Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972: 40

Onsdagen den 15 mars

Kl. 10.00

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Val av två riksdagens ombudsmän

§ 1 Val av två riksdagens ombudsmän

Ordet lämnudes på begärun tUl

Herr LARSSON i Luttru (c), som yttrude:

Herr tulmun! 1 en till riksdagen ställd skrivelse den 22 februari 1972 avsade sig justitieombudsmannen Alfred Bexelius uppdraget att vara riksdagens ombudsman från och med den dag nytt val av justitieombudsman äger mm i anledning av avsägelsen. Kammaren beslöt sammu dag att erforderligt val skuUe anställas i föreskriven ordning.

Justitieombudsmannen Ulf Lundvik utsågs den 27 mars 1968 tiU riksdagens ombudsman. Valet avsåg tiden intill dess nytt val förrättats under fjärde året därefter. Ämbetsperioden utgår således i år. Med hänsyn tUl bestämmelserna i 68 § första stycket riksdagsordningen och 66 § riksdagsstadgan har JO-delegationen upptagit frågan om val av ny ombudsman.

På anförda skäl har JO-delegationen berett frågan om vul av två riksdagens ombudsmän. Samråd har därvid ägt mm med de av riksdagen valda ledamöterna i talmanskonferensen.

JO-delegutionen föreslår enhälHgt att riksdagen för tiden från valet tiU dess nytt val skett under fjärde året därefter för det första till justitieombudsman omväHer justitieombudsmannen Ulf Lundvik, för det andra till justitieombudsman efter Bexelius väHer nuvarande ställföreträdande justitieombudsmannen BertU Wennergren.

Herr TALMANNEN anförde:

Vulet av tvä riksdagens ombudsmän avser tiden från valet till dess nytt val sker under fjärde året härefter. JO-delegationen har föreslagit omval av justitieombudsmannen Ulf Lundvik och till ny justitieombudsman ställföreträdunde justitieombudsmunnen BertU Wennergren.

Pä gjord proposition beslöts dels att förevarande val skuUe ske med acklamation, dels att tiU riksdagens ombudsmän skulle utses Ulf Lundvik och Bertil Wennergren.

§ 2 Justerades protokollet för den 7 innevarande månad.

§ 3 Meddelande ang. veckans sammanträden

Herr TALMANNEN anförde;

Avsikten är att vid dagens sammanträde skall behandlas de på föredragningslistan under punkterna 27—43 upptagna utskottsbetänkan-

Nr 40 dena, dvs. alla ärenden t. o. m. konstitutionsutskottets betänkande nr 10.

Onsdagen den Sammanträdet kommer därför att fortsättas på kvällen efter middags-

15 mars 1972 uppehäU kl. 18.00-19.30.

-------------------- Torsdagen den 16 mars inledes sammanträdet kl. 11.00 med en

frågestund. Först bland utskottsärendenu upptus justitieutskottets betänkunde nr 4 om unslug tUl polisväsendet m. m. Även på torsdugen blir det nödvändigt att anordna kväUsplenum.

Kammarens bordläggningsplenum fredagen den 17 mars tar planenligt sin början kl. 15.00.

§ 4 Herr talmannen meddelade att herr Palm enligt till kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 14 mars-14 april. Herr Palm beviHades erforderlig ledighet frän riksdagsgöromålen.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 25 till socialutskottet, nr 26 till utbildningsutskottet, nr 33 tUl näringsutskottet, nr 35 till socialutskottet samt nr 42 och 43 tUl finansutskottet.

§ 6 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1496 och 1497 tUl trafikutskottet,

nr 1498 och 1499 tUl justitieutskottet,

nr 1500 såvitt avsåg punkterna 1 och 3 tUl flnansutskottet samt punkten 2 tiU skatteutskottet,

nr 1501 såvitt avsäg punkten 1 a till finansutskottet sumt punkternu 1 b och 2 till skutteutskottet,

nr 1502 och 1503 tUl finansutskottet sumt

nr 1504 tUl skutteutskottet.

§ 7 Föredrogs, men bordlades åter lagutskottets betänkanden nr 5 och 6, sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 11 sumt näringsutskottets betänkanden nr 11 — 14.

§ 8 Föredrogs och bifölls interpellutionsfrumställningurnu nr 88—90.

§ 9 Föredrogs inrikesutskottets betänkunde nr 5 i uniedning uv i propositionen 1972:1 bilugu 9, finunsdepurtementet, gjordu frumställningur om unslug till vissu ullmännu centrulu ämbetsverk m. m. jämte motioner.

Punkterna 1 -3

Kummaren biföll vad utskottet i dessu punkter hemställt.

Punkten 4

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Kungl. Muj:t hude i propositionen 1972:1 bilugu 9 under punkten E 16 (s. 76-77) föreslagit riksdagen att till Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslug uv 6 100 000 kronor.

I dennu punkt hade utskottet behandlat föHunde motioner som rörde omlokulisering uv statlig verksamhet:

1. motionen 1972:204 av herr Helén m. fl. (fp) vari yrkats utt Kungl. Muj;t guv sumtligu stutligu verk och myndigheter, som inte berördes av riksdagens beslut 1971 om utflyttning från Stockholm, i uppdrag att före den 1 januari 1974 inkomma med detuHerude undersökningar av respektive verks möjligheter utt under en tioårsperiod decentruliseru sin verksumhet i syfte utt uvsevärt nedbringu personalstyrkan i Stockholm,

2. motionen 1972:587 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu var i fråga, yrkats - med hänvisning tUl motiveringen i motionen 1972:294 -att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla att en parlumenturisk kommitté med representution från berördu fuckliga orgunisutioner snurust tUlsuttes för utt utreda de frågor i samband med utflyttning av verk och myndigheter från Stockholm vilka berörts i motion nr 294,

3. motionen 1972:594 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c),

4. motionen 1972:763 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c) vari yrkats att riksdagen som sin mening guv Kungl. Maj:t tUl kännu

att även undra orter än de s. k. storstadsalternutiven skulle komma i fråga vid omlokalisering av viss statlig verksumhet som nu förbereddes sumt

att i sumbund därmed statlig förvultningsverksumhet skuUe lokuliseras till Säffle-Åmålregionen,

5. motionen 1972:1401 av herr Oskarson m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen beslutude att hos Kungl. Muj:t anhällu om utt "Delegutionen för lokalisering av statlig verksamhet" fick i uppdrag att i samband med nya förslug om omlokalisering framlägga en sumhällsekonomisk unulys över konsekvensernu uv sinu förslug,

6. motionen 1972:1402 av herr Persson i Stockholm m. fl. (s) vari yrkats att riksdagen med upphävande av tidigare beslut om domänverkets förläggning till Falun/Borlänge-regionen beslutade förlägga verkets centrala admmistration till Jönköping samt att riksdagen i kompensationssyfte beslutade hemställa tUl Kungl. Maj:t om förslag till lokaUsering av annan verksamhet tUl Falun/Borlänge-regionen i den mån frågan inte kunde lösas direkt via de lokaHserings-, närings- eller arbetsmarknadspolitiska organen,

7. motionen 1972:1464 av herr Gustafsson i Byske (c) vari yrkats -med hänvisning till motiveringen i motionen 1972:1100 - att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begärde att Skellefteå vid kommande förslag om utlokalisering av stutliga verk och institutioner skuUe ihågkommas.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Föreberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Utskottet hemställde

A. att riksdagen tUl Förberedelser för omlokalisering av statlig
verksamhet för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslag av
6 100 000 kronor,

B. att riksdagen beträffande principerna för val av orter skulle avslå
motionen 1972:763, punkt 1,

C. att riksdagen beträffande uttalande för vissa orter skulle avslå
motionerna 1972:763, punkt 2, och 1972:1464,

D. att riksdagen beträffande skogshögskoluns förläggning skulle uvslå
motionen 1972:594,

E. att riksdagen beträffande domänverkets forläggning skuUe avslå
motionen 1972:1402,

F. att riksdagen beträffande en parlamentarisk kommitté och sam
hällsekonomisk analys m. m. skuUe avslå motionerna 1972:587, punkt 2,
och 1972:1401,

G. att riksdagen beträffande delegering av beslutsfunktioner skulle
avslå motionen 1972:204.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande principerna för val av orter av herrar Nilsson i
Tvärålund, Mattsson i Skee och Gustafsson i Säffle samtliga c, som ansett
att utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:763, punkt 1, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vud reservanterna anfört,

2. beträffande uttalande för vissa orter av herr Gustafsson i Säffle (c),
som ansett att utskottet under C bort hemställu,

1. utt riksdugen i anledning uv motionen 1972:763 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanten anfört om lokalisering av statlig verksamhet till Ämäl/Säffle-regionen samt

2. att motionen 1972:1494 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

3. beträffunde domänverkets förläggning uv herr Oskurson (m), som unsett utt utskottet under E bort hemställa,

att riksdagen — med bifuU tUl motionen 1972:1402 och med ändring UV tidigure beslut om domänverkets förläggning — beslutude utt verkets centrala administration skulle placeras i Jönköping sumt

utt riksdugen som sin mening guv Kungl. Maj:t till kännu vud reservanten anfört om framtida lokalisering till Falun/Borlänge,

4. beträffande en parlamentarisk kommitté och samhällsekonomisk
analys m. m. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som ansett att
utskottet under F bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:587, punkt 2, och i anledning av motionen 1972:1401 begärde att Kungl. Maj:t tillsatte en parlamentarisk kommitté med de arbetsuppgifter som reservanterna angivit,

5. beträffunde delegering av beslutsfunktioner av herrar Eriksson i Ar
vika (fp) och Rimås(fp), som ansett att utskottet under G bort hemställu,

utt riksdagen i uniedning uv motionen 1972:204 hemställde hos Kungl. Maj:t att stutligu verk och myndigheter fick i uppdrug utt skyndsumt

utföru detuHerude undersökningar och mkomma med förslag om möjligheter utt decentruliseru verksamheten i syfte bl. u. utt nedbringa personalstyrkan i Stockholm.

Vid dennu punkt hade uvgivits särskUda yttranden

1. beträffande skogshögskolans förläggning av herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m),

2. beträffande ökad decentralisering av herrar NUsson i Tvärålund, Mattsson i Skee och Gustafsson i Säffle (samtliga c).

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr tulman! Redan när vi förra året behandlade propositionen om omlokalisering av statliga verk konstaterade vi, att det i många fall redovisades starka betänkligheter mot utflyttning av hela verk. Jag skaU här i dag inte gå in på de brännande problemen om de viktiga personalfrågorna, som upptog en så stor del av riksdagens behandling av den då föreHggande propositionen. Som alla vet förordades där av såväl utskott som riksdag en så generös behandling som möjligt. Jag är medveten om att det finns delade meningar om humvida riksdagens beslut har följts på denna punkt eller inte, men jag skall helt gå förbi det nu, och jag vUl i stället något påminna om de farhågor som redovisades från verksledningarna när det gäUde riskerna för en minskad effektivitet inom verken vid utlokalisering av hela sådana tUl de i propositionen föreslagna platserna.

I några fall resulterade denna tveksamhet i att reservationer lämnades i utskottet, och det väcktes förslag om utflyttning av delar av verk, om uppskov i vissa fall och i några faU om annan lokaliseringsort. Från bl. a. folkpartiet sade vi att vi dock ansåg att den regionalpolitiska effekten av en utlokalisering och önskvärdheten av att dämpa tUlväxten i Stockholm var så starka skäl för propositionens förslag att de vägde över. Vi accepterade alltså i princip förslaget om utlokalisering och biträdde i huvudsak propositionens förslag.

I ett särskUt yttrande redovisade vi tillsammans med centerpartiet och moderata samlingspartiet vår önskan om att mun vid en ytterligare utlokalisering mera ingående skulle pröva möjligheterna tiU decentralisering. Jag tror att jag bäst återger de synpunkter som vi då framförde genom att citera ett par meningar i detta särskUda yttrande. Vi sade däri bl. a.:

"Genom det föreliggande förslaget har i begränsad utsträckning tUlgodosetts framställda önskemål om omlokalisering i form av utflyttning av delar och funktioner inom statsförvaltningen. Vi vill med detta yttrande framhålla att i det fortsatta utredningsarbetet särskUt beaktas möjlighetema tiU decentralisering i sådan form och de fördelar i regionalpolitiskt hänseende som därigenom kan vinnas."

Sedan vi behandlade ärendet i fjol, då detta särskilda yttrande redovisades, har vissa utredningar gjorts i en del verk över kostnaden för en omlokalisering. Jag skall här inte åberopa dessa redovisade kostnader, då det framförts delade meningar om hur de framräknats. Jag viU redan nu säga att jag tror att de framräknade omlokaliseringskostnaderna

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

kommer att bli föremål för mycket häftig debatt under en läng tid framöver. Därför skall jag gå förbi dem. Men klart torde ändå vara att det rör sig om mycket stora belopp för en utlokalisering uv hela verk.

Dettu fuktum tUlsummans med risken för en effektivitetsförsämring inom verken, som jag tidigare berört, är skälen tiU att vi från folkpurtiet i en motion föreslugit utt man vid sidan om utflyttning av hela verk och delar av verk bör utreda och pröva möjligheten av att delegera beslutsfunktioner från centrala instanser tUl regionala och lokala organ. Utöver de skäl som jug redovisat här har vi också sagt utt just dettu utt föra ut beslutanderätten närmare dem som är direkt berörda av besluten har stora aUmänna fördelur, inte minst frän demokratisk synpunkt.

Tanken om en decentralisering - vid sidan om utlokalisering av delar av verk eUer hela verk — stöds av bl. a. expertgmppen för regional utredningsverksamhet, ERU, vilken har uttryckt tankar som ligger helt i linje med vad vi från folkpartiet har föreslagit i vår motion och i reservationen. Vid fjolårets behandling i inrikesutskottet hade vi, som alla vet, många föredragningar i det här ärendet, och då framkom från olika håll meningen att en decentralisering i många full skulle vuru att föredru. En av verkscheferna, generaldirektören i domänverket, utvecklade dettu mycket utförligt i ett unförunde som vi senare fick skriftligt. Generaldirektören var orolig för funktionsdugligheten vid en utlokalisering uv hela sitt verk, men hun sude också öppet att hun vur helt medveten om att det fanns sturku skäl för att dämpa tillväxten i Stockholm och att han hade respekt för de synpunktema.

Jag skall citera ett litet avsnitt ur generuldirektörens unförunde; "För utt söka tillgodose dessa kontroversiella intressen" — dels huns egnu synpunkter om furan för funktionsdugligheten vid utlokalisering av helu domänverket, dels önskvärdheten av att dämpa Stockholms tillväxt -"har verket som sitt huvudaltemativ till propositionen föreslagit en stark decimering av antulet anstäUda i centrulförvultningen - en åtgärd som med rimligt bibehållande uv effektiviteten kun åstudkommus genom delegering och decentrulisering inom verkets rum. Dels kan ytterligare kvulificerude beslutsfunktioner och undru urbetsuppgifter överföras till verkets distriktsorgunisation, dels kan vissa centrulu funktioner som inte är nämnvärt kontaktberoende flyttas från Stockholmsområdet. Centralförvaltningens personella omfattning kan genom sådana åtgärder reducerus tiU cu 200 anställda. Kostnaden härför kan beräknus tiU 2-3 miljoner kronor mot 25-30 miHoner kronor för en total utflyttning av centralförvaltningen. Åtgärden överensstämmer i stor utsträckning med den ofta åberopade och föredömliga decentralisering som genomförts inom statistiska centralbyrån och Skandiakoncernen."

Någon frågar nu med full rätt: Vad innebär det i minskning av domänverkets centrala förvaltning, om man går ner till 200? Jo, det innebär en decimering med 50 procent. Generaldirektören har alltså klurt sagt ifrån - och inte gjort någon hemlighet av det, utan vi får citera det -att han skulle vara villig att föreslå en decentralisering inom verket ner till 50 procent för 10 procent av den kostnud som hela verkets utflyttning skulle innebära. Jag vill nämna detta som ett exempel pä de tunkegångar som vi fört frum från folkpurtiets sidu. Vi hävdur nu både genom motio-

nen och den reservution som vi föHt upp motionen med att det vore värdefullt om man vid sidun uv en kommunde utlokulisering kunde presenteru också ett decentruliseringsförslag.

Vem skull då utföru den utredningen? Ju, det är självklart utt ingen kun bättre än verken självu avgöra möjligheterna till en decentralisering inom verket. Vi hur därför hemställt utt Kungl, Muj:t ger statligu verk och myndigheter i uppdrag att skyndsamt utföra detuHerade undersökningar och inkomma med förslag om möjligheter att decentralisera verksamheten i syfte bl, a, att nedbringa personalstyrkan i Stockholm,

Ätt jag nu koncentrerar mitt anförande på just denna punkt i inrikesutskottets betänkande nr 5 beror pä att jag bedömer det sä att just detta är en huvudfråga i betänkandet. Det finns här en rad delförslag om upphävande av vissa av de beslut som fattades vid fjolårets riksdag. Jag skaU inte gå in på detta nu, men det blir kanske möjlighet att återkomma tiU det i debatten.

Jag skall därför, herr talman, nöja mig med att yrku bifull till reservationen 5, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan pä sumtligu punkter.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr tulman! Det betänkande vi nu behandlar tar upp framställningar om anslag tiU vissa allmänna centrala ämbetsverk m, m, jämte motioner. Den punkt i betänkandet som har lockat de flesta motionärema är frågan om anslaget tiU förberedelser för omlokalisering av statliga verk. Den fräga som i dettu uvseende väckt det störstu intresset är valet av orter. Centerns reservation tar upp just den frågan, varför jag i mitt anförande skall begränsa mig till den delen av utskottets betänkande.

Frågan om val av orter diskuterades i fjol när ärendet om utlokalisering UV stutligu verk behandlades här i riksdagen. De ställningstaganden som partierna då gjorde vidhåUer partierna också i dag. Det innebär att centern även i dag är ensam när det gäUer att ha en vidare tolkning av principerna för humvida en ort skaU vara lämplig som utlokaliseringsort för ett statligt verk, I sammanhanget får vi i dag notera att riksdagen tiU i maj månad är utlovad ett förslag från Kungl, Maj:t om en andra omgång av utlokalisering av statliga verk. Då får vi möjlighet att konkret diskutera vilka orter som i det enskUda fullet kan anses mer eller mindre lämpliga. Vidare är utlovat ett förslag till hösten om en riksplan som utarbetas på gmndvul av en beredning, som görs inom kanslihuset, beträffande Länsplan 70, I det summunhunget kommer ortsklassificeringen också in och även frågan om huruvida en ort kan vara lämplig för utlokalisering.

Skillnaden mellan majoriteten å enu sidun och centerpartiet å den undru i det föreliggande utskottsbetänkandet är att majoriteten begränsur i uktuellu fall tänkburu utflyttningsorter tiU ett mindre untul redun expunsivu orter med högklassig service och ger i det fallet företräde för s, k, storstadsalternativ. Centern anser att dessa orter i och för sig är lämpliga men ser också i utlokaliseringen ett medel att stödja även andra orter så att de skall få tillräcklig egen växtkraft och ett differentierat näringsHv, godu kommunikutioner osv. Själv har jag haft tillfälle att pä mycket näru håll se hur en ort växer och blomstrar i och med en

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

betydande statlig utlokulisering, Jug syftar på Umeå och utlokaliseringen av universitetet dit.

Enligt vår mening är inte antalet 100 000 människor ett minimum för att en ort skaU vara ett ulternutiv till en storstud. Redan vid ett mycket lägre befolkningstal kan ett samhälle erbjuda förstklassig service och ett rimligt val av sysselsättning; det visar vetenskapliga undersökningur. Åtskilligt tyder på utt en stor stud inte är ett ulternutiv för människor främst då det gäller miHö, trivselvärden och unnut.

Från vår sidu är vi helt på det klura med utt det måste bli ett begränsut antal orter som kun erhållu utlokuliserude stutligu verk - det är en fysisk verklighet som ingen kommer ifrån, Vud vi vänder oss mot är att man hänger sig åt den centraliserings- och kvuntitetsfilosofi som är den politisku drivkraften för koncentrationen i värt samhälle. Ett grundelement i denna filosofi är utt mun i förstu hund skull flyttu människor och inte urbetsplatser, Utlokuliseringen uv stutliga verk ser vi främst som en utlokaUsering uv arbetsplatser.

Från majoritetens sidu anser man att en utlokalisering av statliga verk tiU en ort med viss undersysselsättning skulle innebära att en ytterligare konkurrens om arbetstillfällena där skulle uppstå, Dettu är klart utsagt på s. 50 i inrikesutskottets betänkande nr 15 år 1971, och jag hänvisar till det. Men stämmer det resonemanget med verkligheten? Skulle t, ex, myntverkets flyttning till Söderhamn skupu större urbetslöshet där? Eller kun mun tänku sig utt en flyttning av domänverket till Borlänge-Falun skulle innebära att konkurrensen om arbetstillfällena blU större i de ortema? Eller hur flyttningen och uppbyggnuden uv universitetet i Umeå inneburit att vi fått en press på arbetsmurknuden, utt fleru hur fått större svårigheter att få sysselsättning? Så är det ju inte. Tvärtom erbjuds genom en utflyttning ytterhgure urbetstillfällen, och sekundäreffekten uv en utflyttning är ocksä betydande. Jag tror knuppust utt t, ex, lundshövding Hagnell viU gå med på utt en flyttning uv myntverket tiU Söderhamn skuUe betyd cl ökad press på sysselsättningen där.

Nu frågar man sig hur regeringen ser pä denna frågu - om den möjligen hur ändrat sig sedun i fjol eller sedan utskottet i är skrev sitt betänkande. Industriminister Rune Johansson har vurit i Kurlskogu i uniedning UV problem som ulltid finns inom företugsumhet, även stutlig sädan. I Svensku Dugbludet uv den 8 murs i år citerus vud Rune Johunsson skull ha uttulut i Kailskogu i anledning av de sysselsättningsproblem som finns där: "Statsrådet rekommenderade aUtså" - och här citerar Svensku Dugbludet tydligen en annan tidnmgs referat av talet - "den 'kommunala ledningen att hålla sig frumme vid nästa utlokalisering av statliga verk'. De orden föU verkligen inte på häUeberget, Redan på fredag åker en delegation från Karlskoga till Stockholm för att uppvakta regeringen i frågan,"

Statsrådet Johansson anser alltså att Karlskoga kan vara en lämplig utlokaliseringsort. Om jag har tolkat fjolårets utskottsbetänkande och det föreHggande utskottsbetänkandet riktigt måste statsrådet - om han hur täckning för vud hun hur uttulut, och jug utgår från utt så är förhällundet - sålunda ligga på samma våglängd som centern gör i sin reservution. Jag viU beteckna det som mycket glädjande utt så kan vara förhållandet.

För min del anser jag att också en sådun ort som Skellefteå, som omnämns i motionen 1464, kun kommu i frågu i det här faUet, Men tiden är inte nu inne för att diskuteru orter, utan det får vi göra vid en tidpunkt när förslagen Hgger på bordet. Då kan vi mera konkret diskutera huruvida en ort är lämplig och vUka krav som det utflyttade verket kan ställa på den.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen 1,

Utskottets värderade ordförande har nyss mycket ingående uppehåUit sig vid reservationen 5, som behandlar frågan om delegering av beslutsfunktioner inom statlig verksamhet. Från centerns sida delar vi i allt den principiella motivering som utskottets ordförande framförde här. Vi har också tidigure redovisat den i motioner, 1 år har vi lagt fram dessa principer i partimotionen 290, som behandlats av konstitutionsutskottet. Att centern inte i detta sammanhang tar upp frågan beror på att punkten 4, som de aktuella motionerna är knutna till, gäller frågan om förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet. Folkpartimotionen berör alltså verk som nu är föremål för utredning om humvida de kan flyttas ut från Stockholm eller inte. Vi hesiterar inför att eventuellt störa det mycket grannlaga och svåra utredningsarbete som också vi anser är nödvändigt för att förbereda utflyttning. Frågan om en decentralisering av beslutsfunktioner i statHg verksamhet, och även i annan verksamhet, är utomordentligt viktig, och vi menar att den bör tas upp i ett vidare sammanhang. Det är orsaken tUl att centem inte har gått på reservationen i det här faUet,

Herr talman! Med detta ber jag, som sagt, att få yrka bifaU tUl reservationen 1 och i övrigt tUl vad utskottet hemställt.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m):

Herr talmun! Vårt land har upplevt en snabbt ökande befolkningskoncentration tUl de stora tätortsområdena. Trots den av regeringen förda lokaliseringspolitiken har utvecklingskurvan inte nämnvärt kunnat förbättras. Inom vissa regioner och näringsgrenar har läget försvårats. Mycket tyder på att detta bl, a, beror på en alltför ensidig näringspolitik med nya pålagor i form av höjd arbetsgivaravgift och höjd vambeskatt-ning samt ökade produktionskostnader över huvud taget.

Situationen har medfört viss oro inom näringslivet, InvesteringsviHan har minskat, permitterings-, nedläggnings- och konkurssiffroma har stigit i höjden samtidigt som koncentrationen till vissa storstadsområden har fortsatt.

Mot den bakgrunden noterade vi i moderata samlingspartiet med viss tUlfredsställelse att regeringen vid fjolårets riksdag lade fram förslag om utlokulisering av stutliga verksamheter. Riksdagen beslöt i stort sett enhgt regeringens förslug.

Enligt vår mening utgör en medveten och planmässig lokalisering av statliga verk och funktioner samt statliga och enskilda företag ett viktigt led i regionpolitiken. Förekomsten inom en region av utbildningsanstalter och offentlig verksamhet av annat slag kan bidra tUl att lägga grunden tiU en utveckling av industriella företag och serviceverksamheter samt skapa förutsättningur för ett mera mångsidigt näringsliv och en vidare differen-

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

tierad arbetsmarknad än man för närvarande kanske hur. En decentrulisering UV statlig verksamhet från storstadsområdena är inte bara ägnad utt medföru bättre balanserad utveckling mellan olika delar av lundet utun kan också medföru fördelar för de expanderande storstadsområdena, där kö- och stockningssvårigheter samt miHöproblem redan synes vara ganska besvärande.

Syftet med utlokaliseringen var att få en bättre bulunserud regionul utveckling, ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser, utt byggu upp ett antal regionulu tillväxtcentra sumt utt skapa ökud jämställdhet mellun människor i ohka delar av landet. Med den målsättningen hade vi väntat oss att förslaget och riksdagen skulle ha tagit större hänsyn till de olika regionema i det s. k. norra stödområdet och därmed jämförliga regioner. Endast en fjärdedel av personalantalet har placerats inom stödområdet.

Det är vär förhoppning att när nu enligt uppgift delegationen för lokalisering av statlig verksamhet under våren framlägger sitt förslag om ytterligare utlokalisering av statliga verk större hänsyn tages tUl för det första de regionalpolitiska synpunktema, för det andra de berörda personalgmppernas intressen och för det tredje de samhällsekonomiska konsekvenserna.

Enligt vår uppfattning i moderata samlingspartiet skedde detta inte när fjolårets beslut fattades. Herr Nilsson i Tvärålund har givit exempel på det. Jag tänker i det sammanhanget inte minst pä Norrland, mitt eget län, framför allt Hälsingland. Vi unförde tungt vägunde kritik mot utformningen av förslaget. Vi pekade bl. u. på ärendets bristfälliga beredning, avsaknaden av underlag för en samhällsekonomisk bedömning av förslagets verkningar samt bristen på hänsynstugunde till den personul som berörs av de beslutade utflyttningarna. Med hänsyn till den brist på decentraliseringspoUtisk vilja som visats av regeringen under tidigare år — och det på grund därav stora behovet av en aktiv regionpolitik även i fråga om skilda statsfunktioner — biträdde vi förslaget med det uttryckliga förbehållet att riksdagen biföll de riktlinjer för personalens behandling som vi förordade i fjolårets motion nr 1318 uv herr Bohman m.fl.

I moderata samlingspartiets partimotion till årets riksdag liksom i motionen 1401 av herr Oskarson och mig m. fl. har sturkt understrukits behovet av effektivitetsbedömningar och ekonomiska analyser, såväl för respektive verk som för staten och mottugningskommunen, uv föHdernu av den statliga utlokaliseringen. Enligt vår uppfattning gick regeringen alltför lättvindigt förbi just dessa problem och de budgetmässiga konsekvenserna av de beslutade utflyttningarna. Flera undersökningar som verkställts efter det att beslutet futtudes visar att en utflyttning skulle medföra högst avsevärda kostnader. Lika litet som mun kan acceptera dessa siffror utan ett grundligt studium uv beräkningsmetoderna, lika litet är det möjligt att kategoriskt avvisa dem.

Helt naturligt är de kommuner till vilku utlokuliseringur beslutats glada och tacksamma, men vi får inte i detta sammunhung förbise utt stora krav stäUs på dem och deras befolkning. Undersökningumu visar att det är mycket svårt att ange de exakta mottagningskapaciteterna för

lokahsering av statHg verksamhet hos enskilda kommuner. Under tiden fram tiU 1976, då den undra utlokaUseringsetappen skaU börja, hinner utgångsläget för arbetsmarknad och kommunal planering förändras åtskiUigt. Mottagningskapaciteten är beroende av många faktorer som samverkar i ett system som är ytterst känsligt för störningar i varje enskild komponent. Det gäller behovet av arbetstiUfällen för medflyt-tande famiHemedlemmar, kommunernas möjligheter att finansiera de investeringar som en ökad inflyttrUng kräver osv.

Dessa faktorer kommer ytterligare att belysas av min partikollega i utskottet, herr Oskarson, varför jag stunnur vid det här anförda. Av det framgår, hoppas jag, att erforderhgt utredningsmaterial inte förelegat för en saklig bedömning av de samhäHsekonomiska, företagsekonomiska och personalpsykologiska konsekvenserna uv beslutade utflyttningar.

Enligt vår uppfattning i moderata samlingspartiet bör därför en parlamentarisk kommitté med representanter för berörda fuckligu orgunisutioner tUlsättus för att närmare granska och analysera dels verkningarna av den tidigare beslutade utflyttningen, dels delegationens förslag om ytterligare utlokalisering.

Kommittén bör också pröva möjUgheten av att flytta funktioner och delar av myndigheter samt undersöka om det är möjligt att genom delegering av beslutanderätt till regionala och kommunala instanser på ett rationeUt sätt nå en ökad spridning av den statliga verksamheten. Kommittén bör vidare utgå från att berörd personal i största möjUga utsträckning ges valfrihet att medföHa vid utflyttningen eller stanna i Stockholm i annan likvärdig befattning.

Kommitténs överväganden bör enligt vår uppfattning ligga till grund för vidare ställningstaganden av statsmakterna. Arbetet bör bedrivas skyndsamt, så att förslag kan föreläggas riksdagen utan nämnvärd tidsförskjutning.

Herr tulman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen 4.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Som bekant har jag och några kolleger motionerat om att fjolårsbeslutet om utlokaUsering av domänverket tiU Falun-Borlängeregionen skuUe ändras så att verket i stället förläggs tiU Jönköping. Inrikesutskottet avstyrker motionen, dä man anser sig sakna skäl tUl ändring av tidigare beslut. Någon som helst sakdiskussion förekommer inte i utskottets betänkande - klokt nog, kanske jag får tUlägga.

En grundläggande princip som delegutionen för utlokulisering av stutlig verksumhet hyUur i sin "huvudrapport" är att myndigheter med inbördes kontaktbehov vid omlokaliseringen skaU hållas samman i gmpper i syfte att så långt möjligt bevara effektiviteten i förvaltningen. TUl denna princip anslöt man sig också i vederbörande proposition, utskottsbetänkande och riksdagsbeslut.

Från principen gjordes emeUertid ett flagrant avsteg i fräga om skogsbruket, bL a. genom förläggning av domänverket tiU Falun-Borlängeregionen, varför verket geografiskt isoleras från övriga centrala samhälleliga aktiviteter inom skogsbruket och dess gränsområden och gränsaktiviteter.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Beslutet om förläggning tUl Falun-Boriänge dikterades helt av lokaliseringspolitiska skäl. Verkets och skogsnäringens intressen fick alltså underordnas önskemålet om att skapa flera arbetsobjekt i området i fråga.

Självfallet har jag i och för sig respekt för tanken på lokalisering med hänsyn tiU sysselsättningsbehoven m. m. Jag anser emellertid att vi inte bör bortse från krav på företagsmässig rutionulitet och effektivitet av väsentlig betydelse, om detta inte är nödvändigt för utt över huvud taget kunna tillgodose en bygds sysselsättningsbehov. I förevurunde fuU viUjag hävda att sysselsättningsfrågan i Falun-Borlängeregionen absolut skulle ha kunnat lösas — det är ju ändå bara fråga om en dellösning — på annat sätt och sålunda utan de näringsskadliga verkningar som det blir fråga om genom fjolårsbeslutet. Det är självfallet denna uppfuttning som föranlett motionen 1402.

När fjolursbeslutet fattades utgick man ifrån — märk det - att domänverket skulle utflytta 400 anstäUda tUl Dalama. Det är också denna siffra lokaliseringsdelegationen har arbetat med. I verkligheten kommer det enligt upplysningar från domänverket att röra sig om ca 150 personer. Som utskottets ordförande redan tidigare i dag har erinrat om utreder man nämUgen sedan en tid en rationalisering och en ytterligare decentralisering av verkets huvudkontor, som beräknas få den effekten. Sysselsättningsmässigt uppnår man således inte tiUnärmelsevis den avsedda effekten, varigenom bortseendet från verkets och näringens effektivitetsbehov blir ännu mera tvivelaktigt.

Vidare är att märka att utflyttningen skaU ske först någon gång under 1976, aUtså om ungefär fyra år, varför det inte alls är fråga om att lösa ett akut sysselsättningsproblem i regionen i fråga. Vad det i sammanhanget rör sig om i detta fall är aUtså att, sannolikt tUl den 1 juli 1976, tillföra Falun-Borlängeregionen en löntagarkår — märk, inte nya sysselsättningar - på ca 150 personer, varav sannolikt de flesta, kanske nästan aUa, kommer från Stockholm. De nu kända sysselsättningsbehoven kommer således att finna liten eller ingen lösning alls via domänverkets utflyttning.

Man kan också förmoda att ansvarigt folk i Falun-Borlungeregionen gärna avstår från domänverket, om man kan få något annat i stället som verkligen tUlför bygden sysselsättning i påtaglig grad och därigenom också kan utgöra en god dellösning av bygdens behov av arbetstiUfällen.

Den fråga som man sålunda gärna vUl stäUa är föHande: Om man, som utredningen och aUa politiska instanser gjort rent principiellt, bekänner sig tUl idén att beakta olika myndigheters behov av rationeUa kontakter, finns det då ingen möjlighet för samhäUet att fram till någon gäng under 1976 kompensera regionen i fråga för det blygsummu sysselsättnings-bortfaU som skulle kunna bli föHden av att domänverket inte förläggs dit?

Jag frågar det. Själv vill jag svara att det vore ynkligt stäUt med den samhälleliga näringspoUtiken, om inte den uppgiften skuUe kunna klaras genom att annan och rationellt sett mindre känslig administration eller industri förläggs dit. Så iUa ställt är det inte på långa vägar, som uUavet! Vi har i själva verket en mycket stor apparat tiU vårt förfogande: den

statligu utlokuliseringen, AMS, den uUmänna lokaliseringspolitiken etc.

Nu kan det nuturligtvis sägus utt området i fråga behöver ännu fler arbetsobjekt och utt problemet sålundu är större än vad jag här direkt har angivit. Det är riktigt. Men den ytterst marginella lösning av sysselsättningsproblem i Falun-Borlängeregionen som kan ernås genom domänverkets förläggning dit bör kunna klaras om det större behovet kan tillgodoses för orten i fråga. Slutsatsen blir alltså att det inte är rimligt att i detta fall sätta sig över de rutionellu och näringspolitisku kruven.

Vi som talur för verkets förläggning till Jönköping åberopar främst det förhällandet att skogsstyrelsen och lantbmksstyrelsen humnur där. När det gäUer domänverkets sumarbete med dessu orgun kun föHunde huvuduppgifter nämnas. För skogsstyrelsen: skogspolitiska frågor, frö-och plantförsörining, skoglig forskning, virkesmätning och intemationeUa kontakter. För lantbmksstyrelsen: jord- och skogsbmkets yttre rationalisering — det är en stor fråga —, arrendefrågor, rennäringen osv. Jönköping blir alltså skogs- och jordbmksnäringamas administrativa centmm och domänverket humnur utunför dennu naturliga gemenskap, om fjolårsbeslutet inte ändras.

Jönköping har också utvecklats tUl högkvarter för skogsbmkets branschorganisationer, vUket vi inte bör glömma bort i sammanhanget.

Till bilden hör också dels att det är domänverkets skogar i södra Sverige som, trots mycket begränsad areal, ger den överlägset bästa avkastningen och därmed bidrar synnerligen positivt till hela verkets ekonomi och arbetsförutsättningar i norr - något som är livsviktigt för verket och för Norrland - dels att Jönköping ger väsentligt kortare kontaktvägar till lokalkontor, virkesköpare och det statliga förädlings-boluget ASSI än vad Borlänge gör.

Det är ju aktuellt, modernt och populärt i dessa dagar att tulu om inflytunde i företugen från de unställdus sidu. Staten vUl där gärna vura det godu exemplet och är det nog också i icke ringu mån. De unställdu på domänverkets centrulförvultning hur genom sin företugsnämnd uttalat sig för Jönköping, likuså de regionult unstäUda kronojägumus förbund, vUka organ argumenterur efter samma Unjer som jag här gjort. Jag tUlhör inte dem som tiU äventyrs menar att löntagarna och personalorganisationerna ensamma skall uvgöru dyliku frågor. Absolut inte! Det vill jug sturkt understryku! Men jug unser utt i ett fall som dettu — vederbörunde stöder kruvet på rationalitet och det måste uppenbarligen gå utt på denna långa tid, aUtså fram tUl 1976, lösa sysselsättningsproblemutiken i Fulun-Borlängeregionen utun förläggning av domänverkets centrala förvaltning dit — borde de anställdas synpunkter tillmätas stor betydelse. Annars riskerar vi att aldrig få skäl nog för att lyssna på de anstäUda i företugen, än mindre utt ge dem formell makt, som många talur sä mycket om just i dag.

De anställda framhåUer också det angelägna i att ,komma till Jönköping där vi framdeles fär den huvudsukligu arbetsmurknuden för ifrågavurande yrkesfolk — ett intresse som staten som arbetsgivare bör kunnu dela, I Jönköping fär vi de flestu uv dessu yrkesutövure i statlig tjänst. Så lägger vi en mindre gmpp till Boriänge och därmed inte bara splittrar vi en naturlig arbetsgemenskap utan vi går också miste om en

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

naturlig rekryteringsmöjlighet för kåren i fråga.

Herr talman! Jag har ännu inte träffat eller hört någon, riksdugsman eller annan, inte ens statsråd, som försvarat fjolårsbeslutet ur företags-och näringspolitiska aspekter. När det nu är klart att sysselsättningseffekten kommer att bU en helt annan än man tydligen räknut med, borde utskottet, tycker man, ha kunnat ta mod tiU sig och föreslå en ändring av fjolårsbeslutet i enUghet med motionen, I stäUet awisus dennu, inte därför utt den ger uttryck för en oriktig tanke, utun tydligen buru därför att ett beslut redan futtuts, Jug tycker dettu är svagt, minst sagt. Denna riksdag behöver inte vara högtidligare än att den kun ändru ett uppenbart oriktigt beslut, särskUt som bUden åtminstone i det aUmänna medvetandet klart förändrats tiU förmån för Jönköpingsalternativet efter det att beslutet fattats.

När det gällde det nya domstolsverket, där Kungl, Maj:t förordar Jönköping, ansåg summa utskott, aUtså inrikesutskottet, utt uvgörundet borde unstå och ske i ett senare och vidare sammanhang. Om utskottet inte unsåg sig kunnu tiUstyrka vår motion, borde det hu kunnut föreslå att prövningen uv motionen skulle fått anstå tUl detta större avgörande, där man även viU ta in domstolsverket. Men inte heller dettu förmådde utskottet acceptera, trots att tanken faktiskt fördes fram.

Jag ber, herr tulmun, utt få yrka bifaU till reservutionen 3 uv herr Oskarson,

I detta anförande instämde herrar Johansson i Jönköping, Almgren och Rask (samtliga s).

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Vid förra årets riksdagsbeslut ungående utlokaUsering av statliga verk riktades, som vi mycket väl vet, från många häll och på ett flertal punkter stark kritik mot det sätt på vilket förslaget hade förberetts. Starkast var kritiken då det gällde bristen på samhällsekonomisk och företugsekonomisk analys av utflyttningens genomförande. Ett annat område där kritiken också var hård gällde brist på sumurbete och kontukt med berörda myndigheter, deras personal och personalorganisationer. Det är ett sturkt intresse ur sumhällsekonomisk synpunkt att myndigheterna får möjlighet att på sina nya platser effektivt genomföra sinu arbetsuppgifter, men det är också - det vill jag sturkt poängtera - i allru högstu grud ett personalintresse. Om personulen finner utt deras verk ur företagsekonomisk synpunkt och ur effektivitetssynpunkt väl kan fylla sin uppgift på den nya platsen, är det betydligt lätture för den att acceptera en utflyttning. Åtgärden bhr dä meningsfull.

Det är naturiigtvis ocksä i allra högsta grad ett intresse för alla medborgare i egenskap av skattebetalare. De kostnadsberäkningar som under senare tid har presenterats vid ett flertal verk som är aktuella i etapp 2 visar på mycket höga kostnader i samband med utflyttningen. Utan att man på något sätt helt skriver under dessa kostnadskalkyler måste det ändå framstå som klart att kostnaderna i samband med utlokaHseringen bhr betydande - kostnuder som måste täckus, beträffunde de uffärsdrivunde verken genom höjda uvgifter för de produkter och den service de

består uUmänheten med högre uvgifter, högre porto, dyrure resor, högre telefontuxor, dyrure elström m, m. För övrigu verk kommer merkostnu-derna att belasta statsbudgeten och därmed direkt skattebutalarnu.

Som framgår av utskottets skrivning har delegationen för utlokalisering av statligu verk utlovut utt i viss utsträckning presenteru företugsekonomisku beräkningar och samhällsekonomisk analys i samband med förslag till utflyttning i etapp 2, Det är tacknämligt att vi kun konstuteru dettu, för det vur, som jag sagt tidigure, en verklig brist då det gällde den förru etuppen. Genom delegutionens försorg hur också en utredning verkställts i sumråd med berördu kommunulu myndigheter, som är mottugure UV stutligu verk i etupp 1, ungående kommunernus fömtsättningur utt tu emot de statliga verken. Utredningens PM gick för nägru dugur sedun pä remiss till berördu kommuner och till de fuckligu orgunisutionemu. Utan att här gä in pä nägra detaHer kun det vuru intressunt utt konstuteru, utt utredningen hur kommit frum till utt det finns mänga problem för kommunema i samband med mottugundet uv de stutligu verken. 1 summun-futtningen sägs bl. u, utt det är svårt utt bedömu kommunernus möjligheter utt finunsieru en ökud inflyttning. En ökad upplåning torde dock bli nödvändig för ett flertal kommuner enligt utredningen.

Utredningen säger ocksä: "Även om ingen enskild komponent utgör någon restriktion, så kan summan av de oliku delproblemen bli uv den omfattningen att kommunens administration inte kan bemästra den," Vidure sägs: "Finunsieringsmöjligheternu för de kommunulu investeringur som föHer av en lokalisering av statlig verksamhet hur också för flertulet kommuner frumstått som en begränsunde fuktor." Dettu innebär nuturligtvis inte att kommunerna skuUe vara ovilliga att ta emot statliga verk, men jag tycker att man heller inte skall sticka under stol med de problem som möter kommunerna i sammanhanget, inte bara kommunen som myndighet utan också dess invånare genom högre skatteuttag, längre köer till bostäder, barndaghem, skolor, sjukhus m, fl.

Jag vill anföra ytterligare ett kort citat ur utredningens PM: "Av de restriktioner för mottugningskupacitet, som utredningen studerut, hur vissu frumstått som generellu problem för flertulet orter. Det gäller frum-förullt möjligheternu utt ge medflyttunde familjemedlemmar önskad sysselsättning pä den nya bostadsorten," Anledningen unges vura den relutivt sett mera begränsade arbetsmarknad som står till buds på ett antal av de aktuella inflyttningsortema.

Herr talman! Därmed lämnar jag denna utredning, men de problem som har kommit fram i utredningen jämte andra som jag tidigare har omnämnt borde enhgt mm uppfattning bestämt tula för ett nägot lugnare tempo i fråga om fortsatt utlokalisering, så att man fick tid att inhämta och sammanstäUa erfarenheter av den utlokalisering som redan är beslutad.

Som herr Nordgren tidigare har redogjort för har moderuta samlingspartiet i reservationen 4 begärt en sumhällsekonomisk analys och en parlamentarisk kommitté, som kontinuerligt föHer utflyttningen och de problem som uppstår i samband med denna. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tiU reservationen 4,

Jag vUl sedan säga några ord om reservationen 3, som jag är ensam om.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Det bmkar heta att "ensam är stark", och jag hoppas att det gäller i det här faUet, Dessutom har jag Yngve Persson med mig, och det är ju ett icke föraktligt styrketUlskott,

Denna reservation, som herr Persson yrkade bifall till, gäller en ändring av förra årets riksdagsbeslut så att domänverket förläggs till Jönköping i stäUet för tUl Falun-Borlänge, Vid förra årets riksdag hade jag exakt samma reservation.

Vid årets riksdag har i motionen 1402 av herr Yngve Persson m, fl, yrkats att riksdagen skall upphäva sitt tidigare beslut och förlägga domänverkets centrala administration till Jönköping, Motiveringen i motionen överensstämmer, skulle jag vilja sägu, på ullu punkter med den reservution jag avgav vid 1971 års riksdagsbeslut.

De principer som 1971 i utrednmg och proposition angavs för utlokalisering av statliga verk innebar bl, a, att verken borde hållas samman i gmpper i syfte att underlätta kontukter och samarbete mellan myndigheter med gemensamma verksamhetsområden. Utflyttningen skulle alltså ske i "knippen". Denna princip höll man också fast vid i huvudsak, rnen ett verkligt - som herr Persson sade — flagrant avsteg gjordes när det gällde skogsbmket. Då lokaliserade man skogsstyrelsen till Jönköping, domänverket tiU Falun-Borlänge och - för att få största möjliga spridning men dock inom landets gränser - skogshögskolan till Umeå,

Men, heir tulmun, inte buru ur principiellu synpunkter utan också uv renu sukskäl är en lokulisering uv domänverket till Jönköping sturkt underbyggd. Enligt virkesbulunsutredningen och utredningen 1969 om utvecklingstendenser och lokuliseringsfömtsättningar för sågverken och vissa industrier i södra Sverige samt domänverkets egna beräkningar och berättelser kommer den ekonomiska tyngdpunkten för verket för överblickbar framtid att ligga inom den sydligare av de båda huvudkoncentrationerna för verkets skogsbmk.

Med detta som bakgmnd och under åberopande av kravet på funktionsduglighet och effektivitet i affärsdriften hur domänverket hävdat att Falun-Borlängeregionen inte är lämplig som lokaliseringsort för verkets centrala förvaltning.

Som herr Persson berörde pågår också utredningar inom domänverket med sikte på verkets rationalisering och organisation. De hur, vilket också frumhölls, kommit fram till utt det inte är fråga om 430 dänster här, såsom angavs i propositionen förra året, utan ett antal som ligger under 200, som Falun-Borlängeregionen ulltså skulle få tu del uv. Detta inneb;ir att värdet då det gäller att uppnå regionalpolitiska effekter inte har den betydelse som framhölls i samband med förra årets beslut beträffande vinster för Fulun-Borlängeregionen,

Herr tulman! Det skulle varu åtskilligt meru att säga om dettu, men herr Persson har utvecklut det på ett bru sätt och tagit fram en hel rad av argument för reservationen 3, och jag ber att få yrka bifall till denna.

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c);

Herr talniun! Jug hur närmust begärt ordet i uniedning uv reservutionen 1 under punkt B och reservationen 2 under punkt C.

Reservationerna är föranledda av motionen 763 tUl årets riksdag, 1 motionen framhöU jug bl, a, utt det initiutiv som tugits till utflyttning uv vissa stutliga verk vittnar om att intresset för att eliminera de negativa föHdverkningarna av tillväxtprocessen i Storstockholmsområdet har vuxit. Vidare har problemen rörande standardökningens fördelning mellan oHka befolkningsgmpper aUtmer kommit i förgmnden. Några exempel härpå är den under senare år livligu debatten om miHöfrågoma och inkomstfördelningen.

Vid valet av lokaliseringsorter i den i fjol beslutade utflyttningen av statliga verk föHer propositionen i huvudsak de av länsstyrelserna, respektive planeringsråden, i länsplanering 1967 angivna huvudorterna för näringsliv och kvalificerad service. Det bör dock ifrågusättus, om inte även undra orter än de vilku nu föreslagits skulle kunna komma i fråga vid den senure etapp i omlokalisering av stutliga verk som nu förbereds av en arbetsgmpp inom finansdepartementet.

Som vi framhåUit i vär reservation 1 bör strävan vara att få med betydligt större antal orter vid framtida överväganden av utlokaliseringar och inte endast begränsa utflyttningen tUl de s, k, storstadsalternativen. Varje län har orter med väl utbyggd kommunal service som mycket väl lämpar sig som mottagningsort för statlig verksamhet, och det kan inte ur länets synpunkt i sin helhet vara tillfredsställande att all satsning sker på länscentra. Detta medför en centraHsering inom länet, som sker på bekostnad av den övriga delen av länet. Tvärtom skulle det visa sig mycket förmånligt att lokalisera till andra orter än de s, k, storstadsalternativen med där i allmänhet redan rådunde bostudsbrist och hårt belustade serviceinrättningar.

När det gäller utt peka ut orter såsom mottagare av statlig verksamhet kan jug förstå utskottets tveksamhet. Jag vill emellertid frumhåUu att den i motionen föreslagna Säffle-Åmålregionen har speciella problem. Regionen delas av en länsgräns, ett förhåUande som endast finns i ytterhgare en region i Sverige, Säffle och Åmål ligger sålunda i utkanten av var sitt län.

Trots den hittills i stort sett tiUfredsstäUande utvecklingen inom regionens näringsliv ser man från kommunernas sida med oro på framtiden, inte minst beroende på den utarmning på statliga förvaltningsorgan som regionen fått vidkännas genom direkta, ur regionens synpunkt negativa åtgärder från statsmakternas sida. En huvudorsak till att regionen i detta hänseende sannolikt drabbats härdare än andra i storlek motsvarande näringsgeografiska regioner torde vara den - som jag nyss nämnde - mellan centralorterna Säffle och Åmål existerande länsgränsen. Detta förhållande försvårar utan tvivel i väsentlig mån kommunernas gemensamma strävanden att skupa en i alla uvseenden attraktiv region meUan residensstäderna Karistad och Vänersborg, För Säffle och Åmåls kommuner står det fullt klurt, utt en nödvändig fömtsättning för regionens fortsutta utveckling är en annun instäUning än den som hittUls visats från statsmukternas sida i fråga om den statliga förvaltningens lokalisering till inte enbart storstäderna och de s, k, storstadsalternutiven, Kommunema har också för sin del tagit konsekvensen av denna syn och samarbetar intimt för att bL a, påverka statsmakterna att tillföra regionen ersättning i första hand för den statliga förvaltning som regionen redan

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

mist samt dessutom för att tiUföra regionen ytterligare statliga förvaltningsenheter,

I lokuliseringspropositionen 1970:75 uttulas utt regionulpolitiken skull skupa ökud jämlikhet i ekonomiskt, sociult och kultureUt avseende mellan människor i oHku regioner, Dettu mål innefattar enligt propositionen också ett ansvar för att strukturomvandHngen och den ekonomiska tiUväxten sker på ett sådant sätt att de enskilda mäniuskornas trygghet värnas. Den regionala pohtiken syftar alltså bl, a, till att reducera välfärdsförluster för människor som drabbas av strukturförändringar och därmed sammanhängande förändringar i urbetsmurknud och boendemUjö,

I proposition 1971:29 ungående omlokulisering uv viss stutlig verksamhet frumhöU departementschefen utt utflyttning av central stutlig verksumhet måste ses som ett led i den regionala politiken.

Herr tulmun! Jag har försökt redogöra för syftet med motionen, varför undra orter än de s, k, storstadsalternativen bör komma i fråga vid utflyttning av statliga myndigheter och vurför just Säffle-Åmålregionen bör utpekus som mottugure. Med dettu, herr tulmun, ber jug utt få yrku bifaU till reservationema 1 och 2 tUl inrikesutskottets betänkunde nr 5,

HerrFÄGERLUND(s):

Herr talrrian! Något över en timme hur gått sedun vi börjude debutten, Vud vi diskuterur här är egentligen ett förslag om 6 miHoner kronor tiU förberedelse uv den omlokulisering vi beslutude i fjol,

I samband med denna punkt har vi i utskottet även behandlat en hel del motioner, vilka föranlett fem mycket splittrade reservationer. Det är därför så många tulure vurit uppe, Re.servationernu har också undertecknats av olika utskottsledamöter.

Även om jag här inte ämnar gä in på nägon direkt principieU diskussion ~ den fär vi väl föra när det kommande förslaget om utlokalisering tas upp tiU behandling - vill jag i alla fall nägot kommenteru de oliku tulamu. Jag tror att detta sker bäst genom utt jug tar reservationernu i den ordning de finns infördu i inrikesutskottets betänkande nr 5,

Den första reservationen är, som herr NUsson i Tvärålund redan påpekat, en uppföHning från i fjol. Den gäller valet av orter. Även herr Gustufsson i Säffle hur vurit inne pä den frågun,

I vad gäller förslaget om att det enbart skall vara storstadsalternutiv som skall kommu i fräga viU jug nämna att utskottets skrivning i fjol gick ut på att alternativ tiU storstäderna måste vara attraktiva och utt det var nödvändigt att koncentrera resurserna. Härför talade även att den statliga verksamheten borde flyttas gmppvis. Men vi sade också att även undra orter kunde komma i fråga i det här summunhanget. Därför tycker jag att tulet om enburt ett storstadsalternutiv är ointressunt och felaktigt i det här sammanhanget. Även reservunterna säger, att för att en ort skaU kunna ta emot en utlokalisering måste det finnas tillfredsställande kommunikationer, en differentierad arbetsmarknad och god service. Men även andra orter än länscentra bör komma i fräga. Jag noterar med tacksamhet att herr Nilsson i Tvärålund sade att endast ett begränsat antal orter i vårt land kan bU mottagare, och det är nog ganska viktigt att

vi är överens om detta frän början. Det finns ju inte hur mycket folk som helst i Stockholm som sysslar med s, k, centraliserad verksamhet och som kan flyttas ut. Därför kan man inte tänka sig en utflyttning till alla de orter som hur intresse av en sådan här verksamhet. Utskottet har sagt att även andra orter kan komma i fråga, men reservanterna anser tydligen att den reservation som jag här har besvarat går litet längre än så.

Herr Gustafsson i Säffle har avlämnat en reservation, i vUken han önskar att utskottet skall göra ett uttalande tUl förmån för Åmål-Säffle-regionen. Herr Nilsson i Tvärålund har redan klargjort varför utskottet inte anser det. Han sade nämligen att tiden inte nu är inne att diskutera konkreta orter, utan att vi får göra det i ett annat sammanhang. Det intressanta med den här reservationen är att herr Gustafsson som skäl till att man bör ta med Åmål-Säffleregionen säger, att utskottet i fjol gjorde uttalanden till förmån för de fyra nordligaste länen och sydöstra Götaland och att man därför nu borde kunna göra ett uttalunde för den här regionen. Det finns ett gammalt talesätt som säger: Alltid något, sude den som fick se Åmål. Hur mun då också fått med Säffle, sä anser tydligen herr Gustafsson att denna region gott kan jämföras med de fyra nordligaste länen och kanske t. o. m. anses varu större än sydöstra Sverige, där vi inte hur gjort någon som helst ortklassificering i det här sammanhunget.

Herr Oskurson och ett pur ledamöter på Jönköpingsbänken har här instämt i det förslag som herr Persson i Stockholm fört fram i sin motion om att man nu skall besluta om en flyttning av domänverket från Borlänge-Falunregionen ner till Jönköping. Herr Persson i Stockholm säger att utskottet inte på nägot sätt har inlåtit sig i en sakdiskussion. Nu förde utskottet i fjol en ganska ingående sakdiskussion om detta. Vi har i år samma uppfattning som i fjol, nämligen att de regionalpolitiska argumenten väger över för Falun-Borlänge. Vi anser i och för sig att domänverket lika väl kunde liggu i Jönköping. Herr Persson i Stockholm säger utt vi påstår utt en utlokulisering till Borlänge-Fulunregionen räcker för att lösu problemen där, men jug tror inte att den statligu utlokuliseringen på något sätt löser problemen för dessu orter om mun där sätter sig med armarna i kors fram tUl år 1976. Det måste mycket annut tiU för utt lösa den problematiken. Något nytt har som sagt inte tillförts denna fräga sedan förru året, och vi unser fortfurunde utt de lokuHseringspolitisku skälen är det som betyder mest.

När herr Persson i Stockholm säger utt kommunalmännen i Borlänge-Fulunregionen i dag kanske inte är så intresserude av en utlokalisering dit, vUl jag upprepu vad jug sude i fjol, nämligen att det är bättre för kommunulmännen i dennu region att ha en fågel i handen än tio i skogen. Det är lätt att här ge löften om att vi skall flytta det ena eller andru verket, men jug hävdar bestämt liksom i fjol att det finns inget verk som man kan placera - ursäkta att jag säger det - norr om Dalälven utan utt finna någon ort söder om Dalälven som är mer attruktiv för personalen. Därför har vi hållit fast vid vår tidigare uppfattning.

När jag nu går över tUl reservationen 4 hoppas jag att utskottets värderade ordförande förlåter mig att jag inte böriade med hans reservation, som är nr 5. Jag tar dem nämligen i nummerföljd, som jag

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

sade fömt.

Nr 4 är en moderatreservation, och bäde herr Nordgren och herr Oskarson har varit uppe och talat om den. Först talar man om personulinflytundet, och det kun väl vuru riktigt. Vi hude storu diskussioner om det i fjol.

Låt mig här citera ur en tidningsartikel, baserad på en enkät och med överskriften: "Samråd har fungerat fint i frågan om utlokalisering". Man intervjuar en fm Britta Tranberg, som är med i domänverkets dänste-mannaförening. Hon säger i fråga om utlokaliseringen: "Just i den aktuella frägan om utlokaliseringen tycker jag att företagsdemokratin har fungerat fint. Vi var i företagsnämnden underrättade om planerna. Ledningen har lyssnat till oss, och vi har exempelvis hjälpt till med ordalydelsen i generaldirektörens yttrande i utlokaliseringsärendet. Vi har även besökt Borlänge och Falun."

Det är vad som sker i den nu beslutade utredningen. När det gäller de förslag tiU omlokalisering som väntas så har jag här Statstjänstemännens riksförbunds tidning, SR-nytt nr 1 1972. Där säger man följande:

"I varje fall: samarbetet fungerar tämligen tiUfredsstäUande. Delegationen har ;|emensamma sammanträden med personalorganisationerna ungefär en gäng i månaden och vid dessu sammunträden sker ett ganska fritt meningsutbyte." Litet längre ned står det: "Delegationen förefaller ocksä angelägen att ta del av personalorganisationernas uppfattningar och ta hänsyn tUl den kritik som riktas mot utredningsarbetet."

När det gäller personalpolitiken har vi ulltså här ett uttulunde om utt man tycker att företagsdemokratin fungerar gunsku hyggligt i dettu summunhung.

Men vud som är intressunt är utt mun i moderatreservationen, undertecknad uv herrur Nordgren och Oskurson, tur upp de ekonomisku analyserna. Herr Nordgren talar om att den här koncentrationen beror på att företugen har fått höjdu pålugor, höjda skutter, avgifter och dylikt. Därefter kommer herr Nordgren - och det gör även herr Oskarson - in på den stutligu verksumheten och tulur om att det bhr högre kostnader om mun flyttur ut statliga verk. Vi har ingen riktig utredning om vad det kostar, men det blir dyrare, heter det.

Det är möjligt att det blir dyrare, men kan inte det ocksä bero pä utt vi nu för en lokaliseringspolitik? Jag hur själv sugt utt jug ansluter mig till tunken på utlokulisering med ögonen öppna för att det kommer att kostu pengur. Vad den enskilda företagssumheten beträffur så är ju skatter, avgifter eUer pålagor desummu vare sig företagen är placerade i Stockholm, i Skåne eller i Norrlund. Men vad som kan ha verkat styrunde pä utvecklingen är de kostnuder mun äsumkus vid en decentrulisering. Därför måste mun, när man tur upp en debutt om de ekonomisku aspekterna, ha klart för sig att omlokaliseringen kommer att kosta en del pengar.

När det gäller den purlumenturiska kommittén kun mun ju fråga sig vad en sädan skulle ha för uppgift. Skall den grunsku eller eventuellt ändra tidigure utlokuliseringsbeslut? Eller skull den grunsku delegationens nya förslag? Jag förstod av herr Oskarson utt hun unser utt det inte behöver brädsku med en ny omgång i frågu om utlokulisering. Hun sude

nämligen att innun vi futtur ytterligare beslut bör vi först ha erfarenhet av den utlokalisering som redan är beslutad. Då skulle vi ju fä vänta ända till 1976 innan vi kan fatta ett nytt beslut om utlokulisering. Jag anser för min del att detta skulle vara en allför läng väntan, som skulle medföra en förskjutning i tiden av genomförandet. Vi kan ju konstatera att delegationens förslag skall framläggus i muj och utt mun räknur med utt efter remissbehundling kunnu kommu frum tiU ett beslut nägon gång 1973.

Herr Eriksson i Ärviku, utskottets värderade ordförande, har motiverat det förslag som framförs i reservationen 5, som avgivits av folkpurtiet. Hun tog också upp bukgmnden härtill, nämligen utt mun redun under fjolåret hade ett särskilt yttrande i detta sammanhang, där man konstaterade att det då föreliggande förslaget i begränsad utsträckning hade tillgodosett deras krav, t. ex. när det gällde riksförsäkringsverket, där vissa verksamheter överförs till Sundsvall medan en del blir kvar här i Stockholm.

Jag vill framhålla utt det i dettu summunhung mäste bli ett bäde-och och inte bara ett antingen-eller. Herr Eriksson i Arvika och herr Persson i Stockholm har nämnt att man inom domänverket efter beslutet om en omlokalisering har börjat se om sin organisation och därvid konstaterat, att denna är så stor utt den genom delegering kun minskus från 400 till 150 tjänstemän. Detta tycker jag på sätt och vis är gunsku bru. Det stora felet är väl att denna utredning inte kom till stånd innan en utflyttning beslutades. Kunske hude mun kunnut varu kvar i Stockholm, som det stora flertalet vill. Måhända sker det i dag inom en hel del verk en omvändelse under galgen när det gäUer decentraliseringspolitiken, och jag har ingenting emot att mun kommer dithän.

Jug vUl säga någru ord om decentraliseringen. Först och främst måste vi vara överens om att det även vid en eventuellt fortlöpande decentralisering efter samma mönster som hittills är oundvikligt att de tunga besluten fortfurunde kommer utt futtus i Stockholm. Jug tycker ocksä — och det vUl jag säga till herr Nilsson i Tvärålund, som tog upp det särskilda yttrandet från huns parti — utt det vid en delegering ut till länsplunet inte kun bli de små länen. Jämtlunds, Kronobergs och Kalmar län, som fär överta de flesta arbetsuppgifterna, utan att det dä i huvudsak blir Stockholm, Göteborg och Malmö som fär fullgöru dem. Och det är ju där som koncentrutionen finns. En sådan decentralisering kommer att ha mycket liten betydelse för de regioner som jag tror utt herr Nilsson i Tvärålund och jug är överens om utt mun behöver hjälpu i dettu summunhung.

Dessutom utreds ju delegeringsfrågan av länsberedningen, och man kan väl knappast begära mera i detta sammanhang. Efter det senaste beslutet om hur regionalpolitiken skall styras kan man ocksä fråga sig, om vi här i riksdagen skall diskutera regionalpolitiska spörsmål och om de inte skall slussas ut på länsplanet för att avgöras inom de olika regionerna. Detta är kanske den sista debatt vi för om riksdagens och statsmakternas styrning av de regionalpolitiska medlen.

Herr talman! Med det anförda ber jag att på alla punkter få yrku bifall tUl utskottets förslag.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först säga till utskottets vice ordförande herr Fagerlund att jug delar hans uppfattning att vi skall föra huvuddebatten i denna fråga när propositionen kommer, sannolikt år 1973. Skälet till att jag så pass utförligt har berört vårt förslug om decentralisering är emellertid utt vi, som jag sade, vill ha detta prövat vid sidan om det andra förslaget. Därför är vi redan nu tvungna att drivu våru synpunkter i dennu fråga mycket bestämt och att utförligt motivera dem.

Herr Fagerlund sade att domänverket är ett exempel på omvändelse under galgen. Jag tycker också att det är väldigt bra att vissa verk hur tagit allvarligt på det här och att de både gjort en rationaUsering och föreslagit en decentralisering. Låt oss gärna säga att vårt krav om utredning har kommit för sent, men vad som ägt rum visar ändå att kravet är motiverat nu. Det blir inte bättre, om vi skjuter det ännu längre på framtiden. Här finns ju ett bevis för att vi är ute på verkligt fast mark. Verken bör få uppdraget att mycket skyndsamt redovisa till vilken nivå de skuUe kunna decentralisera sin verksamhet, om de får den möjligheten som alternativ tiU utlokalisering av hela verk eUer delar därav.

Folkpartiet är inte med på reservationen 1 och var det inte heller förra året. Längst ned på s. 4 sumt på s. 5 i betänkundet finns motiveringen för detta. Jag tycker utt vad som står där utgör tiUräckhgt underlag för att vi har tugit ställning på det sätt vi hur gjort.

Vi hur sagt att de orter som skall tu emot de stutligu verken eller delur av dem skuU kunnu erbjuda en sådun service i form av differentierud urbetsmurknud och godu kommunikutioner utt de verkligen är alternativ för dem som skull flyttu ut. Vi har inte bundit oss till de i propositionen föreslagna orterna, och det anser jag mycket väsentligt. Utskottet hur sugt att även andru orter än de som var aktuella i anledning av propositionen kunde komma i frågu i sumbund med kommande utlokalisering. Det har vi vidhållit, och det är skälet tUl att vi inte ställt oss bukom den reservation som har nr 1.

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund sade att vi borde slutu tulu om storstadsaltemativ. Det skaU vi gärnu göru, och vi har heller inte börjat. Det var väl departementschefen som nämnde dem i propositionen till förra årets riksdag.

Vidare borde vi avvakta beslutet om regionalpolitiska handlingsprogram, sade herr Fageriund. Jag vUl hänvisa tUl vad departementschefen sade i propositionen, nämligen att det förhällandet att statsmakterna ännu inte tagit ställning till ett regionalpolitiskt handlingsprogram inte bör utgöru nägot avgörunde skäl för utt skjutu pä ett beslut rörunde omlokuliseri:ng.

Men det kanske inte var detta jag fäste mig mest vid, utun det vur tulesättet, som vi väl alla har hört: Alltid något, sade han som fick se Åmål. Jug tycker utt det är beklämmunde utt få höru det här. För människorna i vår region är det inte särskilt uppmuntrande. Där erfar man ofta just denna instäUning, speciellt frän stutsmakternas sidu.

Herr Fugerlund sade att jug "hängt på" Säffle för utt därmed jämställu

den regionen med de nordligu länen och sydöstra Götaland. Det finns en bukgrund tiU detta. Säffle-Åmålregionen är urbetsmurknudsstyrelsens A-region. Vidure sägs det i förra årets proposition att man valt Borlänge-Falun som mottagurort uv stutlig verksumhet på grund uv det näru kommunula sumurbetet mellan dessu bägge städer, och det förhåller sig på summa sätt när det gäller Säffle-Åmål. I motionen frumhåUes utt det förekommer ett nära samarbete.

Även dennu region urbetur, som det hur sugts här, under gulgen. Den ena stutligu verksumheten efter den undru försvinner. Jug vUl erinru om Åmåls besvärligu läge pä urbetsmurknuden. Där hur funnits ett betydande untul sysselsättningstillfäUen vid SJ:s verkstad. Tidigare hur där urbetut fleru hundru mun, men verksumheten hur skurits ner. I Säffle hur domsugu, åklugare osv. försvunnit, och poHsdistriktet finns bara tills vidare. Åmål är bekymrad för domsaga, åklagare, exekutionsverk osv. Denna region, som ligger mellan två residensstäder, Karlstad och Vänesborg, tycks vara pä väg att dö ut. Det är därför jag har tagit upp dess problem i det här sammanhunget.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Fugeriund sade att domänverket kunde lika gärna ligga i Jönköping. Nej, herr Fugerlund, det kun mycket hellre ligga i Jönköping, ty det är den bästa platsen för domänverket. Han säger också att det beror på den regionalpolitiska målsättningen att domänverket förlades till Falun-Borlänge och i och med detta avfärdar man alla andra argument. Jag vUl hävda att det är möjligt att nå ungefär samma regionalpolitiska effekt genom att decentralisera som den man nu söker nå genom att fiytta ut verken i deras helhet. Dei bör vuru möjligt utt genomföru i och för sig önskvärdu decentruliseringur uv den stutliga verksumheten och utt göru dettu efter rutionellu ekonomiska analyser och under hänsynstagande till de olika my .dighetemas kostnader och effektivitet.

Herr Fagerlund säger vidare - och det har berörts tidigare - att det är en omvändelse under galgen. Jag hur hört dettu uttryck tidigure, och jug kan inte underlåta att reagera mot det, ty det är inte med sanningen överensstämmande.

Jug kun återigen ta domänverket som exempel. Detta verk har under hela 1960-talet genomfört en mycket stark rationalisering i vad gäller befuttningshuvurnu ute på fältet. Mun har minskut antalet skogsurbeture från 15 000 tiU 5 000. Då säger någon att det beror på den tekniska utvecklingen och på att man gått över tiU helårsanställning. I stor utsträckning förhåller det sig så, men det förtar dock icke det faktum att minskningen ägt rum.

1967 tUlsattes en organisationsutredning inom domänverket, och den gav till resultat att man minskade antalet revir från 90 till 68, antalet överjägmästarområden från 11 till 8 och antalet bevukningsomräden från 450 tiU 300. Dennu utredning påböriudes 1967, och den har också gett resultut.

Jag kan inte häUa med herr Fugerlund när hun säger utt det är en omvändelse under galgen. Jag är övertygud om utt summu strävun som

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

finns hos domänverket också finns inom andra statliga verk, att man verkHgen försöker rationuliseru för utt minsku den centrulu förvaltningen.

Domänverket hur en kontorsfunktionsutredning som också är på gång. Den tur sikte på att minska just dessa funktioner både i Stockholm och ute i lundet. Som här tidigure sagts siktur man på utt minsku den centrala förvaltningen tUl under 200 dänster. Dessutom har mun en utredning, DV 75-80, som tur sikte pä riktlinjerna för domänverkets organisation frumtiU 1975-1980.

Därför tycker jug utt det är orätt, herr Fugerlund, när mun om de statligu myndigheterna och de statligu verken använder argumentet utt de kommit underfund med att mun också kan decentralisera en del av verksamheten först i och med att utlokaliseringen blivit ett faktum. Så är det inte.

Herr Fugerlund sude något om en personulenkät i en tidning, där en personalrepresentant skulle ha uttalat sig mycket positivt om företagsdemokrati. Jag ifrågasätter inte det på något sätt, men jag kun ändå inte underlåtu utt tulu om utt enligt en undersökning som gjorts är en mycket stor del av befattningshavarna inom de statliga verk som nu skall utlokaliseras i etupp 1 icke beredda att flyttu med till den nyu platsen.

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr tulman! Jug konstuterar att utskottets ärade vice ordförande inte gick in på någon som helst sukdebutt, där han ställde plus och minus mot vurundru, utun hun gjorde det rätt bekvämt för sig genom utt liksom buru försvuru status quo, jämfört med fjolårets beslut.

Inledningsvis säger herr Fagerlund att jag skulle ha sett detta som enda möjligheten att lösa sysselsättningsfrågan i Falun-Borlängeregionen. Jag framhöll tvärtom mycket starkt att detta var en ytterst margineU, om ens någon, lösning av frågan och att mycket rejälare grepp måste tas för att klara den uppgiften. Jag är angelägen, herr talman, att få det rättat i protokoUet så att inget missförstånd uppstår.

Sedan säger herr Fagerlund att han tror att Falun-Borlängefolket tycker det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Det är ju en maxim sorn har gätt i varenda kotte i detta land frän sex sju års ålder. Men här äi det på sin höjd fråga om en skattefågel, herr Fagerlund. Man får dit en del folk från Stockholm, men man får inte arbetsuppgifter för de människor där uppe som väntas bli arbetslösa inom kort. Om man fattar ett beslut om utlokalisering av domänverket med dessa magra utsikter tUl sysselsättning för folk som har svårigheter är det en viss risk att den här fågeln i handen föranleder staten att hålla sig passiv under förebärands att den har skickat ut ett verk till Falun-Borlänge. Och alla inser väl i dag - jag är övertygad om att herr Fagerlund också gör det — att detta inte på något sätt löser sysselsättningsproblemen i bygden.

Jag vUl ulltså hävda att det verkligen är att ha omtanke om Falun-Borlängeregionen utt föra ett sådunt resonemung som jag har fört: det bör tus rejälare tag och så snart som möjligt. Vi får inte vänta fyra år för utt lösa de problemen. FöHaktligen blir det inget motiv kvar för utt vidhållu de redan fattade besluten med alla deras svagheter.

Så säger herr Fageriund att han har fått det intrycket att företags-

demokratin fungerat tiUfredsstäUande. Det är möjligt. I det speciella sammanhang som jag talar om vet jag emellertid att de anstäUda inte uppfattar det så att den fungerat tUlfredsställande, eftersom de på allt sätt har försökt att få en ändring av besluten. Jag vet också att de anstäUda helt delar min uppfattning, att de föreslagna åtgärderna inte vilar på objektiva gmnder från verkets synpunkt och från näringssynpunkt.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fugerlunds resonemang om delegering uv beslutsfunktionerna föranledde mig att begära ordet.

Om jag förstod herr Fagerlund rätt menade han att en delegering skulle beröra främst länen närmast Stockholm och inte sådana län som Jämtland, Blekinge m. fl. I så fall tror jag att herr Fagerlund har missförstått vad en decentralisering av beslutsfunktionerna måste innebära. Vi kun ta exemplet domänverket inom den statliga sektorn, vi kan ta exemplet Skandiakoncemen inom den privata sektorn. Jag ber att få hänvisa till en debatt i riksdagen förra veckan i anledning av motionerna om länsdemokrati och tUl vår motion nr 290 i år. Naturligtvis bör beslutsfunktionernu delegeras tiU samtliga län vad gäUer den statliga sektorn av samhäUslivet.

Skillnaden mellan reservanter och majoritet i fjol - och den är densamma i år — framgår klart om man läser s. 49 i utskottets betänkande nr 15 år 1971. Jag ber att få citera majoritetens beskrivning av skillnaden:

"Skillnaden meUan departementschefens förslag och de båda motionernas yrkanden är i huvudsak att departementschefen har givit företräde åt större expansiva orter, medan motionerna i utlokalisering av statlig verksamhet ser ett medel att stödja även orter med behov av ytterligare stimulans för utt erhållu tUlräcklig egen växtkraft."

Det var detta jug beskrev i mitt tidigare anförande. Jag har inte uttryckt mig så att utflyttning endast skulle omfatta orter av karaktären storstäder. Här är det fråga om en skUlnad i huvudinriktningen och i synen på hur denna fråga skall lösas i framtiden.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Den av riksdagen antagna lokaliseringspolitiska målsättningen har ju hela tiden varit att försöka skapa sysselsättning i de områden där det är alldeles specieUa problem. Utskottets värderade vice ordförande underströk också i sitt anförande att det var regionalpolitiska synpunkter som man borde ta hänsyn tUl, och han sade att de väger över i vissa sammanhang. Får jag fråga utskottets vice ordförande: Vägde de lokaliseringspolitiska aspekterna över även när det var tal om att placera myntverket, inte i Söderhamn inom stödområdet - som utskottet föreslagit - utan i ett annat, redan överhettat område?

Ännu mera betänksam blev jag när utskottets vice ordförande i sitt fortsatta inlägg sade, att det finns ingen ort norr om Dalälven som man inte kan finna ett bättre alternativ till söder om Dalälven - om jug fattade honom rätt; ungefär så föll orden. Det är enligt min uppfattning

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

- och jag hoppas att i varje fall ledamöterna på Norrlandsbänkarna delar den - allvafUga ord med tanke på den betydelse som den delen av landet har för vär försörjning över huvud taget. Dessutom finns det åtskilliga exempel, herr Fagerlund, på att man har flyttat ut t. o. m. statliga och i varie faU privata företag, eller delar av företag, tUl Norrland, där man ur både samhällsekonomisk och personell synpunkt är helt nöjd och tUlfredsställd med utflyttningen. Herr Nilsson i Tvärålund erinrade om Skandia. Det finns många fler exempel bland de enskUda företagen -Volvo, Saab osv.

Vidare sade herr Fagerlund - och det är naturligtvis riktigt — att det är många av de anställda som är nöjda med den utlokalisering som har skett. Det hoppas jag innerligt, och jag hoppas att det blir många fler som blir nöjda med att flyttas ut t. o. m. tUl Norrlund, om vi lyckus få någru sådana förslag framöver. Men samtidigt sade herr Fugerlund utt vi måste ha klart för oss att det kommer att kosta pengar. Ja, herr Fageriund, det är ju därför som moderutu sumlingspurtiet är så ungeläget om utt få en parlamentariskt sammansatt kommitté, som skall granska kostnaderna och lämna förslag.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Tre minuter för att replikera aUtihop det här är ganska kort. Men låt mig börja med herr Eriksson i Arvika, utskottets ordförande; jag är ju bara vice. Om vi skall ha en decentralisering som skall skötas inom verken, hur skaU vi dä kunna fä en parlamentarisk förankring av en utlokaUsering? Dä blir det ju verken självu som styr utvecklingen och icke riksdagen, som får färdiga förslag i sammanhanget.

Till herr Gustufsson i Säffle: Jug unvände det där uttrycket på gmnd UV utt herr Gustufsson i Säffle gjorde en jämförelse mellun regionen Åmål-Säffle och de fyru nordligaste länen eUer sydöstra Sverige. Där finns bukgmnden till yttrandet. Jag tycker att herr Gustufsson i Säffle kan vuru så ärlig utt han erkänner att de fyra nordligaste länen i vurje full är något större än Säffle-Ämål; jug hur ju för övrigt alls inte nämnt någon enskild ort i de trukternu.

Jug begriper inte vurför herr Oskurson kopplude in rutionuliseringen. Jug har inte nämnt ett ord om rationalisering. Han säger att vad jag har diskuterut med domänverket är decentrulisering, och som bevis för dettu unför hun utt mun har minskat antulet revir och kronojägurdistrikt — tror jag det var - från 450 tiU 300. Ja, det är ju en form av centralisering i dettu summunhung. Domänverket hur centruliserut från min hembyggd till Växjö, vUket jag anser vuru tokigt, när mun hur ull skogen vid Kostu och ingenting i Växjö.

När det gäller dennu minskning i domänverket från 400 dänstemän till 150, som herr Oskurson hur berört, är utredningen helt och hållet gjord efter det att vi fattade beslut här i riksdagen.

Herr Persson i Stockholm säger utt jag inte jämför plus och minus. Fär jag frägu: Vur skaU jag jämföra plus och minus? Jämför jag plus och minus i Falun-Borlängeregionen, så måste det bH ett klart plus för att domänverket placeras dämppe.

Herr Nilsson i Tvärålund har fullständigt missuppfattat mig. Jag menar

bara att om vi delegerar ut, blir det ju de stora länen som fär de flestu urbetsuppgifternu, och de små får färre tjänstemän för utt sköta arbetet. Det tycker jug är ganska klurt. Låt mig också sägu utt trots Skundiakon-cernens utlokalisering räknur de ju med utt hu 50—60 procent uv sinu unställdu kvur i Stockholm även i fortsättningen.

Till herr Nordgren vill jug sägu att när jag tulur om söder kontru norr om Dulälven så är det därför att jag tror utt vi måste tu ställning här i riksdagen. Jag säger inte detta som någonting negativt. Men gär vi ut och frågar människorna vart de vill flytta så tror jag att vi får till svar att de flesta verk hellre vUl flytta till nägon ort söder om Dalälven än norrom Dalälven. Det är därför jag anser att vi måste fatta besluten här.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har bäde förra året och i år sagt att för mig har de regionalpolitiska skälen för en förläggning till Falun-Borlängeregionen vägt över. Dettu föranledde nu herr Nordgren att frågu mig om de inte också vägde över för Söderhamn. Jug hoppus utt det är en missuppfattning från herr Nordgrens sida, eftersom jag vur en uv förkämpurnu för utt myntverket skulle förläggus till Söderhumn och eftersom vi vur helt ense om det. Jug tycker att det är konsekvent att de regionulpolitisku skälen vägde över även där.

Herr Fugeriund frågar sedan hur det här skull gå till - utt man i verken skull komma med ett förslag om decentrulisering. Hur skull vi kunnu prövu det? Jag har sagt tidigare att jag tycker utt det är självklurt utt verken självu bäst kun uvgöru till vilken nivå de kun decentruliseru centrulförvultningen. Det skull nuturligtvis ske en prövning, och jug tycker utt den prövningen skall ske i sumbund med att vi tur ställning till utlokuliseringen uv helu verk eller delur av verk. Då vill vi ha dettu förslug från verket och prövu det. Jug tror att man med en decentralisering kan nå mycket bra regionalpolitisk effekt.

Sedan vill jag baru säga, precis som herr Nilsson i Tvärålund, utt inte kommer det utt bli en decentralisering tUl enbart storstadsregionerna eller till områdena i närheten av Stockholm. Det är inte alla verk som har länsstyrelsema som regionalkontor - det känner vi samtliga till.

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Fagerlund sade utt jug hude jämfört Säffleregionen med de nordliguste länen och sydöstra Götulund. Jug kun hälla med herr Fageriund om utt de nordliguste länen och sydöstru Götalund är större än Värmland och norra Dulslund. Men ser vi till problemen pä urbetsmurknuden, sä hur vi större problem i vär del uv lundet.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Jug beklagar i allra högsta grad om jag varit otydlig. Mina frågor ställde jag, herr talmun, till utskottets vice ordförande. Jag vet mycket väl att utskottets ordförunde och jug vurit helt enigu om här berörda frågor, liksom vi förresten bmkur vuru på de ullru flestu punkter. Frågornu ställdes alltså till vice ordföranden, herr talman.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Minskningen regionalt innebär inte decentralisering utan centralisering, säger herr Fagerlund. För mig innebär det rationalisering. Och människor kan ju ändå inte fördelas hur som helst; när man behöver mindre folk kan mun inte hu hur mångu som helst ute i bygdernu. Det är en rationalisering det är fråga om.

Resonemanget om att domänverket vuknut sent kun vi lämnu därhän. Jug bara slår fast att detta är inte en diskussion om att straffa några som eventuellt har sovit över, utan här är det fråga om hur vi skall utvecklu skogsnäringen, bl. a. via domänverket som är ett viktigt instrument i den politiken här i landet.

Beträffande plus eller minus frågade sedun herr Fagerlund: Är det Falun-Borlänge vi skall tänka på? Det tycker jug är typiskt för herr Fagerlunds sätt att resonera. Skall vi inte ta in allt i bilden som hör hemma här? Det är då jag menar att allt väsentligt talar för Jönköpingsalternativet.

Jag viU understryka, herr talman, att det inte alls är fråga om att nonchalera Falun-Borlängebygdens behov. Tvärtom påstår jag mig, som jag sade i det förra anförandet, vara en varm talesman för att de behoven beuktus. Men låt inte denna viktigu skogsnäring, som har sådana svårigheter att kämpa med på världsmarknaden, destrueras och låt inte dess arbete försvåras genom beslut av det här slaget! Vi har inte råd med det.

Och här måste man verkligen på allvar börja lyssna på vad skogsnäringens eget folk säger. Vi kan inte göru det här till någon sorts resonemung om att man varit sent ute e. d. - vi mäste se på frägan med det allvar den kräver. Tänk bort domänverket som den effektiva faktorn här — och vi riskerar, herr talman, betydande värden för vår skogsnäring. Det är jag helt övertygad om.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att denna debutt hur gett ett mycket värdefullt resultut om vi alla kan vara enigu om att det är ett stort framsteg ifall man inom den statliga verksamheten, i Hkhet med vud som hur hänt när det gäller Skundia, kan minska den centrala personalen med 50 procent och flytta ut dessa 50 procent till övriga delar av landet. Det är vackert så att man tar hälften genast.

Vad gäller det antal som på det sättet kan utlokaliseras tUl Jämtlands län och andra små län i jämförelse med det som kan ske i större län, så tror jag fuktiskt att det specifika värdet i sådunu län som Jämtlunds län och Norrbottens län är gott och väl uv summu storleksordning som i Östergötlands län. Skånelänen, Uppsala län och andra större län.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr tulman! Jug böriar med herr NUsson i Tvärålund och hans resonemung om Skundiukoncernen.

Mun får väl dock inte glömma utt vi pä den stutliga sidan redan har en decentraliserad verksumhet genom länsstyrelsemu. Procenttulet kun jag inte exakt ange, men det är ovedersägligt att det redan finns en hel del

decentruliserud verksumhet pä det stutiigu plunet. De här 50 procenten hur jug buru nämnt som ett exempel.

Sedun förstår jug inte det här med rationalisering. Jag har aldrig kritiserat rationaliseringen inom domänverket, herr Persson i Stockholm. Jag tror absolut att den har varit av behovet påkaUad för att domänverket skall kunna klara de här problemen. Jag yttrade mig om detta bara därför att herr Oskarson tog upp ett resonemang som kunde ge intrycket att jag hade kritiserat rationahseringen; det är ju fråga om en decentralisering.

Slutligen gjorde herr Gustafsson i Säffle vissa jämförelser beträffande problematiken. Jag vill då bara hänvisa tiU herr Gustafssons första anförande, där han sude att den industriella utvecklingen i regionen hade varit tiUfredsstäUande.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr ULLSTEN (fp):

Herr talman! De motiv som ligger bakom tanken att flytta ut statliga verk från Stockholmstrakten är vi alla, såvitt jag förstår, eniga om; vi behöver göra någonting för att dämpa Storstockholms tillväxt, och vi behöver skapa flera sysselsättningstillfäUen i andra delar av landet. TUl detta kommer ocksä att det just är förvaltningssektom som växer snabbast i Storstockholm. Medan antalet yrkesverksummu i dennu region under tiden 1959-1968 — tyvärr finns det mte meru uktuella siffror — ökade med upp emot 1 procent per år, ökade antalet anställda i s. k. offentlig dänsteproduktion tre gånger så mycket. Samtidigt minskade antalet unstäUda inom tillverkningsindustrin i absoluta tal med närmare 15 000 personer. Antalet arbetsställen för industriarbetare minskade med 80.

Storstockholm är alltså pä väg att få en ganska ensidig befolkningsstruktur med växande antal anstäUda inom servicenäringar och förvaltningar av skUda slag samt med en minskande undel industriurbeture. Att i det läget föreslå skärpt etubleringskontroll för industrin — som man har gjort på vissa håU — i form av särskUd investeringsavgift och andra pålagor på industriell verksamhet är inte nägon särskilt välriktad åtgärd.

Hur pass effektivt och rimligt är det då att gå vidare på den väg som riksdagen slog in på i våras, att flytta ut hela statliga verk? En viss regionalpolitisk effekt åstadkommer man självfullet med en sådan åtgärd. Men det är väl ändå inte rimligt att bedöma en för svensk statsförvaltning så genomgripande reform som dettu innebär uteslutande från regionulpolitiska synpunkter. Vi måste självfallet se vad det innebär för verkens möjligheter att fungera effektivt, och vi måste ta rimliga hänsyn till dem som är anstäUda i de statliga verken. Dessutom måste vi ta reda på vad en sådan operation kostar. För även om vi skulle väHa att se saken uteslutande ur regionalpolitiska synpunkter måste vi ändå fråga oss vad vi får för pengurnu. Här liksom på andra områden är det rimligt att göra en bedömning uv vud ulternutivu åtgärder skulle ge för utbyte med samma ekonomiska insats.

Men lika entusiastisk som majoriteten här i kammaren var i våras, när regeringens utlokaHseringsförslag behandlades, lika svalt intresserud var man av att kräva den unulys som jug här buru untytt. Någru kostnuds-beräkningar fanns över huvud tuget inte — unnut än sådunu som var

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

ganska ointressanta —, effekten på verkens möjligheter att fullgöra sina uppgifter i den nya situationen sade man ganska litet om, och vad personalen tyckte ansåg man sig i stort sett kunna bortse från. Saken är inte förhandlingsbar, var det besked finansministern gav.

Nu stär vi inför en undru etupp i den plunerade utlokuliseringen. Vi vet litet mer den här gången. Kritiken här i riksdugen, från experter och frän löntugurorgunisutioner hur tvingut regeringen utt gä meru omsorgsfullt till vägu. Beurbetningen av de utredningur som gjorts uv delegationen, uv stutskontoret och uv verken självu är såvitt jug vet fortfurunde under prövning uv delegutionen för utlokulisering, och vilku slutsutser man där kommer att dra av materialet vet jag inte. Men för egen del tycker jag, efter att ha gått igenom en del av det mycket digru muterial som finns tUlgängligt. att det är ulldeles uppenburt att hela dennu suk måste om prövus.

I utredningsurbetet hur ingått sex frågor, som ämbetsverken skall besvaru. Den förstu uv dem lyder så här; Innebär en omlokalisering med hänsyn tili verksamhetens speciella karaktär sådana merkostnader även efter övergångsskedet, att det inte kan anses försvarligt att genomföra en omlokalisering? Svaret pä den frågan är ett ganska entydigt ja i de verks remisser som jag hur huft tillfälle utt gå igenom, och det är litet över hälften. Man unser med andru ord i sumtligu de fallen utt kostnuden för en utlokalisering är oförsvarligt hög. Ser man pä de beräkningar som lagts fram verkar det ocksä vara en ganska rimlig slutsats. Statskontoret har sammanställt kostnadsöverväganden för 3 av de 34 verken - det gäUer televerket, Vattenfall och statens järnvägar - och för enbart dessa tre verk redovisat en sammanlagd samhällsekonomisk belastning på drygt 2,7 miljarder kronor för en femårsperiod.

Naturligtvis rör det sig här om uppskattningar med utgångspunkt i ett ganska osäkert underlag — man har försökt bedöma de förseningar av projekt som kommer utt uppstå på gmnd uv omtinerud personul, ökude kontuktbehov, ökude kostnuder för de kontukter mun under ullu förhållunden måste hu, ökude personulkostnader på gmnd uv en omfattande nyrekrytering, försämrat konkurrensläge i affärsverkens fall, flyttningskostnader och mycket annat. Men även om man räknar med en betydande felmarginal i dessa beräkningar, sä rör det sig ändå om en jättelik samhällsekonomisk satsning. För var och en som inte satsut ull sin prestige i tunken, att en utlokulisering uv helu ämbetsverk under ullu förhållunden skull genomföras, måste det te sig ofrånkomligt utt frågu sig om det inte finns vettigure sätt utt drivu regionalpoHtik pä.

Tu t. ex. SJ! Om den kulkyl mun gjort ur riktig skulle utflyttningen av stutens järnvägars centralförvaltning — vart den nu skall flyttu — kostu närmure en miHurd kronor under dennu femårsperiod. Det motsvurur nästan vad vi under tre år ger SJ för s. k. olönsummu bundelur. Låt oss untu utt man skuUe gå ut till kommunalmän och företugure i Arjeplog, i Säffle, i Åmål, i Virserum, i Strömsund och på andru håll i de utflyttningsdrubbude delurnu uv landet och fråga: Här har vi en miHard kronor till förfogunde för SJ:s område - vud rekommenderur ni utt vi unvänder dessa pengur till inom regionalpolitiken? Jug tror utt väldigt få, om ens någon, skuUe komma på idén att föreslå att man skall använda

dem till att flytta Lasse Petersons kontor från Stockholm till något s. k. storstadsalternativ. SannoHkare är väl att de i stället skulle säga: Sluta lägga ned järnvägar! Använd pengama tUl att sänka frakttuxomu! Använd dem tUl att sänku personbiHettpriserna! Det är åtgärder som gynnar oss i de här regionerna. Vi har inget som helst intresse av att SJ flyttar från en stor stud till en annan.

En utflyttning uv VattenfuU kostur ungefur liku mycket. För de pengurnu skulle vi under den här perioden kunna sänku energiskutten med en femtedel. Vad det kostar att flytta vägverket vet jag inte — några sådana beräkningar har man ännu inte gjort - men jag är övertygad om att det finns mycket väl motiverade projekt på vägområdet som ger större regionalpolitisk effekt än att flytta vägverkets kontor från Stockholm tiU lundsorten. Det tycks också herr Olhede själv, att döma av hans remissvur som för övrigt tUlhör de intressunture, vara övertygud om. Luftfartsverket, hur vi redan bestämt, skall flytta, och det är förmodligen ingenting att göra åt det. Men nog verkar det vara parodi på regionalpolitik att kanske tvingas finansiera en utflyttning av luftfartsmyndigheten genom höjda priser på inrikesflyget.

När jag betvivlar det rimliga i fortsatt utlokalisering av statliga verk - nu talar jag om utlokalisering av hela verk - är det inte därför utt jug vUl ifrågusätta behovet uv radikala åtgärder för att åstadkomma bättre regional buluns. Vud jug hur sagt är baru att om vi nu anser oss ha råd med den mycket storu sumhällsekonomisku satsning på en regionalpoHtisk reform som utflyttningen uv ämbetsverk skuUe innebäru, även om de kostnadsberäknmgur som jag refererade till vore mycket grovt överskattade, dä måste vi rimligen frågu oss om vi inte kan uppnå summa eUer större effekt med andru metoder. Risken är ju annars utt vi med öppna ögon ger oss in i ett gigantiskt slöseri med skattebetulamas pengur.

När det gäller utt åstudkommu effektiv regionalpolitik som gör att det lönar sig utt urbetu även utanför storstadsområdena finns det både beprövade, generella metoder inte minst pä trafikområdet och, det utgår jag ifrån, i varje län enskUda investeringsprojekt, där pengarna skulle ge stor regionulpolitisk effekt.

Men vUku ulternutiv finns det dä om mun vUl infriu den undru huvudmålsättningen när det gäller att flytta ut statligu ämbetsverk frän Stockholm: utt hindru en fortsutt kruftig tillväxt uv den centrulu förvaltningsuppuruten i det här området? Folkpartiet har visat på ett sådant altemativ i den partimotion som herr Eriksson i Arvika berörde utförligt i sina anföranden. Den förordar en utredning verk för verk av möjlighetema att decentralisera uppgifter tUl kommuner och länsorgan, dvs. att flytta ut uppgifter från Stockholm tUl länsstyrelsema och till kommuner. Det är ju ingalunda nödvändigt att alla de beslut som fattas i Stockholm i fortsättningen ocksä skall fattas där eller i någon annan stad som kommer att överta Stockholms roU som säte för de respektive förvaltningarna.

Det verkar uppenbart att en sådan reform har betydande fördelur frumför den totulu utlokuliseringen. Den kun genomförus successivt, vilket innebär mindre störningar i verkens arbete och att man i betydande omfattning slipper det inslag av tvängsförflyttning av personul som den

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

fuUständiga utlokaliseringen meci nödvändighet medför.

Reformen blir billigare än en utlokulisering. Det hur chefen för domänverket, som herr Eriksson i Ärviku refererude tUl, gunsku övertygun-de bevisut. Den och den regionulpolitisku effekten behöver därför inte bli mindre, i vurje full inte på sikt. Dessutom - och det är kunske inte minst intressant särskilt för dem som gärna talar för behovet uv decentrulisering - innebär dennu delegering av funktioner ifrän Stockholm till länsorgan och till kommuner en faktisk decentrulisering i meningen en spridning av inflytande och mukt. Fleru beslut kommer utt futtus närmure de människor och verksumheter som berörs. Reformen leder ulltsä till bättre närdemokrati men den betyder också ökud effektivitet bl. u. genom att man i stor utsträckning kan tillvarutu de lokulu erfurenheternu.

Jug vill, herr talman, vurnu för missuppfuttningen utt den utflyttning UV verk frän Stockholm till undru delur av landet, som riksdagen beslöt i våras och som man nu planerar en andra etapp av, skulle hu något som helst utt göru med decentralisering i denna mening. Inte känner sig väl t. ex. skolmyndigheter eller myndigheter inom arbetsmarknadsområdet eUer bostadsområdet etc. mindre centralstyrda om de beslut som de är beroende av kommer att fattas i Jönköping, Karlstad eller Umeå än om de futtus i Stockholm. Det är precis summu grud uv centrulstyrning som det hundlur om i bådu fullen.

Om dettu säger utskottet i sitt betänkunde utt man inte kun ersätta den pågående utlokaliseringen med en decentrulisering eller delegering, utun den skall ses som ett komplement. Om utskottet med det menur att man inte i princip skall säga nej till varje tanke på att ett verk kan flytta från Stockholm till en annan del av landet så håller jag med. Visst kan det finnas enstuku full där sådun utflyttning är motiverud; vi hur genomfört några sådana redun. Men om utskottet menur att mun först skull flyttu ut verken till Umeå, Karlstad, Örebro etc. och sedan aktualisera en decentrulisering av uppgifter ut tUl länsorgan och kommuner, då försöker utskottet verkligen att sättu sig på tvä hästur. För vud betyder det? Jo, det betyder att mun först skull utsättu verken för den genomgripande reform som en utflyttning innebär och sedan strax därefter eller kanske rent av sumtidigt krävu att man genomför ännu en omorgunisution, som ocksä den givetvis, om den skull ledu till något resultut, blir mycket genomgripunde. Då tycker jug fuktiskt, herr tulmun, utt mun glömmer bort utt våra ämbetsverk hur viktigu sumhällsfunktioner att fullgöra och att man i stället betraktar dem uteslutande som lokaliseringsobjekt.

En delegeringsreform bör naturligtvis innebära en betydande minskning av anställd personal i de centrala verken. Om man nu på de orter dit verk skall flytta bygger kontorslokaler och bostäder och undru former uv samhällsservice som man vUl ha för att ta emot det verk som kommer -är det dä rimligt utt sumtidigt pluneru för en nästu orgunisutionsetupp, som innebär en successiv minskning av untulet urbetstillfällen på dessu tillflyttningsorter? Sä kun mun naturligtvis inte göra. Det vore en otjänst UV stora mått mot de kommunulmän som är ansvarigu för pluneringen på tiUflyttningsorten.

En utlokalisering uv verk innebär i reuliteten en låsning uv verkens orgunisutionsstruktur på mycket lång sikt. Därför, herr tulmun — och jug

vUl slutu med det - mäste vi väHu. Ett/a till ännu en utlokulisering i stor omfuttning av den typ vi genomförde i vårus innebär ett nej tUl en genomgripunde decentrulisering uv svensk stutsförvultning.

Jug yrkur bifull till reservutionen 5 vid inrikesutskottets betänkande.

I detta unförunde instämde herrur Molin, Wirmurk, Romanus, Wiklund i Stockholm, Ahlmark och Wikström (sumtligu fp).

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Skälet tUl utt jug har begärt ordet är att herr Ullsten i börjun uv sitt unförunde använde ordet omprövning. Det föranleder mig utt såsom utskottets ordförunde uttrycku den förhoppningen att herr Ullsten inte lade in den betydelsen i ordet omprövning att han viU ompröva det beslut som vi fattade 1971. Utskott och riksdag har enigt och klart slagit fust den utlokaliseringen. Såsom utskottets ordförande vUl jag deklureru att jug kommer att stå för det beslutet.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Jag beklagur att man när dettu beslut futtudes i vårus suknade praktiskt taget allting som kunde anses vara ett underiag för en bedömning av vilken effekt beslutet skuUe få. Nu har man ändå fattat beslutet. Om vi krävde en omprövning av hela detta beslut, skulle det innebära att de kommuner som vi ingett förhoppningar om att få dessa verk och som redan såvitt jag begriper är ganska långt framme i sin planering finge avbryta denna. Det skuUe bli ännu en dumhet i raden av de många i denna fråga. Därför befinner vi oss dess värre i den situationen att vi inte kan göra en sådan omprövning, såvida man inte vid en kostnadsberäkning, som jag hoppas ändå är pä gång också när det gäller de redan beslutade verken, skulle komma fram tUl rena orimligheter i enskUda fall. Dä får man tänka sig en omprövning. Men på herr Erikssons i Arvika egentliga fråga är mitt svar, att någon generell omprövning av det fattade beslutet tyvärr inte går att göra.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr tulman! Jag är tucksum för utt herr Ullsten guv detta besked. Jag tror det var värdefullt utt det guvs som en komplettering tUl huns tidigure unförunde.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr HENMARK (fp):

Herr talmun! AUa som var med om debatten i våras var väl då fullt medvetna om utt utlokaliseringen kommer att kosta en hel del. Då utskottets ordförunde i dug guv en kommentur tulude hun om, utt också utskottet visste det men utt man vägt fördelarna mot nuckdelurna och funnit att fördelarna med en utlokalisering övervägde. Jag förmodur utt den ståndpunkten inte hur ändruts.

Den debatt som hur förts här i dug skull egentligen röru sig om anslag, men den hur också kommit att röra själva utlokaliseringen. Dels har man blickat tillbaka på förra årets beslut och anfört en del synpunkter på det, dels har man sett framåt mot den utlokalisering som planerus. Det är nog

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

väsentligt utt de tongångurnu pä nägot sätt kommer frum till dem som sysslar med denna planering.

Dä det gäller den kommande utlokuliseringen får mun väl hållu fust vid att regionalpolitiska synpunkter bör tillgodoses. Det kan sägas utt den utlokulisering som bestämdes 1971 innebur att en hel del av de ämbetsverk som skulle flytta utlokuliserudes till undru relutivt stora städer. De inflyttnings- och utlokaliseringsorter som där föreslogs och fastställdes var i stor utsträckning sådana städer som toppar listan över Sveriges städer i storleksordning. En furu är utt en sädun utlokulisering kan föra med sig en utlokaliserings nackdelar utun utt sumtidigt föru med sig de fördelur som kun åstudkommus med en utlokulisering.

Jag blev .glad över det yttrande i utskottets betänkunde som utskottets ordförunde untydde, dä hun sude att även andra orter än de som var aktuella i anledning av propositionen kunde komma i fräga i sambund med kommande utlokuliseringur. Det skrev inrikesutskottet i vårus, och nu säger mun att utskottet vidhåller sin inställning från i fjol. Eftersom jag försäkrar utt jug gUlur dettu utskottets uttulunde, vill jug sägu utt jug tror det vore bru om undru orter än de som vur föremål för utlokulisering förru året kunde bli uktuellu vid nästu utlokulisering.

Det är klurt utt mun i förstu hund bör gynna Norrlandslänen, och det är väl riktigt att också gynna sydöstru Götulund. Men mun bör kommu ihåg utt det finns även undra delar av vårt land, som under nu pågående strukturförändring upplever samma problem som skogslänen och kanske även sydöstru Götalund upplever.

I sumbund med utt dennu fräga behandlades förru året vur vi någru motionärer som väckte en s. k. byumotion som gällde L län. Dettu län ligger i närheten uv ett mycket uttraktivt område, som drar bäde företag och folk till sig — Örestadsområdet. Där hur man ungefär summu storstadsproblem som i Stockholm. L län, som omsluter Örestadsområdet, påverkas i viss mån negativt av detta.

Det är väsentligt att vid en ny utlokalisering även dettu län kommer i åtunke i ett blivunde förslug. Det ligger visserligen litet längre ifrän Stockholm men hur godu kommunikationer, en väl differentierad arbetsmarknad, goda utbUdningsmöjligheter och kan ge kvalificerad service. Det hur ullu förutsättningur för utt bli ihågkommet.

Jug hur, herr tulman, inget särskilt yrkunde utöver vud som frän folkpartihåli framförts tidigure, när det gäller dugens beslut, men jug vill liksom höju mm röst för utt dessu synpunkter måtte bli beuktude i ett kommunde lokuliseringsförslug.

Herr WENNERFORS (m):

Herr tulmun! När vi för ett år sedun beslöt en omlokulisering uv stutlig verksumhet, hörde jug tiU dem som vur tUl den grud tveksamma att de röstade emot förslaget. Herr Eriksson i Arvika sude för en liten stund sedun i ett replikskifte utt det vur ett enigt och klurt beslut i utskott och riksdug, men där föll väl orden litet feluktigt. När vi futtude beslutet vur det 27 riksdugsledumöter som röstude emot. I riksdugen vur ulltsä beslutet inte enigt.

Liksom :[nångu undru konstuterade vi då utt ärendet vur bristfälligt

berett, utt det suknudes underlug för en sumhällsekonomisk bedömning av förslagets verkningar och att man inte hade tagit nägon större notis om de anställdas synpunkter och önskemål. Det är klurt att vi var några som var särskUt intresserade för den region från vilken utlokalisering skulle ske. Vi hade funderingar om vilka konsekvenser förslagets genomförande skulle få för Stockholm som huvudstad och ekonomiskt centrum och om hur återverkningarna kunde bli för helu Stockholmsregionen.

1 det här summunhunget är det mångu som tulat om för oss vilket värde som skulle liggu i att trycket pä Stockholmsregionen lättade. Vi är självu helt pä det kluru med att det är mycket angeläget utt vi får en buluns inom lundet och utt tillväxttukten i den här regionen kruftigt dämpus. Det är ocksä mycket som tular för att vi blir bönhörda. Befolkningstalet i Stockholm har under de senuste åren sjunkit och kommer under ett untul år frumöver att ytterligare sjunka. Det finns, som nämnts tidigare, tecken som tyder på att en minskning uv untulet industriurbetsplutser med 20—30 procent kun väntus under de närmuste åren.

För övrigt tror jug dock inte utt man dämpur trycket pä Stockholmsregionen genom utt flyttu ut ett untul ämbetsverk. Ett tommm uppkommer visseriigen temporärt, men det blir ett tomrum som untingen myndigheternu självu eller undra kommer att fylla, därför utt ingen vill uccepteru den kupitulförstöring som det skulle innebäru utt inte utnyttju de byggnuder som blir lediga. En del uv dem är ju också — om jug inte tur fel - ganska moderna. Dä hur syftet med utlokuliseringsätgärdernu gätt om intet och bara väUut flyttningskostnuder och förluster genom en effektivitetsminskning. Dessu föriuster är inte sä obetydligu. Bura för nägra verks räkning rör det sig om åtskilliga miHoner. Man skall vura bra hårdhudad för att inte ta intryck av de kostnadssynpunkter som kommit fram sedan beslutet fattades.

En stor del av den berörda personalen upplever dagens situution som hopplös. 1 utredningen, propositionen och utskottsbetänkundet tulus det om generositet, välvilja och omtanke. I dag, många månader efter riksdugens beslut, hur inte mycket gjorts för utt infria dessa löften.

Jug hur frumför mig ett brev från berörda personalkutegorier som exemplifierur hur man känner det. Man nämner bl. a. utt mångu fumUjemedlemmur icke hur unsett sig kunnu deltu i de besöksresor som unordnats till utlokaliseringsorten, emedan en arbetsgrupp inom finansdepartementet givit verkscheferna direktiv om utt ej betulu sådunu kostnuder som t. ex. förlorad urbetsförtjänst, burnvukt osv. Mun nämner också utt en del av personalen har sökt och erhållit arbete hos myndigheter som ej flyttar frän Stockholm. Fleru har hindrats utt byta urbete uv sinu verkschefer genom utt erforderligu tjänstledigheter ej beviHats. Vidare nämner man att förhandlingarna med avtalsverket icke synes bli slutförda inom överskådlig tid. Jag förstår utt dessu människor upplever situutionen som hopplös.

Det mest olyckliga, som jag ser det, är att slå sönder Svea rikes förvultningsupparut. Det är principiellt felaktigt att splittra den administrativa huvudorten i ett land. Vad innebär det på sikt? Vad innebär det för kansHhuset och regeringen? Vad innebär det för den administrativa

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

apparuten under regeringsnivån? Vad innebär det för oss undru som unser att en balanserad och jämn maktfördelning är nödvändig i den typ uv samhälle som Sverige representerar? En mycket väsentlig fråga ur politisk och demokratisk synpunkt är vad detta innebär för regeringens inflytande och makt. Lika väsentligt vore det att fä veta i vilken grad frågan om regeringens makt har påverkat hela detta ärendes handläggning.

Jag förstår de människor som undrur vud som ligger bakom det som håller på att ske. Jag förstår dem som t. o. m. talar om en hetskumpunj mot Stockholm och Stockholms län. Jug förstår bitterheten och sorgen hos de tjänstemän och deras famiHer som råkat komma i vägen för denna hetskampanj. En dämpning av Stockholmsregionens expansion pågår ju, och alla partier står bakom dessa strävanden. Det vore lyckligt för alla berörda om vi åtminstone sluppe hetskampanjen och denna beklagliga Stockholmsfientlighet.

Herr talman! Jag vill sluta med en påminnelse. Människorna på Södermalm, i Vällingby, i Skärholmen och i Sundbyberg hur också en hembygd.

I detta anförande instämde herr Äkeriind (m).

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon principiell diskussion. Redan i mitt första inlägg sade jag att jag unser utt vi fär väntu med det.

Efter det att jag hört herrar Wennerfors och Ullsten finner jag faktiskt en fråga berättigad, nämligen om de är beredda att riva upp det beslut som fattats. Herr Ullsten har redan svarat att det vore en dumhet. Herr Wennerfors sade att man inte skall slå sönder Svea rikes förvaltningsapparat, och jag vill säga att skall en sådan inställning göra sig gällande vid den fortsatta utlokaHseringen misstänker jag att den regionalpolitik som vi skall föra här i landet kommer att misslyckas katastrofalt.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Låt mig först ta tillfället i akt att göra ett bestämt avståndstagande från herr Ullstens och herr Wennerfors' filosofi när det gäller de här frågorna.

I en motion tUl årets riksdag har jug begärt utt Skellefteå vid en kommande utlokalisering av statligu verk och institutioner skall Uiåg-kommas. Och detta är ju så blygsamt som man egentligen kan uttrycka sig. Det yrkandet går emeUertid tillbaka på ganska auktoritutivu uttalanden, bl. a. från regeringshåll.

Utskottet har inte velat gå in på frågan om ortsvulet. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att försiktigheten förefaUer väl sä markerad. Tidigare har man i inrikesutskottet inte dragit sig för att uttalu konkretu uppfattningar. Inte minst mot bakgrunden av uttalade näringspolitiska synpunkter när det gäller vissa orter inom stödområdet hade en klar och positiv ståndpunkt från utskottets sida i denna fråga enligt min mening varit naturlig och nödvändig.

Låt mig citera nägra rader ur en skrivelse från 23 företagare, större och mindre, i Skellefteå. Den har också presenterats för regeringen.

"De problem som vi här tagit upp har accentuerats genom det sätt varpå SkeUefteå klassats i det regionulpolitisku progrummet. Optimismen inom näringslivet som vurit en grundläggunde fuktor bukom den industriellu expunsionen i vär region kun lätt förbytus i pessimism. Det är visserligen sant att regionen hittills utveckluts positivt, tuck vare den framgångsrika industrin. Detta fär dock inte tugus till intäkt för utt Skellefteregionen kommer på mellunhund i dennu frägu, som ju hänger intimt summun med högskoleenheten", som hur vursluts om.

Fuktum är utt industriutvecklingen inom Västerbottens län, trots vud som står i nämndu skrivelse, under det sistförflutnu året har kurukteri-seruts UV en viss stugnution. Det är betecknunde utt Västerbottens län var det enda av Norrlandslänen som under 1971 hade en markerad befolkningsminskning.

Mot bakgrund av en tidigare mycket positiv företagsutveckling inom Skellefteonirådet är det djupt olyckligt ifall en stagnation nu skulle bli bestående. Skellefteregionen har i motsats till Umeå och Luleå inte heller den automatiska utveckling inbyggd som ligger i förekomsten av offentlig förvaltning.

Detta är ett allvarligt observandum, och jag vill, herr talman, med stöd av det jag här har anfört yrku bifull till motionen 1464, vilket innebär utt behovet uv en större differentiering uv näringslivsstrukturen inom norru delen uv Västerbottens län understrykes.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr BOO (c);

Herr tulmun! I frägun om domänverkets lokulisering vill jug helt instämmu i utskottets yttrunde. Fulun-Borlängeregionen måste vuru en utmärkt huvudort för verket i frägu. Regionen är också väl mstud utt tu emot dennu utlokulisering, och efter principbeslutet förru året hur ytterligure steg tugits för utt mun där skuU vuru beredd utt kluru den service och det som i olika avseenden i övrigt krävs av en lokaliseringsort.

Herr Persson i Stockholm, som pläderar för Jönköping, uttalar att Falun-Borlängeregionen, om den nu inte får domänverket, senare skulle kunna få någon annan utlokulisering. När det gäller stutligu verksumheter UV oliku slug hur Dulurnu regelmässigt blivit utun. "Senure" hur ulltid vurit lösenordet när dettu motiveruts, inte minst här i riksdagen, och det är det som herr Persson nu än en gäng upprepar. Länet kan inte bara leva pä löften. Vi mäste ha positiva resultat. Det är avgörunde för vud som i övrigt skull händu med regionen, och en ändring i dug uv förru årets beslut om lokulisering uv domänverket till Fulun-Borlängeregionen skulle betruktus som ett misstroende mot länet som sådunt.

Herr talmun! Jug skuUe kunnu tu upp ytterligure uspekter i dettu storu frägekomplex, men jug vill nöju mig med det sugdu. Jug tyckte emellertid utt det funns uniedning utt understryku, utt det dennu gäng inte fär bli så utt de löften som förru årets riksdug guv till Dulurnu tus tillbuku.

Herr TURESSON (m);

Herr tulmun! Vud mun än tycker om utlokalisering av statliga verk frän Stockholm, mäste man väl i ullu full vuru enig om utt fjolårets beslut stär fast och inte på detta studium kun rubbus. Därför är det nuturligtvis

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

helt onödigt med en sukdebutt här i dug, och jug skull inte ge mig in på en sådun.

Anledningen tUl utt jug har begärt ordet var bara att ett av Yngve Perssons skäl för att yrku bifuU tUl den reservation, i vilken det förordas att domänverket skull föriäggus tUl Jönköping i stället för tUl Fulun-Borlänge, synes mig vura minst sagt tviveluktigt. Herr Persson säger närnUgen, att en utlokalisering tUl Falun-Borlänge av domänverket är felaktig bl. a. därför att den inte skulle skapu några nyu urbetstillfällen som löser sysselsättningsproblemen där. Men, herr Persson, vur någon unnunstuns hur utlokulisering uv stutliga verk frän Stockholm den effekten? Det är precis samma suk var man än lägger dem: man flyttar folk frän Stockholm och mun tUlför den undru orten ytterligure skatteunderiag och verksumhet, men mun löser ingu sysselsättningsproblem där. Och om herr Perssons verkligt diskutublu tes skulle vuru riktig - vilket jug unser utt den inte är - skulle det lokuliseringspolitiskt och sysselsättningsmässigt vuru helt meningslöst utt flyttu ut nägot endu verk frän Stockholm till nägon ny stutioneringsort.

Herr tulmun! Jag yrkar bifull till utskottets hemställan.

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Man skall väl inte förvånas över någonting, särskilt inte i detta hus, men nog hude mun väl trott utt förra årets riksdagsbeslut låg fast och utt vederbörunde myndigheter också hude utt rättu sig därefter.

Nu hur det väckts motioner om upphävunde av beslutet i vad gäller nägra delur av det s. k. paket som riksdagen bestämde sig för i fjol. In i bilden kommer dä frågun om domänverkets förläggning. Herr Persson i Stockholm hur yrkut utt beslutet i den delen skull upphävus och utt verket i stäUet skull föriäggus tUl Jönköping. I anslutning till motionen om detta finns det en reservation som går pä samma linje.

Jag är fuktiskt förvänud över motionärens ställningstagande liksom över reservantens, och man frägur sig vud som vurit vägledunde för derus uktivitet pä den här punkten. Mun kun väl dunkelt una vad det kan vara, men jag skall inte dru upp någon diskussion kring det utan bara säga att jug är ytterst förvänud över den uktivitet som herr Persson i det här summunhunget hur utövut. Det finns ingen rimlig grund för de påståenden som hun gör sig skyldig till.

Det kun kunske vara tillräckligt utt med dessa ord slå fust utt vill mun verkligen göru någonting för den region som jug representerur så måste mun någon gång ta det första steget. Jug anser att dettu förstu steg tog riksdagen 197 1.

Herr talman! Med detta ber jug att få yrka bifull till utskottets hemstäUun.

I dettu unförunde instämde fru Sundström (s) och herr Fredriksson

(s).

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr tulman! Jag vUl bara konstatera att min uppfattning att domänverket bör förläggas tUl Jönköping inte på något sätt är ny. Jag

hade samma reservation förra året. Reservationen i år är aUtså enbart en uppföHning av vad jag anser varu rätt och riktigt. Hur är det inte på något sätt frågu om misstroende mot Dulurnu, ubsolut inte. Jug har ingen anledning att hysa nägon sådan. Reservationen är helt och hållet grundad på de sukförhållunden som summunhänger med domänverkets verksumhet. Skogsbmkets och skogsindustrins tyngdpunkt ligger i södru Sverige. Vi hur ull uniedning att verkligen se upp med värt skogsbmk och de problem som det kämpar med i dag såväl på inrikesmurknuden som på utrikesmurknuden. Därför bör vi inte tyngu domänverket med ytterligare kostnuder och problem. Verket behöver fä inriktu sig helt och hållet på de problem som redan finns och som är storu. Där behöver domänverket få lov utt sättu in sina resurser och krafter.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Med anledning av vad herr Oskarson sade nyss vill jag ändå framhålla att Kopparbergs län är ett av de mellansvenska skogslänen med betydande verksamhet på skogsnäringarnas område, och det bör inte vara annat än ett plus när det gäller att förlägga domänverket dit.

Vi hade en sakdebatt i fjol, där man vägde skälen för och emot olika orter som i och för sig kunde anses vara jämförbara. Vid den slutliga bedömningen kom man fram till att de regionalpolitiska skälen ändå vägde över, och det var anledningen till att man beslöt att förlägga domänverket till Falun-Boriängeregionen. De regionalpolitiska skälen har lika stort värde i dag som de hade i fjol. Här har sagts tidigare att det behövs rejälu tug för Koppurbergs län i lokuliseringspolitiskt uvseende. Det kun ju då inte vara något tag i den vägen, om riksdagen nu skuUe riva upp ett beslut som den fattade under fjolåret, när just den lokaliseringspolitiska uspekten bedömdes hu ett så stort värde. Jug tror också utt det är riktigt utt det betyder en hel del för dennu region och för länet som helhet. Det är en injektion som för med sig följdverkningur ur sysselsättningssynpunkt. Dettu är också ett uv skälen till utt vi i Koppurbergs län har en så entydig uppfattning i denna fråga. Det hur sugts tidigure uv tre talare från länsbänken, och jag kan instämma i vad de har frumfört.

För mig är det klurt att det beslut som riksdugen i fjol futtade bör stå fust. Det finns ingen uniedning utt i dettu läge rivu upp det beslutet. I Kopparbergs län betruktur vi avgörandet i dag som ett avgörande av mycket stor betydelse. Skulle det gå emot länet skulle det som också tidigure sagts här av nägru tulare betraktus som ett misstroende för länets del.

Vi hur ullu fömtsättningur utt tu emot domänverket. Det är riktigt utt mun i dettu sammunhung stär fust vid det beslut som futtuts tidigure. Jug kun instämmu i utskottets uppfattning i dennu frågu.

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag vUl erinra om att jag förde samma resonemang i fjol. Det är naturiigt att man från dalabänken i detta läge resonerar som man gör. Men jag konstuterar då att man lägger en enda aspekt på problemet, och det är att man har blivit lovad och då skall man ocksä få det som

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

lovats. Man menar att ett beslut skall infrias tUl varie pris, hur det än är funtat.

Fär jug stäUu mot dettu ett ögonblick litet gruppolitik som inte är gmppolitik. Jug tror utt om våra samhällsforskure skulle studeru svensk fuckföreningsrörelse och se hur den hur reugerat inför näringspolitik och rationuliseringsfrägor, skulle mun finnu utt knuppust nägra förbund och deras medlemmar har vurit meru uktivu och positivu än vad skogsnäringens folk, och deras tre förbund, varit när det gäller utt se till utt utformu och upprustu skogsnäringen så utt den effektivt kun skötu sin uppgift och konkurreru på världsmurknuden. Jug erinrar om de stora debatter vi huft om skogsnäringen och mycket, mycket unnut. Vår facktidning SIA hur i fleru decennier huft som en huvudlinje utt slåss i näringspolitiska frågor efter som vi bedömer det mycket och erkänt framsynta linjer.

Men när man hur denna positivu inriktning, när mun ber utt medlemmur skull tu konsekvensernu i form uv nedluggningur utrutionali-seringar och ullt möjligt, får mun helt plötsligt upplevu utt mun i en väsentlig struktur- och rutionuliseringsfrägu i vår skogsnäring skull så utt säga böju sig för den enkla synpunkten utt det om fyru år skull finnus skutte- eller möjligen urbetsobjekt på viss plats i landet. Ändå inser vi utt vi uppenbarligen kan skaffa sådana på annat sätt tidigare, herr Mellqvist, och effektivare, om vi buru bestämmer oss för det. Den reservution som jag tillstyrker och som bygger på en motion som jag är medundertecknare av tular för att dessu möjligheter skull ges på unnut sätt, och som jag hoppas långt tidigare.

Därför tycker jag, herr talman, att de tre anförandena från daluhället här varit ulldeles för kunslomättude. Man hur inte riktigt försökt att se allvaret, det näringspolitisku och sociulu uUvuret, i dennu frågu. Mun tur litet för lätt pä saken och genar förbi den. Men vi som är sysselsatta i skogsnäringen, vi har inte den chansen. Vi fär dras med problemet i allu möjliga summunhung och tycker att vi kun få en handräckning från riksdagen ocksä, utt vi kan få ett positivt stöd även i dennu frägu. Det ur det debatten gäller.

Herr BOO (c):

Herr tulmun! Herr Persson menur att vi av rent känslomässiga skäl talat för Dalurna. Vi har - jag har det i vurie full - studerut både materialet inför fjolurets debutt och det som eventuellt kun vuru nytt inför årets diskussion i riksdagen. Jag tycker, herr Persson, att ingenting hur kommit frum som ändrur den bedömning som en öveiväldigunde mujoritet av Sveriges riksdag ändå gick in för i fjol. Det är det som också varit avgörande for vårt yrkande här utt Fulun-Boriängeregionen skull bibehållus som lokuliseringsort.

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Herr tulman! Alla vet vi med vilken ruelse fleru uv dessa beslut togs i fjol. Ällu vet utt vi går omkring och tulur med vurundru i bänkurnu och är överens om att det här vur mycket tviveluktigt. Men vi hur på något sätt fustnut i uppuruten. Jug tycker det är svagt av dennu riksdug utt med

sakmuteriulet för ögonen inte kunnu ändru ett sådant beslut - det vore en styrka och inte en svaghet att göra det. De tul som har håUits under denna punkt i dug - och även tal som har hållits i andra sammanhang -visar hur splittrad, tvehågsen och orolig man är trots att man är överens om en sak, om jag har förstått det hela rätt, nämligen att då förnuftsmässiga skäl tulur för en utflyttning skull man genomföra den.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Mom. A

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. B

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägunde ja besvarad. Sedun herr Fransson begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 4 mom. B röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsupparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 243

Nej - 70

Avstår — 12

Mom. C såvitt avsåg motionen nr 763

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 2 uv herr Gustafsson i Säffle i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad

Mom. C såvitt avsåg motionen nr 1464

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1464, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafsson i Byske begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition: Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i betänkande nr 5 punkten 4 mom. C såvitt avser motionen nr 1464 röstar ja,

den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit nämnda motion.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Förberedelser för omlokalisering av statlig verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Byske begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 274

Nej - 25

Avstår - 26

Mom. D

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. E

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Oskarson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställun i

betänkandet nr 5 punkten 4 mom. E röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 3 uv herr Oskurson.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummarens ledamöter ha röstat för ju-propositionen. Då herr Oskurson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHande resultat:

Ja - 257

Nej - 40

Avstår — 27

Fru andre vice talmannen Nettelbrandt (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Mom. F

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Nordgren och Oskurson, och förklurudes den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vUl att kummuren bifuUer inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 4 mom. F röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej hur kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklurades flertalet uv kummurens ledumöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 271

Nej - 40

Avstår — 14

Mom. G

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herrar Eriksson i Arvika och Rimås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort

Den som vUl att kummuren bifaUer inrikesutskottets hemställun i

betänkandet nr 5 punkten 4 mom. G röstur ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalHt reservationen nr 5 av herrar Eriksson i

Arvika och Rimås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstut för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHunde resultat:

Ju - 229

Nej - 61

Avstår - 32

§ 10 Föredrogs skutteutskottets betänkanden:

Nr 4 i anledning uv motion beträffunde restitution uv försäHnings-skutt på guldsmedsvuror

Nr 8 i anledning uv motion om samtidig tillämpning uv bestämmelserna om ackumulerad inkomst och om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 11 Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 9 i anledning av motion angående uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till unnun ort.

1 detta betänkande behandlades motionen 1972:873 av herr Petersson i Röstånga m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde förslag till sådan ändring uv realisationsvinstbeskattningen att den, som på gmnd av flyttning tvingades säHa egethem och på den nya bostadsorten avsåg att förvärva liknande bostad, ägde åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst under viss tid.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning tiU annan ort

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1972:873.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c). Hörberg (fp) och Söderström (m), vUka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdugen med bifall tUl motionen 1972:873 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag tUl sådan ändring av realisutionsvinstbeskuttningen att den, som på gmnd av flyttning tvingades sälja eget hem och på den nya bostadsorten avsåg att förvärva liknunde bostud, ägde åtnjutu uppskov med beskuttningen uv reaUsutionsvinst under viss tid.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! TiU grund för skutteutskottets betänkunde nr 9 ligger en motion från folkpartiet i vUken man begär förslag till sädun ändring av realisationsvinstbeskattningen att den, som på grund av flyttning tvingas säHa egethem och på den nya bostadsorten avser att förvärva liknande bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst under viss tid. Majoriteten i utskottet har sagt nej till förslaget, och utskottets utlåtande i ärendet är mycket kortfattat. Den här frågun hur varit uppe i kammaren tidigare, senast förra året. Utskottsmajoriteten säger att den viU avvakta resultatet av arbetet inom realisationsvinstkommittén, som skall ha för avsikt att pröva frågan. Det åberopades förra året, och det åberopas även i år.

Det sägs att kommittén har för avsikt att pröva frågan, men det finns ingen beställning att kommittén skaU göra det. Det är mycket möjligt att förslag från kommittén så småningom kommer att framläggus.

Vidure säger utskottet att frågan inte är av den ungelägenhetsgrud utt en omedelbar lagstiftning är påkallad, och därför anser utskottet att man kan vänta med att ta stäUning i frågan. Men den som råkar ut för den här beskattningen har nog en annan uppfattning än vad majoriteten i skatteutskottet har. Det är nämligen inte fråga om en skatt av en inkomst som man har haft eUer en vinst som mun har gjort. Det innebär i realiteten för väldigt mångu utt de drubbus uv en skutt på nägot som inte har utgjort nägon inkomst eller vinst. Det är alltså helt enkelt en straffbeskattning. Vederbörande har sålt en fastighet och kunske fått köpa en fustighet som vurit av exukt samma värde och samma storlek och blir beskattad trots att han inte har haft någon som helst inkomst eller vinst av det hela.

Det är här inte frågan om att man skall kunna undandra nägot från beskattning, utan hela frågan gäller ju att, om en person flyttur från en ort till en annan och avhänder sig ett egnahem pä den ort som vederbörunde lämnur och köper en likvärdig bostad på den nya orten, han skall ges ett rimhgt anstånd för att förvärva bostad på den ort tUi vUken han flyttur och få uppskov med reulisationsvinstbeskattningen tills han har ordnat upp den affären.

Visserligen medges för vissa situationer att man kan fä anstånd, om det föreligger tvingande skäl för att flytta, såsom vid expropriering, bullerskador från flygfält, rationalisering av jordbmk osv. Men aUa de

människor som tvingus flyttu på grund uv sin dänst eller som tvingus flytta därför att ett företag läggs ned och de måste söka anställning på en ny ort ges inte denna möjlighet att få uppskov.

Vi reservanter vUl att man skull få ett sådant uppskov och få ett rimligt anstånd för att återställa läget för en likvärdig bostad som mun lämnur. Flyttningen kun bero på en företugsnedläggelse, vilket även kun ske på expanderunde orter där man har ett relativt högt fastighetsvärde. Då kan det, även om vederbörande har haft sin fastighet relativt kort tid, uppstå en s. k. vinst. Och hun kun vid flyttning till en expunderunde ort fä betulu exakt lika mycket som han har fått vid försäHning av sin villa, trots att den villu hun skuffur sig på den nyu orten är exakt likadan. Då råkar han ut för en beskuttning, vUket väl inte kun anses rimligt.

Om däremot vederbörunde inte skuffur sig en villu på den nya orten, skull försäHningspriset för villun pä den gumla orten tas upp till beskattning. Pä den punkten har bäde reservanterna och majoriteten i utskottet samma uppfattning.

Det är väl ett allmänt rättvisekruv att man, när mun inte huft någon inkomst eller vinst, inte skall bli beskattad. Svensk skuttelagstiftning baseras ju på att man skall ta ut skatt endast när inkomster eller vinster har förelegat. Men att ha en skatt som baru innebär konfiskution lär väl inte vuru avsett eller tänkt i skattelagstiftningen.

Det har blivit ett fel på denna punkt, och det är väl helt enkelt frågan om en lek med ord här. Mun råkude skrivu gulet i lugen och tog inte hänsyn till de här människornu. Dä bör mun väl, tycker jag, kunna erkännu det och göru den förändringen utt mun reglerar detta förhållande som inte är tillfredsställunde. Samhället skull ju inte sättu den enskilde medborguren i den situutionen utt mun skull bli beskattad för inkomster som mun inte haft.

Med dessu ord ber jug, herr tulmun, utt fä yrku bifull till den reservution som är fogud till utskottets betänkunde.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort

Under detta unförande övertog herr förste vice talmunnen ledningen UV kummarens förhandlingar.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Som herr Larsson i Umeå redan framhållit hur skutteutskottet i föreliggunde betänkande behandlat en motion med förslug till sådun ändring uv reulisutionsvinstbeskuttningen utt den som på grund uv flyttning tvingas säHu egethem och pä den nyu bostadsorten uvser utt förvärvu liknande bostad skall äga rätt till uppskov med beskattningen under viss tid. 1 anslutning härtill hur utskottets borgerligu ledamöter reserverat sig till förmån för motionsyrkandet.

Enligt nu gällunde bestämmelser föreligger rätt tUl uppskov med beskuttningen uv reulisutionsvinst, om den skattskyldige anskaffar annun fastighet i den händelse tidigare fustighet hur frånhänts vederbörande eller äganderätten till densummu begränsus genom exempelvis expropriation, arronderingsförsäHning, försäHning till staten på grund av flygbuller, marköverföring, nyttjanderätts- eller servitutsupplåtelse, allt dettu under förutsättning att realisationsvinsten uppgår till minst 3 000 kronor.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning tUl annan ort

Det finns alltså redun nu en rud undantag för utt begränsu skuttekonsekvenserna, när det är frägu om inköp av ersättningsfastighet som är jämförlig med den avyttrade fastigheten. Dessa bestämmelser är emellertid inte tillämpliga i de fall försäHning av fastighet är framtvingad pä grund av företagsnedläggelser, friställningur eller utlokuliseringur och vederbörande blir tvingad att söka sig till unnun verksumhetsort för utt få arbete och utkomst. En sådan försäHning kun i vissu lägen vuru uv meru tvingunde natur än de unduntag som lagstiftningen nu godtar för uppskov med beskattningen. I föreliggande fall är det omständigheter som vederbörande person inte råder över, och föHaktligen borde samma uppskovsbestämmelser gälla, men så är inte fallet för närvurunde, och det är denna orättvisa som motionärerna och reservunternu vUl få bort med sitt yrkunde.

FörsäHning uv fastighet på en ort och köp av ersättningsfastighet på den nyu verksumhetsorten kun i många fall röra sig om byte uv pengur. Enligt nu gällunde beskuttningsregler skuU vinst vid icke yrkesmässig uvyttring uv fastighet beskuttas vid inkomsttuxeringen, oavsett innehavstidens längd. Om fastigheten har innehafts mindre än två år beskuttus i regel helu vinsten. Om fustigheten innehufts två är eller längre tid och uvyttras pä grund av tvång e. d. beskattas 75 procent av vinsten.

Den vinst som uppkommer kan varu gunsku fiktiv, då det är mycket troligt utt ersättningsfustigheten måste köpus till summu pris som vederbörunde erhöll för den försåldu fastigheten. Om uppskov medges kun en viss utjämning uv beskuttningen ske.

Utskottsmujoriteten hänvisur i sitt avstyrkunde uv motionen till utt frågun inte är uv sädun ungelägenhetsgrud utt omedelbur lugstiftning är påkullud. Den uppfattningen kan vi reservanter inte dela. Vi tycker tvärtom utt suken är gunsku brädskunde, inte minst med hänsyn till det beslut vi har fattat här i riksdagen om utlokalisering uv stutligu verk. Tvångsförsäljningur i de full motionen avser kan ganska snart bli uktuellu i Stockholmsområdet och är säkerligen uktuellu i mångu undru delur uv vårt lund. Det rör sig om människor med famiHer som tvingus byta verksamhetsort för utt erhållu arbete och utkomst. Jag finner det grovt stötunde utifrån likubehundlingssynpunkt utt dessu människor dä skulle sättas i sämre läge.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservationen i vilken vi hemställer, "att riksdagen med bifall till motionen 1972:873 i skrivelse till Kungl. Muj:t begär förslag till sådan ändring av realisationsvinstbeskattningen att den, som på gmnd av flyttning tvingas säHa egethem och pä den nya bostadsorten avser att förvärva liknande bostad, äger åtnjuta uppskov med beskattningen av realisationsvinst under viss tid".

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Utskottsmajoriteten hänvisar till den sittande realisu-tionsvinstkommittén och förutsätter utt denna skull kommu utt tu upp ärendet. Det är dock ingalunda säkert att den kommer att ägna detta ärende någon större uppmärksamhet, och med hänsyn till vad som redan tidigure sagts i denna talarstol om nödvändigheten av att det här

problemet snarast möjligt löses menar vi reservanter utt det finns uniedning utt skyndu pä den här frågun.

Vi har redan tidigare flera gånger här i riksdagen haft det här problemet uppe tUl behundling. Det här är inte, som utskottsmujoriteten unför, ett problem som kun ställus pä framtiden; det är i stäUet ytterligt brådskande och ungeläget.

Om mun buru ser på den ullmänna arbetsmurknudspolitiken i dug fordrus att det skull finnus stor rörlighet på urbetsmurknuden, och för utt det skull göra det är det också naturligt att man försöker ta bort de hinder som finns för en sådan önskvärd rörlighet. Det är helt orimligt att en person som exempelvis skuffur sig en villa eller egethem på en ort, men av en eller annun anledning tvingas flytta, skall bli föremål för realisationsvinstbeskattning när hun reuliserur huset på den gamlu platsen för utt sedun köpu sig ett nytt pä den nya.

Det är en händelse som kan se ut som en tunke utt vi helu förmiddugen hur diskuterut just utlokuliseringen av statlig verksamhet. Man förvånar sig över att det inte samtidigt med denna diskussion görs försök att underiätta flyttningen för de människor man menar skull flyttu ut. Det är gunska troligt att många måste säHa sinu villor här i Stockholm eller i frukten kring Stockholm för utt flyttu ut och fullgöru en tjänst pä unnun ort, men sedun vid pensionsåldern vUl flyttu tillbaka till Stockholm. Om de nu måste reuliseru sitt hus i Stockholm hur de inte de pengurnu kvur när de kanske sä småningom vill flytta åter igen. Därför menur jug utt problemet är ännu större än man från utskottsmajoritetens sida försökt göra gällande.

Herr talman! Med dessa ord ber jag utt fä yrka bifall till den vid betänkundet fogude reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Uppskov med realisationsvinstbeskattningen av egnahem vid flyttning till annan ort

I detta anförande instämde herr Söderström (m).

Herr BRANDT (s):

Herr tulman! Senast i höstas behandlade riksdagen liknande motioner och avslog dem. Riksdugen biföll ulltsä då vud utskottet hemställt.

Här har nu reservunternu redogjort för sinu ståndpunkter, de hur redogjort för motionernu och för sinu motiveringur till utt bifullu motionsyrkundenu.

Med hänsyn till utt vi diskuterut dennu frågu mångu gånger skall jug inte tu upp kummurens tid med utt motiveru utskottsmujoritetens ständpunktstagande. De som tulur för reservutionen säger utt utskottsmujoritetens skrivning är mycket kort. Ju, vi har skrivit kort, men vi har en stark motivering, därför utt vi förutsätter och tror att reulisutionsvinst-kommittén kommer att ta upp det här problemet. Och det är inte vanligt att riksdagen tar några initiativ medun en utredning urbetur.

Vi hänvisur ulltså till utt det redun pågår en utredning som kommer utt tu itu med dennu frägu, och vi unser inte utt det är nödvändigt med någon unnun utredning.

Herr tulman! Med det unfördu ber jug att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Propositioner gavs på bifull till dels utskottets heml:ällan, dels reservationen uv herr Mugnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vura med övervägande ja besvarad. Sedun herr Lursson i Umeå begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vUl utt kummuren bifuller skutteutskottets hemställun i

betänkundet nr 9 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifullit reservutionen uv herr Mugnusson i Borås

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Umeå begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 164 Nej - 157

§ 12 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 10 i anledning av motion om en översyn av beskattningsreglerna för representationsutgifter.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 13 Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkunde nr 7 i uniedning av motioner om lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd.

I dettu betänkunde behundludes

motionen 1972:449 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i frågu, hemstäUts utt riksdugen uttalade sig för att jämställdhet mellan vardera av tvä makar och ensamstående pensionstagure i fråga om grundpensionens storiek skulle varu genomförd från och med den femte etappen av programmet för årligu pensionshöjningur genom pensionstillskott (IjuU 1973),

motionen 1972:452 uv fm Kristensson m, fl, (m) vuri hemställts utt riksdugen i skrivelse till Kungl, Maj:t begärde utredning och förslag syftande tUl utt pensionsförmåneniu inom den ullmännu försäkringen - i likhet med den fr, o, m, 1971 genomfördu särbeskattningen - gjordes oberoende uv civilstånd samt

motionen 1972:454 av fru Olsson i Hölö (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) vuri hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Muj:t begärde utredning och förslug till plun för en sådun reformering av folkpensioneringen att pensionsförmånernas storiek blev oberoende av civilstånd.

Utskottet hemställde utt riksdugen skulle uvslå

1) motionen 1972:449 i vud den behundludes i dettu betänkunde

2) motionen 1972:452

3) motionen 1972:454,

Reservationer hade avgivits

1) UV herr Olsson i Stockholm (vpk), som unsett utt utskottet under 1
bort hemställu,

att riksdugen med bifull till motionen 1972:449, i vad den behandlades i detta betänkunde, uttulude att jämställdhet mellan vurderu uv två makar och ensamstående pensionstagure i frågu om gmndpensionens storlek skulle vuru genomförd från och med den femte etuppen uv programmet för årliga pensionshöjningar genom pensionstillskott, dvs, från och med den 1 juli 1973,

2) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m) samt
fröken Bergström (fp), vilka ansett att utskottet under 2 och 3 bort
hemställu,

att riksdagen med anledning av motionema 1972:452 och 1972:454 i skrivelse tUl Kungl, Maj:t begärde utredning av frägun om förslug tUl jämställdhet mellan gifta och ogifta när det gällde rätten till pensionsförmåner inom den ullmännu försäkringen.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! När man läser socialförsäkringsutskottets betänkande nr 7 angående lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd förvånar man sig över en sak; att majoritetens skrivning inte slutar med ett yrkande om bifall till motionerna. På punkt efter punkt instämmer nämligen majoriteten med motionärerna, Samma sak skedde för resten förra året.

1 motionerna 452 och 454 pekas bl, a, på utt riksdugen våren 1970 genomförde en skuttereform som fastställde särbeskattningsprincipen. Oavsett civilstånd hur mun kommit utt betrukta inkomsten som liku bärkruftig.

Från reservunternus sidu tycker vi utt suk summu borde gällu för folkpensionen. Också där hur principen om liku förmåner ouvsett civUstånd böriut göru sig gällunde. Så är t, ex, pensionstUlskotten oberoende uv civilstånd tiU skillnud från den egentligu folkpensionen.

Vi tycker emellertid utt den här principen bör gällu fullt ut. Det nuvurunde systemet hur en rud mindre lyckude konsekvenser. Två förtidspensionärer som ingår äktenskap med varandra drabbas ekonomiskt, vilket ur social synpunkt måste anses vara betänkligt, Vidure får det väl också anses orättvist utt t, ex, två pensionerude syskon som bor tillsummuns och hushållur gemensumt inte drubbus av nägon pensionsreduktion till skUlnud frän de giftu pensionärerna. Hela problemutiken kring vad som skull anses varu "äktenskapsliknunde förhållunden" skulle mun slippu, om pensionen var lika för båda purter,

1 den här principen instämmer utskottet nu liksom föregående är. Men mun vill inte dru konsekvensernu uv sitt principiellu resonemung. Trots utt

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

mun skriver utt mun "fömtsätter utt Kungl, Muj;t i enlighet med tidigure riksdagsuttalunden med uppmärksamhet föHer frägun och i möjlig män unpussur kommunde reformförslug pä pensionsomrädet efter principen om liku förmåner för giftu och ogiftu" vill mun inte att dettu skull gälla för den viktigaste sektorn, nämligen för folkpensionen.

Man hur, herr tulmun, hänvisat till utt det rör sig om en kostnudskrävunde reform. Det är vi frän reservunternus sidu fuUt medvetnu om, och yrkundet i reservutionen 2 går ut på en utredning av hur jämställdheten mellan gifta och ogifta skall kunna genomföras i pensionshänseende. Vi hur ulltsä inte krävt någonting som skulle belasta nästkommande ärs budget. En reform uv det uktuellu slaget skulle dessutom rned fördel kunna genomföras successivt t. ex. under en fyraärsperiod.

Herr tulmun! Jug är övertygud om utt det här rör sig om kruv som det inte längre bara går att skjutu på frumtiden år efter år. Den här reformen måste genomförus inom inte ulltför avlägsen tid, och det är verkligen dags att nu ta ett steg i den riktningen.

Herr talrnan! Jag ber att fä yrku bifull till reservutionen 2 som är fogud till utskottets betänkunde.

1 dettu unförunde instämde herrur Ringuby (m) och Werner i Mulmö (m) sumt fröken Bergström (fp).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr tulmun! En pensionär hur i dug 90 procent uv busbeloppet i pension. Om det är två mukur som åtnjuter pension fär de vurderu 70 procent uv busbeloppet. SkUlnuden hur byggt pä bedömningen utt levnudsomkostnudernu skulle vuru betydligt lägre för pensionärspur än för ensamstående. Man har utgått ifrån att vissa initialkostnader, främst hyra, betulus en gång oavsett om vederbörande lever ensamma eller som ett gift par. Dessa antugunden hur inte längre stöd i verkHgheten. Med ungiven riktpunkt från Svensku kommunförbundet om storleken uv bostuds-tilläggen — utt dessu bör täcku den fuktisku bostudskostnuden — kun fördelen uv gemensum bostud inte längre äberopus. Eventuellu urgument om utt livsmedlen skulle bli billigure vid inköp för tvä personer än för en berör en sådun bugutell utt den inte förtjänur kommenterus. Skäl för utt bibehållu en skUlnud i utgående pension mellun ensumstäende och makar finns således inte enligt min mening.

Om detta har i utskottet i stort sett rått enighet, och tidigare riksdugurs beslut utt utge liku stora pensionstillskott till ensamstående som till gifta pensionärer är steg i rätt riktning. Detta är emellertid otillräckligt. Det uvgörunde är ändå vilket gmndbelopp mun utgår ifrån. Tunken utt människor, även makar, bör betruktus som ekonomiskt självständigu subjekt hur också kommit till uttryck i oliku riksdugsbeslut. Jug tänker dä kunske främst på den skattereform som genomfördes 1970. Det viktigaste inslaget där var enligt min mening att man skulle beskattas efter summa skutteskulu ouvsett om mun var gift eller inte. Av det beslutet föHde att grupper som tidigare var, om mun sä tycker, gynnade i skuttehänseende, nämligen barnfamiHer och gifta pur där den enu muken

vur hemma och skötte hushållet, kom i ett relutivt sett sämre läge. Jag kritiserar inte det beslutet i detta summunhung, men jug anser att i konsekvens med det borde även pensionärer - gifta och ogifta - hu jämställts i förmånshänseende. Staten genomför ulltså en princip som förutom ändring uv relutioner mellun oliku grupper innebär viss ökning uv statsinkomsterna, men utan att ta konsekvensernu på utgiftssidun.

I utskottsbetänkandet står, kanske en aning för/ånunde, utt några avgörande sociala invändningur knuppust kun riktus mot utt tvä mukurs summunlugdu pensionsförmåner beloppsmässigt understiger vad som utgår till två ensamstående, men det huvudsakliga argumentet för avslag på motionen är ändå frågan om resurser och prioriteringar. Vänsterpurtiet kommunisternu hur i oliku motioner unvisut vur pengur kun tus, och efter förru veckuns uvslug pä kruvet om sänkning uv pensionsåldern torde finnus gott utrymme för dennu reform. Vårt förslug gär ut på utt riksdugen skall uttala sig för att jämställdhet mellan giftu och ogifta pensionstagare skall vara genomförd fr. o. m. den femte etappen av programmet för ärliga pensionshöjningar genom pensionstillskott, eller den 1 juli 1973. Om man åberopar statsfinunsiellu skäl för uvslug men unsluter sig till principen och, som det stär i utskottsbetänkundet, "vidhåller sin ståndpunkt från förru året", så bör mun väl i anständighetens namn presteru en tidsplun för reformens genomförunde. Det är ju inte konsekvens i ordets positivu betydelse utt år efter år skrivu utt någonting borde göras utan att visu hur och när.

Det finns också en moderat reservution fogud till utskottsbetänkundet. Jug skulle inte hu tvekut att stödju den i undru hund om den innehållit något konkret positivt. Det gör den emellertid inte, utun den utmynnur i ett kruv pä en utredning. Såvitt jag förstår behöver denna frågu inte utredus pä unnut sätt än att man fastställer ett dutum för reformens genomförunde. SkuUe det behövas ett etappvis genomförunde av finansiella skäl, så kan detta ändå inte motivera en utredning.

Jag ber, herr tulmun, utt få yrku bifull till reservutionen 1 till sociulförsäkringsutskottets betänkande nr 7.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensions-förmåner oberoende av civilstånd

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Herr talmun! De förevurunde motionernu, som reservunternu unsluter sig till, syftur till utt pensionsförmänernu inom den ullmännu försäkringen skull utgå med summu belopp ouvsett den försäkrudes civilstånd. Mot dennu princip är det ingen som har någon invändning att göra - den är vi eniga om i utskottet. Den ändrade synen i det moderna samhället till förmän för ökad ekonomisk självständighet för makar i förhållande till varandra talur för en justering såväl uv skutte- och avgiftsregler som av bestämmelser om utgående förmåner, bl. a. inom folkpensioneringen men ocksä inom det studiesociula området samt inom arbetsmarknadsutbildningen och familjestödet. En reform av det slag som det härar fråga om är mycket kostnadskrävande. En uppräkning buru uv ålderspensionen i enlighet med motionärernus förslug beräknas uppgå till ungefär 460 miHoner kronor per år. Därtill kommer kostnudsökningur för förtidspensioner, kommunula bostadstillägg m. m. Men en viss utjämning har ändå skett och sker när det gäller pensionsförmåner av här berört slag.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Lagen 1969 om pensionstillskott till ålderspensioner och förtidspensioner innebär ju att mun får liku tillskott ouvsett civilstånd, och på sikt innebur också dettu en viss udämning mellun de oliku civilstånden.

I reservutionernu säger mun utt det nuvurunde systemet är klurt stötunde för pensionärernu. Jug hur inte den uppfuttningen. Om mun går ut och tulur med pensionärerna är nog allu överens om att det är mera kostnadskrävunde för en ensamstående. Ouvsett vad herr Olsson i Stockholm i sitt inlägg sude om bostäder o. d. och den rekommendution som Kommunförbundet lämnut är det ändock så utt ullu kommuner inte gått in för reformen utt betula liku bostudstillägg till pensionärerna. Dessutom har pensionärerna andra utgifter: telefon, TV osv. Inte heller matkostnaderna skall vi bortse från, för i många fall, då en pensionär blir lämnad ensam, lugur vederbörunde inte muten utan gär ut och äter med påföHd att det blir en fördyring. Jag tror snarare att det tvärtom är så att mänga pensionärer upplever det nuvarande systemet positivt, och det är i de fall när en pensionär blir lämnad ensam på grund av dödsfall och pensionen ökas från 70 procent av basbeloppet till 90 procent av basbeloppet.

Självfallet är det här i första hand en kostnadsfråga - det är riktigt som herr Olsson i Stockholm sade — som måste sättus in i sitt summunhung med andru ungelägnu reformer. Vi hude i onsdugs i förru veckun en debutt här i riksdugen om sänkt pensionsålder, och samtliga talare var då överens om att man måste se till att med det snaraste sänka pensionsåldern till 65 är - ja, en del talare var inne pä linjen att man mäste sänka pensionsåldern ytterligare med hänsyn till den förändring som sker ute på arbetsmarknaden. Vi inom utskottsmujoriteten sätter dennu sänkning uv den ullmänna pensionsåldern före den reform som nu diskuteras, även om den kan betraktas såsom ganska ungelägen på sikt.

Reservationerna har litet olika yrkanden. I reservationen 1 talas om att mun skulle genomföru dettu så att det skulle vuru klurt till den 1 juli 1973. Äv vud jug unfört frumgår, herr tulman, att vi inom utskottsmajoriteten inte kan biträda detta förslag, och jag ber utt få yrku uvslug på reservutionen 1.

I reservutionen 2 frumförs ett utredningsyrkunde. Där delur jag herr Olssons i Stockholm uppfattning; det finns ingen anledning att göra utredningar på dettu område. Vi känner kostnudernu, vi vet vud det kommer att innebära i utgifter. Det är, som jug sugt tidigure, framför ullt en kostnudsfråga. Jug ber därför utt fä yrku avslag även på reservationen 2 och bifull till utskottets hemställun.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr tulmun! Buru nägru kortu anmärkningar i sammanhanget.

Herr Olsson i Stockholm sude utt frågun inte behöver utredus vidure. Nu är det emellertid på det suttet utt vi reservunter har en något annan syn än kommunisterna pä hur kostnader skull täckus, och det är väl därför vi tar det litet lugnare. Det behöver emellertid inte vura någon tidskrävunde uppgift att utreda frågan. I centerpartimotionen 454 står det sålunda att frågun med fördel kun utredus uv pensionsålderskommittén. Det fordrus ulltsä inte någon ny utredning.

Vad vi vill ha är ett klart principiellt ställningstagande i frågan. Vi vill också ha en plun som tulur om hur och när reformen skull genomförus. Som det nu är finns det ingen ruk linje i denna fråga. Jag är övertygad om att vi år efter år kun kommu utt fä upplevu utt sociulförsäkringsutskottets mujoritet i princip tycker utt reformen är riktig, men utt mun inte kommer utt dru konsekvensernu uv sitt ställningstugunde.

Än en gäng, herr tulman: Vi är medvetna om att den reform det här gäller kostur pengar, och det är just därför som vi har nöjt oss med ett utredningskrav. Men självfallet är det ett utredningskrav som vi hoppas kommer att ledu till nägot positivt. Jug ur övertygud om utt det här kruvet är någonting som det inte går utt stridu emot hur länge som helst. Inte minst när man talur med pensionärer får mun klurt för sig utt det övervägande flertulet uv dem unser att folkpensionen skall utgå oberoende av civUstånd.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensions-förmåner oberoende av civilstånd

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Herr Björck i Nässjö och jag är inte överens om hur vi skall finansiera denna reform, och när herr Björck säger att kommunisterna har en annan syn på denna fråga, så måste hun uvse utt vi vill ta pengar från annat håll än vad herr Björck och hans parti har tänkt sig. Jag vill baru understryka att vi hur det.

Vud sedun beträffur det utredningsyrkunde som finns i moderuternus reservution har ju socialdemokraten herr Karlsson i Ronneby hjälpt till att smula sönder argumenten. Det finns ingen som helst uniedning utt göru nägon utredning.

Herr Kurlsson i Ronneby sade att till kostnadshöjningen på 460 mUjoner måste fogas kostnaderna för kommunulu bostudstillägg m. m. Det kun jag inte förstå. Bostadstilläggen ökar ju inte i och med att vi justerar pensionerna. Såvitt jug förstår hur de tilläggen inte med den suken att göra som vi här diskuterar. Det är två parallella reformer. Tvärtom är det väl snarust på det sättet, utt om ett gift pur hur tillräcklig biinkomst och får ökude pensioner, så kun möjligen de kommunulu bostudstilläggen minsku.

Vidure tulude herr Kurlsson i Ronneby om telefon-, TV- och mutkostnudernu och sude utt även det mäste tas med i sammanhunget. Då vill jug fråga herr Kurlsson om hun verkligen är överens med utskottet i det principiellu ständpunktstagandet som utskottet hur intugit, eller om det buru är en läppurnus bekännelse. Vud menus egentligen, skull vi någonsin genomföru reformen om jämstäUdhet mellun pensionärer? Slutligen sude herr Kurlsson utt vi ulla är överens om att pensionsåldern snarast skall sänkus till 65 år. Det vur väl ändå inte någon riktig historik UV förru veckuns debutt. Det var ju egentligen bara tvä partier som var överens om att vi snarast borde sänka pensionsåldern. Den saken hör visserligen till förra veckans debatt, men jag ville ändå påpeka den i detta sammanhang.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr talman! Det är inget tvivel om att herr Olsson i Stockholm hur en unnun uppfuttning un de som stär för reservutionen 2 om vurifrån

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensions-förmåner oberoende av civilstånd

pengurna skall tas. Vi gör det i det avseendet inte lika lätt för oss som herr Olsson gör.

Jag begärde emellertid närmast ordet, herr tulmun, för utt i korrekthetens namn peka på att den reservation som vi här diskuterar inte är någon moderat reservation, som herr Olsson envisas med att påstå, utan är en för moderata samlingspartiet och folkpartiet gemensam reservation, där det dessutom yrkas bifall till en motion frän centerpurtiet.

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Herr tulman! Till herr Björck i Nässjö vill jug buru sägu utt jag vidhåller utt mun inte behöver göru någon utredning pä dettu område; vi vet vud kostnudernu blir för utt genomföru reformen.

Jug vill bestämt protesteru när herr Björck säger utt vi är emot en udämning. Vi hur den principiellu uppfuttningen utt det bör ske en utjämning på sikt. Men den utjämningen är inte uv den ungelägenhets-gruden utt man sätter den före en sänkning av den allmänna pensionsåldern.

Till herr Olsson i Stockholm vill jug säga att det kommunala bostudstillägiget är en utgift, även om den inte fuller pä stutsverket utun pä kommunernu. I undru sammunhung brukur man frän denna talarstol beskylla regering och riksdag för att övervältra kostnader på kommunerna. Det skall vi akta oss för att göra.

Jag vUl, som jag sade i mitt första inlägg, påstå att pensionstillskotten som tillkom 1969 verkar i den udämnunde riktning som vi här åsyftur.

Herr Olsson i Stockholm sade också utt det buru vur två partier som var för en sänkt pensionsålder när vi resonerade om det förra veckun. Det måste väl varu en missuppfuttning uv debutten. Vi sude i dennu debutt klurt ifrån utt pensionsälderskommittén sysslur med dessu frågor. Vi socialdemokrater är inte så enögda att vi tror att man löser dessa problem genom att sänka pensionsåldern från 67 till 65 är. Vi står nämligen nära det folk som finns ute på arbetsplatserna, och vi har märkt den förändringens vind som blåst över urbetsplutsernu under de senare åren och som innebär att allt fler som är mellan 60 och 65 år blir friställda. Där måste man vidta åtgärder, och det är sädanu problem pensionsälderskommittén sysslur med.

Herr CARLSSON i Vikmunshyttun (c):

Herr talman! Det var herr Björck i Nässjö som föranledde mig utt begäru ordet när hun redovisude utt det vur moderutu sumlingspurtiet och folkpurtiet som stod bukom reservutionen 2. Det vur, sude hun, en enskild centermotion som reservunternu slutit upp kring. Att vi från centern hur ställt oss bakom utskottet i denna fråga beror på att vi prioriterar det vi anser varu mest angeläget pä det socialu området. Den mest angelägna sociala reformen i dag är att sänka den allmänna pensionsåldern. Det är frän den utgångspunkten vi har tagit ställning i denna fråga. Jag är litet förvånad över herr Björck och folkpartirepresentanterna, som i sistu omgång uvstod från utt röstu i frägun om sänkning uv pensionsåldern. Då hade man varken vilja eller kraft att träda fram och stödja en angelägen reform och ge ett klart besked om var de stod när det gällde

prioriteringen. Men i dag är man beredd att stiga upp och ställa ut växlar som man inte vet när man skall lösa in.

Jag ber, herr tulmun, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Sänkningen av den ullmännu pensionsåldern är en suk. Att genomföru en folkpensionering med beloppet oberoende uv civUstånd tycker jug inte utt mun nödvändigtvis, som herr Curlsson i Vikmunshyttun gör, behöver kopplu samman med den.

Vi har alltså krävt en utredning av frägan. Jag kan baru beklugu utt centerpurtiet inte ville vuru med om det kruvet.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Lika folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Hade herr Björck i Nässjö samma erfarenheter frän arbetslivet som jag har och hade han upplevt hur vurdugsmänniskun ser pä sin situution när hon kommer upp i 55—60-ärsåldern, då tror jug utt herr Björck gjorde en unnun prioritering än den hun gör i dug. Då gick herr Björck pä den Hnje som vi från centerpurtiet företräder.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Punkten 1

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ju besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifullit reservationen nr 1 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 304

Nej - 14

Avstår - 4

Punkterna 2 och 3

Propositioner guvs pä bifull tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 2 av herr Ringuby m. fl., och förklurudes den förru propositionen vura med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU fria kristna samfund m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 punkterna 2 och 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 2 av herr Ringabv

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHunde resultat:

Ja - 207

Nej - 97

Avstår - 20

§ 14 Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkanden;

Nr 8 i anledning uv motion om översyn av ATP-systemet för tryggande av frånskild kvinnas uppehälle vid förutvarande makes frånfälle

Nr 9 i anledning av motioner angående reseersättning vid sjukresor

Kammuren biföll vud utskottet i dessa betänkunden hemställt.

§ 15 Föredrogs kulturutskottets betänkunde nr 3 i uniedning uv Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till kyrkliga ändamål jämte motioner.

Punkterna 1-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

Bidrag till fria kristna samfund m. m.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:1 bUaga 10 (punkt C 11, s. 157-159) föreslagit riksdagen att till Bidrag till fria kristna samfund m. m. för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor.

I detta sammanhang hude behandlats

dels motionen 1972:26 av herr Helén m. fl. (fp) vuri hemställts utt riksdagen beslutude utt under ättonde huvudtiteln för budgetåret 1972/73 till Bidrug tUl de friu kristnu sumfunden unvisa ett reservations-unslug UV 4 000 000 kronor,

dels motionen 1972:1052 uv herr Johansson i Skärstad (c) och fru Jonäng (c) vuri hemställts att riksdagen under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor till Bidrag till fria kristna samfund.

Utskottet hemställde

utt riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1972:26 och 1972:1052 till Bidrag till fria kristna samfund m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor.

Reservationer hude avgivits

1. av herrur Muttsson i Lane-Herrestad (c), Källstud (fp). Sundmun
(c), Enlund (fp) och Norrby i Gunnurskog (c), som unsett utt utskottet
bort hemställa,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Muj:ts förslug och med bifull till motionernu 1972:26 och 1972:1052 till Bidrug till fria kristnu sumfund m. m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett reservutionsunslug uv 4 000 000 kronor,

2. UV herr Nilsson i Agnas (m) och fm Mogård (m), som unsett att
utskottet bort hemstäUu,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Maj;ts förslag sumt motionerna 1972:26 och 1972:1052 tUl Bidrag tiU fria kristnu samfund m.m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett reservutionsunslug uv 2 500 000 kronor.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU fria kristna samfund m. m.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestud (c):

Herr talmun! Till dettu betänkunde hur vid punkten 8, Bidrug till friu kristna sumfund m. m., fogats en reservation. Vid utskottsbehandlingen av denna frågu vur vi enigu om utt anslag skall beviHus till de fria kristna samfunden. Men när det gäller beloppet har vi haft olika meningur, och här föreligger tre förslug.

Det finns oliku motiveringur för anslag till de fria kristnu sumfunden. Jug har reserverat mig för ett belopp på 4 miHoner kronor för nämnda ändumäl, och jug hur gjort det med flera motiveringar, inte minst det finu urbete som de friu kristnu sumfunden utför blund unga människor. Det sker väl mest i det tysta, men det är ingalunda sämre för det. Jag tänker pä den hjälp som ges ät många ungdomar, som inte har kunnat hålla sig borta från en nedbrytande verksumhet. Det hur vid fleru tillfällen noteruts utt de friu kristnu sumfundens medlemmar lyckuts fångu dessu stuckurs ungdomurs intresse och fä dem utt medverku i en mera meningsfull sysselsättning på fritiden och även att utföra arbete på arbetstider. De får chunsen utt erhållu nyu kumruter och vänner sumt kunnu kamratskap och hemmiHö, något som för dem ofta är okänt.

Alla orgunisutioner som söker utt hjälpa människor, dä inte minst burn och ungdom, bör samhället stödja. Om den meningen råder det inga motsättningur i utskottet även om mun kun hu oliku uppfuttningur om beloppets storlek.

Vårt sumhälle är ju beroende uv orgunisutioner som utför sociult arbete. Med tanke pä att det är ett omfattande arbete som här utförs är det stöd till de fria kristna samfunden som föresläs i propositionen, nämligen 2 mUjoner kronor, alltför litet. Det kostar pengar att driva sådan verksamhet, utt gå ner i träsket och tulu med dem som hur råkut illu ut till föHd UV ulkohol- och nurkotikumissbruk och söku få dem intresserade av att urbetu och utt levu ett meru meningsfyllt liv. En sådan humanitär insuts är förenud med stora kostnader.

Rent ekonomiskt betyder de fria kristna samfundens insatser pä detta område oerhört mycket för vårt samhälle. Vi vet alla hur dyrt det är att vårda människor på värdinrättningar, och vi är allu intresserade av att ge hjälp åt dem som hjälp behöver. När de fria kristna samfunden genom sitt arbete hjälper bäde den enskilde och samhället har jag den meningen att

Nr 40 det är välbetänkt utt ge dem det belopp som reservunternu föreslår i

Onsdagenden reservutionen 1.

15 mars 1972 ° P nyttun uv kamrutskap, vi tror på en trevlig föreningsverk-

-------------------- sumhet, vi tror på hemmets betydelse och uktningen för bäde arbete och

Bidrag till fria fritid. Det är bl. a. detta som är anledningen till att jag har anslutit mig

kristna samfund jj„ g„ reservationen.

' ' Det finns också undru motiveringur. Jug tror att andru kommer utt

ägna uppmärksumhet ät frägun. Det kristnu kärleksbudet innebär utt mun skull hjälpu dem som behöver hjälp. Det är enligt min mening värdefullt utt de friu kristnu sumfunden nu inte uvböjer ett sumhällsstöd som åtminstone vissu sumfund gjorde tidigure. Jug känner det nämligen så, utt vi alla har intresse uv utt det urbete som de friu kristna sumfunden utför fortsutter — det mä gärnu intensifierus i den män så är möjligt. Den summu som reservunternu föreslär är ändå buru en mindre del i jämförelse med vud medlemmurnu i dessu sumfund frivilligt sumlur in till sin verksumhet.

Jug ber med dessu ord, herr tulmun, utt fä yrku bifull till reservutionen 1 vid punkten 8 i betänkundet.

1 dettu unförunde, under vilket herr tredje vice talmannen övertog ledningen uv kummarens förhandlingar, instämde fru Jonäng (c).

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! Vid föregående års riksdag beslutade vi på busis uv tre motioner som då hude väckts att bereda ekonomisk lättnad åt friu kristnu trossamfund i vårt land. Kulturutskottet uttalade då att bidragsbe-rättigade borde vara församlingar eller motsvurunde inom unnut kristet trossumfund än svensku kyrkun som är unslutna till eller har samverkat med Sveriges frikyrkoräd.

Utskottsmajoriteten förra året anförde utt mun inte skulle anlägga någru skuttemussigu synpunkter på dennu frågu, utun utt bidraget skulle hu en självständig kuruktär. Syftet med det vur utt öku förutsättningurnu för ekonomiskt svugu försumlingur utt häUu lokuler och erbjuda religiös service i form av gudsdänst, själavård och liknande, och bidraget skulle ses som ett provisorium i uvvuktun pä resultutet uv urbetet inom 1968 ärs kyrku—stut-beredning. Den sumarbetsnämnd som vi beslutude om förru året har nu också trätt i funktion.

Redan förra året sade reservanterna utt frikyrkosamfunden är i ett klurt ekonomiskt underläge i jämförelse med svensku kyrkun. Den successivt höjda mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften hur fuktiskt inneburit betydunde kostnudsökningar för sumfunden. Det är också en bristunde jämställdhet i urvsskuttehänseende. Därför ville vi utt bidruget skulle vuru ett ullmänt uktivitetsstöd. Vi ville förra året hu 3 miHoner men det blev bura 2 miHoner kronor.

Från folkpurtiet hur vi i år väckt en purtimotion vuri vi hemställer om

rätt till uvdrug vid tuxering till stutlig inkomstskutt av gåvor till religiösa

ändamål. 1 den motionen har det konstuteruts utt de friu kristna

trossamfunden gör en betydelsefull insats från samhällets synpunkt och

92 att det därför är naturligt att deras ekonomiska möjligheter att bedriva

sin verksumhet underlättus. Under de senuste åren har ocksä nyu regler på beskuttningens område fört med sig försämrude ekonomisku förhållunden för samfunden. Därför menar vi att dessa förhållunden i högstu grad bör uppmärksummus.

1 en motion redun till förru årets riksdug redovisude vi de ukutu ekonomiska svårigheter som de fria trossamfunden hur utt brottas med. Dessu svårigheter är främst en föHd uv utt sumfunden under senure år drubbuts av mervärdeskatt och arbetsgivaravgift utan möjlighet att kompensera sig för de nya utgifterna, vilket företag, borgerliga och kyrkliga kommuner hur. Svärighetemu hur ökut genom höjning uv mervärdeskutten och urbetsgivuravgiften.

Kultumtskottet uttulur i uniedning uv bl, u, vär motion utt det bidrag till de friu trossamfunden som Kungl, Maj:t föreslagit bör ses som ett provisorium i uvvuktun på resultutet uv arbetet inom 1968 ärs beredning om stut och kyrku. Vi delur uppfuttningen beträffunde de åtgärder som nu kun vidtus för utt ekonomiskt underiättu sumfundens verksumhet.

Men de svårigheter som samfunden hur utt brottus med i ekonomiskt uvseende är dock så betydunde, att vissa åtgärder för att förbättra sumfundens urbetsvillkor inte bör få unstå till dess beslut kun futtus pä grundvul uv dennu berednings betänkunde. Vi hur därför funnit det ungeläget utt de friu sumfundens ekonomisku förhällunden redun nu förbättras, att frågan om avdrugsrutt vid inkomstbeskattningen för gåvor tUl religiösa ändamål utreds och att de principiella frågor som hänger samman med tillämpningen av reglerna för arbetsgivaravgift, mervärdeskatt och arvsskatt i fräga om de fria trossamfunden klarläggs. Dessa senare frågor har hänskjutits till skatteutskottet och återkommer alltså senare till debatt här i riksdagen.

Det är dock enligt min uppfuttning ungeläget utt en utredning i den här frågun i ullu händelser kommer till stånd. Då dennu utredning, vure sig den sker i 1968 ärs beredning eller pä unnut sätt, måste ta viss tid i anspråk, har vi vid årets riksdug yrkut på utt ett reservutionsunslug på 4 miHoner kronor måtte unvisus till de friu trossumfunden. Dettu betyder utt vi när det gäller bidrugets storlek unsluter oss till Sveriges frikyrkoräds sumurbetsnämnd, som i en skrivelse till Kungl. Muj;t hemställt om ett bidrug just uv dennu storlek. Mun hur ulltsä unsett utt det vore ett belopp som i vurie full i någon liten män skulle kunna hjälpa frikyrkosamfunden i den situution de urbetur i.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till reservationen I vid punkt 8.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag till fria kristna samfund m. m.

Herr NILSSON i Agnas (m);

Herr tulman! Jag kan instämma i herr Mattssons i Lane-Herrestad uppskattande ord om de trossumfund vi här tulur om. Frän moderuta samhngspartiet har vi år efter är fört fram förslug som skulle hu inneburit lättnuder för trossumfunden, om riksdugen lyssnut till dem. Så också i år. Vi hur begärt befrielse frän arbetsgivaravgiften för dessa orgunisutioner, men i ett betänkande som strax skall behandlas i kammuren hur utskottet uvslugit våru motioner också i år.

Hur denna arbetsgivaravgift slår vill jag belysa med några siffror som

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag till fria kristna samfund m. m.

jag fått frän sekreteraren i ett missionssällskap. Vid en inkomst av 18 000 kronor per år blir den totulu uvgiften till riksförsäkringsverket 12,2 procent. Dennu procent höjs sedun för att vid en inkomst av 48 000 kronor liggu på 14,6 procent. Men urbetsgivuravgiften utgör i procent av den totala avgiften till riksförsäkringsverket 16,3 procent vid en inkomst på 18 000 kronor och baru 13,7 procent vid 48 000 kronors inkomst. Det medför att arbetsgivaravgiften procentuellt sett är hög för missionssällskapen eftersom lönerna vanligtvis är ganska låga. Det skulle ha betytt mycket om riksdugen hude kunnut bifallu våru motioner om utt dessu trossamfund skulle få slippa dennu uvgift. Jag är övertygad om utt det skulle hu gett dem mer än vad ett bidrag pä 4 miljoner kronor ger. Dessutom vill jug påminnu om utt moderutu sumlingspurtiet hur yrkut på högre bidrug till de trossumfund som bedriver u-lundsurbete.

Vi hur därför stunnut för utt föreslå en höjning med 25 procent i år, alltså med 500 000 kronor. Det ekonomisku läget och de storu svärighetemu utt prioriteru har gjort utt jug inte kun gå med pä en hundruprocentig ökning i år. Mun kun jämföru med våru unslug till hundikuppude och till undra behjärtansvärdu ändumäl för att belysa detta. En stegring med 25 procent om året kan inte heller anses ringa — den täcker mycket mer än den årliga utgiftsökningen på grund av inflationen. Givetvis menar jag inte utt 4 miHoner kronor i och för sig är för mycket, men vilken budget tillåter en fördubbling uv unslugen åriigen?

Sedun vill jug tUläggu utt betydelsen uv trossumfundens insutser knuppust kan överskuttus. Jug är därför övertygud om utt vi i riksdugen gör rätt om vi räknur upp unsluget till dem och höjer det ärligen. Det är en klok politik. Genom att gynnu den verksamhet som trossamfunden utför bäde inom och utom vårt sumhälle främjur stuten sinu egna intressen och gör vinster pä andru områden. Vi skall inte heller glömma att medlemmarna i dessu sumfund är vunliga skattebetalare och att de flestu av dem betalar full kyrkoskatt. Samfunden är i allmänhet inte avundsjuka på svenska kyrkan, som har jämförelsevis större inkomster av den skatten, men man anser med rätta att fördelningen borde ses över. Denna översyn kommer väl i stort att ske inom relativt kort tid, eftersom kyrka-stat-beredningens slutbetänkunde är för hunden.

Herr tulmun! Jag vill med dessa ord yrka bifall till den vid kulturutskottets betänkande nr 3 fogude reservutionen 2 uv fru Mogård och mig. Jug beklugar att det inte går att säga någonting som gör att reservutionen hur nägon möjlighet utt vinnu eftersom kummuren är så glest besatt. Jag beklagar ännu mer utt sociuldemokruternu inte kun tänku sig nägon höjning alls uv unsluget. 1 en motion till förru årets riksdug ludes dock från sociuldemokrutiskt håll frum ett förslag om ett unslag pä 3 miHoner kronor, och vi hude vid sammu tillfälle ett kompromissförslug pä 2,5 mUjoner kronor. Det är det förslug som vi frun vårt purtis sida har stannat vid i dag.

Fru SUNDSTRÖM (s):

Herr tulmun! När kultumtskottet förru året tillstyrkte ett ekonomiskt stöd till de friu kristnu sumfunden, underströk man här i kummuren och även i utskottet värdet uv sumfundens verksamhet ute bland niänni-

skorna. Jug vill böria med att deklureru utt på den punkten finns det ingen unnun inställning i år. Vi värderur alla ärliga insatser som görs av kristna samfund och som kan beriku vårt kulturliv. Jug vill gärnu säga det därför att det får inte betraktas som något motsutsförhållunde när vi nu föreslår ett lägre anslug. Men här som på ullu undru områden hur vi ekonomiska bedömningar att göra om hur vi bäst skall fördela anslagen, och dä vet vi att ullu politisku företrädare på olika nivåer har deklarerat och rekommenderat stor spursumhet i årets budget.

I kultumtskottet hur vi att behandla frågor om anslag till ungdoms-orgunisutionernu, till våru hundikupporgunisutioner och till undra kulturinsatser uv oliku slug. 1 ullu frågor som vi behundlur görs stora unslugsäskunden, och därför behövs det ulltid prövningur och avvägningar i vårt nuvarande ekonomiska läge.

Kulturutskottet skriver ocksä i sitt betänkande nr 3 att anslaget "är avsett som ett provisorium i avvaktan på resultatet uv urbetet inom 1968 års beredning om stut och kyrku".

Av pressmeddelunden och uttulunden som har gjorts under utredningsurbetet har det framgått att det i framtiden skall öppnas större möjligheter för de fria kristnu sumfunden utt erhållu ekonomiskt stöd. Därigenom skulle också de friu trossamfundens arbetsvillkor förbättras, vilket står som ett önskemål i motion nr 26.

När det gäller motionen 1052 så har motionärerna föreslugit en uppräkning uv unsluget till 4 miHoner kronor. Men med tanke pä värt ekonomisku läge och de ringu erfurenheter som vi ännu har av bidragsgivningen pä detta område och att resultutet uv beredningen om kyrku och stat snart är utt vänta har majoriteten i utskottet bestämt sig för att biträda Kungl. Muj;ts förslug om ett reservutionsanslag på 2 mUjoner kronor.

Herr talman! Jag vill med dessa kommenturer yrku bifull till kultumtskottets förslug i dess betänkunde nr 3 och uvslag på reservutionernu 1 och 2 vid punkten 8.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU fria kristna samfund

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talmun! Med uniedning uv fru Sundströms yttrunde vill jug noteru med glädje att vi är överens om det värde som ligger i frikyrkosamfundens arbete och utt det alltså inte råder nägot motsatsförhållande i vår syn på dessu sumfunds verksumhet.

De sumfund det här gäller hur en utgiftspost på i runt tul 225 miHoner kronor pä ett år. Mun kun om mun vill jämföru dettu med svensku kyrkun, som hur en utgiftspost pä drygt 1 miHard. Frikyrkosumfunden hur i stort sett drygt 300 000 medlemmur, men de hur en kontaktyta som berör mellan 800 000 och 1 miHon människor — barn, ungdomar och undru. Det är sociult urbete. Det ur oliku typer uv urbete blund ungdomur, burn och äldre.

Till Sveriges frikyrkoråd är ju knutnu åttu sumfund, och utöver dessu är ocksä Pingstvännernu, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Frälsningsarmén och sunnolikt också Adventistsamfundet uktuella i sambund med de pengur som viu riksdugsbeslut utgår över budgeten. De får ulltså nu sedun föregående år ett unslag på 2 miHoner kronor. Som herr Nilsson i Ägnas

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU fria kristna samfund m. m.

helt riktigt nämnde förelåg förra året ett sociuldemokrutiskt förslug på 3 mUjoner kronor, och vi hude hopputs utt man nu i år skulle kunnu unsluta sig till det förslag som Sveriges frikyrkoråd och samarbetsnämnden framlagt, nämligen om 4 mUjoner kronor. Den dag då beredningen om stat och kyrka lägger frum sitt förslug förmodur jug att det blir fräga om helt andra belopp än de 2 miHoner kronor som det nu rör sig om. Det hade sålunda varit högst angeläget att vi hade kunnat samlas omkring det förslug som frumförs i reservutionen 1.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag tänkte inte blanda mig i detuHerna i det ärende som här behundlus och budgivningen frän oliku håll, men jug fick god lust utt framföra en allmän reflexion.

Redan i starten av kulturutskottets arbete är mittenpartierna alltså bereddu att på en punkt begäru dubbelt upp mot vud Kungl. Muj:t hur föreslugit. Av ullt utt dömu får vi i fortsättningen räknu med en rud Uknunde btid.

Gången blir sunnolikt utt folkpurtiet presenterur sinu överbud och utt centerpurtiet unsluter sig till dem. Och när det gäller folkpurtiet behöver den tuktiken inte förvånu; det hur ett studgut rykte som överbudspurti. För centern kun denna uppläggning verka mer problematisk. Men om man har mussmedius uppmärksumhet och förväntningur riktude pä sig, drivs mun kunske lätt utt försöku behugu ullu tänkbara grupper och intressen på en och samma gång. Det kommer naturligtvis att kosta pengar, även om man tulur tyst om vur de skull tus.

Ändå kan mun väl undru om ett sådunt försök utt sturtu en modern centerpartistisk diversehandel kommer att ge den förväntade politiska utdelningen. Man har väl ändå ett intryck uv att det finns en tradition av spursumhet och försiktig hushållning på den svensku lundsbygden, där centerpurtiet hur sinu rötter. Det kun ju tänkus utt en del av partiets gumlu väHure inte riktigt känner igen sig.

Nu kun det sägus att om centerpartiet här skulle göra ett taktiskt misstug skulle en trogen anhängare av regeringen glädjas i sitt hjärtu. Men det är inte helu frägun. Tuktisku finurligheter med kruv på ökude utgifter än här, än där utun en klur linje i hundlundet är inte bura ägnude utt undergrävu förtroendet till det parti som bedriver detta spel. Det kan i värsta fall öka allmänhetens misstro mot riksdagen som sådan. Om vi i dettu hus ulltför oftu ger intryck uv att slåss om detuHer, blir det ulltför lätt för puriumentarismens motståndare att hävda, att riksdagsmännen är ur stånd utt koncentreru sig pä de väsentligu frågor som i dug upptur en bred ullmänhets intresse. Det blir i så fall en förlust för oss alla.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle;

Herr talrnan! Herr Björk i Göteborg säger att vi reservanter är beredda att anslå ett belopp dubbelt så stort som det regeringspartiets representanter är villiga att gå med på. Jag vill då påminna om utt det förru året funns ett förslug frän sociuldemokrutiskt häll om 3 miHoner kronor, vilket tyvärr inte gick igenom. Jämför mun med det beloppet, är det inte frågu om någon dubblering. Jug vill dessutom erinru herr Björk om utt

folkpurtiets och även centerpartiets företrädare i utskottet var villigu utt stunnu för ett bidrug på praktiskt tuget vUket belopp som helst som sociuldemokruterna vur villigu utt gä med pä över 2 miHoner kronor -100 000 200 000 eller 500 000 kronor. Om mun inom utskottet hude kunnat enas om någonting sådunt, sä hade vi avstått frän vårt yrkande om 4 mUjoner kronor, men tyvärr var inte socialdemokruternu villigu att gä ett steg över de 2 mUjoner kronor som föreslagits i statsverksproposi tionen. Hade det varit möjligt att uppnå enighet i utskottet, så hade vi sluppit en träta om denna suk.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU fria kristna samfund m. m.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag nämnde i mitt förra anförande den sociala verksumhet som de friu kristnu sumfunden bedriver. Jug sade också att sjukvårdskostnaderna är höga, och kun mun hjälpu människor som uv oliku unledningur kommit på glid och som behöver sjukvård för sinu nurkotiku- och ulkoholbesvär, så är ju det en vinst för sumhället. Det är inte ulls säkert, herr Björk i Göteborg, utt det innebär en ökud utgift för sumhället utt bifallu reservutionen 1, utun jug tror utt det i stället innebär en minskning av samhällets kostnader när de fria kristna sumfunden gör insutser för utt hjälpu ungu människor att börja urbetu och överge de nedbrytunde gifterna.

Herr Björk talade om diversehandel. Javisst, vi hur många frågor att ägna oss åt här i riksdagen. Ett purti kan inte syssla med buru en eller annun frägu. Vi intresserar oss för sumtligu de frågor som behundlas i riksdagen.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag är inte övertygad om att allmänheten låter sig intresseras så väldigt mycket av herr Källstads historieskrivning i den här frågun. Huns senuste unförunde belyste ju buru pä nytt utt det är frägu om en fullständigt principlös budgivning.

Herr Muttsson i Lune-Herrestud hur bekymmer med utt försöku bevisa att en fördubbling av anslaget i själva verket kan medföra en minskning av statsutgifterna. Jag inser huns belägenhet, men om hun försöker skjutu frum ulkohol- och nurkotikuproblemen som motiv för dettu anslug, sä bör det väl ändå erinras om att detta är problem av en sådan storlek och ett sådant allvar utt de måste angripas systematiskt och på en bred front och inte genom tillfälliga och ogenomtänkta insatser, som bara till en del kan tänkas täcka just detta ändumäl.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestud (c) kort genmäle: Herr tulmun! Herr Björk i Göteborg sude utt jug är bekymrud därför att jug hur gätt med på reservationen och skull förklaru varför jag har gjort det och att jag därför griper efter detta med kostnaderna för sjukvård ät människor som råkar ut för de besvär jag tidigare talat om. Men det är ju, herr Björk, en realitet att vi har stora bekymmer på detta område. Det är en realitet att de fria kristna sumfunden här gör storu insutser, och herr Björk medger utt de gör det till en del. Men låt dem då tu den delen — det innebär ju hjälp för var och en som kan återföras till

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag till fria kristna samfund m. m.

ett liv där han arbetar och försörier sig och finner mening med tillvaron. Detta är bakgrunden till mitt ställningstagande, och det har jag inga bekymmer med. Jug unser utt jug hur full uniedning utt hysu den uppfattningen, och jag tror på den.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr tulmun! Kammaren har att behandlu en punkt i kultumtskottets betänkande, betitlad "Bidrug till friu kristnu sumfund m. m.". Herr Björk hur funnit det lämpligt utt tu dennu unslugspost till utgångspunkt för en purtipolitisk polemik i största allmänhet mot oppositionspartierna, i synnerhet mot mittenpartiernu och enkunnerligen mot centerpurtiet. Det må vara hans ensak. Med unvändande av ironin som vapen — det är herr Björks speciulitet — går hun till uttuck.

Sociuldemokrutins främstu representunt i det utskott som hundlägger kyrkofrågor hude icke ett ord i sukfrågun, inte en synpunkt pä det urbete som bedrives av de samfund dennu bidrugspost uvser. Inlägget vur kurukteristiskt för herr Björk, genunt för sociuldemokrutin.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Herr Wikström vet mycket väl att det var fru Sundström som var talesman för socialdemokraterna i utskottet och att jag uttryckligen markerade att jag inte ville blanda mig i den fråga som här behandlades utun utt jug tog den som utgångspunkt för en principiell refiexion.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr tulman! Minu reflexioner kvurstår oemotsugdu.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner guvs på bifull till 1 ;o) utskottets hemstullan, 2;o) reservationen nr 1 uv herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl. samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Nilsson i Ägnas och fru Mogård, och förklarades den förstnämnda propositionen vuru med övervägunde ju besvarad. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, uv vUku den under 2;o) ungivnu förklurudes hu flertulets mening för sig. Sedun herr Nilsson i Agnas begärt votering beträffunde kontrapropositionen, upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vill utt kummaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen ungående kultumtskottets hemställun i betänkundet nr 3 punkten 8 untur reservutionen nr 1 uv herr Muttsson i Lune-Herrestud m. fl. röstur ju, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kummaren till kontruproposition i nämndu votering untugit reser\'utionen nr 2 uv herr Nilsson i Ägnas och fru Mogård.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kummurens ledumöter ha röstut för ju-propositionen. Dä herr Nilsson i Ägnas begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 154

Nej - 38

Avstår - 129

1 enlighet härmed blev föHunde voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill utt kummaren bifaller kulturutskottets hemställan i

betänkundet nr 3 punkten 8 röstur ju,

den det ej vUl röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservationen nr 1 av herr Mattsson i

Lune-Herrestud m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kummarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 127

Avstår - 29

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: Förvaltningskostnader

§ 16 Anslag till arkiv, museer m. m.

Föredrogs kultumtskottets betänkande nr 4 i anledning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjordu framställningar om anslag för budgetåret 1972/73 till arkiv, museer m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Riksarkivet: Förvaltningskostnader

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! 1 och med att riksdagen ansluter sig till föreliggande förslag under dennu punkt tur riksdugen också ett beslut om en reform inom vär kulturpolitik. Folkrörelseurkiven får härmed en länge efter-truktud gurunti för sin fortsatta utveckling. Jag ser dettu som ett erkännunde uv den kulturgärning som mångu enskUdu människor ute i värt land har utfört för att bevara kulturhistoriskt material. Liksom så mycket annut som kommer från folkdjupet hur det urbetet bedrivits av idealitet och utun någon personlig vinning. Det hur gällt insumlundet av gumlu protokoll, fanor, tidningsklipp, foton och mänga andra ting som kun ge frum tidens forskure en bUd uv hur de små, futtigu orgunisutionemu har byggt upp ett demokratiskt samhälle och skolat medborgumu till medunsvur i dettu samhäUe. Det började med Arbetarrörelsens arkiv, och under senare år har det pä allt fler platser i värt land upprättats folkrörelseurkiv, som ger en sumlud bild av Folkrörelsesverige.

Här är nu föreslaget att det skull införus ett statsbidrag. Det är

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: Förvaltningskostnader

visserligen blygsamt och man kun suga att det är otillräckligt, men jag ser det ändå scm ett erkännande av folkrörelsernas roll i vår historia. Mångu år av utredning och diskussion har föregått detta förslag. Eftersom jag, herr tulmun, anser mig ha upphovsmannarätten till den motion som sutte stenen i mllning en gång, kände jug det som ungeläget utt här erinru om utt vi fuktiskt nu går utt beslutu om en ny reform, en reform som är utvecklingsbur och som kommer att visu en ny sidu uv vår kulturpolitik. Med de.isu ord, herr talmun, vUl jug yrka bifull till utskottets hemställun.

100

Herr GUSTAFSSON i Burkurby (s):

Herr talmun! Punkten 1 i kultumtskottets betänkunde nr 4, som nu behandlas, rör också frågan om stöd till folkrörelsearkiven.

Utan att gå in på någon utförligare historieskrivning konstaterar jag bara att riksarkivet har gjort en utredning i den här frågan, som utmynnar i ett förslag om stöd tiU folkrörelsearkiven med lönebidrug åt depåföre-ståndure, administrativa bidrag, bidrug till inventeringsverksumhet och till viss konsultverksumhet, allt tillsammans uppgående till 379 000 kronor. Jag konstaterar vidare att departementschefen har skurit ned den summan tU) 156 000 kronor och därvid föreslagit att stödet skall fördelas på det sättet att 105 000 kronor skall utgå till arvoden ät depåföreståndare vid tre arkivdepåer i landet och att resten, dvs. 51 000 kronor, skall utgä till inventering av enskilda arkiv och till arvoden åt ledamöter i nämnden för enskilda arkiv.

Jug noterur dessutom utt dcpurtementschefen har föreslagit att nämnden för enskUdu arkiv bör få vidgude uppgifter, som det står, och även ges beslutunde funktioner, och utt den ombildude nämnden skall pröva frågor om bidrag till folkrörelsearkiven och handlägga ärenden som rör åtgärder för stöd åt dem i övrigt.

Vi är någru motionärer som inte har varit riktigt nöjdu med departementschefens skrivningar och förslug i vissu uv de här styckenu. Vi unser nämUgen för det förstu, utt nämnden för enskilda arkiv bör hu en sådun summunsättrung utt representanter för folkrörelserna och folkrörelsearkiven utgör en majoritet, och för det andra, att anslaget till den omorganiserade nämnden på 156 000 kronor skall avse inventering av enskilda arkiv och inte, som i propositionen föreslagits, utgå med 105 000 kronor till lönebidrag åt tre depäföreståndare och med endast 5 1 000 kronor tUl inventeringsverksamhet.

Kulturutskottet har beträffande våra två yrkanden i huvudsak tUlmötesgått försluget om nämndens summunsättning. Det finns därför ingen anledning att kommenteru den punkten på unnut sätt än genom utt uttrycku sin tillfredsställelse över utskottets ståndpunkt.

Då det däremot gäller dispositionen uv unslugsmedlen hur utskottet inte tiUstyrkt våra motionsförslag. Utskottet säger utt det är ungeläget både att utöka resurserna för inventeringsverksumhet och utt förstärku arkivdepåorganisutionen. Jag kan i och för sig dela den uppfattningen. Det är emellertid en aspekt som utskottet uppenbarligen inte har räknat med, och det är tidsaspekten. Det är bråttom med det här inventeringsarbetet. Görs det inte inom de närmaste åren över hela landet, så konimer

med stor sannolikhet mycket värdefullt material att gå förlorat, och den förlusten kan inte repareras av att man pä tre håll i landet, som redan är relativt väl försödda, får ytteriigare stöd.

Jag är rätt övertygad om utt mun i de tre områden, som nu är i frågu för urkivdepästöd, skulle klara sig ännu någru år med det stöd som redun utgår från unnat häll än statligt. För de medel, 105 000 kronor, som utskottet nu föreslår skaU koncentreras tUl enbart tre områden i landet, skuUe i stället enligt min mening en väsentlig inventeringssatsning kunna göras över hela landet på något eller några år.

Utskottet skriver visserligen att det föreslagna bidruget till de tre urkivdepåemu bör ses som ett steg på vägen mot en utökud orgunisution. Riksurkivets utredning räknar emellertid med att det på sikt skulle behövas stöd i ytterligure 19 län - om mun räknur bort Stockholms län och Gotlunds län. Vid en förstärkning rhed en centrul urkivdepå för vurt och ett av dessa 19 län, skulle det ta sex å sju år innan denna utbyggnad skulle varu klur, om mun höll en utbyggnadstukt med tre urkivdepåer per år. Det skulle innebäru att man varie år skulle behöva öka unslugsposten bura av denna uniedning med minst 105 000 kronor. Dessutom måste i en sådan tänkt utveckling också föreliggu allu de undru fömtsättningur för ett slutligt stöd som riksurkivets utredning räknur upp och som departementschefen ansluter sig till. De förutsättningarna är att arkiv-depån skall

1) rikta sig till alla folkrörelser,

2) ha län eller lundskup som verksumhetsfält,

3) vura den enda arkivdepän i länet eller lundskupet för folkrörelse-muterial,

4) äga förutsättningar att utgöra en stabil organisation,

5) vara ändumålsenlig och

6) ha en betydunde omfuttning.

Svårigheten för mångu urkivdepåer utt uppfyllu dessu fömtsättningur och omöjligheten utt på förhund guruntera vissa anslug i stutsbudgelen gör att det med stor sannolikhet tar mycket lång tid innun ullu län eller lundskup hur fått en urkivdepå som är uv den klussen att den skulle kunna klara de önskvärda regionala inventeringurnu. Jag tror därför att det är angeläget att man nu satsar hårt på inventeringar över hela landet inom något eller några få är. Det är dettu önskemål som jug tycker utt utskottets förslug beklugligtvis inte tillgodoser.

När jug nu, herr talman, inte ställer något eget yrkande mot ett enhälligt utskottsbetänkunde så är det enbart för utt inte besvaru den storu del uv riksdugens ledumöter, som i sådunt full skulle få sätta av dyrbur tid för votering.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: Förvaltningskostnader

I detta anförande instämde herr WUcström (fp).

Herr MATTSSON i Lune-Herrestud (c);

Herr tulmun! Eftersom uiget yrkunde är ställt kun jug här fatta mig rätt kort.

Men jug vill gärna understryku utt det är ett förnämligt urbete som hur utförts för utt bevuru kulturhistoriskt material. Fröken Sundell säger

101

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: För valtningskostnader

ocksä att hon betraktar det som ett erkännande tUl dem som frivUligt har arbetat för att bevara alla dessu kulturellt värdefuUu hundlingur, om vi tar det här beslutet.

1 uniedning av vad herr Gustufsson i Burkurby sude vUl jug även frumhållu att det är ett steg på vägen, utt det är en börjun till en ytterligare utbyggd organisation. Vi hade ett visst begränsat antal tusenlappar att röra oss med.

Det är rätt naturligt att man anser att inventeringsverksamheten är viktig — det har också regeringen ansett. Man har föreslagit en höjning av beloppet för inventeringsverksamhet från tidigare 10 000 kronor till 50 000 kronor, alltså en höjning med 40 000 kronor. Att man inte nu lämnade alla pengama att användas för inventeringsverksamhet beror på att man har gjort den bedömningen att de tre depåerna som det är fråga om har hunnit långt i sitt arbete. Verksamheten är uppbyggd på ett sätt som bedöms vara föredömligt, och därför har vi ansett utt det fanns anledning att också på den punkten följa propositionen.

Herr Gustafsson i Barkurby sude utt risk finns att mycket av värdefull material gåi: förlorat. Det skulle vara beklagligt om så är fallet, men vi skall väl hoppas att allu de hängivnu krafter som tidigare har urbetut för detta ändumål fortsätter sitt arbete.

Vi får ha klart för oss att det här är en sak som kostar pengar. Efter föredragnin.gar osv. har vi i utskottet sökt göra en bedömning och kommit fram tiU det som utskottet föreslår. Här har redan yrkats bifull dU utskottets hemstäUan, och jag ansluter mig tUl detta yrkande.

102

Herr DAHLBERG (s):

Herr tulmun! Jag har haft tillfälle att vara med i den utredning som föregått det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det är klurt utt när man över hela landet skall se efter vad som behöver görus på detta väldiga fält finns det plats för många initiativ och stora resurser. Vi fann med en gång att det är en stor mängd lokala arkiv i lundet som är väl bevurade, men om man skall kunna se tUl att detta materiul på sikt räddus mäste man vidta åtgärder. Man måste försöka samla det på ett ställe eller ett pur ställen i vurie län i brandsäkra lokaler, man måste se till att mun får kunnigt folk osv.

Det har — som här sagts - utgått 10 000 kronor till inventeringar under årens lopp, och dessa pengar har fördelats så gott det varit möjligt. Men när main har skapat dessa länsorganisationer kommer frågan upp hur man skall klara ekonomin. Jag tiUhör också styrelsen för folkrörelsearkivet i Norrbotten, och det har varit landstinget och kommunerna som huvudsakligen har svarat för ekonomin plus de som hur sinu urkivalier förvarade där. Man har tagit ut en avgift av 10 kronor per år och för länsorganisutionernu 25 kronor, och för detta belopp har de fått deponera sina arkivalier där.

Men skall man på lång sikt klaru detta måste mun skupa bättre ekonomiska fömtsättningar, och vi inom utredningen föreslog därför utt man tiU lön för föreståndaren för varje arkiv skulle ge ett bidrug på 60 procent av kostnaderna. Jag är alldeles övertygad om att det till nästu budgetår kommer att föreUgga många fler ansökningar, och jag vet att

efter det att utredningen blev klur hur mun inom Västerbotten orguniserut upp verksumheten på summu sätt som mun gjort inom Värmlund, Dalama och Norrbotten. Likadant är väl förhållandet i en rud undru län — mun försöker skupu en summanslutning som omspänner helu länet. I en del fall gäller det baru ett pur stäUen - i Hulland t. ex. Varberg och Halmstad — och det är mycket lätt att åstadkomma den organisation som skall göra det möjligt att komma i åtnjutande av bidrag.

Inventeringen är naturligtvis inte färdig i och med detta. Men om man fär pengar till föreståndaren kan man ju unvändu övrigu resurser för inventeringsändumäl. Jug ser därför dettu som ett förstu steg och vill frumför uUt uttula ett tuck till stutsrådet Carisson, som trots det trängda ekonomiska laget har kunnut ta detta förstu steg så fort utredningen vur klur. Det vittnar om att på högsta ort flnns ett intresse för detta, och vi fär hoppas utt mun också ute i länen vidtur lämpligu åtgärder och skupur en fusture arkivorganisation för varje län som möjliggör utt mun får dessu stutsbidrug. En sådun fusture orgunisution är ulldeles nödvändig inte buru för utt arkiven skull kommu till stånd, utun för dem som skull forsku är det nödvändigt utt det finns en centrul ort dit de kan bege sig. SkuU de furu på mångu håll och hämtu upp muterialet blir det en svår uppgift.

Jag ber som sugt att få frumföru ett tuck till depurtementschefen för det förslug som här föreligger. Det är — jug upprepar det — ett förstu steg på vägen till utt skupu ekonomisku förutsättningur på dettu vUctigu område.

Överläggningen var härmed slutud.

Utskottets hemställun bifölls.

Punkten 2

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

Kungl. Muj;t hude i propositionen 1972:1 bUaga 10 (punkt B 18, s. 55) föreslagit riksdugen utt till Riksurkivet; Inköp uv urkivulier och böcker m. m. för budgetåret 1972/73 unvisa ett reservutionsunslag av 83 000 kronor.

I dettu summunhung hade behandlats motionen 1972:678 av herr Nordstandh m. fl. (m) vuri hemställts utt riksdugen beslutude utt till Riksurkivet: Inköp uv urkivulier och böcker m. m. för budgetåret 1972/73 unvisa ett reservationsanslag av 103 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till Kungl. Muj:ts förslug och med avslag ä motionen 1972:678 tUl Riksarkviet; Inköp av arkivalier och böcker m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslag av 83 000 kronor.

Reservution hude uvgivits

1. UV herrar Nilsson i Ägnas (m) och Nisser (m), som unsett utt utskottet bort hemställu,

utt riksdugen i anledning av Kungl. Muj:ts förslug och med bifull till motionen 1972:678 till Riksurkivet; Inköp av arkivalier och böcker m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslag uv 103 000 kronor.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

103

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

104

Herr NILSSON i Ägnas (m):

Herr talman! Jug vUl helt kort yrka bifull tUl reservationen vid denna punkt UV herr Nisser och mig och anföra några fä ord.

Vi har i motionen 678 påpekat att landsarkivens samlingar av äldre arkivhundlingur utgör en uv våru värdefuUuste tillgångur för forskningsverksamhet av många slug. Riksarkivet hur begärt en höjning uv unslaget med 42 000 kronor. Departementschefen föreslår endust 3 000 kronor -vi vet att det är ett svårt ekonomiskt läge. Vi hur i vär motion begärt 20 000 kronor utöver det som depurtementschefen hur föreslugit, och vi menar utt det är väl unvändu pengar. Det är också om den saken som jag här vill säga någru ord.

Vår tid har en längre historia att se tUlbaku på än nägon unnun tid. Det säger sig självt. Och ändå kun man kallu vår tid historielös. Det är mångu som påstår att den är det. Det stora flertulet av den yngre generationen saknar uppfattning om det som ligger före Per Albin Hansson, och somliga tror kunske t. o. m. utt historien när det gäller god utveckling och sunn kultur börjut med herr Pulme och den nuvurunde utbildningsmi-nistem.

Det finns emellertid uniedning utt vänta ett uppvuknunde. Det finns också tecken som tyder på det. Och pä ett område kun en väckelse sägus hu skett; intresset för bygdemus liv i gummul tid, för släkternas öden och provinsemus historiu ökar oavbrutet. Detta innebär inte bara att socknar och bygder låter författa sina krönikor utun också utt enskildu människor forskur i sin släkts och yrkeskårs historiu eller buru söker trängu tillbuka i hävderna för att fä perspektiv på nuet, på sitt eget liv och sin egen tid.

Dettu är berikunde, det ger Hvet innehåU, det ger bildning och visdom, och det är en icke oväsentlig faktor i dagens kulturliv - alltför föga beuktud, unser jug. Runt om i lundet finns det människor som hämtur stimuluns och kruft för vurdugsgärningen eller finner innehåll i sin ålders tid genom utt från urkiven insumlu uppgifter uv oliku slug, stundom buru för sig självu eller för släkten, men stundom också som underlug för värdefuUu urbeten.

Jug hur under fleru år haft glädjen utt forska litet på riksurkivet och på en del undra arkiv i Stockholm, och vad jag då har sett i dessa arkiv har vurit mycket uppmuntrunde. Då tänker jug inte buru på det som längder och böcker hur gett mig utan också, och kunske mest, på vud jug har sett i fråga om forskarnas ålder. Skolungdomar, unga människor, medelålders och äldre sitter där vid forskurborden; somliga för sina studiers skull men många också därför att de har fått ett ökat intresse för det som vurit. Det syns mig då helt orimligt att neka riksarkivet ett högre unslag för att rädda omistliga arkivalier.

Det kan inte vara så Ula ställt ekonomiskt här i lundet. Nägonstuns rinner den summa bort som vi och urkivet hur begärt; den rinner bort utun utt ge utdelning på summa värdefuUa sätt som den skulle ha gjort, om pengama hade fått gå till det ändamål vi aktualiserat i vår motion. SkaU vi gå ut och tigga pengar av vänliga givare för detta ändamål? Det finns en stor mängd handlingar som är så skadade att de är märkta med rött eUer grönt, vilket betyder att man inte får handskas med dem och alltså inte kan studera dem. Men det hade gått att fotografera de

handlingama och på det sättet göra dem tUlgängliga. Det kostar heller inte särskUt mycket pengar. Om man skall reproducera allt, så bUr det förstås avsevärda summor, men man kan ju börja med några och fortsätta ytterligare några år.

Under dettu anförande övertog fru andre vice talmannan ledningen av kummurens förhandlingar.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fm talman! Det har i utskottet inte rått några delade meningur om värdet av att arkivhandlingar bevaras. Inte heller har det vurit någru delude meningur om utt hundlingurnu bör vuru tUlgängligu för de människor som vUl ta del av innehållet. Det är alldeles klart att en mängd rödmärkta handUngar som inte får utlånas inte är till glädje för någon. Om vi där hade haft en annan mening, så hade vi naturhgtvis sagt ifrån det i vårt betänkande i denna fråga.

Nu frågar herr Nilsson i Agnas: Är det så Ula stäUt att vi inte orkar med denna kostnad? Skall vi gå ut och tigga pengar för ändamålet? Då vUl jag svuru utt riksurkivet har begärt ett betydHgt högre belopp än motionärernu hur hemställt om, och jag vUl inte sägu att man på riksurkivet hur begärt för mycket. Fastän motionärerna har begärt ett lägre belopp är det väl ändå så att de har velat murkeru behovet av att denna frågu uppmärksummus, och det är givetvis riktigt utt det finns ett sådunt behov. Om utskottet hade suknut förståelse för riksarkivets situution, så hude man näppeligen kunnat räkna med någon höjning alls av anslaget. Nu har det i alla fall föreslagits en mindre höjning. Alla som har yrkut på unslugshöjningur har sunneriigen inte fått sinu yrkunden tUlstyrktu. Mun skulle ulltså kunnu säga att den höjning som reservanterna anser är för liten men som ändå föreslagits markerar att vi är ense om värdet uv utt hundlingurnu hålls i sådunt skick att de kun användus.

Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner guvs pä bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen av herrur Nilsson i Agnas och Nisser, och förklarades den förru propositionen vuru med övervägunde ja besvarad.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader

Kungl. Muj:t hade (punkt B 20, s. 57-59) föreslugit riksdugen utt till Diulekt- och ortnumnsurkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 2 897 000 kronor.

105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Dialekt-och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader

I detta summunhung hude behundluts motionen 1972:234 uv herr Källstud m. fl. (fp) vuri hemställts utt riksdagen som sin mening gav Kungl. Muj:t tUl kännu vud i motionen unförts om utt institutet för ortnamns- och diulektforskning i Göteborg omorganiserades till ett självständigt arkiv, ingående i myndigheten dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, samt att det nya arkivet förslugsvis erhöll namnet diulekt- och ortnumnsurkivet i Göteborg.

Utskottet hemställde utt riksdugen

1. tUl Dialekt- och ortnumnsurkiven sumt svenskt visurkiv: Förvult-nmgskostnuder för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsunslug av 2 897 000 kronor,

2. skulle avslå motionen 1972:234.

Reservation hade uvgivits

2. UV hen-ur KäUstud (fp) och Enlund (fp), som unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv motionen 1972:234 som sin mening guv tUl känna för Kungl. Maj:t vad reservanterna anfört angående en omorgunisution uv institutet för ortnumns- och diulektforskning i Göteborg.

106

Herr KÄLLSTAD (fp):

Fm tulmun! I en skrivelse uv den 29 juni 1971 uppdrog Kungl. Muj:t åt styrelsen för dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv att verkstäUa ett antal organisationsutredningar I anslutning tUl petita framlade styrelsen vissa förslag beträffande organisationen av institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg.

Genom beslutet om dialekt- och ortnumnsurkiven samt svenskt visarkivs inrättande har statsmakterna såvitt jag förstår skapat förutsättningar för en samordning och effektivisering av dialekt- och ortnumns-urbetet. Ätt då bibehållu institutioner med liknunde uppgifter vid sidan om kunde styrelsen inte anse vara rationeUt. Styrelsen föreslog därför att institutet skulle omorganiseras som ett arkiv under styrelsen för dialekt-och ortnamnsarkiven sumt svenskt visurkiv. Numnet pä urkivet borde i konsekvens med de principer som i övrigt tillämpus vuru dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg. Förslag tUl organisation framlades i en promemoria.

Personalstaten föreslogs bli av samma storleksordning som dem som gäUer för dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå. Arkivet föreslogs bli frikopplat från universitetet. Erforderligt samarbete mellan universitetsinstitutioner och arkiv borde utan större svårigheter kunna åstadkommas på sätt som sker på andra universitetsorter.

Föreståndaren för institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg, lektor Verner Ekenvull, är innehuvure uv en personlig lektorstjänst och tjänstgör hulvtid vid institutionen för nordisku språk och hulvtid vid institutet. Vid en omorgunisution uv institutet till ett urkiv inom diulekt- och ortnumnsurkiven sumt svenskt visurkiv tycks

Ekenvull kunnu utses till arkivchef och den personliga lektorstjänsten dras in.

I motion 234 har jag och ytterligare några ledamöter betonat att det är angeläget att institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg omorganiseras till ett självständigt arkiv och ingår i myndigheten dialekt-och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv. Som jag nämnde har förslag i den vägen framlagts av styrelsen för dialekt- och ortnamnsarkiven efter samråd med universitetskanslersämbetet. Men departementschefen har förklarat sig inte nu vara beredd att ta ställning tUl det här förslaget. Jag menar emellertid att flera skäl talar för att förslaget nu bör förverkligas så att detta institut från och med budgetåret 1972/73 får den status som föreslagits av styrelsen i fråga. Det nya arkivet borde då få namnet dialekt- och ortnamnsarkivet i Göteborg.

Det förhåller sig också så att humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet har anslutit sig till förslaget att institutet skall bli ett självständigt arkiv och att dess anslutning tUl universitetet och ämnet nordiska språk upphör. EnUgt fakultetens mening bör den nuvarande föreståndaren utses tUl arkivchef med bibehållna löneförmåner, och liknande förslag har med utföriig motivering framförts i fakultetens petita under de senaste åren. Jag skall därför, fru talman, inte ytterligare argumentera för saken utan yrkar bifall tUl reservationen vid punkten 4.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fm talman! För en dialekttalande västkustbo skulle det kanske vara frestande att sluta upp bland reservantema i den här frågan. Men för det första gäller frågan pengar, och vid den avvägning som måste göras har utskottet inte kunnat tiUstyrka det anslag som reservanterna anser vara nödvändigt. För det undra är det frågun om en ändrad dänst för en befattningshavare som har tjänsten delad, som herr KäUstud sude, meUan urkivet och universitetet i Göteborg, och det är svårt för ett utskott att göra uttalanden om dylika ändringar. För det tredje är det faktiskt på sätt och vis frågan om en omorganisation vid universitetet, och vi har inte ansett oss ha tillräckligt underlag för att avge ett förslag i den frågan.

Det är alldeles riktigt som herr KäUstad säger att departementschefen har yttrat att han inte nu är beredd att ta stäUning i frågan. När man inte nu inom departementet har ansett sig hu tillräckligt underlag för att ta ställning hur vi i utskottet ansett oss ha ännu mindre möjligheter att kunnu bedömu om dennu fråga skall lösus på det sätt som föreslagits i motionen. Det kan inte anses varu alldeles uteslutet att tänku sig även andra lösningar.

Visst är det värdefullt att åtnjuta ett allmänt stöd för den här verksamheten, i annat fall hade det inte varit nägot anslag tiU den och då hade inte den delade dänsten funnits t. ex. Jag betvivlur inte att det kan hu sitt värde för studenter som läser nordiska språk att få en ortnamnsförteckning eller en bohuslänsk dialektordbok. Det kan ha sitt värde. Arbetet pågår emellertid. Mycket är gjort men åtskUHgt återstår, och vi får se det framskrida i möjligen något långsaihmare takt än om man hade en heltidsanställd person som ägnade sig åt det.

Herr Källstud nämner utt arkivet skulle få status och ett namn som var

107

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv: Förvaltningskostnader

mera imponerande. Motionärema jämför med Umeå, och det är väl ingen som missunnar Umeå att ha fått ett förstatligat arkiv. 1 Göteborg är vi ändå lyckliga nog att ha åtskilligt gjort. Genom att mun så mycket senure kom i gång i Umeå är det möjligt att man därför hur måst sättu in ett mera intensivt arbete.

Med detta har jag velat redogöra för utskottets syn pä frågun, och jag ber att få yrka bifuU till utskottets förslag.

Herr KÄLLSTAD (fp):

Fm talman! Jag skall ta upp de tre suker som herr Muttsson i Lune-Herrestud nu nämnde, nämligen pengarna, tjänsten och omorganisationen vid universitet.

Låt mig då börja med den sist nämnda och berätta för herr Mattsson att jug i går morse hade sällskap på flygplanet från Göteborg till Stockholm med rektom för Göteborgs universitet, Bo Eric Ingelmurk. Vi kom att tula om just denna sak. Han uttryckte som sin personliga mening att motionens förslag var vettigt och riktigt. Han understödde denna sak.

När det sedun gäller pengurnu vill jag säga utt merkostnaderna för staten blir obetydligu. Men vinsten för forskningen blir stor, såvitt jug begriper, därigenom att en av de få specialisternu på diulekter och ortnamn i Göteborgs och Bohus län bereds tillfälle utt på heltid ägnu sig åt institutels verksumhet. Det är Htet märkligt att herr Mattsson, som talur en dialekt från Västkusten och kanske skulle kunnat göra det också i talarstolen, inte är vUlig att stödja denna tanke.

En stor del uv kostnadernu är meru uv bokföringsteknisk urt för övrigt. Sålunda utgår redan nu anslag till en halv universitetslektorsdänst, till en halv kansliskrivartjänst, till en amanuenstjänst, till hyror med 32 000 kronor samt till material och tillfäUig arbetskraft med 1 5 600 kronor under universitetets anslag. Den faktiska utgiftsökningen torde ulltså uppgå till cu 120 000 kronor.

När herr Mattsson sedan nämnde ordet stutus, använde han ordet i en unnan mening än den jag har tUlmätt ordet i mitt första inlägg. Jag har inte ulls unvänt ordet stutus i den betydelse det hur i t. ex. stutusjukt och statussymboler. Status betyder här helt enkelt ställning. Arkivet i Umeå förstatligades föregående budgetår. Jag tycker att det kun ses som en gärd av rättvisa utt också institutet i Göteborg erhåller summa ställning.

108

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru talmun! 120 000 kronor suger herr Källstud utt det kostur utt bifulla reservationen. 120 000 kronor kan vara litet pengur för somligu, men för mig är det mycket pengar.

Om utskottet böriar att ändra på dänster och på det sättet medverka till vissa omorganisationer, räcker vår tid i utskottet faktiskt inte till. Det är möjUgt att rektom anser att detta förslag är vettigt och riktigt, och det är möjligt utt departementschefen kommer att säga detsamma, sedan ärendet har blivit mera berett och det går att ta ställning till frågan. Men för närvarande har departementschefen förklarat sig inte vara beredd till detta, och utskottet har inte ansett sig ha möjlighet att bedöma frågan

mera ingående än vad som är gjort i departementet. Jag vidhåller, fru tulmun, mitt yrkunde.

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Etnografiska museet

Mom. 2

Propositioner guvs pä bifull till dels utskottets hemställan, dels reservationen uv herrur KäUstud och Enlund, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ja besvurud.

Punkterna 5-7

Kammuren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8 Etnografiska museet

Fröken HÖRLÉN (fp):

Fru talman! Med anledning av kultumtskottets behandling uv motionen 1050 vUl jug delge någru synpunkter.

Motionen går ut på utt en förste intendenttjänst för den utåtriktade verksumheten borde inrättus vid etnografiska museet här i Stockholm. Det torde vid det här laget vara allmänt bekant att etnografiska museet arbetar under synnerligen besvärliga yttre förhållanden vud lokaler beträffar. Om inte förr torde det hu blivit uppenburt i sumband med dåvarande museichefen Bengt Danielssons brådstörtade sorti fråri museet för något är sedan. Sedan år 1931 är museet inrymt i f d. dragonkasernen vid Ladugårdsgärde, men större delen av de värdefulla samlingama måste av utrymmesskäl magasineras. Det kun givetvis inte vuru lätt utt på ett tillfredsställunde sätt urrungeru utställningar i lokuler som visserligen länge och troget dänut försvursmakten men som alltså byggts för dettu ändumål och inte för museiverksumheten. Det är inte möjligt, trots stora unsträngningur från museipersonulens sida, utt under sädanu förhåUanden göru rättvisa ät de förnämhga samlingar av etnografiku som vetenskupsmän och forskure under decennier lyckats samlu tiU vårt lund från olika håll i världen. Frägun instäUer sig med allt större berättigande; När får etnografiska museet lokaler som motsvarar kvaUteten på dess samlingar och som gör det möjligt för dess personal att på ett bättre sätt än för närvarande göra museets tUlgångar tillgängliga för allmänheten?

I avvaktan på att dessa utlovade lokaler skull uppenburu sig i sinnevärlden görs från museets sida stora ansträngningar för utt genom utställningur i andra lokuler på oliku håll i lundet ge spridning åt kunskupen om de värden de etnogrufisku föremålen representerar. Dettu sker genom den s. k. utåtriktade verksamheten. Ju mera våra kontukter med den tredje världen vidgus, desto större uniedning har vi att sätta oss in i hur livet ter sig och vilka värderingar som råder i dessa länder. Etnografiska museets material av föremål, fältanteckningar, fotografier.

109

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Etnografiska museet

fUmer och Hudupptagningar från Afrika, Asien och Amerika utgör värdefulla hjälpmedel att nå kunskap på detta område. Museet upprätthåller därför också goda kontakter med skolorna, inte minst inom Stockholms område, men även skolor i landsorten har fått hjälp från etnografiska museet i stor utsträckning.

Ett museum som är handikappat i fråga om lokalema, och som därför i särskilt hög grad är hänvisat till sin utåtriktade verksamhet i andra lokaler, borde, tycker man, vara väl tillgodosett vad personal beträffar i det avseendet. Så är emeUertid inte fallet när det gäller etnografiska museet. TUl skUlnud från vissa andra centraUnuseer har etnografiska museet inte någon förste intendenttjänst för den utåtriktade verksamheten. Som museet påvisar i sina petita kommer uUt större kruv utt ställas på museet som centrulmuseum för hela lundet; från skolan, från den utställningsbesökunde uUmänheten och från Riksutställningur. Som det nu är bhr det ofta museichefen som personligen får engugeru sig i utställningsverksamheten på ett sätt som är till men för hans övriga uppgifter. Man kan väl också ta för givet att när den utlovade nybyggnationen av museilokaler skall realiseras museets chef i det sammanhanget får åtskiUigt att tänka på.

Det hade därför vurit en synnerligen berättigad åtgärd att utskottet tiUstyrkt motionen om en förste intendenttjänst vid etnografiska museet. Med kännedom om det knappa ekonomiska läge vi befinner oss i vUl jag, fm talman, dock avstå från något särskUt yrkunde i sammanhunget. Väsentligt är emeUertid att det beträngda läge museet befinner sig i inte faller i glömska, utan att åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för dess verksamhet vidtages så snart sig göra låter.

110

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru talman! Att etnografiska museet behöver bättre lokaler är vi helt överens om. Detta gäller inte bara utskottet och motionären utan säkerligen även regeringen.

Jag vill erinra om förra årets betänkande, i vUket vi framhöll - såsom det står i årets utskottsbetänkande - att det planeringsarbete i denna fråga som byggnadsstyrelsen fått i uppdrag att utföra borde bedrivas skyndsamt och ges en realistisk inriktnuig mot snara förbättringar i lokalsituationen utan att fördenskuU ett mera långsiktigt perspektiv på frågan undanskymdes.

Utskottets ledamöter har också varit på etnografiska museet och där med egna ögon konstaterat att en förbättring av lokalerna behövs. I november 1971 redovisade byggnadsstyrelsen en utredning angående ombyggnad av etnografiska museets lokaler jämte viss nybyggnad. Av statsverkspropositionen framgår att depurtementschefen har för avsikt att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt byggnadsstyrelsen att projektera ett antal byggnadsobjekt inom kulturområdet, däribland byggnadsarbeten för etnografiska museet.

Nu har utskottet gått så långt att vi "förutsätter att det fortsatta arbetet på att tillgodose etnografiska museets lokalbehov bedrivs med skyndsamhet och med sUcte på en långsiktigt tillfredsställande lösning." Vi har med detta velat ge ett så starkt uttryck vi har kunnat åt att vi

känner behov av att en ombyggnad och tUl viss del även nybyggnad kommer till stånd. Vi kan näppeligen komma längre än till att göru dettu uttulunde från utskottets sidu.

Vud sedun gäUer intendentstjänsten hur jug näppeligen annat att anföra än att det är svårt att i utskottet sitta och säga att där och där behövs den eller den dänsten, där skulle mun möjligen kunnu tu bort den, osv. Man får lita pä utt de som bereder ärendet noggrunt har penetrerat frågan dä de kommit fram till sinu bedömningur.

Jug ber med dessu ord att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU vissa museer och arkiv

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Bidrag till vissa museer och arkiv

Kungl. Maj;t hade (punkt B 41, s. 88-92) föreslagit riksdugen att tUl Bidrag till vissa museer och arkiv för budgetåret 1972/73 anvisa ett anslag av 2 308 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1972:129 av herr Levin m. fl. (fp, s, c, m) vari hemställts att riksdagen beslutude utt det stutligu driftbidruget till Kulturen i Lund för budgetåret 1972/73 skulle utgå med 325 000 kronor och utt den uviserude utredningen uv museets orgunisution, verksamhet och ekonomi skulle bedrivas med stor skyndsamhet,

dels motionen 1972:1042 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, fp, m, vpk).

Utskottet hemstäUde

1. att riksdugen med bifull till Kungl. Muj;ts förslug och med avslag å motionerna 1972:129 och 1972:1042, förstnämnda motion såvitt nu var i fråga, till Bidrag till vissa museer och arkiv för budgetåret 1972/73 anvisade ett anslug av 2 308 000 kronor,

2. utt riksdugen skulle uvslä motionen 1972:129 i vud den uvsåg utredning beträffunde Kulturhistorisku museet i Lund.

Herr LEVIN (fp):

Fru tulmun! Vid punkten 10 i kulturutskottets betänkunde nr 4 uvstyrker utskottet bifull till en uv sumtligu lunduriksdagsmän väckt motion angående Kulturhistorisku museets ekonomi, i vilken begärts dels en unslugshöjning, dels ett beslut om utt den utredning om Kulturen, som aviseras i propositionen, skaU bedrivas skyndsamt. Denna motion - nr 129 - behandlas i sambund med Kungl. Muj:ts förslag under punkt B 41 som uvser 10 institutioner, som summunlugt får ungefär 2,3 mUjoner kronor.

111

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU vissa museer och arkiv

112

Den ökning som anvisats för Kulturen och som motionärerna anser vura för Hten begränsas tiU futtiga 13 000 kronor. Motionärernu hur yrkut på en höjning med 75 000 kronor, varigenom det totala anslaget skulle uppgå till 325 000 i stäUet för 263 000 som departementschefen hur föreslagit. Redan i motionen har fuUgoda skäl redovisats. Därutöver vill jag inför en andlöst lyssnande ehuru glest besatt kammare unföru föHande.

Fru talman! Med anledning av den framställning tUl regeringen som museets ägare. Kulturhistoriska föreningen för södru Sverige, gjorde under hösten 1971 och som innehöll en redogörelse för den ekonomiska krissituation, i vilken mun befinner sig, och som utmynnude i en unhåUun om en mycket väsentlig anslagshöjning, har 1965 års musei- och utställningssa.kkunniga yttrat sig.

De sakkunniga konstaterar först att Kulturens ekonomiska situution verkligen är allvariig och förklurur sig sedan vilHga att inleda en genomgripunde undersökning uv förhåUundenu. 1 uvvuktun därpå bör stutens insuts begränsas, anser de sukkunnigu och förordur ett stutsbidrug som möjliggör oförändrud drift.

Departementschefens uttalande, som återfinns på s. 92 i propositionen, innebär utt döma av ordalydelsen att han delur de sakkunnigas åsikt. Han föreslår ett ökat omkostnadsbidrag som också enligt ordalydelsen är avsett att täcka höjda omkostnader.

Dä jag vet utt depurtementschefen personligen pä ort och ställe gjort sig noggrunt underrättud om Kulturens problem trodde jug tUl en börjun — det kan jag medge — att det var fråga om ett rent räknefel eller kunske ett tryckfel i propositionen. Eftersom enburt lönesumman för de vid museet anstäUda uppgår till bortåt 1,2 miHoner kronor medun de summunlugdu omkostnuderna beräknats tUl cirka 2,3 miHoner kronor ligger det ju i öppen dug utt en anslagsökning på 13 000 kronor inte tUlnärmelsevis räcker för att täcka de höjdu lönekostnudernu, än mindre de sammanlagda omkostnadsstegringarnu. I motionen utgick vi ifrån att en lönehöjning med 7 procent vore rimlig för Kulturens anställda lika väl som för de anställda vid andra, liknande institutioner. På så sätt kom vi fram tUl vårt yrkande om en uppräkning av anslaget med 75 000 kronor.

Sedan jag nu, fru tuhnun, läst utskottets minst sugt torftigu skrivning hur jug måst överge teorin om räkne- respektive tryckfel. Utan motivering avstyrks anslagsyrkandet och samma öde vederfares kravet på att den utredning, som departementschefen själv förordar, skall bedrivas skyndsamt. Att på detta sätt - utan någon som helst motivering, vare sig saklig eller formeU - avfärda ett förslag som berör ett av landets i särklass förnämsta museer i sitt slag, finner jag anmärkningsvärt med tanke på det ringa belopp som hade erfordrats för att inte äventyra en mödosamt uppbyggd organisation, bestående av hängivna arbetare, om vilka man onekligen och i dubbel bemärkelse kan säga att de verkar i kulturens tjänst. Dess värre kan jag av formuleringarna inte dra någon annun slutsats än att utskottets ledamöter helt enkelt saknat intresse för att bilda sig en uppfattning om vad Kulturen i Lund egentligen är. Tyvärr erbjuder varken utskottets skrivning eUer propositionen någon vägledning för kammarens ledamöter.

Det kan naturligtvis inte komma i fråga att här och nu ge någon mera ingående beskrivning av Kulturen i Lund, vilket annars hade vurit intressunt i och för sig, men jug unser mig skyldig själva suken utt ge en kortfuttud orientering om museet och dess huvudman, dvs. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, och möjligen anställa en jämförelse med nägra andra, liknande institutioner.

Låt mig då först konstatera att Kulturen i Lund är en gammal institution. Föreningen, vars beskyddare är Konungen, tillkom redan 1882 pä initiativ av Georg Karlin. Detta skedde aUtså ett decennium innan Artur Hazelius slog upp portarna till Skansen i Stockholm. Kulturens medlemsantal är cirka 22 000 och i föreningens styrelse utser såväl Kungl. Maj:t och de bådu skånska landstingen som Lunds stud sina egnu representunter. Museet inrymmes på ett 20 000 m stort område i centrala Lund och omfattur ett 30-tul byggnuder, blund vilka kanske Bosebo kyrka från Småland - som är mer än 300 år gammal -Herrehuset, som en gång tillhörde Per Henrik Ling, och den s. k. Bondpinan kan nämnas främst. Samlingarnu är synnerligen omfuttunde och mycket värdefuUu. Textilsumlingen inrymmer bl. a. egyptiska exemplar — om uttrycket tUlåtes - från Kristi födelses tid. Keramiksumlingen representerar alla jordens hörn och bedömes av experterna som en uv de ullru ypperstu i vår världsdel. Det ligger i sukens nutur att dessu samlingar om sammanlugt 300 000 föremål kommit att alltmer användus i undervisningens dänst. Det kun hävdas att samlingarna genom sin universalitet, som redan Georg Karlin eftersträvade, är utan motsvarighet i landet och att inte minst av det skälet Kulturen i Lund är ett riksintresse. Antalet besökare på Kulturen och dess filial i Östarp utgjorde 1970 cirka 130 000 jämfört med drygt 100 000 året dessförinnan på Nordiska museet här i Stockholm.

Det vare mig fjärran att försöka nedvärdera några andra, jämförbara institutioner. Men jag kan inte undgå att stäUa mig något frågande inför de anslag som utskottet tillstyrker för exempelvis Skansen och Nordiska museet. När det gäller anslug till Skunsen, som också redovisar betydande driftunderskott, är såväl depurtementschefen som utskottet mycket generösure, vilket jug nuturligtvis i och för sig inte missunnur dem som verkur på Skunsen. Om unsluget till Skunsen säger för övrigt departementschefen uttryckligen att hänsyn hur tagits bäde till löne- respektive kostnadsökningar och till behovet av investeringar. 1 själva verket hur staten förbundit sig utt svuru för de underskott som uppstår på Skunsen, sedun Stockholms stud bidrugit med 60 procent. Men vurför vill mun då inte när det gäller Kulturen bidru med mer än i mnt tul 5 procent uv driftunderskottet, när Lunds stud - vars resurser dock är avsevärt mindre än huvudstadens - bidrar till Kulturens drift med mer än en halv miljon kronor, ett belopp som ter sig än mer imponerande om man jämför det med stockholmarnas bidrag till Nordiska museet, som får summa summarum 40 000 kronor, medun riksdugen släpper till helu 8 miHoner?

Jag vill framhåUu utt jag med dessa jämförelser och siffror inte på något sätt hur velut kritisera de unslug som de nämndu Stockholmsunlägg-ningarna får, även om det kan finnas skäl att framhåUu utt landets

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU vissa museer och arkiv

113

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU vissa museer och arkiv

sumtliga skuttebetulure får bidru i betydande omfattning tiU åtskiUigu kulturellu aktiviteter, som uv nuturligu skäl huvudstadens invänure hur de störstu fömtsättningarna att tillgodogöru sig. Förutom de nämndu båda museernu kan som exempel på den ordningen anföras Dramatiska teatern och Operan, som får storu och säkerligen ungelägna bidrag. Men nog är det underiigt och vemodigt, att en så förnämlig institution som Kulturen och dess 22 000 medlemmur skull behöva tigga sig frum och likväl få ett ointresserat, kyligt nej då fyru riksdugsman från Lund, representerunde lika många politiska meningsriktningur, vädjar om en mycket blygsam uppräkning av statsanslaget i syfte att trygga fortsatt verksamhet på oförändrad nivå just som 1965 ärs sakkunniga uppenbarHgen avsett och som departementschefen själv, åtminstone såvitt jag kunnut förstå, egentligen hade tänkt sig.

Jag påstod tidigure, fru tulmun, kunske en smulu elukt, utt utskottets ledumöter mer eller mindre nonchulerut det ärende som uktuuliseruts i vår motion. Jug hoppas utt det inte i stäUet förhåller sig sä att man helt simpelt velut klassificera Kulturen och Kulturhistoriska föreningen som provinsieUa företeelser, vars medlemmar får klara sig bäst de kan. I så fall, fm talman, vore det verkligen Ula.

Jag får nog därför — under hänvisning till den bristfälliga motiveringen i trycket — vördsamt anhålla att någon representant för utskottet anger de skäl som varit vägledande för den negativa attityden tiU motion nr 129, till vilken jag härmed ber att få yrka bifall.

I detta anförande instämde herrar Löfgren (fp). Fiskesjö (c) och Pettersson i Lund (s).

114

Herr MATTSSON i Lane-Herrestud (c):

Fru tulman! Först vUl jag framhålla att vi har behandlat denna fråga mycket seriöst i utskottet.

Vi känner tiU åtskUligt uv det som här har nämnts och vi vet att i den petitaskrivel.se som kom från Kulturen i Lund diskuterades utvägar att klara ekonomin. Där taludes det om en ökad upplåning, som betecknades som nägot av Döbelns medicin. Man visste ju att det skulle komma surt efter, som det heter ibland. Där talades om att man skuUe söka utverka särskUda donationer frän USA, och det talades om att man skulle söka överlämna samlingarna som gåva till stat eller kommun. Man talade också om att man kunde tänka sig försäljning av föremål ur samlingarna, men det torde näppeligen tillåtas uv riksuntikvurieämbetet. Däremot kun mun knappast tänka sig att höju entréuvgifterna. Det tror mun skulle inverka menligt på besöksfrekvensen. Det ar i övrigt också bekant för oss att mun 1970 hude en besöksfrekvens på 130 000 människor.

Vi har som sagt vid behundlingen uv denna frågu inte bura nöjt oss med att studera propositionen utan har också, som framgått, tugit del uv petituns innehåll. 1965 års museiutställningssukkunnigu hur emellertid förklarut att de är beredda utt under 1972 påbörja en närmure utredning uv museets orgunisution, verksumhet och ekonomi. Vi har gjort den bedömningen att man innun en slutlig lösning uv dessu frågor kommer till stånd finge nöju sig med den höjning uv unsluget till Kulturen i Lund med

13 000 kronor som är föreslugen i propositionen.

Den ene efter den undre uv tulurnu här frumför önskemål, som inte minst innebär ökude utgifter, och vur och en får naturiigtvis göra sina bedömningar och sin prioritering. Jag viU kruftigt understryku att vi inte på något sätt betraktar den verksamhet som bedrives vid Kulturen i Lund såsom något ovidkommande eUer som något som inte skulle höra till den kulturella aktiviteten i vårt land. Varken departementschefen eller utskottet har heller antytt något sådunt. Det är bara så utt man väntur en utredning på dettu område och hur knappt om pengar.

Därför ber jag, fm talman, att få yrka bifaU till utskottets förslag.

Herr LEVIN (fp):

Fru talman! Jag får tacka för denna kommentar från utskottets representant, som emellertid knappast har gjort mig mycket klokare. Frumför uUt hur den inte förbättrat Kulturens ekonomi. Jag vill upprepa att det är dystert utt en institution av så hög klass som Kulturen i Lund, som faktiskt genom egen verksamhet skaffar sig ca 55 procent av intäktemu - och det torde vuru unikt i världen i museisammunhang -måste gå med tiggarstaven för utt staten inte viU öka sitt bidrag med ens så mycket som erfordras för utt täcka den höjdu urbetsgivaravgiften. Fru talman och herr statsråd! Det är inte bara dystert — det är nästan ofattbart.

Utskottets representant sade någonting om att Kulturen inte kunde höja sina medlemsavgifter, och jag kan vitsorda att det är riktigt. Detta ger mig anledning att mycket kortfattat som jämförelse dröja vid t. ex. Operans ekonomisku förhållunden. Statsbidrag till Operan utgår med i runt tul 33 mUjoner kronor. En överslagsberäkning ger vid hunden utt detta innebär en subventionering per föreställning med 100 000 kronor eller med 140 kronor per biHett. Det skulle uUtså innebära att i mnt tal 235 000 operabesökare subventioneras med 140 kronor var medan 130 000 besökare vid Kulturen får 2 kronor var. Nu är jag medveten om - det vUl jag naturligtvis tUlägga - att Operan medverkar i radio och TV och även kanske gör en del landsortsturnéer, varför jämförelsen inte är riktigt adekvat.

Nåväl, fm talman, motionärerna får sätta sin Ht tiU att den aviserade utredningen kommer till ett positivt resultat och att arbetet inom den bedrivs skyndsamt, trots att utskottet inte ens vågade förordu denna ur kostnudssynpunkt ofarliga detulj.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru talman! Jag refererade vad Kulturen i Lund hade sagt om entréavgifterna och erinrade om vad som stod i dess petita. Det är möjligt att Kulturhistoriska föreningen hur rätt i sin bedömning, men om 130 000 personer besöker dettu förnämliga museum så är det svårt att frigöra sig från tanken att det inte är fråga om mer än 50 öre per biHett för att få in begärda medel. Det är emellertid, som sagt, möjligt att man kan göra en annan bedömning och att den är riktig, så jag skall inte diskutera detta mera.

Herr Levin talade om tiggarstaven. Kulturen i Lund får anslug från

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bidrag tiU vissa museer och arkiv

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till utbildning inom kulturområdet m. m.

olika håll, och det bör väl värdesättas, såvitt jag kan förstå, utt museet hur en lokal förunkring och på det sättet kun få hjälp till den kulturella verksumheten. Dessutom hur 50 000 kronor från kulturmedelsunsluget stäUts till förfogunde under innevurunde år. Jug vill därför ha infört i protokollet att det kanske inte är riktigt så illa ställt som herr Levin har gjort gällande.

Herr LEVIN (fp);

Fru talman! Jag vill intyga att det t. o. m. företus vissu ombyggnuds-arbeten vid Kulturen just nu och att också ett antul ukudemiker hur kunnat sysselsättas där. Men det är inte på gmnd uv nägon större omtunke om Kulturhistorisku föreningen, utun det är helt och håUet beroende på arbetsmurknudspolitisku skäl. Det är med undru ord frägu om renu beredskupsarbeten.

Men, fm talman, efter att ha lyssnut till utskottets ordförande än en gäng ber jug utt personligen få invitera honom tUl Lund för ett besök på Kulturhistorisku föreningens museum. Jug tror att hun då kommer utt nästu år inta en mera positiv attityd.

Herr MATTSSON i Lune-Herrestud (c):

Fru tulmun! Jug tuckur för den vänligu inbjudun och skull med nöje infinna mig.

Men pengurnu som mun har fått genom AMS-anslag, att man har fått akademiker som hjälpt till osv., aUt dettu är väl tydligu bevis på utt det finns intresse för att stödja Kulturen i Lund. Det bekräftur vud jug tidigure sugt, nämligen utt mun inte frän nägot häll hur betruktut verksamheten som mindre nyttig utan tvärtom.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner guvs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställun med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 129 i motsvarande del, och förklarudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud.

Punkten 11

Utskottets hemställun bifölls.

Fru undre vice tulmunnen tUlkännuguv att unslug utfurduts om summunträdets fortsättunde kl. 19.30.

116

§17 Anslag till utbildning inom kulturområdet m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkunde nr 1 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till utbildning inom kulturområdet m. m. jämte motioner.

Punkterna 1-4

Kummuren biföll vud utskottet i dessu punkter hemställt.

Punkten 5

Musikhögskolorna: Utbildningskostnader

Kungl. Muj;t hude i propositionen 1 bilugu 10 (punkt B 61, s. 123-129) föreslugit riksdugen utt till Musikhögskolornu; Utbildnings-kostnuder för budgetåret 1972/73 unvisa ett förslagsanslag av 13 446 000 kronor.

I detta sammanhang hude behundlats motionen 1972:1157 av herrur Sdernström (c) och Hunsson i Skegrie (c) vuri hemställts utt riksdugen i skrivelse tUl Kungl. Muj:t uttulude

1. utt svensk folkmusik borde erhålla större utrymme i läroplunernu
för musikundervisning i de skolor där musikundervisning förekom och
främst i grundskolun,

2. att läroböckerna för musikundervisning borde utökas med ett större untul foUcmelodier,

3. utt folkmusikens roU borde accentueras vid musiklärarutbildningen.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Musikhögskolorna: Utbildningskostnader

Utskottet hemställde att riksdagen

1. tUl Musikhögskolornu: UtbUdningskostnuder för 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 13 446 000 kronor,

2. skulle uvslå motionen 1972:1157.

budgetåret

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru tulman! Det blåser en frisk och medryckunde vind kring vår folkhgu kultur och kanske särskUt då kring spelmansarvet. Det är betecknande att de unga spelmännen söker sig till den urspmngliga äkta folkmusiken. Man söker nä den ädla konsten att tolka låtarna i sinu diulekter, och vi kan konstatera att mänga av dessa spelmän ocksä har nått långt på den inslagna vägen. I rytm, i ornainentik, i tempo återger man gammallåten på ett sätt som vittnar om att de unga spelmännen har funnit melodin. Och allt detta är ett mål för spelmansrörelsen — att låtarna på nytt ska klinga urspmngligt och friskt och äter skänka spelmän och lyssnare sin glädje, sin livsbejakande kraft och stimulans.

Folkmusiken är ett värdefullt arv, som vi fått ifrån gångna generationer och något vår tid bör ta vara på. Det är mot den bakgrunden som Nils G. Hansson i Skegrie och jag i år i motionen 1157 begärt att folkmusiken skall erhålla ett större utrymme i läroplanerna för musikundervisning, att läroböckerna för musikundervisning utökus med ett större untul folkmelodier samt att folkmusikens roll uccentuerus vid musiklärurutbild-ningen. Vi lat den här motionen få en något unnoriundu form. Vi vUle göra det därför att folkmusiken behöver uppmärksummus även i det politisku livet, och vi menade utt genom utt ge motionen dennu form, skulle vi påverku våru riksdugskolleger utt speciellt ägnu folkmusiken en tunke, men vi misslyckudes i värt försök.

117

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Musikhögskolorna: Ut b ildn ings ko st nåder

118

UtbUdningsutskottet behundlude motionen på precis motsutt sätt. Med bristfälHg motivering avstyrktes motionen, och detta vill jag beklaga. Folkmusiken är vår nations stämma i världsorkestern, som Hugo Alfvén en gång uttryckt sig, och vi tror att det är angeläget att ge ungdomen undervisning även om vårt folks kultur och den musik som växt frum i gångna generationers vardag. Det är folkets musik anpassad till livets oHka skiften, framförd av folkets egna självlärda spelmän.

Nu har dock utskottet avstyrkt vår motion. Man har som i så mångu andra sammanhang här i riksdagen pekat på att det finns en kommitté, som behandlar de här frågorna, och den kommer att tillmötesgå vissa krav som ställs i motionen. Det är vi mycket tacksamma för. När den verksamheten kommer i gång får vi tillfälle att bedöma innehållet i utskottets besked. Vi tror att det i musikundervisningen är viktigt med folkmusik, därför att man hellre lär sig att spela en låt än oinspirerud övningsmusik, en låt som blir färdig. Mun kan spela en melodi gunsku snurt, tUl glädje för sig själv och förhoppningsvis även tUl glädje för andra. Detta är en utbildningsmetod som man utvecklut metodiskt i exempelvis Jupun. Man kan deltu i lug, kännu gemenskup, man samlas omkring en gemensum inspirerunde uppgift. Jug vill inte ulls förneku utt det i undru musikarter finns melodier och stycken som har samma effekt, som skapar intresse bland eleverna, men oftast är det på det sättet att i annan musik särskUt av klassikerna bör man användu den instrumentulsättning som den musiken är skriven för, och det skapar svårigheter i skolundervisningen att hu dennu bredu instrumentuppsättning. Spelar mun lätur har man möjlighet utt spela på en fiol ensam, mn nian kan också spela tUlsummuns, man kan variera antalet stämmor, och man kan även ta med andra instrument. Det är en folkets musik, och den kan spelas av folket på det sätt som tiUfället möjliggör. Det tror jag är synnerligen viktigt för musikintresset, och det är viktigt utt ungdomar har möjlighet att engagera sig själva i en skapande verksamhet.

Men när det gäller våru övrigu två kruv hur utskottet inte huft någon kommitté utt hänvisu till. Då det gäller behovet uv att i läroböckema för musikundervisning hu ett större untal folkmelodier har inte utskottet någon åsikt. Def måste jug beklugu. Man har väl rätt utt vänta ifrån ett utskotts sidu utt när en fråga väcks här i riksdagen så bör den åtminstone kommenteras. Det har inte utbildningsutskottet gjort. När det sedan gäller frågan om utrymmet i läroplanerna säger utskottet utt vid den senuste revideringen uv läroplunen fick folkmusiken en given pluts. Det är ändå ett klurt besked i den frågan från utskottet. Men det vittnar samtidigt om. utt utskottets umbitioner när det gäller folkmusik ligger på en låg nivå.

Vi skulle kunna tittu på läroplunen från 1969. I exempelvis det uvsnitt som berör årskurs 9 finner man ett antal rubriker. Rubriken 1 behundlar Musik i Afrika. Där kommer inte den svenska folkmusiken in. Rubriken 2 är Opera. Inte heller där kan jag tänka mig att den kommer in. Punkten 3 gäller Protest och revolt. Det har man exemplifierat med aktuella protestsånger, Beatles, blues och Internationalen. Under punkten 4 har man tagit upp Medeltidens musik, och den är exemplifierad med den Gregorianska sången. Inte heUer där kommer Luppnils med. Punkten 5

hur till mbrik Musik i vår tid. Idéer och stilströmningur i 1900-talets musik. 1900-talets klassiker. - Förhoppningsvis skulle kanske folkmusiken bU omnämnd där — i varje fall folkmusikintresset - men jag tror det knappast. Den sista rubriken heter Musikhistorisk översikt, och det sägs där utt en översiktlig uppfattning om musikutvecklingen i Europu samt viss inblick i utomeuropeisk musik bör ges eleverna. Inte heller där finns det plats för folkmusiken, trots att utskottet har sagt att folkmusiken genom 1969 års läroplan har fått en given plats i undervisningen.

Utskottet är enigt i sin negativa inställning tUl folkmusiken, och det beklagar jag. Folkmusiken är ett kulturarv, och det bör förvultus. Det kun ske genom utt den musikarten och den delen av vår kultur ägnas ett större utrymme i skolan. Det sker inte i tillräcklig omfattning i dug. Det är detta som vi vUl ändra på, och därför yrkar jag, fru talman, bifall tiU motionen 1157 av herr Hunsson i Skegrie och mig.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Musikhögskolorna: Utbildningskostnader

1 dettu unförunde instämde herrar Curlsson i Vikmunshyttun, Svanström och Norrby i Gunnarskog (sumtligu c).

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru tulmun! Herrur Stjemström och Hunsson i Skegrie har lämnat in en av de mest uppmärksammade motionerna vid vårriksdagen. Om man för en gångs skull skulle avstå frän praxis att kommentera klämmen och i stället recensera motionen skulle man kunna säga att vad formen beträffar lämnar den inte mycket övrigt att önska. Den är skriven på fornyrdislag, och uppenbarligen har motionärerna lagt ned mycken möda på att "fUa och fela" på formen. Men nu är det faktiskt så att här i riksdagen krävs i aUmänhet förutom en yttre form ocksä ett innehåll. De tre klämmur som motionen hur försetts med innehåller inte någon som helst motivering. Och det ur nuturligtvis litet svårt för utskottet utt ugeru tunkeläsare och försöka gissu sig till vilku motiveringur som möjligen legut bukom motionen och som kunske i någon mån kommit fram i herr Sdernströms unförande i dag. Utskottet hur ulltså inte varit snålt i sin skrivning; tvärtom skulle jag vida sägu utt utskottet hur vurit mycket välvUligt med tunke på det torftigu innehållet i motionen.

Jug vUl upprepu: Formen är glänsunde, men det vore rätt bru om den innehöll någonting ocksä. Ställer mun kruv på utt svensk folkmusik skull få större utrymme i läroplunerna, utt läroböckerna i musikundervisningen skull utökus med ett större untul folkmelodier, utt folkmusikens roll skull accentueras i musikläramtbUdningen, hude det vurit bru om motionäremu hade lämnut åtminstone en vägledande synpunkt.

Får jag i all vänlighet föreslå herr Stjernström utt, när hun och herr Hunsson i Skegrie nu böriur fila på nästa års motion, ni visst kan avfatta den på fomyrdislag men efter det gärna komplettera med några sakliga synpunkter, så att utskottet vet vad det skall ta ställning till.

Jag ber, fm talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bib lio tekshögsko-lan: Utbildningskostnader, m. m.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställun, dels motionen nr 1157, och förklurades den förra propositionen vara med övervägande ju besvurud.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Bibliotekshögskolan: Utbildningskostnader, m. m.

Kungl. Maj:t hude (punkternu B 66-B 67, s. 141-147) föreslugit riksdagen utt

1. bemyndiga Kungl. Maj;t utt vid bibliotekshögskolun inrättu en ordinurie tjänst som rektor,

2. tUl Bibliotekshögskolan UtbUdningskostnuder för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslugsunslug uv 2 488 000 kronor,

3. till Bibliotekshögskolun; Undervisningsmuteriel m. m. för budgetåret 1972/73 unvisu ett reservationsanslag av 450 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1972:515 av herr Wikström m. fl. (fp, c) vari hemställts att riksdagen till Bibliotekshögskolun: Undenrisningsmuteriel m. m. för budgetåret 1972/73 unvisude ett reservutionsunslug uv 650 000 kronor.

Utskottet hemställde utt rikdugen

1. bemyndigade Kungl. Muj:t att vid bibliotekshögskolun inrättu en ordinurie tjänst som rektor,

2. till Bibliotekshögskolan: Utbildningskostnader för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslugsunslug uv 2 488 000 kronor,

3. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1972:515 till Bibliotekshögskolun: Undervisningsmateriel m.m. för budgetåret 1 972/73 anvisade ett reservationsanslag av 450 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar Wikström (fp), Larsson i Staffanstorp (c). Richardson (fp), Elmstedt (c) och Johansson i Skärstad (c), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och med bifall till motionen 1972:515 till Bibliotekshögskolan: Undervisningsmateriel m. m. för budgetåret 1972/73 anvisade ett reservationsanslag av 650 000 kronor.

120

Herr WIKSTRÖM (fp);

Fru tulmun! Scenen är kunslihuset, tidpunkten en blekgrå eftermiddug i december 1971. In pä finunsministerns rum träder utbildningsministern.

FöHunde dialog utspelas:

Ingvar: Hör du Gunnar, mina pojkar rupporterur utt dina grabbar inte viU ge bokanslug för den nyu bibliotekshögskolun i Borås. Det kan jag inte acceptera.

Gunnar: Vad nu då? I fjol hjälpte jag dig att fä majoritet för förslaget utt flyttu skolun tUl Borås. Är du inte nöjd än? Skall du nu ha böcker ocksä?

Ingvar; Du vet vUket bråk det vur i fjol. Jug föreslog en sänkning uv utbildningstiden för bibliotekuriemu, och det tog hus i skogen. Inte bura oppositionen och alla fuckligu organ utan många uv våru egnu kastade sig över mig, och hade jag inte haft så skickliga exegeter i departementet som lyckades tolka propositionen i en artikel i Dagens Nyheter så att man kunde läsa in motsatsen av vad där egentligen stod, sä vete spors hur det hade gätt. Du kan väl begripa att jag inte vill tu en ny strid om bibliotekarieutbildningen efter det.

Gunnar: Dä måste du hitta på några motiveringar för att urgera dina synpunkter. Kan du inte hänvisa tUl någon utredning - det har jag gjort aUtsedan 1944 så fort oppositionen har kommit med några krav.

Ingvar: Ja, men på den här punkten är jag faktiskt känslig. Man påstod i debatten att jag hade förlagt skolan till Borås av undra skäl än de utbUdningsmässigu. Och folkpurtisterna vur ofina nog att i ett särskilt yttrande påpeka att om mun nu uv lokuHseringspolitisku skäl och mot ull expertis flyttur skolun till Borås, så måste mun i vurie full se till utt utbildningen får de resurser som är nödvändiga för utt kvuliteten inte skuU försämrus. Och så viU du utt jug skuU skära ner organisationskommitténs äskanden med närmure tvä tredjedelur!

Gunnur: Ju, men du kunske kun ta till litet lotterimedel, och om jag ger dig ytterligare någru tusenluppur så kunske du kun kommu upp till utt ge dem 40 procent uv vud de hur begärt. Men sen får det vuru nog. För resten kun väl böckernu från gumla biblioteksskolan i Solna flyttas ner. En bok är så god som en annan. Jag har alltid tyckt att det produceras för mycket böcker här i landet!

Ingvar: Ju, men vi hur undersökt bokbeståndet på biblioteksskolun i Solna och funnit att böckemu är nedslitnu. Jag kan naturligtvis hänvisa tUl förslaget om ett intemrbanlånebibliotek för periodica, men det har vi ännu inte hunnit ta ställning till. Och för resten så berör det inte biblioteksutbildningen. Hur viU du egentligen att vi skall klaru debatten i kummuren i den här frågun?

Gunnur: Hälsu du gossurna i utskottet, att det är inte nägon större mening med att ta debatt på den här punkten, för det finns inte särskilt mångu urgument. Men vi skull nog klara voteringen, och det är ju ändå det viktigu!

Fru talman! Jug ber att få yrku bifull tUl den reservution som har fogats till punkten 7 i utskottsbetänkandet och där folkpurtiet och centerpurtiet förordar en uppräkning av anslaget till bokinköp för den nya bibliotekshögskolan i Borås med 200 000 kronor.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Bib lio t ekshögskolan: Utbildningskostnader m. m.

121

Nr 40 Herr JÖNSSON i Arlöv(s):

Onsdaeen den '■" dalman! Herr Wikström har faktiskt rätt i ett avseende. Jag tänker

15 mars 1972 " ' "P'' diskussion med honom om behovet av goda biblioteksre-

-------------------- surser vid bibliotekshögskolan i Borås. Om det behovet är utskottels

Anslag ttU statistis- jedumöter helt ense, och utskottet utgår ifrån att dettu behov snurust
ka centralbyrån . tUlgodoses.

Med hänsyn till budgetläget har dock majoriteten i utskottet inte kunnat tillstyrka en höjning av anslaget i förhållande till vud som föreslås i stutsverkspropositionen. Utskottet föHer här den rekommendution som riksdugen ställde sig bukom för två veckor sedan i anledning av fmunsutskottets betänkande nr 1, där det bl. a. uttalas att utgiftsökningar utöver budgetförslaget inte är tillrådliga.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställun, dels reservationen av herr Wikström m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägunde ja besvarad. Sedun herr Wikström begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vill att kummaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkundet nr 1 punkten 7 mom. 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservutionen av herr Wikström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ju-propositionen. Då herr Wikström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav följande resultut:

Ju - 201 Nej - 115

Punkten 8

Ludes till hundlingurnu.

§ 18 Anslag till statistiska centralbyrån

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 6 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjorda frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 tili stutistiska centralbyrån jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:1 bil. 9 (s. 10-23) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1972/73 anvisa
122 u. till Stutistisku centralbyrån: Statistik, register och prognoser ett

förslugsunslag uv 98 633 000 kronor.

b. till Stutistisku centrulbyrån; Stutistisk uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag uv 1 000 kronor,

c. tUl Stutistisku centralbyrån: Teknisk uppdragsverksamhet ett för
slagsanslug UV 1 000 kronor.

I dettu summunhung hude behundluts

motionen 1972:388 uv herrur Ringuby (m) och Komstedt (m),

motionen 1972:389 uv herr Sundkvist m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdagen vid behandlingen uv stutsverkspropositionen, bUugu 9, B 2,

1. beslutade uvslå försluget om purtisymputiundersökningur i enlighet med vad i motionen anförts samt

2. till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsunslug uv 97 633 000 kronor,

motionen 1972:603 uv herr Westberg i Ljusdul m. fl. (fp),

motionen 1972:774 av herr Fälldin m. fl. (c) vuri hemställts utt riksdugen

1. hos Kungl. Muj;t skulle unhällu om tillsättunde av en kommitté med purlumenturiskt inslag med uppgift utt utveckla ett system för välfärdsbedömningar i enlighet med vad i motionen anförts,

2. beslutude utt en levnadsniväundersökning genomfördes i enlighet med vad i motionen anförts,

3. till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 unvisude ett i förhållunde till Kungl. Muj;ts förslug med 1 450 000 kronor förhöjt förslugsunslug uv 100 083 000 kronor,

motionen 1972:780 uv herr Mugnusson i Borås m. fl. (m) vuri hemstäUts

A. att riksdagen skulle tiU Statistiska centralbyrån; Statistik, register
och prognoser för budgetåret 1972/73 unvisu ett förslagsunslug uv
87 133 000 kronor i enlighet med vud i motionen anförts,

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Muj:t hemställde om en
utredning uv stutistisku centrulbyråns verksumhet i syfte utt uppnå en
högre grud uv avgiftsfinansiering av densamma,

.motionen 1972 :782 av herr Möller i Gävle (s),

motionen 1972:1435 uv herr Hugosson m. fl. (s) vuri hemstäUts utt riksdugen beslutude utt ge Kungl. Muj:t till kännu vad i motionen anförts beträffande vikten uv stutistisk belysning uv oliku välfärdskomponenter i sumhället,

motionen 1972:1444 uv herr Möller i Göteborg m. fl. (fp) vuri hemstäUts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t begärde utt en purlamentarisk utredning tillsattes med uppgift att utvecklu vidure mått för välfärdsbe-dömningur sumt

motionen 1972:1453 uv herr Wijkman (m) vari hemställts att rUcsdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en utredning rörande lämpligu mått på levnudsnivå och utt de urbetsuppgifter som utfördes i

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

123

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

dennu fråga inom inrikesdepurtementet överfördes tUl stutistisku centrulbyrån.

Utskottet hemställde

1. beträffande allmän företagsräkning att riksdagen med uvslug på motionen 1972:780 såvitt nu vur i frägu godkände vud utskottet unfört,

2. beträffunde utredning om uvgiftsfinunsiering att riksdagen skulle avslå motionen 1972:780 såvitt nu vur i fråga,

3. beträffande välfärdsbedöniningar och levnadsnivåundersökningar att riksdagen skuUe avslå motionerna 1972:744, 1435, 1444 och 1453, den förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu vur i fråga,

4. beträffande överförande uv visst utredningsuppdrug till SCB utt rUcsdugen skulle uvslå motionen 1972:1453 såvitt nu var i frågu,

5. beträffunde prognosverksumheten på urbetsmurknudens område att riksdagen skulle uvslå motionen 1972:603,

6. beträffunde utredning om urbetslöshetsstutistiken utt riksdugen skuUe avslå motionen 1972:782,

7. beträffande undersökning i socialiseringsfrågan att riksdagen skulle avslå motionen 1972:388,

8. beträffande partisymputiundersökningur att riksdagen skulle avslå motionen 1972:389 såvitt nu var i fråga,

9. att riksdagen med bifall tUl Kungl. Muj;ts förslag och med avslag på motionerna 1972:389, 774 och 780, samtliga såvitt nu var i frågu, till Stutistisku centrulbyrån; Stutistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslag av 98 633 000 kronor,

10. att riksdagen för budgetåret 1972/73

a. till Statistiska centralbyrån; Statistisk uppdragsverksamhet anvisade
ett förslagsanslug uv 1 000 kronor,

b. till Stutistisku centralbyrån: Teknisk uppdragsverksamhet anvisade
ett förslagsanslug uv 1 000 kronor.

Reservutioner hude uvgivits

1. beträffunde allmän företagsräkning av herrur Wennerfors (m) och
Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:780 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffunde välfärdsbedömningar och levnadsnivåundersökningar
av herrur Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c), Åkerfeldt (c)
och Ångström (fp), som unsett utt utskottet under 3 bort hemställu,

utt riksdagen med bifull till motionernu 1972:774, 1444 och 1453, den förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu vur i fråga, och i anledning av motionen 1972:1435 som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

124

3, beträffande partisympatiundersökningar av herrur Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Wennerfors (m), Åkerfeldt (c) och Adolfsson (m), som unsett utt utskottet under 8 bort hemställu,

att riksdagen med bifull till motionen 1972:389 såvitt nu var i fråga som sin mening guv Kungl. Maj:t till känna vad reservantema anfört.

4. beträffande anslag

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c) och Åkerfeldt (c),
som - vid bifall till utskottets hemställun under 1 sumt reservutionernu
nr 2 och 3 - ansett utt utskottet under 9 bort hemställu,

utt riksdagen i uniedning uv Kungl. Muj:ts förslug och med bifull till motionernu 1972:389 och 774 sumt med uvslug på motionen 1972:780, sumtligu motioner såvitt nu vur i frågu, tUl Stutistisku centrulbyrån: Stutistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslagsanslag av 99 083 000 kronor,

b. av herrur Tobé (fp) och Ångström (fp), som - vid bifull till
utskottets hemställun under 1 och 8 sumt reservutionen nr 2 — unsett utt
utskottet under 9 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning uv Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972:774 samt med avslag på motionerna 1972:389 och 780, sumtligu motioner såvitt nu vur i frågu, till Stutistisku centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug uv 100 083 000 kronor,

c. UV herrur Wennerfors (m) och Adolfsson (m), som — vid bifull till
utskottets hemställan under 3 samt reservationerna nr I och 3 — ansett
att utskottet under 9 bort hemställu,

utt riksdagen i anledning av Kungl. Muj;ts förslug och motionen 1972:780 och med bifull till motionen 1972:389 sumt med uvslug pä motionen 1972:774, sumtligu motioner såvitt nu vur i frågu, till Stutistisku centulbyrån; Statistik, register och prognoser för budgetåret 1972/73 anvisade ett förslagsanslug av 91 733 000 kronor.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrunde av herr Engström (vpk).

Herr GREBÄCK (c);

Fru talman! Det är ett par reservutioner vid civilutskottets betänkunde nr 6 som jug hur biträtt och som jug först något vUl kommentera.

Inledningsvis vill jug frumhålla att chefen för inrikesdepurtementet under hösten 1971 tillkullat en sukkunnig för utt inventeru forsknings-resultut, stutistik m. m. rörunde välfärdsutvecklingen i Sverige. I direktiven för den sukkunnige unförs utt inventeringen bör syftu till att klurgöru vilken stutistik och unnun informution som krävs för utt fortlöpunde belysu fördelningen och utvecklingen uv centrulu välfärdskomponenten Den sukkunnige bör uturbetu förslug i fråga om sådunu kompletteringur eller förbättringar uv informutionen i dessu uvseenden som är päkullude för utt välfärdsutvecklingen kontinuerligt skull kunnu föHus. Hun skull vidure unge vilken forskning eller vilku speciellu undersökningar som bör kommu till stånd med syfte att frumbringu muteriul som är ägnut utt fortlöpunde belysu utvecklingen uv välfärden och dess fördelning. Den sukkunnige skull sumrädu med bl. u. stutistisku centralbyrån och institutet för arbetsmarknadsfrågor respektive det av riksdagen beslutude institutet för sociul forskning.

Stutistisku centralbyrån som huvudsakligen producerar den stutligu stutistiken begärde i petitu för budgetåret 1972/73 i det under

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

125

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

126

programmet Stutistik, register och prognoser ingående delprogrummet Befolkning och hushåll utt få genomföru intermittentu undersökningur tUl en kostnad uv 15,3 miHoner kronor. Under innevurande budgetår hur medel beviljats dels för en spamndersökning, dels för en internutionell inkomstfördelningsstudie. Centralbyrån föreslog vidare utt de två undersökningurna skall läggas samman och benämnas Kurtläggning uv de svensku konsumenternus köpkruft och spurunde. Projektet är kostnuds-beräknat till 7,3 miHoner kronor Bland nya undersökningur förordude statistiska centralbyrån att en levnadsnivåundersökning skall företas. Denna beräknas kosta 1 570 000 kronor, alternativt 2 255 000 kronor, beroende på urvalets storlek. Av dessa kostnader beräknus 950 000, ulternutivt 1 450 000, falla på budgetåret 1972/73. För utvecklingsurbete under delprogrummet begär centrulbyrån 520 000 kronor för bl. u. fortsutt arbete med projektet levnadsförhållandena i sumhället.

I propositionen beräknus medel för den internutionellu inkomstfördelningsstudien. Däremot beräknus inte medel för levnadsnivåundersökningen. Enligt departementschefen bör resultatet av det arbete som utförs av den sukkunnige med uppdrug utt inventera forskningsresultat, statistik m. m. rörande välfärdsutvecklingen i Sverige ge bättre underlag för statistiken på området.

I finansutskottets betänkande nr 39 år 1971 behandlades en motion, vari föreslogs att medel skulle anslås för forskning i syfte utt utveckla mätmetoder som skulle möjliggöra en prissättning uv sumhällsfuktorer som i dag suknur pris och därigenom skupa möjligheter till korrektare samhällsekonomiskt underlag för samhällsbeslut beträffande bl. a. regionalpolitiken. Finansutskottet anförde att omfattande undersökningar rörande regionulu välfärdsuspekter utförts inom rumen för det urbete som expertgruppen för regionul utredningsverksumhet bedriver. Ett uv gmppens projekt gäller de sumhällsekonomisku och företagsekonomiska produktionskostnudemu i skildu regioner. Syftet uppges bl. u. vuru utt ge underlug för frumtidu sumhällsekonomisku kalkyler vid lokalisering. Ett unnat uv gruppens projekt gäller hushållens levnadsvillkor i olika regioner. Statistiska centralbyrån hänvisade i sitt remissvar med uniedning uv motionen till det utredningsurbete som pågår inom utredningsgruppen. Finansutskottet, som ansåg gruppens verksamhet vuru uv sådun omfuttning utt motionens syfte i vud uvser bl. u. bättre sumhällsbeslut i regionulpolitiska frågor torde vara väl tillgodosett, avstyrkte motionen. Mot detta reserverade sig utskottets borgerligu ledumöter. Motionen uvslogs UV riksdugen.

I det nämndu betänkundet behundludes vidare en motion i vilken föreslogs att en pariamentarisk utredning skulle tillsättas i syfte att utveckla ett system för välfärdsbedömningar. Med anledning av denna motion anförde finansutskottet utt metodernu borde utvecklus ytterligure innan ställning tus till huruvidu en purlumenturisk utredning borde tUlkullus för utt uvgöru innehållet i ett sådunt system för välfärdsbedöm-ningur. 1 förstu hand bör man därvid byggu på den metodik som levnudsnivåundersökningen representerur. Dennu har enligt utskottets mening visat sig vara fruktbar som välfärdsanalytiskt instmment.

Den av utskottets socialdemokratiska mujoritet uvstyrktu motionen

uvslogs UV riksdugen.

Vid årets riksdag hur pä nytt i en purtimotion frän centern hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t unhåller om tillsättundet av en kommitté med purlumenturiskt inslag med uppgift att utvecklu ett system för välfärdsbedömningur i enlighet med vud som unges i motionen. Liknunde frumställningur hur gjorts i en motion frän folkpartihåll. För att i stutistisku centrulbyråns regi genomföru en sädun levnudsnivåundersök-ning krävs ett med 1 450 000 kronor förhöjt förslugsunslag härför.

Även i en motion med herr Hugossons och andra socialdemokraters namn under framhålles betydelsen av att en kontinuerlig uppföHning av olika välfärdskomponenter kommer till stånd.

I reservutionen 2 i utskottsbetänkandet hur jug och någru medreservan-ter frumhållit; "Eftersom flera utredningar inom området avslutats eller inom en snur framtid kommer att uvslutus och därmed grunden lugts till ett fortsutt välfärdsstatistiskt utredningsurbete bör en purlumenturisk utredning nu tillsättas. Vidare bör den uv SCB i petitu för budgetåret 1972/73 föreslugnu levnudsnivåundersökningen utförus."

Jag yrkar bifall till reservution nr 2.

Så någru ord om reservution nr 3.

Vi reservunter konstuterur kort och gott att partisymputiundersökningur för närvurunde utföres uv såväl Svensku institutet för opinionsun-dersökningur som Sveriges Rudio. Därför finns det enligt vär mening ingen anledning för stutistisku centralbyrån att genomföru Hknande undersökningur. Det kun väl ändå inte unses vuru någon ungelägen uppgift för sumhället utt läggu pengar på partisympatiundersökningar. De fyller knappast någon samhäUsnyttig uppgift, men väl har de ett nyhetsvärde -det vill jag inte bestrida - och därför kan man gott överlåta åt Svenska institutet för opinionsundersökningar och Sveriges Radio att även i fortsättningen sköta den saken utan inblandning från samhällets sida, där samhället väl dä skulle uppträda som något slags korrelator. Även till denna reservation yrkar jag bifall.

Reservationen 4 u är en föHdreservation till de nyss berörda. Jag yrkar bifall även till den.

I reservation nr 1 unser herrur Wennerfors och Adolfsson det väl motiverut utt i rådunde stutsfinunsiella läge uppskjuta den planerade företugsräkningen. De menur också utt de kostnuder som redun hur lugts ned utun svårighet torde kunnu uktiveras vid ett senure tillfälle. Dennu uppfuttning kun inte jag och utskottet i övrigt dela. Anslaget för finansiering av programmet Statistik, register och prognoser har beräknats innefatta medel för beslutad allmän företugsrukning med 5,9 miHoner kronor för budgetåret 1972/73. Stutistisku centralbyrån beräknur kostnaderna för företagsräkningen till 12,8 miHoner kronor, varav t. o.m. innevarande budgetår ca 3,4 miljoner kronor beviHats. Enligt utskottets mening kun i motionen unfördu skäl inte motiveru att det uv statsmuktemu tidigare futtude beslutet om en ullmun företugsräkning inte fullföHs.

I unslutning härtill kun sägus utt det centrulu företugsregistret förs vid stutistisku centrulbyrån enligt stutsmukternus beslut år 1963. 1 registret, som omfuttur uktuellu uppgifter endust om företug med unställd

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

127

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

128

arbetskruft, registrerus uppgifter om bl. u. företugens numn, näringsgren, lokalisering och untulet anställda. Registret fyller en viktig funktion som instrument och underlag för statistikproduktionen. Enligt statsmakternas beslut skall en allmän företagsräkning avseende år 1972 utföras. Den senaste ullmännu företagsräkningen genomfördes är 1951. Dessförinnan hade en motsvarande räkning gjorts år 1931. Bådu räkningamu omfuttur i det närmuste ulla näringar utom jordbmket, där man har särskilda räkningar vurt femte år.

Det finns nu enUgt stutistiska centralbyrån ett sturkt uppdämt behov UV en undersökning uv företagsräkningstyp för ett flertal näringsgrenar, och detta hänger delvis samman med att endast två purtiellu företugsräk-ningur har gjorts under senure år, nämligen en hundelsräkning år 1963 och en sågverksinventering år 1965. Uppgifter uv företugsräkningskuruk-tär efterfrägus uv bl. a. statligu och kommunulu myndigheter, näringslivets organisationer, enskildu företug och forskningsinstitutioner. Uppgifternu unvänds bl. u. vid långtidsplunering och långtidsanulys uv näringslivets struktur och lokulisering. Inom stutistisku centrulbyrån behövs uppgifternu för att komplettera och höju kvuliteten på företagsregistret och på beräkningarna inom nationalräkenskapema.

1 anslutning härtill en försynt fråga; Anser inte moderata samlingspartiet att dessa uppgifter i det nuvarande trängda ekonomiska läget för värt näringsliv är värdefulla och ett viktigt instrument för planering ur både industrins och samhällets synpunkt?

Jag yrkair uvslug på reservutionerna 1,4 b och 4 c. De båda sistnämnda är föHdreservutioner med uniedning uv föregående ställningstaganden.

Vad beträffar det till betänkandet fogade särskilda yttrandet av herr Engström kan det måhända bli anledning att senare under debatten återkommu till det.

Fru talman! Jug ber utt i övrigt få yrku bifull till utskottets förslug.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Fru tulmun! Bukom ärendembrikernu här i riksdugen döHer sig oftu helt undru ting än vud som synes vuru faUet.

Den här diskussionen skull gällu "frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 tUl statistiska centralbyrån jämte motioner". Men vad det här gäller är om vi skall få riktigare mätt pä vär välfärd än de mått vi nu hur; frågun om bruttonutionulprodukten är en tiUräcklig mäture eller måste kompletterus och vilku suker vi dä som politiker måste ta ansvar för.

Ropen stiger ute i landet i den här frågan. Välfärd är inte bara en sak som gäller bruttonutionulprodukten, utan den hur en djupure dimension. Den är en frågu om miHö, förhållunden på urbetsplatser, trygghet och levnudsbetingelser i breduste bemärkelse. Därför är välfärd och brutto-nutionulprodukt inte summu sak. BNP-måttet var heller aldrig uvsett att användus som en mäture på välfärden i en sådan vidsträckt mening, och det understryker ännu mera vikten av att vi får fram undru mått.

Även orn det är svårt att mätu bostadsmiHö, arbetsmiHö, ren luft och friskt vutten, så är sådunu suker uv största betydelse för människorna. Vi behöver därför bättre mått på välfärd eller livskvalitet, som det ibland

också kallas. Vi behöver dessutom flera fakta som vi kan använda dessa mått på, och det är detta som reservutionerna 2 och 4 b i civilutskottets betänkande nr 6 trots den litet intetsägande rubriken går ut på. Jag ber att få yrka bifaU till de nämnda reservationerna.

De kun kortust summunfattas på detta sätt: Det gäller utt tu steget från det grovu och feluktigu mått på välfärd, som BNP är, till fleru mått för utt fä med ullt unnut som också är viktigt för människornu. Då räcker det inte med att en sakkunnig — jag viU betona en enda — i inrikesdepurtementet håller på med dessu suker. Mun borde som herr Grebäck nyss nämnde först och främst bifuUu centrulbyråns framstäUda krav på pengur för ett fördjuput utredningsurbete om ett redovisningssystem, som bl. u. gäller levnadsnivåundersökningar och undersökningar om tidsanvänd-ningur för oliku grupper i sumhället, aUtså just frågor som gäller människors väl och ve i ett bredare och riktigare perspektiv.

Redan i petita för 1970/71 begärde centralbyrån pengar för sådana här utförligu levnudsnivåundersökningur, men den fick nej av regeringen. I petita för 1971/72 begärde centralbyrån återigen anslag för detta viktigu ändumål, men det blev nej ocksä då. Nu har mun i petitu för 1972/73 upprepat sin begärun för tredje gången, men det blir nej nu igen. Ett trefult nej i denna viktigu frågu ur vad socialdemokruternu i regering och utskott består folket som just hungrar efter fleru och bättre välfärdsmått, så utt en bättre välfärdspolitik skull kunnu bedrivus. Människors kruv i dettu fall är vud vi politiker på sakliga gmnder borde gensvara på i stället för att i praktiken förneka.

Även om man ger en läpparnas bekännelse till att detta är viktiga frågor, går det inte att komma fram med nya mått och flera fuktu, om mun inte är villig att satsa en del resurser för detta syfte. Det är detta saken gäller i dag, och här går skiHelinjen mellan reservunternu från bl. u. folkpurtiet å enu sidun och utskottsmujoriteten å den undru.

Mun skull inte tro att dettu är teknisku frågor. Med nödvändighet kommer uppbyggnaden av ett välfärdsstatistiskt redovisningssystem utt sträcka sig över en ganska lång tidsperiod. När centralbyrån nu begär att en ny undersökning skall genomföras våren 1973, sker det därför att det dä redan är fem är sedan en sådan här undersökning gjordes och därför utt mun i frumtiden måste få nyure, uktuellu mått. Underlåter mun detta, får man inget bru underlug för en ännu bättre välfärdspolitik. Det är dettu frägun gäller i den del som uvser centralbyrån.

Det andra man borde se till är att poUtiker kommer med i arbetet när det gäller att utforma nya metoder och grepp för välfärdspolitiken. Mun kun där se på vad LO skrev i sitt yttrunde i fjol tUl finunsutskottet, som då hade att behandla ett motionspur från centern och folkpartiet. Först påminner LO om utt man redun i remissvaret på långtidsutredningen uv år 1970 hade tagit ställning för behovet att utveckla ett vidare system av välfärdsmått än de nu tillgängliga. Sedan fortsätter LO, och jag ber kammaren observera hur LO framhåller behovet av parlamentariker precis som vi gör i reservutionen 2:

"LO unser det ocksä i enlighet med motionen vura lämpligt att låtu det tUltänktu utrednings- och metodutvecklingsurbetet ledus uv purlamenta-riker. Därigenom skulle en bättre anknytning till riksdagens behov av att

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

129

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

130

kunna styra utformningen uv uiiderluget för sumhällspluneringen skupus. Dennu utredning bör också behandla möjligheterna att i större utsträckning låta ekonomisku beslut uv oliku slug styrus uv sumhällsekonomisku kalkyler i enlighet med vad som föreslås i motion 296 "— av folkpurtiet, viU jug tUlägga — "samt frågan hur dessa kulkyler och de olika välfärdsmått och poHtiska ställningstagande de föranleder skall kunna byggus in i prognos- och pluneringsurbetet."

Ju, på dennu punkt borde riksdugen verkligen säga ifrån. När socialdemokruternu i utskottet unför utt utredningsmannen, denne ende, snart torde varu färdig och att riksdagen därför inte behöver göra någon framställning, kun vi inte hållu med. Det är just därför utt mun snurt är klur med en liten del uv muteriulet som riksdugen borde sägu som sin mening, utt nu måste en gmpp puriumenturiker tUlsättus för denna frågu. Det är ju ändå puriumenturiker - eller med undru ord politiker - som sedun kommer utt vara med om utt futtu de storu besluten när dessu bättre mått på välfärden skull bli unvändu.

Herr WENNERFORS (m):

Fru talmun! Ansluget till stutistisku centrulbyrån är ett uv de tyngre anslagen inom finansdepartementets ansvarsområde. Vidare hur det på stutistisku centrulbyrån skett en utgiftsexpansion som jag ifrågasätter svarar mot det faktiska behovet av statistik och statistiska utredningur.

Herr Mugnusson i Borås har tillsammans med fem moderata kolleger i motionen 730 pekat på det principiellt felaktiga i att flertalet statistik-konsumenter inte självu får svuru för kostnudemu för sin stutistik. Jug instämmer i dettu. Vi hur på detta sätt inget adekvat mått på efterfrågan. Jug unser det vuru högst olyckligt om dagens enorma statistikutbud inte står i proportion till vad som behövs för sumhället och för urbetslivet. Alldeles särskilt otillfredsställunde vore det om alla dessu jättebuntar av statistik i tiotusentals skrivbord och bokhyUor och skåp inte kom till användning eller inte blev lästa, när det ekonomiska klimatet är så kärvt, när budgetunderskottet innevurunde budgetär och kommunde budgetår kun räknus i mlHurdbelopp och när mun i burnfumiljernu får vändu både en och tvä gånger på den allt mindre värda svensku kronun. Vore det inte en bättre ordning utt den som överväger utt beställu stutistik eller en stutistisk undersökning finge vägu kostnudernu mot undru utgifter som vederbörunde är unsvurig för?

Moderutu sumlingspurtiet framför således i reservutionen 1 utt den plunerude räkningen uv företug kun uppskjutus. Vi finner inte utt det föreligger tillräckligt tungt vägunde skäl för utt sä inte kun ske.

Nu säger utskottets ärade ordförande herr Grebäck att det här väl ändå vore viktigt med tunke på de svårigheter som de svensku företugen hur, men jug måste be utt få svuru på dettu utt de svensku företugens svårigheter väl inte blir mindre genom utt vi räknur företugen.

Totulkostnudernu för företugsräkningen har statistiska centralbyrån beräknat till 12,8 miHoner kronon Hittills har 3,4 miHoner beviHats. För nästa budgetår beräknus 5,9 miHoner, vilket ulltså ingår i vårt bespurings-progrum. TUl dettu kommer den miHon som purtisymputiundersökningur-nu skulle kostu och vilken herr Adolfsson och jug i reservutionen 3

tUlsummuns med centerpurtiets representunter i utskottet säger nej tiU.

Frågan om arbetslöshetsstatistiken har gmndligt behandlats i utskottet och kommer väl också att bli föremål för debatt här. Jag viU bara påpeka, eftersom det inte görs i utskottets betänkunde, utt stutistisku centralbyråns urbetskruftsundersökningar kräver en inte så liten summa av skattebetalarna - hela 4,2 miHoner kostar nöjet. Man kan verkligen, mot bakgrund av det kärva ekonomiska klimatet, ifrågasätta om det är nödvändigt att vi utöver arbetsmarknadsstyrelsens redovisningar av arbetslöshetssituationen satsar över 4 miHoner kronor på ytterligare en sådan redovisning.

Om konjunkturerna vore bättre, om den ekonomiska tillväxten vore bättre, om de enskUda människomas ekonomi vore bättre, ja, då skuUe man kanske kunna kosta på sig dessa undersökningar och då kanske värdet av den komplettering som ligger i att vi får de här två undersökningarna vore motiverad.

Fru talman! På den här punkten har jag inte något yrkande, men jag tyckte ändå att det fanns anledning att beröra frågan och just lämna uppgiften om vad det verkligen kostar.

De som nu hur lyssnat på mig - det är väl nägra stycken - undrar: Är Wennerfors helt negativ till stutistiska centralbyrån, till statistik och tiU statistiska undersökningur? SjälvfaUet inte! Den dominerande delen av aU statistik är naturligtvis av värde för samhäUet och för arbetslivet. Jag är också Övertygad om att den övervägande delen utnyttjas av statistikkonsumenterna. Men jug är emot den onödiga stutistiken, och det hoppas jag utt flertulet av kammarens ledamöter är. Det stora antalet orörda statistikbuntar är jag emot. Frånvaron av prioriteringar i ett kärvt ekonomiskt läge är jag verkligen mot.

Jag ber, fm talman, att få yrka bifall tiU reservationerna 1, 3 och 4 c.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Fru talman! Herr Wennerfors säger att man skall sälja statistik, men en fömtsättning för att med någon framgång kunna göra detta är väl att statistiken är aktueU. Uppgifterna får inte ligga ett tiotal år tillbaka i tiden. Man måste se tUl att den håUs så aktuell som möjligt. Man skall naturligtvis inte räkna för räkningens skull. Herr Wennerfors talar om onödig statistik. Någon sådan skall man inte framställa. Jag förmodar att samhällets ambitioner inte ligger i att få frum stutistik som inte behövs.

Jug och alla andru som sysslut med näringslivets problem vet av erfurenhet att statistik behövs som ett nödvändigt underlug vid murknuds-föring av varor, för investeringsberäkningar o. d. Givetvis efterfrågar man då en statistik, som är så uktuell som möjligt. Herr Wennerfors har inte anfört några andra skäl än att man skall skjuta på statistikräkningen i nuvarande statsfinansiella läge. Jag tror att man kan anföra lika angelägna statsfinansiella skäl för att vi får företagsräkningen utförd så skyndsamt som möjligt.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Fru talman! Får jag ställa en fråga tUl herr Grebäck: Måste vi inte ändå ta hänsyn till det ekonomisku klimatet och till de tillgångar vi har?

131

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

132

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Fm talman! Vi skall naturligtvis avväga och prioriteru i sumhället. Något annat bör vi inte göra i det ekonomiska läge vi befinner oss i. Jag anser att denna företagsräkning är så pass angelägen att medel bör ställas tUl förfogunde för att genomföra den.

Herr WElvlNERFORS (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag tror att allu är överens om att företugen i värt lund verkligen har svårigheter. Vi är aUa beredda att göru uUt för utt minsku dessu svärigiheten Men vi i moderutu samlingspartiet kan inte inse utt ett genomförande av företagsräkningen skulle minska svårigheterna för de svenska företagen. Även om uppgifterna bUr litet gamla, vUket herr Grebäck påpekude i ett tidigure inlägg, innebär inte dettu ett tungt vägande skäl varför vi skuUe genomföra företugsräkningen.

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Fru talmun! Jug hur bifogut ett gunsku långt särskilt yttrunde till utskottets utlåtande och kun därför fatta mig kort.

Beträffunde ytterligure levnudsnivåundersökningur är jug givetvis positiv. Vud jug har velat trycka pä är att man med utgångspunkt frän gjordu undersökningur och utredningur måste börju vidtu konkreta åtgärder för utt förbättru löneurbeturnus och folkflertulets villkor.

Tu bara hälsokonferensen som TCO hade i söndags, där laborator Bertil Gardell återigen upprepade hur en stor del av de svenska lönearbetarna redan hur slagits ut och hur ullt fler riskerur att slås ut ur urbetslivet och plucerus på skyddade verkstäder.

Det är ganska självklart att målet för samhällsplaneringen och för planeringen inom arbetslivet bör vara att varje människa skall ha rätt till bevurud fysisk och psykisk hälsu. Sä fungerur det inte för närvurande. Därför måste mun när mun diskuterur dessa frågor klurt unge vilku mål mun strävur efter och hur mun vill ändru på suker och ting. Det är ulldeles uppenburt att det kun mun buru göru genom utt ge löneurbeturnu meru makt.

Vi har frän vänsterpartiet kommunisterna riktat stark kritik mot utt låginkomstutredningen inte fick fullföHu sitt urbete. En positiv öppning för det fortsuttu urbetet kun ändå noterus i och med utt regeringen tillsutt läginkomstutreduren Per Holmberg som särskild sukkunnig för utt inventeru forskningsresultut, stutistik m. m. om vud mun kullur välfärdsutvecklingen i Sverige.

Välfärdsutvecklingen ur väl inom purentes sugt ett missvisunde ord. Bl. a. låginkomstutredningen och gjorda LO-utredningar om förhållundenu i urbetslivet hur närmust kartlagt bristen på välfärd för storu grupper.

Det hur lovats att Per Holmbergs utredningsarbete skall avslutas och redovisas inom kort. Per Holmberg deltog själv vid föredrugningur i civilutskottet, och hun sude utt huns rupport kunde väntus inom en månud. Jug vet inte om den ännu är avlämnud, men den bör annurs kommu inom de närmuste dugurnu. Det är då rimligt utt uvvuktu den rupporten och förslugen i densummu, innun mun beslutur om fortsättningen.

Per Holmberg hur i en urtikel i tidskriften Tiden drugit den väsentliga slutsatsen av utvecklingen och materialet i låginkomstutredningen utt någon inkomst- och välfärdsudämning knuppust är möjlig utun reformer som rubbur gmnddrugen i sumhäUets nuvurunde struktur - främst inom produktionslivet. I klurtext innebär den slutsatsen utt mun måste börju ändru på ägunderätts- och muktförhållundenu för en utveckling mot ett sociulistiskt sumhälle. Jug uvvuktur med ett visst intresse Per Holmbergs rupport, vud den kun innehållu och om den utöver inventering uv forskningsresultat och stutistik och förslag till ytterligare statistikproduktion även skaU innehålla några förslug till mål för sumhällspluneringen.

Beträffunde en purlumenturisk utredning om välfärdsbedömningur hur jug ställt mig skeptisk. Jug menur utt det måste vura partiernas uppgift utt klurare formuleru vilku mål mun vUl sättu för sumhällspluneringen.

När mun tittur pä reservutionernu och motionernu mäste mun väl sägu sig, utt vi först måste söku komma överens om vilket slags stutistik vi vUl ha. Bruttonationulberukningarnus otillräcklighet som mätare är vi överens om, och det frumkommer i motionernu. Men centerpurtimotionen 774 och herr Möllers motion 1444 ungriper problemet frän helt skildu utgångspunkter. Centern vill ge mindre mukt ät den murknuds-ekonomisku prissättningen när det gäller att få mått på vud som skull betecknus som välfärd. Den folkpurtistiska motionären vill däremot ge ökud mukt åt murknudsekonomisk prissättning genom att prissätta produkter som nu inte är prissätta. Det där går ju inte riktigt ihop, och jag kan förstå att centerns och folkpartiets medlemmar i utskottet hur behov UV att döHa motsättningen genom utt göra reservationen 2 kort och intetsägande.

Vud slutligen beträffur urbetslöshetsstutistiken finns det siffror som tyder på utt den summuntugnu urbetslösheten och undersysselsättningen omfuttur cirku en hulv miHon människor, som inte kun beredus sysselsättning eller full syssselsättning uv det kupitalistisku näringslivet. Med full sysselsättning måste mun med nödvändighet mena utt ullu som vill hu arbete också skull ha möjlighet utt få detta.

Omöjligheten för det kupitulistisku näringslivet utt klaru den uppgiften ur väl den främsta orsaken tUl att mätmetoderna och redovisningen av untulet urbetslösu är sä ofullständigu.

LO-ekonomen Rudolf Meidner hur i förstu numret uv Folket i Bild -Kulturfront uttulut sig för en utvidgud urbetsmarknadsstatistik ungefär på det sätt som jug hur urgumenterut för i det särskildu yttrundet. Och hun hur med rättu understrukit utt mun nu bör ge en bild uv oförmägun hos värt ekonomisku system utt skupu urbete åt ullu som önskur det.

Jag vill ytterligare understryka vad jag sagt i det särskilda yttrandet: "En arbetslöshetsstatistik, som mäter och redovisar hela arbetslösheten och förändringarna i denna, skulle vara ett utmärkt vapen för lönearbetarna och stimulera kampen mot arbetslösheten och den regionala obalansen samt skapa allsidiga arbetsmarknader i olika regioner."

Det är därför angeläget att statistiska centralbyrån ges resurser för utformningen av ett enhetligt arbetsmarknadsstatistiskt system som innebär kontinuerlig mätning och redovisning av helu urbetslösheten.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

133

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

Herr MÖLLER i Göteborg (fp) kort genmäle;

Fru talman! Herr Engström böriude med att säga att beträffande ytterligare levnudsnivåundersökningur är hun givetvis positiv. Men hun hur gått med på utt inte reservera sig i utskottsbetänkandet. Där uvstyrker han den levnudsnivåundersökning som statistiska centralbyrån nu tre år i rad har begärt att få göra men inte fått tillstånd till.

Vidare säger herr Engström att nu är Per Holmberg klar med sitt arbete om icanske en månud och därför kun vi uvvuktu resultatet av det. Men eftersom den uUmännu motionstiden är över för i är kun vi här i riksdugen inte senare ändra på det begärda avslaget till statistiska centralbyrån, utan hela nästu budgetär kommer utt förflytu innun vi får möjlighet att futta ett nytt beslut som träder i kraft och som gäller en levnadsnivåundersökning först därefter. En sådan undersökning kommer man i så fall inte utt få gjord ens inom fem år - så som det ser ut nu.

När herr Engström, inte minst i sitt särskUda yttrande, säger utt vud som nu främst behövs är konkretu åtgärder sä kryper hun bakom attityden utt får mun inte ullt så tur man inget. Vi har en rad motioner -över 1 000 stycken i år — i riksdagen som behundlur just konkretu åtgärder. Här är ett enda betänkunde som gäller att få bättre mått på välfärd. Då säger mun nej på den konkretu punkt som är uppe till debutt. Det ur det jug tycker är Ula att mun gör från kommunistiskt håll.

TUl slut ungrep herr Engström mig och sade utt mun i dennu motion från folkpartihåll vUl sätta priser på sådunt som det inte finns priser på. TUl det viU jug bara anföra utt herr Engström till stor del har läst fel i motion 1444, för där påpekas det, utt genom utt unvändu s. k. skuggpriser — även kullade alternutivpriser, dvs. räknepriser och ulltså inte verkliga priser som säHarna tar ut av köparna - så får man bättre underlag för beräkningarna än om man använder just de marknudsekono-miska, renodlade företagsekonomiska priserna.

Det är aUtså tiU stor del tvärtom, herr Engström. Vi vUl ha en samhällsekonomisk bedömning och inte en strikt marknudsekonomisk.

134

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle;

Fru talmun! När mun läser herr Engströms särskilda yttrande ser mun frumför sig bUden uv ett sumhälle som i det närmuste befinner sig pä minens brunt och som lever på skuggsidun uv jordklotet. Men när det gäller att komma tUl rätta med detta så vet herr Engström vilka medel som skall användas - som den skicklige politiske Ulusionist han är. Simsalabim: Det måste vara partiernas uppgift att föreslå konkreta åtgärder för att lösa sysselsättningsfrågorna, åstadkomma regional bulans, förbättra låglönegmppernas, barnfamiHernas och pensionärernas villkor, minsku inkomst- och förmögenhetsklyftorna, tvinga ned matpriserna, rekordhyrornu och kommunulskatterna sumt förbättra urbetsmUjöernu och öka de anställdas inflytande genom makt åt lönearbetarna och lagstadgade rättigheter som underlättar kumpen på urbetsplutsen. Vänsterpurtiet kommunisterna har hämtinnan angivit klaru alternativ.

Ja, nog behövs det en revolution för att genomföra något dylikt, även om det skall varu en fredlig revolution enligt det senuste utkustet till partiprogram för kommunisterna.

I och för sig känner väl ulla politiska partier unsvur inför dessu frågor. Jug vill visst inte heller förneku att problemen finns. Men jag tror inte att det är sä enkelt utt kommu till rättu med dem som att föHa kommunisternus recept i dettu fall.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Jag har inte försökt att komma undan frågan om behovet av ytterligare levnadsnivåundersökningar, men detta är, som herr Möller i Göteborg själv sade, ett stort frägekomplex, och vad jug betonut är att den särskUdu utredure som är tillsutt för dettu ändumål själv inför utskottet hur sagt, att hun räknur med att om en månad lägga frum en rupport om hur dettu urbete skull förus vidure. Den kommer inte buru utt hundlu om levnudsnivåundersökningen utun ocksä om hur dennu skull kunnu kompletterus pä olika punkter. Utgångspunkten för mitt ställningstugunde har vurit att mun bör uvvuktu dennu rupport.

Beträffunde frågun om prissättningen hjälper det vidure inte särskUt mycket att tillämpu skuggpriser. Innebörden uv herr Möllers motion är ju utt mun skull öku den murknadsniässigu prissättningen, och det är den motsättningen jug hur påtulut. Centerpurtiet vill minsku den murknuds-mässigu prissättningen och herr Möller vill öku den. Trots dettu kun mun skrivu ihop sig i en gemensum motion, där mun föreslår en parlamentarisk utredning som kun tu itu med dennu fråga. Mun måste i rimlighetens numn först försöku kommu överens om vUku mälsättningur en purlumenturisk utredning skall urbeta efter.

Herr Grebäck säger utt jag i mitt särskilda yttrande tecknar ett sumhälle på ruinens brant. Jag vUl inte påstå att så är fallet, men det är ulldeles uppenburt utt välfärden är synnerligen ojämnt fördelud i dettu sumhälle, och det är det jag velat understryka. Vad jug därutöver velut trycku på i mitt särskildu yttrunde och i mitt inlägg är utt det inte räcker med utt buru tulu om behovet uv nyu mått för välfärd. Herr Möller sude utt vad folk hungrar efter är nyu välfärdsmått. Men vad folk hungrar efter t. ex. ute pä arbetsplatserna - det gäller både arbetare och dänstemän -är att få sådana maktbefogenheter mot dem som äger företagen att de kan driva igenom förbättringar i arbetslivet. Man kun inte skiHu dessu suker från vurundru, utun den sumhällsekonomisku målsättning man viU ha och det sätt på vilket man vill befrämja den hör ihop. Här hjälper det inte med prat och med tusen motioner, herr Möller, utan här fordras det äntligen konkretare resultut, och sådunu hur vi unvisut vägur till.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiskacentralbyrån

Herr MÖLLER i Göteborg (fp) kort genmäle;

Fru talman! Jag är säker på att nästan alla ledamöter här i kammaren är överens om utt det i vissu full kun vuru nödvändigt utt korrigeru murknudsekonomin - och de i allmänhet företagsekonomiska kalkyler som där görs av både företag och myndigheter - med andra prissättningar. Man kun därvid ändru pä de priser som tus ut och blund annat unvändu subventioner. Gör mun inte det, måste man ibland helt förbjuda de företeelser som man mindre gärna uccepterur eller se tUl utt stuten själv utför det som inte blir lönsamt - alltså förbud eller statlig direkt dirigering! För ett decentruliserut beslutsfuttunde kun det därför i vissa

135

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

full varu bra att mun använder de marknadsekonomiska metoderna. Men dä skall man använda dem sä att man närmare ansluter till de välfärdsmått man vUl hu och den bredure välfärdspolitik som mun vill bedriva för människornu i stället för utt enburt unvändu bedömningur som är strikt företugsekonomisku.

Vud tUl slut beträffur uttrycket "hungrur efter flera och bättre välfärdsmått" är det självfullet i och för sig inte måtten som är det viktiga. Men om mun lyssnur t. ex. på miHödebutten finner mun, utt det inte bura är så utt folk vUl hu en bättre miHö i oliku hänseenden. 1 nästu steg gäller naturligtvis frågun hur vi skuU genomföru dettu. Hur skall vi i en del fall förbjudu vissu ting och i andru full subventionera frum vissu resultut? Därför ligger det i djupet uv dennu bredure syn ett slugs hunger efter mätt och åtgärder som ger en livskvulitet i annan mening än den strikt BNP-mässiga.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Möller i Göteborg säger att man bör i ökad grad använda marknadsekonomiska prissättningsmekanismer i form av skuggpriser för att komma närmare de välfärdsmått som man vill sätta upp. Men man kommer ändå inte ifrån utt skuggpriser som är buserude pä marknudsekonomiska prissättningsmekanismer leder oss bort ifrån den välfärd vi vill åstadkomma för grupper som saknar denna.

Bmttonationalproduktberäkningarnas otillräcklighet är vi helt överens om, men nog mäste det vara möjligt, herr Möller, att försöka precisera litet närmare vud mun vill hu som komplement till BNP - i stället för utt väcku oerhöit diffusu motioner om skuggpriser.

136

Herr BERGMAN (s):

Fru talman! Utskottets värderade ordförande har kommit i den för honom kunske inte särskUt vunligu situutionen utt få tulu för reservationer, nämligen reservationernu nr 2, som gäller välfärdsbedömningur och levnudsnivåundersökningur, och nr 3 som hundlur om partisymputi-undersökningarna. Det tillkommer då mig utt som tulesmun för mujoriteten i utskottet något kommenteru dessu reservutioner med tunke på vud herr ordförunden hur unfört.

I reservutionen 2 föreslär centern och folkpurtiet utt riksdugen skall begära en parlamentarisk utredning om fortsatta välfärdsbedömningar och utt riksdagen skull anvisa medel för en levnadsnivåundersökning. Utskottsmajcriteten har sagt nej till dettu. Det frumgår klurt av utskottsmajoritetens yttrande att detta nej inte innebär ett uvstånds-tagande från reservanternas tankar och motiv som sådana. Vi är alla sams om att bmttonationalprodukten och dess data i regel inte är lämpliga och heller inte uvseddu som underlug för diskussionen om välfärds- och fördelningsfrägorna. Vi är väl ocksä överens om att vi måste se till utt frågeställningarnu preciserus så utt en meru konkret diskussion blir möjlig. Vi behöver också mätningur uv faktu och uppfuttningur för utt kunnu tu stäUning till självu kärnfrågan, dvs. konkreta åtgärder för att förbättru folkflertalets vUlkor, som herr Engström uttrycker det i sitt särskilda yttrunde.

Det måste sägus för debuttens skull att det här inte är någonting helt nytt. Dennu typ av resonemang har förts ända sedan 1940-talet. Jag tror att det t. o. m. var på 1930-talet de förstu böckerna i ämnet kom ut. Debutten hur förts både här i landet och utomlunds. Nu senust hur debutten blommat upp i meru konkreta termer genom utt låginkomstutredningen urbetude på hur man skulle komma åt utt mäta olika komponenter i en välfärdsbild. Utredningen genomförde också under 1968 en levnudsnivåundersökning. Statistiska centralbyrån hur initierut ett visst utvecklingsarbete i sumurbete med de ämbetsverk som närmast berörs uv dessa frågor. Expertgmppen för regional utredningsverksamhet arbetar också inom samma område.

Centralbyrån föreslog i sina petita 1971 att en ny levnadsnivåundersökning skulle görus, men därefter fick en speciellt tUlkullud sukkunnig i uppdrug utt inventeru den här statistiken i Sverige. Därefter hur vi också fått ett institut för sociul forskning.

När reservanterna nu tar upp centralbyråns petitaförslag har de bortsett frän vissa fakta som framgick vid utskottets särskilda expertföredragning. Sålunda har centralbyrån och utredningsmannen under hösten gemensamt kommit fram tUl att försöka utarbeta ett förslag för vidareutveckling av arbetet. Tonvikten kommer där att läggas på hälsa, arbetsförhållanden och utbildning. Siktet är inställt på att när utredningsmannen nu snart lämnar sitt betänkande särskilda arbetsgrupper skall föHu upp på oliku områden. Om det blir möjligt återkommer sålundu centrulbyrån i petitu till hösten med de förslag som dä kan visa sig motiverade. Centralbyråns förslag om en levnadsnivåundersökning har alltså kommit i ett nytt läge, och arbetet går vidare. Detta har tydligen inte reservanterna uppfattat. I detta sammanhang bör även frågan ställas om det verkligen är i sak motiverat att upprepa 1968 års undersökning redan nu. Starka skäl talar för att man klargör de teoretiska och de metodologiska frågorna ytterligare. En ren upprepning skulle troligen inte ge något nytt som svurur mot kostnudernu. Om det är dettu metodologiska arbete som den föreslagna parlamentariska utredningen skulle syssla med framgår inte klart av reservationen. 1 sä fall tror jag inte att grundarbetet på expertnivå ännu kan ge lämpliga utgångspunkter för en sädan purlumenturisk kommitté.

Frågun om purtisymputiundersökningurna tas upp i reservationen 3. Vad angår dem kun jug till vissa delar förstå reservanterna från centern och moderaterna. Denna förståelse skulle då gällu eventuella tvivel pä vad denna typ uv undersökningur egentligen hur för fuktisk nyttu. Men som det nu är med förekommunde undersökningur som ger upphov till oliku spekulutioner blir det dock mer eller mindre nödvändigt att försöku urbetu frum så vetenskupligt korrektu politisku opinionsundersökningur som möjligt. Dettu kun ske enligt försluget i propositionen som utskottet därför tillstyrkt.

Med det unfördu, fru tulmun, yrkur jug bifull till utskottets hemställan.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Herr HUGOSSON (s);

Fru talmun! Även jag har tillsammans med någru andru socialdemokrater väckt en motion som tar upp frågan om den statistiska belysningen

137

5* Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

138

av olika välfärdskomponenter i samhället. Det har vurit en gunsku intensiv debutt under senure år när det gäller hur mun skull mätu välfärden. Bmttonutionulproduktsbegreppet och nutionulinkomstbegreppet hur varit föremål för kritik, många gånger helt oberättigad, eftersom dessu storheter uldrig uvsett utt vuru något mätt pä den totula välfärden.

Om mun - som vi hur skrivit i motionen - uccepterur tunken utt människun är välfärdens mått och att välfärden är samhällets mål, bör slutsatsen bli att samhället måste fä så god information om människornas levnadsvillkor och deras värdering av dessa villkor som möjligt. Jag tycker utt mun kun slå fust utt den sumhällsvetenskapliga forskningen och samhällsvetenskaperna över huvud taget ägnar dessu frågor ett gunsku Humt intresse, kunske beroende på utt en mycket stor del uv forskurnu hur en bukgrund som gör utt de hur svårt utt förstå dessu frågor.

Genom låginkomstutredningen kom dessu frågor ytterligure utt fokuserus. Låginkomstutredningen har enligt mitt förmenande gjort ett UtomordentHgt värdefullt urbete i de undersökningar som man har genomfört. Etet är värdefullt och nödvändigt utt dennu typ av undersökningur konimer utt genomförus även i frumtiden.

När jug tillsummuns med minu purtikumrater väckte dennu motion vur det för utt så utt sägu skyndu pä dettu urbete. Vi hur icke krävt utt den levnudsnivåundersökning som centrulbyrån begärt medel för i årets petitu skulle tus upp nu. Vi vur oroligu för utt det urbete som utförs uv en särskilt tillkallud sukkunnig skulle tu ulltför lång tid. Nu hur vi i civilutskottets betänkunde fått kluru besked om utt denne sakkunnige inom en mycket nära framtid kommer utt läggu frum förslug om vilku stutistikrudner som mun lämpligen skull införu för utt kunnu kontinuerligt fullgöru dennu uppgift. Det vur utomordendigt värdefullt utt civilutskottets vice ordförunde här sade att genom dettu blir det möjligt för stutistiska centralbyrån att äska medel i sina petita för nästa ärs budget.

Jug är därför helt tillfredsställd med den behundling som ärendet hur fått och unser att det inte finns någon anledning att hysu sådun oro som jag hyste när vi skrev motionen.

Men när jag ändå befinner mig i tulurstolen kun jug, fru tulmun, inte underlåtu utt i någon män bemötu herr Möllers i Göteborg uttulunden. Hun unklugar socialdemokrater och säger; Tre gånger har ni nu sagt nej till att vi skull få en utökud stutistik när det gäller välfärdsbedömningur. Herr Möller skull hu klurt för sig utt det är en sociuldemokrutisk regering som hur tillsatt låginkomstutredningen, vurs resultut hur initierat den debatt som vi nu för. Som en föHd av läginkomstutredningens resultut hur vi fått en debutt inte buru inom sociuldemokrutin utun även inom övrigu purtier om jämlikheten i sumhället. Det är ulltsä fel att säga att sociuldemokrutin hur visut ointresse för dessu frågor — något sådant kan mun inte unklugu sociuldemokrutin för.

Jug kun inte heller underlåta att säga utt oppositionen helu tiden vur ytterligt kritisk mot låginkomstutredningen. Angreppen pä läginkomstutredningens sekreterure vur legio i den borgerligu pressen. Men det blev ett helt unnut Hnd i skällun när regeringen beslöt utt det urbete som återstod utt göru för låginkomstutredningen skulle uträttus uv urbetsgrupper inom

kunslihuset. Då blev mun från oppositionen helt plötsligt utomordentligt intresserud uv läginkomstutredningens urbete. Och det skaU vi naturligtvis vara tacksamma för — det är väl bra att intresset kommer någon gång.

Sedan kanske jag egentligen skulle bemötu utskottets majoritet. På s. 10 i betänkundet säger mun: "Inte heller kun förutsättningur ännu anses föreliggu för ett riksdugens beslut om en levnadsnivåundersökning." Och så avstyrker man yrkandena härom i motionerna, bl. a. nämner man motionen 1435 som jag hur vurit med om utt väcku. I den motionen finns inget sådunt yrkande, men den formuleringen kunske hur tillkommit i hustigheten.

Vad jug däremot absolut reagerur mot är att i reservationen 2 hänvisas också till motionen 1435 med mig som förste undertecknare. 1 reservutionen 2 krävs en pariamentarisk utredning. Det är mig helt främmande utt metodmässigu studier skulle görus uv en purlamentarisk utredning. Jag kan alltså inte förstå varför reservanterna hur funnit uniedning utt i sin reservation nämna motionen 1435.

Därmed skall jag, fm talman, lämna den delen av civilutskottets betänkande och mycket kort beröru reservationen 3.

Jag är ytteriigt förvånad över centerpartiets agerande här. Jag blev helt konfunderad när jag fick se centerpartiets representanter i civilutskottet på en reservution som gäUer undersökning uv purtisymputier. 1969 var jag tillsammans med bl. a. herr Wahlund i centerpartiet med om att väcka en motion om att centralbyrån skuUe få medel för ett metodutvecklingsarbete i det här avseendet. Då fick vi tyvärr inte riksdagens bifall. Vi återkom 1970, och efter ett aktivt arbete i utskottet av bl. a. herr Larsson i Borrby och deltagande i debatten i andra kammaren av bl. a. herr Wahlund beslöt riksdagen att anvisa medel till statistiska centralbyrån för metodutveckling i frågu om purtisympatiundersökningar. Detta metodutvecklingsarbete är nu genomfört. Man hur nu möjligheter att på ett vetenskapligt, kunske inte helt ountastligt men väsentligt bättre sätt än tidigare utföru den här typen uv undersökningar.

När mun har lagt ner några hundra tusen kronor på utvecklingsarbete och kan böriu göru den här typen av undersökningar - ja, då vill inte centerpurtiet vuru med. När vi behandlade de här frågorna 1969 och 1970 mötte vi motstånd från folkpartiet, men folkpartiet är inte med pä reservationen. Det är klart att mun inte kun undgå utt bli förvänud över den konsekvens, eller skull vi sägu inkonsekvens, som framför ullt centerpurtiet hur visut i sitt ugerande när det gäller inställningen till den här typen av undersökningar.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Fru talman! Vi har tydligen lyckats med utt fä herr Hugosson både lugn och förvånad. Det är vice ordförunden som har lyckats få herr Hugosson lugn med vad utskottsmajoriteten uttalat när det gäller utvecklingen av det här arbetet med välfärdsnormer m. m. Jag skulle också känna mig lugn, om herr Bergman viUe lova mig att fä till stånd en arbetsgmpp med puriumentariskt inslag för att föHa det vidure arbetet, när forskningsresultut och metodik hur utvecklats tillräckligt. Jag tyckte mig förstå uv vad herr Bergman sade att hun i alla händelser inte ställde

139

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

sig helt oförstående inför den tanken.

Sä åter t:ill herr Hugossons förvåning över centerpartiets ställningstagande i utskottet i är. Det har ju sin rot i en motion från centerpartihåll om att riksdagen borde avslå det föreslagna ansluget på 1 mUjon kronor för partisympatiundersökningar. Vi tycker att i nuvarande stutsfinunsiella läge finns dei angelägnare uppgifter att pluceru pengurna pä än utt vidtu den här undersökningen just nu. De metodstudier som mun hur gjort, och som herr Hugosson nämner, behöver inte vuru helt bortkustade för det. Det finns väl alltid någon skrivbordslåda att stoppa ned dem i tills vidare, föreställer jag mig.

Personligen hyser jug sturkt tvivel på det sumhällsnyttigu i utt unvändu statens pengar för sädanu där undersökningur över huvud taget. Jug tror att vi kan låta Sveriges Rudio och SIFO fortsättu med det urbetet och låtu nyhetssynpunkten vuru uvgörande och låta bli att försöka skupu något slugs sumhälLsvetenskaplig korrelator i det här sammanhanget.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Fm talman! Jag tackar för att jag fick tillfälle till replik, även om det inte är formellt rätt uv mig utt unvändu den här generositeten. Vär ordning är ju sådun att jag inte kan replikera på ett inlägg som inte är riktat mot mig.

Men eftersom utskottets ordförande tog upp detta vill jag bara säga att det här med urbetsgrupper gällde tjänstemunnugrupper. Det berättudes ju i utskottet UV de föredrugande att det skulle bildus arbetsgrupper av dänstemän för dessa specialområden. Humvida det så småningom kommer in pariamentariker i någon kommitté är en fråga som vi sedun får diskuteru. Men det vur ulltså dänstemunnugmpper som jug berörde i mitt anförande.

140

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Fru talman! Herr Grebäck säger att jag hur blivit både lugn uv debatten och förvånad under debatten, och det är nog en riktig slutsuts, herr Grebäck. Jag hur blivit lugn när det gäller det primära för mig, nämligen att arbete som genomförs av en speciell sakkunnig inom kunslihuset inom en näru frumtid kommer utt resulteru i förslug till en bättre statistisk belysning uv väifärdskomponenternu i vårt sumhälle. Det är precis vud jug hur krävt i den motion, nr 1435, där mitt namn återfinnes. Därigenom blir det möjligt för statistiska centrulbyrån utt, som vice ordförunden här sude, i petitu för nästu års budget äsku medel för detta.

Sedun skall vi väl mte tu upp någon större debutt beträffunde undersökningur om purtisymputier. Jug medger gärnu att det förvisso finns väsentligt angelägnare uppgifter att anslå medel till. Men hur man varit med om att under ett pur års tid unslå medel och därigenom lägga gmnden till en rättvisande form av undersökningar på dettu område, blir jug en aning förvånad över att man inte vill anslå de i ulla full mycket begränsude medel som det här är frågu om.

Det primära motivet, herr Grebäck, 1969 och 1970, då centerpartiet hade representanter blund jnotionärernu, vur utt mun genom stutistisku

centrulbyrån skulle få undersökningar som var buserude på en bättre vetenskuplig metodik än den metodik som vur föremål för en sumlud expertbedömning och av samtliga statistiska experter här i landet ansågs vara uv ringu kvulitet, nämUgen den som SIFO unvänder. Det vur kanske det som var den primära orsuken till utt centerpurtiets förutvurunde riksdagsman, professor Wahlund, så hårt engagerade sig i den här frågan.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Fru tulmun! CivUutskottet hur uvstyrkt motion nr 782, som jag hade väckt, rörande utredning om en bättre urbetslöshetsstutistik. Utskottet hänvisur till utt överläggningur upptugits mellun huvudmännen för de två stutistisku arbetslöshetsserier som vi har, nämligen AMS och statistiska centralbyrån. AMS har vidare tagit initiativ till att upplysa massmedia om innebörden uv dess stutistik.

Civilutskottet uttulur förvånunde nog inte någon egen mening i dennu viktigu frågu. Jug hoppus verkligen utt tystnuden inte skull tolkus som förnöjsamhet med det nuvarande tillståndet. Kruvet på en bättre stutistik om urbetslöshet och sysselsättning är sturkt motiverut, för det är verkligen inte bru som det nu är.

Bukgrunden till min motion vur den senuste tidens mycket förvirrude debutt om urbetslöshetsstutistiken. Allmänheten måste ställu sig gunsku undrunde när det två gånger i månuden publicerus urbetslöshetssiffror som mycket sturkt skiHer sig från vurundra och som ibland pekur i rukt motsutt riktning. Att de bådu serierna, AMS;s och den s. k. AKU-under-sökningen, avser att mätu helt oliku suker, utt de hur oliku kriterier, oliku underlug osv. hur ju ullmänheten i regel inte klurt för sig. Även mussmediu gör sig skyldigu till utt skupu förvirring och misstur sig oftu på innebörden. Mun får mycket sturkt varierunde uppfuttningur om urbets-löshetens verkligu storlek eller om vud som menus med urbetslöshet över huvud tuget. AMS kun t. ex. röru sig med siffror på 50 000-75 000 urbetslösa, AKU ett par veckor därefter med 100 000-125 000. Andru huvdur rent uv utt urbetslösheten i självu verket är en hulv miljon eller mer. Det beror på hur mun mäter — det finns inget entydigt urbetslöshetsbegrepp.

Jug hur i motionen päpekut att nuvarande stutistisku serier iblund uttrycker helt oliku rörelseriktning. Under december 1971 vur untulet urbetslösu enligt AKU 106 000 personer, vilket innebar en minskning frän november med 14 000. Men enligt AMS ökade arbetslösheten frän november till december med 2 300 till 73 600. Det är alltså helt olika riktningar.

Ännu mer förbluffande siffror hur lugts frum uv ledamoten av dennu kammare, förbundsordföranden i Byggnads Knut Johansson, i ett färskt nummer av tidningen Byggnudsurbeturen. Han hur grunskut ÄKU;s uppgifter om det totulu untulet byggnudsurbeture i lundet månudsvis från juli 1971 t. o. m. junuuri 1972 och han har funnit det märkliga, att enligt dennu serie skulle vi vur tredje månud plötsligt ha 25 000 fler byggnudsarbetare än månuden innun! Hun förvånus vidure över de underligu vuriutionernu i antalet arbetslösa byggnadsarbetare under samma tid och frågar: Gick verkligen arbetslösheten ner mellan augusti

141

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

och september och meUan november och december? Det är i sä fall något som ingen annan har märkt, säger Knut Johunsson. Och gick urbetslösheten verkligen upp med stormsteg meUun september och oktober och mellan december och januari? Det har heller ingen annun märkt, säger Byggnuds förbundsordförande. Och hur förklurus utt AKU i december t. o. m. registrerade lägre arbetslöshet bland byggnadsarbetarna än AMS gjorde summu månud?

Knut Johansson finner ÄKU:s siffror otUlförlitliga - vilket är ett hårt omdöme - men ändå spelar de stor roU i den aUmännu konjunkturdebatten, och de citeras som om de vore sunnu, tillägger han.

Tidningen Fackföreningsrörelsen har nyligen i ett nummer diskuterat samma fråga med kritiska röster. Ombudsman Björn Pettersson säger att båda serierna har sina brister. Vi har i dag inte en statistik som kan tjäna som underlag för att bedömu var och hur vi skall sätta in arbetsmarknadspolitiska åtgärder för utt få den bästa effekten, säger han och pekur på en rud fuktisku brister och önskemål om vur stutistiken bör förbättrus.

När jag hade väckt min motion tog en av vårt lands främsta statistiska experter kontakt med mig, och han påvisade en rud brister i de stutistiska serierna, särskilt i AKU. Jug skall inte mer detaHerut gå in på dessu frågor. Men behovet står aUdeles klurt - vi behöver en säkrare, mera entydig, mera differentierad arbetslöshetsstatistik för att kunna hantera den i konjunkturpolitiken. Det här är inte bara en fråga om statistisk reda. Arbetslöshetens omfattning, dess fördelning på olika grupper, åldrar osv. har en mycket stor praktisk betydelse när det gäller för samhället, för statsmakternu och myndigheternu utt sättu in åtgärder där de behövs och i rätta proportioner. En statistik som underskuttar respektive överskattar arbetslösheten riskerar att leda tUl feldimensionerade insatser, och därför är frågan central.

Jag skall här inte mer än erinra om finansminister Strängs kändu kritik UV utt AKU i sitt underlug räknar in sju årgångar pensionärer och ett par årgångar ungdomur som i hög grud ännu går i skola. Jag förstår att sådana tUlskott i underlaget kan vara av värde för att mäta sysselsättningen, men eftersom AKU i den allmänna debatten har kommit utt först och sist betraktas som en arbetslöshetsstatistik, inte som en sysselsättningsstatistik, är det av utomordentligt stor betydelse att underlaget är realistiskt.

Jag skall i dag inte ställa något yrkande. Men trots att civilutskottet har intagit en något självutplånande attityd i denna fråga viU jag ändå uttala den förhoppningen att berörda myndigheter inte slår sig till ro utan energiskt försöker utveckla, förbättru och sumordnu urbetslöshetsstutistiken, att inledda överläggningar mellan AMS och SCB skall leda till resultat och bristerna elimineras, så att detta instrument finsHpas i kampen mot arbetslösheten och för den fulla sysselsättningen.

142

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Fm talmun! Det är inte så vunligt att någon begär ordet, när utskottets ställningstugunde i en fråga är enhälligt, men som motionär inte bura i år utan också vid två tidigare riksdagar i en fråga som behandlas i civilutskottets förevarande betänkande nr 6 vill jag ändå göra

några kommentarer till utskottsbetänkandet.

I motionen 603 i år yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj;t begär åtgärder för att samordna och förstärka den prognosverksamhet på urbetsmurknudens område som bedrivs på oliku håll med syfte att få frum dels sådunu prognoser för behovet uv urbetskraft som ger en totalbild av arbetsmarknadens behov och anger den väntade fördelningen mellun oliku yrkesgrupper, dels rullunde prognoser som underlug för snubbu unpussningsåtgärder inom utbildnings- och omskolningsområdet, när läget förändras.

Själv anser jag att de frågor som vi tar upp i vär motion är uv utomordentligt stor betydelse. Hur oftu upplever vi inte utt vår plunering och våru åtgärder på här berörda områden inte stämmer med verkligheten! Behoven visar sig vara helt undru än de vi hude plunerut för. Det är väl ingen som vill påstå annut än att vi behöver veta mer om arbetsmarknadens utveckling och förändringarna där och utt vi även behöver en säkrure grund för våru ställningstugunden när det gäller utt unpassa vårt utbildningsväsende och vår omskolningsverksamhet till de behov som framkommer. Men vad säger nu utskottet?

Jo, utskottet säger för det första att förslaget i väsentliga delar är uv
samma innehåll som de förslug som framförts vid 1970 och 1971 års
riksdugur. Det är onekligen riktigt. Vidure säger utskottet: "Statsut
skottet fann år 1970--- en ullmän frumställning frän riksdugens sidu

inte erforderlig."

Sedan redogör utskottet för ärendet i fjol och tillägger slutligen - och det är det som jag tycker är anmärkningsvärt: "Eftersom intet nytt muterial tillkommit finner utskottet inte anlednirig föreligga att frångå sitt tidigare ställningstagande." Det är detta sista uttulunde som hur upprört mig och uppkullut mig till utt trots gällunde pruxis tu till ordu här.

Utskottet säger utt intet nytt muteriul tillkommit, men är inte de förändringur som ägt rum pä urbetsmarknuden sedan 1970 något nytt material? Är inte de svåra anpassningsproblemen på arbetsmarknaden i dag något nytt material? Är inte akademikeröverskottet och den stora ungdomsarbetslösheten något som kan få utskottet att tänka om? Är inte bristen pä yrkeskunnigt folk i produktionen nägot som tulur för ett unnat grepp om dessa frågor? Är inte utvecklingen när det gäller våra anslutningsmöjligheter till EEC något som påverkat våra förutsättningar? Hur ingenting hänt sedun 1970 som ännu sturkure understryker kruvet på samordning och förstärkning av prognosverksamheten? Enligt min mening måste man ha gömt sig i en buske för att inta den positionen.

Men, fru talmun, jug skull nu inte ytterligure förlängu debutten; jug hänvisar till framställningen i motionen. Jag kan dock inte underlåta att framhålla att de problem som jag hur tugit upp i motionen är uv sådun vikt utt jug kommer utt fortsätta minu unsträngningur utt få ett gensvur i riksdagen på försluget om en kruftfull sutsning på en sumordning och utbyggnad av prognosverksamheten i enlighet med motionsyrkandet. Men för dagen ställer jag inte något yrkunde.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag tiU statistiska centralbyrån

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Herr GREBÄCK (c):

Fru talman! Herr Möller i Gävle unser tydligen utt utskottet inte ägnat hans motion den uppmärksamhet som han menade att den fördänar. Jag vill buru citera vud utskottet säger pä s. 1 1 i betänkundet; "Eftersom AKU och äMS:s statistik kompletterar vurundru i oliku uvseenden är det enligt utskottets mening nödvändigt att även fortsättningsvis arbeta med två urbetslöshetsstutistisku serier." Inrikesministern hur vid svur pä en enkel frägu här i kummuren givit uttryck för summa uppfattning.

Vidare konstaterar utskottet; "SCB och AMS har under hösten 1971 inlett överläggningar för att uppnå bättre samordning mellan serierna. Dessa överläggningar har ännu ej avslutats. Vidure hur AMS tugit initiutiv för utt upplysa representanter för massmedia om innebörden av stutistiken på urbetsmurknudens område."

Härtill kan läggus utt civilutskottet för föredrugning hude kullut representunter för såväl urbetsmurknudsstyrelsen som stutistiska central byrån. De gav uttryck åt uppfattningen att mun genom sumråd borde försöka komma fram till en tUlförlitligare stutistik på det här området. Arbetet fortgår ulltså, och det blir väl uniedning att återkomma när de överläggningur som nu pågår uvslututs och vi får se vud de har givit för resultat.

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle;

Fru tulmun! Jug hur pä intet sätt lagt ned någon prestige i min motion - det är inte särskUt intressant om det är just min motion som uppmärksammats, utan det är naturligtvis sakfrågan det gäller. Jag tycker dock att utskottet mot bakgrund av den utomordentligt allvarliga kritik och den livliga debutt som förekommit under vintern kunde hu kostut på sig utt skjuta pä och betona att det är utomordentligt angeläget att vi fär en effektivare och bättre statistik.

Resultutet uv de överläggningur som pågår och som jug refererude till motser nuturligtvis också jug med förväntningar. Men det hude vurit dUtulunde om utskottet och därmed helu riksdugen hude ställt sig bakom ungelägenhetskruvet.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Fru talman! Herr Hugosson sade i ett tidigare unförunde utt oppositionen hude vurit negutiv till låginkomstutredningen, och till intäkt för dettu tog hun en del suker som hade skrivits i icke-sociulistisk press. Jag vill för det förstu sägu utt det är feluktigt utt anse att en utrednings arbete och vad den kommer fram till inte skall kunna kritiseras i sak. Den åsikten har vi väl alla.

När det gäller folkpartiets handlande i den här frågan begärde vi en sådan utredning, inte minst Bertil Ohlin, och vi framförde det kravet i flera partimotioner innan låginkomstutredningen tillsattes. Så herr Hugosson var ute i ogjort väder på den här punkten.

144

Herr HUGOSSON (s);

Fru talmun! Jag anser mig ingalunda varu ute i ogjort väder. Herr MöUer sude för en stund sedan att tre gånger har socialdemokratin sugt

nej till oppositionens krav på bättre belysning av välfärden i sumhället. Jug reugerude mot dettu och sude att det ändå är regeringen som har tillsutt låginkomstutredningen.

Förvisso hur mun rätt utt kritiseru en utredning och dess metodik och resultuten. Men oppositionens kritik mot låginkomstutredningen och specieUt dess huvudsekreterares sätt utt urbetu under åren 1969, 1970 och 1971 vände sig vurken mot metodiken eller mot resultaten. Först i och med att läginkomstutredningens urbete ludes om från ett utredningsurbete till urbetsgrupper inom kunslihuset blev helt plötsligt låginkomstutredningen speciellt för folkpurtiet så betydelsefull.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Fru talmun! Vi unser det värdefullt utt utredningen äntligen kom till, och vi unser det ocksä värdefullt utt det kommit frum en hel del resultut genom dennu utredning, som för övrigt inte helt kunde uvslutus just pä grund UV att den flyttades över till kanslihuset.

Sedan vill jag bara säga att herr Hugosson är ute i ogjort väder igen när han nu hävdar att jag skulle ha sagt att socialdemokraterna inte alls var intresserade av dessa frågor. 1 mitt anförande sade jug mycket klurt utt diskussionen i dug gällde just de undersökningur som statistiska centralbyrån begärt unslag till.

Överläggningen var härmed slutud.

Punkten 1

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 1 uv herrur Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vill att kummaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 6 punkten 1 röstur ju, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kummaren bifullit reservutionen nr 1 uv herrur Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav föHunde resultut;

Ja - 279 Nej - 39

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

145

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Anslag till statistiska centralbyrån

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tiU dels' utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vuru med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vUl utt kummuren bifuller civilutskottets hemställun i betänkundet nr 6 punkten 3 röstur ju, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifallit reservationen nr 2 av herr Grebäck m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kummurens ledamöter ha röstut för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat;

Ja - 200

Nej - 116

Avstår - 3

Punkterna 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessu punkter hemställt.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifull tUl dels utskottets hemställun, dels reservutionen nr 3 uv herr Grebäck m. fl., och förklurudes den förru propositionen vara med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställun i betänkundet nr 6 punkten 8 röstur ju, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 3 av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertulet uv kummurens ledamöter hu röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsupparat. Denna omröstning gav föHunde resultat:

Ju - 210

Nej - 103

Avstår - 5

Punkterna 9 och 10

Kammaren biföU vud utskottet i dessu punkter hemställt.

146

§ 19 Utgifterna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs utrikesutskottets betänkunde nr 1 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningur rörunde utgifternu för budgetåret 1972/73 inom utrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkten 1 Utrikesförvaltningen

Kungl. Muj:t hude i propositionen 1972:1 bUuga 5 (punkt A l,s. 4-6i utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepurtementsärenden för den 3 junuuri 1972) föreslugit riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrättu två dänster i utrikesförvult-ningen som sändebud i Co 1,

b) tiU Utrikesförvaltningen för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslug UV 143 919 000 kronor.

I dettu summunhang hade behundluts motionen 1972:437 av herrur Björck i Nässjö och Oskurson (m).

Utskottet hemställde att riksdagen

1. skulle avslå motionen 1972:437,

2. bemyndigade Kungl. Muj:t utt inrätta tvä dänster i utrikesförvaltningen som sändebud i Co 1,

3. tUl Utrikesförvaltningen för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslug av 143 919 000 kronor.

Reservation hude uvgivits uv herrar Hernelius (m) och Turesson (m), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

utt riksdugen till Utrikesförvultningen för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslag uv 143 569 000 kronor.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Utrikesförvaltningen

Herr HERNELIUS (m):

Fru tulmun! Reservutionen vid detta utskottsbetänkunde gäller Kungl Muj;ts förslug om inrättunde uv en umbussud i Botswunu.

Vud är dä Botswunu? Enligt tillgänglig kulender är det en republik inom det brittisku sumväldet med 600 000 invänure. Primitivt luntbmk och boskupsskötsel bedrivs. Lundets ekonomi dominerus uv Sydufrika; valutan är gemensam för bådu ländernu, och många botswanier arbetar i Sydafrika.

Vilken är motiveringen för att vi skall få en ambassad i detta relutivt lillu land? Jo, den är att svenskt bistånd kommer utt utgå. Hur stort är då detta bistånd?

Fru tulmun! Jag skall pussa på utt rätta - jag höll på att av gammal vana säga ett tryckfel, men det är det inte — en felaktig uppgift i reservationen. Det står att utbetalningarna av svenska biståndsmedel tUl Botswunu för budgetåret 1972/73 förutses uppgå till 4 mUjoner kronor.

147

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Utrikesförvaltningen

148

Det skull vuru budgetåret 1971/72. Det är dettu svensku bistånd som gör utt vi nu skull få en umbussud inom det lundet.

Reservunternu tycker utt det är en gunsku klen motivering. SIDA skull upprättu ett kontor i summa område, ett kontor som beräknas dru en kostnud pä 600 000 kronor. VUken uppgift skull då umbussuden fylla? Man frågar sig om inte SIDA kunde sköta SIDA. Ambassaden beräknas komma att dra en kostnad uv 300 000-350 000 kronor. Det är säkerligen beräkningur i underkunt — det är relutivt kostsumt utt köra i gäng en ambassad, och det krävs en del personal för att hälla den i gång; det behövs en ersättare, det behövs en chuufför, det behövs något biträde, det blir dyrbura resor och dyrbara kommunikutioner med hemlandet Vi tycker att proportionerna mellan de administrativa kostnudernu i Botswunu och det bistånd som kan uttalas blir orimliga. Nu kommer biståndet att stiga - i rusk tukt, hur det sagts. Men även om så blir fallet - och då får mun nuturligtvis tu hänsyn till att en del utgår i form av låm, vUka är projekterade och inte kräver övervakning - blir proportionerna ullt unnut än gynnsummu mellun kostnuder och utbetul-ningur. Det är inte heller sannolikt utt en umbassud kun fyllu undru uppgifter i fortsättningen än sådunu som sammanhänger med SlDA:s bistånd.

Dettu är unledningen till utt reservunternu yrkar uvslug på Kungl. Muj:ts förslag i denna del. Vi hade faktiskt hoppats att utrikesminister Wickman under sin vandring från det strävsamma, sparsamma finansdepartementet till glansen och härligheten i Arvfurstens pulats inte skulle glömma bort sin gumla spursamhetspolitik.

HerrDAHLÉN(fp):

Fru tulrnun! Herr Hernelius har motiverut reservutionen med tankegångar som redun frumförts i reservutionen. Hun tycker att biståndet till Botswunu är så litet utt det inte finns uniedning utt inrättu en umbussad där. Nu sude hun - och det står också i reservutionen — utt biståndet kommer utt öku.

Som jämförelse med den siffra som herr Hernelius nu rättade tiU vill jag säga att utbetalningarna av biståndsmedel år 1971/72 visserligen beräknades vara 4 mUjoner, men redan om ett par månader börjar det budgetår då man skall planera för 15 miHoner kronor enligt SIDÄ;s förslug, och året därpå skull mun vuru uppe i 20 miHoner. Det kunske hude blivit bättre buluns i reservutionen om de här siffrornu hude vurit med — om det över huvud taget hade blivU någon reservation i så fall; det kun jag ju inte bedömu. Det blir ulltsä verkligen frågu om en snubb biståndsstegring. Man har vidare anledning utt tro att Botswana har en egen biståndsadministration som är mycket liten och att det därför är ganska nuturligt utt Sverige gör en ordentlig insuts.

Vurför har man dä ambassader? Ju, det är uv en rud oliku skäl. Personligen tycker jag att ett av skälen till att vi skall ha en ambassad där nere är att det är en bru utsiktspunkt i en del uv världen som är orolig. Vi har betydunde intresse uv utt verkligen vetu vud som händer där. Det finns ull anledning att hoppas att folken där nere skall ha en möjlighet att under större självständighet bestämma sin egen utveckling. Därför tycker

jag personligen att det är bra att vi får en utsiktspunkt där.

Eftersom jag ändå har ordet vill jag anföra ytteriigare nägra saker. Utrikesdepartementets utredningskapacitet har ju behandlats och framför allt hur utrikesutskottet noterut behovet uv ytterligure information i Sverige om svensk utrikespolitik och om internutionellu frågor. Riksdagen har skrivit 1969 och utrikesutskottet påtalude två gånger i fjol att en ökning behövs. En viss förbättring hur ju även skett. Utrikesutskottet hur emellertid velut understryka att vi ännu inte är riktigt nöjdu.

På en annan punkt som gäller informationen hur utskottet noterut att det vid föredragningarna angivits utt det säkerligen finns ett behov av ytterligare information om "Sveriges situation i Europa" och att det också kunde tänkas att det vore riktigt att utvidga den verksamhet vi har med folk som kommer från u-länderna i samband med utvecklingsarbetet till att också omfutta ett utbyte av unnan karaktär. Jag kan tala om för utrikesministern utt det inte är en tillfällighet utt dessu punkter finns med.

Sedun ytterligure någru ord om Sveriges Rudios programverksamhet för utlandet. Vi har en sakkunnig som skall bedöma dessa frågor, vilket vi i utskottet tycker är bra. Det är ganska självklart att Sveriges Radio skull bedrivu en verksamhet på svenska just till svenskar i utlandet. Men det vore värdefullt för utt inte sägu nödvändigt att man får klurlugt hur lyssnurfrekvensen är beträffande program som riktas mot utlundet på unnut språk än svensku. Jug fömtsätter att den sakkunnige kommer med en .sådan redovisning. Det var den ena saken, och jag ville gärna av utrikesministern fä bekräftat utt sä är fullet.

Den andra punkten gäller huruvida den sakkunnige kommer utt redovisa sitt muteriul i så puss god tid utt det blir möjligt utt i nästu ärs stutsverksproposition tu med i beräkningen vud det här är frågu om. Jug tror utt det skulle uppskuttus, om det funnes möjligheter utt göru en sumlud bedömning. Kostnadernu har ju stigit gunsku mycket på senare år, och även mot den bakgrunden tror jug utt det vore bru utt få en kartläggning av hur mångu människor som lyssnar till des.su sändningur.

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Utrikesförvaltningen

Herr utrikesmmistern WICKMAN;

Fru tulmun! Jug skull omedelburt svura herr Dahlén pä hans fråga.

Om utredningen som är annonserad i statsverkspropositionen och om vilken uppgifter också lämnats direkt till utskottet gäller självklart utt ett UV dess syften är utt kluriäggu och värderu effekten uv den upplysnings-verksumhet vilken - som herr Duhlén mycket riktigt påpekar - drar rätt betydande kostnuder. Det ingår ulltsä i utredningsuppdruget. Utredningsmunnens värdering uv verksumheten och huns förslug till dess fortsuttu utformning och nuturiigtvis därmed också en avvägning uv just dennu verksumhets roll i den totulu upplysningsverksumheten kommer att slutförus under vårens lopp eller under sommuren. I god tid kommer den utt hinnu remissbehundlus så utt det blir möjligt för oss utt återkommu till frågun med förslug i nästu statsverksproposition.

149

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

Utrikesförvaltningen

Herr HERNELIUS (m);

Fru talman! TUl herr Duhlén vUl jug buru sägu utt proportionernu blir bättre med 20 miHoner, men de bhr inte bra.

Jug vUl också till herr Dahlén sägu att om det är fråga om att ha en observationspost, så finns det faktiskt några ambassader - inte många men faktiskt några — på platsen, t. ex. Nigeria och Zumbiu. Viu kunuler i dessa respektive länder kan man naturligtvis också fä de observationer man vUl hu. Det bmkur ju gå tUl så i länder där mun inte hur umbussuder.

Sedun vill jag, fru talman, passa på att yrka bifall till reservationen.

Herr LANGE (s):

Fru talman! Sedan herr Duhlén hude bemött reservunternu i punkten 1 övergick hun till att presenteru sin egen tolkning uv utskottets enhälligu betänkande på en rad andra punkter.

Jag hur behov uv utt sägu, fru tulmun, att den tolkningen får stå för herr Dahléns egen räkning. Jug anser för egen del inte att man i utskottets betänkande på någon av de punkter som herr Duhlén tog upp skall läsa in en kritik om vad som hittills skett inom utrikesdepartementet.

Herr DAHLÉN (fp);

Fru talman! Jag har svårt att förstå hur man i mina konstateranden kan läsa in någon kritik av vad som har skett. Jag tycker att herr Lange skall läsa protokollet när det kommer och se. Det fanns ingen kritik från min sidu på någon punkt. Jag vur en trogen tulesmun för utskottet - och även för regeringen, hude jag en känslu uv - i det summunhunget.

Jug yrkur ulltså bifall tUl utskottets betänkunde.

Överläggningen vur härmed slutud.

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställun bifölls.

Mom. 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen uv herrur Hernelius och Turesson, och förklurudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Hemelius begärt votering upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition;

Den som vill att kammuren bifuller utrikesutskottets hemställun i

betänkundet nr 1 punkten I mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifallit reservationen uv herrar Hernelius och

Turesson.

150

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertalet av kammurens ledumöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv följunde resultut;

Ju - 270

Nej - 39

Avstår - 2

Herrur Lindkvist (s) och Persson i Stockholm (s) unmälde utt de uvsett Nr 40
utt röstu ju men murkerats som frånvarande. Onsdagen den

15 mars 1972

Punkterna 2-7 ------ ;-----------

Kammaren biföll vad utskottet i dessu punkter hemställt. Gottgörelse av

kostnader för
Punktens sjöfolk och nöd-

Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborga- ställda svenska
re n fl medborgare m. fl.

Herr SVENSSON i Kungälv (s);

Fru talman! Det frumgår inte riktigt klurt under den här punkten vud suken i självu verket gäller.

Suken är i korthet dennu. En del människor, oftu ungu, räkur illu ut utomlunds. Det kun därför bU nödvändigt utt sändu hem dem till Sverige. Enligt informutioner som vi fått på ambassader och konsulat utomlunds sänds dessu människor mestudels hem tUl närmuste gränsstution i Sverige. Här får då sociula myndigheter ta nyu tug för utt sändu dem vidare till hemorten. Detta kan, fru talman, inte vuru en rimlig omgång; hemsändningen borde normalt ske ändu tUl vederbörundes hemort.

Nu frumgår det av utskottets betänkunde på den här punkten utt överläggningur i frågun pågår mellun utrikesdepurtementet och sociulstyrelsen. Eftersom ingu bestämmelser behöver ändrus i suk, hur jug på den punkten inget yrkunde. Jug hoppas buru utt det sker en ändring uv det som tydligen nu är praxis. Dessutom tål det påpekas till slut att det oftu rör sig om lån och att dessa i stor utsträckning återbetalas.

Överläggningen var härmed slutud.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 9-14

Kummuren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 15

Lades till handlingurnu.

På förslug UV fm undre vice talmunnen beslöt kummuren uppskjuta behundlingen uv återstående ärenden pä föredragningslistan till kl. 19.30.

§ 20 Interpellation nr 91 om förbud mot indexreglerade hyror

Ordet lämnudes på begäran till

Herr HENRIKSON (s), som yttrade:

Fru tulman! Efter förslug från Kungl. Maj;t (proposition nr 103 år 1971) antog föregående års riksdug vissu förändringur inom rumen för gällunde hyreslug samtidigt som hyreslagstiftningens giltighetstid förlängdes till utgången av år 1974. Bostadslägenheter som färdigställts under

151

Nr 40

Onsdagen den 15 mars 1972

åren 1958-1968 sumt ullu lokuler unduntogs från hyresregleringen.

Med hänsyn till de olägenheter som visut sig vura förenade med systemet med generellu hyreshöjningur på gmnd av ökade omkostnader för fustighetsförvaltning beslutades att bestämmelserna härom skulle upphävas. I stället beslutades att ökude omkostnuder — i likhet med vud som gäller beträffunde förbättringsurbete - skall kunnu utgöra gmnd för hyreshöjning. Härigenom skapades större möjligheter att beakta den enskildu fustighetens särskildu förhållunden.

En särskild spärregel infördes, enligt vUken höjning ej skull få ske så, utt hyrun överstiger vud som med hänsyn till hyresläget för jämförligu hyror på orten och övrigu omständigheter är skäligt. Guruntiernu mot oskäligu hyreshöjningur kom således utt bestå uv två hyresspärrur. Den enu motsvurude hyreslugens bruksvärderegel. Den undru motsvurudes uv hyresregleringslugens gällande regel, att hyreshöjningar inte fick tas ut utöver vud som förunleds uv ökude förvaltningskostnader. Vid tillämpning av bruksvärderegeln skull hyresläget i det ullmännyttiga bostadsbeståndet utgöra riktpunkt.

Enligt riksdagsbeslutet skall medgivande tUl generell hyreshöjning som gällde vid utgången av år 1971 fortsätta utt gällu till utgången uv september 1972. Ytteriigure generell hyreshöjning skull inte kunnu medges. De ökude kostnadernu för fustighetsförvultning — räntor, tomträttsuvgäld, löner o. d. — skull i stället få kompenserus genom tillägg till bushyrun på summu sätt som förbättring m. m. Ytterligure infördes en spärregel, enligt vilken höjning inte får ske så utt hyrun kommer utt överstigu vaid som med hänsyn till hyresläget för jämförliga lägenheter i orten och övrigu omständigheter är skäligt.

Det hur nu visut sig utt fleru fustighetsugare börjat införa s. k. indexklausuler i hyreskontrakten, uvseddu utt trädu i tillämpning vid en eventuell avveckling av hyresregleringslagen. Samma är förhållandet på orter där ifrägavurunde lag upphört utt gällu. I någru län har hyresnämnd haft anledning att pröva sädana indexklausuler och därvid kommit till slutsatsen att desamma måste betraktas som obilliga mot hyresgästen och därför upphävt dem. Mun kan emellertid befara att förekomsten av indexklausuler i hyreskontrakt icke alltid eller i begränsad omfuttning blir föremål för hyresnämndens prövning.

Förekommunde indexkluusuler kan vara konstruerade på olika sätt men torde i sumtligu full unknytu till levnadskostnadsindex. Oftu är de svåru utt bedömu för den enskilde hyresgästen, något som måste betruktus som ullvurligt. Till detta kommer att reglerna om hyressättning enligt bruksvärdeprincipen sätts ur spel. Genom de negativa konsekvenserna av ekonomisk natur som åsamkas hyresgästen blir besittningsskyddet i hög grad illusoriskt. Till detta kan läggas att ett åberopande av levnudskostnudsindex som kruv för hyreshöjningar saknar saklig gmnd.

Under hänvisning till det anförda anhålles om kammarens tillstånd utt till herr justitieministern ställu föHunde frågu;

Är stutsrådet beredd utt medverka till att lagregler införes som medför förbud mot indexreglerade hyror för bostadslägenheter och lokaler?

152

Denna anhållan bordlades.

§ 21 Interpellation nr 92 ang. åtgärder mot centralisering inom förloss- Nr 40
ningsvården Onsdagen den

Ordet lämnades på begärun till

Fru JONÄNG (c), som yttrude:

Fru tulmun! Trygghetskänslun är viktig för ullu burnuföderskor. Det är ungeläget utt förlossningsvården sumt för- och eftervården utformus så utt den ger burnuföderskornu dennu trygghet.

Riksdugen uttulude 1971 utt det är ett rimligt kruv utt vude kvinnu som sä önskar skall få smärtlindring vid förlossning. Av den pågående debatten att döma har man pä ansvarigt håll tagit detta ställningstagande till intäkt för en ökad centralisering av förlossningsvården. Riksdagen har emellertid en annun uppfuttning i dennu frägu. I sumbund med behundlingen i sociulutskottet uv motionen om smärtfri förlossning frumhöll fleru remissinstunser utt "effektiv smärtlindring" bör kunnu ges vid ullu förlossningsuvdelningur och inte begränsas till enburt vissu uvdelningur. Sociulutskottet betonude i unslutning härtill i sitt uv riksdugen godkändu yttrunde "ungelägenheten uv utt de resurser som hur betydelse för utt kunnu ge smärtlindring vid förlossning förstärks vid förlossningsuvdelningurnu".

En centrulisering uv förlossningsvården hur mångu negutivu effekter. Långu resor till BB-uvdelningurnu innebär oro och risker; tuxifödslur medför risker för moder och burn, inte minst om barnet föds för tidigt. Centraliseringen gör vidare utt barnafaderns möjlighet att närvara vid förlossningen försämrus. Kontukten mellun burnuföderskun och hennes unhörigu även i övrigt försvåras och blir kostsam.

Även mot bukgrund uv det ökunde untulet uborter är det nödvändigt utt få till stånd förlossningsvård, förvärd och eftervård som så längt möjligt eliminerar risker för moder och barn och skapar trygghet för barnaföderskorna var de än bor i landet.

Med hänvisning till det anförda hemställer jug om kummurens tillstånd att till herr socialministern få ställa föHunde frågor:

Är stutsrådet beredd medverku till att tendenser till centralisering inom förlossningsvården motverkas, och vilka åtgärder kommer statsrådet i så fall att vidtaga i detta syfte?

Dennu unhällun bordludes.

15 mars 1972

§ 22 Interpellation nr 93 ang. 1970 års beslut om riksinternatskolor

Ordet lämnudes på begärun till

Herr LOTHIGIUS (m), som yttrude;

Fru tulman! I enlighet med riksdugens beslut inrättudes den 1 juli
1970 fyru riksinternutskolor. För utredning uv riksinternatskolornus
frumtidu organisation och inriktning finns en organisationskommitté,
som består av de av stuten utseddu ledumöternu i riksinternutskolornus
styrelse. Kungl. Muj;t hur den 5 februuri 1971 uppdrugit åt orgunisutions-
kommittén utt överväga vilku skolformer och studievägur som bör finnus 153

Nr 40------------- vid skolorna fr. o. m. den 1 juli 1972. Orgunisutionskommittén hur den
Onsdaeen den- '' junuuri 1972 överlämnut sitt förslug till stutsrådet och chefen för
15 mars 1972 utbildningädepurtementet, som remitterut försluget för yttrunde till
-------------------- skolornus styrelser, däremot inte till skolornus huvudmän eller företrädu
re för föräldrar, lärure och elever. Förfurundet utgör exempel på en icke
alldeles sällsynt ensidighet i valet av remissorgan.

Utgångspunkten för beslutet om riksinternutskolor vur utt beredu möjlighet till lämplig skolgång för tre kutegorier elever, nämligen burn till utlundssvenskar, elever från glesbygd och elever med svårigheter i sin hemmiHö, samt utt dettu skulle kunnu ske oberoende uv elevens ekonomiska resurser.

Elevrekryteringen till riksinternatskolornu hur utveckluts klurt otillfredsställunde. Dettu hur redan lett till utt beslut futtuts om nedläggning UV en uv de fyru skolorna. Utvecklingen får emellertid inte tas tUl intäkt för att hävda att det saknas behov av internatskolor av den uvseddu typen. Blund orsukernu till den ullt ullvurligare situationen kun påpekus de synnerligen höga kostnaderna för eleverna, den bristande informutionen, de stelbentu reglerna beträffunde intugningen sumt moturbetandet av de enskilda skolornas viHu utt i någon mån bevuru sin egenurt.

Det är enligt min mening ungeläget att den uktuella situationen omedelbart leder till ställningstugunden, som förhindrur utt syftet med 1970 års beslut om riksinternutskolor helt förfelus.

Mot bukgrund uv vad jag här har anfört hemställes om kammarens medgivande att till herr utbildningsministern få ställa föHande fråga;

Är herr statsrådet villig utt inför riksdugen redogöru för sin bedömning av möjligheternu utt förverkligu intentionerna bakom 1970 ärs beslut angående riksinternutskolor?

Dennu unhållan bordludes.

§ 23 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts propositioner;

Nr 24 angående ändrad orgunisution uv verksumheten med hjälpmedel för hundikuppude m. m.

Nr 31 om inrättunde uv Sveriges exportråd, m. m.

Nr 40 angående stödåtgärder på fiskets område, .m. m.

Nr 41 med förslug tiU lug om ändring i utomenergilugen (1956:306)

Nr 46 ungående åtgärder för utt påverka stmkturomvandlingen inom vissa branscher

Nr 47 angående åtgärder för möbelindustrin, snickeriindustrin m. fl.

§ 24 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att födande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 128 Herr Olof Johansson i Stockholm (c) till herr justitieministern
angående besittningsskyddet för lokalhyresgäster:
154 Är stutsrådet beredd vidtu åtgärder för utt stärku besittningsskyd-

det   för   lokulhyresgäster   och   överväga   purtieUt   återinförunde   av     Nr 40
hyresreglering för lokuler mot bakgrund av de uppseendeväckande     Onsdaeen den
hyreshöjningar som aviserats främst i Stockholm?                        i r ™a,- 1972

Nr 129 Herr Eriksson i Bäckmora (c) till herr inrikesministern om ökning av kvoten för bostadsbyggande utan statligt stöd:

Har stutsrådet för uvsikt att i det nuvarande läget på byggurbets-murknuden öku kvoten för bostadsbyggande utun statligt stöd?

§ 25 Kummuren åtskildes kl. 18.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1972:40 Onsdagen den 15 mars

Riksdagens protokoll 1972: 40