåg hemställun punkt 2 b,

b)   1972:52 såvitt uvsåg hemställun punkternu 3 och 5 samt

c)   1972:390 såvitt avsåg punkt 1 i den del den gällde öppnu styrelser och nämnder

besvurude med vud utskottet i betänkundet unfört.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Reservationer hude uvgivits

1)  UV herrur Larsson i Luttru (c), Helander (fp), Pettersson i Örebro
(c), Werner i Mulmö (m), Schött (m), MoHn (fp) och Olsson i SundsvuU
(c), vilku ansett att utskottet under 1 bort hemställu,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:51 punkt 1 tillkännagav för Kungl. Maj:t som sin mening vad som anförts i motionen om behovet av en samlad analys av den kommunala självstyrelsens problem och uv en helhetssyn på dessa problem',

2)  UV herrur Lursson i Luttru (c), Nelunder (fp), Pettersson i Örebro
(c), Schött (m), Werner i Mulmö (m), Molin (fp) och Olsson i SundsvuU
(c), vilku ansett utt utskottet under 2 bort hemstäUu,

att riksdagen i anledning uv motionernu 1972:51, hemställun punkt 2 u, 1972:52, hemställun punkt 1, 1972:390, hemställun punkt 1 såvitt uvsåg kommundelsråd, och 1972:806 i skrivelse tUl Kungl. Muj:t begärde att utredningen om den kommunulu demokrutin fick i uppdrug utt snurast och om möjligt före 1973 års val frumlägga förslag som möjliggjorde för kommunernu att införu kommundelsråd,

3)  av herrur Nelunder (fp), Werner i Malmö (m), Schött (m) och
Molin (fp), vilka ansett utt utskottet under 3 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv motionemu 1972:52, hemställun punkt 2, 1972:103 och 1972:390, hemställun punkt 1 såvitt avsåg kommunala folkomröstningar, i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställde att kommunal-demokratiutredningen gavs i uppdrug utt frumläggu förslug om sådun ändring uv kommunullugen utt möjlighet öppnudes för kommunerna att anordna rådgivande folkomröstningar.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande dettu betänkunde må omfuttu även konstitutionsutskottets betänkande nr 11, men yrkande beträffande sistnämnda betänkande framställs först sedan detsamma föredragits.

207

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

208

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talrnan! Det utskottsbetänkande vi nu behundlur gäller den kommunala demokratins vUlkor. Frågor om den kommunala demokratin har återkommit i riksdagen under hela 1960-talet och därefter. Framför allt är det kommunsammanläggningarna som givit ökad aktuaUtet åt dessa frågor. Då reformen bhr färdig årsskiftet 1973-1974 har antalet kommuner minskat från 2 500 före 1952 tiU 272. Oavsett hur man bedömer reformens positiva och negativa verkningar råder det stor enighet om att den skapat aUvarliga problem för den kommunala demokratin. Minskningen av antalet förtroendevalda blir mycket kruftig. Enbart genom den senaste sammanläggningsreforraen minskas antalet förtroendeuppdrag från omkring 125 000 till omkring 42 000.

I den centerpartimotion som ligger tUl gmnd för utskottsbetänkandet i denna del anför man följande: "Kontakterna med de enskilda kommunmedlemmarna kan också försvåras genom att storkommunernas förvaltning blir större och meru komplicerud liksom problemen blir svårure att överblicka. Nya problem kan även instäUu sig då det gäller utt hävda de föitroendevuldus stäUning i beslutsprocessen. Ökude svårigheter uppreser sig också för en engagerande kommunal debutt och en önskvärd informution."

I detta senure hänseende medförde ju den gemensamma valdagen nya svårigheter.

Hur mun då ingenting gjort för utt mötu problemen? Jo visst. Både kommunindelningsbeslutet och författningsreformen föHdes av försäkringar om att nu skulle den kommunala demokratins problem verkligen bli uppmärksammade. Det började med en arbetsgmpp om den kommunala demokratin, ledd av ett statsråd, Ambitionema vur säkert godu, men resultaten blev ganska betydelselösa, och gmppen upphörde så småningom.

Efter hand hur nya utredningar tiUkommit utan att dock frågorna förts så mycket framåt, I dug knyter sig förhoppningurna framför allt till den för två år sedun tiUsutta utredningen om den kommunala demokratin. Även länsberedningen kan få betydelse för den kommunala demokratin.

Beslutet om det kommunala purtistödet spelar stor roll för partiernas möjligheter att svara för kommunul informution. Möjligheten utt utse suppleunter i fullmäktige innebär utt fler kun bli engugerade i den kommunala beslutsprocessen och är ett steg i rätt riktning,

Formema för medborgarinflytande över den kommunala verksumheten har dock inte tiUräckhgt uppmärksammats. Spontant har bildats kommundelsråd, byalag och andra opinionsgmpper, I vissa fall "har fuUmäktige utsett dessa kommundelsråd.

Det är inget tvivel om att verksamheten varit tUl nytta för intresset kring samhällsfrågornu på kommunplunet. En och annan kommunulmun, kunske t, o, m, på kommunulrådsplunet, har i sitt umgänge med dessa gmpper inte tagit tillräckligt allvarhgt på förslagen utan fått erfara den beska sanningen i ordspråket, att man inte bör spotta i kålen med hänsyn tiU risken att man efteråt kan få äta upp den.

Erfarenhetema av den nuvarande ordningen visar klart att verksamhe-

ten fyUer ett behov och att respekten för dessa gruppers arbete ökar. Från vår sida menar vi utt mun borde få till stånd en ordning med direktvuldu kommundelsråd i kommunens oUka delar. Utredningen om den kommunulu demokratin bör behundlu den frågun med förtur

1 reservutionen 1 hemstäUs utt riksdugen skall ge till känna för Kungl. Maj:t vad som anförts i motionen om behovet av en sumlud unulys uv den kommunulu självstyrelsens problem och av en helhetssyn på dessu problem. I reservutionen 2 anhålls att utredningen om den kommunala demokratin får i uppdrag utt snarust och om möjligt före 1973 års vul frumlägga förslag som möjliggör för kommunerna att införa kommundelsråd.

Herr tulmun! Jug ber utt få yrku bifull till dessa båda reservutioner.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Under dettu unförande övertog herr talmannen ledningen av kummurens förhundlingur.

Herr WERNER i Mulmö (m):

Herr tulmun! Jug kun på mångu punkter instämmu i vud herr Lursson i Luttru hur sugt, och synneriigt där han talur om utt det behövs en sumlud unulys UV den kommunulu självstyrelsens problem. Det är, som vi kun utläsu UV hundlingurnu, fem oliku utredningar som sysslar med dessu frågor och vinklur dem från oliku håll. Det inträffur väl mycket lätt utt det brister i sumbandet meUan de olika utredningarna, och därför vill vi också ställa oss bakom den reservution där det krävs en samlad analys av den kommunulu självstyrelsens problem.

I frågun om den kommunulu demokrutins lokulu förunkring hur moderata samlingspartiet för övrigt väckt en motion under rubriken "Ett levande folkstyre". Jag förstår att rubriken inte på något sätt är kontroversiell, eftersom vi väl aUa torde vara överens om målsättningen utt få en uUt bättre fungerunde och ulltmer levunde kommunul demokruti. Det skuU väl också i sanningens namn sägas att det inte är så stor skUlnud mellan vad som anförs i utskottet och innehållet i reservutionernu. I stort är det endust divergerunde meningur om unge-lugenhetsgruden och tidsfuktorn.

Vi hur väl ullu på känn utt det förhåller sig så, som herr Lursson i Luttru också nämnde, utt den representutivu demokrutin i kommunernu hur kommit utt skupu en besvärunde distuns mellun beslutsfutturna och övriga medborgure. Det är också ulldeles självfullet - och det ligger i sukens nutur - utt kommunreformen, som ger oss de storu kommunemu, ytterligare kommer utt accentuera denna distans. Det är därför inte underligt om den vanlige medborgaren får en känslu uv utt besluten futtas över huns huvud. Hun kan inte påverka besluten och han ser inte att han hur något medinflytunde. Det hjälper inte heller utt mun hänvisur tUl att medborguren vart tredje år hur möjlighet att göra sin röst hörd i kommunalval. Det är en skäligen klen tröst - dvs. om man inte själv råkar bli vald.

Detta har för en del skapat en allmän olust inför politik över huvud taget och även för politikerna. Vi minns väl fortfarande den predikan som hölls vid riksdagsgudstjänsten härom året, där prästen talade om för

209

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

210

oss att en riksdagsman verkligen inte är någon populär figur. Det är Ula nog, men vud som är värre är utt dettu också hur drubbat kommunul-politikernu, som mer och mer hur börjut betruktus - i vurje fuU vissu uv dem - som självrådigu pumpur, med uUt vud mun nu lägger in i detta uttryck. Pumpvälde må kunnu upplevus som den diumetrala motsatsen tUl kommunal demokruti med verklig medborgurförunkring.

Äter andra hur bitit i det suru äpplet och försökt sig på utomparlumen-turisku metoder för utt ge sin mening till kunnu. Det finns naturligtvis ingen anledning att ta dettu som ett uttryck för en viHa utt vädra aggressioner, utun det bör i stäUet uppfuttas som ett uttryck för maktlöshet. Det är egentligen buru de muktlösu som hur uniedning att demonstrera.

Men vi har också sett hur konimundelsgrupper, byulug, Alternutiv stud osv. hur växt frum på ett sunsut och nuturligt sätt ur ett klurt behov uv att finna någon form för egen opinionsbildning.

När vi under flera är fört fram kravet på kommundelsråd, hur vi unknutit tUl någonting som vuxit fram naturligt och som har uccentueruts UV kommuiireformen. Mun kan klart se hur byalagen försöker ersätta de små kommunernas beslutande församlingan

Den stora kommunens beslutande organ har självfallet aU anledning att lyssna till de s. k. gräsrötterna, både för egen del och för själva sakens skull. SamhäUsmaskineriet - också det kommunala - är till för människomas skuU, men tyvärr är det nog inte så få som upplever det tvärtom.

Det finns många frågor som kommundelsråden kan belysa och behandla, t. ex. miHöfrågor och planeringsfrågor av skUda slag. Jug skuU inte gå närmure in på dem just nu. Vi känner tiU dem. De som bor i de oliku komrnundelama har ju närkontakt med problemen där och har därför rätt stora förutsättningar att lösa dem på ett vettigt sätt.

I linje med detta ligger också vårt krav på rådgivunde folkomröstningur. Sädanu skulle nuturligtvis aktivera det politiska intresset och säkert ge uniedning tiU visare beslut i de kommunulu försumHngurnu.

Nåväl, ullt dettu kun vi nog i stort sett vuru överens om, och därför hur också olike; utredningur kommit tUl stånd som rör den kommunala självstyrelsen, främst då utredningen om den kommunala demokrutin, som utskottet hänvisur till. Vud vi hur vurit oense om är, som sugt, angelägenhetsgraden hos de här reformerna.

När det gäller kommundelsråd viU vi hu en skyndsam behandling med tanke på nästa års val. Om nu en utredning finner det lämpligt att anknyta val uv kommundelsråd tUl den gemensumma valdagen, så är det ju viktigt att beslut fattus snabbt, ty annars blir det ett långt uppskov.

Vud beträffur de kommunulu folkomröstningurna är vi på vårt håll inte tiU freds med direktiven. De hur en negativ attityd tiU kommunala folkomröstningar, det kan man inte komma ifrån. Redan i direktiven avfärdas strängt taget folkomröstningen som en vettig metod att medborgurförunkra den kommunala demokratin. Jag skall citera litet grand: "Tanken på folkomröstning i kommunala frågor kan emellertid vara svår utt förenu med ståndpunkten att en levande kommunal demokrati   bäst   åstadkommes   inom   ramen   för   ett   system   med   en

representativ demokrati, utövad genom politiska partier som företräder en bred allmänpolitisk gmndsyn." Och sä anför man utt det är svårt utt formuleru frågor, uvgränsu frågor osv. som man kun föreläggu en folkomröstning. Man kommer därpå till klämmen där mun säger utt det måste konstateras "att den praktiska betydelsen av en sådan reform skulle bli starkt begränsad. De sukkunniga bör därför i första hand övervägu undra åtgärder som på ett effektivare och med en representativ demokrati bättre förenligt sätt tillgodoser intresset av en ökad medborgerlig förankring av den kommunulu självstyrelsen."

Det är ulldeles tydligt utt man inte är intresserad av detta. Nu vet jag mycket väl att det finns representanter i konstitutionsutskottet, vUka också ingår i utredningen om den kommunala demokratin och som i utskottet välvilligt lovat utt utredningen skuU behandlu dessu frågor. Jug ser att herr Johansson i Trollhättan nickar, och vi är nog så tacksummu för utt mun vill tu upp dettu på ett ullvurligt sätt, kanske inte med stöd uv direktiven utun trots direktiven.

Herr tulmun! Med dessu ord vill jag yrku bifall till de reservationer som är knutnu till detta betänkunde.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Den kommunulu närdemokrutin är något som berör aUa människor. Tag som exempel ett förortsområde där man planerar att bygga ett parkeringshus. Det finns två alternutiv för pluceringen uv purkeringshuset. Det enu är trufiktekniskt överlägset men innebär sumtidigt att P-huset kommer att ligga närmare bostadshusen. De boende i området vill därför ha det andra alternativet som ger mindre störningar i form av buller, lukter osv. både under byggnadstiden och efter att parkeringshuset är färdigt.

Vore det inte rimligt att invånama i ett sådant förortsområde skulle kunna få en formell möjlighet att ge sin mening till känna, t. ex. genom ett kommundelsråd för dennu förstud? Som det nu är futtas beslut i frågor av detta slag utan att det finns någon formell kanal för att inhämta de berördas mening.

Om det bildas en opinionsgrupp eller ett byalag eller någon annan sammanslutning finner de i flertalet fall att deras opinionsarbete kommer för sent. P-huset byggs på den ursprungligen avsedda platsen med de obehag som detta medför för de boende. Det är då naturligt om de boende känner ett utanförstående i förhåUande tUl samhället och en bitterhet mot beslutsfatturnu.

Folkpurtiets närdemokrutisku progrum syftur till utt ge människo'mu ett ökut inflytande på de många vurdugsnura problem som hör tUl kommunalpoUtiken, och det exempel som jug inledde med här tycker jug väl illustrerar behovet uv åtgärder på dettu område. Vi hur i vår motion pekat på flera olika vägar att gå framåt mot detta mål. Vi nämner kommundelsråd, kommunala folkomröstningar, öppna redovisningar från de kommunala nämnderna, offentHga utfrågningar i kommunala nämnder och styrelser samt ytterligare saker.

När det gäller kommundelsråden ligger deras värde i utt de öppnar en ytteriigure kanal för inflytande som ligger nära medborgarna. Nu gäller

211

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

212

det att snabba på för att om möjligt före 1973 års val få fram ett förslag, som visar hur man skall kunna ge de kommuner som så vill en möjlighet att införa sådana råd eUer vad man nu vill kalla dem — själva termen kommundelsråd är ju inte sakrosankt i sammanhunget.

Om man kun klurgöru kommundelsrådens former, funktioner och vulsätt i god tid före 1973 års vul kun ju partierna i 1973 års valrörelse tala om för väHama, om man vill utnyttja möjliglieten att under mandatperioden 1974-1976 inrätta kommundelsråd för att på det sättet öka inflytundet för kommunens invånare jämfört med i dug. Purtiernus uppfattning i den frågan kan ju vara avgörande för vilket parti väljama vUl stödju i 1973 års vul. Om det däremot inte kommer något förslug om lugstiftning före 1973, ligger det nuturligtvis näru tUl hunds utt uwaktu -eller i vuqe full utt sägu utt mun uwuktar - en lagändring som kun ge större klarhet i fråga om kommundelsrådens uppbyggnud och funktioner. Här krävs alltså ett utredningsarbete, och det är väsentligt att utredningen rörunde den kommunulu demokrutin får i uppdrug utt snubbu på på detta område.

Kommunula folkomröstningur är ett unnut sätt utt stärku människornus inflytunde genom utt de får sägu sin mening direkt i de sakfrågor som skall avgöras av de kommunala organen. Vi vill ge en möjlighet för de kommuner som så önskur utt unvändu sig av folkomröstningsinstitutet. Det är ulltså frågu om en rätt för kommunerna och givetvis inte om en skyldighet — det gäller både om kommundelsråden och om folkomröst-ningurnu. I reuliteten hur det väl förekommit sådunu här omröstningur i en del kommuner utun utt man kunnat använda beteckningen folkom-röstningan På detta område behöver direktiven ulltså ändrus så utt utredningen åläggs utt läggu frum förslug om rådgivunde kommunulu folkomröstningan

Den kommunula informutionen och urbetsvillkoren förde kommunala förtroendemännen är också frågor vilkas uvgörunde delvis är beroende av ett positivt arbete uv utredningen om den kommunula demokratin. Det finns fleru skäl till utt frågornu om information och arbetsvillkor är så väsentligu. Ett uv dem är utt man skaU skapu förutsättningur för politikernu utt styru. Men även om mun bortser från det ungelägnu i utt öku politikernus möjligheter utt futtu riktigu beslut och styra förvaltnings-uppuruten pä verkställighetsstudiet finns det skäl utt förbättra den kommunulu informutionen. Om kommuninvånurnu skull kunnu väHu mellun oliku hundlingsulternutiv och därigenom påverku utformningen uv den egna kommunen måste de nuturligtvis hu full information om olika kommunula handlingsaltemutiv.

Beträffunde förtroendemännens urbetsvUlkor vill jug kort hänvisa tiU den allmännu formulering som finns i utskottets enhälligu skrivning: "Det är därför ungeläget, att hinder för fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag undanröjs liksom utt åtgärder vidtus för utt underiättu de förtroendevaldus urbete."

Jug tror att det kan sägas väldigt generellt att arbetsförhållanden och ersättningsregler för förtroendemännen bör utformus så att de inte försvårur rekryteringen uv politiken Det gäller speciellt i frågu om kommunernu,   där  ju   det   överväldigunde  flertulet   poHtiker  hur  fullt

förvärvsurbete vid sidun uv sinu politisku uppdrug. Mot bukgrunden uv den debutt som hur förts om politikernus ställning och urbetsvillkor är utskottets uttulunde särskilt relevunt 1972.

Får jug, herr tulmun, också som hastigast beröra en punkt som står Htet längre ned på föredragningslistan bara för att därmed exemplifiera någru andra åtgärder som syftar till utt stärku människornus inflytunde över de kommunula besluten och förbättru deras kunskuper i kommunula frågor. Det gäller de rätt många konkretu uppslug tUl ökud insyn i och kontroU över kommunala bolag och stiftelser som finns i folkpartiets närdemokratiska motion. Det är i själva verket åtta olika konkreta uppslug som vi har fört fram och som vi tror att den här utredningen om den kommunala demokratin kunde ha glädje av att studera.

Herr tulman! Våru synpunkter på en buttre kommunul informution och bättre urbetsvUlkor för de kommunulu förtroendemännen hur vi fått ett visst gehör för i utskottet, och vi hur därför inte frumställt några ytterligare yrkanden utöver utskottsmajoritetens. På övriga punkter har vi emeUertid i år liksom tidigare blivit tvungnu utt reserveru oss.

Mun kun nuturligtvis ställa sig frågan varför våra förslag om kommunul närdemokrati i övrigt möter ett så konsekvent motstånd från socialdemokratin. Det är möjligt att ett svar på den fanns i det uttalunde som den socialdemokratiske partisekreteraren herr Sten Andersson i Stockholm gjorde för 14 dagar sedan. Han ondgjorde sig då över att folkpartiet år efter år återkommer med samma förslag trots att de inte bifalls av riksdagen.

Om mun bortser från det i och för sig uppseendeväckunde utt den sociuldemokrutiske partisekreteruren i riksdugens tulurstol försöker förmå oppositionen utt uvstå från utt föru frum sinu förslug i form uv motioner och reservutioner, tror jug utt det finns en annan synpunkt som är viktig i det här summunhunget, och det är utt just upprepandet uv förslugen hur ett egenvärde, som kun bidru tUl förslugens frumgång och också - vUket belystes förra veckan - har bidragit till derus framgång.

Jag tror alltså att det är en skyldighet för den politiska oppositionen att i de frågor som man upplever som viktiga återkomma till dess utt mun hur nått frumgång. Det är ulltså det som vi hur gjort här, och det är det, herr tulmun, som är orsuken till utt jug vid dennu sena timme har i någon mån upprepat en urgumentution från tidigure. Jug ber utt få yrku bifull till reservutionernu 1, 2 och 3 vid konstitutionsutskottets betänkande nr 9.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Herr BOO (c);

Herr talmun! Den kommunulu demokrutin hur vurit föremål för mångu debutter i riksdugen under senure år. Från centern hur vi vurit pådrivande i dessu frågor. Vi gick emot principbeslutet om en ny kommunindelning 1962 bl a. därför utt de kommunuldemokrutisku synpunktema och effekternu inte hade blivit beuktude. Vi förde frum tanken på länsdemokrati 1963 och 1964, och det blev-ju så småningom en utredning. Syftet var att få till stånd en breddning uv den folkligu självstyrelsen på det regionulu plunet. Under de föHunde åren hur vi vid vurie riksdug fört  frum  våru kruv, som  hur gått  ut  på att stärka den

213

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

214

kommunala demokrutin. Vissu utredningar har som ullu vet kommit tUl, men de hur ännu inte uvsutt någru nämnvärdu resultat.

Våru kruv på åtgärder för utt bredda och förstärku den kommunulu självstyrelsen hur uppreputs i år, bl. a. i flera partimotioner. Vi noterade en framgång i förra veckan, då riksdagen förklarade sin anslutning tiU länsdemokrutitunken.

Skälet till utt vi kommer tUlbuka i dessu frågor är att utvecklingen går snubbt och på väsentligu områden i en för kommunernu och den kommunulu demokrutin ogynnsum riktning.

Det betänkande från konstitutionsutskottet som nu behandlas tar upp frågor av stor betydelse för den kommunala självstyrelsen. Det är klart att en levande demokrati på det kommunala området förutsätter att den kommunala självstyrelsen omfattar frågor som är av väsentlig betydelse för medborgurna, men det är lika självklurt att en levande kommunul demokrati också förutsätter ett stort mått av handlingsfrihet - att det verkligen är fråga om självstyrelse i egentlig mening.

Vi vet alla att den kommunulu självbestämmunderätten är kringskuren genom omfattande och ingående statliga regleringar och genom krussu ekonomisku realiteter. Dessa två faktorer hänger intimt summun - det är viktigt utt stryku under detta, eftersom mun ofta bortser från det sambundet. Den stutsreglerude delen uv kommunernus verksumhet svurur för ungefär 80 procent uv kommunernas utgifter, men staten bidrur tUl kostnudema baru med omkring en fjärdedel. Vidure är det väl så att de kommunala ambitionerna medverkat till de utgiftsökningar som skett. Även här har staten ett medunsvur som inte bara hänger samman med typen av stimulansbidrag utan också ligger djupare. Detta skulle jag kunna uttrycka så utt när det är så skevu bestämmelser för kommunerna då det gäller att handla självständigt kan de kommunala ambitionerna just på dessa sektorer överdimensioneras.

Det står därför klart utt den statligu styrningen uv kommunerna måste väsentligt minskas. Dettu har frumhåUits från vårt purtis sida, och det har även kommit tUl uttryck i enigu uttulunden från Kommunförbundets styrelse. Förslugen i den proposition, som stutsutskottet behundlut och som nu också riksdugen behundlur, syftur till utt lättu på underställningskruven. Dessu reformer skull hälsas med tUlfredsställelse, men de är inte särskilt praktiskt betydelsefullu och är således inte heller tillräckligt långtgående.

Utskottet har i sambund med propositionen ocksä behandlat yrkandet i centerns partimotion om den kommunala demokrutin. Dettu yrkunde har vurit inriktut på en väsentlig minskning av den stutligu styrningen uv kommunerna. Det finns ull uniedning för riksdugen utt biträdu det yrkandet och ge uttryck för vad som med skärpa understryks i den delen av centerns partimotion.

Jag vill erinra om att centern förra året yrkude utt den kommunuldemokrutisku utredningen skulle fä i uppdrag att göru en allmän översyn UV stutsuppsiikten över kommunemu. Yrkundet avvisades då av riksdagen med motiveringen att detta låg inom ramen för länsberedningens uppdrag. Men beredningen har inga klaru och koncisu direktiv i det uvseendet.

Vud mun behöver är, som hur sugts tidigure här från talarstolen i kväll, ett samlut grepp om den kommunulu problemutiken och en bestämd reformviHa. T stället har vi fått olUcu utredningur, och vi hur kunske också i vissu fuU fått direktiv till de utredningurnu som inte ger det slutresultut vUket ätmmstone vi från centern vill nå. Vi hur således att se till utt vi får en sådun inriktning uv den statligu styrningen utt den uvtur i stället för utt stärkus. Jug vUl särskUt betonu utt det självfullet bör gäUu de diskussioner och den inriktning som nu förekommer beträffunde den regionulu planeringen.

Mot dennu bukgrund är det i hög grud ungeläget att riksdagen ställer sig bukom yrkandet om ett uttulunde, utt den stutliga styrningen av kommunema väsentligt skall minskas. Det är inte tillräckligt att, som utskottet gör, sätta sin tiUit till civUministems allmänt hållna uttalanden i propositionen. Det är nödvändigt att med skärpa understryka viHeinriktningen i det avseende jag här har berört.

Jag skall, herr talman, återkomma senare med yrkande beträffande konstitutionsutskottets betänkande nr 11.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Herr JOHANSSON i TroHhättan (s);

Herr talman! Man får se den diskussion vi nu för mot bakgrunden av att en utredning arbetar med de kommunala demokratiproblemen. Strängt taget aUa de frågor som här har tagits upp faller inom utredningens ram och behundlus uv den.

Det har fieller inte inom utredningen rått några delade meningur om den urbetsmetodik som mun hur valt. Företrädarna för de partier, som nu vUl skrivu tUl regeringen utt den skuU i sin tur sättu sig i förbindelse med utredningen och få den att lägga om arbetsmetodiken, har inte fört frum såduna yrkanden inom utredningen. Det hur rått fullständig enighet om utt utredningen skuUe börju med utt tu upp frågun om fullmäktigesupp-leunternu, därför utt allu upplevde ett behov uv utt de nuvurunde reglernu förändrades.

I enlighet med direktiven har utredningen gett förtur åt frågan om kommunalt majoritetsstyre eller kommunalt samlingsstyre. Under tiden har emeUertid utförts ett mycket omfattande materialsamlande, som gör det möjligt för utredningen att nu ta upp informationsproblemet, folkomröstningsproblemet, kommundelsrådsfrågun och de undru frågor som här hur berörts. Även om riksdugen inte skriver till utredningen utt skynda pä i detta avseende kommer utredningen utt sättu in sinu krufter på dessu uppgifter helt enkelt därför utt utredningen nu hur fått det material som den behöver för att seriöst kunnu behundlu frågornu.

Nu hur ju herr Molin och möjligen folkpurtiet en egen utredningsteknik på det här området. Mun viU utt delur uv utredningurnu plötsligt skall ryckas bort eller att utredningarna skall åläggas vissa ting under pågående utredningsarbete, därför att man inom folkpartiet hur nått frum till vissu ståndpunkter.

Den utredning som urbetar har vuxit fram ur de omfattande diskussioner som vi fört om den kommunala demokratin. Den föregicks av en arbetsgmpp, där olika partier var företrädda och där det också funns  representunter för kommunförbunden och för den kommunulu

215

Nr 41                     forskningsgmppen.   Mot   dennu   bukgrund   hur jug  överruskuts  uv  ett

Onsdaeen den      uttulunde i centerpartimotionen. Troligen beror det på brådskan utt detta

15 mars 1972        uttalunde   kommit   med.   Där   står  nämligen;  "Den   urbetsgrupp   med

-------------------- företrädure för purtiemu och de kommunula förbunden som riksdagen

Kommunal demo-      begärt för planeringen av utredningsarbetet kom inte till stånd."
                                Någru UV oss som sitter här i kväll deltog i en sådun urbetsgrupp. För

min del minns jug med glädje de sumtul jag hade inom denna arbetsgmpp med bl. a. Johannes Antonsson, Gunnar Larsson och Lars Eliasson, och jag minns också den ullmännu glädje som rådde över utt mun vult en sådun uppläggning för behundlingen uv dessu frågor. Nu hur man gått vidare på denna väg, och lyckligtvis råder det enighet i de storu frågornu. Vi önskar alla ha en utvecklad kommunal självstyrelse och demokrati, vi vUl att det skall finnas goda förbindelser mellan de valda och väHarna, vi önskar skapa någon form av mellanvalsdemokrati. Jag betraktar det som lyckUgt att det råder en sådan enighet.

Denna mellanvulsdemokruti hur långu truditioner här i Sverige. Vi hur ett utvecklat partiväsen, många partier når med sinu lokulorgunisationer ut till skilda bygder och stadsdelar. Vid sidan av partierna finns fackliga organisationer, kooperativa sammanslutningar, nykterhetsföreningar, fri-kyrkoförsamlingar, idrottsföreningar osv. Allt detta känner vi till. Man kun iblund önska litet större aktivitet inom dessa summunslutningur och utt de kunde förnyu sinu urbetsformen Men det är inget tvivel om utt dessu folkrörelser hur byggt upp den svensku demokrutin. De utgör ulltjämt kärnun i vår mellunvulsdemokruti. Mun kun med rättu kurukteriseru vår svensku demokruti som en folkrörelsedemokruti.

Men dennu meUanvalsdemokrati bör omspänna helu fältet av poHtiska förhållanden. Visst är det bra utt medborgumu kun påverku förhållandena på närdistans, men det skall inte stanna vid detta. Det är av värde att man kan påverku vulet uv hyucinter eller tulpuner i en pluntering, men långt väsentligure är utt mun kan öva inflytunde på politiken i stort, på den kommunulu ekonomin, pä lundstingens sjukvårdsplunering och på den stutligu verksumheten — som betyder mycket för den kommunula utvecklingen. Det är också väsentligt att man har direkta och goda kontakter mellan de valda och väHarna. Och detta förutsätter informationer i olika riktningar, dels från de kommunala organen ut till medborgarna, men dels också frän medborgurna till de kommunula organen. Jag är glad över att vi har kunnat bli överens om informationsavsnittet i utskottets betänkande.

I vissa anföranden här har framträtt en misstro mot politikernu. Herr Mårten Werner får förlätu mig, men jug tyckte utt huns anförande andades en sådun misstro mot den representutivu demokrutin. Jug hoppus utt herr Werners replik kommer utt visu utt dettu vur ett missförstånd från min sidu, men det funns inslug i herr Werners anförande som jag tror att det vore lyckligt om han retuscherade. Vi skull nämligen ha klart för oss att det inte finns en enda kommunal förtroendeman som inte sitter där han sitter i kruft uv ett mundut, som hun direkt eller indirekt hur erhållit i vul.

När det sedun gäller de speciellu frågor som vi hur blivit oenigu om i
216                        utskottet  vill jug beträffunde   kommundelsråden   frumhållu utt sociul-

demokratin inte har tagit stäUning på den punkten. Det finns också betydande likheter mellan utskottets och reservunternas skrivning. Då kun mun kunske undra vurför utskottet inte har kunnut unsluta sig tiU den ståndpunkt som reservunterna intugit, men skrivningen i reservutionen 2 är inte riktigt så oskyldig som den tiU en bödun kun verku. För min del vUl jug göra två erinringan Den första ligger däri att det i reservationens att-sats står att utredningen om den kommunala demokratin skall få i uppdrag att frumläggu förslug "som möjliggör för kommunernu utt införu kommundelsråd". Den möjligheten finns redun i dag. Det är bara det att kommundelsråden inte har beslutunde funktioner. För närvurunde finns det sådana kommundelsråd i sju kommunen Visserligen kallus det inte för kommundelsråd i en kommun, men själv unser mun i den kommunen att det planeringsråd som finns där svarar mot kommundelsråden. Det kanske kun hu ett visst intresse för kummurens ledumöter att veta, att sådana kommundelsråd har inrättats i Täby, Eksjö, Vetlundu, Skepplanda, Skövde, Luleå och Sigtunu. Det äldstu av dem finns i Skepplanda och kaUas för planeringsräd; det kom tiU redan omkring 1960.

Detta var min första erinran. Den andra gäller att reservanterna i motiveringen har velat binda utredningen för vissa lösningar enligt herr MoUns modeU. Det står där att en väg att åstadkomma den lokala självstyrelsens förankring är att "inrätta kommundelsråd i enHghet med

de tankegångar som redovisas i motionerna  ." På ett annut ställe

heter det utt frågan skaU prövas "utifrån de synpunkter som återfinns i motionerna". Detta betyder att man sluter upp kring vad som står i motionerna. Det kan vara intressant utt studeru motionernu från dennu utgångspunkt. Vore det inte så sent skuUe jug ge mig in på en detuHgrunskning. Men låt mig tu upp två frågor, nämligen de som är de centrulu.

Den enu gäller hur kommundelsråden skull väHus. I centerpurtimotionen hur jug funnit en viss förståelse för de indirektu vulen. Helst önskur man dock fristående vul. Men när skull de ske? I en reservation som uvguvs i fjol UV folkpurtisternu och de moderutu inom konstitutionsutskottet önskude mun utt dessu val skulle ske samtidigt med övriga val. Vi skulle alltså få fyru vul sumtidigt. I den moderata motionen som har väckts i år - där för övrigt kommundelsråd har sutts inom citutions-tecken - tulur mun inte om vulmetoden, men två enskildu motionärer inom moderutu sumlingspurtiet pläderur för fristående val. Centerpartiet är väl närmast instäUt på det. Folkpartiet har redovisat ett resonemang på den punkten. Men det intressanta i folkpartiets resonemang är att man för samman detta med frågan om den gemensamma valdagen. Låt mig få citera: "Med direktvalda kommundelsråd blir det än mer nödvändigt att avskaffa den gemensamma valdagen för riks- och kommunalval." Skull vi nu inom utredningen urbetu efter dennu modell? Vi skulle ju tu hänsyn tUl vud som stod i motionema! Då skulle vi också verka för att den gemensummu vuldugen skuUe upphävas. Men även om vi bortser från detta råder det inget tvivel om utt mun anvisar olika modeller som inte stämmer överens med varandra när det gäller valmetoden.

När det gäUer beslutanderätten tolkar jag den moderata motionen på

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

217

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

det sättet att kommundelsråden inte skall ha någon beslutanderäU. I den uv enskild:! moderuter väcktu motionen slås det klurt fast utt mun inte önskur utt kommundelsråden skuU hu någon som helst beslutanderätt. Centermotionen pekar på de svårigheter som föHer med att kommundelsråden tar över vissa förvaltningsuppgifter. Det kan tänkas att man endast frumtidsvis kun göru dettu. Folkpurtiet pläderar för utt kommundelsråden skuU hu motionsrätt till fullmäktige. Vidure bör utredningen enligt folkpartiet överväga i vilku frågor kommundelsråden skull hu beslutunde-rätt.

Dennu genomgång leder mig tUl konstuterundet utt det blir mycket svårt för utredningen utt veta vad den skall göru om den skull föHu de anvisningar som finns i dessa motioner. Men det är lika svårt för var och en här i kammuren utt få klurhet i vad hun röstur på om hun lägger sin röst för reservutionen 2. Det är motstridigu yrkunden som här står mot vurundru.

Låt mig sedun gå över tUl reservutionen 1. Efter en något underlig vundring har de borgerligu här kommit på en linje. Det var ursprungligen centem sorn biträdde detta förslag, och det finns två upplagor av det här i kammaren. Men låt mig håUa mig tiU den senaste versionen. Man önskar då en samlad översikt av frågorna om den kommunala demokrutins vUlkor.

Under debutten hur man kraftigt understmkit att det måste hända någonting på det här området. Vad betyder då tillsättundet uv en sådun utredning? Jo, det finns inget bättre sätt att skjutu på frågun, dettu så mycket meru som mun kopplur summun dennu helhetsanulys med utt den skall bygga på den kommunulu forskningsverksumhetens gmnd. Det har kommit en del böcker och stenciler, meru skull kommu. Då får mun inväntu det och därefter skull mun göra analysen. Under tiden måste väl rimligen arbetet inom den kommunala demokratiutredningen stanna upp. Man skall invänta helhetsanalysen som man skaU bygga på. Länsberedningen får väl också hejda sig i sitt arbete, och det stämmer väldigt dåligt med det be.slut som majoriteten här fattade förra veckan.

När det gäller reservationen om folkomröstning vill jag helt enkelt fästa uppmärksamheten på att utredningen kan ta upp denna fråga. Den behöver ingu nyu direktiv på den punkten, och jag har som herr Werner nämnde ansett utt utredningen skuU göru dettu.

Sedun återstår den reservation som herr Boo nyss pläderade för. Jag kan förstå att han gärna ville murkera centerpartiets ståndpunkt i detta stycke, eHest har jag väldigt svårt att se skillnaden mellan utskottsmajoritetens ståndpunkt och den som herr Boo företräder. Det skull jug inte närmure utvecklu vid dennu senu timme, men det står klart och tydligt angivet i utskottets skrivning att mun viU reduceru den stutligu kontrollen och den stutliga styrningen uv kommunerna så långt möjligt. Om detta är vi aUa överens, och jag antar att även centerpartiet har samma uppfattning.

Herr talman! Med detta ber jag utt få yrku bifull tUl utskottets hemställun.

218

Herr WERNER i Mulmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall gärna gå herr Johansson i Trollhättan till mötes och förklara mig närmare när det gäller misstron mot politikernu. Hun menude att jug hyste sådun, och det är klurt utt jug hyser en sådun självkritik, men för övrigt försökte jug refereru hur människor upplever poUtikema. Det är väl just värt dilemma att många beslut bevisligen sker över de mångu medborgarnas huvuden, och vi kan inte kommu ifrän utt detta skapar misstro hos mångu människon Det är väl med dessa åtgärder vi försöker komma åt det problemet. Jag är naturligtvis ingen förespråkare för utt politiker är värdu misstro.

Herr Johunsson lunserude ett nytt intressunt begrepp, nämligen mellunvalsdemokruti. Jug undrude länge vud det vur, och sedun fick jug redu på utt det vur idrottsföreningur, missionsföreningar och nykterhetsföreningar etc. Jag undrur ändå vad de spelar för roll när det gäller utt påverku det kommunalpolitiska skeendet. Hun ironiserude mot de grupper som yttrar sig om humvida man skall ha tulpaner eller hyacinter i rabatter. Det väsentHga var, menade herr Johansson, att man kunde påverka ekonomiska frågor, sociula frågor, landstingsfrågor.

Ja, just det. Det är därför vi behöver kommundelsråd som kan engagera sig i de här frågorna och som hur en lagstiftningsgmnd. Hur det sedan skull ske får utredningen tu ställning till. Herr Johunsson ägnude lång tid åt utt sägu utt det funns mångu olika förslug om hur de skulle vådas, hur motionsrätt och beslutanderätt skulle vara osv. I en motion för man naturligtvis fram olika idéer för att ge vederbörande utredning litet kött på benen, och det kan minsann behövas ibland. Men sedun hur utredningen full frihet utt tänku själv.

Herr Johunsson unförde utt det funns kommundelsråd i sex kommuner. Det har väl slagit bru ut, och de försöken styrker således reservunternus mening.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag börja med två korta tillrättuläggunden.

Herr Johunsson i TroHhättan tulade först om underliga turer när det gällde reservationen 1. Herr Johansson vet att vid omröstningen i utskottet de personer var närvarunde som är upptugnu i det senare utdelade bladet; de röstade på samma sätt och reserverade sig. Jag tycker utt det vur rätt onödigt utt tu upp det i den här debutten.

Sedan sude herr Johansson iTroUhättan att i folkpartiets reservation i fråga om kommundelsråd förra året uttalade vi oss för att valen av kommundelsråd skulle ske samtidigt med andra val. Det gjorde vi inte; vi påpekade att det var ett alternativ och att det skulle påverka tidsplanen för utredningen om man valde det alternativet.

Vidure måste jag säga att jag tycker att det är Htet tröttsamt att socialdemokraterna jämt skaU skylla sitt ställningstagande mot våra förslag på pågående utredningar, som i ullmänhet i sin verksumhet inte har avsatt några synbaru resultut. Skulle vi inte någon gång kunnu föru en diskussion i suk? Kun inte någon socialdemokratisk tulure under 1971 eller 1972 års riksdugur svara på frågan; Är ni för eller emot kommundelsråd? Är ni för eller emot kommunulu folkomröstningur? Är ni för eller

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

219

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

emot utt släppu in fullmäktigeledumöter på de kommunulu bolugens stämmor? - Det är svårt utt befria sig från tanken att hänvisningarna till utredningar döHer en i grunden negativ inställning tUl dessa olika instmment för utt ytterligure öku människomus inflytunde.

Jug tycker att det unförunde som herr Johunsson i Trollhättun höll styrkte min misstanke. När hun skulle tu ett exempel på ett ärende som kunde behandlas på det här sättet hänvisade hun tiU utt människornu skulle få vada vUken sorts blommor det skulle vuru i rubutterna. Det är svårt att komma ifrån tunken utt det exemplet togs för utt förlöjligu våru förslug.

Efter dettu exempel föHde en lång exegetik uv innehållet i motionernu, som väl ändå inte gick utt förenu med en positiv inställning i suk till tanken på kommundelsråd. Vurför inte tulu om ifuU ni inom det sociuldemokrutisku purtiet ur för eller emot utt på dettu sätt vidgu människornas inflytunde över kommunulpolitiken!

Herr LARSSON i Luttru (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Johunsson i Trollhättun inriktude sin kritik på utt få frum skiHaktigheter mellan de partier och ledumöter som står bukom motionerna och reservationerna. Det väsentliga är väl ändå att det är omtanken om den kommunala självstyrelsen som präglar de återkommande motionema i dessa frågor.

Sedan gjorde nog herr Johansson sig skyldig till ett direkt felcitut när hun sude att det heter i motionen utt arbetsgmppen aldrig kom till stånd. Så står det inte i motionen, utun det står; Den urbetsgmpp som tUlsuttes för dettu ändumål fick emellertid inte någon större betydelse; och det är en betydunde skillnud.

Det ur riktigt som herr Johunsson säger, utt vi som var ledamöter i kommittén hade stora förväntningar när arbetsgruppen påbörjade sitt arbete, men vi konstuterude sedun utt den så småningom självdog. Några små initiutiv kom ju frum; bl. a. bidrog vi till att öka antulet fullmäktigeledumöter i Göteborg och i nägon unnun kommun. Jag tror ändå utt det är riktigt utt sägu utt det inte blev så stort resultut uv dettu.

Det är sunt utt det finns kommundelsråd redun nu. Inom centern urbetar vi för utt få till stånd fler sådunu undun för undun, men sumtidigt är vi intresserude uv utt få frum unvisningur om i vilku frågor mun kun ge initiativrätt, eventuellt motionsrätt, och om mun kun ge vissu förvaltningsuppgifter till kommundelsråden. Vi väntar att sådana problem skall bU klariagda av utredningen om den kommunala demokratin. Vi har förhoppningar om att man skall få fram en del därvidlag.

Sedan kan man självfullet stäUu sig frågan, vad det beror på att man hittilldags har fått frum sä litet av åtgärder som kan stärka den kommunalEi självstyrelsen. Jug tror det ligger någonting i vad Hilding Johansson sade tidigure, utt det tar sin tid innan man kommer underfund med det här materialet.

220

Herr JOHANSSON i TroUhäUan (s) kort genmäle: Herr talman!   Vi är väl ändå alla intresserude uv utt vituliseru den kommunula demokratin.

TUl herr Lursson i Luttru vUl jag säga att vi nog talur om två oliku urbetsgmpper. Den som jug talar om och beträffunde vilken jag citerade ur motionen 5 1 - det står på s. 8, om herr Larsson vill slå upp det - kom tUl före tUlsättandet av den kommunaldemokratiska utredningen. Den ledde fram tUl utformningen uv de direktiv efter vilku den kommunuldemokrutisku utredningen urbetur, och det betruktur vi som ett mycket gott resultut uv gruppens verksumhet.

Att jag sedan gav mig in på utt närmure skärskådu motionernu berodde helt enkelt på den skrivning mun har, nämligen att man skull utreda det här och genomföru det i enlighet med de tunkegångur som redovisus i motionernu. Det kan då varu intressunt att se hur dessa tankegångar stämmer överens med varandra.

Sedan, herr talman, viU jag säga att jag tycker att det genom debatten går två skiHelinjer som det kan vara intressant att registrera. Den första går meUan dem som anser att man skall ta ställning sedan man har utrett en fråga och dem som anser att man skall ta ställning innan man har utrett den. För min del föredrar jag att stå på den förstnämnda sidan.

Den andra skUjelinjen går mellan dem som högt värderar de politiska partierna och folkrörelsemu i Sverige och dem som viU upprättu kommunula organ i stäUet för folkrörelserna. Jag vill inte på något sätt underskuttu betydelsen uv vUku blommor man väHer, hur man placerar garage eller sådana saker, men jag vet att man måste ha inflytunde i stort, och detta inflytande i stort når man aldrig genom kommundelsråd ~ meningen är väl att de skall verka inom sina områden. De skall inte gå in på den kommunala finansieringen, som dock betyder långt mer än allt detta andra. Jag förstår inte den ringaktning som herr Werner i Malmö uttalade mot vissa folkrörelseföreningar. Kanhända är deras betydelse Hten här och var, men de spelar en utomordentligt stor roU på andra håll. Det enda jag egentligen beklagar är att centerpartiet genom sina ställningstaganden sluter upp blund dem som inte slår vukt om folkrörelsedemokrutin.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle;

Herr tulmun! Jag viU baru sägu till herr Johunsson i TroUhättun utt jag verkHgen inte underskuttar folkrörelserna, men jag betvivlar att de kan göra den insats som vi menur utt kommundelsråden kun göru.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Eftersom herr Johunsson i Trollhättun i sitt förstu inlägg och i sin replik kom tillbuku till formuleringen i reservutionen 2 i konstitutionsutskottets betänkunde nr 9, är det väl nödvändigt utt jug läser upp hela formuleringen, så att vi vet vud som står där. I sista stycket står det: "Frågan om utformningen av råden och om tidpunkten för val av dem samt om dessa vals eventuella sammankoppling med valen av kommunfullmäktige bör prövas av utredningen utifrån de synpunkter som återfinns i motionerna och med målsättningen att söka vidga medborgamas inflytande över den kommunala beslutsprocessen." Om reservationen bifalles här i kammaren, har jug mycket svårt utt tro att en utredning som är positivt instäUd till kommundelsråd skall känna sig

221

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

besvärad av den formuleringen.

Herr Johansson i Trollhättan var med på att människoma skulle fä ha inflytande i stort men inte i smått och av det skälet var han i grund och botten emot kommundelsråden. Jag tror att det är farligt att göra en så stor skiUnad; när det gäUer stora övergripande frågor skall människorna vara med och bestämma men när det gäller de mångu små frågor som berör derus egen mUjö kun mun inte ge dem något inflytunde. Jug är för min del glad över utt vi i ullu full hur fått murkeru den skillnud i suk som jug i min tidigure replik misstänkte förelåg.

Herr JOHANSSON i TroUhättun (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl att människornu skull hu inflytunde både i stort och i smått, men jug förstår inte hur mun genom kommundelsråd skall kunna göra det möjligt för människor utt övu inflytunde i stort.

Herr LARSSON i Luttra (c) kort genmäle;

Herr talman! Först kanske vi skaU försöka att klara upp den meningsskiHaktighet som föreligger mellan Hilding Johansson och mig beträffande arbetsgrupperna. Hilding Johansson säger nu att det vur frågu om en annan arbetsgmpp. Då är det riktigt som det står i motionen att denna arbetsgmpp aldrig kom till stånd. Det gäUer den urbetsgmpp som skulle föregå utredningen om den kommunulu demokratin efter 1968.

Hilding Johansson säger därefter någonting om folkrörelsekaraktären. Om någon kämpat för den kommunala självstyrelsen och dess förankring bland männi.skorna, vågar jag påstå att det är centerpartiet.

222

Fru NO.RDLÄNDER (vpk):

Herr tulman! Jag behöver inte referera vare sig motionsyrkandena eller motiveringen för dessa. Detta har gjorts i utskottets redovisning av ärendet, i reservationerna och i de inlägg som hållits. Men hur viktiga problemen om den kommunala demokratin än är, vilket jag kraftigt.vill understryka, så måste det stå klart för envar som läser reservationema, att vad de borgerliga reservanterna åstadkommit är ganska magert. Det kun enligt vår mening i sådunu full då en utredning är i arbete finnus uniedning utt begäru förslug i något eller någru delproblem, som det är särskilt angeläget att uppta till behandhng för ett ställningstagande. Men att mot bukgrunden uv så puss utförligu och i suk omfuttande utredningsdirektiv som den sittunde utredningen om den kommunulu demokrutin erhållit begäru "en sumlud unulys uv den kommunulu självstyrelsens problem", ger närmust intrycket uv en tom demonstration. Vi hur för vår del svårt utt se någon mening i en sådun begärun.

Vad gäller frågan om kommundelsråden har den kommunistisku riksdugsgmppen för precis tio år sedan föreslugit att frågan om rätt för kommunemu utt bildu sådunu skulle utredas. Från kommunistiskt håll har summu frågu väckts i Stockholms kommunfullmäktige, där den närmure behundlus i den s. k. självstyrelseutredningen. Ätt tillfogu något i direktiven för utredningen om den kommunulu demokrutin finns det enligt vår mening ingen uniedning till.

Nuturligtvis beror det till uvgörunde del på utformningen, om s. k.

Kommunal demokrati

kommundelsråd   kommer   utt   fyllu   en  positiv  uppgift  och  motsvuru     Nr 41 förväntningurna. Som remissorgan betraktat är ett vidgat remissförfaran-     Onsdaeen den de i exempelvis planeringsfrågor utt föredru. Hyresgästföreningur och     jj jj. \912 olika folkligu organisationer bör i ökad grad beredas möjlighet att ge sin mening tUl  känna och aktivt medverka och påverka det kommunala samhällsarbetet. Inte minst viktigt är förverkligandet av företagsdemokratin vid de kommunala arbetsplatserna.

Herr talman, jag viU nämna ett par andra aspekter, som i och för sig inte hör till den fråga vi nu diskuterar, men som likväl hör tUl hela problemkomplexet. Exempelvis motsättningen i att å ena sidan tala sig varm för kommundelsråd och därmed anse att den kommunala demokratin hävdas, medan man på den andru sidun genom 4-procentspärrur vill utestängu delur uv befolkningen från utt över huvud taget deltu i det kommunulu beslutsfuttundet.

Summu resultat uppnår man på sinu håll när i pruktiken omotiverad indelning i valkretsur genomföres pä ett sätt som bUr till nuckdel främst för de mindre purtiema. Härigenom har exempelvis den situutionen uppstått, utt medun vänsterpurtiet kommunisternu hur två ledumöter av denna kammare från förutvarande Stockholms län, så har en sådan valkretsindelning genomförts — i medverkan också av de partier som i dag är reservanter och säger sig slå vakt om den kommunala demokrutin - utt vpk inte hur en endu representunt i lundstinget från förutvurande Stockholms län, alltså den delen utunför Stockholms kommun av nuvarande Stockholms län. Så nog finns det konkreta ting att ta sig an om man är för en utvidgning av den kommunala demokratin.

Till frågan om kommundelsråd vill vi för vår del i positiv anda vara med och pröva utformningen av en sådan anordning. Vi är dock icke benägna att övervärdera deras betydelse, ty skulle utformningen bli sådan, att dessa kommundelsråd ej gavs viss angiven beslutanderätt, och således endast bleve råd i bokstavlig mening, eller remissorgan, då saknar sådana kommundelsråd all mening. Men tUl diskussion härom får vi återkomma.

Vad de kommunala folkomröstningarna beträffar tycks ju inofficiellt sådana ha ägt mm i indelningsärenden. Det har för övrigt också bekräftats i debatten. Det skulle säkert inte skada om de legaliserades. I ullmänhet föreligger svårigheter utt pruktiskt kunnu utformu sådunu kluru frågeställningur utt röstu om, utt metoden kunde fyllu någon reell nyttu och bli ändamålsenlig. Vi unser utt tUl den frågan bör ställning tus i helu sitt sammanhang.

Vpk har därför, herr talman, kommit fram till den slutsutsen utt vi inte unser oss böru stödju någon uv de uvgivnu reservationerna utan kommer att stödja utskottets yrkande. Med detta yrkur jug sålundu bifuU tiU utskottets hemställun.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Punkten 1

Propositioner guvs på bifull tUl dels utskottets hemställun, dels
reservutionen nr 1  uv herr Lursson i Luttru m. fl., och förklurudes den             223

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Kommunal demokrati

förru propositionen varu med övervägunde ja besvarad. Sedan herr Lursson i Luttru begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vill utt kummuren bifuller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 9 punkten 1 röstar ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 1 uv herr Lursson i

Luttra m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kummarens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr Lursson i Luttru begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja -   178

Nej  -   116

Avstår -       3

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen varu med övervägunde ja besvurud. Sedun herr Larsson i Luttra begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vill utt kummuren bifuller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 9 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kummaren bifullit reservutionen nr 2 uv herr Lursson i

Luttru m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet av kammurens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Larsson i Luttra begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHande resultut;

Ju  -   152

Nej  -   141

Avstår —      4

Punkten 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 3 uv herr Nelunder m. fl., och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Molin begärt votering upplästes och godkändes födande voteringsproposition;

224

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställun i

betänkundet nr 9 punkten 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej  hur kummuren bifullit reservutionen nr 3 uv herr Nelunder

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr MoUn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 214

Nej  -    79

Avstår -      4

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Minskad statlig styming av kommunerna, m. m.

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Minskad statlig styming av kommunerna, m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 11 i anledning av proposition med förslag tUl lag om ändring i kommunallagen (1953:753) m. m. jämte motion om minskad statlig styming av kommunerna.

(Detta betänkande hade debatterats i samband med konstitutionsutskottets betänkande nr 9.)

I propositionen 1972:12 hade Kungl. Maj:t under åberopande av StatsrädsprotokoUet för civUärenden den 14 januari 1972

dels föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade, inom civildepartementet upprättade förslag tiU

1)    lag om ändring i kommunaUagen (1953:753),

2)    lag om ändring i kommunaUagen (1957:50) för Stockholm,

3)    lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4)    lag om ändring i landstingslugen (1954:319),

5)    lag om ändring i lagen (1957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, m. m.,

dels berett riksdagen tillfäUe att avge yttrande över ett vid propositionen fogat, inom civUdepartementet upprättat förslag tUl

6)      kungörelse om ändring i brandstadgan (1962:91).

1 detta sammanhang behandlades motionen 1972:51 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts att riksdugen tUlkännuguv för Kungl. Muj:t som sin mening utt det pågående utredningsarbetet på det kommunulu området borde i frågu om statsuppsikten över kommunerna inriktas på en väsentlig minskning av den statliga styrningen av kommunerna.

Utskottet hemställde att riksdagen

1.    skuUe anta de i propositionen 1972:12 för riksdagens beslut framlagda lagförslagen (1-5),

2.    i skrivelse till Kungl. Maj:t anmälde, att riksdagen inte funnit anledning tUl erinran mot det för riksdagens yttrande i propositionen 1972:12 framlagda förslaget (6) tUl kungörelse om ändring i brandstadgan (1962:91),

225

8 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

3. förklarade motionen 1972:51 såvitt nu var i fråga besvurud med vad utskottet i betänkandet anfört och yrkat.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Luttra, Boo och Fiskesjö (aUa c), vUka ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1972:51 såvitt nu var i fråga tUlkännagav för Kungl. Maj:t som sin mening att det pågående utredningsarbetet på det kommunala området borde i fråga om statsuppsikten över kommunerna inriktas på en väsentlig minskning av den statliga styrningen av kommunerna.

Herr BOO (c):

Herr talman! Med hänvisning tiU den tidigare överläggningen ber jag att få yrka bifaU tUl reservationen.

Herr JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Överlägipiingen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt!

Punkten J                                           '

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Liittra m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej:

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Larsson i Luttra

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.. Då herr Boo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 224

Nej  -    65

Avstår —      6

§ 4 Insyn 1 kommunala bolag och stiftelser

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr  10 i motioner angående insyn i kommunala bolag och stiftelser.

uniedning uv

226

I   detta  betänkande behandludes

motionen 1972:52 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu var i frägu, hemstäUts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t begärde utt förslag framlades till åtgärder för vidgad insyn i och kontroll av kommunala bolug och stiftelser i enlighet med vud som unförts i motionen sumt

motionen 1972:390 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu var i frägu, hemstäUts att riksdugen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att denna motion och motion nr 294 överlämnades till utredningen om den kommunala demokratin för beaktande av vad däri anförts om den kommunala demokratin.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå motionerna 1972:52 och 1972:390, båda såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits av herrar Nelunder (fp), Werner i Mulmö (m), Schött (m) och MoHn (fp), vUku unsett utt utskottet bort hemställu,

att riksdugen i uniedning uv motionernu 1972:52 och 1972:390, bådu såvitt nu vur i frågu, hos Kungl. Maj:t begärde förslag till åtgärder för vidgad insyn i och kontroU av kommunala bolag och stiftelseföretag.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiet har i år liksom så många gånger tidigare motionsvägen framfört kravet på ökad insyn i kommunala bolag och stiftelsen I vår s. k. Plunta, motionen 294 och föHdmotionen 390, erinras om att ett tyvärr vanligt sätt att undandra viktig kommunal verksamhet offentlighetens kontroll är att bedriva den i bolagsform. Enligt vår uppfattning bör dettu ej få förekomma, utan i kommunullugen bör tydligure än nu studgus untingen att sådan verksumhet ej får bedrivus i uktiebolagsform eUer att kommunägda bolag av aUmän servicekaraktär, med monopolstäUning, bör vara underkastade samma offentUghetsregler som statliga och kommunala myndigheter. Vi vet ju aUa utt den ullmänna trenden i vår tid är att medborgama önskar större insyn och större medinflytande. Det är då inte rimligt att utan vidare acceptera en utveckling som innebär tillskapande uv allt fler kommunala stiftelser och bolag, i vilka medborgarna suknur möjlighet tiU insyn.

Reglernu för de kommunulu bolagen ger vanligtvis endast kommunstyrelsen eller dess representanter möjlighet att föda bland annut den ekonomisku verksumheten. Hård kritik hur med rättu riktuts mot det förhållandet utt inte ens fullmäktigeledumöter hur insyn och kontrollmöjligheten

Utskottet framhåUer i sitt betänkande att det enligt nu gällande lagstiftning är möjligt för bolagen att inbjuda exempelvis kommunfullmäktiges ledamöter tUl deltagande i bolagsstämmorna. Det är riktigt, men vi vet att det är rena undantaget att bolagen använder sig av denna möjlighet. Jag vUl dock inte underlåta att nämna att man så sent som förra månaden här i Stockholm beslutat vissa åtgärder i rätt riktning och av sådant slug som vi motionärer vUl rekommenderu. Fallet är så pass unikt och principiellt av så stor betydelse att det finns aU anledning att uppmärksamma det.

Inför  1972 års bolagsstämmor har drätselnämnden i Stockholm på

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

227

8* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

förslag av finansborgarrådet beslutat rekommendera en ordning, att tUlämpas på försök under 1972 efter vederbörligt beslut i respektive bolags styrelse, innebärande att kommunfullmäktiges ledamöter, representanter för de anställda och massmedia tillställs kallelser med inbjudan att delta i bolagsstämmorna med föHande bolag, i vilka kommunens aktieinnehav representeras av drätselnämnden: AB Stockholmshem, AB Svenska bostäder, Stockholms frihamn AB, Stockholms stadsteater AB och AB Sankt Eriksmässan. Inbjuden deltagare medges rätt att yttra sig och ställa frågor men inte lägga fram förslag eUer få sin mening antecknad till protokollet. De praktiska arrangemangen - lokalanskaffning, utsändning av handlingar tiU dem som anmält sitt deltagande, m.m. — fär utformas av respektive bolagsstyrelser. Samråd hade ägt rum med vice stadsjuristen, som inte funnit något att invända mot den föreslagna ordningen.

Herr talman! Jag tycker att det här beslutet i Stockholm är ett bra beslut, även om den föreslagna försöksverksamheten är av begränsad omfattning. Trots detta är den av största intresse. Såvitt jag förstår, har man här slagit in på rätt väg. Det är önskvärt att andra kommuner vill föda exemplet, i avvaktan på den enhetliga allmänrättsligu lugstiftning om offentlig insyn och kontroU av de kommunala bolagen och stiftelserna som förordus i motionernu. Vi i moderutu sumlingspurtiet finner det angeläget att det snarast sker erforderliga lagändringan Det är därför vi nu ännu en gång driver på i denna för vart år alltmer betydelsefulla fråga.

Herr talman! Under åberopande av det anförda ber jag att få yrka bifall till den vid utskottets betänkande fogade reservationen.

228

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Vid behandhng av de två föregående ärendena från konstitutionsutskottet, nr 9 och 11, framfördes resonemanget om att politikerna ofta är misstrodda. Jag måste säga, herr talmun, utt det inte är lätt för aUmänheten att föHu med i de vändningar som politikerna ibland behagar unvändu sig av.

Vi har under nära en och en halv timme diskuterut på vUken väg vi skull befriu kommunernu från särskUd uppsyn från stutens sida när det inte är nödvändigt. Herr Lursson i Luttru uttulude detta mycket sturkt och tydligt, och det vur ingen som gick emot huns uppfuttning. Herr Boo hade summa mening och ville att vi hellre skulle minska på den statliga stymingen och i stället urbetu för att öka den enskilda kommunens rätt att själv handlägga sina uppgifter.

Så kommer herr Schött upp och talar om att man redan nu har denna möjlighet, att mun gjort dettu i Stockholm och fått ett ulldeles utmärkt resultat, och så säger hun tUl sist utt mun begär erforderliga lagändringar. TiU vUket ändamål skuUe detta användas, herr Schött?

Frågan är under behandling i kommunutredningen. Men ärade ledamöter av denna kammare, om nu kommunen hur skuffat sig en rätt att själv kunna handläggu dessu frågor på det sätt som kommunen finner vuru lämpligt i sitt eget intresse, vurför begär mun då i dettu ögonblick utt stuten skuU se över och bestämma hur ni skaU få lov att hantera detta?

Är   det   att   undru  på  om   människor  som   pä  uvstånd   lyssnur  på

politikerna har svårt att ta oss riktigt på ullvur? Vi hur uUu möjligheter utt utformu den informution vi vUl hu uv ett bolug. Vi vet att mångu av våru större kommuner hur behov av att skötu vissa angelägenheter genom bolag. Vi är fullt medvetna om dettu, och det förekommer ingen stor diskussion om det på de platser där det genomförts. Vi är medvetna om behovet, och vi har fullu möjligheter utt skupu den insyn från oliku håU som vi vill ge. Så vänder mun på steken och säger utt här skall vi ha en annan ordning, och det skall regering och riksdag bestämma i stället för att kommunerna skall göra det själva. Slår vi vakt om den kommunala självstyrelsen, mina damer och herrar, så tycker jag att vi skaU slå vakt om den renhårigt och också säga att den information som vi behöver ge våra kommunmedlemmar är vi mäktiga att själva utforma i kommunen. Jag ber med det sagda, herr talman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Tyvärr är det få kommuner som använder sig av den möjlighet som här nämnts och som tillämputs i Stockholm. Det är så lätt när mun representerar majoriteten att sägu utt vi utun vidure kun bestämmu självu. Men vud jag vill slå vakt om är minoriteten och dess möjligheter att göra sig gällande. Därför kan jag inte se unnat än utt mun bör införu sådunu här bestämmelser som gurunterur en ordentlig insyn i de kommunulu bolugen och styrelsernu.

Jag tycker att det är något ganska orimligt att fullmäktigeledamöter skall handläggu en mängd ärenden, mångu uv gunsku liten räckvidd, men de skull inte hu insyn i de kommunulu bolagens hundläggning som betyder ofuntligt mycket för kommunernus ekonomi.

Herr MOLIN (fp):

Herr tulman! Jag vUl för herr Henningssori göra det påpekandet att det finns flera förslag i motionernu och i reservationen, vilku för utt kunnu genomförus kräver lugändring här i riksdagen. Det är t. ex. för närvurunde inte möjligt utt i kommunfullmäktige eller lundsting riktu interpellution till en kommunul bolugsstyrelses ordförande.

Jag nöjer mig, herr tulmun, med hänsyn till den senu timmen med detta exempel, för utt visa att herr Henningsson skall mun nog inte alltid ta på allvar.

Herr LARSSON i Luttra (c);

Herr talman! Centerpurtiets ledumöter i konstitutionsutskottet tillhör utskottsmujoriteten i dennu frågu. Anledningen till det är utt frågun behundlus av utredningen om den kommunala demokratin, dit den hänsköts sedan riksdagen 1969 hade bifallit en centerpartimotion med yrkande om utredning.

Herr HENNINGSSON (s):

Herr tulmun! Om herr Molin tur mig på ullvur eller ej är mig fullständigt likgiltigt. Men om mun säger utt mun slåss för utt kommunen skall få rätt att själv handlägga sina ärenden — och det hur man slagits för

229

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

i en och en hulv timme nu — måste mun väl erkänna det inkonsekventa i att begära ett mgripande i ett ärende där kommunen får ordnu informutionen som den själv vUl.

Det finns, herr Schött, möjligheter för kommunen utt inom lugens rum ge den information som herr Schött tycker är riktig - han säger ju att man har gjort detta mycket hyggligt i Stockholm. Jug vill tillägga, herr Schött, utt det säkerligen inte är någon skillnad mellun borgerligt och socialdemokratiskt styrdu kommuner när det gäller utt bUdu sådunu här bolug - man har gjort det av helt andru orsaker. Kommunernu hur dock möjlighet ati" ge den information de vill ge.

Ätt det inte finns möjlighet att ställu en interpellution vet jug. Jug hur en viss erfurenhet av kommunulu uppdrug. Jug hur suttit i en kommunul styrelse i 27 år. Under den tiden hur jug vurit utsutt för en enda interpellation - den gällde ett gasverk som exploderade. Jug hur suttit som ordförande i ett kommunalt bolag i mer än tio år, och jag kan försäkra utt det uldrig har saknats möjligheter för någon i kommunen att få de uppgifter man önskat.

Styrelserna tUlsätts i regel så att de oUka partierna blir representerade i styrelsen. De hur ullu möjligheter att få informationer. Det är mycket oegentligt att säga att man inte kan fä informution, även om den inte ges på det sätt som herr Schött rekommenderur — vUket jag unser är mycket lämpligt utt göru. Det ligger också i kommunens skön utt göru så, och då tycker jug att mun kun vuru nöjd.

230

Herr SCHÖTT (m);

Herr tulmun! Först vill jag ullvurligt beklugu utt så här utomordentligt viktigu ärenden kommer upp så sent till behandling.

Sedan vill jag upprepa att det är mujoriteten i kommunerna som för närvurande kan bestämmu om insyn skall kunna förekomma eller ej. Men det är inte tUlfredsställande; det borde vara en sädan ordning att en viss minoritet kunde besluta om insyn.

Jug är förvänud över utt inte socialdemokruternu känner vilket behov UV ökud insyn som verkligen föreligger på dettu område. De kommunala bolagen betyder ju alltmer för kommunernas ekonomi, och vi vet allu hur ytterligt bekymmersam denna är.

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! Herr Henningssons beskrivning av sina erfarenheter från kommunulu bolug tycker jug vur ett bru urgument för behovet uv ökud insyn i de kommunulu bolagen.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen av herr Nelander m. fl., och förklurudes den förra propositionen varu med övervägande ja besvarad. Sedun herr Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Nelander m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 209

Nej  -    85

Avstår —      4

Nr 41

Onsdagen den 15 mars 1972

Insyn i kommunala bolag och stiftelser

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandhngen av återstående ärenden på föredragningsHstan tUl morgondagens sammanträde.

§ 5 Herr talmannen meddelade att justitieutskottets betänkande nr 4 skuUe uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 6 Interpellation nr 94 ang. transport av militär personal

Ordet lämnades på begärun tUl

Herr LÖVENBORG (vpk), som yttrade:

Herr talman! 20 repsoldater på väg från Karungi tUl Gällivare, transporterude i en av SJ:s godsfinkor av trä, var helt nyligen nära att få sätta livet till. Godsfinkans uppvärmningsanordning var en gammal plåtkamin, och halmen på golvet fattade plötsligt eld när bottnen lossnade. Vagnen var låst och gick tUl att börja med inte att få upp. De yrvakna soldaterna omvärvdes av rök och eld, man kunde ingenting se, panik utbröt och först efter fem minuter lyckades mun få upp dörren till godsfinkun, kunde kastu ut den brinnunde halmen och veden och lufta ut röken. Flera av de 20 var svårt medtagna när transporten så småningom anlände till Gällivare och olyckstillbudet upptäcktes. Alla var nerkylda och hade känning av rökutveckling och chock. 1 samma tåg fanns fem godsfinkor av trä, aUa fuUa med hemvändunde repsoldater. Det är helt uppenburt att en mycket svår tragedi hude kunnat inträffa, kanske med 20 dödsoffer eller svårt brännskudude. Strux efter den omnämndu händelsen sturtudes en mUitär utredning för utt klargöra om befälet föHt sina instruktioner, om plåtkaminen var behäftad med materialfel eller om någon enskUd person kan lustus för det inträffude.

Det är gott och väl, men detta är dock inte det väsentligaste. Det kan inte vara nödvändigt att mUitär i fredstid transporteras på samma sätt som kreatur, utan det måste finnas andra och normalare sätt, exempelvis genom användandet av personbussur eller vanligu personvugnar. Det är ansvarslöst att i fredstid utsätta människor för de uppenbaru risker som det här utan tvivel är fråga om.

231

Nr 41                         Detsamma kan sägas om den oftu återkommunde cykeltolkningen,

Onsdaeen den      ' också medför storu personrisker. Soldaterna är oftu dåligt tränade

15 mars 1972        inför denna typ av transport, och olycksriskerna blir inte mindre av att

--------------------     tolkningen ofta sker på starkt trafikerade vägar. Ett exempel därpå är

den tolkning som nyligen skedde från Marmalägret till Landafors i Hälsinglund. Det är en sträcku pä närmare 10 mil, delvis på den starkt trafikerade E 4. De värnpHktiga protesterade mot dennu övning och hänvisude dels till de stora olycksriskerna, dels till kylan. En del avstod från tolkningen och tog sig fram för egen maskin denna långa sträcka. De som tolkade enligt order frös sig stela i kylan och var helu tiden utsatta för direkta olycksrisker. Långtrudartrufiken var livlig och omkörningur förekom. En uv de toUcunde körde omkull och slog hål i punnun.

Den här refererude övningen är på intet sätt unik, utun sådunu sker vurje år. Från mUitärt håU viftar man bort de olycksrisker som är förenade med transporter av detta slug. Men olyckor hur hänt och olyckor konimer utt händu, och mot den bukgrunden är de värnpliktigus protester moruHskt berättigade. Måste det verkligen hända någon allvarligare olycka innan man på allvar överväger användandet av andra och säkrare sätt att transportera mUitär trupp under fredstid?

Med stöd av det anförda hemställer jug om riksdugens tillstånd att tUl herr försvursministern få ställu föHunde fråga;

Hur stutsrådet uppmärksummut de uppenburu risker som är förknippu-de med vissa nu använda sätt för att transportera mUitär personal -Ulustrerade av exempel som har nämnts - och finner stutsrådet uniedning utt mot den bukgrunden medverku till utt sådunu unvisningur utfärdas, som innebär utt man i vart full i fredstid använder sig av andra och mindre riskublu trunsportsätt?

Dennu antiållan bordlades.

§  7 Kammaren åtskUdes kl. 0.49.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert