Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:20

Torsdagen den 10 februari

Kl, 14,00

§ 1 Justerades protokollen för den 1 och 2 innevarande månad,

§ 2 Föredrogs frän ledamoten i riksdagens lönedelegation herr Karlsson i Huskvarna samt från suppleanterna i lönedelegationen herr Arne Pettersson i Malmö och fru Skantz inkomna skrivelser, vari dessa avsagt sig nämnda uppdrag.

Med anledning härav beslöt kammaren dels att godkänna avsägelserna, dels att val av en ledamot och två suppleanter i riksdagens lönedelegation efter herr Karlsson i Huskvarna respektive herr Arne Pettersson i Malmö och fru Skantz skulle anställas i föreskriven ordning,

§ 3 Meddelande ang, plenum onsdagen den 16 febmari

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag får meddela att arbetsplenum onsdagen den 16 febmari, som enligt den preUminära planen skulle börja kl, 10,00 eller 14,00, tar sin början kl, 14,00,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Om skärpta bestämmelser om varsel vid avskedanden och permitteringar

§ 4 Om skärpta bestämmelser om varsel vid avskedanden och permitteringar

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 3 febmari intagna fråga, nr 47, och anförde:

Herr talman! Herr HaUgren har frågat om jag är beredd att ta initiativ tUl skärpta bestämmelser i syfte att stävja kringgåendet av varselbestämmelserna vid avskedanden och permitteringar genom att sådana åtgärder vidtas etappvis mot mindre än fem anstäUda, varvid iakttagande av sådant varsel icke erfordras.

Enligt vad jag inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen torde en arbetsgivare, som avser att minska sin arbetsstyrka med minst fem anstähda, enligt nuvarande varselöverenskommelse vara skyldig att varsla om personalinskränknmgen, även om uppsägningarna eller permittering-arna av de anstäUda sker i etapper som var och en berör mindre än fem anstäUda, Som jag upplyste i ett svar tUl herr Lorentzon i december förta året har en arbetsgrupp med företrädare för AMS, SAF, Sveriges industriförbund, LO och TCO tUlsatts för att stäUa samman erfarenheter av varselöverenskommelsen och eventueUt föreslå ändringar i den. Jag ser därför för dagen inte anlednmg tUl något ytteriigare initiativ i den fråga herr Hallgren har aktualiserat.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Om skärpta bestämmelser om varsel vid avskedanden och permitteringar

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag vUl tacka inrikesministern för svaret. Jag har stäUt denna fråga för att få diskutera nu gällande bestämmelser rörande varselskyldigheten. Förhållandet är ju, som inrikesministern sade, att man är skyldig att varsla om antalet berörda arbetare är fem eller fler.

Denna bestämmelse kringgås, och det har visat sig att företag företar avskedanden, permitteringar och uppsägningar i etapper. Som exempel på detta förfaringssätt kan jag nämna att ett ganska stort företag i Göteborg har avskedat elva arbetare inom loppet av en månad. Första veckan avskedade man fyra arbetare och följande vecka fyra, så väntade man två veckor och avskedade därefter ytterligare tre. Det är således elva arbetare som blivit avskedade mom loppet av en månad utan att man har ansett sig vara skyldig att varsla.

Frän fackhgt håU gjordes invändningar i samtliga fall, och i det sistnämnda faUet ansåg den lokala fackföreningen att mga som helst bärande skäl för avskedanden förelåg. Därför fördes frågan vidare till arbetsmarknadsnämnden. Företaget har i sin tur hävdat att de hade rätt att avskeda eiUigt § 32, Det står i avtalstexten att arbetsgivaren har rätt att anställa och avskeda. Arbetsmarknadsnämnden ansåg sig inte kunna göra någonting i detta faU, eftersom avskedandena inte berörde minst fem arbetare utan bara tre.

FörhåUandet är således det att vUken arbetsköpare som helst i vårt land kan kringgå nu gäUande bestämmelser och avskeda praktiskt taget hur mycket folk som helst genom att göra det etappvis. Inrikesministern säger att han har inhämtat uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen som innebär att skyldighet att varsla föreligger även om avskedanden sker etappvis, men hur skall man i praktiken kunna kräva det? Den ena veckan gäller det ju bara att avskeda fyra personer, och då kan man ingenting göra. Sedan väntar företaget två veckor innan det avskedar ytterligare fyra, I det skedet skall ett ingripande ske, men då är det redan för sent. Jag anser under alla förhåUanden att den arbetsgmpp som nu är tUlsatt skaU fä sådana direktiv att man kan få tUl stånd en effektivare kontroU och även en varselskyldighet när det gäUer färte än fem avskedanden. Det är min uppfattning att det skall varslas om varje avskedande.

Herr inrUcesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vet inte om det kan föreligga en sammanblandning, nämligen så att herr Hallgren tänker på den varselskyldighet som förehgger enligt koUektivavtalet. Det är ju en annan form av varsel än den som man har att iaktta enhgt den överenskommelse som jag har åberopat i mitt svar.

Jag har hos arbetsmarknadsstyrelsen gjort en förfrågan om huruvida det aktuella fallet hade varit påtalat. Man kände där i varje faU inte på tjänstemannaplanet tUl att det skulle ha förekommit fall av detta slag. Det kan måhända vara så att det som herr Hallgren talade om närmast gäller en toUcning av koUektivavtalet,

Hert HALLGREN (vpk);

Herr talman! Den toUcning som inrikesministern gjorde av mitt anförande är inte rUctig, Det var fråga om uppsägningar och avskedanden i etapper. Enligt koUektivavtalet har ju arbetsgivaren rätt att säga upp folk, men i det sista fallet ansåg vi frän fackhgt håU att man inte hade någon motivering för avskedandena. Därför överklagade vi dessa hos arbetsmarknadsnämnden. När arbetsmarknadsnämnden sedan skulle pröva huruvida arbetsgivaren handlat riktigt i detta fall gav den bara beskedet att saken var avgjord i och med att det inte föreligger någon som helst skyldighet att varsla om personalinskränkning när det gäUer mindre än fem anstäUda. InrUcesministern kan få en kopia av det brev som vi fick från arbetsmarknadsnämnden.

Om nu arbetsmarknadsstyrelsen har den uppfattningen att man är skyldig att varsla i alla sådana faU, så har denna uppfattning i varje faU inte kommit tUl arbetsmarknadsnämndens kännedom, I sä faU är det information som saknas, I detta fall skulle man enligt inrikesministern och arbetsmarknadsstyrelsen ha varit skyldig att varsla om personalinskränkning, men arbetsmarknadsnämnden anser inte att så är fallet.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag konstaterar att vi i sak är överens om att man inte skall kringgå ifrågavarande bestämmelse genom att göra uppsägningar etappvis. Jag hoppas att denna fråga skall bh föremål för granskning i det sammanhang som jag har hänvisat tUl i mitt svar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. biljettpriserna i det svenska inrikesflyget

§ S Ang. biljettpriserna i det svenska inrikesflyget

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Dahlbergs (s) i kammarens protokoll för den 26 januari intagna fråga, nr 33, och anförde:

Herr talman! Herr Dahlberg har frågat mig om jag är beredd redogöra för min syn på bUjettpriserna i det svenska inrikesflyget mot bakgranden av dessa prisers betydelse för regionalpolitikens utformning inte minst när det gäller Norrland,

Flyget spelar en vUctig roU i vårt lands transportsystem, och dess utveckling går snabbare än för någon annan transportgren. Flyget ger också en trafikservice som är av betydelse i regionalpolitiska sammanhang,

AUmänt gäUer att det reguljära inrikesflygets priser uppvisat en förhåUandevis långsam ökningstakt under 1960-talet, Den senaste taxehöjningen skedde hösten 1969.

I fråga om prisstrukturen med särskUd hänsyn tiU de långa Norrlandsavstånden kan konstateras att taxan är utformad på ett sådant sätt att enhetspriset — dvs. priset per kUometer — sjunker med stigande avstånd. Enhetspriset för avståndet 200 km utgör för närvarande 60 öre/km, motsvarande 120 kronor för enkel resa Umeå - SundsvaU. För avståndet

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. biljettpriserna i det svenska inrikesflyget

980 km utgör enhetspriset 30 öre/km, motsvarande 290 kronor för enkel resa Stockholm — Kiruna. En ca fem gånger längre sträcka medför således en sänkning tiU hälften av enhetspriset.

Linjeflygs nyligen genomförda prishöjning innebär en markering av taxans degressiva utformning genom att höjningen utformats som ett fast kronpåslag per biljett, oberoende av flygsträckans längd,

TiU det anförda kan läggas att själva grundtaxan inte ger en rättvisande bUd av de faktiska prisförhåUandena, eftersom nära hälften av det reguljära flygets resenärer begagnar sig av olika rabattformer. För flygbolagen innebär detta en prisnivå som i genomsnitt ligger ca 20 procent under ordinarie pris.

Avslutningsvis bör erinras om det utredningsarbete som bedrivs inom Linjeflyg och som syftar tiU en förhåUandevis genomgripande revision av taxesystemet. Resultatet av detta utredningsarbete, som är mycket krävande, förväntas framkomma under hösten detta år. Det är min förhoppning, att man under detta arbete skall finna det möjligt att komma fram till ett taxesystem, som med tUlgodoseende av de företagsekonomiska kraven kan pä ett mera långtgående sätt än för närvarande tillgodose de regionalpolitiska önskemålen om mera utjämnade flygpriser.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga. Bakgrunden tiU den är följande.

När frågan om nedsättning av fraktkostnaden för varor frän norra stödområdet behandlades av vårriksdagen 1970, framhöll de norrländska riksdagsmännen i en motion att även kostnaderna för persontrafiken borde lindras, 1 motionen begärdes att rUcsdagen i skrivelse tiU regeringen skulle anhålla om en skyndsam utredning rörande möjligheterna och formerna för en väsentlig sänkning av kostnaderna för personbefordran på de längre sträckorna inom landet och att förslag skulle framläggas redan tiU höstsessionen 1970, Statsutskottet behandlade motionen välvUligt och framhöU hur önskvärt det var att få ned kostnaderna även på resor tUl övre Norrland, Utskottet tiUstyrkte också motionens kläm att riksdagen skuUe anhåUa hos Kungl, Maj:t om en översyn. Av svaret häri dag ser vi att kommunUcationsministern delar uppfattningen att trafikservicen är av stor betydelse för det regionalpolitiska arbetet,

Alla vet att det har förts en väldig diskussion om flygpriserna. Så blir det aUtid när taxorna höjs. Linjeflyg har höjt priset nu i dagarna. Det framhålls i svaret att höjningen har skett i form av ett kronpåslag per bUjett, Det är klart att man kan säga att det gynnar resenärerna på de längre sträckorna, men ä andra sidan missgynnas ett sådant område som Gotland, som i regionalpolitiskt sammanhang är ytterst viktigt. Därför anser jag att det nu mäste göras en grundhg övensyn.

Det mest hoppingivande i svaret finner jag i det sista avsnittet, där kommunikationsministern upplyser om att Linjeflyg nu har för avsUct att göra en genomgripande revision av taxesystemet. Kommunikationsministern räknar med att förslaget skall kunna framläggas redan till hösten. Jag hoppas att förslaget blir så genomgripande att flyget inordnas som en

väsentlig del i de regionalpolitiska sammanhangen. Men då fordras att SAS följer efter Linjeflyg i det här avseendet. För vissa områden är SAS;s verksamhet av lUca stor betydelse som Linjeflygs, Så är fallet t, ex, i Luleå, Min förhoppning är att vi i vårt långa land skaU fä sådana flygpriser att vi verkhgen kan säga att vi har ett folkflyg.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. det regional-poUtiska fraktstödet

§ 6 Ang, det regionalpolitiska fraktstödet

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr HäUs (s) i kammarens protokoll för den 1 februari intagna fråga, nr 36, och anförde;

Herr talman! Herr Häll har frågat mig, om jag viU medverka tUl en sådan översyn av anvisningarna för det regionalpolitiska fraktstödet att det bättre tUlgodoser den tunga industrin i Norrbotten,

Transportstödet har utformats med sUcte på att det skaU få så regionalpolitiskt gynnsamma effekter som möjligt för näringslivet inom det allmänna stödområdet. Det avser sålunda transporter ut från och inom stödområdet för att gynna avsättningen av produkter från stödområdet. Det är inrUctat på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat för att stimulera vidareförädling inom stödområdet och inte för att bidra tUl en utveckhng som innebär att råvaror och mera obearbetade halvfabrikat i ökad utsträckning förs ur stödområdet för att vidareförädlas på annat håU, Vidare har stödets storlek differentierats på ett sätt som i särskild grad stimulerar näringslivets utveckling i de övre delarna av Norrland,

I fråga om stödets mriktning pä helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat innebär den gjorda avgränsningen att stödet spänner över ett brett register av produkter som är betydelsefuUa från regionalpolitisk synpunkt. Inom järn- och stälsektorn omfattas exempelvis manufakture-rade plåt-, balk- och trådprodukter, vartUl räknas sådana produkter som bl, a, svetsade fartygsprofUer, inläggningsfärd igt armeringsstål och arme-ringsnät, färdigstäUda byggnadsdetaljer, svetsade balkkonstmktioner, gjutna och färdigpressade ståldetaljer och helförädlat kaUvalsat stål,

I sammanhanget vUl jag framhåUa, att det självfallet aUtid uppkommer gränsdragningsproblem, när man på angivet sätt vill ge stödet en viss varumässig inriktning. Man bör emellertid vara införstådd med att, för det fall en successiv vidgning sker av det stödberättigade varuområdet till mer och mer oförädlade varor, stödet i motsvarande mån förlorar vad som bedömts väsentligt vid utformningen av stödet, nämligen att gynna vidareförädling inom stödområdet.

Herr HÄLL (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på den här frågan. När det regionalpolitiska fraktstödet, som rUcsdagen beslutade om, kom till hälsades det bl. a. i Nortbotten med verkligt stor tUlfredsstäUelse, Det betecknades som ett radikalt, klokt och riktigt grepp

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. det regionalpolitiska fraktstödet

för att eliminera de långa avståndens konkurrenshämmande effekter. Det är klart att riksdagsbeslutets principer också gav industrin inom det här området ganska stora förhoppningar, men utan att överdriva kan man säga att en del av de förhoppningarna har förbytts i en viss pessimism.

Låt mig som exempel nämna NJA, som faktiskt var det företag jag tänkte på när jag talade om den tunga industrin. Låt oss se hur utfallet har bhvit. NJA:s kostnader för frakter med tåg och bU uppgår tUl 12-15 mUjoner kronor om året, och man hade beräknat att man skulle kunna få ett fraktstöd som uppgick tUl 4—5 miljoner kronor. Utfallet har emellertid bUvit ett helt annat; man har fått ungefär 25 procent av vad man beräknat — eller ungefär 1 miljon kronor för 1971, Man kan då fråga sig vad som är orsaken till att utfaUet blev sådant. Såvitt jag begriper beror det i mycket hög grad på de anvisningar som har skrivits i anledning av beslutet, och den toUcning som fraktbidragsnämnden gör i de här sammanhangen, NJA har försökt hävda sina synpunkter på många sätt, bl, a. genom att överklaga fraktbidragsnämndens beslut - något som NJA gjorde utan störte framgång, om konseljens besked är riktigt tolkat. I dag kan man emeUertid läsa i tidningarna att fraktbidragsnämnden har ändrat sin uppfattning, och det har väsentligt förbättrat NJA:s situation. Men, herr talman, jag tycker att detta bara understi-yker nödvändigheten av att det görs en ordentUg översyn av de här reglema, så att de ger förutsättnmgar för fraktbidragsnämnden att verkligen få vägledning för sina beslut.

Låt mig bara nämna ett exempel som förefaller mig egendomligt. Om man inom stödområdet fäUer ett träd och sedan gör plank och bräder av det utgår, såvitt jag förstår, fraktstöd för dessa produkter om man i övrigt fyller normerna. Men om man i stäUet gräver ut malm ur malmfältens gmvor, fraktar ned den tUl NJA och låter den gå igenom hela processen för att förädlas tUl balkar eller andra profiler, utgår inget fraktstöd. Detta är, som jag uppfattar det, ologiskt och obegripligt. Jag efterlyser därför ytterligare krafttag av kommunikationsministern för att förhindra att ett klokt och riktigt riksdagsbeslut förlorar i värde genom byråkratiska regler.

Jag ber att få tacka för svaret.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vUl inledningsvis konstalera att det nu är andra året som vi har fraktstöd. Det har alltså mte funnits särskilt länge. Under det första året anslog riksdagen 25 miljoner kronor till fraktstöd; för det andra året är anslaget uppräknat till 42 mUjoner kronor. Det bevisar väl att vi verkhgen intresserar oss för denna nya verksamhet.

Herr HäU tog upp NJA. Det finns anledning att poängtera några saker i anslutning tUl behandhngen av deras överklaganden av fraktbidragsnämndens tidigare beslut.

I fråga om NJA gäller det att prövningen inom fraktbidragsnämnden successivt lett tiU att ett vidare vamsortiment kunnat medges fraktstöd. Att beskeden dröjt i olika hänseenden beror på att det krävts kompletterande underlag för att kunna bedöma de ifrågavarande produkterna och bestämma om de skaU anses vara stödberättigade eller inte.

1 januari 1971 begärde NJA besked om varagrupperna fartygs-, stålbyggnads- och verkstadsmaterial. Efter överläggningar med företrädare för NJA och sedan kompletterande uppgifter lämnats, kunde nämnden i slutet av mars 1971 meddela, att bl, a, "svetsat fartygsmaterial samt valsat sådant så bearbetat att inbyggnad kan ske duekt i fartygen" var stödberättigat hksom stålbyggnadsmaterial i vUket fall det gällde alla av bolaget specificerade produkter. Även s, k, Plannja och Laminja bifölls.

För verkstadsmaterial var beskedet negativt vad beträffar produkten Zinnja, Beträffande verkstadsmaterial i övrigt gav nämnden inte besked, eftersom man inte hade fått ett underlag som medgav ställningstagande. Här hade bolaget sålunda möjlighet att komma tiUbaka,

Bolaget anförde besvär över fraktbidragsnämndens beslut till den del det innebar avslag. Besvären i vad avsäg verkstadsmaterial återtogs dock senare av NJA, eftersom bolaget där hade möjlighet att återkomma tiU fraktbidragsnämnden. Besvären avgjordes av Kungl, Maj:t i slutet av januari detta är. Avgörandet innebar att regeringen avslog besvären i vad de avsåg Zinnja och visst valsat fartygsmaterial, som bedömdes ha aUtför ringa bearbetningsgrad.

Sedan bör det noteras att NJA i slutet av november kommit in med en ny framstäUning tUl fraktbidragsnämnden om förhandsbesked. Det gäUde dels en hel del tidigare ej anmälda produkter, dels produkter som man tidigare i brist pä underlag inte fått besked om.

Fraktbidragsnämndens beslut i denna del kom i slutet av januari, dvs, ungefär samtidigt som regeringens stäUningstagande till besvären i vad de avsåg de av nämnden tidigare behandlade varorna, Fraktbidragsnämndens beslut denna gång innebär att ytterligare ett antal väsentliga produkter i NJA:s produktion nu får bidrag. Det gäUer olika slag av vidarebehandlat valsat stål. Häri kan ingå ytterhgare fartygsmaterial och ohka verkstadsprodukter.

Jag har redogjort för detta ganska utförligt, eftersom jag har en stark känsla av att reaktionen på vissa håU mot regeringens avgörande i besvärsfrägan har grundats pä oklarhet om vad detta avgörande avsäg och samtidigt kanske på bristande kännedom om den utvidgning av det stödberättigade sortimentet som fraktbidragsnämndens ungefär samtidiga beslut har inneburit.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. kostnaderna vid återfående av körkort, som återkallats på grund av sjukdom

Överläggningen var härmed slutad,

§ 7 Ang, kostnaderna vid återfående av körkort, som återicallats på grund av sjukdom

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara fru Thunvalls (s) i kammarens protokoll för den 27 januari intagna fråga, nr 38, och anförde:

Herr talman! Fru ThunvaU har frågat mig om jag är beredd att medverka till att den som önskar fä sitt körkort tiUbaka, vilket återkaUats på grund av sjukdom, medges viss lättnad i kostnaderna för återfåendet.

Den som fått sitt körkort återkaUat på gmnd av sjukdom kan enhgt

2 Riksdagens protokoU 1972. Nr 19-21

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Om förstärkning av isbrytarkapaciteten i Bottenviken

33 § 5 mom, vägtrafikförordningen sä snart sjukdomen upphört ansöka om återfående av körkortet eller, om ett år eUer mera förflutit från återkallelsen, om erhåUande av nytt körkort.

Det är endast i det senare fallet som sökanden får kostnader för förarprov och expeditionsavgift för körkort. Jag viU i sammanhanget erinra om att medellös person är fri från avgift för erforderlig expedition.

Frågor om återfående av körkort m, m, behandlas för närvarande av trafikmålskommittén, som beräknas framlägga förslag under innevarande år.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministem för svaret på min enkla fråga.

De människor som har kontaktat mig i den här frågan är sädana som menar att de oförskyllt har förlorat sitt körkort med anledning av sjukdom. De anser det inte rättvist att de behandlas pä samma sätt som de som har gjort sig skyldiga tiU sådan trafikförseelse som rattfylleri, vårdslöshet i trafik osv, och av den anledningen har förlorat körkortet. Det gäUer ju människor som har haft sitt körkort indraget i mer än ett är, och när de bhr berättigade att försöka få det tillbaka behandlas bägge kategorierna på samma sätt i många fall.

Kommunikationsministern har här talat om, att om man är medellös kan man befrias från avgift för erforderlig expedition. Det är ju ännu omöjligt att ge kostnadslättnad för ny övningskörning, som jag är medveten om behövs i flera faU, eftersom körskolorna ligger i privata händer. Men min förhoppning är att trafikmålskommittén i varje faU skaU komma fram tUl genereU befrielse från avgift för erforderlig expedition, sä att de här människorna känner sig mera rättvist behandlade. Kan man nå längre i den kommittén, är det givetvis ännu bättre. Jag ser med förväntan fram emot vad trafikmålskommittén har att säga i sitt förslag senare i år, och jag ber att fä tacka än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om förstärkning av isbrytarkapaciteten i Bottenviken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Sellgrens (fp) i kammarens protokoll för den 1 februari intagna fråga, nr 42, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har frågat mig om jag avser att förelägga årets riksdag proposition med anledning av hamnutredningens förslag angående förstärkning av isbrytarkapaciteten i Bottenviken.

Remissbehandhngen av hamnutredningens i höstas avlämnade betänkande Vintersjöfart har nyligen avslutats. Vad som kan bli resultatet av den fortsatta beredningen av ärendet är det ännu för tidigt att uttala sig om.

Hert SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om det saknade varje drag av tUlmötesgäende av min begäran.

Frågan är i aUa fall mycket angelägen och brådskande. Redan i hamnutredningens betänkande, som avlämnades i augusti 1971, betonades det angelägna i att ett principbeslut fattades snarast möjligt avseende den framtida vintersjöfarten utmed den nordliga delen av ostkusten. Ett av skälen härtiU var att leveranstiden för en ny isbrytare är omkring fyra år.

Sjöfartsverket har också i sina petita för kommande budgetär anmält att det i sin femårsplan räknat med anskaffning av ytterligare två havsisbrytare, varav en på 22 000 hästkrafter och en på 12 000 hästkrafter. Läget är aUtså det, att för varje år behandlingen av den här frågan uppskjuts i riksdagen, så fördröjs realiserandet av den målsättning som såväl hamnutredningen och sjöfartsverket som berörda delar av näringslivet är ense om.

Det här är en lokaliseringsfråga av mycket stor räckvidd. BottenvUcs-industrierna behöver för sin planering ett svar pä frågan. Härnösand-Kramforsområdets näringsliv befinner sig i en särskilt brydsam situation genom den ur dess synpunkt hksom ur lokaliseringssynpunkt negativa behandhng som det området fått i utredningen.

Sjöfartsverket är ändå i sitt remissyttrande betydligt mera positivt. Verket vUl bland vinterskeppningshamnarna även innefatta en eller ett par hamnar i Härnösandsomrädet.

SkaU målsättningen håUas måste enhgt min mening — styrkt av flera remissinstanser — en proposition läggas detta är. Kan dä inte statsrådet ge någon anvisning angående frågans beredning i kanshhuset som kan vara vägledande för aUa som intensivt väntar pä ett besked?

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Det ligger i sakens natur - vilket jag är säker på att också herr Sellgren är väl medveten om - att man under pågående remissbehandhng icke tar stäUning vare sig från statsrådets eUer från någon annan ansvarigs sida. Det får räcka med det svaret, som också var det innehåU mitt ursprungliga svar hade.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Om förstärkning av isbrytarkapaciteten i Bottenviken

Hen SELLGREN (fp):

Herr talman! Man måste väl böja sig för det. Jag har dock haft den uppfattningen att en fråga om tidpunkten för en propositions avlämnande brukar kunna besvaras på ett ungefär, särskUt i sådana faU dä inte frågan samtidigt är avhängig av behandlingen t. ex. i statsverkspropositionen. Därför är jag htet förvånad över den tystnad som statsrådet här iakttar.

Utredningen LastbU och taxi lämnades i mars 1971, och proposition väntas i vår. Den utredningen var i långa stycken mer kontroversiell. I fråga om vintersjöfarten föreligger ju en i de väsenthgaste avsnitten enig utredning. Vi vet också att för att nå de uppstäUda målen bör enligt experterna en ny isbrytare levereras 1975 — utöver den som kommer 1974 — och en annan 1976, Beställningen av den första skulle då i

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. informationen om höjning av priset på SJ:s månadskort

princip behöva utläggas redan i år. Sjöfartsverket understryker i sitt remissvar angelägenheten av att den större isbrytaren bestäUs 1972 och den mindre 1973/74,

Detta visar angelägenheten av att man kan få ett tidsschema som håller. För att riksdagen skall kunna ta stäUning tUl medelsanvisning i nästa års stat borde principbeslut fattas innevarande är. Själva principbeslutet har kanske den största betydelsen för industrins möjligheter tUl planering.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang, informationen om höjning av priset på SJ:s månadskort

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 45, och anförde:

Herr talman! Fm Sundberg har frågat mig om anledningen tiU att allmänheten mte i förväg informerades om beslutad höjning av priset på SJ:s månadskort.

Beslutet om höjning den 1 febmari 1972 med 3—4 procent meddelades SJ;s distriktschefer genom skrivelse den lOjanuari 1972, Meddelande tUl bl, a, biljettexpeditioner och andra försäljningsställen utsändes genom SJ;s cirkulär den 13 januari 1972, Beslutet har alltså varit offentligt och torde ha varit känt av många resenärer. Däremot har inget särskUt pressmeddelande utsänts. Varken SJ eUer andra transportföretag bmkar sända ut sådana när det är fråga om mindre prisjusteringar inom en mera begränsad sektor.

Fm SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skaU be att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Men jag vUl tUlåta mig att påminna om att inte alla offentliga handhngar kommer tiU allmänhetens kännedom. Den höjning som skedde den 1 februari beträffande månadskort och rabattkort var med all säkerhet känd av ett ytterst htet fåtal resenärer. Den drabbade i första hand studerande och skolbarn, I mänga faU när bUjetten hade kostat 97 eller 98 kronor översteg priset 100 kronor, och barnen hade inte möjlighet att på morgonen köpa månadskort.

Detta att inte meddela tycker jag är ett tecken på nonchalans från SJ;s sida. Det sägs i svaret att varken SJ eller andra transportföretag bmkar sända ut pressmeddelande när det gäller mindre prisjusteringar. Man kan onekhgen stäUa sig frågan: Har aUmänheten mte rätt att även i dessa fall bh upplyst? Det är nämligen inte så fä det gäUer, För 1970 har jag fått uppgiften att det såldes 123 279 månadsbiljetter och dessutom några terminsbiljetter. Det bör ha varit ungefär 15 000 personer som drabbades av en obehaglig överraskning den aktuella morgonen.

Men jag vUl också påpeka att de anstäUda vid SJ:s olika försäljningsställen i många fall kom i en mycket pinsam situation, eftersom de fick ta

emot allmänhetens vrede över prishöjningen. Det tycker jag också vittnar om en brist på omtanke om personalen, som givetvis inte själv kunde behöva ta ansvar för att i förväg informera allmänheten om prishöjningen.

Vidare vUl jag säga att det nu t, ex, aviserats portohöjningar, och det har kommit tiU allmänhetens kännedom. Men det är alltså tänkbart att en smärre prisjustering — exempelvis inom televerket, där en höjning av samtalsavgifterna inte drabbar konsumenten förrän i efterhand, när räkningen kommer - kan ske utan att ett pressmeddelande utsänts.

Jag tycker att allmänheten med all rätt kan kräva att sådan här information går ut i förväg. De som drabbas är, som jag sade, i mänga fall barn och sädana för vUka även en prishöjning pä 3-4 procent är kännbar och kan innebära att man mäste vidta ekonomiska omdispositioner. Jag beklagar att statsrådet inte angav något mera förklarande skäl, eftersom jag tyvärr tror att de skäl som anförts i svaret pä min fråga inte tiUfredsstäUer aUmänheten,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. informationen om höjning av priset på SJ:s månadskort

Herr kommunikarionsministern NORLING:

Herr talman! Fm Sundberg har ju av naturliga skäl inte haft anledning att gå in på detaljer eller ange något exempel som skulle kunna påvisa att det vid någon speciell järnvägsanstalt eller busstation varit bristfällig information. Jag skaU heUer inte försöka bevisa motsatsen men konstaterar bara att eftersom bUjettexpeditionerna, enhgt det svar jag har lämnat fru Sundberg, den 10 januari fick besked om att denna höjning skulle företas den 1 febmari och gav ut cirkulär tiU sina underlydande försäljningsställen den 13 januari, så värdet fortfarande ungefär tre veckor kvar till höjningsögonblicket. Kutym är då att man pä själva försäljningsställena annonserar detta i anslutning tUl biljettlucka eller liknande. Då det här talas i första hand om månadsbUjetter är det väl inte alldeles ur vägen att tänka sig, att här hade de som reser varje dag i många fall möjligheter mellan den 13 januari och 1 februari att iaktta sädana annonseringar av den beslutade höjningen.

Jag tar inte detta som något bevismaterial i och för sig, därför att jag har inget exempel som jag kan anföra där. Jag redovisar det bara som en aUmän tanke när det gäller månadsbUjetter, att det kan ha förelegat sådana här möjligheter,

Fra SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag vUl bara säga tUl kommunikationsministern att en stor del av dem som köper månadsbUjetter utgörs ju av studerande. De började sin termin den 9 januari och köpte sitt månadskort för januari. Jag tror jag vägar påstå att ytterst få av dessa skolbarn har, innan de stigit på tåget eUer bussen pä morgonen, gått in i en väntsal och läst eventueUa plakat. Dessutom utnyttjas en stor del av månadskorten på SJ-bussarna, och det vore kanske orimligt att begära att det på varenda busstation utefter våra vägar på landsbygden skulle finnas en anteckning om att priset kommer att höjas från den 1 febmari, - Jag viU verkligen frita de resande, därför att de kommer dhekt tUl sitt fortskaffningsmedel och de har inte anledning att gå in på försäljningsstäUet förrän det är tid att köpa nytt mänadskort.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. lokaltrafiken på järnvägssträckan Nyköping-Södertälje

Herr statsrådet påpekade att jag inte gav några konkreta exempel. Låt mig då tUlägga att i det faU när priset översteg 100 kronor gällde det mina två egna barn.

Överläggningen var härmed slutad.

§10 Ang. lokaltrafiken på järnvägssträckan Nyköping—Södertälje

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Hedins (m) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 51, och anförde:

Herr talman! Herr Hedin har frågat mig om mitt uttalande den 14 oktober 1971 om att regeringen kommer att iaktta viss återhåUsamhet i fråga om beslut rörande nedläggning av ytterligare järnvägslinjer innebär att lokaltrafiken på sträckan Nyköping-Södertälje kommer att upprätthållas tUls den regionala trafikplaneringen har genomförts,

1 anslutning tiU mitt uttalande den 14 oktober 1971 om viss återhåUsamhet i fråga om beslut rörande nedläggning av ytterligare järnvägslinjer framhöll jag bl, a, att redan fattade beslut inte berörs.

Beträffande lokaltrafiken på bansträckan Nyköping—Södertälje meddelade Kungl, Maj;t beslut den 23 juh 1971, I beslutet anges att Kungl, Maj;t inte har något att erinra mot att den lokala persontågstrafiken flyttas över tiU landsväg. Trafikomläggningen får dock ske först sedan en detaljerad plan för ersättningstrafiken uppgjorts, varvid behovet av samordning av trafikanordnmgarna meUan de skUda företag, som avses svara för ersättningstrafiken, särskilt skaU beaktas,

SJ och de ifrägakommande trafikföretagen SL och Nyköpings Omnibus AB har härefter överlagt om utformningen av ersättningstrafiken. Detta arbete har enligt uppgift nu resulterat i att man avser att denna eUer nästa vecka förelägga kommunerna förslag tUl lösningar av trafiken.

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministem för svaret pä min fråga.

Anledningen tUl att jag framställde frågan är att det ute i den berörda bygden har rått stor oklarhet om vad som skulle komma att gäUa efter tidtabeUsskiftet i maj. Det har faktiskt sagts mig att man t. o. m. på SJ-kontoret i Norrköping, som närmast har hand om denna handel, har varit av den uppfattningen att man med hänsyn till uttalandet i höstas som jag åberopat inte skuUe dra in här ifrågavarande tågtrafik. Det är uppenbarligen en felaktig uppfattning. Ärendet har tydligen avancerat ganska långt.

Sakligt sett tycker jag att man nu — utöver alla de skäl som tidigare åberopats av kommunerna själva och av mig i en interpellationsdebatt med kommunikationsministern här i riksdagen för htet över ett år sedan - har fått ytterligare ett tungt vägande skäl, nämligen den regionala trafikplanering som skaU ske i länet. Mot bakgrund av det beslut som

fattades därom i höstas tycker jag att det hade förelegat skäl för att uppskjuta dessa åtgärder, även om jag är medveten om att man rent formeUt kan falla tUlbaka på att det då sades att inga fattade beslut skulle omprövas.

Jag viU nu fråga om det verkligen är så låst att inte kommunerna, om de inte kan acceptera de förslag som uppenbarligen kommer att läggas fram i denna eller nästa vecka, kan få hela frågan omprövad mot bakgrund av den stora regionala planering som skall göras. Jag tycker som sagt att det är ytterligare ett starkt skäl utöver trafiksäkerhetsfrågan och andra skäl som tidigare anförts.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Eftersom herr Hedin nu återkommer tUl frågan vUl jag under några minuter lämna en del ytterligare uppgifter om behandhngen av detta specifika ärende.

Det började redan den 29 september 1970, alltså mer än ett är innan den regionala trafikplaneringen initierades. Den dagen aviserade SJ:s distriktsorganisation berörda kommuner i trafikområdet om att man avsäg att den 23 maj 1971 flytta över lokaltägstrafiken tUl landsväg, Södertälje och dåvarande Hölö samt Vagnhärads kommuner begärde hos Kungl, Maj:t omprövning av SJ:s beslut, och Kungl, Maj:ts stäUningstagande då, som var förknippat med vissa vUlkor, för vilka jag nyss har redogjort, meddelades först den 23 juh 1971, aUtså ett par månader efter den tidpunkt dä SJ självt önskat ha omläggningen genomförd. Främsta orsaken tUl den utdragna beredningstiden var att vi vUle avvakta resultatet av de omfattande överläggningar som fördes meUan berörda trafikföretag och kommunerna om formerna för ersättningstrafikens anordnande m. m. Kungl, Maj:ts beslut togs sålunda först sedan det blivit klarlagt att en i sammanhanget utarbetad principplan för ersättningstrafiken bedömts kunna ge en godtagbar bas för fortsatta överläggningar om detaljerna i trafikanordningama.

Jag tycker detta visar att det här är fråga om ett ärende som prövats mycket ingående och som dessutom, som jag sade i mitt svar, avgjorts före den 14 oktober 1971, Jag tror, herr Hedin, att det inte skulle vara lyckUgt om vi i just detta ärende skulle göra ett avsteg från den princip som ändå lades fast i det meddelande som gavs ut av regeringen i oktober 1971 rörande den regionala trafikplaneringen. Ett sådant ställningstagande som det hert Hedin här åsyftar skulle bara leda tUl dels att planeringen i detta enskUda faU på nytt skuUe rivas upp, med de konsekvenser det kunde föra med sig för befolkningen och regionen, dels att vi naturligtvis inte skulle ha några normer att handla efter i andra Uknande ärenden.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. lokaltrafiken på järnvägssträckan Nyköping-Södertälje

Hen HEDIN (m):

Herr talman! Jag är medveten om att det formeUt sett kan vara bekymmersamt att i ett så sent skede av behandlingen av ett ärende, som har avancerat på det sätt som beskrevs här, ändra om helt och hållet. Att jag ändå ifrågasätter det beror på att det råder mycket stark oro i bygden för att t, ex, släppa ut skolbarnen, som nu åker tåg till Södertälje, pä den mycket hårt trafikerade E 4, Det är ju framför allt mycket stark

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. vissa lagstadgandens innebörd jämfört med §32iSAF:s stadgar

långtradartrafik där under vissa tider av dygnet och inte minst under eftermiddagarna, när skolbarnen skall åka hem.

Det är verkligen stark oro i bygden, måste jag understryka, för att det här beslutet skaU träda i kraft och man hoppades faktiskt att det skuUe bh en omprövnmg. Man var inte medveten om att ärendet löpte vidare, utan mänga har mot bakgrund av uttalandet i höstas trott att det ändå skulle ske en ändring.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang, vissa lagstadgandens innebörd jämfört med §32 i SAFs stadgar

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordet för att besvara herr Wennerfors' (m) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 52, tUl herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Wennerfors har frågat inrikesministern om han anser att exempelvis 3 § statstjänstemannalagen har en helt annan innebörd och annat syfte än § 32 i Arbetsgivareföreningens stadgar. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Enligt § 32 i SAF;s stadgar skaU i koUektivavtal tas in en bestämmelse att arbetsgivaren har rätt bl, ä. att fritt anta och avskeda arbetare och att leda och fördela arbetet. Härigenom styrs kollektivavtalens innehåU,

Enligt 3 § statstjänstemannalagen bestäms anställningsvUlkoren för de statliga tjänstemännen genom avtal. Avtal får inte träffas om en del frågor av huvudsakligen organisatorisk art, bl, a, myndighets arbetsuppgifter, ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten eUer antagande och avskedande av personal.

Det är stora skiUnader mellan innebörden av dessa två paragrafer. Arbetsgivaren skaU enhgt § 32 på SAF;s område förbehåUas rätt att fritt anta personal. På den statliga sidan gäller gmndlagens bestämmelser om förtjänst och skickhghet som gmnd för aU tjänstetiUsättning. Rätten att fritt avskeda personal har inte heUer någon motsvarighet pä den statliga sidan. Här gäUer tvärtom bestämda regler i statstjänstemannalagen om förutsättningarna för entledigande.

När det gäUer ledningen och fördelningen av arbetet ligger skillnaden främst däri, att den privata arbetsgivaren enligt § 32 är skyldig att uttryckligen förbehåUa sig rätten att leda och fördela arbetet, 3 § statstjänstemannalagen lägger däremot inte hinder i vägen för den offentliga arbetsgivaren att delegera arbetsledningen tUl arbetstagarna eller på andra sätt låta dem inverka på besluten. Det enda som sägs i 3 § i lagen är att man inte får träffa avtal i sådan fråga.

Hert WENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Löfberg för det mycket intressanta svaret, som jag senare skall studera litet närmare när jag får mera tid på mig,

I svaret säger statsrådet Löfberg att det är stora skiUnader mellan

innebörden av § 32 i SAF:s stadgar och 3 § statstjänstemannalagen.

Jag kan inte uppleva de stora skUlnaderna, Här hänvisar statsrådet Löfberg till rätten att fritt anta personal. På den statliga sidan gäller grundlagens bestämmelser om förtjänst och skicklighet som grund för all tjänstetillsättning. Statsrådet kan naturligtvis från denna talarstol uttala flera gånger att denna skUlnad är stor. Jag kan ändå inte uppleva den som stor.

Den andra skUlnad som han hänvisar tiU gäller rätten att fritt avskeda personal, som inte skulle ha någon motsvarighet på den statliga sidan. Den har väl inte någon direkt motsvarighet, men innebörden är densamma, framför aUt efter det tillägg som införts i SAF:s stadgar från 1964, Där kan jag inte heller uppleva att det skulle föreligga någon större skUlnad,

Statsrådet talar sedan om att delegera, men den möjligheten finns även i enlighet med § 32, även om det inte står särskUt uttryckt.

Min uppfattning är att skUlnaderna inte är stora. Och jag vill då komma tUl frågan; Hur kan det komma sig att man i direktiven tUl den nyligen tiUsatta utredningen om arbetsfredslagstiftningen inte säger någonting om de motsvarande lagparagraferna på statstjänstemanna- och kommunaltjänstemannasidan? Här talas pä fiera sidor i dessa direktiv om § 32, men man nämner inte ett ord om 3 § i statstjänstemannalagen och 2 § i kommunaltjänstemannalagen. Man säger på slutet i direktiven att utredningen skall syssla med frågor som gäller alla arbetsplatser. Det hänvisas tiU tvä utredningar som redan arbetar. Det hör emeUertid tUl saken att det i direktiven tUl dessa utredningar som nämnts och som nu arbetar heUer inte står någonting om 3 § statstjänstemannalagen och 2 § kommunaltjänstemannalagen.

Jag tycker att detta är märkhgt. Man frågar sig om detta syftar tUl att återigen sparka på arbetsgivarna i det enskUda näringslivet. Därför undrar jag om inte herr Löfberg skulle kunna medverka tUl att direktiven i fortsättningen bhr mera aUsidiga,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. vissa lagstadgandens innebörd jämfört med §32iSAF:s stadgar

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Herr Wennerfors säger att han skaU studera svaret litet bättre när han får tid pä sig, och detta är ju bra. Men så långt har han i alla fall studerat att han redan nu kan säga att det inte föreligger så stora skUlnader — i varje faU säger han att det inte är någon större skUlnad, Han är tydligen beredd pä att gå med på att det förehgger skillnader, och det är aUtid ett framsteg.

Jag tycker att skUlnaderna är stora. Detta att fritt anta och avskeda är oerhört långtgående. Detta är reglerat bl, a, i lag på statstjänstemannasidan. För övrigt finns regler som är strikta och fastlagda när det gäller avskedande av personal. Att det på dessa områden, som jag framhåUit i mitt svar, föreligger skillnader tycker jag är alldeles ostridigt.

Men sedan kommer herr Wennerfors fram till sitt egentliga ärende, nämligen att direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om arbetsfredslagstiftningen inte skuUe ha nämnt ett enda ord om 3 § och 2 §, Detta påstående har gått igen i många upplagor, och därför är jag tacksam för att det kommit upp här i kammaren, så att jag får tUlfälle att bemöta det.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. vissa lagstadgandens innebörd jämfört med § 32iSAF:s stadgar

Det är klart att om man för en rent semantisk debatt, vUket jag inte tror att herr Wennerfors vUl, och säger att 2 § och 3 § inte är nämnda, är det väl riktigt, men innebörden i direktiven är ju mycket klar; man framhåller nämligen i direktiven att utredningen också skaU syssla med förhållandena pä det statliga området. Där sägs exempelvis att uppdraget i princip bör avse alla arbetstagare, alltså även de offentligt anställda, I direktiven anges vidare att utredningen bör pröva om och i så fall i vilken utsträckning det med hänsyn till de politiska organens beslutsbefogenheter och därpå grundad myndighetsutövning behövs särskilda inskränkningar i medinflytandet för denna kategori. De sakkunniga skall på den här punkten samråda med bl, a, förhandlingsutredningen, som har ett särskUt uppdrag att se över 3 § och 2 §,

Jag hoppas, herr Wennerfors, att det efter detta är fullständigt klarlagt att dessa frågor inte kommer att förbises i den nya utredningen.

Hert WENNERFORS (m);

Herr talman! Jag vidhåUer att jag tycker att skillnaderna inte är särskUt stora. Det var det ena jag vUle säga.

Det andra är att i direktiven är § 32 mycket grundhgt berörd. Direktiven genomsyras enbart av vad § 32 innebär i aUa ohka avseenden. Av de tolv stencUerade sidorna ägnas på slutet ett litet, litet stycke åt detta som statsrådet Löfberg nämnde.

Där står det att de sakkunnigas uppdrag / princip bör avse aUa arbetstagare. Varför i princip? Skriv rakt på sak vad ni verkhgen menar!

Dessutom skall utredningen samråda med de andra utredningarna, står det i detta stycke. Men i dessa utredningars direktiv nämns icke heller dessa paragrafer, som jag anser går lika långt som § 32,

Jag upprepar: Dessa direktiv är inte allsidigt utformade. Det är återigen ett försök att sparka på arbetsgivarna i det enskilda näringslivet, vUket är fullständigt onödigt. Det görs möjligen i "buskarna" och från talarstolarna ute i landet, men bör mte ske i direktiv tUl statliga offentliga utredningar.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag tycker det är en framgång att herr Wennerfors nu fått erkänna att 3 §-problematiken finns med i direktiven. Ätt han upprepar sitt påstående att det inte är någon större skUlnad meUan § 32 och 3 § är inget sakskäl. De skillnader jag framhöll i mitt svar finns där och är oomtvistliga.

Sedan är det alldeles uppenbart att när man i direktiven ägnar stor uppmärksamhet ät § 32, bottnar detta i att det främst är där som missförhållandena finns och har funnits sedan lång tid tUlbaka,

Ätt man har tvingats tUl vissa begränsningar i förhandlingsrätten på det statliga och kommunala området sammanhänger med de politiska organens beslutsfunktioner. Det är ju därför vi har 3 § och 2 §, Vi kan ju inte träffa avtal om sådant som riksdagen skall bestämma, herr Wennerfors,

Förhandlingsutredningen skaU dock se om eventueUt ytterligare saker kan föras över tUl det avtalsbara området, precis som vi har gjort när det

gäller arbetstidens förläggning. Det är detta som finns klart angivet i direktiven.

Efter det här torde det inte finnas något sakligt underlag för påståenden från herr Wennerfors och andra att vi har förbisett denna fråga. Den finns där, och det är nu inskrivet i kammarens protokoU,

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. gyckel med religionen i vissa TV-program

§ 12 Ang. gyckel med religionen i vissa TV-program

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Komstedts (m) i kammarens protokoll för den 11 januari intagna fråga, nr 1, till statsrådet fru Myrdal, och anförde:

Herr talman! Herr Komstedt har frågat statsrådet Myrdal om hon anser det lämpligt, med tanke på den kristna opinionen i vårt land, att gyckla med religionen såsom skett t. ex. i senaste julkalendern i TV, Frågan har överlämnats tiU mig för besvarande.

Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio angående rundradions programverksamhet skall programverksamheten i sin helhet präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen.

Radionämnden övervakar att Sveriges Radio följer de riktlinjer för programverksamheten som fastställts genom avtalet. Jag är, vUket frågestäUaren torde känna tiU, förhindrad att uttala mig om enskUda radio- och TV-program,

Hert KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Carlsson för svaret pä min fråga. Jag hade väntat mig ett långt, uttömmande svar eftersom statsrådet har tagit fem veckor på sig, men det var sannerligen inte mycket som gavs i det svar jag fått.

Jag StäUde frågan tUl statsrådet fm Myrdal såsom ansvarig för de kyrkliga frågorna i vårt land för att vi här i kammaren skuUe få besked om hennes syn på den senaste julkalendern i TV, som av mänga människor uppfattas som ett gyckel med religionen. Den reaktionen har inte bara kommit från människor med mycket stark religiös anknytning utan även från personer med vanlig kristen syn, vilket visar att ifrågavarande program är speciellt känsligt. Det riktar sig tUl de aUra minsta samhäUsmedborgarna, barnen, som inte kan bedöma programmen objektivt såsom vi äldre. Vi kan ju stänga av det som vi inte vUl se. Man har naturligtvis reagerat därför att programmet utgjorde en blandning av porr och religionsgyckel, och sådant hör inte hemma i ett barnprogram. Det ligger inte heller i linje med den grandläggande värdering som värt samhäUe är byggt på.

Nu svarar statsrådet Carlsson med den gamla vanliga klyschan att programverksamheten i sin helhet präglas av skäUg balans mellan åsikter och intressen. Dä frågar jag: Är ifrågavarande julkalender uttryck för skälig balans mellan olUca åsUcter och intressen?

Statsrådet säger att frågeställaren torde känna tUl — vUket jag gör

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. gyckel med religionen i vissa TV-program

mycket väl — att det är radionämnden som skaU övervaka att faststäUda riktlinjer för programverksamheten följs. Därmed skulle statsrådet vara förhindrad att uttala sig om enskUda radio- och TV-program, Det är märkligt, ty när TV gjorde väldiga övertramp i fråga om historieskrivningen angående socialdemokratiska partiet kände sig regeringens ledamöter verkligen inte förhindrade att uttala sig. Det skulle vara bra om vi även i denna fråga kunde få ett uttalande. Helt förhindrad att ha en mening är väl inte statsrådet.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Det kanske hade gått något snabbare att få svar på frågan om herr Komstedt tiU att börja med hade gjort klart för sig tUl vUket statsråd frågan skulle ställas. För det andra hade herr Komstedt genom en lång rad tidigare exempel kunnat få klart för sig att det är omöjligt för mig att svara på frågor av detta slag. Jag har icke någon gång som UtbUdningsminister och därmed ansvarig för Sveriges Radios verksamhet gått in och kommenterat något enskUt program. Vi har tagit ett beslut om att vi skaU ha en radionämnd som skaU fungera för det ändamålet.

Menar herr Komstedt med sitt inlägg verkhgen att jag i Sveriges riksdag skaU bryta mot denna princip? Vi har att svara exakt på det sätt som jag har svarat i detta faU, Ätt herr Komstedt beskrivit detta som en klyscha finner jag, hert talman, utomordentligt anmärkningsvärt.

Herr KOMSTEDT (m);

Herr talman! Det besked som vi nu fått kan jag inte tolka på annat sätt än att både statsrådet Carlsson såsom ansvarig i denna fråga och regeringen är ointresserade av att massmedia gör påhopp pä kultur och religion på det sätt som skedde i julkalendern. Men för att återkomma till vad jag sade i mitt förta inlägg går det alltså att reagera som man t, ex, gjorde mot TV:s övertramp mot socialdemokratiska partiet. Det bör aUtså inte vara omöjligt för statsrådet att ha en mening.

Jag är väl medveten om att radionämnden är ett självständigt organ, men riksdag och regering bör ändå kunna ha en åsikt. Om stora delar av svenska folket har den meningen att det görs program för de minsta i samhället, dvs, barnen, som inte är speciellt bra för dessa, bör man ha en möjlighet att diskutera detta i kammaren. Statsrådet bör väl också kunna erkänna att även regeringen har en möjlighet att påverka utveckhngen.

Herr utbUdnmgsministern CARLSSON:

Herr talman! Om hert Komstedt vUl ha den möjligheten i Sveriges riksdag, får hert Komstedt vara snäU och motionera om att vi skall ha andra regler för radio- och TV-verksamheten i vårt land. För detta krävs att vi säger upp avtalet med Sveriges Radio, Men om jag skuUe göra uttalanden av det slag som herr Komstedt kräver, skuUe detta strida mot avtalet, och jag är säker på att ledamöter av denna riksdag dä med fog skuUe rikta utomordentligt aUvariig kritik mot mitt sätt att fungera som UtbUdningsminister, Jag kan inte och kommer inte att ingripa genom att kommentera enskUda program.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang, vidareutbildningen av sjuksköterskor

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara fru Berglunds (s) i kammarens protokoll för den 13 januari intagna fråga, nr 15, och anförde:

Herr talman! Fru Berglund har frågat mig om jag är beredd att medverka tUl en lösning av de akuta problem som uppkommit i samband med sjuksköterskomas vidareutbildning,

I en skrivelse den 6 oktober 1971 föreslog skolöverstyrelsen bl, a, anordnande av fortbUdning för vissa vårdyrkeslärare med syftet att bredda dessa lärares undervisningsområden, I årets statsverksproposition har under anslaget Lärares fortbUdning m, m, medel beräknats för fortbildning inom områdena anatomi, fysiologi och medicinsk mikrobiologi i enlighet med överstyrelsens förslag. Jag räknar med att ett genomförande av detta förslag skall kunna bidra till att lösa det problem som fru Berglund pekat pä.

För att bemästra problemet på kort sikt bör man kunna överväga jämkningar i utbildningsorganisationen. Enligt vad jag erfarit undersöker överstyrelsen olika möjligheter härtill.

Fm BERGLUND (s);

Herr talman! Jag får tacka utbUdningsministern för svaret på min enkla fråga, som jag ställde den 13 januari. Jag har med tUlfredsstäUelse konstaterat att det i statsverkspropositionen tagits upp 900 000 kronor för fortbUdning av vissa lärare, och jag tror att denna åtgärd på sikt kommer att lösa de problem jag tagit upp.

Anledningen tUl min fråga var tvä artiklar i tidningen Folket i Eskilstuna den 8 och den lOjanuari, Av dessa artiklar framgick att man i EskUstuna hade varit tvungen att inställa vidareutbUdningen av sjuksköterskor i medicin och kirargi beroende pä att läkarna inte hade åtagit sig undervisning.

Av en skrivelse från fyra chefläkare vid lasarettet, vUken också pubhcerades, framgick att de skäl som läkarna angav som orsak tUl sitt bristande intresse för medverkan i undervisningen hade förelegat även tidigare. Det var alltså ingenting nytt som hade tUlkommit, Läkarna framhöU emellertid att man hade löst frågorna tidigare "genom läkarnas tillmötesgående och landstingens förstående attityd". Tonen verkade enligt de nämnda artiklarna sä kärv, att jag fick den uppfattningen att det nu skulle vara slut med samförståndslösningarna i detta sammanhang.

Inom vårdutbUdningen är man, som jag ser det, alltför mycket beroende av läkarnas möjligheter och vUja att undervisa. Vid en undersökning i januari hade 15 av 23 tiUfrågade skolor problem med anskaffning av läkare som föreläsare. Vid en direkt förfrågan om vilka svårigheter skolorna hade att få läkare som föreläsare svarade en del att de inte har några problem alls. Jag tror också att det är viktigt att man noterar det. Andra åter sade sig ha "aUa problem i världen". De sistnämnda dominerade, och värst var det inom medicin och kirurgi. Enligt uppgifter från Svensk sjuksköterskeförening har sex vidareutbildningskurser inställts vårterminen 1972, Sjuksköterskeföreningen har

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. vidareutbildningen av sjuksköterskor

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Om den framtida användningen av kommunala yrkesskolelokaler

också framfört sina synpunkter pä problematiken tUl utbUdningsdepartementet,

Med tanke på konsekvenserna för den enskilde studerande, som drabbas av förskjutningar i studiegången, och konsekvenserna för hela den svenska hälso- och sjukvärden, som även drabbar läkarna själva och inte minst drabbar patienterna, hyser jag en förhoppning om att man även i framtiden kan komma fram till samförståndslösningar "genom läkarnas tiUmötesgående och landstingens förstående attityd", så att man utnyttjar de resurser som finns och utbUdningen kan upprätthållas.

Herr talman! Jag vUl ta tUlfället i akt att poängtera vikten av att vi får en stabU och kunnig lärarkår, sä att utbUdningen inom vårdyrkena inte är helt beroende av tUlfälligheter och personligt godtycke.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om den framtida användningen av kommunala yrkesskolelokaler

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Wictorssons (s) i kammarens protokoll för den 1 februari intagna fråga, nr 43, och anförde:

Herr talman! Herr Wictorsson har frågat mig, om jag är beredd att medverka tUl att tidigare använda, ändamälsenhga kommunala yrkesskolelokaler även fortsättningsvis, dvs, efter utbyggnaden av den nya gymnasieorganisationen, får tas i anspråk för kommunal yrkesutbUdning,

Herr Wictorssons fråga gäUer planeringen för gymnasieskolan. Jag vill erinra om att min företrädare i propositionen 140 år 1968 angående riktlinjer för det frivilliga skolväsendet bl, a, framhöll att utbildning utanför dagens gymnasieorter bör kunna bibehållas så länge det finns en tiUfredsstäUande elevtUlströmning och ett klart avnämarintresse för utbildningen. Planeringen för gymnasieskolan mäste - mer långsUctigt - i dessa fall syfta till en avvägning mellan å ena sidan mer lokalt förankrade önskemål om bibehåUande av existerande utbildningar och ä andra sidan strävan att för en hel region förbättra eUer, trots ett vikande elevunderlag, bibehålla ett utbud av utbUdningsvägar,

Jag har i andra sammanhang understmkit att med införandet av den nya gymnasieskolan den 1 juh 1971 inte avsetts några drastiska förändringar i fråga om lokalisering och dimensionering. Inom glesbygdsområdena kan det finnas flera skäl som talar för att vi även pä längre sikt skall utnyttja befintliga utbUdningsresurser på orter där dessa nu finns.

Hert WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag tackar utbUdningsministern för svaret på min fråga. Bakgrunden till frågestäUningen är den oro som uppkommit i Hallstavik för yrkesskolans framtid där. På orten finns en yrkesskola, som kostat 2,5 miljoner kronor i uppförande och som togs i brak 1965, Lokalerna är rationella och lämpUga för sitt ändamål och ligger i anslutning till högstadiet i Hallstavik. Gymnasiet i kommunen ligger i Norrtälje, över 4 mil från Hallstavik, I Norrtälje finns i dag inte lokaler för en inte-

grering av undervisningen med gymnasiet i övrigt. Kommunens ekonomi är hårt pressad, och det är därför angeläget att de tillgängliga lokalresurserna kan utnyttjas för yrkesutbildning även i framtiden.

Jag tolkar utbUdningsministerns positiva uttalande, att riktlinjerna från 1968 års riksdagsbeslut fortfarande står fast och att särskild hänsyn skall tas tUl förhåUandena i glesbygdsområdena, pä ett sådant sätt att kommunen kan få önskad möjlighet att även fortsättningsvis använda lokalerna i Hallstavik för yrkesutbUdning, självfaUet under förutsättning att det gäUer utbUdningshnjer som följer riktlinjerna i 1968 års beslut. Jag tror att den starka uppslutningen kring yrkesutbUdningen i Hallstavik från allmänheten, fackhga organisationer och kommunen kan vara en garanti för att det finns ett erforderligt underlag.

Än en gång: Tack för svaret!

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. ifrågasatt inköp för statsverkets räkning av kreditupplysningsregister

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. ifrågasatt inköp för statsverkets räkning av kreditupplysnings-register

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara fru Anérs (fp) i kammarens protokoll för den 1 februari intagna fråga, nr 40, och anförde:

Herr talman! Fru Anér har frågat mig om jag är beredd att redogöra för de närmare omständigheterna kring vissa pressuppgifter om att justitiedepartementet varit berett att inköpa ett kreditupplysningsregister pä offentlig auktion.

Justitiedepartementet har inte varit berett att inköpa något kreditupplysningsregister på offenthg auktion. Däremot har departementet förklarat sig berett att från kommittéanslaget ställa 5 000 kronor till kreditupplysningsutredningens förfogande för inköp av ett kreditupplysningsregister innan detta försåldes på offentlig auktion. Syftet därmed har varit att bereda utredningen tUlfäUe att studera registret som ett led i utredningens arbete med frågan om kontroU av kreditupplysningsverksamheten.

Av vad jag nu har sagt framgår att svaret på frågan är nej.

Fm ANÉR (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka herr statsrådet för den här upplysningen. Det är kanske en aning svårt att se var den moraliska skUlnaden hgger mellan att köpa ett sådant här kreditupplysningsregister pä auktion och att köpa det över huvud taget; jag kan inte riktigt se skillnaden, men det kan hända att den finns.

Den här händelsen aktualiserar över huvud taget kravet på mycket mer ingående inte bara lagstiftning utan även etiska regler när det gäller hur datorer och de uppgifter man får från dem skall skötas. Jag är medveten om att det i det här specieUa faUet inte var fråga om banduppgifter som ännu kommit in i någon dator, utan om mer manuellt handlagda kreditupplysningar; men principen är densamma, och den blir ännu

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Om utradering av beslut i militära disciplinmål ur rikspolisstyrelsens databank

viktigare när man dessutom får ADB-tekniken tiU hjälp.

Vad jag faktiskt gäma skulle vUja veta trots allt är om planerna pä inköp från kreditupplysningsutredningens sida var en enstaka företeelse - dvs, ett olycksfaU i arbetet; jag tycker nämligen inte att det är riktigt etiskt av en statlig utredning att sätta sig ned och se efter pä vUka mer eller mindre oetiska sätt man kan fä tag i upplysningar om folk. Det påminner mig, om hknelsen ursäktas mig, htet väl mycket om professionella sedlighetsivrare som gör studieresor tiU Place Pigalie och Reeper-bahn, och jag tycker inte att det är riktigt vad vi väntar oss av det stathga utredningsväsendet.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag har inga närmare detaljer om vad som föranledde utredningen att be att få det här anslaget, men jag måste bestämt säga tUl fm Anér att jag verkligen inte förstår den moraliska synpunkt som hon anlägger på problemet. Det är självklart att denna utredning måste bilda sig en uppfattnning om de register som finns i det här landet — om vad de innehåUer och om hur de fungerar. Det kan utredningen göra genom att besöka de firmor som sysslar med sådan här kreditupplysningsverksamhet — och det utgår jag från att den gör. Skulle det också vara omoraliskt och likställt med besök på Place Pigalle vet jag sannerligen inte hur utredningen skall kunna bedriva sin verksamhet.

Utredningen hade här ett tUlfäUe att få se hur ett dylikt register fungerade, ta del av hur det är uppställt och vUka uppgifter som man samlar in. Jag tycker att det var en ganska vettig tanke frän utredningsledamöternas sida att be att få använda något av kommittéanslaget för det ändamålet, givetvis under förutsättning att kostnaden inte blev särskUt hög. Vi tyckte att 5 000 kronor kunde vara ett tak; om det kostade mer var vi inte beredda att medge det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om utradering av beslut i militära disciplinmål ur rikspolisstyrelsens databank

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara fru Anérs (fp) i kammarens protokoll för den 1 februari intagna fråga, nr 41, och anförde:

Herr talman! Fm Anér har frågar mig vUka regler för utradering inom viss tid som kommer att åtfölja införandet i rikspoUsstyrelsens databank av beslut i mUitära disciplinmål.

Beslut i militära disciplinmål registreras för närvarande i vissa faU i körkortsregister och i riksskatteverkets straffregister. Det senare registret omfattar bl, a, fylleriförseelser. Skyldighet att lämna uppgifter till dessa register åvUar bl. a. befattningshavare vid krigsmakten med bestraffningsrätt i disciphnmål. Under 1972 genomförs den ändringen att uppgifterna i stället lämnas tUl rikspolisstyrelsen för att ingå i rättsväsendets informationssystem (RI),

Anledningen tiU den nya ordningen är främst att länsstyrelsernas körkortsregister enhgt riksdagens beslut skall läggas om tUl ett centralt register, som baseras på ADB-teknik. Anteckningar om brott som har betydelse i körkortshänseende skaU inte antecknas i det centrala körkortsregistret utan endast i ett ADB-register inom RI, Härigenom vinns betydande administrativa fördelar. En annan viktig fördel är att uppgifterna bhr sekretesskyddade inom RI, Frågan om sekretesskydd för RI behandlades i propositionen 1971:89 som godkändes av riksdagen våren 1971, Med stöd av sekretessregeln för RI har i Rl-kungörelsen införts en föreskrift om att uppgift om brott som har betydelse i körkortshänseende får lämnas bara tiU länsstyrelse och bara via bilregisternämnden. Frågan vUka uppgifter som skall uteslutas i registemtdra-gen har visst samband med trafikmälskommitténs arbete, och ett slutligt StäUningstagande bör anstå i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. Denna kommitté väntas lägga fram ett förslag i är, TiUs vidare görs ingen ändring i förhåUande tUl vad som nu gäUer,

Uppgifterna tUl riksskatteverkets straffregister rör i mycket stor utsträckning samma beslut som skaU antecknas i körkortsregister. Omläggningen av de båda registren tUl ADB-register görs därför samtidigt. Utdrag ur ADB-registret kommer mte att göras förrän efter en uppbyggnadsperiod om något år. Regler om vUka uppgifter som skaU uteslutas i registerutdragen och gallringsregler övervägs av samarbetsorganet för ADB inom rättsväsendet under det fortsatta arbetet i Rl-projektet,

Sammanfattningsvis vUl jag framhåUa att registreringen inte i något hänseende har utökats, att sekretesskyddet har stärkts och att möjligheterna att gallra inom här avsedda ADB-register kommer att bli väsentligt störte än vad de nuvarande manueUa registren medger.

Fm ANÉR (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet även för detta svar.

Det är väldigt bra att fä reda på att det tack vare det nya registreringssystemet finns bättre möjligheter att gaUra, Men vad som inte nämnts någonting om är hur de möjligheterna kommer att tillvaratas. Och det framgår framför allt inte av svaret huruvida lagar eUer förordningar om hur gallringen skaU företas kommer att existera innan systemet körs i gång. Det skulle jag gäma vUja veta.

Det kanske kan tiUåtas mig att med ett exempel Ulustrera vad som egenthgen menas med militära disiplinmäl. Samtidigt som denna nyhet stod i tidningarna förra veckan kunde man nämligen också läsa om hur en värnpliktig hade blivit åtalad för att han varit uppe för sent en kväU -enhgt uppgifter satt han och spelade schack fem minuter efter det att han borde ha varit på logementet. Saken fick en ytterligare belysning av att ingen enda klocka på regementet gick rätt, eftersom de elektriska ledningarna inte fungerade. Om något sådant skaU följa en yngling i hans dossié är det desto nödvändigare att det verkligen finns regler för hur länge uppgifterna skaU få stå kvar.

Sekretessen inom rättsväsendets informationssystem existerar naturligtvis enligt lagen, o ja, men det finns i praktiken vissa luckor. Det finns t, ex, inga som helst arbetsregler som skapar verkliga hinder för att

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Om utradering av beslut i militära disciplinmål ur rikspolisstyrelsens databank

3 Riksdagens protokoU 1972. Nr 19-21

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. remissvaren med anledning av abortkommitténs betänkande

dataoperatörerna kan missbmka data genom otiUåten bandkopiering. Statistiska centralbyrån har också möjlighet att sammanställa de uppgifter som den har fått för statistiska ändamål från rättsväsendets informationssystem med andra uppgifter om samma person, eftersom de uppgifterna åtföljs av personnummer. Det finns alltså ett visst glapprum. Jag skuUe som sagt var vara väldigt glad att få veta om det är meningen att det nya systemet skaU köras i gäng innan man har bestämmelserna om gallring klara eller inte.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Som framgår av mitt svar pågår det överväganden om vad som skaU kunna gallras ut. Det väsentliga hgger ju i det som jag har sagt här; den omständigheten att man för över registreringen till ett nytt system innebär inte någon som helst ändring i sak i förhållande tUl vad som gäller i dag pä den här punkten annat än att det blir visst bättre sekretesskydd osv. Detta pågår det aUtså utredning om, och jag kan inte svara i dag pä frågan om när man är klar med de regler som man här vUl komma fram till.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang, remissvaren med anledning av abortkommitténs betänkande

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara fru Froenkels (fp) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 44, och anförde:

Herr talman! Fm Frasnkel har frågat mig om jag kommer att låta trycka remissyttrandena över abortkommitténs betänkande så snart remisstiden utgått.

Svaret är ja.

Fm FR/ENKEL (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Jag är väldigt glad över det, och jag hoppas att remissyttrandena kommer att tryckas så fort som möjligt när de är inne. Jag vet nämligen att människor är så intresserade av denna fråga och så gäma viU ta del av hur svaren har utformats och vad som står i dem.

Att jag Uksom har velat skjuta på i den här frågan beror på att vi nu i pressen har fått små korta referat av de olika remissyttrandena. Men de är aUdeles för kortfattade, och så sätter journalisterna sina mbriker efter -det mäste jag säga - sitt eget godtycke. Jag har t, ex, läst om exakt samma svar tvä så olika mbriker som att "förbundet är/ö> fri abort" och — i en annan tidning - att "förbundet är mot fri abort". Dä tycker jag att det är väldigt viktigt att människor verkligen kan få ta del av remissyttrandena för att se hur man har skrivit sitt yttrande. På det sättet kan ju aUmänheten få en riktig mstäUnmg tUl underlaget för riksdagens beslut. Jag är därför mycket tacksam för detta svar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. ändringen av bestämmelserna om olaga vapeninnehav

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Schötts (m) i kammarens protokoll för den 3 februari intagna fråga, nr 50, och anförde:

Herr talman! Herr Schött har frågat mig om jag är villig att ge en redogörelse för den information som lämnats om de av vårtiksdagen 1971 antagna ändringarna i lagstiftningen om olaga vapeninnehav samt för erfarenheterna av den nya lagstiftningen.

Information om 1971 års skärpning av straffet för olaga vapeninnehav gavs i form av meddelanden tUl massmedia dels frän regeringen när innehållet i propositionen om skärpningen offentliggjordes, dels från riksåklagaren i samråd med rikspohsstyrelsen under tiden från det propositionen avgavs tUl dess straffskärpningen trädde i kraft.

Vidare medverkade justitiedepartementet tUl information som särskUt riktade sig tUl invandrare. Sålunda gav statens invandrarverk ut ett informationsblad på olika språk med uppgifter om straffskärpningama.

De nya straffbestämmelserna har bara varit i kraft drygt ett halvt år, och tillgängligt statistiskt material ger inte underlag för några slutsatser angående lagändringens verkningar.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. ändringen av bestämmelserna om olaga vapeninnehav

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga, ehum jag inte kan förklara mig nöjd med detsamma,

RUcsdagen beslöt i maj 1971 en skärpning av straffet för olaga innehav av vapen. Bakgrunden var den oroväckande stegring av antalet våldsbrott i allmänhet och speciellt terrordåd med internationell anknytning i samband med pohtisk aktivitet som vi upplevt de senaste åren. Riksdagen beslöt med viss ändring av Kungl, Maj:ts förslag att de nya bestämmelserna skuhe träda i kraft först den 1 juli 1971, Enligt justitieutskottets av riksdagen godkända betänkande rekommenderades ett generöst utnyttjande av möjligheten tUl ätalsunderlätelse för den som före den 1 juli frivilligt ansökte om hcens för skjutvapen som han redan innehade eUer på annat sätt anmälde vapeninnehav.

Det framhölls därvid att det var av stor betydelse att verkningsfulla åtgärder vidtogs för att informera allmänheten om den nya lagstiftningen, och att man inskärpte vikten av att de som innehade vapen utan tUlstånd omedelbart anmälde detta, 1 informationen borde också klargöras lagändringens innebörd och de möjligheter tiU ätalsunderlätelse som förelåg. Av särskUt intresse var självfallet att informationen nådde invandrade utlänningar eftersom den nya lagstiftningen innebar förändringar som var särskUt betydelsefuUa för just dem.

Enligt statsrådets svar har regeringen sett tiU att det vidtagits verkningsfuUa åtgärder. Jag har inte den bedömningen, och min fråga har verkligen varit motiverad. Tar man del av den statistik som föreligger, så erfar man nämhgen att i Stockholm antalet inlämnade vapen var så lågt som 65 och att antalet utlänningar som utnyttjade möjligheten att under amnestimänaden - om jag får kaUa den så - redovisa vapeninnehav uppgick för hela riket till 12.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang ändringen av bestämmelserna om olaga vapeninnehav

Dessa siffror tyder knappast på några verkningsfulla informationsåtgärder. Jag tycker nog att svaret är ganska missvisande. Att här har förekommit vissa åtgärder är klart, men informationen har tydligen gått de flesta förbi Flera som jag frågat har inget minne av någon information i exempelvis radio och TV,

Jag beklagar att regeringen inte på ett mer tUlfredsställande sätt effektuerat riksdagens beslut i denna allvarliga fråga. Följden är, såvitt jag förstår, att onödigt många olaga vapeninnehav alltjämt är oredovisade.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Det hade varit intressantare om herr Schött hade kommit med något förslag och i sin kritik sagt vad man ytterhgare borde göra utöver de åtgärder som jag här har redovisat. Jag tror nämligen att vi har begagnat oss av de informationsmöjligheter som står tiU buds för att tala om den nya lagstiftningen, och jag tror inte att det kan vara något bevis för huruvida informationen varit bra och utförlig eUer dålig när herr Schött anför dessa siffror över hur många vapen som redovisades under den här respittiden. Det kan hka gärna vara så att människor som har fått informationen inte vUl, av ohka skäl, begagna sig av möjligheten att lämna fram de vapen de kan ha haft. De kan ju av mindre honnetta skäl tycka att de ändå vUl försöka att i fortsättningen inneha illegala vapen.

Jag får säga tiU herr Schött att jag tycker mig ha hört ute bland människor att man mycket väl har känt tUl den här bestämmelsen och att det har varit många diskussioner om huruvida man skall behöva gå och visa upp gamla vapen som man har ärvt efter föräldrar eller farföräldrar. Det tyder pä — i varje faU så långt jag har kunnat märka — att man har fått mycket god käimedom om den information som spritts,

SärskUt vUl jag påpeka den information som har givits till invandrare. Den har ju varit speciellt utförlig och bör ha kommit de allra flesta tUl del.

Hert SCHÖTT (m);

Herr talman! Jag mäste uttala min förvåning över att statsrådet tycks vara belåten med att tolv, säger tolv, utlänningar i hela landet utnyttjat möjligheten att före den 1 juh anmäla innehav av vapen.

Jag tUlåter mig också göra den bedömningen, att om man hade utnyttjat radio och TV på ett annat sätt, så skulle resultatet ha blivit ett annat. Det är av intresse att ta del av resultaten på olika ställen. Jag nämnde att det här i Stockholm anmälts 65 vapen. På en annan plats, i Sala, anmäldes 72 vapen. Jag tycker att dessa siffror vittnar om att en annan propaganda här i huvudstaden, där det förekommer så mycket brottslighet, borde ha givit ett helt annat resultat.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr tahnan! Jag vidhåUer att detta inte är något bevis, hert Schött, pä hur många vapen som finns. Herr Schött vet väl hka litet som jag hur mänga vapen som kan innehas Ulegalt, De siffror som herr Schött här angivit är nog riktiga, men det bör dä ändå sägas att enhgt vad som uppgivits från pohshåll var det under juni sammanlagt omkring 1 600

vapen och en mindre mängd explosiva varor som kom in till pohsen.     Nr 20
Huruvida det är mycket eller htet i förhåUande tiU det verkliga antalet     Torsdagen den
vägar jag inte ha någon mening om.                                             10 febmari 1972

Herr talmannen anmälde att hert Schött anhållit att tiU protokollet "- postverkets fä antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare anförande i denna service i glesbyg-

A u , derna

debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§19 Ang. postverkets service i glesbygderna

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Ångströms (fp) den 11 januari framställda interpellation, nr 7, och anförde:

Herr talman! Hert Ångström har frågat mig om jag är vUlig att klargöra de gmndläggande principerna för postverkets postala service i glesbygderna och om jag delar hans uppfattning att daglig postgäng genereUt är att betrakta som en rimlig service tiU människoma i landets glesbygder.

I riksdagen har i olika sammanhang redogjorts för hur den postala servicen i glesbygd successivt förbättrats bl. a. genom utbyte av mindre poststationer mot lantbrevbäring.

Lantbrevbäraren har med sig — förutom vanlig post - också paket, värdeförsändelser, pengar tUl utbetalningshandlingar m. m. Han söker därvid upp kunder som bor inom 200 meter frän färdvägen, Kundema kan också med signalbrickor kalla tUl sig lantbrevbäraren, när de viU skicka eller kvittera ut värdepost av något slag — två gånger i veckan om de bor inom 200 meter och en gång i veckan om de bor meUan 200 och 1 000 meter från lantbrevbärarens färdväg. Lantbrevbäraren ombesörjer också insättningar och uttag på postsparbanksböcker och fungerar aUtså som en rörlig postanstalt,

I samarbete med glesbygdsutredningen, socialstyrelsen och Kommunförbundet undersöker postverket för närvarande möjligheterna att införa vamdistribution som en kompletterande arbetsuppgift för lantbrevbärare. Även annan samhällsservice är aktueU, Bl, a, planeras försök under våren med hembesök hos pensionärer och sjuka.

Utbyggnaden av lantbrevbäringsnätet har möjliggjorts genom att lantbrevbäringen successivt har motoriserats. Numera används bU pä nära 98 procent av den totala hnjelängden, Lantbrevbäringen fullgörs — utom i undantagsfall — med en tur varje vardag. Av de hushåU som betjänas av lantbrevbärare beräknas således 99,7 procent ha postgång varje vardag.

Även om lantbrevbäring är en mycket effektiv och ändamålsenlig postanordning har det av kostnadsskäl varit nödvändigt att uppstäUa vissa krav på hushåUsunderlag för anordnande av lantbrevbäring. Som herr Ängström har nämnt i sin interpellation bör det enligt postverkets normer finnas två hushåU per kUometer enkel färdväg för att lantbrevbäring varje vardag skaU anordnas. Jag kan i detta sammanhang nämna att

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. postverkets service i glesbygderna

kravet på hushåUsunderlag för anordnande av lantbrevbäring successivt har sänkts. Före år 1956 krävdes det tio hushåU per kilometer för att lantbrevbäring skuUe inrättas, år 1956 sänktes detta krav tUl tre å fyra hushåU per kUometer och år 1966 tUl två hushåU per kilometer. En ytterligare sänkning av kravet på hushållsunderlag skulle medföra en orimUgt stor ökning av de redan mycket höga kostnaderna för postservicen i glesbygd.

Inom områden där bebyggelsen är så gles att det inte finns underlag för lantbrevbäring varje vardag betjänas kundema i aUmänhet genom postväskbefordran eller i litet större byar genom postombud. Postombud anställs som regel dä en by består av ca 40 hushåU, För befordran av postväskor och post tiU och från postombuden anhtas i största möjliga utsträckning befintlig hnjetrafik eller andra reguljära trafikmedel, t, ex, skolskjutsar och mjöUcbUar, Detta kan innebära att posten inte går ut varje vardag. Det är dock så att 92 procent av de hushåU som betjänas av postombud och ca 80 procent av de hushåU som betjänas genom postväskbefordran har möjlighet att få post varje vardag.

Postverket undersöker för närvarande möjligheterna att ytterligare förbättra postservicen för de hushåU som betjänas genom postombud eller med postväskor. För att förbättra servicen för glesbygdens befolkning utan att försvaga underlaget för annan trafikverksamhet har postverket vidare påbörjat försök med att kombinera lantbrevbäring med reguljär person- och godsbefordran inom de områden i Norrland där underlag för lantbrevbäring saknas. Därvid har postverkets egna dUigens-bussar kommit till användning.

När annan reguljär trafik saknas, inrättar postverket egna linjer. Inom fjäUområdena finns det i vissa faU inte banade vägar tiU bebyggelsen. Där har postverket anordnat postutdelningslinjer som av tradition benämns lantbrevbäringsUnjer fast de oftast i praktiken fungerar som postväsklin-jer med i aUmänhet en tur i veckan. Postdistributionen utförs sommartid tiU fots på obanade vägar eUer med båt över sjöar och utmed älvar, vintertid med snöskoter eller skidor. Turerna kan ta två å tre dagar i anspråk, Lantbrevbärarna på dessa fjäUinjer betjänar i genomsnitt sju familjer vardera.

Frågan om postutdelning varje vardag tUl samtliga hushåll i landet har senast behandlats av riksdagen med anledning av två motioner under våren 1970, Med hänsyn tiU de kostnader som skulle uppkomma och med hänsyn tUl de serviceförbättringar som postverket successivt genomför avstyrkte statsutskottet motionerna och dessa avslogs sedermera av riksdagen.

För min del viU jag också avslutningsvis framhåUa den successivt allt bättre postservicen i glesbygden, vUken i dagens läge drar mycket stora kostnader. Med hänsyn härtUl är jag inte beredd att förorda någon ändring i de av postverket tUlämpade normerna för denna service.

Herr ÅNGSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min interpeUation,

Bakgmnden tUl interpellationen är djupt allvarlig, I Norrlands inland

och fjäUbygder och även i vissa andra glesbygdsområden i vårt land har uttunningen av den levande bebyggelsen inneburit att ekonomiskt underlag för reguljär trafik saknas. Bussarna går inte längre, landsbygdens små taxirörelser läggs ned, och detta betyder i sin tur att de människor som inte har egen bU eller som genom sitt arbete i t, ex, jord- och skogsbrak inte har möjhghet att nyttja bUen för familjens dagliga behov tvingas flytta, då svUcten i kommunikationsservicen blir för kännbar.

Den postala servicen hör intimt Uiop med kommunikationsproblemet i stort, det framgår också med aU tydhghet av kommunikationsministerns svar, men med de krav på mformation och kontakt med omvärlden som människor har i vår tid är den daghga postgången ett villkor för att en bygd skaU överleva. Detta var aUtså bakgmnden tUl min frågestäUning, om inte daghg postgäng generellt var att betrakta som en rimlig service tUl människoma i landets glesbygder.

När man diskuterar detta specieUa problem och andra problem i glesbygderna som har samma bakgmnd, avflyttning och servicesvikt, vUl jag betona att det är viktigt att man inte lägger enbart företagsekonomiska synpunkter på den service som samhäUet kan erbjuda utan att också samhäUsekonomiska synpunkter bör tUlmätas betydelse. Det är i många områden ett samhäUsintresse att människorna bor kvar, men då måste man också från samhäUets sida vara beredd att göra extra insatser i dessa områden.

Då det gäUer detta speciella område talar kommunikationsministern om försök som gjorts på vissa håU i landet att sammanknyta flera olika servicebehov, som t, ex, vamdistribution, hembesök hos pensionärer och sjuka, med lantbrevbärarens uppgift som postbefordrare. Detta är bra; jag har själv kunnat konstatera att det i mänga fall har varit utomordentligt bra. Det bidrar tiU att ge en viss trygghet tUl de människor som bor isolerade, 1 det avseendet vUl jag bara önska att resultatet av försöksverksamheten bhr gott och att åtgärderna kan sättas in i ett störte system. Men det gäller att inte dra upp för snäva gränser i fråga om avstånd och antal människor som skall betjänas, eftersom hjälpen kanske då inte kommer dit där den bäst behövs,

I min interpeUation har jag tagit upp ett par exempel på hur postverkets nuvarande bestämmelser hårt drabbar inte bara den direkta glesbygden, som vi tänker oss den, utan även de människor som bor i relativ närhet av tätorter i Nortland, Ett exempel; I Vindelns kommun i Västerbottens inland - Vindelns kommun hgger på ca fem mils avstånd från Umeå — finns en by som heter Rambo, Där lever i dag endast fem famUjer kvar. De vUl dock gärna bo kvar, och de har sin försörjning i trakten.

Hit upp till Rambo går posten bara tre gånger i veckan. Byn ligger 12 kUometer från den större orten Tvärålund, där postkontoret finns, och vägen ut tiU Rambo går genom en större by som heter Ramsele, Mellan Ramsele och Rambo är det fem kUometer, Att Rambo får postgång bara tre gånger i veckan beror pä att man inom postverket räknar med att det måste vara minst tvä hushåU per kilometer för att daglig postgång skall kunna ordnas. Men då beror det pä hur man räknar. Om man endast utgår från byn Rambo, - fem kilometer och fem hushåll — blir

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. postverkets service i glesbygderna

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. postverkets service i glesbygderna

underlaget för htet. Räknar man däremot underlaget utefter hela sträckan från Tvärålund och aUtså tar med även Ramsele, blir underlaget tillräckligt med mycket god marginal. Och med det bebyggelsemönster som varit rådande sedan urminnes tider, dvs, att byarna växt upp intill varandra och gett bygden hv, måste en sådan bedömning också vara riktig. Plockar man bit efter bit utefter en vägsträcka bort levande byar, dör snart hela den stora bygden.

Det exempel jag här har talat om är inte något isolerat undantag, utan i detta grannskap finns också byarna Degerön, Degerås och Sunnansjönäs, Skulle man göra upp en Usta över Västerbottens läns verkliga glesbygder - Storuman, Tärna, VUhelmina, Sorsele, Mala och Asele - skulle hstan bli verkligt lång. Ja, för hela Norrland är detta ett mycket stort problem.

Jag viU också påpeka att av kommunikationsministerns svar framgår, att av de hushåll, som betjänas genom s, k, postväskbefordran, 20 procent saknar daglig postgång. De människor som bor i tätorterna har svårt att förestäUa sig vilken inskränkning i kontakten med omvärlden det innebär att inte fä sin dagliga tidning eller det väntade brevet. Och vi som arbetar i detta hus går ju och gnäUer, om inte tidningen kommer på det rätta klockslaget!

Med de exempel som jag tagit fram vill jag stäUa frågan tiU statsrådet, om han inte anser att bestämmelserna för underlagsberäkningen bör ges en generösare tolkning och att en översyn behöver göras,

I detta sammanhang kan jag inte heUer underlåta att uttrycka mina farhågor för vad det kommer att innebära av ytterligare försämringar för glesbygderna att kommunUcationsministern inte varit beredd att tUlstyrka de anslag som postverket begärt för budgetåren 1971/72 och 1972/73 för icke lönsam dUigenstrafik och tidningsdistribution. Detta medför att ytterligare busslinjer kommer att läggas ned, och då bhr det än större svårigheter för människorna i våra avlägsna bygder att få en daglig postgång.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag har redan i sista meningen i mitt svar tiU herr Ångström sagt att jag med hänsyn till vad jag uttalat tidigare i svaret inte är beredd att förorda någon ändring i de av postverket tillämpade normerna för denna service. Detta får väl på nytt utgöra svaret på den fråga herr Ängström nu stäUde sist i sitt inlägg.

Om man viU kritisera postverket för dess verksamhet i olika former, kan man ändå kosta pä sig ett erkännande av de allvarligt menade försök i ohka delar av landet, som görs för att åstadkomma det bästa möjliga av en många gånger mycket svår situation. Jag nämnde redan i mitt svar att postverket måste göra en avvägning mellan servicekrav och kostnader. Detta har lett och kommer att leda fram tiU att man naturligen måste uppställa vissa normer för bl, a, servicen i glesbygderna. Jag föreställer mig att det säkerligen inte är något avundsvärt arbete för postverket, lika htet som det är för någon annan som skall göra sådana här besvärliga avvägningar, att komma fram tiU vad som kan betraktas som tillfredsställande i fråga om service. Det gäller även att finna ut hur stora de kostnader får vara som man samtidigt mäste ta på sig.

Hert Ångström har i sin interpellation tagit upp frågan om vissa hushåU i Vindelns kommun som helt i enlighet med gällande normer inte fått vardaglig postservice - han hänvisade också därtill i sin rephk. Om postverket i det specifika fall som herr Ångström omnämner i sin interpellation skulle ändra normerna, skulle säkert många andra hushåU — med all rätt — kräva samma service. Postverket skuUe behöva skapa nya normer med nya gränsfall osv.

Jag har intresserat mig för det av herr Ängström relaterade fallet med byn Rambo och tittat efter vad som kan ligga i det hela. Jag har från postverket låtit inhämta - vilket kanske inte är herr Ängström obekant — att byborna i Rambo har avvisat postverkets erbjudande om postväskbefordran fem dagar i veckan under skoltid och i stället valt lantbrevbäring tre dagar i veckan.

Eftersom Vindelns kommun nyligen hos postverkets centralförvaltning har hemstäUt om vardaghg lantbrevbäring tiU denna by och centralförvaltnmgen ännu inte behandlat den frågan, är jag naturligtvis inte beredd att göra några ytterligare uttalanden i detta ärende. Här ligger från Vindelns kommun en framställning om vardaglig brevbäring tiU Rambo, och vi får väl, herr Ängström, i vanhg ordning avvakta behandlingen av den framstäUningen och i sinom tid återkomma tUl det slutliga utfallet av denna.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. postverkets service i glesbygderna

Hert ÅNGSTRÖM (fp);

Herr talman! Normer kan tolkas på olika sätt. Jag avsäg med min fråga att fä fram att den toUcning som gjorts i det här fallet var aUtför hård och att man även med de nuvarande bestämmelserna skuUe ha kunnat ge dessa byar en daglig postgång.

Vad beträffar det erkännande som statsrådet efterlyste kan jag säga att jag har givit ett sådant. Jag tycker att postverket i många hänseenden ordnat verksamheten på ett föredömligt sätt genom att sammanknyta olika servicebehov. Jag har själv förmånen att en lantbrevbärare sköter den dagliga postgången till mitt hem. Även därvid har jag mött en serviceanda och en verklig vilja att göra det bästa för kunderna. Om alltså inte det tidigare erkännandet är tillräckligt viU jag ytterligare lägga tUl detta.

Beträffande Rambo har jag också varit i kontakt med byborna och postverket. Det är riktigt att byboma avböjt befordran med postväska enligt de viUkor som kommunUcationsministern angav här, alltså postbefordran enbart under skoltid. Det betyder att denna postgång under den tid skolorna är i gång kommer att ske fem dagar i veckan - inte sex dagar — och att under jullovet, sommarlovet och andra ferier postgången endast bhr tre dagar i veckan,

Postväskbefordran skulle i det här fallet inte ha inneburit någon avsevärt tätare postbefordran än den nuvarande, och det är klart att postväskbefordran är en sämre service än lantbrevbäring, 1 valet meUan dessa två icke kompletta serviceerbjudanden har byboma valt det alternativ de ansett mest förmånligt.

Jag har till vårens riksdag lagt fram en motion beträffande de icke lönsamma diligenslinjerna. När den motionen behandlas får jag väl anledning återkomma till den här frågan i ett störte perspektiv.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Aftg. indragning av tågförbindelser m. m.

§ 20 Ang, indragning av tågförbindelser m, m.

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Henmarks (fp) den 20 januari framställda interpellation, nr 28, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågat mig om jag anser att av SJ:s distriktsförvaltningar nyligen föreslagna indragningar av tågförbindelser och i vissa faU föreslagna nedläggningar av all befintlig persontrafik vid ett antal järnvägsstationer — främst beträffande järnvägslinjen Kristianstad-Karlshamn — står i god överensstämmelse med regeringens uttalande att man i avvaktan på pågående utredningar beträffande den framtida trafikplaneringen i landet skaU iaktta viss återhållsamhet med att besluta om nedläggning av ytterligare järnvägar och om, vid jakande svar härpå, jag är beredd att ange de skäl och motiveringar som varit avgörande för de sålunda föreslagna åtgärderna.

Vidare vUl herr Henmark veta om jag är beredd att medverka tiU att nuvarande information och service tiU den resande allmänheten förbättras och utvidgas och att genom andra lämphga åtgärder intresset hos allmänheten stimuleras i syfte att få till stånd ett bättre utnyttjande av det i järnvägsanläggningar och material nedlagda kapitalet och samtidigt kunna trygga den hos SJ anställda personalens framtid.

Som svar på de ställda frågorna vUl jag åberopa vad jag uttalade vid besvarandet av en enkel fråga här i kammaren den 2 december 1971, Jag framhöll bl, a, att den länsvisa regionala trafikplaneringen inte innebär att gällande turlistor och tidtabeller skall vara fastlåsta under den tid'som trafikplaneringen kommer att pågå.

Tidtabellerna ändras i princip en gång om året, bl, a, för att tillvarata vinster genom förbättrad bana, ny dragkraft och övrig rullande materiel eller för att justera vad som i tågplanerna kan lösas på ett lämpligare sätt än tidigare och i bättre överensstämmelse med utvecklingen inom det berörda området. Arbetet härmed innefattar kontakter meUan SJ, berörda kommuner, företag och andra. Jag - och mina företrädare som kommunUcationsminister — har mänga gånger under årens lopp redogjort för hur kraven pä allmänhetens information och insyn härvidlag tillgodoses och därvid framhållit att SJ knappast någon gång företagit en mera radikal tidtabellsändring utan att i förväg ha gett berörda intressenter tillfälle att uttala sig om den föreslagna förändringen. För stationsindragningar finns sedan år 1968 en särskUd procedur som ger kommunerna möjlighet att understäUa SJ:s prehminära beslut regeringens prövning.

Vad härefter angår de konkreta spörsmålen beträffande hnjen Kristianstad-Karlshamn har jag inhämtat uppgift från SJ, Jag kan här inte gå in på enskildheterna i planerna men vUl konstatera, att de planerade åtgärderna enligt SJ utgör ett fuUföljande av motsvarande åtgärder, som tidigare vidtagits pä anslutningssträckan Karlshamn-Karlskrona för att samordna tåg- och busstrafiken. Förbättringar i fjärtförbindelsema för de trafikstarka orterna, främst i relationen Skåne—Blekinge, men också i övriga förbindelser via Hässleholm har krävt en viss begränsning av antalet tåguppehåll på stationer med htet trafikunderlag. Resorna från och tUl de

platser på sträckan Kristianstad-Karlshamn, där den spårbundna trafiken enhgt SJ:s planer dras in, gäller i huvudsak ett ringa antal lokala resor. Dessa resebehov beräknas kunna täckas med befintlig busstrafik och kan medföra förstärkta inkomster för busslinjer, som är mindre väl utnyttjade och som annars skulle kunna riskera inskränkningar.

Vad slutligen avser den fast anställda SJ-personalen har denna - som herr Henmark säkerligen vet — en tryggad anstäUning, Ällmänt bör ju gäUa att SJ-personalen har ett naturligt intresse av att företaget drivs rationellt och kan utvecklas i fråga om sådan service där SJ har särskUda möjligheter att göra sig gällande.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. indragning av tåg förbindelser m. m.

Hert HENMARK (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsmmistern för svaret på min interpellation.

Jag har läst det svar på en enkel fråga som kommunikationsministern lämnade här i kammaren den 2 december och där återfann jag ett besked som jag nästan väntade, nämligen att det här rör sig om ett led i SJ:s rationaliseringsarbete, I nämnda svar uttalas också att detta rationaliseringsarbete skall fortsätta,

1 regel möts väl begreppet rationalisering med tUlfredsstäUelse; man väntar att det skall bh ett bättre företag. Jag har dock en känsla av att rationaliseringar som gäller SJ inte alltid möts med tillfredsställelse utan med en viss tveksamhet. Man undrar vad som nu skaU hända. Sådana här rationaliseringar innebär ofta för oss vanhga invånare indragnmgar eUer nedläggningar. Rationaliseringar kan ju ske på olika sätt. Jag tror inte jag behöver ge någon lektion i hur det går till, men enkelt uttryckt så viU man väl minska utgifterna och behålla inkomsterna eller om man möjligen accepterar en ökning av utgifterna så vUl man öka inkomsterna ännu mer, så att det blir ett större gap mellan inkomster och utgifter.

Då SJ rationaliserar genom att göra indragningar så rationaliserar man ofta bort inte bara utgifter utan även inkomster, I det speciella faU som jag tagit upp och där jag inte talar i egen sak utan för dem som berörs av rationaliseringarna, nämligen sträckan Kristianstad-Karlshamn, kommer fyra förbindelser pä söndagarna och tre förbindelser på andra dagar att dras in. Vad persontrafiken beträffar så kommer inte mindre än åtta stationer att läggas ned. Tidigare fanns det elva stationer mellan Karlshamn och Kristianstad, men nu redovisas inte fler än tre i tågtidtabellen. Hittills har tågen stannat vid de åtta stationerna pä signaler som de resande själva kunnat dirigera, men enligt den nya tabellen skall de inte stanna alls där.

Detta är ett mycket rationellt sätt att få bort de passagerare som möjligen velat stiga på eller av tågen vid ifrågavarande stationer.

Nu säger kommunUcationsministern i sitt svar att det här rör sig om ett ringa antal lokala resor. Det kan jag inte uttala mig om. Jag vet att man har begärt uppgift om hur många resor det gäUer men sådana uppgifter har inte lämnats ut. En av mina sagesman gjorde en dag själv en kontroU genom att resa tUl en station — om jag inte missminner mig var det fråga om Fjälkinge - och han fann då att det under en tidrymd av något mer än en halvtimme, med ett tåg i vardera riktningen, förekom fem av- och

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

påstigande passagerare. Eftersom tågen i fortsättningen far förbi denna station, kommer dessa personer inte vare sig att gä av eller på där utan de får försöka trösta sig med ett annat transportmedel.

Kommunikationsministern säger nu att busstrafiken får ersätta järnvägen och att den blir mer bärkraftig genom ett ingripande av ifrågavarande slag. Det bör emellertid konstateras att den nedlagda tågtrafiken inte kommer att ersättas av en enda ny busstur. Det finns inte heller någon buss, vilkens avgångstider stämmer med järnvägens, utan man får vänta långa stunder på att bussen skall komma.

Det har också sagts mig att inte heller busstrafiken på denna sträcka är särskilt tillfredsställande, och detta gäller framför aUt lördagar och söndagar. På vardagar förekommer det ett antal bussturer men inte lika många som det antal tåg som tidigare har stannat vid stationerna. Det bhr en klar försämring, och antalet turer minskar ständigt.

Vidare är det tydligen så att bussarna inte går i någon störte utsträckning på lördagar och söndagar. Såvitt jag vet går det exempelvis tre bussar till Olofström, men på övriga tider kan man inte med buss komma in tiU detta samhälle. Vad innebär detta rent ekonomiskt? Min sagesman, som bor i Fjälkinge, säger att man förut har kunnat köpa biljetter för tio enkla tågresor, där varje sådan resa kostade 2 kronor 60 öre. Om man i stället skall ta taxibU kostar detta 19 kronor. På lördagseftermiddagar och på söndagar går det inga bussar. Då är man helt hänvisad tiU att färdas med bU, Detta mnebär en rätt stor ekonomisk påfrestning.

Jag förstår att kommunikationsministern jämlikt 1963 års trafikpohtiska beslut måste se mycket ekonomiskt på dessa frågor. Jag vill emellertid erinra om att riksdagen för varje är beslutar om stöd till järnvägslinjer som inte är bärkraftiga. Jag känner inte tUl efter vUka principer detta sker, men sådant stöd skall utgå även fortsättningsvis, och jag har konstaterat att det i årets statsverksproposition föresläs inte mindre än 322 mUjoner som stöd tiU järnvägslinjer utan ekonomisk bärkraft.

Jag vUl peka på att den nu aktuella järnvägslinjen går genom en ganska tätbefolkad landsdel - det är inte fråga om någon glesbygd — och där finns många industrisamhällen. De som berörs av denna indragning är folkgrupper som man egentligen borde stödja i stället för att beröva dem en sådan här kommunikationsmöjlighet. Det gäller särskilt personerutan bU, dvs. ungdomar under 18 är som inte har körkort, handikappade som inte kan köra bil och många gamla pensionärer osv., som inte har råd att eller som inte kan köra bU. Det är framför aUt dessa kategorier som har anhtat tåget. De berövas nu denna kommunUcationsmöjlighet. Jag tycker att man också borde se en smula socialt på en sådan här åtgärd och inte bara rent ekonomiskt.

Jag vill också säga att det inte är säkert att den metodik som SJ tUlämpar är clen enda möjliga.

Jag skaU väl inte uttala någon kritik över vad som skett, men jag tänker på hur man resonerar i ett privatföretag, när det uppstår köpmotständ av det slag som SJ råkat ut för pä gmnd av landsvägstrafikens utveckling. En affärsman som får känna av ett köpmotstånd brukar

inte ta till negativa åtgärder. En handlare försöker inte möta köpmotståndet med minskat öppethåUande och sämre service i övrigt. I stället lägger han på några extra kol för att göra sin verksamhet mera attraktiv, dvs. göra det mera förmånhgt för kundema att anlita just hans affär. Jag funderar på om SJ kan tänka sig att göra en drive för att företaget skall bh mera attraktivt.

Det framgår av alla interpellationer och enkla frågor som kommunikationsministern har att besvara att svenska folket tycker om sin järnväg och önskar ha den kvar, och därför viU man ha den funktionsduglig. På våra järnvägsstationer bedrivs en hel del propaganda för att människorna skall utnyttja SJ, men jag har en känsla av att den propagandan i hög grad riktar sig till fjärresenärerna. Det talas om hur man åker bUhgt och långt med SJ, hur man åker tryggt osv., och aUt detta är sant. I interpellationssvaret säger kommunikationsministern också att det är för att SJ skaU kunna tillgodose fjärrtransporterna som de regionala förbindelserna får maka åt sig. Jag är inte säker på att det är så lyckligt att SJ inte tiUgodoser även de lokala kommunUcationerna, ty det är de resande i lokaltrafiken som särskUt ömmar för SJ.

Om man genom vissa åtgärder avfolkar de fem järnvägshnjer som strålar samman i min hemstad Hässleholm, så kommer väl även stambanan att avfolkas, ty den behöver sina matarlinjer. Om anslutnmgs-hnjerna inte är välmatade, så blir inte heUer den stora linjen välmatad. Jag vet inte om jag skall se en antydan om den kommande utvecklingen i det förhållandet att i den nya tågtidtabeUen åtminstone ett tåg kommer att passera Hässleholm utan att stanna. Hässleholms kommun har aUvarligt erinrat mot att ett fjärttåg, som går tiU Stockholm kl. 18.00 på kväUen, skulle passera utan att göra uppehåU. Man hinner ta det tåget efter slutat arbete för dagen, men om tåget inte längre stannar i Hässleholm sä finns det ingen annan möjlighet än att ta flyget. Jag är inte säker pä att det psykologiskt är så välfunnet att låta ett tåg gå förbi en sådan station utan att stanna.

Herr talman! Jag kan ju inte här göra något yrkande. Men tågtidtabellen är inte fastställd, såvitt jag förstår och jag tror att det skulle vara välgörande för den bygd som jag representerar att tågen aUtjämt gjorde uppehåU vid de små stationerna. Dessutom tror jag att det vore bra, om tågtidtabellen tog upp även dessa små stationer. "Bort-rationaliseringen" av småstationerna ur tågtidtabellen skedde från 1969 tUl 1970 års upplaga. En person som utfört ett intresserat spaningsarbete har meddelat mig att man kan finna de önskade uppgifterna i busstidtabellen. Där kan man se att det finns ett tåg som stannar i Gualöv vid den och den tidpunkten, men man kan inte hitta den uppgiften i tågtidtabellen - och det tycker jag är en brist i informationen. Tabellerna bör vara så klara och lättfattliga att enkla människor kan läsa dem och finna sig tUl rätta i statens järnvägars litteratur pä ett bra sätt.

Jag ber att än en gång få tacka för svaret.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag skall inte i detalj gä in pä aUa de synpunkter som herr Henmark har givit uttryck för. Det skulle dra litet för långt ut på

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

tiden, men det kanske inte vore det värsta - vi har väl tid så det räcker. Jag tror emellertid att jag i tidigare debatter i kammaren har varit inne på dessa frågor, vilket jag också hänvisat tUl i mitt svar, och det skuUe därför närmast bh en upprepning och det kanske inte är sä trevligt,

I slutet av herr Henmarks inlägg lade jag märke till hans uttalande om att SJ naturligtvis borde ta intryck av hur ett enskUt företag skuUe ha handlagt sådana här ärenden. För att bemöta det vUl jag erinra om att riksdagen är 1939 fattade ett principbeslut om att staten skulle inlösa aUa i värt land befintliga enskilda järnvägar. Vid den tidpunkten var det enskilda järnvägsnätet, såvitt jag kan påminna mig, större än det statliga järnvägsnätet. Det fanns många enskUda som ägde kortare och längre järnvägssträckor i detta land. Och är 1939 åkte många människor tåg, som i dag åker med sin egen bU, Det var i stort sett fullsatt på de flesta tåg av någon betydelse.

Trots det, herr Henmark, har åtminstone inte jag kunnat finna att det vid något tiUfäUe rests något större motstånd från dessa enskilda ägare mot att överlåta sina järnvägar — varken vid den tidpunkten, under 1940-talet eller senare, i den män någon enskUd järnväg av betydelse som skulle inlösas då fanns kvar. Hade dessa järnvägar varit lukrativa för de enskilda ägarna skulle de väl åtminstone ha spjärnat emot en inlösen. Man lämnar ju inte gärna ifrån sig en god affär om man slipper. Men de enskilda järnvägarna var tydhgen ingen god affär trots att tågen på den tiden var välbesatta. Och det går inte att jämföra den tidens förhåUanden med dagens situation; nu har vi närmare 2,5 miljoner bilar pä en befolkning av i runt tal 8 miljoner, medan vi i slutet av 1930-talet kanske hade 150 000 bilar — jag låter siffran vara okontrollerad, men låt oss anta att den är någorlunda riktig.

Jag har velat nämna detta för att belysa att man kanske inte skaU ta för givet att en enskild järnvägsägare skuUe handskas med de här problemen på ett sätt som alltför mycket skiljer sig från statens. Järnvägsdriften utgör en svår marknad — det är den råa och enkla sanningen, herr Henmark — en marknad där det minsann gäller att se till att man inte gör någonting som man får inte bara kritik utan verkliga anmärkningar för av sina uppdragsgivare. Och uppdragsgivarna i fråga om statens järnvägars verksamhet är bl, a, herr Henmark och jag.

När det gäUer frågan om trafiken meUan Kristianstad och Karlshamn, som herr Henmark uppehöll sig litet extra vid och också har berört i interpellationen, har herr Henmark i sitt inlägg - så långt jag kunde följa med - refererat det hela riktigt. Enligt vad SJ säger skall fr, o, m, sommaren i år antalet tågförbindelser enhgt planerna ändras så att på vardagar utom,lördagar antalet mmskas från nuvarande 17 tUl 14, på lördagar från 13 tiU 10 och pä söndagar frän 13 till 11 förbindelser. Vidare skall, som herr Henmark sagt, den spårbundna persontrafiken läggas ned vid ett antal stationer. Jag skall inte räkna upp dem; herr Henmark känner väl tiU vUka det är.

Sedan säger hert Henmark att dessa människor nu bhr utan kommunikationer. Men i nästa ögonblick påminner han själv om att man får ersättningstrafik med buss. Jag tycker att det är angeläget konstatera att det förhållandet att järnvägsförbindelserna till viss del inskränks inte

innebär någon utformning på det sättet att människorna inte skulle få tUlgång till ersättningstrafik. Här blir det alltså busstrafik.

Jag har naturligtvis en positiv instäUning tiU att järnvägen skaU utnyttjas så bra som möjligt och att man i det sammanhanget inte lämnar någon möda ospard. Men, herr Henmark, skall vi inte kunna bli överens på någon punkt? Med tanke på en effektiv trafikförsörjning här i landet kan man inte gärna kräva att nedläggningsaviserad trafik till varje pris skaU upprätthållas just med järnväg. Det vore i mänga fall en dålig lösning på problemet. Ett envist fasthällande vid tåget som den enda lösningen pä trafikproblemen skulle, såvitt jag förstår, i mänga bygder leda tUl en både dyr och dålig trafikservice. Den transporttekniska utvecklingen och utbyggnaden av vägnätet har genom åren givit oss fler möjligheter än tidigare att tiUgodose transportbehovet, och det vore oklokt att inte utnyttja de möjligheterna.

Herr Henmark var inne pä hur mycket vi vUl att riksdagen skall besluta satsa pä olönsam järnvägstrafik under nästa budgetår. Man kan uttrycka alternativet så här: Vi skaU alltså, om riksdagen godkänner det, satsa 322 miljoner kronor per år av skattemedel för att upprätthålla trafik på olönsamma järnvägar. Om inte rationaliseringarna och trafikomläggningarna fortsätter — och det är en del detaljer i dem som vi här resonerar om — kommer kostnaderna för den olönsamma trafiken att öka snabbt, och möjligheterna för samhäUet som helhet att göra insatser i de bygder där särskUda åtgärder är mest motiverade kommer att minska.

Genom att avlasta järnvägsnätet frän små och lokaltrafikbetonade trafikströmmar underlättar man tågplaneringen för de kraftiga trafikströmmarna, för fjärttrafik och godstrafik tiU industri och näringsliv. Landsvägstrafiken har i mänga fall en större skall vi kaUa det tänjningsför-måga än järnvägstrafiken. Om ett litet antal passagerare skaU hämtas upp, kan man många gånger ge en bättre service om man använder bussar än om man kör ett helt tåg kanske någon gäng i veckan. Bussarna är mindre, drar inte så stora kostnader och bussturen kan få en sträckning som bättre svarar mot den aktuella bebyggelsen. Bussarna kan ledas in i tätorterna fram tUl affärscentra, sjukhus och allmänna inrättningar och turlistan kan göras smidigare. Busstrafiken kan bättre anpassas till varje områdes specieUa behov.

Jag har med detta tillägg velat säga att en rationalisering vid statens järnvägar av det slag som nu pågår i det område som herr Henmark av naturliga skäl ömmar för måste ses i ett litet vidare perspektiv även när det gäller den ersättningstrafik som sätts in. Om man genom en i stort sett vettig rationalisering kan åstadkomma inte en försämring utan kanske rent av en förbättring av förbindelserna — låt vara att man sätter in buss i stället för tåg - anser jag nu och har ansett tidigare att man måste fortsätta på den inslagna vägen. Dessutom blir kostnaderna för ersättningstrafiken i mänga fall, för att inte säga i alla, lägre än vid bibehållandet av järnvägstrafiken. Om man kan fixera det överskott — om man vill uttrycka det så — som då uppstår kan det användas till annan service på trafikområdet eller på andra områden för dessa eller andra bygder.

Jag vUl inte säga att herr Henmark har polemiserat mot vad jag nu har sagt, men jag har ändå velat ge uttryck åt min uppfattning; i en

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

diskussion och vid ett ställningstagande av denna art måste man ha hela problembuden klar,

Hert LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Det har varit ganska intressant att lyssna tiU den här debatten. Jag är representant för ett område där det nu kommer att bh en försvagning på järnvägssidan. Jag har inte i princip någonting emot det resonemang som kommunikationsministern har fört; tvärtom tror jag att det till stora delar är aUdeles riktigt. Men vi skaU inte glömma bort att svenska folket har fått det intrycket, genom det beslut som är fattat, att man skall ta en andhämtningspaus just nu när det gäller nedläggning av jämvägar, att man skall se över problemen, att man skall vänta tills den regionala planeringen är klar osv. Människor pä det lokala planet har därför känt en viss trygghet i varje fall för en övergångstid.

Och så dyker en sådan här historia upp. Det kommer givetvis att skapa oro i hela vårt land. Olika riksdagsmän här i kammaren kommer ju inte att låta sig nöja utan kommer att ta upp varenda bandel där en försvagning sker under denna tid, som enligt kommunikationsministerns löfte skulle vara en andhämtningspaus. Därför skuUe jag vUja säga till kommunikationsministern; Gör vad Ni kan för att i det här sammanhanget uppmana SJ att vara ytterst försiktigt med förändringar i fråga om järnvägslinjerna tUl dess att vi får klarhet i hur vi skall ha det i framtiden, bl, a, med den frist som kommunikarionsministern de facto har uHovat -även om,ilet är alldeles riktigt som han säger i svaret att det inte har talats om en direkt fastläsning under den tid dä trafikplaneringen kommer att pågå.

Hert HENMARK (fp):

Herr talman! Jag tror att dä beslutet fattades - 1939 vill jag minnas att det var — om att staten skuUe överta huvuddelen av det svenska järnvägsnätet var det många människor som upplevde en stark trygghetskänsla. De menade att nu blev det en bättre huvudman bakom järnvägarna, en som hade störte resurser osv. Jag vet inte om det beslutet var enhälligt eller inte, men jag tror i alla fall att vi ute i landet har uppfattat det som en trygghetsfaktor att det är staten som har dessa kommunikationsmedel om hand.

Nu har det emellertid uppstått en viss otrygghetskänsla på många håll just på gmnd av de indragningar och nedläggningar som har skett. Inte minst har det län som jag representerar fått uppleva mycket hårda påkänningar, och därför är man litet rädd då SJ på nytt vUl göra ingrepp där.

Ett par av de saker som kommunikationsministern sade i sitt senaste anförande vUl jag ta upp. Först och främst har vi ersättningstrafiken. Jag tror att jag sade i mitt första anförande att det mte blir någon extra busstur därför att dessa tåg dras in. Vi kommer alltså bara att ha de bussturer som finns sedan tidigare, och de är tUl antalet färre än de tåg som det är fråga om. Nu har vissa bussturer på sitt sätt kompletterat tågen; de har inte gått samtidigt utan på andra tider, och på det sättet har det kanske varit en relativt högfrekvent trafik. Den kommer nu att

uttunnas betydhgt, med mer än 50 procent; min sagesman uppger att antalet bussturer tidigare har varit mindre än antalet tåg, som nu inte längre blir personförande. Om man då tänker på - som jag sade fömt — att det faktiskt rör sig om människor, som kanske har svårt för att vänta länge och har svårare att förflytta sig än andra människor, så bör man lätt förstå att detta inte är så lyckligt,

Kommunikationsministem hade en mycket fin utläggning om hur de här busslinjerna kommer att gå. Man hade en känsla av att de nästan kommer fram tUl gårdarna och hämtar folket. Underligt nog fick jag för ett par dagar sedan en telefonpåringning från en person, som klagade just över att en busslinje hade ändrat sin rutt så att den skulle gå stora vägen rakt fram. De stora vägarna går knappast genom bebyggda orter längre. Förut har landsvägarna gått litet krokigt, och efter dessa landsvägar har byarna byggts, och där ligger de aUtjämt, Men nu hade en förare på busslinjen sagt att det inte får ta så lång tid, utan att han snabbt skaU passera från den ena tätorten tiU den andra, vilket gör att han mäste köra stora vägen, VUl människoma inte stiga på där, så får de faktiskt låta bh att åka buss. Det var ord och inga visor.

Det lät mycket idyUiskt då kommunikationsministern här talade om hur bussarna gick och hur de kunde anknyta och ta folket med sig. Men jag tror att verkligheten är litet annorlunda, åtminstone på en del håU, Jag har inte ingående kännedom om trafiknätet i hela vårt land, men jag tror att litet överallt finns frestelsen att man skall avverka långa sträckor pä kort tid och att man skaU vara noga med att inte köra några extra mndor, eftersom arbetskraften är dyr. Därför är jag inte så aUdeles säker på att kommunikationsministern hade rätt i denna detalj.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Som en komplettering till vad hert Henmark senast anförde vill jag bara framhålla, att jag inte har sagt att bussarna skuUe innebära någon bättre service just i det nu aktuella området. Jag sade bara att det var lättare att se tiU att en buss får en färdväg, som bättre rimmar med de behov som kan föreligga. Jag nämnde att det går att dra busslinjen förbi sjukhus, serviceinrättningar och andra stäUen som människorna normalt har ett intresse att komma i närheten av.

Det var detta jag sade, herr Henmark, och inte att det skuUe gäUa exakt den eller de busslinjer som nu var aktueUa, Jag menar bara att det är lättare att ändra på färdvägen för en buss än att säga tUl lokföraren att köra en annan väg.

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. indragning av tågförbindelser m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

4 Riksdagens protokoU 1972. Nr 19-21

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

§ 21 Ang, högstadieplaneringen i gmndskolan

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Åslings (c) den 11 januari framställda interpellation, nr 5, och anförde:

Herr talman! Herr Äsling har frågat mig om jag är beredd att lämna en redovisning för den hittiUsvarande utvecklingen pä skolans område i vad avser högstadieplaneringen, särskUt med hänsyn till skilda skolenheters storlek, och vUka erfarenheter som i detta sammanhang har erhåUits beträffande effektivitet och trivsel för lärare och elever i skolarbetet.

Utgångspunkten för riktlinjerna för planeringen av grundskolans högstadium har bl, a, varit att varje elev skaU ha möjlighet att utnyttja så många valalternativ som möjligt. Skolöverstyrelsens riktlinjer från år 1959 baserade sig på dels erfarenheterna av enhetsskolan, dels riksdagens beslut att högstadierna skuUe sammanhållas vertikalt och horisonteUt, Minimiantalet elever per årskurs skulle enligt dessa rikthnjer uppgå till 75, Restiden för enkel färd från elevens hem till skolan borde dock inte överstiga 45 minuter, och inackordering borde också undvikas. Man har vidare sökt fä elevområdesgränserna att sammanfalla med kommun-blocksgränserna. Trots att grundskolereformen år 1962 innebar utökade valalternativ, ändrades inte nyssnämnda minimiantal. Det definitiva beslutet omshögstadieplaneringen år 1964 grundades således pä dittUls-varande principer,

1968 års grundskolebeslut innebar en väsentligt förenklad högstadieorganisation. Detta innebär ökade möjligheter att trots befolkningsminskning behålla högstadierna i glesbygdsområdena, Kungl, Maj;t uppdrog den 26 mars 1971 åt skolöverstyrelsen att komma in med förslag till åtgärder för att upprätthåUa undervisningen vid skolenheter av grundskolans högstadium i kommuner inom glesbygdsområden med vikande elevunderlag.

Överstyrelsen har med skrivelse den 23 augusti 1971 överlämnat sitt utredningsmaterial och därjämte lagt fram flera förslag med syfte att minska de undervisningsorganisatoriska problemen vid de mindre högstadieenheterna. Skrivelsen, som har remissbehandlats, bereds för närvarande i utbildningsdepartementet.

Riktlinjerna för högstadieplaneringen med avseende pä minimUcrav på elevunderlag för upprättande av högstadium har sålunda i princip varit oförändrade den senaste tioårsperioden. Detsamma gäller maximiantalet elever i en skolenhet. Enligt överstyrelsens anvisningar för skolanläggnings storlek bör nämhgen nya skolor planeras så att antalet elever i regel ej kommer att mer avsevärt överstiga 700 för högstadieskola och 600 för skolenhet med mellan- (låg-) och högstadium, Skolstorleken är emellertid i sista hand en kommunal angelägenhet.

Övervägandena måste emellertid också sammanvägas med krav i fråga om andra samhälleliga servicefunktioner. För närvarande har flertalet eller ca 550 högstadieenheter högst 700 elever; därav har ungefär hälften mellan 300 och 600 elever. Ca 300 högstadieenheter har över 700 elever; därav har ca 65 flera än 1 000 elever.

Skolhusets utformning och storlek är beroende av många faktorer, vilka alla mer eller mindre har ekonomiska konsekvenser pä kort eller lång sikt. Att avgöra vilka faktorer som påverkar måluppfyllelsen i skolans arbete — kunskapsinhämtande och social fostran — är naturligtvis en ytterst komplicerad och i hög grad en tvärvetenskaplig forskningsuppgift.

Utredningen om skolans inre arbete analyserar sedan en tid tillbaka frågan om skolstorleken. Arbetet sker i kontakt med bl, a, skolöverstyrelsen. För närvarande pågår en kartläggning av hittills gjorda och pågående undersökningar och forskningsprojekt inom området. Utredningen har också tagit initiativ tiU vissa kompletterande undersökningar.

Konsekvenserna av 1969 års läroplan för grundskolan har alltså beaktats. Frågan om effektivitet och trivsel för elever och lärare i skolarbetet är givetvis, oberoende av pågående utredningsarbete, föremål för ständig uppmärksamhet hos utbUdningsmyndigheterna,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

Hen ÄSLING (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

En av slutsatserna i svaret, att konsekvenserna av 1969 års läroplan för grundskolan har beaktats, förefaller dock med hänsyn till de praktiska erfarenheterna vara förhastad, I verkhgheten släpar vi i mycket stor omfattning pä de misstag och de missriktade ambitioner som präglat synen pä vissa delar av skolorganisationen under 1960-talet,

Det är nu med stort intresse man avvaktar den beredning som sker i UtbUdningsdepartementet av frågan hur man skall minska de organisatoriska problemen vid de mindre högstadierna, I många glesbygdskommuner är detta en mycket central fråga, som helt avgör möjligheterna att upprätthålla ett högstadium. Jag vet av egen erfarenhet vUken avgörande roU för hela samhällsorganisationen, för samhäUsplaneringen och därmed också i stort för regionalpohtiken som skolorganisationen spelar. Inte minst ur denna aUmänna synpunkt är jag medveten om att t, ex, Jämtlands län inte tål någon ytterligare utglesning av högstadieorganisationen, sett ur aUmänt regionalpolitiska synpunkter.

Frågan om skolenheternas storlek är emellertid inte bara ett glesbygdsproblem, som statsrådet också har påpekat i sitt svar. Enligt svaret har 300 högstadier över 700 elever och därav har 65 högstadier över 1 000 elever. Hurudan är den arbetsmiljö dessa skolor erbjuder lärare och elever? Det är en fråga som är föremål för ständig uppmärksamhet från utbUdningsmyndigheternas sida, framhåller utbUdningsministern, Ja, det är bra, men vilka är erfarenheterna i praktiken? Skolenheternas storlek är visserligen i sista hand en kommunal angelägenhet, men utvecklingen kan rimhgen inte lämna de centrala utbUdningsmyndigheterna oberörda. Varför är inte mindre än 300 enheter störte än skolöverstyrelsens rekommendationer? Varför planeras alltjämt sä stora skolor, och varför bygger man i dag gymnasieskolor med mellan 2 000 och 3 000 elever, som fallet är i ett i dagarna högst aktuellt fall? Anser statsrådet den utveckhngen vara tiUfredsstäUande?

Det saknas ju ändå inte i den skolpohtiska debatten opinionsyttringar

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

och utredningar, som visar att de mycket stora skolorna är olämphga. Den anonymitetskänsla som dessa enheter ger eleverna skapar — det har ofta omvittnats från lärarhåll — en atmosfär av aggressivitet och leda och försämrar betingelserna för skolarbetet. En stor engelsk undersökning, som också har åberopats i svensk press, har klart visat att den mindre skolans mUjö är fördelaktig när det gäUer elevernas personhga utveckling. Inom lärarkåren växer också opinionen mot de stora enheterna; hos skolpsykologer och föräldrar likaså. Man är nu, med aU rätt för övrigt, beredd att även omvärdera B-skolorna,

Den inriktning skolpolitiken fick under 1960-talet var i detta speciella avseende olycklig, och den är den egentliga grunden till mänga kommuners missriktade ambitioner att bygga stort. Jag är inte ens övertygad om att det har varit god ekonomi kortsiktigt, och pä lång sikt är risken uppenbar att man med utvecklingen mot stora skolenheter spolierar de oersättliga värden som ligger i en positiv skolmiljö.

Problemet ligger nu, herr talman, hos utredningen om skolans inre arbete. Det är gott och väl. Frågan är dock så akut att jag verkligen viU stryka under konstaterandet i statsrådets svar, att frågan om effektivitet och trivsel i skolarbetet skaU vara föremål för ständig uppmärksamhet hos UtbUdningsmyndigheterna, Från denna synpunkt vore det önskvärt att utbildningsministern klarare än vad fallet är i interpeUationssvaret deklarerade sin syn på frågan,

Hert NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Frågan om skolornas storlek som berörs i utbUdnmgs-ministerns svar pä herr Åslings interpellation är, som herr Äsling framhöll, just nu aktuell - för att inte säga brännande. När man läser utbUdningsmmisterns svar kanske man kan få det intrycket att förhållandena inte är så orimhga som det ser ut, eftersom man ändå i viss utsträckning har hållit elevantalssiffroma när det gäller högstadieskolorna, även om siffrorna i 65 faU har överstigit det godtagbara antalet på ett sätt som knappast är försvarligt. Men - och det var för att understryka den saken som jag begärde ordet — om man också tar in den gymnasiala skolan i bilden, och det hgger onekhgen i denna frågas fortsättning, så ser det litet annorlunda ut. Visst planeringsarbete där — det gäller inte bara det just nu högaktueUa fallet uppe i Luleå utan även flera andra faU — är mycket mer oroväckande än när det gäller skolor med exempelvis enbart grundskolans högstadier.

Nu är det ju så att SIA bland många andra problem också analyserar det här och tycks göra det med stor energi och med ett omfattande forskningsprogram. Men som undervisningsministern väl vet tar det sin tid om det skaU bli grundligt gjort och vi skaU få en ordentlig bUd av de erfarenheter som man har, inte minst utomlands, bl, a, av de väldiga skolanläggningar som finns i USA och även i England.

Jag menar därför att det inte är till fyllest att hänvisa till detta. UtbUdningsministern säger också i sista stycket i sitt svar att man inte bara kan förlita sig på en utredning, utan man måste följa problematiken under tiden. Det är ett bra uttalande, och det är dessutom ett förpliktande uttalande. En bestämd fråga att inrikta uppmärksamheten

på, herr utbUdningsminister, är just frågan om skolstorleken.

Jag tog upp det här problemet i den allmänpolitiska debatten för någon vecka sedan. Då var utbUdningsministern utomlands och kunde inte ta ställning till det, och herr Moberg, som var tUlstädes, undvek att ta upp frågan. Därför skulle jag i dag återigen vilja aktuaUsera den.

Nu är det ju så, att skolenheter pä mer än 1 500 elever hittills knappast har ansetts tolerabla. Det innebär dock inte att vi inte har sådana — det har vi visst — men de har knappast ansetts tolerabla. Nu kommer vi in i en period — och det är det som är oroväckande — då man i planeringen arbetar med enheter på bortåt 3 000 elever. Den ekonomiska tröskeln för vinst — rent ekonomiskt sett, sålunda - lär ligga någonstans vid 4 000 elever. Risken är nu, om man inte säger ifrån utan bara väntar på SIA-utredningen, att man rätt som det är också hamnar i sådan planering, bl. a. därför att detta i viss mån är en kommunal angelägenhet. Det innebär emellertid inte att departementet inte kan säga ifrån. Skolöverstyrelsen mumlar onekligen i skägget och hänvisar till denna kommunala angelägenhet och undviker att ta stäUning, vilket förefaller utomordentligt egendomligt.

Nu undrar jag - och jag skulle bra gärna vUja att utbUdningsministern svarade på det — om vi inte kan fota vår bedömning av skolornas storlek på hittills beprövad erfarenhet, i väntan på att SIA skaU kunna finna någonting annat. Det innebär otvivelaktigt — det är alla skolledares och lärares uppfattning - att vi borde få ett stopp för planering och byggande av storskolor, ejler, för att använda ett ännu värre ord, mastodontskolor.

Jag menar alltså att utbUdningsdepartementet väl ändå bör ha en mening om den här saken. Jag skulle då vUja fråga, om utbUdningsministern ville deklarera den syn som man till äventyrs nu har inom UtbUdningsdepartementet. Skolöverstyrelsen får man ingenting ur, men departementet kanske ser annorlunda på saken när det gäller att ge besked.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Herr Äshngs interpeUation gäUer ju grundskolan och framför allt högstadieplaneringen i grundskolan. Mitt interpellationssvar avser också den delen av skolan. Jag har sedan fått in ytterligare en interpellation, som gäUer gymnasieskolornas storlek. Vid ett senare tillfälle kommer jag med ett svar avseende den skolformen. Med hänsyn tUl den interpellanten ser jag mig, herr talman, nu inte i stånd att ge några konkreta svar på herr Nordstrandhs fråga. Jag förmodar att hert Nordstrandh har förståelse för att jag vill återkomma till denna diskussion i samband med att vederbörande interpellant får sitt svar.

Jag skulle emellertid vilja göra några kommentarer tiU grundskolan. För det första vUl jag understryka de möjligheter som den nya läroplanen ger för just glesbygderna. Jag tror att det finns ett ganska stort antal skolor som med 1962 års läroplan skuUe vara direkt hotade men som genom det nuvarande sammanhåUna högstadiet ges en chans att leva vidare. Efter de många kritiska invändningar vi hört om reformtakten i skolan finns det kanske ändå anledning för oss pohtiker som beslutat att på plussidan notera bl. a. den nämnda glesbygdsaspekten. Jag har med

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

anledning av herr Åslings interpeUation gärna velat säga detta.

För att bara belysa att regeringen känner ett ansvar för det här problemet vUl jag för det andra understryka att vi tog initiativ till utredningen för att få ett bättre underlag och för att få problemen mera belysta än tidigare.

För det tredje viU jag säga - det kanske kan vara intressant för herr Åsling att veta - att tjänstemän från departementet rest runt i Jämtland för att där på ort och ställe fä problemen belysta. De har där resonerat med lokalt ansvariga skolpoUtiker och anställda inom skolan. Det senaste vill jag nämna för att därmed exemplifiera vad jag menar med att vi kontinuerligt skall följa utvecklingen på detta område.

Eftersom det är en aktueU fråga ber jag, herr talman, att få understryka, att skuUe tankarna på den s, k, alternativa skolan dyka upp, får vi verkliga problem i glesbygderna. Det bhr förlängda, kanske fördubblade resvägar, och då kommer hela den organisation, som vi nu om än med viss möda kan klara genom den nya läroplanen, i definitiv gungnmg. Detta kanske ändå bör sägas i denna debatt,

Hert ÅSLING (c):

Herr talman! Jag noterar med intresse statsrådets kompletteringar av svaret. Jag är helt överens med honom i hans värdering av den nya läroplanen och dess möjligheter att ge ett bättre underlag för skolorganisationen i glesbygden. Vi får väl var och en pä sin ort hjälpas åt att se tiU att de möjligheter som där existerar också förs ut i verkligheten, vilket väl än inte har skett i fuU utsträckning. Jag noterar också med glädje att tjänstemän från utbildnmgsdepartementet rest tUl Jämtland för att studera våra specieUa problem. Jag hoppas att dessa studier blir tUl nytta för framtiden.

Jag efterlyser dock ännu en komplettering av utbildningsministerns svar. Det gäUer just hans personhga syn på utvecklingen mot de stora skolenheterna. Svaret är bra i sin historieskrivning och i sitt klargörande av utvecklingen, men det skulle vara av värde för oss här i huset och för dem som ute i bygderna har att verkstäUa skolpolitiken, om den högste tUlskyndaren av densamma också här ger sin mening tiU känna när det gäller de stora enhetema. Det skulle kunna vara vägledande, inte minst för kommunalmän, som kanske fortfarande i någon utsträckning dröjer sig kvar i det planeringsklimat som rådde under en stor del av 1960-talet. Den grandläggande frågan i den här diskussionen är naturligtvis om intentionerna bakom den nya skolan nätts eller om de är på väg att näs. Får alla ungdomar den undervisning och den utbUdning som de enhgt en utbredd och aUmän uppfattning bör ha? Det finns ju Ulavarslande tecken, som jag åberopade i mitt första inlägg. Frånvarosiffrorna är en annan faktor som man här måste observera. Ätt många elever inte infinner sig tUl undervisningen, aUtså skolkar, vittnar om att det finns allvarliga fel i den nuvarande skolorganisationen. Det tyder pä bristande anpassning till arbetsmUjö och arbetsförhåUanden,

Orsakerna kan naturligtvis vara fler, men jag utgår från att just skolenheternas storlek här spelar en nyckelroU, Detta har dessutom omvittnats från ett växande antal lärare.

Jag efterlyser, som sagt, utbUdningsministerns syn på den frågan.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Givetvis kan jag ge mig tUl tåls och vänta på utbildningsministerns synpunkter på de gymnasiala skolornas storlek. Har jag väntat ett par veckor efter den aUmänpolitiska debatten, kan jag väl vänta ytteriigare. Oavsett den interpeUation som ligger lär frågan komma upp vid behandlingen av undervisningshuvudtiteln.

Jag skuUe ändå här vUja stäUa en fråga som utbUdningsministern bör kunna ge synpunkter på.

Vi har för närvarande skolöverstyrelsens anvisningar om storleken vad gäller grundskolan, enkanneriigen högstadiet. Det framgår otvivelaktigt av svaret att den siffra som där uppställts som någon slags tak har överskridits och överskrids ideligen ganska betydligt. Jag hänvisar till siffrorna här: 300 högstadieenheter med över 700 elever och 65 med fler än 1 000 elever.

Det är en utveckhng som lett fram till en situation som uppenbarligen inte rimmar med anvisningarna frän skolöverstyrelsen.

På den utveckhngen och på den situationen har väl ändå utbUdningsdepartementet och UtbUdningsministern några synpunkter? Är det riktigt att det har bhvit så här och fortsätter att bh så? Eller inger det farhågor som kan leda tUl åtgärder av det ena eUer andra slaget?

På det bör man väl ändå kunna få någon antydan om en ståndpunkt.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! UtbUdningsutskottet är för närvarande sysselsatt med motionsyrkanden beträffande skolomas storlek. Riksdagen kommer att senare i vår fä ta stäUning tUl utskottsbetänkandet på den här punkten. Herr Nordstrandh, som deltar i arbetet i utbUdningsutskottet, är väl medveten om detta. Riksdagen kan alltså få en stor debatt om detta senare.

Jag viU bara utan att gå in på sakfrågan säga att skolans utseende inte bara är en fråga om hur stor den är. Utskottet besökte i går en utomordentligt fint fungerande skola i Örebro med 1 200 elever. Den var så byggd att elevantalet egenthgen var ganska likgiltigt. Skolan var konstruerad pä ett sådant sätt att man mte upplevde den som en särskUt stor skola trots att den var det.

Detta problem har mänga sidor, herr talman, och jag tror det är värdefuUt att riksdagen kan fä en debatt om detta på grundval av ett betänkande frän utbUdningsutskottet,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. högstadieplaneringen i grundskolan

Hert NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Det som hert Alemyr nu anfört kan inte hindra mig från att redan pä detta stadium försöka få en uppfattning om var utbUdningsdepartementet står. Annars skulle jag ju få ge mig tUl tåls i det oändliga.

Sedan vUl jag gäma säga tiU herr Alemyr att jag håller med honom om att den gymnasieskola som vi besåg i Örebro var utomordentlig ur alla synpunkter, såvitt jag kan bedöma. Men den var inte byggd för praktiskt taget hur många elever som helst, som hert Alemyr antydde. Skolbyggnaden föreföU i sitt nuvarande skick vara dimensionerad för högst 1 500 elever, vUket jag uppfattade att skolledningen också ansåg. Nu fanns där

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. åtgärder för att upprätthålla den allmänna skolplikten

aUtså 1 200 elever. Det kan ju vara en förklaring tiU att intrycket av det inre arbetet vid skolan blev så utomordentligt gott som det blev. Därtill kom att man också hade ett antal vuxenelever vid skolan. Dessutom bedrevs undervisning för hörselskadade i små avdelningar. Dessa faktorer gör aUtså att skolan inte är någon typisk gymnasieskola med kolossalt många elever.

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag anser att de rikthnjer som drogs upp i slutet på 1950-talet när det gäUer skolornas storlek på grundskolenivån har varit väl lämpade, och jag har efter det att jag rest mnt i landet egentligen inte ändrat uppfattning. Men hert Alemyr gör naturligtvis en riktig nyansering, som jag också har kunnat konstatera i verkligheten. Jag har sett relativt små skolor, som emeUertid varit så planerade att de har givit intryck av en betongklump där det kanske är svårt att uppfylla skolans målsättning.

Jag har sett betydhgt störte skolor, där möjligheterna tUl kontakt varit mycket goda.

Men eftersom utbUdningsutskottet nu skaU diskutera frågan — som utskottets ordförande nu har påpekat - och med den respekt jag har för utbildningsutskottets ledamöter är det klokt av mig att, innan jag ännu hårdare binder mig på denna punkt, avvakta de kloka synpunkterna från utskottet.

Hert ÅSLING (c):

Herr talman! Jag noterade med intresse herr Alemyrs upplysning att UtbUdningsutskottet debatterar dessa frågor. Det är en upplysning som egentligen inte hör till denna debatt. Jag vägrar nämligen, trots utbUdnmgsministerns sista inlägg, att tro att utbUdningsministern, med hänsyn tUl de aktuella problemen och de från lärarhåll redovisade erfarenheterna, inte har en mer deciderad uppfattning beträffande denna fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Ang, åtgärder för att upprätthålla den allmänna skolplikten

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Gustafssons i Säffle (c) den 13 januari framställda interpellation, nr 25, och anförde:

Herr talman! Herr Gustafsson i Säffle har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att allmän skolplikt i varje enskilt faU skall kunna upprätthåUas,

Enligt skoUagen gäUer skolphkt för barn som är bosatta i riket, Lagen föreskriver att föräldrarna skall övervaka att deras bam fullgör sin skolgång. Det åhgger också skolstyrelser och barnavårdsnämnder att övervaka att bam inte hindras att fullgöra sin skolgång. Självfallet är

föräldrar i allmänhet mycket positivt inställda tUl att deras bam får en god skolutbUdning, Om föräldrarna skulle hindra eller försvåra barnens skolgång finns vissa tvångsmedel angivna i skoUagen för att väma om elevens rätt tiU utbUdning, Länsskolnämnden kan förelägga föräldrama att vid vite se tiU att elevens skolgång tryggas, 1 sista hand kan länsskolnämnden förordna att eleven skall hämtas tiU skolan med biträde av polis. Dessa tvångsmedel tiUsammans med de sociala myndigheternas övervakning har rent allmänt visat sig tiUräckliga för att i de ytterst säUsynta fall dä skolvägran inträffar värna om elevens rätt tiU utbUdning, SkuUe trots att nämnda åtgärder tillgripits föräldrarna fortfarande tredskas har barnavårdsnämnd under vissa omständigheter skyldighet att ingripa och omhänderta eleven för samhällsvård.

Med hänsyn tiU att bestämmelserna i skollagen hittills medfört att skolplikten kunnat upprätthåUas, finner jag inte skäl att för närvarande vidta några genereUa åtgärder i detta hänseende,

Hert GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation.

Bakgrunden tUl interpeUationen är det numera riksbekanta fallet Evert i Skoghall, det oerhört tragiska fall där fadern tUl en pojke under en tid av sju år frånsett kortare perioder vägrat släppa sin son tiU skolan. Orsaken härtUl är, säger fadern, att Evert skaU ha en tryggad skolgång. Vad som är en tryggad skolgång bestämmer emellertid sedan sju år tUlbaka pojkens fader ensam,

Länsskolnämnden och länsstyrelsen har gjort vad de kunnat men måste nu konstatera, att de saknar författningsenliga metoder att återföra pojken tUl .skolgång. Regeringen har genom konseljbeslut förordat att särskUd undervisning skaU ges. Trots detta har pojken utebhvit från skolan. Man ställer sig onekhgen frågan om det brister i lagstiftningen någonstans, då något sådant här kan få ske utan att myndigheterna får ingripa.

Fallet Evert upprör sinnena, och alla beklagar pojkens öde. Det talas t, o, m. om psykisk misshandel, då pojken själv vUl gå i skolan, som sina jämnåriga kamrater. Eftersom de lokala myndigheterna uttömt sina möjligheter att återföra pojken tiU skolan, vUar nu ansvaret pä regeringen,

UtbUdningsministern säger i sitt svar att han med hänsyn tiU att bestämmelserna i skoUagen hittills medfört att skolplikten kunnat upprätthåUas inte för närvarande finner skäl att vidtaga några generella åtgärder i detta hänseende. Men finns det inte möjlighet att vidta speciella åtgärder i detta speciella faU? Vi kan väl mte stå helt främmande för möjhgheten att det kan dyka upp Uknande faU i framtiden.

Vad som nu emeUertid är vUctigast är att finna en lösning på det aktueUa faUet innan pojken tiUfogas obotlig skada för hela hvet. Jag finner det minst sagt underligt om statsmakterna stillatigande kan åse utveckhngen i detta tragiska faU,

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. åtgärder för att upprätthålla den albnänna skolplikten

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

Ang. åtgärder för att upprätthålla den allmänna skol' plikten

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag skaU gärna håUa med om att det är ett utomordentligt tragiskt fall som tas upp i interpeUationen, Men som bekant är ju detta ärende anmält för riksdagens justitieombudsman, och jag kan därför självfallet inte gå in pä någon sakdebatt här i kammaren. Det skulle ju vara utomordentligt anmärkningsvärt om så skedde.

Jag vUl bara för att förhindra ett missförstånd, som möjligen kan uppstå på grund av det föregående inlägget, nämligen att man pä statligt håU skuUe ha varit passiv i detta fall, säga att vi tvärtom har gått så långt som vi över huvud taget haft möjligheter tUl för att klara detta problem. Men det har alltså hUtUls inte givit avsett resultat.

Mer vill jag, herr talman, inte yttra i detta fall. Jag vill bara för ordningens skuU tillägga att vi i den obligatoriska svenska grundskolan ändå har i det närmaste 1 miljon elever och att det då naturligtvis i sällsynta undantagsfall kan uppstå sådana utomordentligt tragiska situationer som det nu gäUer, Jag viU emeUertid inte närmare kommentera denna fråga.

Herr GUSTAFSSON i Säffle (c);

Herr talman! Jag skaU kanske påpeka för att inte något missförstånd skall uppstå att jag inte sade att staten hade varit passiv. Tvärtom sade jag att både länsskolnämnden och länsstyrelsen liksom även regeringen har agerat. På den punkten tror jag således att vi kan vara överens. Vi kan väl också vara överens om att det måste finnas möjlighet för myndigheterna att arbeta aktivt i fall som dessa. Om man inom utbildningsdepartementet saknar möjligheter att gå vidare i detta fall, skulle det kanske ha varit av värde för frågans lösning om utbildningsministern hade vidgat dess behandhng även till andra departement. Det är väl ändå helt klart att det brister i hemmet på något sätt när sådant här kan förekomma. Trots de möjligheter som bl, a, skollagen för närvarande ger är pojken fortfarande hemma. Det är detta som smärtar många.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 23 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ts proposition nr 11 till näringsutskottet,

§ 24 Föredrogs och hänvisades till finansutskottet fullmäktiges i riksbanken förslag om dispositionen av riksbankens vinstmedel för år 1971,

§ 25 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 43 och 44,

§ 26 Interpellation nr 45 ang, åtgärder för att förhindra mobbing i skolor

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr STÄLHAMMAR (fp), som yttrade:

Herr talman! Under senare år har problemet med den s, k, mobbingen

i skolorna aktuahserats i hög grad. Genom tidningsartiklar, reportage. Nr 20 forskningsrapporter och uttalanden frän enskilda lärare och elever har Torsdagen den många helt oacceptabla och för de enskilda mdividerna djupt kränkande jq feKi.,;-} 1972

förhållanden avslöjats om mobbingens utbredning, I några fall har också ------

problem av detta slag lett tUl polisingripanden och åtal. Även om mobbingföreteelser alltid förekommit under alla tider och under skiftande former, måste målet ändå vara att motverka och i största möjliga utsträckning lösa mobbingproblem. En skola som ser som ett av sina övergripande mål att lära eleverna solidaritet med och engagemang för avvikande och svaga kamrater kan inte nöja sig med att konstatera att mobbing förekommer, utan måste också anvisa medel för att komma tiU rätta med svårigheterna. Målet får dä under inga förhåUanden bli att lära de för mobbing utsatta eleverna att bära sin situation och finna sig i sitt öde, utan det måste i stället vara att utforma skolan och umgänget mellan eleverna på ett sådant sätt att mobbing inte uppkommer eUer att företeelser av detta slag motverkas.

Att mobbingproblemen för närvarande inte bara tiUdrar sig stort intresse i diskussionen om skolans inre arbete utan också av mänga uppfattas som ett av skolans största problem beror naturligtvis på mänga samverkande faktorer. Sammandragningen av eleverna tUl allt större skolenheter, där känslan av anonymitet och vanmakt inför den stora skolan är förhärskande hos eleverna, leder lätt tiU att aggressioner skapas och kanaliseras i mobbingbeteenden. Genom att risken för upptäckt är närmast obefintlig pä grund av svårigheten att utöva någon effektiv tUlsyn av eleverna i en stor skola, kan många tragedier utspelas varje dag, utan att skolan på något vis griper m för att försöka rätta tUl och lösa problemen.

Den ökade blandningen av elever i klasser från olika landsdelar och frän olika länder kan naturligtvis också medföra att de som betraktas som avvikande på gmnd av språk, dialekt, beteende etc, blir föremål för mobbing i både psykiska och fysiska former. Eftersom byte av bostadsort ofta också innebär psykiska påfrestningar även för de vuxna, kan det förekomma att både barn och föräldrar upplever problem såväl i hemmet som i skolan. Någon enkel och lättframkomlig väg för att komma till rätta med mobbingproblemen finns inte, men vissa metoder kan ändå anvisas.

Eftersom man vet att stora, ödsliga, asfalterade skolgårdar vid jätteskolor utgör en miljö där mobbmg lätt uppkommer, bör man bara genom förändringar av skolans fysiska miljö kunna åstadkomma förbättringar. Det vUctigaste måste dock vara att en varm, vänlig och trygg atmosfär skapas pä skolan. Det kan ske t, ex, genom att eleverna redan frän årskurs 1 tränas i allmän mellanmänskhg umgängesförmäga. Eleverna måste lära sig att alla individer pä en skola, antingen det gäller barn eUer vuxna, är skyldiga att bemöta varandra med hövUghet och ömsesidig respekt. Någon systematisk träning av detta slag förekommer knappast för närvarande i skolan.

Genom en intensiv insats av skolradio och TV borde det vara möjligt
att ytterligare effektivisera inlärningen av socialt riktiga beteenden. Om
mera tid kunde anslås för program som har till syfte att lära eleverna "

Nr 20

Torsdagen den 10 februari 1972

hänsyn, ansvar och social umgängesförmåga på bekostnad av de program som förmedlar våldsamma och aggressiva beteenden, så skuUe säkerligen en märkbar förändring ganska snart kunna iakttagas i förmågan till riktig social samvaro.

Det måste också klart slås fast, att lösningen på mobbingproblemet inte får vara en återgång till auktoritärare umgängesformer i skolan, eUer tiU inrättande av lokala poUs- och ordningspatmUer på skolorna, utan lösningen måste hgga i att eleverna lär sig att inifrån bejaka en till medmänniskan och kamraten positiv livshåUning, Det utesluter emellertid inte att man genom en effektivare tUlsyn och ledning av elevernas hältimmes- och rastsysselsättningar genom skolvärdinnor eller fritidsledare skulle genom rent yttre arrangemang kunna eliminera många mobbing-tillfäUen,

Skolans resurser måste användas sä, att elevernas elementära behov av trygghet och social samhörighet blir tUlgodosedda som en förutsättning för skolans kunskapsmeddelande och elevens harmoniska utveckling.

Med hänvisning tUl det anförda anhåUer jag därför om kammarens tiUstånd att tiU herr utbildningsministern framstäUa följande fråga:

VUka åtgärder är statsrådet viUig att föreslå för att förhindra uppkomsten av eUer lösa redan existerande mobbingproblem i skolan, så att den enskilde eleven kan garanteras en trygg och på social samhörighet baserad skolgång?

Denna anhållan bordlades.

§ 27 Interpellation nr 46 ang, SJ:s förhandlingar om kommunala bidrag till olönsam busstrafik

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDERSSON i Örebro (fp), som yttrade:

Herr talman! Den första etappen av den nyligen igångsatta länsvisa regionala trafikplaneringen skaU, enligt kommunikationsministems presskommuniké därom, bl, a, omfatta "avgränsningsfrågor i samband med bestämningen av vad som är regional trafik". Anledning till att detta behöver utredas är, att planeringsansvaret för den regionala trafikförsörjningen åvUar staten, medan kommunerna har ansvaret för planeringen av den lokala trafikförsörjningen.

Genom kommunsammanläggningarna har vissa kommuner blivit sä stora att de kan sägas utgöra en egen "region" eller åtminstone huvudparten av en region. Vad som är regional respektive lokal trafikplanering kan därför inte avgöras endast genom att definiera alla förbindelser inom kommungränserna som lokal trafik. Ätt kommunikationsministern i presskommunikén nämner dessa avgränsningsfrågor som ingående i utredningsuppdraget tyder på att regeringen är medveten om denna komphkation.

Samhällets ansvar i fråga om trafikförsörjningen rör självklart inte bara planeringen av en tiUfredsstäUande trafikförsöijning utan också driften. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om planeringen

omfattar därför också oftast ekonomiska åtaganden för att upprätthåUa Nr 20

sådan trafik som inte täcker sina egna kostnader, t j j

. Torsdagen den

Statens bidrag tiU olönsam busstrafik uppgår för nästkommande ,rvru - ir-ri

. 10 februart 1972

budgetar tUl 14,55 miljoner kronor. Det är i förhåUande tUl behoven ett----------

helt otillräckligt stöd, I samband med att regeringen föreslår riksdagen

nya former för bidragsgivningen, baserade på bussbidragsutrednmgens

kommande betänkande, måste därför bidraget ökas kraftigt, I takt med

utglesningen av järnvägsnätet i landet har busstrafiken blivit aUt viktigare.

Om målsättningen om en tUlfredsstäUande trafikförsöijning i landets

olika delar skall kunna infrias, måste större hänsyn än för närvarande tas

tUl möjligheterna att upprätthåUa busstrafiken även i glest befolkade

områden.

Med hänsyn tiU den utredningsverksamhet som just påbörjats om dessa frågor i varje län och tUl bussbidragsutredningens arbete är det ytterligt befogat att iakttaga stor försUctighet med nedläggning av busshnjer och indragning av turer. De förhandhngar som statens järnvägar upptagit med fiera kommuner i syfte att erhåUa kommunala bidrag för olönsam busstrafik har därför upprört både allmänheten och kommunernas företrädare. Senast har statens järnvägars krav på Örebro kommun vållat stor oro i kommunen och då naturligtvis särskilt i de ytterområden som riskerar att få en klart försämrad service. Det som presenteras som förhandhngsbud uppfattas av många som utpressningsförsök, då alternativet tiU kommunala bidrag är nedläggning av linjer och turer.

Det mäste anses vara otiUfredsstäUande att de krav som statens järnvägar stäUer pä kommunerna kan komma att helt förändra fömtsättningarna för de trafikförsörjningsplaner som den regionala trafikplane-rmgen skaU utmynna i. Regeringen bör därför anmoda statens jämvägar att ajournera dessa förhandhngar till dess planeringen och ansvarsfördelningen meUan stat och kommun är klar och behandlad av riksdagen. Som också Svenska kommunförbundet framhåUit i skrivelse tUl kommunikationsministem, bör staten stå för bidragen tiU den olönsamma trafik som SJ upprätthåller tiU dess ställning i dessa frågor tagits av statsmaktema.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att till kommunikationsministem stäUa följande fråga:

Är statsrådet beredd att, under den tid arbetet med den regionala trafikplaneringen pågår och i avvaktan pä statsmakternas behandhng av bussbidragsutredningens förslag, anmoda SJ att ajournera förhandlingarna i frågor som rör bidrag tUl olönsam busstrafik?

Denna anhållan bordlades.

§ 28 Interpellation nr 47 ang, praktikundervisningen i socionomutbildningen

Ordet lämnades på begäran tUl Herr WIKSTRÖM (fp), som yttrade:

Herr talman! Frågan om praktikmoment i socionomutbildningen har
varit föremål för omfattande diskussioner. Praktikundervisningen, som 61

Nr 20 syftar tUl att ge en integrering av teoretiska kunskaper och praktiskt

Torsdagen den 10 februari 1972

arbete samt träning i metodiken i arbetet, är av central betydelse för UtbUdningen, Genom den får socionomutbildningen en klart markerad karaktär av yrkesutbUdning, som direkt förbereder den studerande för den kommande yrkesverksamheten.

Vid omläggningen av socionomutbUdningen 1964 ersattes det tidigare kravet på förpraktik med handledd studiepraktik i tvä terminer. Motiveringen för denna förändring var främst att praktiken mäste utgöra en integrerad del av undervisningen, vUket i sin tur fömtsatte att den skedde under överinseende av handledare, som utsetts och utbildats av respektive socialhögskola, I samband med att 1970 års riksdag förelades förslag om ökad intagning tUl socionomutbUdningen aktuahserades också frågan om en förkortning av den handledda studiepraktiken. Från dåvarande statsutskottets sida framhöll man som en självklar utgångspunkt för sitt ställningstagande att man bör undvika varje åtgärd, som innebär en försämring av utbUdningen, Riktpunkten för en lösning av praktikfrågan borde därför enligt utskottets mening vara att de studerande "före eUer under studietiden inhämtar erforderlig praktisk erfarenhet inom för socionomutbildningen betydelsefuUa områden och av i huvudsak samma omfattning som för närvarande",

1 sitt betänkande nr 11 år 1971 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 36 angående social utbUdning och forskning anslöt sig utbildningsutskottet till denna statsutskottets uppfattning. En andra utgångspunkt för riksdagens ställningstagande borde, menade utskottet, vara "att studieordningen vid socialhögskolorna i avvaktan på U 68 :s förslag i möjligaste mån bibehölls oförändrad". Med hänsyn tiU detta ansåg sig utskottet böra förorda en annan lösning än vad som föreslagits av Kungl, Maj:t, Enligt utskottet borde det vara möjligt för studerande med tidigare yrkeserfarenhet att — inom ramen för en oförändrad utbUdning — få tUlgodoräkna sig denna erfarenhet som en del av den praktiska erfarenhet som fordras för socionomexamen. Utskottets mening synes därvid ha varit att den tidigare yrkeserfarenheten skuUe inhämtas från för socionomutbUdningen betydelsefuUa områden,

I den stadga för socialhögskolorna som utfärdades den 14 maj 1971
(SFS 1971:343) har emellertid den av utskottet anvisade undantagsmöj
ligheten gjorts tUl huvudregel. Endast studerande som saknar tidigare
yrkeserfarenhet om minst tio månader har rätt tUl två handledda
praktikperioder. Konsekvenserna av denna tolkning av riksdagens beslut
är långtgående och påverkar i hög grad kvaliteten i socionomutbUdning
en, Genom beslut i nämnden för socionomutbildning anses varje form av
yrkesverksamhet - undantagandes yrkesverksamhet förvärvad inom
isolerade miljöer - vara av betydelse för undervisningen. Man står då
inför den situationen att de studerande, som åberopat tidigare yrkeser
farenhet, inte kommer att fä samma möjlighet som övriga studerande att
tiUämpa sina teoretiska kunskaper under handledd praktik. Detta är
särskUt allvarligt för de studerande, som helt saknar erfarenhet frän
områden, som anknyter tUl socionomutbUdningen, I den skärpta kon
kurrenssituation som kan fömtses även på socionomomrädet finns det en
62 risk för att utbUdningen för dessa studerande kan komma att uppfattas

som mindre kvahficerad än den utbUdning som de, som genomgått två Nr 20 handledda prakfikperioder fått. Genom stadgans utformning och nämn- Torsdagen den dens för socionomutbildning tolkning av denna har man skapat en |g februari 1972

situation, som uppenbarligen står i stid med andan i det beslut som --------

riksdagen fattade våren 1971,

I sitt betänkande nr 11 år 1971 uppehöll sig utbildningsutskottet utförligt vid frågan om tUlgängen på praktikplatser, som i propositionen 36 är 1971 angavs som huvudskälet för en nedskärning av praktikundervisningen. Utskottet underströk att en rad åtgärder måste vidtagas för att öka tillgången på praktikplatser, främst inom den statliga sektorn men även inom fackliga, politiska och ideeUa organisationer och framhöll att Kungl, Maj:t borde vidta åtgärder för att stimulera ett ökat utbud av praktikplatser. Inom socialhögskolorna synes man emeUertid ännu inte ha förmärkt någon påtaglig ökning av antalet praktikplatser inom den statliga sektom eller några specieUa åtgärder i syfte att öka utbudet av praktikplatser inom andra områden.

Med hänvisning tiU vad som anförts hemställer jag om kammarens tillstånd att tUl statsrådet Moberg fä framstäUa följande frågor;

1, Anser statsrådet att 31 § i stadgan för socialhögskolorna och tiUämpningen av denna står i god överensstämmelse med riksdagens beslut?

2, ViU statsrådet redogöra för de åtgärder som vidtagits för att öka tillgången på praktikplatser inom socionomutbUdningen?

Denna anhållan bordlades.

§ 29 Interpellation nr 48 ang, förutsättningarna för förändring av kommunblocksindelningen

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSSON i Vikmanshyrtan (c), som yttrade:

Herr talman! Då kommunindelnmgsbeslutet fattades 1962 var en bärande tanke för avgörandet av de nya kommunblockens utformning att man skulle ta hänsyn tUl befolkningens spontana kontakter med service-och centralort vid tänkbara sammanslagningar av kommuner. Man skulle med hänsyn tUl bl, a, kommunikationsnätet söka skapa enheter inom vUka befolkningen kunde känna en naturlig samhörighet.

Sedan kommunblocken bUdats har dock på vissa platser inträffat att sådana förändringar skett u\om kommunikationsväsendet eller på andra områden att det för kommuner inom ett block innebär svårigheter att upprätthåUa kontakten med centralorten. Därigenom har det blivit aktuellt att i stället gä samman med en annan kommun, som kommunikations- och kontaktmässigt ligger bättre tUl,

Önskan att företa ändringar i kommunblocksindelningen har bl, a, aktualiserats av Ore kommun i Kopparbergs län, I och med att persontrafiken pä järnvägen Orsa-Bollnäs har dragits m har grunderna för sammanslagning av Orsa och Ore avsevärt förändrats.

Eftersom kommunikationerna med bussar efter nedläggningen av den 63

Nr 20 spårbundna persontrafiken nu är väsentligt bättre med Rättvik än med

Torsdaeen den *-*' spontana kontakterna med Rättvik ökat och kan förväntas

10 februari 1972 ° " framdeles. Opinionen i Ore kommun är i dag stark för en

-------------------- sammanslagning med Rättvik,

Med hänvisning tUl det anförda hemstäUer jag om kammarens tillstånd att tUl herr civilministern få ställa följande frågor;

1. VUka kriterier bör föreligga för att en förändring i kommunblocks-indehiing skall få företagas?

2. Kan en avsevärd förändring av kommunikationerna t. ex. nedläggning av persontrafiken på järnväg utgöra tillräckligt skäl för ändring i blocktiUhörighet?

3. VUken betydelse tillmäter man kommuninvånarnas och de kommunala representanternas mening i dessa frågor?

Denna anhåUan bordlades.

§ 30 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 9 februari av

Nr 55 Herr Wijkman (m) till herr statsrådet Löfberg om tillämpning av s, k, flexibel arbetstid för statstjänstemän:

Anser herr statsrådet att flexibel arbetstid bör kunna införas vid olika statliga arbetsplatser om personalen sä önskar?

Nr 56 Herr Henmark (fp) till herr socialministern om åtgärder för att

hindra att människor avlider i isolering:

Anser statsrådet att möjligheter att hindra eller minska risken för att människor insjuknar och avlider i ensamhet och isolering utan att deras frånfälle upptäckes förrän efter lång tid kan skapas? VUka åtgärder kan i så fall tänkas?

Nr 57 Herr Wikner (s) tUl hert inrikesministern angående svårigheterna för ungdomar i Norrland att erhålla förvärvsarbete:

Har herr statsrådet uppmärksammat de problem som möter ungdomarna i Norrland att efter avslutad praktisk och teoretisk UtbUdning erhålla förvärvsarbete och är herr statsrådet beredd vidta åtgärder för att bemästra detta problem?

Nr 58 Herr Börjesson i Falköping (c) till hert finansministern angående systemet för uppbörd av mervärdeskatt:

Vill finansministern redovisa erfarenheterna av det nuvarande uppbördssystemet för mervärdeskatt?

Nr 59 Herr Gustavsson i Alvesta (c) till herr finansministern angående
64 beskattningen av fosterlega:

Vill finansministern redovisa principerna för den skattemässiga behandlingen av ersättning som utgår tUl fosterföräldrar?

Nr 60 Herr Rosqvist (s) tiU herr kommunikationsministern om skärpta bestämmelser för transporter tiU sjöss av kemiska laster:

Anser statsrådet det befogat efter explosionsolyckan å m/t Sintus med mera skärpta bestämmelser för transporter tiU sjöss av kemiska laster och med obligatorisk information om sådana lasters handhavande tUl ansvarig personal?

Nr 20

Torsdagen den 10 febmari 1972

den 10 februari av

Nr 61 Herr Karl Bengtsson i Varberg (fp) till herr utbildningsministern

om ökat anslag för bevarande av byggnadsminnen:

Är statsrådet beredd medverka till att medel ställs tUl förfogande så att riksantikvarieämbetet bättre än nu blir i stånd att tUlämpa lagen om byggnadsminnen, så att värdefulla kulturminnen kan bevaras?

Nr 62 Herr Hörberg (fp) till herr finansministern angående beskattningen av fosterlega:

Då olika meningar synes råda i olika kommuner om den tUl fosterbarnhem utgående ersättningen är att betrakta som skattepliktig inkomst eller ej, får jag härmed fråga finansministern vilken hans uppfattning är?

Nr 63 Herr Ståthammar (fp) till herr socialministern om åtgärder för att

förhindra radongasförgiftning i gruvor:

Vilka provisoriska åtgärder för att förhindra radongasförgiftning i gruvor är statsrådet beredd att föreslå i avvaktan pä arbetarskydds-styrelsens definitiva anvisningar?

Nr 64 Herr ÖhvaU (fp) tiU herr kommunikationsministern om åtgärder

med anledning av avstängning av vissa glesbygdsvägar:

Avser kommunUcationsministern att vidta särskilda åtgärder med anledning av de svårigheter, som drabbar befolkningen i Norrbottens inland, när vägverkets aviserade avstängning av vissa glesbygdsvägar träder i kraft?

§ 31 Kammaren åtskUdes kl, 17,15,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert