Riksdagens protokoll 1972:17 Torsdagen den 3 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:17

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:17

Torsdagen den 3 februari

Kl. 19.30.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

Förhandlingarna leddes tiU en början av herr tredje vice talmannen. § 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

Hert NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! När man ser ut över denna församling kan man inte tro att man befinner sig i centrala delen av Stockholm.

Jag har tänkt tala om regionalpolitiken i vårt land. Som alla här i riksdagen känner tiU är målsättnmgen för den att vi skaU försöka skapa regional balans och möjliggöra ökad jämlikhet i ekonomiskt, socialt och kultureUt avseende mellan människor i ohka regioner. För att nå det målet tror jag inte att vi ännu har hittat de rätta medlen. Ändå verkar det som om koncentrationstendenserna i samhället ökar, trots att en del har gjorts för att motverka dem.

TiUfäUigt har på grund av lågkonjunkturen en viss dämpning av flyttningstakten skett. När konjunkturen vänder kan man med nuvarande politik vänta en ny flyttningsväg. Regeringen synes också vara inrUctad på en ökad folkomflyttning. Man måste tolka inrikesminister Holmqvists uttalanden i statsverkspropositionen på det sättet.

Enligt centerns mening behövs betydhgt effektivare och mera differentierade medel för att uppnå målsättningen med regionalpolitUcen. De tre tätaste bebyggelsekoncentrationerna — Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna - drog under 1960-talet tiU sig två tredjedelar av den totala befolkningsökningen. Enligt de aktuella prognoserna skall även i framtiden den i särklass största expansionen ske just i dessa områden. Stockholms regionplan ger uttryck för detta Uksom Länsplan 1967 och Länsprogram 1970. En sådan utveckhng överensstämmer inte med den målsättning som riksdagen fastlagt tidigare. Inför denna verkhghet måste regeringen i den tiU hösten aviserade propositionen i anledning av Länsprogram 1970 ändra sin pohtik så att den beslutade målsättningen verkligen uppnås. Om detta finns inget resonemang i finansplanen tUl årets riksdag.

1 storstadsområdena synes centern ensam representera den politiska vUjan och kuraget att begränsa storstädernas tillväxt. Denna begränsning är enligt vår mening en fömtsättning dels för att möjliggöra en bättre regional balans, dels för att skapa tiUfredsställande miljöer och valmöjligheter i övrigt, såväl i storstadsområdena som i övriga delar av landet. Redan nuvarande täthetsgrad ide tre storstadsregionerna mäste betraktas som överkoncentrerad såväl ur företagsekonomisk som ur samhäUsekono-misk synpunkt. Storstäderna behöver inte för sin egen skull bh ännu större.

Genom koncentrationen får främst ungdomsgenerationen en mycket

115

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

16

låg livsstandard. Detta tar sig uttryck i olika former av sociala och andra ungdomsproblem.

Det ekologiska systemets stabihtetsgränser överskrides lätt med svårkontroUerade konsekvenser. Framför aUt är överkoncentrationen förkastlig från i vidaste mening miljöpolitiska utgångspunkter.

I den tekniska utvecklingen ligger mycket ofta drivkraften till koncentration och centralisering. Vi kan se många exempel på det i näringslivet, i organisationslivet, i samfundslivet, i bebyggelsestrukturen. Jag undantar därvidlag ingen sektor eller part i samhäUet. Det är sannerligen lätt i vår tid för var och en av oss att fångas i centraliseringstänkandet. Det är här vi håUer pä att komma snett med hänsyn tUl människans behov. Vi måste därför söka styra den i sig själv etiskt och moraliskt neutrala tekniska apparaten mot de ekonomiska, sociala och kulturella mål som vi politiker och andra mäste stäUa upp. Det är bl. a. detta vi i centern vUl i vår partimotion om jämlUchetsfrågorna. Den aUtmer teknokratiska samhäUsapparaten har i vårt land, också med ledning av politiska beslut, hjälpt stora folkgrupper till mycket bättre förhållanden i jämförelse med fört. Men koncentrationen leder tUl nya svårigheter. Den samhällsapparat och näringslivsapparat, om de uttrycken tUlåts, som bör verka för att nå vissa mål kan om den inte styrs rätt motverka sig själv och de mål som man har ställt upp. Enligt centerns syn måste samhäUet ingripa på ohka områden för att anpassa samhället till människans förutsättningar. Människan i centrum. Människan kan i många fall inte särskUt långt anpassa sig tUl teknikens fömtsättningar. I ett mera decentraliserat samhäUe tror vi att människorna kan uppleva mera av trivsel och trygghet och ges störte möjlighet till självförverkligande.

Storstadsexpansionens utformnmg, hksom mycken annan expansion, har i stort sett baserats på fysiska planförslag. Därmed har försummats människornas behov av en god social livsmiljö. Social- och mUjövårdspla-neringen måste införas som ett huvudmoment vid samhäUsplaneringen och inte endast som ett komplement för att återstäUa förlorade hvsbetingelser.

Storstäder har naturligtvis fördelar, framför allt snävt ekonomiska. Det förnekar inte vi och det tror jag aUa är eniga om. De flesta av bebyggelsekoncentrationens fördelar för människorna, och även för företagen, uppnäs emeUertid redan vid relativt begränsad storlek på samhället och dä utan storstadens negativa inslag. Det är därför enhgt vår mening en felaktig politUc att mot denna bakgrund använda samhäUsre-surserna i regionalpolitiken på att skapa ett antal nya storstäder, s. k. storstadsalternativ, med över 100 000 invånare enligt inrikesdepartementets s. k. röda promemoria. Regionalpohtiken bör i stället inriktas på att skapa bärkraftiga centralorter i kommunerna och regioncentra i varje län med differentierat näringsliv och aUsidig service. De s. k. storstadsalternativen bör såsom mål för regionalpohtiken mönstras ut ur ortsklassificeringen som alternativ tUl storstäderna. Det helt avgörande i fråga om en orts betydelse för näringslivet och för människorna är dess funktion, inte nödvändigtvis dess storlek på mer än 100 000 människor.

Det  är  angeläget att  skapa instrument genom vilka samhäUet kan

förverkliga målet bättre regional balans. Framför aUt saknas instrument för att begränsa storstadskoncentrationen. Från vår sida har vi tidigare pekat på en rad åtgärder som verkar för koncentration. De bör neutraliseras om de strider mot samhäUets beslutade mål. Jag skaU inte beröra de krafter som verkar för koncentration utan i stäUet peka på de åtgärder som vi anser nödvändiga för att begränsa storstadstUlväxten.

Thorbjöm Fälldin presenterade i går sitt under några år framförda förslag att företagarna i expansionsregionerna själva skall betala kostnaderna för flyttningen av sin arbetskraft. Om rekryteringen tUl storstadsområden, trots samhäUets mål att dämpa deras tUlväxt, bedöms vara angelägen frän företagets synpurUct, måste företaget också räkna in flyttnings- och omstäUningskostnaderna i kaUcylen. Systemet måste utformas sä, att den enskUde arbetstagaren hålls skadeslös. Denna ändring är logisk och överensstämmer med den regionalpohtiska målsättningen.

En allmän mening är att företagen har stort ansvar för kostnaderna för mUjöförstöring i naturen och arbetsmiljön, åtgärder mot olycksfall osv. SamhäUets kostnader är särskilt stora med anledning av koncentrationens negativa sociala och miljömässiga effekter, trafikproblem m. m. Vi anser det rimligt att företagen tar sitt ansvar också i vad gäUer dessa problem, som är sä betungande för individ och samhälle, allra helst som de strider mot samhällets målsättnmg. Det bör ligga i samhällets uppenbara ansvar att motverka detta. För varje år som går blir skadorna över hela landet allt svårare. Vi har inte tid att vänta mycket längre. Vi måste pröva ytterligare medel. Olika medel kan tänkas. Enligt vår mening är ett lokaliseringssamråd inte tUlräckligt. Det är enligt vår mening rimligt att pröva investerings- och etableringsavgifter i expansionsregionerna. Detta är logiskt med hänsyn tUl de särskUda samhäUskostnaderna för koncentrationen och till att den inte överensstämmer med aUas vår officiellt i riksdagen uttalade målsättning om bättre regional balans.

Den skiss tUl fysisk riksplan som lagts fram innebär ett visst tvång när det gäller etablering. Industrier som förorsakar vatten- och luftföroreningar kan förbjudas att etablera sig i vissa områden eller åläggas tvång att utföra en tUlfredsstäUande rening. Om detta torde i stort råda politisk enighet. Vi vill framhålla att restriktioner också kan vara nödvändiga medel för att värna om respektive hindra bebyggelse och näringsstmktu-rer och för att möjliggöra acceptabla bo-, arbets- och fritidsmiljöer. Med hänsyn härtUl bör kontroll av etableringar genom ett system av etableringstillständ övervägas för expansionsområden. Till dem kan nog även räknas vissa s. k. storstadsalternativ som jag tidigare berört.

TUl hösten skall regeringen enligt vad som aviserats lägga fram förslag i anledning av de ute i länen utarbetade Länsplan 1970. Då bör landets resursramar kunna överblickas bättre. Då kan regionala befolkningsramar uppstäUas, som centern krävt sedan några år. Dä bör bättre underlag finnas för att överväga olika medel som jag här framför och som också är framförda i en av centerns partimotioner.

I fjol beslutade riksdagen om utlokahsering av vissa statliga verk. Jag betonar att det var en utlokahsering tUl landsorten av alltför centralistiskt organiserade stafliga funktioner. Om denna utlokalisering skall utfaUa tiUfredsställande ser jag det som helt nödvändigt att beslutsfunktionerna i

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

117

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

betydande utsträckning inom respektive områden decentraliseras till län och kommuner. Detta är enligt min mening det väsentliga i strävan till decentralisering av statsförvaltningen. Liksom när frågan förra våren var uppe i riksdagen vill jag på nytt peka på denna viktiga sak inför regeringens andra utflyttningsomgång i år.

Slutligen, herr talman, några ord om en sak som ligger mitt hjärta nära — åtgärder för syssselsättning i Vindelådalen. Statsministern pekade i går på de positiva effekterna av lokaliseringen tiU Jämtland och Väster-norriand. Låt mig rekommendera statsministern eUer något annat statsråd att resa tUl Vindelådalen och bekanta sig med förhållandena där. Statsråden har hittills visat en viss - för att uttrycka sig försiktigt - förmåga att undvika Vindelådalen.

En avgörande insats från samhäUets sida, som visar beslutsamhet att enligt givna utfästelser slå vakt om en rimlig samhällsbUdning, skuUe bryta pessimismen och därmed också stimulera allmän företagsamhet och bosättning i Vindelälvsområdet. Enligt min mening har staten minst samma ansvar när det gäUer ersättningssysselsättning för den projekterade men nedlagda statliga utbyggnaden av Vindelälven som för den förhoppningsvis temporärt skrinlagda malmbrytningen i Stekenjokk.

Situationen i Vindelälvskommunerna är särskUt svår på grund av det läge som uppstått genom att älven inte byggs ut och utlovad kompensation inte har infriats. I en motion har jag och några till framfört konkreta förslag. Jag betygar, herr talman, att befolkningen i Vindelådalen hoppas att regering och riksdag snart besinnar sitt ansvar i denna fråga.

118

Hert LORENTZON (vpk):

Herr talman! Under hela den socialdemokratiska regeringens tid, nu 40 är, har det sagts att rättesnöret för dess politik i främsta hand har varit - som man själv uttryckt det — den fuUa sysselsättningen. Pä denna paroU har socialdemokrafiska partiet gått tUl val och vid vissa tillfäUen vunnit stora framgångar. Från SAP-ledningen har det framhållits att denna "den fuUa sysselsättningen" ger man inte avkaU på. Det har sagts i tusentals föredrag över hela landet, vid kongresser och andra sammankomster. Att vi lever i ett kapitahstiskt samhällssystem där en full sysselsättning aldrig går att upprätta, där arbetslösheten är ett av kapitalismens kännetecken har man däremot inte talat om. Har bara landet en "stark regering" så ordnar sig allt till det bästa. Så har visorna sjungits.

Då man inte velat ha ett socialistiskt samhälle har det mtimaste samarbete upprättats med monopolkapitalet, de verkliga makthavarna i landet, SAP har på så sätt bhvit förvaltarna. Någon annan roll har man heller inte eftersträvat. Ingen skaU förta SAP-ledarna äran. De har verkligen varit de bästa förvaUare monopolkapitalisterna kunnat tänka sig. Populariteten bland direktörerna inom det privata näringslivet har från och tiU också varit tämligen stor. När skaU visionerna bh verklighet och de djärva målen uppnås?

Men undan för undan som monopolkapitalet fått svårigheter att håUa hjulen i gång har också förvaltarna fått störte svårigheter att kämpa med. Det tUlhör hksom logUcen, Förvaltarnas största uppgift har därför varit

att på alla sätt stödja och hjälpa de verkliga makthavarna i landet.

Statens olika organ, som är underordnade de verkliga makthavarna, har aUtmer öppet stäUts tiU deras förfogande. Riksdagen har utnyttjats i aUa avseenden, framför allt har detta varit markant under senare tid, då det gällt att bl, a, spruta in miljardsummor för att rädda kapitalismen. Detta har skett genom en aUt kraftigare utplundring av folkets stora flertal.

Men inte endast rent ekonomiskt har monopolkapitalets intentioner varit avgörande. Det har skett även med andra medel. Det kan uttryckas i regionalpolitiken, lokahseringspohtiken och arbetsmarknadspolitiken, för att nu nämna några exempel. Det var närmast vid dessa senare frågor, herr talman, jag något tänkte uppehålla mig.

Regionalpohtiken, som den kommer att bedrivas även i fortsättningen, kanske klarast kan uttryckas som inrikesminister Eric Holmqvist gjorde det i propositionen 75 år 1970, där det pä s. 186 står följande: "Utvecklingen mot större företagsenheter och en starkare specialisering även inom de mindre företagen är en förutsättning för tUlverkning av de långa serier som ger konkurtenskraft gentemot andra länders produktion. Därmed ökar också behovet av samordnmg av produktionsresurserna och kontakter med störte marknader. Denna utveckling, som samridigt präglas av förändringar i produktivitet, efterfrågan och teknik, leder i sin tur tUl en omfördelning av resurser meUan ohka branscher och regioner.

Det är en vUctig uppgift att underlätta denna fortgående omvandling, som är ett oundgängligt led iden ekonomiska tUlväxtprocessen."

Vad inrikesminister Holmqvist här säger kan i korthet uttryckas på följande sätt: Den kapitalistiska koncentrationen och centralisationen gör att vissa regioner måste avfoUcas. Om härav följer betongslum i andra delar av landet kan tydhgen inte hjälpas. Han accepterar helt kapitahsmen.

Folkförflyttningen från Norrland skaU fortsätta. Man väntar bara på "bättre" tider, eller som representanter för arbetsmarknadsstyrelsen vid en sammankomst med inrikesutskottet för några dagar sedan uttryckte det: Vi mäste även i fortsättningen ha arbetskraft frän Norrland för bl. a. omfattande vägbyggande söderut. Vi har gjort så förr, och det har gått bra. Nortlänningarna har stannat kvar och bl. a. bhvit industriarbetare. Och vidare: Har vi inte rörligheten, ökar ju arbetslösheten i Norrland när konjunkturerna stiger. - Alltså rörlighet även i fortsättningen! Folkförflyttningen frän Norrland skaU fortgå. Man väntar bara på bättre tider för kapitalismen.

Dessa yttranden andas naturligtvis en härd cynism, en cynism som folket i Norrland för länge sedan skuUe ha gjort slut pä. Det räcker inte med endast teaterpjäser om exempelvis Norrbotten och arbetsmarknadsstyrelsens uppträdande där, hur bra och verklighetstrogna de än må vara. Dessa teaterpjäser kan möjligen mbba matsmältningen på vissa känsliga personer, som tvingas ut på fältet och måste avslöja sina innersta tankar. Och det kan ju vara nyttigt även det.

Men landets största resebyrå, arbetsmarknadsstyrelsen, med sina inte mindre än 5 000 anstäUda skaU även i fortsättningen sköta bortforslingen av folket från Norrland,

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

119

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

120

Att avfolkningen av Norrland i dag har dämpats är inte, som det påståtts i olUca sammanhang, beroende pä ett förbättrat sysselsättningsläge utan i stället ett resultat av de försämrade ekonomiska konjunkturerna. När de bättre tiderna inträder kommer bortforslingen att fortsätta igen.

Vänsterpartiet kommunisterna accepterar inte denna politik. Vi kräver bl, a, fuU och effektiv sysselsättning åt varje län utan flyttningsförluster. Vi viU upprättandet av statliga basindustrier med bl, a. AP-fonderna som finansieUt instrument, i första hand i de områden där sysselsättningssvårigheter och avfolkning är rådande. Avfolkningen av Norrland måste stoppas. Vi har i en omfattande regionalpolitisk motion lagt fram våra förslag.

Storfinansens maktstäUning, som den tar sig uttryck i regionalpohtiken, lokahseringspohtiken och arbetsmarknadspolitiken, har på senare år även kommit att helt dominera en skogsavverkningspolitik som inte tar hänsyn till vare sig samhäUets eUer folkets intressen, utan endast tUl hur skogsbolagen skall kunna skapa de största möjliga profiterna.

Under baggböleriet på sin tid, då "skogsbaronerna" kunde kaUiugga stora områden, var dessa skövlingar dock begränsade till vissa områden i Norrland. De stoppades sist och slutligen genom lagstiftning — dä under en borgerlig regering. Nu är rovdriften i gäng snart sagt överallt där det finns bolagsskogar i vårt land, och i en sådan omfattning att den lägger stora delar av landet öde och sterila. Inga lagar lägger längre hinder i vägen. De stora skogsbolagen får härja fritt och efter eget gottfinnande. Landskapsbilden förändras helt. Djur- och fågeUiv upphör. Ödshga tundror, som om atombomben gått fram, är numera dess kännemärke. Det nyligen av giftnämnden fattade beslutet om fritt fram för hormoslyr-besprutning - ett beslut som fattades med knapp majoritet — är i detta sammanhang mycket talande. Det finns lagar som förbjuder vanhävd av jorden. Vore det inte på tiden att vårt land finge lagar som förbjöd skoglig vanhävd?

Dä det moderna baggböleriet även innebär att massor av skogsarbetare avskedas och att sysselsättningsmöjligheterna för befolkningen i dessa skogslän kraftigt beskärs, ja helt enkelt kommer att upphöra, bör det lagstiftas på detta område. De stora profiter som storfinansen inom skogsindustrin inhöstat under åren har inte kommit de områden till godo där vinsterna har gjorts. Investeringarna har skett i andra länder eller i andra delar av vårt land.

Rovdriften i, de s. k. bolagsskogarna aktualiserar frågestäUningen om inte tiden är kommen att överföra dessa bolagsskogar i samhäUets ägo. Bolagsskogarna borde betraktas som hela folkets egendom, särskilt med tanke på de förhåUanden under vUka bolagen en gång kom över dessa skogar. Bolagen har, enhgt mitt förmenande, inga moraliska rättigheter att ställa några som helst anspråk. De jätteprofiter som storfinansen hittills inhöstat på dessa skogar är betalning nog. Den har under år som gått bildligt talat skurit guld med täljknivar ur de svenska skogarna.

Men storfinansen inom svensk pappers- och massaindustri tycks även i andra avseenden vara väl omhuldad av olika statliga myndigheter och även av fackföreningsrörelsens spetsar. Trots den stora arbetslösheten i

vårt land sker en rätt omfattande import av utländsk arbetskraft tiU just denna mdustrisektor, sanktionerad av Pappersmdustriarbetareförbundet, arbetsmarknadsstyrelsen, invandrarverket och regeringen. Om dessa myndigheter visat lika gott intresse för en kortare arbetstid, bättre arbetsförhåUanden och människovärdigare löner hade någon import av utländsk arbetskraft inte varit aktuell. Denna import av utländsk arbetskraft kan myndigheterna ge tillstånd tUl samtidigt som det inom pappers- och massaindustrin genomförs driftstopp. Nu aviseras driftstopp på ända upp till åtta veckor med arbetslöshet för de anställda arbetarna som följd. Samtidigt ger man besked om import från utlandet av arbetskraft. Arbetsköparna mom skogsindustrin tar nu som tidigare inget ansvar för de anställda arbetarna. De produktionsbegränsningar som genomförts och genomföres är ett medvetet handlande för att hålla profiterna på högsta möjliga nivå. Att arbetarna kommer i kläm tar man ingen som helst hänsyn till.

Nog är det underligt med aU denna flathet och aUt detta tillmötesgående som visas kapitahsterna inom skogsindustrin. De får skövla skogarna, skapa en omfattande arbetslöshet och lägga bygder helt öde. Men inte nog med detta, landets myndigheter och fackförbund står välvilligt tUl förfogande då samma kapitalister begär import av utländsk arbetskraft i en situation där samma företag permitterar den egna anställda arbetskraften. Allt detta sker i den heliga profitens namn.

Enligt generaldirektören i arbetsmarknadsstyrelsen, Bertil Olsson, är i dag hela 10 procent av arbetskraften i landet "svårplacerad", den är inte "högproduktiv", arbetar under "gränsnyttovärdet", uttryck som myntats under senare tid. Eller som det också brukar uttryckas; de är handikappade. De beräknas utgöra 400 000. Det är arbetare som i alltför många fall utklassats från arbetsplatserna och som arbetsmarknadsstyrelsen enligt egna uppgifter har de största svårigheter att placera. Vad är det då för människor det är fråga om? I aUtför många fall är det arbetare som under många år skapat nöjaktiga profiter till ägarna av företaget men som på grund av ålder inte längre är "högproduktiva". Eller för att citera statsverkspropositionens bUaga 13 s. 24: "Handikapp är ofta förenat med ålder."

Kapitalisterna har själva att avgöra om vederbörande inte är profitabla enligt deras uppfattning. Vid avskedanden slås de ut först. De har också största svårigheterna att fä nyanställnmgar.

Det "underproletariat" som i aUt större utsträckning har hamnat på de skyddade verkstäderna växer i antal och skulle spränga aUa ramar om det skulle upprättas skyddade verkstäder för alla dem som arbetsköparna utklassar från arbetsplatserna i dag. Det var en omöjlighet, ansågs det, att man inom några är kunde ha hundratusen på de skyddade verkstäderna, i synnerhet som dessa verkstäder redan nu har stora svårigheter att klara produktanskaffningen,

I StäUet har regeringen och AMS gått på linjen att helt enkelt över statskassan subventionera kapitalisterna och betala såväl stora delar av lönen som arbetsverktyg för att i någon mån söka mildra utklassningen från arbetsplatserna, från fabrikerna. Inrikesministern och regeringen har i detta fall varit generösare än t, o. m. AMS i sina anslagsäskanden för

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

121

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

detta ändamål. Ärendet anses vara så viktigt att chefen för inrikesdepartementet äskar tillsättande av en extra tjänsteman i inrikesdepartementet som skall ha till uppgift att speciellt syssla med denna verksamhet som har med de s. k. handUcappade att göra. Därtill skall AMS erhålla ytterligare 100 tjänstemän som enbart skall ha med den halvskyddade sysselsättningen att skaffa.

Vederbörandes lön skall betalas — det gäller alltså den handikappade arbetskraften — med upp tUl 40 procent av statsmedel. Detta statsbidrag skall utgå tiU såväl privata som statliga företag. Det kan t, o, m. gälla arbetare som redan är anstäUda men som av arbetsköparen inte anses vara tUlräckligt profitgivande, som man inte längre kan behåUa på arbetsplatsen. Beloppet för arbetsverktyg eller, som det heter, "arbetshjälpmedel åt handikappade" vid denna s, k, halvskyddade sysselsättning skall höjas till 20 000 per arbetare. Det är arbetsköparna — monopoUcapitalet - som slipper undan, det är landets skattebetalare som klarar utgifterna. Pengarna kan man ju ta över den förhöjda mervärdeskatten och vad som kommer in tUl statskassan på de allt högre hvsmedelspriserna,

Utveckhngen, som jag här försökt återge, är helt i linje med den samhällsideologi som varit det socialdemokratiska partiets under hela 1960-talet och som kom tUl uttryck i Samordnad näringspohtik, den utredning som LO stäUde tUl SAP:s förfogande och som pubUcerades 1961, TiUåt mig, herr talman, att citera följande korta avsnitt som återfinns på s. 158;

"Ofta har man i debatten--------- sett det som en brist att privata

företag uppenbart inte tar hänsyn tiU annat än de rent företagsekonomiska kostnaderna och menat, att de — eller åtminstone de statliga företagen - borde ta vidare hänsyn. Vi" - det är aUtså utredningsmännen och LO — "vUl emeUertid sträcka oss så långt, att vi säger att företag - både privata, statliga och kommunala — icke bör ta andra än rent företagsekonomiska hänsyn i sina kalkyler,"

Klarare har det socialdemokratiska partiets ledning och LO-ledningen aldrig tidigare uttryckt sin mening att ge monopolkapitalismen i Sverige helt fritt fram för att förtjäna de största profiterna. Resultatet av denna rovdrift med mänsklig arbetskraft ger sig numera starkt tiU känna och kommer säkerligen att växa den nuvarande regeringen över huvudet om inte andra åtgärder vidtas.

Vänsterpartiet kommunisterna har för sin del i motioner ställt kravet att lagstiftningsvägen säkra rätten tiU anstäUningstrygghet och rätten till arbete för aUa, även för dem som av profitskäl av arbetsköparna förklarats som varande handUcappade, Här gäller det nämligen människovärdet.

122

Hert WICTORSSON (s):

Herr talman! Vi upplevde under förra året en uppbromsning i den ekonomiska tillväxten, samtidigt som vi fick stor arbetslöshet. Min avsikt nu är endast att ta upp en aspekt på den utvecklingen.

För första gången efter kriget har konjunkturnedgången med kraft träffat Stockholms län. Samtidigt härmed fick vi en minskning av invandringen. Sammantaget ledde detta tUl en mycket kraftig avmattning

i befolkningsöknmgen i Stockholms län. Enligt en preliminär uppskattning blev befolkningsökningen endast 11 700 personer. Det kan nämnas att länsstyrelsens befoUcningsprognos, som bygger på utvecklingen under tidigare år, förutsätter en befolknmgsökning på 26 500 personer under perioden 1972-1980.

Den minskade inflyttningen tUl Stockholms län har sm motsvarighet i en minskad avflyttning frän andra delar av vårt land, och det är naturligt att detta har upplevts som något positivt i dessa områden. Det finns dock anledning att sätta ett frågetecken för tillfredsställelsen härmed. Medaljens baksida är en avmattning i den ekonomiska tUlväxten och en betydande arbetslöshet. Det kan inte uteslutas att vi bör uppfatta händelseutvecklingen under förra året som ett varningstecken, när vi diskuterar en begränsning av storstadsområdenas tUlväxt. Utvecklingen av storstadsområdena är en följd av förändringar i vårt näringsliv, som är ofrånkomliga om vi viU realisera målsättningen ökad ekonomisk tillväxt, och det kan därför befaras att alltför drastiska minskningar kommer att leda tiU en sämre standardutveckhng och ökad arbetslöshet. Är vi beredda att betala detta pris?

Vi har många eftersatta områden i vårt samhäUe. Samtidigt konstaterar vi på olika håU att det totala skattetrycket är högt och svårligen kan Ökas. Låginkomstgrupperna märker att mänga behov inte kan tillfredsställas. Vår sohdaritet med människorna i utveckhngsländerna kräver också att vi avsevärt ökar våra hjälpinsatser till den nivå som tidigare bestäUts av riksdagen.

Vi vill skapa ett fuUsysselsättningssamhälle för både män och kvinnor, eftersom vi vet att en ökning av sysselsättningen är vårt främsta vapen mot låga inkomster och låg standard. Detta leder fram tUl att vi måste slå vakt om den ekonomiska tillväxten i landet. Med de många eftersatta behoven och de angelägna reformkraven har vi inte råd — som vissa grupper hävdar — att minska på utvecklingstakten.

Storstadsutveckhngen sker i aUa länder oberoende av ekonomisk utveckling och pohtisk regim. I vårt land, där den trots allt har varit relativt måttlig, återspeglas storstadsutveckhngen av förändringar i näringslivet och sysselsättningen. Ursprunget tUl denna utveckling är industrialiseringen med dess krav på koncentration av arbetsplatserna. TiU detta kommer sedan förändringar i service och förvaltning. Möjligheterna till specialisering och stordrift har sedan förstärkt tendenserna. 1 allt väsentligt är storstadsutvecklingen ett resultat av och en förutsättning för vår tids samhälle och den standardutveckling vi upplevt. Utvecklingen kan endast brytas genom att vi återvänder till ett samhälle där tyngdpunkten i sysselsättningen ligger inom åkerbruk och skogsbmk. Detta skulle leda till en mycket drastisk försämring av levnadsstandarden som få i dag är beredda att acceptera.

Samtidigt konstaterar vi att samhällsmiljön i många avseenden inte är tiUfredsstäUande i storstäderna. Trångboddhet, buller och avgaser, hård exploatering, långa reseavstånd och segregerade bostadsområden skapar i många avseenden svåra sociala problem. Många människor upplever detta negativt och reagerar genom att på sin fritid söka sig till fritidsstugor i en mera naturlig mUjö, Detta är en förmån som främst står de högavlönade

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

123

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

124

tiU buds. Ändra söker sig ut i glesbygden för att livnära sig på vad som erhåUes frän jord- och skogsbruk. De accepterar en låg privat standard under hänvisnmg tUl andra främst miljömässiga fördelar.

Vad som inte görs klart är att detta kan ske endast därför att samhäUet tillhandahåller service och en social grundtrygghet vars kostnader bärs av andra samhäUsmedlemmar, På sä sätt blir det ofta de människor som stannar kvar i de ofta stressiga och smutsiga arbets- och boendemiljöerna i tätorterna som får betala den vackra miljö och friska luft som eftersträvas i den s, k, gröna vågen. Kvar i tätorterna och dä främst i storstadsområdena blir de lågavlönade, familjerna med de höga bostadskostnaderna, de bUlösa, de ensamstående föräldrarna, de sjuka och handikappade, pensionärerna, de utstötta. Detta är människor i storstadens glesbygd som ofta lever i en social misär och isolering som är minst lika svår som den motsvarande grupper upplever på landsbygden, svårare kanske, därför att de ständigt lever i kontakt med konsumtionssam häUets överflöd som står de välsituerade tiU buds.

Den ekonomiska tUlväxten och standardutvecklingen, vår sociala trygghet, bärs i stor utsträckning upp av utvecklingen i våra storstäder. Samtidigt skapas i dessa samhällsbildningar sociala problem.

Vi kan inte fly från problemen genom att med konstlade medel söka sätt stopp för storstadsutvecklingen. Det vore att svika vårt ansvar mot de sämst ställda grupperna i samhället. Vi kan inte undkomma problemen genom att längtansfullt söka oss tUlbaka till ett samhälle som utvecklingen passerat. Vi måste gripa oss an med dagens storsamhällen för att skapa om dem, så att de kan erbjuda en positiv miljö för arbete och fiitid.

Det är självklart att vi därvid måste ägna särskild uppmärksamhet åt problemen hos människorna med de låga inkomsterna. Vi måste arbeta och planera för dagens och morgondagens verklighet. 1 stor utsträckning är det här fråga om arbete på kommunal och regional nivå. Men ramen för detta arbete och de ekonomiska resurserna för vissa grundläggande investeringar ges i detta hus. Självfallet kan inte detta arbete hindra oss från att med realistiska metoder söka påverka och mUdra storstadsexpansionen.

Riksdagen beslöt redan år 1969 att pä andra håll i landet skapa storstadsalternativ för att hjälpa tiU och stäUa utveckhngen i andra regioner i ett bättre läge genom en dämpning av storstädernas utveckling. Detta mäste dock ske inom ramen för den ekonomiska tillväxten och med bibehållen lönsarnhet.

Jag skaU något kommentera de förslag som herr NUsson i Tvärålund fört fram. Han sade inledningsvis att centern var det enda parti som hade vUjan och kuraget att begränsa utveckhngen i storstadsområdena. Jag kan häUa med om det. Men då måste man framför "utveckhngen" sätta in ordet "ekonomiska"; det blir konsekvensen av centerns politik. Man säger att företagen i tätorterna själva skall betala för sin arbetskraft. Vi behöver först och främst ha en bättre definition av begreppet "tätorter". Av herr Nilssons anförande fick man den uppfattningen att han ansåg att restriktioner skuUe införas på praktiskt taget alla orter med över 50 000 invånare. Men bortsett från det har jag ingen känsla av att kostnaderna

för arbetskraften är lägre i tätorterna och storstadsområdena än i andra områden av landet. Jag kan inte förstå annat än att detta i realiteten innebär att man mäste införa någon form av kontroU av vart människoma flyttar och var de tar arbete. Jag kan heller inte finna att detta förslag tar hänsyn till den fria nordiska arbetsmarknaden.

Om man — det var ett förslag som antyddes i går — inför en avgift på 10 000 kronor på varje nortlänning som får anställning i Stockholm, kommer den norrländska arbeLskraften givetvis i ett sämre läge än exempelvis den finländska. Detta är ett svek mot människorna i avfolkningsbygderna. Det här är en förmån för dessa människor snarare än för företagen i storstadsområdena.

Samhällets kostnader för koncentrationsprocessen skall tas ut av företagen, säger herr NUsson. Jag vet mget annat område i det här landet där det av företagen tas ut så mycket avgifter och sä stor del av kostnaderna för samhällsutbyggnaden som i Stockholmsregionen. Trots detta är det lönsamt att fortsätta med expansionen i Stockholm. Det är en himmelsvid skUlnad i kostnader för industrimark, lokaler och andra förutsättningar i Stockholm och på andra orter, och ändå fortsätter expansionen.

Herr Nilsson anser vidare att vi bör införa investerings- och etableringsavgifter. Är han också beredd att gå ut och tala om det för småföretagarna i t. ex. Stockholmsområdet? De tillhör inte någon speciellt gynnad grupp, men de skulle också drabbas av dessa avgifter. Och hur skall man göra med nyetablering av företag? Som regel väljer företagen inte mellan etablering i Stockholm eller på någon annan plats i landet, utan företagen finns som regel redan i eUer växer fram i Stockholmsområdet. Skall man ta ut avgifter av den arbetare som vUl starta ett litet företag och helt plötsligt byter sida — förvandlas från att vara arbetare till att bli företagare? Är det centerns hnje när det gäller att stoppa storstadsexpansionen?

Vidare föreslås etableringstillständ i expansionsorterna. Här uppkommer ytterligare en definitionsfråga; Vad är ett expansionsområde? Målsättningen för regionalpohtiken är väl, att vi runt om i landet skall fä expanderande orter. Så fort en ort förvandlas från avfolknings- till expansion.sort, skall centern lägga avgifter på företagen i den orten! Jag finner ingen logik i det förslaget.

Det har också höjts röster för att man med andra medel skulle begränsa storstadsexpansionen. Några har sagt att man skall ställa upp befolkningsramar för att hejda utveckhngen. Detta krav blir ett slag i tomma luften, så länge inte andra vägar kan anvisas för den ekonomiska utvecklingen. Befolkningsramarna skulle också kunna användas som underlag för begränsningar i de resurser som ställs till storstadsområdenas förfogande, exempelvis när det gäller bostäder och kommunUcationer. Därigenom skulle storstadsregionernas invånare försättas i ett sämre läge än vad som gäller för invånarna i andra delar av landet. Självfallet kan detta inte accepteras, särskUt som det står klart att storstadsregionernas bidrag till den gemensamma hushåUningen är av betydande storlek.

VårrUcsdagen biföU ett förslag om utflyttning av ett antal statliga verksamheter till andra orter i landet. Som ett led i en målmedveten

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

125

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

126

strävan att starta en utveckhng i andra delar av landet, som leder till en begränsning av expansionen i Stockholm, kan beslutet vara värdefuUt. Beslutet förbands med generösa förmåner tUl personalen för att kompensera förluster vid flyttningen; förmåner generösare än vad som tidigare utgått till någon personalgrupp vid motsvarande förflyttning. Trots detta upplever vi hur många av de anställda reagerar negativt mot beslutet. Över huvud taget är det trots vissa motsatser påfallande i vilken stor utsträckning människor trivs i storstadsområden.

Skäl talar för att fortsatta utflyttningar av motsvarande art bör anstå tiU dess erfarenheter har vunnits av den nu beslutade utflyttningen. Särskilt gäUer detta i fråga om de effekter som uppkommer för den övriga statsförvaltningen. En sådan avvaktande attityd bör självfallet inte hindra att nya verksamheter kan lokahseras till andra delar av landet, eUer att en decentralisering av förvaltningsfunktioner sker tUl andra landsdelar och förvaltningsnivåer. Självfallet bör också statsförvaltningens lokalisering inom Stockholms län ägnas uppmärksamhet. Det bör finnas goda förutsättningar att inom länet finna lokaliseringsalternativ, som medverkar tiU att inom länet skapa en allsidigare och bättre social miljö än den nuvarande.

TUl hösten har regeringen aviserat förslag om ytterligare styrmedel för den regionalpohtiska utveckhngen i landet. Vi stäUer oss positiva tUl åtgärder som dämpar expansionstakten i Stockholmsområdet genom en positiv utveckhng i andra delar av landet. Vi vUl få medel som gör det möjligt att inom vår region skapa en aUsidig social mUjö och ett bättre samband mellan arbetsplatser och bostäder. Vi kan inte acceptera åtgärder som innebär begränsningar av de resurser som ställs till Stockholms läns förfogande för att lösa de akuta problemen för befolkningen inom området. Vi anser att ett övergripande mål för regionalpohtiken måste vara en fortsatt tUlväxt av de ekonomiska resurserna.

Det finns i dag stora eftersatta behov inom Stockholmsregionen, som inte har kunnat tUlgodoses pä grund av begränsade ekonomiska tillgångar. Stora skillnader förekommer inom länet i fråga om inkomster och standard. Länet måste få tUlräckliga resurser för att avhjälpa dessa brister. Målsättningen för länets utveckhng måste vara en balanserad tillväxt inom ramen för utvecklingen i landet i dess helhet.

Stockholmsregionen har under de senaste decennierna utvecklats tUl ett centrum för försörjning, service och administration pä bekostnad av ett minskat antal sysselsatta i industri och hantverk. De som ville föreslå avgifter på företagen kan ju tänka på detta. Hårdast har utvecklingen drabbat den tunga verkstadsindustrin. Den statliga regionalpolitiken måste utformas så att resultatet inte bhr en ökad skUlnad i olika avseenden mellan Stockholms län och landet i övrigt. Vi måste få en aUsidig social mUjö i regionen. Detta kräver att man slår vakt om den industri som finns i regionen och att industrin kommer i första hand vid en utvidgning av sysselsättningsmöjligheterna.

Inom Stockholms län råder i dag obalans i sysselsättningen meUan de nordvästra och de södra delarna av länet. I förhållande till antalet bosatta är antalet arbetsplatser för htet i de södra delarna av länet i jämförelse

med de norra. Detta leder till aUtför långa restider meUan bostad och arbetsplats, samtidigt som det ekonomiska underlaget för samhällsverksamheten blir ojämnt fördelat. I de yttre länsdelarna, särskUt i Norttälje-delen och i skärgårdsområdet, upplevs glesbygdsproblemet med bristande sysselsättning, vUcande befolkningstal, låga inkomster och lågt skatteunderlag med samma styrka som i andra glesbygdsområden i landet. SamhäUet, i form av de i regionen verksamma organen, måste få styrmedel för att påverka förläggandet av arbetsplatser och bostäder och i störte utsträckning kunna stimulera utveckhngen inom länet än för närvarande.

Därtill måste staten också bidra med effektiva ekonomiska insatser för att påverka utveckhngen, särskilt i det yttre länsområdet och den för landet unika skärgärden, där regionalt utvecklingsstöd bör kunna utgå.

I Länsprogram 70 har länsstyrelsen reviderat befolkningsprognoserna för länet tiU 1 727 000 invånare år 1980, beroende på att man förutsätter en något långsammare inflyttning tUl länet än vad som tidigare beräknats. Detta medför också vissa reduceringar av bostadsbyggnadsbehovet och därmed sammanhängande investeringsbehov. Dessa förändringar bhr dock inte stora, beroende på att bostadsbyggnadsbehovet i Stockholms län tUl större delen beror på naturlig foUcökning, omflyttning inom länet, saneringsbehov och en ökning i den nuvarande befolkningens utrymmesstandard. Bostadsförmedhngen redovisar för närvarande 150 000 sökande, varav 90 000 är utan duekt förhyrd bostad. Bostadsbyggandet mäste därför upprätthåUas på nuvarande nivå. Stockholms utveckhng får inte regleras genom en planerad bostadsnöd. I Stockholms län finns svåra brister i kommunUcationsförsöriningen, främst beroende på otillräcklig tUldelning av medel för vägbyggandet och trots att länets invånare i större utsträckning än vad fallet är i andra län via landstingsskatten själva tar ansvaret för de lokala kommunikationsmedlen. Underförsörjningen med vägmedel leder tUl allvarliga begränsningar i den yrkesverksamma befoUcningens möjligheter att med rimliga restider finna lämpligt arbete, samtidigt som kvinnornas möjligheter att söka sig ut på arbetsmarknaden försvåras. Dessutom drabbas länets näringsUv, En harmonisk utveckling av hela regionen, med fullvärdiga samhäUen, aUsidigt utbyggda i fråga om arbetsplatser, bostäder, sociala och kultureUa mstitutioner, förutsätter ett välutvecklat kommunikationssystem.

Jag vill slutligen kosntatera, herr talman, att den nuvarande bristsituationen i Stockholms län kräver mycket stora samhälleliga insatser även vid försiktiga antaganden om länets fortsatta tUlväxt i folkmängd och sysselsättning. Enligt vad som nu kan förutses kommer större anspråk att ställas på kommunerna och landstinget än vad dessa förmår att bära utan vidgade statsbidragsramar och ett större utrymme på kapitalmarknaden än vad de för närvarande ges. Detta gäUer också den statliga verksamheten, framför allt vägförvaltningen, som måste tUldelas väsentligt ökade resurser.

Den nu pågående debatten om begränsningar i storstadsexpansionen kan lätt leda till att dessa områden uite ges tillräckliga resurser för samhällsutbyggnaden. En underskattning av Stockholms läns behov kan med hänsyn tUl det pressade läget få mycket allvarUga konsekvenser för

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

111

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

128

länets sociala och ekonomiska utveckling. Verkningarna härav drabbar inte bara den mycket stora befolkningen i Stockholms län - en femtedel av landets befolkning - utan även landet i dess helhet.

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr talman! I den stad jag bor har vi i dagarna blivit mycket negativt berörda av meddelandet att det statligt ägda företaget Gävle vagnverkstad AB skall avskeda 50 man och att tillverkningen av lok och truckar skall läggas ned.

Uppgiften kommer mycket överraskande. Det är inte många veckor sedan Gävlepressen hade intervjuer med företagsledningen som andades tiUförsikt, I dag har det nya numret av tidningen Statsanställd kommit ut. Den har ett stort reportage från Gävle vagnverkstad. Där ges en optimistisk bUd av företagets läge och perspektiv. Den är baserad på uppgifter frän företagsledningen sä sent som den 18 januari. Nu ett par veckor senare meddelas att avskedanden skall ske och att produktionen i en viktig del skall avvecklas.

Någonting måste ha gått på sned här eUer också har informationen från företagsledningen i betänklig grad klickat. Både från de anställdas och från Gävle kommuns sida måste vi begära och förutsätta att berörda departement gör allt i sin förmåga för att lindra följderna av de planerade åtgärderna vid detta statsföretag. Främst bör undersökas möjligheterna att dit förlägga annan produktion eller legoarbeten.

Det har väckt stor besvikelse i vida kretsar att regeringen inte i statsverkspropositionen aviserat en proposition om svenskundervisning för invandrare. Inrikesministern säger att frågan är under övervägande i departementet. Dröjsmålet har våUal kritik på många håU, i LO och i Metall, i invandrarverkets ledning och säkert också bland mänga invandrare. På sina håU fruktar man en långvarig fördröjning.

Jag vUl gäma som ordförande i invandrarutredningen säga, att jag självklart är mycket angelägen om att vi får en snar lösning av dessa viktiga samhällsproblem. Ätt språkutbUdningen för invandrarna har central betydelse är allmänt omvittnat. Svenska språket är den högsta tröskeln för en invandrare att ta sig över när det gäUer att reda sig i vårt arbets- och samhäUsliv. Utan tUlräckliga insUcter i språket riskerar invandraren att bli en utanförstående i samhället, en andra klassens medborgare.

Den nuvarande svenskundervisningen har stor omfattning, och staten och det allmänna satsar generöst, säkert mer än något annat mvandrar-land. Men gällande system är behäftat med olika brister som det är angeläget att avveckla snarast, inte minst därför att standarden på undervisning, läromedel o. d. är synnerligen ojämn. Man kan och bör få ut mer i effektivitet och räckvidd av de stora pengar som här läggs ned. Mellan 40 och 50 miljoner kronor om året rör det sig om för närvarande.

Invandrarutredningens förslag förra sommaren har i huvudfrågorna fått ett nästan genomgående positivt mottagande av remissinstanserna. Detta gäller särskilt förslaget om 240 timmars ledighet och lön för anstäUda invandrare för att gå igenom grundutbildningen i svenska och samhällsinformation.   Arbetsgivarsidan   vUl  inte  oväntat  ha  en  annan

kostnadsfördelnmg än den vi föreslagit, medan andra instanser däremot vUl gä längre än utredningen i vissa delar.

Jag kan väl förstå att meningarna går isär i delfrågorna och att inrikesdepartementet vUl ha ännu någon tid pä sig att förbereda propositionen. Jag vUl emellertid enträget hemstäUa tiU inrikesministern att söka fä fram proposition under innevarande kalenderår. I annat fall förloras mycket värdefuU tid tUl skada både för invandrarna och hela vårt samhälle.

Det har antytts att en knäckfråga i sammanhanget skulle vara kostnadsfördelningen meUan stat och kommun. Vi har enligt direktiven för utredningen inte haft att gå närmare in på dessa frågor. Vi har emellertid haft överläggningar med Kommunförbundets ledning, och vi har tolkat direktiven så att vi varit oförhindrade att betona statens övervägande ansvar för undervisningskostnaderna, samtidigt som kommunerna genom sina skolmyndigheter för vuxenutbUdningen skulle vara huvudman för verksamheten. 1 denna centrala organisatoriska fråga är Kommunförbundet klart positivt i sitt remissyttrande.

De kostnader som kan uppstå för kommunerna torde vara begränsade i förhällande tiU den totala kostnaden för staten och arbetsgivarna. Så bör det också vara. Ätt kommunerna dock icke helt kan eller bör fritas frän kostnader kan ses mot bakgrunden av att de också får skatteunderlag och inkomster genom invandrarna. Vi har räknat med att de direkta kostnaderna för kommunerna i ett par avsnitt — för uppsökande verksamhet samt barntUlsyn när invandrarhustrurna undergår utbUdning — skuUe röra sig om tUlsammans 4 miljoner kronor. HärtiU kan komma viss merbelastning för de störte invandrarkommunerna om de måste förstärka sin skoladministration för uppsökande verksamhet.

Totalt sett torde kommunernas kostnader närmast bli marginella. Denna delfråga bör inte hindra eller nämnvärt fördröja reformen med språkundervisningen. Jag hoppas att inrikesministern med kraft angriper dessa frågor och bringar dem tUl en snar och effektiv lösning.

I ett svar på en enkel fråga i dag pä förmiddagen har inrikesministern på tal härom sagt, att han hoppas kunna återkomma sedan övervägandena i departementet avslutats. Jag vUl gäma tolka detta som en antydan om att han siktar tiU att lägga fram en proposition senast till årets höstriksdag. Det skuUe säkert också vara i samklang med vad en bred opinion hoppas på, inte minst bland invandrarna själva och inom den fackliga rörelsen.

Jag vill också beröra en annan fråga. Nyligen har ett utredningsförslag lagts fram om en reklamskatt på 10 procent. I samband med dess införande skuUe annonsskatten ersättas och den nuvarande skattesatsen pä 6 procent höjas till 10 procent. En del kategorier annonser skulle vara skattefria, platsannonser och liknande.

Jag skall här inte gå in pä om en reklamskatt i och för sig bör införas eUer inte. Det blir en senare fråga för riksdagen. Men vi hörde i går kväU finansminister Sträng bebåda att han ämnade lägga fram ett förslag tUl vårriksdagen. Här råder starkt delade meningar, och att branschens folk är emot beskattning säger sig självt. Vi får en repris på den debatt som fördes  förra  året  om  annonsskatten.   Däremot vUl jag i egenskap av

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

129

5 Riksdagens protokoU 1972. Nr 16-17

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

130

tidningsman starkt understryka att vi stäUs inför ett val i dessa frågor, nämligen genom sambandet mellan annonsskatten och en eventuell reklamskatt.

Det var olyckligt att annonsskatten infördes separat i fiol med den extra belastning pä reklammedlet annonser som därmed uppstod. Jag hävdade dä att en sådan snedbelastning inte borde få kvarstå någon längre tid. Antingen bör man snarast slopa annonsskatten eller också komplettera den med en reklamskatt, så att den tidigare balansen mellan olika reklammedel åter upprättas. Ätt fortsätta som hittiUs får dock inte ske — det skuhe gå ut över annonserna och därmed också över pressen och dess ekonomi.

Jag förstår väl att det pohtiskt och realistiskt kan te sig svårt att slopa annonsskatten och beröva statskassan dessa inkomster — så mycket mer som presstödet är direkt kopplat tUl denna skatt. Man kan ha vilken tanke man viU därom, och jag anser att fjolårets koppling var olycklig. Nu finns den dock här som en realitet. Det är väl tveksamt om man skulle kunna uppbåda majoritet i rUcsdagen för annonsskattens slopande — såvida inte finansministern tog mitiativet. Men hans argument går i rakt motsatt riktning; att komplettera med en reklamskatt för att få inkomster till statskassan och till ett förstärkt presstöd.

Dessa frågor kommer uppenbart att prövas av riksdagen under våren. Men för det fall övervägandena i regeringen och senare i riksdagen skulle medföra att en reklamskatt införs, på 10 procent eller någon annan skattesats däromkring, vUl jag redan nu rikta en enträgen maning att inte i samband därmed höja annonsskattens nuvarande sexprocentiga skattesats.

Främsta skälet mot en höjning av annonsskatten kan anges med en hänvisning till den försämrade annonskonjunkturen och den försvagning som inträtt i pressens ekonomi.

Under fjolåret minskade annonsvolymen i dagspressen med genomsnittligt ca 15 procent. Det skall erkännas att denna försämring började redan tidigare och att minskningen totalt för första halvåret 1971 uppgick just till 14—15 procent i dagspressen. Detta var alltså innan annonsskatten trädde i kraft den 1 juh i fjol. Man kan med andra ord inte primärt skyUa annonskonjunkturens försämring på skatten. Under andra halvåret i fjol höU sig annonsvolymens minskning oförändrad vid ungefär 14—15 procent.

Variationerna mellan ohka tidningar är naturligtvis betydande, som alltid. Vad gäUer s. k. andratidningar i storstäderna bör man observera att en särskUd faktor där spelat in, nämligen en omläggning av strukturen på en av dessa tidningar med särskUt stort annonsbortfall som följd. I vad män andratidningarna genereUt och bestående drabbas särskUt av annonsvolymens krympning torde ännu vara för tidigt att ha en bestämd mening om.

Resultatet av annonsminskningen under konjunktursvackan har emellertid blivit en mycket stark försämring i pressens ekonomi. En stor grupp tidningar redovisar underskott på flera tiotal miljoner. Mot detta räcker nuvarande statliga presstöd endast i ringa mån.

Flera av våra största och för nyhetsförmedling och opinionsbildning

väsentliga dagstidnmgar skuUe riskera att snart gä under om inte detta presstöd införts. Men med nuvarande läge och tendenser förslär inte nuvarande presstöd för att klara hvet på en rad vUctiga storstads- och landsortstidningar. Detta är den bittra sanningen. Det talar starkt mot varje tanke pä att höja annonsskatten; även om denna höjning formellt kompenserades skulle den medföra risk för ytterligare krympning av annonsvolymen på grund av högre priser på annonserna. Samma faktorer talar också för en skyndsam, kraftig förstärkning av presstödet.

I detta sammanhang, herr talman, vUl jag beröra ett uttalande som finansministern då och då brukar göra. Han säger att det finns så förskräckligt mycket annonser i tidningarna att man endast med svårighet här och var kan hitta en hten textsnutt. Resten är annonser. Därför kan man gäma tänka sig en minskning av annonsvolymen i pressen.

Om denna bUd hade beskrivit verkhgheten skulle mycket vara annorlunda i svensk press. Regering och riksdag skulle dä inte behöva syssla med presstöd. Dessvärre är så inte faUet. I amerikansk press brukar man ha tumregeln att en tidning bör ha två tredjedelar annonser och en tredjedel text för att vara på den säkra sidan ekonomiskt.

1 svensk press är den vanhga proportionen den omvända. Det är väl egentligen endast Dagens Nyheter som lyckats leva upp tiU den nämnda amerikanska tumregeln. Men de flesta övriga tidningar brukar ha ungefär en tredjedel annonser och två tredjedelar text. Och den relationen är inte tiUräcklig för att säkra en ridnings ekonomi och framtid. Därför är det nödvändigt, som tingen har utvecklat sig, att satsa på ett rikhgt presstöd för att upprätthälla en önskvärd differentiering i nyhetsförmedling och opinionsbUdning — en princip som statsmakterna redan har knäsatt.

Ätt radikalt förskjuta tyngdpunkten i pressens inkomster från annonser tUl prenumerationsavgifter är inte realistiskt att tänka sig, eftersom följden då skuUe bh en aUvariig minskning i upplagorna.

Jag skrev i min tidning strax före senaste årsskiftet att det blir nödvändigt med en fördubbling av nuvarande presstöd. Herr talman! De siffror som sedan dess kommit fram om pressekonomin och annonsinkomsterna understryker denna slutsats. Jag vUl därför här upprepa denna propå inför det arbete som nu pågår i kanslihuset på en proposition om presstödet som kan väntas fram mot våren.

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

Hert ULLSTEN (fp):

Herr talman! I höst skall riksdagen ta ställning till ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet. Det skall bygga pä de s. k. länsprogrammen, där för varje län angetts de planer och önskemål som finns när det gäller näringslivets utbyggnad och lokahsering, planer för bostadsbyggande, kommunala investeringar i samhäUsservice av skilda slag och de antaganden om befolkningsutveckhngen som lagts till grund för detta utbyggnadsprogram.

Det är bra att vi nu kommer att få en övergripande utvecklingsplan. Det är bra bl. a. därför att det är svårt att veta vUken målsättning man skall ha för utveckhngen inom de olika regionerna, om man saknar målsättning för hela landet. Det bästa exemplet på detta är kanske arbetet på regionplanen för Storstockholmstrakten och den debatt som det förslaget har föranlett.

131

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

132

Det kan ha verkat som om den debatten gäUt motsättningar mellan dem som medvetet velat satsa pä en ohämmad expansion i denna region, på ena sidan, och på den andra sidan dem som talat för regional jämlikhet och som velat se en dämpning av storstadstUlväxten som ett medel att ge övriga regioner bättre chanser. Kanske har man också tyckt sig märka en klar motsättning när det gäller de regionalpohtiska målen mellan företrädare för storstadsregionerna och representanter för övriga delar av landet.

Visst har sådana motsättningar funnits. Det finns olika skolor när det gäller värdet eUer vådan av en snabb urbaniseringsprocess. Det finns politiker i alla delar av landet och inom alla partier som i överdriven omsorg om den egna kommunen eUer den egna regionen har lätt för att anlägga bypolitikens snäva synsätt på det mesta.

Men i varje fall för den seriösa delen av debatten kring regionplaneför-slaget för denna region — liksom för debatten om storstadstillväxten över huvud taget — har bristen på en regionalpohtisk målsättning för hela landet varit en viktigare bakgrund. Vad skall vi planera för, har man haft anledning att fråga. Skall vi planera för vad vi önskar när det gäller befolkningsutveckling och de utbyggnadsbehov som den vid olika antaganden skapar, eller skall vi planera för den utveckling som vi tror att vi kommer att bli påtvingade på grund av statsmakternas förmåga eller brist på förmåga att skapa sysselsättningsmöjligheter i andra delar av landet?

Visst är det sant att en regionplan kan verka styrande på samhälls-byggandet även i de avsnitt där den endast syftar till att ange sannolika utveckhngstendenser. Men det finns också ett krav på våra kommunalpolitiker att vara beredda att möta de problem en kommun eller en region i verkligheten ställs inför. Det ansvaret är lika stort för kommunalpolitiker i avfolkningsbygder som för dem som med eller mot sin vilja måste klara en kraftig befolkningsökning.

Mot den bakgrunden - bristen på en regionalpolitisk målsättning för hela landet och erfarenheterna från 1960-talet - är det inte så märkligt att man inom Storstockholmsregionen har ansett sig behöva planera för en relativt stor inflyttning från landet i övrigt, och även från utlandet för den delen.

Under hela 1960-talet har man i genomsnitt haft en nettoinflyttning på mellan 13 000 och 14 000 personer. Ingenting har tytt på att sysselsättningsläget i andra delar av landet skulle ha förbättrats så att man nu har anledning att vänta en mycket radikal minskning i inflyttningen tUl Storstockholmsregionen. Ä andra sidan kan man givetvis säga att det inte heUer finns någonting som tyder på att man har all anledning att vänta sig en kraftigt accelerande inflyttning till den här regionen. Det är från den utgångspunkten som det finns skäl att kritisera de befolkningsprognoser som förslaget till regionplan för Storstockholmtrakten utgår från. Folkpartiet i Stockholms län har också gjort det. Vi har bedömt prognosen vara felaktig — den ökning planen förutsätter är varken önskvärd eller sannolik och står inte i samklang med den balans i utvecklingen meUan ohka regioner som vi vill eftersträva. Vi har i stället menat att planeringen bör utgå frän samma antagande om befolkningsut-

vecklingen som riksdagen kommer att lägga tUl grund för sitt regionalpolitiska handlingsprogram. Vi har då utgått ifrån att befolkningsprognosen kommer att bh densamma som i Länsprogram 70. Det kan vara intressant att påpeka att den prognosen med nästan 110 000 personer understiger den prognos som låg till gmnd för Länsplan 67 och som riksdagen - såvitt jag vet utan någon invändning - accepterade när man för tre år sedan behandlade den saken.

Det är därför fel att som herr NUsson i Tvärålund säga att Länsprogram 70, bygger pä samma antagande om befolkningsökning som regionplaneförslaget gör. Sä är ingalunda fallet. Länsprogram 70 bygger ju på ett genomsnitt för utvecklingen under tiden 1966—1970. Det förefaller ändå vara en ganska reahstisk bedömning. Det är väl den utvecklingen vi har att emotse såvida ingenting oväntat inträffar.

Om nu Storstockholmsregionens planerare viU placera in sig i det rikspolitiska sammanhanget och acceptera samma befolkningsprognos som man utgår från i det för hela landet gäUande rikspolitiska handlingsprogrammet, då uppkommer frågan om statsmakterna är viUiga att underlätta för storstadsregionerna att anpassa utvecklingen mot de gemensamma målen, och i så fall med vilka medel man tänker göra det.

Här är det viktigt att ha klart för sig att när man säger att man vUl dämpa storstädernas tillväxt så handlar det om att påverka människornas val av boplats. Då borde man till att börja med kunna vara överens om att målsättningen skaU vara att skapa största möjliga personliga valfrihet och att den valfriheten givetvis skall gälla var än i landet man bor.

För att belysa det problemet kan jag nämna att man i Storstockholm kan räkna med att enbart födelseöverskottet kommer att öka folkmängden under 1970-talet med mellan 80 000 och 90 000 människor. Detta leder till, såvitt man förstår, att denna regions andel av totalbefolkningen bara genom födelsenettot kommer att bli oförändrad eller möjligen öka. Vill man frysa befolkningsökningen i Storstockholmsregionen vid dess nuvarande andel av totalbefolkningen, då innebär det att man talar för ett idiotstopp, att man uttalar sig för målsättningen att för varje person som flyttar in måste någon flytta ut.

Det är intressant att se hur lätt debatten stannar upp just där. Man får sällan veta med vilka medel man skall åstadkomma den ganska hårda regleringspolitik som mäste till för att klara den uppgiften. Det kanske beror pä att man när man forskar i vad som kan göras kommer underfund med att det över huvud taget inte är särskilt realistiskt att tänka sig att man i någon större utsträckning genom åtgärder /' storstadsregionerna skall kunna vända på befolkningsströmmarna.

Vi måste acceptera att storstäderna inrymmer expansiva krafter. En storstad utgör en lockande miljö för företagsledningar och centrala organisationer — även de som står dem som är mycket för utflyttning ganska nära. Det är där som kontakter inom teknik och vetenskap knyts. Det är där det rikhaltiga utbudet av arbetstiUfällen finns. Även om mycket kan göras och måste göras när det gäller att sprida utbudet av kulturella aktiviteter kommer detta att bli mest differentierat i de stora städerna. Och i Sverige, liksom i alla utvecklade länder, kommer det att finnas en stad som är väsentligt mycket större än de andra och som

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

133

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

134

kommer att fortsätta att vara det.

Vad debatten om storstadstillväxten därför skall handla om — om den skaU föras på ett någorlunda realistiskt plan — är hur vi skall kunna dämpa tillväxttakten och med vUka medel vi skall göra det, medel som innebär att man skadar varken dem som bor inom storstadsregionerna eUer de verksamheter av mycket central betydelse för hela landets utveckling som bedrivs där.

Jag tror då inte att den investeringsavgift som herr Nilsson i Tvärålund talade om är en särskilt effektiv eller ens önskvärd metod. Den bygger på föreställningen att vi skulle ha en kraftig företagsetablering i storstadsregionerna och att det alltså är en mycket angelägen uppgift att försöka stoppa företagsetableringen i dessa regioner. Men hur förhåller det sig egenfligen? Jo, tittar man på vad som hänt mellan 1962 och 1968 så visar det sig att i Stockholms län har antalet i industrin sysselsatta minskat med drygt 15 000, i Malmöhus län med 2 300 och i Storgöteborg med närmare 3 000. I samtliga tre storstadsregioner har alltså företagsetable-ringarna minskat. Då är det svårt att förstå varför man skulle införa en investeringsavgift för att bromsa tUlväxten av etableringar. Den bromsen finns där redan. Dessutom antar jag att man med det förslaget syftar på just etableringar utifrån och att man inte tänker sig att införa något slags allmän investeringsavgift, som aUtså även skuUe drabba aUa investeringar i regionen av företag som finns där och som måste finnas där.

Jag tror heller inte - och på den punkten håller jag helt med herr Wictorsson - att tanken på att låta företagen betala sina egna flyttningskostnader, hur riktig den än kan förefalla rent teoretiskt, är särskUt gångbar. Antingen anser sig väl företagen behöva arbetskraften, och då betalar man, eller också behöver man den inte och då betalar man inte de extra flyttningskostnaderna. Det innebär ju bara att det är de arbetssökande som drabbas.

Att hitta ett system som möjliggör att man generellt kan säga att den enskUde arbetstagaren icke drabbas lär såvitt jag kan förstå på grund av problemets karaktär vara helt uteslutet.

Vi menar också att man inte skaU använda bostadsbyggandet som styrinstrument för att minska inflyttningen. Ty det är ju dess värre på det sättet att det är i storstäderna som bostadsbristen är störst och trångboddheten som mest besvärande. Även om inflyttningen tUl Storstockholm, som herr Wictorsson ganska utförligt berörde, helt skuUe upphöra, behövde vi ändå upprätthåUa ett byggande på en ganska hög nivå för att inte väsentligt försämra bostadsstandarden för människorna i dessa områden.

Pä ungefär samma sätt förhåUer det sig när det gäller investeringar i kollektivtrafik och vägbyggen. Målsättningen att åstadkomma en tillfredsställande trafikförsörjning måste naturligtvis även gälla för storstadsområdena. 1 dessa finns ett uppdämt behov av trafikinvesteringar, vilket gör att en kraftig åtstramnmg också där i första han skuUe leda tUl en försämring för de människor som redan är bosatta där, och det är vi inte beredda att acceptera.

Jag tror för egen del inte heUer att den typ av utflyttning av statliga ämbetsverk som riksdagen beslöt förra året är någon särskilt effektiv eller

eftersträvansvärd åtgärd. När man nu inför nästa etapp gör gmndliga utredningar och undersökningar av effekterna av utflyttningsåtgärderna kommer man fram tiU att detta var en ganska dyrbar affär och en föga rationeU åtgärd.

Inte minst de effektivitetsstudier som gjorts inom televerket visar dessutom vUka betydande vinster man i stäUet kan göra om man satsar på en decentralisering av besluten. En sådan innebär att man slipper det inslag av tvångsförflyttning av anställda som verksförflyttningen natur-ligen innebär. Det är uppenbarligen så att decentraliseringen blir rationeUare med hänsyn till verkens funktioner. Den innebär att omplaceringen av anstäUda kan ske under en längre tid, varigenom man skapar mindre omställningsproblem. Det blir av allt att döma bUligare. Därtill kommer att man undviker den koncentration av besluten till kanslihuset som verksutflyttningen gärna för med sig. I stället får man en spridning av makten. Fler beslut kommer att fattas närmare de människor och verksamheter som de berör. Jag skuUe också tro att den lokaliseringspolitiska effekten, om man ser tUl kostnaden, blir minst lika stor och på sLct kanske mycket större än metoden att flytta ut hela ämbetsverk.

Ätt välja decentrahsering till länsorgan och kommuner i stäUet för utflyttning av hela ämbetsverk är också ett exempel på hur den dämpning av storstadstUlväxten, som är ett gemensamt intresse för storstadskommunerna och landet i övrigt, kan också ske under former som inte behöver skapa motsättningar. Grunden för en sådan politik bör vara ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet, där vi anger vad som är en önskvärd balans i utveckhngen mellan olika regioner. Det programmet måste utgå från sädana antaganden om befolkningsutveckhngen som bygger på en realistisk bedömning av utvecklingstendenser i olika delar av landet och på de praktiska, genomförbara och önskvärda möjligheter vi har att korrigera dessa tendenser.

En annan fömtsättnmg för ett sådant program mäste vara att dessa korrigeringar skaU bygga pä positiva åtgärder, som garanterar individen största möjliga frihet i valet av bostadsort och sysselsättning.

En fömtsättning för att programmet skall bli effektivt är också att vi inte bara i allmänna termer uttalar oss för att avlasta de starkast expanderande orterna och stoppa avfolkningen i övriga delar av landet. Statsmakterna måste skapa garantier för offentlig service och goda villkor för näringslivet i utpekade utvecklingsorter. Enskilda och företag, som står i valet att flytta från nuvarande bosättningsort, måste få svar på frågan om hur orten skall utvecklas, och dä räcker det inte att hänvisa till att man t. ex. är beredd att stödja företagsetableringar, om transportmöjligheterna samtidigt försämras genom att järnvägstrafiken läggs ner. Inte heller räcker det med att säga att man stimulerar industriell utveckling, om inte kommunen samtidigt ges möjligheter att bygga bostäder i tillräcklig omfattning.

Det behövs i stäUet enligt vår mening generellt verkande åtgärder som skapar bättre allmänklimat för produktiv sysselsättning i de delar av landet där utflyttning i dag tyvärr ofta ter sig som det enda alternativet till arbetslöshet. Vi kan använda skattesystemet för det syftet. Vi kan

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AUmänpoUtisk debatt

135

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

differentiera arbetsgivaravgiften. Vi kan vara generösare när det gäller att medge att investeringsfonderna används utanför storstadsregionerna. Vi kan sänka priserna på tele-, tåg- och flygförbindelserna och låta bh att lägga ner järnvägar. Vi kan utvidga transportstödet och ge stöd åt kommuner som vUl främja företagsetableringar.

Det här är några av de idéer som folkpartiet har fört fram i en partimotion. De tar aUa sikte på åtgärder som ökar den regionala jämUkheten genom bättre sysselsättningsmöjligheter i utvecklingsdugliga regioner utanför storstadsområdena. Ätt den pohtiken lyckas är ett mtresse för aUa människor, oberoende av om de bor i Skärholmen eller i Tvärålund.

136

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Inom ramen för den knappt tillmätta tid jag har skaU jag trots aUt försöka att anknyta några synpunkter både till arbetsmarknadspolitiska frågor och till de regionalpolitiska.

Låt mig erinra om att våra myndigheter, kanske inte utan en berättigad stolthet, understundom i högtidliga sammanhang talar om den utbUdningsexplosion som ägt rum i vårt land under 1950-talet och 1960-talet. Den explosionen började knalla ungefär samtidigt som vi hade en stor brist på kvahficerad arbetskraft. Det var underskott praktiskt taget över hela linjen på arbetskraft med lång utbildning — akademisk arbetskraft av olika slag. Det är väl naturligt, kanske förklarligt, även om det inte är försvarligt, att man när man sysslade med grandskolans lågstadium inte sä förfärligt mycket funderade på vad som skulle hända med ungdomarna 20 är senare, när de skulle vara färdiga med en högre UtbUdning och skuUe gå ut på arbetsmarknaden.

Man måste nog konstatera att statsmaktemas inställning under 1950-talet var ungefär sådan som den kom till uttryck i några ord från det årtiondets början av en av våra ledande samhällsplanerare, när han sade att en viss planlöshet är tUl fördel, förutsatt förstås att den är optimistisk och progressiv. Jag tror inte att de ungefär tre tusen arbetslösa akademUcerna av olika kategorier har mycket till övers för ett så sangviniskt program. För missförstånds undvikande vUl jag nämna att jag med ordet akademiker inte syftar pä bara den snävare kategorin av universitets- och högskoleutbUdade utan avser aUa som har en mera kvalificerad utbildning efter gymnasiet - de är alla i stort sett i samma bekymmersamma situation. Tyvärr mäste jag säga att det programmet ganska länge, mot slutet av 1960-talet, präglade våra myndigheter. Skall vi på rätt sätt kunna tillvarata de växande resurser som vi nu satsar pä högre UtbUdning, och skall man på ett effektivt sätt kunna använda sig av den arbetskraft som har fått högre utbildning, krävs det åtminstone någon planmässighet i myndigheternas åtgärder. Ingen — varken individ eller samhälle — har någon glädje av överproduktion av akademiker vUkas kunskaper inte kan nyttiggöras i arbetslivet.

Den situation som vi befinner oss i har inte kommit överraskande eller plötsligt på något sätt. Låt mig för att erinra om hur man ändå har känt tiU siffroma påminna om 1955 års universitetsutredning som i slutet av 1950-talet sade att vi 1970 kommer att ha ungefär 50 000 ungdomar

under utbUdning vid universitet och högskolor. Några år senare var ecklesiastikministern tvungen att korrigera dessa siffror. Han sade att det bhr 83 000 år 1970. Vad vi i dag vet är att det blev 120 000 som var under utbUdning. Detta är en liten bild av hur situationen fått löpa i väg utan någon som helst kontroll. Dessa 120 000 utexamineras i år och nästa år och ett antal år framåt, och det innebär ett sådant tillskott på detta specieUa arbetsmarknadsområde att det i dag och varje dag under större delen av det kommande decenniet behöver skapas 100 nya arbetsplatser för att man skaU få en full sysselsättning för dessa människor på jobb som ter sig något så när adekvata i förhållande tUl deras utbUdning.

Jag sade nyss att vi har ungefär 3 000 arbetslösa akademiker. Jag skaU erkänna att den siffran är litet svävande, ty i den finns inte bara de på vanligt sätt registrerade arbetslösa, utan där finns också med en viss dold arbetslöshet som tar sig det uttrycket att folk inte tar ut sin examen utan håller sig kvar vid universiteten för att leva på studielån. Det är naturligtvis ett äventyrligt sätt att planera för sin framtid, men det är ett sätt att överleva en besvärlig situation.

1 den beräkningen finns också med de som t. ex. inte kunnat komma in vid lärarhögskolor och därför blivit tvungna att gå vidare och komplettera med något betyg i förhoppning att det skall gå bättre i framtiden.

Det är alltså en på visst sätt osäker siffra. Personligen tror jag att den verkliga siffran snarare ligger över än under 3 000.

Men vi kan gä tUl den offentliga statistik som finns. Den 11 oktober i fjol gjorde arbetsmarknadsstyrelsen en undersökning om arbetslösheten. Man skapade sig en uppfattning om hur stor arbetslösheten var för unga människor mellan 18 och 34 är, och man fördelade den också på utbildningsområden. Den totala befolkningen i den ålderskategorin var 2 037 000. Av dem var ungefär 70 000 akademiker, dvs. akademikerna var 3 procent av dessa människor. Deras andel av de arbetslösa var emeUertid nära 6 procent. Det betyder att arbetslösheten bland akademikerna var ungefär dubbelt så stor som i övriga kategorier. Det visar hur hårt arbetslösheten har drabbat denna gmpp, och då har jag inte aUs räknat med den dolda arbetslöshet som jag talade om. Redan detta motiverar att man vidtar specieUa åtgärder för att skapa arbete för de personer som det är fråga om.

Jag har tidigare i — som herr Ullsten sade — det gamla huset talat om vilka åtgärder jag tycker att man skall vidta, och jag skall inte uppehålla mig vid det vidare, men jag vUl mycket kort säga, att det är tre saker som förefaller mig mer angelägna än andra.

För det första tycker jag att man här i vårt land på samma sätt som i Tyskland och Amerika skulle skapa en mera speciahserad arbetsförmed-hngsservice, en förmedlingsorganisation som ger ohka gmpper den service som de behöver och inte nödvändigtvis en organisation som ter sig ganska hka för aUa.

För det andra räknar jag med att det kommer att behövas olika former av arbetsmarknadsutbUdning i allmän regi.

För det tredje tror jag att möjligheterna till beredskapsarbeten för

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

137

5* Riksdagens protokoU 1972. Nr 16-17

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

dessa grupper måste inventeras med sikte på en meningsfull sysselsättning.

Den sista punkten är kanske på ett sätt den viktigaste. Den arbetslöshet som vi har bland akademikerna är nämligen inte i någon nämnvärd utsträckning konjunkturbetingad; det är en strukturarbetslöshet. Den hänger samman med det utbUdningssystem som vi har haft och har, där man har kunnat komma till vissa utbildningsområden i stort sett utan spärrar. Ungefär hälften av de arbetslösa akademikerna har således samhällsvetenskaplig utbUdning. Det är de fakulteterna som har varit ospärrade och där man alltså kunnat komma in.

Den glada sorglöshet som präglat våra utbUdningspolitiska planerare när det gällt att avväga utbUdningstillfällena mot arbetstUlfäUena är mycket dyrbar för de unga akademikerna. De är ute i ett rättmätigt ärende när de begär största möjliga stöd av statsmakterna för att kunna komma ut på arbetsmarknaden och syssla med arbetsuppgifter som de åtminstone i någon mån har utbUdat sig för. Gör man ingenting förhållandevis omedelbart kommer strukturarbetslöshetssiffrorna att kanske tiodubblas inom loppet av ett decennium.

Lät mig sä, herr talman, använda den minut som jag inte har kvar tiU att säga några ord om regionalpohtiken.

Jag hörde tUl de förhållandevis få ledamöter av riksdagen som när man i fjol beslöt utlokalisera viss statlig verksamhet över huvud taget inte kunde ansluta mig tUl förslaget. Ärendet var enligt min uppfattning bristfälligt berett, det saknades underlag för samhällsekonomisk bedömning av förslagets verkningar och inte minst saknades en bedömning av vad utflyttningen kunde komma att betyda för Stockholm som huvudstad och som ekonomiskt centrum samt för länet som helhet.

Sedan vi avgjorde detta ärende har många myndigheter presenterat undersökningar av vUka man kan utläsa att utflyttningarna kommer att medföra mycket betydande kostnader. Även om helt naturligt sådana beräkningar alltid kan diskuteras ger de ändå en viss uppfattning om de kostnadsramar som det kommer att bli fråga om. I ett samhällsekonomiskt läge, då alla eftersträvar att dämpa den offentliga utgiftsstegringen, förefaller det mig som om det mest förnuftiga i dagens situation vore att avbryta eller uppskjuta arbetet med utlokalisering av statliga verk och myndigheter, tUl dess man har råd med sådana förhåUandevis onödiga utgifter.

138

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! När jag lyssnade pä herr NUsson i Tvärålund, som inledde detta avsnitt av debatten i kväll, och när jag sedan lyssnade på herr Lidgard blev jag medveten om att det mäste föreligga rätt betydande svårigheter att fä en borgerlig enighet kring det regionalpohtiska programmet.

Regeringens intentioner när det gäller målsättningen för den fortsatta regionalpolitiken efterlystes i går av centerpartUedaren och i dag av herr NUsson i Tvärålund. CenterpartUedaren sade - och jag tror att herr Nilsson sade detsamma — att vi helt enkelt hade förbisett denna fråga i årets statsverksproposition.

Jag blev förvånad när jag hörde det i går och undrade vad centerledaren egenthgen hade haft för sig när vi samlades och lyssnade tUl trontalet. Han måtte inte ha haft uppmärksamheten skärpt, för redan där blev det sagt;

"Strävandena att åstadkomma en jämnare fördelning av sysselsättning och näringsliv mellan landets ohka delar samt en bättre miljö fuUföljas.

Under året kommer förslag tUl regionalpolitiskt handlingsprogram att föreläggas Eder."

Och visst är det ämnet behandlat också i statsverkspropositionen, där det sägs; "Med utgångspunkt i länsprogrammen och annan dokumentation pågår inom inrikesdepartementet arbete med att utforma ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet. Detta program avses skola föreläggas riksdagen under nästa budgetår. I anslutning härtUl har en översyn av medlen i den regionala politiken påbörjats."

Att man inte i statsverkspropositionen kan gå in i alla detaljfrågor i det här sammanhanget hör naturligtvis samman med att vi nu håller på med ett mycket intensivt arbete i departementet just för att utforma det riksomfattande regionala handlingsprogrammet. Jag kan nämna att när man lägger aUa länsplanerna samman utgör de ett arbete på över 15 000 sidor. Det ger någon uppfattning om vad det egentligen rör sig om och hur pass omfattande det här arbetet är. Men den ideologiska gmnden för regeringens regionalpolitiska strävanden fanns ju redan fastlagd i 1970 års proposition, där det slogs fast att regionalpolitiken med kraft måste inriktas på att åstadkomma en sådan fördelning av välståndet att människorna i olika delar av landet får tUlfredsställande ekonomiska, sociala och kultureUa förhållanden.

De beslut som togs vid 1970 års riksdag utgjorde således en första etapp i utformandet av en mera konkret regionalpolitik. Det sades samtidigt att förutsättningarna för att kunna nå fram tUl en ännu bättre konkretisering låg i att man kunde basera det fortsatta handlandet på de mera noggranna studier som gjordes ute i länen i de olika länsplanerna. Nu hgger programmen på bordet, och vi har, som jag sade, ett omfångsrikt material att ta itu med. Jag är emellertid övertygad om att vi skaU kunna återkomma tUl riksdagen med ett program.

Jag ställer mig ganska optimistisk också tUl möjligheterna att få samhng kring ett sådant program. När jag tar del av folkpartiets partimotion ser jag att där tycks man åtminstone i det väsentliga ha accepterat de tankegångar som tidigare har redovisats frän regeringen. Även i centerpartiets partimotion konstaterar jag att det finns mycket som är värdefuUt. Men jag är litet överraskad över att man från centerns sida så definitivt tar avstånd från de s. k. storstadsalternativen. De var ju någonting som växte fram under den förra länsplanen. Då uttalades från många håll att man skuUe sprida den statliga verksamheten. Nya institutioner osv. skuUe kunna fördelas mer jämnt över landet. Man talade om att det finns orter som borde kunna vara goda alternativ till storstäderna. Det är de tankegångarna som centern tydligen inte längre anser värda att ge något stöd. Det här vill jag inte göra för stor affär av, för det är ju egentligen inte fråga om själva vokabulären, om beteckningen på olika ortstyper; sådant kan man lämna därhän. Men själva

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

140

syftet, tanken som ligger bakom det som har kallats storstadsalternativ, har ändå varit att försöka åstadkomma en bättre fördelning av välståndet och möjhgheterna i vårt land.

Jag skall inte gä in på medlen, även om någon tidigare i diskussionen snuddat vid detta. Men jag tror vi kan få anledning att återkomma till det längre fram.

Jag har ett material som kommit från arbetsmarknadsstyrelsen och som visar effekterna av de insatser som gjorts i sysselsättningsskapande syfte på olika områden. Jag skall, med hänsyn tiU att det är sä mänga anmälda på talarlistan, avstå frän att redogöra för det. Jag antar att materialet kommer att finnas tillgängligt i annan form. Men jag kan säga att redogörelsen visar att vi inte överdrivit när vi i statsverkspropositionen redovisat effekterna som skuUe kunna åstadkommas på byggnadssektorn eller genom de industribestäUningar som gjorts. De siffror vi nu fått tyder på att vi i det avseendet nått de effekter som avsågs. Man kan också utläsa av statistiken, såväl när det gäller arbetslösheten som lediga platser att vi har kommit in i en ny situation. Om man gör en säsongrensning av de uppgifter som föreligger är det alldeles tydligt att vi haft en ökning av antalet lediga platser under de senaste tre fyra månaderna. Att det också inträffat en omsvängning i arbetslösheten, som den mäts vid arbetsförmedlingarna, redan för tvä månader sedan är alldeles uppenbart. Vi har således anledning säga att vi i det här avseendet kunnat nä effekter med våra insatser.

Det kanske finns anledning ändå att framhålla en sak beträffande beredskapsarbetena, som har diskuterats i olika sammanhang. Jag satt och lyssnade på de inledande talarna i debatten i går och märkte att det fanns litet olika värderingar i fråga om betydelsen av den här formen av samhällsinsatser för att bereda människor sysselsättning. Jag vill erinra om att det här inte rör sig om pengar som helt försvinner, utan samtidigt som de ger inkomster åt människor ger de också bättre vägar, bättre reningsverk, kommunala servicelokaler och en mängd andra nyttiga investeringar kommer tUl stånd, ting som kanske eljest skulle skjutas långt på framriden. Skogsvård och naturvård är viktiga sektorer. Kvinnornas sysselsättning har också nämnts i debatten.

Av intresse i det här sammanhanget är särskilt den försöksverksamhet som ägt rum med beredskapsarbete inom nya områden. Jag vUl här understryka, inte minst när det gäUer ungdomen och den akademiska arbetskraften, att vi har all anledning att .så noga som möjligt utvärdera de resultat som nåtts de här månaderna. Jag har därför varit i kontakt med arbetsmarknadsstyrelsen, och man har lovat återkomma under våren med en redogörelse för hur de kommunala beredskapsarbetena, som kommit tUl stånd nu med en kraftig stimulans frän statens sida, har utfallit. Detsamma gäller den typ av beredskapsarbete som jag framhöll, som närmast gäller servicesektorn och där vi onekligen fått till stånd en verksamhet över ett betydligt bredare fält än förat och där vi har anledning förvänta att vi också kan få en bättre beredskap för framriden.

Herr talman, det finns ett avsnitt som jag gärna skulle vilja säga något om, nämUgen arbetsmarknadsutbUdningen. Det är också en fråga som varit uppe tidigare i debatten här. Där har jag lagt märke till att man från

oppositionen — kanske särskUt från moderaterna, men jag har en känsla av att det också gäUer kommunisterna - har en något ringaktande uppfattning om arbetsmarknadsutbUdning. Låt mig där konstatera att behovet av kompletterande yrkesutbUdning sannolikt är mycket större än vi i allmänhet gör oss en föreställning om. Att genomgå yrkesutbUdning måste ju vara en väldigt nyttig sysselsättning vid ett tillfäUe då arbetslöshet eljest är alternativet. Tankegången att arbetsmarknadsutbildningen skulle vara ett sätt att dölja arbetslöshetssiffrorna kan möjligen vara någonting som föresvävar talesmän för moderaterna eller kommunisterna, men det har ingenting att göra med regeringens intentioner.

Jag bedömer utvecklingen så, att vi också pä längre sikt får räkna med att hålla en hög volym av arbetsmarknadsutbUdning. Strukturomvandlingen, som vi erinrade om i statsverkspropositionen, är en företeelse som förekommer i vårt land liksom i alla länder som befinner sig i utveckling, och den skapar problem av olika slag - det var här som herr Lorentzon försökte göra sig lustig. Att det uppstår problem kan vi inte undvika ens i goda tider — även dä har vi ju fått uppleva att det varit många som kommit till utbUdningen inom arbetsmarknadsstyrelsen. Det skuUe naturligtvis vara mycket tacknämligt om vi kunde räkna med att varje enskUt företag kunde ta hand om sina anstäUda och att företagen själva, i den män de stäUdes inför svårigheter i fråga om produktion, också kunde vara ute i så god tid att de kunde organisera det så, att ingen av deras anställda blev överflödig utan de som fristäUdes kunde slussas över tiU nya uppgifter.

Jag är litet förvånad över att man just från moderat håll attackerar arbetsmarknadsutbildningen, eftersom alternativet ju vore att vi ställde mycket skärpta krav på företagen. Jag tror emellertid att det icke är reahstiskt att räkna med att vi i dag kan begära ett sådant ansvar av hela näringslivet. Jag vill gärna betyga att det finns många företagare som lägger sig vinn om sin arbetskraft i hög grad och som försöker att ordna på bästa sätt. Men det är alldeles tydligt att företagen icke har resurser att i alla situationer ta på sig det ansvaret.

Jag säger att det vore tacknämligt om företagen kunde ta på sig detta ansvar. Vi har försökt att genom en serie av lagstiftningsåtgärder o. d. utkräva ett störte ansvar av företagen. Jag kan erinra om skyldigheten att iaktta längre varseltider, om det ökade skyddet vid företag som går i konkurs osv. Det har varit en medveten strävan att försöka stärka arbetskraftens ställning pä arbetsmarknaden och över huvud taget förbättra arbetstagarnas sociala situation.

Men som sagt: Jag tror icke att vi under överskådlig tid kan komma till rätta med det här problemet utan att det allmänna tar på sig en betydande uppgift i sammanhanget. Dessutom finns det ju också i värt samhälle många som bestämmer sig för att i vuxen ålder gå ut i arbetslivet, och då fyller just arbetsmarknadsutbildningen en väsentlig uppgift.

Jag tror således att det kommer att vara nödvändigt att ägna uppmärksamhet ät det här området även sedan konjunkturen vänt. Vi kommer dä att få en annan sammansättning och en annan inriktning på UtbUdningen än den vi har under lågkonjunktur. Men vi skaU inte räkna

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

141

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

142

med att vi kan komma tillbaka tUl de låga tal som gällde i början av 1960-talet. Jag är övertygad om att vi kommer att stäUas inför nya problem, inte minst därför att det gäller nya grupper av arbetssökande med en förhållandevis smal sektor pä vUken de kan ta arbete. Ett resultat av våra höga ambitioner är också att vi får göra större ansträngningar för att tiUgodose individernas önskemål och krav. Detta blir särskUt påtagligt när det gäUer de handikappade och äldre. Även där försökte emellertid herr Lorentzon på sitt vanliga sätt att dra ner debatten, och han UppehöU sig inte vid de allvarliga problem som det ändå här rör sig om.

Vi vet att samhället inte är så skapat att vi kan räkna med att de äldre och människor med handUcapp själva kan tillvarata sina intressen på arbetsmarknaden. Där måste samhället hjälpa tUl. Under en lång följd av år har regeringen också gått in för att stödja de grupperna och gör så även i år. Jag vUl gärna här deklarera hur angeläget det är att samverka med näringslivet för att klara de problemen. Jag har tidigare erinrat om äldrelagstiftningen och vUl nu också hänvisa tiU att det kommer att ges ökade möjligheter för företagen att ha handikappade i sin tjänst genom att statsbidraget utformats på annat och i flertalet fall också mera generöst sätt än tidigare. Jag uttrycker förhoppningen att man både på arbetstagarsidan och i löntagarnas organisationer skall verka för att ta tUl vara de nya möjligheter som där ges.

Herr talman! Liksom de tidigare talare som stått i denna talarstol skaU jag försöka respektera önskemålet att inläggen begränsas. Låt mig bara säga att jag med stort intresse lyssnade på herr Wictorssons inlägg. Det är välkommet att även representanter för storstäderna här säger sin mening, och det har väl också skett i ett par tidigare inlägg.

Beträffande regionalpohtiken — om jag helt kort får återknyta tiU den

-  gäller det att försöka utforma både målsättning och medel på sådant
sätt att vi vinner förståelse för våra åtgärder såväl i tätorterna, inklusive
storstadsregionerna, som ute på landsbygden.

Sedan har jag också fått en fråga som jag här vUl svara på. Herr Möller i Gävle önskade i egenskap av ordförande i invandramtredningen klarare besked av mig om hur regeringen tänkte handla med den utredning som herr Möller och hans kamrater — av vilka flera är ledamöter av riksdagen

-  har gjort.

Låt mig då säga att jag tycker det är ett bra förslag som invandramtredningen har lagt fram. Jag sympatiserar med det och tycker att målsättningen i det programmet är god. Jag tror också att tiden nu är mogen att ta ytterligare ett steg för att ge invandrarna bättre utbildning. Och därför ansluter jag mig till vad herr MöUer själv sade, nämligen att när vi uttalar detta, så kan vi samtidigt säga, att vi inte behöver skämmas för de åtgärder som vi hittills vidtagit. Om man utnyttjar de timmar som stäUts till förfogande för innevarande budgetår, så tar staten där pä sig en kostnad på 50 mUjoner kronor för undervisningsverksamheten. Staten finansierar organiserandet av studiecirklarna och svarar för lärarlöner och övriga kostnader för denna undervisning. Det är mera generöst än när det gäUer bidrag tiU annan frivillig utbUdning i vårt land.

Men även om jag konstaterar det, säger jag, att tiden nu är mogen för att vi skall gå vidare. Även om herr MöUer i Gävle sade att det här

förslaget är så utformat att kostnaderna blir, som han beskrev det, ganska måttliga eUer små för kommunerna, så har man ju inte på kommunalhäU haft den uppfattningen. Det är riktigt att Kommunförbundet i princip anslutit sig till förslaget. Men man pekar på kostnadsfaktorerna, och speciellt när man läser yttrandena från de bortåt tiotalet kommuner vilkas synpunkter framgår av bUagor tUl Kommunförbundets yttrande visar det sig att man där betonar att det rör sig om ganska betydande kostnader som vissa kommuner här får ta på sig.

Vi kunde inte under den korta tid som stod tUl buds klara ut de här frågorna på ett tiUfredsstäUande sätt. Det var inte möjligt att ta in ett förslag i statsverkspropositionen. Förslaget från utredningen kom, som herr Möller vet, på sommaren, och dä skickades det ut på remiss. När vi inledde budgetarbetet, hade vi inte fått in alla remissvaren. Det var inte möjligt att vid den tidpunkten kunna tUlfredsställande bearbeta bl. a. de här kostnadsfrågorna.

Vidare tillkommer att i varje fall jag har ställt mig frågande till hur vi skaU ordna med utbUdningen för vissa grupper som söker sig till vårt land inte primärt för att söka arbete. Det gäller sådana som av humanitära skäl får stanna här men som inte kommer hit genom en organiserad uttagning av flyktingar utan på annat sätt. Det är i dag förenat med vissa problem att kunna placera in dem på arbetsmarknaden. Jag har frågat om vi inte riskerade att komma i den situationen att det kan bh ökade svårigheter att få ett arbete för sådana personer som vi gärna önskar skaU kunna komma in på arbetsmarknaden.

Det är ett speciellt problem där i varje fall jag vid penetreringen av de här frågorna sagt att vi måste veta litet mer om hur det kommer att verka. Det finns några sådana punkter som gör att vi inte kunde bli färdiga. Men jag försäkrar, att det är min förhoppning att jag skall ha möjligheter att komma tiUbaka tUl riksdagen under det här året med ett förslag i denna fråga som vi alla anser angeläget att få löst.

Nu hoppas jag ätt jag med den här deklarationen har skingrat en del misstankar och missförstånd som kan ha uppkommit genom uttalanden som gjorts av personer som känner så starkt i de här frågorna att de kanske inte kunnat iaktta den balans som varit påkallad.

Jag har inte för min del anledning att ytterligare kommentera den frågan. Jag tror att mitt inlägg på den här punkten bör kunna ha gett herr Möller ett tiUfredsställande svar.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

Herr LIDGARD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om herr Holmqvist lade märke tUl att jag i mitt första anförande talade om tre olika åtgärder som jag tyckte var särskUt viktiga för att begränsa akademikerarbetslösheten eller i varje fall underlätta för de människor som är berörda av den.

Den andra punkten i den katalogen handlade just om arbetsmarknadsutbUdning, sä att herr statsrådet kan glädja sig åt att det finns åtminstone en moderat som uppskattar arbetsmarknadsutbildning. Nu tror jag att herr statsrådet i och för sig har fel dä han säger att vi inte uppskattar den. Det gör vi nog alla.

Om jag ser på de akademikergrupper som jag känner tUl och som har

143

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

fått tillfäUe till arbetsmarknadsutbUdning, kan jag konstatera, att det i samtliga fall har rört sig om människor som, när de gick till utbildningen, var arbetslösa. De föU då bort ur registreringen som arbetslösa i och med att de gick under utbUdning. Denna situation har naturligtvis förts över på ett vidare fält och skapat en viss funderation — för att uttrycka det försiktigt - huruvida den nuvarande arbetslöshetsstatistiken redovisar den faktiska situationen på ett ärligt sätt. Jag anförde själv några exempel, bl. a. de som inte lämnar utbildningsanstalterna därför att de inte kan få jobb; de är ju i realiteten arbetslösa men inte registrerade någonstans. Andra går tiUbaka till utbUdningsanstalterna för att komplettera sin UtbUdnmg därför att de inte fick något jobb; även de är i reahteten arbetslösa.

Det finns en flytande sektor av arbetslösa människor som man inte riktigt vet hur stor den är. Det ligger naturligtvis i herr statsrådets intresse att visa upp så låga arbetslöshetssiffror som möjligt, medan vi vill beskriva situationen sådan den verkligen är. Det är klart att herr statsrådet då kan komma tUl de slutsatser han gjorde när det gäller arbetsmarknadsutbUdningen.

Jag är helt övertygad om att den kritik som någon gång kan ha förekommit inte har riktat sig mot utbildningen som sådan; på detta område liksom på andra kan det förekomma missbmk, och då är det motiverat att man påpekar det.

(Med  anledning  av  bifallsyttring från åhörarläktaren erinrade herr tredje vice talmannen om att sådana ej var tillåtna.)

144

Herr LORENTZON  (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är litet förvånad över inrikesministerns agerande i kväll; han bmkar vara rätt framåt och behärska sitt departement. Det var en rätt dov stämning över hans framträdande i kväU — jag begriper det mycket väl; vi har svårigheter just nu. Vad kan man egentligen ha med sig i säcken när molnen blir aUt tyngre?

Inrikesministern talade om moderaternas negativa instäUning tUl arbetsmarknadsutbUdningen och yrkesutbildningen och sade, att han liksom hade en känsla av att även kommunisterna har en negativ instäUning. Det är ju alldeles uppåt väggarna, herr inrikesminister! Vi har i en motion tiU denna riksdag föreslagit mer pengar till yrkesutbildningen. Hur kan man då säga att vi är negativa till denna? Det förvånar mig storligen!

Den äldre och handikappade arbetskraften klassas ut. Det vet vi som ute i landet möter dessa människor, och det vet aUa; det framgår av propositionen och av arbetsmarknadsstyrelsens handlingar vilka svårigheter som ständigt är för handen för dessa människor. Företagarna, arbetsköparna, kapitalisterna eller vad man viU kalla dem — avgör själva vem de skall sparka. Visserligen kan man förhandla om detta, men företagarna har alla lagar på sin sida. Den Karlsson — han kan heta Holmqvist, Lorentzon eller vad som helst - är inte produktiv, och honom behöver jag inte mer! Då skall samhället träda tiU och betala hans lön.  400 000 människor, eller  10 procent av den produktiva befolk-

ningen, är enligt arbetsmarknadsstyrelsen mer eller mindre handikappade. Det kan man inte komma ifrån, herr Holmqvist!

I gårdagens debatt sade herr Sträng att han inte var nöjd med den höga arbetslösheten i vårt land. Man kunde ta det som ett uttryck för självkritik; regeringen var missnöjd med att den inte lyckats! Delar herr Holmqvist den uppfattningen? Gör han det vill jag ställa en följdfråga: Hur stor arbetslöshet vill ni då ha?

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag skall bara be herr Lorentzon att läsa igenom vad han sagt nu och vad han sade i en tidigare debatt just om arbetsmarknadsutbildningen. Då kanske han ändå får klart för sig vad jag menade.

För mig ger det föga tröst att bara kritisera ett system, att säga att det har svagheter och vänta på att det skall ske en förändring. För mig är det angelägnare att kunna medverka till att de människor som lever och verkar i dag får en bättre ställning. Herr Lorentzon kan som sagt stUla fundera över vad jag har menat när jag ändå tagit med kommunisterna i det här sammanhanget. Jag har inte yttrat mig om antalet arbetslösa och har således inte heller anledning att göra det i detta inlägg.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är alldeles riktigt, herr inrikesminister, att man inte bara kan kritisera förhållandena som de är, man måste ha anvisningar också.

Vi anser att det under nu rådande förhållanden är självklart att dessa äldre skall hjälpas i alla avseenden. Men man kan inte i evighet häUa pä med att bara spmta in miljarder tUl storfinansen. Ju mer man ger den desto mer vill den ha. Jag avslutade mitt förra anförande med att säga att svårigheterna kan bli så stora att de växer regeringen över huvudet till slut.

I motioner har vi också ställt frågan om lagstiftning om allas rätt tUl arbete, även den människas rätt till arbete om vilken företagaren säger att han är handikappad och inte längre profitabel. Det är människovärdet det gäller, herr inrikesminister!

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Låt mig först säga några ord tiU herr Wictorsson, som i sitt anförande ondgjorde sig över att centern viU hejda storstadsregionens tillväxt. Jag tror dock att även de flesta i storstäderna själva inser de stora olägenheter som uppstår, om dessa områden får expandera lika våldsamt som hittUls. I dag redovisades för övrigt på ett vältaligt sätt i TV 2;s Rapport hur många negativa effekter som vållas dem som tvingas leva i storstädernas hårt exploaterade höghusområden, och det gäller inte minst barnen.

Vi har de här dagarna hört flera talare säga att det är väldigt viktigt att skapa trygghet för människorna i vårt samhälle. Det finns bl. a. två grupper i samhället som mer än de flesta känner otrygghet, otrygghet beträffande sysselsättning och möjligheterna till försörjning. Jag avser då de äldre arbet.stagarna och även de handikappade. Ungefär tio procent av

145

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

146

den svenska arbetskraften eller omkring 400 000 människor är äldre eUer handikappade, som enhgt AMS-chefen är svårplacerad arbetskraft i dagens sysselsättningsläge. Det har konstaterats att de äldre går arbetslösa längre tid än övriga åldersgrupper. De har dessutom svårare att få ny anställning. En möjlighet att underlätta för denna grupp att erhålla nytt arbete vore att göra som centern flera gånger föreslagit i motioner — befria arbetsgivaren från ATP-avgift för den äldre arbetskraften. Det skulle förbättra de här människornas situation och ge en god trygghet.

Arbetsmarknadspolitiken måste särskilt inriktas på att bereda de här grupperna, de handikappade och de äldre, ökade sysselsättningsmöjligheter. Företagen bör åläggas ökat ansvar för denna arbetskraft. Arbetsmarknadsverket har inlett en försöksverksamhet för att främja arbetsplatsens anpassning till arbetskraften, Avsiken är att genom anpassningsåtgärder inom företagen förebygga friställningar och bereda sysselsättning för äldre och handikappade personer. Dessa åtgärder hälsar vi med tillfredsställelse, och de kommer säkert att hjälpa en hel del av de nämnda kategorierna.

Vidare vill jag påpeka att det är angeläget att statliga och kommunala organ föregår med gott exempel när det gäUer sysselsättning för och anställning av här nämnda grupper.

Sedan var det också en annan sak som jag gärna viU ta upp. Det är ett problem som irriterar och bekymrar många människor - jag tänker på kollektivanslutningen tUl politiskt parti. Centern har i år, liksom tidigare, i motioner berört denna fråga.

Vi har i vårt land ett demokratiskt styrelseskick, som vi med rätta är stolta över. Det fömtsätter vissa grundläggande fri- och rättigheter, åsikts-och tankefrihet, förenings- och församlingsfrihet samt yttrande- och tryckfrihet. Dessa fri- och rättigheter är avgörande för medborgarnas möjligheter att genom opinionsbUdning och deltagande i de allmänna valen påverka beslut och samhällsutveckling,

TUl de grundläggande principerna i en demokrati räknar vi den enskildes rätt att fritt och utan inblandning av utomstående ta ställning i politiska frågor och utöva sin rösträtt, VaUagens bestämmelser är ett uttryck för denna tanke. Utifrån denna princip måste det anses högst otillfredsställande att fackorganisationernas medlemmar genom majoritetsbeslut kan anslutas till ett politiskt parti utan att de själva ansöker om medlemskap eller samtycker tUl detta. Individens rätt att fritt och självständigt välja pohtiskt parti är grundläggande för demokratin. Vi vill väl alla förbättra och fördjupa demokratin. Då bör vi kräva mer av samhäUeliga garantier för den enskUdes frihet, rättigheter och medinflytande. Det måste vara vår angelägenhet att se tUl att de enskilda människornas individueUa rättigheter garanteras. Friheten för individen att själv avgöra frågan om anslutning tiU och ekonomiskt stöd åt politiskt parti borde vara självklar i en demokrati. Därmed borde det också vara givet att de politiska partierna själva accepterade principen om individuell partianslutning och således såsom medlemmar endast registrerade personer som själva begärt inträde i partiet,

FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, vUken antogs år 1966,   överensstämmer   helt   med   den   principen.   Den  partipolitiska

uppfattningen är vars och ens ensak. Vi vet att många som kollektivansluts tiU pohtiskt parti är mycket tveksamma om lämpligheten av koUektivanslutningen, och — som jag nämnde i början av mitt anförande - även många inom fackföreningarna är irriterade över och negativt inställda till tillämpningen av koUektivanslutning, Jag har den uppfattningen att ett stort och starkt parti inte borde behöva den formen av partianslutning. Det hela blir inte mer tUltalande av att fackföreningar sammanslås tiU storavdelningar, vUkas representantskap äger besluta om kollektivanslutning. Medlemmarna har nu mindre än någonsin möjlighet att direkt ge sin menmg till känna. En ändring av de här berörda problemen borde snarast komma till stånd. Efter statsministerns deklaration i går om regeringens strävan att ständigt vidga den enskildes möjligheter till självbestämmande över sin egen tillvaro - enligt herr Palme kärnan i regeringens program i år - borde vi ha anledning att snarast förvänta en rättelse av det här berörda problemet.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert JONSSON i Ahngsås (fp):

Herr talman! Det har i samhällsdebatten de senaste åren talats mycket om kapitalism kontra socialisering. Men mycket talar för att den stora frågan under 1970-talet i stället blir om vi skaU bygga ett samhälle som är starkt centrahserat eller ett samhäUe där besluten fattas nära människorna.

Liberalismens uppfattning i denna grundfråga är klar. Den enskUda människan har förmåga och vilja att ta ansvar och att aktivt delta i beslutsfattandet. Det är inte som de konservativa tror, att medbestämmanderätten måste förbehållas en mindre grupp inom företagen, och det är inte som marxisterna tror, att en hten elit bättre än den enskilde kan avgöra vad man bör konsumera. Vi bör i stället sträva efter en långtgående decentralisering i samhället. Besluten kommer på detta sätt närmare de människor som berörs av dem. Genom att verka i den mUjö där besluten skall tillämpas kan de bättre än andra bedöma vilka beslut som är bra.

Jag skaU här försöka peka på ett par områden där det är angeläget att sprida beslutsfattandet: inom landet och inom företagen. Det är allvarligt att en mycket stor del av de personer som fattar beslut i frågor som berör viss region befinner sig på långt avstånd från den regionen. Det leder lätt tUl att beslutsunderiaget bhr dåligt och att synpunkter av stor betydelse för människorna i regionen inte blir tiUräckligt beaktade. Detta är ett starkt argument för att försöka sprida en del av den beslutsmakt som nu finns ansamlad i Stockholm ut i landet.

Det är också angeläget att människors valfrihet blir reell när det gäller sysselsättning och bostadsort. Den valfriheten innebär för många att man väljer att bo kvar på den nuvarande bostadsorten. En regionalpolitik och en näringspolitik som ger sysselsättning i olika delar av vårt land är därför nödvändig för att man skall nå målet om valfrihet för den enskUde. En snabb avfolkning av stora regioner ute i landet ökar trycket på de stora

147

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

AllmänpoUtisk debatt

148

tätorterna. För den enskilde betyder den omstäUningsproblem, som kunnat undvikas om det inte varit tvingande nödvändigt att bryta upp från den invanda miljön.

Den som bor kvar får ofta vara med om att samhällets service i stor utsträckning försämras. Det gäller såväl värd, kommunikationer och undervisning som exempelvis kultur och fritidsaktiviteter. Dä det för mänga i glesbygdsområdena skuUe vara förenat med uppenbara svårigheter att flytta, och dä en total avfolkning av vissa bygder skuUe få allvarliga konsekvenser för jord- och skogsbruket samt i fråga om natur-och miljövården, måste det vara en samhällsangelägenhet att på allt sätt motverka att människor tvingas flytta från en för dem naturlig miljö.

Decentralisering av verksamheter och beslutsuppgifter frän i första hand Stockholm är ett verksamt medel att ge människorna både ökad valfrihet i boendet och ökade möjligheter att påverka beslut som angår dem nära. Det är viktigt att runt om i landet bygga upp ett antal orter som har tillräckligt stora fördelar i fråga om inte minst kommunikationer för att kunna dra till sig sådana verksamhetsgrenar som orsakar storstadsregionernas snabba befolkningstillväxt. Här måste också samhället medverka både genom att skapa goda förutsättningar i form av bl. a. kommunikationer och genom att sprida egna verksamheter och beslutsuppgifter ut i landet.

Jag tror man mäste vara medveten om att en utflyttning av t. ex. ett statligt verk inte automatiskt innebär att besluten har kommit närmare människoma eller att koncentrationsutvecklingen har motverkats. Själva utflyttningen av ett verk innebär bara att det centraliserade beslutsfattandet äger rum pä en annan ort än Stockholm. Det kan i och för sig vara bra för de orter som får del av utflyttningen, men det räcker inte. Följden kan t. o. m. bli att centraliseringen förstärks genom att allt fler beslut kommer att fattas i departementen. Och en delvis utlokaliserad verksamhet kan efter en tid visa sig ha ytterligare centraliserats. Då det beslöts att Sveriges Radio skuUe decentralisera sin verksamhet blev resultatet i stället en ytterligare koncentration i fråga om både personal och bygginvesteringar till storstaden, medan landet i övrigt, dvs. distrikten, fick mycket små smulor.

Mycket av det som handläggs i departement och ämbetsverk skuUe med fördel kunna överföras till regional och primärkommunal nivå. Men det är inte länsstyrelserna som behöver förstärkas. Det är i stället det folkvalda landstinget som bör fä ökade uppgifter när det gäller främst samhällsplanering och som bör utvecklas tUl ett länsparlament. Inom ramen för en riksplanering bör länsparlamenten få ansvaret för en effektivt samordnad regionplanering.

Samtidigt är det angeläget att framhålla att krav inte uteslutande kan ställas på kommunerna. Samhället i sin helhet måste solidariskt göra vissa åtaganden för att motverka den pågående utflyttningen från glesbygdsområdena. Även om det statliga skatteutjämningsbidraget spelar en viktig roll är det inte tillräckligt. Ytterligare och mera kraftfuUa åtgärder måste sättas in.

Kravet på vidgad arbetsdemokrati grundas också på den höga värdering av individens vilja och förmåga till ansvarstagande, som aUtid

legat bakom liberalismens demokratiseringssträvanden. Att ge den enskilde makt över förhållanden som berör honom nära är att frigöra en fond av outnyttjade mänskhga resurser. Därmed är också sagt att vidgat inflytande och medbestämmande för de anställda inte kan ses som ett önskemål som strider mot kravet på effektiv produktion. Tvärtom är det en nödvändig fömtsättning för att företagen skall utvecklas i positiv riktning under 1970-talet - att de resurser i form av kunnande och intresse som de anställda har bättre utnyttjas än vad som hittills varit fallet.

Inte minst för att företagen skall kunna fä det tillskott av unga människor som är nödvändigt, måste de ta tUl vara människors vilja till medskapande och ge dem en god arbetsmiljö. Bristen pä arbetstillfredsställelse har medfört att särskilt industrin har fått stora svårigheter att rekrytera ungdom.

Alltför många människor i produktionslivet upplever i dag fysiska risker på sitt arbete — 80 procent av arbetarna enligt en LO-undersök-ning. Bullerproblemen är allvarliga på mänga arbetsplatser. Belysningen är ofta dålig, vUket är särskilt besvärande och riskfyllt för äldre personer. Farliga ämnen förekommer utan att det finns tillräckliga kontrollmöjligheter. Personalutrymmena har på många arbetsplatser stora brister. Själva arbetet framstår vidare för mänga människor som något nödvändigt ont eUer likgiltigt som man mäste stå ut med. Det kan vara frestande att lösa sådana problem enbart med kortare arbetstid och ekonomisk kompensation. Ett sådant synsätt kan dock inte accepteras. Lösningen måste ligga i att omvandla arbetslivet. Och tyngdpunkten i den arbetsdemokratiska reformverksamheten mäste ligga i de frågor som den enskUde arbetstagaren upplever som nära och påträngande.

Ett viktigt medel för att förbättra arbetsmiljön är att de anställda får insyn, inflytande och medbestämmande på alla nivåer i företag och förvaltning. Kravet på arbetsdemokrati har just som den mest näraliggande motiveringen att ge människor inflytande över en verklighet som de dagligen upplever och som utgör en central del av deras liv. För att verklig förbättring av alla undermåliga arbetsmiljöer skall komma till stånd fordras det att de anställda genom t. ex. utvidgad lokal förhandlingsrätt får del i besluten i dessa frågor.

Läget är som regel att de flesta arbetsmiljöer är eftersatta. Det gäller i särskilt hög grad arbetsplatser där man har tungt och smutsigt jobb. Att arbetsplatsernas utformning och kroppsarbetarnas vUlkor förändras och förbättras innebär självfallet kostnader som produktionen och samhället måste bära. Men det är insatser och kostnader som det gäller att inte rygga inför. På sikt innebär det fördelar som vi inte har råd att vara utan.

Det är med tillfredsställelse vi frän folkpartihåll noterar att LO och TCO nu tillsammans går till offensiv för en arbetsdemokrati som omfattar alla nivåer — också företagens styrelser. Man mäste ha klart för sig att arbetsdemokratins utformning måste komma att variera mellan förvaltningar och företag, mellan olika företagstyper och mellan företag av olika storlek. I de stora företagen måste andra former sökas än i de små, där en nära och naturlig kontakt ofta finns och där man t. o. m, kan peka   på   en  fungerande  arbetsdemokrati  som  fanns redan  före  den

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

företagsdemokratiska debattens uppkomst.

Folkpartiet har i en stor partimotion till årets riksdag angett några vägar som är lämpliga att gå vidare på för att utveckla arbetsdemokratin. Vi anser liksom våra två största löntagarorganisationer att en snabbutredning nu bör tillsättas, som skall kunna lägga fram sådana förslag tiU ändringar i aktiebolagslagstiftningen, och eventuellt annan lagstiftning, som ger de anstäUda rätt tUl inflytande och insyn i bolagen. Vi hävdar också att en mer systematisk prövning av olika modeUer för styrelserepresentation för de anställda bör komma tUl stånd. De anställda mäste vidare få ökat inflytande över personalpolitiken, även i fråga om urval av personer tiU personalledande befattningar. Företagsnämndernas stäUning bör stärkas och deras arbete om möjligt decentraliseras genom inrättande av underorgan. Också inom den kommunala sektorn bör företagsnämnder kunna ges beslutsuppgifter. Försöken med förändrad arbetsorganisation i form av s. k. självstyrande grupper bör utökas sä att de omfattar också förvaltningsuppgifter och arbetsuppgifter av varierande svårighetsgrad.

Herr talman! Det här är några exempel på att man genom åtgärder av ohka slag sprider makten från de få tUl de många. Men det förutsätter också att det finns företag med betydande utrymme för självständigt beslutsfattande inom de ramar samhället ställer upp. Annars finns det ingen beslutsmakt att fördela på de anställda. En ekonomi som är planstyrd och centraliserad ger inte stort utrymme för inflytande för de många människorna ute i produktionslivet.

Detsamma gäller i fråga om decentralisering inom landet. Om man vill föra besluten närmare människoma och skapa livskraftiga regioner också utanför storstadsområdena får man överge tron på en väldig ansamhng av byråkrati och beslutsfattare i kanslihus och ämbetsverk i Stockholm.

150

Hert JADESTIG (s):

Herr talman! Jag hörde i televisionen i dag att herr talmannen inte var nöjd med våra remissdebatter och att frågan om att åstadkomma en bättre tingens ordning skuUe övervägas av talmanskonferensen. Jag delar herr talmannens uppfattning och önskar honom lycka tUl när det gäller att finna sådana arbetsformer att vi kan få arbeta under betydligt bättre förhållanden än för närvarande.

Fröken Pehrsson tog upp frågan om kollektivanslutningen i sitt anförande för en stund sedan. Jag vet inte vilken erfarenhet hon har av det fackliga arbetet och de demokratiska principer som där råder, men jag skulle nog vilja ge henne en liten rekommendation att något mera studera metoder, innan hon analyserar sä tvärsäkert som hon gör. De frågorna kommer upp i samband med motionens behandling, och dä får vi ta upp den diskussion som hon så gärna vill ha. Jag tror att hon också skaU titta något på hur kollektivanslutningsmetoderna är ur demokratisk synpunkt inom jordbrukets egna organisationer.

Mitt anförande skulle behandla ett tema med variationer. Grundtemat skulle vara arbetsmarknadspolitik med tonvikt på de rena sysselsättningsfrågorna. Debatten i dag och i går har varit mycket omfattande, och man har med olika metoder försökt analysera dagens situation på arbetsmarknaden. Jag hade också arbetat med ett manus, som skulle behandla frågan

om en förbättrad arbetslöshetsstatistik. I dag har inrikesministern svarat på en enkel fråga i det ämnet, och jag tycker dä att det är onödigt att beröra det ytterligare.

Arbetsförmedlingsstatistiken ger bara uppgift om antalet arbetslösa. I den allmänna debatten i landet har numera framförts det förslaget att man skulle följa sysselsättningsproblemet med utgångspunkt i antalet lediga platser vid arbetsförmedlingarna. Personligen måste jag erkänna, att det är en mycket god vägledning vid bedömningen av arbetsmarknadssituationen. Men då måste man ha fullt klart för sig vad som döljer sig bakom dessa siffror. Vi har i den allmänna politiska samhäUsdebatten fått ett statistiktänkande, som har blivit ett sifferkombinationstänkande. Om vi skall använda statistiskt underlag som grundmaterial för vår bedömning, bör vi också i det politiska vardagsarbetet förklara vad materialet omfattar. Tyvärr slarvar vi pohtiker en hel del på den punkten.

Inrikesministern berörde i dag rätt ingående arbetsmarknadsstatistiken. Jag skulle vilja redogöra något för statistikunderlaget vad gäller de lediga platserna. De lokala arbetsförmedlingarna redovisar varje månad de lediga platser som finns anmälda vid respektive arbetsförmed-hngskontor. Dessa siffror omfattar sålunda inte det totala antalet arbetstUlfällen som förmedlingen har haft att erbjuda under månaden utan de gäller vad som på räkningsdagen inte har kunnat tillsättas, dvs. det är fråga om ett överskott.

Självfallet innebär det att antalet lediga platser bhr betydligt lägre vid dessa räkningsrillfällen under en period när det finns gott om arbetskraft. Sä är fallet i dag. Detta beror på att vi befinner oss i en lågkonjunktur, men det beror också pä att statsmakterna via arbetsmarknadsverket under många år har bedrivit en uppsökande verksamhet, dvs. man har bl. a. bedrivit arbetsmarknadsutbUdning och stimulerat stora grupper att söka sig ut på arbetsmarknaden, att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Det har ansetts vara en viktig uppgift i en konjunktur med god sysselsättning. Givetvis har inte denna aktivitet minskat under en lågkonjunktur, för det gäller ju även för statsmakterna att förbereda sig för en stigande efterfrågan på arbetskraft. Ännu har ingen vederlagt långtidsutredningens prognos att vi skall räkna med brist på arbetskraft i vårt land under 1970-och 1980-talen.

Det är ju också ett känt faktum, fast vi ofta döljer det i den aUmänna debatten, att vi i årtionden har haft en mycket stor dold arbetslöshet — eller man kan säga en dold arbetskraftsresurs. Nu har dessa grupper kommit fram i ljuset. Det är ju glädjande. Men man glömmer bort att det till stor del beror på den höga ambitionsnivå som vi har i vårt land när det gäller den aktiva arbetsmarknadspolitiken. I dag - och det har den här remissdebatten klart visat - råder det ingen strid om att satsa på den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det gjorde det under 1960-talets första år, men nu har man även från borgerligt håU insett dess värde, och det är ju alltid ett framsteg.

Under de senaste månaderna har också massmedia - TV, radio, press, både dagspressen och veckopressen och t. o. m, den kolorerade veckopressen - ägnat sysselsättningsfrågan sitt stora intresse. Det är också bra och ytterligare ett framsteg. Min personliga förhoppning är att detta

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

151

Nr 17

Torsdagen den 3 febmari 1972

Allmänpolitisk debatt

152

intresse inte skall svalna utan att man även i framtiden kommer att bevaka de här frågorna — även när vi nusakta men säkert möter en bättre konjunktur och därmed en ökad efterfrågan på arbetskraft. Det gäller ju

— när konjunkturen nu vänder — att vi alla medverkar till att den
arbetskraft vi har inom vårt land verkhgen får sin chans att komma ut i
arbetslivet.

Man borde inte behöva påminna om att vi, oberoende av konjunkturläge, under många år haft stora sysselsättningsproblem för vissa grupper. Debatten i dag synes tyvärr vara begränsad tUl ett tUlfälligt problem, helt beroende av den lågkonjunktur vi har i dag. Det är en felbedömning. Vi har kommit dithän, att oberoende av det rådande konjunkturläget så finns det samlingsgmpper som har svårigheter och kommer att fä svårigheter. Det är först frågan om den tilUcommande unga arbetskraften

— och tidigare gällde det speciellt dem som haft en dålig yrkesutbildning,
1 denna lågkonjunktur har även den tiUkommande unga arbetskraften
med god yrkesutbildning kommit att få känna av dessa problem. Vi har
vidare de gifta kvinnorna som vUl återkomma tiU arbetslivet, vi har den
äldre arbetskraften och vi har stora grupper av handikappade.

Det är också svårigheter för dem som bor i glesbygderna. Glesbygds-frågan är inte enbart en Norrlandsfråga, Varje län har sitt s, k. Norrlandsproblem — problemet finns även i så industrialiserade län som Västmanland, På många orter har vi också ett näringsliv som är föga differentierat. Det ensidiga näringslivet utgör ett hinder för många att få det lämpliga arbete man vill ha. Egentligen är det endast ett fåtal storstadsalternativa kommunblock där man har ett så rikt differentierat näringsliv, att de krav den enskilde i dag ställer på samhället att kunna få ett lämpligt arbete kan realiseras. Detta faktum är också en av grundorsakerna till att vi måste räkna med högre arbetslöshetssiffror än vi kan acceptera. Ett annat skäl — det finns naturligtvis mänga — är att det under senare år blivit betydligt svårare att finna lämpliga arbeten för de s. k. udda människorna, dvs. de som har sociala svårigheter. Det talas i dag också betydligt mera om arbetslöshet, om nedläggande av industrier och om permitteringar. Det kanske inte är så konstigt. Arbetslösheten upplevs av de många människorna som dagens stora problem. Massmedia trycker på och skapar på sitt sätt ännu större oro. Detta kunde man balansera om man ville. Det finns i dag industrier som har behov av arbetskraft. Det startas nya industrier och andra industrier finns som håller på att vidareutvecklas. Men då blir rubrikerna mindre — om det ens blir några rubriker.

Arbetsgivarna har i dag också ett betydligt högre krav på arbetskraften än vad man hade för bara något är sedan. I dag räcker det inte bara med att man är en bra fackman, man skall också vara A-människa pä mänga andra områden. Det har också i tidningarna framförts kritik och vissa anklagelser mot såväl arbetsgivare och arbetstagare som massmedia att man ser alltför liknöjt pä dessa frågor. Erfarenheterna av den halvskyddade sysselsättningen — den var ju också fröken Persson inne på — styrker dessa anklagelser.

Lät mig också få säga att det har förts en aktiv arbetsmarknadspolitik under många är. Nu har detta aktiva arbete börjat ge resultat. Det har

medfört ökade krav på samhället, och jag hoppas att vi alla är beredda att se till att vi får resurser att fortsätta det arbetet.

Tittar man litet närmare på årets rika motionsflod, som skall utgöra underlag för riksdagens prövning och kanske för mänga heta debatter, så finner man att de flesta motionerna stäUer ökade krav på samhället i form av större samhällsutgifter. Få är de motioner som enbart förstärker statskassan.

En annan liten notering som jag gjort är att motionerna i hög grad kretsar kring frågor som berör den sociala sektorn: arbetsmiljö, arbetsmarknadsfrågor, familjepolitiska frågor, hälso- och sjukvårdsfrågor, ökat stöd åt de handikappade m. m. Att vi som ledamöter av riksdagen, oberoende av vilket parti vi tillhör, tillmäter just dessa sociala frågor så stor betydelse måste betyda att vi är inne på en-ändring av debattvinkeln tUl en mera positiv syn på de sociala utgifterna och inte så ensidigt skjuter in oss pä socialhjälpen som man gjort i mänga kretsar. Det måste betyda att vi får en ändrad debattmiljö i dessa frågor.

När man analyserar de ökade arbetslöshetstalen, skall man också beakta att arbetsmarknadspohtiken inneburit att arbetsförmedlingarnas arbetsuppgifter även varit av uppsökande natur. Så har också tiotusentals och åter tiotusentals människor, som tidigare varit beroende av samhällets sociala omvårdnad i dag fått arbete, ett arbete som de enbart för några år sedan inte kunde drömma att just de skulle ha en chans till. Det är positivt. Men det negativa är att det fortfarande finns enskUda och stora gmpper som väntar och hoppas på sin tur. Själv är jag mycket intresserad av en liten gmpp som jag viU nämna i sammanhanget, nämligen de dövblinda.

Faktum är — det vill jag slå fast här i remissdebatten - att oberoende av konjunkturläget måste vi värna rätten för människorna att få arbeta. Vi måste värna den fulla sysselsättningens politik. Oberoende av konjunkturen finns det svårigheter förvissa grupper. De mäste lita på det starka samhällets förmåga. Våra s. k. restarbetslösa, en följd av vissa konjunktursvackor, bara ökar för varje sådan period. Vi har anledning att bevaka de frågorna när nu konjunkturen går uppåt.

Jag vUl slå fast att en av de väsentliga anledningarna tUl våra höga arbetslöshetssiffror är samhällets ambitionskrav att förstärka rätten till arbete. Både samhällsekonomiska och sociala skäl talar för att den uppsökande verksamhet som arbetsmarknadsorganen bedriver måste utbyggas, så att de svaga grupperna i samhället kan hjälpas till ett lämpligt och meningsfyUt arbete. Men utvecklingen ser tyvärr ut att bara gå pä ett sätt; allt fler av de svaga grapperna slås ut från arbetsmarknaden, samtidigt som allt fler människor söker sig ut på arbetsmarknaden. Vi måste vara medvetna om att dessa tendenser är oberoende av konjunkturläget. Därför tror jag det är nödvändigt att vi inriktar våra krafter på att bygga ut vår arbetsmarknadspolitik och ge våra handläggare vid arbetsförmedlingarnas fältorganisationer ökade resurser. Därmed tryggas deras uppsökande arbete sä att de kan ge den enskilde en sådan arbetsmarknadsservice som han har rätt att kräva.

Detta var, herr talman, vad jag skulle vilja ha sagt om sysselsättningsfrågan. Jag vill avslutningsvis kort ta upp ytterligare ett spörsmål. 1 årets

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

153

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

154

statsverksproposition saknar jag förslag om utökade ekonomiska resurser tiU den svenska folkrörelseverksamheten. De enskilda riksdagsledamöterna uppvaktas ofta av representanter för dessa ideella intresseorganisationer, som vi i regel är medlemmar av och inom vilka vi fått vår egentliga skolning. Vi har stort intresse för dem och vet att de verkligen behöver bättre ekonomiska resurser.

Det råder inget tvivel om att årets budget har krävt en hård ekonomisk prioritering och att det har varit många svårigheter att överbrygga för att över huvud taget få fram en så stark budget som det ändå är fråga om. Men i en levande demokrati krävs det just att våra folkrörelser skall ha möjligheter att utvecklas, engagera och aktivisera medborgarna. Jag vill säga att en ekonomisk satsning på dessa ideella krafter är en verkligt god samhällsinvestering. Det finns folkrörelseorganisationer som under många år inte fått någon förstärkning av sina resurser. Detta beklagar jag, och jag hoppas att de till ett kommande år skall få sin chans att överleva.

Hert HAGBERG (vpk);

Herr talman! Jag tänker ägna mig ät arbetsplatsens problem. Det talas så mycket om att ungdomen inte vill ta arbete på verkstadsgolvet. Men jag vill bara göra en reflexion: Varför är det så få här i kammaren som behandlar arbetsplatsens problem? Gömmer sig kanske parlamentarikerna bakom utredningarna om arbetsmiljön och arbetslagstiftningen?

Herr talman! Arbetsmarknaden präglas i dag inte bara av en stor arbetslöshet utan även av ökad press på dem som står kvar i arbetslivet. I lågkonjunkturen har arbetsköparna försökt kompensera sig genom att öka utsvettningen av lönearbetarna. Ätt det kan få förekomma att arbetarna skall betala kapitalismens kriser har sina orsaker i rådande maktförhållanden i vårt samhälle, där lagstiftningen på arbetsmarknaden gynnar arbetsköparen.

Den 17 december föregående år tillsatte inrikesministern en utredning som skulle beröra dessa frågor. Den har fått namnet arbetsfredslagstift-ningssakkunniga. Direktiven till utredningen kan såvitt jag ser det inte på något avgörande sätt medföra att de nuvarande maktförhållandena på arbetsplatserna förändras. 1 direktiven talas om medbestämmanderätt på olika nivåer i företaget, om att förhandlingsrätten skall byggas ut så att arbetarparten skaU bli jämbördig med arbetsköparen och om att förhandlingar skall kunna inledas på olika beslutsnivåer i företaget. Vidare berörs frågan om att arbetsledningsrätten skall regleras i avtal och utredningen skaU även utreda frågan om på vilka punkter arbetsköparens tolkningsföreträde kan avskaffas. Kritiken mot arbetsdomstolen skall utredas, och den bör enligt direktiven anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden. 1 detta sammanhang säger även direktiven att fredsplikten i kollektivavtalslagen inte bör rubbas.

Man frågar sig varför direktiven talar om att tolkningsföreträdet skaU avskaffas bara i vissa frågor. Man frågar sig vad medbestämmanderätt innebär för lönearbetarna. Medbestämmanderätt på vUkens villkor? Förhandlingsrätt utan strejkrätt? Vad skaU lönearbetarna använda för kampvapen om inte strejken, när arbetsköparen ej vill tillgodose lönearbetarnas berättigade krav?

Det var nog inte en tillfällighet att det just var under föregående år som LO:s ordförande lämnade in en motion tUl riksdagen som behandlade § 32 och klasslagstiftningen. Strejkerna hösten 1969 och under år 1970 betydde ett rnisslyckande för LO:s samarbetspolitik gentemot arbetsköparna. LO-ordförandens yttrande vid kammarens behandling av motionen Ulustrerar motionens innehåll och syftemål: "Om vi söker se in i framtiden finner vi snart att påfrestningarna på samarbetsorganen blir

större------ 1970-talet blir det decennium då vi på samma sätt som

under tiden omkring andra världskriget ställs inför uppgiften att förnya vårt system för förhandlingar och samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare."

Det är bara att konstatera att de nuvarande samarbetsformerna inte håller. Därför försöker LO och regeringen att hitta nya samarbetsformer. Mycket talar för att utredningen om arbetsfredslagstiftningen kommer att ligga som underlag tUl 1970-talets "Saltsjöbadsavtal". Arbetsköparna var vid Saltsjöbadsavtalets tillkomst före andra världskriget den drivande parten och samma förhåUande kan skönjas nu. Redan 1965 presenterade Svenska arbetsgivareföreningen sina målsättningar, när man gjorde utspelet om "samarbetet i framtidens företag". Principerna i detta utspel kom sedan att ligga till gmnd för en överenskommelse om, som det heter, "främjandet av samarbetet mellan arbetsledning och arbetstagare". Detta avtal var en bUaga till 1966 års överenskommelse om företagsnämnder. Det kan konstateras att fackföreningsrörelsen har blivit helt uppknuten till SAF:s målsättningar om, såsom det heter, ökad produktivitet, ökad lönsamhet och ökad arbetstillfredsställelse.

Bara några reflexioner kring målsättningarna. Ökad produktivitet är väl bara ett annat ord för ökad lönsamhet eller högsta möjliga vinst. Hur skall en målsättning som innebär dels högsta möjliga vinst för ägarna, dels ökad arbetstUlfredsställelse för arbetarna kunna hålla ihop? Kapitalägarens krav pä högre vinst måste väl i rimlighetens namn innebära sämre förhållanden för lönearbetaren i fråga om löner, arbetsmiljö osv.

Den ideologi om samarbete mellan arbete och kapital som kommer fram i inrikesmmisterns direktiv är i själva verket grunden för Arbetsgivareföreningens försvar för sina delägares privilegier. Det är en händelse som ser som en tanke att inrikesministern har gett utredningen beteckningen "utredning angående arbetsfredslagstiftningen". Arbetsfred och samarbete är arbetsköparnas och borgarklassens slagord i vars namn de genomdrev kollektivavtalslagen och lagen om arbetsdomstol 1928 och samma år i högerregeringens regi genomförde den s. k. arbetsfredskonferensen.

Företagsdemokrati har blivit ett modeord. Det produceras en uppsjö

med program för en "verkhg företagsdemokrati". Alla dessa program för s. k. verklig, fördjupad eller ökad företagsdemokrati håller sig inom ramen för nuvarande ägande- och rättsförhållanden. Samråd och representanter i bolagsstyrelsen är hörnstenarna i dessa program. Men är det inte hyckleri med ordet demokrati, när en liten grupp kapitalägare äger produktionsmedlen och den stora massan lönearbetare bara skall få samråda? Det är sannerligen en god Ulustration till borgerlig demokrati. Vi inom vänsterpartiet kommunisterna hyser inte Ulusionen att man

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

155

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

156

under nuvarande ägandeförhållanden kan få till stånd en företagsdemokrati. Den kan först uppnäs under socialismen. Men vad arbetarna kämpar för inom ramen för kapitalismen är ökade rättigheter och ökade förutsättningar för att avskaffa kapitalismen. Kampen mot § 32 och för lagstadgad strejkrätt är mycket viktiga led härvidlag. Vi anser att § 32 skall lagstiftas bort, strejkförbudet upphävas och arbetsdomstolens domar på grundval av § 32 upphävas.

Men det räcker inte bara med det. Lagstiftningen mäste utökas tiU att ge lönearbetarnas fackliga organisationer större rättigheter. Det gäller då främst de lokala fackföreningarna. De skall kunna förhindra av arbetsköparen planerade åtgärder genom att lägga in sitt veto. Detta veto skall alltså vara en lagstadgad rättighet för lönearbetarna att säga nej till åtgärder som arbetsköparen vUl genomföra i kraft av att han äger produktionsmedlen.

Vi vill ha en utredning om en arbetslagstiftning med något annat innehåll. Den mäste omfatta följande problemställningar: Man skall ur kollektivavtalslagen av 1928 avlägsna 4 § om strejkförbudet och arbetsdomstolen skall i samband därmed bli föremål för översyn och revidering. Ur statstjänstemannalagen av 1965 skall man stryka 3 § — statstjänste-mannalagens motsvarighet till § 32. Man skall lagstifta bort § 32 i SÄF:s stadgar, varigenom tillämpandet av de prejudicerande domarna i arbetsdomstolen grundade på innehållet i § 32 upphävs. Arbetsköparnas ensidiga tolkningsföreträde i alla frågor upphävs.

På grundval av att man ogiltigförklarar § 32 måste de anställda och deras fackliga organisationer tillförsäkras grundläggande demokratiska rättigheter: Lagstadgad rätt till förhandlingar och till strejk när förhandlingar ej ger resultat, lagstadgad rätt att avbryta hälsofarligt arbete, att välja löneform samt säga nej till sådana produktions- och tidmätningsmetoder, som används för att öka utsvettningen, lagstadgad rätt till möten och agitation på arbetsplatsen samt lagstadgad rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar.

Vänsterpartiet kommunisterna är av den åsikten att lagarna i stället för att riktas mot lönearbetarna skall vara ett stöd för dessa mot arbetsköparnas utpressning. Lagstadgad rätt att avbryta ett hälsofarligt arbete är en grundläggande demokratisk rättighet. Som det nu är får ekonomiska villkor vara avgörande. Det sägs vara för dyrt att införa den ena eller andra åtgärden. Målsättningen i företaget är "ökad produktivitet" och "ökad lönsamhet".

Man förstår med dessa målsättningar

att de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning är just sjukdomar som är betingade av en pressad arbetsmiljö, exempelvis ryggbesvär, magsår och nervösa besvär,

att mellan hälften och tre fjärdedelar av alla industriarbetare är bullerskadade,

att silikos fortfarande har stor utbredning trots att det går att förebygga sjukdomen,

att man inom byggnadsindustrin stött pä den livshotande sjukdomen asbestos,

att flera gruvarbetare avhdit i cancer, betingad av radongas.

att nästan hälften av alla skogsarbetare drabbas av vibrationsskador,

att 80 procent av LO:s medlemmar enligt en undersökning anser sig utsatta för hälsorisker.

Det saknas från regeringen och fackföreningsrörelsens ledning en målmedveten strategi för att lösa dessa problem. Det saknas en strategi som vUl ge lönearbetarna grundläggande demokratiska maktbefogenheter så att de kan vägra finna sig i nuvarande utveckling och arbetsmiljö.

Arbetsmiljön får inte vara en samarbetsfråga, hänvisad till samråd, kompromissande o. d. Nej, arbetsmiljön är i högsta grad en maktfråga.

Skyddsombudens befogenheter är en central fråga. Att avbryta ett hälsofarligt arbete är ett självförsvar mot den rovdrift på människors hälsa som bolagsherrarnas produkrions- och teknikutnyttjande innebär. Men skyddsombuden mäste ha stöd i lagstiftningen. Det är framför allt på två huvudområden som det är särskUt brådskande med en kraftfull lagstiftning, nämligen frågan om lägsta tolerabla hygieniska gränsvärden samt pauser och hastighet vid löpande band och kontinuerliga arbetsprocesser.

Vad lönearbetarna kräver är en effektiv lagstiftning, inte en lagstiftning som är en kompromiss mellan arbetsmarknadens parter, som det så oroväckande har skymtat fram i arbetet inom arbetsmiljöutredningen.

En lagstadgad rättighet som vi inom vpk anser att lönearbetarna skall ha är rätt att välja löneform samt säga nej till sådana produktions- och tidmätningsmetoder som används för att öka utsvettningen. Dessa förhåUanden påverkar arbetsmUjön i högsta grad. Ackordstressen är av ondo. Produktionsuppläggningar görs hela tiden i syfte att effektivisera produktionen så mycket som möjligt. Människans förhållande i dessa uppläggningar är underordnat.

Ett nytt tekniskt gissel har blivit datatekniken. Den används av arbetsköparen för att öka lönsamheten och göra produktionen än effektivare. Människan blir i databehandlingen bara en produktionsfaktor bland alla andra. Människan blir jämställd med maskinen. Det är därför särskilt viktigt att datateknikens utnyttjande ställs under lönearbetarnas kontroll. Tidmätningsmetoder bidrar till att öka utsvettningen. Där räknas ut hur mycket folk som kan rationaliseras bort. Man gör upp planer på hur mycket man kan minska personalstyrkan men samtidigt öka produktionen.

Hur viktigt det är för lönearbetarna att säga nej till de av arbetsköparna planerade produktionsuppläggningarna och tidmätningarna har visat sig vid en tung industri som jag känner väl till. Där stramade man i höstas åt personalpolitiken och lade upp planer för en minskning av personalstyrkan samtidigt som man räknade med att öka produktionen. Genast sedan det nya systemet hade införts ökade olycksfallen. En genomgång av en månads olycksfall visade att de orsakades av stressituationer. Det förekom t. ex. halkningar inomhus i 13 fall, stukningar och vrickningar i 5 fall, klämskador i 5 fall och tappade föremål i 3 fall. Dessutom förekom enstaka olycksfall av andra orsaker. Man kan på goda grunder påstå att stressen varit en starkt bidragande orsak tUl just dessa olycksfall.

Effektiviseringen på våra arbetsplatser gör att många åtgärder måste vidtas om inte arbetarna helt skall slitas ut. Vissa kategorier arbetare har

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

157

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

speciellt tunga och hälsofarliga yrken. Vi anser att det verkligen är på tiden att krafttag tas för att förbättra deras situation. Skiftarbetare måste få veckoarbetstiden minskad tUl 36 timmar, framför allt de som arbetar under nätter. De som arbetar både nätter och storhelger borde fä ännu kortare arbetstid. Även underjordsarbetarna är med tanke på sin speciella arbetsmUjö berättigade att få kortare arbetstid, 35 timmar. Arbetsmiljö-utredningen kan snabbt utreda dessa frågor. Det andra stora kravet är att pensionsåldern sänks för arbetare i speciellt tungt och hälsofarligt arbete. Detta bör snabbt utredas. För underjordsarbetarna bör dock dessa krav omedelbart kunna tillgodoses.

Att värna om lönearbetarnas hälsa är en maktfråga; det är en fråga om vUka resurser man vUl satsa. För att förebygga, undersöka och åtgärda arbetsmUjön mäste man ha hjälp av företagshälsovården. Av de anställda kan i dag 15 procent åtnjuta företagshälsovård. De omkring 200 industriläkare som finns har inte genomgått någon systematisk utbildning för sitt arbete. De är i regel anställda av företagen och står i beroendeställning till företagsledningen. De har under lång tid behandlat hörselskador och silikosfaU men har inte drivit fram effektiva damm- och buUerförebyggande åtgärder. Beroendeställningen till företaget spelar här stor roll — de nämnda åtgärderna kan kosta pengar. Det är därför det är så viktigt att läkarna inom företagshälsovården har landstinget som huvudman.

158

Hert ANDERSSON i Örträsk (s):

Herr talman! När herr Nilsson i Tvärålund inledde debatten om arbetsmarknads- och regionpolitiken uttryckte han en viss besvikelse över att sä få ledamöter var närvarande i kammaren. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att han själv så tidigt under debatten lämnade kammaren och pä det sättet undvek att rephkera de inlägg som har gjorts.

Av lättförklarliga skäl har det under dessa två debattdagar talats mycket om den stora arbetslösheten. Det djupa lågtryck som har präglat vinterns konjunkturbild har skapat stora samhäUsproblem och personliga tragedier. De förebyggande insatser som samhället har gjort för att bekämpa arbetslösheten har emellertid haft en god effekt. Påtagligast är väl det i de delar av landet som brottas med en mer eller mindre permanent lågkonjunktur. De omfattande beredskapsarbeten som satts in där har gett sysselsättning pä hemorten åt många som under en högkonjunktur skulle ha värvats till företag i regioner med ett mera expansivt näringsliv. När vi vid årsskiftet kunde avläsa en gynnsammare befolkningsstatistik i Nortlandslänen än vad vi varit vana vid under de senaste decenniet, tror jag därför att lågkonjunkturen är en väsentlig orsak härtill. Självfallet har den nya lokahseringspolitiken också betytt en del. Det är omvittnat av många företagare att bl. a. fraktstödet och sysselsättningsstödet varit av stor betydelse för utvecklingen av deras verksamhet.

Nu väntar vi alla med stora förhoppningar på en konjunktursvängning. Vi vet emellertid av erfarenhet att en konjunkturuppgång har svårt att hinna ut tUl alla delar av landet innan nästa konjunktursvacka är på väg. Vittnesbördet om en annalkande högkonjunktur kommer vanhgtvis tiU

skogslänen genom storstadsregionernas värvare av arbetskraft. Högkonjunkturen kan därför medföra en ny utflyttningsvåg i skogslänen.

Somliga menar att vi kan åstadkomma en balans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft i ohka regioner sedan ytterligare åtskUliga tiotusental arbetare flyttat från norr tUl söder, från inland till kust. Jag har svårt att förstå den uppfattningen och det av två skäl.

För det första: När vi avläser befolkningssiffror bör vi ha klart för oss att det inte i främsta rummet är totalsiffrorna som är avgörande. Betydligt intressantare är befolkningens sammansättning. Utflyttningen drabbar i första hand de produktiva åldrarna. Det rycker undan förutsättningarna för en utveckhng av näringslivet i sådana regioner.

För det andra; Utflyttningen försvagar underlaget för servicen på de berörda orterna, och det leder till ytterhgare utflyttning. På så sätt drar det ena med sig det andra. Den här utvecklingen, som skapar stor oro och pessimism i stora delar av värt land, kan inte få fortsätta. Jag utgår ifrån att det råder enighet om att vi behöver en bättre regional balans, och det är ju därför som vi skaU utarbeta ett regionalt program.

De åtgärder som hittills satts in i syfte att skapa en sådan balans har varit betydande, det vUl jag understryka. Men de har inte varit tUlräckliga. I den framtida regionpohtiken tror jag att samhället måste arbeta efter två huvudprinciper. För det första måste vi skapa jämlika viUkor för näringsUvet i skUda delar av landet. För det andra måste samhället skaffa sig verknmgsfulla styrinstrument för näringslivets lokalisering och inriktning.

Numera talar också centerpartister om behovet av styrinstrument. Det har framgått även i den här debatten. Om centern menar allvar med det resonemanget, är det för mig obegripligt att man valt att ytterligare förstärka samarbetet med de hberala. Regional balans kan vi, enligt min mening, inte uppnå med ökad hberalism. Vi behöver i stäUet minska inflytandet från liberahsmen.

TUl förutsättningarna för jämlikhet mellan olika regioner hör kanske i första hand kommunikationsfrågorna. Det fraktstöd vi har är av stort värde. Det bör emeUertid, så snart tillräckliga erfarenheter vunnits, justeras så att dess brister kan avhjälpas. Den pågående utredningen om ett persontransportstöd bör snarast leda till konkreta insatser på det området. Vi måste på det långa avstånden, till framför allt övre Norrland, ytterligare förkorta restiderna. Här tror jag att jetflyg till Norrlandsstäderna kan betyda en del. Vidare bör staten gå in med ett stöd till utbyggnad av flygkommunikationerna till vissa strategiska orter i inlandet. För att ta exempel från mitt eget län vUl jag i det sammanhanget nämna Lycksele och VUhelmina.

De trafUcpohtiska kartläggningar som länsstyrelserna skall göra under de närmaste åren kommer att ge oss ett bättre underlag att bedöma behovet av kommunUcationer. Under tiden dessa utredningar pågår skall försUctighet iakttagas med jämvägsnedläggelser. Som exempel på järnvägslinjer som således har fått vissa garantier kan nämnas inlandsbanan. Det är emellertid viktigt att man under den tid utredningarna pågår vidtar alla möjliga åtgärder för att stärka trafikunderlaget på den järnvägslinjen. Jag tror exempelvis att SJ borde aktivera sig när det gäller virkestransporter

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

159

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

160

och därmed skapa ett förstärkt underlag för inlandsbanan. Det kan också medföra förbättrad lönsamhet för skogsbruket i området. När det gäller arbetsmarknaden i Norrlandslänen spelar alltjämt råvarutillgångarna en väsentlig roll. De ger sysselsättning och de tillför landet stora värden. Men om vi skall kunna ta till vara dessa värden mäste vi ha kvar livskraftiga orter i Norrlands inland.

En intensifierad malmprospektering är erforderlig. I det sammanhanget vill jag uttala den förhoppningen att utredningen beträffande Stekkenjokkmalmen under året skaU ge ett positivt resultat. Vidare är det angeläget att förädhng av skogsråvaran kan ske också i inlandet. Stora skogstillgångar som nu på grund av fraktkostnader saknar värde skulle då kunna komma tUl nytta och ge sysselsättning. Som ett lokalt exempel vill jag nämna planerna på en fiberplattefabrik i Stomman som om möjligt bör förverkligas.

En tredje stor naturtUlgång i Nortland är vattenkraften. Resterande utbyggnadsarbeten i redan utbyggda älvar bör sä snart som möjligt verkställas. Fortfarande finns flera orörda älvar. Talet om Vindelälven som den sista orörda älven har därför aldrig varit sant. Dessutom flyter redan Vindelälvens vatten genom landets näst största kraftverk. Det finns en opinion som anser att Vindelälvens vatten i vidgad utsträckning bör utnyttjas för elkraftsproduktion. Den opinionen är stark bland den befolkning som närmast berörs. Det finns nya idéer om hur man med mindre ingrepp på ett ekonomiskt lönsamt sätt skulle kunna utnyttja Vindelälvens vatten för kraftproduktion.

När vi under det här året skall ta ställning till en fysisk riksplan menar jag att det är motiverat att förutsättningslöst pröva också sådana synpunkter och ställa dem i relation tUl den miljöförstörelse som oljekraftverk och kärnkraftverk åstadkommer.

Argumentationen för Vindelälvens utbyggnad får naturligtvis inte minska kraften i våra strävanden till andra sysselsättningsskapande åtgärder. Industricentra och annan industriell etablering måste genom samhällets medverkan förverkUgas i denna region. Turismen framställs ofta som en alternativ lösning på sysselsättningsproblemen i de här områdena och i samband med diskussionen om vattenkraftsutbyggnaden. Den föreställningen är enligt min mening oriktig av framför allt två skäl.

För det första visar erfarenheten att turister trivs väldigt bra i områden där det finns utbyggda älvar. Kraftverksbyggnaderna avskräcker inte, snarare tvärtom. Turismen är därför inte ett alternativ utan ett komplement. För det andra har turistnäringen i Nortland för närvarande en överkapacitet i fråga om anläggningar. Vi behöver inte i första hand fler anläggningar utan fler turister för att de anläggningar som redan finns skall få ett ekonomiskt underlag. För att öka förutsättningarna för turism är det nödvändigt att bygga upp snabba och bUliga kommunikationer. En metod som borde prövas är charterflyg till några av våra bäst utvecklade turistorter. I den region som jag representerar finns förutsättningar för en sådan försöksverksamhet pä Gunnarns militärflygplats i närheten av Storuman. Vi har berört den frågan i en motion tiU årets riksdag. En sådan åtgärd skulle möjliggöra snabba kommunUcationer tUl många fjällturistanläggningar som nu brottas med stora ekonomiska svårigheter.

Jag har här försökt peka på några konkreta åtgärder som skuUe kunna bidra tiU en ökad sysselsättning i en del av Norrlands inland. Jag är medveten om att de utgör bara en pusselbit bland de många åtgärder som behövs för att skapa en bättre regional balans. Liknande åtgärder behöver vidtas i många andra områden - det har ju den här debatten vältaligt vittnat om. Det är också detta som gör uppgiften så svår.

Jag viU, herr talman, avslutningsvis säga att när vi talar om den regionala balansen läggs ofta hela ansvaret på samhället. Men med den sorts ekonomi som vi har i vårt land bör det vara rimligt att kräva ett stort mått av ansvar för dessa frågor också av näringslivet.

Hert HEDIN (m):

Herr talman! Vi skall nu starta under en ny mbrik pä föredragningslistan, nämligen JordbrukspoUtik och mUjöfrågor m. m. - ett område som några talare har tjuvstartat litet på och berört redan under gårdagen.

När prisstoppet släppte vid årsskiftet blev det omedelbart betydande höjningar på olika varor. Den kritik mot prisstoppet som vi bl. a. från moderata samhngspartiet framfört visade sig vara rUctig. Dels har det för vissa varor inte i praktiken gått att förhindra prishöjningar trots prisstoppet, dels måste - som vi också framhöll - effekten för andra varor bli stora höjningar när stoppet släpper, vUket ju också skedde.

Framför aUt har höjnmgama på livsmedelspriserna debatterats livligt -höjnmgar som bl. a. berott pä att jordbmket före årsskiftet fick den avtalsbundna justeringen i efterhand till följd av den kraftiga inflationen, prisstoppet tiU trots, vUken i sin tur i hög grad är en följd av regeringens ekonomiska poUtik. En sådan här justering skaU ju ske halvårsvis i efterskott.

Det blev i massmedia, framför allt i TV, en mycket osaklig debatt om livsmedelspriserna och främst om lantbrukamas roll i sammanhanget. Den frågan berördes i går mycket ingående av hert Hansson i Skegrie, De som ondgör sig över att jordbruket på det här sättet tillförs en självklar kompensation borde tänka på att beloppet - det gällde 290 miljoner -ändå är ganska htet i jämförelse med löntagarnas samlade inkomstökningar under 1972, som enligt nationalbudgeten uppskattas tUl ca 10 000 mUjoner kronor.

1 den allmänna debatten har också jordbruksministern tUlfrågats i TV, och jag viU gärna ge jordbruksministern — som tyvärr inte är här i kväU — en eloge för hans sätt att besvara de ställda frågorna. Jordbruksministern påpekade bl. a, att livsmedlen ändå numera är relativt sett billigare än förr, om man ser tiU hur mycket man får för en timförtjänst. Vidare påpekade jordbruksministern att vi av beredskapsskäl under alla förhållanden mäste ha en rimlig inhemsk produktion av livsmedel. Är kanske hans positiva uttalanden tecken pä ett nytänkande inom socialdemokratin i jordbmkspohtiken? Det vore glädjande om så skulle vara fallet.

När det gäUer hvsmedelspriserna kan det vara anledning påpeka att livsmedlens andel av den enskildes konsumtion har minskat under senare år, 1950 utgjorde den 27 procent, 1970 24 procent av konsumtionen och det trots att kvaliteten har blivit avsevärt högre och konsumtionen har styrts över mot allt dyrare livsmedel.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

161

6 Riksdagens protokoU 1972. Nr 16-17

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

162

I denna debatt finns det också anledning peka på ytterligare åtminstone två faktorer, för det första situationen på världsmarknaden och för det andra jordbrukets lönsamhet. Jag börjar med den första.

Den oerhörda befolkningsökningen och det intensiva utnyttjandet av ohka naturtesurser kan leda in mänskligheten i en katastrofsituation. Många vetenskapsmän förutspår brist på olika naturresurser och ännu mer besvärande hvsmedelsbrist i världen än i dag, inte bara som nu i u-länderna utan totalt sett. Professor Ehrensvärd menar t. ex. att inom mindre än 30 år kommer det att bli stor brist på livsmedel i Europa och att svältkatastrofer blir allmänna i de överbefoUcade delarna i världen.

Även om man inte ser sä långt fram i tiden, och även om man inte tror på dessa förutsägelser finns anledning peka på dagens situation. Frän socialdemokratiskt håU menade man i varje faU för några år sedan att vi kunde minska vår jordbruksproduktion åtskUliga procent. Då skulle konsumenterna kunna göra stora vinster genom att få bUliga livsmedel från överskotten på världsmarknaden. I dag borde alla inse hur i grunden felaktig den politiken var och är.

Tag som exempel mjölkproduktionen. För några år sedan hade man stora smöröverskott både här hos oss och i andra länder. Det talades t. o. m, om smörberg, 1 dag finns det inga påtagliga överskott av smör någonstans, och vi måste ibland importera smör. Ibland finns det för övrigt inget smör att få på världsmarknaden. Och priset pä marknaden blir i den nya situationen betydhgt högre än tidigare, 1971 års pris var ungefär fyra gånger högre än priset 1970, och man kan säga att man nu ligger ungefär i nivå med det svenska inhemska priset.

Det finns också andra exempel, bl, a, priserna på potatis och socker, som visar att det för konsumenterna kan bh mycket kännbart om vi i en bristsituation måste importera livsmedel. Det är alltså inte minst för konsumenterna mycket angeläget att vi har en tiUräcklig inhemsk produktion. Och där kommer jag tUl den andra punkten, nämligen jordbrukets lönsamhet.

Om vi skall kunna upprätthälla en inhemsk hvsmedelsproduktion måste de som producerar, lantbrukama, få en rimlig chans att lönemäs-sigt hävda sig i konkurtens med andra grupper. Målsättningen i 1967 års jordbruksbeslut om inkomstlikstäUighet är lika aktueU i dag som den var då, men tyvärr tycks det vara långt kvar tUl det målet. I själva verket är det så att jordbruket sedan 1967 har halkat efter alltmer. Jag skaU här inte närmare gå in pä en belysning av den saken med siffror. Även i det fallet kan jag hänvisa tUl en omfattande redovisning som hert Hansson i Skegrie lämnade i går.

Vi vet ännu inte säkert, men det är möjligt att förra årets avtal kan innebära en vändning i trenden. Som vi i moderata samlingspartiet ser det är det under alla förhållanden nödvändigt att få till stånd en betydande förbättring. Vi måste genomföra förändringar på aUa områden som kan påverka utveckhngen i rätt riktning, t. ex. på kapitalanskaffningens område, i fråga om beskattningen och när det gäller rationaliseringsstödet. Moderata samhngspartiet har i sin stora uppmärksammade partimotion föreslagit dels en utredning i syfte att överse 1967 års beslut för att få fram  åtgärder till  förbättringar,  dels utredning om förbättring av

jordbrukets kredit- och kapitalförsörjning. Båda frågorna är utomordentligt angelägna.

Genom en samverkan av olika åtgärder måste det bh möjligt att få en rimlig förräntning och en rimlig inkomst för dem som arbetar inom jordbruket. Det är en absolut förutsättning för att unga, driftiga lantbrukare skall våga satsa på framtidens mycket kapitalkrävande jordbruk. Och deras helhjärtade insatser är i sin tur en garanti för att konsumenterna får hvsmedel tUl rimliga priser.

Jordbruket har inte bara sin självskrivna uppgift att svara för en tillräcklig Uvsmedelsförsörjning och därmed ge oss möjligheter att föra en aUiansfri utrikespohtik och neutralitetspolitik samt klara vår beredskapsförsörjning. När mtresset för naturvård och miljöfrågor numera är så stort finns det anlednmg att betona jordbmkets verkligt vUctiga roU i fråga om natur- och landskapsvården. Alla vill behåUa så mycket som möjligt av värt vackra kulturlandskap, hagar och ängar och öppna vyer mot sjöar och andra vattendrag. Visst kan det göras åtskUligt genom åtgärder från t. ex. skogsvårdsstyrelsen och AMS, men där jordbmket viker, finns det inga ekonomiska möjligheter att rädda annat än en ringa del av det gamla kulturlandskapet, Jordbmkspohtiken bör därför, som jag ser det, också ta hänsyn tiU landskapsvården. Som exempel vUl jag peka på rationaUse-ringsstödet som bl, a. av det skälet bör utvidgas tiU att också omfatta deltidsjordbruket.

Vid sidan av det egentliga jordbmket måste man vidta särskilda åtgärder för landskapsvården. En arbetsgrupp lade fram förslag 1970 på hösten, och enligt det förslaget skuUe man efter hand rädda 200 000 hektar som man ansåg att det var särskUt angeläget att bevara för framtiden, områden som utan åtgärder skuUe förbuskas ganska snart.

Jordbruksministern föreslår i år en försöksverksamhet och begär ett anslag på 1 miljon kronor som statsbidrag tUl kommuner som vill ställa sig som huvudmän för den här verksamheten.

Jordbruksministern går ifrån arbetsgmppens förslag i många avseenden. Den ansåg t. ex. att naturvårdsverket och länsstyrelserna skuUe svara administrativt för den här verksamheten. I synnerhet för försöksverksamheten tycker jag att det skuUe vara avgjort bättre med ett sådant huvudmannaskap.

Arbetsgruppen förutsatte att man i första hand skuUe träffa frivUliga avtal med markägare som själva fick svara för öppethåUande av särskUda områden med betesdrift eUer på annat sätt. Jordbmksministern föreslår till min stora förvåning att man i första hand skaU anlita arbetskraft genom länsarbetsnämnderna, och jordbmksministern säger i petitan efter det: "Detta utesluter dock inte att ägaren tUl marken kan anlitas för sädana arbeten där annan lämplig arbetskraft inte finns." Lantbrukama anses tydhgen inte vara särskUt lämplig arbetskraft i det här sammanhanget.

Jag tycker att jordbruksministerns förslag går förbi en väsentlig indirekt följd av arbetsgruppens uppläggning av det hela, nämligen att man kan bidra tUl att vissa lantbrukare stannar kvar genom att utnyttjas som natur- och landskapsvårdare och få en hten extra inkomst vid sidan av sitt jordbruk som de behöver för att kunna stanna kvar. Jag hoppas att

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

163

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

164

riksdagen vid behandhngen av den här frågan kommer att besluta om en försöksverksamhet som mer överensstämmer med arbetsgruppens förslag och som i varje fall och framför aUt sammankopplar landskapsvården med jordbruksnäringen. Jag tror att Vetenskapsakademien har alldeles rätt när den i sitt remissvar säger så här: "Om man inte kan håUa kvar landsbygdsnäringarna i större delar av landet kan en landskapsvård i föreslagna former inte bli varaktigt framgångsrUc."

Jag anser, herr talman, det vara angeläget av flera skäl än hänsynen tUl natur- och landskapsvården att statsmakterna på olika sätt stimulerar till en levande landsbygd. Dels innebär en kraftig uttunnmg av landsbygden att de som ändå bor kvar får allt sämre service, dels är alla tätortsbor betjänta av att det finns åretruntboende kvar i den bygd dit de söker sig under semester och annan ledighet. Jag har därför i en motion tagit upp frågan om att man bör tUlåta och uppmuntra en utökad decentraliserad bebyggelse på landsbygden. Jag anser att man bör skapa mindre bebyggelsecentra inom pendlingsavstånd från arbetsplatser, skolor och andra serviceanläggningar i tätorterna. I sådana moderna byar borde man försöksvis kunna ha 20 å 30 egnahem. Jag har förra året diskuterat det här med civUministern som inte hade samma mening, men jag tror faktiskt att det skulle vara väldigt bra att få tUl stånd sådana här bebyggelser.

Jag anser också att man utan särskUd planläggning bör tUlåta upprustning eller nybyggnad av ett mindre antal bostäder för sommarvistelse eller för permanent behov i anslutning tUl befintliga jordbruk. Därigenom skulle man tUlgodose önskemål från många att bo i en tUltalande mUjö och inte i alltför koncentrerad bebyggelse. Man skulle härigenom också erbjuda ett betydligt billigare alternativ tUl egnahemmet eller sommarvillan än i de stora, planlagda områdena där inte minst tomten är oerhört dyr i dag. Pä många häU skulle man kunna återfå den tidigare bygemenskapen som genom landsbygdens avfoUcning har gått förlorad.

Är inte det här en idealisering eller en utopi? säger kanske någon här i salen. Jag tror mte det! Doktorerna Gösta Carlestam och Lennart Levi, stadsplanerare respektive stressforskare, har för FN:s räkning nyligen presenterat ett arbete - "Storstaden, stressen och människan" - som skall föreläggas den stora miljövårdskonferensen i juni. En färsk SlFO-undersökning av svensk ungdom i åldrarna 12—24 år, som ingår i deras material, visar anmärkningsvärt positiva attityder tiU livet i småstad och på landet och omvänt anmärkningsvärt negativa attityder tiU storstäderna. Utvecklingen i USA visar också att man går mot en decentrahsering av bebyggelsen och därvid accepterar ganska långa pendlingsavstånd.

Jag har, herr talman, med mitt anförande velat påvisa att inte bara förändringar av vår jordbmkspolitUc utan även många andra åtgärder kan bidra tiU att vi så långt möjligt kan bibehåUa eUer skapa en levande landsbygd. Och en levande landsbygd är en väsentlig förutsättning för en god natur- och landskapsvärd och en för aUa önskvärd god landsbygds-mUjö.

Hert JOHANSSON i Växjö (c):

Herr talman! Människor är i dag lyhörda för mUjö- och naturvårdsdebatten. Det bör ge oss tUlförsUct inför framtiden. Det bör samtidigt vara en stimulans för oss som arbetar i detta hus och som vUl ha en hög prioritering för miljö- och naturvårdsfrågorna. En större lyhördhet för de här frågorna har de senaste åren klart tagit sig uttryck i riksdagen. Med olika initiativ gör sig ett intresse gäUande som har ett gemensamt mål, nämUgen skapandet av en bättre mUjö i detta land. Det sker i form av motioner och interpellationer, och det sker i form av lagförslag från regeringen. Framställningarna rör såväl den yttre som den inre miljön samt rena naturvårdsåtgärder. Det sker inte bara under valår, utan även ett år som detta — ett rent meUanvalsår — ser vi en stor aktivitet pä det här området.

Jag finner därför vad som sägs i en broschyr, som vi riksdagsmän har blivit tiUdelade av en ideeU organisation, vara felaktigt. Man angriper i broschyren handläggningen av ett visst industriprojekt, ett angrepp som i och för sig kan vara riktigt. Vad jag reagerar emot är introduktionen där det heter: "Inför varje val talar man vitt och brett om alla de miljövänliga åtgärder som kommer att vidtagas, men det stannar som regel vid fagra löften. Efter valen bhr det den fuUa sysselsättningen, handelsbalansen och valutareserven som väger betydligt tyngre än omsorgen om vår miljö, vår luft, våra vatten, vår jord. 'Efter oss syndafloden' förefaUer vara det motto efter vUket våra styrande handlat och fortfarande handlar."

Jag anser detta vara att skjuta över målet, och det är inte tUl gagn för sakfrågan. Det ger en oriktig bUd av regeringens och riksdagens agerande i de här spörsmålen. Jag skall inte fungera som försvarsadvokat för vare sig regering eller riksdag, men jag viU påstå att viljan finns och att något också utförts tiU gagn för miljö- och naturvården såväl i detta hus som i rUcsdagshuset på Helgeandsholmen. Men vi är medvetna om att mycket återstår att göra, och vi är lika fuUt övertygade om att vi aldrig hinner i

fatt.

Herr talman! Det kan inte hjälpas att jag nu kommer att beröra en del av det som herr Hedin sagt. I årets statsverksproposition, bUaga 11, lägger jordbruksministern fram förslag om en försöksverksamhet med landskapsvård i odhngsbygd. Försöksverksamheten skaU ske inom ett antal ohka områden, sä att skUda typer av odlingslandskapet blir representerade. Enligt regeringsförslaget skaU statsbidrag kunna utgå med upp tiU 50 procent. Förslaget grundar sig på en rapport av en särskild arbetsgrupp som haft tUl uppgift att framkomma med förslag.

Landskapet som fritids- och rekreationsobjekt har under de senaste åren värdesatts mera. Den allmänna miljö- och naturvårdsdebatten har medverkat tiU detta. Regeringens förslag att, låt mig uttrycka det sä, pä konstlad väg hålla landskapet öppet kommer säkert också att möta förståelse, ty vi börjar märka att det är något värdefullt som går ifrån oss. Förr bodde de flesta människor på landsbygden. Städerna var små och man hade alltid någonstans att ta vägen. Utbhckar över rena vatten var det gott om, betande kreatur höU strandområdena öppna. Nu bor människorna i stadssamhäUen. Jordbrukarna är en bråkdel av befolkningen. Jordbruksdriften är koncentrerad och intensifierad. Ängsbruket

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

165

7 Riksdagens protokoU 1972. Nr 16-17

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

166

och den extensiva betesdriften som mest bidrog tUl att ge landskapet dess karaktär försvinner av ekonomiska skäl. Och för att vara litet lyrisk: folkvisans gröna äng, ängarna vid Sjugareby och våra "ängder gröna" håller på att förintas.

Att landskapsbuden skaU vara intakt för all framtid är orealistiskt, men vi måste se tUl att den bevaras i möjligaste mån. Det bUligaste och effektivaste sättet är att jordbruk bibehålls över hela landet och att även mindre och medelstora jordbruk får sitt existensberättigande.

Man kan inte komma ifrån vUken förödande effekt 1967 års jordbmksbeslut skuUe få, om det realiserades i hela sin skepnad. På sikt skulle 1 miljon hektar jordbruksjord eUer en tredjedel av den totala arealen tas ur jordbmksdriften. Det skuUe alltså bh fritt fram för igenväxning. Jag tycker att man i dag bör vara överens om — utvecklingen bör ha givit besked — att det finns ett obestridligt samband meUan jordbrukspolitiken och naturvården.

Mot jordbruksministerns förslag om försöksverksamhet med landskapsvård i odlingsbygd har jag ingen erinran att göra mer än att instämma i centerns partimotion att denna verksamhet bör helt vara ett statligt åtagande. Det är ju naturvårdsverket som skall upprätta ett program för landskapsvårdande åtgärder och organisera försöksverksamheten. Kan det då vara rUctigt att kommunerna skaU ta kostnaden på de platser i landet där naturvårdsverket finner lämpliga objekt? När man sedan har i åtanke att det finns ett samband mellan den förda jordbrukspolitiken och graden av igenväxning av landskapet bör det inte vara svårt att avgöra vem som bör betala naturvårdsobjekten i de här sammanhangen.

De i statsverkspropositionen föreslagna åtgärderna har ju viss närbesläktad verksamhet redan i dag och det är de arbeten som utförs som beredskapsarbeten genom arbetsmarknadsstyrelsen. Åtgärderna har omfattat huggnings- och röjningsarbeten i avsikt att åstadkomma vackra utsikter över sjöar och jordbmksområden eller för att iordningställa andra för landskapet angelägna naturpartier.

TiU sist, herr talman, vUl jag beröra en annan naturvärdsfräga.

Vad som är viktigt pä naturvårdsområdet i dag är att man både centralt och regionalt går in för en mera grundlig inventering av våra naturtyper, bl. a. våra växtsamhäUen. Det är risk för att vissa arter i vår flora både regionalt och i landet som helhet försvinner, om vi inte snarast vidtar åtgärder för att skydda och bevara dem. Men vi vet inte i dag riktigt hur mycket det finns kvar av vissa växtarter på grund av att godtagbara systematiska inventeringar saknas. Vi viU komma dithän att vi inte endast skyddar arten som sådan utan också bevarar den miljö i vUken den förekommer. Att vissa växter i dag löper fara att utrotas beror inte enbart pä exploatering av markområden utan även på en spontan igenväxning.

Civilministern är inne i kammaren och jag vill då säga att jag tror att en sådan här grundligare inventering också skulle vara ett fint komplement tiU den riksplanering som riksdagen snart skall ta ställning tUl.

Men det är inte endast inom vår flora som en bättre inventering borde företas. Här borde även göras en kartläggnmg över hur våra flyttfågel-

sträck går, viUca rastplatser fåglarna utnyttjar, för att vi skall kunna ge ett adekvat skydd åt dessa platser, osv. De synpunkterna har jag även tagit upp i en motion tUl årets riksdag.

Vi i Sverige bör inte medverka tUl att djurarter utplånas. Vi bör ha råd med att bevara t. ex. de arter av starkt decimerade däggdjur som finns inom vårt lands gränser. 1 en tidningsartikel i går fann jag att den "civihserade" människan gör av med en djurart om året, och det går att upprätta en lista på 60 vUda arter som står i tur att utrotas.

Med tUlfredsstäUelse noterar jag därför naturvårdsverkets initiativ att fridlyst fallvUt, som omhändertas av konservator, skaU överlämnas tUl staten. Åtgärden bör stävja den olaga handel med fridlysta djurarter som förekommer även i vårt land, herr talman!

Hert HJORTH (s):

Herr talman! "Miljövårdens primära uppgift är att garantera aUa en livsvänlig miljö. Därför mäste miljöförstörelsen hejdas och förstörd mUjö så långt möjligt återstäUas."

Detta är synnerligen tänkvärda ord, som återfinns i jordbmksdeparte-mentets huvudtitel för nästkommande budgetår. Där redovisas också de viktigaste reformer och åtgärder mom miljöområdet som regering och riksdag vidtagit under de senaste åren. Denna uppräkning hade kunnat göras än mer omfattande, om man gått tUlbaka flera år i tiden och tagit med tidigare beslut för skydd av vår natur och vår livsmiljö.

Förslagen tUl denna genomgripande lagstiftning har huvudsakligen kommit från den socialdemokratiska regeringen. Det är därför rätt förvånande att i den aUmänna debatten så ofta upprepas att det skuUe vara centerpartiet som varit pådrivare och initiativtagare tUl naturvårdsreformerna i det här landet. Detta har ständigt framhållits, i både tal och skrift, av framstående representanter för det partiet. Tyvärr, måste jag säga, har dessa påståenden sällan bhvit bemötta.

Man framhåller ofta från centerns sida årtalet 1962, då man säger sig ha lagt fram sin första stora partimotion om naturvärden. Det är visserligen sant att centerpartiet år 1962 väckte en partimotion, men den 35 sidor tjocka motionen rörde allt - utom just natur och mUjö; den gällde den svenska socialpolitikens inriktning m. m. och handlade om familjebildning, barnuppfostran, barnavård, skolväsende, arbetslivet och de äldres situation i samhäUet. Förgäves får man där leta efter någonting om natur eller miljö, men ändå vUl centerpartiet ge sken av att man just med denna omfångsrika motion satte fart på miljödebatten här i landet.

Åren 1963, 1964 och 1965 återkommer centem och begär nu utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram. Där finns dock fortfarande inget som berör den yttre miljön såsom mark, vatten eUer luft. I 1964 års motion t. ex. talas bl. a. om att man mäste föra en mentalhygieniskt orienterad konsekvent mUjöpohtik - vad som nu kan avses med detta. Först år 1966 börjar man tala om den yttre miljön, men några egentliga åtgärder förutom det handlingsprogram som man återigen kräver föreslås inte.

Mot den bakgrunden är det svårt att förstå att centern kan hävda att man drivit på utveckhngen och t. o. m. gjort banbrytande insatser. Det är

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

167

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

168

först på senare år som man på allvar givit sig i kast med dessa problem, och då har ju redan en mängd åtgärder vidtagits på förslag av regeringen. Medan centern uppehåUit sig vid helt andra ting har en god del genomförts pä miljövårdsområdet. Redan 1950 genomdrev socialdemokraterna, i strid med de borgerliga, den provisoriska lagstiftningen om strandskyddet. Den ersattes 1952 av strandlagen, och samma år tiUkom naturskyddslagen. Är 1960 tiUsatte regeringen naturvårdsutredningen, alltså två år innan centerns socialpohtiska partimotion väcktes. Denna utredning resulterade i en ny naturvårdslag, vilken antogs av riksdagen 1965. Jag skall inte tvista om vUket parti som varit föregångare på naturskyddets område. Låt mig bara slå fast att det inte varit centerpartiet.

Det   är  annars   glädjande   att   man på  senare år  fått  en  sä  bred

uppslutning från alla partier kring kravet på en bättre mUjö. Alla goda krafter mäste nämligen tUl för att vi skall kunna åstadkomma detta. En effektivare naturvård har i många faU hindrats av brist på medel. Nu kan man alltid diskutera vUka belopp som är rimliga att avsätta för dessa ändamål utan att därför andra områden blir åsidosatta. De statliga anslagen för naturvård har undan för undan höjts, och i årets budget ökar jordbruksminister Ingemund Bengtsson anslagen tUl miljövård med 69 mUjoner tUl 320 miljoner kronor.

I bilaga 11 tUl statsverkspropositionen framhåUs dock att arbetet med att säkerställa naturvårdsobjekt kommer att kräva avsevärda belopp de närmaste åren. Ersättningskraven för intrång och mistad exploatering är våldsamt höga, och man frågar sig om det kan vara rätt att markägarna skall tUlgodogöra sig sä stora ersättningar bara för att de skaU låta bli att förstöra vår natur. Äganderätten är visserligen helig, men om nu naturvården är så värdefuU som alla partier tycks vara eniga om, borde man också kunna göra något åt detta. Det vore inte orimligt att jämställa bestämmelserna om ej förnyelsebara naturtillgångar med exempelvis vad som gäller enligt fornminneslagen, vattenlagen och beträffande tätbebyggelse. Där utgår ingen ersättning för nekad exploatering.

Nu börjar det glädjande nog att hända en hel del också på det här fältet. Höstriksdagen godtog en proposition om ändring av byggnadslagen, som får tUl följd att den oreglerade bebyggelsen försvinner. Ändringarna i expropriationslagstiftningen som också genomfördes ger även samhäUet en starkare stäUning, och det motverkar framför allt den osunda markspekulation som förekommer.

Från borgerligt håU restes förstås invändningar mot detta. Att det inte är så helt med de borgerliga partiernas intresse för naturvård framgick också av den heliga indignation som fru Thorssons motion om äganderätten tUl naturtillgångar under markytan väckte. Ändå gällde det bara att överlämna motionen i fråga tUl.en sittande utredning.

Men inte ens detta vUle man vara med om. Nej, tyvärr har nog många förespråkare för en effektivare naturvård sitt största intresse i att se till att markägarna får så mycket betalt som möjligt. Sedan går det bra att utge sig som förkämpar för en bättre natur. Säljes tiU högstbjudande!

Vi har också fått förslag om en fysisk riksplanering. Detta är nu ute på remiss, och jag hälsar förslaget med tUlfredsstäUelse. En kartläggning av

våra mark- och vattentillgångar är nödvändig för det fortsatta planarbetet. Likaså förväntas effektivare internationellt samarbete i fråga om mUjön efter den konferens som FN på svenskt initiativ kommer att ordna här i sommar.

De tvä föregående talarna uppehöU sig just vid landskapsvården inom odlingslandskapet. Både herr Hedin och herr Johansson i Växjö var ju kritiska mot den skötsel som föreslagits av jordbruksministern. Nu råder fuU enighet om försöksverksamheten — även inom utredningen var man överens om att försöka klara ut saken. Sedan får man diskutera det hela närmare vid utskottets behandhng av frågan.

Som det här har framgått är man dels kritisk mot att staten bara skaU betala 50 procent av denna försöksverksamhet medan kommunerna får betala den andra hälften, dels är man kritisk mot att länsarbetsnämnderna skall anvisa arbetskraft. Jag tycker inte det är något fel i det. Eftersom länsarbetsnämnderna ute i landet sköter dessa uppgifter är det väl också riktigt att de får anvisa arbetskraft. Verksamheten ger mycket lämphga arbeten för en del svårplacerad arbetskraft.

På s. 135 i jordbmksdepartementets huvudtitel framhålls, att en smidigare organisation för arbetet bör utarbetas under försöksverksamheten. Vidare bör kostnaderna för de landskapsvårdande åtgärderna klariäggas. Det säger alltså departementschefen. Jag understryker bara att det är fråga om en försöksverksamhet, och man får pröva sig fram tUl de lämpligaste formerna för det hela.

Nu är det gott och väl att man börjar komma tiU rätta med de här problemen och med de osunda tendenser tUl en exploatering av det naturvårdsintresse som finns, men det återstår ännu en hel del innan vi kommer fram till realiserandet av en mycket blygsam målsättning för det arbetet. Det krävs också kännedom om de lagar som finns och en ständig propaganda för deras efterlevnad. Jag tänker dä närmast på frågan om förbud mot nedskräpning m. m. Tråkigt nog går oersättliga värden tiU spillo i brist pä kännedom om dem och många gånger i rent oförständ. Detta gäller också kulturminnesvården. Jag har hört sägas att det t. o. m. händer att foUc plockar med sig mUstolpar som finns kvar längs övergivna vägar. De tar dem med sig hem och placerar dem i sin bostad. Dessa är dock enligt fornminneslagen skyddade och utgör ett tidsdokument av kulturhistoriskt värde. Jag blev ganska upprörd när jag för några månader sedan i min hemtrakt upptäckte att en 1 000 är gammal vandringsled, som också är skyddad enhgt fornminneslagen, hade raserats genom skogsavverkning. Det var omöjligt att återfinna den rösade klövjestigen bland allt ris och alla nya stigar som skogsmaskiner åstadkommit. Det understryker behovet av upplysning och åter upplysning om vi skall kunna skydda och bevara vår kulturella miljö och vår vackra natur.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

Hert JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker det är htet olustigt att sä här sent ta upp en debatt med herr Hjorth, Han är ju egentligen en väldigt försynt och bussig människa. Men här gjorde han angrepp som nästan var slag under bältet.

Jag började mitt anförande med att säga att många goda krafter hade

169

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

hjälpts åt för att få tiU stånd den här debatten, på både miljö- och naturvårdsområdet. Jag nämnde att både motionärer och regeringen i form av propositioner har framfört vettiga förslag samt att vi kan vara tacksamma för att vi har en opinion i landet.

En motion från centerpartiet år 1962 var tydligen en nagel i ögat på herr Hjorth och socialdemokraterna. När den första gången behandlades sades det frän socialdemokratiskt häU att den inte var mycket att hänga i julgranen. Då den återkom något år senare kallade man den för en omnibusmotion. Men ser man pä de regeringsförslag som har kommit de senaste åren så finner man att mångt och mycket är upplockat ur den kakan. Vi slår oss inte för bröstet för det, herr Hjorth, men vi skaU vara glada åt att vi alla har hjälpts ät att föra miljö- och naturvärdsdebatten framåt.

Herr Hjorth tog också upp frågan om markägare som önskar ersättning osv. Jag nämnde i mitt anförande att med ett effektivt jordbruk över hela landet håller markägarna landskapet öppet alldeles gratis.

Herr HEDIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU bara kort bemöta hert Hjorths kritik av vår kritik av jordbruksministern i fråga om landskapsvärd i odlingsbygd. Jag anser att försöksverksamheten givetvis bör ske i statlig regi under naturvårdsverket, såsom arbetsgmppen har föreslagit. Jag tror att verksamheten bhr effektivast och att man får ut mest av den på det sättet.

Dessutom menar jag att det är felaktigt att hänvisa till att foUc från länsarbetsnämnderna skaU sköta detta arbete i första hand. Den effektivaste metoden att håUa öppet är väl ändå att ha djur — nötkreatur eller får - på de här ytorna, och jag kan faktiskt inte begripa hur de som kommer genom länsarbetsnämnderna skall kunna klara den saken. Det borde vara en naturlig och riktig uppgift att lägga pä lantbmkarna som bor i bygden; därigenom kan man också bidra tUl att ge dem möjligheter att vara kvar; de som kanske är på gränsen att behöva sluta får en liten extrauppgift, som gör att de kan stanna kvar vid sitt jordbmk. Jag tror att det vore en betydligt lämpligare åtgärd att följa arbetsgmppens åsUct i det avseendet.

170

Herr HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Det gjorde mig ont att angripa centern efter herr BertU Johanssons i Växjö finstämda anförande. Min kritik var inte riktad mot honom, men jag har många gånger retat mig på att man frän centerns sida så mycket hänvisar tUl 1962 års motion, som innehåller nästan allt, men ingenting om den yttre miljön - om naturvård. Därför är det fel av centern att hänvisa till den — och den hänvisningen återkommer tyvärr också i fjolårets motion av hert Hedlund m. fl. där det på s. 5 i motionshäftet heter:

"Miljöns utformning är av avgörande betydelse för människans trivsel, trygghet och självförverkhgande. Utifrån denna grunduppfattning har centerpartiet gått i spetsen för miljöpolitiska åtgärder. Begreppet mUjöpohtik infördes dä centem 1962 i riksdagen föreslog utarbetandet

av ett mUjöpoUtiskt handUngsprogram."

Käre herr BertU Johansson, det finns ingenting nämnt om något mUjöpolitiskt handlingsprogram i motionen av 1962. Den handlar om den svenska socialpohtikens inriktning m. m., sä det måste vara fel att hänvisa tUl den, och det är det jag vUl rätta tUl. Jag vUl gärna erkänna att det är mänga som har ambitioner och en äkta och upprUctig önskan att hjälpa tiU i fråga om miljövård och naturvård, men det hade hänt en hel del före 1962 och har hänt en hel del efter 1962 som regeringen och socialdemokraterna har tagit initiativ tUl,

Jag vill säga till herr Hedin att verksamheten får bedrivas på försök; man får prova ut formerna, och jag fömtsätter att aUa intresserade krafter kommer att samarbeta för att lösa de här uppgifterna.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

Herr JOHANSSON i Växjö (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hjorth skall noga läsa igenom yrkandet i centerns motion; då framkommer någonting annat.

Herr HJORTH (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte om det kan bh så kort, eftersom yrkandet är mycket långt, men jag skall försöka klara ut det hela. Jag skall be att få citera ur yrkandet, där det heter:

"Med stöd av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen i enhghet med motionen måtte i skrivelse tUl Kungl, Maj:t anhålla, att Kungl Maj:t måtte

A, beträffande familjebUdningen och familjefrägorna pröva åtgärder till förbättrad upplysning och rådgivning genom bl, a, upplysningsskrifter, kurser", osv,

"B, beträffande barnuppfostran och barnavård utreda frågan om åtgärder för

1)    förbättrad rådgivning till föräldrarna,

2)    genomförande av hälsokontroU", osv,

"C, beträffande skolväsendet utreda frågan om

1) utvidgning av skolans uppgifter för ungdomsfostran", osv,

"2) ökad anknytning tUl skolorganisationen av läkare, kuratorer och

psykologer", osv,

"D. beträffande arbetslivet i allmänhet utreda möjligheterna av

1) förbättrad yrkesväglednmg", osv,

"2) inrättande av ett statens arbetsvetenskapliga forskningsråd", osv,

"3) förbättrad personalvård och arbetshygien", osv,

"E, beträffande kvinnornas situation i hem- och förvärvsarbete", osv,

"F, beträffande den medicinska undervisningen", osv,

"G, beträffande den medicinska rehabUiteringen" — där olika punkter

tas upp,

"H. beträffande arbetsvärden", osv,

"1, beträffande de äldre i samhäUet" — där en rad olika punkter tas

upp.

Yrkandet slutar faktiskt med det och är underskrivet av herr Gunnar

Hedlund m. fl. Så det fanns faktiskt ingenting, hert Johansson i Växjö,

om naturvård och mUjö,

171

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

Allmänpolitisk debatt

111

Fru ANER (fp):

Herr talman! Mot pohtiker i aUa läger och i aUa länder riktas i dag från många håll den förebråelsen att vi inte tänker längre än tUl nästa val, medan jordens verkliga överlevnadsproblem har en helt annan tidshorisont än tvä, tre eller fyra är, SkaU man klara dem, måste man tänka i intervaUer på åtminstone 50 och helst 100 år.

Denna utmaning grundas på mänga fakta, siffror och kurvor, somliga kanske något mera diskutabla än andra. Vi har anledning betänka att jordens resurser är begränsade — men också att vi inte kan stanna pä just den nivå där vi råkar befinna oss i dag. Vad foUcpartiet vUl göra för att besvara denna utmaning är att lägga fram ett ekologiskt grundat handUngsprogram när det gäller vår gemensamma miljö. Det finns några nyckelproblem, där vi i dag kan se med en viss klarhet vad som är vettigt att göra både i år och på längre sikt, och vi bör starta där med nu möjliga åtgärder. Jag skall helt kort nämna några av dem.

Första villkoret för att vi alls skaU kunna överleva är att vi har tillräckhgt med mat — och oförgiftad mat. Vi kommer i år från folkpartiets mUjövärdsdelegation med flera motioner om mera utrymme åt de ekologiska synpunkterna när det gäller både jordbmk och skogsbruk. Det börjar nu att tränga igenom på allt högre ort, att t. ex. konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte är så aUena saliggörande som många har trott. Senast kom det en rapport från FAO om de farliga bieffekterna av aUtför intensiv och obetänksam gödning med konstgjort kväve, en sak som enskUda människor tidigare har insett men man har hittills bara flinat åt dem. Här står vi antagligen snart inför en revolution, liksom den gången när vi blev tvungna att omvärdera DDT. Att vi också mäste omvärdera andra bekämpningsmedel och på ett annat sätt avväga deras eventueUa risker för oss och våra efterkommande mot deras eventuella nytta mot skadeinsekter, det framstår klart för oss och det har redan från vårt håU framförts en fråga tiU socialministern om detta. Bekämpningsmedelslagen i dag är inte konstraerad för att tillvarata alla parters rätt och avväga dem på rimligt sätt mot varandra. Här väntar vi oss en ändring i själva fömtsättningarna för bedömningarna om vad som

är samhällsnytta.

Energipohtiken i landet måste vidare styras mera målmedvetet mot ett tiUstånd, där energins verkliga pris i miljöförstöring återspeglas i marknadspriset och där vi börjar tänka på att exempelvis bygga hus för ett kommande energipris och mte bara för dagens. Vi föreslår därför ett fristående energiinstitut med uppgift att studera dessa frågor och lägga fram förslag tUl deras lösning.

Ett annat delområde med stor betydelse är den tekniska utformningen av trafUcen. Att förbjuda privatbUism lär inte vara en framkomlig väg, men däremot bör man ge koUektivtrafiken så goda utvecklingsmöjligheter att den med framgång kan hävda sig och ge lika god service som privatbilarna. Eftersom ett lands trafiknät måste planeras enhetligt om man vUl undvUca olyckliga snedutveckhngar föreslår vi en utredning för att utan dröjsmål komma fram med förslag om ett forsknmgs- och utvecklingsbolag för koUektivtrafikteknUc.

Det   är  över   huvud   taget  inte  möjligt  att  stoppa  någon  teknisk

utveckhng här och nu i den meningen att man skulle låsa fast vår teknik och våra produktionsmöjliheter just på dagens nivå. Den stiUastående ekonomi, som somliga framtidsforskare målar upp för oss som den enda räddningen, kommer utan tvivel - om den någonsin kommer - att se helt annorlunda ut än dagens, och väl är det. Därför behövs det störte, inte mindre, satsning på innovationer inom industrin i nära samarbete med staten och högskolorna. Det är nödvändigt för att få fram mera mUjövänliga och människovänliga produktionssätt och arbetsformer. Detta är bl. a. det oumbärliga verktyget för att få fram den förbättrade arbetsmiljö som vi kräver i en annan av våra partimotioner. En sådan behöver faktiskt inte leda tUl lägre tillväxt ens i strikt ekonomiska termer, och om man använder det vidare och modernare sättet att mäta vad levnadsstandard är kan den i själva verket leda till en standardhöjning. Ytterligare en reform som är utomordentligt nödvändig både på lång och på kort sUct är att vi lär oss att bättre ta hand om vårt avfall, inte bara sä att vi slipper känna lukten av det utan så att det kan användas och komma tiU nytta igen.

För detta ändamål begär vi förberedelser för ett verkligt tvärvetenskapligt institut för avfaUsforskning, som skaU hjälpa oss att svara på kommunernas och industriernas ständiga fråga: Var skall vi göra av det här?

Folkpartiets krav pä en mera djupgående och genomtänkt miljöhus-häIlning har slutligen tagit sig uttryck i partimotionen där vi begär att den utredning som nu bhvit tillsatt för att utreda miljövårdens ekonomiska aspekter, ser på dessa ur ett ännu vidare perspektiv och försöker att på något sätt värdesätta själva produktionen av ohka varor från miljöns synpunkt. Vad är ett visst material värt, om man räknar med aU energi som går åt för att få fram det, aU miljöförstöring som energiproduktionen åstadkommer, nedsmutsningen som åstadkoms när ämnet skall destrueras eUer återvinnas? Och vad är visst annat material värt, om man räknar på samma sätt? Sådana siffror kan säkert ofta bh ytterst överraskande och visa att vi länge räknat fel och kortsUctigt. Det kan t. ex. hända — det har framhåUits i den internationeUa debatten — att vi upptäcker att ett naturligt råmaterial från ett u-land i själva verket är mer ekonomiskt än ett syntetiskt från ett i-land. Vad den omvärderingen skulle betyda för u-landet i fråga är lätt att förestäUa sig.

Detta är tUl slut en antydan om vUka stora sociala och ekonomiska förändringar som ett sant ekologiskt tänkesätt kan komma att medföra. Många är redan oroliga för att sådana här tankar inte tUlräckligt kraftigt kommer att höras vid den stora miljökonferensen här i Stockholm i juni.

Denna konferens vUar i själva verket redan på förutsättningar, som inte riktigt längre är aktueUa — många forskare, många framåtblickande människor i aUa länder vUl nu börja diskutera mUjöproblemen på ett ännu mera hårdhänt sätt. Jag vUl gärna tUl slut citera ett exempel på detta, nämligen Kyrkornas världsråds officiella inlaga tUl FN-konferensen från i maj i fjol, där det bl. a. står: MUjöföroreningarnas moln och havsströmmar slutade för länge sedan att respektera den nationeUa suveräniteten. Därför måste de valda delegaterna till FN-konferensen inse att de måste se på miljöfrågorna inte bara som representanter för sina

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

173

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AUmänpoUtisk debatt

174

egna länder, utan också som representanter för hela mänskhgheten. Även om inte deras regeringar har gett dem detta uppdrag, så har de ett sådant uppdrag helt enkelt som människor. Ätt uppföra sig enbart som medborgare i sitt eget land är att förråda hela mänsklighetens intressen och därmed också medborgarna i det land de är valda att företräda.

Tankar av den här sorten kommer att framföras allt starkare ju närmare vi kommer juni 1972, och delegaterna kommer inte att kunna stänga öronen för dem. Kyrkornas världsråd föreslär exempelvis att åtminstone några regeringar borde vara modiga nog att i sina delegationer ta med representanter för sina egna underprivUegierade grupper, som vanligen inte får göra sin röst hörd i regeringskretsar. Även om så inte kommer att ske, bhr det dock med säkerhet en viss parlamentarisk kontroU i efterhand på vad FN-konferensen kommer tiU för resultat, nämligen på den andra interparlamentariska miljövårdskonferensen, som kommer att håUas i Wien en vecka efteråt. Där kommer företrädare för en lång rad länders oppositionspartier att samlas dels för att skaffa sig ett omdöme om vad Stockholmskonferensen åstadkommit, dels för att peka på eventuella luckor och brister och dels förbereda arbetet på att genomföra konferensens beslut på olUca nivåer i de olika hemparlamenten,

I den konferensen och dess förberedelser medverkar folkpartiet i Sverige aktivt, eftersom miljövård i dag fordrar vaksamhet inte bara på vad de nationella regeringarna gör men också på vad de internationella organen gör — och inte gör.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! SamhäUet förändras aUt snabbare. Blir det bättre? Ät vUket håll är vi på väg? Har vi egentligen någonsin försökt ta ställning tiU målet för utvecklingen? Futurologer försöker klargöra vad som antagligen kommer att hända om vi fortsätter vår utveckhng som nu. Toffler ser det överrörliga samhäUet, där människan aUtid är redo tUl uppbrott, från varje plats och varje kärlek och vänskap. Han menar att detta innebär chockartade upplevelser men ifrågasätter aldrig denna samhällsutveckling. VUl vi ha det så? Nya upptäckter mom genetUcen och medicinen får oss att ana att Huxleys sköna nya värld är nära. En ung människa läste den boken nyligen och sade att det var väl inte sä farligt; de var ju lyckliga allihop. Vi tycks raskt vara på väg mot en förändring i instäUningen till människan. Har vi tänkt igenom konsekvenserna?

Ehrensvärd har i sin bok Före-efter dragit slutsatser från åtskUliga av världens forskares resultat och varningar. NaturtUlgångar som är nödvändiga för vår produktion är begränsade och tar slut inom någon generation om vi fortsätter vårt nuvarande system med maximalt uttag. TUlväxt-ekonomin kommer med nödvändighet att bh en kort parentes i mänsklighetens historia, säges det i lVA:s årsrapport. Sedan får vi gå tillbaka tUl bondekulturens hushållning med knappa naturresurser, återanvändning, ett obrutet kretslopp, ekologisk balans.

Men det här tycks vara mycket svårt att smälta. De kortsiktiga problemen kräver sin lösning och den låter sig inte aUtid förena med de långa perspektiven. Och aUtid finns det någon vetenskapsman som säger

emot de dystra profeterna, så då kan man ju slappna av och konstatera att det är ju mte säkert att det går så Ula. Människor med partsengagemang kräver bevis in absurdum för utveckhngens skadlighet, innan man tolererar en kursändring. Inför de långa skrämmande perspektiven förlitar man sig litet vagt pä vetenskapens förmåga utan att kräva att tUlräckliga resurser ställs tiU förfogande för den vetenskap som eventueUt kunde klara av problemen.

Man påstår trosvisst att om nu oljan verkligen tar slut och om vi tvekar inför att kräva av kommande generationer att de skall vakta kärnreakto-remas avfaU i 600 år, så finner säkert vetenskapen på nya kraftkällor. Men hur mycket satsar vi på forskning om fusionsenergin t.ex.?

Om nu världssvälten kommer, säger man, så kan nog vetenskapen hitta på nya vägar att hvnära människan. Är det inte cyniskt att tala om världssvält som en eventueU framtid, när svälten redan är en verklighet för så många? Varför sätter man inte i gång och löser problemen för den majoritet av jordens befolkning som lider brist på det elementära idag? Gäller vetenskapens förmåga bara vår del av världen, den rika delen? Vattenbristen är ett stort problem i många länder. Grundvattnet sjunker också hos oss genom våra stora uttag, men, säger somliga, blir det ont om sötvatten, ja då kan vetenskapen avsalta havsvatten, så det är inget problem. Nå men så sätt i gång! Varför är det ingen som avsaltar havsvatten hos dem som behöver det nu? Men problemlösningarna var visst bara intressanta, om den rika världen behövde dem.

Vi gör aUtså inte mycket för att lösa redan existerande problem, trots att vetenskapen kanske skulle kunna. Är det så att vi t. o. m. aktivt hindrar fattiga länder frän att söka egna lösningar på sina problem, därför att vi utnyttjar deras underläge för vår egen lyxkonsumtion?

Får de fattiga länderna lösa sina problem? Kanske har ett fåtal där det bättre i det rådande systemet, och dessa ber om hjälp när förändringarna för de mängas bästa är på väg. Kanske tycker något annat land också att det är bra att få köpa bUliga råvaror och bUliga "arbetsintensiva" grejor från det fattiga landet. Och då kommer man gärna dit och hjälper tUl att hålla landet lugnt. Är det så i Vietnam? I Sydamerika? Och hur är det i Rhodesia, Sydafrika och Portugals kolonier?

Vi har sett tUl att vi i kraft av vår ekonomiska och tekniska överlägsenhet kan köpa det vi vUl från bristländerna, som måste sälja sina råvaror till oss billigt, fastän de har mer behov av dem än vi. De har ju ingen "köpkraft". Säga vad man vill om världshandeln, men inte stämmer den särskUt väl med de värderingar om medmänsklighet som vi ändå hyllar, när vi tänker efter. Här gäUer det i stäUet att få ut så mycket som möjligt så bUligt som möjligt. Och vi som njuter frukterna, vi slipper ju se dem som vi tar allt ifrån. I alla faU stäUs inte sammanhangen sä klart framför oss, allt värt informationsflöde tiU trots. En del av oss lägger ihop de spridda informationerna och får ihop en ganska ondskefuU bild. Men det är ansträngande att möta den verkligheten. Många tänker att de väl tagit fel. Inte kan väl vår kultur vara inbegripen i ett sä elakt spel. Vi följer ju spelreglerna. Vi gör "fynd" på världsmarknaden, lika väl som pä realisationen hemma. Kan och vUl de sälja bUligt, så skall man väl köpa.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

175

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

176

De får ju valuta och kan skaffa maskiner för att göra grejor och så får de därmed resurser tUl sociala reformer. Genom att producera mindre nödvändiga saker skaU man aUtså skapa resurser för att få fram det nödvändigaste. Är det inte en konstig omväg?

200 000 nya kemiska substanser finner man på varje år, sägs det. Alla får visserligen inte kommersiell användning, men tUlräckligt många för att det skall vara helt omöjligt att hinna undersöka eventuella skadeverkningar av dem. Man försöker inte ens se hur de i kombination verkar på naturen och människan eller undersöka långsiktiga effekter på arvsmassan. Hur är det med anslagen tUl ekologisk forskning? Vilka genetiska forskningsprojekt prioriteras? Vad satsar man mest på: på nya kemiska bekämpningsmedel eller forskning, på biologisk bekämpning eller resistensforskning? Ekologerna säger själva att de inte har de kunskaper som fordras för att de skaU kunna ge svar på de frågor samhället kräver att de skall ansvara för. De måste få mycket mer forskningsresurser. Men där anser de ansvariga att vi inte har råd.

Stoppa produktionen av nya kemiska substanser tUls vi får råd att undersöka verkan av dem, säger någon. Vad föriorar vi egentligen på det? Jo, anmärker någon, det skuUe ju hmdra den kemiska industrins tUlväxt. Och det är ju inom den näringsgrenen en stor del av sysselsättningen skaU beredas i framtiden. För människor som lämnar jordbruket, t. ex. Vi måste ju hålla oss sysselsatta, med vad tycks inte spela någon större roll, huvudsaken är att det hela hålls i gång. Vi måste alltså aUt effektivare göra allt onödigare saker, som måste säljas med aUtmer raffinerad reklam för att människor skall inse att de vill ha dessa grejor. Och reklamen skapar ju också sysselsättning.

Är det detta vi skaU ägna oss ät i en värld som ser ut som vår? Många människor i dag tycker inte att utvecklingen går åt rätt håU. De tycker inte det verkar meningsfuUt längre att arbeta. Statistiken på ökad sjukdomsfrekvens, både fysisk och psykisk, stämmer tUl eftertanke. Ökad brottslighet, ökade sociala missförhåUanden. Skolleda och skolk, trötthet och uppgivenhet. Kanske är en del av orsaken tUl detta att vi inte lever i kontakt med verkhgheten. Vi skärmar av. Motsägelserna i vår kultur är svåra att leva lyckligt och harmoniskt och engagerat med.

Hur vore det om vi skulle ta itu med problemen, utan skygglappar? Även om det kostade oss en sänkt materiell levnadsstandard, aUtså mindre antal prylar och mindre bekvämlighet? Många människor längtar efter att deras arbete skall hjälpa till och lösa de stora problemen, inte bara tjäna en ökad lyxkonsumtion. Om någon vUl leva enklare och närmare naturen, får han det för planerarna?

Vi behöver en debatt om målsättningen för samhäUsutvecklingen. Vi behöver ställas inför alternativa framtider och välja vår väg. Det är ju dock vi människor som åstadkommer förändringarna. Samhället går nu aUt aktivare in för att styra utveckhngen. Ingenting bör då vara nödvändigare än att vi diskuterar vår målsättning. Påståendet om en obönhörlig utveckling är falskt. Vi väljer alltid bland många möjhga utvecklingar. Målen bestäms aUtid av värderingar, uttalade eller som nu ofta underförstådda. Nu upphöjs ofta experters privata tyckande till obönhörlig naturlag.

Låt oss t. ex. se till att den riksplan som riksdagen skall ta stäUning till i höst blir fast förankrad i en målsättning som önskas av majoriteten i vårt land. Hur är det? Länsprogram 70 bygger på Länsplan 67 vars direktiv i sin tur bygger på befolkningsprognoser som rättar sig efter — citat från vår länsplan — "en bedömning av de troliga sysselsättningsförändringarna". Man har alltså räknat med att arbetsmarknaden skall fortsätta att utvecklas som hittills, med sparsamhet pä arbete och slöseri med naturtUlgångar. Hela den mödosamt utarbetade utredningen, som ligger tUl grund för vår regionalpohtik, har aUtså ytterst tvivelaktiga grundförutsättningar. Och den räknar med fortsatt urbanisering och koncentration, trots att det bhr allt tydhgare att människorna inte vUl detta. Anser vi att det är viktigt att människan själv får ta del i och ansvar för hur hennes hv gestaltar sig, då skall vi arbeta för ett decentraliserat samhälle och anpassa näringsliv och beslutsfattande i samhäUet därefter.

Nu håller vi på och reglerar fram ett system där individen får allt svårare att överblicka sammanhangen och därför aUt svårare att påverka dem — ett samhäUe där vi bhr allt ensammare och aUtså mäste vårdas allt mer av samhället, dvs. av foUc som har betalt av skattemedel för att de tar hand om oss. Människan bhr ett passivt vårdobjekt i stäUet för att engageras i lösandet av sina egna problem i gemenskap med andra.

De tekniska förändringarna kanske löser ett problem och skapar ett annat. De sociala förändringarna som följt med den nya tekniken har inte alltid lett tUl förbättringar för människan. Sociala reformer har bhvit nödvändiga och dessa i sin tur har haft bieffekter, som man inte önskat. En OECD-kommitté rekommenderar i sin rapport "Science, Growth and Society" medlemsländerna att anstränga sig för att hitta på ett system med tidiga varningssignaler när något går på tok i utvecklingen. En samhällets "kritiska instans", där feed back från dem som drabbas negativt av förändringar kunde kanaliseras och ligga tUl gmnd för kommande förändringar.

Levi rekommenderar att 1 procent av kostnaderna för reformer skulle anslås till ett sådant uppföljande arbete. Kanske vore det mycket väl använda pengar.

Anser vi att det är viktigt att det blir större rättvisa i väriden och att jordens begränsade naturtUlgångar vårdas och att den ekologiska balansen återställs, då mäste detta få påverka utveckhngen.

Skolan måste t. ex. upplevas mycket mer meningsfull för både lärare och elever om man fick ägna sig åt de kunskaper man behöver för att i en demokrati kunna fatta riktiga beslut och för att förbereda sig för ett arbete som kan bidra tiU att på bästa sätt hushålla med och förkovra jordens naturtillgångar. Arbetet skuUe upplevas som meningsfullt om det man producerade behövdes och framställdes utan slöseri med eller förgiftning av naturtUlgångar.

Vi kan inte i längden skärma av oss från den verklighet som är mänskhghetens. Jag tror att tiden är mogen nu för en helt ny sorts debatt i den här kammaren, redan på den aUmänpohtiskai debattens första dag. Jag tror att människoma väntar sig av oss att vi skaU ta itu med de stora problemen. Det är ju inte mycket idé att städa i ett hus som håller på att brinna upp.

Nr 17

Torsdagen den 3 februari 1972

AllmänpoUtisk debatt

111

Nr 17                         På  förslag  av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den

Torsdagen den      fortsatta överläggningen tiU morgondagens sammanträde.

3 februari 1972

§ 2 Anmäldes och bordlades motionen nr 1474 av herr Norrby i Äkersberga i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 4 med förslag tUl rättshjälpslag m. m.

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 0.06.

In fidem

BENGTTÖRNELL

/ Solveig Gemert