Riksdagens protokoll 1972:143 Torsdagen den 14 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:143

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:143

Torsdagen den 14 december

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

§ 1  Bokföringsmässig  redovisning  av inkomst  av jordbmksfastighet, m.m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 67 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:120 med förslag till lag ora ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. järate raotioner.

I proposition 1972:120 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 oktober 1972, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2.    lag om ikraftträdande av lagen ora ändring i koraraunalskattelagen (1928:370),

3.    lag ora ändring i förordningen (1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

4.    förordning om ändring i förordningen (1951 ;763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5.    lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

6.    förordning ora ändring i förordningen (1959:129) ora uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk,

7.    förordning om ändring i förordningen (1954:142) ora taxering för inkorast av raedel, sora insatts å skogskonto.

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes bl. a. följande:

"I propositionen föreslås en allmän, successiv övergång till bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet samt reglering av hur posterna i den första balansräkningen skall bestämmas.

Vidare föreslås ändrade avskrivningsregler vid inkomstbeskattningen för jordbrukets driftbyggnader. De föreslagna bestäraraelserna, sora i stort överensstäramer med vad som numera gäller för rörelse- och industribyggnader, syftar till att bättre anpassa gällande regler efter företagsekonomiska principer. Förslaget innebär bl. a. en ändrad gränsdragning raeUan vad som skattemässigt skall hänföras till byggnad, raark och inventarier. Byggnadsavskrivningarna förslås fortsättningsvis få ske efter särskild plan med rätt till primäravdrag på nyinvesteringar i ekonoraibyggnader. Avdragsrätten för raarkanläggningar på jordbruksfastighet föreslås utvidgad. Avdrag för värderainskning för inventarier får

125

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

enligt förslaget ske enligt tre skilda avskrivningsraetoder, planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdeavskrivning. Restvärdeavskrivningen innebär i princip att avskrivning årligen medges raed 25 % av inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång, ökat med anskaffningskostnader för inventarier som inköpts under året och minskat med ersättning för inventarier som under samma år sålts eller förlorats.

Bestämraelser för bl. a. den skattemässiga behandlingen av anläggningskostnader för fruktodlingar samt av arrendators förbättringskostnader på arrenderad fastighet föreslås."

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1972:1855 av herr Adolfsson m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:120 beslutade att resultatutjämning sora kompleraent till bokföringsraässig redovisning för inkomst av jordbruksfastighet, i huvudsaklig överensstämmelse raed vad som nu gällde för skogskonto, skulle kunna ske från och raed 1975 års taxering,

1972:1856 av herrar Adolfsson m. fl. (m),

1972:1357 av herrar Andersson i Södertälje (s) och Wictorsson (s),

1972:1858 av herrar Antby (fp) och Enlund (fp) vari hemställts att riksdagen vid behandhngen av propositionen 1972:120 beslutade att när det gällde den s. k. kombinationsmetoden ingångsvärdet för inventarier, som innehafts mer än 5 är, schablonmässigt skulle sättas tUl 65 % av återanskaffningskostnaden,

1972:1859 av herr Boo m. fl. (c) vari heraställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:120 beslutade att avslå förslaget om obligatorisk övergång till bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1978 års taxering för jordbrukare raed en bruttoomsättning på högst 50 000 kronor,

1972:1860 av herr Fågelsbo (c),

126

1972:1861 av herr FäUdin ra. fl. (c) vari hemställts att riksdagen vid behandhngen av propositionen 1972:120 beslutade

1.    att taxeringsvärdet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering ökat raed senare ny-, till- och ombyggnadskostnader alltid fick läggas till grund för ingångsvärdet på byggnader vid övergången tUl planenlig avskrivning i enlighet med vad som anförts i motionen,

2.    att befintliga avskrivningsplaner för fasta maskiner och inventarier fick bibehållas och fullföljas oberoende av övergången till nya avskrivningsregler i enlighet raed vad sora anförts i motionen,

3.    att kostnader för markanläggningar, som nedlagts efter 1969, fick inräknas i avskrivningsunderlaget för sådana anläggningar efter övergängen till de nya avskrivningsreglerna i enlighet raed vad som anförts i motionen,

1.    att de föreslagna nya reglerna för beräkning av avdrag för substansminskning fick tillämpas även beträffande naturtillgångar, sora börjat utvinnas före övergången till de nya skattereglerna, i enlighet raed vad som anförts i motionen,

2.    att ingångsvärdet för inventarier, som innehafts raer än fem år före övergången till de nya skattereglerna, vid tillämpningen av den s. k. kombinationsmetoden skulle få upptas tUl 65 % av återanskaffningsvär-det i enUghet med vad sora anförts i motionen,

3.    att den som övertog jordbruksfastighet genom benefikt förvärv ägde rätt att tUlgodogöra sig alla slag av värderainskningsavdrag, sora skulle tillkommit överlåtaren, om denne fortfarande hade drivit verksaraheten, i enlighet raed vad sora anförts i motionen.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

1972:1862 av herrar Jansson (s) och Bergqvist (s),

1972:1863 av herr Krönmark ra. fl. (m) vari hemställts

1. att riksdagen skulle anta det vid propositionen 1972:120 fogade
förslaget tUl lag om ikraftträdande av lagen om ändring i komraunal
skattelagen (1928:370) raed av raotionärerna föreslagna ändringar,
innebärande bl. a.

att kostnad för omtäckdikning skulle utgöra avdragsgUl driftkostnad,

att ingångsvärdet enUgt schablonmetoden skulle ökas med kostnader för ny-, till- och ombyggnader efter 1964 och att avskrivning skulle ske efter 3 %; om fastigheten förvärvats genom oneröst fång efter 1964 skulle ingångsvärdet enligt 25-procentsregeln ökas med senare ny-, tUl- eller ombyggnadskostnader,

att kostnader, som lagts ned på markanläggningar efter 1964, skulle få inräknas i avskrivningsunderlaget för sådana tillgångar efter övergången tUl bokföringsmässig redovisning,

att ingångsvärdet enligt korabinationsraetoden för inventarier, sora innehafts längre tid än fera år, skulle utgöra 65 % av återanskaffningskostnaden och att ingångsvärdet vid benefika förvärv skulle bestäraraas till högst 65 % av återanskaffningskostnaden,

2.    att riksdagen uttalade att det vid övergången befintliga byggnadsbeståndet fick avskrivas raed 3,0 procent i de fall ingångsvärdet bestämts schablonmässigt enligt 9 § andra stycket ikraftträdandelagen,

3.    att i övrigt beaktades vad i motionen anförts samt

1972:1864 av herr Torwald (c).

Utskottet hemställde

A. att riksdagen raed anledning av propositionen 1972:120 och raed avslag på motionerna 1972:1856, 1972:1858, 1972:1859, 1972:1860, 1972:1861, 1972:1862 och 1972:1 863, såvitt motionerna avsåg ändringar i propositionen, skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringar, att punkt 6 av anvisningarna till 21 §, punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 § särat punkt 1 av anvisningarna till 41 § erhöll av utskottet föreslagen lydelse.

127

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

2.    lag ora ikraftträdande av lagen ora ändring i koraraunalskattelagen (1928:370) med de ändringar, att 13 och 18 §§ erhöll av utskottet föreslagen lydelse, innebärande såvitt gällde bestämmelserna i 18 § -enligt vilka endast den som i minst fera år haft stamdjursbesättning vid övergång till bokföringsmässig redovisning skulle ha valrätt mellan att som ingångsvärde ta upp den faktiska nyuppsättningskostnaden och allmänna saluvärdet för de stam djur, som fanns på fastigheten vid övergångstillfäUet - att stamdjuren vid tUlämpning av alternativregeln skulle tas upp till ett belopp, sora raotsvarade värdet av det genorasnitt-liga antalet djur under de senaste fera åren, dock högst antalet djur vid övergången,

3.    lag ora ändring i förordningen (1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering med den ändringen, att ikraftträdandebestäraraelserna erhöll av utskottet föreslagen lydelse,

4.    förordning om ändring i förordningen (195 1:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkorast,

5.    lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

6.    förordning om ändring i förordningen (1959:129) ora uppskov i vissa fall med beskattning av intäkt av skogsbruk med den ändringen, att ikraftträdandebestäraraelserna erhöll av utskottet föreslagen lydelse,

7.    förordning ora ändring i förordningen (1954:142) om taxering för inkorast av medel som insatts å skogskonto raed den ändringen, att ikraftträdandebestäraraelserna erhöll av utskottet föreslagen lydelse,

B. att riksdagen skulle avslå

1.    raotionen 1972:1855,

2.    motionen 1972:1857,

3.    motionen 1972:1861,

4.    raorionen 1972:1863,

5.    raotionen 1972:1864,

i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört och hemstäUt.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande avdrag för kostnader för omtäckdikning av herrar Magnusson i Borås (ra) och Nilsson i Trobro (ra), sora ansett att utskottet under A 1 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972:120 och raed bifall rill motionen 1972:1863, såvitt avsåg punkt 1 av anvisningarna till 22 § förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) beslutade, att anvisningspunkten skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse.

128

2. beträffande ingångsvärde för byggnader av herrar Magnusson i Borås (ra) och Nilsson i Trobro (ra), sora ansett att utskottet under A 2 bort herastäUa,

att riksdagen, raed anledning av propositionen 1972:120 och raed bifall tUl motionen 1972:1863, såvitt avsåg 9 § lagen ora ikraftträdande av lagen om ändring i komraunalskattelagen (1928:370) beslutade, att paragrafen skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

beträffande ingångsvärde för raarkanläggningar

3. av herrar Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Ärrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), som ansett att utskottet under A 2 bort hemställa,

att riksdagen, raed anledning av propositionen 1972:120 särat raed bifall till raotionen 1972:1861 och raed anledning av motionen 1972:1863, såvitt avsåg 11 § lagen om ikraftträdande av lagen om ändring i komraunalskattelagen (1928:370) beslutade, att paragrafen skulle ha av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

4. av herrar Magnusson i Borås (ra) och Nilsson i Trobro (m), som
ansett att utskottet under A 2 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972:120 och med bifall till motionen 1972:1863, såvitt avsåg 11 § lagen ora ikraftträdande av lagen ora ändring i koraraunalskattelagen (1928:370) beslutade, att paragrafen skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

5. beträffande ingångsvärde för inventarier av herrar Magnusson i
Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c), Larsson i Uraeå
(fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (ra) och Hörberg (fp), sora ansett att
utskottet under A 2 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av propositionen 1972:120 samt raed bifall tUl motionerna 1972:1858, 1972:1861 och 1972:1863, såvitt avsåg 13 § lagen om ikraftträdande av lagen ora ändring i komraunalskattelagen (1928:370) beslutade, att paragrafen skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

6. beträffande ingångsvärde för djur av herrar Magnusson i Borås (ra),
Eriksson i Bäckraora (c). Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i
Trobro (m) och Hörberg (fp), som ansett att utskottet under A 2 bort
hemställa,

att riksdagen, med bifall till propositionen 1972:120, såvitt avsåg 18 § lagen ora ikraftträdande av lagen om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till lydelse av paragrafen,

7. beträffande resultatutjämning genom kontometod av herrar
Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (ra) och Hörberg
(fp), som ansett att utskottet under B I bort hemställa,

att riksdagen i anledning av raotionen 1972:1855 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om skyndsam utredning i syfte att genomföra en allraän öppen resultatutjäraning genora en kontoraetod.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande beträffande övergång till bokföringsmässig redovisning av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (ra) och Hörberg (fp).

9 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

129

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

130

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talraan! När riksdagen i dag har att ta ställning tUl förslaget ora nya regleir för jordbruksbeskattningen innebär detta betydande förändringar både i redovisningshänseende och i de raateriella regler som gäller vid bokföringsmässig redovisning av inkomst från jordbruksfastighet. Förslaget innebär att alla sora redovisar inkoraster av jordbruk under en femårsperiod räknat från den 1 januari 1973 skaU övergå tUl bokföringsmässig redovisning.

Redan vid riksdagsbeslutet 1969 angående beskattningen för rörelseidkare uttalades starka önskemål om att även jordbruksbeskattningen borde utformas enligt liknande regler, och i de förslag som framlagts i här berörda proposition, nr 120, har man i rätt stor utsträckning följt samraa regler somi vid rörelsebeskattning.

I propositionen har bl. a. föreslagits en ändrad gränsdragning raellan vad sora skatteraässigt skall hänföras tUl byggnad, markanläggning och inventarier samt delvis nya bestämmelser om avdrag för värdeminskning av nämnda tUlgångar. Vidare föreslås nya bestämmelser om avdrag för förbättringskostnader på arrenderad fastighet. Därtill föreslås nya regler för bestämmande av bl. a. ingångsvärden vid övergången till bokföringsmässig inkorastredovisning. Det är särskUt utformningen av dessa övergångsbestämmelser som våUat en viss oro och ovisshet bland berörda grupper.

Ser raan på propositionen i sin helhet har utskottet i principfrågan i stort sett varit enigt. AUa har varit överens om nödvändigheten av att jordbruket får med näringslivet i övrigt mera likformiga bokförings- och beskattningsregler.

Även om kontantprincipen i vissa fall har fungerat tillfredsställande, har den på andra oraråden varit ett besvärligt hinder för investeringar och rationaliseringar, detta särskUt när det gällt byggnadsinvesteringar — både nybyggnad och raera betydelsefulla förändringar i befintliga byggnader. Inte minst har detta framträtt vid den stora förändring i produktionsinriktning som skett, aUdeles speciellt inom slättbygdsområdena.

Slopandet av mjölkproduktion och nötkreatur har oftast stäUt byggnader oanvända just på grund av beskattningsreglerna. Gällande skatteregler har knappast tUlåtit avdrag vid inkomsttaxeringen för sådana byggnads- och reparationskostnader som varit absolut nödvändiga, därest en annan aniraalieproduktion skulle kunna bedrivas i de lediga utryramen som uppstått genom produktionsoraläggningen. Genom de nya reglerna för byggnader och den uppdelning som där sker i begreppet byggnad, byggnadsinvesteringar och markanläggningar skapas nya avskrivningsraöj-Ugheter, vUket raedför helt andra förutsättningar att kunna genomföra rationaliseringar och eventuellt vidta förändringar inom animalieproduk-tionen. Utan tvivel kommer också de nya avskrivningsreglerna för maskiner och inventarier att i framtiden bli till gagn både för jordbrukaren-deklaranten och för samhället-skattemyndigheten genom de enkla och klara regler som där skall gälla.

Därraed vUl jag emellertid inte ha sagt att de nya beskattningsreglerna innebär enbart fördelar. På djursidan innebär det nya förslaget att jordbrukarna komraer att få betala inkorastskatt på den värdestegring

som sker genom penningvärdeförsämringen på grund av inflation. Rent skattemässigt är förslaget ganska neutralt. Visserligen medför avskriv-ningsreglerna och lagervärderingen visst uppskov med beskattningen, men beskattning sker, om inte förr, vid avvecklingen. Med den typ av företag som vi har inora jordbruket, sora bygger på att fysiska personer är ägare, blir det en ganska kort tid som vederbörande företag består, och därför kan man nog på ganska säkra grunder säga att det på längre sikt sett ur skatteraässig synpunkt blir helt neutralt.

Men sora jag nyss sade är probleraet övergångsbestämmelserna, och just kring dessa har på ett flertal punkter meningarna varit delade i utskottet. TiU utskottsbetänkandet har fogats inte raindre än sju reservationer och ett särskUt yttrande, och jag skaU nu något beröra de reservationer sora jag varit raed om att framföra.

Reservationen 3 tar upp frågan om ingångsvärde för markanläggningar. I bl. a. motionen 1861 yrkas att kostnader, som lagts ned på markanläggningar efter 1969, skall få inräknas i avskrivningsunderlaget för sådana tUlgångar efter övergången till bokföringsmässig redovisning. Som framhålles i nämnda motion tUläts rörelseidkarna enligt riksdagsbeslutet 1969 att vid övergången tUl de nya beskattningsreglerna i ingångsvärde för markanläggningar ta med anskaffningskostnader nedlagda efter den då gäUande senaste allmänna fastighetstaxeringen. Det innebar tiden efter utgången av 1964, därest dessa kostnader inte tidigare avdragits eller avskrivits.

Utan tvekan har detta givit jordbrukarna anledning att förvänta att Uknande bestämraelser nu skuUe gäUa beträffande jordbruket, och det skulle då innebära att markanläggningar utförda efter 1969 skuUe utgöra grund för avdragsrätt. 1 propositionen föreslås att inga andra ingångsvärden för markanläggningar än täckdiken och skogsvägar får tas upp vid övergången till den bokföringsmässiga redovisningen.

Utskottsraajoriteten sluter upp kring propositionen raen anför inget sora helst skäl varför raan frångår den regel som beslöts när det gäUde rörelsefastigheterna 1969. Nog är det ganska egendomligt att man här avviker frän det beslut som fattades 1969, när man sä ofta både i propositionen och i utskottsbetänkandet talar om att reglerna bör vara så Uka som raöjligt med de regler som gäller för rörelsefastigheter.

Herr talman! Vi reservanter anser att ingenting har skett och inga argument har fraraförts sora motiverar att man frångår de riktlinjer som låg tUl grund för beslutet 1969. Jag ber därför, herr talraan, att få yrka bifall till reservationen 3.

I reservationen 5 berörs frågor ora ingångsvärden för inventarier. När det gäller denna fråga är det givet att det är alldeles oraöjligt att uppnå absolut rättvisa. Inventariebestånden är i raånga faU inte jämförbara, och för att på något sätt lösa denna fråga föreslog jordbruksbeskattningskora-raittén enhälligt att som ingångsvärde skulle tUlämpas anskaffningskostnader för inventarier anskaffade under de senaste fem åren och för äldre inventarier 65 procent av återanskaffningskostnaden. Enligt en av jordbruksbeskattningskommittén gjord undersökning skulle den av utredningen föreslagna kombinationsmetoden innebära att ingångsvärden i genomsnitt   skulle   utgöra   70   procent   av   återanskaffningskostnaden.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

131

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

132

Redan detta är en försämring i jämförelse raed de i dag gällande bestämmelserna, som innebär att 80 procent av återanskaffningskost-naderna för samtliga inventarier får tas upp som ingångsvärden.

I propositionen frångår regeringen utredningens förslag beträffande inventarier äldre än fem år och föreslår att procenten sättes tUl 50. I reservationen 5 yrkas bifaU tiU i motionerna 1858, 1861 och 1863 ställda yrkanden, som överensstämmer med vad en enhällig utredning föreslog. Sora jag tidigare sagt kan raan här inte faststäUa något procenttal som vid alla tillfällen ger exakt rättvisa. Något slag av schablon måste tUlgripas, och med de undersökningar som gjorts, bl. a. av jordbruksskatteutred-ningen, anser jag att utredningens förslag, som helt överensstämmer med reservanteirnas, bör genomföras.

I reservationen 6 berörs bestämmelserna om ingångsvärde för stam-djur. Allra först ett par ord om vad som ligger i begreppet staradjur. Med staradjur menas det antal moder- och faderdjur sora finns i en besättning järate eti: för rekryteringen nödvändigt antal ungdjur. Beträffande mjölkdjuTsbesättning har ju en klar praxis utvecklats när det gäller antalet rekryteringsdjur.

Sora finansministern mycket riktigt framhåller i propositionen finns staradjur också inom köttdjursbesättningar och i svinbesättningar, och här är beräkningen av rekryteringsunderlaget mera oklart. Att lagstifta om beräkning av värdet av rekryteringsunderlaget anser finansministern inte som någon framkomlig väg. Han föreslår att riksskatteverket skall meddela anvisningar för bestämning av värdet av rekryteringsunderlag i staradjursbesättningar och att detta värde skall kunna godtas i normalfallet.

Jag kan instäraraa i dessa synpunkter. Jag vUl dock understryka vikten av att riksskatteverkets ställningstagande föregås av överläggningar med representanter för jordbruket och eventuellt med andra experter.

Nu tUl reservationen 6. I denna yrkas bifall tUl propositionens förslag beträffande beräkning av antalet stamdjur vid övergångstillfället. Propositionen föreslår att för den som innehaft stamdjursbesättning i fem år skall man som ingångsvärde få välja antingen anskaffningsvärdet eller allmänna saluvärdet på det antal stamdjur som finns på fastigheten vid övergångstiUf ället.

Utskottsraajoriteten föreslår här en skärpning av bestäraraelserna så tUl vida sora man föreslår att värdet av stamdjur vid tUlämpning av alternativiegeln skaU tas upp till ett belopp som raotsvarar värdet av det genomsnittliga antalet djur under de senaste fem åren, dock högst det antal sora finns vid övergångstUlfället.

Jag är förvånad över det stäUningstagande utskottsraajoriteten gjort. Propositionen har här följt vad en enig utredning föreslog. En enda remissinstans har anmält avvUcande mening. Detta yttrande berörs i propositionen, men finansministern finner icke anledning föreslå någon ändring av gällande bestäramelser på denna punkt. Som motivering för sitt ställni:rtgstagande framhåller han bl. a. att ett ogynnsamraare ingångsvärde skulle kunna leda tUl en icke önskad förändring i produktionsinriktningen.

Trots detta uttalande i propositionen, trots att ingen av riksdagens

350 ledaraöter motionerat om någon skärpning av denna övergångsbestämmelse, ja, trots den mycket begränsade tid som utskottet haft tUl förfogande för behandling av propositionen, så föreslår ändå utskottsmajoriteten nyss nämnda skärpning av övergångsbestämmelserna.

Jag delar här helt finansrainisterns syn att en skärpning av övergångs-bestäraraelserna kan koraraa att innebära en förändring i produktionsinriktningen som inte är önskvärd. Vi har för närvarande ett stort överskott på spannmål, och en ytterligare övergång, som här föreslagen skärpning lätt kan leda till, innebär risk för ett ytterligare överskott på spannmålssidan. Saratidigt kan vi konstatera att vid prissättningen på jordbruksprodukter har man försökt att stiraulera rajölk- och köttproduktionen - ett område där vi knappast har kunnat täcka det inheraska behovet.

1 utskottets betänkande redogörs för vUlkoren för att utförsäljning skall betecknas som realisation. Jag är övertygad om att såväl finansrainistern sora reservanterna är väl raedvetna om dessa regler, men att vi ändå anser att ett beslut i enlighet med utskottsmajoritetens förslag innebär risk för ytterligare övergång tUl kreaturslös drift i jordbruk.

Man kan också se denna fråga ur en annan synvinkel.

Vem är det man kommer åt genom skärpningen? Är det den som medvetet ökat antalet stamdjur inför övergången för att få ett oriraligt högt ingångsvärde? Nej, enligt rain uppfattning är det inte dessa. I propositionen föreslås en järakningsregel sora kan tUlgripas i dylika fall. Nej, skärpningen koraraer i första hand att drabba dessa många jordbrukare som inte på grund av ändringen i skattelagstiftningen, utan av helt andra skäl okat sitt antal stamdjur under de senaste åren. Många av dem har kanske tidigare under några år rainskat antalet stamdjur och då beskattats för detta som för vanlig löpande försäljning. Nu, bl. a. på grund av den prishöjning på rajölk som skett, har man åter ökat antalet.

Det är enligt rain uppfattning orimligt att dessa jordbrukare inte skall få ta upp det antal stamdjur sora finns vid övergångstiUfäUet. I raånga faU kommer säkert antalet stamdjur vid ÖvergångstiUfäUet att vara helt Uka raed det sora fanns för åtta tio år sedan. Att en tillfällig minskning av stamdjursantalet för några år sedan skall reducera antalet vid övergångstillfället anser jag vara helt felaktigt och det överensstäraraer inte heller raed de bestämmelser som gäller vid realisation.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationen 6, som på denna punkt helt överensstäraraer raed propositionens förslag.

I reservationen 7 berörs frågan ora resultatutjäraning genora konto-raetoden, en gamraal känd fråga i riksdagen. Även om den bokföringsmässiga redovisningen medför större möjligheter till resultatutjämning än vad kontantprincipen gjorde, anser vi reservanter ändå att det är angeläget att frågan om införandet av utjämningskonto bör utredas.

I ett särskUt yttrande har vi berört frågan om genomförandet av den sista etappen i övergången, sora gäUer jordbrukare raed mindre än 50 000 kronor i omsättning. Vi har på denna punkt inte avvikit från propositionens förslag men har i det särskilda yttrandet uttalat som vår mening att vi viU avvakta utveckUngen av övergången och se resultatet av de första årens verksamhet. Måhända kan det bli nödvändigt med ytterligare

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

133

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

134

uppskov för vissa jordbrukare. Utvecklingen får visa ora så är faUet, och i så faU får vi återkomma på den punkten.

Med detta, herr talman, har jag velat delge kammaren min syn på denna utan tvekan betydelsefulla fråga, sora diskuterats i många år och sora nu synes stå inför sin lösning.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tiU reservationerna 3, 5, 6 och 7 och i övrigt tUl utskottets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Borås (ra):

Herr talraan! Riksdagen har under sin hårda avslutningsvecka att behandla ytterligare en stor fråga, näraligen jordbruksbeskattningen. Detta ärende måste betraktas som raycket stort, för det berör ganska många medborgare, näraligen alla jordbrukarna. Dessutom kommer beslut att fattas om en helt ny redovisningsprincip för jordbruksrörelse.

Jordbruket är vår äldsta näringsgren och har tidigare under långa epoker utgjort huvudnäringen i vårt land, då de flesta människor i gamla tider erhöU sin utkomst från jordbruket. Inom denna näring, som har sitt ursprung från den gamla naturahushållningens tid, rörde man sig ursprungligen inte med så mycket kontanter. Men efter hand har även jordbruket därvidlag kommit att likna aUa andra näringsgrenar.

Jordbrukarna har i aUmänhet redovisat efter den s. k. kontantprincipen vUket innebär att man deklarerar för de inkomster sora rörelsen givit, raed avdrag för de kostnader man kontant erlagt för driften. Detta har varit en enkel metod sora gått ganska bra att tillärapa för jordbrukarna och sora har uppfyllt de krav som samhället ställt i deklarationshänseende.

Men tekniken har i särskilt stor utsträckning kommit att beröra jordbrukarna, och efter hand som raan varit tvungen att skaffa nya, moderna och mycket dyrbara utrustningar för driften, har denna beskattningsform visat sig vara mindre lämplig. Avskrivningsplaner har inte kunnat uppläggas för de dyra maskinella utrustningarna. Detta har medfört att vissa jordbruk — och särskUt de större - övergått tUl att redovisa enligt bokföringsmässiga principer. För att klara av sina problera har jordbrukarna också i allt större utsträckning varit tvungna att tUlämpa bokföring Uksom alla andra företagare för att kunna följa sin rörelse och kunna tillhandahålla bl. a aUa de uppgifter sora dagens sarahälle kräver.

Nu föreslås, sora herr Josefson i Arrie också påpekade, att man under en överångstid av fem år skall vara skyldig att övergå till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder för alla jordbruk. Man börjar raed de jordbruk som nu har en bruttoinkomst av 150 000 kronor, och för varje år sänks omsättningsgränsen. Är 1978 skaU även de minsta jordbruken, med en omsättning understigande 50 000 kronor, omfattas av bokföringsskyldigheten.

De enda jordbrukare som enligt Kungl. Maj :ts förslag inte drabbas av denna skyldighet är de som bara har ett år kvar sora jordbrukare. I en motion från moderata samlingspartiet har vi därför föreslagit, att den som år 1978 fyller 60 år och driver ett så Utet jordbruk, att han tidigare inte  varit  tvingad  att  övergå  tUl  bokföringsmässiga principer för sin

redovisning, skuUe få välja mellan att göra detta och att fortsätta med den metod som nu införs.

Av principiella och praktiska skäl viU emellertid icke utskottsmajoriteten nu vara med om detta. Med hänsyn tUl att olika metoder kan komma i fråga för att lösa detta problem och då det är lång tid tiU 1978 har vi ansett, att man bör överväga någon form av dispens för genomförande av sista etappen, när det gäUer dessa äldre jordbrukare sora driver små rörelser.

Vid betänkandet är, som redan har nämnts, fogade en hel del reservationer, som jag vUl något kommentera. Den första reservationen, som avgivits av raoderata samlingspartiets utskottsledamöter, behandlar avdragsrätten för s. k. omtäckdikning. Vi yrkar där på rätt tiU avdrag härför som omkostnad med oraedelbar avskrivning. Vi kan inte finna annat än att detta är en ren ersättning av ett förslitet inventarium och därför bör kunna berättiga tUl omedelbar avskrivning.

Reservationerna 2, 3 och 4 behandlar ingångsvärde för byggnader och avskrivningsunderlaget för markanläggningar. Vi har ansett att man bör ha rätt till avskrivning på de ny-, till- eller ombyggnader som skett efter 1964. Vi anser att det är rimligt att de stora kostnader som under senare år lagts ned i jordbruksrörelser också blir föremål för avskrivning, i den raån så icke tidigare har skett. Likaså är det av behovet påkaUat med hyggliga allmänna avskrivningsregler, då jordbruken ofta är belastade raed en ganska tung byggnadsdel. Detta gäller såväl de s. k. egentliga driftsbyggnaderna som de bostadsbyggnader sora finns på jordbruket. Bostäderna är ju sådana att de inte skulle väljas av moderna raänniskor i dag som bostäder, alldenstund de många gånger är alltför stora och dyrbara i drift. Därför bör man i fortsättningen ha hyggliga avskrivningsbestämmelser, så att jordbrukarna får möjligheter att håUa byggnaderna i stånd.

Reservationen 5 behandlar ingångsvärdena för inventarier, och där fraraför vi ett krav ora att dessa skall få upptagas tUl 65 procent, som också föreslagits av utredningen, i stäUet för tUl 50 procent som yrkas i propositionen och av utskottsmajoriteten.

Reservationen 6 behandlar ingångsvärdena för s. k. stamdjur. Herr Josefson i Arrie har nu så noggrant beskrivit innebörden av denna reservation att jag inte närmare behöver gå in på den utan bara instämmer i det yrkande han på denna punkt ställt.

Reservationen 7 behandlar en motion om krav på resultatutjämning mellan olika år för jordbrukarna. Detta motionsyrkande sammanfaller med ett krav, som vi under många år framfört, om en allmän resultatutjämning. För det moderna jordbruket är detta av synnerligen stort värde och mycket behövligt. Sålunda förekommer det ju praktiskt taget genomgående att jordbrukare som enbart bedriver spannmålsodling försäljer hela skörden på en gång och inte sällan sedan måste köpa utsäde för det kommande året. Ett sådant jordbruk har inte något inneliggande lager vid bokslutstUlfället. Det blir därför inte några avskrivningsreserver, som det finns stort behov av i en så osäker näring som jordbruket.

Herr talraan! Jag har i aU korthet försökt beskriva de olika reservationer som vi från vårt håll har stäUt oss bakom, och jag ber att få yrka bifall till reservationerna 1, 2, 4, 5, 6 och 7.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. nu

135

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

136

Herr LARSSON i Umeå (fp);

Herr talman! Mitt namn återfinns vid reservationerna 3, 5 och 7 tUl detta betänkande. Då tidigare talare har berört samtliga dessa reservationer, skall jag starkt begränsa mig och bara framföra några synpunkter i anslutning tUl reservationen 5.

Frågan gäller där huruvida man som ingångsvärde skall få ta upp 65 procent av återanskaffningsvärdet, vUket reservanterna vill, eller 50 procent, som föreslås i propositionen och som utskottsmajoriteten stannat för.

Jordbruksbeskattningskommittén var enhäUig i sin bedöraning att 65 procent borde beräknas som ingångsvärde vid övergång tUl bokföringsmässig redovisning. Den undersökning sora låg tiU grund för kommitténs ställningstagande visade att ingångsvärdena i genorasnitt uppgick tiU 70 procent. Komraittén iakttog ju en viss försiktighet, då den i sitt förslag satte ingångsvärdena 5 procent lägre än den raateraatiskt skulle ha gjort, om den hade följt de undersökningar sora verkstäUts. Att ytterligare nedbringa ingångsvärdet tUl 50 procent, som utskottet föreslår, raåste vara en felaktig bedöraning. Jag kan inte finna sakliga skäl för den ståndpunkten.

Man raåste beakta att den kategori yrkesutövare som det här gäller bör ha rätt till ett ingångsvärde som så mycket som raöjligt överensstämmer med verkligheten. Genora att gå ifrån det av koraraittén dokumenterade sakläget ställer man ju dem i strykklass. Jag tycker att skatterättvisan fordrar att riksdagen följer utredningens förslag, som aUtså överensstämraer med vad vi reservanter hemstäUt i reservationen 5.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till reservationerna 3, 5 och 7.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att kring huvudprinciperna i denna fråga råder enighet. Det viktigaste är att vi för framtiden koraraer att få en jordbruksbeskattning som är likvärdig med det beskattningssystem som råder för andra typer av företagare och att vi kommer att få ett system sora ger skatterättvisa olika företagare emellan inom jordbruksnäringen.

I raotsats tUl herr Magnusson i Borås vUl jag påstå att det system som vi nu står i begrepp att avskaffa har varit oerhört opraktiskt under många många år och helt olämpligt. Det har baserats på att det löpande beskattningsårets inflytande Ukvider upptagits som inkorast och de kontanta utbetalningarna som utgift. Undantag har funnits, raen i stort har kontantprincipen fungerat på det sätt sora jag har beskrivit. På investeringssidan har inga avdrag fått göras, vare sig för nyanskaffning eUer i form av värdeminskningsavdrag. Däremot har fullt avdrag fått göras vid utbyte av gammalt inventarium. I konsekvens med den vägrade avdragsrätten vid nyetableringar har heUer ingen beskattning skett vid avveckling av rörelsen eUer då inventarierna försålts. Denna kontantprin-cipsregel har fått tUl följd, att den företagare som sålde ett bättre inventarium än det han startade med har fått skattefria vinster, medan den lantbrukare som inte kunnat göra utbyten före slutförsäljningen och

alltså sålt bUligare inventarier än vid anskaffningen gjort motsvarande skatteförluster.

Lika markerat har orättvisorna slagit på djursidan. Den lantbrukare som hade flera djur vid slutförsäljningen än vid starten på grund av egen uppfödning fick en skattefri vinst, medan den som tvingats sälja av ett och annat av de ursprungliga djuren före slutförsäljningen gjorde motsvarande skatteförlust. För alla gäller dock, att den vinst i nominella belopp som uppstått genom penningvärdeförsämringen aldrig kom att beskattas på sätt som skett i aUa rörelser raed redovisning byggd på bokföringsmässiga grunder. Det har varit svårt för lantbrukaren att konsolidera sin verksarahet på grund av att värdeminskningsavdrag inte stått tiU förfogande och att lagren vid deklarationstillfället inte varit stora. Hade det däremot funnits lager så hade ju kontantprincipen gett en 100-procentig avskrivning, men det har som sagt sällan funnits några stora lager.

Nu skaU dock sägas att sedan raånga år tillbaka har lantbrukaren haft raöjlighet att övergå tiU bokföringsraässiga grunder raed utoraordentligt gynnsamraa övergångsbestämmelser, raen intresset för övergång har varit synnerligen dåligt. Av landets i dag 150 000 verksararaa lantbrukare har bara ca 8 procent valt möjligheten att bli i stort jämställda med andra företagare.

Det är svårt att säga vad anledningen till det dåliga intresset kan vara. Personligen lutar jag åt att kontantprincipen varit så gynnsam, att den trots bristande avskrivningsraöjUgheter gett gynnsararaare resultat än det bokföringsraässiga systemet. Men det kan också vara bristande intresse för något nytt. Det har helt enkelt inte bhvit av.

Oberoende av vilken deklarationsraetod lantbrukare har använt finns i dagens system avskrivningsregler för byggnader som inte är rationella och som motverkat nyinvesteringar i byggnader. Med en avskrivningsprocent av 1,5 har det tagit 65—70 år innan byggnaderna varit avskrivna. Den som måst låna pengar för investeringarna får räkna med amorteringstider sora är betydligt kortare än avskrivningstiden, varför en lantbrukare kommit i ett besvärligt läge med amorteringar av raedel som inte fått avskrivas. Ä andra sidan är avskrivningarna eviga, så att den lantbrukare som har gamla byggnader som avskrivits både en och flera gånger får fortsätta raed avskrivningarna ändå och använda samraa avskrivningsprocent sora den som har nyuppförda byggnader. Detta är naturiigtvis ett orimligt förhållande, som gör att jag anser att den gamla metoden är helt föråldrad.

Propositionen gör nu rent hus med det här orättvisa och felaktiga beskattningssysteraet. Under en feraårsperiod skall, sora flera andra har sagt här, alla lantbrukare efter ett visst system gå över till bokföringsraässig redovisning, dvs. använda samraa regler sora alla andra företagare sedan många år tUlbaka varU skyldiga att använda. Det finns de som i raotioner föreslagU, att raan skulle låta de rainsta enheterna fortsätta att använda kontantprincipen även efter, övergångstiden, raen jag undrar ora mte de som pläderat härför har underskattat jordbrukarnas förmåga att klara det nya systeraet. Jag tror att landets lantbrukare lika lätt sora andra företagare kommer att kunna fylla i den enkla blankett det här rör

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

137

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m m.

138

sig om och de enkla förteckningar över värdena som måste göras vid starten. Övergångstiden har också satts så lång som Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrå ansett sig behöva för att kunna ge den sakkunniga hjälp som efterfrågas. Och det nuvarande systeraet slår ju lika Ula både för sraå och stora lantbruksutövare, vUket också är ett skäl för att inte ligga kvar med två system även i en avlägsen framtid.

På byggnadssidan föreslås nu samraa regler sora gäller för företagare inom andra näringar. Det innebär 2 procent extra avskrivningar under de fem första åren av en byggnads livstid och därefter en procentsats som skall fastställas av riksskatteverket raen som i stort skaU överensstämma med byggnadens fysiska livslängd. Det skall dock understrykas, att när en ägare har gjort nedskrivningar, så att fastighetens värde är noll, så är det slut raed nedskrivningarna därefter.

För garala byggnader skall den något svårbegripliga regeln att fastställa byggnadsvärde fortfarande få användas. Den innebär att avskrivningsunderlaget skall vara två tredjedelar av det saralade jordbruksvärdet med vissa inskränkningar. Även den regeln slår väldigt olika beroende på busens storlek och beskaffenhet, Utet eller stort jordinnehav och kvaliteten på jorden. Men så länge mark och byggnader inte skils åt i taxeringsvärdena lär det inte finnas någon annan metod än en schablon att ta till. Det är dock min förhoppning att 1975 års fastighetstaxering skall skilja dessa värden åt och att riksdagen därefter beslutar att de nya byggnadsvärdena skall gälla i alla sammanhang när det gäller avskrivningar.

På den här punkten har propositionen gjort en avvikelse från utredningen, sora föreslog 50 procent av jordbruksvärdet för alla gamla hus och en högre avskrivningsprocent. Därjämte har finansrainistern föreslagit ytterligare en raetod som gäller för förvärv av fastigheter efter 1969, den s. k. 25-procentsregeln, dvs. att avskrivningsunderlaget skall vara 25 procent av hela köpeskUlingen. Propositionens föreslagna regler är här fördelaktigare än de regler som utredningen föreslagit, men utskottet har inte haft någon invändning mot de nya förslagen. Bl. a. innebär detta att jag inte känner raig bunden av de förslag jag varit raed och tillstyrkt i utredningen, även om dessa på ett par andra punkter innebär skärpningar.

De scliablonmetoder sora jag redogjort för gäller då de verkUga byggnadskostnaderna inte är kända utan baseras på de taxeringsvärden som fastställdes 1970. För ny- och ombyggnader som verkställts efter 1969, alltså sådana som man inte kunde ta hänsyn till vid fastigUetstaxe-ringen får den verkliga kostnaden läggas till det schabloniserade värdet.

Nu vill reservanterna att hänsyn skall tas till om- och nybyggnader sora skett efter 1964, raen raajoriteten anser det inte möjligt att tillgodose denna begäran. Sora raotivering anför man dels att det är svårt att avgöra ora inte redan hänsyn tagits därtUl vid fastighetstaxeringen, dels att det måste finnas ett ingångsår för det nya systemet, som är baserat på värdet år 1970.

När det gäller markanläggningar har en stor förändring skett. Tidigare var markanläggningar avskrivningsbara endast till en obetydlig del, men i fortsättningen får vägar, brunnar o. d. avskrivas under en 20-årsperiod till

75 procent. Inga raarkanläggningar som tUlkommit före övergången till bokföringsmässig redovisning får föras upp på avskrivningsplanen. Reservanterna vUl på den punkten föra upp det sora utförts tidigare i likhet med vad sora skedde när övriga rörelser fick rätt till avskrivning av raarkanläggning.

Majoriteten vill inte vara med om detta och åberopar bl. a. möjligheten till frivUlig övergång, som föreligger när som helst. Den menar också att när man gör ett byte av deklarationsraetod bör detta ske på en gång och inte genora att ha raöjligheten tiU kontantredovisning och saratidigt få förraåner sora tUlkorarait dera som tidigare haft en annan redovisningsmetod.

Lantbrukare har dessutom ytterligare en favör framför andra rörelseidkare beträffande raarkanläggningar, och det gäller täckdiken. Propositionen föreslår att den typen av raarkanläggningar skall få skrivas av raed 10 procent om året intUl 100 procent av kostnaden. Dels får alltså hela anläggningen skrivas bort, dels får denna avskrivning ske på halva den normala tiden. Utskottet har accepterat denna förmånsställning för täckdikningen för att inte åstadkomma någon försämring, men man vill Uite stödja den motion — sora också följs upp i en reservation — som kräver att omtäckdikning skall få omkostnadsbokföras.

En annan viktig förändring gäUer inventarierna. Där föreslås nu att fuU UkstälUghet skall ske raed övriga rörelser, men man tillskapar dessutom en restvärdeavskrivning på 25 procent av det ingående värdet och av nyanskaffningar under året, och det innebär en skUlnad gentemot andra rörelser. Detta koraraer att ytterligare förenkla deklarationsförfarandet för den raindre lantbrukaren. Mest betydelsefuUt är ändå kanske att mycket av inventarierna, som förut klassificerats som tUlhörande byggnaden, nu får brytas ut och avskrivas sora inventarier. Det gäller i praktiken all inredning för driften, och det blir inte raycket raer än skalet kvar som betecknas som byggnad. En driftomläggning koraraer för lantbrukaren inte längre att få några ödesdigra skattekonsekvenser.

Vad beträffar avskrivningsunderlaget anses detta lätt att få frara för den sora inte haft inventarier längre tid än fera år, och avskrivningsunderlaget är då ganska självklart anskaffningskostnaden. Det bör det ju vara även för äldre inventarier, men här blir det svårare att kunna styrka den kostnaden. Därför skall enligt propositionen gälla att dessa äldre inventarier skaU upptagas till 50 procent av återanskaffningskostnaden.

Utredningen hade föreslagit, som här tidigare har sagts, att den senare procentsatsen skulle vara 65, och flera motionärer vUl nu att riksdagen skall besluta om den högre procentsatsen. Jag har i utredningen anslutit raig tiU 65 procent som ingångsvärde, men motiveringen härför var för min del främst att försämringen i jämförelse med dagens övergångsregler annars skulle bli mycket stor. Rent sakUgt tycker jag dock att 50 procent av återanskaffningsvärdet för inventarier sora är mera än fem år garala är en ganska hög siffra raed tanke på alla de garala raaskiner sora finns och sora koramer att bli avskrivningsunderlag även om deras ekonomiska värde är helt borta och de har anskaffats för en mycket ringa penning en gång i tiden.

Jag har alltså även i detta hänseende anslutit mig tUl utskottets majoritet.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

139

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

140

Nedskri.vningsreglerna för lager har formulerats på i stort sett samraa sätt sora för andra rörelser. Ett specieUt kapital för jordbruket utgör dock de s. k. stamdjuren. Det är inte så lätt att bestämraa huruvida en mjölkko är ett inventarium eller en lagertiUgäng, raen såväl utredningen sora propositionen och ett enigt utskott har stannat för varulageralternativet. Eiet betyder att stamdjuren också får skrivas ned med 60 procent.

Enigheten tar dock slut när det gäUer hur många djur sora får vara med i avskrivningsunderiaget när det faststäUts ett mgångsvärde. Utskottsmajoriteten har, som här också sagts förut, velat skärpa Kungl. Maj:ts förslag. I propositionen, tUl vUken reservanterna anslutit sig, föreslås att alla befintliga djur vid övergångstillfället skall få tas upp som ett ingångsvärde. Utskottsmajoriteten däreraot vUl att de jordbrukare sora haft staradjur längre tid än fera år endast skall få ta upp medeltalet av djurbeståndet de fera senaste åren, dock aldrig mera än vid ÖvergångstiUfäUet. Alla är ju eniga om att de som haft djur kortare tid än fem år endast får uppta den faktiska nyuppsättningskostnaden, och då tycker utskottsraajoriteten att skUlnaden meUan dessa och dera sora haft djur längre tid kan bU för stor. Det är nämligen så, att en jordbrukare själv under de senaste fem åren kunnat föda upp en djurstara långt över det vanliga, kanske helt i syfte att få ett stort ingångsvärde. Den slakt eller försäljning som norraalt skulle ha skett före övergången och därraed tUl fullo ha beskattats sker nu efter övergången och den blir då faktiskt skattefri. Man kan också säga att den sora fött upp en egen djurstara redan fått avdrag för kostnaderna, och då verkar det inte rimligt att få börja göra nedskrivningar av dessa igen, aUra helst sora de sora startat inom femårsperioden inte får denna möjlighet.

Jag medger att en realisation före ÖvergångstiUfäUet kan vara möjlig för det mesta, men det fär inte tas som intäkt för att inte göra något åt den klara skatteflyktsfara sora här föreligger. Det är inte heller så lätt med en realisation för den som tänker fortsätta med djurdriften, och nog raåste ändå reservanterna raedge att utskottsraajoritetens förslag med ett medeltal täcker alla legitima anspråk på välvillig behandling.

Sist bland reservationerna förekoramer det gamla kravet på en kontometod liknande skogskontot. Men man har numera förstått skillnaden mellan skogskontot och ett resulfatutjämningskonto. Det förra är tUl för att jämna ut skillnaden, då stora skogsavverkningar som avser flera års tillväxt sker, och är ett konto som ersätter reglerna om ackumulerad inkomst.

Reservationen nu avser en öppen resultatutjäraning för jordbrukare sora inte andra rörelseidkare har. Utskottsraajoriteten är dock mycket kallsinnig raot detta yrkande. Genom de nya reglerna har skapats konsoUderingsmöjUgheter för jordbruket av den orafattningen, att jordbrukare nog gör durat i att utnyttja dera till fullo inför risken av stora skatteskulder, sora kan bli nog så besvärliga att lösa in vid rörelsens upphörande, och därför finns det inget som helst behov av ytterligare resultatutjäinning. En varning för att utnyttja alla de möjligheter som står till buds tror jag är mera välmotiverat.

Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall till skatteutskottets heraställan i dess helhet i betänkande nr 67.

Herr JOSEFSON i Arrie (c) kort genraäle:

Herr talraan! Sora jag sade i mitt förra inlägg har vi i principfrågan varit helt överens, och det är när det gäller övergångsbestämraelserna som raeningarna har varit delade. De garala bestämmelserna om kontantprincipen innebär både fördelar och nackdelar — det är vi väl medvetna om. Inte rainst på maskin- och inventariesidan koramer det nya systemet att medföra klarare och enklare regler. Detta kan, som jag betonade nyss, vara av värde för båda parter i fraratiden.

Herr Wärnberg säger att den värdestegring sora skett blir föreraål för beskattning för alla andra raen att den inte har varit det för jordbrukare genora kontantprincipen. Jag vill säga att beskattningen av den värdestegring sora sker drabbar speciellt de företagare vilka har levande inventarier - djur. Utan tvivel har den negativa verkan sora inflationen här haft varU orsak till att inte fler jordbrukare under årens lopp har gått över till bokföringsraässiga grunder. Det är, som jag sade i raitt förra anförande, den negativa sidan.

När det gäller värderingen av inventarier raotiverar herr Wärnberg sitt nya ställningstagande i förhållande tUl utredningen. Jag vUl dock erinra ora att dels har utredningen gjort en undersökning och kommit tUl siffran 70, dels har man i utredningen sagt att raan har kommit fram till ett förslag som ger så stor rättvisa som över huvud taget är möjligt.

I fråga om djurantalet är det klart att det går att föra resoneraanget att det skuUe vara en förraån att få räkna raed det antal djur som finns vid ÖvergångstiUfäUet. Men genom den regel som finansministern föreslagit har det satts en gräns, och jag anser att utskottsmajoriteten har gått ifrån vad som raycket starkt underströks i utredningen, näraligen att det gällde att få frara ett resultat sora inte ger något sora helst incitaraent till realisation av djurbesättningar.

Jag kan inte annat än beklaga att utskottsraajoriteten här har. gjort ett ställningstaganade sora enligt så bestärada uttalanden både i propositionen och i utredningen skulle undvikas.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

Herr BOO (c):

Herr talman! En första målsättning i taxeringsarbetet är att taxeringarna skall göras likformiga och rättvisa samt stå i överensstäraraelse raed skatteförfattningarna. Härför krävs bl. a. ett ordentligt och verifierat underlag vid deklarationens upprättande och så långt sora raöjligt preciserade skattelagar och förordningar. Om denna princip kan inga delade meningar råda.

Lika självklart bör det vara att deklarations- och skattebestäraraelserna är sådana att den enskilde har raöjligheter att helt känna tUl innehållet, eftersom han eller hon har att bära det juridiska ansvaret för avlämnad självdeklaration. Kunskapen om detta raaterial är således för den enskilde en rättssäkerhetsfråga av stora mått.

Det är särskilt raot den bakgrunden jag vill fraraföra några synpunkter på föreliggande ärende beträffande övergång till obligatorisk bokföringsraässig redovisning av inkorast av jordbruk. Denna övergång innebär ju att den frUiet sora nu finns att välja systera upphör år 1978.

I detta skede av debatten skaU jag inte ta upp någon detaljgranskning

141

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

av föreliggande förslag utan endast konstatera att utredning, propositionsförfattare och utskott ensidigt inriktat sina stäUningstaganden på ett obligatoriura.

Jag vill erinra ora den inforraations- och skolningsverksarahet sora i anslutning tUl en sådan reform kommer in i bilden och som behövs för att trygga rättssäkerheten för den enskUde. Denna verksarahet har enligt rain mening inte utskottet ägnat tillräckUgt intresse. Den som praktiskt sysslar raed taxeringsarbete ute på fältet kan redan i nuläget konstatera att det brister mycket i detta avseende för alla kategorier deklarationsskyldiga.

Den nu föreslagna reformen inom jordbrukssektorn berör, som framgår av redovisningen, många människor. Stora krav komraer att ställas på en utbyggd byråservice för bokförings- och deklarationsförfarande. Hur den kapaciteten kan utbyggas raed kvalificerad personal för att klara det koraraande behovet är svårt att nu överblicka. Men ännu viktigare är, sora jag sade, inforraationssidan för den enskUde.

I raotionen 1859 har jag och några partivänner föreslagit att riksdagen inte nu skuUe besluta ora övergång tUl bokföringsraässig redovisning för jordbruksföretagare raed en omsättning under 50 000 kronor. Denna del av reformen skall ju inte träda i kraft förrän vid 1978 års taxering, varför det enligt vår uppfattning är riktigare att invänta erfarenheter från de första etappernas genomförande innan man beslutar om denna sista etapp för de mindre företagarna.

Samraa raening har framkommit i ett enhälligt remissvar från Kommunförbundet, vUket bör väga tungt i sammanhanget.

I ett särskilt yttrande tiU utskottets betänkande redovisas också Uknande synpunkter, och raan förutsätter i detta särskilda yttrande en oraprövning, om det skulle bli så att erfarenheterna talar härför. Jag finner det dock för min del mera konsekvent att vänta med beslutet i här berört avseende.

Lät raig tillägga att även om skatteutfallet skulle bli förmånligare för dessa mindre företagare genora en övergång tiU bokföringsmässig redovisning, så kvarstår det ökade byråkratiska krångel som av många uppfattas såsora besvärande. Dessa synpunkter tycker jag också bör beaktas vid sidan av den stora frågan — rättssäkerheten.

Med det anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl motionen 1859.

142

Herr ADOLFSSON (m):

Herr talraan! Jag ber att helt kort få beröra reservationen 7.

Genom bokföringsmässig redovisning för jordbruk erhålls större möjligheter till resultatutjämning genom avskrivning på inventarier och varulagernedskrivning.

Stora oUkheter föreligger dock i förvärvskällan jordbruk i förhållande till förvärvskällan rörelse. Främst föreUgger dessa olikheter i jordbrukets begränsade lagringsmöjligheter, vilken olägenhet har till följd att resultatutjäraning genora varulagernedskrivning inte kan utnyttjas på sarama sätt sora i annan rörelse. Detta förhållande blir särskilt raärkbart för jordbruk inriktade på spannraålsproduktion, som ridigare här har framhållits.

En annan omständighet sora talar för särregler för jordbruket är att skördeskadeersättning utbetalas först året efter det år skördeskadan inträffat. Då ett förväntat skördeskadebidrag enligt nuvarande regler inte kan upptas som fordran i bokslutet, uppkommer den olägenheten att denna skattepliktiga inkomst läggs ovanpå den norraala inkorasten för nästkommande år och som regel blir beskattad efter en högre skatteskala.

Ett resultatutjäraningskonto sora komplement till nedskrivningsreglerna skulle därför eliminera här nämnda specieUa förhållanden inom jordbruket. Ett sådant konto skuUe stiraulera den skattskyldige under år med tiUfredsstäUande ekonoraiskt resultat till ett sparande, vilket skulle vara tUl fördel både för honora själv och för samhället.

Den skattskyldige måste i annat fall under goda år skaffa sig avdragsgUla utgifter eller avskrivningsobjekt för att undvika olägenheterna raed skatteprogressionen, vUket från företagsekonoraisk synpunkt inte alltid är försvarbart.

För att åstadkomma jämnare och rättvisare beskattning av jordbruket torde det vara nödvändigt att övergången till bokföringsmässig redovisning korapletteras raed bestämraelser sora raöjliggör kontoavsättningar för förvärvskällan jordbruksfastighet i sin helhet, i huvudsak i överensstämmelse med skogskontolagstiftningen.

Herr talraan! Jag ber därför att få yrka bifall till reservationen 7, där en skyndsara utredning begärs i syfte att genoraföra en allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod.

I propositionen 120, Jordbruksbeskattning, finns i förslag till ändring i förordningen om skyldighet för idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper som underlag för taxering i § 11 ett undantag för näringsidkare, vUkas bokföring inte avslutas med vinst- och förlustkonto, att inte få tillämpa s. k. brutet räkenskapsår.

Här har ett stort avsteg gjorts från kommitténs förslag, så tUl vida att en viss kategori av lantbrukare i deklarationshänseende koraraer att behandlas annorlunda än rörelseidkare, vUket är helt eraot kommitténs grundtanke. Detta är obUligt gentemot den grupp lantbrukare, som raed den enklare deklarationsmetoden kan klara sina deklarationer utan anlitande av deklarationsmedhjälpare.

Det bör enligt min mening inte ställas krav på att avslutning av räkenskaperna raed vinst- och förlustkonto är förutsättningen för att få tUlämpa brutet räkenskapsår. Detta skulle underlätta både för deklaranter och myndigheter. Dubbla bokföringen fyller bokföringslagens krav.

Med tillämpande av samma regler som gäller för rörelseidkare bör därför även de lantbrukare som använder sig av deklarationsbilaga med benämningen J 2 få tillämpa brutet räkenskapsår. Detta skulle underlätta för både deklarationsmedhjälpare och för taxeringsmyndigheter genom att en mycket stor fördelning av arbetet kunde göras och att det utan tvivel skulle bidra till betydligt färre ansökningar ora anstånd raed avlämnande av deklarationer, vilka anständsansökningar varje år tenderar att öka.

På grund av jordbruksbUagans mycket detaljerade sammanställning torde det inte heller från kontrollsynpunkt vara raotiverat med ett undantagande  från  rätten  att  få  tillämpa brutet räkenskapsår, vUket

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av utkomst av jordbruksfastighet, m. m.

144

dessutom skulle medföra en mängd svårigheter för de jordbrukare som redan tillämpar brutet räkenskapsår och använder sig av deklarationsbilaga J 2. sora jag tidigare talade om.

Får jag till slut ställa en fråga till herr Wärnberg: På vilka sakskäl grundar herr Wärnberg sin ändrade uppfattning i vad gäller ingångsvärdet på inventarier äldre än fera år?

Herr talraan! Jag ber att få yrka bifall tiU de reservationer som moderata samlingspartiets utskottsrepresentanter står bakom.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Herr Boo pläderade för att vi skulle vänta med att fastställa obligatoriet för den sista delen av övergångslantbrukarna, alltså de raed sraå inkoraster eller sora är något till åren. Vi sora tillhör utskottets raajoritet hävdar eraeUertid att det inte kan vara svårare för en lantbrukaire att fylla i den enkla blankett det här rör sig om än det är för någon annan rörelseidkare, som i åratal har varit tvungen att använda den metoden, t. ex. skräddare, skomakare, cykelreparatörer och andra. Det är inte svårare för lantbrukaren att göra det, och det är orimligt att ligga kvar med två raetoder.

Då säger man att man inte har begärt att ligga kvar med två metoder utan att raan bara viU vänta en Uten tid. Men om systeraet tUl äventyrs inte skulle fungera, så får väl riksdagen fatta ett nytt beslut. Vi tycker inte det iir ändaraålsenligt att i dag göra undantag för en stor grupp lantbrukare, när vi föreslår ett obligatoriura som vi tror kommer att fungera.

Sedan sade herr Adolfsson att det behövs ett konto för att klara konsolideringen, raen då tror jag att han har fel. Det finns ju möjligheter att skriva ned det lilla lager man har, och har man inget lager gör man ändå nedskrivningar på inventarier och maskiner. Och ora någon väntar ersättning från skördeskadeförsäkringen nästa år, så får han låta bli att skadeåret skriva ned raaskinerna och skjuta upp den saken till det året dä han får ut skördeskadeersättningen.

Jag tror att det med detta system är mycket lätt att ändå få den inkomstutjämning som det är fråga om. Det finns raånga företagare inom raånga andra näringar sora inte heller har några lager, och de försöker klara det på detta sätt. Det finns enligt min uppfattning inget behov av några ytterligare kontometoder; det är mera raotiverat raed en varning att inte hundraprocentigt använda de av- och nedskrivningsraöjligheter sora det nya systemet ger.

När det gäller det brutna räkenskapsåret är raotiveringen till förslaget helt enkelt att det knappast finns några raöjligheter att få in kontrolluppgifter avseende annat än helt kalenderår. Man anser att raan då inte kan tillåta brutet räkenskapsår, eftersom kontrolluppgifterna gäller helår. Det finns helt andra kontrollmöjligheter när det gäller dem som använder den fullständiga bokföringsmetoden.

Sedan till frågan om jag hade någon saklig motivering för att icke biträda utredningens förslag om en avskrivning med 65 procent. Jag tyckte att jag förklarade det. I propositionen och i utskottets betänkande har det föreslagits uppluckringar av utredningen, fraraför allt när det

gäller ingångsvärdet för byggnader; man vUl ha kvar 2/3-principen och man vUl genomföra den nya 25-procentsregeln. Det är förmånligare än vad utredningen hade föreslagit — det är ett av skälen.

Ett annat skäl är att jag tror att det finns sakliga grunder att gå ned från 65 till 50 procent. Jag kan utan vidare säga att det var en koraproraiss när jag accepterade 65 procent. Jag anser själv att 50 procent är rimligare. Om man gör en utredning och tar med alla de maskiner som man i dag tror komraer att föras över, så kommer man upp tUl 65 procent. Men ora raan räknar med aUa de gamla maskiner som det dessutora finns raöjlighet att ta med, tror jag att 50 procent är sakligt riktigare än 65 procent. Det är anledningen tUl att jag har kunnat stödja 50-procentsregeln.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

Herr ADOLFSSON (ra):

Herr talraan! Herr Wärnberg säger att det är lätt för jordbrukarna att klara sig utan den här resultatutjämningsmöjligheten. Jag vill bara anmäla — och jag förutsätter att det fraragick av vad jag redan sagt här i kamraaren - att jag i raotsats tiU herr Wärnberg anser det vara raycket svårt.

Jag är fortfarande förvånad över att 65 procent kan vara rätt ena året och 50 procent raera rätt det andra året.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A 1

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade; Utskottets hemställan under denna punkt koraraer att företagas till avgörande på sådant sätt, att proposition först ställes beträffande den fråga sora beröres i reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro. Härefter ställes utskottets heraställan i övrigt under proposition i ett sammanhang.

Beträffande avdrag för kostnader för omtäckdikning

Propositioner   gavs   på   bifall   tUl   dels   utskottets   hemställan,  dels

reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och

förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes

följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kararaaren   bifaller   skatteutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 67 punkten A 1  såvitt avser avdrag för kostnader för

omtäckdikning röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifalUt reservationen nr 1 av herrar Magnusson

i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås

10 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

145

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

begärde    rösträkning   verkställdes   votering   med   omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 269

Nej  -    39

Avstår  —       5

Punkten A 1 i övrigt Utskottets heraställan bifölls.

Punkten. A 2

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade: Utskottets herastäUan under denna punkt komraer att företagas till avgörande på sådant sätt, att propositioner först ställes beträffande de frågor som beröres dels i reservationerna nr 2—6 och dels i motionen nr 1859 av herr Boo m. fl., till vilken bifall yrkats under överläggningen. Härefter ställes utskottets hemställan i övrigt under proposition i ett sararaanhang.

Beträffande ingångsvärde för byggnader

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kararaaren   bifaller   skatteutskottets   heraställan   i

betänkandet nr 67 punkten A 2 såvitt avser ingångsvärde för byggnader

röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Magnusson

i Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  273

Nej  -    38

Avstår —       2

Herr Rosqvist (s) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

146

Beträffande ingångsvärde för markanläggningar

Propositioner gavs på bifall till I :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 3 av herr Eriksson i Bäckmora ra. fl. särat 3:o) reservationen nr 4 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Magnusson i Borås begärde votering, upptogs för bestäramartde av kontrapropositionen ånyo de båda återstående proposi-

tionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora  vill att kararaaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets heraställan i betänkandet nr 67 punkten A 2 såvitt avser ingångsvärde för markanläggningar antar reservationen nr 3 av herr Eriksson i Bäckraora ra. fl. röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kararaaren tUl kontraproposition i näranda votering antagit reservationen nr 4 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   121

Nej  -    40

Avstår  -  151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   sora   vUl   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i betänkandet nr 67 punkten A 2 såvitt avser ingångsvärde för markanläggningar röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 3 av herr ErUcsson i Bäckmora m. fl.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   161

Nej  -   149

Avstår —       3

Beträffande ingångsvärde för inventarier

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Magnusson i Borås ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

147

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet, m. m.

Den   sora   vill   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 67 punkten A 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 5 av herr Magnusson i

Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  161

Nej  -  149

Avstår  -       3

Beträffande ingångsvärde för djur

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 6 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspioposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 67 punkten A 2 såvitt avser ingångsvärdet för djur röstar

ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Magnusson i

Borås ra. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  161

Nej  -   146

Avstår  -      4

148

Beträffande övergång till bokföringsmässig redovisning Propositioner  gavs   på   bifaU   till   dels   utskottets   hemställan,  dels morionen   nr   1859   av   herr   Boo   ra. fl.,   och   förklarades   den   förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i betänkandet nr 67  punkten  A 2  såvitt avser övergång tUl bokföringsmässig redovisning röstar ja, den.det ej vill röstar nej. Vinner nej har kamraaren bifallit motionen nr 1859.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten A 2 i övrigt Utskottets herastäUan bifölls.

Punkterna A 3 - A 7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten B 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Magnusson i Borås m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   sora   vill   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 67 punkten B 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 7 av herr Magnusson i

Borås m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   160

Nej  -  150

Avstår  -       2

Punkterna B2 -B5

Karamaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

§ 2 Militära straff

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 28 i anledning av propositionen 1972:138 med förslag tUl lag ora ändring i brottsbalken, m.m. (ang. mUitära straff m. ra.) järate raotioner.

Genom en den 3 november 1972 dagtecknad proposition, 1972:138, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om disciplinstraff för krigsmän,

3.    lag ora ändring i mUitära rättegångslagen (1948:472),

4.    lag om upphävande av lagen (1948:450) om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

149

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

"Förslaget innebär väsentliga ändringar i den militära strafflagstiftningen. Arreststraffet föreslås avskaffat. Samtidigt föreslås att ett nytt disciplinstraff, benämnt fritidsstraff, införes. Detta straff innebär förbud för den som är förlagd inom kasernområde e. d. att under en tid av 8-15 dagar på fritid vistas utora sådant oraråde eller del därav. Maximitiden för uttagande av discipUnbot höjs enligt förslaget från 20 till 40 dagar. Vidare föreslås vidgade möjligheter att använda tillrättavisning i stället för disciplinstraff. Dessutom skaU enligt förslaget bestraffningsberättigad miUtär befattningshavare få ökade möjligheter att avskriva railitära mål."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1972:651 av herrar Enskog (fp) och Enlund (fp),

1972:901 av herr Gernandt m. fl. (c) vari hemställts att vid förestående förändring av den militära strafflagstiftningen arreststraffet skulle avskaffas eller dess utnyttjande starkt reduceras för såväl värnpliktiga som fast anställd personal,

1972:1456 av herr Måbrink (vpk) och fru Ryding (vpk),

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972:1904 av herr Strindberg ra. fl. (ra) vari heraställts dels att riksdagen beslutade att arrest bibehölls sora straff för krigsraan och att arrest utdörades i minst 3 och högst 15 dagar, varav högst 8 dagar utan tjänstgöring och med löneavdrag, dels att riksdagen beslutade vidta i raotionen föreslagna ändringar beträffande 2 § lagen om disciplinstraff för krigsmän, 8 § militära rättegångslagen samt 21 kap. 20 § brottsbalken.

150

Utskottet hemställde

A.  att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1904 såvitt gällde
införande av särskilt stadgande om bötesstraff för heravärnsraän,

B.  att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1904 såvitt gällde
stadgandet om inhämtande av yttrande i disciphnärenden rörande
heravärnsraän,

C.      att riksdagen

1.    raed avslag på motionerna 1972:901 och 1972:1904, såvitt däri yrkats arreststraffets bibehållande, skulle anta 32 kap. 6 § i det i propositionen 1972:138 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken samt förslaget till lag om disciplinstraff för krigsmän och förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen,

2.    skulle finna morionerna 1972:651, 1972:901 och 1972:1456, såvitt däri yrkats arreststraffets avskaffande, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

D.  att riksdagen skulle anta det i propositionen fraralagda förslaget
till lag oni ändring i brottsbalken i den mån det inte omfattades av
utskottets hemställan under C samt förslaget till lag om upphävande av
lagen (1948:450) om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig,

E.  att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1904 såvitt gällde
benäraningen hemvärnsrekryter.

F. att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:651 och 1972:1456 såvitt gäUde avskaffande av mUitära befattningshavares bestraffningsrätt samt anpassning i övrigt av den railitära straffordningen tUl civila förhållanden.

Reservation  hade  avgivits  av  fru   Kristensson  (m), som ansett att utskottet under C bort hemställa, att riksdagen

1.    i anledning av motionerna 1972:901 och 1972:1904, såvitt däri yrkats arreststraffets bibehållande, dels skulle avslå 32 kap. 6 § i det i propositionen 1972:138 framlagda förslaget till lag ora ändring i brottsbalken, förslaget till lag ora disciplinstraff för krigsraan och förslaget till lag om ändring i mUitära rättegångslagen, dels hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om förslag tUl sådan lagstiftning rörande railitära straff och disciplinraedel som föranleddes av vad reservanten uttalat om ett bibehållande av arreststraffet i begränsad omfattning,

2.    skulle avslå motionerna 1972:651, 1972:901 och 1972:1456 såvitt däri yrkats arreststraffets avskaffande.

Fru KRISTENSSON (ra):

Herr talraan! När justitieutskottet har behandlat föreUggande proposition om ändring i brottsbalken har vi haft en utgångspunkt gemensam, nämligen att det fortfarande behövs en raiUtär straffordning raen att den inte skall vara onödigt omfattande.

Det är kanske också den utgångspunkten som har gjort att hela utskottet tillstyrker propositionens förslag om att man skall avskaffa det miUtära dödsstraffet. Jag behöver inte orda mycket om detta, utan vill bara understryka att utskottet på den punkten är enigt.

Det är en synpunkt som utskottet ger uttryck åt i betänkandet sora det finns anledning att understryka. Jag vill göra det raot bakgrund av vad departementschefen uttalat i propositionen. Utskottet säger att några överväganden rörande nödvändigheten av att i ett fraratida krigsläge återinföra dödstraffet nu inte bör förekomma. Vi tycker att ett avskaffande nu även bör gälla framtiden.

På en punkt har utskottet stannat i olika uppfattning. Det gäller frågan om arreststraffet. Jag har blivit alldeles ensam på den reservation som är fogad till utskottets betänkande. Det kan kanske tyckas Utet förmätet av den som inte gjort någon värnpliktstjänstgöring och än mindre suttit i miUtärarrest att ha någon så bestämd mening i det här ärendet. Men jag har ändå kommit fram till den uppfattningen att det är nödvändigt att ha en viss skillnad i bedömningen mellan den railitära och den civila strafflagstiftningen. Skillnaden skulle raotiveras av att försvaret i krig skulle fullgöra extraordinära uppgifter och att försvarets effektivitet i hög grad beror på hur pass väl utvecklad disciplinen och ordningen är. Det är alldeles klart att raan inte kan spara raed en sådan utbildning, tUls man befinner sig i krigstUlstånd. Hela den militära utbildningen i fredstid måste just inrUctas på att försöka skärpa kraven på disciplin och ordning. Detta är anledningen tUl att brott raot ordning liksora indisciplinärt   beteende   inom   det   mUitära   beivras   på   ett   sätt   som

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

MiUtära straff

151

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

152

väsentligt skiljer sig från civUa förhållanden.

Till grund för propositionen Ugger railitärstraffsakkunnigas betänkande, som vägt för och emot i detta ärende. Till slut stannade koramittén för att behålla arreststraffet och underströk att det har en icke obetydlig brottsavhållande och disciplinfrämjande effekt. Såvitt jag kunnat finna har det alldeles övervägande antalet remissinstanser som yttrat sig över detta betänkande delat den här uppfattningen. Jag vill då särskilt närana RÅ, vars ord väl väger ganska tungt i detta sararaanhang, och kanske även raiUtärpsykologiska institutet sora ju lägger andra synpunkter på frågan men som ändå komrait till sarama slutsats.

Jag vill också nämna att samtUga länder, vilkas rättsordningar raöjligen kan tjäna sora ledning för vår bedömning, fortfarande har bibehållit arreststraffet. Enbart dessa omständigheter kan leda den icke så väl invigde till den ståndpunkten att vissa skäl ändå måste tala för att man bibehåller arreststraffet.

Nu kan sägas att tillämpningen av arreststraffet successivt har minskat. Det är ju också riktigt. Men det betyder i och för sig inte att man kan utgå från att det inte längre behövs. Tvärtora kan det vara så att förekomsten av ett arreststraff ändå har en psykologisk effekt, sora gör att man har lättare att klara discipUnproblernen i försvaret.

Som jag ser det måste man väl även i fortsättningen räkna med att krigsmän begår brott, sora rent railitärt och även civilt sett är så pass kvaUficerade, att om man inte hade arreststraff, skulle fängelse kunna tänkas som påföljd. Vissa grövre lydnadsbrott och våldsbrott samt rymningar av allvarUgare slag förekomraer ju fortfarande, och rent allmänt har jag ingen känsla av att ordningen i försvaret bhvit så pass raycket bättre, att raan nu raed den raotiveringen skulle kunna säga att tiden är mogen att avskaffa arreststraffet. Har man inget arreststraff, är enda alternativet att låta vederbörande bh dömd av civil domstol och få fängelsestraff. Jag har bedömt saken så att fängelsestraff i alla fall är ett sämre alternativ för de värnpliktiga än arreststraffet. Det är näraUgen en fördel med utdömandet av arreststraff så till vida, att man i alla fall stannar inom krigsmakten; raan får inte för framtiden någon prick på sig som ett fängelsestraff i alla fall raedför. Dessutom innebär ju fängelsestraffet att man som regel raåste hemförlovas och riskerar ett avbrott i den miUtära utbildningen sora raan sedan får återuppta vid ett senare riUfälle.

Det fritidsstraff sora departementschefen föreslår är maxiraerat till i regel 15 dagar. Jag tycker att det bUr ett ganska stort glapp mellan det fritidsstraffet och fängelsestraff, som i alla fall har ett rainiraura på 30 dagar. De skäl jag här anfört tycker jag talar för att raan behöver ett raellanting raellan fritidsstraffet och fängelsestraffet, en strafform som bibehålles inom den miUtära straffordningen.

Både i propositionen och i utskottsbetänkandet tar man avstånd från tanken att ett avskaffande av det miUtära arreststraffet skulle leda till någon påtagUg ökning av antalet fängelsestraff. Det är alltså inget alternativ som man viU ta med i bilden.

Nu säger både departeraentschefen och utskottets raajoritet att raan ändå har vissa alternativ ifall det skulle bli för besvärUgt. Två alternativ

redovisas. Det ena är villkorlig dora eller skyddstillsyn. Jag måste fråga mig: Kan en skyddstillsyn ha någon särskilt brottsavhållande effekt? Det betvivlar jag.

Det andra alternativet är att man skall i ökad omfattning hemförlova de värnphktiga. Det tycker jag förefaller ännu mera tveksamt som påföljd betraktat. Jag vet ju inte hur det fungerar, men jag skulle föreställa mig att mänga tycker att det egentligen är ganska bra att bU hemförlovad. FörraodUgen kommer det synpunkter på detta från dem sora är raera sakkunniga än vad jag är. Jag uppfattar det i varje fall inte sora någon påföljd sora skulle ge den effekt man är ute efter.

Jag raenar alltså att ett avskaffande av arreststraffet kan leda till att man får ökade disciplinproblera inora försvaret, att försvarets effektivitet kommer att lida ytterUgare, Jag menar att vi inte kan ta en sådan ordning på vårt ansvar.

Min konklusion blir alltså att jag skulle vilja biträda förslaget i raotionen 1904 av herr Strindberg, där han föreslår att raan skall minska maximitiden för arreststraff från 30 till 15 dagar.

Jag vill också säga att jag delar den uppfattningen att arreststraff endast bör förekomma när det verkligen är påkallat. Jag tror personligen att bara vetskapen ora att den möjUgheten finns kan ha en verkningsfuU brottsavhållande effekt.

Med det jag nu har sagt, herr talman, vill jag yrka bifall Ull den reservation sora är fogad rill betänkandet.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

I detta anförande instämde herrar Korastedt (ra) och Magnusson i Borås (m).

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Några kommentarer rill det betänkande som just nu är aktueUt.

Det är ingen tvekan om att riksdagen i kväll går att fatta ett raycket viktigt beslut, som kommer att beröra, förraodar jag, rätt raånga årsklasser av vårt lands manliga ungdom. Arreststraffet föresläs avskaffat, och det föreslås införande av en ny strafform, det s. k. friridsstraffet.

Jag vill gärna erkänna — och det fraragår också av mUitärstraffsakkun-nigas resoneraang - att det här gäller svåra avvägningsfrågor. Jag tror ändå att när raan i propositionen har föreslagit avskaffande av arreststraffet, kommer det att leda till att vi i den militära strafflagstiftningen kommer att sakna ett straff som står i rimlig relation till vissa brott som ändå kan tänkas bU begångna.

Låt mig emellertid först göra några koramentarer av en speciell art. I motionen 1904 som jag tillsaramans med ett par raedraotionärer väckt har vi tagit upp vissa problem som speciellt berör hemvärnet.

Vi pekar på att i hemvärnskungörelsen 1970:304 står det i 43 §: "I ärenden om discipUnär bestraffning eller tillrättavisning av hemvämsman skall yttrande inhämtas från hemvärnsområdets förtroendenämnd. Yttrande behöver dock ej inhämtas under krig." Vi föreslår i raotionen att denna bestäranielse skall intagas i raiUtära rättegångslagens 8 §.

Utskottet  säger:  "Enhgt utskottets raening kan  i och för sig skäl

153

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

154

anföras för en sådan ståndpunkt. Bestämmelsen ora inhämtande av yttrande i de fall sora avses är emellertid intagen under 8 § miUtära rättegångslagen i den sammanställning av bestämmelser för den raiUtära rättsvården   (Rättvärds B)  sora utges av överbefälhavaren och allmänt

används av de rättstillämpande befattningshavarna. På grund härav

synes någon riksdagens åtgärd i anledning av yrkandet inte erforderUg."

Herr talman! Jag skall inte ställa något yrkande under denna punkt. Jag kan nöja mig med utskottets skrivning, även ora jag anser att det i och för sig hade varit bra att få stadgandet i 43 § hemvärnskungörelsen infört i d(m miUtära rättegångslagen.

Mera betänksam är jag raot utskottets skrivning när det gäller begreppet heravärnsrekryt. 1 motionen 1904 har vi framhållit att begreppet hemvärnsrekryt numera är borttaget och ersatt med hemvärns-ungdora. Utskottet säger på s. 20 i betänkandet; "Benämningen hemvärnsrekryt infördes i strafflagens definition av begreppet krigsman år 1948. Därraed avsågs bl. a. att raarkera att häri inte inbegreps hemvärnspojkar, vilka kunde antas redan vid 15 års ålder och inte avsågs fullgöra vapentjänst. Orden hemvärnsrekryter och heravärnspojkar i en äldre hemvärnskungörelse ersattes i 1970 års hemvärnskungörelse raed ordet hemvärnsungdoni. Enligt samraa kungörelse kan till hemvärnsungdora alltjärat antas den sora fyllt 15 år. En justering i enlighet raed raotionärernas önskeraål av 21 kap. 20 § brottsbalken - vilket lagrura för övrigt inte berörs av propositionen - skulle således kunna innebära en till sina verkningar inte närraare utredd saklig ändring, sora inte lämpligen bör vidtagas i nu förevarande sammanhang. Icke heller i denna del bör därför raotionen föranleda någon riksdagens åtgärd."

Herr talraan! Jag är helt införstådd rned de tankegångar sora ligger bakora utskottets ställningstagande, men i sak kan jag inte finna det riktigt att i brottsbalken använda benämningar som nuraera inte finns inom hemvärnet. Om riksdagen beslutar ändringar i hemvärnskungörelsen, bör väl riksdagen rimligtvis följa upp det beslutet på de andra områden sora kan vara berörda av förändringen.

Jag vill också säga några ord om arreststraffet.

Vi motionärer föreslår - och jag vill starkt understryka det — betydande förändringar i nu gällande bestämraelser. Vi understryker att arreststraffet är en nödlösning; även raiUtärstraffsakkunniga har i ett enhälUgt betänkande kommit till sararaa uppfattning. Vi motionärer vill inte avskaffa arreststraffet, men vi vill mildra det.

Vi föreslår att vid arreststraff minimitiden skall vara 3 dagar och maximitiden 15 dagar. För närvarande är minimitiden 3 dagar och maximitiden 30 dagar. Som fru Kristensson sade tidigare tror vi inte att det för den brottsavhållande effekten har någon betydelse om det är 15 eller 30 dagar. Vi motionärer föreslår att arreststraffet skall vara maximerat till 8 dagar utan tjänstgöring. Det skall vara maximerat till 8 dagar utan lön. För närvarande utgår inte lön när en till arrest dömd värnpUktig får fullgöra tjänstgöring.

Vi pekar också på behovet av förbättrade arrestlokaler, läkarkontroll före intagande i arrest osv. och understryker att det skall vara en stark begränsning vid tillärapning av arreststraff.

Bakgrunden till våra yrkanden är att vi raotionärer betraktar ett bevarande av arreststraffet sora mera humant än att nu avskaffa det. Ett avskaffande av straffet skulle raöjUgen kunna få till konsekvens att man i stället tvingas att i ökad utsträckning tillärapa fängelsestraff.

Herr talraan! I propositionen 138 och i justitieutskottets betänkande nr 28 har förslag framlagts om dödsstraffets avskaffande även under krig. Det är en åtgärd, som det skulle finnas anledning att ägna rätt mycket tid åt.

Denna fråga behandlades av den socialdemokratiska partikongressen i år, där enligt protokollet en enhällig partistyrelse avstyrkt en motion från Borås om avskaffande av dödsstraff även under krig. Motionen vann över parristyrelsen, vilket inte är så förvånansvärt. Dödsstraffet är något, sora vi väl alla reagerar emot raed avsky och som vi raed kraft raåste vända oss emot, då det - globalt sett - börjar få en allt större rillämpning.

Att jag nu tar upp frågan beror uteslutande på att jag kraftigt reagerar mot det resonemang sora går igen i justitieministerns formulering i propositionen. På s. 61 i denna säger han bl. a. följande; "Ställningstagandet till frågan om dödsstraff bör ske på grundval av de värderingar sora är rådande i dag." I det uttalandet kan jag helt instämraa. Men departementschefen fortsätter på följande sätt; "Det kan tänkas att dessa värderingar kan förändras under påverkan av förhållanden som uppkoramer i ett krisläge. Frågan om dödsstraff får då bedömas på grundval av den situation som dä råder. Det kan därvid inte helt uteslutas att man i ett sådant läge kan bli tvungen att återinföra dödsstraffet."

Med tillfredsställelse konstaterar jag att utskottet i sin skrivning inte accepterar detta resoneraang. Det är näraligen ett ganska raärkligt resoneraang. Vi skall alltså i dag besluta ora avskaffande av dödsstraffet under krig. Blir det krig - ja, låt oss då uppta resoneraanget om vi skall återinföra det!

Herr talman! Jag skall inte ställa något yrkande under denna punkt, men jag tror att det finns anledning att återkoraraa till frågan. Jag vill näraligen bestämt deklarera, att en nation sora vill vara en rättsstat — även i ett krisläge — skall stifta sina lagar för krisläget under normala förhållanden och inte under tryck av det hat och de aggressioner vilka lätt uppkommer under krig. Dä riskerar man verkligen rättssamhällets grundvalar. Riksdagen måste därför under fredstid ta ställning — och en klar ställning — till de lagar som skall gälla under krig. Jag skall för min del inte opponera mig, ora det ställningstagandet gör klart att någon som helst förändring ej får inträffa under ett krigsläge. Jag vill gärna åberopa försvarsministerns inlägg vid SAP-kongressen. Han yttrade enligt protokollet bl. a. följande — jag tycker att det är utomordentUgt värdefullt att detta blir utsagt:

"Vi" - alltså partistyrelsen - "har sagt oss att visst kan den nuvarande lagen tas bort. Om den olyckan inträffar att vi koramer i krig, med de stämningar som kan uppstå under och framför allt efter krig om vi haft brottslingar i Sverige av Quislings typ, koraraer raan dock att kräva dödsstraff, och raan tvingas då ta en lag med retroaktiv verkan. I den stämning som råder under sådana förhållanden kan man riskera att lagen inte komraer att ge medborgarna det skydd - även den som vi nu

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

155

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

talar ora - som vi ändå håller på enligt våra rättsprinciper.

Det rör sig alltså om ett metodiskt försök att slippa ifrån den för svenska riittsprinciper omöjUga situationen att i händelse av krig tvingas — därest den nuvarande lagen avskaffas - att döma människor till döden enUgt en lagstiftning som tas raed retroaktiv verkan. Detta strider fullkoraligt raot våra rättsprinciper."

I det uttalandet vill jag helt instämma.

Med detta ber jag att få yrka bifall rill reservationen vid justitieutskottets betänkande nr 28.

156

Herr ALF PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 28 behandlas propositionsförslag och motionsyrkanden gällande dels ändrad lagstiftning om militära straff och discipUnmedel, dels förslag till upphävande av den särskilda lagstiftningen om dödsstraff i vissa fall dä riket är i krig.

Sora framgått av fru Kristenssons anförande är utskottet enigt i sitt bifall rill flertalet av de förslag som läggs fram i propositionen 138 medan det däremot uppstått meningsskiljaktigheter inora utskottet vad avser arreststraffets avskaffande. En kraftig utskottsmajoritet från samtliga fem partier har enats om arreststraffets avskaffande, såsom föreslås i propositionen och sora yrkats i tre av de föreUggande fyra motionerna. Som utskottets fru ordförande själv sade, är hon ensam reservant på basis av moderatmotionen 1904 av herr Strindberg ra. fl. med begäran om arreststraffets bibehållande. Jag skall därför fortsättningsvis uppehålla mig vid arreststraffet och utskottsmajoritetens syn på denna straffpå-föUd.

Jag vill Uksom utskottet till en början understryka den skiUnad som föreUgger mellan den miUtära verksamheten och annan samhällsverksamhet men vill samridigt anföra att en särlagstiftning inte bör avvika från allmän lag raer än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål att säkerställa försvarsmaktens effektivitet, och för detta ändamål anser vi inom utskottsmajoriteten att det inte är nödvändigt att ha kvar den otidsenliga strafform som arreststraffet utgör.

Det har riktats kritik raot arreststraffet, vilket bl. a. fraragår av de föreUggande motionerna. Kritik har också framförts från flera håll vid remissbehandUngen, som redovisas i propositionen 138. Här har man bl. a. pekat på risken för psykiska skador i samband med avtjänande av straffet och på det avbräck som uppstår i utbildningen som följd av att straffet i stor utsträckning verkställs utan att arrestanten deltar i utbildningen. Vidare har strafforraen betecknats sora förnedrande och föga överensstämraande raed moderna tankegångar inom kriminalpolitiken.

Utskottsraajoriteten har den uppfattningen att denna kritik inte är oberättigad utan väger mycket tungt. Jag skulle därutöver i motsats till vad fru Kristensson sade personligen vilja tillfoga att enligt de minnesbilder jag har från rain egen miUtärtjänst hade arreststraffet inte någon positiv inverkan på de kamrater som drabbades av detta straff. Jag vill minnas att deras negativa inställning och aggression till militärtjänsten och det militära tvärtom förstärktes

Experter i railitärstraffsakkunnigas utredning och några av reraissin-stanserna har ansett det lärapligt att avskaffa arreststraffet för den fast anställda militära personalen. Såväl i utredningen som i flera av remissvaren har framhållits att som en konsekvens därav bör arreststraffet avskaffas även för de värnpUktiga. Utskottsraajoriteten delar denna uppfattning, bl. a. av de skäl som departementschefen framhåller i propositionen. Ordningen med två skilda påföljdssystem skulle för många framstå som omotiverad och oderaokratisk och ytterst kunna få verkningar av negativ art på krigsmaktens effektivitet.

Vidare pekar utskottsmajoriteten på att möjhgheten att avskaffa arreststraffet bör vara en logisk följd av att behovet att tillgripa arrest som påföljd ur discipUnär synpunkt minskat. Är 1948 utdömdes 5 500 arreststraff, under åren 1964-1968 uppgick antalet rill 4 000 per år, 1970 riU 2 500 och l97ltUl 2 000.Under första halvåret i år har utdömts 750 arreststraff. Detta är utvecklingen under en period då antalet värnpliktiga per år samtidigt ökat.

Det bör, vilket också framhålles i propositionen, därför vara lämpligt att för en rainskande grupp av krigsmän raed anpassningsproblera satsa på personalvårdande åtgärder särat i vissa fall ytterst hemförlova vederbörande. Med anledning av vad fru Kristensson sagt vill jag emellertid understryka att det inte är utskottsmajoritetens raening att frikallelse från raiUtärtjänst skall bU något som normalt följer vid brott i miUtära sararaanhang.

Utvecklingen har ju hitintills gått raot ett ökat antal frikallelser. Det gör det lättare att undvara arreststraffet. Det är så raan skall tolka utskottsraajoritetens skrivning på denna punkt.

Härav följer att de av fru Kristensson i reservationen och i hennes inlägg här för en stund sedan befarade riskerna att fängelsestraff skulle bh en ökad påföljd som konsekvens av att arreststraffet avskaffas inte heller riraligen koramer att bli verklighet. Utskottsmajoriteten understryker i betänkandet att så icke får bU faUet utan menar i Ukhet raed departeraentschefen att raed de sanktionsraedel sora koramer att stå rill buds, efter den reformering som vi hoppas komraer att beslutas om en stund bl. a. med tUlkomsten av det nya fritidsstraffet och möjligheten att kombinera detta med disciplinbot föreligger ett väl avpassat påföljdssystem. Utskottet delar departementschefens synpunkter beträffande de kontroll- och särskilda övervakningsinslag som raåste till för dera sora ålagts fritidsstraff.

Vidare har inte heller från utskottet satts i fråga att avskaffa gällande tvångsraedel, förvarsarrest och tagande i förvar, om det är av synnerlig vikt för krigslydnadens upprätthållande, respektive ora någon uppträder ordningsstörande t. ex. på grund av onykterhet.

Till sist vill jag på utskottsraajoritetens vägnar raed tacksamUet notera att möjUgheterna att avskriva s. k. bagatellärenden ökar genora proposi-rionens förslag. Härigenora hoppas vi shppa uppleva dessa s. k. "smörklicksärenden" inora försvaret.

Vidare föreslås i proposirionen att den tillrättavisningsrätt som tUlkoraraer militära chefer inskränks på så sätt att den inte längre skall omfatta överfurirer.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

157

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

Sammanfattningsvis innebär utskottsmajoritetens ståndpunkt att vi är medvetna om att vissa nackdelar kan vara förbundna med ett avskaffande av arreststraffet raen att fördelarna väger över i den grad att raan inte bör tveka att nu ta steget fullt ut och helt göra sig fri från den otidsenliga kvarleva av ett auktoritärt tänkesätt som arreststraffet utgör.

Allra sist, bara några ord också om dödsstraffets avskaffande under krig. TUl min glädje har utskottet enigt slutU upp kring departementschefens förslag härom. Skälen har redovisats av utskottets fru ordförande och framgår av utskottets skrivning, och jag skall nöja mig med att hänvisa till dem.

Fru talman! Med hänvisning till vad jag här anfört ber jag att få yrka bifall till justitieutskottets förslag i dess betänkande nr 28 på samtUga punkter.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Fru talraan! Herr Alf Pettersson i Malraö åberopar några skäl för ett avskaffande av arreststraffet. Han säger att det kan åstadkorama psykiska skador, att det kan åstadkoraraa avbräck i utbildningen och att det inte stämraer med raoderna tankegångar i kriminalpolitiken.

Vad beträffar det första skälet är det så, såvitt jag vet, att värnpliktig på grundval av läkares utlåtande kan shppa arreststraff, ifall det skulle vålla psykiska skador. Men när det gäller avbräck i utbildningen har vi i den motion som behandlats i utskottets betänkande tagit hänsyn till det genora att säga att tjänstgöring skall kunna fullgöras under tiden.

Beträffande de raoderna tankegångarna i krirainalpoliriken är det väl ändå så att även en modern kriminalpolitik förutsätter att givna regler skall respekteras. Då kommer man in på frågan om ett avskaffande av arreststraffet kommer att leda till en minskad disciplin inom försvaret. Därvidlag har vi litet olika uppfattning, herr Pettersson och jag.

Herr Pettersson utgår nämligen ifrån att antalet fängelsestraff inte skall öka. Då frågar jag; Hur skall raan på annat sätt upprätthålla lydnaden? Ora man tänker sig att någon bryter det fritidsstraff som är tänkt - kontrollmöjligheterna är ju där inte hundraprocentiga, utan man kan göra så vid upprepade tillfällen - vad har man då för någonting att sätta emot om inte just ett arreststraff, såvida raan inte skall tillärapa ett fängelsestraff, som i alla fall är betydligt raera inhumant?

Herr Alf Pettersson kallar arreststraffet för en otidsenlig kvarleva från ett auktoritärt tänkesätt, eller hur orden föll. Så upplever jag det inte alls; min motivering är tvärtora att ett bibehållande av arreststraffet fungerar mera humant än om man låter fängelset bli det enda alternativet. För ora inte fängelset skall vara alternativet raåste slutsatsen bU rainskad disciplin och effektivitet inora försvaret, och det skulle jag inte vilja raedverka till.

158

Herr STRINDBERG (ra) kort genmäle:

Fru talman!   När vi diskuterar strafflagstiftning skall vi inte ta upp frågan om förvarsarrest. Den har inte med straff att göra, och det Ugger

ingen straffraätning bakora den. Den är ett tillfälligt omhändertagande för att undvika ytterligare olyckor.

Det är givet att raan kan ha delade meningar ora arreststraffet och oUka erfarenheter av det från de år raan har gjort militärtjänst. Jag vill bara hänvisa tUl mUitärstraffsakkunniga som gjort undersökningar såväl inora landet som utomlands och kommit fram till den enhälliga uppfattningen, att arreststraffet har en ingalunda oväsenthg brottsförebyggande effekt. Här står naturligtvis uppgift mot uppgift. Jag tror emellertid att raan får tillraäta den raiUtära sakkunskapen en viss betydelse.

Detta med hemförlovningen är ju intressant. Jag vill inte på något sätt upphöja herr Alf Pettersson rill domare, raen jag skulle vilja framlägga för honom det rent teoretiska fallet att en värnpliktig på kvällen kommer till förläggningen kraftigt berusad, han gör motstånd, är otidig mot befäl, han kanske t. o. m. slår ned befäl. Skall han hemförlovas, eller vad skall han få för straff? Skall han få fritidsstraff i kombination raed disciplinbot? Nej, herr Alf Pettersson, jag tror att konsekvensen för honom blir fängelse, och det anser jag är inhumant jämfört med den strafflagstiftning vi har i dag på det militära området. Därför anser jag att arreststraffet bör bevaras.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

MiUtära straff

Herr ALF PETTERSSON i Malmö (s) kort genraäle:

Fru talraan! Disciplinraedlen och straffpåföljderna inom det militära är inte till för ett stort antal värnpliktiga - de är till för en minoritet av personer som inte kan anpassa sig till de militära reglerna och bestäraraelserna. Sora jag redovisade i raitt huvudanförande rainskar den grupp sora ådrar sig arreststraff.

Utskottet bedöraer det så att de alternativ sora föreslås i propositionen, bl. a. ett fritidsstraff på upp till 15 dagar - vilket alltså koraraer att orafatta två veckoslut - har den psykologiska effekt sora fru Kristensson efterlyser. Utsikten att få tillbringa två veckoslut inora kasernorarådet gör att man inte onödigtvis utsätter sig för den risken.

När jag pekade på möjligheten av hemförlovning och frikallande gjorde jag det med anledning av att den individuella prövningen vid inskrivningen av värnpUktiga nuraera är raycket effektiv. Personer som inte kan anpassa sig och inte har fysiska eller psykiska förutsättningar att klara värnplikten kan numera både före utbildningen och efter dess påbörjande i större utsträckning än tidigare sållas bort. Härav bör riraligen följa en rainskning av den grova brottsligheten bland de värnpliktiga och därraed också ett rainskat behov av frihetsberövande påföljder. Vi har alltså inom utskottsraajoriteten korarait till samma bedömning som departementschefen, nämligen att de alternativa päföU-der som erbjuds är tillräckliga.

Jag ber än en gång att få yrka bifall rill utskottets heraställan.

Herr HJORTH (s):

Fru talraan! Arreststraffets avskaffande är enligt rain raening bra. Jag tror inte alls att det koramer att leda till någon rainskad discipUn, och jag ber helt att få instämma i vad herr Alf Pettersson i Malraö här anfört i frågan.

159

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

Jag har emellertid begärt ordet för att uttrycka min tillfredsställelse över att lagen ora dödsstraff i krig upphävs. Sverige har ju varit en av de pådrivande staterna bakom FN- rekommendationen om begränsning av bruket av dödsstraff i fredstid hksom konventionen ora de medborgerhga och poUriska rättigheterna och även i övrigt aktivt verkat för en huraanisering av strafftillärapningen.

I vad avser dödsstraff under krigstid i vårt land förväntades att raiUtärstraffsakkunniga skulle korama raed förslag. Detta förslag kom också, men det gick inte i den riktning sora jag hade hoppats på, då raan ansåg att dödsstraff i krig var så verkningsfullt att det inte kunde undvaras. Mitt hopp stod då till att regeringen skulle finna det förenligt med sina strävanden i FN att gå före med ett avskaffande av dödsstraff även under krig i vårt land. Den socialdemokratiska partikongressens klara avståndstagande från dödsstraffet fullföljs nu av regeringen, och mina förhoppningar har därraed infriats.

Sedan är det förstås en lång väg att gå innan alla länder insett det priraitiva i att i vår starkt utvecklade och upplysta värld fortfarande skipa rättvisa genom halshuggning, strypning, elektriska stolen, gaskammaren, arkebuseiing eller hängning. Jag vill i detta sararaanhang uttrycka min beundran för och uppskattning av Aranesty Internationals oförtmtna arbete för dödsstraffets avskaffande och straffUndring för politiska fångar.

Vad sora är lika upprörande som dödsstraffet är den tortyr av fångar sora i så stor utsträckning förekommer i många länder. Ohyggliga förhörsmetoder och omänsklig behandling av företrädesvis politiska fångar kommer då och då till allmänhetens kännedora genora pressen. Pervers bestiaUtet och ett fanatiskt hat orsakar ett lidande utan alla gränser och utplånar helt raänniskovärdet. Jag vill uppraana regeringen och våra delegater i de internationella organen att gripa varje tillfälle att verka för humanare behandling av politiska och andra fångar.

Fru talman! Jag har inget annat yrkande än ora bifall till utskottets hemställan.

160

Herr MÅBRINK (vpk):

Fru talman! Propositionen 138 innehåller bl. a förslag om det militära arreststraffets avskaffande. Detta förslag hälsar vi motionärer med tillfredsställelse, och det Ugger också i Unje med värnpliktsriksdagens krav.

1 raotion nr 1456 av raig och fru Ryding yrkas, förutora arreststraffets avskaffande, att railitära chefers bestraffningsrätt skall upphävas. Den nuvarande straffordningen innebär att krigsmaktens organ samtidigt utövar utredande, anklagande och dömande funktioner. Detta förhållande kan inte ur deraokratisk synpunkt anses godtagbart. Bland de värnpliktiga skapar den nuvarande ordningen irritation och misstro. Propositionen borde därför också ha innehållit förslag om att railitära chefers bestraffningsrätt skulle avskaf:fas och att det i stället exerapelvis skulle inrättas en disciplinnämnd.

Vi har inte fogat någon reservation till utskottets betänkande av den anledningen att utskottet gjort en välvilUg skrivning. Där sägs det att raan

förutsätter att även denna berörda fråga skall tas upp till bedöraning i saraband med att ämbetsansvarskommitténs förslag till reformering av reglerna om ämbetsansvar ocU discipUnärt ansvar i offentlig tjänst för närvarande är föremål för övervägande inom Kungl. Maj:ts kansh. Ämbetsansvarskoraraitténs förslag berör i vissa speciella avseenden direkt också den miUtära sektorn.

Jag har med dessa få ord velat understryka betydelsen av att den i raotionen aktuahserade frågan om bestraffningsrätten raed det snaraste får en positiv lösning. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

Herr POLSTÄM (c):

Fru talraan! Jag skall fatta raig helt kort.

I fråga om arreststraffets avskaffande var jag personligen något avvaktande när det gällde bifall till den här propositionen, eftersom även jag var rädd för att ett avskaffande av arreststraffet skulle kunna leda till vad fru Kristensson bl. a. anförde här, näraligen en påtaglig ökning av antalet fängelsedomar vid miUtära brott. Det skulle i sin tur kunna leda rill en onödig belastning för våra domstolar. Även ur humanitär synpunkt skulle utvecklingen gå i motsatt riktning mot propositionens syften. Den dömde skulle också hamna i krirainalregistret, och den belastningen kunde sedan bU ganska besvärande i fraratiden.

För att raotverka en sådan utveckhng och en sådan tolkning av den nya lagen enades utskottet om följande skrivning: "Reformen får inte leda till någon påtaghg ökning av antalet fängelsedomar vid militära brott. En sådan utveckling skulle strida mot ett av reforraens huvudsyften, nämligen att åstadkomraa en huraanisering av den railitära rättsvården grundad på raoderna kriminalpohtiska överväganden. Fängelse bör sora departeraentschefen framhåller komma rill användning endast i undantagsfall."

Detta måste således innebära att fritidsstraff och disciplinbot i reaUteten bhr de straff som ersätter det nuvarande arreststraffet. Därraed har jag inte längre några större farhågor för att det skall bU ett ökat antal fängelsedoraar i fortsättningen när det gäller raiUtära brott. De brott sora i fortsättningen koramer att gå rill civil dorastol blir i praktiken alla de raiUtära brott sora redan i dag överläranas av raiUtära förbandschefer till åklagarrayndigheterna, som efter polisutredning åtalar vid tingsrätterna -såvida åklagaren inte avskriver målet. Detta gäller i första hand sådana brott som också fru Kristensson anger i sin reservation, exerapelvis tjänstefel, våldsbrott och grövre fall av rymning.

Att vi nu har anslutit oss tiU det här förslaget om arreststraffets avskaffande beror närraast på de motiveringar som tagits upp i raotionen 901. Jag tycker, fru talraan, att det inte är nödvändigt att läsa in de motiveringarna i kammarens protokoll, utan jag hänvisar tiU den här motionen och utgår ifrån att alla i karamaren har läst den.

Vi får hoppas att disciplinfrågorna klaras av befälet som - det utgår jag ifrån - är välutbildat och omdöraesgillt. Jag är nämligen också rädd, speciellt efter den debatt vi haft här, att man skall få den uppfattningen att vi underkänner det mUitära befäl som vi har i dag.

Som en Uten koraraentar till herr Strindbergs anförande skulle jag vilja

161

11 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

säga att ora det begås så allvarUga brott sora att någon slår ner befäl i berusat tillstånd, så förskyller de redan i dag fängelsestraff. Det blir ju en civil process av det redan sora bestäraraelserna varit hittills. Fru talman! Jag yrkar också bifall till utskottets heraställan.

Herr STRINDBERG (ra) kort genmäle:

Fru talman! Jag är helt införstådd med herr Polstam beträffande straffutraätningen för de brott som jag här skildrade - jag tog rill ganska krafrigt. Jag vet att de redan nu förmodligen skulle överlämnas till civil dorastol.

Men jag begärde egentligen ordet för att jag ville försäkra kararaarens ledaraöter och inte minst herr Polstam att när jag här har yrkat på arreststraffets bibehållande så har det definitivt inte varit någon form av underkännande av det befäl som vi i dag har inom vårt försvar. Jag har uteslutande sett detta som ett stöd for befälet när det gäller att upprätthålla disciplin och ordning inora förbanden.

162

Herr TORWALD (c):

Fru talman! Det är med största tvekan jag har begärt ordet, eftersora raotiven för de åtgärder man föreslår så lätt vantolkas. Men under ett flertal krig.sförbandsövningar har jag i rain befattning nödgats tillärapa miUtära disciplinbestämraelser, och det är från den utgångspunkten jag viU göra några komraentarer raed avseende på arreststraffets behandling i det här betänkandet. I övrigt tänker jag inte kommentera förslaget, utan jag tycker det finns anledning att tillstyrka det i alla övriga hänseenden.

När det gäller första tjänstgöringen för värnpUktiga tror jag inte att de nya bestämmelserna bUr till någon större nackdel eller bUr svåra att tillärapa. Men när det gäller krigsförbandsövningar, sora raan uppenbarUgen inte alls har beaktat i betänkandet, tycker jag att situationen är helt annorlunda. Där rör det sig alltså ora personer sora inkallats i regel 18 dagar, och det är nu tal ora 12 dagar och ännu kortare perioder. Det händer dess värre icke alltför sällan att några stycken infinner sig berusade. Men fylleri är väl inget problera, säger raånga - bestäraraelserna därvidlag är ju något som vi skall slopa. Det ligger eraellertid inte så till i ett krigsförband, därför att ett krigsförband skall enligt gällande bestäraraelser vara stridsberett inom första dygnet; ofta skall man avmarschera redan första dagens kväll. Den som då är berusad kan ju icke riraligen tillåtas att använda sitt vapen. Han kan heller icke, om han är bilförare, användas som sådan. Detta raedför att krigsförbandet icke blir funktionsdughgt i vissa fall.

Då säger någon att ora vederbörande nu har gjort sig skyldig till sådant här kan raan ju hemförlova honom. Men där har raan tydligen inte klart för sig att förseelsen som sådan redan är begången när han inställer sig. Det förhållandet att vederbörande hemförlovas nästa dag - det händer ibland — leder autoraatiskt till att ärendet går till civil dorastol. I de fall av detta slag sora jag haft har straffet i regel blivit fängelse, eftersom fylleri vid inställelse bedöms såsom svikande av försvarsplikt, dvs. tjänstefel. Det är alltså icke fylleriet som sådant som straffutmätningen vid civil domstol grundar sig på, utan det är förhållandet att vederbö-

rande på grund av fylleri icke kan fullgöra de arbetsuppgifter som han redan första dagen skall kunna fullgöra. Därför bedöms alltså detta så hårt vid civil domstol.

Jag hyser således den farhågan - och jag tror tyvärr den är välgrundad - att om möjUgheten till arreststraff slopas bUr man skyldig att rapportera förseelse av det här slaget till civil domstol. Man försöker ju alltid vid straffutraätning göra en så raild bedömning som möjUgt, och har man kunnat undvika att skicka ärendet till civil dorastol, så har raan hittills gjort det. Men om vederbörande hemförlovas har han ställts inför civil domstol och i regel ådömts fängelse.

Jag förstår att det förslag sora utskottet här tillstyrkt har huraanitära hänsyn sora bakgrund. Men jag är dess värre av den uppfattningen att det är en felsyn och att man riskerar att fler personer kommer att drabbas av fängelsestraff.

Fru talman! Därför att jag alltså delar fru Kristenssons farhågor i detta avseende kommer jag att rösta för hennes reservation.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

Herr SVANSTRÖM (c);

Fru talman! Jag hade egentligen inte för avsikt att delta i den här debatten; jag har raed intresse lyssnat på den. Men eftersora jag har ett förflutet i de här sararaanhangen och vid flera tUlfällen har raotionerat — tUlsammans med andra, nu avgångna riksdagsledamöter — om arreststraffets slopande skulle jag ändå vilja raarkera den tiUfredsstäUelse sora jag och de övriga motionärerna känner över att vi nu äntligen har kommU fram till ett stäUningstagande.

Det som gjort att jag vid flera tillfällen har verkat aktivt för ett slopande av arreststraffet är bl. a. det som herr Måbrink var inne på, nämligen det sätt på vilket arreststraffet utdöms. Jag förmodar att också utskottets ärade ordförande fru Kristensson känner rill att det är en väsentlig skiUnad raellan railitärt straffutdöraande och det civila domförfarande som i något fall - jag hoppas inte alltför många - kan bh aktuella i dessa sammanhang. Och Ukhet i behandhngen oavsett ora raan tjänstgör i det raiUtära eller arbetar i det civila näringslivet är enligt min mening ur strafflikhetssynpunkt att eftersträva. Jag tror också att vi där har korarait ett stycke på väg.

Vidare tror jag att raan har överdrivit riskerna för att discipUnsvårighe-terna skulle öka genora den omläggning som här föresläs och som jag hoppas att vi i största raöjUga enighet komraer att besluta om. I så fall underskattar man nog de nya synpunkter och tankegångar beträffande befälsföringen som väl alla moderna raiUtära befälspersoner är beredda att praktisera. Min egen erfarenhet är visserligen inte så stor att den sträcker sig till straff i den s. k. buren, raen sora värnpliktig har jag i raånga sararaanhang förstått att den bästa befälsföringen inte presteras av den sora hotar raed straff utan av den sora rejält och kararatUgt leder sin trupp. Det är en erfarenhet sora jag tror att många av de värnpliktiga har haft möjUgheter att göra, och det är sora sagt min personliga uppfattning.

Fru talraan! Med dessa ord ansluter jag mig till utskottsmajoritetens synpunkter och instäramer i yrkandet om bifall till utskottets Uemställan.

163

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Militära straff

Herr TAUBE (fp):

Fru talraan! Fru Kristensson sade att hon inte har någon personlig erfarenhet av hur det är att sitta i arresten. Det slog mig då att jag kanske skulle upplysa henne om det.

Det har nu gått lång tid sedan 1944, när jag gjorde min första repetitionsövning efter att ha genomgått Karlberg. Jag var furir på den tiden. En gång var jag då ute i staden Eksjö och drack kaffe, och rain klocka råkade stanna. Jag kora därför ungefär tolv minuter för sent till en larmövning, och det var givetvis raycket allvarUgt, eftersom det var krigstid. Straffet utmättes också till tio dagars arrest, dag och natt, noga räknat 864 000 sekunder — som jag aldrig kommer att glömma i hela mitt Uv!

Någon som helst hänsyn till att min klocka hade stannat togs inte, utan en barsk militär förklarade bara att sådan bhr domen. Jag var ung och oförståndig då och överklagade inte. Givetvis råder det helt andra militära förhållanden nu, det vill jag raed skärpa framhålla. Ett sådant straff som raitt skulle över huvud taget inte kunna utdöraas nu. Det var helt andra förhållanden då.

Med dessa ord vill jag säga till fru Kristensson att jag inte alls delar hennes uppfattning. Jag är så att säga fackman på området, eftersom jag har en helt annan erfarenhet än fru Kristensson, och jag kommer därför helhjärtat att stödja utskottet.

Herr STRINDBERG (ra):

Fru talman! Jag raåste säga att den erfarenhet sora herr Taube har efter att ha suttit i arrest ett så stort antal sekunder tycker jag är ett utomordentUgt belägg för att man i varje fall inte drabbas av psykiska defekter av sådant straff.

Överläggnmgen var härmed slutad.

Punkterna A och B

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten C

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Kristensson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller justitieutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 28 punkten C mora. 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifallit reservationen av fru Kristensson.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson  begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat.  Denna om-     Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. rru

röstning gav följande resultat;

Ja -   266

Nej -     37

Avstår         -    7

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna D - F

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§  3  Föredrogs

lagutskottets betänkande nr 23 i anledning av motioner angående införande i föräldrabalken av stadgande om förbud mot aga och

näringsutskottets betänkande nr 63 i anledning av motion om utvidgning av befogenheterna för revisorer i aktiebolag m. ra.

Karamaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 4 Expropriationslag m. m.

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 34 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:109 med förslag tUl expropriationslag m.m. järate motioner.

Kung. Maj:t hade i propositionen 1972:109, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 11 augusti 1972 och den 29 september 1972 samt av lagrådets protokoll den 28 september 1972, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1)    expropriationslag,

2)    lag om ändring i jordabalken,

3)    lag ora ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämraelser om elektriska anläggningar,

4)    lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

5)    lag om upphävande av lagen (1947:290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom,

6)    lag om ändring i civUförsvarslagen (1960:74),

7)    lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

8)    lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Genom propositionen läggs fram förslag till ny expropriationslag jämte förslag tUl vissa följdändringar i annan lagstiftning. Förslaget innebär ett fullföljande av den lagreform på expropriationsrättens område som inleddes raed de av riksdagen hösten 1971 beslutade ändringarna i den nuvarande lagen om expropriation.

165

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

166

I den föreslagna lagen ersätts den nuvarande lagens uppräkning av ändamål för vUka expropriation får ske av mera allmänt hållna bestämmelser. Vidgade möjligheter till expropriation föreslås för bl. a. miljöskydd, frUuftsliv och näringsverksamhet. I vissa hänseenden medför förslaget ökade expropriationsbefogenheter för landstingskomraun och korarauna.lförbund.

Förslaget innebär också en förstärkning av rättssäkerhetsgarantierna för enskUda. Sora en allmän förutsättning för att expropriationstUlstånd skaU få meddelas krävs i en uttrycklig lagregel i förslaget att hänsyn tas tUl vissa motstående intressen. ExpropriationstUlstånd skall sålunda inte meddelas ora ändaraålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller om olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Liksom hittills skall tillståndsfrågor i princip prövas av Kungl. Maj:t. I förslaget öppnas emellertid möjUghet för Kungl. Maj;t att i viss utsträckning överlämna beslutanderätten tUl underordnad myndighet, i första hand länsstyrelse.

Den som har fått tUlstånd tUl expropriation skall liksom hittills fullfölja saken vid fastighetsdomstol inom den tid som tillståndsmyndigheten har bestämt. Den bestämda tidsfristen skall liksom f. n. kunna förlängas. Med hänsyn till de olägenheter som kan uppstå framför allt för fastighetsägaren, om expropriationsfrågan hålls öppen under alltför lång tid, krävs emellertid enligt lagförslaget särskilda skäl för att förlängning skall få ske. Vidare skaU enligt förslaget tidsfristen kunna förkortas, om fastighetsägaren begär det och visar att hans olägenhet av att expropriationsfrågan hålls öppen avsevärt har ökat.

I ersättningshänseende föresläs att den år 1971 införda presumtions-regeln, som f. n. främst är tillämplig när koramun exproprierar för tätbebyggelse, skall tillämpas vid all expropriation.

Åtskilliga bestäraraelser sora rör domstolsförfarandet i expropriations-raål föreslås ändrade. En förkortning av handläggningstiden och begränsning av rättegångskostnaderna eftersträvas. I detta syfte föreslås bl. a. att fastighetsdomstolen regelmässigt skall besluta om vilken utredning som parterna enligt domstolens mening bör lägga fram. Förebringar sakägaren annan utredning, riskerar han att själv få stå för kostnaden.

Enligt förslaget skaU fastighetsägaren och annan sakägare kunna få ersättning inte bara för sina rättegångskostnader vid dorastolen utan också för kostnader i tUlståndsärendet och i ärendet om fördelning av expropriationsersättning."

1 detta sammanhang hade behandlats raotionerna

1972:1761 av herr Karl Bengtsson i Varberg m. fl. (fp, c, m) vari hemstäUts att riksdagen för sin del skulle anta det vid propositionen fogade förslaget till expropriationslag raed följande ändringar

1.    att 4 kap. 3 § utgick,

2.    att tidpunkten mellan expropriationstillståndet och dagen för anhängiggörandet av talan inför domstol skulle vara högst ett år,

3.    att förslaget ora mskränkningar i rätten för enskild person att få ersättning för processkostnader, sora inte följde av domstols utredningsbeslut, skulle avslås.

1.    att tomrättsupplåtelse som självständig expropriationsgrund skuUe avslås,

2.    att expropriationsrätt över bebyggda fastigUeter skulle begränsas till fall då en planändring var nära förestående,

3.    att expropriation inte fick äga rum utan föregående förhandlingar om frivillig uppgörelse och ej heller mot markägare som var villiga att utföra bebyggelser på skäUga vUlkor enligt kommunala bebyggelseplaner,

4.    att på Uka vUlkor statlig raark skulle kunna bli föremål för expropriation.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

1972:1762 av herr Bohraan m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen för sin del skulle besluta

1.      beträffande expropriationsgrunderna

a)    att tvångsköp (expropriation) av bebyggda fastigheter endast fick ske i nära anslutning till fysiska planeringsåtgärder för angelägen samhällsombyggnad,

b)    att egnahemsfastigheter bara fick tas i anspråk när detta var oundgängligen nödvändigt för att genomföra angelägen samhällsombyggnad enligt fastställda planer,

c)    att expropriation ej skulle förekomraa mot den, sora var villig att medverka till utveckling av bebyggelse på skäliga villkor,

d) att förslaget om värdestegringsexpropriation i 2 kap. 11 § skulle
avslås,

e) att expropriation vid befarad grov vanvård endast skulle få ske om
uppenbar risk därför förelåg,

2.      beträffande expropriationsvärderingen

att förslaget om användning av upp till 10 till 15 år garala fastighetsvärden vid betalning av exproprierad egendom (4 kap. 3 §) skulle avslås

3.      beträffande uppskov med betalning vid expropriation

att praxis med långvariga expropriationstUlstånd helt avskaffades och att regler infördes om rätt för enskilda att kräva betalning inför domstol senast ett är från beslutet om expropriation,

4.      beträffande den enskildes skydd vid rättegången

att nuvarande regler om den enskUdes skydd vid rättegång bibehölls och att förslaget om utredningsbeslut och begränsning av möjligheterna att få rättegångskostnaderna ersatta skulle avslås,

5.      beträffande övergångsbestämmelser

a)    att redan medgivna expropriationstUlstånd begränsades enligt den av motionärerna föreslagna lagstiftningens regler,

b)    att befogenheterna till expropriation av bebyggelsefastigheter reglerades enligt de av raotionärerna föreslagna reglerna även då det gäUde redan anhängiga ansökningar,

c)    att varje verkan av reglerna i 1971 års lag om tillämpning av gamla fastighetsvärden undanröjdes.

1972:1763 av herr Claeson m. fl, (vpk) vari hemställts att riksdagen i anledning av propositionen 1972:109 skulle besluta att övergångsbestämraelserna till förslaget till expropriationslag punkten 13 sista raeningen

167

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

skulle erhålla följande ändrade lydelse: "Bestämmelserna i 4 kap. 3 § gäller ej värdeökning sora inträffat före utgången av deceraber 1959.",

1972:1765 av herr Grebäck m. fl. (c) vari hemställts

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:109 beslutade

1.    att expropriation borde kunna ske också av mark eller särskild rätt sora tillhörde staten,

2.    att tomträttsexpropriation inte borde utgöra självständig expropriationsgrund,

3.    att uttala att fastighetsdomstolens aktiva processledning inte borde innebära ett försämrat rättsläge för sakägaren,

4.    att införa en yttersta gräns om tre år för möjligheterna att hålla expropriationen öppen i enUghet med vad som anförts i motionen.

1972:1766 av herr Helén ra. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle vidta de ändringar i propositionens förslag rill expropriationslag sora föranleddes av följande yrkanden

1.    att i 2 kap. 12 § första stycket tillägg gjordes: "Expropriation av småhusfastigheter som används som egnahem eller fritidsbostäder får endast ske när detta framstår som oundgängligt från samhällsbyggnadssynpunkt",

2.    att i 2 kap. 1 § första stycket skulle erhåUa den ändrade lydelse, i motionen angivits, innebärande att tomrättsexpropriation inte skulle utgöra en självständig expropriationsgrund,

3.    att regler om återlösen av samma innehåll som i §§ 68—70 i nu gällande expropriationslag skulle intagas i den föreslagna expropriationslagen,

4.    att 3 kap. 6 § första stycket skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande dels att beslut ora expropriationstUlstånd skulle innehålla bestämmelse om att talan skulle väckas vid domstol inom ett år, dels att en maximigräns om fyra år skulle införas för de långvariga expropriationstUlstånden, vilken gräns skulle vUlkoras av att fastighetsägaren bestred förlängning av tidsfristen,

5.    att 4 kap. 3 § första stycket skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att presumtionsregeln ändrades så att bevisbördan lades på den exproprierande,

6.    att 5 kap. 12 § andra stycket skulle erhåUa av motionärerna angiven lydelse, innebärande att utredningsbeslut skulle meddelas endast när domstolen fann detta påkaUat samt

1972:1767 av herr Hyltander m. fl. (fp, m) vari hemstäUts att övergångsbestämmelserna utformades så, att enligt äldre rätt medgivna expropriationstiUstånd skuUe omprövas.

168

Utskottet hemställde

1. beträffande expropriation av kronojord att riksdagen raed avslag å raotionerna 1972:1761 yrkandet 7 och 1972:1765 yrkandet 1 skulle anta 1 kap. 1 § i det vid propositionen 1972:109 fogade förslaget tUl expropriationslag.

2.    beträffande principerna för expropriation för tätbebyggelseändamål (huvudregeln) att rUcsdagen med avslag å motionerna 1972:1761 yrkandet 5 och 1972:1762 yrkandet 1 a, båda såvitt nu var i fråga, godkände vad utskottet anfört i denna del,

3.    beträffande tomträttsexpropriation att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1761 yrkandet 4, 1972:1765 yrkandet 2 och 1972:1766 yrkandet 2, samtliga såvitt nu var i fråga, godkände vad utskottet anfört i denna del,

4.    beträffande expropriation för tätbebyggelseändaraål att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1761 yrkandena 4 och 5, 1972:1762 yrkandet 1 a, 1972:1765 yrkandet 2 och 1972:1766 yrkandet 2, samtUga såvitt nu var i fråga, skulle anta 2 kap. 1 § i förslaget till expropriationslag,

5.    beträffande expropriation av vanvårdad egendom att riksdagen raed avslag å raotionen 1972:1762 yrkandet 1 e skulle anta 2 kap. 7 § i förslaget tUl expropriationslag,

6.    beträffande värdestegringsexpropriation att riksdagen med avslag å motionen 1972:1762 yrkandet 1 d skuUe anta 2 kap. 11 § i förslaget till expropriationslag,

7.    beträffande förutsättningarna för expropriation av småhus att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1762 yrkandet 1 b och 1972:1766 yrkandet 1 skuUe anta 2 kap. 12 § första stycket i förslaget till expropriationslag,

8.    beträffande markägares erbjudna medverkan att riksdagen skulle avslå motionerna 1972:1761 yrkandet 6 och 1972:1762 yrkandet 1 c,

9.    beträffande återlösen av exproprierad egendom att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1766 yrkandet 3,

10.    beträffande expropriationstUlstånds giltighet att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1761 yrkandet 2, 1972:1762 yrkandet 3, 1972:1765 yrkandet 4 och 1972:1766 yrkandet 4 skulle anta 3 kap. 6 § i förslaget tiU expropriationslag,

11.    beträffande grunderna för beräkning av expropriationsersättning (presumtionsregeln) att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1761 yrkandet 1 och 1972:1762 yrkandet 2 godkände vad utskottet i denna del anfört,

12.    beträffande byggnadslovs inverkan på presumtionsregeln att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1764,

13.    beträffande presumtionsregelns innehåll att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1763 och 1972:1766 yrkandet 5 skulle anta 4 kap. 3 § i förslaget till expropriationslag,

14.    beträffande processledning att riksdagen med avslag å motionerna 1972:1762 yrkandet 4, såvitt nu var i fråga, 1972:1765 yrkandet 3 och 1972:1766 yrkandet 6 skulle anta 5 kap. 12 § andra stycket i förslaget tUl expropriationslag,

15.    beträffande rättegångskostnader att riksdagen raed avslag å motionerna 1972:1761 yrkandet 3 och 1972:1762 yrkandet 4, såvitt nu var i fråga, skulle anta 7 kap. 1 § andra stycket till förslaget till expropriationslag,

16.    beträffande äldre bestämmelsers rillämpning på anhängiga ären-

Nrl43

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

169

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

den ora expropriationstUlstånd att riksdagen med avslag å raotionerna 1972:1762 yrkandet 5 a och 1972:1767 skulle anta punkten 11 i övergångsbestäraraelserna tUl förslaget till expropriationslag,

17.    beträffande övergångsbestämmelserna i övrigt att riksdagen med avslag å motionen 1972:1762 yrkandena 5 b och c skulle anta dessa,

18.    beträffande förslaget tUl expropriationslag i vad det ej omfattades av herastiillan ovan under 1,4—7, 10 och 13-17 att riksdagen skulle anta förslaget,

19.    beträffande övriga lagförslag, sorn fogats tUl propositionen, att riksdagen skulle anta dessa.

Reservationer hade avgivits

1.                               beträffande expropriation av kronojord av herr Grebäck (c), fröken
Ljungberg (ra), herr Andersson i Knäred (c), fru Olsson i Hölö (c) och
herr Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 1 bort herastäUa,

att riksdagen — raed förklaring att det tUl propositionen 1972:109 fogade förslaget till expropriationslag inte kunnat i oförändrat skick antas - rned bifaU till motionerna 1972:1761 yrkandet 7 och 1972:1765 yrkandet 1 för sin del skulle anta I kap. 1 § i förslaget med av reservanterna föreslagen lydelse,

2.                               beträffande principerna för expropriation för tätbebyggelseända
mål (huvudregeln) av fröken Ljungberg (ra) och herr Adolfsson (m), som
ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall till motionerna 1972:1761 yrkandet 5 och 1972:1762 yrkandet 1 a, båda såvitt nu var i fråga, godkände vad reservanterna anfört i denna del,

3.                               beträffande tomträttsexpropriation av herrar Grebäck (c) och Tobé
(fp), fröken Ljungberg (ra), herrar Andersson i Knäred (c) och Ullsten
(fp), fru Olsson i Hölö (c) samt herr Adolfsson (m), som ansett att
utskottet under 3 bort herastäUa,

att riksdagen raed bifaU till raotionerna 1972:1761 yrkandet 4, 1972:1765 yrkandet 2 och 1972:1766 yrkandet 2, samtliga såvitt nu var i fråga, godkände vad reservanterna anfört i denna del,

4.                               beträffande expropriation för tätbebyggelseändamål av herrar
Grebäck (c) och Tobé (fp), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i
Knäred (c). Ullsten (fp), fru Olsson i Hölö (c) särat herr Adolfsson (m)
som - under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 3 — ansett
att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del med bifall till motionerna 1972:1761 yrkandena 4 och 5, 1972:1762 yrkandet I a, 1972:1765 yrkandet 2 och 1972:1766 yrkandet 2, samtUga såvitt nu var i fråga, skuUe anta 2 kap. I § i förslaget till expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse.

170

5. beträffande    expropriation   av   vanvårdad   egendom   av   fröken

Ljungberg (m) och herr Adolfsson (ra), sora ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen - raed förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - med bifaU till motionen 1972:1762 yrkandet 1 e för sin del skulle anta 2 kap. 7 § i förslaget med av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

6.  beträffande värdestegringsexpropriation av fröken Ljungberg (ra)
och herr Adolfsson (m), som ansett att utskottet imder 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1972:1762 yrkandet 1 d för sin del beslutade

a.      att ej anta 2 kap. 11 § i förslaget tUl expropriationslag,

b.      att efterföljande paragraf oranurarerades raed hänsyn härtill,

7.  beträffande förutsättningar för expropriation av småhus av herr
Tobé (fp), fröken Ljungberg (m) samt herrar Ullsten (fp) och Adolfsson
(ra), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas — för sin del med bifall tUl raotionerna 1972:1762 yrkandet 1 b och 1972:1766 yrkandet I skulle anta 2 kap. 12 § första stycket i förslaget till expropriationslag raed av reservanterna föreslagen lydelse,

8.  beträffande raarkägares erbjudna raedverkan av fröken Ljungberg
(ra) och herr Adolfsson (ra), som ansett att utskottet under 8 bort
hemstäUa,

att rUcsdagen med bifall tUl motionerna 1972:1761 yrkandet 6 och 1972:1762 yrkandet 1 c hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om förslag till koraplettering av förslaget tiU expropriationslag i enlighet raed vad reservanterna anfört,

9.      beträffande expropriationstUlstånds giltighet

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp) samt fru Olsson i Hölö (c), som ansett att utskottet under 10 bort hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas — för sin del dels raed avslag å raotionerna 1972:1761 yrkandet 2 och 1972:1762 yrkandet 3, dels med bifall tiU motionen 1972:1766 yrkandet 4 och i anledning av motionen 1972:1765 yrkandet 4 skuUe anta 3 kap. 6 § i förslaget tUl expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse.

b. av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 10 bort hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del raed avslag på motionerna 1972:1765 yrkandet 4 och 1972:1766 yrkandet 4 samt raed bifaU tiU motionerna 1972:1761 yrkandet 2 och 1972:1762 yrkandet 3 skulle anta 3 kap. 6 § i förslaget till expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse.

171

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. rru

10. beträffande grunderna för beräkning av expropriationsersättning
(presumtionsregeln) av fröken Ljungberg (m) och herr Adolfsson (m),
som ansett att utskottet under 11 bort heraställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionerna 1972:1761 yrkandet 1 och 1972:1762 yrkandet 2 godkände vad reservanterna anfört,

11.     beträffande presumtionsregelns innehåU

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och
Ullsten (fp) samt fru Olsson i Hölö (c), som ansett att utskottet under 13
bort hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del med avslag å motionen 1972:1763 och med bifaU tiU motionen 1972:1766 yrkandet 5 skulle anta 4 kap. 3 § i förslaget till expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse,

I

b. av herr Claeson (vpk), som ansett att utskottet under 13 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1763 samt raed avslag på raotionen 1972:1766 yrkandet 5 skuUe

a.     anta 4 kap. 3 § i förslaget tUl expropriationslag,

b. hos Kungl. Maj:t hemstäUa att vid 1973 års vårriksdag lades fram
förslag tiU ändring av presumtionsregeln i enlighet med vad reservanten
anfört,

12.     beträffande processledning

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och Ullsten (fp) samt fm Olsson i Hölö, som ansett att utskottet under 14 bort hemställa,

att riksdagen skulle

a.  för sin del — med förklaring att propositionen i denna del inte
kunnat oförändrad godtas - med avslag å motionen 1972:1762 yrkandet
4, såvitt nu var i fråga, och med bifaU rill motionen 1972:1766 yrkandet
6 anta 5 kap. 12 § andra stycket i förslaget tiU expropriationslag med av
reservanterna föreslagen lydelse,

b.  med bifaU tiU motionen 1972:1765 yrkandet 3 ge Kungl. Maj:t tiU
känna vad reservanterna anfört beträffande fastighetsdorastolens pro
cessledning,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 14 bort hemstäUa,

a.  att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte
kunnat godtas - för sin del med avslag å motionen 1972:1766 yrkandet
6 och raed bifaU tiU motionen 1972:1762 yrkandet 4, såvitt nu var i
fråga, beslutade att ej anta 5 kap. 12 § andra stycket i förslaget till
expropriationslag,

b.  att motionen 1972:1765 yrkandet 3 inte föranledde någon
riksdagens åtgärd.

172

13. beträffande rättegångskostnader av herrar Wennerfors (m) och

Adolfsson (ra), sora ansett att utskottet under 15 bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat godtas - för sin del med bifall tUl motionerna 1972:1761 yrkandet 3 och 1972:1762 yrkandet 4, såvitt nu var i fråga, beslutade att ej anta 7 kap. 1 § andra stycket i förslaget tUl expropriationslag,

14. beträffande äldre bestämmelsers tillämpning på anhängiga ärenden om expropriationstiUstånd

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Andersson i Knäred (c) och
Ullsten (fp) samt fru Olsson i Hölö (c), sora ansett att utskottet under 16
bort hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del raed avslag å raotionen 1972:1762 yrkandet 5 a och med bifaU tiU motionen 1972:1767 skulle anta punkten 11 i övergångsbestäraraelserna i förslaget tUl expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse,

b. av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) sora - under
förutsättning av bifaU tUl reservationen 9 b - ansett att utskottet under
16 bort herastäUa,

att riksdagen — raed förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - för sin del med avslag å motionen 1972:1767 och med bifaU tUl motionen 1972:1762 yrkandet 5 a skulle anta punkten 11 i övergångsbestämmelserna i förslaget till expropriationslag med av reservanterna föreslagen lydelse.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

15. beträffande övergångsbestämraelserna i övrigt i förslaget till expropriationslag av herrar Wennerfors (ra) och Adolfsson (m), som — under fömtsättning av bifaU tUl reservationerna 4, 6 och 10 - ansett att utskottet under 17 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till raotionen 1972:1762 yrkandena 5 b och c skulle

a.     för sin del anta övergångsbestäraraelserna,

b. hos Kungl. Maj:t anhålla ora förslag till komplettering av dessa i
enUghet med vad reservanterna anfört.

Herr GREBÄCK (c):

Fru talman! Jag vill börja med att påminna ora den långa och inträngande debatt vi förra hösten förde här i kararaaren i anledning av propositionen ora ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen och civUutskottets betänkande i anslutning härtUl. Det finns därför enligt min mening knappast någon anledning att på nytt upprepa argumenteringen från den debatten nu. Jag kommer därför i det följande i huvudsak att uppehålla mig vid de viktigare nyheterna i det nya förslaget.

CivUutskottets betänkande nr 34 behandlar regeringens förslag tUl ny expropriationslag jämte de ändringar i annan lagstiftning sora blir en nödvändig följd av förslaget. Den lagreform, som inleddes och beslutades av höstriksdagen 1971 och som innebar ändringar i den nuvarande lagen ora   expropriation,   fullföljs  nu   i   vad   gäller   åsterstående   avsnitt  av

173

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

174

expropriationslagstiftningen.

Sora framgår av propositionen ersätts i den föreslagna lagen den nuvarande lagens uppräkning av ändamål, för vilka expropriation får ske, av mera allmänt hållna bestämraelser. Vidgade möjligheter tUl expropriation föreslås för bl. a. raUjöskydd, frUuftsliv och näringsverksamhet.

I vissa hänseenden medför förslaget ökade befogenheter tUl expropriation för landstingskommun och kommunala förbund. Med tanke på den allmänna samhällsutveckUngen och de krav i fråga om mUjöskydd, frUuftsliv och näringslivets utveckling som är och i ännu högre grad kan väntas bli en följd av den komplicerade värld sarahället måste anpassas tUl, måste enligt min mening en sådan utvidgning godtas.

Enligt statsrådet Lidboms uppfattning innebär förslaget också en förstärkning av rättssäkerhetsgarantierna för enskUda. Motiveringen tUl detta påstående anges vara att för att expropriationstUlstånd skall få meddelas krävs en uttryckUg lagregel att hänsyn tas tUl vissa motstående intressen. ExpropriationstUlstånd skall sålunda inte få meddelas om olägenheterna av expropriationen från aUmän och enskUd synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Jag tror att det är klokt att först avvakta hur den nya lagstiftningen kommer att fungera i praktUcen innan man godtar statsrådets försäkring om att rättssäkerheten för den enskilde förstärks om förslaget går igenora.

En annan nyhet i förslaget sora kan förtjäna påpekas är att den år 1971 införda presumtionsregeln som för närvarande är tUlämpad vid expropriation i tätbebyggelsefaU skall tUlämpas vid all expropriation.

Vid förra höstens behandUng i civUutskottet av propositionen om ändringar i expropriationslagstiftningen reserverade sig center- och folkpartirsprensentanterna mot presumtionsregelns införande i lagstiftningen. Några erfarenheter av hur regeln fungerar i praktiken föreligger ännu icke. Men den har raed sin föreslagna utvidgade tUlärapning blivit föremål för granskning av ett stort antal remissrayndigheter och därvid tUl övervägande del tillstyrkts eller läranats utan erinran. Om presumtionsregeln över huvud taget skall godtas är det, sora också utskottet frarahåller, en avgjord fördel att ersättningsreglerna vid tvångsinlösen blir enhetliga och inte beroende av för vUket ändaraål expropriation eller inlösen sker. EnUgt förslaget komraer därför även vid inlösen enligt naturvårdslagen och byggnadslagen presumtionsregeln att bli fullt tUl-läraplig .v dessa skäl har vi i år icke på denna punkt fullföljt vår reservation från förra hösten. Vi koramer i stället att raed uppraärksarahet följa hur presurationsregeln tillärapas och fungerar i praktiken.

Men redan nu har vi kommit tUl den uppfattningen att vid en utvidgning av regelns tUlärapning måste själva regeln formuleras om. Enligt vår mening föreligger stora svårigheter när det gäller värdering av t. ex. byggnader att utreda ingångsvärden, som kan ligga mer än 15 år tUlbaka i tiden. Ora presumtionsregeln enligt förslaget utvidgas att tiUämpas vid all expropriation, föreslår vi reservanter i avsikt att rainska svårigheterna för den part som är föremål för expropriation att bevisbördan kastas om och i stället läggs på den exproprierande.

ÅtskUUga bestämraelser sora rör dorastolsförfarandet i expropriations-mål föreslås ändrade. Sålunda hoppas föredragande statsrådet att dessa

ändringar skall leda tUl en förkortning av handläggningstiden och en begränsning av rättegångskostnaderna. I detta syfte föreslås bl. a. att fastighetsdomstolen skaU besluta om vUken utredning parterna lämpligen bör lägga fram. Lägger sakägaren fram annan utredning riskerar han att själv få betala fiolerna.

Vid remissbehandlingen mötte förslaget om utredningsbeslut stark kritUc framför aUt från domstolarnas sida. Lagrådet tUlstyrkte dock förslaget, och med tanke på det önskvärda i att rättegångskostnad och tidsåtgång kan nedbringas anser vi reservanter att institutets utrednings-beslut får prövas. Men vi vUl också understryka att det ur rättsäkerhetssynpunkt är viktigt att beslutet föregås av ingående diskussioner och förhandlingar med berörda parter. En aktiv processledning får inte innebära att sakägarnas rättsläge försämras.

Fru talman! Detta var i all korthet några ord om de viktigaste nyheterna i det nya förslaget tUl expropriationslag och därav föranledda reservationer där mitt namn förekommer. Vad beträffar tomträttsexpropriation skall jag inte nu på nytt upprepa argumentationen från förra höstens utförliga debatt på denna punkt utan nöjer mig med att yrka bifaU tUl reservationen 3. De ytterligare reservationer under vUka mitt namn förekommer och som jag icke berört i mitt anförande kommer att behandlas av andra talare.

Innan jag avslutar mitt anförande vUl jag i likhet med vad vi också gör i centermotionen 1765 framhålla värdet i att denna översyn av expropriationslagstiftningen blivit gjord. Samhällsplaneringen befinner sig för närvarande i ett expansivt stadium. Den fysiska riksplaneringen innebär att samhällets raöjligheter att tUlförsäkra sig mark för olika ändamål raåste säkerställas, men naturligtvis under förutsättning att den enskilde sakägarens berättigade intressen tUlgodoses.

Bestämmelser om tvångsinlösen finns för närvarande spridda på ett stort antal olika lagar förutom expropriationslagen. Detta härlett tUl att reglerna varit svåröverskådliga. Vi delar således föredragande statsråds bedömning i vad avser behovet av en ny expropriationslag. Vi finner det också vara raotiverat att inte nu vidta några genomgripande förändringar beträffande områden som för närvarande är föremål för omfattande utredningsarbete.

Även om en del av innehållet i förslaget tUl ny expropriationslag fått en utformning som vi inte finner tUl alla delar tUIfredsställande, finns det trots allt anledning att instämraa i lagrådets uppfattning att genom förslaget den föreliggande lagstiftningsuppgiften lösts på ett förtjänstfullt sätt.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall tUl alla reservationer i civUutskottets betänkande nr 34 där mitt namn återfinns och i övrigt tUl utskottets hemställan.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag rru m.

HerrTOBE(fp):

Fru talman! Förra året hade vi en ingående diskussion om ändringar! den gamla expropriationslagen, som förnyats och förändrats många gånger. Det var huvudsakligen materiella frågor som behandlades. Vi invände redan dä från vårt håll att en förnyelse av expropriationslagstift-

175

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

176

ningen var förberedd till årets riksdag, varför man borde ha skjutit på alltsamraans och tagit upp hela ärendet på en gång. Mot detta invändes att det bara var processuella regler som skulle fatställas i år och att man därför kunde besluta om det materiella innehållet redan förra året.

Nu behandlar den här propositionen en del materiella regler, bl. a. beträffande presumtionsregelns utvidgning och en del annat också. Vi tycker nog fortfarande att raan borde ha slagit ihop ärendena till en behandling och vi hade helst sett att denna hade kunnat komma under vårriksdagen. När utskottet emellertid nu har fått denna proposition under höstriksdagen, samtidigt som utskottet haft att behandla riksplaneringen, har det varit mycket svårt att hinna sakbehandla ärendet — det måste statsrådet förstå. Kanhända fraragår det också att behandhngen inte har varit så noggrann sora man borde ha kunnat vänta sig när det gäller en så viktig lagproposition.

Den presurationsregel som jag nämnde är kanske i sak inte så omfattande, raen den innebär den kanske största och viktigaste principiella ändringen i lagen. Det fanns ohka åsikter på denna punkt; förra året sades det att bara koraraunema skulle få tillämpa denna regel och endast vid expropriation för tätbebyggelse. Sedan föreslogs regeln utvidgad i den lagstiftningsproraemoria som kom från departementet, i mars. Där hette det att den bör kunna användas vid expropriation för stat och kommuner. Nu gäller den all expropriation. Jag har ingen invändning mot denna vidgade tillämpning — den betyder inte särskilt mycket — till all expropriation, eftersom regeln ändå finns, men logiskt sett kan raan inte hålla ihop det hela. Avsikten raed presumtionsregeln har ju sagts vara att man skall korama till rätta med den oförtjänta markvärdesstegringen, och det är huvudsakligen kommunerna som har åstadkommit att värdet på marken stiger. Man talar om det aUmänna, men raan menar kommunen. I en del remissuttalanden har t. o. ra. ifrågasatts, om staten skulle kunna använda sig av presumtionsregeln, eftersom staten inte har gjort någonting för att man har fått högre markvärde i en viss kommun. Enligt dei: nu framlagda lagförslaget skall även en enskild person kunna tillgodogöra sig presumtionsregeln för att sUppa betala s. k. oförtjänt markvärdesstegring. Logiskt sett hänger detta resonemang inte riktigt ihop, men det raå vara hänt; det kanske inte är så raånga gånger raan har att göra med den saken.

Vi talade förra året ganska raycket om rättssäkerhet, men statsrådet slog ifrån sig flera gånger och sade att vad vi kallade rättssäkerhet inte var det - han ansåg att vi hade en befängd uppfattning om vad sora var rätt. Den här gången har statsrådet i alla fall sagt ganska mycket om just rättssäkerhet, och det tycker jag är bra. Det har också tagits in regler i lagstiftningen som innebär en förstärkning av rättssäkerheten: hänsyn skall tas till motstående intressen, man får vidare inte expropriera om ändamålet kan tillgodoses på annat sätt, och möjUghet till frivilUg uppgörelse skall prövas — det senare står visserUgen inte i själva lagtexten, men det står på flera ställen i motiven. Det utvidgade användandet av presumtionsregeln har inte heller tillbakasyftande verkan.

När jag först fick se själva uppläggningen av lagen, undrade jag litet hur den var upprättad. Man hade tidigare den här katalogen i 1 § med

olika expropriationsändamål. Man kunde lägga till en punkt då och då. Ibland kanske man gjorde det i litet väl hastig takt. Jag vet inte hur många punkter det blev till slut, men i varje fall var det omkring ett tjugotal.

Nu gör man ett särskilt kapitel och har en paragraf för varje ändaraål. Man har då fått lov att hålla dessa regler raycket allmänt. Detta har man gjort för att slippa göra förändringar i lagen. Skulle det komma upp ett nytt ändamål, kan man göra en del tillägg utan att bryta hela paragrafordningen. Vårt samhälle är ju inte statiskt, och skall den här lagen räcka lika länge som den gamla från 1917 lär det bU en del tillägg. Men de paragrafer sora redan står där är raycket aUraänt hållna. Som exempel kan man ta grov vanvård av fasrigheten. Jag föreställer mig att de regler sora nu gäller jordbruksfastighet och de särskilda regler sora gäller vanvårdad fastighet - numera är de hopslagna och gäller alla fastigheter — är utfärdade därför att man vill disponera det hela så att man kan göra en allraän saramanfattning och hoppas att detta skall ordnas i samband med tillståndsgivningen.

Jag vill understryka att tillståndsniyndigheterna, sora numera inte bara är Kungl. Maj:t utan även annan rayndighet — främst länsstyrelsen — här får ett raycket större ansvar än tidigare. De raåste alltså bedöma dessa ändamål på ett annat sätt än efter de mer preciserade regler sora fanns i den garala lagen. Man är särskilt intresserad av hur reglerna skall tillämpas när raan vill expropriera för näringsverksamhet. Här kan en enskild för att idka näring få rätt att expropriera konkurrent tillhörig mark raen mark som denne inte har tillfälle att just nu ställa i ordning för sin näringsverksamhet. Det kan alltså bli mycket känsliga frågor sora skall avgöras där. En expropriation raeddelas alltså för en viss person. Det gäller visserligen ett ändamål, men denne person kan sedan expropriationen är gjord överlåta den rill en annan person som raan kanske är mera tveksara om trots att det finns vissa korrektiv för att inte använda marken för annat ändamål. Det kanske inte är avsikten här, men det kan vara en annan person eller ett annat företag sora raan annars inte på samma sätt skulle ha kunnat ge tillstånd.

Jag skulle vilja beröra några av de reservationer jag undertecknat. Jag börjar då med reservationen ora toraträtten. Med stor förvåning konstaterar man att det fortfarande släpas efter med en regel sora är helt befängd. Den togs raed förra gången, och raan försökte då försvara den. Det enda raan nu gjort är att i forrauleringen byta ut ordet eljest mot annars. Regeln är eljest densamraa sora förut.

Det finns knappast några inskränkningar i koraraunens rätt att expropriera raark. Varför skall raan då lura in kommunerna i att expropriera för tomträtt? Anständigtvis måste en koraraun då upplåta raarken raed tomträtt. Man kanske inte gör detta förrän om 10, 15, 20 år. Det är kanske helt andra förhållanden sora råder, raen har man exproprierat för att upplåta den med tomträtt, raåste raan göra det. Det kanske inte alls ligger i linje raed den raarkpolitik man då har. Det är alldeles onödigt för kommunerna att ha denna rätt, och varför skall man envisas raed att ta upp den sora en särskild expropriationsgrund. Den är alldeles onödig. Det finns inte någon som helst partipolitisk mening i att

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

Ill

12 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag rru m.

178

ha den heller, utan det är väl något slags prestigetänkande. Eftersom man en gång försvarat saken går det inte att rubba på den, vilket jag tycker är beklagligt.

Reservationen 7 rör ett förslag från vår sida att inskränka möjUgheten att expropriera fastigheter för egnahem. Vi har velat begränsa möjligheten så att expropriation endast får ske när det framstår som oundgängligt från sarahällsbyggnadssynpunkt att använda marken. Vi har gjort detta kanske delvis inspirerade av förra årets proposition, som när det gällde presuraptionsregeln tog in en bestäraraelse ora att man vid beräkning av ersättning beträffande egnahemsfastigheter skall se till att vederbörande kompenseras så att Uan kan skaffa sig en ny motsvarande bostad. Det blev ganska raycket diskussion ora den saken då. Det visade sig också att omedelbart efter det att lagen trätt i kraft var det några kommuner som begärde expropriationstiUstånd för ganska stora områden med egnahemsbebyggelse. Det är alltså inte utan anledning som vi stryker under här att man skall vara försiktig med sådan raark. Statsrådet har själv sagt att man bör undvika att ta sådan mark i anspråk. Vi vill ytterUgare understryka det och föreslår att det skall komraa raed också i lagen.

I folkpartiets partiraotion om expropriationslagen hade vi även tagit upp att bestämmelsen om återlösen av exproprierad fastighet borde finnas kvar. Efter de diskussioner som förts i utskottet har vi inte fört saken vidare i en reservation, sedan vi har studerat närmare hur det ligger rill. Det finns en del korrektiv mot missbruk här. Det är väl i huvudsak när enskild exproprierar som det är viktigt. När en kommun vUl ha mark till tätbebyggelse, kan komraunen säga att raarken Ugger inom ett influensområde för oraedelbar eller senare tätbebyggelse, ocU när staten gör det är det också ganska klart, men det finns alltså vissa risker beträffande expropriation för enskilt ändaraål för näringsverksamhet. Någon av reraissmyndigheterna har också sagt att när detta införs skulle det kanske vara bra att ha återlösningsmöjUgheten kvar. Det kunde väl också hända att i så fall frivilUga uppgörelser lättare nås än nu.

Vi har alltså avstått från att reservera oss raen vill påpeka att det inte är utan vidare raan tar bort en sådan regel. Även ora den inte används, har den kanske påverkat raöjligheten att återlösa sådan mark som inte kommer till användning för det ändaraål den är exproprierad för.

Sedan koraraer jag till reservationen 9, sora handlar om giltigheten av expropriationstiUstånd.

Där har faktiskt statsrådet ansträngt sig - eller det kanske gått utan ansträngning, vad vet jag - att skriva ganska raycket om att det är olämpligt - jag ville hellre använda ordet otillständigt - med långa expropriationstiUstånd. Här i Stockholm och på en del andra ställen har man i några fall gått över 20 år. Man har aUtså fått en kort första frist på ett år, och den har sedan utökats. Några tillstånd vi har fått reda på är förlängda till 1979, och det är ju en ganska lång tid.

På denna punkt har utskottet skrivit "såsom utskottet tolkat motionsyrkandet"; och utskottet har tolkat alldeles rätt att vi menar fyra år — ett år för expropriationstiUstånd och sedan tre års förlängning. Detta har vi alltså föreslagit i vår reservation.

Sådana här regler är inte vattentäta. Sora det står i propositionen kan

raan, när tillståndet gått ut, söka på nytt. Då är det sagt att det skall vara särskilda skäl. Det hade kanske varit bättre om det hade stått synnerliga skäl, så att man fått en ännu hårdare prövning, men det torde i alla fall gå att få förnyat expropriationstiUstånd, och därför har kanske sådana regler inte annat än uppfostrande verkan. De kan vara värdefulla i alla fall.

Det är ju inte särskilt tillfredsställande att raan nu inte har stöd i lag för de förlängningar som man begär. VisserUgen strider de inte heller mot lag, eftersom orarådet är helt oreglerat, trots att det är synnerhgen viktigt och har uppraärksararaats raycket när raan diskuterat expropriationsför-hållanden. Man har fäst sig vid den långa och besvärUga processen, men också vid de långa expropriationstillstånden, där man inte komrait i gång raed det hela förrän efter 20-25 år. Det kan ju inte vara riraUgt och har inte heller varit avsikten när lagen skrevs.

Statsrådet har tagit upp en del frågor i anslutning till remissuttalanden om att man skulle kunna tänka sig att en markägare kan väcka talan efter en viss tid för att själv få frågan prövad inför dorastol. Statsrådet har i stället gått en administrativ väg, där tillståndsmyndigheten skall kunna raedge förlängning och även kunna minska tiden för förlängningen, om markägaren kan åberopa särskilda skäl för detta.

I reservationen 11 har vi tagit upp presurationsregeln. Där har vi, som också herr Grebäck anförde, berört bevisbördan. Vi har ansett att detta är en besvärUg sak, och den diskuterades mycket ingående förra året. Vi var över huvud taget emot presumtionsregeln och ville att frågan skulle uppskjutas så att vi kunde få en diskussion på en gång.

Ora vi i dag skall göra en värdering av en fastighet vid expropriation, skall vi gå ett och ett halvt år tillbaka i tiden. Men om 15 år måste vi gå tio gånger så långt tillbaka i tiden, alltså 15 år efter presumtionstidens utgång, och vi har många gånger så svårt att få reda på fastighetens rätta värde. Det är då viktigt att man gör parterna något så när jämbördiga. Det ligger raycket i tanken att den sora vill vidta en åtgärd måste bevisa varför han inte skall betala för det marknadsvärde sora är den egentUga regeln vid värdering av fastighet.

Jag tror att detta egentligen inte skulle behöva betyda särskilt raycket. Koraraunema har ju inora fastighetskontoren rutin i fråga om de här sakerna. Har man exproprierat ett antal gånger har raan skaffat sig en apparat sora man lätt kan mobiUsera, under det att den enskilde raarkägaren i regel är utsatt för detta endast en gång i Uvet och har svårare att klara sig. Jag tror inte det skulle göra så stor skillnad i processkostnader osv., raen vi tycker det är oriraligt att raarkägaren skall befinna sig i underläge.

I vår motion föreslås en genialt enkel ändring. Vi sätter in ett ord och tar bort tre, och paragrafen är nästan oförändrad. Det kanske beror på att paragrafen var så fint formulerad från början. Vi tycker att raan borde kunna göra denna lilla förändring, och jag hänvisar till motionens innehåll.

I saraband raed presurationsregeln har statsrådet skrivit en del ora värdestegringen och talat en del ora redan tillåten markanvändning. 1 det ärende som vi skall diskutera i morgon förekomraer ett uttryck sora kallas pågående markanvändning. Det är egendomligt att vi i dag skall

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag rru m.

179

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

180

behandla en proposition där det talas om tillåten markanvändning och i morgon skall behandla en tvångslagstiftning där det ingår ett annat uttryck, näraligen pågående raarkanvändning. Det visar sig att skillnaden inte är särskilt stor. Statsrådet säger att man skall ge en generös tolkning av begreppet pågående raarkanvändning. Då tycker jag att raan i enhetUghetens tecken borde kunna ha sararaa regel.

Herr Ernulf har väckt en motion ora att man skall jämföra givet byggnadslov med fastställd byggnadsplan och stadsplan. Det gäller ju särskilda regler för beräknande av presuration där. Den raotionen har väl bUvit gynnsarat behandlad, eftersora utskottet har sagt att utskottet finner motionärens farhågor helt ogrundade. Jag har skrivit under detta. Jag tycker det var litet av en näsknäpp för att raan har raotionerat i onödan, raen det är viktigt att vi får den här saken klargjord. Motionären är väl nöjd med att det var riktigt tänkt men att det inte var klart utsagt i propositionen. Det hade naturligtvis varit trevUgare om det av motionärerna aktualiserade fallet hade behandlats i själva lagtexten. Nu redovisas det inte i propositionen utan raan får leta i utskottsbetänkandet för att få reda på att de anförda farhågorna var ogrundade.

Vi har i reservationen 12 framfört förslag ora en uppmjukning av reglerna för processledning. Dessa regler är mycket underUgt formulerade. Det finns, sora statsrådet säger, en regel i rättegångsbalken 35:7, där det stadgas att man inte skall göra utredningar, utarbeta sakkunnigutlåtanden osv. i onödan. Man kan alltså på det sättet begränsa processraa-terialet. Statsrådet säger att denna regel av dorastolarna har tillärapats mycket restriktivt. Men då är det väl också skäl att ändra på denna regel, sä att domstolarna kan tillämpa den och åstadkomraa en Ukartad behandUng vid allt processande av denna typ.

Man anser dock att det inte är något att göra åt detta förhållande och låter regeln stå kvar i rättegångsbalken. Det raissnöje sora statsrådet uttalat mot att regeln använts restriktivt - jag utgår från att det är kritik han därvid framför mot dorastolarna - resulterar i stället i att raan skapar en särskild regel för expropriation, där raan går till den andra ytterUgheten. Man skriver att domstolen skall fatta beslut om utredningen, om detta ej är uppenbart obehövligt. Det är ju att gå tiU den rakt motsatta ståndpunkten. Man får alltså knappast i något fall underlåta att fatta beslut ora utredning. Vi har föreslagit att raan skall forraulera regeln så att utredningsbeslut skall fattas när så är behövligt.

Det är raycket svårt att formulera ett utredningsbeslut av ifrågavarande slag Jag har talat raed flera domare, och de säger att det måste vara oerhört svårt. Också statsrådets och lagrådets exemplifieringar visar att det är svårt att göra forrauleringen positiv, så att den innebär att ett visst förfarande är tillåtet. Det är lättare att göra den negativ. Den föreslagna skrivningen är emellertid inte negativ utan har den innebörden att visst utredningsarbete skall eller får genomföras.

Jag föreställer raig att man komraer att få begränsa sig till en procentberiikning av hur stor del av fastighetsvärdet som står på spel och det är en raycket svag grund. Detta koraraer troUgen att skapa raycket stora svårigheter alldeles i onödan. Man kan ha en fast processledning, där dorahavanden bestäraraer att vissa utredningar skall göras, raen en regel

som säger att utredningsbeslut skall fattas, ora detta ej är uppenbart obehövligt, tror jag koramer att skapa svårigheter.

Jag har medverkat som expropriationstekniker vid ett expropriations-raål, där sökanden erbjöds 844 kronor och markägaren ville ha 1,2 railjoner. Det är svårt att fastställa vad sora skaU utredas i sådana fall, där uppfattningarna går isär så radikalt.

Man kan vidare ha skäl att göra en invändning, sora vi på grund av brådska inte hunnit ta upp vare sig i raotion eller reservation. Statsrådet förutsätter i sina motiv att raan i stäraningsansökan och i förberedelsearbetet skall ta raed alla uppgifter sora kan bilda underlag för ett utredningsbeslut. Men det står mycket Utet i den paragraf det gäller, 5 kap. 5 §. Beträffande en viss del vill jag ifrågasätta det lämpliga i vad statsrådet uttalat i detta sararaanhang, nämligen att avsikten är att regeringen skall utfärda bestämraelser för hur dorahavanden skall förbereda utredningsbeslut. Det gäller visserUgen den tekniske ledaraoten av domstolen, men han är dock ledamot av domstolen. Brukar Kungl. Maj;t utfärda bestäramelser ora hur en dorastol skall göra när det gäller att skaffa fram och disponera sitt material?

Däremot finns det i lagen en direkt bestäraraelse ora att Konungen kan delegera rätten att ge tillstånd, och beträffande detta raåste det naturUgtvis utfärdas bestämmelser. Men även i frågan om hur processen skall ledas har alltså statsrådet uttalat att han tänker låta Konungen utfärda bestäraraelser. Jag vill ifrågasätta lämpligheten härav och även huruvida det förkoraraer i något annat sararaanhang. Jag kan naturUgtvis inte de här sakerna helt och hållet, men principiellt tycker jag att det inte kan vara riktigt att göra så.

Reservationen 14 gäller övergångsbestämraelserna. Där tycker vi att de nya bestämmelserna som statsrådet har infört — att man skall vara restriktiv beträffande förlängning av expropriationstiUstånd och att raan skall kunna avbryta dem om det är av särskild vikt för markägaren - bör gälla även äldre expropriationer, alltså t. ex. de som är förlängda till 1979. Jag vet inte hur man kunnat göra en så lång förlängning.

Min förhoppning är att den här lagen nu, när den blivit fullbordad, skall användas så Utet som möjUgt men verka genom sin existens. Jag kan bara från egen erfarenhet säga att det går med gott handlag. När kommuner inte klarar sin raarkpolitik utan expropriation, beror det på både okunnighet och dåligt handlag raed de här frågorna. Det finns koramuner - jag känner närmast till min hemkoraraun Uppsala men jag känner till Örebro också — sora har klarat sin markberedskap i stort sett utan expropriation, I Uppsala har expropriation skett en gång sedan 1949, när den senaste stora lagändringen ägde rura, 1 Örebro har man tydUgen skaffat sig för mycket mark. Där har raan svårt att klara sitt stora raarkinnehav, som i huvudsak anskaffats utan expropriation. Kommunerna skall ha god markberedskap, men att tro att de måste ha den här lagstiftningen för att kunna klara den är att tillmäta denna lag en för stor vikt. Erfarenheten visar att det kan gå ändå.

Fru talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till reservationerna 3, 4, 7, 9 a. Il a, 12 a och 14 a.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

181

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

182

Herr WENNERFORS (m):

Fru talman! Vi står nu inför några ganska historiska dygn. Jag tänker inte närraast på det stora antalet talare i slutskedet av 1972 års riksdag. Jag tänker inte på det ovanliga att även lördagen raåste tas i anspråk för det alltmer ökande riksdagsarbetet, och jag tänker inte heller på att riksdagen för första gången skall ta ställning till en s, k, riksplan, något sora i och för sig är historiskt.

Nej, fm talman, under de här dygnen skall några av de sista grundstenarna i det sociaUstiska byggnadsverket på markpoUtikens område läggas. Vi börjar i dag med ändringarna i expropriationslagstiftningen, vi fortsätter i morgon och på lördag med andra ändringar på lagstiftningens oraråde och även i synsätt och principer som har urgammal hävd Uksora bred och djup förankring i folkraedvetandet. De verkligt genuina socialisterna i landet kan känna sig belåtna. För dem står skördetiden för dörren. Marksocialiseringen börjar närma sig sin fullbordan, och den sora har läst betänkandet "Konkurrens i bostadsbyggandet" och anat vad sora sker i en del andra utredningar kan här notera att socialisterna håller på att nå sitt raål på i varje fall ett oraråde.

Allt dei: här sker sannerhgen inte raed trumpetstötar, demonstrationståg, raöten och buller och bång. Ånej, det vågar raan inte. Steg för steg har den marksocialistiska utvecklingen i tysthet närmat sig målet. Om sociaUsering skaU vi inte tala för högt på gator och torg, undervisade Gunnar Sträng för något år sedan i den socialdemokratiska Katrineholms-föreningen.

Lagstiftningsarbetet på det markpoUtiska orarådet har alltså under efterkrigstiden raedfört betydande inskräkningar i den enskildes rätt att förfoga över och äga fast egendora. Systeraatiskt har äganderätten urholkats. Flera av förändringarna har närraast haft adrainistrativ karaktär. De har syftat till att anpassa byggnadsplanering och raarkanvändning dll samhällsbyggandets krav men samtidigt ökar riskerna för godtycke och minskad rättssäkerhet och inte minst, som jag ridigare nämnde, urholkat äganderättsbegreppet.

Jag skall be att få redovisa en liten katalog på vad som Uar skett under de gångna decennierna. 1945 tillkom jordförvärvslagen och 1947 lagen om statens förköpsrätt. 1947 ändrades också expropriationslagen, och en ny expropriationsgrund infördes som innebar rätt för det allmänna att inlösa annan jord- och skogsbruksfasrighet för att stärka ofullständigt jordbruk. 1947 fick vi också den nya byggnadslagen, som gav koraraunen det s. k. planmonopolet. 1949 ändrades på nytt expropriationslagen, vilket bl. a. innebar försämrade värderingsregler för markägaren. 1950 kom den nya strandlagen. 1953 infördes bl. a. begreppet zonexpropria-tion och tomtexpropriation, jordförvärvslagen förlängdes, och samma år tiUkora en lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde. 1955 blev det en ny jordförvärvslag.

Sedan är det intressant att i slutet av 1950-talet hände det inte så mycket på det här området. Varför det? Ja, den minnesgode minns att det var en motgångens tid för sociaUsterna och det socialderaokratiska partiet. OväsentUgt i det här sararaanhanget är inte heller att högerpartiet då var det största oppositionspartiet, med andra ord något av en garanti mot marksociaUsering.

Men på 1960-talet kom marksocialiseringen i gång igen, och 1964 infördes naturvårdslagen, som i ersättningsavseende missgynnade markägaren. 1966 ändrades expropriationslagen så att den enskilde markägarens raöjUghet att föra talan i högre instans försärarades. 1967 infördes förköpsrätt för koraraunema vid försäljning av raark, reaUsationsvinstbe-skattningen ändrades och en statUg lånefond för koraraunala raarkförvärv inrättades. 1971 — i december för ett år sedan - ändrades expropriationslagen på nytt liksom byggnadslagen och naturvårdslagen, vilket tillsamraans utgjorde en uppseendeväckande utraaning genteraot den enskilde.

Moderata saralingspartiet och tidigare högerpartiet har konsekvent försvarat den enskilda äganderätten. Konsekvent har vi raotsatt oss inskränkningarna. När vi nu står inför de första momenten i ett slutskede av den raarksociaUstiska utvecklingen raåste jag dess värre beklaga att det rejäla stödet från centerpartiet och folkpartiet har uteblivit. Jag vill inte direkt påstå att de Uär båda partierna har fraralagt förslag för att sociaUsera raark eller för att flytta frara positionerna när det gäller raarksociaUsering. Men jag raåste fråga: Var står de här båda partierna? Jag tycker att den frågan är angelägen i dag, när vi står inför de här viktiga besluten och ett fullföljande av vad vi inledde för ett år sedan, nämUgen 1971.

Vi upplever inte en klar och entydig markpoUtik. Varför agerar dessa partier så passivt i de här frågorna? Kanske är det fel att slå ihop de båda partierna. I vissa fall skiljer sig folkpartiet från centerpartiet. Men det är som sagt svårt att klara ut, och jag tycker det vore bra, ora vi fick besked på den här punkten.

Ätt landets renläriga sociaUster är belåtna förstår jag. Hur folk i allraänhet, som ännu inte har bhvit inforraerade tillräckligt ora vad som sker, kommer att reagera får framtiden utvisa. Att folk i allmänhet har en annan uppfattning om äganderättsfrågorna än vad flertalet riksdagsledamöter tycks tro, är jag ganska övertygad om. För en sådan uppfattning får man stöd av bl. a. den SIFO-undersökning sora gjordes i våras angående svenska folkets inställning till markägande, tomträtt, boende m. ra. Av de tillfrågade föredrog 89 procent att äga den mark på vilken villan eller radhuset står. Det framgick t. o. m. att orakring 50 procent ansåg att flerfamiljshuset skulle stå på enskilt ägd raark. Kom sedan och säg, som statsrådet Lidbom gjorde under förra årets behandhng, att det nuraera är otidsenUgt att äga!

I stora stycken är det nu fråga om en repetition av vad vi gjorde i deceraber 1971. De stora nyheterna i expropriationslagstiftningen tillkom för ett år sedan; kommunerna fick då praktiskt taget oinskränkt rätt att tvångsköpa byggnadsmark raed hänvisning till den framtida utveckUngen. Tvångsrätten skulle också gälla inom bebyggda områden, och värderingen skulle utgå från 10—15 år gamla fastighetsvärden. Detta yrkade vi i raoderata saralingspartiet självfallet avslag på. Centerpartiet och folkpartiet uttalade sig för de allraänna syftena men begärde uppskov. Nu skaU den s. k. lagreformen fullföljas, och utöver upprepningarna finns det en del nyheter.

I  reservationen 2 behandlas huvudregeln, nämligen att koraraun får

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

183

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

184

expropriarionsbefogenhet beträffande raark som med hänsyn till den fraratida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed saraman-hängande anordning. Vi yrkar avslag på huvudregeln, och vi är ensamma om det. Här går tydUgen en klar skiljeUnje mellan majoriteten socialderaokrater, komraunister, centerpartister och folkpartister å ena sidan och moderater å andra sidan.

Centerpartiet och folkpartiet instämmer således i utskottets uttalande, att det infe nu finns anledning att orapröva beslutet från deceraber 1971 om den viktiga och grundläggande s. k. huvudregeln. Då begärde ju centerpartiet och folkpartiet uppskov, raen nu har man tydUgen accepterat den regeln. Här får man således ett första svar på frågan om dessa partiers markpoUtik. Eller har jag möjUgen fel? 1 så fall finns det ännu raöjlighet att rätta till det felet - eller det eventuella olycksfallet i arbetet.

Reservationen 3 beUandlar en detalj, nämligen toraträttsexpropria-tionen. Låt raig här få säga att utskottet har arbetat under raycket stark tidspress. 1 hög grad har det berott på att regeringen kora med tre stora och omfattande höstärenden som vårt utskott skulle behandla — det var frågan om de toraraa lägenheterna, ändringarna i expropriationslagen och den fysiska riksplanen. Allt detta kom flera veckor för sent. Ätt vi också raåste arbeta på detta otillfredsställande sätt i slutet på höstriksdagen och kanske t. o. ra. fortsätta i julveckan anser jag faktiskt vara regeringens fel.

I den här brådskan har tyvärr en raening i reservationen 3 inte observerats av oss från moderata samUngspartiet. Jag skall be att få citera den: "Mot bakgrund av att huvudregeln ora expropriation för tätbebyg-gelseändamäl ger raöjlighet att i god tid förvärva erforderUg mark är den särskilda regeln om tomträttsexpropriation enligt utskottets mening obehövlig." Detta stäramer inte överens med vad vi säger i reservationen 2. Egentligen skulle jag kanske inte ha yrkat bifall till reservationen 3 trots att vi står med på den, men jag gör det ändå. Vi måste emellertid då undanta denna raening, vilket jag alltså anraäler för kammaren på detta sätt.

1 reservationen 5 anför fröken Ljungberg och herr Adolfsson att en rätt till expropriation av vanvårdad egendom kan införas, om "fastighetsägaren klart visar brist pä intresse eller förmåga att hälla fastigheten i skick". Här går majoriteten längre, och det är därför vi från vårt parti har reserverat oss.

Reservationen 6 utgör en repetition från 1971 och gäller värdestegringsexpropriation. Vi anser att grunderna är alldeles för oklara. Den som utsätts för tvångsåtgärder riskerar att bli sämre behandlad än andra medborgare, sora fritt får sälja sin fastighet tUl aktuella priser. Här är vi också ensamma. Även här står centerpartiet och folkpartiet markpolitiskt på sararaa grund sora socialdemokrater och komraunister.

MarkpoUtiskt intressant är också reservationen 7, i synnerhet i vad beträffar centerpartiet. Jag hoppas att jag får ett klargörande av hur centerpartiet ser på just den här delen av raarkpolitiken. Jag kanske skall nämna att på den här punkten koraraer herr Adolfsson senare att särskilt behandla frågan ora villaägarna, raen jag vill ändå uppehålla raig ett ÖgonbUck vid dera. Vi i raoderata samlingspartiet vill återigen garantera

villaägarnas rätt, och här gör vi det tillsamraans med folkpartiet. Expropriation får enligt vår och folkpartiets mening ske "endast när detta framstår som oundgängUgt från samhällsbyggnadssynpunkter".

Här hänvisar majoriteten — och det koraraer raan väl att göra i den fraratida debatten - till 2 kap. 12 § i lagförslaget. Jag ber att få citera:

"ExpropriationstiUstånd skall icke raeddelas, om ändamålet lämpUgen bör tillgodoses pä annat sätt eller olägenheterna av expropriationen frän allraän och enskild synpunkt överväger de fördelar sora kan vinnas genora den."

Det här skulle alltså anses innebära att något slags skydd för villaägarna nu skulle införas. Men för det första tycker jag att det inte alls är något nytt. Det har funnits något Uknande i tidigare lagstiftning, det har bara utvecklats. För det andra anser jag att det är alldeles för allmänt skrivet.

Framför allt skall man jämföra den här paragrafen raed vad som står på s. 40 i betänkandet. Där skriver nämligen vänsterpartiet komraunisterna, socialderaokraterna och centerpartiet att "komraunerna skall ha en obetingad företrädesrätt till raark, sora skall bli föreraål för tätbebyggelseåtgärder, och att företrädesrätten skall kunna göras gällande genora raarkförvärv på ett tidigt stadiura av planeringsprocessen".

Jag raåste ställa frågan till talesraännen för centerpartiet: Var står ni här? Skall raan ta hänsyn till paragrafen eller skall raan ta hänsyn till det som står på s. 40, vilket är ett uttalande av utskottet i anslutning till behandlingen av just den här paragrafen?

Om markägaren är vilUg att utföra bebyggelse enligt kommunala bebyggelseplaner skall inte expropriation beUöva ske. Det är någonting som behandlas i reservationen 8.

Beträffande giltigheten anser vi att ett år efter det att expropriationstiUstånd ges skall talan vid dorastol kunna anhängiggöras, och det har vi yrkat på i reservationen 9 b.

Reservationen 10 behandlar presumtionsregeln, dvs. att man vid värderingen går tillbaka 10-15 år. Vi gick emot detta 1971, och kritiken kvarstår. Den gäller också den utvidgning sora nu sker.

Frågan ora processledningen komraer att behandlas senare av herr Winberg.

Jag ber nu, fru talraan, att få yrka bifall till samtliga reservationer för vilka fröken Ljungberg, herr Adolfsson eller jag själv står.

SlutUgen; Är vi då i moderata samUngspartiet helt eraot expropriation? Det kan ju tänkas att några får den uppfattningen någon gång när vi diskuterar de här frågorna — i varje fall hörs det ibland i de s. k. politiska buskarna. Jag vill naturligtvis deklarera att det är vi visst inte. Tvångsövertagande kan vara motiverat. Men jag vill understryka att det enUgt vår syn skall förekomma i nära anslutning till planeringen och bara under förutsättning att det frarastår som nödvändigt för att genomföra en angelägen samhällsorabyggnad.

Den lagstiftning ora tvångsövertagande sora raajoriteten nu står i begrepp att besluta ora är klart konfiskatorisk, och den ger utryrarae för osäkerhet, otrygghet, orättvisa och godtycke. Vi i raoderata saraUngspar-tiet beklagar det. Vi anser att personlig äganderätt, fri företagsamhet och

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

185

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

spridande av ägandet är viktiga förutsättningar för stigande materiellt välstånd. Äganderätten, ansvarstagandet och förvaltarskapet av mark eller egendom för en enskild är utoraordentligt betydelsefulla faktorer i det framåtskridande sarahället och utgör grundprinciper i vår raarkpolitiska syn.

Herr GREBÄCK (c) kort genraäle:

Fru talman! Jag förstår uppriktigt sagt inte herr Wennerfors' raening med att ge den här debatten den inriktning han givit den när han kräver ett svar från centern och folkpartiet om var vi står i fråga ora den enskilda äganderätten och om vår inställning till markpoUtiken över huvud taget. Det är förfärUga överdrifter som herr Wennerfors gör sig skyldig till. Herr Wennerfors säger att moderata saralingspartiet är en garanti raot niarksociaUsm. Ni förfogar ju inte över mer än 41 röster i karamaren. Då kan ni väl inte vara någon garanti eraot marksociaUsra, vad jag förstår. Det är i så fall en förfärUgt bräcklig garanti.

Ora jag skulle vara elak — och det tycker jag att har rätt att vara i det här sararaanhanget - skulle jag säga att om ni är en garanti mot marksociaUsra så är ni också en garanti för markspekulation. Jag kan inte förstå annat än att när herr Wennerfors så ivrigt slår vakt om detta markägande — vilket vi också vill göra raen kanske från andra utgångspunkter — så glöraraer han helt bort att säga någonting ora markspekulationen, om det nu är en debatt om centerns raarkpolitik herr Wennerfors är intresserad av.

Ni säger i er raotion: "Allraän enighet råder ora koraraunernas rätt att för sarahällsbyggande förvärva, även tvångsvis, enskilt ägd mark. Vi uppfattar dock markförvärv inora expropriationslagstiftningens rara sora extra ordinära och anser att expropriation endast får tillgripas när det är av avgörande betydelse för samhällets utbyggnad och då endast under absoluta rättssäkerhetsgarantier." Jag vet inte att vare sig folkpartiet eller vi i något sammanhang har deklarerat någon annan inställning till expropriationsfrågan. T. o. ra. utskottsraajoriteten säger att expropriation endast skall tillgripas i undantagsfall. Ora raan går till statistiken och undersöker i hur många fall samhället använder expropriation, så skall det visa sig att det är ett oändligt dåligt instrument för att genomföra en socialisering av marken. Då finns det mycket effektivare och enklare medel än att använda expropriationslagstiftning härför.

186

Herr TOBE (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag kan i stort sett instämraa i vad herr Grebäck sade. Det är en Utet egendomlig situation man har komrait i att i andra eller tredje anförandet i den här debatten bli anklagad för att medverka till en marksociaUsering. Jag föreställer raig att ora herr Wennerfors läser vårt nyantagna partiprogram och även tidigare partiprogram skall han finna att där finns inte några linjer i den riktningen. Jag utgår från att de reservationer vi avgivit och behandlingen i övrigt i utskottet stämmer med partiprogrammet. Det har inte antytts någonting annat från partihåll.

Jag kanske framförde rain kritik - för det var kritik av propositionen på väsentliga punkter - i en stillsara ton och inte riktigt i den ton som

herr Wennerfors använde. Och jag tror att det skall gå att korama till ett resonemang ora dessa saker senare sora visar att vi inte helt gått på propositionens hnje när det gäller väsentliga punkter.

Herr WENNERFORS (ra) kort genraäle:

Fru talman! Herr Tobé säger att han har hamnat — jag förmodar att herr Grebäck upplever det så också - i en egendomlig situation. Ja, men det beror faktiskt inte på mig. Det beror på innehållet i betänkandet. Det är raånga fler än ni anar sora just undrar var ni står markpolitiskt.

När jag ställer den frågan säger herr Grebäck att jag kommer med överdrifter. Han framför också arguraentet att vi i moderata samUngspartiet inte förfogar över särskilt många röster och att vad vi står för sannerhgen inte är en garanti mot raarksocialisra utan en garanti för raarkspekulation. Men snäUa herr Grebäck, ora vi tre nu hade varit överens här, då hade det ju verkligen utgjort en garanti mot fortsatt marksociaUsering. Ni hade kunnat hjälpa oss när det gäller huvudregeln, när det gäller villaägarskyddet, när det gäller värdestegringsexpropriation och när det gäller presurationsregeln.

Herr Grebäck läste ju själv upp vad vi har anfört i vår motion, och jag vill slutUgen än en gång upprepa detta; Vi säger inte nej till sådant tvångsövertagande sora är nödvändigt för att sarahället skall kunna byggas vidare, raen vi säger nej till sådant sora jag kallar för konfiska-toriska ingrepp och sådant som givit utrymme för godtycke och orättvisa. Det är sådant som vi säger nej till. Vi vill väldigt gärna ha stöd från både centerpartiet och folkpartiet.

Herr GREBÄCK (c) kort genraäle:

Fru talraan! Vad herr Wennerfors senast anförde gäller ju värderingar i dessa ohka sammanhang. Ora man är så tvärsäker som herr Wennerfors, att man förkunnar den enda saUggörande läran, så begriper jag hur oförstående herr Wennerfors är, när det gäller centerns syn på dessa frågor.

Herr Wennerfors frågar bl. a.: Varför är ni inte med och stöder vår reservation angående villorna t. ex.? Ja, det beror helt enkelt på att vi jämfört vad som sagts i propositionen, vad majoriteten har sagt och vad man har sagt i reservationen, och vi kan inte se, att det är någon större skillnad i betraktelsesättet. Propositionen slår vakt ora villaägarna, och det gör reservanterna också. Det är här bara fråga ora variation i ordvalet, och då säger vi frän centerpartiets sida: Skall man kosta på en reservation på sådant?

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

Herr WENNERFORS (ra) kort genraäle:

Fru talman! 1 en socialistisk proposition kan det inte bara vara fråga ora ord och ordval. Jag tycker faktiskt det är en väldig skillnad på vad utskottet skriver och vad folkpartiet och vi har enat oss om i reservationen 7. I den reservationen slår vi vakt ora villaägarna och säger att "expropriation får ske endast när detta framstår som oundgängligt från samhällsbyggnadssynpunkter". Försvaret mot sådan expropriation återfinnes i 12 §, raycket allmänt utformad, som skall ställas raot det

187

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

uttalande som centerpartiet, komraunisterna och socialderaokraterna gör på s. 40, nämUgen att komraunerna skall ha en obetingad företrädesrätt. Visserligen är'det bara ord. Men det ligger inte bara värderingar i dessa ord. Det betyder också väldigt raycket "att koraraunema skall ha en obetingad företrädesrätt till mark, sora skall bli föreraål för tätbebyggelse-åtgärder, och att företrädesrätten skall kunna göras gällande genom markförvärv pä ett tidigt stadium av planeringsprocessen". Ni anser alltså i centerpartiet att man skall kunna expropriera tio år innan man över huvud taget vet vad raan skall göra med ett område. Det tar vi i moderata samlingspartiet avstånd från.

Här är det inte bara fråga ora ord och ordval. Det föreligger tydUgen skiljaktigheter på några mycket viktiga punkter i den svenska raarkpolitiken.

Herr CLAESON (vpk):

Fru talraan! Markspekulation och raarkvärdestegringringar begränsar kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik. Markfrågorna har en avgörande betydelse för all samhällsplanering, och här utgör expropriationslagstiftningen ett mycket viktigt inslag.

Det är nödvändigt att lagstiftningen förbättras och utformas på sådant sätt att raark kan överföras till samhället utan att ersättningen för sådan mark påverkats av förväntningsvärden eller annan oförtjänt markvinst. Bostadsbyggandet och serviceinrättningar ra. ra. har i många år fördyrats bl. a. på grund av bristen på effektiva medel att snabbt och tUl skäliga priser få överta lämplig mark. Detta har många gånger lett till bostadsområden som blivit överexploaterade och även i övrigt otUlfredsställande från miljösynpunkt.

Då raarkkostnaderna har stor betydelse för boendekostnaderna är det nödvändigt att genora lagstiftning se till att den markvärdestegring som skett framför allt under 1960-talet inte får slå igenom i priserna på den mark sarahället förvärvar. För att koraraunema skall kunna utnyttja möjligheterna och trygga tillgången på mark måste kommunerna ges ökade ekonomiska resurser för att förvärva mark och fastigheter, liksora tiU bostadsbyggandets följdinvesteringar, för gator och vägar, vatten och avlopp, skolor, barnstugor och olika slag av service.

Praktiskt taget alla i denna kammare är överens om att värdeökningar sora beror av sarahällsinsatser inte skall ersättas till markägare utan komma samhäUet till godo. Samhällets behov av inflytande över marken har år från år ökat. Det framgår inte rainst av de problera sora vi skall börja diskutera under morgondagen i anslutning till propositionen 111. En av de viktigaste frågorna i den proposition och det betänkande som vi nu behandlar gäller hur man skaU kunna skapa tillräckliga garantier för en eliminering av markvärdevinster.

De vidgade möjligheter att expropriera mark för tätbebyggelseändamål och torariittsupplåtelse sora infördes under fjolåret var betydande framsteg, även om vänsterpartiet kommunisterna velat gå väsentligt längre.

Vi noterar också som framsteg de förslag till förbättringar och förenklingar i hanteringen av expropriationsförfarandet som framläggs i

nu föreliggande proposition. De beslutade och föreslagna förändringarna innebär vissa förbättringar i kommunernas raöjligheter att tillgodose sina raarkbehov. Nu föreliggande förslag angående förfarandet vid expropriation bör såvitt vi kunnat finna både förenkla och påskynda proceduren vid expropriation.

Ett av de krav sora frarafördes i fjolårets vpk-motion, nr 1953, har nu blivit tillgodosett, nämligen kravet "att i expropriationslagen införa bestämmelse ora att priraärkoraraunernas rätt till expropriation skaU kunna utövas även av landsting och koraraunalförbund", och vi noterar detta raed tillfredsställelse.

Några större erfarenheter av de förändringar sora infördes i expropriationslagstiftningen under fjolåret finns naturligt nog inte ännu. Vi har från vår sida bl, a. därför inte nu i vidare beraärkelse tagit upp de raarkpolitiska probleraen och de åtgärder sora behövs för att korama tiU rätta med dem. Jag viU hänvisa till de synpunkter ocU förslag vi tidigare frarafört, bl. a. i motionen 513 år 1971, och understryka att vad som där sägs alltjärat är giltigt. Vi återkommer till dessa frågor i annat sammanhang.

En mycket viktig sak har vi emellertid återkorarait tUl i årets raotion

-  detta är något av en kärnfråga - och det gäller ersättningsberäkningar
enligt presurationsregeln. Vi ansluter oss till de skäl som anförts i
propositionen för en utvidgning av presumtionsregeln och tUlstyrker att
en utvidgning nu genomförs. Om presumtionsregeln skall få någon verklig
betydelse när det gäller att nu koraraa tUl rätta raed och vara ett verkligt
effektivt medel mot den typ av oförtjänt markvärdestegring som det här
är fråga ora, raåste presumtionstidpunkten läggas fast vid en bestämd
tidpunkt. Den av utskottsmajoriteten föreslagna presumtionstidpunkten
koraraer på sikt att skjutas fraraåt i tiden och prisnivån att stiga
ytterligare.

Rent aUmänt har från olika håll uttalats sympatier för vårt förslag om en fast presurationstidpunkt, raen det har invänts att det skulle innebära betydande svårigheter vid tillämpningen. Man har sagt att raan inte kan följa vårt förslag, bl. a. beroende på att ju längre tidsperiod det gäller, ju svårare blir det att göra riktiga bedömningar.

EnUgt vpk:s uppfattning måste man — om man vill ge ett ordentligt bidrag till kommunernas möjligheter att förvärva mark till rimliga priser

—         bestämma en fast tidpunkt, efter vilken den värdestegring sora beror på
sarahällets utbyggnad inte skall ersättas. Vidare raåste komraunerna få
ökade ekonoraiska resurser, bl. a. genom väsentligt ökade anslag till
lånefonden för koraraunala raarkförvärv.

Att utforma värderingsreglerna bör inte vara svårare än att den saken skall kunna klaras — kanske på det sätt sora vpk tidigare föreslagit, näraligen genora särskilda raarkvärderingsnärander i varje län. Avgörande är emellertid om raan vUl vara med om åtgärder i syfte att ytterligare begränsa och förhindra markspekulationer.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 11 b till civilutskottets betänkande nr 34.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. rru

189

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu nu

190

Herr BERGMAN (s);

Fru talman! Här står man mellan två hötappar och vet inte hur man skall bära sig åt. Det Wennerforsska inhoppet i den här frågan var fascinerande. Under första delen av herr Wennerfors' anförande kora jag att tänka på när han och jag var tiUsaramans i Amerika i höstas på allraänna raedel. Herr Wennerfors skildrade här i sitt anförande ett sarahälle där människornas frihet begränsas på grund av lagar och förordningar som tUlkoraraer genora socialderaokratiskt raaktövergrepp. Men herr Wennerfors borde rainnas det vi fick se i Araerika av vad raan med ett egendomligt ord skulle kunna kalla privatsocialism, där de privata markägarna minsann inte sparade på inskränkningar i allmänhetens frihet att få vistas på de markbitar som de behövde bosätta sig på för sitt uppehälles skuU,

Men tankarna på den här araerikaresan försvann snart när herr Wennerfors fortsatte sitt anförande och man fick uppleva ett fascinerande skådespel, speciellt mot bakgrunden av den i dag offentliggjorda opinionsundersökningen. Jag sätter mycken Uten tUlit till opinionsundersökningar, men denna opinionsundersökning har ju gjorts av statistiska centralbyrån raed av riksdagen anslagna medel. Den visar att moderater, centerpartister och folkpartister, om det hade varit val i dag och enligt de premisser som denna undersökning utgått ifrån, skulle ha fått över 50 procent av väljarna. De skuUe alltså ha korarait i regeringsställning.

Vi har här alldeles nyss fått uppleva den första konseljen. Så skulle det aUtså gå till i fortsättningen med helt skilda ståndpunkter i mycket centrala och väsentliga frågor. Det blir naturligtvis spännande och skojigt - om man skaU se saken på det sättet. Men jag tror inte att människorna så värst länge koraraer att uppfatta det sora särskUt skäratsarat; det här med politiken är raycket allvarliga saker. Det vore eraellertid intressant att få veta — och herr Wennerfors borde kanske kunna ge det beskedet eftersora han väckt denna diskussion — vilket slags raarkpolitik ni avser att föra om ni koraraer i den situationen att ni tUlsammans med de andra borgerliga skall bedriva regeringspolitik. Det lär vara fler som är nyfikna på den saken än de sora är nyfikna på den politik som herrar Grebäck och Tobé är företrädare för.

Jag skall avhålla mig från ytterligare koramentarer i det avseendet.

Herr Claeson tog upp frågor — och def har även de andra talarna gjort, framför allt herr Wennerfors — som var uppe tUl diskussion vid förra årets behandUng av denna fråga. Diskussionen fördes även den gången på en torsdag — den 9 deceraber - och då framfördes principiella synpunkter. Jag skall inte närmare gå in på dessa, bl. a. därför att jag sett på talarlistan att statsrådet Lidbora har anmält sig till debatten. Det är skönt när statsråd talar ora i förväg att de skall delta i debatten. Det är en god service till oss alla att vi får veta att statsrådet tänker göra det - raan kan då stanna kvar för att få lyssna till de intressanta saker han förraodligen har att säga. Jag antar att vi koraraer att få en del koraraentarer tUl just de principiella avsnitt sora här tagits upp. Jag avser alltså att helt avstå från att kommentera dem.

TUl herr Claeson viU jag bara säga att presumtionstidpunkten var uppe tUl diskussion under förra höstens debatt. Om presumtionstidpunkten

kan man ha delade meningar. De tio åren, som kan bli femton år, är väl inte något heligt tal, och ingen kan säga att talet är alldeles riktigt. Det kunde naturligtvis vara några år mer eUer mindre, men någonstans skall gränsen gä. Ätt låsa sig vid en tid och sitta kvar där i evighet som kommunisterna har föreslagit, har vi ansett vara alltför besvärligt. Åren går, och det är svårt att skönja något långt bort i det historiska töcknet. Ändringar av byggnaderna kan ske, och om tidrymden blir kolossalt läng kan det bli mycket svårt att definiera värdeföränringarna. Man har fått stanna vid en begränsad tidsperiod och har då ansett tio år vara skäligt.

Låt raig till herrar Grebäck och Tobé säga att vi är tacksamraa för den anslutning till propositionen som de uttalat. Jag förmodar att herr Lidbom kände sig nöjd inför de vänliga omdömen som herrarna fällde över propositionen. Det är skönt när så är fallet.

Men när de försöker ge sken av att det är så enkelt att göra den lilla ändring som herr Tobé kallade för minus ett år plus tre, håller jag inte med dem. En central punkt i den nya lagen, herrar Tobé och Grebäck, är ju att raan har vänt på bevisbördan så att den åvUar den sora gör anspråk på att få ersättning för en värdestegring sora han inte raedverkat tUl, en ersättning sora skall betalas av den sora skapat det nya värdet. Det är inte en så Uten sak, som någon kanske kan föreställa sig, raen på vissa punkter måste raan markera att man skiljs någonstans. Vi är dock tacksamraa för det stöd i övrigt sora har givits åt förslaget.

En fråga sora herr Tobé, herr Grebäck och även herr Wennerfors var inne på och sora i utskottets betänkande behandlats under rubriken "Processledning och vissa rättegångskostnader" gäller utredningsbesluten. Beträffande dessa föreslås i propositionen att fastighetsdorastolen i ett inledningsskede skall meddela parterna vUken utredning den anser behövs i målet. Beslutet får oraprövas men bara då särskUda skäl kan föreligga. Komraer en sakägare raed bevisning utanför denna ram, får han ersättning för kostnaderna bara i den mån bevisningen påverkat utgången av målet tUl hans förmån.

Reservationen 12 b, som moderaterna står för, innebär ett rent avslagsyrkande i fråga om utredningsbesluten. I reservationen 12 a, som centern och folkpartiet står för, godtas förslaget på prov, om man får säga så, men reservanterna vUl dock luckra upp innehållet och låta domstolen avgöra när beslut behövs. Man skaU även vara försiktig i övrigt vid tillärapningen.

Utskottsraajoriteten har också sagt att dorastolen självfallet skall iaktta viss försiktighet. Inga olika raeningar flnns ora att beslutet raåste förberedas noga. Det är vi alla överens om. I varje fall var det klart vid utskottsbehandlingen att sakägarnas rätt inte skall trädas för när.

Såvitt jag förstår är motsättningarna raellan majoriteten och de som står bakora reservationen 12 a inte så stora sora det först kan synas. Vi tycks näraUgen också vara ense om att åtgärder av den här typen koraraer att förbättra handläggningen. Jag vill erinra ora att ett enhälligt lagråd har tUlstyrkt förslaget om utredningsbeslut. Jag anser alltså att mycket starka skäl finns för utskottets ställningstagande på denna punkt, när utskottet tUlstyrker vad sora är föreslaget i propositionen.

En annan fråga sora också har rönt ett visst intresse i diskussionen är

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

191

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu nu

192

frågan om expropriationstUlstånds gUtighet. Alla är vi överens om att expropriationstillstånden bör bli så korta som möjligt. Propositionen innehåller föreskrifter i 3 kap. 6 § som säger att tillstånd skall gälla viss tid, men möjlighet skall finnas att förlänga tiden. I propositionen sägs vidare att kraven på särskilda skäl komraer att skärpasju äldre tillståndet är. Fastighetsägarens intresse skall också beaktas. Nytt tillstånd, om det gamla har löpt ut, får ges bara om särskilda skäl föreligger. Det öppnas också raöjlighet att förkorta tUlståndet ora fastiglietsägarens olägenhet har ökat. För att skapa en fast praxis kommer regeringen enligt propositionen tills vidare inte att delegera den här beslutanderätten.

Nuvarande praxis innebär att tillstånd i regel gäller ett år. Moderaterna föreslår i reservationen 9 b att ettårsgränsen lagfästs. Utskottet i övrigt har funnit att en sådan stupstock är orealistisk vid större expropriationer.

Center- och folkpartiledaraöterna föreslår i reservationen 9 a att man skall sätta en maximigräns vid fyra är om fastighetsägaren inte går med på förlängning. Utskottet har medgivit att denna lösning kan te sig tiUtalande, raen — eftersom förhållandena växlar — kan i raånga faU en sådan tidsgräns också vara för snäv. Möjligheten att söka nytt tillstånd, på särskilda skäl, skulle kvarstå. Slutsatsen har bhvit att den enda praktiskt tUlärapUga lösningen är att regeringen får pröva frågan från fall till fall — och då givetvis beakta olägenheterna av en förlängning.

Det finns naturligtvis skäl att gå in på även andra reservationer, raen jag skall inte göra det i detta läge; jag vUl bara i anslutning tiU diskussionen ora sraåhusen säga att det inte bara är ett fasthållande vid den ståndpunkt sora fanns beskriven i förra årets beslut, utan att statsrådet i årets proposition klart har uttalat sina synpunkter på tolkningen. Jag skall inte direkt citera det, men jag vill minnas att det längst upp på s. 219 står en förklaring till hur just den biten i lagstiftningen bör bedömas. Den tycker jag i varje fall att folkpartiet borde ha kunnat nöja sig med, eftersora centerpartiet har kunnat följa majoriteten på den punkten.

Jag skall avstå från övriga frestelser, även om det som bekant kan vara rätt besvärligt - även raed frestelser av den här typen — och sluta raed att yrka bifall till utskottets heraställan i dess betänkande nr 34.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Bara ett par ord till det herr Bergman sade beträffande presurationsregeln och presurationstidpunkten! Det är ju en väsentlig skUlnad på de regler sora raan nu föreslår och de regler sora vänsterpartiet koraraunisterna vill ha.

I realiteten beror raarkpriset helt på när en koraraun begär expropriation. Vid expropriation skall den värdestegring sora beror på samhällsut-byggnaden tio år före ingivningen av ansökan om expropriation räknas bort.

AU värdestegring frara till den 1 juli 1971 skall ersättas. Det finns inga garantier för att man drar in ens den värdestegring som inträffar efter den tidpunkten, utan det blir beroende av när komraunen begär expropriationen. Presurationstidpunkten flyttas följaktligen framåt hela tiden.

Jag tror inte att det här förslaget får någon större och raera avgörande

betydelse för att pressa ner raarkpriserna de närmaste åren - det måste förflyta rätt lång tid innan värderingsreglerna och presumtionstidpunkten får någon större effekt. FörhåUandet blir under mycket lång tid detsamma som med den nuvarande lagen om förköpsrätt för korarauner-na, nämligen att kommunerna får förvärva marken bara om de betalar det höga markpris som är överenskommet.

Herr TOBE' (fp) kort genraäle:

Fru talman! Inte nog raed att man här blir angripen från moderata samlingspartiets huvudtalare i debatten. Sedan får man också beröra av socialdemokraternas huvudtalare. Som tur var höll inte herr Bergman stilen riktigt, utan han gav sig in på en kritik av vad jag hade sagt. Han raljerade med att jag antytt att den ändring som kunde göras var så hten beträffande tUlämpningen av bevisbördan i fråga om presumtionsregeln. Jag framhöll att skUlnaden var stor men att vårt förslag tiU ändring var genialiskt enkelt: man tog bort ett ord och satte dit tre. Därigenom blev det en omkastning av innehållet. Dessutom bör jag väl påpeka för herr Bergraan att detta inte är någon av de viktigaste nyheterna denna gång utan den var med redan vid förra årets lagstiftning.

Vad beträffar de långa väntetiderna innan processen börjar får jag ge statsrådet Lidbom en eloge för att han vältaligt har skUdrat hur besvärligt det är. Man väntar sig nästan att han skuUe dra slutsatsen att man faktiskt skall sätta stopp för detta och ange en tidslängd av ett plus tre år som vi har gjort. Det är i alla fall en framgång att statsrådet har framhållit vikten av att tidslängden skall bli så kort som möjligt. Men vi anser att det skaU lagstiftas om detta. Det skaU inte bara vara en tid som är mycket oviss utan en bestämd tid, ett år första gången och tre års förlängning. Sedan får raan söka på nytt, ora raan har särskUda skäl därtill.

Herr WENNERFORS (m) kort genraäle;

Fru talman! Herr Bergraan ställde frågan: VUken raarkpolitik skaU ni borgerUga tillsammans föra? Han verkade raycket road av den frågan.

Ora det föreligger skillnader meUan oss i de här frågorna, är de nog inte så stora som raan tror, när raan läser betänkandet. De är kanske inte större än att vi kan uppnå enighet.

Låt mig än en gäng konstatera, att vårt parti inte slår vakt om något slags markspekulation eller oförtjänt markvärdestegring. Vi viU inte frångå urgamla rättsprinciper på det här orarådet. Vi anser att folk raåste få känna rättssäkerhet när det gäller sådant som de äger. Vi anser också att folk måste få skälig ersättning.

Jag kan inte tänka mig att det i centerpartiet egentligen finns förankring för något slags marksocialisering, och jag har velat klargöra att det självfallet inte heller i vårt parti finns någon som helst förankring för detta. När de ståndpunkter som framgår av betänkandet jämförs, får man emellertid en känsla av att så är fallet. Det är detta sora vi raåste komma tUl rätta med. Jag tror nämligen att vi trots allt bör kunna diskutera oss fram till en gemensara markpolitisk syn sora har bred förankring i det svenska folket.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

13 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

193

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

Herr GREBÄCK (c) kort genraäle:

Fru talman! Får herr Wennerfors fortsätta sitt resoneraang här, verkar det sora om det skulle finnas vissa förutsättningar för att vi skulle kunna bli överens. Dels kan han tänka sig att expropriera raark, dels kan han tänka sig att avstå från markspekulation och oförtjänt markvärdestegring. Då har vi i alla händelser kommit ett stycke på väg mot saraförstånd.

Jag skulle i alla fall vilja lugna herr Bergman, som tydligen blivit en aning skakad av den i dag publicerade valprognosen, med att i den regering, som skall tUlträda 1973 och som herr Bergman tydligen otåligt väntar på, kommer knappast herr Wennerfors att ingå. Det kanske skulle underlätta en fortsatt diskussion att komma överens om markpolitiken inom den regeringen.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill för herr Claeson bara göra klart att hans sakbeskrivning av presumtionsregeln har jag ingen invändning raot, raen de konsekvenser han drar delar jag inte, och kopplingen tUl förköpslagen finner jag inte särdeles korrekt.

TUl herr Tobé vUl jag säga att jag är fullt medveten om hans stora kunnighet i de här frågorna i förhållande till min nästan totala okunnighet och därför har jag försökt hälla raig tiU texterna så mycket jag kan. Men jag var inte så okunnig att jag inte visste vad vi beslöt förra året. Herr Tobé borde kanske ha förstått att jag måste ha gjort en felsägning.

Jag skall inte ge raig in på vad herr Wennerfors sade sist. Det frarastår så rart raot det som han sade tidigare. Men det är så sköra trådar att det vore nog oförsiktigt att röra vid dem.

194

Herr statsrådet LIDBOM:

Fru talman! Förslaget till ny expropriationslag är ett fullföljande av förra årets ändringar i expropriationslagstiftningen. Det skaU också ses i samband med de ändringar i byggnads- och naturvårdslagarna som civilministern föreslår i propositionen 111. Tillsamraans blir det ett paket raed, vågar jag säga, den största raarkpolitiska reforraen på åtskilliga decennier.

Jag skall ta tillfället i akt att raed expropriationslagstiftningen och annan aktuell marklagstiftning sora utgångspunkt anställa några allraänna betraktelser över markägandet och dess funktion i samhället. Det blir några tankar bl. a. kring ämnet marklagstiftningens betydelse för utformningen av våra bostads- och fritidsmiljöer och för tillvaratagandet av naturvärden och naturtillgångar.

Den sora bläddrar i gamla årgångar av riksdagstrycket kan inte undgå att upptäcka att raarkpolitiska frågor ofta har orsakat hårda drabbningar i riksdagen. Meningsraotsättningarna har i regel gått tillbaka på ideologiskt betingade skUlnader i sättet att se på äganderätten till raark och vatten. Den privata äganderätten sora sådan har aldrig på allvar ifrågasatts, raen det har funnits grundläggande skillnader i sättet att nalkas frågan ora raarkägandets ställning i sarahället.

Det ena är ett socialt synsätt, sora frärast ser tUl flertalets intressen

och lägger tonvikten vid raarkägarnas ansvar genteraot andra människor. Det andra är ett i grunden naturrättsligt synsätt sora är präglat av raarkägarnas intressen och äldre tiders Uberala åskådning och obetingade förtröstan på raarknadskrafterna. Det synsättet lägger tonvikten vid markägarens rätt att utnyttja sin egendom på det för honora ekonomiskt mest lönsamma sättet.

Det sociala synsättet formulerades med pregnans redan i det sakkunnigutlåtande som låg tUl grund för ministären Edén-Brantings förslag till vattenlag vid 1918 års riksdag. Jag skaU citera ett stycke ur utlåtandet: "Såsom redan förut antytts, är den grundägaren tUlkomraande rådigheten över vattnet, denna raå nu kallas äganderätt eller nyttjanderätt, begränsad av de skrankor som lagstiftningen själv uppställer därför. I fråga om aU enskild rätt gäUer, att över densamraa står det allmännas rätt, det aUmännas bästa, samhällsnyttan. Åt den enskilda rätten får icke ges ett innehåll sora står i strid häremot. Av förhållandenas egen utveckling följer att uppfattningen ora det allmännas rätt kan tid till annan växla. De en gång fastslagna gränserna för den enskUda rätten kunna vid sådant förhållande inte vara orubbliga. Den enskUde är pliktig att finna sig i de inskränkningar i hans rätt, vilka det till följd av förändrad uppfattning ora det allraännas rätt befinnes nödigt att lagstadga. "

Det sociala betraktelsesättet har inspirerat åtskUliga markpolitiska reformer genora tiderna. Sarahällets ansvar för planering och raarkhus-hållning Uar steg för steg utvidgats. 1947 års byggnadslag, 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen, 1952 års strandlag och 1964 års naturvårdslag är några exempel på den utvecklingen. 1940-talets reformer ökade kommunernas möjligheter att styra utveckUngen av tätbebyggelse. 1950- och 1960-talens reformer gav sarahäUet ökad makt att skydda värdefull natur och hålla kuster och andra områden öppna för bad- och friluftsliv.

Men samtidigt som vi säger detta raåste vi konstatera att färden raot de sociala målen på det raarkpolitiska orarådet tidvis har varit ganska knagglig. Vägen har kantats av kompromisser och eftergifter åt markägar-intressena. Det är sant att samhällets möjligheter att lösa in mark och förbjuda olämplig användning av raark har vidgats vartefter, raen begränsningar har fått stå kvar, som har gjort det svårt att styra utvecklingen. När inskränkningar har gjorts i markägarens rätt att förfoga över marken, har lagstiftaren ofta samtidigt infört bestäraraelser som har gett markägaren rätt till ersättning för intrång efter normer sora varit utoraordentligt generösa. Generösa raot markägarna men dyra för andra. Erfarenheten visar att eftergifterna tUl markägarintressena har kostat det stora flertalet medborgare åtskilligt både i form av sämre bostads- och fritidsrailjöer och i forrn av högre skatter och priser.

Den nya lagstiftning sora vi nu diskuterar innebär inte — sora raan skulle kunna tro att döraa av de upprörda tonfallen i vissa motioner och även av de upprörda tonfallen från herr Wennerfors nyss - något uppgivande av privat äganderätt tUl raark.

Våra tiUgångar på mark och vatten är eraellertid inte obegränsade. Fraraför allt i de expanderande tätorterna och regionerna och i kustorarådena   har   efterfrågan   på   raark   stigit   oavbrutet   under  hela

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

195

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

196

efterkrigstiden. Utvecklingen kräver att vi vidgar samhällets möjligheter att planera för fraratiden och tiUvarata våra gemensamma intressen. Nya sociala förpliktelser måste förknippas med äganderätten, därför att förhållandena förändras och därför att overksamhet från lagstiftarens sida skulle betyda oersättliga förluster för både nuvarande och kommande generationer.

Som framgår av den passus jag citerade nyss ur förarbetena till 1918 års vattenlag betyder det inte att vi bryter med svenska traditioner på lagstiftningens oraråde. Äganderätten har inte något en gång för alla givet innehåU, och den enskilde måste rimligen acceptera de inskräkningar i hans rätt "vUka det tUl följd av förändrad uppfattning av det allmännas rätt befinnes nödigt att lagstadga".

Jag skall inte här göra någon fullständig genomgång av den nya expropriationslagen eUer den övriga nya marklagstiftningen. Låt mig emellertid erinra ora några huvudpunkter.

Först tätbebyggelsen, där den nya lagstiftningen innebär att koraraunema får raöjlighet att bygga upp en långsiktig raarkberedskap. De kan skaffa sig raark för tätbebyggelse åtskUliga år innnan en exploatering ännu är aktuell. De kan bryta en raarkägares byggmonopol. Komraunerna blir inte bundna vid att låta markägarna själva bygga utan kan vid behov koraraa åt marken och lämna ut byggandet på entreprenad efter anbudskonkurrens.

När kommunens och markägarens åsikter om exploateringen och planinnehåUet går isär skall komraunen ha det avgörande ordet. Koraraunema skall också kunna köpa eUer lösa in mark utan att behöva betala ersättning för förväntningsvärden av spekulativ art. Det bör kunna verka återhållande på markpriserna.

TiUsaraimans innebär dessa regler att koraraunema får bättre förutsättningar att skapa trivsamma miljöer i tätorterna. När vi i framtiden skall bygga ut våra primära och regionala centra komraer den nya raarkpolitiken att ge oss möjligheter att planera och bygga så att de människor sora skaU bo där också koramer att känna sig hemma. Rimligare priser på raarken kommer att bli tUl fördel för både hyresgäster och blivande viUa ägare.

För att sedan gå över till marken utanför tätbebyggelse och den betydelse lagstiftningen har där vill jag påpeka, att det i den nya expropriationslagen finns en bestäraraelse, sora gör det möjligt att expropriera för att bevara raark för naturvårdsändamål och för att säkerställa att mark finns tillgänglig för allraänhetens behov av idrott och friluftsliv. Att planera så att det också i fraratiden finns utrymrae för det rörliga frilaftslivet är en av huvuduppgifterna för den fysiska riksplaneringen. Genom ändringar i byggnads- och naturvårdslagarnas bestämmelser om ersättning och inlösen befrias samhället från skyldighet att ersätta fiktiva bebyggelsevärden, som i dag ofta betalas med ganska oriraUga belopp.

Det är inte fråga ora att vi skulle försöka hindra eller tränga tillbaka glesbebyggelsen. Visst skall vi fortsätta att utveckla glesbebyggelse i vårt vidsträckta land. Men vad det är fråga ora är att vi skall få en planmässig UtveckUng och att samhället utan oskäliga kostnader skall kunna sörja för

att naturen utnyttjas på bästa sätt och marktiUgångarna blir lärapligt fördelade på olika ändaraål, t. ex. glesbebyggelse, fritidsbyar och orörd natur för ett rörligt friluftsliv. Inte rainst är det naturligtvis fråga om att kunna bevara ännu obebyggda kuster öppna och tillgängliga för alla.

Då jag har sagt här att utvecklingen tvingar oss att ställa ökade sociala krav på markägarna bör det inte missförstås därhän att jag skulle förutsätta någon motsatsställning mellan raarkägare i gemen och andra människor. Det stora flertalet markägare — vUlaägare, soraraarstugeägare och jordbrukare — har sararaa intresse sora befolkningens raajoritet av att vi får välplanerade bostadsoraråden, att vi kan bevara landskapets skönhet och att vi kan hushålla raed våra naturtillgångar. De har samma intresse som andra av att skatter och priser inte stiger på grund av att förväntningsvärden skjuter priserna på raark i höjden. Den sora funderar på att i fraratiden köpa sig en vUla eller soraraarstuga eller den sora vill bli jordbrukare har också allt att vinna på att raarkpriserna hålls nere. Det är givet att anspråken hos den sora redan äger en raarkbit raed ett hus för sig och sin farailj kanske fraraför allt inriktar sig på att han skall kunna känna sig trygg i sin besittning, och den garantin får han också i all rimlig utsträckning i den nya lagstiftningen. Även jordbrukarna bör kunna känna sig trygga. I riksplanepropositionen, proposition nr 111, slås det näraligen fast, att det om möjligt skall undvikas att man tar högvärdig jordbruksmark i anspråk för andra ändaraål. Det är klart att några absoluta garantier inte kan ges, eftersora det aUtid kan tänkas situationer då en expropriation är ofrånkoralig. Men så har det ju varit tidigare också. När en småhusfastighet eller en jordbruksfastighet någon gång raåste tas i anspråk av samhäUet, bör eraellertid ägaren ha en ersättning sora ger honora raöjlighet att skaffa sig en likvärdig bostad eller ett likvärdigt jordbruk. Även på den punkten innehåUer den nya lagstiftningen garantier, sora bör vara tUlräckliga. Särskilt väl skyddade är villaägarna och soraraarstugeägarna. Kvar står då de stora raarkägarna, exploatörerna och raarkspekulanterna. Det är i det hela bara de som kan förlora på att samhäUet får möjlighet att effektivt försvara våra geraensararaa intressen. Och de förlorar bara i den speciella raeningen att de eventuellt går raiste ora lukrativa affärer eUer oskäligt höga statliga ersättningar.

Ytterligare en sak i detta sararaanhang. Även när besluten har tagits under denna höstriksdag, komraer det att finnas kvar luckor och brister i marklagstiftningen. Byggnadslagstiftningen är, som vi aUa vet, föremål för en allsidig översyn i bygglagutredningen. Dess förslag kan komraa att återverka även på expropriationslagens regler. Naturvårdslagen behöver korapletteras, bl. a. raed bättre skydd för våra grusåsar. Ett förslag i det ämnet hoppas jag att vi skall kunna förelägga riksdagen nästa år. Hushållningen med tillgångarna under jord koraraer att behandlas i en proposition med förslag tUl ny gruvlag som industrirainistern avser att lägga frara för vårriksdagen. Men även utan dessa korapletteringar är det ingen tvekan om att det är en markpolitisk reform av stora diraensioner som vi nu står inför.

Man kan då fråga: Behövs alla dessa markpolitiska åtgärder, som regeringen ber riksdagen att sanktionera? Är verkUgen den avvägning sora

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

197

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

198

regeringen vUl göra raellan samhällets och raarkägarnas intressen rimlig och rättvis? När dessa frågor har ställts, har den garala skiljelinjen raellan det sociala och det naturrättsligt präglade synsättet på raarkägandet trätt i dagen igen. Diametralt motsatta uppfattningar står raot varandra. Den partipolitiska gränsen går rakt igenom borgerligheten. Vi fick alldeles nyss en liten Ulustration till det vid replikskiftet raellan herr Grebäck och herr Wennerfors.

Moderaterna menar att samhäUsinflytandet redan är för stort. I varje fall behövs det ingen utvidgning av statens och kommunernas möjligheter att lösa till sig mark. De nya värderings- och ersättningsreglerna avvisar de, som vi nyss har hört, kategoriskt. Deras yrkande är i korthet: Tillbaka tUl den lagstiftning som gällde före den 1 januari 1972.

Mittenpartierna har förraodligen haft en prövningens tid. Förra året sköt de ifrån sig de då aktuella ändringarna i expropriationslagstiftningen och begärde uppskov. I år har de övervunnit det mesta av sin tvekan och anslutit sig till grundsynen i propositionerna. De Uar också i huvudsak godtagit de framlagda lagförslagen. Men tyvärr finns det i deras reservationer vissa yrkanden — bl. a. beträffande värderingsreglerna i expropriationslagen — som avsevärt skuUe försvaga den nya marklagstiftningen, om de godtogs av riksdagen. Jag skall dock inte uppehålla mig vid det nu. Jag nöjer raig raed att välkorana deras förändrade inställning och deras anslutning till vår grundsyn.

Men eftersom en inte obetydlig grupp här i kamraaren, raoderaterna och enstaka raittenpartister, påstår att den nya lagstiftningen över huvud taget inte behövs, får det ligga på regeringens företrädare att prestera bevis.

Låt oss se på vad erfarenheterna säger oss om den lagstiftning som gällde före den 1 januari 1972 och sora raoderaterna nu vill ha tillbaka. Hur har markpriserna utvecklats? Hur har kommunerna kunnat hävda sig gentemot byggnadsföretagen vid planering och exploatering? Har samhällets organ haft tillräckliga möjligheter att värna om naturvärden och naturtillgångar?

En stor del av expropriationsdebatten i riksdagen förra året handlade ora kommunernas och byggnadsföretagens konkurrens om knappa tillgångar på raark för tätbebyggelse. Från de stora byggnadsföretagens sida är det i och för sig inte någon onaturlig politik att de försöker säkerställa sin produktion och sin avsättning genora att i god tid köpa strategiskt välbelägna raarkbitar på olika håll i landet. De har råd att betala höga raarkpriser. För dem har rätten att bygga utan konkurrens på egen mark och utsikterna att kunna påverka innehållet i koraraunernas planer haft ett högt värde.

En vice verkställande direktör i ett av våra större byggnadsföretag gav en bekräftelse på det i en intervju i tidningen Byggnadsarbetaren förra året. Han forraulerade det så här: "Vi har raycket egen raark och det är en bra råvara i dåliga tider."

För koraraunema har denna utveckling betytt långtgående begränsningar i raöjUgheterna att hävda korarauninvånarnas intressen. Det har inte sällan varit byggföretagen sora i praktiken haft raest att säga till ora, när man ute i komraunerna diskuterat, om man skall ha en glesare eller

en hårdare exploatering, om raan skall bygga låga eUer höga hus osv. Det innebär i och för sig ingen kritik av byggföretagen, ora jag säger att raan kan utgå från att deras vinstintressen och företagsekonoraiska intressen ofta pekat i en annan riktning än koraraunernas egna önskemål.

Höga priser har på många håll hårt beskurit kommunernas raöjligheter att själva skaffa sig den mark de behövt för sanering eller expansion. Herrar Högström och Persson i Karlstad och flera andra ledaraöter av denna kammare med kommunal erfarenhet kunde förra året ge åtskilliga aktuella exerapel på koraraunernas bekyramer i dessa sararaanhang. Andra exempel har kommit tUl i den offentUga debatten sedan dess. Kramfors, Karlskoga, Täby, Nacka och andra ortsnamn från skUda delar av landet har figurerat i debatten här i riksdagen och på andra håll.

I Kramfors flerdubblades kvadratraeterpriset på raarken i stadens centrum, när kommunala saneringsplaner fick aktualitet. I Karlskoga köpte ett byggföretag upp ett markoraråde för 1,5 miljoner kronor och erbjöd kort tid efteråt komraunen att köpa sararaa raarkoraråde för 10 mUjoner kronor. I Täby tilltvang sig ett byggföretag rätten att bygga 50 småhus på stadsplanelagd raark sora villkor för att sälja en raarkbit i en annan del av sarahället än där företaget skulle bygga. I Nacka krävde, som vi kanske minns, ett byggkonsortium 23 railjoner kronor av komraunen för ett markområde sora var avsett att användas till centrurabebyggelse. Med tillämpning av de raarkpriser sora var aktueUa vid den tidpunkten när det gällde andra frivilliga affärer borde raarken ha kostat inte 23 railjoner kronor utan 8 miljoner kronor. Komraunen kunde naturUgtvis inte acceptera, utan Nackaborna fick vänta på sitt centrum. Det är bara att konstatera att de fortfarande väntar.

Den som vill ha ytterligare dokumentation när det gäller otUlräcklig-heten i den gamla marklagstiftningen och dess negativa effekter för tätbebyggelseutvecklingen kan hänvisas tiU byggkonkurrensutredningen, sora har gjort en särskild undersökning om byggföretagens raarkförvärv. Det är en läsning sora helt och hållet bekräftar vittnesbörden i denna kamraare.

Det är ingalunda svårare att skaffa fram bevisen för otUlräckligheten i den gamla lagstiftningen när det gäller marken utanför den egentliga tätbebyggelsen. Det har varit väldigt besvärligt för sarahället att försvara t. ex. frUuftsUvets intressen raot andra konkurrerande intressen. Priserna pä den raark det här är fråga om har också snabbt rakat i höjden. Några stickprov från Ornö i Stockholms skärgård, Tryserura i Östergötland och Skaftö i Bohuslän visar att det förekoraraer att priserna mer än tiodubblats under de senaste 20 åren. Den ofta spekulativt uppdrivna prisnivån återverkar på de ersättningar som staten får betala enligt naturvårds- och byggnadslagstiftningen. När mark avsätts till naturreservat eller grönområde har markägaren rätt till ersättning inte bara för intrång i den faktiska användningen av fastigheten — det är helt naturligt att han skall ha det — utan han får också betalt för värden som beror på förväntningar om just det användningssätt som inte kan tillåtas. De högsta ersättningarna utgår ofta för raark i skärgårdarna och längs kusterna. Länsstyrelserna har naturligtvis under sådana förhållanden svårt att få pengarna att räcka till för att betala vad det kostar att förbjuda en

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

199

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

200

inte önskvärd bebyggelse vid en insjö eller på en strandremsa.

Jag kan ta som exerapel Ägnö på Erstaviks fideikoraraiss i Tyresö. Länsstyrelsen meddelade strandskyddsförordnande för Ägnö med ett raindre undantag och vägrade tillstånd för fideikoraraisset att uppföra fritidsstugor inora de strandskyddade områdena. Fideikommissarien yrkade ersättning efter olika alternativ — det högsta löd på 5,5 railjoner kronor jämte indextillägg. Staten medgav ersättning raed 140 000 kronor. Det var onekligen en viss spännvidd i utgångsbuden. Expropria-tionsdomstolen bestämde intrångsersättningen — det var alltså inte fråga om att fideikomraissarien skulle avstå någon egendora — tiU 2 450 000 kronor. Så mycket skulle det aUtså kosta att freda denna enda Ulla bit av vår natur från bebyggelse. Efter domslutet upphävde länsstyrelsen strandskyddsförordnandet, och nu pågår process ora verkningarna av detta beslut. Men det är en annan historia.

Ja, detta var tätorter, kuster, grönoraråden och strövoraråden. Men det finns också andra inslag i vår natur än badstränder och strövoraråden som behöver skyddas raed hjälp av lagen. Jag nämnde nyss att vi förbereder vissa ändringar i naturvårdslagen som gäller bl. a. grusåsar.

Före naturvårdslagens ikraftträdande exploaterades grusåsar ofta så att betydande skador uppstod på naturen. I några fall har ingreppen resulterat i vidsträckta kraterlandskap sora vi kanske Utet var har sett t. ex. på Ekerö och utefter motorvägen genom Upplands Väsby. Exploateringen har ofta skett planlöst och utan hänsyn till allmänna intressen.

Nu skaU det väl sägas att det har blivit bättre. Men även på den här punkten är ersättningsreglerna i naturvårdslagen sådana att det blir allt dyrare att skydda naturen och bevara landskapsbilden. Markägaren skaU näraligen ha betalt för uteblivna lukrativa affärer, ora han på grund av utfärdade förbud inte får exploatera en grusfyndighet på sin egendom.

Även priserna på grusfastigheter har stigit kraftigt under efterkrigstiden, för övrigt betydUgt snabbare än priserna på jordbruksmark, sora är det närmast jämförliga. Låt mig Ulustrera med ett exempel från Sundbyholmsåsen utanför EskUstuna. Sundbyholm är en jordbmksegen-dora sora 1943 köptes för 108 000 kronor. Egendoraen omfattar 146 hektar åker och 30 hektar skog. Av köpeskillingen, 108 000 kronor, kan man anse att några få procent, eller låt oss säga 5 000 kronor, belöpte sig på grusdelen av fastigheten. När staten nyligen skuUe köpa den här grusåsen för att skydda landskapet, vad fick man då betala? Det var inga 5 000, det var I mUjon kronor.

De prisstegringar på tätbebyggelsemark, skärgårdsmark och grusfastigheter som jag här har redovisat ganska utförligt har redan vållat allvarliga bekymraer. Men det allvarligaste är naturligtvis tendensen — ora vi inte gör någonting för att hejda utvecklingen. Uppgiften när vi lagstiftar är ju fraraför allt att lösa morgondagens problem. Utan förnyelse av lagstiftningen skulle tillgången på mark och vatten bli allt knappare i de attraktiva områdena, och priserna skulle fortsätta att stiga. Ora sarahället skulle få betala de förväntningsvärden sora då uppstod, skulle det bli allt svårare att hävda intresset av att bevara naturen i konkurrens med exploateringsintressena.    Markexploatörer,   byggbolag,   grusexploatörer

och några andra skulle kunna göra lysande affärer. Men de sora skulle förlora, det är alla de sora inte har råd att köpa sig ett stycke av vår natur för privat bruk utan som i stället får glädja sig åt naturen på de ställen dit allemansrätten ger dera tUlträde. Det är raed andra ord ungdoraen som vUl ha stora strövområden att röra sig i. Det är naturvärdsintressera-de. Det är alla vi som gläds åt en naturidyll eller en storslagen landskapsbUd.

Vår inställning är klar. Det får inte vara så att spekulation i raark alltid är en riskfri affär därför att sarahäUet garanterar ägaren ersättning ora hans förhoppningar på en lönsara exploatering slår fel. Det får inte vara så att lagstiftningen tUlåter byggföretag och andra stora raarkägare att avvisa de demokratiskt valda kommunala organens önskemål och planer när det gäUer utformningen av våra bostads- och fritidsområden. Det får inte vara så att allraänheten skall kunna utestängas från den vackraste naturen och de bästa badställena därför att sarahället inte har raakt eller råd att hävda de raånga raänniskornas intressen genteraot kapitalstarka exploateringsintressen.

Marknadsekonorain har i vissa sararaanhang stora förtjänster. Men vi raåste riraligen inrätta oss så att vi genom samhället får möjligUet att forma framtiden på ett sätt som stäraraer raed raänniskornas värderingar, behov och önskemål. När det gäller marken måste ovillkoriigen miljösynpunkter, sociala synpunkter och sarahällsekonoraiska intressen korama i första rumraet. Det är en uppgift för lagstiftaren att se till att det blir så. Detta är tanken bakora den expropriations-, byggnads- och naturvårdslagstiftning sora nu ligger på riksdagens bord och också bakora det förberedelsearbete för ytterligare reformer på marklagstiftningens oraråde sora nu bedrivs i utredningar och departement.

Den verklighetsbakgrund som jag här har tecknat skaU man ha klar för sig - också de exempel jag nämnde - när man tar del av moderaternas partimotioner om marklagstiftningen. 1 raotionen 1762 heter det: "Den lagstiftning beträffande kommunal expropriation som gällde fram till 1971 tillgodosåg enligt vår mening alla de raöjUgheter sora var erforderliga för att tvångsvis förvärva enskilt ägd mark och fastighet." Den raarkpolitik sora regeringen företräder betecknas i raoderaternas parti-raotioner sora "ren konfiskationspolitik" och den sägs "ifrågasätta enskilds rätt att äga och förvalta fast egendora".

Den raoderata synen är att utveckUngen helt enkelt går i fel riktning. Låt mig citera ur den andra partimotionen, nr 1807: "Genom successiva lagändringar under det gångna kvartsseklet har innehållet i den enskildes äganderätt undergrävts. De nu aktuella förslagen innebär inte bara att äganderätten ytteriigare urholkas utan också att ett stort mått av rättsotrygghet komraer att vidlåda innehavet av raark och vatten."

Samma inställning koraraer ännu tydligare till uttryck i ett pressraed-delande sora raoderata saralingspartiets marklagsgrupp offentliggjorde förra hösten. Där sägs ora 1947 års byggnadslag: "Redan i 1947 års byggnadslag kora dessa tendenser" - dvs. till raarksociaUsering - "till klart uttryck. Då avskaffades raarkägares fria exploateringsrätt inom tätbebyggeiseoraråden utan att de tillförsäkrades vederlag. Bevakningen raot  denna  form  av  smygsocialisering  var  tyvärr  vid  denna tid  inte

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu nu

201

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

202

utvecklad, vårtor beslutet kunde genomtöras under politisk enighet. Detta kan nuraera beklagas." För säkerhets skull tilläggs i pressmeddelandet att efter 1947 års byggnadslag har den socialistiska målsättningen förverkligats även på annat sätt. "Exempel är" — säger marklagsgruppen — "förköpslagen, strandskyddslagen, naturvårdslagen och andra Uknande lagar, där den enskUdes rätt fått vika för ett ökat samhälleligt inflytande."

Det här visar ändå, raenar jag, att moderaterna är totalt kallsinniga inför sådana missförhållanden som jag har talat om här i dag och som också diskuterades ganska livligt under förra årets expropriationsdebatt. Man frågar sig vilken samhällsplanering och vUken naturvård vi skulle kunna hålla oss raed om raoderaterna fick råda.

Men för, moderaterna är det inte i dessa sararaanhang fråga om miljö och sociala förhållanden. Det handlar om ideologi. Moderaternas ideologi när det galler markfrågor är den som jag inledningsvis betecknade som i grunden naturrättslig och färgad av en äldre rids liberala övertro på marknadskrafterna. I den ideologin ingår föreställningen att äganderätten egentligen innefattar en absolut förfoganderätt. Om markägarens förfoganderätt inskränks genom lag, så skall han ovillkorligen ha ersättning av sarahäUet.

En konsekvens av en sådan uppfattning ora äganderättens principiella okränkbarhet är att raoderaterna också raåste slå vakt om förväntningsvärden. Vid expropriation eller annan markinlösen skall enligt raoderaternas åsikt raarknadsvärdet alltid ersättas, och raarknadsvärdet innefattar begreppsrnässigt även förväntningsvärden. Så här heter det i raotionen 1807: "Marknadsvärdet betingas av hur fastigheten används och hur den kan komina att användas i fraratiden. Kan det antas att fastigheten kan bli föremil för bebyggelse, ökar värdet regelmässigt. Detta innebär att en presumtiv köpare av fastigheten är beredd att vid köpet betala även för det värde som ligger i möjligheten att senare bebygga fastigheten. Marknadsvärdet omfattar alltså förväntningar om att kunna utnyttja fastigheten på ett annat sätt än det för tillfället aktuella."

Ersättning för förväntningsvärden skall alltså enligt raoderaterna alltid utgå t. ex. till den sora inte tillåts uppföra byggnader som stör landskapsbilden eller hindrar det rörliga friluftslivet eller till den som inte får tillstånd att förvandla grusåsar tUl kraterlandskap. Om marknadskrafterna inte tUlåts verka fritt, skall samhället åtminstone till sista öret ersätta allt sora ägaren annars i bästa fall skulle ha kunnat ta ut ur raarken. Har det aldrig fallit raoderaterna in att vår natur inte är någon läraplig valplats för raarknadskrafterna? De misslyckanden som raarknadskrafterna då och då åstadkoramer i form av underraåliga konsura-tionsvaroi' brukar i allraänhet ganska snart ta död på sig själva. Men de raisslyckanden som marknadskrafterna skulle kunna åstadkomraa när det gäller hushållningen raed mark och vatten, ora inte sarahället gick in raed

vissa förbud, de skulle Ugga där för 50 eller 60 år fraraåt, ora det var fråga

i ora bebyggelse, och i värsta fall för århundraden och årtusenden, om det

gällde grusintäkter, stenbrott och sådant.

Herr Bohraan har i den borgerliga pressen naran ora sig att vara en

samarbetsraan sora inte i onödan förstör de borgerliga partiernas utsikter

att åstadkorama ett regimskifte. Han sägs stå de andra borgerliga partierna nära i sina åsikter. Må så vara. Men i markpoUtiken är i varje fall moderaterna under Uerr BoUman mer misstänksararaa och avoga raot en förstärkning av sarahällets inflytande än högern varit under en hel rad tidigare partiledare. Den garale högerledaren och statsministern Arvid Lindman remitterade för mer än 40 år sedan till lagrådet ett förslag tiU stadsplanelag som gav vissa möjligheter till värdestegringsexpropriation. Det institutet kan moderaterna inte godta i dag. Fritiof Domö godtog 1947 års byggnadslag. Det gör inte den av herr Bohman tillsatta marklagsgruppen. Inte heller Jarl Hjalraarson och Gunnar Heckscher tycks enligt pressraeddelandet från samraa raarklagsgrupp ha varit tUlräckligt vaksamma mot socialdemokraternas smygsocialisering på det markpolitiska området. I raotionen 1807, som jag nyss citerade, vänder sig herr Bohraan mot att den enskilda äganderätten undergrävts genom successiva lagändringar under det gångna kvartsseklet. Det är inte litet det, att med svepande formuleringar underkänna vad sora gjorts på det raarkpolitiska området under de senaste 25 åren.

Någon kanske säger att om moderaterna är exklusivt konservativa borde det vara föga oroväckande och inte mycket att uppehålla sig vid eftersora raoderaterna trots allt är ett ganska litet parti här i riksdagen. Det är visserligen sant att det nuraera finns en överväldigande raajoritet för den socialt inriktade markpolitik som socialdemokraterna företräder. Jag har redan sagt att jag betraktar det faktum att raittenpartierna i år anslutit sig till vår grundsyn som något mycket glädjande. Men fördenskull är inte raoderaternas inställning ointressant. Den är både intressant och oroväckande i perspektivet av den borgerliga trepartiregering sora både moderaterna och mittenpartierna eftersträvar. Markpolitiken är en hjärteangelägenhet för herr Bohraan och hans partikararater. Det raärker man inte minst på det temperament som komraer till uttryck i moderaternas partiraotioner. Man får väl ändå utgå från att det är totalt uteslutet att herr Bohman i regeringsställning skulle vilja medverka i en politik sora han själv betecknar sora konfiskationspolitik. Under de betingelserna har jag svårt att se att en borgerlig regering skulle kunna föra någon raarkpolitik alls. Det är en ganska dyster slutsats, men den förefaller mig ofrånkomlig.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle;

Fru talraan! Riksdagen befinner sig nu i en ganska underlig situation vid den här tiden, då spöktiramen brukar infalla. Om mindre än nio timmar börjar vi här en debatt ora propositionen 111, "Hushållning raed mark och vatten". Jag tycker att statsrådet Lidbom borde ha givit sig till tåls till dess med sitt utspel om markpolitiken.

Herr Lidboms anförande omfattade ju inte bara expropriationslag utan också byggnadslag och naturvårdslag och över huvud taget alla de problem sora behandlas i propositionen 111. I och för sig var det raycket intressanta synpunkter som herr Lidbom gav uttryck åt, och det skulle vara raycket intressant att diskutera dem mera ingående, men tiden medger tyvärr inte detta nu. Det får vi göra i morgon, då vi också får lyssna   till   partiledarna,   som   antagligen   även   de   kommer   att   göra

203

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. rru

204

ideologiska utblickar över detta vida fält.

Så till saken. Herr Lidbom sade att mittpartierna har ändrat inställning tiU dessa frågor sedan i höstas, men det var väl inte en helt riktig beskrivning. Vi efterlyste ett bättre underlag för att kunna bedöma det nya förslag som regeringen här har lagt fram. 1 år har det också till utskottets förfogande ställts ett raaterial, sora delvis remissbehandlats och därigenom blivit särskilt värdefullt men också underlättat bedömningen. Det saknades i fjol. Och när vi nu fått ett sådant material tiU vårt förfogande, som underlättat för oss att ta ställning i frågan, så är det väl inte underUgt att vi också gör det.

Låt raig aUtså säga att dessa frågor bäst diskuteras utifrån propositionen 111, "Hushållning raed mark och vatten". Ytterst är det nämligen en fråga om att hushålla med de knappa resurser i form av mark och vatten som vi och världen förfogar över.

Herr TOBÉ (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag har inga möjUgheter att här hålla något markpohtiskt anförande, som herr Lidbom gjorde. Han påminde om den nyutnämnde komministern som talade över alla texter på en gång, och det finns nu ingen möjUghet för mig att i en replik ta upp allt vad herr Lidbom sade. Vi har ju en debatt i morgon också.

Jag avslutade mitt förra anförande med att uttrycka förhoppningen att lagstiftningen som sådan inte skall behöva användas så särskilt mycket. Statsrådet Lidbom tog nu upp dessa frågor som om det var det viktigaste sora gjorts för att komraunerna skall kunna föra en ordentlig markpoUtik - och på sätt och vis är det mycket viktigt, eftersom prisfrågorna har kommit i ett annat läge. Också vi har accepterat detta raed presumtionsregelns tiUämpning som den återhållande kraften just för att undvika att förväntningsvärdena höjer priserna så att kommunerna inte kan skaffa mark. Men själva expropriationen, tvångsmedlet, tror jag inte kommer att användas.

Statsrådet tog också upp att man har rätt att expropriera för naturvård. Jag vet inte om det någonsin har skett. Bestämmelser härom har funnits i expropriationslagen i raånga år, raen såvitt jag vet har den raöjligheten aldrig använts. Nu har vi i stället naturvårdslagen sora kan utnyttjas i sådana fall, men inte heller där har raan behövt gå frara tvångsvis så särskilt raånga gånger.

Jag var litet rädd för att jag inte skulle få någon replik, eftersora statsrådet helt undvek att gå in på den detaljkritik som jag gjorde i mitt förra anförande, men sedan fick jag en replik i alla. fall, och då är det en punkt som jag tycker att jag nu kan ta upp. Den gäller frågan om ersättning för egnahemsfastigheter. Jag tog upp frågan att man inte skuUe få expropriera egnahemsfastigheter annat än om de oundgängligen behövdes for samhällsbyggnadsändamål. Nu säger statsrådet att man i vissa fall får full ersättning så att man skall kunna skaffa sig en ny sak och nämner samtidigt jordbruksfastigheter. Men när det gäUer jordbruksfastigheter finns ju inte någon sådan garanti. Skönhetsfelet med förslaget är just att en markägarkategori får sådan ersättning att man kan skaffa nytt, men inte en annan. Vad får en jordbrukare? Han förbUr i samma

förmögenhetstillstånd. Han kanske inte kan skaffa sig en egendom motsvarande den han hade tidigare, ora det nu gäller en sådan.

Slutligen skuUe jag beträffande byggföretag och andra sora har stora raarker vilja säga att det dock finns ett planraonopol. På den punkten måste jag också rätta herr Wennerfors, som sade att planmonopolet kom till 1948. Det gjorde det ingalunda. Det kom tiU 1932 genom den proposition som statsrådet Lidbom nämnde, och då var det fråga om att hävda kommunernas rätt, inte gentemot någon enskild utan gentemot staten; det gällde Gärdet, en del områden i Trollhättan och några andra kommuner.

I vårt partiprogram i år har vi sagt att vi är eraot all raarkspekulation. Vi har påpekat att bristen i det enskilda markägandet för exploatörer är att man inte kan ha anbudskonkurrens.

Beträffande tomträtten sade statsrådet inte någonting. Jag efterlyser fortfarande svar på frågan: Varför finns det med?

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Fru talman! En hel av det som herr Lidbom anförde hörde tiU den här debatten, men en hel del hörde tiU morgondagens debatt. Denna senare del får vi väl behandla då. Men jag tyckte ändå att det var Utet väl magstarkt att beröra en partimotion - nr 1807 — som skall behandlas i morgon. Den får vi som sagt återkomma tUl.

Herr Lidbom talade om den lille markägaren, den lille jordbrukaren och den lUle villaägaren. När man talar om dessa som ett mindre problem tycker jag att man skall påminna sig att 50 procent av marken i hela landet ägs just av dessa mycket små markägare. Det är 70—80 procent av marken om man enbart ser till de södra delarna av Sverige, sora ägs av dessa sraå.

Statsrådet Lidbora sade att det nu finns garantier för den enskUde villaägaren. Jag har tidigare sagt att paragrafen är mycket diffust utformad. Den står dessutom i utskottets betänkande tiUsammans med ett uttalande som upphäver värdet av 12 §. Det heter där att kommunerna skall ha en obetingad företrädesrätt till mark som skaU bli föremål för tätbebyggelseåtgärder och att företrädesrätten skall kunna göras gällande genora markförvärv på ett tidigt stadiura av planeringsprocessen. Detta är alltså vad riksdagen kommer att besluta ora en stund.

Att jag tar avstånd från markspekulanterna, har jag flera gånger tidigare sagt. Sedan kom då statsrådet Lidbora in på de stora markägarna. Vad menas? Socialdemokratisk jordbrukspolitUc har ju exempelvis gått ut på att skapa just större enheter och att skapa förutsättningar för de s. k. större markägarna. Dessutom tycker jag att man bör erinra sig att dessa större raarkägare fyller sin samhällsuppgift, de gör sin insats exempelvis på bostadsbyggnadsområdet i enlighet raed samhällets lagar och bestäramelser, i enlighet med samhällets ramar och villkor, och inte rainst dessa medverkar enligt min uppfattning tiU den konkurrens som krävs för konsumenternas bästa.

Beträffande markpriserna viU jag säga att herr Lidbom tycks överdriva markprisets betydelse för hur stor hyran blir. I det sararaanhanget glömde herr Lidbom vidare att tala om den verklige markspekulanten.

205

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

206

nämUgen staten. Jag tänker bl. a. på den affär sora gjordes upp raellan staten och några koramuner norr om Stockholra — SoUentuna, Järfälla, Solna och Sundbyberg — ora Järvafältet. Det var, herr Lidbora, markspekulation det! Det var många miljoner det var fråga om.

Herr ADOLFSSON (ra):

Fru talman! När statsrådet Lidbom i början av sitt anförande talade om ändrad sinnesstämning inom oppositionen konstaterade jag — inte utan en viss tillfredsställelse — att statsrådets berömmande ord inte var riktade till mitt parti.

Jag skall endast ta upp ett avsnitt i expropriationslagen, det sora berör viUaägarna.

Den nya expropriationslag, som riksdagen står i begrepp att fastställa, innebär ett slag eraot landets villa- och fritidshusägare och emot den fria äganderätten. Vad betyder försäkringar och uttalanden om särbehandhng av vUlaägarna om lagen ger kommunerna praktiskt taget oinskränkta möjUgheter att tvångsinlösa all raark och alla fastigheter utan att precisera sina behov. Vi har redan under det gångna året sett exempel på - t. ex. i Huddinge och Tullinge — hur kommunerna begär tillstånd att få expropriera villaområden om 150-300 viUor och fritidshus. Inga garantier ges för att komraunerna skaU handla i lagens anda. Menade raan aUvar med sina löften och försäkringar skulle man i lagtexten ge uttryck för detta, t. ex. genom att i expropriationslagen undantaga de fastigheter som i förköpslagen är undantagna från den kommunala förköpsrätten. Förköpsrätten komraer nu att helt kunna sättas ur spel genom tiUämpning av expropriationslagens bestäraraelser i stället.

Skyddsregeln är redan i dag iUusorisk. Det låter bra att man vid tvångsinlösen skall ge viUaägaren möjUghet att förvärva en motsvarande fastighet med motsvarande standard och med ett raotsvarande läge. Men var kan man infria dessa löften, t. ex. i fråga om närhet till kommunUca-tioner, raotsvarande restider och resekostnader till arbetsplats och affärscentra m. ra.? Och hur skall den ekonomiska ersättningen slutgiltigt bestämmas när konkurrensen och prisutvecklingen upphör tiU följd av att kommunerna blir enda intresserade köpare? Villaägarna är ju dessutom inte undantagna ifrån regeln att värderingen skall grundas på tio år gamla värden. Hur går detta ihop? Lägg därtill att kommunerna ges möjUghet att köpa på kredit, dvs. avvakta med köpeskUlingens erläggande i tio år eUer raera. Hur skall raan med sådana bestämmelser kunna hålla enskUda viUaägare skadeslösa.

Det torde stå helt klart att den enskilde medborgaren inte har en aning om det som är på väg att hända. Den dag — och den torde inte vara alltför avlägsen - då landets 1,2 miljoner småhusägare och nära en halv miljon fritidshusägare blir upplysta och raedvetna ora vad riksdagen är på väg att besluta, kan vi förvänta en våldsam reaktion. Vi skaU väl ändock komraa ihåg, att endast 5 procent av landets villor har ett taxeringsvärde sora överstiger 150 000 kronor. Den övervägande delen — ja, den förkrossande majoriteten av landets småhusägare hör hemma i lågin-korast- och medelinkorastklasserna. Den förvirrade debatt på detta område, sora utmålar vUlaägaren som höginkomsttagare och ägare av

lyxvUlor, är fullständigt snedvriden och felaktig.

Vi bör väl också komma ihåg, att det inte är så många decennier sedan som både regering och riksdag understödde bildandet av egnahem. I den situationen behövde komraunerna den enskilde medborgarens raedverkan för att lösa den akuta bostadsbristssituationen. Nu är vi på väg att lösa den, och mer än hälften av landets befolkning har fått sin boendefråga löst genom vUlaägarnas insatser i form av frivilligt sparande, frivilliga arbetsinsatser genom ett positivt utnyttjande av fritiden och investeringar i realvärden som vi inte kan bortse ifrån då vi betraktar vår samraanlagda nationaltiUgång. Skall detta nu raseras och bestraffas? Vem vUl egentUgen stå rill svars för sådana åtgärder?

Lägg därtUl det förslag som framförts av byggkonkurrensutredningen. I stället för en öppen och fri konkurrens - som vi uppfattade syftet med denna utredning - har man föreslagit ett fuUständigt kommunalt markmonopol. Det borde ha räckt med det nuvarande koraraunala planmonopolet i samband med den koraraunala förköpsrätten. Det är väl helt uppenbart att våra koramuner inte räckt till för att utnyttja dessa rättigheter på ett tillfredsställande sätt. Skall vi då ge dem ökade befogenheter och samtidigt förkväva allt enskUt initiativ?

En nyligen genomförd SIFO-undersökning, som tidigare åberopats i debatten, har visat, att 85 å 90 procent av landets befolkning av alla kategorier - oavsett levnadsålder, oavsett politisk partitUIhörighet och oavsett socialgmppstUlhörighet — vill bo i småhus, i marknära bostäder på mark, som de själva äger. Är det då inte vår skyldighet att se till att den framtida samhällsplaneringen sker efter folks önskemål?

De stora bostadssubventionerna som utgår i dag skulle kunna reduceras i vår hårt ansträngda budget om vi toge större hänsyn tiU den enskUda människans önskemål i fråga om boendeformen. De toraraa lägenheterna får inte öka i antal. Låt oss inse att antalet "övergångsbostäder" i våra betong- och stenöknar redan är för många. Jag tror benämningen övergångsbostäder är riktig i sammanhanget.

Låt oss upphöra med de långvariga byggnadsförbuden, som leder tUl en onödig förslumning av befintliga villaområden och en oansvarig kapitalförstöring. Låt oss förvalta det befintliga realkapitalet på ett nationalekonomiskt riktigt sätt genom uppmstning och förvaltning av befintliga bostäder. Då tätorterna växer ut; förvandla fritidshusen till åretruntbostäder i stället för att riva och bygga nytt.

Låt oss medverka tiU att avskaffa myten om att villaägarna är en prioriterad grupp i samhället. I den allmänna samhällsdebatten återkommer raan ständigt till påståendet ora att gäldränteavdragen är en skattesubvention, som endast vUlaägare har nytta av. I denna församling torde det vara onödigt att erinra ora att gäldränteavdrag inte är någon exklusiv förmån för villaägare. Alla gäldräntor är avdragsgilla, oavsett för vilket ändamål man lånar pengar. Pengarna kan sedan användas på oUka sätt. Vem är villig att påstå, att lånade pengar kan användas på bättre sätt än genom investering i ett eget hem - i realkapital, som ökar landets saralade tillgångar?

Gäldränteavdraget har betydelse för unga och nyetablerade småhusägare, som har stora lån på sina fastigheter. Men lånen raåste amorteras.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag rru m.

207

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

Gäldräntan blir raindre och raindre och försvinner helt, då innehavaren når raogen ålder. Det är inte på långt när alla villaägare, sora har några lån kvar och följaktligen inte heller någon gäldränta att erlägga. Fraraför allt gäller detta äldre sraåhusägare och pensionärer, och dessa torde uppgå till minst hälften av landets villaägare. Den allmänna debatten är följaktligen osaklig på denna punkt.

1 ett annat avseende är debatten lika osaklig. Man glömmer bort dels att långivaren äger så stor del av fastigheten som lånet uppgår tiU, medan fastighetsskatt betalas efter taxeringsvärdet, dvs. tiU stor och i början övervägande del på långivarens pengar, dels att långivaren vid sin deklaration är skyldig att uppgiva utlånat kapital för förraögenhetsbe-skattning, dels att långivaren är skyldig att uppgiva den erlagda gäldräntan sora inkomst av kapital, vUken därvid regelmässigt torde bli högre beskattad än om den helt beskattades hos låntagaren. Samhället och övriga skattebetalare gör följakthgen inga som helst förluster utan snarare en vinst på gällande skattesystem.

Vi skall väl heller inte glömma bort att vUlaägarna själva svarar för sina reparations- och administrationskostnader. Dessa kostnader är inte avdragsgilla för villaägarna, vUket raedför att stat och korarauner kan tUlgodogöra sig villaägarnas egna insatser för drygt hälften av landets befolkning.

De gravationsfria — eller näst därintill — fastigheterna och småhusen är en betydelsefull nationaltiUgång, som vi bör slå vakt om i stället för motsatsen. Det är åtskilliga avgifter som småhusägarna har att erlägga och som de lojalt erlägger för förmånen att åtnjuta en boendeform, som i alla avseenden är samhällstiUvänd och människovänlig. Det är anslutnings-och förbmkningsavgifter av olika slag, som i andra boendeformer erläggs av hyresvärd eUer bostadsrättsförening. Det är försäkringsavgifter, renhållningsavgifter, gatubyggnadskostnader och gatumarksersättningar, uppvärraningskostnader och mycket annat. Alla dessa kostnader — plus beskattningen på själva boendet — den enda boendeform, som är beskattad i detta samhälle — raedför en hyreskostnad, som normalt överstiger boendekostnaden i andra former av boende.

Fru talman! Med det anförda har jag velat betona att villa- och småhusägarna i dagens samhälle är en resurstillgång, som vi har all anledning att slå vakt omkring, och jag yrkar därför bifaU till de reservationer som moderata samlingspartiet står bakom.

208

Herr WINBERG (ra):

Fru talman! Statsrådet Lidbom spekulerade mycket ora markpolitiken i en borgerlig regering. Det kanske är förklarligt att han gör det i kväll med hänsyn till den opinionsundersökning som just har pubUcerats och sora pekar på att den socialdemokratiska regeringen kanske inte kommer att kunna sitta så förfärligt länge tUl.

Skillnaden i synen på expropriationsinstitutet mellan den socialism som bl. a. har statsrådet Lidbom till företrädare och den syn vi från moderata samlingspartiet har på institutet, är att det enligt statsrådet Lidbora innebär ett helt ordinärt förfarande och ett vanUgt sätt att förvärva   mark   för  stat   och   kommun.   Hur   vi   ser   på  det  kan jag

sammanfattningsvis säga genom att citera bara ett par meningar ur motionen 1762: "Allmän enighet råder om kommunernas rätt att för samhällsbyggande förvärva, även tvångsvis, enskUt ägd mark. Vi uppfattar dock markförvärv inom expropriationslagstiftningens ram sora extraordinära och anser att expropriation endast får tUlgripas när det är av avgörande betydelse för samhällets utbyggnad, och då endast under absoluta rättssäkerhetsgarantier."

AUtså, fru talman; Vi accepterar expropriationen, men den skall ske bara när det är av avgörande betydelse för samhällets utbyggnad och under absoluta rättssäkerhetsgarantier.

Jag avser att i mitt inlägg i huvudsak beröra två frågor i den nu aktuella propositionen, nämUgen de sora gäUer dorastolens processledning och problemen med ersättning för vissa rättegångskostnader.

Här föreslås nu i 5 kap. 12 § att fastighetsdomstolen enUgt huvudregeln skall vara skyldig att meddela s. k. utredningsbeslut, vilket då skaU innehålla gränserna för den bevisning som bör förebringas i målet. Part som förebringar utredning i strid med beslutet skaU enligt 7 kap. 1 § inte få ersättning för den kostnaden för så vitt inte utredningen trots allt kommer att ha betydelse för utgången i målet.

Det steg som man tar genom det här förslaget tycker jag tyder på att det är ett led i en ganska tydlig utveckling, nämligen att statsmaktema vUl minska det skydd som tidigare har funnits för den enskUde att kunna ta tiU vara sina rättigheter när tvångsförvärv av mark från det aUmännas sida av en eller annan anledning blir aktueUt.

Vid det beslut om ändringar i expropriationslagstiftningen som riksdagen fattade för ungefär ett år sedan gjorde vi från moderata samUngspartiets sida gällande att den utvidgning sora då skedde var betänklig inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag tUlät mig att i kamraardebatten då framhåUa — särskUt mot bakgrund av den ändrade bevisbördefördelningen i allmänhet och de ändrade värderingsreglerna för att förebygga oförtjänt värdestegring vid expropriation för tätbebyggelseändamål — att det framkom en klar tendens att på det expropriationsrättsliga området inskränka och försvåra den enskilde individens möjUgheter att ta tUl vara sin rätt gentemot en mycket stark statsmakt och mycket starka korarauner.

Om beslutet i dag genomgående blir det som civUutskottets majoritet föreslår, fortsätter nu den tendens jag påpekade i fjol.

Som skäl tiU bestämmelserna om utredningsbeslut har anförts en önskan att vilja koraraa till rätta raed långa bandläggningstider och oproportioneUt höga rättegångskostnader i expropriationsraål. Det är en strävan som förtjänar allt stöd, men den får inte innebära införandet av bestämmelser som medför att enskUda individer kan befaras komma i kläm.

Både i den promemoria som utarbetats i justitiedepartementet och i propositionen antyds att det är den enskUde fastighetsägaren — sakägaren, expropriaten, vad vi nu kallar honom — som utnyttjar nu gällande regler på ett otUlbörligt sätt och i en sådan omfattning att nya regler måste tUl. Men det stämraer inte med de uttalanden sora har gjorts av dem som praktiskt sysslar med dessa frågor. Stockholms tingsrätt vänder

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

209

14 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

210

sig i sitt remissyttrande mot uttalanden om att sakägarnas vidlyftiga utredningar skuUe vara en huvudanledning tUl lång handläggningstid och höga rättegångskostnader. Stockholms tingsrätt är väl landets största expropriationsdomstol, och dess erfarenhet och uppfattning torde därför väga tungt. Advokatsarafundet har den raeningen att det är exproprian-derna sora i minst samma och sannoUkt större utsträckning än sakägarna bidrar tiU den stora utredningsvolyraen.

Nu gäUande regler i rättegångsbalken för att styra processen och inskrida mot rättegångsmissbruk är enligt propositionen inte tillräckliga. Åtskilliga remissinstanser — domstolar och andra — har här en annan mening. Jag ber statsrådet Lidbom ora överseende om jag erinrar om Svea hovrätts yttrande, trots att väl många minns att statsrådet i motsvarande debatt för ett år sedan i ganska klara ordalag uttryckte sin skepsis gentemot det remissyttrande som denna hovrätt då hade lämnat.

Det förslag som nu förehgger om att domstolen på ett tidigt stadium av expropriationsmålet skall avgöra vilken utredning som skaU få förebringas kommer av sakägaren mycket lätt att uppfattas sora en begränsning i hans raöjligheter att lägga frara den utredning han anser erforderlig. Det är verkligen inte att stärka den enskUdes tilltro till en domstols opartiskhet när sådana regler införs som tvingar en domstol att redan på ett mycket tidigt stadium i en process ange vUken utredning sora parterna enhgt domstolens bedömning då lärapUgen bör införa i målet och sätta en gräns utöver vilken utredning inte får förekomraa, i vart fall om parterna vill att kostnaderna för den skaU behandlas som övriga rättegångskostnader.

Det är inte förvånande att många remissinstanser stäUer sig avvisande till det här förslaget. Den föreslagna bestämmelsen bUr än mer olämplig när den sätts i relation tiU den presumtionsbestämmelse beträffande expropriation för tätbebyggelse sora infördes förra året och sora nu föreslås vidgad så att den skall vara tillämplig vid aU expropriation. Presumtionsbestämmelsen betyder ju att expropriaten måste vara beredd att föra fram en mycket stark utredning i vissa fall, om han skall ha möjUghet att bryta den presuration som så att säga går honora eraot. Nu skall tydlig;en dorastolen på ett tidigt stadiura ange vilken utredning som expropriaten får föra för att den skaU bU ersättningsgill. Kan det verkligen vara rimUgt att det organ, domstolen, som skall vara oväldigt ocU opartiskt skall göra sådana ställningstaganden under processen, det vare sig det anser det erforderligt eUer inte.

Det kommer sannoUkt i många fall att bli utomordentUgt svårt för domstolen att överbUcka utredningsbehovet i början av målet. Det medför uppenbarUgen en risk för mindre väl underbyggda beslut. Dorastolen kan — sora jag tror att lagrådet också har påpekat — bli oraedvetet bunden av sitt beslut. Det bör observeras att dorastolen sedan inte får ändra sitt beslut annat än om särskilda skäl föreligger. Huvudregel är att omprövning inte skall ske. Jag vUl särskUt säga det till herr Bergraan, för av hans anförande fick jag den uppfattningen att domstolen ganska lätt kunde ta ett sådant beslut under omprövning. Det står i propositionen att det är olämpUgt att frågan prövas flera gånger. Den inskränkning  som just   bestämraelsen  ora  särskUda skäl innebär ökar

risken för att ett som det sedan visar sig felaktigt materieUt utredningsbeslut måste kvarstå. Stadgandet hade därför vunnit på om det hade haft det innehållet att nytt beslut finge meddelas när skäl därtiU föreligger.

Fru talman! Även om jag raed hänsyn tUl de bestämmelser som redan finns inte anser införandet av begreppet utredningsbeslut erforderligt, hade det utan tvivel varit betydligt bättre om det lagts i dorastolens hand att avgöra ora det var behövligt med ett sådant beslut i det konkreta fallet och att då domstolen kunde avstå från sådana beslut när de inte bedömdes som nödvändiga.

Nu gällande stadganden i rättegångsbalken, när det gäller domstolens möjligheter såväl att leda förberedelsearbetet och att avvisa icke erforderlig bevisning sora att rättegångskostnadsvägen korrigera part när denne yrkar ersättning för rättegångskostnad som av domstolen bedömts varit skäligen påkallad för tiUvaratagande av partens rätt, är som jag ser det tUlräckliga för att kunna komma tUl rätta med de processuella avarter som kan uppkomma i alla slags mål men som dock knappast kan sägas vara särskilt vanliga.

Fru talman! I ett expropriationsraål är fastighetsägaren praktiskt taget aUtid utsatt för ett förfarande från det aUmännas sida, ett förfarande som innebär att det allmänna tvångsvis vUl förvärva fastighet eUer en del av fastighet från en enskild. Det är den som viU expropriera som är den starka av parterna. Det är han som kan bestämma tid för expropriationen, omfattningen av den ävensom erbjuda vUlkoren. Det är den som vUl expropriera som nästan aUtid har erfarenhet av sädana här mål. Fastighetsägaren har det i regel inte. Han måste vända sig tUl andra för att få hjälp. Det vore därför all anledning att samhället var generöst mot den enskUde, som på intet sätt har gjort något för att konfrontationen - om jag kallar processen så — skall komma i gång, så att den enskUde åtminstone har en fair chans i reglerna om förfarandet och får goda möjligheter att hävda sina intressen.

Men reglerna håller successivt på att försämras för den enskilde medborgaren. Möjligheterna att i vissa faU få ersättning för rättegångskostnaderna i högre rätt har tidigare minskats, presumtionsregler som fordrade en hög grad av utredning från den enskUdes sida infördes i fjol, inskränkningar i rätten tUl ersättning för den utrednmgskostnad som den enskUde parten anser erforderlig sker genom den nu föreslagna lagen. Tillsammantaget ser jag detta som steg på en väg där man från regeringspartiets sida, från socialdemokratin, medvetet vUl försvåra för medborgarna att utöva och medvetet vill urholka innehållet i den enskUda äganderätten.

Jag ber att få yrka bifall tUl reservationerna 12 b och 13, båda av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

Herr statsrådet LIDBOM:

Fm talman! Bara några få ting med anledning av de senaste anförandena.

Först och främst kan jag säga tUl herr Winberg att även jag betraktar expropriation som ett extraordinärt förfarande och icke som ett ordinärt förfarande. Det är närmast en självklarhet att om man är kommunalman

211

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

och skall skaffa mark för koraraunens tätbebyggelse, så försöker man köpa marken. Expropriation tar man verkUgen inte till om man inte är absolut tvungen.

Jag kan över huvud taget instämma i detta som herr Grebäck tidigare svarade oroliga moderater: Akta er för att bU alltför uppskrämda av expropriationslagstiftningen. Om nu någon hade några farliga socialiseringstankar i huvudet, så inte skulle han använda sig av expropriation för att sociaUsera mark! Det är något verklighetsfrämmande med denna skuggrädsla som kommer fram inför utvidgning av möjUgheterna att expropriera och de nya reglerna i övrigt.

SärskUt egendomUgt är egentligen att man försöker framställa expropriation som om det var någonting som huvudsakligen angick vUlaägare. Inte exproprierar en koraraun för att skaffa sig vUlafastigheter! Den exproprierar i normalfaUet för att skaffa sig råmark för tätbebyggelse. Undantagsvis kan man få gå in i en stadskärna för saneringsändamål och sådant. Någon enstaka gång, i rent undantagsfaU, kan man få ta en viUa,

Nu nämner man uppskärrande exerapel sora förstoras till det oändUga från TulUnge osv. Det sägs; Där ser ni — en hel mängd viUor togs på en gång och exproprierades! Men det är undantag att man är tvungen att expropriera vUlafastigheter, Om i något enstaka faU en expropriation gått fram över en markbit där det ligger några stycken vUlor, så är det någonting som lika väl kunnat hända enligt äldre lagstiftning som enligt den här. Ta fallet TuUinge som exempel. Det kunde precis lika gärna ha handlagts enligt äldre bestämmelser om zonexpropriation. Det har ingenting atii göra med det vi införde förra året.

När vi förra året diskuterade de nya reglernas hot mot villaägarna, frammanade man från moderat sida bUden av att den 1 januari 1972, när det blir så biUigt och så lätt att expropriera, då är det fara på taket för vUlaägarna. Vad hände? Har det varit någon ökning av antalet expropriationer? Har kommunerna rusat till civUdepartementet och begärt tUlstånd att få expropriera viUor? Självfallet inte! Detta är en skendebatt, och jag skuUe vilja säga säkerligen i stor utsträckning en debatt mot bättre vetande.

TiU sist bara en punkt tiU, om ersättningsreglerna. Det är naturUgtvis av stor vikt att man ger ersättning på i princip någorlunda likvärdiga grunder, oavsett vem som drabbas av expropriationen. Det gör man också. En jordbrukare får, om expropriation skulle drabba jordbruksmark, så mycket pengar att han kan skaffa sig en likvärdig jordbruksfastighet - kanske inte en jordbruksfastighet med förväntningsvärden, spekulationsvärden på, om det till äventyrs var en sådan som exproprierades - men iindå likvärdig jordbruksmark. En villaägare behöver en något starkare garanti. Han är i den situationen att han måste ha en ur alla synpunkter likvärdig bostadsfastighet, och den regeln har också uttryckligen skrivits in.

Jag är ledsen, fru talman, om jag tidigare vek ut rätt mycket från ämnet expropriation. Men under rubriken expropriation behandlas huvudsakligen villägarnas förhållanden något som enligt min mening diskussioner i reaUteten icke borde gälla.

212

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp);

Fm talman! Jag tar tiU orda med anledning av motionen 1761.

I debatten om expropriationslagen har vinsterna på mark enligt mitt förmenande blivit våldsamt överbetonade. Det är att beklaga att marklagstiftningen på det sättet bedöms i helt felaktigt perspektiv. I en artikel i finanstidningens senaste nummer visas med diagram ur officiella källor att råmarksvärdena betyder endast någon procent av boendekostnaderna. Man skaU nog inte tro att vi med den nya lagen får några bUligare bostäder, det verkar i varje fall för mig osannoUkt.

Jag finner det oroande att vi i fraratiden tycks få en mycket betänklig marklagstiftning här i landet.

Det hade varit mera framsynt, om vi ägnat mindre tid åt att jaga ekonomiskt ganska små markvinster och mera tid åt att tänka på de genomgripande förändringar som nu sker. Enskilda befogenheter och besittningskydd tiU fastigheter kommer bort i oanad omfattning. Myndighet och beslutande församlingar tar alltmera av makten och inflytandet i sin hand. Det gäller såväl inom bostadsbyggandet som inom näringsliv. En sådan behandling av markfrågoma kan få långtgående konsekvenser för oss alla.

Många invändningar riktades mot denna lagstiftning redan förra året. Årets förslag överensstämmer på många punkter med det förslag som riksdagen behandlade i fjol.

Ägare av jordbruk-rörelsefastigheter kan bli blottställda genom kommunala anspråk. Långt innan planändringar är aktueUa, får bebyggda fastigheter tvångsköpas av en kommun. Besittningstryggheten blir inte längre vad den har varit med ett sådant system.

Kommimerna får tvångsrätt mot näringsidkare, som viU bygga enligt godtagna planer. Skyddet för enskild planering försvinner. Det kan få stora näringspolitiska konsekvenser, hur stora är inte ens utrett. Det är lika Ula på den punkten nu som 1971.

Värderingen får grundas på gamla fastighetsvärden; ända tUl 15 år gamla värden kan godtagas. Den principen remissbehandlades inte 1971. Inte heller nu har vi fått någon riktig remissgranskning av detta. Ändå utsträcks principen nu tUl aUa slags tvångsköp och begränsas inte enbart tUl tätbebyggelsemark.

De risker som drabbar alla som har hus och hem eller andra fastigheter genora detta, kan vi nog föreställa oss. Att raan inte får igen sina pengar för ett fastighetsköp om huset senare exproprieras, är i varje fall fullt tänkbart med den nya lagens regler. Det blir stora risker med kreditgivningen. Belåningsvärdena sjunker, och det blir allt svårare för enskilda att underhålla sina hem och fastigheter och få kapital tUl den egna rörelsen. Konsekvensen av allt detta är inte tUIfredsställande utrett.

Jag vill ta upp ännu en outredd fråga, och därtUl en utoraordentligt viktig sådan.

Är den lag vi nu tänker anta riralig enligt vår rättsuppfattning? Stäramer den med Europakonventionens traktater om enskild egendoms skydd? Det finns verkligen anledning tiU betänksamhet på den punkten.

På s. 230 i propositionen heter det bl. a. om den nya lagens värderingsregler:

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

213

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

"Den s k, presumtionsregeln utgör ett ytterligare principieUt och praktiskt betydelsefullt undantag från marknadsvärdesprincipen,"

Samhället kommer alltså inte längre att betala normala priser för tvångsförvärv av egendom. Är inte detta en form konfiskation? Är det verkligen försvarbart att ta ifrån enskUda deras tillhörigheter tiU underpriser? Jag anser för rain del att vi på den punkten borde haft en helt annan granskning och utredning.

Det finns ännu en viktig punkt, där grundlagen möjligen kan ha trätts för nära. Är det verkligen så att regeringen kan få medge expropriation och sedan bevilja kommunen uppskov med tillträde och betalning utan någon rimlig tidsgräns för uppskoven, för att referera tiU propositionen? Detta är ju utomordentligt allvarliga ingrepp i den enskildes besittningstrygghet. Får sådant verkligen ske utan att ersättning lämnas? Besittningsskyddet bUr ju helt raserat för den enskilde i dessa faU. Han vet ju inte om han måste flytta inom några månader eller efter 20 år. Jag tror inte att sådana regler kan vara förenliga med rättssäkerhetens principer.

Det finns alltså många skäl att betvivla halten i denna lagstiftning. Jag skulle vilja påstå, att invändningarna är så stora och många - både av praktisk och av rättslig art - att vi kan få anledning att beklaga dera framöver. Jag finner det vara djupt oroande. En revidering syns mig redan nu motiverad.

I vår motion har vi begärt ändringar på väsentliga punkter i lagförslaget. Det gäller bl. a. tvångsrättens utforraning och värderingsreglerna. Dessa förslag skulle åtminstone mildra de värsta verkningarna i avvaktan på en bättre lag.

Jag kommer, fru talman, att rösta på de reservationer som täcker de förslag som vi i vår motion föreslagit.

Med detta anförande, i vUket herrar Ringaby (ra) och Lothigius (m) instärade, var överläggningen slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Grebäck ra, fl,, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 1 av herr Grebäck ra. fl.

214

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -   199

Nej  -   106

Avstår —       I

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 2 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att karamaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkandet nr 34 punkten 2 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifallit reservationen nr 2 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 265

Nej  -    38

Avstår —       1

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 3 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -   157

Nej  -   148

Avstår —       1

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 5 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

215

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. nu

Den som vUl att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifalUt reservationen nr 5 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  267

Nej  -    38

Avstår —       1

Punkten 6

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 6 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspioposition;

Den sora vUl att kararaaren bifaller civUutskottets heraställan i betänkandet nr 34 punkten 6 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkstäUdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -  265

Nej   -    38

Avstår -       1

Punkten 7

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen m 7 av herr Tobé m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som v:iU att kamraaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 7 röstar ja, den det ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Tobé m. fl.

216

Vid omiöstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Tobé begärde rösträk-

ning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  - 214

Nej  -    87

Avstår -       5

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 8 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att karamaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 8 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 265

Nej  -    38

Avstår —       1

Punkten 9

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifaU tUl 1 ;o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 9 a av herr Grebäck ra. fl. samt 3:o) reservationen nr 9 b av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Grebäck begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wennerfors begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som  vUl att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående  civUutskottets  heraställan i betänkandet nr 34 punkten  10

antar reservationen nr 9 a av herr Grebäck m. fl. röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner  nej  har kammaren  till  kontraproposition  i nämnda votering

antagit reservationen nr 9 b av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde

217

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -   116

Nej  -    39

Avstår —   151

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den sora vUl att kararaaren bifaller civUutskottets heraställan i betänkandet nr 34 punkten 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 a av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja  -  157

Nej  -   114

Avstår —    35

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 10 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vUl att kamraaren bifaller civUutskottets heraställan i betänkandet nr 34 jmnkten 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifalht reservationen nr 10 av fröken Ljungberg och herr Adolfsson.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -  265

Nej   -    39

Avstår -       1

Punkten 12

Utskottets hemställan bifölls.

218

Punkten 13

Propositioner   gavs   på   bifall   till   1 :o)  utskottets  heraställan,  2;o) reservationen nr  11 a av herr Grebäck ra. fl. särat 3:o) reservationen nr

11 b av herr Claeson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Grebäck begärde votering, upptogs för bestäramande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Claeson begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag m. m.

Den  sora  vUl att kararaaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen

angående  civUutskottets hemstäUan i betänkandet nr 34 punkten  13

antar reservationen nr 11 a av herr Grebäck ra. fl. röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner   nej  har  kararaaren  tUl kontraproposition  i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 11 b av herr Claeson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkstäUdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -  115

Nej  -    21

Avstår -   170

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkandet nr 34 punkten 13 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 11 a av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   157

Nej  -   111

Avstår —    37

Punkten 14

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets heraställan, 2:o) reservationen nr 12 a av herr Grebäck m. fl. samt 3 :o) reservationen nr 12 b av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Adolfsson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Adolfsson begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

219

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Expropriationslag nu m.

Den  som  vUl att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående  civilutskottets  hemställan i betänkandet nr 34 punkten   14

antar reservationen nr 12 a av herr Grebäck ra. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har  karamaren  tUl  kontraproposition  i  nämnda  votering

antagit reservationen nr 12 b av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Adolfsson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   112

Nej  -    42

Avstår —   151

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den sora vill att kararaaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 14 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 a av herr Grebäck ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -   157

Nej  -   111

Avstår -    38

Punkten 15

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 13 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kararaaren bifaller civilutskottets heraställan i betänkandet nr 34 punkten 15 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifaUit   reservationen   nr   13   av   herrar Wennerfors och Adolfsson.

220

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter  ha  röstat för ja-propositionen.  Då herr Adolfsson begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej  -    39

Avstår —       3

Punkten 16

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 14 a av herr Grebäck ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kamraaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 a av herr Grebäck ra. fl.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  160

Nej  -  113

Avstår —    31

Punkterna 17-19

Kamraaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. lotsavgifterna för Mälarsjöfarten

§ 5 Ang. lotsavgifterna för Mälarsjöfarten

Herr koraraunUcationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Enskogs (fp) i kammarens protokoll för den 5 december intagna fråga, nr 357, och anförde:

Fru talman! Herr Enskog har frågat raig vUken betydelse jag anser att nuvarande lotsavgifter för Mälarsjöfarten har för vUligheten att utnyttja lots.

Den I januari 1971 ersattes den tidigare lotsavgiftsskyldigheten med lotsfrihet. Samtidigt sänktes lotsavgifterna med i genomsnitt 25 procent. Med undantag för tankfartyg och bulkfartyg med farliga laster, för vUka i princip skyldighet föreligger att anlita lots i Mälaren och vissa andra svenska farvatten, är det i dag således befälhavarens sak att avgöra om lots skall anUtas. Självfallet har lotsavgifterna en inte oväsentlig betydelse för vilUgheten att utnyttja lots såväl i Mälaren som i övriga svenska farvatten.

I detta sararaanhang vill jag frarahålla dels att regeringen i april 1972 uppdragit åt sjöfartsverket att i samråd med naturvårdsverket utreda frågor i samband raed oUe- och keraikaUetransporter på svenskt inre

221

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. rabatterade tågresor för universitetsstuderande

vatten, dels att redan i dag skyldighet föreligger att anlita lots för tankfartyg och bulkfartyg raed farUga laster och att denna skyldighet inte som tidigare kan undgås genom erläggande av lotsavgift. Härvidlag har alltså skett en skärpning jämfört med tidigare systera också i Mälaren.

Herr ENSKOG (fp);

Herr talraan! Jag ber att få tacka för svaret.

Antalet grundstötningar av fartyg i Mälaren har under de allra senaste åren ökat mycket markant. Som väl är har ingen olycka inträffat av sådan art att sjöräddningen har måst anlitas under 1971-1972.

En av grundorsakerna tUl olyckorna torde vara att det är ca 30 procent färre trafikanter som utnyttjar lots i dag än det var för ett par år sedan. Anledningen härtUl är uppenbar; Priset på lotsrung är mycket högt - det kostar t. ex. i dag 4 060 kronor att lotsa en 4 500-tonnare från Landsort till Västerås tur och retur — och då är det givetvis frestande för befälhavarna att klara fartygen på egen hand, eftersom lotstvång i många fall inte föreligger.

Det relativt sett höga priset på denna sträcka beror på att den räknas som två lotsningar, och därför får man betala "starttaxa" två gånger. Det raedför avsevärt högre avgifter än ora det skulle räknas sora en sträcka. Skulle man inte kunna räkna sträckan Landsort-Västerås som en enda lotsning trots att den berör två lotsdistrikt? En förändring enligt det förslaget skulle reducera totalavgiften med ungefär 50 procent.

Det har också antytts av representant för sjöfartsverket att den nuvarande konstruktionen är felaktig. Man har alltså genom en sådan taxepolitik sålt säkerhetssystemet i den säkra och fina Mälarleden - och den kommer ju att bli ännu bättre när de pågående planeringarna och arbetena för rätning, breddning och fördjupning blir genomförda.

Är det verkligen förnuftigt att tUlämpa en taxesättning för Mälarleden sora raedför betydUgt högre kostnader än för raotsvarande sträckor i farvattnen t. ex. runt södra Sverige?

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av karamarens förhandlingar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. rabatterade tågresor för universitetsstuderande

222

Herr kommunikationsrainistern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Wijkmans (ra) i kararaarens protokoll för den 7 deceraber intagna fråga, nr 360, och anförde:

Herr talraan! Herr Wijkraan har frågat mig om jag anser att det är riraUgt att, sora SJ nu beslutat, utestänga stora grupper universitetsstuderande från förraånen att färdas på tåg tUl rabatterat pris.

Jag komraer under någon av de närmaste dagarna att ta emot representanter för olika gmpper av studerande, bl. a. de vuxenstuderande. Det blir därvid tUlfälle att ta del av deras synpunkter. Jag koramer

också  att  inforraera  mig  om  grunderna  för  SJ:s ställningstagande.  I avvaktan härpå är jag inte beredd att göra något närraare uttalande.

Herr WIJKMAN (ra):

Herr talraan! Jag tackar statsrådet Norhng för svaret på min fråga.

Jag vUl först deklarera att det beslut som har fattats av SJ för någon vecka sedan i den här frågan för mig framstår som ganska orimligt. Enligt de uppgifter sora studentkårernas organisationer lämnat har inga direkta överläggningar de senaste åren ägt rura raellan SJ och studentorganisationerna i den här frågan, och det missbruk som SJ hävdar förekommer i och med atf tydligen en hel del personer i äldre åldersgrupper skulle utnyttja det här systemet borde man ha kunnat stävja genom åtgärder som vidtagits efter kontakter och underhandlingar.

Man kan fråga sig hur många som berörs av SJ:s beslut, ora det nu går i verkstäUighet. Någon totalsiffra för hela landet över antalet studenter över 25 år föreligger inte i dag, men vid Stockholms universitet har man gjort en undersökning sora visar att av 31 000 inskrivna studenter är 20 800 eller 66 procent över 25 år. Man kan väl räkna raed att en del av dessa är s. k. passiva studerande, men en stor del av dessa två tredjedelar av de inskrivna torde vara studenter sora studerar mer eller mindre på heltid, och de skulle alltså drabbas mycket hårt.

Detta beslut framstår sora en mycket märklig åtgärd, och avsikten med rain fråga har varit att få ett klarläggande uttalande från kommuni-kationsramistern. Jag kan ha förståelse för ora statsrådet i dag raot bakgrunden av uppvaktningar kommande vecka kanske inte vill uttala sig här i kamraaren, men å andra sidan har statsrådet såvitt jag har sett i olika tidningar gjort deklarationer sora tyder på att statsrådet inte delar SJ:s raening i detta faU. Frågan är då vad studenterna, som med stort mtresse följer denna fråga, skall få för intryck. Vad skall de tro om framtiden? Och även om vi skulle avvakta ett senare ställningstagande från koraraunikationsministern, vad ser statsrådet för möjUgheter att ändra på detta enligt min mening mycket olyckliga beslut?

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. rabatterade tågresor för universitetsstuderande

Herr kommunUcationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Wijkman är väl medveten om att jag, som jag sade i mitt svar, skall ta emot representanter för båda parter nästa vecka och att det beslut SJ har fattat gäller från den 1 juU nästa år.

Herr WIJKMAN (ra):

Herr talman! Jag återkomraer tUl de tidningsuppgifter under den gångna veckan som enligt mitt sätt att läsa tidningar utvisar att statsrådet där har antytt att han inte delar SJ:s mening. Och jag ber att få upprepa min fråga: Vilka möjligheter ser statsrådet att ändra på detta beslut? Jag är raedveten ora att det inte träder i kraft förrän den 1 juli 1973, raen jag tror att denna fråga har så stort intresse för studenterna att de avvaktar ett snart besked från ansvarigt politiskt håll.

Överläggningen var härraed slutad.

223

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. statstjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning

224

§ 7 Ang. statstjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning

Herr statsrådet LÖFBERG erhöU ordet för att besvara herr Möllers i Göteborg (fp) i kammarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 363, och anförde;

Herr talman! Herr Möller i Göteborg har frågat mig om jag är beredd att vidtaga åtgärder för att motverka felaktiga upplysningar om de nya bestämmelser i 1965 års författningar, vilka numera reglerar skyldighet för statstjänstemän att underkasta sig läkarundersökningar.

De regler som herr Möller syftar på finns i statstjänstemannalagen och i statstjänstemannastadgan. Motivuttalanden tUl denna lagstiftning finns i propositionen 60 år 1965. Det har inte koramit tUl rain kännedora att myndigheterna har några svårigheter att tolka och tUlämpa bestämmelserna. Jag anser mig därför för närvarande sakna anledning att vidtaga några åtgärder i frågan.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Löfberg för svaret.

Statsrådet är emellertid Ula underrättad. Det är upprörande att det ännu många år efter 1965 års ändringar i statstjänstemannalagen och statstjänstemannastadgan förekomraer läkarutlåtande och uppenbarligen också att myndighet utgår från 1935 års bestämraelser. Jag syftar då på de regler sora gäller ora hur läkare skall utses, när undersökning skall ske då t. ex. fråga om mental sjukdom har uppkommit som kan föranleda att en statsanställd skall avstängas från sin tjänst.

Det var framför allt händelserna i samband med professor Selling sora föranledde de nya bestäraraelserna. Svante Nycander gör i sin klarläggande bok Avskaffa rättspsykiatrin följande väsentliga påpekande: "Det som upprörde så många i Sellingaffären var just själva beslutet om sinnesundersökning, att detta medel kunde tUlgripas för att oskadliggöra en motståndare i en konflikt." Poängen med de nya bestämmelser som därefter kom tUl är att huvudundersökningen inte får utföras av läkare som anvisas av myndigheten där personen i fråga är anställd. Myndighetens verksläkare får inte automatiskt anvisas, eftersom misstanke om beroendeförhållande och partiskhet i princip då alltid kan föreligga, utan det är socialstyrelsen som skall utse läkare. Detta sägs mycket klart i 23 § i statstjänstemannastadgan av år 1965.

Det har utkommit en bok som heter Mentalsjukdomarna och lagen, och genom själva denna titel är det naturligt att man på läkarhåll använder den, när tjänstbarheten hos en statstjänsteman genom mentalsjukdom kommer i fråga. I denna bok, som har utkommit i två upplagor, står det i båda upplagorna att verksläkaren kan utföra undersökningen.

Som jag nu direkt har påvisat — den här saken finns för övrigt med i riksdagstrycket i en interpellation som jag ställde tUl justitieministern den 24 mars i år, raen denna angelägenhet föll inte inora hans departeraents-revir - förekoraraer det och har det förekoramit information som är vilseledande. Läkare och rayndigheter gör naturligtvis så gott de kan, raen denna missvisande inforraation gör, eftersom lagtext och stadgar är litet

besvärliga att tolka — att det här skulle finnas anledning för statsrådet Löfberg att genora socialstyrelsen eller på annat sätt föra ut inforraation om de bestämmelser som gäller. Jag vill mot bakgrund av vad jag här har påpekat fråga om inte statsrådet Löfberg nu är av en annan uppfattning än i det bleka svaret.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag vUl gärna ännu en gång understryka att det i författningstexten raycket klart är angivet hur rayndigheterna skall förfara i en sådan här känslig fråga. Det underströk för övrigt också herr Möller i sitt anförande. Utöver lagtexten finns som vanligt att tUlgå dels lagraotiv, dels rättspraxis och JO-uttalanden.

Herr Möller åberopar boken Mentalsjukdomarna och lagen, där det tydUgen bl. a. redogörs för statstjänstemännens skyldighet att underkasta sig läkarundersökning. Herr Möller säger att den inte nämner någonting om 1965 års lagstiftning, som är — jag understryker det ännu en gång — klargörande på denna punkt. I boken hänvisas i stället, säger herr Möller, tUl äldre bestämmelser. Jag har inte tagit del av boken, men ora det nu lämnas felaktiga upplysningar i den, så får väl det enligt vanliga regler stå för utgivarens eller författarens räkning. Jag tvivlar raycket starkt på att det har påverkat myndigheternas handläggning av sådana här ärenden. En statsmyndighet går givetvis tUl den aktueUa författningstexten, och av den kan man klart utläsa vad som gäller. Herr Möller citerade det själv, och jag behöver inte ytterligare understryka det. Det är mot den bakgrunden, herr talman, som jag inte tycker att någon informationsverksamhet av det slag som herr Möller efterlyser för närvarande är nödvändig.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. statstjänstemans skyldighet att underkasta sig läkarundersökning

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag kan inte håUa med statsrådet ora själva slutsatsen.
Det är klart att här finns lagtext, men vUka läkare anlitar en advokat eller
annan jurist när det uppkommer fall, ibland ganska plötsligt? Våra lagar
och stadgar är minsann ganska omfattande och svära att hitta i, något
som jag har påpekat, inte minst på den här punkten. Har man
handböcker som koramit ut i t. o. ra. mer än en upplaga och sora gäller
just de juridiska förhållandena och mentalsjukdomarna, går man förstås
— det ligger mycket nära till hands - just till dem. Visserligen finns en
annan ändring av år 1965 med i sammanhanget, men det sägs på den
aktuella punkten; "--- , såvida inte verksläkaren utför undersöknin
gen". Det innebär att det lätt blir fritt fram för det felaktiga beteendet.
Jag har t. o. ra. med mig ett läkarutlåtande från den 26 mars 1971, som
refererar till ett läkarintyg av den 30 deceraber 1969, och där hänvisas tiU
att myndigheten begärt undersökningen utförd enligt 1935 års kungörel
se i fråga om just tjänstbarhetsintyg.

Det är alltså uppenbarligen så att man måste få fram information att dessa bestäramelser gör det nödvändigt att gå opartiskt tUl väga så som lagstiftaren och regeringen i stadgan tänkt sig. Det gäller att i praktiken följa upp och genomföra de strävanden till ökad rättssäkerhet för de mentalhandikappade   eUer  påstådda  sådana   som   1965   års  regler  om

225

15 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. beredskapen mot oljekatastrofer i Nordsjön

tjänstbarhetsutredning innebär.

Eftersom socialstyrelsen lätt kan bli inkopplad på denna fråga, som ytterst gäller 300 000 statstjänstemän, är det angeläget att det blir en god information ora dessa bestäraraelser.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talraan! Herr Möller säger att det kan vara svårt för människorna att ta del av dessa bestämmelser. Till det vUl jag bara lägga att det är myndigheterna som förordnar läkaren — i detta fall socialstyrelsen.

Jag vUl gärna än en gång understryka att det är klart utsagt i författningstexten vUka regler sora gäller. I lUchet raed alla andra lagar och författningar trycks tjänsteraannaförfattningarna i Svensk författningssamling. Dessa lagar och bestämmelser finns också intagna i publikationen Författningar om statligt reglerade tjänster, som utges varje år av statens avtalsverk. Den boken finns säkerligen hos alla myndigheter. Förarbetena tUl statstjänstemannalagen är tUlgängliga både i rUcsdagstryck och i Nytt juridiskt arkiv. Jag vUl också nämna att det under de senaste åren från trycket komrait flera privata koramentarer tUl lagen.

Dessutom förekommer undervisning i tjänsteraannarätt i kurser för statsanställda som statens personalutbUdningsnämnd ordnar. Myndigheternas informationsbehov — och det är alltså framför allt det den här frågan gäller - bör därför vara väl tillgodosett. Jag kan för närvarande -jag upprepar det — inte se något behov av en sådan information som herr MöUer efterlyser.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Vi koramer tydligen inte längre i den här frågan. Den ena sidan litar pä officiellt tryck, utbildningskurser och några andra saker, medan jag säger att ett standardverk för läkare på detta område dess värre i bland blivit vägledande och därför är mycket väsentligt.

Men vi får väl nöja oss med statsrådets uttalanden, gjorda här i debatten nu tre gånger, om att lagtexten är klar och givetvis skall tillämpas, så att socialstyrelsen förordnar läkaren. Vi får hoppas att socialstyrelsen på läkarkonferenser och i andra sammanhang nu uppmärk-sammar riskerna för felaktigheter, så att dessa förhållanden inte får fortsätta opåtalade år efter år som nu dess värre skett, med felaktig undersökning utförd även åratal efter den 1 januari 1966.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. beredskapen mot oljekatastrofer i Nordsjön

226

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Åbergs (fp) den 17 oktober fraraställda interpellation, nr 160, till herr koraraunikationsrainistern, och anförde:

Herr talraan! Herr Åberg har frågat kommunikationsministern dels vUken beredskap för snabbt ingripande - om en allvarlig olycka skulle

mträffa — sora för närvarande finns uppbyggd av de länder sora exploaterar olja på kontinentalsockeln i Nordsjöområdet, dels, om denna beredskap enligt svenska regeringens bedömande är bristfällig, huruvida koraraunUcationsministern då är beredd att ta initiativ tUl ett samarbete i syfte att skydda den svenska västkusten mot oljekatastrofer.

Interpellationen har överlämnats tUl mig för besvarande.

De närmast berörda länderna, Storbritannien, Danmark och Norge, är sedan några år i färd med att bygga upp en organisation för detta ändamål innefattande operativa ledningsorgan, utrustning tUl bekämpningsfartyg, depåer med oljebekämpningsmateriel etc. I vad gäller svensk beredskap mot oljeutsläpp tUl sjöss har sora bekant en sådan varit under uppbyggnad i kustbevakningens regi sedan 1970. Uppbyggnaden beräknas vara genoraförd under de närmaste åren.

MeUan samtliga Nordsjöländer finns sedan 1969 ett avtal - det s. k. Nordsjöavtalet — ora örasesidig hjälp med oljebekämpningsinsatser vid större oljeföroreningar tUl sjöss, tUl vUket avtal även Sverige är anslutet. Avtalet föreskriver bl. a. rapportermg tUl berörda stater av större oljeföroreningar tUl sjöss.

Ett avtal av samma innebörd som Nordsjöavtalet har hösten 1971 ingåtts raeUan de nordiska länderna. Detta avtal föreskriver bl. a. ett direkt samarbete mellan de rayndigheter i respektive länder sora är ansvariga för åtgärder mot oljeföroreningar (den s. k. Köpenhamnsöver-enskoraraelsen). Geraensararaa överläggningar raellan de centrala nordiska rayndigheterna för oljebekärapning tUl sjöss har hittUls ordnats både i Sverige och i Finland, och överläggningar planeras att äga rum nästa år i Danmark och Norge.

Jag vUl i sammanhanget även närana att den brittiska regeringen inbjudit tUl en konferens i London under mars nästa år om bl. a. säkerhetsfrågor och strandskydd i samband med utvinning av olja från havsbottnen.

De hittills förda överläggningarna har framför allt resulterat i överenskommelser ora hur det operativa samarbetet skall äga rum vid gemensamma oljebekämpningsaktioner tUl sjöss. Vidare har tUlfälle härigenom skapats för ett ömsesidigt, ingående informationsutbyte om i respektive land befintlig och planerad oljebekämpningsmateriel, erfarenheter beträffande bekämpningsmetoder m. ra.

För den händelse en större olyckshändelse skulle inträffa vid något av oljeborrtornen eller oljeborrplattforraarna i Nordsjön, har man anledning räkna raed att erforderliga åtgärder kommer att vidtas för att så snabbt som möjligt få haveriet under kontroll. Skulle händelsen leda tUl ett större oljeutflöde, är förutsättningarna för gemensamraa oljeskadebe-gränsande insatser täckta i första hand genom Nordsjöavtalet och vad avser Skagerack dessutom genora Köpenharansöverenskomraelsen.

1 vad gäller den svenska västkusten kan det naturligtvis inte uteslutas att ett oljeutsläpp från borrtornen i Nordsjön kan driva in via Skagerack raot Sverige. Härvid bör raan dock beakta att det under förutsättning att det hela tiden råder friska vindar raed ogynnsarama riktningar skulle ta 2-4 veckor för ett oljebälte att driva från exerapelvis Ekofisk tUl bohuslänska  kusten.   Under  en  så  förhåUandevis  lång  tidsperiod  bör

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. beredskapen mot oljekatastrofer i Nordsjön

227

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. beredskapen mot oljekatastrofer i Nordsjön

228

omfattande åtgärder mot utsläppet ha hunnit vidtas i enlighet med de träffade överenskoraraelserna.

Ett oUeutsläpp av detta slag erbjuder i princip inte svårare eller annorlunda problera än de för vUka den svenska oljeskyddsberedskapen tUl sjöss i dag byggs upp. Med hänsyn härtUl och tUl att regelbundna internordirska överläggningar i oljeskyddsfrågan förekoraraer, anser jag att ytterligare åtgärder för närvarande inte är påkallade. i

Herr ÅBERG'(fp)■•

Herr talman! Jag vUl först tacka civUminister Lundkvist för svaret på min interpellation. Det är utan tvivel mycket värdefullt att statsrådet relativt ingående har redovisat vad som för närvarande görs såväl från de närmast ansvariga länderna, aUtså de vUka själva utvinner oljan, sora från andra länder vilka direkt blir berörda ora och när en olycka inträffar. Naturligtvis ligger ansvaret i första hand på länder som Storbritannien, Norge och Danmark.

Men - statsrådet Lundkvist — kan man säga att "förutsättningarna för gemensamraa  oljeskadebegränsande  insatser (är)  täckta  i första hand

genom  Nordsjöavtalet--- "?   Detta  gäUer väl knappast ännu?  Jag

måste erkänna att jag något oroas av statsrådets besked att dessa länder — alltså England, Norge och Danmark — är "i färd raed att bygga upp en

organisation för detta ändaraål-- ". Man måste ju då fråga sig när

denna organisation är färdig. Ätt det är bråttom talar ju allting för, bl. a. det förhållandet att för närvarande 30 nya oljeborrtorn är under byggnad på olika håll i världen, samtliga för placering i Nordsjön, ett av världens stormigaste hav.

I ett svenskt radioprogram lämnades häromdagen vissa uppgifter från en ingenjör med stor erfarenhet av oljeborrningar, vUka uppgifter var ganska alarraerande. Visserligen trodde han ju inte att risken för katastrofer skulle vara särskUt stor, raen han medgav att risken är betydligt större i Nordsjön än på de flesta håll i världen där utsjöborr-ningar förekommer. Men samtidigt påstod han att man på sakkunnigt håll räknar med att Nordsjön redan år 1975 skall inta platsen som ett av de viktigaste oljeproducerande områdena i världen. Den utveckUngen tycks aUtså gå mycket snabbt. Det gäller ju därför att beredskapsarbetet med skadeskyddet går ännu snabbare. Att Sverige därvid inte kan spela någon huvudroll är jag på det klara med. Men det är ju viktigt att de oljeproducerande länderna uppmanas att skynda på. Eftersom ju också vi är raed i det s. k. Nordsjöavtalet, finns det ju här vissa raöjligheter tUl påtryckningar från svensk sida. Men, som sagt; När kan man räkna med att beredskapsorganisationen är utbyggd med lämpliga fartyg och fuUständiga utmstningar tUl dessa, med depåer av oljebekämpnings-raateriel av aUa slag, osv.?

Beträffande Köpenharansöverenskoraraelsen - alltså det nordiska samarbetet på området — sade civUministern att överläggningar planeras tiU nästa år i Danmark och Norge. Kommer dessa överläggningar tUl stånd före eller efter förhandlingarna inom Nordsjöavtalets ram?

Det har ibland ifrågasatts ora det är realistiskt att räkna raed att olja, vid en större katastrof i Nordsjön, skuUe kunna driva in tUl den svenska

kusten. Jag noterar att statsrådet Lundkvist har samma uppfattning som jag, att denna risk finns. De undersökningar som gjorts av norska Fiskeridirektoratet beträffande strömraarna i Nordsjön är ganska intressanta. Från oljeplattformen Gulfpride inom Ekofiskorarådet har raan under ca 2 års tid satt ut i havet plastade brevkort, som av strömraarna förts tUl olika platser runt Nordsjön. Av de 6 000—7 000 som hittUls sänts i väg har drygt 400 återfunnits. Ett mycket stort antal av dessa har tUlvaratagits på den danska västkusten. Vissa av dera har återfunnits vid kusterna av Storbritannien och Holland. Häroradagen hittades ett dylikt kort vid Hönö i Göteborgs skärgård. Naturligtvis sker återfinnandet lättare på de danska sandstränderna än exerapelvis på Bohuskusten, men att risken för att löskommen olja också skall drabba vår västkust kan ju anses vara bevisat.

Men även ora vi skonas från större katastrofer är tydligen risken för nedsrautsning av Nordsjön och dess angränsande kuster ganska stor. Enligt uppgifter som lämnades av Dr Gunther Weichart från Tyska hydrografiska institutet i Hamburg vid ett föredrag som han höU i samband raed utstäUningen "Världen, Vattnet och Vi" i soraras i Jönköping, räknar raan raed att raellan 50 000 och 100 000 ton olja varje år släpps ut från fartyg — raedvetet eller inte — inom Nordsjöområdet. Då oljeproduktionen bUr fullt utbyggd inora Ekofiskorarådet beräknas att det - om man så får säga — "normala spUlet" från denna produktion kommer att uppgå tUl ungefär samma kvantiteter, alltså en fördubbUng av nedsmutsningen. Även detta skapar ju problem, men naturligtvis inte av samraa orafattning sora om en katastrof inträffar. Det är i första hand på grund av risken att sådana skall kunna inträffa, som en fullständig och snabb beredskap måste finnas.

Än en gång tackar jag för svaret på rain interpellation, men jag hoppas ju att statsrådet Lundkvist kan ge mer förtydligande svar på de frågor sora jag ställde i början av detta anförande.

Herr civUramistern LUNDKVIST;

Herr talman! Hur de bägge överläggningarna som nämndes förhåller sig tUl varandra i tiden kan jag tyvärr inte svara på i dag, därför att det ännu inte är bestämt.

Vad beträffar frågan när det kan tänkas att man i de andra länderna har en organisarion färdiguppbyggd, som vi skulle kunna betrakta såsom allmänt tUIfredsställande med hänsyn tagen till den säkerhet vi vill uppnå, kan jag inte heller där svara för mera än för vårt vidkoraraande. Vi räknar med att om några år ha vår oljeskyddsberedskap fullt utbyggd. Inom ramen för de överläggningar som nu pågår och raed hänvisning tUl de avtal vi har träffat får vi naturligtvis möjligheter att verka aktivt för att den organisation som vi gemensarat skaU svara för skall bli så effektiv som möjligt. Hur snabbt organisationerna i de andra länderna kan komma att bU färdiga blir självfaUet beroende av de anslag som kan tUlskjutas i respektive land. Från svensk sida skall vi i varje fall göra vad vi kan i saraband med överläggningarna för att understryka angelägenheten av att vi så snabbt som möjligt får effektiva organ och effektiva möjligheter att möta de risker sora Nordsjöoljan utan tvivel kan innebära för våra kuster.

Överläggningen var härraed slutad.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. beredskapen mot oljekatastrofer i Nordsjön

229

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. oljeskyddsberedskapen för Vänern

230

§ 9 Ang. oljeskyddsberedskapen för Vänern

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Jonssons i AUngsås (fp) den 1 november fraraställda interpeUation, nr 205, och anförde:

Herr talraan! Herr Jonsson i Alingsås har frågat mig dels om jag kommer att föreslå åtgärder i syfte att åstadkomma ett effektivt oljeskydd i Vänern, innefattande bl. a. en kustpostering, dels om ett sådant förslag kan förväntas till 1973 års vårriksdag.

Jag vill inledningsvis kort redovisa hur oljeskyddsberedskapen för Vänern i dag är anordnad.

Länsstyrelserna i Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län har gemensarat fastställt en beredskapsplan för oljeskydd på Vänern med tillämpning fr. o.m. den 1 juli 1970. Planen, som är avsedd att tUlärapas vid oljeutsläpp på öppet vatten, omfattar ledningsorganisation och åtgärdskalender samt en förteckning över materiel sora finns tUlgängligt för oljebekärapning. Förteckningen revideras varje år.

Vid de tUlfällen då planen tillärapats har det varit fråga om utsläpp av tämligen ringa omfattning. Planen har fungerat tUIfredsställande och effektiva motåtgärder har kunnat vidtas.

Herr Jonsson hänvisar i sin interpellation tUl räddningstjänstutredningens förslag att ansvaret för oljeskyddsberedskapen skall ankomma på tullverkels kustbevakning. Utredningens förslag innebär att kustbevakningen skall anlita förslagsvis brandkårerna i Vänersborg, Mariestad och Karlstad för bekärapningsinsatserna. Länsstyrelserna i Vänerlänen särat Vänersborgs, Mariestads och Karlstads korarauner har lämnat utredningens förslag utan erinran. Generaltullstyrelsen anser i sitt remissyttrande att en förutsättning för att kustbevakningen skall ha ansvaret för oljebekämpningen i Vänern är att en kustpostering inrättas. Sker inte detta bör enligt styrelsens uppfattning länsstyrelserna och kommunala organ ansvara för såväl planläggning som den operativa verksamheten i dess helhet.

När man skaU bedöma omfattningen av den oljeskyddsberedskap som behövs för Vänern, måste man enligt rain uppfattning göra detta raed hänsyn till det tanktonnage sora trafikerar dessa farvatten. Herr Jonsson påpekar att såväl antalet fartyg sora tonnagets storlek kommer att öka när utbyggnaden av Trollhätte kanal blir färdig. Utbyggnaden, som beräknas bli klar under år 1974, koramer dock inte att medge att fartyg raed större lastförraåga än ca 3 500 ton kan passera in i Vänern. Några stora fartyg kommer aUtså inte heller efter utbyggnaden att trafikera farvattnen.

Jag vUl då konstatera att den helt övervägande delen av de tankfartyg sora trafikerar Vänern är svenska fartyg. Under vart och ett av åren 1970 och 1971 transporterades sålunda 1,6 railjoner ton oljeprodukter, varav svenskt tanktonnage i inrikes fart svarande för 1,5 respektive 1,4 miljoner ton. Även de fartyg i utrUces fart som trafikerar Vänern är i stor utsträckning svenska. Jag vUl hänvisa tUl den effektiva kontroll vi har över det svenska tanktonnaget i fråga ora fartygens konstmktion och säkerheten orabord. Jag vill vidare erinra om att Kungl. Maj :t den 21 aprU

i år har uppdragit åt sjöfartsverket att i sararåd med naturvårdsverket utreda frågor i samband med olje- och kemikalietransporter på svenskt inre vatten. Utredningen skall orafatta bl. a. utarbetande av förslag tUl trafik- och säkerhetsföreskrifter och andra åtgärder sora från raUjö-skyddssynpunkt kan anses nödvändiga.

Frågan om en kustpostering bör inrättas i Vänern får bedömas i anslutning tUl det slutliga ställningstagandet tUl räddningstjänstutredningens betänkande. Arbetet i departementet är inriktat på att en proposition i äranet skall läggas frara för 1973 års vårriksdag.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. oljeskyddsberedskapen för Vänern

Herr JONSSON i AUngsås (fp):

Herr talman! Jag tackar civUminister Lundkvist för det utförliga svaret. Jag tar det som ett positivt besked, då det ger löfte om en proposition tUl våren. Jag hoppas också att det blir förslag som kan ge våra vatten och kuster ett fullgott skydd mot oljeutsläpp och andra svårhanterliga ämnen som förstör vattendragen både ofta och svårt.

TiUförseln av föroreningar tUl havs och på sjöarna måste begränsas så att vattensysteraens självrening inte sätts ur spel. De ekologiska systemen är också i Vänern ytterst känsliga, och det är angeläget att ett utbyggt oljeskydd kommer tUl stånd innan någon riktigt svår olycka inträffar. Riskerna är ju uppenbara, och tUlbud har inte saknats. Nu sägs det i svaret att de utsläpp som förekorarait är av ringa orafattning, raen det kanske är en värdering som är aUtför försiktig.

I rapporten tiU Nordiska oljeskyddsunionen avseende år 1971 fraragår det att det skett ett 10-tal utsläpp i Vänern nämnda år. I mindre än hälften av fallen har fartygen ertappats. Många kommuner har sitt vattenintag från Vänern. Trollhättan och Vänersborg har upprepade gånger fått sin vattenförsörjning hotad. Sådana tUlbud skedde då en västtysk 600-tonnare grundstötte 15 km nordost om Vänersborg, och i augusti i fjol inträffade att ett oljebälte sUctades vid GäUeudde. Den nordliga vinden drev dock oljan nästa dag i höjd raed Hjortens udde, och därigenora var faran för Vänersborg över för denna gång. Så sent som för fjorton dagar sedan inträffade ett allvarligt olyckstUlbud i Otterbäcken, då en cistern läckte ut. Om det var olycka eller sabotage låter jag vara osagt, men det understryker den tendens och de behov som finns: fler olyckor respektive att allt större bekämpningsinsatser synes bli nödvändiga.

Nu säger statsrådet att det är fråga om svenska båtar, dvs. båtar som underkastats den hårdare kontroU som sker med det svenska tanktonnaget än som sker med båtar under annan flagg. Statsrådet menar att det inte rör sig om stora fartyg. Jag är dock av annan uppfattning. Båtar på 3 500 ton är kanske inte de allra största, men en sådan båt totalhavererad i Vänern skulle raedföra en katastrof av oanade raått.

Till detta koramer att den kanalfördjupning som sker i Trollhätte kanal innebär att större fartyg än nu kommer att gå in i Vänern. Dessutom kommer den förraodligen att innebära - relativt sett - en stark ökning av antalet utländska båtar, som inte är understäUda den stränga kontroll som sker med de svenska båtarna.

Även om totalhaveri inte är så troligt så finns risken. Även betydUgt

231

Nr 143

Torsdagen den 14 decpmber 1972

Ang. oljeskyddsberedskapen för Vänern

mindre utsläpp ger ju stora skador, specieUt i en insjö där vattenomloppet är begränsat. DärtUl komraer känsligheten bl. a. på grund av att raånga koramuner har sin vattenförsörjning från Vänern.

Det motiverar att beredskapen blir betydande och fär rejäla resurser. Det krävs en ordentlig organisation och samordning. Det får man bäst genom en kustpostering. Det går inte att framgångsrikt dela upp ansvaret på många händer. Svaret får förhoppningsvis tolkas så — sora jag ser det — att statsrådet Lundkvist ,delar den uppfattningen, eftersom statsrådet inte framfört invändningar mot denna tankegång i generaltullstyrelsens remissvar i anledning av räddningstjänstutredningens förslag.

Jag tackar än en gång för svaret och hoppas på en snabb lösning av dessa problem som berör både sjöfarten i Vänern och kommuner i Vänerlandskapen.

Herr civUministern LUNDKVIST;

Herr talman! För att inga missförstånd skall uppstå vill jag påpeka att jag naturligtvis inte har stått här och lovat en kustbevakning i Vänern. Jag har sagt att frågan får prövas när vi tar stäUning tUl räddningstjänstutredningens förslag.

Men man skaU naturligtvis ha en oljeskyddsberedskap som svarar emot de risker sora man bedömer att det finns i Vänern för oljeutsläpp, så att raan kan bekärapa eventuella oljeutsläpp.

Detta blir en avvägningsfråga mellan å ena sidan de risker vi löper och å andra sidan de kostnader vi skall engagera samhället i.

232

Herr JONSSON i AUngsås (fp);

Herr talman! Statsrådet säger att jag inte fär ta det sagda som ett löfte att det skall ordnas en kustpostering, men han lovar en seriös prövning. Det ger mig. ändå goda förhoppningar.

Statsrådet nämnde i sitt svar att den beredskapsplan som nu finns för oljeskyddef och sora gäller från I juli 1970 — den omfattar länsstyrelserna inom Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län — tUlämpas så att man svarar för oljeutsläpp sora inträffar på öppet vatten, och den orafattar också ledningsorganisation, åtgärdskalender samt materielförteckning.

Men det blir ändå så att den operativa verksamheten får skötas av de lokala brandkårerna. Dessa kårers personal har inte alltid en relevant UtbUdning, och samarbetet kan hänga i luften. Gränschefen säger i sitt yttrande i generaltullstyrelsens remissvar: "Behovet av sjöutbildad och i oljebekämpning tränad personal med möjlighet att initiera snabba och adekvata åtgärder vid oljeutsläpp tUl sjöss kan enligt styrelsens mening tUlgodoses endast genom inrättande av en kustpostering i Vänern."

Jag vUl bara tUlägga att en kustpostering skulle då bli den fasta punkten dit samordningsfrågor och utbUdning skulle kunna knytas.

Den skulle också kunna ägna sig åt andra uppgifter än det rena oljeskyddet och följa upp saker sora nu inte sker, t. ex. tuUbevakning — den internationella sjötrafiken koramer alltmer - där man nu är hänvisad tUl bUpatruller och landbevakning, raedan sjösidan är sä att säga oförsvarad. Sjöräddning kan vara en annan uppgift, kontroll av småbåtar, sjö- och fisketUlsyn, som kontinuerligt skulle kunna ske.

Den plan sora nu finns organiserad av länsstyrelsen innehåller inte     Nr 143
resurser för ett fullgott skydd. Jag upprepar att det är angeläget raed en     Torsdagen den
skyndsam lösning av dessa frågor.                                                j4 december 1972

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talraan! Det kanske skall påpekas att när det gäller behovet av personell och annan utrustning vid vissa tUlfällen är det inte uteslutet -även när länsstyrelserna svarar för organisationen — att också kustbevakningen medverkar. Generaltullstyrelsen har sagt i sitt remissyttrande att man vid sådana tUlfällen snabbt kan transportera den typen av resurser tUl ett sådant här område, om en olycka skulle inträffa. Dessutora står man naturligtvis tUl förfogande med hela den fortlöpande erfarenhet som man har av denna typ av arbete.

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

Överläggningen var härmed slutad.

§10 Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

Herr civUministern LUNDKVIST erhöU ordet för att besvara herr Stjernströms (c) den 9 november fraraställda interpellation, nr 216, och anförde:

Herr talraan! Herr Stjernström har frågat mig om jag delar uppfattningen att de mest utpräglade glesbygderna har speciella svårigheter i fråga om avstånd och service vid förestående koraraunsammanläggning samt om dessa alldeles speciella omständigheter kan raotivera ett. uppskjutande av sammanläggningen i sådana områden.

Det centrala innehållet i 1972 års beslut om ny kommunindelning är principen att den koraraunala verksamheten bör samordnas inom oraråden sora utgör från näringsgeografisk synpunkt saramanhållna regioner. Genora beslutet sattes koramunindelningsfrågan in i ett regionalpolitiskt, planeringspoUtiskt och sarahällsekonomiskt perspektiv.

Om samhället skaU lyckas med uppgiften att föra en aktiv regionalpolitik för att trygga sysselsättningen, åstadkomma större jämlikhet olika bygder eraellan och dessutora fraragångsrikt tUlgodose kraven på god raUjö, behövs effektiva instruraent för sarahällsplaneringen och ett nära saraspel raellan statliga och koraraunala insatser i dessa hänseenden. För dessa olika forraer av samhällsplanering har koramunblocken mer och mer fått fungera sora byggstenar. Kommunblocken är t. ex. de rainsta planeringsenheterna i den regionala utvecklingsplanering sora ligger tUl grund för det regionalpolitiska handUngsprograra, sora har förelagts rUcsdagen i höst (propositionen 111 år 1972, bil. 1).

Det frarahöUs i propositionen 103 år 1969 ora åtgärder för att fuUfölja koramunindelningsreformen, att raöjligheten att nå de sarahälle-liga mål, sora det råder stor enighet ora, raåste vara avsevärt större i de block som färdigbildats tUl kommuner än i de block, där praktiskt taget inget samarbete förekommer.

Koramunindelningsreformen är aUtså en avgörande fömtsättning för den aktiva regionalpoUtiken, som vi är överens om att sarahället bör

233

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

bedriva.

SjälvfaUet delar jag uppfattningen att de raest utpräglade glesbygderna har speciella svårigheter. Särskilda åtgärder har också vidtagits under senare år för att stödja glesbygdsbefolkningen i fråga ora såväl sysselsättning sora serviceförsörjning. I regeringens förslag tUl regionalpolitiskt handlingsprogram förutskickas förslag om ytterligare åtgärder tUl 1973 års riksdag bl. a. på grundval av glesbygdsutredningens förslag. En god serviceförsörjning i glesbygderna har varit ett viktigt motiv för regeringens förslag tUl uppbyggnad av den regionala strukturen.

Regeringen är sålunda beredd att på olika vägar inom ramen för regionalpolitiken söka förbättra levnadsbetingelserna för människorna i de glest befolkade delarna av landet. Sådana särskUda insatser utgör emellertid inte skäl för att avstå ifrån att fullfölja koraraunindelnings-reformen. Tvärtora är det nödvändigt att de sarahälleliga insatserna kan utformas under positiv medverkan från kommunala enheter som är lämpade För detta ändamål. I annat fall skuUe det bli nödvändigt att utforraa åtgärderna utan stöd i en koramunal planering. Det vore enligt min menmg tUl allvarlig nackdel för den kommunala självstyrelsen.

Av vad jag sagt fraragår att jag anser det vara angeläget att återstående koramunsamraanläggningar i glesbygdsorarådena kan komma tUl stånd saratidigt med övriga sammanläggningar.

234

Herr STJERNSTRÖM (c);

Herr talraan! Jag ber att få tacka civUrainistern för svaret på rain interpellation.

När regeringen 1969 efter segervalet genoradrev förslaget ora tvångs-sammanslagning av komraunerna frarafördes från den socialdemokratiska utskottsmajoriteten att tUl lagförslaget hade fogats ett par undantagsbestämmelser, som skulle innebära ett lämpligt raått av uppmjukning av sluttidpunkten för komraunindelningsreformens genoraförande. I konstitutionsutskottets utlåtande nr 24, föranlett av propositionen 103 år 1969, framhålles bl. a. följande: "Vid sin bedömning av förslaget har utskottet ifäst avseende vid att detta innefattar vissa undantagsbestärarael-ser. För det första skall länsstyrelserna kunna föreslå, att en sararaanlägg-ning skall helt utgå ur indelningsplanen, om det kan allvarligt ifrågasättas om den bör genomföras ens 1974. För det andra skall regeringen även utan sådant förslag från länstyrelsernas sida kunna, om speciella omständigheter föreligger, underlåta att förordna om indelningsändring ens tUl årsskiftet 1973/74. Dessa undantagsregler kan enligt utskottets mening innebära ett lärapligt mått av uppmjukning av den i princip gällande sluttidpunkten för koraraunindelningsreforraens genomförande."

1 det svar som statsrådet gett mig konstaterar han, att de mest utpräglade glesbygderna har speciella svårigheter. Jag undrar då vad som var innebörden i den speciella uppmjukning som utskottet pekade på 1969. Fanns det möjligen behov av att dämpa kritiken mot beslutet eller fanns det en reeU innebörd i denna skrivning? Om så var fallet, borde väl riraligtvis uppmjukningen tUlämpas när probleraen är så besvärliga i glesbygderna och när många av de berörda människorna bestämt hävdar

att en komraunsammanslagning kan leda tUl väsentliga förändringar ur servicesynpunkt. Borde man inte dröja med tvångsgenomförandet och avvakta resultatet i de gamla glesbygdsområden där raan redan har gjort sararaanslagningar?

I sitt svar pårainner statsrådet ora att det centrala innehållet i 1962 års beslut om ny komraunindelning var principen ora att den koraraunala verksamheten borde samordnas inom geografiska områden, som fungerar som enheter ur arbetsmarknadssynpunkt, ur allmän servicesynpunkt, ur kommunikationssynpunkt och ur fritidssynpunkt. Jag betvivlar dock att den föreslagna sammanslagningen inom vissa glesbygdsområden följer denna mall. Om jag skulle ta Härjedalen som ett exempel, är det ju inte riktigt att påstå att västra Härjedalen är ett med den östra delen av landskapet sararaanhåUet område ur arbetsmarknadssynpunkt. Avstånden är alltför stora för att det skall vara möjligt, och de västra delarna av Härjedalen är utpräglade turistområden. Näringslivet bygger på turismen i mycket hög grad, och det är ett förhåUande som inte gäller för de östra delarna av den tänkta storkomraunen.

Man kan inte heller säga att dessa två delar av Härjedalen är ett SararaanhåUet område ur kommunUcationssynpunkt. För den östra delen är det Sveg sora är huvudorten raedan raan för den västra delen i raycket hög grad har resvägarna inriktade raot Östersund. Dessutora är det knappast troligt att de östra och de västra delarna av Härjedalen kan anses som en enhet ur fritidssynpunkt. Fritidsaktiviteter av olika slag finns i de båda områdena, och det kan knappast vara skäl att från den utgångspunkten genomföra en tvångssammanslagning

Ser raan orarådet slutligen ur aUraän servicesynpunkt, är Härjedalen inget sararaanhåUet geografiskt oraråde. Härjedalens koraraun får 13 000 invånare på en 125 kvadratmU stor yta. Det är en yta som är fyra gånger så stor som Gotland, och i Härjedalens koraraun rymms ledigt hela landskapet Skåne. Från Funäsdalen, som är huvudort i den västligaste delen, och till Sveg är avståndet 14 rail, och från en del ytterområden i den nya kommunen blir avståndet uppemot 20 mil tUl centralorten. Man måste väl ändå säga att det är ett orimligt förhällande. Det är inget exceptionellt för Härjedalen, utan det förekommer i andra glesbygdsområden också, men det bättrar inte upp saken.

Tännäs koraraun är den i särklass största arbetsgivaren i västra Härjedalen, och man kan med visst fog befara, tycker jag, att servicen för befolkningen kommer att försämras, när exerapelvis herasamaritverksam-heten och byggnadsärendena skaU skötas frän Sveg. Nu kan man visserUgen i en kommun inrätta fUialkontor, men erfarenheterna hittills från 1970 års sammanslagningar visar att dessa fUialkontor försvinner tämUgen snart. Ora man skulle tänka sig en filialverksamhet raed önskvärd omfattning för att klara servicen tUl människorna i ytterområdena utan att försämra den i förhållande till den nuvarande situationen, måste väl ändå, tycker jag, syftet med sammanslagningstvånget ha förfelats. Det var väl meningen att det skulle göras besparingar genom kommunsammanslagningen.

Jag skulle i det sammanhanget vUja ställa några frågor tUl statsrådet: Hur är nu erfarenheterna från de glesbygdskommuner som slogs samman

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

235

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

1970? Har man vunnit det man avsåg, när man beslutade om tvångs-sammanslagningar av kommunerna? Har man fått det effektiva instruraent för samhällsplaneringen som man trodde sig kunna nå? Har effektiviteten ökat, dvs, har man uppnått samma service för en lägre kostnad utan att sänka standarden för vissa av invånarna i kommunen? Jag skulle sätta värde på ora statsrådet vUle ge ett besked på den punkten.

Koraraunindelningsreformen har från regeringens sida motiverats med att kommunsammanslagningar är en avgörande förutsättning för att bedriva en aktiv regionalpolitik. Men om jag får fortsätta att hämta exempel från Härjedalen, så kan väl statsrådet inte förneka att den industriella utvecklingen i västra Härjedalen har varit god trots att man haft den garala kommunen som planeringsenhet. Jag tänker närmast på Hede komraun. Den koramunen har utvecklats mycket kraftigt i industriellt avseende och är en av de få koramuner i Jämtlands län sora de senaste åren ökat sitt befolkningstal.

Nu säger statsrådet i svaret att regeringen anser det angeläget att återstående kommunsammanslagningar i glesbygden kan komma tUl stånd samtidigt med övriga sammanslagningar, detta därför att det är nödvändigt att de samhälleliga insatser som behövs kan utformas under positiv medverkan från kommunala enheter som är lämpade för detta ändamål. Men det finns raånga komraunalraän och andra människor i de raest utpräglade glesbygdsorarådena sora inte anser att de nya storkora-munerna, sora omfattar oraråden på 125 kvadratmU, är de bästa i det avseendet, atan att det är bättre med enheter som spänner över mindre geografiska oraråden.

Tror inte statsrådet att komraunalraännen i de här områdena också har möjlighet att göra en bedömning? Skulle det inte då vara möjligt att från regeringens sida lyssna något mer tUl dessa raänniskor sora finns på fältet och sora känner probleraen i detalj? Om man ser tUl utvecklingen exempelvis i västra Härjedalen, kan det väl inte vara rättvist att säga att de nuvarande kommunerna saknar förmåga och möjlighet att bidra tUl en positiv utveckling och leda en aktiv lokaliseringspolitik i dessa glesbygdsområden.

I svaret sägs att om inte denna kommunsammanslagning komraer tUl stånd, skulle det bU nödvändigt att utföra dessa sarahälleliga åtgärder utan stöd i en koraraunal planering, och det vore enligt statsrådets raening tUl aUvarlig nackdel för den koraraunala självstyrelsen. Men nog är det ändå att ta till en smula i överkant. Inte är väl de nuvarande kommunerna så totalt odugliga när det gäller att uträtta någonting i det avseendet. Man kunde kanske också tänka sig sammanslagningar som är något mindre långtgående just i dessa glesbygdsområden.

När jag läst svaret, raåste jag tyvärr konstatera att det fanns inget mått av uppmjukning i propositionen. Utskottets påstående var felaktigt på den punkten. Propositionen innebar ett totalt tvång, och det måste jag konstatera i dag är ett bittert besked tUl människorna i de glesbygder jag har nämnt.

236

Herr CivUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill först säga ett par ord ora vad sora var avsikten raed den skrivning sora finns i utskottets utlåtande i saraband raed det beslut vi fattade 1969. Avsikten raed den skrivningen var inte att man inte skulle genomföra reformen i vissa områden i landet, utan avsikten var ju att i den raån det hade inträffat någonting sedan man bildade kommunblocken som motiverade en omprövning av blocken och som kanske t. o. ra. skulle raotivera att man inte gjorde en sammanläggning, sä skulle den möjligheten finnas. Det är den typen av omprövningar som vi nu får göra, när sararaanläggningarna sker, men det är inte fråga ora något genereUt avstående från att fullfölja reformen i vissa delar av landet.

När herr Stjernström vUl försöka göra gällande att det skulle vara särskilt värdefullt och gynnsamt för glesbygdens komrauner ora inte koraraunindelningsreformen fullföljdes, förvånar det mig med tanke på den attityd hans parti ändå intar tUl regionalpolitiken. Jag kan självfallet inte stå här och nu försöka mig på att utvärdera vUka förändringar som har skett i alla koramuner sora har gjort saramanläggningar sedan 1970. Vad jag emellertid kan säga är att om vi inte skapar någorlunda bärkraftiga komraunala enheter sora får möjligheter att svara upp eraot de regionalpolitiska insatser sora skall göras från statens sida, koraraer vi inte tUl rätta med den utveckling sora vi nuraera är överens ora att vi raåste försöka vända, nämligen den snabba utflyttning som vi just har haft ifrån glesbygderna och som vi måste göra någonting åt.

Det skulle, herr talman, tarva en oerhört lång historia från min sida för att klarlägga alla de här tingen, men jag tycker att det är fel att jag här natten före den regionalpolitiska debatten skall börja den debatten. Det är väl bättre att det får anstå tUl i morgon, när den regionalpolitiska debatten skall gå av stapeln. Men jag har velat göra dessa antydningar och hänvisar i övrigt tUl de motiveringar som har angetts i raitt svar.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talraan! Jag är väl medveten om att bärkraftiga enheter är en ganska viktig förutsättning för att bedriva regionalpolitik. Men vad jag betvivlar är att enheterna blir så raycket raer bärkraftiga av att man töjer ut dem över oändligt stora glesområden, som exemplet från Härjedalen vittnar om. Det är det jag betvivlar, och det är mot den bakgrunden sora jag ställer frågan tUl statsrådet: Vad har raan för erfarenheter från de områden där raan har genomfört sararaanslagningar? Det borde vara ganska rimligt, tycker jag, att man hade vissa erfarenheter utvärderade därifrån i dag och tog hänsyn tUl dem. Det är ju ändå en ganska skör Uvsgnista i raånga av de här orarådena, och raan får inte vidta så vidlyftiga åtgärder att det ytterligare försärarar situationen.

Nu säger statsrådet att den här undantagsbestämmelsen egentligen inte avsåg sådana här specieUa omständigheter utan den skulle gälla under förutsättning att något extra hade inträffat efter det att kommunblocken var fastlagda. Jag tycker att det i och för sig har mträffat ganska många ting sedan dess. Vi har fått betydUgt försämrade komraunikationer och försämrade förhållanden även i andra avseenden. Och det tycker jag också  borde vara skäl för att skynda något långsararaare, så att raan

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

237

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

238

verkUgen utvärderar den bästa modellen för en kommun i dessa områden. Det går inte att göra en mall som passar för både tättbebyggda områden och oraråden i de raest utpräglade glesbygderna.

Regeringen borde kunna ge ett svar på frågan vUka erfarenheter raan har vunnit under de år som storkommunerna nu har fungerat i en del glesbygdsområden.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! I denna sena — eller tidiga - timme drar man sig för att medverka tUl att debatten blir lång. Men jag skall inte delta i regionaldebatten i morgon och i överraorgon, ora det kan vara en tröst för statsrådet. Jag skulle vUja anföra några synpunkter i den rent principiellt viktiga och intressanta fråga sora herr Stjernström har tagit upp.

Herr Stjernström stäUde frågan: VUka är erfarenheterna av redan gjorda komraunsaramanläggningar? Jag vUl i det sammanhanget beröra hur människorna i utpräglade glesbygdsområden upplever dessa nya storkommuner.

Vi har ett exempel i Kopparbergs län som statsrådet väl känner tUl, nämUgen ,\lvdalens nya kommun. Dit hänförde man Särna och Idre. Jag har goda kontakter med ytterorarådena — de gamla fjällområdena — som jag ofta har tUlfälle att besöka. Där sägs det samstämmigt att det inte har blivit bättre. Kontakterna med kommunala myndigheter och servicekontakterna över huvud taget har blivit sämre som en följd av kommunsararaanläggningen, när raan har fått 12—15 mU tUl sin nya centralort. Det är faktiskt den erfarenhet som man har i dag. Dessutom uppstår nya problera. I dessa utpräglade utkantsområden, där man får en åldrande befolkning och en ökad isolering, får raan också sociala problera genom brist på hemhjälp osv. I de gamla centralorterna fanns det större raöjligheter att följa upp sådana frågor.

I 1962 års riksdagsbeslut om förutsättningarna för koraraunsamraan-läggningar sades att i utpräglade fjäll- och glesbygdskommuner kunde man göra undantag från det befolkningstal på 8 000 invånare sora man då diskuterade. Jag vUl minnas att det sades i utredningen och också i propositionen, att man i dessa områden kunde göra speciella insatser, sora raan nu diskuterar i glesbygdsutredningen och som statsrådet har signalerat skall komma nästa år. Man kan då diskutera särskilt skatteut-järaning osv. för att stödja de kommuner som inte når upp tUl detta befolkningstal.

Innan man beslutar ora exempelvis Härjedalen, som jag också känner tiU, finns det anledning att fundera över om man inte bör pröva de möjligheter som 1962 års beslut gav underlag för. Man bör, som herr Stjernström sade, dra erfarenheter av de komraunsamraanläggningar som redan har fjorts.

Man skall inte bara klara sammanläggningen så snart som möjligt - jag tror att det också är angeläget att raan får en ändamålsenlig sammanläggning med hänsyn till de krav på service och närkontakter som medborgarna har.

Låt  inte,  herr statsråd, den   1  januari  1974  bli ett heligt  datum!

Regeringen har dock vissa möjligheter att i dag fråga sig: Kan det inte vara anledning, ora det finns ett önskeraål från ett stort antal av de nya kommunernas invånare, att pröva ora man inte kan låta en sararaanlägg-ning som exerapelvis den i Härjedalen anstå tUl den I januari 1977 för att samla mera erfarenheter på det här området?

Herr statsrådet och jag har diskuterat de här frågorna förut. Jag har också en principiell fråga om mitt eget län, som statsrådet känner tUl, där man kanske från andra utgångspunkter måste pröva om huruvida raan kan vara färdig att lägga ihop 1974.

Den här reforraen har ändock - det skall jag erkänna, eftersora jag inte har varit raotståndare tUl den i alla delar - raånga fördelar, raen det gäller att se tUl att raan genoraför den på ett sådant sätt att raan kan utnyttja de fördelarna. Därför tror jag det kan vara klokt att ta det litet lugnt ibland. Härjedalen kan vara ett exerapel på det. Även om man där inte når upp tUl de ambitioner för undantag som vi hade 1969, når raan upp tUl de förutsättningar sora angavs 1962. Det finns kanske raöjlighet för statsrådet att fundera på detta. Kan raan inte vänta tUl 1977?

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! En svårighet som man alltid har när raan skall göra järaförelser är ju att man inte kan jämföra med hur det skulle ha blivit därest man hade avstått från att vidta en åtgärd. Den utveckling vi vet att vi har haft i de här områdena har inneburit en snabb utflyttning. Vad har vi diskuterat? Jo, angelägenheten av att så snabbt sora raöjligt kunna komma tUl rätta med den utvecklingen - skapa bättre förutsättningar för utkomst åt raänniskorna i de här bygderna, förbättra möjligheten att stanna kvar, öka tUlfällena att få sysselsättning och service.

Vad har vi konstaterat att vi måste göra? Vi måste tUlföra de har bygderna nya raöjligheter som de inte har haft tidigare. Vi vet att vi kanske inte orkar med att göra det i var och en av de gamla, små kommunerna. Vi måste försöka samla krafterna för att tUlföra bygden som helhet de nya raöjUgheterna. Det är förutsättningen för att vända UtveckUngen, och det är det vi satsar på.

Om vi skulle vänta med just de här bygderna, då skulle vi vänta med de bygder sora bäst behöver stöd just nu. Vi skulle skjuta det största problemet på framtiden. Jag tror att det är fel att ställa de bygder som behöver hjälpen i första hand utanför möjligheten att få den så snabbt som det över huvud taget finns förutsättningar för.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att man bör tUlföra dessa bygder någonting. Man har tagit ifrån dem så pass raycket att det i och för sig är hög tid att tUlföra dem någonting. Men jag begriper inte vad man tUlför, om man endast slår ihop stora områden. Min svårighet att förstå fördelen med det delas ändå av väldigt raånga av de koraraunalmän som har att handlägga de här frågorna och av människorna som är intresserade av dem i de här bygderna.

Om vi tar Härjedalen som exempel, vet vi att det rör sig om en stor geografisk yta, och det finns utan tvivel behov av mer än en centralort i

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. sammanslagningen av glesbygdskommuner

239

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. förberedelserna för kommunsammanläggning

ett så stort oraråde. Man måste, tycker jag, ta hänsyn tUl det också, när man går m för att tUlföra dessa bygder nya möjligheter. Om man gör det får man inte börja med att ta bort vissa möjligheter — men jag är rädd att man gör det, om man skyndar fram med reformen. Man borde dröja och se, för det är ändå inte genora själva sammanslagningen som man kommer att lösa problemen. Jag tycker att svaret också ger besked om att det är andra insatser som måste tUl för att rädda de här bygderna, och då är mindre omfattande sammanslagningar tUlräckligt stora planeringsenheter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. förberedelserna för kommimsammanläggning

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Komstedts (ra) den 29 noveraber fraraställda interpeUation, nr 238, och anförde:

Herr talman! Herr Korastedt har frågat mig om kommunsammanlägg-ningarna kommer att förberedas av sammanläggningsdelegerade i samtliga komraunblock.

EiUigt 19 § lagen (1919:293) ora ändring i koraraunal och ecklesiastik indelning kan Kungl. Maj:t, i samband med förordnande om ändring i koramunal indelning, föreskriva, att beslutanderätten i kommunen enligt den nya indelningen skall utövas av saramanläggningsdelegerade till dess indelningsändringen träder i kraft.

Sararaanläggning av korarauner innebär vanligtvis att de gamla kommunerna upplöses och en ny koramun bUdas. Sammanläggnings-delegerade utses alltid för nybUdad kommun.

I vissa undantagsfall kan emellertid sammanläggning genomföras utan att ny kommun bildas. Om en eller ett par små kommuner läggs samman med en avsevärt större koramun brukar detta genomföras på så sätt att den större kommunen får bestå och vidgas med övriga områden. Enligt praxis raeddelas förordnande ora att sararaanläggningsdelegerade skaU utses även i sålunda vidgade kommuner om indelningsändringen raedfört en folkraängdsökning på 15—25 procent. Även när indelningsändringen medfört mindre folkmängdsförskjutning än 15—25 procent har det i vissa fall ansetts motiverat att utse sararaanläggningsdelegerade t. ex. därför att det fraraställts önskeraål om detta.

De samraanläggningar, som avses träda i kraft den 1 januari 1974, kommer, såvitt nu kan bedömas, i det alldeles övervägande antalet fall att ske genom nybildning varigenom sararaanläggningsdelegerade, efter Kungl. Maj:ts beslut om indelningsändring, kommer att ansvara förbi. a. förberedelserna för sammanläggning.

240

Herr KOMSTEDT (ra):

Herr talraan! Jag tackar statsrådet för det snabba och korta svaret på rain interpellation. Vid denna sena timme skall jag försöka fatta mig lika föredömUgt kort. Svaret bestyrker näraligen rain egen uppfattning att sammanläggningsdelegerade alltid skall utses då det är fråga om nybildan-

de av kommun.

Då jag emeUertid har kunnat konstatera att man i vissa komrauner samtidigt har beslutat att nybUda kommun och att inte utse några sammanläggningsdelegerade, skulle det vara intressant att få närmare information om hur man från Kungl. Maj:ts sida kommer att följa upp dessa ärenden. Komraer departementschefen att vidta några ytterUgare åtgärder för att tillgodose minoritetskommunernas berättigade önskemål ora att utse sararaanläggningsdelegerade? Jag talar här givetvis ora sådana kommunsammanläggningar där folkmängdsökningen överstiger de 15 procent sora departeraentschefen omnämner i sitt svar.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. förberedelserna för kommunsammanläggning

Herr civilministern LUNDKVIST;

Herr talman! Vi får ju framställningen ora kommunsammanläggning och har att fatta beslut om den. I framställningen finns också förslag ora sammanläggningsdelegerade, och då hanterar regeringen de här besluten i enUghet med de riktlinjer som jag har redovisat i mitt svar.

Herr KOMSTEDT (ra);

Herr talman! Det är bara på det sättet att en kommun, oavsett vilket styre den har, med en än så Uten majoritet kan besluta att man inte skall utse sararaanläggningsdelegerade, trots att de korarauner som skall inkorporeras överstiger det procenttal som statsrådet redovisade i sitt svar.

Jag menar att det är betydelsefullt för dessa små korarauner som skaU inkorporeras att få veta hur man från statsmakternas sida ser på detta. Det är ju ändå statsmakternas beslut som ligger till grund för sammanläggningarna. Då är det klart att den Ulla kommunen begär att bli hanterad i den bästa möjliga deraokratiska ordning. Det finns faU från raitt eget län där jag klart kan bevisa att raajoriteten i den stora kommunen har vägrat att utse sammanläggningsdelegerade, samtidigt som man har beslutat att nybilda. Det gäller inte saramanläggning, utan samma kväll som man i kommunfullmäktige beslutar att inte utse sammanläggningsdelegerade har man konstigt nog tidigare under sammanträdet beslutat att man skall nybilda kommunen. Och det intressanta i min fråga är hur statsrådet avser att hantera detta spörsmål.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Eftersom det inte är kommunerna som avgör om sammanläggrungsdelegerade skall tUlsättas eller ej enligt de här principerna kan jag tveklöst svara, att ifall en kommun befinner sig i den situationen att den har mer än 15 procent av invånarantalet i den samlade nya kommunen, så komraer sammanläggningsdelegerade att få lov att utses där, om framstäUning görs om det från den Ulla kommunens sida. Det kommer i regeringens beslut att förordnas att det blir sararaanläggningsdelegerade. Även ora alltså den större koraraunen skulle raotsätta sig detta, så koramer regeringen att förordna om sammanläggningsdelegerade.

16 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

241

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av fiygterminaler

Herr KOMSTEDT (ra):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet ytterligare en gång för svaret. Det är ett mycket klart konstaterande och ett klarläggande besked på en punkt där det i vissa kommuner råder betänksamhet. Jag har uppfattat detta synnerligen positivt och anser att man i dessa kommuner kan se framtiden an med tillförsikt, då statsrådet kommer att tillse att man förordnar om sammanläggningsdelegerade trots den stora kommunens något odemokratiska handlande.

Överläggningen var härmed slutad.

§  12 Ang. utformningen av flygterminaler

242

Herr komraunUcationsrainistern NORLING erhöll ordet för att i ett sararaanhang besvara dels herr Wennerfors' (ra) den I november framstäUda interpellation, nr 202, dels fru Erikssons i Stockholm (s) den 29 november framställda interpellation, nr 237, och dels herr Wirmarks (fp) i kammarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 359, och anförde:

Herr talman! Herr Wennerfors har frågat mig ora svenska flygplatser i framtiden kommer att byggas enligt finger-hus-principen och vUka intemationeUa erfarenheter som påverkar rain syn på utforraningen av flygplatser.

Fru Eriksson har frågat ora jag är beredd att lämna en redogörelse för för- och nackdelar hos de två typer av lösningar som diskuterats under arbetet med planeringen av Arlandaterminalen.

Herr Wirmark har frågat om jag efter de invändningar sora rests mot att utforma storflygplatsers flygterminaler enligt finger-hus-principen vill låta utreda för- och nackdelar med rundahusprincipen.

Eftersom samtliga frågor synes ha sina utgångspunkter i Arlandaprojektet har jag ansett det lämpligt att besvara de båda interpeUationerna och den enkla frågan i ett sammanhang.

De frågor som ställts tyder på att de olika beslut sora fattats i Arlandaärendet inte tiU alla delar blivit kända för frågestäUarna. Låt mig därför som inledande information i korthet rekapitulera dessa beslut och bakgrunden till dem.

I december 1969 överläranade luftfartsverket till Kungl. Maj.t en översiktlig utredning ora Ariandas fraratida utbyggnad. För att granska förslaget tillkallade Kungl. Maj:t i januari 1970 särskilda sakkunniga, den s. k. Ariandagruppen 70, förkortat Äg 70. Gruppen avlämnade i juU samma år sin rapport, sora remissbehandlades. Äg 70 hade i stort inga invändningar mot verkets förslag raen föreslog en viss nedbantning av projektet.

I fråga om stationsbyggnadens utforraning hade luftfartsverket föreslagit en principmodell som innebär en central huskropp vari funktioner såsom incheckning och bagagesortering samlas och två plattformsenheter kring vilka flygplanen ställs upp. Äg 70 fann att verkets förslag kunde läggas till grund för det fortsatta planerings- och projekteringsarbetet.

Luftfartsverket inkom senare, i deceraber 1970, raed förslag tUl byggnadsprogram för stationsbyggnaden. Programmet byggde på de grundläggande fömtsättningar och principer som redovisats i utbyggnadsplanen med anpassning till de synpunkter som Äg 70 fört frara.

Efter ingående beredning inora kommunikationsdepartementet och sedan överenskommelse med Stockholras läns landsting träffats om bidrag till bl. a. kostnaden för projektering meddelade Kungl. Maj:t i januari 1972 föreskrifter för det fortsatta utrednings- och projekteringsarbetet avseende stationsbyggnaden. Kungl. Maj;t föreskrev bl. a. att arbetet skall bedrivas i huvudsaklig överensstäraraelse med de förutsättningar som angetts i verkets byggnadsprograra och med beaktande av vad Äg 70 anfört i fråga ora möjhga kostnadsbesparande åtgärder.

Någon tid härefter kontaktades kommunikationsdeparteraentet av en arkitektgrupp sora utarbetat översiktligt förslag till annan utforraning av stationsbyggnaden, det s. k. runda huset. Efter ett antal kontakter med departementet och uppvaktningar hos mig i ärendet inköra arkitektgruppen i raaj i år raed skrivelse, vari herastäUdes att mndahusförslaget skulle läggas till grund för genoraförande eUer - om det presenterade materialet inte ansågs tillräckligt — att förslaget skulle få föras fram till förslagshandlingsstadiet.

Yttrande i ärendet angående det s. k. rundahusförslaget avgavs i juni månad av luftfartsverket i sararåd raed byggnadsstyrelsen. Till yttrandet fogades bl. a. en inom SAS utarbetad promeraoria. Verken och SAS var starkt kritiska mot förslaget. Det framgick bl. a. att luftfartsverket och byggnadsstyrelsen fäst avgörande betydelse redan vid det förhållandet att randahusalternativet var ofördelaktigt från driftkostnadssynpunkt. Verken fann det "ostridigt" att personalökningen skulle bU minst 80 personer järafört raed det av luftfartsverket utarbetade förslaget. Runda huset visade inte upp sådana fördelar att dessa vägde upp kravet på ökad personal. SAS ansåg för sin del att förslaget på väsentliga punkter var helt oacceptabelt.

Med hänsyn härtUl och tUl resultatet av ytterligare beredning inora kommunikationsdeparteraentet innefattande en samlad funktionell och ekonomisk värdering av rundahusalternativet läranade Kungl. Maj;t i beslut den 27 juli 1972 arkitektgruppens skrivelse utan åtgärd.

Mot bakgrund av den grundliga prövning av rundahusalternativet som skett avser jag inte att föranstalta om någon ytterligare utredning av detta.

Jag vUl ora den av luftfartsverket fraralagda raodellen framhåUa att den tillgodoser alla rimliga servicekrav tUl godtagbara anläggnings- och driftkostnader. Förslaget har föregåtts av orafattande utredningar, i vUka ingått studier av befintliga och planerade stationsbyggnader på ett stort antal flygplatser i Europa och Nordamerika. Förslaget bygger på en väl beprövad, internationellt accepterad princip som anpassats till Arlandas trafikförhållanden och geografiska förutsättningar.

Det val som träffats om utformningen av Arlandas stationsbyggnad för utrikes trafik innebär naturligtvis inte någon bindning till viss principiell utformrung av stationsbyggnader över huvud taget. Utforraningen av andra stationsbyggnader får avgöras med utgångspunkt från oraständighe-

Nrl43

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av fiygterminaler

243

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

244

terna i varje särskilt fall. Omständigheter sora påverkar utformningen av stationsanläggningar är bl. a. flygtrafikens karaktär - t. ex. andelen terminerande trafik respektive transit- och transfertrafik samt fördelningen på inrikes respektive utrikes trafik - flygtrafikens omfattning, flygbolagens samt tull- och polismyndigheternas expeditions- och kontrollrutiner.

Det är viktigt att i sådana frågor dra lärdom av erfarenheter som vunnits i andra länder. Så sker också genom att luftfartsverket som en naturlig del av sin verksarahet fortlöpande studerar befintliga flygplatser och flygplatsprojekt och saramanträffar raed speciaUster i olika länder som planerar och sköter driften av flygplatserna och trafiken. I konkreta projekt - som exempelvis skett i Arlandafallet - anUtar verket också internationeU expertis på konsultbasis.

Herr V/ENNERFORS (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det relativt långa och utförliga svaret på min interpellation.

Här är det alltså fråga om utformningen av stationsbyggnaden på ett av våra större flygfält. Den frågan har naturligtvis stort intresse, inte enbart med tanke på det flygfältet utan också med tanke på framtida flygfält. Skall det vara ett hus enligt fingerhuslösningen, eUer skall det vara ett runt hus? Jag beklagar verkligen att ett projekt av så stort riksintresse har genomförts på sätt som skett och att man har kommit så långt i hela proceduren att det nu tycks vara svårt att ändra sig. Man kan nämUgen ifrågasätta, om inte ett så viktigt ärende och en fråga av så pass stort riksintresse kunde ha varit hjälpt med någon form av arkitekttäv-Ung.

Sä småningora har det ändå i beslutsprocessen framkommit ett alternativ, nämligen det som den s. k. arkitektgruppen har presenterat om runda husets princip.

Jag vill först anföra att jag tycker att det är uppenbara nackdelar med fingerhuslösningar. De som har haft nöjet och förmånen att se andra flygplatser runt om i världen har enbart dåliga erfarenheter av denna typ av stationsbyggnader. Vi har en sådan mycket nära oss, nämligen Kastrup. Alla de sora koraraer den vägen till värt land har någon gång varit med om all den obekvämlighet som man kan uppleva på den flygplatsen raed alla de långa gångavstånden, som verkligen är besvärande. Dessutom måste man peka på andra nackdelar när det gäller fingerhuslösningen; jag tänker på den arbetsmiljö sora bUdas meUan de här "fingrarna" med buller och avgaser. Även ora statsrådet i sitt svar sade att man tagit del av erfarenheterna ute i världen, måste jag påpeka att många av de nya flygplatserna byggs just enligt rundahusprincipen. Vi kan se på Toronto, på Pan Am raed Kennedy Air Port i New York, Kansas City, Dallas-Fort Worth, Kaltenkirchen i Haraburg och den allra senaste, Nairobi.

Vad är det då för fördelar med rundahusprincipen? Det är en korapakt lösning, som ger avsevärt större flexibUitet i användningssättet. Gångavstånden blir avsevärt kortare. Den lösningen blir personalbesparan-de. Från expertUåll säger man att den lösning sora arkitektgmppen lagt

fram skulle öka personalbehovet med 80 personer. Själva säger man att den skulle minska personalbehovet med 40 personer. Jag är självfaUet inte någon expert på det här. Jag har dock mycket noggrant gått igenora de handlingar sora finns, och jag vill inte utan vidare säga att ökningen med 80 står helt klar i dessa uträkningar — för övrigt har jag inte sett så mycket av uträkningarna från verken, och de uträkningarna är för övrigt inte heUer sä detaljerade som uträkningarna från arkitektgruppen; dera kan man följa från punkt tUl punkt och se hur de räknat fram de olika talen. Vilket som är rätt, +80 eUer -40, skall jag naturligtvis låta vara osagt. Men jag skulle i detta sammanhang, herr statsråd, vilja påminna ora något som är rätt märkligt när vi använder oss av flyget. Vi har det UtomordentUgt bekvämt så snart vi kommer på flygplanet, och vi blir verkligen utsatta för en fömäralig service i aUa avseenden. Men när vi skall ta oss från parkeringsplatsen, från bUen eUer från bussen och tiU flygplanet, då är det sämre med servicen. När en flygtur tUl någon plats ute i Europa eUer på andra sidan Atlanten ändå kostar så oerhört mycket, är det trots allt rätt märkligt att man inte skaU ha råd att satsa på den personal som krävs för att servicen skall vara fullt tUlfredsstäUande även i stationsbyggnaden. Jag undrar om man verkligen tagit hänsyn till de krav som jag som konsument kan ha på service. Jag har inte bara krav på service när det gäUer att komma ut tUl flygfältet eUer när det gäller att bli transporterad i flygplanet — jag har också krav på service när det gäller den behandling som jag utsätts för i stationsbyggnaden.

En annan fördel med rundahusprincipen är att den måste göra det bekvämare att komma med bU eller buss ända fram tiU flygplanet. En sak som finns på plussidan för rundahusalternativet men inte för fingerhuslösningen är just flexibUiteten i terminalrutinerna, vUka blir särskilt framträdande när flygplanen blir allt större och det med varje flygplan kommer allt fler människor som viU ha en ferm expedition.

Slutligen ger rundahusalternativet den fördelen att man löser problemet med buller och avgaser på ett avsevärt mycket bättre och enklare sätt, vilket ur arbetsmUjösynpunkt har sitt stora värde.

Herr talraan! Jag skaU så här dags på dygnet inte säga mer. Jag är mycket besviken på det sätt på vUket ärendet har behandlats, och det har jag genom min interpeUation och genora mitt deltagande i denna interpellationsdebatt velat framföra.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

Fm ERIKSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag kan instämma i allt vad herr Wennerfors sagt — han har talat en del om det tekniska utförandet och de fördelar som också för mig blivit ganska uppenbara vid den bekantskap jag fått göra med rundahusalternativet.

När jag tackar för svaret beklagar jag samtidigt att det tydligen levererats under pressen av annat arbete och under tidsbrist och att svaret har avgivits vid en tidpunkt som inte kan kallas ideahsk för den som viU satsa på diskussion i ämnet.

Statsrådet Norling ger bara de yttre konturerna av ärendets behandling; några verkliga inblickar i Arlandaprojektet får vi inte. Varför stannade man slutgiltigt för den äldre stationsmodeUen? Herr Norling

245

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

246

säger att ärendet har behandlats gmndligt: Det är klart nu och jag ändrar mig inte; jag har grundligt gått igenom saken. Det är inte övertygande, även om uttryckssättet är mycket karskt. Ärendet förefaller icke ha fått den grundliga prövning - i varje fall inte båda förslagen — som det finns anledning att önska.

Vad jag skuUe vilja ta upp är inte så mycket de tekniska frågorna utan den politiska behandlingen av ärendet. Jag vill genom rain interpellation inte söka sak med några för mig anonyma sakkunniga eller en trängre krets högre byråkrater som tydligen har hävdat sig, utan jag skulle vilja påtala att det i en så här publik angelägenhet, där man bör räkna med ett mycket stort intresse, varit på sin plats att man hade utlyst en tävling och lämnat ut ärendet även för de förtroendevaldas bedömning.

Statsrådet sade att man hade haft överläggningar raed landstinget. Ja, men dessa gällde ju bara att landstinget skulle betala. Däremot har det inte förekommit några överläggningar där landstinget fått ta del av den lösning som man stannat för. Det blir ju ändå i stor utsträckning de som har ansvaret för denna region som kommer att få lida eUer dra nytta av resultatet - hur det nu kommer att utfalla. Därför vore det väl riktigt att man förebyggde den kritik som nu för tiden inte är ovanlig i så här populära frågor. Jag tänker på den kritik sora tar sig uttryck i fria gruppers opposition och opinionsbildning och sora delvis har sin orsak i just den oklarhet och anonymitet som präglat frågans behandling när den mycket tidigt avgjorts. Det olyckliga är att man inte penetrerat två förslag.

Nyligen sade statsrådet Lundkvist i en debatt sora föregick denna, att ora raan underlåtit att göra en prövning, kan man sedan inte säga hur det skulle ha blivit. Jag menar att man borde ha begagnat samraa synsätt här. Man skaU inte underlåta att göra en prövning av båda förslagen, eftersom man därigenom ju får en större säkerhet för att aUting är prövat. Man behöver sedan inte lägga sig tUl last att man inte skuUe ha i grunden ställt sig lika till båda förslagen.

Den s. k. fingerhuslösning sora producerats inora luftfartsverket raed hjälp av utländska konsulter, vUket statsrådet påpekat, har prövats, men det andra förslaget om en korapakt byggnad har inte fått arbetas frara till förslagshandlingar. Dessutora har prövningen legat hos dem som i realiteten var konkurrenter med sitt förslag. Det är inte så underligt att de finner större värde i sitt eget förslag och har lätt för att avstyrka mndahusförslaget.

Självklart är statsrådet inte bunden vid vad ett verk säger. Jag tänker på en annan affär sora vi nyUgen varit raed ora, nämligen när staten skulle köpa datorer. Ett ämbetsverk hade mycket bestärat förordat en typ av datorer sora måste köpas utomlands. En ganska stor opinion gjorde sig gällande i landet för att man skuUe pröva även en annan, svensk fabrikör. Den opinionen tog regeringen ad notara och köp skedde även från den svenske fabrikören. Det är alltså inte genant att ta hänsyn till en allraän opinion.

Nu kan statsrådet säga att det i detta faU inte förekoramer någon aUmän opinion. Nej, raen det kan bli. Det är inte fel att ändra sig. Man kan vara precis lika bestämd till sin natur för det.

såvitt jag kan se finns i den handledning som finansdeparteraentet har utgivit med råd för departementen mycket bestämt utsagt när det gäUer byggnadsföretag, att man även när förslagshandhngar är utarbetade har möjUghet att ta upp nya förslag. Jag tycker alltså inte att det är uteslutet att vi även på detta stadium och vid denna tidpunkt tar hänsyn till att det finns två förslag, som i alla faU delvis är offentliggjorda och som säkerligen inte kommer att upphöra att väcka intresse.

Behandlingen av denna fråga harmonierar dåligt med temat för debatterna i dag, nämligen insyn och raedinflytande från berörda parter. Det strider mot detta tema, när man som i detta ärende har behandlat frågan inora en sä snäv krets och utan den insyn sora ämnet i sig självt borde inbjuda till.

Fördelarna med det icke prövade förslaget har nämnts här av herr Wennerfors. Man frågar sig på vUka grunder det har avförts. Det är mycket dåligt redovisat i interpellationssvaret. Främst har man sagt att det avvisas av ekonomiska skäl. De ekonomiska skälen är bara redovisade med påståendet att den kompakta byggnaden för sin skötsel skulle kräva 80 personer mer än fingerhusförslaget. Detta påstår man rakt i strid med, sora herr Wennerfors frarahöll, förslagsställarens eget påstående ora att det i stället skulle innebära att raan behövde 40 personer mindre än med fingerhusförslaget.

Det verkar naturligt att man skulle behöva mindre folk enligt det förslaget, eftersom det där är större centralisering och därför mindre ytor att håUa i ordning. Därmed klarar man sig med mindre personal för alla de serviceinrättningar som skall inrymmas i huset. För en utomstående verkar det rätt naturligt att det då skulle krävas färre antal anställda. Därför är det så egendomligt att just detta åberopas som det avgörande skälet för att man väljer fingerbyggnaden.

Jag skall inte gå in på alla de ting som herr Wennerfors nämnde som positiva och jag behöver heller inte upprepa namnen på alla de stäUen där man nu bygger nya terminaler enligt en helt annan lösning än den gamla Köpenhamnslösningen. Det lär visst också vara så, att man i Köpenhamn räknar med att bygga den nya terminalen efter just kompakta husets modeU. Varför skulle sarama lagar inte gälla i Sverige som gäller i andra länder, när man bygger en ny terminal? Vi skall väl ha samma sorts flygplan som i andra länder? Och så egendomligt ar vi väl inte funtade här, att vi inte skulle uppskatta de fördelar som en rund byggnad medför i jämförelse med den gamla och nu praktiskt taget överaUt övergivna modeUen för en terminal!

En av våra främsta trafikexperter - han är visserligen svensk, men har mycket stor internationeU erfarenhet, nämligen professor Björkman på Tekniska högskolan; han har som bekant varit sysselsatt inom flygområdet i utlandet under raånga år, och han är kanske den enda expert vi har med sådan erfarenhet och samtidigt stor teknisk kunnighet på området — framför såsom sin uppfattning att den randa byggnaden skulle vara överlägsen för att förflytta passagerare och att den har tydliga och klara förflyttningsvägar. Han anser att centreringen är fördelaktig och menar att de kortare gångavstånden i den här lösningen avgjort är en fördel. Han ser det som en självklar sak att ur lämplighetssynpunkt välja det bygget.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

247

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

Det har varit en stor diskussion om i vUken riktning startbanorna skall gå - om de skall gå i syd/nord eUer öst/väst. Om man väljer mellan det ena och det andra alternativet, är den runda hustypen ännu mer neutral och lätt att hantera oavsett vilken lösning man vill ha.

En man från ledningen för landstinget har i den här frågan yttrat att det föreUgger risk för en miljonruUning med en projektering enligt fingerhusprincipen, vartill raan vet att den principen redan är internationellt förkastad. Han ser det som en risk att vi skall göra en gmndtabbe igen när vi prövar ett nytt förslag i Sverige utan att ta de nya rönen till hjälp.

Jag anser att det vore riktigast att pröva bägge lösningarna. Statsrådet Norling säger att bägge lösningarna är prövade, men bägge lösningarna har icke utarbetats - och prövningen är i huvudsak gjord av konkurrenten. Det är enbart konkurrentens omdöme som enligt vad jag förstår har varit vägledande för statsrådet Norling - vUken naturUgtvis inte kan vara någon expert på flyg på samma sätt som han är expert på tåg.

Det lär inte finnas någon expertis ute i världen som vågar påstå att man väljer lösningar därför att de är de sämre lösningarna, utan det måste väl finnas något rationellt skäl sora gör att det moderna byggnadssättet är sådant.

Jag vet, som jag sade tidigare, att kommunikationsministern är en man som har sinne för verkligheten. Jag tycker att det borde leda fram till att man prövade bägge lösningarna och därraed avfärdade den misstanke som säkerligen slår rot överallt, nämligen att man ser det sora en prestigeförlust ora raan på detta stadium skuUe ta upp en prövning av båda lösningarna.

Det finns en stor fara i att man - ora det slår Ula ut - ständigt kommer att åberopa sig på det som man uppfattar ljumma intresse som funnits för att pröva en lösning som levererats utanför luftfartsverket. Man kan anta att det slår illa ut, eftersom vi inte haft så briljanta lösningar vare sig när det gällt flygfält eller flygstationer här i Sverige. Vi kan därför inte så tvärsäkert bortse från vad andra finner riktigt.

Frågan låter sig inte avföra med det rappa svar som i dag levererades från statsrådet. När vi nu tar upp frågan här verkar det som om statsrådet menar att nu skall han ännu mera visa att det svar han givit är slutgUtigt. Men jag vågar hoppas på att det blir djupare bedömningar, som tUl slut får leda fram till en lösning. Jag ser det som poUtiskt riktigt och lyckUgt, om man provar bägge lösningarna. Man försitter ingen tid. 1 den lösning som ligger i det runda huset finns en möjlighet att bygga snabbt. Det anses vara det snabbaste huset att bygga och behöver från den synpunkten inte fördröja det avgörande som ändå dröjt ganska länge. Det kan inte vara fel att pröva lösningar i grunden. Det är mycket mer insiktsfullt än att avfärda dem rappt och med en uppfattning som enhgt vad man kan förstå är ensidigt grundad. Jag hoppas att svaret i dag inte är det slutgiltiga utan ett svar för dagen - inte för att göra en omprövning omöjUg.

248

Herr WIRMARK (fp);

Herr talman! Även jag vUl tacka statsrådet för svaret. Jag har ju mot bakgrund av den debatt som förts beträffande flygterminalfrågan, moderna storflygplatser och speciellt i anslutning till debatten om Arlanda frågat statsrådet om han vore vUlig att medverka till att för- och nackdelar med en lösning baserad på rundahusprincipen utreds. På detta har herr Norling nu tyvärr svarat nej och han säger att han inte vUl föranstalta om någon ytterligare utredning.

Jag beklagar det eftersom statsrådet därigenom avhänder sig möjligheten att få kompakta principens för- och nackdelar ytterligare belysta. Jag håller med fru Eriksson i Stockholm när hon säger att svaret inte ger några verkliga inblickar i de resonemang som måste ha legat i den bedömning som har gjorts.

Såvitt jag förstår finns ingenting i gällande ordning för statsraakternas handläggning av statUga byggnadsärenden sora hindrar att en sådan vidare utredning hade skett eller kan ske. I den skrift om handläggning av statliga byggnadsärenden som finansdepartementet utgav 1968 konstateras att ett byggnadsobjekt normalt av Kungl. Maj:t prövas i två omgångar, nämUgen dels när byggnadsprogram utarbetats och dels när huvudhand-Ungar färdigställts och en noggrannare kostnadsberäkning gjorts.

I den skriften sägs: "Normalt skall självfallet eventuellt alternativ beträffande byggnadens utformning redovisas redan i byggnadsprogrammet. Erfarenhetsmässigt får raan eraellertid räkna med att sådana frågor kan komraa att aktualiseras vid den förnyade prövningen av projektet."

Såvitt jag kan förstå hade det därför varit helt förenligt med den anda sora skaU prägla handläggningen av statliga byggnadsärenden, om ytterligare en prövning av opartisk karaktär av rundahusprincipens för-och nackdelar i det här fallet ägde rum. Varför jag betonar detta skaU jag återkomma till.

Herr talman! Vi vet att de prognoser sora utgör fömtsättning för Arlandas dimensionering pekar på en trafikutveckUng som för upp Arlanda bland Europas storflygplatser. Eftersom det i dag finns en tiUtagande tendens beträffande stora flygplatser som planeras på oUka håll i världen att pröva principen om kompakta stationsbyggnader, kan jag inte finna annat än att det borde vara angeläget att söka tillgodogöra sig sädana erfarenheter innan definitivt beslut fattades om lösningar för vår största flygplats.

I debatten sägs att den erfarenhet som hittills vunnits från storflyg-platser, framför allt i USA, visar att fingerprincipen inte är lämplig för stora anläggningar. Man säger att den typen av lösningar ger långa gångavstånd för passagerarna, långa transportsträckor för bagage och annat gods och tidsödande rörelser för flygplanet på raarken. Sådana egenskaper sänker i sin tur flygplatsernas kapacitet.

Innebär nu statsrådets och Kungl. Maj:ts stäUningstagande att raan finner sig behöva acceptera sådana nackdelar, eller har man hittat på något annat sätt för att komraa tUl rätta raed dem?

Många resenärer i Skandinavien har ju — som herr Wennerfors påpekade - upplevt sådana olägenheter på Kastrup. Å andra sidan är det aUdeJes klart att en kompakt stationsbyggnad kan ge korta transporter

17 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

249

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

250

inom flygplatsen och kan öka kapaciteten per uppstäUningsplats avsevärt.

Nu säger statsrådet i sitt svar att runda huset inte visade sådana fördelar att det uppvägde kravet på ökad personal. Man hade funnit det obestridligt att personalökningen skuUe bU minst 80 personer.

Låt raig då konstatera att detta är en av de punkter som en vidare utredning borde kunna belysa ytterligare. Från förslagsställarna har hävdats att de handlingar, som vederbörande verk i samråd med byggnadsstyrelsen bedömde, inte är tUlräckliga för att i fråga om personalbehovet göra en jämförelse raellan dessa alternativ, och att det tvärtom kan ifrågasättas om inte en mer ingående bearbetning av förslaget skulle visa att uppgiften är missvisande. Man ifrågasätter ju t. o. m. om inte rundahusalternativet skulle ge bUligare personalkostnader, mindre antal årsarbetare — man nämner siffran 40 mindre än för det andra föreliggande alternativet.

Jag nämner bara den punkten som ett exempel. Jag har inte någon möjlighet, lika litet som herr Wennerfors, att på grundval av det studium jag har jyort av handlingar ta ställning i den här frågan. Men, herr statsråd, jag finner det anmärkningsvärt om en så central punkt, där det tycks råda oklarhet och där det tycks som om den punkten var en av de avgörande för departementets bedömning, inte blir föremål för en ytterligare utredning. Det rimliga vore väl — som jag tror att fru Eriksson hade i tankarna — att raan arbetade frara rundahusalternativet parallellt med nu föreliggande alternativ som förslagshandlingar och att på grundval av sådana handlingar en slutgUtig bedömning finge göras.

Låt mig också uttrycka min förvåning över att frågor av den här arten kan avgöras utan att annan sakkunnig än verket och dess konsulter hörts. Den rayndighet sora redan engagerat sig för en viss typ är ju på sätt och vis part i raålet, när det gäller att bedöma den alternativa lösningen. Vid en prövning av alternativförslaget har man också förordat sin egen lösning, som ligger till grund för den fortsatta projekteringen. Vore det inte riraUgt att i sådana här fall höra andra sakkunniga, sora inte haft raed ärendet att göra?

I det sararaanhanget vUl jag fråga ora rundahusalternativet eUer något av alternativen för yttrande har remitterats tUl de lokala intressenterna. Av Arlandas investeringar skall ju enligt de bestäraraelser som nu gäller Stockholms läns landsting och Uppsala läns landsting gemensamt bidra med 37,5 procent av de totala investeringskostnaderna. Om inte de intressenterna hörts, avser då statsrådet att remittera frågan till de båda landstingen för yttrande? Det vore väl rimligt, när skattebetalarna i den här regionen under lång tid skall bidra raed flera hundra railjoner kronor för investeringskostnaderna, att de också fick ett ord med i laget när det gäller utformningen.

Herr Norling vet att jag och andra riksdagsledamöter från mitt parti inom Stookholrasregionen är kritiska till detta bidragssystera och att vi därför i likhet med Kommunförbundet vUl slopa de komraunala investeringsbidragen för flygplatsinvesteringar. Vi finner det orimligt att skattebetalarna i denna geografiskt begränsade del av landet skall bidra med stora krediter till utbyggnaden av en flygplats, som redan ger så god vinst. Vi kan inte förstå det soUdariska i det systemet, sora innebär att en

ansenlig börda läggs på en region, utan tycker att det riraliga vore att de investeringarna täcktes via statsbudgeten och att de alltså solidariskt finge bäras av alla medborgare via statsskatten.

Det är inte små belopp det gäller. För den kommande feraårsperioden belöper sig regionens bidrag enligt uppgift till 100 railjoner kronor, och frara till 1985-1986 beräknar raan att beloppet skaU utgöra rainst 350 raUjoner kronor.

Men, herr talman, detta är en sak för sig, och jag är raedveten om att jag får fortsätta den debatten i annat sammanhang. Men jag har ändå velat närana den här aspekten. Eftersora skattebetalarna i Stockholms och Uppsala län skall bidraga med så väsentliga suraraor tUl utbyggnaden — totalt gäller det en miljardinvestering — är det väl rimligt att de valda lokala representanterna får ett inflytande på hur flygplatsen och flygterminalen skall se ut.

Även detta behov av att lämna möjlighet tiU inflytande och yttrande från landstingen tycker jag talar för att statsrådet borde ompröva både sin inställning och det beslut som är fattat och i stället säga ja tUl att låta ytterligare utreda för- och nackdelar med rundahusalternativet. Det borde kunna ske utan att förseningar uppstår.

Herr koraraunikationsministern NORLING:

Herr talman! Såväl interpellanterna sora frågeställaren tycker att mitt svar inte är tiUräckligt uttömmande. Om fru Eriksson i Stockholm och herrar Wennerfors och Wirmark orkar sitta kvar - jag hoppas att det är möjhgt - skall jag ge en gmndlig överblick över vad som skett. Sedan hoppas jag att inte tiden på dygnet skall hindra oss att diskutera denna angelägna fråga vidare.

Jag har i mitt svar sökt redovisa raed vUken noggrannhet vi gått tiU väga i vår prövning av luftfartsverkets förslag och senare också runda-husetförslaget. I det arbetet har deltagit våra två fackmyndigheter på området, dvs. luftfartsverket och byggnadsstyrelsen. Verken har i sin tur också nära saraarbetat raed den största kunden på Arlanda, SAS.

Jag vUl framhålla att det är naturligt för mig att fästa den allra största vikt vid vad fackmyndigheterna säger. Luftfartsverket skaU äga och driva byggnaden och har därvid ett krav på sig att låta byggnaden få sådan utforraning att den på bästa möjUga sätt tUlgodoser servicekraven från olika nyttjare, dvs. passagerarna och de rayndigheter och företag sora skall bedriva verksarahet inora anläggningen, frärast flygbolagen, luftfartsverket, polisen och tullen. Samtidigt måste det ske på ett sätt sora medför de lägsta kostnaderna. Anläggningen skall kunna förräntas. Kostnaderna för anläggningen, Uksom luftfartsverkets övriga driftkostnader, måste täckas genom intäkter som verket får genom avgifter lagda på flygtrafiken och på andra nyttjare av verkets tjänster. Det är viktigt att hålla detta i minnet vid bedömningen av verkets förslag och analyser i den här frågan.

En viktig intressent i sararaanhanget är självfallet flygföretagen, sora får bära huvudbördan av de ekonomiska konsekvenserna av luftfartsverkets olika åtgärder.

Mot den bakgrunden är det alltså av särskUd betydelse att huvudin-

Nrl43

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

251

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

252

tressenterna, luftfartsverket och flygbolagen — närmast företrädda av SAS - funnit att det av luftfartsverket förordade alternativet är den klart bästa lösningen på Arlandas terminalbyggnadsbehov. Man avvisar det s. k. rundahusalternativet sora mindre funktionellt och, vUket är det viktigaste, alltför dyrt i drift.

Det förefaUer mig som ora varken fru Eriksson eller herr Wennerfors brytt sig om att sätta sig in i vad den här av luftfartsverket förordade lösningen på Arlanda egentligen innebär. Herr Wennerfors' ofta återkommande hänvisningar tiU Kastrup styrker mig i den uppfattningen. Men för all del, här är herr Wennerfors i gott sällskap raed många andra — arkitekter och pressfolk — som också uttalat sig i frågan, utan större insikt. Det är nämUgen inte alls på det sättet att Arlandaterminalen blir något nytt Kastrup. Det karakteristiska för luftfartsverkets alternativ är att man eftersträvat att hålla gängavstånden så korta som raöjligt. Det har skett genora att flygplanen stäUs upp enligt nos-in-principen och genora att flygplanen placeras mnt fingertoppen. Saratidigt har man gjort fingrarna så att säga självförsörjande genom att dit lägga utrikes- eller transithaUarna med vad därtUl hör av cafeterior, tax-free shops och andra butiker, hygienutrymmen, vilrum etc. Därmed har fingrarna blivit bredare än vad normalt är fallet i liknande lösningar.

I verkets förslag blir fingrarna maximalt ca 160 ra långa och ca 30 ra breda. Som jämförelse kan nämnas att på Kastrup har de två äldsta fingrarna en längd av 310 respektive 340 ra och det nya fingret — inklusive förbindelsegången med rullande trottoar — en längd av 590 m. Fingrarnas bredd är där 6-8 ra.

Låt mig också ytterligare beröra frågan ora det mnda huset. Fru Eriksson och herr Wennerfors säger att när man nu bygger nya stationsbyggnader på utländska flygplatser sker det efter rundahusprincipen. Dessa konstateranden behöver förvisso närmare kommenteras. Beträffande de anförda exemplen — jag hörde kanske inte alla men några fastnade i minnet — kan jag bara nämna att stationsbyggnaden på Torontos flygplats och Pan Americans ursprangliga, numera helt orabygg-da byggnad på Kennedyflygplatsen visserligen har vissa drag gemensamma med arkitektgmppens förslag men är orakring tio år gamla. I fråga om Toronto kan jag för övrigt nämna att enligt uppgifter erfarenheterna av den runda terminalanläggningen varit så dåliga att några nya sådana byggnader inte planeras när anläggningen skall byggas ut. Och, som jag sade, är också Pan Araericans terminal på Kennedyflygplatsen numera helt ombyggd. De övriga terrainalanläggningar som raan kan tänka sig och som kanske också nämndes — Dallas Fort-Worth och Nairobi - har visserligen rand form men är planerade efter helt andra principer än det rundahusföirslag som arkitekt Billgren har svarat för.

Jag har studerat ritningar över ett antal under senare tid byggda eUer planerade stationsbyggnader på större flygplatser på olika håll i världen. I intet fall har byggnaderna utförts efter en princip som liknar arkitektgruppens förslag. Det förekommer visserligen anläggningar med rund form men raed en helt annan uppbyggnad. Ett exempel är Paris nya flygplats Roissy som tas i bruk 1974 och vars terrainalbyggnad väl är den som komraer arkitektgruppens förslag närraast. Den har dock en annan

uppbyggnad, bl. a. vad gäller vägtrafikanläggningen, sora inte tillåts gå inuti byggnaden, vilket BUlgrengruppen föreslår — utan sora, så att säga, klättrar utanpå i en spiral runt byggnaden. Det är intressant att notera att nästa terrainalbyggnad sora planeras att tas i bruk år 1977 inte blir rund, vUket de ursprangliga planerna förutsatte, utan rektangulär till forraen.

Det finns ett par andra anläggningar av rund typ, exempelvis den i Kansas City — jag tror att den nämndes av någon — sora togs i bruk i soraras. Anläggningen är av samraa typ sora den i Dallas, sora jag närande ora nyss. Dessa anläggningar skiljer sig fullständigt från arkitektgruppens förslag. De är näraligen av s. k. linjär typ, i princip Uknande inrikesterminalen på Arlanda — men givetvis med annorlunda dimensioner — som av olika skäl, bl. a. med hänsyn till vägföringsproblera, böjts av i raer eller mindre runda former, I dessa fall får raan en terrainal sora forraas till en stor cirkel bestående av förhållandevis sraal huskropp. Cirkeln är helt öppen i raitten där marktrafiken rör sig eller kan parkera. Det finns således inte tillstymraelse till verklig likhet raed det förslag sora vi här diskuterar.

Den genomgång av olika byggda eller planerade anläggningar som jag gjort visar i stället att den vanligast förekoraraande lösningen är av den typ luftfartsverket föreslagit, dvs. med en centralbyggnad varifrån pirar eUer fingrar om raan så vill går ut, runt vUka flygplanen ställs upp. Exempel är den nya byggnaden på Diisseldorfs flygplats, färdig 1973, den nya byggnaden på Paris Orly, färdig 1971, och den nya byggnaden på Melbournes flygplats, färdig 1970. Den nya stationsanläggningen på Newarks flygplats, färdig 1972, har centralkroppar från vUka går ut korridorer fram till satelliter vid vilka flygplanen står uppställda, alltså i princip fingrar med flygplanen samlade vid fingertopparna. Stationsbyggnaden på Tokyos nya flygplats, färdig 1973, får en stationsbyggnad utförd enligt Uknande princip.

Fru Eriksson i Stockholm samt herrar Wennerfors och Wirmark har framhållit en rad fördelar med rundahusalternativet. Alla dessa fördelar har redovisats av förslagsställarna i nästan likalydande termer under vår och rayndigheternas behandling av ärendet. Vad gäller luftfartsverkets och byggnadsstyrelsens analys av alternativet och jämförelse med fingeralternativet vill jag nämna att verken har visat hur gångavstånden för passagerarna i båda alternativen är ganska Uka, men det är flera vertikalförflyttningar i runda huset, vilket gör det särare från fraraför allt de handikappades synpunkt. Passageraren har också svårare att orientera sig. Tillfarten till runda huset går i tunnel under flygplansplattformen och ansluter till två rundfarter och angöringsgator, vardera 400—500 ra långa. Dessa är helt inneslutna i byggnaden. Det torde inte ens raed mycket avancerade ventilationsanordningar vara möjligt att åstadkoraraa en godtagbar mUjö för den personal, som får sin arbetsplats i dessa rundfarter. För att bemanna expeditioner, kontroller, ramporganisation och annat krävs — sora jag tidigare frarahåUit — rainst 80 årsanstäUda mera i det runda huset. Rundahusanläggningen är i vissa delar under-dimensionerad. När detta korapenseras bUr det runda huset dyrare att bygga än fingeralternativet.

Vid järaförelsen har bedömningen av det runda huset skett efter dess

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

253

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

huvuddrag. Jämförelsen har visat att det runda huset totalt sett inte ger några fördelar fraraför det beslutade alternativet.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talraan! Jag skall be att få anföra ett par synpunkter i frågan. Det finns sora sagt som herr statsrådet själv säger ofantligt mycket att säga, men jag skall begränsa mig så mycket jag nu kan.

Statsrådet hänvisar till de här två verken sora har samma uppfattning som han stöder sig på. Men det är ju ändå så att byggnadsstyrelsen i ett tidigare skede klart uttalat stora förtjänster raed rundahusprincipen. Det finns ju skriftligt dokumenterat i ett protokoll.

Vad vidare beträffar kostnaderna står påstående raot påstående. Man får den uppgiften att rundahuslösningen innebär mindre investeringskostnader, och det är ju rätt många byggnader det är fråga om. Det sägs att SAS och andra flygbolag har den uppfattningen att det skulle vara bättre med den lösning sora nu är på väg. Det påståendet får stå för statsrådet, för jag ha:r fått en raotsatt uppfattning, näraligen att flera av de övriga flygbolagen har uttalat sig för rundahusprincipen. Man skulle ha raycket dåliga erfarenheter från Toronto, säger herr statsrådet. Jag har fått andra uppgifter, som inte alls går i den riktningen. Att statsrådet sedan tycks vara litet vilsen tyder nästan uttalandet på som gäller Pan Americans terrainal vid Kennedy Airport. Herr Norling säger att det är en tio år gararaal stationsbyggnad och att den nu är helt orabyggd. Jag antar att han därraed raenar att det inte var järaförbart. Men snälla nån, den är ju orabyggd nu så att den ännu raera tar vara på de goda fördelarna med rundhusprincipen. Det är ju det som har raeddelats. Jag kan därför inte begripa vad statsrådet raenade med det.

Sedan nämnde herr Norling beträffande någon annan lösning att raan hade gjort stationsbyggnaden rektangulär i stället för rund som var meningen från början. Den behöver ju inte absolut vara rund - den kan lika gärna vara rektangulär. Det fina är att den bygger på den kompakta lösningens princip. Det är det sora är skUlnaden genteraot fingerhuslösningen, sora visat sig vara ofördelaktig.

Slutligen näraner statsrådet kritiken genteraot bil- och busstransporten till det här runda huset och talar ora bUtunneln, svårigheterna raed ventUation och annat. Detta har yrkesinspektionen tittat på, och den har inte haft några invändningar. Man kan väl inte bara låta bli att låtsas om det. I den här lösningen har man verkligen tagit hänsyn till de krav sora måste StäUas beträffande ventilation, arbetsmiljö osv. Och i de avseendena har sora sagt inga anmärkningar gjorts, och det raåste jag ta hänsyn till när jag gör den här bedöraningen, och det tycker jag att statsrådet också skall göra.

254

Fru ERIKSSON i Stockholra (s):

Herr talman! Statsrådet läste upp ur luftfartsverkets bedöraningar. Vi tvivlar inte alls på att raan har skrivit så. Vad vi menade var att luftfartsverket redan hade tagit ställning och läranat sitt förslag innan detta andra förslag kom upp till bedömning. Då vore det väl riktigt att man utarbetade båda förslagen och därefter gjorde bedömningen.

Sedan säger raan att flygföretagen ute i världen inte heller har ansett att den runda modellen, det kompakta huset, skulle vara bättre. De har väl inte heUer fått några utarbetade handlingar när det gäller detta förslag. Det är egentligen det vi vänder oss raot, att det inte finns några utarbetade handlingar i bägge fallen så att man kan göra jämförelser.

Såvitt jag förstår är det här fråga om en bedömning som gjorts innan det över huvud taget koramit ett förslag ora det runda huset. När det förslaget kora hade man redan bestärat sig för det förslag som fanns. Och de som hade lämnat förslaget kunde väl inte ändra sig då. Inte heller fanns det några verkliga handlingar så att någon annan kunde göra en jämförelse.

Ingen av oss tre interpellanter vUl ett ögonblick betrakta oss sora insatta i detta ärende på sararaa sätt sora en tekniker, inte Ueller kan vi göra en ekonomisk bedömning. Vad vi viU är att raan skaU lägga fram sådana utredningar att raan vet varför raan tar ställning tUl det ena eller det andra.

Jag har inte blivit mer upplyst genora statsrådets uppläsning av påståenden. Vi fick egentligen ingenting veta ora hur raan så bestärat kunde döraa ut det runda huset sora ekonoraiskt raindre lyckat och hur raan visste att det inte skulle fungera. Kvar står fortfarande kravet — ganska norraalt för de flesta — att när raan skall välja mellan två förslag skaU de också vara utarbetade i lika hög grad.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

Herr WIRMARK (fp):

Herr talraan! Det var intressant att lyssna tUl statsrådets vidare arguraentering för den ståndpunkt han intagit. Jag koramer inte ifrån intrycket av en ganska ensidig bedömning. Statsrådet nämner flera nackdelar raed det alternativ sora har förts frara här i debatten och fraraför därvid synpunkter som anförts av luftfartsverket och SAS. Men statsrådet näraner inte raed ett ord att de här synpunkterna har beraötts av arkitektgruppen och att det har korarait frara andra synpunkter och faktorer, sora det vore önskvärt att också väga in i bedömningen.

Får jag ta upp frågan om svårigheter för passagerare att hitta bagage och att veta vart de skaU gå på flygplatsen? Och får jag ytterligare ta upp frågan ora personal, eftersom den gavs ganska stor plats i själva interpellationssvaret?

Det är riktigt att personalkostnaden och driftkostnaden är utomordentligt viktiga faktorer när raan skall bedöraa det här ärendet - också personalkostnaden för flygbolagen. Såvitt jag kan förstå bygger de extra kostnader som här frararäknats för rundahusalternativet på en tredelning av bl. a. ankorasthallarna. Men förslagsställarna har ju förklarat att med en ankomsthall skulle man koraraa frara till helt andra beräkningar. Med ett sådant alternativ skulle man t. o. ra. nå en personalbesparing. Jag kan givetvis inte avgöra ora det är riktigt. Här står påstående raot påstående, och enligt rain enkla bedöraning vore det i ett sådant läge angeläget att få frågan ytterligare belyst.

Med det här sararaanhänger också svårigheten att hitta bagage. Det är klart att raed en enda ankorasthall blir det lättare än om det är tre hallar och man inte riktigt fattar anvisningarna om hur passagerarströmmarna

255

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

gar.                                        I

Herr talman! Jag konstaterar att jag knappast har fått några svar på de frågor sora jag ställde i raitt inlägg. Får jag i frågeform upprepa: Vill inte statsrådet medge att det hade varit i enlighet med andan i den bär skriften att ytterligare pröva för- och nackdelar med det här alternativet? VUl inte statsrådet säga huruvida han är villig att skicka den här frågan på reraiss tUl de lokala intressenterna, till landstingen? Och vad har statsrådet för arguraent, ora han anser att detta inte är lärapligt?

Min sista fråga är: Är det ett helt felaktigt resoneraang sora jag för här, när jag säg;er att det vore värdefullt raed en helt opartisk belysning? Nu säger ju statsrådet att han har tagit hänsyn till luftfartsverkets och SAS:s bedöraningar — det är ju de sora skall använda de här byggnaderna. Men hgger inte också i det litet av den probleraatik som jag påvisade, nämligen att de också delvis blir parter i målet? Är det då inte värdefullt att få en bedömning från annat håll. SkaU inte statsrådet raed någon synpunkt åtrainstone koraraentera den frågan?

256

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talraan! Det har ställts en rad frågor, och jag skall försöka besvara en del av dem.

Men allra först vill jag säga att både interpellanterna och frågestäUarna har en uppfattning gemensarat, näraligen att luftfartsverket och byggnadsstyrelsens värderingar måste ifrågasättas. När det gäller luftfartsverket kompletteras misstänksaraheten raed att luftfartsverket talar i egen sak. Vi kan eraellertid inte ändra på det förhållandet - ora det nu inte är så som interpellanterna menar — att luftfartsverket och byggnadsstyrelsen är våra två fackrayndigheter på detta område. Kungl. Maj:t har dessa två myndigheter att höra på. Ärendet ligger under dem, och därför är det litet — jag vill gärna använda det ordet — märkligt att pä det här sätitet försöka ifrågasätta deras objektivitet på ett oraråde som de är skyldiga att handlägga. Det är på gränsen till en allvarlig anklagelse att luftfartsverket inte bara i denna fråga utan kanske också i andra frågor endast skulle tala i egen sak, vilket skulle innebära att raan inte bara nu utan kanske oftare skulle ifrågasätta dess objektivitet. Är det det sora avses raed raisstänkliggörandet?

Interpellanterna sätter större tUltro till en arkitektfirma. Jag ifrågasätter inte denna arkitektfirmas ärlighet, sora interpellanterna här gör raed luftfartsverket — det skuUe vara raig fjärran att göra det. På detta sätt komraer vi naturligtvis inte ur den här diskussionen iden delen. Jag konstaterar bara att interpellanterna har ifrågasatt luftfartsverkets objektivitet men samtidigt inte för ett ögonblick ifrågasätter objektiviteten hos företrädarna för runda huset. Jag gör det icke. Men visst förefaller det raärkligt att debattera så allvarliga ting på det sättet.

Herr Wirraark frågar ora landstinget och dess raöjligheter tidigare och nu att komraa in. Jag sade i raitt skriftliga svar på s. 2 att efter ingående beredning inora koraraunikationsdeparteraentet och sedan överenskora-raelse raed Stockholras läns landsting träffats om bidrag till bl. a. kostnad för projektering meddelade Kungl. Maj:t i januari 1972 föreskrifter för det fortsatta utrednings- och projekteringsarbetet avseende stationsbygg-

nåden. Det är ju svar, herr Wirraark, på frågan huruvida landstinget har varit raedvetet eller icke medvetet om de tankegångar sora har lett fram tUl Kungl. Maj;ts beslut. Stockholms läns landsting tar aUtid reda på vad det är raan skriver på, och det har raan gjort även i det här fallet.

Herr Wirraark säger också att statsrådet inte näraner att det komrait in synpunkter från dera som företräder rundahusalternativet. SkaU det tydas så, herr Wirmark, att alla dessa synpunkter skulle ha lagts åt sidan av Kungl. Maj:t? Någon annan tydning kan jag inte komraa fram till när herr Wirraark påstår att det har koramU in synpunkter från de företrädarna som ingen hänsyn har tagits till. Det borde vara en överloppsgärning för mig att säga att Kungl. Maj:t och underlydande verk och sidoordnade rayndigheter i det här ärendet liksom i alla andra har varU helt öppna vid varje tillfäUe för att lyssna tUl alla tänkbara förslag.

Fru Eriksson i Stockholm gjorde i sitt inlägg gällande bl. a. att här skulle finnas två alternativ, ja, det har blivit, fru Eriksson, tvä alternativ i den debatt som förs i det här stadiet av ärendets handläggning. Men innan luftfartsverket och byggnadsstyrelsen fastnade för det alternativ som Kungl. Maj.t nu har beslutat om, så har naturligtvis, som alltid, verket haft att samla in erfarenheter och synpunkter från alla tänkbara håll. Detta har alltså lett fram till det aUernativ sora beslut är fattat om.

Det är alldeles självklart att luftfartsverket måste vara med riden och följa upp vad som händer runt om i världen. Det ligger i sakens natur att raan inte sätter sig i sin karamare och ritar upp ett förslag rill en ny terminalbyggnad på Arlanda utan att följa upp vad som är det senaste nya runt om i världen.

Herr Wennerfors kora tillbaka till Pan Araerican Airways och Kennedyflygplatsen. Det är synd, herr Wennerfors, att jag inte gjorde sora jag kanske tänkte och tog raed mig en rad bilder för att visa här. Herr talmannen kanske vid den här tiden på dygnet ursäktar att jag inte gjorde det. Men om vi hade haft möjlighet att titta på dessa bilder skulle jag ha kunnat visa vad herr Wennerfors borde veta när han talar om den flygplatsen, nämligen att den är orabyggd och att det inte alls går att göra någon järaförelse med det vi nu diskuterar beträffande Arlanda.

Jag skall inte förlänga debatten mycket mera. Men låt mig säga en sak tUl, som naturligtvis kan vändas eraot raig, om interpellanterna och frågeställaren vill det. Men jag tycker den är så väsentlig att jag åtminstone måste få den till protokollet.

Arbetet med Arlandas nya stationsanläggning har nu pågått i flera år. Alla ansträngningar görs att få frara den länge önskade nya stationsbyggnaden. Ora det skall kunna ske enligt planerna — dvs. att anläggningen skall kunna tas i bruk i slutet av 1976 - måste arbetet få bedrivas ostört och inte, som skett under det senaste året, ytterligare splittras på diskussioner och analyser av andra tänkbara lösningar av byggnadens utforraning.

Jag hoppas verkligen innerligt att luftfartsverket ocU byggnadsstyrelsen nu skall få den absolut nödvändiga arbetsron i sitt fortsatta arbete. Det är nödvändigt också raed hänsyn till den flygande allraänheten, sora i hög grad blir lidande redan genom de förseningar sora nu uppstått.

I detta lägger jag till slut också in, herr talraan, vad herr Wirmark sade

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

257

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

258

om att här skulle man kunna remittera något förslag på nytt. Beslut har ju fattats i ärendet, och då går det inte att remittera på nytt.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Statsrådet måste helt ha missuppfattat vad ett ämbetsverk har för befogenheter. Jag har aldrig trott att ett ämbetsverk avgör en fråga. Statsrådet sade att avgörandet ligger hos luftfartsverket och byggnadsstyrelsen. Det kan aldrig vara möjligt. Ett ämbetsverk har ju ingen avgörande befogenhet utan kan endast framlägga förslag. Att ämbetsverken i allmänhet har en sakkunskap, som man hoppas att statsråden respekterar, är självklart.

Men jag tog ett annat exempel - det gällde köp av datorer. Där hade ett ämbetsverk raycket bestämt uttalat sig i en riktning och det hade getts stor offentlighet åt detta. Det blev ett annat beslut. Och jag har ganska god kännedom om att regeringen icke behöver ta någon hänsyn tiU förslag som kommer från ämbetsverk.

Så på den bogen ligger inte frågan, utan avgörandet träffas av statsrådet. Det är ju därför vi tar upp frågan här. Annars vore det meningslöst, vi kan inte stå och vädja tUl ett ämbetsverk. Vi kan bara vädja till statsrådet att ta hänsyn tUl olika förslag.

Sedan har det sagts att vi har insinuerat att luftfartsverket varit partiskt, men vad vi har sagt är att luftfartsverket hade utformat ett förslag innan det andra förslaget lades fram. Om det redan finns ett förslag som raan har satts sig in i och tagit ställning till, så är det väl naturligt att raan också förordar det. Det var därför sora jag raenade att det kanske skulle ha varit riktigare att raan hade utarbetat det andra förslaget också, så att statsrådet hade två lika väl utarbetade förslag att välja mellan. Jag anser nämligen fortfarande att det är statsrådet som avgör frågan.

Sedan sade kommunikationsministern: Låt oss nu vara i fred och kom inte raed några ytterligare besvärligheter! Men när vi sora riksdagsleda-raöter får frågor och förslag från olika håll är det ju vår skyldighet att vi i vår tur frågar statsrådet. Det hör till ordningen och bör därför inte irritera. Jag tror inte heUer att vare sig luftfartsverkets eller byggnadsstyrelsens förslag — vera det nu är sora har sysslat raed dessa frågor — har blivit försenat ett enda ögonblick av våra interpellationer. Ätt påstå det kan nästan kallas för en insinuation. Orsaken till att vi har frågat vid denna tidpunkt har varit den publicitet som förekomrait ora att det också finns ett annat förslag sora inte har undersökts.

Inte heller tror jag att dröjsmålet hittUls har berott på att man gjort några extra analyser. Vi har åtminstone inte fått någon redogörelse för dem. Det har inte sagts något ora att man har analyserat en rad förslag och fört en mängd diskussioner; det enda vi vet är att ett förslag om runda huset har lagts frara under detta år och att raan i ärabetsverken redan hade bestärat sig när det förslaget presenterades. Därför kan man inte i verken ha blivit försenad i sin handläggning av att vi interpellerat här i riksdagen. Vi vet för övrigt hur liten betydelse det har att interpellera, men det är en av de möjligheter vi ändå har sora riksdagsledaraöter att verka i allmänhetens intresse.

Självfallet kan inte heller rundahusförslaget ha försenat luftfartsverket och byggnadsstyrelsen när de utarbetat sitt förslag, som redan tycks ha legat färdigt när det andra förslaget lades fram. Det är fel att påstå något sådant.

Slutligen kan man som statsråd ha en bestämd uppfattning, raen raan kan inte huta åt riksdagsmän och säga att de skall hålla sig lugna, så att ärabetsverken kan arbeta — när man bara är så blygsam att man framställer en enkel interpellation.

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Efter statsrådets senaste anförande vill jag bara beträffande det verk vi här har diskuterat säga, att det inte har varit min raening att ifrågasätta verkets objektivitet eller att raan där har gjort en saklig bedömning. Det tror jag visst att man har. Vad jag har sagt är att genom att verket redan var engagerat i ett förslag blir det något av ett partsförhållande, och därför hade det varit önskvärt med en ytterligare belysning av en tredje part. Det är bl. a. en sådan belysning sora jag har velat medverka till med rain fråga. Jag vUl alltså ha noterat i protokollet att jag inte har ifrågasatt verkets vUja tiU en saklig bedöraning av ärendet.

Den andra punkt jag skulle vilja ta upp är att statsrådet tycktes vara indignerad över att jag hade sagt att statsrådet inte hade närant de ytterligare synpunkter som hade kommit in från vederbörande arkitektgrupp. Det tycker jag var helt på sin plats att göra. Vad statsrådet gjorde i sin andra replik var att referera till de synpunkter sora SAS hade anfört och sora har beraötts i den här inlagan. Inte raed ett ord sades att här fanns faktorer sora kunde inverka på de slutsatser sora SAS dragit. Det är väl bara riraligt att detta koraraer tUl aUmän kännedom och att de synpunkterna inte står oemotsagda.

För det tredje är det väl ingen av oss som har debatterat denna fråga som viU försena Arlandas utbyggnad. Det är ju inte bara en tidsfråga. Det är också fråga om ett mycket viktigt projekt — det är en miljard investering — och det är fråga om bidrag från landstingen sora uppgår till mycket stora belopp. Då vore det väl inte för mycket begärt att de fick ärendet för yttrande. Statsrådet försökte ge kararaaren intrycket att landstinget hade tagit ställning till rundahusprincipen. Det är inte så. Vera sora helst sora kontaktar landstinget får beskedet att man inte haft raöjUghet att ta ställning till alternativen i den fråga vi nu diskuterar. Jag tycker att det vore rimligt att raan fick det. Begär raan att landstingen skall ge krediter på så stora belopp, bör de också ha raöjlighet att yttra sig över denna mycket viktiga utbyggnad.

Herr koraraunikationsrainistern NORLING:

Herr talraan! Jag sade i början av rain förra replik att jag utsatte raig för en stor risk ora jag tog upp frågan om tidsaspekten. Fru Eriksson i Stockholra tog direkt upp den kastade handsken och sade att detta uttalande raåste innebära att jag tyckte illa ora att interpeUationerna och frågan hade ställts. Jag kan bara försäkra fru ErUcsson att det inte var av den orsaken jag sade detta. Jag arbetar inte på det viset. Men jag tyckte ändå att det ur ett vidare perspektiv — bortsett från att vi skall diskutera

259

Nr 143

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. utformningen av flygterminaler

de här frågorna hur ofta vi vUl — ändå fanns anledning att i en så här viktig principdebatt ta raed tidsperspektivet för Arlanda.

Vi raå ha vilken uppfattning vi vUl ora runda huset eller finger-terrainalen, raen kvar står ändå att alla sora tänker utnyttja Arlanda väntar på den nya stationsbyggnaden. I det ögonblicket gör jag ingen koppling alls raed typen av hus, utan konstaterar bara att vi redan av olika skäl - raen inte av detta skäl, fru Eriksson — är försenade. I den debatt ora Arlanda som pågått i raånga år har raan ofta fått höra: Skall detta aldrig bli färdigt någon gång? Det var just därför jag tog mig friheten att — med risk för att bli missförstådd — ändå nämna detta. Det fanns inget sådant samband som fru Eriksson talade ora.

160

Överläggningen var härmed slutad.

§   13 Kammaren åtskildes kl. 4.04.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert