Riksdagens protokoll 1972:147 Lördagen den 16 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:147

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:147

Lördagen den 16 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes tiU en början av herr tredje vice talmannen.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

§ 1  Regional utveckling och hushållning med mark och vatten (forts.)

Fortsattes överläggningen angående inrikesutskottets betänkande nr 28 och civilutskottets betänkande nr 35.

Herr ANNERÅS (fp):

Herr talman! Allom bekant är ju att det regionalpolitiska handlingsprogrammet grundas på Länsprogram 1970, sora länsstyrelserna upprättat i saraverkan med kommunerna och som lades fram i slutUg form vid årsskiftet 1971-1972.

Insatserna för att förverkUga de långsiktiga mål för regionalpoUtiken som ställdes upp av 1964 och 1970 års riksdagar måste fortsätta för att de regionala obalansproblemen skall få godtagbara lösningar.

Propositionens utgångspunkt är därför att arbetet på att tiUförsäkra människorna i Uka delar av landet så långt möjligt likvärdiga levnadsbetingelser raåste fuUföljas med kraft, och i propositionen preciseras målen mer än vad sora skett tidigare.

Till ledning för planeringen i länen och för fördelningen av de samhälleliga resurserna mellan dessa föreslås ramar i form av befolkningstal för tiden t. o. m. 1980, och i fråga om storstadsområdena förutsätts en därapning av tillväxttakten.

Detta är en del av propositionens huvudsakliga innehåll. När det gäller de långsiktiga raål sora ställdes upp av 1964 och 1970 års riksdagar kan emellertid sägas att målsättningarna var formulerade i allmänna ordalag och att själva viljeinriktningen för lokaliseringspoUtiken visserligen angavs men att någon ledning inte lämnades för det praktiska handlandet, och befolkningen i olika delar av stödorarådet fick inte något klart begrepp om vad regionalpoUtiken skulle betyda för den egna orten,

1964 och 1970 års riksdagars beslut förmådde inte avhjälpa de svårigheter som strukturförändringen i vårt näringsliv innebar för stora delar av landet. Därför är det med stor uppskattning man tar emot propositionen 111 med dess förnämliga utredningsmaterial som bör vara av betydande värde för olika slag av sarahällsplanering under de komraande åren.

Min avsikt är inte att ta upp de allmänna riktlinjerna i propositionen, utan jag skall begränsa raig tUl synpunkter sora berör mitt hemlän och min region.

För att börja raed Göteborgsregionen, där jag sora ordförande i Göteborgs förorters förbund - ett regionalt förbund orafattande kranskommunerna  till  Ciöteborg  och  med en befolkning av orakring

123

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

124

250 000 invånare — så vill jag i korthet något beröra problematiken där,

1969 års riksdagsbeslut beträffande lokaliseringspolitiken innebar bl, a. att tiUväxttakten i storstadsregionerna skulle dämpas och avlänkas till andra delar av landet. AUraän enighet råder ora nödvändigheten av att åstadkorama en regional utjämning och en bättre balans i fråga om sysselsättning. Men jag vågar påstå att när det gäller lokaliseringspolitiken kan det konstateras att storstadsregionernas speciella problem kommit i skymundan. Göteborgsregionen har exempelvis ett annorlunda näringsliv än de övriga storstadsregionerna, och framför aUt råder stor obalans på arbetsmarknaden.

För atl i korthet beröra befolkningsutveckhngen, så översteg regionens folkraängd för första gången 700 000 invånare vid senaste årsskifte, och av dera bor sora sagt mer än 250 000 i förortskoramunerna. När det gäller ökningen, så ökade förortskoramunernas sammanlagda folkmängd under föregående år med drygt 4 procent eller 10 000 invånare, raedan Göteborgs kommun saratidigt minskade med 3 procent.

Jag vill i detta sammanhang inte göra några fömtsägelser om regionens befolkningsutveckling i framtiden, men i vilket fall sora helst kan det konstateras att den expansion i antalet invånare sora ägt mra i Göteborgsregionen under senare år koraraer att därapas under den närraaste fraratiden. Detta visar bl. a. det antagande som utredningen om långsiktigt bostadsbyggnadsprograra gjort, där raan räknar med 790 000 invånare år 1985. Den siffran är det lägre av de båda alternativ som utredningen arbetar med. Det högre innebär 852 000 invånare år 1985. Skillnaden har sin grund i vilken förvärvsintensitet man räknar raed. En ökad förvärvsintensitet, aUtså möjlighet för exempelvis kvinnor att förvärvsarbeta, betyder mer arbetskraft utan att nya farailjer behöver flytta in tiU regionen, och detta påverkar i sin tur behovet av bl. a. bostäder. Härav framgår också betydelsen av en differentierad arbetsmarknad.

Kommunerna i regionen har enats om att räkna med en befolkning på 790 000 invånare år 1985. Detta är en betydligt lägre tillväxttakt än vad Länsprogram 1970 anger, där man räknar med 790 000 redan år 1980, alltså fem år tidigare. Departementschefens förslag till befolkningsramar för planeringen 1980 ligger mellan 760 000 och 790 000 invånare.

Vi räknar med en lägre tillväxttakt i Göteborgsregionen än propositionen gör, och detta sätter givetvis sina spår i bostadsbyggandet i regionen och i de kommunala följdinvesteringarna och skapar ytterligare problem på arbetsraarknaden. År 1968 byggdes det i regionen 12 400 lägenheter, 1969 var antalet 13 500 och 1970 byggdes det 13 900 nya lägenheter. Under innevarande år, alltså 1972, räknar raan raed att bygga 7 200 lägenheter för att nästa år avtrappa byggandet till 6 800; 1974 och senare räknar raan med en byggnation på ungefär 6 000 lägenheter. Det är alltså en betydande minskning på kort tid, från 13 900 år 1970 till ca 6 000 fem år senare.

Detta tyder om något på'en kraftig minskning i tillväxttakten i vår region, och vi planerar på sikt med denna minskning. Jag har ibland svårt att förstå det myckna talet om storstadsregionernas expansion, som i varje fall inte stämraer när det gäller Göteborgsregionen. Och det vore

olyckligt att helt stoppa utveckhngen, vUket tycks vara en önskan på sina håll. Vi har ingen strävan efter att regionen skall växa i alltför snabb takt. Däreraot har vi en strävan att göra den bättre. Och en fömtsättning för detta är bl. a. att man minskar obalansen på arbetsmarknaden i regionen. Jag kan i sararaanhanget nämna att folkpartiets ledamöter i Göteborg i motionen 1814 har fäst uppraärksaraheten på denna regionala obalans.

När det så gäUer norra Bohuslän kan det knappast vara rimligt att, som föreslås i propositionen 111, inga nya industrier skaU förläggas till denna del av länet. Det råder allvarliga sysselsättningsproblem i norra Bohuslän, och jag delar den uppfattning sora kommit till uttryck i den till civilutskottets betänkande nr 35 fogade reservationen 12 av herr Grebäck m. fl. Där framhåller reservanterna att planeringsprincipen om obrutet kustområde i norra Bohuslän inte kan sägas utgöra hinder för att sora industrimark reservera ett område vid Idefjorden. Detta område ligger i omedelbar anslutning tiU ett starkt expanderande industriområde i Norge, och det måste anses vara inkonsekvent att freda Bohuslän men industrialisera gränsbygder. När nu regeringen har lagt sin s. k. gröna hand över norra Bohuslän, så planeras enligt uppgift lokalisering av petrokeraisk industri i den norska gränsbygden.

Norra Bohuslän kan inte fungera enbart som badbalja utan behöver stöd för att rainska sysselsättningssvårigheterna, och ora t. ex. inte värmeverket kan komma tiU stånd är det viktigt att andra arbetstillfällen skapas. Läget i denna del av länet är bekymraersarat. Jordbruk, fiske och stenindustri, sora svarar för en stor del av sysselsättningen i orarådet, är vikande näringsgrenar.

Åldersfördelningen är ogynnsam och inkomstnivån är låg, och detta gör att det behövs krafttag för att undvika att norra Bohuslän helt utarmas.

Staten bör ge ett betytande lokaliseringsstöd för etablering av industrier i detta oraråde, även sådan sora inte är raUjöstörande, och se tUl att offentlig verksarahet lokaliseras till orarådet. Angeläget är också att E 6.an och järnvägen rustas upp.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifaU till reservationen 12 i civilutskottets betänkande nr 35.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Centerpartiet och då specieUt dess ungdomsförbund har under senaste tiden tydligen starkt påverkats av vänsterextremistiska organisationer sora kfral(r) och liknande antideraokratiska organisationer. Jag tänker då på den terrainologi sora man använder i den politiska argumentationen. Vi som representerar socialdemokratin i storstadsområdena har t. ex. kallats för metropolimperialister och påståtts vilja bedriva en utsugningspolirik gentemot framför aUt glesbygdens befolkning. Det är beklagligt att man tillgriper den här forraen av debatteknik när sakarguraenten tryter.

I reraissdebatten försökte jag utveckla skälen för att raan inte skall driva en debatt sora leder till en raotsättning mellan stad ocU land, mellan storstadsregionerna ocU övriga delar av landet. Även om vi — vilket vi i storstadsområdena önskar -  får en balanserad utveckling och inte en

125

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

126

stagnation eller tillbakagång komraer det att finnas människor i tätorterna och i storstadsområdena också i framtiden. Om Sverige skall kunna utvecklas får vi inte ställa storstadsregionerna mot övriga delar av landet. Vi får inte ställa tätorter och glesbygd raot varandra utan raåste i en övergripande solidaritet gemensarat försöka förbättra villkoren för raänniskorna oavsett var de bor i detta land.

Vi socialdemokrater som representerar storstadsområdena förstår de problem och svårigheter som finns i andra delar av landet, och vi vUl gärna medverka till att lösa dessa problem. Det raåste enligt vårt förmenande på sikt till styrinstrument som skapar riktig lokaUsering av sysselsättningsobjekten. Översysselsättning på någon ort är lika fel sora undersysselsättning på någon annan. Vi i storstadsregionerna anser eraellertid att ensidigheten i storstädernas sysselsättningsbUd bör beaktas och bli föremål för ingripande på sarama sätt som i övriga delar av landet.

I motionen 1789, sora jag har väckt tUlsararaans raed ett antal socialderaokrater i Göteborgsområdet och Malmö-Lundregionen, har vi utförligt redovisat den utveckling som kännetecknat de här båda storstadsområdena och då kanske speciellt Göteborgsområdet under efterkrigstiden.

Jag skall, herr talman, här i detalj inte belysa utvecklingen siffermässigt, raed hänsyn till att ännu många namn återstår på talarlistan. Låt mig bara slå fast att den kraftiga expansion sora kännetecknade 1950-talet och första hälften av 1960-talet nu har förbytts i en helt annan utveckling. Under de senaste åren har vi fått en klart vikande befolkningsutveckling. Det som hänt under 1971 och 1972 har säkerligen till viss del — jag understryker till viss del — påverkats av den dämpning av konjunkturen som vi upplevt. Men av redovisningen i vår motion kan rnan klart se att en strukturförändring i storstadsområdena är på gång sedan mitten på 1960-talet.

Jag kan därför, herr talraan, inte ansluta raig till den skrivning som återfinns på s. 40 i inrikesutskottets betänkande där det heter: "Detta avbrott i den tidigare utveckUngen måste ses mot bakgmnd av den dämpade konjunkturen under de senaste åren. I vart fall är det enligt utskottets mening för tidigt att dra vittgående slutsatser av den förändrade utvecklingen under den korta tid sora gått. I en konjunkturuppgång kan befolkningstillväxten på nytt skjuta fart."

Det är inte bara i Stockholrasorarådet sora sysselsättningen inora tillverknirigsindustrin minskat. Så är förvisso fallet även i Göteborgsora-rådet och Malraöområdet. Från raitten av 1960-talet har vi i Storgöteborgsområdet fått en minskning av antalet industrisysselsatta med 5 000 personer. Under 1960-talets senaste hälft gick 75 procent av det arbetskraftstillskott som vi fick i orarådet till den kommunala och landstingskommunala sektorn, saratidigt som sysselsättningen inom tillverkningsindustrin rainskade.

Jag kan därför, herr talman, inte förstå hur en representant för vänsterpartiet kommunisterna i går här i kammaren kunde stå och tala om att det fortfarande är en överhettning i Göteborgsområdet. Jag skulle önska att han tog kontakt med någon av de 4 300 människor i Storgöteborg sora för närvarande är arbetslösa. Detsamma skulle jag vilja

be herr Jonasson som strax före raiddagspausen på nytt talade ora en överhettning i Storgöteborg. Det är, herr talraan, ingen överhettning när över 4 000 människor är arbetslösa. Det skulle vara värdefullt om centerpartiets och vänsterpartiet koraraunisternas representanter besökte Byggtoivan i Göteborg och tog ett resonemang om problemen för byggnadsarbetarna i Göteborg. Vi har i dag 1 200 arbetslösa byggnadsarbetare, men vi kommer, herr talman, om några månader att ha över 2 000 arbetslösa byggnadsarbetare. Att då tala om att det fortfarande är en överhettning i den här regionen är, med förlov sagt, ett bevis på att man inte känner till situationen.

Vi hade en expansion under senare hälften av 1960-talet, men 75 procent av arbetskraftstUlskottet gick till kommunal- och landstingskommunal verksamhet för att tillgodose raedborgarnas servicebehov. När raan inora centerpartiet då talar om en överhettning och en expansion innebär det indirekt att man inte anser att raedborgarna i storstadsregionerna, enkannerligen Göteborgsområdet, skall få del av den komraunala service som vi anser att medborgarna i det här landet skall ha.

Utvecklingen för Göteborgsorarådet har lett till att vi fått en alltför ensidig industrisararaansättning raed tyngdpunkten förlagd tUl den tunga industrin. I dag är meUan 60 och 65 procent av de anställda inom verkstadsindustrin i Göteborg sysselsatta inora fyra företag, nämligen Volvo, SKF och två av varven. Dessa fyra företag svarar tillsammans för ca 35 procent av industrisysselsättningen i Storgöteborg. Detta innebär enligt mitt förmenande en aUtför ensidig struktur, som näringspoUtiskt inte är önskvärd. Det är därför raotiverat att lokaliseringspoUtiska åtgärder vidtas så att raan kan ändra på denna ensidiga näringsstruktur och lösa de sysselsättningsproblera vi i dag har och sora kan bh än större i morgon om inga åtgärder vidtas.

Den kraftiga expansion vi hade under 1950-talet och första hälften av 1960-talet önskar vi inte tillbaka. Denna utveckling var en följd av de fria marknadskrafterna. När vi nu därför drar upp riktlinjerna för den framtida regionalpoUtiken, får centerpartiets försök att skapa en motsättning mellan storstadsregionerna och landets övriga delar inte tillmätas någon betydelse.

Vi raåste, herr talman, lösa de framtida regionalpolitiska probleraen utifrån de begrepp om soUdaritet som alltid varit socialdemokratins riktlinjer. Problemlösningar komraer vi gemensarat att hitta om förståelse och vilja finns. Målsättningen måste vara att bryta marknadskrafternas fria Spel och ersätta dem raed planhushållning i ordets bästa och vidaste beraärkelse.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instämde herr Bergqvist (s) och fru Håvik (s).

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Herr Hugosson har raed sitt railda tonfall gjort sitt bästa för att utjärana de eventueUa motsättningar som kan finnas mellan storstad och landsbygd. Han har ett problem också, näraligen en ensidigt saramansatt industri i Göteborg. Jag kan lärana ett litet vittnesbörd från glesbygden. Där har vi ett annat problera, för där saknar vi industri. Det

127

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

128

är också en typ av ensidighet, men där har vi i stället AMS-arbeten. Man kan undra vad som är mest ensidigt.

Behovet av ett regionalpolitiskt handlingsprogram är stort såväl i avfolkningsregioner som i expansiva orter. Det förs ett felaktigt tal om att det skulle råda ett motsatsförhållande mellan expansiva orter och avfolkningsbygder. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar att vi nu skall besluta om ett sådant program som anger viljeinriktningen för den fortsatta samhällsdaningen. Tyvärr företer propositionen 111 stora brister i detta avseende. Om man begränsar perspektivet till det norrländska inlandet och då i första hand till Järatlands län, frarastår bristerna t o. ra. som ganska anmärkningsvärda.

Om de uppställda raålen, uttryckta i befolkningsraraar, skall uppfattas som en fast viljeinriktning från riksdagen, måste målformuleringen ske på ett klarare sätt än vad som är fallet i propositionen 111. Redan sättet att ange befolkningsramar med intervall måste väcka diskussion beträffande målsättningens reella innebörd.

Den sänkning av ambitionsnivån som är en följd av det föreUggande regeringsförslaget i förhållande till Länsprogram 1970 beträffande Jämtlands län kan, som jag ser det, endast få två följder. Länsstyrelsens befolkningsmålsättning är 144 000 raänniskor mot 131 000 människor för närvarande. Bakom detta förslag ställde sig även socialdemokratiska riksdagsmän i länsstyrelsen, och målsättningen faststäUdes raot den bakgrunden att det befolkningstalet är en förutsättning för att upprätthålla nuvarande servicenivå. Den minskning i förhållande till Länsprogram 1970 som propositionen innebär måste då antingen få till följd att standarden vad avser servicefunktioner av enskild och offentlig natur inte komraer att få samma utveckling i Jämtlands län som i län med större befolkningsunderlag. Alternativt framtvingar den lägre arabitionsnivån en starkare koncentration av befolkningen inora länet för att upprätthålla en önskvärd servicenivå. Detta koraraer i så fall att försärara situationen ytterligare för länets genuina glesbygder.

Propositionens förslag beträffande ortsstrukturen i Jämtlands län raåste också uppfattas sora en beklaglig sänkning av ambitionsnivån och som ett led i en ökad koncentration. Det är raed stor oro som komraunalraän runt om i länet konstaterar det förhållandet. I Hamraarstrand, i Järpen, i Svenstavik ra. fl. komrauner drar koraraunalmännen den naturUga slutsatsen att deras komraun måste fortsätta att minska i betydande orafattning.

Det skulle finnas raånga synpunkter att lägga på den här viktiga frågan, men tid och talarlista raedger sora bekant inte det. Jag vill emellertid peka på behovet av samordning av olika instanser på det regionalpolitiska fältet. Det får inte fortsättningsvis vara så, att en åtgärd avsedd att förbättra utvecklingen i inlandet motverkas av andra åtgärder.

Jord- och skogsbruk i sambruk är näringar i Norrlands inland som spelar en mycket stor roll. Det är därför väsentligt att dessa näringar ges möjUgheter tUl en positiv utveckling. Vi har i motioner pekat på åtgärder, raen förslagen har oftast tillbakavisats av socialdemokrater och kommunister.

Jag måste i sararaanhanget beklaga att man från socialdemokratisk

sida nu på ett tämUgen anmärkningsvärt sätt angriper denna enskilda yrkeskår i den politiska buskagitationen. Det är en agitation sora inte gagnar en positiv utveckUng av den näringsgrenen.

Herr Wikner har deltagit i den här debatten och — förstås, som så många andra — vitsordat att det är något mejeri som har lagt ner driften; det är ett mejeri i Sveg i Härjedalen. Egentligen är det synd att han inte gjorde bilden fuUständig. Han borde näraligen också ha berättat att de flesta jordbruken där har lagt ner driften, så det finns ganska Utet mjölk i Härjedalen nu, och det finns nästan inga djur kvar att slakta heUer. Därför uppstår vissa problem att hålla i gång ett raejeri och ett slakteri i Sveg. Jag skulle dock, eftersora det har tagits upp i diskussionen, vUja närana ett par siffror.

Jordbruksorganisationerna i Järatlands län sysselsätter ungefär 4 procent av jordbruksorganisationernas totala antal anstäUda. Järatlands befolkning är 1,5 procent av landets befolkning. Industrins andel av sysselsättningstUlfäUena i Jämtland är 0,8 procent. SkuUe vi ha haft sarama grad av sysselsättning inora industrin som vi har i jordbmksorga-nisationerna i Järatland, skulle vi ha haft 28 000 fler industrisysselsätt-ningstiUfällen. Då skuUe vi ha klarat den raålsättning sora socialderaokraterna inte ville vara med om.

Vi har vid olika tillfäUen, bl. a. i centerns trafikpoUtiska program som varit uppe tUl debatt i dag och senast i vår motion 1837, framhåUit att transportpolitiken spelar en avgörande roU för regionalpolitiken. Det är möjligt att socialdemokraterna och också koraraunikationsministern anser det. Socialderaokraterna lär ha ett trafikpolitiskt prograra, men detta har inte komrait kamraarens ledamöter till del. Den omständigheten att skilda reforraer planeras på trafikpoUtikens område och att regional planering för närvarande äger rum bör ge anledning till att en samordning av dessa insatser sker under ledning av en parlamentariskt sararaansatt beredning. Denna bör ha tiU uppgift att saraordna den regionala trafikplaneringen raed insatser från centrala organ. Jag vill gärna exemplifiera med Inlandsbanan, vars utveckling berör fem län, som var för sig nu genomför en regional planering.

Herr Wikner nämnde — och jag vill understryka vad han sade -behovet av en satsning pä det sekundära vägnätet. Det är en annan viktig sida, när vi talar om trafikproblera. I vårt prograra, sora är åberopat, säger vi följande: Landets olika delar måste förses med ett vägnät av tillfredsställande standard. Vägnätet måste sålunda utformas även med tanke på glesbygderna och de mindre tätorternas behov.

Om den regionalpolitiska upprustningen i Jämtland skall ge avsedd effekt, måste självfallet även de raöjligheter som följer av att Jämtlands län har intima kontakter med Sör- och Nordtröndelags fylken i Norge beaktas. Där kan man nu tUl följd av oljefyndighetema i Nordsjön och Atlanten vänta en kraftig expansion, som självfallet också kan få positiva följder för Jämtlands län. Det är angeläget att ett sararåd komraer till stånd på regeringsplanet för att finna lösningar på regionalpoUtiska frågor.

I länsprogramraen finns en rad viktiga förslag till åtgärder. Detta och andra förslag får vi återkoraraa till senare.

9 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

129

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

När jag lyssnade på herr Wikner som ville att utveckUngen i Härjedalen skuUe målas i glada färger, trodde jag ett tag, att han var inne på den optimistiska målsättning som länsstyrelsen i Järatlands län pekat ut, den målsättning sora för några raånader sedan var realistisk även bland socialderaokraterna. Nu är den målsättningen orealistisk. "Det är luftsiffror", kunde höras i ett inlägg i går. Detta sedan regeringen beslutat art gå lägre och då måste det ske rättning i leden. Påståendet att vi inte har tUlräckliga resurser för att föra en så aktiv regionalpoUtik måste innebära, att man anser att ett centralistiskt sarahällsbyggande är den billigaste formen. Det är en uppfattning som jag inte delar.

Herr HUGOSSON (s) kort genraäle:

Herr talraan! Skillnaden raellan raig och herr Stjernströra är den att jag gärna vill raedverka till att skapa sysselsättning för raänniskorna även i skogslänen. Däremot verkar det som om centerpartiet inte Uar någon förståelse för de människor i storstadsregionerna som är arbetslösa. I eftermiddag har en representant från centerpartiet stått och sagt i debatten att vi fortfarande har en överhettning i Storgöteborg, trots att vi hittills i år har en folkminskning raed 7 600 raänniskor och trots att vi för närvarande har en arbetslöshet raed 4 300 raänniskor.

Jag tycker att det är att ge en falsk verklighetsbeskrivning, när man i en sä bekyraraersara situation för invånarna i en av våra storstadsregioner fortfarande talar om överhettning. Vi skall i stället se till att från den politiska debatten föra bort den här motsättningen raellan olika delar av landet och i stället geraensarat försöka att lösa probleraen, oavsett ora probleraen uppstår i skogslänen eller i storstadsregionerna. För raig är det näraligen ingen skillnad om raan är arbetslös i Järatland eller ora raan är arbetslös i Göteborg. För dem sora drabbas är problemet lika stort.

130

Herr WIKNER (s) kort genmäle;

Herr talraan! Jag skall fatta raig ganska kort, eljest koramer kanske riksdagen att ställa raig till svars för att jag blir för långrandig.

Herr Stjernström nämnde faktiskt bara en nedläggning. Det var väl obekvärat att tala om de nedläggningar som skett i Sveg. Därför raåste jag upprepa detta. Han nämnde raejeriet. Men det var också ett slakteri. En spånplattefabrik som jag ra. fl. ville starta raen sora raan inte gick med på, ett sågverk som jag ra. fl. ville starta och sora raan heller inte gick raed på.

Hur var det raed NCB i Äggfors t. ex.? Det var tur att Pelle Stjernström gav raig tUlfälle att fråga Uur det ligger till raed den nedläggningen.

Hur ligger det t. ex. till raed sågverket i Bräcke, sora sysselsatte ca 50 personer? Ja, det var verkligen tur att jag fick tillfälle till en koraplettering av vad jag sade tidigare.

Det är riktigt att det har lagts ned ett raejeri. Vera är det sedan sora får transjiortera rajölken från avlägsna bygder? Det är väl också sarahällets koraraunikationer sora får klara den delen. Nu vill jag ha sagt att det är en clearing när det gäller dessa transporter.

Sedan säger raan att det har lagts ned jordbruk. Det vet vi alla. Den

rubriken fanns faktiskt för länge sedan. Men jag vUl ändå konstatera att vi har gett tillfälle för de jordbruk sora vill existera, även raindre jordbruk, via B-stödet. Jag sitter själv raed i lantbruksnäranden och lantbruksnäran-dens produktionsdelegarion så jag vet att de raindre jordbrukarna fått av det stödet.

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genraäle;

Herr talman! Får herr Hugosson fortsätta detta replikskifte, då skapar han kanske raotsättningar raellan storstad och landsbygd. Han har bevisat att han har goda förutsättningar i den vägen.

Jag är dock raycket tacksara för beskedet ifrån herr Hugosson. Det skall vi lägga på rainnet. Nu finns det i kamraarens protokoll att han är beredd att medverka när vi koraraer med framställningar från dessa bygder. Det var raycket bra.

Till herr Wikner skall jag inte säga någonting, för ora jag nu går in i en replik raot honora kan jag korama i samma besvärliga situation som han, näraligen den att jag ingenting koramer att säga.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talraan!   Jag skaU faktiskt kvittera raed att jag heller inte skall säga något raera.

Herr HUGOSSON (s) kort genraäle:

Herr talraan! Är det ändå inte att skapa motsättningar raellan storstadsregionerna ocU övriga delar av landet när ni i era skrifter karakteriserar socialderaokrater från storstadsregioner som metropolimperialister sora driver en utsugningspolitik?

Här har jag sagt att vi raåste lösa de regionalpolitiska probleraen, oavsett ora de är i skogslänen, glesbygderna eller storstadsregionerna, genora solidarisk saraverkan.

Det yttrandet, herr Stjernströra, står jag för och det kan gärna få stå två gånger i riksdagens protokoll. Jag koramer att raedverka tUl detta.

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber återigen att fä tacka för det sista.

Herr KARLSSON i Malung (s);

Herr talman! Låt mig börja med att säga några ord i anslutning tUl raotionen 1794 sora berör företagarföreningarna och där jag är med-raotionär.

När det nästa år aviserade förslaget om ökat stöd tUl företagarföreningarna framläggs hoppas jag att departeraentschefen bättre än vad utskottet nu gjort tagit hänsyn till de synpunkter sora vi frarafört i motionen om att företrädare för de anstäUda bereds större inflytande över företagarföreningarnas handläggning av låneansökningar samt rådgivning och service åt de raindre och raedelstora företagen. Jag hoppas att departementschefen vid utformningen av propositionen tar sådan hänsyn till våra synpunkter att vi slipper återkoraraa i saraband raed behandhngen av den. I övrigt koraraer fru Lundblad att tala för raotionärernas

131

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

132

synpunkter i det här ärendet, varför jag lämnar det hela och övergår till att tala om raer regionala och lokalpolitiska problera.

Fraragångar kan vara av olika slag, så ock för raig när det gäller detta raed stödorarådet. Visst är det en fraragång att Ävesta/Hederaora-området nu skall föras till allraänna stödorarådet. Ett raoraent av osäkerhet och tvivel försvinner för den delen av länet. Nu hade framgången varit så raycket större ora hela länet förts till stödorarådet, raen fraragångar bör noteras även ora de inte är fullständiga.

När den nya vägförbindelsen förra veckan öppnades förbi Avesta - i och raed att den nya bron över Dalälven togs i bruk — får raan hoppas att detta var en vändpunkt på så sätt att det raarkerar en öppning raot Dalarna och inte från länet, samtidigt som det raarkerar ett stopp för utflyttningen från den södra länsdelen. Jag har velat notera detta med en förhoppning om att nya arbetstUlfällen verkligen skall skapas i södra delen av länet.

Den del av länet som nu inte föreslås tillföras stödområdet behöver naturligtvis allt stöd även i fortsättningen. Jag vUl för Ludvika/Smedje-backen-området notera de synpunkter som utskottet framhållit om en "fortsatt smidig tillärapning av stödbestämmelser i förevarande hänseende". Jag hoppas att en smidig tillämpning av stödbestämraelserna kan undanröja raycket av de tröskelproblem som följer med stödorarådesgränsen. I övrigt vill jag i vad gäller den här delen instäraraa helt i de synpunkter som tidigare här i kväll har framförts av herr Mellqvist.

Jag vUl dock framhålla behovet av stöd för de hårt drabbade ytterorarådena av Ludvika komraun och syftar då speciellt på Fredriksberg, sora bör' ägnas särskild uppraärksamhet. Det var naturligtvis raed raycket stor glädje man för ett par veckor sedan kunde notera att lokaliseringspolitiska satsningar skulle ske i Fredriksberg för nära 5 mUjoner kronor, där två företag nu etablerar sig och kan skapa ca 70 nya arbetstillfällen. Förhoppningen är att detta är en vändning som kan trygga bygdens framtid.

När det gäller det oraråde som skall utgöra länets primärcentrum — Borlänge/F'alun — får man hoppas att satsningar kan göras för att även där skapa ett raera allsidigt näringsliv raed även kvinnliga industrisysselsättningstillfällen ocU då naturligtvis också inbegripet utlokalisering av statliga verk, så att det verkligen kan utgöra ett alternativ till de raera befolkningstäta orarådena.

Skall norra länsdelen klara sina problera behövs naturligtvis ytterligare satsningar på skilda oraråden. Regioncentret Mora behöver en kraftig industriell bas för att kunna utgöra replipunkt för norra länsdelen. Skall detta förverkligas raåste industrier kunna lokaliseras dit — även från storstadsområdena. Sådana områden som detta norra regioncentrura raåste kunna industriellt ytterligare stimuleras genom att företag som är villiga tUl utlokalisering från storstadsområden kan erhålla lokaliseringsstöd i alla dess forraer för en utflyttning till ett sådant industriellt behövande oraråde.

Naturligtvis beUöver även övriga delar av länet sin beskärda del av sarahällets stöd och dä finns det särskild anledning att observera den västra delen av länet. Västerdalarna, och då särskilt Malungs och Vansbro

korarauner, är en del av länet sora verkligen behöver alla de satsningar sora kan åstadkoraraas för att skapa allsidig service och sysselsättning för raänniskor. Att dessa två korarauner har förts tUl skilda regioncentra får inte innebära att de fjärmar sig från varandra, utan många av bekymren i Västerdalarna kan klaras i saraförstånd. Koramunerna behöver ett raer utvecklat näringsliv för att fraratiden skall kunna vara säkrad i denna del av länet.

Inora Malungs koraraun är avstånden stora till kommuncentrura, vilket innebär att satsningar behövs även utanför centralorten, inte rainst i förra av serviceanordningar som även kan klara en viss del av den service turismen behöver.

Samridigt behövs satsningar på turisraen för att denna skall vara ett korapleraent till den fasta befolkningen, när det gäller att trygga underlaget för fraratida och befintlig service. Landets sydligaste fjälltrakter bör på ett bättre sätt kunna utnyttjas och utgöra rekreationsoraråden för raånga raänniskor, sora bor i Mellansverige, på sådant sätt att de inte bara besöker orarådet under några få vinterveckor utan betraktar det sora ett naturligt oraråde att pendla till, när de vUl ha rekreation och avkoppling. Då bör detta kunna oraspänna satsningar sora görs för hela den södra fjällvärlden, alltså inora både Malungs och Älvdalens fjällorarå-den. Båda dessa korarauners fjälloraråden bör kunna utnyttjas sora värdefulla korapleraent tUl skogsnäringen och vara till stor hjälp för att trygga fraratida serviceanordningar, men då behövs nya satsningar som kan ge fler arbetstillfällen för den fasta befolkningen.

För att trygga framriden för Västerdalarna krävs förutora vad som tidigare närants att vägarna förbättras avsevärt och att järnvägen kan finnas kvar också för persontrafik under åtrainstone så lång tid sora kan överblickas raed ledning av avtal tecknade för andra järnvägstransporter.

När flottningen nära nog samtidigt sora järnvägstransporterna upphörde i norra och västra delen av Dalarna då stod länsdelen utan sina naturliga transportraedel för skogsprodukterna.

Det uppstod givetvis svårigheter när den naturliga koramunikationsle-den för råvaran inora detta oraråde slutade att fungera utan att satsningen på vägarna blev sådan sora hade varit nödvändigt. Stora satsningar på vägarna krävs för att dessa skall kunna klara de tunga transporter sora nu sker pä vägarna för att kompensera nedläggningen av flottningen och järnvägstrafiken.

Västerdalarna har inget eget regioncentrura. Detta får inte innebära att området glöms bort utan tvärtom att det sker rejäla fraratida satsningar som innebär en garanti för fraratiden även för denna del av Dalarna. Människorna sora bor och lever i Västerdalarna behöver känna sarahällets stöd för framtiden, ett stöd sora kan skapa större allsidighet i näringslivet och bättre service, varvid naturligtvis skolfrågorna inte får glöraraas bort.

Till sist — som ett slutönskemål och en nyårsönskan — vill jag hoppas på att Malungs och Vansbro korarauner under 1973 koraraer att tillföras det inre stödorarådet, vilket jag för övrigt raotionerade ora redan 1971. Dessa korarauner behöver allt det stöd sora är raöjligt, och mycket skuUe vara vunnet om de förd:s till det inre stödområdet.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

133

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Jag är optimist då det gäller Dalarnas fraratid, raen vi måste bygga samhället på solidaritet oraråden och raänniskor eraellan. Då tror jag också att vi kan fortsätta uppbyggnaden av Dalarna i förhoppningen att hela länet kan räddas.

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talraan! I raotionen 1781 har jag föreslagit att Skara skulle klassificeras som regionalt centrum. Motiveringen härför är bl. a. Skaras StäUning sora stiftsstad och som centrum för museiväsendet i länet men framför allt sora centralort för jordbruket. Detta sistnäranda faktura bekräftas av att den i går tUl jordbruksministern överläranade fältstations-utredningen föreslår att en viss del av veterinämtbUdningen förläggs till Skara veterinärinrättning. Bland skälen härtUl åberopas av utredningsraannen de goda lokala fömtsättningarna på lantbruks- och livsraedelsora-rådet. Jag konstaterar också raed intresse att i gårdagens debatt herr Stridsraan uttalade sin anslutning till förslaget ora Skaras uppflyttning till regionalt centrura. Länsplaneringsdirektören i Skaraborgs län yttrade häroradagen: "Bevara Skaraborgs läns fina ortsstruktur." Vårt län har onekUgen en så egenartad struktur att den är svår att anpassa efter en allmän mall.

Herr talraan! Jag har inget yrkande men uttalar den förhoppningen att inrikesutskottets påpekande på tal om just Skaraborgs län att "självfaUet raåste modifikationer i planen kunna göras" utgör en garanti för att den plan vi nu diskuterar och som avses leda utvecklingen tid efter annan skall granskas förutsättningslöst för att i sin tur sraidigt härata riktlinjer från den fortskridande utveckUngen.

134

Herr BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av den motion som jag har väckt tUlsararaans med två partikamrater ora att Gästrikland borde tUlhöra stödorarådet. Tidigare i den här debatten har raan tagit upp en fråga sora är ganska angelägen för Gävleborgs län, näraligen frågan ora Hofors skall klassificeras som regionalt centrum eller sora kommuncentrura. Regeringen föreslår i propositionen att Hofors skall vara ett komrauncentrura. Den klassningen av Hofors är, kan raan säga, ett typexerapel på hur fel det är att, sora regeringen vill, centralt fastställa en ortsklassificering. En sådan nedklassning sora skett av Hofors hade troligen aldrig korarait till stånd, ora länsorganen själva hade fått göra upp sin ortsgruppering eller prioritering.

Centern hävdar också, vilket vi har gjort i vår raotion, att planeringen inora länen och fördelningen av samhällsresurserna meUan olika delar skall göras av länsrayndigheterna. Det är därför vi från centerhåll har varit raotståndare till den centrala ortsklassificering sora regeringen föreslagit. Det raåste därför vara ganska svårt att vara socialderaokrat i oraråden sora Hofors och Skara, vUket vi har hört exerapel på, när raan ser konsekvensen av regeringens politik.

Tidigare under dagen har det diskuterats motsättningar mellan tätort och glesbygd. Det är, sora jag ser det, nödvändigt att raan för en geraensara politik, att raan har en geraensara inställning till de problera

som berör den regionala balansen. Inom centerpartiet talar raan inte, sora en del tycks tro, enbart ora den ena delen, näraligen glesbygderna, utan vi har fört sarama politik i de orter där vi verkar, oavsett om det är i en tätort eller en glesbygd.

För Gävleborgs län har i propositionen föreslagits en befolkningsrara på 290 000-300 000 personer. Redan 1970 var invånarantalet 294 000. Det innebär att regeringen kan tänka sig att Gävleborgs län skall rainska sin befolkning med t. ex. 4 000 invånare. Det kan också innebära att man kan tänka sig en raåttlig ökning. Vi har från centerhåU inte varit så pessimistiska inför länets framtid, utan vi har trott på en befolkningsmålsättning på 3 10 000 personer. Vi tycker att regeringen ser alltför negativt på vårt läns utveckling.

Stödområdet har diskuterats tidigare. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Gästrikland inte redan från början kom att tillUöra det aUmänna stödområdet. Gästrikland har på det här sättet koramit i ett mellanläge, vilket ytterligare försvårar för komraunerna där att få ett mer differentierat näringsliv. Man borde åtrainstone ha fört Ockelbo kommunblock till stödområdet ora raan inte kunde godta att hela landskapet skulle ingå.

Vidare har vi i raotionen framfört önskemål om att andra orter skall få del av eventuell komraande utflyttning av statliga verk. Söderharan t. ex. borde få någon ersättningsmyndighet i stället för myntverket, sora inte kora tUl vårt län.

Herr talraan! Med kännedom om möjligheterna att vinna bifall rill ett motionsyrkande utan att ha något större stöd från utskottet avstår jag från att ställa något yrkande.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Fru BERGLUND (s):

Herr talraan! Fastställandet av det regionalpolitiska handlingsprograraraet är ett av de väsentUgaste besluten som fattats av årets riksdag. Det koraraer att ligga tUl grund för den komraande sarahällsplaneringen och sora grund för hur sarahällets resurser skall fördelas så att välfärdskomponenterna, arbete, service och god miljö, blir tUlgängliga för alla människor. Jag vUl instämma i departementschefens bedöraning att den förda regionalpoUtiken haft stor betydelse, raen inte löst alla regionala balansproblem. Jag anser att propositionen innebär ytterUgare några steg fraraåt i syfte att öka den regionala balansen.

Med tUlfredsställelse citerar jag, och instäraraer i, utskottets skrivning; "Arbetet på att tillförsäkra människorna i oUka delar av landet likvärdiga levnadsbetingelser måste därför fullföljas med all kraft."

Alla har vi skUda vardagsbekymmer. Vi från skogslänen brottas med glesbygdsproblemen. Glesbygdsproblem är i stor utsträckning avståndsproblem. Tillgång tUl arbete och service finns inte inora rimhga pendlingsavstånd.

Det väsentligaste regionalpolitiska raedlet på sikt är att söka i en konstruktiv trafikpolitik där åretruntsjöfart, järnvägs- och biltransporter samordnas — inte sora konkurrerande aktiviteter utan sora uttryck för verkningsfull regionalpolitUc. Jag hyser förhoppningar ora åretruntsjöfart genora att isbrytarfrågan får en positiv lösning.

135

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

136

För den enskUde individen är tUlgången på goda koraraunikationer av stor psykologisk betydelse. De upphäver känslan av isolering och ökar möjligheterna tUl sociala kontakter. Jag förutsätter att den försöksverksamhet med regional trafUcplanering som snart är slutförd i vårt län koramer att visa att raed en saraordning och planering av "trafikapparaten" och raed ekonomiskt stöd från samhället kan service bli raer tUlgänglig för befolkningen tUl riraliga kostnader. Reducering av avståndskostnader är nödvändig.

Herr talraan! Det kan vara av intresse att helt kortfattat och stUlsarat erinra ora att första steget tUl fraktreduceringar i regionalpolitiskt syfte har sin grund i en reservation tUl den Lemneska utredningen. Reservanterna var socialderaokraten Ingvar Svanberg och LO:s Bert Ekström. Herr Fälldin, centerpartiet, som också var raed i utredningen, hade vid den tidpunkten inte fått upp ögonen för betydelsen av fraktreduktioner. Den socialderaokratiska regermgen lade frara förslaget och har nu aviserat en reformering av fraktstödet.

Sysselsättningen är det centrala i varje människas tUlvaro. Arbete ger ekonomiskt oberoende och sociala kontakter. Det ökar människornas självförtroende.

Kännedomen ora arbetsraarknaden var ännu i början på 1960-talet ytterst bristfällig. I värt län saknades exempelvis statistik beträffande antalet arbetsplatser och den arbetskraft som på längre sikt skulle kunna sysselsättas i länet. Att vårt län hade en bristande balans raellan tUlgång och efterfrågan på arbete betraktades sora ett kortsiktigt problem. Därför var arbetsmarknadsdebatten intensiv på hösten innan skogsarbetena kom i gång. På vintern tycktes allt gott och väl, men på våren blommade diskussionerna åter upp när skogen fristäUde arbetskraften, och man försökte förutspå somraararbetenas orafattning. Ätt kvinnorna skulle räknas tUl arbetskraften var så fjärran att man inte ens diskuterade det.

Ett steg tUl nytänkande togs när länsstyrelserna fick resurser att regionalt kartlägga näringslivet och dess utvecklingstendenser. Genom att studera näringsUvets struktur, dess ofta snabba föränderlighet samt dess konsekvenser för befolkningsutvecklingen i de olika kommunerna har raan fått frara faktaunderlag bl. a. till det regionalpolitiska handUngsprograra sora vi nu diskuterar. Debatten har även övergått ifrån känslobetonat, verklighetsfräramande önsketänkande tUl en mer realistisk inventering av behov och raöjligheter.

Jag skall inte här gå närraare in på den negativa utvecklingen i mitt eget län - den finns redovisad i handlingarna.

Departeraentschefens bedömning att det för närvarande även i skogslänens komrauner finns en tUlfredsstäUande service är riktig. Men många region- och korarauncentra är i farozonen, vilket också departementschefen har uppmärksammat. Orter för vUka särskUda insatser kan bli aktuella för att de skall kunnaj upprätthålla servicenivån har i utskottsbetänkandet utmärkts med en stjärna. Stora delar av Norrbotten är "stjärnmärkta".

landet likvärdiga levnadsbetingel-resultat snart, om inte levnadsbe-

Jag vUl poängtera att behovet av åtgärder är stort. Arbetet med att

tUlförsäkra människorna i olika delar av ser måste drivas med aU kraft och ge

tmgelserna i en del komrauner — exerapelvis Tornedalen, Jokkraokk och Överkalix — drastiskt skaU försäraras och servicen bli svår att upprätthälla. Jag vUl här betona att Norrbottens län från rikssynpunkt fortfarande är ett ungt län, vUket är en viktig faktor när ohka former av insatser övervägs. Om de befolkningsraraar sora är uppställda för länens planering för 1980 skall få en reell innebörd raåste åldersstrukturen vara sådan att en positiv utveckling är raöjlig. Det är nödvändigt att en viss andel yngre raänniskor bereds sysselsättning i glesbygden för att man skall kunna garantera sysselsättning och service på sikt. Det aktuella sysselsättningsläget i länet är totalt sett i nivå med läget under motsvarande tid föregående år.

Det har emellertid skett en raarkant förändring i arbetslöshetens saramansättning. Den registrerade arbetslösheten bland kvinnorna har ökat raarkant. Kvinnoarbetslösheten uppnår det högsta tal sora noterats för raotsvarande tidpunkt under de senare åren. I malmfälten exempelvis utgör kvinnorna huvudparten av den totala arbetslösheten. Den dolda arbetslösheten i länets inlandskomrauner redovisas inte i någon statistik, raen ora jag näraner att yrkesverksarahetsgraden exerapelvis i Pajala är 68 procent för raän och 24 procent för kvinnor säger det en hel del ora situationen. Insatser sora aktiv arbetsförraedling, utbildning och beredskapsarbeten har endast haft marginella effekter på arbetslösheten bland kvinnorna. Den höjda levnadsstandarden gör att även glesbygdens kvinnor i större utsträckning börjar ställa krav på sysselsättning. Deras förhoppningar riktar sig mot samhället - och det raed all rätt.

Jag konstaterar raed tUlfredsställelse de statliga mvesteringarna i vårt län och vUl poängtera att de är någonting raycket positivt. Det är många som frågar sig: Hur skulle situationen vara i vårt län ora vi inte hade statlig företagsarahet? De enskilda företagen har visat ett Ijurat intresse för länet, och glesbygdens arbetsmarknad har i stor utsträckning överlämnats tUl statsraakterna att sörja för. Därför är det nödvändigt att öka det statliga engagemanget inora industrisektorn, ora sysselsättningssituationen skall klaras inora skogslänen. Vi har exerapelvis industriella beredskapsarbeten raed ca 100 arbetsplatser sora drivs i AMS:s regi. När den första kora i gång sade en av koraraunalraännen i den berörda' koramunen: "Nu har vi kommit in i andra andningen." Sådan betydelse hade detta för koraraunens sysselsättning och dess möjligheter att upprätthålla servicen.

I inrikesdepartementet prövas för närvarande förslag om samhällsägda verkstäder. Det är angeläget att den prövningen företages skyndsarat. TUl dess att den är klar är det väsentligt att man fortsätter med de industriella beredskapsarbetena i inlandet, där exempelvis Jokkmokk har stora problera raed sysselsättningen.

När det gäller industriella beredskapsarbeten och sarahällsägda verkstäder är det ett priraärt problera att få frara lärapliga produkter. En intensifierad produktutveckling i de statliga företagen raed spridning av arbetsobjekt tUl tillverkare i flera kommuner är därför av högsta vikt.

Utskottet har i sin skrivning erinrat om SVETAB:s insatser. Det är raycket angeläget att ett intirat saraarbete etableras raellan SVETAB och tekniska högskolan i Luleå. Jag vUl här skjuta in att tekniska högskolan är

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

137

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

vi mycket glada över och vi hoppas mycket på den. Den är en sarahällets satsning sora koramer att medverka till en positiv utveckling av näringslivet i vårt län bl. a. genom att forskningen där kommer att ha samband med våra basindustrier.

För att klara strukturrationaliseringen och den med den samraanhängande sysselsättningssituationen i inlandet måste raan söka olika utvägar. Jag skall helt kort komraentera den försöksverksarahet raed intensifierad sysselsättningsplanering sora startades för att bereda lokalt bunden arbetskraft arbete och för att få frara eventueU korapletterings-sysselsättning åt dera sora Uade sraå jordbruk och hade svårt att klara sin försörjning. Den har blivit mycket positivt mottagen bland både komraunalraän ocU övrig befolkning i de berörda koramunerna. Jag träffade nyUgen en koraraunalraan från Åsele i Västerbotten, en av dessa hårt prövade inlandspolitiker sora dagligen brottas raed glesbygdsproblem. Han tyckte att försöksverksamheten var något av det bästa som hänt i kommunen på länge. Befolkningen uppskattade den mycket. Angelägna arbeten blev utförda och det hade haft bieffekter sora raan inte räknat med frän början. Bl. a. hade raan tidigare i vissa oraråden haft svårigheter att klara rajölktransporterna, eftersom mjölkraängderna hade varit för små. I och raed att en del kunnat reparera sina ladugårdar hade de nu ökat kreatursbesättningen och därmed ökat sina inkoraster och även underlättat rajölktransporterna.

Det är också positivt att en stor del av arbetena utfördes utanför själva tätorten, vUket innebar bl. a. att många 60-åringar fick sysselsättning och att raånga kvinnor sora aldrig drömt om en egen inkorast fick arbete och lön efter koraraunalarbetaravtalet. Och vad det betydde för den enskilde individen behöver jag inte här närmare gå in på.

Herr talman! Jag har tagit med den här Ulla rapporten från fältet för att den skall kunna vara med vid bedömningen av resurstUldelningen för utökad verksarahet, sora jag anser vara raycket nödvändig.

Avslutningsvis, herr talman, vUl jag understryka departementschefens synpunkter när det gäller stödorarådet. Jag vUl inte förneka att den enskilde individen upplever bristen på arbete och service sora raycket otillfredsställande oberoende av var han eller hon bor. Man kan ändå inte koraraa ifrån att avstånden har en enorra betydelse när det gäller att lösa sysselsättnings- och servicefrågorna, både rent ekonoraiskt sett och när det gäller att finna praktiska lösningar. Jag vUl säga att raan behöver både raer pengar och fantasi för att klara detta i skogslänen.

Herr talraan! Jag konstaterar raed tUlfredsställelse alla de positiva vittnesraålen när det gäller viljan att lösa skogslänens sysselsättnings- och servicefrågor. Jag hoppas innerligt att den positiva inställningen är kvar när vi solidariskt skall betala vad det kostar.

I detta anförande instämde herr Dahlberg (s).

138

Herr TAUBE (fp):

Herr talraan! Statsrainister Palrae anför i propositionen 111 att den ur regional järalikhetssynpunkt viktigaste satsningen torde vara den sora sker via skatteutjäraningsbidragen. Dessa bidrag uppgår för närvarande tUl

ca 2 mUjarder kronor per år. Merparten av bidragen går - naturiigt nog -från söder tUl norr. För att belysa den betydelse dessa bidrag har nämner statsministern att Jämtlands län fått bidrag på i genomsnitt 11:58 per skattekrona och att en jämtländsk tvåbarnsfamilj raed 30 000 kronor i årsinkorast får betala 2 872 kronor raindre i koraraunal- och landstingsskatt år 1972 än farailjen Uade fått göra om icke detta systera hade funnits.

Detta är väl vad raan brukar kalla en positiv skrivning. Man kan naturligtvis också säga att den eller den skattebetalaren i södra Sverige får betala så och så raycket raera i skatt för att vi har detta systera.

Nu skall ingen ens för ett enda ögonblick tro att jag vill ha bort det här systemet — det vore ju verkligen att kasta bort barnet med badvattnet.

Att regionalpolitiken måste vidareutvecklas till en välfärdspolitik för alla delar av landet är en bra målsättning. Vi skall naturligtvis inrikta oss på att sträva efter att åstadkomma större järalikhet mellan raänniskorna i olika regioner och att utjärana de största skUlnaderna i koraraunal- coh landstingsskatt.

Vad vi eraellertid måste akta oss för är att alltför mycket blanda ihop skatteutjämningsprobleraatiken raed regionalpolitiken. Skatteutjäraningsbidragen skall göra det möjligt att hålla i stort sett samraa servicestandard i alla korarauner, raed andra ord "samraa kommunala standard till samraa pris".

För närvarande har vi sora bekant tre skattekraftsområden med skattekraftsgarantier på respektive 90, 110 och 125 procent. Skatteut-järaningsrevisionens förslag innebär nu att landets korarauner skall indelas i nio skattekraftsklasser på respektive 90, 95, 100, 105, 110, 115, 120, 125 och 130 procent. Spännvidden ökar således från 35 till 40 procentenheter.

Svenska koraraunförbundets länsavdelning i Kristianstads län har i en undersökning konstaterat att kostnadsskUlnaderna är väsentUgt raindre än de sora åberopats som motiv för spännvidden i skalan för skattekraftsgarantin för södra och norra Sverige. Anledningen tUl att kostnadsskillnaderna är mindre än vad som synes ha föresvävat utredarna är uppenbar. Mer än tvä tredjedelar av de kommunala utgifterna är oberoende av kommunens geografiska belägenhet. Komraunerna arbetar raed sararaa lagstiftning, raed huvudsakligen sararaa löneläge - raan kan i detta saramanhang peka på att lönekostnaderna uppgår till ca 50 procent av de totala kostnaderna - och samma lånekostnader. Vidare bör uppmärksammas att en stor del av kostnaderna för den sociala verksamheten regleras via centralt rekomraenderade norraer. När det gäller den återstående tredjedelen av koramunernas kostnader är det uppenbart att skillnaderna koramunerna eraellan icke är så stora att de raotiverar en så stor spännvidd sora upp tUl 45 procent.

Utredningen har raisslyckats raed att klarlägga skillnaderna i utgifts-och inkomstnivå mellan kommunerna, och bristerna i behandlingen av förebragt material för indelning av landet i skattekraftsoraråden är så påtagliga att denna del av förslaget icke torde kunna läggas tUl grund för en lagstiftning.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

139

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning rned mark och vatten

140

Mig tycks det sora ora utredarna helt enkelt tagit för givet att samtUga kommuner i K, L, M och N län har sarama skattekraft, detta trots att -som ett enda exempel - spännvidden i åldersstrukturen i M läns koramuner är hela 14 procent med högsta värde 109,4 procent - i realiteten ett av de högre värdena i hela Sverige.

Lägsta procenttalet har föreslagits för 88 sydsvenska kommuner. Procenttalet - 90 — är detsamma sora gäller för närvarande. För de flesta övriga 172 kommunerna som orafattas av systemet föreslås höjningar tUl procenttal varierande mellan 95 och 130.

Om nu dessa procenttal skulle vara de rätta - eller åtrainstone något så när riktiga - skulle vi naturligtvis utan vidare acceptera siffrorna; det mgår i målsättningen att varje medborgare skall ha "samraa koraraunala standard tUl sararaa pris".

Meningen kan ju dock icke vara att en koraraun med sämre service skall bidra tUl skatteutjämningen för en komraun raed bättre service.

Remissvaren från Sydsverige är ju också utomordentligt skarpa. Jag vUl i detta sammanhang hänvisa till vad landstingen och länsstyrelserna i K, L, M och N län skrivit i sina svar.

Som konsekvens av skatteutjämningsrevisionens förslag — ora det nu går igenom - torde koramunerna i Sydsverige antingen få utdebitera högre kommunalskatt än t. ex. koramunerna i norra Sverige eller vid sararaa komraunalskatt håUa en lägre standard än dessa!

Vi har senare i dag att ta ställning till en motion vars hemställan går ut på att Simrisharans, Toraelillas, Ystads, Sjöbos och Skurups koramuner skaU föras över tUl allraänna stödområdet. Även om jag själv icke vUl gå så långt sora raotionärerna, visar dock denna raotion att det finns raörka fläckar även i det sydligaste Sverige.

Vi får ju tillfälle att återkoraraa tUl denna sak dä regeringen under vårriksdagen lägger propositionen om reviderad skatteutjämning. Jag utgår emeUertid från att betänkandet då har reviderats betydligt och att hänsyn tagits tUl de inkomna remissvaren. Och jag hoppas att departeraentet då även tagit hänsyn tUl den utredning, utförd av Koraraunförbundets länsavdelning i Kristianstads län, sora överlämnades tUl finansdepartementet den 12 december.

Man skulle kunna tänka sig att lägga denna utredning — mer eller mindre oraarbetad — i botten på ett reviderat skatteutjäraningssystem och sedan lägga tUl 5 procent, 10 procent eller kanske 25 procent som extra stimulans tUl de komrauner sora efter individuell prövning anses behöva detta. Genora ett sådant systera skulle vi få en betydligt bättre överblick och inte få denna sammanblandning raellan skatteutjäraningen och lokaliseringspolitiken.

De koramuner sora tUlerkänns skatteutjäraningsbidrag enligt detta tänkta systera får då klart för sig hur mycket statsmakterna satsar i totalt lokaliseringsbidrag. Detta system skulle nog också lättare kunna accepteras av alla och uppfattas som en klar politisk satsning på vissa områden.

Herr talman! Jag har här i aU korthet gjort en skiss utan att gå in på några sora helst detaljer - vi får som sagt tUlfälle att koraraa tUlbaka tUl denna sak i vår. Jag vUl eraellertid redan nu deklarera att vi anser det betänkande sora föreligger vara oacceptabelt för kommunerna i K, L, M

och N län. Med detta har jag dock icke sagt att vi inte anser att lokaliseringsbidragen och skatteutjämningen behövs för en större jämlikhet meUan Sveriges blivande ca 270 koramuner.

Men mottot måste vara: "Samraa kommunala standard till samraa pris."

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! I en motion väckt i anslutning tUl propositionen 111 har jag tUlsammans med några riksdagsraan frän Värmland och Dalarna hemstäUt om ett tUlkännagivande till Kungl. Maj:t rörande företagarföreningarnas verksamhet. Vi föreslår i motionen att det bör ske en förstärkning av inflytande av representanter, antingen valda av sarahället eller representanter för fackliga organisationer, i företagarföreningarnas ledning och fraraför allt i de delegationer inora företagarföreningarna sora bevUjar lån tUl företag. Det är nämligen så att i toppen pä företagarföreningarnas ledning representeras samhället vanligtvis av en landshövding och dessutom av några ledaraöter valda av landsting och eventuellt vissa korarauner, raen de flesta raedlemraarna i företagarföreningarna är aktiva företagare sora själva anlitar föreningarnas tjänster. Dessa företagare har därför ett avgörande inflytande på hela verksamheten och på företagarföreningarnas policy.

I dagarna har riksdagen beslutat om lagstadgad skyldighet för företagen att lärana sarahället mera information om sin planering och verksarahet, och raan har också förstärkt de anställdas insyn i de större företagen. Det var samarbetsutredningens betänkande som låg till grund för detta sistnäranda lagförslag, och där sades bl. a. att man genom sararåd bör kunna påverka sådana åtgärder inora det enskilda företaget sora berör nedläggning, utbyggnad eller andra förändringar. Utredningen anser också att ett sådant samråd bör ske i lokala och regionala organ.

Sett mot denna bakgrund är det kanske litet anraärkningsvärt att inrikesutskottet inte har behandlat vår motion i sak utan endast föreslagit att frågan tas upp när den speciella propositionen om stöd tUl företagarföreningarna skall föreläggas riksdagen för behandling våren 1973.

Vår raotion har raånga likheter raed fm Laags ra. fl. motion ora uttalande att länsstyrelsen bör frärast ha hand ora den lokala regionalpolitiska verksamheten och servicen tUl företagen. Men med hänsyn till att propositionen 111 just talar om att stödet tUl företagarföreningarna skall förstärkas har vi nu främst tagit upp dessa föreningars ställning.

I en skrift från företagarföreningen i Kopparbergs län kan raan läsa att föreningarnas raålsättning är att fräraja lönsara utveckling av industri och hantverk inora länet och att stiraulera tUl ny företagsamhet samt ge information och råd och hjälp tUl lån. Det står ganska klart att föreningarna vUl vara ett organ i näringslivets tjänst i saraarbete raed organisationer och myndigheter inom länet. Hela verksaraheten är koncentrerad till länen, och det tycker vi kan vara något av ett hinder när raan vUl föra ut centralt beslutade näringspolitiska mål i praktiken. Företagarföreningarna nämner också att det inte är föreningen utan företagarna själva som ytterst svarar för och skall tillerkännas utveck-

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

141

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

142

lingen av länets näringsliv. Detta kan tyda på att man inte är beredd att söka påverka den s. k. infrastrukturen i företagen, dvs. att det ibland kan finnas en utvecklingsnegativ instäUning hos företagets ägare och ledning.

I ett nyligen avlämnat betänkande om företagsservice som delegationen för dö mindre och medelstora företagen har avlämnat tUl industriministern föreslås en förstärkning och utvidgning av företagarföreningarnas verksamhet genom ökade ekonoraiska bidrag. Företagarföreningarna skall enligt utredningen fungera som basorgan för service tUl företagen i länen. De skall alltså fä en starkt utökad verksamhet och ökat samhällsansvar. Vidare föreslås att konsulter för statliga forskningsorgan, för exportrådet och andra statliga näringspolitiska organ bör knytas tUl företagarföreningarna. I samband därmed erkänner utredningen att företagarföreningarnas organisationer uppvisar en del brister. Man nämner att de inte har fullständiga utredningsresurser och att utbildningen av personalen bör förbättras, men utredningen tar tyvärr inte upp frågan ora beslutsfattarna i föreningarna.

Däremot räknar man raed att länsstyrelsen skall få en övergripande och samordnande funktion över hela näringspolitiken i länen. Men trots allt kan man inte undvika reflexionen, att om företagarföreningarna fortsättningsvis skall tUl övervägande del i sina besluLsinstanser bestå av företagare, som utnyttjar föreningarnas tjänster, så kan det bli svårt att få dera att ändra på de nu helt dorainerande företagsekonomiska bedömningarna och att få in ett ökat inslag av sarahällsekonomiskt tänkande när det gäller utvecklingen av näringslivet, speciellt då vid överväganden raellan olika branscher. Jag tänker t. ex. på faU där sysselsättningshänsynen står i raotsättning tUl ett kortvarigt lönsarahetstänkande. Man kan också vid utbyggnad av företag tänka sig en viss raotsättning mellan önskan att bygga ut i en expansiv region och raUjöhänsyn, sora skulle kunna försvåra detta.

Vid kontakt med fackligt aktiva personer ute i länen har jag ofta fått uppfattningen att man från fackUgt håll ser på företagarföreningarna med stor skepsis. Man anser dem ofta vara en företagarnas egen organisation, som aUtså för sin verksarahet helt vilar på medel tUlskjutna av stat och kommuner. En sådan form av näringspolitik rimraar naturligtvis inte raed de mål om örasesidig saraverkan och inforraation raellan näringsliv, sarahällsorgan och anställda, som kommit tUl uttryck i regeringens politiska prograra. I riksdagen har vi också nyligen tUlstyrkt förslag ora utvidgad information och saraverkan raellan företag och anställda.

Vi motionärer har ansett att de synpunkter vi i motionen givit uttryck för mer borde ha präglat det principiella ställningstagandet tUl förslagen i proposition 111. Det är vår förhoppning att det för ärendet ansvariga statsrådet i sin utforraning av proposition till vårriksdagen skall ta intryck av synpunkterna i raotionen. Jag tror att de delas av stora delar av de anställda i den mindre industrin.

Statsministern har nyligen i ett interpellationssvar tUl herr Helén sagt: "Näringspolitiken måste bygga på en förstärkning av löntagarnas ställning genom en fördjupad demokrati i arbets- och samhällsliv." Vi motionärer anser att detta även bör gälla i fråga om beslutsfunktionerna inom företagarföreningarna, när raan nu föreslår att de skall få en starkare

ställning sora näringspolitiska organ.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till inrikesutskottets heraställan under punkt 41 i dess betänkande nr 28.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Det har bhvit ett populärt tema bland våra politiska motståndare, som upplever osäkerhet inför den resonans centerns regionalpolitiska linje har bland folk, att gå ut och försöka skräraraa storstadsraänniskor och säga att centern är storstadsfientlig och av ideologiska och andra skäl motsätter sig alla ansträngningar att förbättra situationen för befolkningen i de stora städerna. Det här bottnar - vad jag kan förstå, efter att ha sökt efter rationella motiv för påståendena - i en föreställning om att expansion alltid är bra, och bättre ju högre takten är.

Men det finns ingenting sora säger att varje ökning av koncentrationsgraden i fråga ora befolkningsfördelningen innebär fördelar. Det ar ju i stället så att kö- och trängselproblera, raänskUg förslitning och ökade samhällskostnader, som sammanhänger med att investeringar ställer sig så raycket dyrare när man skall bygga ut i en tätortsregion, ganska snart uppväger de fördelar sora koncentration kan innebära.

Det har i debatten raed viss energi hävdats att en därapning av tUlväxten i en storstadsregion sora Stockholra innebär risker för en försäraring av den sociala servicen. Jag delar helt uppfattningen att vi måste skapa förutsättningar för att samhällets service inte skall underdi-mensioneras. Det är därför vi i centerpartiet lagt fram ett regionalpolitiskt prograra sora syftar tUl att undanröja de riskerna i varje region i landet.

Hur är situationen i dag i Stockholrasregionen? Har vi lyckats bygga ut sarahällets service för att tUlgodose människornas behov? Hur har vi det med trafikraUjön? Kollektivtrafiken i rusningstid? Bullret? Luften? FörortsmUjön? Bostadsområdena i innerstan? Fritidsområdena? Är det trovärdigt att påstå, att det blir lättare att klara de här frågorna om vi investerar för en större folkökning an vi hittUls upplevt med de svårigheter det innebär att omforma en tätortsregion med den strukturella uppbyggnad den har tUl helt nya dimensioner? Det måste i så fall bygga på föreställningen att varje inflyttning, oavsett den koncentrationsgrad vi uppnått, ger marginell nytta, dvs. att varje inflyttning inte bara betalar sina egna kostnader utan medför ett välfärdstUlskott för regionens invånare. Kommunikationer, fritidsområden, service och bostäder skulle då bli bättre, större och fler per invånare räknat. Men är hög inflyttningstakt sarahällsekonoraiskt fördelaktigare — ora vi räknar inte bara på skatteintäkter i det korta perspektivet och skjuter ofrånkoraliga investeringskostnader på framtiden? Och bortsett från den snävt ekonomiska sidan - ökar hög expansionstakt den sociala välfärden? Förbättrar den railjön? Hälsan? En och annan kanske erinrar sig att försäkringsbolaget Folksam för sin del karakteriserade Regionplan 70 som en hälsorisk. Nej, det är inte nyttan utan problemen och kostnaderna som skjuter i höjden vid en hög expansionstakt.

Det finns ingenting som tyder på att storstadsområdena i sig skulle

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushåUning med mark och vatten

143

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

144

vara så mycket produktivare än andra regioner och att det skulle vara ett produktivitetsintresse att bedriva inflyttningspolitUc. Om inkorastjärafö-relser raellan olika regioner visar att inkorastnivän genorasnittligt är högre i storstadsområdena, antyder inte det att det skulle fräraja produktiviteten för landet i dess helhet att i ökad utsträckning koncentrera de högkvalificerade och välavlönade jobb som pressar upp inkomstnivån i storstadsorarådena tUl dessa områden. Eller har man kanske den uppfattningen att ökad inflyttning på sin höjd bär sina egna kostnader raen i debatten vUl ge intryck av att ökad inflyttning skapar ökade resurser, så tUl vida att det på något sätt vid de högre planeringsnivåerna skulle finnas inbyggd en överkapacitet som man avsiktligt räknar med inte skall tas i anspråk av folkökningen utan i stäUet falla sora manna över regionens invånare?

Numera vUl raan gärna också från andra partiers sida betona vikten av att de sociala och railjömässiga faktorerna får utrymrae i samhällsplaneringen. Skall vi då forcera expansionen för att locka människor att bryta upp från sin hemort och söka sig hit? Det är väl inte en särare raUjö vi vUl erbjuda dera? Vi raåste med allvar raotverka en ökad social segregation.

Vi är i dag inte längre okunniga om de sociala konsekvenser som följer med en storutbyggnad sora sker i forceringens tecken raed eftersatta sociala behov, dålig uppväxtmiljö för barnen som utraynnar i aggressivitet och raobbning, kraftigt stegrat socialhjälpsbehov, dålig tUlgång på barntUlsyn, osv.

Inora centerrörelsen tvekar vi inte att också i Stockholrasregionen hävda den järaUkhetspolitiska inriktning regionalpolitiken raåste ha. Det är en politik som gagnar människorna i storstadsorarådena. Det är att göra stoekholraama orätt att tro att de inte har ögonen öppna för både regionens problem och problemen ute i landet.

Frän centerns sida har vi i Stockholmsregionen tagit fasta pä uttalanden som riksdag och regering under senare år gjort tUl förmån för en dämpad storstadstUlväxt och menat att dessa uttalanden varit avsedda för seriöst bruk. Men att döma av det utlåtande som inrikesutskottets majoritet står bakom förefaller man nu vara mest benägen att frånhända statsraakterna ett ansvar för att storstadsproblemen kan lösas.

Människornas önskemål talar emot storstadskoncentration. Miljöskäl gör det. Sarahällsekonoraiska skäl gör det. Vad finns det då för skäl för politUcer att hålla fast vid en sådan utveckling som vore den ofrånkomUg?

Debatten kring planeringstalen är långtifrån en meningslös sifferexercis, även ora det kan förefalla mer vara fråga om viljeyttringar än ett angivande av vUken effekt de regionalpolitiska styrmedlen komraer att ge. För planeringsarbetet, inte minst i storstadsregionerna, är det angeläget att man får besked om vad för slags regionalpolitik statsmakterna tänker föra. Situationen är nu sådan att det breder ut sig osäkerhet och tveksamhet inför de investeringsplaner och de kostnader för kommuner och skattebetalare sora en högt uppskruvad utbyggnadstakt innebär. Man har börjat ifrågasätta ora det kanske skett en förändring i flyttningsströmmarna som kan bero på också andra orsaker än konjunkturen.

Från  centerns  sida   menar  vi att det är en riralig raålsättning för

Stockholmsregionen att utgå från födelseöverskottet och en inflyttning som i stort sett uppvägs av utflyttning. Är det rimligt? Ger det alltför litet utrymme åt inflyttning? Men låt oss då inte glömma bort att vi här i riksdagen fattat beslut om att utlokalisera mer än 7 000 arbetstUlfällen i statliga verk under mitten av 1970-talet. Det är många anställda som berörs, och det är många familjer. Räknar vi med det förslag som nu lagts fram så blir det fråga om sammanlagt 11 300 arbetstillfällen fram tUl 1980. Vi kan väl inte helt negligera utlokaliseringsaktiviteterna i detta sammanhang. Något måste väl flyttningsströmmarna påverkas.

Samhället skall inte tävla med och försöka överträffa marknadskrafterna i koncentrationsvUja. Man beskyller gärna näringsUvet, med föreningsrörelsen som särskUt populär skottavla, för att rationalisera och koncentrera. Är det inte då ännu angelägnare när företagsekonomiska krafter verkar i riktning mot koncentration, och vi finner det vara tUl förfång för människorna, att samhället för en poUtik i motsatt riktning.

Vi måste vara aktsamma om våra naturtillgångar, frärast raänniskan, sade Hans Palrastierna i en tidning för några dagar sedan. Det är en väsentlig målsättning. Även i regionalpolitiken måste vi ta hänsyn tUl att människan är en biologisk varelse, en varelse med sociala behov, en varelse att hushålla med, och inte se människan som en flyttbar produktionsfaktor som skall anpassas tUl de ekonomiska krafternas koncentrationsbenägenhet.

Den offentliga sektorn får allt större betydelse för raänniskornas och näringslivets lokaliseringsval. Det är med den offentliga sektorn, med stat och komraun, vi bygger upp infrastruktur och basservice, sysselsätter allt fler människor, koncentrerar eller decentraliserar. Samhällets möjligheter Ökar därför att styra lokaUsering — eller om man så vill — ansvaret har okat för samhällets beslutsfattare att söka undvika lokaliseringseffekter, som strider mot de regionalpolitiska målsättningarna. Regionalpolitik är inte enbart att hitta nya styrmedel. I stor utsträckning är det fråga om att sätta upp mål, utnyttja de möjligheter som står tUl buds och driva en allmän politik som stämmer överens med de regionalpolitiska målsättningarna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 3, S och 9 vid inrikesutskottets betänkande nr 28, bakom vilka står utskottets centerpartister.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Herr NYGREN (s):

Herr talman! I gårdagens TV-rapport förekomraer Västerbotten i flera sammanhang som Ulustration tUl den riksdagsdebatt som vi nu håller på att varva in på slutspurten. TV kunde ha utökat sin skUdring av vårt lands näst största län med att också ge en redovisning av orsakerna tUl dagens obalans i sysselsättning och utveckling och berättat om vad de hittUls vidtagna stödåtgärderna har betytt för att vända en begynnande hopplöshet och pessimism tUl en försiktig optimism och framtidstro.

Låt mig i grova drag beskriva vad som hänt i dessa avseenden sedan mitten på 1960-talet, då samhället satte in de första regionalpolitiska insatserna: lanspråktagandet av investeringsfonderna, skatteutjäraningen och lokaliseringsstödet. Inte är det några beslut i Sveriges riksdag eller i

145

10 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

146

kanslihuset som har gjort att vårt län har förlorat mellan 10 000 och 12 000 jobb i jord- och skogsbruket under denna tid. Däremot har riksdagen och regeringen med en rad stödåtgärder rainskat takten i denna utveckling. Inte heller har det i riksdag eller konselj fattats några beslut ora att dra in meUan 2 000 och 3 000 jobb inom handel och samfärdsel i Västerbotten under det senaste årtiondet. Det har bara skett, säkert som behövliga rationaliseringsåtgärder.

Däreraot kan delar av riksdagen göras medansvariga tUl åtminstone en del av de meUan 4 000 och 5 000 jobb i byggverksaraheten som försvunnit under denna tid. Den borgerliga kampen mot de planerade kraftverksbyggena i Vindelälvsdalen innebar ju ett mycket stort bortfall av planerade byggarbetarjobb under 1970-talet. Där vi i dag skulle ha haft ett sjudande liv och hög sysselsättning, har vi nu stor arbetslöshet och de största problemen för fraratiden. Tillsaramans har vi på dessa tre områden - i jord- och skogsbruket, inom handeln och samfärdseln och i byggverksamheten - förlorat meUan 15 000 och 20 000 jobb under den nämnda tidsperioden. Över lag har det berott på rationaUseringar och centraUseringar som vidtagits inom ett helt dominerande privat näringsliv och en betydande bondekooperation i länet.

Men dess bättre har de av regeringen och riksdagen hittUls vidtagna regionalpolitiska jämlikhetsåtgärderna - jag säger detta med adress tUl fröken Eliasson, som stod här i talarstolen före mig - inte varit något resonemang om sifferkombinationer och tänkta befolkningstal. Det har varit praktiskt poUtiska åtgärder för att åstadkomma en jämnare fördelning av vårt lands välstånd. Riksdag och regering har, praktiskt taget genomgående, varit raed och tUlskapat i det närraaste lika stort antal nya arbeten sora de som vi har förlorat i Västerbotten under den här tidsperioden, huvudsakligen inom den offentliga sektorn, tUl stor del vid Umeå universitet, och resten inom industri, gruvor m. m. De senare med betydande statsbidrag tUl lokaliseringar, utbyggnader och drift.

Under de sju åren från 1965 har staten, enbart i Västerbottens län, satsat långt utöver 1 miljard kronor i statsbidrag tUl skatteutjämning, lokaliseringsstöd, sysselsättningsstöd, speciellt Norrlandsstöd tUl jordbruket, fraktstöd ra. ra.

Skellefteå är ett bra exempel på vad statliga satsningar har betytt för en god industriell utveckling under den här tidsperioden lika väl som i fråga om utbyggd statlig verksamhet. Vi skulle aldrig sora julklapp 1972 ha fått bUaU tUl bl. a. vårt motionskrav om att få Skellefteå uppklassat som primärt centrum i ortsstrukturen, om inte dessa insatser hade gjorts under senare år. Nu kan riksdagen göra denna avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag med ett starkt beslutsunderlag.

TUl herr Nils-Eric Gustafsson i Byske vUl jag säga att vi inte här bör kivas om vem som har bidragit tUl avgörande raotionerande ora Skellefteås uppklassning. Alla morionerna har säkert bidragit tUl övertygelsen i inrikesutskottet. Ätt herr Gustafsson tUlhörde trossen bland motionärerna behöver inte direkt vara negativt, inte heller att herr Gustafsson, sora det heter i hans motion, "ansåg sig förpliktad" att motionera om Skellefteås uppklassning.

TUl   sist,   herr   talman!   Med  de  nya  satsningarna  på  en  utbyggd

regionalpolitUc finns det anledning att se hoppfullt på framtiden. Ora de hittUls vidtagna statsinsatserna kan man som en känd koraraunalraan i vår lappmark säga att dem förutan skulle Norrland i dag ha varit en slum. Nu håller en deprimerande utveckling på att bytas i en begynnande optiraisra och utveckhng. I den utvecklingen är jag också övertygad om att vårt motionerande om Storumans uppklassning tUl regionalt centmm, sora i utskottet vunnit en dryg halv seger, kommer att leda tUl ett förverkligande.

Det kan inte vara försvarbart att ett oraråde inora Västerbottens inland, stort sora Malraöhus och Jönköpings län tUlsararaans, skall sakna en centralort av den klass sora regionala centra avser att vara, särskilt sora Storuman — åtminstone som jag ser det - är väl motiverad för en snar uppklassning. Vi återkommer på den punkten! För dagen nöjer jag mig med att yrka bifall tUl utskottets ställningstagande på den här punkten.

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! I motsats tUl en del andra talare skall jag underskrida den tid som har anmälts. Jag skall bara säga några få ord om norra Bohuslän.

Enligt propositionen strävar man efter att från Brofjorden upp tUl norska gränsen förbjuda varje form av industri, sora kan tänkas bli miljöförstörande. Orarådet skaU raer eller raindre reserveras för fritidsändamål. VisserUgen säges samtidigt att detta inte innebär att näringslivets utveckling skall hindras. En vag antydan om större möjligheter tiU regionalpolitiskt stöd för annan industri skymtar i propositionen.

Det är ganska naturligt att befolkningen i norra Bohuslän, sora under flera årtionden har fått brottas raed aUa de problem som en ökad utflyttning innebär, känner sig oroade för framtiden. Visst uppskattar man att de bygder där man fötts och tUlbringat sitt liv verkar inbjudande också på främUngar. Men över allting annat står det skriande behovet av sysselsättning, arbete. Det är ju detta och ingenting annat som kan få befolkningen att stanna kvar.

I detta sammanhang vUl jag peka på att jag för några veckor sedan interpellerade inrUcesministern om möjligheten att ekonomiskt stödja personer som under några år varit industriarbetare men nu riskerade att friställas, om dessa önskade återgå tUl fisket, vUket i många fall varit deras ursprungliga yrke, detta för att göra det möjligt för dem att kunna stanna kvar i exempelvis Strörastad eller annan nordbohuslänsk ort. Tyvärr missförstod man raina intentioner. Eftersom jag ju ofta sysslar med fiskets problem tolkades min interpellation som en trevare att skaffa bättre lånemöjligheter tUl yrkesfiskarna. Den här gången var det nu inte det jag var ute efter utan efter möjlighet för ortsbefolkningen att leva vidare där den helst vUl vara bosatt. Jag fick för all del ett som vanUgt trevligt tankeutbyte med jordbruksrainistern. Men det blir kanske tUlfälle för mig att längre fram återkomma tUl de intentioner jag hade i interpellationen. För dagen vUl jag ansluta mig tUl de talare sora varnat för ett alltför ensidigt utnyttjande av norra Bohuslän sora enbart rekreationsområde. Närheten tUI Norge och dess expanderande industriområden ställer särskUda fordringar på oss. Det är riktigt att man från

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

147

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

svensk sida inte låser sig fast i en planering som skrämraer industrier över gränsen.

I detta sammanhang vUl jag gärna säga att jag sympatiserar raed motionen 1824 och med reservationen 12, som närmast bygger på nämnda motion. Därför vUl jag nu nämna, att jag vid omröstningen kommer att rösta på reservationen 12 i civUutskottets betänkande nr 35.

I detta anförande instämde herr Berndtsson i Bokenäs (fp).

148

Herr WESTBERG i Hofors (s):

Herr talraan! Det skulle finnas anledning att säga raånga positiva saker om den proposition vi nu behandlar, men med hänsyn till det tidsläge som vi ligger i skall jag inte ingå på dessa saker.

I motionen 1801 har jag hemstäUt ora att Hofors måtte hänföras tUl regionala centra i planen för utveckling av den regionala strukturen. Utskottet har ej kunnat bifalla motionsyrkandet, och jag har viss förståelse för dess avslag av detta. VUl man följa propositionens mönster i utvärderandet av orter i klassificeringen, så passar Hofors tyvärr ej in i detta mönster.

Jag är dock litet fundersam över utskottets motivering för avslagsyrkandet. Utskottet skriver att Hofors kan betecknas som en bruksort, och utskottet betonar sedan vikten av att företag och samhälle på sådana platser verkar för en breddning av arbetsmarknaden. Menar utskottet att problemen på orter av denna typ bör kunna lösas på det lokala planet? Det är min förhoppning att man ej avser detta. Jag vUl tolka det som att det är samhället i stort man avser.

Enligt mm mening bör man i det fortsatta planeringsarbetet ägna särskild uppmärksamhet åt orter med ett utpräglat ensidigt näringsliv. Jag vUl framhålla att detta ej enbart gäller Hofors, eftersom jag vet att det finns ett flertal orter med ungefär samma struktur som Hofors, dvs. med enbart en dominerande tung industri. Jag vUl också här tUlägga att de flesta industrier i de aUra flesta fall har stor betydelse för landets export. Utifrån denna synpunkt finns också anledning att man ägnar nämnda orter fortsatt uppmärksamhet i det kommande planeringsarbetet.

RationaUseringen inom järnbruksindustrin har i stor utsträckning medfört en kraftig personalminskning. Med några få ord vUl jag peka på de problem som kan uppstå på sådana orter med ensidigt näringsliv och tar då exempel från min egen hemkommun.

Mellan åren 1965 och 1970 har antalet förvärvsarbetande i Hofors minskat med drygt 700 personer. Förmodligen ligger den siffran betydligt högre nu. Vi är framme vid 1972, och vi vet att det fortsätter att rainska, och vi vet att antalet förvärvsarbetande fortsätter att minska. Någon förhoppning att den.dominerande industrin SKF stål skall kunna vända den trenden finns ej. Skall trenden stoppas och helst vändas, är det enbart samhällets stödåtgärder man kan förlita sig tUl.

Befolkningsminskningen har mellan åren 1966 och 1970 uppgått tUl ca 1 300 personer i Hofors, vUket innebär i runt tal 8 procents minskning för nämnda period. Inom kommunen finns det enligt en verkställd undersökning ca 500 kvmnor som önskar ett arbete ora tUlfälle skulle ges

tUl detta. Det kan också nämnas att någon möjlighet tUl arbetskraftspendling ej föreUgger.

Var och en raåste med hänsyn tUl det nämnda förstå att koraraunens invånare med oro ser på framtiden, om ej några speciella stödåtgärder kan väntas från statsmakternas sida.

Jag vill tUl sist än en gång framhåUa att orter med den stmktur som jag här nämnt ägnas en speciell uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Herr talraan, jag har inget yrkande.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr talman! Den proposition som vi nu behandlar utgör i sig själv något av en garanti för regional jämlikhet. Även om problemen självfallet inte är lösta för alla delar av landet i och med att vi antar det här omfattande betänkandet, utgör det dock ett principprogram efter vilket man sedan har att handla - en utstakad väg som skall följas. Hinder kommer fortfarande att finnas utefter denna väg, men man har funnit instrumenten som skall hjälpa tUl att undanröja dessa hinder.

För mig som representerar ett län som i sig rymmer så mycket av problem, med så stor del särpräglad glesbygd, med arbetslöshet och avfolkningsproblera, och därmed sviktande serviceutbud, som ett allestädes närvarande spöke, är det därför med den största tUlfredsställelse som jag har tagit del av alla de förslag till lösningar sora den här propositionen innehåller.

Förutsättningen för att raålen för den här propositionen skall uppnås är emellertid att den följs upp av konkreta åtgärder. En rad utrednings-betänkanden som just nu remissbehandlas kommer också att lämna underlag just tUl detta. Jag tänker då i första hand på glesbygdsutredningen och skatteutjämningsrevisionen, och jag skall med några ord beröra den senare.

Skatteutjämningen har ju varit ett av de mera verkningsfulla instrumenten som inrättats för att söka skapa ekonomisk jämlikhet mellan olika delar av landet. Det har fungerat som vår tids Lasse-Maja som har tagit från de rUca och gett tUl de fattiga. Men för att detta skall vara möjligt förutsätts de bättre ställda kommunernas solidaritet, ty det är ju ändå så att när beslut fattas i riksdagen raåste vi lita tUl lojaliteten från dera som här representerar kommuner raed bättre skatteunderlag.

Det för någon månad sedan avlämnade betänkandet om reformerad skatteutjämning har bland annat lagt frara förslag till nya skattekraftsområden. Det är dock att beklaga att revisionen tydligen i alltför stor utsträckning varit bunden vid de tidigare skattekraftsområdena, och det förefaller som om det geografiska läget i hög grad fått avgöra tUldelad procentsats, i stället för regionpoUtiska förutsättningar.

Värmlands län tUlhör skogslänen och ingår tUl större delen i det allraänna stödorarådet. Detta antyder att länets situation när det gäller befolknings- och näringslivsutveckling i mycket liknar Norrlandslänens situation. Sålunda kan nämnas att befolkningsutvecklingen i Värmlands län alltsedan 1960-talets början har varit negativ, och endast Järatlands län har haft en mer påtagligt sämre utveckling. Samma förhållande gäller

149

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

befolkningens negativa ålderssammansättning liksom då det gäller totala antalet förvärvsarbetande.

Detta faktum har inte återspeglats i skatterevisionens förslag tUl procentandel av medelskattekraften för Värmlands län. SkaU intentionerna i regionalpropositionen kunna förverkligas förutsattes en nog så kraftig uppräkning, fraraför allt då det gäller de korarauner i länet som tiUhör stödområdet. Den nordligaste delen av Värraland — Torsby kommunblock, som fr. o. m. 1974 utgör en komraun - har en struktur sora gör den järaförbar med många kommuner längre norrut och följaktligen också jämförbar ur skattekraftssynpunkt. Dessutom har kommuner som Årjäng och Sunne mycket markanta glesbygdsproblem och är i befolknings- och näringslivsutveckUng i många avseenden jämförbara med Torsbyblocket. Nu har såväl landstingskommunen som primärkommimerna i länet i den här utredningen placerats i skatteklass-områden som endast obetydligt överstiger de betydligt livskraftigare kommunerna i södra delarna av landet.

Jag har, herr talman, redan nu velat påpeka detta förhållande då jag anser att skattekraftsutjämningen så väsentligt hör samman med den regionala politiken och förutsätter att, då det tUI våren komraer ett regeringsförslag ora nya regler för skatteutjämningspolitiken, de här fraralagda förhållandena då kommer att beaktas.

150

Herr SIGNELL (s):

Herr talraan! Det sägs i propositionen att regionalpoUtiken bör syfta till en geografisk spridning av tillgängliga resurser på regionerna. Målet är att människorna i de olika regionerna skall kunna erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärd railjö till social, koraraersiell och kulturell service samt en god miljö.

Vi socialderaokratiska riksdagsmän från Skaraborgs län vill medverka till att denna målsättning även blir gällande i vårt län. Mot den bakgrunden ser vi det som en nödvändighet att även Vara får bU ett s. k. regionalcentrura, eftersora vi annars koramer att få en obalans raellan länets olika regioner.

Vara har en hög andel jordbrukssysselsatta och en negativ befolkningsutveckling sora enligt prognos i Länsprogram 1970 betyder en befolkningsminskning raed dryga 10 procent. För att motverka denna negativa befolkningsutveckling i Vararegionen är det nödvändigt att åtgärder vidtas omgående för att differentiera näringslivet och öka sysselsättningen inom den industriella sektorn. I vissa fall bör lokaUseringsstöd kunna utgå vid företagsetablering. Bl. a. äger Vara goda förutsättningar att utvecklas sora centrura för distributionsföretag inora Västsverige genom sitt utmärkta geografiska läge.

Med all respekt för den redan nu långt utdragna debatten skall jag inte ytterUgare utveckla tankegångarna om att göra Vara till ett livskraftigt regioncentrum, utan jag vUl hänvisa till herr Blorakvists tidigare inlägg ora vårt läns regionala utveckling.

Från Skaraborgs län ser vi dock, sora sagt, allvarUgt på frågan ora att Vara skall få bU ett s.k. regionalcentrum, och detta framgår ju även av att våra länskolleger från både moderaterna och folkpartiet har raotioner

raed liknande heraställanden. Även ora inte centerpartiet återfinns bland motionärerna så tror jag dock att även detta parti vUl medverka till att skapa ett regionalcentrura i jordbrukarbygden Vara. Vi delar alltså inte utskottets mening om att Vara på sikt skaU bli ett s. k. regionalcentrum, utan vi anser att tidpunkten redan nu är raogen härför.

Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till motionen 1779 och raotionen 1822 särat till motionen 1790 i nu förevarande del.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Regeringens och storfinansens regionalpolitik härunder årens lopp utarmat Norrland. 1 tur står nu Värmland och Dalarna. Situationen är ju synnerligen prekär för desa två län.

1 Kopparbergs län har ju sysselsättningen varit vikande under hela 1960-talet, och utvecklingen fortsätter i sararaa terapo för närvarande. Den ytterst oroande situationen för länet belyses ju frärast av det stora antalet arbetslösa och undersysselsatta. Inte raindre än 7 500 personer är i dag arbetslösa eller sysselsatta inora AMS eller raed beredskapsarbete. Detta plus den stora kvinnoarbetslösheten pekar på att drygt 10 procent av Dalarnas arbetskraft på något sätt är undersysselsatt. Denna trend måste oraedelbart brytas. Ora ingen nettoutflyttning sker från länet frara till 1980, koramer befolkningen att öka med ca 3 000 personer. Och om vi till detta lägger de drygt 7 000 sora är undersysselsatta, ser vi att det måste till drygt 10 000 nya arbetstillfällen i länet. Då är fortfarande inte de många kvinnorna medräknade - och de måste naturUgtvis också, på samma villkor sora männen, kunna göra sig gällande på arbetsraarknaden.

Dessa förhållanden finner vi i en rid när stålsektorn, som är den dominerande näringen i Dalarna och övriga Bergslagen, går mot svåra tider. Det gäller frärast de specialstålsenheter som finns i Bergslagen.

Än värre ter sig utsikterna på längre sikt när man tar del av civilministerns förslag till fysisk riksplan. Faran är att utvecklingen inora järn- och stålindustrin i framtiden koraraer att äga rura på Västkusten, och det betyder ett dråpslag för Bergslagen. Många orter är ju redan hårt drabbade, och fraratiden ter sig raycket raörk. Det är ett oeftergivligt krav att både stål- och järnindustrin verkligen expanderar och utvecklas inom skogslänen, och i dessa inbegriper jag hela Bergslagen. Eftersom järn- och stålindustrin är en ryggrad i Bergslagens näringsUv är det en fråga om att överleva eller förintas.

Det fraragår mycket klart av den fysiska riksplanen, att de tunga och hårt nedsmutsande industrigrenarna skall förläggas till kusterna. Vad sora kan rädda denna del av vårt land är att "utspädningsfilosoferna" får sparken från sina ledande positioner, där de kan styra industrins utveckling.

När näringsgrenar sora järn- och stålindustri särat petrokeraisk industri skall projekteras får ingen rubbning ske i det ekologiska systeraet. Det är därför nödvändigt att railjökraven ställs så högt sora möjligt. En plan måste utarbetas för att förlägga de nu s. k. nedsmutsande industrierna till inlandet utan att railjöolägenheter uppstår.

Diskussionen ora stödområdesgränserna för Kopparbergs län är ingen huvudfråga. Befolkningen i södra, västra eller norra Dalarna kan inte leva

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

151

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

på gränsförskjutningar. Det är innehållet i stödet som är det primära.

Vad som behövs är en styrning av industrier till länet och naturUgtvis främst till de delar som varit raest utsatta för den hittills förda regionalpolitiken — norra, södra och västra Dalarna.

En annan viktig fråga är hur det skall planeras inom ett län. Den föreslagna ortsklassificeringen innebär för Dalarnas del att raan skall förhindra ett nytt Norrlandsproblera och att befolkningen därför skall klurapas ihop inom ett område i länet. Större delen av Dalarnas befolkning skall alltså enUgt regeringen tvingas bo på ett ställe bara därför att regeringen inte kan vända den koncentrationsprocess sora det kapitaUstiska systemet driver fram.

Detta visar regeringens totala uppgivenhet för kapitalets effektivitetskrav på bekostnad av människornas levnadsförhållanden. Drastiskt uttryckt ser raan fraraför sig Dalarna bestående dels av ett betongghetto, benärant primärt centrum, dels av Dalarna i övrigt, där andra kommuner och byar undan för undan förbuskas. Ortsklassificeringen måste alltså helt avvisas.

Herr talman! Jag yrkar avslag på ortsklassificeringen under inrikesutskottets betänkande nr 28 punkten 5 samt att riksdagen i stället för den del av inrikesutskottets betänkande som börjar på s. 35 med orden "i anslutning till raotionerna" och slutar på s. 36 med orden "återkomraer utskottet i det följande" antar en skrivning av följande lydelse:

Den i propositionen 111 föreslagna typen av ortsklassificering har som syfte och verkan att förstärka tendenserna till koncentration och avfolkning i landet. Genom att flertalet priraära centra kommer att Ugga i Sydsverige blir följden också att merparten av samhällsinvesteringarna alltjärat komraer att kanaliseras dit. Detta kan verka hindrande på strävan att styra en större proportion av de totala nationella resurserna till skogslänen. Ortsklassificeringen komraer att innebära en stimulans att till större centra förlägga även investeringar som med fördel skulle kunnat lokaUseras till orter ute i länen. Den inre koncentrationsprocessen i länen kommer att förstärkas, utan att fördenskull länens totala underlag och styrka därmed ökar. Att inom länen påskynda en koncentration som innebär snabbare avfolkning av länscentras yttre omland, kan på sikt endast försvaga länet och dess centrura. Den hierarkiska uppbyggnad ortsklassificeringen ger åt tätortssysteraet i dess helhet kan också hindra sådana framtida planlösningar, sora bryter raed traditionella tätortsstrukturer. Dit hör t. ex. uppbyggandet av bandstadsforraationer. Dit hör också sådana fall där större nyutbyggnader av raindre orter (och därmed en ändring av dessas ställning i tätortshierarkin) representerar en långsiktigt bättre lösning än en utbyggnad i anslutning till det traditionella ortsmönstret. Ortsklassificering av den i propositionen föreslagna typen har alltid en lokaUseringspolitiskt och planpoUtiskt konservativ verkan.

152

Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Regional utveckling och hushållning med mark och vatten, raed andra ord proposition nr 111, är enligt min mening det viktigaste ärende sora  1972 års höstriksdag haft att behandla. Jag avser

inte att göra någon allraän bedömning av propositionens innehåll utan vill bara uttrycka den tillfredsställelse jag känner inför det förhållandet att riktUnjer nu dras upp för en långsiktig poUtik i avsikt att förbättra den regionala strukturen i landet, kanske då främst i skogslänen.

Människornas högsta önskan brukar vara att få arbete och utkomst i den bygd där de är födda och vant sig att leva. Om det skall vara möjUgt fordras en samhällsstruktur inom rimligt avstånd som tillgodoser alla krav på en differentierad arbetsmarknad. Det är raot denna bakgrund som vi socialdemokrater på Västerbottensbänken i raotionen 1784 föreslagit att Skellefteå skall klassas som primärt centrum. Ortens geografiska belägenhet i Västerbottens norra kustland raed 14 rail till Umeå i söder och samma avstånd till Luleå i norr understryker betydelsen av att här skapa ett starkt centrum för att garantera utveckling och bestånd av redan gjorda satsningar i industriell uppbyggnad och koraraunal service.

Inrikesutskottet har vid sin behandling av raotionen funnit att våra redovisade sakskäl är väl underbyggda och tillstyrker enhälligt motionen. Jag vill uttrycka min uppskattning över att utskottet genom detta sitt ställningstagande visat välvilja och stor självständighet. Jag är också övertygad om att beslutet på det lokala planet komraer att ge positiva effekter på både näringslivet och den kommunala planeringen. TUlförsikt och optimism inför framtiden har redan uttalats av berörda parter, och detta är väl den bästa effekt man kan få av ett beslut i Sveriges riksdag.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Under detta anförande övertog herr talraannen ledningen av kararaarens förhandlingar.

Fru LAAG(s):

Herr talraan! Det är naturhgt att jag i Ukhet raed många i dag uttalar min tillfredsställelse över att vi nu har att behandla ett regionalpoUtiskt program och riktlinjer för fysisk riksplanering. Hittills har bristen på progam varit en nackdel. Ibland har personliga insatser och kontakter fått ersätta brister i planeringen. En sådan dragkarapspolitik har inte förraått lösa probleraen.

Den demokratiska socialismens kritik mot det kapitalistiska systemet har växlat under 1900-talet beroende på förändrade samhäUsförhållan-den. Så lärde oss framför allt 1960-talet mycket. Kanske blev lärdomarna mest påtagliga för dera av oss som blev direkt berörda av förändringarna. Vi såg, och blev själva föremål för, de fria raarknadskrafternas följdverkningar, företagsnedläggningar — näringsUvskoncentration, många bygders utglesning — storstadskoncentration.

Men tillfredsställelsen raed de uttalade raålen i dagens handlingsprogram får inte utesluta påminnelser om att det koraraer en morgondag.

Då koramer den solidariska uppslutningen kring en statligt styrd regionalpolitik, som inte underlättar nuvarande utveckUng utan bryter den s. k. spontana utvecklingen, att sättas på prov. Då komraer alla partiers i denna debatt uttalade vilja att ge samhället raöjligheter att driva en aktiv sysselsättningsskapande näringspolitik att prövas.

Då koramer vi att behöva ställa frågorna: Är det raeningsfullt att gå in i en typisk planering av olika områden, om vi inte vet att vi kan få

153

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

människor och sysselsättning till dessa oraråden? Måste vi inte tillskapa raedel för att styra utvecklingen raot de uppställda målen? — Det socialdemokratiska partiets svar på dessa frågor gavs under partikongressen i anslutning till debatten och uppslutningen i vårt näringspolitiska program.

Från socialderaokratiskt håll hävdar vi att avståndet mellan program och handling inte får bli för stort. I motionen 1792 har jag tillsaramans med några partivänner tagit upp en fråga, som enligt rain mening är ett sådant exempel. Motionen handlar ora den organisatoriska uppbyggnad sora är nödvändig för att få en förbindelselänk raellan regionpolitik och rikspolitik. Det hade varit önskvärt om vi redan nu hade fått ta ställning till en slagkraftig regional organisation, där de statliga åtgärderna skall stämmas av mot de regionala. Nu talas i propositionen allmänt om ett aviserat ökat stöd till företagarföreningarna. Jag är övertygad om att den förstärkningen väl behövs. Det aviserade stödet till föreningarna behöver inte tolkas som att just företagarföreningarna i sin nuvarande form skulle vara den tänkta regionala basorganisationen. Men varför har vi då velat aktualisera frågan redan nu? Jag vill i det sararaanhanget också peka på den raotion sora väckts av min partivän Grethe Lundblad. Utifrån ohka utgångspunkter har vi tagit upp frågan.

I grunden ligger en gemensara önskan — dels att få en diskussion om vilken rejonal organisation vi skall ha, dels att den organisationens samraansättning skall ha en stark samhällsförankring. Den nyligen gjorda omorganisationen av länsstyrelserna syftade just till en bättre samordning av de regionalpolitiska frågorna och samhällsplaneringsfrågor och ett ökat sarahällsinflytande genom en lekmannastyrelse. Mot den bakgrunden har jag ansett det naturligt att länsstyrelserna blir regionalt saraordningsorgan på länsplanet.

Till sist, herr talraan; Det regionalpolitiska prograraraet har angett riktUnjer och målsättning. De här dagarnas debatt har understrukit behovet. Nu väntar vi i komraande propositioner på de nödvändiga styrmedlen, varav den regionala organisationen är ett.

I detta anförande instämde herr Häll (s).

154

Herr ANDERSSON i Örträsk (s):

Herr talman! Inför trycket av den samlade hemlängtan som alla tal i denna debatt Uar skapat skall jag fatta mig mycket kort.

Det har sagts att de riktlinjer sora anges i planen för hushållning raed mark och vatten innebär det definitiva slutet på debatten ora Vindelälven. Jag vill raed mitt inlägg betona att jag inte delar den uppfattningen. Dagens riktUnjer kan inte betraktas som eviga. Älvarna representerar en stor naturtillgång. Enligt raitt förmenande har den utnyttjats bäst i de fall där man byggt kraftverk. Jag har fortfarande den bestärada uppfattningen att en utbyggnad av Vindelälven bäst hade gagnat utvecklingen i den berörda bygden. Även om det inte är reaUstiskt att ställa upp vattenkraft som alternativ till kärnkraft tycker jag det är rimUgt att i framtiden se en fortsatt vattenkraftsutbyggnad som ett möjligt kompleraent till annan energiutvinning.

Jag är också angelägen ora att betona att anläggningar för turism och rekreation inte kan ses som en kompensation för utebhven kraftverksutbyggnad. Erfarenheten har visat att utbyggda älvdalar är de mest utnyttjade orarådena för rekreationsUvet i Övre Norrland.

Får jag också framhålla att kommunerna i Vindelälvsdalen inte har råd att själva bygga och driva stora turistanläggningar. Lönsamheten blir förstås ännu sämre ora flera andra älvdalar, exempelvis Ljusnans, skall räddas genom satsningar på turism. Ett starkt statligt stöd erfordras för uppbyggnaden av turisraen i Vindelådalen, om den skall komma till stånd.

Propositionen 111 utgör en plan för hushållning raed mark och vatten. Vad beträffar Vindelälven tycker jag att det närmast är fråga ora ett slöseri — raed vattnet i varje fall.

Det är med beklagande jag tvingas konstatera att det i dag saknas parlamentariska förutsättningar för ett beslut ora utbyggnad av Vindelälven. Men förhållandena förändras. Förutsättningslösa överväganden bör i fraratiden kunna leda till en annan bedömning av denna fråga.

1 detta anförande instämde herr Haglund (s) och fru Hansson (s).

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Som förmodligen den sist startande i det här raastiga fältet ser jag framför mig ett sönderkört spär där en och annan centerpartist släntrar omkring, mer eller mindre bortvallad med grön swix. Bland dera befinner sig herr Jonasson, vars anförande tidigare i dag i hög grad förvånade mig.

Herr Jonasson, själv ordinarie ledamot av länsstyrelsen i S-län, namngav ett antal värmländska orter som — för att använda hans egna ord — hade falUt för bilan. Dessa orter, herr Jonasson, har inte alls faUit för bilan. Tag t. ex. de orter sora herr Jonasson närande i Karlstadregionen, vilka ingår i Karlstads planeringsregion och gör att Karlstad fyller kraven på ett priraärt centrum.

Karlstad i sig själv har omkring 70 000 invånare, raen genom att de av herr Jonasson nämnda orterna finns inom samma region har den folkmängd som ligger till grund för vårt läns enda primära centrura ökat tiU 115 000.

I sin egenskap av ordinarie ledaraot av länsstyrelsen i ett län där regeringen i så hög grad har tillgodosett våra krav - den har t. o, ra. gått ett steg längre genora att upphöja Torsby till regionalt centrum - borde herr Jonasson också kunna vara nöjd.

Beträffande ortsklassificeringen har Värralands län med ett primärt centrum, sex regionala centra och nio korarauncentra blivit väl tillgodosett. I fråga ora regionalcentra har, sora jag sade, regeringen t. o. m. gått ett steg längre än vår egen ambitiösa länsstyrelse. Detta gäller Torsby, som i regeringens förslag upphöjts till samma status som tidigare städerna Kristinehamn, Säffle, Arvika, Hagfors och Filipstad.

Personligen ställer jag raig helt oförstående rill den kritik mot ortsklassificeringen som centern har framfört under den här långa debatten. Jag finner inget motiv för att det skall satsas på orter sora på

155

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

156

sikt riskerar att bli instabila.

Värraland har - och koraraer att få brottas med - stora och svåra problem. En del av dessa problem har också kommit fram under den länsinventering som skett för att skaffa erforderligt källmaterial till den här propositionen.

1 fråga ora befolkningstäthet, åldersfördelning och möjUgheter till sysselsättning inom godtagbart pendelavstånd Ugger norra och västra Värmland lika illa till och i vissa områden sämre till än genomsnittet för Norrlandslänen.

För befolkningen i stora delar av vårt län kommer det inte att kunna bjudas sysselsättning; de föreslagna s. k. regionala centra koraraer därför att få betydelse för sysselsättning och service för raänniskorna i såväl korarauncentra som omkringliggande bygder.

Visserligen fömtsätts i propositionen att lokaliseringsstöd skall kunna utgå även till andra orter än korarauncentra, men vi måste ändå räkna med en bestående och betydande interkomraunal trafik i förra av arbets-och serviceresor till kommuncentra även, i viss utsträckning, över kommungränserna till regionala centra.

Bland bygder som komraer att få svårt att hävda sig och få del av den allmänna välfärden befinner sig den västvärmländska gränsbygden, varifrån daglig pendling till närmaste regionala centra, Säffle och Arvika, är otänkbar.

Värmlands län är, sora också herr Andersson i Storfors tidigare påpekade, klassat som ett skogslän. Därmed står det också klart att Värmland, och då speciellt den norra länsdelen raed sin struktur, är i stort behov av stödåtgärder. Norra Värraland bör sålunda inleraraas i det inre stödområdet, och sedan erfarenhet vunnits av försöken med statliga industricentra i Lycksele och Strömsund borde en Uknande satsning i norra Värmland vara befogad.

Till sist, herr talman, vill jag knyta an till vad jag tidigare sagt beträffande den pendeltrafik vi har att förvänta mellan å ena sidan boendeorten och å andra sidan sysselsättningsorten. Det är angeläget att länsvägnätets upprustning får högsta raöjUga prioritet. Vi skall nämligen ha klart för oss att ortsklassificeringen pä sikt kommer att leda till att framför allt investeringarna på industrisidan koncentreras till i första hand primära och regionala centra och i någon mån även till kommuncentra. Detta kommer i sin tur att leda fram till att vi får en starkt utvecklad pendeltrafik på våra vägar.

Vid en nyUgen hällen konferens i Karlstad med Svenska vägföreningen hystes allvarliga bekymmer för det värmländska vägnätets beskaffenhet. Vägarnas upprustning är naturUgtvis en fråga om fördelning av resurser. EnUgt behovsplanen 1973-1985 har 2 580 miljoner kronor avsetts för Storstockholmsområdet och 2 230 miljoner för landet utanför de tre storstadsorarådena.

Herr talman! Jag tror att det blir nödvändigt med en orafördelning av statens vägraedel, om inte möjligheterna att förverkliga regionalpolitiken starkt skall begränsas.

Den nu framlagda propositionen syftar, som vi alla vet, till att råda bot på den regionala obalans som nu existerar och strävar till förbättring

av de enskilda människornas villkor. Var vi än bor i landet bör vi ha samraa rätt till såväl den materiella som den sociala och den kulturella välfärden. Därför är det för oss som bor i områden med sysselsättningsproblem av stort värde att regeringen i och med det här ambitiösa handlingsprograramet drar upp generella riktlinjer för regionalpolitiken. Herr talman! Jag tycker att både herr Jonasson och jag kan ta första morgontåget hem till vårt sköna landskap och fira jul med förhoppning och tillförsikt.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr JONASSON (c):

Herr talraan! Jag tror att kararaaren håller mig räkning ora jag inte går i svaromål på Gunnar Olssons inlägg; det får jag göra vid något senare rillfälle. Jag vill bara konstatera att den gröna snitseln är kvar, efter 2 dagars debatt men den röda har försvunnit - och det är väl det sora irriterar herr Olsson.

Överläggningen var härraed slutad.

Inrikesutskottets betänkande nr 28

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr I av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  287

Nej  -    37

Avstår  —       1

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

157

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 2 av herr Lorentzon.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat;

Ja -  310

Nej -     15

Avstår —       1

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Nilsson i Tvärålund ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 3 av herr NUsson i

Tvärålund ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr NUsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 246

Nej  -    66

Avstår  —     16

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Nilsson i Tvärålund ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kamraaren   bifaller  inrikesutskottets   Uemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 4 av herr NUsson i

Tvärålund ra. fl.

158

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat  för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund

begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  245

Nej  -    67

Avstår -     16

Det av herr Hagberg under överläggningen framställda yrkandet om avslag på Kungl. Maj.ts förslag till system för ortsklassificering

Propositioner gavs dels på bifall till, dels på avslag på det av herr Hagberg under överläggningen framställda yrkandet om avslag på Kungl. Maj:ts förslag till systera för ortsklassificering, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Den som viU att kararaaren avslår det av herr Hagberg under överläggningen fraraställda yrkandet ora avslag på Kungl. Maj:ts förslag till systera för ortsklassificering röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kararaaren bifallit detta yrkande.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 268

Nej  -     16

Avstår -    44

Punkten 5

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Nilsson i Tvärålund ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kamraaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 5 av herr NUsson i

Tvärålund ra. fl.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -  246

Nej  -    67

Avstår -     15

159

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering raed den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 6 av herr Eriksson i ArvUca ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kamraaren godkänner inrikesutskottets motivering i

betänkandet nr 28 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner  nej   har   kamraaren   godkänt   utskottets  raotivering raed  den

ändring däri sora föreslagits i reservationen nr 6 av herr Eriksson i Arvika

m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 6

Den   som   vUl   att   kamraaren   bifaller betänkandet nr 28 punkten 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kamraaren ra. fl.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

inrikesutskottets   hemställan   i bifallit reservationen nr 7 av herr Fagerlund

Vid omröstning genora uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering raed oraröstningsapparat verkställdes. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   174

Nej  -  153

Avstår —       1

160

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -  267

Nej  -    57

Avstår —      3

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels raotionen nr 1802 av herr Westberg i Ljusdal i raotsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 9

Utskottets heraställan bifölls.

Punkterna 10-12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels utskottets hemställan med den ändring i raotiveringen som föreslagits i reservationen nr 9 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   karamaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkterna 10-12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit utskottets heraställan raed den ändring i

raotiveringen,  sora   föreslagits  i  reservationen   nr  9 av herr Nilsson i

Tvärålund ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr NUsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   244

Nej  -    67

Avstår —     17

Punkterna 13-22

Karamaren biföll vad utskottet i dessa punkter Uemställt.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels motionerna nr 1779 av Uerr Signell ra. fl., nr 1790 av herrar Hyltander och Richardson i motsvarande del samt nr 1822 av herr Leuchovius och herr tredje vice talmannen Virgin, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

11  Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

161

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 24

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels raotionen nr 1790 av herrar Hyltander och Richardson i raotsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkterna 25-34

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Punkten 35

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 10 av herr Eriksson i Arvika ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 35 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 10 av herr Eriksson i

ArvUca ra. fl.

162

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   168

Nej  -   158

Avstår  —       2

Punkten 36

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 11 av herr Eriksson i Arvika ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspioposition:

Den   sora   vill   att   kamraaren   bifaller   inrikesutskottets   Ueraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 36 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 11 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 204

Nej  -   123

Avstår  —       1

Punkten 37

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 12 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 37 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej Uar kamraaren bifallit reservationen nr 12 av herr Fagerlund

ra. fl.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vid oraröstning genora uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering raed oraröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   162

Nej  -  165

Avstår —       1

Punkten 38

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 39

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels det av herr Lundberg under överiäggningen fraraställda yrkandet att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t skulle heraställa ora vidtagande av i raotionen nr 1 823 angivna åtgärder beträffande oralokaliseringen av statlig verksarahet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 40

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 13 av herr Fagerlund ra, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   karamaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 40 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifalUt reservationen nr 13 av herr Fagerlund

ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med oraröstningsapparat verkställdes. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   159

Nej  -  153

Avstår -     16

163

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 41

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels utskottets heraställan raed den ändring i raotiveringen, sora föreslagits i reservationen nr 14 av Uerrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra proposirionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 42 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit utskottets hemställan raed den ändring i

raotiveringen, som föreslagits i reservationen nr 14 av herrar Nordgren

och Oskarson.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -  287

Nej  -    38

Avstår —      3

Punkten 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr I 5 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 43 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 5 av herr Eriksson i

Arvika ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   168

Nej  -   158

Avstår -       1

Punkten 44

Propositioner ?avs på bifall fill dels utskottets hemställan, dels det av herr Lundberg under överläggningen framställda yrkandet att riksdagen i

skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle Ueraställa om vidtagande av i motionen nr 1823 angivna åtgärder beträffande avskaffande av det allmänna stödområdet, och förklarades den förra proposirionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 45 och 46

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 47

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels motionerna nr 1783 av herr Björk i Gävle ra. fl. och nr 1802 av herr Westberg i Ljusdal i raotsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkterna 48-52

Kararaaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Punkten 53

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 16 av herr NUsson i Tvärålund ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   sora   vill   att   kararaaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 53 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 16 av herr NUsson i

Tvärålund ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  259

Nej  -    67

Avstår —       2

Punkterna 54-61

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 62

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 17 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

12 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

165

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 62 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr NUsson i

Tvärålund ra. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 244

Nej  -    66

Avstår  -     18

Punkten 63

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 18 av herr Eriksson i Arvika ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i ArvUca begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   karamaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 63 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 18 av herr Eriksson i

Arvika ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  225

Nej  -    93

Avstår —     10

Punkterna 64-66

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 67

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Fagerlund ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

166

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 28 punkten 67 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 19 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   159

Nej  -   168

Avstår —       1

Punkterna 68-71

Karamaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 72

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 20 av herr Eriksson i Arvika ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   karamaren   bifaller   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten 72 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herr Eriksson i

Arvika ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  168

Nej  -   159

Avstår  -       1

Punkterna 73-75

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

CivUutskottets betänkande nr 35

Punkten 1

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 2

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Den som vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 2 av herr Claeson.

167

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushålliting med mark och vatten

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 308

Nej  -     15

Avstår  -       5

Motiveringen

Propositi.oner gavs på godkännande av dels utskottets raotivering, dels utskottets raotivering raed den ändring däri sora föreslagits i reservationen nr 3 a av fröken Ljungberg och herr Wennerfors, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vUl   att   kararaaren   godkänner civilutskottets  raotivering i

betänkandet nr 35 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har  karamaren   godkänt   utskottets  motivering  med   den

ändring däri som föreslagits i reservationen nr 3 a av fröken Ljungberg

och herr V/ennerfors.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  290

Nej  -    37

Avstår —       1

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 4 av herr Claeson.

168

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter   ha   röstat   för   ja-propositionen.   Då  herr Claeson   begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 312

Nej  -     14

Avstår —       1

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tiU 1 :o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 5 a av fröken Ljungberg och herr Wennerfors samt 3:o) reservationen nr 5 b av herr Claeson, och förklarades den förstnäranda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fröken Ljungberg begärde votering upptogs för bestämraande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets raening för sig. Sedan herr Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att karamaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 5 antar reservationen nr 5 a av fröken Ljungberg och herr Wennerfors röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 5 b av herr Claeson.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstar för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -    47

Nej  -    23

Avstår - 258

I enlighet härmed blev följande voteringsproposUion uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 a av fröken Ljungberg och herr Wennerfors.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 287

Nej  -    37

Avstår -       2

169

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 6

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 6 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den sora vill att kammaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 6 av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  259

Nej  -    67

Avstår  -       1

Punkten 8

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 7 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 7 av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 312

Nej -     15

Avstår -       I

170

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri sora föreslagits i reservationen nr 8 a av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   godkänner civilutskottets  motivering  i

betänkandet nr 35 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   godkänt   utskottets  motivering  raed   den

ändring däri sora föreslagits i reservationen nr 8 a av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av karamarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 259

Nej  -    67

Avstår -       1

Nr 147

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 9

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall tiU 1 ;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 9 a av fröken Ljungberg och herr Wennerfors samt 3.o) reservationen nr 9 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Då fröken Ljungberg begärde votering upptogs för bestämraande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  vill att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen

angående  civilutskottets  hemställan i betänkandet  nr 35  punkten  10

antar  reservationen  nr 9 a av fröken  Ljungberg och herr Wennerfors

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har kammaren  till  kontraproposition  i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 9 b av herr Claeson.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -    47

Nej  -    21

Avstår -  259

1  enlighet   härraed   blev  följande  voteringsproposition   uppläst  och godkänd:

171

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Den som vill att kararaaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 10 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   har   kararaaren   bifallit   reservationen   nr   9 a   av   fröken Ljungberg och herr Wennerfors,

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat;

Ja  -  286

Nej  -    39

Avstår —      2

Punkterna 11-14

Karamaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av fröken Ljungberg och herr Wennerfors, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kamraaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 5 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 10 av fröken Ljungberg och herr Wennerfors,

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 285

Nej  -    39

Avstår —      3

Punkten 16

Utskottets heraställan bifölls.

172

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Claeson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 17 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 11 av herr Claeson.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 311

Nej -    15

Avstår  -      2

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kamraaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 12 av herr Grebäck ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 208

Nej  -   115

Avstår  —       4

Punkterna 19-22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 13 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kamraaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 23 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 13 av herr Grebäck ra. fl,

13 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

173

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  155

Nej  -  169

Avstår —      4

Fru andre vice talraannen Nettelbrandt (fp) anraälde att hon avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

174

Punkten 24

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 14 av herr Grebäck ra, fl,, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 24 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 14 av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  169

Nej  -   155

Avstår  -       3

Motiveringen

Propositioner gavs på 1 :o) godkännande av utskottets raotivering, 2:o) bifall till det av herr Claeson under överläggningen fraraställda yrkandet ora godkännande av den i reservationen nr 15 b av herr Claeson anförda raotiveringen raed visst tillägg särat 3:o) bifall till det av herr Westberg i Ljusdal under överläggningen fraraställda yrkandet i anslutning till motionen nr 1786, och förklarades den förstnäranda propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Då herr Westberg i Ljusdal begärde votering upptogs för bestäraraande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets raening för sig. Sedan herr Westberg i Ljusdal begärl votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den sora viU att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående motiveringen under punkten 24 i civilutskottets betänkande nr 35 antager det av herr Claeson under överläggningen framställda yrkandet om godkännande av den i reservationen nr 1 5 b av herr Claeson anförda motiveringen med visst tillägg röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen antagit det av herr Westberg i Ljusdal under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till raotionen nr 1 786.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vid omröstning genora uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering raed oraröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -    42

Nej  -    90

Avstår -   196

I enUghet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   vUl   att   kammaren   godkänner  civilutskottets  motivering  i

betänkandet nr 35 punkten 24 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit det av herr Westberg i Ljusdal under

överläggningen fraraställda yrkandet i anslutning till raotionen nr 1786.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Westberg i Ljusdal begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -  164

Nej   -   114

Avstår -    50

Punkten 25

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 26

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 16 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 26 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 16 av herr Grebäck m. fl.

175

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   168

Nej  -   159

Avstår -       1

Punkten 27

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 17 av herr Grebäck m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 27 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 17 av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   168

Nej  -  157

Avstår  -       3

Punkterna 28-35

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 36

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 18 av fröken Ljungberg och herr Wennerfors, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 36 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr I 8 av fröken Ljungberg och herr Wennerfors.

176

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde

rösträkning verkställdes votering med  omröstningsapparat.  Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  282

Nej  -    38

Avstår —       8

Punkterna 37 och 38

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 39

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 19 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kararaaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 39 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 19 av herr Grebäck ra. fl.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat;

Ja -   168

Nej  -  159

Avstår —       1

Punkten 40

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 20 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kararaaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 40 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 20 av herr Grebäck ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   167                                                I

Nej  -   159 Avstår —       I

177

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Punkten 41

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 21 av fröken Ljungberg och herr Wennerfors, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kamraaren bifaller civilutskottets Ueraställan i betänkandet nr 35 punkten 41 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 21 av fröken Ljungberg och herr V/ennerfors.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 289

Nej  -    37

Avstår  -      1

Punkten 42

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 22 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra proposUionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 42 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 22 av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna om-röstiung gav följande resultat:

Ja  -   170

Nej  -   124

Avstår —    31

178

Punkten 43

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 23 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra proposirionen vara raed övervägande ja besvarad. Setlan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vUl att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 43 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 23 av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat;

Ja  -   167

Nej -   158

Avstår —       1

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushålliting med mark och vatten

Punkten 44

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets Ueraställan, dels reservationen nr 24 av herr Grebäck ra, fl,, och förklarades den förra proposirionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att karamaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 44 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 24 av herr Grebäck m. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   169

Nej  -   123

Avstår  —     33

Punkten 45

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 46

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 25 a av herrar Tobé och Ullsten, 3 :o) reservationen nr 25 b av fröken Ljungberg och herr Wennerfors samt 4:o) reservationen nr 25 c av herr Claeson, och förklarades den förstnämnila proposirionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Tobé begärde votering upptogs för bestäramande av kontraproposition i huvudvoteringen de återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fröken Ljungberg begärt votering upptogs för bestämraande av kontraproposition i voteringen ora kontraproposition i huvudvoteringen ånyo propositionerna under 3:o) och 4:o), av vilka  den  under 3:o)  förklaratles ha flertalets raening för sig. Herr

179

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

180

Claeson begärde eraellertid votering, varför följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den   som  vUl   att   kammaren   till   kontraproposition   i   voteringen   om

kontraproposition i huvudvoteringen angående civilutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 35 punkten 46 antar reservationen nr 25 b av fröken

Ljungberg och herr Wennerfors röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren till kontraproposition i denna votering antagit

reservationen nr 25 c av Uerr Claeson.   -

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -    45

Nej  -    29

Avstår -  248

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition för voteringen ora kontraproposition i huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den  som vill att kamraaren till kontraproposition  i huvudvoteringen

angående  civilutskottets  heraställan i betänkandet  nr 35  punkten 46

antar reservationen nr 25 a av herrar Tobé och Ullsten röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej  har  karamaren   tUl  kontraproposition   i   nämnda  votering

antagit reservationen nr 25 b av fröken Ljungberg och herr Wennerfors.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -     57

Nej  -    42

Avstår -  222

I enlighet härraed blev följande voteringsproposition för huvudvoteringen uppläst och godkänd:

Den sora vill att kamraaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 35 punkten 46 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifalUt reservationen nr 25 a av herrar Tobé och Ullsten.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Tobé begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 216

Nej  -     56

Avstår -    52

Punkterna 4 7 och 48

Karamaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 49

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels det av herr Lundberg under överläggningen framställda yrkandet att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa om vidtagande av i motionen nr 1823 angivna åtgärder beträffande vissa fastighetsfrågor, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Höstsessionens avslutning

Punkterna 50-58

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§  2  Föredrogs finansutskottets betänkande nr 42 angående tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73.

Sedan kamraaren bifallit utskottets fraraställning ora att ärendet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt herastäUt.

§ 3 Meddelande ang. tid för justering av återstående protokoll, m. m.

Herr TA LMANNEN yttrade:

Jag får raeddela att kararaarens vid höstsessionens slut återstående ojusterade protokoll fraraläggs till godkännande fredagen den 29 december kl. 12.00.

En preliminär plan för kararaarens saramanträden under tiden 10/1 -2/2 1973 har utdelats rill kammarens ledaraöter.

§ 4 Höstsessionens avslutning

Herr TA LMANNEN anförde:

Ärade kammarledamöter! Efter en myckel intensiv arbetsvecka, med sammanlagt 75 sararaanträdestiraraar, har vi koramit till avslutningen av 1972 års riksdag, som varit raer arbetsfylld än föregående år och därför ställt stora krav på kammarens ledamöter och personal. Det sammanlagda antalet plenitimmar har ökat avsevärt liksom antalet interpellationer. Den större arbetsbelastningen har främst orsakats av den stora ökningen av antalet motioner, från 1 643 år 1971 till 1917 år 1972,

De nya bestäraraelserna försvar på enkla frågor har fungerat väl. Trots att antalet anföranden i varje fråga ökat har genomsnittstiden för besvarande av enkel fråga varit lägre än då de tidigare bestäraraelserna gällde.

Jag tackar kamraarens ärade ledaraöter för intresserade och värdefulla insatser i riksdagsarbetet och för visat förtroende. Ett särskilt tack riktas till de ledamöter som nu lämnar riksdagen. Till vice talmännen framför jag ett tack för värdefull hjälp och gott samarbete.

Jag vill också ge uttryck för kamraarledaniöternas tacksamhet till vår

181

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Höstsessionens avslutning

sekreterare för hans förnämliga arbete och till kansUpersonalen, stenograferna och vaktmästarkåren för deras skickliga och betydelsefulla arbetsinsatser.

Jag hoppas att uppehållet i riksdagsarbetet skall ge karamarens ledamöter och personal möjligheter till avkoppling och rekreation så att vi kan möta nästa års arbetsuppgifter med friska krafter.

Med den förhoppningen tillönskar jag alla en god jul och ett gott nytt år.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERLANDER, sora yttrade:

Herr talman! För de vänliga ord sora herr talraannen nyss har riktat till oss frarnför jag riksdagens varraa tack.

Jag föreställer raig att riksdagens ledamöter i hög grad uppskattarom jag stoppar ned det improviserade anförande sora jag förberett i förhoppningen att talmannen kanske skulle ge raig ordet. Men ora jag nu stryker de orden, skulle jag kanske ändå våga mig på att göra en liten reflexion, sora nära anknyter till vad herr talraannen nyss anfört.

Den riksdag vi har bakom oss har arbetat under besvärliga parlamentariska förhållanden, parlamentariska förhållanden som av mänga betraktades som så besvärUga att de trodde att riksdagens handlingskraft skulle komraa att förlaraas. I varje fall trodde raan att den jämvikt som råder skulle koraraa att leda till ett sneglande efter tillfälliga opinionsvindar, så att besluten skulle få en relativt kortsiktig karaktär. När vi nu ser tillbaka på 1972 års riksdag vågar vi påstå att alla dessa farUågor i hög grad korarait på skara. Jag kan knappast erinra mig någon riksdag bland de många jag varit med om, då så många stora och betydelsefulla ärenden bringats till ett slut som jag tror kommer att vara lyckosamt för Sveriges folk. Framför allt är det intressant att konstatera att de flesta av de stora besluten har haft utomordentligt långsiktiga verkningar; det har inte varit beslut av kortsiktig karaktär som fattats. Jag skall inte räkna upp dera -jag vill bara erinra ora några, sora måste komraa atf göra att 1972 års riksdag värdigt ansluter sig till våra stora reformriksdagar.

Jag vill då erinra om att EEC-förhandlingarna förts till ett slut, som gör att vi får en närmare kontakt raed Europa utan uppgivande av ett spär av vår neutralitet.

I denna lokal hölls en väsentlig del av utskottsförhandlingarna i den stora miljövårdskonferensen i soraras. Man kan lugnt säga att världens blickar var riktade raot denna lokal och de övriga lokaler där miljövårds-konferensen arbetade. Det är ingen överdrift att påstå att allt gick utomordentligt lyckosamt, och nu ankoraraer det på värdlandet att visa sig värdigt den föregångsställning som det tidigare intog i dessa frågor.

Den imlustrieUa deraokratin har börjat få ett innehåll efter mångåriga resonemang frara och tillbaka, kan raan väl säga.

Slutligen har vi under de två senaste dagarna debatterat och beslutat om en riksplan för hushållningen raed våra viktigaste naturaresurser.

Arbetslösheten och sysselsättningen har givetvis också varit en dorainerande fråga under hela sessionen.

Herr  talman!   Jag  har  velat  göra  denna  snabbuppräkning   för  atf

bestyrka att det är en i hög grad arbetstyngd session som vi har bakora oss. Den har gått bra, bl. a. därför naturUgtvis att ledaraöterna varit skickliga — jag har inte stört arbetet i någon raån — raen också därför att vi har haft en ledning, såväl hos herr talraannen och hans bisittare sora hos kararaarens sekretariat och dess medhjälpare, som varit utomordenthgt skicklig och väl ägnad att hjälpa oss, genom det rationella sätt på vilket arbetet har letts, att komma över de besvärUgheter som kunde ha uppstått. Vi tackar för det.

Vi tackar för att den trivsel som jag hoppades på när vi flyttade in i det här huset genora sarafällda ansträngningar faktiskt har korarait att råda här. Vi är glada över det och önskar nu herr talmannen och våra övriga prominenta ledare särat hela personalen en god jul och nya krafter till en riksdag om vilken jag hoppas att i stort sett kunna upprepa mitt omdöme: att det är en av våra viktigaste riksdagar.

God Jul!

Nr 147

Lördagen den

16 december 1972

Höstsessionens avslutning

Herr  talmannen   förklarade  härefter   1972   års  riksdags höstsession avslutad.

§  5 Kararaaren åtskildes kl. 23.31.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert