Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:144

Fredagen den 15 december

Kl. 9.00

§ I Justerades protokollet för den 7 innevarande månad.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

§ 2 Meddelande ang. höstsessionens avslutning

Herr TALMANNEN yttrade;

Om debatten angående regional utveckling och hushållning med raark och vatten inte kan slutföras i raorgon kommer den såsom tidigare meddelats att fortsättas tisdagen den 19 december kl. 11.00. De talarlistor sora utdelats till kamraarens ledaraöter upptar taletider på sammanlagt ca 20 timraar. DärtiU komraer tid för replikskiften. Den raycket orafattande voteringen i detta ärende kan inte lämpligen ta sin början senare än omkring kl. 23.00. Skulle det på lördagen befinnas oraöjligt att avsluta överläggningen före kl. 23.00 avses debatten skola avbrytas senast vid nämnda tidpunkt för att fortsättas på tisdagen.

§ 3 Föredrogs ocU hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 147 tUl skatteutskottet.

§ 4 Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Föredrogs

inrikesutskottets betänkande nr 28 i anledning av propositionen 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med raark och vatten, såvitt propositionen hänvisats till inrikesutskottet, jämte motioner samt

civilutskottets betänkande nr 35 i anledning av propositionen 1972:111 angående regional utveckling och hushållning raed mark och vatten, såvitt propositionen hänvisats tiU civUutskottet, järate raotioner.

Herr TALMANNEN anförde:

Inrikesutskottets betänkande nr 28 och civUutskottets betänkande nr 35 föredras och debatteras i ett sararaanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden fraraställes under den gemensamraa överläggningen.

Inrikesutskottets betänkande nr 28

I propositionen 1972:111 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över inrikes- och civUärenden för den 29 septeraber 1972 och för den 20 oktober 1972,

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

dels föreslagit riksdagen

att godkänna de riktlinjer för regionalpolitiken och för hushållningen med mark- och vattentillgångarna, för vilka statsrainistern läranat en redogörelse tiU statsrådsprotokollet för den 29 septeraber 1972,

dels föreslagit riksdagen

1. att godkänna de förslag till

a. uttalande om de allmänna regionalpolitiska målen,

b. ramar för planeringen av verksamheten i länen och

c. plan för utveckling av den regionala strukturen,

om vUka Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 september 1972 fattat beslut (bilaga 1, punkterna 1-3),

2. att besluta ora ett regionalpolitiskt handUngsprograra i enlighet
med det av Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29
september 1972 fattade beslutet (bUaga 1, punkt 4),

dels berett riksdagen tillfälle

att avge yttrande över det förslag till riktlinjer för hushållningen med mark och vatten, om vilket Kungl. Maj :t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 septeraber 1972 fattat beslut (bUaga 2),

dels föreslagit riksdagen

att godkänna det förslag tiU riktUnjer för organisationen för en fysisk riksplanering, om vUket Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 septeraber 1972 fattat beslut (bUaga 2),

dels föreslagit riksdagen

att anta de på de angivna riktlinjerna grundade lagförslag, ora vilka Kungl. Maj:t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet fattat beslut

dels berett riksdagen tUlfälle

att avge yttrande över de förslag till

a. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) och

b. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617), om
vUka Kungl. Maj;t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet fattat
beslut.

Propositionen hade hänvisats till inrikesutskottet beträffande regionalpolitiken och till civilutskottet beträffande den fysiska planeringen.

Inrikesutskottet hade behandlat propositionen såvitt angick första dels-satsen i fråga ora regionalpolitiken och andra dels-satsen. I övrigt hade propositionen behandlats av civilutskottet.

I den åberopade bilagan 1, sora tillhörde den av inrikesutskottet behandlade delen av propositionen, herastäUdes att riksdagen skuUe

godkänna vad chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Holmqvist, uttalat i fråga om de aUmänna regionalpolitiska målen,

godkänna vad departementschefen förordat i fråga om raraar för planering av verksamheten i länen för tiden t. o. ra. år 1980,

godkänna att den plan för utveckling av den regionala strukturen som departementschefen förordat tills vidare lades tiU grund för planeringen av samhällsutbyggnaden,

besluta att ett regionalpolitiskt handUngsprograra av det huvudsakliga innehåll sora departeraentschefen förordat tUls vidare lades tUl grund

för utveckling av den regionala strukturen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs frara förslag ora ett regionalpolitiskt handlingsprogram för hela landet och riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

Det regionalpolitiska handlingsprogrammet grundas på länsprogram 1970, sora länsstyrelserna har upprättat i samverkan raed koraraunema och sora lades fram i slutlig form vid årsskiftet 1971-1972. Insatserna för att förverkliga de långsiktiga och arabitiösa mål för regionalpolitiken som ställdes upp av 1964 och 1970 års riksdagar raåste fortsätta för att de regionala obalansprobleraen skall få godtagbara lösningar. Propositionens utgångspunkt är därför att arbetet på att tillförsäkra raänniskorna i olika delar av landet så långt raöjligt likvärdiga levnadsbetingelser måste fullföljas med all kraft.

I propositionen preciseras de regionalpolitiska målen raer än som skett tidigare. Samraanfattningsvis uttalas att våra successivt ökade resurser raålraedvetet skall utnyttjas för att i länen bygga upp orter av olika karaktär sora inbördes korapletterar varandra så att de i möjlig mån kan ge människorna samtidig tillgång till yrkesarbete, god service och en positiv yttre miljö. Till ledning för planeringen i länen och för fördelningen av de samhälleliga resurserna raellan dessa föreslås ramar i form av befolkningstal för tiden t. o. m. år 1980. Planeringstalen anger det intervall inom vilket utvecklingen förutsätts ligga. I länen inom det allmänna stödområdet, vilka nu har uttalade regionala obalansproblera, bör planeringen grundas på en i stort sett oförändrad befolkning år 1980. Utanför stödområdet bör planeringen inriktas på vad en rimlig prognos för utvecklingen kan innebära utan insats av specieUa tUlväxtfrärajande åtgärder. I fråga om storstadsområdena förutsätts någon dämpning av tillväxttakten.

I huvudsaklig överensstäraraelse med förslag som lagts fram i länsprograramen förordas i propositionen en plan för utveckling av den regionala strukturen. I denna beskrivs vilka funktioner olika orts- och regiontyper bör fullgöra i regionala sararaanhang. Följande ortstyper anges: storstadsområden, primära centra, regionala centra och komraun-centra. Vid sidan av de tre storstadsområdena redovisas 22 primära centra och ett sjuttiotal regionala centra. Övriga huvudorter i kommunerna enligt den snart genomförda kommunindelningen betecknas kommuncentra.

Regionalpolitiken arbetar raed ett brett register av åtgärder. Åtgärderna berör många olika former av samhäUsaktivitet som har betydelse för den geografiska fördelningen av näringsliv och befolkning. Regionalpolitiken arbetar därför inte enbart med medel sora direkt syftar tUl att påverka den regionala utvecklingen - lokaliseringsstöd — utan i lika hög grad med effekterna av den offentliga sektorns expansion och regionala utveckling. En rad konkreta åtgärder inom olika samhällssektorer förutskickas i propositionen för att förverkliga den förordade regionala strukturen Åtgärderna berör bl. a. reformerad skatteutjämning, utlokalisering av statlig verksarahet, industripoUtiska åtgärder, åtgärder på

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

trafikområdet, förbättrat regionalpolitiskt stöd och särskilda åtgärder i glesbygderna. I fråga om vissa regionala centra och korarauncentra, främst inom inre stödorarådet, förutsätts särskUda åtgärder efter hand bli nödvändiga för att raänniskorna där skall få tillgång tUl en tillfredsställande service.

Övervägandena om hushållningen med mark och vatten innefattar vissa allraänna riktlinjer för lokal och regional planering i sådana fall då anspråken på naturresurser från olika verksamhetsområdens sida står i konflikt med varandra. De verksaraheter som behandlas är frärast de areella näringarna, friluftsliv, fritidsbebyggelse, vetenskaplig naturvård, kulturminnesvård och sådan industri som har särskUda behov av naturresurser eller förorsakar betydande miljöstörningar. Vidare anges riktlinjer anknutna tUl geografiska områden, främst kusterna, fjällen och älvdalarna. Genom dessa riktlinjer avgränsas för det första oraråden vilkas vetenskapliga och rekreativa värde i riksperspektiv bedöras vara sådant att större miljöstörningar, t. ex. genom lokalisering av miljöstörande industri, inte bör få komraa till stånd. Dessa riktlinjer bör bU långsiktigt bestämraande för naturresurshushållningen och inte frångås utan att synnerliga skäl föreligger. För det andra anges vissa riktlinjer för lokalisering av den behandlade industrin. Dessa riktlinjer raåste kunna revideras bl. a. raed hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Riktlinjerna skall detaljeras och preciseras i ett fortsatt planeringsarbete inora län och korarauner. Väsentliga avsteg från riktlinjerna bör inte kunna göras utan riksdagens hörande. I propositionen anges huvuddragen i organisationen av det fortsatta arbetet raed att dels fullfölja planeringsriktlinjerna, dels vidareutveckla den fysiska riksplaneringen inom ramen för en mera integrerad samhällsplanering. Ett fortlöpande saraarbete raellan stat och koramun förutsätts.

I propositionen läggs också frara förslag till lagstiftning sora skall säkra att planeringsriktlinjerna fullföljs i den koraraunala planeringen och vid beslut ora lokalisering av viss industri. I detta syfte föreslås att regeringen skall kunna lärana direktiv rörande en koraraunal översiktsplanering och att regeringen skall överta avgörandet i frågor ora var sådan industri får förläggas.

Vidare föreslås lagändingar för att stärka sarahäUets, i synnerhet koraraunernas, ställning i den lokala planeringen. Enligt förslaget skall i fortsättningen all bebyggelse föregås av en prövning av var och när den från allraän synpunkt bör få korama till stånd. För att raotverka raarkspekulation och opåkallad markvärdestegring föreslås att vid bl. a. generalplanering och förordnanden enligt naturvårdslagen ersättning i framtiden skall utgå för faktiska intrång som kan förorsakas av planeringen men inte, sora f. n. är fallet, för bortfall av förväntningsvärden."

I detta sararaanhang hade behandlats motionerna 1972:1759 av herr Nygren m. fl. (s).

1972:1772 av herr Arne Geijer i Stockholra ra. fl. (s).

1972:1773 av herrar Henmark (fp) och Petersson i Röstånga (fp),

1972:1774 av herr Hjorth ra. fl. (s),

1972:1776 av herr Nilsson i Stockholra ra. fl. (s),

1972:1777 av herr Nordgren (m) vari hemstäUts att riksdagen som sin mening skuUe ge Kungl. Maj;t tUl känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att i tilltänkta regioncentra behåUa och vidareutveckla befintlig lasarettsvård,

1972:1778 av herrar Petersson i Nybro (s) och Nilsson i Kalmar (s),

1972:1779 av herr Signell ra. fl. (s) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj.t skulle anhålla om att Vara kommun upptogs som s. k. regionalcentmra,

1972:1780 av herrar Winberg (ra) och Nordgren (m).

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1781 av fru Åsbrink (s),

1972:1783 av herr Björk i Gävle m. fl. (c) vari hemstäUts att riksdagen beslutade

att allraänna stödområdet skulle omfatta även Gästrikland,

att avslå propositionen i vad gäUde förslaget att statsmakterna centralt skulle fastställa en klassificering av orterna inom länen,

att planeringen inom länen och fördelningen av sarahäUsresurser raellan olika delar av länen skulle göras av länsrayndigheter,

1972:1784 av herr Brännström m. fl. (s) vari hemstäUts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1972:111 beslutade hänföra Skellefteå till gruppen "primära centra",

1972:1785 av herr Elrastedt (c) vari heraställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 111

beslutade avslå propositionen i vad gällde förslaget att statsraakterna centralt skulle fastställa en klassificering av orterna inom länen,

beslutade att planeringen inora länen och fördelningen av tillgängliga samhällsresurser mellan olika delar inom länen skulle göras av länsrayndigheter,

1972:1787 av herrar Green (s) och Mellqvist (s) vari heraställts att riksdagen skulle besluta att hela Kopparbergs län skuUe ingå i det aUraänna stödområdet,

1972:1789 av herr Hugosson ra. fl. (s),

1972:1790 av herrar Hyltander (fp) och Richardson (fp) vari hemställts att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:111

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

uttalade att Vara kommun klassificerades som regionalt centrum och att såväl det utvidgade Habo som Mullsjö tillförsäkrades den service sora tillkom kategorin kommuncentra,

1972:1791 av herr Jonsson i Mora (fp),

1972:1792 av fru Laag ra. fl. (s),

1972:1793 av herr Larsson i Umeå (fp) vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av proposition 1972:111 beslutade

1. att Skellefteå hänfördes tUl primära centra,

att Storuman hänfördes tUl regionala centra,

att Bjurholm och Dorotea klassades som kommunala centra.

1972:1794 av fru Lundblad ra. fl. (s).

1972:1796 av herr NUsson i Agnas (ra) vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1972:111 beslutade

att i Västerbottens län jämte Uraeå Skellefteå skulle vara priraärt centrum,

att Bjurholm klassificerades som kommunal servicebasort och att Bjurholms kommun räknades tiU inre stödområdet samt

att Sorsele skuUe vara regionalt centrum,

1972:1797 av herr Nilsson i Tvärålund (c), 1972:1799 av herr Nordgren (m), 1972:1801 av herr Westberg i Hofors (s),

1972:1802 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemstäUts

att riksdagen beslutade att hela Gävleborgs län skulle ingå i det allmänna stödområdet,

att riksdagen beslutade att Hofors skulle hänföras tiU gruppen regionala centra,

att riksdagen beslutade att Söderhamn skuUe ingå i den grupp beträffande vilken Kungl. Maj:t uttalat att särskilda insatser kunde bli aktueUa för att upprätthålla regional service,

att riksdagen uttalade sig för särskUda regionalpolitiska åtgärder i Ljusdals kommun, däribland inrättandet av ett industricentrum,

1972:1803 av herr Öhvall m. fl. (fp, c, m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

att förslag tiU 1973 års riksdag framlades om intensifierad skogsvård i Norrbottens län,

att förslag till 1973 års riksdag framlades om uppförande av industricentraanläggning i östra Norrbotten redan i en första utbyggnadsetapp.

1972:1806 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen skulle besluta

A. att uppskjuta behandlingen av propositionen 1972:111 tUl näst-
följande riksdag,

B. att hos Kungl. Maj ;t anhålla

om tilläggsdirektiv tiU jordbruksutredningen i syfte att få ett utökat regionalpolitiskt jordbruksstöd,

om förslag tUl ett norrländskt skogsvårdsprogram till 1973 års riksdag,

om tUläggsdirektiv tUl den trafikpoUtiska utredningen i syfte att väg- och trafikpolitiken i dess helhet så långt möjligt inordnades under de regionalpolitiska strävandena,

om utredning i syfte att åstadkomraa generella medel för en sänkning av arbetskraftskostnaderna inom stödområdet,

att en utjämning av teletaxorna skedde i enlighet med vad som anförts i motionen,

att snarast möjligt en förbättring skedde av möjligheterna till flygförbindelser och flygpriser, frärast avseende Norrland och Gotland,

att hänsyn i övrigt togs till vad i motionen anförts vid utformningen av de regionalpohtiska åtgärderna.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1808 av herr Carlström (fp), 1972:1810 av herr Ekinge (fp), 1972:1811 av herr Ekinge m. fl. (fp).

1972:1812 av herr Fälldin ra. fl. (c) vari, såvitt nu var i fråga, heraställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 111 skulle

1. godkänna vad sora för en utveckUng till en så långt möjligt
decentraliserad bebyggelse föreslagits i raotionen beträffande

a. aUmänna målsättningar och riktlinjer för regionalpolitiken,

b. raraar för planering av verksaraheten i länen,

c. plan för utveckling av den regionala strukturen,

d. regionalpolitiskt handUngsprograra,

a. uttala att den regionala utvecklingsplaneringen skulle handhas av länskommunalt organ,

besluta att hela Kopparbergs län skulle ingå i det allraänna stödområdet.

Det under punkten 1 d angivna handlingsprogrammet hade i motionen i nedannämnda punkter redovisats på följande sätt:

"3. Den trafikpolitiska planeringen skall inriktas på ett decentraliserat samhälle. Kommunikationerna måste snabbt upprustas i oraråden där trafikförsörjningen är otiUfredsstäUande, så att befolkning och näringsliv får goda kommunikationsmöjligheter i alla regioner i landet.

4. Järnvägsnätet måste upprustas för att kunna tillgodose de krav ett
decentraliserat sarahäUe ställer. Målsättningen skall bl. a. vara att förbätt
ra förutsättningarna för att långväga godstransporter skall kunna ske med
järnväg. Nuvarande järnvägsnät måste alltså bibehåUas.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

5. Vägnätet måste utvecklas så att så långt möjligt likvärdiga kommunikationsmöjligheter kan uppnås i olika delar av landet. Ökade insatser krävs för upprustning av länsvägarna och bidraget tiU enskilda vägar måste förstärkas.

Ett systera raed raaxiraitaxa raåste införas för kollektivresor raed tåg och flyg. För tåg bör avgiften inaxiraeras tUl vad sora nu gäller för resa ora 500 kra.

Det regionala transportstödet bör förstärkas bl. a. genom slopande av minimiviktgränsen på 500 kg och genora generösare avståndsgränser. Stödet bör utsträckas tiU att även gälla transporter av vissa råvaror och halvfabrikat in tUl stödorarådet. Flygtransporter måste infogas i stödet. På sikt bör ett system raed raaxiraitaxa eftersträvas även för godsbefordran.

Stödet till trafikväsendet bör baseras på sarahällsekonoraiska helhetsbedömningar och inriktas på upprätthållande av god trafikservice i landets olika delar.

Säiskilda åtgärder måste vidtas t. ex. inora beskattningen för att möjliggöra att ett för hela landet enhetligt pris på bensin och olja kan hållas.

25. SärskUt lokaliseringsstöd bör kunna utgå tUl företag som vid utvidgning eller nyetablering är berett att lokalisera verksamhet till område raed svagt utvecklat näringsliv. Stödet bör efter särskUd prövning kunna beviljas i olika former (bidrag, lån, räntebefrielse, sysselsättningsstöd) till ett sararaanlagt belopp sora korapenserar företaget för de kostnadshöjningar, som lokaliseringen raedför. De lokaliseringspolitiska organen bör genora uppsökande verksamhet medverka till att sådana etableringar komraer tUl stånd.

SärskUt i glesbygder sora har stora sysselsättningssvårigheter raåste raöjUgheterna till kombination av jordbruk och skogsbruk med andra sysselsättningar som industri, servicenäringar och turistnäringar effektivt tillvaratas. Jordbrukspolitiken måste skyndsamt ändras så att detta möjliggörs. Ökade insatser för skogsvärd och miljövård är också av stor regionalpolitisk betydelse.

Ett förstärkt glesbygdsstöd är nödvändigt för ökade sysselsättningsmöjligheter och förbättrad service i glesbygdsområden raed stora sysselsättningsvårigheter.

Den allmänna arbetsgivaravgiften bör differentieras så att bördan lättas för företag inom de sysselsättningssvaga områdena. Det är också angeläget alt pröva förbättrade avskrivningsraöjUgheter för anläggningar i sådana oraråden,

Energiskatten bör differentieras så att styrraedel erhålles för regionalpolitiskt önskvärd lokalisering av främst energikrävande industri.

Investeringsfonderna bör i ökad utsträckning användas för aktiv lokaliseringspolitik i sysselsättningssvaga områden. För mindre företag som inte kan utnyttja systeraet raed investeringsfonder raåste möjligheter ges att göra skattefria avsättningar i annan form, t. ex. på investeringskonton i bank eller annan penninginrättning, på villkor sora svarar raot vad sora gäller för investeringsfonderna.

Den ekonoraiska politiken raåste anpassas tUl den regionalpolitis-

ka raålsättningen, bl. a. så att kreditgivning till investeringar i lokalise-ringsoraråden så långt raöjligt undantas från kreditrestriktioner i åtstrara-ningslägen.

40. Det är av stor regionalpolitisk betydelse att uppgifter decentraliseras från den statliga centralförvaltningen tiU länskommunala organ.",

1972:1814 av herr Gustafson i Göteborg ra. fl. (fp),

1972:1815 av herr Gustafsson i Byske (c) vari hemställts

A. i första hand att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj;ts
proposition nr 111 beslutade

avslå propositionen i vad gällde förslaget att statsmakterna centralt skulle fastställa en klassificering av orterna inom länen,

att planeringen inom länen och fördelningen av tillgängliga samhällsresurser mellan olika delar av länen skulle göras av länsrayndig-heterna,

B. i andra hand, därest yrkandet enligt 1 och-2 ovan ej bifölls, att
riksdagen beslutade att Skellefteå klassificerades som primärt centrum.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1816 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Nilsson i Visby

(s).

1972:1818 av herr Helén ra. fl. (fp) vari, såvitt nu var i fråga, heraställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

att de i motionen framförda riktlinjerna för utfärdande av en statlig servicegaranti för servicen i närcentra och korarauncentra blev föreraål för vidare bearbetning och att förslag därom förelades riksdagen,

att stödåtgärderna i ökad utsträckning gavs en generell utformning sora frärajade ett företagsvänligt kliraat i enlighet med i motionen angivna riktUnjer,

att allmänna stödområdet utvidgades raed Avesta och Ludvika planeringsregioner och därraed omfattade hela Kopparbergs län,

att åtgärder vidtogs för att trygga en bättre samordning av statliga verks och myndiglieters organisation och verksamhet med avseende på regionalpolitiska hänsyn,

att en utredning tillsattes för att klarlägga förutsättningarna för en kontinuerlig spridning av beslut och arbetsuppgifter inora den statliga centrala förvaltningen och att beslut ora expansion av denna förvaltning regelraässigt förlades utanför Stockholm,

att den allraänna arbetsgivaravgiften slopades i inre stödområdet och i yttre utgick raed lägre procent än i landet i övrigt,

att företagen gavs rätt att av vinstraedel avsätta till en särskild lokaliseringsfond för investeringar inora stödorarådet enligt sararaa regler sora gällde för nuvarande investeringsfonder,

att högre avskrivningsprocent på anläggningstillgångar tilläts för företag inom stödområdet,

att förslag om reduktion av tåg-, flyg- och teletaxor på längre avstånd förelades riksdagen,

10. att lokaliseringspolitiskt stöd i större omfattning än för närvaran-

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

de ställdes till förfogande för företag inora servicesektorn och turistnäringen.

att förslag förelades riksdagen ora ökat stöd till företagarföreningarna,

att initialkostnader för marknadsföring inräknades i det underlag på vUket statligt lokaliseringsstöd beräknades,

att riksdagen gav Kungl. Maj.t tUl känna vad i motionen anförts om utbyggt transportstöd.

1972:1819 av herr Hermansson ra. fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts att riksdagen — i enUghet med vad som anförts i raotionen samt med avslag på propositionen 1972:111 i motsvarande delar — hos regeringen begärde förslag till ny region- och planpolitik innefattande följande principer och förslag;

1. huvudmålsättningen för regionpolitiken skulle vara att åt varje län
skapa full och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster,

kommunblocken skulle som regel garanteras raot långsiktig folk-rainskning och försärarad service,

planraässig styrning av alla investeringar i produktionsapparaten,

total sarahällelig kostnadskalkyl — profiten fick ej vara styrnings-faktor,

ett aäringspolitiskt och teknologiskt utveckhngsprogram sora förmådde skaipa den tillväxttakt i sysselsättningen, vilken var nödvändig för att åt landet i dess helhet samt åt regionerna skapa full och effektiv sysselsättning,

sora led i det näringspolitiska prograraraet en raobilisering av såväl AP-fonderna sora andra kapitalkällor för att i regionerna skapa statliga basindustrier, vilka kunde utgöra storaraen i den regionala sysselsättningsexpansionen,

nettotillväxten i befolkningen till andra regioner än storstädernas tätbebyggeiseoraråden,

ett särskilt uppbyggnadsprograra för att lösa storstädernas brist-problera, plan- och railjösituation och för att råda bot på deras strukturella sysselsättningsproblera och arbetslöshet,

11. omedelbar statlig kontroU av aU kapitalutförsel från Sverige till utlandet,

1972:1822 av herrar Leuchovius (ra) och Virgin (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:111 skuUe besluta att Vara klassificerades som regionalt centrum,

1972:1823 av herr Lundberg (s) vari, såvitt nu var i fråga, hemställts att gränserna för stödområden utgick och utflyttningen av redan utbyggda och fungerande institutioner och ämbetsverk upphörde och att miljonbesparingarna därav överläts till sysselsättningssökande komrauner för att skapa ny industriell verksarahet eller stöd till redan existerande sådan.

1972:1826 av herr Nilsson i Agnas m. fl. (m).

1972:1827 av herr Nordgren ra. fl. (ra) vari heraställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle sora sin mening ge tUl känna att större krav ställdes på etablering inora stödområdet när företagen utnyttjade avsatta investeringsfondsmedel,

1972:1828 av herr Nordgren ra. fl. (m),

1972:1829 av herr Nordgren m. fl. (ra) vari hemställts att riksdagen skulle besluta att den allmänna arbetsgivaravgiften ej skulle omfatta företag belägna inom det allmänna stödområdet,

1972:1830 av herr Oskarson (ra), såvitt nu var i fråga,

1972:1831 av herr Petersson i Gäddvik ra. fl. (ra),

1972:1833 av herrar Schött (ra) och Krönraark (ra).

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1835 av herr Winberg (ra),

1972:1836 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen som sin raening gav Kungl. Maj:t tUl känna dels att sora kvalifikation för det regionalpolitiska transportstödet skulle även räknas transportsträcka i Norge och Finland, dels vad i motionen anförts om översyn av viktgränser och varuslag särat

1972:1837 av herrar Äsling (c) och Stjernströra (c).

Utskottet heraställde

att riksdagen beträffande uppskov raed behandling av ärendet skulle avslå raotionen 1972:1806, yrkande A,

att riksdagen beträffande avslag på propositionen och uttalande för en ny regionalpolitik skulle avslå motionen 1972:1819,

att riksdagen beträffande de allmänna regionalpolitiska målen med avslag på motionen 1972:1812, yrkande 1 a, godkände vad departementschefen uttalat i bilaga 1 till propositionen 1972:111,

att riksdagen beträffande ramar för planering av verksamheten i länen för tiden t. o. m. är 1980 med avslag på motionen 1972:1812, yrkande 1 b, godkände vad departeraentschefen anfört i bilaga 1 tUl propositionen,

att riksdagen beträffande allmänna frågor rörande plan för utveckling av den regionala strukturen skulle avslå raotionerna 1972:1783, yrkandena 2 och 3, 1972:1785, 1972:1812, yrkandena 1 c och 2 a, och 1972:1815, yrkandena A I och A 2,

att riksdagen beträffande statlig servicegaranti i anledning av motionen 1972:1818, yrkande I, sora sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört i den berörda frågan,

att beträffande lasarettsvården i regionala centra motionen 1972:1777 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande regional service i Söderhamn skulle avslå

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

raotionen 1972:1802, yrkande 3,

9. att riksdagen beträffande saraordning av statlig verksarahet ra. ra. i
regionalpolitiskt hänseende i anledning av motionen 1972:1818, yrkande
4, som sin mening gav Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört i den
berörda frågan,

att beträffande allsidig näringslivsstruktur i Stockholmsregionen motionerna 1972:1772 och 1972:1776 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande industrisysselsättningen i storstadsområdena frärast Göteborgs- och Malmö/Lund-regionerna raotionen 1972:1789 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande näringsUvsutvecklingen i Göteborgsregionen motionen 1972:1814 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande långsiktig planering av bostadsbyggandet ra. ra. raotionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 1 och 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande frärajande av utflyttning av enskild förvaltning ra. m. från storstadsorarådena skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 37,

att riksdagen beträffande bostadsplaneringen i storstadsorarådena skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 38 och 39,

att riksdagen beträffande beteckning av Flen och Vingåker som regionalt centrum skulle avslå motionen 1972:1810, yrkande 2 i motsvarande del,

atf riksdagen beträffande hänförande av Emmaboda till Kalmar/ Nybro som primärt centrum skulle avslå motionen 1972:1778,

att beträffande beteckning av Gotland/Visby som primärt centrum motionen 1972:1810, yrkande 2 i motsvarande del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande regionalpolitiska åtgärder på Gotland motionerna 1972:1816 och 1972:1833 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande beteckning av Olofström och Sölvesborg sora regionala centra skulle avslå raotionen 1972:1808,

att riksdagen beträffande beteckning av Kungsbacka sora regionalt centrura skulle avslå motionen 1972:1830, yrkande 1,

att riksdagen beträffande beteckning av Skara sora regionalt centrura skulle avslå raotionen 1972:1781,

att riksdagen beträffande beteckning av Vara sora regionalt centrura skulle avslå motionerna 1972:1779, 1972:1790, den sistnämnda i motsvarande del, och 1972:1822,

att riksdagen beträffande serviceförsörjningen i Habo och Mullsjö skulle avslii raotionen 1972:1790 i raotsvarande del,

att beträffande beteckning av Hofors som regionalt centrum motionerna 1972:1799, 1972:1801 och 1972:1802, yrkande 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande regionalpolitiska insatser i Sollefteå och Ange skulle avslå motionen 1972:1835,

att beträffande beteckning av Åre som regionalt centrum motionen 1972:1780 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

att beträffande Skellefteå riksdagen raed bifall till raotionerna 1972:1784, 1972:1793, yrkande 1, 1972:1796, yrkande 1, och 1972:1815, yrkande B, särat raed avslag på Kungl. Maj:ts förslag i motsvarande del beslutade att Skellefteå skulle betecknas som primärt centrura,

att beträffande beteckning av Storuraan sora regionalt centrura raotionerna 1972:1759 och 1972:1793, yrkande 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande beteckning av Sorsele sora regionalt centrura skulle avslå raotionen 1972:1796, yrkande 3,

att riksdagen beträffande klassificering av Bjurholra skulle avslå motionerna 1972:1793, yrkande 3 i raotsvarande del, och 1972:1796, yrkande 2 i raotsvarande del,

att riksdagen beträffande klassificering av Dorotea skulle avslå raotionen 1972:1793, yrkande 3 i raotsvarande del,

att riksdagen beträffande regionplanering enligt bandstads- eller bandlandskapsprincipen skuUe avslå raotionen 1972:1810, yrkande 1,

att riksdagen — i den raån frågorna inte behandlats under punkterna 5—33 — godkände att den plan för utveckling av den regionala strukturen sora föredragande departeraentschefen i bilaga 1 till propositionen förordat tills vidare lades till grund för planering av sarahällsut-byggnaden,

att riksdagen beträffande skatteinstmraentets och investeringsfonders användning i regionalpolitiskt syfte skulle avslå motionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 13, 33-35, 1972:1818, yrkandena 6-8, 1972:1827 och 1972:1829,

att riksdagen beträffande kreditpolitikens användning i regionalpolitiskt syfte skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 36,

att riksdagen beträffande decentralisering av statlig verksarahet ra. m. i anledning av motionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 40, och 1972:1818, yrkande 5, sora sin raening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i den berörda frågan,

att riksdagen beträffande lokalisering av nytillkommande statlig verksarahet raed hänsyn till regionalpolitiska raålsättningar ra. ra. skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 41,

att riksdagen beträffande upphörande med omlokalisering av statlig verksarahet skulle avslå motionen 1972:1823, yrkande 6 i motsvarande del,

att riksdagen beträffande tilläggsdirektiv till jordbruksutredningen och förslag ora skogsvårdsprograra m. m. i anledning av raotionerna 1972:1803, yrkande 1, 1972:1806, yrkandena B 1 och B 2, och 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 28 och 29, sora sin mening gav Kungl. Maj:t rill känna vad utskottet anfört,

att beträffande företagarföreningarnas verksarahet raotionerna 1972:1792, 1972:1794, 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 32, och 1972:1818, yrkande 11, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande statliga företag ra. ra. raotionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 27 och 31, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

att riksdagen beträffande generella medel inom regionalpolitiken skulle avslå motionerna 1972:1806, yrkande B 4, och 1972:1818, yrkande 2,

att riksdagen beträffande avskaffande av det allmänna stödorarådet m.m. skulle avslå motionerna 1972:1774 och 1972:1823, yrkande 6 i motsvarande del,

att motionen 1972:1830, yrkande 3 b, beträffande flexibel tiUämpning av bestämmelserna om lokaliseringsstöd inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande utvidgning av det aUmänna stödorarådet tiU att orafatta sydöstra Skåne skulle avslå raotionen 1972:1773,

att riksdagen beträffande utvidgning av det allmänna stödområdet tUl att omfatta hela Gävleborgs län skulle avslå motionerna 1972:1783, yrkande 1, och 1972:1802, yrkande I,

att riksdagen beträffande utvidgning av det aUraänna stödorarådet till att omfatta Ludvika och Smedjebackens korarauner skulle avslå raotionerna 1972:1787 i raotsvarande del, 1972:1812, yrkande 3 i raotsvarande del, och 1972:1818, yrkande 3 i motsvarande del,

att riksdagen beträffande utvidgning av det aUmänna stödområdet till att orafatta Avesta och Hederaora korarauner raed bifall till raotionerna 1972:1787 i motsvarande del, 1972:1812, yrkande 3 i motsvarande del, särat 1972:1818, yrkande 3 i raotsvarande del, beslutade att berörda koramuner skulle ingå i det allmänna stödorarådet,

att riksdagen beträffande utvidgning av det inre stödorarådet till att omfatta Malungs och Vansbro komrauner skulle avslå raotionen 1972:1791,

att riksdagen beträffande utvidgning av det inre stödområdet tiU att omfatta Bjurholms komraun skuUe avslå raorionen 1972:1796, yrkande 2 i raotsvarande del,

att beträffande tillärapningen av bestäraraelserna om sysselsättningsstöd morionerna 1972:1797 och 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 24, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande förstärkning av lokaliseringsstödet i fråga om belopp och utgivande av förstärkt stöd i vissa oraråden ra. ra. skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 22 i motsvarande del, särat punkterna 23 och 25,

att beträffande lokaliseringsstöd till serviceföretag, marknadsföring m.m. motionen 1972:1818, yrkande 10 i raotsvarande del och yrkande 12, särat motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 22 i motsvarande del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande lokaliseringsstöd tUl turistnäringen skulle avslå

motionen 1972:1818, yrkande 10 i motsvarande del,

raorionen 1972:1830, yrkande 2,

att beträffande frärajande av utbUdning raotionen 1972:1812 yrkande 1 d, punkt 30, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande administrationen av lokaliseringsstödet skulle avslå motionen 1972:1811,

att riksdagen beträffande industricentra skulle avslå motionerna

1972:1802, yrkande 4, 1972:1803, yrkande 2, 1972:1812, yrkande I d, punkt 26, ocU 1972:1837, yrkande 2,

att beträffande nya styrraedel i regionalpoUtiken motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 42 och 43, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande koramunal skatteutjämning skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1, punkt 21,

att riksdagen beträffande utbUdningsväsendet och kulturområdet skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 15—20,

att riksdagen beträffande inriktningen på trafikpoUtiken skulle avslå motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 3 och 12,

att riksdagen beträffande tiUäggsdirektiv tUl den trafikpolitiska utredningen skulle avslå raotionen 1972:1806, yrkande B 3,

att riksdagen beträffande en parlamentarisk beredning för transportpolitiska reformer inom stödområdet skuUe avslå motionen 1972:1837, yrkande 1,

att riksdagen beträffande tvärförbindelser till grannländer skuUe avslå motionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 9, och 1972:1837, yrkande 3,

att beträffande trafikservice för ö- och skärgårdsbefolkning raotionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 8, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande utvecklingen av vägnätet och järnvägsnätet samt taxefrågor vid järnvägstrafik i anledning av motionerna 1972:1812, yrkande I d, punkterna 4, 5 och 10 i motsvarande del, och 1972:1818, yrkande 9 i motsvarande del, som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

att riksdagen beträffande utbyggnad av motorväg längs Västkusten skulle avslå motionen 1972:1830, yrkande 3 c,

att beträffande flygtrafikens roU inom regionalpolitiken raotionerna 1972:1806, yrkandena B 6 och B 7, 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 6 och 10, den sistnämnda i motsvarande del, samt 1972:1818, yrkande 9 i motsvarande del, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att beträffande avgifterna för telefonsamtal motionerna 1972:1806, yrkande B 5, 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 14, 1972:1818, yrkande 9 i motsvarande del, och 1972:1828 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

att riksdagen beträffande frågor ora isbrytare skulle avslå raotionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 7, och 1972:1831,

att riksdagen beträffande det regionalpolitiska transportstödet och transportstödet till Gotlandstrafiken skulle avslå motionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 11, 1972:1818, yrkande 13, samt 1972:1836,

att riksdagen beträffande bidrag tUl samernas anläggningar för fiske och turisra skulle avslå raotionen 1972:1826,

att riksdagen — i den raån frågorna inte behandlats ovan — beslutade att ett regionalpolitiskt handhngsprogram av det huvudsakliga innehåll som föredragande departeraentschefen förordat tills vidare lades till grund för utveckling av den regionala strukturen.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

2 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

75. att riksdagen godkände de riktlinjer för regionalpolitiken, för vUka statsministern lämnat en redogörelse i propositionen, rill den del riktlinjerna inte behandlats genora vad utskottet ovan anfört och herastäUt.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande uppskov raed behandling av ärendet av herrar Nordgren (ra) och Oskarson (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall tiU raotionen 1972:1806, yrkande A, beslutade att tUl 1973 års vårrriksdag uppskjuta behandlingen av propositionen 1972:111, såvitt den hänvisats till inrikesutskottet, jämte de i anledning av densamraa väckta raotionerna, såvitt de hänvisats till inrikesutskottet.

2. beträffande avslag på propositionen och uttalande för en ny regionalpolitik av herr Lorentzon (vpk), sora ansett att utskottet under 2 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:1819, såvitt nu var i fråga, dels skulle avslå propositionen, såvitt den hänvisats till inrikesutskottet, dels i skrivelse till regeringen begärde förslag till ny region- och planpolitik innefattande följande principer och förslag i fråga om regionalpoUtiken:

huvudmålsättningen för regionpolitiken skulle vara att åt varje län skapa fuU och effektiv sysselsättning utan flyttningsförluster,

kommunblocken skulle sora regel garanteras mot långsiktig folkminskning och försärarad service,

planmässig styrning av alla investeringar i produktionsapparaten,

total sarahällelig kostnadskalkyl — profiten fick ej vara styrningsfaktor,

ett näringspolitiskt och teknologiskt utvecklingsprograra som förmådde skapa den tillväxttakt i sysselsättningen, vilken var nödvändig för att åt landet i dess helhet samt åt regionerna skapa full och effektiv sysselsättning,

sora led i det näringspolitiska prograraraet en raobUisering av såväl AP-fonderna som andra kapitalkäUor för att i regionerna skapa statliga basindustrier, vilka kunde utgöra storaraen i den regionala sysselsättningsexpansionen,

nettotillväxten i befolkningen tiU andra regioner än storstädernas tätbebyggeiseoraråden,

ett särskUt uppbyggnadsprograra för att lösa storstädernas brist-problera, plan- och railjösituation och för att råda bot på deras strukturella sysselsättningsproblem och arbetslöshet,

omedelbar statlig kontroll av all kapitalutförsel från Sverige till utlandet.

3. beträffande de allmänna regionalpolitiska raålen av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsraan och Mattsson i Skee (saratliga c), sora ansett att utskottet under 3 bort Ueraställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1972:111, i raotsvarande del, och med bifall till motionen 1972:1812, yrkande 1 a, godkände vad reservanterna anfört i berörda avsnitt,

4. beträffande ramar för planering av verksamheten i länen av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman och Mattsson i Skee (samtliga c), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen raed avslag på propositionen i motsvarande del samt raed bifall tUl motionen 1972:1812, yrkande 1 b, godkände vad reservanterna anfört i berörda avsnitt.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

5. beträffande allraänna frågor rörande plan för utveckling av den
regionala strukturen av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsraan och
Mattsson i Skee (samtliga c), som ansett att utskottet under 5 bort
heraställa,

att riksdagen raed avslag på propositionen i motsvarande del samt raed bifall tiU raotionerna 1972:1783, yrkandena 2 och 3, 1972:1785, 1972:1812, yrkandena 1 c och 2 a, och 1972:1815, yrkandena A 1 och A 2, godkände vad reservanterna i sin motivering anfört,

beträffande allmänna frågor rörande plan för utveckling av den regionala strukturen av herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (ra), Peterson i Linköping (fp) och Oskarson (ra), sora ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

beträffande statlig servicegaranti av herrar Fagerlund, NUsson i Östersund, Andersson i BiUingsfors, Fridolfsson i Rödeby och Johansson i Sirarisharan, fru Ludvigsson särat herr Nilsson i Kalraar (saratliga s), sora ansett att utskottet under 6 bort hemställa,

att motionen 1972:1818, yrkande 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande lasarettsvården i regionala centra av herrar Nordgren
(m) och Oskarson (m), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall till raotionen 1972:1777 som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört,

9. beträffande storstadsområdena av herrar NUsson i Tvärålund,
Stridsman och Mattsson i Skee (samtliga c), sora ansett att utskottets
yttrande i viss del skuUe ha av reservanterna angiven lydelse.

10. beträffande skatteinstmraentets och investeringsfonders användning i regionalpolitiskt syfte av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (ra), Peterson i Linköping (fp), Stridsraan (c), Oskarson (ra) och Mattsson i Skee (c), som ansett att utskottet under 35 bort heraställa,

att riksdagen i anledning av raotionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 13 och 33-35, 1972:1818, yrkandena 6-8, 1972:1827 och 1972:1829 som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

11. beträffande kreditpolitikens användning i regionalpolitiskt syfte av herrar Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c), Peterson i Linköping (fp). Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c), som ansett att utskottet under 36 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 36, hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en allsidig utredning av kapitalmarknadens funktioner och kreditpolitikens effekt på den regionala balansen.

12. beträffande decentralisering av statlig verksamhet ra. ra. av herrar
Fagerlund, Nilsson i Östersund, Andersson i BiUingsfors, Fridolfsson i
Rödeby och Johansson i Sirarisharan, fru Ludvigsson särat herr Nilsson i
Kalraar (samtliga s), som ansett att utskottet under 37 bort hemstäUa,

att riksdagen skulle avslå raotionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 40, och 1972:1818, yrkande 5,

13. beträffande tilläggsdirektiv till jordbruksutredningen och förslag
om skogsvårdsprograra ra. ra. av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund,
Andersson i BUlingsfors, Fridolfsson i Rödeby och Johansson i Simris
hamn, fru Ludvigsson samt herr NUsson i Kalmar (samtliga s), som ansett
att utskottet under 40 bort hemställa,

att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:1803, yrkande I, 1972:1806, yrkande B 1 och B 2, och 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 28 och 29,

14. beträffande statliga företag ra. m. av herrar Nordgren (ra) och
Oskarson (ra), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av
reservanterna angiven lydelse.

15. beträffande generella medel inom regionalpolitiken av herrar
Eriksson i Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (ra), Peterson i
Linköping (fp). Stridsman (c), Oskarson (ra) och Mattsson i Skee (c),
sora ansett att utskottet under 43 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1806, yrkande B 4, och 1972:1818, yrkande 2, som sin mening gav Kungl. Maj.t till känna vad reservanterna anfört,

16. beträffande förstärkning av lokaliseringsstödet i fråga om belopp
och utgivande av förstärkt stöd i vissa oraråden m. m. av herrar Nilsson i
Tvärålund, Stridsman och Mattsson i Skee (samtliga c), sora ansett att
utskottet under 53 bort heraställa,

att riksdagen

med bifall tUl motionen 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 25, sora sin raening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

lämnade punkterna 22 och 23 i berörda raotionsyrkande utan åtgärd,

17. beträffande inriktningen på trafikpolitiken av herrar NUsson i
Tvärålund, Stridsraan och Mattsson i Skee (saratliga c), sora ansett att
utskottet under 62 bort hemställa.

att   riksdagen   med   bifaU   tiU motionen   1972:1812, yrkande   1 d.    Nr 144
punkterna 3 och 12, som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad    Fredagen den
reservanterna anfört,                                                                    15 december 1972

18. beträffande tilläggsdirektiv tUl den trafikpolitiska utredningen av Regional utveck-
herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (ra), Peterson i Linköping (fp) Ung och hushållning
och Oskarson (m), som ansett att utskottet under 63 bort hemstäUa, med mark och vat-

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1806, yrkande B 3, hos ten
Kungl. Maj:t skulle anhålla ora tilläggsdirektiv tUl den trafikpolitiska
utredningen i enlighet med vad reservanterna anfört,

19. beträffande utvecklingen av vägnätet och järnvägsnätet samt
taxefrågor vid järnvägstrafik av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund,
Andersson i BiUingsfors, Fridolfsson i Rödeby och Johansson i Simris
haran, fru Ludvigsson särat herr Nilsson i Kalraar (samtliga s), som ansett
att utskottet under 67 bort hemställa,

att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkterna 4, 5 och 10 i motsvarande del, och 1972:1818, yrkande 9 i raotsvarande del,

20. beträffande det regionalpolitiska transportstödet och transport
stödet till Gotlandstrafiken av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i
Tvärålund (c). Nordgren (m), Peterson i Linköping (fp). Stridsman (c),
Oskarson (m) och Mattsson i Skee (c), som ansett att utskottet under 72
bort heraställa,

att riksdagen i anledning av raotionerna 1972:1812, yrkande 1 d, punkt 11, 1972:1818, yrkande 13, och 1972:1836 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

TUl betänkandet hade fogats särskilda yttranden beträffande allmänna frågor rörande plan för utveckling av den regionala strukturen

av herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (ra), Peterson i Linköping (fp) och Oskarson (ra),

av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsraan och Mattsson i Skee (saratliga c),

beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföring av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c) Nordgren (ra), Peterson i Linköping (fp). Stridsman (c), Oskarson (ra) och Mattsson i Skee (c) samt

beträffande regionalpolitiskt handlingsprogram m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund, Stridsman och Mattsson i Skee (samtliga c).

Civilutskottets betänkande nr 35

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:111 dels föreslagit riksdagen

att godkänna de riktlinjer för regionalpolitiken och för hushållningen med mark- och vattentillgångarna, för vilka statsministern lämnat en

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

redogörelse tUl statsrådsprotokollet för den 29 september 1972, dels föreslagit riksdagen

1. att iäodkänna de förslag till

a. uttalande om de allraänna regionalpolitiska målen,

b. ramar för planeringen av verksaraheten i länen och

c. plan för utveckling av den regionala strukturen,

ora vUka Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 septeraber 1972 fattat beslut,

2. att besluta om ett regionalpolitiskt handlingsprogram i enlighet
med det av Kungl. Maj;t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29
septeraber 1972 fattade beslutet,

dels berett riksdagen tillfälle

att avge yttrande över det förslag tiU riktlinjer för hushåUningen raed raark och vatten, om vUket Kungl. Maj;t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 september 1972 fattat beslut,

dels föreslagit riksdagen

att godkänna det förslag till riktlinjer för organisationen för en fysisk riksplanering, om vilket Kungl, Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 september 1972 fattat beslut,

dels föreslagit riksdagen

att anta de på de angivna riktlinjerna grundade lagförslag, om vUka Kungl. Maj:t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för den 20 oktober 1972 fattat beslut,

dels berett riksdagen tiUfälle

att avge yttrande över de förslag till

a. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959 ;612) och

b. kungörelse ora ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

om vUka Kungl. Maj:t enligt bUagda utdrag av statsrådsprotokollet för den 20 oktober 1972 fattat beslut.

Propositionen hade hänvisats tiU inrikesutskottet beträffande regionalpolitiken och till civilutskottet beträffande den fysiska planeringen.

Civilutskottet hade behandlat propositionen såvitt angick första dels-satsen i fråga ora hushållningen med raark och vattentillgångarna särat de fyra sista dels-satserna. I övrigt hade propositionen behandlats av inrikesutskottet.

Redogörelse för det huvudsakliga innehåUet i propositionen hade läranats i sararaanfattningen ovan vid inrikesutskottets betänkande nr 28,

I detta sararaanhang hade civUutskottet behandlat dels den under allraänna motionstiden väckta raotionen 1972:781 av herr Magnusson i Grebbestad m. fl. (s).

dels de i anledning av propositionen väckta raotionerna 1972:1775 av herr Johanson i Västervik (s) vari heraställts att riksdagen beslutade att industri raed begränsad nedsmutsningseffekt

kunde prövas bli lokaliserad tiU sådan del av Kalmar läns kustområde sora Nr 144

på grund av oläglighet icke kunde beräknas tas i anspråk för bad- eUer Fredaeen den

frUuflsverksarahet, 15 december 1972

1972:1782 av herr Andersson i Örebro ra. fl. (fp, c, m) vari hemställts

att förslaget om lagstiftning angående lokahsering av viss industri (byggnadslagen 136 a § med åtföljande följdändringar i bl. a. miljöskyddslagen) skulle avslås,

att riksdagen, därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, beslutade att ersättning skulle utgå när etableringstUlstånd vägrades inora planlagt område och hinder mot anläggningen inte förelåg enligt miljöskyddslagens normala tillåtlighetsregler,

1972:1786 av herr Eriksson i Bäckraora ra. fl. (c, fp, m, vpk) vari heraställts att riksdagen i sitt yttrande över det av civUministern anraälda förslaget till riktlinjer för "Hushållning med mark och vatten" skuUe i fråga ora älvdalarna i södra Norrland uttala sig i enlighet med vad i motionen anförts.

Regional utveckling och hushål/ning med mark och vatten

1972:1788 av herr Hamrin (fp) vari hemställts att riksdagen skuUe besluta att vid utarbetandet av riktlinjer för det fortsatta planeringsarbetet inom län och kommuner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:111 hänsyn skulle tagas tUl i motionen framförda synpunkter rörande lokalisering av icke miljöstörande industri,

1972:1795 av herr Magnusson i Grebbestad m. fl. (s) vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att i skrivelse tUl Kungl. Maj:t framhålla att Kungl. Maj:t i samverkan med berörda kommuner skuUe vidta särskUda åtgärder för att korapensera uteblivna arbetstillfäUen från företag sora haft för avsikt att etablera verksarahet till s. k. bevarandeoraråden raen sora tUl följd av riksdagens beslut i anledning av proposition 1972:111 ej kunde fullfölja sina planer,

1972:1798 av herr Nordgren (ra),

1972:1800 av fru Sundberg (m),

1972:1805 av herrar Kari Bengtsson i Varberg (fp) och Källstad (fp),

1972:1807 av herr Bohman ra. fl. (ra) vari heraställts att riksdagen skulle

besluta om uppskov med behandlingen av propositionen 1972:111 bilaga 2 och 3 Hushållning med raark och vatten,

ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i raotionen under punkt 1 angående riktlinjer rörande hushållning raed raark och vatten och under punkt 2 angående den fortsatta riksplaneringens uppgifter och organisation,

avslå de i propositionen föreslagna ändringarna av 18 a, 22, 83, 137-139 och 142 §§ byggnadslagen, 25-28 och 36 §§ naturvårdslagen.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

55, 61-62 §§ väglagen, 102 § lagen om enskilda vägar, 2, 6, 9, 14, 33 och 35 §§ miljöskyddslagen och 5, 7, 11 och 12 §§ byggnadsminnes-lagen samt avslå förslaget såvitt avsåg 136 a § byggnadslagen,

4. besluta att 11 § första stycket i förslaget till lag ora ändring i byggnadslagen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att kostnaderna för upprättande av generalplan skulle läggas på statsverket, då plan upprättades endast för att skydda riksintressen,

1972:1809 av herr Ekinge (fp),

1972:1812 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - såvitt motionen hänvisats tiU civilutskottet (yrkandet 2 b) - hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 111 skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att förslag tiU länsdemokratireform snarast möjligt förelades riksdagen, så att i motionen föreslaget uttalande av riksdagen om att den regionala utvecklingsplaneringen skulle handhas av länskommunalt organ kunde realiseras,

1972:1813 av herr Fälldin ra. fl. (c) vari hemstäUts

att riksdagen godkände de riktlinjer för den fysiska planeringen som angavs i motionen,

att riksdagen i sitt yttrande över av civilministern angivna planeringsriktlinjer m. m. sora sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad som angavs i motionen beträffande

a. att alla kommuner skulle kunna bli föremål för prövning vid val av
lokaliseringsort för den i den fysiska riksplaneringen behandlade in
dustrin,

b. vikten av att i det fortsatta planeringsarbetet för fritids- och
rekreationsområden tillraäta jordbruket större betydelse,

c. angelägenheten av att lokalisera bebyggelse, såväl i form av
fritidsbebyggelse som för fast boende, i anslutning tUl befintlig jordbruks
bebyggelse,

3. att riksdagen för sin del skulle anta förelagda lagförslag och
motiveringar med de ändringar som angivits i raotionen beträffande

a. koramunernas ökade roll i det fortsatta planeringsarbetet,

b. kommunernas rätt att själva bedöraa vUken orafattning i de olika
fallen generalplanen eller annan översiktlig plan borde ha för att utgöra
tUlräcklig grund vid lämplighetsbedömning av bebyggelseutvecklingen,

c. byggnadsnämndernas rätt att bevilja dispens från detaljplanekravet
för viss tätbebyggelse,

d. frärajande av bebyggelse under den period sora åtgick för korarau
nema att åstadkomma generalplaner eller andra översiktliga planer,

e. beräknande av inlösens- och ersättningsrätt i övergångsbestämmel
serna tUl byggnadslag och naturvårdslag utifrån 1972 års taxeringsvärde
med avdrag för restvärde i vissa fall.

1972:1817 av herr Helén ra. fl. (fp) vari hemstäUts I. att riksdagen beslutade att tUl grund för den fysiska riksplaneringen borde Ugga de riktlinjer, som angavs i raotionen, varvid särskilt borde

understrykas

a. att grundläggande för riksplaneringens utforraning skulle vara ett
ekologiskt betraktelsesätt,

b. att de stora nationella värden sora vår fjäUvärd representerade blev
föreraål för en aktiv planering i bevarande syfte,

c. att vattenkraftsutbyggnad ej borde tillåtas i hittiUs oexploaterade
älv- och sjösystera,

d. att lokalisering av särskUt railjöfarlig industri på Västkusten borde
tillåtas endast i undantagsfall,

e. att riksplanearbetet i inlandet nu prioriterades,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en parlamentarisk nämnd tillsattes raed uppgift att följa det fortsatta riksplanearbetet och delta i beredningen av riksplanebeslut i enlighet raed vad som angivits i raorionen,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde en årlig inforraation om riksplanearbetets fortgång,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde

a. att en fortsatt naturvårds- och kulturvårdsinventering genomfördes,

b. att landets vattentillgångar inventerades och en plan för vatten
hushållningen upprättades,

c. att landets samlade grustillgångar inventerades och klassificerades
samt att en plan för grusexploateringen upprättades med utgångspunkt i
att sten och berg kunde utnyttjas som ersättningsmaterial,

att riksdagen uttalade att de ekologiska storprojekten Energiflöde och dynaraik i Östersjöns ekosystera respektive Barrskogslandskapets ekologi, vilka kunde ge kunskapsunderlag av avsevärd betydelse för riksplanearbetet, borde genoraföras,

att riksdagen uttalade att prövningen av glesbebyggelse skulle ske i sådana forraer att den ej blev betungande för den sökande och att rättssäkerheten garanterades,

att riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om koncessionsprövning av industrilokalisering,

att riksdagen beslutade att ersättnings- och inlösenrätten borde anknytas till hinder i markens tillåtna användning,

att riksdagen uttalade att en översyn av taxeringsvärden som var baserade på förväntingsvärden genorafördes,

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1818 av herr Helén ra. fl. (fp) vari - såvitt raotionen hänvisats till civilutskottet — heraställts att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde (14.) att riksdagen uttalade att landstingens förvaltningsutskott fick förstärkt ställning som remissinstans vid fördelningen av resurser inom länen.

1972:1819 av herr Hermansson ra. fl. (vpk) vari — såvitt motionen hänvisats till civilutskottet — hemställts att riksdagen — i enlighet med vad som anförts i motionen samt med avslag på proposition 1972:111 i motsvarande delar — hos regeringen begärde förslag till ny region- och planpolitik innefattande följande principer och förslag:

(7.) en prioritering i det teknologiska utvecklingsprogrammet samt en

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

skärpning av lagstiftningen i syfte att framtvinga hinder raot miljöskadliga produktionsmetoder och skapande av förutsättningar för regional spridning av tunga och hittills miljöfarliga industrier,

(10.) nya huvudprinciper för den fysiska riksplaneringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1972:1820 av herr Hörberg (fp) vari hemstäUts att riksdagen hos Kungl. Maj.t skulle anhålla om påskyndande av pågående utredningar så att riksdagen snarast möjligt fick tUlfälle ta ställning till frågan ora

1. länsstyrelser helt bestående av lokalt valda förtroendepersoner,

2. län sora var rimligt stora och näringspolitiskt anpassade.

1972:1821 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp).

1972:1823 av herr Lundberg (s) vari — såvitt motionen hänvisats till civilutskottet - hemställts att riksdagen i anslutning till proposition 1972:111 ora regional utveckling och hushållning med mark och vatten skulle besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att regeringen snarast möjligt skulle förelägga riksdagen förslag till att kronan vid bruk som nedlagts skulle återkräva kronans egendora, och eventueU ersättning för senare uttagna nyttigheter, på ett Uknande sätt som skedde i det av landshövdingen Curry Treffenberg den 22 aprU 1873 undertecknade betänkandet om socialisering av två fastigheter i Norrland, omfattande ett område om ca "160 mils längd och 1,5—2,5 mils bredd",

att regering och myndigheter ålades att bevaka kronans äganderätt tUl älvar och vattendrag, sora i landslag och grundlag föreskrevs, och att allraogens av ålder gällande urminnesrätt av myndigheter och rättsväsende uppmäiksararaades och respekterades, och att bolagens utbyggnad av vattenfallen i Ljusnan och Dalälven förbjöds, eftersom äganderätten låg hos kronan,

att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t hemstäUde ora utredning och förslag att hindra markvärdestegring för aU raark och aUt vatten, och, om sådan skedde, markvärdestegringen skulle tUlfaUa kronan och kommunerna, och att markpriserna åsattes ett grundpris ej överstigande det markpris som betalats för god jordbruksjord, att beträffande grustäkterna, f. d. impediraent sora tillhörde kronan, om de från naturvårdssynpunkt skulle fredas, ersättning icke skulle utgå, och i övrigt, om ersättning skulle utgå, sarama ersättning som för mark ovan angavs utgick,

att 1950 års lag om gräns raot vatten, fiskerättslagen, ersättning för s. k. intrång i fiskerätt reviderades, raed hänsyn till garala, allraogen tillkoraraande urrainnesrätter, och att det undersöktes hur railjonmll-ningen för s. k. intrång i fiskerätt kunnat utgå särat om äganderätten tiU de överbetalade och till 1950 av kronan ägda vattnen nu var klarlagd och kunde redovisas,

att Kungl. Maj:t nu utredde och kora raed förslag ora ett nedläggande av kararaarkollegiet och att dess akter överläts till annan museal institution, och att all remissverksamhet upphörde.

(7.) att utskottet vid behandlingen av propositionen skulle beakta de i motionen framförda synpunkterna,

1972:1824 av herrar Mattsson i Skee (c) och Mattsson i Lane-Herrestad (c) vari hemställts att riksdagen vid behandling av proposition 1972:111 bilaga 2 och 3 skulle uttala att planeringsprincipen om ett obrutet kustoraråde i norra Bohuslän samt förslaget ora att inga nya industriområden skulle öppnas på Västkusten inte utgjorde hinder för att som industrimark reserverades ett oraråde vid Idefjorden,

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

1972:1825 av herr NUsson i Agnas (ra),

1972:1830 av herr Oskarson (m), såvitt nu var i fråga,

1972:1832 av herrar Schött (ra) och Krönraark (ra) vari heraställts att riksdagen vid utarbetandet av riktlinjer för riksplanearbetet och för regionalpolitiken tog hänsyn till de särskUda skäl sora förelåg för att vissa oraråden av Kalmar län skulle behandlas positivt när det gäUde stimulans åt miljövänlig industri ra. ra. särat

1972:1834 av herr Tobé m. fl. (fp, m) vari hemställts att riksdagen för sin del skulle anta ändringar i byggnadslagen och naturvårdslagen som inte knöt inlösenskyldighet endast tUl hel fastighet.

Utskottet hemställde

beträffande uppskov med behandling av ärendet att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:1807, yrkandet 1,

beträffande allraänna riktlinjer för hushållningen raed mark- och vattentillgångarna att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å raotionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, godkände vad statsministern anfört till statsrådsprotokollet,

beträffande ett ekologiskt synsätt att riksdagen lämnade motionen 1972:1817, yrkandet 1 a, utan ytteriigare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande prioritering av ett teknologiskt utvecklingsprograra ra. m. att riksdagen med avslag å motionen 1972:1819, yrkandet 7, som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande konflikter mellan railjöraässiga och regionalpolitiska raotiv att riksdagen med avslag ä motionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och 1819, yrkandet 10 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande saraordning av fysiska och ekonoraiska överväganden, ra. ra., att riksdagen lämnade raotionerna 1972:1813, yrkandet 1 i denna del, och 1817, yrkandet I i denna del, utan ytterligare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande inriktningen av miljöinsatserna att riksdagen lämnade motionen 1972:1813, yrkandet 1 i denna del, utan ytteriigare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

beträffande sambandet med tätortsutvecklingen att riksdagen

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

lämnade motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, utan ytteriigare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande jordbrukets och skogsbrukets intressen att riksdagen
lämnade motionen 1972:1800 utan ytterligare åtgärd samt raed avslag å
raotionen 1972:1825 sora sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad
utskottet anfört,

beträffande fritidsboende och rörligt friluftsliv att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och 1819, yrkandet 10 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande konflikter mellan fritidslivets och de areella näringarnas intressen att utskottet lämnade motionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och 1813, yrkandet 2 b, utan ytterligare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

beträffande lokalisering av visst byggande i anslutning till jordbruksbebyggelse att riksdagen lämnade motionen 1972:1813, yrkandet 2 c, utan ytteriigare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört,

beträffande markbehov för exkursioner att riksdagen med avslag ä motionen 1972:1821 läranade motionen 1972:1805 utan ytteriigare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

beträffande lokalisering av viss industri tUl ett begränsat antal orter, m.m., att riksdagen lämnade morionen 1972:1813, yrkandet 1 i denna del samt yrkandet 2 a, utan ytterligare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande effekter från sysselsättnings- och arbetsmarknadssynpunkt att riksdagen lämnade motionerna 1972:1775 i denna del, 1788, 1795, 1813, yrkandet I i denna del, och 1832 utan ytteriigare åtgärd samt som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

betriiffande vissa statsbidrag till korarauner att riksdagen skulle avslå motionen 1972:781,

beträffande olika kustvattens känslighet, m. m., att riksdagen lämnade motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, utan ytteriigare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

beträffande reservation av raark för industri vid Idefjorden att riksdagen med avslag å motionen 1972:1824 som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande lokalisering av viss industri till Kalmar läns kust att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:1775 i vad den inte behandlats under punkten 15,

beträffande allmänna riktUnjer för industrilokalisering vid Västkusten att riksdagen lämnade morionerna 1972:1817, yrkandet 1 d, ocU 1819, yrkandet 10 i denna del, utan ytterligare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

beträffande lokalisering av industri tiU Nyköping-Oxelösund samt

utbyggnad av Marvikens kraftverk att riksdagen läranade motionen 1972:1809 utan ytterligare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande fortsatt planering av fjällvärlden att riksdagen läranade motionen 1972:1817, yrkandet 1 b, utan ytterligare åtgärd och som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

beträffande utbyggnad av Kalix älv att riksdagen med avslag å motionen 1972:1817, yrkandet 1 c i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet anfört,

beträffande de södra huvudälvarna samt oexploaterade älv- och sjösystem i övrigt i vad de inte behandlats under 23 ovan att riksdagen raed avslag å raotionerna 1972:1786, 1817, yrkandet 1 c i denna del, och 1823, yrkandet 2 i denna del,

a. sora sin raening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört ora
underställning av vattendomstols beslut i tUlståndsfrågor,

b. som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet i övrigt
anfört,

beträffande riksplanearbetet i inlandet att riksdagen lämnade motionen 1972:1817, yrkandet 1 e, utan ytterligare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande parlamentarisk insyn i riksplanearbetet, ra. ra., att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och 1817, yrkandena 2 och 3, som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet anfört,

beträffande huvudmannaskapet för planeringen på länsnivå, ra. m., att riksdagen med avslag å raotionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, 1812, yrkandet 2 b, 1817, yrkandet 1 i denna del, 1818, yrkandet 14, och 1820 sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tiU känna vad utskottet anfört,

beträffande vidareutveckling av en fortlöpande fysisk planering att riksdagen lämnade motionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, 1813, yrkandet 1 i denna del, samt 1817, yrkandena 4 och 5, utan ytterligare åtgärd och sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

beträffande riktlinjer för hushållningen raed raark och vatten i vad de inte behandlats under 3-25 särat 28 ovan att riksdagen sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande riktlinjer för organisationen för en fysisk riksplanering i vad de inte behandlats under 26 och 27 ovan att riksdagen godkände vad i statsrådsprotokollet anförts,

beträffande den föreslagna lagstiftningens allraänna lämplighet att riksdagen godkände vad utskottet anfört,

beträffande val av planraedel m. ra. att riksdagen lämnade raotionen 1972:1813, yrkandet 3 a och yrkandet 3 b i denna del, samt 1830, yrkandet 3 a, utan ytterligare åtgärd,

beträffande omfattning av generalplan att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag å raotionen 1972:1813, yrkandet 3 b i denna del, godkände vad utskottet anfört,

beträffande utredning ora saraordningen raellan byggnadslagstift-

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

ningen och naturvårdslagen att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del,

beträffande bidrag tUl viss översiktlig planering att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

beträffande kostnader för upprättande av vissa generalplaner m.m. atf riksdagen med avslag å raotionen 1972:1807, yrkandet 4 i denna del, godkände vad utskottet anfört,

beträffande grunderna för reglering av glesbebyggelse att riksdagen godkände vad utskottet anfört,

beträffande omfattning av översiktlig planbedöraning att riksdagen läranade morionen 1972:1813, yrkandet 3 b i denna del, utan ytterligare åtgärd,

beträffande krav på översiktliga bedömningar i ett övergångsskede att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:1813, yrkandet 3 d,

beträffande forraerna för planmässig bedömning av marks lämplighet för glesbebyggelse att riksdagen lämnade raotionen 1972:1817, yrkandet 6, utan ytterligare åtgärd,

beträffande grunderna för ersättningsreglerna att riksdagen skulle avslå morionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del,

beträffande anknytning av ersättningsrätt ra. ra. tUl intrång i pågående markanvändning att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1817, yrkandet 8,

beträffande inlösen av del av fastighet att riksdagen raed avslag å raotionen 1972:1834 godkände vad utskottet anfört,

beträffande viss vidgning av ersättningsrätt enligt övergångsbestämmelser att riksdagen med avslag å raotionen 1972:1813, yrkandet 3 e, godkände vad utskottet anfört,

beträffande översyn av fastighetstaxeringen att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:1817, yrkandet 9,

beträffande lokaliseringsprövning för viss industri ra. ra. att riksdagen med avslag å raotionerna 1972:1782, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, 1807, yrkandet 3 i denna del, 1817, yrkandet 7, och 1819, yrkandet 10 i denna del, godkände vad utskottet anfört,

beträffande dispensreglerna att riksdagen raed avslag å raotionen 1972:1813, yrkandet 3 c, godkände vad utskottet anfört,

beträffande uttalande i fråga om komraunsaramanläggningar att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1798,

beträffande vissa fastighetsfrågor att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1823 i vad den inte behandlats under 24 ovan,

beträffande förslaget till lag ora ändring i byggnadslagen (1947:385) i vad det inte behandlats under 51 nedan att riksdagen raed avslag å motionerna 1972:1782, yrkandet I i denna del, och 1807, yrkandena 3 och 4 i denna del, skulle anta Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande förslaget till lag ora ändring i byggnadslagen (1947:385) i vad avsåg p. 5 i övergångsbestämmelserna att riksdagen med avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, för sin del skulle anta förslaget med visst tillägg enligt av utskottet föreslagen lydelse,

beträffande förslaget till ändring i naturvårdslagen (1964:822) att riksdagen med avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del.

skulle anta Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande förslaget till ändring i väglagen (1971:948) att riksdagen med avslag ä motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, skulle anta Kungl. Maj;ts förslag,

beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1939:608) ora enskUda vägar att riksdagen raed avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, skulle anta Kungl. Maj;ts förslag,

beträffande förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) att riksdagen med avslag å motionen 1972:1782, yrkandet 1 i denna del, och 1807, yrkandet 3 i denna del, skulle anta Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande förslaget till lag ora ändring i lagen (1960:690) ora byggnadsrainnen att riksdagen med avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, skulle anta Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande förslagen till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) och lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna samraankoraster att riksdagen skulle anta Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande förslagen till kungörelse ora ändring i byggnadsstadgan (1959:612) och kungörelse ora ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617) att riksdagen som sitt yttrande gav Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Reservationer hade avgivits

1. beträffande uppskov med behandling av ärendet av fröken Ljung
berg (ra) och herr Wennerfors (m), som — under förutsättning av bifall tiU
den vid inrikesutskottets betänkande nr 28 fogade reservationen nr 1 -
ansett att utskottet under 1 bort heraställa,

att riksdagen med bifall tUl raotionen 1972:1807, yrkandet 1, beslutade att tUl 1973 års riksdag uppskjuta slutlig behandling av propositionen 1972:111, raotionen 1807, i vad ej avsåg uppskovsyrkandet, och övriga i anledning av propositionen väckta raotioner ävensom motionen 1972:781, allt i vad propositionen ocU motionerna föll under civilutskottets beredning,

2. beträffande allraänna riktlinjer i vad avsåg heraställan av herr
Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

beträffande aUmänna riktlinjer för hushållningen med mark- och vattentillgångarna att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, sora sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande allraänna riktlinjer i vad avsåg motiveringen

a. av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m), som - under förutsättning av bifall till utskottets heraställan under 2 - ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

b. av herr Claeson (vpk), som - under förutsättning av bifall till reservationen 2 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanten angiven lydelse.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

4. beträffande prioritering av ett teknologiskt utvecklingsprograra
m. m. av herr Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 4 bort
hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1819, yrkandet 7, sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanten anfört,

5. beträffande konflikter mellan miljömässiga och regionalpolitiska
motiv

a. av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m), sora ansett att utskottet under 5 bort herastäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och med avslag å motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, sora sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

b. av herr Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, och med avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört,

6. beträffande inriktningen av railjöinsatserna av herrar Grebäck och
Andersson i Knäred särat fru Olsson i Hölö (saratliga c), sora ansett att
utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1813, yrkandet 1 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande sambandet med tätortsutvecklingen i vad avsåg hem
ställan av herr Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 8 bort
heraställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, sora sitt yttrande gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört,

8. beträffande sarabandet med tätortsutvecklingen i vad avsåg motive
ringen

a. av herrar Grebäck och Andersson i Knäred samt fru Olsson i Hölö
(samtliga c), som - under förutsättning av bifaU tUl utskottets hemställan
under 8 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle Ua av
reservanterna angiven lydelse,

b. av herr Claeson (vpk), sora — under förutsättning av bifall till
reservationen nr 7 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av
reservanten angiven lydelse.

9. beträffande fritidsbebyggelsens karaktär och konflikter med rörligt friluftsliv

a. av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (ra), sora ansett att utskottet under 10 bort heraställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1807, yrkandet 2 i denna

del, och raed avslag å raotionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört,

b. av herr Claeson (vpk), sora ansett att utskottet under 10 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, och med avslag å motionen 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

10. beträffande effekter från sysselsättnings- och arbetsmarknads
synpunkt av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (ra), som ansett
att utskottet under 15 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av raotionerna 1972:1775 i denna del, 1788, 1795, 1813 i vad gällde yrkandet 1 i denna del och 1832 som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande olika kustvattens känslighet ra. ra. av herr Claeson
(vpk), som ansett att utskottet under 17 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört,

12. beträffande reservation av mark för industri vid Idefjorden av herr
Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Andersson i Knäred (c), fru
Olsson i Hölö (c) och herr Wennerfors (m), sora ansett att utskottet
under 18 bort heraställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1824 som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

13. beträffande utbyggnad av Kalix älv av herrar Grebäck (c) och
Tobé (fp), fröken Ljungberg (ra), herrar Andersson i Knäred (c) och
Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) särat herr Wennerfors (m), sora ansett
att utskottet under 23 bort heraställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1817, yrkandet 1 c i denna del, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande utbyggnad av de södra huvudälvarna ra. ra. i vad avsåg
heraställan av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m),
herrar Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) samt
herr Wennerfors (ra), som ansett att utskottet under 24 bort hemställa,

beträffande de södra huvudälvarna samt oexploaterade älv- och sjösystem i övrigt i vad de inte behandlats under 23 ovan att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1786, 1817, yrkandet 1 c i denna del, och 1823, yrkandet 2 i denna del, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna att som riktlinje för planeringsarbetet borde gäUa att vattenkraftsutbyggnad inte borde tillåtas i hittills oexploaterade älv- och sjösystem.

15. beträffande utbyggnad av de södra huvudälvarna ra. ra. i vad avsåg raotiveringen

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

a. av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar
Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) samt herr
Wennerfors (ra), sora - under förutsättning av bifall till reservationen nr
14 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna
angiven lydelse,

b. av herr Claeson (vpk), som - under förutsättning av bifall tUl
utskottets hemställan under 24 - ansett att utskottets yttrande skulle
erhålla av reservanten angivet tillägg.

16. beträffande parlamentarisk insyn i riksplanearbetet ra. ra. av
herrar G:rebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar
Andersson i Knäred (c) och UUsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) samt herr
Wennerfors (ra), sora ansett att utskottet under 26 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall tiU raotionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, och 1817, yrkandena 2 och 3, sora sitt yttrande gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört,

17. beträffande huvudmannaskapet för planeringen på länsnivå, ra. ra.
av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar
Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) särat herr
Wennerfors (ra), sora ansett att utskottet under 27 bort heraställa,

att riksdagen i anledning av raotionerna 1972:1807, yrkandet 2 i denna del, 1812, yrkandet 2 b, 1817, yrkandet 1 i denna del, 1818, yrkandet 14, och 1820 som sitt yttrande gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

18. beträffande kostnader för upprättande av vissa generalplaner
m. ra. av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (ra), sora ansett att
utskottet under 36 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1807, yrkandet 4 i denna del, godkände vad reservanterna anfört,

19. beträffande krav pä översiktliga bedömningar i ett övergångsskede
av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (ra), herrar
Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) samt herr
Wennerfors (ra), sora ansett att utskottet under 39 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till raotionen 1972:1813, yrkandet 3 d, sora sin raening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

20. beträffande formerna för planmässig bedöraning av marks lämp
lighet för glesbebyggelse av herrar Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken
Ljungberg (ra), herrar Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp), fru Olsson
i Hölö (c) särat herr Wennerfors (ra), som ansett att utskottet under 40
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1817, yrkandet 6, sora sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

21. beträffande grunderna för ersättningsreglerna av fröken Ljungberg

(ra) och herr Wennerfors (m), som ansett att utskottet under 41 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall tiU motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, som sin raening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört,

22. beträffande anknytning av ersättningsrätt ra. m. tUl intrång i pågående markanvändning av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp) samt fru Olsson i Hölö (c), sora ansett att utskottet under 42 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall tUl motionen 1972:1817, yrkandet 8, godkände vad reservanterna anfört.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

23. beträffande inlösen av del av fastighet av herrar Grebäck (c) och
Tobé (fp), fröken Ljungberg (ra), herrar Andersson i Knäred (c) och
UUsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) samt herr Wennerfors (m), som ansett
att utskottet under 43 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1834 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

24. beträffande viss vidgning av övergångsvis ersättningsrätt av herrar
Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp) samt fru
Olsson i Hölö (c), som ansett att utskottet under 44 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av raotionen 1972:1813, yrkandet 3 e i denna del, sora sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört,

25. beträffande lokaliseringsprövning av viss industri ra. ra.

a. av herrar Tobé (fp) och Ullsten (fp), sora ansett att utskottet under
46 bort heraställa,

att riksdagen med bifall tUl raotionen 1972:1817, yrkandet 7, samt med avslag å motionerna 1972:1782, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, 1807, yrkandet 3 i denna del, och 1819, yrkandet 10 i denna del, som sin raening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanterna anfört,

b. av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m), som ansett att
utskottet under 46 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall tiU raotionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, i anledning av raotionen 1972:1782, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, samt med avslag å raotionerna 1972:1817, yrkandet 7, och 1819, yrkandet 10 i denna del, godkände vad reservanterna anfört,

c. av herr Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 46 bort
hemställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:1819, yrkandet 10 i denna del, samt raed avslag å raotionerna 1972:1782, yrkandet 1 i denna del och yrkandet 2, 1807, yrkandet 3 i denna del, och 1817, yrkandet 7, som sin raening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört.

26. beträffande ändring i byggnadslagen utom i vad avsåg punkt 5 i

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

övergångsbestämmelserna av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors (m), som - under förutsättning av bifaU till reservationerna nr 18, 21 och 25 - ansett att utskottet under 50 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionerna 1972:1782, yrkandet 1 i denna det, och 1807, yrkandena 3 och 4 i denna del,

a. ej sikuUe anta förslaget såvitt avsåg 18 a, 22, 83, 136 a, 137-139
och 142 is§,

b. för sin del skulle anta 11 § första stycket, ingress och övergångs
bestämmelser till lagförslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

c. hos Kungl. Maj:t skulle anhålla ora skyndsara översyn av härtill
anknytande lagstiftning.

27. beträffande ändring i byggnadslagen såvitt avsåg punkt 5 i
övergångsbestämmelserna av fröken Ljungberg (m) och herr Wennerfors
(m), som — under förutsättning av bifall till reservationen nr 21 - ansett
att utskottet under 51 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del, ej skulle anta förslaget,

28. beträffande ändring i naturvårdslagen av fröken Ljungberg (m)
och herr Wennerfors (ra), sora - under förutsättning av bifaU till
reservationen nr 21 — ansett att utskottet under 52 bort herastäUa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del,

a. ej skulle anta förslaget såvitt avsäg 25-28 och 36 §§,

b. för sin del skulle anta ingress och övergångsbestämmelser till
lagförslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

29. beträffande ändring i väglagen av fröken Ljungberg (m) och herr
Wennerfors (m), som — under förutsättning av bifall tUl reservationen nr
21 — ansett att utskottet under 53 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del,

a. ej skulle anta förslaget såvitt avsåg 55, 61-62 §§,

b. för sin del skulle anta ingress och övergångsbestäramelser till
lagförslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

30. beträffande ändring i lagen om enskUda vägar av fröken Ljungberg
(m) och herr Wennerfors (m), som - under förutsättning av bifall till
reservationen nr 21 - ansett att utskottet under 54 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del,

a. ej skulle anta förslaget såvitt avsåg 102 §,

b. för sin del skulle anta ingress till lagförslaget med av reservanterna
föreslagen lydelse.

31. beträffande ändring i miljöskyddslagen av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m), sora - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 21 och 25 - ansett att utskottet under 55 bort

hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1782, yrkandet 1 i denna del, och 1807, yrkandet 3 i denna del, ej skulle anta lagförslaget,

32. beträffande ändring i byggnadsrainneslagen av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m), som — under förutsättning av bifaU tiU reservationen nr 21 — ansett att utskottet under 56 bort hemstäUa,

att riksdagen raed bifaU tiU raotionen 1972:1807, yrkandet 3 i denna del,

a. ej skulle anta 5, 7, 11 och 12 §§,

b. för sin del skulle anta ingress tUl lagförslaget med av reservanterna
föreslagen lydelse.

Nr 144

Fredagen den 15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Till betänkandet hade fogats särskUda yttranden

beträffande den föreslagna lagstiftningens aUmänna lämplighet av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (ra),

beträffande omfattning av generalplan av herrar Grebäck och Andersson i Knäred samt fru Olsson i Hölö (saratliga c),

beträffande utredning om samordningen meUan byggnadslagstiftningen och naturvårdslagen av herr Claeson (vpk),

beträffande viss vidgning av ersättningsrätt enligt övergångsbestämmelser av fröken Ljungberg (ra) och herr Wennerfors (m) samt

beträffande översyn av fastighetstaxeringen av herrar Tobé (fp) och Ullsten (fp).

Herr statsrainistern PALME:

Herr talman! Riksdagen har nu att ta ställning tiU raycket omfattande förslag som förberetts under flera år. Besluten får stor betydelse för vårt samhälles framtid. Det stora intresset för debatten vittnar om att detta är ring sora engagerar människorna. Talarnas rad blir lång. Många synpunkter komraer att framföras. Det är helt naturligt. Jag skall inleda debatten med några principieUa synpunkter - för övrigt enligt den modell som lades upp hos herr talmannen den 22 november.

Nobelpristagaren i ekonomi, Simon Kusnetz, har i sina undersökningar konstaterat att Sverige under ' en 100-årsperiod haft en snabbare produktionsstegring än något annat land.

Detta har inneburit en standardförbättring som människorna i det gamla fattiga Bondesverige inte vågade drömma om. Det finns ibland en tendens att se ekonoraiska framsteg över axeln. Låt mig bara konstatera, att de allra flesta människor i vårt land inte haft någon som helst svårighet att uppskatta de materiella framstegen.

Det fanns de som i början var emot en oravandling av Sverige. En svensk ekonoraisk historiker har påpekat hur dessa hyste "en överdrivet optimistisk uppfattning om det rådande jordbrukarsamhällets förmåga att klara de problem, som en ständigt växande befolkning ställde. För

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

godsägare och välbeställda bönder ägde lantlivet onekligen sitt behag. De kunde förverkliga dröraraen ora den ädle odalbonden, den självständige, hederlige lantraannen, raen de fattiga torparna, backstugusittarna, in-hyseshjonen, de kringflackande säsongsarbetarna, fanns inte raed i denna bUd — och de utgjorde ungefär hälften av jordbruksbefolkningen."

IndustrisamhäUet växte fram. Det byggde på rika naturtUlgångar, yrkeskunniga arbetare, skickliga företagare, duktiga tekniker. Framstegen skapades under hårt slit - i gruvor och i skogar, i fabriker och i verkstäder. Det rådde fattigdom och nöd. ArbetsvUlkoren var hårda, bostadsförhållandena dåliga, den sociala tryggheten obefintlig.

Men raan viUe förändra sarahället. Det har lyckats. Och vi vUl inte ha det garala sarahället tillbaka. Den svenska arbetarrörelsen har tveklöst bejakat den utvecklingstanke sora varit sarahäUsoradaningens drivkraft.

Men denna utveckling har också raedfört påfrestningar och problera för sarahäUet och enskUda. Ty Sverige har omvandlats.

Människor har flyttat. De har läranat landsbygden därför att där var de i det garala bondesamhället dömda tUl fattigdom. Tätorterna har växt. Människor har bytt sysselsättning, gått tUl nya yrken i industri och tjänstesektor. Det var en oravandling som tog fart långt innan raan hade börjat tala om arbetsmarknadspoUtik och lokaliseringspolitik, långt innan samhället började gripa in för att stödja människorna.

Vårt land har blivit öppet mot oravärlden i ekonoraiskt avseende. Det ger oss raöjlighet att delta i en internationell arbetsfördelning. Men det utsätter oss också för den intemationeUa konjunkturens växlingar ocU en hård konkurrens.

I stoit sett har förändringarna varit nödvändiga. Utan den s. k. strukturomvandlingen skulle vi ha förblivit ett fattigt land. Människorna skulle ha bundits i näringsgrenar raed vikande sysselsättning och dålig lönebetalningsförraåga med väldiga inkomstklyftor och andra välfärds-skiUnader som följd. De sora längtar tUlbaka bör ha det perspektivet klart för sig.

Det finns heUer inget land - oavsett samhällssystem — som varit oberört av strukturomvandlingen. Den har varit nödvändig i alla ekonomier. De svårigheter och påfrestningar som förändringen innebär har varit en realitet även i statssocialistiska ekonomier. Den har i kommunistiska diktaturer drivits fram med utomordentligt brutala raetoder som vi här i landet står helt främmande inför.

Förändringen har i hög grad styrts av marknadsekonomiska krafter, dvs. kapitalet har investerats där det kan ge största raöjliga avkastning åt ägaren. Eln av anledningarna är uppenbar. Vi har varit och är hänvisade tUl att sälja vår produktion utomlands och konkurrera med de industrialiserade länderna. Något annat alternativ utöver isolering i fattigdom har inte funnits. Men den internationella ekonorain kännetecknas inte av någon planhushållning. Därraed är en av orsakerna tiU raarknads-krafternas genomslag i vår strukturomvandling angiven.

Marknadsekonomin innehåller en stark strävan tUl effektivitet. Men marknadskrafterna innebär ingen garanti för att väsentliga samhälls-raålsättningar uppfylls eUer för att den enskUdes trygghet garanteras.

På raånga oraråden har raan numera aUraänt accepterat att marknads-

ekonomin inte löser probleraen. När det gäUer den sociala tryggheten, sysselsättningen och inkorastfördelningen krävs offentliga ingripanden som innebär en styrning av marknadskrafterna. Allraännyttan raåste ta över.

I dag diskuterar vi två områden där marknadskrafternas negativa verkningar givit utslag. Det gäUer den regionala balansen och skyddet av väsentliga miljövärden. Marknadskrafterna har i dessa hänseenden den avgörande svagheten att de enbart tillgodoser ett snävt lönsamhetskrav på kort sikt. Då komraer hänsynen tUl naturresurser sora inte kan förnyas och tUl kravet på en jämn regional utveckUng lätt i kläm.

Insatserna för att jämnare fördela sysselsättning och service i landet är redan i dag betydande. Det var tUl att börja med genom de statliga företagen, Norrbottens järnverk och Statens skogsindustrier, som satsningarna gjordes. Så kom de statskoraraunala beredskapsarbetena. Steg för steg har de olika instrumenten utvecklats och nya medel byggts upp.

En avgörande förutsättning har varit utbyggnaden av den offentliga sektorn, dvs. samhällets produktion av tjänster. Den offentliga sektorn styrs väsentligen av sociala mål, inte av marknadskrafternas lagar och vinstmotiv. Om vi hade låtit den produktion av varor och tjänster som den offentliga sektorn utför i stället ske på marknadens vUlkor, skulle den ha bhvit raycket hårt centraliserad enligt raarknadsekonorains lagar.

Men vi har inte bara sett till lönsaraheten. Vi har försökt se tUl raänniskornas önskningar och behov och låtit dessa bestämma utbyggnaden. Därför har vi t. ex. i dag ofantligt raycket mera likvärdiga vårdmöjligheter för sjuka människor och för gamla människor i olika delar av landet.

Det finns nuraera en nioårig grundskola över hela landet. Den garala realskolan och det garala gyranasiet var inte särskUt decentraliserade. Sanningen är ju att raan i dag kan få gymnasieutbUdning på dubbelt så raånga orter och högskoleutbUdning på tre gånger så raånga orter sora 1945. En betydande decentralisering av utbUdningsmöjligheterna har alltså blivit raöjlig.

Eller ta det regionalpolitiska och lokaliseringspolitiska stödet tiU skogslänen som på ett budgetår uppgår tiU nära 1 200 miljoner kronor. Det syftar tiU att hålla sysselsättningen uppe och göra det möjligt för raänniskor att bo kvar i sin herabygd. De 33 railjonerna i flyttningsbidrag är raycket blygsararaa vid en sådan jämförelse, särskUt om vi tänker på att hälften eller fler av dera sora flyttar stannar kvar i hemlänet.

Skatteutjäraningsbidragen är ett annat uttryck för vad sarahället betyder för möjligheterna att skapa likvärdiga levnadsbetingelser i oUka delar av landet. 2 000 miljoner kronor om året förs över från de stora kommunerna, främst i Syd- och Mellansverige. I fattiga kommuner i Norrbotten betyder skatteutjäraningen 1 200 — 1 300 kronor per invånare och år. Det har kunnat ske därför att riksdagen sora folkets representanter haft känsla för solidaritet i aUa delar av landet.

Så har samhällets utbyggnad och sarahällets insatser betytt raer likvärdiga levnadsvUlkor i olika delar av landet.

Det steg sora vi nu står i beredskap att ta har förberetts i raånga år genom grundliga utredningar där länen och kommunerna engagerats. Det

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

har i hög grad varit fråga om ett decentraliserat planerings- och utredningsarbete som nu förs samman tiU en helhetsbild. Det är verkligen inte fråga om att ta ifrån någon beslutanderätten. Det är fråga om att ge fler något viktigt att besluta om. Det måste vara en styrka för våra komrauner att veta att det finns ett större sararaanhang att utgå ifrån. Men det förutsätter naturligtvis politisk vilja och handlingskraft ute i kommuner och län.

Målsättningen är att bygga upp sådana regioner i landet att människorna skall kunna erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter, tillgång tiU oUka slag aiv service och en god miljö.

Men är vi beredda att sätta upp denna målsättning då skaU vi också vara medvetna om att de deraokratiskt valda försaralingarna tar pä sig ett ökat ansvar. Det betyder att man måste vara beredd att väga mellan oUka alternativ, väga samman oUka önskemål, bestämraa sig.

Vi skaU försöka lösa problem som i alla länder upplevs som mycket svårbemästrade. Då får vi vara väldigt aktsarama, så att vi inte inger människorna felaktiga föreställningar. Man skall visa sina medmänniskor den hänsynen att man talar om vad som är möjligt att uppnå med de medel man är beredd att använda.

Vi har undvikit att inge sådana felaktiga föreställningar om möjligheterna att skapa expansion i alla orter i landet. Vi har ärligt försökt redovisa vilka avvägningar som realistiskt måste göras och inte dragit oss för att påpeka de svårigheter som aUtjämt kommer att möta.

Vi kan inte fixera oss vid en enda entydig befolkningssiffra, som vi lovar att uppnå. Befolkningstal ger inte sysselsättning åt någon. Det är arbete och rimliga levnadsvUlkor som vi skaU söka skapa.

Vi vUl :försöka undvUca en ytterligare folkminskning i länen fram tUl 1980. Redan det är för skogslänen en ambitiös målsättning. Där har vi en snabb rationalisering av basnäringarna, jorden och skogen. Dessa län har i dag en hög undersysselsättning och en stor andel av arbetslösheten. Det betyder att redan för att hålla en oförändrad befolkning så måste vi få ett betydande tUlskott av arbetstillfällen i dessa delar av landet.

Vi har i regeringsförslaget inte vågat lova en väldig folkökning i de län där vi redan har svårigheter att bibehåUa befolkningsmängden.

Vi kan inte heller spUttra upp arbetstillfäUena och samhällsinsatserna aUtför mycket. Då skulle vi skapa ytterUgare ett antal små och ensidiga arbetsmarknader. Om vi viU undvika en orimlig koncentration tiU storstadsområdena måste vi bygga stabUa bastioner med väl utvecklad arbetsmarknad i alla län.

De orter sora finns i olika regioner skaU inbördes komplettera varandra så att människor inom länen kan få allsidiga möjligheter till arbete, utbildning, vård och annan social service liksora andra tjänster. Orterna skaU stödja varandra, inte slå ut varandra.

Avvägningarna måste göras på många olika håll - i varje koraraun, i varje län och i sista hand i riksdagen. Det går inte att skjuta ifrån sig avgörandet tiU någon annan. Man kan inte tänka bort riksdagen ur detta. Ty det är bara regering och riksdag som kan omfördela resurser meUan landets olika delar och hjälpa de eftersatta landsdelarna. Det är där det yttersta ansvaret för solidariteten måste tas.

Vårt ansvar gäUer också miljön. En bättre railjö är en väsentlig del av levnadsstandarden.

Vi började se en händelseutveckling framför oss där konflikterna skärptes raellan en effektiv produktion och fuU sysselsättning å ena sidan och raUjöhänsyn å den andra.

Det är denna högst påtagliga problematik som gjorde det nödvändigt raed en planraässig hushållning med mark och vatten. Också här är det alltså praktiska problem sora drivit sarahället tUl handling.

Hushållningen raed mark och vatten har stor social betydelse. På egen hand har den som saknar ekonomiska resurser sraå möjligheter att skaffa sig garantier för att han har tillgång tiU mark, frisk luft och rent vatten. Det måste ske genora gemensamma ansträngningar.

Vi skall hushålla med raark och vatten också därför att vi skall ta hänsyn tiU koraraande generationer. Vi skall inte skaffa oss fördelar i nuet på efterkoraraande generationers bekostnad. Det är en problematik som starkt engagerar ungdomen.

Därför skall värdefull natur skyddas. Attraktiva rekreationsområden skall göras tUlgängliga för alla medborgare. Spekulation i raark- och naturtillgångar skall motarbetas.

De förslag riksdagen nu skall ta stäUning till bygger på en långsiktig planering på demokratisk grund. Alternativet är fritt spelrum för anonyma marknadskrafter, handlingsoförmåga, växande svårigheter både ekonoraiskt och socialt. Detta vore förödande i en tid när raänniskorna raed rätta frågar sig vart den tekniska och ekonomiska utveckUngen leder och är oroade inför fraratiden. Människorna kräver att sarahället i demokratisk ordning skaU styra utvecklingen i enlighet med sociala krav.

Gemensarat för de förslag vi utarbetat och sora riksdagen nu skall ta stäUning tUl är en helhetssyn.

Vi säger inte nej till förändring och till en fortsatt teknisk och ekonoraisk utveckling. Industrisarahället, en rationell arbetsfördelning och en högt utvecklad teknik måste förbli grundvalen för samhällsutvecklingen. Vi längtar inte tillbaka, romantiserar inte det förflutna.

Regeringsförslaget innebär en utsträckt planering, större möjlighet att i demokratisk ordning styra utveckUngen. Detta är väsentligt för att vi skall kunna motverka anonyraa ekonoraiska krafter som människorna upplever sora ett hot och i stäUet ge förändringen ett socialt innehåll.

Regionalpolitiken är ett uttryck för solidaritet raed de delar av landet som genom strukturförändringarna drabbats av svårigheter. Men vi viU att regionalpolitiken skaU binda samraan landets olika delar. Den solidaritetskänsla sora vuxit sig stark i detta samhälle skall man inte slå sönder genom att driva fram motsättningar raellan olika landsdelar, mellan stad och land eller genom att försämra vUlkoren för de större tätorternas invånare.

De större tätorterna och framför allt storstäderna skildras ibland närmast som en belastning för vårt sarahälle.

Men där koraraer människor att bo och arbeta även i framtiden. I Stockholra, Göteborg och Malraö. Men också i Karlstad och Örebro, i Halmstad och Luleå, i Västerås och Växjö och många andra större tätorter. De komraer att fortsätta att gå till sina arbeten i fabriker och på

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kontor, på byggen och i sjukhus. De har arbetat sararaan en stor del av det välstånd sora vi nu genora sarahällets insatser kan fördela till andra delar av vårt land. Deras aktiva raedverkan är nödvändig även i fortsättningen ora vi skall kunna ha en bra regionalpolitik och en bra railjöpolitik. Det når man inte genom att ständigt utmåla de större tätorternas invånare som närmast dömda och förtappade, genora att försärara utbyggnaden av samhällets tjänster när det gäller bostäder, åldringsvård, sjukvård, fritidsmöjligheter. Solidariteten når raan genora att hålla samraan stad och land.

Den socialdemokratiska partikongressen diskuterade ingående regionalpolitik och railjö. Jag uttalade vid kongressens avslutning en förhoppning om samarbete kring den förnyelse av det svenska samhället som vår politik siktar till. Regionalpolitiken och den fysiska riksplaneringen är några av de mest betydelsefulla inslagen i denna strävan.

Våra förslag på dessa oraråden har raött ett positivt gensvar ute hos människorna. Glädjande nog ser det ut som om de skulle få stöd av en bred majoritet i Sveriges riksdag.

Det är ett pionjärarbete som uträttats. Många har varit engagerade innan förslagen kora på riksdagens bord. Därefter har utskotten arbetat intensivt och skickligt. Jag skulle vilja rikta ett tack tUl alla dem sora på olika sätt konstruktivt raedverkat i arbetet raed riktlinjerna för regionalpolitiken och hushållningen med mark och vatten. De har alla gjort ett utraärkt aibete.

Herr talraan! Jag har försökt spara något av den mig tUlmätta tiden för att vara ett gott föredöme. Jag vUl sluta raed att säga att det nu förefaller sannolikt att vi skall få en bred uppslutning kring de mycket stora och omfattande förslag sora riksdagen i dag och de närraaste dagarna skall ta ställning tUl. Det väsentliga är eraellertid icke i och för sig den breda raajoriteten. Det väsentliga är att dessa förslag, om de förverkligas, blir till gagn för människors trygghet och välfärd.

Herr FÄLLDIN (c):

Herr talman! Det beslut vi nu har att fatta är ett av de viktigaste i riksdagen under mycket lång tid. Vi står för första gången inför uppgiften att göra prioriteringar vad beträffar den regionalpolitiska utvecklingen, och vi skall skapa instruraent för att reglera konflikter i raark- och vattenanvändningen. De riktlinjer som här dras upp koraraer att ha avgörande betydelse för vårt lands utveckling.

Koncentrationen har blivit alltraer raarkerad. Marknadskrafterna har härvid fått styra på bekostnad av sociala, kulturella och railjöraässiga målsättningar. Koncentrationen har upphöjts till något av en naturlag, och sarahällets politik har inte bara varit denna naturlag underdånig — man har också velat tjäna den genom ytterligare stimulans. Koncentrationspolitiken har varit särskUt påtaglig under 1960-talet.

1964 fattades beslut om försöksverksamhet raed lokaliseringspolitik. Av beslutet då fraragår klart att det viktigaste inte var att skaffa nya jobb i avfolkningsbygderna - att sätta upp raaskinerna där raänniskorna fanns. Det viktigaste var att flytta raänniskorna från avfolkningsbygderna. Denna huvudsakliga inriktning har lokaliseringspolitiken haft sedan dess.

Resultatet av den utvecklingen finns ganska bra beskriven i propositionen 111, som vi nu behandlar, där statsministern bl. a. säger: "Folkomflyttningen har gått från norr till söder, från inland till kuster och från landsbygd till större tätorter. De problem som dessa förändringar har skapat har att göra med sysselsättningen och fördelningen av välfärden meUan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet men också med miljön på arbetsplatserna, i bostadsområdena och i naturen." Pä ett annat ställe säger statsministern att "bristfälliga miljöer och uppskruvade prestationskrav gör att många slås ut ur arbetslivet. Fraraför allt äldre och handikappade löper risken att bli ställda vid sidan av välfärden. I de större tätorterna är trängseln och köerna ofta besvärande. Många raänniskor känner fräralingskap i snabbt fraraväxande nya bostadsoraråden."

Det betyget har statsrainistern satt på regeringens egen poUtik. Jag har ingen anledning att protestera raot det betyget.

Målsättningen för regionalpolitiken raåste vara att skapa goda och likvärdiga förutsättningar för att få sysselsättning, kulturell och social service, och en god railjö över hela landet.

För att uppnå centerns målsättning anvisar vi i princip fem olika vägar som raåste beträdas saratidigt,

Samhällets bas- och serviceorganisation, dvs. fördelningen av kommunikationsmöjligheter, utbildningsmöjligheter, kultur- och fritidsaktiviteter, vårdinrättningar, social service etc. raåste inriktas på decentralisering av bebyggelse och näringsliv. Speciellt när det gäller koramuni-kationssidan är det angeläget att snabbt vidta åtgärder för att avstånds-probleraen skall kunna beraästras.

Genora en effektivare skatteutjämning måste en väsentligt förbättrad resursutjämning ske raeUan koraraunema för att likvärdiga förutsättningar skall kunna skapas i olika områden.

Avvägningen mellan lokaliseringspolitiken och den arbetsmarknads-raässiga flyttningspoUtiken raåste ändras så att lokaliseringspolitiska åtgärder i första hand koraraer tiU användning och flyttningspolitiska åtgärder endast i den mån lokaliseringspoUtik inte är möjlig. Flyttningspolitik får inte användas för fortsatt storstadskoncentration.

Lokaliseringsstödet för nya arbetstillfällen i sysselsättningssvaga oraråden måste förstärkas väsentligt och differentieras så att det kan utgå raed kraftig förstärkning i områden som frärast behöver stöd, t. ex. Norrlands inland och raotsvarande områden.

I stockningsområdena kan ytterligare koncentration motverkas genom att vid behov åtgärder i form av investerings- eUer etablerings-avgifter eller ett systera raed etableringstUlstånd sätts in.

Detta är den principiella uppläggningen av regionalpolitiken i centerns riksplan och vår motion. Dessa åtgärder bör också användas för att få till stånd en successiv omlokalisering och decentralisering av arbetstillfällena inom storstadsområdena till bostadsbebyggelsen i ytterområdena.

Vi har i centerns riksplan och i den raotion som vi har väckt konkretiserat våra handUngslinjer i 43 punkter. Först nästa år kommer regeringen med sina förslag. Det finns anledning att återkoraraa till dessa punkter då, och vi komraer att följa upp våra krav i dessa avseenden. Jag

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

vill emellertid betona att det är synnerligen angeläget att snabbt vidta åtgärder på koraraunikationssidan för att avståndsproblemen skall kunna bemästras.

Herr talman! Får jag tiUägga att för oss alla gäller att avgörande för hur vi kommer att lyckas raed regionalpolitiken är hur den ekonomiska politiken och näringspolitiken utformas. Det är helt klart att det är de nya arbetstUlfällena som vi fraraför allt har att lita tUl i strävandena att åstadkorama en bättre regional balans.

Vår riksplan har utsatts för en häftig och osaklig kritik från olika håll. I mycket grundar sig denna kritik på att vederbörande antingen inte läst planen eUer också inte velat förstå den. Jag noterade t. ex. raed förvåning att statsrainistern i höstremissdebatten sade sig inte ha läst planen utan att den häftiga kritiken grundade sig på vad han läst i tidningar. Jag skall här något kommentera den kritik som presterats.

Socialdemokraterna bygger upp sin kritik på två generella påståenden — vår riksplan skulle vara orealistisk och icke trovärdig.

I båda fallen "tycker" socialdemokraterna så — mer är det egentligen inte. Sedan hoppas man på att ett upprepande av detta tyckande skall smitta av sig. Anledningen tUl att socialderaokraterna påstår att vår plan är orealistisk är att vi vUl vända utvecklingen, att vi viU inrikta samhällsbyggandet på ett decentraliserat samhälle. Kort uttryckt anger vi detta så att storstadsområdena, skogslänen och landet i övrigt skaU ha en oförändrad andel av befolkningen år 1980.

Ätt detta inte är några tiUyxade tal framgår av en järaförelse med vad man föreslagit från de olika länen. Tittar vi på skogslänen finner vi att de gavs tillstånd att under arbetet med Länsprogram 70 planera för en befolkning som gör det möjligt att klara miniminivån för service inom hela länet. Så var deras uppgift som den hade kommit tUl uttryck från regeringen. Det kan med fog sägas att man i skogslänen gjort bedömningar av vad som måste ses sora en absolut minirainivå för att klara de här serviceuppgifterna över hela länet.

I propositionen har regeringen konsekvent frångått dessa miniminivåer. I bara två av de sju skogslänen, Norrbottens och Värmlands län, når regeringens övre ramvärden upp tUl den minirainivå sora angivits i länsprograramen. I samtliga sju län Ugger regeringens medeltal under länsprogrammens målsättningar. I och med att planeringen i stort sett har utgått från en miniraimålsättning i dessa län rycks därmed grunden för hela länsprograraarbetet undan. Möjligheterna att upprätthålla servicen i de olika lärsdelarna försämras och vi permanentar ojämlikheten mellan människorna.

Nu frågar jag statsministern: Kan statsministern raed äran i behåll säga till människorna i Jämtlands län eller varför inte tUl människorna i mitt eget län - Västernorrlands län - att regeringens raraar rymmer förutsättningar för service i hela länen? Jag skaU bespara statsministern besväret att svara, för det svaret raåste bli ett entydigt och klart nej.

Jag skulle vilja fråga företrädare för dessa län som finns här i kammaren: Blir dessa länsprogram orealistiska därför att statsrainistern och andra regeringsledaraöter står upp och gör detta gällande?

Vad är det som skiljer centern och de övriga stora partierna när det

gäller storstäderna? Det är enklast att se detta när det gäller Stockholms län. För vår del har vi angett en ökning av befolkningen med 65 000 personer fram tiU 1980 som riktpunkt. Inte heller den siffran är höftad. Den stämraer rätt väl med den befolkningsökning som kan väntas av födelseöverskottet. In- och utflyttningar tar då ut varandra.

Utskottsmajoriteten — sora i detta faU utgörs av socialderaokrater, folkpartister och raoderater - anger klart och tydligt i utskottsbetänkandet att Stockholms län med "den av utskottet förordade befolkningsramen för länet beräknas få en befolkningstillväxt under 1970-talet om cirka 200 000 invånare".

Den målsättningen — alltså en ökning med 200 000 personer fram till 1980 — skall jämföras raed uttalanden så sent som i måndags i TV från företrädare för dessa partier om angelägenheten att dämpa tiUväxten i storstadsorarådena. Hur stäraraer detta egentligen?

Om jag jämför den föreslagna tillväxten med den som ägt rum under t. ex. 1960-talet, så finner jag

att Stockholms län fram tUl 1980 raåste öka raed i genomsnitt 24 000 personer ora året,

att endast under två år - 1961 och 1970 - hade raan en så kraftig befolkningsökning under det senaste decenniet,

att 1970-taIet bUr decenniet med den hittUls snabbaste folkökningen i länet.

Nu viU jag fråga: Anser karamarens ledamöter att den av utskottsraajoriteten förordade folkökningen är förenlig raed deklarationer ora nödvändigheten av en dämpad befolkningstillväxt i samma oraråde?

Är det ett uttryck för en realistisk politik att förorda denna folkökning, när den hittUlsvarande har lett till de kö- och railjöproblera som ständigt anmäler sig i Storstockholm — de kö- och miljöproblem som statsministern själv i propositionen har betecknat sora besvärande och som jag citerade här i inledningen av raitt anförande? Ora raan inte har klarat dessa problera raed hittillsvarande ökningstakt av befolkningen, så kan raan väl riraligen inte klara probleraen bättre genora att förorda att denna befolkningsökning skall ske ännu snabbare. Och, herr statsminister, under denna förutsättning kan det mycket väl vara så att raänniskorna i de orarådena känner sig dömda och förtappade — eller vUket omdörae det nu var sora statsrainistern använde.

Men, herr talman, den avgörande frågestäUningen måste naturligtvis vara: Skall koncentrationen få fortsätta och t. o. ra. förstärkas, eller skall raålet vara att nå ett decentraliserat sarahäUe med bättre regional balans? För vår del har vi valt väg, och vi känner tillförsikt inför mötet med väljarna när denna fråga skall diskuteras.

Det finns en viktig sida till när det gäller de regionalpolitiska besluten, och det är avvägningen mellan centrala och lokala beslut. Vi säger att statsmakterna, regering och riksdag, skall avgöra fördelningen av resurserna mellan länen. Det är ofrånkomligt och nödvändigt. Men hur dessa resurser sedan skaU användas inom länen skall enligt vår raening avgöras av länsorgan. Bäst sker detta i de länsderaokratiska forraer som riksdagsmajoriteten i våras förordade och sora koramer till uttryck i en reservation i civilutskottet nu i dag från centern, folkpartiet och

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

moderaterna. Under ett övergångsskede kan dessa beslut tas av de nuvarande länsstyrelserna om kontakterna raed landstinget är goda, t. ex. genom ett vidgat remissförfarande.

Enligt vår mening hör frågan om resursfördelningen nära sararaan med den s. k. ortsklassificeringen. Det är nödvändigt att i varje län ha ett system av orter som ger alla invånare möjlighet till service. Det kan gälla vård, utbildning, kulturaktiviteter, fritid och koraraunikationer.

Men dessa beslut skall inte tas här i riksdagen, och detta därför att man ute i länen har bättre beslutsunderlag än vi har här i riksdagen. För det gäller oss alla som ledamöter av riksdagen att vi har goda kunskaper ora förhållandena i heralänet raen mycket ytliga kunskaper ora raotsvarande saker i de övriga länen. Är vi anhängare av realistiska lösningar bör vi låta de besluten tas av länsorganen, eftersora dessa helt naturligt känner problemen bättre.

Så bara några ord om trovärdigheten. Vi komraer att fortsätta raed att föra ut vår riksplan till allraänhetens kännedom, och vi gör det, som jag sade, raed tillförsikt. Statsministerns och andras omdörae har hittUls bara ökat intresiset för och efterfrågan på vår riksplan. Och det fina raed en fungerande deraokrati är att det inte är statsrainisterns utan väljarnas oradöme som är det avgörande.

På grund av tidsbrist hann jag inte svara herr Herraansson raed anledning av en fråga som han ställde under den allmänpolitiska debatten, men jag lovade återkomma nu. Jag vUl säga att vänsterpartiet koraraunisterna bygger sitt regionalpolitiska resoneraang på att det fordras en socialistisk ekonomi, och det gör en diskussion om mål och medel i detta sararaanhang oss emeUan raeningslös. Sedan vUl jag bara tillägga att grunden för centerns regionalpoUtik, liksom för vår politik i dess helhet, är vad vi säger i vårt partiprogram; "Alla människors Uka värde och rättigheter är grunden för centerpartiets politik."

Vår riksplan är resultatet av ett orafattande arbete inora centerrörelsens alla led, och hur storföretagen ser på denna riksplan skall herr Hermansson fråga storföretagen om och inte mig.

När det gäller den fysiska riksplaneringen har regeringen lyckats bättre än beträffande regionalpolitiken. Det finns emellertid en del skönhetsfläckar även i detta förslag.

TUl att börja raed vUl jag hälsa raed tillfredsställelse att den fysiska riksplanerUigen, sora länge har varit starkt eftersatt, äntligen blivit föreraål för en orafattande uppmärksamhet. Urbaniseringen och koncentrationsprocessen har lett till ökade konflikter ora mark- och vattenanvändandet. De övergripande besluten i dessa avseenden raåste falla på riksdag och regering, och det underlag vi har för detta vad gäller inventeringar och saramanställningar bedömer jag vara ett värdefullt pionjärarbete. Det är emellertid synnerligen allvarligt att ett så betydelsefullt arbete skett helt utan parlaraentarisk förankring. Detta förhållande och den korta reraisstiden har avsevärt försvårat raöjUgheterna till en bred debatt och våra raöjligheter att granska förslagen.

Industrialisering och urbanisering har fått ske utan tillräckligt hänsynstagande till ekologiska faktorer, vUka egentligen borde ha varit centrala moment i samhällsplaneringen, då sarabanden i naturen utgör en

förutsättning för att vi skaU kunna klara miljöproblemen och vår existens i ett längre perspektiv. Det som skett hittiUs har inneburit svåra störningar i naturens kretslopp — störningar som vi ansett vara en förutsättning för vår välfärd, men som egentligen är ett tärande på kommande generationers tUlgångar och aUtså en direkt kapitalförstöring.

I denna del av den fysiska planeringen behandlas främst konflikter mellan industriexpansion och fritidsintressen i våra kustområden. Jag vill för min del raycket starkt understryka att människorna i tätorterna måste beredas möjligheter till rekreation. Det är viktigt att skapa goda fritidsområden, vUka i miljöhänseende skUjer sig från storstadsmiljön. För att rekreations- och fritidsintressena skall bli effektivt tillgodosedda krävs att där finns en bofast ortsbefolkning och ett jordbruk, sora kan hålla arealerna öppna och utgöra ett permanent underlag för servicen.

Vi har i vår motion pekat på vikten av att kunna uppföra nybebyggelse i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse. Detta bör vara en normal bebyggelseutveckling. Jag vUl understryka utskottets raening att en sådan lösning är fördelaktig. Det gäller såväl fritids- och perraanentbostäder.

När det gäller lagstiftningen för att hävda den fysiska riksplaneringen vUl jag understryka betydelsen av att raan valt generalplaneinstitutet sora planeringsinstruraent. Det är och raåste vara en koraraunal fråga att avgöra bebyggelseutveckling och markanvändning inom kommunen. Riksintressena drar upp vissa gränser för denna självständighet, men detta är pä det stora hela taget - i betraktande av landets hela yta - marginella områden och inkräktar därför inte på den principiella synen om kommunernas suveränitet. I det sararaanhanget vUl jag gärna ge en eloge till civUrainistern, sora tagit intryck av Koraraunförbundets starka kritik mot ett större centralt inflytande över den kommunala planeringen och förbättrat det ursprungliga förslaget.

Från centerns sida har vi krävt att kommunerna skall få avgöra hur pass detaljerade planer som behövs för att få ett tUlräckligt grepp över utvecklingen. De ökade planeringsresurser sora koraraunema nu har skaffat sig gör att vi kan anförtro dem denna uppgift. Dessutom bör det ankomma på kommunerna att själva avgöra när dispens från detaljplanekravet skall kunna lämnas. Det här klarar koraraunema bäst själva inora de ramar som byggnadslag, byggnadsstadga och den fysiska riksplaneringen anger.

Som jag tidigare hävdat måste samhället kunna tUlförsäkra sig en viss användning av mark för att miljövårdsintressena skall kunna tillgodoses. Den principiella inställningen får emellertid inte ta bort markägarens rätt till viss ersättning för inskränkningar i markanvändandet. Det är raed stor förvåning jag tagit del av de övergångsbestämmelser i ersättningshänseende som propositionen föreslår. För att ersättning skall utgå måste påtagliga åtgärder ha vidtagits för markens bebyggande. Detta innebär att det endast är den som haft råd att bygga vägar, gräva brunnar eller liknande som kan få ersättning — då inte bara för de åtgärder han vidtagit utan också för det förväntningsvärde som ligger i denna raark - och den grupp sora haft råd och raöjlighet till detta är oftast identisk raed den grupp som använt marken enbart som ett spekulationsobjekt. Däremot

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

blir småbrukaren, som kanske ämnar sälja en eller annan tomt för att klara sitt livsuppehälle, utan ersättning för förlorad bebyggelserätt, därför att han inte varit likvid och därför att han inte haft råd att vidta dessa förberedelser. Det är en märklig jämlikhetspoUtik, och uppriktigt sagt känner jag inte igen socialdemokratin när den börjar värna ora mark-exploatörer men glömmer de små i samhället.

Vi har från centerns sida föreslagit en konstruktion, som skulle omfatta iiven småbrukarna när det gäller att få ersättning. Jag kan, herr talraan, inte begripa varför det skuUe vara så raotbjudande att ge också dessa en ersättning i ett sådant fall.

Herr HELÉN (fp):

Herr talraan! De förslag tiU regionalpolitisk planering och hushållning med mark och vatten som vi nu här i karamaren skall diskutera visar vad planering bör vara men också vad den inte bör vara. En god planering får inte vara detsararaa sora dirigering, inte att styra i detalj, inte att ge order till företag och enskilda ora hur de i varje ögonblick skall handla. En god planering är raka motsatsen till detta. Det är att dra upp ramar sora företag och enskilda får handla inora. Det är att tala ora vad de politiska beslutsfattarna har för avsikter för ett antal år framåt, vad de tänker satsa på samt var och hur de tänker satsa. På så sätt får företag och enskUda besked. E»e vet vad de har att rätta sig efter. De behöver inte i lika hög grad sora hittUls riskera att drabbas av hastigt päkorana och dåligt genoratänkta iraprovisationer. Med en sådan planering kan flera beslut fattas nära raänniskorna - ute i bygderna lika väl sora i städerna - av dera som känner förhåUandena, eftersom planeringen drar upp riktlinjerna för samhällets långsiktiga utveckling.

De förslag sora nu har korarait fram visar också att vi sannerligen inte bör överge marknadsekonorain därför att det behövs raer av social styrning. Folkpartiet har under många år krävt en fysisk riksplanering för mUjön. Vi har inte velat vara med om att planlöst förstöra den ena värdefulla kustremsan eller älvdalen efter den andra raed tung industri eller ytterligare kraftverksutbyggnad. MUjö- och fritidsintressena måste hävdas planmässigt och raed större kraft. Folkpartiet har också under många år begärt en regionalpoUtisk planering av den typ jag beskrivit. Det duger inte att plottra bort det vi satsar i regionalpolitiskt stöd utan tUlräcklig saraordning av de olika insatserna. Det går inte att acceptera en utveckling, där människor i växande antal på grund av brist på arbete tvingas bort från regioner där de trivs. Därför behövs det en god planering; en socialt styrd ramhushållning med våra nationella tillgångar — det gäller befolkning lika väl som naturresurser.

Men det är bara med en ekonorai, sOra har kraft att skapa nya resurser och åstadkorama mer av företagande och självständiga initiativ, sora det blir raeningsfullt att planera. Planeringen skall nämligen skapa en grund för att företagens verksamhet komraer raänniskorna tUl godo i form av höjd välfärd och bättre miljö. Utan nya resurser och nytt företagande blir regionalpolitiken bara en fråga om att flytta problem från den ena orten till den aindra, kanske från Boden till Hudiksvall, från VUhelraina till Huskvarna eller från Nykroppa tiU Kungsbacka.

Detta uttrycks riktigt av statsrainistern i hans inledning till regeringens förslag och stryks ytterligare under av inrikesutskottet; "Ett expansivt näringsliv är den säkraste garantin för ökad sysselsättning i de underförsörjda orarådena. AU erfarenhet visar att det är tillväxten i näringslivet som är lättast att lokaUsera." Tyvärr har inte den svenska statsmaktens politik i praktiken levt upp tUl de fina deklarationerna.

Varför behöver vi regionalpoUtik? Den som har lyssnat tUl de senaste veckornas debatt och de inlägg sora redan har hållits här kan raöjligen ha fått intrycket att regionalpoUtikens raål skuUe vara att låsa utvecklingen precis där den nu befinner sig och dess innehåll en evinnerlig sifferexercis kring frågan hur folkökningen skaU fördelas i landet. Så får det inte vara.

Regionalpolitiken bör, som vi ser det, ha två väsentliga mål; att vidga människors valfrihet och att åstadkomma en bättre hushåUning med landets tUlgångar, både de raänskliga och de raateriella.

Valfriheten finns i dag i den meningen att alla har formeU rätt att bosätta sig var de vill i landet. Men den valfriheten räcker inte. Många har genom åren tvingats bort från bygder där de trivs och tycker sig höra hemma, därför att de inte kunnat få sin utkomst där. Ungdomar har alltför länge tvingats flytta från t. ex. Norrlands inland tUl Uppsala och Stockholm — därför att de vid den tiden annars inte hade kunnat få universitetsutbUdning. Kvinnor har känt sig låsta — därför att det inte funnits jobb att få där de bor och också i fortsättningen vUl bo. Vad de här människorna begär — och har rätt att begära — är inte sifferexercis frän oss politiker. Det är konkreta åtgärder för att ge dem också valfrUieten att stanna kvar i sin egen region. De begär att få svar på frågan: Kräver en trygg framtid att vi flyttar — ju förr dess bättre? Eller kan vi räkna med målmedvetna insatser för att trygga servicen och skapa nya arbetstUlfällen? Kommer det att finnas förskola för våra barn? Koramer de när de växer upp att få raöjligheter tiU högre utbUdning i den här regionen? Koramer det att finnas jobb på rimligt avstånd? Också för kvinnor?

De bör äntligen få besked — så långt det står i politikernas makt att ge dera. RUcsdagen bör besluta nu ora en fastare regionalpolitisk planering. Den osäkerhet för framtiden sora är den värsta fienden i ansträngningarna att skapa en positiv utveckhng i glesbygder måste vi bryta. Det gör vi inte genom att blunda för problemen eUer nöja oss raed att ställa upp fina raål. Vi raåste ha modet att ta itu med problemen, tala om hur de medel som kan satsas bör fördelas för att ge verklig effekt och också tala om att den näringspolitik som skall kunna vidga människors valfrihet kräver vissa befolkningsomflyttningar även i framtiden. Vi bör också klart säga ut att någon fuUständig, någon total valfrihet aldrig går att skapa, men det är strävan i den riktningen som är så viktig.

Om valfrUieten skaU bU mer reell än i dag måste det i den egna regionen finnas orter med tillräckUgt bred service och differentierad arbetsmarknad. Inrikesutskottet utvecklar detta än mer energiskt än regeringspropositionen. Det är inget självändamål att ha en viss befolkning på en viss ort. Det viktiga är vUka möjligheter man därigenom kan ge människorna som bor i den regionen.

Kvinnorna måste ges större möjligheter tiU ett jobb också i glesbefol-

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kade regioner. Bara för att de kvinnor sora bor i övre Norrland skall kunna förvärvsarbeta i lika stor utsträckning sora de som bor i Stockholmsregionen, behöver sysselsättningstUlfällena där uppe ökas med ungefär en fjärdedel.

Handikappade får inte förvägras ett så långt möjligt normalt liv ute i sarahället.

De som pensionerats bör få möjligheter tUl deltidsarbete.

UtbUdningsmöjligheterna måste bli mer järant fördelade raellan raänniskoir i olika delar av landet.

Också de sora arbetar i regioner sora nu har dåligt raed sysselsättning skall kunna få jobb raed hyggliga inkoraster, och de skall helst ha raer än ett jobb att välja på.

Det här ser vi som viktiga välfärdsmål för 1970-talet. Det finns ingen möjlighet att klara de här raålen, ora raan inte systeraatiskt satsar på att bygga ut och stötta upp orter runt om i landet som är tUlräckligt stora för att kunna konkurrera med storstäderna ora sysselsättning och service och för att kunna erbjuda de möjligheter som jag här beskrivit. Men då får raan inte raotarbeta eUer försvåra för sådana orter som Luleå, Skellefteå, Uraeå, Östersund, Sundsvall, Gävle, Falun-Borlänge, ja, jag kunde gå långt vidare i uppräkningen. Människorna vet att inte a/to orter kan ges dessa raöjligheter. De vet att det för en sådan här utveckling fordras orter av en viss storlek och bärkraft sora kan ge den sociala, kulturella och ekonomiska servicen. De vet att det inte är värt att ta på aUvar om raan försöker inbUla dera att det här skuUe kunna finnas på varenda plats.

De har lärt sig att sådana löften som inte kan infrias ingenting är värda. De vet att det inte går att säga ja till målen om regional balans, vidgad valfrihet och järalikhet utan att saratidigt anvisa den planering och de insatser sora gör det möjligt att förverkliga målen.

Den egna regionen skall kunna erbjuda sådana möjligheter att raan inte tvingas att flytta därifrån. Den här satsningen på livskraftiga orter skall samtidigt kompletteras med att man inte sviker de något mindre orterna och de människor sora lever där. Det är den avvägningen sora kan vara så svår att göra.

Vi kan inte bevara allt som det är nu. Solidariteten kräver att de som bor i den rena glesbygden får stöd för att behåUa sin butik, för att i riralig utsträckning kunna ha kvar den lilla skolan och för att få raöjlighet att besöka en tätort sora kan ge den övriga nödvändiga servicen. Men det betyder inte att varenda liten ort går att rädda.

Det är över huvud taget nödvändigt att tänka på att regionalpolitiken gäUer individer, enskUda raänniskor, deras reella frihet att skapa den fraratid de vUl skapa. Det har funnits en benägenhet att inte tUlräckligt mycket tänka på det, när man har diskuterat den geografiska fördelningen av de 400 000 människor som befolkningen i Sverige väntas växa med fram till 1980. Dessa 400 000 är individer, enskUda människor med egna självständiga önskeraål. De är ingen geraensara tUlgång eller någon sorts förhandlingspott sora vi kan sitta här i riksdagen och fördela allt efter vårt eget tyckande.

Många av dem föds och växer upp här i Stockholm. De har samma

rättmätiga krav sora andra att få service och en varierad arbetsmarknad där de bor. Många av dem ser andra och mer positiva sidor av den här staden än de avgasspridande bUar som via TV förmedlas ut tUl landet som det mest typiska för huvudstaden. Man skall inte av denna ensidiga propaganda lockas att tro att det övriga landets befolkningssvårigheter utslutande beror på Stockholmsregionens dragningskraft, för då skulle dessa svårigheter ha upphört under de två senaste åren. 1971 och 1972, de svåraste åren i svensk ekonorai på raycket länge, har Stockholms län i förhållande tiU övriga landet haft en nettoförlust i omflyttning, år 1971 på 1 000 invånare och frara till 31 oktober i år på 4 300 invånare. Det som bestämmer de sviktande befolkningstalen i glest bebyggda regioner är ju i hög grad en ogynnsam åldersfördelning. Människor dör och det föds inte raänniskor i samraa utsträckning.

För många enskUda raänniskor har flyttning från en ort till en annan helt enkelt lett tUl bättre levnadsviUkor och ett trivsararaare jobb. Geografisk rörlighet behöver inte vara av ondo. Den är av ondo bara när den sker mot den enskUda människans önskan. Det är det vi måste göra någonting åt. Att ge enskUda raänniskor sora vill flytta tUl en annan region för att fä jobb, ekonomiskt stöd, borde aldrig få sättas i motsatsställning till att på längre sikt söka skapa nya jobb i sysselsättningssvaga områden.

Det andra raål för regionalpolitiken sora jag pekade på i början är att den skall raedverka tUl en bättre hushåUning raed landets tUlgångar. Det finns runt ora i landet stora resurser i form av duktiga och initiativrika människor, där finns råvaror, kommunikationsleder, småföretag, skolor, butiker och bostäder som vi inte har råd att bara låta försvinna. Genom en vettigt utformad regionalpolitik kan man ta bättre vara på dem. Å andra sidan leder självklart en aUtför stark expansion i storstadsområdena sådan den tog sig uttryck i tidigare utveckling tiU negativa effekter som det är sarahällsekonoraiskt fördelaktigt att undvika. Därför bör regionalpolitik som jag ser det aldrig vara allmosor utan raka motsatsen tiU allmosor; regionalpolitiken bör vara ett välfärdshöjande inslag i den ekonoraiska politiken.

I detta ligger då självklart en realistisk raedvetenhet om de gränser som sätts av den svenska ekonorains starka internationella beroende Uksora av de deraokratiska grundprinciper som vårt samhäUe bygger på. Det är ingen mening med att ställa upp mål för regionalpolitiken som kräver mer medel än vi är beredda att sätta in, antingen därför att andra insatser kräver sin del av resurserna, eUer därför att raedlen skulle leda tUl en centraldirigering som vi — från Uberal utgångspunkt - inte kan acceptera.

Det här betyder inte att raan nu skulle sakna medel för en vettig regionalpolitik. Vi har fört fram viktiga förslag tiU regionalpolitiska åtgärder i medvetande ora att de kan leda till konkreta resultat. Karl-Erik Eriksson koraraer här senare i debatten att utförligare redovisa dem. Jag vill bara peka på fyra saker. Först vårt envetna krav på decentraUsering av beslut och arbetsuppgifter från centrala verk och myndigheter tUl regionala organ som den bästa vägen att ordna den sortens utlokalisering. Jag vUl för det andra peka på förslagen om särskUd lokaliseringsfond för investeringar i områden med långvarig undersysselsättning, för det tredje

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

på det viktiga att få en lägre arbetsgivaravgift i stödområdet och för det fjärde en taxe- och trafikpoUtik som skapar ett rundare Sverige. Jag ser inte kommunikationsministern här i dag, men jag tyckte att det var litet rörande när han för några veckor sedan gick över tUl att överta den formulering från oss som han bara för ett par år sedan hånade så hjärtligt. Det här går ut på att rainska avståndens ekonoraiska och sociala betydelse.

Jag vUl upprepa: Regionalpolitiken får aldrig ses fristående från näringspolitiken i stort. Det finns mängder med ideér och initiativkraft, t. ex. bland dera som bor i Norrlands inland. Den kan bara tas tiU vara genom en rätUnjig näringspolitik. Den kan aldrig ta sig fram genom en snårskog av selektiva insatser och stödåtgärder. Det är därför centrala planeringsmyndigheter inte ser aUa möjligheter sora finns tUl företagande och jobb och det är därför det blir så stor risk att en aUtför specialinriktad stödpolitik snedvrider konkurrensen och skapar nya hinder för initiativrika raänniskor.

Grunden för en effektiv regionalpolitik skall ju vara att näringspolitiken direkt stiraulerar nyföretagande och ger goda livsbetingelser för näringslivet över huvud taget. Man kan inte få fler jobb och allmän expansion om raan fördubblar skatten på arbete. Politiken raåste i stället inriktas på att med mer av genereUa medel hjälpa frara nya satsningar i de delar av landet där arbetslösheten är svårast. Då måste regionalpolitiken och näringspolitiken stimulera just tillkomsten av nya jobb.

Planering utan effektiva medel blir ett tomt skal, men de medlen skall syfta tUl att skapa det näringsvänliga klimatet. Planering utan tUlräckligt het vUja att hävda de hänsyn som gör planeringen angelägen blir också ganska verkningslös. Den fysiska rUcsplaneringen - som Erik Tobé senare i debatten talar utförligare om — ger exempel på det. Det har kommit fram ett underlag som skulle kunna göra det möjligt att planera Sverige sä att de områden skyddas som vi sätter störst värde på. Ambitiösa kartor har ritats. Men hur blir det med vUjan och handlingskraften på litet sikt? Blir de nya planeringsformerna någonting mer än former, och kommer det ökade kunskapsunderlaget att användas tUl att hävda miljökraven? Det är inte givet. Regeringen hade på sin tid alla formella möjligheter att förhindra en utbyggnad av både Ritsem och Kaitura. Riksdagen sade ifrån om Kaituraöverledningen. Men i Kaitum och Teusadalen hörs nu sprängskotten och motorbullret från Ritsembygget. Det är också en sorts riksplanering.

Och nu ger oss Ljusnan den nya riksplaneringen i ett nötskal. Det gäller en avvägning mellan handfasta materiella värden och naturvärden. Frågan är; Vad säger regeringen till den stora grupp människor sora ser vattenkraftsutbyggnaderna sora ett överhängande hot? Det är raer än 22 000 människor som skrivit på protestlistorna och drygt 60 politiska och ideella organisationer har sagt nej till en utbyggnad av Mellanljusnan. De får inget klart besked från det socialderaokratiska partiet.

Vi är beredda att ge besked. Vi säger nej till en fortsatt kraftutbyggnad i de återstående orörda älv- och sjösystemen. I den raån vi får bestärama skall Ljusdalsborna även i fortsättningen från Kolsvedjeberget kunna se en levande älv, turisterna fortfarande kunna njuta av utsikten över forsar och stränder, fritidsfisket fortfarande ha en chans. Det är här

inte bara fråga om att spara ett av de sista vackra outbyggda älvdalspartierna. För dem som lever längs Ljusnan är det så raycket mer. För dem är Ljusnan livsnerven i en underbart vacker bygd.

Vad det här — på sarama sätt som när det gällde Ritsera och Kaitura — gäller är själva värderingen av denna railjö. Det är därför planeringen skall användas som underlag för beslut raed tillräcklig politisk vilja och handlingskraft. Riksdagen kan säga ifrån redan nu. Den trepartireservation sora fogats vid civUutskottets betänkande innebär ett klart nej till vattenkraftsutbyggnad i MeUanljusnan.

TiU sist, herr talman, tycker jag att den gula bok som har lagts på våra bänkar är något av det mest glädjande i riksdagsarbetet på senare tid. Utskotten har givit oss ett i viktiga delar bättre region- och riksplaneförslag än regeringspropositionen. Jag vUl lyckönska utskotten tUl ett i stort sett utomordentligt skickligt arbete under ganska svåra omständigheter. Det betyder inte att jag kan skriva under vartenda ord som står i denna bok. Det finns t. o. ra. en del sora jag tycker är helt galet. Man kan bara ta s. 36, där det förs ett näringspolitiskt resoneraang som jag nog tror att socialdemokratin vid närmare eftertanke beklagar. Människor med nära erfarenhet av Tjorven vill där smeta ut nya Tjorvar över hela landet, som om det skulle innebära någon räddning.

Men bortsett från sådana detaljer har jag det intrycket att många ledaraöter av kararaaren upplever det arbete som civil- och inrikesutskotten nu har uträttat som raycket tUltalande, och det gäller över partigränserna. Jag kan självfallet bara tacka utskotten å folkpartiets vägnar, men jag har i varje fall velat göra det.

Riksdagen bör nu visa raod och handlingskraft nog att besluta både om en fysisk riksplanering och om en regional planering, som bättre än hittills samordnar de regionalpolitiska insatserna. Vi skaU inte smita ifrån det ansvaret.

Människor har rätt att få besked om insatser för att vidga valfriheten och ge ökad säkerhet för framtiden. Det gäller säkerheten i fråga ora den egna regionens utveckling. Även om den aldrig kan bli total, måste den förbättras. Och det gör vi inte genom att fastna i dag och i morgon i en ofruktbar debatt om befolkningstal. Den fasta planeringen är viktig. Men den får innehåU och raening först när vi talar ora vUka åtgärder sora skaU sättas in och när regeringen börjar föra en politik, sora ger fler nya jobb och ökade resurser. Löften löser i sig inga problera. Det är först när löftena förpliktar tUl konkret handling som saker och ting börjar hända.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr BOHMAN (ra):

Herr talraan! Liksora föregående talare vUl jag stryka under hur betydelsefull den fråga är som riksdagen nu handlägger. Propositionen rör problem sora ur både saklig och principieU synvinkel är nya. De påverkar landets utveckling under komraande årtionden. De rör enskilda människors arbetsmöjligheter och livsbetingelser. De rör förhåUandet mellan stad och land, om dessa gamla begrepp fortfarande får användas. Vår natur — våra mark- och vattentUlgångar — och den landskapsbild över huvud taget som hör morgondagen tiU kommer att präglas av riksdagens beslut.

De demokratiska partierna har i stort sett samma grundsyn på denna

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kompliceiade problematik. Men lagförslagen rör också äranen, där de politiska meningarna bryter sig. Att regeringen har tillmätt propositionen stor politisk betydelse framgår bl, a. av det sätt, på vilket den har presenterats. Med underhandsraaterial i förväg till socialderaokratiska tidningsorgan, med en övergripande proposition — en "kapprock" — utarbetad av statsministern själv och raed en brådska, som står i helt orimlig proportion tiU ämnets kvantitativa och kvaUtativa vikt.

Riksdagen har en egen konstitutionell funktion att fylla. Det är riksdagens skyldighet att sätta sig in i regeringsförslagen, bedöma deras innebörd och konsekvenser för nuet och för morgondagen. Det är raot den bakgrunden som vi moderater har yrkat att riksdagsbehandlingen skulle uppskjutas till vårriksdagen.

Om det här förslaget har den utomordentliga betydelse för det framtida Sveriges utveckUng, som regeringen påstår och som även jag raenar att det har, då är det orimligt att kräva att en så hårt arbetstyngd riksdag som höstens skaU på några få veckor nagelfara de nära 2 000 sidor tryck sora propositionen orafattar.

Att regeringens egen behandling inte varit så noggrann sora den borde ha varit, det är regeringens ansvar. Och regeringen får ta åt sig den kritik, som bl. a. många koramuner och lagrådet har fört fram. Men riksdagen har ett eget ansvar. Riksdagen är inte regeringens serviceorgan. Och de få veckor som vederbörande utskott har haft tiU sitt förfogande bekräftar kritiken. Utskotten har arbetat nära nog dag och natt - och de skaU självfallet ha beröm för det. Man har mot gällande bestämraelser haft utskottssararaanträden under pågående plena. Många sora velat framföra synpunkter tUl utskotten har inte kunnat tas emot. Skrivelser sora inkommit har inte hunnit behandlas. Och det material som utskotten presterat — som herr Helén nyss raed rätta berörade — förelåg i tryck först i förrgår.

Men utskottsraajoriteterna har avvisat kraven på uppskov. Det ena utskottet åberopar att dess ledaraöter under sina resor inhäratat kunskaper "som varit rill stor nytta och underlättat behandlingen av ärendet". Men vi andra riksdagsledamöter då, som inte deltagit i dessa resor? Och civilutskottets ledaraöter, som i varje fall inte åberopat några under resa inhämtade kunskaper? Att riksdagen varit medveten om att en proposition skuUe avlämnas kan väl inte rimligen åberopas som skäl för att riksda:?en skall berövas raöjligheten att ordentligt granska propositionen, då den väl komraer ledaraöterna till hända.

Nej, herr talraan, förfaringssättet vittnar enligt min mening om en upprörande ringaktning, inte bara för riksdagen utan också för de människor och de bygder, som berörs av de ställningstaganden som riksdagen nu står inför.

Jag yrkar alltså uppskov med frågans behandling tiU nästa års riksdag. I sak kan det sägas innebära att propositionen återförvisas till berörda utskott för ytterUgare behandling. Den praxis som här i riksdagen tiUämpas då det gäller sådana yrkanden gör emellertid att även högst berättigade och högst välmotiverade förslag i denna riktning kan förefalla helt orealistiska. De kan nästan få en tragikomisk innebörd.

I stället för att göra, som raan gör i raånga andra parlaraent, näraligen

att till oraedelbart beslut ta upp yrkande ora uppskov och låta kararaarens ledaraöter bestäraraa sig för om de vUl uppskjuta frågan eUer ta en fortsatt debatt på det underlag sora finns, skaU vi alltså nu i två dagar och två nätter — allra rainst — diskutera propositionen och först därefter - då hela den debatt ägt rum som bort uppskjutas — ta stäUning till ora ett uppskov skaU äga rura eUer inte.

Jag kan förstå, att herr talraannen inte kan frångå den praxis som tillämpas och de bestämraelser sora gäUer. Men detta ärende borde väl i alla fall utgöra ett raotiv för oss här i riksdagen att se över dessa bestäramelser så att återremiss- och meningsfulla uppskovskrav kan framställas och inte skall behöva uppfattas som helt meningslösa demonstrationer.

Herr talraan! Att det regionalpolitiska handlingsprograramet och vår mUjöpolitik i vidsträckt mening, dvs. hushållningen raed raark och vatten, har ett inbördes saraband har ingen bestritt. Ytterst gäller det ju - sora jag nyss frarahöU — hur det svenska landskapet skaU gestaltas under koraraande årtionden. Vad som avses är att forma människornas railjö. Men den railjögestaltningen kan inte ske isolerat. Den äger rura och måste äga rura under hänsynstagande tUl och i direkt beroende av vad som händer i vår omvärld, i första hand ute i Europa.

I herr Palmes egen i och för sig välskrivna proposition kan raan i varje fall raeUan raderna, och ibland direkt på raderna, utläsa kontrasterna mellan de önskemål och behov en fraraåtsyftande regionalpolitik skall tillgodose och de givna begränsningarna i raöjUgheterna att nå raålen. Jag återger: "Det är industrialiseringen som har öppnat möjligheter till en förbättring av ekonomisk standard och social välfärd, som tidigare generationer inte kunde drömma om." För att bevara den välfärd vi uppnått är vi "helt beroende av att våra företag kan hävda sig i den internationella konkurrensen". Vi kan inte "avstå från industriell expansion. Stagnation är liktydig med tillbakagång." Man skuUe kunna tro att det inte var Olof Palme utan Gunnar Sträng som sagt det här, men nu är det statsministern själv.

Starkt koraprimerat tecknar dessa meningar de givna förutsättningarna för att uppfyUa regionalpolitikens målsättning. Och vad är målsättningen enligt propositionen, kort uttryckt? Jo, den är:

Att åstadkorama en rättvis regional fördelning av sysselsättning och service.

Att erbjuda både välbetald och säker sysselsättning.

Att ge goda möjligheter för den enskilde att välja arbete efter yrkesinriktning och utbildning.

Att ge alla vuxna personer tillgång tiU yrkesarbete i hemorten.

Att målmedvetet rätta tUl nuvarande ojämnheter, olikheter och orättvisor mellan olika grupper av raänniskor i olika regioner.

Ora en sådan målsättning kan vi alla vara överens. Men ställd i relation till förutsättningarna innefattar den naturUgtvis risk för målkonflikter. Ätt ge olika delar av landet tUIfredsställande ekonomiska, sociala och kulturella raöjligheter raåste sarastäraraas raed kravet på att främja hela landets ekonomiska framåtskridande. Det ena syftet kan alltså inte tiUgodoses på bekostnad av det andra. De måste raed andra ord

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den 15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

harmoniera. Annars blir ekvationen olöslig.

Vilka slutsatser kan man dra härav? Låt mig peka på några.

1. De niiljö- och regionalpolitiska program som riksdagen godtar — nu
eller nästa år, om riksdagsmajoriteten följer våra yrkanden — förutsätter
en tillfredsställande ekonomisk utveckling i landet. Att vi har ett
näringspolitiskt klimat med hög tUlväxttakt och god sysselsättning.

Den stagnation som präglat vår samhällsekonomi under de senaste åren försvårar regionalpolitiska satsningar. Det är framför allt näringslivet i landsdelar med svag konkurrenskraft som drabbas av konjunktursvackor. Det är framför allt där det bristande etableringsintresset får konsekvenser. Vi har kunnat konstatera en vikande tendens i en för några år sedan mycket tUIfredsställande utveckling, där företag i Mellansverige och Sydsverige etablerade tillverkningsenheter inom stödområdet. Sambandet mellan den allmänna ekonoraiska politiken och regionalpolitiken är alltså påtagligt.

Statliga företag kan icke lösa regionalpoUtikens problem. Företagen måste - oavsett om de är statliga eUer enskUda — kunna hävda sig på sikt och ge de anstäUda en meningsfylld sysselsättning, något som Krister Wickraan på sin tid sora industrirainister starkt strök under.

De förtjänstfulla utredningar ERU (Expertgruppen för regional utvecklingsverksarahet) bedrivit ora orsakerna tUl den näringspolitiska obalansen bekräftar att de regionalpolitiska raedlen i första hand måste inriktas på att utjämna konkurrensolikheter mellan företagen i skilda delar av landet. De högre kostnader som företag i glesbygderna belastas med - de kan sammanhänga med de långa avstånden, med kontaktproblemen, svårigheter att få yrkesutbUdad arbetskraft, högre byggnadskostnader, högre taxor — måste utjäranas för att skapa konkurrensjäralikhet. Om så sker kan hindren för företagsetablering brytas ned.

Driftkostnaderna är helt avgörande. Under större delen av 1960-talet var den socialdemokratiska lokaUseringspolitiken, som det hette då, inriktad på kapitalstöd och kapitalsubventioner. Driftsidan sköts i bakgrunden. Nu har skett ett visst omtänkande. Alltjämt råder emellertid alltför stor obalans meUan drift- och kapitalsidan.

De regionalpolitiska medlen skaU vara av aUmän natur. De punktvisa insatser - selektiva som det heter — som den tidigare lokaliseringspolitiken från 1964 arbetade med och vilka vi moderater konsekvent kritiserat, ledde icke tUl åsyftat resultat. De punktvisa åtgärdernas politik är adrainistrativt omständlig, den är tidskrävande och den är dyrbar. Den är också ägnad att skapa svårigheter för andra företag inom och utom stödområdet. En analys av lokaliseringspolitikens resultat med hänsyn tagen till det bortfaU av företag eUer tUl de initiativ som icke förverkligats därför att några företag, men inte andra, har fått subventioner, skulle med allra största sannolikhet bekräfta vad jag här påstår. Lika bestämt som vi kritiserar regeringens övertro på och favorisering av punktåtgärder då det gäller den svenska näringspolitiken i dess helhet, lika övertygade är vi ora att även de regionalpolitiska raedlen måste ges en i huvudsak generell inriktning.

Herr talman! Dessa krav har vi konsekvent hävdat. De går igen i vår motion. De syftar bl. a. tUl ett generellt jordbruksstöd som, om det hade

insatts på ett tidigare stadium, med allra största sannolikhet skuUe ha bidragit tiU att förhindra utflyttningen från Norrland och möjliggjort ett bibehållande av servicefunktioner, som sedan faUit bort. Utskottens raajoritet har ställt sig bakom dessa krav. Det är bra, liksom också att utskottsmajoriteten godtagit vårt yrkande om ett nytt skogsvårdsprogram.

I linje raed det genereUa tänkandet ligger förslaget att bortta löneskatten inom stödorarådet. Den är en skatt på arbetskraft. Med en genorasnittslön av omkring 30 000 kronor nästa år skaU till staten för varje anställd inbetalas 1 200 kronor. Hur kan man tala om att föra en sysselsättningsfrämjande politik när man så beskattar själva sysselsättningen?

I samma riktning pekar våra förslag om utjämning av taxor och en bättre anpassad trafikpoUtUc, liksom också tanken att bygga ut det nuvarande sysselsättningsstödet genora någon förra av sysselsättningspremier, ägnade att sänka arbetskraftskostnaderna. De centrala löneuppgörelserna — vUka positiva konsekvenser de än i övrigt må ha haft — har försvårat en lokal lönesättning grundad på varierande produktionsbetingelser på olika orter.

Sysselsättningspremier skulle vara ägnade att förebygga den snabba utslagningen av företag sora är starkt beroende av lönekostnaderna. De skulle också attrahera arbetskraftsintensiva industrier. Det positiva förord för en utredning av sådana preraier, sora utskottsmajoriteten gjort, är tUIfredsställande.

Statsrainistern går i sin "kapprocksproposition" inte in på vilka åtgärder som skall kunna ge den nu redovisade planeringen ett verkligt innehåll. Han kan ursäkta sig med att utredningen om de regionalpolitiska medlen ännu inte avslutats — ett skäl för övrigt så gott som något för ett uppskov med den här propositionen. Bristen på konkretion vattnar emellertid också ur innehållet i herr Palmes resonemang. Det blir abstrakt och domineras av de allmänpolitiska värderingar som brukar färga den socialdemokratiska näringspolitiska debatten i stort.

"Marknadsekonomin har inget socialt innehåU", heter det i herr Palmes inledning. Lönsamhetstänkandet "utgör inte något värn för människor och miljö". Sådant kan låta bestickande men tecknar inte desto raindre en felaktig bUd av den svenska biandekonomins marknadshushållning, som verkligen präglas av ett socialt ansvar — lyssna på BertU Olsson! Och den måste verkligen ta ett sådant ansvar ora den inte skaU gräva sin egen grav. Och, heter det vidare i herr Palmes inledning, den fuUa sysselsättningens regionalpolitik kan förverkligas "endast" genom en politik som ger samhället och löntagarna möjUgheter att "i högre grad än hittiUs" påverka besluten och "styra den ekonomiska utvecklingen i stort".

Detta får man alltså läsa i ett ekonomiskt läge då stagnationen i den svenska ekonomin är uppenbar och arbetslösheten högre än någonsin. I en poUtisk situation då raänniskorna har sraärtsarama erfarenheter av hur kastningarna i den socialdemokratiska poUtiken och de konjunkturpolitiska felbedömningarna har kantat vägbanan.

Det är också mot den bakgrunden som vi skall bedöma kraven på nya

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

och utvidgade "styrraedel" — raöjligheter att dirigera. SarahäUet - dvs. de olika statliga myndigheternas administratörer och planerare — skall ges ökade raaktmedel att ingripa, reglera och bestämraa. Den här "kapprockspropositionen" präglas över huvud av den övertro på förmåga att förutse framtiden och planera för den som så drastiskt har dementerats av verkUgheten under de senaste åren. Det talas i den här propositionen om statlig saraordning av den regional- och miljöpolitiska planeringen saratidigt som flertalet oraråden — i varje faU glesbygden — inregistrerar fortsatt avfolkning. Det talas ora ekonoraisk planering, samtidigt som LO-ekonomerna klagar över ekonoraisk stagnation och felbedöraningar. Det talas om näringspolitisk branschplanering, samtidigt sora antalet konkurser slår rekord och etableringsintresset ligger på bottennivå. Det talas om trafikplanering, saratidigt sora koraraunikationsministern underkänner regeringens egen trafikpolitik. Det talas om utbildningsplanering, saratidigt sora överskottet på akademUcer är ett av de stora samhällsproblemen och bristen på yrkeskunnig arbetskraft utgör en av industrins flaskhalsar.

Visst behövs planering — men något mindre bokstäver och något större ödmjukhet skulle nog ändå ha varit klädsamt, om inte annat så mot bakgrunden av dagens erfarenheter.

Herr talman! En stor del av höstens debatt har ägnats - och förmodligen komraer en stor del även av dagens debatt i kamraaren att ägnas — åt befolkningsramar och ortsklassificering, två element i den nya regionalpoUtiken. Det kan eraellertid diskuteras och allvarligt ifrågasättas, ora det inte är fråga ora en skendebatt. SkUda meningsriktningar har i begreppen inlagt olika innebörd och dessutom utgått från att det gällt termer som är raöjliga att klart definiera och raål sora är raöjliga att uppnå raed vissa bestämda insatser. Då inrikesutskottet — för övrigt i likhet raed propositionen — frarahåller att det inte finns "något annat underlag för den långsiktiga planeringen" än de angivna befolkningstalen för de skilda regionerna, måste det bygga på antagandet att det skulle föreligga något slags absolut samband raellan sådana befolkningstal och de raedel med vUka dessas målsättning skaU kunna uppnäs. Befolkningstalen kan naturUgtvis aldrig bli annat än riktpunkter för utvecklingen och tjänar som stöd för de regionalpolitiska åtgärder och beslut som kan koraraa i fråga.

Mot den bakgrunden är det svårt att se någon större skillnad raellan propositionens "planeringstal" och centerns "befolkningsramar". I båda fallen är det ett uttryck för en viljeinriktning eller — om man skall vara mera exakt — helt enkelt en förhoppning inför fraratiden och icke ora bindande utfästelser. Den träta som har uppkomrait ora dessa begrepp är ofruktbar. Den underlättar inte de geraensararaa satsningar sora vi nu är beredda att vidta för att åstadkoraraa en mer tillfredsställande miljö- och regionalpolitik.

I viss mån delar jag också deras uppfattning som hyser farhågor för en alltför långt driven ortsklassificering. Farhågorna bekräftas indirekt av utskottets redovisning av olika raotioner och den debatt sora förs rörande olika centra, exerapelvis inora Västerbotten — debatten har rört även andra områden. Att det behövs analyser och vägledning för den

lokalisering som både samhäUet och näringslivet skall bedriva är naturligt. Det behövs ett så fuUständigt beslutsunderiag som möjligt för de satsningar man gör för att åstadkomma ett näringspolitiskt klimat som ger förutsättningar för vidareutveckUng inom landets olika regioner. Men det raåste strykas under att det är fråga om en vägledning och inte om något slags negativ klassning av orter sora inte uttryckligen nominerats i det hierarkiskt uppbyggda systemet.

Den näringsstruktur som vi har i dag i vårt land utgör inte resultatet av en målmedveten klassificering av olika orters raer eller raindre givna förutsättningar. Kan det då sägas att det är ett skäl för att införa den? Vi skall komma ihåg att slumpen väldigt ofta har varit styrande och att den ändå har lett till mycket positiva resultat. EnskUda initiativ, tUlfälligheter av olika slag och från ekonomiska synpunkter kanske helt ovägbara faktorer har faktiskt lagt grunden till en utveckUng, som resulterat i en livskraftig näringsstruktur. Sä är t. ex., sora vi vet, fallet med åtskiUiga näringskoncentrationer i Småland, i Västergötland och på många andra håll inom landet. Många initiativ sora bidragit tUl den utveckUngen skulle raed säkerhet aldrig ha koramit tiU stånd, om berörda orter på förhand hade klassificerats positivt eller negativt, om de hade bedömts som icke utvecklingsbara eller om andra hinder hade rests. Ju mer vittgående planeringsfunktioner som tilläggs sarahället och ju raer punktinsatser som samhällets olika organ arbetar raed för att nå resultat, desto större raåste självfallet riskerna bli för sådana negativa konsekvenser. Jag har ansett det vara nödvändigt att understryka det här, inte minst mot bakgrunden av den raycket stora oro sora har koramit till uttryck i många orter i vårt land, som känt sig drabbade av den negativa utpekning som de menar att ortsklassificeringen utgör.

Herr talman! Grundtanken bakom de miljöpolitiska avsnitten — hushållning med naturtiUgångarna - är i grunden konservativ. Att bevara det bestående, det är grundläggande för vår ideologi. För socialdemokraterna var miljövård länge en raycket sekundär fråga, herr statsminister. När de nu rycker fram med initiativ och gör anspråk på att vara föregångsmän, bör det inte fördöljas att den miljöförstöring som man nu med rätta angriper pågått under de år då vi har haft en socialdemokratisk regering. Detta bör sägas samtidigt sora jag vitsordar att regeringen varit beredd att vidtaga åtgärder, när den väl vaknat till insikt ora vad det är fråga om och vilka risker som Ugger i utvecklingen.

Det görs ibland i debatten gällande, att den förstörda miljön är en följd av det sora kallas det kapitalistiska systeraet. Ingenting är felaktigare. Vad det är fråga ora är att länder sora befinner sig i ett utvecklingsskede och genoragär en snabb industrialisering för att öka sitt välstånd inte börjat inse nödvändigheten att ta vara på miljön, förrän de nått en bra bit upp på välfärdsstegen. I många socialistiska länder är fattigdomen så stor, att en rykande fabriksskorsten betraktas som en skönhetsupplevelse. En tidningsartikel berättade för en tid sedan hur en grupp kineser på besök i Förenta staterna fallit i stum beundran inför ett sotigt industriområde. Den sociala realismen — den i öst dominerande konstriktningen — skildrar lyckan att arbeta i den tunga industrins ofta omänskligt hårda miljö. De av oss som har besökt de här ländernas

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

industriområden kan bekräfta de destruktiva intryck som både den yttre och den inre miljön förmedlar.

Det må vara hur som helst med historieskrivningen. I dag råder enighet raellan alla partier ora vår generations skyldighet att tiUvarata våra miljövärden och att bota de senaste årtiondenas försummelser. Det råder inte heller några delade meningar om att miljöskyddsintressen måste avvägas mot andra intressen. Därför ligger det i sakens natur att de riktlinjer för mark- och vattenhushållningen sora riksplanen drar upp kan råka i konflikt med andra intressen. Både kommunernas och enskilda individers handlingsfrihet och ekonomi kan beröras.

Propositionen redovisar åtskUliga sådana konflikter och anger också riktlinjer för hur de skall lösas. I många hänseenden finns ingen anledning att rikta erinran mot de avvägningar som görs, i andra är de mer diskutabla. Andra moderata talare kommer att ta upp dessa frågor tiU debatt.

Herr talraan! Jag har här strukit under den enighet bakom meningsmotsättningarna som i stort föreligger om den framtida miljö- och regionalpolitiken. Men på ett område bryter meningarna definitivt mellan oss och regeringspartiet. Och tyvärr är skiljelinjen inte så tydlig sora vi hade önskat mellan de borgerliga partierna å ena sidan och de socialistiska å den andra. Jag tycker det är beklagligt. Vad jag syftar på är, som kammarens ledamöter förstår, ersättningsfrågorna när man tar i anspråk mark eller annat.

När man tar del av det här digra materialet — det Ulla man har hunnit läsa - får man lätt det intrycket att regeringen utnyttjat den stora enigheten ora den regional- och railjöpolitiska raålsättningen och det intresse som raöter dessa frågor inora olika folkgrupper för att flytta fram sina marksocialistiska gränspålar. Det givna samband mellan en aktiv miljöpolitik och nya intrång i äganderätten som regeringen vUl göra gällande finns inte. Det går mycket väl att förverkliga de intentioner propositionen bygger på utan att fördenskull bryta med hittillsvarande rättsgrundsatser då det gäller ersättning åt människor, som går miste om rätten tUl sin mark eller som får finna sig i långtgående begränsningar däri till folkflertalets nytta. Gällande rättsprinciper bygger som bekant på att den enskilde som part i egendomstvister — civUrättsliga tvister — är likställd med samhällets representanter. GenereUt gäller att ingen skaU behöva berövas sin egendora eller vidkännas inträng i utnyttjandet utan ersättning för sina förluster — i princip. Alla skall behandlas lika. Om en berövas sin egendom, skall han inte försättas i särare läge än den som får behålla sin. Om någon tvingas avstå någonting för gemensamt nyttjande är det aUa samhällsmedlemraar — dvs. skattebetalarna i gemen — sora skall ersätta vederbörande för det.

Mycket sent i natt — vid spöktimmen som herr Grebäck sade — klev statsrådet Carl Lidbora upp i talarstolen och utvecklade sina och socialdemokraternas synpunkter på enskild äganderätt till raark. Jag kan inte inom den angivna tidsramen bemöta honom i detalj - tiden är väldigt begränsad - och jag skall bara framhålla några allmänna synpunkter.

Det var en delvis skräramande syn på förhållandet mellan den enskilde

och det allmänna som vi fick ta del av. Den präglades av en utmejslad politisk teknokrati — om jag får använda det uttrycket - och en ideologi som vi är helt främmande för på den moderata sidan. Jag är glad över att Carl Lidbom så klart deklarerade hur oförenliga de socialderaokratiska synpunkterna är med våra. Hans anförande var sora vanligt, eUer i varje fall sora när vi senast diskuterade den här frågan, bekransat med misstänkliggöranden av våra bevekelsegrunder — vi vUl hjälpa markspekulanter, det var fastighetsjobbarnas intressen vi förfäktade — och med en felaktig beskrivning av våra politiska ståndpunkter i sak. Det är klart att sådant underlättar herr Lidboms debatt, men det är dåligt ägnat att klarlägga var meningarna i själva verket bryter sig.

Så sökte herr Lidbora genom en utförlig historieskrivning bevisa att utvecklingen nästan obönhörligt lett fram tUl en fortgående urholkning av äganderätten, fram tiU dagens situation, där man alltså inte ens ger vederbörande ersättning för att han går minste im det Ulla han kan ha kvar. Men herr Lidbora underlät att frarahålla att utvecklingen har utgjort resultatet av målmedvetna politiska strävanden från en socialdemokrati i vars ideologi det inte finns stort utrymme för enskUd äganderätt.

Och herr Lidbora bortsåg helt från att motsättningarna mellan oss och socialderaokraterna ytterst bottnar i olika grundsyn i stort då det gäller förhållandet mellan den enskilda människan och koUektiven, dvs. stat och koramun. Vår samhällssyn bygger ju på den enskilda människans frihet, självständighet och förmåga att ta ansvar. Hon skall inte behöva stå med hatten i hand inför en stark stats raakts rayndighetspersoner. Hon skall inte i alla skiften vara helt beroende av eller hänvisad till det allraänna, dvs. rayndigheternas beslut. Hon skaU ha en vid frihetssfär att handla inom.

Det är alltså inte äganderätten som sådan, herr Lidbom, som vi slår vakt ora, utan det är vad den representerar, ytterst i form av trygghet, oberoende och självkänsla för den enskUda människan. Och det är dess betydelse för demokratin som vi starkt understryker. Kommun och stat skall alltså inte, annat än i speciella fall och under garantier för rättvisa och trygghet, kunna tvinga den enskUde att avstå från vad honom tUlhör. Och allra minst skall det ske utan ersättning eller bara raot halv ersättning. Och alla människor skall behandlas lika — såväl markägare som inte markägare. Det skall inte vara fråga ora något lotteri där slumpen avgör vad den ena får och vad den andra får och vilken som får förmögenhetsökning eller förmögenhetsrainskning.

Det var alltså bra, vUl jag bara säga, att herr Lidbora i natt så klart redovisade hur långt från oss socialdemokraterna står när det gäller sådana här principer.

Såväl propositionen, herr talman, sora utskottet bollar friskt, och det gjorde herr Lidbora i natt också, raed begreppet "förväntningsvärden". Det kan väl inte vara riraligt, sade herr Lidbom — och andra har sagt likadant — att en markägare skall ersättas för ett värde som beror på kanske helt orealistiska förväntningar om markens fraratida användbarhet. Men det är ju inte fråga ora det nu. Vad det gäller är att vederbörande inte skall förorsakas en förlust därför att allraänintresset

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

kräver att Uan skall avstå sin raark eller sin förfoganderätt. S. k. förväntningsvärden i saraband raed glesbebyggelse uppstår för övrigt bara i undantagsfall genora sarahällets åtgärder. Ofta kan rent av sådan raark förlora i värde på grund av samhällsnärhet. Taxeringsvärden av obebyggd raark har hittiUs åsatts raed hänsyn till den befintliga bebyggelserätten. Den raark det här gäller saknar ju egentligen värde, ora den inte får bebyggas. Fastigheter har köpts och sålts mot köpeskUlingar som bestärats med hänsyn till denna rätt att bygga. Att genora en lagstiftning över en natt beröva raänniskor värden sora legat till grund för de skatter de har betalat tiU stat och kommun är något som man inte gör i ett rättssamhälle. Vad som skall ersättas är vad ägaren/öV/orar genora de nya krav sarahället ställer, och det hör tUl det västerländska rättssarahällets grundläggande principer att en överraäktig statsraakt inte skall beröva någon vad honom tillhör.

Utskottet polemiserar mot detta. En ersättningsrätt enligt den argumentering sora förs i den moderata raotionen skulle innebära, säger utskottet - lyssna nu, herr Lidbora - "en fördelningspolitiskt inte godtagbar förmögenhetsöverföring av sådan storleksordning, att syftet raed reformen möjligen skuUe helt omintetgöras — något sora utskottet har tagit kraftigt avstånd ifrån. Ersättningen skulle dessutora genora sin anknytning till förväntningsvärden och därmed skapade karaktär av generell vinstgaranti vid markspekulation strida mot allmän rättsuppfattning."

Herr talman! Hur kan ett riksdagsutskott klämma ur sig någonting så otroligt som detta? Den omständigheten att vi inte accepterar att raan upphäver den rätt som markägare i dag har att bygga glest — jag tror att det var herr Fälldin sora påvisade att det i det helt avgörande antalet fall är fråga ora sraåfolk — och att raan dessutom berövar dem rätten till ersättning för att de inte längre får bygga, skulle alltså innebära att vi godtar en "förraögenhetsöverföring" från sarahället till den enskilde. Om det är fråga ora en "förraögenhetsöverföring" är det väl tvärtom fråga om en överföring i den andra riktningen - från den enskilde tUl det allmänna. Det blivande riksdagsbeslutet innebär ju att den enskUdes egendom eller del därav konfiskeras med hjälp av nya lagregler. Det är det det är fråga ora, ingenting annat.

Och, herr talraan, är utskottets skribenter helt okunniga om att vad vi har yrkat raotsvarar de ersättningsregler som hittUls gällt enligt byggnadslagen, strandlagen och naturvårdslagen? Menar utskottet verkligen att ersättningsreglerna i dessa lagar, som ju alla har tUlkorarait under socialdemokratisk regeringsutövning, har syftat till att utgöra "en generell vinstgaranti vid markspekulation i strid raot aUraän rättsuppfattning"? Skulle alltså en socialdemokratisk regering ha kunnat tänkas lägga frara sådana lagförslag? Hade det varit raöjligt?

Och vidare. De ersättningsbelopp som enligt hittillsvarande lagstiftning har utgått har varit så obetydliga, sedda i relation till samUällets omslutning, att utskottets påståenden om de ekonoraiska konsekvenserna frarastår som nästan groteska. Hur kan, frågar jag mig, centerpartiets och folkpartiets representanter ställa sig bakom så förvirrade formuleringar? Jag tycker verkligen att herrar Helén och Fälldin borde ta avstånd från i

varje fall dessa fem rader på s. 39 i utskottsbetänkandet. Att socialdemokraterna trampar vidare på marksocialiseringens väg är väl inte så besynnerligt. Men nog borde herrar Helén och Fälldin betacka sig för att följa dem och den vådliga vandringen genom att i varje fall ta avstånd från de här av mig citerade raderna.

Herr talman! Jag vill till sist ytterligare understryka hur betydelsefull vi anser just den här frågan vara. Jag upprepar än en gång att personlig äganderätt, enskUd företagsamhet och en utspridning av ägandet på så många människor som möjligt - ett raål att sträva efter — utgör en viktig förutsättning för de enskilda raänniskornas och landets raateriella välstånd. De enskUda raänniskornas rätt och raöjligheter att äga och förvalta fast egendom, sitt eget hus, är väsentliga faktorer i en demokrati. Det allmänna måste självfaUet ha möjlighet — jag upprepar det än en gång, lyssna nu herr Lidbom! - att även genom tvång förvärva sådan egendom sora absolut behövs för att tUlgodose vissa bestämda och angelägna syften. Men sådana förvärv skall betraktas som undantagsfall. De skall inte vara regel. Och de måste då ske under betryggande garantier för rättssäkerhet. Europarådets konvention ora de raänskliga rättigheterna bygger på dessa grundprinciper. Det vet herr Lidbom lika bra som jag. Och det gör faktiskt t. o. ra. den utoraordentligt radikala expropriationslag sora vi kritiserade i går kväll och som riksdagen då fattade beslut ora. Men det gör inte de nya regler, som vi just nu diskuterar. Det miljö-och regionalpolitiska paketet, sora syftar tUl att skapa en bättre miljö för kommande generationer och goda livsbetingelser för människor och bygder, har genom detta förslag försetts med en mycket störande skönhetsfläck.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr HERMANSSON (vpk);

Herr talman! Det finns ingen fråga där avståndet är så långt mellan de allmänna talesätt sora vissa politiska partier använder och den faktiska poUtik sora kapitalraakt och statsmakt tillsamraans bedriver som just den regionala frågan och markanvändningen. Det avgörande är därför inte att granska vad företrädarna för de olika partierna säger utan den faktiska utveckUng som blivit en följd av deras ställningstaganden. Detsamma gäller om fraratiden. Det avgörande är inte här de många löftena utan vad sora faktiskt kan förutses på grundval av vad vi vet om den hittillsvarande utvecklingen och de krafter som drivit den.

Vad har hänt under det senaste årtiondet när det gäller befolkningens arbete och bosättning i oUka delar av landet? Koncentrationen till storstadsområdena och avfolkningen av övriga län, framför allt skogslänen, har fortsatt. Detta har skett ungefär i den orafattning som förutsattes i 1964 års regeringsförslag och i Länsplan 67. En dämpning i omflyttningen har inträtt under de senaste åren järafört raed perioden 1960-1965, men detta beror på att den försämrade tillväxten och lågkonjunkturen nu drabbar även storstädernas arbetsmarknad. Men taget i stort är bilden klar; koncentrationen och avfolkningen fortsätter.

RegionpoUtiken har alltså varit "framgångsrik" i den meningen att den fullföljt den ursprungliga raålsättningen. Syftet raed den statUga politiken har helt enkelt varit att befordra och följa upp koncentrationsprocessen

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

inom det kapitalistiska näringslivet. LokaUseringsstödet och de ärbetsmarknadspoUtiska insatserna skulle inte vända tendensen till avfolkning i skogslänen. De skulle endast möjliggöra en smidigare omvandUng av dessa regioner och förhindra att avflyttningen blev så katastrofal att grundvalen för den förda poUtiken rubbades.

Regionpolitiken har däremot inte varit framgångsrik, om man på den ställt kravet att den skulle garantera raänniskorna arbete i deras herabygd. Men detta var heller aldrig de poUtiskt dorainerande krafternas avsikt.

Det måste alltså fastslås att den förda statUga regionpolitiken inte har skapat rejuonal balans. Skogslänens andel av antalet anmälda arbetslösa har sedan 1965 i stort sett legat orakring 40 procent. Lönestatistiken visar inga tendenser till utjäraning mellan regionerna. Snarast har klyftan tenderat att växa något. Stockningseffekterna i storstäderna har förstärkts. Trafiksituation, stadsmiljö, klasskillnad mellan bostadsområdena har icke förbättrats utan i allmänhet förvärrats.

Vad vill de politiska partierna göra nu? Oppositionen mot avfolkningen octi koncentrationspolitiken har tillväxt snabbt under de senaste åren. Under trycket härav har socialdemokraterna något gett avkall på den koncentrationsvänliga regionpolitiken. De går nu med på att ställa upp befolkningsramar för varje län såsom raålsättning för utvecklingen fram till 1980, där för skogslänen ställs som mål oförändrad befolkning. Man räknar med fortsatt tillväxt i de tre storstadsområdena, dock en dämpad sådan.

Detta är en något bättre målsättning än man tidigare haft, men den förutsätter att utflyttningen från skogslänen skall fortsätta. Skogslänen har nämligen en naturUg befolkningstillväxt - födelsetalen är högre än dödstalen. Även målet oförändrad befolkning förutsätter därför utflyttning. Sko.gslänen skaU alltså enligt regeringens planer inte heller i fortsättningen få behålla sin naturUga befolkningstillväxt. Den vill regeringen flytta till storstadsområdena. I sin huvudlinje skiljer sig alltså 1972 års socialdemokratiska regionpoUrik inte från 1964 och 1970 års.

Centerpartiet har ju framfört en i ord skarp kritik av koncentrationen och den officiella regionpoUtiken. Man har lagt fram en egen riksplan enUgt vilken alla län skaU ha del av den framtida folkökningen. Storstadslänen skall enligt centerns målsättning ha en mindre folkökning än enhgt regeringens.

Men det avgörande kan ju inte vara att stäUa upp s. k. befolkningsramar - vilket både regeringspartiet och centern gör — utan vilka åtgärder sora partierna kan anvisa för att nå de uppställda målen. Det måste då konstateras att varken socialderaokraterna eller centerpartiet kunnat anvisa de raedel raed vilka raan kan nå de befolkningstal för länen som uppställs. Och det gäUer såväl regeringspartiets blygsammare målsättning som centerpartiets mera långtgående.

Vad är nämligen det avgörande för att en befolkning av viss storlek skall kunna bo och leva inom ett oraråde, t. ex. ett län? Jo, det måste ju vara att det inom länet finns tillräckUg sysselsättning. Brister det i fråga om sysselsättningstillfällena då komraer orarådet också förr eller senare att förlora befolkning.

Nu finns det redan en stor arbetslöshet i Sverige, och den är relativt störst i skogslänen. För att uppnå målsättningen ora en i stort sett oförändrad befolkning i skogslänen 1980 måste en stor mängd nya arbetstillfällen tillföras dessa områden. För att raotverka den fortgående tendensen till rainskningen av arbetstillfällena, för att göra slut på arbetslösheten, för att bereda heltid åt de nu deltidsarbetande och för att öka förvärvsfrekvensen bland kvinnorna åtrainstone i samma takt som gällt de senaste åren inora landet måste mellan 1970 och 1980 sararaanlagt 120 000 nya arbetsplatser skapas i skogslänen.

Ett sådant tillskott vad beträffar arbete och sysselsättning kan oraöjligt skapas raed de åtgärder regeringen föreslår. Regeringens raålsättning för skogslänen är därför ett propagandistiskt sken.

För att klara centerpartiets målsättning behövs det ett ännu större tillskott av nya arbetsplatser. Det kan centerpartiet inte klara med de åtgärder partiet föreslår. Men bägge dessa partiers målsättningar för regionpolitiken i skogslänen blir därmed irrbloss, sora är avsedda att leda vilse. Vad socialdemokraterna och centerpartiet säger ora bevarande av befolkningen i skogslänen och t. o. ra. ökning av den kan låta radikalt jämfört med verklighetens avflyttningspoUtik under 1960-talet, men det är i så fall frasradikalisra. Det är ord utan täckning i de praktiska åtgärder raan vill gå med på.

Bägge dessa partier — och det gäller givetvis även folkpartiet och moderaterna — har missat det sora är det helt väsentUga, om man vill genomföra en riktig regionalpoUtik, en poUtik som skapar regional balans, en poUtik som kan ge människorna arbete och utkorast i deras hembygd. Och detta helt väsentliga är att skapa sysselsättning, att skapa en tillräcklig ekonoraisk tillväxt.

Det nya i situationen är ju att kapitaUsmen inte längre förmår att skapa denna tillväxt, att ge människorna full sysselsättning. Ekonomiska kriser med åtföljande arbetslöshet har det alltid funnits så länge kapitalismen existerat. Men den nuvarande arbetslösheten beror inte enbart på den akuta krisen, den beror till stor del också på långsiktiga, på vad som brukas kallas strukturella förändringar inora näringslivet. Dessa sararaanhänger raed koncentrationen, raed raonopoliseringen, raed det minskade utrymraet för kapitalistisk utveckling.

Karapen raot arbetslösheten och kampen för en riktig regionalpohtik hänger därför ihop. De förutsätter bägge att man vidtar åtgärder för att bryta monopolens och storfinansens maktställning. De förutsätter att raan tar steg mot planhushållning och sociahsm.

Från socialderaokratiskt håll brukar hävdas att raan inte kan spika fasta befolkningsraraar för de olika länen. Man kan bara ställa upp s. k. planeringstal. För vår del raenar vi att det är både möjligt och nödvändigt att ställa upp bestämda målsättningar för hur stor befolkningen börvara inom en viss större region år 1980. Detta förutsätter ju inte alls, sora det brukar heta i den socialderaokratiska agitationen, att man vill hindra folk från att flytta mellan länen. Verkligheten är ju att storkapitalets, regeringens och de borgerUga partiernas regionalpoUtik har tvingat människor att flytta från skogslänen till storstadsorarådena. Detta tvång måste bort. De människor som vill stanna i sin hembygd måste

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

beredas arbete och utkomst där.

Det krav vänsterpartiet komraunisterna stäUer — att ingen utflyttning skaU behöva förekomma från skogslänen — är ett försvar för människorna mot tvånget från kapitalraakt och statsraakt. Det innesluter inget tvång mot skogslänens människor, det uttrycker tvärtom de intressen dessa anser vara deras egna.

Samtidigt som centerpartiet inte anvisar tillräckliga medel för att genomföra de målsättningar raan uppställer, vill raan ha en ytterligare decentraLsering så att länsorganen har hand ora hela den regionala utveckUngsplaneringen. Centrala organ skall fastställa ramar och riktUnjer för resursfördelning, säger raan, men sedan skall lokala organ bestämma fördelningen inom länen.

Detta är naturUgtvis riktigt på vissa områden, och så tillämpas det ju också. Men som en allmän regel för regionpoliriken och näringspoliriken är centerns paroll ohållbar. Det kan förenklat sägas att det finns två olika maktapparater som i det nuvarande samhället har det avgörande inflytandet över lokaliseringen av företag, sysselsättning och därmed människor. Den ena är den statligt-kommunala maktapparaten. Den andra är det kapitalistiska näringsUvets maktapparat. Ora raan vill en decentralisering, raåste man bl. a. söka använda den statUgt-komraunala maktapparaten för att motverka besluten inora den privata kapitaUstiska maktapparaten. Besluten om industrUnvesteringar, t. ex. i nya stålverk, nya kemiska industrier, nya verkstadsindustrier, träffas inora storfinansens raaktsfär. Länsorgan har ännu svårare än centrala statUga organ att motverka sådana beslut, att söka få ändringar till stånd, att träffa beslut i annan riktning.

Att följa centerpartiets linje om en total decentraUsering av de regionpoUtiska besluten till länsorganen innebär därför att ge storfinansen ännu större makt än den har för närvarande. Landstinget och länsstyrelsen i herr Fälldins hemlän kan inte rå på Svenska cellulosakoncernen, sora dirigeras av Handelsbanken och dess finansintressen. Därför läggs fabriken i Svartvik ner, därför läggs fabriken i Krarafors ner. En riktig statlig politik har större utsikter att rå på dessa krafter. Centerpartiets linje är alltså inte till fördel för folket. Den är till fördel för storfinansen.

Sedan raåste tilläggas att det avgörande när det gäller såväl statens som de länskommunala organens handlande är det inflytande som folket kan tillkämpa sig över dera. Men ingen planering i enbart lokal skala kan lösa frågorna ora sysselsättning och regional balans. Det krävs beslut i nationell skala. För att motverka de stora s. k. multinationella företagens verksamhet och den koncentration de bedriver krävs det också saraverkan internatio.nellt mellan arbetarna, mellan folken.

Vad som behövs är på en gång ökad central planering och ökat folkligt inflytande om full och effektiv sysselsättning i länen skall kunna klaras, om regional balans skall kunna vinnas, ora människorna skall kunna garanteras arbete och utkomst i sin hembygd, om miljöproblemen skall kunna lösas.

För att säkra ett meningsfyllt och produktivt arbete åt alla, raän och kvinnor, krävs det frara till 1980 ett tillskott på flera hundra tusen

arbetstillfällen i Sverige. Det visar den väldiga uppgift som måste lösas. För detta krävs ett brett upplagt näringspolitiskt och teknologiskt utvecklingsprogram, sora planraässigt syftar till att bygga ett avancerat och fraratidsbetonat näringsliv grundat på modernaste teknik. De totala kostnaderna för det beräknade antalet nya arbetstillfällen sora behövs kan uppskattas till inte raindre än 120 miljarder kronor.

Det privatkapitalistiska näringslivet och den nuvarande statUga regionpolitiken klarar inte problera av denna orafattning. Det krävs sådana ingrepp i den rådande maktstrukturen i samhället, att hittills dorainerande grupper av kapitalägare finner dera helt oacceptabla. Planhushållning och sociaUsra är nödvändiga för att klara dessa problera sora är det svenska folkets stora framtidsfrågor för det närmaste årriondet.

"Nu gäller det sysselsättningen, nu skall vi inte tala om socialism", sade en ledande socialdemokrat häroradagen i riksdagen. I dag komraer kanske socialderaokraterna att säga: "Nu gäller det landets framtid, nu skall vi inte tala om sociahsm." Men både ekonomiska kriser och massarbetslöshet, koncentration och avfolkning, regional obalans och förslumraade miljöer är produkter av det kapitalistiska produktionssättet. Socialismen skapas inte över en natt, inte över den här vintern heller i Sverige. Men man kan inte föra karapen effektivt mot arbetslösheten, mot avfolkning och koncentration, om raan inte tar upp kampen mot storfinansens maktställning och mot kapitalismens ekonomiska system.

De åtgärder som vidtas i dag raåste leda frara till sarahällsförändringar — får inte konservera de lagar, raekanismer och maktgrupper som skapat missförhållandena. Från den utgångspunkten har vänsterpartiet kommunisterna utformat de konkreta förslag om regional- och planpolitiken, som framlagts i raotion nr 1819. Dessa förslag inbegriper bl. a. planmässig styrning av investeringarna, att man gör en total samhälleUg kostnadskalkyl och inte låter profiten vara styrningsfaktor, att ett näringspoUtiskt och teknologiskt utvecklingsprogram utarbetas, att såväl AP-fonderna sora andra kapitalkällor raobiUseras för att i regionerna skapa statliga basindustrier, vilka kan utgöra stommen i den regionala ökningen av sysselsättningen, att miljöskadliga produktionsmetoder förhindras och att man skapar förutsättningar för spridning av tunga och hittills miljöfarhga industrier samt att nya huvudprinciper för den fysiska riksplaneringen utarbetas. Riktpunkten för åtgärderna måste vara att kapitalmakt skall ersättas med folkmakt. Detta förutan finns ingen varaktig lösning av de stora frågor sora vi i dag diskuterar.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Jag inledde debatten här i dag med ett principiellt anförande där jag inte fann anledning att polemisera mot något annat parti utan snarare fast mer uttryckte min glädje över den breda uppslutning som regeringens förslag om regionalpolitik och hushållning med raark och vatten hade fått.

Knappt hade jag lämnat talarstolen, förrän herr Fälldin äntrade upp och höll ett till ton och innehåll mycket aggressivt anförande riktat raot socialderaokratin raen där raåltavlan ju delvis var även andra partier. Jag återkommer så småningom med anledning härav till herr Fälldin.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr Herraansson gör det lätt för sig på ett sätt. Han säger: För att genomföra en god regionalpoUtik måste raan ha ett helt annat sarahällssystem - ett socialistiskt samhällssystem. Men det har vi inte i dag, utan vi har dagens ekonomiska system. Socialdemokratins väg har alltid varit att angripa de problem som vi har här och nu.

En annan sak som jag vill säga är att detta herr Hermanssons sociaUstiska system tror jag inte vore ett bra system. Det har enligt rain mening aUtför mycket stalinistiska förtecken och skulle leda till en helt otymplig byråkrati, sora vore ineffektiv och sora skulle innefatta allvarUga risker för raänniskors frihet. Men genora att herr Herraansson företräder de uppfattningarana riktar han ju samtidigt en förödande kritik mot centerns hela idébild, som en motsättning meUan å ena sidan den väldiga centraldirigering sora skulle behövas för att förverkliga centerns mål och å andra sidan centerns tal om decentraUsering och länsdemokrati, som inte skulle vara ett tillräckligt effektivt instrument för att ingripa mot svårigheter av t. ex. typen nedläggningar av storföretag i herr Fälldins eget hemlän.

Herr Heléns anförande, sora väsentligen följde sararaa Unje sora regeringspropositionen, har jag ingen anledning att poleraisera mot. Det var på raånga punkter mycket väl formulerat. Man kan möjligen beklaga att herr Helén inte talade ora för svenska folket raot vem han riktade sin förödande kritik - det var alltså egentUgen mot centerpartiet - jag får alltså stå för den efterkommande varudeklarationen - delvis i formuleringar som överträffar vad vi har kunnat prestera. Men vi är så snälla och beskedUga och har inte den polemiska skärpa sora folkpartiet ibland kan uppbåda, inte rainst raot raittenbrodern.

På en punkt tror jag att herr Helén i sitt, sora jag säger, utraärkta anförande var offer för en missuppfattning. Det var när han talade ora Ljusnan. Han höll en engagerad betraktelse om att man nu skulle spara Ljusnan, att man skulle stödja befolkningen där uppe. Men ser man litet närmare på vad folkpartiet har föreslagit, finner raan att det inte har föreslagit någonting annat än att ärendet skall avgöras av vattendomstolen. Och vattendomstolen dömer efter lag och förordning och kan inte ta hänsyn till uttalanden av olika slag — den är inte bunden av det. Ärendet kommer helt enkelt att överlämnas till vattendomstolen, och sedan får det bli utbyggnad eller inte. Men då bör man inte förespegla de människor uppe vid Ljusnan, som inte vill ha någon utbyggnad av älven, att deras önskemål därigenora har bhvit tillgodosedda. Det är tvärtora så, att de som vUl ha utbyggnad har gett sig till känna under de senaste dagarna och sagt att det skulle vara bra om de borgerliga vann voteringen, eftersom det då blir vattendomstolen sora får avgörandet, och vatten-dorastolen kanske ger tillstånd att bygga ut älven.

Jag kan inte bedöraa detta, eftersora vattendorastolen är en dorastol, och en sådan kan raan inte påverka, raen ora majoritetens förslag går det att säga att det är rimhgt att man skall tillämpa nuraera gällande lagstiftning när det här ärendet skall gå vidare till regeringen, och då får raan göra en allsidig bedöraning.

Men regeringen har inte haft någon sora helst raöjlighet att ta ställning till ärendet, helt enkelt därför att det är ett privat bolag sora vill bygga ut

och därför att bolagets ansökan läranades in vid en tid då enligt gällande lag tillåtligheten skulle avgöras av vattendomstolen och icke av regeringen. Om utskottsmajoriteten bifaller propositionen, komraer frågan givetvis i ett annat läge.

Jag hoppas att detta bara var en missuppfattning av herr Helén av gällande lagstiftning och utskottets skrivningar, men det är ju synd att sprida dessa missuppfattningar till människor som känner sig engagerade i frågan.

Herr Bohman höll delvis sitt vanliga anförande. Det tillåter jag mig att förbigå. Det innehöll till en del den vanliga svartmålningen av Sverige, men det anförandet har vi hört herr Bohman hålla raånga gånger här i karamaren. Herr Bohman och jag kommer säkert att diskutera det ämnet i framtiden. Med hänsyn till det stora antalet talare skall jag inte försöka ta upp den delen av herr Bohmans anförande nu.

Den andra delen av herr Bohraans anförande gäUde hela regionalpoli-riken. Det intressanta var de klart manchesterUberala tonfall som herr Bohman anslog. Här skulle man inte styra utvecklingen, utan här skulle marknaden få ordna saker och ting till det bästa: marknaden skulle säkert ha ett socialt innehåll. Herr Bohman befann sig i det avsnittet långt ifrån regeringen raen också synnerligen långt från utskottet och sina egna partivänner i utskottet och hela ljusår från centern. Jag vet inte varför herr Bohraan höll den delen av sitt anförande; jag får förutsätta att hans partivänner står för vad de har sagt i utskottet.

Om jag tillåts citera något på latin, skulle det vara: Dixi et salvavi animara raeara, dvs: Detta säger jag för att frälsa rain själ. Den Bohmanska själen, alltså. Den manchesterUberala själen är frälst, och sedan må moderaterna i utskottet rösta för en raodern regionalpolitik!

Därför skall jag inte poleraisera raot herr Bohraan ~ det var i ett för hans själ angeläget ärende han var ute.

På en punkt har moderaterna helt skilt sig från oss andra. Det är när det gäller marken. Den frågan diskuterades i natt — vid spöktiramen, som herr Bohman sade, innan han gav sig in på sina Utet spöklika betraktelser. Då polemiserade han mot statsrådet Lidbom mycket länge, men detta vill jag inte ta upp här - kanske statsrådet Lidbom har möjlighet att göra det senare under debatten; det är väl bäst att de båda diskuterar det direkt.

Herr Bohraans poleraik riktade sig också, och raed ora raöjUgt ännu större skärpa, mot hans borgerUga vänner, men det får dessa ta upp — inte jag. På en punkt vill jag ändå ta upp frågan om markspekulanterna. Herr Bohman försökte antyda att man försöker ta ifrån raänniskorna någonting och att raarkägare skall behandlas Uka.

Men vad är det fråga om när det gäller att skydda miljön? Jo, sarahället skall t. ex. kunna besluta: Det här raarkområdet skaU förbU grönt! Här vill vi inte ha kontorsskrapor eller höghus eller annan bebyggelse! Detta får markägaren då finna sig i. Han behåller sin egendora, men han får finna sig i den begränsningen.

Samhället kan vidare säga; Den här kustremsan skaU vara öppen och tiUgängUg för alla; den skall inte byggas full av sommarhus och villor och exploateras. Det får markägaren finna sig i. Eller; Den här grusåsen skall vi bevara i landskapet. Där vill vi inte rillåta att grävskoporna hugger sår i

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vat ten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

naturen. Detta får raarkägaren finna sig i. Eller ett annat exerapel: Den här älvsträckan - kring Ljusnan eller någon annan älv - vill vi bevara i dess natuirUga tillstånd. Där vill vi inte ha något kraftverk. Detta får den markägare som äger fallhöjden finna sig i.

Allt detta håller jag med om, säger herr Bohman.

Men vad innebär då hans krav på rättvisa raellan oUka raarkägare, kravet att alla raarkägare skall behandlas Uka? Jo, han raenar att de raarkägare, som inte får bygga kontorshus eller somraarvillor, inte får sprätta upp grusåsen och inte får anlägga kraftverk, skaU ha ersättning. Ersättning av vem? Jo, av staten, dvs. av skattebetalarna. Men, herr Bohman, i så fall innebär ert krav på rättvisa att aUa människor, som inte har förraånen att äga raark, via skatterna skall subventionera de måhända besvikna markägare som hade hoppats kunna exploatera sin mark på det sätt sora gav största möjUga ekonoraiska utbyte utan hänsyn till miljövärdena men som tiU följd av hänsynen till miljövärdena inte kunnat få tillstånd till det, därför att det skulle bU till skada för andra människor, både i denna och i komraande generationer. På denna punkt säger en bred raajoritet i riksdagen: Vi tar inte ifrån raarkägaren hans mark, men vi kan inte med skattebetalarnas medel ersätta väldiga värden av en raöjlig exploatering till förfång för naturvården och railjövården. Miljövård är att bevara det bestående, sade herr Bohman i god konservariv anda, men i god konservativ anda skulle det också innebära att raan raed skattebetalarnas medel ersatte privata markägare för att det bestående skall få bU bestående och icke exploateras med ekonoraisk vinst. Där står herr Bohman isolerad.

I övrigt hänvisar jag i den debatten till ett direkt möte mellan herrar Bohraan och Lidbora, och även herrar Lundkvist och Grebäck, sora i natt efter vad jag vet höll ett behjärtat anförande där han påpekade att moderaterna tycktes vara något slags garanter för raarkspekulation.Sä har jag inte ens uttryckt det, raen det kanske Ugger någonting i det - det fär vi höra senare i debatten.

Så till herr FäUdin, som höll ett oerhört polemiskt anförande, som hela tiden riktade sig mot socialdemokratin, raen det måste ju i lika hög grad vara riktat mot moderaterna och folkpartiet. Vi får så att säga utgöra ett ställföreträdande Udande. Skallet mellan de borgerUga partierna sker via oss, och det må vara hänt — den uppgiften kan vi fylla här i Uvet.

Herr Fälldin sade först och främst att jag inte hade läst centerns riksplan; jag hade bara läst tidningar. Nej, det är nog en missuppfattning. Jag har visst läst riksplanen, men jag har också läst omdömen om denna riksplan, och det var omdömena i den borgerliga pressen som jag anförde i den allmänpoUtiska debatten. Dagens Nyheter skrev att centerns riksplan förmodUgen är "det mest centralistiskt inspirerade dokument som något svenskt parti, komraunisterna undantagna, presenterat under efterkrigstiden". Det skulle krävas "en oerhörd maktanhopning till kansUhuset — långt större än Palme någonsin vågat eller velat drömraa ora", ora lorslaget skulle genoraföras. Jönköpings-Posten skrev: "Centern måste som medel för sin decentraUseringspolitik motivera en politisk centralstyrning som inte har sin motsvarighet i västvärlden." Vestman-

lands Läns Tidning skrev att det är "ett ovetrigt dokuraent" och; "Det är nog bra att sätta potatisen raed järana mellanrum i fårorna, men nu är det faktiskt fråga om människor som det vUctigaste i sarahällsbyggandet."

Detta hindrar inte att jag hade läst riksplanen. Men raan får också läsa andra sidan, och i det här fallet tog jag några borgerUga tidningar, och det var raåhända inte så vänliga onidöraen de hade.

Herr Fälldin ställde några frågor, där han i stor utsträckning exercerade siffror. Han sade att regeringen hade justerat ned befolkningstalen i skogslänen; nu kunde de inte ge service. Eller kunde jag med äran i behåll hävda det? Ja, det är ju inte fråga om dueller nu.

Länsprogrammen utgick ifrån en totalbefolkning på nio railjoner invånare. Regeringen och centern utgår från en totalbefolkning på 8,5 railjoner invånare år 1980 raed hänsyn bl. a. till sannoUkheten av en rainskad invandring. Då måste självfallet invånarantalet justeras ned.

Men det hindrar inte att vi även raed de befolkningstalen kan klara en hygglig service i alla delar av länen.

Det kan inte ha undgått herr Fälldin att en central del i de regionala handlingsprogrammen utgörs av förslag till åtgärder för att klara serviceförsörjningen i glesbygderna.

Äran i behåll — jovisst, raen det gäller också att ha anständigheten i behåll när raan citerar poUtiska meningsmotståndare.

Sedan sade herr Fälldin att här utgår man — han avsåg därvid utskottet, och den saken får utskottets representanter klara upp — från en befolkning på 200 000 invånare i Stockholra. Det byggde han flera sidor i talet på. Men det står ju i regeringsförslaget att raed hänsyn till födelseöverskott och sådant och en med tillgängliga resurser anpassad planeringsnivå har man en befolkningsökning på raellan 120 000 och 195 000 raänniskor. Det innebär en väsentligt minskad expansionstakt jämfört raed 1960-talet — ungefär en halvering av befolkningsökningen. Men då skall raan inte göra påståenden om förslaget som inte finns. Utskottet har här följt regeringens förslag.

Sedan innehöll herr Fälldins anförande igen den här anklagelsen mot socialdemokratin för att ha drivit koncentrationspolitiken. Det är samhället som drivit koncentrationspolitiken, sade herr Fälldin.

Jag tog exerapel från skolan: 9-årig grundskola i hela landet, dubbelt så många gymnasieorter och tre gånger så många högskoleorter på s<- "are år. Är det centralisering? Jag tog vidare sora exempel kommunalskatte-utjäraningen, lokaliseringsbidragen och allt det andra sora vi gjort för att få en jämnare fördelning. Regeringen - samhället - har alltså gått eraot koncentrationstendenserna så mycket man kunnat göra det.

Vera har då koncentrerat? Centern har inte haft några förslag här i riksdagen sora gått längre i det avseendet. Det oraråde där centerpartiet verkligen haft ett inflytande är inora den ekonoraiska föreningsrörelsen på jordbrukets oraråde — den är nästan helt dorainerad av centerpartister. Vad har hänt där? Om tiden medgav det skulle jag kunna gå igenom punkt efter punkt, område efter oraråde; slakterierna, kvarnarna, brännerierna, raejerierna. Där sker det ju en centralisering, en rationalisering, en koncentration sora har få - ora ens något — raotstycken i andra delar av samhällslivet. Jag skall inte säga här om detta är berättigat eller

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten.

inte — det kan raan diskutera i annat sararaanhang. Men det är faktum.

Sedan 1950 har omkring 500 mejerier lagts ned i det här landet. Under det senaste året ligger siffran på mellan 15 och 20 mejerier varje år. Är 1971 upphörde mejeridriften - för att ta några exerapel - i Klippan, i Lamhult, i Ronneby, i Vittaryd, i Hyltebruk, i Havdhem, i Varberg, i Skee, i Filipstad, i Kristinehamn, i Vansbro, i Ange. Nu har man 150 mejerier kvar, och år 1980 skall det finnas 70 driftsplatser och ett enda företag.

I år riiknar raan raed att kunna lägga ned fem slakterier, nämligen slakterierna i Alingsås, Karlskrona, Eskilstuna, Norrköping och Valbo. Stora utredningar görs om hur man skaU kunna rationalisera, koncentrera och centralisera slakteridriften i södra Sverige. Man skall slopa alla föreningar och ha sex slakterier kvar. Det har Uvat andarna. Man bygger Böndemas hus i Malmö. Man bygger Böndernas hus i Stockholra.

Jag vill inte påstå att detta förfaringssätt är felaktigt. Vi diskuterar inte den frågan. Det sägs ibland att denna utveckling beror på att antalet kor rainskar eller på andra faktorer. Men föreningsrörelsens verkställande direktör förklarar att om man med centraUsering raenar koncentration till större företag, då raåste den trenden fortsätta. Varför? Jo, det tjänar man pengar på. Annars, säger raan, bUr det kanske högre priser för konsumenterna eller lägre inkomster för bönderna. Man måste begagna stordriftens fördelar för att ta ut största möjUga vinst på verksamheten.

Jag kritiserar inte detta. Det som för mig är obegripUgt är att samma centerpartister — herr Fälldin var själv med i föreningsrörelsens styrelse för ett par år sedan — sitter pä det ena stället och slår ihop, centraUserar, rationaUserar, koncentrerar och flyttar folk. Sedan går raan till lokalen bredvid och påstår att det är samhället som koncentrerar. Men om man å ena sidan tar bort 500 mejerier och å andra sidan ger ett tillskott av 500 skolor ute i landet — vem är det som centraliserar, samhället eller böndernas föreningsrörelse? En satsning på Norrbotten med två miljarder kronor i investeringar. Böndernas hus i Malmö - vem är det som centraUseiar?

Detta kan tyckas vara likgilrigt, men det är det inte, för det berör själva trovärdigheten i centerns framställning. Bondekooperationen styrs av hårda ekonomiska lagar, sora raan anpassar sig till och utnyttjar till egen fördel. Jag skall inte kritisera detta. Jag kan inte ta upp det till bedöraning. Men det går inte att på ett poUtiskt plan sedan framstå som om man företräder någonting annat.

Nu var herr Fälldin htet ledsen över att jag sagt att centerns plan inte är trovärdig. Men ora vi skall ha 100 000 flera människor i skogslänen har jag frågat: Hur skall det gå till? Vad har ni för medel utöver regeringens poUtik? Centerpartiets reservanter erkänner följande — och det hedrar dem: "För uppnående av den målsättning, som ramarna är uttryck för, har i motionen inte föreslagits några regionalpolitiska medel av annan karaktär än de sora förordas i propositionen." Man har alltså inga andra ambitioner när det gäller medlen, utan man begagnar precis samma medel sora socialdemokrater, folkpartister och moderater. Då har man själv undergrävt sin trovärdighet. Då är de fasta befolkningstalen borta, och det tror jag är en upprensning av debatten.

Nej, felet med centerns hela tänkande är egentUgen att raan inte angriper de ekonomiska krafterna utan riktar sig raot människorna i stället. Hi'rr Fälldin har raånga gånger talat ora att sarahället inte skall betala flyttningsbidrag. Det är ett uttryck för flyttningspoUriken. Men de allra flesta flyttar ju på egen hand. Det är ofta unga människor sora fär bättre betalt på en annan ort.

Sarahällets flyttningsstöd utgår till ungefär 20 000 raänniskor till en kostnad av drygt 30 railjoner kronor per år raot 2 000 miljoner kronor i lokaliseringsstöd av olika slag. Det är alltså en mycket liten del. Centerpartiets och framför allt herr Fälldins resoneraang är att ora flyttningsstödet togs bort skulle företagen få betala det, och då vore det raera lönsarat för företagen att lokalisera sig i glesbygder. Skall en person som ställs utan jobb därför att ett företag läggs ner, t. ex. ett av de 500 mejerierna, vänta på att det kommer ett annat företag i stället? Skall inte samhället under tiden bry sig ora honom och ge honom hjälp att flytta någon annanstans? Skulle ett sådant handlande stimulera tUl lokalisering?

För att förenkla det hela skall jag beskriva ett konkret fall. När Kristianstad-Blekinge Slakteriförening, KBS, lade ner slakteriet i Karlskrona, berördes ett 40-tal man. Många av dem fick andra jobb i Karlskrona. Fem slaktare och en köttklassificerare fick flyttningsbidrag av AMS för att fortsätta att jobba åt slakteribolaget i Krisrianstad, dit man hade centraUserat verksamheten. En annan fick flyttningsbidrag och jobbar nu på ett gjuteri någon annanstans i landet. Men låt oss hålla oss till dera sora flyttade till KBS i Kristianstad. Tror ni att bönderna hade låtit bli att lägga ner slakteriet i Karlskrona om vi inte hade gett flyttningsbidrag tiU de anställda?

Ett liknande fall inträffade i Jämtland. När mejeriet i Hamraarstrand lades ner därför att raejeridriften i Jämtland skulle centraliseras till Östersund, berördes fem anställda. Två fick flyttningsbidrag av AMS så att de kunde fortsätta i sitt gamla yrke vid mejeriet i Östersund.

När slakteriet i Sveg lades ner fanns det tolv anställda. Fyra fick flyttningsbidrag för att kunna flytta till det centraUserade slakteriet i Östersund för att fortsätta i sin branscU, då åt Nedre Norrlands Producentförening.

Hade bönderna låtit bli att lägga ner mejeriet i Hamraarstrand och slakteriet i Sveg, om vi inte hade gett flyttningsbidrag till de här raänniskorna?

Man raåste bryta ner det allraänna talet om flyttning och se till de konkreta, enskilda fallen där människor berörs. Vi måste hjälpa enskilda människor. Att ta bort detta stöd innebär att man lämnar människan i sticket. Det är de mest utsatta som ofta får det stöd som flyttningsbidraget utgör.

Detta är en av de få punkter, där centerpartiet haft en annan inställning än vi beträffande raedlen för regionalpolitiken.

När det gäUer människan i storstadsorarådena är det likadant. Man kanske bestäraraer att det skall bo raindre folk i en storstadsregion. För att få ner befolkningstalet skär man ner bostadsbyggandet, åldringsvården, antalet sjukhusplatser, fritidslokaler etc. Men människorna föds ju

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

ändå där och de bor där. Det är människorna som drabbas ora man skär ner samhiillets service och egentligen inte vågar göra någonting åt marknadskrafterna. Människorna vingklipps och inte de ekonomiska krafterna.

Med en sådan inställning kommer man alldeles bort från det tänkande som har legat bakom när vi har försökt bygga upp samhället.

Jag har tagit del av en studiehandledning som används inom centerns studieverksamhet om regionalpolitik i hela landet under denna vinter. Någon skriver i denna studiehandledning: Skolbyggen i en glesbygd betyder bara att bygden snabbare töras på folk, därför att skolan ger den lokala befolkningen en utbildning sora det är oraöjligt att få användning för i lokalsamhället. Alltså borde raan ha en utbildning sora huvudsakligen inriktas på utbildning i de verksamheter som kan finnas på orten.

Ärade kammarledaraöter! Tänk er in i vad detta betyder. Det betyder att en pojke eller en fUcka som växer upp i en sådan ort, som kanske skulle vilja bli raekaniker, lärare, tekniker eller sjuksköterska, inte skulle få den utbildning som kommer alla andra ungdomar i landet till del och som öppnar chanser, utan man skulle styra den grabbens eller fUckans utbildning rakt in på jorden eller skogen, dvs. de verksamheter som finns på den oraedelbara orten så att man kunde binda den människan fast där därför att den inte hade valmöjligheter.

Jag reagerar oerhört starkt inför sådana tankegångar därför att de strider mot hela den grundsyn på människor som vi försökt bygga upp i vårt samhälle; unga människor skall få chansen att utveckla sin personlighet till måttet av sin förmåga och sina intressen. Utbildningen skall vara lika för ungdomarna, de skall ha chansen att välja de yrken och sysselsättningar som de har intresse för och trivs med. Om raan tror sig kunna driva en regionalpoUtik som på det här sättet skulle vingklippa unga människor, tror jag att dessa skulle reagera oerhört starkt emot denna.

Jag hade inte tänkt ta upp denna polemik i dag, raen efter herr Fälldins aggressiva utspel måste jag göra det. Även ora man gjort glädjande reträtter från de resonemang sora gjordes när riksplanen först lades frara, består oradöraet att centerns politik inte är trovärdig därför att man inte anvisar medel för att nå sina mål, därför att raan ger raänniskor föreställningar sora man inte kan uppfylla och därför att man på egen planhalva — det enda område man själv kan behärska — inte på något sätt följer de planer som raan kräver att sarahället skall följa och därför att man inriktar sina åtgärder mot människorna i stället för mot de ekonomiska krafter, som en bred riksdagsmajoritet ändå vill att vi efter förmåga skall styra för att gagna människomas välfärd.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Sex minuter går fort och jag måste därför fatta mig mycket kort.

Jag vill hänvisa herr Bohrnan till vår raotion 1813 där vi på s. 8 säger: "De rena spekulationsintressena skulle kunna avgränsas ora ersättnings-och inlösenrätt gavs till den sora för år 1972 varit mantalsskriven på brukningsenheten, till dödsbo efter person sora vid frånfället varit där

mantalsskriven och till successorer och följande innehavare av en sådan rätt." Detta har vi följt upp i en reservation som herr Bohman och andra av kammarens ledamöter har en möjUghet att biträda i omröstningen.

Herr Helén pekade på ålderssammansättningen i skogslänen. Det är alldeles riktigt, och just därför att den är så negativ är det bråttom att vidta åtgärder för att klara situationen i skogslänen och i andra avfolkningslän.

Herr Helén och statsminister Palrae pekade på storstadsproblemen, och herr Palme gjorde gällande att vi skulle vara ute för att skära ned sjukhusbyggandet, skära ned annan service osv. för att förhindra raänniskor att bo i storstäderna. Den här frågan, herr statsrainister, är redan tillräckligt komplicerad för att vi inte skall behöva komplicera den ytterligare genora att tillvita varandra omdömen och förslag som inte existerar i sinnevärlden. Det är väl närmast en självklarhet att möjligheterna att skapa en bättre railjö i storstäderna ökar ora befolkningsökningen inte är så snabb som hittills — det visar all erfarenhet. Alla försök att påstå att vi vill tvinga folk att flytta bort från storstäderna strandar på att våra förslag innebär att storstäderna skall planera för den folkökning som födelseöverskottet leder rill. Vår siffra på en ökning raed 65 000 människor i Stockholms län har ju denna innebörd. I propositionen säger statsrainistern själv att en lugnare tillväxt i storstadsregionerna ökar inte bara utryramet för ekonomisk tillväxt i andra delar av landet, utan gör det också lättare för storstäderna att klara utbyggnaden av samhällsfunktionerna och bemästra miljöprobleraen. Det är ju vår tes för att verkligen därapa storstadstillväxten. Hur kan statsministern och andra i det läget stå upp och säga att vi försvårar för raänniskorna att leva i storstäderna?

Herr Herraanssons tes, sora statsrainister Palrae anslöt sig till, var att länsderaokratin inte är tillräcklig för att t. ex. hindra nedläggningar av storföretag i Västernorrland. Får jag fråga; Vad har ett 40-årigt socialderaokratiskt regeringsinnehav betytt i det avseendet? Vad har det betytt för Västernorrland, när SCA nu vidtar dessa åtgärder.

Man säger att centern inte föreslär några raedel för att koraraa till rätta raed problemen. Ja, vi har angett dem här och sagt att det i princip inte är några nya raedel, raen att vi vill använda dera åt rätt håll. Ora vi skall kunna uppnå ett bättre sysselsättningsläge krävs det ökade investeringar inora näringslivet — det är alla intresserade av. Samhällsekonomiskt blir det inte dyrare, tvärtom, ora dessa arbetstillfällen lokaliseras så att vi får en bättre regional balans. Därför är det fel att påstå att våra förslag om en bättre regional balans skulle utgöra en påfrestning av de totala resurserna som vi inte klarar. Det är summan av investeringarna i näringslivet som vi vill fördela bättre för att ge ökad sysselsättning. Inte innebär det några särskilt stora påfrestningar i förhållande till sumraan av investeringar.

Jag har lämnat ett klart besked, herr statsministern, att bakom förslaget att planera för ytterUgare 200 000 raänniskor i Storstockholra står socialdemokrater, folkpartister och moderater i utskottsbetänkandet, och självklart riktas kritiken mot dessa parrier. Deras ställningstagande där stämmer inte alls, sade jag i mitt huvudanförande, med deklarationer

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

att det är viktigt att dämpa storstadstillväxten.

Så är det anklagelsen mot socialderaokratin för koncentrationspoUti-ken. Detta att ni har sutrit vid regeringsmakten i 40 är måste väl ändå på något sätt ha påverkat utveckUngen i det här landet. Ert regeringsinnehav har väl inte varit alldeles betydelselöst i det sararaanhanget. Det kan ni väl ändå inte stå upp och hävda. Visst måste vi kunna framföra den här kritiken. Och vad LO:s samordnade näringspolitik beträffar så har ju en vetenskapsraan sagt att detta prograra varit regeringsprograra, och där hyllade raan denna tes.

Statsrainistern anförde några siffror om vad lokaUseringspolitiken och flyttningspoUtiken kostat. Jag hänvisar till vad jag har sagt om de totala investeringarna. Men vad har utveckUngen betytt för människorna? Det var under feraårsperioden i slutet av 1960-talet sora 30 000 människor flyttades från skogslänen. Det rörde sig om 9 000 sysselsättningstillfällen som skapades i samma län.

Herr talman! Får jag i min nästa replik återkomma till herr Palmes försök att kvaUficera sig sora rationaUseringsexpert i jordbrukskoopera-rionen.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Den här debatten handlar verkligen om allt raellan hiraniel och jord. Det viktiga är ju att vi nu äntligen får en fysisk riksplan och att vi får en fastare grund för en bättre regionalpolitik, även om det koramit rned några fula sociaUstiska fläckar på ett par ställen i raajoritetsbetänkandet.

Herr Bohman ville ägna sig åt exercis i en delfråga och åstadkomma någon sorts ideologiskt gnabb med centern och folkpartiet. Utöver vad herr Fälldin redan har svarat viU jag hänvisa till vad herr Tobé komraer att säga. När det gäller frågan om ersättning för mark enligt glesbebyggel-seregleringen så är ju saken ingalunda så enkel sora herr Bohman tycktes göra gällande. Herrar Tobé och Bohman får väl diskutera detaljerna i denna viktiga fråga.

Herr Palme menade att jag var offer för en missuppfattning när det gällde Ljusnan. Folkpartiet föreslår, sade statsrainistern, ingenting annat än att vattendomstolen skall besluta. Det är fel, herr Palme. Vi ger i reservationen 15 klar anvisning om hur man skall rädda Mellanljusnan. Bara på en punkt har herr Palme rätt; Vi vUl inte ha en retroaktiv lagstiftning - inte gå in och göra ora lagstiftningen när ett raål redan är anhängiggjort. Men i sakfrågan är det faktiskt herr Palme sora måste ha missuppfattat läget. Vårt förslag innebär ju att, om reservationen segrar, riksdagen ger klar anvisning rill regeringen ora hur regler skall utforraas som skyddar outbyggda älvdalar. De reglerna och de komraunala generalplanereglerna bUr det som sedan avgör Ljusnans öde, även om vattendomstolens utslag skulle gå åt "fel håll" — ora jag får använda det uttrycket - från railjövårdssynpunkt. För innan ett sådant doraslut hunnit vinna laga kraft kommer dessa nya generalplaneregler att gälla.

Utskottsmajoriteten lovar ingenting. Man föreslår bara denna retroaktiva lagsriftning som innebär att regeringen skulle kunna pröva även denna fråga. Majoriteten ger alltså ingen garanti för att Ljusnan skall

bevaras.

Hur skulle vi kunna Uta på regeringen, som handlade sora den gjorde i fallet Ritsera? Nej, här är det fråga om att riksdagen klart tar ställning.

Sedan skulle jag faktiskt på en punkt vilja fråga statsministern om det inte i en socialderaokratisk reservation har inträffat ett olycksfall i arbetet. Det är den reservation som handlar om hur raan skall hjälpa sraåorter och ren glesbygd. Jag förstår inte hur Edra partikararater kan reservera sig i utskottet mot förslag till en statUg garantisedel utfärdad för den händelse den mest grundläggande servicen riskerar att falla bort i raindre tätorter. Det raåste ju bU billigare att staten ger koramunen ett särskilt statsbidrag för att kommunen i sin tur skall kunna stötta upp en burik, hålla låg- och raellanstadieskola vid liv, hålla liv i en filial till koraraunalkontoret. Det kan inte vara riktigt att här gå vid sidan av förslaget, för då har man verkligen inte tillgodosett rimUga krav på valfrihet för dem som för sin försörjning vill och måste bo kvar på landet, i sraå orter långt från de större tätorterna.

Här har vidare varit en debatt mellan herr Palme och herr Fälldin om vad som har hänt under ett antal år. Det har talats en del om behovet av att styra marknadskrafternas fria spel. Det var väl själva huvudtanken i statsministerns stora inlägg att det skulle finnas någon sorts dolska och anonyma marknadskrafter som verkar tväremot statsmakternas vilja och som nu raåste styras.

Ja, det resonemanget är väl riktigt så till vida att det behövs en utvecklad ramplanering, som anger riktUnjerna för sarahällets utveckling på längre sikt. Vi behöver få vad jag kallat en socialt styrd ramhushållning. Men resonemanget är fel, ora man som statsministern försöker göra de poUtiskt ansvariga utan ansvar för en utveckling, som har pågått under hela efterkrigstiden. Det är väl alldeles klart att regeringen inte kan slå ifrån sig det ansvaret. I denna del av debatten måste jag ge herr Fälldin helt rätt.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr BOHMAN (m) kort genraäle:

Herr talraan! Jag läste för en stund sedan upp en utoraordentUgt besynnerUg raening i ett av betänkandena och frågade, ora inte herrar Fälldin och Helén ville ta avstånd från den. Det ville de inte göra. Nu vet vi alltså det.

Det viktigaste är ändå att prata raed herr Palme, och herr Palrae använde nu precis samma slags polemik mot mig som han har gjort under den senaste tiden. Han bemötte inte vad jag har sagt. Herr Palme måtte alltså inte ha lyssnat till raig utan till några inre röster sora han sedan poleraiserade raot. Det ger debatten ett mycket besynnerUgt intryck.

Herr Palme talade om "svartraålning" därför att jag varnat för en alltför långt gående styrning, en övertro på planering, och påvisat vilka negativa effekter sora den hittillsvarande planeringen har fått. Skulle det vara svartraålning? Detta tal om svartmålning, som förs frän regeringsbänken, förefaller raig snart vara ett försök att strypa en debatt i vilken jag påvisar inte att vårt samhälle är dåligt utan vilka följder den socialdemokratiska poUtiken har fått. Om jag talar om vad socialderaokraterna har ställt riU med, kallar Olof Palme det för svartraålning. Det

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

kanske är ett uttryck för något slags självprövning - herr Palrae har möjUgen kommit underfund med att det är illa ställt. I så fall är det på tiden.

Vidare beskyller herr Palrae raig för manchesterliberaUsra. Ja, vad var det jag sade? Jo, jag påvisade sarabandet raellan den allraänna ekonomiska utvecklingen och våra möjligheter att föra en effektiv regionalpolitik. Jag citerade i detta avsnitt företrädesvis herr Olof Palme själv. Jag återgav vad han har sagt i sin s. k. kapprock. Om detta är att ge uttryck för manchesterliberaUsra, befinner jag raig aUtså i gott sällskap — eller i dåligt sällskap; det beror på hur raan ser det - med Olof Palrae.

Eftersora herr Palrae eraellertid tog upp frågan vill jag gå tillbaka till herr Palmes inledningsanförande. Han tecknade däri en verklighetsbild som jag tror att människorna inte upplever. När han talade om behovet av en långsiktig planering på demokratisk grund ställde han sora alternativ till detta upp: fritt spelmra för anonyma marknadskrafter, handUngsoförraåga och växande svårigheter både ekonoraiskt och socialt.

Skulle detta alltså vara en beskrivning av den blandekonorai sora utvecklats i vårt land under de 40 år sora socialdemokraterna har suttit vid makten, är det i varje fall en beskrivning som raänniskorna i vårt land inte känner igen. Den blandekonorai vi har innebär ju att samhället skall ställa upp ramar så att sådana effekter som herr Palme talade om inte uppkommer. Det är inte någon sora har kritiserat en sådan politik. Tvärtom har vi talat ora behovet av sådana generella ramregler och behovet av att påverka och stiraulera utvecklingen, men vi har varnat för detaljdirigering. Vi har också varnat för en poUtik, som gör det svårare för människorna att få en meningsfylld tillvaro som gör det svårare för vår företagsamhet, svårare att skapa resurser för att angripa de raånga sarahällspiobleraen.

Ändå upprepar herr Palme i sitt anförande att det är väsentUgt att motverka de anonyma ekonomiska krafter som människorna upplever som ett hot och att i stället ge förändringen ett socialt innehåll. Ja, visst skall vi försöka ge förändringen ett socialt innehåll inora ramen för den biandekonomi som vi behöver. Men raänniskorna upplever inte de ekonomiska krafterna på detta sätt som ett hot. Tror verkligen herr Palme att de enskilda människorna upplever de små företagen ute i landet, de knepiga hantverkarna som bygger upp industrier och de flera hundra tusen små och medelstora företagen som ger sysselsättning, som något slags hot?

Vad man däremot praktiskt upplever som ett hot är de effekter som den socialdemokratiska ekonomiska politiken skapar för människorna och deras raöjUgheter att ge sysselsättning — den fördubblade löneskatten, för att ta ett exempel, höga skatter över huvud taget och en selektiv, dvs. punktvis insatt politik sora kan få och på många håll får allvarliga konsekvenser. Att den blandekonorai som vi har haft börjar urholkas av den socialderaokratiska poUtiken det är det som utgör det allvarUga hotet, men detta konstaterande har inte ett skvatt med manchesterUbe-raUsm att göra.

Sedan frågan om ersättning. Statsrainistern måtte ha totalt missat frågans stora principiella betydelse. Den handlar om den enskilda

människans ställning raot raäktiga kollektiv - raot kommuner och mot staten - där i intressekonflikter den enskilde allrid måste ge efter. Vi har för närvarande — herrarna på regeringsbänken — vissa regler sora skall skydda den enskilde raot aUtför aUvarliga konsekvenser, då sarahället hoppar in och vUl förfoga över marken. Det är lagregler sora den socialderaokratiska regeringen själv har infört, och de bygger på att ora man hindras att utnyttja sin mark enligt de förutsättningar sora raarken ger, skall raan få ersättning därför. Ora herr Palrae polemiserar mot mig därför att jag tycker att de reglerna skall vara kvar, är det alltså en poleraUc mot den politik som regeringen själv har fört, ett underkännande av den politiken.

Så talar herr Palme ora kontorshus och kraftverk. Vet inte statsrainistern vad det är för skillnad raellan tätbebyggelse och glesbebyggelse, att skilda principer gäller i dessa fall? Vad jag talar ora ärsraåfolkets rätt till sin mark, rätten att bebygga den marken enligt de viUkor som gällt tidigare och som den socialdemokratiska regeringen har accepterat men nu går ifrån.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talraan! Herr Palrae sade att vpk bygger hela sin regionalpolitik på att vi raåste få en socialistisk ekonorai. Det skulle väl vara kritik, raen det är litet konstigt att höra det från en socialderaokrat. Det är också en missuppfattning. Statens och storfinansens snedlokaliseringspolitik måste bekämpas redan här och nu. Vi har också lagt frara en rad konkreta förslag sora vi anser bör genomföras nu. Man kan alltså inte som herr Palme vifta bort våra förslag raed att de alla förutsätter socialisra och att de inte gäller dagens problera. Det är inte sant. Ta frågan ora att bygga basindustrier för pengar ur AP-fonderna, ta andra förslag. Det torde också vara en farlig linje för herr Palme att i alla sammanhang tala ora socialisra sora någonting sora endera är vad han kallar stalinistisk eller över huvud taget inte har någon betydelse i sinnevärlden. Kravet på en socialistisk sarahällsoravandling är väl ändå inte alldeles dött inora det socialderaokratiska partiet.

Herr Palrae föll tillbaka på den borgerliga agitationen, när han påstod att ingripanden mot storfinansen och socialisra förutsätter en förödande byråkrati. Det var som att höra herr Burenstam Linder tala. Inom det privata näringslivet i det här landet finns i dag en väldig byråkrati. Den statliga byråkratin runt kanslihuset är heller inte dålig — jag raenar rent kvantitativt. Det är inte folket sora bestämmer i dagens samhälle. De sora bekämpar koncentration och avfolkning raåste bekärapa också både den privata och den statliga byråkratin. Det är i herr Palmes samhälle byråkratin har en väldig makt. Vi vill ha ett samhälle där folket i stället har hela bestämmanderätten. Socialismen är en antibyråkratisk rörelse.

Herr talman! Det avgörande i regionalpoUtiken är sysselsättningen. Det läge sora råder i dag utraärks av hög arbetslöshet. Den drabbar fraraför allt skogslänen, sora frärast raåste få stöd. Sysselsättningsfrågan koramer inte att bli mindre i framtiden. Den koramer att växa i betydelse, eftersora det sora vi kallar kapitalisra och herr Palrae kallar raarknadskrafterna påtagligt allt särare sköter uppgifterna att bereda

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

människor arbete: Den enda möjliga slutsatsen är att stat, landsting och korarauner raåste gå in och ta ansvaret för att skapa sysselsättning.

Herr FäUdin säger nu i sitt tal att en diskussion raellan honom och mig om mål och medel i regionalpolitiken är meningslös, eftersora jag hävdar att det krävs steg i riktning mot en socialistisk ekonomi för att raan i längden sikall klara raålsättningarna. Tvärtora, herr Fälldin, detta gör diskussionen desto raer intressant och nödvändig. Det finns vissa likheter raellan vpk:s och centerpartiets syn på de regionalpolitiska frågorna. Vi kritiserar bägge koncentrationen, vi kräver bägge att folket i skogslänen skall beredas sysselsättning och utkorast. Men hur skall detta klaras? Det är det sora är frågan. Det är det avgörande.

Vi hävdar att centerpartiet inte anvisar medel och verktyg för att klara de mål man uppställer, och då blir raålen irrbloss! Vi visar däreraot vad raan raåste göra för att ge raänniskorna sysselsättning. Gemensamma organ måste ta sitt ansvar.

Utvecklingen visar att det privata näringslivet inte klarar sysselsättningsfrågan, men då måste väl även herr Fälldin och centerpartiet börja fundera på vilka medel som måste användas! Eller skall raan göra avkall på riktiga regionalpolitiska målsättningar bara därför att Cellulosakoncernen och andra kapitalistiska storbolag inte klarar att ge folk arbete och utveckla produktionen? En del av herr Fälldins yngre partikamrater drar nu slutsatsen att det kapitalistiska systemet inte är heligt. Det är människornas intressen det gäller, inte de kapitalistiska företagens.

För att vi skall klara både regionpolitik och en riktig markanvändning krävs en planering av näringslivet och insatser från sarahäUets sida för att skapa nya företag och ny sysselsättning. Här är det viktigt att medel ur AP-fonderna kan sättas in för byggande av samhällsägda företag, där löntagarna har ett avgörande inflytande. Det skall vara företag byggda på modern teknik och inbördes väl samordnade.

Lokaliseringspolitikens problem skall inte lösas raed statliga företag, sade herr Bohman. Det är en mycket dogmatisk uppfattning. Vi ser i dag att privata företag inte klarar uppgifterna. Man behöver bara läsa arbetslöshetsstatistiken för att_ begripa det. Man behöver bara se effekterna av koncentrationspolitiken under 1960-talet för att begripa det. Skall då människorna tvingas att gå arbetslösa därför att moderaterna bara godkänner företag sora Wallenberg äger?

Herr statsministern PALME

Herr talraan! Socialisra är ett honnörsord, och därför är det raånga sora lägger sig till raed det. T. o. m. medleraraarna av kfral(r) försöker kalla sig socialister ibland, för att inte tala ora andra, så det finns varianter nian tycker raycket illa ora.

Jag tycker, och det har jag alltid tyckt, att den typ av ekonomisk planering som man har i de statskapitalistiska ekonoraierna är en byråkratisk och ineffektiv planering. Det raåste jag tycka, även ora det naturligtvis var ett lyckat poleraiskt grepp av herr Hermansson att säga att jag låter sora herr Burenstara Linder - herr Herraansson kan ju väl förstå att en sådan beskyllning sårar raig. Men jag har den uppfattningen, och jag anser att den typ av deraokratisk socialism som jag företräder är

obyråkratisk. Deraokrati innebär folklig kontroU, och om den svenska koraraunisraen utvecklas i riktning raot det är det bra, men komraunister-nas senaste prograra tyder inte på det!

Jag kan citera vad Per Albin Hansson sade i riksdagen 1935 - det kan gälla även för den här regionalpolitiska debatten; "Utvecklingstanken är själva nerven i den socialderaokratiska sarahäUsbetraktelsen." — I det konstaterandet ligger just förklaringen tUl att vi inte kan se bakåt, romantisera det förflutna, tro att man kan återskapa det garala bondesarahället, som var ett ont samhälle för majoriteten raänniskor. Vi måste gå framåt, ta itu med problemen, bejaka utvecklingen.

Per Albin Hansson fortsatte: "Vi har ett intresse, som består i att hjälpa de människor, som koraraer i särskUda svårigheter under brytningstiden. Därför inriktar sig vår politik på att bringa åt det svenska folket den bästa försörjning och den största trygghet sora situationen och det ekonomiska systemet över huvud taget har möjlighet att ge."

Och han fortsätter: "Men anpassningen av vår politik tiU dagens läge och behov betyder inte, att man plötsligt stannar av och säger, att när vi nått detta, ha vi nått allt. Samhällets utveckUng fortsätter. Genom att föra en försiktig, kontroUerande politik bereda vi så att säga formerna för en annan organisation inom produktionen. Enligt mitt förmenande komma de nya samhällsforraerna att i allt högre grad bli präglade av det

samhälleliga inflytandet--- . Jag finner det vara en förnuftig poUtik

att icke försöka envisas med det garala och förlegade, så att det när utvecklingen orasider koraraer med sina krav blir katastrof. Den riktiga poUtiken raåste ju vara att försöka med framsynthet länka det hela så, att samhället utan allt för stora kastningar kan gå över i de för varje tid naturliga formerna."

Det där var egentligen en bra beskrivning av en reformistisk socialdemokrati. Den skiljer oss ut från herr Hermansson eftersom det är systemet sora skall förändras. Vi går in i systemet och förändrar det på de punkter där systemet leder till orimliga resultat - efter varje tids förutsättningar. Den skUjer också ut oss från tiUbakablickarna, från de falska romantikerna. Utvecklingen måste alltid drivas framåt.

Men sedan vUl jag gärna bekräfta att herr Herraansson är raycket effektiv när han går tUl rätta med centern. Han säger; "Centern och vi har ju i stort sett sararaa raål. Vi har medlen. Varför vUl inte centern medlen med vår hårdare dirigering av det ekonoraiska läget? Det är inte underligt att det börjar raullra bland de yngre centerpartisterna, för de kommer tiU samraa slutsats. En av dera skrev ora "Metropolimperialisraen" — det var Uksom centerns nya slagord, det var karapen raot storstäderna. Det visar den dubbelhet sora centern har haranat i, när man inte vågar följa kommunisterna på den vägen.

Herr Bohman har alltid uppbyggt oss raed att säga att låt företagen — de aUra största raultinationella företag blir i herr Bohraans mun något av knepiga hantverkare, det är så idylliskt så det är inte sant — sköta utvecklingen, så ordnar sig allt tUl det bästa. Det har aUtid varit herr Bohmans evangelium. Så upptäcker han att riksdagen står i begrepp att fatta beslut om att vi med olika styrmedel skall få en bättre balans för vård av railjön och naturen, och där känner han sig inte hemma. Men det

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

är inte mycket att göra åt det, och därför talar han ora någonting annat. Och då komraer han raed det vanliga talet ora hur iUa det är ställt över huvud taget i landet. Den debatten får vi ta sedan, raen jag förstår herr Bohmans predikament i dagens debatt. Det enda han kan tala ora - för där har ju högern skyllt sig ut — är raarkpolitiken. Även den grövsta markspekulant blir i herr Bohmans mun något av knepig hantverkare och sraåfolk. Det är också idylliskt, men det stämraer inte raed verkligheten. Svante Lundkvist komraer att behandla det här senare, så jag skall inte ta upp tiden med det. Men småfolket har inte någon anledning att oroa sig tUl följd av den nya lagstiftningen - det är de stora markspekulanterna sora har det.

Herr Fälldin sade apropå Västernorrland att socialderaokratin har regerat i 40 år raen har ändå inte satt åt SCA så att det inte lägger ner några fabriker. Nej, det är raöjligt. Men fråga Ivar Högströra, sora sitter på bänken bakom, hur det hade sett ut i Ådalen, om inte samhället hade gått in raed sina instruraent och sina resurser för att skapa sysselsättning, utan raan hade varit helt utläranad åt det privata näringsliv som herr FäUdin i högtidliga ögonblick hyUar. Jag vet inte hur många befolkningsplaner som herr FäUdin hade haft tillfälle att utforraa då, i varje fall för den delen av landet.

Tyvärr koramer herr FäUdin egentligen inte med något nytt. Vi har inte föreslagit att det skaU komraa till 200 000 invånare i Stockholra. Jag har satt 125 000-195 000 sora raraar, varav en mycket stor del består av födelseöverskott, en del av invandring från utlandet och en annan, ganska hten, av invandring från andra delar av landet. Centern vill ha ungefär 100 000 mindre. Jag överlämnar den här debatten till representanterna för Stockholra och Stockholras län, sora koraraer upp här så sraåningora. Vi har sett hur centerns företrädare på det lokala planet i Stockholm har velat skära ner just servicen för människorna, så att de skulle fä det sämre. Man klarar inte väsentliga vård- och servicefunktioner för människorna, om raan inte planerar på ett riraligt sätt. Men det här kommer att beröras så utförligt att jag inte skall ta upp mer tid med det. Debatten i Stockholras stadshus var på den här punkten utomordentUgt upplysande. Jag tror att man har haft liknande övningar i Göteborg och Malraö.

Herr Fälldin har aldrig ett gott ord att säga ora raänniskor i storstäderna och inte heller om storstädernas och de större tätorternas betydelse för vår ekonorai. Det är självklart, och det har alla sagt, att vi skall dämpa ökningstakten, raen den är bara hälften så stor nu sora tidigare. En riralig önskan att därapa ökningstakten får ändå inte gå ut över människornas naturliga krav på bostäder, vård och fritidsrailjö.

Ora raan lovar att det skaU finnas 100 000 raänniskor raer i skogslänen utan att anvisa dera något jobb och sedan säger att det skall bo 100 000 mindre i städerna och att man därför inte skall ordna raed service och bostäder och vård åt dera — då skapar man felaktiga föreställningar hos människorna om de praktiska möjligheterna, och man gör det svårare både i glesbygderna ute i skogslänen och i storstadsorarådena. Då bryter man upp solidariteten mellan stad och land, då skapar raan motsättningar meUan människor i städer och i glesbygd, och det är något sora vi inte vUl

ha i det här sarahället. Bland det vi har lyckats raed inora vårt parti är att ändå hålla ihop detta i en gemensara grundsyn. Det är denna geraensararaa grundsyn sora vi skall försöka prägla hela landet raed. Men här spelar centern, herr FäUdin, hela tiden på raotsättningar.

Sedan var herr Fälldin och herr Helén inne på: Ja, men den här samhällsutvecklingen har regeringen styrt och den har regeringen ansvar för. Det ligger en del i det. Men det är Utet märkvärdigt när det komraer från herrarna, därför att vi har ju i hög grad en s. k. fri ekonorai. Vi har en av världens raest decentraliserade ekonoraier, ora inte den raest decentraliserade ekonorai som finns, eftersom kommunerna har så mycket att säga tUl om liksom landsting och organisationer - och vi har ett till 95 procent privatägt näringsliv. De gör sina dispositioner. Ni säger: Javisst, så skall vi ha det. Men de gör sina dispositioner efter möjligheterna att få den största vinsten, framför allt på den privata sidan, vUket de enligt ert system skall göra. Detta leder tiU konsekvenser sora är felaktiga för människorna och som vi måste korrigera med sarahällets insatser.

Då säger ni att det är regeringens fel. Ja, möjligen kunde vi ha gått in ännu hårdare på 1950-talet med styrande, dirigerande åtgärder för att få en regional balans, möjligen kan man säga i efterhand att det hade varit bra. Men vad var det ni krävde då? Det var ju den stora karapen raot den offentliga sektorn, karapen mot ATP. När vi kom med vårt lokaliseringsprogram, gav folkpartiet ut en skrift som hette "Lokalisering utan dirigering". Det man då sade var ungefär Uka listigt sora ärtsoppa utan ärter. Det innebär ett visst raått av stiraulanser och dirigeringar att få ut företagen. Det jag sade är att regeringens åtgärder har i varje särskild situation varit inriktade på att sprida insatserna, framför allt genom utbyggnad av den offentliga sektorn och genom lokaliseringspolitik och annat. Vi har försökt så gott vi kunnat att raotverka koncentrationen. Det är möjligt att vi på 1950-talet hade kunnat ta till hårdare åtgärder, raen dera var ni eraot på den tiden.

Detta är Ulustrerat i det här raed bonderörelsen, sora herr Fälldin inte vUle tala ora i sin första replik. Här har raan suttit i föreningsrörelsen — kora ihåg att jag inte värderar det nu utan bara skUdrar det - och lagt ned 500 mejerier och jag vet inte hur många slakterier, köpt upp, jag vet inte hur många kvarnar, centraUserat och koncentrerat raed den klara raotiveringen att det är det ekonomiskt mest lönsararaa sättet. Det har naturligtvis lett tUl koncentration och påverkat sarahället i övrigt.

Men det jag pekar på sora en raotsättning är att samma centerpartister som sitter och driver denna hårda koncentrationspolitik sedan glatt går till nästa rum och säger att det är samhäUets fel att koncentrationen och centraliseringen sker.

Vi har inte ingripit mot föreningsrörelsen — detta har ni fått klara själva. Det är eraellertid denna tvetydighet i inställningen som minskar er trovärdighet. Vi kan raed gott saravete säga att vi har satt in sarahällets åtgärder så gott vi har kunnat för att få en järanare fördelning i landet. Det har inte räckt - vi behöver mer. Ni har på det enda område sora ni själva helt behärskar drivit en hårdhänt centraliseringspolitik.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr FÄLLDIN (c) kort genraäle:

Herr talman! Jag kan inte slösa med minuterna sora statsministern när jag står här i talarstolen - debattreglerna tillåter inte det.

Får jag om jordbruket säga en gång tiU; Vi gör inget undantag för jordbrukskooperationen, lika litet som vi gör något undantag för konsumentkooperationen. Nu gör statsministern detta tUl en huvudfråga för hela lokaliseringspolitiken. Då säger jag: Kan statsministern peka på någon ekonoraisk verksarahet där aktiviteterna är så spridda över landet sora när det gäller jordbrukskooperationen? Kan statsministern peka på någon ekonomisk verksamhet som har motsvarande spridning? Om vi hade detta förhållande i övrigt skuUe den regionala balansen vara rätt bra.

Men om statsministern nu vUl medverka, så kan han ju göra det på primärplanet. Säg då ja tUl en förändring av rationaliseringskungörelsen -den som hänger ihop med jordbrukspolitiken - så att det blir möjligt att få kreditstöd för det korabinerade jordbruket, vUket är av utomordentlig betydelse bl. a. i skogslänen.

Så flyttningsbidragen! Om det kostar 10 000 kronor i snitt att flytta en människa, vilket arbetsmarknadsstyrelsens generaldirektör har sagt, måste det rimligen vara en stiraulans att etablera sig i koncentrationsora-rådena, om arbetsraarknadsstyrelsen raed skatteraedel får betala detta.

Statsrainistern tog exerapel från några mejerier och från några slakterier och sade att arbetsmarknadsstyrelsen betalat flyttningskostnaden dit. Jag säger: Det hade mejeriföreningen kunnat göra, det kan företagen göra. Det är väl nästan en självklarhet också att ora man tar bort denna subvention som det innebär för företagen att få arbetskraften gratis flyttad till ett koncentrationsområde, så blir företagens intresse av att studera andra lokaliseringsorter större. Det borde vi inte behöva lägga ned många minuter på att diskutera.

När det gäller detta med länsdemokratin, sä har jag inte talat om ett 40-årigt regeringsinnehav i Västernorrland - vad jag tänkte på var regeringsinnehavet i riket.

Statsministern säger: Men tänk vad sarahället har gjort i Ådalen. Ja, det vet jag. Men vad som är intressant, herr statsrainister, är detta: Ora ett länsorgan hade haft att inora Västernorrlands län fördela de resurser som samhäUet har ställt tUl förfogande för att klara sysselsättningen i Ådalen, är det då troligt att länsborna hade lagt ner dessa resurser någon annanstans än i Ådalen? Har regeringen tvingats att i strid med länsbefolkningen lokalisera dessa resurser tUl Ådalen? Nej, det går ju inte att göra gällande något sådant. Det är väl en självklarhet att de sora bor i detta län hade resonerat sora så: Ora vi nu har resurser, så lägger vi ner dera i Ådalen efter den industrinedläggning sora har ägt rum där.

Detta kan vi inte behöva hålla på att diskutera.

Återigen detta med Storstockholm och ett gott ord ora storstadsborna. Det goda i vår inställning när det gäUer storstadsborna är att möjligheterna att planera för deras vardagstillvaro ökar om befolkningsökningen icke är så stark. De storstadsbor jag träffar har detta klart för sig, även om statsministern inte har det klart för sig.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talraan! Jag vill först avsluta den del av debatten sora herr Bohraan tog upp genora att hänvisa honom tUl reservationen 24 och det särskilda yttrandet nr 5 vid civilutskottets betänkande. Där gör vi och centern de erinringar som vi från liberal utgångspunkt anser oss böra göra i fråga om ersättningsreglerna och praxis i glesbebyggelseärenden.

Statsministern har nu i debatten med herr Fälldin och raig erkänt att regeringen och det socialdemokratiska partiet har ett visst ansvar för den koncentrationsutveckling sora skett under efterkrigstiden. Den har alltså inte skett mot statsmakternas vUja. Då tycker jag att herr Palme för klarhetens skuU borde säga ut att företagens agerande ju alltid är präglat och bundet av de allmänna näringspolitiska riktlinjerna. Och där har socialdemokratin sannerligen inte tvekat. Tillsamraans raed LO har man formulerat näringspolitiska riktlinjer, som just har gått ut på att som ett första steg slå ut perifert belägna och svagare företag. Man skall inte bara agera städguraraa, har man sagt, utan raan skall också vara pådrivare för en hård strukturomvandling.

Genom att slå ut dessa svaga företag, som framför aUt har legat i sysselsättningssvaga regioner, har man raedverkat till att många människor i de orarådena har blivit utan jobb och ofta under tvång har ansett sig böra flytta till mer välavlönade jobb i expanderande regioner. Den beskrivningen av utvecklingen borde vi väl ändå i stort sett kunna vara ense om. Man kan diskutera om den politiken har varit felaktig eUer inte, men att den förts av regeringen, att den har varit medveten och att den har fått klara effekter på befolkningskoncentrationen tror jag är oraöjligt att bestrida.

Sedan fick jag tyvärr inget svar av herr Palme om reservationen 7 i inrikesutskottets betänkande, aUtså den reservation sora gäller servicegarantier för raindre orter. Skulle ni inte nu kunna göra det generösa raedgivandet att ni sade: Vi lägger ner vår talan på denna punkt. Denna reservation är ett olycksfall i arbetet. Vi inser att det är bättre att ha en rejäl garantisedel utfärdad för dessa mindre orter.

Slutligen några ord ora Ljusnan. Eftersora statsrainistern inte tog upp den frågan utgår jag från att han koramer tUlbaka tUl den i sitt sista inlägg, då jag inte har någon möjlighet att replikera. Därför vill jag nu slå fast att utskottsmajoriteten inte ger någon garanti för att man räddar Ljusnan, Men trepartireservationen ger ett klart besked om att raan vUl rädda Mellanljusnan, Västerdalälven och andra hotade vattendrag. Om den reservationen segrar är alltså saken klar, annars får vi ett nytt Ritsemärende.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är här i Sverige som det behövs ingripanden mot storfinans och koncentrationsprocess. Det är vägarna för att avgöra detta sora vi skall diskutera, herr Palrae. Vi vill ha kampformer och en uppbyggnad av socialismen i Sverige som utgår från de konkreta förhållanden som råder i vårt land och som ger hela raakten åt folket. Detta är också huvudtanken i vårt partiprograra.

Det finns byråkratiska inslag i planeringen i vissa socialistiska stater,

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

sade herr Palrae. Det är riktigt. Vi riktar också den kritiken. Det kan vara en fråga om den historiska utvecklingen. Men raan kan inte förneka, herr Palme, att raånga socialistiska länder klarar regionpolitiken effektivt. Jag hade nyligen tUlfälle att under några dagar studera hur raan i det socialistiska Cuba under svåra förhåUanden och i ett underutvecklat land kan klara de regionalpolitiska problemen på ett mycket beundransvärt sätt. Det är mycket intressant att studera just den planraässiga uppbyggnaden och industrialiseringen av de oUka regionerna sora i dag äger rum i ett land som Cuba, där man använder sig av metoden att lägga ut statligt finansierade basindustrier enligt en plan för hela landet. Det går alltså att göra det.

Vad vi menar är att också här i landet raåste skapas liknande möjligheter att styra och utveckla hela industrialiseringsprocessen och få fram de raånga nya sysselsättningstUlfällen som behövs för att människor skaU få jobb och för att man skall kunna stoppa avfolkningen. Det är detta som är det avgörande i hela regionpolitiken.

Jag hade också tidigare tänkt att gå in på Ljusnanfrågan, och jag kan göra det nu, eftersora den saken ånyo har koramit upp i debatten. Herr Helén talade om befolkningens aktion för att rädda Ljusnan och sade sig vara motståndare tUl en utbyggnad. Men den ståndpunkt som de borgerliga partierna har intagit i civilutskottet hjälper ju inte Ljusnan. De vill inte vara raed ora förslaget att ett vattendomstolsbeslut i tUlståndsfrå-gan skaU understäUas regeringen, som utskottsmajoriteten vUl. Därmed tar de också ställning mot de krav som nu stöds av aktionsgruppen Rädda Ljusnan.

Det är två saker sora behövs här: Man behöver ett klart ställningstagande från riksdagen raot fortsatt utbyggnad, bl. a. av Ljusnan, och man behöver ett bestämt krav från riksdagen på en sådan retroaktivitet i lagstiftningen som civilutskottets majoritet förordar. Dessa bägge saker är nödvändiga för att rädda Ljusnan.

Herr BOHMAN (ra) kort genraäle:

Herr talman! De multinationella företagen blir i herr Bohraans raun knepiga hantverkare, sade statsrainistern. Men det är ju precis tvärtom. Våra svenska, medelstora och små företagare bhr i herr Palmes mun alltid stora, multinationella företag, precis på samma sätt som små raarkägare och småbrukare i herr Palmes och herr Lidboms mun blir tUl de grövsta raarkspekulanter. Och varför gör ni på det sättet? Jo, därför att ni därigenora tycker er få lättare att klara en debatt, sora ni upplever sora öratålig. Ora det är några sora gynnas av de nya reglerna, så är det raarkexploatörerna — det är inte i och för sig något fel på markexploatörerna; de skaffar mark tUl människor sora behöver hus — därför att det är bara de sora har förmåga att göra upp och förverkliga de omfattande planer som man nuraera i allt större utsträckning kräver.

Jag har inte heller sagt: Lämna allting till företagen sä går det nog bra! Herr Palme påstod det för en stund sedan. Vi har inte bara att välja mellan två alternativ: en långtgående detaljstyrning med punktinsatser och subventioner av olika slag eller de fria marknadskrafternas skuraraa spel. Detta är inte alternativen i svensk politik, herr Palme. Den

biandekonomi inom vars ram hela vårt välstånd byggts upp, i varje fall under 1950- och 1960-talen, utgör en syntes av dessa två olika krafter. Statsmakternas uppgift är att dra upp generella ramar, driva en god politik, stimulera arbete och initiativ, och även, sora nu är fallet, stiraulera till etablering i de oraråden sora av olika skäl blivit eftersatta.

Det är den stimulanspolitiken socialdemokraterna inte har bedrivit. Under en stor del av 1950-talet och början av 1960-talet - de tidigare talarna har rätt i det — har socialdemokraterna drivit en hänsynslöst hård egen "marknadskrafternas" politik, en politik som överensstämde med de riktlinjer som på sin tid drogs upp i LO:s skrift om saraordnad näringspolitik ocU sora lett till en hårdhänt utslagning av företag, en utslagning som fraraför allt drabbat små och medelstora företag i glesbygderna.

Under sarama tid drev ni en starkt centraliserad koncentrationspolitik. Ni byggde upp nya ämbetsverk i Stockholra på löpande band; ända tills ni för några år sedan gjorde en kovändning, en kovändning av det slag sora i allt större utsträckning börjat hängas likt pärlor på socialderaokraternas allt skörare tråd.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Två gånger har jag i replikskiftena blivit åberopad som något slags jämförelseobjekt. Jag har ingenting eraot vad herr Hermansson sade, men jag tycker, herr talman, att det är synd att landets statsminister i en debatt sora den här inte kan hålla inne med försmädligheter om en person som inte deltar i replikskiftet.

Sakfrågan gällde i vad raån socialisraen sora styrelseforra är byråkratisk eller inte. Herr Hermansson förnekade det. Nåväl, vi vet ju att det i läroböckerna heter att staten skall vUtra bort i socialistekonorain. Men vad är det som har hänt i verkligheten? Inte är det byråkratin som har vittrat bort i de länder där raan prövat detta system, utan snarare de raänskliga rättigheterna.

Herr statsministern PALME:

Herr talraan! Där ser herr Herraansson vådan av att åberopa herr Burenstara Linder — raan riskerar att han dyker upp!

Försmädlighet? För all del — jag sade att det i och för sig var en polemisk poäng, sora naturligtvis drabbade raig hårt, att jämföra raig med herr Burenstam Linder. Därav har herr Burenstara Linder tagit djupt Ula vid sig, och det må han väl då göra.

Herr Helén skall jag be om ursäkt på en punkt. När man tvingas till ett sådant här simultanparti med fera debattörer riskerar man att glömma någon av de lappar sora raan gör anteckningar på, och jag glörade två av herr Heléns punkter.

Den första gällde den här utskottsreservationen. Nu uppgav herr Helén vilket nuraraer reservationen har, och jag har letat fram den. Men såvitt jag begriper är det här fråga ora att vi har en glesbygdsutredning sora har lagt frara sitt betänkande sora just syftar till en sådan garanti och som vi kommer att ta upp på olika sätt. Det där får utskottets ledamöter klara upp med varandra.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Vad beträffar Ljusnan har jag det bestämda intrycket att herr Helén har helt fel och att herr Hermansson har rätt. Vattendomstolen kora ju tUl sora slutinstans, för att så att säga undandra poUtikerna det slutgiltiga avgörandet. Det allraänna talet ora generalplaner hjälper inte i det här fallet. Ligger ärendet i vattendorastolen då har den det slutgUtiga avgörandet. Därför tror jag att herr Helén ger Ljusnanentusiasterna en alldeles falaktig föreställning ora vad den borgerliga reservationen innebär.

Så tUl herr Fälldin och sedermera åter tUl herr Helén!

Lokaliseringsstödet tUl Västernorrland har under en ganska kort period varit 288 miljoner kronor, och det beräknas ge upp till 2 300 människor arbete. Det är inte dåligt — det är 18 procent av det totala stödet, men det finns mycket kvar att göra i Västernorrland.

Visst kunde mejeriföreningen i och för sig ha betalat flyttningsbidrag - det hade måhända inte drabbat någon fattig — men det är ju inte det saken gäller, utan centerns resonemang har varit, att bara man tar bort flyttningsbidragen så koraraer företagarna att lokalisera sig tUl de aktuella orterna i stäUet. Den intressanta frågan blir då: Hade slakteriet fått vara kvar i Karlskrona, hade raejeriet fått vara kvar i Hararaarstrand och hade slakteriet fått vara kvar i Sveg, ora man inte hade hjälpt de människor sora blev arbetslösa — ett par av dem med flyttningsbidrag? Det kan herr Fälldin inte lova, utan han säger bara: Flyttningsbidragen kunde väl mejeriföreningen ha betalt. Det hade man kanske kunnat göra, ur sina stora kassor, men man kunde också ha tagit en annan människa i stället, och då hade de tidigare anställda suttit kvar i Sveg och Hammarstrand och inte bhvit hjälpta av någon — inte förrän i den avlägsna stunden då något nytt mejeri skulle ha kommit dit. Det enda argumentet i hela denna intressanta debatt om skallet på staten för koncentration och om vad som sker inom föreningsrörelsen, sora ju är centerns stora heravist, är att föreningsrörelsen är den mest decentraliserade ekonomiska verksamhet som förekommer i landet. Det är svårt att avgöra. Det vet jag inte. Livsmedelsindustrin t. ex. är starkt koncentrerad till storstadsområdena, såg jag i ett statligt betänkande i somras. Men jag vet att knappast någon ekonomisk verksamhet i landet är underkastad en så snabb centraliserings-och koncentrationsprocess som just jordbrukets föreningsrörelse. Det sker parallellt med att den politiska grenen av denna föreningsrörelse, centerpartiet, angriper arbetarrörelsen för koncentration och talar om decentralisering. Det är en grundläggande motsättning i detta, sora naturligtvis hårt drabbar centerns trovärdighet ute bland människorna.

Herrar Helén, Fälldin och Bohman påstår att det är samhället som drivit fram en hård strukturrationalisering. Det är inte så, utan vad ni här angriper är den solidariska lönepolitiken. Landsorganisationen har förklarat: "Vi måste hjälpa de sämst avlönade, de lågavlönade. Det måste vi göra genom en solidarisk lönepolitik." Om det får tUl konsekvens att några ställs utan arbete, får vi hjälpa med omskolning och med samhälleliga åtgärder så att de kan få andra och om möjligt bättre betalda jobb.

Hela detta tal från er sida innebär ingenting annat än ett angrepp på den solidariska lönepolitiken. Alternativet har varit att låta människor gå med sämre löner och öka inkomstklyftorna. Men det har aldrig den

fackliga rörelsen velat. SkuUe vi ha låtit textilarbetarna förbli en utpräglad låglönegrupp i sarahället, kanske en ännu raer utpräglad låglönegrupp än tidigare, och pressat deras löner? Nej, har de själva sagt, låt oss försöka ordna andra jobb i stäUet. Det har man gjort i stor utsträckning med samhäUets stöd. Men samhället har visst för ofta fått gå in såsom städguraraa. Vi har sagt att textUindustrin kan leva kvar och att den har goda utveckhngsmöjligheter. Låt oss ge den ett stöd som gör strukturen sådan att man kan skapa stabila sysselsättningstillfällen. Det har hälsats med glädje av de fackligt anställda och av företagen. Det är också en del i en klok regionalpolitik.

När jag sade att regeringen har ett ansvar, utgick jag från den enkla förutsättningen att en regering i princip kan göra hårda ingripanden i det ekonomiska livet. Det kunde vi ha gjort på 1950- och 1960-talen, raen vi tvekade. När jag hör er, förstår jag att ni försökte nagla den solidariska lönepolitiken vid skarapålen. Det tycker jag är orättfärdigt. Vi vet t. ex. att vi aldrig får rättvisa för kvinnorna utan den solidariska lönepolitiken.

Men det senaste intermezzot hindrar inte det faktum att vi komraer att fortsatt kunna glädja oss åt en bred anslutning tUl de förslag som behandlas här i riksdagen. Det är en bred majoritet, som väl i hög grad är en följd av den borgerliga splittringen. I markfrågorna står raoderaterna isolerade i vissa frågor. I regionalpolitiken står centerpartiet isolerat — i någon raån tillsaramans med komraunisterna — men i övrigt är också de isolerade. Men eftersom i varje särskUt avsnitt två av de borgerliga partierna i stort sett befinner sig på regeringens Unje kommer vi att få dessa breda majoriteter.

Därmed är också sagt att en borgerlig regering väl knappast hade kunnat utforraa vare sig en regionalpolitik eller en miljöpolitik - raen detta har dess bättre inte heUer varit aktuellt.

Samtidigt kan jag inte underlåta att än en gång, när vi står inför detta stora genomgripande förslag, uttrycka min glädje och tUlfredsställelse över den starka uppslutning som de förslagen fått i den aUraänna debatten och här i riksdagen. Jag hoppas att den uppslutningen komraer att bestå när förslagen skall genomföras ute i verkligheten.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr talmannen anraälde att herrar Helén och Bohman anhållit att tUl protokoUet få antecknat att de inte ägde rätt tUl ytterUgare repliker.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Flera talare har sagt att det ärende vi nu diskuterar är det viktigaste som riksdagen behandlat på mycket länge. Jag delar den uppfattningen, och jag vill tillägga att det är ett ärende, där vi har det fylligaste och raest utförliga raaterial sora vi haft i något ärende, åtrainstone under rain riksdagstid.

Utskottet har också i anledning av sitt betänkande uttalat sin uppskattning över det förtjänstfulla sätt som det stora utredningsmaterialet presenteras på. Jag vill redan nu säga att det är vår förhoppning att utskottsbetänkandet också skaU fyUa vissa krav, även om det där finns någon detalj som jag kommer att korrigera senare i debatten.

Jag är övertygad om att det samlade materialet i detta ärende skall bli

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

av stort värde för olika slag av samhällsplanering under de koraraande åren.

Med hänsyn till att det, bl. a. vid uppvaktningar inför delar av utskottet, har fraraförts kritik över att det har varit för dålig inforraation till allraänheten i den här frågan, skulle jag önska att även enskilda sarahällsraedborgare ville ta del av raaterialet. Betänkandena och bilagorna till dem är inget lättläst raaterial — det är ingen skönlitteratur — men jag skulle ändå vilja uttrycka en önskan ora att betänkandet och det övriga materialet skulle få bli en läsebok för folket om vårt land — alla Sveriges invånare har faktiskt intresse av och är berörda av innehållet i det här raaterialet!

Vi har i folkpartiet i raånga år krävt klarare raålsättningar i regionalpolitiken. Vi har också i raotioner vid flera tillfällen redovisat partiets egna raålsättningar, som för det första är att vi önskar att alla raänniskor, i vilken del av landet de än bor, skall få sararaa chans till arbete, utbildning och service, och sora för det andra är att vi genora regionalpolitiken också på ett riktigt sätt utnyttjar vad sora lagts ner genom satsningar från samhälle och enskUda i olika delar av landet i form av bostäder, samlingslokaler, koramunikationsleder, serviceinrättningar ra. ra.

I folkpartiets raotion har vi öppet sagt att vi inte tror att befolkningsomflyttningarna helt kan upphöra, men genom en god regionalpolitik förutsätter vi att det skall gå att begränsa de ofrivUliga flyttningarna, både i omfattning och avstånd. Vi har sagt att det bör vara en strävan att göra det möjligt för dem sora önskar bo kvar i sin bygd att ha tillgång tUl arbete inora riraligt avstånd. Detta bör inte bara gälla oss själva sora nu bor där utan bör också gälla våra barn, ora de vill stanna kvar i hembygden.

Vi har också deklarerat att vår målsättning uppnås endast om vi i varje län har en ort eller en grupp orter som kan erbjuda en god arbetsmarknad, bra utbUdningsmöjligheter och så utbyggd service, att de verkligen utgör ett konkurrenskraftigt alternativ gentemot storstadsområdena. Så långt tror jag att vi alla är ense när det gäUer den s. k. ortsstrukturen.

Vem skall då utse dessa orter, som i de flesta län är helt självklara? Ja, där går meningarna isär. Jag har ett behov av att raed några ord sora raotivering deklarera varför vi i folkpartiet ställt oss bakom regeringens förslag att riksdagen skall genom beslut bekräfta vilka orter sora skall vara priraära centra. Jag har i något sararaanhang tUlåtit raig att kalla dera länshuvudstäder. Vi har också sagt detsararaa när det gäller regionala centra. Jag hoppas att kamraarens ledamöter noterade att jag sade att riksdagen genom beslut bekräftar - det är just vad vi gör. Här har praktiskt taget enhälliga länsstyrelser, där de större partierna har sina representanter placerade, efter att ha hört kommuner, landsting och andra tunga reraissinstanser lagt frara förslag för respektive län. I stort sett sararaanfaller propositionen med länsstyrelsernas förslag. I ett fall, Skellefteå, sararaanfaller utskottets förslag ytterligare med länsstyrelseförslaget.

Från vårt håll ser vi detta som ett åtagande mot länen, som ett löfte sora vi infriar genom att säga ifrån var åtgärder skall sättas in.

Jag vUl tUlägga att beslutet bör kompletteras med två saker - herr Helén har redan varit inne på detta. De raindre orterna bör erhålla garanti om viss service. Jag vUl här citera en mening ur vår motion; "Vi anser det emellertid vara en allvarlig brist att de raånga mindre orter som inte är centralorter i en kommun nästan helt förbigås i propositionen." För undvikande av missförstånd vUl jag deklarera aft vi självklart inte lägger Oss i kommunernas planering. Vad vi sagt är att man här från statens sida måste ta ett ansvar och genom generella åtgärder stödja kommunerna så att dessa kan upprätthåUa en viss service också i de mindre orterna. Det andra som ett beslut i ortsstrukturfrågan måste korapletteras raed är att den föreUggande planen inte får låsas. Det har vi också sagt i utskottsbetänkandet — jag vUl minnas att vi på ett par ställen skrivit fast detta. Självfallet måste modifikationer i planen kunna göras när det visar sig påkallat i det fortsatta planeringsarbetet.

Varför lägger då vi så stor vikt vid att bekräfta en planering som viU hålla liv i ett nät av orter över hela landet? Jag har funderat över hur jag bäst skall redovisa detta. Låt mig använda en bUd när det gäller ortsstrukturen, en bild sora åtminstone jordbrukare och landsbygdsfolk förstår. Jag tycker att ortsstrukturen kan liknas vid hässjevirke: virket är bra att ha, det är oumbärligt i vissa lägen om raan skall ha något att hänga skörden på, raen ensamt har hässjevirket egentligen inget värde. Ortsstrukturen, klarläggandet av de olika orternas uppgift är viktig, men den fyUer också sin funktion först när den fått innehåll, när det vidtagits åtgärder som gör att raålsättningen för varje ort kan uppfyllas. Klara besked ora orternas funktioner anser vi vara nödvändiga om de åtgärder vi sätter in skall ge önskat resultat. Vi menar, sade statsministern för en stund sedan, att ortsstrukturen skall innebära att orterna skall stödja varandra, inte slå ut varandra. Det tycker jag var ett bra uttalande, som mycket väl går in i den bild som jag har försökt teckna.

Många av de förslag som skall ge den här planeringen ett innehåll koraraer att föreläggas vårriksdagen i en proposition. Från folkpartiets sida har vi dock redan nu bl. a. i några reservationer till detta betänkande velat ge vår syn på några, som vi tycker, viktiga åtgärder. Andra talare kommer att gå in på dessa, och jag skall därför beröra dem mycket kort.

Vi har tillsamraans med centerpartiet och moderata saralingspartiet pekat på skatteinstruraentet och investeringsfonderna som medel i regionalpolitiken. Vi har också upprepat kravet på att i större utsträckning använda generella åtgärder i regionalpolitiken, t. ex. att förbättra transportstödet, sänka taxorna på längre avstånd och se tUl att initialkostnaderna för raarknadsföring inräknas i det underlag på vUket statligt lokaliseringsstöd beräknas. Det sista är ytterst viktigt, vilket företagare på många platser har sagt till oss vid våra resor ute i länen.

På några av dessa punkter har vi en gemensara skrivning, och det vill jag öppet säga att jag noterar som något raycket positivt från höstens hårda utskottsarbete. Ett sådant avsnitt är tillkännagivandet i anslutning till folkpartiraotionens yrkande ora en bättre saraordning av statliga verks och rayndigheters organisation och verksarahet i regionalpolitiskt hänseende. När det gällt indragningar av statlig service de senaste åren — där tror jag var och en av oss kan rannsaka sig - har vi nog gått för långt på

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

en del håU. Jag tycker att vi öppet skaU bekänna att vi alla där bär en del av ansvaret. Men vi vill nu från vårt håU att man skall lära av misstagen, och jag hälsar därför med tUlfredsställelse att vi kunnat enas om att klarare diiektiv skall utfärdas ora hur de statliga rayndigheterna skaU beakta de regionalpolitiska aspekterna.

Ett annat viktigt område där vi har kommit överens i utskottet är i fråga om stödorarådesgränsen och en flexibel tillärapning av bestäraraelserna i gränsområden som ligger intiU stödområdet. Det gäller delar av Gävleborgs, Kopparbergs, Västmanlands, Örebro och Värralands län särat norra delen av Uppsala län. Här har folkpartiets gamla förslag ora en s. k. grå zon nu blivit förverkligat. Det ser jag som en framgång. Beträffande gränsen har vi ansett det sakligt riktigt att i stödorarådet införliva Avesta och Hedemora koramuner i Kopparbergs län. Det har alltså ett enigt utskott ställt sig bakom.

Jag skall också något gå in på frågan om befolkningsramarna för länen — ramarnas storlek och innebörden av dem. Först vUl jag slå fast att som det numera verkar aUa utom möjligen vänsterpartiet koraraunisterna tycks vara ense om att ramarna inte skall vara bindande. VUken roll skall då raraarna ha? I propositionen sägs det att det skall vara planeringsramar, dvs. befolkningstal efter vUka man skall planera samhällsutbyggnaden. Utskottets raajoritet har godtagit detta och ansluter sig till den teknik sora man använder i propositionen, att ange ett högre och ett lägre tal för planeringen. Inom den intervallen skall planeringen av sarahälls-byggnaden ske.

När det gäller storleken av de tal sora departementschefen uppställer ansluter sig utskottet också till propositionen. Här ber jag att direkt få citera ur utskottsbetänkandet, eftersom den här frågan har blivit föremål för debatt också före denna kamraardebatt: "Sammantaget finner utskottet att de i propositionen förordade befolkningsramarna ger uttryck för en med hänsyn till osäkerheten i den framtida utvecklingen nödvändig flexibUitet och en efter tUlgängliga resurser avpassad planeringsnivå." Detta, kamraarkamrater, står på s. 28 i inrikesutskottets betänkande. I följd härav avstyrks alltså centerpartiets raotionsförslag i ämnet.

Utskottet hänvisar sedan till att det kan bli aktuellt att se över talen raed hänsyn till resultatet av den planeringsomgång som skall dras i gång nu på nyåret och även under de kommande budgetåren — i enstaka fall om UtveckUngen skulle ge anledning därtUl. Sannolikt finns det sådana exempel - som redan har påpekats och som jag kanske kan återkomma till i repliker senare.

Någon tvekan om utskottets uppfattning beträffande ramarnas storlek bör alltså inte råda. Jag vill emellertid betona att utskottet beträffande ramarna för skogslänen sagt att planering och ambitioner primärt bör inriktas på de högre talen i ramarna. Jag vill också säga att detta är en raycket arabitiös målsättning, enligt vår uppfattning, och att det är viktigt att man i det här sammanhanget är realistisk. Det kan inte vara riktigt att inge befolkningen i skogslänen förväntningar sora vi sannolikt inte kan uppfylla.

När jag nu är inne på befolkningsramarna, herr talman, vill jag passa på

att klarlägga en uppgift som finns på ett annat ställe i inrikesutskottets betänkande. Herr talraannen och jag kom överens om att jag skulle något förlänga raitt anförande och nämna detta nu i stället för i den replik som jag inte hade möjlighet att få tidigare i debatten. På s. 40 för utskottet ett resonemang i anslutning tUl ett par morioner som rör utvecklingen i Storstockholmsorarådet. Utskottet anser att det bör vara möjligt att förhindra stagnation och sociala problem i detta område genom "den av utskottet förordade befolkningsraraen för länet". Så långt citerar jag ordagrant utskottet. Och den ramen innebär, sora har sagts här tidigare, en tillväxt under 1970-talet på mellan ca 125 000 och 200 000 personer. Statsministern använde nyss siffran 195 000. I betänkandet är eraellertid i det här sammanhanget endast nämnt det högre talet ora ca 200 000 personer, vilket jag här öppet beklagar. Det hade naturligtvis varit korrektare, eftersom utskottet nu refererar tUl de ramar som utskottet har tagit, att säga att raed hänsyn till raraen 125 000 — ca 200 000 bör det vara raöjligt att tUlgodose en riralig utveckling även i Storstockholmsorarådet. Någon risk för missuppfattning om vad utskottet menar anser åtminstone jag att det inte bör vara. Jag cUerar ytterligare en gång från s. 28 i betänkandet: "Utskottet tUlstyrker därför de i propositionen förordade befolkningsramarna." På den punkten står raajoriteten enig.

Vad jag här berört har tagits upp i utskottet, senast i går raed anledning av den debatt som förts. Det är därför jag så bestämt vill stryka under det. Därmed torde alla risker för missuppfattningar i fråga om denna detalj vara undanröjda.

Jag vill också tillägga att den förutsedda expansionen i Stockholms län inte innebär att den enbart skall förläggas tUl Storstockholm, som det har framskymtat. Självfallet är det önskvärt att den sprids inom länet. Städer sora Nynäshamn, Norrtälje, Södertälje och raånga andra orter bör i högre grad än sora hittills varit fallet anses ägnade att ta eraot den här expansionen. Det är alltså inte enbart en fråga sora rör Stockholra utan det är en fråga för hela Stockholras län.

TUl sist en önskan till inrikesrainistern Holraqvist! Det är rain förhoppning att när vårens propositioner kommer dessa mätte innehålla så mycket av åtgärder och konkreta förbättringar av den nuvarande regionalpolitiken att vi även då skall kunna behålla den enighet som i huvudsak präglat helhetsbilden av behandlingen av propositionen 111 i vad den avser regionalpolitiken.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationerna 6, 10, 11, 15, 18 och 20 vid inrikesutskottets betänkande nr 28. I övrigt yrkar jag bifall till inrUcesutskottets hemställan.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kamraarens förhandlingar.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Det är med särskild glädje jag sora talesraan för centerpartiet kan notera hur alla talare hittills i dag understrukit vikten av den fråga vi diskuterar. Under lång tid fick centern ensara driva denna fråga i riksdagen och på annat sätt.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

En lugnare behandlingsordning hade naturligtvis varit önskvärd bl. a. med hänsyn tiU frågans vikt. De utskottsbetänkanden som nu behandlas har arbetats fram under en raycket stark tidspress. Detta tUl trots åskådliggör betänkandet var partierna står vad beträffar vårt samhälles utforraning i fraratiden.

Statsrainistern uttalade nyss att det var angeläget att inte skapa motsättningar mellan stad och landsbygd och mellan olika grupper. För centerns del är denna värdering grundläggande — att överbrygga raotsättnhigar och att finna saralande lösningar på sarahällsprobleraen. Centern möter nu en stark uppslutning kring sin politik för ett mera decentraliserat samhäUe — i storstäder, på landsbygden, i norr och i söder och bland olika grupper. Att överbrygga raotsättningar finner vi raöjligheter till genom vår målsättning om ett mera decentraliserat samUälle, sora regionalpolitiken är en väsentlig del av.

Inrikesutskottet konstaterar att den förda lokaliseringspolitiken inte medfört en utveckling raot en bättre balans i vårt samhälle. Det är vad centern har påtalat under hela 1960-talet, näraligen att obalansen har förstärkts. Vi har haft en otUlräcklig regionalpolitik. Sysselsättning och bebyggelse har koncentrerats alltmer. Drygt 36 procent av landets befolkning bor nu i de tre storstadslänen mot ca 33,5 procent för tio år sedan. Skogslänens befolkning utgör nu 21,5 procent av rikets folkmängd raot 24 procent för tio år sedan.

Valfriheten tUl arbetsplats, bostadsort och Uvsrailjö har begränsats. Man har naturligtvis trott att koncentrationspolitiken skulle gagna effektivitet och välfärd, men koncentrationen har drivits så långt att de negativa konsekvenserna nu överväger. Många exempel kan ges på hur teknik och ekonorai driver på centraliseringen. Sarahällets resurser blir fel utnyttjade i såväl glesbygder sora storstäder. Politiker raåste ju sätta sig in i människors samlade välfärd. Jämlikhets- och miljövärden spolieras och många människor har råkat i klara - blivit "utslagna". Detta är resultatet av en rad åtgärder inora politik och näringsliv. Koraraunikationer och annan samhäUsservice har formats för fortsatt centralisering. Storindustrin och regeringen synes särskilt under 1960-talet i vad gäller koncentrationspolitiken ha funnit varandra. Det är en mycket stark konstellation ii värt sarahälle.

Vi har inora centern klart för oss att det är svårt att bryta denna utveckling och att anpassa tekniken till raänniskans behov. Detta tar tid. Centern har under 1940-, 1950- och 1960-talen ofta varit en ensam ropandes löst för en decentraliseringspolitik. Denna har nu fått särskild tyngd då verkligheten visar, att koncentrationen och centraliseringen nuraera i stort sett inte berikar tillvaron för människorna som biologiska varelser. Med tekniska och ekonomiska motiv har koncentrationen drivits på för att öka bruttonationalprodukten. Men den är en raycket ofullständig raåttstock på välfärden i sarahället och för enskilda individer. Välfärden har också andra dimensioner än de rent raateriella.

Enligt vår raening har vi nu nått en punkt då en ytterligare koncentration av raänniskor ger raindre effektivitet i näringslivet, skapar otillfredsställande railjöer och färre valraöjligheter. Allt detta är effekter som strider raot de regionalpolitiska raålen. Särskilt gäller detta välfär-

dens innehåll i vidaste mening. Det är vår övertygelse att välfärd i denna mening för flertalet människor inte kan uppnås annat än i ett mera decentraliserat sarahäUe. Det är viktigt att skapa goda miljöer, och detta är ett problem särskilt i storstadskoncentrationerna. Även storstadsbor bör ges möjlighet tiU fri natur och andra rekreationsraöjligheter inora räckhåll.

Statsrainistern fällde alldeles nyss ett enligt rain raening nästan otroligt yttrande: Centern har inget gott att säga ora storstadsraänniskor-na. — Naturligtvis finns det Uka mycket gott att säga om dem sora ora alla andra. Man försöker på det här sättet odla rayten ora centerns storstadsfientlighet. Centern är sannerligen ingen fiende tUl storstadsbefolkningen. Tvärtom, genora att raöjliggöra bättre railjöer, genora att minska trängseln, genom att öppna möjligheter till naturliga fritidsaktiviteter för ung och för gararaal, tillgängliga även för sraå inkorasttagare, vill centern skapa bättre trivsel och en bättre trygghet i storstadsrailjön. För att uppnå detta behöver inte Storstockholra växa sora under 1960-talet, sora utskottsmajoriteten föreslår. Enligt centerns riksplan bör det räcka raed den egna tUlväxten genom födelseöverskottet. Det är ingen brist på människor i storstaden. Det är snarare brist på utrymme för dem som vUl bo där och som älskar sin stad.

Det här behöver inte betyda att människor skall tvingas kvar i bygder där de inte vill bo eller hindras från att flytta på sig inom landets gränser och söka de arbeten som de är intresserade av och önskar.

Naturligtvis har också storstadsbor hembygdskänsla, det vUl jag understryka. Den bör stärkas genom utveckling av bättre miljöer, och det är också ett starkt raotiv för att bromsa storstadstillväxten.

Men, som statsministern nyss har anfört, det finns en motsättning raellan centern och socialderaokraterna i fråga ora att skapa bättre railjöer i storstäderna. Socialdemokraterna önskar skapa en bättre miljö i storstaden genom att öka koncentrationen där, medan vi anser att raan skall skapa den genora att därapa tillväxten. Vi har fått raånga bevis för att vår uppfattning delas av människor i storstad och i glesbygd, att raänniskor i storstaden har förståelse för stiraulansåtgärder i andra bygder och att glesbygdens folk förstår att det är nödvändigt att därapa tillväxten i storstadsregionerna och få till stånd bättre railjöer där. Det är därför konsekvent att vår riksplan syftar till en i stort sett oförändrad befolkning över hela riket räknat, raedan regeringens riksplan är inriktad på fortsatt centralisering.

Folkpartiet och raoderaterna, sora i detta sammanhang inte har egna alternativ, har i allt väsentligt, som utskottets ordförande nyss underströk, anslutit sig till propositionen vad gäller allmänna målsättningar och riktlinjer, ortsstrukturer och befolkningsramar. Centern står fast vid sin riksplan. Det framgår av vår partimotion och av våra reservationer tiU utskottsbetänkandet. Vi har inte haft anledning att ändra på de befolkningsramar vi har ställt upp som målsättningar eller på riktlinjer och handlingsprogram. Vi har under utskottsarbetet tvärtora styrkts i vår uppfattning att vi har en realistisk regionalpoUtik sora är angelägen och nödvändig.

Jag vill gärna säga att det är också angeläget att raänniskorna i vårt

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

land tar del av skillnaden meUan centerns och regeringens riksplaner.

Det har riktats en våldsam kritik mot centerns riksplan från olika håll, inte rainst från regeringssidan. Det är tUlåtet. Vi tål kritik, men vi önskar att den vore vederhäftig. Man kan konstatera att det i utskottsmajoritetens skrivning nu inte finns mycket kvar av överorden från tidigare, överord mot vår rUcsplan som också fällts i debatten hittills i kammaren. I ett seriöst utskottsarbete måste man ju försöka vara saklig. Med vUken rätt och med vilket underlag kan statsrainistern och hans eftersägare ifrågasätta centerns trovärdighet? Därora må människorna själva döma.

Vi vUl inte ge raänniskor överdrivna förväntningar, som vissa påstår. Vi vUl inte sätta målet högre än att vi bör kunna förverkliga det med vår politik, crentraliseringsutvecklingen har obestridligen negativa följder ekonomiskt, jämUkhetspolitiskt och miljöpolitiskt. Vi upplever att det stora flertalet människor inte önskar denna centraliseringspoUtik. Det kan därför inte riraligen vara en realistisk raålsättning som regeringen och utskottsmajoriteten har, nämligen att raan bara skall fortsätta centraliseringen ungefär sora förut. Det realistiska måste vara att nu försöka bryta centraliseringsutvecklingen.

Herr talman! Det är många människor som i dag ställer frågorna: Är det verkUgen nödvändigt att befolkningsomflyttningen skall fortsätta sora förut? Skall Stockholms län behöva ta eraot inemot hälften av landets folkmängd fram till 1980, som utskottsmajoriteten anger raöjligheten av inora sina befolkningsraraar? Också detta har faktiskt utskottsoidföranden påpekat i sitt anförande. Blir det inte bara trängre och sämre miljöer i storstäderna om flera måste flytta dit? Faktum är att utskottsmajoriteten föreslår en planering som innebär att de större städerna år 1980 har ökat kraftigt på det övriga landets bekostnad.

Centerns målsättning är en i förhåUande tiU dagsläget ungefär oförändrad situation år 1980, dvs. samma befolkningsfördelning länsvis över landet som nu. Det är naturligtvis nödvändigt raed livskraftiga länscentra — ett eller flera i varje län. De är redan etablerade utan någon centralstyrning uppifrån. Regeringen och utskottsraajoriteten är uppenbarligen inriktade på en raycket stark koncentration även inom länen. Det skulle betyda luckor i servicetäckningen för stora områden, enligt vår mening. Kommunförbundet har anfört att en sådan koncentration av resurserna måste befaras leda till förfång för övriga kommuner. Det stämraer också med vår uppfattning. Det är risk för att raånga kommuner mte kan bestå som de näringsgeografiska enheter som avsågs vid kommunreforraen, understryker Komraunförbundet. Frågor ora ortsstrukturen kommer att ytterligare behandlas i Torsten Stridsmans anförande.

Utskottsmajoriteten anför att det inte skulle vara realistiskt att skapa den sysselsättning i skogslänen sora svarar raot centerns raålsättning. Jag vill till att börja raed säga att det är en nödvändighet att det förs en politik som ökar antalet arbetstillfällen så att arbete skapas tUl den beräknade befolkningsökningen till 1980 för hela landet ora ca 400 000 raänniskor. Vad gäller befolkningsökningen är regeringens och centerns bedömning densamraa. Kritiken raot centerns riksplan innebär att det således skulle vara lättare, bUligare och mer i överensstäraraelse med den

regionalpolitiska målsättningen att skapa dessa arbetstUlfäUen fraraför allt i storstäderna. Vi anser att det är dyrare att skapa dessa arbetstillfällen där än på många andra ställen i landet. En koncentration av arbetstUlfällena till storstäderna raåste oundvikligen innebära att åldersfördelningen i skogslänen blir ännu oförraånligare i framtiden. I tUlväxtomrädena ökar de yngre åldersgrupperna, och i skogslänen ökar antalet åldringar. Under 1980-talet får detta mycket svåra återverkningar just i skogslänen, särskUt sora utflyttningen redan har medfört en ogynnsam åldersfördelning där.

Mot denna bakgrund får man se nödvändigheten av en viss återflyttning av yngre raänniskor; den behövs för att man skall kunna bibehålla befolkningstalet under tiden efter 1980. Enligt centerns åsikt raåste de s. k. avfolkningslänen få möjligheter att återvinna en del av tidigare flyttningsförluster. Regeringens och utskottsraajoritetens raraar och riktlinjer innebär att befolkningstalet i skogslänen koramer att rasa nedåt efter 1980. Som följd av den fortsatta befolkningsökningen i tidigare expansionsregioner byggs automatiskt in en extra utvecklingskraft där genora en stor andel unga raänniskor i barnproducerande ålder. Detta förhällande lockar dit industrier och servicenäringar. Regeringen och utskottsraajoriteten har därför en otUlfredsstäUande ambitionsnivå och målsättning. ViU man verkligen åstadkomma en förändring i den regionala balansen, som gör välfärden tillgänglig för aUa människor och livsbetingelserna likvärdiga i landets olika delar, som man också uttalar sig för i utskottsmajoritetens skrivning, raåste arabitionen ligga i nivå raed centerns.

Bryts inte koncentrationsutvecklingen snart kan det bli mycket svårare i en fraratid att ändra riktningen. Ändringen kan inte ske annat än successivt - vi har så att säga byggt fast oss i vårt sarahäUe. Ett av grundkraven är att en så långt sora möjligt differentierad arbetsmarknad skall byggas ut i olika delar av landet. Centern underskattar verkligen inte denna fråga, som utskottet vUl göra gäUande. Men det gäller alla delar av landet, inte bara de största orterna.

För denna målsättning är det nödvändigt att lätta trycket pä storstäderna och stimulera tUlväxten i olika orter så att de korapletterar varandra inom regionerna. Det är viktigt att också mindre orter och regioner fungerar i samverkan med större. Genora en fortsatt koncentration koraraer underlag så småningora att saknas för de raindre orterna att över huvud taget kunna existera.

Karl Erik Eriksson tog upp till diskussion vem sora skall besluta om ortsstrukturen och gjorde en liknelse med hässjevirket. Jag tyckte att historien var riktigt bra men att hans slutsats var felaktig. Så länge tekniken inte har fört oss längre än att vi fortfarande måste använda hässjevirke behövs det naturligtvis någonting att fylla hässjorna med. Men, min gode vän Karl Erik Eriksson, nog känner Du tUl att bonden själv vUl bestämraa var hässjan skaU stå! Det skall inte bestäraraas i Stockholm, vilket folkpartister, moderater och socialderaokrater menar i detta fall. Liknelsen var sora sagt alldeles utoraordentlig och säger något ora vad centern raenar raed länsderaokrati.

Sedan flera år har centern i motioner framfört meningen att

7 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

planeringen i riket bör ske med ledning av befolkningsraraar. Detta har gjorts regionalt i Länsprograra 70. Centerns riksplan är uppbyggd enligt sararaa teknik sora länsplanerna. Inrikesutskottet skriver: "Utskottet har svårt att uppfatta någon principieU skUlnad i motionärernas förslag -frånsett ramarnas innehåU — genteraot propositionens." Det är raycket värdefullt att det är utsagt i utskottsutlåtandet, inte rainst med tanke på vad statsministern sade under remissdebatten — andra har också sagt det —, näraligen att vi raenar spikade tal som man inte får rucka på.

Utskottsordföranden har förtydligat utskottsskrivningen, frärast beträffande befolkningstalen för Stockholra. Det var bra även ora jag aldrig har tvivlat på utskottsskrivningens innebörd. Men trots förtydligandet förändras ingenting i sak.

Det är inte lätt att läsa ut vUken raålsättning utskottsraajoriteten har. I ett avseende har utskottet närraat sig centerns planeringsteknik - det gäller riktvärdena för befolkningstalen i skogslänen. Utskottet skriver: "Utskottet anser det visserligen önskvärt att planering och arabitioner i skogslänen primärt inriktas på de högre talen i planeringsramarna

------ ." Detta noteras raed tUlfredsställelse. I ett enda steg tar utskottet

bort tredjedelen av de 100 000 sora skUjer oss från regeringens plan i skogslänen. Denna ändring är glädjande. Detta är då räknat på de medeltal sora man kan få frara av regeringens övre och nedre raratal. Tar regeringen bara två steg tUl är vi på sararaa Unje. Man säger dock ingenting om varifrån människorna skall hämtas, sora vi gör.

På s. 40 har inrikesutskottet behandlat motionen av herr Arne Geijer i Stockholm ra, fl, socialderaokrater och försökt glädja motionärerna raed löfte om en kraftigare tillväxt i Stockholmsområdet. Det var detta avsnitt sora utskottets ordförande frärast avsåg att tiUrättalägga. Det heter så här: "Utskottet viU därtiU erinra ora att Stockholras län raed den av utskottet förordade befolkningsramen för länet beräknas få en befolk-ningstUlväxt under 1970-talet om ca 200 000 invånare." Några sådana uttalanden har inte gjorts ora Göteborgs- och Malmöregionerna. Man får väl förutsätta att dessa storstadsområden skall beaktas på samma sätt sora Storstockholrasorarådet. Då skulle det bli en ökning i Göteborgs- och Malmöhuslänen raed raer än 140 000 människor. De tre storstadslänen skulle då få över 340 000 av den beräknade folkökningen fram till 1980 för hela landet på 400 000. Denna raöjlighet anges uttryckligen i utskottsraajoritetens befolkningsramar. Det har sora sagt tidigare bekräftats härifrån talarstolen. Ora raan i detta exerapel beaktar den gynnsararaare inställning utskottet har intagit tUl skogslänen raed ytterligare 30 000 människor i jämförelse med propositionen, blir det kvar bara 25 000 att dela på i hela det övriga landet, bestående av 14 län. Detta visar att utskottsmajoritetens raraar är så lösliga att man egentUgen inte vet var raan tUl sist haranar. Det behövs en fastare målsättning, ora raan verkligen menar allvar raed talet ora att åstadkomraa bättre regional balans. Det är ett av de medel sora vi vill peka på. Denna löslighet kan möjligen passa en fortsatt koncentrationspolitik, då man, sora hittUls, efteråt bara tämligen hjälplöst kan konstatera vad som har inträffat. Jag skall lärana ett exerapel på den lösliga raålsättningen när det gäller utskottets befolkningsraraar. Folkökningen i Stockholras län var 1971 ca

10 000 raänniskor. I år får man räkna med en minskning i storleksordningen 700. Siffrorna inkluderar födelseöverskottet. En folkökning med 200 000, som utskottets och regeringens ramar ger raöjlighet till, betyder att raan tillåter en folkökning i Stockholm med 24 000 människor under de återstående åren fram tUl 1980. Den naturliga folkökningen genom födelseöverskottet är ca 65 000 tiU 1980. Det stämmer bra med centerns riksplan. Men utskottsmajoriteten räknar tydligen med möjligheten av en nettoinflyttning på ytteriigare 125 000 - 130 000 människor. Detta skulle betyda en hårdare koneentrationstakt än vad sora förekomrait under perioden 1956-1972. Det är väl ändå anmärkningsvärt när utskottet och regeringen talar om att de skaU åstadkomma en bättre regional balans.

Under tiden 1960-1970 ökade Stockholras län raed drygt 21 000 människor per år, men nu skulle det bli möjligt med en ökning på 24 000 människor per år, alltså en högre koneentrationstakt än under 1960-talet. Jag viU fråga hur utskottsraajoriteten kan förena detta med vad som skrivits i propositionen om att raan raåste därapa storstadstiUväxten. Naturligtvis ställer jag frågan tUl inrikesrainistern.

Men jag skall inte bara fästa mig vid det högre ramtalet för Stockholm. Jag skall ta raittalet och det lägsta talet i raraen också. Ora man går ut från miltalet, alltså raellan den högre och den lägre raraen, koraraer raan tUl 1 638 000 invånare. Det blir en årlig ökning för Stockholra raed ca 19 000 människor per år under återstoden av 1970-talet, fram till 1980. Det raotsvarar i stort sett den genorasnittliga ökningen under 1960-talet. Går raan på den nedre gränsen, 1,6 miljoner människor, blir den årliga folkökningen under återstoden av 1970-talet 14 000 människor. Också detta lägsta tal betyder en mycket kraftig ökning av obalansen raellan storstaden och det övriga riket. Motionärerna Geijer ra. fl., koraraunal-raännen i Stockholra, herrar Hjerne och Hallerby, folkpartiet, Aronsson ra. fl. socialderaokrater och Sven Johansson m. fl. moderater har genom utskottets skrivning fått raer, skuUe jag tro, än vad de väntat sig. Återigen viU jag stäUa frågan till raina goda vänner i utskottet: Hur kan ni tala om att åstadkomma en bättre regional balans när verkligheten ser ut som jag har redovisat här? Det är sannerligen distans mellan vackert tal om regional balans och verkligheten i det här fallet.

Utskottsmajoriteten säger sig tvivla pä att centerns målsättning skaU kunna uppnås med de medel som vi föreslår i vår riksplan. Det finns naturligtvis inga undermedel, ingen patentmedicin. Vi föreslår inte medel av någon radikalt ny och annan karaktär som inte passar in i vårt sarahällssystera. Men helt avgörande - det har Thorbjörn Fälldin tidigare sagt - är de regionalpolitiska medlens storlek. Avgörande är också att man inte för en politik som neutraliserar de regionalpolitiska medlens effekter. Så har skett hittills. Regionalpolitiken raåste även koraponeras och användas så att man når de uppsatta raålen. Jag bedöraer skatteinstruraentet sora det allra raest effektiva — ett intryck sora man fått från kommunalmän och företagare och som framhålles av vissa länsstyrelser. Men detta instrument viU inte regeringen utveckla.

Regionalpolitiken måste alltså förstärkas och användas konsekvent åt rätt håll — mot ett decentraliserat sarahälle. Frän centern vUl vi starkt

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

understryka att hela sarahällsverksamheten — inte bara de medel sora så att säga är öronraärkta sora regionalpolitiska - raåste inriktas mot raålet regional balans. För oss är det inte tomma ord när vi säger detta. Men vi anser faktiskt att det kan bli tomma ord om man för en politik, inriktad på utskottsraajoritetens raålsättning.

1 fråga om medlen och storleken av medlen för lokaliseringspolitiken har det stått en hård strid under hela 1960-talet raellan vårt parti och frärast regeringspartiet. Utskottsmajoritetens förslag är helt otUlfredsställande enligt vår målsättning. VUl man uppnå utskottsraajoritetens målsättning betyder det att man får en fortsatt koncentration. Vad raan kan uppnå beror ju till raycket stor del på vad raan vill uppnå - det har ju varit en av statsrainisterns teser förut. Den politiska viljan finns ute i koraraunema och länen. Där vUl centern förlägga en större del av vår svenska deraokrati. Det får inte hindras av centraldirigeringen.

Herr talraan! Samraanfattningsvis vill jag tUl sist säga att de raålsättningar, sora vi angett genom befolkningsramar i riksplanen, är både angelägna och realistiska. Koncentrationsutvecklingen har negativa följder samhäUsekonomiskt, raUjöpoUtiskt och jämUkhetspolitiskt. Fortsatt centralisering ökar svårigheterna. Stora områden skulle drabbas av försämrade sysselsättnings- och servicemöjligheter. Det skulle bli svårare att klara miljöprobleraen, särskUt i storstäderna. Det är inte en utveckling sora svarar mot det stora flertalet människors önskeraål. Fortsatt centralisering, sora regeringens och utskottsraajoritetens förslag innebär, kan inte vara en rimlig raålsättning. Det är en svår uppgift att bryta centraliseiingsutvecklingen. Men det är reaUstiskt och dessutom nödvändigt för att uppnå målen raed regionalpolitiken att under 1970-talet föra en sådan regionalpolitik att vi år 1980 bör kunna ha ungefär sarama befolkningsfördelning över landet länsvis sora vi har i dag. Detta är centerns målsättning.

Herr talraan! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 3, 4, 5, 9, 10, 11, 16, 17 och 20.

100

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! De allmänna raålen för regionalpoUtiken är i stort sett desamma som fastställdes av 1970 års riksdag. Moderata samlingspartiets målsättning för regionalpolitiken finns redovisad i vårt Norrlandsprogram och i motionen 294 tiU årets riksdag. Den överensstämmer i stort med den av riksdagen fastställda och kan sararaanfattas sålunda; Människor i alla delar av landet bör få del av den materieUa, sociala och kulturella välfärden så långt detta är möjUgt.

I den nämnda motionen från moderata saralingspartiet framhåUs vidare att regionalpolitiken bör ledas i sådana banor att näringslivets strukturomvandling i framtiden inte skall behöva åtföljas av massomflyttningar. Enligt vår uppfattning i moderata saralingspartiet bör möjligheterna tUl tillfredsställande service åt alla människor förbättras. I princip delar vi alltså såväl statsministerns i propositionen framförda uppfattning att planeringen bör bygga på raänniskans behov och önskemål som inrikesministerns syn i vad gäller både de regionalpoUtiska målen och de föreslagna åtgärderna, ehum vi inom en del områden har andra

uppfattningar eUer kanske viU anvisa andra kompletterande vägar. Vi vill i första hand satsa på följande:

En god företagsraUjö över hela landet som grund för regionalpohti-ken.

Så likvärdiga fömtsättningar som över huvud taget är möjliga över hela landet och raellan olika regioner.

Generella stimulansåtgärder i syfte att skapa likvärdiga förhåUanden mellan regioner samt mellan redan etablerade och nybyggda företag.

Ökat stöd till basnäringarna jord- och skogsbruk.

Åtgärder med verkan på hela regioner, såsom differentierade taxor, avgifter och avskrivningsregler, utvidgning av transportstödet och upprustning av norra starabanan.

I korta drag har moderata samUngspartiets representanter i inrikesutskottet strävat efter att följa de här inledningsvis angivna riktlinjerna. Jag beklagar emeUertid, herr talman, att vi tyvärr haft aUdeles för kort tid på oss för att ingående kunna behandla ett så ofantligt stort, viktigt och för lång framtid betydelsefullt ärende. Propositionen presenterades av regeringen så sent som den 1 noveraber i år. Det betyder att den tid som stått tiU buds för motionsskrivning, föredragning, utskottsbehandling, uppvaktningar, kontakter m, m. har varit cirka fem veckor. Den knappt tUlmätta tiden gjorde också att det var så gott sora uteslutet att hinna ta eraot några uppvaktningar samt inhämta upplysningar och yttranden från berörda myndigheter eller andra utskott, vUket i ett så här viktigt ärende kanske hade varit Önskvärt.

Arbetstiderna och forceringen i riksdagsarbetet — inte minst behandhngen här i kamraaren — frarastår sora helt orimliga i förhållande till det årslånga förberedelsearbetet med propositionen och tUl den stora betydelse för många år framåt som riksdagens ställningstagande kommer att få.

SärskUt betänkligt synes det förhållandet att i varje faU oppositionspartierna inte beretts möjligheter att verka på ett sätt sora ett demokratiskt styrelseskick förutsätter. De krav som stäUts på utskottspersonalen i form av övertid ra. ra. har vida överstigit vad en arbetsgivare enligt lag har rätt att fordra. Det kan ifrågasättas ora riksdagen sora arbetsgivare bör uppträda på det viset.

Det kan också ifrågasättas — utan att därraed rikta någon kritik vare sig raot herr ordföranden, herr vice ordföranden eller sekretariatet — om ärendet har fått en tiUfredsstäUande saklig behandhng i utskottet. Moderata sarahngspartiet fömtsåg att detta kunde inträffa och yrkade i sin partimotion på bordläggning till vårriksdagen, och mycket tyder på att detta hade varit det enda riktiga.

I detta sammanhang vill jag gärna instäraraa i den deklaration som utskottets ordförande gjorde här angående de uteblivna siffrorna på s. 40 i utskottets betänkande, där det beträffande ökningen i Stockholmsområdet borde ha stått - och sora vi naturligtvis borde ha hunnit kontrollera - 125 000-200 000. Det är ytterligare ett bevis på den tidsnöd sora utskottet har arbetat under.

Jag kanske också får säga att det förvånar raig att raan över huvud taget ägnar dessa siffror så stort intresse. De är ju ändå - hoppas i varje

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

101

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

102

fall jag — raenade som riktpunkter från oss samtliga, alltså även från centerpartiet, inte sora några absolut spikade tal. Ingen av oss, i varje faU inte vi, viO väl tvångsförflytta någon raänniska, för den händelse talet inte är uppnått. Och inte heller viU vi väl förhindra en naturlig tUlväxt den dag talen är uppnådda. Det finns exempel på regioner där talen redan nu i stort sett är uppnådda.

Herr talman! Med dessa ord har jag redan behandlat reservationen 1 av herr Oskarson och mig, och jag ber att få yrka bifall tUl densarama.

Ingen tvekan råder om att det är tiUväxten i hela landet som skall möjliggöra för oss att realisera den regionalpoUtik som vi här är i färd med att besluta om. Vi har från vårt håll ständigt understrukit att det är ett företagsvänligt klimat i hela landet sora utgör själva grundvalen för regionalpoUtiken. Utan den grunden bygger vi på lösan sand. Utskottet redovisar i princip sararaa uppfattning, när utskottet hävdar att den industriella utveckUngen behöver stirauleras. Men man lägger över ansvaret på "privatägda företag", som i dag äger 95 procent av den svenska industrin. Vi skall nog vara enbart tacksamraa för att det är så stor del av företagsaraheten sora är privatägd. Hur skaU raan kunna lägga över ansvaret för utvecklingen på det enskUda näringslivet, ora raan inte samtidigt är beredd att för detta näringsliv skapa goda förutsättningar att fungera och utvecklas? Här finns det enligt min raening en dubbelhet i argumenteringen, som vi från vårt håll har velat uppmärksamraa. Utskottet skriver nämUgen att om inte ett "tiUfredsstäUande resultat nås av privat industriutveckling bör detta vara en ytterligare anledning att intensifiera den statliga industriverksamheten". I den meningen komraer socialiseringssträvandena fram, åtminstone enligt vad vi lägger in i den meningen. Man skulle kunna tro att meningen var dikterad av herr Herraansson. Man är tydligt ute för att kunna försvara en fortsatt utbyggnad av den statliga industriverksamheten. Jag har tidigare i höst motionsvägen visat att flertalet, eller åtminstone raånga, statsägda företag gått med förlust. Det finns alltså all anledning för riksdagen att klart säga ifrån på den punkten.

Från vårt håll har vi alltid ansett att tyngdpunkten borde Ugga på generella åtgärder. Från början blev det emellertid i praktiken tvärtora. Regeringen — helfrälst för den selektiva politiken, vars raisslyckande vi i dessa dagar upplever — beslutade sig för punktåtgärder inriktade på kapitalsubventioner. Det är raöjligt att punktinsatser är nödvändiga i en ekonorai sora är centralstyrd och sora inte fungerar — inte sora vi skulle önska, i varje fall. Men jag upprepar vad vi sagt så raånga gånger: både den ekonomiska politiken och regionalpohtiken skaU vara så genereUt stimulerande att punktinsatser endast behöver användas i särskUda fall. De får aldrig bli en huvudlinje. Väljer man den selektiva regionalpoUtiken väljer raan samtidigt en central styrning av både ekonomi, tillväxt och företagsamhet. Annars menar raan inget raed det hela.

Vi vill ha en utbyggnad av raarknadsekonorain. Det är därför sora vi ser generella raedel som den enda möjligheten att på sikt bygga upp en regional balans och rättvisa raellan landets oUka delar.

Här kommer skatteinstruraentet in i bilden. Regeringen och koraraunisterna har för några dagar sedan på nytt tagit ställning för en

fördubbling av löneskatten. Det är ingen vacker bakgrund för den här debatten, sora vi för i dag, i morgon och sannohkt nästa vecka. Varje företagare inom stödområdet måste ju veta att samtidigt som dessa partier står här och talar för ökad företagsamhet och ökad industriell utveckhng i stödområdet har de beslutat sig för en dubbel skatt på arbetskraften. Vi skall ha klart för oss en sak, när det gäller löneskatten, och det är att den visserligen betalas av arbetsgivarna, raen den drabbar i Uka hög grad - ora inte högre - arbetstagarna och pensionären, och den drabbar de arbetsintensiva företagen särskUt hårt. Och det kan inte gärna vara klokt allra raUist i en tid med hög arbetslöshet. Vi har redan i annat sammanhang krävt att löneskatten skall slopas. 1 en reservation tar vi upp hela skatteinstrumentet, sora vi raenar att man borde använda i de regionalpolitiska sararaanhangen. Andra länder har prövat den möjUgheten med — tiU synes - goda resultat. Det finns anledning för oss att göra det också. Här raenar vi inte bara investeringsfonderna, som har en begränsad räckvidd.

Vi viU att en utredning skall gripa sig an de här frågorna på ett konstruktivt sätt. Vi hoppas att det då skall öppna sig vägar som gör det möjligt att underlätta nyföretagsaraheten och utveckUngen av befintliga företag i de delar av landet sora kan koraraa i fråga.

Den statliga verksaraheten har jag delvis berört tidigare. Jag vill dock erinra ora att vi inte kunnat acceptera följande raening i utskottets utlåtande angående statliga företag: "Utskottet förutsätter att ytterligare insatser komraer att göras i takt med att lärapliga objekt aktualiseras." Blir det så att den raeningen kan koraraa att användas sora arguraent för etablering av statliga företag, så snart lärapliga objekt kan letas upp, är det betänkligt. SkaU statlig företagsarahet korama i fråga, skaU det vara för att skapa ökade sysselsättningsmöjligheter där detta inte är möjligt på andra vägar. Vi har för klarhetens skuU föreslagit följande lydelse: "Utskottet förutsätter att insatser även fortsättningsvis göres där särskUd anledning finns att öka sysselsättningen inom stödområdet eller i andra sysselsättningssvaga områden."

Koraraunikationerna utgör alldeles självklart en priraär fråga i alla regionalpolitiska sammanhang. Det gäller inte bara en utjämning av taxor och andra kostnader utan i lika hög grad en utbyggnad av komraunika-tionslederna. Den trafikpolitiska utredningen får enligt sina direktiv inte några raöjligheter att syssla raed i stort sett annat än SJ:s problera. Det är inte tillräckligt. Vi vill att utredningen också skall kunna behandla frågor sora rör vägnätet, både underhåU och utbyggnad. Vi föreslår därför tUläggsdirektiv tUl utredningen i detta syfte. Vi menar att det är nödvändigt att utredningen presenterar en helhetslösning av trafikfrågorna, inkluderande vägpolitiken, så att vi får en koramunikationspoUtik som är raera regionalpolitiskt anpassad än den nuvarande.

Glädjande nog har vi fått utskottet raed oss på en frarastäUning ora ökat stöd till basnäringarna jord- och skogsbruk. Vi har i den frågan utgått från de faktiska förhåUandena och från erfarenheten att den nuvarande undersysselsättningen i stor utsträckning orsakats av flyttningen från dessa näringar. Dessa näringar har också under det senaste årtiondet genoragått en mycket härd strukturrationalisering, förutom att

Nr 144

Fredagen den 15-december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

103

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

104

driften effektiviserats och gjorts betydUgt mera arbetskraftsbesparande.

Den nyföretagsamhet som tillkoramit har inte ens tiUnärmelsevis kunnat suga upp den friställda arbetskraften från basnäringarna. Om regeringen hade varit beredd att pä ett tidigt stadium angripa just dessa problem vid roten och underlätta för människorna att bU kvar i det kombinerade jord- och skogsbruket, skulle bygden ha kunnat håUas levande och nytt underlag för servicenäringar och gemensamma anläggningar kunnat skapas. Det är bl. a. därför som de av oss föreslagna åtgärderna, även om de sätts in sent, är betydelsefuUa. De möjliggör landskapsvård tiU låga kostnader. Pengar i omskolningsbidrag och andra ärbetsmarknadspoUtiska åtgärder kan sparas. Underlag kan skapas för jordbruksbaserad livsmedelsindustri. En ökad satsning på skogsvård leder tUl ökad skogsavkastning. Att på nytt satsa på basnäringarna på det sätt vi skisserat innebär inte att vi vrider klockan tillbaka. Det utgör en anpassning av poUtiken efter människornas behov och önskningar. Det är inte fråga om något nytt slags jordbrukspolitik. Satsningen har regionalpoUtisk karaktär och kan alltså inte ingå i den vanliga jordbrukskalkylen och påverka de priser och inkomster som ingår som element i den. Vad det kostar beror på arabitionerna. Men satsningen raåste vara sådan att den avsedda effekten kan uppnås, bli meningsfylld och varaktig. Och en del av de pengar som på detta sätt läggs ner kan vi räkna med kommer tillbaka i form av minskade insatser för beredskapsarbeten, för att upprätthålla en service som annars försvinner, för flyttning av människor och andra lokaliseringspolitiska stödåtgärder samt i form av ökad skogsavkastning. Vad det gäUer är inte att skapa ett överlevandeskydd utan framtidsmöjligheter för alla

I min motionen 1777 behandlas lasarettsvården i regionala centra.

Statsrainistern anförde i den egentUga propositionen på s. 10: "Både den regionalpolitiska och den fysiska planeringen måste bygga på de enskilda människornas behov och önskemål. Det är därför en utoraordentligt väsentlig uppgift att försöka få så god kännedom som raöjligt om människors levnadsförhållanden och deras egen inställning till oUka faktorer sora har betydelse för trivsel och välfärd."

Inrikesmmistern anger som exempel på samhäUsservice i regionala centra bl. a. lasarett. Uttalandena är klara och entydiga, och jag förutsätter att såväl statsministern sora inrikesrainistern raenar allvar raed dessa uttalanden, är beredda att stå för dera och även raedverka till att — där det i landet förekommer tendenser och planering som direkt strider mot propositionens anda och mot dessa uttalanden - rättelse snarast kommer tUl stånd.

Jag tänker på planeringen för sjukvården, som har en så avgörande betydelse för den sociala servicen, människans behov och trivsel samt utvecklingen inom regionen. Jag har belägg för raina farhågor från Gävleborgs län och då främst Söderhamn, som klassats som regionalt centrum. Gmnden till lasarettet i Söderhamn lades 1831. Efter stadens brand byg:gdes det upp på nytt i slutet av 1800-talet. Det har renoverats och byggts till flera gånger och senast under 1960-talet raed ny behandlin.gsavdelning som togs i bruk 1965. Den tUlbyggnaden är projekterad för påbyggnad av ytterligare två våningar. 1969 komplettera-

des det med ett nytt sjukhera för långtidsvård. Sararaanlagt torde minst 40 mUjoner kronor ha investerats där under den senaste tiden.

Mot bakgrund av sjukvårdsplaneringen har trots detta och trots gjorda investeringar under senare tid diskussioner förts i press och vid offentliga saramankomster, som tyder på att lasarettets framtid är hotad. Kritiska skrivelser från de fackliga organisationerna, t. ex. Byggnads, Handelsan-ställdas förbund, Ljusne FCO, ra. fl:, industrier, näringslivsorganisationer, flygflottilj, samtliga poUtiska partiers organisationer m. fl. har tUlstäUts kommunen i ärendet.

Lördagen den 25 november gav medborgarna i regionen genom en massdemonstration, som kan ses på bildskärraen, till känna i enlighet

med statsrainisterns önskan, som jag inledningsvis citerade, " deras

egen inställning till olika faktorer som har betydelse för trivsel och välfärd". Enligt polisens uppskattnmg demonstrerade 13 000-15 000 människor på Rådhustorget i Söderhamn, där en allvarligt utformad resolution antogs. Den slutade med följande ord;

"I Söderhamns kommun verkar och lever 32 000 medborgare. Några av länets större och mest utveckUngsbara industrier har här sitt hemvist. De verkar vid sidan av mindre industrier, framåtgående hantverk och köpenskap. De kommunala aktiviteterna är fraraåtriktade. Kommunen är bärare av utomordentliga naturliga möjligheter tiU förkovran och utveckling. I den av regeringen framlagda planen för den regionala strukturen är Söderhamn ett regionalt centrura, som bland andra servicefunktioner förutsattes ha ett lasarett. Så mycket mera beklämmande uppleves den förskingring av trygghet och samhällsservice som utarmningen av sjukvårdsresurserna, främst inom den slutna vården, är utsatt för. Söderhamns medborgare anser som rimligt kunna kräva att dess lasarett beredes möjlighet fortbliva som normallasarett och att det beraannas på adekvat sätt för att kunna fullgöra sina vitala samhällsuppgifter."

Jag hoppas nu, herr talman, att statsministern och inrikesministern i handling visar att ni menar allvar med uttalandena i propositionen och inte tUlåter att den sociala servicen i regionala centra försämras utan tillgodoser här angivna behov och önskningar.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 8. Och så, herr talman, eftersom tiden är knapp och jag inte har begärt ordet på civilutskottets ärende, skall jag nu be att få säga några ord ora ett par ärenden i detta sararaanhang.

Frågan om utbyggnaden av en viss del av Ljusnan, som det tydligen under dagens lopp har rätt olika uppfattningar om hur man skaU tolka utskottets respektive reservanternas skrivningar, har tilldragit sig stor uppmärksarahet i samband raed den del av propositionen sora behandlas av civilutskottet. Motioner, som har tiU syfte att försöka få riksdagen att anta ett beslut om att förhindra eventuellt en utbyggnad, föreligger. Jag har inte deltagit i detta motionerande och vill förklara varför.

Det hade varit önskvärt att här först ge en kort historik över tidigare och nu pågående utbyggnader, naturen kring dessa områden och förslagen till utbyggnad. Tyvärr tUlåter inte min tillmätta tid detta.

Låt mig bara konstatera att frågan om viss del av Ljusnans utbyggnad

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

105

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

106

för närvarande prövas av vattendomstolen. Det ankommer på domstolen att avgöra, enligt vattenlagen i dess lydelse, före den 1 januari 1972. Ett direkt uttalande från riksdagens sida, som skulle innebära ett föregripande av domen i tillåtlighetsfrågan, strider mot grundlagens anda beträffande kompetensfördelning raeUan lagstiftande och dömande instans. Det kan inte heUer vara förenhgt raed godtagen praxis att genom lagstiftning med retroaktiv verkan förändra forraerna för handläggning av redan anhängiggjort ärende.

Vi har, herr talman, ett fungerande rättsväsende här i landet. Det tUlkoraraer då enligt rain uppfattning inte någon annan myndighet - inte ens riksdagen — att föregripa domstolens beslut.

Vad gäller den delvis redan exploaterade Ljusnan har diskussionen tidigare i dag varit rätt förvirrad — en talare menar att utskottsskrivningen är positiv för Ljusnan, och en annan talare att reservationen är positiv föl Ljusnan. I verkligheten - sora jag har utläst betänkandet som jag tror att det skall läsas - sararaanfaller utskottsmajoritetens skrivning delvis med reservanternas. SkiUnaden ligger i att utskottets raajoritet kan tänka sig någon form av retroaktiv lagstiftning, och det är den principen vi i moderata samlingspartiet bestämt vänder oss eraot.

Jag yrkar bifall till reservationen 15a i civilutskottets betänkande.

CivUutskottet behandlar med några rader min motion nr 1798 angående viss komraunsararaanläggning. Med anledning därav vUl jag på nytt erinra om att regionalpolitiken aktualiserar inte bara frågor om näringslivets fram rida betingelser och samspelet raellan tätort och glesbygd utan även - och inte rainst - de framtida livsbetingelserna för kommunerna. Jag gör detta konstaterande därför att det synes svårt att få lokala önskemål tillräckligt beaktade.

Riksdagens beslut om att slutföra sammanläggningarna av kommuner till år 1974 fattades raot en stark riksdagsrainoritet, och lagstiftningens tvångskaraktär har icke underlättat genomförandet. Många kommuner menar sig ha starka skäl att få en annan blocktillhörighet än den ursprungliga indelningen angav.

I programförklaringen - som jag tidigare har berört — till propositionen om regionalplanering framhåller statsministern: "Både den regionalpolitiska planeringen och den fysiska planeringen måste bygga på de enskilda människornas behov och önskemål."

Mot bakgrund av det uttalandet är det självklart att beslut från t. ex. kommunfullmäktige i samraanläggningskoramunerna måste tillmätas mycket stor betydelse. Sammanläggning tvångsvis är ett allvarUgt politiskt ingrepp, som dåligt rimmar med vår uppfattning om självstyrelse och demokrati.

Ett sådant övergrepp har skett med bl. a. Alfta komraun i Gävleborgs län. Kommunfullmäktige har i besvär till Konungen klagat över länsstyrelsens beslut att avslå kommunens ansökan att få ändring i blockindelningen. Kommunens fullmäktige har bestämt avvisat nuvarande block-plan och krävt att antingen få bilda egen kommun eller bilda komraunblock med Ovanåker.

Visst känner man där respekt för läns- och riksmyndigheter och deras utredningar och målsättningar. Men då deras uppfattningar kraftigt

kolUderar med de för området ändrade förutsättningarna kan det vara en varning mot att planera i strid mot de lokala betingelser och viUkor som särpräglat och möjliggjort ett visst områdes utveckUng.

Entydiga lokala opinioner iden så viktiga sammanläggningsfrågan bör i enlighet med propositionens riktlinjer beaktas. Utskottet har tyvärr ansett att rain motion inte skall föranleda någon åtgärd. Det lönar sig därför inte, herr talman, för mig att här framställa något yrkande, utan jag vädjar i stället till såväl statsministern som inrikesministern - som är närvarande inne i kammaren just nu - att med hänsyn tiU befolkningens önskemål och kommunens utveckling på nytt pröva frågan angående Alftas blocktiUhörighet.

Herr talman! Jag ber att sammanfattningsvis få yrka bifall till reservationerna 1, 6, 8, 10, 14, 15, 18 och 20 vid inrikesutskottets betänkande och till reservationen 15 a vid civUutskottets betänkande.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talraan! När majoritetsförhållandena i parlamentariska sammanhang är en smula oklara är det väl inte så underUgt om det förekomraer åtskiUig politisk hästhandel. Men när det gäller region- och planpolitiken har det gått betydligt längre än så. Det regionpolitiska spelet kan närraast liknas vid en Skansenauktion, där framför aUt centern och socialderaokraterna försöker överbjuda varandra och där länens befolknmgsraraar friskt rasar i höjden, allt medan autionsförrättaren svingar klubban och själv försöker stå på så många ståndpunkter som möjligt på en gång.

Vad är det som gör detta auktionerande inför folket nödvändigt? Det är trycket från opinionen, bl. a. trycket från det som brukar kaUas den gröna vågen. Den gröna vågen är en delvis mycket samraansatt och dubbelbottnad företeelse, åtrainstone än så länge. Den har åtskilliga konservativa och tillbakablickande inslag, raen den innehåller också ett stort mått av poUtisk progressiv samhäUskritik. Den gröna vågen har kort sagt åtskilliga fömtsättningar att med tiden bU en röd våg.

Trycket från den vågen är kännbar, särskilt för de pohtiker som valt rollen att adrainistrera storkapitalisraens sarahälle, där koncentrationen och avfolkningen ständigt skrider vidare med en naturlags styrka.

Socialdemokratin sitter här i rävsaxen. Man vill inte och kan inte bryta raed kapitalismen. Man är bunden av dess utvecklingslagar, men man måste inför folket framställa det som ora raan vill någonting annat. Folk skall fås att tro och rösta på en sak, och raedan de tror skall deras vaksamhet mot den skoningslösa koncentrationen dämpas. Ora propositionen 111 kan det raed goda skäl sägas att den är opiura för folket.

I det hlla propositionshäftet, som gör tjänst som propagandabroschyr, sägs det på sidan 11 att alla vuxna så långt möjUgt skall få arbete i hemorten eller i dess närhet. Det kunde lika gärna ha skrivits av centerpartiet, för grönare kunde det inte vara. Men denna pubhkfriande målsättning tas eftertryckligt tiUbaka i bUaga 1, sidan 475. Där talar siffrorna om vad det verkligen gäller. Enligt regeringens befolkningsramar skall storstäderna fram tiU 1980 få ta emot mellan 115 000 och 250 000 nya inflyttare. Och de inflyttarna skall komma från sararaa håll som de sedan länge har kommit från: främst från skogslänen. Skogslänen skall

107

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

108

enUgt regeringens befolkningsraraar på tio år förlora upp till 70 000 människor genom utflyttning, såvitt inte landet får en utoraordentligt stark invandring, något som är högst osannohkt. Det är vad regeringen inriktar planeringen på. Det är verkUgheten när man klär av den statsm misterfraserna.

Målsättningen oförändrad befolkning för skogslänen betyder alltså i verkUgheten fortsatt utflyttning. Men hur är det sedan i sin tur med målsättningens trovärdighet? Den är också lindrigt sagt tvivelaktig. Bilagan rörande regionpoUtiken är på över 500 sidor. Regeringen gör stort nummer av målsättningen oförändrad befolkning i skogslänen. Men ingenstans på dessa 500 sidor gör man minsta försök att beräkna den faktor på vilken allting vilar, nämligen hur många nya jobb som måste skapas i avfolkningsområdena för att man skall hindra befolkningsminskning under 1970-talet.

Det finns inte minsta kalkyl som berör det problemet. Det finns ingen kalkyl på hur många jobb olika åtgärder kan skapa. Det finns ingen kalkyl på vad det kostar att nyskapa det antal jobb sora måste till för att uppnå målsättningen. Hela kanslihusets expertstab har inte kunnat åstadkomma ett svar på den enkla frågan om hur många nya jobb sora behövs för att hindra folkrainskning. Och ingen socialdemokratisk Norrlandsrepresentant har kommit sig för att fråga regeringen i saken. Om raan inte vet hur många jobb sora krävs, om man inte vet vad det skulle kosta att skapa dem, när raan inte kan tala ora vare sig vad privatföretagen tänker investera eUer huruvida statsföretagen förmår öka sin sysselsiittning — hur kan man då över huvud taget sätta upp en befolkningsraålsättning? Det kan raan bara under en enda förutsättning — att befolkningsraålsättningen bara är avsedd sora ren propaganda.

Under den tid regeringens lokaUseringspolitik hittills tillärapats har skogslänen gått starkt tillbaka. Enligt folkräkningarna har skogslänen mellan 1965 och 1970 gjort en nettoförlust på orakring 50 000 arbetstillfällen. Enligt arbetskraftsundersökningarna har sararaa län från tredje kvartalet 1970 tiU tredje kvartalet 1972 ytterligare förlorat bortåt 8 000 arbetstillfällen. Men ora man vUl ge skogslänen en bibehållen befolkning, då kan ju utvecklingen inte få fortsätta på det sättet. Om regeringen vill uppnå sin målsättning måste man fram tiU 1980 i skogslänen skapa allra minst 100 000 nya arbetstillfällen.

Men om det problemet säger propositionen inte ett ord. Man gör inte ens ett försök att koraraa med en kalkyl. De medel man presenterar är ungefär desarama som man tillämpat sedan 1965, de medel som alltså inte har kunnat hindra skogslänen att tappa omkring 10 000 arbetstillfällen ora året.

Om nu sysselsättningen ständigt krymper i en region, om förlusten av arbetstUlfällen är så stor som den är i skogslänen, om en regering påstår att den med liknande medel sora hittills skall garantera skogslänen oförändrad befolkning — då är inte det trovärdigt. Man kan inte vända en minskning på 50 000 på fem år till en ökning med upp emot 100 000 på tio år genora att använda samraa raedel som under den tid minskningen inträffade.

Regeringens raålsättning är en fras, utslungad under trycket från den

gröna vågen. Det är en fras sora skall dölja att koncentrationen och avfolkningen i verkligheten skall gå vidare.

På liknande sätt är det med den fysiska riksplanen. En sådan plan är i och för sig högst angelägen. Den borde ha funnits redan när den verkligt svårartade typen av mUjöförstöring började göra sig gällande under den ödesdigra slapphet som präglade epoken Erlander. Men innehåUet i den plan sora nu presenteras är inte ett innehåll i folkflertalets intresse. Planen är ingen plan i egentlig raening. Bara i få undantagsfall tar den ställning till viktiga planfrågor. Den är egentUgen raest ett informationsmaterial utan rättsverkan. Många människor tror i dag att därför att experterna har målat en viss älvdal grön på en karta, så skall den älvdalen skyddas. Men planpolitiska ställningstaganden tas inte nu i konkreta frågor. Planen är ett underlag för fraratida stäUningstaganden, och en plan som styckats upp i en oändlig serie hittUls okända detaljbeslut är ju ingen plan, i synnerhet sora ingen i dag kan förutsäga efter vilka linjer detaljbesluten skall fattas. Låt mig ge ett typiskt exempel på detta. I planen talas i starka ord om railjö och ekologi. Det talas om att vattenkraftsepoken snart är slut. Man får det allmänna intrycket att regeringen är positiv tiU att spara de återstående älvarna. Allt detta är inbiUning. För samtidigt propagerar ledande socialdemokratiska poUtiker för utbyggnad av KaUx älv, detta trots att raan i Ritserafrågan gav löftet att för alltid spara Kaitum som ingår i Kalix älvsystera. Sådan är riksplanens innehåU - ord som döljer avsikten, frasradikaUsm som döljer kapitalistisk exploateringsfilosofi.

Samma sak går igen när det gäUer tung industris lokalisering. Regeringen talar i bUaga 2 mycket om att lokaliseringen skall ske efter mUjöraässiga synpunkter. Men innebörden av det är inte vad den synes vara. Det s. k. railjöpolitiska resonemanget går nämUgen ut på att det är speciellt miljövänligt, åtrainstone i de allra flesta fall, att lokalisera de mUjöförstörande industrierna till Västkusten, där vattnen ännu inte är Uka fördärvade som på ostkusten. Det talas om att så stor del av tUlväxten som möjligt måste ledas bort från Västkusten. Men samtidigt förkastar rapporten, som civilministern ansluter sig tUl, i stort sett inlandslokalisering och bedöraer nästan alla industrityper sora relativt olämpliga för ostkustlokalisering. Regeringen accepterar storindustrins önskemål om koncentration till sydvästra Sverige. Man draperar detta i raUjöresonemang, som döljer att hela miljövården går ut på att hitta vatten där storindustrins föroreningar skall synas så litet sora möjligt. Riksplanens material hade kunnat läggas till grund för en helt ny epok i mUjö- och lokaliseringspolitik. Men här har den raissbrukats sora kuliss för en geografisk industrikoncentration och ett accepterande av storindustrins intressen att få fria utsläpp.

Hur står då oppositionspartierna till koncentrationen och avfolkningen? Folkpartiet har uppenbarligen avbrutit sin smekmånad med decentralisterna och står samtidigt på flera olika ståndpunkter. Dels vill man hålla sig väl med avfolkningsbygderna, dels viU man å andra sidan inte försvaga storstadskoncentrationen. Ungefär detsamma gäller för moderaterna, som ständigt talar om behovet av hjälp och åtgärder för de län som är drabbade av avfolkningen men som saratidigt vänder sig eraot

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushålliting med mark och vatten

109

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

aUa försök till reglering och styrning och statlig påverkan. Det har ju bildats en koalition här i dag i kammaren mellan regeringen, folkpartiet och moderaterna i de centrala frågor som rör regionpolitiken. Trots opinionsundersökningarnas siffror kan alltså regeringen känna sig rätt lugn. Den har när det gäller regionpolitiken två koalitionspartner att välja på. Där folkpartiet i någon detalj inte vill stödja den, kan säkert raoderaterna stå till tjänst.

Två partier har drivit en grundläggande kritik mot koncentrationstänkandet - centern och kommunisterna. Båda avvisar ortsklassificeringen, och det finns flera andra beröringspunkter i deras kritik.

Men ora socialdemokratin är i ett dilemraa när det gäUer raål och medel, så gäller det i ännu högre grad centerpartiet. Centerpartiets mål för 1980 betyder att skogslänen skall öka sin befolkning raed 100 000. Centern viU alltså åstadkorama en inflyttning tUl skogslänen — utom i Norrbotten, där centerns målsättning av någon anledning innebär en flyttningsförlust med 12 000 människor på tio år. Jag vet inte vad Norrbotten har gjort centern för ont, men det kanske bara är ett räknefel.

Allt detta betyder att centern måste tillföra skogslänen 45 000 å 50 000 fler jobb än vad som skulle krävas med regeringens målsättning. Regeringens politik har hittUls gått paralleUt med över 50 000 förlorade jobb i skogslänen. Därför tror vi inte på regeringen, när den säger sig ha ett befolkningsraål sora kräver inte rainus 50 000 utan plus 100 000 sysselsättningstUlfällen. Men centerns mål kräver att det skapas halvannan gång så stort plus i sysselsättningen i skogslänen, eUer i runt tal 150 000 nya jobb. Tror centern att man kan åstadkomraa det? Centern vet Uka väl sora alla andra, att koncentrationen är en ekonoraisk lag under det nuvarande ekonoraiska systemet. Den tar ifrån vissa regioner fler och fler jobb. Vi vet att småföretagarna, som betyder mycket för näringslivet i skogslänen och glesbygderna, i massvis trängs ut av storkapitalet. Vi vet att antalet sraåföretagare på fera år har minskat med 65 000.

Om raan nu har fraraför sig denna utveckling av ständig koncentration, tror :man då att raan med samraa svaga upprauntringsåtgärder som regeringens skaU kunna åstadkomma en så kolossal tillväxt av sysselsättningen i skogslänen att den innebär en fullständig vändning av den koncentrationsprocess som har präglat det svenska privatkapitalistiska industrisamhäUet under många decennier? För problemet är ju att de kapitaUstiska företagen, i synnerhet de större företagen, inte låter sig uppmuntras till att i någon större utsträckning lägga sig i de län sora är utsatta för avfolkning och folkminskning. Det är inte pengar som fattas i och för .sig. Ramarna för lokaliseringsmedlen är nämligen ganska ordentligt tilltagna, men de har aldrig utnyttjats i den utsträckning som skuUe ha varit möjligt, av det krassa och cyniska skälet att det stora flertalet företag och speciellt storföretagen helt enkelt inte vill lägga sig i de landsdelar sora det gäller.

Det är alltså oraöjligt att vända en lagbunden ekonomisk process under ett visst system raed mindre än att raan radikalt bryter in i systemets själva sätt att fungera och i sista hand också upphäver systemet och dess ekonomiska lagar. Det är där som centern självklart alltid

kommer att sväva på målet, därför att det är poUtiskt omöjligt för centern med sin borgerliga förankring att förespråka de medel, de åtgärder, den grad av styrning, organisation och planmässighet från sarahälleliga organs och folkliga organs sida som är nödigt för att upphäva koncentrationstendenserna.

Vidare finns det också ett annat problem sora centern mycket vagt tar ställning till men som spelar en avgörande roU för hela regionpolitiken och som tidigare har berörts av kamrat C.-H. Hermansson, nämUgen tUlväxten i sysselsättningen totalt i landet och dess sararaanhang raed fördelningsprobleraet. Det är uppenbart för var och en oavsett hur man tvistar ora hur olika statistiska källor belyser utveckUngen, att efter 1965 utvecklingen när det gäller sysselsättningens förändringar här i landet varit av en helt annan karaktär än vad den var före 1965.

Under första hälften av 1960-talet skedde en kraftig tillväxt av sysselsättningen. Under andra hälften tyder alla tecken på att det skett en kraftig avmattning, och många käUor visar att det skett en stagnation eller mmdre rainskning. SärskUt obestridlig är den utvecklingen, när vi kommer fram till åren efter 1970, där veterligen ingen i den offentliga diskussionen ännu har förnekat att en direkt tillbakagång i landets totala sysselsättning har skett.

Vad beror då denna tillbakagång på? Den beror på många faktorer Som har att göra med det kapitalistiska systemets sätt att fungera. Sålunda sjunker ständigt den sysselsättningseffekt sora varje given investering i det kapitaUstiska systemet ger upphov till. Vi får på det sättet en ständig tendens i det högt utvecklade kapitaUstiska samhället till en stagnation eller minskning i sysselsättningen. Vidare är det så att i de högre stadierna av kapitalismen sker från de länder som lever under de stadierna en kraftig och tiUtagande export av kapital. Det betyder naturligtvis att tUlväxten inom landet påverkas på ett negativt sätt. Den sysselsättningseffekt som vore möjUg med detta exporterade kapital kommer inte Sverige och de svenska arbetarna tUl godo. På det sättet får man stagnationsfenomenen, som tar sig det uttrycket att sysselsättningen inte längre växer och i stället arbetslösheten och undersysselsättningen ökar.

Här ligger i själva verket också kärnan till det regionalpoUtiska probleraet och själva källan i den strid sora har utbrutit meUan storstadsintresset och glesbygdsintresset, där man alltså slåss om resurser, som i själva verket är alltför knappa, där det sora finns att fördela inte räcker till för att lösa de problera som bägge de här typerna av regioner nu plågas av. Arbetslösheten stiger och har stigit väsentligt också i storstadsområdena, där tidigare ett underskott på arbetskraft rådde sett ur företagens synpunkt.

Inte heller detta tillväxtproblem, denna absolut vitala punkt i hela diskussionen, tas på något sätt upp i regeringens proposition, och den spelar för övrigt en genska underordnad roll även i centerns diskussion. Det är förklarligt därför att denna bristande tillväxt är den avslöjande faktor som visar att det nuvarande ekonomiska systemet inte kan lösa sysselsättningsproblemen i allmänhet i landet och därför inte heller kan på ett riktigt sätt i folkets intresse lösa fördelningsproblemen regionerna emellan.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

III

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Det firms en ensara ropande röst inora socialdemokratin, som oerhört starkt har understrukit detta problem, dess djupa allvar inför framtiden och som ständigt har lagt fram detta problera i debatter raed regeringen. Det är Hans Hagnell. Men det verkar sora om ministrarna anser sig stå för högt för att diskutera det probleraet. Därför har Hagnells uppfattningar, som i vissa sammanhang i långa stycken delas av oss kommunister, aldrig föranlett någon verklig sakdiskussion vare sig här i karamaren eller inför andra offentliga fora.

Från kommunistisk sida anser vi att tillväxtproblemet och därraed det regionala fördelningsproblemet inte kan lösas under kapitalismen. Det kan inte lösas med mindre än att man börjar gripa in i den kapitalistiska strukturen, naturUgtvis då med sikte på att det tämUgen snabbt kommer en tidpunkt när man inte längre kan upprätthålla systemet som sådant, när dess definitiva överförande i ett socialistiskt systera bUr nödvändigt.

Man kan aldrig skapa den expansiva statliga industripolitik, det teknologiska avancemang, det angrepp på de stora bristprobleraen i samhäUet, man kan aldrig ställa de kreditmedel som krävs för denna expansion tUl förfogande, med raindre än att man skaffar sig en samhälleUg kontroU över hela den ekonomiska planprocessen, över alla de tunga investeringarna och över hela kapitalmarknaden. I och med att man griper fatt på de medlen, i och med att man garanterar sig den makt sora är nödvändig för att åstadkoraraa denna utveckhng och denna samordning rör man också vid kapitalismens innersta Uvsnerv.

Överallt där man närmar sig tUlväxtproblematiken och den regionala fördelningsproblematiken stöter man på alla de begränsningar som kapitalisraen har. Den är och frarastår överallt som en fiende till en riktig region- och sysselsättningspolitik. Därmed ställs också självklart sociaUs-men på dagordningen.

Jag vUl slutUgen yrka bifall till reservationen 2 vid inrikesutskottets betänkande.

Herr FAGERLUND (s):

Herr talman! Jag vill börja raed att instäraraa i vad inrikesutskottets ordförande sade om värderingarna i propositionen och om det arbete som sekreterarna har lagt ned.

Jag vill även instämma i vad han sade om den siffra i propositionen som har upptagit en så stor del av debatten och som herr Fälldin och herr Nilsson i Tvärålund har ägnat så raycken tid åt. De kopplar ihop två saker.

Vi har - som utskottsordföranden sade — tagit ställning till raraarna, och på den punkten godkänner vi vad regeringen har uppgivit, näraligen meUan 125 000 och 200 000 raänniskor. Vidare har vi behandlat en raotion. Vi borde då ha skrivit "mellan 125 000 och 200 000 människor" eUer "upp tUl 200 000 människor". Den här saken borde vara utagerad nu. I ett så här stort material kan det bortfalla ett ord utan att det skaU behöva få en så stor betydelse i sammanhanget.

Herr talman! De frågor som vi diskuterar i dag, regional utveckling och hushållning raed raark och vatten, berör raånga raänniskor i vårt land. Av diskussionen kan man få den uppfattningen att befolkningsomflyttningar är någonting nytt, men så är ingalunda fallet.

I slutet av förra århundradet och i början av detta århundrade skedde en större utflyttning från den svenska landsbygden än i dag. Det var när industrin i städer och tätorter började efterfråga lönearbetare och det gamla bondesamhäUet inte längre kunde ge sina söner och döttrar en försörjning så att nöden kunde håUas från dörren. Men vid detta tUlfäUe var det de fattiga — dagsverkarna, backstugesittarnas barn — sora fick söka sig bort från sin herabygd. I stora skaror drog de bort dels till landet i väster men tiU största delen till den begynnande industrin i Sverige. Man bör observera att de inte hade någon hjälp i sin flyttning av det dåvarande borgerliga samhäUet. Det samhället hade varken resurser eller vUja att göra något. De flyttande fick ofta uppleva samraa fattigdom i städernas dåliga arbetarbostäder och även i industrisamhällena som den de tidigare hade lämnat.

Industrin utnyttjade de stora skarorna arbetssökande genom att ge en ersättning för arbetet som var oförskämt låg. Boende- och arbetsmiljön var fruktansvärd och skördade varje år sina offer.

Den nya industriarbetarklassen tog då sitt öde i egna händer. Man bildade fackföreningar och poUtiska organisationer som underlag för en kamp för bättre vUlkor. Dessa organisationer var människornas enda värn i ett samhälle som präglades av en för oss nästan ofattbar otrygghet. Deras organisationer byggde på idéen om samverkan och solidaritet och att ett kollektivt samhälle skuUe ta ansvar för de enskUda människorna.

Jag vUl poängtera att grunden för den regionalpoUtik som vi skaU besluta om bygger på samma värderingar som arbetarrörelsen haft och har. Den hade varit omöjlig att genomföra om inte arbetarrörelsens idéer genomsyrade vår samhällsdebatt. I dag råder det stor enighet att samhället har ett ansvar för sina medlemmar. När man erkänner det måste man vara med om att skapa resurser för samhället. Fortfarande är det ofta så att arbetarrörelsen får föra den kampen ensam.

Sammanfattningsvis kan sägas att i ett samhälle med en borgerlig prägel, där var och en hänvisas tiU att klara sig själv och där kollektivet framställs som någonting fult hade en regionalpoUtik som den vi skall besluta om varit en omöjlighet. Den hade också varit en omöjUghet om vi inte hade haft den industriella expansionen som kännetecknar det här seklet. Den hade kanske inte heller varit nödvändig, men då hade Sverige fortfarande varit ett fattigland utan möjlighet att ge den sociala trygghet som vi har i dag. När man målar industrialiseringen i mörka färger glömmer man bort att den utgör grunden för våra framtida möjligheter.

Statsministern har i propositionen 111 formulerat detta på ett bra sätt, och jag vUl läsa in det i protokollet:

"Det är lätt att måla den industrieUa utveckUngens sociala skadeverkningar i dystra färger. Men som helhetsbUd bUr en sådan skUdring inte rättvisande. Man får inte glömma att industrialiseringen har öppnat möjligheter till en förbättring av ekonomisk standard och social välfärd som tidigare generationer inte kunde drömma om. Fortsatt produktivitetsökning inom industrin är också både nödvändig och önskvärd. Nödvändig, därför att vi för att bevara den välfärd vi uppnått är helt beroende av att våra företag kan hävda sig i den intemationeUa konkurrensen. Önskvärd, bl. a. därför att det inte finns någon annan väg

8 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

113

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

114

att skaffa resurser tiU förbättringar och reformer inom olika samhäUsora-råden.

Men det är klart att denna industrialisering och koncentration har medfört vissa stora sociala problem. På vilket sätt skaU vi då kunna klara detta? Jo, sora det frarahålls i propositionen är jag personligen övertygad om att det måste ske genom att samhäUet och löntagarna får i högre grad än nu möjligheter att påverka beslutsprocessen inom industrisektorn och styra den ekonomiska utvecklingen i stort. Detta är en decentralisering som vi från socialdemokratins sida anser vara det stora och viktiga i förslaget.

De olika mUjöproblera som industrialiseringen har skapat kan icke lösas genom en återgång till det gamla agrarsamhället, som endast bjöd den stora delen av befolkningen fattigdom och svält trots att 80 procent av befolkningen arbetade i de agrara näringarna för 100 år sedan, och nästan 90 procent bodde på rena landsbygden och bara 10 procent i städer och samhäUen. Industrisamhället har kommit för att stanna.

När man i dag upplever romantiken kring det gamla samhället — som herr Jöm Svensson redan har påtalat — och den gröna vågen får något av romantik omkring sig, då vUl jag säga att om den gröna vågen är en dröm ora det garala självhushållet, då vet man mycket litet vad man talar om och vad det samhället innebar av svält och umbäranden. Om däreraot den gröna vågen är en rörelse för att skapa en bättre railjö för raänniskorna såväl under arbete som under fritid, då är det endast arbetarrörelsens värderingiar om solidaritet och samverkan som kan uppfyUa människornas berättigade krav på dessa områden. De fria ekonomiska krafterna kan aldrig lösa dessa problem och har inte heller den vUjan. Karapen för en bättre arbetsmUjö och en bättre livsmiljö har vi fört från begynnelsen.

När såväl herr Fälldin som herr NUsson i Tvärålund från centerpartiet i dag talar om befolkningsramar och säger att man skaU frysa den procentuella andelen av befolkningen som den nu är, sä ryser man faktiskt när man tänker på hur det skulle ha blivit om de hade låst fast befolkningstalen för 100 år sedan eUer kanske år 1900 eUer någonting i den stilen. Norrlandslänen hade ju förlorat på en fastlåsning för 100 år sedan. Småland och Gotland har gått ner med mer än 5 procent, medan AC, BD, Y och Z län har haft en befolkningsökning med 2 å 3 procent. Man måste också ha detta perspektiv, när man diskuterar fastlåsning av befolkningstalen.

Efter dessa principieUa reflexioner kring grunderna för regionalpoUtiken skall jag säga något om den hittUls förda regionalpolitiken och om vad proposition 111 innehåller.

1 det beslut som riksdagen tog år 1964 intogs några principiella ståndpunkter, som har värde även i dag. Lokaliseringspolitiken skuUe fräraja en lokalisering av näringslivet så att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blev fuUt utnyttjade och fördelade så att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande skulle främjas. SamhäUet borde också styra utvecklingen i sådana banor att det stigande välståndet fördelades på ett rättvist sätt och så att människorna i olika delar av landet erbjöds en tUIfredsställande social och kulturell standard. Den ekonomiska expansionen skulle ske i sådana former att den enskUda människans trygghet värnades.

Vi kanske inte har lyckats fullständigt, vi skuUe kanske haft hårdare tag, men själva grundvärderingen står sig den dag som i dag är.

När vi på nytt beslutade ett program år 1970, underströks att man behövde konkretisera de regionalpolitiska målen, och detta fick man möjlighet att göra genom Länsprogram 1970, som länsstyrelserna i samarbete med kommunerna höU på att utarbeta. Propositionen är produkten av ett långvarigt och omfattande arbete. Det är viktigt att påpeka — liksom utskottets ordförande fömt har gjort — att de förslag sora föreläggs i propositionen är förankrade ute i landet genora det arbete sora skett på länsplanet i samarbete med kommunerna.

Propositionen är en principproposition och åtgärdsprogrammet kommer vi att få till hösten. Den omfattar ramar för planering av verksaraheten i länen, plan för utveckling av den regionala strukturen sora grund för planeringen av sarahällsutbyggnaden särat ett regionalpo-Utiskt handUngsprograra. Den innehåller också en sammanfattning av de viktigaste förslagen som kommer att föreläggas nästa års riksdag för att man skall uppnå de regionalpolitiska mål som redovisas i propositionen. Dessa raål innebär bl. a. att raan skall bygga ut den regionala stmkturen så att man får orter som kompletterar varandra så att de i möjligaste mån kan ge raänniskorna samtidig tillgång tUI yrkesarbete, god service och en positiv yttre raUjö. TUl ledning för planeringen i länen och för fördelningen av de sarahäUeliga resurserna meUan dessa föreslås ramar i form av befolkningstal. Planeringstalen anger det intervall mom vilket utvecklingen förutsätts Ugga.

Då befolkningsramarna upptagit ett stort utrymme i den aUmänna debatten viU jag understryka vad inrikesministern säger, nämligen att befolkningstal som vägledning för samhäUsplanering är ett grovt och ofuUständigt instrument som måste kompletteras med många andra bedöraningar, vilket också sker inom den regionala utvecklingsplaneringen.

Utskottets värderade ordförande har framhåUit att det råder stor majoritet omkring propositionens huvudUnjer, och det vill jag understryka, men det är självklart att vi också har fått reservationer i detta sammanhang. Bl. a. är socialdemokraterna reservanter på fyra punkter.

Den första är reservationen 7 och gäller statUg servicegaranti. Jag kan inte se att det finns någon större skUlnad i uppfattningarna meUan majoriteten och reservanterna mer än att majoriteten vUl ge ett tiUkännagivande till riksdagen att när glesbygdsutredningen framlägger sina förslag riksdagen skall beakta vissa överväganden, bl. a, "en rejäl" servicegaranti, I den socialdemokratiska reservationen ansluter vi oss till propositionens aUmänna riktUnjer för tryggandet av serviceförsörjningen i glesbygdskommunerna men understryker att servicenivån i berörda kommuner såvitt möjligt bör behållas eUer där så är påkaUat förbättras, I sak är vi ense. Det är i själva åtgärden att skriva om någonting som vi tycker är självklart som vi inte går med.

Vi har också en reservation nr 13 om jord- och skogsbruk. Reservanternas inställning kommer att redovisas av talare från utskottet längre fram.

Vi har också en reservation beträffande decentralisering av statlig

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

115

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

verksarahet. Diskussioner har förts år 1971, och vi anser från vårt håU att dessa frågor bör prövas i samband med behandhngen av den aviserade propositionen om ytterUgare omlokalisering av statliga verk. Låt mig emellertid stäUa en fråga: Innebär utskottsmajoritetens skrivning att centerpartiet inte längre är raed på utflyttning av hela statliga verk? Från socialdemokratisk sida har vi hela tiden hävdat att vi måste ha både- och.

Reservationen 19 beträffande utvecklingen av vägnätet och järnvägsnätet samt taxefrågor vid järnvägstrafik komraer senare att kommenteras mera ingående. Låt mig bara kort konstatera att utskottsmajoritetens skrivning är densamma sora avslagits av kammaren i samband med behandlingen av trafikutskottets betänkande nr 18. Det är ungefär 14 dagar sedan. Att behandla en fråga två gånger på ett år hade varit en omöjlighet i den gamla riksdagen.

De borgerliga oppositionspartierna har enat sig om tre reservationer. De gäller bl. a. generella åtgärder — skatteinstrumentets och investeringsfondernas användning och generella medel i regionalpoUtiken samt det regionalpolitiska transportstödet och transportstödet tiU Gotland. Den sistnämnda reservationen kommer också att kommenteras av andra talare.

Beträffande de två första reservationerna, om skatteinstrumentet, har vi haft milnga diskussioner. Jag har fömt påpekat att det kommer en principproposition om dessa medel, och vi kan diskutera dem då. Nu är det bara att konstatera att det återigen är fråga om ett direkt stöd till företagen.

Beträffande det regionalpolitiska transportstödet och transportstödet tUl Gotland bör vi väl tänka på de problem som Gotland i sin helhet har som ö och som helt län. Visby bhr inte ett primärt centrum, men utskottet uttalar sig för att det i många avseenden måste betraktas precis på samma sätt som ett sådant. Vi hänvisar bl. a. tUl att Penninglotteriet utflyttas tiU Visby och att arbetssituationen på hela Gotland måste uppmärksammas.

Utskottet har, som redan frarahåUits, också gjort vissa avvikelser t. ex. när det gäUer Skellefteå som föreslås bli priraärt centrum. Låt mig då påpeka att vi i utskottet är överens om att detta icke får innebära att Västerbotten bUr dubbelt så väl gynnat sora de regioner som bara har ett enda primärt centrum. Utskottet har också, efter att ha tittat på det här materialet, ansett att Avestaregionen har problem liknande dem som det aUmänna stödområdet har.

I detta sammanhang vill jag också anföra något med anledning av att herr Nordgren yrkade bifaU tUl sin reservation ora lasarettsvården i Söderhamn. Vi är väl fuUständigt överens om att de regionala centra bör ha en så hög servicenivå som möjligt. Men att riksdagen skulle börja blanda sig i landstingens politik anser vi icke lärapUgt. Därför yrkar jag avslag på herr Nordgrens reservation.

Jag har sagt att när det gäUer huvudlinjerna har det bUdats en majoritet. Två partier har skiljt ut sig. Vpk yrkar avslag på propositionen och förordar i en reservation en skrivelse till regeringen med begäran ora förslag till ny region- och planpoUtik innefattande ett punktprograra som de presenterar i slutet av motionen 1819.

Man säger i reservationen att de nödvändiga åtgärderna innebär sådana ingrepp i den rådande ekonomiska och politiska markstmkturen att hittUls dominerande grupper av kapitalägare finner dem oacceptabla. Man följer upp detta i ett niopunktsprogram.

Om detta niopunktsprogram kan man väl säga att om man bortser från de garanterade befolkningsramarna såväl i län som i koraraunblock så är det inte mycket som skiljer det åtgärdsprogramraet från det program som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen. Utskottet yrkar avslag på denna raotion, och det gör jag också. Men en sak skall man hålla vpk räkning för: man har i botten, och det har även jag, en sociaUstisk värdering. Men så är inte fallet med centerpartiet, vars resonemang i stället grundar sig på ett mystiskt begrepp, nämligen "decentralisering" eller "så långt möjUgt decentralisering", något som går igen i reservationerna 3, 4, 5, 9, 16 och 17.

Herr Nilsson i Tvärålund säger nu att centern står fast vid sin riksplan, och han tar upp den kritik som denna har utsatts för. Är det så underligt att man blir Utet frågande inför vad centern egentUgen viU? Herr Nilsson i Tvärålund talar för en fastare målsättning och menar att regeringens, oppositionens och utskottets förslag till befolkningsraraar är lösliga och tillåter en folkökning. Jag måste fråga vad det är för styrmedel som herr NUsson i Tvärålund viU använda. Jag måste även be om en förklaring av uttrycket "så långt möjligt decentralisering". Innebär detta ett ökat krav på centralisering eller en viss inskränkning av denna?

Centerpartiets uttalande på partistäraraan i Växjö ger i varje fall mig känslan av att det är fråga om en skärpning. Enligt stämraans protokoll § 69 antogs inte riksplanen av stämman utan "centraUserades" efter diskussion tiU förtroenderådet, som skulle fatta det slutgUtiga beslutet. Men man antog dock ett uttalande av följande lydelse; "Med utgångspunkt från sociala krav, miljö och naturresurser måste befolkningsraraar faststäUas för varje län. All samhällsplanering måste inriktas på att uppfylla de faststäUda målsättnmgarna."

"All samhällsplanering" skall alltså inriktas på detta. Vilka ingrepp är centern redo att göra i det privata kapitalets makt? Var vpk står i dessa frågor är fuUständigt klart. Men var står centerpartiet? Innebär uttrycket "så långt möjligt" att raänniskorna skall spridas raed lock och pock över hela landet till de ställen där en människa över huvud taget kan bo?

Jag tycker att man inte bara skall tala allmänt om "så långt möjligt decentralisering" utan skall försöka konkretisera sina uttalanden. Efter att ha lyssnat på herr Nilsson i Tvärålund får jag säga, att raan inte löser dessa problem genom att bara tala, utan att det också fordras några åtgärder.

I centerns motion och reservation liksom även i riksplanen talar man mycket om befolkningstal. Är detta det väsentligaste i centerns diskussion om decentralisering? Då är vi ju tillbaka tiU fattigsarahäUet. Jag vUl understryka herr Svenssons uttalande att det viktigaste är att skaffa människorna sysselsättning, inte att sprida ut dem i landet. Det är ju inte heller enbart befolkningstalet som är avgörande för den service som kan finnas i en kommun. En liten befolkning med goda inkoraster kan ju skaffa sig en bättre service än vad en utspridd och fattig befolkning kan

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

117

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

118

göra. Därför är sysselsättningen ett huvudkrav i högre grad än decentraliseringen.

Något som är intressant i centerns riksplan är fördelningen av befolkningstalen i vårt land, något som också tas upp i reservationen 4. På riksnivå är det riksdagen som skaU bestämma hur mycket folk som skaU finnas i varje län. Sedan blir det ännu intressantare: Landstingen skall enligt centerpartiet svara för den befolkningsmässiga regionalplaneringen med ramar för kommunerna, vUka sedan har att svara för den befolkningsmässiga kommunala planeringen.

Är det meningen att man i kommunerna skaU bestämma var varje människa skall bo — det är nämligen innebörden i uttrycket "så långt möjUgt" - eller finns det något mellanting i detta sammanhang? Vi behöver verkligen få konkreta uppgifter om vad centerpartiet raenar på dessa punkter. När centern går emot ortsklassificeringen, som partiet också gör i sina reservationer, glöraraer man fuUständigt bort den risk som befolkningen utsätts för på orter med en Uten arbetsmarknad och ett ensidigt näringsliv. Det finns risker för ökad ojämlikhet mellan medborgarna i oUka områden. Jag tycker att man hela tiden inte uppmärksammar att vi behöver ha starka och robusta arbetsmarknader för att klara den problematiken.

Jag kommer så tillbaka till vad som här har sagts om storstad och landsbygd. Centern hävdar att samhäUsbyggnads- och socialkostnaderna per individ är höga i storstadskoncentrationen. Är det en uppföljning av vad som sägs i motionen om att kostnaderna för vatten och avlopp, gator och trafikleder är per individ väsentligt högre i storstäderna än i medelstora städer?

I centerns riksplan tycker jag mig hela tiden ana en nedvärdering av storstaden och en romantisering av landsbygden, och det måste vara ett gmndläggande fel. För att vi skall kunna föra en regionalpolitik måste samhäUet bygga, som jag förut har sagt, på solidaritet och samverkan. Jag tycker att en fråga som professor Bentzel ställer i boken Regioner att leva i är verkUgt central i sammanhanget; "I vilken utsträckning kan man av tätortsbefolkningen begära att den skall subventionera människorna i glesbygden för att dessa skall slippa flytta från sina hemtrakter?" Denna fråga är väsentlig. Det innebär inte att jag är motståndare till regionalpolitik. Det är inte professor Bentzel heller. Men det är nödvändigt att få ett svar på den frågan, om man viU ha en verklig diskussion i sammanhanget.

Därför reagerar jag mot svartmålningen och felaktigheterna i debatten om kostnaderna i storstäderna och av hela befolkningen där. Såvitt jag har funnit framgår klart av den statistik som finns att samhällsbyggnaden generellt sett inte är dyrare i Stockholm än på andra håll - tvärtom framgår det att motsatsen är faUet. Därför tycker jag att centerpartiets inställning iir felaktig.

Låt mig också säga att även de som bor i Stockholm tycker om sin hembygd. De människorna är också hemkära. Visserligen får varenda en som flyttar ut från Stockholm stora artiklar i veckopress och i tidningen Land, men herr Nilsson i Tvärålund vet ju vilka problem vi hade med utlokaliseringen av statlig verksamhet 1971, och jag är övertygad om att vi får de probleraen tillbaka när den proposition om fortsatt utflyttning

kommer som aviserats tiU våren 1973.

Ta den här diskussionen om den komraunala skatteutjämningen och löftet om förbättring. VUka, herr NUsson i Tvärålund, är det som medverkar till denna utjämning? Om det skulle vara som centern säger, att kostnaderna är större i storstäderna, vantrivseln outhärdlig och köerna värre, då skulle ju dessa koramuner ha skatteutjämningsbidrag i stället för som nu de fattiga landsbygdskommuner som vi verkligen slår vakt om i det här sammanhanget. Vi från socialdemokratin är redo att i soUdaritet för trygghet även i fortsättningen försöka utjämna klyftorna meUan stad och land. Jag vågar påstå att den sohdariteten är större här i Sverige än i något annat land och att levnadsstandarden i städer och på landsbygd också mera jämUk i vårt land än någon annanstans.

TUl slut, herr talman, skaU jag ta upp bara en enda fråga tiU, en fråga som har varit aktuell fömt. När jag läser vad Käck skriver om skolan i sin bok Fraratid och decentralisering vill jag verkligen ha ett besked från herr Nilsson i Tvärålund. Centern tar upp frågan om decentraUsering av skola och kultur, och de har som en form av studiematerial haft Käcks bok Framtid—Decentralisering. Där skriver han: "ett skolbygge i en glesbygd bara (betyder) att bygden än snabbare töms på folk. Skolan ger nämligen den lokala befolkningen en utbildning som det är omöjUgt att få användning för i lokalsamhället. Även undervisningen måste vara en del av och integreras i de aktiviteter sora har naturUga förutsättningar på orten. Undervisningen i lokalsamhället bör aUtså huvudsakUgen inriktas på utbildning i de verksamheter som kan finnas på orten. Därigenom ges ungdomen en fömtsättning att stanna kvar."

Vi som var unga på 1920-talet och i början av 1930-talet, som aldrig fick en chans att gå i mer än sexårig skola — sora i ett ensidigt näringsliv endast hade att välja raeUan en hytta, ett sliperi eUer diversearbete — raåste reagera när raan tar upp en sådan här debatt, som tydligen är allvarhgt menad, i det här sammanhanget. Om man dessutom är förälder och vet att barnen inte har varit intresserade av den ensidiga industri som är typisk för min hembygd utan valt andra yrken kan man stäUa frågan: Skall de hindras i sin verksamhet genom det resonemang som centern för? Jag tycker att det skall bli intressant att få veta vad raan menar.

Herr talman, det kanske hade funnits mer att säga, men jag ser att den begränsade tiden - som aUa har - rinner i väg alldeles för snabbt, och de 30 minuterna har gått tUl ända. Låt mig sluta, herr talraan, med att yrka bifaU till reservationerna 7, 12, 13 och 19 vid inrikesutskottets betänkande nr 28 samt i övrigt tiU inrikesutskottets heraställan.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genraäle:

Herr talman! Jag vill till att börja med göra ett par korta kommentarer tUl vad herr Fagerlund sagt. Han sade att det inte skUjer så mycket när det gäller uppfattningen om de mindre orterna, och det noterar jag med tiUfredsställelse. Vi har ju, som herr Fagerlund citerade, skrivit in en beställning om en reell servicegaranti i mindre orter, och jag tycker det är värdefullt om vi kan enas om den skrivningen.

Vad sedan beträffar trafikreservarionen medger jag att det kanske är något otympUgt att den frågan behandlas 2 gånger i så nära sammanhang

119

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

men att motionsyrkandet har avslagits innebär inte att det behöver vara oriktigt. Vi raåste kunna redovisa vår ställning när frågan på nytt behandlades.

Jag skuUe vilja ge herr Nordgren rätt i raycket stor utsträckning när han säger att det varit en mycket hård arbetsbörda för utskottet och en mycket smal tidsmarginal för behandlingen av det här ärendet. Skälet tiU att vi, trots den korta tiden, inte biträder moderaternas yrkande är att vi anser att det är viktigt att höstriksdagen antar propositionen och därmed ger möjlighet följa det uppgjorda tidsprogrammet för kommande proposirion. Om riksdagen följer majoritetens förslag får vi ett beslut som ger klart besked och ökat handlingsutryrame för utarbetande av förslag om medlen i regionalpolitiken, och detta har vi bedömt som så pass viktigt att vi gjort försöket att klara av behandlingen av propositionen — även om det var arbetsamt.

Jag skulle dock be att tiU herr inrikesministern och herr finansministern åtminstone få framföra en hälsning och be att inte det här upprepas. Sekreterarna, personalen och också vi ledamöter har haft en väldig arbetsbörda, men det arbetet har ändå gett utrymme för att kommande propositioner skall kunna läggas fram i tid vid vårriksdagen. Jag vill bestämt säga att jag hoppas att herrar statsråd gör aUt för att den korta tidsperioden inte skall upprepas vid vårriksdagen.

Det finns ingenting som jag reagerar så hårt emot som när man i regionalpoUtiken försöker skapa motsättningar mellan befolkningen i storstäder och oss som bor i andra delar av landet. Vi behöver varandra. Och också de människor som bor i blivande länshuvudstäder eller primära centra och de som bor i mer glest befolkade delar av länen behöver varandra,

Jag ujjprepar att starka orter i ett län är vårt bästa medel att avlasta de expanderande storstadsområdena. De är något av dammar mot befolkningsströmmarna. Men både länshuvudstäder och storstadsområden och regionala centra är beroende av ett livskraftigt omland.

120

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Fagerlund kritiserar med goda skäl centern för att den ställer upp befolkningsramar utan att klart tala om hur man skall skapa jobb för den befolkning som man anser skall finnas. Men det intressanta är att den kritiken i rätt hög grad kan riktas också mot regeringens befolkningsmålsättning. Som jag nyss konstaterade talas det på de 500 sidorna i bil. 1 inte ett enda ord om och presenteras ingen kalkyl över hur många jobb som behövs för att realisera målsättningarna. Det enda man kan konstatera beträffande regeringens program är att skogslänen, under den tid den hittUlsvarande lokaliseringspolitiken verkat har gjort en nettoförlust på 50 000 sysselsättningstUlfällen. Då är det väl rimUgt att ni också talar om, när ni nu sätter upp befolkningsramar, hur många jobb som behöver skapas och i hur hög grad utveckhngen behöver bh annorlunda än vad den varit under den hittiUsvarande lokaliseringspolitiken fcir att målsättningen skall kunna klaras. Såvitt jag förstår är ni Uka obestämda som vad centerpartiet är. Och ni liknar varandra ganska mycket i fråga om den typ av medel som ni föreslår. Möjligen är centern

aningen ambitiösare, eftersom den faktiskt vågar tala om etableringskontroll, vUket socialdemokratin hittUls inte har vågat göra.

När det gäller inställningen till socialismen är centern och socialdemokraterna så lika varandra att de är i gott sällskap med herr Burenstam Linder.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund angrep centern mycket intensivt i slutet av sitt anförande. Han påstod bl. a. att kostnaden för utbyggnaden i storstäderna inte är högre än i övriga delar av landet. Låt mig peka på några fakta.

Storstäderna har av ekonomiska skäl inte klarat servicen för sina invånare. Forskningen pekar på att det är dyrare att bygga ut servicen i storstadsområdena. Antalet sjukdagar är större i storstadsområdena än i övriga delar av landet. Behovet av poliser är större där. BrottsUgheten och otryggheten är betydligt större i storstäderna. Och märk väl, detta beror inte på att det är fel på människorna som bor där - det beror på att mUjön är sådan att människorna inte kan anpassa sig. Det är en bättre mUjö inte minst i storstäderna som vi viU åstadkomma genom vår politik.

I sina petita för budgetåret 1971/72 hänvisade statens vägverk tiU en undersökrung av vilken det klart framgår att "erforderliga investeringar i trafikleder är väsentligt mer kostnadskrävande per invånare räknat och i förhållande tiU tätortsytan ju större folkmängd en kommun har". Jag har velat läsa in detta tiU protokollet med anledning av herr Fagerlunds tal om samhällskostnaderna.

När det gäller miljön tycker jag att herr Fagerlund slåss mot väderkvarnar. Jag underströk mycket starkt att storstadsbor naturligtvis också har en hembygdskänsla. Men vi vUI åstadkomma en bättre miljö som skapar trygghet och bättre trivsel och därigenom förstärker hembygdskänslan.

Herr Fagerlund frågade också vad vi menade med decentraliseringspo-Utik och tyckte att det var något mycket mystiskt. Jag är inte alls förvånad över att en centraUst tycker att decentralism är något märkUgt och svårförståeligt.

I utskottet har vi nu behandlat många mer eller mindre konkreta åtgärder. Bl, a. de 43 punkterna i vår riksplan. Nästa år får vi förslag om konkreta regionalpolitiska åtgärder, dels från Kungl. Maj:t, dels -förutsätter jag — från alla partier. Då aktuaUseras på nytt de 43 punkterna, av vilka de flesta har avstyrkts i föreliggande betänkande. Vi har att avvakta med beslut tUl nästa år.

För oss inom centern är detta med decentraliseringspoUtik ingenting mystiskt eller märkUgt. Vi anser att det är viktigt att hela samhällsplaneringen måste inriktas mot ett decentraliserat samhälle. Man kan jämföra detta med utskottets skrivning, att hela samhällsverksamheten bör inriktas på att uppnå en regionalpolitisk balans. MeUan utskottets uttalande på denna punkt och vårt tycker jag inte att det skiljer så mycket. Men det kan skUja mycket meUan tal och handling.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

121

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NORDGREN(m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund och jag är överens på många punkter i den här frågan, även när det gäUer reservationen 8. Vi anser båda att det bör vara en god sjukvård över huvud taget, framför allt i de regionala centra som propositionen tagit som exempel på orter, där lasarett skall finnas. Därom är vi helt eniga. I varje faU är jag övertygad om att herr Fagerlund delar min uppfattning att man inte skall försärara sjukvården.

Sedan sade herr Fagerlund: "Vi skaU inte lägga oss i landstingens ärenden." Nej, naturligtvis inte, men när landstingen inte sköter sina uppgifter så som de borde göra för en relativt stor region, då är frågan om det inte är regeringens eller kanske t. o. m. riksdagens sak att peka på bristerna. Fortsätter den här utfrysningen av en region i Hälsingland, kommer det att resultera i att man opererar bort möjligheterna för Söderhamns lasarett att fungera. Därraed försärarar raan också utvecklingsmöjligheterna för Hälsinglands största industridistrikt. Det rimmar iUa med andan i den proposition vi i dag diskuterar. Man gör det ytterligt svårt för det distriktets näringsliv att få någon rekrytering. Det första både stora och små företag frågar är om det finns en god samhäUsservice. Jag hoppas att statsråden delar uppfattningen att man inte skall försämra den på det här sättet. Det har redan uttalats i propositionen.

Inrikesutskottets vice ordförande var vänUg nog att läsa in några rader från s. 6 i propositionen. Den uppfattning som uttrycks där delar jag helt och håUet. I dagens läge är det verkligen nödvändigt, som det där står, att man försöker skapa förutsättningar för det befintliga näringslivet att ge ökad sysselsättning och därmed minska arbetslösheten. Därför behöver vi, vUket vi tydligen är ense om och vUket också understryks i propositionen, en näringspolitik som tillgodoser de där framförda intressena. Jag är glad, liksom utskottets ordförande och mänga andra talare, för att det är så pass stor uppslutning just kring regionalpolitiken och betänkandet.

122

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl först säga ett par ord till herr Nordgren. Det är dock landstingen som skall betala sjukvården, och det är ganska svårt för riksdagen att ta dem i örat och säga att nu skaU de bygga på en viss plats, när det inte är vi utan de som skall betala. Jag tror att det är olyckligt om vi blandar oss i landstingens åtgöranden på den här punkten.

TUl herr Svensson i Malmö vUl jag säga att vi har ju inte bara en regionalpolitik på socialdemokratiskt håll, utan vi har också en näringspolitik. Och jag påpekade redan i mitt första inlägg att de programåtgärder som ni redovisar i er motion, efter att ha talat så mycket, komraer ganska nära vårt näringspolitiska program.

När det gäller socialisering frågar jag: VUket slags socialisering viU herr Svensson i Malmö ha, och vad lägger han in i detta ord? Är det någon av de former sora finns ute i världen i dag, eUer har han någon specieU form i detta sararaanhang?

TUl herr Nilsson i Tvärålund vill jag säga att vad jag önskade var att få en konkretisering av vad ni menar när ni skriver om decentralisering "så

långt möjUgt". Jag frågade t. o. m.: Skall vi med lock och pock börja placera människorna i landet? Det kan man nämligen göra "så långt möjUgt".

Herr Nilsson i Tvärålund talar om de 43 punkterna. Hur många reservationer har de 43 punkterna utmynnat i? På hur många stäUen är herr Nilsson i Tvärålund överens med utskottet?

När det gäller skolfrågan fick jag inget som helst svar om det som jag anser vara något anmärkningsvärt i en studiehandledning.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig fortsätta samtalet med herr Nilsson i Tvärålund. Han var vänlig nog att bygga vidare på min liknelse om ortsstrukturen och hässjevirket. Herr Nilsson i Tvärålund sade att Eriksson borde väl ändå veta att man inte kan sätta upp hässjevirke från Stockholm. Jag viU säga tiU vännen Nilsson att jag mycket noga har tänkt igenom den här bilden, och vi kan väl komma överens om en sak, nämligen att samma arbetslag som utnyttjar hässjevirket och som fyller det också sätter upp det. Vad är då arbetslaget när det gäller ortsstrukturen? Jo, det är riksdagen, länsmyndigheter och de kommunala beslutande instanser som skaU fylla denna ortsstruktur genom medel, genom åtgärder, genom satsningar. Då är det också riktigt att de sätter upp den.

Jag har här ett sammandrag över ledamöter i länsstyrelser, av vilket framgår att centern har 73 ledamöter och suppleanter i länsstyrelserna — 37 är ordinarie och 6 är riksdagsmän. Det finns i länsstyrelsernas yttranden bara ett par tre reservationer på olika punkter. Annars har man accepterat ortsstrukturen. Centerns folk på fältet har alltså här varit med om att sätta upp hässjevirket, och det har man gjort rätt i.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fagerlund är så väldigt rädd för den byråkratism som han tror raed nödvändighet skall följa raed sociaUsmen. Jag vill fråga om han tycker att den typ av byråkratism, som reserverar besluten om investeringar och lokaliseringar till de privata stora koncernernas styrelserum, är mindre byråkratisk och mera demokratisk, eftersom han är anhängare av en socialdemokratisk regering som har sammanlevt med denna storkapitaUsm i 40 år.

Sedan vill jag inte bestrida att det kan vara så att vissa av de åtgärder som vi föreslår Ugger nära vad radikala och progressiva socialderaokrater tänker och säger på era kongresser - det är ju, höll jag på att säga, de enda gånger som de får komma till tals i ert parti. 1 den män som de progressiva socialdemokraternas uppfattningar Ugger nära våra så är det ju intressant. Men om det program som vi presenterar skulle vara så Ukt de radikala socialdemokraternas så är det väl också därför som herr Fagerlund yrkar avslag på det.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Fagerlund vUl inte gärna att man skall ge pekpinnar till landstingen — det är ju de sora betalar kostnaderna. Detta är väl riktigt. Men, herr Fagerlund, när civilutskottet till och med kan föreslå

123

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

124

retroakti' lagstiftning, så tycker jag att man när det gäller service för människor i en utvecklingsbar region skulle kunna ge ord på vägen även till landstinget om att den servicesjukvård som för närvarande finns åtminstone skall bibehållas.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genraäle;

Herr talman! Låt mig börja med Karl Erik Eriksson och hans hässjevirke. Karl Erik Eriksson säger att det arbetslag som arbetar med hässjevirket och hässjningen skall sätta upp hässjorna. Ja visst - men vad jag ännu en gång vill påpeka är att de som bestämmer var och hur hässjorna skall sättas upp, de skall inte sitta i Stockholm. Vad vet raan i Stockholm om hässjevirket i Arvika och i Tvärålund?

Vidare säger Karl Erik Eriksson att i oUka län har raan ju föreslagit i stort sett vad Kungl. Maj:t nu har föreslagit riksdagen. Ja, raen varför skall man då begränsa de lokala möjligheterna att besluta? Varför skall man göra den begränsningen att län och kommuner bara skall föreslå och överlåta till regering och riksdag att besluta? Argumenteringen faller på sin rimlighet eller orimlighet - det får var och en avgöra.

Herr Fagerlund har svårt att förstå vad som är decentraliseringspoUtik och vad som är ett så långt raöjligt decentrahserat samhälle. Vetenskapen har kommit frara till att om det gäller en viss åsikt sora av en person inte uppfattas som positiv, så har vederbörande utomordentUgt svårt att förstå saken. En kommunist har raycket svårt att förstå en centerpartist, och en siociaUst rainns raycket mer om sociaUsm än vad t. ex. en centerpartist gör, för att nu ta ett exempel. En riksdagsman sade när jag var ung i riksdagen; Om inte viljan finns, då hindrar allt. Det är detta sora är felet rned socialderaokraterna och decentraUseringspoUtiken. Viljan och förståelsen finns inte, och då är det raycket svårt att förstå decentraliseringspolitiken och naturligtvis ändå svårare att genoraföra den.

Herr Fagerlund försöker ge en bild som skapar intrycket att vi i centerpartiet önskar oss tillbaka till fattigsamhället, till det garala fattiga agrara sarahället. Vi upplever detta som en ganska förvånansvärd förvrängning, som väl raänniskor i allraänhet inte kan sätta minsta tilltro till. Och så vill jag säga vad det gäller trovärdigheten, att oavsett om en sak förvanskas avsiktUgt eller oavsiktUgt så rainskas trovärdigheten.

Herr FAGERLUND (s) kort genraäle:

Herr talraan! Den debatt jag för med herr Nilsson i Tvärålund är ganska konstig. Jag ber honora något konkretisera vad han raenar med "så långt möjUgt decentrahserat", och då sriger han upp här och säger: Herr Fagerlund vill inte förstå det här, för det är inte värdeladdat, och det upplever herr Fagerlund då inte sora positivt.

Jag är, herr Nilsson i Tvärålund, uppväxt raed socialdemokratin och med en sociaUstisk grundsyn. SociaUsm är i sig en decentraUserad rörelse som vill decentraUsera den ekonoraiska makten från ett fåtal rill de många i sarahället. DecentraUsering är för mig något värdefullt, men det måste kopplas raed en ekonoraisk politik sora verkligen ger någonting.

Det är detta jag har försökt få ut av herr Nilsson i Tvärålund, och då ger han mig ett sådant här svar. Jag raåste säga: Det är avslöjande för den

ideologi på vilken ni bygger hela ert parriprogram om "en så långt möjUgt driven decentraUsering". Herr Nilsson i Tvärålund svarar helt enkelt att det inte uppfattas som värdeladdat av mig.

Herr förste vice talmannen anraälde att herr Nilsson i Tvärålund anhåUit att tiU protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tiU ytterligare replik samt tUlkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Den regionalpoUtiska proposition som vi nu diskuterar är resultatet av ett planeringsarbete sora har pågått i ungefär fem år. Det är säkert den största samlade planeringsaktivitet som någonsin förekommit i vårt land, och flera tusen personer har i varierande omfattning varit engagerade i arbetet. Överläggningar mellan kommuner och länsstyrelser har hållits i flera omgångar. Kommunernas uppslutning kring länsprograramen har också utgjort en mycket värdefull grund för detta samlade program. Även de mest kontroversiella frågorna, t. ex. den framtida ortsstrukturen, har behandlats så att det nu står en majoritet av komrauner bakom den i samtUga län, i flertalet län en mycket stor majoritet av komrauner.

Ett annat uttryck på denna goda förankring är att det bara i fem länsstyrelser föreligger några reservationer mot länsplanen. I många län har man fört ut frågorna till debatt i organisationsUvet, i parriorganisatio-nerna, i studiecirklarna osv. Herr Eriksson i Arvika brukar ju visa upp grejor och gjorde så även nu. Jag kanske också får lov att visa upp några länsplaner. I det material som jag här visar finns det en beskrivning av hur planeringen har gått till och vad den innehåller. Materialet har varit underlag för diskussioner, i vilka tiotusentals människor har varit engagerade.

En annan del av bakgrundsmaterialet utgör de betänkanden och rapporter som expertgruppen för regional utredningsverksamhet har utarbetat. Ett flertal forskare har på ett mycket förtjänstfullt sätt givit oss ett vetenskapligt underlag för bedömningar av människornas önskningar och värderingar när det gäller arbetsmarknad, serviceinrättningar och en rad andra samhällsfunktioner. Jag vill gärna säga att för oss som varit med ora att utforraa denna proposirion har samarbetet raed ohka sarahällsforskare, bl. a. ekonomer och näringsgeografer, varit mycket stimulerande och givit impulser när det gällt att utarbeta detta program.

I flera avseenden har också statistiska centralbyråns mycket rikhaltiga statistikmaterial varit oss till stort gagn. Genom bearbetning och speciell körning av det materialet har vi kunnat få fram uppgifter som varit av stort värde när det varit fråga om att belysa den regionala obalansen och utvecklingstendenserna på skilda områden.

Jag vill också betona att propositionen har vuxit fram under medverkan av en särskild lokaliseringsberedning, i vilken har ingått företrädare för korarauner, näringsUv, organisationer och ärabetsverk, och deltagama i den beredningen har på ett förtjänstfullt sätt medverkat till och tagit ställning i en rad frågor som har samband med detta planeringsprogram.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

125

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

126

Som alla kunnat konstatera grundar sig propositionen på ett mycket utförUgt faktamaterial, och de bärande tankegångarna har en mycket vid förankring. Jag vill också säga att det'är med stor tillfredsställelse jag noterat den starka uppslutningen kring prograraraet vid utskottsbehand-Ungen. Utskottet har givit den redovisning sora lämnas i propositionen sitt erkännande. Låt mig, helt uppriktigt och inte bara av artighet, i gengäld till inrikesutskottets ledamöter säga att jag tycker att det är beundransvärt att man på den korta tid som stått till förfogande har kunnat utföra ett så verkligt imponerande arbete. Betänkandet är utformat på ett osedvanligt överskådUgt sätt, och det har också serverats i en mycket njutbar form. Jag tycker således att utskottet gjort ett mycket gott arbete.

Jag har inte anledning att efter statsministerns, som jag tycker, intressanta och fylUga anförande, som speciellt tog upp problemen kring regionalpoUtiken, gå in på de frågeställningar som där behandlas. Jag skall inskränka mig till några kortfattade synpunkter, och jag skall avstå från att ge raig in på någon diskussion om planeringsramarna.

För att vi skall nå en rättvis regional fördelning av välfärden måste vi målmedvetet utnyttja våra resurser, så att vi i länen kan bygga upp orter och boendemiljöer som är av olika karaktär men som ändå inbördes kompletterar varandra så att arbete, service och god miljö kan bU tillgängliga och inom räckhåll för de människor som bor i regionen. Det är kring dessa strävanden som hela det regionalpoliriska prograraraet kretsar.

Vi vet att människor har ohka krav när det gäller arbetsmarknad och när det gäller service. Man skall naturUgtvis noga akta sig för att generaUsera - individer är olika. Men ora jag ändå skulle våga mig pä det, så vill jag säga att de något äldre ofta har ganska blygsamma krav och att deras anspråk när det gäller de problem vi nu behandlar kan tillgodoses på ett lättare sätt än de unga människornas. De har funnit sin plats i tillvaron. De vill stanna där, och de vill känna trygghet. De har förväntningar på att den samhällsservice som finns i bygden skall bevaras och att inte den egna arbetsplatsen skall drabbas av sådana nedläggningshot som de läser om i tidningarna.

De yngre har krav som är annorlunda och som i många fall går längre. De vill ha större valraöjUgheter, såväl på arbetsmarknaden sora i fråga om samhällsservice. Om vi vill hålla kvar ungdomarna och personer med längre utbildning i de skilda länen, raåste vi sträva efter att utveckla arbetsmarknader som svarar, mot dessa förväntningar och mot de nya möjUgheter sora ungdoraarna har. Många ungdomar har fått en speciahserad utbildning, och deras krav kan enligt de erfarenheter vi har gjort de senaste åren endast tillgodoses på de något större arbetsmarknaderna. En strävan att förkorta flyttningsavstånden har då varit vårt raotiv för att få till stånd ett primärt centrum i varje län och försöka bygga ut arbetsmarknader som är sä väl differentierade när det gäller sarahällelig och komniersiell service att de kan dra rill sig ungdomen, så att inte ungdomarnas enda möjlighet är att söka sig till storstadsregionen.

Problem av denna art, initiativ för att kunna bygga upp sådana regioner, komraer förvisso att bli en av 1970-talets viktigaste strävanden

för oss som har ett poUtiskt ansvar. Jag raenar inte att fastväxandet i en bygd är någonting som särskilt skall prioriteras. En stark bygdegemenskap och rotfasthet har positiva raen kanske också negativa drag. Att flytta, att pröva någonting nytt kan också ha sina fördelar. Men vad vi skall eftersträva är inte att här ta ställning till detta, utan det är att skapa ett större raått av valfrihet för raänniskorna i de här avseendena. När vi vill satsa på priraärcentra och regionala centra inora länen är det inte i och för sig för att åstadkomraa koncentration — såsom det har hävdats här i debatten - utan det är för att vi skall kunna ge dagens och morgondagens generationer en arbetsmarknad och service i de ohka länen som verkligen innebär alternativ till den flyttning sora förekoramit under de senaste årriondena.

VisserUgen går kanske centern inte emot en sådan här centralisering, raen raan säger i sin allmänna välvilja att vi naturUgtvis bör sträva efter att föra ut dessa kvalificerade sysselsättningar till flera orter, att de inte bör koncentreras på det sätt som jag här beskrivit. Men hur det skall vara möjligt för centerpartiet att infria ett sådant löfte vet jag inte. Här gäller det en verksamhet som — det har jag redan betonat — i dag väsentligen är lokaUserad till storstadsorarådena. Primärcentra är med hänsyn till koraraunikationerna de enda tänkbara naturliga lokaUseringsalternativen för den verksamheten. Och raed vilka raedel skulle det vara raöjligt att föra ut den typen av verksamhet också till mindre orter? Det väsentliga är att vi har den inom räckhåll - inte alltför långt borta. I det avseendet anser jag att regeringens förslag innebär ett väsentUgt framsteg när det gäller att åstadkomraa en utjäraning.

Slutsatsen blir att centern, raed sin aUraänt deklarerade decentraUse-ringspoUtik, tycks ha sopat det här probleraet under raattan med formuleringar i stället för att verkligen analysera vilka faktiska möjligheter som kunde föreUgga.

När jag läste centerns riksplan och motion tyckte jag att orden "decentraUsering" och "centraUsering" förekom sä ofta, att jag tog mig före att räkna dera. Inte raindre än 82 gånger används dessa ord. Det ger ett intryck av att raan upprepat de orden så ofta att raan saknat utryrame för att gå in på en analys i det här sararaanhanget.

Jag tycker inte att raan kan förenkla frågeställningarna på det sätt som här skett. Om vi skall fä en seriös behandling av dessa problem är det nog nödvändigt att vi raer ägnar oss åt att göra riktiga värderingar.

Ora man inte förstår att i de olika länen anpassa service och arbetsmarknad efter den moderna tidens krav komraer förvisso ungdoraen att fortsätta att flytta bort. Men naturUgtvis - det vill jag betona - kan vårt regionalpoUtiska arbete inte inskränkas till ungdomens situation. Även de medelålders och äldre har rätt att få sina intressen tillgodosedda. I de grupperna möter vi kanske också det största misstroendet mot centraUseringen, såsom denna nu korarait till uttryck i raarknadshushållningen, i konkurrenssamhället. Människor är ängsUga för sin sysselsättning, och det är — som vi vet — konkurrensen som driver fram nedläggning av arbetsplatser ute i bygderna.

Under den här debatten har det förekommit ett intressant meningsutbyte mellan statsrainistern och herr Fälldin. Det gällde jordbruks-

Nrl44

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

127

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

128

kooperationens insatser i näringslivet beträffande centraUseringen. Herr Fälldin bad statsrainistern att ge ett exerapel på en näring, som är mer bygdeankruten än jordbrukskooperationen. Jag vet inte ora det var av tidsskäl som statsministern avstod från att ta upp ett i varje fall raycket näraliggande exempel som jag tror att vem som helst av kammarens ledamöter skulle ha kunnat ge herr Fälldin i dessa sararaanhang. Jag tänker då på sågverksrörelsen sådan den är gestaltad i vårt land.

Det finns i Sverige inte mindre än 4 000 sågverksföretag, som sammantaget sysselsätter 25 000 människor. Men det är en näringsgren som befinner sig i en press, och många av de mindre sågarna håller i dag på att försvinna. Inora denna näringsgren finns en stark oro inför framtiden. Denna oro härleder sig frärast till risken för att bondekooperationen skaU slå bort underlaget för dessa småindustrier och genom stora anläggningar vid kusterna samt med leveransplikt för skogsägarna bygga upp sina egna företag.

Jag tar upp denna fråga därför att den är högst aktuell för oss, när vi har att ta litällning rill olika ansökningar om lokaliseringsstöd. NaturUgtvis — det vill jag betona — skall vi inte gå emot en rationalisering av sågverksröielsen. Men här kan dock finnas, raenar jag, goda alternativ till en så våldsam centraUseringprocess som skett i fråga om förädlingen av de egentliga jordbmksproduktema. Låt oss nu verkligen undersöka ora vi inte kan ta till vara de tekniska raöjUgheterna att rationalisera även inom de mindre enheterna, så att vi sUpper den koncentration som varit så utmärkande för mejerihanteringen och för slakten.

Jag har haft kontakt med många sågverksägare, som beskrivit sitt dilemma. Jag har bUvit uppvaktad från kommuner som säger; Ni kommer väl inte att ge stöd till denna etablering vid kusten. Slå vakt ora våra intressen så att vi kan ha kvar sysselsättningen här i inlandet.

Jag kan försäkra er att vi här står inför ett sådant problem att vi, om vi inte gör ett allvarUgt försök att korama rill rätta med denna struktur-omvandUng, löper risk att förlora många tusental arbetstillfällen i inlandet, där vi har raycket små förutsättningar att ge någonting annat i stället.

Jag skulle gärna vilja fråga, inte bara centerns representanter utan också er andra här: Är det riktigt att agera på det sätt som vi gör? Kan inte den tekniska utvecklingen ge oss möjUghet att bevara sysselsättningen i de mindre och medelstora företag som i dag löper risk att slukas upp av en obönhörUg rationaUsering, såvida den skall ha såsom målsättning att de stora enheterna alltid skall betraktas som överlägsna?

Jag ställer denna fråga, men jag vet att jag inte kommer att få något svar på den. Jag har raärkt under denna diskussion att de borgerUga representanterna inte koraraer att delta i denna debatt på det seriösa sätt som man skulle föreställa sig vara naturUgt i en riksdagsdebatt om en stor fråga. Jag märkte av partiledarnas ordbyte att man tydUgen bör avhålla sig från att kritisera någonting sora kan vara obehagligt för ett annat borgerUgt parti. Därför har jag inte föreställningen att de kommer att handla i riksdagsstadgans goda anda, där det sägs att ledamot äger att fritt tala och utlåta sig i alla frågor som under överläggning korama. Här kommer i stället partiintressena och de taktiska intressena att utåt

markera enighet även om det är ett aldrig så undergrävt gemensarat ställningstagande. Det gör att man avstår från att ge sig i den debatten.

Låt raig till sist, ärade ledaraöter, också ta upp till diskussion en annan aspekt på ortsstrukturen och knyta an till de motioner sora här föreUgger!

De resurser sora vi kan avsätta för regionalpolitiken är begränsade. Det gäller för oss att inora givna ramar försöka tillgodose oUka mål för vår samhällspoUtik. Det gäller också att avväga intressena hos den nuvarande och den koramande generationen, något som kanske alldeles speciellt koramer till uttryck i den fysiska riksplanen men som också gäller vissa element i den regionalpoUtiska planeringen.

Allt i fråga om planering skulle emellerrid vara lugnt och välbeställt, om man bara kunde planera utan kontakt raed verkligheten, raen de teorier och raodeller som har tillhandahållits av vetenskapsmän raed flera skall vi ju föra ut i en verklighet sora inte alltid passar utan erbjuder svårigheter vid rillärapningen.

Länen är så olika befolkningsraässigt och på andra sätt, att det med en viss typ av planering inte är möjligt att nå samma resultat i alla län. Vi har med hänsyn tiU resurserna inte vågat räkna med att ha mer än ett priraärt centrum i varje län. Planeringsproblemet i Östergötlands län raed dess 380 000 invånare är av lätt förståeliga skäl andra än problemen i t. ex. Jämtlands län, där man har 125 000 invånare och en fem gånger så stor yta. Sådana skillnader återspeglas också i länsprogramraen.

Vid avvägningen mellan oUka orter har Västerbottens län varit ett särskilt problem. 1 kustlandet finns två dominerande befolkningscentra, Umeå och Skellefteå. — Jag tror vi såg bilder, som herr Nordgren visade, därifrån för en stund sedan — eller var de kanske från det egna heralänet? De pårainde i alla fall mycket om en bild från Skellefteå sora jag har sett nyUgen.

Länsstyrelsen gjorde i länsprogrammet en åtskillnad mellan dessa båda orter och gav vid klassificeringen ett visst försteg åt Umeå. I propositionen hänförde vi, bl. a. med hänsyn till den totala befolkningen i länet, Skellefteå till gruppen regionala centra. De sraå skillnaderna raellan de båda orterna gjorde naturUgtvis att det fanns skäl både för och eraot denna skillnad. Det förvånar raig inte att raan vid utskottsbehandUngen har föreslagit att Skellefteå skall hänföras till gruppen priraära centra. Jag kan försäkra att regeringen inte tar illa vid sig av detta, lika Utet sora vi har någon invändning att göra raot att utskottet anser att Avesta- och Hederaorablocken bör föras till stödorarådet. Jag vill betona - och denna uppfattning har jag kunnat utläsa hos dem som talat för utskottet — att även ora raan delar upp detta län på två priraära centra, kan det självfallet inte innebära att länet kan påräkna nämnvärt större resurser än det skulle ha fått, om det varit fråga om ett primärt centrum. Därför måste det bli rätt så intrikata avvägningar mellan dessa båda kommuner. Jag förutsätter att länsstyrelsen i saraarbete raed respektive kommuner får ägna dessa avvägningsfrågor en särskild uppmärksarahet i framtiden.

Ser vi till ortsstorlek och funktioner finns det i andra delar av landet orter, sora är ganska jämförbara med Skellefteå. Redan i det angränsande Västernorrlands län finner vi sådana exempel. Sundsvall med över 90 000

9 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

129

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

130

sora befolkningsunderlag inom sitt komraunblock är ett priraärt centrum i länsplanen. Men norr om Sundsvall ligger längs kusten Härnösand, Kramfors och Örnsköldsvik, sora alla tre är betecknade som regionala centra.

Dessa komrauner har ganska olika befolkningstal. Skulle raan enbart gå efter en jämförelse mellan befolkningsunderlagen, kan raan kanske i Örnsköldsvik säga: Här har vi lika många människor sora det finns i Skellefteå. Vi befinner oss ett trappsteg över Krarafors ocU Härnösand. Nu bör också vår ort betecknas sora ett primärt centrum.

Jag vill då erinra ora att länsplanen och planen för den regionala strukturen över huvud taget skall ge underlag för planering av oUka sarahällsaktiviteter, men givetvis raåste anpassning ske så att problem av oUka slag får en rationell lösning oberoende av till vilken region en ort här hör. Jag vill Uksora utskottet erinra ora att den regionala utvecklingsplaneringen är en rullande planering och att vi därför om några år kan få anledning att se över vår plan, registrera de erfarenheter man har gjort och söka oss fram kanske till andra värderingar, om så är nödvändigt. Det kan, fru talman, inte upprepas ofta nog att vi i regionalpolitiken måste ha en helhets.syn på förhållandet raellan oUka tätorter och raellan tätort och landsbygd. Jag tyckte det var syrapatiskt att herr Nilsson i Tvärålund, som vanligtvis eftersom han är vald i Norrland sysslar med Norrlands-problemen, nu ägnade så stort intresse åt Stockholmsregionens förhållanden.

Men låt oss inte enbart därför att vi funnit att länets primära centra i vissa avseenden fyller en funktion för arbetsmarknad och service beteckna dessa orter som någonting forraer än de övriga som finns inora regionen. Alla regiontyper har ju sina uppgifter i vårt korapUcerade samhällssystem. De är delar i en region, i vilken människorna skall verka, finna rekreation och avkoppling, och vi skall se detta sora så att säga en geraensara tillgång.

Jag vill understryka att det regionalpolitiska handlingsprograramet inte innebjir ett underkännande av kommunreforraen, sora det antytts på visst håll. Vi koraraer 1974 att ha fullbordat den här bitvis ganska smärtsamma sammanläggningen, raen vi har då skapat kommuner med bättre förutsättningar att ge likvärdiga förhållanden för raänniskorna. Vi kan dä också räkna med att primärkoraraunen bättre än tidigare kan fylla en uppgift både för arbetsmarknad och för service.

Den planering som vi nu diskuterar och det prograra som riksdagen komraer alt fatta beslut om — som vi hoppas åtminstone någon gång under morgondagen - är det första prograra av den här karaktären sora vi antar. Det bUr en fortsatt planering som måste gå ut på att vi försöker att ytterUgare förbättra våra kunskaper ora de regionalpolitiska probleraen och förbättra de hjälpmedel sora vi skall använda oss av för att åstadkoraraa en bättre regional balans.

Vi går alltså ut med detta program. Jag vill gärna Uksora herr Eriksson i Arvika understryka att det gäller att engagera de raånga människorna i detta land i dessa problem. Själv skall jag gärna försöka ta vara på det uppslag som utskottets ordförande gav, att vi i någon form skall ge information om det riksdagsbeslut sora jag uttrycker förhoppningen om

skall bli positivt i den bemärkelsen att riksdagen följer regeringsförslaget i allt väsentUgt. Jag tror att en sådan information betyder ökad förståelse för dessa problem Uksora att vi skall kunna diskutera dem utan att missförstå varandra i så hög grad sora kanske har förekommit i den här typen av debatter.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kararaarens förhandlingar.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr FÄLLDIN (c) kort genraäle:

Fru talman! Jag tycker nog att inrikesministern tar på sig bekymmer i onödan när han står här i talarstolen och säger att han är ängslig för att vi vanliga riksdagsmän inte skulle efterleva riksdagsstadgan. Jag undrar om inte statsrådet Holmqvist med fullt förtroende kan överlåta åt talraans-kretsen att avgöra när vi bryter mot den stadgan.

Några ord om det här med jordbrukskooperationen. Det är på något vis avslöjande att statsråd och andra socialdemokrater inte har något annat att exemplifiera raed än jordbrukskooperationen när ni diskuterar lokaliseringspoUtik och regionalpolitik. Ni skulle kunna åstadkomma långt mer dramatiska effekter. Låt mig ge ett Utet tips. Nöj er inte med att i broschyrer och handhngar som ni skickar ut tala om hur många mejerier det fanns 1929. Gå gärna något ytterUgare antal år tillbaka, när det i varje jordbruk fanns en separator och en kärna och då smör- och osttillverkning utfördes i varje lantbmkarhera. Se efter hur många mejerier det då fanns och jämför med antalet i dag. Effekten bUr ju så raycket raera draraatisk ora ni väljer den raetoden.

Så några ord beträffande sågverken. Ja, verkligen herr inrikesrainister; från raitt eget lokala område vet jag hur småsågverksägarna i offentUga sararaanhang har förklarat det vara positivt och bra att skogsägarrörelsen har garanterat dera virke så att de kunnat fortsätta driften. De har också uttryckt sin tillfredsställelse över att skogsägarrörelsen har svarat för krediter, vilket också bidragit till att de kunnat fortsätta sin verksarahet. Jag vet att i lokaliseringsärenden i sen tid är det just bondekooperationen, skogsägarrörelsen, som i områden jag känner till har garanterat virke till dessa småsågar. Ora inrikesministern ser till att domänverket och bolagen gör samraa prestation så finns det ett underlag för denna sågverksrörelse, som också jag tycker skall ligga så nära virkesområdet sora raöjUgt. Det visar sig att den flis raan får av avfallet med fördel kan transporteras rill en massafabrik, den tål ganska långa transporter.

Det här är ingen ny tanke från vår sida, och jag är glad över att inrikesministern nuraera är inne på att försöka raedverka till en sådan utveckling.

Sedan hela resoneraanget ora ortsklassificeringen! Först frarahåller inrikesministern i början av sitt anförande hur viktigt det är att man i varje län får en kraftig koncentration genora ett priraärcentrura, och han bygger upp ett resoneraang orakring det. I slutet av sitt anförande säger inrikesministern att nu innebär inte det här att de andra orterna skulle komma i ett sämre läge. Det är inte särskilt förenliga ståndpunkter. Däremellan säger inrikesministern att när raan nu gör två primära centra i

131

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Västerbotten, koraraer det att raedföra ett intrikat problera därför att några raer resurser skall man inte få. Sedan gör inrikesministern en jämförelse raed Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik i mitt eget län och visar att det finns skäl i och för sig att bygga ut i Örnsköldsviksområdet eller Kramforsområdet - ja visst gör det det — och frågar: Vad har centern för raöjUgheter att föra ut verksaraheter till sädana oraråden? Ja, i alla de fall där vi kan fatta politiska beslut ora det går det ju bra.

Vilken inställning hade inrikesministern när det gällde myntverkets utflyttning till Söderhamn? Visst hade det gått bra att genom ett beslut här i riksdagen föra ut den aktiviteten till Söderhamn fastän detta i dag inte är klassat sora priraärcentrura. Nu vill jag fråga dem sora avstyrkte den gängen: Var det därför att Söderharan inte är lokaliseringsvärdigt? Eller vad är det för filosofi som Ugger bakom? Inrikesministern visar hur komplicerat det här är. Jag kan ta upp Jämtland, där majoriteten i länsstyrelsen föreslog sju orter och en minoritet föreslog fera orter. Statsrådet föreslår tre orter.

Naturligtvis har inrikesministern tillsamraans raed alla sina sakkunniga i departementet - det vill jag gärna säga — skaffat sig god kännedom ora situationen i alla län. Därvidlag får det inte vara något missförstånd. Jag känner situationen rätt bra i Västernorrland. Men jag skäras inte för att tillstå att jag inte har motsvarande kunskaper om norra Älvsborgs eller Kalraar län eller vilket annat län man tar.

När det nu är så kompUcerat i Västernorrland sora inrikesrainistern visade, är inte det resoneraanget i och för sig ett skäl att säga: Vi ställer den här resursen till Västernorrlands läns förfogande? Sedan får människorna där fördela de resurserna och lösa de här mycket knepiga avvägningsfrågorna. Enkelt uttryckt: det finns ju förnuftigt folk kvar i varje län trots att raan har skickat några stycken hit till Sveriges riksdag.

132

Herr HELÉN (fp) kort genraäle:

Fru talraan! Jag är litet överraskad av att inrikesrainistern anser sig nästan behöva ta till turaskruvar för att få upp både herr Fälldin och raig i talarstolen. Det är ju bara orasorg om kararaarens tid sora gör att vi är Utet försiktiga. Annars skulle vi med förtjusning och glädje diskutera de här frågoma med inrikesministern raycket länge.

Jag skall gå direkt in på frågan om sågverksnäringens ställning och om statsmakternas ansvar i det läge där en omstruktureringsprocess är alldeles nödvändig. Jag tror Uksom herr Fälldin att inrikesrainistern överdriver det här med leveransplikten. Jag har själv sutrit som ordförande i en stiftelse som ägde skogsmark på ett par tusen hektar. Och jag har förhandlat med skogsägarföreningen. Det fanns inget sora helst krav på leveransplikt när raan skulle gå in sora medlem.

Men viktigare än så är ju frågan: Hur skall man klara ett rimUgt antal av de här småsågarna? Vi var för några år sedan i ett läge där det gällde att få upp dera till en nivå över 5 000 standards. Det gällde att se till att de alla hade sin barkningsmaskin. Företagarföreningarna kunde möjUgen raed direktlån klara just detta. Men att sedan ge pengar till en vidareutveckling så att sågverket kunde utvecklas och tävla raed de större enheterna, t. ex. dera sora finns inora skogsägarföreningarna, och

åstadkoraraa en exportkapacitet som verkligen var konkurrensdugUg, det hade vi icke resurser till.

Jag skulle i detta sararaanhang vilja ta upp en fråga sora jag har grunnat mycket över. Varför har socialdemokraterna och regeringen så benhårt år efter år motarbetat utvecklingen av företagarföreningamas resurser? Varje år har ni nödtorftigt ökat anslagen raen aldrig i relation till vad företagarföreningarna och deras riksorganisation har begärt. Tänk om vi under dessa viktiga omstruktureringsår hade haft de administrativa resurserna att hjälpa dem med kalkylering och marknadsföring. Tänk om vi hade haft raöjUgt att ge direktlän, inte raed de snäva gränser sora gäUt utan upp till ett par tre hundratusen, så att vi hade kunnat sätta in lånen i det rätta ögonbUcket och inte behövt vänta i månader på koraraerskolle-gii behandUng av dessa ärenden!

Jag tror faktiskt, herr inrikesminister, att vi skulle ha kunnat genomföra denna strukturoravandling mycket mjukare inte rainst i de berörda skogslänen och därraed ha räddat åtskilliga arbetstillfällen - inte bara för stunden genora att hålla tillbaka den omstrukturering som var nödvändig utan genom att verkligen ge ett underlag för näringen. Det skulle t. o. ra. under de svåra år när valutareserven gick tillbaka som värst ha varit möjligt att få ett icke föraktUgt tillskott av valuta, om vi hade lyckats upprätthålla leveranserna på England av sågat och hyvlat virke i större utsträckning än vad sora blev fallet.

Den helhetssyn på näringslivet sora inrikesministern så riktigt anlägger hade alltså kunnat komraa till uttryck på ett helt annat sätt inom denna näring, om regeringen hade varit mera positiv, satsat i tid på företagarföreningarna och inte sora nu låtit sig släpas fram till att ge dessa föreningar större resurser.

I detta sammanhang har också — det vill jag framhålla - affärsbankerna betytt oerhört raycket för raöjUgheterna att vidraakthålla en viss utveckling i ett kritiskt läge. Med tanke på vad man kan läsa exempelvis i protokollet från SAP-kongressen om hur fruktansvärda dessa affärsbanker är, hur illa de beter sig, hur Utet ansvar de känner och hur Utet de gör för att underlätta näringsUvets utveckling tycker jag, att detta är ett naturUgt tillfälle att konstatera, att det faktiskt bedrivs ett raycket värdefullt samarbete mellan kreditinstituten och det utövande näringslivet.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genraäle:

Fru talman! Statsrådet hänvisade till att den nu föreliggande propositionen vilar på en säker grund; bara fera länsstyrelser har anfört erinringar och avgivit reservationer. Man skulle alltså vara enig ute i länen. Jag är själv ledaraot i en länsstyrelse och känner något till planeringsprob-leraatiken. Jag vill göra gällande att raan ute i länen frärast bland förtroendevalda känner en viss ovana i denna hantering. Vidare ger Kungl. Maj:t anvisningar och direktiv för planeringen, som länsstyrelsernas ledaraöter har att rätta sig efter. I Västerbotten har bl. a. det parti sora jag representerar reserverat sig mot de föreslagna storstadsalternativen och för etableringskontroll i storstadsorarådena. Jag ser raed vissa förväntningar frara emot fortsatt planeringsverksamhet sora kan ge raera

133

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

av värdefulla erfarenheter.

Statsrådet väntar sig inget svar pä sina frågor beträffande jordbrukets föreningsrörelse. Han tog upp skogsägarrörelsen och nämnde de 4 000 sågverken, som skulle komma att rainska i antal. Vad gäller sågverksstrukturen och dess lokalisering var den etablerad redan innan skogsägarrörelsen i någon större utsträckning kora in i detta sammanhang. Låt mig dock peka på vad ett företag som jag känner rill, NCB, har gjort för att rädda fabriker och sysselsättning i Järatland t. ex. Statsrådet känner rill vad skogsägareföreningen i Västerbotten försöker göra på sågverksorarådet och i inlandet. Jag vill gärna tacksarat notera att regeringen i olika fall har varit positivt inställd till dessa frågor. NCB:s huvudkontor är beläget i Krarafor;;; ett exerapel på decentraliserad företagsledning.

Det finns mycket mer att tillägga. Ett annat förhållande som hör hemma i det här sammanhanget är att de privata skogsägarna i inlandet har en liten andel av skogsmarken och skogsproduktionen i jämförelse med hur det är vid kusten. I inlandet är bolagen och domänverket de dominerande skogsägarna, och de borde därför dominera förädlingsindustrin där. Jag hoppas att statsrådet tänker på detta vid etablering av industrieU verksamhet på skogsområdet.

Så en liten rättelse av herr Svensson i Malraö, som vanligtvis läser mycket noggrant och är väl insatt i de här frågorna: centerns riksplan upptar 260 000 invånare i Norrbotten och överensstäramer på den punkten raed länsstyrelsens länsplan 70 för Norrbotten.

Herr NORDGREN (ra) kort genraäle;

Fru talraan! Det är naturUgtvis vissa risker raed att över huvud taget klassificera någonting, inte minst orter. Jag har emellerrid förstått att klassificeringen bygger på länsprograraraen och att det har varit nödvändigt med någon form av gradering. Det viktigaste är ju - och det noterar jag raed tillfredsställelse — att statsrådet precis sora folkpartiet och vi från moderat håll har konstaterat att det här inte är någonting som man har bundit upp för all framtid utan att det raera skall vara en rullande plan. Man skall alltså kunna ta hänsyn till de erfarenheter man kommer att vinna. Det noterar vi sora sagt med tillfredsställelse, och det överensstäramer också med det särskilda yttrande som utskottets folkpartister och raoderater har fogat till betänkandet.

134

Herr SVENSSON i Malraö (vpk) kort genraäle:

Fru talman! Först ett par ord till herr NUsson i Tvärålund med anledning av hans anmärkning. En fraraskrivning av dagens befolkning i Norrbottens län utan flyttningsantagande - utan nettoflyttning - skulle för 1980 ge en totalbefolkning på 272 000. Den sora då i ett prograra sätter befolkningssiffran för 1980 till 260 000 raåste alltså vara anhängare av att det flyttar ut 12 000 människor, dvs. mellanskillnaden mellan 272 00 och 260 000. Det var detta jag påtalade. Då är det alltså inget misstag att centern skulle tolerera att 12 000 människor flyttar ut från Norrbottens län. Jag trodde att det var en felskrivning, för det stämmer dåUgt med vad ni i övrigt säger.

Så till frågan ora befolkningsraraarna som raycket ytligt har berörts av

inrikesrainistern. Jag har tidigare ställt en fråga till herr Fagerlund utan att ha fått något svar. Liksora centern ställer regeringen upp en befolkningsraålsättning eller befolkningsramar. Varför ger raan då inga beräkningar på hur raånga jobb som behöver skapas för att målen i dessa befolkningsraraar skall kunna uppnås? Jag har konstaterat att grovt taget 50 000 sysselsättningstillfällen har gått förlorade i skogslänen på fera år, under de år då den hittillsvarande lokaliseringspoUtiken har ägt bestånd. Man raåste skapa grovt räknat 100 000 nya jobb för att korapensera förlusten och för att bygga under den befolkning sora dessa län enligt regeringens raålsättning skall ha 1980.

Hur skall raan kunna åstadkomraa det raed nuvarande koncentrationsprocess inora det privatkapitalistiska näringslivet? Hur skall man över huvud taget åstadkomma det utan styrningsåtgärder? Och varför finns det inga kalkyler på hur många jobb sora behövs? När ni har kalkyler för befolkningen, borde ni väl ha kalkyler för jobben, annars råkar ni ut för samma kritik som ni själva riktar mot centern.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr inrikesrainistern HOLMQVIST:

Fru talman! Jag är väldigt ledsen över att herr Fälldin tog sä illa vid sig när jag på Uans uttryckliga önskan nämnde ett exempel på en näringsgren raed stark bygdeanknytning. När jag gjorde det, tog herr Fälldin upp det precis sora ora jag ville koraraa honora eller föreningsrörelsen till Uvs. Jag redovisade den oro sora finns bland dessa sågverksägare. Ora herr Fälldin har behov av det skall jag gärna säga att jag vill ge erkännande åt vad skogsägarrörelsen har betytt på raånga håll. Jag är också säker på att den inställningen finns, som herr Fälldin säger, att man vill hjälpa sina bygdesågar pä åtskilliga håll. Men jag skall inte dölja att jag har raött probleraet, och det har faktiskt varit raest framträdande för mig i södra Sverige. Jag vet inte ora f. d. landshövdingen i Kronobergs län haft tillfälle att följa upp detta. Också i det länet finns problera av det här slaget, även ora de inte är så raarkerade sora i Kalraar län, där det är en ännu större koncentration av sraåsågar.

Jag är raycket tacksam för den deklaration som herr Fälldin gjort här i kararaaren. Den ger oss ett underlag för vårt handlande. Vi behöver — och det var därför jag gjorde min redovisning - få en viljeyttring när det gäller hur vi skall gå fram på det här området. Jag är nämligen rädd för att vi kan stå inför en utveckling där antalet sågar mycket snabbt rasar ned, och i så fall tappar vi många arbetstillfällen i inlandet, där vi har stora svårigheter att finna andra. Jag har inte behov av att fortsätta den debatten. Jag är tacksam för det sora här är deklarerat, även ora jag tyckte att herr Helén inte bara skulle ha skyggat undan, som han nu gjorde, inför det här problemet - för det är ett faktiskt problera i södra Sverige.

Jag vet inte varför myntverket kom in i debatten; den frågan behandlades ju av riksdagen, sora tog ställning till lokaliseringen. Och vera skulle annars Ua gjort det? Det är vår egen uppgift att slå mynt i det här landet; det är någonting som tUlkoraraer oss här i riksdagen att fatta beslut ora. Jag vet inte vad detta beslut har med dagens debatt att skaffa.

Men låt mig gärna ta fasta på kritiken mot ortsbestämningen av

135

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

136

Skellefteå. Jag kan gärna erkänna att vi kanske gjorde en missbedömning när vi försökte tolka ut länsprograramen. Vi hade ett preUrainärt länsprograra och vi hade det slutUga. Det fanns skillnader mellan dessa båda prograra när det gällde graderingen av orterna. Vi stod då inför frågan; Skall vi här göra ett avsteg frän den princip sora vi i övrigt har, att varje län skall ha ett centrura?

När vi vägde för och eraot kom vi fram till att det bara borde vara ett primärt centrum i Västerbotten. Men sedan fick vi klart för oss att vi hade tolkat situationen fel och att det fanns en stark opinion - inte bara i Skellefteå - för två centra. Vi upptäckte också att representanter från Umeå hade väckt motioner om att beslutet borde korrigeras.

Jag är öppen för att det göres en ändring; jag är inte prestigebunden i dessa frågor. Jag har inte några överdrivna föreställningar om planeringen, utan jag v.ror att det snarast är herr Fälldin och hans partivänner som försökt utnyttja det här planeringsarbetet i överkant och slagit mynt av det - för att återkomma till det uttrycket - poUtiskt ute i bygderna. När det gällei Skellefteå, har jag för rain del deklarerat att jag inte har någonting eraot ora riksdagen koraraer fram till ett annat beslut.

I Jämtland hade faktiskt länsstyrelsen betecknat alla korarauner utöver Östersund sora regionala centra. Utgångspunkten var att ett regionalt centrura skulle ha betydelse också för intilUggande kommuner, och när alla komrauner var raarkerade sora centra, tappade den raarkeringen sin betydelse. Jag kan inte se att vårt förslag i sak innebär någon ändring, men vi har försökt göra en avvägning som står i bättre överensstämmelse raed planeringsmetodiken i övrigt.

För tydUghetens skull vill jag säga — om jag nu formulerade mig illa — att det naturUgtvis inte är någon som bryter mot riksdagsstadgan, utan jag sade att raan inte utnyttjar den möjlighet stadgan ger. Det var väl närmast ett litet skäratsarat inpass — det var absolut inte raenat som någon kritik mot fru talraannen eller någon annan.

Ora jag nu raed hjälp av tumskruvar fick herr Helén att tala, tycker jag nog att hans besked på denna punkt blev Utet halvdant. Men jag får väl nöja mig med det.

Företagarföreningarna har redan nu raöjlighet att bevilja lån på 200 000 kronor. Delvis är herr Heléns önskemål alltså redan tillgodosedda. Kommerskollegium, som företagarföreningarna lätt kan ta kontakt med, kan dessutom gå in med garantilån. Jag tycker därför att företagarföreningarnas möjligheter att ge stöd inte är så dåliga.

Det har, herr Nilsson i Tvärålund, utfärdats anvisningar för planeringsarbetet. Innan dessa anvisningar gick ut hade vi kontakter med Komraunförbundet, Landstingsförbundet och andra organisationer. Vi har överlaigt raed vissa länsstyrelser. Det har ingått som en rutin i arbetet att vi har försökt testa formulär på något län innan vi gått ut med dem.

Avsikten har aldrig varit att lägga någon pohtisk innebörd i anvisningarna; de har i hög grad varit ett expertjobb. Experterna har ju en benägenhet att — för att uppnå förståelse sinsemellan och röra sig raed så distinkta begrepp sora möjligt - skapa en speciell vokabulär som inte alltid är gångbar i det praktiska livet. Det kan nog både Jörn Svensson och andra som sysslat raed dessa frågor sora experter intyga. Men jag tror

att vi har lyckats i planen forraulera ora experternas språk till ett språk som vi vanliga raänniskor också kan förstå.

Jag vill bara understryka, herr Nordgren, att det är en rullande plan. Jag tror att dess värde kanske frärast är att vi nu har någonting att utgå från, när vi resonerar om vad som skall ske. Man kan göra avvikelser från planen, men man vet då vad man gör. Många har sagt till mig att enbart det förhållandet att vi nu har en mall, en karta att utgå från gör det lättare. Jag tror att det skall bU möjligt för oss att efter hand som utvecklingen går vidare vinna allt större förståelse för detta arbete. Vi upplever ett starkt behov av att planera i vår egen kommun, vi erkänner behovet av att planera i länet och självklart behöver vi också en översiktUg planering för hela riket när det gäller utveckling av näringsUv, arbetstillfällen, service osv.

Fru talraan! Jag skall inte fresta kararaarens tålaraod raed ett längre inlägg med hänsyn till den långa talarUstan.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag tog inte iUa vid mig av diskussionen om småsågverksägarna. Jag tyckte att det var en intressant sida som jag gärna ville koraraentera. Men för undvikande av varje raissförstånd vill jag säga att jag gör inga deklarationer på jordbrukskooperarionens vägnar. Jag redovisade erfarenheter från raitt eget län och tog dem som underlag för mitt resonemang om att ora det blev en raotsvarande inställning på andra håll kan vi se posirivt på raöjUgheterna att få en spridd sysselsättning.

Vad jag tycker är anraärkningsvärt i inrikesrainisterns redovisning av ortsstrukturen är att han å ena sidan gör gällande att det är viktigt att ha ett priraärt centrum sora man kan satsa på raen å andra sidan säger att det här raed ortsklassificering inte skulle ha någon betydelse. Ty det är ju innebörden i vad han säger om att de andra därför inte är utestängda.

"Man skulle öka koncentrationsgraden i de primära centra", sade inrikesministern i sitt förra anförande, "och det är möjligt att Fälldin inte tycker om det." Men om man gör det måste det få en motsvarande effekt någonstans i andra delar av länet.

En sak som inrikesrainistern sade häller jag raed ora till hundra procent, och det är att förutsättningarna i de olika länen skiljer sig mycket. Det finns ingen mall som gäller överallt.

Med anknytning till det resonemang som inrikesrainistern själv utvecklar ora hur koraplicerat det här kan vara återkoramer jag då till detta: Ora vi har förtroende för raänniskorna i länet och Utar på att de är angelägna om en god sysselsättning, en god service och goda kommunikationer, varför tror inrikesministern att vi här i riksdagen på hans rekommendationer bättre skulle klara de sakerna än människorna själva där ute? Vi skall väl ändå försöka komraa bort från den ordning som hittills har gällt - jag skall ta ett exempel: När raan hemma i länet skulle ordna raed vård för en viss grupp människor var man över alla partigränser ense om att man skulle ha två avdelningar, en i Sundsvall och en i Sollefteå. Medicinalstyrelsen krånglade i ett års tid innan detta landstingsönskemål fick gå igenom. Varför detta förraynderskap i det här

137

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

138

avseendet? Nej, låt besluten tas där problemen finns! Människorna komraer att se till länets bästa.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Inrikesrainistern tog upp sågverksnäringen som ett intressant och belysande exempel på hur man skall hantera ett branschproblem i omstruktureringens år, och det var därför jag gick in på saken Utet mera i detalj. Jag är ledsen att inrikesministern inte ville följa med i den debatten.

Jag tog särskilt det samhällsstöd som företagarföreningarna kan ge sora exerapel pä hur nian skulle ha kunnat underlätta orastmktureringen, så att inte så många hade stupat i onödan, och det var därför att regeringen år efter år har prutat på de begärda anslagen. Nu har de visserUgen, som inrikesrainistern säger, kommit upp i rimhgare belopp när det gäller de regionala företagarföreningarnas handlingsfrihet i fråga ora både direktlån och annat stöd, men just under de åren var det icke så. Säg då inte att det här skulle ha krävt skattehöjningar, för här är det mycket produktiva investeringar som kan komma till stånd, om man bara får hjälp med kalkyleringsarbetet, med marknadsföringen och med de nödvändiga maskinivesteringarna.

Sedan iTågade inrikesministern nästan litet hotfullt hur jag följde upp det här i Kronobergs län, så jag började undra om jag skulle få någon retroaktiv JO-anmälan på mig. Jag jobbade faktiskt ordentUgt med det här. I företagarföreningens styrelse hade vi den man sora nu är ordförande i de enskilda sågverkens riksorganisation, så nog fick jag klart för raig att det fanns spänningar och problera mellan skogsägarrörelsen och dessa sågverk. Men det gick att rätta till saken, och jag kunde aldrig konstatera att det förelåg någon leveransplikt som gjorde att något enskilt sågverk stupade.

Till sist säger inrikesministern att jag skyggar undan för de verkliga problemen i debatten mellan honom och herr Fälldin. Jag har en känsla av att inte förrän jag ger mig på herr Fälldin med såg och yxa är inrikesrainistern riktigt nöjd — men det tänker jag inte göra.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Fru talman! Den igångsatta planeringen på länsnivå tror jag är en mycket god början på en utveckling mot länsderaokrati, som vi inom centern ser fram eraot.

När det gäller anvisningarnas styrande inverkan på länsplaneringen kan jag närana ett exempel, som kanske klargör min synpunkt i det fallet. Kungl. Maj:ts anvisningar om ortsklassificering upptog i ortshierarkin allt från storstäder, storstadsalternativ och ända ner till små orter. Vi har tre storstäder '■ vårt land, brukar vi komma överens om. Storstadsalfernativen skulle ha minst 100 000 människor. Dit skulle styras huvuddelen av samhällelig service och regionalpolitiska resurser. Det är naturUgt att varje län strävade efter att presentera åtminstone ett storstadsalternativ. Det har också de flesta länsstyrelser strävat efter och arguraenterat för. Frän vårt län argumenterade vi mot principen raed storstadsalternativ, och vi kan med glädje konstatera att statsrådet har beaktat våra synpunkter i

det avseendet. Men vi var trots allt tvungna att presentera Umeå som ett reaUstiskt storstadsalternativ.

Fru talman! Jag konstaterar raed stor glädje att hetsigheten i debatten har sjunkit undan för undan - från statsrainisterns hetsighet vid reraissdebatten till hans något lugnare uppträdande i dag och nu senast statsrådet Holmqvists som jag tycker sympatiskt sansade inlägg och repliker. Det är ingen kvittering av hans uppmärksamraande av mitt inlägg i vad gäller storstäderna, utan jag raenar detta uppriktigt. Jag tror att ett lugnt uppträdande är en god förutsättning för saraförstånd och undvikande av missförstånd. Det är ju ett mycket stort raissförstånd om socialdemokratin inte har uppfattat vår syn på lokaliseringspoUtiken och regionalpoUtiken såsora en helhetssyn omfattande hela riket.

Till sist vill jag till herr Jörn Svensson på nytt säga att det är riktigt att länsplanen för Norrbotten orafattar en rara på 260 000 raänniskor och att centerplanen har samma befolkningtal. Det han nämnde var den teoretiska framskrivningen av vissa befolkningssiffror. Om jag tar BD 80, så får jag uppgiften att den då först utarbetade planen hade en sådan teorerisk fraraskrivning i Norrbotten på 290 000-300 000 personer. Jörn Svenssons inlägg bevisade väl för karamaren att centerpartiets tackling av det här problemet vilar på en saklig grund. Grunden var länsstyrelsens egen uppfattning.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fru talraan! Herr Nilsson i Tvärålund är raycket vänlig. Däreraot tycks både herr Fälldin och herr Helén nästan ha uppfattat det så att jag har burit raig förskräckligt klurapigt åt här. Det höll på att bU tal ora en JO-anraälan och brott raot riksdagsstadgan, så jag vet inte om mitt uppträdande har varit så prydUgt i detta sararaanhang.

Jag kan inte se någon skillnad mellan statsrainisterns och min presentation av regionpolitiken. Jag anslöt mig ju helt till vad statsministern hade sagt och uttalade också att jag tyckte det var ett alldeles utraärkt anförande han hade hållit ora dessa frågor, och det tycker jag verkligen. Gör inga försök att få någon skillnad i uppfattningen raellan Oss, för någon sådan existerar absolut inte!

Till herr Fälldin vill jag säga — och nu skall jag inte försöka föranleda någon ny replik — att förslaget har vuxit fram, sora flera talare har sagt, även representanter för utskottet, genom en saraverkan. Kommunerna har varit med när man har uttalat sig på länsplanet. Jag tycker vi kan säga att vi har en ovanligt bred förankring för detta förslag.

Sedan är det självfallet så att vi inte har den där typen av länsdemokrati som centern talar om. Det har inte funnits något alternativ, och vi har alltså gått fram på det sätt jag beskrivit. Därför tycker jag inte raan skall kritisera arbetet utifrån föreställningar om vad man möjUgen kan få någon gång i en oviss framtid. Det får vi väl låta bU en diskussion för sig.

Fru talraan! Nu lovar jag att inte koraraa tillbaka.

Herr GREBÄCK (c):

Fru talraan! Vi står nu inför tredje ronden i den mammutmatch som pågår här i kamraaren, och vi kan ännu inte skönja något slut på den. Än

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

139

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

140

har inte någon blivit uträknad, raen mer än en kan bli schack och matt med tanke på det utskottsarbete som ligger bakom den här propositionen, den debatt vi hade i natt ora expropriationslagstiftningen och de timmar vi har att se fram eraot.

Av en ödets skickelse har jag under hela raitt yrkesverksamma liv koramit att syssla med markfrågor och raarkpolitik, och detta har gjort att jag också koramit att intressera mig för markpolitikens historia. Någon tänkare har sagt att man måste känna det förflutna för att förstå samtiden och för att kunna tyda fraratiden.

Det var med stort intresse jag lyssnade på statsministerns historieskrivning. Men statsministern får verkligen förlåta raig att jag tycker att det var en väl ensidig och även en orättvis bUd han gav av den historiska utvecklingen. Han satte likhetstecken raellan Bondesverige och Fattigsverige och påstod att vi i centerpartiet önskade oss tillbaka tiU detta Fattigsverige.

Det finns anledning att fundera åtskUligt över om det här är en riktig beskrivning av det historiska förloppet i vårt land. Man kan fråga sig; Hur kunde detta Bondesverige, Fattigsverige, håUa ut i över I 500 år och under hela den tiden hävda frihet och oberoende raot en raakthungrig statsmakt, mot adeln och raot kyrkan? Förklaringen är ju helt enkelt den att detta Bondesverige - Fattigsverige som statsministern kallar det - var ett bysarahäUe, och i detta bysarahäUe rådde lagen ora den inbördes hjälpen, där rådde solidaritet och geraenskap. Det var förutsättningen över huvud taget för att detta bysamhälle och detta Bondesverige skuUe bestå århundrade efter århundrade.

Och det var ett samhälle byggt på naturahushållning, där produktionskedjan var sluten. Det existerade ingen miljöförstöring i detta samhälle, och det var givetvis en av förutsättningarna för att det skulle kunna bestå tiderna igenora.

Förhållandena människor eraellan i detta bysarahäUe reglerades genora de gamla landskapslagarna, och dessa reglerade inte rainst raarkpolitiken i samhäUet. Detta bysamhälle hade siktet inställt på nästa generation — raan hade byggt upp hela produktionen och hela utvecklingen i detta samhälle med tanke på komraande generationer. Äganderätten har helt enkelt sitt ursprung i denna raålsättning; det gällde att trygga den för att nästa generation i sin tur skulle ha raöjligheter att skaffa sig utkorast.

I detta by- och bondesarahälle inträffade en revolution, sora inte genomfördes underifrån av raänniskorna i detta samhälle utan genom påbud från statsraakten, alltså uppifrån. Jag tänker här på skiftena i slutet av 1700- och början av 1800-talet, då man sprängde byarna, flyttade ut gårdarna och frångick de principer som samhället dittills byggt på, nämligen lagen om den inbördes hjälpen, solidariteten och gemenskapen. Då gick vi in i nästa epok i och med liberalismens och industrialismens genombrott. Det var en ny fas i historien, näraligen exploateringsepoken. Jag skall visst inte förneka att industrialisraen har haft enorra betydelse när det gällt att höja levnadsstandarden och ge oss raöjligheter att leva ett rikare liv över huvud taget. Men den byggde ytterst på att man utnyttjade de naturtUlgångar som vårt land och andra länder, inte rainst utvecklingsländerna, förfogade över. Och vad har vi

gjort under dessa 100 eller 150 år? Jo, vi har i mycket hög grad undan för undan förbrukat det kapital sora naturtUlgångarna utgjort; kol, olja, mineraler och mycket annat. Och det är just de produktionskällorna som har skapat möjligheterna för den höga standard vi har i dag.

Nu står eraellertid detta industrisamhälle vid ett vägskäl. Vi kan inte fortsätta på den inslagna vägen, vi kan inte fortsätta att exploatera naturtUlgångarna, vi kan inte fortsätta med railjöförstöringen. Vi måste välja en annan väg. Och det gör vi med ett beslut om att gå in för en hushåUning med mark och vatten och övriga naturtillgångar, alltså det beslut sora vi kommer att fatta här om några dagar — och som vi raåste fatta om vi över huvud taget vUl att vårt samhälle skall överleva och människorna ha en chans i fortsättningen.

Statsrainistern har naturligtvis rätt i att vår höga levnadsstandard beror på om vi kan upprätthåUa och utveckla vår industriella kapacitet, men någon garanti för våra chanser att överleva innebär inte industrin i och för sig. Vi kan inte leva av järnfUspån och bilgaser, utan det behövs bröd för det. Och då är vi — det är dit jag har velat komma med hela detta mitt resoneraang — tUlbaka vid ungefär den utgångspunkt där industrialisraen en gång startade. Vi måste falla tillbaka på de principer som bar upp det gamla bysamhäUet, nämligen solidaritet, gemenskap och lagen om inbördes hjälp. Och vi måste hushålla med de naturtillgångar som står till vårt förfogande.

På det viset blir industriepoken bara en parentes, och vi startar någonting nytt. Jag hoppas att vi gör det raed det beslut vi här koraraer att fatta ora att hushålla på ett annat sätt med våra naturtillgångar. Och vi tar ett första steg på den vägen genom att geraensarat och solidariskt ställa oss bakom den proposition som här har lagts fram, inte rainst då den del därav sora civUdepartementet är ansvarigt för och det utskottsbetänkande som civUutskottet står bakom.

Jag skulle också vilja säga några ord om centerns syn på mark och markinnehav och vår syn på äganderätt över huvud taget. Jag vet inte om de andra partierna vUl ansluta sig till den synen. Men vi kan inte, raed de traditioner partiet har i det förgångna, se på marken som på vilken annan handelsvara som helst, som en konsumtionsartikel som kläder, skor, mat eller dylikt. Marken har ett unikt värde. Den ligger där den ligger; vi kan inte flytta på den. Den är över huvud taget en förutsättning för att mänskUgheten skall kunna överleva. Det är där vi skaffar oss vårt dagliga bröd. Av den orsaken raåste vi hushålla raed raarken sora produktionskälla.

Jag viU gärna ge chefen för civUdeparteraentet, statsrådet Lundqvist, ett erkännande för att han i propositionen så klart understrukit de areella näringarnas betydelse och poängterat att vi måste vårda oss om marken som produktionskälla, inte bara för friluftslivet och naturvårdens skull utan därför att detta är en nödvändig förutsättning för att producera vårt dagliga bröd. Det har vi faktiskt, såvitt jag kan förstå, för första gången i vår historia nu fått fastslaget, och det betraktar jag som en stor tillgång.

Det finns en hel del kverulanter — skribenter och andra - sora har försökt förringa det arbete sora Ugger bakora propositionen Hushållning

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

141

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

142

med mark och vatten. Jag har ingen förståelse för sådana synpunkter. Man säger att den är raer eller mindre betydelselös, man förringar dess betydelse med tanke på fraratiden, och man hävdar att det här inte är någonting att komma med och att det behövs ett helt annat grepp ora ämnet. Jag vUl då bara säga att någon gång och någonstans måste man börja, och det har raan nu gjort, raan har börjat raed en riksplanering för våra kuster och våra fjällområden, och man måste gå vidare. Vi måste hushålla med våra naturtillgångar, och vi måste planera för hur vi skall använda dem.

Jag skall inte raera utveckla den här fUosofin utan gå över till mera konkreta ting som har anknytning till utskottsbehandlingen av detta ärende. Jag skall ta upp några av de reservationer som jag själv står bakom. Jag börjar då med några kommentarer till reservationen 6.

Inriktningen av miljöinsatserna har inte fått någon övergripande beskrivning av civilministern. Det är kanske förklarligt med hänsyn till arbetssättet och den rätt hårda bindningen tiU rapportens disposition och uppläggning. En utgångspunkt för det fortsatta arbetet måste dock vara att innan man kommer tUl sammanvägningsstadiet få klarhet i de allmänna prioriteringsfrågorna. Det som förs fram i reservationen 6 är sålunda inte någonting sora fraraförs i poleraik raot propositionen. Det är avsett som en del av det i propositionen begärda yttrandet över riktlinjerna, en del sora betonar behovet av att se på frågan om prioriteringen av miljöinsatserna för att få ut det bästa möjliga. Egentligen hade det inte behövt bli en reservation, raen det är ofta så vid behandlingen i ett utskott att när raan inte kan påvisa att raotionens krav är tiUgodosedda i propositionen, så avstyrker man för säkerhets skull motionen. Jag är övertygad om att vi inte behöver debattera reservationens sakliga riktighet.

Reservationen 8 innehåller alternativa motiv tUl den hemstäUan som vi liksora majoriteten står bakom. Reservationens syfte är att betona att inrikesministerns regionalpolitiska handhngsprogram inte är allena saliggörande för hushållningen med mark och vatten. I de allmänna delarna får vi koraraa ihåg att valet fortfarande står raellan en centralistisk och en decentralistisk inriktning. CivUministerns uttalanden i denna del är dock så utforraade att vi inte funnit skäl att gå eraot dera. Reservationen raed sin hänvisning tUl att andra alternativ står tUl buds borde t. o. m. kunna ha flutit in i en majoritetsskrivning ora det inte var för regeringspartiets politiska prestige.

I motionen 1824 har frågan väckts om den fortsatta planeringen i norra Bohuslän. Utskottets ledamöter från centern och raoderata saralingspartiet har i reservationen 12 förordat att riktUnjerna preciseras i ett hänseende, näraligen att de inte skall anses hindra att industriraark reserveras vid Idefjorden. Utgångspunkten är ju den att de geografiska riktUnjerna enligt propositionen ger vissa restriktioner till förmån för rekreation och naturvård i vissa kustområden, bl. a. norra Bohusläns obrutna skärgårdskust från Brofjorden till norska gränsen. CivUministern ansluter sig till förslagen i rapporten. Detta skulle enligt propositionen mnebära att etablering av miljöstörande industri — i första hand kraftverk, raffinaderier, tung kemisk industri, vissa metallverk och

skogsindustri - bör helt undvikas, att orarådet skall planeras för frUidsändaraål med återhållsamhet beträffande enskUt fritidsbyggande i kustbandet, att ytterskärgården hålls helt fri från bebyggelse men att i andra oraråden kan ryramas åtskUUg ytterligare fritidsbebyggelse. Sätter man punkt där får man en uppfattning om planeringsriktlinjerna.

Det sägs emellertid också att detta inte innebär att näringslivets UtveckUng inom området skall hindras vad det gäller företag inom huvudparten av industri. Tvärtora kan, enligt propositionen, förbudet mot miljöstörande industri stärka raotiven för att lärana regionalpolitiskt stöd tiU annan industri sora vUl etablera sig där. Det sägs också att de riktlinjer som nu kan anges är mycket översiktliga samt att de angivna områdena är endast grovt avgränsade. Riktlinjerna får också anses innebära att förekomsten av djupharansraöjligheter inora områdena vägts in men inte ansetts väga så tungt att den obrutna kustens princip borde naggas i kanten.

I Länsprogram 1970 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bl. a, betonat att det påbörjade samarbetet mellan Tanum och Strömstad särat de norska grannkoraraunerna i frågor sora berör sarahällsplaneringen bör kraftigt understödjas. Vidare har länsstyrelsen föreslagit att tung industri lokaliseras tUl Strörastad för att ersätta den avtagande sysselsättningen inora jord- och stenindustrin. I det regionalpolitiska handlingsprograra-raet har Strörastad klassats som regionalt centrum.

Vi svävar i ovisshet ora hur de allmänna riktlinjerna slutligen konkretiseras i andra. Vad innebär den grova gränsdragningen? Kan man tänka sig att jämka på angivelsen "den norska gränsen" i den del som ligger vid Idefjorden och som inte är havskust i vanlig mening? Hur skall man kunna beakta industrilokaliseringen på norsk sida? Vad kan sararådet över riksgränsen leda tUl? Det är möjligt att vi inte får besked förrän efter den första etappen — således våren 1974. Men, som vi i andra sararaanhang så ofta påpekat, får sarahäUet inte kvävas i planeringsför-laraning, och riksdagen raåste veta vad den gör när den godtar planeringsriktlinjer av den här typen.

Utskottsledaraöterna bakora reservationen 12 föreslår en precisering av riktlinjerna för Bohuskusten. Preciseringen innebär ett uttalande, att riktlinjerna inte hindrar att industrimark reserveras vid Idefjorden.

Vi har följt motionen 1824 av herrar Mattsson i Skee och Mattsson i Lane-Herrestad. I motionen preciseras områdets läge vid Idefjordens mynning. Reservanterna har inte gått så långt utan vUl överlåta preciseringen till den koraraunala planeringen. Vad vi vUl är att klart säga ut att ett område i anslutning till den norska gränsen får reserveras för — även tung — industri sora inte ger railjöfarliga utsläpp. Vi vill inte gå emot principen om en obruten kust. Vi vill inte heller motverka rekreationssyftet. 1 stället anser vi att bevarandet av detta kräver ett utbyggt näringsliv och en bofast befolkning.

Jag hoppas att civUministern redan här i kamraaren kan ge en sådan bild av vad anvisningarna till länsstyrelsen koraraer att innehålla i det här sararaanhanget, dvs. om direktiven till länsstyrelsen medger att kommunen kan göra en generalplan med det föreslagna industriområdet. Under alla förhållanden bör riksdagen för sin del påkalla en precisering enligt

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

143

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

144

reservationen.

I centerns partiraotion 1813 har vi föreslagit en ändring i övergångsbestäraraelserna till de ändrade ersättningsreglerna. Motionens tankar har av center- och folkpartUedaraöterna förts vidare i reservationen 24 tiU civilutskottets betänkande. Majoriteten har sagt nej, därför att ändringen skulle för.ä för långt — raoderaterna har sagt nej, därför att ändringen inte för nog långt.

Jag tänker närmare utveckla denna fråga därför att jag anser den vara principiellt viktig. Bakgrunden är ju den att enligt propositionens huvudförslag ersättning inte skall lämnas för rainskad glesbebyggelserätt. Riksdagsmajoriteten sade i fjol - då den här beställningen gjordes — följande:

"--------- exploateringsrätt för glesbebyggelse har hittills uppfattats som

i princip fri och inskränkt endast av temporära förbud. Det skulle därför
kunna anses som obilligt om markägare sora hittills på ett påtagligt sätt
vidtagit åtgärder för att få tiU stånd en glesbebyggelse inte under en
övergångstid skuUe kunna ställa anspråk på ersättning. Övergångsregler
------ bör utforraas så att de inte raedger spekulation eller raissbruk."

Innebörden av uttalandet raåste ha varit att raan skall skilja de konkret angivna användningsavsikterna från de endast påstådda.

I propositionen har civUrainistern gjort en gränsdragning genora att reservera en möjlighet att få ersättning endast för markägare som "vidtagit påtagliga åtgärder". Han tolkar själv huvudprincipen så, att förväntningarna på glesbebyggelse skall ha "tagit raera påtaglig förra" och att ersättning inte skall lämnas "när bebyggelse inte är påtänkt". Och så långt är vi helt ense.

Civilministern exemplifierar i propositionen vad han vill se sora bevis för att tankarna på glesbebyggelse "tagit raera påtaglig förra". Han anger då först vissa faktiska handlingar: vägbygge, brunnsborrning, avstyck-ningsansökan ra. m. Vidare anger han vissa faktiska förhållanden som skall godtas oberoende av om nuvarande ägare varit aktiv eller inte — t. ex. att fastigheten, kanske på ansökan av annan, avstyckats för glesbebyggelse år 1948 eller senare.

Kritik har fraraförts i reraissbehandlingen mot det här sättet att skilja fåret från getterna i ersättningshänseende. Man har sagt att den här metoden ger ett slumpartat val. CivUministern tycks sig ha känt sig berörd av den kritiken. Han säger att han går på den här linjen därför att ingen har koramit frara raed något annat förslag sora håUer sig inom huvudprincipen.

Men nu har civUministern fått ett förslag i reservationen 24. Allmänt sett tycker jag att det har en sådan utformning att det borde kunna övervägas även av regeringspartiet.

Förslaget i reservationen går ut på att det önskvärda konstaterandet av att tankar på glesbebyggelse "tagit raera påtaglig form" skall kunna göras också med hänsyn till taxeringen. Jag tror att civilministern kan hålla med mig åtminstone så långt att det finns fastigheter där man av hänsyn till farailjeskäl eller personliga förhållanden skjutit upp att "vidta en påtaglig åtgärd" men där glesbebyggelseförväntningen egentligen är lika konkret sora i fall där man fått i väg en ansökan om avstyckning i rätt

tid. För att ge Utet mer resultat åt den princip vi geraensarat utgår från — nämligen att inte hindra ersättning där detta kan uppfattas som obUligt — kan raan enligt min raening raycket väl håUa sig till de taxeringsvärdena. De är satta av en opartisk myndighet, och de har använts för att ge underlag för statens krav på skatt. Därför bör de rimligtvis duga också som underlag för att i varje fall skUja ut en krets fastighetsägare som skaU kunna yrka på ersättning under ett övergångsskede.

Jag är för egen del fullt raedveten ora att det inte är så enkelt att raan bara kan avläsa i taxeringslängden var det finns upptaxeringar på grund av glesbebyggelsevärde ens enligt den äldre definitionen. Jag är också på det klara raed att det inte alls går att läsa ut vad sora beror på glesbebyggelsevärde enligt den nyare definitionen. På den punkten behöver vi inte arguraentera. Men jag tycks påstå att det inte skulle vara svårt att skilja ut en övervägande grupp fastigheter raed ett särskilt exploateringsvärde sora klart beror på förväntningar ora tätbebyggelse. Ora man dessutom, som enligt reservationen 24, inom den återstående gruppen skiljer ut i princip de fastigheter där ägaren bor på brukningsenheten har vi kvar en grupp fastighetsägare sora det enligt min mening skulle vara obilligt att neka en prövningsrätt övergångsvis.

Det är kanske inte oraöjligt att jag skuUe kunna få civUrainistern raed på resoneraanget så här långt. Då invänder han förmodligen att han aldrig kan tänka sig — för principens skuU - att lärana ersättning för glesbebyggelserätt enligt den äldre definitionen. Jag tycker att den känsligheten är överdriven. Han går ju själv från en princip för att göra övergångsregler sora inte upplevs sora obUliga. Och för övrigt skulle också en ersättningsrätt endast för det inskränkta glesbebyggelsevärdet kunna diskuteras, ora vi bara kan koraraa så långt. Reservationens innehåll utesluter inte detta, och det skulle väl inte vara svårare att låta dorastolen värdera inora den Uär kretsen än inora en krets som bestämts av vägbygge och brunnsgrävning.

Det är mot den bakgrunden sora jag gärna vUl ha ett löfte av civUrainistern att han — oavsett hur det går i voteringen om reservationen — låter den här frågan utredas närraare. Ora vi får en proposition om grustäkterna i vår, skulle ju utfallet kunna anmälas då.

Det bör också noteras att vi begränsat ersättningsrätten tUl ett högsta belopp om 150 000 kronor. Det har vi gjort därför att vi delar CivUministerns uppfattning att både statsfinansiella och fördelningspolitiska motiv måste beaktas. Jag skall inte fästa mig vid den ur debattsynpunkt otrevliga släng som raajoriteten — tydligen inspirerad utifrån - ger i det här sararaanhanget. Den sortens debatteknik är i varje fall civUrainistern fräraraande för. I stället vill jag påpeka för de ledaraöter av moderata samlingspartiet sora står bakora det särskilda yttrandet 4 att jag tror att det ligger bra raycket raera realisra i reservanternas positiva förslag tUl förbättringar. Spel utanför planen brukar inte leda till raål.

Fru talraan! Jag ber att få yrka bifall till alla reservationer under vUka mitt namn återfinns och i övrigt tUl civUutskottets heraställan.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

10 Riksdagens protokoll 1972. Nr 144-145

145

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

146

Herr TOBE (fp):

Fru talman! Tidigare på dagen har partiledarna vädrat sina visioner -de har påmint ora sfärernas harraoni raed en och annan dissonans. Nu är det vi från utskottet sora skall vara litet raera marknära.

Jag ber att från början säga att rapporten om Hushållning raed raark och vatten är ett utoraordentligt fint arbete. Det är klart, att det är ofullständigt. Det har sagts att man för den skull inte skulle ha lagt frara det, men jag anser att tiden var inne för publicering, eftersom en sådan här sak aldrig blir färdig. Kritik har också riktats raot att det fått en insmickrande layout i presentförpackning. Jag tycker vi skall vara tacksamma också för det. Många fina utredningar har förblivit olästa på grund av att de haft tråkig typografi och tråkiga omslag. Arbetet har på ett lättare sätt kunnat användas vid undervisning och sådant.

Saratidigt skulle jag kanske säga något ora den fina titeln Hushållning. Jag undrar ora det inte är herr Grebäck sora inspirerat rill denna. Den första jag hörde tala ora hushållning raed sådana här resurser var just herr Grebäck. Tidigare talades ora markanvändning.

I samband därmed skuUe jag vUja instämma i vad herr Grebäck sade angående centerpartiets syn på markäganderätten. Det ligger något i det uttryck jag raött under min tjänstgöring i vissa mellannorrländska län. Man talar där ora "gudslånet" när det gäller fast egendom — det är en sak raan har, raedan raan är på jorden, men sedan skall andra ha den och man får därför inte förstöra den.

Jag skall nu ingå på några av reservationerna och jag tar dera i nummeroidning. De första är de sora gäller Ljusnan och vattendragen över huvud taget. I vår motion 1817 säger vi att vi vUl ha sådana riktlinjer för riksplaneringen, att vattenkraftsutbyggandet ej bör tillåtas i hittUls oexploaterade älv- och sjösystem. Vi har på grund av utskottstekniska skäl fått dela upp frågan i tre reservationer. Den första gäller reservationen 13 om Kalix älv. Utskottsraajoriteten vUl där ha ett teraporärt förbud i a-Afaktan på ytterligare överväganden för att grunda ett definitivt beslut på stt bättre underlag. Vi säger att det är onödigt att skaffa frara detta underlag och att Kalix älv skall vara outbyggd.

Reservationerna 14 och 15 handlar ora de södra huvudälvarna och oexploaterade älv- och sjösystera i övrigt. Här har frågan om Ljusnan, som diskuterades tidigare i dag, komrait in. Jag skulle vilja försöka att analysera vad sora är skillnaden raellan utskottsraajoritetens förslag och reservationen. Det har påståtts att skUlnaden inte är så stor, och det är den kanske inte heller, för vi har tydligen sararaa strävan att bevara dessa älvar — raen på olika sätt. Majoriteten säger, att vi inte kan ge oss in i den process, sora pågår beträffande Ljusnan speciellt. Men vi vill att raan Uos Kungl. Maj:t beställer en lagändring, sora gör att den från 1 januari i år gäUande regeln i vattenlagen om underställning till Konungen skall gälla även för pågående mål. Det kan alltså koraraa en sådan lag under våren 1973 om Kungl. Maj:t tycker som riksdagsmajoriteten. Om sedan Kungl. Maj:t tycker på samraa sätt i målet har raan ingen garanti för. Frågan underställs Kungl. Maj:t för bedöraning, och det finns alltså ingen garanti för att Ljusnan förblir outbyggd. Sedan vUl raan att Kungl. Maj;t skall bedöraa frågan ora alla dessa älvars eventuella utbyggnad i ett sararaan-

häng. Det finns en särskUd utredning tillsatt ora det, och här är alltså ytterligare ett osäkerhetsraoraent.

Vad gör då reservanterna? Jo, vi går på motionens förslag om att det skall utfärdas riktlinjer att dessa vattenkraftstiUgångar icke skall utbyggas. Vi Uar i reservationen 15 tUl civUutskottets betänkande föreslagit följande lydelse: "Starka skäl talar enUgt utskottets raening för att hittills oexploaterade älv- och sjösystera bör bevaras. Utskottet vUl därför understryka att de hittUls oexploaterade huvudälvarna bör undantas från kraftverksutbyggnad." Därefter talar vi om vad som därutöver bör innefattas i oexploateradé älv- och sjösystem. Vi säger vidare att denna princip bör gälla sora riktlinje för det fortsatta riksplaneringsarbetet och att vad utskottet här anfört bör ges Kungl. Maj:t tUl känna.

Vi säger att det nu har presenterats ett stort arbete sora skall ligga till grund för hushållningen raed dessa resurser. Vi inbjudes av statsrainistern och därefter av fackrainistrarna att godkänna riktlinjerna. Men vi vUl ha en riktlinje sora går ut på att det inte skall ske någon utbyggnad, det är en klar viljeyttring. Ora det blir majoritet i riksdagen för denna mening, raåste alltså regeringen expediera detta beslut raed något av de knep och konster sora redan finns i den nuvarande och koraraande lagstiftningen. Där finns frågan ora generalplan, det finns raöjligheter att använda naturvårdslagen, och vi har 87 § Byggnadslagen sora drevs igenom förra året genom vilken Kungl. Maj;t kan utfärda byggnadsförbud i viss utsträckning. Vidare kan länsstyrelserna agera genora byggnadsförbud, raan kan ha provisoriska förbud osv. Ora regeringen slår på tmraraan och säger att det skaU bli en riksplanering och riksdagen fattar beslut beträffande dessa älvar, vore det väl underligt om inte regeringen skulle kunna expediera detta beslut. Om regeringen inte kan göra det blir ju dess uttalande bara luftbubblor. Statsminister Palme antydde att det inte fanns någon annan möjlighet än en retroaktiv lagstiftning för att raan skulle kunna gå i process. Jag har talat raed vattenrättsdomare om den här saken, och de säger att de inte tycker om ingrepp i processer och tycker inte om retroaktiv lagstiftning. Men om det kommer ett administrativt beslut sora förbjuder att man t. ex. tar grus ur en gmsås eUer bygger i vatten, är det klart att en pågående process måste upphöra.

Anta att vi har sju älvar kvar i detta land och att det pågår processer, sökta före den 1 januari 1972, för alla sju älvarna i något avseende. Om processen leder till att det ges utbyggnadstillstånd i allesararaans, upptäcker raan plötsligt att vi inte har några älvar kvar. Då raåste raan innan processerna slutförts vidta åtgärder, och dessa åtgärder är att kräva stopp för all utbyggnad. Blir beslutet att ingen utbyggnad får ske då raåste också processen upphöra och papperen läranas tUlbaka såvitt jag förstår. Däremot ställs det krav på ersättningar, och det görs ju ändå. Det sätt på vUket statsministern har frarafört dessa saker tycker jag utgör ett bevis på att raan inte vill ha riktlinjer, för raan har ingenting att genoraföra dem raed. Jag har fattat det så att raan har sådana raöjligheter. Jag har för säkerhets skuU plockat frara propositionen 106 från förra året i vUken föreslogs en ändring i vattenlagen. I den propositionen diskuterades förhåUandet meUan plan och beslut i vattendomstolen. Sararaa diskussion hade vi i fråga om miljöskyddslagen - plan

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

141

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

148

och koncession. Det sades att en koncession binder inte planmyndigheterna, däremot binder planmyndigheterna en koncession. Man får inte ge koncession ora det strider raot planen, om man inte tror att den skall bli ändrad. På sararaa sätt är det här. Man får inte utfärda en vattendora i strid raot en plan annat än under förutsättning att planen ändras. Använder man sig t. ex. av generalplaneinstitutet eller av någon av naturvårdslagarna, sätter det stopp för en sådan exploatering. Det är min åsikt. Det vore intressant att få höra vad regeringens företrädare här har för åsikter om detta.

Reservationen 16 handlar ora parlaraentarisk insyn i riksplanearbetet. När riksplanearbetet nu läggs frara för riksdagens prövning, blir en av de första frågorna: Hur skall denna verksamhet handhas i fortsättningen? Vad behöver göras för att föra ut idéerna och hur skall det göras?

Förarbetena har pågått sedan 1965 i stort sett utan någon insyn fram till förra hösten då rapporten Hushållning raed raark och vatten publicerades. Under årens lopp har mycken kritik framförts mot att arbetet bedrivits helt inora departementen, först komraunikationsdepartementet och senare civildepartementet. I interpellationsdebatter och på annat sätt har framförts önskemål ora pariaraentarisk insyn, raen ingen öppning åt det hållet Uar gjorts. Däreraot är det bekant att socialderaokratiska partiet har haft en studie- eller testgrupp eller vad det nu kallas, som fått ta del av materialet innan det publicerades. Men det anser inte vi vara tillräckligt.

Med ett visst järaraod har vi inora folkpartiet funnit oss i att det tekniska arbetet i form av inventeringar, metodstudier osv. har ägt rum i avskildhet. Däremot har vi sagt att riksplaneringen raåste förankras i det demokratiskt utforraade beslutssystera som gäUer planering i vårt land.

Vi har också framhållit att den kopplingen är så mycket svårare sora riksplaneringen är något nytt sora inkräktar på koraraunernas planraonopol och att det inte bara är fråga om teknik utan att därtill bör läggas även en god dos av psykologi. Det skulle därför vara till gagn för resultatet om en parlaraentarisk beredning finge delta i riksplanearbetet i fortsättningen. Därav blir nu intet tills vidare.

Tre raånader försenad i järaförelse med riksplanerapporten kom i mars i år en lagstiftningsproraemoria från departementet. Den var helt okänslig för det koimmunala sarabandet, och stor fara förelåg för att reniissrayn-digheterna på den korta tid sora stod till buds inte skulle uppraärksararaa svagheterna och hinna koraraa med andra, konstruktiva förslag. Så blev nu också fallet i stor utsträckning. Men så mycket kritik kom i alla fall fram att den proposition sora nu fraralagts innehåller för koramunerna acceptabla lösningar. Man kan t. o. ra. tala om ett helt omtänkande i vissa delar.

Däremot presenteras ingen lösning på hur det fortsatta riksplanearbetet skall kunna fä en parlaraentarisk förankring. Och en sådan behövs, både för att ge insyn och för att utveckla arbetet. Civilministern har antytt möjUgheten av att som rådgivare utnyttja något organ av typen lokaliseringsberedningen. Det anser vi inte vara tUl fyllest. Vi önskar en parlamentarisk insyn i verkställigheten och vi är övertygade om att en sådan skulle medverka till ett bra resultat.

Det är ytterst viktiga frågor sora skall avgöras, alltför viktiga för att överlämna tUl departementets avgörande utan någon insyn från riksdagspartierna. Herr civUrainistern har oragett sig raed en fin krets av goda experter — duktiga, kunniga och trevliga experter. Men vi vill i alla faU inte lärana den fortsatta beredningen bara till dera. Kom ihåg definitionen på en expert! Det är alltså en person som vet allting ora sin specialitet — utora raeningen raed den.

Bakora kravet på en sådan här parlaraentarisk närand står de tre borgerliga partiernas representanter i civUutskottet.

Beträffande reservation 22 vill jag bara erinra ora att vi här i riksdagen redan i går hade frågan uppe om pågående raarkanvändning och tilläten markanvändning. Vi tycker att har riksdagen i går antagit en proposition sora tillåter raarkanvändning, skulle raan kunna tUlåta det i dag också och inte använda uttrycket pågående raarkanvändning. Det finns inte någon förklaring tiU att raan inte kan använda sararaa uttryck i dag. Man talar i raånga andra fall ora önskvärdheten av enhetlighet i lagstiftningen, och eftersora det av raig förordade uttrycket använts i den näranda propositionen och även på flera andra ställen, tycker jag att raan skall utnyttja det även i detta sammanhang.

I reservationen 23 behandlas den s. k. trelantraätarraotionen — såvitt jag vet den första i världshistorien - där ett lantraäteritekniskt problera tas upp. Det föreligger ett reraissyttrande, där det antyds att en koraraun vid intrång som bara berör en del av en fastighet bör ha skyldighet att inlösa denna del. Detta önskeraål har viftats bort raed hänvisning tUl att det blir så besvärligt att bUda en särskUd fastighet för ett sådant ändaraål. Det finns inget sakskäl för denna inställning. Jag kan försäkra civUrainistern att vi angripit detta spörsraål ur yrkesmässig synpunkt, och jag tror att vi begriper det. Jag vUl inte gå närraare in på frågan i detta sararaanhang.

När det sedan gäller reservationen 25 a beträffande lokalisering av viss industri får jag först gratulera departeraentet tUl att ha framlagt ett i jämförelse med lösningen i lagstiftningspromemorian hyggligt förslag. Vi skulle emellertid vilja gå litet längre, och vi har givit uttryck för detta i vår reservation. Jag raedger att det gäller en svår konstruktion. Vårt förslag avser ett önskeraål för fraratiden, sora jag tror på något sätt raåste beaktas i detta sararaanUang. Vi raenar att det i koncessionsnäranden eller över huvud taget vid prövning av koncessionsfrägor, i första hand enligt railjöskyddslagen, i viss mån bör tillämpas ett planeringstänkande. Låt mig ta ett fall, där det gäller att förlägga en cellulosaindustri vid en av Hallandsälvarna, t. ex. Lagan. Om man vet att det finns önskeraål ora förläggning av flera ytterligare industrier i anslutning tiU denna älv, skaU raan då låta hela det s. k. recipientutryraraet tas i anspråk redan av den första industrin? Skall raan inte försöka tillärapa ett planeringstänkande i ett sådant sararaanhang? Det är svårt att göra det raed nuvarande regler. Det är något sora raåste övervägas, och kanske bör t. o. ra. de berörda rayndigheternas struktur ändras i detta sararaanhang.

Jag tänkte också säga något ora ändringarna i 71 § i byggnadsstadgan, där civUutskottet gjorde en beställning förra året, vilken helt åsidosattes i lagstiftningsproraeraorian med stöd av en sällsynt utstuderad advokatyr.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

149

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckUng och hushållning med mark och vatten

Nu har raan eraellertid ändrat sig och handlat i enlighet raed civilutskottets önskan. Det är jag tUlfredsstäUd raed. Men det har tUlkorarait ett stadgande i 2 raora., sora jag tror att raan koraraer att få besvär raed, näraligen de raellan karamarrätt och regering delade raålen. Regeringen skall i dessa fall ta befattning raed det som gäller planfrågor. Om det aUtså inte gäller en rättsfråga utan snarare en bedöraningsfråga, skall regeringen handlägga ärendet. Jag fruktar eraellertid att regeringen kommer att bli nedlusad med ärenden som inte är av sådan dignitet att de bör behandlas av regeringen. Sådana frågor borde på något sätt kunna avföras från denna nivå. Jag vet att det ibland är besvärligt för kamraarrätten att skilja ut den ena och den andra kategorin av ärenden. Ni borde därför överväga en förändring i detta avseende.

Jag har nu gått igenora de reservationer sora jag tänkte ta upp. Jag vill för säkerhets skull yrka bifall tUl de reservationer sora är undertecknade av raig, näraligen reservationerna 13, 14, 15 a, 16, 17, 19, 20, 22, 23, 24 och 25 a.

Jag har nu behandlat civUrainisterns del av detta ärende. Jag anser raig också kunna säga något om den andra delen. Statsrainistern talade under förraiddagen om kombinationen "lokalisering och ärtsoppa". Både statsrainistern och inrikesrainistern har berörat sig av att lokaliseringsstödet hittUls inte annat än indirekt har inneburit någon dirigering. Det har varit fråga om understöd av oUka slag — lån, bidrag osv. — men det har inte varit någon dirigering. Det förefaUer ha varit nyttigt för regeringen att ha läst boken Lokalisering utan dirigering. Det är kanske därför den är så svår att få tag i ett exemplar. Den är utgången från förlaget.

Jag viU dessutora säga något ora befolkningsraraarna, sora regeringen har lockats att ta upp i sin proposition.

Vi blev i utskottet uppvaktade av en delegation från Uppsala län, i vUken ingick landshövdignen — före detta inflytelserik ledamot av regeringen —, ett landstingsråd — ledande socialdemokrat —, ett komraunalråd — också ledande socialderaokrat — och ett folkpartistiskt kommunalråd. Det visade sig att det lägre befolkningstalet i raraen uppnår Uppsala län redan den 1 januari 1973, och det övre befolkningstalet uppnås innan perioden är slut genora bara det norraala födelsetillskottet minskat med dödstalet, såvitt man kan se. Frågan är vad man skall göra raed de nyfödda barnen. Inte sedan konung Herodes' tid har det varit fråga ora så drastiska åtgärder sora vi skulle behöva göra. Jag påminner om att konung Herodes lät döda aUa de gossebarn i Betleherasregionen sora var två år garala och därunder. Det står i Matteus 2:16. Ändra ledamöter från Uppsalalänsbänken kommer att föra den här saken vidare.

150

Fröken LJUNGBERG (ra):

Fru talraan! Det är ett ansenligt julpaket sora regeringen har plockat Uiop åt oss och slagit ett brett rött band orakring, och nu håller vi på att ta frara ett stycke i sänder. Ett stycke tog man upp i går, och vi ser hur alltihop hänger samraan.

Det var inte rainst det anförande sora statsrådet Lidbora höll sent i natt sora jag hade lust att inledningsvis anknyta till. Nu är jag litet tveksara, eftersora jag ser att han gått ut. Men jag gissar på en rökpaus.

och det tycker jag är raänskligt, så jag vågar kanske ändå ta raig före vad jag hade tänkt göra.

Jag delar herr Tobés uppfattning, att civildepartementets rapport för ett år sedan var en fin sak, inte bara innehållsmässigt utan också i sin layout. Den pryddes ju med två mycket vackra bUder på omslaget. Den ena bUden — den koraraer ni nog Uiåg allihop — var ett norrländskt landskap, tror jag, med en älvfåra och sjöar mellan skogklädda åsar avbrutna av en öppen bygd raed bybebyggelse, åkrar och ängar, allt i en sval aftonbelysning. Den andra bilden visade en björkhage raed en solbelyst glänta, där en grupp äldre och yngre hade slagit sig ned raed sin raatsäck. Det här är bUder sora jag tror går direkt tUl hjärtat på varenda en av oss. Det är ett stycke av det land som vi älskar - det är riktigt roligt att få säga det - det land som vi har fått att leva i, att förvalta, bevara och berika. Jag ställer mig gärna bakom det sätt på vUket herr Grebäck nyss i sin markhistoria belyste bevarandets roll.

Jag tror att statsrådet Lidbom i sitt tal i går bortsåg från det Uär. Han drog en gränslinje någonstans genora det svenska folket. På den här sidan finns vi — alltså statsrådet raed sympatisörer — som förstår vad svensk natur är sora glädjekälla, sora Uvgivare för trötta sinnen, som skönhetsvärde, som nationell tillgång, som förstår raarkens värde sora naturtUl-gång. Och på den andra sidan är ni andra, herr Bohman och hans parti — dit jag hör. För oss är alltså marken bara ett objekt för en god penningplacering, för egoistisk exploatering.

Det är ganska förvånande, tycker jag, att ett svenskt statsråd — med en speciell juridisk sakkunskap och raed en skärpa i sitt intellekt sora många av oss beundrar - tillåter sig att utgå från, i ett i övrigt på flera punkter sakbelagt anförande, en så falsk demagogisk klassificering som statsrådet Lidbom gjorde i natt.

Fru talman, ett riktigt återgivande av det här förhållandet med gränslinjer hade väl varit om man hade sagt att på ena sidan befinner vi oss, raed en socialistisk syn, och på den andra befinner ni andra er, som inte har det synsättet. Då hade det varit lättare att förstå.

1 själva verket förhåller det väl sig så att vi när det gäller förståelsen för markens betydelse - allt det, som hushållningen med mark och vatten alltigenom handlar ora — är helt överens, horisontellt, vertikalt, diagonalt och hur ni vill i vårt sarahälle. Vi är överens ora att just vi i vår generation har fått ett alldeles särskilt ansvar. Det är inte alls säreget för vårt land, utan det är i hög grad internationellt kännetecknande. Herr Bohraan var inne på det ett slag i sitt anförande i förmiddags.

Den högt utvecklade industrin har givit en enastående snabb ekonomisk utveckling i raånga länder. Men raed den har också följt en förbrukning av naturresurser sora gör att raan nu — åtminstone på vissa områden — börjar räkna deras varaktighet inte i sekler utan i decennier! Jag tror att vi är helt överens om att detta är ett observandum för oss alla: Stanna upp! Tänk efter! Och översätter man probleraen till våra svenska förhållanden är väl det ljusa i situationen att problemen ännu förefaller raöjliga att lösa.

Vi vet att det handlar i första hand ora raarkerna, sora raan vill ströva i, om skogarna, som både skall ge avkastning och möjUghet tiU

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

151

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

152

bärplockning, om vatten att dricka och att bada i - under den korta, härligt intensiva soraraaren. Jag tror att vi är helt överens ora att lägesbeskrivningen — såsora den gjorts i den här rapporten - skall vara så verklighetsbetonad sora raöjligt om man skall komma fram till hur skadorna som dock finns skaU kunna botas, hur framtidsutsikterna skaU kunna ljusna. Det är vårt geraensararaa ansvar! Men visst kan meningarna vara delade om hur det skall ske - det kan gälla principiella frågor och det gäller förvisso en hel del detaljer. Det kanske också gäller vera det är som skall göra vad. Därom finns det kanske också anledning att tala.

Jag skaU återkomma ett ögonblick tUl herr Lidboms tal i natt. Jag vet faktiskt inte någon av kött och blod sora i dag bekänner sig till ett renodlat naturrättsligt synsätt. Lika litet tror jag att det finns någon sora i sitt tänkande och handlande enbart leds av ett socialt betraktelsesätt. Det var därför den gränsdragning som statsrådet gjorde blev så skev. Och den långa brottskatalog, sora statsrådet sedan anmälde för deras räkning som här betraktades sora naturrättsliga anhängare, handlade ju ora att hänsynslöst ta ut växande raarkvärden.

När jag i går satt och lyssnade på statsrådet Lidbora kunde jag inte låta bli att erinra raig några fall från rain egen komraun. Jag skulle vilja ta upp dem för balansens skuU.

Är 1956 skuUe vi i Uppsala börja bygga ett bostadsområde på Ärtillerifältet. Man var också från mUitärens sida angelägen om det, eftersom man behövde bostäder för militären. Den där marken hade en gång vedeilagsfritt upplåtits åt staten för regementets behov. Nu skuUe vi försöka köpa tillbaka det. Ja, då fick vi betala drygt 14 kronor per kvadratmeter för råmärken. Det kändes väldigt bittert.

Några år senare uppstod en likartad situation. Staden, som det då ännu hette, hade sålt ett visst oraråde till staten för militärt ändamål och ville köpa tillbaka det ungefär tio är senare, då det visade sig att området kunde disponeras på annat sätt — det gällde också bostadsändamål. Under tiden hade markvärdet stigit så att man fick betala ett 160 procent högre pris. Den socialdemokratiske drätselkammarordföranden var inte glad, och det sades inte några vackra ord om staten som förhandlingspartner.

När jag nämner detta är det faktiskt inte för att rikta någon speciell anklagelse raot det statliga verk sora hade att driva förhandlingarna eller för att komraa med ensidiga beskyllningar sora kan tyckas mer eller mindre orättfärdiga. Jag tar bara upp det för att få litet balans i den där brottskatalogen. Jag tycker att det är angeläget att fråga sig om raan på allvar menar att förhållandena raeUan stat och koramun, båda representerande samhällets intresse och allmännyttan som det har talats om, i fortsättningen skaU bli av den arten att sådant här inte skall behöva ske. Markvärdestegringen har naturligtvis också det aUraänna fått lov att ta ut, och det hade kanske varit det enklaste att säga i stället för att dra raina exempel.

Strax efter det att naturvårdslagen hade antagits - det var väl 1965 — höU en av våra dåvarande riksdagskamrater ett tal på lantbruksveckan. Jag läste det härom dagen och vUl gärna citera en liten bit ur det, eftersom det har aktualitet i dagens situation:

"Här är inte platsen att polemisera mot en lag, sora antagits i laga ordning. Varför då ändå korama med kritik, när anförandet egentligen skulle handla ora hur vi bevarar vår natur? Jo, helt enkelt därför, att värden av kulturlandskapet bäst utövas genom ett gott samarbete mellan markägare, friluftsfolk och myndigheter. Lagen är full av konfliktäranen. Många av dera kan säkert dämpas genom en klokt avfattad tillärapnings-kungörelse i något slags saraarbetsråd, där följaktligen länsstyrelsen eller frärast dess naturvårdsråd, kommuner, RLF och jordägareföreningar skulle vara representerade. Jag tror raig lugnt våga påstå, att från jordägarehåll allt koramer att göras för att få till stånd det goda saraarbete, sora på lång sikt blir till fördel för alla. Vi förväntar, att överhet och allraänhet tar vår utsträckta hand."

Men regeringen tog inte den utsträckta handen. Man gick i stället vidare genora en kansliutredning, sora efter reraiss resulterade i den proposition som vi nu har att avverka — i stor hast därför att det är bråttom nu.

Jag vUl gärna kort och gott instämma i vad herr Tobé sade om behovet av någon form av insyn och samarbete i fortsättningen, just för att raan från början skall kunna känna sig helt överens ora det riktiga i inte bara att saker och ting behöver åtgärdas, sora det heter, utan också hur och av vem. Det är mycket som raed ett sådant förberedande arbete kanske skulle ha kunnat rättas till, och kanske en del av den debatt sora har korarait då inte hade behövts.

Ora raan tynger jordbruk och skogsbruk, och andra näringsgrenar också, raed alltför kraftiga pålagor, sora kanske tillgångarna — när det gäller jordbruk och skogsbruk helt enkelt naturresurserna - biologiskt inte kan klara av, blir, som vi vet, lätt följden stora kalhyggen, vilket onekligen är ett bUUgare sätt att avverka, eftersom det är mera rationeUt. Det blir en ökad användning av gifter, som Uka ovedersägligt raedför en större avkastning. Kanske blir det t. o. ra. tvång för raarkägaren att ge sig på landskapsbuden, även ora han egentligen inte skulle vilja det. Men inför valet att gå från gård och grund eller att förstöra t. ex. en grusas känner han sig inte ha något alternativ.

Äganderätten har inget en gång för alla givet innehåU, säger statsrådet Lidbora. Nej, men ersättningsfrågorna är för dem som känner sig trängda inte bagateller. De är inte heller ett uttryck för konfrontationen mellan å ena sidan markägare och å andra sidan människor med socialt synsätt, så som man i viss mån har velat göra gällande från regeringshåll.

Herr Bohman har tidigare i dag behandlat den principiella sidan av rättssäkerhetsfrågan, och jag skall inte gå in på den saken. Jag vill bara säga att det är reella förhållanden, vilka berör många svenska raedborgare i dag, sora ligger bakom våra reservationsvis framförda yrkanden, där vi hävdar att förslagen till nya grunder för ersättningsreglerna inte är acceptabla. Jag yrkar härvidlag kort bifall till reservationerna 21 och 23 särat tiU följdreservationerna 26 t. o. ra. 32 vid civUutskottets betänkande nr 35.

Fru talman! Något ora konflikterna raellan railjöraässiga, regionalpoUtiska och arbetsraarknadsmässiga synpunkter! Planeringen för riksintressenas tillvaratagande inrymraer i sig konfliktäranen, säger departe-

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

153

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

154

mentschefen, ja, jag tror att situationen förblir sådan till dess att man förstår att tillvarata den villighet till både ekonomisk utveckling och ansvar för utnyttjandet av naturresurserna som finns hos näringslivets representanter, hos de olika provinsernas valda representanter, hos dera sora redan äger raark och hos dera sora längtar efter att bli ägare av en bit svensk jord. När jag hörde Erik Grebäck tidigare i dag satt jag och tänkte att vi har visst alla en liten bonde i oss — vi hittar honora kanske en eller flera generationer tillbaka. Det finns liksora ett värde i sig, tycker vi, i ägandet av jord. Det kan inte vara något fel, eftersom däri är inrymt så många ideella värden. Jag skall strax kort återkoraraa till det och nu bara säga att konflikterna skulle kunna undvikas ora raan ville se den här inställningen också hos raarkägaren. Jag har inte förnekat, statsrådet Lidbora, att det är raycket orätt sora har gjorts, men det har ingenting med markägandet som idé att göra.

Jag tror det är viktigt att ta till vara det ideella innehållet. Då kanske man bättie förstår att det Uär talet om att allting skall ske raed styrmedel upplevs av människorna väldigt raycket sora ett hot mot dem sora känner att de dock har ett ansvar gemensamt. Detta är en av anledningarna till att vi har gått emot sådana lagändringar sora kanske innebär en större koncentration i Kungl. Maj:ts hand när det gäller dessa frågor.

Jag skulle kort vilja beröra en speciell fråga sora ingen av de föregående talarna har varit inne på och där jag varit raed ora att avge en reservation. Det gäller frågan om friluftsliv och fritidsbebyggelse.

Utvecklingen av det rörliga friluftslivet liksom av fritidsbebyggelse av olika slag är ju raycket positiva uttryck för hur raänniskorna försöker skaffa sig en god kondition, bygga upp sig rill kropp och själ, när det känns som om arbetsförhållanden och stadsmiljö kan slita och bryta ned. Därför är det väl också riktigt att uppraärksararaa de ökande krav sora koramer att ställas på just sådana tillgångar som riksplaneringen avses omfatta — mark, vatten, vacker natur, särpräglad landskapsbild och allt detta. Rapporten Hushållning raed raark och vatten gav värdefulla synpunkter och överväganden därvidlag på grundval av bl. a. vissa undersökningar. Men som vi har frarahåUit på s. 16 i civilutskottets betänkande kan kunskapsunderlaget i denna del i raånga hänseenden behöva kompletteras.

Redan detta borde kanske ge anledning rill en viss försiktighet i avvägningen av föreslagna åtgärder. Då är frågan om propositionen ger uttryck för en sådan försiktighet. Vi från raoderata samlingspartiet anser inte det, och det har vi sagt ut i motionen 1807.

I rapporten Hushållning med mark och vatten redovisas bl. a. en undersökning av raotiv tiU förvärv av eget fritidshus. Bland de svarsalternativ sora tog det högsta procenttalet redovisas raotivet "Avkoppling raed arbete på egen tomt och hus". Rapporten formulerade det mycket positivt: "De rekreationsmöjligheter sora fritidsboendet bjuder innefattar en raångfald aspekter. Av dessa torde den enskilt ägda fritidsbostaden vara ensam om att kunna erbjuda verksamhetsraöjlighet genom arbete på hus och tomt och raöjlighet att forraa sin egen miljö." I propositionen har deparfementschefen valt att uttrycka sin anslutning till rapportens tanke raed idel dubbla negationer. Han säger att krav på en bättre

planläggning behöver inte innebära minskade raöjligheter tiU enskilt fritidsboende och att kraven självfallet inte heller får innebära att fritidsbebyggelse i framtiden bara tillåts i form av stora tätbebyggda fritidsbyar.

Det är mot bakgrund av detta, herr statsråd, som jag - i anslutning tUl utskottets uttalande att kunskapsunderlaget är ofullständigt — viU framhålla att vi reservanter menar att det finns skäl att riksdagen fastslår som en huvudprincip att fritidsboendets karaktär måste få bestämmas utifrån människornas egna önskeraål.

Planeringskraven - som vi erkänner - medför aUtid den begränsning av det fria valet som ligger i att hänsyn måste tas till allmänna intressen. Utskottsmajoritetens "kraftiga avståndstagande" från de här tankarna återges på s. 17 i civilutskottets betänkande och förefaller mig raed förlov sagt vara ett slag i toraraa luften. Det slår näraligen mot ett uttalande som inte finns vare sig i moderata samlingspartiets raotion 1807 eller i något annat uttalande av raitt parti. Jag ber att därvidlag få yrka bifall tUl reservationen 9 a.

Fru talman! Tiden har gått över 18.00; jag ber att i övrigt fä yrka bifall till de reservationer under vilka herr Wennerfors' och mitt namn återfinns.

Nr 144

Fredagen den

15 december 1972

Regional utveckling och hushållning med mark och vatten

I detta anförande instämde herr Wennerfors (m).

På förslag av fru andre vice talraannen beslöt karamaren uppskjuta den fortsatta överläggningen till kl. 19.30.

§ 5 Anmäldes och bordlades finansutskottets betänkande nr 42 angående tiUäggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1972/73.

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 18.11.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert