Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:146

Lördagen den 16 december

Kl. 9.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 8 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 68 angående uppskov raed behandlingen av visst ärende.

Sedan kararaaren bifallit utskottets framstäUning om att ärendet skulle företas till avgörande efter endast en bordläggning, bifölls vad utskottet i övrigt hemställt.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

§ 3 Regional utveckling och hushållning med mark och vatten (forts.)

Fortsattes överläggningen angående inrikesutskottets betänkande nr 28 och civilutskottets betänkande nr 35.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Jag skall raed några ord beröra reservationen 17 i civilutskottets betänkande nr 35, som gäUer huvudmannaskapet för planeringen på länsnivå. Att vi även i detta sammanhang tar upp frågan om vidgad länsderaokrati beror på att vi just när utvecklingsplaneringen diskuteras upplever det sora särskilt angeläget att folkvalda länsorgan får ett avgörande inflytande på hur sarahäUsresurser fördelas inora länen. Vi anser det därför nödvändigt att länsberedningen arbetar skyndsamt efter de riktUnjer som riksdagen i våras uttalade sig för, näraligen vidgad länsderaokrati.

I går talade vi raycket och länge om att planering bhr alltmer nödvändig, för vi raåste ju hushålla raed våra naturresurser. Vi måste ägna större omsorg åt miljö- och fritidsfrågor. Men vi måste också planera för raänniskors sysselsättning, och inte bara planera utan även styra för att nå balans så att raänniskor skall fä utkomst och känna trygghet. Detta kräver ju saraarbete och saraordning, och det kräver pohtiska beslut, inte rainst för att oUka intressen så lätt kan koraraa i konfUkt raed varandra.

Pä två plan är debatt och beslut öppna, näraligen i riksdagen och i priraärkoramunerna, raen på det regionala planet fattas besluten utan någon vidare insyn och utan en öppen debatt. Den nya länsstyrelsereformen innebär visserUgen en viss kommunal förankring eftersora landstingen väljer en del av länsstyrelsen, raen det direkta poUriska ansvaret inför väljarna i länet har länsstyrelsen inte.

Vad är då anledningen till att raan just på det regionala planet är så ointresserad av eller rädd för att besluten skall fattas på deraokratisk väg av försaralingar som är valda av folket? Vad beror det på att många

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

tydligen tvivlar på att människor ute i regionerna själva skulle vara kapabla att fatta beslut, att planera, att fördela resurser inom sin region? Svaret måste vara att man är rädd för att sprida ut raakten till raänniskorna. Man anser det tydligen vara enklare att beslutsprocessen är koncentrerad.

Det brukar också ibland påstås att en vidgad länsdemokrati skulle reducera priraärkoraraunernas uppgifter. Men det skulle ju inte alls bU fallet. En vidgad länsderaokrati skulle i stället ge ökade raöjligheter till saraarbete och saraverkan raellan priraärkoraraun och landsting, de båda har ju också sararaa koraraunala självstyrelse.

Herr talman! Vi reservanter anser denna fråga vara så viktig i planeringsarbetet, att vi även i detta sammanhang har velat uttala vår uppfattning. Men, herr talman, vi bedöraer också den deraokratiska förankringen av planeringsbesluten sora så viktig, att man även under den tid vi väntar på en länsdemokratireform bör vidta vissa åtgärder för att stärka de folkvalda länsorganens inflytande även nu.

Vi reservanter anser att det skulle vara lärapligt att under denna övergångstid ge landstingens förvaltningsutskott en starkare stäUning såsora t. ex. remissinstans vid fördelningen av resurser inom länen och i oUka planeringsfrågor. Därför, herr talraan, yrkar jag bifall till reservationen 17 vid civilutskottets betänkande nr 35,

Herr HAMRIN (fp):

Herr talraan! Det ligger ett imponerande arbete bakom de ärenden sora vi nu håller på att diskutera och fraraåt kvällen skall ta ställning rill. Det gäller både ora raan ser rill arbetets allraänna orafattning och till antalet sidor i trycket - från utredningsbetänkandet Hushållning med mark och vatten till proposirionen, motionerna och de båda utskotts-betänkandena.

Det är nog nödvändigt att, sora inrikesutskottets ordförande föreslog, pä något sätt föra ut de tankar som det här gäller till allmänheten. Många av oss känner till hur svårt det är att genoraföra en sådan planering sora det här är fråga om, såvida man inte har medborgarna, koraraunema, landstingen och i detta fall även länsstyrelserna med sig. Det är också nödvändigt att föra ut tankarna på ett för folk begripUgt sätt. Vi använder ofta i sammanhang sora dessa ett fikonspråk som är konstruerat av experterna. Jag skall inte förneka att jag raånga gånger använder det själv i sarahällsplaneringssamraanhang, men vi måste ändå försöka att på vanUg hygglig svenska föra ut våra tankegångar till allmänheten.

Om vi inte får med oss dera som det i första hand gäller, medborgarna själva, vid genomförandet av planeringen, vet vi vilka bekymraer sora uppstår. Eien sora har raedverkat vid försök att praktiskt genoraföra en sarahällsplanering inom områden som sjukvård, skolor, miljö eller bebyggelse och som därvid mötts av en total oförståelse föranledd av bristande information känner en viss ängslan för att det också i detta fall skall bli på sararaa sätt.

Vissa frågetecken kvarstår i detta sararaanhang. I betänkandet Hushållning raed raark och vatten ingick en hel del vackra kartor i skilda färger, och raan började ute i bygderna oraedelbart tala ora att "den

gröna handen" hade lagts över vissa korarauner. Det är riktigt att det i vårt tUl ytan stora land finns raånga korarauner och landsdelar som vi anser vara så värdefulla, att vi inte kan tänka oss att dit lokalisera miljöfarlig industri, och de belades raed grön färg på de kartor sora Ulustrerade betänkandet. Man raissuppfattade kanske i stor utsträckning vad det härvid gällde, näraligen att detta var oraråden sora vi skulle vara särskilt försiktiga raed, eftersom de har rikspolitisk betydelse t. ex. som strövoraråden eller såsom objekt för naturvetenskaplig forskning.

Dessa farhågor har inte helt försvunnit från många komrauners horisont. Det finns koramuner som i sin helhet har blivit "grönlagda". Jag kan som exempel ta det län som jag själv koraraer från. Vi har på Öland en raycket öratålig natur. De båda koraraunblock sora där den 1 januari 1974 går sararaan tUl två korarauner har liksom Gotland i stort sett blivit — raed all rätt - betecknade sora oraråden vilka vi skall vara särskilt rädda ora. Detsararaa gäller Västervik i norra delen av Kalraar län sora har en mycket ömtålig natur. Man vUl i dessa korarauner ha garanti för att, även ora den railjöfarliga industrin inte bör förläggas dit, koraraunen i fortsättningen ändå får leva sitt eget liv. Det har väl också delvis sagts i propositionen liksora utskottet delvis har instämt i de tankegångarna. Men det hindrar inte att man bör kunna tala ett tydligare språk i sådana här sammanhang. Dessa koramuner har rättighet att leva sitt eget liv, och vi har skyldighet att se till att vad vi nu beslutar inte innebär att vi på nytt måste fundera på en kommunreforra. Det vill i varje fall inte jag vara med om.

Dessa tankar, herr talraan — för att fatta raig kort som jag har lovat -, har fraraförts i ett flertal motioner i samband med de båda utskottsbetänkanden vi nu behandlar. En av dessa motioner står jag själv som undertecknare av, nr 1788. Då eraeUertid utskottet har en något egendoralig skrivning ora den motionen och liknande motioner med samraa tankegångar har det till civUutskottets betänkande fogats en reservation, nr 10, i vilken begärs att raan något bättre skall raurala ur skägget i dessa frågor. Till den reservationen ber jag, herr talraan, att få yrka bifall.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr SCHÖTT (ra):

Herr talraan! I den debatt om den regionala utvecklingen som vi hade här i kamraaren den 5 raaj i fjol, fäste jag ännu en gång uppraärksaraheten på probleraen i sydöstra Sverige, specieUt på öarna Öland och Gotland. För deras del har sedan dess åtskUligt hänt. Gotland och Öland har båda inordnats i det allraänna stödorarådet, Gotland i fjol pä förslag av ett enigt inrikesutskott, Öland i år raed lottens hjälp. Dessutora har Öland fr. o. m. i höst fått sin fasta förbindelse raed fastlandet.

Därraed har några garala och starka önskeraål på de båda öarna tillgodosetts, och tacksaraheten härför är stor. Man vet väl både på Gotland och Öland att inordnandet i det allraänna stödorarådet ger. ökade raöjligheter till välbehövlig samhäUelig hjälp.

I motionen 1833 redogör herr Krönmark och jag för några av Gotlands kvarstående stora problera: orimligt höga kostnader för person-och godstransporter tUl och från ön — det gäUer både sjöfarten och

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

luftfarten — låg skattekraft och höga skatter, besvärande undersysselsättning och OtUlfredsställande elförsörjning.

Gotlands problera är i raycket en direkt konsekvens av dess avskilda läge. Genora vår raotion har vi velat frarahålla statsraakternas alldeles speciella ansvar för Gotland i det regionalpolitiska sararaanhanget. Vi har herastäUt att riksdagen sora sin raening vUle ge Kungl. Maj;t tUl känna att Gotland bör åtnjuta synnerligen hög prioritet i fråga ora regionalpolitiska åtgärder.

Av inrikesutskottets betänkande framgår att utskottet är medvetet ora att Gotland i flera avseenden, framför aUt när det gäller sysselsättningen, har ett besvärligt läge sora kan jämföras med utsatta delar av skogslänen. Utskottet erinrar ora att det av detta skäl i fjol tillstyrkte Gotlands införlivande raed det allraänna stödområdet och vidare att då också ett särskilt fraktstöd tUl färjetransporter från Gotland infördes. Utskottet framhåller att ytterligare åtgärder dock kan behöva sättas in inom regionalpolitikens ram och att Gotland, ehuru klassificerat som regionalt centrum, därför inte bör undantas frän åtgärder som eljest skaU ifrågakomma för primära centra. Vidare erinras om att regeringen nyligen raeddelat att Penninglotteriet skall omlokaliseras tUl Visby. Slutligen förutsätter utskottet att Gotlands sysselsättningsproblera uppraärk-sararaas även i fortsättningen och anser raed hänsyn härtill att några åtgärder i anledning av vår motion inte är påkallade.

Utskottets läranade uppgifter är naturiigtvis riktiga, och dess skrivning får väl anses välvUlig. Jag viU eraellertid med skärpa framhålla att hittills vidtagna åtgärder — det gäller inte rainst transportstödet - är helt OtUlräckliga för att koraraa tiU rätta raed probleraen på Gotland. Härför fordras, såvitt jag förstår, åtgärder av helt annan storleksordning. Det hade därför varit värdefullt om utskottet hade tUlstyrkt vårt förslag om ett uttalande frän riksdagens sida att Gotland bör åtnjuta synnerligen hög prioritet när det gäller regionalpolitiska åtgärder. Då så ej skett, men då reservationen 20, fogad tUl inrikesutskottets betänkande, särskUt uppmärksammat transportstödet till Gotlandstrafiken, ber jag att få yrka bifall till denna reservation.

Jag övergår så tUl raotionen 1832, i vUken herr Krönraark och jag heraställer att riksdagen vid utarbetandet av riktlinjer för riksplanearbetet och för regionalpolitiken raåtte ta hänsyn till de särskilda skäl sora föreligger för att vissa oraråden av Kalraar län behandlas positivt när det gäller stimulans åt miljövänlig industri.

Vår motion har samraa syfte som raotionen 1788 av herr Hamrin. Då han just närraare redogjort för den kan jag fatta raig kort. I allt väsentligt kan jag instäraraa i herr Hararins anförande. Jag vill endast understryka att vi i Kalraar län är glada och tacksarama över vår vackra natur, men att denna absolut inte får innebära att vissa områden av länet blir handikappade i fråga ora industrilokalisering. Tvärtora bör de korarauner - såväl på fastlandet som på Öland — som av riksintresse undantas från lokalisering av miljöstörande industri prioriteras vid placering av railjö-vänliga företag. Även jag ber därför att få yrka bifall tUl reservationen 10 vid civilutskottets betänkande, undertecknad av raoderaternas representanter i utskottet, fröken Ljungberg och herr Wennerfors.

Med rätta har frarahåUits att goda komraunikationer är av största betydelse för en regions utveckUng. Oravänt gäller att Kalmar läns aktuella svårigheter - svagt skatteunderlag, hög utdebitering, låg lönenivå, stor undersysselsättning - i mycket beror på länets dåliga komraunikationer. Kalraar län är tyvärr mycket missgynnat på kommuni-kationsorarådet. Detsararaa gäller i fråga ora utlokalisering av statlig verksamhet. Statsraakterna borde därför i rättvisans intresse finna det angeläget att Kalraar län snarast tiUförsäkrades en större andel av de tillgängliga statliga resurserna.

Det borde också ur alla synpunkter vara otänkbart att under rådande förhållanden överväga en nedläggning av Kalmar flygflottilj. Enligt länsstyrelsens bedömning är ett kvarbUvande av F 12 inom Kalmar koraraun ur såväl lokaliserings- sora regionalpolitiska synpunkter, be-dörada tUlsararaans med kända militära utbildningsbetingelser och operativa faktorer, utoraordentligt angeläget. En reducering eller indragning av flygflottiljen skulle enligt länsstyrelsen utan tvivel bli svårartad för både regionen och länet och skapa djupgående ekonomiska och sociala problem. - Jag delar helt denna länsstyrelsens bedömning.

Herr talman! Jag har velat avsluta raitt inlägg i denna regionalpoUtiska debatt raed att redan nu fästa uppmärksamheten på denna för Kalmar län så utomordentligt betydelsefuUa fråga.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag vill, trots att debatten nu går in på andra varvet och vid det här laget är en smula avslagen, ta upp en del principiella synpunkter. Jag vill göra det med anknytning tUl en intervju i Dagens Nyheter för någon tid sedan, där SAF-pampen docenten Karl-Olof Faxén uttalade sig ora möjligheterna att flytta maskiner och fabriker till områden med få industrier men raed arbetskraftsöverskott. Arbetsköparnas företrädare svarade, att "visst kan raan flytta raaskiner och fabriker, men vi i Arbetsgivareföreningen tycker att det är bättre att flytta arbetskraften tUl företagen än tvärtora".

Han ansåg också att man inte kan flytta de ledande personerna, som håller företagen i gång. Folk rotar sig på en viss plats, sade han. De viU fortsätta umgås med människor de känner och i sin invanda miljö, och frun och barnen kan få en besvärlig övergångsperiod. Själv trodde han inte att han skulle få sin farailj att flytta. Och därraed var det alltså sagt; Arbetare kan inte känna på sararaa sätt sora företagare och högre tjänstemän. Kallt, cyniskt och osminkat kom där arbetsköparsynen tiU uttryck. Och även om det vore så att man på den kanten förstod hur bittert det känns för tvångsförflyttade arbetare så är det i varje fall ingenting som håller SAF:s ideologer vakna om nätterna. Däremot ömmar man tydligen raycket starkt för hur det industriella etablisse-raangets övre skikt skulle kunna tänkas känna i sitt innersta om de var tvungna att flytta. Men hundratusentals människor från glesbygdslänen har under tårar och förbannelser tvingats lämna sin invanda miljö. Många tusen har gjort det i resignationens tecken, sårade i själen och intiU döden trötta på ett system som behandlar raänniskor så iUa.

Denna SAF:s syn att det är bättre att flytta raänniskor än raaskiner

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

och fabriker har också varit vägledande för industrins investeringspolitik och synsätt. TUl detta har den socialdemokratiska regeringen anpassat sig under många år, inte minst under 1960-talet, då den kapitalistiskt styrda strukturomvandUngen fick blomraa ut för fullt.

I detta sammanhang raåste man fastställa att denna kapitalistiskt styrda strukturomvandling koramer att fortsätta om det inte genomförs grundläggande förändringar på det ekonoraiska livets område. Den proposition som regeringen nu har lagt frara innehåller tyvärr inte den materieUa substans som fordras för att bryta en utvecklingstrend som ligger i linje med storkapitalets intressen men som strider raot folkets.

Förslaget innehåller ingen spärr för storfinansens rätt att bestämraa över var och hur investeringar skaU göras, ingen plan för statligt industrieUt uppbygge i områden där storkapitalet inte vUl satsa, raan förutser fortsatt utflyttning från de s. k. skogslänen, man låter bUan falla över vissa orter, medan andra karakteriseras som livskraftiga och utvecklingsbara. Men också det senare sker utan att raan på trovärdigt sätt förklarar hur expansionen skaU gå till, hur sysselsättningsgraden skaU ökas. Vi kan självklart inte visa någon större entusiasm över ett så ihåligt förslag.

Vpk har i sin motion noterat vissa glidningar som skett i regeringens tänkande från 1964, då man ju helt accepterade näringslivets s. k. spontana utveckling. Det skulle fraraför allt ske genora att underlätta rörlighet och omflyttning, och det har raan ju satsat på i sådan utsträckning att arbetsmarknadsstyrelsens initialer i norrländsk folkmun har kommit att tolkas som "AUa Måste Söderut".

En våldsara opinion har under senare år korarait till uttryck mot den politiken, den har nu tvingat fram vissa förändringar, raen de är inte av avgörande karaktär.

I propositionstexten står det visserligen att "alla vuxna i arbetsför ålder, så långt detta över huvud taget är möjligt, skall kunna få tillgång tiU yrkesarbete i hemorten eller inora rimligt avstånd från den". Så bör det vara, men ett studium av propositionen klargör snabbt att denna rimliga målsättning saknar täckning i form av konkreta förslag och bestärada riktlinjer.

Verkligheten visar i stäUet att man kaUt räknar med fortsatt flyttlasspolitik. Målsättningen för Norrlandslänen är i stort sett oförändrade befolkningstal. Den naturliga befolkningsökningen skall inte sugas upp, den skaU flyttas ut, och det är ju någonting helt annat än att aUa vuxna skaU få arbete i hemorten. Den förutsedda ökningen på annat håU visar i vUken riktning flyttningsströmmarna skall gå.

I dag ser det ut så här i norra Sverige: Betydande arbetslöshet, långt större än den officiella statistiken. Små möjligheter för kvinnorna att få arbete. Många tusen i omskolning och beredskapsjobb. Massor av ungdom som inte har kunnat garanteras den priraära rätten till arbete efter avslutad skolgång. Lägg därtUl att de traditionella basnäringarna jord- och skogsbruk drastiskt rainskar i betydelse sora förvärvskälla. Man har genorafört en rigorös jordbrukspolitik sora — hette det då — skulle ge oss biUigare Uvsmedel. AUa vet att den inte har gjort det. Men den tvingade dessutom raånga tusen jordbrukare — inte rainst i Norrland — att ställa in

sig i arbetslöshetskön.

TUl allt detta raåste också läggas att skogsbolagen genoraför en långtgående och hänsynslös rationalisering, sora på ett drastiskt sätt rainskar antalet arbetstiUfällen. Enbart doraänverket koraraer under perioden 1971-1980 att rainska antalet skogsarbetare från 4 430 till 2 800. Andra skogsbolag gör sararaa sak, och i intet fall har raan lagt fram någon plan för hur de friställda skogsarbetarna skaU få nya jobb, exempelvis genom startandet av nya industrier. Sådan är alltså den bakgrund sora måste målas upp, den bakgrund som klargör situationens allvar och även regeringspropositionens otUlräcklighet.

I raitt eget län, det nordligaste, har det tidigare fastställts att för att hålla nuvarande folkraängd raåste man skapa 16 000 nya jobb. Det sägs inte hur det skall gå till, om man inte skall räkna raed allmänna proklamationer och yvigt tal. En målsättning sora går ut på att enbart hålla nuvarande folkmängd är destruktiv till sin innebörd för en rad län. Den betyder att exempelvis från Norrbotten, där vi har en rätt hög nativitet, måste raan frara till 1980 skicka i väg 20 000 raänniskor med enkel biljett i näven. Västerbotten får göra detsararaa raed raellan 8 000 och 13 000 raänniskor. Och vilka kategorier? Jo, nu - liksora tidigare — framför allt ungdora, och det innebär på sikt en snedvriden åldersfördelning och att man rycker undan grunden för en kommande industriell utveckling. Desamma blir verkningarna för övriga skogslän. Fortsatt avfolkning, fortsatt ungdomsavtappning, fortsatt ödeläggelse — sådan är den osrainkade sanningen.

Här fördes under gårdagen och under natten en diskussion om befolkningssiffror, priraära centra, regionala centra och korarauncentra. Vi vägrar att vara raed ora detta spel. Vi vägrar att svinga bilan över vissa korarauner. Vi vägrar att döma ut orter, där människor nu lever och vill leva, till stagnation och långsara sotdöd.

Systemet raed denna typ av klassificering bedöraer jag som destruktivt. Det innebär en anvisning om att varken staten eller enskUda skaU satsa på vissa orter, det kommer att gynna koncentrationen, det kommer att förvärra situationen i stora delar av vårt land, framför allt i Norrland.

Vi vill ha en regionalpolitik, som skapar full och effektiv sysselsättning utan avfolkning, och sysselsättningsskapande åtgärder sora ger kommunblocken en chans att leva vidare.

Vi har ett rikt land. Vi har undsluppit två förhärjande världskrig. Vi har råd, vi har resurser att utveckla vår industri, att skapa sysselsättning åt alla i varje län.

Men den uppgiften har inte storkapitalet klarat - fraraför allt inte i norra Sverige, Följaktligen är det sarahället som måste klara den uppgiften och det på ett helt annat sätt än tidigare.

I de län som är värst utsatta - de s. k. glesbygdslänen - finns det ingen annan väg än att gå in för ett statligt industriuppbygge av stora dimensioner och med stor spridningseffekt. Andra raetoder har vägts och befunnits för lätta. Den generella stiraulansen, de väldiga subventionernas metod har inte lyckats.

I mitt län, som enligt tidningen Byggnadsarbetaren haren mycket hög byggnadsverksamhet, görs det inte en spik, inte en hamraare, inte en

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

hink, inte ett spett, inte en spade. Vi har ingen välutvecklad maskinindustri, vi har ingen bilindustri, vi har ingen elektroteknisk industri. Vi har tidningar, vi har gott om skog, vi har fina exportharanar, men vi har ingen produktion av finpapper. Ja, listan över vad som inte görs, men kunde göras, skulle kunna bli lång!

Vi anklagar storkapitalet för dess destruktiva och hänsynslösa politik, men vi anklagar också regeringen för att den inte har utnyttjat sin parlaraentariska maktställning och riksdagens arbetarraajoritet för att pressa frara de politiska beslut sora krävs för att få en rejäl statlig industriexpansion.

Sverige är ett kapitalistiskt land, och det innebär en rad begränsningar. Men även i kapitalistiska länder har raan i raånga fall gått längre än den svenska socialdemokratin har vågat. I t. ex. Italien, Österrike, Frankrike och vissa andra kapitalistiska länder är den statliga industrisektorn långt större än här. I Italien har raan i lokaliseringspoUtiskt syfte styrt en betydande del av biltUlverkningen tUl södra Italien, som ju har brottats med betydande sysselsättningsbekymraer.

Men i Sverige beslutade Volvo för ett par år sedan — och fick också regeringens nådiga tillstånd — att investera 1 300 railjoner kronor, vUket på sikt skulle kräva 6 000 nyanställningar. Den investeringen lades i Göteborg - ett s. k. överhettat oraråde - raen den borde ha lagts exerapelvis i Norrbotten, vUket skuUe ha inneburit en radikal förändring tUl det bättre när det gäller sysselsättningsläget.

Jag tar detta sora ett exerapel på vad sora borde ha skett och vad sora raåste ske om man skall lösa sysselsättningsproblemen i de undersysselsatta delarna av vårt land. Då räcker det inte med propositionens fromma förhoppningar, utan det gäller att hårt och bestämt styra kapitalet tUl oraråden där det är förnuftigast ur sarahällets synpunkt, och raan får inte låta storfinansen bestämraa. Man raåste gå in för att satsa i stor skala och planmässigt för att bygga ut befintliga statsindustrier och bygga upp nya av stort format och med stor spridningseffekt. Det är dessa bestärada grepp som saknas, och därför utgör regeringens nuvarande linje -nygamla lokaliseringsgiv skulle jag vilja kalla den - inte den lösning sora situationen kräver.

Däreraot har man som surrogat under ett antal år använt olika älvutbyggnadsprojekt. 1 avsaknad av långsiktiga rejäla grepp har socialdemokratin, kanske inte hoppat från tuva tUl tuva i full panik, raen i varje fall från älv tUl älv. I brist på lösningar med sikte på fraratiden är det tydligt att raan även i fortsättningen vill hålla dörrarna öppna för nya skådespel, inte rainst i Norrbotten. En gång var det Vindelälven sora var den stora schlagern, sedan blev det Kaitumprojektet som skulle lösa sysselsättningsproblemen i Norrbotten. Nu är det tydligen Kalixälven raan riktar in sig på.

Jag tycker inte att man kan lita på utskottets skrivning. Den lämnar alltför många dörrar öppna när det gäller exploateringen av Kalixälven. Det heter ju bl. a. att "i fråga om Kalix älv bör dock ytterligare överväganden göras". Det talas om temporärt förbud men också om att man inte kan avstå från raöjligheten att grunda ett definitivt beslut på "bättre underlag". Jag tolkar det inte på annat sätt än att här ligger en

hund begraven. Jag fruktar att raan än en gång kommer att framställa kraftverksbyggande och naturförstöring som ett alternativ tiU avfolkningspolitik och arbetslöshet. Som skedde raed galten Säriraner i Valhall har socialdemokratin inför varje val återupplivat olika kraftverksbyggen för att inför väljarna ge intrycket att "här har ni räddningen". Det är ett utstuderat bedrägeri och en kortsynt politik, när vi ändock vet att det behövs andra lösningar — inte av typen Döbelns medicin, "som gör mig för i raorgon sjufalt värre, men hjälper raig i dag på raina ben".

Sora jag sade tyder nu raycket på att man siktar in sig på att kasta sig över Kalix älv. Därmed försöker man nå två syften, dels att därapa opinionen från de krafter sora med allt större styrka kräver långsiktiga lösningar, dels att få människor att slåss ora den ena eller andra älvutbyggnaden i stället för att slåss för lösningar av verkligt forraat och på lång sikt. Men den metodiken går inte längre.

Jag kommer därför att stödja den reservation där det föreslås en skrivning av följande innehåll: "Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att KaUx älv ej bör byggas ut för kraftproduktion."

Någon gång finns det anledning att säga ifrån. Någon gång finns det anledning att säga att bedrägeriet är avslöjat och att det kommer att tUlbakavisas. Och en mycket bestämd opinion har redan sagt ifrån när det gäller Kalix älv.

Det krävs lösningar av Uelt annat forraat. Det gäller, sora jag tidigare sade, att pressa frara en planraässig statlig industriexpansion. Vi vet att det går. I Norrland har vi råvarorna. Vi har arbetskraften. En känd svensk politiker har ju sagt att politik, det är att vilja. Probleraen i glesbygdslänen raåste lösas raed vilja att styra kapitalet i stäUet för att låta sig styras av kapitalet.

Eller för att använda sig av ett garamalt raen riktigt slagord: Folkets vilja raåste gå före storfinansens. Då löser raan sysselsättningsprobleraen, men det innehållet har tyvärr inte den proposition vi nu behandlar.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr PETERSSON i Nybro (s):

Herr talman! Jag skall försöka att följa det goda exempel som mina kolleger från Kalmar län givit och åtminstone hålla den tid som jag angivit för anförandet.

När det gäller förslaget till regionplan vill jag inledningsvis ge ett erkännande åt inrikesrainistern för — i varje fall när det gäller Kalmar län — ett väl avvägt förslag till plan. Jag tror att den kan bli en god grund för det fortsatta arbetet att vända den mindre gynnsamraa utveckUngen inora länet i positiv riktning.

Det är bara på en punkt som herr Nilsson i Kalmar och jag haft en avvikande raening, och det gäller orafattningen av länets priraära centrum. Där hade länsstyrelsen föreslagit Kalraar-Nybro-Eraraaboda och Torsås korarauner, raedan departeraentschefen stannat för enbart Kalraar-Nybro. Vi har i raotionen 1778 i nio punkter, sora jag av tidsskäl ber att få hänvisa till, enligt vårt förraenande anfört starka skäl för att åtminstone Emmaboda borde ha inräknats i det primära centret. Det starkaste argumentet för en sådan ordning är enligt min mening att vi för närvarande håller på raed en regionplan som omfattar här nämnda

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kommuner och vars mål är att bilda underlag för ett förverkligande av det primära centrura som departementschefen föreslår.

Departementschefen har framför allt av geografiska skäl, dvs. avstånden mellan de tre tätorterna, gått emot länsstyrelsens förslag. Detta har utskottet accepterat och anfört såsora ett motiv för sitt avstyrkande av vår motion. Men man slår i sarama andetag själv ihjäl denna motivering genom att framhålla att det trots detta går bra att bedriva både ett kommunalt samarbete och en geraensara planering. Utskottets arguraentation brister här i logik och är av den anledningen ett svagt underlag för ett avslagsyrkande. Jag skall trots detta raed hänsyn till att utskottet är enigt ej framställa något yrkande men förbehåUer raig rätten att när tiden är raogen återkoraraa i ärendet.

I civilutskottets betänkande behandlas inte raindre än tre raotioner från Kalmar län i vilka uttrycks oro för sysselsättningen inom de områden av länet sora ej får tUlföras railjöovänlig industri. Det gäller framför allt Tjusts skärgård med angränsande oraråden och Öland. Jag har i utskottet ej biträtt dessa motioner. Orsaken är att det enligt min raening inte finns någon anledning att vara orolig. Dels har departeraentschefen, statsrådet Lundkvist, vid otaliga tUlfällen upprepat och även i propositionen frarahåUit att det ej gäller att härama dessa områdens industriella utveckling, dels har den socialderaokratiska partikongressen i början av oktober på förslag av kommunalrådet Arne Andersson i Västervik och med instämmande av inrikesminister Holraqvist enhälligt gjort följande uttalande; "Kongressen läranar partistyrelsen i uppdrag att i den fortsatta regionalpolitiska planeringen särskilt beakta arbetsmarknadsutvecklingen i de områden där riksplanen oraöjliggör lokalisering av raUjöstörande industri." Detta uttalande av kongressen ger klart och otvetydigt uttryck för var regeringspartiet står i denna fråga. Mot denna bakgrund har jag utan någon tvekan kunnat ansluta raig till utskottets förslag.

Herr talraan! Med det anförda får jag yrka bifall till civilutskottets heraställan i utskottets betänkande nr 35.

Fru SÖDER (c);

Herr talraan! Enligt Dagens Nyheter har jag redan här hållit ett anförande under rubriken Hembygdens dag. Trots detta och trots att jag inte enbart komraer att tala om det ämnet, vill jag ändå ta de anraälda minuterna i. anspråk.

Inledningsvis vill jag ta upp en problematik som förekoramit här i debatten, näraligen utvecklingen på skolans oraråde. Den beskrivning sora statsrainistern gjorde av de ökade möjligheterna till utbildning på universitets- och högskolenivå och på gymnasial nivå särat satsningen på grundskolan vUl jag här gärna bekräfta. Vi har från centerns sida medvetet medverkat till denna utveckling och betraktar den som en betydelsefull del av den regionala utveckUngen och balansen. Jag vill dock betona att redan vid beslutet om grundskolan 1962 varnade vi från centerns sida för att läroplanens utformning skulle kunna medföra att skolenheterna blev för stora och att raånga elever därmed, trots de bättre förutsättningarna för utbildning, skulle få problem. Liknande synpunkter

framförde vi när det gäller gymnasieskolan, och därför förordar vi en ökad satsning på gyranasiefilialer, där så är möjligt. Jag vUl också påpeka att vi så sent som i våras reserverade oss för en fortsatt decentralisering av den högre utbildningen i enlighet med UKÄ:s plan.

Det är av stor betydelse för utvecklingen i landets olika delar att det finns nära raöjligheter tiU utbUdning. Vi måste vara synnerligen observanta på aUa tendenser som verkar i motsatt riktning. Speciellt när det gäller låg- och mellanstadierna har vi de senaste åren fått uppleva skolindragningar sora raedfört uppslitande konflikter. Jag tar här inte ställning till de enskilda fallen raen vill peka på detta sora ett exerapel på hur viktigt människor i olika delar av landet uppfattar det vara att man får behålla sin skola. Enligt vår uppfattning skall ungdomarna inom regionen ha tUlgång till ett så varierat utbildningssystem som möjligt. De skall ha valfrihet. Det är ett grundvillkor för att kunna rainska klyftorna i samhället.

Statsministern tog i går upp en formulering i en debattbok som används i centerns pågående studiecirkelverksarahet och gjorde den till centerns uppfattning i denna fråga. Den grundläggande tanke som refereras där är att när man ger möjlighet till utbUdning raed viss inriktning i ett oraråde, som inte kan erbjuda sysselsättning med samma inriktning, så innebär detta att ungdomarna efter avslutad utbUdning måste söka sig till andra platser för att få jobb. Detta resonemang är efter vad jag förstår helt logiskt. Men det innebär inte att jag skriver under på de slutsatser som provokativt ställs upp i debattboken. Detta är en debattbok, och jag tycker det är viktigt att man i en sådan bok reser olika problemställningar.

Vi har inte den arbetsraetodiken i centern att vi granskar och godkänner varje förraulering sora ingår i en debattbok eller i en studiecirkelkarapanj. Vår poUtik växer frara ur resultatet av vad studiecirklar och lokalavdelningar koraraer frara tUl i sina diskussioner. Jag är övertygad om att raan ute i landet i våra studiecirklar koramer att mycket noga gå igenom det här avsnittet och sätta in det i ett regionalpolitiskt sammanhang, inte minst efter den debatt som förts i kararaaren under de här dagarna.

Det skulle heller inte falla raig in att gå igenom de debattböcker sora skrivs av socialderaokrater och rycka loss någon enskild raening och tillvita regeringen denna åsikt. Det tokiga i detta sätt att debattera frarastår i speciell klarhet efter det att statsministern tar avstånd t. o. ra. från skrifter sora frarastående vetenskapsraan säger ha utgjort regeringsprograra. Statsrainistern gör dessa avståndstaganden under hänvisning till att det hela är skrivet av enskilda personer, och jag förraodar då att han raenar att även sådant skall ses endast sora ett debattinlägg.

Herr talraan! Jag skall nu övergå till det sora raöjligen kan hänföras till den tidigare näranda rubriken. Det gäller befolkningsutvecklingen i Stockholras län. Regeringen föreslår en ökning fram till 1980 med raellan 125 000 och 195 000 raänniskor. Inrikesutskottet har preciserat denna siffra till ca 200 000 raänniskor. Inrikesutskottets ordförande har här i debatten raodifierat siffrorna till att avse hela regeringens förslag. Räknat på raedeltal innebär det en ökning på 160 000. Från centerns sida har vi

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

föreslagit som målsättning att AB-län skaU öka med ca 65 000 raänniskor under sararaa tidsperiod.

Det här skall inte bli någon sifferexercis raen jag raåste något kommentera de olika siffrorna och deras konsekvenser. En ökning inora detta län raed 200 000 människor innebär en ökning med bortåt 24 000 människor per år, vilket är en kraftigare befolkningskoncentration än vi någonsin tidigare upplevt. Regeringens medeltal innebär i stort sett samraa befolkningskoncentration under resten av 1970-talet per år räknat som vi upplevt under 1960-talet eUer en ökning raed bortåt 20 000 människor per år, vUket vi tagit avstånd från i reservationer från centern i de regionala planorganen.

Enligt centerns förslag skall målsättningen för Stockholras län vara att länet får behålla sitt födelseöverskott och att sarahällsplaneringen skall inriktas efter detta. Därigenora skapas bättre förutsättningar att klara utbyggnaden av viktiga sarahällsfunktioner på ett sätt sora motsvarar raänniskornas krav. Statsrainistern har själv sagt att det är angeläget att minska befolkningstUlväxten för att klara viktiga sarahällsfunktioner.

Nu verkar det sora ora det finns två olika linjer när det gäller att klara storstädernas problera. Den ena linjen, företrädd av utskottsraajoriteten, går i kortliet ut på att det är angeläget att koncentrera raänniskorna till storstäderna för att därigenora skapa resurser för att lösa koncentrationens problera. Den andra linjen innebär att raan rainskar probleraen i sarahällsutbyggnaden genom att minska befolkningstrycket på dessa oraråden. Denna politik företräds av centerpartiet.

Jag kan inte begripa hur raan på allvar kan hävda att storstädernas köproblem löses bäst genom att man gör köerna längre - det raå sedan gälla bilköer, köer för att få egna hera eller för att komraa in på sjukhus. Probleraen är desararaa och löses genora ett rainskat tryck på storstäderna.

Den inomregionala balansen inora t. ex. Stockholras län innebär givetvis stora problera. Vi har avfolkningsproblera i länets ytterområden — i t. ex. Norrtälje och Nynäsharan — och på senare år har även Stockholras kommun fått vidkännas befolkningsminskning. Från centerns sida ser vi mycket allvarligt på dessa problera, men de får inte lösas på bekostnad av serviceunderlaget i andra län — i skogslänen. Det gäller för länspolitikerna att inora de raraar sora dras upp här i riksdagen åstadkomraa en läraplig bebyggelseutveckling i olika delar av länet. En sådan fördelning och prioritering är möjlig inom de raraar sora centern anger och sora anvisas även i reservationen till regionplaneförslaget 1973 för Stockholras län.

Vi har under de senaste två åren fått en kraftig stagnation i befolkningsutvecklingen i våra storstäder. Stockholras län har inte kunnat behålla sitt födelseöverskott. Jag vUl gärna frarahålla att ett sådant tvärstopp ger stora problem för kommunerna. Man kan säga att detta län nu något litet fått känna av den utveckling som förekorarait i decennier i raånga glesbygdskorarauner. En sådan stagnation är inte bra raen får inte bytas ut mot en än raer problematisk överkoncentration.

De senaste årens befolkningsutveckling hänger sararaan raed den allraänna konjunkturutvecklingen. Arbetslösa raänniskor i andra delar av

landet kan ju inte finna skäl att flytta tUl Stockholra och fortsätta att vara arbetslösa där. Dessutora har det kärvare läget på arbetsraarknaden inneburit att raånga invandrare rest tUlbaka till sina gamla hemland. Detta slår igenom raed speciellt stor kraft i oraråden raed förhållandevis raånga invandrare.

Det är inte motiverat att beroende på en konjunkturnedgång vidta desperata åtgärder som rubbar de mer långsiktiga besluten om samhällsutvecklingen. I den av oss alla väntade konjunkturuppgången ligger också en fortsatt befolkningskoncentration av 1960-talets omfattning om inte begränsningsåtgärder vidtas. Sarahället raåste alltså ha beredskap att raöta konjunkturuppgången och medverka till nya arbetstillfällen så att människor i alla delar av landet kan beredas sysselsättning. Det är de nya arbetstillfällena sora i första hand skall förbättra den regionala balansen — inte flyttning av befintliga.

Nu säger man från främst socialderaokraternas sida att centern intar en fientlig inställning tUl raänniskorna i storstäderna, att centern försöker skapa motsättningar mellan människor i staden och människor på landet, att centern försöker rycka undan den gmndläggande samhällssolidari-teten.

Människorna i glesbygden skall enligt socialderaokraterna vara tacksarama för att verksamheterna koncentreras till storstäderna eftersom därigenom resurser skapas för skatteutjämning och för transfereringar.

Detta är ju rent nonsens sora raan försöker slå i de raänniskor sora drabbas av koncentrationens och utglesningens nackdelar. Vi i centern viU skapa förutsättningar för en sarahällsutbyggnad anpassad för en lugnare befolkningsutveckling. Endast på detta sätt kan vi åstadkorama bättre förutsättningar för raänniskorna i storstäderna att trivas och finna sig till rätta i sin herabygd. Detta är i högsta grad en positiv inställning till människorna i storstäderna. Vi har aldrig förnekat att det finns människor sora vill bo och arbeta där. Då raåste också deras railjökrav respekteras och tillgodoses.

De som försöker ställa upp skatteutjäraningsbidragen, de sociala transfereringarna m.m. sora ett utslag av storstadsraänniskornas stora solidaritet med raänniskorna i andra delar av landet är i själva verket de sora försöker skapa raotsättningar. Jag tror visst att denna solidaritet finns, raen jag tycker det är en i grunden felaktig - och i sin förlängning osolidarisk — tanke som här gör sig gällande. En av de grundläggande orsakerna till att vi raåste ge skatteutjäraningspengar och att transfereringarna är större tUl avfolkningslänen är just den regionala utvecklingen. Ävfolkningslänen har fått en ofördelaktig åldersstruktur, saratidigt som serviceunderlaget i glesbygderna har blivit väsentligt försärarat. Jag tycker det är otäckt när raan tar denna utveckling som intäkt för att det är stor samhällssolidaritet och generositet då de oraråden sora har en positiv befolkningsutveckling ger bidrag till upprätthållande av grundläggande samhällsservice i de oraråden som har problem och sora blivit berövade stora delar av sin skattekraft på grund av utglesningen respektive koncentrationen av resurserna till andra oraråden.

I ett solidariskt samhälle kan raan inte ställa upp någon sådan raotsättning beroende på från vilka oraråden skattepengarna koraraer.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Det är en grundläggande solidaritet i samhället att vi tar hand om våra äldre. Det är bl.a. därför vi kräver effektivare skatteutjämningsbidrag ra.m. På sikt måste samhällssolidariteten upprätthållas genora att inga län behöver få orafattande flyttningsförluster och att åldersstrukturen blir ungefär densararaa i alla delar av landet.

En fortsatt befolkningskoncentration är inte en förutsättning för att man skall kunna klara den grundläggande samhällssolidariteten. Solidariteten kräver den fördelning av sarahällsresurserna, som vi föreslagit i vår riksplan, i vår motion och i våra utskottsreservationer, sora riksdagen nu har raöjlighet att rösta för.

Herr NILSSON i Kalmar (s);

Herr talman! För att realisera det regionalpolitiska utvecklingsprogram sorn regeringen förelagt riksdagen raåste alla fraraåtsträvande krafter raedverka. För att fylla de befolkningsramar som uppställts krävs att raänniskorna på de olika orterna ges arbetstillfällen ocU utkomstmöjligheter. Kan raan ej detta är raraarna och decentraliseringen omöjlig. Det är omvittnat förut i debatten.

Redan regeringens förslag är djärvt och kan innebära svårigheter att förverkliga. Hur centerpartiet skall förverkUga sin plan är inte lätt att förstå. Men det blir väl heller aldrig aktuellt.

De två stora sysselsättningsområden som i första hand kan komma i fråga för omflyttning är service och industri. Servicen, sora visar en ökande tendens, har den svagheten att service fordrar ett visst underlag för att en oraflyttning skall vara realistisk - servicen skall ju finnas där folk bor och verkar. Med den tänkta orts- och regionalstrukturen bör dock ett visst slag av service kunna oraflyttas och fördelas ut i landet.

Industrin är lättare att lokalisera och decentralisera. Vi har dock haft en nedgång i industrisysselsättningen under senare år, en nedgång sora beräknas fortsätta under i varje fall första delen av 1970-talet enligt långtidsutredningen. Den industriella utvecklingen blir därför troligen helt avgörande för om målet skall kunna nås.

Departementschefen har uppmärksammat detta och utskottet har diskuterat denna fråga. Utskottet har uttryckt detta så: "Den industriella utvecklingen och sysselsättningen måste vändas i en uppgång och ökas." Hur skall raan då klara detta? Utskottet säger: "En väsentlig del av ansvaret för industriutvecklingen och industrisysselsättningen raåste ställas på privatägda företag, sora i dag äger 95 procent av svensk industri. Ora inte ett tillfredsställande resultat nås av privat industriutveckling bör detta vara en ytterligare anledning att intensifiera den statliga industri-verksaraheten."

Herr Helén har i debatten betecknat dessa rader sora en plurap och som en ful socialistisk fläck i utskottsutlåtandet. Herr Nordgren betecknar dem som försök till smygsociaUsering. I reservationen 6 yrkas också helt följriktigt av moderata samlingspartiet och folkpartiet att dessa rader skall utgå ur utlåtandet - utan någon sora helst motivering!

Som i första hand löntagarrepresentant finner jag det mycket märkligt. Hur kan detta självklara påstående betecknas som en plurap och en socialistisk fläck eller sora sraygsocialisering? Samma partiers ideologi

är att det privata näringslivet skall handha industrin, vUket man också gör till 95 procent. Staten skall inte lägga sig i denna verksarahet. Samtidigt viU man nu att industrin inte skall ha något ansvar för ökningen av industrisysselsättningen — för människornas utkomst. Hur går detta ihop? Vem skall då ta detta ansvar? Industrin skaU inte ha ansvaret — staten skall inte ordna industriella jobb! Arbetsmarknadsstyrelsen kanske?

Enligt debatten i onsdags är arbetsmarknadsstyrelsen en modern gigantisk arvtant som fått alldeles för mycket och blivit för stor. Jag tycker att detta verkligen är cyniskt i överkant. Tror ni i folkpartiet och moderata samlingspartiet att raänniskorna nöjer sig med detta? Är det industrin som är till för människorna eller är det människorna som är till för industrin? Det är det förstnämnda enligt min uppfattning.

Det har sagts förut i denna talarstol att industrins uppgift är att skapa arbete åt raänniskorna tiU en hygglig lön och att ta fram de förnödenheter som raänniskorna ställer krav på, så att de kan tillfredsställa sina behov av varor etc.

Moderata saralingspartiets och folkpartiets ställningstagande i denna fråga — att försöka glida undan industrins sysselsättningsansvar — är enligt rain uppfattning en utmaning mot samhället och landets löntagare, men kanske framför aUt mot de människor som i dag är arbetslösa och alla de hundratusentals handikappade som i dag söker sysselsättning.

DärtiU finns det moderata talare som har det dåliga omdömet att gå upp i riksdagens talarstol — som i onsdags — och ironisera över arbetsmarknadsstyrelsens insatser. Det är häpnadsväckande, tycker jag. Var skulle vi ha stått i dag, om vi inte hade haft arbetsmarknadsstyrelsen och dess insatser? Jag skuUe vilja utbrista: Bäva månde landets löntagare, ora vi finge en borgerlig regering!

Nu kryper man bakom talet att industrin saknar ekonomiska resurser på grund av samhällets dåliga ekonomiska politik. Finansministern gav i onsdags besked på den punkten, varför jag inte har någon anledning att nu gå in på detta. Men jag skulle vUja säga att det finns anledning för landets löntagare att inför nästa val uppmärksamma folkpartiets och moderata samlingspartiets ställningstagande i denna fråga. Kan inte — eller vill inte — industrin ordna så att det bUr den sysselsättning som behövs här, måste sarahäUet/staten skapa nya arbetstiUfällen inora industrin.

Herr talraan! Jag vUl raed detta yrka bifall till reservationerna 7, 12, 13 och 19 i inrikesutskottets betänkande nr 28 särat i övrigt bifall tiU utskottets heraställan.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NORDGREN (m) kort genraäle;

Herr talraan! De båda raeningar som herr Nilsson i Kalmar inte gillar att folkpartiet och moderata saralingspartiet enligt reservationen vUl ha bort ur utskottsskrivningen grundar sig, herr NUsson i Kalraar, på den erfarenhet vi har om den statliga verksamheten — och herr NUsson i Kalmar har ju möjlighet att studera den verksamheten på ganska nära håll. Vi fick när höstriksdagen började en redovisning för hur de statliga företagen har gått ihop. Det visade sig då att ett flertal företag hade

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

förluster, samraantaget på ca 200 railjoner kronor.

Herr Nilsson i Kalraar säger att 95 procent av svensk industri är privatägd. Ja, den måste i regel gå ihop, eftersom företagen raåste vara lönsamma för att kunna fortsätta sin verksamhet. Om vi ökar andelen för den statliga verksaraheten blir förlusterna ännu större, och vera skall då betala dem?

Vi menar i raoderata saraligspartiet och i folkpartiet att det är nödvändigt att föra en sådan näringspolitik att det blir lönsamt att driva företag här i landet. Det går inte att ha alltför många olönsamma företag, i varje fall inte privatägda. De raåste då så sraåningora lägga ned sina verksamheter. Är de statsägda kan de däremot hämta pengar att täcka förlusterna med — skattebetalarnas pengar. Det är inte håUbart i längden.

Om det däreraot inte på något vis går att klara sysselsättningen på normalt sätt genora ett fritt näringsliv är det klart — och det har vi också betonat och sagt — att punktinsatser raåste sättas in, raen endast i särskUda fall. Detta betonade jag i mitt första inlägg i går.

Skall vt kunna få ökad sysselsättning måste vi alltså ha ökad lönsamhet för det svenska näringslivet, och det, herr NUsson i Kalmar, förutsätter en så näringsvänlig politik att företagen - både sraå och stora — i fortsättningen kan gå Uiop. Vi vet att lönsamheten successivt har sjunkit samtidigt sora arbetslöshetskurvan har stigit. Det kan inte fortsätta på det viset. Vi måste få förståelse från regeringen eller från riksdagen för denna vår uppfattning, att företagen måste vara lönsararaa. Det är det viktigaste. Då kan det bli ökad sysselsättning — hela den här debatten går ju ut på att vi skall skapa sysselsättning för alla människor varhelst de än bor. Endast lönsamma företag skapar trygghet i längden.

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genraäle:

Herr talraan! Jag kan hålla med herr Nordgren ora att företagen måste gå ihop, om de skaU fortsätta verksaraheten. Detta gäller oavsett det är fråga ora privata eUer statliga företag. Det är klart att man kan tänka sig att driva de statliga företagen med visst tUlskott enbart för att hålla sysselsättningen i gång, men på lång sikt måste det vara ett mål att samtliga företag går ihop. Det är en sak.

Men en annan sak som herr Nordgren tog upp här gäller ekonomin som ni kryper bakom. I onsdagens debatt talade finansministern om hur skatteUndringen gynnat företagen här i landet. Han nämnde bl. a. att de svenska bolagen i statsskatt inbetalade 1 156 000 000 kronor. Är 1971 inbetalades 1 120 000 000 kronor. Det var 36 railjoner kronor raindre.

Vad är det då sora har inträffat och sora herr Nordgren betecknar sora tunga samhällspålagor? Herr Nordgren talar om att arbetsgivaravgiften bringat företagen på knä långt innan höjningen ens hunnit träda i kraft. Tittar vi tiUbaka, finner vi att den genorasnittliga årliga avtalsenliga löneökningen under 1960-talet varit 3,7 procent, raedan den genorasnitt-Uga årliga löneglidningen under samma tid uppgått till 4,5 procent. Det enda som enligt mitt förmenande möjUgen skulle kunna inträffa nästa år är att löneglidningen skulle minska med 2 procent.

VUka pålagor har samhället kommit med som är så betungande? Ni har mycket förmånliga avskrivningsregler, ni har skattefria investerings-

fonder och på alla vis andra förraåner som borde hjälpa företagen att klara sig. Talet om att ekonomin inte är tUIfredsställande och att samhällets pålagor är så stora att industrin inte kan arbeta är felaktigt.

Men dagens fråga gäller egentligen inte detta utan raoderata saralingspartiets och folkpartiets stäUningstagande när det gäller den privata industrins ansvar för sysselsättningstiUfäUena och deras ökning. Detta är det viktigaste i denna fråga.

Herr NORDGREN (ra) kort genmäle;

Herr talraan! Jag tror att både herr talraannen och kamraaren håller raig räkning för att jag inte fortsätter den här ideologiska och näringspoUtiska debatten.

Får jag tUl herr NUsson i Kalraar bara säga, att vi på en punkt är eniga; målet måste vara att både de statliga och de enskUda företagen skall gå Uiop. Men tyvärr fick vi vid höstriksdagens början redovisat att flertalet av de statliga företagen inte går ihop. En utredning om de privata företagen visar att ungefär 27 procent av dessa går med förlust och att 33 procent ger raindre vinst än den normala bankräntan. På det viset kan man inte fortsätta. Vi måste få en annan inriktning på näringspolitiken.

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genraäle:

Herr talman! Jag konstaterar att herr Nordgren inte vUI svara på den viktiga frågan här, och jag konstaterar också att moderata samlingspartiet och folkpartiet i frågan om ansvaret för sysselsättningstUlfäUena inom det privata näringslivet inte vill vara med om att det privata näringslivet skall ha ett större och ökat ansvar.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Jag skall inte beUer gå in på herr NUssons i Kalmar försök till storpolitiska utläggningar i det här avseendet. Jag vUl bara konstatera en liten sak. När herr Nilsson i Kalmar tar upp den här frågan måste han vara medveten ora att det parti som han själv representerar och den regering sora haft ledningen här i landet tydligen har raisslyckats på ett sådant sätt att raan nu raåste påstå att det beror på den privata industrin att raan har raisslyckats.

Jag skulle kunna vända det och säga tUl herr NUsson utan att gå närmare in på det, att om inte samhället och regeringen viU ta en väsentlig del av ansvaret för industriutvecklingen, då gör det privata näringslivet det. Det har raan gjort. Men det borde kännas på något sätt genant att sätta upp en pekpinne från herr NUssons sida i ett läge när han tydligen själv måste konstatera att det parti som han representerar inte har kunnat klara saken. Det är mot den bakgrunden sora det är önskvärt att denna raening hade varit borta ur betänkandet.

Låt raig, herr talraan, gå över tUl ett par andra synpunkter. TUl den proposition sora vi nu behandlar har jag avgivit tre olika motioner. En är föranledd av ett påstående i propositionen beträffande riksplaneringen, att det är ett riksintresse att lärapliga markområden reserveras i Nyköping-Oxelösund för miljöstörande industrier, samt av skrivningen beträffande en eventueU ytterligare utbyggnad av Marvikens oljekraftverk.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

I min motion har jag framhåUit att en etablering av miljöstörande industri i Nyköping-Oxelösund skulle innebära ett allvarligt hot mot de stora natur- och frUuftsvärden som dessa områden representerar och att det därför är angeläget att föroreningsriskerna noga studeras och att den avgörande bedömningen beträffande etablering i sista hand får göras av berörda kommuner.

Beträffande Marviken har jag framhållit att varje ytterligare utbyggnad av Marvikens kraftverk måste anses som en nyetablering.

Jag vUl nu slå fast vad civUutskottet säger på s. 24, nämligen: "Enligt utskottets mening torde motionens syfte såväl i denna del som beträffande utbyggnad av Marviken redan vara i väsentlig grad beaktat."

Jag är glad att civilministern är inne i kammaren i det här ögonblicket, för jag skulle gärna vilja ha bekräftat att detta raåste tolkas så, att ora någon miljöförstörande industri skaU lokaliseras till Nyköping-Oxelösund, skall det inte göras förrän man eliminerat föroreningsriskerna. En rimlig tolkning av den citerade utskottsskrivningen är vidare att någon ytterligare utbyggnad av Marviken ej koraraer att medgivas om man icke först eliminerat luft- och vattenföroreningarna. Jag är naturligtvis intresserad av att höra om civUministern delar denna min tolkning. Om han gör det, är jag självfaUet helt tUl freds.

I en annan motion har jag tagit upp frågan om vissa ändringar i den föreslagna ortsklassificeringen och nödvändigheten av att man i den framtida regionalplaneringen beaktar de erfarenheter som man nu bara delvis har men sora raan framdeles får mera av beträffande den s. k. bandstads- eller bandlandskapsprincipen.

Som inrikesutskottet säger i sin skrivning blir Gotland det enda län som kommer att sakna primärt centrum. Vidare vitsordar utskottet att Gotland och Visby har ungefär sararaa servicefunktioner sora många andra primära centra. Endast med hänvisning tUl att Gotland har bara 54 000 invånare avstyrker utskottet mitt raotionskrav att Visby bör betecknas som primärt centrura. Den positiva skrivning som utskottet sedan kostar på sig beträffande nödvändigheten av att stödja Gotlands utveckling, kan jag bara uppfatta sora den obotfärdiges förhinder. Jag hoppas att inrikesministern skaU finna det angeläget att rätta tUl detta misstag beträffande Visby vid första.bästa tiUfälle.

Slutligen måste jag, herr talraan, nu få uttala rain förvåning över att inrikesrainistern i propositionen helt negligerat det välmotiverade krav som länsstyrelsen i Södermanlands län framfört att Flen skall betecknas som regionalt centrum. Det här kan ju, som någon talare förut sade, tyckas vara en hembygdsrörelsefråga. Jag delar inte den uppfattningen att frågan skulle vara mindre väsentlig därför att det rör sig ora en enskild ort. Det förhåUandet att det nya förslaget till riksplanering och regionalpolitisk plan bygger på länen måste också göra det angeläget att man inte försvagar länen ur näringspolitisk synpunkt. För Sörmlands del gör man det genom att frångå länsstyrelsens välmotiverade krav på att Flen skall betecknas som regionalt centrum. Som jag framhållit i min motion, är det angeläget att denna centrala del av länet verkligen stödjes. En jämförelse raed andra län ger också vid handen att Flen borde ha betecknats som regionalt centrum. De aktuella förhållandena i länets

västra del gör det också motiverat att hela detta område betecknas som ett regionalt centrum.

Herr talraan! Jag inser det raeningslösa i att nu yrka bifaU tUl mina motioner, och jag avstår därför från det. Jag vill tUl slut bara uttala förhoppningen att insikten om det rimliga i att tillmäta länsstyrelsens bedömning avgörande betydelse skall växa sig starkare och starkare. Utskottet säger ju; "Självfallet måste modifikationer i planen kunna göras när det visar sig påkallat i det fortsatta planeringsarbetet." Det hoppas jag också skall ske på sådana punkter där det, som jag har påvisat här, verkligen behövs.

Herr FRIDOLFSSON i Rödeby (s):

Herr talman! I reservationen 8 vid inrikesutskottets betänkande nr 28 har herrar Nordgren och Oskarson yrkat att riksdagen skaU uttala att lasarettsvården bibehålles i de tUltänkta regionala centra samt att vården vid behov bygges ut.

Hur sjukvårdens resurser skall fördelas inom länen är landstingens uppgift. Att göra ett uttalande av det slag som reservanterna tänkt sig kan inte vara möjligt, med hänsyn till att de olika regionala centra som föreslås har mycket varierande storlek och att förhållandena inom sjukvården är så olika från län till län.

Departeraentschefen har sagt att enligt hans uppfattning är det särskilt viktigt att vid planering av sjukvården beakta saraordningen med övrig länsplanering.

Utskottet instämraer i departeraentschefens uttalande och utgår ifrån att landstingen i sin planering beaktar vad sora i propositionen anförts i fråga ora utvecklingen av den regionala strukturen.

I sin iver att få så mycket stöd som möjligt tUl Norrland tänker en del motionärer ej på att bifaU tiU deras motioner skuUe skapa arbetslöshet på andra orter i landet. En sådan motion har väckts av herr Petersson i Gäddvik m. fl., som viU att underhåUet av statsisbrytarna skall utföras i Norrland. Dessa arbeten utförs till ganska stor del på Karlskronavarvet, där man under senare tid har lagt ned i genomsnitt 40 000 arbetstimmar per år på underhåll av isbrytare. En förflyttning av dessa arbetstiUfällen till Norrland skulle betyda en ökad arbetslöshet i Karlskrona.

En ökad regional utveckling skall väl bygga på andra åtgärder än flyttning av arbetslösheten från en ort till en annan.

Herr talman! Jag viU härefter övergå tiU att säga några ord ora centerns regionalpolitik.

Ett genoragående uttryck i centerns raotioner och reservationer är "ett så långt raöjligt decentraliserat sarahälle". Vad är detta för ett mått? Hur mycket som är raöjligt raåste vara ett tänjbart begrepp. Betyder det att raan i varje liten by skall ha aU den service sora kan efterfrågas? EUer skall detta möjligen vara fallet i de något större tätorterna eller i de s. k. korarauncentra? Löftet att det över hela landet skall finnas livskraftiga tätorter kan nog bli rätt svårt att infria för centern, ora partiet i fraratiden skulle bli så starkt att det måste gå från ord till handling. Men då går det väl på samma sätt som inom jordbrukets föreningsrörelse, där centern har ett dorainerande inflytande raen där det inte blir så raycket

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

av det decentraliserade sarahället.

I stället genoraför man en allt starkare centralisering, t. ex. av slakterier, mejerier och kvarnar. Arbetsplatser och företag läggs ned på löpande band. Sedan 1950 har omkring 500 mejerier lagts ned. Under vart och ett av de senaste åren har 15-20 mejerier rationaliserats bort. På samraa sätt pågår nedläggning av ett flertal slakterier och kvarnar, vUkas verksamhet överförs till ett fåtal orter i landet, i allmänhet tiU de större och bärkraftigare tätorterna — inte tUl landsbygdskommuner. Dessa sararaanslagningar och nedläggningar rullar vidare medan centern i riksdagen angriper sarahäUet för centralisering. Det väcker föga förtroende.

Skanek, Skåneraejerier och Skånska lantmännen har beslutat att bygga ett gemensamt kontorshus i Malmö. Beslutet föregicks av långa diskussioner och protester. Elon Arvidsson, ordförande i Frosta ortsförening, uttalade bl. a. i tidningen Land: "Om vi själva bygger i Malmö kan vi aldrig bli tagna på allvar när vi hävdar att andra bör flytta ut från storstäderna." Det är vad sora nu håUer på att hända. Vi kan inte ta centern på allvar så länge raan ej själv försöker nå upp till de raål sora raan kräver att andra verksaraheter, särskUt de statliga, skaU uppfylla.

Centern hävdar att vi skall öka takten i utflyttningen från storstadsorarådena, men dess egna företag flyttar mer och mer in tUl storstadsorarådena, exerapelvis till Stockholra och Malraö.

Jordb:fukskassorna bygger ett nytt huvudkontor i det centrala Stockholm. Regeringen erbjöd sig att gå in raed stöd och bidrag, ora jordbrukskassorna var beredda att lägga huvudkontoret ute i landet. Men regeringen fick nej; kontoret måste ligga mitt i Stockholm.

Staten lokaliserar nu ut lantbruks- och skogsstyrelserna till Jönköping. När beslutar centerpartisterna i LRF att flytta ut sin centrala administration från Stockholm?

Ärligen beviljar AMS 20 000-25 000 personer flyttningsbidrag för att de skall komraa i gång på den nya hemorten. Samhället träder alltså in för att betala en del av den kostnad den enskilde drabbas av i samband med en flyttning. Det är en självklar verk.samhet i ett sarahälle, där vi vill hävda solidariteten mellan människor och undvika godtycke.

Nu säger centern att flyttningsbidragen är ett exempel pä åtgärder som bidragit till befolkningskoncentrationen i samhället. Man menar på fullt allvar, att om bara flyttningsbidragen tas bort, koraraer företagen själva att känna sig tvungna att betala flyttningen av arbetskraften. Det skulle innebära, raenar man, att företagen i stäUet skulle bli raer benägna att lokalisera sig dit där arbetskraften finns. Jag betvivlar detta. Jag viU åberopa ett exerapel från raitt heralän Blekinge, trots att det tidigare närants i debatten.

När Kristianstad-Blekinge slakteriförening, KBS, lade ned slakteriet i Karlskrona berördes ett fyrtiotal man. Några är fortfarande kvar på slakteriet, raen de flesta har fått annat arbete i Karlskrona. Sex anställda har fått flyttningsbidrag från AMS för atf fortsätta att arbeta för KBS i Kristianstad. Vad raenar man inom centern ora detta fall? Tror raan att centraliseringen till Kristianstad inte hade blivit av, om KBS fått betala flyttningen av de anställda? Fråga befolkningen i Blekinge vad den tror

om den saken!

Herr talraan! Jag viU sluta raed att yrka bifaU tUl reservationerna 7, 12, 13 och 19 vid inrikesutskottets betänkande nr 28 särat i övrigt tiU utskottets heraställan i detta betänkande.

Herr NORDGREN (ra) kort genraäle:

Herr talraan! Jag viU bara erinra herr Fridolfsson i Rödeby om att hela den här propositionen siktar tUl att raan i görligaste raån skall ta hänsyn till raänniskornas behov och önskeraål. Det har statsrainistern klart uttalat på s. 10 i propositionen, och inrikesrainistern har rekora-menderat att det i de regionala centra skaU finnas lasarett, en ordentlig sjukvård för människorna. Om raan verkligen vUl följa upp propositionens anda kan jag inte förstå att herr Fridolfsson i Rödeby menar att raan skall ta bort den servicen för raänniskor i ett regionalt centrum sora har haft den under en lång följd av år. Vi begär ingenting annat än att de regionala centra som nu har en något så när ordnad sjukvård med normallasarett bör få behåUa den. När det finns landsting, där tendensen är att man vUl ta bort denna service, tycker jag det är riksdagens och regeringens skyldighet att se tUl att så icke sker.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr FRIDOLFSSON i Rödeby (s) kort genraäle:

Herr talman! Utskottet har endast konstaterat att detta är en landstingens uppgift. Här har talats så mycket om att vi skall decentraUsera i samhället och överlåta beslutanderätten åt de olika lokala myndigheterna. Det här är ett sådant fall. Det är landstingen sora ordnar sjukvården inora respektive landstingsoraråde, och det är landstinget i Gävleborgs län obetaget att lösa sina lasarettsfrågor på det sätt man finner lämpligast ur sin egen synpunkt. Vi i riksdagen skaU inte lägga oss i hur den frågan löses. Det är på den grunden utskottet har tagit sin ställning.

Herr NORDGREN (m) kort genraäle;

Herr talman! 1 reservationen har också vi sagt att det egentligen är landstigen sora skall fatta dessa beslut. Men när en myndighet, ett landsting eller en komraun inte sköter sina uppgifter till raänniskornas bästa, dä är det enligt rain uppfattning regeringens respektive riksdagens sak att påpeka detta och rätta till det.

Herr FRIDOLFSSON i Rödeby (s) kort genraäle:

Herr talman! Då menar herr Nordgren att riksdagen här och inrikesutskottet i sitt betänkande skulle ställa sig som förmyndare över landstingen och tala om för dem hur de skall lösa sina sjukvårdsfrågor. Det vill vi inte vara med om. Vi vUl att landstingen själva skaU få besluta inora sitt verksaraUetsoraråde. Därför har vi intagit denna ställning.

Herr WINBERG (ra):

Herr talraan! Får jag först säga ett par ord till herr Fridolfsson i Rödeby sora närande något om den raotion angående reparation av isbrytare som vi några stycken från moderata sarahngspartiet har

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

avlämnat. Motionen har tiUkomrait just därför att det finns stora sysselsättningsproblera även i norra Sverige, vilket jag antar att herr Fridolfsson känner till.

Flera talare före raig har påpekat det otillfredsstäUande i att riksdagen tvingas behandla detta mycket omfattande material om den regionala utvecklingen och hushåUningen med mark och vatten under några få veckor i slutet av höstriksdagen. Av de två utskott som berett dessa ärenden för kamraaren, har i varje fall inrikesutskottet gett uttryck åt sarama mening, när utskottet konstaterat att riden för behandUng av propositionen har varit knapp, och att det hade varit önskvärt att riksdagen haft ytterUgare tid till sitt förfogande. Utskottet säger emellertid vidare, att utskottet funnit det möjligt att på den tid som står till buds bereda ärendet. Nu vet vi att utskottet för att klara det har brutit mot bestämmelsen i 26 §, tredje stycket, riksdagsstadgan där det sägs: "Utskott får ej sammanträda saratidigt med kammaren." Detta tycker jag ur principiell synpunkt är mycket allvarUgt. De här bestämmelserna har naturhgtvis inte komrait till av en slurap. De har ett väsenthgt syfte. Jag vill hävda att raan har rätt att ställa särskilda krav på att den lagstiftande försaralingens organ följer de föreskrifter för arbetet och dess bedrivande som stadgats.

När man diskuterar regionalpoUtik innebär det inte alltid, men ganska ofta, att man också diskuterar NorrlandspoUtik. Detta är inte så konstigt när man konstaterar att i de fem Norrlandslänen bor ungefär 15 procent av landets befolkning på en yta som upptar ca 58 procent av landets areal. Utflyttningen från Norrlandslänen har under en följd av år varit mycket kraftig, och det har också skett en omflyttning med en klar trend från norr till söder och från inland till kustland. I arbetet på att nu ge de bygder som under en lång tid, raedan detta land har haft en socialderaokratisk regering, fått se raånga av sina söner och döttrar för sin utkomsts skuU vara tvingade att flytta en chans att skapa sysselsättning i fraratiden

— och därraed kanske ge åtskiUiga av dera sora tvingats flytta bort möjUgheten att återvända — är naturUgtvis många poUtiska ingredienser viktiga. I botten Ugger givetvis en vettig och framsynt ekonomisk poUtik, sora stiraulerar företagsaraheten i stället för att försvåra den genom att lägga alltför tunga bördor på den. Ovanpå det behövs en modern regionalpoUtik, som jag tror att vi nu är på väg att skapa, åtrainstone i VäsentUga avseenden. En särskilt betydelsefull del i den regionalpolitiken

— inte rainst för Norrlandslänen - är åtgärder på koraraunikationernas oraråde. Jag tror att det knappast går att överskatta koraraunikationernas betydelse för att nå en önskad regionalpoUtisk utveckling.

Det rejjionalpoUtiska transportstödet har till uppgift att utveckla näringsUvet bl. a. i Norrland. Det fyller en betydande funktion när det gäUer att utjärana de transportkostnader som företagen - och medborgarna över huvud taget - i Norrlandslänen har i förhållande till dem sora bygger och bor i de tätare befolkade orarådena i landet. Nu när detta transportstöd funnits några år kan det finnas skäl att justera till det därför att det - även ora jag tycker att det i princip är riktigt — har vissa skönhetsfel i utformningen. Jag skall för att spara tid för kamraaren inte gå in på enskilda detaljer utan bara slå fast att det är i hög grad önskvärt

att stödet i fraratiden kan göras raer orafattande och att det kan utgå i vidare forraer än det nu gör. Det skulle vara av stor betydelse för många bygders möjlighet att vara attraktiva i skilda näringspoUtiska hänseenden. Det finns många orter där man säkert skulle vilja se en förbättrad utforraning av detta transportstöd som en särskilt viktig del av en aktiv regionalpoUtik. Jag kan nöja raig raed att nämna några av dem som jag motionsledes har tillåtit mig att fästa uppmärksamheten på när det gäller behov av olika åtgärder: Sollefteå, Ange och Järpen. Men det gäller naturUgtvis många fler.

I reservationen 20 rill inrikesutskottets betänkande nr 28 uttalas att det finns goda skäl att på oUka punkter införa generösare regler för transportstödet. Jag ber därför, herr talman, att fä yrka bifall till den reservationen.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NILSSON i Stockholm (s):

Herr talraan! Det är inte utan att jag känner raig sora fjällkon sora skickades på gräsbete raen som, när hon kom frara, fann gräset avbetat. Det har sagts så mycket i denna debatt att det inte är raycket att tillägga, raen eftersora jag är raotionär och några socialderaokratiska ledaraöter från Stockholra har velat fästa riksdagens uppraärksamhet på det aktuella läget i Storstockholm tvingas jag att ta till orda.

Motionen är motiverad av att storstadsverkligheten i den regionalpoliriska debatten stundom råkat i skev belysning. Detta gäller särskilt centerns synsätt.

Så några allmänna betraktelser.

Den industriella tillväxten har i vårt land Uksom i alla industristater lett till en snabb befolkningsökning i tätorterna och de större städerna. 1 det utvecklingsskede som vi upplevt under de senaste årtiondena har koncentrationen varit det förnämsta medlet för att åstadkomma en ökad produktivitet. Jag tycker att detta skall sägas för balansens skull i denna debatt. Det går igen inom alla områden, också inom de s. k. modemä-ringarna. Ny teknik och nya produktionsraetoder har drastiskt minskat behovet av folk i jord- och skogsbruk, och de som tidigare haft sin utkomst där har sökt sig till den expanderande industrin och till servicesektorn. Vad annat skulle de för övrigt kunna göra?

Denna process har på några decennier lett tiU en enastående välståndsökning med få motsvarigheter internationellt. Här finner vi i själva verket grunden för det välståndssamhälle sora vi har tirarat. Den fattigdora sora för inte så länge sedan präglade hvet för huvuddelen av befolkningen rillhör nu historien. Självklart har denna snabba samhälls-omdaning inte kunnat fortgå utan mindre önskvärda sidoeffekter. I storstäderna och glesbygderna möter vi avigsidorna i strukturomvandUngen. I storstäderna är miljöfrågorna det allvarUgaste problemet, i glesbygderna sysselsättningen.

RegionalpoUtiken siktar till en jämnare fördelning av välståndet. Vi vill vidta åtgärder för att möta industriaUsmens negativa verkningar. Den hittills förda regionalpoUtiken har i allt väsentUgt varit framgångsrik — jag vågar göra detta påstående i motsats till vad många andra talare har sagt i denna debatt. Men den har kanhända arbetat med för små medel. Nu

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

krävs övergripande insatser, det behövs en klarare målsättning för regional- och miljöpolitiken. Sarahället raåste styra utvecklingen i överensstäraraelse raed de många raänniskornas behov och önskeraål. Vi vill inte finna oss i att vår framtid bestäms av anonyraa raarknadskrafters spel raed människor och naturresurser.

Den Uberala doktrinen har visat sin otillräcklighet. Ingen betvivlar kapitaUntressenas förmåga att finna ut vad som är företagsekonomiskt mest lönande. Men företagen bedömer i första hand människorna sora konsuraenter och sora anställda, och jag skall inte förebrå dera för det. Jag höll på att säga att de i varje fall fordomdags bortsåg från människan som människa, och då måste samhäUet ingripa.

Den proposition som riksdagen nu skall ta ställning till innebär en klar framflyttning av samhällets gränspålar - där kan jag ge herr Bohman rätt i vad han sade i går. En ny genomtänkt regionalpoUtik, baserad på soUdaritet och geraenskap, håller på att ta form. Här utformas förslag om hur sarahället skall se ut i framtiden.

Propositionen är vittsyftande i sin målsättning att ge alla rätt till arbete, trygghet och god miljö. Och jag säger sora inrikesministern sade i går: Intet annat land kan visa upp motsvarigheten. Regeringens vilja att samordna poUtiken inora en rad delområden i en geraensara färdriktning inger goda förhoppningar.

Den ekonoraiska tillväxten har varit särskilt påtagUg i storstäderna. Detta faktura har på sina håll förorsakat en raytbildning. Ibland liknas storstaden vid ett raodernt Gehenna i skarp raotsats raot landsbygdens trygga tillvaro, ibland skildras storstäderna sora överflödande av tillgångar, vilka saralats på landsbygdens bekostnad. Den sora bor i Stockholra och har kontakt raed dem som arbetar i staden känner inte igen sig inför dessa grälla målningar. Något stäraraer inte. Storstädernas befolkning arbetar hårt och bidrar i hög grad till vår gemensamma försörjning. Ingen kan vinna — det vill jag understryka - på att det skapas motsättningar mellan stad och land.

Och det kan bU svårt att enas om en regionalpoUtik som leder till en försämring av villkoren för människorna i storstadsregionerna. Där bor ändå en tredjedel av landets befolkning. En första förutsättning för att vi skall kunna resonera oss fram rill en gemensara politik och godtagbara metoder är att göra rent hus med alla vanföreställningar. Regionalpolitik behöver ju inte innebära att storstäderna och deras regioner skall sättas på mellanhand. Och det är en vanföreställning, ärade kararaarledaraöter, att Stockholm och Stockholmsregionen har en överfull sysselsättning. Även här finns arbetslösa och bristande balans. De senaste tolv åren har antalet sysselsatta stockholmare i tillverkningsindustrin rainskat med 40 procent, i länet i dess helhet med 22 procent — raot 5 procent i det övriga landet. En så snabb rainskning av industriella verksaraheter går inte sraärtfritt förbi.

Propositionen redovisar en nyanserad syn på verkligheten i raotsats till centerns vådaskott. Storstädernas betydelse för välståndsutvecklingen slås fast, deras problera behandlas insiktsfullt. RegionalpoUtiken fär inte utforraas på storstädernas bekostnad.

Även vi anser att en därapning av tillväxten är ett förnuftigt led i

regionalpoUtiken. Det går eraellertid inte att panikbrorasa på centerns vis. Ett sådant förfarande skulle medföra skadeverkningar inte bara för storstäderna utan för hela vår ekonorai, effekter sora inte kan raotverkas med aldrig så intensiva satsningar i andra regioner. Människor och företag kan inte flyttas som kollin. De utgör delar av en levande organism.

Regeringen anser att en dämpning i storstädernas tillväxt inte får resultera i att de sociala förhållandena försäraras. Denna i och för sig självklara deklaration måste mot bakgrunden av den pågående debatten hälsas med tillfredsställelse. Propositionen uppmärksaramar också behovet av att nedgången i industrisysselsättningen i Stockholmsområdet ägnas särskild uppmärksarahet. Det får inte bU fråga ora att generellt hålla rillbaka näringsUvet i storstadsorarådena eller att därapa tillväxten så, att raan inte får en tillräckligt differentierad arbetsraarknad.

Inrikesutskottet ansluter sig till propositionens synsätt, och efter de anföranden sora hölls av Bengt Fagerlund å utskottets vägnar i går skulle jag egentUgen kunna vara tillfredsställd. Tyvärr förbigår eraellertid utskottet ett väsentUgt drag i den aktuella utvecklingen. Utskottet anför att stagnationen frärast är en följd av den nedåtgående konjunkturen under de senaste åren. I en konjunkturuppgång kan befolkningstillväxten på nytt skjuta fart, sägs det, och det är därför för tidigt att dra vittgående slutsatser av den förändrade utvecklingen. Det ligger förvisso någonting också i detta resonemang. Men de problem som vi fört frara i vår raotion har föga att göra med det nuvarande konjunkturläget. Vi har understrukit riskerna av att Stockholrasorarådet får en sammansättning i sitt näringsliv och en social struktur som strider mot målsättningen om regional balans och som motverkar klassutjämning i samhället.

Den vikande industrisysselsättningen är nämUgen ingen ny företeelse. Nedgången har fortgått under en lång tid oberoende av konjunkturen. Probleraets orafattning framgår med all tydUghet av de siffror för industrisysselsättningen i Stockholm sora Metallarbetaren redovisade i våras. Sedan 1960 har enbart raetalUndustrin förlorat 11 000 arbetstillfällen. I Stockholra finns nu bara två industrier med mer än I 000 anstäUda, och det finns många tecken på en ogynnsam utveckling under återstoden av 1970-talet. Befolkningsförändringarna avviker påtagligt frän vad som förekommer i landet i övrigt. Prognoserna pekar på en minskning av befolkningen från 728 000 invånare 1971 till 640 000 år 1980. Samtidigt växer andelen äldre från 14 procent rill 20 procent, medan andelen yrkesverksamraa rainskar från 63 till 59 procent. 55 000 arbetstillfällen har försvunnit inora tillverkningsindustrin sedan 1960.

Herr talman! Siffrorna talar sitt obönhörUga och hårda språk. Åtgärder måste därför sättas in för att raotverka regionens utarmning. Statsmakterna kan därvid påräkna allt stöd från de kommunala organen. Dessa ser allvarUgt på förhållandena och söker göra vad de själva kan för att bidra till att den lokala arbetsraarknaden skaU få en raera allsidig samraansättning.

Storstadsområdenas behandling i utskottet visar att centern står isolerad i sin syn på vad som sker i Stockholmsregionen. Detta har av någon underUg anledning inte framgått riktigt av debatten här. Jag undrar varför man inte på borgeUgt håll i övrigt har velat tala klarspråk. Jag

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

tänkte, när jag lyssnade på herr Fälldin i går, att hans anförande för herrar Bohman och Helén måste ha smakat som begravningskonfekt på bröllop. Centern vill nämligen inte förstå vilka djupgående konsekvenser dess uttalande innebär. Den förfar som en sminkör vilken döljer sanningens verkliga ansikte. Och jag frågar: Var finns känslan och förståelsen för industriarbetarna, småföretagarna och andra som arbetar i storstaden för vårt geraensarama bästa?

Låt mig i all vänskaplighet säga till slut: Centerpolitiken utmärktes enUgt rain raening tidigare för sans och måtta. Den nya centern skenar emellertid nu fram utan att ge sig tid att se efter vad de s. k. - jag använder den beteckningen — egna förslagen får för konsekvenser. Den kloka eftertanken har fått vika för en konfrontationspolitik där formen är viktigare än innehållet.

Många med mig som respekterat centern — det skall jag villigt erkänna - vill gärna se dess riksplan sora ett mellanspel. Planen är emellertid en riksblandning så ensidig att den måste bränna på tungan även för en inbiten piprökare.

Med dessa ord sagda har jag inget särskilt yrkande.

I detta anförande instärade herr Hellströra särat fru Gradin, fru Theorin och fru Thorsson (samtliga s).

Fru SÖDER (c) kort genmäle;

Herr talman! När man lyssnar till herr Nilsson i Stockholm får raan ju en verklig svartmålning av förhållandena i storstadsområdena och då speciellt Stockholm.

När herr Nilsson säger att vi vill sätta tvärstopp, sä är det fel. Vi föreslår ju alltfort en befolkningsökning som ingår i planeringstalen för Stockholmsområdet som är Uka med födelseöverskottet, och det är viktigt att här poängtera att vi i vår plan föreslår att Stockholmsområdet och andra storstadsområden skaU ha en hka stor andel av Sveriges befolkning 1980 som dessa områden har i dag.

Jag tycker det är ett underkännande av regeringens och utskottsraajoritetens förslag när man säger att vi vill sätta tvärstopp i Stockholm. Vad innebär då majoritetens förslag i de andra länen, exerapelvis skogslänen? Det måste ju betyda att man där föreslår en tillbakagång.

Vi måste se på probleraen både ur storstadssynpunkt och ur
glesbygdssynpunkt. Och här har alltså centern föreslagit att varje område
skall få Uka stor andel av befolkningstillväxten sora orarådet har i
dag. När det gäller tillverkningsindustrin i Stockholrasorarådet, så

delar jag herr Nilssons uppfattning att det vore mycket olyckligt om vi skulle få en nedgång och en ytterUgare försämring av balansen mellan tillverkningsindustri och administrativa tjänster och servicetjänster. Det är förvånande att man från socialdemokratiskt håll i Stockholm har gått eraot den andra utlokaliseringsetappen, där det skulle vara möjUgt att raedverka till att bringa ned obalansen och bidra till en bättre balans i arbetsraarknadsförhållandena inora andra delar av landet. Vi vill ju raedverka tiU att förbättra denna genora de två utlokaliseringsetapperna. Dessutora föreslår vi - vilket ytterUgare skulle förbättra balansen — att

man skall decentraUsera inom förvaltningen. Det är ett medel som verkar i samraa riktning.

Helt naturUgt ser vi inte vårt förslag som ett vådaskott mot Stockholrasorarådet - vi försöker att se det ur hela landets syn. Herr Nilsson i Stockholra talade ora att vi skall lyssna till vad människorna önskar och vill. Jag har till alldeles övervägande delen, när jag talat med människor i det här området, fått uppfattningen att vad de vill är en dämpad tillväxttakt, därför att vi på det sättet bättre kan tillgodose deras krav. Jag vill bestämt tillbakavisa de påståenden som gjorts ridigare här att vi viU sätta stopp för serviceutbud av oUka slag - sjukhusbyggnader och annat. Det finns ingenting som verifierar dessa påståenden, utan tvärtom är det så att genom en dämpad tillväxttakt får vi bättre möjligheter att tillgodose de berättigade krav som storstadsmänniskorna ställer på att få behålla sin hembygd intakt.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NILSSON i Stockholra (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår inte vad fru Söder menade. I mitt anförande nämnde jag inte med ett ord servicen i Stockholm. Fru Söder poleraiserar raot något sora jag inte har sagt. Men jag har ingenting emot om den reträtt, som fru Söder nu gjort i förhållande till vad centem sagt tidigare, fullföljs av centern i övrigt. Det inkasserar jag bara i så fall.

Men jag vill också slå fast att centern genom etableringskontroll och avgifter vUl minska tillverkningsindustrin ytterUgare i en redan industri-fattig region. Faktum är nämligen att andelen sysselsatta i tillverkningsindustrin ständigt minskar också utan centerns hjälp. Låt mig bara ge några exempel på det. Borta är storföretag sora Electrolux, Ahréns, Separator, ASEA, Electrohelios, De Laval. Ermi, GylUngs och Sporrong - för att här bara nämna några exempel. Stockholms struktur urholkas sålunda och valmöjligheterna till arbete begränsas.

Nu säger fru Söder att om detta är ett faktum, så skall man inte motsätta sig att den statUga administrationen flyttas ut. Nej, men den statliga administrationen flyttas ut samtidigt som bondeföretagens administration flyttar in. Jag har här en förteckning över 29 företag med tjänsteraän sora är förankrade i centern. Det säger väl allt.

Vad vi vill är att raan inte skall flytta ut ytterUgare företag från Stockholm eller förhindra att industriföretag lokaliseras till Stockholm, ty i annat fall får vi en snedbalans som från regionalpoUtisk synpunkt är allt annat än önskvärd.

Fru SÖDER (c) kort genmäle;

Herr talman! De exempel som herr Nilsson i Stockholra nämnde på företag som flyttats från Stockholm är väl om något bevis för att förhållandena i storstadsområdena försämrats - de fördelar de tidigare haft, jag delar den uppfattningen att de funnits — har övergått till nackdelar. Det är detta sora vi nu får se effekten av.

Vad sedan etablering av tillverkningsindustri angår tycker jag att vi måste se den saken från hela landets synpunkt. Och då delar jag inte uppfattningen att man hit skall lokalisera tillverkningsindustrier - i varje fall inte till den inre regionen - utan det gäller att kunna behålla de

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

tillverkningsindustrier som redan finns här och se till att de får möjUgheter att fortleva. Vi skall inte med flyttningsbidrag raedverka till att flytta dera till andra delar av landet. Det är ju de nya företagen och de nya arbetsplatserna sora skall ge balans på arbetsraarknaden och i den regionala utvecklingen. Vi skall inte flytta redan befintliga företag härifrån. Det är viktigt att slå fast den saken.

Vad sedan gäller utvecklingen i Stockholms kommun, som herr Nilsson talade om, så har ju den poUtik sora bedrivits i Stockholms komraun medverkat till den snedvridna åldersfördelningen, när man har låtit den processen fortgå att man oravandlar bostäder till arbetsplatser. Det är någonting som har fortgått under lång tid och som har lett till den olyckliga utvecklingen. Vi har därför i vår riksplan och i de reservationer som avlämnats till planorganen här i regionen föreslagit att raan skall sträva efter en utveckling som ger Stockholras komraun en ökad andel av befolkningen särat att arbetsplatserna flyttas från cityområdet ut till de områden där människorna i dag bor för att på det sättet minska reseavstånden och få en rimligare åldersfördelning i Stockholms kommun. I förorterna har vi ju den motsatta åldersfördelningen. Där bor mest unga människor.

Herr NILSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Då kan jag i alla fall än en gång inkassera att fru Söder i alla händelser inte vill vara med om att flytta ut några företag från Stockholm i fortsättningen. Med de exempel som jag gav i vUka jag Uar sagt att det är så många företag sora flyttar så att centern inte behöver hjälpa till därmed.

Jag vill ytterligare säga att centern bl. a. i sin Ulla gröna gör sådana uttalanden att man drar slutsatsen att centern är storstadsfientUg och då särskilt Stockholrasfientlig. Det tror jag - när det gäller i varie fall valraanskåren i Stockholm — är en pohtisk radsåningsmaskin, i vilken det har kommit ogräsfrön, och det kommer vi att utnyttja i fortsättningen.

Vad beträffar den s. k. kontorisering som har skett i Stockholra har den i varje fall inte påverkat de företag sora jag nämnde och sora har flyttat ut från Stockholm. Det var nämligen industrier som ingenting hade att göra med kontoriseringen. SlutUgen vill jag påpeka att de koraraunala rayndigheterna i Stockholra - i varje fall socialderaokraternas - gör allt för att reparera och restaurera lägenheter och därigenom åstadkomma bättre boendeförhållanden i innerstaden än tidigare.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! I det digra raaterial sora det här ärendet utgör är det naturUgtvis svårt att på 10 rainuter göra någon översiktUg bedöraning. Det kan endast bli fråga ora några koraraentarer i vissa avsnitt och till vad som har sagts här under debatten.

Bernt Nilsson i Kalraar frågar; Hur i all sin dar skall centern klara tillärapningen av sin riksplan? Med anledning därav vill jag bara säga att det får vi naturligtvis resonera ora, när regeringen koraraer till våren och säger hur man ämnar praktisera tillämpningen av sina planer. I dag är det knappast tid och rillfälle till detta. Centerns riksplan är en målsättning.

Till Torsten Nilsson vill jag säga att vi saknar inom centern inte känsla av förståelse för industriarbetarna i Stockholm. Det är oriktigt att påstå något sådant. Han säger att företagen flyttar ifrån Stockholm utan centerns hjälp. Men jag undrar ora det inte är centern som har skapat vinden, och det är det som i viss mån har stört cirklarna.

Vad beträffar den lilla gröna, som han här talat om och som tidigare komrait upp i debatten i riksdagen i andra ärenden, nämligen skriften om centern på arbetsplatsen har man sagt att där vill centern Uksom tona ner motsättningarna. I den här debatten säger raan att centern vill förstora raotsättningarna mellan landsbygd och storstad. Jag skulle vilja fråga: Varför skulle t. ex. Washington vara så dåUgt och utarmat i förhållande till Stockholra. Washington har ju knappast någon industriell utbyggnad. Därmed raenar jag inte att man skulle göra så att Stockholm blir utan industriell verksarahet.

Herr Fridolfsson i Rödeby säger att jordbrukets föreningsrörelse har centraUserats och har minskat företagens antal när det gäller sina anläggningar. Jag vill bara närana en uppgift ora föreningsrörelsens diraensioner. 1 Skaraborgs län har jordbrukets föreningsrörelse 3 250 anställda vid 93 driftplatser. Efter landstinget är det den största arbetsgivaren inom länet. Herr Fridolfsson frågar; Vad raenar centern? Vi raenar att herr Fridolfsson har fel, när han anger att centem genora att vara närstående jordbrukskooperationen inte skulle medverka i ett decentrahserat näringsUv. Jag uppmärksamraade för ca tre veckor sedan en tidningsartikel, där Kooperativa förbundet säger: Vi upprätthåller inga företag endast för sysselsättningens skull.

När de jättehka förslag sora vi nu diskuterar fraralades i proposition, var det många människor och tidningar i landet som ställde frågan: Hur blir det med vår landsända? Finns det någon ort där som tillätes att växa eller sora inte tillätes att växa? Hela probleraatiken och planeringen med en hård styrning från högre ort bär inom sig själv fröet till sådana frågor.

Det kan naturUgtvis konstateras att en hel del av problemen raed lokahsering och planering kan bU lösta hyggligt raed förslagen. Men raan koramer aldrig ifrån att många bygder och landsändar känner sig oroade av vad framtiden på grund av den här planeringen kan koraraa att innebära i fråga ora upprätthållande av ett nödvändigt näringsliv. Att det upprättas ett systera raed klassificerade orter innebär ju i sig självt att man på raånga oraråden låser utvecklingen och förhmdrar en naturlig flexibUitet.

VisserUgen har väl en hel del av de tätorter sora nu finns i garala tider tUlkorarait genom styrning från statsraakternas sida. Men raånga orter har tillkommit av utvecklingens egen kraft och genom att enskilda människor tagit iniriativ, planerat och varit skapande krafter utan alltför hård reglering. Jag hoppas att, när denna planering skall förverkligas i praktiskt resultat, inte hinder i alltför stor utsträckning reses vid avgörandet på detaljplanet av enskilda projekt i orter, sora inte har fått äran att koraraa raed som utvecklingsbara i det här förslaget.

Vad beträffar de lokala förhållandena i Kalraar län har man i propositionen angett att där finns stora kustområden som bör skyddas för railjösvår industriexploatering, och man har i synnerhet nämnt

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Västerviksområdet. Men Öland Uksom Gotland har man angett ha stora värden ur rekreations-, natur- och kulturvårdssynpunkt.

Jag anser att denna struktur av rekreationsområde bör kunna anpassas till en bofast befolkning med skilda näringsfång som levebröd, där jordbruk och industri bör kunna utgöra huvudnäringarna även för framtiden. Jag är inte böjd för att övervärdera turismen sora näring att hålla en landsända levande. Den säsong som turismen har är alltför kort, och den är alltför väsenskild från människornas mera normala näringsfång året om. Däreraot kan jag inte tro att turisraen sliter ner naturen i den omfattning som en del olyckskorpar gäma vill göra gällande.

Vad som gagnar landsdelen mest är företag och arbetsplatser i de oUka mindre tätorterna sora inte anges sora tillväxtorter i det förslag som nu Ugger på riksdagens bord. Jag vill uttrycka min förhoppning om att detta förslag är tUl sin innebörd utformat så, att det inte lägger hinder i vägen för eventuella lokaliseringar till Öland av sådan industri som inte särskilt är miljöskadUg, att även sådan industri som är baserad på de naturUga tUlgångarna, t. ex. cementtUlverkning, får fortsätta. Det har också i propositionens angetts att så skulle vara fallet.

Nu säger man i debatten här från alla partier, utora från centern, att näringslivets företag inte räcker till för att man i alla bygder kan få arbete inom räckhåll. Men nog finns det raöjUghet till fördelning om man bara vill och om man skapar de naturhga förutsättningarna härför. Man har ju en yttre ram av produktionsmöjligheter, en yttre ram av arbetsplatser, och det är givet att när arbetsplatserna något så när skall fördelas — de raåste fördelas ora det skaU vara någon raening med en plan — så komraer det att bli en del kontroverser raellan oUka orter, mellan olika kommuner osv.

Man har ridigare angett att koncentration var det medel som skulle ge samhället de ekonomiska tillskottsresurser som eftersträvades, men den ideologin har slagit fel — något som förre utrikesministern Torsten NUsson också här angav.

Utskottet har avslagit ett yrkande från ett par ledamöter från Kalmar län om att föra Emmaboda till Kalmar primära centrum. Men det är också lika viktigt att alla de orter i Kalraar län sora inte fått utraärkelsen att vara tillväxtort inte hindras adrainistrativt eller på annat sätt att få tillskott av näringsUv och förnyelse när de garala, tidigare företagen av världens gång - eller på något annat sätt - har tjänat ut.

Jag har sett i dessa sammanhang att man från regeringen sagt att "det företagsekonoraiska lönsamhetstänkandet utgör inte något värn för människorna". Jag vill inte gå med på det. Det är inte någon riktig bedöraning. Är ett företag inte ekonoraiskt bärigt raåste det läggas ned, och då blir i stället — enligt raitt sätt att se - raänniskorna oskyddade när de förlorar sin förtjänst och därraed sitt arbete och får lärana sitt hera och bostad. Det kan innehålla någon delsanning men som helhetsbedömning är det fel. I stället skulle jag vilja säga att man bör se till att olika delar — och jag talar i det här fallet för Kalraar län — får, sora nämnts tidigare i debatten, järnvägsförbindelser, goda vägar och andra trafikförbindelser samt en allmän näringspoUtik så att företagens lönsamhet skyddas och en fast produktion upprätthålles. Det bhr det bästa värnet

och skyddet för de enskilda arbetande raänniskorna.

Statsrådet Lundkvist sade tidigare i debatten ang. raarkvärden under gårdagens kväll att förr var det så att en del sora hade pengar kapade åt sig de bästa bitarna för soramarstugetomter. Det är en för hård generaUsering att slå fast ett sådant resonemang. Jag känner till många från socialgrupp 1 som köpt torater för 50 öre eller 1 krona per m, raen i dag får industriarbetarna betala 35 kronor per m i de områden där det allraänna drivit frara en planering. Det är inte markägaren som får det här höga toratpriset utan det är en dyrbar och byråkratisk planering som tar 97 procent av pengarna. Den ursprungUga markägaren får, sora sagt, inte raycket, och det var raot bakgrunden av detta sora jag gärna ville göra dessa koraraentarer. Förhållandena kan ofta vara några andra än statsrådet gjorde gällande — det kan t. o. ra. vara tvärtora.

Herr talraan! Jag koramer vid voteringen att rösta för de reservationer sora centerns ledaraöter har avgivit och i övrigt för utskottets förslag.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talraan! När raan ganska ensara under ca 30 år i riksdagen har sysslat med att få förståelse för naturvård och möjligheter för olika raänniskor att få del av de värden sora vårt land ändå kan bjuda hela vårt folk, då är det självklart att man känner en viss glädje över att vi kommit så här långt. Riksdagen har under lång tid bjudit en oratorisk uppvisning vid dessa debatter. Jag hade trott att vi skulle kunna vara eniga om att ge uttryck åt tacksarahet och glädje över att Sveriges riksdag har velat ta upp dessa oUka frågor och försöka finna en lösning på dera.

Jag har fattat propositionen sora en skiss - inte bara en ofullbordad syrafoni utan även en bild av vad man skulle önska. Därför synes det raig inte finnas någon anledning att syssla med olika partiers synder och försumraelser i oUka situationer. Det kan icke för någon vara angeläget att kräva en syndabekännelse. Alla partier har, under den tid jag har suttit i riksdagen, på ett otillständigt sätt försyndat sig mot Sveriges natur och försumraat att ge raänniskor rättigheter i ohka sararaanhang.

Tidsnöden har självklart inte gjort det raöjligt att behandla denna fråga raed den orasorg sora varit behövlig. Jag är förvissad ora att de flesta ledamöter icke har hunnit raed att läsa igenom propositionens alla sidor. Inte heller har man hunnit läsa motionerna eller de erforderUga kompletterande handlingarna. När raan beklagar detta får raan väl ändå säga att det funnits en vilja — även ora noggrannheten har fått sitta emellan.

Jag skulle tro att riksdagens ärade talraan också har en känsla av att det här sker någonting väsentUgt när det gäller raänniskornas fritid. Det är ju inte bara Kilsbergen sora raan har hoppats på att kunna bevara för raänniskorna. Har man haft möjlighet att resa runt i vårt land och sett förstörelsen, har raan varje gång varit rädd.

Att jag kanske har sysslat med allemansrätten så pass raycket under åren har sin grund i att jag har velat försöka finna en rättshistorisk grund för att visa att sarahället, åtrainstone under överblickbar tid, ändå som en grundton haft en gemenskapsrätt, en från den romerska rätten och germanska tiden utgående och sedan i svensk poUtik århundrade efter

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

århundrade vidmakthållen vilja att ta hänsyn till att samhället skulle avdela vissa värden för alla människor. Jag har försökt att samla detta rättshistoriska raaterial för att ur det finna att juristerna och juristutbildningen borde kunna frigöras sig från 1611 och 1617 års privilegiesarahäl-le. Då förbehölls ridderskapet och adeln 800 ärabeten, rättsväsendet skulle vara knutet till adelsraännen, och dessa fick icke döraas av andra än adelsraän.

Det raest glädjande anförande som hållits här hölls av statsrådet Lidbom. Jag skulle önska att det hållits på 1940-talet då vi försökte bevara grusåsar och vattentäkter från förstörelse. Det konstaterades då att sarahäUet aldrig hade tilldelat enskilda dessa grusåsar och vattenorarå-den, sora msågs vara irapediraent. Sarahället kunde i den situationen ha infört en lagstiftning sora häramat eller förhindrat förstörelsen.

Det är synd att förre statsrådet Torsten Nilsson har gått ut ur kamraaren nu, raen jag vill säga att ora tillfälUga utskottet under 1940-talet hade förstått grusåsarnas betydelse skulle vi i dag ha sluppit miljardkostnader, och fraraför allt skulle vi ha sluppit att bl. a. i Uppland se alla såren i grusåsarna. I TV talar man om Bålstaåsen och riktar anklagelser raot koraraunalfolk, raen den felande är Sveriges riksdag. Varför utnyttjade man inte möjUgheten 1940 att utan någon som helst kostnad för samhället överföra grusåsarna till staten? I stället överlät man dem till enskild spekulation, och i dag ser vi resultatet.

Förstörelsen har nu drivits så långt att alla oavsett politisk uppfattning säger att den inte kan få gå längre. Som vanUgt ingriper sarahället många årtionden för sent. Det är därför som raan får tänka sig att försöka bota några sår i naturen och kanske företa en del araputationer.

Här har talats ora socialisering. I min raotion nr 1823 har jag försökt påvisa att även sådana personer som icke kan beskyllas för att vara sociaUster har varit inne på tanken att utnyttja lagstiftning och sarahäUsresurser för att stävja vissa raissförhållanden. Jag har bl. a. anfört att Curry Treffenberg, sora knappast kan sägas ha varit socialist, här i riksdagen var raed om att ta tillbaka tUl kronan 160 rail länga och 1,5 å 2 mU breda markoraråden i Norrland därför att raan på 1700-talet hade beraäktigat sig kronans mark till förfång för raänniskorna och samhället.

Det har förekommit samhällsingripanden under olika tidsskeden. Jag måste tyvärr erkänna att vi socialdemokrater har varit de som minst tillgripit vad som kallas sociaUsering. Det är frärast högerraän och andra borgerUga som varit tvungna att göra det för att bota en sjukdom sora samhället inte kan tolerera.

Den s. k. rättsfråga som varit uppe till diskussion är ganska ovidkora-raande, eftersora här inte finns någon sora helst rättstradition.

Jag har ansett att sarahället borde återta egendora sora överläranats med nyttjanderätt för att ett bruk eller en industri skulle Uållas i gång. Det har förekomrait i hela Sverige men i synnerhet i Norrland. I dag läggs bruken ner i Uppland och annorstädes av brukspatroner som en gång lade beslag på kronans raark och vatten, men de har glömt att återlämna statens egendom. Ora raan vill upprätthålla rättsprinciperna är det oriraligt att hävda att ett sådant återtagande skulle vara felaktigt. Vi reagerar i dag om någon går in på en bank och lägger beslag på några

hundratusen eller en miljon, och vi kan inte finna oss i att de sora har lagt beslag på pengarna går ut och köper aktier — inte ens om den sora orabud gör köpet är i god tro — utan i ett rättssamhälle finner man det rimligt att ta tillbaka vad någon orättfärdigt har lagt beslag pä. Förhållandet är detsararaa när det gäller sarahällets egendora. Det är regering och riksdag sora skall se till att allraänhetens, de egendomslösas rätt att ha tillgång till och nyttja mark- och vattenområden tas till vara.

Under förmyndarregeringarna på 1600-talet lade de Geer och Axel Oxenstierna beslag på kronans egendom. Adeln och ridderskapet tog kronans mark, betalade icke någonting för den men kunde ändå få kvitton utfärdade av kararaarkollegiet. I riksdagens ståndsprotokoll kan raan läsa att när denna orätt kora till synes, så sade riksdagen ifrån att det orättraätigt tagna skulle återgå till kronan, dvs. allraänheten. Detsararaa var förhållandet under hela 1700-talet. När raan 1765 kunde konstatera att bruken i Uppland, sora jag här har talat ora, köpts för de stulna 104 railjoner kronor och de ineraot hundra tunnor guld som vissa penning-magnater och deras medhjälpare orättmätigt hade lagt beslag på, stod det icke minst för juristerna klart att detta icke anstod ett rättssarahälle. 1823 års betänkande visar Ukaså att en ridderskapet tillhörig person och utskottsledaraot klart och tydUgt sade ifrån att rättsväsendet icke fick fungera som en enhet avskild från samhället utan det skulle ses i sitt sammanhang. Det sades ifrån att samhället skulle återta beslagtagen egendom. Längre frara på 1800-talet förekoraraer sararaa förfarande. Det är intressant att läsa protokollen från 1868 års riksdags andra kararaare. Där sades det också ifrån att ärabetsverk och andra inrättningar inte skulle sättas eraellan riksdagen och regeringen och därraed sätta rättsväsendet ur funktion.

För att återgå till vårt nuvarande århundrade vill jag hänvisa till vad jag anfört i raotionen. Statsrådet Lidbom refererade också till det beslut sora koaUtionsregeringen fattade sedan den allraänna och Uka rösträtten införts. Ätt vi sedan på olika sätt kränkt den enskildes rätt är alldeles klart. Det kan icke vara rätt att raänniskorna i Norrland, sora fick rätt till vissa nyttigheter för att de sora nybyggare skulle kunna odla upp landet, i dag får finna sig i att bolag lägger beslag på rättigheter sora de haft sedan urrrunnes tid. Det kan icke vara rätt raänniskor sora haft dessa rättigheter och som släktled efter släktled varit knutna till bygden i dag får finna sig i att bh dömda sora tjuvfiskare och tjuvskyttar av bolag som inte har rätt vare sig till vattenområdena i fråga eller till nyttigheterna. Dessa bolag har aldrig uppvisat någon köpehandling eller annan rättshandling över förvärvet. En landshövding, lagman, general ra. ra. tog från staten flera kvadratmil markområden, och det finns inga handhngar i bergsarkiven sora visar att det funnits någon rätt härrill. I Sollefteå finns det ännu en prost som kan följa generation efter generation rillbaka till 1600-talet då den tidens sarahällsbevarare tog ifrån finnbefolkningen dess egendora och skickade i väg människorna utan att någon köpehandling över förvärvet har kunnat uppvisas. I dag kan dessa stora bolag hindra bygdebefolkningen och raänniskor över huvud taget att utnyttja sina garala rättigheter. Förutsättningen för att människorna i dessa bygder skall kunna utnyttja sina rättigheter är att kronan hävdar sin äganderätt som

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

aldrig har fråntagits kronan. Det är både regeringens och riksdagens skyldighet att hävda sin äganderätt så att vanliga människor kan utnyttja de rättigheter de sedan urminnes tid har haft. Det är därför jag i rain motion säger att vi icke behöver ta ifrån någon enskild en backe eller Uten jordbit. Ora vi tar tillbaka den raark och de naturtillgångar kronan en gång ägde, och även nu äger, och hade reserverat för människors utnyttjande räcker det mer än väl. Vi skulle då få tillgång till alla kuster och alla vattendrag och det skulle räcka en bra bit.

Sedan Sverige år 1809 slutade kriga är den mark vi kunnat tillföra vårt landområde den markhöjning sora skett. I dag - 1972 - får vi finna oss i att bolagen lägger beslag på holraar, skär och strandoraråden som aldrig tiUhört dem och icke kan tillhöra dera.

Det har i dag talats ora rättslöshet och konfiskation. När de Geer skapade sina domäner tog han 700 å 800 hemraan från jordbrukare på ohka håll.

1689 beslöt man att de skulle lämnas tillbaka. Men de läranades aldrig tUlbaka eftersora de sora skulle verkställa beslutet tillhörde de privilegierade.

Likadant är det med markvärdestegringen. Det verkar som om det skulle innebära en socialisering att låta samhället tillgodogöra sig den. Alla vet att Henry George inte var sociaUst. Han var djupt kristen och skulle väl närmast vara gammelliberal. I poleraik med påven om den sociala grundorätten i fråga om markvärdestegringen m. ra. säger han, att det är orimligt att enskilda skall kunna nyttja marken såsom spekulationsobjekt och åsamka industrin och människorna över huvud taget en oerhörd skada.

Statsrådet Lidbom gav några exerapel i förrgårkväll som visade att priset på raark tjugodubblats på tio år. Det var eraellertid inte så avskräckande. Ora vi ser på förhållandena runt omkring oss och t. ex. noterar hur priset på mark i olyrapiastaden Miinchen har korarait att stiga efter olympiaden, kan vi konstatera att markvärdestegringen uppgår till tusentals procent. Jag önskar att stat och komraun skall kunna tillgodogöra sig uppkommen markvärdestegring. Om denna raarkvärdestegring hade gått till industrin och raänniskorna över huvud taget skulle vi givetvis inte ha behövt betala tusenlappen eller mer för en kvadratraeter raark i Stockholms centrura. Detta går ut över inte bara tätorternas enskilda människor, som inte har gjort någonting för att påskynda markvärdestegringen, utan också de jordbrukare som vill förvärva ett jordbruk därför att de har intresse av det.

Priserna på mark stiger rill en helt enkelt orimlig höjd. Därför anser jag att regerin.gen skall utreda frågan ora att sätta ett grundpris på all raark, knutet till det pris sora exempelvis god åkerjord i dag betingar. Vad därutöver tas ut av olika personer skall samhället återbörda rill stat och kommun.

Det framhålls att en enskild träffas av detta. Men, ärade kararaarledaraöter, hur ofta träffas inte den egendoraslöse av denna oerhörda markvärdestegring. De flesta människor i dag äger inte tillgångar utan är beroende av andra människor. Det är otillständigt och för en kulturstat oriraligt att denna raarkvärdestegring skall kunna tillkoraraa enskilda och

att mark för bostadsbyggande lämnas ut till enskild vinning.

Förhållandet är detsararaa beträffande lagar sora vi har stiftat under senare år. Är 1950 fastställdes lagar om gräns i vattenområde och om rätt till fiske ra. ra. En raycket hög jurist som var expert ansåg att det skulle kosta högst tre miljoner kronor att betala för s. k. intrång i fiskerätt. Jag varnade för det förfarandet och yrkade avslag på denna dans. I dag uppgår ersättningarna för dessa s. k. inträng till mellan 75 och 100 miljoner.

Vera är skyldig till att dessa railjonbelopp tas från skattebetalarna för att överlämnas till enskilda personer sora icke har Udit något intrång i sin fiskerätt och sora kanske aldrig ens har utnyttjat fiskevattnen? Det har t. o. ra. förekoramit att bolag som tagit raark- och vattenoraråden från staten har betingat sig ersättning för dessa, och det gäller inga små belopp.

Har regeringen skapat garantier för att, när man betalat ersättning för inträng, äganderätten återgår tiU kronan, sora fram till 1950 hade äganderätten til! både grund och vattenområden? Jag har vidare påvisat att vi skulle kunna använda gruslagren i våra sjöar — exerapelvis Mälaren — för sarahällets ändamål. Mälaren, som tidigare hade samma betydelse sora Östersjön har i dag, gjordes i stor utsträckning till enskild egendora. Jag ställer frågan: Skall inte riksdagen och regeringen se till att ämbetsverken fullgör sin skyldighet att bevara och bevaka kronans egendora?

Det var orakring år 1603 som man började rita kartor här i landet. Dessa kartor förbjöds av Gustav Adolf - eller rättare sagt av Axel Oxenstierna - av raiUtära skäl och var förbjudna fram till 1644. När sedermera för något år sedan den nya översiktUga kartan skulle upprättas fick bolagen sätta upp stolpar på sina fastigheter för att göra det lättare att flygfotografera orarådena. 1 dag sitter tydligen några yngre personer och gör nya kartor raed hjälp av dessa flygfoton. Vid Upplandskusten kan vi se hur den ena kvadratkilometern mark efter den andra läggs tiU bolagen.

Vi kan fortsätta denna granskning för att göra klart för oss att det är samhällets skyldighet att bevaka rättstillämpningen. Vad sora hände under det gamla ståndssamhällets tid från 1600-talet och fram till 1700-och 1800-talen skall vi eraellertid inte resonera ora nu.

Självfallet har inte alla riksdagens ledaraöter hunnit läsa rain motion, men jag har i den föreslagit att riksdagen skall besluta om en skrivelse till Kungl. Maj:t ora en utredning av alla de frågor sora är aktuella i detta saramanhang.

Vi raåste se till att denna stora proposition inte bara resulterar i ett ämbetsverk med armar, vilka liksom hos bläckfisken skickas ut åt olika håll. Här måste vi ställa samraa krav sora vi gjorde på äldre riksråd; de skulle noggrant följa raed utvecklingen. Kraven raåste i dag ställas på både riksdag och regering.

Jag har trohgen läst längre tillbaka liggande riksdagsprotokoll än statsrådet Lidbom, och då hittar man alltid en del ljusglimtar. Jag läste om en diskussion 1868. I denna diskussion restes krav på att kararaarkollegiet skulle avskaffas. Kararaarkollegiet var det verk, där aUa sora är

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

intresserade kan påträffa den största samling förfalskade dokument sora finns i detta land. Det är givet att det kan ha ett rausealt värde att samla på dessa. En del av dem kora bort när slottet en gång i tiden brann, raen det raesta finns kvar. Det gäller akter och kartor, vilka visar det år under vilket de förfalskades. Dock används de än i dag, när man från verk och institutioner begär remissutlåtanden, sora skall ligga till grund för oUka ändaraål.

Det enda raan från Bergvik och Ala, PhiUpsons och andra bolag kunnat förvärva var rätten att få nyttja Ljusnan som flottled. När bolagen betalade för detta intrång till staten och bönderna, beviljades detta på villkor att när flottningen upphörde skulle ägandet av älven återgå till kronan och nyttjanderätten till bygdens befolkning. Därför är den diskussion som förs om Ljusnan på något sätt felaktig, för raig veterligt har ägaren-kronan icke gjort någon frarastäUning om att bygga ut Ljusnans vattenfall. Det är ägaren som brukar göra sådana framställningar, och han skall även göra den utredning sora är erforderUg. Därefter går han till riksdagen sora fattar beslut ora hur man skall förfara.

Därför har jag önskat att riksdagen skall uttala att alla de framställningar, som kan komma att göras från enskilda, inte kan prövas av annan instans än just riksdagen. Detta sker då grundlagsenligt efter 77 §. Om man ändå vill göra intrång på kronans mark och egendora, raåste raan i sararaanhanget få klart för sig, att det aldrig kan bU fråga om äganderätt utan endast om visst intrång, som staten och riksdagen först skall ge sitt saratycke till. Men även om jag inte fått det som jag önskat, att vi skulle säga ett absolut nej till utbyggnaden, så anser jag — ora man inte kan få det bästa möjUga — att det som koraraer frara i reservationen 14 i fråga ora Ljusnan ändå är tillräckligt för att göra klart för både rayndigheter och andra var och hur kronans egendora skall skyddas ocU behandlas. Den får icke pä ett otillständigt sätt överföras till enskild spekulation.

Jag tror att det är ganska viktigt att man har detta i åtanke. Jag förstår raer än väl, herr talraan, att utskottet inte haft tid att pröva raotionerna över huvud taget. Man skulle ju hinna läsa igenora de här 2 000 sidorna och naturUgtvis en hel del till för att kunna behandla denna viktiga fråga. Därför ber jag att få ställa yrkanden och raotivering sora jag fraraställt i rain raotion nr 1823 och som avser att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj.t hemställa om vissa åtgärder.

Motionen har upptagits både i civilutskottets och inrikesutskottets betänkanden. 1 punkten 24 i civilutskottets betänkande, som gäller utbyggnaden av de södra huvudälvarna ra. m., är raotionsyrkandet i huvudsak tillgodosett genom den till betänkandet fogade reservationen 14 av heir Grebäck ra. fl. Jag ansluter raig till det tidigare fraraförda yrkandet om bifall till denna reservation.

Motionsyrkandet i övrigt är upptaget under punkten 49 i civilutskottets hemsfällan och punkterna 39 och 44 i inrikesutskottets hemställan. På de punkterna finns inga reservationer, och jag yrkar därför bifall till motionen 1823 med den ändringen, att riksdagens beslut genomgående avser skrivelse till Kungl. Maj:t med heraställan ora vidtagande av i raotionen angivna åtgärder.

Herr talraan, jag brukar tillärapa de gamla Carlyleska orden; En

människas mål är en handUng, ej en tanke, vore den aldrig så ädel. Jag hoppas verkligen att detta beslut trots alla oratoriska utläggningar inte skall bU bara en tanke utan en handUng, och att denna handUng skall komma till uttryck inom en rimUg tid, så att vi kan skydda oersättliga värden för raänniskor. Det gäller vår fauna och vår flora, och det gäller den trivsel vi behöver i olika sararaanhang. Det gäller att vi skall kunna ge trygghet till arbete och i andra olika avseenden för Sveriges folk i geraen och sätta stopp för spekulationsintressen och raarkvärdestegringar. Sådant skall inte få någon sora helst möjUghet att fortsätta sin skadliga verksarahet. Vi behöver en lagstiftning sora sätter raänniskan i centrura och där man försöker ta de hänsyn som alla behöver ta. Vi skall koraraa ihåg att det här inte bara gäller människans rätt utan jämväl djurens, fåglarnas och hela vår faunas och floras rätt, sora i dessa sararaanhang måste beaktas.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Man kan ha olika meningar om detaljerna i herr Lundbergs fraraställning, raen jag för rain del kan inte annat än beundra hans energiska och uthålliga kamp för bevarandet av allemansrätten, och det vill jag gärna ge uttryck för.

Det förslag till riktUnjer för regional utveckling och hushållning raed raark och vatten sora vi nu diskuterar får, ora det ges ett reellt innehåll, stor betydelse för utvecklingen inom landets oUka regioner och kanske allra frärast för den del av landet där jag hör heraraa, nämligen de s. k. skogslänen.

EnUgt proposirionen bör det vara en ambition, således en raålsättning, både vid den regionalpolitiska planeringen och den fysiska planeringen för det första att alla vuxna personer i arbetsför ålder så långt det över huvud taget är raöjligt skall kunna få tillgång till yrkesarbete i heraorten eller inom rimligt avstånd från den, för det andra att raedborgarna i geraen skall koraraa i åtnjutande av en god sarahällsservice och för det tredje att de samtidigt skall ha möjlighet att leva i en positiv yttre railjö.

Ingen kan väl säga annat än att det här är en fin och utraärkt målsättning, och jag för min del vill gärna ansluta mig till den. Men det är också riktigt det som herr Sträng sade häromdagen: Att sätta målet går ganska lätt, det är betydUgt svårare att skapa de möjligheter sora är förutsättningen för att målet kan uppnäs.

Vi har ganska gott om visioner, men det är inte sådana vi främst behöver. Vi behöver åtgärder som ökar tillväxtraöjUgheterna och som ger ökade sysselsättningstillfällen. Detta gäller i särskilt hög grad de landsdelar som sedan länge plågas av en allvarUg undersysselsättning. Dit hör mitt eget län.

Jag har i motionen 1802 redogjort för läget, och jag skall här inte upprepa det. Jag hänvisar till vad som står i raotionen. Det fraragår eraellertid av den redogörelsen att 12-13 procent av länets invånare i yrkesverksam ålder saknar arbete. Det är onekligen ett raycket högt tal. Ora till detta läggs att länets invånarantal för närvarande står tämligen stilla raen att antalet pensionärer växer - de två sista åren med ca 2 000 - är det inte för raycket sagt att läget är bekymmersamt. Det är därför

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

synnerUgen angeläget att tillväxtbetingelserna förbättras. En relativt enkel men säkerUgen positivt verkande åtgärd vore att låta hela Gävleborgs län och inte endast Hälsingedelen tillföras stödområdet. Härigenom skulle förutsättningarna för en samlad planering för länets industriella utveckling i väsentlig grad förbättras.

Jag yrkar därför bifall till motionen 1802 i vad det gäller Gästriklands införUvande raed stödorarådet och bifall rill motsvarande yrkande i raotionen 1783.

En annan åtgärd av stor betydelse vore att inora länet skapa tillgång till högre utbildning. Jag hänvisar i det sammanhanget till bl. a. ett av mig tidigare fraralagt raotionsförslag ora förläggning av högre teknisk utbildning till Söderharan. En sådan åtgärd skulle öka länets raöjUgheter att svara raot den raålsättning som propositionen 111 innebär och samtidigt förbättra Söderhamns utvecklingsraöjUgheter.

Beträffande Söderharan vill jag i Ukhet med herr Nordgren även frarahålla vikten av att stadens lasarett ges förutsättningar för att fungera på ett tillfredsställande sätt. Jag yrkar i det sararaanhanget bifall till reservationen 8 vid inrikesutskottets betänkande. Samtidigt yrkar jag bifall till rnin motion nr 1802 i vad avser kravet att Söderharan skall ingå i den grupp beträffande vilken Kungl. Maj:t uttalat att särskilda insatser kan bli aktuella för att upprätthålla regional service.

På raånga håll inom länet saknas den bredd i näringsUvet, som är en nödvändig förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad. Ett typiskt exerapel utgör Hofors, som bl. a. genom en väl utbyggd service har goda förutsättningar att fungera sora regionalt centrura men som på grund av ett alltför ensidigt näringsUv med en tung industri, som den helt dorainerande, i hög grad saknar sysselsättningstillfällen för t. ex. kvinnlig arbetskraft. Det är angeläget att detta förhållande rättas till, ocU möjUgheterna härtiU skulle enligt min raening öka, ora Hofors tillföres gruppen regionala centra. Jag beklagar att utskottet inte tillstyrkt raotionen på den punkten.

Ett regionalt centrura i länet, sora är i särskilt behov av aktivt stöd, är Ljusdal, sora är en strategiskt viktig ort i nordvästra delen av länet. Ljusdal har sedan länge drabbats hårt av rationaliseringar inom jord-och skogsbruk och fått vidkännas en mycket negativ befolkningsutveckling. Länsstyrelsen har också vid ohka tillfällen fäst Kungl. Maj:ts uppmärksarahet på att behovet av stödåtgärder i Ljusdal är mycket stort. Och jag vill tillägga — vi kan inte vänta mycket längre på det kraftiga stöd, sora här raåste till. Jag beklagar, att utskottet inte nu velat stödja motionsförslaget ora Inrättandet av ett industricentrum i kommunen, men jag hälsar raed tillfredsställelse, att utskottet påminner om att Ljusdal tillhör de regionala centra, beträffande vilka departeraentschefen uttalat att särskilda insatser från sarahällets sida kan bli aktuella för att upprätthålla regional service. Jag understryker på nytt; det är angeläget att sådana insatser koramer till stånd snarast.

Innan jag lämnar regionalpoUtiken, viU jag tillägga att förutom de speciella åtgärder jag har nämnt är vi i länet i stort behov av en ökad satsning på kommunikationer och ett effektivt transportstöd. Vägfrågorna är för vårt län utomordentligt brännande, men till den frågan skall jag

återkomma i ett annat sararaanhang.

Beträffande den fysiska planeringen skall jag nöja mig raed att ta upp en enda fråga och i anslutning till motionen 1786 säga några ord ora Mellanljusnan. Jag skall endast beröra frågan helt kort och skall inte ta upp ledaraöternas tid med att redogöra för den i dess helhet.

Mellanljusnan har under det senaste året korarait att stå i centrura för miljödebatten. Aktionsgruppen Rädda Ljusnan har i detta sammanhang betytt mycket, och jag vill gärna ge den en eloge. För den älvsträcka det gäller, som är ca 52 kra lång, föreligger sora alla känner rill ansökan i vattendorastolen ora en utbyggnad orafattande fyra kraftverk. En sådan utbyggnad skulle raedföra svåra och för framtiden bestående ingrepp i en älvdal, som rymmer mycket stora natur- och skönhetsvärden och givetvis även andra värden av stor betydelse, t. ex. tillgång till strömfiske. Inte minst dagens ungdom kräver att vi, sora i dag äger att besluta, för fraratiden bevarar de värden som de ännu outbyggda älvarna och älvsträckorna representerar. Och det är i fråga om Mellanljusnan en fråga sora engagerat raänniskor i alla åldrar. 23 000 personer har genora naranunderskrifter uttalat sig raot en utbyggnad, och ett sextiotal organisationer. Ljusdals koraraunfullraäktige, naturvårdsverket och kararaarkollegiet har också gått eraot en utbyggnad.

Motionsförslaget innebar att utbyggnadsplanerna skulle få vila i avvaktan på resultatet av den utredning, sora regeringen tillsatt för att pröva utbyggnadsplaner i huvudvattendragen - raed biflöden - fr. o. ra. Indalsälven t. o. ra. Dalälven särat Klarälven.

Utskottet har inte ansett sig kunna av formella skäl tillstyrka motionen men anför, att starka skäl talar för att hushållningen raed återstående oexploaterade huvudälvar och källflöden i södra Norrland och norra Svealand — på sätt som förutsatts i direktiven för utredningen — prövas i ett sararaanhang och att garanti härför bör skapas. Det kan ske, säger utskottet, exempelvis på det sättet att övergångsbestämraelserna till den ändring av vattenlagen sora trädde i kraft den 1 januari 1972 omformuleras därhän att vattendomstols beslut i tillståndsfrågor skall underställas Kungl. Maj:t. Utskottet förordar att riksdagen ger Kungl. Maj:t denna mening till känna.

De borgerliga reservanterna föreslår i reservationen 14 vid civilutskottets betänkande nr 35, att riksdagen med anledning av bl. a. motionen 1786 som sin mening ger Kungl. Maj;t till känna att sora riktlinje för planeringsarbetet bör gälla att vattenkraftsutbyggnad inte bör tillåtas i hittills oexploaterade älv- och sjösystera och hänvisar därjärate till en utförlig raotivering i reservationen 15 a.

Då jag för min del har som huvudintresse att medverka rill att rädda Mellanljusnan från utbyggnad, finner jag det senare yrkandet innebära en säkrare väg och yrkar därför bifall till reservationen 14 vid civilutskottets betänkande nr 35. Skulle utskottsraajoriteten ändock segra i voteringen ber jag att som tillägg till utskottets skrivning få ställa ett andrahands-yrkande. Efter det stycke på s. 25, sora börjar raed orden "Däremot vill" och slutar med orden "till känna" föreslår jag ett tillägg av följande lydelse:

"En fortsatt vattenkraftsutbyggnad ger ett ringa bidrag till kraftför-

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sörjningen. En stark restriktivitet mot en fortsatt utbyggnad är motiverad mot bakgrund av de starka skyddsintressen, som redovisas för älvarna, och av angelägenheten av att för framtiden bevara oersättUga natur- och kulturvärtien. Som riktUnje bör gälla att återstående orörda älvar och älvsträckor inte får byggas ut.

Det förutsattes att den starka opinion, som finns mot en utbyggnad av outbyggda kall- och biflöden kommer att beaktas och att frågor sora rör tillstånd till utbyggnad inte avgöres av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande."

Jag ber, herr talraan, att få instäraraa i de yrkanden sora inrymmes i de reservationer där folkpartister står som reservanter och i övrigt till utskottets hemställan.

Under detta anförande övertog herr förste vice talraannen ledningen av kamraarens förhandUngar.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talraan! Allt i naturen hänger obönhörligt saraman genom de ekologiska systemen. Om en länk i dessa system skadas eller slits av orsakas en rubbning sora kan ge verkningar i systemen där man minst anar det.

Trots dessa grundläggande fakta påstår exploateringsmarodörerna, frärast monopolkapitalet, att vad de ämnar företa sig i form av ingrepp i naturen inte koraraer att ge upphov till menliga effekter. Mot detta hävdar jag bestärat att därora vet railjöraarodörerna strängt taget ingenting. Anledningen till att de ingenting vet är att det är först nu sora ekosystemforskningen börjat ta form. Vad vi däremot vet är att de ohejdade och okontrollerade ingreppen i railjön uppenbarat en skräramande obalans inom de ekologiska systemen.

Så länge vi har en storfinans som kontrollerar och bestämmer över naturtillgångarna, så länge kommer också misshushållningen med railjö-och naturtillgångar att fortsätta. Det beror på att dessa ekonomiska krafter mäter ekonomisk tillväxt inte i vad sora är till gagn för breda folklager och heller inte i vad sora är till gagn för koramande generationer. Ekonomisk tillväxt för storfinansen mäts i vad som är bra för profiten och fåtalet aktieägare. Därför avfolkas inte bara hela regioner, utan railjön och naturtillgångarna förstörs och förbrukas. Allt fler människor komraer till klarhet om vilka krafter och vilka intressen som ekonoraiskt styr det här landet.

Ett brutalt exempel — av många — på hur hänsynslöst storfinansen behandlar vissa regioner är Ljusdal. Tre privatkapitaUstiska företag har begärt att få bygga ut sista oexploaterade älvsträckan i Mellanljusnan, belägen inom Ljusdals kommunblock. Målet ligger för närvarande i vattendomstolen för avgörande.

De privata kraftbolagens agerande har visat folket i Ljusdalsblocket vilken maktfaktor och vilket hot raot människor och naturvärden privatkapitaUsraen utgör.

Ljusdalsbefolkningen har också blivit raedveten ora att enbart organiserad karap kan ge fraragång. Aktionsgruppen "Rädda Ljusnan"

har växt ut till en folkrörelse av stort format. Inte mindre än 23 000 människor är direkt eller indirekt engagerade i kampen mot storfinansens planer på att roffa åt sig de sista outbyggda forsarna i Mellanljusnan.

I tidigare miljökonfUkter av Ljusnankonfliktens karaktär har en stor del av lönarbetarna pä konfliktorten reagerat för sysselsättningen och känt sig tvungna att ge upp railjövärdena. Men den sora känner till hur dessa reaktioner uppstått vet också att människorna upplevt det som att det aktuella sysselsättnings- eller miljöförstörelseprojektet varit det enda sysselsättningsalternativ sora stått till buds. Anledningen till att beslutsfattarna på de högsta nivåerna alltid gett liv åt denna skenbara motsättning har varit att de inte förmått att skapa några vettiga sysselsättningsobjekt på de aktuella platserna.

Med tanke på tidigare sådana konflikter är ställningstagandet i Ljusdal unikt; här har inte storfinans och byråkrater lyckats med att använda sysselsättningen sora arguraent för att få igenom sina "skuraraa planer". I Ljusdal har dels raajoriteten av koraraunfullraäktige, dels en stor majoritet av befolkningen kommit till den slutsatsen att railjön har långt större betydelse för deras fraratida sysselsättning än de tillfälliga arbeten en kraftverksutbyggnad skulle ge. Ljusdalsbefolkningen anser med rätta att deras framtid i stället hänger ihop med riksplanering och regionalpoUtik för folket — inte för storfinansen.

I Ljusdal och på raånga andra platser är man på det klara med vad sora hänt med andra kommuner där vattenkraften nu är fullt utbyggd. Varje gång ett nytt kraftverk projekterats har sysselsättning och kommunens utveckling varit argument för exploateringen. Vi vet vad som hänt Jokkmokks koramun. Vattenkraften är helt utbyggd, men ingen ny industri har tiUkomrait, utan i stället har raan ett ständigt sjunkande befolkningsunderlag.

Jag kan instäraraa i Olle Westbergs redogörelse när det gäller Utvecklingen i Gävleborgs län. Men låt raig helt kort närana något om den utveckling sora pågår i Ljus'dal. Är 1930 fanns 30 805 invånare i Ljusdals nuvarande kommunblock. År 1960 var siffran 27 007, och 1970 var antalet nere i 23 540. Under en tioårsperiod hade alltså befolkningen minskat med 3 467 personer. Det är den största befolkningsrainskning som något koramunblock i länet kan uppvisa. Huvudorsaken är rationaU-seringen i skogs- och jordbruk. De stora skogsbolagen Korsnäs-Marma, Bergvik och Ala och Iggesunds bruk har haft stora skogskontor förlagda till Ljusdal. Detsararaa har varit förhållandet med skogsägareföreningen och domänverket. SaratUga har uppträtt på samraa sätt, dvs. flyttat sina förvaltningar till Ljusdal.

SJ har lagt ned åtta järnvägsstationer inora koraraunen, och vid de återstående stationerna har det skett stora personalindragningar. Staten har alltså uppträtt på sararaa sätt sora storfinansen - utan hänsyn till raänniskorna. Staten fortsätter med denna politik. Nu är det domsagans kansli som skall dras in. Komraer man här att ta hänsyn till befolkningens och koraraunens protester? Vänsterpartiet koraraunisterna i Ljusdal har för flera år sedan i brev till regeringen krävt statliga initiativ i form av en StatUg basindustri till Ljusdal. Det finns också fackföreningar och andra organisationer sora har krävt detta. 1 Länsprogram 1970 anför länsstyrel-

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sen i Gävleborgs län att Ljusdalsregionen är synnerUgen lämplig för utbyggnad av ett industricentrum enligt de riktlinjer som lokaliseringsutredningen föreslagit. Tänker regeringen göra något åt alla de krav sora ställs från Ljusdals befolkning?

Herr talraan! Planerna på att exploatera de sista outnyttjade sträckorna av Mellanljusnan har inget saraband raed sysselsättning, inget samband raed ökningen av energiförbrukningen; de är endast betingade av att storfinansen kan öka sina profiter. Därför säger vänsterpartiet koraraunisterna nej till utbyggnad av MellanUusnan. Vårt krav är och koraraer att förbh: Staten måste genora en statlig basindustri, uppbyggd raed medel ur AP-fonderna, garantera sysselsättningen i Ljusdals komraunblock.

Herr komraunikationsrainistern NORLING:

Herr talraan! Får jag under tio rainuter berätta för kararaarens ärade ledaraöter vad sora kan hända i vårt land när ett politiskt parti, därtUl det största oppositionspartiet, på fullt allvar har börjat spekulera i valtaktiska fördelar i djupt allvarliga, samhällsekonomiskt och praktiskt många gånger svårlösta problem. Ätt jag inte har förhandsanraält raig på den ordinarie talarlistan koramer jag att förklara i slutet av detta korta inlägg.

Trafikpolitik och kommunikationer går sora en röd tråd genora raycket av det sora berör regionalpoUtikens utforraning i fraratiden. Det är naturligt att så sker. Utan några koraraunikationer ingen fraratid vare sig i stad eller på landsbygd.

Jag har vid så många tillfäUen förut i riksdagen och i andra sararaanhang beskrivit regeringens och socialderaokratins trafikpolitiska prograra att jag inte nu skall upprepa det. Vår trafikpoUtik för de närraaste åren ligger fast. Dess huvuddrag är att raed hänsynstagande tUl sarahällsekonomi, regionalpolitik, näringspolitik, miljövärden och trafiksäkerhet åstadkomraa en saraordning av de olika trafikgrenarnas utnyttjande.

Vid centerpartiets riksstämma i Växjö i somras försökte partiet skaffa sig ett trafikpolitiskt prograra. Det misslyckades. Det fanns för raånga uppfattningar. Alla önskade allt inora trafiken. Någon raöjlighet tiU prioritering fanns inte. Något ora hur önskeraålen skulle finansieras närandes aldrig. Riksstäraman gav förtroenderådet i uppdrag att vid höstriksdagens start presentera centerns trafikpolitiska program.

Något sådant prograra kora inte. I den allraänpolitiska debatten ett par veckor efter starten i riksdagen talade herr Fälldin om koraraunikationerna. Det han sade,kan sammanfattas i att allt var bottenlöst elände i fråga om kommunikationerna. Han sade ingenting om pågående aktiviteter.

Så fick vi den trafikpolitiska debatten i riksdagen för ett par tre veckor sedan. Jag efterlyste då centerns nya trafikpoUtiska prograra. Herr Dahlgren svarade att det fanns ett prograra, men centern tänkte inte offentliggöra det i år. Jag fick dock förtroendet att motta ett exemplar av programmet. Sedan jag läst det förstår jag varför t. o. ra. centern i det längsta är tveksara ora huruvida raan törs ge offentlighet åt detta, eftersom det kanske även för centern finns en yttersta gräns där en

tidigare ifrågasatt trovärdighet kan bli definitivt avslöjad.

Centerns trafikpolitiska prograra är en skrift där partiledningen kapitulerat inför sin riksstärama och nöjt sig med att skriva en önskelista utan gräns, utan prioriteringar, utan ekonomiskt hänsynstagande — ja, utan en tanke på att detta skall läsas, begrundas och ligga till grund för en om möjligt seriös debatt om koraraunikationerna inte minst i Norrland.

Varför skriver centern ett sådant här program? Hur törs man utmana den allvarligt menande delen av politikerna i ett läge där visserligen ett i raånga stycken avgörande riksdagsval ligger bara tio månader fraraåt i tiden men där det även efter valdagen kommer en vardag?

Jag vet inte hur många som liksom jag frara till i dag har fått det här prograraraet. Jag har frågat några rik.sdagsmän, raen ingen av dera har ännu sett det. Prograraraet ligger tryckt sedan rainst en raånad tillbaka. Vad är orsaken till att centern inte presenterat sin önskelista? Varför är centerpartiets talare i den här tvådagarsdebatten så tysta om trafikpolitiken? Hittills är det, såvitt jag har kunnat uppfatta vid ett någorlunda noggrant lyssnande, av centerns tolv talare endast herr FäUdin och herr Börjesson i Glörarainge som i två eller tre meningar talat om trafikfrågorna.

Herr Fälldins inlägg i den delen klargör i all sin korthet den önskan om konkretisering av probleraet som bara centerpartiet är mäktigt. Han sade i går: "Jag vill betona att det är angeläget att snabbt vidta åtgärder på kommunikationssidan för att avståndsproblemen skaU kunna bemästras." Klarare kan det i centertappning inte sägas. Efter 22 tiraraars debatt är detta det raest djuplodande centerpartiet kan åstadkomraa. Inte ett ord ora prioritering, inte ett ord ora finansiering.

Gunnar Hedlund nådde åtminstone längre. Pressad på hur han ville finansiera olika reformer sade han ofta: "Vi får genomföra det när vi får råd." Inte ens så försiktigt uttalade ekonomiska åtaganden törs den nye centerledaren och centerpartiet tillåta sig. Det skuUe ju kunna innebära att någon sympatisör genoraskådade bluffen.

Jag skall, herr talman, mycket kort, under ett par tre minuter recensera detta centerns trafikpolitiska program, som det genora en inre, tydligt markerad splittring i centerpartiet tycks vara hart när omöjligt att få ut till allmän debatt. Eller är taktiken ännu mer Ulfundig? Sparar raan på att göra det här offentligt tills vi är inne i valrörelsen på allvar och det därraed enligt centern förhoppningsvis koramer att drunkna i mycket annat sora en valrörelse innehåller?

I inledningen av skriften slår centern in en rad öppna dörrar:

"Alla raänniskor skall, oberoende av bostadsort, ålder, fysiska resurser
och ekonomisk ställning, ha tillfredsställande transportmöjligheter.
------ Trafikpolitiken raåste inriktas på att snabbt upprusta koraraunika
tionerna i oraråden där trafikförsörjningen är otUlfredsställande.

Trafikpolitiken skall användas sora ett raedel i regional- och lokaliseringspolitiken för att uppnå en positiv befolknings- och näringslivsutveckling i

alla regioner i landet.--- Målsättningen för trafikpoUtiken skall vara

att tUl riraliga priser erbjuda de enskilda människorna goda koraraunika-
tionsmöjligheter och att tillgodose näringslivets behov av transporter och
trafikservice i övrigt.---- Det är därför nödvändigt att alla delar av

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

landet har ett väl anpassat vägnät. En rättvis fördelning av

väganslagen raellan alla regioner skall eftersträvas. Kollektiv trafik

skaU upprätthållas i för aUmänhet och näringsliv tUIfredsställande omfattningar."

Sora en trafikpolitisk utmaning i den högre skolan får raan väl uppfatta; "Den kollektiva trafiken raåste byggas ut och göras raera attraktiv."

Det här och raycket annat göraraer centern undan för oss andra. Jag tror att det beror på att raan skäras för att publicera ett program där det mesta av kraven på socialdemokratiskt initiativ redan är genomfört eller håller pä att genoraföras. Eller, herr talraan, vad sägs ora följande citat;

"Regionala och lokala trafikförsörjningsplaner skall upprättas.

De regionala och lokala trafikförsörjningsplanerna skall ligga rill grund för en riksorafattande plan för insatserna på trafikorarådet."

Just i det sista jag här citerade når centerpartiet en av flera höjdpunkter. Regeringen beslutade, sora alla känner till, på soraraaren 1970 att påbörja en regional trafikplanering i landets alla län. Den pågår nu för fullt. Det jag nyss återgav, herr talman, ur centerns ännu opublicerade program är ett citat ur ett tal som jag höll i Luleå i augusti 1970. Säg ora inte centerpartiet ibland trots allt är läraktigt, även om det tar tid!

Ett av de mest utmärkande dragen i centerns sedan rainst en raånad tryckta raen opublicerade prograra, liksom i åtskilliga av centerns inlägg i den regionalpolitiska debatten, är sammanföringen av skilda, oförenliga önskemål i fråga ora utveckUng av olika trafikmedel.

Centerpartiet är starkt järnvägsvänligt. I prograraraet står; "Ytterligare nedläggningar av järnvägar måste förhindras." Tittar raan i centerns riksplan är önskeraålet ännu starkare. Där står; "Järnvägsnätet måste upprustas för att kunna tUlgodose de krav ett decentraliserat sarahälle StäUer."

"Långväga godstransporter bör i så stor utsträckning som möjligt företas raed järnväg så att landsvägsnätet kan avlastas", sägs det vidare i det här programmet. Men tittar raan på vägtrafiksidan ser raan att ökade väganslag krävs, och åkerisidan glöras inte bort: "Ett väl utbyggt nät av åkeriföretag såväl när det gäller godstransporter sora personbefordran bör eftersträvas i syfte att nå god transportservice i alla delar av landet." Och så tilläggei raan: "Åkeriföretag bör kunna få statliga kreditgarantier."

Allt för järnvägen, allt för vägtrafiken, det är centerns politik. Mycket annat skulle vara att tillägga, raen jag stannar här.

Jag vUl till slut, herr talraan, slå fast att centerpartiet, det största oppositionspartiet, i ett ögonblick när riksdagen genomför en av de för vårt lands invånare viktigaste debatterna på många år, en debatt ora frågor bland vilka trafikpolitik och koraraunikationer utgör en viktig del, står utan trafikpolitiskt program. Partiet har ett utkast till ett sådant program som landets koraraunikationsrainister på direkt förfrågan har fått raen sora alla andra, vilka har rainst lika stort intresse sora jag att ta del av det, av någon anledning inte får. Trots detta märkliga skådespel uppträder centerpartistiska talare på ett sätt sora skall se ut som om centerpartiet är det pådrivande partiet. Men raan törs inte på grund av

oförenliga inre motsättningar ens pubUcera sitt trafikpolitiska program. Herr talman! Ora centerpartiet hade publicerat sitt trafikpolitiska program så sent som för en tirarae sedan, hade kamraaren sluppit lyssna på raig i dag. Där är rain förklaring till att jag inte stod bland förhandsanmälda talare i denna debatt.

Herr FÄLLDIN (c) kort genraäle:

Herr talman! Oron stiger i den socialderaokratiska regeringskretsen. I går försökte raan sig på att göra regionalpolitiken uteslutande till ett jordbrukskooperationens problem. När man nu har erfarit att raan förraodligen inte når någon fraragång med denna ensidiga behandling av ämnet, finner komraunikationsrainistern anledning att gå upp och göra ett stort nuraraer av det trafikpolitiska prograra sora vi har antagit, tryckt och utgivit. Det är icke så att vi i förtroende delar ut ett enda exemplar tUl koraraunikationsministern, för det kan man ju inte göra - det har han själv bevisat. Han står här i kararaarens talarstol och säger att prograraraet har han fått i förtroende. Men sedan har han vänligheten att läsa in det tUl kararaarens protokoll. Hur ser koraraunikationsrainistern på detta raed förtroende ora han handlar så?

Nu tar jag inte alls illa vid raig; det är bara bra att det läses in i karamarens protokoll, det är då ännu några fler som får tUlgång till det. Det är inte så att kommunikationsministern är ensara om det. Sådana oriraligheter sora koraraunikationsrainistern nu gör sig skyldig till kan ju inte vinna förtroende hos någon. Hur skulle det vara tänkbart att vi lade ner pengar på att trycka ett prograra för att sedan hålla det heraligt? Så gott ora pengar har vi inte i det här partiet.

Hur ligger det egentligen till? Jag har sagt och raarkerat i mina tal att transport- och komraunikationsprobleraen hör raycket nära samman raed regionpolitiken. När herr Norling var ny koraraunikationsrainister hade vi en debatt i det garala tvåkamraarsysteraet, och då var herr Norling så färsk i sin uppgift att han inte hade klart för sig detta saraband utan förnekade det, trots att det då var klart inskrivet i utskottsutlåtandet. Att man dåligt har förstått det sambandet även pä senare tid under kommunikationsministerns ämbetsutövning framgår av det sätt på vilket raan fördelar pengarna, t. ex. till byggandet av nya länsvägar. Jag har erfarit att socialderaokratiska statsråd nu är ute och talar ora att skogslänen har liten andel av folket och stor andel av väganslagen, och det oroar tydligen socialdemokratiska statsråd att det är sä. Man är också i full färd med att ändra på den situationen. Om socialderaokraterna får hålla på koramer ju anslagen till länsvägar ute i landet snabbt att skäras ner.

Enligt föreliggande planer skall anslagen till byggande av länsvägar skäras ned bl. a. på följande sätt.

Kronobergs län Uade 1970 7,4 miljoner att bygga länsvägar för. 1974 skall länet ha 1 railjön. Värralands län hade 1970 8,2 railjoner och skall 1974 ha 1,5 railjoner. Mitt eget län. Västernorrlands län, hade 1970 12,2 railjoner - 1974 blir det 2,5 railjoner. Järatlands län hade 1970 10 miljoner och skall 1974 ha 2,7 railjoner.

Jag kan göra listan längre. Det är så här för praktiskt taget alla

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

landsortslän.

Låt mig säga till koraraunikationsministern; Det är en dålig metod att skapa förutsättningar för sysselsättning över hela landet, ora raan behandlar väganslagen på det viset. Metoden stämmer emellertid väl med den filosofi ni ger uttryck åt, att raan har för raycket väganslag ute i länen i förhållande till befolkningen. Men är man inte beredd att satsa på ett bra komraunikationsnät, så blir förutsättningarna fortlöpande allt särare för industri och annat näringsliv att leva och verka i de bygderna.

Så tUl sist bara några ord ora påståendet att vi inte skulle ha några konkreta förslag i saraband med behandlingen av de här förslagen. Gör nu en insats, herr koraraunikationsrainister! Se till att de egna partivännerna röstar föi vårt förslag sora behandlas i det här sararaanhanget och där raan stäUer raera pengar till förfogande under innevarande verksarahetsår för att öka vägbyggandet! Det är ett konkret förslag koramet från centern. Vad har regeringen för konkreta förslag på koraraunikationssidan i samband med regionalpropositionen?

Studera bjälken' i Ert eget öga innan Ni kritiserar grandet hos någon annan!

Herr koraraunikationsrainistern NORLING:

Herr talman! Det är ju ett bevis bland många andra på hur allvarligt detta egentligen är, att när jag går upp och talar om att centern inte har något trafikpolitiskt program — för det har ni ju inte, och där har herr Fälldin ändå inte sagt eraot raig — börjar herr Fälldin tala ora väganslagen. Det är klart att vi kan diskutera dera också, herr Fälldin, raen det var ju inte väganslagen jag talade ora, utan jag talade ora att ni inte har något trafikpolitiskt prograra. Herr Fälldin har sora sagt inte bestritt det från talarstolen nu, och jag tycker att det bara fördenskull var raotiverat att jag tog några minuter av den dyrbara tiden i anspråk.

Sedan är det väl endast att konstatera att med den situation sora centern här är i raåste man ha allvarliga problem inom partiet i den här delen — det kan inte vara på annat sätt. Det förstod jag raer än väl när herr Fälldin dessutom tog på allvar mitt resoneraang ora att jag hade fått de här handlingarna i förtroende. Visserligen är vi aUa trötta vid det här laget, mer något uns av humor kan väl även herr Fälldin förstå sig på.

När herr Dahlgren efter den trafikpolitiska debatten kom till raig och sade, att eftersom du nu har frågat efter det här prograraraet skall du i förtroende få ett exeraplar, så förstod jag ju att herr Dahlgren menade - vilket herr Fälldin nu tyvärr inte begrep - att det var ett förtroende från hans sida att han gav mig detta i handen. Men jag visste inte att det var så allvarligt att jag nu har missbrukat ett förtroende från centerpartiet. Hade jag vetat att det var så heraligt, så hade jag naturligtvis aldrig begärt ordet. Herr Fälldin menade ju att jag inte skulle ha rättighet att säga som jag gjorde, därför att jag hade fått materialet av herr Dahlgren i förtroende. Men, herr Fälldin, den debatten kan vi väl ta när andra slipper höra på oss. Vi skall väl inte trötta kammaren raed att raissförstå varandra i vad gäller den raera huraoristiska delen av debatten.

Slutligen, herr Fälldin, koramer jag inte att gå ut och uppraana väljarna att rösta på det prograra sora vi här talar om. Väljarna har ju inte

det programmet ännu och kan därför inte ens läsa det. Och den dag de får det och kan läsa det blir det ännu omöjligare för mig att uppraana väljarna att rösta på prograraraet; det komraer ni inte ens att klara själva.

Herr FÄLLDIN (c) kort genraäle:

Herr talman! Jag tror inte att det är till någon ledning för kararaarens ledamöter att kommunikationsrainistern och jag duellerar vera av oss sora är bäst i stånd att uppfatta huraor. Men jag skaU lägga på minnet att man inte skall ta koramunikationsministerns tal på allvar. Det var väl närraast det som var det väsentliga i kommunikationsrainisterns senaste inlägg.

Vad sedan prograraraet beträffar så har vi ett sådant — och det är inte heraligt! Vi trycker det för att dela ut det, och det är utdelat. Var och en sora efterfrågar prograraraet får det. Och jag föreställer raig att det går raed det prograraraet sora raed "den Ulla gröna" och raed riksplanen, att ju raer rabalder man från regeringskretsen gör av det, desto större blir efterfrågan. Vi bara bugar och tackar.

Sedan har jag inte föreslagit koraraunikationsministern och ingen annan i kamraaren heller att vid omröstningen senare i dag eller nästa vecka, när det nu blir, rösta på det här prograraraet; jag har uppraanat kamraarens ledamöter att rösta på vårt förslag ora 100 railjoner kronor ytterligare tUl att förbättra vägnätet, och jag har gjort det för att vi i någon raån skaU kunna avhjälpa den situation som regeringen har förorsakat genom att lägga fast den anslagsfördelning som jag läste upp valda delar ur.

Slutligen bara några ord tUl beträffande trafikpolitiska program. Jag tycker inte att det var något klarhetens aktstycke sora koraraunikationsrainistern så yvigt gick ut raed raitt i soraraaren, då han hade en raycket bestärad uppfattning om hur raan borde ordna de frågor det här gäller. För att ordna det sora koraraunikationsrainistern visste så väl hur det borde ordnas skulle det tUlsättas en utredning, raen sedan tog det lång tid innan koraraunikationsrainistern ens hade kunnat forraulera utredningens direktiv. Och det tycker jag inte är så mycket att rösta på. Men vad jag noterar, herr koraraunikationsrainister, är att det inte finns något konkret förslag på koraraunikations- och transportsidan i regeringens nu fraralagda propostion. Däreraot finns det konkreta förslag frän centern på det orarådet. Det är den stora skiUnaden.

Herr koraraunikationsrainistern NORLING:

Herr talraan! Det är bara två saker sora jag skall säga till sist, och den första är att det efter denna korta debatt raellan herr Fälldin och raig kan konstateras att centern inte har något trafikpolitiskt program. Jag har efterlyst ett sådant prograra både i den trafikpolitiska debatten för några veckor sedan och i dag. Nu utgår jag eraellertid ifrån att kararaarens ledaraöter ganska snart koraraer att få det prograraraet och att det inte finns några skäl som nu hindrar er från att dela ut det till riksdagens ledamöter. Att så inte skett måste väl ha berott på att ni inte har velat dela ut det. Jag bävar nämligen inför tanken att ni har så dåligt stäUt ekonoraiskt att ni inte har kunnat få ut prograraraet tUl kararaarens ledaraöter. Det är givetvis en överloppsgärning att deraentera det.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I övrigt vUl jag bara säga att socialderaokratin har ett trafikpolitiskt prograra sora är fastlagt vid vår partikongress i oktober månad. Vem som helst kan ta del av det genom att läsa protokoll och övriga handlingar från den kongressen. Centerpartiet har inte något sådant program, trots att man gör veterligt att centern är det största oppositionspartiet i landet — vilket är aUdeles riktigt. Jag tycker att det är en stor brist att centern inte har ett sådant program, och jag tycker det är vettigt och riktigt att herr Fälldin i dag har erkänt att man inte har något trafikpolitiskt program.

Herr ADAMSSON (s):

Herr talman! Målet för regionalpoUtiken är givetvis att de tre välfärdskoraponenterna arbete, service och god miljö skall bli tillgängliga för alla människor i vårt land. Den fysiska riksplanen tar bl. a. sikte på en dämpning av storstadsregionernas tillväxt och ett frärajande raed olika lokaliseringspolitiska raedel av sådana områden sora har ett vikande näringsliv och ett sjunkande befolkningstal. För storstadsorarådena syftar den bl. a. till att koraraa till rätta raed de köproblera sora finns inom vissa servicesektorer såsom sjukvård och komraunikationer samt de olägenheter från miljösynpunkt sora en alltför snabb befolkningsökning kan ge upphov till. Så långt synes alla vara ense om målsättningen.

För Skånes del skall planeringen för Malraöhus län inriktas på en fortsatt befolkningstillväxt under 1970-talet i långsammare takt än under 1960-talet. För Kristianstads län siktar man i riksplanen på en något ökad folkraängd frara tUl 1980.

Enligt referat i pressen från ett raöte med fyrstadscentern har landstingsrådet Stig F. Hansson för de församlade klargjort att centern i sin riksplan siktar till en ökning med 32 000 invånare i Malmöhus län mot regeringsförslagets 47 000. Jag avser inte att här ta upp en debatt ora dessa siffror, allra helst som enligt samma referat sekreterare Olof Jonsson vid samraa tillfälle framhöll; "Centerns värden är bara riktpunkter, som kan ändras av t. ex. ändrad invandring eller ändrade förhållanden i befolkningstillväxten." I referaten heter det vidare: "Det poängterades att centerförslaget inte innebär en utflyttning från städerna." Så försiktigt tassar man fram där raan presenterar sina djärva grepp för storstadsväljarna.

Detta koraraer raig att tänka på vad sora för några dagar sedan stod att läsa i en ledare i tidningen Sydsvenska Dagbladet ora förhållandena i Norge, där man konstaterar att Norge mätt raed ekonoraiska raått är ett industrUand. "Men", konstaterar tidningen,"de många industrisysselsatta är ofta första generationens industriarbetare sora egentUgen inte upplever sig själva sora sådana utan känner sarahörighet raed raodernäringarna. Resultatet av en dylik splittring blir lätt en poUtik raed bristande verklighetsförankring och Norges ekonomiska liv kan få uppleva en obehaglig konfrontation raed den verklighet raan vägrar erkänna."

Jag vet inte ora författaren haft centern och dess riksplan i tankarna, men visst finns det paralleller med vad sora hänt i svenskt näringsliv och politiskt liv under det senaste året. I raotion 1789, som jag väckt tiUsaramans med partivänner i Göteborgs- och Malraöorarådena, fäster vi

uppraärksaraheten på den klara tendens tUl därapning av storstädernas tUlväxt sora sedan raitten av 1960-talet gjort sig gällande. Låt raig raed en gång slå fast att av de problera sora härigenora uppstår är det fraraför allt den raarkanta nedgången i sysselsättningen inora industrin som inger oro inför framtiden och sora jag därför vill fästa kararaarens uppraärksamhet på.

I Malmö har under den senaste delen av 1960-talet pågått en ständig minskning av antalet industrianställda, en utveckling som under de senaste åren förstärkts genora konjunkturnedgången. Låt raig belysa detta med några siffror. I Malraö hade vi 1964 526 företag raed minst 5 anställda. Frara tiU 1970 hade den siffran rainskat med 108 och uppgick tiU 418. Det var en minskning med icke mindre än 19,4 procent. Samtidigt nedgick antalet anställda i gruppen industriföretag från 37 573 med 5 734 tUl 31 839. Det raotsvarar en rainskning av antalet industri-anställda raed 14,3 procent. Nedgången i industrisysselsättningen drabbade frärast industriarbetarna. Icke raindre än 5 195 av dera fick under dessa år lämna sina anställningar.

Den rainskade industrisysselsättningen har raedfört en utflyttning av arbetskraft, frärast kanhända återflyttning av utländsk arbetskraft. Utöver denna befolkningsrainskning tUlkoraraer en något glesare ströra av raänniskor sora skaffat sig egnahem i samhällen utanför stadskärnan. Befolkningsrainskningen i Malraö räknas i år uppgå tUl orakring 4 600 personer.

Någon tiUväxttakt i storstadsområdena som bör därapas finns det inte i dag. Det föreligger därför starka skäl att varna för en fastlåsning av uppfattningen om städernas tUlväxt som ett axiom i den fraratida regionalpolitiska planeringen.

Även ora en förbättring av konjunkturerna får ströraraen av utflyttade att vända eller brorasas upp koramer inte en ökad lokalisering av lätt industri till storstadsområdena att betyda någon fortsatt expansion i den takt som kännetecknade 1950-talet och början av 1960-talet.

Låt raig därraed slå fast att det vi raotionärer frärast viU fästa uppraärksaraheten på dä vi diskuterar regionalpolitikens utforraning icke är ökade befolkningsraraar för storstadsorarådena; där tror vi departeraentschefen har en ganska realistisk bedöraning. Vad det gäller är icke fler människor till storstäderna, utan arbete och sysselsättning åt dem sora redan bor där.

Den utveckling vi i dag upplever i storstadsområdena får givetvis betydande återverkningar på flera andra samhällsområden och därvid inte minst när det gäller bostadsbyggandet och sysselsättning för byggnadsarbetarna. Den tillmätta tiden raedger inte, herr talraan, att jag närmare går in på dessa problemstäUningar. Jag får återkoraraa till detta i annat sararaanhang.

Mycket skuUe också vara att säga ora storstaden som miljö. Den upplevs ingalunda så negativt av invånarna som raan kan tro av de skildringar sora gång efter annan förraedlas av raassraedia. När man exempelvis skildrar den nya stadsdelen Rosengård i Malraö sora ett sluraoraråde, då vågar jag påstå, ärade kararaarledaraöter, att man inte vet vad man talar ora.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vad vi raotionärer velat fästa uppraärksamheten på är främst att nedgången i industrisysselsättningen inom Göteborgs- och Malraö/Lunda-regionerna inger stark oro och kräver minst sararaa uppraärksarahet sora inom Stockholmsregionen.

Herr talraan! Det vore givetvis frestande att här ta upp en debatt i anslutning tiU centerpartiets reservation nr 9 i inrikesutskottets betänkande där raan närraare utvecklar hur raan vUl åstadkomraa en uppbrorasning av den s. k. storstadsexpansionen genora sysselsättningsbegränsning och en därapning av befolkningsutveckhngen. Jag skall eraellertid i det här skedet av debatten avstå härifrån. Låt raig uttala förhoppningen att de i vår motion framförda synpunkterna på industrisysselsättningen i storstadsregionerna och behovet av kompletterande lätt industri raåtte korama att beaktas då den regionalpolitiska planeringen skall orasättas i praktisk handling. Sysselsättningen raåste tryggas för den befolkning sora även i fraratiden vUl leva och bo i våra storstadsoraråden.

I detta anförande instärade herr Hugosson (s).

Herr NILSSON i Agnas (ra):

Herr talraan! I de gula böcker som vi i riksdagen ägnat oss åt den senaste tiden redovisas ett nytt uttryck för människans övertro i dag på planering, planhushållning och reglering. Sverige är i propositionen exponerat in i detalj på milliraeterpapper. Ännu återstår väl att styra "orraens väg över klippan och fiskens väg genora vattnet" — för att tala med den goda gamla Boken. Men härefter torde väl / praktiken myrstackarnas läge och fågelbonas plats vara anvisade i förväg.

Jag viU uttrycka den tvekan och olust raånga medborgare känner inför klassificering, strukturering, befolkningsramar och andra dunkla och därför skrämmande ord. Visst medger jag behovet av målsättning, riktUnjer och skiss, men jag vill efterlysa elasticitet och rajukhet. Vi vägrar tro att vår generation skall peka ut de orter sora skall utvecklas — de ställen raorgondagens släkte skaU trivas på. Jag frös inför förslagets ord att "i fortsättningen skaU all bebyggelse föregås av en prövning av var och när den från allraän synpunkt bör få komma till stånd". Var har vi i det sararaanhanget den enskilde individen?

Jag anser dock att de tvenne betänkanden vi behandlar har förbättrat propositionens förslag — i synnerhet gäller det några av reservationerna.

Låt raig, herr talraan, hålla raig till vad som redovisas ora raitt heralän Västerbotten. Min och raina länskararaters raotion har glädjande nog beaktats av utskottet så att Skellefteå anges ora priraärt centrura. Skellefteå är värt denna framgång - vi hoppas att det är en framgång. Jag hoppas att dess duktiga och företagsararaa befolkning skall få uppleva sin kommuns fortsatta blomstring och att undervisning och företag koramer att förläggas dit. Uraeå har också behov av fortsatt utveckling och goda lokaliseringar, raen till den frågan återkoraraer vi redan i januari 1973.

Då det gäller regionala centra i länet hade jag gärna sett att både Storuraan och Sorsele klassats sora sådana. Storuraan har utvecklats på raånga sätt och raåste anses sora ett oraistligt centrura i skogs- och fjällvärlden. Där har utbyggnaden av älven givit kraftverk och pengar —

men tyvärr är det inte detsararaa sora näringsliv och företag. Älven är utbyggd. Blå vägen är bra och en viss industri finns, raen det räcker inte. Ett flygfält och säkrare satsning på turisra och frUuftsliv raåste tUl.

Här viU jag gärna säga att de raänniskor som i samband raed diskussionen ora Vindelälvens utbyggnad raenade att den skuUe lösa alla problera raå lägga märke till vad som skett just med Uraeälven. Den är utbyggd men näringslivet har ingalunda fått den injektion det behövt.

Då det gäller Sorsele viU jag betona att denna koraraun försuraraats på ett upprörande sätt. Vindelälven var föreraål för många års debatt. Vågar jag hänvisa till kararaarprotokollen och till Macke NUssons bok Striden om Vindelälven? Älven bevarades orörd. Såsom förste raotionär ora dess bevarande är jag tacksam och glad över det, raen riksdagsbeslutet och regeringens beslut var saratidigt ett löfte om åtgärder för ådalen. Sorsele ligger i hjärtat av övre Vindelälvsdistriktet.

I rain raotion har jag krävt att Sorsele skall bU ett regionalt centrura. Jag tackar utskottet för dess goda skrivning ora Sorsele, även ora det inte Uar kunnat tillstyrka att Sorsele nu skall bli regionalt centrum, och förutsätter att fortsättning följer i andra regeringsförslag och att vi hemma i länet får nya möjligheter till fromraa för denna länsdel. Under aUa förhållanden raåste en ordentlig väg byggas längs Vindelälven. Det är ett oeftergivligt krav.

Får jag därtill närana probleraet raed gränsdragningen raellan stödorarådena. I rain motion har jag aktualiserat problemet med Bjurholm, sora nästa år skall ingå i Vännäs' komraunblock raen sora till hela sin prägel har andra drag än Vännäs. Detta koraraunblock är exerapel på en oläraplig konstruktion, gjord raot invånarnas vilja. Bjurholra bör föras tiU mre stödområdet. Departementschefen förutsätter "marginella förändringar" i gränsdragningarna, och jag väntar mycket av de förslag som skall framläggas 1973 enligt utskottet. Koraraunen har själv raåst utfästa sig att betala industrier sora etablerar sig där det sysselsättningsstöd sora utgår från staten till företag i orter av sararaa karaktär och raed sararaa läge när de räknas till inre stödområdet.

Låt raig sedan, herr talraan, betona att det viktigaste inte är dessa punktstöd, utan att den politik sora förs i landet gynnar näringar, företag, enskilda och därraed komrauner och stat. Vad sora gjorts sedan 1964 genora statsmakternas förslag har inte varit utan betydelse men har ingalunda vänt den negativa utvecklingen. En satsning på ett stödområde av det här slaget nu är av psykologisk betydelse för en tid, men skaU landets ekonorai botas och alla landsdelar må väl, får vi lov att föra en annan poUtik än den nuvarande. Ta bort löneskatten, bygg ut samhällets grundservice och uppmuntra driftiga företagare i stället för att misstänkliggöra dem!

Jag tror att det då skaU visa sig att stödområdet kommer att bli stödområde i omvänd riktning — aUtså ett stöd för övriga landet -eftersora railjö- och naturtillgångar och t. o. ra. kliraatet är bättre där. Det är lättare att undvika sociala svårigheter ute i bygder och län än i tätorter, det vet vi alla.

Men giv oss därute samma service, i första hand i form av vägar. Sank flygpriserna och teletaxorna så att de sora bor där inte behöver betala

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

mer för dessa grundläggande servicefunktioner. Jag kan ge ett litet exerapel.

Om man studerar priserna för flygresor mellan Malmö-Stockholra och Uraeå—Stockholra, finner man att fastän avstånden bara skiljer 15-20 kilometer är priset för en flygresa Umeå—Stockholm oerhört mycket högre än för Malraö—Stockholm, vUket jag påpekat i tidigare debatter.

SlutUgen — det var detta sora gjorde att jag trots tidsnöden inte strök raig från talarlistan — viU jag, herr talraan, peka på att den senaste planeringen ytterligare är ett bevis för att vi har glörat ett folk i Sverige, näraligen saraerna — saraerna sora en gäng ägde stora delar av vårt land som sitt hem.

Låt mig pårainna ora motionen 1826, som raoderaterna på Norrlandsbänken väckt, raed förslag om stöd åt samerna i deras näringar turism och fiske! Den är avvisad, men jag förutsätter att raan i riksplaneringen i fortsättningen och i näringspolitiken då det gäUer jämlikhetsfrågor börjar ta hänsyn tUl denna folkrainoritet, som inte har säte och stämma i riksdagen och som faktiskt på raånga sätt har stått under förraynderskap — det kan nämnas att kammarkollegiet är både företrädare för saraerna och, i vissa faU, saraernas raotpart, t. ex. i saraband raed rättegångar.

När civUutskottet nu - på s. 24 - talar om att bevara fjällen, frågar samerna sig; Åt vem skall fjällen bevaras? Också åt samerna?

Jag har en gång motionerat om att den odlade och hävdade jorden inte får förödas genom bebyggelse av olika slag. Vi har mark att lägga hus och industrier på - sådan raark som inte burit eUer kan bära säd.

Jag vill. också värna ora den raark sora saraerna sedan urrainnes tid häratat sina skördar från, där deras hjordar betat, de vatten där samerna fiskat och de raarker där de jagat. Vi får inte lägga kraftverk, gruvor, vägar, broar eller annan bebyggelse där utan att samernas åsikter beaktas och utan att deras talan får uttryckas och bU beaktad.

I det sammanhanget vUl jag också uttrycka min förhoppning att Ljusnan skall få förbli orörd, i den raån den inte redan är rörd.

I övrigt tycker jag det är tråkigt att inte vårt krav ora att hela denna stora fråga uppskjuts till en senare tidpunkt har beaktats av riksdagen.

I detta anförande instärade herr Fridolfsson i Stockholra (ra).

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talraan! Innan jag går in på det anförande sora jag tänkt hålla vUl jag säga några ord med anledning av herr BertU Peterssons i Nybro anförande, som han höll här tidigare.

BertU Petersson framhöU att han i civUutskottet inte kunnat stödja några av de motioner som kommit från Kalmar län, och detta gällde även den motion som jag har skrivit mitt namn under. Sora stöd för sitt ställningstagande åberopade Bertil Petersson en enskild person som tycks vara lika okunnig om förhåUandena i norra Kalmar län som Bertil Petersson själv.

Men bästa BertU Petersson! Västerviks koraraun har beretts tUlfälle att avge ett remissvar på den här frågan. Det vore väl då lämpligt att

åberopa det remissvaret; det har ju högt värde och kan inge trovärdighet!

Jag har i en raotion, nr 1775, sora står i överensstäraraelse raed Västerviks koramuns remissvar, sökt belysa de problera sora kan uppstå för de kommuner som blir upphöjda i rang och värdighet att vara så att säga rekreationsområden, dvs. områden dit ingen railjöskadlig industri skall få lokaliseras. Nu frarahåller departeraentschefen att just sådana oraråden skall prioriteras när det gäller annan industrUokalisering. Detta noteras raed största tillfredsställelse. Förhållandet är eraellertid det att efterfrågan på nya industrietableringar för närvarande är oerhört raycket större än tillgången. Därför blir det besvärligt för dessa korarauner. Det betyder raed andra ord att de svårigheter som redan nu föreligger när det gäller att söka anskaffa nya industrier förstärks för de s. k. "skyddade" komraunerna genom den begränsning de åläggs i fråga ora val av industri.

Detta gäller alltså de korarauner sora avses bU riksrekreationsoraråden för stressade och av industriellt utsläpp och annan railjöskadlig verksarahet utsatta raänniskor. Det är väl ingen sora missunnar dessa raänniskor att under en längre eller kortare tid rekreera sig och njuta avkoppling i en friluftsrailjö med rent vatten och ren luft. Men denna raöjlighet hade även stått till buds, ora utskottet gått med på raotionens heraställan ora att industri med begränsad railjöförstöring efter prövning skulle kunna lokaliseras till oraråde sora på grund av dess otillgänglighet och olämplighet beräknas inte kunna korama att tagas i anspråk för fritidsaktiviteter. EUer med andra ord; att man inte så kategoriskt bort avvisa sådan industris lokalisering tUl dessa s. k. skyddade kommuner. Jag förraodar att koncessionsnäranden alltjärat skaU ha tillfäUe att pröva lärapligheten av en sådan lokalisering. Detta borde för övrigt vara tillräckligt tillsamraans med kommunernas egna önskemål, och det är ju koraraunernas ställning i den lokala planeringen sora skall stärkas.

Man har gjort gällande att turisraen skulle korapensera eller utgöra något substitut för det skatteunderlagsbortfall sora en utebliven industrilokalisering förorsakar. Nu har vi eraellertid en raycket kort soramar, under vilken tid vi kan njuta av sol och friluftsbad. Det innebär att komraunala investeringar i förra av serviceanläggningar och andra kostnader som uppstår skall finansieras under denna korta tid som kan uppskattas till ca 2 månader ora året. Det gör att raan i dag inte är klar över ora turisraen har negativ eller positiv ekonoraisk verkan för koraraunen.

Själv är jag från en vad man skulle kunna kalla sommarstad, som har turisra. Men där kan raan inte se att turisraen har någon positiv inverkan på ekonorain, för vi har en utdebitering på 26:30 kr. Detta sagt inora parentes.

Nu har den komraun jag representerar tidigare haft svårigheter på grund av relativt dåliga koraraunikationer att för nyetablering attrahera seriösa industriföretag. Koraraunen har också haft en befolkningsrainskning, sora under de senaste två åren uppgår till 585 personer. Det är väl förståeligt att raan raed en sådan utveckling är känslig för åtgärder sora kan låsa fast en trend och som tUlsararaans raed skatteunderlag och utdebitering utgör ett hinder för vidgad eller utökad koraraunal service.

Jag tror inte att det finns någon koraraunalraan, sora är intresserad av

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

att få miljöförstörande industrier förlagda till sin hemort eller koraraun, om detta inte är en nödvändig åtgärd för att erhåUa resurser — så att inte komraunen halkar alltför långt efter andra med industrilokalisering raer gynnade korarauner — när det gäller koramunal service för den fasta befolkningen och även för att kunna vidtaga åtgärder för fritids- och frUuftsverksamheter till gagn inte rainst för turisraen.

Jag beklagar att utskottet inte velat acceptera de tankegångar sora finns i raotionen. Nu anser jag det utsiktslöst att ställa något yrkande på raotionen, och då jag inte heller har något till övers för demonstrationspolitik, skall jag begränsa mig tiU en heraställan till departementschefen och regeringen om att ha sin uppmärksamhet riktad på de besvärligheter som dessa s. k. skyddade kommuner kan komma att drabbas av och också vidta de åtgärder, som kan anses befogade.

Herr PETERSSON i Nybro (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Johanson i Västervik måtte inte ha lyssnat på mitt anförande, då han säger att jag åberopar raig på en enskUd person. Vad jag åberopade raig på var den socialderaokratiska partikongressen, där koramunalrådet i Västervik med instämraande av inrikesministern, som är närraast ansvarig för lokaliseringspolitUcen, fick igenora ett enhälligt beslut av kongressen att man skulle särskUt beakta industrUokalisering tUl de kommuner, som genora riksplanen inte kan få raUjöstörande industrier. Vad kan raan riraligen mer begära att få? Jag förstår över huvud taget inte att herr Johanson behövde motionera raot den bakgrunden.

Herr JOHANSON i Västervik (s) kort genraäle:

Herr talraan! Herr Petersson ger raig rätt i att det var en enskild person som han åberopade. Så säger herr Petersson att han inte kan förstå, med tanke på det ställningstagande partikongressen tog, att jag behövde motionera i frågan, därför att det var så självklart att man skulle följa partikongressen. Men varför sitter då BertU Petersson i utskottet och inte kan stödja en raotion som han anser sä självklar och som partikongressen tydligen tidigare gett sitt stöd?

Herr BOO (c);

Herr talman! I detta skede av debatten har aUa principiella och i övrigt centrala frågeställningar i föreliggande stora och för fraratiden raycket avgörande ärende blivit grundligt analyserade och diskuterade. Debatten har verifierat att centerns decentralistiska målsättning står eraot ett accepterande av regeringens fortsatta koncentrationspolitik, som utskottsraajoriteten ställt sig bakom.

En begreppsbestämning tycker jag ändå har klarats upp, nämligen att centerns riksplan och regeringens proposition likartat baserar sina målsättningar på befolkningsramsvärden. Men det har också intresse att flytta över dessa planeringsmålsättningar på länen och se hur de olika regionalpolitiska kapporna ter sig i verkligheten. Jag skall försöka göra det på mitt hemlän, Kopparbergs län.

Folkmängden i Kopparbergs län är för närvarande ca 278 000 efter en kraftig nedgång med över 4 000 personer under 1960-talets sista år. I

regeringens proposition kan man med en begränsad befolkningsökning i landet i dess helhet säga sig acceptera en nedre gräns för Kopparbergs län på 270 000 människor fram till 1980. Därtill innefattas i propositionen en beräknad tillväxt av priraärcentret, Falun-Borlänge, under samma tid.

Då uppstår den avgörande frågan, som folket ute i ett flertal av länets korarauner har rätt att få svar på: Hur kommer en sådan målsättning att te sig för komraunerna utanför primärcentret? Först kan länets folkmängd enligt utskottets mening tUlåtas minska med kanske 8 000 människor från nuläget, och därtill skall koncentrationen ytterligare forceras inom länet. Vad blir det då kvar sora underlag för korarauner i norra, västra och södra Dalarna? Och vad värre är, trenden under slutet av 1970-talet kommer enligt regeringens proposition att bli avgörande för planeringen in på 1980-talet.

Denna planeringsnivå i länet skall sättas i relation tUl länsprogram 1970, sora anger 286 000 innevånare sora raålsättning. Centern har i sin riksplan följt upp länsprogrammet och sätter som mål - med en sararaantagen beräknad befolkningstUlväxt i hela landet på ungefär 400 000 människor - en ram för Kopparbergs län på 295 000. Skulle inte den befolkningsökning sora är angiven i raraen för hela landet korama till, skall självklart också förändringar i ramen för Kopparbergs län ske i proportion därtill.

Från centern vill vi också slå fast att alla kommuner inom länet raåste kunna räkna raed en positiv utveckling. Detta är helt enkelt en livsfråga för de flesta koramuner i länet. Underlaget för service och Uknande är redan nu så lågt att en ytterligare minskning och uttunning icke kan accepteras.

Ora denna raålsättning vågar jag säga att det inte råder några delade raeningar i länet. Ett klart uttryck för detta kom också fram i det remissvar sora länsavdelningen för Koraraunförbundet nyligen avgivit raed avseende på regionplaneringen för Falun-Borlänge. I detta uttalande, sora är enhälligt, säger styrelsen — och då hänvisar raan tUl att raan sade liknande saker vid reraissen på länsprograra 70; "Styrelsen framhöU emellertid raed eftertryck redan då, och gör det även nu, att satsning på centralregionen inte får ske på övriga länets bekostnad. Farhågor av denna innebörd uttalas ofta från olika delar av länet, inte minst från de koramuner i länet som ligger utanför det allmänna stödområdet. Centralregionen Borlänge-Falun inrymraer f. n. cirka en tredjedel av länets folkraängd. Den befolkningspolitiska raålsättning sora regionplanen anger, 111 000 raänniskor år 2000, tyder på att regionen beräknas få en växande andel av länets folkmängd. Styrelsen anser att målsättningen för regionkommunerna bör vara att den beräknade folkmängdsökningen i huvudsak sker genora inflyttning utifrån och inte genora inflyttning från övriga länsdelar. Det raåste vara av värde för centralregionen och dess oraland att länet i övrigt också får utvecklas positivt."

Det är således en enig styrelse för länsavdelningen sora skriver detta. Och denna syn ansluter sig ju helt till centerns syn på planering i länet, även raed beaktande av diskussionen om ortsklassificering och de bedömningar som görs för minsta orter som där inte preciseras såsom frara tidsorter.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Detta enhälliga reraissyttrande från länsavdelningen av Koraraunförbundet kan och bör ställas i belysning av regeringens planeringsfilosofi i propositionen, ytterligare redovisad av statsrainistern sora i gårdagens debatt sade att det måste skapas stabila bastioner av priraärcentra ute i länen.

Regeringen raåste ha haft det svårt att göra sin målsättning i regionalp<5litiskt avseende trovärdig också för sitt eget kommunalfolk ute i landet.

Som bakgrund tUl regeringens regionalpolitik raed fortsatt koncentration både i landet och i länet redovisas behovet av en differentierad arbetsmarknad med kvalificerad service.

Ora dessa ting kan väl i stort enighet råda, raen centern vUl nå den målsättningen över en decentralistisk inriktning.

Propositionen förutsätter att service och differentierad arbetsmarknad skulle vara något specifikt för ungdoraen. Detsararaa sade inrikesministern här i går. Jag tror det är vanskligt och t. o. ra. farligt att göra denna kategoriklyvning. Behöver inte de äldre människorna även ute i glesbygderna tillgång till alternativ sysselsättning? Planerar man med regeringens målsättning och tror att de äldres krav är mindre — att de kan klara sig på kort sikt med den service som erbjuds — är självfallet ett vikande befolkningsunderlag i dessa oraråden att vänta.

Det finns många bevis för att ungdoraen har andra värderingar vid val av bostadsort än ett ytterligare koncentrerat sarahälle kan erbjuda dem.

Det skulle ur den aspekten vara synnerligen ödesdigert om synen på servicen och sysselsättningen för de mänga raindre orterna skulle bli den, att insatserna frärast skall inriktas på kortsiktiga behov. Tyvärr är det väl detta sora är signifikativt för raånga av de glesbygdsinsatser som i dag görs och planeras. Det är detta sora gör att oron ute i raånga bygder är så stor inför framtiden.

Jag skall inte utveckla centerns målsättning i regionalpolitiken utan kan helt instämma i den redovisning sora raina partikamrater gjort tidigare under debatten och sora finns fastlagd i vår riksplan och i raotionen.

Låt mig bara understryka att de hittills gjorda lokaliseringsinsatserna för bl. a. Dalarna varit värdefulla men otillräckliga. Länet har under 1950- och 1960-talen planerat för en befolkning på 300 000 raänniskor. Det måste ju vara riktigt att sammanväga näringslivets utveckling och volymen av de investeringar som gjorts av sarahället, dvs. landsting och komrauner. Dalarna i sin helhet är ett bra alternativ för raänniskorna att välja.

En för länets del betydelsefull fråga är gränsdragningen för stödorarådet — både det yttre och det inre.

Stödområdesgränsen under de första fem försöksåren i slutet av 1960-talet, som skar rakt igenora länet, var i och för sig diskutabel raen gav ändå norra och västra Dalarna en chans att hävda sig raot övriga delar av länet. Början gjordes också till en hygglig utveckling för bl. a. Mora, och det är värdefullt.

När riksdagen år 1970 antog riktlinjerna för den nya försöksperioden gjordes den ändringen att centralregionen Falun-Borlänge tillsaramans

med Säters och Gagnefs kommunblock kom med i stödområdet, raen koramunblock sora redan då hade en negativ utveckling — Avesta, Hedemora, Smedjebacken och Ludvika — lämnades utanför stödområdet. Detta har för icke rainst Avesta planeringsregion betytt en fortsatt tUlbakagång på grund av dess icke rainst i förhållande tiU centralregionen ojärana förutsättningar.

Det har varit olyckligt att bryta sönder länet på detta sätt. Det har vi också givit uttryck för från centern vid saratliga riksdagar under 1970-talet. Partiets uppfattning har också under de senaste åren raött en betydande uppslutning i utskottet. Men frågan har under saratliga år fallit genora att de socialdemokratiska ledamöterna från Dalarna svikit länet vid avgörande omröstningar.

I år har kravet om att hela länet skaU ingå i stödområdet fraraförts bl. a, i partimotion från centern. I utskottet har det inte varit möjligt att få stöd för hela detta krav. Jag vill självfallet hälsa med tillfredsställelse att Avesta och Hederaora förts tUl stödområdet men måste ur länssolidarisk synpunkt beklaga, att Smedjebacken och Ludvika fortfarande lämnas utanför.

I sin raotivering anför utskottet att utvecklingen beträffande befolkning och arbetstUlfällen i Ludvikaregionen gått uppåt under de senaste åren. Ja, detta är visserligen riktigt, men regionen har ett raycket ensidigt näringsliv och därför är oraedelbara insatser för en differentiering av detta nödvändiga för regionens framtid.

Jag beklagar således att Smedjebacken och Ludvika lämnats utanför stödorarådet raen finner det raeningslöst att mot ett enigt utskott nu yrka bifall tiU centerns partimotion om att hela Kopparbergs län bör mförlivas i stödorarådet. Från Dalacentern lovar vi dock att återkoraraa raed detta krav redan vid nästa års riksdag.

Beträffande gränsdragningen för det inre stödorarådet vill jag upprepa kravet från tidigare år att Malungs och Vansbro koraraunblock bör föras till det inre stödområdet.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till samtliga reservationer som undertecknats av centerledaraöter.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr MAGNUSSON i Grebbestad (s):

Herr talman! Att genomföra en hushållningsplan, som på ett rättvist sätt skall tUlförsäkra människorna i olika delar av landet så långt raöjligt Ukvärdiga levnadsbetingelser, är utan tvivel en stor uppgift. Förutsättningen för att raan skall lyckas härraed är att raänniskorna uppfattar sarahällets åtgärder i positiv anda. En hushåUningsplan är av naturliga skäl konfliktladdad, och detta har också besannats under den pågående debatten. Jag har icke för avsikt att kommentera alla de åsiktsriktningar sora frarakorarait, även om detta kan vara aldrig så frestande.

Däreraot är jag angelägen att få säga några ord om ett par motioner, som väckts av oss socialdemokrater på Bohusbänken och som behandlats av civUutskottet i saraband med propositionen 111. Motionen 781 utmynnar i en begäran om utredning och förslag ora årliga statsbidrag till koramuner, sora under ett par sommarraånader varje år måste tillhandahålla service åt icke kommunraedleraraar, sora under sin seraestertid

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kräver kommunal service. Kommunerna kan icke med bästa vilja i världen kompensera sina utgifter raed höjda avgifter vare sig det gäller renhållning, avloppsrening eller vattenförsörjning.

I den koraraun jag själv tUlhör raåste vi via kommunalskatten uttaxera 1 raUjon kronor sora icke kan täckas raed avgifter. Jag kan anföra raånga liknande exerapel för att visa att soraraarvärdskoraraunerna måste korapenseras, raen tiU detta avser jag återkoraraa nästa år. Utskottet har näraligen varit vänligt nog att Uänvisa till den skatteutjämningsrevision sora i en proposition koramer att föreläggas nästa års riksdag. I denna proposition bör enligt utskottets mening motionärernas intentioner beaktas.

I den andra raotionen, nr 1795, framför samma motionärer att riksdagen bör begära att Kungl. Maj;t i samverkan med berörda korarauner måtte vidta särskilda åtgärder för att korapensera uteblivna arbetstUlfällen från företag sora haft för avsikt att etablera verksamhet i s. k. bevarandeoraråden men som till följd av riksdagens beslut i anledning av proposition 111 ej kan fullfölja sina planer.

Utskottet hänvisar tUl civUrainisterns anförande i propositionen på denna punkt, att självfallet skall inte näringslivets utveckling i oraråden av bevarandekaraktär hindras, utan raed hjälp av de regionalpolitiska medlen bör allt stöd lämnas tUl en gynnsam utveckling. Motionärerna är medvetna om att de medel sarahället förfogar över för att föra en regionalpolitisk arbetsraarknadsverksarahet är goda och att det bör vara möjligt att lösa sysselsättningsproblemen i de berörda komraunerna raed miljövänliga industriföretag. Jag förutsätter att detta också koramer att ske. Bland de företag sora anraält intresse för etablering på Västkusten är Skandinaviska elverket, sora viU bygga ett oljeeldat kraftverk vid Idefjorden, och AB Atoraenergi, sora tidigare haft för avsikt att uppföra en upparbetningsanläggning för atombränsle vid Sannäsfjorden. Av miljöskäl kommer antagligen ingen av dessa anläggningar till stånd, och därraed förlorar koramunerna förväntade arbetstillfäUen.

Jag vill därför starkt understryka att skall raänniskorna i dessa bygder uppfatta de beslut som riksplanen innebär i positiv anda, så måste det privata näringsUvet, statsraakterna och de berörda koraraunema hjälpas åt att uppfylla de förväntningar som befolkningen har rätt att ställa om likvärdiga levnadsbetingelser.

1 detta anförande instämde herr Gustafsson i UddevaUa (s).

Herr JONSSON i Mora (fp);

Herr talman! Det beslut som riksdagen nu skall gå att fatta komraer att ha stor betydelse för utveckUngen, inte rainst i de s. k. skogslänen — norra och stora delar av mellersta Sverige. Den sjunkande sysselsättningen inora skogsnäringen har friställt raånga människor, som för att erhålla arbete måst flytta till andra orter, t. o. ra. ut över länsgränserna. Skogslänen har därför fått vidkännas stora flyttningsförluster och därraed befolkningsrainskning.

Den hittiUs förda lokaUseringspolitiken har dock bidragit till att något därapa denna rörelse. I den mån lokaliseringspolitiska insatser fått mogna

fram och nå full effekt kan det konstateras att nya arbetstillfällen tiUskapats. Men det föreligger, ora man betraktar länen som enheter, ändock regional obalans, undersysselsättning och bristande service inom olika delar av länsenheterna.

I Kopparbergs län har nyssnämnda oraflyttning lett tUl att länet under 1960-talet fått vidkännas en betydande folkrainskning. Även om en uppbrorasning av denna ägt rura de senaste åren, sä föreligger inom vissa delar sysselsättningssvårigheter.

Enligt en sammanställning över 1971 Uar i Kopparbergs län lokaliseringsstöd bevUjats 46 företag med ett belopp av ca 40 miljoner, och raan beräknar att 550 personer beretts arbetstillfällen genom de investeringar på ca 68 miljoner som härigenom koramit till stånd. Den ökning av antalet sysselsatta som skett under åren 1965 — 1970 tUl följd av lokaliseringspolitiska insatser har beräknats till ca 2 400 personer. Men detta har inte varit tUlräckligt för att raotverka flyttningsrörelserna. Sett framåt är därför ytterligare insatser på det här området nödvändiga för att åstadkorama regional balans och en positiv utveckling.

Självklart sararaanhänger en utveckling i den riktningen raed att det förs en ekonoraisk politik sora ger stiraulans till ökat företagande och investeringar. I annat fall saknas en grundläggande förutsättning härför.

För att korama tiU rätta med den regionala obalansen förutsattes starka regioner och komrauner i hela länet, regioner och korarauner sora är utvecklingsbara och kan vara attraktiva för etablering och utveckling av företag. Det krävs också en service som tillgodoser invånarnas elementära behov, och Kopparbergs län synes ha goda förutsättningar i det avseendet. Men det är viktigt att raan i detta sammanhang också iakttar det behov av service som finns i de mindre tätorterna i kommunerna. Låt raig i detta sammanhang stryka under vad folkpartiet säger i sin partiraotion 1818; "För att alla inora koraraunen inora riraligt avstånd skaU få tUlgång till eleraentär social, koraraersiell och kulturell service raåste koraraunen i många fall få hjälp raed att upprätthålla eller bygga ut servicen i koraraunens tätort." - Det heter vidare att -"statsraakterna inte kan vika frän ansvaret att också stödja den service, som framför allt människorna i de till ytan större kommunernas ytteroraråden har rätt att kräva. Det hot ora fortsatt avfolkning eller en fraratid i allraän osäkerhet som varit verkligheten för många orter i vårt land måste undanröjas".

Vi från folkpartiet förordar en servicegaranti för kommuncentra och raindre orter. Den garantin måste närmare preciseras. Utskottet har också i sitt betänkande anslutit sig till dessa synpunkter.

Det är också viktigt att främja en mer varaktig sysselsättning inora de olika delarna av länet, och i det sararaanhanget skulle jag vilja peka på vad sora från länsstyrelsen i länsplan 70 har frarahåUits, näraligen att raan i den fortsatta utredningen ora industricentra också bör undersöka raöjUgheterna att i Mora placera ett industriellt centrura.

Jag vill vidare ta upp några frågor som också berörts tidigare av herr Kari Boo.

Vissa delar av Kopparbergs län tUlhör sedan 1965 det s. k. stödområdet. Det har varit bakgrunden till den hittills förda lokaUseringspolitiken.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

En utvidgning skedde 1970, men fortfarande är delar av länet utanför stödområdet. I upprepade framställningar och raotioner har yrkats att hela länet skulle införlivas med stödorarådet. I partimotionen nr 1818 med anledning av föreliggande proposition har folkpartiet upprepat detta yrkande.

Nu har ett enhälligt inrikesutskott föreslagit att man på så sätt skulle bifalla raotionen, att Avesta och Hederaora korarauner läggs till stödorarådet. I fråga ora Ludvika och Smedjebackens kommuner har utskottet, med hänsyn till de skäl utskottet anfört, inte nu kunnat förorda en införlivning. Det är dock tUIfredsställande att en dellösning kunnat åstadkomraas, och jag hoppas att Ludvika och Smedjebackens komrauner, sora koraraer att ligga inom den s. k. grå zonen, komraer att ges en fördelaktig behandling i lokaliseringsfrågor i avvaktan på en lösning så att hela länet koraraer att ingå i stödorarådet.

När det sedan gäller det inre stödorarådet har jag i motionen 1791 föreslagit att Malungs och Vansbro komrauner skulle tillföras stödområdet. Det är motiverat bl. a. av att Malung är den enda kommun i Mora planeringsregion som står utanför det inre stödområdet samt att Malung haft Uknande sysselsättningsproblem sora andra koramuner inom regionen. Sarama skäl kan anföras för Vansbro, och länsstyrelsen har också förordat att dessa kommuner borde ingå i det inre stödorarådet och därraed komma i åtnjutande av sysselsättningsstödet.

Utskottet skriver nu på denna punkt, saratidigt som motionen avstyrks; "De inre delarna av skogslänen bör även i fortsättningen prioriteras genora att sysselsättningsstödet reserveras för dessa områden. Endast marginella förändringar i det inre stödorarådets orafattning kan enligt departeraentschefens uppfattning övervägas." I avvaktan på det förslag som nu övervägs och som skall läggas frara för 1973 års riksdag beträffande gränserna för det inre stödorarådet och grunden för sysselsättningsstödet vUl jag uttala den förhoppningen att den raarginella ändring det här är fråga ora skall koraraa tUl stånd.

För Kopparbergs län är det också viktigt att turistnäringen ges stöd. Jag vill här understryka vad som i folkpartimotionen 1818 sägs ora att lokaliseringpolitiskt stöd i större omfattning än nu bör ställas till förfogande för företag inora service- och turistnäringarna.

Herr talraan! Skogslänens specieUa problera har framhållits även av tidigare talare. När det gäller planeringen och ambitionen vUl jag anföra vad som sägs i folkpartiraotionen och som utskottet biträtt, näraligen att skogslänen vid sin planering utgår ifrån den högre siffran i det intervall sora anges i föreliggande befolkningsraraar för skogslänen i propositionen. Mot denna bakgrund är speciella satsningar sora skapar arbetstillfällen, och därraed motverkar uttunningen av befolkningen i skogslänen, starkt motiverade.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till de reservationer där folkpartiet medverkar samt i övrigt till utskottets hemställan.

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Den proposition eller det paket som ligger tUl grund för de båda utskottsbetänkanden som vi nu behandlar är ett välkommet och efterlängtat förslag beträffande regionalpolitiken i fortsättningen. Det är en planering av vårt lands tiUgångar och möjligheter och visar en politisk vilja att ta tUl vara och använda de resurser och värden vi har. Utarmning av vissa delar av vårt land liksora felaktig investering och exploatering kan därigenora undvikas.

Trots det riktiga i denna saralade bedöraning, sora jag tUlstyrker, har dessa dagars talare ändå plockat sönder det stora pusslet i sraå bitar, där var och en har tagit hand ora sin Ulla del. Och, herr talraan, jag koraraer väl inte att utgöra något undantag. Anledningen härtill är given.

I propositionen och inrikesutskottets betänkande har Ljusdal föreslagits bli regioncentrum, vilket jag finner riktigt och naturUgt och uttalar min tUlfredsställelse med utan att gå in på detaljer. CivUutskottet har också ägnat min bygd uppraärksarahet, och det ger mig anledning att deltaga i denna debatt.

Frågan om kraftverksutbyggnad i Ljusnan har varit föreraål för debatt sedan kraftverksbolagen raed stöd av gällande lag inläranat ansökan till vattendorastolen före utgången av 1971. Jag vill redan från början klart säga ifrån att jag respekterar dem sora utifrån sina utgångspunkter och värderingar har engagerat sig för att hindra en utbyggnad av Mellanljusnan och har ej haft anledning betvivla dessa människors ärliga uppsåt. Men jag väntar samraa hänsyn för dera som med sararaa ärliga uppsåt aktivt verkat för att vår bygd skall tillföras arbetstillfällen för att motverka den kraftiga utflyttning som skett bara det senaste decenniet — de människor som i en eventuell utbyggnad har sett en sådan möjlighet.

Vi har inte bortsett från de särpräglade skönhetsvärden som älven har i den ännu oreglerade del som återstår efter redan genoraförda och i Härjedalen nu påbörjade regleringar, det vUl jag här kraftigt understryka. Det fraragår också av det yttrande till länsstyrelsen angående planerad utbyggnad i Mellanljusnan, sora vi för vår del avgav i koraraunfullraäktige den 28 aprU i år;

"Älven bildar i vissa avsnitt ett flertal forsar med mellanliggande sel raed betydande och särpräglade skönhetsvärden. Vid en utbyggnad av de planerade vattenkraftsanläggningarna försvinner dessa och landskapsbilden förändras radikalt. Orafattande erosionsskador i utbyggnadsområdets övre del äro att befara och kan sädana skador påtagligt förfula landskapsbilden. Uppenbart är att även om de nya förhållandena i älven kommer att ha skönhetsvärden, sora inora vissa avsnitt äro av positiv art, förändringarna ur naturvårdssynpunkt äro av negativt slag, vUket kan befaras raedföra minskad trevnad för ortsbefolkningen."

Sora jag tidigare anfört har vi från kommunalt håU sökt att få industrier till orten för att hejda den pågående utflyttningen, men slutligt resultat av dessa strävanden går ännu ej att redovisa.

I vårt yttrande tUl länsstyrelsen fastslår vi att de 1 000 årsarbetare sora skulle ges sysselsättning under den period sora en eventuell utbyggnad koraraer att pågå inte är en lösning av sysselsättningsprobleraen för koraraunen. Detta tillskott av arbetstillfällen ger emellertid ett andrum.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

varunder kommunen får tillfälle att söka åstadkoraraa arbetsraöjligheter av raera långvarig natur. Detta har vi också sagt i vårt yttrande.

Herr talman! Det finns också inom koraraunen ett stort antal byggnadsarbetare sora sedan utbyggnaden av Laforsens kraftverk pendlat raellan heraraet och olika byggnadsplatser runt om i landet men som aUtjämt har Ljusdal som bostadsort i avvaktan på arbetstUlfäUen i eUer i närheten av hemorten.

Av intresse att nämna i sammanhanget är en uppgift i senaste numret av Byggnadsarbetaren om en undersökning i samband raed folkräkningen av personer som bodde i en komraun och arbetade i en annan. Detta var förhållandet för 15,7 procent av den totala arbetskraften. För byggnadsarbetarnas del var siffran dubbelt så stor, eUer raer exakt 30,1 procent. Nu är därtill situationen för Gävleborgs del den att arbetslösheten är raycket stor just bland byggnadsarbetarna.

De nu planerade anläggningsarbetena, som för resten är det största sysselsättningsobjekt sora kommunen någonsin haft möjlighet tUl, skulle för dessa arbetare kunna innebära att de sora andra människor under en del år åter skulle få bo tillsamraans med sina farailjer. Även ora raånga av anläggningsarbetarna — kanske de flesta - skulle komraa från andra delar av landet än Ljusdal, skulle det kunna raedföra en inflyttning och innebära en rainskning av landets totala arbetslöshetssiffror.

Herr talraan! Ljusdal som regioncentrum kräver ett visst raått av serviceorgan för att inte riskera en försämring och nedklassning. Det gäller inte rainst på skolans oraråde, där vi nu har en gyranasieskola. Ett ökat antal elever, sora också skuUe bli följden av en eventuell inflyttning, skulle öka stabiliteten hos vår skola. Detta sora exempel på service och tjänster som vi inte vill riskera att mista. Det är ju också sådant som gör en ort attraktiv vid eventuell industrUokalisering.

Jag skall inte här gå in på turisraen sora en alternativ väg ur probleraen, då jag inte tror på turismen som industri för våra bygder utan enbart som ett välkoraraet koraplement. Gotland raed anor som turistområde — och som nu ropar efter industrier för att överleva — är väl här ett bevis.

Jag vill bara citera en mening ur det yttrande som jag var med om att avge till länsstyrelsen. Vi säger där att "beträffande den negativa effekt som utbyggnaden komraer att ha ur naturvårdsskyddssynpunkt kan förutsättas att sökanden i flera avseenden däribland fiskevårdsområdet koraraer att åläggas vidta åtgärder sora direkt och indirekt kan förväntas bevara ortens värde ur turisrasynpunkt".

Utifrån dessa värderingar ansåg vi att företagen ej kunde bestridas enligt 2 kap. 3 § andra stycket första och andra punkten i vattenlagen, sora enligt de övergångsbestämraelser som riksdagen fastställde hösten 1971 gäller i detta fall.

Herr talman! Självfallet kunde inte jag raotsätta mig detta, som har deltagit i beslutet ora denna lag och dess övergångsbestäramelser.

I vårt yttrande och i debatten har vi framhållit att det gäller en eventuell utbyggnad, väl medvetna om att vattendorastolen kan avslå fraraställningen därför att naturvårds- och miljöskäl kan väga över vid bedöraningen. Vi har eraellertid genora vårt ställningstagande önskat

kraftigt raarkera och göra regering och andra rayndigheter uppmärksamma på våra krav på sysselsättningsobjekt tUl Ljusdals koraraun och nordvästra Hälsingland.

Ora raan går till rapporten HushåUning raed mark och vatten för att få en vägledning i den för vår bygd så viktiga frågan — den var ju det enda dokument vi under våren hade att tillgå — ser raan att naturvårdsverket och tror jag, kammarkollegiet har avstyrkt utbyggnad. Det har utförligt redovisats i andra sammanhang och av andra talare, så jag skall inte göra det här.

Å andra sidan står det i sararaa Mark och vatten att vattendrag raed låg regleringsgrad och norraal sjöprocent antyder var ytterligare regleringar i första hand är tänkbara t. ex. i Ljungan och Ljusnan. Det står vidare att sarahällets utveckUng gör det nödvändigt att industriella ocU andra anläggningar tillskapas. Om miljökraven beaktas vid utbyggnaden kan en industriell utveckling väl förenas med kravet på en god railjö, sägs det också. Bägge utvägarna har alltså där sina förespråkare.

Avgörande för rain instäUning är nu sora alltid raöjUgheterna för människor att få sin utkomst genom goda arbetstillfällen. Jag har i raitt handlande konsekvent arbetat för ökad sysselsättning för raänniskor. Det har inte enbart gäUt min egen bygd eller mitt eget län, ibland har avvägningarna kanske kunnat tUlföra andra orter sysselsättning. Mitt första inlägg i riksdagen i slutet av 1950-talet gällde t. ex. en viss grupp, nämligen vägarbetare på skUda ställen, som skulle friställas. Vid olika tUlfällen under 1962 års riksdag frarahöU jag nödvändigheten av att snabbt hejda utflyttningen från nordvästra Hälsingland. Vid ett tUlfälle hänvisade jag bl. a. till ordspråket "raedan gräset växer dör kon" — dvs. raedan utredningar ra. m. pågick tvingades folk att flytta, varför svårigheter kunde uppstå att få arbetskraft när arbetstillfällena äntligen kora.

I en debatt i raars 1962 — alltså för mer än tio år sedan - framhöll jag det svåra problem sora befolkningsrainskningen raedförde och framhöll att det var ett livsvillkor att kunna stoppa den olyckliga utvecklingen. Inom komraunerna i regionen - de var fera före sararaanslagningen 1971 — arbetade man med det geraensararaa målet för ögonen att vår landsdel och länsdel skulle förbli levande och attraktiva. Det första villkoret härför var att allt flera kunde beredas sysselsättning inora orarådet. Detta är för raig rainst lika aktuellt i dag - mer än tio år senare.

När det återigen gäller eventuell utbyggnad av MeUanljusnan vill jag säga, att om vi inte får de arbetstillfällen en utbyggnad skulle ge eUer Ukvärdig sysselsättning, så måste vår ungdora och övriga befolkning i produktiv ålder, sora jag ser det, också i fortsättningen söka sig bort från herabygden. Då ligger älven där, sora någon talare under gårdagen yttrade, och det är sant. Det blir till glädje för turister och till nytta för fritidsändaraål — raen till vUket pris för bygdens folk när det gäller deras raöjligheter att överleva i hembygden? Om utbyggnad koraraer tiU stånd måste givetvis hänsyn tas till älvens betydelse ur fritidssynpunkt, och vi måste kunna ställa stora krav på utbyggarna i det avseendet - t. ex. på fiskevårdsområdet, som jag tidigare har nämnt. Är vi inte nöjda med utbyggarnas erbjudande i olika avseenden, får vi ta ställning tUl det och

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kräva därefter.

Det har sagts att utbyggnaden av vattenkraft nu bör vara slut, dä kärnkraften kommer. För egen del vUl jag hävda att utbyggnad av vattenkraft under överskådlig tid komraer att vara den raest railjövänliga formen. iPersoner från Nyköping har t. ex. inbjudit mig tUl besök och information ora de risker de upplever som oroande och farliga i sin närhet.

Mitt huvudsyfte är dock inte att få älven utbyggd. Men vi har känt oro och ansvar för vår bygds framtid. God sysselsättning är den första förutsättningen, och vi har sett en raöjlighet till arbetstillfällen och förbättrad ekonomi för komraunen. Därtill ansåg vi oss inte ha raöjligheter att förhindra en utbyggnad på laglig väg. Jag har alltjärat den uppfattningen att lagen måste ha sin gång och att övervägandena raåste göras av vattendorastolen.

I civilutskottets betänkande har raan tagit upp frågan om Mellanljusnan, och i det följande, herr talraan, vUl jag ge besked om hur jag har uppfattat detta. Det är inte meningen att det skall ses som några direktiv, t. ex. till vattendorastolen. Som jag har kunnat tolka betänkandet anser varken utskottet eller reservanter att raan kan avbryta den pågående dorastolsprocessen. Vad som skall ske därefter är raera oklart, och jag tycker att såväl utskott sora reservation är otydliga på den punkten. Alla tycks emellertid vara övertygade ora att vattendomstolen skall ge utbyggarna klartecken för utbyggnad. Utgången där är väl inte helt given, eftersora den debatt sora för närvarande pågår ora vår railjö- och naturvård, inte bara när det gäller Ljusnan utan på alla oraråden, raåste bli föreraål för vattendorastolens bedöraning.

Nu har jag tolkat utskottsraajoriteten så att riksdagen inte skall föregripa doraen — det är uteslutet då staten inte är sökande i raålet -raen att regeringen skall slutligt pröva frågan och att raan är beredd att göra den förändring som behövs för att ge Kungl. Maj;t denna möjlighet. Jag kan inte finna att utskottsraajoriteten redan i detta skede vare sig tar avstånd från en utbyggnad eller ger utbyggarna definitivt löfte.

Till en början fann jag reservationen raera borga för en objektiv bedömning, där man alltså hade båda alternativen raed i bilden när det gäller frågan om utbyggnad eller ej. Men sedan jag hört t. ex. herrar Helén och Ullsten så undrar jag om samtliga reservanter står för den uppfattning som de här har gjort sig till tolk för. För egen del har jag därför korarait tUl att raed utskottets skrivning får denna viktiga fråga en så rättvis och allsidig bedöraning som frågan är värd. Skulle det slutliga avgörandet bli att Mellanljusnan bör förbli outbyggd, så förutsätter jag — nej, jag kräver - att regeringen känner sitt ansvar när det gäller arbetstillfällen till Ljusdals komraun, till vårt regioncentrum. Men lät oss inte vänta för länge!

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har tagit upp frågan om Ljusnan därför att det är kronans vatten. Bolagen har jag betraktat sora icke part i den här frågan. Ora raan godtar principen att enskilda kan gå in på kronans oraråden, begära utbyggnad ra. m., så river vi sönder hela vårt rättssystem och de

principer vi måste bygga på.

Jag har inte yttrat raig ora sysselsättningsfrågor, men även om det gäller sysselsättningsfrågor så raåste riksdagen vara klar över att de principer och önskemål som uttalas i propositionen 111 raåste vara de bärande i detta sararaanhang. Eftersora bygdebefolkningen har nyttjanderätt till älven, raåste saratidigt dess synpunkter beaktas. Detta är icke en sysselsättningsfråga, utan det sora är av vikt är att kronans rätt skall hävdas i detta saramanhang. Sedan får Kungl. Maj:t och riksdagen bestämma de forraer och den utbyggnad man skall ha. Men vi skall akta oss för att gå tillbaka tUl den lättvindiga prövning av kronans rätt sora förekora på 1600- och 1700-talen och järaväl på 1800-talet. Det är detta jag har hävdat när jag förordat att kronans rätt innebär att det är kronan sora skall begära att åtgärder vidtas i Ljusnan. Det skall inget bolag göra som har lagt beslag på detta på ett sätt som raåste anses vara av samma karaktär som när man i dag gör inbrott i banker o. d.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr TOBÉ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Thunvalls inlägg belyser ju klart skillnaden mellan utskottsmajoriteten och reservanterna när det gäller frågan om att skydda de här älvarna.

Majoriteten säger att man skall göra en lagändring sora innebär att i pågående processer skall man kunna raed retroaktiv verkan införa en bestäraraelse att ärendet understäUs Kungl. Maj.ts utlåtande vare sig man säger nej eller ja. Men det sägs ingenting om Uur Kungl. Maj;t skall handla vid ett sådant underställande. Fru Thunvall hoppas att Kungl. Maj:t skall säga ja till utbyggnaden. Reservanterna har den uppfattningen att vi över huvud taget inte skall bygga ut de här älvarna, och det är alltså ett klart besked.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genraäle;

Herr talman! Jag kan instämma i vad herr Tobé sade nyss.

Sedan vUl jag säga ett par ord angående talet om att detta med utbyggnaden är en sysselsättningsfråga. Jag har aldrig kunnat finna det. Man skulle visserligen under en kort övergångstid, under utbyggnadstiden, bereda ett relativt litet antal — man har uppgett att det skulle röra sig ora ett 50-tal — raänniskor från Ljusdalsbygden anställning. Men saratidigt raserar man oerhört stora värden för framtiden, vilket sänker bygdens attraktionskraft och rainskar förutsättningarna för en fraragångsrik utveckling därefter.

Man köper alltså ett litet antal sysselsättningstillfällen under några få år för ett oerhört högt pris. Och det vore enligt rain mening ett svek mot den bygdens invånare att tvinga dera att offra så raycket för att vinna så Utet.

Fru THUNVALL (s) kort genraäle:

Herr talraan! Jag förstår att herr Westberg i Ljusdal inte var inne i kamraaren och hörde raitt anförande, där jag också talade om de värden sora finns och att de raåste tas tUl vara. Jag tror också att med den

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

utbyggnad sora raan för dagen är inne på skulle raan få lov att ta hänsyn tUl vissa av dessa värden, även ora vi raåste förstå att det förändrar en del av bilden.

Herr Tobé raenade kanske att jag till varje pris ville ha en utbyggnad. Men jag uttryckte raig inte riktigt på det sättet. Jag sade att mitt huvudsyfte är inte en utbyggnad till varje pris, utan det är sysselsättning för bygden. Vi kan ha olika uppfattning om vilka värderingar som skall göras — ora raan först skaU tänka på sysselsättningen och om man skall göra så sraå ingrepp sora möjligt i naturen. Men vad vi än gör och vad vi än bygger, så gör vi ingrepp och förändrar en natur.

TUl herr Lundberg vUl jag säga; Jag har stor respekt för herr Lundbergs känsla för allemansrätten och har många gånger varit böjd för att instämraa i raycket av det sora herr Lundberg sagt. Jag skulle också kunna hålla raed honora på den här punkten, ora jag inte hade just dagens situation att ta ställning till, där kronan inte har gått in för några åtgärder. Vi kunde ha haft den sitsen i dag att kommunen hade ägt en hel del av dessa värden, och då hade situationen kanske varit annorlunda. Det såldes näraligen en raassa aktier just här för ett antal år sedan, men man sålde dem till dåvarande Arbråkraft i stället för tUl kommunen, sora vUle köpa aktierna vid det tillfället.

Herr BERGMAN (s) kort genraäle:

Herr talraan! Fru Thunvall gav sig här in på tolkningar av utskottsraajoritetens ställningstagande och det föranleder raig att säga några ord. Men först vUl jag säga att det förslag tUl ny reservation — om jag får uppfatta det så — sora herr Westberg i Ljusdal lagt frara är en sådan där finurlighet i överkant som raan tar tUl i en situation då man har svårt att vara klar och konsekvent. På det yrkandet yrkar jag klart avslag.

Det är troligt, fru Thunvall — och många tror så — att om vattendomstolen skall behandla detta ärende blir slutresultatet ett tUlstånd för utbyggnad. Det är nog den vanligaste bedömningen, den raå vara korrekt eller inte. För att få frågan prövad i ett allsidigare sararaanhang har vi i utskottet då funnit skäl att föreslå ändringar i övergångsbestäraraelserna till den nya vattenlagen för att möjliggöra för Kungl. Maj.t att företa en sådan prövning. Det var utgångspunkten för utskottets resoneraang, och vi stannade också vid det förslaget.

Vad den borgerliga reservationen nr 15 a beträffar är den ovanligt suddig. Den slutar raed att reservanterna inte vill ha någon ändring i lagen sora betyder retroaktivitet, saratidigt sora de borgerliga själva har sagt att deras förslag innebär en ännu större ändring rörande raöjUgheterna att fullfölja en lag med retroaktiv återverkan av djupgående karaktär. Jag tycker det är egendomligt att man inte själv har upptäckt att det är föga konsekvens i den reservationen, om raan läser den från början till slut. Kanske har det förelegat oförenliga ståndpunkter bland reservanterna — vilket det väl ofta gör på den kanten — som har gjort att det nu finns oförenliga ståndpunkter också i reservationen. Det vore kanske skäl i, herr talraan, att försöka hålla rent i vår egen rättsmiljö.

Herr NORDGREN (ra) kort genraäle:

Herr talman! Ju längre man lyssnar tUl inläggen om Ljusnan, desto större blir förvirringen. Den ena parten säger, att ora vi följer utskottets betänkande så händer det ingenting förrän ärendet har prövats av dorastolen, och reservanterna säger att ora vi röstar raed reservationen så räddas Ljusnan under aUa förhållanden oavsett vad domstolen säger. Så ungefär har saken framställts. Men i reservationen står det: "Ett direkt uttalande från riksdagens sida, som skulle innebära ett föregripande av

doraen i tillåtlighetsfrågan, torde strida raot grundlagens anda ."

Det är en underlig inställning. Enligt rain uppfattning ligger den här frågan fortfarande under dorastols prövning, och då ankommer det inte på riksdagen att gå in på den. Reservanterna tycks också dela den uppfattningen i en av skrivningarna i reservationen.

För att riksdagens ledamöter skall kunna veta hur de skall rösta vore det önskvärt att vi fick ett klart besked. VUl vi gå in i dorastolens prövning och föregripa den, eller vUl vi det inte? Det bör riksdagens ledaraöter få klart för sig, innan vi tar ställning.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genraäle:

Herr talman! Fru Thunvall försöker här sitta på två stolar, och då blir hennes resonemang som det blir. Hon sade att hon 1962 hade påpekat den negativa utveckUngen i Ljusdalsblocket, men vad har sedan hänt, fru Thunvall? Jo, befolkningen där har under tioårsperioden 1960-1970 minskat med 3 467 personer. Och vad beror det på? Ja, den saken har jag redogjort för Utet här tidigare i dag. Det beror på att privatkapitalet fortfarande är det härskande också i Ljusdal, precis som det är på övriga platser i Gävleborg. Det finns bara ett sätt att lösa sysselsättningsproblemen i Ljusdal, och det är att staten går in med en statlig basindustri i Ljusdals kommunblock. Det kan brorasa upp den negativa befolkningsutvecklingen.

Vad beträffar utbyggnaden av vattenkraften vill jag citera vad den socialderaokratiska arbetarkoraraunen i Finnskoga-Dalby i Värraland säger när det gäller vattenregleringen inora den koramunen. Man har i raotioner till distrikts- och partikongresser begärt hjälp för att bli löst från den, som det heter, "eviga dora" som synes innebära att kommunen genom vattenregleringen fått sina mUjövärden fördärvade och därigenom fråntas möjligheterna rill industilokaliseringar och satsningar inom fritidsnäringen. Det är vad resultatet av dessa vackra utbyggnader blir. Det är också vad resultatet komraer att bU för Ljusdals koramunblock ora raan tillåter utbyggnad av Mellanljusnan. Man skjuter på det sättet sysselsättningsproblemen framför sig.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Både herr Bergman och fru Thunvall och möjligen också herr Nordgren försökte hävda att de som stöder reservationen inte riktigt vet vad de vill. Jag tycker allvarligt talat att de sora stiger upp och talar för utskottsraajoriteten skall vara försiktiga raed att säga att den andra sidan inte vet vad den vill. Såvitt jag förstår finns det nu fem olika tolkningar av utskottsmajoritetens ståndpunkt. Vi har för det första den

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

raotivering sora den socialderaokratiska raajoriteten i utskottet givit. Vi har för det andra vänsterpartiet koraraunisternas första tUlägg till denna raotivering. För det tredje har vi vänsterpartiet koraraunisternas andra tiUägg till motiveringen. För det fjärde har vi ett tillägg till sarama motivering av herr Westberg i Ljusdal, och nu har vi för det femte också fru Thunvalls önskan, riktad till regeringen när den så sraåningora skall pröva ärendet, sora gick ut på att raan borde positivt pröva möjligheterna att bygga ut Ljusnan. Mot alla dessa mycket oklara, delvis raotstridiga uppfattningar hos raajoriteten står en klar och entydig ståndpunkt i reservationen. Den säger nej tUl den principellt raycket tveksararaa åtgärden att införa retroaktiv lagstiftning, men den säger också ett klart nej till en utbyggnad av Ljusnan och andra oexploaterade älv- och sjösystera. Den kan göra det, därför att det inte behövs någon retroaktiv lagstiftning för att åstadkomma de planeringsriktlinjer sora skall inryraraa kravet på ett nej till fortsatt utbyggnad. Riksdagen har, sora jag sade i går kväll, här att ta ställning till två förslag. Det ena tar ställning i procedurfrågan och läranar sakfrågan fullständigt öppen — raan har ingen aning ora vad sora koraraer att hända raed Ljusnan - det andra, reservationen, är klart entydig: nej till utbyggnad.

Herr LUNDBERG (s) kort genraäle:

Herr talraan! Jag skulle vilja säga tiU fru Thunvall att det är grundlagen jag har talat ora. Vid utbyggnaden av Krångedefallen, där raan hävdade en äganderätt, sades det uttryckligen ifrån att en sådan äganderätt stred raot grundlagen och mot vad som föreskrevs i Kristoffers landslag 1442. Även vid utbyggnader i Trollhättan och Älvkarleby kraftverk m. m. har det uttalats att äganderätten låg hos kronan. Jag kan inte förstå att man kan hävda att enskilda kan få ta på sig kronans rätt och handla därefter. Är 1868 uttalades det i andra kammaren:

"Sålunda har förvaltningen skjutit sig emellan Regering och Representation. Den har gjort oraöjligt för Regeringen att fraragå längre på reforraernas väg, än dessa förvaltningsverk, till hvilka frågorna för utredning hänskjutits, prövat skäligt att förordna. När en reforra varit i fråga, har den lagts i händerna på förvaltningsverken, hvilka lagt hinder i vägen derför, och så raånga om och men hafva framställts, att saken ofta derigenom blifvit förstörd. Derföre har raan också nästan för hvarje fråga raåst tillsätta särskilda koraitéer raed föreläggande för dessa af vissa grunder att följa; och endast på detta sätt har man lyckats att någon gång nå det mål, hvartUl man syftat. Jag tror derföre, att det är hög tid att komraa från denna organisation."

Jag har inte talat ora domstolar. Jag har talat om ärabetsverk sora har skyldighet att följa Sveriges grundlag. Denna rätt stadgas i grundlagen, och vi skall följa grundlagen även när det gäller att skydda värden, sora tUlkoraraer en bygdebefolkning, och kronans rätt i detta saramanhang.

Sedan kan man ha synpunkter på sysselsättningen m. ra., raen tar vi upp den saken koraraer vi in på ett oraråde sora vi har föga anledning att syssla raed här. Detta är skälet till att jag har företrätt den här uppfattningen.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talraan! Bara ett par ord — först till herr Bergraan sora raenar att min framställning skulle ha varit oklar. Jag har svårt att förstå det. Jag har kort och enkelt yrkat bifaU till reservationen. Det är mitt förstahandsyrkande, och det är väl lätt att förstå vad det innebär. EUer hur, herr Bergraan? Sedan har jag ställt ett andrahandsyrkande under förutsättning att utskottet skulle vinna, vUket jag hoppas att utskottet mte gör. Därigenom vUl jag försöka påverka utvecklingen i den riktning jag önskar, dvs. att rädda Mellanljusnan från utbyggnad. Det är så väsentligt att jag ansett raig böra framstäUa detta andrahandsyrkande.

Det har sagts att vi vill gå in i dorastolens handläggning av ärendet. Jag vet inte var raan har fått det ifrån. Vad jag kan förstå har ingen hävdat den meningen. Det står naturligtvis domstolen fritt att fullfölja vad den påbörjat. Men vad vi önskar är att riksdagen klart skall säga ut hur den ser på dessa frågor. Jag tror att det är väsentligt att det sker.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Fru THUNVALL (s) kort genraäle:

Herr talman! Till herr Ullsten skuUe jag vUja säga att jag aldrig varit oviss ora hans tolkning av reservationen - jag sade också i raitt anförande att hans tolkning är helt klar.

När det gäller herr Måbrink håller jag raed ora — och det sade jag också i mitt anförande - att vad jag sade för mer än tio år sedan alltjämt är lika aktuellt för mig. Men ett av de statliga företag sora herr Måbrink efterlyser får vi när det av staten halvägda Edströms Industrier i Ljusdal nu kommer att bli belagt av Svetab. Men vi har ännu inte enbart statliga företag i det här landet, och det lär väl dröja innan vi får det. Vi har en blandekonorai, och vi har fått lära oss att ta till vara även privata företag. Många av dera har korarait sora - jag har uttryckt det så — lyxiga fjärilar som tagit ut av bygden vad den kunnat ge. Sedan har de givit sig i väg till nästa marknad, raedan vi har suttit kvar med skiUderna, Det här skulle inte bli en sådan industri — det är vi helt övertygade om — och det skulle ge oss det andrum som vi tror vi skulle behöva. Vi får ingen industri i morgon, även om man lovar oss en i dag. Det tar sin tid innan vi får den, och vi behöver några år på oss. Här skulle vi få arbetstillfällen - stora eller små men värdefulla för Ljusdal.

Men jag har sagt — och det viU jag understryka — att huvudändaraålet inte är att få älven utbyggd för att därigenora få industrier och förbättra ekonomin. Kan man på annat sätt ge oss detta, för den händelse raan nu stannar för att inte utbygga älven — vi har inte sett slutet på detta ännu —, vill vi i alla fall att raan skall ha i åtanke hur allvarligt vi ser på den här saken och att vi raåste få sysselsättning däruppe. Det har varit det viktiga för raig.

Herr BERGMAN (s) kort genraäle;

Herr talraan! TUl herr Westberg i Ljusdal vill jag bara säga att hans andrahandsyrkande i stort sett är detsararaa som reservationsyrkandet, och det är oförenligt raed utskottsraajoritetens förslag. Det var detta sora jag karakteriserade sora finurlighet i överkant sora resulterade i suddighet.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr Ullsten har citerat en rad uttolkningar av utskottsmajoritetens förslag. Men flertalet av uttolkarna är sådana som tycker illa ora utskottsmajoritetens förslag, och deras sätt att tolka har jag inte någon större anledning att ställa mig bakom. De sora i utskottet stått bakora detta har haff helt entydiga tolkningar, och det kan icke göras gällande att dessa tolkningar har varit skiljaktiga.

Vad beträffar detta raed retroaktiviteten, herr Ullsten, är vi på det klara raed att vårt förslag innebär en retroaktiv tUlärapning av andra processregler. Det tycker vi i detta fall kan vara betänkligt, men inte så betänkligt, som det förslag, varom talesmannen för reservanterna i debatten talade ora. Det skulle egentligen innebära en retroaktiv förändring av de materiella förutsättningama för dorastolens prövning. Det är att snuska ned i vår rättsrailjö.

Jag har inte den ringaste arabition att ens försöka uttolka vad herr UUsten vill. Det är nästan omöjligt, för i den här frågan tror jag att han inte själv vet vad han vUl — i varje fall vet inte de som står bakora reservationen vad de tUlsararaans viU.

Herr NORDGREN (ra) kort genraäle;

Herr talman! Här är det tydligt att man kan lägga in nästan vilken tolkning som helst i reservationsskrivningen. Vi har ju under denna debatt fått åtskUliga tolkningar av såväl utskottets som reservanternas skrivning. Jag beklagar i allra högsta grad detta. Det innebär att man blir tveksara att deltaga i röstning. Detta är ytterligare ett bevis på att det inte funnits tid att diskutera frågan tUlräckligt. Jag håUer fortfarande styvt på, herr talman, att riksdagsledamöterna bör veta vad de röstar på, och det vet vi tydligen inte eftersom skrivningarna kan tolkas på olika sätt. Jag vill gärna veta om någon av dera som varit med om denna skrivning är beredd att säga att riksdagen skall sätta sig över en domstolsprövning.

Herr ULLSTEN (fp) kort genraäle;

Herr talman! Det är gott och väl att socialderaokraterna i civilutskottet visste vad de skrev när de utforraade raajoritetens utlåtande. Men nu är det raiinga ledamöter som vill veta vad det betyder ora de röstar för utskottet respektive vad det betyder om de röstar för reservationen. Som jag påpekade förra gången har vi här fått fera olika tolkningar av vad utskottsraajoriteten egentligen önskar. Den grundläggande frågan gäller; Är utskottsraajoriteten/ö> en utbyggnad av Ljusnan eller är raan emot en sådan utbyggnad? På den punkten vUl utskottsraajoriteten inte tala ur skägget - det vill varken herr Bergraan eller någon annan göra.

Utskottet har i stället helt koncentrerat sig på ora en viss ändring i vattenlagen och icke alls tagit upp sakfrågan, vare sig det krav som ställs i folkpartiets partiraotion och som gäller planeringsriktlinjer för älvutbyggnad över huvud taget eller den här speciella frågan om Ljusnan sora tagits upp i en fyrpartimotion. Man tar inte alls ställning till detta, utan försöker blanda bort korten genora att tala om en helt annan sak. Men jag tycker den här debatten nu har visat att man inte har lyckats raed det.

Erik Tobé klarlade i går fuUständigt entydigt — och han har ännu inte blivit raotsagd av någon, varken av statsrainistern, civUrainistern eller

statsrådet Lidbora, sora väl saratliga tre får förutsättas ha kunskaper nog att bedöraa den här saken. Det raåste därför vara klarlagt nu att ifall riksdagen beslutar att sora planeringsriktlinje för den fysiska riksplaneringen fastslå att inga älvar skaU byggas ut, så koraraer Ueller inga älvar att byggas ut, eftersom detta är ett bindande besked till regeringen. Det är på det sättet att denna planeringsriktlinje, liksora de övriga, skaU förankras i generalplanen. Ora raan i en generalplan för det här området säger nej till kraftverksbyggen så tar detta över eventuella beslut av vattendomstolen.

Detta är ett fullständigt klart besked, herr Nordgren! Ni kan raed förtröstan rösta på reservationen, om det är Ljusnan Ni är ute för att rädda.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Vissa tidningar har något skäratsarat skrivit att de två senaste dagarna i riksdagen har kallats för "herabygdsdagarna". Jag tycker inte att raan bör skärata om de ting vi debatterar nu - de är alltför väsentUga och viktiga för det. Ätt riksdagen har visat så stort intresse för de här frågorna bevisar ju bara att det fortfarande finns folk som ägnar uppraärksamhet åt sina bygders och landets problera — ibland har jag oneklignen fått intrycket att raan i denna kararaare bara vill lösa de stora världsspoUtiska probleraen.

Jag har antecknat raig på talarUstan för att i den regionalpoUtiska debatten fraraföra några synpunkter på vad som sararaanhänger raed vad regeringen har aviserat skall koraraa någon gång under vårriksdagen 1973, dvs. skatteutjämningsförslaget, sora berör våra kommuner. Den proposition sora skall korama och det ärende vi i dag diskuterar hör nämligen intimt sararaan. Remissvaren från Sydsverige är utomordentligt kritiska rill skatteutjämningsutredningen, man anser förslagen oacceptabla och därför omöjliga att lägga till grund för en proposition.

Regeringen har dock inte avvaktat remissvaret, utan samma dag som remisstiden utgick lade regeringen fram regionalpropositionen, vari sägs att raan koramer att framlägga förslag grundat pä skatteutjämningsutred-ningens betänkande.

Sydsvenska komraunalraän har anslutit sig till vad som står i propositionen 111: "Regionalpolitiken måste vidareutvecklas till en välfärdspolitik för alla delar av landet. Hela samhällsverksaraheten måste engageras i strävandena att åstadkomraa större järalikhet raellan raänniskorna i olika regioner i fråga ora både sysselsättning och service."

Detta anser vi som är bosatta i södra Sverige vara ganska svårt att börja diskutera våren 1973 eftersora vad vi i dag komraer att besluta ora, är de principer som så småningora skall läggas till grund även för skatteutjämningens proposition. Detta innebär alltså att vi komraer att fatta principbeslut nu men kanske inte förrän om ett halvår ta beslut som så intimt hänger samman med dagens debatt. Det finns därför många komraunalpolitiker i Sydsverige sora känner sig raaktlösa inför sin uppgift.

Vi skall emellertid inte på något sätt vara kririska och avundsjuka -åtrainstone är inte jag det - mot våra norrländska vänner sora kärapar för

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sina bygder och strävandena där, raen vi måste ha klart för oss att det även i andra delar i detta land finns problem som är jämförbara raed Norrlandslänens problem trots att den geografiska placeringen gör att somliga delar ligger så långt söderut som det är möjUgt att komma innanför detta lands gränser. Kristianstads län, som jag själv representerar, har haft stora bekymmer. Där har skett stora åderlåtningar därför att länet varit ett typiskt jordbrukslän. Strukturrationaliseringen i samhället har medfört att detta län mycket hårt har fått vidkännas förluster. Man har - om uttrycket tillätes så långt söder över — fått rena glesbygdskommuner. Man har inte alltid kunnat fä ersättningssysselsättning för de friställda inora jordbruket, och de industrier, som redan varit etablerade, har i många fall fått bekymmer och tvingats avveckla sin verksamhet. Detta har skett trots mycket stora insatser av kommunalpolitikerna i vårt län.

Naturligtvis finns det mycket sora raan kan önska sig. Vi har klart för oss att vi inte kan få allt, raen vi skulle känna oss till freds, om vi kunde fä åtminstone någonting. Den del av Kristianstads län, där jag själv bor, sydöstra Skåne, har fått alldeles speciella bekymmer, trots att man både från statsmakternas och fraraför allt från koramunernas sida gjort insatser.

Jag vill inte sälla mig till dem sora tycker att raan borde göra sydöstra Skåne till ett stödområde. Det Ugger någonting negativt i själva ordet stödområde, och från rent psykologisk synpunkt borde man ändå kunna lösa problemen i en sä långt söder över belägen del av landet som sydöstra Skåne, Det finns säkerligen också raöjligheter att göra detta. Statsmakterna har med sina styrmetoder raöjlighet att kunna åstadkorama någonting. Vad raan i sydöstra Skåne kanske speciellt skulle önska sig i dag är en lösning av koramunikationsproblem och skolfrågor pä ett tillfredsställande sätt.

På en s. k. Österlendag i somras — Österlen är det begrepp man använder när man talar om sydöstra Skåne - var också inrikesministern närvarande. Initiativet hade tagits frän länets företagarförening, i vilken landshövdingen är ordförande. Inbjudna var länets riksdagsmän, kommunalmän och företrädare för näringslivet. Man visade dä företag, vilka trots de bekyramer vi har på ett utoraordentligt sätt lyckats etablera och utveckla sina företag just i den sydöstra delen av länet. När jag talar ora koraraunikationerna, gäller det vägarna - järnvägarna har i de flesta fall redan lagts ned i den delen av länet, och vi måste rikta in verksarahet och åtgärder på att få en tillfredsställande försörjning genom utbyggnad av vägnätet.

Det andra problem, sora i dag är vitalt och väsentUgt, är skolfrågan. Vi anser att vägar och skolor hänger samman då det gäller att få företag att etablera sig i regionen. Härvidlag har koniraunalniännen tyvärr inte kunnat saraverka tillräckligt för att få frara ett klart ställningstagande ora var man vill lägga skolorna. Jag skulle därför, för en gängs skull vilja vädja till statsmakterna att använda sin styrmekanism och på det sättet bestämma var skolorna skall förläggas. Detta var också vad som uttrycktes av vår landshövding när han tackade för det intresse sora visats: om vi i första hand får kommunikationer och utbildningsmöjUghe-

ter, tror jag att länets koraraunalraan har stor kunnighet och förmåga att lösa dessa problem på ett tillfredsställande sätt framöver.

Det finns naturUgtvis mycket annat, raen vi raåste inrikta oss på att få någonting i stället för att bara presentera en stor ocU lång önskelista.

Herr talman! NaturUgtvis finns det raycket raer att tillägga när det gäller probleraen i Kristianstad län, raen tiden tillåter inte att vi utvecklar detta alltför raycket. Det koraraer säkerligen att sägas raycket mera i framtida debatter. Jag Uar raed dessa ord velat fästa statsmakternas uppraärksamhet på de problera vi brottas raed i vårt län: de är svåra trots att länet inte är beläget långt norr över.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instärade herr Taube (fp).

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Den lokaliseringspoUtik som kom i gång i mitten av 1960-talet byggde på helt andra förutsättningar än de som i dag föreligger. Industrin Uade under tidigare årtionden ständigt ökat sitt antal sysselsatta. Särskilt i storstadsregionerna och några ytterligare industriområden överflödade efterfrågan på arbetskraft. Då gick det att oralokalisera från de industririka delarna till de industrifattiga delarna av Sverige.

Vi är nu inne i ett nytt skede raed nya förutsättningar. Industrisysselsättningen har slutat att växa. Det är inte enbart en tillfälUg konjunkturföreteelse. Mycket talar för att det är en långsiktig utveckling av ny art vi korarait in i. Det finns inte längre något överflöd av industrisysselsättning ens i storstäderna eller industriorarådena. Därför raöter oralokaUserings-politiken raotstånd i de industririkare delarna av vårt land.

Inför nya förutsättningar måste vi komraa raed ny politik. Lokaliseringspolitiken måste göras om till en näringspolitik. Vi måste, så långt det står i vår förmåga, skapa frara nya industrisysselsättningar, inte bara i de industrifattigare delarna av vårt land, utan också i de industririka delarna.

Lokaliseringspolitiken har visserligen bytt naran till regionalpolitik, raen den borde byta namn och innehåll en gång rill och övergå till näringspolitik. Om inte det sker kommer den negativa inställningen till omlokaUseringspolitiken, som börjat visa sig i storstadsregionerna, att leda till en ökad politisk intressesplittring raellan industririka och industrifattiga delar av Sverige.

Det nya läget innebär att vi raåste gemensamt ta fram en saralande näringspoUtik, sora kan få stöd av såväl de industrifattiga som de industririka delarna. Det gäller att klara den fulla sysselsättningen genom att så långt möjligt understödja geraensararaa utvecklingstendenser inora näringsUvet över hela landet. Det är näringspolitik.

Det lönar sig inte att vänta på att konjunkturuppgången i Araerika skall dra raed sig en sådan konjunkturuppgång i Sverige att vi koramer tillbaka till 1960-talets sysselsättningsutsikter igen. Vi måste själva skapa förutsättningar för en gynnsam sysselsättningsutveckling med hjälp av en aktivare näringspolitik.

En förutsättning för det är i sin tur att regeringspolitiken moderniseras genom att vi fär ett särskilt departement för allmän näringspolitik

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

genora ombildning av något av de nuvarande departementen. Likaså bör ett departeraent helt ägna sig åt att positivt utveckla sysselsättningen inora de statliga företagsgrupperna, affärsverksgruppen och bolagsgruppen.

Med den utveckling sora förestår koraraer hundratusentals raänniskor inora det närmaste årtiondet att behöva lämna sina garala och invanda arbetsplatser och ställa om sig till nya. Den omställningen kommer att leda till att åtskilliga tiotusentals människor komraer i svårigheter, sora inte bara kan lösas genora avgångsvederlag, oraskolning eller förtidig pensionering, utan sora fordrar en ännu raera utvecklad arbetsraarknads-politik från samhällets sida. Ett särskilt arbetsmarknadsdepartement bör vara det organisatoriska centrum för regeringspolitiken på det här området. Det bör inrättas genora orabildning inom departementsgruppen.

Regionalpolitiken innebär direkt satsning genom lokaUseringsbidrag och lokaUseringslån. LokaUseringsbidragen uppgår till 62 miljoner kronor på ett år. Det är helt otillfredsställande belopp. För att kunna säkra nya arbetsplatser när gamla försvinner behövs ett raångdubbelt högre belopp.

Enligt folkräkningarna 1965 och 1970 försvann enbart inora skogslänen över 50 000 arbetsplatser. Tyvärr ser utvecklingen nu ut att gå i sarama riktning inom innevarande feraårsperiod. Det kan raycket väl betyda att ytterUgare 50 000 arbetsplatser försvinner. Att skapa nya industriella arbetsplatser kostar över 200 000 kronor per styck i genomsnitt. Nya sysselsättningar inom pappersindustri, järnbruk, kemisk industri och andra processindustrier förutsätter ännu större investeringar. Varje nytillkoraraen arbetsplats kostar över en railjön stycket. 50 000 nya arbetsplatser inom industrin, skulle vid en genomsnittlig satsning kräva ett kapital av 10 000 miljoner kronor. De 62 miljoner som lokaUseringsbidraget uppgår till per år är helt ootillräckliga. Det räcker inte ens till en tredjedel av de moderniseringskostnader, som ett enda av våra järnverk årligen behöver räkna med för att vidmakthålla, raen inte utöka, sitt antal anställda.

Med så liten satsning, som lokaliseringsbidraget utgör — även tillsamraans raed lokaUseringslån på runt 350 miljoner kronor, finns det inga utsikter att komraa tillbaka till full sysselsättning.

Vi skall inte vänta oss, att det privata näringslivet nu har råd att göra de kapitalinsatser, som fordras för full sysselsättning i Sverige. Vi måste få frara en ny poUtik, en geraensara politik mellan samhälle och näringsUv för att återställa situationen till full sysselsättning igen.

När riksdagen behandlade nu gällande riktlinjer för lokaliseringspolitiken, framhöll jag i ett särskilt yttrande till bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1969, att den dittillsvarande satsningen av ca 200 miljoner kronor i lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån visat sig vara otillräcklig och att väsentligt större belopp måste ställas till förfogande. "Man bör vara inställd på att ungefär lika raycket ekonoraiska raedel raåste ställas till förfogande för lokaUseringspolitiken, ora den skall kunna lyckas, sora man satsar på u-landspolitiken utanför våra gränser." Tyvärr har ingen sådan tillräcklig ökning skett för lokaliseringsbidragen. Sedan dess har u-landsbidiaget höjts med 1 000 miljoner kronor men lokaliseringsbidraget raed bara 20 miljoner kronor.

Nu föreslås att vi skall sätta upp mål för regionalpoUtiken i form av befolkningstal. Det stämmer med den hemställan jag hade i annan punkt i det särskilda yttrandet 1969, nämligen: "Målet för den statliga näringspoUtiken bör sättas till att för Norrland upprätthålla så nära som möjligt den nuvarande befolkningen på 1 1/4 miljon invånare. Med det målet i sikte bör de ekonomiska resurserna beräknas och utformas." Nu återstår att anpassa de ekonomiska anslagen så att målen uppnås.

Ett tredje krav var att en betydande utjäraning av transportkostnaderna borde ske i förra av såväl gods- som persontransporter. Det kostar pengar att övervinna avstånd. Med den befolkningsstruktur Sverige harar det en påtaglig kostnad att ha industrier lokaliserade till platser, avlägsna från våra större befolkningscentra. En utjämning av transportkostnaderna har påbörjats. Den raåste drivas betydligt kraftigare, ora vi skall få frara en solidarisk sysselsättningspolitik raellan raänniskor, sora lever och verkar i olika delar av vårt land.

Ett fjärde krav i det särskilda yttrandet 1969 var att tillräckliga organisatoriska och personella förutsättningar raåste skapas för att utveckla sysselsättningen i den statUga företagsgruppen i Norrland. Den gruppen har under tioårsperioden 1960-1970 rainskat sin sysselsättning med över 10 000 arbetsplatser. Gruppen måste ges möjlighet att spela en mera positiv roll genom nya organisatoriska och personella förändringar och ekonomiska resurser, framhöll jag i yttrandet.

I den nu föreliggande propositionen oranärans att den statliga satsningen i LKAB, NJA och ASSI under en följd av år skall uppgå till sararaanlagt 2 000 miljoner kronor. Det är i och för sig ett imponerande belopp, men det torde räcka bara till ca 1 000 nya arbetsplatser. En del av pengarna går åt för att underbygga och förbättra garala arbetsplatser, sora redan finns. Men bruttokostnaden per ny arbetsplats bUr 2 miljoner kronor. Jag bedömer att utvecklingen under innevarande feraårsperiod, liksora under den förra, raedför att 50 000 arbetsplatser försvinner i skogslänen. Även ora vi räknar raed att varje ny arbetsplats skulle bli billigare än inom LKAB, NJA och ASSI och bara kosta 200 000 kronor i genomsnitt, sä fordras en satsning av 10 000 miljoner kronor för att skaffa 50 000 nya arbetstillfällen. Var finns de pengarna?

Först när vi är beredda att göra satsningar av den storleken kommer vi att kunna nalkas full sysselsättning igen. Men sådana satsningar förutsätter också att ett planeringsarbete för en aktiv näringspolitik har drivits så långt och så omfattande, att man har tillräckligt med väl förberedda förslag, värda att satsas på.

Den fulla sysselsättningen är inte längre en fråga, som vi löser inom socialpolitikens ram, inte heller inom arbetslöshetspolitikens ram. Om vj skall ha full sysselsättning igen, förutsätter det att vi därutöver också bygger upp en aktiv näringspolitik med tillräckliga personella och ekonomiska förutsättningar. En sådan politik förutsätter ett väl utvecklat samspel inom hela vår ekonomiska politik och en omfattande koordinering av den verksamhet som åtskilliga departeraent och myndigheter driver.

AMS kan inte ensamt klara hela arbetslöshetspolitiken, ännu raindre hela sy.sselsättningspolitiken. Inte heller kan inrikesdeparteraentet eller

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146 industrideparteraentet eller koramunikationsdepartementet ensarat ästad-

I ördaeen den korama att vi får full sysselsättning igen. Skall vi få full sysselsättning,

16 december 1972 °"' utlovats, förutsattes ett genomgripande samspel i nya former och

-------------------- med mer pengar.

Regional utveck- gj 3 överoptimistiskt att inför den framtid vi nu går till mötes.

Ung och hushållning joppas att en internationell ekonoraisk konjunkturuppgång eller vidgat
med mark och vat- internationellt saraarbete automatiskt ger oss full sysselsättning igen. För
' full sysselsättning behöver vi själva driva en genoragripande, aktiv,

orafångsrik näringspolitik och industripolitik. Vi behöver en ny politik. Den garala har visat sig klart otillräcklig.

Lokaliseringspolitiken har bytt naran till regionalpolitik. Regionalpolitiken bör nu förvandlas till att bli en del av en orafattande och aktiv näringspolitik.

Inte bara på det centrala orarådet behövs organisatoriska och ekonoraiska förändringar, utan också inom regionerna. Som det nu är, är alltför många rayndigheter och organisationer verksamma i det regionalpolitiska arbetet. Alltför många lokaliseringsåtgärder sker utan det samspel och det förberedelsearbete, som bör bedrivas regionalt och centralt.

Under 1950-talet startades en hel del textilindustrier i mellersta och norra Sverige från företag i södra och västra Sverige. De företagens saga blev kort. Det är kanske inte genora en upprepning av den sortens tillfälliga satsning inora en utpräglad låglönebransch, som vi skapar de bästa löneförhållandena och de stabilaste sysselsättningsvillkoren för de löntagare inom stödorarådet, som nu förlorat och kommer att förlora sina arbetsplatser. Det vore bättre att de myndigheter, som är regionalt verksamma raed sysselsättnings- och industrifrågor i god tid får reda på att ett belopp ora — sora fallet var - ca 70 miljoner kronor står till förfogande av statsmedel för en industri att startas inom en viss tid, än att plötsligt bli överraskade av att ett sådant beslut kora att fattas.

Sysselsättning växer inte inom vårt näringsliv. Den är tvärtora på nedgång. 200 raan fick i går reda på atf de inte har någon fraratid, där de arbetat sedan årtionden. Var finns de nya arbetsplatserna? Var finns pengarna, som behövs för tillräckligt mänga nya jobb?

Om den regionala politiken skall lyckas, fordras en aktivare, omfångsrikare central politik än hittills.

Förbjud arbetslösheten! Låt oss få en politik för full sysselsättning!

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Några korta synpunkter med anledning av inrikesutskottets betänkande.

TV-kommentatorn i Rapport för i går avslutade med konstaterandet
att regeringen och centern inte på länge stått varandra sä nära. Det kunde
förefalla en smula underligt efter duellen mellan herrar Fälldin och
Palme, raen det är riktigt i vad gäller principen att det skall göras upp
befolkningsraraar för länen. Därvidlag rymmer slutsatsen ett visst mått av
verklighet. Det är av riksdagspartierna bara centern, socialderaokraterna
och koraraunisterna sora presenterat prograra och konkreta förslag till
78 genoragripande åtgärder i för sarahället, i detta samnianUang, livsavgöran-

de planeringsfrågor. Men det finns naturligtvis avgörande skillnader. Det skiljer sig mellan socialderaokraterna och centern när det gäller arabi-tionsnivån, när det gäller befolkningsraraarna såväl i skogslänen som i storstadsregionerna. Vi vill Ua en i stort sett oförändrad andel av landefs befolkning i både skogslänen och storstadsområdena. Partierna har också skilda uppfattningar i fråga om länsderaokratin. Vi vill att länens egna organ skall fä göra fördelningen av resurser inora länen. Det vill inte socialderaokraterna! Just därför är det naturligt att debatten, särskilt inför ett betydelsefullt valår, blir ganska het raellan företrädarna för dessa partier. Sora jag tidigare anfört har eraellertid regeringen koramit på sararaa linje sora vi när det gäller behovet av befolkningsraraar. Det borde under något lugnare förhållanden varit möjligt att nå större samstäraraighet mellan de två partierna om den regionala utvecklingen.

Folkpartiets och i mindre grad raoderaternas, av oförklarliga skäl, hastigt päkorana vilja att vara regeringens "hjälpguraraor" gjorde naturligt nog regeringspartiets strategi skäligen enkel. Det kan jag förstå.

Som Skelleftebo är jag naturUgtvis synnerligen belåten med att bl. a. min motion i fråga ora Skellefteås klassning fått enhäUig uppslutning i inrikesutskottet. Mitt huvudyrkande var att länets rayndigheter skulle tillåtas avgöra hur satsningen inora länet borde ske. Nu blir det väl ändå så att vi i detta hus skall utpeka enskilda orter, och då skulle det naturUgtvis ha varit synnerligen olyckligt ora Skellefteå förvägrats rangen och värdigheten av primärt centrura. Därför föreslog jag ett järaställande mellan Umeå och Skellefteå. En massiv opinion inom länets norra del krävde sedermera samma sak.

Statsraakt, regioner och komrauner kan genora de riktlinjer sora med dagens beslut fastlägges få bättre handUngsmöjUgheter. Viktigt är nu att det åtgärdspaket vi under det kommande året har tillfälle att diskutera får ett verkligt och verksamt innehåll. Regionalpolitiken och näringspolitiken måste, ora resultat skall kunna nås, få starkt ökade resurser. Taxepolitiken måste förändras. Skogslänen, däribland Västerbotten, har inlandsområden som kräver speciell uppmärksamhet, om flyttlassens och de mörka fönsterrutornas tid skall kunna ersättas av bygd med raänniskor och liv.

När jag för några timraar sedan lyssnade till förre excellensen, herr Nilsson i Stockholm, tänkte jag så här: Tysta och försagda har vi norrlänningar i hundratusental flyttat söderut åren igenom. Nu fick jag höra vilka rysligheter som inträffar ifall några tiotusental stockholmare skulle tänkas leva på någon annan plats i detta geografiskt stora land som Sverige ju ändå är. Jag tänkte: Gällde det inte raänniskor i båda fallen?

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Det regionalpolitiska handlingsprogram sora regeringen föreslagit riksdagen och som det efter utskottsbehandling nu skall beslutas om innehåller för hela landets utveckling väsentliga förslag och synpunkter. Det är också helt naturligt att, vid sidan av själva principerna i detta omfattande prograra, de olika länens synpunkter och förhoppningar blivit så fraraträdande i diskussionen.

Välfärdsfaktorerna - arbete, service och god miljö - bildar själva

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

grunden för inriktningen av raålsättningen, som är ett ännu bättre samhälle. Grundmaterialet bygger på länsstyrelsernas utarbetade Länsprogram 1970. I dessa prograra koraraer den egna regionen och dess problem i förgrunden. Den centrala frågan är sysselsättningen och de åtgärder som måste till för att trygga själva arbetet och göra det meningsfullt.

Inora Kopparbergs län har vi sedan länge haft en negativ utveckling som tagit sig uttryck i en minskning av sysselsättningen inte minst inom industrin och som under perioden 1962-1968 uppgick till inte mindre än ca 4 600 personer. Av länets samtUga kommuner var det endast tre som kunde redovisa en mindre ökning i sysselsättningen inom industrin mellan åren 1962 ocU 1968. De tre komraunerna var Gagnef, Vansbro och Mora.

Ett annat svårt problem som sammanhänger med rätten till arbete är den mer eller raindre dolda arbetslösheten bland kvinnorna. Här raåste åtgärder till från inte rainst samhällets sida för att skapa förutsättningar till arbete genom en lokalisering av en mer kvinnoinriktad industri till våra orter sora har en hög, öppen och framför allt en dold sysslolöshet. Vi har inom länet tung basindustri, och denna industri måste kompletteras med ohka åtgärder som syftar till att nå en bättre balans och anpassning till den kvinnliga arbetskraften.

Vi vill inte på något sätt undervärdera de statliga åtgärder som regeringen medverkat till för att hålla produktionen och därraed sysselsättningen i gång inora flera korarauner i vårt län. Rent ekonoraiskt rör det sig om stora belopp som ställts till länets förfogande och som vi med stor tillfredsställelse noterar. Vi utgår också ifrån att de beslut sora riksdagen inora kort skall fatta också skaU innebära en fortsatt utveckling av vårt stora län.

Ätt en sådan utveckling är helt nödvändig fraragår inte minst av den negativa och mörka bild som utvecklingen i Avesta och Hedemora uppvisar. Där har folkminskningen under perioden 1960—1970 uppgått till hela 7 procent. Nettoutflyttningen per år under 1960-1970 uppgick i genomsnitt till 545 personer. Denna negativa utflyttning fortsatte även under 1971 och utgjorde då netto 370 personer. Det är riktigt, som utskottet framhåller, att förklaringen till denna nedslående utveckling fraraför allt är att söka i den ensidiga sararaansättningen av näringslivet raed stark dorainans för den tunga industrin. Möjligheterna till sysselsättning för olika kategorier arbetskraft bUr, som utskottet också understryker, därigenora begränsade. Sararaa förhållande raöter oss också i Ludvika och Smedjebacken med dessa orters på samraa sätt starka dominans av den tunga industrin.

Även ora under senare år inora Ludvika-Sraedjebacken en viss ökning av sysselsättningen och då inte minst genom statUga åtgärder har inträffat, så har detta stora koraraunblock fortfarande raånga svårigheter med arbetstUlfällen inom framför allt Fredriksbergs och Söderbärke gamla komrauner.

Det är raot denna bakgrund, som jag här i korthet skildrat, som vi genom motionen 1787 hemställt att riksdagen måtte besluta att hela Kopparbergs län skall ingå i det allraänna stödorarådet. Utskottet Uar välvilUgt behandlat denna raotion till hälften på så sätt att Avesta och

Hederaora koramuner skall hänföras till det allraänna stödorarådet. Detta är helt naturligt en framgång för motionärerna, som vi har all anledning att vara tacksamma över. Men utskottet har så att säga stannat på halva vägen eller, för att tala idrottsspråk, på halvtid. Det hade ur många synpunkter varit önskvärt att utskotten spelat full tid och att resultatet då bUvit att hela länet kommit in i stödområdet. Nu blev det inte så. En del av länet skall allt fortfarande ligga som en konklav utanför geraenskapen och leva sitt eget liv. Detta, anser vi, harraonierar dåligt med den sararaanhållning och den laganda sora är så starkt fraraträdande inora Kopparbergs län och landskapet Dalarna.

Tiden tillåter inte att här i dag närmare gå in på andra frågor sora sammanfaller med värt läns närmaste framtid. Här skulle i så fall kommunikationerna, skogs- och jordbrukets problem, turismen, omlokaliseringen av statlig förvaltning, högre utbildning och forskning, inlands-lokaUsering av ett oljeraffinaderi, utbyggnad av skjutskolan i Älvdalen, ett socialmedicinskt centrura i Mora och hela servicesektorn koraraa in i bilden. Men jag skall inte vid denna tidpunkt närraare beröra allt det sora måste till för att vända den trend inom Kopparbergs län som alltför länge haft en negativ utveckling.

Vi är glada över, som jag sade, att raotionen mött en viss förståelse inora utskottet, även om det inte givit hela det resultat som vi hade önskat. Ä andra sidan är det klart att man inte har någon möjlighet att kunna påverka ett enhälligt utskottsbetänkande. Jag skulle dock tro, att hela Kopparbergs län efter hand skall kunna inrangeras i det aUmänna stödområdet.

Utskottets betänkande om regional utveckling och hushållning med våra tillgångar av mark och vatten är för hela värt samhälle av avgörande betydelse. Med en känd travestering skulle jag slutligen vilja säga: Vad som är bra för hela landet det är självfallet också bra för Dalarna!

Vi ställer inget yrkande i anslutning till vår motion. Vi avvaktar tiden, och jag skulle tro att tiden pekar just för ett beslut i enlighet med motionens syfte. Jag har, herr talman, en varm förhoppning att det beslut, som riksdagen kommer att fatta, skall få till följd att vi i optimism och framtidstro skall få ökade möjUgheter att inte minst inom Kopparbergs län gå en ljusare och bättre framtid till mötes.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instämde herrar Fredriksson och Green samt fru Sundströra (saratUga s).

Herr ÖHVALL (fp);

Herr talman! Inrikesutskottets ordförande, herr Eriksson i Arvika, har redogjort för folkpartiets syn på regionalpolitiken. Jag vill endast ta upp några frågor sora frarastår sora särskilt angelägna ur Norrlandssynpunkt.

Jag avser inte att ägna raig åt någon sifferlek med befolkningsraraar. Det raåste betecknas sora en föga meningsfull verksarahet i ett län där raan inte lyckas skapa trygga jobb för de människor som redan finns.

Def är positivt att vi nu får fastlagt att korarauncentra skall hållas intakta även i skogslänens inland. Folkpartiet har hävdat, och hävdar

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

fortfarande, att vissa orter under korarauncentra också raåste garanteras närservice. Hela den här frågan om rollfördelningen mellan oUka ortstyper bör ses raot den osäkerhet inför fraratiden sora präglar allt och alla i skogslänen.

Tyvärr är det ju så att Norrlandslänen i alla konjunturlägen lider av oacceptabel undersysselsättning. Norrbotten har de största sysselsättningsprobleraen, och enligt beräkningar i länsprograraraet så raåste man i länet få frara 16 800 nya arbetstillfällen om man skall hålla ungefär det befolkningstal sora vi har i dag. Det slås också fast att den hittills förda lokaUseringspolitiken är helt otillräcklig för att lösa sysselsättningsproblemen i Norrbotten. En rad konkreta förslag har förts frara. Dessa förslag tycker vi borde utan ytterligare tidsödande utredningar kunna realiseras för att frärast lösa den akuta sysselsättningskrisen. Dit hör förslagen om intensifierad skogsvård och naturvårdsarbeten liksom förslag ora uppmjukning av stödbestämmelserna till deltidsjordbruken. Stödet måste, enUgt vår mening, anpassas till de faktiska förhållanden vi har i norr. Korabinationsjordbruken kan ge fler ortsbundna raänniskor raeningsfull sysselsättning, anser vi.

1 raotionen 1803 har jag tillsaramans raed två kamrater från länsbänken yrkat på intensifierad skogsvård i Norrbotten. Vi noterar raed tillfredsställelse att utskottet här skrivit ner ett tillkännagivande.

En samhällsekonomisk bedömning torde också leda fram till att exempelvis raalraen i Kaunisvaara skulle vara brytvärd. Vi menar att industricentra borde byggas i Haparanda eller Kalix redan under 1973 -detta sett mot bakgrunden av sysselsättningsläget.

I den proposition som riksdagen nu behandlar sägs bl. a. att propositionens utgångspunkt är, att arbetet på att tillförsäkra raänniskor i oUka delar av landet så långt raöjUgt Ukvärdiga levnadsbetingelser måste fullföljas :med all kraft. Frågan om vilka medel som regeringen avser att använda för att nå angivna mål behandlas nu inte närmare, men ett antal regeringsförslag aviseras under det närmaste året.

1 folkpartiets motion har anförts att regionalpolitiken nu måste anses ha lämnat försöksstadiet. Anslagen till regionalpolitiken, sora syftar till att utjämna obalansen i olika avseenden, måste numera vara en reguljär del av den ekonomiska politiken och näringspolitiken.

Enbart selektiva åtgärder för stöd till enskilda företag kan enligt vår raening inte skapa den företagsvänliga miljö som måste rill för en progressiv utveckling i Norrland. Generella åtgärder måste sättas in så att små och raedelstora företag sora redan finns kan utvecklas och skapa ett allsidigt näringsliv.

Det är naturUgtvis helt bakvänt att ta ut löneskatt i stödorarådet. Därmed tar man tillbaka ungefär lika mycket pengar som nu utgår till lokaliseringsstöd. Folkpartiet föreslår i stället att företagen får rätt att avsätta vinstmedel till en särskild lokaliseringsfond sora får användas för investering inora stödorarådet.

Avståndskostnaderna raåste enligt vår raening angripas mera radikalt. Ett ur kostnadssynpunkt rundare Sverige måste förverkligas. Först då kan lokaliseringsstödet få avsedd och varaktig effekt. Vi upprepar alltså våra tidigare fraraförda förslag om reduktion av tåg-, flyg- och teletaxor på

längre avstånd, förbättringar av fraktstödet och en tryggad året-mnt-sjöfart på Norrlandshamnarna ända upp till Luleå.

Regionalpolitiken raåste betyda utveckling - inte avveckling. Vi får säkert anledning att återkomma till de lokaUseringspolitiska medlen under nästa års riksdag, raen några av de Uär förslagen kan realiseras utan dröjsraål.

Jag ber att få yrka bifall till saratliga reservationer som folkpartiets utskottsledaraöter har undertecknat.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr ANDERSSON i Storfors (s);

Herr talraan! Sora framgått av det regionalpolitiska handlingsprograraraet skall planeringen i Värralands län grundas på en i stort sett oförändrad folkraängd frara till år 1980. Detta innebär att utflyttningen kommer att bromsas upp. En rad åtgärder komraer att sättas in för att klara problemen. Ora befolkningsflyttningar blir nödvändiga, skall de kunna ske över kortare avstånd, och raänniskorna får ökade raöjligheter att stanna kvar i sin hemtrakt. De positiva tongångarna ger även vid handen att positionerna t. o. ra. kan förbättras. Bedöraningarna från regeringens sida Ugger mycket nära de prognoser sora frarafördes av länsstyrelsen i ett tidigare skede.

Värmland är och förblir ett skogslän med i stora stycken förhållanden sora helt liknar Norrlandslänens. Det har därför varit naturUgt att vi från Värralandshåll ständigt poängterat betydelsen av att våra förhållanden särskilt borde beaktas, detta med Uänsyn till de svårigheter på arbets-raarknadsorarådet sora drabbat oss.

De utflyttningar sora länet haft under det senaste årtiondet kan i mycket betecknas sora tvångsraässiga. Folk har tvingats att flytta för att det inte har funnits arbete.

Vi koraraer raed dagens beslut att få residensstaden Karlstad betecknad sora priraärt centrura, vilket koramer att innebära en styrka för hela länet sett ur alla synpunkter.

De regionala centra sora skapas av Arvika, Filipstad, Hagfors, Kristinehamn, Säffle och Torsby kommer att få betydelse för sysselsättningen och servicen inte bara för dessa komrauner utan också för de omgivande kommunerna.

Eda, Forshaga, Grums, Hararaarö, Kil, Munkfors, Storfors, Sunne och Årjäng kommer dessutom att bli goda korarauncentra för den orakring-Uggande glesbygden. Men raånga är de problera som man brottas med ute i komraunerna. Låt raig här närana de östvärraländska koraraunernas kraftansträngningar för att förbättra de enskilda raänniskornas villkor. Här fordras krafttag av koraraunalmännen för att följa upp och ta vara på alla de raöjligheter sora står till buds.

Filipstads koramun är till ytvidden en stor koraraun. 1 relation till invånarantalet i nuläget innebär detta i sig självt avsevärda svårigheter och ökade kostnader vid inrättandet av koraraunala serviceanordningar. År 1960 hade Filipstads komraun med ingående korarauner ett invånarantal av 18 697 personer. Genom en fortgående avfolkning uppgår invånarantalet nu till 15 871 personer, en befolkningsminskning med 2 826 personer. Åldersfördelningen i procent uppvisar också en raycket ogynnsam

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

UtveckUng, Kommunen har vidare haft en mycket ogynnsam utveckling beträffande industrisysselsättningen.

Redan före koramunsaminanslagningen drabbades kommunen av flera svåra slag vad gäller friställningar och nedläggningar av företag. Kraftiga nedskärningar förekora redan på 1960-talets början inora gruvindustrin. Mekaniseiingen inora skogsbruket tog sin början och kulmen nåddes när beslutet kom att Nykroppa järnverk skulle läggas ned. Till detta kan läggas de rationaUseringar som gjorts inom de flesta industrier inom koramunen.

Trots nyetableringen i Nykroppa av Staros, Statsföretags anläggning, har verkningarna av Uddeholmsbolagets nedläggning ännu icke övervunnits. Genom Uddeholmsbolagets nedläggningar av verksaraheten i Finn-mossen och Persberg komraer under 1973 ytterligare ett åttiotal personer att friställas.

De östvärraländska koraraunema har ett raycket gott saraarbete. Som resultat av detta förehgger ett utbyggt vägnät samt industrikontakter och ett nära samarbete med länets företagareförening.

Önskemålet har naturUgtvis varit att hela denna del från Vänerbäcke-net i söder till länsgränsen i norr skulle ha inlemraats i det allraänna stödorarådet. Så är ju nu icke fallet, då gränsen går mellan Filipstads och Storfors komrauner. Lokaliseringssträvandena har varit intensiva och tålaraodsprövande raen har fortsatt i oförminskad takt och givit en del resultat. Men det finns fortfarande skriande behov av nya arbetstillfällen. Av den anledningen finns det alla skäl att ta upp denna fråga till belysning.

Problemet gäller i hög grad för Kristinehamns komraun som under årens lopp mist en rad arbetstillfällen, Sarama förhållande gäller Storfors kommun, som i stort är beroende av en enda tung industri och nu tjänstgör som mottagningsoraråde för Nykroppa, där en stor grupp av industriarbetare och tjänsteraän från Uddeholmsbolagets nedlagda järnverk erhållit arbete. Det är för närvarande fråga om ett nittiotal personer, sora alltså arbetar i en koraraun men är bosatta i grannkommunen. Men i ännu högre grad gäller det Filipstads kommun med sina tätortsbildningar och en stor glesbygd.

Jag har tidigare sagt att Värmland, inte rainst de östra delarna, har lika stora problera sora Norrlandslänen — i en del fall större. Kommunalmännen nedlägger ett enormt arbete på såväl riks- som länsplanet för att få industrier till bygderna. Men därutöver behövs all tänkbar hjälp från StatUgt håll för att stiraulera och lokalisera industrier rill dessa bygder. Jag räknar raed att initiativ tages från statsraakternas sida för att lokalisera industrier till de östvärraländska koraraunema. Här är det inte bara fråga ora att göra Filipstad till regionalt centrura. Det behövs en kraftsamling i den anda sora regeringen klart givit uttryck för i sina förslag.

Med rain bakgrund från just denna koraraun och med god kännedom ora de oerhörda problera sora finns inte bara i själva centralorten utan även i Nykroppa, Lesjöfors, Gåsborn, Brattfors och Nordmark vet jag att det krävs handlingskraft och en fast linje för att vända utvecklingen åt rätt håll igen.

Det är en stor och svår uppgift, raed tanke på att raan förlorat bortåt 2 800 invånare under senaste årtiondet och att över 700 arbetstillfällen försvunnit på de sista sex åren. Därför raåste alla krafter sättas in, och den livsvilja sora finns i dessa bygder borgar för att allt göres för att söka lösningar och nya arbetstillfällen.

En av de avgörande frågorna för hela Östvärmland och dess tillväxt är behovet av goda allmänna komraunikationer. Vägnätet har under senare tid kraftigt upprustats. Detta har medverkat till att förbindelserna också avsevärt förbättrats. Jag skulle vid detta tillfälle kunna säga en hel del ora hela det värraländska vägnätet, sora i raånga avseenden behöver en kraftig upprustning. Men med vetskap om att andra ledaraöter från mitt län koraraer att behandla denna fråga avstår jag från ytterUgare utläggningar.

Men när det gäller SJ finns det all anledning att säga några ord. Förbindelserna pä inlandsbanan från länets norra delar mot Kristinehamn har till vissa delar skurits av. Initiativ bör tas för att återupprätta trafiken på den nedlagda och upprivna sträckan Herrhult-Nykroppa, Detta skulle medföra att direkta förbindelser Ludvika-Kristinehamn skapades, varvid de expanderande industrierna i Hällefors och norr därora fick raöjligheter till en snabb och billig transportväg raed stor kapacitet till Vänerharan. Detta skulle innebära att Östvärmland åter blomstrade upp och att det skapades en länsdel med expansion och framtidstro, raed nyetableringar av industrier sora följd. Det finns all anledning att i denna stund vädja ora koraraunikationsministerns medverkan till att lösa denna viktiga fråga.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Under detta anförande övertog fru andre vice talraannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr TURESSON (ra):

Fru talraan! Den här långa debatten har ju en viss Ukhet raed våra reraissdebatter. Därför skall jag tillåta raig att skicka med några hälsningar i det här anförandet, naturUgtvis inte till utskotten utan till regeringsbänken.

Planering är utmärkande för all mänsklig verksamhet. Alla enskilda människor planerar för sig och de sina. 1 århundraden har människor också planerat för sina gemensamraa angelägenheter — i sockenstuga och komraunalhus, pä tingsplatser och i riksdagshus. Ju raera koraplicerat samhällslivet är, desto större har också behovet av planering blivit på allt flera områden och för god hushållning med våra resurser.

S. k. fysisk riksplanering är inte någon nyhet i det avseendet att den gäller hela riket. Tidigare riksorafattande planering har varit begränsad till vissa sektorer. Den har t. ex. gällt komraunikationsleder av huvudledskaraktär - vägar, kanaler och järnvägar — eller åtgärder för rikets försvar. Varje förnuftig människa måste naturUgtvis erkänna att den sortens riksplanering är nödvändig. Den planering av markanvändningen, som krävs för att lokalisering av miljöfarliga anläggningar inte skall innebära en slumpmässig misshushållning med våra mark- och vattenresurser, har jag inte heller några principiella invändningar mot. Det är bättre att handla planraässigt än att famla planlöst.

Men man måste också ha klart för sig att när raan fogar in nya

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sektorer i riksplaneringen ökar ingreppen i länens, koramunernas och de enskilda markägarnas självbestäraraanderätt och handlingsfrihet. Det är naturligtvis ofränkoraligt att besluten i riksplanefrågor raåste fattas av riksdag och regering. Men det är mycket ansvarsfulla bedömningar och avvägningar som därvid måste göras. Det är därför angeläget att förberedelsearbetet sker under parlamentarisk raedverkan och i nära kontakt med dem som berörs av planeringen. Om så inte sker kan statens överhetsactityd korama att kännas tung och förlamande för dem som drabbas. Detta kan inte vara ägnat att fräraja den vilja till företagsarahet och utveckling som är nödvändig om sysselsättningstillfällen och försörjningsmöjligheter skall skapas i behövlig omfattning i landets olika delar.

Statsrainistern sade i en interpellationsdebatt i raåndags att det i en modern deraokrati inte finns plats för det garala överhetssamhällets myndighetsutövning. Denna moderna syn bör regeringen anlägga också på det fortsatta riksplanearbetet.

Jag tror också att det vore välbetänkt om regeringen tänkte ora beträffande det sora sararaanhänger raed principerna för ersättning till markägare, som drabbas ekonomiskt av planeringsingripanden. Hittills är det bara moderata samlingspartiet som tveklöst värnat om en rättvis behandling av dessa markägare.

Statsrådet Lidbom utvecklade i går i ett skickligt och intressant, men avslöjande anförande märkliga teorier om markägarnas rätt eller rättare sagt bristande rätt, när det allmänna ingriper med sin planering och minskar deras möjligheter att förfoga över sin egendom. Jag är inte säker på att herr Lidbom har klart för sig vilken brokig och splittrad bild det svenska fiistighetsbeståndet uppvisar. En karta över fastighetsindelningen på vår landsbygd ser oftast ut sora ett lapptäcke. Det är mestadels små raarkägares fastigheter sora ligger blandade ora varandra. De flesta planeringsåtgärder, som innebär förbud att använda vissa marker på ett ekonomiskt försvarbart sätt, drabbar därför ojämnt och godtyckligt.

Omsatta i verkligheten måste därför herr Lidboms teorier te sig helt oacceptabla. Det ligger i dessa teorier något av samraa överhetssyn sora en gång präglade våra forna enväldeskungar, när de över böndernas huvuden gjorde ora deras kronoskatteheraman till frälsehemraan. Den sortens godtycke skulle ingen finna sig i längre. Lika litet passar det att i dag behandla raänniskor, sora drabbas av sarahälleliga planeringsåtgärder, på ett sätt som måste uppfattas sora en godtycklig tillärapning av rättvisa och jämlikhet.

Herr JONASSON (c):

Fru talman! För oss som kommer från utflyttningskommuner är den fråga som i dag behandlas angelägen. Utflyttning från och utarmning av stora områden i vårt land har pågått en lång tid och får ej fortsätta längre. Ingen har sora centern kämpat raot denna utarraning, och jag hälsar raed största tillfredsställelse att andra partier nu raer eller raindre inser detta. Nu är man överens om att någonting skall göras.

Vad är då orsaken rill denna överhettning i storstadsområdena, och varför har vissa kommuner och län utarmats så hårt på raänniskor och service? Statsminister Palrae gav i går i ett anförande en hel del

synpunkter på den frågan. Som ledamot av glesbygdsutredningen har jag också haft anledning att fundera starkt på den här frågan. Det finns naturligtvis raånga orsaker. Utvecklingen har gått mot större maskiner och större enheter. Jag hade till en början tänkt gå in på den frågan, men tiden raedger inte det. Jag tycker eraellertid att det var mycket intressant att inrikesministern i går tycktes snudda vid ett omtänkande mot mindre maskiner — en sak som vi får återkomma till.

I glesbygdsutredningen har vi nu lagt sju olika delbetänkanden beträffande åtgärder för att ge glesbygden bättre service och mera sysselsättning. Även ora våra direktiv i raånga fall har varit ganska begränsade har vi lagt frara förslag som jag betraktar som betydelsefulla. Jag hoppas att regeringen komraer att acceptera dessa förslag, som har fått ett gott mottagande av remissinstanserna. Flera åtgärder raåste helt enkelt vidtas ora vi skall klara regionalpolitiken. Det räcker inte raed service och sysselsättning på kort sikt — vi raåste få en bestående sysselsättning så att ungdomarna stannar kvar i våra bygder.

Statsrainister Palrae och även andra talare har angripit centern speciellt för jordbrukskooperationens centralisering av mejerier och slakterier. Jag vill säga till dem att de inte skall blanda ihop korten. Jordbrukskooperationen är en sak, centern en annan. Även ora personerna i vissa fall är desamma är det på skilda oraråden raan fattar besluten. I jordbrukskooperationen finns det folkpartister, raoderater, socialderaokrater och vpk-are.

Jag skall här ta en parallell. I norra Värraland har konsumentkooperationen dragit in en läng rad butiker. I ledningen har stått i huvudsak socialdemokrater. Det skulle inte falla mig in att i dag kritisera socialdemokraterna som parti för detta. Folk har flyttat ut, och jag förstår att ekonoraiska omständigheter då har tvingat fram indragningarna. Mejeriföreningarna har nödgats vidta samraa åtgärder, när mjölkproduktionen försvunnit från vissa bygder. Hur skulle exerapelvis Filipstads och Munkfors mejerier ha möjlighet att bestå när mjölkproduktionen minskat starkt?

En sak är självklar: Det måste pä detta område liksom inom andra företag vara möjUgt att driva verksamheten ekonoraiskt. Någon stark centralisering har inte skett på det orarådet. Statsrainister Palrae har stora kunskaper pä vissa oraråden. Om han hade satt sig in i det verkliga läget på detta område hade han i går inte yttrat sig som han gjorde.

För att få slut på denna diskussion och för att visa att jordbrukskooperationen inte är centraliserad till den grad som man från visst håll velat göra gällande skall jag redovisa några faktiska siffror.

Jordbrukskooperationen har 53 000 anställda, därav 3 000 i Stockholm. Företagen är spridda på 822 platser i landet. Lägg de siffrorna på minnet och sluta med den barnsliga diskussionen!

Det skulle vara mycket att säga om raitt heralän, raen tiden medger det inte. Kari-Gustav Andersson i Storfors har skildrat läget i Värmland, och jag kan i huvudsak instäraraa i vad han har sagt. Situationen i Värmland är besvärUg, och fram till 1980 behöver vi 8 000 nya arbetsplatser. Vi behöver fortsatt och starkare lokaliseringsstöd. Det förbättrade stöd sora för närvarande utgår till det inre stödorarådet raåste

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

också koraraa Värralands perifera oraråden till del.

Till sist, fru talraan, vill jag säga några ord till inrikesutskottets ordförande, Karl ErUc Eriksson i Arvika, om ortsklassificeringen. Han sade i sitt anförande att regeringen i huvudsak följt länsstyrelserna. I stort sett kanske det är så, raen i många fall finns det avvikelser — så ock i Värraland. Där sade länsstyrelsen t. ex. att Arvika raed Eda skulle utgöra ett regionalt tillväxtcentrum. Här föll Eda bort i regeringsförslaget. På sararaa sätt föll Forshaga, Grums, Hammarö och Kil bort från Karlstad i storstadsalternativet. De är nu kommuncentra enligt regeringsförslaget. Storfors föll bort från Kristinehamn, och enligt länsstyrelsen skulle Hagfors raed Munkfors och Kyrkheden utgöra ett regionalt tillväxtcentrum. Här har Munkfors och Kyrkheden fallit bort. Sysslebäck skulle utgöra en regional serviceort. Nu har också Sysslebäck fallit bort. Torsby flyttas visserUgen upp till regionalt centrum, raen annars är det väl koraraunsanimanslagningens avigsidor sora här börjar visa sig.

Ortsklassificeringen får till följd att, sora någon sade tidigare i debatten, bilan får falla över vissa orter raedan vissa andra stöttas upp. En ortsklassificering försvårar för många orter. Det blir inte en konkurrens på Uka villkor. Se exempelvis på Sunne, som här bhr nerklassat!

Jag är dock för min egen del optimist. Här skall vi kämpa vidare! I centern anser vi att länsstyrelsen, sora på ett deraokratiskt sätt skulle väljas av länets innebyggare, skulle få ansvaret för länet. Då skulle ett större ansvar för orterna föreligga än regeringsförslaget innebär.

Nu skall vi snart gå rill beslut. Jag beklagar att folkpartiet och moderaterna anslutit sig till regeringssidan i två så viktiga frågor som befolkningsramarna och ortsklassificeringen utgör. Vi måste skapa arbete och utkorast för alla raänniskor i vårt land, oavsett var de bor.

Fru talman! Jag ansluter mig till de yrkanden som tidigare har framställts av centerledamöter.

Herr LINDAHL (s):

Fru talman! Det har varit mycket intressant att lyssna till den här debatten med röster och vittnesbörd frän olika landsdelar, där talesmän för de skilda partierna kanske i första hand har belyst de problem sora finns på heraorten och i det egna länet. Vi som bor och verkar i Stockholrasorarådet har alltid anledning att lyssna till skildringar av problem sora raöter människorna i exerapelvis glesbygderna.

Jag kan försäkra att raan inte raöter bristande förståelse från vår sida. För det första har många av oss vuxit upp på landsbygden, innan vi så småningora fann vår utkomst i en storstadsregion. För det andra har vi — detta kanske kan överraska en och annan — glesbygdsproblemen inpå knutarna. Stockholras läns ytterområden — Roslagen, skärgården och Södertörn - har typiska glesbygdsproblem. Stockholms län är ett Sverige i miniatyr. Inom länets gränser ryms alla de problera som vi raöter landet över.

Men vi har svårt att känna igen oss när vi i debatten fär höra att storstadsregionerna är utomordentligt attraktiva, att de är den del av landet där de favoriserade människorna bor. Ä andra sidan säger man att här skulle råda ett måttlöst elände. Man klipper ihop filmer i TV sora

visar att här är vidrigt och raänniskofientligt. TV-journalister från Uraeå hittar bara folk sora vill bryta upp och ge sig i väg.

EnUgt rnin mening stäramer inte någondera uppfattningen raed det verkliga förhållandet. Ora den sistnämnda uppfattningen vore riktig, skulle raänniskorna känna stor glädje inför utsikten att få flytta härifrån tack vare utflyttningen av statliga verk. Så är ju ingalunda fallet, sora vi på senaste riden har konstaterat. Sanningen är naturligtvis att söka någonstans raitt eraellan. Ett faktura är att raånga, raånga raänniskor trivs och har funnit sin utkorast i storstäderna.

Min tanke är att dessa frågor raåste lösas på ett solidariskt sätt. När vi talar ora regionalpolitik skall det inte behöva uppstå några motsättningar mellan städer och landsbygd, mellan tätorter och glesbygder.

Vi kan på socialderaokratiskt håll citera den näringspolitiska rapporten, som förelades den socialdemokratiska partikongressen på höstkanten. Där formulerade man vår regionalpoliriska raålsättning på följande sätt i sararaandrag: "Storstadsorarådenas tillväxt dämpas samtidigt sora ensidigheten i storstädernas arbetsmarknader raotverkas."

Vi har inte svårt att acceptera en därapning av Storstockholras tillväxt, raen dämpningen bör avse framför allt den administrativa verksaralieten. Saratidigt vill vi slå fast den här regionens berättigade intressen. Vi vill verka för ett högt bostadsbyggande, vi vill satsa på den kollektiva trafiken, vi vill förbättra den sociala servicen. Jag vågar tro att vi på den punkten kan räkna raed förståelse också från andra landsändar. Vi vill Ua ett differentierat näringsliv i Stockholrasregionen. Det vore olyckligt om Stockholra blev en stad i första hand för administratörer. Rent ut sagt: vi vill ha fler tillverkningsindustrier inora vår region. En fortsatt avindustria-lisering kan och bör enligt vår raening förhindras. Vi vill återställa en väl avvägd näringsstruktur i vårt län. Att så sker borde faktiskt vara ett riksintresse.

Nio socialderaokrater från Stockholras län raed LO-ordföranden och länsriksdagsraannen Arne Geijer i spetsen säger detta i en motion, som karamaren nu har att ta ställning till. Bakgrunden är följande, sora vi påpekar i vår raotion:

"Mellan åren 1962 och 1968 sjönk industrisysselsättningen i storstadsregionerna raed 17 000 personer. Andelen anställda i tillverkningsindustrin i Stockholras län beräknas 1972 vara nere i knappt 20 procent järafört raed ca 32 procent år 1960, dvs. en relativ rainskning raed en ; procent ora året i genorasnitt. Enbart metallindustrin inom Metall-Ettans verksamhetsområde har sedan 1960 förlorat 1 I 000 arbetsplatser. Endast två industrier finns i dag med mer än I 000 anställda inom detta verksamhetsområde."

Vi har i anslutning till regeringens regionalpolitiska handUngsprograra velat fästa uppraärksaraheten på att inte heller en storstadsregion sora vår saknar problera.

Min tid räcker inte för ytterUgare koramentarer eller synpunkter på den här stora problematiken. Jag kan hänvisa till vad andra talare från storstadsregionerna tidigare anfört i debatten. Min slutsats är att Storstockholra raåste få fler industriarbetsplatser, medan ytterområdena behöver fler arbetsplatser inom statlig och privat adrainistration. Detta är

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

en fråga av stor vikt inte bara för oss som är bosatta i Stockholmsregionen; det iir en övergripande fråga av vikt för samhällsutvecklingen i stort att storstadsområdena inte får ensidigt inriktade arbetsmarknader. Detta är till slut, oavsett var vi bor och verkar, en fråga ora solidaritet.

Vi vill ett starkt samhälle, har flera talare påpekat. Ja, det är riktigt. Vi vill ett samhälle sora oavsett var vi bor — i tätorter eller glesbygder — kan garantera människorna trygghet, sysselsättning och en riralig service. Med tillfredsställelse har vi motionärer konstaterat att inrikesutskottet delar vår mening, såsora den har korarait till uttryck i motionen 1272. Detta är så pass viktigt att jag raed instämmande vill citera några meningar i utskottsbetänkandet. Inrikesutskottet framhålleri likhet raed propositionen "att det vid en därapning av tillväxten inte kan bli fråga oin att generellt hålla tillbaka utvecklingen av näringslivet i dessa oraråden. Dämpningen får inte ske på sådant sätt att det går ut över kravet på en differentierad arbetsraarknad. Det är inte önskvärt att industrisysselsättningen fortsätter att gå tillbaka på det sätt som skett t. ex. i Stockholm under de senaste åren."

Jag slutar raed detta citat från inrikesutskottet sora väl ger uttryck för den mening raotionärerna företräder.

I detta anförande instärade herr Palra, fru Lewén-Eliassort, fru Bergander särat herrar Andersson i Södertälje och Gustafsson i Barkarby (samtliga 3).

Fm andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats ora sararaanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr HYLTANDER (fp):

Fru talman! Den riksplan för regionalpolitiken och hushållning med mark och vatten som vi nu diskuterar kan självfallet inte bli mer än en ramplanering men är som sådan nog så viktig. Att den i detalj skulle kunna reglera utvecklingen inora kommuner och regioner har väl ingen på allvar velat göra gällande, och även beträffande länen är den mera ett uttryck för målsättning än för preciserat aktivt handlande. Detta blir en senare fråga i takt med utvecklingen och de behov som gör sig gällande för att kunna förverkliga målsättningen. En del sådana behov finns redan, och det äi väl i huvudsak dessa sora motiverar det iraponerande uppbådet av talare i debatten, vilkas inlägg fyller dessa båda dagars riksdagprotokoll och vilka .representerar vårt lands olika bygder.

Ser vi på behandhngen av första etappen när det gäller utlokalisering och placering av universitetsfilialer verkar det onekligen sora ora raan helt glömt bort Skaraborgs län som jag företräder och som dock är representerat här i kararaaren av elva raandat. Skälen för utlokaliseringen kan diskuteras. Att Skövderegionen inte kommit i fråga förefaller sakligt underligt beträffande flera av de aktuella objekten. Jag skall emellertid — främst av tidsskäl - inte gå in härpå utan hänvisar till tidigare motioner och framstötar från länsföreträdare i den frågan.

Men att man sä helt nonchalerar över en kvarts miljon människors behov av utbildning på universitetsnivå är upprörande efter alla uttalan-

den från företrädare för regeringen om allas Uka rätt till utbildning och så mycket mer som länets centrala tätort fyller alla krav på avstånd - i genorasnitt 150 km - frän nuvarande och planerade utbildningscentra samt ligger inom en halv timmes resväg för ungefär 200 000 av länets ca 260 000 invånare. Man har helt obekymrad av detta kriterium på den centrala tätortens ändamålsenliga läge förlagt nya utbildningscentra inom en tredjedel av det aktuella avståndet, eller inom 50 km från befintligt universitet, vilket torde kunna räknas sora ett ganska bekvämt pendelavstånd. Det är ju också ett avstånd som i föreliggande proposition och utskottsbetänkanden inte räknas som synnerUgen besvärande ur servicesynpunkt.

Jag vill starkt understryka att en sådan nonchalans inte får förekomraa och vill uppmana regeringens ledamöter att se till att denna underlåtenhet blir tillrättad och det helst med det snaraste. Det gäller även att länet inte koraraer bort i nästa utlokaUseringsoragång.

1 övrigt kan jag med tillfredssfällelse notera att både propositionen och utskottsbetänkandena i stort sett har följt Länsprogram 70 för Skaraborgs län, med ett — dock relativt viktigt - undantag. Det gäller Vararegionen, sora i Länsprograra 70 betecknats som ett regionalt centrum på sikt. Och, fru talman, vad bör koraraa raed i ett prograra för regional utveckling ora inte just det sora komraer att ske på sikt!

Det har av riksdagsledaraöter från länet väckts inte mindre än fyra motioner i sammanhanget, och tre av dessa tar upp just Vararegionen som ett regionalt centrura. Det är raotionerna 1779 av herr Signell ra. fl., 1790 av raig själv och herr Richardson särat 1882 av herrar Leuchovius och Virgin. Dessa tre motioner har i stort samma yrkande, och jag ber, fru talman, att få yrka bifall tUl motionen 1779, motionen 1790 i dess första del i heraställan samt motionen 1882. Man kan som en kuriositet konstatera att motionernas yrkanden har något olika ordalydelse. I den socialdemokrariska raotionen heraställs ora att riksdagen hos Kungl. Maj:t heraställer att Vara koramun upptas sora s. k. regionalcentmra. 1 folkpartiraotionen, som jag själv har undertecknat, heraställs att riksdagen i anledning av propositionen 1 11 uttalar att Vara koramun klassificeras sora regionalcentrura. I inoderatmotionen heraställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 111 raåtte besluta att Vara skall klassificeras sora regionalt centrum. Där är det alltså någon skärpning i tonfallet. Jag vet inte om man skall fästa någon särskild vikt vid skillnaden i ödmjukhet i framställningen. Hur som helst vill jag här yrka bifall till motionerna i dessa delar. Av tidsskäl skall jag avstå från att ingå på motiveringen härför. Den är välkänd bl. a. frän Länsprograra 70. Vararegionen är en del av länet sora inte får glöraraas bort. Den bör få de utvecklingsmöjligheter som ligger i att Vara blir klassificerat som regionalt centrum.

I raotionen 1790 av herr Richardson och raig yrkas också att såväl det utvidgade Habo sora Mullsjö skall tillförsäkras den service sora tillkommer kategorin korarauncentra. Jag är glad över att civUrainistern nu är närvarande i karamaren, eftersom han är den sora koraraer att handlägga detta ärende. Det har gjorts en fraraställning ora att de två nuvarande koramunerna — i varje fall tills vidare - skall få fortleva som självständiga

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

komrauner, främst därför att deras karaktär av tätorter är sådan att de mycket väl kan klara sig som självständiga komrauner, att detta innebär ekonomiska fördelar samt att de frågor sora raåste lösas geraensarat -speciellt då skolfrågan — redan har lösts pä ett tillfredsställande sätt.

Jag konstaterar att utskottet har gjort en liten elegant förbigång, när utskottet har behandlat yrkandet i denna del av raotionen 1790, i det att utskottet säger att statliga stödåtgärder är påkallade endast om de är nödvändiga för att bibehålla lokal service eller om långa avstånd föreUgger samt att tryggandet av serviceförsörjningen inom en koraraun i första hand är en uppgift för den koraraunala planeringen. Det är inte utan att jag vid den läsningen känner lust att citera den garale Skaralektorn, som talade ora den runda cirkeln, då en klyftig elev frågade ora inte alla cirklar var runda och fick till svar: "Ja, rain käre Svensson, ja' ska' säga dek att i denhäringa klassen kan ingen uttala sek teräcklit' tudelit'." Det verkar nästan som ora utskottet avsiktligt hade försökt missförstå bakgrunden till motionen, sora alltså är att dessa tätorter, ora de inte kan tillförsäkras den service sora tiUkoramer koraraunala centra, skall få utgöra särskilda kommuner.

Jag vill lägga ledaraöterna i regeringen och särskilt statsrådet Lundkvist varmt på hjärtat att positivt överväga den här frågan i de sararaanhang som den kommer upp och yrkar, fru talraan, bifall även till den senare delen av yrkandet i motionen 1790.

Herr BLOMKVIST (s):

Fru talman! Målsättningen för regeringens regionalpolitik skall vara att förena ett effektivt resursutnyttjande på kortare och längre sikt och ökad ekonoraisk tillväxt raed förbättrad järavikt i den näringsgeografiska utvecklingen. Genom sådana strävanden kan det skapas ökad järalikhet ekonoraiskt, socialt och kulturellt raänniskorna emellan i landets olika regioner.

Sammanfattningsvis anförs också i propositionen att regionalpoUtiken bör syfta till en sådan geografisk spridning av de tillgängUga resurserna att människorna i de olika regionerna kan erbjudas sysselsättningsraöjligheter och likvärdig tillgång till social, kommersiell och kulturell service och en god railjö.

Inom de olika regionerna bör resurserna koncentreras i den utsträckning det är nödvändigt för att skapa så differentierade arbetsmarknader och sådan servicekvalitet som motsvarar medborgarnas önskemål och behov. De mål som sålunda i allraänna termer angivits för regionalpolitiken kan jag helt ansluta raig till.

Jag har nu tidsmässigt inte några som helst raöjligheter att göra en raer ingående koraraentar rill inrikesministerns regionalpohtiska förslag i propositionen 111. Det är glädjande att den har fått ett så positivt mottagande, såväl inom sora utanför riksdagen. Det beror främst på att det förberedande arbetet har förankrats i verkligheten ute i länen. Jag kan därför helt sluta upp bakora regeringens regionalpoUtiska program för landet. Programmet må gälla befolkningsramar eller utvecklingen av den regionala strukturen - det blir i sig självt ganska värdelöst om inte ett till planeringsarabitionen väl anpassat åtgärdsregister kan ställas till

sarahällsorganens förfogande och utnyttjas.

UtveckUngen koraraer i första hand att påverkas av direkta konkreta åtgärder. I den regionalpolitiska propositionen har också regeringen rill vårriksdagen aviserat förslag om ganska omfattande åtgärder. Jag tänker bl. a. på förslaget om fortsatt utlokalisering av statUg verksarahet. Jag vill uttala förhoppningen att det här koramer att utvecklas ett nödvändigt saraspel raellan berörda statUga verk och utlokaliseringsorterna.

Jag har hittills endast uppehållit raig vid de allraänna regionalpolitiska utvecklingsUnjerna. Jag skall nu övergå till att säga något om det regionalpoUtiska handlingsprogrammet i Skaraborgs län - mitt heralän, sora herr Hyltander tidigare talat om.

Jag skall först ta upp sysselsättningsläget och sedan behovet av åtgärder för att om möjligt säkra det länspolitiska handlingsprograraraet. Jag vill dock börja raed att deklarera att jag i stort sett kan godtaga departeraentschefens och utskottets behandling av detta prograra. Jag vill gärna här frarahålla att vår länsstyrelse enhälligt antagit planeringsnivån när det gäller befolkningsantalet. Saratliga ledaraöter i styrelsen, så även centerpartiets, ställde sig bakora beslutet. För hela länet uppgår länsstyrelsens planeringstal för år 1980 till 276 000 personer. Den i propositionen och inrikesutskottets betänkande föreslagna befolkningsraraen kan jag tills vidare godkänna. Det finns dock anledning att utgå ifrån att planeringstalen vid koraraande översyn blir justerade uppåt. När det gäller utveckligen i Skaraborgs län skall vi korama ihåg att strukturrationaliseringen rent arbetsraarknadsraässigt naturUgtvis satt de djupaste spåren i landsbygdsnäringarna, dvs. skogen och jordbruket.

Genora folkräkningarna kan raan lätt avläsa denna utveckling. De visar att sysselsättningen inora länets jordbruk rainskat med 7 000—8 000 personer mellan 1965 och 1970 eller med inte mindre än 1 500 per år. Sysselsättningsmässigt raotsvarar denna utveckling nedläggningen av två stora företag varje år.

Även under 1970-talet beräknas en fortsatt avfolkning från denna näringsgren. Det är således naturligt att sysselsättningen inora länet allvarligt måste påverkas av strukturomvandlingen. Liksom hittills koraraer resultatet att bli en fortsatt obalans i den ekonomiska utvecklingen och även ojäralikhet för raänniskorna på skilda platser i länet.

1 järaförelse raed genorasnittet för riket har vi fler människor i arbete inom jord- och skogsbruk och i tillverkningsindustrin. Dessutom har vi — i jämförelse med hela riket — raycket färre människor sysselsatta inora servicenäringarna. En konsekvens av den nuvarande näringsstrukturen är att medelinkomsten är betydligt lägre än genomsnittligt i riket. Jag har i ett annat sararaanhang läranat uppgift ora att raedelinkomsten 1970 i Skaraborgs län var 19 364 raot 20 923 i riket sora helhet. Det låga löneläget inora industrin och den höga andelen sysselsatta inora jord- och skogsbruk kan naturligtvis ses sora en förklaring till denna inkorastbild. Till detta koraraer att sysselsättningsgraden för kvinnor ligger klart under riksgenomsnittet. För att komraa upp tillsarama sysselsättningsgrad som i övriga riket skulle det behövas 3 000 fler arbetstillfällen för den kvinnliga arbetskraften.

Mot bakgrunden av den hittillsvarande och den väntade utvecklingen

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

krävs fortsatta regionalpolitiska insatser. Saratliga dessa arbetsuppgifter utgör i och för sig ingen nyhet raen är däremot av avgörande betydelse för den framtida regionalpolitiken. Det ger bl. a. besked ora att länet raåste klara sysselsättningen inora industrin, att länet raåste utveckla servicenäringarna, att länet raåste öka antalet sysselsättningstillfällen för kvinnorna och att löneläget måste förbättras inom hela näringslivet.

En sammanfattning av den regionalpoUtiska situationen ger vid handen att väsentliga instruraent i detta arbete återfinns i proposirion nr 111. På s.| 52 och 53 i inrikesutskottets betänkande har raan tagit upp frågan om utlokalisering av statlig verksarahet. Utskottet säger här bl. a. att det inte kan komma i fråga att riva upp eller redan nu ta ställning till de omlokaliseringsförslag som aviserats till nästa års riksdag. Jag vill helt ansluta raig till utskottets uppfattning. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om behovet av nödvändig utveckling inom viktiga delar av servicenäringarna, anser jag, liksom herr Hyltander, att det är angeläget att Skaraborgs län, närmare bestämt Skövderegionen, kommer i fråga vid nästa utlokalisering av statUga verk och eftergymnasiala utbildningsanstalter. Enligt min mening borde det finnas goda förutsättningar för lokahsering av statlig central förvaltning och andra statliga verksamheter i länet, inte rainst raed anknytning till jordbruket.

Tillsamraans med Nils HjortU har jag väckt motion nr 1774, vari föreslås att riksdagen beslutar att gränserna för det yttre stödorarådet borttages. Utskottet har vid sin behandling av raotionen uttalat att raan förutsätter alt Kungl. Maj:t även i fraratiden tar till vara möjligUeten till en smidig tillämpning av bestämmelserna utanför det allmänna stödområdet. Jag tror säkert att statsrådet Holmqvist, om så skulle behövas, komraer att utnyttja lokaUseringsstödet för att lösa uppkomna sysselsättningsproblem i korarauner utanför stödorarådet.

I Skaraborgs län finns det kommuner som till följd av strukturomvandlingen kan komma i fråga för lokaliseringsstöd. Efter vad som nu kan bedöraas tillhör väl Vara kommun en av de orter som bör ges skilda raöjUgheter atf expandera och göras till förmån för eventuella lokaliseringspolitiska insatser. Det är också i detta sammanhang man skall se motionsförslagen om att klassificera Vara som regionalt centrura. Eftersom herr Sven-Gösta Signell bl. a. koramer att tala ora raotionens syfte, skall jag här nöja raig raed att yrka bifall till densamma.

Fru talman! Skaraborgs län har bl, a. nämnts tidigare under debatten, nämligen när herrar Torsten Nilsson från Stockholra och Börjesson i Glörarainge hade ett replikskifte. Herr Torsten Nilsson påtalade att de stora jordbrukskooperationerna hade stora kontorsenheter i storstadsorarådena, 1 det sammanhanget pekade herr Börjesson på att raan i Skaraborgs län hade sysselsättning för raellan 3 500 och 4 000 personer.

Jag har alltid haft den största respekt för de producentkooperativa jordbruksorganisationerna. Jag uppskattar deras arbete och liksom herr Börjesson kan jag vittna om att de har raycket stora anläggningar i vårt län. Jag kan också försäkra att vi är tacksamma över att Slakteriföreningen, Mejeriföreningen och Västsvenska lantmän har enheter i Lidköping, Skara och Götene. Det är naturligt, eftersora Skaraborgs län är en mycket stor producent av råvaror till livsraedelstillverkningen. Det var med denna

utgångspunkt som jag antog att det ändå inte finns så bärande skäl för en annan lokalisering, eftersom de ansvariga inom jordbrukskooperationerna självfallet förlägger dessa enheter så att det ekonomiskt sett ger den bästa lönsaraheten. Eftersora produktionen i Skaraborgs län tillgodoser 10-11 procent av Uvsmedelsindustrins råvarubehov i vårt land, men inte förädlar mer än 3—4 procent, skulle jag vilja uttala den förhoppningen att jordbrukskooperationerna i fortsättningen komraer att förlägga flera förädlingsindustrier till Skaraborgs län.

Jag har också ett annat önskeraål om lokalisering. 1 samband raed den stora sammanslagning som nu ägt rura raellan slakteriföreningarna i Västsverige, har man haft en engagerad debatt om lokaliseringen av huvudkontoret. Man hade beslutat att tillfälUgt förlägga detta kontor till Göteborg. Men det beslutande organet insåg ganska snart att det bland medleraraarna — troligen också av andra skäl — fanns en så stark opinion att man fick riva upp beslutet. Nu skall man ompröva frågan och fatta ett definitivt avgörande senare. 1 detta sararaanhang tycker jag personligen att det vore naturUgt att man förlägger huvudkontoret till Skaraborgs län och till Skara. Jag räknar med att de inser att det finns fullgoda skäl för ett sådant beslut.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instämde herr Jansson (s).

Herr LOTHIGIUS (ra):

Fru talraan! Jag hade tänkt att i denna debatt koncentrera raig på bara två oraråden: det rörliga friluftslivet och lokaliseringen av viss skogsindustri. Det vore naturligtvis frestande att replikera en rad talare, raen det skulle kanske inte tjäna så raycket till att göra det enbart för att det skall koraraa in i karamarens protokoll.

Jag vill eraellertid först göra en deklaration. Frän regeringsbänken har raan försökt måla det ärende som vi behandlar de här-dagarna i alltför mycket enbart svart och vitt. Kanske har raan även här och där på oppositionssidan raålat det i onyanserade färger.

Värdet av en riksplan och en planering är sä uppenbart att det knappt behöver diskuteras i dag. Behovet av att slå vakt ora kustområden, sjöar, vattendrag och naturområden är också så uppenbart att det knappast behöver uttalas. Att trycket på dessa våra tillgångar till följd av samhällets utveckling fordrar en helt annan uppmärksarahet än tidigare har också sagts av raig och andra för raånga år sedan. Att påstå att moderata saralingspartiet skulle hysa en annan uppfattning anser jag vara felaktigt.

Frågan är hur man skall kunna genomföra planen så, att man inte förändrar de principer på vilkas grund vårt rättssamhälle vilar och så att varje person — Uten eller stor tomtägare, fastighetsägare eller jordbrukare — skall kunna känna en viss grad av trygghet.

Vi har i det här landet inte råd att ännu hårdare pröva de människor som ur svensk jord och skog skall producera råvaror till industri och arbete. Känslan att ha äganderätten, vetskapen om att bli rätt behandlad, tron på framtiden och på att det är raeningsfullt att arbeta raed de här tingen raåste finnas kvar hos hundratusentals sraå och stora raarkägare.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sora i stor utsträckning verkar raed knappa marginaler, om detta arbete skall kunna fortsättas.

Kritiken mot företagare, det sätt på vilket den har fraraförts och de pålagor sora belastat företagarna har rainskat företagslusten inom viss industri. Kritiken mot markägare och urholkningen av äganderätten gör, eller kan göra det meningslöst för dera att fortsätta sin gärning. Ora så sker komraer planen för hushållning raed raark och vatten att definitivt misslyckas.

Varför uppstår oro på denna punkt? Jo, därför att det gång på gång koramer frara socialiseringsförslag och anslag mot raarkägare på olika håll.-Det är inte nog med den diskussion vi har fört i denna kamraare om ersättningsfrågor, utan vi koraraer - kanske redan nästa år - att få diskutera fru Thorssons förslag om att mark under plogdjup skall tillhöra det allraänna.

Det har hävdats att det skulle vara fult att äga något, och det intrycket ges - utan ansvar! - att ägandet handhas på ett sätt som strider mot allmänhetens intressen. För raan frara sådana påståenden måste det leda till ett misslyckande.

Jag tyckte att jag först borde redovisa min syn pä den frågan.

Fru talman! Skyddet för friluftsliv och känsUga naturområden måste än mer utvecklas; det är min uppfattning. Men frågan är: Disponerar vi på rätt sätt de tillgångar vi redan har? Kan vi utnyttja vår allemansrätt, som vi är sä stolta över? Jag tänker på möjUgheterna att utnyttja den natur som finns runt omkring oss — det är bara att gå utanför stadsgränsen. Att döma av vad en del talare har uttryckt sora sin mening i denna debatt skulle vi inte ha särskilt mycket natur att vistas i, och läget skulle vara ytterst kritiskt. Så är det sannerUgen inte.

Jag håller raed om att man i vissa kusttrakter, sjöområden osv. måste göra alldeles särskilda insatser. Men låt oss i all rimlighets namn se verkligheten i ögonen!

Landsbygdens avfolkning har skett successivt under hela 1900-talet. Under 1700- och 1800-talen var landsbygden kraftigt befolkad genom alla dessa smågårdar och torp. Så befolkades exerapelvis mina områden, de sraåländska skogsmarkerna. Allemansrätten kunde då utnyttjas på ett helt annat sätt.

I dag har en stor del av landsbygden tömts på folk. Jag vägar påstå att jordbrukets och skogsbrukets rationaUsering i dag i viss mån hindrar allemansrättens utnyttjande. Det raoderna skogs- och jordbruket gör att vi i dag drar en grön gardin ända ned raot vägarna där folk färdas. Men det är svårt för människor att nå innanför den. De områden inom vilka människor skulle kunna vistas har blivit oändligt raycket större än tidigare, dvs. de områden sora är fria ytor. Alla sraågårdar och torp har försvunnit.

När vi nu har dessa jätteoraråden, är det att använda större kraft än nöden kräver att inte på ett vettigt sätt utnyttja dem för att ge människor möjlighet att komma in. 1 stället avsätter vi vissa stora områden i närheten av städerna, där människor skall kunna ha sitt rörliga friluftsliv. 1 verkUgheten har vi ett jätteområde att ta vara pä, dit människan från stadsområdet kan ge sig ut med bilen och vidare i terrängen. Det ärbara

fråga om hur hon, när hon väl komraer dit, också skall kunna lärana sin bil och gå ut i vår svenska härliga natur inora dessa oraråden.

Här ligger hos varje fastighetsägare och raarkägare ett ansvar att medverka till stadsmänniskans möjUgheter att få tillgodogöra sig naturen. Ora vi fått ansvaret att äga en bit jord, skall vi också på ett vettigt sätt ställa denna bit till andra människors förfogande.

Jag har då försökt att skissa något som jag kallar planerad allemansrätt. När allemansrätten inte fungerar som den egentligen var äranad att göra, skulle raan raed enkla stimulansmedel kunna förmå Sveriges markägare att på ett helt annat sätt öppna olika områden än de för närvarande gör. Jag har, fru talman, försökt att göra detta på det småländska oraråde, sora jag har förtroendet att ta hand ora. Jag har satt upp ett 70-tal skyltar för att vägleda folk på vandringsleder och för att hitta de gamla torpställena, och jag har vidtagit särskilda anordningar för att människor skall kunna nå utsiktspunkter och kunna hitta vattendragen. Det är inga konstigheter det gäller, och det är inte dyrbart att göra. Förutsättningen är att myndigheterna är raed ora att stiraulera till detta. På det viset skulle vi i praktiken kunna få tillgångar som är oändUga men som i dag Ugger av friluftsUvet oanvända.

De som är lantbrukare vet - tyvärr — hur Utet allraänheten rör sig ute i naturen. Detta gäller även de småländska sjöområdena. Jag vet hur sällan man över huvud taget möter folk där. Jag vet också hur få människor med skridskor på fötterna som man möter när man färdas över dessa sjöar om vintern. Det beror på att raänniskorna är rädda för att de inte kan komma frara på sådana ställen där de borde kunna korama fram. Det borde vi kunna hjälpa till med. Jag har personligen fått kritik från enskUda markägare för dessa aktiviteter, men jag har en absolut känsla av att skall vi välja mellan å ena sidan att stiraulera till aktiviteter för att raarkägarna skaU ta hand ora människor frän tätorterna och å andra sidan att man socialiserar områden och tar raarken raer eller mindre från markägaren, så väljer jag det förra. Vårt avlånga land skulle kunna utnyttjas på ett helt annat sätt under dessa förutsättningar.

Därför finns det, fru talman, faktiskt arbetsuppgifter efter en annan syn och en annan ordning än att lägga statens och koraraunens tunga hand över ett stort oraråde, när raan i stället kan få friviUiga krafter att verka för att hela vårt land skall kunna utnyttjas till det rörliga friluftslivet. Jag tänker på att varje gård har en ekonomisk plan - varje gård skulle också kunna ha en naturvårdsplan. En sådan är mycket enkel och mycket billig att upprätta. Man kanske skulle kunna få stimulansmedel rill hjälp att upprätta de gamla färdlederna igen, så att raänniskor överallt kunde färdas till ohka mål, hitta tillbaka igen och veta hur långt det är. Och kunna ställa bilen vid vägkanten eller på en parkeringsplats.

Fru talman, jag hade ett ärende till. I går tog inrikesministern upp sågverksindustrin och dess lokahsering. Jag har läst protokollet och funnit att inrikesministerns synpunkter riramar ganska väl med dem som företräds av de enskilda sågverksägarna i det här landet.

Vår sågverksindustri finns till stor del i inlandet. Undantagna är kustsägverken vid de norrländska älvarna, där älvarna utgjorde korarauni-kationslederna, men där förhållandena nu är annorlunda.

1 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vi har alltså här en industri i inlandet. Våra kuster håller på att fyllas av akriviteter, och då är det ytterst väsentUgt, som inrikesrainistern säger, att inlandet får behålla sin industri. Vi raedverkar till detta.

Det är också naturUgt att sågverksindustrin ligger där råvaran finns och där raänniskorna redan etablerat sig på sågverkets grundval. Herr Hagnell sade i dag att varje arbetstillfälle kostar rainst 200 000 kronor. Därtill skall raan lägga sarahällets alla engageraang som gör att man snart är uppe i 1 miljon kronor för varje anställd.

Den svenska sågverksindustrin är i dag så etablerad, på lämpligt avstånd och i god kontakt med sin råvara. Särskilda sarahällen har vuxit upp bland annat med den industrin som underlag. Det har utvecklats en mycket fin teknik på området.

Att i det sammanhanget exempelvis ge stora lokaUseringslån till nya sågverksindustrier, som skall ligga vid kusten och slå ut en stor del av inlandsverken, vore nationalekonomisk misshushållning. I stället gäller det att raedverka till en fortsatt teknisk uppbyggnad av de sågverk som är lämpliga att vara kvar. En automatisk inbördes konkurrens gör ju att en naturUg förändring koramer att ske. Vi har nämligen inte mer än en viss kvantitet råvara i detta land. Mer eller mindre bUr det en etableringsfråga.

Herr Helén sade att ur exportsynpunkt måste det vara rikrigt att bygga upp stora sågverk i vissa områden — de skulle röra sig med fyrtio, sextio, ja, upp till åttio tusen standards. Detta är fel. Men vi har sågverk i inlandet som ekonoraiskt bär sig alldeles utmärkt och som kan konkurrera raed dessa bjässar därför att tekniken är så uppbyggd att dessa sågverk väl och ibland bättre kan driva sin verksarahet. Att då bygga nya sarahällen på grundval av jättesågverk vid kusten är att misshushålla med våra regionalpoUtiska resurser.

Därför ber jag i detta sammanhang att få uttala ett tack till inrikesministern för hans syn på denna fråga, därför att den är realistisk.

HerrWIKNER (s);

Fru talman! Jag vill med mitt anförande göra några påpekanden. Min avsikt är inte att vare sig kritisera eller protestera mot utskottsbetänkandet.

Det förslag vi nu diskuterar koraraer att ge koraraunalraan och myndigheter möjlighet att planmässigt arbeta för att förbättra förhållandena för människorna inom olika områden i vårt land. Det är inte rainst viktigt för oss sora bor i glesbygderna i Norrland.

Jag vill först tacka de statsråd och rayndigheter sora så snabbt kunnat utarbeta detta rikhaltiga förslag i en för oss alla mycket vikrig fråga — soUdaritet för trygghet. I och med att vi fått detta förslag gäller det för komraunalraännen och övriga berörda parter att frenetiskt arbeta för att förverkliga det. Detta gäller alla oavsett partifärg. Vi skall heller inte tro att vi komraer att få någonting gratis.

En mycket viktig fråga som jag vill ta upp gäller pendlingen till och från de orter raan i första hand koraraer att satsa på. Jag har varit på flera möten där detta diskuterats i Järatland. Det har satsats raycket pengar på både primära och sekundära vägar i vårt land. Vad man nu först och främst bör arbeta på är de sekundära vägarna så att de sora skall pendla

till och från sysselsättningsorterna har möjlighet att snabbt komraa fram. De skall inte behöva köra på dåliga vägar och inte behöva känna rädsla varje gång de åker till sitt arbete. Vidare bör de allraänna koraraunikationerna ordnas så att taxorna inte bUr för höga, att turtiderna så långt det är möjligt anpassas till arbetstiderna. Det bUr trots allt dyrare för dessa personer jämfört med dem som bor inom sysselsättningsorten. Pendlarna bör även fä kompensation för extra utlägg för att bli likstäUda raed de övriga på arbetsplatsen.

Jag vet att koraraunikationerna koramer att behandlas vid ett senare tillfälle, men trots detta Uar jag ansett mig skyldig att understryka denna viktiga sak. Det som jag här berört gäller framför allt det inre stödområdet.

En annan viktig fråga som jag har observerat i samband med lokahsering av industrier till stödorarådet är denna:

När en kommun efter raycket arbete lyckats få en industri till en ort, kan det hända att ordertillgången ökar. Industrins kapacitet raåste utökas för att tillfredsställa de nya kunderna. De kapitaltillgångar företaget har räcker då inte till för att öka ut med t. ex. ett arbetsskift. Det är fraraför allt rörelsekapital raan saknar för en sådan utökning. Då raåste företagaren kanske börja den långa vandringen till banker och myndigheter för att få mera kapital. Detta tar i regel mycket lång tid. Företagaren måste kanske säga upp kontrakt raed de nya kunderna, och industrins utveckling stoppas. Det innebär att det inte bUr någon ökning av arbetstillfällena trots att det är en bra bransch och en duktig företagare.

Som jag ser det borde det finnas en fond eller en bank vars styrelse snabbt kunde se över industrins ekonoraiska ställning och eventuellt hjälpa till med erforderligt kapital. Jag hoppas att man vid genomförandet av det program som vi nu diskuterar också tar upp denna raycket viktiga kapitalfråga.

Ett annat oraråde som berörts i propositionen och som i högsta grad gäller glesbygdsområdena är åldrings- och handikappvården samt hälso-och sjukvården. Jag vet att dessa frågor kommer att tas upp senare. Den sociala hemhjälpen bör snabbt utökas bland åldringar och handikappade, och det är viktigt att därvid utöka den uppsökande verksamheten. Trots att det gjorts en hel del inora det bostadssociala orarådet bör också denna fråga hållas aktuell. Fraraför allt de gamla är raycket känsliga för att byta railjö, och därför bör de så långt det är raöjUgt få bo kvar i sin invanda railjö. Det kan raånga gånger ske till ett billigt pris genora att man förbättrar deras bostäder.

Färdtjänsten är en annan viktig fråga för de garala och handikappade sora sköter sig själva. De bör på ett lärapligt sätt kunna få sköta sin egen service, och jag tror att de vill det, ora färdtjänsten organiseras väl.

Man har numera gått in för att prioritera den öppna sjukvården genora att bygga upp läkarstationer och vårdcentraler, och detta anser jag i och för sig riktigt. Men när t. ex. läkarstationen är belägen 15-20 mil från lasarettet och Ugger i en klassad regionalort med ett stort omland borde läkarstationen få en mera omfattande utrustning i form av teknisk apparatur och läkare med både raedicinsk och kirurgisk utbildning. Detta

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

100

bör ske för att man skall kunna klara den första hjälpen vid t. ex. svåra olycksfall och även vid sjukdomar som hjärtinfarkt, svåra inflammationer ra. ra., vilka behöver brådskande behandling.

Behovet av trygghet och solidaritet gäller inte enbart arbetsförhållandena. Det gäller även människornas tillgång till en god åldrings- och sjukvård Uksom övrig service. Prioriteringen skall sora jag ser det i första hand gälla glesbygderna. Det kan bU nödvändigt att även riilgripa andra glesbygdsåtgärder. Jag har här bara berört några.

Moderaterna har motionsvägen hemställt om en regionalort i Järatlands län, näraligen Järpen, och centerpartiet har raotionerat ora att få ett industricentrum i Järpen. Det är som vanligt — det har raan sett bevis för i oUka sararaanhang - svårt för de borgerUga partierna att enas.

Önskelistan har varit lång då det gäller ortsklassificeringen. Jag har fått den bestärada uppfattningen att Järpen och även andra korarauncentra har möjlighet att utveckla sig. Detta fraragår också av utskottsbetänkandet, och regeringen koramer inte att stoppa en sådan utveckling. Det har även bekräftats vid saratal med statsrådet Holmqvist. Jag har tagit fasta på detta besked, och jag komraer tillsammans raed komraunalraännen inora ifrågavarande orter att arbeta för en sådan utveckling. Här har således komraunalraännen återigen en stor uppgift att fylla. Bypolitiken och avundsjukan får inte sätta käppar i hjulet för människornas trygghet. Vi har inte vare sig råd eller tid att arbeta efter den linjen.

Det kan vara riktigt att innan jag avslutar mitt anförande närana något ora vad som skett inom den kommun som jag är bosatt i. Det som åstadkommits där har kunnat genomföras tack vare lokaUseringspoUtiken och det stöd vi fått av staten.

Härjedalen är en typisk glesbygd, där befolkningen till större delen levt och lever på skogs- och jordbruk. Den största delen av jorden ägs av skogsbolagen och resten ägs huvudsakUgen av bönderna. Genom den pågående rationaUseringen inom skogs- och jordbruket har arbetskraft friställts. ArbetstillfäUena har rainskat katastrofalt. Det var således inte regeringen, som en del påstår, som friställde arbetarna. Det såg raörkt ut för många familjer, och även koramunerna drabbades på grund av skattebortfall ra. ra. En del personer fick beredskapsarbete i eller utanför den egna koramunen. Andra fick flytta söderut med sina farailjer. Härjedalen hade ett svagt differentierat näringsliv, och industrier av näranvärd storlek fanns inte. Vad jag här beskrivit gällde inora stora delar ' av Järatland.

Men vi sora bodde i de här områdena tappade inte modet för detta. I och med lokaUseringspohtiken skeddei en orasvängning. Arbetstillfällena ökade, beroende på nyetablering av industrier m. m. I den kommun där jag bor har vi genom regeringens medverkan erhållit två industrier, sora för närvarande sysselsätter 100 personer med utvecklingsmöjligheter för ytterUgare 40, och jag kan inom parentes säga att det var finansminister Sträng som hjälpte oss med en industri, som nu sysselsätter 60 personer. Vi har fått en AMS-industri som sysselsätter 40 personer, en skyddad verkstad, sora ger arbete åt lika många, och tre raindre industrier för ca 35 personer. Som en naturlig följd av detta har serviceyrkena ökat med nästan Uka raånga arbetstillfällen. Detta ger tUlsararaans arbete åt över

400 människor i den Ulla kommunen.

Den förut mörka bild jag beskrev av Härjedalen har nu fått ljusare och gladare färger, och människorna känner en större trygghet. Det har aldrig förut byggts så många bostäder i kommunen som nu, och det har också givit ytterUgare arbetstillfällen.

Här har det varit socialdemokratisk majoritet i kommunen. Jag kan peka på kommuner i Jämtlands län med borgerlig raajoritet, där utveckUngen stått stilla. Det kan ändå inte socialdemokraterna rå för. I en koraraun som jag känner till motionerade socialdemokraterna om att man skulle tillsätta en industrikommitté. Det gick de borgerUga inte raed på, och det är kanske typiskt. I stäUet gör man ingenting, och sedan skyller raan på regeringen ora inget sker — återigen typiskt.

Vad har då centerpartiet och de övriga borgerliga gjort inom min koraraun? Jag kan tala om att vi hade ett mejeri - det har lagts ned. Vi hade ett slakteri - det har man också lagt ned. Det fanns planer på att starta en spånplattefabrik - den kom inte till stånd. Man tänkte också starta ett sågverk - inte heller detta kora till stånd. Här hade faktiskt centerpartiet kunnat göra en insats, men det gjorde man inte.

I dag delar centerpartiets ungdomsförbund ut ett flygblad där det bl. a. talas om "fortsatt avfolkning av glesbygden". Hur har raan raage rill något sådant mot bakgrund av det jag här relaterat?

Det finns dock även andra glada sidor då det gäller Härjedalen och Järatlands län som helhet. Jag har berört den kommun jag känner bäst till. Också i andra kommuner har det blivit påtagliga förbättringar. I Jämtlands län är turisraen en ■ stor näring, och den hjälp raan här signalerar hälsar jag med största tillfredsställelse.

Propositionen innehåller ytterligare förslag till förstärkning för komraunerna, förslag sora stärker tron på fraratiden. Detta gäller även den koraraun som jag är bosatt i genom att man har flyttat upp Svegs koraraun till regionalort. Men på grund av detta koraraer vi inte att lägga oss på sofflocket, utan vi komraer att kärapa vidare.

Jag har under den pågående debatten hört så många klagovisor och så mycken kritik från olika håU att jag faktiskt har funderat över ora allt detta verkUgen är sant.

Vad jag här återgivit är det som verkligen skett inom ett glesbygdsområde, och det utgör motsatsen till den obalanserade kritik som många gånger riktats och riktas mot regeringen. Huvudsyftet raed det förslag vi nu diskuterar är att ge alla människor oavsett kön och boendeplats ett meningsfullt arbete, att skapa trygghet för åldringar och handikappade samt att skapa en arbetsmiljö och en yttre miljö där alla koraraer att trivas. SkaU vi nå det raålet, fru talraan, måste alla hjälpa till! Vi har här ett mycket stort ansvar. Nu finns det raöjlighet för de borgerliga partierna, inom parentes även centerpartiet, att hjälpa till och inte bara gå ut i buskarna, till mjölkpallarna - och till NK och Åhléns varuhus -och kritisera och kverulera för att vinna röster till kommande val.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 7, 12, 13 och 19 samt i övrigt tUl utskottets hemstäUan i inrikesutskottets betänkande nr 28.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

101

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

102

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Fru talman! En av våra större dagstidningar har Utet beskäftigt talat om att den regionalpoUtiska debatten är något sora förekoramer på Hembygdens dag. Detta är, tycker jag, i och för sig inget dåligt betyg, ty det är delarna som bildar helheten, och därför raåste de ohka bygderna få komma till tals i denna viktiga fråga.

För min del komraer jag att ägna mina sju minuter Uelt åt den gotländska problematiken. Tidigare har de frågorna berörts av herrar Schött och Ekinge. Vidare har herr Nilsson i Visby och jag väckt en motion, nr 1816. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att Gotlandsfrågorna har varit föremål för uppmärksamhet i dag från samtUga partiers sida.

Motionen 1816 tar främst upp ett resonemang omkring den föreslagna ortsklassificeringen. Tanken bakom denna är att planeringen medvetet komraer att inriktas på vissa klart angivna orter, och att endast ett begränsat antal s. k. centra har eller kan få befolknings- och serviceunderlag nog att expandera. För samtUga län utora Gotland har i propositionen angivits s. k, priraära centra. Detta har helt naturUgt väckt viss oro. Visby har nämligen helt att fylla de uppgifter som åläggs primära centra i landet. Eftersom vi motionärer inte ansett det möjUgt att i nuläget här i kararaaren få propositionen ändrad på denna väsentliga punkt har vi inskränkt oss till yrkandet att riksdagen raåtte uttala att Visby då det gäller konkreta regionalpoUtiska åtgärder skall likställas raed priraära centra. Till dels har inrikesutskottet gått oss till raötes. Jag citerar dess skrivning:

"Gotland bör sålunda inte undantas från åtgärder sora eljest skall ifrågakomma för primära centra. Nyligen har från regeringshåll rillkänna-givits att Penninglotteriet skall omlokaliseras tUl Visby. Utskottet förutsätter att Gotlands sysselsättningsproblem uppmärksammas även i fortsättningen."

Jag hoppas att denna skrivning går frara till inrikesrainistern och övriga berörda i regeringen och att åtgärder komraer att vidtas i dess anda. Verkningarna av ortsklassificeringen för Gotlands del komraer vi givetvis att studera raed uppmärksamhet, och vi får väl återkomma om det går alltför snett.

Gotlands problera är i mycket att jämföra med de s. k. skogslänens. Basnäringarna är jord- och skogsbruk och bergshantering. Viss omställning raåste ske, eftersom strukturomvandlingen går mycket snabbt fram över basnäringarna. Vi måste ha mer industri och servicebetonade verksamheter. LokaUseringsverksamheten måste intensifieras, frågan om elkraftförsörjningen ordnas, skatteutjäraningen bU förraånligare och transportförsörjningen förbättras. I detta sararaanhang vill jag yrka bifall till reservationen 20, fogad till inrikesutskottets betänkande, där transportstödet till Gotlandstrafiken särskilt uppraärksararaas. För de nämnda åtgärderna krävs en viljeinriktning från statsmakternas sida och att åtgärderna sätts in i tid.

En detaljfråga vill jag särskilt beröra. Någon har sagt: "Människan är en koraplicerad varelse. Hon kan få öknar att bloraraa och sjöar att dö." Riksdagen beslöt nyUgen att i skrivelse till Kungl. Maj:t påtala vikten av

inrättandet av en havsforskningsstation förlagd till Gotland. Östersjöns bibehållande som ett friskt hav är emellerrid ett intresse för Östersjöns samtliga randstater. EnUgt min mening borde det vara ett intresse för oss att nu undersöka, om inte en samordning av dessa länders havsforskning kunde komma rill stånd med förläggning till Gotland.

Gotland har naturliga förutsättningar att vara ett resmål för fritid och rekreation. Satsningar behövs alltså på turismens område. Jag har i stort sett inte någonting att invända mot civUrainisterns skrivningar i avsnittet angående regional utveckling och hushållning raed raark och vatten. Men vissa yttranden från naturvårdsverket i gotländska planfrågor oroar de komraunala myndigheterna. Man kan spåra en tendens till konstruerandet av ett motsatsförhållande mellan fritidsbebyggelsen och det rörliga friluftsUvet. Denna grundsyn är enligt rain raening felaktig. Genora planlagd - jag betonar särskilt just detta - bebyggelse kan serviceunderlag bibehållas och nyskapas som givetvis också koramer det rörUga friluftsUvet till godo. Och Gotland behöver denna kombination för att bibehålla bofast bebyggelse i vissa glest befolkade bygder av regionen. Befolkningen kan självfallet inte heller leva av att se sitt landskap enbart som grön- och strövområde.

Som slutomdöme i de gotländska Uvsfrågorna vill jag framhålla att regionen har en stark inneboende livskraft. Den är en del av vårt land som med ur helhetens synpunkt ganska marginella insatser kan räddas för fraratiden. Men åtgärderna raåste, fru talraan, sättas in i tid.

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Fru talman! Det förslag tUl regionalpolitiskt handlingsprogram som vi nu diskuterar har ju varit föremål för raycket ingående utredningar och överväganden samt ett mycket långt gående remissförfarande, innan förslaget nu ligger på riksdagens bord. Och man kan raed fog påstå att denna fråga har orafattats med ett raycket stort intresse av länsrayndigheter, koramuner, näringslivsrepresentanter ra. fl., vilka aUa är överens ora att en regional plan är nödvändig för den koramande utveckUngen och utbyggnaden av vårt näringsliv och allmänna service.

En fråga, som kommunerna ganska naturligt har ägnat ett mycket ingående intresse, har varit ortsklassificeringen Detta har säkerligen varit beroende av den departeraentsproraemoria sora utgavs av departeraentet i slutet av 1971 och som utgick ifrån ett raera utbyggt systera än det sora nu är föreslaget i propositionen. I det förslaget föreslog raan bl. a. att ett antal storstadsalternativ skulle skapas sora motvikt mot storstädernas expansiva utveckling.

Länsstyrelsen i Blekinge föreslog, raed koraraunernas tillstyrkan, i sitt remissvar att hela länet skulle utgöra ett storstadsalternativ. Motiven härför tycker jag är ganska starka och realistiska.

Blekinge län har näst efter de tre storstadslänen den högsta folkmängdstätheten med 52 invånare per kvadratkilometer. Länet är geografiskt väl sararaanhåUet och med goda komraunikationer. Av länets ca 154 000 invånare bor inte mindre än 140 000 i det stadslandskap som har utbUdats längs länets riks- och länsvägar.

1 det nu föreliggande förslaget har storstadsalternativet utmönstrats

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

103

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

104

och ersatts med begreppet primärt centrura, dessutora har antalet ortstyper begränsats till 3. Vi har ingen erinran mot det föreliggande förslaget.

Det gynnsamraa mottagande som förslaget har fått vittnar om att det är väl avvägt och stämraer med uppfattningarna — med några undantag — ute i länen och kommunerna. Formellt innehåller förslaget till ortsklassificering tre ortstyper, men reellt enligt rain uppfattning endast två stycken.

Alla remissinstanser såväl som saratliga talare som deltagit här i debatten och därvid berört ortsklassificeringen har varit överens om att i varje län skall finnas ett priraärt centrum med möjlighet att erbjuda en väl differentierad arbetsmarknad, goda sjuk- och vårdanläggningar, samhäUelig service av skUda slag, utbUdning samt kulturella utbud.

När det sedan gäller de två övriga ortstyperna, regionala centra och kommuncentra, kan jag inte finna nämnvärda skUlnader mellan dessa båda i deras ortsstruktur och deras sarahäUsfunktion att vara servicecentra för invånarna. Jag tror näraligen att förutsättningarna för näringslivets utveckling inte är beroende av vilken benäraning raan har på en ort, utan på vUka andra för näringslivet nödvändiga faktorer sora föreligger, bl. a. i förra av arbetskraft, yrkestraditioner, komraunikationer, skolor, läkarvård, kommunal service ra. m. Jag tycker det är helt felaktigt att föra debatten som om ortstypen kommuncentrum skulle vara sämre än regionalt centrum. Så är det inte, och det kan inte heller framläsas av propositionen eller utskottsbetänkandet.

I dessa orter såväl som i de två övriga ortstyperna kan störningar uppstå som gör det nödvändigt för staten att gå in med lokaliseringsstöd. HitintiUs har lokaliseringsstödet tUl största delen varit inriktat på Norrland och skogslänen, detta helt riktigt raed tanke på den orafattande rationalisering inom framför allt skogsbruket och den friställning av arbetskraft sora där har skett. Dessa sysselsättningsproblem kan endast lösas av samhäUet i solidarisk saraverkan. Men sysselsättningsstörningar tUl följd av strukturoravandlingar i näringsUvet förekoraraer även utanför det traditionella stödorarådet. Störningar av denna art på orter med ett mindre differentierat eller ensidigt näringsliv blir självfallet mycket kännbara och kan få allvarliga konsekvenser inte bara för den drabbade orten utan jämväl för en hel länsdel. Det är därför nödvändigt att en mera likställd bedömning görs av regionalpolitiken över hela landet.

I motion nr 1774, med Nils Hjorth som första namn och mig som en av övriga undertecknare, har vi föreslagit att gränserna för det yttre stödorarådet borttages. Jag skall inte här närraare kommentera denna motion — det koraraer Nils Hjorth i ett senare inlägg att göra — men jag tror att det blir nödvändigt att bredda möjligheterna raera generellt för att bedriva en verksara regional- och lokaliseringspolitik.

I den sydöstra landsdelen har vi en arbetsmarknad som inte är tUIfredsställande, med låg sysselsättningsgrad för kvinnorna och ett dåligt differentierat näringsliv. Detta avspeglas också i ett lågt löneläge och en låg skattekraft för komraunerna. Strukturoravandlingen i näringslivet fortgår, och ströraraen av sysselsättningstiUfäUen går inte bara från storstadsoraråden tUl glesbygden utan jämväl från områden med svagt

näringsliv till områden som ur sysselsättningssynpunkt inte är i behov av arbetstillfällen.

I Blekinge har vi under de senaste åren upplevt att åtskUUga arbetstillfällen försvunnit. I debatten har det redan pekats på jordbrukets föreningsrörelses strukturomvandling, som inneburit att raånga arbetstillfällen fallit bort i länet. Jag har i tidigare riksdagsdebatter erinrat om de många hundra arbetstiUfäUen som försvunnit från Ronneby, bl. a. tiU följd av en långtgående strukturoravandling i industrin. Detta är bara några lokala exerapel, och de kan raångfaldigas när det gäller övriga delar av landet.

Från borgerligt håll har man här i debatten beskyllt regeringen för denna koncentration av näringslivet. Alla vet vi att denna beskyllning är helt felaktig. Syndaren, om nu en sådan skall plockas fram, står att finna i de fria marknadskrafternas spel. Samhället måste skaffa sig mera verksararaa styrmedel för att åstadkomma en bättre regional balans än den vi nu förfogar över. Det nu föreliggande förslaget tiU regionalt handlingsprogram är ett verksamt raedel för en bättre balans raellan orter och regioner. Men vi behöver säkert skaffa också andra styrraedel.

Så vUl jag till slut, fru talman, med några ord beröra en fråga som inte direkt är behandlad i den föreliggande propositionen. En översyn av kommunalskatteutjämningssystemet har gjorts av skatteutjämningsrevi-sionen, vars betänkande varit ute på remiss hos länsstyrelser och kommuner. Från kommunerna i södra Sverige — Malmö, Kristianstad, HaUands och Blekinge län - har vi reagerat mycket starkt mot det förslag sora fraralagts av utredningen. Reaktionen beror bl. a. på att i förslaget är inbyggd en regionalpolitisk aspekt som innebär att hela södra Sverige blir missgynnat ur skatteutjämningssynpunkt. Vi reagerar alltså mot detta. Jag har, fru talman, bara velat ta detta till protokollet, och jag är medveten om att vi sedan får bevaka ärendet i annat sammanhang, nämUgen till våren, när den aviserade propositionen i dessa frågor koraraer.

Med det anförda ber jag att, framför allt när det gäller regionalpolitiken, få yrka bifall till de reservationer som fogats vid inrikesutskottets betänkande av socialdemokraterna och i övrigt bifaU till utskottens förslag.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr ERNULF (fp);

Fru talraan! På raånga håU i vårt land, särskUt i raindre tätorter, är man orolig för att regionalpolitiken enligt regeringens förslag komraer att medföra att resurserna läggs i huvudsak på utvecklingsstöd åt större eller medelstora tätorter och att de mindre tätorterna på detta sätt skall komraa i kläm.

I folkpartiets partimotion tas detta problem upp under rubriken "Servicegaranti för kommuncentra och raindre orter", I motionen frarahålls att statsraakterna inte kan vika från ansvaret att också stödja den service sora människorna i koraraunernas ytterområden har rätt att kräva. Vad som behövs för dessa orter är fraraför aUt en garanti för att en viss miniminivå på servicen koraraer att upprätthållas under den tid som fordras för att undanröja hotet om avfolkning och skapa mera varaktig

105

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sysselsättning. Jag vill tillägga att detta problem naturligtvis blir än angelägnare när man nu snart genoraför den sista oragången av koramunsiararaanslagningar.

Folkpartimotionen kräver att statsmakternas ansvar på denna punkt kommer till klarare uttryck än som skett i regeringens proposition och att innehållet i servicegarantin preciseras i olika avseenden, som närmare anges i motionen. Det gäller tUlgång tiU butik för dagligvaror, låg- och mellanstadieskola samt eventuellt filial till koraraunkontoret. I koraraunens centralort bör finnas bl. a. Uögstadiura och gymnasieskola, läkarmottagning och tandläkare, bokhandel och apotek.

Glädjande nog ställer sig inrikesutskottets majoritet raycket positiv till folkpartimotionens krav på denna punkt och föreslår att riksdagen skall ge Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet skriver om betydelsen av att de mindre tätorterna får en riralig servicegaranti. Tyvärr vill utskottets socialdemokratiska minoritet inte helt vara med på utskottsraajoritetens positiva instäUning till raotionen utan reserverar sig på denna punkt.

Det är emellertid min förhoppning att riksdagen skall följa utskottsmajoritetens uttalande om det angelägna i att både koraraunernas centralorter och de raindre tätorterna utanför centralorterna fär en riralig sarahällsservice. Jag yrkar alltså på denna punkt bifall tUl utskottets förslag och avslag på reservationen 7 av de socialderaokratiska ledamöterna.

106

Herr HJORTH (s):

Fru talman! Regional- och railjöpolitiken skaU enligt den föreliggande propositionen vara en välfärdspolitik för alla raänniskor och aUa delar av landet. Hela sarahällsverksaraheten måste engageras i strävandena att skapa större jämlikhet mellan människorna i olika regioner i fråga om både sysselsättning och service.

I motionen 1774 understryker vi dessa deklarationer. Vi framhåller att den pågående strukturomvandlingen och rationaliserinssträvandena inom näringslivet får till följd att såväl enskilda företag som hela branscher drabbas av nedläggningar och driftinskränkningar. Detta, säger vi i motionen, inträffar i hela landet, även i och i närheten av större tätorter och storstadscentra, och det är ingalunda enbart koncentrerat till själva stödorarådet. Orter med en ensidig och tung industri, där ofta endast ett företag svarar för sysselsättningen, finns i lika stor utsträckning utanför som innanför stödområdet.

Då målsättningen för den framtida politiken är att skapa lika möjligheter till sysselsättning och bättre livsvillkor för raänniskorna runt om i landet, så ansåg vi motionärer det vara riktigast att vid detta tillfälle ta bort gränserna för det yttre stödområdet. Däreraot anser vi att förhållandena inora det inre stödområdet, bl. a. på grund av de stora avstånden, är så besvärliga att vi inte vill ändra pä detta.

Det är inte längre, enligt vår mening, de geografiska gränserna sora skall vara avgörande för var ett statligt lokaliseringsstöd skall sättas in och till vilken plats ett företag skall lokaliseras. Varje projekt för sig raåste seriöst bedömas utifrån andra utgångspunkter. Man raåste se tiU näringslivet i den regionen, till behovet av en differentierad sysselsätt-

ning, till möjligheter tiU andra arbeten inom rimligt avstånd och naturiigtvis den planerade nya eUer utvidgade industrins förutsättningar i olika avseenden.

De ekonomiska insatserna är det instruraent sora får styra stödinsatserna - inte ora företaget ligger innanför eller utanför ett geografiskt avgränsat stödområde. De ändringar av stödområdet sora tidigare skett och som nu återigen föreslås visar ju på att det inte går att på ett rättvist och riktigt sätt skapa ett sådant stödområde.

Tyvärr har inte inrikesutskottet haft raod att gå på vår raotion. Jag vet dock att det finns starka syrapatier för våra tankegångar även i utskottet, raen tiden är kanske inte riktigt raogen för detta ännu.

Uppraärksararaas bör väl att inrikesministern är beredd på en generösare tillämpning av riktlinjerna för lokaliseringsinsatserna än tidigare, vUket vi tacksarat noterar. Det sägs nämligen i propositionen att flera av de regioner som ligger i anslutning tUl stödområdet liksom regionerna inom orarådet har problera i form av ensidigt näringsliv eller vikande folkmängd. Frågan om lokaliseringsstöd till företag i dessa gränsområden bör prövas med hänsyn härtill.

' Bland sådana gränsområden har nämnts de nordligaste delarna av Uppland. Jag har tidigare i en interpellation berört de sysselsätt-sättningsproblera som uppstått där på grund av det ensidigt tunga näringslivet raed stor känslighet för konjunktursvängningar. Lokaliseringsinsatserna för Norduppland bör enligt rain mening inte begränsas till punktinsatser till följd av akuta svårigheter utan statsmakterna bör inrikta sina ansträngningar på att till detta oraråde lokalisera ytterligare industri för att råda bot mot ensidigheten i näringslivet.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t tar till vara möjligheterna till en smidig tUlärapning av bestäraraelserna utanför det allraänna stödområdet. Jag hoppas därför å motionärernas vägnar att regeringen ser raera till de enskilda projekten för sig än till stödorarådesgränsen sora sådan.

I propositionen har föreslagits befolkningsraraar för länens verksarahet. Man säger visserligen att det inte är möjligt att låsa den framtida utvecklingen i några fasta planer i fråga om befolkningens fördelning, men trots den osäkerhet som anses vidlåda långsiktiga ramar för länen har regeringen som en vägledning för samhällsfunktionernas utbyggnad och lokalisering i siffror angivit vad som kan vara en riralig regional utveckling. När nu regeringen ändå har satt upp dessa raraar kunde raan ha önskat att de grundade sig på en raera realistisk bedöraning. Så är tyvärr inte fallet beträffande Uppsala län. Såväl länsstyrelse som landsting, Uppsala kommun. Kommunförbundets länsavdelning och samtliga partier utom centern har reagerat mot detta. Vid de uppvaktningar sora gjorts har raan dock inte lyckats få utskottet att ändra talen för Uppsalalänet.

1 propositionen har angivits befolkningsgränsvärden år 1980 på 225 000—235 000 invånare. Redan vid årsskiftet uppnår länet rainiraita-let för 1980, sora är 225 000 invånare, och då man vet att ett födelseöverskott på ca 1 200 personer per år är att vänta samt att enbart Uppsalablocket har en årlig nettoinflyttning på 1 300 personer förstår säkert karamarens ledamöter att befolkningstalet 1980 inte har förank-

Nrl46

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

107

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

ring i verkligheten. HärtUl koramer den planerade utlokaliseringen av statlig verksamhet tUl Uppsala, som också raåste korama att påverka utvecklingen.

Vad som kommer att ske i Uppsala kommun går inte att stoppa. Utvecklingen bygger huvudsakligen på redan fattade beslut i riksdag, regering ocd statliga verk.

Sedan hör det till bilden att Uppsala har haft en negativ utveckling i fråga om industrisysselsatta. Den obalansen på arbetsmarknaden behövde också rättas till. Om dessa befolkningsramar för länet blir bestämraande för den statliga planeringen så är vi rädda för att utvecklingen av länet blir katastrofal, främst i de norra delarna. Det kan inte ligga i någons intresse att så blir fallet. Dessa delar av landet har mycket goda förutsättningar för en naturiig industriell expansion. Förutsättningarna härför bygger egentUgen på redan fattade statliga beslut. Jag tänker då närmast på kärnkraftverket i Forsraark som rimligen bör kunna dra tUl sig en hel del industrier. Det finns också redan nu planer på import av naturgas från Sovjet via Finland, Den importen komraer då att ske genora rörledningar, och mycket talar för att de ledningarna ansluts tiU svenskt territorium just i norra Uppland, I så fall finns det ju ytterligare skäl att förvänta goda förutsättningar för en industriell utveckling i denna del av landet, och det vore mycket olyckligt om en statlig regional planering redan från starten skulle få sådan tillämpnmg att den blev ett hinder för en naturlig ekonoraisk utveckling. Därför är det ytterst betydelsefullt att de nu presenterade befolkningsramarna blir föremål för löpande översyn, så att man inte stoppar en önskvärd och positiv industriell uppbyggnads-verksamhet.

Centerns uppträdande i denna fråga är märklig och dubbelbottnad. Man har inte haft några avvikande meningar i planläggningsarbetet vare sig på läns- eller lokalplanet. Planeringen har hela tiden varit inriktad på en förväntad starkare befolkningsökning, och raan har gjort sina investeringar därefter. Detta har alla partier varit eniga om. Men nu vill Uppsalacentern plötsUgt ha en lägre ökningstakt. Hur går det då raed bostadsbyggandet, sjukvårdens utbyggnad och andra investeringsprojekt?

Det kan inte vara riktigt att starta den regionala utveckling som propositionen 111 innebär från felaktiga utgångspunkter. Utskottet har inte påverkats av de uppvaktningar som gjorts, raen utskottet erinrar ora att en ny länsplaneringsoragång förutsatts koraraa till stånd under åren 1973 — 1974, varvid en översyn av de redovisade planeringstalen kan bli aktuell. Det bör inte uteslutas, säger inrikesutskottet vidare och raed tydlig adress tiU Uppsala län, att Kungl, Maj:t under de komraande åren i enstaka fall föreslår en justering av de angivna ramarna, om förhållandena skulle ge anledning därtill. För att undvika koramunalekonomiska och andra konsekvenser för Uppsala kommun och län vill jag då vädja till inrikesministern att så snart sora möjligt höja befolkningsramen för Uppsala län tUl en mera realistisk nivå.

108

I detta anförande instämde herr Gadd (s) och fru Dahl (s).

Herr ÅKERFELDT (c);

Fru talraan! Det har under de här dagarnas debatt talats raycket om avfolkningslän och storstadsområden. Det finns län här i landet som inte kan inordnas i någon av dessa kategorier, län sora utan att tillhöra storstadsorarådena ändå är expansiva. Uppsala län är ett sådant län. Länet har under 1960-talet och början av 1970-talet ökat mest utanför våra storstadsområden. Dock finns det olikheter inom länet. Det har i något saramanhang sagts att Uppsala län är ett litet Sverige, och det ligger mycket i det. Det har en norra länsdel som liknar Norrland och en stark expanderande mittendel som skulle kunna liknas vid Stockholrasorarådet.

Expansionen har under 1960-talet raest skett i södra halvan av länet, och aUra raest har Uppsala expanderat; inte raindre än 80 procent av befolkningen finns där. Den norra länsdelen stagnerar, vUket innebär att man i stort sett hållit befolkningstalet under 1960-talet och fram till nu.

Ora den i centerns riksplan och i propositionen framförda raålsättningen ora jämlikhet och regional balans skall kunna förverkligas, förutsätter det att expansionen i Uppsala län i egenskap av expansionsområde brorasas relativt kraftigt. Annars blir antagandet av denna raålsättning — sora vi i stort sett är ense om — endast ett slag i luften och en till intet förpliktande handling.

Jag är inte omedveten om de problem som kan uppstå inora län och korarauner sora skall vända en starkt expansiv utveckling till en betydligt lugnare. Herr Hjorth har tidigare ingående skildrat vilka farhågor han hyser i det avseendet. I detta fall ställs det stora krav på Uppsala län i järaförelse raed exempelvis Stockholm, sora när det gäller befolkningsmålsättningen har tilldelats en nära dubbelt så stor procentuell ökning som Uppsala län fått.

Jag har heller aldrig räknat med att den omställning vi ställs inför skall ske helt utan friktioner. Men skall raålsättningen när det gäller den regionala fördelningen, som riksdag, regering och ett enigt utskott är ense om, kunna förverkligas, måste de län som hittills haft en hög expansions-takt också känna sitt regionala ansvar och vara beredda att i praktiken pruta på sina expansionsambitioner.

Trots de problem som kan uppstå att under den nu förestående planeringsperioden förverkliga målsättningen när det gäller befolkningsramarna är jag inte beredd att med dagens förutsättningar förorda en annan raålsättning. Det finns dock vissa faktorer sora talar för att förutsättningarna kan koraraa att ändras. Det måste då kunna föranleda en ändring av planeringsramarna. Detta har också departementschefen påpekat i propositionen. Det finns anledning att framhålla att den nya planeringsoragång, sora kan ta hänsyn till ändrade förutsättningar, börjar redan 1973 och avses pågå två år fraraåt.

När det gäller Uppsala län är kanske ändå herr Hjorths farhågor något överdrivna. Vi skall hålla i rainnet att den raålsättning som uttalats i propositionen och i vår riksplan innebär att den procentuella andelen av totalbefolkningen för Uppsala läns del inte minskar. Det innebär alltså för Uppsala läns del, enkannerligen Uppsala kommun som är den starkast expanderande, att man under den förestående planeringsperioden, för att

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

109

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

få en dämpad expansionstakt bör eftersträva att göra en "mjuklandning" raed den hittillsvarande expansionsvågen. Jag är raedveten ora att detta kan ha sina svårigheter, men i den riksomfattande solidaritetens namn tycker jag att det är värt försöket.

I norra länsdelen föreligger otvivelaktigt ett behov av att utveckla näringslivet, att få det raindre ensidigt. Det domineras i dag av tung industri, fördelad på ett aUtför litet antal stora företag. I det sararaanhanget vill jag säga att jag gärna skuUe se att vi till orarådet kunde lokalisera inte bara industri utan även annan verksarahet, gärna raindre företag som visat sig vara mycket värdefulla pusselbitar i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.

Mot den här bakgrunden är departeraentschefens uttalande ora hur han tänker behandla gränsområdena till stödområdet tiUfredsstäUande. Han säger att även gränsområdena skaU kunna röna en välvUlig behandling när det gäller lokaliseringsärenden. Jag är helt övertygad om att vår norra länsdel koraraer att ha behov av detta i fraratiden. Även det välvilliga uttalande departeraentschefen gör när det gäller insatser i akuta sysselsättningssituationer bör kunna ge vissa förhoppningar för den norra länsdelen.

Herr Hjorth säger att centern i Uppsala spelar ett dubbelspel. Jag vill inte kalla det så. Jag tycker att det mera hade varit ett dubbelspel om vi för rikets bästa hade enat oss ora en riksplan för den koramande utvecklingen och sedan i region efter region sprungit ifrån denna målsättning. Därför tycker jag — och det har jag här försökt utveckla -att i solidaritetens namn det bästa är att vi försöker ena oss om den här målsättningen och raed dagens förutsättningar arbeta vidare på denna väg.

Jag skulle apropå den regionala solidariteten vilja avsluta raitt anförande raed att citera vad statsrainistern sade i gårdagens debatt. Det stäramer överens med min egen och centerns syn på dessa frågor. Han sade ora de expansiva regionerna, "att man i dessa har jobbat Uiop resurser som vi nu solidariskt skall försöka fördela över landet".

I detta anförande instämde herr Korpås (c).

Herr HJORTH (s) kort genraäle:

Fru talraan! Även herr Åkerfeldt berörde befolkningsraraarna för Uppsala län. Han sade också att han var raedveten ora de problera sora finns, raen han vill inte nu förorda en annan raålsättning. Han ansåg också att farhågorna är överdrivna. Han var glad över att för en gångs skull befinna sig på sararaa linje sora regeringen. Men det är väl inte detta sora väglett centern i dess ståndpunktstagande i denna fråga. Maxiraitalet enligt propositionen för Uppsala län är för resten 235 000 raot 230 000 i centerns förslag.

Men nog är det väl bra konstigt ändå att centern i koraraunala organ, i landstinget, länsstyrelsen och andra länsorgan varit raed ora investeringar och planering raed tanke på en högre befolkningsutveckling, sora beror dels på det väntade födelseöverskottet, dels på den nettoinflyttning till länet sora blir en följd av beslutet ora utflyttning av statlig verksarahet

tUl Uppsala, kärnkraftverket i Forsmark osv. Då sade centerns representanter ingenting ora en lägre utvecklingstakt. Men nu vill raan plötsUgt inte vara med längre. Man vill delta i själva grundläggningen raen inte bygga huset färdigt. Det är dålig UushåUning raed våra resurser, herr Åkerfeldt.

Sedan sade herr Åkerfeldt att han var medveten om att åtgärder behövs i norra Uppland för att klara den ensidiga sysselsättningen där. Regeringen har också lovat åtgärder genom socialdemokraternas i länet initiativ i denna fråga.

Herr ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Fru talman! Beträffande norra länsdelen tror jag att herr Hjorths och mina åsikter inte skiljer sig så särskilt mycket. Beträffande befolkningstalen och att vi tidigare skulle ha varit beredda att biträda en högre siffra, får man väl i detta sammanhang ta hänsyn till att det, när planeringsomgången pågick, var fråga ora en större total folkraängd i landet. Den får aUtså först och främst reduceras till den totala folkmängd som man nu satt upp.

Nog tycker jag att det är litet besynnerligt att herr Hjorth såsora företrädare för regeringspartiet opponerar och att jag såsora företrädare för ett oppositionsparti biträder regeringens linje i detta fall. Men jag är inte särare än att jag, när regeringen kommer raed förslag sora jag finner vara väl ägnade att förverkliga en målsättning som jag solidariserar mig med, raycket väl kan biträda desamma.

Herr LÄRFORS (s):

Fru talman! Under denna raycket långa debatt om riktlinjerna för vår framtida regionalpolitik har också redovisats problem från olika delar av landet rörande befolkningsutveckling, tUlgång på meningsfyllda arbetstillfällen och andra, närbesläktade problem. Redan i raotionsfloden i anledning av de fraralagda propositionerna redovisas raotsvarande synpunkter. Man har på olika sätt och med olika argument redovisat problem inte bara inom de s. k. skogslänen utan också annorstädes. Även storstadsområdenas företrädare har fäst uppmärksamheten på de sysselsättnings- och därmed också tillväxtproblem sora nuraera finns även där. Men probleraen rörande den regionala balansen är inte bara knutna till skogslänen raed angränsande oraråden och storstadsregionerna utan har uppenbarat sig under senare år både här och där.

Jag vill i detta mitt korta inlägg bara erinra om att inom många komrauner, belägna en eller annan timmes resa från Stockholm, har man sedan länge måst kämpa mot vikande befolkningsunderlag och betydande bortfall av arbetstUlfällen. Inom exerapelvis Södermanlands län raåste raan numera räkna raed större utflyttning än inflyttning, och där ser det för närvarande ut som ora befolkningsutvecklingen stagnerat, kanske t. o. ra. kommer att minska. EskUstuna fick under 1971 vidkännas en betydande minskning av .sitt invånarantal, och inom Katrineholmsregionen är invånarantalet nu t. o. m. lägre än för fera sex år sedan.

Antalet arbetstillfällen har också rainskat. Länsarbetsnämnden har gjort en undersökning sora visar att 63 företag i länet rainskat antalet

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

anställda med 1 519 under tiden augusti 1970-augusti 1972. Enbart metallindustrin svarar för 1 179 av dessa bortfallna arbetstiUfällen.

Det finns tyvärr anledning att räkna raed att ytterligare strukturella förändringar kan inträffa, sora än mer skulle komma att minska antalet arbetstillfällen. Men det är inte bara det bristande antalet arbetstUlfällen som är problemet, utan också arten av de arbetstillfällen som finns skapar bekymraer.

Ett av de stora problemen, både i EskUstuna och i Katrineholm, är att det är ungdomarna som lämnar hemorten och söker sig tUl andra orter på grund av att för dem attraktiva arbetstillfällen saknas på hemorten.

Jag är medveten om att de problera vi har i Söderraanland också finns på andra håll, raen jag har också en raycket bestämd känsla av att man inte tror att regioner i närheten av storstäderna har några stora problem vad gäller tUlgången på arbetstUlfällen. Det är en fara för att dessa "mellanregioner", sora i den allmänna debatten inte räknats till vare sig skogslänen eller storstadsområdena, kan drabbas av en mycket betydande negativ utveckling, om inte motåtgärder vidtas i tid.

1 Södermanland har sålunda skett - och sker alltjämt - en betydande friställning av arbetskraft från jordbruket och skogsbruket. Gruvor, stenindustrier och tegelbruk, belägna på landsbygden, har också lagts ned. I vissa delar av länet finns det därför sådana problem som brukar räknas som kännetecken för glesbygd. Inom de större företagen i tätorterna har fusioner och strukturella förändringar ägt rum, och dessa har raycket ofta raedfört friställningar av anställda. Sådana fristäUningar observeras dock och blir redovisade i press, radio och TV. Men det förekoramer också en dold friställning av arbetskraft, och då är det svårare att få hjälp med åtgärder att skaffa ersättningsindustri, därför att det inte har skett några avskedanden eller permitteringar. Det är bara fråga om naturlig avgång, säger man, men när ingen nyanställning sker minskar nu antalet arbetstillfällen på samma sätt sora vid friställningar. Jag kan sora exerapel närana att antalet kollektivanställda vid ett av de större industriföretagen i Söderraanland under ett par år på så sätt har minskats med 200 å 300 utan att detta väckt någon som helst uppmärksamhet.

Ett annat sörmländskt problera är den relativa närheten tUl Stockholra. Utbudet av arbetstiUfäUen inom förvaltning, institutioner och serviceföretag lockar ungdomen till Stockholm. Avståndet är kort, det är lätt att komraa dit, och när raan koramit dit stannar raan där. Följden blir en alltför kraftig utflyttning av ungdora omkring 20-årsåldern, och på sikt kan detta bli ett allvarligt bekymraer.

Jag räknar raed att det förslag om den regionala utvecklingen som riksdagen nu skall besluta om skall bli ett stöd för utvecklingen också inom sådana "mellanregioner" som exempelvis Söderraanland. Raraen för den tänkta befolkningsutvecklingen i Söderraanland innebär inte någon näranvärd tillväxt, men det innebär å andra sidan att befolkningen inte skall minska.

Personligen skulle jag gärna ha sett att raraen varit något vidare än vad sora nu är fallet, raen vad sora är viktigare är att nya arbetstillfällen koramer att anskaffas så att sysselsättningen i länet ökar och som en följd

av detta också skatteunderlaget, som nu är alltför lågt.

Sysselsättningen bör sora jag nämnt ökas. Jag räknar här med fortsatt lokaliseringsstöd i EskUstuna men också raed att Katrineholra koraraer att få ett teraporärt lokaliseringsstöd. Söderraanland behöver också arbetstUlfällen av annat slag än industriarbete. Därför behövs en lokalisering till länet av institutioner och förvaltningar av skilda slag.

Jag vUl också säga några få ord om stödet tUl de mindre och medelstora företagen raen räknar raed att vid annat tillfälle närraare gå in på dessa frågor.

Ett stöd tiU raindre och raedelstora företag inora ohka branscher är av avgörande betydelse för förverkligandet av regionalpolitiken. Vi raåste på olika sätt satsa på utveckling av redan befintliga företag och nyetablering av småföretag, helst sådana med uppslag till nya produkter. Det är de många mindre företagen som på så sätt skall stirauleras att växa och utveckla sig och skapa nya arbetstillfällen. Det går säkerligen inte att klara regionalpolitikens raålsättning enbart raed omlokalisering av företag och institutioner, utan vi måste genom nyetablering och företagsutveck-hng skapa flera arbetstillfäUen. Vi kan inte heller hoppas på att de stora företagen skall kunna medverka på något avgörande sätt. De är för få, och rationaliseringar inora dessa företag koraraer att raotverka behovet av nyanställningar.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instärade herr Gustafsson i Eskilstuna (s) och fru Ludvigsson (s).

Herr HENMARK (fp);

Fru talraan! Mitt anförande koraraer helt att gälla sydöstra Skåne. Jag kan i huvuddrag ansluta raig till vad herr Korastedt tidigare sade utora beträffande någon detalj där han följde en annan linje än den raotion sora herr Petersson i Röstånga och jag har väckt och sora avsåg att ställa just denna del av Skåne i fokus. I och för sig tillhör denna del de båda expansiva länen Malmöhus län och Kristianstads län, raen det finns sädana län som är expansiva men inom sig kan rymma områden, som har en negativ utvecklingstrend och där det behövs statliga åtgärder.

Inrikesutskottet har behandlat denna motion raycket positivt och bekräftat de fakta vi anfört och som enligt vår uppfattning kräver ett ytterligare statligt stöd. Utskottet säger; "Med hänsyn till den fortgående rationaliseringen inom denna näring (jordbruksnäringen) raed ytterligare nedgång i sysselsättningen sora följd är det angeläget att åtgärder vidtas för att öka industrisysselsättningen." Man anser emellertid att detta bör kunna ske inora de gränser och raed de raöjligheter sora finns nu.

En hel del statliga åtgärder har vidtagits, och lokaliseringsstöd har givits åt dessa områden. Man kan dock konstatera, att dessa åtgärder ännu inte varit av den orafattningen att de kunnat raedföra en vändning av trenden. Därför behöver raan enligt rain raening ytterligare stöd för att denna trend skall bli gynnsararaare.

Det är två saker jag gärna ville peka på i detta sararaanhang. Den ena är en sanning, sora statsrainistern sade i sitt anförande i går när debatten började. Han sade att statsraakterna måste skapa utvecklingsbetingelser-

113

8 Riksdagens protokoll 1972. Nr 146-148

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

114

na. Detta är raycket viktigt. För att ett oraråde skall kunna utvecklas krävs en del saker, sora koraraunens egna ansvariga icke kan rå på, utan staten raåste gripa in. Det är att skapa den infrastruktur sora behövs. Det raåste finnas ett kommunikationsnät som är betryggande. Det raåste finnas utbUdningsraöjligheter osv. Det har vi talat ora i andra sararaanhang. Jag tror det är viktigt att det sker en satsning på det orarådet här nere i sydöstia Skåne.

En sak till. Då raan talar ora lokaliseringspoUtik näraner raan ofta länen. Men länen kan inora sig vara olika. Jag tror det var herr Boo sora närande att det finns län av olika struktur. I och för sig expansiva län ryraraer områden sora är besvärliga genora att de undergår en stark strukturförändring. Jag tror det var herr Helge Karlsson i Ronneby sora talade om skatteutjäraningskoraraittén och dess arbete. I den har raan också generaliserat. Man säger att hela södra Sverige ligger bra tUl och att det inte finns någon anledning att ge något större skatteutjäraningsstöd. Men då raan studerar de konkreta förhållandena visar det sig bl. a. att dessa kommuner nere i sydöstra Skåne har kostnader för ungdom sora icke har gått in i produktionen och för pensionärer sora har gått ur produktionen sora är rainst lika stora och större än vad raånga andra korarauner har. Och dessa är en av koraraunens största kostnader. Säger raan att dessa län inte behöver något stöd, koramer en sådan åtgärd att mycket hårt slå på sådana korarauner sora redan har en bekymmersam utvecklingstrend.

Jag har inget yrkande. Den motion vi har lagt fram är avstyrkt, raen det är en vacker skrivning, sora någon sade. Det är inte lönt att i detta sararaanhang yrka bifall till den, raen jag vUl Ua sagt att detta oraråde alltjärat på något sätt raåste ställas i fokus för ett ökat stöd, så att den bygd sora i och för sig har så raånga företräden i övrigt genora skönhet och vacker, fin railjö kan fortleva.

Herr MOSSBERG (s);

Fru talraan! Propositionen 111 sora vi nu behandlar och sora innehåller frågor ora regional utveckling och hushållning med raark och vatten, innebär ett bra handUngsprograra. Jag har för avsikt att lägga några synpunkter på det, kanske främst från Värralands län. Nu har jag delvis blivit förekoraraen av någon, och jag skall i viss raån disponera om vad jag ursprungligen hade tänkt säga.

För människor i skogslän och avfolkningsbygder som drabbats av eller befarar att råka i arbetslöshet och kanske försärarad service är landets regionalpolitik av synnerligen stor betydelse. Regionalpolitikens uppgift är att utjärana uppkommen obalans raeUan län och landsdelar i olika avseenden. Människorna i norr och söder, i öst och väst i vårt land skall kunna erbjudas mera likvärdig service och sysselsättningsmöjlighet än sora kanske nu är fallet.

De regionalpolitiska åtgärderna raåste alltid balanseras raellan behov och raöjlighet, och synkronisering av komraunala och statliga åtgärder bör aUtid eftersträvas.

Regionalpolitiken och näringspoUtiken hör nära saraman. För att näringspoUtiken skall ge bra resultat för hela folkets bästa skall givetvis

god avstämning ske mellan regionala intressen och rikspolitiken.

Nu har det ställts upp befolkningspolitiska raålsättningar för länen. Orter har klassificerats alltefter beräknade utvecklingsförutsättningar. Det innebär en ortsstruktur där olika orter skall koraplettera varandra, så att arbete, service och god railjö blir tUlgängliga för raänniskorna oavsett var de bor. Jag vUl gärna ha sagt att jag tycker att det här prograraraet är bra, och det kommer säkerligen att leda tUl en god lösning på det här området.

Måhända kan man notera några frågetecken i kanten. En del orter i landet är vad raan kallar för bruksorter, vUka ofta har ensidig industri. Sädana sarahällen är och blir raycket känsUga för konjunkturnedgångar. På orter där ett enda företag dorainerar sora arbetsgivare kan framtiden raåhända verka oviss för en del människor. Vad händer en sådan ort och dess folk om detta enda företag slår igen? Statliga insatser bör vara raöjUga då dylika orter råkar i sysselsättningssvårigheter. Här får inte tycker jag stödorarådesgränserna vara heliga — ora jag får uttrycka raig så.

I ett regionalt handlande spelar koraraunikationerna stor roll — både järnvägar, landsvägar, sjöfart och hamnförbindelser. Jag skaU icke stanna mer vid denna del av frågan därför att flera före raig har berört den. Men jag vUl gärna ha sagt att i ett glesbygds- och skogslän som Värmland är det nödvändigt med fortsatta och ökade insatser från det allmännas sida för att upprätthålla en rimlig koUektiv trafik. Ett reformerat transportstöd, som jag förväntar, är också viktigt då man vUl skapa bättre regional balans.

En annan fråga som har betydelse i ett regionalt handlande är bostadskvoteringen. Kort sagt vill jag i det sararaanhanget säga att för att Värmland inte skall vidkännas ytterligare utflyttning bör länet få ökad bostadkvot. Enligt det här förslaget har Karlstad klassificerats som priraärt centrura. Herr Andersson i Storfors har redan vidrört detta, och jag skall gå förbi det. Låt mig bara säga detta att det raåste till kraftfulla och målinriktade insatser för att i Karlstadsregionen — det är en stor region detta — skapa mer differentierad sysselsättning. Vissa åtgärder har redan vidtagits, det skall till fullo erkännas, exempelvis besluten om utflyttning av viss statlig verksarahet. Det är raycket värdefuUt. Men det bör också efterföljas av Uknande åtgärder inora andra sysselsättnings-oraråden.

Jag har kort berört Karlstad, länets största ort. Jag vUl också nämna något om sraå orter i Värraland, t. ex. Sysslebäck i aUra nordligaste delen av länet. De små orterna har också svårigheter. Vad gäller Sysslebäck och andra orter av sararaa storlek vill jag ha sagt, att de länsdelar sora inte kommer med i centraklassificeringen får vi inte glömma. De små bygderna och deras folk har det redan svårt i nuläget i flera avseenden. Jag förutsätter därför också att små orter kan påräkna samhällsstöd även i fortsättningen för att kunna fortleva i jämlikhetens hägn. Jag tycker raig också kunna utläsa ur det här förslaget att så kan ske.

Skogslänen har förlorat raånga arbetstUlfäUen, Lokaliseringspolitiken har tillfört skogslänen andra sådana i inte ringa omfattning - raen det räcker inte.

Jag tycker mig också kunna utläsa ur detta handlingsprogram att alla

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

115

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

vuxna personer i arbetsför ålder skall, så långt det är möjligt, få tillgång till arbete i heraorten eller inom rimligt avstånd från den. Vårt raål är ju att alla raänniskor oavsett var de bor och även om de inte är, som man brukar säga. A-människor i produktivt avseende bör ha möjlighet att få ett arbete och därigenora uppleva tiUvaron sora raera raeningsfull.

En regionalpolitik skall föras på solidaritetens grund, och härvid spelar den politiska viljan stor roll. Jag viU då gärna frarahålla att behovet av kraftfulla regionalpolitiska insatser i Värralands län inte endast kvarstår utan t. o. m. ökat mot bakgrunden av den senaste utvecklingen. Näringslivets strukturella omdaning i Värmland har fortsatt i snabb takt och har i viss mån negativa följder för befolkningen.

På grund av den otUlräckliga tUlgången på arbetstUlfällen har länet drabbats också av utflyttning. Det är frärast raänniskor i de yngre åldrarna sora flyttar, och detta leder tiU att åldersstrukturen försämras. Den för Värraland beräknade befolkningsraraen har redan tidigare berörts i debatten, och jag skaU därför inte gå in på den.

De synnerligen kännbara sysselsättningsproblem som vi har att brottas med i Viirmland kräver - jag säger det än en gång — kraftiga regionalpolitiska insatser för att skapa en balanserad utveckling och arbete åt alla raedborgare. Vi skuUe gärna se att det placerades ett industricentmra i Värraland. Jag vUl gärna erkänna att betydande insatser redan gjorts för länet inora raraen för regionalpolitiska stödåtgärder, raen trots det har arbetslösheten under sarama tid ökat och utflyttningen fortsatt. En samhällsplanering i syfte att åstadkoraraa saraordning och ett så effektivt och rationellt utnyttjande sora raöjligt av de produktions-och servicefaktorer som står tUl förfogande för län med Värmlands näringsgeografiska struktur har särskUt stor betydelse.

Nåväl, jag hoppas och tror att den regionalpolitik som senare under kväUen väl skall klubbas igenora raåtte fräraja det arbete sora syftar till bättre regional balans. När jag nu har redovisat de svårigheter vi har att brottas raed i Värraland vUl jag inte att det skall uppfattas sora någon klagovisa. Vi är förhoppningsfulla och tror på framtiden. Vi räknar med att de rayndigheter varifrån vi förväntar hjälp och stöd i lärapliga former är fullt raedvetna ora våra svårigheter och beredvilligt skall medverka tUl insatser för Värmland och för dess befolkning.

Fru talman! Jag viU sluta raed att säga att det handUngsprograra vi nu behandlar, för hur vårt land skall användas i fraratiden, för var vi skall bo och arbeta, för vilka områden som skall få nyttjas för industrier och för vilka delar av landet som skall skyddas, är raycket betydelsefullt. Jag hälsar därför detta program med glädje och tillförsikt.

Fru JONÄNG (c):

Fru talman! Vi har i många oragångar diskuterat Ljusnan. Detta spörsmål har här gjorts till något av en procedurfråga, men jag tänker nu ta upp själva sakfrågan. Hälsingland och hälsingarna har ju förr i tiden varit kända för stridbarhet på olika sätt. Också i dag strider hälsingarna — mot rayndigheter och bolag och för frihet av olika slag, för frUiet och rätt att själva bestäraraa sina livsvUlkor. Demonstrationståg raed tiotusentals människor, appeller med tiotusentals naranunderskrifter, storforum och

andra samlingar - allt detta hör till vardagen i Hälsingland. Det visar på ett stort missnöje, en förtroendeklyfta i sarahället. Vi har en region sora kämpar fär sitt lasarett, en komraun sora kärapar för en bättre och raer adekvat koraraunindelning, och vi har raänniskor som kämpar för sin älv. De människor sora kärapar fär Ljusnan kan vi inte lokalisera vare sig tUl landskapet eller länet, de finns över hela vårt land. Bevarandet av MeUanljusnan är ett riksintresse. Det konstaterar bl. a. länsstyrelsen i Gävleborgs län som säger; "Den aktuella älvsträckan är av riksintresse ur naturvårdssynpunkt, inberäknat såväl den vetenskapliga och kulturella naturvärden sora det rörliga frUuftslivet." Och i naturvårdsverkets dataredovisning till utredningen Hushållning raed raark och vatten sägs följande; "Värdefull och vacker kulturlandskapsrailjö utmed älven. Betydande turistregion belägen på lämpligt avstånd från Mellansveriges tätortscentra."

Ett byggande av de aktuella kraftverken i Mellanljusnan är icke försvarligt. Länsstyrelsen säger: "Den bestående ändring av naturförhållandena som förlusten av den djupt nedskurna älvfåran raed ströraraande vatten på sträckan Larforsen—Ljusdal skulle raedföra utgör enligt länsstyrelsens uppfattning tiUsammans med de nakna rasslänter som i viss omfattning sannolikt oundvikligt erosion skuUe skapa — ett så aUvarligt ingrepp att rainskad trevnad för närboende är att befara." KamraarkoUe-gium som avstyrker och dessutom anser att länsstyrelsen utifrån sina starka farhågor borde ha avstyrkt säger: "En utbyggnad av MeUanljusnan skulle spoliera det förnämligaste och mest uppenbara rekreationsområdet i närheten av tätorterna Ljusdal och Färila." Naturvårdsverket avstyrker också.

Ljusdalsregionen är en utsatt region, en glesbygdsregion där bortrationaliserade människor tvingats flytta in till tätorterna eUer vidare söderut eUer där hundratals människor tvingats pendla för att få utkorast och ändå bo kvar i sin bygd.

Det går inte att pressa raänniskor och bygder hur länge sora helst och hur hårt sora helst. Dessa människor vill inte längre finna sig i att deras älv blir exploaterad. De säger stopp. Och de säger det med besked. En mycket stark folkopinion har sagt sin mening genora 23 000 namnunderskrifter mot utbyggnad, därav närmare 60 procent av kommunens befolkning över 15 år. Ljusdals koraraunfullraäktige har avstyrkt utbyggnad. En aktionsgrupp. Rädda Ljusnan, har varit verksara i ett och ett halvt år, och även i Stockholm har en aktionsgrupp bildats.

Några av de raånga arguraent som finns mot en utbyggnad av Ljusnan, av vUka en del förts fram under dessa debattdagar, vill jag särskilt framhålla.

Den övre delen av Ljusnan rinner genora orörd raark sora raer och mer intresserar turisterna, medan den nedre delen av Mellanljusnan går frara genora befolkningscentra och genora ett gammalt kulturiandskap med säregen skönhet. Många människor som bor här har valt en livsform sora ibland kan ge dera en sämre ekonomisk standard, raen de har valt denna livsforra i medvetenhet ora bygdens, naturens och älvens skönhet. För dem är den möjlighet de har till rekreation och friluftsliv, fiske osv. en tillgång som inte kan värderas i pengar.

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushåUning med mark och vatten

117

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushåUning med mark och vatten

118

Ljusdal behöver flera arbetstiUfällen och en utveckling av industrin, men den ringa sysselsättning som kraftverksbyggena medför under kort tid kan inte uppväga nackdelarna av en utbyggnad. För övrigt finns det planer på en utveckling av turismen i Ljusdalsregionen - både från kommunalt håll och länshåU är man intresserad av detta. Man planerar vandringsleder, rastplatser och stugor efter älven. Men vem viU vandra efter en uppdämd älv? En utbyggnad av kraftverken skulle innebära en skrinläggning av turistplanerna för Ljusdalsregionen. Vem kan stå till svars med det när det gäller en bygd med försörjningsproblem och där varje långsiktigt arbetstillfäUe är välkoraraet och angeläget? Det har frarahåUits tidigare, och jag skall inte gå in på det: krafttillskotten är marginella.

Vårt behov av frUuftsliv och rekreation ökar i framtiden, och vi kan inte göra den efterkommande generationen helt urarva. Vår miljöförstöring och exploatering är allvarlig som den är, men genora den fysiska riksplaneringen, som vi arbetar med nu och sora raan har anledning att vara positiv inför, tar vi ett första steg mot bättre ansvar och bättre hushållning raed vår natur och våra resurser. Att bevara älven levande för människor i framtiden är en självklar del av denna hushållning.

Ställningstagandet vid den kommande voteringen blir inte särdeles lätt att göra eller särdeles självklart. För mig står valet raellan det rainst dåliga av två dåliga alternativ. Det finns hakar både i utskottets skrivning, sora jag bedömer den, och i reservationen. Ora raan följer utskottet blir frågan ora Ljusnans vidare utbyggnad en fråga för Kungen. Utfallet av den bedöraningen vet man inget ora i dag. Den lokala socialderaokratiska tidningen spekulerar i att regeringen, ora den inte tillåter utbyggnad, måste kompensera sysselsättningsbortfallet i Ljusdal. I det avseendet, skriver tidningen, har regeringen anledning att betänka sig både en och tvä gånger innan man stoppar en utbyggnad, att döma av de svårigheter man har på andra håll då det gäUer att lösa redan utställda växlar.

Var utskottsmajoriteten står i sakfrågan förefaller mig vara alldeles oklart. Herr Bergraan har behandlat frågan ur procedursynpunkt, och det är beklagligt ora frågan fraraför allt blir en procedurfråga. VUken uppfattning har utskottsmajoriteten i själva sakfrågan? Fru Thunvall har talat för en utbyggnad av älven!

Den borgerliga reservationen är starkare i sin första hälft. Där slås fast att hittills oexploaterade älvar bör undantas från utbyggnad. Men om jag har fattat det rätt finns en hake också där. När man säger här i debatten att planläggningslagstiftning går över koncessionslagstiftning är det en sak. Vad vi håller på med nu är inte lagstiftning, utan det är planeringsriktlinjer. När kommer lagstiftningen? 1 bägge fallen måste det, såvitt jag förstår, bli ett förlitande på Konungen.

Vidare har i dag gjorts två tilläggsyrkanden. Såvitt jag förstår är de rätt hkartade. Det finns kanske en formeU skillnad. 1 det ena tilläggsyrkandet säger man att eventuella frågor om tillstånd till utbyggnad underställs Kungl. Maj;t och riksdagen för avgörande, och i det andra säger man att frågor sora rör tiUstånd tiU utbyggnad inte avgörs av Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande. Forraellt är det olika uttryckt, raen praktiskt raåste det ändå ha samraa innebörd, eftersom man svårligen kan tänka sig att

Kungen skuUe höra riksdagen och sedan handla stick i stäv raot riksdagens uppfattning.

Jag har noga kalkylerat raed raöjUgheterna att frarastäUa ett eget yrkande, sora skulle ta upp första hälften av reservationen 15 a raed begäran hos Kungl. Maj:t ora lagstiftning. Dessutora skulle jag ha raed utskottets skrivning ora retroaktiv lagstiftning. Men eftersora jag inte kan påräkna majoritet för ett sådant yrkande är jag hänvisad till att yrka bifall tUl reservationen 14 vid civilutskottets betänkande nr 35, vilket jag aUtså härmed gör.

Herr BERGMAN (s) kort genraäle;

Fru talraan! Jag hoppas att fru Jonäng kan ändra sig i sitt yrkande till att stödja utskottet, eftersom ett bifall till utskottets UemstäUan koramer att ge helt andra raöjligheter att pröva frågan rent sakligt. Utskottsraajoriteten har den raeningen — det vUl jag klart säga - att vi vill bedöma det Uär fallet i samband raed de övriga älvar sora är föreraål för utredning inora den Sehlstedtska utredningen. När det är klart är avsikten att riktlinjer skaU fastställas i fråga ora dessa kvarvarande älvar för vilka några sådana riktlinjer ännu inte finns. Dessa riktlinjer skall då, liksora andra riktlinjer sora vi har diskuterat i dag, redovisas för riksdagen. Då får ju fru Jonäng raöjlighet, om hon följer utskottsmajoritetens förslag, att korama tUlbaka till den aktuella nu diskuterade frågan. Det innebär ju att, ora vattendorastolen tar ställning, så blir frågan vilande inför Kungl. Maj;ts prövning, och Kungl. Maj:t kan självklart inte — föreställer jag raig — raed sin egen uttalade arbetsraetod i de här frågorna, sora jag tidigare redovisat, handla annorlunda än att Kungl. Maj:t fraralägger dessa riktlinjer för riksdagen. Då blir det möjligt att ta upp sakfrågan för sig.

Fru JONÄNG (c) kort genraäle:

Fru talraan! Det finns ju, ora raan går på utskottsraajoritetens förslag, inte någon garanti raot en utbyggnad av Ljusnan, såvitt jag förstår. Vad man framför allt når genom att gå på utskottsmajoritetens förslag är ju att vattendomstolens beslut kan underställas Kungl. Maj:t. I så fall koraraer naturligtvis inte frågan att föreläggas riksdagen.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Fru talman! Vi kan ju inte sitta och göra upp en tabell för hur papperen skall vandra i det här sarahället. Men situationen är ju den att det ligger ett ärende hos vattendorastolen. Utskottet föreslår riksdagen att säga: Låt inte vattendorastolens utslag bli avgörande utan låt frågan bli prövad av Kungl. Maj:t, såsora frågor som nu anhängiggörs i en vattendomstol skall prövas, ora Kungl. Maj:t finner det riktigt. Denna prövning hos Kungl. Maj:t har som bakgrund att vi vill se över alla de kvarvarande älvarna och utfärda riktlinjer för dem. Eftersom riktUnjer för de nordligaste älvarna tidigare har gällt sådana ärenden som redovisats för riksdagen, så kominer även de här riktlinjerna tUlbaka till riksdagen. Alltså blir slutledningen, och det tycker jag är aUdeles självklart, att frågan koraraer tillbaka till riksdagen. Då får raan ju raöjlighet att pröva just det här aktuella fallet, ora raan följer utskottsraajoriteten.

Nr 146

Lördagen den 16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

119

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

120

Herr GÖRANSSON (s):

Fru talraan! Den debatt sora här nu har pågått i åtskiUiga tiraraar har ju på oraråde efter oraråde, län från län, speglat den nutida och den beräknade fraratida situationen i Sverige. Det är väl helt naturligt att en hel del talare här har känt sig föranlåtna att gå upp och säga några ord ora sin region, ora sin koraraun, eftersora vi i dag behandlar det regionalpolitiska handlingsprogram sora vi ora några tiraraar skall ta stäUning till. Jag vill därför ta raig friheten att också säga några ord ora hur vi i dag upplever vår situation i mitt hemlän, Västmanlands län.

Låt mig först få konstatera att Västmanland är ett län med drygt 260 000 invånare. Det är det län i Sverige som näst efter Stockholms och Uppsala län har haft den snabbaste befolkningsökningen åren 1950—1970 i procent räknat. Det är Sveriges mest industrialiserade län men raed ett raycket ensidigt näringsliv sora domineras av ett fåtal stora företag. Det är också ett av Sveriges raest urbaniserade län, där över 85 procent av befolkningen bor i ett 40-tal tätorter. Det är ett ungdoraligt län raed raindre antal pensionärer än vad Sverige i övrigt har. Det är ett av de län i Sverige som har största andelen invandrare, 10 procent av befolkningen mot riksgenomsnittet 5 procent, och det är också ett län med gynnsamt geografiskt läge och goda koraraunikationer raed resten av vårt land. Det är till sist det län sora började med grundskolereforraen och först av alla län i Sverige fick grundskolan utbyggd.

Ja, ungefär så här skulle man kunna sararaanfatta situationen i Västraanland, och det gjorde för övrigt länsstyrelsen 1970. Många av er tänker säkert att det här har varit en fantastiskt positiv utveckUng. Och vad finns det då för problem i Västmanland — finns det över huvud taget någonting att diskutera? Så har nog diskussionen gått bland inte så få både här i riksdagen och i departementen - raan har betraktat Västmanland som ett län utan problem. Jag vUl försöka belysa hur vi just nu ser på situationen och hur vi räknar raed att det skall gä när expansionen är slut och vi på raånga orter under detta år och även nästa raåste vänta befolkningsminskningar.

De strukturrationaliseringar sora har gått genora industrin drabbar naturligtvis ytterligt hårt de län där industrin är sora raest utbyggd. I Västraanland har det inneburit att försvarsverkstäder, järnbruk och andra industrier har varit tvungna att vidtaga åtgärder för att rainska omkostnaderna i såväl drifts- sora förvaltningsdelen. Det finns exerapel på hur den tidigare kraftiga tiUströraningen av personal på både verkstads- och kontorssidan har förbytts, när en allt högre produktivitet bland de anställda har raedfört ett raindre behov av ny personal. Det här har i sin tur lett tUl att bostadssituationen i länet har förändrats från ett kraftigt nybyggnadsbehov tUl ett överskott av lägenheter i orter som Hallstaham-mar, Fagersta, Västerås och Köping.

Vi har också trots vår höga industrialisering ett mindre antal yrkesverksamraa kvinnor än landet i övrigt. Vi kan även konstatera att den registrerade arbetslösheten under de senaste två tre åren har varit högre hos oss än riksgenomsnittet. Detta gäller i praktiskt taget alla de komraunblock där industrin har en klar dorainans, Dessutora har vi tyvärr yrkesverksara arbetskraft raed studentexaraen eller högre utbild-

ning i ett raindre antal i Västraanland än man har i övrigt. Detta beror naturligtvis på att den offentliga förvaltningen är Uten och på att vi inte har någon utbyggd högre utbildning i länet som kan hålla kvar dessa högre utbUdade raänniskor.

Hur ser vi då i länet på den proposition sora nu föreligger? Vi konstaterar först och främst raed tacksarahet och tillfredsställelse att den regionala utvecklingen i Västmanland och de intentioner som länsstyrelsen tiUsararaans raed koranumalfolket har satt upp i de flesta delar har behandlats positivt. Vi kan också konstatera att under de uppvaktningar vi gjort hos olika statsråd under hösten har vi fått ett mottagande som vi inte tidigare har mött. Vi är glada över att man har fått klart för sig, att det faktura att ett län har hög industrialisering inte innebär att problemen är borta, utan att man kanske där raera än på andra håll får svårigheter när någonting inträffar, speciellt i orter sora starkt domineras av ett enda företag.

Vi är, sora sagt, fullt på det klara raed att regeringen har ändrat ståndpunkt och förstår de problera vi har. Vi är också tacksararaa för de positiva utfästelser regeringen har gjort, även ora vi vet att dess raöjligheter att påverka de fria raarknadskrafterna än så länge inte är av den diraension sora skulle krävas. Men vi har flera exerapel på att speciellt den näringspolitiska delen av vår poUtik har inneburit stora insatser. Låt mig bara närana Asea-Atom och Fagersta bruk bland flera företag sora tack vare partiets näringspolitik har raöjlighet att få kapital men också kunskap för att bygga upp ett näringsliv på detta område som vi inte annars skulle ha fått.

Fru talraan! Jag sade inledningsvis att Västraanland var det län sora var först raed att genoraföra grundskolan. Det är helt naturligt att det därmed också är ett starkt önskemål att vi inora en snar framtid kan få en decentraliserad högre utbildning till vårt län. Enligt de intentioner som finns är denna förhoppning inte löst utkastad, utan den har sin förankring i olika utredningar och på annat sätt.

Men vi har också ett behov av att få förvaltningsenheterna utökade genora att antingen offentlig verksarahet eller privata förvaltningar lokaliseras till vårt län för att vi därmed skaU kunna erbjuda ett bredare utbud av arbete till utbildade ungdoraar, kvinnor och män.

Vi tror på att den fortsatta utvecklingen av den närings- och regionalpolitik sora regeringen har föreslagit koraraer att leda tiU positiva drag i Västmanlands utveckling. Vidare är det nödvändigt att, allt i enlighet med propositionen, de decentraliserade statliga organen och länsförvaltningen får ökade resurser för att man inom länets gränser skall kunna fortsätta att utveckla möjligheterna för människorna. Vi är övertygade om att det saraarbete sora nu planeras raellan korarauncentra skall leda till bättre kommunikationer, bättre möjligheter för människorna att utanför eller inom sin bostadsort få ett bredare utbud av arbete, service och god railjö.

Till sist, fru talman, vill jag bara yrka bifall till den socialderaokratiska delen av utskottets saratliga förslag.

I detta anförande instärade herrar Hamraarberg, Marcusson och Jadestig (saratliga s).

Nr 146

Lördagen den

16 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

121

Nr 146 På förslag av fru andre vice talraannen beslöt kararaaren uppskjuta den

Lördagen den fortsatta överläggningen samt behandlingen av på föredragningslistan

16 december 1972 återstående ärende tiU kl. 19.30.

Regional utveck- Kammaren åtskildes kl. 18.03.

Ung och hushållning

med mark och vat- j

" BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert