Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:39

Tisdagen den 14 mars

Kl. 16.00

Förhundlingurna leddes av herr tredje vice talmannen. § 1 Justerades protokoUet för den 3 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. val av riksdagens ombudsmän

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrude:

Jug fär meddela att vid börian uv morgondagens summanträde kommer att anställas val av två riksdagens ombudsmän.

§ 3 Herr tredje vice talmannen meddelade att herr förste vice talmannen Bengtson, som beviHats ledighet frän riksdagsgöromålen tiUs vidare, denna dag åter intugit sin pluts i kummaren.

§ 4 Herr tredje vice tulmunnen meddelude att fru Olsson i Helsingborg enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 12-19 mars.

Fru Olsson beviHades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

§ 5 Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Wikströms (fp) i kammarens protokoU för den 1 mars intagna fråga, nr 103, dels herr Nilssons i Ägnas (m) i kammarens protokoll för den 2 mars intagnu frägu, nr 105, och dels herr Romanus' (fp) i kummurens protokoll för den 3 murs intagnu frågu, nr 112, och unförde:

Herr tulmun! Herr Wikström och herr Nilsson i Agnas har ställt frågor tUl mig om den ökade abortfrekvensen. Vidare har herr Romanus frågat mig vud jug tänker göra för att snubbt förbättra möjligheternu utt fä preventivmedelsrådgivning, Jug besvurar frågorna i ett sammanhang.

Den ökude ubortfrekvensen hur föranlett socialstyrelsen att i allt högre grad uppmärksamma ubortfrågun. Styrelsen anordnade nyligen en konferens där olika åtgärder för att begränsu antalet aborter diskuterades.

Vad som framför allt behövs är ökade förebyggande åtgärder, I den abortförebyggande verksamheten är information och rådgivning om olika metoder för födelsekontroll av avgörande betydelse. En omfattande information och rådgivning om preventivmedel sker i dag bl, a, genom olika institutioner och sammanslutningar. Sådan rådgivning lämnas på

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

gynekologiska mottagningar vid lasarett, på läkarmottagningar utanför sjukhusen, vid mödravårdscentraler och RFSU-kliniker m, m. Dessutom sker viss information om preventivmedel redan i skolorna, UtveckHngen visar emellertid att ytterligare åtgärder behöver vidtas i fråga om upplysnings- och rådgivningsverksamheten på detta område. Mot den bukgrunden har en av sociulstyrelsen tillsutt urbetsgrupp nyligen lämnat ett betänkunde med förslug till orgunisution uv preventivmedelsrådgivning. Arbetsgruppen föreslår oliku åtgärder för utt förstärku denna rådgivningsverksamhet. Bl, a, föreslås att barnmorskor och sjuksköterskor med erfarenhet av gynekologisk sjukvård efter viss vidareutbildning i ökad utsträckning skaU utnyttjas för preventivmedelsrådgivning. Arbetsgruppens förslug remissbehundlus för närvarande och socialstyrelsen kommer att snarast möjligt ta stäUning tUl de föreslagna åtgärderna.

Den ökade abortfrekvensen har tagit i anspråk en allt större del av resurserna på landets kvinnokliniker. Detta har på en del sjukhus aktualiserat frågan om abortoperationer i öppen vård då det gäller tidiga aborter. Mot bukgrunden uv de synpunkter som kom frum vid den förut nämndu konferensen uvser socialstyrelsen att tillsätta en urbetsgrupp med uppgift utt undersöka i vilken utsträckning enkla operationer bör kunnu utförus på polikliniker.

Av vad jug här sagt frumgår utt socialstyrelsen i hög grud hur sin uppmärksamhet riktad på de problem som frågeställurna berört. Jug ur också övertygad om att sjukvårdshuvudmännen tur till vura möjligheternu att effektivisera arbetet på de gynekologiska klinikerna och inom den abortförebyggande verksamheten.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Under de senaste sex—sju åren har socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd tillämpat en alltmera generös bifaUspruxis i fråga om abortansökningar. 1965 års abortkommitté fick av regeringen direktiv att framlägga förslag om en friare ubortlugstiftning. Många remissinstanser hävdar nu att förslaget av principiellu och vårdpoHtisku skäl inte kan få leda tiU lagstiftning. Andra har tUlstyrkt förslaget.

För några veckor sedun tillstyrkte också sociulstyrelsen detta förslug, där en huvudprincip är utt de kvinnor som så önskar skall garanterus rätt tUl abortoperation. Bara några dagar senure gör sociulstyrelsens generul-direktör ett uttulande, där han varnar för ökningen av antalet aborter. Utvecklingen är denna:

1963 3 528

1965 6 209

1967 9 703

1969 14 286

1970 ca 16 000

1971 CU20 000

För 1972 beräknur generuldirektör Rexed untulet till 28 000.

Nu tycker jug att statsrådet i sitt svar är ulltför nöjd med situationen. Den oroande utvecklingen när det gäller untulet aborter löses inte, som statsrådet antyder, genom att arbetet på de gynekologiska klinikerna

effektiviseras. Jug måste därför stäUa några frågor.

Enligt min mening kan ökningen av aborterna knuppust bero på att kunskaperna om preventiva åtgärder skulle vura mindre nu än för fem å sex år sedun, utun stegringen måste bero på utt preventiva metoder inte upplevs som liku nuturliga eller nödvändiga, när så gott som obegränsad rätt till abort föreligger. TUlämpningen av den nu gällande abortlagstiftningen och debatten om och förslaget till ett ännu friare system har lett tUl att abort uv uUt fler uppfattas som en legitim preventivmetod.

Nu undrar jag: Anser socialministern att vi har obegränsade vårdresurser för abortoperutioner? Om de uppgifter är riktiga som skymtat i pressen - att redun nu undru operationer får väntu, därför utt ubortfallen får förtur - anser då statsrådet det riktigt utt uborter prioriteras? Kan man lagfästa en rätt till abortoperation utan att samtidigt ge motsvarande rätt till andra operationer?

Och kommer statsrådet att i samband med regeringens överläggningar kring abortkommitténs förslag och remissvaren tUl detta utt också studeru relationen mellan införandet av en friare abortlagstiftning och ökningen av untalet aborter?

Herr NILSSON i Ägnas (m):

Herr talman! Också jag vill tacka socialministern för svaret på min enkla fråga. Anledningen till att jag ställde den var närmast att jag ser aborterna som konkurrenter till vanhg sjukvård. Vud jag efterlyser är åtgärder för att prioritera normal sjukvård. Våra kliniker skall ju normalt användas för att hjälpa människor. Sjukvårdspersonalens och sjukvårdsin-rättningurnus urspmngligu uppgift är ju utt främja livet och att strida mot döden. 1 dag fär cancersjuku personer väntu på behundling. Jag ser i svaret att statsrådet Aspling har reda på att resurserna används för ett annat område än de frän början var tänkta för. Vi har i dug inte resurser att ordna vårdmöjligheter i fuU utsträckning t. ex. för dem som behöver dialys. Våru samhälleliga resurser räcker inte tUl. Vi är snåla mot de handikappade, men vi har råd att bevilja hur många aborter som helst.

Det talas i svaret om vud som görs t. ex. i skolan, men jag tycker att det är falaktigt att lita på förebyggande insatser av detta slag. Jag har en känsla av att mycket i den svensku skolun i dug främjar lösaktigheten. Jag vet att det finns oerhört mänga mycket unga flickor som begär abort. Mun kun förstå det, men jug undrar om det inte är någonting i dagens livsstil, i vår fostran och i samhällets hela sätt att ungripa problemen som har gjort att en ohyggligt allvarlig situation hårväxt fram.

Jug tror inte heller utt vi har en så god uppfattning om de medicinska aspekterna som vi borde ha, t. ex. om vad det kommer att betyda mentalt för många människor som nu lättsinnigt - det gäller åtminstone i mångu fall - begär abort. Kanske får de längre fram föHdverkningar härav, som leder tiU ökade sjukvårdskostnader.

För mig innebär abort ett dödande, och det förefuller mig orimHgt utt man i den utsträckning som nu förekommer skull tolerera denna utveckling. Vi måste pä något sätt tillbaka till ett sundare och bättre tillstånd med en annan syn på människan och människolivet. - Men detta är något som vi bör ta upp i andra sammanhang.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

Jag tror att socialministern och de andra ansvariga på detta område allvarligare än vad svaret anger får överväga vud som skull görus. Frägun kommer självfullet upp i undru summunhang, men det är rusande bråttom utt göra nägot, så utt inte sjuka människor fär väntu på grund uv utt uborter beviHus i ullt högre frekvens.

Herr ROMANUS (fp):

Herr tulmun! Bukgmnden till min fräga är att vi nyligen fick ytterligure kluru belägg, om det nu skuUe hu behövts, på den bedrövligu situutionen när det gäller tillgången till preventivmedelsrådgivning i värt lund. Det är väntetider på flera månader för den som vill ha p-piller utskrivna. Det kan ta ett halvår för en kvinna att fä en spiral insatt, och när det gäller den nyuste och för mångu nödvändigu spirulen kun det ta upp till ett år.

Situationen är alltså inte så gynnsam som man kan tro när man läser socialministerns svar, där han säger: "En omfattande information och

rådgivning sker---- ." Statsrådets ord "att ytterligare åtgärder behöver

vidtas" är verkHgen en förskönande omskrivning av dagsläget.

Vi har också fått höra att antalet aborter väntas öka med 75 procent på två år. Det leder till en hård påfrestning på sjukvärden och bl. a. till senare aborter. Den dåliga tUlgången på preventivmedelsrådgivning är en orsak — av fleru naturligtvis - till den här utvecklingen av antalet aborter.

Redan 1966 begärde Riksförbundet för sexuell upplysning en snubb utredning om. möjligheterna till en ökud preventivmedelsrådgivning. Nu har det kommit en PM från socialstyrelsen. Den är inte så förskräckligt tjock och imponerunde, och det är för mig en gåtu hur det hur kunnut tu sex.år utt produceru dettu muteriul. Här Hksom på ulla andra håll i sjukvården måste mun väl ändå sägu sig utt de förebyggunde åtgärdernu bör prioriteras — att preventivmedelsrådgivning är förebyggande åtgärder ligger ju i ordets natur.

Men nu finns det alltså förslug, och den fråga jag vill ställa är; Hur snabbt kommer de att förverkligus? Det är uppenburt utt mödruvärds-centralerna mäste byggas ut och ta emot ullu som vill hu preventivmedelsrådgivning. Detta är emellertid en personulfrågu, och det hur sugts utt det kommer att dröja till 1980-talet innan den blir löst. Då är frågan: VUl socialministern medverku till utt undra kategorier, framför allt barnmorskorna, får ökade möjligheter att göru det jobb som läkurnu i dug gör? Och vill sociulministem medverku till utt skolhälsovården tur ett större unsvur?

Socialministern säger i sitt svar, som jag naturligtvis tackar för, att socialstyrelsen föHer detta problem med uppmärksamhet. Då vill jag ytterligare fräga: Vad anser socialministern behöver görus? Tänker sociulministem vidtu någru åtgärder, och vilken tidsplun finns för dessu åtgärder? Ätt det är bråttom behöver det nu inte längre rådu något tvivel om.

Herr sociulministem ASPLING:

Herr talman! De frågor som herr Wikström tog upp hur i hög grad samband med 1965 års abortkommittés förslag. Låt mig bara erinra om

att remisstiden helt nyligen har utgått för denna kommittés betänkande. Ärendet bereds nu inom justitiedepartementet.

Jag kan försäkru utt sociulstyrelsen med mycket stor uppmärksumhet föHer utvecklingen på detta område. Det har väl också framgått av mitt svur. I ubortfrågun är vi väl ullu överens om åtminstone en suk, nämUgen utt det är i hög grud önskvärt utt försöku förebyggu aborter. En grundfömtsättning härför är att kvinnan och famUjen ges en social och ekonomisk trygghet. Men det räcker inte med detta. Dämtöver behövs en effektiv upplysningsverksamhet och en effektiv rådgivningsverksamhet.

I det betänkande som jag har nämnt i mitt svur hur nu förslug lugts frum till ett brett register uv åtgärder pä informutionsomrädet. Den uv sociulstyrelsen tillsuttu urbetsgruppen föreslär sålundu att resursernu inom mödrahälsovårdens ram förstärks såväl centrult som regionalt och lokalt inom nu existerunde verksamhet och genom anordnande av särskilda mottagningar för preventivmedelsrådgivning, Preventivmedelsrådgivningen bör därvid inriktus särskilt på vissa målgmpper.

Med anledning av herr Romanus' frågor vill jag säga att vi självklart är angelägna om att fä till stånd en aktiv utveckling på detta område. Det förslag som redovisats är föremål för remissbehandling, och därefter kommer sociulstyrelsen utt ta ställning till detta. Jug kommer helt nuturligt utt föHu utvecklingen på detta viktiga område med stor uppmärksamhet.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Även en person med min relativt kortvariga politiska verksamhet har åtskUliga gånger hört både sociulministem och undru stutsråd säga att man föHer saker och ting med stor uppmärksamhet. Den erfurenheten inger onekligen en viss oro.

Detta område hur sociulstyrelsen nu föHt med uppmärksamhet under sex år, och vad har blivit resultatet? Hittills i stort sett bura detta papper som inte är så imponerunde.

Situationen i Stockholm i dag — för utt ta ett konkret exempel — är att vi hur ungefär 200 000 fertila kvinnor, varuv 30 000 kun få sådan här preventivmedelsrådgivning. Det är inte tillfredsställunde, och dä blir mun oroud när problemen beskrivs som sociulministem gjort i sitt svur, nämligen utt här pågår en omfuttunde verksumhet, och visserligen behövs ytterligure åtgärder, men i stort sett är det en gunsku tillfredsställd ton i sociulministerns beskrivning av frågorna.

Därför frågade jag om mun kunde få något konkret besked om vad som kommer att göras och när det kommer att göras. Tyvärr lyckades jug inte heller i sociulministerns undra inlägg uppfatta någru konkretu besked. Att mun snurt skall ta ställning i sociulstyrelsen är utmärkt, men blir det någru åtgärder? Att mun skull öku kupuciteten är nuturligtvis värdefullt, men om man vet utt det kommer att dröja intill 1980-talet innun man kun tillfredsställu denna efterfrågan med läkare dä kommer frågun; Vill sociulministem medverku till att annan personal, t. ex. i första hand barnmorskorna, fär möjlighet utt sättu in livmoderinlägg och fär möjlighet att rutinmässigt förskriva p-pUler för dem som kommer på återbesök? Vill socialministern medverka till att skolhälsovården fär ta ett större

I * Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. den ökade abortfrekvensen, m. m.

ansvar? Vi vet ju ändå - och det kan vara en replik till herr Nilsson i Agnas också - att ungdomen i dag har en tidigure sexuell debut och utt mun hur mycket orounde siffror pä gonorré i de lägre äldrurnu.

Då kun mun inte buru sägu utt här behövs en unnun morul. Mun måste ocksä dru slutsatsen utt det är bättre utt dessu ungdomur fär tillgång till preventivrådgivning, så utt mun inte behöver upplevu utt ubortsiffrorna ökur i dessu äldrur. Det är mer reulistiskt.

Herr tulmun! Jug hoppus utt sociulministem kommer igen en gång till och vill sägu nägot konkret om vad som kommer att händu och när det kommer att hända, ty bara detta att problemet föHs med uppmärksumhet ur tyvärr inte tillräckligt för att lugna allu de människor som upplever dennu utveckling nu — både den mycket starka ökningen av antalet aborter och väntetiderna inom preventivmedelsområdet - som mycket oroande.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! På mänga häll i vårt land diskuteras ju ubortfrågun med yttersta lättsinne. Det sker förvisso inte här i riksdagen eller när läkare och politiker samtalar om frågornu. Men det finns en rad spörsmål som uktuuliseruts. Hur lugstiftningen pä dettu område psykologisku konsekvenser? Påverkur den människornus levnudssätt? Jug försökte i mitt inlägg untydu utt abort av aUt flera numera betraktus som en preventiv metod. När nu abortutredningen säger att sä får man inte se på aborterna, undrar jag bara; Hur skall man kunna övertyga människor om utt de inte får betruktu dem på det sättet, när mun skall garantera rätt till abortoperution och vi redan nu, med den lugstiftning vi hur, fått den utveckling som jug nämnde?

Det är ocksä uppenburt utt lugstiftningen pä dettu område och tillämpningen uv den redun nu har värdpolitiska konsekvenser. Och naturligtvis kommer en frumtidu lagstiftning också att få det. Jug tycker det är ungeläget utt dettu tus med i de övervägunden som nu skull görus i sociul- och justitiedepartementen med anledning av abortutredningens betänkande och remissvaren. Lägg gärna Bror Rexeds varning överst blund remissvaren och funderu över vud innebörden är uv det skakande siffermaterialet!

Herr NILSSON i Ägnas (m):

Herr talman! Med anledning av vad herr Romanus senast sade och också med anledning av vud som uttulas i svuret om förebyggunde åtgärder vill jag säga att jag i ordet "förebyggande" lägger något annat än vad herr Romunus och herr Aspling tycks göru. Jug menur utt våru ungdomur hur rätt utt få veta, utt livet innebär ett större unsvur och hur fler uspekter än vad som kommer fram i vär skolundervisning i dag.

Vad lär ma.n egentligen ungdomar om sumlevnud, om ansvar för hem och familj, om människolivets helgd, om livets okränkbarhet? Och vud vet vi egentligen om de mentala skadorna och de medicinska riskerna för en flicka pä 15-16 år som får abort? Längre frum i livet kunske hon kommer utt unklaga oss, som i dag är ansvariga, för att vi inte i skola och hem gav henne och andru ungdomar bättre kunskap och fusture underlug

utt stå pä för att klara de stormar som i dag blåser. Vad är anledningen till att sä mångu i dug har en unnun syn på det sexuellu, så utt debuten på det sexuellu området äger rum tidigure, som herr Romunus sude? Är inte vi unsvurigu härför, vi som hur byggt dettu sumhälle? Jag är inte övertygad om att vi därmed har främjat ungdomens lycka eller hälsa eller ens sumhällets frumtid.

Mun tulur om utt burnmorskor och sjuksköterskor skall hjälpa till med preventiva åtgärder, men jag tycker att de kan hu något unnat att göra. Födelsetalet i Sverige är i dug nere i ungefär 110 000. Räcker det verkligen med hänsyn till våru ätugunden, vår urbetskruft och landets framtid? En siffra på 30 000 aborter tycker jug är förskräcklig i jämförelse med födelsetulet.

Jug tror utt vi måste tänku om och börja från börjun. Vi måste visa människorna att livet har andra värden och att man också när det gäller samlivet man och kvinna emeUun måste ta ett helt annat unsvur.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. det ekonomiska skyddet för njurdonatorer

Herr sociulministem ASPLING:

Herr tulmun! Herr Romunus hur ju redan betänkundet tiUgängligt, och jug föreställer mig utt hun hur läst det ingående och tugit del uv de olika förslag som arbetsgruppen hur lugt frum. Remissbehundlingen kommer enligt vud jug är underrättud om utt vuru avslutad inom någon vecka, och därefter hur styrelsen att ta ställning till dessa frågor.

När jug säger utt jug kommer utt föHu frägan med uppmärksumhet menar jag det, herr Romunus. Jag vUl ingulundu sägu utt allt på detta område är gott och väl. Vi behöver göru meru, och det har jag starkt understrukit i mitt svar. Jag är förvissad om utt vi kommer att få uppleva en utbyggnad av resurserna på detta viktiga område.

Herr Wikström tar upp frågor som helt naturligt är intimt kopplade till abortutredningens betänkande, men jag vUl fästa herr Wikströms uppmärksumhet pä det fuktum - jug untur utt hun är väl medveten om det -att man i betänkandet ingående behandlat frågan om just de abortförebyggande åtgärderna. När ett ställningstagande sä småningom sker - jag har nämnt att ärendet nu bereds i justitiedepartementet - är jag övertygad om att de abortförebyggande åtgärderna kommer att ges en framskjuten pluts.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 6 Ang. det ekonomiska skyddet för njurdonatorer

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Jonassons (c) i kammurens protokoll för den 2 mars intugnu fråga, nr 108, och anförde:

Herr tulmun! Herr Jonusson hur frågut mig om jag anser att det ekonomiska skyddet för njurdonatorer i samband med fömndersök-ningen och i sumbund med självu trunspluntutionen är tillfredsställunde och, om så inte är fullet, huruvidu jug uvser utt tu initiutiv till ändrude ersättningsregler.

I sumband med njurtranspluntution lämnar sjukförsäkringen enligt

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ång. det ekonomiska skyddet för njurdonatorer

stadgad praxis ersättning till givaren i form av sjukpenning för tiden från det trunspluntutionen sker. Att utge ersättning till givuren för tid före trunspluntutionen hur unsetts fullu utom rumen för sjukförsäkringen. Anledningen till dettu är utt givuren då inte kun anses lida uv sjukdom.

Sjukförsäkringsutredningen hur i en promemoriu (Ds S 1969:4) rekommenderat, att sjukvårdshuvudmännen skall svara för ersättning till givare under tid fram till det trunspluntutionen sker. Såvitt jug hur mig bekunt iukttur sjukvårdshuvudmännen i allmänhet de riktlinjer som drogs upp i promemorian.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber utt få tucku sociulministem för svuret.

Storu frumgångur kan noteras när det gäller samhällets möjligheter utt botu och Hndru sjukdomur, sä ock när det gäller de njursjuka. På den punkten föreligger dock ännu storu svårigheter. Möjligheter till diulysbe-handling finns, men behoven är storu. Det kostur mycket pengur, och resursernu räcker inte alltid till.

Möjligheter till njurtransplantation föreligger såvitt lämplig njur-donutor kun uppbringus. Men även om en donutor ser som sin störstu uppgift utt hjälpu en medmännisku i nöd, måste det väl ur sumhällets synpunkt vata självklart att vederbörande hålls ekonomiskt skadeslös. För förlorud arbetsförtjänst och utlagda kostnader bör ersättning utgä, och det bör gäUa såväl sjuktiden som förundersökningen. Detta uttalade också andra lagutskottet enhälligt 1968, och riksdagen hade ingenting att erinra häremot. När nu uppoffrande människor begär att fä sina utgifter täckta men fär ett negativt svar ställer de sig frågande, och det kan man förstå.

Socialministern upplyser här om att sjukkassan betalar ersättning från den dag transplantationen sker tills givaren bhr frisk, och pä den punkten torde inget direkt missförstånd råda. Detta är ju bra. Men det är sämre när det gäller de kostnader som åstadkommes före ingreppet - de kan gälla bäde resor, förlorud urbetsförtjänst och unnut, och de kun uppgå till rätt höga belopp.

Socialministern påpekar nu att sjukförsäkringsutredningen har rekommenderat sjukvårdshuvudmännen — lundstingen — utt kluru de här kostnudernu. Huruvidu så sker torde dock vuru oklurt. I vurje full får vederbörunde inte upplysning om dettu, och jag ställer därför frägan: Skulle inte bättre upplysning behövus? Det finns de som över sjukkussun begärt ersättning för sådana här kostnader före ingreppet, men med hänsyn till bestämmelserna har de vägrats dettu. De hur sedun överklugut hos riksförsäkringsverket, men då de hur fått uvslug — på summu grunder, givetvis — hur de heller inte upplysts om de här förhållundenu. Borde inte detta ha skett?

Herr socialministern ASPLING:

Herr tulman! Det är ingen i och för sig okänd fräga som herr Jonasson hur tagit upp. Den har, som han ocksä själv nämnde, varit föremål för behundling bl. a. här i riksdugen med uniedning uv motioner. Det var bukgrunden till att sjukförsäkringsutredningen fick i uppdrag att titta pä

det här spörsmålet, och den kom sä småningom fram till en enhällig rekommendation utt här borde sjukvårdshuvudmännen trädu in.

Jag har inte erfarit utt det här systemet inte skulle fungeru, och jug tror utt det fungerur. Mun skull kommu ihåg utt kostnader uppkommer för en njurdonator under tid före transpluntutionen främst om det blir frägu om inläggning på sjukhus för s. k. förundersökning. En sådun undersökning hur ju till syfte att klarlägga om det föreligger sådan biologisk överensstämmelse mellun den tilltänkte donutorns vävnuder och den njursjukes utt trunspluntutionen kun unses lämplig. Jug vUl tillägga att ersättning åt en tilltänkt givure för kostnuder och bortfull uv inkomst under förundersökningen snurust är utt jämställa med de allmännu kostnaderna för att ge den njursjuke, för vUkens räkning njuren är avsedd, den sjukvård han behöver. Det är helt enkelt det som är bakgrunden till det förslug sjukförsäkringsutredningen lude fram i den här frågan och som ju innebär att det har bedömts vara kostnader som bör falla pä vederbörande sjukvårdshuvudman.

Nu frägur herr Jonusson mig om det inte är önskvärt utt mun upplyser meru om dettu. Ju, det är möjligt utt sä är fallet, och herr Jonasson har ju också med sin frågu medverkat till att fästa uppmärksumheten pä dettu förhållunde.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. försämringen av den sociala hemhjälpen i vissa kommuner

Herr JONASSON (c):

Herr tulmun! Jug tackar socialministern för dessa ytterligare upplysningur, och allt vad hun här säger är väl riktigt.

Jug tror inte heller utt lundstingen drur sig för dettu. De flesta betalar nog för de här kostnaderna. Men det är tyvärr ,sä utt donutorernu inte haft reda på detta förhållande. De har vänt sig bara till sjukkassan, och där har de inte fått dessu upplysningur.

Jug hoppus att den lilla debatt som vi här har fört skaU leda till att bättre upplysning kun erhållus.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 7 Ang. försämringen av den sociala hemhjälpen i vissa kommuner

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvuru fm Marklunds (vpk) i kummurens protokoll för den 3 murs intugnu frågu, nr 111, och unförde;

Herr talman! Fru Murklund hur frågut mig om läget beträffunde den uv kommunernu bedrivnu sociula hemhjälpsverksamheten.

Den sociulu hemhjälpsverksumheten i kommunernu hur byggts ut kruftigt under den senaste tioårsperioden. Utbyggnaden hur frumför ullt gällt hemhjälpen till åldringur och hundikappade. Är 1960 fick knappt 80 000 åldringar och handikuppude sociul hemhjälp. Dettu untal har ökat till 254 000 är 1970 och beräknas under år 1971 hu uppgårt tiU 275 000 personer. Antulet hjälptimmar har under summu tid ökut från ca 8 miHoner till omkring 42 miHoner timmur. Dessa tul avspeglar den ökude betydelse som den öppna värden har fått framför allt inom åldrings-

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. försämringen av den sociala hemhjälpen i vissa kommuner

vården. I årets stutsverksproposition hur jug räknut med en fortsutt ökning uv hemhjälpsverksumheten, och stutsbidrugsansluget till dennu verksumhet föreslås höjt med 50 mUjoner kronor.

Vissu uppgifter har förekommit om utt kommunernu skulle ha vidtagit nedskärningur i den sociulu hemhjälpsverksumheten, under år 1972. För att skapu klarhet i dennu frägu hur såväl sociulstyrelsen som Kommunförbundet inhämtat uppgifter om den sociala hemhjälpens beräknude omfattning under år 1972. Dessa undersökningar är ännu inte slutförda, men preliminära uppgifter tyder på en fortsatt utbyggnad av hemhjälpsverksamheten totalt sett.

Mot bakgrund av det starka intresse som kommunerna hittiUs visat för utbyggnuden uv den sociula hemhjälpen utgår jag från att kommunerna alltjämt är inriktade på att tillgodose det behov uv vård och service som finns inom kommunen. De uppgifter som hittUls föreligger om utvecklingen UV hemhjälpsverksumheten ger mig mte uniedning att ändra de bedömningur som redovisats lårets statsverksproposition. Sociulstyrelsen kommer äve:a i fortsättningen att föHu utveckHngen på detta område med största uppmärksumhet.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svuret på min frågu, och jag noterar den sistu meningen i svuret, där sociulministem uttalar utt sociulstyrelsen även i fortsättningen kommer utt föHa utvecklingen pä dettu område med störstu uppmärksumhet.

Som socialministern uppenbarligen gissat har min fråga föranletts av uppgifterna om att kommunerna vidtagit omfattande prutningar i synnerhet pä den sociala sektorn och att dessu pmtningur i väldigt hög grad hur drabbat just den sociulu hemhjälpen. Det är ändå uppenbart utt såduna prutningar har skett i vissa kommuner, och även om man vid de undersökningar som socialministern hänvisar till kommer till resultatet att det sker en fortsutt utbyggnud totult sett, sä är det ju illu nog om det finns kommuner som vidtur sådunu här, som jug uppfuttur det, långtgående nedpmtningur när det gäller ungelägen verksumhet.

Det är klart utt det är den ekonomisku situutionen i kommunernu som hur förunlett dessa pmtningar, men det kan inte godtus som en förkluring eller som någonting mun uccepterur som ett skäl för att försvära genomförandet av det öppenvärdsprogram som socialstyrelsen har gått in för. Och redan maxinieringen av hemhjälpen till ett visst antal timmar i veckan strider ju mot socialstyrelsens anvisningar och rekommendationer tUl kommunerna, där det sägs att det skall vuru en prövning från full till faU.

Det är ett fuktum utt untalet åldringar ökar, och inriktningen på att de så länge som möjligt skall fä vistas i sina hem är vi ju på de flesta häll överens om. Men då måste också antalet hjälptimmar hållas på nödvändig nivå. Jag är medveten om utt kommunernu inte kun åläggus utt stå för så eller så många timmar social hemhjälp. Det är kommunalpolitikernas huvudbry utt i det äriigu budgeturbetet göra den nödvändiga fördelningen av tillgängliga ekonomiska resurser. Men när nedskärningen gär ut över en uppnådd och något så när hygglig standard — det vill jug gärnu hälla med

om, som kommentar till det första stycket i socialministerns svar - är mun ändå litet fundersum över hur det rimmur med de intentioner som finns pä ullu håll om den sociulu hemhjälpen och dess värde inte bara för åldringarna utan också för de yngre handikuppude.

Vi ur - jug upprepur det - som jag ser det överens om det värdefulla i den här vården, och jag hoppus att de intentioner som socialministern givit uttryck ät verkligen skall komma ut tUl kommunerna via den informationsverksamhet som socialstyrelsen i olika former bedriver.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. uppförande av fritidshus inom fågelskyddsområde

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag viU bara tiUägga att preliminära uppgifter för hela landet, som samlats in av Kommunförbundet, har visut utt de faktiska utgifterna för den socialu hemhjälpsverksamheten — då inklusive fotvård m. m. - var drygt 600 miljoner under 1 971. 1 det här beloppet har även inräknats eventueUa tilläggsstater. De budgeterade kostnudernu för hemhjälpsverksumheten under 1972 är cu 85 miHoner kronor eller närmare 14 procent högre. Det innebär, om man tar hänsyn till de avtalsenliga löneökningarna, att omfattningen av hemhjälpsverksamheten kan beräknas komma att öka med ca 3 procent.

De nämnda ökningstalen är genomsnittstal för hela riket - det är riktigt - och det förekommer självfullet lokulu variationer, uppåt och nedåt. Det är en naturiig föHd av att varie kommun själv har att besluta om verksamhetens omfattning. För fru Marklunds hemlän visar de preliminära uppgifterna en ökning av hemhjälpsverksamheten med inte mindre än 18 procent, dvs. mer än för landet i dess helhet.

Detta är ett mycket viktigt område, och jug är - som jug sugt i mitt svar — övertygad om att kommunema har en ambition att följa upp verksamheten.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 8 Ang. uppförande av fritidshus inom fågelskyddsområde

Herr jordbmksministern BENGTSSON erhöll ordet för utt besvura herr Lorentzons (vpk) i kummurens protokoll för den 3 mars intugnu fråga, nr 114, till herr civUministern, och anförde:

Herr talman! Herr Lorentzon har frågut civilministern om hun unser utt dispens över huvud tuget bör medges för uppförunde uv fritidshus inom fågelskyddsområde, där utomplansbestämmelser och byggnadsförbud enligt 122 § byggnudslugen råder och, om så är fullet, på vilku grunder sådunu unduntag bör kunna medges. Frågun hur överlämnuts till mig för besvarande.

Bestämmelsernu om s. k. fågelskyddsområden reglerur inte frägun om bebyggelse kun tillåtus inom dessu områden. Men om det för ett sådunt område gäller byggnadsförbud enligt 122 § byggnadslagen för att tillgodose nuturvårdsintres.sen, är det klurt att länsstyrelsen vid prövning av en dispensansökan för ett fritid.shus beaktar fågellivet. Ett genereUt svar pä hur prövningen skall utfalla kan inte ges. Det ankommer på länsstyrelsen utt från full till full göru den bedömning som fordras.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. uppförande av fritidshus inom fägelskyddsomräde

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min fråga.

Det är alldeles riktigt utt det område det här gäller fuller inom 122 § byggnudslugen — det är frägu om Gotlund.

Min frägu är förunledd uv vud som på senure tid hur blivit bekunt för en större ullmänhet i unslutning till att en lantbrukare på Fårö hos länsmyndigheternu på Gotlund sökt dispens för utt fä byggu en fritidsstugu men blivit vägrud detta. För området i frägu gäller utompluns-bestämmelser samt byggnadsförbud enligt 122 § byggnadslagen; det är nämligen frägu om ett naturreservat och fägelskyddsomräde. Till suken hör utt byggnudsnämnden i kommunen hösten 1970 tillstyrkte byggnuds-tillstånd.

Vud som nu upprör gotlänningurnu är utt en öbo hur vägruts uppföru en fritidsstuga, medun det för s. k. kändisur, folk från Stockholm med namn och pengar, har varit fritt fram att bygga även större hus än vad som i vanliga full kun betraktas som fritidsstugor. Men i det nu aktuellu fallet, där det gäller en mindre bonde och öbo, är det stopp.

Nu visar det sig dock, enligt uttalande i en statsrådet närstående tidning, nämligen Aftonbladet för den 3 mars i år, att länsmyndigheterna pä Gotland inte har beviHat någru dispenser. Länsurkitekten suger så här: "Byggförbuden gäller uUu. Men det finns de som fått tillstånd uv högre

instunser och dä kan vi inte göru någonting.-- Inte ville vi låta

Ingmar Bergman bygga för några är sen. Men vad ska vi göru när hun fär

tillstånd från landets högsta instanser? Men han (Olsson) och

andra gotlänningar mäste förstå utt det inte är myndigheternu på ön som ger sommurgästernu speciultillstånd."

Enligt länsarkitekten på Gotland har länsmyndigheterna tUlämpat allas likhet inför lagen. De dispenser som det här ur frågu om hur givits uv högre myndigheter. Det vore intressant — inte endast för gotlänningarna — att veta, var dessa högre instanser är att finna. Är det myndigheter i kanslihuset som länsarkitekten pä Gotland i detta fall syftar på?

Intressant i detta sammanhang är också utt envoyén Arne S. Lundberg, även känd som chefen för LKAB och bosatt i Stockholm — LKAB:s kontor har som bekant inte ännu i vurie full flyttuts till Norrbotten - för ett pur är sedan fick tillstånd utt på Gotlund bygga vad man snarare kan beteckna som en villa än en fritidsstuga. Jag visar här ett par bilder på TV-skärmen. BUden till vänster är envoyéns tidigare lilla sommarställe. Han fick tUlstånd att bygga inte bara en enplansvilla, som han själv begärt, utan myndigheterna var enligt uppgifter frikostiga nog att låta honörn rita och bygga ett tvåvåningshus. Men för småbrukaren var det omöjligt att få bygga.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag vet inte om det har skett nägon ändring i riksdagsordningen, så att man numera kan diskutera enskilda fall. Om så är förhällandet, är jag självfullet beredd utt också diskuteru detta speciella full.

Aftonbludets påstående utt medgivandet att uppföru de uv herr Lorentzon här nämndu byggnaderna pä Gotlund skulle hu lämnuts i högre

instuns är feluktigt. Beslutet hur futtats av länsmyndigheten pä Gotland, inte av Kungl. Maj;t. Uppgiften i tidningen får antingen tolkas sä att sugesmunnen är felciterud eller utt hun Hger. Ärendet är inte uvgjort hos oss.

Den uppgift som hur förunlett herr Lorentzons frägu är nu föremål för behandling hos regeringen. Vederbörande som har fått uvslug på sin dispensansökan har anfört besvär hos Kungl. Maj.t. Detta är aUtså ett enskUt ärende som jug så småningom kommer utt tu ställning till, och innun så hur skett hur jug ingen möjlighet utt diskuteru saken.

När det gäller de bestämmelser som vi har för att skydda vår natur är det alldeles uppenbart att mun kun tillätu viss byggnution pä fågelskyddsområden. Det finns cu 200 fågelskyddsområden med en summunlugd yta av 340 000 hektar murk. Ett fägelskyddsomräde är t. ex. lika stort som Blekinge, och det är alldeles klart att man måste kunna medge dispens där. Men prövningen av dispensansökan skull ske med hänsyn tugen till de föreskrifter som gäller om naturskydd, landskapsbild, växtlighet osv. Myndigheterna som beviHar dispens får inte ta hänsyn till vem som söker dispensen, utan baru till huruvidu dispens kun ges med tanke på de bestämmelser som gäller beträffande området.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. uppförande av fritidshus inom fågelskyddsområde

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Det var mycket intressant att jordbruksministern dementerar vad som stod i Aftonbladet och menar utt synduren i det här fallet inte är att söku i kunslihuset.

Det är ju sä utt det finns en hel rud lugur här i lundet, som uppfattus pä det suttet att de gynnar burgna människor mera un de gynnur vanligt folk. Vi har vid nägra tidigare tillfällen diskuterat sådunu frågor, herr jordbruksminister. Det hur gällt exempelvis skogsbilvägarnu, där skogsbolugen helt enkelt burrikaderar vägarna sä att allemansrätten inte längre fungerar, trots att dessu vägur i stor utsträckning är byggdu med skuttebetulurnus pengur. Jug tänker vidure på strundskyddslugen där dispenser har getts på upp till 97 procent av ansökningurna. Aftonbludet kunde för en tid sedun tulu om hur Stockholmstruktens stränder i dug är ett uttryck för att det är ett klassamhälle vi lever i. Burgnu stockholmare har byggt sina stora sommarställen så att folk i aUmänhet inte har möjligheter att komma fram tiU stränderna.

Det är alltså fräga om likhet inför lugen. Sedun gummult hur uttrycket "Sveriges rikes lug" i folkmun ändruts till "Sveriges rikas lag". Det är inte utan att man i det här sammanhanget får detta i tankarna när man gång efter unnun ser hur lagarnu tillämpus. Givetvis var det folkets tidigure erfarenheter om hur lundets lagur tillämpas som var den direktu orsaken till att det nyu uttrycket myntudes. Men mun borde kunnu föruLsättu utt tillämpningen av våra lagar efter ett 40-ärigt socialdemokratiskt regerande skulle ske pä ett annat sätt än vud som hur vurit fullet hittills beträffunde de lagur som jug här har räknat upp. Lagen borde naturligtvis gälla för allu, såväl för den gotländske småbonden som för envoyén.

I övrigt borde inte dispenser ges i frågu om nuturreservut och fågelskyddsområden.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. centraltankanläggningar för fjärrvärme

§ 9 Ang. centraltankanläggningar för fjärrvärme

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Storfors (s) den 25 januari framställda interpellation, nr 3 ', tUl herr jordbmksministern, och anförde:

Herr talmun! Herr Andersson i Storfors har frågat chefen för jordbruksdepartementet

dels om han är beredd att tillse att centraltanksystemets för- och nuckdelur utreds och utt erforderligu åtgärder i uniedning däruv vidtus,

dels om hun är beredd att intill dess detta är klurt utfärda föreskrifter som begränsar systemets användning,

dels slutligen om hun är beredd utt utfärdu rekommendutioner beträffunde kommunul utbyggnud uv fjärrvärmesystem i form uv möjligheter utt införu kommunalt värmedistributionsmonopol i likhet med vud som exempelvis förekommer på sophunteringens område.

Interpellationen har överlämnats till mig för besvurande.

Enligt förordningen om brundfurligu vuror krävs tillstånd av byggnudsnämnd för bl. u. s. k. centrultunkanläggningar. Vidare krävs regelbunden kontroll av anläggningarna. Nyu tillämpningsföreskrifter till förordningen meddeludes i oktober 1970 uv kommerskollegium efter samråd med naturvärdsverket. Föreskrifterna innehåller bl. a. detuHerude bestämmelser om hur unläggningarna skuU vuru utfördu och om hur kontrollen skall ske. Om dessu föreskrifter föHs, torde riskernu med utt unvändu centrultunkunläggningur vuru mycket små. Berördu myndigheter, i första hund kommerskollegium och sprängämnesinspektionen, föHer nogu utvecklingen på området och vidtar vid behov kompletterande åtgärder. Några ytterligare åtgärder från regeringens sida är därför inte uktuella.

Vud ungar frågun om kommunul utbyggnad av fjärrvärmesystem vUl jag erinra om att energikommittén i sitt betänkande rörande Sveriges energiförsörining föreslagit bl. a., utt kommunernu skulle åläggus utt pluneru för värmeförsörjningen genom utt uturbetu särskilda värmeplaner. Frågun om utt införu sådana pluner uktualiserur emellertid en rud problem. Dessu studerus för närvurunde inom berörda depurtement i sumbund med prövningen uv energikommitténs betänkunde. Något uttulunde i frågun om utt införu ett kommunult värmedistributionsmonopol kun därför inte görus nu.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr tulmun! Jug ber utt fä tucka hundelsminister Feldt för svaret på min interpellution.

Interpellutionen uvser två frågor: dels nuckdelurnu ur miljösynpunkt med centrultunksystem för oHedistribution - ej fjärrvärme som unguvs i svaret — dels önskemål om en utbyggnud uv det kommunulu monopolet på oliku uvsnitt till utt avse värmedistribution i de områden som är lämpligu för dettu.

Centrultanksystemet bygger med nägru undantag på utt man från en centrult plucerud tunk uniägger ett ledningsnät till vurje fustighet i vilket ledningurnu stär under övertryck.

Det finns smärre system med möjlighet utt unslutu ett fåtul fustigheter

där ledningurnu ej står under övertryck. Vid eventuellt läckuge på dessu stunnur pannan och oHun rinner tillbuku tUl tunken, och riskernu för pätugligu olägenheter kun bedömus vuru mindre.

De centrultunksystem som bygger på principen om övertryck företer uppenburu brister. Vid ett stort läckuge på ledningurnu finns ett säkerhetssystem som skull stängu uv pumpurnu, sä att övertrycket i ledningarna upphör och man därigenom kan förebygga riskerna för obehag. Vid smärre läckor, som lätt kan uppstå i samband med tjälskjutning, passage under trafikstråk m. m., fungerar detta inte och stora olägenheter kan uppkomma.

Ur allmän mlHösynpunkt är systemet helt otillfredsställande, då samdiga anslutna fastigheter måste hu sinu mer eller mindre väl sköttu oHeuggregut kvur. De endu fördelurnu är utt vederbörunde själv slipper beställa oHun och utt tunkutrymmen ej erfordrus.

Ett unläggunde uv centrultunkur på dettu sätt konserverur en olämplig uppvärmningsform och bör därför enligt min mening begränsas. Dettu hävdas mot bukgrund uv utt fleru luftundersökningur visut utt mun i villuområden med enskild fustighetsuppvärmning hur en mindre tillfredsställunde luftkvulitet.

När det gäller kommunult värmedistributionsmonopol frumhäller hundelsministern utt frägan är under utredning. Med tanke på denna frägus vikt ur mUjösynpunkt hude det varit synnerligen tillfredsställande, om föreskrifterna i sumbund med fustställelse uv studsplaner hade kunnat kompletteras på sådant sätt, utt även områdets värmeförsörjning redovisudes i sumbund med upprättundet av planen och utt man därvid kunde fastställa att kommunen hade monopol på värmeförsörjningen, sä att denna skulle kunna utformas rationellt och med hänsynstagande till miHövårdsaspekternu.

Dettu borde enligt min mening vura lika självklurt som utt bebyggelsen skull unslutus till sumhällets vu-unläggningur, renhällningsorganisation m. m.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara fru Söders (c) den 22 febmari framstäUda interpellation, nr 70, och anförde:

Herr talmun! Fru Söder har frågat mig dels om jag är beredd att medverku till att förslag till åtgärder snarast framläggs i syfte att dämpa den expansion uv stormurknuder som sker på närbutikernus bekostnad, dels vilka åtgärder jag ämnar vidtu för utt skupu förutsättningur för en förbättrad service genom närbutiker.

Sedun bödun av 1950-talet har stora strukturella förändringur skett inom distributionssektorn. Dessa kun till stor del ses som ett resultut av den konkurrens, som råder på dettu område. Sumhället har genom ingripanden mot skadlig konkurrensbegränsning velat främju ett effektivt utnytriande av sinu resurser. Sumtidigt hur den teknisku utvecklingen i

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

frågu om förpucknings-, lugrings- och trunsportmetoder skuput förutsättningur för nyu företugsformer och butikstyper. Stordriftens fördelur hur kunnut utnyttjus även i detuHhandeln. Det har inneburit utt kostnudernu hur kunnut pressas samtidigt som konsumenternu erbjudits ett meru rikhultigt sortiment.

Bland de nyu butikstypernu hur under senure är de s. k. stor-murknuderna tiUdrugit sig särskild uppmärksamhet. En stormarknad är i regel förlagd till ytterområdet kring en större tätort, där markpriset är lägre än i tätortens affärscentrum. Stormarknaden får på det sättet en fördel från kostnadssynpunkt. Dessutom erbjuds godu purkeringsmöjlig-heter som gör stormurknuden attraktiv för bilburna kunder, som eHest skuUe söka sig till tätortens centrum, där trafikbelastningen är hård och purkeringspkitserna för det mestu uvgiftsbelagda.

I debatten görs det iblund gällunde, utt tillkomsten uv stormurknuder hur vurit en sturkt medverkande orsak till att närhetsbutiker läggs ned. Det finns emellertid inte för närvarunde någon sumlud och entydig bild uv hur stormurknuderna påverkar hundeln i övrigt. Verkningurnu är i hög grud beroende av regionens storlek och tillväxttakt samt de befintliga butikernas möjligheter att utnyttja ett växande köpkruftsunderlug. För närvurunde finns 20 stormarknader som saluför såväl dugligvuror som speciulvuror. De beräknus inte svuru för mer än ungefär 3 procent uv den totulu omsättningen i detuHhandeln. Konkurrensen frän truditionellu vuruhus och storbutiker med centrulu lägen hur untugligen hittills huft betydligt större verkningur för de bostadsorienterade småbutikerna. Butiksnedläggningarna i livsmedelshandeln kulminerade är 1963, dä det fanns endast tvä stormarknader i landet.

Grundproblemet är därför den pågående strukturomvandlingen i hundeln mot större och färre butiker. Effekternu är i flera avseenden diskutabla. Relativt stora grupper i samhället har begränsade möjligheter utt tillgodogöra sig de vinster som de större enheterna kun medföru. Det gäller exempelvis hushåll som inte hur bil eller vUkus förvuringsutrymmen är otillräckligu för storköp. Generellt kun sugas att det oftu är fumiHer med små inkomster som drubbus uv koncentrutionsprocessens negutivu konsekvenser.

Jug vill mot dennu bukgrund erinru om utt det för närvarande pågår utredningsarbete, vars resultat kan väntas få stor betydelse för bedömningen UV interpelluntens frågor. Sålunda hur distributionsutredningen till uppgift utt grunsku stmkturutvecklingen inom vuruhundeln. Därvid skull inte bara de företugsekonomisku synpunkternu beuktus utun även konsekvensernu för hushållens ekonomi och konsumenternus egnu urbetsinsutser. Mot bukgmnden uv en sådun anulys skull utredningen bl. u. övervägu behovet av och formernu för sumhälleligu åtgärder för att rimliga önskemål om närhetsservice skull kunna tillgodoses. Det ligger vidare inom rumen för utredningens urbete utt uppmärksummu förekomsten och nyetubleringen uv stormurknuder sumt föHderna häruv. Inom utredningen pågår för närvarande bl. a. en omfattande undersökning av hushållens situation i fräga om dagligvaminköp samt en kurtläggning av butiksstrukturens utveckling i ett antal orter.

Vidare vill jag nämna, att butiksetableringsutredningen undersöker

vissa frågor i sumband med kommunernus plunering och fördelning uv butikslägen. Enligt vud jug erfurit kommer dennu utredning bl. a. att belysu vilka medel som står till kommunernas förfogande för att påverku utvecklingen.

Eftersom det är av stor vikt att här antydda frågeställningar blir allsidigt och ingående belysta, innun förslug till åtgärder läggs frum, är jug för närvurunde inte beredd utt ta nägot initiutiv uv det slug som inter-pellunten uvser.

Problemet rörunde den kommersiellu servicen i glesbygderna behandlas i ett nyligen framlagt delbetänkande uv glesbygdsutredningen. Utredningens förslug innebär utt vissu former uv stödåtgärder skull kunnu tUlgripus i särskUdu full för utt vidmukthällu och förbättru serviceförsöri-ningen i glesbygdsområdenu. Dessu frågor, som jug unser vuru angelägna, kommer utt - efter sedvunlig remissbehundling - prövus i unslutning till de förslug om regionulpolitikens frumtidu utformning, som kommer utt föreläggus riksdugen under budgetåret 1972/73.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Fru SÖDER (c):

Herr talmun! Jug ber utt få tucku stutsrådet Feldt för svuret på min interpellation. Den frågeställning som jag har tagit upp behandlas i distributionsutredningen, vilket handelsministern mycket riktigt konstaterar. Icke desto mindre tycker jag det i dug är ungeluget att något debattera problematiken om stormarknad kontra närservice. Det är viktigt att se till att distributionsutredningen inte är överspelad när den blir färdig.

Varudistributionssektorn har, som statsrådet framhåller, under de senare decennierna genomgått en mycket stark förändring, en förändring som alltjämt fortsätter. Utvecklingen går mot allt större butiksenheter, inte bara i stormarknadsdelen. Det har i många fall inneburit att närservicen blivit lidunde. De små enheterna hur inte klurut konkurrensen helt enkelt.

Stutsrådet säger utt den störstu nedläggningsfrekvensen inträffude 1963. Men nedläggningarna pågår ju fortfurunde, speciellt inom livs-medelshundeln. Problemet hur ocksä en unnan sidu än nedläggningurnu, och det gäller etubleringurna i nyu bostudsomräden. Enligt de uppgifter som jug hur fått krävs i dug ett betydligt större kundunderlag för en närbutik än tidigure om den skull kunnu kluru sig. Av den orsuken är konkurrensen i dug hårdare än tidigare mellan de stora och de mindre enheterna. EtableringsviHun även i nyu områden är begränsud.

Ännu är untulet stormurknuder i drift förhällundevis begränsut. Utvecklingen pekur dock på en mycket stark ökning under de närmuste åren. För närvarunde projekterus fleru stormurknuder pä skilda häll i vårt lund. Som hundelsministern frumhäller är dettu ett resultut uv utt stordriftens fördelur utnyttjus i detuHhundeln.

Dessu stordriftens fördelur, som ur företugsekonomisk synpunkt vinns i varudistributionen, framstår för många konsumentgrupper som stordriftens nackdelar. Det bör knappast råda något tvivel om att stormurk-nudernu med sin storu omsättning rycker undun förutsättningurnu för en del kvartersbutiker och lanthandlare, även om de naturligtvis för en del

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

grupper innebär fördelar. Ätt dennu grund rycks undun är helt nuturligt eftersom murknudsundelen för de storu butikernu nägonstuns måste tus. Därvid har octcsä varuhusen och övriga storcentra en stor betydelse.

Handelsministern konstaterar att stormurknadernu bygger sin verksumhet pä den bilburnu kunden. Det torde därmed vuru självklurt utt en del av trunsportkostnudernu läggs över pä konsumenten. Men stormurknadernu bygger också på principen om stora inköp. Detta gör att lagringskostnader förs över på konsumenten.

Med den nyu distributionsformen kun mun givetvis nä ett lägre inköpspris. Enligt en undersökning gjord uv statens pris- och kurtell-nämnd kan prisskUlnaden sägas vara ca 5 procent. Den siffran är från oktober 1971. Det är denna vinst som skall täcka de distributionskostnader som bl. a. förs över pä konsumenten. Dessutom skull man genom dennu vinst få kompensation för försämringen av närservicen, en försämring vilken, som handelsministern framhåller, främst drabbar de ekonomiskt svaga i samhället.

Jag anser att man skull ta fasta på vilka grupper som drubbus särskilt hårt när nurservicen försämras. Det är de äldre, de handikappade och låginkomsttagare. Visserligen kan man kompensera dessa grupper på annut sätt, t. ex. genom färdtjänst, distribution i kommunul regi och annun social service — en sådan argumentation förekommer ibland — men den kompensation som erbjuds är ett konstlat sätt att skötu dessu suker, genom vUket många värdefulla dugligkontukter går förlorude och gemenskapsmönstret i hemmukvarteret försvugus. Mun gör det också svårure för redun utsuttu grupper utt kluru sig på egen hund.

Det kun också konstuterus att det i konkurrensen om kunden är de enskUdu småföretagarna som får det besvärligast. Butikskedjor uv oliku slug klurur lättare dessu situutioner.

Jug hur förståelse för om statsrådet för sin bedömning uv helheten inväntur de sittunde utredningurnu pä området, så utt problemutiken skall bli så allsidigt belyst som möjligt. Under tiden pågår dock förändringurnu och nedläggnmgurnu och nyu sumhällen plunerus. För utt unvändu ett gummult uttryck: "medan gräset gror, dör kon", dvs. butiker läggs ned och i nya områden planeras måhända för fä närservicebutiker. Det händer även i en del områden, som är ganska nyu, utt det plötsligt etubleras en stormurknud som slår ut relutivt nyu närhetsbutiker. Det gäller utt hittu den rätta avvägningen mellan stor- och närdrift i livsmedelshandeln. Därför vore det i detta sammanhang intressant att fä veta när dessa Utredningar kan beräknas bli färdigu.

Jug delur stutsrådets uppfuttning att de förslag som glesbygdsutredningen frumlugt beträffunde den kommersiellu servicen i glesbygden är VärdefuUu, och jug hoppus utt de snart skall leda till konkretu förslug. Problemutiken är liknunde, om än inte så uttulud, där det gäller kvurtersbutikernu i tätorternu.

Man bör notera att en stormarknudsetublering kan ha sina konsekvenser även för glesbygdsområden. Det finns exempel på stormurknuder i relutivt små tätorter, vilku vänder sig till ett omland av glesbygdskaraktär. Detta kan bli förödande för de få kvarvarande livsmedelsbu-tikernu-lunthundlurnu.

Det är mångu sumverkunde fuktorer som inverkur pä närservice-butikernus existensmöjligheter. Det är väl ännu för tidigt utt uttulu sig om konsekvenserna av butiksstängningslagens slopande. Min uppfattning är dock den, vilket också tog sig uttryck vid voteringen i denna frägu, utt det knuppust kun hu vurit till fördel för de mindre butiksenheternu utt dennu lug slopudes. Här bör finnus utrymme för åtgärder gunsku snurt, nuturligtvis sedun ytterligare erfarenhet har vunnits på detta område.

Fru Eriksson i Stockholm hur i förru veckun väckt en interpellution om hyresbestämmelsernu för lokuler, där hon pätulur svårigheterna för speciellt små serviceföretag när lokalhyrornu msur i höjden. Det visar att det i väntan på utredningur kun finnus utrymme för åtgärder vilku underlättar en närservice.

Jug hur här pekut på ett par punkter där man kan sättu in sådunu åtgärder. Men det är den sumlade effekten av åtgärder, vilku var för sig kan synas ganska betydelselösa, som ger det totala utslaget. Jag hoppas också utt hundelsministern vill uttrycku en uvsikt utt motverku ökad koncentrution inom vurudistributionen i uvvuktun på distributionsutredningens resultat. Enligt min mening är det nämligen olyckligt om man förändrar förhållundenu i detuHhandelsledet utan att veta konsekvenserna för samhällsekonomin och för de enskildu hushällens ekonomi och stundard i stort.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis poängtera att åtgärder för utt dumpu koncentrutionstendensernu inom vurudistributionen inte skulle innebäru utt mun föregriper distributionsutredningen. Tvärtom skulle sådunu åtgärder vuru ett sätt att bibehålla förutsättningurnu för denna utrednings arbete.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! Fru Söders huvudbekymmer är tydligen utt koncentru-tionsprocessen skull fortskridu medan vamdistributionsutredningen häller på med sitt arbete. Nu ser jag att utredningens ordförande befinner sig här i kammuren, och hon kan möjligen ha något bidrag att ge till diskussionen om hur länge utredningen arbetar och vud den sysslur med.

Vi kun nuturligtvis ulla ena oss kring fru Söders ganska välmenta förhoppningar och önskemål om att man skall hejda koncentrutions-processen och värnu närservicen, men jug funn hennes förslug rutt opraktiskt. Vi skulle nämligen inrikta oss pä en distributionsform och tydligen genom ett allmänt byggnadsförbud föreskriva utt stormurknuder inte fär byggus. Det vore måhändu att skjutu pä fel bov i det här drumut, men det vore frumför ullt utt blundu för utt det sumtidigt händer mångu undru suker, som vi dä inte skulle göra någonting åt. Det kan så att säga inte vara förenligt med god sed att påstå att vi därmed har gjort nägot för närservicen, om varuhusens utbyggnad fortsätter, centmmunläggningar fär kommu till, osv.

Fru Söder mäste vuru medveten om utt bygger vi nyu bostudsomräden så måste de förses med affärer. Det blir i allmänhet centrumanläggningar. Det blir stora enheter, men för dem som bor i dessa områden är det fråga om en närservice. Alternutivet vore ju utt människornu fick bege sig längt bort frän det egnu bostudsomrädet för utt hittu någonstans att hundlu.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Min reaktion på fru Söders interpellation var i och för sig inte att de problem som hon tar upp är oviktiga eUer inte skulle behöva en lösning så snart vi har ett erforderligt underlag. Men jag kunde inte finnu utt vi för frägan framåt genom att nu brådstörtat rusa ut och säga utt en viss form av butiksetublering skull stoppus i avvaktan pä att vi helt enkelt skall få reda på om just den butiksformen har haft några skadeverkningar. Det är ju faktiskt det som återstår utt bevisa och som utredningen förhoppningsvis skull lämnu materiul om.

Men jag förstår fru Söders avsikt, nämligen att i kummurens tulurstol än en gång fä tala om koncentrationens faror och värdet av det nära, det lilla och de smä. Det missunnar jag henne inte, men jag tror att det hon i praktiken hur utt föreslå inte är särskUt mycket värt. Lät oss hoppus på att vi genom utredningen får fram ett underiag så att vi verkligen kan ta itu med frågorna.

Vi måste vara medvetna om att det här inte är ett lätt problem. Bakom ligger en konflikt mellun oliku konsumentgruppers intressen. Det flnns en majoritet uv konsumenter, bilburnu med möjlighet utt utnyttju de stora enheternas fördelar, och en minoritet med svårigheter att göra det. Ätt lösa konflikten pä ett sådunt sätt utt vi får en samhällsekonomiskt riktig fördelning av bördorna är huvudproblemet, och på det har fru Söder ingen som helst lösning att ge.

Fru LEWEN-ELf ASSON (s):

Herr talman! Det är uppenbart att för distributionsutredningen väsentliga frågor har berörts i den här debatten, och det är med den utredningen som bakgrund jug vill sägu någru ord.

Naturligtvis är det önskvärt att man utan onödig tidsutdräkt söker lösa de problem som finns och som mycket klurt unges i de direktiv utredningen hur. Ungefär de synpunkter som fru Söder anförde på problemen finns ocksä återgivna i utredningsdirektiven. Men att iaktta utvecklingen inom vurudistributionen och beskrivu de tendenser som gör sig gällunde inom hundeln är inte sä svårt. Mun kan ocksä ganska lätt sätta frågetecken inför den utveckling som nu pågår på området. Man kun ha ätskilligu önskemål, men om mun sedun skull påverka, förändru och ledu utvecklingen ät nägot unnut häll än det som den synes gä åt, då blir det betydligt besvärligure. Då ur det åtskilligu summunhung som mäste klurläggus och beurbetus, och för en stutlig utredning gäller utt man måste ha ett vederhäftigt underlag för sina oliku förslag.

Åtskilligt av fuktu om distributionen finns nuturiigtvis sumlut redun nu hos företugen och de utredningsorgan som står företagen nära. Men direktiven för distributionsutredningen är i hög grad hushällscentrerude. Mun skull utgä från hushållens situution, derus resurser i oliku avseenden och hur de med rimliga arbetsinsatser kun genomföru sitt inköpsurbete. Då är det klart att dennu hushållens situution är högst skiftunde. De hur oliku ekonomisku möjligheter, de kun hu oliku tid utt unvändu för dettu urbete, de hur oliku kunskuper, oliku pluneringsfömtsättningur utt hundlu rutionellt. En del är utpruglut hundikuppude. Till dem kun vi räknu — fm Söder tulade om dem — de rörelsehindrude, de gumlu osv.

Och sä har vi uppdelningen i dem som hur bil och tillfälle utt använda

denna till inköpsurbete och dem som inte har det.

Om utredningen skall utgä frän hushällen måste dessa olika omständigheter verkligen belysus. Det är det som distributionsutredningen verkligen nu gör - om dettu finns det nämligen inget muteriul för närvurunde — genom olika undersökningur.

Om mun sedun ser på de oliku purternu ur det nuturligtvis så utt företugen har utt utgå från utt de skaU driva en verksamhet som är lönsum. Det är derus högsta mål. Därför har de att arbeta med olika medel — sortimentet är ett, servicen ett annut, priset ett tredje som lyckligtvis, skulle jug vUju sägu, blivit ett viktigt urgument i dettu summanhang och som också uppfattas av konsumenternu som sådunt. Det är då naturiigt utt mun söker försäHningsformer som drur låga kostnader.

Där kommer naturligen de externa varuhusen, stormarknudernu, in i bilden. De kan som redun sugts här bygga pä billig mark. De har lätt att få parkeringsytor. De har lätt att få ett stort kundunderlag som dä fömtsattes vara bUburet.

Hittills har det gått bra för dem som etablerat dessu stormarknader, men konsekvenserna är verkligen inte så noga kända, inte ens kortsiktigt och ännu mindre på lång sikt. Det är också en sak som distributionsutredningen nu har att försöka belysa. VUka är det som handlar på stormarknader? Är det mer eUer mindre tillfälliga köpare som gör engängsköp, eller är det en bestämd gmpp som konsekvent använder sig UV dettu sätt att handla? Det vet man faktiskt inte.

En unnan sak är de indirekta kostnuder som uppstår för en hundel uv denna sort. Vem betulur dem? Uppstår det kostnader för samhäUet när det gäUer vägar och undru investeringur för sädana här externa etableringar? Även detta är saker som är mycket ofullständigt kända och som vi har utt försöka kluriäggu.

Men naturiigtvis kun man sägu utt dennu hundel är en sorts övervältring på hushållen. Dessa får visserligen ett lägre pris, och för det skall man dä betala de kostnader man har för längre resa, för längre tid, för extru urbete. I detta avseende kan naturligtvis vur och en bestämma hur han vill göru. Vud mun däremot inte kun begäru utt det enskilda hushållet skall kunna göra är att inse den roU som dess agerande tillsammans med andra hushåll kommer att spela för den mera långsiktiga utvecklingen av handeln — för handelns frihet helt enkelt. Här måste som jag ser det helt andra krafter träda in, nämligen samhällsansvaret. Det är uppenbart utt företugurnu måste bestämmu sitt hundlunde med hänsyn tUl att deras företag skaU gå med vinst, och de torde knappast uppfatta sin roll som en social roU av första ordningen. Det måste alltså vara mycket viktigt att under samhällets ledning ställu upp ett mål för vurudistributionen som i sig innebär en rimlig arbetsfördelning mellun hushåUen och företugen.

1 dagsläget finns det en mängd butiker som ger s. k. närservice, butiker som är så dåligt lönsummu att de helt enkelt upphör då den nuvarande innehavaren slutar. Att fortsätta eller vidareutveckla en närhetshandel av den sorten blir naturligtvis inte lättare när åtskilliga stormurknuder tur en god del UV handelns totala omsättning. Det nämns i interpellationssvaret

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

att stormarknaderna endast svarar för ungefär 3 procent ;.v den totala omsättningen i detuHhandeln, men den uppgiften vUl jag protestera nägot litet mot. Siffran i sig har väl inte så stor betydelse, eftersom man inte kan se helu lundet som en riksmurknad utan det är den mera nära omgivningen till en stormarknad som direkt berörs.

Jug vill poängteru utt det för närvurande ändå håller pä att ske en hel del saker. Kommunerna har uppmärksummut problemen och tagit sig an dem. En nu mycket aktuell utredning för Göteborgsregionen har just kartlagt och klarlagt förhåUandena när det gäller stormarknudsetable-ringen, och där har man förvisso kommit till helt andra tal än dessa 3 procent. Just denna utredning i Göteborgsområdet har nog varit något av en väckarklocka för de kommunalt ansvariga där nere. Sådana utredningar visar att det som sagt håller på att växa fram en större medvetenhet hos kommunerna, och det tror jag är synnerligen önskvärt.

Det är också tillfredsställande att det förefaller som om man därvid försöker beakta de olika intressena och se till de långsiktiga verkningarna av olika etableringar. Kommunerna har ganska stora möjligheter att påverka utvecklingen genom sitt planmonopol. Vad vi också har fått fram i distributionsutredningen är att planverket är utomordentligt intresserat och engagerat i denna fräga. Alldeles oavsett distributionsutredningen och andru utredningar tror jug alltså utt det är goda krufter i gäng och krafter uv just den sorten som behöver ugera.

Jag tror alltså — som jug sude tidigare, och det gjorde jug mycket medvetet — utt det är viktigt utt mun under samhällets ledning får fram en målsättning för vurudistributionen. Hur den i detuH bör vuru skull jag naturligtvis inte gå in på här, men bl. a. kommunerna har som jag ser det all anledning att i ökad grad skaffa sig en uppfattning om dessa frågor och därvid beakta såväl företagens som hushållens intressen. Ett sådant mer aktivt intresse häller pä att växa fram, och det tror jag att vi kun stimuleru ytteriigare, alldeles oavsett utredningen.

Det är förvisso inte så utt vi länghulur dennu utredning; vi arbetar i den takt som är möjlig. Då mun gör en utredning på ett område där UtveckHngen går så snubbt som här finns det nuturligtvis, som fru Söder sude, en viss risk utt utredningen blir överspelad. Vi är mycket medvetnu om den risken. Vi är ulltså i en sorts tidsnöd, men det får inte ledu till utt mun inte klurlägger de omständigheter som påverkar utvecklingen. Om mun verkligen skull kunna leda utvecklingen måste man kännu dess bakgrund. Först då kan man lägga fram de rättu förslagen.

Om jug nu skull försöka att ange vid vilken tidpunkt utredningen kun vuru färdig vUl jug sägu utt som jug ser det kommer den utt bli färdig under nästa år.

Fru SÖDER (c):

Herr talmun! Först vUl jug sägu till stutsrådet Feldt utt jag inte alls har efterlyst nägot allmänt byggnadsförbud för stormarknader. Jag vill medge att det möter väldiga svårigheter att komma till rätta med den här problemutiken, och jug är medveten om utt mun inte kun isoleru den här företeelsen tUl buru stormurknuder, utan den gäller ocksä undru uffärs-typer. Jag anförde ju i mitt tidigare inlägg att centrumanläggningar av

olika slag kan hu ungefär summa effekt pä vurudistributionen som stormurknadernu.

Jug delar den uppfuttning som statsrådet anförde, nämligen att man måste ha ett vederhäftigt underlag. Detta är vi ju på väg att få genom det utredningsarbete som pågår; i det fallet finns ingu motsättningur.

Här sades utt jug inte kom med några konkreta förslug. Det gjorde jag inte, och det gjorde inte heller statsrådet när det gäUde åtgärder just vid det här tillfället. Jag förstår svårigheterna, men jag framställde mm interpellution för att jag skuUe få veta om det möjligen förelåg några förslug till åtgärder. Vi hur ju också fått klurlugt att det finns koncentrationstendenser i varudistributionen som på sitt sätt kan vara oroväckande.

Jag mäste be utt få rikta ett tack till fru Lewén-Eliasson. Det var verkligen intressant att få den redogörelse för utredningens arbete som hon här har givit. Jag inser de svårigheter som ni brottas med i utredningen. Det gäller att hitta fram — som jag också sade tidigare - till en gemensam nämnare sä att man kan tillgodose både närservicekravet och de krav som kan ställas av en del gmpper i samhället som har fömtsättningar att handla på det sätt som stormarknaderna ger tUlfälle till. Jag ser alltså fram emot det arbetsresultat som utredningen snart presenterar.

Jag vill särskUt understryka en sak, som kanske har beaktats för litet hittills när det gäller de här etableringarna. Det är de möjligheter som man har i kommunerna att inte bara se till den egna kommunens problem, utan att samarbeta över kommungränserna i fråga om butiks-etablering över huvud taget för att så att säga klara av målsättningen för de områden som mun representerar. Där har det otvivelaktigt skett rätt stora misstag. Fru Lewén-Eliusson pekude ju pä de möjligheter som planverket har till påverkan i den här frågan.

Nr 39

Tisdagen den 14 mars 1972

Ang. åtgärder för att förbättra servicen genom närbutiker

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 34 tiU socialutskottet.

§ 12 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1495, såvitt avsäg förslag tUl lag om skattefrihet vid premiering uv spurunde, tiU skatteutskottet och i övrigt tUl finansutskottet.

§ 13 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden nr 9-11, finansutskottets betänkanden nr 4-8, skatteutskottets betänkande nr 7, justitieutskottets betänkande nr 4, utrikesutskottets betänkunde nr 1, kulturutskottets betänkunden nr 6 och 7 sumt trufikutskottets betänkunde nr 2.

§ 14 Föredrogs och bifölls interpellutionsfrumställningen nr 87.

§ 15 Herr tredje vice tulmannen meddelade utt på föredragningsHstan för morgondagens sammanträde utrikesutskottets betänkande nr 1 och

Nr 39 trafikutskottets betänkande nr 2 skuUe uppföras närmast efter civilut-

Tisdaeen den skottets betänkande nr 6 samt att konstitutionsutskottets betänkande nr

14 mars 1972 ' skulle sättas närmast efter konstitutionsutskottets betänkande nr 9.

§ 16 Interiiellation nr 88 ang. harmonisering av transportpolitiken mellan Sverige och EEC:s medlemsstater

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr SELLGREN (fp), som yttrade:

Herr talman! För Sveriges omfattande utrikeshandel är det av stor vikt att transporterna mellan länderna fungerar så störningsfritt som möjligt. SkiUnader i ländernas transportpoHtik kan i detta uvseende innebäru hinder som försvårur ett fritt vumutbyte. Inom EEC hur därför sedan länge ansträngningar gjorts för att hurmoniseru medlemsländernas transportpolitik. Det finns anledning att räkna med att dessa strävanden kommer att intensifieras i samband med en utvidgning av EEC. De medlemssökande länderna tUlämpar samtliga en liberalare transportpolitik än flertalet av EEC:s medlemsstater. En fortsutt integrution mellun länderna i ett utvidgat EEC kan därför komma att ställa krav på en ökud hurmonisering uv trunsportpolitiken. Det är ungeläget utt de svensku intressenu bevukus i dennu integrutionsprocess.

För Sveriges del mäste det vara uv intresse utt en sådun hurmonisering inte går moi: ökade regleringar. Det finns anledning att i flera avseenden låtu den svenska trafikpolitiken bli föremål för en bred översyn, men en återgång till en genomreglerad transportmurknad måste på allt sätt undvikus.

För taxepolitiken och därmed också för de olika trafikmedlens konkurrensvUlkor är principema för kostnadsansvar och kostnadsfördelning av central betydelse. Råder enighet om hur samtliga kostnader inom transportsektorn skall urskiHas och fördelas pä de olika trafikslagen, fär det betydelse för utformningen av det skattesystem som skall tUlämpas inom transportområdet. En harmonisering av taxepolitiken bör därför lämpHgen inledas med en strävan efter en likartad syn på kalkyleringen av samhällets kostnader och intäkter för olika trafikmedel. Det borde vara möjligt att från svensk sida verka för en sådan utveckling oavsett viUca former Sveriges kontakter i övrigt med EEC får.

Med hänvisning till det anförda hemställes att till herr kommunikationsministern få ställa föHande fråga:

Kommer ett eventuellt avtal med EEC att omfatta jämväl transport-poHtiska överenskommelser eller ämnar den svenska regeringen på annut sätt tu initiativ tiU en fortsutt hurmonisering uv transportpolitiken mellan Sverige och EEC;s medlemsstater?

Dennu unhällun bordludes.

§ 17 Interpellation nr 89 ang. remissförfarandet i anledning av utred- Nr 39
ningsförslag av stort lokalt eller regionalt intresse Tisdaeen den

14 mars 1972
Ordet lämnades på begäran tUl --------------------

Herr ÅSLING (c), som yttrade;

Herr talman! Den fysiska rikspluneringen, betänkundet "Hushållning med mark och vatten", SOU 1971:75, som för närvarande är på remiss hos bl. a. kommuner och länsstyrelser, är en uv de viktiguste frågornu under denna riksdagssession. Betydelsen av denna fråga befästes ytterligure UV utt riksdugsbehundlingen av densamma kommer att samordnas med behandlingen av regeringens förslag till ett riksomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram.

Det aktueUa betänkandet ger en värdefull - om än begränsad -sammanställning och inventering av hittiUs utförda förarbeten på den fysiska riksplaneringens område. Där finns också anvisningar om på vilka områden ytterligare forskning och utredningur behöver utförus. Det är emellertid beklugligt, att underlagsmaterialet för den lagstiftning som behövs för genomförandet av en fysisk riksplanering har distribuerats först de senaste dagarna, trots att det ingår i remissbehandhngen och är en avgörande del av det problemkomplex som riksdagen senare i är skall besluta om.

Det bör vidare understrykus, att departementsexperternas "synpunkter och överväganden" endast är preliminära och översiktliga samt att riksdagens ställningstagande närmast gäUer principerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen, dvs. inte sakinnehållet i densummu.

Detuljutformningen och genomförundel uv pluneringsurbetet kommer i hög grad att åvUa kommuner och regionala organ. Det är utomordentligt viktigt att så bhr fallet, dels för att få planeringen så verklighetsanpassad som möjligt till lokala förutsättningar och behov, dels för att få planeringen så brett förankrad i den ullmännu opinionen utt den upplevs som en praktisk lösning av de enskUda medborgarnas vardagsnära problem och inte som en dirigering uppifrån. Detta kan åstadkommas enbart genom debatt och kompromisser i demokratiska beslutsprocesser på lokal och regional nivä.

Utun utt i detta sammunhung gå in på detaHer måste jag erkänna att jag upplever den fysiska riksplaneringen som ett utomordentligt komplicerat ämnesområde. Behovet av en långsiktig planering för hushållningen med värdefulla och delvis knappa resurser understrykes säkert av allu och hur länge efterlysts bl. u. av det purti jug själv företräder. Svårigheterna och därmed ocksä de eventuella konfliktriskerna av politisk urt består främst i att på ett ännu bristfälligt beslutsunderlag göra de riktiga bedömningurnu av planeringens konsekvenser i olUcu uvseenden; utt bedöma sumbandet med den regionala utvecklingsplaneringen osv. Det gäller vidare att finna de rätta metoderna för den fortsatta planeringen samt utt finna vettiga samverkansformer mellan kommuner, länsmyndigheter och centrulu orgun i dettu urbete. Jag skall i detta sammanhang ta upp enburt den sistnämndu uspekten.

Enligt min mening föreligger i dug inte möjligheter för de kommunulu
enheterna att sätta sig in i betänkandet och bedöma dess allmänna 29

Nr 39 konsekvense:r så gmndligt som frågans betydelse kräver. Den allmänna

Tisdaeen den remisstiden utgår den 20 juni. Detta gäller för länsstyrelserna. Kommu-

14 mars 1972 nerna, som skall lämna sina remissyttranden tUl länsstyrelserna, har som

-------------------- regel betydligt kortare remisstid. Genom förseningen av distributionen av

betänkandet försenades kommunernas start med remissarbetet.

Att tro att kommunerna under sådana förutsättningar med tillräcklig medborgerlig förunkring skull kunnu ge sina synpunkter till känna i en så komplicerad fräga som det här gäller, vittnar enligt min mening om dålig insikt om de kommunala beslutsprocessernas karaktär i kommunernas eget fackdepartement.

Den korta remisstiden medger knappt något mer än en s. k. tjänstemannaremiss och kanhända en relativt ytlig diskussion inom den innersta cirkeln av förtroendemän. Storu risker föreligger för att vi iden nya planeringsfus som nu förestår upprepur de misstug som mun sett så mångu exempel på t. ex. från tillämpningen uv 1947 års byggnadslugstift-ning. I denna finns också — på pupperet — umbitiösu intentioner om ett brett medborgerligt engagemang i planeringsprocessen. 1 verkligheten har detta engagemang varit begränsat.

Kommun:['örbundets begäran om utsträckt tid för kommunernas remissbehandling tiU den 20 juni är enligt min uppfattning ett minimikrav. Det bör kunna övervägas att utnyttja möjligheten att framflytta riksdagsbehandlingen av såväl den fysiska riksplanen som det regionulu handlingsprogrammet, vilket bör behandlas samtidigt, t. ex. till nästu års värriksdug. Eiärigenom kunde remisstiden utsträckas till förslagsvis den 1 november. Eiärigenom skulle studieförbunden också ges möjligheter att utarbeta lämpligt studiemuteriul på förslaget tiU riksplanen, vUket ytterligure skulle breddu debutten i dessu viktiga frågor. På samma sätt skulle det underlätta för olika intresseorganisationer att mer uktivt deltu i planeringsarbetet på lokal och regional nivå. Visserligen kan de centrala organens vidare behandling av vissu frågor härigenom försenas något. Mot bakgrund emellertid uv fördelurnu uv att redan frän starten få ett brett medborgerligt engagemung i den nya planeringssituation vi står inför ter sig de eventueUa olägenheterna uv en sådun försening överkomligu.

Mot bakjp-und av vud här anförts hemställer jug om kummurens tiUstånd utt till herr civilministern få ställu föHunde frågu:

Är stutsrådet beredd utt medverku till utt remissförfurundet i förslug uv stort lokalt och regionalt intresse som t. ex. den fysisku rikspluneringen utformas så att det möjliggör ett så brett medborgerligt engagemang som möjligt?

Denna anhållan bordlades.

§ 18 Interpellation nr 90 ang. samordningen mellan arbetsmarknads- Nr 39
politiken, lokaliseringspolitiken och näringspolitiken Tisdagen den

14 mars 1972
Ordet lämnades pä begäran tUl --------------------

Herr ÅNGSTRÖM (fp), som yttrade;

Herr talman! För att få en god effekt av sumhällets sysselsättnings-främjunde och näringsutvecklunde insatser behövs en nära samordning mellan arbetsmarknadspolitik, lokaliseringspolitik och näringspolitik.

Arbetsmarknadspolitiken, lokaliseringspolitiken och näringspolitiken är till sina syften och tillämpningsområden så sammunvävdu med varandra att man knappast kan göra någon praktiskt hållbar strikt teoretisk uppdelning mellan deras olika arbetsområden, programområden eller planeringsområden. En viss uppspaltning måste dock av naturligu orsuker ske för utt kunna fördelu det operativa ansvaret för de olika uppgifterna.

I vissa konkreta situationer kan urbetsmurknudspolitisku, lokuliserings-politisku och näringspolitisku insatser frumstå som skildu ulternativ. Vunligure torde det vura att de utgör nödvändiga komplement till varandra, och jag vUl starkt understryku det angelägna i att denna helhetssyn tUlämpas då praktiska, konkreta åtgärder av skUda slag vidtages.

Denna här skisserade samordning verkar många gånger inte pä avsett sätt i det praktiska handlandet, och jag viU kort nämna några exempel. I Norrlund finns två nyetublerade fabriker för tillverkning av träskor, en i Lycksele och en i Skellefteå. Etableringarna har ansetts ytterligt värdefulla för de sysselsättningstillskott i kvinnliga arbetstillfällen de innebär i de båda regionerna, och samhällsstöd har också utgått som lokaliseringsstöd och kupitulförstärkning från företugurförening och Norrlandsfonden. Marknaden är dock mycket hård i branschen och bedöms inte ge underlag för ytterligare etableringar. I detta läge har AMS sturtut två nyu fabriker i Norrland, i Svenstuvik och Runsjö, sumt en fabrik i Örebro. Dessa anläggningar drivs som industrieUa beredskapsarbeten. Det tillskott i produktion, som dessa anläggningar innebär för branschen, innebär ökade svårigheter för de två fabrikerna i Lycksele och SkeUefteå att få avsättning för sin produktion, och denna förändring i marknadsbilden betraktus som ytterligt orounde.

Förutom här omtulade etableringur sker tUlverkning uv träskor i skyddade verkstäder i Skåne - i Kristianstad, Klippan, Ängelholm och Hässleholm. I detta sammanhang har ett annut oroselement dykt upp i relutionernu mellun den fria marknaden i Sverige och de AMS-stödda företagen. Både på den svenska marknaden och på exportmarknaden har AMS-stödda företag gått ut med priser som branschfolk betecknar som ren dumpning. Detta förhåUande har föranlett Sveriges trätoffelfabrikan-ters förening att sammankalla till ett extra sammanträde för att dryfta den uppkomna situationen, och man har beslutat att ta kontakt med AMS för att påtala det ojämna konkurrensförhållandet. Det är att hoppas utt dessu förhundlingar ger till resultat, att allmänna medel ej användes i prisdumpande syften, så att tidigure etublerude företug slås ut.

Liknunde irriterunde förhållanden har också uppstått inom den 31

Nr 39 grufisku brunschen. Enligt tidningen Grafisk Revy funns det vid årsskiftet

Tisdaeen den ' arbetslösa inom den grufiska branschen till föHd av en fortgående

14 mars 1972 rationalisering, den tekniska utveckHngen och en minskad efterfrågan på

—------------------ tryckalster av ohka slag. I detta läge har AMS och berörda landsting

planer på skyddade verkstäder med grafisk produktion i Stockholmsområdet, två verkstäder med ca 300 anställda, i Norrköping, Malmö, EskUstuna, Karlstad och Luleå. Grafisk Revy, som är organ för anställda inom den grafiska branschen, konstaterar att det är självklart att behov finnes för skyddad sysselsättning även i denna bransch och att man måste tu de eventuellu olägenheter som kan uppstå för de redun etublerude företugen och deras anställdu. Invändningen mot planläggningen riktar sig främst mot att kapacitetsvolymen inte är balanserad mot den krympning av antalet anställda som skett i branschen och att ett fullföHande av utbyggnadsplanerna i AMS:s regi drabbar brunschen i ett svugt konjunkturläge.

De exempel som jag pekat på visar att samordningen mellan olika organ på det arbetsmarknadspolitiska området och inom lokaliseringspoHtiken och den naturliga anpassningen tUl konjunkturlägen inte har skett. Liknande koUisioner har även förekommit inom andra branscher, och motsättningur hur uppstått genom att de oliku organen agerat utan inbördes summunhung.

Med stöd UV det unfördu unhåller jug utt få ställu föHande frågor till herr inrikesministern:

1. Avser stutsrådet utt vidtaga åtgärder för utt uppnå en bättre konjunktur- och murknudsmässig anpassning vid nyetablering av företag drivna av AMS eller med stöd av AMS?

2. Instämmer statsrådet i den principiella synen att vid marknadsföringen av produkter från här angivna företag skall för branschernu gällande priser tUlämpas?

3. Avser stutsrådet vidtugu åtgärder för att sumordnu åtgärder inom urbetsmurknudspolitik, lokuHseringspolitik och näringspolitik?

Denna unhällun bordludes.

§ 19 Anmäldes och bordlades Kungl. Muj;ts propositioner:

Nr 25 med förslag tUl lug om förbud mot spridning av bekämpningsmedel frän luften

Nr 26 a:agående vuxenutbUdning

Nr 33 med förslug tUl riktlinjer för och orgunisution uv samhäUets konsumentpolitUc m. m.

Nr 35 angående uvtal om regionsjukvård m. m. vid karolinska sjukhuset

Nr 42 angående fortsatt valutareglering

Nr 43 med förslag tUl lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades Nr 39

Tisdagen den
Lagutskottets betänkanden; 14 mars 1972

Nr 5 i anledning av motioner ungående vissu ändringur i lugen om------------

hem försäljning

Nr 6 i uniedning av motion angående upphävande av äldre giftermålsbalken

Socialförsäkringsutskottets betänkande:

Nr 11 i anledning av motion om rätt till sjukpenning utan hinder av att sjukanmälan ej gjorts

Näringsutskottets betänkanden;

Nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ts framställningur i propositionen 1972:1 om unslug för budgetåret 1972/73 inom inrikesdepurtementets verksamhetsområde uvseende företugureföreningurnu och uv dem udmi-nistrerud gurunti- och långivrung, m. m., jämte motioner

Nr 12 i uniedning uv motioner ungående långivning från allmänna pensionsfonden

Nr 13 i uniedning uv motioner ungående mindre och medelstoru företug

Nr 14 i uniedning uv motion om förbud i vissu full mot utländskt förvärv av svenska företug

§ 21 Anmäldes och bordludes följunde motioner:

Nr 1496 avhenStrombergm.fi.

Nr 1497 UV fru Theorin m. fl. uvlämnude i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 19 med förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Nr 1498 av herr Ernulf m. fl.

Nr 1499 av herr Winberg m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 21 med förslag tUl lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Nr 1500 av herr Helén m. fl.

Nr 1501 av herrar Hörberg och Ångström

Nr 1502 av herrar Lidgard och Nordstrandh

Nr 1503 av herr Löfgren m. fl.

Nr 1504 avherrStrindbergm.fi. uvlämnude i uniedning uv Kungl. Muj;ts proposition nr 22 med förslag till lug om skuttefrihet vid premiering uv spurunde, m. m.

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 39-41

Nr 39 § 22 Meddelande ang. enkla frågor

Tisdagen den

14 mars 1972 Meddelades att föHunde enklu frågor frumställts, nämligen

den 13 mars uv

Nr 123 Hen Ö/jva//(fp) tUl herr försvursministern ungående brundrisken vid unvändning uv hulm tUl militär förläggning:

Hur stutsrådet observerut de brandrisker militär personal utsattes för, när halm användes som underlag i tält och järnvägsvagnar?

Nr 124 Herr Lorentzon (vpk) tUl herr inrUcesministern angående tUlämpningen av lagen om anställningsskydd för äldre:

Har statsrådet uppmärksammat förekomsten inom arbetslivet av permittering fyra dugur varie arbetsvecku, som reellt strider mot lagen om anställningsskydd för äldre, och ger förhållandet anledning till något initiutiv från stutsrådets sidu?

den 14 mars av

Nr 125 Herr Westberg i Ljusdal (fp) tUl herr kommunikationsministern angående tiUumpningen av reglerna för isklasserna för tonnage i Bottenviken:

Är statsrådet beredd att förordna om sådan flexibilitet i tillämpningen av reglerna för isklasserna för tonnage i Bottenviken att onödiga hinder inte uppställs för vintersjöfarten i södra delarna av Bottenviken?

Nr 126 Herr Andersson i Örebro (fp) tUl herr justitieministern om

försäkringsskydd för åskådare vid motortävHngar:

Kan man förvänta att stutsrådet tur sådant initiativ utt personer som skuduts vid motortävlingar vUka de bevistat som åskådare blir försäkring;>mässigt skyddade på ett tUlfredsstäUande sätt?

Nr 127 Herr Sellgren (fp) tUl herr kommunikutionsministern angående rätt för rUcsrevisionsverket att ta del av stathga affärsdrivande verks kalkyleringsm etoder:

Anser statsrådet att statliga affärsdrivande verk bör få vägra riksrevisionsverket att ta del av deras kalkyleringsmetoder?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 17.33.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert