Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:37

Torsdagen den 9 mars

Kl. 11.00

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. den särskilda vägavgiften vid transporter i Norge

§ 1 Justerades protokollen för den 1 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. nästa veckas sammanträden

Herr TALMANNEN yttrade:

Under veckan den 12—18 mars anordnas arbetsplena onsdagen den 15 mars kl. 10.00 och torsdagen den 16 mars kl. 11.00. Onsdagssammun-trädet kommer med all sannoHkhet att forsättas på kvällen och det är inte uteslutet att det blir nödvändigt att anordna kvällsplenum även på torsdagen.

Vid bordläggningsplenum tisdagen den 14 mars besvaras enkla frågor och interpellationer. Även sammanträdet fredagen den 17 mars blir ett bordläggningsplenum. Tid för detta sammanträdes början meddelas så snart det kan överblickas hur mänga interpeUationssvar som kommer att lämnas pä fredugen.

§ 3 Ang. den särskilda vägavgiften vid transporter i Norge

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvura herr Åslings (c) i kammarens protokoll för den 2 murs intagna fråga, nr 107, och unförde:

Herr tulman! Herr Åsling har frågat mig om jag är beredd att redovisa vilka åtgärder som företagits och som kan komma att bU aktuella med uniedning av att svenska transportörer belastas med särskild vägavgift vid transporter i Norge.

Den svenska regeringen tog i juni 1971 kontakt med den norska regeringen och framhöll angelägenheten av att den norska kilometeravgiften gjordes likvärdig för svenska och norska fordon. Som en föHd av dennu framställning har reglerna om norsk kUometeravgift för utländska fordon ändruts sä att de överensstämmer med motsvarande regler för norska fordon.

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka finansministern för svaret. Tyvärr går det väl i någon mån förbi kärnpunkten i min fråga. Vad jag åsyftade var möjligheten att åstadkomma likartade konkurrensvillkor för transportnäringen i gränsbygderna.

Visserligen erhåller svenska transportörer restitution av fordonsskutt vid utlandskörning, men vägavgiften i Norge innebär att de svenska åkarna kommit i ett besvärande underläge i konkurrensen med norska

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. planerad utvidgning av Remmene sk ju t fält

åkare, som inte erlägger skutt i Sverige.

Jag vill, herr talman, frågu finunsministern om mun inte med hänsyn tUl detta borde försöku få till stånd ett uvtul med Norge om ömsesidig skuttebefrielse. Om dettu inte är möjligt, vilket det sunnolikt inte är, borde väl en vägavgift införas pä norska lastbilar som utför transporter i Sverige. Man skulle kunna tänka sig att den avgiften bestämdes till samma belopp som erläggs för svensku lastbUar i Norge. Som jämförelse kan jag nämna att i Finland har man nyligen höjt skatten på utländsku fordon. Den utgör nu 50 finsku mark per dag för tyngre fordon. Såvitt bekunt är det en åtgärd som direkt har motiverats av önskvärdheten att skupa likvärdiga konkurrensvillkor för finsku och norsku åkare.

Herr finunsministern STRÄNG:

Herr talman! Jug kun väl ge frägeställuren rätt i att det bara är halv rättvisu eller reciprocitet, eftersom likställigheten gäller vid körningur på norsk botten men inte pä svensk botten. I det senure uvseendet hur vi emellertid inte möjligheter utt ingripu. Enligt 1956 ärs konvention rörunde motorfordon i internationell godstrafik skall vi i sådunu här fall acceptera den situation som nu råder. Vi kan vända oss mot nationer som icke har unslutit sig till konventionen. Vi hur gjort det t. ex. visuvi Tysklund genom utt ta ut en speciell dagavgift uv tysku fordon som kör i Sverige. Men, som sugt, vi får i dagsläget finna oss i den här ofullständigheten med hänsyn tUl den konvention som jag omnämnde.

Jag kan trösta frägeställuren med utt uvsikten är utt vi den 1 junuuri 1974 skull gä över till en kilometerbeskuttning här i Sverige och då löser sig dennu frågu rent automatiskt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. planerad utvidgning av Remmene skjutfält

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för utt besvuru herr Anderssons i Ljung (m) i kummarens protokoll för den 29 februari intagnu fråga, nr 102, och anförde;

Herr talmun! Herr Andersson i Ljung har frågat mig om jag är införstådd med plunernu pä utt eventuellt göru skjutfältet Remmene i Västergötlund till miloövningsfält omfuttunde cu 15 000-25 000 hu.

Svuret är nej.

Herr ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talmun! Jug vill tucku försvarsministern för det kortu svuret pä min enkla fråga.

Jag känner mig skyldig att redovisa anledningen till att jug ställt dennu fråga. Den bygger helt pä en uppgift i civildepartementets utredning Hushållning med mark och vatten, som ger vid handen att en utbyggnud av Remmene fortfurunde inte skulle vuru utesluten. I nämndu utredning frumhålles utt det inom vurie milo bör finnus ett övningsfält omfattande 15 000—25 000 hu och utt i Milo Väst punsurövningsfältet i Skövde och eventuellt Remmene är aktuella för sådan utbyggnad.

Det är litet föivånunde att vi nu fått ett så klurt och otvetydigt svar med hänsyn till att det i utredningen stär att enligt uppgifter frän försvarsstaben kan bl.,a. pansarövningsfältet i Skövde och eventuellt även Remmene i första hand tänkas utvidgas till miloövningsfält.

Det är helt förklarligt att denna uppgift hur spritt oro i bygden, då som försvursministern säkerligen känner till det redun futtade beslutet har givit anledning tUl irritation. Man har varit osäker om huruvidu en vidure utbyggnud uv fältet möjligen skulle vuru uktuell.

I den proposition som föregick fjolårets beslut uttular stutsrådet, i uniedning av oro blund kommunulmän och murkägarrepresentanter för fortsutt utbyggnud, föHunde: "Med anledning häruv vill jug frumhållu att jag inte räknar med utt något beslut under överskådlig tid skull futtus om ytterligure utvidgning uv fältet genom tvångsförvärv." Mun känner sig självfullet litet tvehägsen där nere när mun läser den här uppgiften, och mun ställer sig frägun om det möjligen inte kun vuru så utt försvursstubens och försvursministerns uppfuttningur här går litet isär. Vid den tid när dessu uppgifter lämnudes — frägun behundludes som bekunt i muj förru året här i riksdugen — mäste ju betänkundet Hushållning med murk och vutten hu vurit under produktion. Det förekommer en del oro över utt ni har så oliku uppfuttningur i dettu uvseende. Frägan är nu: Är det så att den vidure utbyggnuden uv Remmene enburt är en fråga om tid och om vilken värdering man lägger in i begreppet "under överskådlig tid"?

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. planerad utvidgning av Remmene skjutfält

Herr försvarsministern ANDERSSON;

Herr talman! Riksdagen beslöt i fjol att utvidga Remmene skjutfält från 800 ha till 1 800 ha. Det förslag från myndigheterna som jag hade att ta ställning tUl, innebar en väsentligt större utvidgning. Efter konferens med kommunalmännen och med den kännedom vi har om dennu bygd kom vi frum till utt det inte vur möjligt utt utvidgu fältet mer än vud jug föreslog.

Det står i departementschefsanförandet, och riksdugen hur även godkänt detta, att de militära myndigheterna mäste vara beredda att godta de inskränkningar i fältets användbarhet som föranleds av den nu förordade begränsningen av utvidgningen. Jag betraktar det som helt uteslutet att det skall kunna göras ett miloövningsfält i denna bygd. Att staberna hur önskemål om utt någonstans i västra Sverige fä ett sådant stort övningsfält känner vi till, men detta övningsfält kan i varie fall inte läggas vid Remmene.

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr tulmun! Jag är ytterligt till freds med det svar som givits. Som anhängare av ett starkt försvur finner jug det ytterligt värdefullt utt den urgumentution som sker i dessa frågor och handläggningen uv dem skupur förståelse för de beslut som futtus också blund dem som hur en unnun uppfuttning. Därför hur jug sett det som ett bekymmer utt två uppgifter hur gått isär, och jag finner det synnerligen tillfredsställande att försvarsministern på dettu sätt hur vederlugt den uppgift som finns i betänkundet Hushållning med murk och vatten.

Jag kan möjligen göra reflexionen att om mänga uppgifter i Hushåll-

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utbildning i civilt motstånd

ning med mark och vatten inte kan tas för gott, så är det inte utan att jag känner en viss oro för vad som skaU hända i fortsättningen. Eftersom utredningen, som inte var parlamentariskt sammansatt, dels lämnur faktu-uppgifter, dels gör värderingar, finns det anledning utt oroa sig för den fortsuttu diskussionen, specieUt när man kommit in på värderingurna.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om utbildning i civilt motstånd

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöU ordet för att besvaru fru Theorins (s) i kammarens protokoH för den 3 mars intagna frågu, nr 115, och anförde:

Herr talman! Fru Theorin har frågat mig om jag har för avsikt att i samband med förslag om försvarets framtida utformning ta upp frågan om utbildning för civUbefolkningen i civUt motstånd som ett komplement tiU det övriga försvaret.

Jag vill erinra om den positiva syn som statsmakterna i olika sammanhang deklarerat i fråga om ett svenskt civilmotstånd just som ett komplement till det övriga försvaret. 1970 års försvarsutredning har också i sitt betänkande redovisat en likartad bedömning. Jag avser att i proposition nr 75 ta upp frågan om ett svenskt civilmotstånd, främst behovet av fortsatta studier. Frägan om hur detta civilmotstånd skall utformas är emeUertid långt ifrån enkel. Inte minst gäller detta preciserandet av de uppgifter ett svenskt civilmotstånd skall ges, lednings-och utbUdningsfrågorna samt vissa folkrättsliga problem.

Genom vissa förstudier av experter kartläggs för närvarande inom försvarsdepartementet möjliga uppgifter och organisationsformer för ett svenskt civUmotstånd. Jag beräknar utt det inom kort kun varu möjligt att påböria ett mer konkret utredningsarbete inom departementet.

Fru THEORIN (s):

Herr tulmun! Jug tuckar försvursministern för svaret på min fråga. Bakgrunden tiU frågan är den motion som jag tillsammansmed tio andra socialdemokrater väckte vid förra årets riksdag med begäran om tilläggsdirektiv till försvarsutredningen. Vi krävde att utredningen skulle formulera och analysera olika former av icke-militära försvarsmetoder som en del i det långsiktiga planeringsarbetet. Vid riksdagsbehandlingen påtalade försvarsutskottet att utredningen genom försvarsministerns försorg skulle få särskilt underlag för en bedömning hur och i vilken omfattning civilmotståndets principer kan tillämpas samt att önskemålet om ett närmare studium av försvarsmetoder som inte förutsätter våld därmed blir tillgodosett och att något riksdagens uttalande inte vore påkallat. Med det beskedet lät vi motionärer oss nöja tills vidare.

Försvarsutredningen har på någon sida behandlat civUmotständet men, såvitt jag kunnat utläsa, inte redovisat något material som ligger till grund för dess allmänna ställningstagande om civilt motstånd. Utredningen mynnar dock ut i slutsatsen att det kan vara skäl att ytterligare studera

förutsättningarna för civUt motstånd och, om de bedöms som gynnsamma, sprida kunskap om civilmotståndets idé och metoder.

När nu försvarets framtida utformning — som de facto berör utvecklingen för en femtonärsperiod — skall presenteras för riksdagen, är det angeläget att få veta på vilket sätt man ger möjligheter för civilt motstånd att utvecklas mer planmässigt. Utan att gå in på diskussionen om de icke-mUitära kampformernas möjlighet att i framtiden ersätta de mUitära maktmedlen vill jag ändå understryka att det krävs insatser på alla områden för att bryta den militära kapprustningen, till vUken även vi bidrar.

Förenta nationerna antog vid generalförsamlingens möte i december 1971 en resolution om de ekonomiska och sociala föHderna av kapprustningen och dess ytterst skadliga återverkningar på världsfreden och säkerheten. Församlingen uttalar sin oro över de växande militära utgifterna, som innebär en tung börda för alla folk, och sin övertygelse om nödvändigheten av att effektiva åtgärder vidtas som leder tUl allmän och fullständig nedrustning. Man säger vidare att en minskning av de mUitära utgifterna skuUe främja den sociala och ekonomiska utvecklingen i alla länder och öka möjligheterna att anslå ytterligare tiUgångar tUl utvecklingsländerna.

Sverige har förutsättningar att i sitt säkerhetspolitiska arbete pröva även icke-mUitära försvarsmetoder och därmed aktivt bidra till kunskaper om andra utvecklingsvägar än de rent mUitära.

Försvarsministerns svar är därför positivt men frågor reser sig självfallet. Hur skall en sådan utbildning ske, vem skall stå för den och när kan den tänkas komma i gång?

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. tillhandahållandet av domstolshandlingar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. tillhandahållandet av domstolshandlingar

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Israelssons (vpk) i kammurens protokoU för den 3 mars intagna fräga, nr 113, och anförde:

Herr talman! Herr Israelsson har frågat mig om jag är beredd att medverka till att för purt, som åtnjuter fri rättegång, domstolshandling-urnu utun beställning tUlställes såväl parten som dennes ombud.

Kärande, klagande eller sökande vid domstol är i princip skyldig att lösa dom, slutligt beslut och protokoll som innefattar slutligt beslut. Har parten fri rättegång, tillställs dessa handlingar honom utan föregående beställning. Andra domstolshandlingar, t. ex. utskrift av fonogram, måste han beställa. För svarande eller motpart gäller att denne i princip inte är lösenskyldig för expedition och att domstolshandling skall tillställas honom endast på särskild begäran. Detta gäller oavsett om han har fri rättegäng eller ej. I praxis förekommer dock ullmänt utt svurande eller motpart med fri rättegång tillställs dom eller slutligt beslut utan beställning.

Förs parts talan genom ombud, medför fullmakten för ombudet

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. tillhandahållandet av domstolshandlingar

behörighet utt mottu delgivning uv inlugor och undru hundlingur. Handling, som ombudet är behörigt att motta, bör överbringas tUl ombudet. Med stöd av dessa bestämmelser tillställs domstolshandlingen sålunda i regel ombudet.

De nu berörda frågorna kommer givetvis att uppmärksummus när den pruktisku utformningen uv det nyligen föreslugnu nyu rättshjälpssystemet övervägs.

Eftersom den nu beskrivnu ordningen såvitt känt hur fungerut tillfredsställunde ser jug ingen uniedning att för närvarande föreslå några ändringar i systemet.

Herr ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Jag tackar herr justitieministern för svaret på min fråga. Han säger på slutet att han funnit att det nuvarande systemet fungerar väl och att han inte finner anledning vidta några särskUda åtgärder. Att systemet fungerar väl torde nog vara regel, men som det hur kommit till min kännedom, vilket är anledningen till att jag har ställt frågan, är så inte aUtid fallet.

Vi skall inte här diskutera enskUda fall. Men i en känd process om ersättning för läkemedels skadeverkningar var antalet intressenter på kärandesidan mycket stort, och rättegången var fri. Här förelåg uppenbart ett behov av att utfå domen i ett flertul exemplar. Kostnuden - om expeditionen skulle betulus — lär uppgå till omkring 320 kronor per exemplur, enligt uppgifter som jug hur fått.

Det ter sig nuturligt utt domslut och övrigu hundlingur uv intresse för purternu mungfuldigus enligt gängse teknisku metoder. Då det ur frågu om fri rättegång borde såväl purt som dennes ombud erhållu hundlingurnu utan beställning eller kostnud. Om hundlingurnu ändå vid ett mål av stort allmänt intresse mångfuldigus, skull det då vara nödvändigt att expeditionskostnaderna för ett exemplar skall belöpa sig på flera hundra kronor? Enligt expeditionskungörelsen är expeditionsavgiften för en dom vid underrätt 35 kronor och vid överrätt 60 kronor sumt därutöver för vurje sidu 10 kronor. Anser justitieministern dettu rimligt vid domur uv stort allmänt intresse? Finns det i sädana full formella möjligheter att mångfaldiga domen och till en ringa kostnad hälla den tUlgänglig för en intresserad allmänhet?

Herr justitiemmistern GEIJER:

Herr talman! Herr Israelsson tog ju upp ett enskilt fall. Det kan naturligtvis aUtid förekomma enskildu full då mun inte föHer gällunde bestämmelser. Det tycktes, emellertid inte vara anledningen tUl frågan utan den rörde en rent teknisk sak, nämligen hur mun pä det för statsverket lämpligaste och billigaste sättet skall kunna fullföHu de skyldigheter som föreligger utt tillställu parten dom eller utslug.

Jug kun inte här gä in på vilka möjligheter som i sådant fall finns utt göra dettu sä bUligt som möjligt och huruvida man gjort det i dettu enskildu full. Dettu är en så speciell situation att den får bli föremål för särskild bedömning när det nu visat sig utt något sådant kan inträffa. Det kan dock i och för sig inte ändra min ullmännu uppfattning om gällunde bestämmelser.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Att såväl parten som huns ombud får del av domstols-handlingar kun synas mindre väsenthgt och är det kanske också, om det råder god och förtroendefull kontakt mellan part och ombud. Men är kommunikationerna mellan dem mindre bra är det av stor vikt att båda hur tUlgång till hundlingurnu. Bor de pä olika orter torde också kontakterna dem emellan underlättas väsentligt, om båda har tillgång till aktuella handlingar. Då kan överiäggningar ske per telefon, om vissa avsnitt behöver dryftas. Parten känner bättre än ombudet de grundläggande fakta på vilka målet vUar och kan bäst uvgöru, om de reluterus riktigt eller ej. Oegentligheter från ombud i de full hun hur fullmukt att utbekomma skudestånd som utdömts uv domstol kun också undvikus om parten sumtidigt får kännedom om domens innehåU.

De förhållanden jag har påtulut i denna frågu har troligen ringa betydelse för de insiktsfulla och för dem som väl förstår att ta till vara sina intressen men kan vara desto betydelsefullare för ett antal människor som har begränsade insikter om hithörande ting. Det lär t. o. m. ha förekommit skilsmässoprocesser där den enu purten inte har varit klart medveten om att skilsmässan verkligen har ägt rum. Vederbörande kommer kanske svagt ihåg att hun eller hon har skrivit på ett papper men hur inte fått del uv domen. Liknunde hur inträffut i vissu skadeståndsmål. Därför finner jag det betydelsefullt att frågan pä något sätt löses.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Det som herr Israelsson pätalur gäller egentligen frägun om förtroendet mellan ett ombud och den person som ombudet företräder. Det är ju egentligen någonting unnut än de bestämmelser som vi kun hu för skyldigheten utt ge purt utskrift av rättegångshundlingur. Jug ur inte beredd utt här säga att man skall ändra bestämmelserna så att man när det finns ett ombud skull skicka en handling till ombudet och en till purten. Dettu är en frågu som mäste lösus mellun purten och hans ombud. Jag tror inte att man domstolsvägen eller genom ändringar i de här bestämmelserna kun kommu till rättu med eventuellu olägenheter i enskilda fall.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om utökning av lotsplikten

Herr kommunikutionsministern NORLING erhöll ordet för utt i ett sammanhang besvara dels herr Norrbys i Äkersberga (fp) i kammarens protokoll för den 16 februari intagnu frågu, nr 70, dels herrar Wennerfors (m) och Hallgrens (vpk) i kummurens protokoll för den 18 februuri intugnu frågor, nr 78 respektive 79, och unförde;

Herr tulman! Herr Hallgren hur frågut mig, om jug uvser att lägga frum förslug om skärpning uv bestämmelsernu om unvändundet uv lotsur ombord i fartyg som trufikerur svensku furvatten sä utt säkerheten väsentligt förbättrus.

1 * Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Herr Norrby i Äkersberga har frågat mig, om jag, mot bakgrund av det ökade antalet sjöolyckor med fartyg utan lots, är beredd att snabbt aktualisera en kraftig utökning av lotsplikten.

Herr Wennerfors har frågat mig, om jag anser att de föråldrade och bristfälliga sjökorten i Stockholms skärgärd och den oroande haveristatistiken motiverur en omprövning uv lotsfriheten.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Sjöfartsverket föHer kontinuerligt upp antalet grundstötningar och grundkänningar i svenska och närUggande farvutten. Det visar sig att dessa under femårsperioden 1967—1971 varierut från 112 som lägst år 1968 till 142 som högst år 1969. Medelvärdet för perioden utgjorde 122. Antalet gmndstötningar och grundkänningar för fartyg utun lots ombord varierade under samma period från lägst 81 är 1967 till högst 124 år 1969. Medelvärdet för perioden utgjorde 100. Uppgifterna för det gångna året anger totalt 128 grundstötningar och grundkänningur, varav 114 utan lots.

Några exakta uppgifter om det totala antalet hamnanlöp under motsvarande period finns inte. Tillgänglig statistik visar emellertid att anlöpen i utrikes fart under år 1971 varit flera än under vart och ett uv de tidigure åren.

Av det sugda frumgår utt det knuppast kan göras gällande att det finns en påtaglig tendens till ökning av untulet grundstötningur efter den principiellu lotsfrihetens införunde den 1 januari 1971 vare sig totult sett eller vid gång utun lots.

Med uniedning uv herr Wennerfors' frägu vill jug vidure framhålla att det enligt sjöfartsverkets summanstäUningar är vid mycket få tillfällen som en gmndstötning kun untus orsukud uv bristfälligu eller feluktigu sjökort. Det är också mycket tveksumt, om riskerna för en gmndstötning med anledning av t. ex. ett okänt grund skulle minska genom att utöka lotsningstvänget.'

Den nuvarande lotsfriheten kombinerad med föreskrifter om skyldighet utt unlitu lots för furtyg med furlig lust vid pussuge uv besvärligu farvutten — bl. u. i Stockholms skärgärd — hur hittills tillämputs under gunsku kort tid. Det är med hänsyn härtill och till vud jag i övrigt anfört för tidigt utt dru nägru slutsutser. Det bör ocksä tilläggas utt det nyu systemet i praktiken inte innebär någon större förändring i förhållande till den ordning som gällde före 1971. Enligt denna äldre ordning förelåg det inte någon generell skyldighet att anlita lots utan främst en skyldighet att erlägga lotsavgift. Lotsskyldigheten i dag för tankfartyg och bulkfartyg med furligu luster är däremot obligatorisk. Den kun inte som tidigure ersättus med en eriugd avgift. Härvidlug har alltså skett en skärpning jämfört med tidigure system.

Sjöfurtsverket bevukur nogu utvecklingen beträffunde ull verksamhet som hur med säkerheten i furled utt göru, och jug utgår från utt verket, om så befinnes pukullut, kommer att föreslå åtgärder för utt upprätthålla en tUlfredsställande säkerhet.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr talman! Jag tuckur kommunikutionsministern för svuret. Min fräga bygger pä litet mer än de uppgifter som har förekommit pä senare tid om utvecklingen i sjösäkerhetshänseende. Den bygger ocksä på det cyniska resonemang man ibland kun skönju: utt trufiksäkerheten till sjöss skull vura driftekonomiskt lönsam. Min förhoppning är att det resonemanget skall upphöra och att kommunikationsministern inte tänker införa den principen exempelvis för trufiksäkerhetsverket. Tvärtom borde mun övervägu utt sepureru sjösäkerhetsverksumheten från sjöfurtsverket, utt lyftu ut den frän lönsumhetsprincipen. Mun kan här jämföra med vad som är på gång beträffande luftfarten. Det finns anledning att betona att sjösäkerheten är en miHövårdsfråga av mycket stor betydelse.

Den statistik som kommunikationsministern redovisude i svuret är ju intressant, framför ullt därför att stutistik ulltid är farlig utt unvändu. Det sägs inte i svuret, men det förhäller sig pä det sättet, att den statistik som här redovisas avser de olyckor som har kommit till myndigheternas kännedom. Cirka 10 procent uv olyckornu hur orsakats av fartyg med lots ombord. Alla olyckor där lots finns ombord rapporteras. Däremot förekommer i betydunde utsträckning utt olyckor och svåru tillbud med fartyg utan lots, framför allt utländsku furtyg, inte kommer tUl svensk myndighets kännedom. Det betyder utt vi inte kan uttala oss med säkerhet om utveckHngen. En klar tendens är utt tillbuden ökur. Lönsumhetskraven inom sjöfarten gör att man minskar säkerhetsmarginalerna.

Sjöfartsverket har infört en försöksverksamhet med tillbudsrupporte-ring sedan några månuder tillbuku, och det skull bli intressunt utt se vud den ger för utslug. Vi skull hu klart för oss att ungefär 80 procent av det tonnage som förekommer i svenska humnur ur utländskt. Det finns uniedning, tycker jug, att erinra om vilka principer för utländskt tonnuge som tillämpus i våra grannländer — där har mun lotsplikt för dettu.

Det är ulldeles klurt utt mun i sumbund med omläggningen uv lotsorgunisutionen borde ha vidtagit kompletterande åtgärder i sjösäker-hetshöjunde syfte, exempelvis inom sjökurteverksumhetens område. En kompletterunde frågu som jag vUl ställa till kommunikationsministern är om de i svaret untyddu åtgärder i sjösäkerhetshöjunde syfte som kun förväntus frän sjöfurtsverket ocksä innefuttur höjning uv uvgifter för utt täcku kostnadshöjningarna vid utflyttningen till Norrköping uv sjöfurtsverket. Den frägan är litet retorisk, men jag vill ändå ställa den.

Den omnämndu lotsplikten för tunkfartyg och fartyg med farlig last gäller inte överallt i landet, och kontrollen av utt den verkligen tillämpus är dålig. Avser stutsrådet att på den punkten vidtu några förändringur i positiv riktning?

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Herr WENNERFORS (m):

Herr tulmun! Tuck, herr stutsråd, för svuret!

Beträffunde stutistiken vill jug instämma i det mesta av vad herr Norrby i Äkersbergu redun har sugt och bara understryka att vi dess värre inte vet så mycket om tillbuden.

Det andra jag vill påpeku ur utt flertalet av olycksfallen har inträffat i

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Stockholms skärgärd och i Mälaren. Dettu ger särskild uniedning till eftertunke. Vidure vet vi som sugt inte hur mångu tillbud som inträffur för de utländsku bäturnu.

Jug ställde också frågan om sjökorten. Jag vill först sägu utt när det gäller de vunligu furledernu är läget nuturligtvis inte sä ullvurligt. Men med tanke på utt vi skall göra allt för att öka sjösäkerheten kunde det göras mera fullständiga och noggrunnu mätningur. Det finns undru storu områden inom Stockholms skärgärd där uppgifterna är bristfälligu. Jug är medveten om att det är av försvarsskäl som mun inte lämnar ut uppgifterna, men jag kan sumtidigt förstå att fritidsbätsfolket har önskemål på den här punkten. Än sä länge väger dock försvarsskälen tyngst.

Men det sägs utt sjökorten är svåru att tyda, särskilt för utländsku befälhavare, och att detta bl. a. skulle ha orsukut Sturmurks gmndstötning i höstus i Söderurmsleden i Stockholms skurgård. Nu vet jug inte något unnut lund som på sinu sjökort hur uppgifter på ullu möjligu språk; det skulle ställu sig för dyrt. Men man kunde ju sägu utt en utländsk befälhuvure som inte i tUlfredställunde grad kun läsu sjökortet, skall ha lotshjälp. Detta talar ulltsä för lotsplikt för de utländsku bäturnu.

Jug vill också pussu på att säga, att vad gäller Östersjön i övrigt är bristernu storu i frågu om sjömätning och sjökortsuppgifter. Dettu beror frumför ullt pä det allt större tonnaget och det alltså större djupgåendet för tankfartygen.

Herr statsrådet säger vidare att det är "mycket tveksamt, om riskernu för en grundstötning med uniedning av t. ex. ett okänt grund skulle minska genom att utöka lotsningstvänget". Mun fär väl ändå, herr statsråd, förutsättu utt för lotsurnu, som hur det här yrket, finns det inte sä mångu okändu grund som för dem som uldrig hur vurit i furvattnen tidigare.

Herr HÄLLGREN (vpk):

Herr talman! Jag skall tacka kommunikationsministern för svaret.

Jug vill emellertid påpeku vilken liberulisering som genomfördes när man 1970 övergick frän den dä gällunde lotsplikten till ett system som i princip innebär ullmän lotsfrihet. 1 vissu fall föreligger skyldighet utt unlitu lots - det säger kommunikutionsministern - men enligt sjöfartsverkets meddelande nr 22 är 1971 ges det möjlighet till dispens. Mot bakgrunden av de senaste rapporterna om allt fler haverier och tillbud i farvutten, där det tidigure rådde lotsplikt, mäste liberuliseringen av tidigare lotsbestämmelser betruktus som ett mycket olyckligt beslut.

Det hur visut sig utt rederierna försöker att helt klaru sig utan lotsur och utt unlitunde endust sker i unduntugsfull - i vurt full pä Västkusten är förhällundet sådant. Det betyder alltså utt sjöfolkets säkerhet sätts på spel och utt risker för miljöförstöring i stor skula föreligger längs helu den svenska kusten och skärgården. Enligt den intervju som återgavs i Sveriges Radio med avdelningsdirektör Ulf Heiroth i sjöfurtsverket förekommer det utt rederiernu försöker övertulu furtygsbefälen att avstå frän att använda lots där man tidigure bedömt det som nödvändigt. Ju, enligt herr Heiroths intervjuuttulunden förekommer det t. o. m. att rederiernu

betulur nägon eller någru hundruluppur utöver den ordinurie lönen till furtygsbefäl som uvstär från lots. Som exempel på det nämndes i den här intervjun att sträckan Paternoster-Wallhamn ger 100 kronor extra till befälhavaren vid varie tillfälle som han inte anlitar lots.

Dessa uppgifter lämnudes i en nyhetssändning frän Sveriges Radio den 10 februari i år. För att vuru riktigt säker ringde jag Sveriges Rudio och kollade upp uppgifterna, och man svarade där att herr Heiroth har belägg för vud hun meddelut i nyhetssändningen.

Det är skrämmunde utt en grupp människor uv de rikaste blund de riku i det här samhället- för att ytterligare berika sig genom att spuru någru tusenlappar varie resa utan lots, där det tidigare ansågs nödvändigt att ha lots, riskerar bäde människors liv och miHön vid kusterna. Människor med sådun morul kun inte ges någru förmåner som hittills skett. Tidigure bestämmelser måste, anser jug äterinförus och skurpus. Det finns, som tidigure påpekats, länder här i Norden som hur lotstvång, och det synes vura en ubsolut nödvändighet utt ocksä vi i vårt lund inför det.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr tulman! Herr Wennerfors och herr Norrby i Äkersberga ifrågasatte inte riktigheten av den statistik som jag använt mig uv i mitt svar men ville inte heller förstora värdet av den. Herr Wennerfors hur emellertid i sin direkta fråga tUl mig sagt utt han önskar svur på om jug unser utt de föråldrade och bristfälliga sjökorten i Stockholms skärgärd och den oroande haveristatistiken motiverur en omprövning. När herr Wennerfors ställer en frägu om den orounde huveristatistiken förutsätter jag att herr Wennerfors och jag tulur om summu stutistik sumt utt det är den kändu stutistiken vi diskuterur. Vad som kan förekommu därutöver är väl förborgat för oss båda två. Här har det gällt för mig utt svuru mot bukgrunden uv den stutistik som finns, och då är det väl inte så konstigt utt jug tur upp ett resonemang kring den.

Herr Norrby i Äkersberga nämner inte ordet stutistik i sin fråga men talar om det ökade antalet sjöolyckor med fartyg utan lots, och däri bör väl då liggu utt det är den stutistiskt belagda olycksfrekvensen han åsyftar.

Sedan vill jag också helt kort säga något om ett par andra saker.

Det obligatoriska lotstvång som vi nu har är mera rigoröst än det system vi hade innan vi ändrade bestämmelserna. Här är det alltså inte fråga om någon Uberulisering. Jag vill i stället slå fast att vi nu för fartyg med miHöfarliga ämnen ombord har obligatorisk lotsplikt. Det hude vi inte tidigure. Det är en suk som är värd utt noteru i denna debatt.

Herr Wennerfors tror inte heller så mycket på vud jag säger i mitt svar om utt olyckor som beror på okändu grund inte torde vuru så mångu. Men, herr Wennerfors, hur mångu okändu grund finns det dä? Ja, de grunden känner förstås ingen till. Jag förutsätter dock att varie gång som en lots upptäcker ett dittills okänt grund, så rapporterar han det till sjöfartsverket, och där prickar mun omedelburt in grundel pä sjökorten. Och sedun är ju inte grundel okänt längre, utun dä hur ullu möjlighet utt få kännedom om det.

Sedan kun mun nuturligtvis hu oliku uppfuttningur om hur rigorösa

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

bestämmelser vi skall ha. Jag vill där upprepa att den nuvarande lotsplikten, kombinerad med föreskrifter om skyldighet för fartyg med farlig last att anlita lots, har tillämpats buru en ganska kort tid ännu. Därför vet vi erfarenhetsmässigt inte så mycket om hur systemet verkar. Jug hur sugt att det finns anledning utt se på vUken verkun föreskrifternu hur, och den statistik som föreligger talar inte om någon markerat olycklig utveckling. Med den företagna skärpningen av bestämmelserna för fartyg med miHöfarliga laster och med den uppmärksamhet med vilken man pä sjöfartsverket bevukur dessu frågor tror jag att vi kan avvakta.

På herr Norrbys i Äkersberga direkta fråga vilka medel som kan tänkas komma utt unvisus tUl sjöfurtsverket vill jug svuru utt jug uv nuturligu skäl inte kun föregripu kommande beslut.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp):

Herr tulmun! Ja, visst har vi obligatoriskt lotstvång för furtyg med miHöfarlig last, ätmmstone om tunkfurtyget hur mer än 2 000 ton i lusten och om befälhuvuren eller betraktaren deklarerar den miHöfariiga lasten. I annat fall blir det ju inte någon tillämpning av lotstvånget. Men tillämpas dessa bestämmelser i pruktiken över allt i värt land? Jug hur fått uppgifter som tyder på utt inget lotstvång är genomfört i pruktiken vid infurt till Sundsvull och Hulmstad.

Att systemet finns är bra, men det kan och mäste bli bättre. Vi skall komma ihåg att det inte är mer än 5 å 10 procent av oHeutsläppen i haven som beror pä olyckor och katastrofer. Resten är avsiktliga utsläpp, dvs. spill uv oliku slag. Här kommer man in på det intressunta förhällundet utt en lots ombord fyller en mycket stor funktion inte bura som navigeringshjälp utan ocksä för andra ändamål. Jag tänker exempelvis på kontroll uv oHehunteringen ombord och på kustövervakningen -en mUitär aspekt alltså. Vidure kan han utöva dumpningskontroll och vara visst hinder mot smuggling; detta utt det finns en myndighetsperson ombord ålägger sunnolikt personulen ombord i furtyget betydunde återhållsumhet när det gäUer illegal verksamhet över huvud tuget.

Herr Hullgren tog upp en intressunt suk, nämligen utt det finns mer eller mindre formellu uvtul mellun redure och befälhuvure om utt befälhuvuren fär ungefur hulva lotsavgiften om han avstår från utt tu lots. Jug hur här kopior uv brev från redure till befäUiavare där befälhuvuren erinrus om denna punkt i unställningsavtalet och där redaren kritiserar befälhavaren för att befäUiavaren inte bara tagit lots under dagtid i strid med anställningsavtalet utan också köpt sjökort. Redaren har ulltså sett det här som två alternativ för sjösäkerhetens utövande.

Detta är ett material som föreligger och som visar pä utomordentligt anmärkningsvärda förhållanden; det uvser inte baru utländsku furtyg och utländsku redure utun även fartyg som framförs under bekvämlighetsflagg. Det finns enligt min uppfattning i dag ett klart underlag för en kruftig skärpning av lotsplikten. Det finns så mänga starka argument som talar för att beslutet om ändring av lotsförhållandena här i landet var felaktigt och snabbt måste korrigeras, av miHöskäl och av sjösäkerhetsskäl.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Beträffande de okända grunden sade jag - det vill jag understryka ännu en gäng - utt jug fömtsätter utt det för lotsurnu inte finns sä mångu okändu grund. Jämförelsen bör göras med de utländska befälhavama; för dem är dess värre förfärligt många grund okända. Det visar också stutistiken. Därför menur jug att det är bättre att ha den säkerhet som en lots innebär.

Vad beträffar statistiken kan man ju fråga sig om det untul olyckor som nu förekommer är tUlfredsställunde. Förändringurnu är inte så stora - det håller jug med om - men frågan är: Är vi till freds med det här förhällandet? Vidare kan man fråga sig om statistiken är tillräckligt tillföriitlig.

Jag tycker att det är just de utländska furtygen som är problemet. Såvitt jag har mig bekant finns det inte något land i Europa, eller ens i hela världen, där inte lotspHkt föreligger för utländska fartyg. Det råder en viss lotsfrihet i Kielkanalen och på Elbe, men den är ytteriigt begränsad och avser endast fartyg med ringa tonnage. I övriga länder råder mycket stränga lotspliktsbestämmelser med höga bötesstraff för överträdelse. Jag ifrågasätter om det finns någon anledning att i Sverige upprätthålla den lotsfrUiet vi har med det antal olyckor som vi registrerar.

Statsrådet säger sluthgen att sjöfartsverket bevakar utvecklingen noga, och statsrådet utgår ifrån att verket kommer att föreslå åtgärder om sä krävs. Ja, i detta vill jag verkligen instämma, herr statsråd. Vi utgår nog alla här i riksdagen från utt sjöfartsverket föHer detta mycket noggrant och, om man finner det påkallat, framlägger förslag till ändringar. Jag själv är redun i närheten uv ståndpunkten utt åtgärder ganska snart mäste vidtas på detta område.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om utökning av lotsplikten

Herr HÄLLGREN (vpk):

Herr talman! Vad jag vUle ha fram med min fråga var, huruvida kommunikationsministern har för avsikt att lägga fram förslag om en kraftig skärpning av lotsbestämmelserna såsom dessa nu är utformade.

De förhållanden som nu råder - jag hänvisar bl. a. tUl att herr Norrby i Äkersberga kunde vidimera att det faktiskt förekommer ett rent mutsystem, mutöverenskommelser mellan fartygsbefäl och rederi — borde väl utgöra tillräckliga skäl för att med det snaraste lägga fram ett förslag om en väsentlig skärpning.

Sjöfolkets säkerhet måste gä före redarnas profitintressen. Det kan inte accepteras att besparingar görs på bekostnad av säkerheten ombord.

Vad skulle hända om ett fartyg med en lastsammansättning, som vid sammanblandning frumkullar sådan explosionsbrand som uppstod vid Poonakatastrofen i Göteborg, exempelvis går på gmnd? Kommunikations-ministem säger att bestämmelserna för fartyg med sådana laster har skärpts och att det i sådana fall föreligger lotsplikt. Men mun kun aldrig varu säker på utt lusternu redovisus, trots utt det finns föreskrifter härom. Det hur vi konstaterat, och det känner också kommunikationsministern till. Om ett fartyg med en sådan lastsammansättning skulle gå pä grund och emballaget pä godset skadas med lastsammanblundning som föHd,

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. val till länsvägnämnder

skulle det kunnu bli en explosion med storu risker för utt sumtligu ombordvarande skuUe få sätta livet till.

Detta är kunske utt frumställa saken drastiskt, men jug unser det vuru nödvändigt utt göra det. Sådana här händelser är inte uteslutna - de kan mycket väl intruffu när som helst. Och vud skulle händu om furtyg med giftiga eller pä unnut sätt furliga laster havererar och fördärvar vattnen runt om?

Haverier kan vi aldrig helt komma ifrån, men det mäste vara en ytterst angelägen uppgift att begränsa dem till ett absolut minimum. Framför allt får ekonomiska värderingar över huvud tuget inte läggas på säkerheten till sjöss.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Om de exempel, som herrur Hallgren och Norrby i Äkersberga anfört som bevis för vad de unser sker bukom vud som synes ske, är väl ingenting unnut utt sägu än utt om såduna här saker förekommer - jag talar nu om lotsplikten för fartyg med mUjöfarliga laster - utgår jag ifrån att den som upptäcker såduna överträdelser och kan leda dem i bevis, genom anmälan eller på annat sätt försöker få en rättelse till stånd. Överträdelser uv lugar och förordningar skull nuturligtvis omedelburt beivrus på normulu vägur.

Utun utt polemiseru eller i övrigt gå i svuromäl mot någon uv frågeställarnu vill jug under den ytterligare minut som jag har till mitt förfogande konstuteru ett pur suker.

Lotsningsverksumhet är ett av de medel som står till förfogande för att åstadkomma en säker sjöfart — den saken är vi överens om, och det är alltså buru ett konstuterunde. För utt uppnå de övergripunde mål som säkerheten i furled utgör vid tur sjöfurtsverket omfuttunde insutser därutöver i frågu om furledsutmärkning, sjömätning, radionavigeringssta-tioner osv. Under innevarande budgetår satsas drygt 100 miHoner kronor på furledsverksumheten. Lotsväsendet får ungefär hälften uv det beloppet, fyrur och undru säkerhetsunstulter 20 miHoner, sjömätning och sjökortsutgivning 10 miHoner, osv. Dessutom investerus årligen betydunde belopp i nyare och bättre säkerhetsanordningar av olika slag. Dessa oliku verksamhetsgrenar kompletterar varandra och är i allt större utsträckning även utbytbara, varför det är naturligt utt genom sumord-nade insatser förbättra sjösäkerheten.

De tre frågeställarnu — det vet jug om förut — kun sjön, och dettu vur buru vud de visste tidigure.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. val till länsvägnämnder

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Strindbergs (m) i kammarens protokoll för den 29 februari intagnu fråga, nr 100, och anförde;

Herr talman! Herr Strindberg har frågat mig om jag anser att det - i

motsuts till vud riksdugen beslutut - bör få förekomma att vul av länsvägnämnd sker utan att landstinget dessförinnan inhämtut förslug på lämpligu personer frän länsuvdelningen av Kommunförbundet,

Svaret är nej, Säsom trufikutskottet uttulat i sitt av riksdagen godtagna betänkande nr 24 år 1971 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 123 år 1971 med förslag tUl väglag m, m, bör lundsting före val av ledamöter i länsvägnämnden inhämta förslag pä lämpliga personer frän bl, a, länsavdelningen av Svenska kommunförbundet. Det har ansetts att denna av riksdagen förordade ordning kommer att tUlämpas utan formell föreskrift i någon författning. På samma sätt har i fräga om val av lekmannaledamöter i länsstyrelse förutsatts - alltså utan uttryckliga författningsbestämmelser — att landsting före valet av sådana ledamöter inhämtar förslag pä lämpliga personer från länsuvdelningen uv Kommunförbundet,

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. val till länsvägnämnder

Herr STRINDBERG (m):

Herr tulmun! Jug vill tucku kommunikutionsministern för svuret på min frågu, Stutsrådet och jag har tydligen sammu upfattning om hur vul tUl länsvägnämnder bör förrättas, och diskussionen skulle därmed egentligen kunna vara slut.

Men bukgrunden tUl min frägu är utt det redan hur förekommit utt landsting har valt länsvägnämnd utan utt mun dessförinnun hur huft någru överläggningur med länsuvdelningen uv Kommunförbundet, Det stär ingenting i Svensk förfuttningssumling nr 959 är 1971 med instruktion om länsvägnämnder om utt lundstingen före förrättunde uv vul skull hu dessu överläggningur med Kommunförbundet,

När vul förrättudes för en tid sedun i det lundsting där jug själv är ledumot, blev jag förvånad. Jag gick till Svensk författningssamling och konstaterade att där inte stod någonting om detta. Jag vill därmed definitivt inte påstå att de personer som valdes inte har de insikter i väg-, trafik- och trunsportfrågor som det förutsätts utt ledumöternu skull hu. Men jag finner det anmärkningsvärt utt det beslut som riksdagen har fattat inte har föHts upp i författningen.

Nu säger statsrådet i sitt svar: "Det har ansetts att denna av riksdagen förordade ordning kommer att tillämpus utun formell föreskrift i nägon förfuttning." Det vur tydligen inte så bru utt mun förutsutte dettu, eftersom det inte har tillämputs i sumtliga fall. Min föHdfråga, herr talman, till kommunikationsministern måste därför bli; Hur hur lundstingen underrättuts om riksdugens beslut uv den 10 december förru året? Det är ändå väsentligt utt det som riksdugen beslutur föHs upp på ett riktigt sätt uv de beslutunde försumlingurna ute i landet.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr tulmun! Jug kun naturligtvis inte säga när och pä vilket sätt de verkställunde församlingarna har underrättats om riksdagens beslut. Jag utgår ifrän att det i vanlig ordning hur distribueruts till dem som hur utt föHu de givnu nya föreskrifterna.

Ätt mun i nägot enstuku full, herr tulmun, inte hur föHt den uv riksdugen ungivnu ordningen för utseende uv ledumöter i länsvägnämnd

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för utveckling av produktionen vid SJ.s verkstadsföretag

kan vi vara överens om är beklagligt. Men det får väl närmast betecknas säsom ett olycksfall i arbetet, eftersom systemet är så nytt. Enligt vad jag har inhämtut sedun jug fick denna frågu hur systemet hittills fungerat friktionsfritt när det gäller vul uv lekmunnuledumöter i länsstyrelse.

Herr STRINDBERG (m);

Herr talman! Jag måste sägu utt jug är ytterligt förvånad över kommunikationsministerns senaste svar, utt hun inte hur följt upp hur lundstingen har underrättuts om detta riksdugens beslut utun hur nöjt sig med utt utgå ifrån utt beslutet skulle föHus. Jag förutsätter därför att kommunikutionsdepurtementet verkligen ser till utt denna förordning föHs i framtiden.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Eftersom systemet har fungerut sä gott som hundraprocentigt utgår jag ifrån att alla har nåtts av beskedet i god tid.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 9 Ang. förutsättningarna för utveckling av produktionen vid SJ:s verkstadsföretag

Herr kommunikutionsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) i kummurens protokoll för den 3 murs intugnu frägu, nr 110, och unförde:

Herr tulmun! Herr Måbrink hur frågut mig hur jug bedömer de ullmännu förutsättningurnu för utveckling av den produktiva verksumheten vid de SJ-ägda verkstadsföretagen och om jag delar uppfattningen att uppsägningar av personal ej bör ske innun närmure utredning verkställts uv dessa förutsättningar.

Dä jag utgår från att herr Måbrink avser förhållundenu vid AB Gävle Vugnverkstud, fär jug unföru föHunde.

Genom beslut den 3 murs 1972 hur Kungl. Muj:t uppdrugit ät en särskild sukkunnig att skyndsumt verkstullu utredning uv de företugseko-nomiska skälen för att bibehålla respektive avveckla viss produktion inom nyssnämnda företag.

Kungl. Maj:t häri anslutning härtUI anbefallt statens järnvägar att tillse att personul inom bolaget som är sysselsatt med produktion, marknadsföring etc. av ifrägavurunde produkter inte fristulls under den tid utredningen pågår och till dess ställning tas i anledning uv det redovisude utredningsresultatet.

Herr MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Den skandalösa behandlingen av arbetare och dänstemän vid det SJ-ägdu företuget AGV i Gävle - en behundling som bör få konsekvenser längt upp i SJ-ledningen — hur gjort utt jug hur ställt frågun till kommunikutionsministern.

Pä grund av den korta tid jug hur tiU mitt förfogunde kun jug inte utförligt redogöru för fullet, men kommunikationsministern är enligt vad jug kun förstå väl informerud. Lät mig helt kort säga att när företaget klarat av inkörningsskedet av en ny tmck och ett nytt gruvlok, som visat sig ha erhållit högt betyg av köparna, meddelade styrelsen för AGV att produktionen skall läggas ned, med motiveringen "icke lönsam", en motivering som styrelsen i Stockholm tydligen är ensam om. Arbetare och tjänstemän ställdes inför fullbordat faktum, och ett femtiotal varslades om permittering.

I slutet av november förra året besöktes AGV av styrelsens ordförande, och de anställda fick dä intrycket att inget skulle hända företaget. Den 27 januari i år kom så chockbeskedet om nedläggning av tmck- och gmvlokstillverkningen. Alltså: ett statsägt företag utnytriar § 32 lika hänsynslöst som ett privatkapitalistiskt! Hänsynen till och respekten för de anställdas situation tycks inte intressera herrarna ett dugg.

Regeringen har nu tillsatt en utredningsman som har till uppgift att undersöka lönsamheten och förutsättningarnu för eventuellt fortsutt produktion. Under tiden skull heller ingu uvskedunden få ägu rum. Dettu är bru och positivt, och det bör betruktas som en delseger för de unställdu vid AGV, men beskedet är inte tillräckligt. En rimlig åtgärd är ocksä utt varselbudet tUl de unställdu hävs tUls utredningen föreligger klur. Dettu är ocksä ett kruv från de unställdu.

Jag vill nu fräga kommunikutionsministern pä vilket sätt man bör tolka regeringens besked. SkaU det tolkus så, att ocksä varselbudet skall hävas till dess att utredningen blir klar?

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för utveckling av produktionen vid SJ.s verkstadsföretag

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Under den tid som utredningsmannen arbetar vid Gävle Vagnverkstad har jug ingen uniedning utt uttulu mig utöver det besked som hur lämnuts uv mig i dug och tidigure i pressmeddelande och kommunikéer för nägru dugur sedun.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr tulman! Kommunikutionsministern guv med sina senaste ord inte något som helst besked, vilket de anställdu hur krävt. Om inte vurselbudet tas tillbaka, kommer tjänstemännen om några dagar att gå i strejk. Det innebär att de LO-anslutna arbetarna därmed kommer utt räku ut för permitteringur, vurvid de, enligt vud jug kun förstå, också mister sin permitteringslön, eftersom uvtalsbestämmelserna är sådana.

Ansvaret för den situation, som kun uppkommu, skall naturligtvis inte läggas pä tjänstemännen, utan det faller helt och hållet på styrelsen för AGV. Jag tror att det är absolut nödvändigt att mun ger ett klart besked om att varselbudet skall hävas. Jag tycker utt detta är en helt rimlig begäran, därför att det fuktum utt regeringen tillsatt en utredning för att kontrollera lönsamheten av en eventuellt fortsatt produktion visur -enligt vud jag kan förstå — att styrelsen inte grundligt utrett frågan. Då bör också utfärdat varsel tas tillbaka tills saken är klar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Tandvårdsförsäkring för diabetiker

§ 10 Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningarna nr 83-85.

§ 11 Tandvårdsförsäkring för diabetiker

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 6 i anledning av motion angående tandvårdsförsäkring för diabetiker.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! 1 motionen 223 för vi frum frägun om tundvärdsför-säkring för diabetiker. Motionen lämnades i januari, och sedan dess har det frumkommit utt den sukkunnige som svurur för 1970 års utredning om tundvärdsförsäkring avser att lämnu sitt betänkande under sommuren eller hösten 1972. Vi tycker utt dettu är ulldeles utmärkt, för mångu människor hur under fleru är väntut pä utt en tundvärdsförsäkring skulle kommu till stånd.

Enligt direktiven till expertutredningen, som statsrådet Aspling tillkallade i uprU 1970, frumhäller dcpurtementschefen utt utrednings-munnen bör uturbetu sitt förslug med utgångspunkt bl. a. i det muteriul och de övervägunden som redovisuts i 1967 ärs folktundvärdsutredning. Betänkundet frumludes i upril 1970. Stutsrådet frumhöll även i direktiven utt syftet med en tundvärdsförsäkring bör vuru utt göru en god tundvård tillgänglig till en för ullu medborgure överkomlig kostnud. En tundvärdsförsäkring kan göras allmängiltig, men det kun ocksä finnus skäl för vissu uvgränsningur och för prioritering uv vissu tundvårdsbehov, framhåller departementschefen.

1 vär motion pekar vi på de speciellu behov diubetiker hur uv en god tundvård. Jug finner det i hög grud ungeläget utt diubetikernus tundvårds-situution blir föremål för särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. Vi förväntar att utredningsmannen i det aviserade betänkundet kommer att frumläggu förslug till skyndsam lösning av frågun om tundvård för diubetiker.

Efter utt hu tugit del uv utskottets skrivning i sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 6 hur jug velut unföru de här synpunkternu, som jag också fogat till betänkundet genom ett särskilt yttrande.

FruHÄVIK(s);

Herr tulmun! Fröken Pehrsson tulur här om den motion hon väckte i junuuri i år. Jug erinrur kummuren om utt fröken Pehrsson hude en exukt likudun motion förru året, som då behundludes i utskottet och kammaren.

Utskottet förklurude vid det tillfället utt mun skulle tu hänsyn till de i motionernu ungivnu gruppernu, och vi hänvisade även tiU den särskilda utredning om tandvårdsförsäkring som stutsrådet Aspling tillsatte under 1970 och som fröken Pehrsson syftade på i sitt anförande.

Det hur inte hänt något nytt sedun dess. Vi vet nu utt utredningen kommer utt frumläggu sitt förslug under året. Och utskottet frumhöll ju i sitt betänkande 1971 att inte bara diubetikernu, utun även övrigu grupper med stort tundvårdsbehov bör fä sinu behov tillgodoseddu.

Med hänsyn till dettu och till utt jag inte anser mig kunna tillföra debutten något nytt utöver vad jag sude i mitt unförande vid riksdagsbehandlingen förra året, ber jag att fä yrka bifall till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 6.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Den andliga vården vid sjukhusen

§ 12 Den andliga vården vid sjukhusen

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 5 i anledning av motion om den andliga vården vid sjukhusen.

Herr WERNER i Malmö (m);

Herr talman! Det är gott och väl att kulturutskottet på tal om den andliga omvårdnaden pä sjukhusen understryker att det är en fräga av väsentlig betydelse. Vi är nog alla medvetna om att de mtiner som finns pä ett modernt sjukhus i dug lämnur en vit fläck i florun uv förträffligu vetenskapliga terapeutiska insatser; omsorgen om patientens personlighetsliv. Själavård kun kunske för en och unnan verku vuru ett litet väl seriöst uttryck, men i sak innebär det utt det skull finnas någon människu för putienten utt tulu med om sinu bekymmer och sin oro, någon som också kun ledu och rädu i de ullmänmänskligu frågor som hör summun med de evigu tingen. Vi har i motionen särskilt tryckt på människans behov av personlig kontakt i dödens närhet.

Det är ju allmänt omvittnat att personalen på sjukhusen inte har tid utt ägnu sig åt putienten i dessu avseenden, och kanske inte heller ulltid förmägun. Arbetstidsförkortningen kommer utt ytterligure isoleru putienten och lämnu henne ät sig själv med de nuturiigu bekymmer som hör summun med sjukdom.

Jug vill nuturligtvis inte betvivlu utt utskottet inser ullt dettu. Just därför blir mun betänksum när man läser betänkundet, som gunsku klurt ger vid hunden utt utskottsmujoriteten är relutivt belåten med status quo. Man talar om att konkreta åtgärder vidtagits genom kyrkan och frikyrkan i fräga om utbUdningen. Men det räcker inte. Det beklagliga är just utt den kompetens som dennu utbildning ger inte ulltid kommer till uttryck i urbetet på grund uv den nuvurunde orgunisutionen uv verksamheten.

Vidare talar man om att Ekumeniska nämnden och Sveriges frikyrkoråd rekommenderar samkristna lösningar. Dessa rekommendutioner har pä mångu häll efterkommits. Det finns redun ett utmärkt ekumeniskt sumurbete, men inte heller det är det väsentligu i summunhunget. Vad det gäller är inte en fräga om kristen ekumenik utan en fräga om personliga insutser uv kvulificerut folk. De människornu finns inte ulltid pä plutsen. Därför hjälper ingu ytterligure överläggningur mellun sumfunden, som utskottet ocksä hänvisar till.

Dettu ärende är egendigen inte en intern kyrkofrägu, inte någonting som i förstu hund ungar sumfunden utun nägot som i förstu hund ungar våru sjukvårdsinrättningur, som bör kunnu erbjudu putienternu också dennu hjälp. Den här motionen borde därför egentligen hu behundluts av

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Den andliga vården vid sjukhusen

socialutskottet.

Vad samfunden beträffar har de ju summa önskemål som motionärerna. I det yttrande som Sveriges frikyrkoräd avgav i fjol över en liknande motion instämde man i motionärernas yrkande. I är har ett liknande instämmande inkommit från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

TUl slut hänvisar utskottet som vanHgt till att man måste invänta kyrka-stat-beredningen. Det har nu under många är varit räddningsplankan för dem som inte vill vuru med utt ge kyrkun möjlighet utt effektivt verku i dennu nyu tid och dettu förändrade samhälle.

För fjorton dugur sedun hade vi en liknande debatt; det gäUde samverkun mellan svensku kyrkun och frikyrkornu i fräga om gemensamma gudstjänster och nattvardsfirande. Då hänvisade man också till kyrku-stat-beredningen, men det är ju bara att skjuta frågorna långt fram i tiden.

Min vän Thorvald Källstad hävdude den gången med skärpu här i riksdagen att om man nu var ovillig att biträdu kyrkomötesbeslutet - det vur ett sådant beslut som låg bakom förslaget om sumverkun mellan kyrku och sumfund — ingriper just riksdugen i kyrkuns internu ungelägenheter, och det vill vi ju inte. Jug tycker dennu frågu är uv Uknunde nutur. Det är visserligen inte kyrkomötet som hur avgivit nägon viljeyttring, utun det är pastoratsförbundet, men i denna fråga är pastoratsförbundet verkligen rätt instans att yttra sig och representera kyrkuns mening.

Oavsett hur staten i frumtiden kommer att förhålla sig till kyrkan och samfunden måste det väl ändå vara ett intresse för sjukvårdshuvudmännen att tillgodose patienternas behov av andlig omvårdnad. Jag vill än en gäng poängtera att det mäste primärt mer vara en ungelägenhet för sjukvården än för kyrku och sumfund utt fä dennu frågu löst. Därför finner jug inte någru motiv för att invänta beredningen kyrku—stat.

Eftersom ingen uv utskottets ledamöter har funnit uniedning utt reserveru sig till förmån för motionen, skull jug inte besvära kammuren med utt ställu nägot yrkande denna gång. Men jug kommer igen.

Herr ZACHRISSON (s);

Herr tulmun! Det är, som det stär i utskottsbetänkundet, en väsentlig frägu som motionärernu hur tugit upp. Det råder ingen som helst oenighet pä den punkten. Vud meningssklHuktigheten gäller är det sätt pä vilket frägun skull behandlas. Jag avslöjar inga hemligheter om jag säger att med det betänkande, som 1968 års beredning om stat och kyrka lägger om några månader, kommer ett förslag om att en arbetsgrupp skall fä se över denna fråga tillsammans med en rud undra liknunde frågor rörunde den andliga vården vid institutioner uv olika slag; allu dessu frågor hör ju ihop.

Vi hur vult något oliku lösningur pä den här sortens problem, och det är ju — tyvärr, är jag beredd att säga, herr Werner — så att den nuvarande ordningen mellun stut och kyrku, som också innebur ekonomisk reglering i försumlingsstyrelselugens undu, förutsätter utt dennu frågu löses ekonomiskt och tekniskt inom rumen för de kyrkokommunulu funktioner som vi för närvurunde hur. Ätt föreslå utt dennu uppgift skull läggus över på sjukvårdshuvudmännen innebär utt mun också i dennu frågu uccepterur en

annan relation mellan stat och kyrku än den nuvarande. Därför är spörsmålet intimt förknippat med kyrku-stut-fråguns lösning.

Jug kun inte förstå att detta skall behövu skjutus på frumtiden. Arbetsgruppen hur ullu möjligheter att snarast lägga fram förslug i frågor UV dennu kuruktär. Dessutom tycker jug att detta verkligen är en frägu, som sumfunden skulle tu mycket ullvurligare på än vud de gör. Det är nämUgen de som är experter. Sukkunskupen ligger inte hos samhället och inte heller hos sjukvårdshuvudmännen. Visseriigen tycker jag att dennu ungelägenhet skull lösas i ett sammanhang med de frågor som gäller personlig omvårdnad på sjukhusen över huvud taget, men den speciella fräga som motionärerna tar upp är kyrkorna specialister pä.

Jag har mycket svårt att förstå att samhället skulle kunna ha något emot att kyrkorna lade fram ett gemensamt förslag till en samlad lösning. Men problemet är ju faktiskt, trots alla vackra uttalanden ibland, att kyrkorna inte är helt överens om hur detta skall ordnas. Därför tycker jug att det är en primär uppgift för dem att försöka bli det.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Den andliga vården vid sjukhusen

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Zachrisson säger att kyrka—stut-beredningen kommer att föreslå en utredning av dessu frågor. Vurför kun inte herr Zuchrisson biträdu vår Hnje när han vet, att beredningen kommer att läggu frum ett liknunde förslug? Vi föreslär ju en förutsättningslös utredning. Jug hur tulut om samarbete med sjukvårdshuvudmännen som en möjlig väg men det kun också finnas undru möjligheter. Det är klurt att man kan sägu som herr Zachrisson att kyrkorna och samfunden är experterna på denna frågu, men mun kun uldrig uteslutu sjukvårdshuvudmännen, som är den väsentligu intressenten i summunhanget.

Herr Zachrissons uppfattning utt kyrka-stut-beredningen själv kan ta initiativet till att utreda denna frågu tycker jug är rätt underlig. Det får väl ändå vuru Konungen som tillsätter en sädun utredning, och det är ju inte säkert utt Konungen gör det. Förmodligen gör hun det inte förrän hela det stora frågekomplexet kyrku-stut är furdigbehundlut, och dä är vi frumme vid börian på 1980-talet. I så fall fär vi frum till dess drus med en orgunisution som bygger pä premisser frän börjun uv 1950-tulet, och det är helt otillfredsställunde.

Herr ZACHRISSON (s) kori genmäle:

Herr tulman! Orsaken till att man inte enbart kan gä in för det utredningsförslag som herr Werner lugt frum är utt det är för begränsat. Denna fråga skull behundlus i sumspel med frågor om undlig vård i undru institutionellu summunhung. Mun bör få en helhetslösning på dennu typ UV frågor.

Vidare hoppas jag utt riksdugen skull kunnu futtu ett principbeslut betydligt tidigare än på 1980-talet. Jag tror inte utt det skull behövu dröja särskilt mänga år.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr tulmun! Det är herr Zachrissons mening att utredningen om den undligu vården vid sjukhusen skull förenas med en utredning av den

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Den andliga vården vid sjukhusen

andliga värden i fängelser, på regementen osv., men det är väl inte helt säkert att det är den rättu vägen. Om en utredning tillsättes nu, skulle mun också senure, om herr Zuchrissons mening vinner gillunde, kunnu ge en sådun utredning tilläggsdirektiv även för de andra fälten. I varie full menur jag att mun, om man vill ha bättre förhållanden pä dettu område, så tidigt som möjligt skull tillsättu en utredning.

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! Utskottets ledamöter är överens om att det är angeläget att man vid sjukhusen tillgodoser det behov av andlig omvårdnad som verkligen föreligger. Utskottet har även sagt att det är en fråga av väsentlig betydelse. Vi vet också att man på sina häll, om än inte på ullu, försöker tUlämpu den rekommendution som Svensku ekumenisku nämnden och Sveriges frikyrkoråd hur givit med de ekumenisku och samkristna lösningar som man har kunnat komma överens om. Jug hur närmust futtut suken så utt de överläggningar som det talas om i utskottsbetänkundet i förstu hand skall ske inom och mellan samfunden, och de överläggningarna kan i sin tur resultera i förslag till förändringar.

Nu har herr Werner i Malmö redovisut de synpunkter som finns på svensku kyrkans håll och inom pastoratsförbundet. Jag vill till detta lägga några synpunkter som framförts från Sveriges frikyrkoråd i den här frågan. Frikyrkorådet anser inte den nuvarande organisatoriska ordningen för den andliga vården vid sjukhusen tillfredsställunde, utun rådet skulle föredru utt den undligu vården i sjukhusen reglerudes på ett likurtut sätt för svensku kyrkun och de friu trossumfunden. För Sveriges frikyrkoräd framstår organisationen för den andliga vården inom försvarets fältorguni-sution och kriminulvärden som föredömlig även för en frumtida organisation av den undligu värden vid sjukhusen. En sådun ordning skulle emellertid innebäru att sjukhusens huvudman måste påta sig ett ekonomiskt och även organisatoriskt ansvar för den undligu värden vid sjukhusen.

Jag vill sägu till herr Werner utt frikyrkorudet instämmer i huns uppfuttning utt det är hög tid utt den andliga vården vid våru sjukhus blir föremål för en översyn. Inte minst med tunke på den gynnsummu ekumenisku utveckling som ägt mm i vårt lund hur det skuputs godu förutsättningur för en ny och ekumeniskt präglud orgunisution för den undligu värden vid sjukhusen. Rådet ställer sig däremot uvvisunde till utt frikyrkosumfundens pustorer skuUe kommu i frägu vid domkapitlens tillsättunde av komministertjänster, även om de tillsuttu pustorernu skulle dänstgöru vid sjukhusen. Rådet tror utt det inte skulle mötu nägon svårighet utt finnu bättre former för utt utnyttju det ökunde antalet frikyrkopastorer som fått en adekvat utbildning för tjänst inom den undligu värden vid sjukhusen. Jug tänker närmust på den utbUdning som sker genom Sunkt Lukusstiftelsens försorg.

Överläggningur bör ulltså kommu till stånd snurt, och de bör ske inom Svensku ekumenisku nämnden och Sveriges frikyrkoräd. Herr Werner säger utt det här är en suk som egendigen inte ungar sumfunden. Det är klurt utt den gör det. Den ungar i förstu hund patienterna. Det är deras väl och ve det gäller. Det fär inte bli en prestigesak för samfunden, men det

angår också dem, och därför bör överläggning komma till stånd på det sätt jag nämnt snarare än i den arbetsgrupp som herr Zachrisson har talat om. Jag tror att man inom Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges frikyrkoräd, när mun får se det uttulunde utskottet gjort, är inställd pä att snarligen ta upp denna suk till överläggningur och komma med förslug tUl förbättringar.

1 detta unförande instämde herr Wiklund i Stockholm (fp).

Herr WERNER i Mulmö (m);

Herr tulmun! Jug förstår egentligen inte vud herr Källstud vill. Å enu sidun vill hun inte gä med pä yrkundet i motionen som kräver en översyn UV den andligu vården, och å undru sidun åberopur hun en skrivelse frän Sveriges frikyrkoråd, som är inne på sammu linje som motionärernu och anser utt det är mycket ungeläget utt fä den här frägun löst. Det är, säger frikyrkorädet, "hög tid utt den undligu vården vid våra sjukhus blir föremål för översyn", och anför vidure utt "uvsuknuden uv reglering av denna verksamhet i sin helhet varit otillfredsställunde". Med hänvisning härtUI vill Sveriges frikyrkoråd mstämmu i motionärernus hemställun. Varför gör inte herr Källstud det, när han vill ha en unnun ordning?

Överiäggningur mellan frikyrkomu och Svensku kyrkun pågår, men de kan inte ändru pä förhållundena. Vi kun inte byggu buru på frivilligu överenskommelser mellun sumfunden, utun vi måste få dettu reglerut just här i Sveriges riksdug. Det gäller ju - som herr Källstud mycket riktigt sugt — i främstu mmmet putienternu och därmed sjukvårdshuvudmunnen. Av herr Källstuds unförunde frumgick klart och tydligt att mun från frikyrkohäll är till freds med den undhgu värden vid regementenu och inom kriminulvärden. Här uvviker hun frän herr Zachrisson. Det är ulltsä buru dennu frågu om den undligu vården vid sjukhusen som behöver lösus och som Sveriges frikyrkoråd vill lösu liksom också pustorutsförbundet.

Jug förstår egentligen inte vur herr Källstud står i dettu ärende.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Den andliga vården vid sjukhusen

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! Jag råkar tillhöra bäde Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges frikyrkoräd och vet att det inte pågår nägra överläggningar där i denna fräga. Men jag ämnur omedelburt tu upp suken inom Svensku ekumenisku nämnden. Jug menur utt den översyn som det tulas om i Sveriges frikyrkoräds papper i första hand bör komma till stånd mellan och inom samfunden självu genom Sveriges frikyrkoråd och i sumverkun med Svenska ekumeniska nämnden. När sumfunden självu uttryckt sin mening och själva kommit fram till förslug om förbättringar bör det kunnu betyda sädanu förändringar som vi ocksä här i utskottet finner det angeläget utt tillgodose.

Jug tycker inte utt det bör rädu något motsutsförhällande mellan de önskemål om översyn som finns i Sveriges frikyrkoråds papper och vad jag och utskottet framfört om överläggningar inom och mellan samfunden i förstu hund för utt kommu frum till en riktig och för sjukhuspatienterna god lösning av frågan om den andliga vården.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Efter herr Källstads upplysning om att han är beredd att ta upp frägan i ekumenisku nämnden och Sveriges frikyrkoräd räknar jag med att fä hans namn under motionen nästa gång, om herr Zachrisson inte skulle kunna infria sitt löfte.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Ett näringspolitiskt program för banksektom,m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 7 i anledning av motioner om ett näringspolitiskt program för banksektorn, m.m.

I detta betänkunde behundlades

dels motionen 1972:1325 av herr Olof Johansson i Stockholm (c) vari hemställts

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om förslag till näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen hos de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur samt

att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhällu om sädun ändring uv instruktionen för bankinspektionen att parlamentariskt utsedda konsumentrepresentanter ingick i bankinspektionens styrelse vid behundling uv frågor som rörde strukturförändringur inom bunksektorn,

dels motionen 1972:1335 av herr Lindkvist m. fl. (s) vuri hemställts att riksdagen - mot bakgrund av de fortgående koncentrationstendenserna - hos Kungl. Maj:t begärde en utredning med syfte utt fastställa bankverksamhetens framtida organisation och överväga formerna för samhällets inflytande i bankväsendet.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1325, såvitt den gällde ett näringspolitiskt program för banksektorn,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1335 som sin mening guv Kungl. Muj:t till kännu vad utskottet anfört i anslutning till denna motion,

3. att riksdugen skulle avslå motionen 1972:1325, såvitt den gällde konsumentrepresentation i bankinspektionens styrelse.

Reservationer hade uvgivits

1. beträffunde näringspolitiskt progrum för bunksektorn

u) UV herrur Böriesson i Glömminge och Sjönell sumt fru Humbrueus (samtliga c), vilka ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdugen med bifall till motionen 1972:1325 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till ett näringspolitiskt program för banksektorn med syfte att begränsa maktkoncentrationen hos de stora affärsbankerna och skapa en decentraliserad maktstruktur,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

2. beträffande utredning om bankväsendet

av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett utt utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen med bifuH tUl motionen 1972:1335 hos Kungl. Muj:t begärde en utredning med syfte utt fustställu bunkverksumhetens frum-tidu orgunisution och överväga formerna för samhällets inflytande i bankväsendet,

3. beträffande konsumentrepresentution i bunkinspektionens styrelse
uv herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottets yttrunde i

viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 7 återkommer denna kammare dll behandlingen av ett ärende som förelåg här under höstsessionen 1971. Det rör sig om en motion av Olof Johunsson i Stockholm, och motionen hur i huvudsuk summa bakgrund som den tidigure motionen, som ju vur förunledd uv fusionen mellan Enskildu bunken och Skundinuvisku bunken.

Även herr Lindkvist i Stockholm hur en motion där han föreslår en utredning om de framtida förhållundenu inom det svenska bankväsendet. Olof Johansson har däremot nöjt sig med ett mindre understruket yrkunde att man från regeringens sida skall ge ut ett program över hur mun tänkt sig att bankväsendet skaU vuru orguniserut i frumtiden.

Utskottet uvstyrker dessu motioner liksom mun gjorde i höstus. Vi i centerpartiet hur för vår del yrkut bifull till Olof Johunssons motion i vud uvser den första delen. Den andra delen som gäller representanter för konsumenternu — som de kullas även i dettu sammanhang — i bankinspektionen, hur vi unsett meru komplicerud och vi hur inte yrkut bifull till dettu.

Det är klart att bunker, och i synnerhet uffärsbunker, hur en mycket sturk nyckelställning i näringslivet - det känner vi ullu till. De är också, som motionärernu frumhäller verkställunde orgun när det gäller stutens ekonomisku politik. En bank kan i avgörande skeden både hjälpa och stjälpu ett företug. Bedömningarna kan givetvis ibland vara olika hos de olika bankerna, men för det mesta är det nog fråga om en nägot så när samordnud bedömning vid beviHunde av lån.

Vi är av den uppfuttningen utt ju starkare koncentrationen blir inom bankvärlden, desto mer ökur riskernu för utt ett fåtal personer här i landet kommer utt dominera de ekonomiska dispositionerna. Vi har ansett att samhället inte bör vara likgiltigt för utvecklingen pä dessa områden. Omedelbart efter fusionen mellan Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank kom det som ett gensvar en sammanslagning av Göteborgs bank och Smålands bank. Det är anledningen till utt vi som stöder motionen 1325 unser utt riksdugen bör hemställa till Kungl. Maj;t om ett förslug till ett näringspolitiskt program för bunksektorn i syfte utt begränsa maktkoncentrationen och skapa en decentraliserad maktstmk-tur.

Utskottet menur utt fusionen i höstus inte innebur någon revolution och att vad som sedan hände i fråga om provinsbankerna skulle varu en

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

engångsföreteelse. Allt detta vet mun ju mycket litet om. Om det inte innebär en kruftigt omskukande revolution just nu kan det ändå hända att en sädan utveckling suktu smyger sig på oss och att det till slut blir en mycket kraftigt genomförd summunläggning uv det svensku bunkväsen-det.

Utskottet unger också som en tredje synpunkt, utt en tendens till ett ökut regionult beslutsfuttunde gör sig märkbur inom de storu affärsbankerna. Det kanske är riktigt, men den är ganska vag, och man vet väldigt litet om vad det kommer utt föra med sig och var det helu kommer att ge för resultat.

Vi reservanter begär som sagt ingen utredning utan liksom motionären hemställer vi att ett näringspolitiskt program skall göras upp för banksektorn. Jug ber utt få yrku bifull till reservutionen 1 u.

Herr SVENSSON i Mulmö (vpk):

Herr tulman! Jug skull börju med utt yrku bifull till vänsterpurtiet kommunisternus reservutioner som i suk innebär uvslug på Olof Johunssons motion och bifull till Oskur Lindkvists.

Vårt purtis syn på dettu problem dikterus väl i första hand av föHande. Vi delar i mycket länga stycken bägge motionärernas sätt att se och uppfatta den stora fara som den ekonomiska maktkoncentrationen inom bankvärlden innebär och som ständigt skärps. Även om vi inte yrkar bifull till Olof Johunssons motion hur vi den störstu respekt för huns syftemål och delur helt huns allmänna bedömning av utgångsläget; jag skall strax närmare redogöra för motiven till att vi inte yrkar bifall till den motionen. Vi har ä undru sidun vägrut utt gä med på den typ uv bedömning som utskottet har behugut utsättu Olof Johunssons motion för.

När jug ser på det uv utskottsmujoriteten dikterude betänkundet må det väl tillätus mig utt förvänas ganska kraftigt. Man kan naturligtvis ha den uppfattningen utt ingenting bör görus ät det här koncentrationsproblemet, men det är ganska märkligt att man så drar ner rullgardinen mot verkligheten utt mun t. o. m. förnekur utt problemet maktkoncentration inom bankvärlden över huvud tuget existerur. Och utt de sociuldemokrutiska ledumöternu kan ge sig in på att försvara bankvärlden mot kritiken för koncentrution, det tycker jug är speciellt beklämmunde.

Mun säger att problemet helt enkelt inte finns. Motionärernu hur överdrivit det helu. Det existerur i stort sett ingen koncentrution. Tvärtom struvur bunkvärlden efter decentrulisering. - Jug skulle nästun hu väntut mig att också hitta frasen att det inte finns nägra kapitalister.

Nu nödgas jag litet utförligare uppehålla mig vid utskottets urgumentering, UV det skälet utt man har anfört en del statistiskt muteriul för utt stödju sin tes utt det inte finns något koncentrutionsproblem inom bunkvärlden. Det är en mycket intressunt stutistik för den som är roud uv utt titta pä stutistisku uppgifter och bedrivu en statistisk kritik.

Mun hur där en uppställning, där ett rätt stort antul bunker räknus upp. Man menur utt låneomslutningen dem emellun är så fördelud utt det inte råder någon större koncentrution. Durtill är de så mångu utt de inbördes kommer utt konkurreru, och det är alltså inte så furligt med

monopolismen inom bunkvärlden. Låt oss först och främst tittu på det här sättet utt mätu.

Buru en viss del av bankemus utlåning är ju verkligt maktpolitiskt betydelsefull. Om en bank lånar ut några tusen kronor till en liten löntugure för utt hun skull köpu sig egen bU eller ett egnuhem, kun mun inte sägu utt det är nägon särskUt maktpolitiskt intressunt del uv läneverksumheten. Den muktpolitiskt intressuntu delen uv läneverksum-heten är den del som ger bunkernu mukt över produktionskupitalet och näringslivet i detta lund. Det är den mun egentligen skull mätu. Jug skull i korthet försöku göru en mätning uv koncentrutionsgruden i det uvseendet, för det är det riktigu sättet utt mäta bankernas makt i näringslivet.

Jag vill fömtskicka att de uppgifter som jag nu kommer att anföra i korthet är hämtade ur handboken Svenska aktiebolag 1970/71 och ur makarna Forsgrens bok "Vem äger vad i svensk industri". En del enskilda uppgifter kan ju vara inaktuella, men bilden i stort måste rimligtvis kvarstå, så pass aktuell är den här litteruturen.

Om vi dä först ser på de större, mer betydelsefullu företugen — eller snurure uktiebolugen - hur i lundet, konstaterar vi att det finns mellun 140 och 150 börsnoterude företug. När mun undersöker, med ledning uv vem som äger aktier i dessa bolag, hur stort inflytande de olika bankgrupperna har, så finner man föHande. I nära hälften, eller 64 stycken, har den nya storbanken Skandinaviska enskilda banken det ledande inflytandet. Den är den ledunde uktieäguren, untingen genom sinu holdingbolag eller genom bolag som den på unnut sätt indirekt kontrollerar. Svenska hundelsbunken hur det dominerunde inflytundet i 17 bolug. Sedun kommer 18 bolug där Svensku handelsbunken och Skandinaviska enskilda banken delur pä det dominerunde inflytundet.

Vad betyder dettu? Äv cu 140 börsnoterude uktiebolug dominerar de två storbankerna inflytandet i inte mindre än 99 stycken, dvs. den klara majoriteten. Sedan finns det 5 större börsnoterade företag som domineras av utländska intressen men där Skundinuvisku enskilda bunken eller Svensku hundelsbunken ocksä hur mycket storu minoritetsposter. De övriga företagen, där dessa tvä finansiella jättegrupper inte har ett dominerunde inflytande, utgör endust 38, och i de flestu uv dessu äger storbunkernu viu sinu holdingbolag och unnut betydunde minoritetsposter.

Om vi sedun gär till hur det ser ut blund de svensku uktiebolugen när det gäller bunkernus inflytande över styrelserna, finner vi föHande. Den nyu storbunken, den störstu jättebanken här i landet, Skandinuvisku enskildu bunken, kontrollerur efter fusionen 501 styrelseposter i svensku uktiebolug. Därav kontrollerar banken 197 styrelseordförandeposter och 54 poster som vice ordförande. Dessutom tillkommer 20 poster som verkställunde direktör och 5 poster som vice verkställunde direktör. Dessu poster innehus uv det 30-tal personer som har tillhört styrelserna i dessa båda storbanker — Skandinaviska banken och Enskilda banken — strax före fusionen. Jag vill fråga; Har utskottets talesman den uppfattningen att det inte är ett tecken pä koncentration att en jättebank kan tillsätta ordförandepostemu i 197 uv de störstu svensku företagen? Utgör inte den koncentrationen nägot sociult och politiskt problem för utskottets

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

talesman och för den sida som han representerar?

Med den här listun som finns redovisud i näringsutskottets betänkunde över de 16 bunkernu vill mun ge sken av att det är 16 konkurrerande banker. Jag undrar hur mycket Svenska handelsbanken och Skandinaviska enskilda banken konkurrerar i de 18 storbolag där de gemensamt kontrollerur spelet. Men vi kun göru ytterligure intressuntu undersökning-ur. Vad är det som döHer sig bukom dessu namn i listan? Det är inte 16 olika banker, utan det är 16 banker av vilka de flesta kontrolleras av precis samma finansgrupp. Vi kun se på aktielistan hur det ser ut i de bunkernu. Vem hur t. ex. de störstu uktieposterna i Göteborgsbunken? Det har Skundiukoncernen och SPP, som ju är en fond som i pruktiken fungerur som ett holdingbolag åt Wallenbergintressena, och dessutom är Svenska arbetsgivareföreningen med pä ett hörn. Jämtlands folkbank med sitt folkliga namn kontrolleras av Sundsvallsbanken, och SundsvaUs-banken i sin tur har ett dominerande Wallenberginflytande. Smålands bank kontrolleras av ett av Wallenbergs holdingföretag, och dessutom innehas stora minoritetsposter av SPP, som ju ocksä är ett Wallenberg-företag. T. o. m. Svenska handelsbunken, den närmuste storkonkurrenten till Skundinuvisku enskildu banken, hur ledande aktieposter för SPP, dvs. för Wallenberg, för Skandiakoncernen och för Fannyudde, som också är ett av storfinansens holdingbolag. I Uplandsbanken och i Wermlands enskildu bank är de störstu uktieposterna kontrollerade uv Wullenberg. Sedan finns det ett par av bankerna kvar — relativt små - som är kontrollerade uv andra grupper. Däribland är Skånsku bunken, som kontrolleras av Malmö- och Hälsingborgsintressenter, de typiskt skånska finansgrupperna, vilka är åtminstone delvis fristående från de allra största nationella finansgruppernu.

Men som vi finner är det inte 16 banker som konkurrerar, utan det är ett banksystem som till överväldigande del är kontrollerat av en och sammu finansgrupp. Herr Haglund, som får ordet strax efter mig, vill väl ändå inte göra gällande att konkurrensen mellan bankerna skulle gä till på det sättet att Wallenberg och huns storbunk konkurrerur med sig själv genom utt gömma sig bakom Jämtlands folkbank och någru undru klichéer och etiketter. När man grunskur dessa förhållanden finner man precis sammu suk som man finner när man gär igenom styrelseposterna och styrelsemajoriteterna i samtliga svenska storbolag; det är en endu stor finunsgrupp, summunsluten genom fusion, som kontrollerar näringslivets överväldigande del och ullu viktigu företug i dettu lund. Koncentrutionen är sunnerligen ett reellt problem, och jug tror inte utt herr Huglund kun förneku det; det är nog gunska fruktlöst för honom.

Inte heller tror jag att det lönar sig utt tala om att vi har en statlig kreditbank som här ocksä är med och konkurrerar. Sveriges kreditbank har inget inflytande i något enda svenskt aktiebolag av betydelse. Denna bank deltar över huvud taget inte i den fejden, utan det statliga bankväseendet har i stort sett när det gäller makten över näringslivet lämnut fältet fritt ät de storu privata flnunsgrupperna, främst då dem som representeras av den nyu Skandinaviska enskildu banken.

När vi från kommunistiskt håll inte har velut yrka bifull till Olof Johanssons motion, så hur det inte skett uv oviHu mot det syfte som han

är ute för utt främju. Vi hur också, som synes, en helt unnun motivering för vårt uvböjunde än vud utskottet har.

Vi är å andra sidan inte ense med Olof Johansson i hans bedömning av den väg han föreslär, nämligen ett program för att bryta upp och decentralisera den existerande privata bankstrukturen. Och vi har, när vi diskuterat, ställt den frågan: Finns det exempel på att man har gjort sådana här försök tUl decentralisering av ett monopoliserat näringsliv. Ja, det finns det. Efter Hitlerfascismens nederlag i andra världskriget gjorde ockupationsmakterna i Tyskland och Japan försök att genomföra en sädun decentralisering — en uppbrytning av den stora I. G. Farbenkon-cernen och en uppbrytning av Zaibatsu, den japanska finansoligarkin. Det visade sig emellertid mycket snabbt att det här bara blev en formell uppbrytning och att storfinansgrupperna mycket snabbt äter formerade sig. När det redan har bildats en koncentrerad maktgrupp, så hjälper det inte stort att man tvingur dennu maktgrupp att uppträda under ohka rubriker och med formellt självständiga mindre företag — de söker sitt samarbete ändå. Och för närvarande har vi fått den situationen, speciellt i Japan, att den gamlu finunsklicken har formerat sig. Försöken till decentralisering har fullständigt övervunnits. Finunsklicken kontrollerar nu den japunsku politiken, regeringen, statsmakten och det härskande liberal-demokratiska partiet i en enorm grad och med en enorm maktkoncentration.

Vi har sett det som meningslöst att försöka vända tillbaka till ett utvecklingsstadium som det kapitalistiska bankväsendet självt i föHd av sina utvecklingslagar förefaller ha lämnat. Vi har därför mera gemensamt med den Lindkvistska motionens resonemang och yrkanden, därför att den bygger på, som vi ser det, insikten om just detta förhållande och insikten om att man pä annat sätt — genom nationaliseringar exempelvis av hela eller delar av kreditväsendet - skall kunna övervinna de problem som koncentrationen innebär. Det är ju ändå till något som ligger i den riktningen som den Lindkvistska motionen syftar, och vår åsikt överensstämmer väl därför närmast med den. Eftersom det vur sä i utskottet, utt den Lindkvistsku motionen, som tar upp ett så oerhört relevant och viktigt problem, beklagligtvis inte fick stöd av någon enda socialdemokratisk ledamot, mä det väl inte förtänkas oss att vi reserverade oss till förmän för motionen. Vi kunde inte gärna ställa oss på sidan och inte ta ställning i denna väsentliga fråga, även om motionen kom frän ett annat parti än värt eget.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! I motionen 1335, som är undertecknad av nio socialdemokratiska ledamöter, har föreslagits en utredning i syfte att fastställa bankverksamhetens framtida organisation och överväga formerna för samhällets inflytande i bankväsendet. Vi anser att skälen för denna begäran är mycket starka.

Samgåendet mellan EnskUda bunken och Skundinuvisku banken liksom mellun Göteborgsbanken och Smålandsbanken kan mycket väl innebäru börjun till en fortsutt koncentrationsprocess inom bankvärlden i övrigt. Rent företagsekonomiskt kan det te sig naturligt att ocksä

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

bankerna söker sig fram tUl de företagsformer som bäst svurur mot nutidu och frumtidu kruv, men en fortgående koncentrationsprocess inom bunkvärlden innebär ocksä en ökud privut muktunhopning i sumhället.

I motionen pekur vi på dessa risker. Ur det allmännas synpunkt framstår nämligen en fortsatt privat dominuns inom bankväsendet som bäde diskutabel och olustig. Den kan mycket väl ge upphov till starka motsättningar mellan bankernas — dvs. ägarnas - och samhällets, intressen. Bankernas ökade makt innebär utt krediternu, dvs. spururnus pengur som bunkernu åtugit sig utt förvultu, mångu gånger kun styrus på ett sätt som stär i strid med sumhällsekonomisku och sociulu synpunkter. Låt mig här påminnu om en del händelser, som pä senure tid hur rupporteruts från bankerna och som — även om det är i ett till synes mindre perspektiv — bekräftur vilken oerhört styrunde effekt bunkernus kreditpolitik har ocksä för den enskilde.

I det ökade småhusbyggande som är på gång i åtskilligu kommuner måste vunligen bygguren vändu sig till bunken för att fä ett kreditiv. Allt kan i övrigt synas varu helt klart för byggstart. Bygguren hur tomt, byggnadslov och statliga lån. Men utan kreditiv kommer inte bygget i gång. Ofta mäste kanske byggaren besöka flera bunker och läggu frum sina bekymmer samt invänta besked. Blir svuret då nej — och det inträffar i långt större utsträckning än vad vi vanligen tänker oss här i riksdagen — sä måste andra bunkinstitut kontaktas. En sådun procedur är inte buru tidsödande, utan den försenar också byggstarten och åsamkar den enskilde styckehusbygguren ätskUligu extra kostnuder. Därtill kommer att försenade byggnadskreditiv i sin tur rycker sönder tidsplaner för företag och enskilda som är verksamma inom byggnadsbrunschen. Jag kan mycket väl förstå utt bunkernu mäste göru en undersökning om låntugurens tillförlitlighet. Svårast är problemen för personer som har haft smä möjligheter att spuru uv sin inkomst men ändå bedömer sina chunser att skaffa sig eget som godu. Det är dessutom svårt att frigöra sig frän den uppfattningen att vissu bunkinstitut lägger stor vikt vid humvida läntuguren är kund i bunken eller inte. Det har nämligen inträffut i inte obetydHg utsträckning utt spurure i HSB;s spurkussu eller hos KF har mött särskildu svårigheter vid begäran om byggnadskreditiv enbart av den anledningen att de inte är kunder i en speciell bank. Jag åktur mig här mycket nogu för utt uttrycku mig generellt - det kun hu vurit frågu om inträffude händelser i enstuku regioner — men jug har med detta velut exemplifiera den makt som finns i bunkernu.

Dettu är sådunt som händer i det mindre perspektivet. Vad kun då inte ske i de större, meru övergripunde perspektiven?

Det kruv pä utredning i hithörunde frågor som vi framställt hur en klar förunkring i den debutt som förs inom den fuckliga och politisku urbeturrörelsen. Visst hur mun noterut — säkert också med instummunde - utt sumhället pä senure är hur skuffut sig insyn i bunkernus verksumhet genom statligu styrelserepresentunter, men det bedöms ändå som ett litet steg på vägen mot ett ökat sumhällsinflytunde. Man vill veta mera om och påverku bunkernu i deras uppgift och funktion i framtidens samhälle.

Stockholms urbeturekommuns representuntskup, det sociuldemokra-tisku ungdomsförbundet och oliku purtidistrikt inom sociuldemokrutin.

liksom bl. a. tidningarna Aftonbladet och Arbetet, har givit uttryck för liknande tankegångar. Var och en vet att frågan om bankernas frumtidu ställning och styrningen av krediterna är livligt debutterud på verkstuds-golvet och på andra arbetsplatser här i landet liksom i de anställdas intresseorganisationer. Det är därför ingen överdrift att påstå att kravet pä insyn i och medbestämmanderätt över bankernas framtida organisation och samhällets inflytande över bankväsendet haren stark ideologisk förankring, i varje fall inom det socialdemokratiska partiet.

Men det intressuntu just nu är utskottets betänkunde. Det verkur som om näringsutskottet hur vinklut muteriulet på ett ulldeles nytt sätt. I skrivningen hänvisar man till koncentrationsutredningens nästa betänkande, som skull levereras 1973. Det är ett slutbetänkande. 1 muterialet kommer bl. u. bankväsendet att belysas, uppger utskottet. Och detta leder då utskottet fram till att riksdagen - för sä vitt den nu ämnar föHu utskottet — skull skrivu till Kungl. Muj:t och ge sin mening till kännu.

Allt dettu verkar ju uppmuntrande och bra. Motionärernu skulle t. o. m. kunnu kostu på sig att tro att motionens syfte därmed också hade förankring i näringsutskottet, eller i varie fall hos dess majoritet. Nu återstår bara en tolkning av utskottets skrivning. Innebär den eller innebär den inte att utskottets majoritet delar den principiella inställning till en utredning om bankväsendets framtida utformning som kommit till uttryck i den socialdemokrutisku motionen? Ett svur på den frågun från utskottets tulesmun får bli bestämmande för om jag skuU framställa ett yrkunde i det här ärendet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

I dettu unförunde — under vilket fru undre vice tulmunnen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde herrur Lundberg och Gustuvsson i Nässjö, fru Lundblud, fru Hjelm-Wallén samt herrar Judestig och Häll (sumtliga s).

Herr HAGLUND (s);

Fru talmun! Jug mäste först fä sägu nägra ord till herr Svensson i Malmö — till Oskar Lindkvists fråga skalljug återkomma senare.

Herr Svensson tulude nuturligtvis vitt och brett om muktkoncentru-tionen. Jug fick ett intryck uv utt han utgick ifrän utt ingen i riksdagen tidigure har hört talas om dettu. Hun hänvisade också till makumu Forsbergs bok. Jug vill minnus — herr Svensson fär väl korrigera mig om jag har fel — att makurnu Forsbergs bok i stor utsträckning bygger pä det utredningsarbete som utförts uv koncentrutionsutredningen under 1960-tulet. De hur gjort vissu kompletteringur; de hur gätt igenom bolugen pä ett annut sätt och gjort persongrunskningur - det skall jag erkänna — men de bygger i stor utsträckning på det arbete som gjorts av koncentrationsutredningen.

Det herr Svensson här tulut om är ingen hemlighet för nägon i den svensku riksdagen, vill jag påstå. Vud som skiHer oss åt som diskuterude i utskottet är pruktiskt tuget baru det utt vi tycker att de människor som sysslut med den här problematiken under hela 1960-talet och har uviserut en sammanfattning och ett slutbetänkunde till 1973 mäste vara i högsta grad kupublu utt göra denna utredning och sammanfattning.

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Herr Svensson i Malmö nämnde några exempel. Det var inte de farligaste. Jag kan stå herr Svensson tUl tjänst med en sammanfattning av koncentrutionsutredningens arbete som är redovisat 1968. Där har vi en sammanfattning av antalet uppdrag. Där diskuteras hur många uppdrag och vilken koncentration som förekommer inom banksektorerna, Marcus Wallenbergs fumiH, Franz Hartmanns famiH och generalkonsul Söderbergs osv. samt EnskUda banken. Det finns t. ex. en sammanfattning som visar att Marcus Wallenberg då — det är 1966 års siffror — hade 61 uppdrag. Sedan är det uppräknat på 15 olika punkter, och man kommer fram till att 417 olika uppdrag innehas av de här människornu i de oliku bankerna.

Det är kanske ännu intressantare för herr Svensson att titta på ytterligare en sammanställning som visar att EnskUda bankens åtta styrelseledamöter har tUlsammans 228 uppdrag, att i Skandinaviska banken har tre styrelseledamöter 92 uppdrag osv. Inte är detta någonting okänt.

Men eftersom det verkar som koncentrationsutredningens arbete är alltför litet känt avser jag ta några minuter i anspråk och redogöra för vad utredningen hittUls har åstadkommit.

Koncentrationsutredningen startade år 1961. 1966 avlämnade den ett betänkande om oHebranschen och samma år ett om prissamverkan och konkurrens. 1968 kom det betänkande som vi i stor utsträckning har hänvisat tUl i utskottsbetänkandet, nämligen Kreditmarknadens stmktur och funktionssätt. 1968 kom också ett betänkande om industrins stmktur- och konkurrensförhållanden. Samma år kom ett betänkande om ägande och inflytande inom det privata näringslivet. När detta betänkande kom var det bl. a. flera borgerliga tidningar som sade utt det här är det mest spännunde uv alltihopa, just dettu om ägunde och inflytande inom det privutu näringslivet. 1970 kom ett betänkunde om stordriftens fördelar inom industriproduktionen.

Det jag först nämnde, betänkandet från 1968, är det som utskottet syftar pä. För att låta ytterligare detaHer komma till allmän kännedom om 1968 ärs kreditmurknudsutredning citerur jag vad vi har skrivit i utskottsbetänkandet. Utredningen gällde "kreditmarknadens funktioner och orgunisutorisku uppbyggnud, dess ägandeförhåUanden samt ägande-mässiga relationer mellun uffärsbunker, investmentbolug och av dem ägda företag. Förekomsten uv gemensummu styrelseledumöter för uffärsbunker och undra privutu företug belyses, och vissu uppgifter redovisus om bunkförbindelsernas stabUitet och exklusivitet i större företag. Kreditmarknadens struktur och dennas förändringar är föremål för analys och diskussion. Vidare beskrivs", herr Svensson, "beslutsprocessen inom uffärsbunkernu vid beslut i kreditfrågor. Affärsbankernas beteende vid kreditgivning tUl företag, bl. a. under kreditrestriktioner, beskrivs och analyseras. Slutligen redogörs för en undersökning av konkurrensförhållandena pä kreditmarknaden."

Det är alltså vad vi har velat nämnu. I utskottsbetänkandet har vi som vunligt tugit med ytterligare upplysningar i anslutning till motionerna, och vi hur här vid mångu tUlfäUen haft diskussioner om bankinspektionens roll. Jag tror det var herr Börjesson i Glömminge som också sade någonting om bankinspektionen. Vi skall emellertid komma ihåg att även

den har varit och är föremål för omorganisation och att den därmed, hoppas jag, får ökad effektivitet. Det har t. ex. från ingången av 1972 skett en omorganisation som påbörjades 1970 och som nu fullföHs. Den 1 oktober 1970 indelades inspektionen i tre avdelningar, en allmän, en kredit- och en redovisningsavdelning.

Dessutom finns två byråer, fondbyrån och administrativa byrån. Från ingången av detta är har emeUertid fondbyrän upphört och dess uppgifter fördelats på de tre avdelningarna. Byråns sägs genom denna omorganisation ha övergått från att vara en institutionsbaserad inspektion till att bli en rent funktionell organisation. Nya typer av kreditinstitut har tUlkommit. Alla faller under inspektionens verksamhetsområde och därmed täcker den i dag praktiskt taget aU bankrörelse och bankliknande verksamhet utom den del som faller under bostads- och konsumentkooperationen. Det har vidare skett personalförstärkningar hos bankinspektionen och där är numera ungefär 60 personer sysselsatta.

Jag vill framhålla att det utredningsarbete som pågått har vi betraktat som det viktigaste. Det har avgjort utskottsmajoritetens ställningstagande. Vi tycker naturligtvis att man måste ta hänsyn tUl det stora arbete som här är nedlagt. Vad som skiHer oss från reservanterna är att vi anser att detta utredningsarbete skall fullföHas, summanfattas och — hoppas vi - redovisas för 1973 års riksdag. Jag kan inte uraktlåta att säga att just ledamöterna i utredningen måste vara mest kvalificerade och lämpade att klara denna uppgift.

Herr Oskar Lindkvist frågade om vi delar motionärernas principiella inställning. Självklart gör vi det. För min personliga del är det inget problem. Det är ju den instäUningen som har legat bakom bl. a. denna koncentrationsutredning. Men självklart skall det sedvanliga arbetet fullföljas. På en sädan här stor utredning föHer naturligtvis remissbehandling och eventuell propositionsskrivning. Härvid skall givetvis liksom i andra sammanhang hänsyn tas till utredningens resultat.

Nu skall jag sluta, kammarledamöter, men jag kan ändå inte uraktlåta att försöka ge en bUd av vad som hände när vi fattade beslut om denna koncentrationsutredning. Det var ett kompakt borgerligt motstånd mot att man skulle tUlsätta den nu så högt värderade koncentrationsutredningen. Detta utredningsmaterial har citerats, glädjande nog, och har blivit underlag för många aktiviteter och verksamheter.

Eftersom jag talade om ett kompakt borgerligt motstånd skall jag återge vad nägra av de borgerliga motståndarna då sade. En ledamot, jag säger inte vilken, yttrade att motionen borde avslås med hänsyn tUl att man inte kan vinna nägot egentligt värde med den. En annan ledumot gick mycket längre och sade att det är inte utan att man i detta sammanhang erinras om patriarken Isaks ord: Rösten är Jakobs men händerna är Esaus.

Som sä många gånger förr, kammarledamöter, faller mig här i minnet vad en känd folkhögskolerektor bmkade tala om för oss radikala och då allvetande ungdomar: Lugna er och ni får det historiska perspektivet på utvecklingen; det bmkar ha en hälsosam inverkan samt ge omvärderingar och korrigeringar av synen på både den allmänna utveckHngen och den egna personliga mognaden.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Fru talman! Jag yrkar nu bifall till näringsutskottets hemställan i betänkande nr 7 pä alla tre punkterna, där det bl. a. i punkten 2 yrkas att riksdagen som sin mening ger till känna vad utskottet anfört i anslutning till motionen 1335.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Författarna till den uv mig citerude boken heter fuktiskt Forsgren och inte Forsberg - men det är ju en bugutell.

Herr Haglund har den vunun utt han för varje nytt inlägg gör sin egen suk ullt värre. Nu säger han att hun inte pä något sätt förnekar att det finns en maktkoncentration, och han anför en mängd muteriul till stöd för dennu sin ståndpunkt. Det är ju mycket intressunt. Men när hun gör dettu kommer hun just från ett utskott, där hun hur suttit och skrivit under ett betänkande om att det inte finns nägon koncentrution — eller utt dennu i vurie full inte är surskilt furlig - att motionärerna har överdrivit och att bankema t. o. m. självmant strävar efter decentralisering.

Hur skall nu herr Haglund ha det? Jag har flera gånger lagt märke till att en partibyråkrat av herr Haglunds typ ute hos de socialdemokratiska partiföreningarna har en uppfattning, och dä är det mycket tal om den privata maktkoncentrationen, men när han sitter i utskottet och skall ta ställning till förslag om utt göru något åt muktkoncentrutionen, då segrur solidariteten med det bestående — i det här fullet soliduriteten med de stora finanskhckar, vUkas makt herr Haglund förnekar i utskottsbetänkandet men i sitt yttrunde här offentligen inför kummuren dock trots ullt nödgus bejuka, därför att ett förnekande skulle vura sä orimligt att hun inte kunde stå för det,

Sedun vill jug säga att det väl inte heller behövdes nägon koncentrationsutredning för utt tu redu på hur det verkligen stod till, eftersom det hur gjorts omfattande forskningar tidigure pä privut basis, inte minst uv partiordföranden i mitt parti, om detta. Det är alltså i och för sig välkända förhållanden, men jag skuUe viHa fråga herr Haglund; När ni nu hur hållit på att utreda i så många år, på vilket sätt har dessu utredningur ändrut muktförhållundenu? Vilka fusioner hur hindruts uv dettu utredningsurbete? Tydligen ingu, eftersom fusionerna fortgår. Och har denna koncentrationsutredning, som herr Haglund fäster sä stor vikt vid, lagt sig tUl med en enda styrelsepost eller en enda ordförandepost uv de 500 respektive 197 — 197 ordförandeposter, nämligen — i svenska storbolag som ligger i händerna pä den största bankgruppen i det här lundet? I vilket avseende hur det medfört en förändring? Vud hjälper det utt utredu och sumlu en massa fukta på hög, om man sedan inte får ut dem i det politiska arbetet utun tvärtom inriktar sin verksamhet här i riksdagen på att förhindra initiativ som skulle kunna leda i denna riktning?

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle;

Fru talmun! Jug hur fått svur på minu frågor uv herr Huglund. Av dettu frumgår utt utskottet med sin skrivning bura menar att koncentrationsutredningens materiul är 1973 skull inväntus. Dettu muteriul skull sedun i vunlig ordning remissbehundlus, och först därefter blir det möjligt utt

läggu de politisku värderingurnu pä koncentrutionsutredningens muteriul. Dessutom tillfogade herr Haglund till min storu tillfredsställelse utt hun principiellt delude den målsättning som funns uttulud i den socialdemokratiska motionen.

Nu skiHer vi bådu oss meUertid i fråga om framkomstvägen. Vi anser att de långa samtalen om bankväsendet nu måste vara förbi. Vi har framlagt en motion, vari vi redogör för våra synpunkter och begär en utredning som vi tycker är ungelägen. Vi är inte bereddu utt vänta med vär politiska värdering tills det material föreligger som herr Haglund har berört här i debutten.

Jug vill därför, fru tulmun, med hänvisnuig till mitt tidigure inlägg och med hänvisning också till den motivering som frumgår uv motionen 1335 ställu ett yrkande om bifall till reservationen 2 av herr Svensson i Malmö med uteslutande av den i reservationen anförda motiveringen. Det senare är ett uttryck för att vi säsom motionärer anser att reservationens motivering är alltför snävt hällen för att kunna tillgodose de intressen vi givit uttryck för i vär motion.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle:

Fru talman! Den fina titeln partibyråkrat får jag nästan vid varje tillfälle som jag diskuterar saker och ting med herr Svensson i Malmö, men det skall jag väl inte bry mig sä mycket om.

Jag mäste ha uttryckt mig fantastiskt oklart, när herr Svensson har kunnat tolka det till att jag inte ansett att det finns nägon muktkoncen-trution. Herr Lindkvist hur ju förstått helu gängen och vud jug syftar till. Helu tiden hur jag unsett - jug upprepur det — utt utredningen arbetat med detta och nu är i slutskedet. Att koncentrationsutredningen inte har kunnat slutföra sitt uppdrag t. ex. i år beror kanske - jug säger kunske — på utt riksdugen i upril föregående år beslutude om tilläggsdirektiv till utredningen som gällde den svensku industrin, konkurrensen pä utlundet och ullt detta med multinationeUu företug. Nu håller mun på utt utredu detta, vilket kanske är anledningen tUl att man inte kan hinna fä utredningen färdig förrän 1973.

Jag vill påstå att jag är lika intresserud uv vud som skull kommu sedun som herr Lindkvist och huns medmotionärer och kunske även herr Svensson i Mulmö är. Det är väl nuturligt utt en ledumot uv riksdugen som själv hur vurit med och motionerut om koncentrutionsutredningen med spänning avvaktar vud utredningen skull kommu fram till. Det är den vanliga metodiken här i lundet och i riksdugen att man avvaktar tills utredningarna blir färdiga och först därefter fortsätter det verkliga arbetet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Om herr Haglund har den uppfattningen att koncentrationen är ett problem, som han påstår att han har, varför har han då vurit med om utt skrivu under ett utskottsbetänkande där det stär: "Till skillnad från motionärerna betraktar utskottet den nya fusionen som en isolerad företeelse och inte som ett tecken på att uffärsbunksväsendets struktur häller på utt rudikult omvundlus. I sammanhanget kan noteras att

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

en tendens tUl ökat regionalt beslutsfattande gör sig märkbur inom de storu uffärsbunkernu."

Här påstår ulltsä herr Huglund och den övriga utskottsmajoriteten att det förekommer en process som innebär en decentralisering inom det privata affärsbunksväsendet och att de fusioner som förekommit inte är så farliga. Det är enstaka företeelser som man inte skall bry sig om, det är inget problem. När jag talade om partibyråkrater var det just detta jag tänkte på. Partibyråkratens hela natur går ut på att politiskt spela dubbelt: säga en sak inför offentligheten men i utskotten och bakom styrelserummens stängda dörrar tala och agera på ett helt annat sätt.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle:

Fm talman! Ett kort genmäle tUl herr Svensson i Malmö om fusioner. Vi menar naturligtvis att fusionerna bara är en del i de stora summunhang som utredningen hur att arbeta med. Det är nog inte, herr Svensson, sä fantastiskt lätt att vara säker på vad en fusion innebär och vad dess resultat kan bli. När den nya SE-bankens, Skandinaviska enskilda bankens, dänstemän informerar folk om vad fusionen inneburit och kommer att innebära, lämnar de bl. a. de uppgifterna att den nyu bunken genom samgåendet har fått 400 kontor, att den ekonomiska omslutningen uppgår tUl 22 miHarder och den åriiga inlåningen tUl 15 mlHarder och att av den inlåningen småsparama svarar för 43 procent, en siffra som talur sitt tydligu språk om att inte heller småsparama lär komma bort i hanteringen i den nya storbanken.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Fru talman! Motionen 1325 har som en av sina utgångspunkter den aviserade sammanslagningen av Göteborgs bank och Smålands bank. Motionen har följts upp i reservationen 1 a. Man ser både i motionen och i reservationen sammanslagningen på ett visst sätt. Man ser den som en maktkoncentrationsfråga. Men det är det som den inte är, den är en rationaliseringsfråga. Konkurrensen blir inte nödvändigtvis mindre genom den här sammanslagningen. TiU betydande del är det tvärtom. De allra största bunkerna fär nu en sturkare motpart att konkurrera med genom sammanslagningen av Göteborgs bank och Smålands bank. Här är det därför inte fråga främst om ökad makt utan om ökad effektivitet. Till det kommer en ökad regional bankservice för Smålands del genom att Göteborgsbankens resurser nu kommer att finnas att tillgå mer omfattande där.

Jag skulle gärna viHa redovisa några av de skäl som i Ekonomisk revy nr 2 i år Sten Walberg, generaldirektör för bankinspektionen, anger när det gäller inspektionens ställningstagande i fråga om den här banksammanslagningen. Han säger först att stämningsläget inledningsvis var sådant att mycket talade emot en sammanslagning, eftersom bankinspektionen känner en mycket stor uppskattning för provinsbankerna. Han forsätter: "Men när vi konfronterades med de skäl som talade för ett samgående fann vi att dessa vägde över på ett mycket bestämt sätt." Så anger han fyra skäl, och jag vUl gärna fråga reservanterna och motionären herr Olof Johansson i Stockholm hur de ser i sak på dessa fyra skäl. För det går

inte att tala lösligt om maktkoncentration så fort man slår ihop två bolag eller bunkbolug. Man måste se vad det är som verkligen händer. Det kan tänkas att fördelarna då klart överväger.

Sten Walberg fortsätter och säger för det första: "Vad som vägde tyngst i bedömningen var att den lilla banken - Smålandsbanken — enligt vad vi kunde förstå var den som skulle tjäna mest på affären. Banken befinner sig i dug i det dUemmut att kunderna börjar växa från den. Kreditpropåer på 6-7 miH. kr. gör att banken - trots en mycket konsoliderad ställning och god lönsamhet - slår huvudet i taket." Här blir det alltså ett ökat stöd för den regionala verksamheten i Småland som man får genom att man har tUlgång tUl en större banks resurser.

För det andra konstaterar han att just beroende på sammanslagningen till SE-banken skuUe Smålandsbanken förlora sina "andningshål" i Stockholm och i Göteborg och därför själv behöva bygga nya bankkontor i dessa städer. Det är inte i och för sig så tilltalande, vill jag säga, att det kanske i de centralaste delarna av storstäderna tillkommer nya bankkontor. Det bör man också tänka pä.

För det tredje fortsätter herr Walberg i den här intervjun: "Det var lätt att se att de båda bankernas respektive kontorsnät vur mycket speciella. Smälandsbankens etableringar utgör med ett par undantag helt 'vita fläckar' för Göteborgs Bank. Ett samgående skulle ge den nya banken ett mer rationellt kontorsnät." Ja, det är ett tredje skäl som jag tyckeri sak väger mycket tungt och väger emot, när man i motionen 1325 och reservationen 1 a uttryckligen tar den här banksammanslagningen som ett exempel pä negativ maktkoncentration. Man tar det som en självklarhet, men sä är det alltså inte.

För det fjärde nämner herr Walberg det skälet att genom utt Göteborgs bunk, som unnurs snarast skulle bli en mindre storbank, nu får en något större volym kan den lättare konkurrera med de stora säsom Svenska handelsbanken och den nya SE-banken.

Jag tycker dessa fyra sakskäl är verkligt väsentliga, när vi har ett aktuellt fall för att belysa s. k. maktkoncentration. Utskottet säger att man ser den här nya fusionen som en isolerad företeelse. Man kan inte se några andru eventuellu summanslagningar som man självklurt bör stödja.

Här gäUer det, vUl jag sluta med utt säga, ökad effektivitet och ökad regional service för Smålands del. Jag yrkur bifull till utskottets förslug med dess ullmännu syn på bankväsendet i dessa hänseenden.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Vi hur hört av herr Möller i Göteborg utt han anser utt utskottsbetänkundet uttrycker den tanken att det inte hur förekommit någon muktkoncentration.

Jug undrur om andra utskottsledamöter som har skrivit under samma betänkande, exempelvis herr Haglund, tolkar det pä samma sätt. I så fall blir det ju svårt för honom.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp) kort genmäle:

Fru talman! Nej, herr Svensson i Malmö, jag tolkar faktiskt utskottsbetänkandet som det står skrivet. Där står att frågan beträffunde

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Smålands bank och Göteborgs bank är en isolerad företeelse, men det stär också - vilket visar att även vi fäster vikt vid en maktkoncentration som är faktisk och oberättigad — att frän koncentrutionsutredningen kommer "ett slutbetänkunde, vuri konsekvenserna uv koncentrationsföre-telser bl. a. inom bankväsendet torde kommu att belysas". Detta betänkande skall man sedan ha som underlug för övervägunden.

Det konstuterus ulltsä att konsekvenserna uv koncentrutionsföreteelser bl. a. inom bankväsendet kommer att behundlus i betänkundet. Alltså finns dessu koncentrutionsföreteelser även enligt utskottsmujoritetens mening, men det är de enskUdu exemplen — och frumför ullt det senuste med Smälunds bunk och Göteborgs bunk - som är synnerligen olyckligt vuldu av motionärernu och reservunterna under reservationen 1 a.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Får jag tolka dettu så att herr Möller i Göteborg anser att en ny stor bunk, som hur bUdats genom en fusion och som kontrollerar 500 styrelseplatser i svensku storbolug och 197 ordförundeplutser, skull uvfärdus som nägot tillfälligt som inte är nägot problem?

Menur herr Möller utt det inte skulle vuru ett tecken pä muktkoncen-trution när mun kun iukttu hur antalet bunker i lundet under decenniernas lopp stadigt har minskut och de kvurvarande bankerna i stor utsträckning är kontroUerade av majoritetsintressen som hör hemma i storbankerna? Och borde vi inte göru någonting åt dennu muktkoncentrution? En suk är utt erkännu att den finns och en annan suk är utt sedan sägu utt mun inte vill göru någonting ät den, för det ur ju vud herr Möller i så full säger.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp) kort genmäle:

Fru tulmun! Det vur väl snurust en retorisk frägu som herr Svensson i Mulmö stäUde.

Det är självklurt utt vurie mycket stort bolug, inte minst ett bunkbolag, innebär i sig problem som fordrur bevukningsätgärder. Det är just vud koncentrutionsutredningen betyder och vårt ställningstugunde är utt föHu upp den.

I suk finns inget mera att tUlägga i anledning av den senaste repliken.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Fm tulman! Det är intressant att se den ömtålighet med vilken mun på en del håll tydligen upplever den här frågun. Debutten om muktkoncentrutionen hur en tendens utt väcka känslorna till liv. Debatten är också ganska klurgörunde - det var den i december förra året och det är den även nu — när det gäller utt dru upp skiHelinjernu mellun dem som vill göru någonting åt muktkoncentrutionen och dem som nöjer sig med "utvecklingens gång".

TiU herr Möller i Göteborg vill jag först sägu utt det vur intressunt att höra utt i vurie full någon av folkpurtiets representunter yttrur sig i debatten. Det gjorde mun inte unnut än från en speciell utgångspunkt i den förra debatten den 14 december. Herr Möller vur på det viset en pionjär.

Herr Möller ställde direktu frågor till mig beträffunde hänvisningen till

fusionen uv Smålands bank och Göteborgs bank tUl Götubunken, som den skall kullus. Själv ansåg han att det vur én rationuliseringsätgärd, men jug tycker det är utt se suker och ting ulldeles för enkelt. Vud är det egentligen som är kännetecknunde för den här fusionen? Det är utt den kom strax efter en ännu större fusion. Det finns ett sumband mellan SE-bunkens tillkomst och tillkomsten av Götubunken, och de reellu maktförhållandena inom det svenska bankväsendet skall ses som en helhet. Det är ocksä avsikten bakom vår hänvisning till tillkomsten uv Götubunken. Jug hur som motionär verkligen inte ansett att den speciellt lägger mycket större bördor pä maktkoncentrationslasten. Men jag varnade redan i debatten den 14 december för att detta skulle komma att hända, och det hände. Detta är inte heller slutet, herr Möller.

Det är ingen tillfällighet att vi har en diskussion i dag, och har haft den ganska länge, om den frumtida eventuellu sammanslagningen av postbunken och Kreditbanken. Det gäller här ocksä filosofin om utt kunnu hävdu sig i konkurrensen genom utt vuru stor och om bulunserunde muktkoncentrationer. Tur den privata sektorn ett steg, skall samhället hänga med och också öka maktkoncentrationen. Den filosofin gäller tydligen i dag på regeringshåll. Så fungerar det också inom den privata sektorn. När bankinspektionens generaldirektör Sten Walberg anger detta som ett UV skälen är det nuturhgtvis ulldeles korrekt — Götubunken blir en större bunk som får lätture utt konkurreru på de riktigt storus vUlkor. Vi får dennu kedjereuktion och han hur erkänt utt det är så. På det sättet ökur mun ständigt maktkoncentrationen.

Frågun är vur vi som poUtiker, som företrädure för uUu medborgure, tänker sätta stopp. Och hur kommer det här att fungera i förhållande till konsumenterna i egenskap av utnyttjure av bankernas dänster? Det är intressant, och det tycker jag att bankinspektionen borde ägna meru intresse åt än utt värderu för vUken bunk i en fusion som det här är bäst, den lillu eller den stora. Det finns mycket att sägu om bunkinspektionens ugerande, men det kun finnus uniedning att återkomma till det i annat sammanhang.

I debatten den 14 december förra året diskuterade vi bl. a. om fusionen meUan Skandinaviska bunken och Stockholms enskilda bunk skulle främjas genom utt riksdugen beviHade befrielse frän statlig och kommunul skutt och utskiftningsskutt. Det vur vud problemet gällde den gången. Jug vet inte om herr Huglund hude summu åsikt dä som han har i dug om utt vi har muktkoncentration. I varje fuU lät hun inte dettu kommu till uttryck i sitt votum. Herr Huglund Hksom ullu undru sociuldemokruter - en del uv dem, ett dussin ungefär, gjorde avsteg och instämde i ett unförunde uv herr Bergqvist - stödde åsikten utt muktkoncentrutionen skulle ytteriigure främjus. Mun vur i vurie full inte beredd utt unvändu skutteinstmmentet vid det tillfäUet för utt utövu inflytunde från samhällets sida. Dessutom gällde det den gången precis som i dag om stutsmakterna skulle främju en decentruliserud struktur inom bunk- och försäkringsväsendet. I dug hur jug som motionär begränsut mig till bankväsendet, där jag tycker utt muktkoncentrutions-problemen är mest ukutu. Riksdagsmujoriteten beviHade skattebefrielse och gick därmed emot centerns uppfattning, liksom när det gäller

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

2* Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

stmkturen inom bankväsendet.

Jag står fast vid vad jag sade då, utt vi därmed tog ytterligure ett ullvurligt steg mot ökud muktkoncentration i vårt samhälle och minskut inflytande för medborgarna i allmänhet.

Varför är det då så viktigt att vi har en näringspolitik för bankväsendet? Det är viktigt att vi har en näringspolitik över huvud taget, men varför är det särskilt viktigt när det gäller bankväsendet? Denna fråga har tagits upp i debutten frän och till, och jug behöver kunske utvecklu svuret enligt min uppfattning något. Det är alldeles klart att bunkernu kun ses som muktcentru med mångfuldigu kontakter ut till företagen, ofta till ganska fust grupperude företag. Dessu kontakter gäller verkHgen inte bara de affärsmässiga relationerna mellan bunker och företug, utun här förekommer, som herr Jörn Svensson hur redogjort för, personunioner uv skildu slug i styrelser och på unnat sätt.

Bankerna har så att säga en egen näringspolitik när det gäller att utnyttja dessa kontakter i näringslivet till olika företag just genom att man kan knyta samman tvä företag vUkas struktur man känner till. Frågan blir då ofta: Skull vi rationalisera bort det ena företaget, finns det utrymme hur för fusion? Och så fattas det beslut, oftu i slutnu direktionsmm.

Det är också klurt - och dettu erkände för övrigt ocksä finansministern i sin proposition angående storbanksfusionen — att bunkernus agerande hur direkt betydelse för sysselsättningsförhållandenu och strukturen inom vårt näringsliv osv. Bunkernu kun ugeru här direkt eller indirekt genom investment- eller holdingbolug. Dessutom har bankväsendet i dag, nägot som ocksä anförts här i debatten, väsentliga samhällsuppgifter genom att det är med och verkställer statens politik. Det är naturligtvis ett av skälen tUl att det är speciellt angeläget att denna sektor kontrollerus, och detta gör vi ocksä genom en rad organ. Men frägan är om vi gör tUlräckUgt. Utesluter dessa kontrollorgan för övrigt att det också vidtas andra åtgärder för att främja t. ex. en annan struktur inom banksektorn? Enligt min mening gör de inte det.

Bankväsendets roll i utrikeshandeln bör inte heller underskuttus. Jug vill gärnu tu upp ocksä dettu, eftersom ett uv de huvudurgument som bankerna själva framförde för utt fä skuttebefrielse vur att de unsåg utt sammanslagningar var nödvändiga för utt bunkernu skulle kunnu gå ut på utlandsmarknaden med tillräcklig kraft. Vad som däremot enligt min mening inte utreddes vur om dessu problem inte kunde lösas på annut sätt. Det är ingen hemlighet att de svensku bunkernu haretablerut sig på utlundsmurknuden genom egnu bunkinstitut och utt bunkernu genom konsortiulavtul oftu gär summun för utt lösa de problem som uppstår för de svenska utrikeshundelsföretagen och deras finunsiering. Mun hänvisude ocksä tUl utt vi med oförändrud vulutareglering i vårt land inte kommer att kunna utnyttja de fördelar som stordriften i den nya storbanken kan kommu utt ge. Jag ställde då frågun till finunsministern, dock utun utt få svar: Tänker regeringen tiUmötesgå bankernas önskemål om en ändring av valuturegleringen, eller hur tänker man sig fä ut hela effekten av denna storbank pä utlundsmarknaden?

En unnun suk är att för konsumenternu är inte en ständig koncentru-

tion i bankväsendet utan problem, och detta gäller enligt min mening mera för mindre och medelstora företag än någon annan grupp av bankkunder. Om det inte finns konkurrerande bankinstitut pä oliku håll, kommer dessu företug i kläm i sin egenskap uv kreditkunder, inte minst när åtstrumningen sätter in i den ekonomisku poHtiken. Nuturiigtvis spelur bunkstrukturen också en roll även för ulla andra som begagnar sig UV bunkernus tjänster. Det är verkligen svårt utt hävdu utt konsumenternas ställning stärks ju meru helu svenska bankväsendet koncentreras till ett fåtal institut.

Lät mig kommentera en del ytterligare problem som berörts här och i den allmänna debutten. Jag tycker att en väsentlig fräga är på vilket sätt vi i framtiden skull bedrivu näringspolitik över huvud tuget här i landet och om vi i dettu summanhung kan komma runt problemen med banksektorns bedrivande av "en egen näringspolitik". Som jag ser det, gör vi det inte. Vi bör vuru medvetnu om att det mesta av den näringspolitik, som förs här i landet i dag, inte bedrivs härifrån utan, om vi ser på strukturen i näringslivet, av inte minst bankernas agerande. Om vi anser att detta är riktigt, är det klart utt vi bör behållu dennu ordning, men jag antar att vi inte anser utt det bör vuru på det sättet, om vi vill vuru ärliga. Samhället mäste nuturligtvis ha inflytande över strukturutvecklingen i det svenska näringslivet, inte minst mot regionalpolitisk bukgrund. Annars kan mun nuturligtvis inte vuru särskilt effektiv i regionulpolitiken.

I debutten efter storbunksfusionen talades det bl. u. om de svårigheter som den mindre och medelstoru företagsamheten framöver skulle möta, om denna koncentrationsutveckling fick fortsättu. Jag vet inte hur herr Hovhummur som dä yttrude sig i debatten eller undru företrädare för den mindre och medelstora företagsamheten upplever det, när den styrelse som sedun konstituerudes i den nyu storbanken nästan hundraprocentigt kom att bestå av företrädare för stora företag, möjligen med undantag för en storjordbrukare från Skåne som dock i dessu storföre-tugssummunhang vur gunsku liten. Men jug kunde inte finna någon representant i styrelsen för den mindre och medelstoru företugsumheten. Vi hur vidure sett i storbunkens egen unnonskumpunj efter sumgåendet utt mun verkligen tänker ägnu sig ät den mindre och medelstora företugsumheten. Jug förstår utt mun hur ett intresse uv utt driva denna linje i sin information och i sin reklam, ty i styrelsen har man inte lyckats fä med någon företrädure för den typ uv erfurenhet som mindre och medelstoru företag representerar. I debatten efteråt har ocksä företrädare från bankerna sugt, att det är klart att storbanken skull betruktus som ett sätt utt mötu expansionen inom AP-fonden. Dennu diskussion fördes inte heller frum den 14 december förru året. Det är ett typexempel pä hur man inom banksektorn resonerar ungefär på samma sätt som uppenbarligen regeringen gör, nämligen utt det här gäller utt bulunseru oliku muktkoncentrationer mot vurundru. För utt bulunseru den enormu muktkoncentrationen i AP-fonden går man således samman inom bunksektorn. Dennu ökude maktkoncentration ger andra, och sedan har vi kedjereaktionen i gäng. Frågan är ulltså: Var skall vi sätta stopp? Jag tycker utt det finns uniedning utt litet grund undersöka de olika vägar

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

som vi i detta sammanhang diskuterar och som medfört att det avgivits oliku reservutioner i utskottet. Det är klart att om mun begär ett näringspolitiskt progrum, hur mun vissu idéer om vud dettu program skull innehålla utöver målsättningskruvet en decentruliserud maktstruktur. Men jag har inte velat föra den diskussionen, ty jag anser att det är viktigt att vi har koncentrationsutredningens slutbetänkande tUl vår hjälp, sä att vi vet pä vilka strategiska punkter vi bör sätta in en ny näringspolitik för banksektorn, i synnerhet som slutbetänkandet ligger sä näru i tiden. Men ulldeles självklurt ser jug det som nödvändigt att vi genom samhällsbeslut begränsar bankernas möjligheter utt utövu sin nuvurunde näringspolitik, t. ex. genom utt begränsa möjligheternu utt utnytdu kontakterna med näringslivet just för att påverka samma näringslivs struktur. Det är naturligtvis möjligt att genom lagstiftning reglera exempelvis på vilket sätt investmentbolagen skall få agera i framtiden.

Jag tror alltså inte utt skUjelinjernu egentligen är så skurpu på ullu områden när det gäller pä vUket sätt sumhället skull tillgodose ulla medborgures rätt tUl inflytunde på dennu sektor, men det förutsätter en begränsning av makt där sådan redan finns. Däremot finns det untugligen en skiHelinje mellun Oskur Lindkvist och mig och nuturligtvis även mellan Jörn Svensson och mig när det gäller att i alla situationer se ett förstatligande som ett medel att lösa dessa problem. Förstatligande löser inga problem i och för sig enligt min uppfattning, för det finns mycket uv maktkoncentration även på den statliga sidun som verkligen inte är särskilt tilltalande. Därför är det ingen lösning som mun dogmatiskt kan anvisa, utun det gäller i stället utt genom lugstiftning begränsa möjligheten utt utövu en mängd oliku maktfunktioner. I likhet med herr Haglund tycker jug att det i koncentrationsutredningens delbetänkande "Kreditmarknadens struktur och funktionssätt" finns många tips om på vilku punkter mun mäste sättu in näringspolitisku åtgärder.

Jag upprepar emellertid att jag inte tror på välsignelsen av balanserande muktkoncentrutioner, och därför mäste mun gå in pä kärnproblemet och försöka decentralisera inom den nuvarande banksektorn — i huvudsuk privutägd. Men självklurt är det — här instämmer jug i vud herr Jörn Svensson hur sugt - frågu om utt inte buru se till de formellu bindningarna mellan olika banker och muktgrupperingar; det är de reellu muktförhållundenu som måste kunnu ungripus genom en näringspolitik för bunksektorn. Jug tycker utt vi borde kunnu uppnå gunsku stor enighet om en sådun politik för utt förhindra fortsatt maktkoncentration; ett första steg är att i varie fall i fortsättningen inte främja den.

När det sedan gäller bankinspektionen skall jag inte ställa något särskilt yrkunde om ytterligure konsumentinflytunde. Det kun finnus anledning att återkomma till detta vid unnut tillfälle. Jug hur här tUlgäng till bunkinspektionens yttrunde över Götubunksfusionen. I och för sig tycker jag nog att det uppvisar vissa uttalanden, vilku vi som konsumenter borde vuru ungelägnu om utt bevuku.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle:

Fru tulmun! Herr Olof Johansson i Stockholm frågar vad vi som politiker skull göra. Det har han all anledning till. Om herr Johanssons

partivänner i börian av 1960-talet fått som de då ville, skulle vi inte ha haft dennu möjlighet att frägu vud vi som politiker bör göru med utgångspunkt från det muteriul vi nu hur - herr Johunsson behöver inte kommu i motsutsställning tUl sina nuvarande partivänner om han medger det. Förutsättningen för att vi skaU kunna ställa en sådan fråga är just att vi har fått frum dettu material frän en utredning som herr Johanssons partivänner i början av 1960-talet inte ansåg vuru nödvändig.

Jug tycker vidare utt hun förenklur litet för mycket när hun säger utt vi skull sättu stopp för koncentrutionstendensernu. Vi vet självklurt ullu de nuckdelur som kan föHa av ulltför sturku koncentrutionstendenser. Men skull vi sättu stopp för ull effektivisering och ull rutionulisering? Alla i den här salen vet vad som skulle bli resultatet för vår konkurrens med utlundet om vi sutte stopp för näringslivets rutionulisering och för ull fusioneringsverksumhet. Skull vi sättu stopp för ulltihop?

Jug tror inte mun kun göra det så enkelt. Frågeställningen för oss politiker mäste vuru: Hur skuU vi kunnu öku inflytundet? Hur skuU vi kommu in pä området?

Därför skull jug komplettera min tidigure frumställning med vad jug betruktur som en föHdverksumhet tUl koncentrutionsutredningen, nämligen den sumarbetsutredning som kommit med ett betänkande. Jug tror det är i dyliku sammanhang man skall sätta in inflytande och medbestämmanderätt.

Vi får dessutom större möjlighet att diskutera detta efter 1973, när jag hoppas att denna utredning har gjort sin sammanfattning.

Samarbetsutredningen har i stort summunfuttut sitt betänkunde i fyru huvudpunkter.

För det förstu; ett informutions- och sumurbetssystem mellun företagen och kommunala och regionala myndigheter.

För det andra: offentlig redovisningsskyldighet för ulla företug med mer än 500 unstäUda sumt redovisningsskyldighet för stiftelser.

För det tredje: försöksverksumhet med av det ullmännu utseddu styrelserepresentunter i uktiebolug och en permunent styrelserepresentation i vissu större stiftelser.

För det fjärde; en försöksverksumhet med sumhälleligu revisorer i ett untul uktiebolug och ekonomisku föreningar.

Jug tror det är dessu vägur vi skull gä i stället, och jug tror dessu möjligheter blir större i frumtiden.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! I någon mån blir det en upprepad debatt från i höstas om man tar sädana grepp som herr Olof Johansson nu gjorde. Hun ställde dock någru konkretu frågor om vur vi står som politiker. Dettu är för folkpurtiets del mycket klurt när det gäller regionulpolitik, synen pä närdemokruti och såduna ting. Vi vill sä mycket som möjligt flyttu beslut och åtgärder ut i lundet och näru människornu.

När mun sedun i suk diskuterar nägon konkret åtgärd i anslutning till en motion eller reservation, som den här sammanslagningen till Götabanken, fär man bedöma den aktuella frägan. Det var detta jag begränsade mig till i mitt första inlägg.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

Det är dock viktigt att konstatera vad vi som politiker i utskottet säger
här; "TiU skillnad från motionärerna betraktar utskottet den nya
fusionen som en isolerad företeelse ."

Det är ett klart uttalande av att utskottsmajoriteten, och inom kort troligen även riksdagens majoritet, ser detta som en isolerad företeelse. Här lägger mun sä att säga en stoppkloss framför nya, väsentligare fusioner och utskottet markerar att en rejäl bevakning och uppföHning av maktkoncentrationsutredningens arbete skall ske. Detta har alltså utskottsmujoriteten gått in för, och jug tycker det är mycket viktigt utt det stär fast efter denna debatt.

Herr Olof Johansson sude också att frågan är viktig ur konsumenternas synpunkt och att bankinspektionen borde ägna sig åt detta i stället för att avgöra vad som är bäst för den stora eller den lilla banken vid en sädan här sammanslagning.

Om jag tar konsumenterna först får jag påpeka att herr Olof Johansson inte fick med sig sina egnu partirepresentanter på den andra delen av sin motion som gällde konsumentrepresentanter i bankinspektionen.

När det gäller vad som är bäst för den stora eller den lilla banken, så bedömer ju inte bankinspektionen saken pä det sättet, och det bör inte heller vi göra. Man bedömer vad som är bäst ur konkurrenssynpunkt i bunksummanhung. Då är det viktigt, både för bankernas kunder och för konsumenter som ägnar sig åt inlåning tUl bankerna, att man här får en bank som något bättre kan hålla de största bankerna stången. De skälen kvarstår. De har inte bemötts.

Här kompletterar de två bankerna i huvudsak varandra med sina regionala kontor. Smälandsbankens etableringar representerade till övervägande delen "vita fläckar" på kartan för Göteborgs bank.

Jag har ännu inte fått nägon kommentar till påståendet utt om Smälunds bunk inte kunde få den hur summunslugningen till stånd så skulle den behöva bygga nya bankkontor i tvä av storstädernas centrulu delar.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c) kort genmäle:

Fru talmun! Herr Möller i Göteborg säger utt folkpurtiet är för närdemokruti. Det är bru, men jug untur utt herr Möller är medveten om utt om man unduntur vissu sektorer i sumhället från dettu närdemokrutis-ka inflytande och inom dessa sektorer ryms alltför mycket makt, t. ex. över näringspolitiken, så kan det innebära att kravet pä närdemokrati inte kan fullföHas.

Här finns det naturligtvis intressekollisioner, kollisioner mellan vad som är samhäUets intresse i stort och vad som kan vara en grupps intresse i detta samhälle. Därför tycker jag - om man kallar sig för närdemokrat - att mun skull tu mycket ullvurligt på sådunu här muktkoncentrutions-företeelser som vi hur i det svensku bunkväsendet.

Utskottet understryker att tillkomsten av Götabanken är en isolerad företeelse. Jag upprepar vud som hur uttuluts här tidigure: Vud vet utskottet om det?

Mun ignorerude ju senust i december att den bunksummunslugning som

dä hude gjorts skulle sätta i gäng en kedjereaktion - och det frän så auktoritativt håll som nu var möjligt i den debutten. Vud är det som hur hänt? Vet utskottet bättre den här gängen än man visste då?

Herr Möller tur upp också undru problem. Eftersom Götubankens tillkomst enligt bunkens egen utsugo är en föHd bl. a. av att man förlorade möjligheten att använda Stockholms enskUda bank som utlandsförbindelse, skuUe kravet uppstå att man måste starta nya bankkontor t. ex. i Stockholm.

I det sammanhanget skuU man nuturligtvis läggu skulden där den hör hemmu. Den ligger ulltsä i det förhällundet att storbanksfusionen kom till stånd vUket herr Möller bortser ifrån. Det var den fusionen som fick den aktuella sammanslagningen till föHd.

Därefter vill jag vända mig tUl herr Haglund. Mycket av det som samarbetsutredningen föreslagit har vi varit överens om. Men när det sedan gäller utt "sättu stopp för rutionulisering", sä skull man inte i alla sammanhang hävda att stordrift är rationalisering. Det borde vi ha kommit förbi. Vi skall komma Uiåg att det är företagsekonomiska skäl som styr företagens handlande. Vi skall läggu en bredure bedömningsgrund pä sådunu här frågor.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Fru talman! Herr Haglunds näst sista inlägg gör att jag inte kan underlåta att ta ett par minuter av kammarens tid i anspråk.

I höstas hävdade herr Haglund i ett yttrande från näringsutskottet i denna fräga, som hun skrev under, att den i vissa motioner uttryckta oron för dessa koncentrationstendenser inom bankväsendet är överdriven.

Nu har hun stått här för en stund sedun och sugt tUl Oskar Lindkvist att han i allt väsentligt är överens med honom, dvs. han delar Oskar Lindkvists oro för koncentrationstendenser. Efter ytterligare en stund kom han tillbaka i en replik till mig och framhöU vUken välsignelse det är för småsparumu i vårt land att Wallenbergs bunk hur fusionerat med Skundinuvisku banken.

Hur mångu ståndpunkter skuU herr Haglund ha? Man kan inte hoppa fram och tillbaka på detta sätt. Man skall untingen tjänu folket eller kupitulet. Mun får bestämmu sig, unnurs leder en sådun process oundvikligen till poHtiskt och ideologiskt sönderfall.

Jag vill ocksä beträffande yrkandena i den kommande voteringen säga utt jug kvurstår vid mitt yrkande i den form det har i reservationen. Det kommer ulltså som kontruproposition att vid voteringen ställas mot herr Oskur Lindkvists yrkande och förmodligen dä förlora. I nästa omgång stöder vi då självfallet det Lindkvistska yrkandet.

HerrCLÄRKSON (m);

Fm talman! Det är naturligtvis inte trevligt att förlänga en debatt, som egendigen kan betecknas som ganska onödig, eftersom den är en dubblett till den debatt som fördes här i december i fjol i ärendet angående storbanksfusionen. Men jag finner det angeläget utt från moderutu sumlingspurtiet, som ju tillhör majoriteten i utskottet, här

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

betona att vår instäUning helt beror på det förhållandet att vi väntar på koncentrationsutredningens slutbetänkunde, som kommer utt vuru avgörande för hur man skall ställa sig till dessu frågor under nästa är. Det är därför lämpligt utt, säsom näringsutskottets majoritet har beslutat, föreslå kummuren att vänta till dess med ett beslut i denna frågu.

Personligen skuUe jag också viHu reagera mycket bestämt mot den suddiga centerfilosofi som herr Johunsson i Stockholm har utvecklat här. Vad tror herr Johansson i Stockholm att bunkernu egentligen sysslur med? Försöker de koncentreru så mycket makt som möjligt tUl sina intressenter och direktionsmedlemmar eller vill de vara redskap för ett expansivt och välutvecklat näringsliv? Detta näringsliv bygger ju alla sina ställningstaganden inte pä maktfunderingur och muktfilosofier utan på utsikterna att få ett så bra utbyte för sin företagsamhet som möjligt och vet därvid också - jag kun erinra kammaren om utt detta även har finansministerns stöd — att ett sådant näringsliv är gmnden för den fortsatta ökningen uv lundets välstånd. Och ullu purtier här i riksdagen är ju överens om utt dennu ökning bör fortsättu.

Jug hur själv erfurenhet frän verksamhet i ledningen för ett medelstort företug och vet hur mun blir bemött när mun som kreditsökande i dennu egenskup vänder sig till storbunker. Jug kun sägu utt mun där hur en om inte helt oegennyttig så dock verklig strävan att betjäna även de små kreditsökurnu så positivt som möjligt. Mun sU<tur inte aUs in sig på att reservera sinu resurser för storföretugsumheten. Det kun mångu med mig vittnu om.

Det är klurt utt storföretugsumheten också behöver bunker av ansenliga dimensioner. Storföretugsumheten är inte buru i och för sig gigantisk utan den förser också många tusentul små och medelstora företag i vårt land med sysselsättning. Att vi därför skall ha banker av tUlräcklig storlek för att förse de stora företagen med de omfattande krediter de behöver, samtidigt som de skull kunna ge de mindre företagen de krediter som de behöver, är väl självklart. Det är bara när man blandar ihop bunkernus verksumhet med mukttänkunde och lönsamhetstänkunde som mun kommer frum till sådunu funderingur som herr Johunsson i Stockholm hur frumfört inför kummaren här i dug. Jag mäste verkligen reageru mot dem.

Jug tror över huvud tuget inte ulls utt mun inom det privutu näringslivet, vurken när det gäller bankerna eller företugsumheten i övrigt, är så inställd på maktfunderingur och muktspekulutioner som herr Johansson tycks varu. Man ser bra mycket enklure på spörsmålen och försöker i självu verket buru göra ett gott jobb.

Med det här korta anförandet har jag försökt reagera från näringslivets sidu mot den sorts muktfilosofi och spekulutioner av mycket gmmlig karaktär som herr Olof Johansson i Stockhohn ägnat sig åt - för att nu inte nämna herr Svensson i Malmö, som jug för övrigt lämnur helt därhän.

Herr OLOF JOHANSSON i StockhoUn (c) kort genmäle;

Fru tulmun! Låt mig liksom i debutten den 14 december förra året citeru en undersökning beträffunde bankernas sätt att fungera i förhåUun-de till smä företug. Den undersökningen hur herr Clurkson uppenbur-

ligen inte läst. Den finns i en bok uv Gunnur Eliusson som är frumställd på Industriförbundets förlug och som heter "Diugnos pä 70-tulet". Förfutturen säger som föHer: "Summanfattningsvis tyder alltså rapporterade svar frän enkäten till små och medelstora företag på att kreditpolitiken träffat mycket snett mellan företag av olika storlek och att de större företugen klurat sig bäst. Dessutom visar resultaten på att den kraftiga investeringsuppgäng som enligt senuste beräkningur i muj dettu är (1970) synes vuru planerad för de större företagen praktiskt taget helt saknas hos företag i grupperna under 200 anställda sedda som en helhet." Det är väl alldeles uppenbart att detta bl. a. beror pä vUka bunkkontukter mun hur, eftersom flertulet krediter kommer den vägen.

Herr Clurkson tyckte utt mun inte borde blunda ihop lönsumhet och muktfilosofi. Men om mun ser muktkoncentrationsfrägorna ur hela folkets synpunkt — och det tycker jag att vi har en uppenbar skyldighet att göra här — då är det också alldeles självklart utt det är begränsningar-nu uv demokrutin i vårt sumhälle som är den väsentliguste frågan, trots att lönsamheten betyder mycket t. ex. för våra möjligheter att få sysselsättning.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, ' m. m.

Herr CLARKSON (m) kort genmäle:

Fru talman! Jug vUl inför kummuren mycket kruftigt understryku att skillnaden mellan mig och herr Olof Johansson i Stockholm är den utt jug hur pruktisk erfurenhet pä området, medan han är baru en teoretiserunde filosof

Jug kun dessutom understryku att närdet gäller utt försöku decentruli-seru sinu orgunisutioner och sitt beslutsfattande gär bankerna - dessa gigantbanker som vi har talat om i dug - självu i spetsen. Det är inte mångu veckor sedun vi fick tu del uv i tidningspressen hur den storu Svensku Hundelsbunken nu håUer pä utt stycku ner sin beslutsorganisation till åttu regionbunker, just uv det skälet utt mun vill kommu närmure konsumentema, som man kallar det, dvs. låntagarna. Sammu bank som har sä mänga storföretag som klienter - pä bäde insättar- och uttagarsidan — är i praktiken, om jag är rätt underrättad, svenska folkets stora sparbank. Det är där de mänga enskilda människorna har sina konton. Handelsbanken är alltså inte bara en industribank utan också en verklig konsumentbank, och den agerar på det viset. Likadant är det med de andru bunkemu. Den nuvarande SE-banken har en organisation som är regionult fördelad och där beslutsfattandet är regionalt nedadministrerat. Vud jug hur sugt om den suken skall väl vara ett tillräckligt belägg för att man på de här storbankernas egen nivå är medveten om nödvändigheten av utt inte bli så stor att mun fjärmur sig från dem mun egentHgen uvser att betjäna.

Herr Johansson talade också om en kamp för utt överlevu som förs mellan storföretugsumheten och smäföretugsumheten. Som representunt för den smärre företugsumheten, vars problem jag känner väl till, kun jug buru intyga att man där inte känner sig diskriminerud då det gäller att få krediter till sunda och bra projekt. En helt unnun suk är självfullet utt såduna företag ibland inte har tUlräckligt faktuunderlug för utt fä en positiv behundling uv sitt ärende i en bunk. Sä fort en lånsökande från det

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspolitiskt program för banksektorn, m. m.

hållet kan lämnu tillfredsställunde prognoser och godu sifferunderlag för sin förfrågan blir han inte sämre behandlad än de stora företugen. Det vet jug verkligen av erfarenhet.

Herr OLOF JOHANSSON i Stockhohn (c) kort genmäle;

Fru tulmun! Det är intressunt att herr Clarkson är så trosviss angående de mindre och niedelstora företagens möjligheter att få krediter. Den debutten hur ju en tendens utt gå åt undru hållet, när vi diskuterur om kreditpolitiken i ullmänhet. Här stämmer inte herr Clurksons urgumentering med den urgumentering som brukur kommu i det summunhanget.

Så vill jag åter nämna, att det är intressant att man med det storu tillmötesgående som mun tydligen visur mindre och medelstoru företug, t. ex. i SE-bunken och i varie full i den reklum som mun för ut, inte tur vara på den storu praktiska kunskap, som bl. a. herr Clarkson anser sig representera, i den styrelse som utsågs. Såvitt jag kan se fanns där ingen representant för den mindre och medelstoru företugsumheten.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Fru tulmun! Jug blir något förvänud när jug hör herr Clarksons syn pä detta. Om mun tittur pä vud utskottsmajoriteten skrivit, ser man att utskottet hur vurit mest välvilligt mot motionen 1335. Det är bukom den som tendenserna till förstutligunde och sociulisering ligger. Däremot hur mun skrivit ett mycket hårt uvslug på motionen 1325 som är herr Johunssons motion. Det stämmer inte överens med den indignution som herr Clurkson visude.

HerrCLÄRKSON (m):

Fru tahnan! 1 detta slutskede viU jag hänvisa tUl att vi i moderata samlingspartiet vUar pä argumenteringen i denna fräga, tUls vi fått fram slutbetänkandet från koncentrationsutredningen. Då blir det tid och tillfäUe att försvara de synpunkter som mun har. Det jag hur sugt här i dug har närmust vurit ett bemötunde av de synpunkter som herr Olof Johunsson i Stockholm gett uttryck åt här och som jug från min synpunkt och frän min pruktisku erfurenhet inte tycker är relevuntu.

Överiäggningen vur härmed slutud.

Punkten 1

Propositioner guvs pä bifull tUl 1 ;o) utskottets hemställun, 2;o) reservationen nr 1 a uv herr Böriesson i Glömminge m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föranleddes av bifall till reservationen nr I b uv herr Svensson i Mulmö, och förklurudes den förstnämndu propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Böriesson, i Glömminge begärde votering, upptogs för bestämmunde av kontrapropositionen ånyo de bådu återstående propositionernu, uv vilka den under 2:o) ungivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Mulmö begärt votering beträffunde kontrapropositionen, upplästes och godkändes föHunde voteringsproposition:

Den som vUl utt kummuren tUl kontruproposition i huvudvoteringen ungående näringsutskottets hemställun i betänkundet nr 7 punkten 1 untur reservutionen nr 1 u uv herr Böriesson i Glömminge m. fl. röstur ju, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren tUl kontruproposition i nämndu votering untugit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som förunledes av bifull till reservutionen nr 1 b uv herr Svensson i Mulmö.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter ha röstat för ju-propositionen.

I enlighet härmed blev föHunde voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som viU utt kummaren bifaller näringsutskottets hemstäUan i

betänkundet nr 7 punkten 1 röstur ju,

den det ej viU röstur nej.

Vinner nej hur kammuren bifaUit reservationen nr 1 u uv herr Böriesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Böriesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 216

Nej - 67

Avstår — 10

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservutionen nr 2 uv herr Svensson i Mulmö med godkännunde uv den i reservutionen unförda motiveringen sumt 3 ;o) reservutionen nr 2 uv herr Svensson i Malmö med uteslutande av den däri anförda motiveringen, och förklarades den förstnämndu propositionen varu med övervägunde ju besvurud. Då herr Svensson i Mulmö begärde votering, upptogs för bestämmunde uv kontrupropositionen ånyo de bådu återstående propositionernu, UV vilku den under 2;o) ungivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedun herr Svensson i Mulmö begärt votering även beträffunde kontrupropositionen, upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ett näringspoUtiskt program för banksektorn, m. m.

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 7 punkten 2 antar reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö med godkännande av den i reservationen anförda motiveringen röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit nämnda reservation med uteslutande av den däri anförda motiveringen.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lindkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja - 25

Nej - 48

Avstår - 215

I enlighet härmed blev föHande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 2 uv herr Svensson i

Mulmö med uteslutunde av den i reservationen unfördu motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Dä herr Lindkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut;

Ja - 223

Nej - 45

Avstår - 25

Herr Noriing (s) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knuppen.

Punkten 3

Utskottets hemställun bifölls.

§ 14 Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 8 i anledning av motioner angående oHe- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

1 detta betänkande behundludes

dels motionen 1972:276 uv herrur Äsling (c) och Sdernström (c) vuri hemställts utt riksdugen skulle i skrivelse till Kungl. Maj;t begära förutsättningslös utredning uv den framtida försöriningen med oHa och drivmedel i Norrlund i enlighet med de synpunkter som unförts i motionen,

dels motionen 1972:1361 uv fru Sundström m. fl. (s) vuri hemställts utt riksdugen skulle som sin mening uttulu utt Kungl. Muj;t särskilt beuktude de problem Koppurbergs län hude beträffunde den industriellu

utvecklingen samt att möjligheterna därvid prövades utt förse länet med oHu viu ledningur från kusten tUl ruffinuderi i Bergslugen.

Utskottet hemställde

1. utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:276

2. utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:1361.

Reservutioner hude uvgivits

1. beträffunde oHeförsöriningen i Norrland

av herrar Böriesson i Glömminge och SjöneU samt fru Hambraeus (samtliga c), vUka ansett utt utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1972:276 hos Kungl. Muj:t skulle unhällu om förutsättningslös utredning uv den frumtidu försörjningen med oHu och drivmedel i Norrlund i enlighet med vud som unförts i motionen,

2. beträffunde oHeförsöriningen och industrisysselsättningen i Kop
purbergs län

u) UV herrur Börjesson i Glömminge och Sjönell sumt fru Hambraeus (sumtliga c), vilka unsett utt utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i uniedning av motionen 1972:1361 som sin mening gav Kungl. Muj:t till känna vad reservanterna unfört i unslutning till dennu motion,

b) UV herr Svensson i Mulmö (vpk), som unsett utt utskottet under 2 bort hemställu,

att riksdagen i uniedning av motionen 1972:1361 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vud reservanten anfört i anslutning till denna motion.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Fru HAMBRAEUS (c);

Fru talman! Ur skissen tiU fysisk riksplan, som nu remissbehundlus, kan man utläsa att den företagsekonomiskt mest gynnsamma placeringen av industri inte aUtid summunfuller med vad som är riktigt ur hela samhällets synpunkt. Industrin vill, tycks det, helst lokalisera sig pä Västkusten, och inlandet lämnus tomt. Det behövs alltså en målmedveten samhällssatsning på Sveriges inland för utt undviku slöseri med nedlagt kupital pä infrastruktur och för att ge människorna möjlighet utt bo där de viU.

Bergslagen är centrum för lundets tunga industri. Det är inte försvurburt ur mänsklig eller sumhällsekonomisk synpunkt utt låtu tyngdpunkten förflyttus till undru delar uv lundet, t. ex. Västkusten. En pipeline för råoHu och ett ruffinuderi, med föHdindustrier i Bergslagen, är en väl utarbetad tanke som borde gå att förverkliga utun ulltför omfuttunde ytterligure utredningar. Eftersom urbetslösheten är stor i dessu trukter borde ledningen lämpligen kunnu byggas som beredskapsarbete.

Självfallet måste samhället kräva utt den petrokemiska industrin utnyttjar och vidareutvecklar den teknik som behövs för att inte skada miHön genom verksumheten.

Utskottets mujoritet säger utt industrisysselsättningsproblemen inom

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Kopparbergs län kun fömtsättas bH föremål för ingående uppmärksamhet i samband med fastställandet av de regionala hundlingsprogrummen. Det är dä av utomordentlig vikt att mun inte godtur den målsättning om befolkningsminskning i sumtliga regioner i Dulurnu utom Fulun-Borlänge som Länsprogram 70 tagit upp som sin målsättning. Eftersom människor vUl bo i alla de kulturbygder vi har i Dalarna, måste vi se tUl att näringslivet konimer dit.

Motionen 276 tar upp frågan om Norrlands försörjning med oHa och drivmedel, en viktig fömtsättning för industrins utveckling. Transport med oHa genom Östersjön ter sig alltmer olustig ur miHöskadesynpunkt. Sverige kunde här föregå med gott exempel och undviku bäde kostnuder och risker genom utt transportera den olja vi behöver landvägen. Trondheims hamn är särskilt intressant liksom ett ökut utnyttjunde uv järnvägen Trondheim—Östersund.

Den storu folkomflyttningen från Sveriges inland tiU kusterna sker mot folkets viHa, det blir allt klarare. Dessa två motioner, 276 och 1361, ger förslag som skuUe kunna vända strömmen.

Fm talman! Jag ber att få yrka bifall tiU reservationerna nr 1 och 2 a.

Herr HAGBERG (vpk):

Fm talman! I motionen 1361 tar man upp Dalarnas utveckling i fråga om syssselsättningen och kräver att riksdagen skall uttala som sin mening att regeringen skall särskilt beakta Dalarnas behov av ett oHeraffinaderi.

I motionens första mening fastsläs - och mycket riktigt — att en betydunde del av svensk industri söker sig till våru kuster, vurigenom arbetstUlfällena i inlandet minskas. SärskUt hårt drabbas Bergslagen. Vi som har vår hemvist i denna region har hårt fått vidkännas hur kapitalintressena förflyttat ut kapital från vär region tUl andra delar av landet och även utomlands. Den satsning som gjorts på sistone har nästan helt gällt investeringar för att rationaUsera bort liiänniskor. Några investeringar som medfört stor efterfrågan på arbetskraft har inte stått att finna. KustlokaHseringur är i dug ett kruv frän den tungu industrin. Hur skull det egentligen gå för Bergslagen om järnhanteringens utveckling skull ske på Västkusten - som industrin vUl enligt vud vi kan se uv planerna — frum tUl är 2000? Den fysiska riksplanen innehåUer ju denna fara. När de nu befintliga järnverken har spelat ut sin roll, kommer det i stort sett inte att finnas några motsvurunde unläggningur kvur om dennu utveckling skall fortsätta.

När en sådun här motion kommer från sociuldemokruter, som självu hur medverkut till besluten om Länsplan 67 och Länsprogram 70, får man säga att opinionen mot avfolkning och ekonomisk tUlbakagång har varit mycket stark. Motionärema har ju tidigare accepterat gmnderna för länsplaneringen som de uttrycks i propositionen 185 år 1964, nämligen att samhäUsplaneringen anpassas till strukturomvandlingen i samhället. Klarare kan ju inte uttryckas att den ekonomiska stymingen överlämnas tiU storfinansen. Det är glädjande att motionärerna i dag tydligen är beredda att tänka sig en styming av investeringarna. Jag hoppas att de inte bara inskränker sig till oHeraffinaderiet.

Frågan om energiförsöriningen har naturligtvis sitt samband med vUku

utvecklingsmöjligheter en region har. Därför är oljeruffinuderi och naturgus viktigu frågor när vi blickar framåt. Det gäller ju inte buru den tungu industrin, utun det är även mycket intressunt utt se vilka möjligheter produktutvecklingen kan väntas ge tiU resultut med en kombinution av petrokemisk industri och metall- och skogsindustri.

Den här frägun om lokalisering uv ett oHeraffinaderi till Dalumu kan inte ses isolerat. Det gäller hela industrialiseringen. Kravet kan därför inte bli en from önskun eller en vudjun, utan det måste ställas bestämda kruv från vår region.

Tre krav är synnerligen aktuella:

1. att energiförsöriningen säkras (oHeraffinaderi, eventuellt också naturgas);

2. att staten med utnyttjande av medel ur AP-fondernu etablerur basindustrier inom regionen;

3. utt åtgärder vidtus från stutens sidu i syfte utt säkerställu en återinvestering av kapital som framskapas inom Dalaregionen genom industriell och produktiv verksamhet.

Ett tUlmötesgående av dessa krav ger möjlighet att skapa, inte som nu planer för avfolkning utan i stället planer för en folkökning i länet. Det StäUer nuturligtvis kruv på utt busindustrier skall utformas så att följdinvesteringar görs möjliga. Det skulle betyda att hela länet fick del av investeringarna. Planeringen skall omfatta hela länet och inte som nu baru inriktu sig pä en endu region. Vid en ensidig inriktning pä en region blir ju övrigu delar av länet suttu på unduntug.

En centrul frågu är; Skull det privutu näringslivet även i fortsättningen få frihet att lokalisera sig i storstadsområdena och i utlandet? Ett oundgängligt krav från Dalarna är att staten styr de privata investeringarna. Och vad som bestämt måste avvisas, det är att staten går in med kupital - kapital som bara gör staten tUl intressent i de stora företagen. Den diskussion som förts om AP-fonderna på sistone har ju haft detta syfte. Det är synnerligen angeläget att AP-fonderna används för att etablera busindustrier, inte till att vura riskvilligt kupitul hos de privata bolagen. Detta i kombination med styrningen av det privata näringslivets investeringar kan rädda Kopparbergs län från att på ett undantag när bli ett totalt glesbygdsområde.

Det kan inte heller fä fortsätta att ett av landets största järnverk investerar i Cunudu och Finlund och nu hur storu pluner pä utt sutsu - som det sägs — i Itulien. Därför mäste mun krävu och inte bara önska att investeringar görs i Kopparbergs län. Krav mäste ställas pä utt dettu skull ses samhällsekonomiskt och inte strikt företagsekonomiskt.

En annan mycket viktig fråga i det här sammanhanget är att man måste ha bestämda miljöpoHtiska viUkor. En grundlig genomgäng måste göras av tekniska, ekologiska och miHöpolitisku problem. Strävan efter ökade sysselsättningsmöjligheter får inte gå ut över miHön. All nu känd teknik måste användas, oavsett kostnaderna. Det är därför angeläget utt staten styr dessa frågor och inte ser frågorna företagsekonomiskt utun ser pä samhället i dess helhet.

Reservutionen 2 a innehåller liksom motionen 1361 inga bestämda krav, utun en önskan. Centern har ju i fråga om länsplaneringen och

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

länsprogrammet intagit i stort sett summu ståndpunkter som socialdemokraterna när det gäller gmnderna, nämligen att strukturrationaliseringen skall få fortgå. Betecknande är att vid kommunernas behundling uv remissyttrandena över Länsprogram 70 endast centerns ledamöter har velat tillfogu förslug om jordbrukspolitiken. Jug hur erfurenhet uv dettu frän min egen kommun. Därför innebär reservutionen 2 a inga bestämda ungelägnu kruv. Kruven om utt stoppa Dalarnas avfolkning finns däremot i reservutionen 2 b av herr Svensson i Malmö, och jag viU därför, fm talman, yrka bifall till denna reservation.

Fru SUNDSTRÖM (s);

Fm talman! Vi är några kammarledamöter från Kopparbergs län som i motionen 1361 har uttalat oro för framtiden när det gäller sysselsättningsfrågorna i länet. Jag är dock väl medveten om utt det inte är någon unik företeelse utt vuru oroad uv frågor som ligger människor närmust. Jag vill också redun nu sägu, att utun de urbetsmurknudspolitisku åtgärder som vidtagits i länet skulle läget där ha varit ännu sämre än det är nu.

Trots vårt svära läge är det ändå vår förhoppning utt vi skall kunna stoppa den avflyttning frän länet som förekommit under de senaste åren och som har inneburit att medelåldern nu är ovanligt hög i många uv länets kommuner; det är som bekant alltid de unga som flyttar ut.

Betecknande för vårt län är den starka minskningen av antalet inom industrin sysselsatta. Under åren 1963-1968 minskade antalet industrisysselsatta med 11,9 procent, dvs. med 4 802 personer. Det betyder att var åttonde arbetsplats försvann.

1 de befolkningsprognoser som redovisas i Länsplan 67 och även enhgt inrikesdepartementets prognoser skulle 19 000-20 000 personer inom de närmaste 15 åren flytta ut från Dalarna. Vi är starkt oroade av de prognoserna, eftersom vi under många år har byggt upp mycket goda utbildningsmöjligheter för våra ungdomar. Som vi påpekat i vår motion har ungdomurnu i vårt län ett mycket truditionellt sätt utt väHa yrke. Våra större industrier inom gmv- och stålhanteringen är så dominerande att ungdomarna ofta väHer utt utbUdu sig till ett industriellt urbete. I dessu dugur har vi ocksä fått belägg för att våra synpunkter på utbildningen har varit och är riktiga. Luleå tekniska högskola, som i höst sturtur en ny utbildning till geoteknUer — en breddud utbildning i gmv-och bergslära - har nämligen nu vänt sig tUl vårt län med en mycket bred informution i uvsikt utt få elever tiU dessu kurser. Tidigare erfarenheter hur nämligen visut utt de elever som utbildut sig i bergs- och brukshun-tering mycket ofta har kommit just från Bergslagsområdet.

Jag har tagit upp dessu utbildningsfrågor därför utt de ligger sä nära sysselsättnings- och avflyttningsfrägomu i vårt län.

I den undru delen uv vär motion hur vi tugit upp värt läns geogrufiska läge. Eftersom det ligger så långt från kustområdena blir följden höga fraktkostnader för bränsle till redan befintliga industrier i vårt län, en fråga som vi tidigare har tagit upp både här i riksdagen och i andra sammanhang. Vi har tagit upp den i Länsprogram 70, landstinget har alldeles nyligen gjort en utredning i frågan och våra fackliga organisationer har diskuterat den — jag avser nu närmast förslaget om transport

UV oHa i rör och ett ruffinuderi i Bergslugsområdet. Vi är övertygade om utt det skulle öku redun befintligu industriers möjligheter utt utvecklu sig och förbättra sin situution, och det skuUe kanske också tillföra oss nya industrier som kunde bryta den ensidighet i näringslivet som länet för närvurunde hur. Enligt vår uppfattning finns redan nu den största koncentrationen av förbrukare av tunga oHeprodukter i inlandet i Bergslagsomrädet.

Jag skall inte nu föru några mer ingående resonemang om kostnaderna och lokaliseringen eller om de urbetsmurknadspolitiska åtgärder som skulle behöva övervägas. Vi motionärer anser att utskottet i sin skrivning hur beaktat de synpunkter vi hur frumfört i motionen. Utskottet skriver i betänkundet utt dessu problem kun förutsättus bli föremål för ingående uppmärksumhet i samband med fastställandet av de regionala handlingsprogrammen.

När det sedun gäller frågornu om trunsport uv oHu i rör, ett raffinaderi samt den petrokemiska industrins framtida utformning och lokaliseringar säger utskottet att en utredning är utt väntu under dettu är. Med tunke pä utt det ur angeläget att fä frägan sä allsidigt belyst som möjligt förväntar vi motionärer utt även urbetsmurknudspolitisku hänsyn tus med i bilden och utt våra synpunkter i motion 1361 beaktas vid den kommande planeringen.

Fm talman! Jag har inget yrkande.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

1 detta unförunde instämde herrur Mellqvist (s) och Kurlsson i Mulung

(s).

Herr BOO (c):

Fru talmun! Frågun om transport av olja i rör hur vurit föremål för diskussion i mångu år. Den uktuaUserades i en motion tiU 1967 ärs riksdag med nuvarande landshövdingen Lurs Eliusson som huvudmotionär. Vi hur fått en utredning som hur avlämnat ett betänkande och som fortsätter sitt urbete. Vid det här tUlfället skull jag bara ta upp några aktuella frågeställningar.

OK bygger nu en mottugningshumn och ett ruffinuderi i Brofjorden. Debutten om dennu utbyggnud hur som alla vet varit mycket livlig. Vid denna utbyggnad borde mun enligt mitt sätt utt se betydligt mera ingående än vad som skett ha prövat möjligheten utt i rör trunsporterä råoHan tiU inlandet. De tekniska möjligheterna utt genomföru en sädun transport av räoHun har diskuteruts, men nu torde det stå gunsku klurt utt problemet tekniskt går att lösa. Det skuUe då självfullet vuru möjligt utt trunsporterä både den lätture oHan och råoHu i summa ledningar, och man skulle då kunnu nå ett inlundsruffinuderi. Ett inlundsraffinaderi betyder mycket för den tungu industrin - det hur tidigure i dag sagts med sturk betoning. Jug vill gärnu instämma i det.

Det är nödvändigt att vi vidtar alla åtgärder som kan bryta den nedåtgående trenden för sysselsättningen i de områden som aktualiseras i motionerna. Det är ju alldeles uppenbart att ett raffinaderi i sin tur medför följdindustrier — jag tänker då självfallet närmast på det petrokemiska området. Bergslagen har ju tidigare malm och trä, tvä

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och driv medelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

väsentliga komponenter i kombination med trä och plast och metall och plast, och nya produkter bör komma till i snabbare takt. Det är därför nödvändigt att Bergslagen med sina traditioner kompletteras med nya industrier som kan förstärka dess näringsliv. Jag tror att en pipeline i kombination med ett väl lokaliserat raffinaderi är ett lämpHgt objekt att satsa på. Det skuUe avsevärt minska icke önskvärda båttransporter, och det skulle också mmska transporterna på vägarna. Jag är medveten om att naturgasen kan bh aktueU, men jag tror inte att den till huvuddelen kommer att ersätta den nu konventionella oljan, åtminstone inte inom överskådlig tid.

1946 års oHeledningsutredning anförde i sitt betänkande följande: "Frågan om en oHeledning kan ur samhällsekonomisk synpunkt komma i ett nytt läge, om vårt land skulle råka in i en depressionsperiod med riklig materialtiUgång, vurvid stora investeringar från det allmännas sida mäste göras för att håUa uppe sysselsättnmgen. Den samhällsekonomiska merkostnaden för oljeledningens byggande skulle i en sådan situation bli avsevärt lägre, än om projektet genomfördes under en tid av full sysselsättning."

Citatet är sannerligen aktuellt i dag. Mot bukgmnden av dessa konstateranden skulle vinsterna vid en rörledningstransport kunna sägas vara föHande. Man skuUe få mUjömässiga vinster genom att de riskfyllda sjö- och landtransportema skulle minskas, man skulle skapa sysselsättning under utbyggnadstiden, och man skulle också kunna konstatera fördelar med ett inlandsraffinaderi för att i framtiden skapa sysselsättning i Bergslagsomrädet, icke minst mot bukgmnden uv den utveckling som vi tyvärr annars kan få räkna med.

Ledningssträckningen inom vissa avsnitt torde därför kunna bestämmas och ge upphov till snar igångsättning. Jag tror att det är mycket viktigt. Bara medvetandet från industrins sida av att det kommer i gäng en investering i den riktningen skulle självfallet medföra positivare bedömningar för framtiden och ge underlug för mera säkru framtidsplaneringar. Det skuUe på det sättet omedelbart öka sysselsättningseffekten. Icke minst för Kopparbergs län är det här en ytterst betydelsefull fråga.

En delegation från länsstyrelsen och kommunerna Hedemora och Avesta var i går här i huset och redovisade inför inrikesministem bekymren för just södra Dalama. Man krävde omedelbara åtgärder för att förstärka näringshvet i Dalama, särskUt i dess södra delar. Vi får tUlfälle att senare under riksdagen med anledning av en motion beträffande stödområdesgränsen återkomma till den här diskussionen, och vi får också i anledning av den annonserade propositionen i höst diskutera regionalpolitiken mera ingående.

Jag vill bara som en upplysning till herr Hagberg i Borlänge säga att centern har vid planeringen inom länet, i Länsplan 67, först preliminärt reserverat sig för en befolkningsram som med 11 000 personer överstiger den som av länsstyrelsen då ansågs lämplig och senare vid det slutliga ställningstagandet till samma planering stannat för ett ulternutiv som var befolkningsmässigt 5 000 högre än det som blev länsstyrelsens förslug. Dessa 5 000 i merbefolkning skulle i förstu hund tillgodoräknus de utflyttningshotade områdena i länet. Vi får senare återkomma till dennu diskussion.

Jag skall med dessa kortfattade synpunkter, fru talmun, be utt fä yrka     Nr 37
bifaU tUl reservationen 2 u, som jug tycker kruftigure än utskottets skriv-     Torsdagen den
ning understryker utt snara åtgärder behöver vidtas.                  o 3,5 1972

I detta anförande instämde herrar Turesson (m) och Jonsson i Mora (fp).

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Fm talman! Jag vill bara säga till herr Boo att det är klart att man kan önska större ramar och reservera sig härför. Men det praktiska handlandet från centern i dessa frågor har varit detsamma som regeringens. Centern hur uccepterut gmnden för stmkturrationaUseringen, vilken har sina givna föHder. Vi vet utt inte heUer de rumar som nu finns precis har föHt prognosen. Man hur inte givit något alternativ till denna stmkturrutionuli-sering, utun mun har bura önskat och önskut. Jug vänder mig mot att centern här önskur andra ramar utan att anvisa hur ramarna skaU ändras.

Centerns agerande är därför ett hyckleri mot befolkningen, som vi bestämt mäste ta avstånd från. Centern vUl inte på något som helst sätt gå in för styrningar av investeringarna. På många ställen där centerpartister har varit närvarunde hur jug frågut dem om dettu, men de vill ha det fria näringslivets spel, som det kaUas. Då kan det inte bli andra ramar än vi för närvarande har i Kopparbergs län.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Fm talman! Herr Hagberg menar att centern inte tillräckligt starkt har underbyggt sin manifestution över en positiv befolkningsutveckling t. ex. i Kopparbergs län. Med de skisserade ramar för befolkningsutvecklingen som jug tidigare redovisade här hur vi ungivit vår målsättning och poHtiska vUja. Vi har också anvisat hur fördelningen skulle bli. Vi har också sagt att bättre och starkare åtgärder mäste vidtas. Så sent som för några dagar sedan underströk centerns partistyrelse i ett uttalande starkt nödvändigheten av att vi får ett betydligt bättre instrument för att åstadkomma den för framtiden riktiga lokaliseringen och regionalpolitiken.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Fru talmun! Det ger väl inte mycket utt viHa, då man i praktiken inte handlar.

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

HerrWÄÅG(s):

Fru tulman! Vad som här aUmänt har sagts om sysselsättningsproblemen i Dalama och bekymren för dem delas av näringsutskottet. Personligen känner jag alldeles extra för detta, eftersom jag har en del rötter i Dalama.

I herr Hagbergs anförande efterlystes möjligheter tUl statens styming. Jag kan personligen dela de synpunkter han hade. Det är bara synd att den diskussionen inte föregick den vi hade i går om länsdemokrati, där utslaget ju blev att man viUe ha en mindre styming från staten.

Ämnet är oHa i rör, och 1968 års utredning om rörtransport av oHa och gas lämnade för ett år sedan ett delbetänkande, som heter "OHa i

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

rör". Omkring den 1 april kommer utredningen att leverera ett slutbetänkande, som skull heta "Naturgus i Sverige". Så mycket kun redan nu sägas att utredningen finner naturgasen vara ett gynnsamt alternativ under vissa betingelser.

"OHa i rör" har, mera av tidningstyckare än av remissinstanserna, kritiserats för att utredningen skulle ha bortsett frän miHö och sysselsättning. Med den sammansättning som utredningen har av högt kvalificerade tekniker och därutöver landshövding EHasson och jag har emeUertid utredningens uppgift inte varit att göra politiskt betingade samhällsekonomiska avvägningar. Uppgiften har varit att tekniskt och rent företagsekonomiskt bedöma projekten för att därmed skapa underlag för de fortsatta övervägandena. Tidningsmbriker av typen "Utredningen har missut det väsentliga" tyder på att mun inte hur förstått utredningens uppgift.

Utredningen hur sålundu frän rent företugsekonomisku bedömningsgrunder funnit att det, på gmnd uv utt det svenska konsumtionsområdet för oHa är så utbrett, inte ens med 1980 års beräknade konsumtionssiffror utun vidure är lönsumt med rörtrunsport uv oHu — inte ens från gynnsummust belägnu humn på Västkusten till tyngdpunkten av den mellansvenska konsumtionen, genom det stora västsvenska konsumtionsområdet. Inte ens denna den gynnsammuste sträckningen är utun vidure lönsum. För att rörtransport hit skuU bli godtagbart lönsam mäste Annellagen tillämpas. - Ännellugen är en lug som ger lägre beskuttning för den här typen uv ledningssystem. — Kruvet på förräntning pä nedlugt kapital måste dessutom sättas så lågt att bara staten kan vara medfinan-siär.

Utredningens förstuhundsrekommendution är därför rutionuliserud järnvägstrunsport. Dettu gäller helu den mellunsvensku konsumtionen. Förhandlingar pågår mellan oHebolagen och SJ om rationaliserade järnvägstransporter. Av detta föHer självfullet utt rörtrunsport uv oHu inom det avsevärt mindre, och avsevärt mer spridda, konsumtionsområdet Jämtland-Västemorrland suknur vurie ekonomisk gmnd. Här bör förhandhngar tas upp mellan konsumenterna och SJ om rutionuliserude järnvägstrunsporter, och då kun frägun om lämpligaste och billigaste införselhamn även bli avgörande. Lönsamheten hos järnvägarna i Jämtland och i Västernorrland behöver underbyggas med oHetransporternu.

Utredningen har också bedömt de företugsekonomisku möjligheternu utt driva ett raffinaderi i inlandet, och mun hur då undersökt en förläggning uv ruffinuderiet tUl tyngdpunkten uv det stora mellansvenska konsumtionsområdet, alltså Örebrotrakten. För att få någorlunda lönsumma betingelser krävs utt ruffinuderiet täcker 80 procent uv murknuden år 1980. Med den nuvurunde splittringen på oliku distributörer är endust en täckning av högst 25 procent uv murknuden möjlig. — Sä många firmor konkurrerur således om murknuden utt man bara kan täcka 25 procent frän ett inlandsbuserut raffinaderi. Den enda förutsättningen för en lokuHsering uv ett ruffinaderi i Örebro — lUsom i Dulurnu eller Jämtland-Västernorrland - är således utt oHedistributionen förstutligus. Nuturligtvis hur inte herr H.agberg, fru Sundström eller jug någon erinran mot utt oHedistributionen förstutligus, men jag föreställer mig utt fru

Humbrueus, herrur Äsling och Sdernström sumt herr Boo är nägot tveksummu inför en sådan åtgärd. Men den är nödvändig, om ett inlandsbaserat oHeraffinaderi skall bli lönsamt.

Som det hur untytts i bilugu 15 till stutsverkspropositionen kommer industridepartementet att, sedan den här utredningen hur slutförts, vidare övervägu frågornu. Jug förutsätter då utt de sumhällsekonomisku synpunkter som främst fru Sundström hur pekat på, tillmäts störstu vikt vid bedömningen, och något skäl för ytterligure tiUkännugivanden eller utredningskrav finns därför inte.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställun.

Innun jug slutar mitt unförunde skulle jag också viHa slå ett slag för -eller rättare sagt mot - ett uttryck. Utredningen har konsekvent undvikit ordet pipeline. Det finns inget skäl utt ta detta engelsku och mångtydigu uttryck och särprägla det för oljebranschen, och det finns över huvud taget inget skäl att införa det. Vi har därför konsekvent unvänt ordet rörledning, och jug hemställer tiU rUcsdugsledumöterna utt de föHer det exemplet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och driv-medelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Fru talmun! TiU herr Wååg vill jag buru sägu, utt jug självfuUet i dug inte tur ställning tUl frågun om förstatligande eller icke som en nödvändighet, om man nu skulle åstadkomma en utbyggnad av transporterna av oHa i rör och inlandsraffinaderi. Jag vill bara hänvisa tUl att det finns mångu uUernativu möjligheter som i det summunhunget kan diskuteras, nämligen hur fördelningen skaU vara både beträffande byggandet, eventuellt hyrda anläggningar osv. I andra sammunhung hur ju dessu möjligheter diskuteruts, och jag fömtsätter att det finns anledning att återkomma tUl de alternativ som finns.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Fru talman! 1 anledning av den debatt vi höll i går om länsdemokrati vill jag i frågu om stymingen buru sägu till herr Wääg att någon sådan styrning finns inte i dag, vare sig hos staten, länsstyrelse eller landsting; den Hgger helt i storfinansens händer. Styrningen är nog ganska klar.

Jag instämmer med herr Wääg i att vi mäste förstatliga oHeindustrin. Det är en av fömtsättningarna. Men jag skuUe här ocksä viHa sägu utt Koppurbergs län inte råkut ut för någon uvfolkning under föregående år. De urbetsmarknadspolitiskä åtgärderna har ökut väsentligt, varigenom man fått behälla en mussu människor, som skuttebetalurnu fått ge arbete. Men vi hur inte fått några industrier som sysselsutt dessu människor. Dettu bevisur buru den svåru situution som länet har.

Ätt dä kommu och sägu att "det oroar", att man har "förhoppningar" och utt "mun är nöjd med utskottet" är märkligt. I stället borde representanter från det länet ställa krav och inte bara väcka motioner, som får publicitet i pressen, varefter mun springer ifrån dem. Också i det fallet sviker mun invånurna i länet. I stället borde mun från länet frumföru kraftfullu kruv, så att vi får en utveckling som ökar invänaruntulet i länet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Herr WÄÄG (s) kort genmäle:

Fru talman! Debatten i går, herr Hagberg, gällde stymingen i morgon och inte den styming som redan finns.

Till herr Boo viU jag säga, att det orgunisutorisku problemet att bygga en rörledning för transport av oHa inte är så stort. Utredningen har för sin del föreslagit att staten och de stora konsumenterna - eventuellt också oHedistributörema - skall gå samman i ett bolag. För ett inlandsbaserat ruffinuderi ligger problemet i att kunna placera produktionen. Vi har brottats med detta problem ända sedan 1968, och såvitt jag kan se finns bara en enda lösning för ett sådant raffinaderi med hela konsumtionsområdet i Örebrotrakten att täcka tiUräcklig andel av marknaden: en förstatligad oHedistribution. Det går inte att Hta tiU att enskUda företag skall vara tacksamma avnämare tiU raffinaderiet.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag viU bara helt kort säga att jag med intresse väntar på slutbetänkandet från utredningen om rörtransport av oHa och gas. Jag är övertygad om att utredningen kommer att presentera alternativa lösningar.

Herr WÄÄG (s) kort genmäle:

Fm talman! Nej, herr Boo, det är ett misstag. Betänkandet OHa i rör är ett avklarat betänkande från utredningen. Det är baserat pä en företagsekonomisk och teknisk bedömning. Utredningen har inte sett som sin uppgift att göra några samhällsekonomiska bedömningar om mUjö och sådant. Slutbetänkandet kommer helt och hållet att gäUa naturgasen.

Herr NORDGREN (m):

Fru talman! Jag ber först att få instämma i herr Boos bådu senuste inlägg. Naturligtvis är det inte, herr Wääg, nödvändigt att förstatliga oHedistributionen för att denna skall bli företagsekonomiskt lönsam. Det visar väl erfarenheten från andra områden.

Men det var inte därför, fm tulmun, som jug begärde ordet, utun närmust för att sägu föHunde. I moderutu sumlingspurtiets Norrlunds-motion har oHe- och drivmedelsförsöriningen i Norrland belysts ur olika synpunkter. Dessu synpunkter sammanfaller i stort sett med de synpunkter som framförs i reservationen 1, och jag kommer därför vid en eventuell votering att stödja den reservationen.

Herr WÅÅG (s):

Fru talman! Jag vUl säga till herr Nordgren att jag är personligen mycket intresserad av varie konstruktivt förslag på hur man skall kunna garantera en 80-procentig marknadstäckning för ett inlandsbuserut raffinaderi med en fri oljehandel. Jag är alltså tacksam för varje förslag både från herr Nordgren och från herr Boo.

Herr BOO (c):

Fru talman! Jag ställde under april månad 1971 en enkel fråga tiU industriministern beträffunde utredningen OHa i rör, närmast med tanke på ett inlandsraffinaderi lokaliserat tUl södra Dalama. I det svar industriministern då gav hänvisade han tiU att undersökningar skulle ske med anledning av utredningens avgivna betänkande. Man skuUe undersöka aUa de möjligheter som kunde vara intressanta i sammanhanget. Jag förmodar därför att det kommer att ske fortsatta undersökningar i utredningen och i depurtementet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

Herr NORDGREN (m):

Fru tulmun! I den reservution som jag sude att jag kommer att stödja talas det om en utrednmg. Jag förutsätter att den utredningen skaU kunna komma fram med de förslag herr Wååg önskar.

Herr WÄÄG (s):

Fru talman! Observera, herr Boo, att i statsverkspropositionen sägs att man skall göra ytterligare överväganden inom industridepartementet. Det gäller samhäHsekonomiska överväganden där man värderar sysselsättning, miHö och sådant. Dessa saker har jag inte lagt synpunkter på här. Inte heller utredningen har, som sagt, haft att göra sådana bedömningar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställun, dels reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklurades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkundet nr 8 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 1 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Dä herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja -	- 212
Nej -	- 69
står -	- 3

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifull tUl 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 a uv herr Börjesson i Glömminge m. fl. sumt 3:o)

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Olje- och drivmedelsförsörjningen i Norrland och i Kopparbergs län, m. m.

reservationen nr 2 b av herr Svensson i Mulmö, och förklurades den förstnämndu propositionen vara med övervägande ju besvurud. Dä herr Börjesson i Glömminge begärde votering, upptogs för bestämmunde uv kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarudes hu flertulets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föHande voteringsproposUion:

Den som vill utt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemställun i betänkundet nr 8 punkten 2 antar reservutionen nr 2 u uv herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 b av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens . ledamöter ha röstut för ju-propositionen. Du herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 66

Nej - 15 Avstår - 204

1 enlighet härmed blev föHunde voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vUl utt kammaren bifuUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 2 u av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kummurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 200

Nej - 70

Avstår - 16

§ 15 Föredrogs näringsutskottets betänkunde nr 9 i uniedning uv propositionen 1972:11 om upphävande av förordningen (1898:55) ungående förvultningen uv stutens till bergshunteringens understöd unslugnu skogur.

Utskottets hemställun bifölls.

§ 16 Föredrogs näringsutskottets betänkunde nr 10 i uniedning uv Kungl. Maj:ts frumstäUningur i propositionen 1972:1 om vissu anslag för budgetåret 1972/73 inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Svenska turisttrafik förbundet

Punkten 5 Svenska turisttrafikförbundet

Kungl. Maj:t hude i propositionen 1972:1 bUuga 12 (punkten B 6) föreslagit riksdagen att tUl Svensku turisttrufikförbundet för budgetåret 1972/73 unvisu ett unslag av 5 400 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet behandlat motionen 1972:1311 av herr Ekinge m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begäru

1. utt de i motionen framförda frågeställningarna överlämnades till
kommittén för plunering uv turistunläggningur och friluftsområden för
beuktunde sumt

2. utt utredningen guvs en fyllig purlumenturisk förankring och att
Svenska kommunförbundet och Svensku landstingsförbundet jämte
företrädare för turistorgunisutionerna och turistnäringen bereddes repre
sentation i utredningen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Svensku turisttrufikförbundet för budgetåret 1972/73 unvisude ett unslug uv 5 400 000 kronor,

2. utt riksdagen skulle avslå motionen 1972:1311.

Reservation hade såvitt gällde utredning ungående turismen avgivits av herrur Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustufsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp) och Clurkson (m), vUku ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

utt riksdagen med bifall till motionen 1972:1311 hos Kungl. Muj:t skulle begäru

dels utt motionen för beaktande överlämnades till de sakkunniga för planering av turistunläggningur och frUuftsområden,

dels att dennu utredning gavs parlumenturisk förankring och kompletterades med företrädure för Svensku kommunförbundet, Svensku lunds-tingsförbundet sumt turistorgunisutionernu och turistnäringens utövure.

Herr EKINGE (fp);

Fru talman! Bristen på en klart utstakad målsättning för svensk turism utgör en starkt hämmande faktor för turismens utveckling inom landet. Detta är gmndtemat i vår turistmotion tUl årets riksdag. Men det finns ett förhållande som gör att många människor böriar misströsta om

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Svenska turisttrafikförbundet

att turismen i vårt land över huvud taget kommer att fä någon betydelse vare sig för näringens utövare eller för vårt folk i dess helhet, detta pä gmnd av den enligt värt sätt utt se svärförstäeligu passivitet i turistfrågan som regeringen visur.

I den mån som de socialdemokratiska representanterna i utskottet är talesmän för regeringen utgör utskottsskrivningen ett slående bevis för just detta förhållande. Utskottet förbigår nämligen helt de frågeställningar vi aktualiserat i vår motion. Man ägnar sin skrivning praktiskt taget uteslutande åt den sittande turistutredningen och avstår från utt gå m på sädana frågor som turismens organisation på rUcsplanet, på länsplanet och på det lokala planet. Den omständigheten att den nuvarande utredningen, "Kommittén för planering av turistanläggningar och frUuftsområden", saknar förankring inom såväl Kommunförbundet som turistorgunisutionernu liksom blund turistnäringens företrädure och även det faktum — som också utskottet pekar pä - att utredningen skall slutföra sitt arbete under det här året ger ju klart vid handen att de frågor som vi tagit upp i motionen icke kommer att få den behandling av utredningen som måste anses nödvändig, om vi skaU kunna tUlvarataga våra turistisku förutsättningur.

Det pågår å enu sidun en stutlig utredning som skull beta av vissu områden inom turismen, väsentHgen gäUunde lokalisering och utformning av turistanläggningar samt frågor gällande det statliga lokaliseringsstödet tUl turistnäringen. Det sägs också i utskottets skrivning att kommittén skall överväga, om den nuvarande marknadsföringen uv områden och anläggningur är effektivt upplagd och att den i annat fall skull läggu frum förslug tUl erforderligu förbättringar.

Ä andra sidan har vi det initiativ som tugits uv Svensku kommunförbundet, som beslutut att gå ut med en rekommendation vilken innehåller en principskiss tUl en regional organisation för turismen. I detta sammunhung sägs ocksä utt de regionala turistorganens uppgift är utt murknudsföru turistområdet genom broschyrer, annonser, information tUl resebyråer etc. 1 Kommunförbundets PM sägs följunde: "Murknuds-föringen måste utformus både med beuktunde av den storu mängden säljunde och informerunde budskup som möter den enskilde och svårigheten att nä ut med informationer. Undersökningar av resultaten av säHuktioner på resebyråer visur, att dessa årligen mottar ca 3 000 reklamulster, exklusive tidtabeUer, pressmeddelanden o. d. 70 procent uv dessa produkter packas aldrig upp och når alltså aldrig besökaren på resebyrån. Orsaken till detta är förutom tidsbrist svårigheten att skilja de olika trycksakerna från varandra, bristen på konkreta säHobjekt eller praktisk information om hur bokning av en resa skull ske."

Det måste vuru uppenbart för ullu utt här fordrus en samordning, inte bara pä det regionala planet utan också för landet i dess helhet. Och utan ett statligt engagemang går det inte att åstadkomma en samordning. Tag en så enkel sak som bokningen av ledig turistkapacitet. Här är den enskUde turisten hänvisad att ta direktkontakt med det område han vill besöka eUer också leta sig fram mellan oliku mindre bokningsenheter på skilda håll i landet. Det är självklart att så här kan vi inte ha det, om vi vUl något med vår turistnäring.

Sumtidigt ur det klart att genomförandet av det förslag som Kommunförbundet fört fram inte löser turistproblematiken inom lundet. Men det är liku uppenbart, anser jug, utt nuvarande turistutrednings arbete inte heller löser problemen. Och avsaknaden av samordning mellan de här åtgärdema och utredningens arbete kommer uppenbarligen turismen och turistverksamheten i dess helhet att få lida av.

Det vi vill med vår motion är aUtså att utredningen som nu arbetar skall få möjlighet att ta Htet större grepp på frågorna, att en samordning kommer till stånd och att denna möjliggörs genom en breddning av utredningen tUl att omfatta företrädure för Kommunförbundet, turistorgunisutionernu och turistnäringen. Den nuvurunde utredningsverksum-heten kommer unnurs inte utt kunna lösa de vitulu frågoma om turismens sumlude organisation för landet och inte heUer frågorna om statens medverkan och var den kommer in. Vi kommer fortfarande att ha kvar den spUttring vi i dag hur av turistfrågorna inom sex sju statsdepartement och på flera olika ämbetsverk. Vi kommer fortfarande att sakna en samlad bedömning i fråga om forskning, utredning, rådgivning, utbildning och även i fråga om fysisk riksplanering för turismen.

Det uppenbara ointresset från regeringens sida att lösa de här problemen och ge turismen en målsättning har gjort att Sverige i jämförelse med våra nordiska grannländer halkat efter betydligt. Vi kommer även i fortsättningen att få ha kvar en splittrad bild i frågu om murknadsföringen av Sverige som turistland. Några förbättringur av trunsportmöjlighetemu, både när det gäller churterresor och när det gäller att utnytdu överkupacitet, kommer vi inte heUer att få. Den nejsägar-attityd som utskottets majoritet här har gjort sig till tolk för kommer av många att upplevas som en stor besvikelse.

Nu är ju det här inte i första hand en fråga om ekonomiskt engagemang utan om praktiska organisationsgrepp. Varför skjuter man turistfrågorna ifrän sig? Som jag ser det är man likgiltig för att en ström av pengar rinner vårt land förbi utan att vi gör någonting för att hindra den strömmen.

Det finns de som säger utt turistsäsongen är så kort utt det inte är någon mening utt sutsu på den. Det är, tycker jag, den obotfärdiges förhinder, som det alltid finns så många av. Det mäste vara något fel, när man arbetar för längre fritid ät människoma men samtidigt motsätter sig varje förslag som syftar tiU att ge människorna bättre möjligheter utt tUlvurutu sin fritid på ett meningsfullt sätt.

Fru tulmun! Den tid som jag hude noterut mig för är redun gången. Jug vill buru tiU sist sägu att även om den votering som vi skall göra i denna fråga skulle ge flertal för reservanternas förslag, skulle den segern ändå varu relutiv. Om flertalet vid voteringen går på utskottets förslug, kommer den utskottssegem ändå uv mångu att uppfattas som ett betydunde nederlug.

Jug ber ändå utt fä yrku bifull till reservationen till näringsutskottets betänkande nr 10.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Svenska turisttrafikförbundet

I detta unförunde instämde herrar Rydén (fp), Börjesson i Glömminge (c), Henmark (fp), Taube (fp), Bengtsson i Göteborg (c) och Westberg i Ljusdul (fp).

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Svenska turisttrafikförbundet

Herr JONSSON i Husum (s):

Fru tulman! 1 den reservation som är fogad till utskottets betänkande under punkten om anslag tiU Svenska turisttrafikförbundet begär reservantema, vUket ocksä hert Ekinge anförde, vidgade direktiv för och en breddning av den utredning som behandlar dessa frågor.

Den utredning som här åsyftas är sakkunniga för planering av turistanläggnmgar och frUuftsområden m. m., där herr Arne Pettersson i Malmö sitter som ordförande.

Utskottsmajoritetens ställningstagande tiU frågan är betingad av att det i detta hus råder den praxis, vilket väl ocksä är riktigt, att man inte under pågående utredning förändrar utredningen innan den slutfört sitt uppdrag. Dessutom sammanfaller direktiven för herr Arne Petterssons utredning med de arbetsområden som tagits upp i den motion som ligger tUl grund för reservutionen. Utredningen uvser utt slutföru sitt uppdrug redan under innevarande är, som också herr Ekinge sade i sitt anförande, varför något skäl att tUlstyrka reservationen inte finns. Bedöma utredningen får man göra efter det att den lagt frum sitt slutbetänkunde.

Med det unfördu, fru tulmun, ber jag att få yrka bifall tUl utskottets förslag.

Herr EKINGE (fp):

Fru talman! Jag blev nägot förvånad på en punkt — att man inte skulle kunnu förändra en utredning innun den slutfört sitt uppdrug. Vad vi i motionen begärt är ju, som jag också framhöll, utt mun skulle bereda utredningen möjlighet så utt den skull kunnu tu ett vidare grepp på dessa frågor än vad den för närvarunde har möjlighet till, både med hänsyn till de direktiv den har och med hänsyn tiU utredningens sammansättning.

Det är uppenbart att några kontakter meUan det arbete som nu sker inom Kommunförbundets och Landstingsförbundets ram samt utredningens verksumhet inte finns. Det finns inga uppbyggdu kunuler. Vi har ansett det angeläget utt riksdugen skulle medverku tUl sådunu kontukter och dämtöver medverka till att utredningen skulle få slutföra sitt uppdrag genom att ge en helhetsbUd av turismen och de målsättningar som mun behöver och dur ocksä tu upp de problem som hör sammun med den splittrude administrativa bilden av turismen inom olika depurtement. Jug kun inte på något sätt förstå utt det skulle hindru det fortsuttu urbetet. Snarare skulle det, menar jag, vara till fördel för det fortsatta utredningsurbetet, om man breddade utredningen, om man förstärkte underlaget för den pä det sätt som vår motion ger uttryck för.

Herr JONSSON i Husum (s):

Fm tulmun! Ätt så här i utredningens elfte tUnme kommu med dettu måste, tycker jug, ändå vuru fel. Eftersom utredningen räknar med utt kunnu läggu frum sitt slutbetänkande redan i år, måste det i ullu full vara så utt man inte får fördröja den. Ett bifall till reservationen skulle innebära utt utredningen försenudes. Om man har den målsättningen att man viU ge turismen sä goda fömtsättningar som möjligt utt arbeta, skulle en sådan försening medföru utt uppnåendet uv målet ytterligure sköts på framtiden. Det dröjer ju inte sä länge innan vi åter får diskutera dessa frågor, och då kun vi göra det med utredningens förslag som underlag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemstäUan biföUs.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ekinge begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 10 punkten 5 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kummarens ledamöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Ekinge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav följande resultut;

Ju - 147

Nej - 136

Avstår - 3

Punkterna 6-15

Kummuren biföll vud utskottet i dessu punkter hemställt.

§ 17 Föredrogs inrikesutskottets betänkunden:

Nr 2 i uniedning uv Kungl. Muj;ts i propositionen 1972:1 bilugu 13 gjordu frumställningur om anslag till inrikesdepartementet m. m.

Nr 4 i anledning uv vissu i propositionen 1972:1 bUugu 2 behandlade för fleru huvudtitlur gemensummu frågor

Kammuren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 18 Riktlinjerna för fastighetsregistreringsreformen

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 4 i anledning uv motioner ungående riktlinjernu för fustighetsregistreringsreformen.

1 detta betänkunde behundludes

motionen 1972:284 uv herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp) vari, såvitt nu vari fråga, hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle unhällu utt sådunu unvisningur för fustställunde uv truktnamn utfärdades att befintligu gårds-och bynumn bibehölls så långt möjligt vur inom ett dutaregister.

motionen 1972:286 av herr Svanström m. fl. (c, s, fp, m), motionen 1972:783 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp, s, c).

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

motionen 1972:775 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, fp, m) samt

motionen 1972:1449 av herrar Schött (m) och Krönmark (m).

Utskottet hemstäUde

1. beträffande riktlinjerna för beteckningsreformen att riksdugen skulle uvslä motionernu 1972:284, 286, 783 och 1449, den förstnämndu såvitt nu var i fräga,

2. beträffande beteckningsreformen pä Gotland utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:775.

Herr SVANSTRÖM (c):

Fru tulmun! I detta civUutskottets betänkande nr 4 behundlas ett stort untul motioner, som ulla rör riktlinjema för fastighetsregisterreformen. Vud som i det summunhunget särskilt hur uppmärksummats är ju farhågoma för att de gamla ortnamnen skall försvinnu. Jug måste från börjun sägu utt utskottet hur beflitat sig om utt göru en mycket ingående prövning uv de motionsledes frumfördu invändninguma.

I den motion, under vilken jag står som första namn tillsammans med företrädure för fleru purtier, har vi unhålHt om en prövning av fastighetsregisterreformen ur kulturhistorisk synpunkt. Vi har anfört att denna omprövning och översyn skuUe innebära att reformen gjordes mindre omfuttunde än enligt den nuvarande modellen. Vi unser att ett bibehållunde uv de nuvurunde socknarna som registerområden på lundsbygden skulle vura önskvärt, att ändring av stadsregisterområdena i överensstämmelse därmed skuUe ske och att indelning i "trukter" som i princip skulle omfutta äldre byar och enstaka hemman skulle genomföras. Härigenom skuUe man principiellt kunna bevara alla ortnamn på dessa enheter som jordregisternamn.

Motsvurunde justeringar i denna indelning med anledning av sent tiUkomna och små, oregelbundna enheter och i vissa fall av i utredningen nämnda orsaker, som inte kan hänföras till namnkollisioner eller arealförhällunden, skulle också kunna uppnås. Dessa justeringar skulle successivt underställas kulturhistoriskt sakkunniga, i första hand riksantikvarieämbetet, för grunskning — ett förhållande som tidigare inte har uppmärksammats. Vi motionärer menar att genom denna omprövning skuUe alla väsentliga kulturhistoriska värden i nuvarande beteckningssystem på landsbygden bevaras och registerbeteckningsreformens huvudmål — ett enhetligt beteckningssystem - ändå kunna uppnås.

Utskottet har efter sin ingående prövning kommit fram till ett enhälligt betänkande, där det säger: "Enligt vad utskottet erfarit härvid överläggningar mellan representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet ömsesidig förståelse uttryckts för en tiUämpning av gällande rUctlinjer och anvisningar på sätt som utskottet skisserat." — Jag återkommer tiU denna skiss. — "Anledning finns därför", fortsätter utskottet, "tiU antagande att motionäremas intresse i allt väsentligt skulle vara tillgodosett utan någon riksdugens vidare åtgärd."

Som motionärer är vi naturligtvis tacksamma om ett sådant samråd

har kommit till stånd och det nu råder samförstånd mellun dessa två i det här summunhanget mycket viktiga instanser. Men som vi har framhålHt i motionen visar företagna punktundersökningar att många gamlu ortnumn skulle kommu utt försvinnu, om dessu utskottets förslug tUl modererude tiUämpningsföreskrifter ej skuUe komma att tUlämpas. Sålunda skulle t. ex. inom Kungsbackablocket mer än 70 procent av de gamla namnen enligt förslaget utgä som jordregisternamn. Inom den hårdast drabbade socknen, Onsala, där de nuvarande namnen ofta betecknar små enheter, försvinner 92 procent av namnen. De utgående namnen representerar olika ålders- och bebyggelseskikt, men namn av medeltida typer är särskilt hårt drabbade. Inom Börje socken utgår enhgt ett förslag 19 namn av nuvarande 25, enligt ett alternativt förslug sumtligu numn, vurvid sockennumnet görs till traktnamn. I detta fall drabbas nästun enburt numn uv förhistorisk typ. 1 Jättendal försvinner 66 procent av de nuvarande namnen, varvid trots detta nackdelarnu med den sturku ägoblandningen kvarstår inom två av de elvu nytiUskupade "trakterna".

Vi motionärer anser att sådunu resultat ej är i överensstämmelse med tredje lagutskottets utlåtande nr 5 1968, där det bl. a. framhålles "önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i största möjliga utsträckning begränsas tUl byte av enbart numren på fustigheter-nu och utt även i övrigt alla möjligheter tUlvuratas att bevara de kulturvärden som Hgger i de gamla gårds- och sockennamnen." Vidare underströk utskottet vikten av "att de registerbeteckningar, som är

avsedda att nyttjas för fastigheterna inte bhr mera komplicerade

eUer omfattande än som är oundgängligen nödvändigt".

Beträffande sockennumnen och bevurundet av sockenbegreppet för framtiden framhålles i motionerna, att den bästa möjligheten att bevara socknen erbjuder utan tvivel den stabila funktionen som registerområde vid fastighetsregistrering. Det bör därför gmndligt övervägas, om ej praktiska möjligheter härför kan skapas genom en ändring av 3 § i registemppläggningskungörelsen.

I fräga om ortnamnens kultureUa värde kan man med fog säga att ett bevarande av ett områdes ortnamnsskick innebär att ett av de väsentligu vittnesbörden om bygdens kolonisutionshistoriu hälls levande. En detaHe-rud genomgäng skulle kunnu visa, att ortnamnen inte bara är språkliga utan också historiska och aUmänt kulturellu minnesmärken uv hög ålder och ofta UV oersättligt värde. Trots utt numnen således utgör en integrerud del uv kulturlandskapet, saknar de i motsats till t. ex. fasta fornlämningar ett legalt skydd för sitt bevarande, varför möjligheter måste skapas att på annat sätt trygga deras fortsatta bestånd.

För landets centrala, äldre bebyggelseområden kan det konstateras, att den gamla byplatsen med sina efter skiftet kvarliggande gårdar, byns vanligen därintill liggande fornlämningar, den omgivande bymarken, som var gmnden till byns näringsHv, och bynamnet utgör en kulturhistorisk enhet uv oskuttbur betydelse för den nuvarande bygdens historiska identifikation. Att göra det möjligt för kommande generutioner utt även i frumtiden påtugligt upplevu detta samband är en kulturhistorisk mUjö-vårdsfråga av stor betydelse. Numnen på dessu byur är uv samma ålder som bebyggelsen, vilket bl. a. framgår av namnskickets uniformitet.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för fas tigh e tsregis treringsreformen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Jag beklagar att utskottet i sitt ställningstagande ej har ansett sig kunna föreslå bifall till motionskravet att låta ompröva fastighetsregisterreformen.

Då det torde vara utsiktslöst att emot ett enigt utskott ställa ett yrkande om bifaU tUl motionen, har jag efter moget övervägande i stället vult utt understryka de positiva tunkegångur som utskottet unför. Jug ber utt få uttalu utt utskottet tugit ullvurligt på här berörda problem. De föredragningar uv experter från berördu myndigheter som skett inför utskottet visur detta. Det i utskottsbetänkandet anmälda förhållandet, att representanter för lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet har uttryckt ömsesidig förståelse för tillämpning av gällande riktlinjer och anvisningar på sådant sätt att motionärernas önskemål i allt väsentligt skall kunna tillgodoses, lovar gott för framtiden.

Om således tyvärr icke socknarna, som motionärernu önskut, får vuru registerområden även i frumtiden, så skuUe ett fullföHunde av utskottets skrivning i pruktiken kunnu medföru en väsentligt större vukthållning omkring det gumla sockenbegreppet än den hittills bedrivna försöksverksamheten gett anledning tro. Detsamma gäller ortnamn.

På s. 10 i utskottets betänkande anförs: "Skiftande lokulu förhållunden och bedömningur bör här, som också är uvsett, fä uvgörunde betydelse och bör i förening med bedömunden av namnets lokaliserande effekt utgöra gmnd att gä ifrån en uppsatt minimiareal för en "trakt" då denna motiveras endast av karttekniska skäl. Det bör sålunda vara möjligt att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eller i andra fall använda nu gällande traktnamn, eventueUt i sammansättning med sockennamnet. Även en så beskriven ordning är förenlig med redan gällande anvisningar. Utskottet fömtsätter att, om så visar sig lämpligt för att möjliggöra sammansättningar, undantag i vissa fall även skaU kunna medges från vad som föreskrivits i registemppläggningskungörelsen om traktnamns längd."

Jag finner det jag nu hur citerut ur utskottsbetänkandet vuru ur motionärernus synpunkt ungeläget utt understryku, och jug hoppus utt här berördu myndigheter kommer utt tu mycket ullvurligt på vud ett enhälligt civilutskott pä dettu sätt hur uttalat.

Utskottet säger också; "Möjlighet finns att inom riktlinjernas ram tiUgodose motionäremas syften genom att i fastighetsregistret vid sidan av registerbeteckningen anteckna särskilt namn på fastighet. Traktnamn som utgår ur registernamnet bör sålunda kunnu i sumband med reformen antecknas för viss fastighet. Vidare kan på fustighetsägures begäran antecknas bebyggelsenamn med hävd. Enligt utskottets mening bör denna möjlighet beaktas i det fortsatta arbetet."

Jag ber, herr tulmun, att också få understryka detta uttulunde, som jag uppfattar som positivt. Det är ulltså tiU sist med förhoppning utt utskottets positiva skrivning skall leda till att motionärernas önskemål i görligaste mån vid den fortsatta praktiska handläggningen av fastighetsregisterreformen tUlgodoses som jag än en gång uttalar utt jag anser det bättre att understryka de positiva synpunkterna än att begära bifall till motionerna. Jag tror nämligen att genom ett understrykande av dessa synpunkter har syftemålet med motionerna åtminstone delvis uppfyllts, och därför har jag, herr talman, inget yrkande.

I detta anförande - under vUket herr tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Eriksson i Bäckmora (c). Westberg i Ljusdal (fp), Carisson i Vikmanshyttun (c) och Pettersson i Kvänum (c), fru Äsbrink (s) samt herrar Torwald (c) och Johansson i Växjö (c).

Herr HEDIN (m);

Herr talman! Vi behundlar nu två betänkanden efter varandra, som det i princip nog hade varit riktigast utt behundlu i ett sammunhang, därför utt de hör intimt summun. Jug hur fört frum en fyrpurtimotion, nr 284, som behundlus både i det nu förevurunde betänkandet nr 4 och i betänkandet nr 5 som kommer upp senare.

Det har sagts här att sedan riksdagen fattade sitt beslut 1968 har det inte skett nägra sådana förändringar som i och för sig ger anledning till att ta upp denna fräga igen och göra en förnyad bedömning. Mot den bukgrunden vUl jag något beröru vud som ändå hur skett sedun 1968, när det gäller både den ekonomisku och den kulturellu sidun.

Först och främst unguvs det 1968 att kostnaderna för omläggningen skulle bli ungefär 7,5 miHoner kronor, medan driftkostnaderna beräknu-des till 1,25 mUjoner per år exklusive personal- och investeringskostnader. Jag kan inte erinra mig att det då nämndes någon totalsiffra för dessa kostnader, men den bör ha legat vid ungefär 5 miHoner kronor om året, aUtså mindre än för närvarande. Nu har det för nästa budgetår begärts ett tillskott på nägot över 10 miHoner kronor, och efter det budgetåret är vi aUtså uppe i 34 miHoner, dvs. redan vid den tidpunkten betydligt mer än vad man räknat med att reformen skulle kosta.

Enligt framlagda uppgifter kommer utvecklingskostnaderna fram tUl 1974/75 att uppgå tUl 92 miHoner kronor, och med de ytterligare kostnader som man kan förutse torde vi innan reformen är helt klar vara uppe i över 150 miHoner, dvs. 20 gånger mer än man förutsatte när beslutet om reformen fattades 1968. Driftkostnademu beräknades då tUl ungefär 5 miljoner; de är nu beräknude tUl 25 mUjoner, aUtså fem gånger sä mycket.

Detta om den ekonomiska sidan av saken. Den kommer väl utt belysus ytterligare i nästa betänkande som vi här skall behandla.

Vad sedan gäller möjligheternu utt behälla namnen på fastigheterna i fortsättningen betonade lagutskottet 1968 - och rUcsdagen föHde utskottet - önskvärdheten av utt beteckningsbytet i största möjliga utsträckning skulle begränsas tUl enbart numren på fustigheternu och utt ullu möjligheter skulle tillvurutus för utt bevuru de kulturvärden som ligger i de gumla gårds- och sockennamnen. Det finns ju ofta en tusenårig tradition bakom dessa namn. Uppenburt är också att riksdugen den gången räknude med utt det endust i mycket fä full skulle bli frågu om att namnen försvann; man talade buru om att det skulle bli en ändring av numren. Men i dag vet vi genom den preliminära översyn som skett att det rör sig om ett betydande bortfall av namn. Man räknar med i medeltal 60 procent, men i mänga län skulle 80-90 procent av de gamla namnen försvinna, och det betyder en rusering av oersättligu värden.

När utvecklingen sålunda har blivit en helt annan än den riksdagen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

förutsatte, och när omläggningen har gett anledning tiU mycket stark oro i de bygder där man nu genom den utveckHng som skett hur fått klart för sig vud refomien kommer att innebäru, så menur jug att det är ulldeles uppenbart utt rUcsdugen hur anledning utt ompröva dennu reform. Därför tycker jug ocksä att de yrkanden som är ställda i motionen 284 är i högsta grad relevanta i dag. De yrkandena är följande:

1, En översyn av rUctlinjerna och kostnaderna för bl, a, fastighetsregistrets överförande tUl data,

2, Befintliga gårds- och bynamn bibehåUs så långt det är möjligt inom ett dataregister,

3, Pågående försöksverksamhet begränsas i avvaktan på resultatet av den begärdu utredningen.

Vi yrkur ulltsä utt man här inte skall gå uUtför hastigt frum.

Utskottet skriver på s, 9 föHunde — vUket jag förvånar mig över: "Inte heller kan 1968 års riksdag anses ha grundat sitt beslut om riktlinjer för fastighetsregistreringen på felaktiga fömtsättningar," Fömtsättningarna stämmer emeUertid inte aUs med verkligheten, sådan den har blivit nu, bara några få år efteråt.

Utskottet fortsätter: "De intressen som motionärerna önskar tUlgodo-se är dock så väsentliga att en förutsättningslös sakprövning bör ske i detta sammunhang," Det är ju aUdeles utmärkt sugt uv utskottet, och det borde också hu lett tiU ett bifull tiU den motion jag här talat för och även tiU bifall av andra motioner. Men utskottet skriver i det följande: "En sädan utskottets prövning har lett fram tUl följande bedömanden,"

Förlåt, herr talman, om jag säger att jag tycker det är Htet pretentiöst av utskottet att tro att man på ett eUer annat sammanträde skulle kunna göra en ordentlig sakprövning i dennu frågu, som ju ändå är så utomordentligt kompHcerud, Nog hade det vurit rimligure att låtu sukkunniga organ och personer få hand om denna omprövning, som utskottet i och för sig anser angelägen.

Jag skall inte gå in på uUu de förslug som tugits frum här. Jag beklagur att man inte har gått med på att registerområdena skulle kunna anknytas tUl socknar. Jag kan inte se att de skäl emot en sådun omvägning som anförs har bärkraft.

Vidare har det anförts att man vid sidan av registerbeteckningarna skull kunnu unteckna särskilt numn på fustighet och utt bebyggelsenumn med hävd också skall kunna antecknas. Det är naturligtvis i och för sig värdefullt, men vi kun inte få något begrepp om vud det i pruktiken kommer att innebära. Det hade varit oändligt mycket bättre att sättu sukkunnigt folk på att urbetu frum ett ultemativ och redovisa — kostnadsmässigt och ur kulturhistorisk synvinkel - vad det skulle innebära i praktUcen, Detta kan vi i riksdagen i dag inte ta ställning tiU med ledning av det i och för sig tacknämliga förslag som utskottet frumlugt.

Jag tycker därför, herr talmun, att det finns sturku skäl — bäde ekonomisku och kultureUa - som talur för ett bifull tUl bl. u. den motion som jug har väckt, nr 284. Nu vet jag att herr Turesson kommer att yrka bifaU till motionen i de delar som berörs av nästa utskottsutlåtande. Jag

viU för min del yrka bifaU tUl motionen i de delar som har anknytning tUl civilutskottets betänkande nr 4.

I detta anförande instämde herr Lundberg (s).

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Det stora antal motionärer, representerande fyra partier, som förekommer i detta ärende, vittnar om den stora oro som många känner inför förverkligandet av den i princip beslutade fastighetsregistre-ringsreformen.

Av civUutskottets betänkande framgår att man inom utskottet också uppmärksammat frågans stora allvar.

Uppenbart är att den stora namndöd som nu hotar kommit som en kalldusch över utskottet. Det är ju också helt naturUgt då man vid 1968 års riksdagsbeslut räknade med ett namnbortfall på ca 10 procent men nu vet att en direkt uppföljning av riksdagsbeslutet skulle innebära ett namnbortfall i 20 län på ca 60 procent och i fem län på mellan 75 och 100 procent. Dessa siffror har man kommit fram tUl efter tre års arbete inom lantmäteristyrelsen och hos överlantmätarna. Att siffrorna gjort utskottet betänksamt är tydHgt.

Härtill kommer att kulturminnesvårdande myndigheter nu framfört sina synpunkter. Onekligen är det högst anmärkningsvärt att de inte tidigare kommit tUl tals.

Dessa myndigheter erinrar bl. a. om att socknar, by- och gårdsnamn är integrerade delar av svensk kulturmiHö eller, om man så vill, det svenska kulturlandskapet, att socknen är en tusenårig administrativ enhet av betydande kulturhistoriskt intresse, att ortnamnen har ett betydande kulturvärde genom att de avslöjar hur landet koloniserats eUer hur oUka delar tagits i bmk alltifrån tidig förhistorisk tid tUl nutid, att skilda näringsfång avspeglas i namnen osv.

Med hänsyn till vad jag här anfört och tiU det aktuella, avskräckande siffermaterialet och de av exempelvis riksantikvarieämbetet framförda synpunkterna är jug nägot förvånad över utskottets skrivning överst pä s. 9, enligt vUken ärendet icke skuUe ha tillförts något nytt material. Jag skaU emeUertid Hksom min bänkkamrat, herr Svanström, medge utt det finns åtskUligt positivt i utskottets betänkunde. I den sUuution, i vilken vi motionärer nu befinner oss, vUl jug Hksom hun understryku aUt det positiva som utskottet uttulur i detta betänkunde.

Jug hade naturligtvis helst sett ett beslut här i riksdagen innebärande bifuU tUl de föreliggunde motionerna, men jag skall avstå från utt yrku bifall tUl dem. Samtidigt uttalar jag emellertid förhoppningen att de som har att fullföHa arbetet med fastighetsregisterreformen går fram så varsamt som möjligt och så långt tänkas kan slår vakt om de kulturvärden, som ligger i våra gårds-, by- och sockennamn.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! I motionen 775 yrkas att socknarna på Gotland samt Visby stad skall utgöra registerområden i det nyu fustighetsregistret för att därigenom hålla de gotländska gårdsnamnen vid hävd.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Enligt upprättat förslag för Gotland skaU socknarna utgöra trakter. Dettu innebär att samtliga fastigheter, med ett fätal unduntag i fyra stycken socknar, måste byta beteckningur. Gårdsnumnet ersattes med ett nummer och sockennumnet blir truktnamn. En bred opinion pä Gotland frågar sig, om det verkligen är nödvändigt eller lämpligt med så omfuttunde förändringur på fustighetsregistreringens område. Gotlands kommunfullmäktige hur enhälligt uttalat sig för bibehållande av gärdsnamnen som ofta har tusenåriga anor, Hksom för bibehållande av namnet Visby. Gårdarna på Gotland är sällan samlade i byar utan är för det mesta utspridda, oftu sturkt lokaliserade och med egen identitet. Riksunti-kvurieämbetet unför i PM den 4 febmuri 1972 ungående beteckningsreformen, att numn som inte får officiell sunktion inte i längden kan hävdus. Vissu undersökningar på Gotland ger belägg för det.

Som ett skäl emot motionens förslag utt för Gotlunds del låtu socknurnu utgöru registerområden anför utskottet bl. a. att en sådan ordning, även om socknarna blir unika, i praktisk hantering skulle krävu utt fustighet skulle identifieras med tre namnled förutom numret. 1 det nya systemet skall mun kunna lokalisera en fastighet med kommunnumn och truktnumn.

Utskottet synes här inte ha beuktut vud som unförts i motionen, nämUgen utt Gotlund utgör endust en kommun och utt man där, i motsats tiU vad som gäller för fastlandet, inte behöver ange kommunnamn. 1 praktiskt bmk räcker det alltså med två namnled för Gotlund, nämligen sockennumn som registerområdesnumn och gårdsnamn som traktnamn. Inget registerområde på Gotlund kolliderur med registerområdesnumn pä fustlundet. Ungesmiss i Stenkyrku på Gotlund är exukt hku entydigt som t. ex. Bergu i Ekshärud i Värmlund. Bådu begreppen är liku kortu, men skUlnuden är att Stenkyrku är socken i Gotlands kommun och län medan Ekshärud är kommun i Värmlunds län. Dennu skillnud måste hu mycket liten praktisk betydelse.

Men, säger utskottet, det är olämpligt att föreskriva olika registre
ringsprinciper för skilda delur uv lundet. Mot dettu kun invändus utt den
enda skiUnaden enligt motionen är utt socken på Gotlund så utt sägu lyfts
upp på kommunens pluts i dataregistret, vilket är möjligt, därför utt
Gotlund är en kommun men sumtidigt också län med summu namn. Jag
är medveten om utt sturku drivkrufter bukom uppbyggundet av fastighets
databanken är bl. a. enhetlighet och rationalitet. En reform av denna urt
får dock inte bli i alltför hög grad inriktud på ändamålsenlighet för
beslutsfattare i central position utan vi måste få ett resultut som kun
godtus också UV bygdens folk.

Utskottet pekur pä möjligheten utt i fustighetsregistret vid sidun av registerbeteckningen anteckna särskilt namn pä fastighet och säger; "Vidare kan pä fastighetsägares begärun antecknas bebyggelsenamn med hävd." Om inte gärdsnumnen blir truktnamn på Gotland, måste den här antydda möjligheten utnyttjas i störstu tänkbara utsträckning. Det måste kruftigt understrykas att införande av gårdsnamn i fastighetsregistret skaU ske pä myndigheternas initiutiv och bekostnud. Det särskildu gårdsnumnet mäste lugrus i duturegistret för bebyggdu fustigheter som lämpligen skull förenus med numnet. Mun bör tillse utt numnet skrivs ut i

viktigu hundlingur, t. ex. i lagfarts- och inteckningshandlingar, på kurtor, i beskrivningur i luntmäterihundlingur och liknunde, på debetsedlur, i fustighetstaxerings- och muntulslängder och i övrigu betydelsefullu hundlingur som berör fustigheter. Gårdsnumn mäste vidure utsättus på ekonomisku kurtun oberoende uv om de är lokaliserande eller inte. Det måste ordnus ingång i duturegistret viu gårdsnumn.

Fustighetsregisterreformen har genom nu framkomna uppgifter, som har berörts av föregående talare, visat sig bli en betydHgt mer komplicerad och kostnudskrävunde affär än vad som fömtsägs, när beslutet fattudes av 1968 års riksdug. De föregående utredningurnu syns även hu underskattat de negativa verkningar som reformen ger. Det beslutade beteckningssystemet med kommun som registerområde blir kanske mer rationellt än det gumlu när det väl är genomfört. OmstäUningen blir dock svår, i synnerhet för Gotland, där nästan samtliga fustigheter skull bytu beteckning. Arbetet för många organ måste bli tidsödande och kostnudskrävunde under i vurje fall en gunsku lång övergångsperiod, när så gott som ullu fustighetsbeteckningur blir inaktuella för allmänhet, länsstyrelse, kommunalförvaltning, lantmäterikontor, LRF, brand försäkringsbolag m. fl.

Egentligen tulur mångu skäl för att man borde avvakta med reformens genomförande för Gotlands del, tUls erfarenheter har vunnits av verkningarna på andra håU och tills man har fått pröva om det verkligen går att låta Gotland behålla sitt nuvarande system med de eventuellu småjusteringur som kun behövus för överförunde tUl duturegistret.

Utskottets skrivning undus dock i väsentligu stycken förståelse för namntruditionens bevurunde. Man säger sig hu uniedning till untagandet att motionärernus intressen i uUt väsentligt kun tUlgodoses utan någon riksdugens åtgärd.

Herr tulmun! Jag vill uttulu förhoppningen utt utskottet fär rätt i dettu uttulunde, och jug skuU inte frumställu något yrkunde.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för fas t ighe tsregis tre-riiigsreformen

1 detta unförunde instämde herr UUsten (fp).

HerrGREBÄCK(c):

Herr tulmun! Herr Svunström uvstod frän utt yrku bifull tUl sin motion, medun herr Hedin yrkude bifull till sin. Jug häller herr Svunström räkning för dettu och för huns positivu uttulunden om utskottets skrivning. Hun hur tytt utskottets umbitioner på ett riktigt sätt. Det är ulldeles rätt utt vi hur nedlugt ett mycket energiskt urbete pä utt försöku göra det bästa möjliga av denna reform.

Herr Hedin tog i huvudsak upp nästa betänkande till behundling, betänkunde nr 5 om kostnuder o. d. Jug skall inte bemötu huns påståenden i dettu sammunhung; jug får uniedning utt återkommu till dem. Jug vill buru redun nu sägu utt hun gjorde sig skyldig till en rud uv direkt oriktigu påståenden, som jug ber utt senare få ta upp till bemötande.

Jag tror att det är gunsku nödvändigt utt försöku göra en sammanfattning uv de viktiguste punkterna i det föreliggande utskottsbetänkandet, även med risk att det blir en upprepning av en del av vad herr Svanström sade.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Vid behandlingen av detta ärende har utskottet haft utt utgå från 1968 års riksdagsbeslut rörande riktlinjer för en reform av fastighetsregistret.

Beslutet innebar i huvudsak föHande.

Fustighetsregistret skaU vara enhetligt för helu lundet och ha ett enhetligt beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skull vuru lokaliserande, dvs. i beteckningen skaU ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp. Kommunen skall vara registerområde. Redovisningar av fastigheternas läge skull ske enligt en närmare angiven koordinatmetod. ADB-teknik skaU användas för det nya registret, som skall föras centralt genom en enda anläggning. Reformen bör genomföras så snabbt som möjligt jämsides med ett fortsatt utredningsurbete. Kungl. Maj:t får närmare bestämma hur arbetet skaU drivas och organiseras. — Detta var så att säga utgångspunkterna för utskottets handläggning av ärendet.

Grundläggande bestämmelser om fastighetsregister finns i fastighets-bUdningslagen.

Enligt den i enlighet med riktlinjema utfärdade kungörelsen om uppläggande av nytt fastighetsregister, m. m. skaU varie fastighet utgöra en registerenhet. Varje kommun utgör i regel ett registerområde med samma namn som kommunen. TUl grund för registerenhetemas beteckningar indelas registerområde i trakter. Trakt är en gmpp av registerenheter. Trakt skall ha namn om högst 20 bokstäver, det s. k. traktnamnet. Fastigheter som hör tiU samma trakt indelas i block.

Registerenhet får inte ha samma registerbeteckning som annan registerenhet inom samma registerområde. I de fall där registerområde omfattar del av kommun får registerenhet inte åsättas samma registerbeteckning som registerenhet inom annan del av kommunen. Motsvarande regel gäller för det fall utt den kommunala indelningen kan antas komma att ändras.

Indelning i trakter skall gmndas på indelning i stadsdelar, socknar, byar eller därmed jämförliga områden. Traktindelnmgen skall bl. a. med avseende på traktnamn vara sådan att indelningen kan antas bh aUmänt känd i orten.

Vidare kan förtjäna framhållas att lantmäteristyrelsen skall svara för beteckningsreformen, bL a. genom att utöva beslutsfunktionen enUgt registemppläggningskungörelsen. Centralnämnden för fastighetsdata skall utföra det datatekniska arbetet vid genomförandet av beteckningsreformen. 1 genomförandet skaU vidare fastighetsregistermyndigheterna medverka.

Lantmäteristyrelsen har vid skUda tiUfäUen utfärdat anvisningar för verksamheten, varav bl. a. framgår föHande.

Den egentUga beteckningsreformen har för jordregisterområdenas del inletts med att överlantmätarnas förslag till nya traktindelningar och traktnamn redovisats tUl lantmäteristyrelsen. Anvisningarna anger som huvudregel att nuvarande på byar, hemman m. m. grundade indelning skall bevuras. Bland de fall som bör föranleda undantag från huvudregeln anges, fömtom numnkoUisioner, bl. a. att trakt med en yta understigande 100 hektar inte bör förekomma, om inte särskUda skäl kan åberopas.

Lantmäteristyrelsen har därefter börjat en närmare granskning av förslugen. Riksuntikvurieämbetet kommer utt få ta del uv förslagen. Ortnamnsarkivet i Uppsala kommer att granska sädana numn och numnformer som inte tidigure granskats av arkivet. Efter dennu granskning kommer förslagen att utstäUas för fastighetsägama. Enligt anvisningarna bör fastighetsägarna dessförinnan genom de lokala tidningurna och andra organ ha fått information om arbetet och om hur förslagen kommer att behandlas i kungörelsen och beslutsprocessen.

Kommunerna har i många faU medverkat genom underhandskontakter. I den mån detta inte skett skaU kontakt tas med kommunerna före utställandet. Sedan förslagen utstäUts skaU de föreläggas kommunernas fullmäktige eller samarbetsnämnd för yttrande.

Länsstyrelsen har att yttra sig över erinringar mot försluget. Lunt-mäteristyrelsen fattar därefter beslut om traktnamn och traktindelning i nytt fastighetsregister. Jag tror att vi alldeles särskilt skall lägga märke tUl att inga definitiva beslut hittills är fattade.

Mot luntmäteristyrelsens beslut som avser registerbeteckning får talan inte föras.

I detta sammanhang kan det vara på sin plats att påminna om vad tredje lagutskottet anförde vid 1968 års utskottsbehandling: "Utskottet anser utt den primärkommunala indelningens dominerande roll i samhällets utbyggnud och udministration bör föranleda utt kommunen föredruges som registerområde framför socknen." Det bestämdes 1968, och därifrån utgick utskottet vid sin behandhng. "I anslutning härtiU vUl utskottet framhålla önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i störstu möjliga utsträckning begränsas till byte av enburt numren på fustigheternu och utt även i övrigt ullu möjligheter tUlvaratus att bevuru de kulturvärden som ligger i de gumlu gårds- och sockennamnen."

Civilutskottet har vid sin behandling av propositionen försökt utt så långt det vurit rimligt och möjligt inom propositionens ram tUlgodose dels kruvet på effektivitet i fråga om fustighetsregistreringen, dels önskemålen om utt i störstu möjligu utsträckning beakta de kulturhistoriska intressena. Kravet på effektivitet får givetvis inte eftersättas, och reformen bör rimligen ledu till snubbhet i hundläggningen uv oliku fustighetsärenden, minskut personulbehov, ökude intäkter och bättre service gentemot ullmänheten. Dessu positivu effekter kun väntus få stor betydelse även utunför register- och inskrivningsmyndigheternas område.

Denna uppfuttning tycks också motionärernu dela då de frumhäller; "Fördelen med beteckningsreformen ligger i att lundets fastighetsregister bHr enhetligt och att automatisk databehandling av fastighetsdata blir möjlig. Denna vinning finns det all anledning att slå vakt om." Motionärerna är tydligen helt ense om detta, eftersom det anförts i derus motioner. Att de sedun kanske inte är helt logiska i sin argumentering är en annan historia.

Vad så gäller de kulturhistoriska intressena och deras påverkan vid ett genomförande av registerreformen har dessa intressen pä ett energiskt och förnämligt sätt bevakats av riksantikvarieämbetet. Detta har också klart kommit till uttryck i de motioner utskottet haft att behandla.

Utskottets betänkande grundar sig också pä upplysningar och syn-

Nr37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

punkter pä frågan genom föredragning av experter frän justitie- och civildepartementen, luntmäteristyrelsen, centrulnämnden för fustighets-duta, riksuntikvurieämbetet, ortnumnsurkivet i Uppsulu och rikets ullmännu kurtverk.

Efter grundligt övervägunde hur utskottet stannat för att valet av kommun som registerområde bör gälla. EnUgt utskottets uppfattning finns det inom riktlinjernus rum godu möjligheter utt tiUgodose motionärernas syften genom att i fastighetsregistret vid sidun av registerbeteckningarna anteckna särskilt namn pä fustighet. Truktnumn som utgår ur registernumnet bör sålundu kunna antecknas för viss fustighet. Vidure kun på fastighetsägarens begäran antecknas bebyggelsenamn med hävd.

Utskottet påpekar att denna möjlighet bör beaktas. Tillsammans med redan nu antecknade församlings(socken)numn bevurus på så sätt en levande namntrudition, framhåller utskottet.

Namntraditionens bevarande i aktiva sammanhang är enligt utskottets mening emellertid inte endast - och kanske inte ens huvudsakligen — beroende av fastighetsregistret. Den faktiska användningen av ett ortnamn beror i allt väsentligt på behovet av att därmed lokalisera en plats och på i vilka andra levande namnsammansättningar det kommit att ingå. Namnredovisningen på den ekonomiska kurtun är i sin tur beroende UV att namnet används i orten som lokaliserande. Skiftande lokala förhållanden och bedömningar bör enligt utskottets mening få avgörande betydelse och bör i förening med bedömanden uv numnets lokuliserande effekt utgöra gmnd för att gå ifrän en uppsatt minimiareal för en trakt, då dennu motiverats endast uv kurtteknisku skäl. Det bör sålundu varu möjligt att låta socknar utgöra trakter med socknens namn eUer i undru fall använda nu gällande traktnamn, eventueUt i summunsättning med sockennumnet. Även en så beskriven ordning är förenlig med redun gällunde anvisningar.

Utskottet fömtsätter utt, om det visar sig lämpligt för utt möjliggöra summunsättningar, undantag även skall kunna medges frän vud som föreskrivits i registeruppläggningskungörelsen om truktnumns längd. Mun hude begränsut det till 20 bokstäver, men nu säger luntmäteristyrelsen att man i undantag kun gå med på ända upp tiU 40 bokstäver. Då blir det möjligt att kombinera ett sockennamn med t. ex. ett traktnamn för att klara bägge namnen om man anser det särskilt värdefullt.

Som jag inledningsvis framhöll är det lantmäteristyrelsen som fattar slutgUtigt beslut om traktnamn och traktindelning i ett nytt fastighetsregister. I detta sammanhang fömtsätter utskottet att innan detta beslut fattas överläggningar ägt mm meUan lantmäteristyrelsen och riksantikvarieämbetet i syfte utt i största möjliga utsträckning och i gott samförstånd bevara kulturvärdena i befintUga registerbeteckningsnamn.

Det bör därför finnas uniedning utt untu utt motionärernus intresse i ullt väsentligt skulle kunnu tillgodoses utun någon riksdugens vidure åtgärd.

Herr tulmun! Jug ber utt få yrku bifull till utskottets hemställun.

Herr WENNERFORS (m):

Herr tulmun! Det sägs utt vi i riksdugen upprepur vud som redan tidigare har sagts. Det är väl tyvärr sä att den kritiken mot oss kan vara riktig. Nu skaU jag inte falla i den gropen igen. Vud den ärude utskottsord fö rund en herr Grebäck sugt vur nämligen i huvudsuk vad jug hude tänkt frumhåUu. Därför viU jug understryku dettu och enbart göru tiUägget från min bänk att den uppgift som lämnades av några talare att det kommer att försvinna i genomsnitt 60 procent numn fuktiskt är fel.

Visserligen kommer numnen bort ur själva fastighetsduturegistret -om än inte i den utsträckning som nämndes — men namnen försvinner inte. Som angetts i utskottets betänkande finns det möjligheter att anteckna namnet i fastighetskorten. Således kan man till och med spetsa till det och säga att inga namn kommer att försvinna.

Detta är, herr talman, vad jag fann anledning att tiUägga.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Riktlinjerna för

fastighetsregistre-

ringsreformen

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Det är ogörligt att låta det sista påståendet stå oemotsagt.

Vi har helu tiden rört oss med frågun huruvida namnen försvinner ur fastighetsregistret. På den punkten har ingenting inträffat som gör det troligt att våra tidigare lämnade uppgifter är oriktiga. Sedun är det uppenburt utt namnen på andra sätt kan bevaras åt framtiden. Den här möjligheten utt dubbeltecknu hur icke funnits tidigare, men jag hoppas att den kommer att finnas i fortsättningen, pä grundval av det samråd som har skett och det enhälliga uttalande som nu har gjorts och som herr Grebäck har redogjort för.

Det finns anledning tro att om inte denna behandling till föHd av de här lämnade motionerna ägt mm hade det blivit så, som vi tidigare i motionerna har redovisat, att ett stort antal hävdvunna och angelägna namn hade försvunnit ur fastighetsregisterbeteckningarna och därmed också ganska snabbt ur allmänt bruk.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade;

Utskottets hemställan företas tUl avgörande punktvis. Under punkten 1 ställes proposition först beträffande motionerna nr 284 i förevarande del och därefter beträffande utskottets hemställan i övrigt underpunkten 1.

Punkten 1

Motionen nr 284 i förevarande del

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 284 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvp.rud.

Utskottets hemställan i övrigt BiföUs.

Punkten 2

Utskottets hemställun bifölls.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag till centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

§ 19 Anslag till centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 5 i uniedning uv Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framstäUning om unslug för budgetåret 1972/73 tUl centralnämnden för fastighetsduta, m. m., jämte motion.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:1 bU. 4 föreslagit riksdagen att tUl Centralnämnden för fastighetsdata anvisa ett förslagsanslag av 10 350 000 kronor.

I dettu summunhung hade utskottet behandlat motionen 1972:284 uv herr Hedin m. fl. (m, s, c, fp) vuri, såvitt nu vur i frågu, hemställts att riksdugen hos Kungl. Muj:t skuUe anhålla

a. om en översyn av riktlinjerna och kostnaderna för bl. a. fastighets
registrets överförande till data,

b. att pågående försöksverksamhet i avvaktan pä resultatet av den
begärda utredningen begränsades.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:284 i vad den inte behandlats i annat sammanhang,

2. att riksdagen tUl Centralnämnden för fastighetsdata unvisude ett förslugsunslug uv 10 350 000 kronor.

Herr TURESSON (m):

Herr tulman! Det är väl helt klurt att det för ullu, som har besvärat sig med att sätta sig in i dessa frågor i allmänhet, och för fackmännen på området i synnerhet ter sig helt fascinerande med en databank som innehåUer ett centralt fastighetsregister och ett centralt inskrivningsregister. Förutom att det ger möjlighet tUl en rationeUare ajourhällning av dessa register ger det också de myndigheter som utnyttjar registren en möjlighet att efter tryckning på nägru tangenter praktiskt tuget ögon-bUckUgen på en TV-monitors mtu läsu uv en mängd — och alla relevanta

— uppgifter om en viss fastighet som man för tUlfället har anledning utt
syssla med. Där kommer att finnas, fömtom fastighetens numn och
registerbeteckning, ureuler, rättigheter och andelar i samfälligheter,
belastningar i form av servitut m. m., fiskerättsförhäUanden, ägares namn,
lagfartsdatum, inteckningsförhåUanden och en hel del andra uppgifter.

Det är som jag sade inledningsvis utomordentligt fascinerande att tänka sig ett sådant system genomfört och i funktion. Och det skulle utan tvivel komma att vara till mycket stor nytta. Men när ett förslug om en reform av denna urt föreläggs riksdagen - och det skedde ju 1968

— måste riksdagen försöka göra en vägnuig av denna nytta mot
kostnadema för reformens genomförande och upprätthåUande. Jag minns
väl att 1968 års riksdag, åtminstone vi som hade meru direkt unknytning
tiU dessu förhållunden, gjorde en sådan bedömning på de förutsättningar
som Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gav riksdagen.

Nu - fyru år senare - är det ingen överdrift att säga att de förutsättningarna var felaktigu. Därmed är inte sagt att vi skall stoppa dettu projekt eller att vi inte skulle hu untugit det, om vi hude huft riktiga

uppgifter. Det är baru ett enkelt konstaterande av att de fömtsättningar som riksdugen hade utt grunda sitt beslut på 1968 vur feluktigu.

Jag säger dettu med eftertryck, eftersom civUutskottet i det betänkande som vi nyss behundlude, nr 4, hur sagt: "Inte heller kan 1968 års riksdag anses ha grundat sitt beslut om riktlinjer för fastighetsregistreringen på felaktiga förutsättningar." Jo, herr talman, det var just det vi råkade göra, beroende på ofuUständiga och felaktiga uppgifter från regeringen. Det är det som är beklagligt, ty hela projektet kommer i dålig dager när det nu visar sig att verkligheten inte alls stämmer med de förutsättningar som angavs 1968. Det sades t. ex. pä s. 12 i bilaga 4 tUl statsverkspropositionen 1968: "Arbetet med att lägga upp det nya registret beräknas kräva tre är." Nu har fyra år förflutit, och den verksamhet som bedrivits har naturligtvis varit utomordentligt ambitiös, plUcttrogen och fylld av förnämliga insatser, men man har inte kommit över försöksstadiet.

Det nämndes också vad projektet skulle komma att kosta. Herr Hedin har i samband med behandlingen av det föregående ärendet lämnut en mängd siffemppgifter frumför uUt rörunde kostnudema, och jag skall inte upprepa dem, även om jag genom att underlåta detta gör utskottets ärade ordförande besviken - han har ju aviserat att han på denna punkt skulle gå i svaromål med anledning av dessa uppgifter. Jag kan emellertid inte underlåta att nämnu ett par uppgifter.

Lika felaktig som fömtsättningen i 1968 års statsverksproposition var, att det skuUe komma att ta tre år att lägga upp det nya registret, har uppgiften utt detta skuUe kostu 7,5 mUjoner kronor visat sig vara. Hur felaktig den uppgiften var frumgår ju redun uv det förhållunde som civilutskottet i det betänkunde vi nu behandlar självt har angivit, nämligen utt riksdagen t. o. m. budgetåret 1971/72 har unvisut 23,5 miljoner kronor, men också uv det fuktum att man i innevarande års statsverksproposition begär ytterligare 10,36 miHoner kronor.

Nu är det sant, att 1970 års rUcsdag på förslag från Kungl. Maj:t i det årets statsverksproposition beslöt att ADB-systemet skuUe införas också på inskrivningsväsendets område. Detta innebär självfallet en väsentlig förändring. Det blev härigenom en åtskUligt mera kompHcerad försöksverksamhet och ett betydligt större urbete med omläggningens genomförunde. 1970 års riksdug fick icke några som helst siffror på vud det skulle kostu. Riksdagen svalde ändå försluget, vilket jag inte har anledning att känna någru obehug inför, eftersom jug det året inte var ledamot av riksdagen. RUcsdugen föreludes dock ett förslug om en väsentlig utökning av 1968 års program utan att Kungl. Maj:t med ett ord angav vad detta skulle komma att kosta.

I årets proposition begär mun nu ytteriigare 10,36 miHoner kronor, och mun är dä uppe i 35 miHoner, vilket skuU jämföras med de 7,5 miHoner som man uppgav för fyra år sedan. 1 propositionen finns heller ingen som helst uppgift om när omläggningen kan beräknas vara genomförd. Jag delar utskottets ordförandes förhoppning att det skall ske snubbt.

Tyvärr kun jag inte tro utt det kommer att ske så snabbt. Av en tUl regeringen överlämnad utvärderingspromemoria, som är daterad den 20

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag tiU centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag till centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

oktober i fjol och undertecknad av verkschefen tUlsammans med en konsult, kan man dra slutsatsen att det kommer att dröja hela 1970-talet innan omläggningen är klar. Vi vet naturligtvis inte ens om det håller, men man kan ju hoppus.

I summa promemoria finns det prognoser rörunde kostnudsutveckling-en för åren frumöver t. o. m. budgetåret 1975/76. De totula kostnaderna fram t. o. m. det året beräknas bli 92 miHoner kronor. Vaqe gång man ser sådana siffror och tar dem i sin mun har man anledning att erinra sig de 7,5 miHonerna från 1968, det belopp som vi hade att ta ställning till den gängen dä vi bedömde reformens värde. Och det är klart att det kommer att kosta mycket mera. Det är åtskiUiga år från budgetåret 1975/76, tUl vilket de 92 miHonema hänför sig, till dess reformen är färdig. Lika klart är att det därutöver tUlkommer en massa kostnader. Vad den nya registerkartan går på har jag ingen aning om, och naturligtvis kommer en mängd statliga verk som använder den här mängden data att behöva göra omläggningar, som innebär införande av de nya registerbeteckningarna. Självfallet belastas också enskUda företag, t. ex. banker och försäkringsbolag.

Jag är angelägen om att framhålla att trots allt detta vill jag inte säga att man inte bör genomföra reformen. Jag tycker bara att riksdagen på ett uppseendeväckande sätt har bringats att ta stäUning tUl en stor, viktig och mycket dyrbar fräga pä feluktigu förutsättningur. Det är detta jag vill kritisera, och den kritiken riktar sig självfaUet mot regeringen. Det är uppseendeväckande utt justitiedepartementet — trots utt mun hur haft tillgång tiU utvärderingspromemorian uv den 20 oktober 1971 — inte med ett ord i stutsverkspropositionen tulur om detta för årets riksdug. Skall riksdagen finna sig i en sådun nonchulunt behundling?

Det är nuturligtvis liku uppseendeväckande att finansdepartementet, där det sker en kritisk granskning av ämbetsverkens äskanden — finunsministem hur inför nästu budgetår berömt sig uv utt hu pmtut ner äskundenu med 3 miHarder kronor, vilket är ett högst avsevärt belopp — inte har upptäckt utt det som nu sker inte på minstu sätt överensstämmer med det riksdugsbeslut som en gång futtudes. Det hude väl vurit lämpligt utt nägon skurpögd person i finunsdepurtementet hude fäst finansministerns uppmärksamhet pä dettu och frumställt det enklu men sjulvkluru kruvet att riksdagen måste upplysas om utt dennu reform, hur ungelägen och bru den än må vuru, inte på minsta sätt kommer att föHa de ekonomiska ritningar som fanns att ta ställning till den enda gång som sådana hur förelugts riksdugen, nämligen 1968.

När verkligheten uppvisur så storu uvvikelser från de fömtsättningur som förelåg 1968, då har riksdugen verkligen uniedning utt protestera och förebrå regeringen utt den inte har handlat med tiUböriig respekt för riksdugen. Hur har man fört riksdagen bakom Huset.

Den kritiken riktur sig självfullet inte mot verket och inte mot utskottet utun enbart mot Kungl. Maj;ts regering, och den föranleder mig utt yrku bifull till punkternu 1 och 3 i motionen 284, dur kruv frumställs om en översyn uv riktlinjernu och kostnudernu för bl. u. fastighetsregistrets överförande tiU data och utt den pågående försöksverksumheten i uwuktan på resultatet av den begärda utredningen begränsas.

Det är ett mycket rimligt, mycket måttfullt och mycket hovsamt yrkande. Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att det icke innebär något yrkande om sänkning uv det unslug som stutsverkspropositionen föreslår för verksumheten nästu budgetär utun enburt dennu översyn i uvvuktun på att mun kun få en mera vederhäftig grund utt fattu beslut på här i riksdugen om den fortsuttu verksamheten.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Först en fråga till herr Turesson. Varför deltog inte herr Turesson i utskottets behandling uv dettu ärende? Det borde herr Turesson som suppleunt i utskottet huft alla möjligheter utt göru. Jug tror utt det hude vurit värdefuUt för utskottet, ulldeles speciellt i dettu full, eftersom herr Turesson är något uv en expert, hun är ju luntmäture. - Vi är visserligen rikt utmstade med expertis på detta område i utskottet. Vi har en lantmätare till, som till och med är överluntmäture och som biträtt betänkundet.

Helu uppläggningen uv dennu frågu — jug vänder mig nu i första hund tUl herr Hedin - bygger på gunsku lösa antaganden; i varie faU gäller dettu en hel del uv de påståenden man gör om ekonomin.

I motionen nämner herr Hedin en luntmäture Lurs Klint, centrulnämnden för fastighetsdutu, som uuktoritet. Denne hur genom en urtikel i Gotlunds Allehundu framhåUit en hel del olyckliga konsekvenser med en övergång till det nya fastighetsregistret. Samma artikel har ocksä varit införd i Upsala Nya Tidning.

De påståenden, som lantmätare Lars Klint gjort hur bemötts uv undru experter pä dettu område, och det skulle väl också, för utt pluceru kyrkan mitt i byn, ha funnits anledning att läsa vad de hur att säga.

Jag vill i detta summunhung erinru om utt mun 1968 sude utt reformen skulle kostu 7,5 miHoner kronor, men så jämför mun de siffror som det nu är fråga om med dem som presenterades 1968. Dä glömmer man bort att riksdugen 1970 beslöt att genomföra även en inskrivningsregisterreform, och i 1971 års statsverksproposition förklarades att en reform av fastighets- och inskrivningsregistren, byggd på ADB-teknik, kan samordnas. Denna samordning medförde utt meru komplicerade system måste utprovas, och dä ändrades givetvis kostnadsbilden. Ätt kostnadsbilden ändrades beror ulltsä helt enkelt på riksdagens ställningstugunde 1970. Vi kun inte utgå ifrån utt de siffror som unguvs 1968 fortfurunde skull vara gällande, när man utvidgar detta register, dutubunken, till utt omfuttu även helu inskrivningsområdet.

Det skulle varu frestande utt citeru en hel del uv de bemötunden som görs i Upsulu Nyu Tidning uv dessu experter, men jag skull inte tröttu kummuren med det. Jug skull buru unföru ett pur citat ur ett inlägg av Bo Linden, chef för inskrivningsregisterenheten i Uppsala län, som ju är provområde för denna verksamhet. Genom att man nu samordnar fastighetsregistrering och inskrivningsregistrering blir naturligtvis arbetet oändligt mycket mer komplicerat och det behövs så utt sägu andru system, som givetvis blir kostsummure. Härom säger Bo Linden;

"Inskrivningsregistret kommer utt, successivt som det kan tas i bruk, skapa möjligheter för ett rationellt utnyttjande av information inom

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag tiU centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag tiU centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

skilda arbetsfält. Man kan bara peka pä sådana områden som fastighetsvärdering, kreditväsen, byggnadsverksamhet, markexploatering, fastighetsbildning samt — på längre sikt - samhällsplanering på skilda nivåer.

Under den försöksverksamhet som hittills bedrivits i Uppsala län har fastighetsdatabankens användningsmöjligheter bl. a. inom inskrivningsväsendet närmare studerats. Resultaten är mycket lovande. Det avancerade utnyttjandet av ADB-teknik i handläggning och beslutsprocess kommer utan tvekan att revolutionera det udministrutivu arbetet och åstadkomma betydande rationaliseringseffekter samt en effektivisering av förvaltningen."

Så säger alltså en person som har prövat systemet. Sedan ger hun ett hårt omdöme om lantmätare Lars Klint, på vars argument herr Hedins motion bygger - och även i rätt stor utsträckning herr Turessons yrkanden, skulle jag tro. Han säger:

"Att en person, såsom skett i artikeln, uttalar sig i frågor som ligger klart utanför - och vida över - hans eget kompetensområde är i hög grad betänkligt. Resultatet är i detta fall rent beklämmande."

Jug vill inte utnämnu mig till skiHedomure mellan dem; båda är ju lantmäteriutbildade, och det är givetvis svårt för en lekman att avgöra vad som är riktigt i detta fall. Men en person som under ansvar har prövat metoden, torde dock få tillmätas ett visst bevisvärde, föreställer jag mig åtminstone.

I en annan artikel redogör man också för de kostnadsberäkningur som Klint har rört sig med, och man underkänner också vad han påstår i det sammanhanget.

Jag delar givetvis herr Turessons uppfattning att det är aU anledning att med stor uppmärksamhet föHa den fortsatta utvecklingen på detta område. Verksamheten kommer att bli kostnadskrävande, och det gäller givetvis att försöka hålla kostnaderna under kontroll. Inom utskottet säger vi också:

"Kostnaderna för genomförandet av reformerna uv fastighetsregistrering och inskrivningsväsende är uppenbarligen svåru utt överblicka i dettu skede uv försöksverksumheten. Utskottet hur dock förutsutt att en översiktlig, preliminär kulkyl läggs fram för riksdagen och utan att avvakta ett senare definitivt finansieringsförslug. Skäl finns inte utt nu begränsa pågående arbete med hänsyn härtill."

Arbetet är i full gång. Herr Turesson har uttryckt önskemål om att det skall ske i snabb takt. Han tycker att det skall genomföras, och utskottet säger också ifrån att vi vUl ha en preliminär kalkyl för att kunna följa utvecklmgen på detta område. Jag tycker inte att vi i det här fallet skiHer oss så förfärligt mycket i slutbedömningen, herr Turesson och utskottet.

Det pågår ju en försöksverksamhet i Uppsala län som successivt utvecklas, och man har allu möjligheter att följa den steg för steg framöver. Olika kommittéer är i gång för att utvärdera det som inte är bra i sumband med den här reformen. Enligt vad jag förstår föHs verksamheten med all den uppmärksamhet som vi kan hu rätt att kräva från riksdagens sidu.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Herr TURESSON (m);

Herr talman! Utskottets ordförande nästan förebrådde mig för att jag inte hade deltagit i civilutskottets behandling av det här ärendet, och han hade djärvheten att säga att jag självfaUet hade haft tUlfälle att göra det. Hur kan utskottets ärade ordförande veta det? Visst har jag rätt att vara närvarande, visst har jag möjlighet att som suppleant få träda till bordet med nägon av de ordinarie ledamötemas medgivande men som herr Grebäck väl känner till sammanträder riksdagens 16 utskott på samma tider, och jag är så bunden av min placering i ett annut utskott utt jag praktiskt tuget aldrig har tillfäUe att lämna det — detta av skäl som jag inte skall redogöra för här men som jag gärna skall informera herr Grebäck om oss emellan.

Herr Grebäck säger att påståendena om de ekonomiska förhåUandena — som jag hade berättat om — är löst gmndade. Jag kan inte håUa med 'om det. Jag har inte använt andra data av ekonomisk nutur än de mycket spursumma, ulltför sparsamma uppgifter som regerigen har behagat servera riksdagen i de propositioner det gäUer och de ekonomiska data som finns i verkschefens utvärderingspromemoria av den 20 oktober 1971, vilken, som jag sude, är överlämnud tUl regeringen. Därifrån har jag hämtat mina uppgifter. Om herr Grebäck har drömt något om att jag har haft några andra informationskäUor, så får det stå för herr Grebäcks räkning. De uppgifter jag har lämnat kan herr Grebäck själv läsa på de ställen som jag nu har angivit.

Jag glömde alls inte bort att 1970 års riksdag fattade ett beslut om att inskrivningsväsendet skulle in i den här reformen; jag nämnde det nämligen i mitt första inlägg. Jug är medveten om att det innebär att andra och dyrbara system måste användas, men riksdagen fick ju inte veta det 1970. Kungl. Maj:t behagade inte tala om det för riksdagen, trots att det innebär tiotals miljoner kronors utgifter. Det är det jag finner otiUfredsställande, det är därför jug har riktat den här kritiken mot justitiedepartementet och mot finansdepartementet för att man inte hur hållit riksdugen underrättud om vud som sker.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Anslag till centralnämnden för fastighetsdata, m. m.

överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner guvs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 284 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 5 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 284 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Turesson begärde

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. fri gränsöverfart vid svenskfinska gränsen i Tornedalen

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning guv föHunde resultat;

Ja - 228

Nej - 33

Avstår - 12

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag uv herr tredje vice tulmunnen beslöt kummuren uppskjutu behundlingen av återstående på dagens föredragningslista upptagna utskottsbetänkanden tUl ett senare sammanträde.

§ 20 Ang. fri gränsöverfart vid svensk-finska gränsen i Tomedalen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvaru herr Dahlbergs (s) den 26 januari frumställdu interpellation, nr 34, tiU herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Dahlberg har med hänvisning tUl Nordisku rådets rekommendution i ärendet frågut inrikesministern när beslut om fri gränsöverfart vid svensk-finska gränsen i Tornedalen kan förväntas. Frågan har överlämnats tiU mig för besvarande.

Som Sveriges och Finlands regeringar meddelat Nordiska rådet inför dess senuste session i Helsingfors hur representunter för regeringarna kommit överens om en liberalisering av gränsövergångsbestämmelserna. De nya reglerna, som kommer att träda i kraft den 1 maj 1972, innebär att i princip fri gränsövergäng medges där det finns behov. Nordiska rådet har också med detta för sin del ansett frägan slutbehandlad.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka finunsministern för svuret på min interpellution.

Alla hur sig kunske inte bekunt utt det sedun gammalt i Tomedalen — det gällde i aUu full frum tiU första världskriget — harvarit ganska Hberala vUlkor för gränsbefolkningen utt göru besök på bådu sidor om gränsen. Men i och med förstu världskriget fick vi puss och restriktioner, och det var på ett fåtul ställen mun hade möjlighet utt komma över gränsen.

Det gjordes försök på 1930-talet att liberalisera dettu, men det föll i och med att vi ånyo fick krigsförhållanden. Men nu har Nordiska rådet tagit upp dettu, att mun borde ge gränsbefolkningen större möjligheter att göru besök på ömse sidor gränsen utan utt gå de uv tullverket fastställda passagerna, som många gånger kan innebära att det är åtskilligu mU tUl broar och gränsövergångar. Om man kunde få en lättnad i detta skulle det betyda mycket rent personligt för mänga människor — särskilt de äldre — som kanske inte har tillgång till bil; man skulle få mycket större möjligheter att besöka sina grannar och släktingar på bådu sidor om gränsen. Vi hälsur därför med tillfredsställelse utt man kan komma

tUlbuku tiU den gumla ordningen. Det vittnar om att förhållandena vid den finsk-svenska gränsen är sädana att de som bor och bygger där får dessa rättigheter.

Jag hoppas också att den praktiska tUlämpningen bUr sådan - reglerna skall ju träda i kraft den 1 maj - att det inte uppstår några större svårigheter och att mun inte behöver göru nägon särskild anmälan. Allu vet ju utt det är ett livligt utbyte på båda sidor om gränsen. Man hur också möjligheter utt tuUfritt ta med sig vuror för 275 kronor, och det kan sägas utt det är plånboken som bestämmer om mun skull kommu över gränsen - det skall mycket tUl för att mun skull köpu vuror för den summun. Gränsborna går heller inte över gränsen enbart för att handla, utan det är släktförbindelser och mycket annat som gör att man har behov UV utt besöku vurundru.

Det vore lämpligt utt höra Nordkalottkommittén, som kom till 1967, om hur reglerna i praktiken skall tillämpus. Där är ju regeringen företrädd genom inrikesdepartementet, och vidare finns där generaldirektör Olsson i arbetsmarknadsstyrelsen, som mycket väl känner de nordiska förhållandena.

Jag hoppas som sagt att den praktiska tillämpningen blir sädan att syftet med de nya reglerna förverkligas, så att vi äter kan få låt mig säga sådana mera mänskliga förhållanden vid den finsk-svenska gränsen som det av gammal hävd varit.

Än en gång: Tack för svaret!

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

Överläggningen var härmed slutad.

§21 Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Björcks i Nässjö (m) den 1 februari framställda interpellation, nr 37, och anförde:

Herr talmun! Herr Björck i Nässjö har bett mig redogöra för omfattningen av den nuvarande svenska incidentberedskapen. Han har vidure frågut om jug unser utt den i dag ger ett tillfredsställande skydd dygnet om och om jug mot bukgmnd uv den flyg- och marinaktivitet vi har i Östersjöområdet anser att förbättringar bör vidtas i denna beredskap.

Äv nuturligu skäl kun jug inte här ge en i detalj uttömmande redogörelse för incidentberedskapen, men jag vill nämnu de principer efter vilku den är uppbyggd.

Till sjöss och i luften pågår ständig övervukning genom rudurbevukning och optisk bevuknmg sumt genom furtygs- och flygspaning m. m. För att kunnu ingripu mot kränkningur uv vårt territorium finns särskilt avdelade markstyrkor, furtyg och flygplun med viss beredskup. Därtill kommer personul i beredskup vid stuber och förbund.

De tillgängliga resurserna skall så långt möjligt kunna användus längs våra gränser. Områden där främmande flyg- och sjötrafik är särskilt livlig har prioriterats.

Nr 37 Ett nära och kontinuerligt samarbete med civUa myndigheter, främst

Torsdagen den 9 mars 1972

tullen, polisen, sjöfartsverket och luftfartsverket, kompletterar systemet.
Antalet inträffade incidenter har under senare är varit nära nog
- oförändrat med vissa, oftast normala och förklarhga variationer. Det kan
Ang. inciaentberea- f] yj. yrt att nämna att de främmande militära enheter som vi ser
skapen via iikets jj j. glänser i regel respekterar våra tUlträdesbestämmelser och endast
gränser sällan och förmodligen mestadels oavsiktligt kränker vårt territorium.

I fråga om behovet av förbättringar i incidentberedskapen kan jag nämna, att denna ständigt förbättras såväl tekniskt som organisatoriskt. Vår incidentberedskap är med de ambitioner vi har enligt min mening tUlfredsställande dygnet om framför allt i områden vi anser vara viktiga. Jag vill slutligen erinra om att det är möjligt att snabbt höja beredskapen om så skulle erfordras. En höjning bör emellertid vägas mot de ingrepp i fredsutbildnmgen som blir nödvändiga och som därmed även kan påverku långsiktsberedskupen.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr tulmun! Jug ber att få tucku statsrådet för svaret på min interpellation.

Utgångspunkten för interpeUationen var en passus i överbefälhavarens årsberättelse med följande lydelse: "Incidenter har under året fordrat i stort sett dagliga insatser av beredskapsfartyg, helikoptrar, flygspaning och beredskupsjukt. PersonaltUlgången har dock inte heller i är medgett att kontinuerlig beredskup kunnut upprätthäUus, vilket bl. a. innebär utt brott mot tUlträdesbestämmelserna kan hu skett utun utt de upptäckts."

Statsrådet säger i sitt svar bl. a.: "Vär incidentberedskap är med de

ambitioner vi har enligt min mening tillfredsställande dygnet om ."

Vidare säger han: "I fråga om behovet av förbättringar i incidentberedskapen kan jag nämnu, att denna ständigt förbättras såväl tekniskt som organisatoriskt." Och slutligen säger stutsrådet utt "de främmande mUitäru enheter som vi ser vid våru gränser i regel respekterur våra tUlträdesbestämmelser" och att eventuella kränkningur förmodligen är ouvsiktligu.

Jug hur på dessu punkter en unnun uppfuttning än stutsrådet. Låt oss se litet närmure pä sukemu.

Först frägun om dygnet-runt-beredskupen! I pruktiken hur vi inte någon ordentlig sådun, och det vet försvursministern mycket väl. Insatsberedda jaktflygplan kan i dag rimligen bara finnas under delar av dygnet, av kostnadsskäl huvudsakligen under dagtid.

På marinsidan är läget ännu sämre. Där kan det ibland röra sig om nägot eUer några fartyg som skall klara av hela putrulleringsverksumheten. När det gäller skyddet mot främmunde ubåturvet vi utt det finns enormu luckor. Under ytan har ulltså den som vUl bedrivu olovlig underrättelse-verksumhet mot vårt land i dag mycket goda möjligheter därtiU.

Att insatsberedskapen ständigt skulle förbättrus tekniskt och orgunisa-toriskt framstår väl mot vud jug här sugt som överdrivet. Murinen hur under senure år fått mindre och mindre anslag, vilket haft till följd utt den flytande materielen är både färre vad beträffar untulet enheter och äldre till åren. De lätta putrullfurtyg som det länge har talats om i

sammanhanget har ständigt fördröjts i unskuffningshunseende och existerur fortfurunde inte i verkligheten. Vår materiel måste dessutom alltid jämföras med vad stundurden är i vår militäru omvärld vid varje tidpunkt.

I min interpellution hur jug också pekat pä vilku stora marina stridskrafter som opererar i Östersjöområdet, huvudsakligen tillhörande öststaterna. Den snabba sovjetiska marina expansionen innebär dessutom att materielen där, till skUlnad från vår egen, är uv mycket modernt och fögu nedslitet slag.

Så tUl frågun huruvidu det i nägon större utsträcknmg sker kränkningar av svenskt sjö- och luftterritorium. Låt oss då först och främst konstuteru, utt vi på gmnd uv den låga svenska incidentberedskapen inte känner tiU mer än en del av de kränkningar som sker, och det är ju inte heller säkert att främmande makter väHer utt opereru just där vi för tiUfullet har koncentrerat våra fåtaliga övervakningsresurser.

Vi vet emellertid att när svensku mUitäru övningar äger mm föHs dessu med stort intresse och på näru häll av främmande länders styrkor. Betydunde signalspaning sker längs våra kuster från ryska fartyg, som nödtorftigt kamouflerats som fiskefartyg. Nöjesseglare från vissa öststater i vår närhet visar också stort intresse för att segla just där det finns militära installationer och i anslutning till svenska övningar. Vi har t. o. m. haft exempel på hur ett ryskt örlogsfartyg kolliderat med en svensk fregatt pä värt eget territorialvatten. Vi kan inte heller utesluta att främmande ubåtar nattetid kan operera i den svenska ytterskärgården och där t. o. m. landsätta folk, som studerar svenska mUitära objekt.

Jag är självfallet inte ute efter en hög svensk insatsberedskup mot eventuella kuppanfall som skulle komma som en blixt från klar himmel. Risken för detta är inte överdrivet stor. Men vi behöver en god incidentberedskap för att vär neutralitet skaU vara trovärdig och för att förhindra att främmande makt i fredstid skaffar sig obehöriga informationer om värt territoriulvutten, om de militära och ur totalförsvurssyn-punkt viktigu instaUationer som finns där.

Herr talman! För att bringa en viss ytterligare klarhet i denna väsentliga fråga skulle jag viHa sluta med att fråga försvarsministern: Finns det eller finns det inte jaktskydd för omedelbar insats dygnet om? Hur antalet nöjesseglare som påträffats i ur mUitär synpunkt känsligu områden och hemmuhörunde i öststaterna ökat eller inte? Finns det några tecken som tyder på att det från främmande ubåtar företagits landstigningar i ytterskärgården i närheten av mihtära objekt?

Herr tulmun! Jag ber att ännu en gäng få tacka för svaret på interpeUationen.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. incidentberedskapen vid rikets gränser

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talmun! Herr Björck i Nässjö vet mycket väl att det inte är bristen pä fartyg, bristen pä flygplun eller bristen på folk som gör utt vi i Sverige inte har dygnet-om-bevakning vid alla våra gränser. Vi har aldrig haft det, mer än möjligen under krigstid. Att vi aldrig hur haft en sådun övervakning beror nuturligtvis pä utt vi inte hur ansett att det är nödvändigt och inte heller i dug unser utt det är nödvändigt. Vi hur ingen som helst mUitär övervakning av våru långu lundgränser — ingen alls. Och

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

vi har aldrig haft det i fredstid. Vi har först under 1960-talet satt in vissa resurser för en incidentberedskap, men någon hundraprocentig täckning av hela landet har det aldrig varit fräga om. Våra ambitioner har medvetet sutts lågt. Regering och militärledning är helt ense om omfuttningen uv denna incidentberedskup. Vurie år behundlus den i försvursrådet, senust för tre veckor sedun, med redogörelser för vud som händer, hur det ser ut vid våru gränser, vud vi får redu på genom vär övervukning, omfuttningen uv den och ändringur i den.

Anledningen till utt vi hur en sädun umbition på detta område är bland annat ekonomisk - det skulle kosta gunsku mycket pengur om vi skulle ha dygnet-om-bevakning vid alla våru sjö- och landgränser och i luften. Vi hur inte unsett vårt läge vuru sådunt utt det behövs. Erfurenheterna av inträffude incidenter - någon hur flugit över vårt territoriulvutten, kommit in på värt territoriulvutten, överskridit vår lundgräns eller något sådunt - under mångu år säger oss utt det inte är nödvändigt; de flestu sådunu incidenter hur vi helt fått förklurude. På sammu sätt förunleder våru egna överflygningur och överskridunden uv undru nutioners gränser oss utt då och då be om ursäkt för utt vi av misstag råkut åstudkommu en incident i ett unnat land.

Vi har ett beredskapssystem i Sverige som först och främst består uv vår långsiktsberedskap med utbildning året om. Det är den mUitäru verksumhet vi bedriver i fredstid. Dessutom hur vi en mobiliseringsbered-skup, som vi håller mycket hög, och vidure den insutsbered.skup som består i övervukning uv våru gränser, frumför ullt kuster och luftrum. Det är en sturk prioritering i värt system för långsiktsberedskupen och kunske framför allt för mobiliseringsberedskupen. Skulle vi ändru pä dettu - och det kan vi naturligtvis tvingus till om hotbilden ändrus — måste det, såsom helu vårt beredskupssystem är uppbyggt, komma att gå ut över framför aUt långsiktsberedskupen, eftersom den nuvurunde incidentbered-skupen upprätthålls i första hund uv de värnpliktigu, den inneliggande årsklassen helt enkelt. En ökning av incidentberedskapen skulle ju få konsekvenser för vår utbildning och påverka vår meru långsiktigu beredskup.

Herr Björck ifrågusutte om det är riktigt att vi förbättrar vår incidentberedskap. Vud gäller övervukningen så förbättrus den ständigt. Den kommer särskUt i är utt förbättras genom att vi tur i unspräk ett helt nytt system för läghöjdsbevakning. Det fär en mycket stor effekt pä våra möjligheter att övervaka ulla våru sjöomräden, där vi unser att vi behöver en sädan övervakning. Vi häller på med en omorgunisution uv vår insutsberedskup. Vi höjer insutskupuciteten på ett område genom en omorgunisution som försvursrådet hur blivit underrättut om. De incidenter som det här är frågu om, t. ex. kränkningar till sjöss, har vi inte bedömt vara av allvarlig nutur. Vi hur i något enstuku full frågut oss om det kun hu gällt spuning mot våru försvursunstulter. De incidenternu är till untulet nägot större i Östersjön än på Västkusten, dock obetydligt större. Går man till kränkningurnu i luften finner mun utt de är fler än till sjöss. Det förekommer fler överflygningur än kränkningur av våra territoriulvutten, men dur inträffur det storu flertulet pä Västkusten och inte i Östersjön. Det summunhänger helt enkelt med den livligu flygverksumhet

som förekommer mellun de två NATO-ländernu Dunmurk och Norge i sumbund med NATO-övningur, då mun uv misstag flyger in pä svenskt område och på det sättet kränker våra gränser. Man ber om ursäkt för det.

En unnun suk som vi inte kun göru nägot åt är utt det förekommer en mycket omfattande satellitverksumhet dygnet om över det svensku territoriet. Det kun vi inte göru nägot ät, det kan vi bara konstatera.

Nu frågar herr Björck om vi har jaktskydd dygnet om. Nej, inte över helu lundet. Vi prövur nu ett nytt system för juktskydd, en ny organisation. Jug kun inte uvslöju hur den kommer utt se ut. Att det tidvis under året förekommer juktskydd dygnet om kun jug tula om.

Sedun drog herr Björck in i bilden nöjesseglure frän östlundernu, om jug futtude rätt. Vi har ännu fler besök av nöjesseglare frän västländer. De är välkomnu bäde från öst och väst, om de föHer de uv oss utfärdude bestämmelser som vi tillhunduhäller både i Polen och på andru håll. Det finns ingen anledning utt i varie nöjesseglure som besöker våra hamnar se nägon som är ute för utt spioneru. Vi måste hälsu dem som våru gäster, eftersom vi tillåter att de kommer till oss. Jug tycker utt det i herr Björcks unförunde vur en ensidig belastning på östsidun, vilket är orättvist med hänsyn till utt de flestu incidenter vi hur hör summun med västsidun.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr tulmun! Det vur verkligen en läng rud intressuntu upplysningur som försvarsministern gav. 1 vilket fall som helst så har därmed min interpellation huft en viss informutionsfunktion, och det är jug mycket tucksum för.

Jug tycker ändå inte utt jug kun vuru nöjd. Det hur ulltsä konstuteruts utt vi icke hur juktskydd dygnet om. Försvursministern säger utt vi uldrig hur huft det. Jug betvivlur inte det, men såvitt jug kun tolku försvarsministerns svar ägde en förbättring rum på detta område under 1960-talet. Nu hur det ulltså ånyo skett en försämring.

När det sedun gäller den murinu aktiviteten och skyddet mot främmande ubåtar behöver man inte ha särskilt stora kunskaper i underrättelseverksamhet för att kunna konstatera att det — med det ringa antal enheter vi har på detta område och de fä möjligheter vi hur till exempelvis helikopterspuning — i dug är väldigt lätt för främmande makter, oavsett om de är hemmahörande i öst eller väst, att bedriva underrättelseverksamhet under ytan. Jag tror inte att vi behöver ha någon särskilt läng debatt på den punkten, ty det är enkelt att konstuteru fuktu, om mun ser på den tillgängliga muterielen på vår sida.

Sedan säger försvarsministern utt det inte är fartyg och personal som det råder brist på. Nej, tacka för det. Vi vet väl ulla utt det är pengurna som fattas. På grund av den nedskärning som skedde 1968 och som uppenbarligen kommer att ske i längt större utsträckning i och med det försvarsbeslut som kommer utt futtas i år är det självklart utt de ekonomisku resursernu minskur. Att militärledningen och försvursrådet skulle vuru ense i den här frägun tvivlur jag inte heller på. Men vad är orsaken härtill? Helt enkelt den utt mun hur tvinguts till en väldigt härd prioritering. Om mun inte hude gätt med pä dennu prioritering, skulle det

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

hu inneburit inskränkningur på utbildningsverksamheten eller materielan-skaffningen.

När det gäller nöjesseglarna sade försvursministern utt de självfullet är välkomnu, oavsett vilket land de kommer ifrån. Det har jug heller uldrig ifrägusutt - längt därifrån. Det vur emellertid inte riktigt det mitt påpekunde gällde. Vad jug tulude om vur de nöjesseglure från vissa östländer — oftu mycket storu och dyrburu havskryssure som rimligtvis för länge sedun borde vuru uvskuffude i kommunistisku länder men som tydligen är mycket vanUgu där — vUku visur ett mycket stort intresse för att segla i våra vatten, icke bara vanliga nöjesturer utun i sumbund med svensku murina övningar och i känsligu områden, Blekinge skärgärd t. ex. Det vur det mitt påpekunde gällde, inte de vunliga nöjesseglare som njuter UV våra vackra skärgårdsområden. Min frågu, herr tulmun, rörde sig om huruvida man kunde iukttu någon ökning av antalet nöjesseglure uv dennu typ.

Jug ställde också en ytterligure fråga som jag inte fick något svar på -jag skull gärnu upprepu den, ty den är mycket betydelsefull mot bukgrunden uv vud jug tidigure sade när det gällde ubåtarna. Frågan är; Finns det nägra exempel på eller tecken som tyder pä utt det från främmunde ubåtur hur företugits lundstigningur i ytterskärgården i närheten uv mUitäru objekt? Försvursministern torde väl vuru den som är mest lämplig utt svuru på dennu frågu.

Till slut, herr tulmun, vill jug sägu, att det inte är min avsikt utt svartmåla östsidun i dettu summunhung, men jug tycker utt mun inte behöver hu särskilt stora kunskaper på dettu område för att konstuteru utt vissa östländer gjort kränkningur av svenskt territorium i mycket känsliga områden. Försvarsministern säger själv utt de ullru flestu kränkningurnu av svenskt territorium förmodhgen - enligt huns egnu ord — är oavsiktliga, och det kan ju också tänkas att så är fallet för en hel del båtar frän västsidan, men kanske inte frän östsidan. Det är detta som det skulle vara av intresse att få klarhet i. Själva siffran pä untulet kränkningur är ju inte så betydelsefull i dettu summunhung.

Herr försvursministern ANDERSSON:

Herr tulmun! Jug vill först beröra den tredje frägan som herr Björck ställde och som jag inte hade uppfattat när den först ställdes, ty jag trodde knappast mina öron. Var det verkligen fråga om att vi här i Sverige möjligen skulle ha fått vara med om att mun från utländsk ubåt i närheten av svenska militäranläggningar lundsutt folk? Vur verkligen frågun detta? Om sä var fallet, vill jag säga att jag aldrig hört talas om utt så skett och ingen unnan heller.

Det viktigaste i detta sammunhung - och det är väl på denna punkt som herr Björck missförstår det helu - är utt det inte har skett nägon försämring av den incidentberedskup som vi under 1960-tulet har satt in. Under 1950-talet när det kalla krigets epok varade hade vi en mycket obetydlig incidentberedskap. Vi var fullt medvetna om riskernu, men vi tog dem därför utt vi unsåg utt vi borde utnyttju försvurspengurnu i förstu hund till utt förstärku vår långsiktsberedskup, skuffu oss vapen och bedrivu utbildning för pengurna. Sedan hade vi en viss insatsberedskup

under 1960-tulet, och den hur sedun dess icke försämruts och inte heller försämruts i frågu om insatsmöjligheterna och insatskapaciteten beträffunde flygplun - det är en missuppfuttning uv herr Björck att en försämring hur skett, en missuppfattning som redun frumgår uv formuleringen i interpellationen. Det förhåller sig inte så utt det har skett någon försämring. Däremot övervägs det ofta, om vi skall göra nägon förstärkning, men vi hur kommit till utt det buru är pä vissu punkter som vi bör göru det och håller fust vid utt vi bör prioritera andru former uv beredskup än denna.

Menar herr Björck att vår prioritering är fel och att vi bör lägga ner mer försvarspengar på en incidentberedskup och en insatsberedskap runtom i landet? Har herr Björck i detta fall en unnun bedömning än regeringen och mUitärledningen?

Det förhåller sig inte på det suttet, herr Björck, utt pengar futtas. Incidentberedskupen är inte sä kostsam att vi inte skulle kunnu lät oss säga fördubbla den utan att det på något särskilt sätt i stort påverkar vär försvarsekonomi. Jag skall inte nämna kostnaderna, men jug vägur stå för vud jug i dettu fall säger. Bedömningen är emellertid utt en förstärkning UV beredskupen i nuvurunde internationella läge inte är nödvändig. Det är naturligtvis också på det sättet att våra övervakningsmöjligheter har starkt förbättrats under 1960-talet genom utbyggnaden av vårt radarsystem, som särskilt i är får en ytteriigare kapacitetsökning pä läghöjdsom-rädet. Denna förbättring är väsentlig för övervakningen av våra sjöområden. Att blanda in vår allmänna försvarspolitik i detta är enligt min mening ett misstag av herr Björck.

När det sedun gäller nöjesseglarna vet jag inte vUka båtar som är störst. Jag håller på somrurnu till på Västkusten, och där är mycket sällun båtur från öststaterna, men de finns. Jag tror dock inte att de kan konkurrera med de engelska lustjakterna och de västtyska lustjakterna. Det är för huvssegling iblund nödvändigt att hu mycket storu båtar, och det finns ingen anledning att misstänka dem som uppsöker oss under somrurnu pä Väst-, syd- eller ostkusten. Att övervukning sker där det är nödvändigt, är en annan sak. FöHer man inte bestämmelsernu, sker tillrättuvisningur, men vi skulle räka tämligen illa ut, om vi i vurje nöjesseglure säg en person som vur ute inte för utt se vär vackra skärgård, t. ex. Blekinge skärgärd, utan för att spionera. Det finns, herr Björck, i dag mycket bättre metoder utt spioneru som vi inte har möjligheter utt påverku - jag talade om satellitaktiviteten över vårt område.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. incidentberedskapen vid rikets gränser

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr talman! Vi är väl alla medvetna om att det krävs stora fartyg för havssegling. Jag är naturiigtvis glad över att levnudsstundurden i t. ex. Polen och Östtysklund har stigit sä högt utt ett stort antal människor där uppenbarligen har råd utt hällu sig med storu båtur för nöjessegling, ehum de tydligen inte kun konkurrera med dem som seglar omkring i närheten av herr statsrådets sommarställe.

Men denna debatt hur visut, herr talman, att det uppenburligen mäste finnus vissu gunsku så betydande luckor i vår incidentberedskup. Jag har pekat pä dem som finns under vattnet och jag har pekat på utt det inte

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

finns jaktskydd dygnet om - det må vara hänt att vi alltid har huft en mmdre tillfredsställunde beredskup på dennu punkt. Jug hur pekut på att det förekommer vissa nöjesseglare i känsliga områden, och jug är inte sä nuiv utt jag tror att det här baru rör sig om tillfälligheter.

Det vur också intressunt utt få redu på att det inte fattas pengar för det ändamål det här gäller och att incidentberedskupen är billig. Är det pä dettu sätt, kun vi ulltså hoppus utt den, om så skulle behövus, mycket snubbt och temporärt kun förbättrus och utt dettu kunske sker nägot oftare än som varit fallet tidigare.

När det sedun, herr tulmun, gäller ubäturnu, trodde inte herr försvursministern sina öron när hun hörde vud jag sade. Jag sude nuturligtvis inte utt mun landsatte folk frän ubåtur hur som huver i ytterskärgården. Jug frågude, om det funns någru tecken som tydde pä utt detta hade skett för utt mun under nuttetid skulle kunna t. ex. studera nägra mUitärobjekt. För någru år sedun förekom en del pressuppgifter om utt sådunt skulle ha skett vid ett tillfälle i Stockholms ytterskärgård. Min enkla och oskyldiga frågu, herr försvursminister, vur alltså om det funns nägru tecken som tydde på utt så hude skett senare. Jag är glad över att ha fått höra utt så inte vur fallet. Jag tror naturligtvis herr försvursministern på hans ord.

Herr tulmun! Jug skull inte ytterligure förlängu debutten. Jug vill bura ännu en gäng återvända till det som vur unledningen till utt jug ställde dennu interpellution. Herr försvursministern hur nämligen sökt visa att läget i vär omgivning är relativt lugnt och att vi har god beredskap. Dettu skull ställus mot det som överbefälhavaren under ämbetsmannaansvar skriver i sin senuste årsberättelse, för budgetåret 1970/7 1, dur hun pekur pä att incidenter under året fordrat i stort sett dugligu insatser. Även om de här incidenternu iblund ur uv mycket oskyldigt slag — och jag är övertygad, herr talman, om att det ofta förhäller sig på det sättet — visar det i ullu full utt vi ingulundu lever i en helt lugn del uv Europu. Den som någon gång hur vurit vid en rudurstation och sett det enormu untul överflygningur som sker i närheten av våra gränser blir nog övertygad om att läget i Östersjöområdet inte är lugnt och idylliskt i alla avseenden.

Med dettu unförunde, under vUket herr tulmunnen övertog ledningen av kammurens förhundlingur, vur överläggningen slutud.

§ 22 Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för utt besvuru herr Carlssons i Vikmanshyttan (c) den 10 februari framställda interpellation, nr 48, och anförde:

Herr talman! Herr Carlsson i Vikmanshyttan har frågat mig dels vilka kriterier som bör föreligga för att en förändring i kommunblocksindelningen skall fä företas, dels om en avsevärd förändring av kommunikationerna, t. ex. nedläggning av persontrafiken pä järnväg, kan utgöra tillräckligt skäl för ändring av blocktillhörighet, dels vilken betydelse som

tillmäts kommuninvånarnas och de kommunulu representanternas mening i dessa frågor.

Riksdugens beslut år 1962 om riktlinjer för en ny kommunindelning innebär bl. u. utt för vurje län skull finnus en plun för länets indelning i kommuner. Planerna fastställs av Kungl. Maj:t efter förslag av länsstyrelsen. Genom särskUda beslut fastställde Kungl. Maj:t åren 1963 och 1964 planer för länens indelning i kommuner. Vissu ändringur i dessu pluner hur sedermera gjorts.

Är 1969 beslöt stutsmukternu lugen (1969:156) med särskildu bestämmelser om ändring i kommunindelningen. Enligt lugen skall gällunde pluner i huvudsak vara genomförda senast vid årsskiftet 1973/74. Ett stort antal kommunsammunläggningur trädde i kruft den 1 junuuri 1971.

Sedan lugen trädde i kruft hur ett untul framställningur om ändring av kommunblocken prövats av Kungl. Maj;t. Det kan därför förutsättas att den nu gällunde blockindelningen i huvudsuk kommer utt liggu till grund för de återstående kommunsummunläggningar, som skull träda i kruft den 1 junuuri 1974.

Givetvis kun ändringur i kommunblocksindelningen bli aktuella om ändrade förhållanden motiverar detta. I propositionen 103 är 1969, som låg till grund för riksdagens beslut år 1969, underströks dock att det självfallet inte kunde bli frågu om någon ullmän omprövning av planerna med frängående av de år 1962 beslutade principerna för indelningen. Uttalandet lämnades utan erinran av riksdagen.

Det är inte möjligt att ge något generellt svar pä frägan om vilka skäl som kan motivera ändringar i gällande blockindelning. Mot bakgrund av nyssnämndu uttulunde kan emellertid slås fast att det bara är sä väsentligt ändrade förhållanden som med tillämpning uv 1962 ärs riktlinjer skulle ledu till en annan blockindelning än den beslutade som kan leda till omprövning av denna indelning. Som exempel på sådana ändrade förhållanden kan tänkas att befolkningsutvecklingen i något block avvikit från tidigare antaganden på ett så oförmånligt sätt att länsstyrelsen och berörda kommuner inte längre tror på kommunblockets förutsättningar att utvecklas till en bärkraftig kommun. En annan betydelsefull faktor kan vara en påtagHg förskjutning i de näringsgeogrufiska förhållundena.

Det är nuturligtvis önskvärt utt beslut om komniunindelningen hur en bred förankring hos kommuninvånarna och de kommunala förtroendemännen. Sä är ocksä fallet på de flestu håll. Det kun emellertid inte undvikus utt kommunindelningen frän nägon enstuku kommuns synpunkt kan upplevas som mindre lämplig. Ändringar i den kommunala indelningen kan inte företas enbart utifrån önskemålen frän en enstuku kommun. I sin bedömning mäste regeringen också tu hänsyn till synpunkternu frän övrigu berördu kommuner och från länsmyndigheterna. Den lekmunna-styrelse som länsstyrelserna numera har torde innebäru ökude guruntier för utt ställningstugundenu i indelningsärenden grundus pä såväl god kännedom om de lokula synpunkterna som omtanke om en för länets kommuner gynnsum utveckling.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Jag tackar civilministern för hans svur på min interpellution. Tyvärr måste jug konstuteru utt jug på de frågor som jug hur frumfört inte hur fått de konkretu besked som jug hade hopputs pä.

Kommunindelningsreformen innebär ju en genomgripunde förändring UV grunderna för vår demokrati. Vid efterkrigstidens början hade vi omkring 2 500 kommuner. Genom indelningsreformen på 1950-talet reducerades antalet till omkring 1 000. Då den nya reformen har genomförts kommer vi inte att ha mer än omkring 270 kommuner kvar. De båda indelningsreformerna medför ulltså tillsummuns utt antalet kommuner minskar till bortåt tiondelen. Det är en väldig omställning som nära berör de enskildu människornu.

Det hur stått strid kring den senaste kommunindelningsreformen. Den striden finns det ingen anledning att dra upp igen. Beslutet är ett faktum och det får accepteras. Vad som är livsviktigt är emellertid att genomförandet sker så smidigt som möjligt och att man noga beaktar de kommunaldemokratiska synpunkterna. Så längt som möjligt mäste man gå de enskilda människornas önskningar till mötes.

Bakom centerns avståndstagande från 1969 års beslut om att genomdriva kommunindelningsreformen med tvängslagstiftning låg farhågor för den kommunala demokratin. Den ursprungliga frivilliglinje som riksdagen med stor kraft slog fast 1962 gav bättre garantier för utt förändringur inte skulle ske mot enskildu människors önskningur. Utvecklingen har besannat våra farhågor. Pä mångu häll i lundet råder oro och tvekun inför lämpligheten uv den blockindelning som hur fustställts.

Frägan är om regeringen är beredd att varu tillmötesgående och vidta de jämkningar i indelningen som undanröjer de farhågor som har kommit fram pä olika häll. Denna frägu är det centrulu i min interpellation, och jag har tagit fram ett konkret exempel från mitt eget hemlän för att belysa principfrågan.

Dä 1969 års tvängslugstiftning untogs underströk både regeringen och den socialdemokratiska utskottsmajoriteten att lagen innehöll vissa undantagsmöjligheter, som kunde lindra och mildra lugens verkningar i enskildu full. Mun frumhöll till en börjun utt vissu ändringur i blockindelningen skulle kunna ske. Det skulle visserligen inte kunna bli fråga om någon allmän omprövning uv blockindelningen, men vissu ändringur skulle kunnu genomförus. Vidure frumhöll mun utt man i särskilda fall skulle kunna låta en indelningsändring helt utgä sä utt den inte skulle bU genomförd ens 1974.

Dessu unduntugsmöjligheter underströks särskilt av utskottsmajoriteten. Mun frumhöll att mun "vid sin bedömning uv försluget" fäste uvseende vid utt det innehöll vissu unduntugsbestämmelser. Dessu innebur enligt utskottets mening ett "lämpligt mått uv uppmjukning uv grundprincipen", som man sude den gången.

Mot bakgrund av den vikt man 1969 fäste vid dessa undantagsmöjHg-heter hur mun huft anledning att utgå från att de skulle tillämpus generöst. Eftersom regeringen också hur medgivit de kommunuldemo-kratiska frågornas betydelse och tillsatt en särskild utredning för dessa, borde man också kunna förutsätta utt regeringen särskilt skulle eftersträ-

va att tUlgodose de lokulu opinionernu så långt som möjligt och verka för bredaste möjliga förunkring för vurie indelningsförändring.

Utvecklingen hur knuppust givit belägg för utt regeringen hur vurit beredd att ta sädanu hänsyn i tUlräcklig utsträckning. Civilministerns interpellationssvar i dag undanröjer tyvärr inte detta intryck. Civilministern börjar med ett generellt svur på frågun om vilku skäl som kun motiveru ändringur i blockindelningen och slår fust att bara väsentligt ändrade förhållunden kun ledu till uvvikelser. CivUministern ger två exempel på vud som skulle kunnu unses som sådunu väsentligt ändrude förhållunden. Det ena är att befolkningsutvecklingen har avvikit frän tidigure untugunden. Det andra är att en påtaglig förskjutning har skett i de näringsgeografisku förhåUundenu. CivUministern undviker helt att svuru på min frågu, om en uvsevärd förändring av kommunikationerna, t. ex. en järnvägsnedläggelse, kan utgöra skäl för ändring av blockindelningen. För de enskUda människorna medför detta en utomordentligt viktig ändring i levnadsbetingelserna. Jag hur som exempel här pekut på Ore kommun. Frän börjun rådde delude meningur inom kommunen, huruvidu den borde läggus summun med Rättvik eller med Orsa. Kommunstyrelsen förordade Rättvik, men fullmäktigemajoriteten valde Orsa. Denna blockindelning blev också fustställd.

Sedun stutens järnvägar lagt ned persontrafiken på linjen Orsa-Bollnäs återupptogs frågun inom kommunen. Kommunikutionernu med Orsu hade så väsentligt försämrats att man beslöt begäru ett sumgående med Rättvik, dit mun nu hur betydligt bättre förbindelser. Bäde Rättvik och Orsa är positivu till ett sumgående med Ore. Länsstyrelsen hur emellertid uvstyrkt framställning från Ore kommun om ändrud blockindelning. Enligt både kommunens och min egen mening har i detta fall en mycket väsentlig ändring i förutsättningarnu för blockindelningen inträtt. Jug upprepur därför min fråga till civUministern, hur han ser på ändrade kommunikationer som skäl för ändring uv blockindelningen.

I sista delen av interpellationssvaret kommer civilministern in på de kommunaldemokrutisku uspekternu. Hun medger utt det är önskvärt att beslut om kommunindelningen hur en bred förunkring hos kommuninvånarna och de kommunala förtroendemännen. Han framhåller emellertid att det inte kan undvikas utt indelningen "från nägon enstuku kommuns synpunkt kun upplevus som mindre lämplig" och stryker under: "Ändringur i den kommunulu indelningen kun inte företus enburt utifrån önskemålen från en enstuku kommun", utun hun unser utt hänsyn måste tus även till synpunkternu frän övriga berörda kommuner.

Detta resonemang är efter ordalagen ganska godtagbart, men frågan är hur det tillämpas i de konkreta fullen. Det gär helt förbi det exempel som jug hur tugit frum. Här är det inte frågu om nägon enstuku kommun, vurs önskemål strider mot undru kommuners. Det gäller buru tre kommuner, och frågun är om den tredje skall läggas till den första eller till den andra kommunen, dvs. om Ore skall läggas till Orsa eller till Rättvik. Ingen hänsyn hur uv länsstyrelsen tugits till önskemålen frän de 1 800 människorna i den kommun - alltså Ore - det närmust gäller. Talar man om bred förankring och majoritetens vilju, fär mun konstatera att befolkningen i Ore och Rättvik innebur en klur majoritet för den

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsätt-niitgarna för förändring av kommunblocks-indelningen

indelningsförändring som Ore kommun begär. Länsstyrelsens yttrande gär ulltsä inte emot en enstuku kommuns i ett större summunhung, utan det går emot ett mycket klurt folkflertuls önskemål. Det finns också viktigu skäl för utt opinionen svängt i och med de murkuntu förändringur i kommunikutionernu som skett.

De kommunuldemokratisku frågorna hur diskuterats länge, och många vackra ord har uttalats av regeringen om värdet uv en levunde kommunul demokruti och ett vidgut medborgurinflytunde. Dä det kommer till konkreta beslut förefaller emellertid de vackra orden ibland utt vuru bortglömdu. Det är därför angeläget för mig att upprepa den tredje frågan som jag ställde tUl civilministern i min interpellation: VUken betydelse tillmäter man kommuninvånurnus och de kommunulu representanternas mening i dessa frågor?

Jag ber att än en gång få tacka för svaret pä min interpellation.

Herr TURESSON (m):

Herr tulmun! Herr Curlsson i Vikmanshyttan sade att sedan statens järnvägar lugt ned persontrufiken mellun Ore och Orsu hur det och det inträffut. Jug unser det angeläget i korrekthetens intresse utt påminnu om att det enligt riksdugens beslut är Kungl. Maj.t och inte stutens järnvägar som fattar beslut om nedläggning av järnvägstrafik.

Fru HAMBRAEUS (c);

Herr tulman! Vi har nyss fått höra herr Turesson alldeles riktigt sägu utt regeringen hur givit SJ tillåtelse utt läggu ned denna järnväg. Just i dugurna har länsstyrelserna fått sinu förstu direktiv för trafikförsörinings-planerna från kommunikationsdepartementet. Får jug ställu den frägun till civUministern, om det förekommer något sumurbete mellun depurte-menten i dessa angelägenheter. När man nu har upptäckt att en kommun enbart på grund av regeringens åtgärd att lägga ned en järnväg vill ompröva sitt ställningstagande till frägan om vilket kommunblock den skull tillhöru, borde dä inte departementen samräda? Vår länsstyrelse säger sig önsku behållu järnvägen och viHu utt den skull komma med i trafikförsörjningsplanen. Jag tycker att man kunde ompröva beslutet och lä tu persontrufiken pä järnvägen ätemppstä.

100

Herr CivUministern LUNDKVIST:

Herr tulmun! Jug skull kunske i likhet med herr Carlsson i Vikmanshyttan undviku att på nytt dru i gång den debutt som vi förde om kommunindelningsreformen 1969, men jug måste erinru om motivet för den tidsplunering som riksdugen då fustställde.

I vurje full unser regeringen utt vi kun drivu en uktiv regionulpolitik i landet. Vi tycker utt ett uv de besvärliguste problem vi hur att bemästru är den brist på buluns i utvecklingen mellan olika delar uv lundet som vi hur fått. Här skall vi sätta in våru krufter för utt försöku vända utvecklingen till förmän för en bättre baluns.

Vi konstaterade väl dä utt om vi skulle kunnu gå i gång med den aktiva regionalpolitiken, var en av de första förutsättningarna att vi blev färdiga med kommunindelningsreformen, därför att regionalpolitiken skulle vila

lOl

pä kommunblocken som den minsta lokala enheten. Förutsättningarna för det samspel mellun stut och kommun i en uktiv regionulpolitik som vi ullu ville åstadkomma vur utt vi på det hur sättet bestämde oss för utt fullföHu kommunindelningsreformen.

Regeringen fortsätter utt urbetu för den uktivu regionalpolitiken. Jug är kunske mot bukgrunden uv de resonemung som hur förts inte minst frän centerpurtiets sidu i kommunblocksfrägun för någon vecku sedun, när den diskuterades här, och de resonemang som fördes här i gär om undru frågor som hur med regionulpolitiken utt skaffa litet förvånad över att man ständigt frän centerns sida sätter frägan om hur vi skall kunna uppnå resultaten uv regionulpoUtiken i undru hund och undru frågor, som hur utt göru med sumhällsorgunisutionen, i första hand. Vi tycker nog att vi skall hu en sumhällsorgunisution som gör det möjligt för oss utt uppnå de mål vi eftersträvur med regionalpolitiken. Det är för utt ge politiken ett riktigt innehåll som vi skull orguniseru sumhället och inte omvänt: först orguniseru sumhället och sedun hoppus pä utt vi möjligen med hjälp UV den organisation vi bestämmer oss för skall nå de mål vi eftersträvur.

Nåväl, dettu om dettu. Här har nu herr Carlsson i Vikmunshyttun sugt utt jug inte svurat honom konkret på de frågor hun ställer i sin interpellation. Han har sugt utt jug inte svurut på i vilken mån kommunikutionernu kun unses spelu en roll i den omprövning som kun vuru uktuell efter den kommunblocksindelning som vi har fått. Jag har svarat i interpellationen att väsentliga förändringur i de näringspolitisku förhållundenu kan vara motiv för en sådun omprövning. Utun tvivel hör kommunikutionsfrågornu till de näringspolitisku förhållundena, men det finns ocksä undra sådana näringsgeografisku förhållanden som vi talar om när vi diskuterar en lämplig kommunindelning.

Jag kun nuturligtvis inte stå här och tu ställning till enskildu full, allra minst till ett ärende som vi sä småningom skull diskuteru i regeringen när vi hört de remissyttrunden vi fått in från länsstyrelse och kommuner. Men när vi går utt diskuteru dessu frågor kun vi inte bura ta hänsyn till en enstaka kommuns inställning. Vi måste bedöma krav på en förändrad kommunindelning mot bakgrund av hur mun i helu kommunomrädet reagerar inför framställningen.

Man kan ju, herr Carlsson i Vikmanshyttun — om jug nu inte knyter un till dettu speciellu fuU, men ändå resonerur principiellt om likurtude full - tänku sig utt om en mindre del i ett kommunblock vill brytu sig ur kommunblocket för utt gå åt ett unnut håll, kunske det kun innebäru utt det kommunblocket inte kun bli en egen kommun i fortsättningen. Dä påverkur mun förhållandena i hög grad för resten av kommunblocket, som kanske har det större untulet invånare. Då tycker jug att det inte är oväsentligt vad som händer i en sädan kommunindelningsfräga för ett kommunblock av den här karaktären.

Jug tycker heller inte, när man diskuterur sådunu här ting, utt det är helt oväsentligt vilken inställning länsstyrelsen - den lekmunnustyrelse som vi numeru hur - tur tUl dessu frågor. Länsstyrelsen hur till uppgift utt försöka urbeta för att vi skall fä bäde en regional indelning och en regional utveckling som blir sä gynnsam som möjligt för hela länet. Det är självfullet utt mun också måste tu in derus uppfattning och mening i

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

bilden innan man går att fäUa ett avgörande.

Sä frågade mig till slut fru Hambraeus om man inte kunde tänka sig ett samarbete mellan kommunikationsdepartementet och civildepartementet när det gällde den regionala trafikförsörjningen, så att jag praktiskt taget här skulle kunna stå och ge löfte om att om beslutet i den här kommunindelningsfrågan går i en viss riktning skall det betyda utt en nedlugd järnväg skaU kunna uppstå igen.

Självklurt är hela uppläggningen av den regionala planeringen tänkt så att den trafikförsörjningsplan länsstyrelserna skall göra upp görs till stöd för den regionala utveckling länsstyrelsen tänkt sig för länets vidkommande. Det är ju den typen av samordning som vi skaU få mellan å ena sidan trufikpolitik och å undra sidun regionul utveckling och regional politik. Jag utgår ifrån att när länsstyrelsen i Kopparbergs län sätter sig ned och gör upp sin trafikförsöriningsplan, kommer dennu plun att rimma väl både med den regionala utveckling man vill främju och med den kommunindelning mun beslutur utt uttula sig för tUl stöd för den regionala utvecklingen.

Herr JONASSON (c):

Herr tulmun! Jag hur med intresse lyssnut till civUministerns svur på herr Eric Curlssons interpellation. Jag skall inte gä in pä ullu de spörsmål som här ställts. Jug vill baru ställu en frågu till civilministern.

Civilministern säger att kommunindelningen skull hu en bred förunkring hos kommuninvånarna. Vidare säger hun utt hänsyn ej kan tus till enbart en kommuns önskemål.

Skall man tolka detta så att folkmajoritetens önskemål i ett redan bildat kommunblock kommer att beaktas? Det bör väl vara kontentan av civilministerns resonemung.

102

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! Först vill jag rätta ett fel. Det är regeringen som lägger ner järnvägar pä förslug uv kungl. järnvägsstyrelsen, ulltså stutens järnvägur, vilket inte torde vuru herr Turesson obekunt.

Jug sude förut till herr civUministern utt jug skulle inte sättu i gång nägon diskussion om vud som skedde 1969. Riksdugen hur beslutat en lag. Det beslutet gick oss emot. Vi fär acceptera det beslut som fattudes och göra det bästa möjliga uv det. Därom är vi överens. Men vud jug hur sugt här, herr stutsråd, är att när särskildu förhållunden uppstår så skull mun tillämpu bestämmelsernu generöst, så utt mun tillgodoser de önskemål och synpunkter som medborgurna har ute i berörda bygder. Det är från den utgångspunkten som jug hur väckt min interpellution, och jug tror det finns uniedning att beakta vad jag har sagt.

Givetvis skall vi inte heller diskutera det enskilda fallet i och för sig. Herr statsrådet säger att en enstaka kommun kun inte fä bromsu en utveckling på dettu område genom utt sättu sig emot en summunläggning. Jug tror att bakgrunden till dessa tankegångar frän utskottets och frän riksdagens sida när man tog beslutet var föHande. Man tänkte sig att det kunde gälla ett blivande kommunblock om tio kommuner - för att ta ett arbetsexempel. Nio kommuner sade att vi är överens om att vi skall läggas

Uiop den och den dagen, men den tionde kommunen, som kanske hade en nyckelställning i något avseende, sade nej. I ett sådant full är resonemanget om utt en enstaka kommun inte kan få bromsa utveckHngen på detta område rUctig, men i det konkreta fall som jag har tagit fram är dock förhållandena annoriunda. Det är två kommuner som är praktiskt taget lika stora och som har sagt att de är beredda att ta emot den tredje kommunen. Den tredje kommunen, Ore kommun, är beredd att acceptera en kommunsammanläggning. Men, säger man, vi vill ha sammanläggningen på det sätt som gagnar oss och våra intressen och som ger oss de bästa utveckUngsmöjligheterna inte minst med hänsyn till kommunikationsfrågorna.

Här talade statsrådet om utt man skulle göra en trafikplanering. Vi skall vara realister, herr stutsråd. Ingen av oss tror väl utt, om persontrafiken har lagts ned på en järnväg, den kommer utt tus upp igen. Det beror bl. u. på utt mun tyvärr fär befuru utt befolkningsunderiuget kommer utt sjunka i de här bygderna. Födelsetalen visar det. Man hur också gjort förändringar på transportsidun i övrigt som ger mig anledning att säga detta. Jag skuU inte utveckla den diskussionen. Det är en annan ledumot uv regeringen som bör få diskuteru de frågornu. Men vi bör hu dem med i bilden när vi bedömer de här problemen.

I Ore kommun hur man tugit hänsyn tUl kontakterna och kommunikationerna och möjlighetema för ungdomarna när det gäUer att komma till högstadieskolan. Med hänsyn tUl det sjunkande elevantalet får vi överkapacitet på skolsidan untingen mun går i Orsu, där elevernu i dug går på högstadiet, eller de fortsätter i Rättvik. Det finns gott och väl pluts för Ore-elevernu på båda hållen.

Då mäste mun ändå fråga sig: Vad är det som bäst gugnur den delen uv den framtida kommunala verksamheten? Vad är det som gagnar de övriga aktiviteterna här uppe?

Det är sådana frågor som gjort att kommunen har sagt att man vill med hänsyn till de olika faktorer som här föreligger föras till Rättvik.

OvansiHansregionen - om vi nu håller oss till det konkreta fallet igen — hur ett gunsku stort befolkningsunderlag som helhet betruktut. Det är klart att jag ur medveten om utt det blir problem för den kommun som inte får Ore, men jag frägur mig ändå, och det gör mun i Ore kommun också: Är det Ore kommuns 1 800 innevänure som skull rädda den ena eller den undru kommunen här? Skall det vara avgörande för vilken framtid mun fär i OvunsiHun?

Hur inte Orebornu ute i sin glesbygd större möjlighet utt bedömu sin situution och sin frumtid från sin horisont och från sin, får vi kulla det "gräsrotsnivå", ett populärt uttryck i dag, när det tulus om utt mun skull tu hänsyn till invänurna? Har vi inte anledning att ta hänsyn till hur de ser på sin egen frumtid eUer har man större möjligheter utt bedöma detta från länsstyrelsens horisont och med Kungl. Maj:ts intentioner som underlag?

Jag tror ändock herr statsråd att våra kommunala förtroendemän och medborgarna ute på det lokala planet bäst kan bedöma sin egen framtid. Herr statsråd! Om vi menar aUvar med talet om kommunal demokrati och hänsyn till människorna, måste vi också leva upp tUl detta.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

103

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Det är ändå, som jag sade, så att om vi lägger tillsammans befolkningstalen i de kommuner vUka är uktuellu i denna summunläggningsfrågu med Öres invånuruntul, fär denna kommun "majoritet" för sitt önskemål.

TUl slut buru någru ord om hur man skall kunna utveckla de bygder det är fråga om. Vi är väl överens om, herr statsråd, att detta inte sker genom att man unsluter 1 800 människor i en kommun i den enu eller andru riktningen. Det skull ske genom en uktiv lokuliseringspolitik, genom en utökud regionulpolitik, vurvid Morus och Orsus frumtidu möjligheter kun förstärkus genom förändring uv skattekraftsområdet osv. Men det är också ytterst angeläget för att befrämju en lyckosum frumtid för en bygd, utt mun tur all möjlig hänsyn till de människor som lever och verkar i den. Man mäste leva upp till det tal om sådunt hänsynstugunde som vi så oftu fär höru när det gäller den kommunula demokrutin. demokrutin.

104

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr tulmun! Jug hur ju min pUkt likmätigt envist vägrut att diskutera det enskilda fallet här i riksdugen. Dessu frågor skuU väl inte hunterus så att tillvägugångssättet vid alla enskilda kommunsammanläggningur skull diskuteras i riksdagen. Eftersom herr Carlsson i Vikmanshyttun i sitt exempel lämnade en oriktig redogörelse för hur det verkligen förhåller sig, måste jag ändå rätta honom.

Det gäller i dettu full, säger herr Carlsson, ett kommunblock, som består av Orsa och Ore kommuner, där den lilla delen, Ore kommun med sinu 1 600—1 800 invänure, vUl gå summan med en unnan till kommunblocket gränsande kommun. Eftersom den lUlu kommunen tillsammans med denna ungränsunde kommun befolkningsmässigt skulle hu en majoritet i förhållande till Orsa kommun, borde väl Oreborna och den andru kommunen, menur herr Curisson, kunnu få sin vUju igenom. Då skulle vi väl kunnu struntu i vud de 6 000 människorna som bor i Orsa kommun tycker.

Herr Carlsson i Vikmanshyttun trycker mycket sturkt på utt vi skull ta hänsyn till medborgarna i kommunernu, och hun säger utt vi skull vura generösa mot dem i vår bedömning. Ja, men det är ju ocksä fråga om mot vilku invänure vi skull vuru generösu. Mun kun ju inte fä huntera debutten i ett sådant här sammanhang så - förlåt mig, herr Carlsson i Vikmanshyttan — demagogiskt som han gör. Vi har en kommunblocksbildning i dag, och vi skall på grundval av en framställning diskutera om vi skall göra en förändring i den. Det är dä invånarna inom det existerande kommunblocket och deras förhållunden som vi diskuterur.

Jug säger fortfurunde utt dettu är frågor som vi inte kun uvgöru på dettu sätt. Men eftersom herr Carlsson i Vikmanshyttan har exemplifierat på det sätt som hun hur gjort, måste jag med hjälp uv denna urgumentering påvisu utt huns omsorg om invånurnu är i dettu summunhang begränsad till vissa invånare medun hun tur mindre hänsyn till undru invånare, som är liku berörda uv den frägu som vi nu diskuterar.

Jag vill vidare tiU herr Jonasson säga utt jug så väl förstod huns frägu. Vi skull nog ocksä träffas någon gång framöver och diskutera kommun-indelningsfrågor uppe i Värmland. Pä hans direkta frågu kun jug väl svara

så här. I vissa län har mun sedun 1964 upptäckt utt utvecklingen hur gått i den riktningen — precis som jug skildrade i interpellationssvuret — bl. a. i frågu om befoU<ningsutvecklingen, utt mun hur vurit tvingud att pä nytt titta på hela kommunblocksindelningen i syfte utt försöka åstadkomma en indelning som är riktigare i nuläget och framför ullt med sikte på frumtiden. Då tror jug inte utt mun kun ta ställning till frågor i sådunu sammanhang uteslutande med hänvisning till de argument som herr Jonasson anförde i sin fräga tUl mig, utun då fär mun pröva frägan mot bakgrunden av den nya situation som mun i vurje fuU pä länsplunet och i de flestu uv de berörda kommunerna hur unsett att mun hamnat i. Det gär inte att spika fast, som jag förstår att herr Jonasson ville att jag skulle göra, en bestämd regel på den punkten.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. fömtsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! Jag anförde exemplet därför utt jug ville ,belysa den princip som vi diskuterar. Jag vet inte om det var ett förfluget ord från herr statsrådet, när han beskyUde mig för att vara demagogisk. Vi brukur inte diskuteru på det sättet, och det lämpur sig heller inte för mig att föru sådunu diskussioner. Men låt mig sägu utt Öres 1 800 invänure är tungun pä vägen. De hur uvgörandet i majoritetsfrågun. Om Öres 1 800 invånare säger att de vill gä sammun med Orsu — och det sude mun med knapp majoritet tidigare, när järnvägen var kvar — blir det fleru människor tiUsummuns i Ore och Orsa än det är i Rättvik. Med hänsyn tUl att kommunikutionernu med Orsu hur uvsevärt försämruts har Ore nu prövat om sitt ställningstagande, och Oreborna är välkomna att bilda majoritet tillsummuns med Ruttvik.

Jag kan inte förstå utt det ärdemugogi, när jug unför det exemplet för utt belysu majoritetsförhållundet. TU syvende og sidst, herr stutsråd, är det de 1 800 människornu i Ore kommun och derus synpunkter som skull vuru uvgörunde här. Det är derus frumtid vi har att diskutera.

Jag hoppas att, när herr statsrådet så småningom skull prövu den frumställning som föreligger, den här debutten ändå inte skall ha försvårat möjlighetema för ett objektivt ställningstagande utan att man skall kunna tänka om i förhållande till det beslut som futtudes när mun lude fust kommunblocket. Det väsentligu är dock utt vi får en lösning som ur alla synpunkter står sig inför framtiden. Jag hoppas utt herr stutsrådet är beredd utt anlägga de aspekterna och då också ta all möjlig hänsyn till Orebornas framtid.

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! På den sista punkten kan jag utan vidare garantera herr Carlsson i Vikmanshyttan att den här debutten skull på intet sätt vägu vare sig till förmän eller till nackdel för någon speciell lösning. Det fall som herr Curlsson hur unfört i sitt exempel kommer vi utt prövu på det sätt som jug hur un tytt helu tiden.

Låt mig buru till sist nämnu en suk, medun vi håller på och exemplifierar, för att belysa konsekvenserna uv herr Curlssons resonemung.

Vi hur tyckt utt det vur ungeluget utt behållu för frumtiden så mångu

105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. utbildningen vid Sköndalsinsti-tutet

kommuner som det fanns förutsättning förenligt den nya kommunindel-ningsprincipen. Om man i det här aktuella fallet bryter bort en del av det nuvarande kommunblocket, är det risk för att man inte kan behållu den rest som blir kvar som en självständig kommun. Det måste i dettu sammanhang bedömas som ganska allvarligt för de kommuninvånare som bor i den andra delen av kommunen.

Jag kan säga herr Carlsson i Vikmanshyttan att vi har haft mte sä fä kommunblock där en mindre del av kommunblocket har känt sig attraherad av att fä en sammanläggning med en attraktiv tätort som legat i den undru rUctningen, vurför mun gjort frumställningur till oss utt få den där summunläggningen och direkt struntut i vad som skulle ske med resten av kommunblocket därest denna summunläggning kom till stånd.

Vi hur då fått sägu oss att kommunsammanläggning i sådana summunhung inte kun få vuru ett intresse för uteslutunde de invånare som känt sig uttraherude av den starkare tätorten, utan det måste också vuru ett intresse för resten uv invånurna i kommunblocket. Avsikten med reformen är ju att vi skall skapu sä likvärdiga möjligheter till en god och bra kommunul service för ullu medborgure i våru frumtidu kommuner som vi över huvud tuget kun få. Därför tvingus vi utt ständigt föru resonemunget utt vi mäste tu hänsyn tUl ullu inom ett block som beröres uv framställningar om en ändring i kommunindelningen.

Herr CARLSSON i Vikmunshyttun (c):

Herr tulmun! Jug hoppus att den debatt som statsrådet och jag fört här ändå skall hu gett synpunkter, skäl och motiv som kun finnus och som mun får tu hänsyn tUl vid en bedömning uv dessa frågor.

Jug hoppus också att stutsrådet skull få möjlighet att verkligen tänka igenom de synpunkter som en liten glesbygdskommun "vid sidan om" har. Den känner sig i många sammanhang en aning — jug uttrycker mig ytterst försiktigt — illu behundlud, inte minst med hänsyn till nedläggningen UV persontrufiken pä järnvägen.

Vidure tur jug fustu på stutsrådets ord utt mun vid sin bedömning skull söku se allsidigt pä dennu frågu och tu hänsyn till ullu uspekter som finns dä mun gär utt uvgöru dettu ärende, som ändå skall klaras ut inom en ganska nära framtid.

Jag ber att än en gäng fä tucku stutsrådet för det svur jag fått.

Överläggningen var härmed slutud.

§ 23 Ang. utbildningen vid Sköndalsinstitutet

106

Herr stutsrådet MOBERG erhöU ordet för utt besvara herr Wikströms (fp) den 16 februari framställda interpellution, nr 56, och anförde;

Herr tulmun! Herr Wikström hur frågut mig dels om jug delur den värdering uv utbildningen vid Sköndulsinstitutet, som kommit frum i skildu opinionsyttringar frän kyrkligt håll och i en skrivelse från Stockholms socialdemokrutisku ungdomsdistrikt, dels om jug unser utt dennu utbildning genom fortsutt stutsbidrag bör garunterus för i varie fall

de närmaste fem åren.

Vad den förstu frågun beträffur ser jag det faktum att Svenska diukonsällskupets sociulu utbildningsverksumhet åtnjuter stutsbidrug som ett uttryck för utt stutsmakterna åtminstone tUls vidure godtagit den vid institutet meddelade utbildningen.

Som svar på den andra frågun vUl jag anföra föHande.

Vid 1967 års riksdag framfördes motionsvägen krav pä att bidraget till Sköndalsinstitutet successivt skulle avvecklas i takt med att utbildnings-kupuciteten vid sociulhögskolun i Stockholm byggdes ut. Dåvurunde stutsutskottet uvstyrkte motionskruvet med hänvisning till den dä rådunde bristen på personul med sociul utbUdning. De senuste årens kruftigu utbyggnud uv socionomutbildningen leder dock till utt bristen på personul med sådun utbildning snubbt minskur. Motiven för bidruget till Sköndulsinstitutet kun därmed kommu att förlora i tyngd.

Inom universitetskanslersämbetet pågår för närvarande utredningsarbete rörande yrkesinriktade studiekurser inom här aktuellu ämnesområden. 1968 års utbUdningsutredning prövar vidare såväl socionomutbildningens innehåll som dimensioneringen uv den högre utbUdningen inom den sociulu sektorn. Frågun om fortsatt stutsbidrug tUl Sköndulsinstitutet bör prövus i sumbund med ställningstugandet till sistnämnda överväganden.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. utbildningen vid Sköndalsinstitutet

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr tulman! I min interpeUation bad jag statsrådet Moberg att tulu om hur hun värderade den utbUdning som ges vid Sköndalsinstitutet och hur hun såg på möjligheten att garunteru fortsutt statsbidrug för institutet för de närmuste åren.

Jag vill nu tucku statsrådet för ett positivt svar. Det gladde mig mycket utt läsu den skrivelse som Stockholms SSU-distrikt sänt in till utbildnings-depurtementet och där man framförde utomordentligt sturku lovord till den utbildning som ges vid Sköndulsinstitutet. Nu synes stutsrådet ställu sig bukom denna positivu värdering, och det är naturiigtvis mycket glädjande för institutet, dess huvudmän och mänga vänner.

På den undru delen uv min interpellution svurur stutsrådet Moberg utt frägun om fortsutt stutsbidrug till Sköndalsinstitutet bör prövas i samband med att regering och riksdag tar ställning till de förslug som U 68 kun förväntus uvlämna mot slutet uv detta år. Det mäste tolkas sä att institutet kan räknu med fortsuttu stutsbidrug i vurie full frum till 1974 eller 1975, dä mun kun förmodu utt underlug föreligger från U 68 och remissinstunsernu för ett ställningstugunde frän statsmakternas sida.

Sköndalsinstitutet kan alltså räkna med arbetsro till dess, och för det värdefulla beskedet ber jug utt få tucku stutsrådet Moberg.

Överiäggningen vur härmed slutud.

107

Nr 37

Torsdagen den 9 murs 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

§ 24 Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

Herr stutsrådet MOBERG erhöU ordet för utt besvuru herr Wikströms (fp) den 10 februuri frumställdu interpellution, nr 41, och unförde;

Herr tulmun! Herr Wikström hur frågat mig dels om jag anser att 3 1 § studgun för sociulhögskoloma och tillämpningen av denna står i god överensstämmelse med riksdagens beslut, dels om jag vill redogöru förde åtgärder som vidtugits för utt öku tillgången på praktikplatser inom socionom utbildningen.

Svaret på herr Wikströms första fråga är ja. Jag skall motivera mitt svar nägot.

Jag vill erinra om att utbUdningsutskottet, vid sin behandling av propositionen om social utbUdning och forskning, med hänvisning till försöksverksumheten med vidgut tillträde tUl socionomutbUdningen påpekude utt en betydunde undel uv de sökunde hur relutivt omfuttunde yrkeserfurenhet. Utskottet unsåg i likhet med vud jug själv unfört i propositionen det utomordendigt väsentligt utt personer med relutivt omfuttunde yrkeserfurenhet från skildu sumhällssektorer får tillgodoräknu sig denna erfarenhet — inom de ramar som angavs i propositionen — som en del av den praktiska erfarenhet som fordras för socionomexamen. Utskottet förordude vidure en väsentlig ökning uv undelen intugnu med praktisk yrkeserfarenhet. Strävan borde vuru utt untulet studerunde med yrkeserfurenhet blir sä stort att den ökning av antalet intagningsplatser som utskottet tidigare uttalat sig för kan genomföras. Utskottet framhöll vidare att de som inte har yrkeserfarenhet liksom hittills bör få handledd praktik under två terminer. I anslutning till utskottsbetänkandet har 31 § stadgan för socialhögskolorna utformats på så sätt utt den handledda pruktiken omfuttur fem månader för dem som har förvärvat yrkeserfarenhet omfattande minst tio månader, medan av övriga studerande fordras tvä terminers handledd praktik. Mot bukgrund uv vud jug här unfört unser jug utt 31 § studgun för sociulhögskolornu står i god överensstämmelse med riksdugens beslut.

I propositionen om sociul utbildning och forskning förordude jug utt man vid bedömningen uv fuUgjort praktikarbete bör vara generös i fräga om avgränsningen uv de områden, inom vilku den pruktisku erfarenheten bör ha inhämtats. Utskottet ansåg - som jag nyss nämnt — att erfurenhet frän skilda sumhällssektorer bör få tillgodoräknas inom de ramar som angavs i propositionen. Den enda begränsning som angavs i propositionen var att urbete i isolerade miHöer och urbete på arbetsplatser med mycket litet antal anställdu torde vuru mindre lämput som pruktik för blivunde socialurbeture. De uv nämnden för socionomutbildning utfärdude unvis-ningurnu föHer helt riksdugsbeslutet. I nämndens informutionsmuteriul rekommenderus sökunde som för förstu gången går ut i yrkesurbete att om möjligt väHu sociult eller förvultningsinriktut urbete. Vid urvulet blund de sökunde tillmäts yrkeserfurenhet från s. k. socionomyrken och näraliggande områden större betydelse än annan yrkeserfarenhet. Som en föHd av dessa åtgärder har en relativt stor andel av dem som antagits en på detta sätt kvalificerad praktik.

108

(Då banderoller uppvisades på läktaren anförde herr TALMANNEN: Det är ej tillätet att störa kammurens överläggningur med demonstrutioner eUer undru meningsyttringar.)

Som svar pä herr Wikströms andra fråga vill jag frumhållu föHunde. Nämnden för socionomutbUdning, som tillkom den 1 juU 1971 genom ombildning uv sumurbetsnämnden för sociulhögskolornu, hur i fleru uvseenden fått ställning som centrul myndighet för socialhögskolorna. 1 instruktionen ålades nämnden, som en föHd bl. a. av utskottets uttalande, särskilt ansvaret för anskaffningen av pruktikplutser. Härigenom kun unskuffningen uv praktUcplatser samordnas och regionala skillnader i tillgången på platser utjämnas effektivare än tidigare.

Bland åtgärder för att underlätta anskaffningen av pruktikplutser, som vidtugits sedun stutsmukternu fattade beslut om fördubbling uv intug-ningskupuciteten vid sociulhögskolornu, kun jug nämnu föHunde.

Budgetåret 1970/71 inrättudes tio nyu konsulenttjänster vid högsko-lornu. Det innebur en mer än 50-procentig ökning uv untulet dänster uvseddu bl. u. för unskuffning uv pruktikplutser.

1 september 1970 tUlkulludes den s. k. pruktikcentrumkommittén. Jag hoppas utt det skull bli möjligt utt senure i år, när kommitténs förslug föreligger, futtu beslut om utvidgning uv untulet pruktikcentru. Dettu bör leda till ett begränsat tillskott av praktikplatser och en väsentlig höjning av praktikens kvalitet på de platser som inordnas i praktikcentru. Jag vill erinru om utt för innevurunde budgetår medel hur unvisuts bl. a. under unslugen tUl värdinstitutioner under sociulstyrelsen och kriminulvårds-styrelsen för täckande av vissa kostnader i samband med inrättande uv pruktikplutser för studerunde vid sociulhögskolornu.

Inom nämnden för socionomutbildning förbereder man för närvarunde särskilda åtgärder som syftar till att eliminera ojämnheter mellan terminerna i behovet av pruktikplutser som ur en föHd uv omläggningen av utbildningen.

Jag vill slutligen erinra om att den av statsmakternu förru året beslutude ökningen uv untulet intugningsplatser vid socialhögskolorna först nästa läsår leder till ett ökat behov av praktikplatser.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag vill meddela, att om oordning på nytt uppstår på läktaren kommer jag att förordna om sumtliga åhörares avlägsnunde.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr tulman! Först ett tack till stutsrådet Moberg för det utförligu svuret!

Frågun om praktikinslugen i socionomutbUdningen håller på utt bli något UV en föHetong här i riksdugen. Det hänger naturligtvis samman med att man på regeringshåll kommit att sä hårt koppla samman frägan om en utbyggnud uv socionomutbildningen med en nedskärning uv den hundleddu studiepruktiken. Vi vur väl mångu som trodde utt frågun vur uvförd från dugordningen för ett tug i och med den kompromiss som uppnåddes i utbildningsutskottet i fjol. Men som frumgår uv interpella-

109

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. praktikundervisningen i socionomutbildningen

tionen finns det tyvärr anledning att återkomma.

Det finns inledningsvis skäl att erinra om bukgrunden till den situution som vi befinner oss i i dag. 1969 föreslog U 68 utt untulet utbildnings-plutser vid socialhögskolorna skulle fördubblas på kort tid. För utt möjliggöra detta föreslogs samtidigt en nedskärning uv studiepruktiken frän tolv till fem månuder. Försluget möttes av en skur av protester inte baru frän de studerunde och derus lärure utun också från de kommuner, ämbetsverk, orgunisutioner etc. som truditionellt tur emot de färdigut-bildude socionomernu. När riksdugen 1970 uttulude sig fören utbyggnud av socionomutbildningen såg man sig därför ocksä föranlåten att uttala, att en utgångspunkt för detta ställningstugunde vurit utt mun bör undviku vurje åtgärd som innebär en försämring uv utbildningen.

Det konkretu förslug tiU utbyggnud uv socionomutbildningen som föreludes 1971 års riksdag innebur i frågu om pruktiken uvsevärda förändringur i förhållunde till gällunde studieordning. En uv de två hundleddu pruktikperiodernu om vurdera fem månuder föreslogs ersutt uv en ullmän yrkespraktik av motsvarande längd, fullgjord före utbildningens påbörjande. Att hävda att denna förändring inte skulle påverka utbildningens kvalitet var naturligtvis ohållbart. Ett utbildningsmoment med klur och direkt yrkesförberedunde kuruktär kun inte ersättus med ett moment uv ullmänt orienterande karaktär utan att detta påverkar slutresultatet. Även om en aUmän yrkeslivsorientering kun vuru värdefull, inte minst för dem som kommer direkt frän teoretisku studier i gymnasiet, skulle konsekvensemu av den föreslagna förändringen naturligtvis hu blivit utt de studerunde kommit ut i sin nya yrkessituation sämre förberedda än tidigare.

I riksdugen mötte försluget ett betydunde motstånd. Sumtligu opposi-tionspurtier och enstaka ledamöter av regeringspartiet reste krav på ett bibehållande tills vidure uv den gällunde studieordningen. Att genomföra en förändring uv tviveluktigt värde sumtidigt som U 68 förbereder en mer omfuttunde förändring uv socionomutbildningen uppfuttudes som fögu meningsfullt. För regeringen hotude ett voteringsnederlug. I den situutionen var man villig att gä kritikerna till mötes, och inom utbildningsutskottet kunde vi efter länga diskussioner nå en kompromiss, som ett enhälligt utskott ställde sig bukom.

Vi hude tre utgångspunkter för vårt ställningstagande:

1. Socionomutbildningen bör byggas ut i den takt som föreslagits.

2. Man bör undviku vurje åtgärd som innebär eller som kun innebäru en försämring uv socionomutbildningen.

3. Studieordningen vid socialhögskolorna bör i avvuktun på U 68:s förslag i möjligaste mån bibehållas oförändrad.

Mot den här bakgrunden fann utskottet det önskvärt att modifiera gällande intagningsordning så att bättre garantier skapades för att den önskude intugningskupuciteten kunde förverkligus inom rimlig tid. För utt nedbringu untalet erforderligu pruktikplutser skulle personer med tidigure yrkeserfurenhet beredus möjlighet utt tillgodoräknu sig dennu erfurenhet som en del uv den pruktik som fordrus för socionomexumen. Någon ytterligure förändring uv studieorgunisutionen skulle inte ske. Detta var grundvalen för helu den kompromiss som uppnåddes i utbildningsut-

skottet. Studieordningen skulle bibehållus oförändrud. Men utskottet öppnude en möjlighet för dem som hude tidigure yrkeserfurenhet utt få tillgodoräknu sig denna.

Det är därför med en viss förvåning som man tar del av den ändrade stadgan för socialhögskolorna. Här är bUden en helt unnun. Med några rusku penndrug hur de unsvurigu i utbUdningsdepurtementet vänt upp och ned på riksdagsbeslutet. De två hundleddu praktikperioderna har plötsligt blivit bara en. Endast för dem som saknar tidigare yrkeserfarenhet hålls möjligheten tUl två handledda praktikperioder öppen. Det som enligt utbildningsutskottet skuUe vara huvudregel har plötsligt blivit undantag och vice versa.

Konsekvenserna av den här — som jag menar — felaktiga tolkningen av riksdagsbeslutet framgår klart när man studerar hur den nya stadgan tillämpats. Nämnden för socionomutbildning har — med utgångspunkt i propositionen — fastställt att "såsom en handledd studiepraktikperiod i princip tillgodoräkna all yrkeserfurenhet som är uv minst 10 månuders längd och vilken ej hur inhämtuts genom urbete i isolerude mUjöer eller urbete på urbetsplatser med mycket litet antul unstäUda". Dvs. nästan vurje form uv tidigure yrkesverksumhet gör det omöjligt för den studerunde utt bli deluktig uv en undru prukdkperiod, även om han eller hon skulle önska det.

1 många fall upplevs det naturligtvis som en fördel för den studerande att kunna förkorta utbildningstiden genom att få tUlgodoräkna tidigare yrkeserfarenhet som en fullgjord praktikperiod. Men alla upplever det inte på det sättet. I höstas krävde 178 ny inskrivna elever vid socialhögskolan i Örebro rätt att väHa mellan en eller tvä handledda praktikperioder. Samma krav har framförts frän lärurrädet vid sociuUiögskolan i Stockholm. Och om jag inte är fel underrättad, föreligger i dag ett antal ansökningar från enskilda studerande om att trots tidigare yrkeserfarenhet fä genomgå tvä praktikperioder.

Det är inte svårt att hitta orsaker till att det förhåller sig på det här viset. Ätt gå miste om ett utbUdningsmoment som är direkt yrkesförbe-redande kun upplevus som en nuckdel i en situution med hurdnunde konkurrens på urbetsmurknuden. Den yrkeserfurenhet som mun hur kan upplevas som otillräcklig för kommunde yrkesuppgifter. Vissu typer uv pruktikplutser är i reuliteten inte tUlgängligu för dem som inte tidigure genomgått en pruktikperiod. Och med en pruktikperiod kun det viktigu momentet sociul metodik, som utgör den teoretisku grundvulen för yrkesverksamheten, läsas först efter fuUgjord praktik.

Mot den här bakgrunden är det svårt att finna att tillämpningen av riksdagens beslut i praktikfrägan stär i "god överensstämmelse" med detta. Vi ville öppna en möjlighet för dem som hude yrkeserfurenhet utt tillgodoräknu sig dennu och inte helt uvstängu dem från vurie möjlighet till två pruktikperioder om det funns skäl härför. En tillämpning som skull ligga i linje med intentionerna bakom riksdagsbeslutet bör därför ges en unnun utformning. Ett ulternutiv är utt mun bereder personer med tidigare yrkeserfarenhet tillfälle att efter prövning i t. ex. nämnden för socionomutbildning genomgå två praktikperioder. Den andra vägen är att begränsu den typ av yrkeserfarenhet som kan tillgodoräknas i direkta

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

111

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

socionomyrken och därmed närbesläktade yrken.

TUl slut vill jag lägga ett par mer principiella synpunkter på den här frågun. Vulet 1970 medförde ett nytt purlumenturiskt läge. Socialdemokraterna förlorade sin tidigare majoritetsställning. Plötsligt befann man sig i en situation där mun vur hänvisad till stöd från andra partier för att få igenom sina förslug. I de flestu full har man fått detta stöd genom att vänsterpartiet kommunisterna tagit på sig rollen som stödparti. Men vi kun ändå noteru ett antul frågor där riksdagsmujoriteten hur gått emot regeringen. SocionomutbUdningen är bura ett sådant exempel. Och som vi såg i går kommer vi säkert att även under det här riksdagsåret få vara med om ett untul frågor där regeringen tvingus tu konsekvenserna av sin minoritetsställning. I den situutionen är det uv stort intresse att se efter hur regeringen verkställer ett beslut som i sak har gått den emot.

Ett statsråd som lidit nederiag i riksdagen har i princip tre handlingsalternativ tUl sitt förfogande. En väg, som använts flitigare i andra länder än hos oss, är att vederbörande statsråd avgår och därmed helt frånsäger sig ansvaret för verkställigheten av beslutet. Om han väHer att sitta kvar är den naturligaste lösningen att försöka verkställa beslutet i så nära överensstämmelse som möjligt med riksdagens intentioner. Men han har också en tredje möjlighet. Han kan samla sina medarbetare omkring sig och fråga: Hur skall vi nu göra för att gå runt riksdagsbeslutet och få kvar så mycket som möjUgt av vårt eget förslag?

Den senare linjen är tyvärr den som regeringen för närvarande tycks praktisera. Det är i och för sig förståeligt att ett sårat statsråd vill utnyttja de möjligheter som står till hans förfogunde för utt driva igenom sin egen viHu. Men är det en linje som är förenlig med god purlumenturisk pruxis? Om mun inte kan acceptera folkrepresentationens beslut, känner de parlamentariska spelreglerna buru en lösning.

112

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Det är inte min uppgift att som enskilt statsråd i ett sådunt här summunhang föra den principiella diskussion som herr Wikström i slutet av sitt inlägg tog upp om det sätt varpå en minoritetsregering ugerur. Det är undru som bör föru den.

Men lät mig buru konstuteru, herr Wikström, utt i den här frågun om socionomutbildningens utformning är Er tolkning uv den politisku innebörden i riksdagsbeslutet inte oomstridd. Om det nu hude vurit så, herr Wikström, att foUcpartiet verkligen känt att man i socionomutbUd-ningsfrågan hade orsakat regeringen ett nederlag, varför utnytdade inte herr Wikström eller herr Wikströms partUedare tUlfället vid behandlingen i riksdagen av denna fråga att markera sin stora vinst? Ni hade kunnat räkna med ganska stora rubriker i vissa tidningar, om ni hade kunnat få en sädan tolkning till stånd när riksdagen tog ställning. Men ni sade inte ett ord! Och enligt vad jag kommer ihåg använde inte den borgerliga pressen beslutet som underiag för utt konstuteru hur svug regeringen vur då.

Upptukten verkude lovunde, herr Wikström, men slutet blev kunske inte riktigt vad ni hude räknat med. Riksdagens beslut på denna punkt vur - och nu kommer jug in pä sukligu sidun, herr tulmun - en

kompromiss i verklig mening. Regeringsförsluget innebur utt ullu studerande vid sociulhögskolornu skulle hu dels pruktik före untugningen, dels handledd praktik om fem månader. Mot detta stod i motioner frumfört förslug med yrkande om oförändrade fordringar, dvs. att ullu elever, ouvsett vud de hude gjort innun de böriade sin socionomutbildning, skulle gä igenom två handledda praktikterminer.

Kompromissen i utskottet och riksdugens beslut innebur, med den tolkning som regeringen ger den att mun i stället för två ulternutiv -regeringens och motionärernus - väHer en mellunlinje. Man vill möjliggöru dels en studiegång med tvä hundleddu pruktikterminer - där gör alltså kompromissen oppositionsförslaget till sitt —, dels en studiegång vid vilken minst tio månaders vitsordad praktik skall ersätta den ena handledda praktikterminen; det är liktydigt med regeringens förslag.

Jag kan inte se annat än att detta är en mycket enkel och näru till hunds liggunde tolkning uv den verkligu innebörden av en kompromiss. Ty vad vore det eHest fråga om? Ja, om man ger förslaget en annan tolkning, så skulle det vara ett regeringsnederlag. Men då återkommer jag till frägan varför inte folkpartiets företrädare i riksdagen kammade hem den vinsten, om ni den gängen ansåg utt det fanns en sådan. Vi tolkade er tystnad så, att ni lojalt accepterade kompromissen.

Herr talman! Låt mig sedan med anledning av första delen av herr Wikströms anförande göra ett par påpekanden. För det första var remissbehandlingen av förslaget frän U 68 inte sä entydig tUl sin innebörd som herr Wikström påstod i sitt anförande. Remissinstanserna delade sig i två läger, precis som de politiska purtiernu till en böriun gjorde. På regeringens renodlude linje, som vur densummu som utredningens, stod vid remissbehundlingen tvä så tungu remissinstunser som Lundsorgunisu-tionen och urbetsmurknadsstyrelsen — om jag nu inte missminner mig. Den allmänna bilden uv remissbehundlingen vur en uppdelning i två läger; det bör tilläggus med uniedning uv herr Wikströms historieskrivning.

För det andra tycker jag att jag i mitt svur pä interpellutionen hur klurt ungivit utt riksdugen när det gäller praktiken entydigt slöt upp kring propositionen. I utskottsutlätandet finns det på den punkten en ' uttrycklig hänvisning till vud jug uttulat i propositionen.

Det förefaller mig därför märkligt att herr WUcström nu i sitt inlägg hävdar att den tolkning som gjorts av nämnden för socionomutbildning även pä den punkten skulle varu den rakt motsatta den som utskottet avsett i sin skrivning. Lus utskottsutlätundet ordugrunt, herr Wikström!

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Herr Wikströms parlamentariska betraktelser liksom hans utnämnande av vpk till ett stödparti skall jag förbigå; de är ointressanta för sakdebatten i denna fräga och i synnerhet för socionomutbildningen. Lät mig i stället gä in pä frågeställningen om utbildningsutskottets och riksdagens beslut.

Jag menar utt utbildningsutskottets betänkunde och därmed riksdagens beslut innebar ett understrykande av att den dittills gällande ordningen vid socialhögskolorna skulle bibehållas. Utskottet framhöll nämligen som sin mening att en utgångspunkt för ställningstagandet

113

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socio-nomu t bildningen

114

borde vara "att studieordningen vid socialhögskolorna i avvaktan på U 68;s förslag i möjligaste mån bibehålls oförändrud".

Utskottet diskuterude vidure oliku möjligheter utt öku untulet praktikplatser — det var en kärnfråga i denna diskussion — och sude efter utt hu pekut pä nägru lämpligu områden: "Kungl. Muj:t bör vidtu åtgärder i syfte utt stimuleru ett ökat utbud av praktikplatser."

När utskottet och riksdugen sålundu betonude att studieordningen vid socialhögskolorna i möjligaste män borde bibehållus oförändrud så kunde väl därur utläsas utt man avsåg statsutskottets och riksdugens är 1970 uttulude mening i frägu om yrkeserfurenheten, nämligen utt dennu skulle inhämtus inom för socionomutbildningen betydelsefullu områden.

Benägenheten tUl glidningur i frågun kom till uttryck redun i ett pressmeddelunde från utbUdningsdepurtementet den 14 muj 1971, vuri det bl. a. heter: "I fråga om studieordningen vid socialhögskolorna innebär bestämmelsernu utt i socionomutbildningen kommer utt ingå fem månuder hundledd pruktik. Studerande som suknur yrkeserfurenhet vid intugningen kommer emellertid utt få två perioder hundledd pruktik om summunlugt 10 månuder."

Stutsrådet Moberg tolkude också riksdugens beslut som "en betydunde förändring jämfört med nuläget".

Utskottet har alltså sagt utt studieordningen så längt möjligt borde bibehållus oförändrud. Stutsrådet Moberg hur sugt utt det är frågu om en betydunde förändring. Bägge tolkningurnu uv riksdugens beslut kun inte vuru riktigu! Utskottet hur pekut på de särskilda möjligheter för personer med yrkeserfarenhet att vinna inträde som redan gällde. Statsrådet Moberg hur unfört dettu som bevis för en betydunde förändring. Bådu tolkningarna av ifrågavarande bestämmelser kan inte vuru riktigu!

Utskottet förordude visserligen, som stutsrådet Moberg säger, ökud intugning uv sökunde "med pruktisk yrkeserfurenhet som fär tillgodoräknas som handledd pruktik". Men utskottet tillfogude; "Ökningen måste bli beroende uv resultutet uv urbetet med utt få frum nyu pruktikplutser." Utskottet ställde alltså praktikfrägan i förgrunden.

Statsrådet Moberg sökte uppenbarligen tolka fem månaders praktik som regel och tio månaders praktik mera som unduntug, vilket enligt min mening inte är den slutsuts man bör dra av riksdugsbeslutet.

Jug kun gärnu uvslöju utt jug övervägde ett särskilt yttrunde till utbildningsutskottet betänkande, vari jag ville påpeka att ställningstagandet innebar ett understrykande av riksdagens tidigare beslut om att åtgärder som innebär försämring av utbildningen borde undvikas, liksom att ökad andel med praktisk yrkesverksumhet inte kunde ersättu en effektiv uckvisition uv nyu pruktikplutser.

Den storu enigheten inom utbildningsutskottet gjorde dock utt jug uvstod frän ett särskilt yttrunde. Mun kunde knuppast förutsättu unnut än att utskottets uttulude mening också skulle bli riktningsgivande för utbildningsdepartementet. Jug är icke helt övertygad om utt så hur blivit fullet.

Lät mig, herr tulmun, till slut — för undvikunde uv vurie missförstånd — betona att jag anser det säsom mycket betydelsefullt att arbetslivserfarenhet tillgodoräknas vid utbildning och att detta bör gälla olika

utbildningsvägar. Men det problemet löser man inte pä det sätt som tillämpats i fråga om socionomutbildningen. Det löser man inte genom att försämra villkoren på en utbUdningslinje.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Det är alltid intressant att försöka räkna ut i förväg vilken turnering ens debattmotständare kommer att unvändu sig uv. Jug hade nog funderat över det i dettu fuU också, men stutsrådet Moberg valde verkligen en alldeles ny och originell infallsvinkel — det måste jag sägu till huns heder. Hun förebrår mig för utt jug inte tog ordet i samband med att riksdagen fattade sitt beslut i fjol, när ett enigt utskott lagt frum förslug till en lösning som vi bedömde inte buru som en kompromiss utan t. o. m. som ett ganska bru förslug mot bukgrunden uv den rätt förvirrade situation som hade uppstått med uniedning av propositionen och ett stort antal motioner. Statsrådet Moberg vill vända det mot mig utt jug inte gick upp då och försökte kummu hem nägon vinst.

Om mitt huvudintresse hade varit att till varie pris sparka på ett statsråd, skulle jag möjligen ha kunnut unvändu mig uv den tuktiken. Men jug hude liksom de undra ledumöternu uv utskottet ett endu intresse, nämligen utt fä till stånd en så hygglig lösning som möjligt i sukfrågun. Jag tror att vi allu i utskottet upplevde det så utt, när vi hade kämpat oss fram tUl en kompromiss, det inte funns uniedning för oss att stå i kammaren och fakta.

Men det betydelsefulla är ju, statsrådet Moberg, vud som händer när sedun det unsvurigu stutsrådet övertur tolkningen och tillämpningen uv detta beslut. Det är klart att vi, som sitter i utskottet, ur intresserade av den frägan, och att jug tar upp en debutt i det ögonblick jug upplever att statsrådet Moberg har gätt ifrån det som utskottet hur sugt. Jug hur inte försökt kummu hem någon politisk poäng pä en kompromiss, men jug har reugerut mot utt den uppgörelse som utskottet kom frum till och en enhällig riksdug godtog nu inte fullföHs.

Man kun ju göra ohka tolkningar här. Jag vill inte gå så långt att jag säger utt stutsrådet Moberg medvetet försöker utt vantolka riksdagens beslut - det vore ju förfärligt. Men det är uppenburt utt det på den här punkten råder sturkt delude meningur. Vore det sä att på den enu kanten bara stod utbildningsutskottets vice ordförunde och på den undru kunten stutsrådet Moberg, så kunde det väl kvitta; jug skulle gärna böju mig för stutsrådets uuktoritet. Men nu räkur det vuru så utt socionomorgunisutio-nernu och de studerunde vid sociulhögskolornu, fucktidningurnu och en rud dugstidningur och representunter för utskottet ullesummuns hur upplevt suken på det sättet utt statsrådet här har gått in på en Hnje som icke stämmer med andan i vad utskottet sagt.

Det är i detta ögonblick som den intressanta pariamentariska och politiska frågan uppstår. Jug gjorde någru principiellu slutreflexioner i den frägun, men jug kun gärnu låtu dem vuru, därför utt jug knyter dem inte buru till dettu full utan till en rud ärenden.

Det vore intressunt om stutsministern eller nägon unnun vid tillfälle tog upp just frägun om det inte är rimligt utt — som jag antydde — när riksdugen futtur ett beslut, som gär stick i stäv mot en proposition, det

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbildningen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. praktikundervisningen i socionomutbildningen

unsvurigu stutsrådet sätter en äru i utt sä nära och sä troget som möjligt fullföHu vud riksdagen har sugt. Dä menur jug bäde lugens bokstuv och dess undu! Men låt den diskussionen nu vuru. Statsrådet Moberg har kanske rätt i att jag får föra den med nägon annan.

Kvar stär dock sakfrågan: Hur skull man hu det med praktiken i socionomutbUdningen? Om vi för ett ögonbHck, herr Moberg, untur utt det är jug som tolkur utskottet och riksdugen rätt, bör mun då inte överväga någon av de utvägar som jug anguv i mitt unförunde? Jug sade att en utväg skuUe vara att man bereder personer med tidigare yrkeserfarenhet möjlighet att efter prövning av t. ex. nämnden för socionomutbUdning genomgå två praktikperioder. En annan utväg skulle vara att begränsa den tid av yrkeserfarenhet som kan tillgodoräknas i direkta socionomyrken eUer därmed nära besläktade yrken. Om det alltså skulle frumkomma vittnesbörd om att den tolkning jag företräder är den riktiga, är det dä inte rimligt utt man frågar sig hur man skull kunnu förändru tUlämpningen sä utt den verkligen kommer att stämma med vad riksdagen sagt?

Här försökte jug i ull vänlighet unvisu två tänkburu utvägur, som enligt min mening gör rättvisu åt vud utskottet och riksdugen unfört. Jug hur sträckt ut en öppen hand, därför att jag tycker att det viktiga är kvaliteten i socionomutbUdningen. Sedan ankommer det pä stutsrådet Moberg utt bestämma om han vill göra nägot åt detta eller om han envist fasthåller vid att hans tolkning är den riktiga.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talmun! Först riktar jag mig till herr Wikström som interpellunt.

Jug återkommer till vud jag sade i min replik till herr Wikströms första inlägg. Om vi är överens om att utskottsbetänkundet och riksdugens ställningstugunde är en kompromiss mellun å ena sidun regeringsförsluget och ä undru sidan oppositionens motionskrav, dä upplever jug det så — om mun är uppriktig på den punkten — att en tolkning pä det sätt som Kungl. Muj:t sedermeru har gjort är en rimlig och enligt min mening den rimligaste tolkningen och att riksdagen med kompromissen i verkligheten har sagt att båda varianterna, regeringspropositionen och motionskruvet, skull bli utnyttjude i den fortsuttu utbildningen.

Dettu strider enligt min bedömning inte på något sätt mot utt mun i utskottsbetänkandet hur tulut om utt den nuvurunde ordningen i stort sett skull bibehållus tills dess U 68 hur prövut suken. Vud U 68 prövur -det framgår av mitt remissvar - är relutivt annorlunda problem. Det är möjligheternu att låtu den sumhällsvetenskupligu utbildningen med viss justering blir likvärdig med socionomutbildning. Frågun ur dä hur en sädun utbildning och den nuvarande socionomutbildningen skall fusas summun för utt systemet skall varu enhetligt. Så tolkar jag den delen uv utskottets betänkande. Och det vi gjorde efter riksdagsbeslutet var utt vi öppnude två oliku vägur pä liku villkor.

Herr Wikström säger utt det nu råder sturkt delude meningur om tolkningen. Och inte buru hun - och uppenburiigen herr Berndtson i Linköping — utan också undru, utunför det här huset, hur menut att

regeringens tolkning inte är den riktiga och utt man utifrån det skulle dra slutsutsen utt regeringens ståndpunkt borde modifierus. Det finns med säkerhet åtskUligu utanför dettu hus - om vi nu häller oss till dem - som är intresserade av socionomutbUdningen och som torde ha sammu uppfattning som regeringen om vUken tolkning som är den önskvärda. Jag föreställer mig att åtskilliga avnämare är tacksamma för att en utbildningsgäng, där en ordentlig förpraktik ges det värde den bör hu, nu är likställd med den tidigure ordningen, som innebar att enburt utbildning vid skolan tillmättes värde. Jag föreställer mig också utt de remissinstunser som stödde U 68 :s förslug menur utt regeringens tolkning är rimlig med de fömtsättningar som gällde.

Om mun nu skulle överväga, som herr Wikström önskar, en modifiering av regeringens tolkning, är det nödvändigt att låta synpunkterna hos de fuckintressen som har bevakat frägun och som frän börjun vid behundlingen av U 68 :s förslag sumt och synnerligen gick emot det, balanserus uv synpunkternu hos en del undra som kunske inte hur haft Hku mycket tid utt ägnu dennu frågu uppmärksumhet i pressen.

Skull mun efterkommu herr Wikströms invit - och det skull jug gärnu göra - är det nödvändigt utt först fä vetu vUken uppfattning andra som är intresserade av den här utbildningen har om den utformning som regeringen givit den. Men jag lovar herr Wikström att efter detta tu upp en diskussion i lämplig form, eftersom jag självfullet är oerhört lyhörd för sådunu synpunkter uv principiell natur som kom fram i herr Wikströms inlägg. Det är inte någonting som jug på något sätt negligerur, utun jug tur verkligen dennu kritik på störstu ullvur.

Sedun till herr Berndtson! Uttalandet i utskottsbetänkandet om nödvändigheten av att stimuleru utbudet uv pruktikplutser - det var ju den punkt som han här fäste särskilt avseende vid - är ett väsentligt uttulunde även med hänsyn till den utformning som depurtementet givit utbildningen på busis uv riksdagsbeslutet. Hur skall vi klara utbildningsexpansionen på ett tillfredsställande sätt även om så mänga som 50 procent av nyböriarna frumöver föHer det enu av de två alternativ som stadgan unvisur? Jo, dä krävs 1972/73 enligt beräkningar i runt tal 1 170 praktikplatser med handledare. För närvurunde torde untalet varu något lägre. Ökningen ur ulltsä relutivt svug. Men 1973/74 — beräkningen utgår dä frän utt ungefär hälften går den enu och hälften den undru vägen — krävs inte mindre än 1 570 platser, dvs. en nästan 40-procentig ökning uv platsantalet.

Jug skull villigt erkännu, herr Berndtson, att erfarenheterna av möjlighetemu att anskaffa såduna pruktikplutser med hundledare, som verkligen är av den kvalitet de studerande har rätt att krävu på utbildningsplutser där de inte får ersättning utan mäste nöja sig med studiemedel, hittills visut utt uppgiften är utomordentligt svår. Med allu godu krafters hjälp skull vi försöku komma till rätta med den. Men skulle man med den utbildningskapucitet som untugits - ingen hur bestritt detta, och det gläder mig ofanthgt utt både herr Wikström och herr Berndtson strök under önskvärdheten av den stora kapacitetsökning som vi beslutude — hu vult oppositionens linje pä den punkten i fjol, skulle behovet av praktikplatser 1973/74 ha vurit 2 000 i stället för de 1 570

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. praktikundervisningen i socionomutbildningen

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socio-nomu tbildn ingen

som vid en halvering pä de två skUda vägurnu blir erforderligu. Jug är nu liku väl som för ett år sedan övertygad om utt hude oppositionens linje gått igenom i oförändrud form, skulle det vurit omöjligt för oss utt genomföru den kupacitetsökning av socionomutbildningen, som alla var sä överens om borde kommu till stånd. Det är i dettu uvseende jug hur tolkut in det stora allvaret i utskottets uttalande på den punkten.

Sedan vill jug, herr Berndtson, med skärpu tillbukuvisu påståendet utt enligt studguns innebörd är det ena huvudregel och det andra undantag. Det är likvärdiga varianter. Äv lagteknisku skäl hur mun gett studgun den utformning den hur. De tvä linjerna är ställda vid sidun uv vurundru: förpruktik plus en hundledd pruktik under studietiden, ulternativt tvä handledda pruktikterminer.

Enligt min mening motsäger herr Berndtson sig själv i slutet uv sitt inlägg. Ni säger utt Ni är män om att stryka under det önskvärdu i att vi inom socionomutbildningen liksom inom annan utbildning verkar för utt i ökad omfattning de praktiska urbetsinsutserna före studierna ges en bättre värdering vid prövningen av vem som skull få kommu in på en utbildningslinje än vad som hittills vurit fullet. När Ni ä enu sidun säger detta och å undra sidan hävdar utt tolkningen av utskottsbetänkundet skull vara utt den som hur två, tre, kunske fyru års förpruktik ändå skull bedömus behövu två hundleddu pruktikterminer, mäste jug frågu hur det resonemunget gär ihop. Jag förstår det inte.

118

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag tycker linjerna börjar klarna. När vi talar om kompromissen sä menar vi som satt i utskottet givetvis den uppgörelse som där träffades och som sedan läg till grund för riksdagens beslut. Men när stutsrådet Moberg tular låter det som om statsrådet med ordet kompromiss menar ett slags privat kompromiss som han gör mellan det riksdagen sagt och det han ursprungligen hude tänkt. Den tolkningen kun mun inte uccepteru.

När propositionen är lugd och riksdugen tugit ställning och förändrut innehållet i det som propositionen en gång föreslog, är det naturligtvis vad riksdugen hur sugt som skull gällu. Om mun skull hårdru det kun man säga utt propositionen i det läget är relutivt ointressunt!

Nu försude sig ocksä statsrådet Moberg. Stutsrådet sude att mångu delur regeringens uppfuttning om vUken tolkning som är den önskvärdu. Men det finns inte någon önskvärd tolkning, utun det finns en tolkning som är rimlig. Det är dettu suken gäller och det är väl hur vi skiHer oss ät.

Stutsrådet önskur tolku riksdugsbeslutet pä ett visst sätt, och min utgångspunkt är utt riksdugen hur tagit ställning och nu gäller det utt fullföHu den. Det är alldeles uppenburt utt vi hur skildu uppfattningar när statsrådet säger, utt om vi skull diskutera denna fräga måste vi låta olika remissinstanser uttala sig. Men det behövs inget remissförfarande när riksdagen har uttalat sig, utan frägan är bara; Hur tolkur mun riksdugens beslut? Det behövs inte nägon ny utredning, inte nägot remissförfurunde, utan det behövs bura utt mun läser innuntill och är beredd utt sä långt det någonsin är möjligt föHu det riksdugen hur sagt.

Sedun är frågun vud mun från riksdugens sidu kan göru för utt hävdu

den tolkning som man tycker är riktig. Det finns tre eller fyru tänkburu utvägur, och låt mig rekapitulera dem, eftersom det är intressant hur riksdagen kan bevaka att dess beslut fullföHs.

Man kan från ett antal ledamöter ställa förtroendefråga. Man kan använda sig av dechargeinstmmentet. Man kan utnyttja utskottets initiativrätt. Dessa tre är relativt exceptionella åtgärder. Så hur vi det mycket oftu utnytdude interpeUutionsinstitutet, där mun försöker fängu in vad som har legat till grund för en viss tolkning eller praxis från regeringens sida, och där man försöker hävda — som i det här fallet — hur man uppfuttur riksdugens beslut.

I dettu läge är det ulltså uppenburt utt vi har oliku uppfuttningur både om vud som uvses med kompromissen och om vud det är för text man egentligen skull föHu, propositionen eller riksdugsbeslutet, eller om man möjligen skall göra en läsning mitt emellan dem.

Lät oss nu till sist lämnu dettu och se mycket pruktiskt på frågun. I det här läget råder uppenburiigen sturkt delude meningar och det är ett gunsku stort missnöje bland de studerande. Också avnämarna säger att man kanske kommer utt få sättu dem i undru rummet som genomgår den utbildning det här gäller. Är det då inte rimligt, stutsrådet Moberg, att fräga sig; Kun jug vuru generös och gå derus önskemål till mötes som vill utt praktiken skall utformus på det sätt jug tidigure tolkut riksdugens beslut pä?

Jug hur förut riktat en invit, och den står ju kvur. Dettu är inte en frågu som berör mig personligen. Här är det statsrådet Moberg kontra de studerunde vid socialhögskolorna och derus uvnämare. Den frågan är verkligen i högsta grad praktisk. Här är det, tycker jag, angeläget utt efterlysu generositet från statsrådets sidu.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. praktikundervisningen i socionomutbUdningen

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr tulmun! Vud utskottet sude i pruktikfrägun vur egentligen att mun funn det svårt utt tillföriitligt beräkna resultatet uv en effektiv uckvisition uv nya platser. Därför förordade man väsentligt ökud intagning UV sökunde med pruktisk yrkeserfarenhet, men sade att denna ökning måste bli beroende av resultatet av arbetet med att fä fram nya pruktikplutser.

Jag saknar besked i de inlägg som statsrådet Moberg hur gjort om resultutet av arbetet med utt få frum nyu pruktikplutser och hur läget är i dug. Jug är inte övertygud om utt situutionen är särskilt hopplös på den fronten. I fjol hade vi tillfälle utt tittu pä stutistik över tillgängen pä pruktikplutser i olika län och fann mycket storu vuriutioner. 1 nägot län gick det omkring 50 000 innevänure på vurie pruktikpluts mot i ett unnut län omkring 4 000. Jug är ulltså inte övertygud om utt mun har spårut upp alla möjliga praktikplatser.

Är vi överens om praktikens betydelse bör mun väl ocksä göru vud som är möjligt för utt skuffu frum nyu pruktikplutser.

Vud studgun säger om de oliku utbildningsmöjligheterna hade jag i mitt inlägg inte berört utan jug hude tugit upp pressmeddelundet uv den 14 muj, och där kun jug inte finnu unnut om dennu frägu un utt fem månuders pruktik unges som det huvudsukligu i utbUdningen och tio

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag tiU vuxenu t bildningen

månaders praktik undantagsvis för dem som inte har tillräcklig yrkeserfarenhet.

Jag har angett en principiell syn pä yrkeserfarenhetens allmänna värde och menar utt den bör få en unnun roll, men jag vet ingen, som därför unser utt konkret utbUdning eller pruktik blir överflödig för en speciell utbildning. Jug menur, herr Moberg, att det ligger ingen motsättning i mitt resonemung och synsättet på pruktikverksamheten i socionomutbUdningen.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 25 Ang. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag till vuxenutbildningen

Herr stutsrådet MOBERG erhöU ordet för utt besvuru herr Wiklunds i Härnösund (s) den 15 februuri framställda interpellution, nr 52, och unförde:

Herr tulmun! Herr Wiklund i Härnösund har frågut mig om jag är beredd medverka tUl att rådande oklarhet i fråga om innebörden i riksdagens beslut beträffunde utvidgad användning av det 2-procentiga schablonbidraget undanröjs.

I kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbUdning regleras statens kostnadsåtagande i samband med de utökade uppgifter som åludes kommunemu genom de nyu intugningsbestämmelsernu för den kommunulu vuxenutbUdningen. Det unkommer sedun på de kommunula myndighetemu utt futtu beslut om hur de tUlgängligu medlen skall fördelas på oliku ändamål.

För egen del viU jag i detta sammanhang gärna stryka under den betydelse en uppsökande verksamhet hur liksom studieförbundens insutser på området. I den proposition om vuxenutbUdning som inom kort kommer utt presenterus för riksdagen kommer förslag att läggus frum om särskildu medel till studieförbunden för derus kostnuder för bl. a. uppsökande verksumhet m. m. inom det prioriterude studiecirkel-området.

120

Herr WIKLUND i Härnösund (s):

Herr tulmun! Jag ber att få tacka stutsrådet Moberg för svuret. Det vur ju inte så omfuttunde utt jag uv den anledningen inte har hunnit läsa igenom det ordentligt. Men jag stär fortfarande frågande inför det som är det centrala i min interpellation, nämligen om det skall få fortsätta att vara så att en författning skriven med ledning av riksdagens beslut i maj månad 1971 och daterad i slutet av juni samma år inte tar hänsyn tUl vad rUcsdagens utbildningsutskott enhälligt har sagt i sitt betänkande och som därefter också riksdagen enhälligt beslutat om.

Jag hade önskat att statsrådet Moberg skulle ge mig ett rejält svar som inneburit att författningstexten skall ändras och förtydligas, så att det inte skaU behöva råda någon tveksamhet om vad riksdagen menar på denna punkt. Låt mig därför än en gång redogöra för några rader bäde ur

riksdagens beslut och ur den författningstext som åtminstone jug betecknar som minst sagt luddig.

Först vad riksdagen sagt. Riksdugen underströk betydelsen uv en god informution och studierådgivning. Dessa båda komponenter bedömdes som väsentliga led i den aktiva uppsökande intagningsverksamhet som propositionen i denna fråga syftade till. UtbUdningsutskottet hänvisade också till de LOVUX-rapporter som förelåg och till den FÖVUX-verk-samhet som bedrevs.

Med uniedning uv yrkundet i motionen, där vi begärde en vidgud möjlighet till unvändning uv det 2-procentiga schablonbidruget, underströk utskottet och riksdugen betydelsen uv dennu ökude uktivitet, specieUt blund de kortutbUdude, och utt schublonbidruget skulle få användus för uppsökande verksamhet med studierädgivning inom dessa gmpper.

Därefter kom kungörelsen 1971:424 i svensk författningssamling, där det på denna punkt stadgas:

"TiU kostnader för intagning av elever tUl kommunal vuxenutbildning och därmed sammanhängande åtgärder utgår statsbidrag med belopp

som------- motsvarar tvä procent uv stutsbidruget tUl lönekostnud

------ " för kommunul vuxenutbildning.

Var i denna skrivning återfinns riksdagens kluru uttulunde om att schublonbidruget får användas för uppsökande verksumhet blund lågut-bildade grupper? Dessa gmpper återfinns ju huvudsakligen inom studie-cirkelverksumheten och inte inom den kommunula vuxenutbUdningen.

Och, herr talman, hur hur det blivit i verkligheten? Jug hur inte haft tillfälle utt sumlu in ett fuUständigt material, eftersom jag, som statsrådet Moberg sade i den tidigare diskussionen i kväll, tiUhört en grupp som också haft annat att göra. Men jug hur dock ett flertul exempel på hur mun hunterut denna frågu ute i kommunernu. Den hundläggning som förekommit är också fullt förklurlig, eftersom Kommunförbundet med ledning av den luddiga skrivningen i författningen ganska klurt hur uttalat utt schublonbidruget inte får användas för den uppsökande verksumheten pä det sätt som unges både i det enhälligu utskottets förslug och i riksdugsbeslutet.

I oktober i fjol hade man fått fram uppgifter rörande behandlingen av ansökningar inom några kommuner om bidrag för en uppsökande verksamhet bland dessa grupper. I Finspång hade man begärt ett bidrag på något över 4 000 kronor. Ansökan var bordlagd, och jag vet inte hur det sedan gått. I Lycksele blev det avslag. I Mala uppe i Västerbotten, där man hade begärt 600 kronor, blev ansökan bifallen. I Norsjö i Västerbotten blev en ansökan om samma belopp avslagen med motiveringen att kommunen själv ville bedriva en uppsökande verksumhet. Jug skuUe viHa se den kommunala vuxenutbUdning, inom vUken man kan bedriva en uppsökande verksamhet bland kortutbildade och lågutbildade för 600 kronor. Jag tror att den ekonomiskt biUigaste formen för uppsökande verksamhet är den som bedrivs genom löntugurorgunisatio-nerna och deras studieorgunisutörer, som bäst känner tUl förhållundena.

I Västerås blev det så småningom ett majoritetsbeslut, mot vilket de borgerliga ledamötema i skolstyrelsen reserverade sig, innebärande ett

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag tiU vuxenutbildningen

121

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag tiU vuxenu t bildningen

122

bidrag på 2 000 kronor. Låt mig, herr talmun, citeru buru några få ord ur skolstyrelsens protokoU frän detta tUlfälle:

"Skoldirektören redogjorde för bestämmelserna beträffande de statliga bidragen. Därav framgick att utbUdningsdepartementet framhåUit, att bidragen var destinerade till den kommunala vuxenutbildningen."

Punkt och slut. Det säger ju ingenting om hur mun skulle ha kunnat användu dessu pengar i den uppsökande verksamhet som vi ändå i riksdagsbeslutet avsåg.

I Lidköping har skolstyrelsen haft frägan uppe och avslagit ansökan. I sammanträdesprotokollet står det att uppsökande verksamhet är av vikt, "men på gmnd av gäUande författning kan dock begärt bidrag ej medgivas av skolstyrelsen".

Ett tredje exempel är hämtat från Mulung, där mun tugit tUl de grövstu åtgärdema och sagt: "Ett bifall till framställningen torde icke kunna godkännas ur revisionssynpunkt." Skolstyrelsen där ansåg alltså att den kunde få anmärkning från kommunens revisorer om den tolkade författningstexten så utt det fanns möjligheter att ge bidrag till den uppsökande verksumheten.

Jug skulle kunna ge ett flertal exempel, men det skuUe vara uv intresse, stutsrådet Moberg, om vi kunde få ett bättre underlug på den här punkten för att se hur kommunernu hur handlagt dessa frågor. Jug stär kvur vid uppfuttningen utt förfuttningstexten inte är utformad så som den borde vara och utt Kommunförbundets skrivelse, som är gmndad på författningstexten, också är så oklar att man kun få uppleva hela skalan av tolkningar från helt positivu tUl helt negativa - för att inte tala om vad som anfördes i Malung om att det kunde bU revisionsanmärkning.

Jag vUl alltså i sammanhanget uttala önskemålet om statsrådet ville medverka, så att vi fick ett bättre material för bedömningen av hur kommunerna har handlagt dessa frågor. Jag tycker inte att de har handlagts i den anda som riksdagen avsett med sitt beslut, i varie faU absolut inte i enHghet med vad vi avsäg som skrev motionen om vidgade möjligheter att använda det tvåprocentiga schablonbidraget. Dessutom unser jug utt det beslut som riksdagen futtade på förslag uv utbildningsutskottet bör ge kommunernu möjligheter utt fylla på med egna medel, när de har ett uktivt intresse uv utt bedrivu en uppsökunde verksamhet och få in nya grupper i studieverksamheten och i vuxenutbUdningen. Jag anser alltså att det finns skäl att ändru förfuttningstexten så utt den blir klarure och viU understryka min önskun om ett bättre underlug. Jug tror att tolkningen varierar över hela landet när det gäller innebörden av beslutet.

Slutligen skulle jag ändå vilja rikta ett tucksumhetens ord tUl statsrådet Moberg för det som står i slutet av mterpellutionssvaret. Det är med glädje jag noterar att det kommer utt finnas möjligheter att täcka in de verkligt stora kostnaderna för den uppsökande verksamheten genom ett extra bidrag för detta arbete inom de prioriterade studiecirkelämnena. Men jag vUl betona att det inte får bli nägon form av ersättning för vud riksdugen menude med sitt beslut i maj 1971 om det 2-procentiga schablonbidraget. Det finns ju en rad andra ämnesområden att tillvarata utöver de fyra inom den prioriterade cirkelverksamheten. Därför säger jag än en gång, stutsrådet Moberg; Försök medverku till att göra författnings-

texten, så att kommunfolket får bättre möjligheter att veta vad vi avsett med vårt beslut!

Herr stutsrådet MOBERG:

Herr tulmun! Återigen en intressant tolkningsfråga! Det som utskottet uttalar är att schablonbidraget får användus för uppsökande verksamhet inom vissa grupper. Varje rimUg tolkning av detta måste innebära, att en möjlighet öppnas utöver den möjlighet som var angiven i propositionen, men därmed är inte sagt att någon skyldighet åläggs kommunen att utbetala bidrag ur schablonbidraget till andra än dem som propositionen avsåg.

Den tolkningen är enligt gällande sätt att tolka ord som "får" och dylikt entydig. Följaktligen fär det konsekvenser vid själva förfuttnings-skrivundet. När vi i förfuttningen reglerar värt mellanhavande med kommunernu i dettu fall, kan vi till föHd uv dennu skrivning inte i förfuttningstexten uttala någon viHeyttring om en skyldighet, varken negativ eller positiv. FöHaktligen tiger texten pä den punkten.

Men jag håller med interpellanten om att mun blir betänksum när mun tur del UV de motiveringurnu för de uvslug tiU folkbildningsförbund som tydligen gjorts pä sinu håll ute i kommunerna. Dä förstår jag väl herr WUclunds oro.

Jag skaU gärna medverka tiU att i lämplig form klargöra innebörden av författningen i det avseendet, så att man i fortsättningen rimligen inte skall kunna anföra den typ av argument som tydligen anförts i enstaka kommuner.

FöHaktligen, herr Wiklund, kan jag inte, utifrån denna debatt och dessa diskussioner, ändra på själva författningstexten som Ni begärde att jag skuUe göra. Däremot finner jug lUcsom Ni uniedning att bl. a. utifrån exemplen fråga mig om det inte är möjligt att ganska snubbt kurtläggu hur kommunernu unvänt dessa 2 procent. Efter denna debatts slut skall jag med minu medarbetare ta upp frågan om det finns förutsättningur utt till höstens petitaarbete via skolöverstyrelsen från kommunernu få in redovisningar om hur bidraget hur använts, särskilt hur mycket av bidraget som gått tUl bUdningsförbund på det sätt som motionen tulade om att det borde utgä.

Där delar jag de synpunkter som förts fram och skall försöka verka för att andan i det som sades på denna punkt så småningom bHr förverkligad.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag till vuxenu t b ildn ingen

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Moberg för det besked som jag nu fick och som var klarare än vud som stod i det stencilerude svaret, nämhgen att man skulle försöka klarlägga detta på något sätt, ty min avsikt var ju endast att man skuUe få ett klarläggande.

Jag vill också uttrycka en mycket stor tacksamhet för att vi skulle kunna få en kartläggning på detta område och se hur utfallet har blivit.

Oavsett vad man för framtiden kommer att föreslå beträffande de prioriterade ämnena inom studieverksamheten är det 2-procentiga bidraget väsentligt från en rad andra synpunkter. Från policysynpunkt tror jag det är väsentligt för hela vuxenutbildningen utt kommunema och

123

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ång. innebörden av bestämmelserna om statsbidrag tiU vuxenutbildningen

stuten hjälps åt för att med bästa möjliga effekt få ut information om vad man avser mot bakgrunden av de storu kostnader som det ändå kommer att bli och som vi också redovisat i den flera gånger omtalade debattskriften från SVUX.

Det är möjligt att man måste vara lagvrängare eller jurist för att förstå detta, men i de första rudernu i dennu författnings 83 § står det;

"TiU kostnader för intugning av elever tUl kommunul vuxenutbUdning och därmed sammanhängande åtgärder utgår statsbidrag med belopp som för helu lundet motsvarar två procent av statsbidraget till lönekostnad

124

Som jug läser dettu - och det är tydligt utt fleru kommunult förtroendevuldu och revisorer läst det på summu sätt — är det enbart intagningen av elever tUl kommunul vuxenutbildning och därmed summunhängunde åtgärder som författningstexten avser. Utbildningsutskottet har däremot sugt: "Beträffunde yrkundet" - det gäller alltså yrkundet i motionen — "om utvidgud unvändning uv det 2-procentigu schublonbidruget viU utskottet understryku betydelsen uv en ökud studieuktivitet blund kortutbUdude. Summu tankegångar återfinns i LOVUX-rapporterna" - aUtså Landsorganisationens vuxenutbildningsrapporter, som har visat skrämmande siffror just bland de lågutbUdade. Utskottet fortsätter: "Utskottet får med hänvisning till det ovan anförda och med instämmande i motionema som sin mening betona vikten av att schablonbidraget får användas för uppsökande verksamhet inklusive studierådgivning inom dessa gmpper."

Herr statsråd! Jag tolkar det så att utskottet med detta har sagt att utöver vad som stod i propositionen får bidraget användas för uppsökande verksamhet, och det har inte på något sätt framgått av författningstexten att det förhåller sig så. Jag tror att man har skrivit författningstexten pä propositionen och inte tagit hänsyn till riksdagsbeslutet. Hur det vurit ett sådunt olycksfall, borde det ruttus till gunska snart.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr tulmun! Jug vill än en gång upprepu att i suk föreligger ingen skillnud i uppfuttning mellun herr Wiklund i Härnösand och mig. Jug upprepur dessutom utt jag skaU medverka till att det blir klarlagt — vilket uppenbarligen är nödvändigt med hänsyn tUl vissa kommuners motiveringar i sina avslagsbeslut - att kommunema har rätt utt ur dettu bidrug ge medel till folkbildningsorgunisutionema.

Herr WIKLUND i Härnösand (s):

Herr tulmun! Jag skuUe egentligen inte sägu något mer, men jug viU un en gång understryku utt jug känner stor tacksamhet för det upprepade löftet att vi skall få ett utredningsmaterial. Jag hoppas att vi får det ganska snart.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 26 Om översyn av bestämmelserna om tillsyn av stiftelser

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvuru herr Westbergs i Ljusdul (fp) den 11 junuuri frumställdu interpellation, nr 15, tiU herr justitieministern, och anförde;

Herr tulmun! Herr Westberg i Ljusdul har frågut justitieministem om hun unser tiden vura inne för en översyn av lagstiftningen om stiftelser. Enligt fustställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara interpellationen.

Svensk rätt innehåller inte någon samlad reglering av stiftelseinstitutet, Vissu ullmänna bestämmelser finns i 1929 års lag om tiUsyn över stiftelser. Dess huvudsakUgu syfte är att ge en gmnd för offentlig kontroU och tillsyn av vissa aUmännyttiga stiftelser. Det principiella kruvet på tUlsyn är emellertid försett med flera unduntug. Bl, u, gäUer utt stifturen kun föreskrivu utt stiftelse inte skull stå under tillsyn,

I riksdagen hur vid skUda tUlfällen väckts frågor om översyn av lagstiftningen om stiftelser. Senast behundludes ämnet uv riksdagen år 1970, Då avslogs vissu motioner om en sådun översyn, bl, u, under hänvisning till pågående utredningsurbete,

Sedun dess hur riksdagen beslutat om ändring i 1929 års lug på en punkt, nämligen i frägu om den lägre värdegräns vid vUken stiftelse inte skull stå under tiUsyn, Denna gräns har sålundu höjts från 10 000 till 20 000 kronor, Vidure kommer inom kort att läggas fram proposition med förslag tUl lagreglering av permutationsinstitutet.

Som interpellanten påpekar innehåUer sumarbetsutredningens betänkande vissa förslag som gäller stiftelser. Sålunda föreslås dels att det allmänna skaU få representation i styrelsen för vissa större allmännyttiga stiftelser, dels att vissa sådunu stiftelser som inte står under tillsyn enligt 1929 års lag skaU åläggas att avge offentUg redovisning,

Samarbetsutredningens betänkande bereds för närvurunde inom uidu-stridepartementet i samråd med justitiedepartementet. Avsikten är att en proposition på gmndvul uv betänkandet skaU läggas fram för riksdagen i höst eller senast i början av nästa är. Humvida det därefter kan bli aktuellt att ta upp frågun om en större och meru allmän översyn av lugstiftningen om stiftelser är svårt att säga i dag.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om översyn av bestämmelserna om tUlsyn av stiftelser

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhundlingur.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Jug tuckar statsrådet för svaret på min interpellation.

Av svuret att döma har regeringen inte ännu tugit ställning till sumurbetsutredningens uttulude mening, att en översyn uv den lugstiftning som reglerur stiftelseinstitutet bör kommu till stånd. Det är dock snurt två år sedan utredningen lude fram sitt betänkande, och det borde enligt min mening ha funnits tid att bilda sig en uppfuttning om behovet UV en översyn uv lugstiftningen på det här området. Utredningen frumhåUer ocksä klart utt tiden nu bör vura mogen att vidta en genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerur detta institut.

125

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Om översyn av bestämmelserna om tillsyn av stiftelser

126

Det har för övrigt varit mycket tyst på senare tid omkring samarbetsutredningens förslag, som när det lades fram i juni 1970 vållade en livlig politisk diskussion, bl. a. beträffande styrelserepresentation för staten i vissa uktiebolug, ekonomiska föreningar och stiftelser. Inom parentes vill jag gärna framhålla att i den frågan instämmer jag tUl fullo i den reservation som förre Sandvikenchefen, bmksdisponenten Haglund, lämnade tiU utredningens betänkande.

Det var emellertid en intressant upplysning statsrådet lämnade: att samarbetsutredningens betänkande nu är under bearbetning i departementen och att en proposition är att vänta i slutet av detta år eller i början av 1973.

Beträffande stiftelser innebär samarbetsutredningens förslag för det första att Konungen fär rätt att utse en styrelseledamot i s. k. allmännyttiga stiftelser, vilkas tUlgångar överstiger 5 miHoner kronor, och för det andra att stiftelser, som för närvarande ej står under tiUsyn enligt 1929 års tUlsynslag men som har tUlgångar överstigande 1 miljon kronor, skall till länsstyrelsen lämna sådan berättelse och sådant sammandrag av räkenskaperna som gäller för de stiftelser som omfattas av 1929 års lag.

Förslagen kan i och för sig vara ägnade att förbättra möjligheterna till insyn i vissa större stiftelser, men fortfarande kvarstår kravet på en genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerar stiftelseinstitutet. Nu säger statsrådet Lidbom också att svensk rätt beträffande stiftelser saknar en detaHerad civilrättslig lagreglering.

En översyn kan enligt statsrådet bH aktuell sedan en proposition baserad pä samarbetsutredningen har behandlats. Jag kan för min del inte inse logiken i den kopplingen meUan den kommande propositionen och en eventuell genomgripande översyn uv lagstiftningen om stiftelser. Behovet av en sådan översyn hur som nämnts behandlats i motioner i riksdugen. Även samarbetsutredningen framhåller, som jag nyss sade, behovet av en genomgripande översyn av den lagstiftning som reglerur stiftelseinstitutet. Dettu behov har enligt min uppfuttning ytterligare betonats med anledning uv vissu omständigheter som framkommit beträffande Wenner-Grensku sumfundet. Jug kun därför inte förstå varför inte statsrådet Lidbom har tagit intryck uv det som frumkommit i sambund med den här utredningen och varför han skall behöva vänta så länge innan han och justitieministem bestämmer sig för en översyn av lagstiftningen pä detta område.

Statsrådet säger ju klart och tydligt i sitt svar att svensk rätt för närvarande inte innehåller någon samlad reglering uv stiftelseinstitutet. Är det inte då, herr stutsråd, ungeläget utt det skupus klurhet på det här området och utt lugstiftningen utformas så att offentlig redovisning i samdiga fall äger mm och att denna utredning kommer tUl stånd utan onödig tidsutdräkt?

En utredning som får tUl uppgift att göra en översyn av stiftelselagstiftningen blir sannoHkt tidskrävande. Jug finner en sådun utredning angelägen och vill, därför utt den är tidskrävande, rekommendera justitieministern och statsrådet Lidbom att snurust föreslå en sådun utredning utun att awaktu proposition buserud på sumarbetsutredningen.

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr tulmun! Jug vill buru sägu utt den pruktiska nödvändigheten ulltid gör att man inom ett departement får prioritera ohka lagstiftningsuppgifter. När det gäUer stiftelsema har vi förfarit på det viset att vi tagit itu med de mest angelägna frågoma. Vi har gjort en partiell ändring i tiUsynslagen av 1929, och vi kommer strax med en proposition om permutationer. De viktigare frågorna om insyn i vissa stiftelser kommer att behandlas i denna proposition pä grundval av samarbetsutredningens förslag.

Det är ungefär vad vi kan åstadkomma för närvarande inom ramen för de resurser vi har och kan skaffa oss. Men jag har ju ändå inte ställt mig avvisande tUl att man, när utrymme kan beredas på arbetsprogrummet — och det kun väl inte skeförrän tidigast om något år — tar upp frågan igen.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang medling mellan makar

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talmun! Jug tuckur för det senuste beskedet, utt stutsrådet är beredd att ta upp dennu frågu för en genomgripunde översyn. Det noterur jug med tUlfredsstäUelse, Ukuså utt det kunske inte behöver tu mer än ett år innun den här utredningen kommer tUl stånd.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jug hoppus utt jug inte uttryckte mig otydligt. Jug lovade inte att det skaU tUlsättus en utredning. Vi kun under det närmaste året över huvud tuget inte se någon pluts på vårt urbetsprogram, men sedan skall vi övervägu om en utredning behövs.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 27 Ang. medling mellan makar

Herr stutsrådet LIDBOM erhöU ordet för att besvuru herr Winbergs (m) den 23 februuri frumställdu interpellation, nr 72, tUl herr justitieministern, och anförde;

Herr talman! Herr Winberg har frågat justitieministem dels om han anser att behov föreligger uv närmare regler för förfarandet vid medling meUan makar, dels om han viU ta initiativ tiU unordnunde uv kurser för dem som utses tUl borgerligu medlure. Enligt fuststäUd ärendefördelning unkommer det på mig utt besvuru interpellutionen.

Medlingens uppgift och medUngsverksumhetens orgunisution utreds för närvurunde uv fumiHelugssakkunniga. Dessa frågor kommer att behandlas i ett delbetänkande rörande ingående och upplösning av äktenskap som väntas bli framlagt under våren. Jag räknur med att förslag på gmndval av betänkandet skall kunna läggas fram för riksdagen nästa år. I den situutionen kan det knuppast anses aktuellt att vidta sädana åtgärder som herr Winberg åsyftar i sin interpellution.

127

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. medling mellan makar

128

Herr WINBERG (m):

Herr tulman! Jug ber utt få tucka stutsrådet för interpellutionssvuret. Svuret innehåller emellertid ingenting annat än en hänvisning tUl utt fumiHelugssukkunnigu utreder medlingsinstitutets frumtida uppgift. Min interpellation gällde mer om man från justitiedepartementets sida var beredd att vidta vissa åtgärder för att få det medlingsinstitut som vi har enligt nu gällande lagstiftning att fungera så effektivt som möjligt. Oavsett hur den framtida äktenskapslagstiftningen kommer att utformas bör de regler som gäUande lag anvisar få möjlighet att tillämpas på bästa sätt.

Bakgrunden till interpellationen är att jag från medlare som utsågs i samband med den partieUa reform som skedde av giftermålsbalken 1969 fått kännedom om att man på sina häll ganska starkt upplever bristen på närmare regler för självu medlingsförfarandet. Mun hur ocksä önskut kurser eller sammankomster där information kunde ges och erfarenheter utbytas.

Vad gäller utformandet av närmure regler hävdude ju fumiljerätts-kommittén pä sin tid utt det vur önskvärt med sådunu. Emellertid infördes det inga särskUdu regler vid ändringen uv giftermålsbulken 1969, och det hur heller inte kommit någon instmktion för medlare, vUket dock diskuterades i propositionen.

Jag viU nog hävda, herr talman, att det föreligger ett praktiskt behov av en måhända tämligen kortfattad men dock instmktion - den skulle utan tvivel fylla en uppgift. Jag vet att det har förekommit framställningar från domstolshåU tUl justitiedepartementet om någon form av informution till medlarna, men det har inte blivit något positivt gensvar. Detta har medfört att man vid några domstolar själv skickat ut skrifter med vissa anvisningar för hur medlarna lämpligen bör gå tUl väga i sitt arbete. Det är enligt min mening ett gott initiativ, men det vore bättre med mera enhetliga riktlinjer. Och om jag inte tur fel finns det t. ex. i Dunmark och Finland mer utförliga föreskrifter för hur medling skall ske än vad vi har i vårt land.

Också i vad gäller kurser vill jag nog hävda att det finns ett behov och att det har en sädan styrka att det vore motiverat med initiativ frän centralt statligt häU för anordnande av sådana. Även här hävdade ju famUjerättskommittén att det skulle vara erforderUgt med kursverksamhet. Kommittén anförde — jag citerur ur dess betänkunde:

"För borgerligu medlure synes kurser böru unordnus, eventuellt i unslutning tiU befintligu famiHerådgivningsbyråer. Äv naturliga skäl kun de ej bli så omfuttunde. En elementär orientering i sumlevnudsfrägor, äktenskupets juridik och fumiljens ekonomi skuUe vura av värde. Däriämte borde upplysning meddelus om famiHerådgivning och andru hjälporgun, till vilka medlaren vid behov kan hänvisa makurnu, och lämnas anvisningar om lämplig litteratur. Kurserna kan lämpligen anordnas genom socialstyrelsens försorg."

Riksdagen har ju också vid åtminstone ett par tUlfällen under senare är uttulut utt det vore ungeläget utt det skedde utbildning av borgerliga medlare.

Herr talman! Jag får naturligtvis finnu mig i det svur som stutsrådet

hur lämnat, men jug huvdur att det medlingsinstitut som giftermålsbulken unvisur - det gäller ouvsett hur vår uktenskupsrätt kommer att utformas i framtiden - bör så länge dettu institut enligt gäUunde lug finns få en sådan utformning att det fungerar så effektivt som möjligt. Och enligt min mening skulle kanske en mer positiv inställning från statsrådets sida tUl de här frågoma kunna bidra tiU detta.

Nr 37

Torsdagen den 9 mars 1972

Ang. tn ed I ing mellan makar

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Herr Winberg hänvisar gång efter annan till vad familjerättskommittén har föreslagit, förordat eller rekommenderat. Jag trodde ju att herr Winberg hude upptäckt att vi lagt fumiHerättskom-mitténs betänkunde pä hyllun och i stället tillsutt en unnun utredning, som inom relativt kort tid lägger fram ett förstu betänkunde, där hela medlingen, medlingsverksamhetens organisation och reglerna för medlingen kommer under omprövning. Om jag är riktigt underrättad blir det en helt ny organisation, och eftersom avsikten är att vi skaU försöka lagstifta redan nästan är på gmndval av det betänkandet är det väl rätt naturligt att vi inte finner att vi kan göra en särskild ekonomisk satsning på kurser för medlare som skaU fungera under den kortu tid som den nuvurunde lugstiftningen eventuellt består.

Herr WINBERG (m):

Herr tulmun! Jug tuckur för den kompletterande uppgift som stutsrådet lämnude, särskilt i vud gäller tidsuspekten. Men jug upprepur; vi hur dock gällunde lugstiftning, och där finns ett medlingsinstitut uv viss typ och det bör fä fungeru bru.

Sedun kun jag kunske inte inse utt det skulle vuru sä förfärUgt kostsumt att ge ut nägot slugs instmktion för medlurnu.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 28 Interpellation nr 86 ang. omprövning av bestämmelserna om hyror för lokaler

Ordet lämnudes pä begärun till

Fru ERIKSSON i Stockholm (s), som yttrude;

Herr tulmun! Förru året beslöt riksdugen bifulla propositionen 103, vilket innebar utt hyresregleringen skulle fortsättu gällu för bostudslägen-heter tiU utgången uv 1974 men utt puragraferna 7 och 8, som gällde lokaler, skulle upphävas den 1 oktober 1972. Justitieministern motiverade övergången tUl fri prissättning på lokaler med att det fanns balans på lokulhyresmurknuden. Enligt justitieministem skulle mun inte behövu befuru någru ojustu hyreshöjningur för lokuler, när lugen upphörde utt gällu.

I motion av herrar Lindkvist och Henriksson och mig själv hävdades en motsatt mening. I kummurdebatten framhölls också hur en hyreshöjning skulle komma att drabba mänga småföretagare och i deras för övrigt pressade sUuation gentemot varuhus och vissa mera lukrativa men kunske

129

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 37-38

Nr 37 inte socialt så angelägna verksamheter helt enkelt resultera i nedläggelse

Torsdaeen den företagen. Genom sådan nedläggelse förändras en boendemiHö helt,

9 mars 1972 °'' ' service som är nödvändig för bl. a. äldre personer, och som för

-------------------- övrigt måste finnas som ett komplement tUl äldre bostadsfastigheter,

försvinner. Under debatten yttrade justitieministern bl. a. följande: "Skulle erfarenheterna ge vid handen att det indirekta besittningsskyddet i den allmänna hyreslagen inte är effektivt, inte ger det skydd som lokalhyresgästen rimligen kan begära, kommer det naturligtvis att föranleda en omprövning av dessa bestämmelser i hyreslagen."

Tyvärr har justitieministerns förhoppningar att lokalhyresgästerna skulle vara tiUräckligt skyddade genom den allmänna hyreslagen kommit på skam. Just nu förekommer en mycket omfattande uppsägning av lokalhyresgäster i Stockholm med upprörande hyreshöjningar frän den 1 oktober. Småföretagare, kanske i 50-60-årsåldern, som haft möjlighet att försörja sig på oHka serviceverksamheter, kemisk tvätt och enkelt skrädderi, frisörverksamhet etc, har bUvit hotade med hyreshöjningar, som många inte har någon möjlighet att klara av. Lokaler för expeditioner av olika slag i ideella rörelser etc. har fått besked om hyreshöjningar med upp tUl 50 procent. Det finns endast mera kortvarig och på viss nöjesindustri inriktad verksamhet som kan betala — och därmed konkurrera ut nyttig verksamhet. Situationen blir särskilt allvarlig i det rådande sysselsättningsläget.

Då lagen sålunda kommer att få andra följder än som avsetts är det ungeläget att den inte får sättas i kraft. Tiden är icke mogen för fri hyressättning på lokaler i Stockholm.

Med hänvisning tUl herr stutsrådets yttrande i fjolårets debatt ber jug att få ställa följande fråga:

Är herr justitieministern beredd att ompröva bestämmelsema beträffande hyror för lokaler?

Denna anhållan bordlades.

§ 29 Anmäldes och bordlades Kungl. Muj:ts proposition nr 30 ungående vissu unslug ur kyrkofonden.

§ 30 Anmäldes och bordludes motionen nr 1494 uv herrur Björk i Gävle och Äsling i uniedning uv Kungl. Muj:ts proposition nr 22 med förslug till lag om skuttefrihet vid premiering av sparunde, m. m.

§ 31 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att föHande enkla fräga denna dag framställts, nämligen av

Nr 120 Herr Andersson i Örebro (fp) till herr handelsministern om skärpt kontroll av automat- och roulettspel:

Avser statsrådet att förelägga vårriksdagen förslag om åtgärder för skärpt tillsyn och kontroll över automat- och roulettspel? 130

§ 32 Kammuren åtskUdes kl. 20.01. Nr 37

Torsdagen den
In fidem 9 mars 1972

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert