Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:36

Onsdagen den 8 mars

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 29 februari.

§ 2 Herr talmannen meddelude utt fröken Sundell, som beviHuts ledighet från riksdagsgöromålen tills vidare, dennu dug äter intagit sin plats i kammaren.

§ 3 Meddelande ang. veckans plena

Herr TALMANNEN yttrade;

Behandlingen av de på dagens föredragningslista upptagna utskottsbe-tänkandena pågår längst till omkring kl. 17.00. Därefter besvurus åttu interpellationer.

Torsdagen den 9 murs inleds sammunträdet kl. 11.00 med en frågestund. Behundlingen uv från onsdagen eventuellt återstående ärenden och av nytillkommande betänkanden pågår längst till omkring kl. 18.00, vurefter interpellutioner besvuras.

Sammunträdet fredugen den 10 mars kl. 15.00 blir ett bordläggningsplenum.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1488-1492 till lagutskottet och nr 1493 till skutteutskottet.

§ 5 Föredrogs, men bordludes äter skuttcutskottets betänkunden nr 4 och 8-10, sociulförsäkringsutskottets betänkunden nr 7-9, kultumt-skottets betänkanden nr 3 och 4, utbildningsutskottets betänkande nr 1, inrikesutskottets betänkande nr 5 och civilutskottets betänkunde nr 6.

§ 6 Vidgad länsdemokrati

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkunde nr 8 i uniedning av motioner om vidgud länsdemokrati.

I detta betänkunde behandlades

motionen 1972:70 uv herr Fälldin m. fl. (c) vuri yrkats att riksdagen hemställde hos Kungl. Muj:t att länsberedningen fick ett uttryckligt uppdrag att även utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ och genomföra därför erforderliga specialutredningar, bl. a. om förhållandet mellan primärkommuner och lundsting i ett sådunt ulternativ, i enlighet med vad som anförts i motionen, samt

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

motionen 1972:166 av herr Helén m. fl. (fp) vuri yrkuts utt riksdugen hos Kungl. Muj;t begärde

1* Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

1. utt länsberedningens arbete inriktades pä en utbyggnad uv landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen,

2. att — som ett försök med tUlämpud länsdemokruti — lundstingen i Stockholms län gavs samordningsansvaret för den regionulu pluneringen.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionerna

1. 1972:70

2. 1972:166, hemställun under punkten 1

3. 1972:166, hemställan under punkten 2.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius (m), Boo
(c). Fiskesjö (c). Norrby i Äkersberga (fp) och Wijkman (m), vilka ansett
att utskottet under 1 och 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:70 och motionen 1972:166, såvitt här var i fräga, begärde hos Kungl. Maj;t att länsberedningen fick i uppdrug utt inriktu utredningsurbetet pä en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen i enlighet med vud som anförts i motionerna,

2) av herrar Nelander (fp) och Norrby i Äkersberga (fp), vilka ansett
att utskottet under 3 bort hemställu,

utt riksdagen med bifall till motionen 1972:166 i förevarande del hos Kungl. Maj:t begärde att, som ett försök med tillämpad länsdemokrati, landstinget i Stockholms län gavs samordningsansvaret för den regionala planeringen.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Som alla vet är det ingen ny fråga som nu är uppe till behandling. Den har diskuterats i riksdagen vid flera tillfällen tidigare, och den har vurit ett viktigt inslug i flera vulrörelser. Den frågu det gäller är på vilket sätt viktiga samhällsuppgifter pä det regionala planet skall handläggas.

Härvidlag har, som även utskottet påpekar, tvä huvudlinjer kommit att stå mot varandra. Den ena är en konservativ linje, som innebur utt man i princip skall behålla status quo, dvs. att den uppgiftsfördelning som nu finns mellan statliga organ på länsplanet, främst länsstyrelsen, å ena sidan, och det folkvalda organet lundstinget, ä den undru, skull bestå. Förespråkare för den linjen har främst funnits inom sociuldemokrutin. Den andra huvudlinjen är reformlinjen, som innebär att en ur principiell synpunkt viktig förändring skall ske. Det folkvulda orgunet, lundstinget, skall ta över huvudansvaret för regionul plunering och regional utveckling. Denna linje har drivits av centerpartiet alltsedan frägan initierades vid 1963 års riksdug genom en motion uv tvä cenlerpurtister.

Under senare år hur dennu linje fått en ullt bredare anslutning. Argumenten för den är sedan länge väl kändu, och jag skall inte här nu igen ge någon utföriig katalog. Vi är ulla medvetna om att kravet på

samordning och plunering gör sig ullt sturkare gällande pä olika nivåer i vårt samhälle. Vi mäste hushålla med våra naturresurser. Vi måste ägna allt större omsorg åt bebyggelse-, trafik-, miljö- och fritidsfrågor. Vi vet också att intressena ofta kolliderat och att allt fler människor kräver inflytunde över vilka lösningar som skall väljas. Dessa krav mäste tillgodoses sä långt sig göru låter.

På tvä plan — riksplanet och det primärkommunala planet — har vi folkvuldu församlingar, riksdag och kommunfullmäktige, som fattar de avgörande besluten. De frågor som dessa organ har att besluta i ventileras inför öppen ridå och beslutsfattama ställs till svars inför allmänheten bl. u. i de ullmännu valen. Detta anser vi varu en bru ordning. Men på det regionala planet, länsplunet, är dennu ordning förverkligud bara till dels. Landstingen, de folkvalda organen, sysslar i huvudsak endast med sjukvård. Alla andra för regionen viktiga planeringsfrågor avgörs av statliga organ, främst länsstyrelsen. De avgörs utan nägot större mått uv insyn eller allmän debatt och framför allt utun utt det är möjligt för medborgumu i regionen utt utkrävu nägot direkt politiskt ansvar.

Det är detta vi menar bör rättas till. Det folkvuldu orgunet bör få unsvuret för den övergripande planeringen i regionen. Därmed tillgodoses kruvet på sumordning och därmed möjliggörs folkligt medinflytunde och politiskt unsvursutkrävunde, dvs. det som vi lägger in i begreppet länsdemokruti.

Den centermotion som väcktes 1963 hude ingen omedelbur frumgång, men man kom tillbaka i junuuri 1964, och dä uttulude sig en enhällig riksdug för ungelugenheten av utt stärku den kommunulu självstyrelsen på det regionulu plunet. Som en föHd uv dettu tUlsuttes den s. k. länsde-mokratiutredningen. Dennu utredning lude 1968 fram ett enhälligt förslag som i allt väsentligt följde den linje som nyss redovisats.

Sä längt var således allt gott och väl. Det säg ett slag ut som om man skulle nå allmän enighet om ett förverkligande av länsdemokrutitunken. Men sä blev det inte. Sociuldemokruternu buckude ut. Mun unknöt i stället till en äldre utredning, länsförvultningsutredningen, som hude huft mera begränsude direktiv, och genomförde 1970 en del förändringar av länsstyrelserna. Äv länsdemokratiutredningens principiellt långtgående förslag blev det således i det svepet intet.

Länsdemokratiutredningens betänkande var ett principbetänkande, och för att utredningens principförslag skulle kunnu realiserus behövdes således ytterligure utredningsurbete med utgångspunkt i länsdemokrutiut-redningens förslag. Om regeringen varit intresserad uv utt länsdemokrutin skulle förverkligas så snurt som möjligt, hude regeringen självfullet haft goda möjligheter att med sikte pä detta initiera det utredningsarbete som behövdes. Men det gjorde man inte — mun vur inte särskilt intresserad.

Den utredning som sä småningom tillsattes, länsberedningen, fick i stället mycket vida och delvis opreciserude direktiv. Det är mänga och — det erkänner jag gärna - angelägna ting som länsberedningen skull se över.

Till det viktiguste hör enligt min mening frågan om den regionala indelningen. 1 skilda delur uv landet är en indelningsändring av många skäl nödvändig. Det gäller bl. a. Skåne. Beredningen skal! ocksä gå in på

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad läits-demokrati

frågan om uppgiftsfördelningen mellan primär- och sekundärkommuner. Detta är självklart också en viktig fråga. Vidare skall beredningen se pä uppgiftsfördelningen inom den statliga sektorn mellan centrala och regionala organ. Det kan ocksä behövas.

Men vad som i detta sammanhang är av intresse är att det inte är klart utsagt att beredningen skall gä in pä fördelningen pä det regionulu plunet mellun stutligu orgun och lundsting. Än mindre finns det någonting som antyder att beredningen skulle inrikta sitt arbete på att förverkliga det länsdemokratiska alternativet. Och det är det vi vill enligt vär utskottsreservation. Beredningen bör för sitt fortsatta utredningsarbete klart fä veta vilken av de huvudlinjer jag tidigure nämnt som beredningen skull urbetu efter.

Herr tulmun! Tunken på en vidgad länsdemokrati har vunnit allt större gensvar. Centern och folkpartiet hade vid förru årets riksdug en gemensum reservution i frägun. Och i kummuren röstude även kommunisterna för mittenpartiernas förslug. I är har ocksä moderata samlingspartiets representanter i konstitirtionsutskottet anslutit sig till mittenpartiernas reservation. Det är min förhoppning att riksdagens beslut i dag skall bli en viktig vändpunkt i länsdemokratitankens nu rätt långa historia, en vändpunkt som kan innebära att länsdeniokratin inom en snar framtid ocksä blir förverkligad.

Med dettu vill jag, herr talman, yrka bifall till reservationen 1 av herr Larsson i Luttra m. fl.

Till utskottets betänkunde är fogud ytterligare en reservation, av herrar Nelander och Norrby i Äkersberga. I denna reservation begärs det utt ett slugs försöksverksamhet med tillämpad länsdemokrati skull sturtu i Stockholms län. En sådun försöksverksumhet skulle enligt vår mening ullvuriigt kompliceru och försena länsberedningens arbete. Äv det skälet hur vi inom centern inte unslutit oss till dettu förslug.

Jag yrkur således bifall till utskottets hemställun vid punkten 3.

Herr MOLIN (fp);

Herr tulmun! Den demokrutisku ideologin utgår frän tunken utt människornu är kupublu att avgöra sina egna angelägenheter. Ingenting är sä främmande för en demokruti som utt vissa personer eller grupper utan folkets mundut fär formulera dess intressen eller fatta beslut i dess namn. Endast den som är av folket vald för en viss uppgift hur rätt utt bcslutu i folkets nunin. Frun dessu demokratiska utgångspunkter har det vurit möjligt utt kommu fram tUl att det representativa systemet kun uccepterus som en teknik för beslutsfuttundet i en demokruti.

En helt renodlud represcntutiv demokruti, där vuljuren är uktiv buru vid självu vultillfällct och i övrigt låter sin representant varu "i fred", är emellertid omöjlig. Den är omöjlig därför utt utan pressdebutt, iippvukt-ningur, puneldebutter, demonstrutioner osv. mellun vulen finns det ingu förutsättningur för politikerna utt formuleru ulternutiv som täcker in oliku meningsriktningur. Väljurnu blir då tvungnu att välju mellun alternativ som alla fabricerats över deras huvuden.

Vi har i Sverige en representativ demokrati som obestridligen i många uvseenden fungerur väl. Liku obestridligt är emellertid utt många

människor i dag inte är nöjda med sina möjligheter att påverka Nr 36 beslutsfattarna mellan valen. De upplever att många av deras frågor aldrig Onsdagen den konimer upp till debatt i sumbund med vulen och utt purtiernu därför inte g jj-j 1972

forniulerur ulternativ som stämmer med deras åsikter. Politikerna tycks —;

tala ett annat språk än deras och inte sysselsätta sig med derus frågor. Hos igcl lans-dessu människor sprider sig lätt en känslu uv relutiv muktlöshet och 'moKrati utunförstäende.

Min slutsuts uv dettu är inte att den representativa demokratin, sädan soni vi har den i Sverige, är mogen för sophögen, utun utt den behöver kompletterus. Jug tror ulltsä inte utt ökad medborgerlig aktivitet av olika slag skulle vara ett hot mot det representutivu systemet eller utt det — som hävdudes av en uv socialdemokraternas ledamöter i konstitutionsutskottet förru året — skulle vuru furiigt utt gä vid sidun om den representativa demokratin och falla undan för militanta minoritetsgrupper. Jag tror tvärtom utt vad som i längden är farligt för den representativa demokratin är ett lågt deltugunde från folkets sida, ett svalt intresse för de politiska frågorna och en utbredd känsla uv utunförstäende.

På vad sätt kan då den representutivu demokrutin förbättrus och kompletterus? Ett sätt är utt öka antalet kanaler mellun de styrunde och de styrdu, utt öppnu ytterligure vägur för människornu utt påverku beslutsfattarna.

Den frågu som ligger på kammarens bord i dug gäller demokrutin på regional nivä. Vi ställer oss frägun: Vurför skulle inte länets invänure få bestämmu över den regionala planeringen i länet pä samma sätt som kommunens invånare fär bestämma över planeringen uv kommunen och på samma sätt som rikets invånare genom sinu representanter får bestämmu över rikspolitiken? Vud är det som säger att just på länsplanet skulle av regeringen utsedda tjänstemän och lekmän begripu folkets önskemål bättre än folkets egnu företrädare, dvs. de valda representanterna för länets invånare?

Vi som tror på värdet av självstyrelse på regionul och pä kommunal nivä och pä behovet uv att i dug fusture förankra dennu självstyrelse hur inte huft svårt utt väHu ståndpunkt i dennu frågu. Vi vill ge folkets representunter pä regionul nivä, de nuvurunde lundstingsmunnen, ett uvgörunde inflytunde pä regionens framtid. Det är ett steg frän länsbyråkruti till länsdemokrati.

Om de nuvarande lundstingen får fiera och meningsfullare uppgifter, skapas sumtidigt ett ökat intresse bland människorna för lundstingens verksumhet och därmed ökur ocksä människornus möjligheter utt styru och påverku vud som händer på lundstingsnivä. Den som inte känner till vuil som händer i lundstinget och vud som skiljer purtiernu i frågu om lundstingspolitiken kan ju inte heller väHu rutt representunter, vuHa ut det purti i lundstinget som svurur mot huns uppfuttning. Då blir folkets möjligheter utt utkräva ett unsvur uv de vuldu förtroendemännen en chimär.

För närvurunde är lundstingen doniinerude - ulltför dominerude — uv en endu uppgift, nämligen sjukvården. Och intresset för lundstingens urbete är inom vissu grupper mycket litet. Vi vill förstärka landstingen

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

genom en överföring av befogenheter till landstingen frän olika statliga förvaltningsmyndigheter, och vi tror att det är ett sätt att öka intresset för landstingens verksamhet. Vi tror också utt om man vill begränsa den centrala administrativa makten är det bättre att flytta ut befogenheter än utt flyttu ut människor. Sumtidigt som vi vill flytta ut befogenheter till de folkvalda landstingen vill vi ge landstingen en ny och mer ändamålsenlig organisation, som gör det lättare för länets invånare att utkräva ett politiskt ansvar av sina valda representunter.

Herr talman! Dettu är vär principiellu linje i denna fråga. Nu konimer man att mot detta hävda: Men det finns ju en utredning. Varför kan ni inte vänta på utredningen? Och man tänker dä pä den tvä är gamla länsberedningen. Men denna beredning befinner sig, herr tulmun, i en ytterst egendomlig situution. De problem som beredningen skull syssla med har redan varit föremål för ett mångårigt utredningsarbete av främst två olika statliga utredningar, nämligen länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen. De bägge utredningarna kom fram till olika resultat när det gällde fördelningen av befogenheter mellan de stutligu länsförvultningsorgunen och lundstingen. Jug kommer i korthet utt beteckna länsförvultningsutredningens förslag, vilket innebur utt väsentliga uppgifter skulle ligga kvur på länsstyrelsen och andra stutliga länsorgan, som den länsbyråkratiska huvudlinjen och länsdemokratiutredningens förslug, vilket innebar utt mun skulle flyttu uppgifter från stutligu förvultningsmyndigheter till de folkvulda länsorganen, som den länsdemokratiska huvudlinjen.

När regeringen nu skuUe ta ställning till dessa utredningsförslag visade det sig att man inte kunde eller inte vågade väHu mellun de bägge huvudlinjerna. Och i den här känslan av tvehågsenhet valde man att tillsätta en ny utredning i samma huvudfråga. Den utredningen är ulltså länsberedningen.

Det är rätt självklurt utt om urbetet i länsberedningen skull bli meningsfullt mäste stutsmakterna först bestämma sig för vilken av de båda huvudlinjerna, den länsbyråkratisku eller den länsdemokrutisku, som skull ligga till grund för utredningsarbetet, annars riskerar man att verksamheten inom länsberedningen snabbt urartar till nägon sorts sysselsättningsterapi. Självfullet skull inte en utredning göru vulet mellan de bägge huvudlinjerna. Det beslutet skall fattas uv de unsvurigu politikernu i Sveriges riksdug.

Vårt förslug innebär att vi tar ställning. Vi säger att den länsdemokratiska linjen skall läggas till grund för det fortsuttu utredningsurbetet och utt det därigenom skull preciserus en sturtpunkt för länsberedningens urbete — en sturtpunkt med förunkring i den politiska verkligheten. Det är uppenbart att ett poHtiskt beslut i dag - vilket det än blir — i valet mellan den länsbyråkratisku och den länsdemokrutisku linjen skulle bli till stor nytta för länsberedningens kommande arbete.

Herr talman! Värt förslag innebär bäde en deiiiokrutisering, dvs. en överföring uv beslutsfunktioner frän förvultningsmyndigheter till folkvalda representanter, och en decentralisering, dvs. en överföring av beslutsfunktioner från central till regional nivå. Samtidigt innebär vårt förslag självfallet en spridning av niukten frän centrum till regionerna.

från ett fåtul till ett flertal.

Man kan nu ställa sig frågan varför socialdemokruternu inte viU vara med på den här handlingslinjen. Svaret är väl att man känner en tvekan inför maktspridning och decentralisering. Man är inte lika säkert övertygad om värdet av att flytta beslutsbefogenheterna närmare människorna. Därför har socialdemokratin inte kunnat bestämma sig och har därmed försatt den här beredningen i dess nuvarande, ohållbara situation. Kanske hade det just för beredningens arbete rent av varit bättre om socialdemokratin hade bestämt sig för att förorda den ena linjen, även om det hade blivit den länsbyråkratiska linjen. Det hade åtminstone varit klargörande.

Reservationen 1 i dag, tUl vilken jag yrkar bifall, är i varie faU ett klart förord för den undru huvudlinjen, den länsdemokrutiska huvudlinjen.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

HerrÄDÄMSSON(s):

Herr tulmun! Enligt en morgontidning är ju det ärende som vi nu diskuterar redan uvgjort. Det skuHe betyda att det inte finns någon anledning att gå in på någon närmare sakdebatt. Men låt mig med en gång säga utt herr Fiskesjös och herr Molins beskrivning uv socialdemokratins inställning till frågan om länsdemokrati får stå för deras egen räkning. Jag är som talesman för socialdemokratin inte alls beredd att skriva under den.

Yrkandena i de två framlugdu motionerna berör ju pågående utred-ningur, där det för övrigt finns representunter från de stora politiska partierna i värt land - i varje fall från de här berörda talarnas partier.

Den som läser direktiven för länsberedningen finner också att de alternativ som det här hur orduts om är det möjligt för beredningen att utreda. Även den tanke och de förslag som motionärerna förordar är det givetvis länsberedningens uppgift att ta ställning till och framföra sina synpunkter pä.

Jag skall väl ändå säga nägot om bakgrunden till den tillsatta länsberedningen. Den har, som de båda tidigare ärade talama sagt, föregåtts av olika utredningar, delvis med olika utgångspunkter. Samman taget har de ändå tagit upp den regionala sumhällsförvultningens nuvarande uppbyggnad till diskussion. Länsförvaltningsutredningen, landskontorsutredningen och länsindelningsutredningen arbetade som alla vet parallellt, och deras förslag är också anpassade tiU varandra. Länsdemokratiutredningens förslag får mun väl se som ett ulternutiv till länsförvultningsutredningens förslug.

När de hur tingen kom ut på remiss funn vi — speciellt när det gäller länsdemokratiutredningens förslag - att press- och remissopinionen var mycket starkt splittrad.

Den övervägande delen av remissinstunsernu funn behov föreligga av en samlad bedömning av de olika förslagen i form av ett fortsatt utredningsurbete. Direkt negutiva till de förslug som frumförts av länsdemokratiutredningen var, förutom de centrala ämbetsverken, länsstyrelserna och även sädana remissorgan som LO, TCO, SACO och SAF. Jag vill här erinru om Svensku urbetsgivareföreningens remissuttalande, som starkt understryker att kommunernas möjligheter att sköta plane-

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

ringsuppgiftema kommer att öka genom de kommunsummunläggningar som nu häller på att genomföras. När det gäller sumhällspluneringen i vid mening torde efter hund rikssynpunkterna kommu utt tillmätus ökud betydelse, frumhäller föreningen. Utrymmet för politiska beslut inom planeringsmyndigheten på länsnivå blir således begränsut. I detta läge förefuller det mindre välbetänkt utt överföru unsvuret för betydelsefullu delur av samhällsplaneringen från stutliga organ till politiska instanser på länsnivå. Föreningen avstyrker således länsdemokratiutredningens förslug.

Jug hur anfört dettu buru som ett exempel på utt det frän oliku håll hur gjorts gunsku sturka invändningar mot det förslug som länsdemokrutiut-redningen lade fram. En suk kan väl ändå ullu vara överens om, nämligen att det fordras fortsatta överväganden och att länsdemokratiutredningen måste föHus upp av fortsatta utredningar om det skall vara möjligt att omsätta dessa tankar i verkliga livet.

En stor del uv remissinstunsernu, bl. u. Svensku kommunförbundet, menude utt dessa frågor måste få en fortsatt belysning. Dettu är bukgmnden till utt regeringen tillsutte länsberedningen. Dess urbetsuppgifter gäller ju främst uppgiftsfördelningen mellun stut och kommun över huvud tuget. Med kommun avses här både landstingskommun och primärkommun.

Frågan om nivåerna för de olika ärendenas hundläggning — om ärendenu skall handläggas på central nivå, lokal nivå eller mellannivå -får väl därefter bedömas. Beredningen har givetvis att gå igenom de olika områden som vi sysslar med i den allmänna verksamheten och därefter ta ställning till vilka uppgifter som lämpligen kan läggas pä det ena eller det andru planet.

Uppgiften att decentralisera betyder inte utt vi på alla områden måste kommunuliseru, dvs. föra över till kommuner och landsting. Vi hur ju stutliga och regionala organ, och det finns väl uppgifter beträffunde vilka mun, oberoende uv politisk inställning, ändå är överens om utt det inte skulle vuru så lyckligt om de lokula organen skulle fä ett ulltför stort inflytunde. Jug tänker på post och telegruf När det gäller polisen och ordningens upprätthållande vet vi att det är möjligt, trots att det är en stutlig uppgift, utt få lokalt inflytande. Riksdagen har för en tid sedan tagit ställning till detta. Vi har andra områden, säsom försäkringskussu och arbetsförmedling, där det utan tvivel måste vara ett stort inflytande från stutsmuktens sida, om vi skall lyckas lösa de arbetsuppgifter som vederbörande organ har utt sysslu med.

Man kan nu frågu sig vad som är anledningen till att det har motionerats i dessa frågor, när en utredning sysslar med dem. Hur skall den här reservationen som jag i förstu hand talar om, nämligen reservationen 1, egentligen tydas? Är det så att de olika partierna icke har förtroende för att deras representanter i den tillsatta länsberedningen skall hu möjligheter utt föru det här urbetet vidure och lägga fram sina synpunkter? Framför allt blir man förvånad när det gäller moderata samlingspartiet, som i fjol ansåg att det inte funns uniedning för riksdugen utt göru en sådun hur framställning utun unslöt sig till vår bedömning utt frågan borde tas upp till nytt övervägunde, när utredningen hur frumlugt sinu förslug. I dug finner vi emellertid utt moderuta samlingspartiet intagit

en unnun ställning. Man kan fräga sig varför. Nr 36

I varie fall har det inte varit möjligt att av utskottsbehandlingen fä Onsdagen den klurlugt vad som är de egentliga motiven. Jag skall inte gå in på den g 1912

karusell när det gäller röstning och ställningstugunde i utskottet som ----------

föregick sumskrivningen frän de borgerligu purtiernus sida. Men inte var 'logaa tans-den klargörande för oss i fråga om vilka motiven är för de borgerliga uemoKiati partierna, när de nu för fram frågorna på detta sätt.

Att ett sådant här förfurunde skulle i viss mån förrycku urbetsmöjlig-heternu i länsberedningen är väl gunsku uppenburt. Jug tror inte utt det skulle befordra sakligheten att först binda sig för organisationen och därefter tu ställning till vilka arbetsuppgifter, vilka förvaltningsgrenar som skull läggus under vad man nu kallar för länsdemokratin. Själva tunken utt få till stånd orgun som stär under folkets direktu inflytande på det sättet att de väHs i allmänna val, att de uppträder offentligt och redogör för sina ståndpunkter, omfattas väl av alla partier - i varie fall av det parti jag företräder. Och vi har ingenting att erinra mot en fortsatt decentralisering av arbetsuppgifterna på olika områden. Men det helu mäste ju ändå bedönius utifrån arbetsuppgifternas kuruktär och utifrån vilka politisku mälsättningur mun hur pä skildu sumhällsomräden. Det är dettu som gör utt vi säger, att låt oss nu först avvuktu utredningen, lät den urbeta -gärnu sä snubbt som möjligt - och lät oss därefter tu ställning till vilku oliku delur av det allmänna som kan överföras till nya organisationsformer.

Med det anförda ber jug, herr tulmun, utt fä yrku bifull till konstitutionsutskottets hemställun. Vad reservationen 2 beträffar kommer en annan företrädure för mitt parti att här ta upp en diskussion.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talmun! Herr Ädumsson inledde med att säga att hun inte uccepterude den beskrivning uv .socialdemokruternus inställning i den här frågun som hude lämnuts uv herr Fiskesjö och mig. Det är klurt utt mun då väntade sig utt herr Ädamsson frän talarstolen skulle tulu om, vilken socialdemokraternas inställning är. Stär mun pä den länsbyråkrutisku eller den länsdemokrutisku linjen?

Men dettu tulade herr Ädumsson inte om. Tvärtom uppehöll hun sig vid utt refereru Svensku urbetsgivareföreningens inställning - jag förmodar att det var en tillfällighet att han valde Arbetsgivareföreningen - och den innebar att rikssynpunktemu skulle i frumtiden fä ullt större betydelse. Kommunsunimunläggningarna hade gett kommunerna större planeringsmöjligheter och därmed fanns det mindre utrymme för plunering på länsnivå.

Det är litet svårt utt kännu igen den bilden av verkligheten. Den regionala planeringen sköts ju i dag av länsstyrelserna. Vi efterlyser alltså fortfarande vilken socialdemokruternas inställning är. Arbetsgivareföreningens inställning är det kanske mindre intressant att fä höra här i kammaren.

Sedan kom herr Ädumsson in på vad länsberedningen skall göra och
sude då utt beredningen skulle gå igenom oliku verksumhetsomräden. Men
det är ju precis vud länsförvultningsutredningen och länsdemokrutiutred-
ningen hur gjort! De har kurtlugt urbetsuppgifternu för en mängd 17

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

regionulu orgun som finns i dug och diskuterat vilka uppgifter som gär utt föra över tiU folkvuldu länsorgun. Jug blev därför ytteriigt förvänud när jug hörde herr Ädumsson tula om posten och telegrafen. Ingen har väl förutsutt utt lundstingen skulle skötu postväsendet här i lundet. Det var väl ändå ett helt irrelevant argument!

Läget är att det finns två huvudlinjer, och vad skall beredningen göra om inte politikerna säger åt beredningen vilken huvudlinje den skall utgå ifrån? Skall beredningen konstruera en tredje huvudlinje, eller menar man att beredningen själv skall bestämmu vilken huvudlinje som skall liggu till grund för urbetet på dettu område?

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr tulmun! Det unförande som herr Adamsson här höll var färgat av samma negativism gentemot länsdemokrutitunken som man är van vid att socialdemokrater, åtminstone på riksplanet, visur så snart dessa frågor kommer upp. Herr Ädumsson stödde sig bl. a. pä remissvaren i anledning UV länsdemokrutiutredningens betänkande och citerade med stor förtjusning Arbetsgivareföreningens negutivu remissvur. Det må hun ju göru. Men redovisningen uv remissyttrundena över länsdemokratiutredningens förslag är ingalunda fullständig genom herr Adamssons uppräkning. Det är faktiskt sä att Svenska landstingsförbundet, samtliga landstingskommuner - med unduntug uv tre - och 135 av de primärkommuner som yttrat sig har tillstyrkt länsdemokratiutredningens förslag. Det är ulltså remissyttranden från de sä utt sägu närmust berörda.

Sedan är det alldeles givet, som ocksä herr Molin vur inne pä, utt här inte är frågu om utt lundstinget skall överta alla statliga funktioner. Jag har heller aldrig tänkt mig att post och telegraf skulle läggas under lundstingen. Det är inte det frågun gäller.

Vidure frägude herr Ädumsson om vi inte hur förtroende för våru representanter i länsberedningen. Jo, vi har mycket stort förtroende för vår representant där, men beredningen styrs ju av de direktiv den fått, herr Ädamsson. En reprosentant i beredningen kan inte kräva att arbetet där skull gå i unnun riktning än vud direktiven unger. Och som jag sade i mitt tidigare anförande har länsberedningen inte fått i uppgift att inrikta sig på att förverkliga det länsdemokratiska ulternutivet.

Sociuldemokruternu är negativa i detta fall och skjuter länsberedningen framför sig som en skyddande sköld. Man kan säga utt sociuldemokruternu stod vid skiHevägen - liksom Herkules gjorde en gäng - efter det utt länsförvultningsutredningen och länsdemokrutiutredning-en presenterat sinu betänkunden 1967 och 1968. Då hade man att väha, och om man då hade valt att fullfölja länsdemokrutiutredningens principförslug hude vi nu vurit längt pä väg mot ett förverkligande av länsdemokratin. Men man vakle den undru linjen i stället.

Herr ÄDAMSSON (s) kort genmäle;

Herr tulmun! Jug hude väntut mig utt jug skulle fä vetu pä vilku områden mun nu tänkte utt det skulle införus länsdemokruti. Det endu jug fick klurt för mig vur utt mun unsåg utt i vurie full post och telegruf skulle hållas utanför. 1 övrigt hur mun inte gjort någru preciseringur. Jag

förutsätter utt man ändå menar utt det får bli länsberedningens uppgift utt övervägu på vilku områden inom helu det övrigu fältet som det är lämpligt utt införu den urbetsform som mun nu betecknur som länsdemokrati.

Nu vill man först bestämmu organisationen för hela området och därefter diskutera det politisku innehållet och vilka områden som skall överföras.

Man säger att beredningen nu inte har möjlighet att överväga det alternativ som motionärerna här förordar. Det har den visst. Den hur möjlighet att överväga alla alternativ, och den skall lägga fram förslag över hela fältet. Här är det därför en fråga om vilket förtroende man hyser för de representanter man har i beredningen. Huruvida de åtnjuter sina partiers förtroende kan jag inte nu uttala mig om.

Mun gör ett stort nummer av utt jug unförde Arbetsgivureföreningens remissyttrunde som ett exempel på den negutivu inställningen till dennu tunke. Jag föreställer mig utt bakom Arbetsgivareföreningens uttalande ligger en bedömning av industrins utbyggnadsmöjligheter i den utveckling som försiggår, och jag föreställer mig att yttrandet är ett uttryck för en väl genomtänkt uppfattning på det hållet. Jag sade uttryckligen att jag personligen inte ställer mig bakom det uttulundet, liksom inte heller mitt purti, men jug ville med detta exempel baru visu utt mun kan se pä de här frågornu på oliku sätt.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Ädamsson frågade återigen vilka uppgifter det är som skall föras över till de folkvuldu länsorgunen. Ju, för det förstu står det i reservutionen 1 utt den regionulu sumhällspluneringen skull förus över - det är väl ett tydligt svur. För det undru hur ju både länsförvultnings- och lunsdemokrutiutredningen gjort en genomgång av vilka arbetsuppgifter som lämpligen kan flyttas över till landstingen. Den saken behöver man inte diskuteru - det kun mun inhämtu genom läsning UV utredningurnus betänkunden.

Herr Ädamsson kommer tillbaka till exemplet med posten. Det är uppenbart att ingen i utredningarna har förutsatt att postväsendet skall flyttas över till landstingen - det ingår inte i den regionala samhällsplaneringen att administrera postväsendet. Det argumentet är därför helt irrelevant.

Sedan kom det mest intressanta i herr Adamssons inlägg, nämligen när han förklarade varför han hade åberopat Arbetsgivareföreningens remissyttrande: det var därför att industrins utbyggnadsplaner tulude mot länsdemokrutiulternutivet. Jug kan inte bedöma detta, men det är möjligen riktigt. Jag har emellertid inte unvänt det som urgument. Jug hur sugt utt man för utt kunnu öku människornus inflytunde över för dem viktigu beslut bör välja den länsdemokrutisku linjen och inte den länsbyråkrutisku. Det tycker jug man får göra oberoende av vilken effekt det har pä industrins utbyggnadspluner.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Herr NORRBY i Äkersbergu (fp);

Herr tulman! Låt mig knyta an något till vad Björn Molin i sitt huvudinlägg sude om den regionula samhällspluneringen och dess roll i det länsdemokrutisku reformurbetet. Jug skulle viHu ge den här frägun en praktisk tillämpning.

Vi som utan förutfuttude meningur lyssnur pä regionplunedebutten i Stockholms län hur upptäckt att denna handlar om mycket mer än regionplanen; den handlar om helu den regionulu utvecklingen i länet, och därmed hundlurden på ett gunsku intrcssunt sätt om länsdemokruti.

En regionulpolitisk frågu - befolkningsutvecklingen - står i förgrunden för regionplunedebutten. Allmänheten riktur in sin kritik mot regionpluneorgunet, lundstinget, oberoende av om kritiken avser en regionplunefrägu som lundstinget hur unsvuret för eller om kritiken uvser regionulpolitisku frågor, frågor med anknytning till fysisk riksplunering eller till unnun stutlig plunering. Allmänheten vill ulltså hu unsvurigu politiker utt vändu sig till när mun diskuterur regionulu utvecklingsfrågor. För den enskildu niänniskun är de olika planeringsinstrumenten av underordnat intresse; det är målet och resultaten som mun är intresserud UV, möjligheten uv utt vid ullmännu vul utkrävu unsvur uv dem som hur unsvur för den regionulu pluneringen. Dennu möjlighet hur mun inte i dug. Vid ullmännu vul kun mun utkrävu ett direkt unsvar av dem som i Stockholms län ansvarur för regionplaneringen men inte av dem som unsvurur för undru delur uv regionul utvecklingsplunering.

Folkpurtiet i Stockholms län hur i ett uttulunde i regionplunefrågan den 17 junuuri i är berört den här kopplingen mellun oliku plunerings-instniment. Vi hur som utgångspunkt för det uttulundet lugt kruvet på ett nytt förslug till regionplun. Vi säger utt det försluget bör utgå från summu untuganden beträffande befolkningstillväxten som det vilket läggs till grund för det regionalpolitiska handlingsprogram som riksdagen kommer att antu under 1972. Vi kopplar alltså regionplunedebutten till debatten om det regionalpolitiska hantllingsprogrammet. Vi påpekar utt det nu föreliggunde rcgionpluneförsluget bygger pä en befolkningsprognos som förutsätter en sä sturk befolkningsökning utt den vurken är önskvärd eller trolig och utt den befolkningsökning som rcgionpluneförsluget bygger pä dessutom skulle stå i strid med kravet pä balans i utvecklingen mellan landets oliku delur. Det är alltså en utpräglat regionulpolitisk frågeställning som vi hur måst kopplu in i regionplunedebutten för utt dennu skull få den buluns som de enskiklu människornu vill utt den skull hu.

Vi tur ocksä upp de sociula och miljömässiga målsättningarna för regionplaneurbetet, och det är tlelvis frågor som ryms inom det regionulpolitiska hanillingsprogrummet. Summu sak gäller de ekonomiska förutsättningarna för planens tillämpning.

Vi tur vidure upp frägun om större andel låghus, utbyggnaden av större bostadsonuädcn i etapper, och vi konstutcrur utt ett betydande bostuds-hygguntle behövs.

Allt dettu är frågor som i viss utsträckning hundläggs uv undru orgun än lundstinget.

Vi uvvisur från folkpurtiet bestämt utt en strypning uv bostudsbyggundet skull användas som ett medel för att minska Storstockholms

tillväxt. Vi gör det därför att en sådan strypning skulle leda till fortsatt bostadsbrist och sämre bostadsstandard för regionens invänure. Dettu är inte en regionplanefräga i sig, utan den har anknytning till det regionulpolitisku urbetet.

Vi konstuterur ocksä att en begränsning av befolkningsökningen i Storstockholmsomrädet är ett gemensamt intresse för regionens invånare och landet i övrigt. Om en för hela landet balanserad utveckling skall bli möjlig beror dock i förstu hund pä åtgärder som stinuilerur sysselsättningen i undra delar av landet, och ansvaret för sådana åtgärder ligger helt på regering och riksdag. Här har vi alltså en klar koppling mellan olika delur UV den regionulu utvecklingspluncringen.

Gär mun ett steg vidure på dennu linje, ju, då kommer mun till det förslag som folkpartiet hur tugit upp i purtiniotionen 166 är 1972. Där föreslär vi utt lundstinget i Stockholms län försöksvis fär ett sumordnings-unsvur för den regionulu pluneringen i länet. En försöksverksamhet med länsdemokrati är alltså det vi förordar. Om detta anför herr Fiskesjö att det komplicerar och försenar länsberedningens arbete. Därför säger herr Fiskesjö för sin del nej till denna försöksverksamhet och till att praktiskt pröva hur vi skall utveckla länsdemokratin här i landet.

Nu säger länsberedningens direktiv i och för sig inte nej till åtgärder uv dettu slug. Där påpekus utt beredningens urbete inte bör hindru utt partiella reformer genomförs under utredningsarbetets gång, när sädanu reformer frumstår såsom särskilt ungelägnu. Det är då utt konstuteru utt det med hänsyn till de speciellu förhällunden som råder i Stockholms län är sturkt motiverut utt ge länsdemokrutin en vidgud innebörd just i dettu län. Här får ulltsä folkpurtiet ensumt slåss för en bättre länsdemokruti i Stockholms län.

De särskilda förutsättningarnu i Stockholms län finns genom uti dellu lundstings urbetsuppgifter och resurser ur större än undru landstings samt genom att dessa planerings- och samordningsresurser byggs ut i snabb takt för att landstinget skull kunnu fullgöru sinu tidigare åtuganden.

Mun kun här ocksä konstuteru att den samordning som förekommer i Stockholms län av den regionala utvecklingen på kommunal nivå internutionellt sett är gunsku unik. Därför ur det ungeläget utt läggu unsvuret för regionens sumluile utveckling pä direkt vulda politiker, dvs. lundstingsmän. Det är, som jug hur framhållit, uv särskUd vikt just i Stockholms län. Denna samordningsuppgift skulle dessutom i pruktisk tillämpning kunnu vura ett bra underiag för länsberedningens konimunde förslag om generella villkor för länsdeniokratins utveckling här i lundet.

Med det unfördu, herr tulmun, yrkar jug bifull till reservutionen 2 uv herr Nelunder och mig själv vid KU;s betänkunde nr 8.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Herr WICTORSSON (s);

Herr tulmun! Inledningsvis vill jag unslutu mig till de synpunkter som herr Ädumsson hur unfört beträffunde reservutionen 1.

Det är ett relutivt märkligt sjiel som de borgerligu purtiernu hur givit sig in pä, när de i strid mot ull pruxis vill gå in och begränsa en pågående utrednings arbete. Inför den utsikten hur centerpartiet givit upp en egen välskriven partiniotion i dettu ärende och unslutit sig till folkpurtiets

Nr 36 partimotion. Församlingen har blivit komplett genom att moderaterna

Onsdagen den frångått sitt ställningstagande föregående år och vad partiet självt har

8 mars 1972 unfört i sin egen motion 294, "den lillu blå", till årets riksdug. Inför

-------------------- utsikten utt kunnu tillfogu regeringen en näsknäpp viker de sukligu

Vidgad läns- hänsynen.

aemoK att Folkpurtiet försöker att fortsätta sin frumgång i reservutionen 2, vuri

folkpurtiet kräver att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära "att, som ett försök med tillämpad länsdemokrati, landstinget i Stockholms län ges samordningsansvaret för den regionala pluneringen". Här hur dock folkpartiet blivit ensamt.

Som motivering för sitt krav unger folkpurtiet att förslagets genoni-förunde är en förutsättning för utt kritisku synpunkter frän medborgumu av det slag som i stor omfattning redovisats i regionplanedebatten i Stockholms län skall kunnu effektivt påverku innehållet i den regionulu planeringen. Argumenteringen hur uppreputs uv herr Norrby i Äkersberga här i kammaren.

Det fuktisku läget är ju att man i Stockholms län har parallellt drivit dels en fysisk regionplunering uv lundstinget, dels en regionul utvecklingsplunering UV länsstyrelsen och kommunernu, och dettu muteriul hur redovisuts i Länsprogrum 70. Länsprogrum 70 hur untugits i relutiv enighet, medan däremot regionplanen, som upprättats av landstinget, har mötts av en betydande kritik. Nu föreslår alltså folkpartiet, för att kommu till rätta med detta förhållande, att ansvaret även för den regionala utvecklingsplaneringen överflyttas till lundstinget. Jag hoppas utt kammaren ursäktar om jag säger att jag har svårt att se logiken i resonemanget. Jag är inte främmande för tanken utt pluneringsproblema-tiken i Stockholms län behöver ses över ur sumordningssynpunkt för utt mun skall kunna undviku eventuellt dubbelurbete och för utt man skall rationuliseru och förenklu verksumheten. För utt mun skull kunna fä ett effektivt resultat av detta måste man emellertid avvakta länsberedningens arbete.

Konstitutionsutskottets majoritet framhåller just att en sådan sumordning inte kan ske under pågående beredning av den principiella huvud frågun om unsvarsfördelningen mellun stut och kommun. Det planeringsarbete som nu pågår i Stockholms län präglas uv en sturk strävun både hos länsstyrelsen och hos lundstinget utt undvika extru urbete och onödiga sumhällskostnuder, och därför hur mun ett intimt sumarbete mellan planeringsenheten hos länsstyrelsen och landstingets planeringsorgan. Sammansättningen av länsstyrelsen med bl. a. de tre tunga landstingsråden på detta område bör också vara en garanti för att onödigt arbete och onödiga kostnader undviks. Även folkpartiet med sin pä andra områden dokumenterade väl utvecklade känsla för landstingets finanser borde därför lugnt kunna avvakta länsberedningens urbete.

Stockholms läns landsting sturtude sin verksamhet med nya utvidgade
urbetsuppgifter och inom ett betydligt större verksumhetsområde än
tidigure den I junuuri 1971. Det finns skäl att anta utt dess arbetsprogram
är fulllecknut utun utt vi här i riksdugen behöver lägga pä landstinget
ytteriigure urbetsuppgifter. Vi är väl ullu vurmu unhängure uv en folklig
■ självstyrelse bäde pä konfmunul och pä stutlig nivå. Dennu självstyrelse

har ett utomordentligt värde, och vi bör se till utt den utvecklus och fördjupus. Det bör dock ske efter ett ordentligt utredningsurbete, där vi gmndligt analyserar och belyser alla handlingsalternativ innan vi futtar beslut om förändringur i dennu självstyrelse. Risken är unnurs stor för utt vi genom snubba och ogenomtänkta utspel skadar i stället för förbättrar självstyrelsens ställning i allmänhetens ögon. 1 dettu full skulle också ett bifall till reservationen 2 innebäru att man kommer att ytterligare försena länsbeiedningens arbete och alltså hindru en önskad utveckling av den folkliga självstyrelsen.

Herr tulman! Jag vill yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wictorsson ställde frågun vurför det inte blev debutt om Länsprogrum 70 i Stockholms län men däremot sä mycken debutt om försluget till Regionplun 70. Det kun ju tänkas utt dettu har utt göra med att regionplunefrågan handläggs av ett direktvalt organ -landstinget - medan länsprogrammet sköts litet mer i tysthet. Det har aldrig blivit förutsättningur för summa breda offentliga debatt om det regionalpolitiska handlingsprogrammet. På samma sätt är det tyst om undru väsentligu delar av den regionala utvecklingspluneringen; den är ju som mest intensiv i Stockholms län, eftersom trycket här är hårdust.

Mycket sker i tysthet med ytterst bristfällig samordning. Den högra hunden vet inte vud den vänstru gör. Ätt spuru på lång sikt är inte utt nu småsnälu med pluneringsinsatserna, utan det är att satsa pä en verkligt slugkruftig samordning av planeringen. Det kan man få, om man lägger samordningen på ett organ. Min känslu för länsdemokruti gör då att jag automatiskt väljer lundstinget som sumordningsorgan och inte länsstyrelsen, eftersom den inte är ett direktvalt orgun, även om dur sitter en del tunga politiker. Dessu kun emellertid lugnt sittu dur, eftersom de inte kun bli petude uv väljarna vid nästa val i sin funktion uv länsstyrelseledumöter, men de kan bli det i egenskup uv lundstingsmun. Därför bör ulltså lundstinget i länsdeniokratins anda vara samordningsorgan.

Det är heller här inte en fräga om att försena länsberedningens arbete, det är snarare tvärtom fräga om att påskynda länsberedningens arbete genom att man då fär ett konkret underlag för viktiga ställningstaganden. Det fär inte varu så att en kompakt opinion i Stockholms län buru spelus över UV politikernu, utt mun stmntur i vud människornu säger. Vud dessu säger ur kort och gott; "Vi vill se regionens helu utveckling i ett summunhung. Vi vill diskutera det hela oberoende av vilka instrument politikerna arbetar med. Vi vill att ett enda orgun skull vuru unsvarigt för den regionala utvecklingen." Därmed har man uttalat sig för ett länsdemokratiskt reformarbete uv det slug som vi förordur i folkparti-motionen och i reservutionen 2.

Jug tycker utt de argument herr Wictorsson här hur unfört pekar på att det förslag vi för fram är det riktiga, om mun verkligen hur länsdemokruti som målsättning. Herr Wictorsson påstår sig hu dennu mälsättning, men hun vill hu länsdemokruti först efter en läng och grundlig utredning, inte med hänsyn till de uktuellu missförhållanden som kan rädu.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Norrby i Äkersberga säger att folkpurtiet har en känslu för länsdemokruti och utt det är detta som gör utt mun vill starta en försöksverksumhet i Stockholms län. Dettu unsluter sig till folkpurtiets synpunkter i övrigt här i kammaren i dag, när man säger sig vilja ha en folklig självstyrelse och en förankring av besluten. 1 andra sammanhang vill mun hu besluten förunkrude i ett närdemokrutiskt system.

Mot denna bakgrund och mot bakgrund av vad man sagt här i kammaren är det märkligt att mun inte presenterur någon form av synpunkter frän den länsdemokratiska församling som skall skötu dennu verksamhet, nämligen landstinget. Det bör mun väl göru, när mun framlägger ett förslag om försöksverksamhet med tillämpud länsdemokruti i Stockholms län. Inte i en endu punkt i urgumenteringen för dettu förslag pekar man på att det hur frumförts önskemål från landstingets sida i dettu sammunhung. Mun hur inte ens velut kosta pä sig en utredning eller en remiss till landstinget. Det är kunske onödigt utt påpeku för kammariedamöternu, att när utvidgningen uv verksumhetsuppgifternu för Stockholms läns lundsting tidigure ägde rum, skedde dettu just efter frumställning från landstinget. Men här skull alltså riksdagen i enlighet med folkpartiets förslug utun utt ens höra landstinget lägga på detta ytterligare uppgifter.

Herr talman! Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.

Herr NORRBY i Äkersberga (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Wictorssons replik tycker jag vur tulunde för hur mycket han hur lyssnut pä den debutt i Stockholms län där mun kräver länsdemokruti. Den debutten hur ocksä förts i lundstinget, och det torde icke vuru obekant för herr Wictorsson att lundstinget i en rud summunhung hur ställt anspråk pä att få vura med och planera exempelvis fördelningen uv väganslugen i Stockholms län. Dur hur vi en uv de verkligt intressuntu felsatsningarna pä grund av en bristundc sumordning mellun olika planeringsinstanser, l-ör utt möjliggöru den konsekventu sutsning på kollektivtrafik som landstingspolitikernu kräver måste man på ett friare sätt än nu fä förfoga över vägunslagen.

Pä summa sätt kan mun peka pä andru områden där pluneringen ligger fel, vilket hur understrukits i en rad olika sammanhang, inte minst frän landstinget. Skolpluneringen är ett exempel, och det finns undru. Just det förhällundet utt mun hur urbetut med oliku befolkningsprognoser i slutändan, i regionplaneförslaget och i det regionalpolitiska handlingsprogrammet, tycker jug är den särklassigt bästa belysningen uv bristen pä planeringssumordning.

Ällu urgument tulur, herr tulmun, för ett ökut sumordningsunsvur hos lundstinget i Stockholms län beträffande den regionulu pluneringen.

Herr WICTORSSON (s) kort genmäle:

Herr tulmun! Herr Norrby säger att mun i Stockholms län hur urbetat med olika befolkningsprognoser för regionplanen och för länsprogrammet. Det är fel, herr Norrby. Del verkliga förhållandet är att det ursprungliga regionpluneförslagel upprälludes med utgångspunkt i det

tidigure länsprogrammet. Frän båda intressenternas sidu är man klart Nr 36 medveten om utt det slutgiltigu rcgionpluneförsluget kommer utt byggu Qnsdagen den på den befolkningsprognos som Länsprogrum 70 innehåller. Det motsuts- g gj-j 1972

förhållande som herr Norrby försöker göra gällunde finns ulltså inte.----------------

Sedun tulur herr Norrby fortfurunde vuckert om länsdemokruti, och 'idgaa lansjag kun i mångt och mycket instämmu pä dessu punkter. Jag vill att vi uemoKratt skall fä en utredning som belyser alla oliku konsekvenser uv dessu tvä linjer, och det är vud jug hur urgumenterat för. Sedan får vi, herr Norrby, ta en diskussion i sakfrågorna när utredningens betänkunde föreligger. Men det finns inget motiv för utt ytterligare utveckla försöksverksamheten i Stockholms län. Det faktiska förhällandet är ju utt Stockholms läns landsting redan i dag är ett försöksområde när det gäller utvidgad länsdemokruti. Lät oss först avvuktu resultuten däruv.

Herr SVENSSON i Mulmö (vpk);

Herr tulmun! Det hur fallit pä min lott utt hur deklureru den komnumistisku gruppens ståndpunkt i uniedning uv konstitutionsutskottets betänkunde nr 8.

Principiellt hur kommunisternu alltid hävdat att valda organ är utt föredru som huvudmän för sumhälleligu funktioner framför byråkrutiska organ. Senast vid 1970 års riksdug hävdudes dennu princip i en kommunistisk purtimotion. Det är därför inte ulls självklurt att detta skulle föra oss samman med reservanterna i den i dag aktuella frågan. Vi finner att det är mänga kritiska synpunkter att rikta bäde mot utskottet och mot reservanterna.

Vi delur i mycket långu stycken reservunternas kritik mot hela sättet att handlägga frägan om den regionala udministrutionen och tiess uppbyggnad. Sanningen är att det uldrig hur tillåtits förekomma någon verkligt förutsättningslös diskussion om landstingen visavi länsstyrelser. Länsförvultningsutredningen och länsdemokratiutredningen .ställdes aldrig någonsin mot varandru, Innun län.sdemokratiutredningen var klar fick länsförvaltningsutredningens betänkunde gå ut pä remiss. När väl läns-demokruliulredningen frumlades hude redun tvä ting inträffut som gjorde utt den redun i utgångsläget vur pruktiskt taget överspelud. Dels hude mun hunnit bindu upp en rud myndigheter och orgunisutioner kring länsförvultningsutredningens linje, dels hude man redan byggt upp en plunerings-udministrution som vur fast integrerad i länsstyrelsen. Det ur där mun slår i dug, och det är därför ingen förutsättningslös diskussion kun förus. Det är också därför 1970 års länsberedning heller inte konimer utt kunnu betruktu frägan förutsättningslöst. Sanningen är att regeringen frän börian och under hela tiden har drivit en bestämd linje. Mun har velut binda pluneringsadministrulionen vid länsstyrelserna. Man hur i realiteten inte velat diskuteru lundstingsulternutivet, Sumtidigt hur man formellt gett sig sken uv utt vilju föru eller tillätu en förutsättningslös diskussion, men i verkligheten hur det inte varit fråga om det. Mun har frän regeringens sida i stor stil föregripit de utredningar som har sysslat med dessu frågor.

Om regeringen nu härden uppfattningen att samhällspluneringen skall
liggu pä länsstyrelsernu, ulltsä på den stutligu delen uv den regionala 25

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

administrationen, så må det ju stå regeringen fritt att driva den bestämda linjen. Men vad nian kan anklaga regeringen för är utt den sumtidigt hur försökt ge sken uv utt det skulle bli en förutsättningslös diskussion. Mun hur försökt lugnu opinionen med utt här kommer en diskussion i sumbund med utt länsberedningen får behundlu dessu spörsmål, för i verkligheten hur man ju manövrerat på ett annut sätt. Mun har låst hela situutionen. Mun har redan byggt upp en administration, om vilken det i realismens namn må sägas att den kommer att vara ytterst svår att bryta ut ur den nuvarande länsadministrationen och föra över pä en helt annan typ av organ.

Det är ocksä därför som vi menar att utskottets resonemung gentemot reservanterna, att ett bifall till reservationen skulle binda länsberedningen, varför deras förslag inte kan godtas utun mäste uvstyrkas, är rena hyckleriet. Är det någon som har sysslat med att binda upp länsberedningen så är det regeringen, som hela tiden bukom sinu munövrer med ullu utredningur har drivit en bestämd linje, nämligen den att huvudman för samhällsplaneringen på regional nivä skall vara länsstyrelserna, och som verkligen har föregripit länsberedningens urbete genom att bygga upp en färdig administration, vars existens länsberedningen rimligtvis inte kan nonchalera den dag den skall böria väga samman olika synpunkter. Länsberedningen är därför i praktiken redan bunden.

Om man vill uttala sig skarpt, så hur regeringen verkligen inte spelut ärligt i dennu frågu. Den hur spelut falskt. Man har gett sken av att en förutsättningslös diskussion skulle förekomma, men man har hela tiden drivit en bestämd linje i avsikt att fastläggu positionernu kring en bestämd linje som mun hade redan från början. Det är detta man kan kritisera och unklugu regeringen för.

Å andra sidan har reservanterna och motionärerna rätt mycket förenklat och förgrovat problemet. Om vi för det första ser det praktiskt sä ligger det en väldig fara i att försöka ungripa en redan så fast etublerud struktur och hävda att man nu skulle föru över ett väldigt stort område inom sumhällspluneringen till en helt unnan typ av administration. Risken med det är att man inte inser utt man urbetur på sikt för en suk som redun är förlorud och utt mun därför underskuttur kumpen mot byråkratiscringen inom ramen för den struktur som otvivelaktigt konimer utt bli bestående.

Jug tror inte heller egentligen utt de borgerligu, om de kommer till regeringsmukten, skulle vågu tu den mycket omfattande praktiska omvandling av hela byråkratin, som det skulle innebäru utt föra över de här uppgifterna pä lanilstingen. Men det är en marginell fråga.

Viktigure är kunske utt suken inte är så enkel som utt mun kun ställu länsbyråkruti emot länsdemokruti. Ser mun pä landstingens beslutsstruktur och lieras niaktpolitisku verkun i sumhället, kun man med skäl ställu sig tvivlunde till om de i och för sig, i sin nuvurunde utformning i vurje full, hur förutsättningur att bli något särdeles mycket meru demokrutisku än den stutligu regionulu administrutionen, som dock i någon mån hur tvinguts se sin byråkrutisku kuraktär uppluckrad genom de senuste udministrutivu reformcrnu.

Otviveluktigt är det så utt den folkvuldu representutivu delen uv

lundstinget hur rätt liten chuns - åtminstone som det hittills hur fungerut — utt verkligen göru sin viHu gällande. Den summunträder ju under en relutivt kort tid uv året, och mun hur i lundstingen över huvud en struktur som lämnur oerhört stor makt ät det verkställande orgunet, förvaltningsutskottet, och de tjänstemän som är knutna till det. Mun hur ulltsä en väsentlig grad av toppstyrning och byråkratisering också i landstingen. Det förhäller sig ocksä i praktiken sä när det gäller Stockholms läns landsting. För det är väl ingen som pä allvar vill göra gällande att Stockholmsregionens regionplun har blivit mera demokratisk och mindre känslig för mäktiga ekonomiska påtryckningsgrupper därför att den har legat på landstinget?

Om man ser på de prognoser som har gjorts upp inom ramen för den statliga länsplaneringen och inom ramen för regionplaneringen, finner man tvärtom att det redan från börian förelåg en mer koncentrations-betonad och centralistisk ståndpunkt pä landstingssidan än på den statliga sidan. De som har hävdat det folkliga inflytandets rätt att göra sig gällande vid utarbetandet uv regionplunen för Stockholmsområdet har verkligen fått kämpa minst lika hårt mot landstingsbyråkrati och landstingsexperter som de sannolikt skulle ha fått göra, om planen hude kommit fram som ett resultat av ett statligt urbete.

Vidare svarar naturligtvis reservanterna inte heller på den viktigu frågun om hur lundstingets förbindelse med stuten skall ordnas, om vi tänker oss det alternativet att landstingen skulle bli huvudmän för den översiktliga samhällsplaneringen. Hur dettu sumbund kommer att ordnas är nämligen en ytterst viktig fråga. Man kun ju inte tunku sig en fullständigt federul struktur, där lundstingen ugerur helt självständigt. Nägon sorts anknytning till centrala beslut och central resursfördelning mäste givetvis förekommu. Dä stär vulet mellun utt lundstingen förvandlas till vud de nuvurunde länsstyrelserna är, nämligen en sorts verkställande organ för väsentligen centralt beslutade riktlinjer, eller utt införu ett federult system, där lundstingen får en rätt stor självständighet mot stutsniukternu. Mun frägur sig emellertid om det kommer utt ledu till en buttre regionulpolitik och ett bättre folkligt inflytande. Det kan anföras skäl för utt det möjligen kun förhålla sig sä, men som jug ser det tular de övervägunde skälen nog för utt man har anledning att misstänka att det inte blir pä det sättet.

För vud konimer utt uvgöru resursfördelning och regionulpolitik, om vi fär ett federult system? Jo, det kommer - cyniskt uttryckt - slugsniålet mellun de oliku lundstingen utt göru. Och vem konimer utt segru i det slugsniålet? Jo, det blir som alltid de starka, när det inte finns nägon hand som uppifrån skyddar de svugu. Det finns det visserligen inte heller särskilt mycket uv i den rådunde stutliga regionpolitiken, men ett slagsmål mellan lundstingen kommer att resultera i att de starka landstingen, dvs. storstudsregionernus lundsting, biklligt tulut kommer att sätta sig pä avfolkningsomrädenus lundsting, som kommer utt fä mycket storu svårigheter utt göru sig gällumle. Jag tror inte att en federalisering av detta system kommer utt ledu till en förbättrud regionpolitik i stort.

Om mun skulle gä in för en linje som innebär utt lundstingens befogenheter ökus, mäste det ske inom rurnen tor landsting som ser helt

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Nr 36 annoriunda ut än de nuvarande. Det finns nämligen också på landstings-

Onsdagen den sidan en byråkratisk struktur utt känipu mot och utt brytu igenom. Mun

8 murs 1972 mäste ocksä i botten pä dennu eventuellt lundstingsstyrdu plunerings-

-------------------- verksumhet hu en centrul målsättning, som helt skiHer sig frän vud de

demokrati

Viagacl tans- flestu lundstingsmujoriteter i dug vill hu. De flestu lundstingsmujoriteter är

i dug nämligen politiskt så sammunsuttu att de inte vill hu någon investeringsstyrning eller någon dirigering uv resurser, som skulle innebära en kanalisering från koncentrationsonirådena till avfolkningsomrädena. De flesta landsting är nämligen borgerligt dominerade, och i denna borgeriiga dominuns - det gäller för övrigt också landsting med en socialdemokratisk majoritet men framför allt sädanu med en borgerlig mujoritet - kun mun räknu med ett konipukt motstånd mot vurie plunering som innebär utt man medvetet skulle styra resurser och ingripa i de privata företugens s. k. friu etubleringsrutt.

Herr tulrnun! Med de här något summurisku synpunkterna har jug velut ge en bild uv utt kumpen mot byråkrutismen, mot toppstyrningen och för ett ökut folkligt inflytunde inte ur så enkelt utt mun kun sägu utt den är identifierbar med kompetenskonfliklen mellan länsstyrelse och lundsting. Det folkligu inflytundet, kumpen mot koncentrutionstenden-sernu och mot den fördu regionpolitiken kommer utt som sinu motstän-dure räknu en mujoritet uv byråkratin och politikerna såväl inom den nuvarande statliga länsadministrutionen som inom den nuvurunde lands-tingsadniinistrationen. Det är så problemet i verkligheten ser ut.

Med utgångspunkt i de synpunkter jag nu har lämnat hur den komnumistisku gruppen beslutut utt i denna fråga nedlägga sina röster.

Herr IISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag mäste säga utt jug är förvänud över det kommunistiska ställningstagundet här i dag. Jug hur gätt igenom hur de olika partierna har ställt sig i den här frägun tidigure och funnit, liksom ocksä herr Svensson i Malmö påpekude, utt ännu så sent som i debutten 1970 höll herr Hermunsson ett entusiustiskt unförunde till länsdcmokrutins fuvör, och 1971 röstade komniunisternu för mittenpurtiernus reservution. I dug är man tydligen beredd utt läggu ned rösternu.

Det är mycket egendomligt. Vad är det, herr Svensson, som har inträffat under ett års tid, som betingar kommunisternas omsvängning? Om jag försöker finna ut nägot av det anförande som herr Svensson i Mulmö höll, skulle det snurust bli utt mun nu inte tycker sig kunnu gå med pä ett förverkligunde uv länsdemokrutitunken förrän koninumisternu hur majoritet i samtliga landsting. Och hur man en sädun inställning, så ur det klurt utt mun fär väntu.

Jug vill sägu ett par ord också till herr Norrby i Äkersberga. Hans inlägg underströk ytterligure hur viktigt det är utt länsdemokrutin förverkligus. Men om man vill att den skall förverkligas så snart som möjligt, bör man inte resa nya hinder i länsberedningens väg. Om vi fick den försöksverksamhet som herr Norrby vill ha, så skulle länsberedningen ha att invänta försöksverksamhetens utfall innan den kun läggu frum sitt slutbetänkunde. Låt oss säga att det tar ett år innun försöksverksumhelen konimer i gäng. Därefter skulle väl försöksverksamheten pågå åtminstone

en niundutperiod. Fyra är skulle således utun vidure försvinna, innan Nr 36

länsberedningen kunde börja ta ställning. Det skulle enligt min mening Onsdagen den

inte vara lyckligt, när vi nu vill ha ett snart förverkligande av 8 mars 1972
länsdemokrati tanken.

Vidgad länsdemokrati

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det hur trots ullt hänt en del medun tiden hur gått, herr Fiskesjö. Vi har nu fått en färdigbildad, helt ny struktur pä den statliga länsadministrutionen, och mun har fått klurt för sig att det inte är reulistiskt utt räknu med att den skall kunna brytas upp så där utan vidure genom utt det ställs förslug i riksdagen. Man fär ibland finnu sig i utt de ståndpunkter som man, i och för sig riktigt, har haft under en föHd av år till sist kan bli överspelade, om man inte kan vinna gehör för dem. Då får mun flyttu över kumpen för demokrutisering på ett delvis annat plan.

Vidare har vi fått se under diskussionen om regionplanen i Stockholms län att det inte finns uniedning utt föru kumpen mot byråkrutismen mindre när det gäller byråkrutismen pä lundstingssidan än när det gäller byråkrutismen på den stutligu sidun. Den folkligu oppositionen mot regionplunens helu målsättning och ideologi är verkligen en kuiiip mot byråkrutisni och fåtulsvälde som här försöker göra sig breda och styra planeringen. Och detta har inte stämt oss särdeles optimistiska inför tron pä att en överföring av väsentliga uppgifter till landstingen i och för sig skulle gynna demokratiseringen i det här summanhanget.

Vi tänker inte alls vänta med att arbeta för länsdemokratin till dess vi får majoritet i lundstingen. Men jag medger utt länsdemokrutin fär föga mening, så länge de borgeriiga mujoriteternu i de flesta landsting inte vill diskutera styrning av resurser och av näringslivets investeringar till de regioner som behöver sådunu utun tydligen tänker sig att det skall bli en sorts slagsmål mellan de relativt självständiga landstingen.

Jag tror också att det vore realistiskt att inriktu kampen för demokratisering litet längre fram i tiden, till det senare skede i länsberedningens arbete, när mun måste ta ställning till frågan hur man skal! sammansmälta den dualistiska förvaltning pä länsplanet som vi nu har. Då konimer nämligen denna intressanta frågu upp: Men hur kommer länsstyrelsernu och landstingen dä att kunna sammansmälta? Vilken typ av regional administration får vi då? Vi får sannolikt en statlig administration. Men hur demokrutisk eller litet demokratisk kommer den uti vuru?

Det är den viktigu muktfrågun i dug. Det är en fråga som mun, när man urbetur med ilettu, kun syftu framåt med.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Det är riktigt som påpekats under debatten uti moderutu sumlingsparticts representunter i kummaren i dug sunnolikt kommer uti inta en annan stänilpunkt än den som purliets representanter intog i mars i fjol när frågan senust diskuterades. Dettu fuktum hur omnämnts uv herr Fiskesjö såsom glädjundc och uv herr Ädumsson såsom klundeivärt, och herr Ädums.son efterlyste motiven för ändringen.

Jug skall i största korthet redovisa nägra sådana.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Det argument som anfördes i fjol från vår sida var väsentligen att den sittande utredningens arbete bör avvaktas. Det var ett gott och riktigt argument, och det har naturiigtvis till viss del giltighet också i dettu full. När jag säger "till viss del" syftur jug pä utt länsberedningen tillkom som ett medel utt hjälpu regeringen ur en knipu. Den stod, som herr Fiskesjö sugt, som Herkules vid skiljevägen. Den vulde utt tillsättu beredningen för utt åtminstone få andrum och för att under tiden kanske arbeta vidare i sina bestämda syften.

Det hur dock, herr talman, inträffat en del sedan i mars i fjol. Först och främst har den allmänna centraliseringslusten hos regeringen blivit alltmer tydlig. Den har förmärkts inom en rud områden, och jag skulle kunnu ge exempel på dettu. Pä det område som vi i dug diskuterur hur den märkts särskilt i ett summunhung. Det gäller regeringens val av representanter i länsstyrelserna.

Som påpekades i en frågedebatt i oktober 1971 i denna kammare är avsikten med det va! som regeringen träffut i dettu summunhung helt tydlig, nämligen utt regeringen skulle fä möjlighet utt med hjälp av de fem regeringsutnämndu ledumöternu försäkru sig om sociuldemokrutisk majoritet även i län där partiet i landstinget är i klar minoritet. Det var nägot nytt, nägot som inte tidigure frumkommit i debutten om länsstyrelsernu.

Jug skull inte, herr tulmun, fördjupu mig i fräga om detta beslut i nägon längre argumentering. Det är möjligt att vi får tillfälle att återkomma til! frågan i samband med dechargedebatten.

Vud jug vill fästu kummarens uppmärksamhet pä är den cyniska motivering som statsrådet Lundkvist lämnade i samma frågedebatt. Hun sude föHunde: "Men om det skull bli en regionulpolitik som så utt sägu hänger ihop för helu landet, måste vi söria för att den som har det yttersta ansvaret för de statliga åtgärderna också kan förankra sin politik i den regionala statsförvaltningen."

Med andra ord; Regeringen skulle genom valet av regeringsrepresentan-tcr till länsstyrelserna tillse att den har garanti för att de sociuldemokru-tisku intentionernu förverkligades i länsstyrelsernu med hjälp av derus sammansättning. Det är en ohöljd bekännelse till maktfilosofi. Det aren ohöHd bekännelse till centraliseringsivern och centraliscringslustun, och det är en bekännelse som står i strid med strävundena till kommunul demokrati. Dettu uttulunde jämte hundlingarna ädugulugger vikten uv att kumpen för den kommunula demokratin förs över ett brett fält och ett vidsträckt fält. Det är detta som moderata samlingspartiet också liar tryckt pä i sin purtimotion till årets riksdag.

Herr talman! Det är självklart att ett oppositionsparti inte kan undgå utt dra konsekvenserna av sådana uttulunden och handlingar frän regeringens sida. Därför ber jag alt fä yrku bifall till reservationen 1.

Herr JOHANSSON i Trollhuttun (s);

Herr tulman! Jag hade tillfälle att för ett är sedan närmure utvecklu minu synpunkter på dennu fråga. Det är emellertid tre moment i dennu debatt som jag här mycket kort vill kommentera.

För del första har några talare, särskilt herr Molin och herr Fiskesjö,

gjort gällande att riksdugen här liksom Herkules i urlu morgonstunden stär vid en skiHeväg. Det är en felsyn; här finns inte buru tvä vägur utun flera vägar att gä. Sedun förser mun dessu vägar med värdeladdade beteckningur. Mun talar om en länsbyråkratisk och en länsdcmokrutisk väg, man talar om en konservativ och en radikal linje. Det är sädanu beteckningur mun kun ge ät detta om man sä önskar, men i själva verket finns här alltså en rad vägur utt gä.

För det undru för mun nu in en ny utredningsteknik. Det är furligt. Herr Molin frågude om utredningen skulle bestämmu den politisku Hnjen. Svuret pä den frägun är självfullet nej. Men beslutet skull fattas efter utredningen. Herr Molin och herr Fiskesjö och andru vill emellertid pruktiseru en ny utredningsteknik, nämligen den att riksdugen under pågående utredning träder in och förklurur att nu skall man tillämpa den eller den metoden för lösning av frågorna, nu skall man bara utreda pä en bestämd gmndval — i detta fall den länsdemokratiska.

Det finns anledning att fundera ganska mycket över detta. Det betyder under en niinoritetsparlamenturisk period utt mun utun vidare förändrar direktiven, att tillfälliga majoriteter - kanske uppkomna genom nedlugda röster - plötsligt kan förändra en hel utredningssituation. Det är ju helt omöjligt att fortsätta ett utredningsväsende om mun skull arbeta pä sådana villkor. Och det var alldeles särskilt förvånande att herr Hernelius, som ofta slår vakt om det traditionsbundna och som ofta talur väl om värt nuvarande utredning.sväsende, genom sitt ställningstagande vill rasera en sä väsentlig grundval för utt en utredning skull fä arbeta med de direktiv som har givits och utan att vissa delar av utredningsdirektiven skall drus bort under pågående utredning. I de utredningsdirektiv som finns för den nuvarande utredningen ingår att man också skall pröva den länsdemokratiska vägen.

Min tredje kommentar gäller de moderutus nya ståndpunkt. Jag hade faktiskt hoppats att det vur den omständigheten utt det satt andru representunter pä stolurnu i är som gjorde att man kommit fram till en ny ståndpunkt blund de moderata.

De minnesgoda blund oss konimer ihåg det unförunde som herr Schött höll i slutet UV en läng debatt i fiol, där hun utformude den tunken utt mun inte skulle gä in under en pågående utredning. Nu hur vi uv herr Hernelius fått svuret att anledningen till att mun nu vill göru det är Kungl. Muj;ts vul uv ledumöter i länsstyrelsernu. Det är dettu som förunleder de moderutu att nu byta ståndpunkt och vilja införa en ny form av utredningsrutin i Sverige.

Jag har uppmärksamt läst motionen 294, och i den kun jug inte finna något stöd för den åsikt som de moderata nu stöder. Slår mun upp s. 115 i dennu motion finner mun utt den tunken utvecklas utt beslutanderätten i länen i de regionalpolitiska frågorna inte utun vidure kun vuru koncentrerad till länsstyrelsen; "Ä ena sidun är det nuturligt ull statliga insatser administreras av statliga organ och i viss utsträckning ocksä nödvändigt. Å andru sidun finns i regionulpolitiken så mångu drug uv pluneringsätgärder utun sumbund med direktu stutligu insutser men meti gmndläggunde betydelse för oliku bygders utvecklingsmöjligheter utt en anknytning beträffande dem till det direklvalda lanilstingel också ler sig nuturiig."

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

De moderata drar själva den slutsutsen utt man noggrunt skall övervägu dettu och ställa synpunkterna mot varundru. Herr tulmun! Det är precis det som den sittunde utredningen hur utt göru, och från de moderutus egnu utgångspunkter vore det väl då nuturligt uti stödju utskottet i år liksom i fjol.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr tulmun! Herr Johunsson i Trollhätlun log upp mitt uttulunde utt sociuldemokruternu 1968 stod som Herkules en gång vid skiljevägen. Det finns säger herr Johunsson, inte buru två vägur utt väHu mellan. Det är således inte bara Fru Dygds väg eller Fru Lustas väg det gäller, utan det finns tydligen en massa småvägur också som man kan slå in på. Del skulle varu intressunt att veta vilken småväg, som socialdemokruternu eventuellt kun tänkas väHa en gång i framtiden.

Den egentliga anledningen till utt jag begärde ordet var att Hilding Johansson utvecklade stor dramutik kring frågun om utt lunsberedningcn skulle fä en meru bestämd inriktning uv sitt urbete. Del är i och för sig ingenting sensationellt att en sittande utredning får sina direktiv ändrade eller utvidgade eller preciserade. Det har hänt många gånger. Länsdemokratiutredningen fick tilläggsdirektiv vid ett par tillfällen. Detsamma hände 1954 års förfuttningsutredning, och den nu uvslutude grundlugbe-redningen fick sinu uppgifter ändrude genom alt budgetutredningen tillkom. Det är ulltsä ingu nya och äventyriiga vägar som riksdagen genom sitt beslut eventuellt ger sig in pä.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr tulmun! Jug ber om ursäkt, men herr Johanssons i Trollhällan senaste anförande uppkallar mig till en kort replik. Jag tycker nämligen att det inte finns nägon anledning för en företrädare för regeringspartiet att gentemot reservanterna i dug uppträda med nägon sorls moralisk indignution därför ull de, som hun säger, vill ha en unnun ulredningsrulin. Den utredningsrutin som ni hur tillämput här är verkligen inget mönster för hur en öppen och demokratisk diskussion skall gå till. Ni har inte nöjt er med all dirigera - som herr Johansson anklagar de borgerliga för ull viHu göra - med tillfälliga riksdugsmujorjteler. Ni hur ju dirigerut bukom ryggen pä bäde riksdug och sittunde utredning, för ni hur helu liden velut vud ni ville. Ni ville befordru en viss linje i hela del här muktpolitisku spelet, och sedun hur ni gett sken uv ull sä småningom, när länsberedningen kommer eller någon annan gäng i framliden, skall del bli en fömtsättningslös debatt och en fri prövning. Det kan ju inte bli en fri prövning på basis av ull man hela liden bakom ryggen pä riksdag och utredningar har byggt upp en administrativ struktur som har hela sin tyngdpunkt förlagd till den statliga länsadminislrationen.

Det mä varu att jug hur huft kritisku synpunkter på sukinnehållet i reservunternus kruv, men jug tycker utt mun frän regeringspurtiets sidu kun vura sä pass äriig utt mun direkt säger alt mun uvser inte ulls att pä nägot verkligt ullvurligt sätt prövu den s. k. länsdemokrutisku vägen eller, som jug kullur den, lundsljngsvägen. Ni hur gjort ullt för utt redun från böriun skjuta undun det ulternutivet genom ett muklpoliliskl spel. Sug

öppet vud det är ni vill: "Vi vill hu en stutlig länsadministrution, och det Nr 36

hur vi velut helu tiden." När ni väl säger det och preciserar er position sä Onsdagen den

kan vi diskutera hur den statliga länsadministrationen pä det regionala g mars 1972

Vidgad länsdemokrati

planet skall se ut och hur mycket byråkrati eller demokrati det skall

finnus i den.

Herr HERNELIUS (m):

Herr tulmun! Om herr Johunsson i Trollhättan, som hun säger, har läst moderata samlingspartiets partimotion nr 294 noggrunt - och det har hun säkert gjort som den grundlige politiker hun är - kun hun inte gärna bestrida att ett ledmotiv i denna motion är strävan efter åtgärder som tryggar den folkligu självstyrelsen, riksmussigt och lokult. Dugens ställ-ningstugande är ett led i dennu strävun - ett av regeringens åtgärder föranlett led.

Nuturligtvis är det nonsens när herr Johunsson suger utt det skulle bli en ny händelse i det svensku utredningsväsendets historia om man ändrur direktiven. Det hur ju förekommit i dussintuls utredningar, större eller mindre betydelsefulla.

Herr MOLIN (fp):

Herr tulman! Ett pur kortu kommenturer, frumför ullt till föHd av vad herr Johansson i Trollhättan sude!

Det iir väl ett riktigt påpekunde utt det inte är säkert att man automatiskt åstadkommer mera uv länsdemokruti genom utt överföra uppgifterna till landstingen, om man inte aUs berör landstingens orgunisution. Men bukom reservunternus förslug ligger ju också påpekandet utt om dessa väsentliga statliga uppgifter förs över till lundstingen, sä måste lundslingen omorguniseras. Del sägs t. ex. i motionen 166: "De" — dvs. lundstingen — "bör erhållu en ny form uv styrelse och ett vidgat utskottsväsende. De politisku partiernas ställning inom landstingen bör ytteriigare stärkas. Strävan att ge väljarna ökade möjligheter utt föHu, påverka och kontrollera beslutsprocessen inom den egna regionen bör vara vägledande för organisationen av landstingen."

Sedan har det påpekats, bl. a. av herr Svensson i Malmö, att regeringen i sitt handlande inte har hållit vulet mellun det länsbyråkrutisku och det länsdemokratiska alternativet öppet. Man har tvärtom genom ett antal åtgärder successivt sökt eliminera det länsdemokratiska alternativets möjligheter att förverkligas och därigenom minskat förutsättningslösheten i länsberedningens arbete. Statsrådet Lundkvist, som har ansvaret för direktiven till länsberedningen, har ju utformat dem främst utifrån de tunkegångur som finns i länsförvultningsutredningen. Hade oppositionen — eller den tillfälliga majoriteten, som herr Johansson i Trollhättan talade om — fått skriva direktiven, så hade de uppenbariigen blivit annorlunda. Det är ju ändå sä att här har förekommit tvä storu utredningur — länsförvaltningsutredningen och länsdemokratiutredningen. Bägge dessa utredningar har gjort ett omsorgsfullt arbete. De har kommit till olika resultat om hur det skall vara ordnat pä regional nivå i fortsättningen. Då kan mun ju inte säga utt här finns tvä principiella handlingslinjer - lät oss tillsätta en utredning! Då måste man ju bestämma sig!

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Vidgad länsdemokrati

Beträffunde dettu med tillfulligu mujoriteter, som besvärade herr Johansson i Trollhättan, så uppställer sig ju frägan: Vad är en tillfällig majoritet? Har herr Johansson i Trollhättan nägon definition på hur läng tid en tillfällig mujoritet kun finnus? Är det inte bättre utt konstuteru utt ett beslut i riksdagen bör vara vägledunde för utredningsarbetet?

Herr JOHANSSON i TroHhättan (s):

Herr talman! Endast två saker!

Vad herr Svensson i Malmö kallade för den länsadministrativu strukturen vilar ytterst på beslut som hur futluts här i riksdagen. Den nya ordningen med lekmunnaorganisution hur riksdugen själv beslutut om, och riksdugen har beslutat på en rud undra punkter. Mun kun inte sägu utt det har skett bukom ryggen på riksdugen, när riksdagen själv har beslutat.

När fattade riksdagen under pågående utredning ett beslut, som av sinu tulesmän uppfattades pä det sättet utt mun under pågående utredningsarbete skulle bestämmu den politisku huvudlinjen för utredningen, medun dennu utredning enligt sinu direktiv hude utt prövu oliku vägar?

Överläggningen var härmed slutud.

Punkterna 1 och 2

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lursson i Lutlru m. fl., och förklurades den förra propositionen vara med övervägande ja besvurud. Sedun herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den som vill utt kummuren bifaller konstitutionsutskollels hemställun i

betänkandet nr 8 punkterna 1 och 2 röstur ju,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 1 uv herr Lursson i

Luttra m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparal verkställdes. Denna omröstning guv föHande resultut:

Ju - 137-

Nej - 142

Avstår — 15

Punkten 3

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets herriställun, dels reservutionen nr 2 uv herrur Nelunder och Norrby i Äkersbergu, och förklarudes den förru propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Norrby i Äkersbergu begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vill utt kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten 3 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 2 av herrar Nelander

och Norrby i Äkersberga.

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertulet uv kammarens ledamöter ha röstat för ju-propositionen. Dä herr Norrby i Äkersberga begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning guv föHande resultut:

Ju - 238

Nej - 45

Avstår - 10

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Befrielse från inkomstskatt för realisationsvinst vkl avyttring av aktier

§ 7 Befrielse från inkomstskatt för realisationsvinst vid avyttring av aktier

Föredrogs skutteutskottets betänkunde nr 3 i uniedning av motion angående befrielse från inkomstskutt för realisationsvinst vid avyttring uv aktier.

Herr TAUBE (fp):

Herr talman! Det är med synneriigen stort intresse som jag har tagit del av skatteutskottets betänkande nr 3 i anledning av min motion 1972:77 angående behandlingen av dispensärenden beträffande befrielse frän inkomstskatt för realisationsvinst vid avyttring av aktier.

Grundregeln vid avyttring av aktier som innehafts i fem år är i princip att 10 procent av försäljningsbeloppet blir skattepliktigt. Enligt beslut av 1966 års riksdag medges dock vissa dispensmöjligheter vid aktieförsäH-ning i strukturrationuliseringssyfte. Dcpurtementschefen unförde i propositionen 90 är 1966 bl. a. föHande: "Dispens skall givetvis inte medges i alla de full då försäHningen leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en bedömning från full till full. Om köpeskillingen lämnus i form UV uktier i det andra företaget torde i regel förutsättningar för dispens fä anses föreliggu."

Även om jag inte helt delar departementschefens uppfattning kan jag till nöds acceptera den. Dennu pussus är fuktiskt av mindre intresse för den suk som jug i dug vill diskuteru.

Departementschefen fortsätter; "Betalas köpeskillingen i likvida medel har man däremot anledning ställa större krav pä att det är frågu om en sådun från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering, som bör medföra skattefrihet."

Det hur onekligen förekommit full då kontunt likvid utgått och där man enligt min åsikt inte ens med bästa vilju i väriden kan säga att det varit fråga om en "frän ullmun synpunkt angelägen strukturrationalisering". Men trots detta, trots direktiven och trots departementschefens skrivning har total skattebefrielse bevUjats.

Jag citerar vidare vad departementschefen skrev 1966:

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Befrielse från inkomstskatt för realisationsviixst vid avyttring av aktier

"Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på Kungl. Maj:t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge vid handen att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller annan central myndighet bör Kungl. Maj:t ha rätt att besluta om sådan delegation."

Jag vill nu fråga skatteutskottets ordförande herr Brandt, om inte skatteutskottet efter behandlingen av min motion finner tiden varu inne att överväga att överlåta denna allvariiga bedömning till riksskattenämnden.

Sedan hoppas jag att åtminstone nägon ledamot av realisutionsvinst-kommittén är närvurunde, när jug nu frägur denna kummure om det kun anses varu rimligt utt en person som t. ex. hur köpt - eller kanske rent av ärvt — 100 aktier i ett företag för 100 000 kronor som likvid för dessa aktier kan få 500 000 kronor, alltså en halv miljon kronor, utan att behöva betala ett enda öre i skatt? Enligt sedvanliga regler skulle det beskattningsbara beloppet ha blivit 50 000 kronor. Med 70 procents marginalskatt blir det en skatt pä 35 0000 kronor, dvs. ca 9 procent av vinsten pä 400 000 kronor. Anses denna skatt pä 9 procent alltför avskräckande? Skulle den kunna hindra en strukturrationalisering?

Jug respekterar i allra högsta grad skatteutskottets, dess ordförandes och dess sekreterares sätt att behundlu min motion. Skutteutskottet skriver nämligen bl. a. föHande; "Yrkandet i motionen torde åtminstone delvis få ses mot bakgrunden av att aktieägare under uinehavstiden inte beskuttus för uktiebolagets ej utdelade vinst och att denna vinst på gmnd av realisationsvinstbeskattningens utformning till väsentlig del undgår beskattning även dä den reuliserus genom försäHning uv aktier."

Jag har inte skrivit ett ord om detta i min motion, men skatteutskottet hade räknut ut vud jag menude. Och utskottet hur helt rätt - det är definitivt inte uktieägarnu jug är ute efter, i det storu helu betyder det sä litet för dem som fär dessu pengur om det rör sig om totul skattebefrielse eller om en beskattning på 10 procent av försäHningssumman. Mitt sifferexempel visade att skillnaden ändå är tämligen liten. Men som kommunalman mäste jag reagera mot att skatteintäkter berövas primärkommuner och landsting genom ett beslut av Kungl. Maj;t.

Tänk er en livskruftig industri i en relativt liten kommun. Denna industri betalar i vederbörlig ordning kommunal- och landstingsskatt, dess unställdu likuså. Så köps dennu industri upp av en annan. Vad blir följden? Rationaliseringar - klurure uttryckt: "uvskedanden" - mindre skatteintäkter för kommun och landsting. Snart ombildas företagel till fastighetsbolag och skatteintäkterna för kommun och landsting blir ännu mindre.

Detta har skatteutskottet tydligen icke närmare diskuterut - ju, man kan ju ha diskuterat det, men det framgår i varje fall inte av trycket. En industri i en mindre kommun har mycket oftu upp till hälften uv uktiekupitulet plucerat hos skuttebetulure inom kommunen. Icke nog med att kommun och lundsting fått uvstå frän skutten pä differensen mellun en rimlig utdelning och den verkligu utdelningen - de får i frumtiden betydligt lägre skutteintäkter och i nuläget inte ens reulisutionsvinslskul-ten pä de försåldu uktiernu.

Herr tulmun! Endast ett par ord till - men av vital betydelse. Utskottet säger att dispensansökningarna ofta innehåller uppgifter som av affärsmässiga skäl icke bör offentliggöras. Efter ca 25 år i industrins tjänst är jag fullt medveten om dettu. Men, herr Brandt, dä transaktionen är klar kan väl alla hemligstämplade papper dras fram i Huset? Då är ju inte sällan priset på överlåtelsen, övriga villkor, t. o. m. namn på aktieägarna och dera.s aktieinnehav publicerat av den alltid vaksamma pressen. Slopa nu hemligstämpeln och låt realisationsvinstkommittén gå igenom sumtligu ärenden, de som gäller såväl bevlHude som icke-bevlHade dispenser åren 1966—1972! Jag försäkrar kommittén att det blir en spännande och ibland tämligen överraskande läsning.

Herr talman! Jag viU tacka skatteutskottet för en utomordentlig behandling uv min motion. Jug litur nu pä utt realisationsvinstkommittén tar sig an detta problem, och jag uttrycker en förhoppning om utt denna kommitté skall komma fram till att riksskattenämnden i fortsättningen bör handläggu dessu dispensärenden. I så full hur jag definitivt nått mitt mål i denna fråga.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

A vdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

Med detta anförande, under vilket herr tredje vice talmunnen övertog ledningen uv kummurens förhundlingur, vur överläggningen slutud.

Utskottets hemställun bifölls.

§ 8 Avdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

Föredrogs skutteutskottets betänkunde nr 5 i uniedning uv motioner ungående uvdruget för kostnuder för resor mellun bostud och urbetspluts.

1 detta betänkunde behundludes

motionen 1972:175 uv herr Winberg m. fi. (m) vari hemställts att riksdagen skulle antu vid motionen fogut förslag till lug om ändring i kommunulskuttelugen sumt

motionen 1972:641 uv Johnsson i Blentarp m. fl. (s).

Utskottet hemställde utt riksdugen skulle uvslå

1. motionen 1972:175

2. motionen 1972:641.

Reservution hude uvgivits uv herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro(m), vilka ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

utt riksdugen med bifuU till motionen 1972:175 skulle untu det vid motionen fogude förslaget till lag om ändring i kommunulskuttelugen (1928:370).

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr tulmun! De numera tillämpade uvdrugsreglerna för resor med egen bil tUl och från arbetet innebär ju att de skuttskyldigu får dra av för

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

A vdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

dessa kostnader efter en viss schablon. Den schablonen bygger pä en beräkning att vederbörande privat kör ca 1 300 mil utöver resorna tUl och frän arbetet.

Kostnaderna har fördelats pä ärsbundnu och bilbundnu kostnuder. Schublonen ger sålunda rätt till avdrag vid årets taxering med 3:30 kronor per mil för de först körda 1 000 milen och med 2:10 kronor för därefter körda mU.

Numera är det emellertid inte ovanligt att mänga reser mycket långa sträckor till och frän arbetet. Det beror ju på att det finns önskemål från vissa personers sida att alltjämt bo kvar på landsbygden, även om de har sin sysselsättning förlagd till en tätort. Utöver att vederbörande kan ha intresse av att alltjämt bo kvar i sin gamla bygd måste det också vara av stor betydelse för sumhället utt sä sker, eftersom mun dä slipper en helt onödig ökning uv koncentrutionen till tätorter.

Herr Winberg hur i är återkommit med en motion med summa yrkande som tidigure. I dennu motion, som i år hur nr 175, begär han att den som kör mer än 2 000 mil till och från sitt arbete skall fä göra ett avdrag som är större än 2:10 kronor, alltså den rena milersättningen som ju inte inrymmer någonting för de fasta kostnaderna.

Vi som representerar moderata samlingspartiet i skatteutskottet har unsett utt det här är en befogad motion, och därför hur vi i en reservution yrkut pä utt riksdagen mätte bifalla densamma. Jag ber, herr talmun, att fä yrku bifall till denna reservation.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr tulmun! Utun tvivel är resor till och från urbetsplutsen en utgift för intäkternas förvärvande, och som sådan bör den vara avdragsgill. Det skulle alltså rätteligen få göras ett avdrag precis med kostnaderna för att färdas med bU dit. Men det är som vur och en förstår helt omöjligt att komma till ett sådant resultat, att man för varje enskild arbetstagare kan säga hur mycket bilen har kostat just för resor till och frän urbetet. Särskilt i den situationen att numera nästan varie människa har en bil, vare sig de åker tUl och frän arbetet med den eller inte.

Frågeställningen är dä: Hur mycket uv bilkostnaderna skall belastu detta avdrug för intäktemas förvärvande och hur mycket av bilkostnu-dernu skull anses vara en privat levnadsomkostnad? Man har här försökt hitta en schablon, en generös schublon, som innebär en sådun ändring i jämförelse med vud som hur gällt tidigure, utt uvdrag också får göras för en del av de fustu kostnudernu, alltså kostnuder som en bilägure, om hun inte hade resor till och från arbetet, skulle få ta helt och hållet pä den privata sidan.

En sådan schablon kan aldrig slå rättvist för alla, det är en omöjlighet; en del tjänar på den, en del förlorar på den. Här har man gjort en schablon som innebär att alla de fasta kostnaderna för avskrivningar, räntor, skaller och försäkringar skall varu betaldu, om vederbörunde kör 2 300 mU. Ingen hur bestritt utt den uträkningen är ungefär riktig, utt efter 2 300 kördu mU är ullu de fusta kostnudernu betulda.

Då är frågan: Hur mycket kör vederbörande till och från arbetet och hur mycket privat? Körvanorna är oerhört oliku hos olika människor och

det är svårt utt besvura den frågan. Man har dock efter en undersökning kommit fram till att den genomsnittliga privatkörningen per är uppgår till 1 300 mil. Somliga kör mycket mera och somliga kör mindre. Men om en person kör 1 300 mil privat, blir det 1 000 mil över för färder tUl och frän arbetet för utt hun skall ha kört de 2 300 mil efter vilka alla fasta kostnader är betalda.

Det spelar uUtsä i dettu summunhung ingen roll, om mun kör 2 000, 3 000, 4 000 eller 5 000 mil till och frän urbetet. Huvudfrågan är hur lång sträcka man kör privat — om man kör mer eller mindre än 1 300 mU. Det är en fråga som det inte gär att bestämt svara på. Därför har riksdagen antagit en schablon, som ändå är ganska frikostig. För körsträckor upp till 1 000 mil får man dra av 3:30 kronor per mil och för körsträckor däröver 2:10 kronor. Alla fusta kostnuder är som sagt betalda när 2 300 mU är kördu. Det finns ingenting som säger utt den som kör mer än 2 000-3 000 mU tUl jobbet inte skulle köra 1 300 mU privat. Det går inte att hävda nägot annat pä den punkten, även om undersökningarna inte har givit ett klart resultat.

En utredning som gjordes 1965 visade att de fasta kostnaderna för en urbetstugure som använde bil tUl och från arbetet i genomsnitt var 1 046 kronor. I dag får man dra av 3 300 kronor för de fasta kostnadema. Schablonen är alltså mycket generös, även om mun räknar med att 1 046 kronor 1965 motsvaras uv 2 000 kronor i dug. Detta hindrar ändå inte att någon kan förlora på schablonen. Men det är flera som vinner än som förlorar pä den. Det måste ju finnas litet rättvisa med tanke på de människor som inte har möjlighet att dra av någru kostnader för färd med bil till och från arbetet men som håller sig med bil ändå. De som inte kan använda bilen till och från arbetet och fä avdrag för detta har alltså en betydligt större bilkostnad än de som har förmånen att kunna användu bilen till och från arbetet.

Med denna utgångspunkt tycker skatteutskottets mujoritet utt den nuvurunde schablonen är rimlig och att det inte finns nägon anledning att ändra den. Jag ber därför, herr talman, att fä yrka bifalltill skatteutskottets belänkande.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

A vdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Herr Wärnberg argumenterar för ett yrkande som inte inryms i vare sig motionen eller reservationen när han förfäktar att man för en stor del av dem som får göra de här avdragen använder en mycket förmånlig schablon. Det är möjligt att den är förmånlig för en hel del personer, men motionen och reservationen tar endast upp problemet för de människor som har en mycket lång körsträcka till sitt arbete; det är bara dem vi talur om. Jug menur att det måste anses befogat att de som kör sä lång sträcka som över 2 000 mil till och frän sitt urbete fär göru ett litet större uvdrug.

Det är inte självklart utt ulla människor använder bilen för privat bmk. Det är troligt att mänga har bil beroende pä att de bor sä längt frän sin arbetsplats att bilen är en föruLsättning för att de över huvud tuget skall kunna tu sig dit.

Sedun tror jag utt den som åker kunske 10-15 mil om dagen fram och

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Avdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats

tillbaka till arbetet inte kör bil sä mycket privat; han är säkert nöjd med aU bilkörning till och från arbetet. Jag tycker det är befogut utt mun försöker skupu en bestämmelse som tillgodoser just de personer som hur mycket långu vägsträckor till sitt urbete, eftersom det, inte minst ur samhällets synpunkt, är angeläget att de har möjligheten att använda bil.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talmun! Den frågu som måste ställas är; Kör mun 1 300 mil privut? Det går inte att bevisa att det generellt förhäller sig så, att den bil som nägon använder som har läng väg till och från sitt arbete inte rullar privut. Bilen kun ju användas också av en annan person än den som kör den till och frän sitt arbete; den kan användas av familjen, och den kan användas på semesterresa. Fömtsättningen här är att vederbörande har kört 1 300 mil privat. Sedan spelar det ingen roll om han kör 2 000, 3 000, 4 000 eller 5 000 mil tiU och från arbetet. Han har fått helu kostnuden för 2 300 mU täckt och eftersom den siffran är mycket generöst tUltugen - genomsnittet kör inte mer än 1 300 mil privut — fur nog även de som kör 2 000 mil sina utgifter täck tu.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! Jug vill säga till herr Wärnberg att jag inte har förfäktat utt vederbörande inte kör nägot som helst privut, men det är ju frågu om en bedömning, om han skall ha någon ersättning för de fasta kostnaderna.

Överiäggningen vur härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner guvs pä bifall till dels utskottets hemställun, dels

reservationen av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ju besvurud.

• Sedun herr Mugnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes

följunde voleringsproposition:

Den som vUl utt kummaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservationen av herrur Mugnusson i

Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet av kammarens ledamöter ha röstat för ju-propositionen. Dä herr Mugnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning gav följande resultat;

Ju - 252

Nej - 32

Avstår — 1

Punkten 2

Utskottets hemställun bifölls.

§ 9 Skattelättnader för fiskare på avlägsna fiskeplatser

Föredrogs skutleutskottets betänkunde nr 6 i uniedning uv motioner ungående skutlelältnuder för fiskure på uvlägsnu fiskeplulser.

I delta betänkande behandlades

motionen 1972:413 av herrar Elmstedt (c) och Larsson i Borrby (c) vuri hemställts utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Muj;t begärde skyndsum utredning i syfte utt uppnå skutlelältnuder för fiskare som under stora delar av året utövade sin verksamhet pä uvlägsnu fiskeplulser sumt

motionen 1972:893 uv herr Åberg m. fl. (fp, m) vuri hemställts utt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle föreslå att den kommande skatteulredningen fick i uppdrag att utarbeta bestämmelser i syfte att uppnå skatlelältnad för fiskare som utövade sin verksumhet på uvlägsnu fiskeplatser.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle uvslä

1. motionen 1972:413

2. motionen 1972:893.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Skattelättnader för fiskare på avlägsna fiskeplatser

Reservution hude uvgivits uv herr Mugnusson i Borås (m), fru andre vice talmunnen Netlelbrundl (fp), herrur Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c), vilka ansett att utskottet under I och 2 bort hemställu,

utt riksdagen med uniedning av motionerna 1972:413 och 1972:893 i skrivelse till Kungl. Muj;t begärde skyndsum utredning i syfte att få till stånd skultelättnud för fiskure som utövude sin verksumhet på uvlägsnu fiskeplutser.

Herr BJÖRK i Gävle (c);

Herr tulman! Det är inte sä mänga månader sedan kammaren hade att ta ställning till ett betänkande med ungefär summu innehåll som det vi diskuterur nu. Dugens betänkunde frän skutteutskoltet bygger på de tvä motioner som väckts, nr 413 uv herrar Elmstedt och Lursson i Borrby samt nr 893 uv herr Åberg m. fl. Bådu motionernu går ut pä utt mun skull se över de bestämmelser som gäller i beskuttningshänseende för fiskure som bedriver sin verksumhet på uvlägsnu fiskeplutser. Vidure pekur motionärernu på utt mänga fiskare bedriver sin verksamhet bortom den gräns, som i sjömunsskuttehänseende gäller mellun fjärr- och närfurt.

Båda motionerna syftar till en utredning om hur man lämpligen skall komma till rättu med dessu problem.

Del hur iblund också gjorts jämförelser med andra yrkeskategorier, chaufförer och reparatörer m. fl., men jag tror att dessa jämförelser inte är riktigu. Man bör jämföra fiskarnas förhållanden med dem som gäller för sjömännen, där man i skattehänseende gjort en klar uppdelning mellan när- och fjärrfart. Sä är t. ex, fallet beträffande den schablon som finns i fräga om kostnaderna för intäkternas förvurvunde. Det gäller även

2" Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Skattelättnader för fiskare pä avlägsna fiskeplatser

källskattetabellerna, eftersom man där tar hänsyn till uppdelningen på när- och fjärrfart.

Utskottet anför i sitt betänkande bl. u. att yrkesfiskare får uvdrag för värdeminskning av fiskefartyg med 10 procent av anskaffningskostnaden. Jag har svårt att förstå vad det har med motionärernas krav utt göru, eftersom detta avdrag får betraktas som ett stöd till fiskerinäringen som sädan.

Utskottet anför vidare att motionemu inte innehåller någru nya synpunkter, varför de avstyrks. Jug tycker utt utskottsmujoritetens representunter inte heller kommit med nägot nytt, och därför ber jug, herr talman, att fä yrku bifull till den reservution som hur foguts till skutteutskottets betänkunde nr 6 uv representunternu för de icke-sociulis-tisku partierna.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr tulmun! Sjömän som tjänstgör ombord i svensku hundelsfartyg utunför den gräns som i sjömansskattehunseende bilduts för att skiHa mellan fjärrfart och närfart betalar skatt efter särskilda regler, s. k. sjömansskutt. Många som är verksammu ombord i svenska fiskefartyg arbetar och lever under omständigheter, som är fullt jämförburu med sjömännens i svensk linjefart utunför den nyssnämndu gränsen.

Västkustfiskure är oftu i arbete med havsfiske långt frän hemorten, och vi reservanter unser det vuru ett rättvisekruv utt des.sa fiskure kommer i ätnjutunde uv skattelättnader motsvarande sjömännens i fjärrfart. På gmnd av olika anställningsvUlkor för sjömän och fiskare mäste särskilda uvdragsregler skupus för den senure kutegorin.

Såväl i Norge som i Dunmurk har frägun lösts genom ett surskilt avdrugsförfarande, och i Finland är sjömansskattelagen tUlämplig även på inkomst av fiske.

Med hänvisning till det sagda vill jug yrka bifall till reservationen av herr Mugnusson i Borås m. fl., vilken innebär utt den kommunde skutteutredningen skull få i uppdrag utt uturbetu behövligu bestämmelser om skuttelättnuder för fiskare på avlägsna fiskeplatser.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Reservanternas tulesmän har hållit föredömligt kortu unförunden, och jug skall försöka göra detsamma.

Det är ju inte länge sedan vi diskuterade det här problemet, om det nu är något problem. Reservanterna och motionärerna utgår nämligen från en felaktig föreställning; all mun utun vidare skulle kunna låta fiskarna betulu skutt efter de definilivu kullskuttelubeller som finns för sjömän i när- och fjärrfart. Så enkelt är det inte, eftersom fiskare antingen de är purtsredare och är med ombord eller de är anställda betalar skatt som vilken annan rörelseidkare som helst. Dä gäller alltså reglernu för beskattning av rörelse.

Är det så att ni allvariigt menar att fiskarna skulle vuru betjäntu uv utt få gå över tUl sjömansbeskattning, skall ni också klart säga ifrån att då vill ni ha alla fiskarnas utgifter schabloniserade, både den del de har i rörelsen och de eventuella personliga utgifter som de kun hu för inkomsternus

förvärvunde. Jug är inte säker på att fiskarna eller deras orgunisutioner går med på dettu, för det kommer utt drubba en del fiskare mycket hårt. Inte heller har man tagit upp denna fråga i de förhandlingar som förts mellan fiskarnas organisationer och intendenten — så hette det tidigare, men jag är inte säker pä utt det kullas sä i den nya organisationen pä länsstyrelserna — om det schablonavdrag som fiskurna trots allt får göra med 900 kronor om året. Detta avdrag var tidigare 550 kronor, men det höjdes vid årets taxering till 900 kronor och är fastställt av riksskatteverket. Om fiskarna kan styrka att de har kostnader på mer än 900 kronor om året fär de göra ett högre avdrag.

Från utskottsmajoritetens sidu unser vi utt mun inte skull ändru de skulteregler som gäller för fiskure eller undru rörelseidkure. Behövs det stöd till fisket skull det ges i andra former, och dessa undru former hur riksdugen såvitt jug vet enhälligt ställt sig bukom under senure år. Fiskurnu kun få hjälp utt skuffa utmstning, hjälp till län för att skaffa nya fiskebåtar och hjälp av sumhället att bedriva propaganda för ökad konsumtion av fisk.

Herr tulmun! Varken i dag eller tidigare har det framkommit nägra sakliga argument för att ändra dessa beskattningsregler, och därför yrkar jag bifall till skutteutskottets hemställun.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Skattelättnader för fiskare på avlägsna fiskeplatser

Herr HÖRBERG (fp) kort genmäle;

Herr talmun! Herr Kristenson sude utt reservunternu utgick frän en feluktig föreställning, men det vill jug på det bestämduste bestridu. Vi vill inte, som herr Kristenson sade, att fiskarnas beskattning skull överförus till summu system som sjömunsbeskuttningen. Det är litet oliku anställningsvillkor för dessa båda kategorier, vilket herr Kristenson också nämnde. Vi vill endast att den kommande skatteutredningen skall se över detta problem och åstadkomma en beskattning av fiskare som är rättvisare än den nuvarande.

Herr BJÖRK i Gävle (c):

Herr tulmun! Herr Kristenson säger utt delta inte är nägot problem, men det tycks del ju ändå vuru.

Vi hur inte tugit stäUning till utformningen uv en kommunde beskuttning, utun vi vill bara ha en utredning kring dessa problem för att vinna klarhet i hur mun skull uppnå rättvisu mellun t. ex. sjömän och fiskure i beskuttningshänseende. En sädan utredning tycker vi gott kan komma till stånd.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Jug skull bura ställa en mycket kort fräga till herr Björk. Hur många svenska fiskare berörs av det här problemet, dvs. hur mänga uv dem fiskur bortom den gräns där beskuttningen för sjömän i fjärrfurt tillämpas?

Herr BJÖRK i Gävle (c);

Herr tulman! Det är en suk som jug inte kun svuru pä. Det tror jag utt herr Kristenson är mer kapabel att reda ut än jag.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på grund av brott

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag kan lika Htet svara på den frågan. Jag tror inte att herr Kristenson kan det heller. Men det gör ju detsamma hur mänga som i dug fiskar utanför denna gräns. Fiskets vUlkor förändras. Plötsligt kan det vara mänga som fiskar utanför gränsen. Periodvis kun det vuru fä som gör det.

Det kan ju vuru bra att ha skattefrågan klariagd innan förändringar sker.

Herr KRISTENSON (s);

Herr talman! Det är väl ändå på det sättet att om mun för ett tiotul fiskure, som fiskur utunför den här gränsen, gär över till schublonisering av alla deras avdrag och alla deras kostnader, så kommer minst 99 procent av den svenska fiskarkåren att inte gilla den formen av beskattning.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservutionen uv herr Mugnu.sson i Borås m. fl., och förklarades den förru propositionen vuru med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hörberg begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vill att kammuren bifuller skutteutskottets hemställun i

betänkundet nr 6 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummaren bifallit reservationen av herr Mugnusson i Borås

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertalet av kammarens ledamöter ha röstut för ju-propositionen. Dä herr Hörberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Denna omröstning gav föHande resultat:

Ja.- 147

Nej - 139

Avstår — 1

§ 10 Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda frumställningur om unslug för budgetåret 1972/73 till justitiedepartementet m. m. jämte motioner.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemslällt.

Punkten 4

Ersättning för personskador på grund av brott

Kungl. Muj:l hude i propositionen 1972:1, bilugu 4, under punkten A 12 föreslugit riksdugen utt till Ersättning för personskudor på grund av

brott för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1000 000 kronor.

I detta summanhung behandlades

motionen 1972:315 av herrar Ringaby (m) och Oskarson (m) vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla om en översyn uv unsluget till Ersättning för personskador pä grund av brott i enlighet med vad som anförts i motionen,

motionen 1972:316 av herr Wiklund i Stockholm m.fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag angående statlig ersättning vid skada genom brott, i första hund vid personskudu genom våldsbrott, ullt i enlighet med vud som unförts i motionen, samt

motionen 1972:433 av herr Levin (fp).

Utskottet hemställde

1. att riksdugen till Ersättning för personskudor på grund uv brott för budgetåret 1972/73 unvisude ett förslugsunslag av 1 000 000 kronor,

2. utt riksdagen skulle avslå motionerna 1972:315 och 1972:316,

3. utt riksdugen skulle uvslå motionen 1972:433.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Reservation hude uvgivits uv fru Kristensson (m) sumt herrur Ernulf (fp), Johunsson i Växjö (c). Westberg i Ljusdul (fp). Polstum (c), Schött (m) och Stjernström (c), vilku unsett att utskottet under 2 bort hemställu,

utt riksdugen i uniedning av motionernu 1972:325 och 1972:316 hos Kungl. Muj:t skulle unhällu om utredning uv frägun om vidgud ersättning till brottsoffer i enlighet med vud reservanterna anfört.

Fru KRISTENSSON (m);

Herr talman! Under punkten 4 i justitieutskottets betänkande nr 3 behundlus frägan om ersättning för personskador pä grund av brott. Denna fråga hur vurit föremål för riksdagens intresse ända sedan 1940-talet. Under helu dennu tid hur riksdugen vid sin behundling av motioner i ärendet erinrat om att man borde avvakta arbetet på skudeständsrättens område innan frägun om ersättning för skador, som åsamkats personer pä gmnd av brott, fick en lösning. Med det har riksdagsmajoriteten låtit sig nöja.

Vi skall kanske dock erinra oss den diskussion som fördes inför 1970 års val. Eftersom jug ser utt justitieministern är i kummaren, skulle jag vilja erinra om att justitiedepurlementet före vulet sände ut ett meddelande, där man förutskickade en reform som äntligen skulle lösa frågan om ersättning för personskador på grund av brott. Detta besked från departementet kommenterades av många pressröster, som sade att det var en efterlängtad reform, och man ställde stora förhoppningar på att frägan äntligen skulle få en vettig lösning.

Sedan kom frågan till riksdagen för behundling. 1 sumbund därmed väcktes kritiska motioner. Det var framför allt i tre avseenden som man

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

kritiserade förslaget. För det första konstaterade man utt detta förslug helt frångick de sedvunliga skudeståndsrättsliga principerna, som innebär utt den skadelidande skall försättas i samma situation som den han befann sig i innan skadan inträffade. Enligt departementsförslaget skulle endast socialt ömmunde behov tillgodoses. Det vur alltså enburt de som hude en verkligt dålig ekonomi som skulle kunnu komma i ätnjutunde av nägon form av ersättning. För det andru vur det inte domstolumu som skulle prövu ersättningsfrågorna utan prövningen skulle ske i departementet. För det tredje gjorde vi motionärer gällunde utt reformernu nuturligtvis mot denna bukgrund skulle få en alltför begränsad omfattning.

Vi noterade också under riksdagsbehandlingen förra året att Landsor-gunisutionen m. fl. remissinstanser hade varit kritisku mot dettu förslug. Jug vill återigen erinru om att Landsorganisationen i sitt avstyrkande remissyttrande hade anfört att reformen inte fyllde något egentligt syfte i den form förslaget hade fått. Man anförde att ersättningssystemet borde omfatta inte bara personskador utan också egendomsskador och ideell skada i större utsträckning än som förutsattes i försluget.

Kritiken från remissinstunserna gällde ocksä principen utt den skade-lidundes ekonomisku situution skulle beaktas vid ersättningsprövningen och att därvid endast socialt ömmande behov skulle tillgodoses.

Nu har vi fått en viss erfarenhet av detta system, som har vurit i kruft nästan exakt nio månader. Jag konstaterar, herr talman, att det väl mera är ett missfoster än ett välskapat barn som vi har fått. Vi noterar i dug att ersättning endust hur utbetuluts i nio full och utt det summanlagdu ersättningsbeloppet för dessu skador uppgår till nägot över 15 000 kronor. Jag tror inte att justitieministern heller kan göru gällunde utt situutionen när det gäller brottsligheten skulle vuru så gynnsum utt inte mer än nio personer i det här landet under en tid av nio månader skulle kunnu med fog göru anspråk på att få ersättning för kroppsskada på grund av brott.

När reformen genomfördes ansåg även utskottsmujoriteten utt det vur frågu om en försöksverksumhet. Jug vill frågu utskottsmujoritetens representanter här i dag om de anser utt försöksverksamheten har givit ett positivt resultut. Eller hur resultatet blivit mera negativt än man hude anledning att räkna med?

Vi hur inte kunnut ena oss inom utskottet i dennu frågu, utun de borgerliga representanterna har fogat en reservation tUl betänkandet. Vi vidhåller den uppfattning som vi hade när den här s. k. reformen genomfördes, nämligen att man borde hälla fast vid de skadeständsrätts-ligu principerna. Därför anser vi att ersättningssystemet snarast bör omprövas. Som en riktpunkt bör gälla att bäde egendomsskada och skada av ideell natur skall kunna ersättas och att ersättningsprövningen bör ske med tillämpning av allmänna skadeständsrättsliga regler. Vidare anser vi fortfarande att det är riktigare att domstolarna eller domstolsliknande organ har hand om prövningen. Den bör icke liggu i justitiedepurtemen-tet.

Utskottet har ocksä haft att behandla en motion som tar upp frågan om möjlighet till retroaktiv ersättning, dvs. ersättning för skada som har

inträffat föreden 1 januari 1971. Vi reservanter anser att möjligheten till ersättning för skadu som inträffut före dennu tidpunkt inte bör vura utesluten, och vi tycker utt den utredning som snurust bör tillsättas skall behandla den frågan med förtur.

Jag skall låta mig nöja med detta tills vidare, herr talmun, och yrkar bifall till reservationen som är fogad vid utskottets betänkande.

I detta anförande instämde herrur Johunsson i Växjö (c) och Wiklund i Stockholm (fp).

Herr ERNULF (fp):

Herr tulmun! Utskottets ordförunde hur redogjort för vad frågan gäller och för motiveringen till reservutionen. Jug kun i ullt väsentligt instämma i vud hon hur unfört och skull därför nöju mig med ett par kompletterande synpunkter.

Den starka ökningen av brottsligheten, särskUt under det senaste årtiondet, har vållat stora skador och lidanden, inte minst förde enskildu människor som drubbas av brotten. Samhället har inte kunnat upprätthälla ett tillfredställande rättsskydd för sina medborgare. Frän folkpartiet, centern och moderaterna har under mänga är krävts effektivare samhällsinsatser för att förebygga och begränsa brottsligheten. Det har inte bara gällt ökade resurser för polisen utan åtgärder på en rad olika områden av samhällslivet. Emellertid är det klurt utt vi inte kan räkna med att helt eliminera brottsliga handlingar. Men vi kan åtminstone se till att de människor som drabbas av våldsbrott eller andra angrepp hålls ekonomiskt skudeslösu. Det betyder utt full ersättning skall utgå för skadorna, ulltså inte bura ett understöd i socialt ömmunde situationer, som de nu gällande reglerna innebär.

Kravet på att staten garanterar utt mälsägunden skall få ut sitt skadestånd gäller i första hand personskador genom våldsbrott, eftersom det är en primär uppgift för staten att skydda sina medborgare mot väldshandlingur. I dessu full är det, tycker jug, särskilt stötunde utt offret inte ens gurunteras ekonomisk ersättning för sinu skudor. Men det kan också vara rimligt att ersättning garanteras för andra skador än personskador, t. ex. för sveda och värk, som ju ofta är av betydande omfattning när det gäller överfall och andra våldsbrott, och för framtida men etc. Ocksä vid andra brott än våldsbrott, t. ex. vid inbrottsstöld i bostadslägenhet, kan det vara befogat att staten står som garant för att den bestulne fär ut full ersättning för skadan. Den närmare avgränsningen av de brottsgmpper där staten bör gurunteru skudestånd fordrur en viss utredning innan förslaget kan genomföras. Man kan också behöva överväga t. ex. hur ersättningen skull fustställas, när det inte blir nägot mål vid domstol och mun ulltså inte kun läggu ett domstolsbeslut till grund för ersättningens storiek. Det kan hända att brottslingen är okänd och utt det därför inte kun bli något mål vid domstol.

Reservunternu har därför begränsut sig till utt begäru en utredning uv frågan om vidgad ersättning till brottsoffer i enlighet med de riktlinjer som utskottets ordförande redovisat. En sådan utredning bör om den goda viHan finns kunna görus ganska snabbt.

Herr talman! Jag yrkar bifull till reservationen.

I detta anförande instämde herrur Westberg i Ljusdul (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på grund av brott

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Fru Kristensson behagade beteckna systemet med ersättning för brottsskador som ett missfoster. Lät mig med anledning av detta säga nägot om vad som kan räknas till havandeskapstiden för detta förslag, så skaU jag försöka visa fru Kristensson att man inte gärna kan användu en sådan beteckning här.

När vi i justitiedepartementet vid årsskiftet 1969-1970 tog upp denna sak var det naturligt utt vi frågude oss hur det ser ut pä undru häll i världen. Vi funn utt bortsett från Nya Zeeland och ett par amerikanska delstater var det bara i England som man har ett system med statlig ersättning vid brottsskador.

Då är det klart alt vi försökte ta del av det engelska systemet och de engelska erfurenheterna. Mun införde nämligen detta system i England år 1964.

Jag vill inte sägu utt vi hur kopierut det engelsku systemet, men vi hur följt det gunska nära eftersom dess utformning förefallit oss lämplig och bra. Då kan det finnus anledning att nämna hur utvecklingen gått i England. Det hur nämligen visut sig där att det under första året kom in gunska fä unsökningur. Sedun har antalet stigit sä att ersättningarna i dag går upp till 2 miHoner pund per är. Om mun vill göra en jämförelse efter invänaruntulet skulle det för ett fullt utbyggt engelskt system motsvuru ett belopp på ungefär 4 miljoner kronor i Sverige. Men det är efter sex års tUlämpning.

Mun kun dock uv undru unledningur inte göra en direkt jämförelse mellan engelsku och svensku förhållunden. Skälen är följande. Det engelska systemet är numera väl känt blund ullmänheten, och först under det fjärde verksumhetsåret översteg de summanlagda ersättningarna 1 miHon pund, vilket efter svenska förhållanden skulle bli 1,8 miHoner kronor. Men därtill konimer en väsentligare sak, nämligen att det försäkringsskydd som gäller vid skadefall är mera omfuttunde i Sverige un i Englund. Grundskyddet i form uv sociulförsäkring ger högre kompensu-tion och därmed mindre utrymme för kompletterunde unordningur i Sverige än i England. Särskilt gäller detta sjukpenningen. Den ger i de lägre inkomstskikten här i landet ofta i det närmaste hundraprocentig täckning för inkomstförlust i sambund med skuda; sjukvårdskostnader täcks nästan helt. Vidare skyddas i Sverige sedan ett par år de ullra flestu människor uv s. k. skudeståndsförsäkring, som ingår i vanlig hem- och villaförsäkring. Det innebär att försäkringsbolaget förskotterar ersättning enligt skadeståndsreglerna och övertar den skadelidandes krav mot skadevållaren. Motsvarande anordning finns veteriigt inte i England.

Vi har alltså i övrigt byggt upp vårt system efter samma metod som i England. Inte heller i England är systemet uppbyggt efter ett strikt skadeständsrättsligt ansvar för staten. Och jag vill gärna säga här, att skadeståndsrätten — som vi också sade när vi lude förslaget — av olika anledningar är ett mindre lämpligt instrument när del gäller att lösa frågan om ersättning vid olika skador som inträffar i sumhället. Jug hur närmare utvecklat detta i den proposition till ny skudeständslugstiftning som nyligen hur kommit riksdugen till hunda. Det blir kunske uniedning att i sambund med att den propositionen behandlas återkomma till dessu

problem. Men jag vill i det sammanhanget - eftersom i reservationen åberopas ett yttrande av LO - rikta fm Kristenssons uppmärksamhet på att inte heller LO anser att man bör gä fram på den skadeståndsrättsliga vägen. Pä de gmnder som utvecklats har vi menat att här bör samhället ta ett ansvar och efter billighetsprövning ge kompletterande ersättningar.

Då säger fru Kristensson att den omständigheten att det pä tre kvurts år utgått ersättning endust i nio full, där summun uv utbelulda belopp uppgår tiU endust 1 5 000 kronor, visur väl hur dåligt systemet är. Men det finns, fm Kristensson, tre fuktorer som aUu hur betydelse i detta full och som mycket väl förklarar vurför situutionen är sädun.

Den förstu omständigheten hur jag redan antytt, när jug gjorde jämförelsen med Englund. Man har i allmänhet redun ett mycket bru skydd i vär sociul försäkring och i unnan försäkring, främst skadestånds-försäkringen. Detta har vi tydligt kunnat se av det 40-tal unsökningur som inkommit. Det är mycket blygsumma belopp som begärs - i den män skadorna varit mera omfattande har det nämligen redan utgått ersättningar från den allmänna försäkringen. De belopp som man begärt har kunnat röra sig mellan några hundru kronor och någru tusen kronor.

Den andra omständighet som är av betydelse är att vi säkert har en överdriven uppfuttning om i vilken utsträckning det förekommer våldshandlingar av en typ som kan medföra att offret lider skada och liar behov av ersättning. Om man har Svenska Dagbladet som huvudläsning kanske man lever i den föreställningsväriden att det hör till det vardagliga att människor oprovocerude blir nedslugnu och skudude. Det 40-tal ansökningar som kommit in ger en annan bild. En mindre del uv unsökningarnu gäller oprovocerude våldsdåd. De flesta är av den typen utt det på en dunssulong eller en dunsbuna har blivit slagsmål, oftast i samband med spritförtäring, och en har dä blivit nedslagen och fått skador och kun inte få ersättning från den andre. I sådana fall mäste vi ändå, fru Kristensson, med de utgångspunkter som vi har för reformen sägu oss utt det finns anledning till jämkning av det ersättningsbelopp som begärs uv den som har fått så att sägu mest stryk.

En annan typ av ersättning gäller svartsjukefall och lägenhetsbråk i samband med spritförtäring. Också där finns anledning att överväga -och det har vi ock.så gjort - en jämkning av ersättningsbeloppen.

Även om försäkringar täcker de flesta skador som kan inträffa i sådana här situationer gäller det inte på ett område, och där har vi verkligen sett vilken betydelse denna ersättning har. Del gäller tundskudor, som ju icke blir ersutta genom nuvurunde försäkringur och där ulltså ersättningsbeloppen är ett bra komplement.

Det talades här om - jag tror det var herr Ernulf - utt ersättning också borde utgå för sveda och värk. I de regler för systemet som riksdugen har godkänt har vi skrivit försiktigt och sagt att ersättning endust i särskildu full borde utgå för svedu och värk. Men jug kun nämna att vi i flera fall har kunnat utge ersättning för sveda och värk, där det har vurit frågun om oprovocerud misshundel och där det hur förefullit skäligt utt utge ersättning. Vi hur alltså tänjt på bestämmelserna något men inte mera än vi unsett oss hu huft täckning för.

Hn tredje uniedning till att det inte har kommit in flera ansökningar är

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på grund av brott

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på grund av brott

- något som erfarenheterna från England ocksä visat — att det tur läng tid innun kännedomen om ett nytt ersättningssystem tränger ut blund allmänheten. I utskottsbetänkandet har redovisats vad vi har gjort för att sprida upplysning, och vi försöker vid vae tiUfälle sprida upplysning om detta system. Men hur mycket information man än sprider så dröjer det innan det tränger ut i det allmänna medvetandet. Därför finns det också på den grunden en förklaring till att så pass få ansökningar har kommit in.

När det gäller ersättningar för misshandel som har ägt rum före den 1 januari 1971, där vi har satt en gräns, vill jag nämna att det redan före den tiden förekom att vi i särskilt ömmande fall i konseH beslöt om ersättning. Den möjligheten finns fortfarande kvar. Vi hur avslagit 15 ansökningar som har kommit in och som hänför sig till tiden föreden 1 januari 1971 och detta på den grunden att inget av de fallen har varit sä ömmande att vi har unsett utt det funnits uniedning utt göru ett unduntug från huvudregeln.

Slutligen vill jug sägu utt jug visst kun vuru med om ull diskuteru frågun om vem som skull prövu ersättningarna. Vi har sett detta som en försöksverksumhet under första och andru uret, och vi hur ansett det värdefullt utt i justitiedepurtementet kunnu följa utvecklingen, se vilken sorts ansökningar som kommer in och vura med om utt prövu dem, innun vi föreslår nägon meru definitiv form för prövningen uv ersättningurnu.

Jug vill ulltsä med dettu sägu utt det inte finns någon uniedning, som jug ser det, alt för närvarande göra nägon ändring i reglerna, eftersom de ger oss möjlighet att utge ersättning i de situationer som i reservationen har påtalats. Jag utgår också från att reservanterna knappast har menat att man skulle hundraprocentigt utge ersättning av denna typ i de fall då det kan finnas medvällande eller dä man själv hur uppsökt furiigt sätlskup eller omständigheterna i övrigt inte vurit särskilt ömmunde, utun utt i sådana fall en jämkning bör ske.

Jag kan nämna, då det möjligen kan varu uv nägot intresse, utt i de nio fall, där ersättning utgått med 15 000 kronor, hur de totala yrkundenu vurit 45 000 kronor. Det förefuller kanske snålt att vi bara har betalat ut en tredjedel, men om justitieutskottets ärade ordförande tog del av materialet beträffande de nio enskildu fullen, känner jug mig tämligen övertygad om utt vi skulle kommu till ungefär samma ståndpunkt i fråga om de ersättningsbelopp som hur utgått.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Justitieministern uppehöll sig mycket ingående vid det engelska systemet, och vi fick en informution om del systemet när utskottsmujoriteten 1970 tillstyrkte depurtemcntschefens förslug. Det är riktigt, som statsrådet säger, att allteftersom det varit i funktion har antalet ersättningar ökat. Min fräga är närmust om herr stutsrådet ändå menur utt det nuvarande systemet fungerar tillfredsställande, när bara nio personer hur fått ersättning under ilessa nio månader. Jag tycker inte det. Herr statsrådet säger att om jag tog del av ansökningarna skulle jag finna att de beslut som departementet har kommit till var rikliga. Men jug kun inte låtu bli utt tänka på alla de andra människor som drubbus uv

våldsbrott och lider personskador och som inte tycks få någon ersättning.

Dä frägur mun sig vur felet ligger. Felet ligger nuturligtvis i systemet med den begränsning som det innebär. Men till en del tror jug att det Hgger i bristande information. Ocksä i Englund hur utvecklingen varit sådan att ju längre systemet har varit i funktion, desto fler människor har uppmärksammat det och kommit i åtnjutande av ersättning. Nu säger utskottsmajoriteten utt det inte finns nägot utt unmärka pä informutionen här i Sverige. Det stämmer inte riktigt med herr statsrådets uppläggning av frågan.

Herr statsrådet talur om att människor har möjlighet att försäkringsvägen hålla sig skadeslösa. Men de obligatoriska försäkringarna ger inte utrymme för ersättning för sveda och värk och framtida men. Dä är mun hänvisud till privutu försäkringur för utt lösa frågan. Vi skall komma ihåg att det hur blivit en kruftig höjning uv premiernu, eftersom untalet försäkringsfull har ökat; jag tror att premien höjts med 100 procent när det gäller hemförsäkringen t. ex. För övrigt gäller för alla försäkringar en rätt stor självrisk.

Herr stutsrådet nämner också skudeständspropositionen, som lugutskottet är i färd med utt behundla. Men den anvisar ingen lösning pä den fråga som det här betänkundet tur upp.

Till slut skulle jug vilja säga att jag inte anser att jag har en överdriven uppfattning om antalet våldsbrott i det här landet, och jag hämtar inte min erfarenhet och min kunskap enburt från Svensku Dugbladet. Jug bmkur fuktiskt läsa rikspolisstyrelsens statistik, och det förmodar jug utt justitieministern ocksä gör. Där finns ganska skrämmande siffror över antalet våldsbrott. Jug menur helt kort uttryckt utt staten har ett ansvar för den tilltagande kriminaliteten i landet, och det är statens skyldighet och inte de enskilda människornus utt se till att de hålls någoriunda skyddade för skadeverkningarnu.

Herr ERNULF (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! Justitieministern tog upp frågun om vi skull övergå från skudeståndsprincipen till försäkringsprincipen och hänvisude till ett uttulunde i propositionen om skadeståndslag, m. m. Detta är en stor fråga, och jag skall inte gå närmare in på den i dag, men så mycket är ju klart att det jämte fördelur även finns mycket stora olägenheter med utt gå över till försukringsprincipen. Vi bör ju bl. u. inte glömma bort skadeståndets preventiva funktion. Vi utkräver skadestånd som ett moment i vårt påföljdssystem, och de erfarenheter under 6 ä 7 är som jag har av kriminalvård i frihet såsom ordförande i en övervakningsnämnd är att vi inte utun vidare skall ta bort skadeståndet.

Det väsentliga är väl emellertid att det sä länge vi tillämpar skadeständsprincipen i värt land är orimligt att de våldsoffer det här gäller inte skull få ut sitt skadestånd. Vi mäste när vi lagstiftar i denna delfråga utgä ifrån den huvudprincip som gäller, nämligen utt den som drubbus av skudu har rätt till skudestånd, och i dessu full unser vi utt stuten bör guruntera skadeståndet.

Herr CJeijer nämnde ocksä utt många människor har en överdriven uppfattning om antalet våldsbrott - dettu skulle särskilt gälla läsare uv

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på grund av brott

Svensku Dugbludet. Jug vet inte vilku tidningar mun skull lusu för att fä rätt uppfattning om det hela. Saken är väl den att det uv statistiken är svårt att utläsa detta, eftersom den svenska brottsbalken och statistiken inte skiHer mellan överfall och slagsmål, säsom man t. ex. gör i fransk rätt. Visst skulle det vara av intresse att få en sädan uppdelning av statistiken. Men erfarenheten från de 30 ur jag verkat som domare och de 6 u 7 är jag verkat som ordförande i en övervakningsnämnd är att antalet oprovocerade överfull är skrämmunde stort och motiverur de åtgärder som reservunterna föreslår. Jag är dessutom av den uppfattningen utt untulet oprovocerude misshandelsfall — gatuöverfall och liknande -under de senaste 10—20 åren ökut.

Justitieministern frågude om reservunternu vill gå med pä en begränsning UV ersättningen vid medvållunde. Ju, det må vuru hänt, men jag tycker nog att man i de fall av utbetalade ersättningar som redovisats vid utskottsbehandlingen har prutat orimligt mycket. Uppfattningen utt det bör föreliggu en särskilt ömmunde situution för utt vederbörunde skull få sitt skadestånd garanterat av staten vid våldsbrott kun jug däremot inte biträda.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Det var kanske fel av mig att hur tu upp en diskussion om antalet våldsbrott, ty detta kan vi antagligen få tillfälle till vid senare tidpunkt. Jug menude egentligen utt tu upp frägun om i hur mångu fall ersättning inte utgår genom allmänna eller enskildu försäkringur. 1 detta uvseende tycker jug utt det är glädjunde att det har visat sig när unsökningurnu kommer in utt mun i dagens Sverige ändå hur ett försäkringssystem som i så stor utsträckning ger täckning att den komplettering som kan ges genom det ersättningssystem det här gäller tydligen inte alls behöver vara av den omfattning som vi kanske tidigare trott och som jag också trott.

Jug vill sägu till fru Kristensson utt vi, när vi räknade pä det engelsku systemet och frågade oss hur mycket vi skulle föreslå för ändamålet under första året, kom till det resultatet att det rent proportionellt borde röra sig om ungefär en halv miHon kronor. Men då sade jug mig att det kanske skulle kommu utt föreliggu ett så stort behov utt jag borde föreslå det dubbla, nämligen 1 miHon kronor. Nu kan vi ju ännu inte överblicka utfallet under det förstu året, ty det kommer ju in unsökningur vurannun eller åtminstone vur tredje dug, men vi kun redun nu se utt beloppen per individ som begär ersättning inte ulls är uv den storleksordning som mun kanske tidigare fmktade, och det skall vi väl tycka är bra.

Till slut vill jag säga utt ingen kun i och för sig varu gluilure än jag om riksdugen häller med mig om utt de relativt restriktiva regler som vi självu föreslog, eftersom vi inte kände till omfuttningen uv ersättningsunsprä-ken, kun tillämpus liberult under återstående del uv dettu budgetär och under kommande budgetår. Det vill vi gärna göra.

Jug vill till si.st sägu att fru Kristensson gjorde sig skyldig till ett missförstånd beträffantle informationen. Jag anser att vi hur gjort vud som är möjligt i en sädun här situution för utt spridu informution till vurje polisstulion och till varje advokatkontor. Vi har publicerat uppgifter i

tidningarnu vurje gäng ersättning hur utgått osv. Men det är den ullmännu trögheten i ullu sådunu här situutioner som gör att genomslagskruften är längsum. Naturligtvis kommer untalet ansökningar att successivt öka. Den i och för sig positiva inställningen till att vi skall försöka tillämpu reglernu liberult är jug baru tucksum för.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Herr tulmun! Jug vill buru sägu till justitieministern ull den principiellu skillnuden mellun oss är ju att jag menar att samhället och stuten hur ett ansvar för att hällu människor skudeslösu gentemot den ulltmer tilltagande brottsligheten. Man bör inte hänvisa människor till att ta privutu försäkringar för att hälla sig skudeslösu - sumhället bör ha ett ansvar i detta fall.

När herr statsrådet menar att det, eftersom sä mänga människor tecknar privata försäkringar, inte föreligger något behov av den ersättning det här gäller, vill jag säga att våra uppfuttningur på dennu punkt går helt isär. Jag tycker att det är beklagligt att regeringen i dagens Sverige när kriminaliteten stiger såsom har skett under senare är ändå inte känner ett ansvar för de vanliga människoma här i landet som drubbus uv den ständigt ökunde kriminuliteten.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! När jug, fru Kristensson, talar om försäkring tänker jag i första hand pä de sociala försäkringarna. Det är möjligt att det på denna punkt finns en principiell skiljelinje mellan oss, men vi fär återkomma till den när vi skall diskutera skadeståndslugstiftningen. Jug har nämligen den principiella uppfattningen att medborgumu här i landet genom en utbyggd socialförsäkring skall hu det skydd vi alla är överens om utt de bör hu och utt de inte primärt skull hu sitt skydd i form uv en skudeståndsrält, som ju hur storu olägenheter. Men detla är suker och ting som jag inte här kan utveckla vidare.

Lröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Det anslug till ersättning för personskada på grund av brott som vi nu diskuterur kom ju till förru året förstu gängen, och det fördes då en mycket ingående diskussion i dessa frågor där en stor del av de argument som fru Kristensson har redovisat här i dag också framfördes. Efter det meningsutbyte som hur ägt mm mellun fru Kristensson och justitieministern behöver jug kunske inte gä närmure in på detta. Jug vill buru päpeku att riksdagens majoritet förra året godtog det förslag som lades fram av justitieministern och som tillstyrktes av majoriteten i utskottet.

Det har nu gått en tid och vi har, som fru Kristensson sude, inte mer än knuppu nio månuders erfurenhet uv hur dettu unslug hur fungerut. 1 reservutionen sägs ocksä utt det kunske är ulltför kort tid för att man skall kunna dru någru bestämda slutsatser. Men likväl anser reservanterna att vi redun nu bör tu upp en ny debutt med summa urgument som frumfördes förra året och begäru en ny utredning. Ulskollsrnujoriteten hur resonerat som sä utt vi knuppust, eftersom del gätt så kort tid, har

Nr36-

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

fått tillräckliga erfurenheter uv den försöksverksamhet som vi ansåg borde bedrivas för att vi skulle kunna göra ett bestämt uttalande.

Vi skulle ha kunnat dra en unnun slutsuts än fm Kristensson gjort, nämligen utt det, eftersom inte fler människor har sökt ersättning från detta anslag, kanske inte föreligger så stort behov som man gjorde gällunde. Men vi hur inte velut dru dessu slutsutser ännu, ty vi tyckerutt det är för tidigt utt göra det. Justitieministern har ocksä understrukit att vi bör uvvukta och se hur det helu konimer att utveckla sig. Eftersom bl. a. fm Kristenssons parti ända sedan 1947 drivit Hnjen om en ersättning för personskada pä grund uv brott kunske mun kun göra den reflexionen, att det borde ha funnits ett länge uppdämt behov som skulle ha kommit till synes när unsluget beviHudes. Sä hur inte vurit fullet. Det kan ju ocksä bero på att trots all den information som gått ut detta ännu inte trängt igenom. Därför fär vi avvakta nägot år och se hur utvecklingen vurit.

Jug vill dock sturkt understryku vud justitieministern poängterude, nämligen utt det är alldeles uppenbart att det försäkringsskydd vi hur här i lundet ändå är så gott, utt de flestu människor inte hur unsett det vuru ungeläget att ansöka om ersättning frän detta anslag. Man blir ulltså inte utan ersättning för de skador man har fått pä grund av brott, men ersättningen hur kommit frän undru håll. Det är först när det föreligger sådunu omständigheter utt mun inte den vunligu vägen kun få ersättning som mun vänder sig till Kungl. Muj:t och - i ömmunde fall - får den här hjälpen.

Jag tycker inte att det finns nägon uniedning uti tu upp en större diskussion om de principiellu skUjelinjernu i uppfuttningurna om detta anslag. Det är tillräckligt utt konstuteru att det gätt en ulltför kort tid för utt mun över huvud tuget skull kunnu uvge nägot bestämt omdöme. Det kun mycket väl hända all utvecklingen leder därhän att vi finner utt detta anslag kanske var väl generöst tilllaget och att det i fortsättningen inte finns nägon anledning utt sättu unsluget sä högt.

Herr tulmun! Jug ber att fä yrka bifall till utskottets förslag.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Herr talman! Eftersom justitieministern tog ordet innun utskottets ärude vice ordförunde kom till tals har det redun utspunnit sig en debutt här. Jug skull ulltsä inte vidure gä in i sukdebullen. Jug vill buru sägu en suk till utskottets vice ordförunde.

Hon säger utt man motionerat ända sedan 1947 och ull det då mäste finnus etl stort, uppdämt behov uv ersällningur. Vi kanske ändå skall erinru oss utt de bestämmelser som togs sludgude utt ersättning för brott som förövudes före den 1 junuuri 1971 inte skulle få utgå. Det stämde ulltså inte rikligt del som fröken Bergegren sude.

Herr ERNULF (fp) kort genmäle;

Herr tulman! Ulskollels vice ordförunde framförde det gamlu argumentet att det gått för kort lid med dennu försöksverksamhet för utt vi nu skull kunnu tu ställning i unnun riktning. Det är ofta etl gott skäl, men inte i detta sammanhang. Redan när dessu regler infördes förru året

frumhöll vi frän de tre borgerliga purtiernus sidu att det är en felaktig princip att mun endust i sociult ömmande situutioner guranterar medborgarna deras skadestånd. Det är en form uv nådegåvor — låt vara att de utdelas med aldrig så varm hand av justitieministern och hans medarbetare i justitiedepartementet. Det är inte det vi kräver. Vi kräver att stuten, när den inte kun skyddu medborgamu mot våldsbrott, åtminstone skall hälla dem ekonomiskt skadeslösa. För att bedöma den frägan behövs ingen försökstid.

Sedan vill jag säga att brott begångna efter den 1 januari 197 1 till stor del ännu inte är utredda av polisen. Domstolumu hur då nuturligtvis inte heller hunnit tu befuttning med dem. Oftu uvvuktar väl en person, innan han gär till justitiedepartementet med bön om hjälp, huruvida han på den vunligu lagligu vägen kan få ut sin rätt. Det kan vara en förklaring till att mun ännu inte fått så mångu ansökningar - jämte givetvis den bristande information som alltid föreligger i en sådan här ny situution.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle;

Herr talman! Eftersom herr Ernulf och undru förru året hade en annan uppfuttning om hur dennu ersättning skulle utgå, är del klart att han kanske inte tycker att det är ett gott skäl utt det förflutit en kort tid. Jug vill dock erinru om utt riksdugens mujoritet godtog de riktlinjer man dragit upp för anslagets användning. Under sådana förhållanden tycker jag utt det är ett mycket gott skäl utt mun skall uwakta utvecklingen.

Om mun skulle följu de tankegångar som fru Kristensson här utvecklar, skulle det innebäru utt mun helt enkelt inte unser utt den enskilda munniskun skall skyddu sig genom försäkringur, utun alt staten skall hu en ovillkorlig rätt att träda in. I sä fall får vi ta under omprövning hur det ullmännu försäkringsväsendet skall utformas här i landet - dä bör kunske ull försäkring gä viu ett slutligt försäkringsbolug.

Herr RINGABY (m):

Herr tulmun! Det här betänkundet behundlur en mycket ullvarlig sida av det svenska samhället. Jag skall redogöra för ett fall av s. k. oprovocerat överfull.

Den 13 maj 1968 kom en ungersk medborgare in i en järnaffär i Hallsberg i Örebro län i avsikt att stjälu. Han ertuppades av handelsbiträdet Sven-Olof Nevelius - dä 38 år gammal - som försökte hindra tjuven. Nevelius blev dä skjuten med tvä eller tre skott.

Det förstu läkurintyget berättur om skadan; "Sammanfattningsvis kan intygas att Nevelius efter den inträffade skottskadan fält mycket kraftiga kroppsliga skador som vurit direkt livshotunde. Dessu skador har varit: kruftig blödning i såväl buk- som brösthälu, perforerande stor skottkunul genom högra leverdelen, skotthål på undre hålvenen, stor blodutgjutning bakom bukhinnun mot ryggen, vidure högersidig lungskudu och avslitning av grenartär till kroppspulsådern och slutligen nästan fullständig avslitning av ryggmärgen i höjd med X-XI bröstkotan."

Ett par år senare heter det i ett annut läkarutlåtande beträffande bl. u. hudkomplikationer; "Betr. huden har förloppet komplicerats av trycksår, dels över korsbenet med infektion ned till benet, dels över båda sidors

Nr 36

Onsdagen den

8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

höftledsregioner---- vidare ett sär under vänster sittknöl med

penetration in till sittknölen. Förutom sedvanlig konservativ behandling med bl. a. avlastning genom utt hun fått liggu endast pä sådant sätt att den eller de sidor av kroppen som visat trycksår inte fått belastas, har krävts upprepade plastikkirurgiska ingrepp. Sålunda gjordes den 8.4.1969 revision och hudtransplantalion pä såret över korsbenet, 19.6.1969 och 7.7.1969 excision av kvarstående delar av såret resp. revision och förnyad hudtransplantation, varefter såret över korsbenet läkte. Den 22.4.1970 gjordes revision och hudtransplantation över kvarstående sär i båda höftledsregionerna. Den 3.9.1970 gjordes slutligen excision av såret under vänster sittknöl inkl. avmejsling uv sittknölen och hudtransplantation med lambåplastik.

F. n. är samtliga sår läktu men put. har en ömtålig hud som kräver stor försiktighet mot belastning och påfrestningar och risken för recidiv uv trycksår är betydunde."

Herr tulman! Det kun synus meningslöst utt läsu upp det här, men det är trots allt brottslingarnas offer som ofta får det härduste struffet, herr justitieminister. Men intresset och humuniteten är ofta mindre mot offren än mot brottslingarna.

Dessu läkurrupporter hur legut till grund för unsökun om hjälp ur den fond som 1970 bildades för att kunna lämnu ersättning till offer för brottslig verksamhet. Ansökan har varit hos justitiedepartementet och jag citerar svaret; "I skrivelse, som kom in till justitiedepartementet den 9 juli 1971, har Sven-Olof Nevelius, Vretstorp, anhållit om ersättning av allmänna medel med uniedning av utt han den 13 maj 1968 utsatts för försök till mord, varvid hun erhållit svåra kroppsskador.

Kungl. Maj:t lämnar ansökningen utan bifull."

Avslugct beror alltså på att skadan inträffade före den 1 januari 1971. Reglerna, herr justitieminister, ger alltså icke möjlighet till ersättning i sådunu hur mycket svåru fall.

Till slut, herr talman, bör nämnas ull även familjen i det här fullet hur drabbats oerhört häri. Under hela den tid dä Nevelius har vistats pä sjukhus i Örobro, omkring två ett och ett halvt år, har huns hustru så gott som dugligen färduts sträckan Vretstorp-Örebro och åter, ca 100 km, med bil. Hennes besök var mestadels att unse säsom "medicinskt indicerude", dvs. nödvändiga för Nevelius' tillfrisknunde. Hustrun beräknur utt hon under första året gjort 200 besök hos mannen och andru uret, t. o. m. juni mänud 1970, tre besök i veckun eller omkring 170 besök. Därefter reste hon något mera sporadiskt, dock minst ett par gånger i veckan, för att besöka mannen. De sista 30-40 besöken på lasarettet i Örebro gjorde hon dock även för att erhålla undervisning i värd och skötsel UV rörelsehindrude, för ull kunnu tu hund om mannen sedun hun ulskrivits från lusureltel.

Nu suger justitieministern, herr tulmun, ull vi skull ha etl sociulförsäk-ringssystem som klurar sädana här saker. Fel, herr justitieminister, det gär icke uti i etl ullmänt försäkringssystem byggu in ersättning för den här typen uv skudor. Hur skull ett sådunt försäkringssystem se ut, herr justitieminister?

Etl försäkringssystem ersätter buru en del uv del inkomstbortfull som

en människa har drabbats av men kan aldrig ersätta sådana här skador. Där mäste samhället träda in och med särskilda åtgärder ge ersättning. Den här mannen har frän det ullmännu fått cirku 1 1 000 kronor. Hun hur också en livräntu frän ett privat försäkringsbolug, och det gör utt hun klarar sig ganska hyggligt. Men det finns kostnader som är svära att beräkna. Han har bl. a. fått lov att skuffa sig en handikappvänlig bostad för att över huvud taget kunna leva vidare och delvis kunna klara ett enklare arbete. Dessutom har vi mycket dålig samordning när det gäller förtidspension, livräntor och yrkesskadeförsäkring - en samordning som är otroligt komplicerad och som i det här fallet har lett till mycket dålig ersättning.

Nej, herr justitieminister, sociulförsäkringurna kun aldrig klara alla sädana här komplicerade fall. Där måste samhället göra en insats. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag begärde ordet därför att justitieministern nämnde att informationen har svårt att nå fram och tar sin tid. Jag skulle viHa fråga justitieministern, om det inte vore lämpligt att sprida kännedom om ersättningsmöjligheterna via domstolarna och försäkringskassorna.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Som jag nämnde har vi skickat ut formulären. Jag sude kanske bara att de har sänts till advokatkontor och polisstationer, men jag vill upplysa om att de givetvis ocksä hur gått ut till domstoluma tillsammans med cirkulär. När det görs en polisanmälan om att någon har blivit misshandlad eller utsatt för någon skuda skull således polismunnen sumtidigt meddelu vederbörande att om någon skada inte blir ersatt genom försäkring, avtal eller på unnat sätt, så finns denna möjlighet att göra en framställning till justitiedepartementet.

Vid några stickprov hur det visat sig att upplysningen inte har varit fullständig — man har ännu inte fått in detta i sina arbetsrutiner - men vi urbetur med att det skall bli på det viset att ingen, som gör anmälan om något brott där hun har blivit utsatt för skada, inte samtidigt skall bli upplyst om vilken rätt hun hur utt få ersättning från det här unsluget.

Herr ERNULF (fp):

Herr tulman! Justitieministern nämnde utt informationen gått ut till domstolarna, och det må väl vara riktigt. Men såvitt jag känner till har det inte på något sätt begärts att domstolumu skall underrätta målsägande om denna möjlighet att gå till justitiedepurtementet. Jug är litet tveksum om det skulle vuru en lämplig uppgift för domstolarna, eftersom man då samtidigt tular om för den dömde att det inte är så viktigt att han betalar; målsäganden kan ändå få betalt.

Jag har ingen bestämd mening i den här frågan, men mun fär väl litet grand fundera pä om man skull unlitu domstolarna som informationsorgan i detta summunhang.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Jag är glad och tacksam över att domstolama kan fä denna möjlighet. Men det är också min förhoppning att domstolama begagnar tillfället att informera vederbörande om de möjligheter som förefinns för erhållande av ersättning för skada vid brott.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner guvs på bifull till dels utskottets hemställun, dels reservutionen uv fru Kristensson m. fl., och förklurudes den förra propositionen vura med övervägunde ju besvurud. Sedun fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följunde voteringsproposition:

Den som vill utt kummuren bifuller justitieutskottets hemställun i

betänkundet nr 3 punkten 4 mom. 2 röstur ju,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Kristensson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstut för ju-propositionen. Dä fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHande resultut:

Ju - 156

Nej - 146

Avstår - 2

Mom. 3

Utskottets hemställun bifölls.

Punkterna 5 och 6 Ludes till hundlingurnu.

§ 11 S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 1 i anledning av motion om s. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall.

I detta betänkande behandlades

motionen 1972:15 uv herr Böriesson i Falköping (c) vuri hemställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:t begärde skyndsum utredning om möjligheternu utt i ärvdubulken införu etl tillägg, som garanterade s. k. hemmadöttrar skälig ersättning för arbete som de utfört i hemmet mot endust fritt vivre, med förslugsvis föHunde innebörd; "Hur famiHemedlem, hushållers-

ku eller unnun den uvlidne närstående person under en tid av minst ett år utfört arbete för den avlidnes räkning utun utt därmed erhålla skälig ersättning för sitt arbete, må vederbörande av boets behållning innan skifte företagits erhålla skälig ersättning för utfört arbete."

Utskottet hemställde att motionen 1972:15 skulle avslås.

Reservation hade avgivits av herrar Svanström (c) och Böriesson i Falköping (c) samt fru Äsbrink (s), vUka unsett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1972:15 hos Kungl. Maj:t begärde skyndsam utredning om möjligheterna att i ärvdabalken införa bestämmelser som tillförsäkrade famiHemedlem, hushållerska eller annan den avlidne närstående person skälig ersättning ur boets behållning för vårdarbete som de utfört mot endast fritt vivre.

Till detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Wiklund i Stockholm (fp) och Lidgard (m), fru Jonäng (c) samt herr Söderström (m).

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Det är en förhållandevis liten grupp i samhället som hemmadöttrarna utgör, men denna gmpp har - trots allt tal om jämlikhet - ofta blivit bortglömd. Först på senare år har man från samhällets sida böriat inse att denna gmpp människor gör arbetsinsatser av värde, inte bara för de vårdade och deras famiHer utan också för samhället. Det är dock en uppgift som samhället hur ansvaret för.

Från landstingshåll och från primärkommunalt häll utgår i många fall ersättning till dem som har vårdnaden av sjuk eller av åldriga famiHer. Bidragen härför står i de flesta fall icke i överensstämmelse med vårdinsatsernas storlek; genom dessa bidrag möjliggörs dock för den värdnadsbehövande att få den hjälp han eller hon behöver för att kunna stanna kvar i hemmet och därmed slippa institutionell vård.

Vidare kun erinras om KSA-utredningens förslag, att när det gäller dem som under längre tid huvudsakligen ägnar sig åt vård av föräldrar, annan anhörig eller andra personer, för vilka de ansett sig ha ansvaret, och vårduppgifterna har en så betydande omfattning, att de utgör ett väsentligt hinder för annat arbete, så bör oavlönat värdarbete jämställas med förvärvsarbete och omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Även om man i framtiden kan räkna med att de anhöriga som har som sin huvudsakligaste uppgift att i hemmet hjälpa åldringar och handikappade — det må sedan vara deras föräldrar eller andra - kan förutsättas få inkomst som hemsamariter för sitt vårdarbete, går det ändå inte att bortse från att det förekommer att exempelvis hemmadöttrar, som haft vårdnaden av sina föräldrar, i samband med bouppteckningen och arvskiftet efter dessa blir helt bortglömda. Trots att tillgångar finns får de ej ut någon ersättning för sitt arbete, därför att de inte lugligen kan styrka sina ersättningsanspråk.

Herr talman! Även om ett nytt synsätt förekommer beträffande ersättning till närstående, så händer det ganska ofta att den närstående

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

5. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

förlorar sin rätt till ersättning för utfört arbete. Exempelvis mångu hemmuvurunde döttrur som vid vården uv sinu föräldrur nöjer sig med en ringa ersättning — kanske kost och logi — hyser väl i stället en förhoppning om att de skall fä en ersättning nägon gång i frumtiden, i testumente eller liknande. Slår inte dennu förhoppning in vädjur de till död.sbodelägarnu utt vid bouppteckningen och urvskiftet beakta derus önskemål om ersättning. I mångu full är dödsbodeläguma inte intresserade UV utt tillmötesgå en sådan begäran, med hänvisning till utt något uvtul om ersättning för vårdnudsurbetet icke hur förelegat. Hemmadottern ställs inför alternativet att antingen helt avstå från ulla kruv på urbetsersättning, utt ta emot en liten "nådegåva", eller utt drivu ärendet till process. Eftersom utgången av en process dels är oviss och psykiskt pressunde, dels kan medföra utgifter som vederbörunde inte klurur uv, böjer hon sig för en erbjuden nådegåvu, sumtidigt som hon därmed ocksä ställer sig i tacksamhetsskuld till arvingarna.

Det saknas inte heller exempel på hur stoltheten hur bjudit utt tacka nej till dylika gåvor. Den närstående, eller i dettu fall hemmadottem, har dä menat, att om det finns medel så bör hon också kunna erhålla skälig ersättning för sitt plikttrogna och uppoffrande arbete. Trots att denna arbetstagare alltså bevisligen har utfört en arbetsinsats, som borde garunteru henne samma trygghet som människor i andra jämförbara gmpper, finns det ingen lug som hon hur möjligheter utt stödja sinu ersättningsanspråk på.

Sådana lönekrav har varit vunligu vid domstolarna under hela 1900-falet. En genomgäng av avkunnade domar rörande ersättning ät dem som har haft vårdnaden uv föräldrar och närstående visur, utt i övervägunde untulet full har sådan hemniadotter eller husföreståndarinna icke erhållit domstolens stöd för sina ersättningsanspråk. Svensk rättspraxis ger i dettu uvseende vid handen att hemmavarande burn som utför urbete i hemmet utan kontunt ersättning fortfurunde har en tämligen svag ställning, när arbetsgivaren avlider och nägot särskilt urbetsuvtul inte är upprättat. Då det finns medel härför, bör ersättning alltid utgä till den vårdande när det kan styrkas att vårdnad verkligen har förelegat och ersättning inte har utgått, och detta ouvsett om unställningsuvtul hur funnits eller inte. För utt undviku ruttsförluster ur det önskvärt utt unställningsavtal alltid upprättas. Erfarenheten är dock att det inte är så lätt att få ett dylikt avtal upprättat. Vid exempelvis en husmors bortgång träder ofta någon inom den närstående släkten eller bekuntskapskretsen till, utan att mun vid tillfället upprättur något direkt avtal om löneförmånerna. 1 en trängd situation vill vederbörande inte heller göra anspråk härpå; och så fortsätter hon år efter är ett uppoffrande arbete som lönas mycket ringa.

Jag skulle kunna ta mänga exempel, som visar att hemmadottern har avstått från utbildning och tänkbart förvärvsurbete för utt helt kunnu ägna sig åt sina gamla föräldrar eller invalidiserade syskon, och där ingen hänsyn har tagits till detta vid bodelningen. Jug skulle också kunnu ta mångu exempel pä utt en hemmadolter har avstått från äktenskap för utt i stället kunnu hjälpu sinu gumlu föräldrar och då inte har fått nägon ersättning för sitt arbete, men jug uvstär pä grund av att jug inte vill ta

kammurens tid i anspråk alltför länge.

Herr talman! Jag upplever det som en brist i vår lagstiftning att det i ärvdabalken icke stipuleras, att innan arvet skiftas skall från boets tillgångar avdrag göras för ersättning åt dem som haft vårdnaden av den avlidne före dennes bortgång. En förutsättning skall alltså vara att värd verkligen har givits och att skälig ersättning härför icke har utgått. Givetvis skall medel i dödsboet finnas till beloppets täckande, helt eller delvis.

För att möjliggöra detta i de fall dödsboet ej frivilligt går med på vårdnadsersättning borde tillägg göras i ärvdabalken. Förslagsvis kunde föHande tillägg i ärvdabalken ge det åsyftade resultatet; "Till hemmavarande barn som biträtt med hemmets skötsel, liksom ock till hushållerska eller husföreståndurinnu, skull för tid de i sädun egenskup vurit verksummu i hemmet uv oskiftut bo utgå lön med för tiden och orten gängse belopp, för sä vitt reducering icke uppenburligen förunledes av omständigheternu, t. ex. undérärighet, ouktat att så icke varit avtalat."

Om ett sådant tillägg fogades till ärvdabalken skulle mänga orättvisor bortfalla och många hemmadöttrar erhållu en skälig ersättning för det arbete de utfört för sina föräldrar.

Vid åtskUliga riksdagar har jag påtulut hemmudöttrurnus otrygga ställning. Även om, som jug tidigure i mitt unförunde påpekat, förbättringar hur skett på det sociala området, så återstår det ändock mycket innan problemet med deras sociula och ekonomisku ställning på ett tillfredsställande satt blir löst. Ett led i det avseendet är förslaget om ett tillägg i ärvdabalken som reglerar förhållandet i ett dödsbo, där det finns dels ekonomiska tillgångar, dels nägon som utfört vårdnadsarbete. Tyvärr har jag inte tidigare haft riksdugens gehör för mitt önskemål om ett tillägg till ärvdubulken i dettu syfte, men jug hoppus utt riksdugen dennu gång stödjer reservutionen av herr Svanström m. fl. som tillgodoser motionens syfte — ett rättvisekrav som vi inte har rätt att nonchalera.

Därmed, herr talman, ber jag alt få yrku bifull till den till betänkundet fogude reservutionen uv herr Svunström m. fl.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

I dettu anförande instämde herr Eriksson i Bäckmora (c) och fru Äsbrink (s).

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr tulmun! Som företrädure för den del uv mujoriteten i utskottet, som fogat ett särskilt yttrunde till utskottets betänkunde, vill jug först understryku utt det självuppoffrunde värdarbete som de s. k. hemmadöttrarna utför till stöd och hjälp för någon ofta äldre närstående är värt all respekt, särskilt som detta arbete ofta bär prägel av sturk personlig ansvarskänsla. Majoriteten hur ulltså en allmän medkännande inställning till hemniadöttrurnu, som står näru den som motionären herr Böriesson i Fulköping hur.

Mujoriteten i utskottet hur likväl inte unsett tillräckliga skäl föreliggu för utt begära en .särskild utredning rörande ■ möjligheterna all i ärvdubulken införa bestämmelser om gottgörelse till s. k. hemmudöltrar ur kvurlåtenskupen vid den värdudes frånfälle. Den av motionären

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

påyrkade åtgärden löser ju inte mer än en del av de problem som berörs i motionen. Ersättning för utfört arbete bör ju i princip komma den arbetande till del såsom en kontinuerligt utgående lön, inte som en ackumulerad och ibland osäker inkomst i form av arv, en ur arbetsrättslig synpunkt en smula diskutubel konstruktion. Redan att i lagtext definiera s. k. hemmadöttrar torde för övrigt erbjuda vissa svårigheter. Det rör sig inte här om någon enhetlig eller lätt avgränsad grupp. Med sannolikhet skulle därför även efter tillkomsten av en arvsregel tvister uppstå med åtföHande domstolsprocesser, och då har man ju inte vunnit så särskilt mycket.

Den viktigaste invändningen är dock vad jag redan berört, nämligen att den som utför ett arbete i det nutida samhället bör avlönas enligt ingånget arbetsuvtal, och frågan om arbetsersättningen inklusive vivre sålunda inte lämnus öppen och oreglerad till den tidpunkt, då arbetsgivaren avlidit, kanske t. o. m. utan några som helst testamentsförord-nunden. Strävanden åt ungefär det hållet bör väl utmärka samhällets hållning till det här aktuella problemet.

Utskottet pekar även i år på vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som också gäller hemmadöttrarna och som alltså bör utnyttjas. Herr Börjesson i Falköping vur ju inne på detta. I första hand bör man dock ta sikte på att få till stånd en löneuppgörelse på det sätt, som sker före påbörjande av annan tjänst. Jag tänker här främst på regeringens cirkulär 1963 till socialnämnderna och arbetsförmedlingarna rörande just hemmadöttrarna. Deras arbets- och lönevillkor bör i princip klaras upp, inte vid den vårdades död när den vårdade kanske nått relativt hög ålder utan i samband med att vårdarbetet börjar. Det är i varie fall inte en tillräcklig lösning att söka reglera rätten till arbetsersättning i dessa full genom arvslagstiftningen.

Vi som står bakom det särskilda yttrandet har dock inte velat motsätta oss en prövning av arvsfrågan, om en översyn av ärvdabalken eller annat rättsområde ändå skulle komma till stånd längre fram, t. ex. av andra skäl än hemmadöttrarnas situation.

Jug ber, herr talman, att med det anförda få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är vis.seriigen sant att denna grupp, som utskottets högt värderade ordförande sagt, inte är en enhetiig eller klart avgränsad gmpp. Det är riktigt att det kan vara helt olikurtude arbetsförhållanden, skUlnuder i fräga om omfattningen av arbetet, ersättningen fördetta och över huvud taget de ekonomiska förhållandena osv. som gör utt man inte helt kan tala om att det är en klart avgränsad grupp.

Men dessa förhållanden bör väl inte utgöra etl hinder för utt en civilrätLslig lugstiftning skall ge möjlighet åt den som kan styrka att det föreligger en arbetsinsats att kunna få en ersättning, när det finns tillgångar i ett bo.

Jag har erfarenhet-av det rent praktiskt, jag har huft kontakt med det på mycket näru håll. Jug kun ta som exempel ett dödsbo där det finns tvä syskon. Det enu av dessa har gått hemma och skött sinu föräldrar. Boets

behållning kanske är 50 000 kronor. Då säger den som inte har varit hemma, med stöd av lagen: Vi skall dela lika. Då får den som har gått hemma och skött sina föräldrar inte nägon ersättning för detta sitt utförda arbete. Kan det vara riktigt? Absolut inte.

Man säger kanske att man kan gå till domstol. Det är inte så enkelt. Jag har studerat olika domslut under den senaste tiden och funnit att domstolarna är mycket härdu i sina bedömningur. Det skall föreligga ett klart uvtul för utt domstolen över huvud taget skall kunna gä med pä att ersättning skall utgå, och det är i ytterst få fall som man kan påvisa att vederbörunde har vunnit vid en domstolsprövning.

Det är sådana fall som jag har velat komma ät. Jag är medveten om att man inte löser hela problemet genom detta, men man löser ett ganska viktigt problem för de människor som berörs uv dettu. Arbetsersättning skall de hu, men i mänga fall blir det så, att de inte får den arbetsersättning som de skäligen skall ha pä gmnd uv utt de ej kan lugligen gmndu sinu ersättningsunspråk. Och det är just dettu förhällande jag vill ändru på.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr tulmun! I utskottsbetänkundet hur vi gett uttryck för stor förståelse för den här gruppen medborgure. Herr Böriesson i Fulköping hur också medgivit att sä är fallet. Det saken gäller är att kunna fånga in den här problematiken i lagtext, och pä den punkten hur herr Böriesson, såvitt jag kan förstå, inte tillfört debatten något egentligt bidrag, som skulle kunna lösa det problemet. Jag tycker för min personliga del att det är alltför svårt av formella skäl att klara en sådan lagstiftning, och det är därför som vi i varje fall tills vidare ställer oss avvuktunde.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag kun ge utskottets ordförande rätt i att utskottsmajoriteten och det särskilda yttrandet andas välvillighet till våra hemmadöttrar.

Denna motion är ju gammal. Den har återkommit vid en lång rad av riksdugur. Jug vill konstuteru utt välvilligheten hur ökat i samma takt som hemmudöttrurnus antal har minskat.

Herr SVEDBERG (s):

Herr tulmun! Den motion som herr Böriesson i Fulköping i egenskap av motionär har pläderat för och som lagutskottets ordförande har kommenterat syftar ulltsä till utt i ärvdabalken tas in ett tillägg, som ger famiHemedlem, hushållerska eller annan den avlidne närstående person, vilken har utfört arbete i hemmet mot ringa ersättning, rätt att ur boets behållning innan skifte sker fä skälig lön för utfört arbete.

Som det har erinrats om av motionären, har motionen förekommit här i riksdagen mänga gånger tidigare, men den har aldrig vunnit riksdagens bifall. Även denna gäng är utskottet pä del klara med att syftet med motionen är behjärlunsvurt - det hur redun sagts - men anser samtidigt utt de tidigare bedömningarna har varit riktiga, nämligen utt det inte kun unses rutionellt utt lösu problemet med en lugstiftning pä det sätt som

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

iS. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

motionären och reservanterna här anvisar.

I ärvdabalken viU lagstiftarna och även allmänheten gärnu hu kluru och bestämda regler för hur urv skull skiftas. Genom dettu tillägg skulle det komma med ett diffust element, en skälighetsbedömning uv svårtolkad art, som säkert skulle skapa underlag för mänga processer.

Som redan socialpolitiska kommittén påvisade för tio år sedan och som förstu lugutskottet därefter frumhöll i sin skrivning ur den kutegori det här gäller ingen enhetlig grupp. En husföreståndurinnas urbete kun hu varit mer eller mindre omfattande eller behövligt. Arbetsinsatsen kan ha betingats av särskilda personliga skäl. Den försörjning i form av bostud, mut, fickpengur, resor m. m. som mä ha utgått kan ha vurit uv bättre eller sämre beskuffenhet. Den urbetunde kan ha en god egen ekonomi eller kun vuru berättigud till urv eller testumentslott efter den uvlidne. Första lugutskottet unsåg det därför inte vuru möjligt att komma till rätta med problemet genom en enhetlig lagreglering.

Vid tidigure behundlingar i riksdugen hur det även pekuts på utt motionen i alltför hög grud hur fäst sig vid situutionen vid ett dödsfull. Den som hur utfört vårdnadsarbete i hemmet mäste ju rimligen kommu i samma besväriiga situution, därest änklingen eller vem det nu är skuffur sig en ny hushällersku eller säHer hemmet och flyttar till ett värdhem, till en temporär äldringsbostud eller till något annat av barnen, om det nu gäller en hemmadotter.

Det riktiga och effektiva i såduna här situutioner vore givetvis - i varie fall i hem där det finns nägot mätt av tillgångar, och det måste det ju finnas om det skall bli någonting att ärva - utt den som utför urbete av denna art i någon form av avtal blir garanterad en viss ersättning även utöver det betydunde värde som givetvis bostud, kost och övrigu förmåner i hemmet kan betinga samt att dennu ersättning ställs i relation till graden av utfört arbete. Blir pä så sätt en viss lön garanterad hemmadottem kanske hon också får en något bättre ersättning frän försäkringskassan vid eventuellt inträffad sjukdom, och det kun även bli nägon poäng för hennes tjänstepension. Att i bastu full fä ut urbetsersätt-ningeh hopklumpad till det år dä husbonden eller fadern avlider verkar inte gynnsamt för de här nämnda förniånernu och det blir nog inte heller fördelaktigt för arbetstagaren ur inkomstskattesynpunkt. Det torde vara mera i samklang med den allmänna samhällsutvecklingen utt den ärude motionären, i stället för det återkommande förslaget om tillägg i ärvdubulken, försöker verku för utt de som utför urbete uv dettu slag genom överenskommelse mellan parterna blir gurunterude någon form uv åriig ersättning.

Häremot kun givetvis invändas att det i de flesta full när dessu problem ukluuliserus helt enkelt inte finns ekonomisku möjligheter uti ge skälig ersättning till den som sköter hemmet. 1 dessa fall får man nog lila till sumhälleligu sociula åtgärder. Hemhjälpen i kommunerna har under senure år byggts ut, och även unhörig som utför sumarituppgifter får numeru timersättning för sitt arbete. När långtidssjuka personer värdas i hemmet utgår ersättning från landslingen. De större möjligheterna utt erhålla förtidspension kan även kommu väl till puss för den som utfört urbete i hemmet men som räkur i en besvärlig situution och kanske har

svårt att hävda sig på den aUmänna arbetsmarknaden, om hemmet av någon anledning upplöses.

Det förtjänar ocksä erinras om att KSA-utredningen i sitt under fjolåret avgivna betänkande föreslär att oavlönat hemarbete skall kunnu vuru kvalificerande för erhållande uv kontant stöd under den tid som går innun något nytt urbete kan erhållus. Vikten uv utt dessu intentioner kommer till förverkligunde genom en Kungl. Muj:ts proposition bör understrykus.

Kontentun av utskottets resonemang är att motionärens förslag inte är lämpligt att realisera utan att man mäste lita till undru åtgärder för utt söku lösu dessu betydelsefulla problem på ett hyggligt sätt för den grupp det här gäller.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr tulmun! Jag kan försäkra herr Svedberg att jug frenetiskt urbetur med att försöka hjälpu hemmudöttrurnu sä utt ett uvtul kun upprättus för dem eller deras anställningsvillkor regleras. Därigenom skulle de undvika utt komma i såduna situutioner som jug nämnt om. Det är givet utt A och O är utt de får betult för sitt urbete. De full det är frågu om är enburt sådunu där det finns tillgångur i boet och där de inte erhållit full betulning för sitt urbete. Det är här mun kun lösu problemet genom utt införa ett tUlägg i ärvdabalken för att de därmed skull få laglig rätt tUl ersättning.

Jug kun i dettu summanhung inte bortse från utt mun i Norge är mera liberult inställd till dem som utför ett vårdnadsarbete bland anhöriga, dvs. hemmadöttrarna. Om dödsbodelägarna är ense om att anhörig eller annan närstående för sitt arbete skall få gottgörelse frän boets medel, accepteras detta lönekrav som en skuld i bouppteckningen. Om dödsbodelägarna bestrider ersättningskravet, blir det domstolens sak att pröva ärendet. Enligt norsk rättspraxis häller man inte så strängt pä formaliteterna. Bedömer domstolen att ett arbetstagarförhållande förelegat, brukar kraven bifullus även om skriftligt eller muntligt uvtul härom inte träffats under arbetsgivarens livstid. Ersättningskravet befruktas således som en skuld till dödsboet. Det finns därför all anledning att fråga sig, varför man inte i Sverige kan ha en lika Hberal syn på hemmadöttrumu som mun har i Norge. Där ser man tydligen litet mera mänskligt på problemet.

Herr SVEDBERG (s):

Herr talmun! Med all respekt för norsk lagstiftning och rättspraxis — i mänga stycken närmar den sig vär egen — vet jag inte om en lag med ett visst syfte som skulle verka fördelaktigare i vissa avseenden och ofördelaktigare i andra skulle fä bättre verkningar enbart därför att den finns i ett annat land. Om mun skall få fraJn en rättvisande bedömning, måste man nog även ta hänsyn till den sociallagstiflning och övrigu välfärdsanordningar som är rådunde i de bägge ländernu.

Överläggningen vur härmed slutad.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

S. k. hemmadotters rätt till ersättning ur kvariätenskap i vissa fall

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservutionen uv herr Svunström m. fl., och förklurades den förru

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Falköping begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Utgifterna inom för- Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkun-svarsdepartementets det nr 1 röstar ja, verksamhetsområde den det ej vill röstar nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen av herr Svanström m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammurens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Dä herr Börjesson i Fulköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 228

Nej - 66

Avstår — 9

§ 12 Utgifterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs försvarsutskottets betänkunde nr 5 med anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1972:1 gjorda framställningar rörunde utgiflernu för budgetåret 1972/73 inom försvursdepurtementets verksumhetsområde.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr tulmun! Jug vill med summu motivering som jag anförde föregående år när vi behandlade dennu frågu i kummaren unmälu utt vi inom vänsterpurtiet kommunisternu icke avser att delta i besluten under detta ärende.

Vi anförde förra året utt vi under fleru är — liksom vi har gjort i är — krävt en nedskärning av militärutgifterna och en unnan inriktning av försvarspolitiken. Vidure unförde vi — och jug vill läsu in det även till årets protokoll — utt vi unser utt försvursutredningen mätte prövu förutsättningarna för en rekonstruktion uv försvaret, ägnad utt tillmötesgå tre väsentligu önskemål:

1) utt göru det krigsdugligt även inför risken av svårure krigsvillkor än de uv militärledningen hittills förutsutta,

2) att eliminera dess karaktär av hinder för nedrustning och

3) att avsevärt nedbringa dess kostnader.
Försvarsutredningen har den 14 januari i år lämnat sitt huvudbetän-

kunde ungående säkerhets- och försvurspolitiken, varav framgår utt ingen ändring uv det svensku försvurets inriktning är att vänta.

I Hkhet med föregående år har på grund av behandlingsordningen den motion vi väckt och i vilken det krav jag nyss nämnt förs fram ännu inte behandlats, varför det ur vår synpunkt blir omöjligt att ta ställning till det utskottsbetänkande som i dag föreligger till behundling.

Herr tulmun! Jug vill därför till sist buru till protokollet anmäla att vi icke kommer utt deltu i besluten om detta betänkunde.

Överläggningen vur härmed slutud.

Punkterna 1-11

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 12

Ludes tUl hundUngurna.

§ 13 Föredrogs försvarsutskottets betänkunden:

Nr 6 med anledning av Kungl. Muj:ts i propositionen 1972:1 gjordu framställningur rörunde utgifternu för budgetåret 1972/73 inom hundels-depurtementets verksumhetsområde såvitt gäller ekonomiskt försvar

Nr 7 med anledning av Kungl. Muj;tsi propositionen 1972:1 frumlug-du förslug till beredskupsstut för försvursväsendet för budgetåret 1972/73

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

§ 14 Sänkt pensionsålder m. m.

Föredrogs sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 4 i uniedning uv motioner om sänkt pensionsålder m. m.

1 dettu betänkande behandlades

motionen 1972:58 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om tilläggsdirektiv för pensionsålderskommittén, innebärande utt kommitténs mälsättning skulle vara en sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år och att pensionsålderskommittén gavs i uppdrag att med förtur utreda frägan om sänkning uv pensionsåldern.

motionen 1972:113 uv herr Hermunsson m.fl. vuri hemställts utt riksdugen

1) beslutade att den allmänna pensionsåldern fr. o. m. den 1 januari 1973 skulle sänkas från 67 tUl 65 är,

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag till innevarande års höstriksdag till de författningsändringar som föranleddes av en sådan sänkning av pensionsåldern,

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag till höstriksdagen 1972 till de kostnudsuppräkningur, som — utöver merkostnuden om ca 650 miHoner kronor för halvt budgetär för en till 65 år sänkt ålderspension -kunde beräknas med anledning av merutgiften för övrigu till ålderspensioneringen knutna pensionsförmåner,

motionen 1972:187 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen

1) uttulude sig för att underiordsarbetunde inom gruvindustrin jämte övriga underiordsurbetande grupper genom lagstiftning tillerkändes pensionering frän och med fyUda 60 år och utt tidigare sysselsättning i underjordsurbete beuktudes vid pensionsreglernus utformning.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

2) i skrivelse till Kungl. Muj:t begärde utt förslug till lugtext för sådant reglemente uturbetudes och föreludes 1973 års värriksdug för beslut,

3) i skrivelse till Kungl. Muj:t begärde skyndsam utredning av frågan vUka arbetstugure i övrigt med tunga, hälsofariiga och pressande urbeten, som borde kommu i åtnjutande av motsvarande lägre pensionering, och att riksdagen förelades förslag härom.

motionen 1972:973 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Muj;t begärde förslug - om möjligt till 1973 års riksdug — om en till 65 är sänkt pensionsålder med förbättrade möjligheter till individuella variationer samt

motionen 1972:990 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde

1) att pensionsålderskommittén fick i uppdrag att med förtur utreda frågan om sänkning av pensionsåldern frän 67 till 65 är,

2) att kommitténs förslag utformades sä att bestämmelsernu medguv individuellu vuriutioner utan den kruftigu reducering av pensionsbeloppet som nu gällde vid förtida uttag.

Utskottet hemställde utt riksdugen skulle uvslå

1) motionen 1972:58

2) motionen 1972:113

3) motionen 1972:187

4) motionen 1972:973

5) motionen 1972:990.

Reservutioner hade avgivits

beträffande sänkning av den allmänna pensionsåldern

1) av herr Olsson i Stockholm (vpk), som unsett utt utskottet under

1,2,4 och 5 bort hemställu,

utt riksdagen med bifall till motionen 1972:113 och med anledning

av motionernu 1972:58, 1972:973 samt 1972:990

a) beslutade utt den ullmänna pensionsåldern fr. o. m. den 1 januari 1973 skulle sänkas frän 67 till 65 är,

b) i skrivelse till Kungl. Maj;t begärde förslag till innevarande års höstriksdag till de författningsändringar som föranleddes uv en sådan sänkning av pensionsåldern,

c) i skrivelse till Kungl. Maj;t begärde förslag till höstriksdagen 1972 om de kostnudsuppräkningur, som — utöver merkostnuden om cu 650 mUjoner kronor för hulvt budgetår - kunde beräknus med anledning uv merutgiften för övriga till ålderspensioneringen knutna pensionsförmåner.

2) av herr Carisson i Vikmanshyttun (c) och fröken Pehrsson (c), vilka ansett att utskottet under 1, 4 och 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:58 och med anledning av motionerna 1972:973 och 1972:990 hos Kungl. Maj;l begärde tilläggsdirektiv för pensionsålderskommittén, innebärande att kommitténs

målsättning skulle vuru en sänkning av den allmänna pensionsåldern från 67 tUl 65 är och att pensionsälderskommittén fick i uppdrag att med förtur utreda frägan om sänkning uv pensionsåldern,

3) UV herrur Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp), vUku unsett utt
utskottet under 1, 4 och 5 bort hemställu,

utt riksdugen med bifull till motionen 1972:973 och med uniedning uv motionernu 1972:58 och 1972:990 hos Kungl. Muj;t begärde förslug -om möjligt tiU 1973 års riksdug — om en till 65 år sänkt pensionsålder rned förbättrude möjligheter till individuellu vuriutioner,

beträffande sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare m. fl.

4) UV herr Olsson i Stockholm (vpk), som unsett att utskottet under 3
bort hemställa,

att riksdugen med bifull tUl motionen 1972:187

u) uttulude sig för utt underiordsurbetunde inom gruvindustrin jämte övrigu underjordsurbetande grupper genom lagstiftning tillerkändes pensionering från och med 60 års ålder och att tidigure sysselsättning i underiordsurbete beuktudes vid pensionsreglernus utformning,

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde att förslug till sådunu bestämmelser föreludes 1973 års vårriksdag för beslut,

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde skyndsam utredning av frägan vilka urbetstugure i övrigt med lungu, hälsofarliga och pressande arbeten, som borde pensioneras vid summu ålder, och utt riksdugen föreludes förslag härom.

TUl betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Carlsson i Vikmanshyttan (c) och fröken Pehrsson (c).

Herr CARLSSON i VikmanshyUun (c):

Herr talman! "Sank pensionsåldern till 65 år för folkpensionärerna och höj folkpensionerna så fort våra resurser medger och i den takt som i framtiden kan bli möjlig. Genomför man en sådan pensionsreform, kan man fä ordning och rättvisa när det gäller den största fråga som skall behandlas vid årets riksdag."

Med dessa ord inledde centerns dåvarande gruppledare Torsten Bengtson, nu förste vice talman i denna kammare, sitt anförande i remissdebatten den 28 januari 1959. De orden är en lämplig inledning också när vi gär att behandla socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1972 i anledning av motioner om sänkt pensionsålder m. m.

Med rätta kan det sägas att dettu är ingen ny frågu. Vi hur diskuterut den mångu gånger hur i riksdugen. Är efter är har vi frän centern rest kravet om en sänkning av pensionsåldern. Den är fortfurunde den största och mest angelägna sociala rättvisefråga som vi hur utt lösu.

Förändringur och förbättringar har skett inom det sociala området. Det föränderlighetens samhälle som vi lever i ställer nya krav på samhället för utt bereda medborgarna en tUlräcklig och fullgod trygghet. Beslutet år 1962 om väsentliga förändringar i sociallugstiftningen kom därvid utt betydu viktiga förbättringar i flera avseenden. Också då gavs frän centerhäll klart besked om vår syn på frågan om sänkt pensionsålder. Jag citerar från debatten i första kammuren den 16 muj 1962:

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder tn. m.

"Vad sedan pensionsåldern beträffar finns det anledning att i dag säga ut, att vi i centerpartiet har den uppfuttningen, utt man måste sikta mot en sänkt pensionsålder också inom folkpensioneringen. Ett motiv för ATP var ju att man skulle skupu likställighet mellun urbeture och stuts-och kommunulunställdu sumt tjänstemunnugruppen. Jug respekterar den synpunkten, men jag tror att också frågan om pensionsåldern mäste komma med i blickfånget. Långtidsutredningen har signulerut att vi skall

fä en väsentlig stundurdhöjning framöver ett sätt utt tu ut en del uv

stundardhöjningen skulle vuru utt sänku pensionsåldern för folkpensionärerna."

Jag skall sedan inte göra någon kronologisk uppräkning av denna frågas behandling under 1960-talet, dock med ett undantag.

Den 24 november 1965 ställde jag föHande fråga till statsrådet och chefen för socialdepartementet: "Har Statsrådet för avsikt att genom ytterligare tilläggsdirektiv tiU pensionsförsäkringskommittén låta utreda frågan om en sänkt allmän pensionsålder? "

Med hänsyn till såväl innehåll som form kun det vuru värt utt påminna om svuret som statsrådet och chefen för sociuldepurtementet, herr Aspling, lämnude den 30 november 1965:

"Herr Eric Curlsson har frågat om jag avser att genom ytterligare tUläggsdirektiv till pensionsförsäkringskommittén låta utreda frågan om en sänkt allmän pensionsålder.

Svaret är nej."

Svaret blev nej den gången, och det har varit samma nej varie gång frågun varit uppe till behandling här i riksdagen. Det gäller tiden såväl före som efter år 1965. Alltid samma nej.

Centern har i motioner aktuuHserut frägan om en sänkning av pensionsåldern till 65 är. Utskottet har avstyrkt och riksdagsmajoriteten har avslagit våra motioner varje gång efter långa debatter. "Svaret är nej" hur uppreputs år efter år enligt högt föredöme.

Men varför envisas vi dä med att komma igen är efter år med denna fråga? Helt enkelt därför att frågan om en sänkning uv pensionsåldern är den störstu och mest ungelägna rättvisefråga som vi har att lösu i detta nu. En sänkning av pensionsåldern tUl 65 år är ett tack till och ett erkännande ät ullu dem som gått ut i urbetslivet under slutet uv 1910-talet och börian av 1920-talet och som fyUt sitt liv med tungt arbete och som med sitt arbete och med sina insatser lagt grunden till dagens Välståndssverige - jag höll på att säga så kallade Välståndssverige.

För mig som växt upp i Fattigsverige, som har upplevt detta både bokstavligt och bildligt frän pojkåren och som tillhör bläblusarnas och de valkiga nävarnas folk, är det självklart att rättvisa måste skapas åt dessa grupper genom en sänkning av pensionsåldern till 65 år.

Det är att djupt beklugu att riksdagen inte kunnat samla sig till det krufttug som erfordrus för att lösu dennu ruttvise- och jämlikhetsfrägu.

Den nuvarande lagstadgade pensionsäldem, som är 67 år, har gällt sedan år 1914. När beslutet därom fattades är 1913 var det en stor och djärv reform, även om de dä utgående pensionerna i våra ögon är små och obetydliga.

Men vad har inte skett sedan år 1914! Vi har fått en lagstadgad

arbetsvecka, som frän utt omfatta 48 timmar övergått till en femdagarsvecka om 40 timmar. Dessutom har semestern tillkommit, och den har från att under den första trevande tiden hu omfattat 3 dagar ökat till 24 dagar. Arbetsinkomsterna har förbättrats så att de blivit helt andra än tidigare. Mycket har ändrats och förbättrats inom arbetslivet samtidigt med att som en följd av kraven på effektivitet och höjda prestanda fordringarna pä arbetsinsatserna ökut. En suk är emellertid oförändrad: den allmänna pensionsåldern är fortfarande 67 är, såsom när den infördes är 1914, alltså för 58 år sedan.

När vår egen tid blir historia kommer man säkerligen att fråga sig varför Sverige blev ett av de länder som länge hade den högsta allmänna pensionsåldern i västvärlden. Mun kommer utt ställu den frågun mot bukgrunden uv utt det så ofta nu påstås att Sverige är ett föregångsland på socialpolitikens område. Ännu märkligare kommer det att te sig att det var socialdemokrutin som trots tulet om nyu djärvu mål och trots utt den sude sig lyssna till rörelsen saknade viHu och mälsättning att sänka pensionsäldem till 65 år, så att frågun måste återkommu år efter år i riksdugen.

Det skall erkännas att det sedan riksdagen år 1913 fattade beslutet, detta sekels största sociala insats, att införa en aUmän folkpensionering frän 67 års ålder har skett åtskilligt på pensioneringens område. Grupp efter gmpp har genom avtal tillförsäkrat sig lägre pensionsålder och ökade förmåner. Visseriigen har det hetat att det varit fräga om löneförmåner för dessa grupper, men tU syvende og sidst har det varit folkhushållet som fått klara detta genom de tjänster och nyttigheter som åstadkommits ute i arbetslivet.

Att önskemål finns om en lägre pensionsålder dokumenteras i sin tur av att LO och Arbetsgivareföreningen den 22 juni 1971 träffat avtal om en värdesäkrad pension från 65 års ålder. Detta avtal bekräftar vad vi från centern hävdat under hela 1960-talet, nämligen för det första angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern till 65 är, för det andra att detta avtal inte löser frågan om en sänkning av pensionsåldern för dagens 60-65-äringar, eftersom LO—SAF-avtulet hur en lång övergångstid innan det helt slår igenom, och för det tredje utt de som är ställdu utunför av olika skäl upplever orättvisan som ännu större än nu. De har tidigt gätt ut i urbetslivet. De har i botten en sexårig folkskola och ibland knappt det. När skolan var slut och man skulle gå ut i arbetslivet vur mun glad om arbete stod att fä. Man har fått ta de tunga jobben, den långa arbetstiden och den lägsta inkomsten — det är ändå til syvende og sidst ett låginkomstproblem — och man har fått finna sig i den högsta pensionsäldem.

När vår egen tid blir historia kommer man att förvånas över att Sveriges riksdag år efter år avslog välmotiverade framställningar om sänkning uv pensionsåldern. Och förvåningen blir säkerligen större när man finner utt riksdugens nej innebur nej till en sänkning uv pensionsäldem för dugens 60—65-åringar, dvs. gmpper som har 50 är och mer av arbete bakom sig. Riksdagens nej har också inneburit att en rad åldersgrupper fält sina förhoppningar om pension vid 65 års ålder grusade.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr tulmun! Riksdugens ständigu nej till sänkt pensionsålder ter sig för mångu människor som ett svek mot dem. Det upplevs med bitterhet av många människor i detta land. Gä ut till dagens 60-65-äringar i järnbruken, i skogen, i de tunga stressande jobben - gå ut till kvinnoma, som har ett liv av arbete bakom sig, och lyssna på deras röster! Lyssna verkligen pä vad de har att förtälja! Jag försäkrur, ärude kummurledamöter, att ni då kommer att finna att det är en stor och angelägen fråga som vi diskuterar i dag. Lyssna till rösterna! De är inte högljudda - dessa människor är inte vana utt ställa krav, men de är vana att arbeta. För dessa människor är pensionsåldern en stor fräga, som de väntar skall lösus nu, inte i en oviss frumtid, när frågan saknar betydelse för de nu aktuella åldersgrupperna.

Det är mot den bakgrunden som centern i motionen 58 vid årets riksdag kräver att pensionsälderskommittén skall erhålla tilläggsdirektiv, innebärande utt målsättningen för kommitténs arbete skall vara en sänkning av pensionsåldern frän 67 till 65 är samt att denna fräga skull behundlus med förtur uv kommittén. Ätt det skull ske med skyndsumhet är också nödvändigt. Riksdugen måste snurust få möjlighet utt futta beslut i denna vår mest angelägna socialu fråga.

Utskottet har i sitt betänkande hänvisut till utredningens direktiv, som är både omfattande och mångordiga. Att de dessutom saknar en klar målsättning i fråga om pensionsåldern gör inte saken bättre. Utskottet skriver: "Som framgår uv den inledningsvis lämnade redogörelsen hur pensionsälderskommittén ett mycket omfattande utredningsuppdrag. Däri ingår nämligen att undersöka hur nuvarande regler för ålderspension inom såväl folk- som tilläggspensioneringen svarar mot de behov och önskemål som finns hos skUda gmpper och att överväga om en allmän sänkning av pensionsäldem ger den från social synpunkt bäst motiverade användningen av de resurser som kan sättas in. Utredningen har att väga angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern mot andra reformönske-mäl och belysa för- och nuckdelur uv en sädun sänkning från såväl den enskildes som sumhällets synpunkt. Den skall också — paraUellt med pensionsfrågan — pröva frågan om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen. Enligt särskilt uttalande i direktiven bör utredningen redovisa resultatet av sitt arbete i ett sammunhang."

Fär jug ställa frågan: Var finns målsättningen om en sänkning av pensionsåldern? Man skall väga angelägenheten av en sänkning uv pensionsåldern mot undra reformönskemäl. Vilka reformönskemål är man ute efter? Är det att ändra reglerna för ATP-pensionen? Är det en jämhkhetsfräga som är mera ungelägen un en sänkning av pensionsåldern? Utskottet anger inte vad som avses med dettu dunkla uttalande. Man säger endast att det är till fördel att pensionsåldersfrägun blir ullsidigt belyst. Äv den anledningen är det uppenbarligen nödvändigt, säger utskottet också, att arbetet kan bedrivas fömtsättningslöst utan på förhand bestämda lösningar. Vill man ingenting eUer har man den meningen att detta med pensionsåldern är en underordnad fräga? Det vore värdefullt att få ett besked pä den punkten. Var står egentligen herr socialministem i denna fräga? Och var stär regeringen? Var utskottet står vet jag ändock en del om.

I Kramforsmanifestet — regeringsprogrammet till 1970 års val - heter det: "Vi vill pröva såväl frägan om en aUmän sänkning av pensionsåldern som frågun om en meru rörlig pensionsålder."

Herr tulmun! Möjligheten finns redan i dag att pröva frågan om pensionsåldern. Man kan pröva den på ett positivt sätt genom utt riksdugen föHer centerreservationen och ger ett besked till utredningen om att pensionsåldern skall sänkas till 65 år.

Sedan Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen träffade sitt avtal om sänkning av pensionsåldern tiU 65 år har några nya synpunkter tillförts debatten, synpunkter som kan varu vurdu utt ägnu ett par ord åt. I ett antal tidningar och tidskrifter hur unförts utt nu behövs inget beslut om pensionsåldern. Det finns viktigure reformer, säger mun. VUka är det som för den debatten, vilka är det som för pennan här? Det är väl ingen tvekan om att alla dessa som för tUl torgs dessa meningar, de har sin pensionsfråga löst. Det må gälla redaktörer, ombudsmän eller LO-funk-tionärer, TCO- och SACO-unslutna — för dessa människor är det inget problem. Men tunkur om soliduritet och jämlikhet, det är ord som unvänds vid lämpligu tillfällen, dock inte när det gäller de människor och kvinnor som är direkt berördu av frågan om en sänkt pensionsålder, de som har 67 år som pensionsålder.

Vi har inte råd med denna reform är ett annat argument som anförts. Vi har inte råd! Därom är man ense alltifrån de mörkblå moderatema ute pä högerkanten tiU de mörkröda radikalerna på vänsterkanten. Här förenas höglöneklasserna och vänsterradikalerna. Från helt olika utgångspunkter har man samma reaktionära filosofi — och den gär ut pä att "hur vi bara fått värt och väl det, sä har vi inte så djupt intresse för andra".

Är det nägot som vi har råd med, så är det väl utt ge rättvisu åt dessu grupper som jug har nämnt, dessa gmpper som verkligen burit de tunga jobben, dessa människor som med sin arbetsinsats burit upp detta samhälle och gjort insutser som ligger femtio år och meru bakåt i tiden. Andra grupper får full pension efter trettio dänsteär.

Ett unnut urgument som ocksä förs frum är utt centern med sitt kruv pä sänkt pensionsålder vill förmena de gamla utt urbetu. Mun blir nästan putetisk när man tulur om den rörliga pensionsåldern på ett sätt som om en sänkning av pensionsåldern inte är någon stor fråga längre.

Vi har aldrig sagt nej till rörlig pensionsålder, men vi har sagt ja till 65 är som pensionsålder och att man skulle hu en rörlig pensionsålder däromkring. Vi hur sugt ifrån att man inte skall tvingas att vara kvar i arbetet längre än till 65 år. Man skall ha den valfriheten och den möjligheten.

Efter fjolårets pensionsdebatt förklarade en högutbildad akademiker, att det t. o. m. var skadligt med en sänkt pensionsålder, och det har uppreputs i en tidning från medicinskt håll i dessu sistu dugur ocksä.

Jug måste bekänna, herr tulmun, utt jug har frågat mig; Hur skull mun tolku uttalanden av detta slag? Är det utslag av en skrämmande självgodhet eller saknar man kontakter med verkligheten och med dagens arbetsHv? Gä ut till de människor som det rör sig om här och titta pä deras fysiska status! Mångu uv dem är på gränsen till utt få förtidspension, men de har svårt att fä en sådan ocksä, och många frägur sig: Hur

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

3* Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

skaU man kunna orka vara kvar i arbetet till 67 år? Det är en annan bild av verkligheten som man vill redovisa i dag genom uttalanden av det slug som här hur förekommit.

Industrijobben, de tungu jobben, tillhör inte de mest lättrekryterude områdenu i dug. Frän den utgångspunkten är det ungeläget utt ge stutus åt de kroppsarbetande yrkena. En viktig del därvidlag är pensionsfrågan - både en sänkning nu tUl 65 år och dessutom ytterligare insatser enligt det särskilda yttrande som vi centerrepresentanter fogat till utskottsbetänkundet. Det heter däri:

"Som frumhålles i utskottsbetänkundet är det angeläget utt urbetstugure under jord i gmvu pensioneras tidigare än undra. Utskottet anser utt frågun om en ytterligare sänkning av sådana arbetares pensionsålder bör kunnu åstadkommas genom avtal mellan berörda purter.

Den nu mest näraliggande och angelägna lagstiftningsrefomien är sänkningen av den ullmännu pensionsäldem. När dennu reform genomförts finner vi det angeläget att frägan om lagstiftning om ytterligure sänkning av pensionsåldern för underjordsarbetare prövas, durest inte tUlfredställunde lösningur åstudkommits avtalsvägen. Därvid bör övervä-gus åtgärder för sänkning uv pensionsåldern även för undru grupper med särskUt hårt eller pressande arbete."

Bakom detta särskilda yttrande ligger också mina egna erfarenheter av hur människor slits ned i ett tungt och pressande arbete. Teknikens framsteg med utvecklade processmaskiner skonar minsann inte människorna. Här är det bäde fysiska och psykiska påfrestningar som alltför litet beuktus i summunhunget. Hur mänga gånger har inte jag - och jag tror också mänga andru av kammarens ledamöter - mött frågorna: Hur bhr det med den sänkta pensionsåldern? Vurför hur inte den frågan lösts för länge sedan? Saknar riksdagsledamöterna kontakt med verkligheten? Här talas det i valtider om allt gott man vill göra. Var finns de unga lejonen, som engagerar sig i frågor som rör omvärlden? Har de inte sett hur arbetslivet ter sig i värt eget land, hur människorna har det pä många områden? Har man inget sinne och ingen känsla för oss, säger man, som dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år gör vår arbetsinsats?

Vi fick inte gå i skola, säger dessu människor som här ställs utunför. Vi har arbetat och slitit ut oss.-Hur menar ni utt vi skull kunnu stå ut till 67 år? Och hur mångu har inte sagt: Det vur åren efter 65 som tog knäcken pä mig.

Herr tulmun! Jag har upprepade gånger sagt; Frägan om en sänkning av den ullmännu pensionsåldern är den viktiguste sociala fräga vi i detta nu har att lösa. Det är en rättvisefråga, en jämlikhetsfråga som riksdugen borde ha löst för länge sedan. Det hur gått mångu solvurv sedan vi i centern första gängen aktualiserade denna viktiga fråga. Och den är lika viktig, lika angelägen nu som den var när vi aktualiserade den och som den harvarit under hela 1960-talet. Det är nu är 1972, och ännu är denna rättvisefråga om en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år olöst.

Det finns ett gammalt talesätt som säger: Rättvisan segrar till slut. Mun kan tvivla pä det när man ser hur dennu frågu hur hundlugts. Men det brukar ändå vara så att rättvisan segrar till slut, och jag tror att det blir så

också i detta fall. Det går inte att stå emot det tryck som finns utanför detta hus. Mångas tankar gär i dag till riksdugen med en förhoppning om att det äntligen skall fattas ett positivt beslut om pensionsåldern. Ett bifall till reservationen 2, som är fogad vid socialförsäkringsutskottets betänkunde nr 4, innebär att riksdagen lägger fust en klar målsättning att pensionsåldern skull sänkas frän 67 till 65 är, att denna fråga skull behandlas med förtur samt utt riksdugen därmed snurust möjligt kommer utt futtu beslut i dennu frågu.

Jag betonar än en gäng, herr talmun, att en stark opinion ute i landet fordrur utt vi äntligen bringur denna frågu till en lösning. Vi i centerpartiet delur helt uppfuttningen utt pensionsåldern skall sänkas från 67 till 65 är.

Jag ber därmed, herr talmun, utt få yrku bifall till reservationen 2, avgiven av centerpartirepresentanterna i utskottet.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

I detta anförande instämde herrur Fågelsbo och Persson i Heden, fröken Pehrsson samt herrar Dockered, Torwald och Magnusson i Nennesholm (samtliga c).

Herr JONSSON i Mora (fp);

Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 behandlar, som vi redan hört uv föregående tulare, frågan om sänkning av den allmänna pensionsåldern. Den frågan har länge varit aktuell och föremål för debatt. Av flera skäl är detta naturligt. Förändringurnu i sumhället griper in pä mångu områden, och det gäller utt unpussu samhällets olika funktioner så att de passar en förändrad samhällsbild.

Det har redan påpekats att pensionsåldern 67 år har gällt sedan 1914. Det förstu beslutet om en ullmän folkpensionering togs uv riksdugen året före. Det beslutet mäste mun beteckna som principiellt riktigt, och det var ett framsteg som gav en utgångspunkt för det socialförsäkringssystem som vi nu har. Under årens lopp har socialförsäkringarna i flera omgångar varit föremål för väsentliga förbättringar innan dagens sociala trygghetssystem fått sin form. Jag tror att det kan vura skäl att här framhålla att de allru flestu uv dessu förbättringar har genomförts under en betydande enighet i riksdagen.

Alla är vi väl överens om att dagens pensionssystem inte är fullkomligt. Det hur sinu brister i vissu uvseenden, och det är nog en allmän uppfattning att det finns behov av ytterligare reformering.

Allt vad vi genomför i fråga om reformer ur emellertid kostnadskrä-vunde, och frågun är vid vurje sådant avvägande vUka möjligheter samhället har till ökade ekonomiska ätugunden. Så hur förhällandet varit och sä kommer det utt vuru när det gäller förbättringur uv den sociulu tryggheten liksom när det gäller förbättringar pä andra av samhällets områden. Det innebär att vi får vara beredda att påtaga oss de ekonomiska krav som angelägna reformer ställer. Jug vill återigen stryka under att det i den svenska riksdagen i mångu summunhung har rätt en betydande enighet när det gällt att förbättru det sociulu trygghetssystemet.

Dagens fråga gäller värt pensionssystem och en sänkning av den

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

allmänna pensionsåldern. Vi har från folkpartiets sidu under fleru riksdugur och i den allmänna debatten framhållit nödvändigheten av en reform av värt nuvurunde pensionssystem. Det har gällt inte bara den här frägan utan ocksä frågan om en standardförbättring för dem som redan har pension och frågan om större rättvisa i ATP-systemet.

De förbättrade möjligheter till förtidspensionering som riksdagen beslöt 1970 hade vi arbetat för, och vi betecknar det beslutet som en delreform som i och för sig är av mycket stor betydelse för personer med hårt och stressande arbete, för personer som blir tidigt utslitna, men även för personer som av andra skäl, t. ex. arbetsmarknadsmässiga, ej kan fortsätta med sitt yrkesarbete.

I vårt sumrådsmaterial inom folkpartiet 1969 omkring ämnet "Aktivitet och trygghet för äldre" analyserade vi frågan om en allmän sänkning av pensionsäldem och därjämte en rörlig pensionsålder, som skulle ta mera hänsyn till olika människors skildu förutsättningur för fortsutt yrkesliv när de närmur sig den allmänna pensionsåldern. Vi fann starkt gehör för våra synpunkter både i fråga om en sänkning av den allmänna pensionsåldern och i frågu om en större röriighet i pensionssystemet. Vi hur därför frän folkpartiets sida sagt att vi viU ha en allmän sänkning av pensionsåldern från nuvarande 67 år och därjämte en rörlighet med möjligheter till individuella variationer.

I en partimotion tiU 1970 års riksdag redovisade vi dessa synpunkter. Vi anser det vara rimligt med större valfrihet för den enskUde. Det ger ocksä större trygghet och rättvisa i oväntade situationer.

Skälen för en aUmän sänkning av pensionsåldern är flera; herr Carlsson i VUcmanshyttan hur redun frumfört mångu uv dem. Låt mig också frumhållu att mångu yrkesgrupper redun hur en pensionsålder på 65 år och t. o. m. lägre. Det gäller bl. u. den statligu och den kommunala sektorn, men det finns även enskilda pensionssystem där uvtal träffats om en lägre pensionsålder.

Sedan vi sist under fjolåret debatterade denna fråga har det ocksä träffats en överenskommelse mellun LO och SAF om en värdesäkrud ålderspension för sumtligu LO-unslutna frän 65 års ålder med början 1973 och fullt utbyggd 1975. Härigenom täcker man ändå in en stor del av urbetsmurknuden, och det utgör ytterligure ett skäl för att de som inte kun omfuttas av de nu gällande avtalen inom olika arbetsmarknadsområden genom en lagfäst pensionsålder på 65 år ges likställighet och rättvisa.

Men det finns skäl utöver detta för en rörlig pensionsålder. Enligt den uppfattning vi har inom folkpartiet - och som vi i oliku summunhung framhållit — infaller behovet av pension vid skilda tidpunkter för olika människor. Vi har olika fysiska förutsättningar, vårt arbetsliv och vår livsrytm varierar, och människor slits ner på olika sätt. Mänga människor är färdiga för pensionering vid tidigare är, under det att andra bäde vill och kan fortsätta sitt yrkesliv efter uppnådd pensionsålder. Det kan för en del människor t. o. m. vara befrämjande att slippa ett hastigt avbrytande av sitt yrkesverksamma liv vid en fixerad ålder utan möjlighet till annan sysselsättning. Men det är självklurt att det här inte skall föreligga nägot tvång; jag vill starkt betona att det skall vara en rent frivillig sak.

En rörlig pensionsålder skulle dels tillgodose behovet för den som har en önskan om tidigare pensionsålder, dels möjliggöra för den som vill, att en tid fortsätta sitt yrkesliv efter uppnådd pensionsålder. Vi noterar med tUlfredsställelse att i direktiven för pensionsålderskommittén ingår att prövu frågan om en rörlig pensionsålder.

Visserligen kun mun säga utt det till en del redan nu, genom de s. k. förtida uttagen, finns en möjlighet till individuella vuriutioner. Men de regler som gäller för dessa uttag innebär att det blir väsentligu reduktioner av pensionen liksom att vissa tUläggsförmåner, t. ex. bostadstillägg, ej kan utgä. I utredningsdirektiven framhälles: "Utredningen bör även i övrigt pröva olika möjligheter utt vidureutvecklu de regler om rörlig pensionsålder som redun är inbyggdu i pensionssystemet." Lät mig sägu att de nuvarande reglerna ej är tUlfredsställunde och att en rörlig pensionsålder därför bör ge bättre förmåner än vad som nu ryms inom gällande bestämmelser.

I motionen 973 till årets riksdag har jug och någru medmotionärer från folkpartiet väckt frägan om sänkt och röriig pensionsålder. Vi har där bl. a. framhållit, som jag också tidigare sagt, att den vidgade förtidspensioneringen innebär förbättringar av pensionssystemet samt att en stor del av de förvärvsurbetunde avtalsvägen fått en sänkning av pensionsåldern till 65 är. Enligt vår uppfattning är det angeläget att man genom en allmänt sänkt pensionsålder till 65 år eliminerar den orättvisa som består i att vissa grupper först vid 67 år får fuU pension. Liknande synpunkter framförs ocksä i motionen 990 av herr Westberg i Ljusdal.

Vi kan sammanfatta vär uppfattning så att vi vill ha en allmän sänkning av pensionsåldern tUl 65 är och möjlighet till individuella vuriutioner genom en ökad rörlighet i frågu om tidpunkt för pensionering, och vi förmenar utt detta bör vara huvudinnehäUet i ett kommande riksdagsbeslut. Balanspunkten - om jag får säga så - kommer då att ligga vid 65 är i stället för som nu vid 67 år.

Vi hade förra året en debatt i denna fråga i samband med behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1971. I ett särskilt yttrande, som av folkpartirepresentanterna i utskottet fogades till detta betänkande, sude vi: "Vi utgår från att riksdugen föreläggs förslag till förändring av pensionssystemet under innevarande mandatperiod. Vi finner därför ej uniedning utt begäru några tilläggsdirektiv för det i detta läge pågående utredningsurbetet." I debatten frumhölls också UV ledumöter i utredningen den uppfuttningen utt just dennu riksdag -alltså den nu valda riksdagen - bör fä tillfälle att pröva den här frågan.

Till det utskottsbetänkande som nu behandlas har vi folkpartirepresentanter i utskottet fogat en reservation, nr 3, där vi hemställer "att riksdagen med bifall till motionen 1972:973 och med anledning av motionerna 1972:58 och 1972:990 hos Kungl. Maj:t begär förslag - om möjligt till 1973 års riksdag - om en tiU 65 år sänkt pensionsålder med förbättrude möjligheter till individuella variationer". Det är ett fullföljande uv vår ståndpunkt frän i fjol, fastän vi i är har preciserat den mera i form UV en reservation med uniedning uv de motioner som vi väckt frän folkpartihåll i dennu frågu.

Herr talmun! Jag ber att ytterligare fä understryka att just den här

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36 vägen — sänkningen till 65 år och möjligheter till individuella variationer

Onsdagen den '' " ' ''®'' '• '' " °'-'- ' orättvisa som råder för många

8 mars 1972 ° " " pensionsålder på 67 är och dessutom ge en ökud möjlighet till

—;-------- :------- -------------------------------------------------- vulfrihet och variationer.

Jag ber utt med det unfördu få yrku bifall tUl reservutionen 3.

ålder m. m.

I dettu anförande instämde herr Hamrin (fp) och fröken Bergström (fp).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Kravet om en sänkning av den allmänna pensionsåldern kvarstår alltjämt efter aUu år och riksdugsbehandlingar. Den nuvarande åldersgränsen, 67 år, fastställdes 1913 helt godtyckligt, då ju den allmänna rösträtten ännu inte vur genomförd. Frägun hur sedun dess behundluts av urbeturrörelsen på många sätt, inte minst på fuckliga kongresser och avdelningsmöten. Det går inte att ta miste på att en stark och växunde löntagaropinion under många år ställt kravet om en lagstiftad sänkning av pensionsåldern som en av de ungelägnuste reformernu. Trots ett fyru decennier långt sociuldemokrutiskt regerings-innehuv hur dettu från urbetarrörelsens sida sett så viktiga jämlikhetskrav inte blivit tillgodosett.

Den behandling som frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern rönt är ett mönster av undanglidningar, skapande av skenmotsättningar, och nu senast skjutande på framtiden genom en utredning med oklara direktiv. Tidigare hur det sugts i ett utskottsbetänkunde utt reformen kommer men utt mun måste invänta samhällsresurser. När saken sedan ställdes på sin spets sades från regeringshåll att det enbart var opportunism och överbudstuktik utt begäru sänkning uv pensionsåldern och utt det kruvet stod i motsättning till en förbättring uv standarden pä utgående pensioner. Mun menade tydligen att det fanns en fixerad mängd penningtillgångar avsedda för pensionsändamäl och att en nödvändig förbättring av folkpensionen omöjliggjorde en sänkning av pensionsåldern eller tvärtom. Det skall alltså dä vara folkpensionärer i frontställning mot strax blivande sådunu! Det är en, som jug tycker, alldeles fantastisk motivering, allra helst för att komma frän ett parti som så ofta tar slagorden jämlikhet, reformviHa, tryggad ålderdom och Husare framtid med i sin propaganda.

På de senare åren har dock socialdemokratemas talesmän i riksdagen
intagit en mer positiv attityd. Lät mig citera vad min utskottskollega
Yngve Persson sade när hun urgumenterude vid första kammarens
behandling av denna frågu 1969. Det gjorde jug visserligen förra året
ocksä vid pensionsfrågans behandling, men jag tycker att det så klart
uttrycker vad som av mänga måste uppfattas som en svängning hos
socialdemokratin och säkert ingav hopp inom arbetarrörelsens organisa
tioner om en snur lösning av en gummul kump- och jämlikhetsfråga.
Yngve Persson yttrade vid nämnda tillfälle: "I sak tycker jag det är en
skral social ingenjörskonst att låta en sänkning av den allmänna
pensionsåldern vänta ytterligare. Den borde ha en toppplacering på listan
78 för jämlikhetsreformer."

Herr Persson fortsutte i samma anförande: "För egen del finner jag att en snar reform pä detta område är sä ungelägen utt jug egentligen inte har plats för nägot anstånd, som inte är av tvingande natur. Det finns nämligen inget skäl för att somliga medborgare även fortsättningsvis, efter alla årtionden av orättvis behandling i vårt rika samhälle, skall bära ett särskilt unsvur för produktionen och sumhällsekonomin genom att särbehandlas i pensionshänseende. Det förhällandet har vi haft länge nog, och det borde stå en ända upp i halsen att fortsätta med en sådan ordning."

Dä är vi alltså framme vid utt regeringspartiet har ändrat ståndpunkt, ty mun fär väl förutsättu utt ledumöter som Yngve Persson och Torsten Fredriksson företräder regeringspurtiets ståndpunkt.

Då återstår frågun om resurser. I praktiken är det väl inte så att riksdagen plötsligt en dag upptäcker att det finns "pengur över" till en sädan reform. Skulle behandlingen gå till på sådant sätt hude det säkerligen sett bedrövligt ut pä det sociala reformarbetets område. Ofta har en sädan uppskovslinje tillämpats, inte minst på pensionssidan, men det avgörande är ju den politisku viHun utt genomföra en reform; därefter skapar man resurser. Och i den citerade debatten sade Yngve Persson att han trodde vi aldrig fär uppleva en sädun situation, att vi helt plötsligt en dag konstaterar att vi fått pengar över för att kunna sänka pensionsåldern.

Vad har det nu blivit av arbetarrörelsens hopp om en snar lagstiftad sänkning av den allmänna pensionsåldern? Jo, det har blivit en utredning - den s. k. pensionsålderskommittén. Finns det något mer utsökt sätt utt reta en gammal utsliten urbetare, som är i omedelbart behov av pensionering, än utt sätta i gäng en utredning om huruvida det egentligen föreligger nägot behov? Utredningen tillsattes i maj 1970 och räknar med utt hällu pä hela 1972. Beträffande de krav om utredning som framfördes i riksdagen 1969 sades det att nägra omständliga utredningar alls inte behövdes. Ändra lagutskottet skrev i sitt utlåtande nr 20: "När tUlgängligu resurser medger en sådun reform, kan en utredning av de lagstiftningsfrågor som hänger samman därmed med all sannolikhet kluras UV pä förhällundevis kort tid." Utskottets tulesmun i andra kammuren den gängen, herr Fredriksson, uttalade sig ännu mer i klartext och sude: "Ja, vad är det egentligen som skall utredas? Det är väl i stort sett de lagtekniska frågorna, och även om de är ganska många, tror jag inte utt en sådun utredning behöver ta så lång tid - den kanske kan bli klar pä ett halvår eller så."

Det blev ulltså ingenting av med en snabb utredning och ett snabbt beslut om sänkning av pensionsåldern. Men ännu värre är, att utredningsdirektiven är så utformade att mun kun misstänku utt utredningen inte kommer med något konkret förslag om sänkning av pensionsåldern till 65 år. 1 utredningsuppdraget ingår en rad utvidgade problemstäUningar, och sä länge kommittén är sysselsatt med ulla dessa frågor skall alltså kraven om sänkt pensionsålder tystas ned med de i parlamentariska sammanhang så vanliga hänvisningarna utt "utredning pågår".

En av de frågor som kommittén skall arbeta med är den om uttag av pension i förtid. Här hude mun väntat sig att en sänkning av den allmänna

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

pensionsåldern skulle innebära utt möjligheternu till förtida pension flyttas ned i ålder som motsvarar sänkningen och att de försäkringsmatematiska aspekterna redan är tillräckligt utredda. Det förefuller inte så, om man läser föHande för pensionsälderskommittén riktningsgivande synpunkt i utredningsdirektiven: "Principen är utt värdet uv de sammun-lagda pensionsbelopp som den försäkrade uppbär i sin livtid skull bli desumma oberoende av när han börjar ta ut sin pension."

Men så är det ju redan nu, och av helt avgörande betydelse är naturligtvis vilken pensionsålder man utgår ifrån. Det förefaller som om man tänker behålla åldersgränsen från 1913, dvs. vid 67 år.

Vidare har utredningen att väga angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern mot undru reformönskemål och belysu för- och nackdelar av en sådan sänkning frän såväl den enskUdes som sumhällets synpunkt. Utredningen skall alltså syssla med ekonomiska avvägningsfrågor som man 1969 sade sig inte behöva utreda ytterligure; de är, menude man riksdagens sak.

Det sägs också i direktiven utt man förutom de resurser som går ät till en sänkning av pensionsåldern skall beuktu det produktionsbortfull som uppstår. Det förefuller mig cyniskt. Det skuUe alltså bli en samhällsförlust om man inte tvingade utslitna och i tungt arbete sysselsatta 65- och 66-äringar att pina sig upp till gränsen 67 är.

Om utredningen skulle.stanna för det alternativ som innebär en ullmän sänkning uv pensionsåldern, bör omfuttningen av och tukten för genomförandet av reformen ocksä prövas, heter det vidure. Här ur alltså ytterligare en formulering som tyder på att arbetarna kommer att bli lurade på att få detta gamla rättvisekrav genomfört.

Nu kommer jag tiU det som jag förmodar att kommitténs företrädare kommer att krypa bukom, nämligen LO:s överenskommelse med SAF om en pensionsförsäkring kallad STP 1. Enligt denna är det möjligt att gä i pension vid 65 år i stäUet för 67 år. En unnun del, STP 2, ligger ovanpå folkpensionen och ATP efter det utt man fyllt 67 är. STP-systemet träder i kraft den 1 juli 1973 men slår inte igenom för 65-åringar förrän i januari 1975. Det finns också andra svagheter i överenskommelsen. Enligt beräkningar kommer LO-SAF-överenskommelsen i framtiden att beröra 65 procent av samtliga folkpensionärer.

Av detta kan man dra föHande slutsatser.

1. Överenskommelsen har inte löst frågan om en lägre pensionsålder för alla, vare sig för i förvärvsarbete sysselsatta eUer för exempelvis en stor del av kvinnoma, som pä grund uv sysselsättningsläget inte kommit ut i produktionslivet och därför inte omfattas av pensionsuppgörelsen.

2. LO-SAF-överenskommelsen hur visut att företagen kan förmås att finansiellt bidra även till pensioneringen av andra löntagare än tjänstemän. En lagfäst sänkning av pensionsåldern skulle alltså inte behöva belasta enbart de enskilda skattebetalarna.

Tjänstemännen skaffade sig för mänga år sedan bättre pensionsförmåner än vad lagstiftningen ger. Varför har inte Landsorganisationen gjort det för sina medlemmar förrän alldeles nyligen? Orättvisan att den grupp som har de tyngsta, smutsigaste och sämsta jobben också skall ha den högsta pensionsåldern kommer nu att bestå ända till 1975, ett

förhållande som, för att tala med Yngve Persson, står en ända upp i Nr 36 halsen. Beror det på att LO har en svag ledning som inte tidigare Onsdagen den utnyttjat organisationens styrka? Jag tror inte det; snurure hur mun från g ™„_<, 1979

det hållet förväntat sig en lagstiftning, eller åtminstone har man lugnat--------

sina medlemmur med dettu och med tul om "fucklig politisk sumverkun". Sankt pensions-Man mäste fråga sig om regeringen över huvud taget tänkt sig en ataer m. m. lagstiftning. Statsminister Palme lovade visserligen i den senuste vulrörelsen att en sänkning av den allmänna pensionsåldern skuUe vara genomförd före denna riksdagsperiods utgång, förhoppningsvis 1973, vilket också anfördes av utskottet förra året i samband med att liknande motioner avstyrktes. Hur ligger det till med den saken? Skall det löftet betraktas som valfläsk?

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har ytterligare en motion angående pensionsåldern som behandlas under denna punkt, 1 denna kräver vi en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare till 60 år och en skyndsum utredning uv frägun vilku övrigu urbetstagare i tunga, hälsofarliga och pressande arbeten som bör pensioneras vid samma ålder. Det är ytterligare två talare från mitt parti som kommer utt närmure beröru dessa frågor, så jug tänker buru helt kort sägu nägra ord om det senare yrkandet.

Det är en märklig uppdelning uv pensionsåldern vi hur här i lundet. Hur man ett fysiskt lätt och i övrigt intressant arbete så har man också den lägsta pensionsåldern. De som har de tunga, farliga, smutsiga och i övrigt påfrestande jobben och som dessutom oftu är utslitnu längt före pensionsäldem hur längst till den. Alltså en motsutt ordning mot vud som rätteligen, åtminstone ur urbetarklassens synvinkel, borde varu förhällundet, I vissu länder, som i övrigu summunhung brukar hårt kritiseras, har man lyckats lösa denna elementära jämlikhetsfråga för länge sedun. Där får en gruvarbetare pension vid 55 år, och urbeture i undru tungu yrken fär pension i en stigunde skulu upp till 60 är, beroende på hur besvärligt arbete mun har. Jag har arbetat i byggsvängen här i Stockholm hela mitt vuxnu liv, ändu tills jug blev invuld i den här försumlingen. Under sju år vur jug lugbas och hude bl, u, till uppgift att medverka vid anställningen av urbetare. Det vur vurje gång en skakande upplevelse att se äldre kamruter kommu och söku urbete, nedslitnu uv alltför många års hårt arbete och med mössan i hand. Fanns det lämpligt arbete, sä tog jag givetvis in en sådan äldre kamrat, men alltför ofta saknades det sådant. Varie moment är krävande och det skulle vura människoplågeri att sätta in dem på många av arbetsuppgifterna.

Det är för mig, nyligen kommen frän arbetslivet, väldigt stötande att folk i denna kammare, som själva har sin pensionsfråga löst, är sä negativa till att de människor pä arbetsplatserna som har det största behovet skall fä samma förmän. LO-funktionärer får en index- och standardtryggad pension vid 60 är. Det är i och för sig bra och välförtjänt, förutsatt att de kämpar för att medlemmarna skall fä samma förmän. En jämförelse mellan arbetarnas pensionsvillkor och kommunala förtroendemäns, riksdagsmäns och fuckföreningsfunktionurers ur rättvisesynpunkt är så kuta-stroful utt jug kunske bör bespuru kummarledamöterna denna prövning.

Till argumenteringen om avslag på vår motion vill jag framhålla att det

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

är märkligt att man pekar pä utt det kun uppstå orättvisor mellun oliku yrken vid bedömningen av tidigare pensionering. Man säger aUtsä att det kan uppstå vissu smärre orättvisor och låter därmed en uv de störstu orättvisorna bestå i sin helhet. Påpekandet att det borde lösas avtalsvägen visar att det måste en helt annan facklig politik till, så att arbetarna kan fä lika bra pensionsförmåner som sina politiskt förtroendevalda och anställda funktionärer.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl reservationerna 1 och 4 i sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 4 är 1972.

Herr FREDRIKSSON (s):

Herr tulman! Det är, som herr Carisson i Vikmanshyttan tidigure hur päpekut, riktigt utt centerpartiet har kört med förslaget om en till 60 är sänkt pensionsålder vid flera tillfällen. Vi känner igen det frän motioner senast förru året, dä vi hude en lång debatt i denna kummure i den frågan. Trots att vi hade en läng debatt dä, är det tydligt att vi fär hälla på en stund i dag ocksä, och jug signulerur utt jug nog fär hållu pä längre än de 10 minuter som står ungivnu. Jag har själv tänkt mig 20 minuter, men det är inte så säkert att det räcker till med hänsyn till allt vad som har sagts i dag i den här frägan.

Centerpartiet motionerade förru året och motionerar i är ocksä, men det är en intressant nyansskillnad mellun den motion som väckts i år och förru årets motion. Dä föreslog mun ju helt frunkt att riksdugen skulle futta beslut om att folkpensionsåldern skulle sänkas till 65 år redan från den 1 januari 1972. Men nu hur mun fränfallit kravet om ett bestämt dutum när reformen skull trädu i kraft, och mun föreslår utt riksdagen skull uttulu sig för utt pensionsålderskommittén skall ha till målsättning att sänka pensionsåldern till 65 är och att den frägan skall utredas med förtur.

I motionen frän vänsterpurtiet kommunisternu är yrkundet likurtut det yrkunde som partiet hude förra året. 1 denna motion krävs en lagändring med den innebörden utt pensionsåldern skull sänkus frän den 1 januuri 1973.

I är föreligger ocksä till skillnud frän förru året ett par motioner frän enskilda folkpurtiledumöter. Dessa motioner går i samma riktning som övriga motioner.

I folkpartireservutionen - om jug nu med tulmunnens tillåtelse först får sägu någru ord om den reservationen — begärs ett förslag om möjligt till 1973 års riksdag om en sänkning av pensionsåldern till 65 år. Mun har alltså tillfogat orden "om möjligt". Jag skulle viHu kulla det typiskt folkpartistiskt.

Utskottsmajoriteten tror inte att det är möjligt och jag tror inte heller att det skulle varu klokt uv riksdugen att begära uv utredningen utt den skull vura klar att lämna ett förslag i sädan tid att riksdagen kan fatta ett beslut redan nästa år. Vi vet att utredningen har ett omfattande och besväriigt arbete. Det har tidigare från dennu tulurstol citeruts ur utredningsdirektiven, och det har talats om vilka uppgifter utredningen hur, så jug behöver inte ingå pä dettu. Jug vill buru säga att det säkerligen tar sin tid utt genomlysu uUu de problem som utredningen enligt

direktiven hur sig förelugdu.

Sedun skull försluget remissbehundlus innun propositionen kun skrivus och även dettu tar sin tid, såvida inte folkpartireservanternu nu menur utt mun helt enkelt skull struntu i utredningen och inte avvakta dess förslag. Men jug har fattat det så att det inte är detta mun menur från folkpurtihåll, utun utt utredningen bör ha möjlighet att urbetu så snubbt utt den kun frumläggu ett förslug till 1973 års riksdug. Jug tror dock, som sugt, utt detta inte är genomförbart. Menar mun verkligen utt utredningen skull läggu frum ett delförslug om sänkt pensionsålder, hur man ju frångått sitt ställningstagande frän förra året. Då framhöll folkpartiets representant i utskottet, herr Mundebo, i ett par, som jag tyckte, utmärkta anföranden att man borde avvakta slutresultatet av utredningens arbete. Jag tror mig också minnas att hun uttryckte den förhoppningen utt det eventuellt skulle vuru möjligt utt frumläggu ett förslug till 1973 års riksdug.

Om mun skull föru en seriös debutt i dettu ärende, kommer man absolut inte ifrån.kostnudsfrågun, ulltså tillgången på resurser i dettu lund. Vi vet alla utt dennu reform är kostnudskrävunde, och utskottsmajoriteten tycker utt det är riktigt utt mun då mun lägger frum ett förslug som är mycket kostnudskrävunde bör hu klart för sig hur finansieringen skull ske. Jug hur ingenting att erinru mot utt mun från oliku häll lägger frum förslug om en sänkning uv pensionsåldern — i princip är det nuturligtvis i och för sig riktigt — men jug skulle få större respekt för dem som lägger frum dyliku förslug, om de dä ocksä påpekude utt förslugets genomförunde kostur pengur. Ätt påstå utt en sänkning skulle vuru sä lätt utt genomföru som herr Olsson i Stockholm och herr Carlsson i Vikmanshyttun har velut påskinu, tycker jug inte hör hemmu i en seriös debutt.

Herr Curlsson i Vikmunshyttun har inte berört kostnadsfrågan. Folkpartiet har inte heller berört den frägun vare sig i motionen eller i den här talarstolen. Det är därför litet svårt att säga vilken medverkan frän det hållet finunsministern skulle få i den tunktu situutionen. All erfarenhet — och vi hur gunsku lång erfurenhet i dennu försumling - säger oss emellertid att det är mycket lätt utt föreslå populära kostnadskrävande reformer men att förslag till hur finansieringsfrågorna skall ordnas sitter mycket längt inne. Det är inte lika populärt och röstfångande att föreslå skattehöjningar som utt föreslå reformer.

Både herr Curlsson i Vikmunshyttun och herr Olsson i Stockholm, och kunske också herr Jonsson i Mora, framhöll som ett argument - och det verkur fuktiskt som om det vore ett huvudargument — att folkpensionsäl-dern inte har sänkts sedun år 19 14. Att så inte hur gjorts är i och för sig riktigt, men lät mig, herr tulmun, helt stillsumt erinra om att det pä det sociala fältet hur skett mycket sedun 1914, vilket herr Carlsson i Vikmanshyttan ocksä erkände. Bl. a. har levnadsåldern ökut mycket kruftigt sedun dess. Medelåldern för Sveriges befolkning var vid den tidpunkten för kvinnorna 59,29 är och för männen 56,49 år. Den är nu — i december 1970 — för kvinnorna 76,6 år och för männen 72,2 år. Levnadsåldern har alltså under den tiden för kvinnorna ökat med nästun 18 är och för munnen med åtskUligt över 15 år. Dettu säger väl något om hälsotillståndet blund lundets befolkning. De som nu uppnår pensionsål-

Nr36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

dern lever ulltså åtskilligt längre och är betydligt friskure än motsvurunde grupper 1913 eller 1914. Det innebär utt mun, om man vill vända på det helu, kan säga att vi realiter hur fått en sänkt pensionsålder därför utt människornu sedun de hur gjort sin insuts i urbetslivet kan njuta sitt otium under åtskilligt längre tid nu än vud de som pensionerudes 1913 kunde göru. Men dettu kanske inte är det ullru viktiguste. Det väsentligu är, såvitt jug kun se, den relutivt snubbu ökning uv pensionsbeloppen som hur skett sedun dess. Den suken förbiser man dock när man försöker belysa hur långsamt utvecklingen hur gätt på dettu område.

Det är gunsku frestunde utt upprepu vad 1913 års beslut egentligen innebar. Herr Curlsson tyckte att reformen hade stor betydelse — även om han kanske unvände ett annat uttryck — men att beloppen inte vur storu. År 1965 skulle 1913 års reform vara fullt genomförd, och dä skulle pensionen uppgå tiU 428 kronor 46 öre för män. Kvinnorna var inte lika mycket värda; de skuUe få 373 kronor 38 öre. Reformen skulle, fullt utbyggd, kosta 38 miHoner kronor, varuv staten skulle bidra med 28,5 miHoner.

Nu vet vi alla att utvecklingen tack vare den sociuldemokrutiska välfärdspolitiken hur tugit en helt unnun riktning. Nu rör man sig med helt andra siffror, beloppsmässigt för den enskilde och kostnadsmässigt för sumhället. Under det senaste decenniet har den allmänna pensioneringen genomgått en utomordentHgt kruftig utveckling, och de årligu betalningarna har ökat i takt därmed. Enligt den budget som nu träder i kruft betulus ut över 10 mlHurder kronor i pensioner.

Vud jug vill fä frum med dettu är utt suken gäller vilket sätt man väHer för utt tu ut föreliggunde möjligheter till standardökningar.

Såväl utskottets vice ordförunde som herr Olsson i Stockholm hur ställt frägun vurför en sänkning uv pensionsåldern inte tidigure genomförts. Jug tror utt det finns ett svar pä den frägan. Det beror pä att man valt en förkortning uv urbetstiden, en ökud fritid genom längre semester och framför ullt godu pensioner i stället för en sänkning uv pensionsåldern. Jug tycker utt dettu är riktigt. Vi lever ändå i en krass värld, där man inte kan få ulltsummuns pä en gäng, och då hur svensk fuckförenings-och urbeturrörelse vult utt gå denna väg. Det rör sig här säkeriigen om en god bedömning, för det kan inte ligga så stort värde i utt gä i pension tidigt, om inte pensionsbeloppen är sådunu utt de åtminstone täcker vud som brukur kullus livets nödtorft.

Jug är väl medveten om utt vud jag kommer att säga nu kanske blir en upprepning uv vad jug sade i förra årets debatt, men det är inte så lätt att hitta nya tema när man skall diskuteru summu suker fleru gånger.

Vi har ett pensionssystem, som inte är fullt utbyggt. ATP-reformen trädde i kruft 1960, och mun böriude utt betala ut tilläggspensioner i blygsam omfuttning 1963. Visserligen blir beloppen högre för vude är, men reformen är enligt övergångsbestämmelsernu inte effektiv förrän 20 år efter ikruftträdandet, dvs. 1980, och dit återstår ännu flera är. Hur bru det än kun vuru utt fä en sänkt pensionsålder, tycker jag inte att man åstadkommer den jämlikhet man talar om enbart genom utt sänku pensionsåldern; mun mäste samtidigt se till att pensionerna blir goda. När det talas om full pension, skall vi komma ihåg utt det i dugens läge enligt

ATP-systemet inte blir frågu om en helt utbyggd dänstepension.

Det skulle kunske inte skuda om detta toges med i bilden, när man framhåller hur lätt det skulle vara att sänka pensionsåldern. Till saken hör också utt det genom en sänkning uv pensionsåldern skulle bli ullt fleru människor som inte hinner indänu full pension innun reformen är helt utbyggd.

Men det finns nuturligtvis personer, som befinner sig i den situutionen utt de inte är helt beroende uv pensionsbeloppens storlek. I fjolårets debutt sude jag antagligen till herr Carlsson i Vikmanshyttan, att jag i viss mån kunde förstå honom från huns utgångspunkt, när hun med emfus talade om behovet av en sänkt pensionsålder. Om mun är jordbrukure eller hur ett eget företug uv annat slag, är det givet att man dä har vissa värden placerade i dettu företug. Mun har ett spurkupitul, som ger en fust grund för ens livsföring. Kunske kun mun ocksä fortsuttu med verksumheten sedun mun gått i pension.

Men hur är det med löntagarna? De flesta av dem hur inget spurkupitul, i vurie full inte uv den storleksordningen utt de kun fyllu ut den stundurdsänkning som det innebär utt gä i pension, om pensionsbeloppen ur lågu. De har heller inte några naturaförmåner att falla tillbaka på.

Det har talats om den pensionsöverenskommelse som träffats mellan Arbetsgivareföreningen och Landsorgunisutionen. Vurken herr Curlsson i Vikmunshyttun eller herr Olsson i Stockholm är nöjdu med den överenskommelsen, men den hur ju ändå - när den kommer utt trädu i full kruft - unsetts ge en pension som är likvärdig med den fiänste-männen hur. Det innebär utt dennu orättvisu mellun tjänstemän och övrigu löntagare är eliminerad. I och med att den här överenskommelsen är träffad har de "tunga jobbens människor och de valkiga nävarnas folk" fått en pension som är likvärdig den dänstemännen redan tidigare hur. Det tycker jug är mycket tillfredsställunde, och det är givetvis också oerhört glädjande för den gruppen av människor.

Däremot kanske det känns besvärande och futult för centerpurtiet utt mun inte med någon som helst rätt kan tillskriva sitt parti äran av den reformen. Därför fortsätter mun trots den hur överenskommelsen utt tulu om skrämmande orättvisor. Jug skall gärnu medge utt även om 800 000 människor nu kommer att fä pension enligt den här överenskommelsen kan det finnas undru människor som hur samma behov därav. Ändå vill jag sätta ett litet frågetecken. Är det verkligen en så stor orättvisu och är det så grovt stötunde att löntagurnu får ut en särskilt indänud ålderspension tvä år innan samhället träder in och ger alla folkpension?

Vad jag nu hur sagt skall inte tolkas som att jag är motståndare till en sänkt pensionsålder. Jag är övertygad om att utredningen med allvar kommer att pröva den frägan. Man arbetar för övrigt just den här veckan med utt försöku lösu hithörande problem och därför har varken herr Yngve Persson eller herr Mundebo kunnat deltu i dugens debutt. Det citat som herr Olsson i Stockholm gjorde uv vud Yngve Persson sugt i en tidigure debutt i första kummuren finns det därför ingen uniedning för mig utt speciellt kommenteru.

Det är också riktigt att utredningen skull prövu finunsieringsfrägun.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Den skall göru en beräkning av vad en sänkt pensionsålder kostar och lägga fram förslug om på vUket sätt reformen skull finansieras.

När nu den här utredningen är tillsutt och när mun hur träffat överenskommelsen mellan LO och SAF är vi som företräder utskottsmajoriteten inte bereddu utt tillstyrku något uv de frumlagda förslagen. Vi unser utt ullu de frågor som utredningen hur att handlägga hör så intimt sammun att de bör lösas i ett sammanhang. Vi håller fast vid att utredningen skall fä urbetu vidure utun någru tilläggsdirektiv i den ena eller andra riktningen, och vi avstyrker således motionerna. Det bör vara en fördel även för den enskilde att pensionsäldersfrågan blir så allsidigt belyst som möjligt, men förutsättningen är då att man inte i förväg binder kommittén genom av riksdagen beställda lösningar. Som jag tidigure hur frumhållit tror jag att kommittén kommer att ta den här frågan på allvar och sä fort som möjligt lägga fram förslag till en samlande lösning som vi fär ta ställning till.

Det vore mycket att säga i frägan om en sänkt pensionsålder för gruvarbetare och jag får kanske tUlfälle att återkommu till den. Men en suk, herr Olsson i Stockholm, behöver vi inte tvistu om, nämligen behovet av en lägre pensionsålder för gruvurbeture. Behovet däruv har jug oftu frumhållit tidigure, och behovet frumgår ocksä uv den utredning som riksdugen beslöt om. Uppdraget utt göra den utredningen gick till pensionsförsäkringskommittén, som förstärktes med en representant frän arbetstagarna och en från arbetsgivarna.

Men så hände det någonting också här. Arbetsmarknadens parter satte sig ned och började resonera. Dessu resonemung — eller lät oss gärna kullu dem intensivu förhundlingar — ledde ju tUl att man träffade en överenskommelse. Jug skull här inte diskuteru hur bru eller hur dålig den är, men fuktum är att den ansågs sä pass tillfredsställande, att den uccepterudes uv purternu.

I och med utt den här överenskommelsen var klar ansåg sig kommittén inte behövu fortsättu längre med utredningsuppdruget, vilket mun ocksä hur redovisut i sitt slutbetänkunde. De speciellt utsedda representanterna lämnade för övrigt utredningen tidigare.

Jag kanske ocksä får sägu nägra ord om vad uppgörelsen om 65 respektive 63 är i princip innebär. Pensionsåldern är 65 är, men man har full rätt utt slutu även vid 63 års ålder, vurvid pensionsbeloppet dock blir lägre. Gär mun i pension vid 63 är fär mun 50,6 procent uv den pensionsgrundande lönen. Arbetar mun till 65 år, får mun 65 procent uv den pensionsgrundande lönen. Pensionsgrundunde lön är genomsnittsförtjänsten under jord för gruvurbetarna under andra kvartalet året innan mun gär i pension. Som ett exempel kan nämnas att pensionslönen — om jag är riktigt underrättad - i Kiruna är 18:80 per timme. Det beloppet skall multipliceras med 2 012 timmar för utt få fram den pensionsgrundande lönen. Sedan är det bara att räkna ut hur mycket 50,6 procent respektive 65 procent ger. Jag hur räknut ut utt pensionen vid 65 är blir näru 23 000 kronor och vid 63 är nägot över 1 7 000 kronor.

Jug hur unfört dettu buru för utt kummaren skall ha en föreställning om vad förslaget innebär, men jag skull som sagt inte uvge något omdöme om det hela. Det värdefulla här är ju utt man hur slugit häl pä principen.

Man träffade ocksä denna överenskommelse innan LO hade träffat sin överenskommelse om sänkt pensionsålder. LO-SAF-överenskommelsen bör vara ett motiv för gruvarbetarna att uppnå ytterligare förbättringar.

I utskottet hur vi skrivit positivt. Vi har sagt — och det är vi ungelägnu att understryka - att vi anser inte att pensionsfrågan är löst i och med dennu överenskommelse. Men vi säger utt det bör vuru en möjlig väg utt förbättru den genom överenskommelser purternu emellun. I princip får mun gä i pension vid 63 år, men pensionsbeloppen är inte så fördeluktigu då, och det bör kanske finnas möjligheter utt i frumtiden åstudkomma en nägot bättre överenskommelse än den som nu gäller.

Herr tulmun! Jug kunske skull nöju mig med vud jug nu unfört. Jug hur förbmkut den tid jug hur begärt, och jug ber att fä sluta mitt inlägg med att yrku bifull till utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) kort genmäle:

Herr talman! När man lyssnur till herr Fredrikssons utläggningur här, kommer mun utt tänku pä det gumlu resonemanget att "i dag skull jug inte göru någonting, få se hur det kun bli i morgon". Det som herr Fredriksson hude utt anföra i fråga om en sänkning av pensionsåldern liknade väldigt mycket de obotfärdigas förhinder. Jag skall inte säga att herr Fredriksson var ointresserad av frägan, men det var nog inte längt därifrån, eftersom hun tog in sä mångu reservutioner i summunhunget.

I dennu debutt har citeruts synpunkter uv Yngve Persson på frägun om sänkt pensionsålder. Efter utt hu lyssnut till herr Fredriksson och sett hur han agerat i dessa frågor kan mun nog suga att Yngve Persson är en ropandes röst i öknen inom det socialdemokratiska partiet.

Jag vill sedan bara konstatera att vi från centern inte har fallit ifrän nägra av våru kruv beträffande en sänkning uv pensionsåldern. Vi hur sugt utt frägun skall behundlus med förtur och vi hur angivit en bestämd mälsättning, nämligen en sänkning till 65 år. Vi har vidare utgått från att riksdagen skulle fä futta beslut i dennu frågu under år 1973, eftersom mun gjort utfästelser i dennu riktning. Nu lämnar dock herr Fredriksson den sensationella upplysningen att utredningen med hänsyn till sina direktiv inte blir klar till 1973, så att det kan fattus ett beslut dä.

Därmed fick jug också svur pä den frågu jug ställde förut, nämligen utt utredningsdirektiven innehåller sä mångu reservutioner att det inte blir nägon lösning på detta spörsmål inom en näraliggande tid. Men man har ändock här tillämpat en ytterst märklig förhalningsteknik.

Vad finansieringen beträffar har vi sagt, herr Fredriksson — och vi brukar pä värt håll inte springa ifrän värt ord - att vi är bereddu att medverka till finansieringen av denna angelägna sociala reform, som vi betecknar som den viktigaste i dagens läge.

Jug vill till slut, med uniedning av vad jag här sagt om att detta aren angelägen reform, uppmana herr Fredriksson att gä ut till människorna på järnbruken, i skogen och i gruvorna. Då skall herr Fredriksson fä en annan bild av dennu frågu än vud han redovisude i sin urgumentution mot mig. Det är dessa människor, herr Fredriksson, som jag har lyssnat pä, och det är från deras utgångspunkter som jag säger att detta är en ytterst angelägen reform för dagens 60-65-äringur.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Herr tulmun! Herr Fredrikssons antydan att vi i vårt parti inte skulle hu unvisut vurifrån mun skulle tu resursernu är inte korrekt. Vi hur väl täckt in de medel som åtgår till denna pensionsreform. Dessutom har vi spätt pä med en anvisning om uttagande av arbetsgivaravgifter. Vi hur ocksä föreslugit ett slopunde uv tuket för folkpensionsuvgiftens uttugan-de. Finansieringen är även i övrigt väl täckt, och påståendet är ulltsä inte korrekt.

Vidure undrur jug vud herr Fredriksson menur med sitt tul om utt medelåldern har ökat, så utt mun egentligen redan hur fått till stånd en sänkning uv pensionsåldern. Skull dettu tolkus sä utt herr Fredriksson inte - jug skull kunske tilläggu: nu längre - vUl medverku till en sänkning? Hur skull det egentligen bli?

Hänvisningen till 1913 års reform vur dessutom inte helt relevunt, eftersom en hel del saker sedan dess hur blivit dyrare, inte minst hyror och mut. Det kun väl hända utt SAP hur gjort en del för den sociala välfärden i värt lund, men pä vem skull man skylla inflationen och de höga matpriserna — tänker mun fränhändu sig unsvuret för dettu?

I samband med mitt citat av herr Yngve Persson refererade jag också herr Fredriksson, och han kunde ju här kommenterut om det hude inträffat en svängning i hans inställning. Jag tolkade honom i vurie full så, och vem sorn helst kan konstatera detsamma genom att läsa protokollet frän debutten i frågu.

Jug vill med uniedning av att herr Fredriksson säger att han är överens med mig om att vi skall ha en lägre pensionsålder för gruvarbetare fråga, hur det är med urbeture i undru tunga yrken, där man kanske har lika besvärliga förhållunden. Vilken inställning hur herr Fredriksson till dem? Hur skull det bli i frumtiden: Skull vart och ett uv de enskildu fuckförbunden slåss för sinu egna pensionsförmåner, så utt vi till sist får en differentierud skula över hela arbetsmarknaden? Skull mun över huvud tuget gripu in med lugstiftning eller skall de lugstiftude pensionsförmäner-nu buru finnus i bukgrunden, medun tonvikten läggs vid de fuckligu insutserna? I sä full är det bra utt vetu dettu, så att fackförbunden kan rätta sin politik därefter.

Beträffande STP-uppgörelsen, som skulle vuru sä bru, vill jug säga att den ändå i sin nuvurunde utformning innebur att en person som är urbetslös vid ingången uv tolvmånudersperioden för pensioneringen eller som under päbörjud tolvmånudersperiod blir urbetslös av annan orsak än uppsägning frän arbetsgivaren går miste om pensionsrätten. Det finns alltså svagheter i denna uppgörelse.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammurens förhandlingar.

Herr JONSSON i Moru (fp) kort genmäle;

Fru tulman! Herr Fredriksson ifrågasatte om vi från folkpartiets sida hude frångått den uppfuttning vi redovisade i det särskilda yttrandet i fjol. Han frågade bl. a. om vi med det yrkande vi ställt i årets reservation avser utt mun skulle gä förbi utredningen. Låt mig buru sägu utt den

reservution vi har i är är en uppföHning av värt särskilda yttrande förru året, där vi utgick ifrån utt utredningen skulle urbetu sä puss snubbt utt den kunde läggu frum förslug under innevurunde mundutperiod. Herr Yngve Persson, som blivit citerud tidigure i annat sammanhang, sade i debatten förra året att det kan hända att utredningen konimer att överraska denna riksdag med ett utredningsresultat förhällundevis snabbt. Ingen är meru ungelägen om det un jug, eftersom jug har uppfattningen att just denna riksdag bör fä tillfälle att avgörande prövu frägun. Om mun utgår ifrån utt en prövning skulle ske under denna mandatperiod, så är 1973 det sistu året när riksdugen skulle kunnu tu ställning till den.

Dettu är utgångspunkten för vud vi hur sugt i vår reservution till årets betänkunde frän sociulförsäkringsutskottet.

Herr Fredriksson vur också inne pä kostnudsfrågun. Det ingår ju i direktiven för utredningen utt också föreslå lämpligu finunsieringsformer. Det förslug, som mun tänker sig skall komma nästa år, bör vara ätföyt av ett förslag till finansiering av reformen. Vi i folkpurtiet har alltid, när vi har varit med om reformer, ocksä varit med om utt ställa de pengar till förfogande som reformerna har krävt. Så på den punkten kan det inte vuru nägon tvekun.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Fru tulmun! Jug förstår inte hur mun kun tolku vud jug sude om att utredningen kunske behöver Htet tid pä sig som något bestämt besked om utt förslug inte skulle kunnu läggus frum gunsku snurt. Jug skulle varu liku glud som de övrigu tulurnu, om utredningen kunde överrusku riksdugen genom utt kommu med ett förslug tidigt. Jug kun inte hu någon bestämd uppfuttning om dettu, men jug vågude förmodu utt dessa frågor är sä pass kompHcerade att det kanske skulle ta litet tid att utreda dem och att vi inte borde bli ulltför överruskude, om försluget inte kommer sä snubbt. Utredningen urbetur nu med dem helu den \\är veckun, och det kun kunske vuru en indikution pä utt utredningen är beredd utt hundlu ruskt.

Visst är det riktigt utt vänsterpurtiet kommunisternu hur unvisut vissu vägar att finansiera bl. a. den här reformen — mun hur ju mycket annut också som skall finansieras, men det är rätt otroligt att riksdagen kommer att acceptera de förslagen. Jag fick emellertid en allmän uppfattning av herr Olssons i Stockholm resonemung utt hun inte tog så särdeles allvariigt på finunsieringsfrägun. Den frägan mäste man ändå lösu samtidigt med utt mun genomför reformen. Sä hur det vurit i mångu summunhung tidigure, och det får vi fortsättu med.

Herr Curlsson i Vikmunshyttun upprepude vud som står i centerpurti-ets motion om utt centerpurtiet är berett utt medverku till finunsieringen. Hun sude också utt mun inom centerpurtiet är vun vid utt tu konsekvenserna UV vad man säger. Det är gott utt höru dettu. Vi fär väl se hur det kun bli.

Men varför är man, herr Carlsson i Vikmanshyttan, när man nu i så mänga är har fört frum förslag i den här riktningen, förslug vilkus förverkligunde man vet kostur mycket pengar - I miHard kronor är en summu som bl. u. nämnts - sä blygsum närdet gäller finunsieringsfrägun? Nog skulle man kunna sägu någonting om hur mun tänkt sig finunsie-

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

ringen. Vilka skatter skull höjus eller vilku undru reformer skull skjutus åt sidun eller prutas på?

Det här är elementära saker som vi ubsolut inte kun undgå utt ta ställning till, och om centern hude en liku bestämd uppfuttning i finunsieringsfrägun som beträffunde reformen skulle jug tycka att det hela kom litet mera frän hjärtat. Men det är nog, som jug sude, inte lika populärt utt lämnu sådunu förslag.

Herr LÖVENBORG (vpk);

Fru tulmun! Jug tycker utt herr Fredriksson unvände ett uv de meru kuriösa argumenten mot en sänkning av pensionsåldern, nämligen att medellivsäldern hur stigit. Det har den naturiigtvis gjort i vårt land liksom i undru länder, men det är litet cyniskt utt åberopa detta i den här debatten. Samtidigt vet vi ju att massor av människor till föyd uv stressen och pressen i urbetet uldrig uppnår pensionsåldern.

Herr Fredriksson sude i sitt inledningsunförunde utt det säkerligen tur sin tid med en sänkning uv pensionsåldern. Ja, det mäste mun sägu utt det hur gjort. Motioner med krav på sänkning av pensionsåldern har årligen behandlats uv riksdugen sedun 1962, står det i utskottets skrivning, och det hur sugts i den här debatten att vår nuvarande pensionsålder hur unor frän 1913. Sä det har sannerligen tugit sin tid. Här hur mun skyndut längsumt.

Jag anser utt en sänkning uv den ullmännu pensionsåldern, och i speciellu full en särskilt låg pensionsålder, ur en uv de mest ungelägnu reformer som just nu kun diskuterus. Kommunisterna har i motion 1972 ;l 13 föreslagit en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år och med hänsyn till den stressituution som mujoriteten uv lönurbetarna befinner sig i vill jug nog kurukteriseru det som ett steg som måste föHus UV fleru.

Jug vill emellertid ägnu de här minuternu åt utt frumför ullt pläderu för den sänkning uv pensionsåldern till 60 år för vissu grupper med tungt, smutsigt och hälsofurligt arbete som behundlus i vpk-motionen 1972:187. Ett utmärkt exempel på ifråguvurunde kutegori är enligt min mening gruvurbeturkären som ju också själv hur varit speciellt uktiv i dennu frågu. Jag vill i sammanhanget nämnu utt sä tidigt som 1924 gick en arbetarekommitté in till Luossavaara-Kiirunavaara AB med en framställan om att det dåvarande privatägda bolaget skulle tillerkännu sinu urbeture pension vid 60 är.

Det är ulltsä 50 är sedun gruvurbeturkären uktuuliserade det krav som nu diskuteras och utt sägu att mun i dettu full hur skyndut längsumt är en underdrift, om jug fär uttrycku mig så. Mun hur inte skyndut ulls.

Herr Fredriksson åberopur också den överenskommelse som träffudes mellun arbetstagarna inom gruvindustrin och arbetsköparnu, men det är ju en överenskommelse som har förkastats av gruvarbetarna själva. Den innehåller exempelvis sådana horribla bestämmelser som att man först vid 28 ärs ålder fär tillgodoräkna sig pensionsgrundande fiänstetid. Mänga börjar ju urbetu i gruvun längt, längt tidigure. För utt fä full pension skall man ha jobbat i gruvan 23,5 år. Den tiden skall alltså böria räknas efter det att man uppnått 28 års ålder; åren dessförinnan räknas inte in. Enligt

den överenskommelsen är full pension vid 63 ärs ålder 5 0,6 procent av vad man genomsnittligt hur tjänut i underjordsurbete året före. Nog vore det renure, rakare och rättvisare utt i lag fastställa pensionsåldern till 60 är. Och då bör det bli en pension som det går att leva någoriunda hyggligt pä - det kun mun nämligen inte göru på den pension som gruvarbetarna nu kan ta ut någru år tidigure un enligt de generellu bestämmelserna.

Jug vUl i summunhunget erinru om utt dettu vur ett uv de frumträdunde kruven under den stora gruvarbetarstrejken vid malmfälten för några år sedan och utt de storu gruvurbeturfuckföreningurnu i norr bäde i fjol och i är hur förenut sig om summu kruv.

I vår motion nämner vi frumför ullt de underiordsarbetunde, men i motionens tredje utt-suts täcker vi in inte bura övriga gruvurbeture utun även en rud undru kutegorier. Jag tänker på byggnadsarbetare, anläggningsarbetare - som för övrigt också ofta är underiordsarbeture - och skog.surbeture. Jug vet vilket slit de gruppernu hur i sitt dugligu jobb, och jug vet utt mångu byggnudsurbeture är slut långt före den nuvurunde pensionsåldern. Jug vet utt urbetet efter 60 ärs ålder inte är en glädje utan en enda stor plåga för de ullru fiestu skogsurbeture. De är slut, de orkur inte hängu med längre. Mångu som tillhör de kutegorier jag hur nämnt drivs till en för tidig död just för att pensionsåldern är för hög.

De flestu i dettu riksdugshus torde hu sin pension ordnud på ett betydligt bättre sätt un de tungt urbetunde kategorier som jag talar om. Sä är också förhällandet med exempelvis officerskåren, som sannerligen inte sliter ut sig. Ätt sänka pensionsåldern för underjordsurbetande till 60 år och att snabbehandla frågorna om övriga grupper som bör få en motsvarande sänkning är inte buru en sociul frågu utun i liku hög grad en moralisk fråga. Detsamma gäller kravet på en ullmän sänkning av pensionsåldern.

Herr Fredriksson har också vurit inne på finunsieringsfrägun, och herr Olsson i Stockholm hur replikerut utt vi hur täckning för våru förslag. Vi har talat om var pengarnu skull tus. Ännu enklure skulle mun kunnu svuru genom utt upprepu vud ett frumträdunde sociuldemokrutiskt stutsråd hur sugt: politik är en frågu om vilja. Det är sä sant som det är sagt. Politik är ett val mellan olika möjligheter, en fräga om hur resurserna skull fördelus. Också pensionsfrågun är en sådun frägu. Vill riksdugens mujoritet genomföru frumlugdu förslug om sänkning uv pension.säldern är det fullt möjligt, och det kun görus utan långa och tidskrävande utredningur.

Jug ber utt fä yrku bifull till reservutionernu 1 och 4 av herr Olsson i Stockholm.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr HAGBERG (vpk);

Fru talman! Kravet pä pensionering vid 67 är har stått på dagordningen vid de fackliga kongresserna under flera årtionden. Orimligt länge fick lönearbetarnu kämpu för pensionering vid 67 är. Först ur 1971 nådde mun en förhundlingsuppgörelse om 65 är som pension.sälder. Den uppgörelsen lämnur emellertid mycket övrigt att önsku, vilket herr Olsson i Stockholm också hur frumhållit.

Ätskilligu undru grupper inom urbetslivet får utstå storu päfrestningur. Under årens lopp hur effektiviteten sutts i högsätet. Vurie minut, vurje

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

sekund skull tus till vuru. Effektiviteten får sinu givnu konsekvenser där urbetsplutsernu är hälsofarliga och i övrigt erbjuder en undermålig arbetsmiljö.

Utan tvekan kan mun påstå utt urbeture som befinner sig i tungt och hulsofariigt urbete slits ner mycket tidigure än undru. De fär utföru arbeten enligt prestationsnormer som är längt ifrån mänskligu, om mun ser till utt de skull befinnu sig i arbetslivet i drygt 40 är. En tidigare pensionering för vissa grupper med tungt och hälsofarligt arbete är därför ett rättvisekrav i dag. Visserligen kan man invända utt det finns möjlighet utt fä förtidspension vid 63 är, men i regel är vederbörande dä redan märkt av det hårda urbetslivet. I vissu full kun mun ocksä fä förtidspension UV urbetsmarknadsskäl.

Nu sägs det visserligen att den här rätten skull vidgus, men den kommer inte pä långt när utt fyllu uppgiften utt räddu människor från utt bli totult utslitnu uv ett hårt urbetsliv. De som skulle vuru i behov uv utt slutu sitt urbete för utt slippu bli helt utslitnu kommer inte i nägon större utsträckning utt kunnu tillgodogöru sig förtidspensioneringen. Vidure måste mun frägu sig om inte 63 är som åldersgräns för förtidspensionär en för hög ålder. Tiden borde vuru mogen för utt sätta gränsen vid 60 år.

Vi måste ju uccepteru utt vissu urbeten är hårdure och mer ohulso-summu än undru. Vår uppgift är väl därför utt pä ullu sätt lindra förhållandena för dem som tvingas urbetu under såduna omständigheter.

Utun tvivel hör underiordsurbeturnu till dem som är berättigade utt få en tidigure pensionering, vid 60 är. Derus fackliga organisation har ocksä drivit den frägan mycket hårt, inte minst lokalt. Nu invänder en del utt om mun fär en pensionsålder för gruvurbeture vid 60 år skulle flera smågruvor inte kunna bäru kostnudernu. Men det farväl ändå inte hindra en angelägen reform. I stället talar allt för att en lagstiftning av riksdugen behövs. En uppgörelse mellun urbetsmarknadens parter är väl inte trolig i dag. Smågruvorna hur ju ocksä de ullru sumstu miHöförhällundenu, och därför är ett lugfästande av en lägre pensionsålder för deras arbetare mer än befogut. .Allt styrker ulltsä uppfuttningen utt riksdugen bör lugfästa pensionsåldern för underiordsurbeturnu vid 60 är.

Vi vet även utt det finns andra yrkesgrupper som har ungefär samma förhällunden som underiordsurbetarna: en dålig miHö med tungt och slitsamt arbete. Det bör snarast utredas vilka arbetstagare som hör dit, och det bör även fastställas om helu grupper kun räknus dit. 1 den tungu industrin ställer urbeturnu kruv pä tidigare pensionering - exempelvis inom järnbruksindustrin, som jag för min del känner bäst till. Byggnadsarbetare, stuveriarbetare och, inte utt förglömmu, skogsurbeture ställer summu kruv.

Vänsterpurtiet kommunisternu kräver i motionen 187 utt mun skyndsumt utreder frägun om vilku som kun tänkas höru till kutegorin arbetare med tunga och hälsofarliga arbeten. Det .sägs att resultatet kan bli en viss orättvisa, eftersom det är sä svårt utt fä en fullt riktig bedömning. Men är inte det buru ett svepskäl? Nu hur vi den fullständiga orättvisan, och den kan väl inte vuru utt föredra. Gör man det — i så fall hycklar mun väl i högstu grud när det gäller urbetarnas hälsa och levnadsförhållanden.

utskottet anför beträffande kravet pä en snabb utredning att den här frågan lämpligen borde lösas genom avtal och utt pensionsålderskommittén hur utt undersöku den. Men någon tillfredsställunde lösning på pensionsproblemet hur inte gruvurbeturnu fått uvtulsvägen. Därför bör uvtulsvägen inte vuru den som mun kun väntu sig något uv under nuvurunde muktförhållunden. Även om herr Fredriksson anser att den är bra sä tycker fuktiskt gruvarbeturna självu, som stär mitt i problemen, inte det.

Att litu till pensionsålderskommitténs uppdrug är väl ändå utt hoppus för mycket. Om inte kommittén hur ett bestämt uppdrug frän riksdugen, kun vi med stor sunnolikhet förmodu utt frågun om urbetare i tunga och hälsofarliga yrken kommer utt glömmus bort. Hänvisningen till uvtulsvägen och pensionsälderskommitténs uppdrug är, tycker jug, buru tecken på utskottets bristunde intresse för dessu frågor.

När mun kommer från en del av värt land som har mycket tung industri med härda arbeten, känner man problematiken med hets och stress i kombination med tungt arbete mycket levande. Har man i en tung industri upplevt hur utslitna en del arbetare vurit när de fått pension, sett hur mänga arbetare de sista åren i arbetslivet upplevt arbetet som en stor plåga, då tvekar mun inte utt göru ullt för utt derus efterföHare skull få det bättre. Det skulle vara mycket svårt att komma till arbetskamraterna pä min tidigare arbetsplats vid järnverket och säga att jag gick emot detta krav och utt det blev en försening uv genomförundel uv pensionering vid 60 år. Likuså när mun träffur gruvurbeture, skogsarbetare, pappers- och mussufubriksarbetare, skulle det varu mycket svårt att se dem i ögonen efter ett sådant ställningstagande.

Grundfrågan i den här pensionsdebutten är: Vilkus intressen företräder mun? Vi kommunister är kluru över dettu - det är de vunligu urbeturnus. Jag vill därför, fru talmun, yrku bifull till reservution nr 4.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr CARLSSON i Vikmunshyttun (c);

Fru tulman! Det lider mot ufton, och jug skull endust i korthet unföru ytterligare några synpunkter pä den här frågan.

Herr Fredriksson ironiserade litet över det beslut som fattades 1913 om allmän folkpensionering vid 67 ärs ålder. Herr Fredriksson tycktes mena att det inte var nägon stor reform. Men, herr Fredriksson, ännu 58 är senare har vi samma pensionsålder som beslöts vid 1913 ärs riksdug. Dettu visur ändå utt det vur en stor reform som beslöts den gängen, en reform som hur stått sig genom åren.

När tänker herr Fredriksson medverku till utt vi får en sänkning av pensionsåldern från 67 år till 65 år?

1 dag har drygt 50 procent av svensku folket 67 år som pensionsålder under det att den undra hälften — i regel med de bättre arbetena - hur den lägre pensionsåldern. Kun det vara rimligt att de människor som tidigt gätt ut i arbetslivet skall vänta längst på sin pensionering? Här tulur mun så vackert om jämlikhet. Vur finns den jämlikheten för kroppsurbe-turnu och för de breda folklagren i vårt land?

Nu säger mun att de förbättringur vi fått sedun 1913 hur lagts pä undra områden än pensionssidan. Ja, för vissa grupper, men för just de här

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

gruppernu som slitit ut sig med sitt urbete och som huft de tungu jobben, har man inte tugit upp frägan om en sänkning av pensionsåldern.

Det sägs här utt kostnudernu ur ulltför högu för utt mun skull kunnu sänku pensionsåldern för dessu grupper. Fär jug dä sägu till herr Fredriksson utt nog är det en märklig mutemutik att de vilkas pensionsålder är 65 är och lägre kun få full pension efter 30 urbetsår medun den andra hälften, som fär pension vid 67 år, i regel har arbetsinsatser på 45 och 50 är bakom sig. Jag frägur mig; Hur inte deras insats i produktionen varit tillräckligt stor för att den skull kunna motivera sänkt pensionsålder ocksä för dem?

Jug upprepur utt jug känner urbetslivet och utt jag känner de människor vilkas tulun jug påstår mig föru här i dag. Jug lever mitt ibland dem och vet hur angelägen den här frågan är för dagens 60- och 65-åringur.

Herr Fredriksson sude utt jag och andru hade gjort gällunde utt det uvtul som träffudes mellun LO och Arbetsgivureföreningen den 22 juni 1971 tedde sig stötunde för oss. Nej, definitivt inte — jug sude tvärtom, herr Fredriksson, utt det uvtulet visude behovet uv en sänkning uv pensionsåldern för de mångu i det här lundet. Men jug sude också att det avtalet löser inte frägan om sänkning av pensionsåldern för dagens 60-65-äringur, och det är detta vi diskuterar. Vidare sade jug utt dettu i och för sig välkomnu uvtul ökur orättvisornu och de känns större för de gmpper som är ställda utunför. Det är dessu grupper vi hur utt lösu frägun för i dag.

Det om det.

Herr Fredriksson sade ocksä att vi har för låga pensioner och att vi mäste avvakta att vi fär bygga ut ATP. Ja, nog är det märkligt ändå att ATP, som sägs ge så mycket fördelar, skall vuru ett hinder för utt genomföru en sänkning uv pensionsåldern för de grupper där detta är mest angeläget i dag - utt vi skull skjutu denna sänkning framåt med hänsyn till ATP. Jag hur uccepterut ATP - det sude jug inledningsvis här, och jug sude det redun 1962 - därför att systemet löste ett stort jämlikhetsproblem ur mångu synpunkter, om det ocksä ur undra synpunkter skupude ökud skillnud. Men utt ATP skull vura ett hinder, som herr Fredriksson säger, för att sänka pensionsåldern för de aktuella grupperna i dug, det är för mig oförståeligt.

Herr Fredriksson gär från klarhet till klurhet. 1969 sade herr Fredriksson i andra kammaren att frägun om en sänkning av pensionsåldern behövde en kort utredning. I sitt inledningsunförunde här i dag sade herr Fredriksson att del var ett sä omfuttunde problem, utt förmodligen skulle inte utredningen hinnu bli klar till 1973, så att vi kunde fatta ett beslut dä. Men i sin replik kom herr Fredriksson igen och sade att man kan förmoda att det gär fort. Ja, det hoppas jag verkligen. Men jag tror, herr Fredriksson, att vad det blir beror på en väsentlig sak, nämligen den politiska vilju som kun engugerus för att genomföru dennu reform. Vud som erfordrus är att den politiska viHan finns, att man kan säga ifrån med kraft: Pensionsåldern skull sänkas till 65 år och den skull sänkus snurust möjligt.

Vad till slut diskussionen om finansieringen beträffar, sä undrar herr

Fredriksson vilka möjligheter jag har att lösa den frägan. Ju, jug kun med precis summu rätt ställa den frågun till herr Fredriksson, som står finansministern närmare än jag gör. Vad har herr Fredriksson för lösningar pä den frågan? Menur herr Fredriksson verkligen utt finansieringen skull vuru det uvgörande skälet för att man fortfarande inte skull fä en lösning på denna ytterst angelägna sociala rättvisefråga? Vi är beredda att ta värt unsvar för finansieringen, när förslaget ligger på bordet, och vi skull tu det ansvuret ocksä. Vi har viHan, och jag hoppas även att socialdemokraterna här i riksdugen skull kunnu mobiliseru den viHun. Tillsummans skall vi då ha möjlighet utt genomföru dennu reform. Jug vidhåller, fru talman, mitt yrkande.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Herr WESTBERG i Ljusdul (fp);

Fm tulmun! Då jug under många är hur hårt engugerut mig i den här frägun vill jag även nu säga nägra ord, men jug försäkrar att mitt anförande skull bli mycket kort.

Frågun är tyvärr en gummal bekant. Vi har år efter år diskuterat en sänkning uv pensionsåldern till 65 är men uldrig kommit frum till ett positivt beslut. Visserligen beslöt vi vid 1970 ärs riksdug att utreda frägan, och det vur onekligen ett betydelsefullt steg, men direktiven för utredningen är tämligen oklara och dessutom sä omfuttunde, att det knappast är möjligt att med utgångspunkt i dem hoppas pä en snur lösning uv frägun om en sänkt pensionsålder, om mun skull tu helu problemkomplexet i ett summunhung. Därför hur jug i år återkommit med en motion och i likhet med undru motionärer yrkat att pensionsålderskommittén skull ges i uppdrag utt med förtur utreda frägun om en sänkning av pensionsåldern från 67 till 65 är. Jug kan försäkra att denna frågu känns utomordentligt ungelägen för mångu människor och nuturligtvis speciellt för dem som just befinner sig i skurven till den lägre pensionsäldersgräns som vi här talar om. För dem är detta en oerhört brännande fråga.

Jag kan visseriigen förstå att det ocksä i fortsättningen måste finnas vissa variationer i pensionsåldern och att t. ex. arbetare underjord bör fä pension tidigare. Där kommer även fiera andra grupper i fräga. Det har ocksä här exemplifierats tidigure. Men vud jug uldrig hur kunnut förstå är utt den unställde som sitter på ena sidan om verkstudsdörren fär uvgå med full pension vid 65 års ålder, medan den som befinner sig pä undra sidan om summa dörr mäste gä kvur ytterligure tvä är för utt fä full pension.

Enligt min mening är frägun om en sänkning uv pensionsåldern en rättvise- och jämlikhetsfrägu uv mycket stor betydelse. Det hur jug framhållit många gånger. Jag finner det därför angeläget att nu understryku utt vi sä snurt som möjligt måste pä riksdagens bord få ett utarbetat förslag om en sänkning av pensionsåldern till 65 år. Vidure är det angeläget utt ett kommande förslug inrymmer bestämmelser som möjliggör individuellu vuriutioner utun den kraftiga reducering av pensionsbeloppet som för närvarande gäller vid förtida uttag.

Eftersom denna fräga har diskuterats ganska länge i dag och har behandlats i riksdagen under en föHd av år, och dä den av många skäl som jag inte här skull upprepa pockar på en snar lösning, vill jag än en gång

Nr 36 framhålla behovet av att den behandlas med förtur. Vi fär inte glömma

Onsdagen den '' många människor som stär i betungunde urbete hoppus att riksdugen

8 mars 1972 mycket snurt skull kunna sumlu sig till ett positivt beslut i dennu frägu.

-------------------- ------ Fru tulman! Den hemställun som reservationen 3 utmynnur i innebär

ålder m. m.

,, ' även den ett påskyndunde uv utredningens urbete med pensionsålders-

frägun, och jug nöjer mig därför med utt yrku bifull till den reservationen.

Herr FREDRIKSSON (s);

Fru tulmun! Jug skull bemödu mig om utt inte förlängu dennu debutt ulltför mycket, men det är ett par saker som jag ändå önskar säga något om.

Först och främst har det anförts sä mänga och sä goda skäl för sänkt pensionsålder att jag är glad att jag åtminstone slipper ta kammarens tid i anspråk för den sakens skull. Det är nämligen inte ulls sä utt jug är motständure till en sänkning uv pensionsåldern. Jag förstår inte hur mun kun ha fått det intrycket. Jag hur buru försökt belysa vilka komplicerade frågor det här gäller.

När herr Olsson i Stockholm tidigare talade om gruvarbetarnas pension ställde han en fräga till mig, som jag inte hann besvara i min senaste replik, nämligen den hur jug tänkte mig utt vi skulle kunnu lösu problemet för de övrigu grupper som hur tungu och pressunde jobb. Om herr Olsson läser i betänkundet skull han finna att det där stär pä s. 9, att pensionsälderskommittén enligt sina direktiv har i uppdrug utt undersöka vilka andra grupper som är i behov av särskilda förmåner. Vidure heter det; "Pensionsålderskommittén är således oförhindrud utt ingå i en prövning uv de pensionsförhållanden som gäller för underjordsarbeture och andra med pressande arbetsförhållanden och frumläggu de förslug

------------------------------ den kun finnu päkullude." Det får väl bli svuret pä herr Olssons

fråga.

Herr Hagberg tulude ocksä vurmt för sänkt pensionsålder. Jag har inte sä mycket att erinra mot det. Jag vill bara helt kortfuttut nämnu den nyu möjligheten till förtidspensionering enligt den s. k. älderspurugrafen. Den gör att mångu människor med de tyngstu jobben har möjlighet att få pension tidigure. Här hur nämnts 63 års ålder, men det är ingen helig gräns. Stutistiken frän riksförsäkringsverket visur utt det är mänga under 60 är som har fått förtidspension enligt denna purugruf. Dettu hur särskilt stor betydelse för folk ute i glesbygdernu. Det visur bl. u. rupporternu från försäkringskassan i Falun; det är mänga där som kommit i åtnjutande uv reformen. Jag såg i ett referat från Metalls årsmöte i Borlänge - där ju herr Hugberg hur sitt verksumhetsfält ~ utt hundra metallare ocksä hade fått förtidspension enligt den här purugrufen. Jug hoppus att den uppgiften var riktig. Det visar reformens stora betydefse. Detta gäller just de människor som är i stort behov uv sänkt pensionsålder.

I reservution 3 talur mun om vikten uv en rörlig pensionsålder, Jug hur

ingenting emot def om mun kun finna en lämplig lösning. Men

utredningen har redan i uppdrag att övervägu den frågun, så det är inget

nytt som förs frum i den reservutionen, Jug tror att det kun ligga mycket i

96 del förslaget. Rent biologiskt åldras människor oliku. Mun hur oliku tungu

jobb, och man har ohka intresse att fortsättu - en del önskar sluta tidigure och andra önskar arbeta längre. Kan man tillmötesgå människornas behov i dessa avseenden är det bara bra.

Herr Carlsson i Vikmanshyttan säger att om man kände till de tunga jobben så skulle man ha en annan inställning. Han tular som om det bara var han som kände till och umgicks med de tunga jobbens och de valkiga nävarnas folk. Jag kan upplysa herr Carlsson om att jag under en stor del av mitt verksamma liv har arbetat i sådana jobb. Som skogsarbetare, som järnvägsbyggare och som gruvurbeture vet jug nog hur urbetsmiHön är och hur hårt mun fär slita; åtminstone hur hårt man fick sHtu på den tiden, och det hur kanske inte blivit mycket bättre.

Herr Curlsson tulude kunske inte i dug om de vulkigu nävarnus folk men hun gjorde det förru året. Eftersom hun försöker undervisu mig, kunske jag kan få undervisa honom litet grand. Jag vet hur det känns när valkarna i nävurnu blir så tjocku utt de spricker tvärs över och blodet rinner mellan fingrarna. Dä är det minsann besvärligt att ta tag i spaden, släggskaftet, skrotspettet, borren eller vad det kan vara, när man skall börja på morgonen.

Man har gått in för att komma till rätta med dessa problem. Sedan man klarat av dem och en hel del andra elementära rättvisefrågor, tar man upp den sänkta pensionsåldern. Man kan ju inte få allt pä en gång. Här har skett en prioritering, som jag har funnit någorlunda riktig.

Herr Carlsson i Vikmanshyttan kommer också in på frågan hur jag har tänkt mig att man skall lösa finansieringsfrågan. Han säger att det bör väl jug hu klurt för mig som står finansministern närmare än vad herr Carlsson gör. Det var just det jag tänkte, att herr Carlsson och centerpurtiet skulle litu på finunsministern. Men det är kanske Htet för mycket begärt att Sträng skall komma och ge er ett råd hur man skall lösa finansieringsfrågan.

Dettu må, fru tulmun, vuru tillräckligt för mig vid den här tidpunkten, och jug hoppus att jag slipper återkomma.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Herr Fredriksson hänvisade till utskottsbetänkundet ungefär som om jug inte skulle ha läst det, och sen läste hun en bit ur dettu. Men han kunde hu fortsutt ytterligare en bit. Det står där: "Vad slutligen angår yrkandet om en utredning av frågan vilka andra arbetare än arbetare under jord som bör komma i åtnjutande av motsvarande lägre pensionsålder vill utskottet erinra om att riksdagen sä

sent som 1969---- uttalat att det knappast kunde anses rimligt att i en

allmän pensionslagstiftning prioritera helu yrkesgrupper med utgångspunkt i utt gruppen hade ett särskilt hårt eller pressande arbete, eftersom det var tveksamt om påfrestningarna drabbade så generellt att en särskUd lagstiftning var motiverad."

Mun understryker ulltsä detta uttalande i utskottsbetänkandet, och frågan kvarstår hur herr Fredriksson har tänkt sig att man skull lösa det här. Skall det ske genom separata avtal mellan de berörda parterna som man säger? Det är i så fall en bra upplysning, därför att dä får man från fackligt häll lägga om politiken.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Vidare tycker jag utt vi mer och mer i den här debatten kun se och utlusu vems intressen man egentligen företräder. Företräder man dem som står ute pä jobben eller är det några undra intressen? Är det något dunkelt tal om biandekonomin eUer något sådant, eller vart vill man egentligen komma?

En fråga till som inte heller är klart besvarad efter herr Fredrikssons inlägg: VUken aUmän pensionsålder anser han lämplig? Har han nägon uppfattning om det i dag, eller är det också något som mun helt enkelt får överlåta tiU pensionsälderskommittén utt utreda?

Herr CARLSSON i Vikmunshyttun (c) kort genmäle:

Fru talman! Den omständigheten utt det är gott om förtidspensionärer i Kopparbergs län talar ju för det yrkande jag har ställt här tidigare, nämligen att vi får en allmän sänkning av pensionsåldern till 65 år.

Herr Fredriksson säger att han känner till de tunga jobben lika väl som jag. Jag fick det intrycket av herr Fredrikssons beskrivning att vi hade precis samma erfarenheter pä den punkten. Men, herr Fredriksson, det finns ändock en skillnad mellan oss; vi drar oUka slutsatser av våra erfarenheter. Mina slutsatser är att det är ytterst angeläget att vi verkligen med hänsyn till dessa människor får ett snabbt beslut om en sänkning av pensionsåldern. Herr Fredriksson vill skjuta pä saken i avvaktan på resultatet av en utredning som har nog sä dimmiga direktiv om hur mun skall se pä frågan om den sänkta pensionsåldern.

Till slut vill jag säga herr Fredriksson att om vi betraktar reformen som angelägen lär vi kluru finunsieringen ocksä. Jag hur sugt utt vi är beredda att ta vär del av ansvuret. Är herr Fredriksson beredd att ta sitt ansvar?

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag är övertygad om att när utredningens resultat föreligger konimer säkerligen ocksä ett förslag om hur den här saken skall finansieras.

Herr Carlsson i Vikmanshyttan citerade mig — det har för resten herr Olsson i Stockholm också gjort - och menade att jag skulle ha sagt i ett tidigare anförande att det inte behövdes nägon längre tids utredning. Vad gällde frågan då? Dä gällde det enbart sänkning av pensionsåldern, men nu har ju utredningen så mycket annut utt sysslu med, nämligen utöver pensionsåldern frågan om förtidspension, förtida uttag, värdesäkring uv pensionerna osv. Det är det som gör att jag tror att det kommer att ta en viss tid. Men då kommer denna förtidspensioneringsreform utt hu sin storu betydelse under tiden. Jug vill sägu till herr Curlsson i Vikmunshyttun utt mun inte löser problemet genom att sänka pensionsåldern till 65 är, eftersom det finns så många som behöver och som redan enligt den nya reformen har fått pension från 63 års ålder och ännu tidigare.

Herr Hugberg frägur vilkas intressen man företräder. Jag är övertygad om utt de oliku fuckförbunden företräder urbetstugurnus intressen vid valet av prioritering. De har först velat ha kortare arbetstid, innun de med kraft har fört fram denna fråga om en sänkning av pensionsåldern. Man har nu träffat en överenskommelse och mun hur klurat den biffen. Man

kommer att kämpa mycket intensivt i fortsättningen för att udämna också återstående orättvisor i sumhället. Det är jug övertygad om.

Herr HÄLL (s):

Fru talmun! Det skulle vara frestande att också ta del i själva denna debatt, men jag tror att jag drar mig för det, eftersom man har börjat tala om de valkiga nävarnus debatt. Säsom gammal verkstadsarbetare kan jag kanske inte riktigt konkurrera där.

Jag har tidigare i denna kammare, senast i en interpellationsdebatt, framlagt mina synpunkter på gruvarbetarnas pensionsålder. Jag framhöll då och jug vill understryku det än en gång att det inte bara är fräga om pensionsåldern utan i ännu högre grad om pensionens ekonomiska nivå. Jag anser att rätten att gå i pension inte blir meningsfylld, förrän man erhåller en sådan pension att man verkligen kan fä en hygglig existens på den.

I den interpellationsdebatten framhöll jag att gruvindustrins struktur ser ut på det sättet utt det finns allvarligu furhågor för utt en lagstiftning om pensionsåldern, utan att man dessförinnan eller samtidigt löser denna frägus ekonomisku del, kan kommu utt bli en puppersreform utan reeUt värde för en stor del av den nuvarande underjordsarbetande gruvarbetar-kären. Jag finner tyvärr att man varken i utskottets betänkande eUer i reservationen har beaktat detta som jag betraktar såsom en mycket vital fråga. Jag vill verkligen beklaga att man här inte har kunnat finna en lösning pä det problemet.

1 reservationen sveper man sedan välvilligt in, som jag bedömer det, större delen av detta lands arbetstagare. Jag har väldigt svårt att föreställa mig vilka som frivilligt skulle viHa tala om att de har ett så lätt och så föga påfrestande arbete utt de inte unser sig hu rätt utt ställa kruv pä någon sänkning uv pensionsåldern. Detta är sannerligen inte ägnat att ge underiordsurbetarnus pensionsfrågu en förtursrätt som jag menur att de är berättigade till.

Jag vill, fru talman, än en gång framhålla nödvändigheten av att finna en lösning på frågans ekonomiska del. Personligen förväntar jag mig -som jag i ett tidigare sammanhang har sagt till socialminister Aspling — ett kraftfullt ingripunde från stutsmakternas sida i syfte utt kluru den ekonomisku grunden för en framtida reform av dessa underjordsarbetares pensionsålder.

Jug har velat anföra detta, eftersom det är min avsikt att i den efterföHunde omröstningen uvstå från att rösta på denna punkt.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

Överläggningen var härmed slutud.

Fm andre vice talmannen meddelade att ärendet skulle företas till avgörande med iakttagande av den uppdelning, som tUlämpats i de vid betänkandet fogade reservutionernu.

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Propositioner gavs pä bifaU till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Carlsson i Vikmanshyttan och fröken Pehrsson,

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. ni.

3:o) reservationen nr 3 uv herrar Jonsson i Moru och Mundebo sumt 4:o) reservutionen nr 1 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vuru med övervägunde ju besvurud. Då herr Carlsson i Vikmanshyttun begärde votering, upptogs för bestämmunde av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilku den under 2;o) ungivnu förklurudes hu flertalets mening för sig. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering, upptogs för bestämmande av kontraproposition i voteringen om kontruproposition i huvudvoteringen ånyo propositionernu under 3:o) och 4:o), uv vilku den under 3:o) angivna förklurudes ha flertalets mening för sig. Herr Olsson i Stockholm begärde emellertid votering, vurför föHunde voteringsproposition upplästes och godkändes:

100

Den som vUl utt kummuren till kontruproposition i voteringen om kontruproposition i huvudvoteringen ungående sociulförsäkringsutskottets hemställun i betänkundet nr 4 såvitt uvser sänkning av den allmänna pensionsåldern antar reservationen nr 3 av herrar Jonsson i Mora och Mundebo röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammuren tUl kontraproposition i nämnda votering untugit reservutionen nr 1 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertalet av kummurens ledumöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHunde resultut:

Ju - 53

Nej - 22

Avstår - 234

1 enlighet härmed blev föHande voteringsproposition för voteringen om kontruproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vUl utt kummuren till kontruproposition i huvudvoteringen

ungående sociulförsäkringsutskottets hemställun i betänkundet nr 4 såvitt

avser sänkning av den ullmännu pensionsåldern untur reservutionen nr 2

UV herr Curisson i Vikmunshyttun och fröken Pehrsson röstur ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering

antagit reservationen nr 3 av herrur Jonsson i Moru och Mundebo.

Vid omröstning genom uppresning förklarudes flertalet av kammarens ledumöter hu röstut för ju-propositionen. Då herr Jonsson i Moru begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsuppurut. Dennu omröstning guv föHande resultat:

Ju - 83

Nej - 54

Avstår - 172

I enHghet härmed blev föHunde voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den som vill utt kummuren bifuUer sociulförsäkringsutskottets hemställan

i betänkundet nr 4 såvitt avser sänkning av den allmänna pensionsåldern

rösturja,

den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifullit reservutionen nr 2 uv herr Curlsson i

Vikmanshyttan och fröken Pehrsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlsson i Vikmanshyttun begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning guv föHunde resultut:

Ja - 174

Nej - 88

Avstår - 47

Herr Eriksson i Ulfsbyn (c) anmälde att han avsett att röstu nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare m. fl.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägunde ju besvurud. Sedun herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föHande voteringsproposition;

Den som vUl utt kummuren bifuller sociulförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 4 såvitt avser sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare m. fl. röstar ja, den det ej vill röstur nej.

Vinner nej hur kummuren bifallit reservationen nr 4 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklurudes flertulet uv kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparut. Denna omröstning gav föHande resultut:

Ja - 257

Nej - 18

Avstår - 34

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Sänkt pensionsålder m. m.

101

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Allmänt ombud i socialförsäkringsmål

§ 15 Allmänt ombud i socialförsäkringsmål

anledning av

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 5 motion om allmänt ombud i socialförsäkringsmål.

I detta betänkande behandlades motionen 1972:974 av herr Larsson i Staffanstorp m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen skuUe anhåUa hos Kungl. Maj:t om prövning och förslag rörande inrättandet uv ett allmänt ombud eUer unnun instans med uppgift att tUlvarata främst den enskildes rätt i socialförsäkringsmål i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå motionen 1972:974.

102

Reservation hade avgivits av herrur Curlsson i Vikmunshyttun (c), Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m) och Mundebo (fp), fröken Pehrsson (c) samt herrar Björck i Nässjö (m) och Andersson i Nybro (c), som unsett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:974 i skrivelse tiU Kungl. Maj:t som sin mening skuUe giva tUl känna vad reservanterna anfört.

Fröken PEHRSSON (c):

Fru talman! I motionen 974 av herr Thorsten Larsson i Staffanstorp m. fl. hemställes att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om prövning och förslag rörande inrättandet av ett allmänt ombud eller annan instans med uppgift att tillvarata främst den enskildes rätt i socialförsäkringsmål.

Krav med förslag som syftat till att stärka rättssäkerheten på socialförsäkringsområdet har förts fram i motioner i riksdagen tidigare. Bl. a. hade 1965 års riksdag att behandla en fyrpartimotion med yrkande om översyn uv besvärs- och underställningsförfarandet vid försäkringsdomstolen. Andra lagutskottet som hade att behundla denna motion fann det befogat med en närmare granskning av de frågor som aktualiserats i motionen. Ocksä riksdagen ansåg det befogat att närmare granska frågorna och tillstyrkte en förutsättningslös utredning. Denna utrednmg väntar vi fortfarande på. I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 5 framhåller utskottsmajoriteten att man inom vederbörande departement kommer att föHa utvecklingen pä detta område med uppmärksamhet och vidta de åtgärder som kan visa sig erforderliga. Det är bra, men är det tUlräckligt tillfredsställunde ur rättssäkerhetssynpunkt? Sociulförsäkringurna utgör ett av de viktigaste leden i det sociala trygghetssystem som byggts upp i vårt land. För de enskilda människorna är det av stor betydelse att komma i åtnjutande av de förmåner som samhället tillförsäkrat dem. Det kan ifrågasättas om rättssäkerheten i försäkringsmål för närvarande är betryggande, särskilt med tanke på utt det är sjuku och gamla människor, ofta med ringa förmågu att tillvarata sin rätt, som invecklas i mål uv det här sluget. Ett allmänt ombud med uppgift att tillvarata de enskildas intressen skulle ha stor betydelse för rättssäkerhetens tryggande. Utskottsmajoriteten medger ocksä i sin skrivning angelägenheten av att det skapas garantier för den enskildes rättssäkerhet inom socialförsäkringens område, och man menar att om rättshjälpsrefor-

men genomförs i enlighet med propositionens förslag så behövs det inte något allmänt ombud för att tillvarata den enskildes rätt i socialförsäkringsmål. Vi har en annan mening om hur man kan skapa garantier för den enskUdes rättssäkerhet inom socialförsäkringens område och det har vi också framhållit i reservationen.

Det behövs exempelvis en enhetlig tUlämpning av lagen. Låt mig bara peka pä frågan om den vidgade förtidspensioneringen. En hel del människor sökte men fick sina unsökningar avslagna. De enskUda överklugude inte, och först efter mer än ett år kom ärendena till prövning i försäkringsdomstolen — dettu efter utt interpellationer och enkla frågor i riksdugen uktuuliserat problemet. Hade det funnits ett allmänt ombud som fört dessa människors talan hade ärendena också kunnat avgöras mycket tidigare.

Nu har socialministern framhållit att han i en proposition i år kommer att framlägga förslag om mer enhetliga riktlinjer när det gäller hur förtidspensioneringen skall utformas.

Det finns en hel del ytteriigare fall som talar för inrättandet av ett allmänt ombud, och det skulle varu intressunt utt få redovisu dem här, men jug vill nu nöja mig med utt yrku bifall tiU den reservation som vi har fogat till sociulförsäkringsutskottets betänkunde nr 5.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Allmänt ombud i socialförsäkringsmål

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Fru talman! Frågan om införunde av ett aUmänt ombud i socialförsäkringsmäl har, som fröken Pehrsson här säger, behandlats av riksdagen vid upprepade tillfällen under 1960-talet, och senast under 1971 avslog riksdagen en motion med samma innehåll som den nu förevarande.

I de motioner som under årens lopp har avgivits i denna fråga åsyftade man till en bögan att ett allmänt ombud skuUe inrättas för att i första hand tillvarata det allmännas intressen i dessa spörsmål.

Under senare år har emellertid frågeställningen alltmer blivit inriktad på att skapa rättshjälp åt den enskUde i hundläggningen av försäkringsärenden som vederbörande är berörd utav.

Vi är i utskottsmajoriteten helt överens med reservanterna om att det är angeläget att det skapas garantier för den enskildes rättssäkerhet inom socialförsäkringens område liksom eHest då den enskUde är beroende uv myndigheters hundlunde och beslut.

Vi är emellertid inte överens om på vilket sätt mun lämpligen kan nä en bättre rättshjälp i de frågor det här rör sig om. Reservanterna tror att ett allmänt ombud skulle vara den institution som kan avhjälpa de olägenheter som nu råder på detta område samt bidra till enhetlighet i rättstillämpningen.

Utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden, som framlagt sitt betänkande i september 197 1, har gjort mycket ingående undersökningar om på vilket sätt man kan lämna en förbättrad rättshjälp pä socialförsäkringsområdet, och utredningen säger härvid föHande:

"Våra undersökningar har sålunda bibragt oss den uppfattningen, att medlen för att åstadkomma en förbättrad rättshjälp pä socialförsäkringsområdet inte är att söka i en ombudsorganisation av något slag. Strävandenu bör i stället inriktas på utbildningen av personal hos

103

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Allmänt ombud i socialförsäkrings-mål

104

försäkringskassorna samt på att inom den ullmännu rättshjälpens ram tillhandahållu lämpligt biträde för dessu ärenden." Detta har utredningen alltså sagt efter mycket ingående arbete och undersökningar rörande dessa spörsmål.

När det sedan gäller möjligheterna att åstadkomma enhetlig praxis mellun försukringskassomu och utt rätta till felaktigheter i kassornas handläggning är det ju för närvurunde så att ärendena kan prövas i tre instanser, med försäkringsdomstolen som högsta instans. Här vill jag korrigera fröken Pehrsson när hon säger att de som inte har fått sin fråga riktigt behandlad i en underinstans har fått vänta i avvaktan på interpellationssvar o. d. här i riksdagen. Det är inte riktigt. Om en försäkringstagare kommer till en försäkringskassa med ett ärende och inte blir nöjd med det beslut som där fattas, fär han hjälp av försäkringskassans tjänstemän att överklaga sitt ärende i försäkringsrådet och upp tUl försäkringsdomstolen. När ärendet sedan kommer till försäkringsdomstolen gör man där ytterligare undersökningar. Man kan t. o. m. — det har tillämpats vid flera tiUfällen - införskaffa uppgifter från den försäkrade genom muntliga förhör.

Dessutom anordnar riksförsäkringsverket, som är tillsynsmyndigheten, UtbUdning av både personal och förtroendevalda vid försäkringskassorna för att man skall kommu tillsummuns och konfronteras med ungefär likartade frågor och kunna få en korrigering av praxis.

Inom utskottsmajoriteten har vi den uppfattningen att mun här hur en betryggande garanti för att det blir enhetlighet i rättstillämpningen på detta område.

Men utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden har också påpekat att det är särskUt betydelsefullt att det finns möjligheter till rättshjälp på ett tidigt stadium. Genom proposition nr 4 vid årets riksdag med förslag till en rättshjälpsreform kommer det att bli avsevärt förbättrade möjligheter för den enskilde att tillvarata sina intressen i sådana ärenden som det nu är fråga om. Det heter där: Om inte den sökande själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd kan tillvarata sin rätt, skall han ha rätt att pä begäran erhålla juridiskt biträde till rimlig kostnud.

Det är utskottets uppfattning att man inom ramen för en utbyggd rättshjälpsorganisution med ullmännu advokatbyråer i varje län ger goda möjligheter att tillgodose de försäkrades intressen. Vi säger ocksä att det är nödvändigt att man på dessa advokatbyråer har tiUfredsstäUande expertis, som är inställd på frågor av socialförsäkringskuruktär. I denna uppfattning instämmer också reservanterna, som tror att reformen mnebär en betydande förbättring i dessa avseenden. Man vUl emellertid redan i förväg utdöma hela systemet och tror inte att det är tUlräckligt. Låt oss avvakta och se vilka resultat denna reform kan lända till. Skulle det visa sig att reformen inte ger sädana resultat som man nu har skäl att räkna med, finns det anledning att ta upp frågan igen. Jag är övertygad om att man inom departementet kommer att ha sina ögon riktade pä detta.

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag i detta ärende.

Fröken PEHRSSON (c):

Fru talmun! Herr Kurlsson i Ronneby påstår att jag sagt att de som får en ansökan om förtidspension avslagen mycket väl kunde bh tillgodosedda inom det system som vi nu har. Ja, det är bara det att de ofta har trott att det inte kan göras något ytterligare sedan de förstu gången fått uvslag. Ett uUmunt ombud kunde påpeku att det finns möjligheter att gå längre och pä sä sätt hjälpa dem. Det är ett av skälen till att vi förordat ett allmänt ombud.

Vidare skall jag inte bestrida att den föreslagna rättshjälpsreformen kommer att bidra till att förbättra den enskildes möjligheter att tillvarata sin rätt i socialförsäkringsmål, främst genom den föreslagna rätten att erhålla biträde även i förvaltningsärenden. Men vi menar att denna reform inte är tillräcklig för den enskUdes rättsskydd i ärenden rörande socialförsäkringen, och därför anser vi den inte fullt tUlfredsställande. ,

Herr Karlsson säger dessutom att det är meningen att de aUmänna advokatbyråerna skulle tillföras expertis som skall syssla speciellt med dessa frågor. Ja, vi menar att ett ullmänt ombud utgör den expertis som skulle ha översynen över dessa frågor.

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Fru tulman! Om fröken Pehrsson håller med om att svårigheterna ligger i den lägsta instansen, måste hon nog instämma med oss i utskottets mujoritet i att ett allmänt ombud för hela landet inte kun göru mycket i dennu frågu. Vi tror i dettu summunhang pä de rättshjälpsorganisationer som byggs upp med expertis på länsplanet, dit man kan vända sig direkt i första instans, om man inte skulle få sin rätt tUlgodosedd.

Jag har arbetat med dessa frågor som förtroendemun i försäkringskassan, och jag vet att man, om mun där futtar ett beslut som vederbörande försäkringstagare inte är nöjd med, självfallet meddelar denne på vilku uppgifter mun hur futtut beslutet och även utt hjälp kan erhållus frän försäkringskussan vid överklagande hos riksförsäkringsverket, försäkringsrädet och slutligen försäkringsdomstolen.

Jag vill därför ubsolut påstå att det föreligger rättssäkerhet i dessa avseenden. Sådunu som inte i förstu omgången har vänt sig tUl försäkringskussun kun emellertid behöva få hjälp, och för detta ändamål tror vi att de rättshjälpsorganisationer som byggs upp kommer att vara uv värde.

Överläggningen vur härmed slutud.

Propositioner guvs pä bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Pehrsson begärt votermg upplästes och godkändes föHande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller sociulförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 5 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Carlsson i

VUcmanshyttan m. fl.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Allmänt ombud i socialförsäkringsmäl

105

4* Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. utbildningen av ambulanspersonal

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Pehrsson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparut. Dennu omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 145

Avstår — 4

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på föredragningslistan upptagna utskottsbetänkanden tiU morgondagens sammanträde.

§ 16 Ang. utbildningen av ambulanspersonal

106

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Wiklunds i Stockholm (fp) den 11 januari framställda interpellation, nr 1, och anförde:

Fru talman! Herr Wiklund i Stockholm hur frågut mig om sjukvårds-och körutbildningen för ambulanspersonal.

Lundstingskommunernu är enligt sjukvårdslugen skyldigu utt svara för det vägbundna ambulansväsendet. För ambulanspersonalens sjukvårdsutbildning finns en av skolöverstyrelsen fastställd läroplan för grundkurs i sjukvård för ambulanspersonal för tillämpning vid kommunala och landstingskommunala yrkesskolor. UtbUdningsmälet är enligt läroplanen utt ge grundläggande kunskaper och färdigheter i sjukvård för ambulanspersonal och därvid göra ambulanspersonalen så väl förtrogen med de första åtgärderna vid svårure olycksfall och sjukdomsfall, utt adekvat värd av skadade och sjuka kan påbörius redun pä plutsen för omhändertugan-det.

Storu kruv ställs otviveluktigt pä umbulunsverksamheten och pä ambulanspersonalen som följd av den medicinska utvecklingen samt med hänsyn tUl de omstruktureringar, som sker inom sjukvårdsorganisationen med bl. a. en koncentration uv ukutsjukvärden till större och mer specialiserade sjukhus och en upprustning uv den öppna sjukvärdens resurser. Mot den bakgrunden tillsattes inom sociulstyrelsen är 1970 en arbetsgrupp med uppdrag utt se över utbildningen i sjukvård för ambulanspersonal.

Denna arbetsgrupp lämnade i augusti 1971 en delrapport till sociulstyrelsen ungående utbildning uv ambulanspersonal. I rapporten föresläs bl. a. — i uvvuktun på en närmure utredning för en slutlig bedömning uv utbildningsfrågan - att genomgäng av kurs i sjukvård för ambulanspersonal enligt skolöverstyrelsens läroplan görs obligatorisk för den personal, som skall dänstgöra i ambulanser. Vidure föreslås utt läromedel utarbetas för undervisningen och att möjligheterna utvidgas för fortbildning i sjukvård för ambulanspersonal, som gått igenom grundkurs. Remissbehandlingen av rapporten har nyligen avslutats, och enligt vad jag inhämtat kommer socialstyrelsen att inom kort ta ställning till arbetsgruppens förslug.

Vad gäUer frågan om speciell körutbildning för ambulanspersonalen kan jag nämna att ett förslag härom nyHgen hur uturbetats inom trafiksäkerhetsverket på uppdrag av Kungl. Maj:t. Enligt förslaget skaU alla som ägnar sig åt ambulanstjänst - oavsett om de är anställda hos sjukvårdshuvudmannen, vid brandförsvaret, taxi eller enskilda företag — ha genomgått en grundläggande kömtbUdning på ambulans- eller läkarbU. Detta förslag har remissbehandlats och övervägs för närvarande av trafiksäkerhetsverket.

Det är givetvis önskvärt att ambulanspersonalen har goda sjukvårdskunskaper och god körskicklighet. Som frumgår av vad jag unfört är också frågornu om ambulanspersonalens sjukvårdsutbildning och körutbildning under behandling hos de berörda myndigheterna.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. utbildningen av ambulanspersonal

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Fru talman! Anledningen till att jag i riksdagens början ställde mina frågor om obligatorisk sjukvärds- respektive förurutbildning för umbu-lanspersonal var det förhållandet att föreskrifter med bestämda utbUd-ningskrav i fräga om denna personals sjukvårdskunskap och körförmåga saknas, något som torde sammanhänga med att det vägbundna ambulansväsendet organisatoriskt företer en splittrad bild. I en del län har landstinget eget ambulansväsen, på andra häll har landstinget träffat avtal med brandförsvaret, taxi eller andra enskUda företag om ambulanstransporterna.

Att det är ungeläget med utbUdning uv all ambulanspersonal behöver inte närmare motiveras. Denna tjänst ställer på grund av självu sin natur stora krav pä sina utövare. Direkta medicinska insatser frän denna personals sida anses enligt en viss undersökning erfordras vid bortåt 20 procent av ambulanstransporterna och i omkring hälften av dessa fall betraktas sådana insatser vara av helt avgörande betydelse för den sjukes eller skadades tillstånd.

Man hur givetvis anledning antu att denna personul genom ofta mångårig och hängiven tjänst skaffar sig stora erfarenheter, som motsvarar högt ställda anspråk pä tjunstduglighet. Inte desto mindre finns det exempel på brister härvidlag.

Detta är ocksä bakgrunden till att uppmärksamheten fästs pä de båda nu föreliggande utbildningsförslugen, som avser utbildning i sjukvård respektive speciell körträning för ambulanspersonal. Det ligger väl i sakens natur att exempel på brister i första hand hänför sig till trafikolyckor med sjuktransportbilar, medan i varje full rapporterade brister i frägu om personulens sjukvärdsinsutser tycks vuru direkt sällsyntu. Det förtjänur tilläggas, att kraven på kvalitet i sädana insatser torde tendera att öka särskilt för viss ambulanspersonal i samma män som särskild sädan personal, såsom skett i Stockholm, avdelas för tjänst på ambulansvagnar speciellt avsedda för omhändertugunde uv olycksfull. Sådun specialisering har nog medverkat till att hålla i gäng en viss diskussion om själva arten av ambulanspersonal, t. ex. tanken på visst inslag av läkare, kvinnliga befattningshavare säsom sjuksköterskor etc. bland denna personal. Resultat av sådana propåer har uteblivU, om man bortser från att sjuksköterskeelever på sina håll i viss omfattning

107

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. utbildningen av ambulanspersonal

108

praktiserar i ordinär ambulanstjänst. Det vore av intresse att höra socialministerns mening om det lämpliga i en brytning av den nuvarande manliga totaldominansen bland ambulanspersonalen, t. ex. genom anstäU-ning av redan sjukvårdsutbildade kvinnor för civil ambulanstjänst — ett inte dåligt bidrag till diskussionen i utbildningsfrågan. Kontinuerlig medverkan uv läkare i umbulanstjänst kan av uppenbaru praktiska skäl tydligen inte ordnas, i vurje full inte för närvarande.

Om man häller sig till den sålunda såvitt känt enbart munligu umbulunspersonulen, suknade enligt en nyligen gjord enkät 19 procent helt sjukvårdsutbUdning, medun 30 procent hude genomgått grundutbUdning i sjukvård om sju veckor enligt den uv skolöverstyrelsen 1965 fustställdu läroplunen. Resten uv personulen eller omkring hälften hade visserligen genomgått sjukvårdsutbildning men av mycket växlande beskaffenhet och längd. Utbildningsläget hur inte nämnvärt förbättruts sedun 1966, då mun gjorde en liknunde genomgång, ett läge som förunlett även personulen att själv bejaka utbildningsbehovet.

Det råder naturligtvis, fru talman, inga delude meningur om dettu behov, nägot som också frumgår uv svuret pä min interpellution. Jug ber att fä tacka för detta svar.

Jag måste dock samtidigt konstatera att frågorna i interpellationen lämnats i stort sett obesvarade. Den i svaret åberopade rupporten av arbetsgruppen för sjukvårdsutbildning och trafiksäkerhetsverkets förslag rörande körutbildning innehåller motiveringar för att obHgatorium nu införes avseende båda dessa slag av utbildning, eftersom, som jag nyss sade, utbildningsläget inte förbättrats. Här liksom i interpellationen skall jag endast uppehålla mig vid sjukvårdsutbildningen. Finns det inte herr statsråd — mot bakgrunden av att skolöverstyrelsens läroplan av 1965 sålunda inte lett till att andelen ambulanspersonal med tillfredsställande sjukvårdsutbildning enligt denna plan nämnvärt ökat — störstu anledning att snabbt ta ställning till förmån för urbetsgruppens förslug utt all umbulunspersonul skall ha sjukvårdsutbUdning enligt denna läroplan, i avvaktan på resultatet av en utredning om förändrad form för utbUdningen i sjukvård för ambulanspersonal? Jug ställde därför i interpellutionen denna fråga, som jag här nödgas upprepu: Kan förslag till provisoriska bestämmelser om obligatorisk sjukvårdsutbUdning för ambulanspersonal förväntas inom en snar framtid? Jag tänkte då på förslug till riksdugen. Jag föreställer mig nämligen att införunde av ett obligatorium förutsätter viss medverkan uv riksdagen, även om det kan vura möjligt att sä inte behöver ske speciellt avseende umbulunspersonulen, sedun urbetet med översyn av den s, k, medicinalpersonulförfuttningen lett till slutligt resultut. Denna översyn, som i förbigående berörs i rapporten av arbetsgruppen för ambulanspersonalens sjukvårdsutbUdning, skulle ju kunna föru fram till utt sjukvärdsutbildud umbulunspersonul hänföres till medicinulpersonal — med därav följande konsekvens i form av kruv pä all umbulunspersonul om viss utbildning för tillhörighet till medicinulperso-nalen.

Jag skulle alltså, herr statsråd, önsku veta herr statsrådets inställning till ett provisoriskt utbildningsobligutorium och behovet uv föreskrifter därom, om ett sådunt obligutorium såsom den särskildu urbetsgruppen

föreslugit införes. Även fortbUdningsfrågan har jug tagit upp i interpellutionen säsom min fråga nr 3, Jag skulle givetvis uppskutta mycket, om socialministern vUle något belysu även dennu frägu.

Herr sociulministem ASPLING:

Fru talman! Målet för ambulanspersonalens utbildning - låt mig understryka det — är främst enligt läroplanen utt ge grundläggunde kunskuper och färdigheter i sjukvård och utt göra personalen så väl förtrogen med de första åtgärderna vid svårare olycksfall och sjukdomsfall att adekvat vård av skadade och sjuka kan påbörjas redan pä platsen för omhändertagandet. Jag vill nämna utt utbildningen omfuttar tre veckors teoretisk undervisning och fyra veckors yrkesarbete. Anslutningen till denna utbildning har emellertid inte varit sä stor som önskvärt. Detta förhållande tillsammans med de ökade krav som onekligen ställs på denna personal var anledningen till att socialstyrelsen i början av 1970 tillsatte en särskUd arbetsgrupp för att se över utbUdningen i sjukvård för ambulanspersonal. Arbetsgruppen har, som jag redan har nämnt, nu till socialstyrelsen lagt fram förslag till riktlinjer för en total översyn av utbildningen och åtgärder som behövs för en slutlig bedömning av utbildningsbehovet.

När herr Wiklund frågar mig om man inte kan räkna med att åstadkomma en meru provisorisk unordning, vill jag säga att vi har att avvuktu sociulstyrelsens ställningstagande till det förslag som föreHgger, Jag kan alltså inte nu föregripa detta förslug som snurt kommer utt framläggas. Men vad jag gärna vill understryka är att vi kommer utt ha ett underlag för att inom en snur frumtid få till stånd en betydligt bättre situation när det gäller ambulanspersonalens utbildning i sjukvård. Det bör också vara möjligt att få fram enhetliga föreskrifter om kömtbUd-ningen och hur den skall vara upplagd för ambulanspersonalen. Enligt vad jug hur inhämtut kommer trufiksäkerhetsverket utt lägga fram förslag härom till Kungl. Muj:t under våren.

Jug har med andra ord här velat understryka att denna fråga är i hög grad föremål för åtgärder, och vi hur utt tu ställning till ett förslug inom en relativt snar framtid. Jag delar herr Wiklunds mening utt detta gäller frågor av mycket stor betydelse, och jug vill gärnu understryka att utvecklingen i sig själv här ställer ökade krav, som jag anser det angeläget att så längt som möjligt kunna tillgodose, och det är ockä bakgrunden till de åtgärder som är under förberedande.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. utbildningen av ambulanspersonal

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Fru talman! Jug berörde frågun om kvinnlig personal. Det är en manlig dominans i denna personalgrupp, och jag undrur om det inte skulle vara nyttigt med ett visst kvinnligt inslag i dennu grupp. Sociulministem svarade dock inte på den frågan. Jag kan möjligen förstå att hun inte är beredd utt omedelburt säga någonting beträffande detta, men jug skulle gärna viHu höru huns uppfuttning, och helst skulle jag naturiigtvis se att hun tycker likadant som jug, nämligen utt vi skuUe behövu hu en blundud personulgrupp i umbulanstjänsten.

Vidare vore jug väldigt intresserud uv utt veta, huruvida de föreskrifter

109

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

om ett obHgatorium, som det kan bli fräga om, erfordrar riksdagens medverkan eller om man kan tänka sig att berördu ämbetsverk kun futta beslut. Jag föreställer mig att det kun bli nödvändigt med en medverkan från riksdagen i en eller annan form.

Herr socialministern ASPLING;

Fru talman! Jug har självfullet ingen uwikande mening i själva principfrågan när det gäUer önskvärdheten av ett ökat kvinnligt inslag i denna viktiga personalgrupp. Det vUl jag gärna ha sagt.

Sedan viU jag bara understryka, herr Wiklund, att jag i mitt svar så långt som möjligt försökt att vara konkret och peka på de åtgärder som nu är under förberedande. Herr Wiklund har, med undru ord, väckt en fråga i en angelägen sak och jag har i dag — tycker jag — kunnat svara konkret så långt som möjligt: här är man i full gång med att förbereda åtgärder.

Jag viU inte på något sätt säga att herr Wiklund skall vara nöjd med svaret, men jag har i vaije fall velat peka på att vi här förbereder insatser av sådan omfattning att jag är övertygad om att vi i framtiden kommer att kunna möta de ökade kraven på ett bättre sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

110

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Sjönells (c) den 4 februari framställda interpellation, nr 42, och anförde:

Fru talman! Herr Sjönell har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förhindra exploatering av områden, vilka i skissen till fysisk riksplan avsetts för andra ändamål, innan lagstiftning pä området trätt i kraft.

Jag delar interpellantens uppfattning om att en omfattande lagstiftning måste komma till stånd för utt nå en önskvärd styrning av olika aktiviteter i enlighet med riksplanens intentioner. En etapp i arbetet på att utveckla en fortlöpande fysisk riksplanering har nyligen avslutats med presentationen av civildepartementets promemoria (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. I promemorian redovisas tillgångar och anspråk på sädana mark- och vattenresurser som det frän skilda intressekategoriers sida råder starkt konkurrerande efterfrågan pä. Mot bakgrund av inventeringarna lämnas förslag till riktlinjer för hushållningen i stort med i första hand lundets kustområden. Depurtementsprome-moriun behundlas för närvarande i en omfattande remiss. Avsikten är att anmäla frägan om huvudlinjerna i en fysisk riksplanering och dess fortsatta organisation för årets riksdag vid dess höstsession.

Självfallet behövs det ocksä vissa medel i lagstiftningen för att säkerställa att i den fysiska riksplaneringen fastlagda riktlinjer föHs vid markanvändningen. Sädana medel saknas inte i dag men de behöver förbättras och förstärkas. För närvarande pågår en översyn av den

lagstiftning som har betydelse i detta sammanhang. Också lagstiftningsarbetet mäste bedrivas i etapper. Redan den 1 januari 1972, dvs. i direkt anslutning till att departementspromemorian om hushållning med mark och vatten pubUcerades, trädde vissa ändringar i byggnads-, naturvårds-och expropriationslagarna i kraft. Dessa ändringar syftade bl. a. till att motverka vissa typer av spekulativa markdispositioner som kunde föranledas av publicerandet av promemorian. Också en ändring i vattenlagen, som jag strax skaU beröra ytterligare, trädde i kruft vid nämnda tidpunkt.

Dettu kun betraktus som den förstu etappen i arbetet på en anpassning av lagstiftningen till den fysiska riksplaneringens behov. En andra etapp i lagstiftningsarbetet pågår för närvarunde. Redan i promemorian om hushållning med mark och vatten skisserades förslag tUl vissa lagändringar. I en departementspromemoria som i dag sänds ut för remissbehandling gemensamt med den förstnämnda promemoriun presenterus i detuH utformude förslug. Arbetet är inriktat på att riksdagen, efter remissbehandlingen av promemoriorna, till hösten skuU kunna föreläggas förslag till lagstiftning om generalplanering i delvis nya former och om lokaliseringsprövning av viss industri samt förslag tUl ändring i den markpolitiska lagstiftningen i fräga om ersättning till markägare och inlösen av mark.

Jag vill med hänsyn till vad herr Sjönell har anfört i sin interpellation med några ord närmare beröra frägan om lokaliseringsprövningen av industriell eller liknande verksamhet som är av intresse för den fysiska riksplaneringen. När det gäller sådan verksamhet kommer, efter nyligen beslutad lagändring, praktiskt taget alltid till stånd en prövning i regeringen uv frägan om lämplig lokalisering för verksamheten. Vid regeringens prövning görs en sammanvägning av alla de synpunkter som samhället bör beakta, t. ex. miHömässiga, regionalpolitiska och allmänt planpolitiska synpunkter. Den fysiska rikspluneringen syftur bl. a. till att skupa ett säkrure underlug för dettu slug uv bedömningar.

Som exempel på vad jag nu har anfört kan jag nämna att, om en anläggning — t. ex. en hamn — för vilken krävs tillstånd enligt vattenlagen, är av betydande omfuttning eller ingripande beskuffenhet, regeringen kun föreskriva att tillståndsfrågan skall prövas av regeringen. Vid sin prövning skull regeringen göra en allsidig bedömning och beakta ullu de aspekter som tillmäts betydelse i pluneringssammanhang. Vattendomstolen är sedan bunden av regeringens beslut i lokaliseringsfrågan, när domstolen gör den ytterligare prövning som skaU ske enligt vattenlagen beträffande villkor o. d. Den nu angivna handläggningsordningen tillämpas, efter lagändring, fr. o. m. den 1 januari 1972.

En brist i nuvarande ordning för handläggningen av vissa lokaHserings-frägor av betydelse för den fysiska riksplaneringen är att den allsidiga prövning som ankommer pä regeringen inte alltid kan ske på ett tillräckligt tidigt stadium. Detta gäller framför allt lokuHseringsfrågor som skall prövus enligt både byggnudslagen och miljöskyddslagen. Ändringar i lagstiftningen, som skall möjliggöra att lokaliseringsfrägan prövas i regeringen på ett tidigare stadium, övervägs för närvurande inom ramen för det lagstiftningsarbete som jag har berört i det föregående. Det är

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

112

naturligt att denna lagstiftningsfråga behandlas i direkt unslutning till frågorna om riktlinjer och organisation för den fysiska riksplaneringen.

När det gäller exploateringar för industriell eller liknunde verksamhet av betydelse för den fysiska riksplaneringen vUl jag sammanfattningsvis anföra att regeringen, efter nyligen beslutad lagändring, kun hindru såduna exploateringar som skulle motverka en förnuftig hushållning med landets tillgångar på mark och vatten och att förslag till mer ändamålsenliga former för handläggningen i vissa fall av dessu frågor avses bli underställt riksdagen vid dess höstsession samtidigt med förslag tUl riktlinjer för en sådan hushållning. Möjligheterna att styra bebyggelseutvecklingen för att bevara områden för naturvårdens och det rörhga friluftslivets intresse har väsentligt förbättrats genom ändringar i byggnads- och naturvårdslagstiftningen, som trädde i kraft vid årsskiftet. Samhällets befogenheter i detta avseende behöver emellertid förstärkas ytterligare. Också förslag till lagstiftning i sådant syfte kommer att föreläggas riksdagen i höst.

Herr SJÖNELL (c):

Fru talman! Jag tackar civilministern försvaret pä min interpellation. Svaret är vänligt i tonen, och det stämmer väl med Svante Lundkvists sympatiska personliga framtoning. Det är också intressant ur sakliga synpunkter, ur olika aspekter, kanske inte minst genom hans avisering av en departementspromemoria som i dag skickats ut för remissbehandling. Eftersom detta sker i dag, finns det ingen möjlighet utt gå in på dennu promemorias säkerligen ytterst intressanta innehåll, utan granskningen får anstå tUls innehållet blir känt och studerat av dem som har intresse för saken.

Jag har frågat, fru talman, vilka åtgärder som civilministern ämnade vidta för att förhindra exploatering av områden vilka i skissen till fysisk riksplan hade avsatts för andra ändamål innan lugstiftning på området trätt i kraft. Bakgrunden tUl denna fråga var tidningsuppgifter av helt alarmerande slag, vilka informerade Stockholmsregionens invånare om att ett av denna regions känsligaste naturskyddsområden, eller i vurie full känsligaste fritidsområden, var utsatt för ett omedelbart, föreföll det, och i varje faU mycket starkt hot om industriexploatering.

I den skiss tUl riksplan som skickades ut i fjol och som nu enUgt vad civilministern påpekat är ute på remiss har man avsatt vissu områden som man anser vara väsentliga ur frUuftssynpunkt, med hänsyn till miljövårds-intresset i största allmänhet, ur naturvårdssynpunkt osv., som fredade från exploatering, från miHöförstörande industrier och liknande.

Ett sådant område är det stora området mellan Nynäshamn och Nyköping Oxelösund utifrån Landsort och inemot Mälaren, alltså den stora infartsleden till SödertäHe, det som kallas Himmerfjärden och fortsätter med Hallsfjärden.

Det området är, skulle jug viHa påstå, ett av vårt lunds ullru känsliguste naturområden, ett av de områden som är aUra ömtåligast för störande ingrepp från industrier. Där finns landets största befolkningskoncentration. Storstockholmsregionens miHonbefolkning, som på grund av gångna tiders alltför hejdlösa exploatering av naturen numera har mycket

begränsade möjligheter till ett verkligt meningsfyllt friluftsliv, därför att de områden som finns kvar är så små. Därför är dettu ett uv de ullru dyrbaraste områdena, som vi måste slå vakt om.

Det är därför inte att undra på att det blev ett rent chockerande besked som presenterades, utt värmekruftverken i Storstockholmsregionen, el- och värmeverken i Mälurregionen med Stockholms el- och värmeverk i spetsen tänkte läggu ett oHekruftverk vid Fitunu ett stycke innanför Landsort — ett oHekruftverk som med största sannolikhet skulle resultera i en mycket härd industriell exploatering av området och eventuellt föHas av ett kärnkraftverk, ett värmekraftverk. Ändå hade det i regionplaneskissen fastställts att detta skulle vara ett fredat område.

Det var, fru talman, bakgrunden till utt jug ställde den här frågun. Den vur sä mycket mer motiverad som regionplaneskissens intentioner mäste stått fullt klara även för dem som plunerut denna exploatering. Det fanns ulltså anledning att fråga om civilministern hade möjlighet att stoppa sädana explouteringsförsök, som kunske i febril takt skulle sättas igång innan lämplig lagstiftning hunnit fastställas av riksdagen.

Enligt det svur som civUministern hur lämnut unser sig regeringen med nuvurunde lagstiftning ha möjligheter att i fräga om industrianläggningar och liknande hindra "sådana exploateringar som skulle motverka en förnuftig hushållning med landets tillgångar på mark och vatten", som det så vackert sägs i interpellationssvaret. Det är dä att märka att handlingsmöjligheterna inskränkts just till industrianläggningar. När det gäller bebyggelseutvecklingen i stort - det är också ett sätt utt explouteru såduna här områden — finns uppenbarligen enligt svuret inte summa starka skydd som i fråga om industrianläggningur, men civilministern förutsätter utt dessu svugheter i möjligheten utt ingripa skall kunna bli avlägsnade inom kort.

Detta låter mycket bra, och man får hoppas att det är betryggande. Man blir emellertid orolig när man konstuterur utt trots civilministerns försäkringur, trots den lagstiftning som vi alla vet finns och som nyligen har beslutats görs ändå sädana här försök. Jag vill därför fräga civilministern: Innebär den försäkrun som civilministern givit i svaret om tillgäng till nödvändig lugstiftning också utt regeringen hur möjlighet utt stoppu försök till exploutering? Det är en frågu som berör inte bura psykologi och förhandlingstaktik utan också kalla realiteter. Det kan nämligen tänkas att så cyniska exploatörer som t. ex. de styrande inom el- och värmekraftverken i Storstockholm och Mälardalen med hänsyn till sitt agerunde förefuller vuru kun resoneru så här; "Vi böriar planera så nätt för en tänkt exploatering av ett känsligt naturområde, som förefaller att ligga bru till för våru intressen. Vi fortsätter med litet försöks- och provinvesteringar av olika slag. Vi håller för ullun del suken hemlig för dem som den gäller, dvs. de människor som hur intresse av att få rekreeru sig i en sädun här region." Så fortsätter mun efter den här modellen och hoppas kanske att sä småningom kan berörda myndigheter vuru ställdu inför ett fait accompli — först på en lägre nivå men kanhändu också till slut regeringen, trots de försäkringar som civilministern hur givit om möjligheten utt ingripu. Den möjligheten innebär ju inte utt mun i varie läge också ingriper. Om man ställs inför ett fuit uccompli kanske man

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

113

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

114

underlåter att ingripa. Det här är en mycket intressant frågestäUning, och jag vill be civilministern att komplettera sitt svur med utt tulu om, vilka möjligheter han har att ingripa just mot sädana försök.

Det förefaller som om de omnämnda el- och värmekraftverksintressen-terna har agerat efter den försöksmodell som jag här har skisserat. För de kan väl inte vara så ovetande om den lagstiftning som gäller — och som har varit så aktuell därför att den nyligen har antagits och diskuterats här i riksdagen - att de på grund av rena okunnigheten har satt i gång de här projekten? Skulle de vara helt och hållet okunniga om detta, så förefaller det som om de ansvarigu vore helt inkompetentu och borde ersättus med undra befattningshavare. Det skulle vara intressant att höra vad civilministern säger även på den här punkten. Tror hun utt de som hur ugerut i det här summunhunget har varit okunniga, eller - vilket kanske är det väsentliga — har lagstiftningen, som delvis är av färskt datum, ännu inte trängt igenom pä alla nivåer? Det är ocksä en tänkbar förklaring till det här agerandet.

Så till den konkreta bakgrunden, den planerade oHehamnen med så småningom åtföHande värmekruftverk vid Himmerfjärden. Eftersom civilministern försäkrur — och det är ulldeles uppenbart utt det måste förhålla sig på det sättet - att regeringen nu har möjligheter att stoppu sådana här industriella exploateringar och eftersom Himmerfjärdsunlägg-ningen vur den ytterstu anledningen till min interpellation, skulle det vara intressant att få svar pä den andra frågan; Ämnar regeringen stoppa planerna pä en oHehamn vid Himmerfjärden, den s. k. Fitunahamnen, om UV nägon uniedning de som är unsvurigu beslutur att fullföHu plunernu? Fru tulmun! Efter de här mera konkreta och jordnära frågeställningarna skall jag till slut tillåta mig att göra några reflexioner med anledning av en sådun här debutt. Det kun synus som om de problem som vi urbetar med i dag i det här sammanhanget är lokult förunkrude i den lilla ankdamm som Sverige kan kallas i det stora summunhunget, men i självu verket är de ju — det ur vi ullu överens om — i högsta grud globulu. Jag hur ingen uniedning utt frammana — och jag har inte heller den naturen att jag vill göra det — någon skräckvision av apokalypsens sju ryttare som nu börjar rida över jorden och sprida skräck och förintelse i sina spår. Men perspektiven, sådunu som de nu frumtonur emot det slutunde 1900-tulets horisont, är fuktiskt sådunu utt de pä något sätt får en upokalyptisk accent. I vurje generation hur det funnits folk som från oliku utgångspunkter — frän teologisku, från teknisku och frän ekonomisku synpunkter — hur sugt, utt nu är jordens sistu timme kommen, nu får vi ullu förberedu oss på vär hädunfärd. Jug tänker inte sälla mig till sådana domedagsprofeter, men jag vill ändå säga utt vi fär väl vuru överens om utt läget är på något sätt i grunden förändrut; våru perspektiv är förändrude och våru värderingar håller på att förändras. Vi har till slut kommit fram till att vi måste hushålla med våra resurser, i första hand våra mest vitala råvaror - våra metaller, vär oHa, ullt som har med energiproduktion att göra. Vi mäste försöka få in det mänskliga utnyttjandet av de ändliga råvaruresurserna i ett cykliskt förlopp, och vi måste slutligen böria sätta kvalitet framför kvantitet. Kvaliteten är nog så viktig och konimer att bli adelsmärket i vårt agerande framöver. Kvantiteten, vilken som bukgrund

har en hämningslös stegringstukt uv människornus prestutioner, och som leder till stress och allt vad som därav föHer måste vara en avslutad epok, och vi måste börja sätta kvaliteten främst.

Det finns många gamla ordspråk, och de är för det mesta mycket träffande. Ett ordspråk säger att stillastående är detsamma som tillbakagående. Det är naturligtvis på det hela taget riktigt, men ändå inte hundraprocentigt riktigt. Liksom när det gäUer ullu generella påståenden måste det finnus unduntag. Ett balanserat tillstånd med naturens kretslopp iakttaget och utnyttjat och med ansträngningarna inriktade på utt ständigt höju kvuliteten på alla yttringar av mänsklig verksamhet -det måste väl ändå inte vara detsamma som ett tillbakagående. Jag skuUe viHu suga att det i stället är ett dynamiskt tillstånd.

För den här storu målsättningen, som jag har försökt skissera och som jag tror att vi alla är överens om, kan ändå i vårt lilla sammanhang en genomtänkt riksplan med en främjande lagstiftning, godkänd och uppstöttud UV ulla intressegrupper i samhället, bli av största betydelse även internationellt.

Fru talman! Jag ber utt en än gång få tucka civilministern försvaret.

HerrTOBÉ(fp):

Fru talman! Sedun civildepurtementets rupport om riksplanering kom i december hur jag sökt efter ett tillfälle att få diskutera den offentligt med statsrådet Lundkvist - på annat sätt än vad vi gjort privat. Jag funderade på om remissdebatten var en lämplig tidpunkt, men jag hade litet svårt att ta upp saken då; den hade ju än så länge inte med riksdagen att göra. Ärendet är på remiss och kommer inte till riksdagen förrän frampå höstkanten. Men i samband med denna interpellution tycker jug utt jag kan få tillfälle att ta upp några funderingar om den här lagstiftningen. Det som tände mig var vad som står i svaret — att i en depurtementspromemoria som i dug sänts ut för remissbehundling presenterus dessu frågor i detaH. Jag vill knyta några reflexioner till detta.

För tvä år sedan hade statsrådet och jag en interpellationsdebatt om de här frågorna. Det var ett mycket längt och utförligt svar, och vi fick reda på ganska mycket om vad som pågick i civildepartementet, om det tekniska arbetet, om inventeringar, metodstudier osv. Men ganska litet sades om hur man tänkte sig att de lagregler som är nödvändiga för att göra en riksplanering bindande, skulle förankras i den demokratiska beslutsprocess som gäller för plunering på lokul och regionul nivå. Jug vUl minnas att jag i den debatten sade att det var lika svårt, kanske svårare, att åstadkomma en sådan bindning på ett lämpligt sätt, som stämmer med vårt statsskick osv., än den tekniska lösningen, vilken diskuterades inom slutna dörrar. Jag reagerade litet mot att man på detta sätt arbetade i ett slutet rum, men låt vara, eftersom det var en expertutredning. Man gjorde inga politisku värderingar — men det är klart att det finns sädanu värderingar nu, när man ser rapporten illustrerad.

Denna andra fråga, hur man skall komma till tals med de kommunala och de regionala planorganen — jag avser regionalpluner och motsvurunde och inte så mycket det som sker pä länsstyrelseplunet, även om länsstyrelserna också har med detta att göra — var emellertid så svår och

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

115

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

;i6

så full av psykologi o. d. att den faktiskt fordrade en annan beredning än en sådan här expertberedning. Jag rådde till att man skulle göra en parlamentarisk utredning, som mun tulur om i sådana här sammanhang. Om inte unnut kun mun ju på så sätt ta gisslan frän andru purtier och kanske få tid att tänka sig in i frågorna. Nu har vi inte fått tillfälle att göra det.

Och det som jag tycker är väldigt beklämmunde är utt när det här tekniska arbetet är färdigt, sä är det inte klurt hur mun skall förankra detta i beslutsprocessen. Man hur tydligen böriat för sent, eller ocksä har mun stött på svårigheter som hur varit så stora att man inte kunnat klara dem. Här kommer då en promemoria, och jag tycker faktiskt att man uttryckt sig slarvigt i slutet pä dennu om lagstiftningen. Jag har för resten uldrig sett en sä stor och fin promemoria. PM-vallen är väl genombruten när man utger en bok på 500 sidor och kullur det för en promemoria.

Nä, jug tycker utt det var dåligt gjort utt där buru presenteru ett utkust till lugstiftning. Det visur utt mun hur vurit ute för sent, mun har inte hunnit med arbetet och man hur inte förunkrat det i de politiska purtiernu. Jug utgår frän utt man testat det på den socialdemokratiska partigruppen, men det tycker jag inte är tillräckligt.

Den remisstid man ger kan verka gunsku lång — den är formellt ett hulvt är, men i verkligheten minskus den med en månad, eftersom "promemorian" inte var färdig utt skickas ut. Vidure har vi ju fått demokratiska länsstyrelser, vilket gör att tiden för behandlingen där blir en och en halv månad eller tvä månader längre. Mun kun inte gå till länsstyrelsen i juni utun mun måste ha ett sammanträde kanske i maj, och det gör att tidsprogrammet för kommunerna - det är naturiigtvis väldigt viktigt utt de svurur — blir väldigt pressat.

Till detta kommer att kommunerna inte vet vad själva styrningsmedlen — det är ju detta som är intressunt för kommunerna i gemen — skall innehållu, förrän nu i dug när den här promemorian kommer. Då hur ju kommunernus förberedunde orgun i stort sett uturbetut sinu svar; de mäste varu färdigu nu i mars-april för att komma in till länsstyrelsernu.

Man vet alltså ute i kommunerna inte vad som skall hända. Och nu skall man läsa in det här. Det tar 14 dagar och så kommer påsken och man får svårigheter. Materialet blir alltså dåligt behandlat i remissyttrandena ocksä pä grund av att det är sent ute. Jag tycker inte att detta är riktigt.

Vi har ju talats vid om det förut. Jag vill inte säga att jag gav nägot råd till statsrådet, men vi verkade ganska sams vid det tillfället om utt man skulle tu upp frågun grundligt och i god tid.

Sedan sägs det här, som en introduktion till vud som kommu skull, att lokaliseringsprövningen enligt vattenlagen har ändrats, så att man nu kan gå till kungs beträffande hamnar o. d. Där skall det då göras en allsidig bedömning, innun ärendenu bedöms av vattendomstolarna. På samma sätt gör mun nu beträffunde mUjöskyddslugens prövning. Denna miHöskydds-lug, som kom till under stor propugandu frän regeringens sida — och jag tycker att regeringen i stort sett kan vura nöjd med utformningen — tar mun nu gudden uv; åtminstone tur mun gadden uv koncessionsnämnden. Mun diskuterade om det skulle vara en administrativ prövning eller en

judiciell prövning - man stannade för en blandad prövning. Koncessionsnämnden innehåller ju bäde jurister, tekniker och lekmän och kan väl i någon män jämföras med vuttendomstolarna. Den prövning som där skall ske tur mun nu bort i de här storu ärendenu, och risken är att de stora förorenarna tappar respekten för denna lag och framför allt för koncessionsnämnden. Vad skull uUmänheten sägu? Småsakerna skall naturvärdsverket ta hund om, de "storu småsukernu" skull koncessionsnämnden ägna sig åt, och de verkligt stora sakerna skall Kungl. Maj:t ta. Och Kungl. Maj:t skall inte bara pröva dem med hänsyn till sysselsättningsläget, regionalpolitiken och annat som ligger på den beslutsnivån utan ocksä göra miHöskyddsprövningen. Kungl. Maj:t skall fordra in yttranden frän naturvårdsverket, hälsovårdsnämnden, länsstyrelserna och undru orgun. Mun kun ju dess värre inte frågu koncessionsnämnden hur den hur tänkt att döma. Det skuUe emellertid knappast förvåna mig om så vore, eftersom man ju vill ha ett organ som kan en del och begriper dessa frågor, och koncessionsnämnden har ju vunnit en del erfarenheter och besitter också kunskaper. Men den får inte vara med vid själva prövningen, dvs. just det som nämnden är tillsatt för, utun nämnden skall senure utarbeta vUlkor, efter det att Kungl. Maj:t har sagt att sä och så skall det varu.

Låt oss säga utt de uppställdu villkoren enligt sökanden har blivit för härda. Då kan han klaga. Men vad skall regeringen säga då annat än ja? Man har ju tidigare sagt att det och det är bra, och man har grundat bedömningen på naturvårdsverkets yttrande osv. I varje fall är det risk för att det kommer att bh på det sättet - eller upplevas så uv dem som trott utt unordningen med miHöskyddslugen vur något som skulle utnyttjus på ett helt unnut sätt.

En annan orimlig suk, som förutsågs redan när miHöskyddslugen kom till, är utt hu det som nu, dvs. med en plunprövning som kun gä till Kungl. Muj:t, en koncessionsprövning som kan gå till Kungl. Maj;t och en vattenlagsprövning som kun gå till Kungl. Maj:t. Det måste naturiigtvis ordnus pä något sätt, men detta är fel sätt, tror jug! Här måste en samordning till. Det har sagts att om koncession är meddelad för industri, så är de kommunala myndigheterna och de prövande statliga myndigheternu inte skyldigu att föHu den i ett plunärende. Den suken sades klart ifrån när miHöskyddslugen kom till. Däremot är koncessionsnämnden bunden av planen. Om det finns en plan som föreskriver att det pä ett område t. ex. skall finnas bostäder, sä fär man inte ge koncession för nägot annut. Där finns ulltsä en bindning, och det mäste finnus en möjlighet utt hu det.

Nu tycker kunske statsrådet att vad jag här sagt ligger på sidan om ärendet, och statsrådet kommer kunske utt säga att det finns ju en bygglugutredning som skall ordna med detta. Ja, men det står mycket Htet om dessa saker i bygglugutredningens direktiv. Där står buru utt mun skall utgå från att det finns en riksplan, knuppust något meru. Inte heller finns det någonting därom i tilläggsdirektiven - det kallasju sä när man i dessa summunhang berövas någonting; det vur inget tillägg som gjordes, utan i stället minskade möjlighetema för bygglagutredningen att agera i dettu full.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

117

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

Sedan kommer jag till det där med fasta generalplaner. Det tycker jag är alldeles fel metod. Vi har i 24 år haft ett generalplaneinstitut, som bara har använts nio gånger med fastställelse och för alldeles speciella saker. Några av dem är dessutom upphävda. Nu säger man utt vi genom en riksplanering måste kunna bindu markanvändningen för vissa reservat, och det är naturligtvis riktigt. Men det måste finnas ett sätt som är mindre förödmjukunde för kommunerna än detta med att fastställa generalplan pä order uppifrån. En generulplun skall heller inte varu en liten fläck pä kartan här och där, utan den skall innehålla meru generellu föreskrifter. Det är ju inte frägu om generuler i dettu sammunhung, utan det gäller att vara generell. Man måste därför ta med Htet av sammanhanget, tillfurtsvägur och liknunde, så utt man ser hur det hela hänger ihop. Generalplaner skall inte vara nägra frimärksstora fläckar här och där på kartan. Då är det ingu generulplaner. Och varför skall man dä kalla det för generalplaner? Kalla det för något annat! När man är så uppfinningsrik som man är i departementet, så måste det ju finnas några möjligheter att säga, att vad vi här slår fast i en riksplanering måste föHas vid den lokala planeringen.

Självklart är att den utformning av objektet som sker i riksplaneringen inte kun vura sä detuHerud som nödvändigt är, utan den måste fortgå i den kommunala planeringen. Den mäste utformas pä ett sätt som hänger ihop med andra saker, som inte Kungl. Maj;t har reda pä. Jag förstår att man här vill ha kontakt med kommunernu, men kommunerna känner sig inte prickude om de måste tu hänsyn till en fustställd urbetsplun för ullmän väg och liknunde, som mun är skyldig att ta hänsyn till. Likaså är man naturligtvis skyldig att tu hänsyn till beslut i enlighet med rikspluneringen.

Sedun kun det också finnus rekommendationer, som inte är fullt lika viktigu men som mun kun diskuteru i sumbund med generalplaneringen.

Det finns alltså sedan gammalt ett kommunalt plunmonopol, och detta planmonopol har stärkts uv utt man aldrig har använt sig av de regler som tillkom 1932 och som innebar att Kungl. Muj:t kunde brytu det kommunula plannionopolet genom att säga till kommunen att göra en plun eller, om kommunen vur bångstyrig, uppruttu en plan för kommunen. Motsvarande regler beträffande generalplaner kom till 1948 men har inte heller använts. Enligt nuvarande lagstiftning kan man tvinga en kommun att göra en generalplan som inte fastställs. Men nu skall man allt.sä förstärka dessu regler och kunnu tvingu kommunernu utt göra en generalplan som fastställs. Det kun inte gärnu vuru god psykologi. Jug tror inte mun får med sig kommunernu på det suttet. Om mun nu hur tugit kontukt med kommunala instanser, vilket jag skulle tro att mun i viss utsträckning gjort, så hur i varie fall inte frågan behandlats av Kommunförbundets plandelegation, som jag känner till.

Nu har mun friat till kommunerna genom utt ge dem ett nytt planmonopol; när man har skisserat förslaget att koppla bort koncessionsnämnden och lägga dess uppgifter pä Kungl Maj:t i stället har mun uttulut utt Kungl. Muj:t kan ge sitt medgivande men inte mot kommunernas viHa. Jag ifrågasätter om det planmonopolet är riktigt. Skall det varu nägon mening med en riksplun, så är det väl utt det är

riksintressen som skall främjas, och det finns kommuner som inte vill främja riksintressen. Jug tycker det är furiigt uv departementet att säga sä. Jag tänker nu inte pä industrier utan t. ex. på — jug höll pä att säga kvittblivningsanläggningar, men det heter inte sä längre; man blir inte kvitt sitt avfall numera — avfallsanläggningar av olika slag. Man diskuterar för närvarande nägra stycken regionala sädana i landet. Det finns ingen kommun som vill ha dem, men det är ett riksintresse att de finns. Jag tror därför att det är farligt att tillförsäkra kommunerna ett planmonopol pä dettu område, där de mäste finna sig i besluten. Men det här andra egentliga planmonopolet vUl de inte fä brutet.

Det var några reflexioner med anledning av interpellationssvaret. Jag är naturligtvis tacksam utt promemoriun äntligen hur kommit. Jag skall med stort intresse läsu den. Interpellanten Sjönell sade att det inte är lätt att yttra sig över det här, eftersom materialet ännu inte kommit; det kun ju händu utt stutsrådet säger att det är lättare för mig att yttra mig om det, eftersom jag inte vet vad som stär i det, men jag har alltså yttrat mig pä det materiul som finns.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

Herr STRÖMBERG (fp);

Fru tulman! I sumbund med ullmänna motionstiden i januari månad väckte jag en motion som berör frägan om miHöfarliga transporter i Storstockholm och Mäluromrädet. Den hundlur om sammu konkreta situation som herr Sjönell nu har berört; i de berörda bolagens motiveringar för sinu unläggningur sägs utt det är frägu om transporter av miHöfarliga varor, nämligen oHu.

Det ämne som nu diskuterus hur ju vurit föremål för mycket livlig diskussion här i Storstockholm ända sedan december i fjol. Det har diskuterats i radio och i pressen, och vi har ocksä diskuterut det i kommunala församlingar.

Det är särskilt en sak som jag vill visa pä. Parallellt med att man i riksplanearbetet jobbade fram de förslag som ligger till grund för den utredning som vi nu har fått, satt en annan arbetsgrupp, med representunter för kommunula bolag i SödertäHe, Eskilstuna, Västerås, Stockholm och Botkyrka och jobbade fram en utredning, vars resultat gick stick i stäv med riksplanens. Jug skulle kunnu ge mångu exempel pä det.

Det är htet otillfredsställunde utt man inte kunnat hålla nägot sambund utan på tvä olika håll parallellt har jobbat med i princip samma sak och kommit till så olika resultat. I detta speciellu full unser jug utt det resultat man kommit fram till när det gäller riksplanen är högst tillfredsställande, och jag ställer mig helt bukom det. Det är ulldeles självklart att man, som det föreslås i riksplanen, skull skyddu detta område.

Inom denna utredning urbetude mun emellertid bukom så stängdu dörrur utt den kommun, inom vilken detta område låg, inte visste någonting; för kommunstyrelsen var dettu helt en överruskning, och det kom som en chock. Kommunstyrelsernu i de andru kommuner som ägde boluget visste självfullet inte någonting - åtminstone gällde det min kommun och även ett pur andra.

Jug hur som storstockholmure läst stutsrådets svar med stor tillfreds-

119

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

120

ställelse. Jag finner uv svaret att statsrådet klart visar pä en möjlighet att stoppa sådana här saker när det, som i det här fallet, blir verkliga galenskaper. Jag hälsar med tillfredsställelse att den möjligheten finns. Om det skulle gä sä tokigt att detta ärende fördes upp till högsta nivå, hoppas jag att statsrådet använder sina möjligheter att ingripa.

Herr civUministern LUNDKVIST;

Fru talman! Herr Sjönell frågade mig, om man inte rent av kunde tänka sig - jug futtude honom i varie full sä - utt regeringen skulle kunnu, om jag får "runda till" det något, hindru utt kommunerna över huvud taget kom på tanken att pluceru den hur typen av anläggningar pä ställen där de enligt skissen till fysisk riksplun inte borde liggu. Självfullet kun vi inte göru det; vi kan inte hindra utt man gör utredningar om var man lämpligen bör pluceru olika typer uv anläggningar.

Jag kan här i kammaren inte gå in på och, som herr Sjönell kanske begärde, ta ställning till enskilda fall. Jag har emellertid velat säga utt ärenden som gäller anläggningar av detta slag kommer att handläggas i den ordning jag redovisat i svaret.

I detta sammanhang skall det naturligtvis ocksä sägas att de avvägningar som vi gjort i promemorian skall bli föremål för remissbehandling. Vi bör alltså på den punkten avvakta remissvaret frän de oliku kommunernu och undru remissinstunser. Men så mycket kan jag väl säga, utt regeringen vid hundläggningen uv denna typ av ärenden inte kommer att föregripa remissbehandlingen när det gäller avvägningen av hur man skall bruka marken; regeringen kommer ulltså under remisstiden inte utt beviHa tillstånd som strider mot vad som sägs i promemorian. Det är självklart!

Jag är över huvud taget när det gäller herr Sjönell glud över den positiva inställning som han hela tiden redovisade till behovet av en god markhushällning. Som jug uppfuttude honom guv han ocksä uttryck för att hun insåg nödvändigheten uv utt sumhället fick större befogenheter i skildu avseenden för att vi skall kunnu hushälla med vär mark på det sätt som vi bådu tycks vuru överens om utt vi bör göru.

Sedun kommer jug till herr Tobé, som väl i första hand uppehöll sig vid den ordning i vilken denna lagstiftningspromemoria nu har kommit till. Hun hude vissu kritisku synpunkter på att man, som han uttryckte saken, först nu i mars månad kommer utt fä veta vad lagstiftningsförslaget i anslutning till riksplanepromemorian kommer att innehålla.

Jag vill då säga herr Tobé att i den promemoria som vi publicerade i december finns redun redovisut att dettu lagstiftningsarbete får lov utt bedrivas i tre etapper. Den förstu etuppen klurude vi uv redun i december månud. Vi vur tvungna att göru det uv det skälet att vi var övertygade om att vi inte kunde låta publicera promemorian utan att sumtidigt förse den med vissa lagstiftningsåtgärder för att motverka risken av utt riksplune-skissen skulle bli en orienteringskartu för murkspekulunter.

Sedun redovisude vi i decemberpromemorian ocksä hur innehållet i de andra lagstiftningsetuppernu borde bli. Den promemoria med lagstiftningsförslag som nu redovisas innehåller inget nytt utöver det som finns redovisut redun i december månud utom en sak, som vi inte gärna kunde

ta ställning tUl tidigure, nämligen den beställning som riksdugen gjorde i december månud. I denna lagstiftningspromemoriu fär vi redovisu förslug till hur den skull fullföHas. Det är ulltsä det nya som förekommer. Inte ens herr Tobé kan gärna begära att vi skulle ha haft detta klart redan i december.

Varför har vi fått använda oss av denna teknik när det gäller lugstiftningen? Ju, vi har en bygglagutredning som arbetar. Det är den tredje etappen, kanske jag skall sägu, i helu lugstiftningskomplexet. Vi hoppus utt vi skull få en ny planlagstiftning som ett slutgiltigt resultat av bygglagutredningens arbete. Herr Tobé är själv ledumot uv dennu utredning. Den är parlamentariskt förankrad och skall ge oss den slutgiltiga planlugstiftning som vi behöver för utt meru definitivt säkru sumhällets möjligheter att styra markhushållningen — jag vågar väl i detta sammanhang också sägu, herr Tobé — på det sätt som jug föreställer mig utt vi är intresserude uv båda tvä, dvs. med uvseende pä att vi behöver hushålla väl med våra markresurser.

Intill dess vi har denna planlugstiftning, sude vi oss, måste vi dock förse den fysisku riksplaneringen, beträffande vilken vi alla har varit överens om att det är ungeläget utt den kun sättu i gång så tidigt som möjligt - herr Tobé hur ju inte hört till de minst otåligu pä den punkten — med tillräckligt sturku lugstiftningsätgärder för utt den skulle fä effekt redun från böriun. Då hur man i promemoriun vult utt urbetu med instrument som vi redun hur i den nuvurunde lugstiftningen. Det är därför man hur föredrugit dettu med generalplanering. Det är väl riktigt, som herr Tobé påstår, att det är ett instrument som har begagnats i mycket liten utsträckning hitintills. Men vi känner båda skälen till detta, och vi föreställer oss att den reformering av generulpluneinstitutet som man föreslår skall göra det till ett lämpligt medel att använda sig av för att på lokal nivä hävda de riksplaneintentioner som vi kan komma överens om.

Herr Tobé sade någonting om att det väl ändå inte kommer att vara möjligt att fä kommunalmännen med pä att generalpluneringen skall fä användas pä det sättet för detta ändamål. I nästa andetag vur han dock lika ivrig som någon unnan att konstatera att om vi bestämmer oss för fysisk riksplunering, måste vi i den män den rör murk uv riksintresse — och vi mäste på riksnivån hu vissa uppfattningar om hur den skall disponeras — skaffa oss möjligheter att hävda detta riksintresse, även om vi skulle göra det gentemot kommunernu. Herr Tobé sade i samma andetag att vi hude vurit oförsiktigu när det gällt att skapa möjlighet för kommunerna att säga nej till vissu uv de intentioner som vi skulle hävdu på riksplunenivå.

Nä, herr Tobé, nu gär försluget ut pä remiss. Jag tycker mig ha god anledning utt räknu med herr Tobé säsom en uv dem som är positivt inställdu till att vi över huvud taget skall skuffu oss verkningsfullu instrument för murkhushällning. Jug hoppas att han, i den mån som han har kritiska invändningur mot de lagstiftningsförslag som nu har redovisuts, inte nöjer sig med utt bara vara kritisk och sägu hur vi inte kun göru, utun också talar om hur hun tycker utt vi bör göru. Sedan har ju herr Tobé också möjlighet att vara med om utt i bygglagutredningen definitivt forma den planlagstiftning som vi förhoppningsvis sedermera

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

121

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

122

skull få urbetu med.

Herr Tobé tog vidure med utgångspunkt i de tankegångar som redovisudes redun när decemberpromemoriun publicerudes upp koncessionsnämndens ställning. Vud beträffar de stora miHöstörande företagen - en mindre grupp som finns omnämnd i riksplanepromemorian — hur vi hitintills haft en ordning som vi, föreställer jag mig, inte pä någon kant har vurit särskUt tillfredsställdu med. Ett stort miHöstörunde företug hur kunnut söku sig en lokulisering, buserud uteslutunde pä företagets egnu bedömningar om lämpligt område för lokaliseringen. Man har tagit kontakt med kommunen, mun hur tugit kontukt med markäguren, man hur slutit uvtal, mun har böriat en planering, och först i ett senare skede har det blivit möjligt att i något översiktligt sammanhang bedömma lämpligheten av lokaliseringen. Men inte ens exempelvis i anslutning till ett stadsplaneförslag som man eventuellt hur kunnut få godkänt barman fått besked om mun över huvud tuget får bygga företaget där, utun man hur vurit hänvisad till att praktiskt tuget projekteru hela företaget färdigt för att sedan i sista omgången få prövat hos koncessionsnämnden om man skall få slå sig ner på platsen.

Jag föreställer mig att vi alla har insett att detta hur vurit en bäde ulltför tidskrävande och ekonomiskt alltför galen handläggning av frågorna. Den har varit galen ur samhällets synpunkt, och den har varit galen ur det enskilda företagets synpunkt. Vi har sagt oss utt det är angeläget att försöka komma fram till någon annan ordning med avseende pä de miHöstörande företagen.

I promemorian föresläs nu en ordning som innebär att sedun vi har åstadkommit en plun för hur murken skall disponeras för oliku ändamål, exempelvis vid kusterna, kun ett företug uv den här kuruktären, bättre orienterut om sumhällets intentioner, söku lokulisering till ett område som är anvisat för den typen av verksamhet och göra en framställning om lokalisering som sedan skall prövas av regeringen. Men naturligtvis skall framställningen prövas på basis av remissyttranden och av utredningar som genomförs av planverk, uv naturvårdsverk, av länsstyrelse och av kommun, dvs. av de samhällsplanerande organen. Det kommer att bU möjligt för regeringen utt vid hundläggningen uv en sådun här frågu på ett tidigt studium fatta ett definitivt beslut om .själva lokaliseringen. Företaget kan då få ett besked om huruvidu det över huvud tuget kun ifrågukomma på den plats det gäller.

När företaget hur fått lokuliseringsbeskedet, kan man böria projekteringen och göra allt det som skull ske innan man kan börja bygga. Sedun återstår prövningen i koncessionsnämnden, som hur utt prövu vilku restriktioner som kan bli aktuella. Koncessionsnämnden skull ulltså inte slutgiltigt tu ställning till lokuliseringen, utan den skull bedömu vilku restriktioner uniäggningen i fräga skull förses med. Vi tycker utt det skulle vuru fel att läggu den här typen av uppgift på koncessionsnämnden med den hundläggning och plunering vi nu fär. Nämnden är i och för sig inte nägot sumhällsplunerande organ, som skall ha möjlighet att mot bakgrunden uv utt mun prövar en lokulisering från niiljöpolitisku, regionulpolitiska, sociala eller industripolitiska synpunkter avgöra var en lokalisering lämpligen kan ske, om den nu inte kun kommu i fräga på det

ställe som företaget i första hand har tänkt sig.

Koncessionsnämnden skall inte kunna anvisa undra för ett sådant här företag lämpade områden. Det måste vara riktigare utt de samhäUsplane-rande organen får anföra sina synpunkter på saken och utt regeringen efter en avvägning mellan de olika skäl som därvid kan åberopas tar ställning till själva lokaliseringsfrägan. Det är ocksä riktigt att koncessionsnämnden för den här typen av anläggningar prövar restriktionerna. Det är en risk som företaget får ta. Man måste vara så pass medveten om samhäUets intentioner pä mUjövårdens område och de krav som samhäUet generellt ställer mot olika typer av företag, utt mun inte söker ett lokaliseringsbesked eller påbörjar en projektering på en .plats, där restriktionerna visar sig bh så hårda att man av företagsekonomiska skäl inte anser sig kunna driva företaget pä plutsen. Den risken får som sugt företuget med den här typen av handläggning ta.

Vi vill åstadkomma en ordning, som vi bedömer som rimligare än den nu tillämpade. Men även på den punkten, herr Tobé, finns möjligheter för Er och alla andra att inte bara säga att det här är galet, utan ocksä att komma med förslag till andra lösningar under remissbehandlingens gång.

De tilläggsdirektiv, som bygglagutredningen fick, innebar väl inte bura utt mun tog ifrån bygglagutredningen uppgifter, herr Tobé. Riksdugen har klarat av en del principfrågor, som befriat bygglagutredningen från vissa arbetsuppgifter. Sumtidigt har bygglugutredningen fått uppdraget att utreda hur man rättsligt skall hävda riksplaneringens intentioner gentemot kommuner och enskilda.

Fru talman! I herr Strömbergs inlägg funn jag ingenting som jug har anledning att bemöta. Därför nöjer jug mig med att konstatera att det trots allt tydligen finns något som förenar oss alla och det är, som jag har upplevt det, angelägenheten som vi alla tycks känna av att vi nu verkligen får både en planering och en lagstiftning som gör det möjligt för oss att driva den riktigare murkhushällning som vi är ute efter, från miHöpolitis-ka och andra synpunkter. Därför ser jag trots allt med mycket stor optimism fram emot den handläggning av regeringens förslag som vi kan vänta oss.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

Herr SJÖNELL (c):

Fru talman! Jag ställde ett antal frågor tUl civilministern i mitt första anförande och jag fick ett eller snarare ett halvt svar på en av dem. De övriga frågorna lämnade civilministern obesvarade. En fräga omtolkade han i en som han förmodligen ansåg för mig välvillig riktning. Han sade att min avsikt med den frågan kanske var att utröna huruvida regeringen är beredd att hindra kommunerna att komma in på galna projekt, exempelvis som i det här aktuella fallet och lägga oHehamnar i känsliga naturskyddsområden.

Jug menade nog inte sä. Det är klart att frägan kunde ha tolkats i den riktningen, men jag ställde den mera konkret och rakt på suk. Jug hur förståelse för att civilministern inte kan lämna ett svur som är liku rukt på sak. Jag frågade nämligen: Tror civilministern utt de ledande herrar som har planerat dettu oHehamnsprojekt till detta känsliga nuturskyddsområ-de har letts uteslutunde av okunnighet om gällande lagstiftning som

123

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

civilministern har åberopat finns för att förhindra sädana här saker? Eller är det möjligen så utt kännedomen om de nyligen beslutade lagarna uv oliku slug ännu inte hur trängt igenom?

Det var den frågan jag avsåg att få svar på, men jag har förståelse för om det kan vara besvärligt för statsrådet att ge ett klart och bestämt besked.

Däremot, fru tulman, är jag förvånad över civilministerns svar pä min nästa fräga. Jug frågude: Om de krufter som står bukom detta oHehamnsprojekt nu uv oliku unledningur försöker fuUföHa det, är regeringen då beredd att stoppa projektet? Civilministern svarade att han och regeringen inte kan gå in på de enskilda fallen. Det är klart att det är en generell regel utt en regering eller ett stutsråd inte skull göra det. I det här speciellu fallet gäller det emellertid en skiss till en riksplun som är utlugd på ett utomordentligt känsligt naturskyddsområde, avsett bäde för friluftsändamål och vetenskapliga ändamål. När det där planeras en oHehamn och mun dä frågar regeringen om den tänker stoppa den eller inte med stöd av tillgängliga lagar, så tycker jag att man skulle kunna få ett ju eller nej till svar. Gemene man säger ju utt vi riksdagsmän skall försöka koncentrera oss och att vårt tal skall vura ja, ju eller nej, nej. Men jag är glad över att jag ändå fick ett svar av civilministern, även om han begagnade sig av det fikonspråk som det påstås att vi riksdagsmän sinsemellan brukur unvändu. Hun sude utt det är klurt utt mun inte kun ge tillstånd till projekt som kun störu förslugen i den skiss som nu är ute på remiss och i vilken mun hur lugt ut vissu känsligu områden som naturskyddsområden. Det är naturligtvis med vissa krumbukter ändå ett svur på min fråga — att mun inte tänker gå med pä att en sädan här oHehamn får byggas i det känsligu område det gäller. Jug är emellertid tucksum över utt jug trots krumbukternu fick ett svur.

Sedun vill jug än en gång understryku mitt stora intresse för de intentioner som vi från centern i olika sammanhang har fört fram om skydd för känsliga naturområden m. m. och för att de olika partierna bör ha en gemensam uppfattning om hur mun skall försöku slå vukt om sådunu områden.

CivUministern vur glud över att jug hude en positiv inställning till en lagstiftning som skall kunna stötta upp riksplanen när den så småningom kommer. Jag har, fru talman, en positiv inställning till detta, men jag vill inte utt mun skull dru för storu växlur pä dettu. Det kun tänkas att vi stunnur vid oliku bedömningur av hur hårdu styrningsmekunismerna skall vura både i fråga om industrier och andru intressen. Jug un.ser dock att styrningsmekanismerna kan vuru väl så hårdu gentemot miHöfarliga industrier. Därvidlug får inte finnus någon misskund, utun man skall varu mycket bestämd. Men den kommunula självbestämmanderätten fär inte urholkas genom sådana här styrningar. Jag tror emellertid inte att en förnuftig riksplanering och en förnuftig lugstiftning, som kun bäru upp denna planering, skall behöva komma i strid med den kommunala självbestämmanderätten, ,som under alla förhållanden mäste lämnas okränkt.

124

HerrTOBE(fp):

Fru talman! Statsrådet Lundkvist sade till mig: Det är lätt att kritisera, men gör någonting positivt också! TUl det kun jug bura svura att det är lättare att komma med promemorior, först en och sedan en annan

- den undru har mun ännu inte fått se - och med tUlgång till sukkunskup
endast koncentrera sig på de frågor som behundlus i dessa promemorior
och försöka göra någonting av dem, lägga fram förslag och föra en
diskussion för och emot dessu, än att som riksdagsman när ärendet
"fladdrar förbi" prestera positiva förslag. Jag tycker det är litet för
mycket begärt.

Sedan vill jag för säkerhets skull tillägga utt det är inte frägu om nägon surhet frän min sidu för utt jug eller undra personer inte hur fått medverka i det här arbetet, utun om en uppriktig oro över utt ni hur humnat pä felaktigu lösningur.

När det gäller detta med generalplaner kun jug till en böqun sägu utt uv den presskonferens som hölls när rapporten presenterades framgick att det var nägot mer än hundratalet kommuner som direkt tänktes varu berörda av ingripanden i sumbund med rikspluneringen. Skull det dä i ett huj göras elt hundratal generalplaner? Finns det experter och beredskap för detta? Arbetet kommer att tu sä mångu är - om man nu skall upprätta generulpluner och inte buru smä "frimärken" - utt jag verkligen hoppus att bygglagutredningen blir färdig under tiden.

Det är kanske synd att förlänga debatten, men i detta sammanhang skulle jug viHu frågu; När skall riksplaneringens dispositioner bli gällande? Riksdagen i höst kan ju inte gärna fastställa en plan som anger att så och så skull det vuru, utun det blir frågu om riktlinjer m. m. Är det meningen att ingenting skall vara bestämt förrän en generalplan är fastställd för området?

Det är kanske sådant som diskuterus i promemorian, men hittills hur ingenting kommit fram i det avseendet. Är det riktigt, som statsrådet säger, att den promemoria som går ut i dug inte innehåller mer än vud som stär i rapporten, då skulle jag viHu sägu att det är en jämmerlig promemoria. Jag hoppas verkligen att den innehåller mer framför allt om hur mun hur tänkt sig att rikspluneringens dispositioner skull bli gällunde, ty den frågun är lämnad helt öppen. När skall det futtas bindande beslut

- jag antar att det skall kallas beslut - på regeringsnivå i riksplanefrågor?
Blir sådunu beslut gällande av sig själva den 1 junuuri 1973 eller blir de
gällunde när planen kommer frum pä nägot unnut sätt?

Jug är intresserud uv verkningsfullu medel för att binda riksplaneintentionerna, men jug tror utt mun nu hur humnut pä en feluktig ståndpunkt.

Sedun vur det frägun om mlHöskyddslagens tillämpning. Den kun inte gärna ankomma på koncessionsnämnden, den är inget pluneringsorgun, säger stutsrådet. Nej, det är nämnden nuturligtvis inte. Den kun in.te bedöma sysselsättningsfrågor osv., men den är sakkunnig beträffunde en del UV den bedömning som skull görus, och detta avsnitt tänker regeringen överta. Och hur avser regeringen att sköta den saken? Jo, genom att infordra remissutlåtanden frän alla håll utom från ett av de mest sakkunniga organen.

Vad sker när koncessionsnämnden gör sin utredning? Jo, det är fråga

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

125

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

om en öppen förhandling. Man förrättar syn på stäUet, dit ullmänheten kallus. Byulug och undru intressenter kan således vara närvarande. Det kan bli och har blivit stora debatter vid dessa tillfällen, varvid allmänhetens reaktioner kommer till uttryck.

Vi talur i dug annars så mycket om att uUmänheten skall medverka i planeringen. Men här avskaffar man möjligheterna tUl en öppen diskussion av frågorna. Jag antar att regeringen inte kan ordna stormöten. Ett statsråd kan hälla ett lugnande anförande i orten, men det ges inte tillfälle till så mycket debatt i övrigt. Jag tycker att utvecklingen gär i fel riktning när mun hundlur på detta sätt.

Vidare hänvisar statsrådet till att det kan bli fräga om tidsnöd. Men kan mun verkligen på ett halvt eller t. o. m. ett år råka i tidsnöd när det gäller sädana här investeringar på 100 miHoner kronor och mera? Visserligen förekommer det konjunkturförändringar, men åtgärder som dessa skall man väl ha planerat på ett sådant sätt att man inte får aUtför bråttom och kanske behöver ett beslut inom en mänud frän regeringen för utt kunnu sättu i gång.

Dessutom är det ingenting i miljöskyddslagstiftningen som säger att prövningen måste avse en projekterad anläggning. Det kan räcka med ett uttalande att man tänker byggu en industri för ett visst ändumäl och därvid har tänkt sig reningsåtgärder som innebär att man släpper ut så och så mycket i luften, så och så mycket i vattnet samt att bullret blir så och sä starkt. Vud säger koncessionsnämnden om detta?

Koncessionsnämnden, som har som sin första prövning av alla ärenden att diskutera lämplig lokulisering uv den miHöfarliga verksumheten — säsom det uttrycks i miHöskyddslugen - anger dä var verksamheten får och inte får förläggas, allt under förutsättning att reningsanläggningar finnes.

Det har emellertid ofta blivit så att man först har projekterat färdigt. Markägaren tar kontakter pä oliku håll och fär med regeringen pä suken, och sedan skall koncessionsnämnden pröva uniäggningen. Jug unser utt det är fel att göra på det sättet, och jag tycker att man skall få tUlfälle att säga dettu.

Jug tror utt just beträffunde den här saken är det ett positivt förslag utt prövningen skall ske enligt miHöskyddslagen. Sedan får regeringen tu ansvaret för att mun går emot den lugstiftning som riksdug och regering tillsummuns hur stiftat, med hänsyn till sysselsättningsfrågor, urbetsmurk-nudspolitisku förhällunden, regionalpolitik osv. Mun får då en renodling UV ståndpunkternu, vilket nu inte blir fullet.

126

Herr civilministern LUNDKVIST:

Fru talman! Jug vill först vändu mig till herr Sjönell. Hun var inte belåten med att jug inte kunde ge ett konkret svur på en fråga om ett speciellt företug, som han har tugit upp som ett exempel på lokulisering av vad han betruktur som miHöfurlig verksamhet.

Herr Sjönell! Det är mig bekant att det pågår utredningar i denna frägu och utt mun överväger olika alternativ. Men det skulle väl ge ett nägot underligt intryck för dem som sysslar med dessa ting på det lokala plunet, om jug innan vi över huvud taget har fått någru framställningar

och innan utredningarna lett tUl resultat skulle ge bestämda och konkreta besked på dessa punkter. Jag kan bara redovisa för herr Sjönell i vilken ordning denna typ av frågor handläggs.

Jag hur också talat om att det inte i lagstiftningen bestämsvar sådunu här företag skull ligga, utan att man med dess hjälp och mot bakgrund av den fysiska riksplanering som pågår prövar framställningar av denna karaktär och har möjligheter att avgöra var de skall komma i fråga.

Närmare kan jag inte komma ett konkret svar på herr Sjönells frågor utan att göra våld pä en mycket god och vedertagen ordning i umgänget mellan riksdag och regering och andra organ, vilkas intressen vi här hur att diskutera.

Men jug blev litet förvånad, när herr Sjönell slutade sitt inlägg med att säga ungefär så här: Vad som än kommer att händu, får mun inte inkräktu pä den kommunulu självbestämmunderätten, för den mäste vi hålla intakt. Jag hade ju hela tiden upplevt herr Sjönells interpellation och hans inlägg i debatten som ett krav på att jag bestämt skulle ta ståndpunkt i en fråga som man faktiskt bara har på utredningsnivå på det kommunala planet. Men så slutade herr Sjönell med deklarationen att när vi skall hanteru dessu frågor i framtiden får vi icke företu oss någonting som kun komma utt inkräktu på den kommunulu självbestämmunderätten. Det vur väl ändå något av en saltomortal, om jag får unvändu ett sådunt uttryck.

Herr Tobé är litet käckure på den punkten. Han anför med bestämdhet utt det måste finnus möjligheter att hävda riksplaneintentionerna även på lokal nivå. Hun påstod också att jag hade rest kruvet att han skulle omgående här i debatten redovisa alternativ till de förslag som finns i den promemoria vi offentliggör i dag. Det har jag verkligen inte begärt av herr Tobé. Jag sade att det är rimligt att herr Tobé när han studerat den här promemorian — och han känner rätt väl till innehållet i den, eftersom där inte finns några nyheter i förhållande till decemberpromemorian utöver vad riksdagen har fattut beslut om - inte bara intar en negutiv ståndpunkt och hävdar att förslagen inte gär att genomföra, utan att hun med den sakkunskap han besitter, ocksä kommer med alternativa förslag till lösningur. För utt ge honom en rejäl chans utt lusa vår promemoriu och utt fundera skull jag därför inte fortsättu den detuHdebutt som vi skulle kunnu föra rätt länge här om tänkbara lösningar i dessu sammanhang. Men dettu får vi väl återkommu till sedun remissbehandlingen är avklarad och det slutgiltigu försluget skull läggus fram.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ång. exploateringen av markområden i strid mot skissen till fysisk riksplan

Herr SJÖNELL (c);

Fru talman! När det gäller möjligheterna för en regeringsledamot att besvaru en konkret fråga utan att därmed kränka underordnade myndigheter, är säkerligen civUministern och jag i princip överens. Den saken behöver vi inte debattera särskilt mycket. Men jag hävdar fortfarande - och där finns en skiljaktighet i bedömningen — att den fråga som jag ställt ligger på ett annut plun. Den ligger på ett mycket vidare plun. Om mun har inställningen utt ett naturskyddsområde, som är utpekut i en sådan här riksplaneskiss, skall varu okränkt, sä bör man väl kunna svara ja

127

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. tillämpningen av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn

eller nej på frågan om det är lämpligt att dit förlägga en oHehamn. Jag tror inte att det skulle kränka underordnade myndigheter på något sätt, om statsrådet gav uttryck för en uppfattning i ett sådant ärende. Men det ur inte mycket att träta om. Vi hur oliku uppfuttningur om hur mun bör agera i just det här sammanhanget. Jag bara noterar det. Principiellt tror jag inte att vi har oliku uppfuttningur, men i den här frågan tycker jag nog att civilministern hude kunnat krypa ur det försiktighetens bo som ett statsråd ofta måste befinnu sig i med hänsyn till underordnude myndigheter.

CivUministern tyckte att jag hade gjort en saltomortal, när jug deklurerude att den kommunulu självbestämmanderätten skulle lämnas okränkt. Om civilministern var förvånad över dettu, så är jug minst Hka förvänud över huns reuktion. Jag har inte föreställt mig att civilministern, med huns inställning till dessu frågor, skulle unse utt möjligheten utt genomföra de oliku plunernu och konkretisera det positiva intresset för miljövården förutsätter att man upphäver den kommunala självbestämmanderätten eller avsevärt naggar den i kun ten. Det har jag inte ett ögonblick föreställt mig. Jag upprepar vad jag sade i mitt förra inlägg: Detta problem bör kunnu lösus med bibehållande av den kommunala självbestämmanderätten okränkt. Jag anser inte att man behöver göra något våldsumt ingrepp på det området, utun jug hoppus och tror att det skall bli möjligt att lösa frågan på det sätt jag förespråkar.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Fru talman! Jag skull buru för tydlighetens skull sägu utt jug för eget vidkommunde inte uppfattur det principiellt så utt man kränker den kommunala självbestämmanderätten, om man hävdar vad vi kallar för ett riksintresse gentemot kommunen. Vi måste ju ändå ha den uppdelningen UV hunteringen av frågornu att vi konstuterar utt vissu frågor ur riksfrågor och därför skall betraktas som statliga angelägenheter samt uvgöras uv stutligu orgun. Ändru frågor ur lokulu frågor och kan avgöras av kommunala orgun. Om vi hur den urbetsordningen — och det måste vi hu - kränker man inte därmed den kommunala självbestämmanderätten. Men jag fick närmast intrycket att herr Sjönell ville slå vakt om den kommunulu självbestämmunderätten i dettu summanhung sä längt, utt vi inte skulle kunnu hävdu riksplaneintressen gentemot kommunernu. Jag är emeUertid glad om jag missförstod honom på dennu punkt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. tillämpningen av bamavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av bam

128

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Staffunstorp (c) den 15 februari framställda interpellution, nr 55, och anförde:

Fru talman! Herr Larsson i Stuffanstorp har frågat mig om tillämpningen av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn.

Sedan ett barn enligt barnavårdslagen omhändertagits för samhällsvård eller för utredning, är det barnavårdsnämnden som har ansvaret för barnet och som bestämmer var barnet skull vara placerat. Omhändertagandet kan ske på föräldrarnas begäran eller med deras samtycke men det kan också ske mot föräldrarnas viHa, t. ex. då föräldrarna av nägon anledning visat sig vara olämpliga som fostrare. Oavsett anledningen till att beslut fattats om omhändertagande innebär beslutet att barnet inte längre skall vistas i sitt hem.

När föräldrarna själva begärt omhändertagande eller samtyckt till en sådan åtgärd torde några problem inte uppstå vid barnets flyttning. Annorlunda förhåller det sig i de fall då omhändertagandet skett mot föräldrarnas eller annan vårdnadshavares viHa. Förflyttningen av barnet kan då vara förenad med svårigheter. Dessa svårigheter har i olika sammanhang uppmärksammats av socialstyrelsen som meddelat anvisningar för att underiätta barnavårdsnämndernus handlande i de ömtåliga situationer som kan uppstå i samband med att ett barn skall skiHas frän sin vårdnadshavare. Socialstyrelsen har därvid frumhållit vikten av att den som hundlägger ärendet försöker få en god kontukt med föräldrur och barn och inriktar sig på att få ett samarbete till stånd med dem. Det har vidare påpekats att föräldrarna och barnet så tidigt som möjligt bör få kännedom om den åtgärd som kan komma att vidtus av barnavårdsnämnden. Sålunda bör upplysningar så snurt som möjligt lämnus om den tilltänkta placeringens art och tillfälle beredas föräldrurna och burnet utt tala med utredaren om det hem eller den institution, där nämnden avser att placera barnet.

Dessa anvisningar frän socialstyrelsen står i överensstämmelse med 21 kap. föräldrabalken och de tillämpningsföreskrifter som utfärdats i anslutning därtUl. Dessa bestämmelser innebär att hämtning och annan åtgärd beträffande barnet skall utföras pä ett för burnet så skonsumt sätt som möjligt.

Även om burnuvårdsnumnden eftersträvar att handlägga samhällsvårds-ärenden i samförstånd med föräldrar och barn, måste mun likväl räknu med utt detta inte alltid är möjligt. Man kan inte bortse frän att det finns fall, där sumarbetsviHa och förståelse för burnuvärdsnämndens verksumhet helt saknas.

Erfurenheten har visat utt barnavårdsnämnderna i allmänhet sköter de ömtåliga uppgifter, som det här är fräga om, på ett riktigt sätt.

Såväl gällande bestämmelser som socialstyrelsens anvisningar ger enligt min mening en god vägledning till burnuvårdsnämnderna vid handläggandet av dessa svära frågor. Detta utesluter givetvis inte att behov kan finnas av ytteriigare information. Jag förutsätter därför att sociulstyrelsen uppniärksumt föHer detta behov och på lämpligt sätt verkur för att sädan information meddelas. Förekommande kurser och konferenser rörande barnavårdsfrägor är därvid uv stor betydelse.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. tillämpningen av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn

Herr LARSSON i Stuffanstorp (c);

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Odhnoff för svaret — det kom också relativt snabbt, och det är vi inte vana vid här i huset.

Jag är helt medveten om de mångu gånger ömtäligu situationer i vilku

129

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. tillämpningen av barnavårdslagens bestämmelser om omhändertagande av barn

dessu ärenden mäste hundläggus. Jug betonar också i interpellationen att det är nödvändigt utt burnuvårdsnämndernu kun agera effektivt när misstanke om burnmisshandel förekommer. Sedun bumet vurit omhän-dertuget i fyru veckor måste nytt beslut fattas, och det beslutet är avgörunde för ett fortsutt omhändertugunde. Äv Råd och unvisningur från sociulstyrelsen frumgår att polisutredning ofta behöver vara klar innan barnavårdsnämnden kan tu ställning till ett definitivt omhändertugunde av burnet. Burnuvårdsnämnderna måste uppenbarligen själva bedöma huruvida misshundel förekommit eller inte. Tillgång pä juridisk expertis skulle då många gånger vara nödvändig. Jug vet utt mun hur rätt utt utnyttju sädun expertis men mun gör det kunske inte alltid. Jag ur ulltså väl medveten om svärighetemu.

Stutsrådet hänvisur ocksä till sociulstyrelsens unvisningar, och jug förmodur utt de studerus av dem det vederbör. Inte desto mindre tyder vissu full UV omhändertugunde pä utt dessu kunnat göras pä ett gentemot parterna mera humant sätt. Men får jag tolka statsrådets upplysning om att kontakt skall tas och upplysningar lämnas parterna om den tilltänkta pluceringens art osv. som ett led i strävandenu till förbättring härvidlug? I så fall är jag tucksum.

Jag tror att de flesta nämnder sköter sina ömtåliga uppgifter på rätt sätt; jaghar ingen uniedning utt misstänka något annut. Men det utesluter inte utt uppsikt måste ske och upplysning lämnus om de tillämpningsföreskrifter som finns så att de också efterlevs. Jag hälsar därför med tillfredsställelse stutsrådets meddelunde om de ytterligare informationer som sociulstyrelsen skull lämnu i hithörunde frågor - det är uppenbart att de väl behövs.

I förhoppning om att jug tolkut stutsrådet rätt tuckur jug än en gång för svuret.

130

Herr ERNULF (fp):

Fm tulmun! Jag vill understryku vud som nyss sades om angelägenheten av att burnuvårdsnämndernu skuffur sig tillgång till juridisk expertis i större utsträckning än som skett efter de rekommendutioner som stutsmakterna har meddelat.

Det är besväriiga och ömtäligu situutioner bäde sociult och mänga gånger även juridiskt som uppkommer i dessu fall. Risken är inte buru utt burnuvärdsnämnden hundlur på ett feluktigt sätt; det kun ocksä händu att det inträder en handlingsförlamning sä att man inte vägar ingripa där sä är påkallat.

Jug säg nyligen ett exempel på det vid den domstol där jug urbetur. En 15-äring begick brott, upptäcktes och begick brott pä nytt, upptäcktes och begick brott pä nytt. Men hun blev inte omhändertugen uv burnuvärdsnämnden utun åklagaren var tvungen att begäru honom häktad, vilket är en väldigt tråkig utväg när det gäller en sådan ungdom.

Åklagaren lyckades till slut få kontakt med barnavårdsnämnden, som då meddelade att anledningen till utt mun inte kunnut göru ett omhändertugunde - som ju skull beslutus av ordföranden - var att ordföranden låg i förkylning hemma i sin bostud och därför inte kunnat anträffas. En sådun vnlhänthet i hundläggningen är naturligtvis bekluglig.

även om detta inte är symtomatiskt utun ett unduntugsfull. Äkluguren fick meddela vederbörunde dänstemun att mun skulle gå hem till ordförunden och fä huns underskrift, och sä uppsköts häktningsförhund-lingen ett par timmur för utt pojken inte skulle behövu bli häktad. Det ordnade sig sedun till det bastu genom utt han i stället fick ett fosterhem. Regeringen kan väl inte föreskriva någon skyldighet i det här sammanhanget, men kunde statsrådet verka för att de rekommendationer som hittills hur givits om tillgäng till juridisk expertis — inte nödvändigtvis i form UV heltidsunställdu tjänstemän, men i form av möjlighet till konsultering hos en erfaren jurist - tror jug utt mångu besvärliga situationer skulle kunnu klurus bättre än vad som nu ibland är fallet.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller liknande varor

Statsrådet fru ODHNOFF;

Fru tulmun! Jug kun självfullet inte gä in i någon diskussion om det full som herr Ernulf drar upp här, och jag kan heller inte ta upp det som herr Larsson i Staffanstorp är inne på. Men självfullet är det ytterst beklugligt med vurje lagstridig eller annars olämplig åtgärd som myndighet vidtar pä detta väldigt känsliga område. Om fel begås måste ju tillsynsmyndigheterna gripu in. Dettu kun ske med enkla medel, och det finns också andra medel som man kan ta till för att rätta det som har brustit.

Herr Ernulf berörde önskemålet att juridisk expertis bör vuru företrädd, och herr Lursson i Stuffunstorp var ocksä inne på det i sitt anförande. I barnavärdslagen är det uttryckt sä: "Där så lämpligen kan ske, bör juridisk sakkunskap vara företrädd inom nämnden." Där står också: "Är behovet av juridisk sakkunskap icke tillgodosett inom nämnden, bör den anlita biträde av lagfaren person."

Det är beklagligt om det brister i dessa uvseenden, men det är ulltsä klurt uttryckt i lugen utt juridisk sukkunskup bör unlitus i här uktuellu full.

Herr LARSSON i Stuffunstorp (c);

Fru talman! Jag vill tacka för det som statsrådet Odhnoff sade nu.

Det är klurt utt tillsynsmyndigheterna väl griper in sä småningom, men ibland kan det tyvärr gå litet tid, och det är inte alltid så bra. Jag hur uppenburligen, som jug sude, tolkat statsrådets uttalande rätt, och jag räknar med att det verkur välgörunde pä dem ute ilandet som hur hund om de här frågornu sä att de får en viss ledning uv det. Dettu var ocksä närmast min uvsikt med interpellutionen.

Med detta anförande, under vilket herr tredje vice talmunnen övertog ledningen uv kammurens förhandlingar, vur överläggningen slutud.

§ 19 Ang. säkerheten vid transport av fenol eller liknande varor

Herr kommunUcationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Löfgrens (fp) den 25 februari framställda interpellation, nr 32, till herr jordbruksministern, och unförde:

131

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller hknande varor

Herr talmun! Herr Löfgren hur frågut jordbruksministern dels om det i
Sverige förekommer transporter av fenol eller motsvarande farliga varor
på liknande sätt som vid den uktuella transporten i Dunmurk, de/,s, om så
är fallet, om statsrådet anser att gällande säkerhetsföreskrifter är
tillfredsställande för utt undviku risker för skudeverkningur av det slag
som den i Danmark timade olyckan visar, dels — för det full nu gällunde
säkerhetsföreskrifter ej är tillfredsställande — om statsrådet är beredd utt
föreslå såduna ändrade bestämmelser för de farliga transporterna att
riskerna för skadeverkningar elirninerus. Frågornu har överlämnats till mig
för besvarande. ;

Fenoltransporter pä väg förekommer i vårt lund i viss utsträckning, exempelvis frän Göteborg till industrier i Perstorp och Högunäs. Den övervägunde delen uv sådunu trunsporter sker dock i cisternvugnar på järnväg.

Enligt gift- och bekämpningsmedelsförordningurnu skull hälsofurligu vuror och bekämpningsmedel hanteras så utt riskerna i möjlig män begränsas. Vidure skull trunsport uv hälsofurligu vuror och bekämpningsmedel ske under förhällunden som med hänsyn till vuruns eller bekämpningsmedlets beskuffenhet kun unses fullt betryggunde. Giftnämnden hur lämnut vissu unvisningur beträffunde embullage och åtgärder vid läckuge m. m.

Den stutligu utredningen om trunsport av farligt gods på väg har lett betänkande som överiämnades förra året föreslagit att Sverige skall unslutu sig till den europeisku överenskommelsen om internutionell transport av farligt gods på väg (ADR), varigenom betydligt strängare säkerhetsföreskrifter än för närvarande skulle komma att gälla för de internationella vägtransporter av farligt gods som berör svenskt område. Dettu förslug hur enhälligt tillstyrkts vid remissbehundlingen.

Utredningen har därefter inriktat sitt arbete pä de nationella transporterna. Syftet är härvidlag utt komma frum med förslug till bestämmelser och åtgärder för att åstadkomma en komplettering och en kraftig skärpning av gällande säkerhetsföreskrifter när det gäller inrikes vägtransport av alla slags hälso- och miHöfarliga ämnen, inklusive fenol, och en mer effektiv kontroll av att dessu föreskrifter föHs.

Sedun även dettu betänkunde framlagts och remissbehandlats avser regeringen att så snurt som möjligt underställu riksdugen frågun om den fortsuttu regleringen uv såväl internutionell som inrikes vugtrunsport av farligt gods.

132

Herr LÖFGREN (fp);

Herr talmun! Jug tuckur kommunikationsministern för svuret på min interpellution. Det fastslås ju tydligt utt vi också pä vägur i Sverige har transporter av det slag som förekom i Danmark i samband med olyckan, även om den övervägunde delen av sådunu trunsporter sker i cisternvugnur på järnväg.

Den undru frågun som jug ställde hur kommunikationsministern besvarat pä ett sådunt sätt utt jug unser mig med ull rutt kunnu tolku hans uppfattning så att de bestämmelser som för närvarande finns för dylika trunsporter inte kan anses vara tillfredsställande. Då är frågan vad som kan göras för att fä bättre säkerhet pä dettu område.

De betydunde problemen angående trunsport av giftiga och andru farliga varor har ju varit föremål för internationell uppmärksamhet, och det hur även träffats särskilda överenskommelser. I statsrådets svar nämns överenskommelsen ADR om intemationeUa transporter av farligt gods. Enligt vad jag inhämtat har en sådun överenskommelse träffuts redan 1957, och flera europeiska länder anslöt sig till denna konvention redan vid det tillfället, men Sverige har inte anslutit sig. Den utredning som tUlsuttes UV Kungl. Maj:t 1964 har efter dessa år presenterat ett betänkande 197 1, där man föreslär att Sverige skall ansluta sig tUl denna internationella överenskommelse. Men nu håller man på och utreder hur man skall förfara med tillämpningen av dessa bestämmelser för transporterna inom landet.

Då blir frågan: Hur lång tid skull det dröju? 1957 unslöt sig en hel del europeisku stater till en överenskommelse, 1964 tillsatte Kungl. Muj:t här i Sverige en utredning, 1971 kom ett betänkunde där det föresläs att Sverige skall ansluta sig till dennu internationellu överenskommelse och nu sysslur mun med tUlämpningsföreskrifter beträffande de förhållunden som skall gälla för transporterna inom Sverige.

Det är alldeles självklart utt jag under sädana förhållanden ställer frågan, om statsrådet möjligen kun säga hur lång tid det ytterligare kommer utt dröju, innan utredningen lägger frum ett sådunt förslag att statsrådet, efter den remissbehandling som här har omnämnts, kan förelägga riksdagen förslag till en förbättring av förhållandena.

Man frågar sig vidare om det inte hude funnits uniedning utt i uvvuktun på dessu nyu bestämmelser utfärdu någru provisoriska säkerhetsföreskrifter för transporternu. Man kunde möjligen tänka sig att lundsvägstruns-porter av detta slag skedde under viss eskort. Om det förekommit något sådant i Danmark hade väl den olycka som där inträffade aldrig hänt. Och även om man.kan sägu utt det vur muximul otur som orsukude olyckan i Danmark, sä hur ju de väldigu skadeverkningarna av olyckun upprört mänga människor och gjort att vi med stor oro ser pä riskernu för att det ånyo skulle kunna inträffa en sådun här olycku.

Jag vill alltså gärna fräga kommunikationsministern, om det inte finns anledning utt vidtu nägru - i varje fall provisoriska - åtgärder i avvaktan pä mera definitiva åtgärder.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller liknande varor

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är väl en överloppsgärning utt sägu utt jug tillmäter interpelluntens frågor en mycket, mycket stor betydelse. Jug kun emellertid understryka detta genom att tala om, att jag redan i slutet uv januuri i är, just med anledning av den dunska olyckun, hude en omedelbur överiäggning med ordförunden i utredningen hos oss ungående befordrun uv furligt gods pä väg. Och jag ställde samma fråga till utredningens ordförunde i junuuri som herr Löfgren här ställer tUl mig om när utredningen kun tänkas komma med sitt förslag. Jag fick då det svar som jag nu kan lämnu, nämligen utt redun under muj i år lägger utredningen fram förslag till orgunisutorisku och författningsmässiga åtgärder inom sitt arbetsområde. De förslagen uvser, som jag nämnde i mitt interpellationssvar till herr Löfgren, att "åstadkomma en komplette-

133

5* Riksdagens protokoll 1972. Nr 35-36

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller hknande varor

ring och en kraftig skärpning av gällunde säkerhetsföreskrifter när det gäller inrikes vägtrunsport av alla slags hälso- och miHöfarliga ämnen".

Utöver detta — det är alltså förslag som vi får i maj - har jug som en aUdeles extru och som jug tycker helt nuturiig åtgärd hos den dunsku regeringen hemställt att få tu del av den utredning som görs med anledning av olyckan i Danmark, för att kunnu läggu det muteriulet som en komplettering till ullt det egnu muteriulet hos oss.

Jag vill ocksä päpeku utt förekomsten uv en svensk översättning uv de omfattande tekniska och säkerhetsmässiga föreskrifterna i ADR, som genom den tidigare nämnda utredningens försorg publicerades förra året, säkerligen på sitt sätt har bidragit till att klargöra vilka säkerhetskrav som framgent kan komma att ställas och därigenom även medverkut till säkrure trunsporter.

Fär jug sedun, utöver det som herr Löfgren och jug här hur diskuterat, säga utt problemet att begränsa risken för haverier och deras skadeverkningar ändå inte bara är en lagstiftningsfråga. Det är också i hög grad en fråga om information och utbildning. Det gäller bl. a. att förmå industrier och transportföretag att inse sitt ansvar och få dem att föHa föreskrifter, vilkas efterlevnad ofta kan uppfattas som tidsödande, besvärlig och ekonomiskt betungande för dem som skall tillämpa bestämmelserna men vilkas slutresultat ändå kan vara större säkerhet vid transporterna.

Herr LÖFGREN (fp);

Herr talmun! Jag är givetvis mycket tucksum för att kommunikationsministern nu kunde komplettera sitt svur rned uppgiften utt den tillsuttu utredningen kommer att framlägga sitt kompletterande betänkunde sä puss snubbt.

Jug tyder ocksä kommunikationsministerns uppgifter i övrigt sä, att hun med stort intresse föHer dessu frågor och verkligen så snurt som möjligt vill åstudkommu förbättrade förhållanden inom dettu område uv riskublu transporter. Jag tuckur på förhund för utt jag kan räknu med utt kommunikutionsministern kommer utt hundlu så snubbt som det någonsin är möjligt.

134

Herr HALLGREN (vpk);

Herr talman! Jag hur begärt ordet därför utt vi har motionerat i denna fråga och bl. a. tagit upp säkerhetsfrågorna i punkten 5 av slutklämmen i motionen 1211.

Det är med glädje som jug hur tugit del ,av kommunikutionsministerns svar pä den framställda interpellationen och kunnut konstuteru utt Sverige skull unslutu sig till ADR liksom att regeringen kommer att utfärda skärpta bestämmelser för nationellu trunsporter. Det är också tillfredsställunde att förslug i dessu stycken kommer att framläggas sä snabbt som i maj månud i år.

Men sedun vill jug beröru den fråga som kommunikationsministern vur inne på, nämhgen transportföretagens ansvar. Där är den stora svårigheten just den struktur som godstransporten på landsvägurnu hur hur i lundet. Vi hur nämligen en rik floru uv oliku trunsportföretug, från enbilsäkure och företug med fem sex bilar och verkligt stora företag. Det

finns faktiskt företug som endast urbetur med vinstintresset för ögonen och ifrägusätter om det över huvud taget behövs några säkerhetsbestämmelser. Vi har diskuterut dettu tidigare. Ja, företugen går t. o. m. så långt utt mun undrar dreven i bUarnas växellådor för att få chaufförerna utt köra fortare och lura dem att tro att de inte kör fortare än lagen medger. Dä förstår vi vUken anvarskänsla man hur i sådana företug.

Vi har ocksä konstaterat — jag har erfarit det av rapporter till Svenska transportarbetareförbundet - att chaufförerna ibland hotus med uvsked, om de inte överträder gäUunde lugbestämmelser. Chaufförer har förklarat att de kör så länge som lugen föreskriver och utt de sedan mäste göru uppehåll och övernuttu för att utföra transporten lagenligt. Men då har de ställts inför hotet: Om inte du vill köra, så tar vi en annan chaufför. Därmed har de tvingats till lagöverträdelser.

Ett annut problem är de s. k. enbUsföretugen. När det gäller dem spelur det nästun ingen roll vud vi hur för bestämmelser; där körs det så länge det går. Man bestämmer själv — mun äger bilen och kör den själv — där chunsus det vUt. Åker mun fast sä betulus böterna för överträdelserna, åker man inte fast så är allt gott och väl. Får vi rigorösa bestämmelser om trunsporter uv furligt gods, hur skull vi då förmå dessu enbilsäkure att föHu dem? Det är nästun omöjligt utt fä till stånd en så effektiv bevukning av efterlevnaden att man kan fånga upp ullu överträdelser — kommunikationsministern känner mycket väl till förhållundenu; Trunsport hur vid flerfuldigu tillfällen påtalat dem.

Det behövs en väsentlig förändring av strukturen på företagarsidan för att få till stånd en bättre efterlevnad av bestämmelserna, vare sig de nu blir skärpta eller ej. Mun måste helt enkelt rensu bort den form uv smä företug som finns; enbUsföretugen mäste försvinnu. Dessutom mäste man fä fram andra arbetsformer för chaufförerna, speciellt när det gäller transporter av fariigt gods. Chaufförerna kör pä ackord. Man vet ju själv hur det är: det tubbar många tUl överträdelser i onödan. Här borde transportörerna betala vad det kostar, en riktig lön sä att chaufförerna inte behövde tänka på sin förtjänst utan kunna köra lugnt och sansat och sätta säkerheten i första rummet. Därmed skulle man komma ifrän mänga UV olyckornu i trufiken. Jug vill inte förordu att alla lastbUs- och långtradarchaufförer här i landet skall få månadslön t. ex. lagstiftningsvägen - det tror jug inte är genomförburt nu — men jug tror utt dettu kun vara en tankeställare för kommunikutionsministern, som borde övervägu suken, speciellt när det gäller transporternu uv farligt gods.

Eftersom det nu kan påvisas utt enbilsäkarna inte har sä stort intresse av att föHa säkerhetsbestämmelserna, ouvsett vilku de blir, vill jug tu upp frägun om guruntier frän företagens sida dels för att man har perfekta fordon, dels för att man föHer de bestämmelser som finns och dels för att man avlönar chuufförernu efter helt undru principer, sä utt de kun köra under betryggande omständigheter. Då tror jag utt mun har större nytta av skärpta bestämmelser.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller hknande varor

Herr kommunikutionsministern NORLING;

Herr tulman! Jag hur inget utt tilläggu till herr Löfgren. Däremot vill jug till herr Hallgren säga att de frågor han tar upp med uniedning av mitt

135

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. säkerheten vid transport av fenol eller hknande varor

interpellationssvar till herr Löfgren i sinu huvuddrag hör hemmu inom ett ämnesområde som riksdugen gunsku snurt kommer att få diskutera, nämligen den proposition som är signulerud med utgångspunkt i den utredning som hade och har namnet Utredningen rörande företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken. När denna proposition kommer tror jug utt herr Hullgren och jug och gärnu fler fär anledning att närmare gå in i diskussion om dessa frågor, som i sig är mycket viktigu och som nuturligtvis kan sägas ha ett samband med frågor om transporter över huvud taget, även kanske med den fräga vi nu diskuterar. Men vi får anledning att återkomma till det.

Herr LÖFGREN (fp):

Herr tulmun! Jug vUl buru helt kort kommenteru något av vad herr Hallgren sade.

Hun anser sig kunna påstå att företagare inom transportväsendet tubbar sinu anställda tUl att bli lagöverträdare. Det är givetvis en mycket ullvarlig beskyllning, och jag vet inte om herr Hallgren verkligen har belägg för sina uppgifter.

Hur det än förhåller sig med den saken finns på detta område lagbestämmelser som gör det möjligt att beivra och bestraffa sädana brott. Diskussionen i dag föranleds uv utt vi saknar lugbestämmelser för att klara säkerheten vid de nu uktuellu trunsporternu.

De beskyllningar som herr Hallgren slungade frum fär givetvis stå för hans räkning, men jug har velat sägu att den kär, mot vilken dessu beskyllningur riktades, inte borde behandlas på det sättet.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr tulman! Det vore mig främmande att sägu någonting som jug inte hur täckning för. Jug sude ju bl. a. att vi tagit del av rapporter till avdelningar inom Trunsporturbetureförbundet, vuri medlemmur hur med-delut utt de hotuts med uvsked om de inte utför körning enligt order, vilket inneburit lugöverträdelser.

Vi har ju här behundlut ett ärende, som förunleddes uv utt Trunsport-urbetureförbundets styrelse påtalat för kommunikationsministern utt ett företag utan förurens vetskup ändrude drevet i växellådun, så att färdskrivaren kom att visa felaktiga uppgifter och därmed också hastighetsmäturen. Pä det sättet kom chauffören omedvetet utt överträdu lugen. Men medvetet måste det väl ha varit från företagets sida.

Det är den låga moralen hos företagen - speciellt de mindre och medelstoru - som jag anser det vara väsentligt utt kommu åt. Jag tror att företag som exempelvis Svelast aldrig skulle komma på tunken utt manipulera pä det sättet. Men vi har bevis för utt sådunt hur förekommit, och jug tror utt det finns fler i dennu kummure som känner till detta förhållande.

136

Herr LÖFGREN (fp);

Herr talman! Om det är riktigt som herr Hallgren säger, att ni har bevis för detta, och om ert förbund vill slå vakt kring rejäla bestämmelser och efterlevnaden av dessa, har ni då beivrat dessu saker och fört dem till

åtul? Jug vUl inte utt någon företugare skall skonus och skyddus, om han tubbar till olugligheter. Men det är väl den som lämnur sådunu uppgifter som bör bevisa att de är riktiga och se till utt saken förs till åtal, så att man kan åstudkommu rättelse enligt gällunde svensk lag.

Herr-HALLGREN(vpk):

Herr talmun! Jag vUl bura upplysu om utt åtul förekommit. Det är väl heller inte obekunt - det upplyste bl. a. kommunikationsministern om -att Trunsporturbetureförbundet när det gällde fullet med munipulation i växellådan tillskrivit kommunikationsministern. Det finns nämligen inga lugbestämmelser som förbjuder att man ändrar ett drev i en växellåda, så att färdskrivuren visur fel.

Dessutom är bestämmelserna över huvud taget pä detta område så vaga att det är mycket lätt att komma undun. Vi behöver en omstrukturering uv helu lundtrunsportväsendet för att det skall bli ordning. Jag tror inte utt mun kun lösa dessa frågor förrän chaufförerna slipper ifrån ackordshetsen och får möjlighet att arbeta under lugna och betryggande omständigheter, där det inte förekommer sädana här manipulationer. Det är min bestämda uppfattning.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. den privata b il fö ram tbildn ingen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Ang. den privata bilföramtbUdningen

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Polstams (c) den 17 februari framstäUda interpellation, nr 64, och anförde:

Herr talman! Herr Polstam har frågat mig om jug anser utt den privutu bilförurutbUdningen motsvurur de högt ställdu kruven på körkortsutbUd-ning vid trufikskola och om det är ett trufiksäkerhetsintresse att stutens trufiksäkerhetsverk främjur den privutu bUförarutbUdningen genom att tillhanduhälla ett "paket" för nämnda utbildning.

Frågan om privat fö rarutbildning — dvs. utbildning under ledning av privatperson som inte är lärure vid trafikskola - har övervägts vid flera tillfällen. Blund skälen för den privata förarutbildningen har åberopats hänsynen till glesbygdens befolkning, som i de flesta fall skulle åsamkas höga kostnader och en besvärande tidsspUlan för att skaffa körkort, om obligatorisk trafikskoleutbUdning skulle gälla som villkor för förarprov.

Detta var bl. a. anledningen till att Kungl. Maj:t i propositionen 55 är 1967 uttalade att förbud mot privat föramtbUdning inte för närvurande bör uppställas. Uttalandet godtogs av 1967 års riksdag. Motionsvis framförda förslag om sådant förbud har avvisuts av 1968 och 1969 års riksdugur.

I unslutning till propositionen 55 år 1967 uttulude sig stutsmukternu för vissu riktlinjer beträffande förurutbUdning och förarprov som innebär bl. u. följunde: Fustställdu kursplaner, anvisningar och kursböcker skall göras lättillgängliga för envar. Utbildningskort skull föras för varie elev ouvsett om utbildning sker i trufikskola eller ej. Utformningen av detta

137

Nr 36 skall vara sådan att vederbörande utbildare tvingas intyga utt kursplunens

Onsdagen den 8 mars 1972

oliku moment genomgåtts och behärskas uv körkortssökunden. Prövningen UV privututbildude uspiranter skaU vidare ske med beaktande av att denna utbUdningsform likväl i vissa hänseenden inte kun vuntus ge sammu ng. en priva a kunskup och färdighet som undervisning i trafikskola. Såväl det muntliga bilföramtbildningen förhöret som körprovet skull vura mera ingående dä privatutbildad aspirant prövas.

Om mun inte kun förbjudu privat förarutbUdning — och jag anser det skäl som unförts häremot uUtjämt bärunde - är det angeläget utt denna utbildning och proven med de privututbildude sker enligt de uppdragna riktlinjerna. Härigenom kan man säkerställa att den privata förarutbildningen motsvarar de kruv som uppställts.

Att trafiksäkerhetsverket tillhandahäller ett "paket" för den privuta föramtbildningen ser jag som ett naturligt led i verkets urbete på utt skupu betingelser för en privut förurutbUdning enligt statsmukternas riktlinjer. Utöver verkets kursplan för förurutbildning sumt vissu metod-unvisningur innehåller "puketet" informution om de krav som gäller för läraren samt uppgifter om bestämmelser som gäller för övningskörning och om hur övningsfordonet bör vara utrustat. Vidare ingår i "paketet" utbildningskort för anteckning om utbildningens förlopp samt skylt för utmärkning av bilen när övningsköming pågår.

Trufiksäkerhetsverkets tUlhandahåUande av "paketet" är självklurt inte ett uttryck för någon önskun utt uppmuntra tUl ökad privat förurutbildning.

138

Herr POLSTÄM (c);

Herr tulman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret på min interpellation. Jug vUl ocksä be om överseende, då jag kunske blir litet mångordig.

De ungus undel av trafikolyckorna med dödlig utgång eller personskudor är omvittnud och även dokumenterad. Numera avläggs körkortsprov i så nära unslutning tUl körkortsåldern som möjligt, vilket medför utt nästan alla bilförardebutanter återfinns i åldrarna 18—25 år.

Ett elementärt krav för ökad säkerhet i denna utsatta åldersgrupp är inte bara ett godkänt körkortsprov, som av praktiska skäl inte kan bli särskilt omfattande, utan en bakomliggande gedigen utbildning, som bUförardebutanten kan falla tillbaka på i de situationer vederbörande kommer att möta som bilförare.

Samhället har vidtagit betydelsefulla och kostnadskrävande åtgärder för att kontrollera bilförarutbildningen och ge den ett allsidigt innehåll. För att driva trafikskola krävs särskilt tillstånd, och trafikskolornas personal skall ha särskild behörighet. Lärarpersonalen vid trafikskolorna utbildas numera i samhällets regi, och läroböcker som används i denna utbildning skull vuru godkändu uv tillsynsmyndigheten, stutens trufiksäkerhetsverk.

De övningsbilur som uv trufikskolornu unvänds vid utbildningen skall varu utrustude pä särskilt sätt, bl. u. med dubbelkommundo, sä att läraren alltid skall kunna bromsa fordonet och frikoppla motorn. Liknande tvingande regler finns inte för bilar som används för privat övningskör-

ning; det finns endast rekommendationer om hur fordonet skall vara utrustat. Den allra vanligaste svensku personbUen hur dessutom hundbromsen "på fel sidu", dvs. till vänster om förursätet, där en lärure inte kun nå den i en kritisk situution.

Den 1 december 1970 fastställde statens trafiksäkerhetsverk "Kursplan för förumtbildning — personbU/lätt lustbU". I den skärptes fordringarna på utbildningens omfattning och kvalitet, vilket också medförde ökade krav på trafikskolornas personal.

1 bjärt kontrast till detta står privatutbildningen. Bilföramtredningen unförde i sitt betänkunde är 1965, att den mot bakgrund uv vud den unfört med större fog än tidigure skulle kunnu drivu tesen om förbud mot all privut förurutbUdning. Dettu hade varit logiskt och konsekvent för att härigenom ge samhället kontroll av all bilförumtbildning. Emellertid drog utredningen inte dennu slutsuts utun föredrog ett bibehållunde uv den privutu utbildningen.

Inledningen till unvisningurna för privat körkortsutbUdning har fått ett innehåll som måhända återger de bakomliggande intentionerna för ett bibehållande av den privata förarutbildningen, men den ger knappast nägra uttryck för allvaret med och målsättningen för utbildningen.

Bilföramtredningen tillmätte förslaget om vidgad trafikundervisning i de allmänna skolorna en väsentlig betydelse i trafikutbildningen. Ett genomförande av förslaget innebär att varie elev fär en trafikutbildning som i princip motsvarar den som kommer att krävas vid teoriprov för förarkompetens.

Eftersom bilföramtredningen själv ansåg sig med större fog än tidigare utredningar ha kunnut föreslå förbud mot privut förurutbildning mäste dess kompletterunde utbildningsförslug tillmätus störstu vikt.

Försluget om trufikutbildningen i skolun har ännu inte genomförts, varför självu grunden för bilförumtredningens förslug om privut bilförar-utbildning synes ha fallit. De privatutbildude förurna kan inte på unnat sätt än genom privututbilduren och litteruturen inhämta de teoretiska kunskaperna.

I proposition nr 55 år 1967 anförde dåvarande kommunikutionsministern, liksom stutsrådet Noriing nu i svuret, utt privututbildningen inte kan väntas ge samma kunskap och färdighet som undervisning i trufikskola, vurför prövningen uv privututbildude aspiranter skull ske med beuktunde häruv. Tyvärr är det buru utt konstuteru utt dettu inte medhinns, i vurie full inte överullt.

Det hude vurit helt i linje med sumhällets strävanden att skapa större trafiksäkerhet, om trafiksäkerhetsverket i ett inledande kapitel i anvis-ningurnu hade framhållit föramtbUdningens betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, vikten uv utt läruren själv är förtrogen med utbildningens teoretiska innehåll och av att vara en bra pedagog. Nu begränsar sig trafiksäkerhetsverket till att framhålla att läraren mäste ha fyllt 21 är och ha haft svenskt körkort i minst tre år - detta är alltså enligt vägtrafikförordningen. Läruren mäste också hu vunu och skicklighet i fråga om körning med det slag av fordon, som körningen avser. Här talas endast om körskicklighet, men ingenting om teoretiska kunskaper. Ändå sade dåvarande kommunikationsministern i propositionen av är 1967, att

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. den privata bilföramtbildningen

139

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. den privata b il fö ram t b ildn ingen

140

det är av väsentlig betydelse att tUlse att även den privata föramtbUd-ningen inte koncentreras tUl bara det praktiska handhavandet uv fordonet utun även omfuttar de bl. u. från trufiksäkerhetssynpunkt viktigu teore-tisku kunskaperna.

Med det här 20-kronorspuketet föHer också, såsom stutsrådet nämnde i svuret, "Änmälun till förurprov'; på vUket är påtecknut "Utbildningsbevis". Där skull läruren intygu utt sumtligu utbildningsmoment genomgåtts och behärskus uv sökunden. För mig förefuller det närmust otroligt, utom i sällsyntu unduntugsfull, utt en för uppgiften inte särskUt utbildud person skull kunna underteckna ett sådant intyg eller bevis.

I interpellationen ifrågasätter jag, om man inte främjar den privata bUförarutbUdningen genom att tillhundahållu det här 20-kronorspuketet. Glädjande nog svurur kommunikutionsministern, utt Trufiksäkerhetsverkets avsikt självklart inte hur varit en önskan utt uppmuntru till privat förurutbUdning. Jag vUl också gärna tro, att avsikten har varit att på något sätt hjälpa och leda dem som privat utbildar körkortsaspiranter.

Trots detta kan det ändå förväntas, att initiativet leder till en icke önskad ökning av den privata utbUdningen. Den är av allt att döma som regel sä underiägsen samhällets utbildningskrav pä bilförarna, att det kan anses vara en frän trafiksäkerhetssynpunkt negativ åtgärd som man nu har vidtagit. Det kan givetvis också ifrågusättus, om det är särskilt lämpligt utt en statlig myndighet, som skall utöva tillsyn över den yrkesmässiga utbildningen av bUförure, prövu tillstånd utt bedriva trafikskola och meddela behörighet för personalen samt godkänna läromedel, på sätt som nu skett engagerar sig i försäHningsverksamhet, som direkt kun motverku strävandenu utt höju kvuliteten på bilförarutbildningen.

Uppfuttningen utt privututbUdningen borde bibehållus uv hänsyn till glesbygdens befolkning grundur sig pä felaktiga förutsättningar. Statens pris- och kartellnämnd har i sin utredning om trufikskolornu är 1969 frumhållit, att det är relativt sett vanligare, utt mun utnyttjar möjligheterna att avlägga körkortsprov som privatist i storstäderna än vad fallet är i övriga delar av landet. Nära 40 procent av antalet prov har avlagts i de tre storstadsområdena, och Stockholm ensamt svarar för 30 procent. Om det vore enbart för att hjälpa glesbygdens befolkning, då skulle problemet trots allt inte vuru riktigt så stort. Systemet utnyttjus i stället uv den bilburna ungdomen i större städer och tätorter och främst bland såduna som inte kan erhålla lämplighetsintyg eller som har fått negativa sådana. Det är en form av maskerad olovlig körning, och den sker dessutom i vissa fall i alltför gamla och slitna bilar.

Rikspolischefen har tagit upp det här problemet dels 1969 vid NTF:s årsmöte och dels vid en kurs hösten 1970. Jag ber att få citera 1969 års uttalande: "Vidare är kunske tiden snart inne att tu upp till övervägunde, om det inte är dugs att förbjuda den privata övningskörningen och föreskriva att förarprov inte fär avläggas med mindre sökanden företer bevis om att han genomgått utbUdning i godkänd trafikskola."

År 1970 sade rikspolischefen: "Den privata körskoleutbildningen måste stoppas. Det gäUer också att gallra bättre bland våra körkortsinnehavare. Speciellt bland dem som förorsakar olyckor. Det ullra nyuste

inom körskoleutbildningen är som bekunt, utt den mer eller mindre skull ske privut. Det bör ubsolut förbjudus, och i de full där man skulle kunnu tänku sig utt tillätu privut utbildning, skulle man fordra att bilurna hade sammu utrustning som en körskolebil."

Slutligen, herr tulmun! Under 20-ärsperioden 1948-1968 hur under-kännandeprocenten i fråga om de trafikskoleutbildade varierat från högst 24 procent år 1949 till lägst 14 procent 1964 och 1965. Motsvarande andel underkända för de privatutbildade har under samma tid varierat mellan 50 procent år 1953 och lägst 28 procent år 1967. Vid inget tillfälle under perioden har således underkännandeprocenten för de trafikskoleutbildade varit lika hög som de lägsta underkännandeprocenten för de privatutbUdade.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jug skall mycket kort svara herr Polstam. Såvitt jag vet har varken han eller jag någon bärande statistik över att de privatutbUdade bilförarna skulle ha förorsakat fler missöden eller olyckor i trafiken än de förare som haft förmånen att ha fått gå i en trafikskola.

Herr Polstum tular om maskerad olovlig körning. Det är klart att man kan kasta ur sig ett sådunt påstående om man viU. Det finns nog uniedning utt bemöta ett sådant påstående med att säga att det i det här landet som är längt geografiskt sett och ganska glest bebyggt och bebott åtminstone i de norra delurnu fortfurunde finns och kommer att finnas många människor som vill tu körkort. Det är inte svårt utt förstå utt den som hur 10, 15, kanske 20 mil tUl närmaste trafikskola fär kostnader för att skaffa körkort som flera gånger överstiger dem som vi som bor mer centralt och bekvämt ur den här synpunkten får.

I motsats till herr Polstam anser jag att man inte skall nonchalera och negligera dessa människors situation. När vi skall hjälpa och stödja människor som bor isolerat eller i glesbygder är det ofta lätt att säga att vi fär lov att strunta i dem — de kan inte vuru så mångu — och det får de finnu sig i. Vi måste i stället tänku mer pä undra ting.

Herr Polstam talur helu tiden om utbildningskruven, utbildningskvaliteten, om riskerna osv. av att på det här sättet, som man mellan rademu förstår utt herr Polstum menar, släppa ut halvfärdiga körkortsinnehuvure i trufiken. Själv tur jug inte så lätt pä den sidun av suken. Jug menur att de människor, som skull tu körkort och inte hur någon möjlighet utt kluru dettu ekonomiskt om de inte fär en vettig privututbildning, fär ocksä finna sig i, som jag sade i mitt svar tUl herr Polstum, utt de får ett svårare slutprov än andra. Det provet skall bygga på att de inte har haft yrkeslärarmässig utbildning. Det mäste såvitt jag förstår innebära att de under den privata utbildningen, om de menar allvar med sitt körkortssökande, verkligen också mäste ha haft de ambitioner som är nödvändiga om förutsättningarna är litet sämre jämfört med om man får gå den bekväma och vanliga vägen till någonting som man är ute efter att förvärva.

Jug tror således inte utt det är riktigt utt pä det här sättet försöku beskäru de människors möjligheter som vi fortsättningsvis behöver hjälpa. Jug tror inte heller utt vi skull dra alltför snabba växlar på utt de som tur

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Ang. den privata bilfö ram t b ildn ingen

141

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Om prissänkning på flyglinjerna till Gotland

körkort utun utt hu gått i trufikskolu skulle vura några speciella olycksbarn i trafiken. Jag tror tvärtom, höll jag pä utt suga, utt de när det gäller körskicklighet mycket väl kun konkurreru med oss undra som hur huft förmånen - jug suger förmånen — utt kunnu tu körkort efter en mer normul utbildning.

Herr POLSTAM (c):

Herr tulmun! Jug tror innerst inne utt det kanske inte skiHer så mycket mellun kommunikutionsministerns och min uppfuttning.

Jug förstår mycket väl problemen för dem som bor i Norrlands glesbygder och hur längt till närmuste trufikskolu. Jug förstår ocksä rättvisekravet, men det är väl ä andra sidan ocksä ett rättvisekrav att den som skall uvlägga körkortsprov har fått en riktig utbildning, inte bara för sin egen skull utun ocksä med hänsyn till ulla undru trufikunter i sumhället.

Det är nog alldeles riktigt utt det inte finns nägon bärunde statistik som säger att de som har lärt sig köru bil privut är nägra speciella olyckskorpar. Däremot har det sagts att det lär finnus bevis för dettu, men jug hur inte sett dem.

Det är ulldeles riktigt, som kommunikutionsministern misstänkte, att jug unser utt dessu förure inte är färdigu. Jug menar att de släpps ut halvfärdiga i trafiken. Vad som kunske är det ullru värstu är om de inte fär den rätta läraren, som har det riktiga omdömet och kan inpränta hur viktigt det är att verkligen ta hänsyn i trafiken. Jag tror det är betydligt viktigare än om vederbörande till hundra procent kan manövrera fordonet.

De här svårare proven, som kommunikationsministern talar om, är enligt vad jag kan förstå föreskrivna, men de som jag talat med säger i varie full utt tiden är sä knupp utt den här kutegorin genomgår summa prov som övriga körkortsuspirunter. Ytterligure tid hinner man inte ägna ät dem. Det är möjligt att detta är fel, men det är i varie fall den information som jag hur fått.

Överläggningen vur härmed slutud.

§ 21 Om prissänkning på flyglinjema till Gotland

142

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Gustafssons i Stenkyrku (c) den 2 murs frumställdu interpellation, nr 78, och unförde;

Herr tulmun! Herr Gustafsson i Stenkyrku hur frågat om jug dels är beredd medverka till åtgärder i kostnudssänkunde syfte för flygtrufiken till och frän Gotlund, dels uvser utt vidtaga åtgärder för omprövning uv Linjeflygs nyu tuxesättning på Visbylinjerna.

Herr Gustafssons fråga fär ses mot bakgrund av den taxeändring som trädde i kruft den 7 febmuri 1972. Linjeflygs flygbiHettpriser höjdes dä med 12 kronor per enkel resu pä det storu flertulet linjer.

Genom beslut den 2 mars 1972 har luftfartsverket - efter framställ-

ning av Linjeflyg - godkänt nya priser på Visbylinjerna med giltighet fr. o. m. den 1 april 1972. De nya priserna innebär att för på Gotlund muntalsskrivna personer införs ett specialpris om 184 kronor tur och retur för resa från Visby till Stockholm, Norrköping och Kalmar. För resa Visby-Stockholm innebär detta summu pris som gällde före den 7 februari i är. För resor till Norrköping eller Kalmur innebär prissättningen en sänkning med sex kronor.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Om prissänkning pä flyglinjerna till Gotland

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrku (c):

Herr talmun! Jug ber utt fä tacka kommunikationsministern för det snabba svuret men frumför ullt förden snubbu hundläggningen uv ärendet och för den positiva innebörd som svuret hur. Det vittnurom kommunikutionsministerns intresse för de gotländsku kommunikutionsproblemen, som vi ju för resten tidigure har fått belägg för i form uv den proposition om trunsportstöd till färietrafiken som bifölls uv riksdugen under fjolåret.

Det skulle egentligen därmed kunna varu nog sugt, men jug vill ändå gärnu begugnu tillfället utt göru någru reflexioner, både omkring frågornu som ställdes och omkring svuret.

Gotlands situation när det gäller sysselsättning, löne- och inkomstläge, skatteunderlag m. m. är bekymmersam. Näringsliv och service mäste utvecklus om Gotlund skull klaru situutionen i dennu strukturomvundlingens tid. Kommunikutionernus betydelse i dessa summunhung är stor. Och speciellt för Gotlund är godu flygförbindelser till rimligu priser uv stor vikt. Det talas ibland om folkflyg - gotlänningarna, som saknar alternativa resemöjligheter i form uv järnvägs-eller lundsvägsförbindelser, är verkligen i behov uv ett flyg som skulle kunnu täckus uv dettu begrepp. Behovet uvspeglur sig också däri utt Gotlund hur ett bredare underlag av resenärer än andru lundsdelur har. Flyget utnyttjas i stor utsträckning uv ungdomur som studerar i skolor som inte finns att tillgå på Gotlund, värnpliktigu förlugdu till ön som vill besöka sina hemorter, deltagare i idrottsutbyten, pensionärer som vill besöka utflyttade anhöriga, sjuka som hänvisas till regionsjukvården, som vi har förlagd till Stockholm, samt givetvis av företrädare för institutioner och näringsliv som måste upprätthålla och utvidga kontakterna med övrigu delar av landet. Många UV dessa resor är rabatterade, och det var inte minst därför den nya prissättning som infördes den 7 febmari drabbade så hårt.

Denna prishöjning vittnar om att någonting tydligen inte fungerar tillfredsställande. Man glömde bort gotlänningarna i hanteringen mellan Linjeflyg och luftfartsverket. Och ur regionalpolitisk synpunkt måste den högra handen veta vad den vänstra gör. Det kan inte unses tUlfredsställunde att de lättnader pä persontrafikens område, som genom kommunikutionsministerns försorg trädde i kruft den 1 februuri vud det gäller färietrufiken, fuktiskt genom beslut pä verksnivå riskerude utt mer än konsumerus uv de höjdu flygpriser som trädde i kruft den 7 februuri. Nu hur dettu rättuts till, och prishöjningens verkan kommer att i det närmaste försvinna fr. o. m. den 1 april för pä Gotland muntalsskrivnu personer.

Detta återställande av det prisläge som rådde före den 7 februari får emellertid betalus uv de resunde frän fustlundssidun. En frågu som mäste föHus med uppmurksumhet frumöver är vilken inverkan detta kun hu på

143

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Om prissänkning på flyglinjema till Gotland

turismen, vilken ju fär betruktus som en näringsgren för Gotlands del.

Pä litet längre sikt kommer i dessa sammanhang in den utredning av taxesystemet som nu pågår genom Linjeflygs försorg. Enligt uttalande i tidningspressen den 4 februari har Linjeflygs VD Arne Wickberg uttalat att denna utredning syftar till en grundlig översyn av taxestrukturen. Man vill också se om det gär att genomföra relativt lägre taxor på de långa sträckorna. Dettu är givetvis lovvärt och fullt i linje med de regionulpolitiska strävanden vi har i denna fråga. Men om man å ena sidan säger att full kostnudstäckning måste finnas för företaget i enHghet med 1963 års trafikbeslut och ä andru sidun utt man vill sänka priserna på de långu sträckorna, uppstår givetvis frågan: Vem skall betala?

Gotlandstrafiken omfattur mer än en fjärdedel av Linjeflygs hela trafik. Jug vill begugnu tillfället utt till kommunikutionsministern framföra den förhoppningen att det väl inte är på den delen man tänker balansera Linjeflygs ekonomi.

Jag vill ocksä framföra en synpunkt pä litet längre sikt. Man kommer därvidlag in på vilka möjligheter som föreligger att sänka kostnaderna. Det gäller t. ex. en sådun frågu som införundet uv den nyu flygplunstyp som Linjeflyg hur begärt utt fä unvändu. Jug vill sägu utt vi frän gotländskt häll verkligen hoppus utt Linjeflyg får det begärdu tillståndet.

Här konimer också in en unnun och mycket brännbur frägu, nämligen om Brommu i fortsättningen skull få unvundus för inrikesflyget. Hundels-kummuren på Gotland har gjort den beräkningen att merkostnaderna för en omläggning av trafiken från Bromma till Ärlundu i tidsförluster och ökade biHettkostnuder skulle medföru cu 40 kronor per person och resu, vilket skulle medföru en merkostnud uv cu 6 miHoner kronor per är enbart för Gotlundstrufiken.

Ännu en viktig frägu som kun tas med i bilden är det stutliga avgiftssystemet som faktiskt är gunsku betungunde. Över 20 procent av biHettpriserna i flygtrafiken pä Gotland består av sådana avgifter.

Jag vill avslutningsvis säga, att det säkerligen är nödvändigt med en grundlig översyn uv sumtligu dessu frågor. Jug vill uttulu den förhoppningen utt dessu övervägunden sätts in i sitt regionulpolitisku sammanhang och att Gotlands problematik inte glöms bort när uvgörundenu pä längre sikt skull ske.

Herr tulman! Jug ber än en gäng utt till kommunikutionsministern få frumföru ett tack för svuret på min interpellution.

144

Överläggningen vur härmed slutud.

På förslug uv herr tredje vice tulmunnen beslöts att besvarandet av återstående på dagens föredragningslista upptagna interpellationer skulle uppskjutas till morgondagens sammanträde.

§ 22 Herr tredje vice talmannen meddelade att inrUcesutskottets betänkande nr 5 skulle uppföras närmast efter civUutskottets betänkande nr 5 på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 23 Interpellation nr 83 ang. u-landsfrågoma vid den tredje världshandelskonferensen

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru LUNDBLÄD (s), som yttrade:

Herr talman! I april 1972 inleds i Chile den tredje väridshandelskonfe-rensen, som speciellt kommer att behundla utvecklingsländernas situution. Även om hundeln mellan i-länder och u-länder under de senuste åren har ökat, om man räknar i absoluta tal, hur utvecklingsländernus relutivu undel UV den samlade världshandeln minskat.

Sveriges handel med utvecklingsländerna visar stora olikheter när det gäller de geografiska regionerna. Handelsutbyttet med Latinumeriku dominerur sedun länge, vilket bl. u. förkluras av de traditionella förbindelserna inom kaffehandeln. Den latinamerikanska exporten till Sverige har behållit en god ökningstakt. Under senare år har särskilt Asien men även Afrika ökat sina undelur av den svenska importen frän u-länderna.

Statistiska centralbyrån visar dock i sin stutistik över utrikeshandelns länderfördelning under är 1971 utt importen från utvecklingsländernu till Sverige minskude med 13 procent jämfört med 1970. I dessu siffror ingår dock inte oHor och furtyg. Sveriges export till utvecklingsländernu ökude under summa är med 16 procent. Som en jämförelse kan anföras att importen från Sydafrika steg med 35 procent under 1971, en ökning som huvudsakligen omfattade vumslugen färsk frukt, järn och stål samt andra metaller.

Inför UNCTÄD-konferensen har u-länderna i likhet med 1967 i Alger samlats till en konferens och sökt enas om ett handlingsprogram. Full enighet har inte uppnätts mellan u-länderna pä alla punkter, dock finns ocksä punkter i programmet där u-länderna står eniga och där Sverige synes ha likartade uppfattningar.

Det gäller bl. a. frägan om att stärka u-ländernas exportmöjligheter. En nordisk utredning från 1971 visar att u-ländemas information om marknudsförhällundenu i de nordisku ländernu är bristfällig. Utredningen rekommenderur de nordisku länderna var för sig att söka skapa organ för utt bistå u-lundernu med marknadsföring uv deras exportprodukter. U-ländema - Limakonferensen - hemställer också att i-ländernu tur bort kvuntitativa restriktioner och icke-tariffära hinder för u-ländernas export uv färdigvuror sumt ökur murknudstillträdet till i-ländernu för u-ländernus export UV råvaror och jordbruksprodukter. Utvecklingsländerna hoppas också på bistånd frän i-länderna vid lösning av kommande valutakriser, då u-länderna är speciellt känsligu för oro pä vulutumurknuden.

Med anledning av utt förberedelsernu inför Sveriges deltugunde i UNCTÄD-konferensen nu bör hu nått en punkt där Sveriges ställningstugunde tar form, anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr handelsministern ställa föHunde frågu:

Hur bedömer statsrådet möjligheternu utt vid den tredje världshundels-konferensen uppnå för u-ländernu gynnsummu resultut i här berördu-frågor men också undru i Limuprogrummet presenterude frågor av betydelse för u-ländernus ekonomisku och sociulu utveckling?

Dennu unhällun bordludes.

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

145

Nr 36 § 24 Interpellation nr 84 ang. uppsättande av vägmärken med upplys-

Onsdagen den "'"S """ '»o*" »'='' restaurang

8 mars 1972

-------------------- Ordet lämnades pä begäran till

Herr BÖRJESSON i FaUiöping (c), som yttrade:

Herr talmun! Statens vägverk utfärdade den 28 februari 1969 bestämmelser angående utmärkning genom skyltar av vissa serviceanordningar. Bestämmelsernu rymmer kruv pä stundurd och belägenhet hos anläggningurnu som mäste vura tillgodosedda för utt skyltur skull få sättus upp. I frägu om skylt som unger hotell och restuurung föreskrivs utt anläggningen är belägen utanför tättbebyggt område. Detta torde innebära att hotell och restaurang i orter med mer än 200 invänure inte får utmärkus genom särskild skyltning. En förutsättning är vidure utt hotellet kun tillhunduhälla minst 20 bäddar.

Man mäste sturkt ifrägusuttu rimligheten och lämpligheten i så restriktivu bestämmelser. Förekomsten uv hotell är inte ullmän på mindre orter. Trufikanternu kun inte utgå från utt det finns hotell i ullu tättbebyggdu områden. När det gäller mindre orter mäste därför en skylt som unger utt hotellunläggning finns anses vara uv stort informutivt värde.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avslog i september 1971 en framställning frän Stenstorps kommun om tillstånd att sätta upp upplysningsskylt med symbol för hotell och restaurang vid väg 46 och väg 879 för vägvisning till Hotell Fomm i Stenstorp. Eftersom hotellet är nytt är det relutivt okänt för allmänheten, och den begärdu skyltuppsättningen skulle därför hu en inte oväsentlig betydelse.

Frumställningen uvslogs dels med hänvisning till att Stenstorp är ett
tättbebyggt område, dels till utt ifråguvarande hotell rymmer blott 12
bäddar. Besvär i ärendet har ingetts till Kungl. Maj:t men har lämnats
utan beaktande. Det förefaller rimligt utt en framställning av det här
slaget hude bifallits. En omprövning av bestämmelsernu bäde sä utt
belägenheten inom tättbebyggt område blir uv mindre uvgörunde betydel
se och sä utt kruvet pä visst antal bäddar mildras är enligt min mening
befogad. [

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens medgivande att till herr kommunikationsministern ställa föHande fräga;

Är statsrådet beredd medverku till att bestämmelserna för uppsättunde UV upplysningsmärken som unger förekomsten uv hotell och restuurung blir meru generösu?

Dennu unhällun bordludes.

§ 25 Interpellation nr 85 om vidgning av rätten till avsättning på skogskonto

Ordet lämnudes på begäran till Herr JONASSON (c), som yttrade;

Herr tulmun! Stutsmukternu hur vid fleru oliku tillfällen i sumbund
146 med meru omfuttunde stormfällningur gett skogsägarna vidgade möjlighe-

ter att utnyttja insättning pä skogskonto och därmed fä uppskov med inkomsttaxeringen. Så hur bl. u. skett i sumbund med stormfällningarna 1969 i Västsverige samt 1971 i Västerbotten och Norrbotten.

Syftet med dessa åtgärder har varit utt stimuleru till en snubb uppurbetning uv det stormfulldu virket, vilket ansetts som angeläget både ur skogsvårdssynpunkt och ur samhällsekonomisk synpunkt. De skogsägare som drubbuts uv stormskudor hur på dettu sätt ocksä fått möjligheter utt använda en större del av virkeslikviden för reproduktions-åtgärder under senare beskattningsår.

När det gäller stormfällningarna i Västsverige 1969 har emellertid långt ifrån allt virke tagits till vara trots de vidtagna åtgärderna. Detta hur i sin tur lett tUl kruftigu insektsungrepp, främst uv barkborre, på skogen. Enbart i Värmlands län räknur mun med utt cu 500 000 träd motsvurunde ca 160 000 mskog dödades under 1971 till föHd uv sådunu insektsungrepp. Ändå är det inte troligt utt ungreppen ännu nått sin kulmen. Det innebär utt det föreligger stor risk för mycket omfattande skudor om effektivu motåtgärder inte vidtus.

Bekämpningen sker i förstu hund genom utt s. k. fängstvirke får liggu ute under insekternus svurmningsperiod, varefter insekternu oskudliggörs. För såduna åtgärder kan statsbidrag utgä. För att bekämpningen skall bli effektiv kommer emellertid också åtskUliga skogsägare utt tvingus kalhugga större eller mindre ureuler intill hårt ungripnu skogsbestånd.

Insektsbekämpningen skulle självfullet stimulerus, om skogsägurnu vid sädana uvverkningur hude möjligheter utt göru avsättningar till skogskonto på summu villkor som tidigare gällt vid upparbetningen uv det stormfälldu virket. Trots utt uvverkningurnu hur åtminstone indirekt sumband med stormfällningurnu hur nämligen den utvidgade rätten till avsättning pä skogskonto hittills inte omfattat likvider från sådana avverkningar. Enligt min uppfattning är det angeläget utt sä fär ske. Storu värden skulle därigenom kunnu spurus bäde för skogsägurnu och för folkhushållet.

Med hänvisning till det unfördu hemställer jug om kammarens tillstånd att till herr finansministern ställa föHande fråga;

Vill finansministern medverka till utt den utvidgude rätten till avsättning på skogskonto i .sumbund med stormfällningur får utnytdas även i samband med avverkningar, som indirekt orsakas av stormfällning-arnu, t. ex. vid meru omfuttunde insektsungrepp?

Nr 36

Onsdagen den 8 mars 1972

Dennu unhällun bordludes.

147

Nr 36 § 26 Meddelande ang. enkla frågor

Onsdagen den

8 mars 1972 Meddelades att föHunde enkla frågor denna dag framstäUts, nämhgen

Nr 117 Fru Frcenket (fp) till herr försvarsministern ungående desurme-ring av minor:

Anser försvarsministern att desarmering av minor fortfarande skall ske genom isärtagning i stället för sprängning?

Nr 118 Herr Fiskesjö (c) till herr civUministern angående kommungränserna vid början av nästa valperiod:

Kan civilministern ange när det blir klart vUku kommungränser som skaU gälla för samtliga kommuner från och med nästa mandatperiod?

Nr 119 Herr Pettersson i Lund (s) tUl herr finunsministern angående tidpunkten för tUlsättande av utredning om de multinationella företagens beskattning:

När avser finansministern att tillsätta den utredning angående multinationeUu företugs beskattning som 1970 ärs riksdug begärde?

§ 27 Kammuren åtskUdes kl, 19.50.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert