Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:142

Torsdagen den 14 december

Kl. 10.00

Förhandhngarna leddes till en början av herr förste vice talraannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 6 innevarande raånad.

§ 2 Herr förste vice talraannen meddelade att herr Nilsson i Trobro enligt till karamaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 11 december tills vidare.

Herr Nilsson i Trobro beviljades erforderUg ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. avsiktligt för stora fyllnadsinbetalningar av skatt

§ 3 Ang. avsiktligt för stora fyllnadsmbetahiingar av skatt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Janssons (s) i kararaarens protokoll för den 4 december intagna fråga, nr 355, och anförde;

Herr talman! Herr Jansson har frågat vUka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att avsiktligt för stora fyllnadsinbetalningar av skatt leder tUl oskäliga räntevinster.

Under den senaste tiden har det framkommit att vissa skattskyldiga missbrukat bestämmelserna om ränta på överskjutande skatt. Skattskyldiga har gjort inbetalningar, betecknade som fyllnadsinbetalning av preliminär skatt, för att sedermera kunna återfå beloppen tUlsammans med den relativt förmånliga ränta som ges på överskjutande skatt. Med anledning härav låter jag för närvarande se över räntebestäraraelserna inora finansdepartementet. Jag avser att i början på nästa år lägga fram förslag om sådan ändring i räntebestämmelserna att missbruk förhindras.

Herr JANSSON (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för det positiva svaret på min fråga. Den är sora bekant föranledd av de tUl synes helt omotiverade stora fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt som bl. a. har upptäckts på skatteavdelningen vid länsstyrelsen i Skaraborgs län. Där har det avslöjats att såväl enskUda personer som vissa företag utnyttjat möjligheten att betala in stora belopp i form av fyllnadsinbetalningar, belopp sora inte stått i rimhg proportion tUl den kvarskatt som man har väntat sig. Det har tydligen varit en spekulation i att få goda räntevinster.

Eftersom pengarna i dessa faU stått inne i sju månader till en ränta på 7 procent innebär det en ränta på ca 12 procent eller dubbelt så mycket som något kreditinstitut i dag betalar på insatta medel.

Eftersora det inte kan ha varit, som det heter, lagstiftarens mening att systemet med fyllnadsinbetalningar skuUe öppna möjligheter tUl sådana

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. verkningarna av borttagande av moms på livsmedel

här spekulationer, är det ju nödvändigt att något görs för att komma tUl rätta med dessa missförhållanden. Det är såvitt jag kan se inte i egentlig mening fråga om fyllnadsinbetalning av prelirainärskatt utan fastraer en kapitalplacering i syfte att spekulera i höga ränteavkastningar. Det har t. o. m. hänt att folk har lånat upp pengar för att göra inbetalningar på det här sättet. Och det har varit människor som uppenbarligen inte haft anledning att vänta någon som helst kvarskatt.

TUl yttermera visso har även vissa banker funnit med sina intressen förerUigt att på det här sättet låna ut pengar tUl staten, som tydligen givit bättre avkastning än andra penningplaceringar.

Nu är jag mycket tacksam för det svar som finansministern här ger, att man redan nästa år kommer att framlägga ett förslag som förhindrar fortsatt missbmk i detta avseende.

Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. verkningarna av borttagande av moms på livsmedel

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Brundins (ra) i kamraarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 361, och anförde:

Herr talman! Herr Brundin har frågat mig om jag instämmer i påståendet att ett borttagande av momsen på livsmedel skulle leda till en kraftig skatteflykt bland affärsmännen.

Jag kan kort och gott konstatera, att tidigare avveckling av indirekta skatter inte medfört motsvarande prisnedsättrungar. Någon tUlförlitUg utredning om orsaken härtUI har mig veterligen inte gjorts. Huruvida det av skattesänkningen uppkomna utrymraet gått tUl förbättrad företagsvinst, höjda arbetslöner, aUmän konsoUdering av företagen, prisnedsätt-ning eller en kombination härav torde ingen med säkerhet kunna uttala sig om. Min slutsats blir därför, att ett borttagande av mervärdeskatten på Uvsmedel inte med rimlig säkerhet kan förväntas komma konsumenterna tUl godo genom motsvarande prissänkningar. Jag har därmed inte stämplat affärsmännen som "skatteflyktare".

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Sträng för svaret på min enkla fråga. TUl svarets första del finns väl en kort kommentar att göra.

Jag vet inte riktigt vUka avvecklingar av indirekta skatter som statsrådet tänker på. Möjligen kan han syfta på t. ex. borttagandet av försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Mig veterligt har det givit helt och fuUt utslag i sänkta priser på guldsmedsvaror. Om statsrådet Sträng tänker på någon avveckling för många år sedan av en eller annan lyxskatt, kan jag tyvärr inte ge någon kommentar tUl hans påstående.

Möjligen skuUe statsrådet ha kunnat tUlägga att det också är så att höjning av indirekta skatter icke har fullt slagit igenom i form av höjda priser på grund av den hårda konkurrensen inom handeln. Det gäller vid

de tUlfällen då omsen och sedermera momsen har höjts.

Den sista meningen i svaret var ju något välgörande. Statsrådet säger där att han i och med sitt svar inte har stämplat affärsmännen som "skatteflyktare". Orsaken tUl min fråga är emellertid ett brev som utgått från finansdepartementet tUl en enskUd medborgare som svar på en förfrågan om möjligheten att avskaffa momsen på livsmedel. I detta brev, som anges ha skrivits på uppdrag av finansministern, finns det såvitt jag kan förstå en del anmärkningsvärda uppgifter. Det sägs bl. a. att riksdagen har två huvudorsaker tUl att motsätta sig borttagande av moms på exempelvis livsmedel, dels att det skulle vara omöjligt att klara skattekontrollen beträffande affärsmännen, dels att det med sannolikhet skuUe leda tUl en kraftig skatteflykt.

Herr statsråd! Riksdagen har aldrig gjort ett sådant uttalande. Det får stå för finansdepartementets räkning och innebär såvitt jag kan förstå en klar anklagelse mot affärsmännen för att vara Ulojala och icke laglydiga. Jag önskar att statsrådet kommenterar det påstående som gjorts i detta brev.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. verkningarna av borttagande av moms på livsmedel

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Frågeställaren efterlyste på vUka grunder jag i mitt svar uttalade att tidigare avveckling av punktskatter hade givit tämUgen medelmåttiga resultat i form av prissänkningar. Jag kan också stå tUl förfogande med upplysningar om detta.

Vi sänkte for en del år sedan chokladskatten med en ganska kraftig procentsats. Jag avslöjar inga hemligheter, om jag säger att det var ett intresse från både företagarna och de anställda att denna skatt skulle reduceras. Jag mottog bl. a. uppvaktningar från de båda partsintressena, som gemensamt intervenerade i denna fråga. Motivet för de anställda var att de vUle kunna ta ut något bättre arbetslöner, vUket de skulle få möjlighet tUl om skatten sänktes. Motivet för företagen var att näringen var så hårt pressad att den behövde skattesänkningen för att konsolidera sig. I sak fanns det motiv för båda parternas intressen i detta avseende.

Det visade sig sedermera också att denna skattesänkning inte resulterade i de prissänkningar som man hade anledning att hoppas på, om skattesänkningen direkt skulle ha evalverats i en prissänkning.

Ungefär samma erfarenhet gjorde jag när riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beslöt att avveckla glasskatten. Jag skuUe kunna upprepa beskrivningen på ytterligare vissa sådana områden.

Det har nu bara gått några månader sedan försäljningsskatten på guldsmedsvaror avvecklades. Det är för tidigt att bedöma om det bUr något bestående prissänkningsvärde i denna avveckling. Men innan guldsmedsskatten avvecklades var argumentationen densamma. Man vUle kort sagt ha skatten avvecklad för att förbättra branschens lönsamhet. Så det finns faktiskt skäl för vad jag här svarade frågeställaren.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag förstår mycket väl att herr statsrådet helt disponerar tiden för att tala om de mera inledande resonemangen i svaret, men den väsentliga delen av min fråga är fortfarande obesvarad. I ett brev från

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. kvalifikationskraven för anställning i vissa statliga bolag

finansdepartementet binder man felaktigt riksdagen vid ett uttalande som riksdagen inte gjort. Står finansministern för den formulering som använts i brevet från finansdepartementet och därmed bakom anklagelsen gentemot Sveriges affärsmän för illojalitet?

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det brev som frågeställaren citerar anför två skäl mot avvecklingen: dels de kontrolltekniska svårigheterna, dels risken för vad som i brevet kallas för skatteflykt. Jag kan återge ett uttalande från skatteutskottet, där det heter: "Skatteutskottet vill också framhålla de administrativa och kontroUtekniska svårigheter som en differentiering av mervärdeskatten innebär." Det sägs som svar på ett krav om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel.

I det första avsnittet finns det följaktligen full täckning för vad som sägs i brevet. I det andra avsnittet är det väl mera en fråga om hur man verbalt uttrycker det förhållande jag beskrev i mitt första inlägg, nämUgen erfarenheterna av att man inte får ett resultat som jag gissar att konsumenterna förväntar sig, när det sker en sådan här sänkning.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talraan! Kvar står alltså att brevet inte är verbalt tUIfredsställande, Det ger ett intryck av att man i finansdepartementet har den uppfattningen att affärsmännen skulle vara särdeles benägna att göra sig skyldiga lUl skatteflykt och laglöshet. Jag tycker nog att finansministern kunde på ett klarare sätt ha tagit avstånd frän att formuleringar görs på det här sättet. Dessutom har brevet cirkulerat i pressen, så det har nått en mycket stor aUmänhet.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tycker väl att frågeställaren herr Brundin kan vara helt tUlfredsstäUd och dämpa sin indignation, eftersom jag har svarat på hans fråga att jag inte stämplat affärsmännen som några skatteflyktare.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. kvalifikationskraven för anställning i vissa statliga bolag

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 8 december intagna fråga, nr 365, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag anser att egenskapen att vara en "representativ dam i 30-årsåldern" är nödvändig för att kunna fungera som sekreterare i bolag som sorterar under finansdepartementet.

Enligt min mening ankommer det inte på mig att yttra mig över tUlvägagångssättet vid tjänstetUlsättningar i självständiga bolag. Herr Romanus bör, om han så finner nödvändigt, i stället vända sig tUl styrelsen för vederbörande statliga företag, i vilken även riksdagen är representerad.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Könsdiskriminering är ju inte tUlåten vid anställning i statliga myndigheter. Där skaU endast förtjänst och skicklighet fälla utslaget. I arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar för arbetsförmedlingen har man också när det gäller enskUda företag talat om, att arbetsmarknadsverket inte ställer sina resurser tUl förfogande för att vidarebefordra platsinformation som innehåller köns- och arbetsvillkor och som därmed motarbetar arbetsmarknadsverkets klart utsagda intentioner att söka undanröja diskriminerande drag i rekryteringspraxis. Justitieorabudsman-nen har också utvecklat en betydande aktivitet för att få en bättre ordning tUl stånd när det gäller järaUkhet raellan raän och kvinnor på arbetsmarknaden.

Men de statUga bolagen lyder varken under reglerna i grundlagen eller under arbetsmarknadsverkets anvisningar eller under justitieombudsmannen. Statsrådet Wickman har, på den tid då han var industriminister, uttalat att de statliga företagen skaU vara ett föredöme för den enskilda arbetsmarknaden. Därför kunde man kanske förvänta sig att de även i detta fall gick i spetsen och avstod frän könsdiskriminering.

Herr talman! Jag visar nu på TV-skärmen som ett exempel en annons som understryker att så inte är fallet. Det är en annons från Vin- & Spritcentralen, i vUken man söker en "representativ dam i 30-års åldern" för sekreterargöromål. Det är alltså bara ett exempel. Vi bör vara medvetna om att, även om man i detta faU annonserar efter en kvinna, uppdelningen av arbetsmarknaden i manliga och kvinnliga tjänster i stort sett är tUl nackdel för kvinnoma, därför att den innebär att de yrken som de huvudsakligen dominerar får lägre lön, lägre ställning, sämre avancemangsmöjligheter osv. Därför är uppdelningen i huvudsak tUl nackdel för kvinnorna.

Nu ar det klart att finansministern är den sora kan påverka de här bolagen som sorterar under finansdepartementet. Därför är det så mycket mer förbluffande att han inte ens vUl uttala den självklarheten att könsdiskriminering inte skaU förekomma i dessa bolag. Det stämmer inte riktigt med herr Wickmans tidigare allmänna tes om statliga företag som ett föredöme.

Folkpartiet har föreslagit att man skuUe ha en lag mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden över huvud taget, men vi hade inte föreställt oss att den lagen skulle behövas för att få de statliga bolagen att arbeta efter denna, som vi trodde, ganska självklara princip för offentlig verksamhet. Det socialdemokratiska partiet har tidigare i höst annonserat att man nu tänker ta itu raed att skapa jämlikhet mellan män och kvinnor - raen det är uppenbart att finansministern inte deltar i den kampanjen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. kvalifikationskraven för anställning i vissa statliga bolag

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talraan! Jag är litet överraskad över att frågeställaren med utgångspunkt i det här exemplet tar upp frågan om könsdiskriminering. I allmänhet diskuteras ju det problemet utifrån utgångspunkten att kvinnorna har svårt att göra sig gäUande. Här har man speciellt sökt en kvinna, och den här intressanta diskussionen, om detta är diskriminering av männen, har aldrig tidigare förekommit. Därför utgår jag ifrån att det

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. kvalifikationskraven för anställning i vissa statliga bolag

är ett dåligt valt exempel om man skaU diskutera könsdiskrimineringen som sådan. Jag hoppas att frågestäUaren har velat ta upp problemet mer ur principieU synpunkt, och då kan jag ursäkta honom - även om jag vidhåller att exemplet är Ula valt.

Men även om man kanske har för sig ibland att finansministern skaU vara en Mädchen fiir allés, som lägger näsan i blöt i allting, bör han inte göra det när det gäller de självständiga bolagens personalrekrytering och de former de använder för den. Framför allt när det gäller ett bolag där kammarens högt värderade förste vice talman sitter med i styrelsen, och tilUka skatteutskottets lika högt värderade vice ordförande är representant i styrelsen, finns det närmare kommunikationslinjer för herr Romanus än att gå tUl finansministern i den här frågan.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är ju uppenbart att finansministern var alldeles fel adressat, inte så rnycket därför att han skulle sakna inflytande Över de här företagen — för riktigt så maktlös är han inte, som han här vill ge intryck av — utan därför att det är uppenbart att han inte har de insikter som behövs för att åstadkomma en ändring. Han tror att det är tUl kvinnornas fördel att vissa yrken förbehåUs huvudsakligen kvinnor. Jag tror inte att många av dem som sysslar med dessa frågor delar den uppfattningen i dag. Fenomenet kan väl enkelt sammanfattas så här: Om vissa yrken är kvinnoyrken blir de läglöneyrken med låg status och dåliga avancemangsmöjligheter.

Att det här inte är något enstaka olycksfall är tyvärr alldeles säkert. Inom detta företag, liksom inom många andra företag, har man den förestäUningen att sådana här sekreterarsysslor är bättre lämpade för kvinnor, och därför bör man söka efter kvinnor. Sedan blir det en effekt som i vissa fall kan vara avsedd, i andra fall kanske är oavsiktlig, nämUgen att då blir det ett låglöneyrke i förhåUande tUl andra yrken med samma kvalifikationer där män finns med. Det är naturligtvis på det hela taget tUl nackdel för kvinnorna. Det är givet att uppdelningen av arbetsmarknaden i manliga och kvinnliga yrken är tUl nackdel för både raän och kvinnor. Kvinnorna är dock fortfarande de som förlorar mest på den här uppdelningen.

Sedan hänvisar finansministern tUl att det sitter vissa riksdagsmän i ledningen för detta bolag. Med tanke på herr Strängs inställning i sakfrågan får jag väl vända mig tUl dessa riksdagsmän. Men de sitter där ju som representanter tUlsatta av regeringen, och därmed är det väl regeringen som har ansvaret för den anstäUningspolitik som dessa företag bedriver. När industriministern säger att statliga företag skaU vara ett föredöme måste han väl mena att regeringen skall kunna se tUl att det bUr på det sättet.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det sista måste jag faktiskt protestera mot. Regeringen kan inte ta ansvaret för de självständiga bolagens personalanställningsformer. Det ansvaret må läggas i händerna på den i vanlig ordning och med stort förtroende tUlsatta styrelsen.

Jag vidhåller att herr Romanus kunde ha valt ett lämpligare exempel, om han vUle ha en principieU diskussion om dessa frågor. Här rörde det sig om den närmaste medarbetaren tUl en av cheferna i bolaget, och som kvalifUcation krävdes bl. a. utvecklade språkkunskaper. Följaktligen utgår jag från - utan att jag tagit reda på det - att det här är fråga om en tämligen välbetald sysselsättning.

Vill herr Romanus, som ju är specialintresserad av dessa frågor, diskutera dem principieUt vUl jag råda honom att väUa ett annat typexempel än just det som han har valt.

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Man måste onekligen ställa frågan; Vad menade herr Wickman när han sade, att de statliga företagen skall vara ett föredöme, om det sedan visar sig att regeringen saknar möjlighet att öva inflytande på bl. a. principerna för anställningspolitiken?

Jag har inte begärt att finansministern skall uttala sig om denna annons - jag har begärt ett principiellt uttalande mot könsdiskrimineringen. Men ett sådant uttalande har finansministern trots tre inlägg inte lyckats göra.

Sekreteramppgifter kan vara välbetalda i förhåUande tUl andra kviniUiga yrken, men uppdelning av arbetsmarknaden som i detta fall, med i huvudsak kvinnliga sekreterare, leder tUl att välkvalificerad kvinnlig arbetskraft får lägre lön än motsvarande manlig arbetskraft med samma kvalifikationer och Uka svåra uppgifter. Att inte finansministern är medveten om det är ytterst beklagligt, med tanke på hans stora inflytande.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. Gotlands framtida kraftförsörjning

§ 6 Ang. Gotlands framtida kraftförsörjning

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Gustafssons i Stenkyrka (c) i kammarens protokoll för den 22 november intagna fråga, nr 336, och anförde:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka har frågat mig om jag anser snara åtgärder nödvändiga för säkrande av Gotlands framtida kraftförsörjning och om sä är fallet om jag avser att föreslå statsbidrag tUl den avsedda utbyggnaden så att Gotlands kraftpriser jämställes med Vattenfalls taxor inom motsvarande områden på fastlandet.

Gotlands kraftverk, som är råkraftleverantör på Gotland, utreder för närvarande frågan hur den ökande elbelastningen på Gotland bäst skall täckas. Två alternativ finns, dels en lokal produktionsutbyggnad raed sraå värmekraftenheter, dels ytterligare en likströmsförbindelse från fastlandet.

Vilket alternativ man än väljer kommer råkraftpriset på Gotland att bU högre än på fastlandet. Om och i så fall på vilket sätt man skall söka kompensera industrin och befolkningen på Gotland får övervägas när slutlig ställning tas tUl hur kraftförsörjningen skall ordnas.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Ang. Gotlands framtida kraftförsörjning

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret. Tyvärr finner jag att det egentligen inte är något svar på någon av de två delfrågor som jag har ställt. Statsrådet säger inte om han anser snara åtgärder nödvändiga, och han säger inte heUer om han avser att föreslå statsbidrag så att priserna jämställs med taxorna i motsvarande delar av landet.

En anledning tUl att jag tagit upp problemet nu, och i form av en enkel fråga för att få svar snabbt, är de uppgifter jag har fått just från Gotlands kraftverk om att raan behöver ha ett besked så snart som raöjligt, helst före detta års slut. En annan anledning är den att jag har tagit del av länsstyrelsens yttrande i de här frågorna, som för resten finns fogat tUl Kungl. Maj;ts proposition nr 111 angående regionalpolitiken. Jag ber att få citera vad länsstyrelsen anför:

"I en utredning om elförsörjningen på Gotland konstateras att det ständigt ökade elbehovet medför att nuvarande fastlandsförbindelse blir otUlräckUg och att kraftbehovet nu måste lösas långsiktigt.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande över utredningen förordat att en utbyggnad sker och anser det ytterst angeläget - för att inte säga nödvändigt - att en ny förbindelse utförs med statsbidrag tUl 100 % så att kraftpriserna på Gotland kan hållas i paritet med fastlandet. Länsstyrelsen framhåller vidare att en snar utbyggnad måste bedömas som närmast ofrånkomUg för en vidareutveckUng av det gotländska näringslivet."

Det skall väl sägas att när kabeln mellan Gotland och fastlandet kom tUl innebar det ett stort framsteg såväl tekniskt som, för Gotlands del, ekonoraiskt. Likströmskabeln har fungerat bra, och alltsedan den togs i drift har Gotlands kraftverk enligt uppgift tUlärapat samma taxor som de sydsvenska kraftverken, detta trots att kraftproduktionsapparaten pä Gotland samtidigt har utbyggts.

De uppgifter jag nu har fått från Gotlands kraftverk tyder på att man ganska snart måste bestämma sig för vilket alternativ man skall följa: om man skall göra en lokal utbyggnad av värmekraft på ön eller om man har att tänka sig en ny likströraskabel. Man har t. o. m. infordrat offerter från olika företag när det gäller utbyggnad av värmekraft, och dessa gäller fram tUl årsskiftet.

Den utredning som har sysslat med kabelfrågan är ju inte ny. Den första utredningen från AB Skandinaviska elverk kom fram 1970, och under året bar lagts fram nya resultat i frågan. Vattenfall har efter vad jag kan förstå tUlstyrkt utbyggnad av en likströmskabel.

Jag skulle aUtså vara tacksam, om statsrådet något närmare vUle precisera sin syn på de här för Gotland så utomordentligt viktiga frågorna. SkaU vi hålla vårt befolkningstal, raåste vi bygga ut näringslivet. Skall vi kunna bygga ut näringslivet, måste vi ha likartade strömkostnader.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Vi är medvetna om att det är en viktig fråga, men

eftersom vi har problemet under handläggning är jag i dag inte beredd att Nr 142
redovisa till vUket resultat vi kommer. Torsdaeen den

14 december 1972

Överläggningen var härraed slutad.

Ang. utländska uppköp av svenska

§ 7 Ang. utländska uppköp av svenska företag ■'' '

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Levins (fp) i kamraarens protokoll för den 4 december intagna fråga, nr 356, och anförde:

Herr talman! Herr Levin har frågat raig vilka åtgärder jag avser vidta för att förhindra att utländska intressen genom uppköp av svenska i företag skaffar sig ett dominerande inflytande över vissa branscher.

Frågor av liknande innebörd har ställts i rUcsdagen vid flera tidigare tUlfällen. I svaren har då erinrats om de gmndläggande svenska etableringsbestämmelserna i 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom, eller gruva, eller aktier i vissa bolag. Genom denna lagstiftning åstadkommes ett skydd mot utländskt förvärv av svenska naturtUlgångar. Den ger däreraot inte möjligheter att ingripa raot förvärv av företag som saknar naturtUlgångar. Då svensk industris verksamhet sedan lagens tUlkomst förskjutits från råvaruproduktion tUl mer förädlande produktion, har 1916 års lag bedömts vara i behov av en översyn. Arbetet med denna pågår för närvarande.

Låt mig samtidigt framhåUa att antalet sysselsatta i utlandskontrollera-de företag torde uppgå tUl 7-8 procent - dvs. omkring 70 000 - av det totala antalet sysselsatta i svensk industri. Detta är en mycket låg siffra internationeUt sett, speciellt för ett land med Sveriges stora utrikeshandelsberoende.

Inom livsmedelsindustrin - där flera uppmärksammade utländska förvärv skett under de senaste åren — svarar de svenskägda företagen, framför aUt mom KF och jordbrukskooperationen, för den helt dominerande andelen — ca 90 procent — av produktionen och sysselsättningen. Någon radikal förändring av denna situation torde knappast vara att vänta.

Det finns ingen anledning att mot denna bakgrund dramatisera den senaste tidens utveckUng. De utländska företagen kan bidra tUl den svenska välståndsutvecklingen genom att skapa sysselsättning och tUlföra landet tekniskt kunnande. Det är saratidigt uppenbart att en okontrollerad etablering av utländska företag i Sverige kan medföra risker för en utländsk dominans inom vissa sektorer av vårt näringsliv. Anledning finns därför att noggrant följa utveckUngen. Som en åtgärd för att förebygga sådana risker komraer regeringen sora tidigare raeddelats att tUlsätta en grupp med uppgift att närmare studera problemen kring multinationella företag och utländska förvärv av svenska företag.

Herr LEVIN (fp);

Herr talman! Jag ber att tUl mdustriministern få framföra mitt tack
för ett lika utförligt som i huvudsak positivt svar på min fråga. 11

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för tandtekniker

De amerikanska storföretagens framryckning i ett tempo som kommit den icke okände fransmannen Servan-Schreiber att tala om "den amerikanska utmaningen" har föranlett de europeiska bolagen att som motåtgärd köpa upp sina konkurrenter och de facto monopolisera vissa branscher i vår världsdel. Jag ser inget negativt i en internationalisering, som kan ha en balanserande effekt, främja önskvärd konkurrens och i bästa fall skapa sysselsättningsmöjligheter inom vårt land. Då jag likväl av oro för utvecklingen har ställt min fråga, beror det dels på utländska företags tendens att hellre köpa upp svenska bolag än att etablera egna, sysselsättningsskapande fabriker, dels på att vissa branscher tycks ha lagts under utländsk kontroll — mer eller mindre.

Otvivelaktigt kan det engelska förvärvet av t. ex. Felix få negativa följder. De beslut om Findus som förr i tiden fattades i Bjuv tUlkoraraer numera i Vevey. Herr EngwaU i Gävle har överlåtit åt amerikanska General Foods att bestämma över sitt gamla famUjeföretag. Det Uppsalaföretag som producerar Slottssenap och mycket annat inom Uvsmedelssektorn har också övergått i utländsk ägo. Bland de ca 4 000 utlandskontrollerade företagen kan säkert fler exempel räknas upp, men det anförda räcker för att visa att nästan all privatägd livsrriedelsindustri nu kontrolleras av utländska koncerner.

Herr statsråd! Stor oro råder inte bara bland de anställda vid Felix utan också bland alla dem som bor på de orter där Felix för närvarande bedriver sin verksamhet. Många fruktar — med rätt eller orätt — att köpet bara syftar tUl att komma åt vammärke och säljorganisation och att produktionen i Sverige snart kommer att inställas med arbetslöshet och avsättningsproblem för anstäUda respektive råvaruleverantörer som följd. Det är mot den'-bakgrunden min fråga skall ses.

Statsrådets sVar är utan tvivel positivt. Men det lugnar knappast dem som hade hoppats fä ett konkret besked om regeringens planer på att förhindra transak!tioner som leder tUl monopolisering eller - ännu värre — hotar vitala svenska intressen. Att jag konstaterar detta betyder inte att jag dramatiserar den senaste tidens utveckhng.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för tandtekniker

Herr iniikesrainistern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Ekinges (fp) i kammarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 358, och anförde:

Herr talman! Herr Ekinge har frågat vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder jag avser vidta i syfte att trygga sysselsättningen för tandteknikerna under övergångstiden fram till tandvårdsförsäkrmgens införande.

Arbetsmarknadsverket har kontakt med de berörda parterna. I första hand kommer en kartläggning att göras av arbetsmarknadssituationen för personal inom tandvården och en bedömning av de konsekvenser ett beslut om att införa tandvårdsförsäkring kan få. Resultatet härav får visa i vad raån arbetsraarknadspolitiska insatser behöver göras.

Herr EKINGE (fp):

Herr talraan! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Det är positivt att frågan är under observation och att den således inte är bortglömd. Det hade jag väl inte heUer i och för sig misstänkt att den var. Att jag tog upp frågan i detta sena skede av rUcsdagssessionen beror på att jag fått en hel del uppgifter om att många tandtekniker redan nu har dåligt med jobb. Det finns en stor grupp som i dag inte har mer än ungefär hälften av den arbetsvolym som de hade för bara ett år sedan. Och det är klart att om läget är sådant nu, mer än ett år innan tandvårdsreformen skaU genomföras, blir man orolig för hur deras situation kommer att vara fram på våren.

Statsrådet säger att sedan man har gjort en kartläggning får resultatet visa i vad mån man behöver vidtaga några åtgärder. Det enda jag är rädd för är att det då kan vara för sent. Det finns tandtekniker sora redan i dag söker sig över tUl andra sysselsättningar, beroende på att de nu har så pass litet jobb och ändå har så pass mycket av fasta kostnader för sin verksamhet att de helt enkelt måste söka sig tUl något annat område.

Då uppstår frågan: Hur blir situationen när reformen genomförs, om vi då saknar ett antal tandtekniker som har lämnat sin sysselsättning därför att de under det här året inte kunnat klara sig?

Jag är medveten om att det har också drabbar tandläkare och tandsköterskor, men den akuta situationen för deras del kommer att utlösas något senare än just för tandteknikerna. Det är väl så att tandteknikernas tjänster tas i anspråk och efterfrågas i första hand vid mera omfattande tandvärdsåtgärder, och det är sådana som folk väntar med i avvaktan på reformen.

Jag vUl, herr talman, till sist fråga; Vad kan man göra utöver det här? Har man inte funderat över att sätta in någon upplysningskampanj i syfte att motverka att raänniskor nu dröjer raed sin tandvård? Även det leder ju till en besvärlig situation, och jag tror det kunde vara skäl att överväga att upplysa raänniskor om att ifall de dröjer med omfattande åtgärder, så kan det bU dyrare för dem även sedan reformen har genoraförts. Detta på grund av att de åtgärder som då måste vidtagas blir så kostnadskrävande att patienterna, också med utnyttjande av försäkringen, själva får betala mera än ora de genoraförde tandvårdsåtgärderna nu.

Jag frågar alltså statsrådet: Har man inte funderat på att försöka genomföra någon sådan här upplysningskampanj?

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för tandtekniker

Herr inrikesmmistern HOLMQVIST:

Herr talman! Det är självklart att tandvården liksom mycket annat är konjunkturkänslig, och därför är det mycket svårt att veta vad nedgången kan bero på. Ännu föreligger ju inte förslaget här i riksdagen, och det är omöjligt att säga i hur hög grad den tUltänkta reformen kan ha medverkat tUl den situation som herr Ekinge beskriver.

Men jag vUl konstatera att socialministern har haft kontakt med de berörda grupperna. Vid dessa överläggningar har representanter för både arbetsmarknadsstyrelsen och inrUcesdepartementet varit med, och det borde kunna tas som uttryck för att frågan är under observans, som jag har sagt, och att raan kartlägger hur situationen kan tänkas bli.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för tandtekniker

Det är enligt min mening för tidigt att på det här stadiet kunna ge något annat svar än att man nu studerar frågan. Några åtgärder är det omöjligt att antyda i dag. I den mån det skulle behövas upplysningsverksamhet, så bör det väl i första hand ankomma på dem som är närmast intresserade här — tandläkare och tandtekniker — att se tUl att en sådan information ges. Jag tror inte det är möjligt för staten att ta på sig den uppgiften.

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Vad åtgärderna beträffar är det väl i och för sig inte en så stor sak att låta tandtekniker komraa i åtnjutande av i stort sett samma förmåner som nu ges genom lokaliseringsstödet. Jag har av tandteknikerna hört att de i avvaktan på att den tUltänkta reformen genomförs skulle vara mycket betjänta av att få hyggliga lån. Då kan de klara sina fasta utgifter och de kostnader som hör samman med räntor och amorteringar. De borde kunna få låna på de hyggliga ränte- och amorteringsvillkor som gäller i andra sammanhang.

Vidare tror jag att det vore värdefullt om man från samhällets sida stimulerade människor att sköta sina tänder under tiden sora vi väntar på reformen. Som jag ser det behöver det inte vara någon alltför omständlig och svår sak att intressera människor för det. En sådan kampanj från samhällets, regeringens eller något statligt organs sida tror jag skulle vara värd att fundera på. Den bör i så fall sättas i gång omedelbart i början av det nya året. Den får inte fördröjas tUl fram på våren, ty då förlorar den säkert sin effekt.

Slutligen bör raan också — som det står i utredningen — se på hur utvecklingen under den närmaste tiden koramer att bli med avseende på de övergångsanordningar som måste tUl för att anpassa den nya försäkringen tUl situationen. Man kan måhända låta övergångsbestämmelserna träda i funktion tidigare. Det är någonting som jag tror man bör ta med i bUden.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag undrar om herr Ekinge ändå inte måste erkänna att det är för tidigt att gå in pä dessa frågor innan vi sett hur reformförslaget kommer att se ut.

Jag utesluter inte att det kan vara möjligt att ge lån tUl företagare som under övergångstiden kan råka ut för svårigheter, men det är just sådana saker sora raan har anledning diskutera raed arbetsmarknadsverket. Jag vet också att sådana överläggningar är utsatta att äga rum redan före jul.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om översyn av regler och praxis beträffande påstådd mentalsjukdom

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara herr Möllers i Göteborg (fp) i kararaarens protokoll för den 7 deceraber intagna fråga, nr 362, och anförde:

Herr talman! Herr Möller i Göteborg har frågat mig om jag överväger att göra en samlad översyn av de regler och den praxis som nu gäller vid påstådd mentalsjukdom.

Vården för psykisk sjukdom regleras sedan den I januari 1967 liksom annan sjukvård genom sjukvårdslagen. Särskilda regler om tvångsintagning på sjukhus på grund av psykisk sjukdom finns i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa faU.

En kartläggning beträffande tUlämpningen av den senare lagen har genomförts av socialstyrelsen, och detta material skall nu bearbetas av en inom socialstyrelsen tUlsatt arbetsgrupp. Resultatet av denna undersökning får visa om det finns anledning tUl någon översyn av ifrågavarande regler.

Av intresse i detta sammanhang är också att socialstyrelsen har utarbetat en prmcipplan för den psykiatriska vården. Denna plan syftar tUl en utbyggnad av den förebyggande och uppsökande verksamheten samt tUl en mera differentierad vårdorganisation än den vi har i dag. Ett nära samarbete meUan olika organ på socialvårdens särat hälso- och sjukvårdens områden är enligt styrelsens raening en nödvändig förutsättning för tidig diagnostUc och behandUng, vUket i sin tur är väsentligt när det gäller att komma tUl rätta med bl. a. psykiska störningar och sjukdomar. I fråga om vårdorganisationen innebär socialstyrelsens prin-cipplan för den psykiatriska vården en betydande minskning av den slutna sjukhusvården och i stället en utbyggnad av öppna vårdformer av olika slag.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Tack för svaret, herr socialminister.

Inga människor har så svårt att göra sin rätt gällande i samhället som de s. k. politiskt fattiga, de som ibland inte själva har kraft nog eller som inte har de kontakter som behövs för att bli hjälpta. För de mentalsjuka eller ifrågasatt mentalsjuka är detta ofta en djupt upplevd reaUtet.

Jag vUl fästa socialministerns uppmärksamhet på huvudledaren i DN den 29 november i år, där patientmisshandel på ett psykiatriskt sjukhus i Malmö konstateras, "uppruUad via inspektioner och grava anmärkningar från både JO och socialstyrelsen och hittUls resulterande i domar" mot sex personer. Det behövs tätare inspektioner från socialstyrelsen och andra kontroUorgan. Jag vUl fråga om socialministern är beredd att rusta upp så att detta snarast blir möjligt.

En annan sak: Mentalvårdsinspektören är efter vad jag förstår den som föredrar ärendena i socialstyrelsens ansvarsnämnd. Jag vUl fråga om det verkUgen är lämpUgt att den som har skyldighet att inspektera också är den som föredrar eventuella anmärkningar mot förhållandena ute på fältet och därmed ibland på sätt och vis skuUe behöva angripa sin egen inspektionseffektivitet.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om översyn av regler och praxis beträffande påstådd mentalsjukdom

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om översyn av regler och praxis beträffande påstådd mentalsjukdom

Andra reformkrav som nämnts är att instanser som avgör klagoären-den inte bör få avgöra dem förrän de klagande raed tillgång till effektiv hjälp fått yttra sig i egen sak ända upp "på sista upploppet". En annan brist är att personen i fråga eller ombud för vederbörande inte äger rätt att infinna sig till förhandlingarna. Det är allvarligt, i synnerhet som besluten av denna ansvarsnämnd inte kan överklagas.

Journaleländet är en annan företeelse. Juristen Allan Bernståhle har där fört en ständig kamp, och JO-fall och regeringsrättsfall har behövts för att patienter skulle få se sina journaler. Borde det inte i varje faU övervägas, herr socialminister, att journaler mtinmässigt skall utlämnas tUl patienten inom en kort tidsrymd — om inte de noga specificerade undantagsskälen är uppfyUda, vUka skall anges - för att förses med dennes signatur om att journalen blivit sedd?

Se också över utskrivningsnämndernas sammansättning! De består av en domare eller motsvarande, en läkare, och en tredje person sora i praktiken ofta är från sjukhusdirekUonen; två av de tre är så att säga raed i apparaten med alla de undermedvetna personliga bindningar som kan finnas.

Så en resursfråga: Det behövs en ökning av läkarintaget och av dem sora sysslar raed just dessa frågor, det behövs tid att tala raed de vårdsökande och det behövs mte minst gruppsykoterapi. Jag viU tUl sist fråga socialministern, om han redan nu har material för en egen bedöraning av gruppterapins värde och av hur den behandlingsformen bör utvidgas.

Herr socialmmistern ASPLING:

Herr talman! Med anledning av herr Möllers inlägg vUl jag erinra om att vården av psykiskt sjuka numera regleras i sjukvårdslagen. Det innebär att vård för psykisk sjukdom liksom annan sjukdom i princip är en frivUlig sak. Endast i vissa, preciserade fall, som finns klart angivna i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, får tvångsintagning ske. Även formerna för tvångstntagning är utförligt reglerade i denna lag, i syfte att garantera rättssäkerheten på detta område.

De flesta patienter vid sjukhus för psykiatrisk vård tas nu för tiden in på egen ansökan. Sålunda intogs under år 1970 ca 70 procent av patienterna på egen ansökan. På psykiatriska kliniker vid somatiska lasarett tas patienterna nästan alltid in efter egen ansökan. Det är endast i vissa undantagsfall som patienter tas in tvångsvis vid dessa kliniker. - Jag har velat erinra om detta, därför att det är väsentligt i sammanhanget.

Vad beträffar journalerna vUl jag erinra om att principen är att man skall ha rätt att ta del av sin egen journal, om inte syftet raed vården därigenom, motverkas. Självfallet kan det i detta sammanhang uppstå besvärliga gränsdragningsfaU — det är man medveten om, och man har uppmärksamheten rUctad på dessa frågor.

Herr MöUer nämnde också resurserna. Jag vUl bara i korthet peka på att den psykiatriska vården i dag är i högsta grad prioriterad. I läkarnas obligatoriska allmäntjänstgöring ingår även psykiatri. Vi har på olika sätt försökt åstadkomma en förstärkning.

TiU de frågor herr Möller ställde finns det anledning att återkomma när socialstyrelsen gjort den här utvärderingen.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag tog främst inte upp frågan om tvångsintagningen, eftersom den kvantitativt numera inte är det mest omfattande problemet. Låt mig på den punkten dock poängtera en sak, nämligen att det vore värdefullt att man vid polishäratning på arbetsplats ser till att denna aUtid utförs av civUklädd personal.

I fråga om journalerna var det bra att socialministern sade ifrån på skärpen att lagen måste följas. Vi har aUtför många rapporter, senast från en konferens nyligen, om att vissa läkare principieUt ser på ett annat sätt än lagstiftningen på rätten för patienten att få se sin journal (med två raycket noga specificerade undantag).

Frågorna om mentalvården gäUer också utslussningen av dem som är intagna på sjukhus. Drygt 1 000 vårdplatser på mentalsjukhus i Stockholms län är enligt larmskrivelsen från läkarhåll, refererad i Dagens Nyheter den 5 februari i år, upptagna av personer som borde skrivas ut till vårdhem, till egen bostad eller till arbetsvärd om plats där fanns. Jag skuUe vUja stäUa en följdfråga: Finns det i fråga om arbetsvärden något nytt att avisera här i riksdagen, eftersom denna är en sådan propp i detta sammanhang för en god mentalvård.

Låt mig också säga tUl socialministern när han nu får en undersökning för att göra en omprövning, en omprövning ora vUken man inte kan säga "om det finns anledning" som det står i svaret, utan därför att det finns anledningar: Var skeptisk i fråga om hela detta system! Orapröva praxis, kontrollfunktioner och organs utseende! Det hänger ofta kvar mycken slentrian, särskilt på detta område där fördomar kvarlever och insynen är så svår. Tänk bara på fördomen mot epUepsi - för att ta ett rent sidofall. Trots årtiondelånga läkarattacker utgjorde epUepsi äktenskapshinder fram till helt nyligen. Och tänk på hur de människor som undergått mentalvård i vissa fall kan få reda på att det föreligger äktenskapshinder just när de skaU ingå sitt äktenskap! Detta har i utredningen Farailj och äktenskap angripits hårt. Detta är två aktuella fall sora visar hur illa det till helt nyligen kunnat vara respektive ännu är.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om översyn av regler och praxis beträffande påstådd mentalsjukdom

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Bara en kort kommentar. Jag vUl fästa herr Möllers uppmärksarahet på att i socialstyrelsens principplan för den psykiatriska vården rekoramenderas ett nära samarbete raellan medicinska och sociala organ av olika slag. Därigenom kan insatserna inriktas inte bara på den enskUde utan även ta sikte på det famUje- och gruppsammanhang vari den vårdbehövande ingår. Den aspekten är naturligtvis väsentlig i det här sammanhanget.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Herr talman! Tack för det, herr socialminister! Jag tror också mycket på den Unjen. Det har gjorts en rad försök — både t. ex. av Clarence Crafoord i Luleå och i Manchester samt på andra håll i utlandet - som vLsar det angelägna i en psykologi som bygger mer på gruppsamtal, öppen vård, famUjeinriktning osv.

Låt raig innan vi slutar denna debatt bara säga; Man måste alltid när

Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om katastrofhjälp till Indien och Bangladesh

det gäUer människor som är i faktiskt underläge tänka på hur det ser ut ur deras synpunkt när regler och praxis skapas.

Författaren Arne Lindgren talar i sin bok Svart dagbok om dåliga resurser, hot mot integriteten och personligheten - aUt detta beror inte minst på den hopplösa underdimensioneringen och en del andra saker inora psykiatrin i praktiken. Jag har i debatten pekat på en rad andra fakta också. Även Nils Billsbo berättar i sin och Arne Lindgrens bok "Nils BiUsbo - alkoholist" ora Uknande förhållanden, bl. a. ora hur genomgående negativa och ryktesbetonade de officiella skriverierna om "fallet" patienten kan vara. Nu är detta Uksom allt annat partsinlagor, men man måste säga att verkligheten här ofta är mycket svår för de utsatta. Jag betonar att det finns all anledning till en samlad översyn.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om katastrofhjälp till Indien och Bangladesh

Statsrådet fru MYRDAL erhöU ordet för att besvara herr Wikströms (fp) i kamiraarens protokoll för den 8 deceraber intagna fråga, nr 364, till herr utrikesrainistern, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frågat utrikesministern om regeringen är beredd att - när dessa länder så begär — lämna Indien och Bangladesh omedelbart katastrofhjälp med anledning av den svåra torka med felslagen skörd som drabbat dem. I egenskap av t. f. chef för utrikesdepartementet ber jag att få svara följande.

Regeringen är väl medveten om att det dåliga skördeutfallet under 1972 har orsakat ett oroande försörjningsläge i främst ett antal asiatiska länder, bl. a. Indien och Bangladesh. Situationen är särskilt allvarlig, eftersom världens totala reserver av spannmål just nu anses vara förhållandevis begränsade.

Regeringen är beredd att medverka i de internationella ansträngningar som kan visa sig behövliga för att hndra livsmedelsbristen i dessa länder. Vid sitt besök i Dacca i november diskuterade utrikesministern frågan med Bangladeshs regering. Han ställde därvid i utsikt ett nytt svenskt bidrag till FN;s särskUda program för Bangladesh.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! 1972 var det år då Indien skulle uppnå självförsörjning med brödsäd. Förbättrade utsäden, konstgödsel och bättre bevattningsanordningar har åstadkomrait en närraast sensationell produktionsökning inom det indiska jordbruket under de senaste åren, och i år skulle man komma över tröskeln. Men naturens makter ville annorlunda. I stora delar av den indiska subkontinenten har monsunregnen slagit fel. Normalt börjar det regna i juni, och regnen fortsätter tUl oktober. Dessa regn skapar grunden för monsunskörden, årets första skörd, och ger dessutom grundvattenförråd och brunnar en påfyllning. Dessa vattentUl-gångar är i sin tur en förutsättning för den andra årliga skörd som kan tas ut under "vintern", som annars är helt nederbördslös.

1 t. ex. delstaten Gujarat i Indien har man hittUls i år endast fått 10 mm regn i områden, där man normalt får 500 å 800 mm. Resultatet är katastrofalt. I mer än 2 000 byar har dricksvattnet tagit slut, vUket framtvingat en evakuering av befolkningen. Omfattande boskapsdöd rapporteras. Av Gujarats 18 000 byar är 11 000 hårt drabbade. Man räknar nu med att få bara 10 å 15 procent av normal monsunskörd, och detta endast med hjälp av konstbevattning. Grundvattennivån sjunker dock med alarmerande hastighet.

Myndigheterna har naturligtvis dragit i gång en omfattande hjälpverksamhet. Den gäller i första hand fördjupning av äldre bmnnar och borrning av nya. Nödhjälpsarbeten ordnas också. Regeringen har hittUls satsat - beräknas det — ca 600 mUjoner kronor på nödhjälpsåtgärder. Utsikterna inför den förestående torrtiden är dystra. Under månaderna mars - maj inträffar den hetaste tiden, då temperaturen ofta går över 40*. Man lär få gå 150 år tiUbaka i statistiken för att hitta ett liknande torrår. BUden av läget på hela den indiska subkontinenten är aUtså utomordentligt alarmerande.

Jag vUl tacka statsrådet Myrdal för svaret på min fråga. Det har uppgivits att FN vädjat tUl ett antal medlemsstater, bland dem Sverige, om hjälp. Jag undrar om statsrådet Myrdal kan bekräfta detta. Jag skulle också vUja fråga om det komrait framställningar från Indien och Bangladesh direkt eller från FN;s representant i Bangladesh.

Jag tackar för beskedet att regeringen, som jag kunde förmoda, är beredd att medverka i dessa internationella ansträngningar. Om SIDA:s konto för katastrofhjälp skulle vara slut; är regeringen då beredd ge särskUda anslag för detta ändamål?

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Om katastrofhjälp tiU Indien och Bangladesh

Statsrådet fru MYRDAL;

Herr talman! Herr Wikström har ju ganska utförligt skildrat den svåra situation som har inträffat särskUt i Indien.

Vad gäller eventuella svenska insatser är förhållandet ganska olika beträffande länderna Indien och Bangladesh. Den indiska regeringen, som själv inlett ett omfattande program för att öka spannmålsproduktionen och anslagit avsevärda belopp tUl detta program, har hittUls mte framställt någon begäran om katastrofhjälp. Om den indiska regeringen koramer att tvingas att begära internationellt stöd för att förhindra livsraedelsbrist, har den svenska regeringen förklarat sig beredd att i positiv anda pröva frågan om bistånd tUl Indien utöver vad som avtalats i det s. k. saraarbetsavtalet.

Jag vUl också nämna att utrikesministern, när han var på resa i Indien, fick information om dessa förhåUanden, men någon direkt fråga om svensk hjälpinsats togs inte upp.

Vad gäller Bangladesh ligger det annorlunda tUl. FN;s generalsekreterare har riktat en interimistisk appeU tUl olika länder, tiU förmån för den speciella internationella hjälporganisationen UNROD, och Sverige har förklarat sig vara berett att göra ytterligare humanitära hjälpinsatser för Bangladesh. Nu väntar vi på fortsatta konsultationer om vUka belopp som behövs och vUka materiella former en sådan hjälpinsats skulle ta, varefter hjälpen kan sättas in mycket snabbt.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

HerrV/IKSTRÖM(fp):

Herr talraan! Jag tackar statsrådet Myrdal för de kompletterande beskeden, som jag tycker var glädjande positiva. Jag är naturligtvis medveten om att fru Myrdals personliga engagemang i socialt, internationellt och humanitärt arbete är en garanti för att regeringen kommer att vara positivt inställd tUl de fraraställningar om hjälp som kan väntas komma.

Statsrådet fru MYRDAL:

Herr talman! Jag tackar för det, men jag tror inte det behövs någon personlig insats från mig.

Jag fick inte tUlfälle att svara på en detaljfråga i herr Wikströms föregående inlägg — det var frågan om de finansiella möjligheterna tUl hjälpinsatser. Det finns pengar.

Överläggningen var härmed slutad.

På förslag av herr förste vice talraannen beslöt kammaren att återstående på dagens föredragningslista upptagna enkla frågor skulle besvaras efter behandlingen av två gånger bordlagda utskottsbetänkanden.

§ 11 Föiedrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 146 till justitieutskottet.

§ 12 Föredrogs, men bordlades åter inrikesutskottets betänkande nr 28 och civUutskottets betänkande nr 35.

§ 13 Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 62 i anledning av propositionen 1972:116 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m., jämte raotioner.

1 propositionen 1972:116 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över industriärenden för den 20 oktober 1972, föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag ora uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

3. lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4. lag ora ändring i lagen (1937:249) ora inskränkningar i rätten att utbekorama allmänna handhngar.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Genora propositionen läggs fram förslag som syftar till att förbättra

informationen och samarbetet mellan samhället och företagen. Vidare

föreslås att de anställda får rätt till representation i vissa företags styrelser.

Enligt förslaget är näringsidkare efter anmaning skyldig att till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den ekonomiska utvecklingen av verksamheten väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen sora planeras eller väntas. Länsstyrelse och koramunstyrelse skall kunna kalla näringsidkare till överläggningar i frågor angående företaget som är av väsentlig betydelse för länet eUer kommunen. Länsstyrelse och kommun föreslås få viss skyldighet att informera näringsidkare om statlig och kommunal planering.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj;t får möjlighet att rillsätta offentliga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmännyttiga stiftelser som har tillgångar över fem milj. kr. Sådana förordnanden föreslås få gäUa sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser.

I fråga om de anställdas styrelserepresentarion föreslås att de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar raed rainst 100 arbetstagare får utse två ledaraöter i företagets styrelse. Undantag skall dock gälla för bl. a. bankinsritut och försäkringsbolag. Ledaraöterna utses av de fackliga organisationerna. I vissa faU skall företag kunna undantas från rillämp-ning av bestämmelserna. I så fall måste emellertid företaget på annat sätt tillgodose de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksarahet. Dispensfrågor skaU prövas av en särskild nämnd.

Verksamheten föreslås i samtliga fall bU av försökskaraktär.

Den lagstiftning som föranleds av förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 1973 och gälla till utgången av juni 1976."

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

I detta sararaanhang hade behandlats dels de i anledning av propositionen 1972:1 16 väckta motionerna 1972:1840 av fröken Bergström m. fl. (fp),

1972:1841 av herr Bohraan m. fl. (ra) vari hemställts att riksdagen skulle

1. ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. avslå förslaget om att offentliga styrelseledamöter skulle utses i vissa aktiebolag och stiftelser,

3. hos Kungl. Maj;t anhålla ora förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn av stiftelser,

4. besluta att i 10 § förslaget till lagom styrelserepresentation.för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar ordet "bör" skulle utbytas mot ordet "skall" samt

5. ge Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts angående styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

1972:1842 av herr Carlström m. fl. (fp, m) vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå lagförslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1972:1843 av herr Gustafson i Göteborg ra. fl. (fp, s, c),

1972:1844 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen skulle

1. avslå propositionen 1972:116 i vad avsåg statlig styrelserepresentation i vissa förvaltningsbolag,

2. hos Kungl. Maj:t begära lagförslag ora vidgad redovisningsskyldighet för större företag,

3. uttala att det nya rapportsystemet borde utformas under samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt,

4. ge till känna vad sora i raotionen anförts beträffande val av arbetstagarrepresentant i företagsstyrelse,

5. hos Kungl. Maj;t begära en översyn av lagstiftningen rörande stiftelser, varvid bl. a. ändrade bestäraraelser rörande saramansättningen av stiftelsestyrelserna borde övervägas.

1972:1845 av herr Hermansson ra. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen skulle

I. begära av regeringen att denna snarast framlade förslag om grundläggande demokratiska rättigheter för de anställda och deras fackliga organisationer, nämligen

1. lagstadgad rätt tiU förhandhngar i alla frågor,

2. lagstadgad rätt till strejk när förhandlingar inte gav resultat,

3. lagstadgad rätt att avbryta hälsofariigt arbete,

4. lagstadgad rätt att välja löneform samt att säga nej tiU sådana produktions-, rationaliserings- och tidmätningsmetoder som ökade ut-svettningen,

5. lagstadgad rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar,

6. lagstadgad rätt att inlägga veto i personalfrågor,

7. lagstadgad rätt för fackföreningar att anordna möten på betald arbetstid samt rätt till möten och agitation pä arbetsplatsen,

II. hos regeringen hemställa om följande lagförslag respektive lagänd
ringar;

A. lagen om kollektivavtal av den 22 juni 1928 skulle omarbetas i
syfte att i första hand ur nämnda lag avlägsna paragraf 4, gällande förbud
mot att under avtalstiden tillgripa arbetsinställelse,

B. i samband med kollektivavtalslagens omarbetning skulle företas en
översyn och revidering av lagen om arbetsdomstol,

C. ur statstjänstemannalagen av den 3 juni 1965 skulle strykas
paragraf 3,

D. bestämmelser av typen paragraf 32 i Svenska arbetsgivareför
eningens stadgar skulle ogiltigförklaras genom lagstiftning, varigenom
riUärapandet av de prejudicerande domarna i arbetsdomstolen raed grund
i nämnda paragraf upphävdes,

E. arbetsköparens ensidiga tolkningsföreträde skulle avskaffas,

III. för sin del besluta ora sådana lagändringar att representanter för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar tillförsäkrades ställning som partsrepresentanter med vetorätt och att de icke ålades sekretesspUkt,

IV. om ovan näranda förutsättningar icke uppfylldes avslå förslaget

till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i propositionen 1972:116,

1972:1846 av herr Hovhammar m. fl. (ra, c, fp) vari hemstäUts att riksdagen för sin del beslutade att 10 § lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar fick en sådan utformning att arbetstagarledamot skulle utses bland de anställda hos företaget,

1972:1847 av herr Hugosson m. fl. (s) vari heraställts att riksdagen beslutade att hos Kungl. Maj:t begära att vårriksdagen 1973 förelades förslag om samhäUsrepresentation i produktionsföretagens styrelser, varvid de multinationella företagen speciellt uppmärksaramades.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

1972:1848 av herr Hörberg ra. fl. (fp, c, m) vari hemställts att riksdagen beslutade sådan ändring i förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar att de anställda vid försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag fick rätt att utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot,

1972:1849 av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och Andersson i Nybro (c) vari hemställts

att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde en plan för samordning av pågående och komraande utredningar och andra aktiviteter syftande till deraokratisering av arbetslivet samt

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde att en parlamentarisk utredning rillsattes med syfte att framlägga förslag angående en företagsform vid sidan av aktiebolagen med annan maktstruktur i enlighet med vad som anförts i raotionen,

1972:1850 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s),

1972:1851 av herr Levin (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade att § 10 lagen ora styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle erhålla av motionären föreslagen lydelse, innebärande bl. a. att arbetstagarledamot skuUe utses bland de anställda hos företaget,

1972:1852 av herr MöUer i Göteborg ra. fl. (fp),

1972:1853 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) vari yrkats att riksdagen raed avslag på proposition 1972:116 i vad avsåg 3 § i lagförslag nr 1 och ändringen i lagförslag nr 4 hos Kungl. Maj:t heraställde ora sådana bestäramelser rörande planeringsmyndigheters förhands- och återinforraation, att informationen i lika mån kom alla medborgargrup-per till godo.

1972:1854 av fru Theorin m. fl. (s).

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

dels under den aUmänna motionstiden väckta motioner angående företagsdemokrati ra. ra., vilka hänvisats till inrikesutskottet men sedermera enligt 42 § rUcsdagsordningen överflyttats till näringsutskottet, 1972:157 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. M8j:t begärde

A. att en snabbutredning raed parlamentarisk representation och
företrädare för arbetsmarknadens parter tillsattes med uppgift att
framlägga förslag till sådana ändringar i aktiebolagslagen och eventuell
annan lagstiftning sora gav de anstäUda rätt tiU medbestäraraande och
insyn särat att det fraralagda förslaget till gemensam nordisk aktiebolags
lagstiftning ej genomfördes i berörda delar i avvaktan härpå,

B. att en mera systematisk försöksverksarahet med ohka modeller för
styrelserepresentation för de anställda stimulerades i enlighet med vad
som anförts i motionen,

C. att vidgade försök med s. k. självstyrande grupper stimulerades, så
att försöken i högre grad kom att omfatta också förvaltningsuppgifter
samt arbetsuppgifter av varierande svårighetsgrad,

D. att försök med delegering av beslutanderätt till företagsnämnd
samt decentralisering av företagsnämndsverksamhet genom bl. a. inrättan
de av underavdelningar till företagsnämnd stimulerades,

E. att frågan om de legala förutsättningarna för delegering av viss
beslutanderätt inom en given budgetrara till företagsnärand inom den
kommunala sektorn utreddes,

F. att försök med olika former av medinflytande för de anstäUda
inom personalpoUtiken, bl. a. vid urval av personer till personalledande
befattningar, stimulerades,

G. att delegationen för försöksverksamhet raed företagsdemokrati i
de statUga aktiebolagen samt delegationen för förvaltningsdemokrati
utökades med företrädare för de politiska partierna,

H. att motionen för beaktande översändes dels till delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga bolagen, dels till delegationen för förvaltningsdemokrati,

1972:585 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Olsson i KU (fp),

1972:591 av herr Fälldin ra. fl. (c) vari herastäUts att riksdagen hos Kungl. Maj;t skuUe anhålla att en utredning tillsattes raed representanter för de poUtiska partierna och arbetsraarknadens parter i syfte att följa den företagsderaokratiska försöksverksamheten och korama med förslag för att skapa förutsättningar för en fördjupad företagsdemokrati samt

1972:921 av herr Bergqvist ra. fl. (s) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om en genomgripande översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten raed sikte på att företagsformerna skulle möjhggöra en deraokratisk beslutsordning.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen raed avslag på raorionen 1972:1853 skulle anta i propositionen 1972:116 fraralagda förslag till

a) lag ora uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

b) lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomraa allraänna handhngar,

2. att riksdagen skulle avslå morionen 1972:1841 såvitt den gällde tillkännagivande beträffande tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor (punkten 1),

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1844 såvitt den gällde uttalande om samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt (punkten 3),

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1854 rörande uppgiftsskyldighet angående industrieUt avfall,

5. att riksdagen skuUe avslå morionen 1972:1844 såvitt den gällde vidgad redovisningsskyldighet för större företag (punkten 2),

6. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 2, motionen 1972:1842 och morionen 1972:1844 punkten 1 skulle anta det i proposirionen 1972:116 framlagda förslaget rill lag om offentliga styrelseledamöter i vissa akriebolag och sriftelser,

7. att riksdagen skulle avslå morionerna 1972:1841 och 1972:1844 såvitt de gällde översyn av lagstiftningen rörande stiftelser (punkten 3 respektive punkten 5),

8. att riksdagen skulle avslå morionen 1972:1847 angående samhäUsrepresentation i produktionsföretags styrelser,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1845 om vissa lagändringar på arbetsrättens område ra. ra.

10. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1852 ora val av styrelserepresentation för anstäUda, m. ra.,

11. att riksdagen raed avslag på

a) morionen 1972:1851,

b) raotionerna 1972:1841 punkten 4 och morionen 1972:1846,

c) morionen 1972:1840

skulle anta 10 § (rörande behörighetskrav för arbetstagarledamöter) i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar,

12. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1843 rörande styrelserepresentation för de anställda i bankinsritut,

13. att riksdagen raed avslag på motionen 1972:1848 angående styrelserepresentarion för anställda i försäkringsbolag skulle anta 2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag ora styrelserepresentarion för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar,

14. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 5 och motionen 1972:1844 punkten 4 skulle anta det i propositionen 1972:116 fraralagda förslaget till lag ora styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar i de delar sora inte orafattades av utskottets heraställan under 11 och 13,

15. att riksdagen skuUe avslå motionen 1972:1850 om försöksverksamhet med styrelserepresentarion för de anställda i företag med mellan 50 och 100 anstäUda,

16. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:157 såvitt den gällde

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

försöksverksarahet raed olika modeller för styrelserepresentation för anställda (punkten B),

17. att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1972:921 angående översyn av aktiebolagslagen,

b) raotionen 1972:1849 såvitt den gällde utredning angående en ny företagsform,

18. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:157 såvitt den gällde snabbutredning ora ändring av aktiebolagslagen (punkten A),

19. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:591 om en parlamentarisk utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati,

20. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:157 såvitt den gällde stimulansåtgärder på företagsdemokratins område (punkterna C, D och F),

21. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:157 såvitt den gällde utredning rörande viss delegering inom den kommunala sektorn (punkten

E),

22. att riksdagen skulle avslå motionen 1972:585 angående utökade försök med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen,

23. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:157 såvitt den gällde parlaraentarisk representation i vissa delegationer (punkten G),

24. att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:157 såvitt den gällde hemställan att motionen skulle överlämnas till viss utredning (punkten H),

25. att riksdagen skuUe avslå raotionen 1972:1849 såvitt den gällde saraordning av utredningar m. m. rörande företagsdemokrati.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,
m. m. av Kerr Hallgren (vpk), sora ansett att utskottet under 1 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1853 skulle

a) anta det i propositionen 1972:116 fraralagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor med undantag av 3 §,

b) avslå det i propositionen 1972:116 fraralagda förslaget tUl lag ora ändring i lagen (1937:249) ora inskränkningar i rätten att utbekoraraa allraänna handlingar,

2. beträffande tUlärapningen av företagens uppgiftsskyldighet av
herrar Börjesson i Glörarainge (c), Andersson i Örebro (fp), Hovharamar
(ra) och Rydén (fp), fru Hambraeus (c) samt herr Fridolfsson i
Stockholra (ra), sora ansett att utskottet under 2 bort heraställa,

att riksdagen med bifall till raotionen 1972:1841 punkten 1 sora sin raening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört beträffande tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor.

3. beträffande sararåd raed utredningen om företagens uppgiftsplikt av herrar Andersson i Örebro (fp). Hovhammar (m), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa.

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1972:1844 punkten 3 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om sararåd med utredningen ora företagens uppgiftsplikt,

4. beträffande vidgad redovisningsskyldighet för större företag av
herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), sora ansett att utskottet
under 5 bort heraställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 2 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om förslag till lag om vidgad redovisningsskyldighet för större företag,

5. beträffande lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag
och stiftelser

a) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som ansett att
utskottet under 6 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen 1972:116 i ifrågavarande del, raed bifall till raotionen 1972:1841 såvitt den gällde offentliga styrelseledaraöter i vissa akriebolag (punkten 2 delvis), motionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten I samt med avslag på motionen 1972:1841 såvitt den gällde offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser (punkten 2 delvis) för sm del skulle anta förslaget till lag om offentliga styrelseledaraöter i vissa stiftelser,

b) av herrar Hovhararaar (ra) och Fridolfsson i Stockholm (ra), som
ansett att utskottet under 6 bort hemstäUa,

att rik.sdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 2 samt i anledning av raotionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten 1 skulle avslå det i propositionen 1972:116 fraralagda förslaget tUl lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

6. beträffande översyn av lagstiftningen rörande stiftelser

a) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c) och Rydén (fp) samt fru Harabraeus (c), som
ansett att utskottet under 7 bort heraställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:1844 punkten 5 och i anledning av motionen 1972:1841 punkten 3 hos Kungl. Maj.t skulle anhålla om översyn av lagstiftningen rörande stiftelser i enlighet med vad reservanterna anfört,

b) av herrar Hovharamar (ra) och Fridolfsson i Stockholm (ra), sora
ansett att utskottet under 7 bort heraställa,

att riksdagen med bifall tUl raotionen 1972:1841 punkten 3 och i anledning av motionen 1972:1844 punkten 5 hos Kungl. Maj:t skulle anhåUa om förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn över stiftelser i enlighet med vad reservanterna anfört,

7. beträffande lagändringar på arbetsrättens område, m. ra. av herr
Hallgren (vpk), som ansett att utskottet under 9 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av morionen 1972:1845 hos Kungl. Maj.-t skulle anhålla om förslag till lagändringar på arbetsrättens område ra. m. i enlighet med vad reservanterna anfört.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

8. beträffande behörighetskrav för arbetstagarledamöter av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Hovhararaar (ra) och Rydén (fp), fru Harabraeus (c) samt herr Fridolfsson i Stockholm (m), som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 4 och motionen 1972:1846 ävensom raotionen 1972:1851 såvitt den hade samma innebörd som dessa motioner samt raed avslag på motionen 1972:1851 i övrigt och motionen 1972:1840 för sin del skuUe anta 10 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag ora styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar raed den ändrade lydelse sora reservanterna föreslagit.

9. beträffande styrelserepresentation för anställda i försäkringsbolag
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson
i Byske (c) och Rydén (fp) samt fru Hambraeus (c), som ansett att
utskottet under 13 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1972:1848 för sin del skulle anta 2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag ora styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag ocU ekonoraiska föreningar med den ändrade lydelse som reservanterna föreslagit,

10. beträffande försöksverksarahet raed olika modeller för styrelse
representation av herrar Börjesson i Glörarainge (c), Andersson i Örebro
(fp), Gusta.Fsson i Byske (c) och Rydén (fp) samt fru Hambraeus (c), som
ansett att utskottet under 16 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall till motionen 1972:157 punkten B hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att en raera systeraatisk försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för de anställda stimulerades i enlighet med vad reservanterna anfört,

11. beträffande översyn av aktiebolagslagen ra. m. av herrar Börjesson
i Glömminge och Gustafsson i Byske samt fru Hambraeus (saratliga c),
sora ansett att utskottet under 17 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1972:921 och motionen 1972:1849 såvitt den gällde utredning angående en ny företagsform hos Kungl. Maj.t skulle anhålla om översyn av aktiebolagslagen m. ra. i enlighet med vad reservanterna anfört,

12. beträffande parlamentarisk utredning rörande försöksverksam
heten raed företagsdemokrati av herrar Börjesson i Glörarainge och
Gustafsson i Byske särat fru Hambraeus (samtliga c), som ansett att
utskottet under 19 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl raotionen 1972:591 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla ora en parlamentarisk utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati i enlighet med vad reservanterna anfört,

13. betriiffande stimulansåtgärder på företagsdemokratins område av
herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som ansett att utskottet
under 20 bort hemställa.

att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkterna C, D och F hos Kungl. Maj:t begärde stiraulansåtgärder på företagsdemokratins område i enlighet raed vad reservanterna anfört,

14. beträffande parlaraentarisk representation i vissa delegationer av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som ansett att utskottet under 23 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till raotionen 1972:157 punkten G hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och delegationen för förvaltningsdemokrati utökades med företrädare för de politiska partierna.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

15. beträffande samordning av utredningar ra. ra. rörande företagsdemokrati av herrar Börjesson i Glömminge och Gustafsson i Byske samt fru Hambraeus (samtliga c), som ansett att utskottet under 25 bort hemställa,

att riksdagen raed bifall till raotionen 1972:1849 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj;t begärde en plan för saraordning av pågående och koramande utredningar och andra aktiviteter syftande till deraokratisering av arbetslivet.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Till näringsutskottets betänkande m 62 angående dels vad i propositionen 116 föreslås om förslag tUl lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels förslag om att Kungl. Maj:t får möjlighet att tUlsätta offentliga styrelseledaraöter i förvaltningsbolag och allraännyttiga stiftelser har fogats ett ganska stort antal reservationer, och vi inom centerpartiet deltar i en del av dem.

TUl grund för en av våra reservationer ligger dels en motion från centerpartiet, nr 591, som väcktes under den allmänna motionstiden, dels vår motion 1849, väckt av herrar Olof Johansson i Stockholm och Andersson i Nybro i anslutning tUl propositionen 116. Vi tycker inte att partimotionen, som väcktes under den allmänna motionstiden, har blivit inaktuell genom tUlkomsten av propositionen, utan vi anser att vad vi däri yrkar i fråga om utredning fortfarande är aktuellt.

I den motionen framställs förslag om en allsidig utredning angående företagsdemokratin i hela sin omfattning. Detta yrkande har framställts även tidigare år, under den gamla tvåkammarriksdagens tid.

Riksdagen har då intagit den hållningen att problemet skulle lösas genom förhandlingar mellan arbetsraarknadens parter och att detta helst skulle ske utan lagstiftning och direktiv från statsmakterna.

Nu har det i viss utsträckning skett en förändring i riksdagen, och vi har fått en proposition som täcker de här frågorna.

Den utredning sora centern vill ha tUl stånd har utskottet avvisat med den motiveringen att den skulle innebära en dubblering av den verksamhet som pågår på detta område. Det är riktigt att det pågår en försöks- och forskningsverksamhet på det företagsderaokratiska området. Den bedrivs av det s. k. utvecklingsrådet, som är ett saraarbetsorgan raellan LO, TCO och Arbetsgivareföreningen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nu menar vi att man genom en utredning från samhällets sida, sammansatt bl. a. av de poUtiska partierna och arbetsmarknadens parter, skulle kunna få fram riktlinjer och påskynda utredningen för att uppnå en mera utbyggd företagsdemokrati. Det är riktigt att en försöksverksamhet med företagsdemokrati påbörjats inom de statliga bolagen och de statliga förvaltningarna.

Frågan om företagsdemokrati är dock ganska besvärlig. Inte minst inom de statliga företagen har man funnit att det inte är så enkelt med informationen tUl de anställda. Om gemensamhetskänslan inom de olika företagen kan stärkas genom en utbyggd företagsdemokrati, kommer produktionen liksom sarahället i stort att gagnas av detta. Man ställer sig naturligtvis frågan hur det kommer att fungera raellan de stora företag, som har anställda som representanter i styrelserna och alla de företag ute i samhället, där en representation i ledningen inte kan komma tUl stånd och där den även kanske skulle vara betydelselös. Genom ett bifall till reservationen 12 anser vi att man skulle få aUt detta mera belyst.

Vi inom centerpartiet ansluter oss helt tUl förslaget om offentliga styrelseledamöter i förvaltningsbolag och större allmänna stiftelser. Vi kan inte såsom anges i reservationen 5 se att det skulle ligga någonting oroväckande i detta. Vi tror inte att det skulle utmynna i en okontrollerad statlig maktutövning över företagen och att det skulle vara till skada för svenskt näringsliv. Vi vet att det finns andra länder i Västeuropa, där man sedan flera år genomfört representation för de anställda i styrelserna och där man inte haft några direkta negativa resultat. Däremot tycker vi att det kan vara rimligt att styrelserepresentanterna för de anställda i bolag och ekonomiska föreningar själva skall vara anställda i företagen i fråga.

Därmed ansluter vi oss tUl det förslag tUl ändring av lagtexten som avser ett utbyte av orden "bör utses bland de anställda hos företaget" tUl "skall utses bland de anstäUda hos företaget". Om man har den i propositionen föreslagna mjukare formuleringen, kan det hända att fler och fler av dem sorn inte arbetar i företaget kan komma att väljas in i styrelserna. Det ligger naturligtvis nära tUl hands att man väljer ombudsraiin och sådana personer som står vid sidan om företagets produktion. Likaså tycker vi att man skaU kunna ta med försäkringsbolagen i behörighetskravet för de anställda och att detta kan fungera i försäkringsbolagens styrelser.

Vi tycker även att försäkringsbolagen skall tagas med i denna lag, sora ger behörighet för de anställda att fungera i försäkringsbolagens styrelser. Vi har stött den motion och den reservation som framställt det yrkandet.

I resep/ationen 11 har vi yrkat bifall till herr Olof Johanssons i Stockholm motion 1849 om en utredning med syfte att fraralägga förslag ora en ny företagsforra för förvaltning av företag. Utskottet anser att den beredning sora behandlar ett förslag till ny aktiebolagslag troligen koraraer att lösa denna fråga, men vi framhåller i reservationen att en skrivelse till Kungl. Maj :t skulle påskynda lösningen av frågan.

Genom ett bifall tUl detta utskottsbetänkande och tUl propositionen 116 har utan tvivel en ny period inletts i svenskt arbetsliv och i svensk företagsförvaltning. Det komraer säkerligen inte att bli så enkelt och lätt

som många förestäUt sig och hoppats; jag tänker då på förväntningarna från de anstäUdas sida. Det är rain förhoppning att de inte skall komraa att bli missräknade på resultatet.

Jag tror inte att det koramer att bli de nackdelar som en viss opinion bland företagarna har hyst farhågor för. En anordning med representanter för de anstäUda i styrelserna kommer att ta bort mycket av den okunnighet och den felaktiga information, som ofta blir en grogrund för missförstånd på det här området. Inget företag kan existera utan en intresserad och kunnig kår av anställda och heller inte utan att det finns en duglig ledning, liksom det också i vårt sarahällssystem är nödvändigt att det finns omsorgsfulla investerare, företagsplanerare och kapitalägare.

Denna lag bör inte stanna vid att endast vara ett gruppintresse utan också vara ett gemensarahetsintresse för alla och ett samhällsintresse för att bygga upp ett ännu bättre näringsliv och ett ännu bättre samhälle.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl reservationerna 2, 6 a, 8, 9, 10, ll,12ochl5.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m m.

Herr RYDÉN (fp):

Herr talman! Beträffande det lagförslag som riksdagen nu skall besluta om och som gäller styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar råder det i dag stor politisk enighet, även om folkpartiet under ganska lång tid stod ensamt om dessa tankegångar.

Vad som skiljer regeringspartiets uppfattning om arbetsdemokrati från folkpartiets uppfattning är att regeringen vill ha ökad statlig insyn genom representanter i företagens styrelser, visserligen än så länge bara i förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser. Men kanske är detta bara ett första steg mot förslag om statliga representanter även i produktionsföretagen.

Vi tycker inte att staten skall styra och ställa i det privata näringslivet och i de enskUda företagen. I stället bör man skapa bättre förhållanden på arbetsplatsen och inom företagen genom bättre saraarbete och ökat inflytande för de anstäUda på deras egna arbetsplatser.

Statens roll bör vara att fastställa ramar inora vUka ett fritt näringsliv kan verka och skapa lagar sora möjliggör insyn och raedbestäramande för de anstäUda i företagen. Statliga representanter i företagens styrelser skapar vare sig fler jobb eller ökar anställningstryggheten. På sikt kan en ytterligare utveckUng av detta systera innebära detaljstyrning från kanslihuset i stället för en fri marknadsekonomi. Därför säger vi ja tUl förslaget om anställda i företagens styrelser och nej i fråga om statliga representanter. Här går en klar ideologisk skiljelinje mellan folkpartiet och socialdemokratin.

Däremot är vi klart positiva tUl ett ökat samarbete meUan statliga och kommunala rayndigheter och näringslivet. Det är genom förståelse och ökat förtroende man skapar ökade resurser för framtida sociala reformer. Fru andre vice talmannen Nettelbrandt kommer senare att utförligare utveckla vårt företagsdemokratiska synsätt. Jag koraraer därför fortsättningsvis att tala om ett antal reservationer som är fogade vid detta betänkande och där vi uttryckt vår syn på hur dessa frågor bör få sin lösning.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

I resei"vationerna 2 och 3, vUka i sak inte nämnvärt skiljer sig från utskottsmajoritetens eller departementschefens uppfattning, har vi ändå något kraftigare velat understryka att innan beslut fattas om vilka uppgifter som skaU samlas in bör man göra en analys över olika samhällsorgans informationsbehov. Varje informationssystem måste bygga på en realistisk värdering av dels vUken information som verkUgen behövs, dels företagens möjligheter att stå tUl tjänst med denna. Under de senaste åren har kraven på företagens uppgifts- och redovisningsskyldighet växt vUket bUvit betungande, särskUt för de mindre och medelstora företagen.

I reservationen 4 tar vi upp frågan om vidgad redovisning för större företag. E»epartementschefen påpekar visserligen att fondbörsutrednmgen avgivit ett betänkande rörande större företags offentliga redovisning, och i propositionen har han angett att detta förslag skall behandlas i samband med att stäUning tas tUl ny aktiebolagslag. Utskottsmajoriteten finner dock icke tillräckliga skäl tala för att en framställning tUl Kungl. Maj:t göres. I motionen 1844, som är avlämnad av folkpartiet, uttalas krav om en sådan framställning, och därmed markeras en önskan att frågan bringas tUl en snar lösning.

I reservationen 5 går vi, som jag inledningsvis nämnde, emot förslaget om statliga representanter i förvaltningsbolagens styrelser. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att skilja mellan den statliga och kommunala maktsfären särat företagen. Just på denna punkt finns det en grundläggande skUhiad raellan folkpartiet och socialdemokratin i synen på statens roll i det ekonomiska livet. Nära saraarbete och ömsesidig information mellan stat och kommun och näringsliv är något bra, ja, också nödvändigt för att en balanserad tUlväxt skall uppnås sora ökar den sociala välfärden. Men enligt vårt sätt att se raåste detta ske under så stor offentlighet som möjligt.

När det gäller stiftelserna, och särskilt med hänsyn till den privilegierade ställning som de allmännyttiga stiftelserna intar i beskattningshänseende, kan det vara motiverat att det allmänna får ökad insyn i huruvida deras tUlgångar och raedel används för de ändamål för vilka skattebefrielse erhållits. Vi biträder därför förslaget om att staten försöksvis får utse en styrelserepresentant i några av de större stiftelserna.

I propositionen 116 föreslås i avsnittet Utseende av arbetstagarledamöter, att i aktiebolag och ekonomiska föreningar, som under det senast förflutna räkenskapsåret här i landet sysselsatt minst 100 arbetstagare, skaU dessa ha rätt att utse två ledamöter av styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot.

I fråga om rätten tUl medinflytande och medbestäraraande i det företag där man är anstäUd och möjlighet att åstadkomma förbättringar av olika slag råder det stor politisk enighet. Det är ett krav som vi reservanter också helt ställer oss bakom. Men enligt vår uppfattning har departementschefens framställning en brist, och den består i utformningen av 10 § där det heter: "Arbetstagarledamot bör utses bland de anställda hos företaget."

Utskottsraajoriteten skriver också att huvudprincipen otvivelaktigt bör vara att arbetstagarledamöterna utses bland företagens anställda. När en

sådan enighet tycks råda - vUket vi noterar med tUlfredsställelse — om att arbetstagarrepresentationen i ett företags styrelse naturligast består av personer, som är anstäUda i företaget, är det rimligt att denna princip kommer tUl klart uttryck i lagen. Med ett bifall tUl reservationen 8, där det föreslås en ändring i lagtexten innebärande utbyte av ordet "bör" raot "skall", når man den effekt och de mål som eftersträvas med den nya lagen i detta avseende.

Flertalet reraissinstanser, såväl myndigheter som organisationer och företag, har också stäUt sig bakom denna uppfattning.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till de reservationer vid näringsutskottets betänkande nr 62 som är undertecknade av mig och av herr Andersson i Örebro.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Företagens uppgiftsskyldighet är som bekant raycket orafattande. Jag tror att alla sora på olika sätt har kommit i beröring med dessa spörsmål gärna vill bekräfta det. Under var och en av årets månader skall statistikuppgifter insändas till statistiska centralbyrån. Härutöver kommer en diger uppgiftsskyldighet till respektive länsarbetsnämnd. Uppgiftsskyldigheten har på senare år blivit så orafattande att det i slutet av 1969 tillsattes en utredning, utredningen angående företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet, för att, som det bl. a. heter i direktiven, i första hand efter genomgång av rutinerna på varje område överväga vad sora kan göras för att åliggandena skall bli så litet betungande som raöjligt.

Herr talman! Jag vågar påstå, att tillgängligt statistikmaterial i dag raånga gånger utnyttjas ganska dåligt. Om inte uppgifter som gäller dagssituationen utnyttjas tillfredsställande och på sätt som avsetts, torde det vara betydligt svårare att göra det med data sora avser förhållanden i framtiden.

Enligt förslaget om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor skall uppgifterna omfatta åtgärder sora anses väsentUga för företaget under den närmaste femårsperioden. Härvid är det angeläget att påpeka, att de flesta företag inte har möjlighet att lämna tillförUtliga uppgifter, av den enkla anledningen att de är helt okunniga om sina förhållanden något är senare. Ju mindre företagen är, desto större osäkerhet raåste man ofta tillraäta deras uppgifter. I vissa extrema fall känner företagen framtiden endast några veckor framöver. Det finns många exempel på sådana branscher.

Det är eraellertid fullt klart, att företagens minskade lönsamhet under senare år, sora vi berört i ohka debatter under denna riksdag, har försärarat kunskaperna om framtiden, och samhällets förväntningar i detta avseende skulle därigenom vara svårare att uppfylla. Ju sämre det går för företagen, ju viktigare är det givetvis att kontakterna raed länsarbetsnämnd och andra myndigheter intensifieras, raen desto svårare är det att tillgodose vissa rayndigheter raed långtidsprognoser. Med detta vill jag alltså inte förneka betydelsen av kontakt mellan företag och samhälle utan endast belysa svårigheterna att uppfylla propositionens önskemål.

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Att uppgiftsskyldigheten har ökat under senare år kan jag bekräfta av egen erfarenhet. Innan beslut fattas om nya uppgifter bör en analys göras av de olika samhällsorganens inforraationsbehov. Risken är annars stor att ytterUgare irrelevant information insamlas, vilket för företagen innebär en kostnad som raåste täckas. Innan det nya rapportsystemet sätts i kraft är det angeläget att den näranda utredningen angående företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet får överse förslaget raot bakgrund av den erfarenhet sora utredningen redan har förvärvat.

I det lagförslag som jag nu talar ora är eraellertid sekretessfrågan den viktigaste aspekten. Eftersora inte tillräckligt entydiga och klara sekretessregler är utarbetade, kan jag inte biträda förslaget på den punkten. Sekretessaspekten är nämligen mycket viktig och har enligt vår uppfattning inte ijUvit tillräckligt behandlad i förslaget. Sådan saken nu ser ut blir konsekvensen att sekretesskravet prioriteras fraraför myndigheternas önskan att erhålla och vidarebefordra information. Det otillräckliga sekretesskyddet komraer sannolikt att leda till knappa uppgifter från företagens sida. Även ora straffsanktion finns raot den som otillbörligt ypoar sekretessbelagd information, har jag den uppfattningen att uppkomraande läckage oftast inte kan spåras.

Jag kan ta ett exempel, som litet grand visar varför jag tror att den föreslagna uppgiftsskyldigheten kan förorsaka problera och också vara till skada.

Ponera att ett företag befarar att dess dotterbolag på grund av otillräcklig lönsarahet måste läggas ned om tre år. Företaget delger i enlighet raed propositionen statistiska centralbyrån och koraraunstyrel-sen denna farhåga. Beslut har ännu inte fattats ora att lägga ned rörelsen. 1 den berörda bygden har människorna känt till att dotterbolaget gått dåligt under några år och haft svårt att täcka sina kostnader. Men man har naturligtvis hoppats att en uppåtgående konjunktur skall skapa bättre tider och rädda företaget.

Rapporten hamnar på kommunstyrelsens bord, vid vilket det sitter en person som är sysselsatt i det nedläggningshotade företaget. Ryktet sprids därmed lätt och företaget förlorar kvaUficerad personal. De anställda börjar helt enkelt bli oroliga, och det medför också en försämring av produktiviteten. Den befarade nedläggningen efter tre år kanske i detta fall leder till en beslutad nedläggning om ett år. Det finns faktiskt fall som utgör exempel på just detta.

1 en annan situation kan exerapelvis en näringsidkare i sin egenskap av koramunstyrelseledamot få reda på att ett konkurrerande företag planerar en anläggning av ett visst slag. Även om han är bunden av ett tysthetslöfte, kan han inte undvika att ta hänsyn till den förvärvade informationen när det gäller att planera en utbyggnad av det egna företaget. Det är helt enkelt omänskligt att begära något annat.

Det är bl. a. av dessa skäl, herr talraan, som vi från moderat håll säger nej till förslaget ora uppgiftskyldighet i vissa planeringsfrågor. Sekretesskravet är alltså inte tillgodosett.

Beträffande frågan om offentliga styrelseledaraöter i ett feratontal förvaltnings- och investraentbolag vill jag inledningsvis säga att det är acceptabelt att staten drar upp allraänna riktUnjer för näringsUvet och

företagens verksarahet och också lägger vissa förpliktelser på företagen. Genora förslaget ora offentUga representanter i styrelserna — som principiellt är av stor betydelse - gör staten anspråk på direkt medverkan i beslutsprocessen i företagen, vilket vi däremot inte kan acceptera. Det är näraligen nödvändigt att företagens skötsel överlåts åt dem som har direkt ansvar för denna. Eftersom statsrepresentanten skall "särskilt verka för att samhällets intressen beaktas" får denne en särställning inom styrelsen med lojalitetskonflikt sora följd. Det framstår alltså helt klart att statsrepresentanten skall företräda ett annat intresse än företagets inom dess styrelse. Om situationen ställs på sin spets, och samhällets intentioner strider emot det enskilda företagets intressen, skall följdriktigt den StatUga ledamoten verka för att beslut fattas som är negativt för företaget. Det kan bli på det sättet. Herr talraan, den dubbla lojaliteten och de problem den medför synes mig uppenbara.

Vid kontakterna mellan de offentliga styrelseledamöterna och Kungl. Maj:t skall styrelseledamöterna — utan att ta upp enskilda styrelseärenden - delge Kungl. Maj;t synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag som sarahällets representant. Det torde vara omöjligt att vid en redovisning av synpunkter och erfarenheter undvika att komraa in på enskilda styrelseärenden - och redan av det skälet raåste beslutet betecknas sora icke tillfredsställande. Den allraänna diskussionen i en styrelse raåste kunna föras helt fritt och i fullt förtroende. Det förtroendefulla samarbetet kan övergå i misstänksamhet då någon i kretsen har en rapportskyldighet till utomstående om arbetet i styrelsen. Den offentlige styrelseledamoten skall dessutora rapportera till en instans som för många representerar ett starkt konkurrensintresse.

Herr talraan! Förvisso är det viktigt med regelbundna kontakter raellan företag och sarahälle. Kritiken mot samhällsrepresentanterna motsäger inte detta behov. Trots förslagets karaktär av treårig försöksverksamhet, och att det avses beröra ett femtontal förvaltnings- och investmentbolag, förringas inte dess rent principiella betydelse. Första steget kan vara taget på en väg sora för den enskilda företagsamheten skulle kunna bli mycket farUg. Det är nämligen angeläget att vi får en klar gräns mellan företagande och politisk styrning.

Beträffande stiftelserna bör deras särställning i skattehänseende motivera en större offentlig insyn. I stäUet för offentUga ledamöter skulle vi kunna tänka oss att länsstyrelsernas tillsyn över stiftelserna utvidgas. Kungl. Maj:t bör fraralägga förslag därom till nästa års riksdag.

Härmed har jag komrait frara till förslaget ora styrelserepresentation för de anställda och vill inledningsvis påpeka att det är viktigt att göra en åtskillnad mellan de tvä förslagen — detta senare och det som jag nyss har talat om, nämligen om de statUga representanterna i vissa styrelser. Vi anser det vara riktigt och väl motiverat att de anställda i företagen tilldelas representation i styrelser i företag med minst hundra anstäUda. Vi ställer oss således från det raoderata partiets sida positiva till den treåriga försöksverksamhet som föreslås, och vi hoppas att ett beslut härom skall leda till verkUga och konstruktiva resultat när det gäller kontakt och ökad förståelse raellan ledning och anställda, vilket är viktigt, ja, nödvändigt. Ora raan över huvud taget skall kunna driva ett

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

företag i dag är första förutsättningen att företagsledning och anställda i de stora gemensamma frågorna arbetar åt samma håll. Jag tror att den föreslagna representationen härvidlag kan innebära raycket positivt.

Vi har ju också en rätt läng erfarenhet av det arbete som har bedrivits i företagsnämnder landet runt. En företagsnämnd, rätt utnyttjad, kan betyda fantastiskt raycket för företaget och de anställda. I det företag med ungefär 150 anställda där jag själv verkar Uar vi sedan en tid rillbaka representanter för de anställda i styrelsen och jag vågar påstå med gott resultat. Vad jag särskilt har fäst mig vid är att de anställdas praktiska erfarenhet och kunnande komrait att få stor betydelse när det gällt att inrikta investeringar av olika slag och att över huvud taget effektivisera produktionen.

Däreraot anser vi från moderat håll att styrelseuppdragen bör begränsas till dem som har direkt del i företagets arbete och därigenom också bättre än en utomstående känner företagets problem — och det är de anställda som gör det.

Förutom de rent praktiska fördelarna med representation för de anställda inom företaget talar också sekretess- och lojalitetsskäl härför. Det förefaller således troUgt att en person från företaget lättare kan förstå nödvändigheten av diskretion i vissa fall, och en sådan person hamnar mindre lätt i lojaUtetskonflikter med andra intressen än människor utanför företaget.

TUl sist vill jag nämna som en orientering att den norska lagen om styrelserepresentation för anställda, som för övrigt träder i kraft redan vid årsskiftet, föreskriver att arbetstagarledamöterna skall väljas av och bland de anställda. Den linjen företräds även av oss reservanter i utskottet.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna 2, 3, 5 b, 6 b och 8.

I detta anförande instämde herr Fridolfsson i Stockholm (m).

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! I den departementspromemoria som ligger till grund för propositionens förslag om minoritetsrepresentation för de anställda i styrelserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar lämnas en utförlig argumentation för förslaget. Denna arguraentation har som utgångspunkt att arbetarna och företagen har gemensamraa intressen. Detta uttrycks så att de anställda har viss grundläggande intressegeraenskap när det gäller företagets utveckling. Det är därför en felaktig utgångspunkt att sätta de anställdas intressen mot företagets.

Vad innebär detta? Jo, att man bestrider den grundläggande intressemotsättning som alltid raåste finnas raellan å ena sidan ägarna tiU kapitalet och produktionsraedlen och å andra sidan löntagarna, sora inte äger några produktionsraedel och därför måste sälja sin arbetskraft till kapitalägaren för att kunna existera.

Lagförslaget och motiveringarna i promeraorian är en fortsättning på de samarbetsavtal som tidigare har slutits. Nu menar man att den nuvarande s. k. företagsdemokratin kommer att fördjupas genom lagen

och bli "en del av den allraänna demokratiseringsprocessen", sora man uttrycker det. Men saratidigt säger raan att för att få denna "fördjupning och breddning förutsattes en mer allmän ekonomisk demokrati". Detta är ju ingenting annat än att ge de anställda illusionen att de raed insyn i bolagsstyrelserna ökar sitt inflytande på ett avgörande sätt.

Promemoriaskrivarna ser lagen som ett sätt att jämna vägen till ekonoraisk demokrati. Deras motiveringar överensstämmer i grunden med vad dåvarande andra lagutskottet vid ett tillfälle sade i samband raed frågan ora § 32. Då anförde man nämligen, att den i § 32 angivna principen att arbetsgivaren själv äger bestämraa över sitt företag och avgöra vem som skall vara anställd där ger uttryck för en av grundsatserna för den rättsliga regleringen raellan arbetsgivare och arbetstagare. — Så är det naturligtvis i ett kapitaUstiskt samhälle.

Ekonomisk deraokrati och företagsderaokrati kan aldrig uppnås genora samarbete mellan kapital och arbete. Den grundläggande motsättningen raellan de två storheterna består. Arbetsköparna kommer fortfarande att ha övertaget genom sin äganderätt till produktionsmedlen.

Vi tror att lika litet sora de hittillsvarande saraarbetsavtalen mellan arbetsmarknadens parter har fördjupat den s. k. företagsdemokratin koraraer det förslag sora vi skall ta stäUning till i dag ora rainoritetsrepre-sentation för de anställda i vissa bolagsstyrelser att ändra raaktförhållan-dena i de företagen.

Aktiebolagslagen föreslås inte ändrad. Fortfarande koraraer det att vara bolagsstäraraan sora inte bara utser bolagsstyrelsen utan också koraraer att ha det avgörande inflytandet över företagens politik. Aktieägarna koraraer även i fortsättningen att vara suveräna att avgöra bl. a. vinstdisponeringen.

VisserUgen är det riktigt att en utredning har lagt frara förslag till översyn av aktiebolagslagen, men det är knappast att vänta några principiella förändringar. Grundtanken bakom aktiebolagsformen är ju att skapa förutsättningar för att tillföra företagen riskvilUgt kapital utan att de som satsar kapitalet skall behöva äta sig ekonomiskt ansvar utöver den gjorda insatsen. De som satsar det riskvilUga kapitalet — dvs. aktieägarna - skall vara de beslutande i företagen. Aktiebolagslagen tillvaratar alltså främst aktieägarnas intressen.

Detta förhållande bör ställas mot det avsnitt i departementsproraemo-rian där raan bestrider att uppgiften för de anställdas styrelserepresentanter skulle vara att "ensidigt" företräda löntagarnas intressen. Där heter det; Givetvis innebär det nu sagda inte att löntagarrepresentanterna ensidigt och kompromisslöst bör förfäkta sin grupps speciella intressen. De bör naturligtvis mot bakgrund av övriga styrelseledamöters synpunkter söka väga olika argument och fakta mot varandra med beaktande av att det övergripande målet alltid bör vara att verka för företagets vidareutveckling. På detta sätt bör de olika styrelseledamöterna komplettera varandra. Att representanter för arbetstagarna införs i kretsen av styrelseledamöter bör således i princip inte påverka bilden av hur styrelsen och enskilda styrelseledamöter arbetar.

Detta är helt i linje med grundtanken i aktiebolagslagen, att de som satsar pengarna också skall vara de som fattar besluten, men har ingenting

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

att göra med ändrade maktförhållanden. Det innebär inte på något sätt någon förskjutning i maktförhållandena till de anställdas fördel. Vi anser att ora en representation av det slag sora föreslås skall få någon betydelse i den raeningen att den skall öka inflytandet för de anställda, så att de får reell raakt på bekostnad av de nuvarande kapitalägarnas, raåste vissa bestärada förutsättningar uppfyllas - förutsättningar sora inte finns i dag.

Fortfarande koraraer sekretessbestämmelserna att vara kvar, vilket innebär att styrelsen kan förbjuda löntagarrepresentanterna att rapportera till de anställda — till dem som har valt dem — om viktiga beslut. Ingenting föreslås ora sanktionsmedel, exempelvis om företaget vägrar uppfylla kravet att löntagarna på ett tidigt stadium får ekonomisk insyn. Någon vetorätt för arbetarrepresentanterna föreslås inte heller.

I raotiveringarna för förslaget ger raan hela tiden sken av att det på den svenska arbetsraarknaden finns en jämställdhet i form av två likvärdiga parter, som har att diskutera och förhandla om olika frågor på lika villkor utifrån en gemensam grundsyn. Någon sådan jämställdhet eller gemensara grundsyn existerar inte, eftersom kapitalägaren i kraft av ett ägandeförhållande leder och fördelar arbetet, anställer och avskedar, avgör vinstdispositioner osv. Det är ett uttryck för de rådande klassförhållandena och det går inte att ställa lagar ovanför olika klassintressen.

De bestämda förutsättningar som raåste uppfyllas om minoritetsrepresentation i bolagsstyrelserna skall bli meningsfull har vi sammanfattat på följande sätt. Det behövs en lagstiftning som förhindrar giltigheten av bestämmelser av typen § 32 med dess verkningar. Vidare behövs rätt till förhandUngar i alla frågor, även om arbetets ledning och fördelning, rätt att välja löneform och rätt att säga nej till ökad arbetspress, rätt att avbryta hälsofarUgt arbete, rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar, rätt för fackföreningarna att genoraföra raöten på arbetstid samt rätt till raöten och agitation på arbetsplatsen. Vi har tidigare i år i raotioner krävt en oraarbetning av lagen ora kollektivavtal, så att i första hand den nuvarande paragrafen om fredsplikt försvinner, samt en översyn och revidering av lagen ora arbetsdomstol.

Ett genoraförande av dessa krav är, menar vi, förutsättningen för att de anställda skall få vad som kallas makt på arbetsgolvet, innebärande att de har sådana rättigheter och raaktbefogenheter att de har ett verkligt inflytande över sin egen arbetssituation. Men även när och om raan har kommit så långt måste det bli så att anställda representanter, om de skall ingå i bolagsstyrelserna, skall ingå sora partsrepresentanter raed vetorätt och slopad sekretess för att göra det möjligt att informera sina uppdragsgivare — dem som har valt dem — innan viktiga beslut skall fattas.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1 och 7 av herr Hallgren.

Herr SVANBERG (s);

Herr talman! Propositionen 116, som vi nu behandlar, innehåller egentligen tre olika förslag - för det första ett förslag om uppgiftsskyl-digUet för näringsidkare i vissa planeringsfrågor, för det andra ett förslag

till lag om offentUga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser, och för det tredje förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar. Alla desa tre förslag avser att leda till en försöksverksamhet under tre år.

Jag ser den här propositionen som ett raycket viktigt led i regeringens och socialdemokratins strävan att öka de anställdas och samhällets insyn och inflytande i näringslivet, i företag och ekonomiska institutioner. Det sker till gagn för hela samhället och för att steg för steg utvidga den ekonomiska demokratin. Självfallet är inte de här förslagen att betrakta som något slutgiltigt, samlat uttryck för vad socialderaokratin vill åstadkomma i fråga om medbestäraraande och ekonoraisk deraokrati i näringshvet. De är endast att betrakta sora ett - raen ett betydelsefullt -steg i oradaningen av arbetshvet. Tillsaramans med andra förslag på arbetsmiljöns, arbetarskyddets, avtalsrättens och andra arbetslivets områden, sora kommer efter hand, kan den proposition vi nu behandlar i väsentliga avseenden förändra förhållanden inom arbetshvet för de anställda.

Propositionen består, sora jag närande, egentUgen av tre delar, och jag väljer därför att helt kort komraentera utskottets förslag samt motioner och reservationer under de olika rubrikerna. Låt mig börja raed uppgiftsskyldigheten i vissa planeringsfrågor.

Enligt förslaget i propositionen är näringsidkare efter anraaning skyldiga att till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den ekonoraiska utvecklingen av verksaraheten väntas bU och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen som planeras eller väntas. Länsstyrelse och komraunsty-relse skall kunna kalla näringsidkare rill överläggningar i frågor angående företaget som är av väsentUg betydelse för länet eller kommunen. Länsstyrelse och koraraun föreslås också få viss skyldighet att inforraera näringsidkare om statUg och kommunal planering.

På den här punkten har det väckts ett flertal raotioner. I motionen 1853 från vpk anförs bl. a. att den föreslagna informationsplikten från kommuner och länsstyrelse till näringsidkarna leder till att en viss grupp gynnas obehörigt i fråga om information. Vidare anförs att de sekretessregler som föreslås är principiellt stötande ur demokratisk synpunkt. I reservationen I yrkas att den här motionen skall bifallas.

Utskottet vill i detta sammanhang endast framhålla att talet ora favorisering av näringsidkare på grund av samhällsinformationen har väsentligt överdrivits, helst som företagsnämnderna enligt förslaget skall ta del av den information som utgår till företagen. Beträffande sekretessfrågan kan det anföras att samarbetsutredningen för sin del fann att denna art av verksamhet förutsatte ett sekretesskydd och att en enig remissopinion har vitsordat behovet av sekretessregler i detta sararaanhang. Utskottet avstyrker därför raotionen.

I raotionen 1841 från raoderat håll raed herr Bohraan sora första naran och i reservationen 2 intas en direkt raotsatt ståndpunkt. Här hävdas att sekretessfrågan är att bedöraa som mycket central, man vill ha en genomgripande analys av samhällets informationsbehov och en stark begränsning av informationsskyldigheten för företagen, och man kräver vidare att uppgiftsskyldigheten sora regel skall begränsas till företag raed

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

rainst 50 anställda. Dessa synpunkter vill raan ge Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet finner för sin del att en rillfredsställande undersökning av informationsbehovet gjorts av samarbetsutredningen. Departementschefen påpekar själv att ett av försöksverksamhetens syften är att tillse att dubbelarbete inte skall förekomraa. Mot denna bakgrund finner utskottet att motionärernas synpunkter i allt väsentUgt redan är beaktade och avstyrker därför helt motionen.

1 motionen 1844, som följts upp i reservationen 3, yrkas att riksdagen skall uttala att det nya rapportsystemet bör utformas under sararåd raed utredningen om företagens uppgiftsplikt. Som jag tidigare nämnde framhåller statsrådet att risken för dubbelarbete noga skall beaktas i försöksverksamheten. Utskottet utgår därför från att man i arbetet torde komraa af t ta kontakt raed utredningen, ora så är lämpligt och nödvändigt, och avstyrker på den grunden motionen.

I motionen 1854 av Maj Britt Theorin föreslås att företagens uppgiftsskyldighet också skall omfatta det industriella avfallet, dess sammansättning, omfattning och hantering. Utskottet delar motionärens synpunkt att frågan om avfallshanteringen från industrin och därmed uppgiftsskyldigheten är ett väsentUgt problem. Redan nu kan lokal hälsovårdsnämnd som så vill ålägga företag sådan uppgiftsplikt, men även om den möjUgheten utnyttjas, vUket dock sker endast i få komrauner, så är ju den viktiga frågan att få fastställt av vem och hur detta avfall skall omhändertas. Motionären har i en annan motion, som behandlades av jordbruksutskottet för någon vecka sedan, tagit upp frågan ur en annan synpunkt, och denna raotion har riksdagen beslutat överlämna till utredningen för omhändertagande och behandling av kemiskt avfall ra. m. Mot den bakgrunden finner utskottet, som förutsätter att denna utredning även behandlar frågan om uppgiftsplikten, att motionens syfte kan anses i stort sett nått och avstyrker därför motionen.

1 motionen 1844 från folkpartiet med herr Helén som första naran, vilken tas upp i reservationen 4, begärs att riksdagen hos Kungl. Maj;t skall begära vidgad redovisningsskyldighet för större företag. Utskottet konstaterar att förslaget i stort sammanfaller med fondbörsutredningens betänkande. I propositionen framhålls att ställning till fondbörsutredningens förslag skall tas i samband med behandlingen av förslaget ora en ny aktiebolagslag. Det ärendet bereds just nu i justitiedepartementet, och utskottet finner därför att det saknas anledning att nu tillstyrka denna motion. Frågan är redan under behandling.

Jag övergår så till frågan om offentUga styrelserepresentanter i aktiebolag och stiftelser.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t skall få möjUghet att tillsätta offentliga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmännytriga stiftelser som har tillgångar över 5 miljoner kronor. Sådana förordnanden skall gälla samraanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser.

I motionen 1841 från raoderat håll liksom i reservationen 5 b yrkas avslag på förslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser, raed bl. a. den raotiveringen att detta strider raot bärande principer i vår författning, sora det heter i raotionen.

I raotionerna 1842 och 1844, båda från folkpartihåll, samt i

reservationen 5 a yrkas likaledes avslag på förslaget om offentliga styrelserepresentanter i förvaltningsaktiebolag, raen i dessa raotioner går man med på att ha offentliga representanter i stiftelser. Här kan man alltså konstatera att moderaterna går konsekvent emot hela förslaget, medan folkpartiet nöjer sig raed att gå emot hälften. Mycket prutades ej, men hälften prutades genast, kanske man kan säga.

Utskottet delar inte raotionärernas negativa syn på offentliga styrelserepresentanter, sora i större eller raindre grad kommer till synes i motionerna. Liksom departementschefen vUl utskottet understryka att de föreslagna åtgärderna inte komraer att leda till en statUg raaktutövning utan i stället till deraokratisk kontroll. Alla de tre nämnda motionerna avstyrks därför av utskottet.

I raotionerna 1841 och 1844 från dels moderat, dels folkpartistiskt håll, liksora i reservationerna 6 och 6 b fraraförs vissa krav på lagstiftningen rörande stiftelserna, särskilt vad gäller skattefrågorna. Man begär där en översyn av gällande bestäraraelser. Utskottet, sora i och för sig har förståelse för dessa krav, får dock hänvisa till att de frågorna just nu prövas av företagsskatteberedningen och att förslag därför torde koraraa att föreläggas riksdagen i dessa frågor. På den grunden avstyrker utskottet motionerna.

I motionen 1847 av herr Hugosson föreslås offentUga styrelseledaraöter också i ett antal produktionsföretag, särskilt sådana sora har multinarionell karaktär. Utskottet hyser förståelse för raotionärernas synpunkter, särskilt vad det gäller de raultinationella företagen. Frågan ora dessa företags växande roll även i vårt land är av allvarUg karaktär. Koncentrationsutredningen sysslar dock raed vissa problera rörande de multinationella företagen, och en arbetsgrupp inom industridepartementet som skall ta upp andra frågor i detta sammanhang har aviserats. Eftersora ett arbete är i gång för att få ett bättre grepp över de multinationella företagen, och eftersom utskottet förutsätter att Kungl. Maj;t noga följer frågan och aktualiserar även här berörda problem när möjUghet och anledning föreUgger, avstyrks nu motionen av utskottet.

Härefter komraer jag till frågan ora styrelserepresentarion för de anställda. I propositionen föreslås att de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar raed rainst 100 arbetstagare skall ha rätt att utse två ledaraöter i företagets styrelse. Mot detta förslag riktas i motionen 1845 från vänsterpartiet komraunisterna, liksora i reservationen 7, en våldsara kritik. Enligt motionärerna syftar inte förslaget till en ändring av maktförhållandena i företagen utan till att de anställda och deras organisationer skall engageras hårdare i strävandena att underlätta en kapitaUstisk strukturomvandhng och koncentrationsprocess, sora det heter i raorionen. Förslaget ora styrelserepresentanter väcker illusioner men ger ingen ökad makt åt de anställda, sägs det. En lång rad krav fraraförs därför, sora omedelbart måste uppfyllas för att raan skall kunna godta förslaget. Jag finner här inte anledning att närraare gå in på hela det frågekomplex som där dras upp. Endast en ögonblicklig omstöpning av hela vår lagstiftning tycks kunna motsvara kraven i den raotionen, och rain övertygelse att vi i vårt land steg för steg kan skapa den ekonoraiska deraokratin har väldigt litet med detta att göra. Självfallet tror jag inte på

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

den myt sora det ibland ordas ora på borgerligt håll att de anställda och företagarna alltid har geraensararaa intressen. Det finns naturUgtvis ett gemensamt intresse i så måtto att ett företag skaU ha goda inkomster, raen de gemensamraa intressena upphör när det gäller att fördela den vinsten på företagare och anställda. Man skall inte där leva i föreställningen atf man kan baka in alla problera mellan anställda och företagare i något slags allraän sirapsvälling, som liksom dränker in problemen utan att ta upp dem. Men därifrån ocU till motionens synpunkter på förslaget är steget mycket långt. Jag tror inte på en ohämmad privatkapitaUsm men jag tror ännu mindre på en benhård statskapitaUsm. För en deraokrati som Sverige är en utveckling stegvis till en ekonomisk deraokrati raed inflytande för alla också i det ekonomiska Uvet inte bara en framtidsdröm utan en reell målsättning för dagspolitiken. Utskottet avstyrker på den grunden raotionen.

1 ett flertal motioner - 1852, 1841, 1844, 1846, 1851 och 1840 -från folkparti- och moderathåll liksom i reservation 8 fraraförs en raängd förslag om hur de anställdas styrelseledaraöter skall väljas, alltifrån förslag ora anordnande av något slags storraöte, där saratUga anställda enligt raycket invecklade valbestäramelser skulle utse styrelseledamöter, till förslag som ligger ganska nära propositionens. Likaså framförs förslag om behörighetsregler för anställd när det gäller att representera i styrelsen. Utskottsraajoriteten har svårt att förstå detta behov av att in i minsta detalj bestämma över de anställdas representation. Därför avstyrks dessa motioner, och i stället föreslås att frågan ora val av styrelseledaraöter skall överlämnas till de fackliga organisationerna att klara utan förraynderskap. Jag tror att de fackliga organisationerna klarar det här valet lika bra sora de parter sora har att välja de övriga styrelseledamöterna i bolaget. Jag har mycket svårt att förstå misstänksaraheten mot de fackUga organisationerna på denna punkt och åsikten att riksdagen skulle behöva uppträda som något slags dadda för att de skall klara dessa val.

I propositionen undantas bankinstitut och försäkringsbolag från försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda. 1 motionen 1843 av herr Gustafson i Göteborg föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla ora förslag till 1973 års riksdag om representation för de bankanställda. I raotionen 1848, Uksora i reservationen 9, också från folkpartihåll, yrkas att de försäkringsanställda skall ges representationsrätt i styrelserna. Av vad departeraentschefen uttalar har utskottet funnit att de forraella hindren för de bankanställdas representation snart koraraer att undanröjas. Utskottet förutsätter därför att Kungl. Maj:t då tar initiativ i frågan. Beträffande de försäkringsanställda finns inte sarama formella hinder sora beträffande de bankanställda, raen i likhet med departementschefen finner utskottet övervägande skäl tala för att frågan ora de försäkringsanställdas representation bör lösas samtidigt med de bankanställdas, och avstyrker därför de bägge motionerna,

1 motion 1850 av herr Karlsson i Huskvarna framhålls sora önskvärt att också företag raed raellan 100 och 50 anställda får samraa raöjlighet till styrelserepresentation för de anställda som större företag. MöjUghet

ges nu att genom friviUiga överenskoramelser åstadkomma detta. Utskottet hyser visserUgen förståelse för motionens förslag men räknar raed att företagens och de anställdas organisationer utan särskilda åtgärder från Kungl. Maj:t skall ta till vara möjligheterna rill försöksverksamhet och avstyrker därför nu motionen.

Ett antal motioner som väckts under den allraänna raotionstiden har behandlats i samband med den här propositionen. 1 motionen 157 med herr Helén som första namn föreslås liksom i reservationen 10 att en mera systematisk försöksverksamhet med ohka modeller för styrelserepresentation skall stimuleras. Genora det nu fraralagda förslaget ora styrelserepresentation har helt andra raöjligheter skapats än de sora fanns när raotionen väcktes. Utskottet finner därför nu ingen anledning att rikta en särskild fraraställning till Kungl. Maj:t och avstyrker därför den raotionen.

I raotionen 921 har herr Bergqvist hemställt ora att riksdagen raåtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en översyn av aktiebolagslagen och den övriga föreningsrätten. Utredningsarbetet föreslås ske i nära samråd med arbetsrättskommittén. I raotionen 1849 från centerpartihåll och i reservationen 11 framförs Uknande krav. Utskottet konstaterar att LO och TCO i sina remissyttranden över förslaget till ny aktiebolagslag frarafört synpunkter sora i stort sett överensstämmer med motionärernas, varför utskottet förutsätter att frågan om ytterligare översyn av aktiebolagslagen blir föremål för ingående prövning i saraband raed den beredning som nu pågår. Därför avstyrker utskottet motionen.

1 raotionen 591 från centerUåll med herr Fälldin som första namn Uksom i reservationen 12 föreslås en parlamentarisk utredning om försöksverksamhet med företagsdemokrati. Utskottet erinrar ora att samraa yrkande avslagits av 1970 och 1971 års riksdagar med hänvisning rill att tillsättandet av en sådan utredning skulle medföra allvarlig risk för dubblering av redan förekoraraande verksarahet. På den grunden avstyrks raotionen.

I motionen 157 liksom i reservationen 13 föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära åtgärder för vidgade försök raed självstyrande grupper, försök raed delegering av beslutanderätt till företagsnämnd och decentralisering av företagsnämndsverksamheten och försök med olika former av medinflytande för de anställda inom personalpolitiken.

Utskottet konstaterar att flertalet reraissinstanser ställer sig aUraänt avvisande till dessa yrkanden. Man hänvisar till den orafattande försöksverksarahet som pågår. De i försöksverksamheten deltagande parterna har icke uttryckt någon önskan om särskilda stimulansåtgärder från sarahällets sida i denna fråga, varför utskottet avstyrker raotionen.

I samma motion samt i reservationen 14 föreslås att delegationen för försöksverksamhet med företagsderaokrati i de statUga bolagen särat delegationen för förvaltningsdemokrati skall utökas med företrädare för de politiska partierna. Förslag av denna innebörd har väckts vid flera ridigare tillfällen. Arbetsmarknadens parter har varje gång ställt sig avvisande till förslaget. Utskottet anser att riksdagen bör respektera arbetsniarknadsparternas uppfattning och avstyrker på den grunden motionen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

I motionen 1849 från centerhåll Uksora i reservationen 15 hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en plan för samordningen av pågående och komraande utredningar och andra aktiviteter som syftar till demokratisering av arbetslivet.

Utskottet finner att parterna på arbetsmarknaden i huvudsak själva organiserar och svarar för en omfattande försöks- och forskningsverksamhet på det företagsderaokratiska orarådet. Utrednings- och forskningsrapporter publiceras kontinuerligt. Ora det behövs nya institutionella former bör det enligt utskottets mening ankoraraa på de deltagande parterna att ta initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför raotionen.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag på saratUga punkter bifall till utskottets förslag. Jag gör detta så mycket hellre som därraed ytterUgare ett betydelsefullt steg tas för skapande av större raedinflytande och större demokrati i vårt arbetsliv.

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! 1 motionen 585 år 1972, sora jag tillsaramans raed herr Olsson i Kil väckt i januari månad och som handlar om fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen skriver vi följande: "Ett villkor för att en meningsfull utformning av personalpoUtiken skall kunna ske är att statliga verk och myndigheter har stadfäst sin personalpolitik raed en klart preciserad målsättning."

Denna målsättning bör naturUgtvis ha som huvudmål bl. a. ett ökat personalinflytande. Det är mycket angeläget att samtliga delar av den StatUga förvaltningen, också t. ex. länsstyrelserna, utformar sin personalpolitik så att den fyller de anspråk som de anställda har rätt att ställa på medinflytande och samråd i sitt dagliga arbete. I utskottets betänkande redovisas att vår motion varit föremål för reraissbehandUng, och de fyra remissinstanserna avstyrker det i motionen framförda förslaget. LO hänvisar till synpunkter som Statsanställdas förbund givit uttryck åt. Enligt förbundet har den pågående försöksverksamheten raed förvaltningsdemokrati utvecklats på ett sätt, som förbundet inte har något att erinra mot. Förbundet anser att försöksverksamheten måste byggas ut successivt. Varje nytt projekt måste vara väl förberett, och de erfarenheter man får av projektet raåste tas till vara i det fortsatta arbetet.

TCO-S framför en liknande uppfattning. SR säger sig inte ha invändningar av principiell natur mot att försöksverksamheten utökas och intensifieras. SR vill dock hävda att utvecklingen bör ske i den takt och i de forraer som parterna under överinseende av delegationen för förvaltningsderaokrati kommer överens ora i varje särskilt fall. Utskottet delar reraissinstansernas uppfattning och avstyrker motionen.

Jag har inte mycket att erinra mot utskottets ställningstagande. Det har hunnit hända en hel del sedan januari månad i år på det här orarådet, och den föreliggande propositionen innebär ju ett stort steg på vägen när det gäller tillgodoseende av de anställdas inflytande i styrelser för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Men jag är personligen oförstående inför det faktum att statsanställda skall släpa efter. Deras önskan om medbestämmanderätt är starkt motiverad. Varför skall de anställda vid våra länsstyrelser — för att ta ett exerapel - inte ha någon annan form av

inflytande än den sora lämnas genom företagsnämnderna.

I rapport nr 4 från delegationen för förvaltningsdemokrati sägs: "Erfarenheterna från de nuvarande företagsnämndernas verksarahet har varit vägledande för det utvecklingsarbete DEFF tagit initiativ till bland försöksmyndigheterna. Den medbestäraraanderätt, som nu förordas och som i begränsad omfattning prövas i pågående försöksverksamhet, går utöver de nuvarande företagsnämndernas befogenheter, vilka innebär att nämnderna - med undantag för vissa specifikt avgränsade ärenden - inte kan utöva någon myndighets beslutsfunktion."

Nej, det är ju klart. Den offentliga förvaltningen måste som organ för sarahällets och den enskildes intressen fungera så att rättvisa, trygghet och rättssäkerhet garanteras. En fortsatt utveckling av medbestämmanderätten till nya områden och på olika organisationsnivåer inom rayndigheterna kan realiseras på olika vägar. Enligt direktiven för delegationen för förvaltningsdemokrati bör raan pröva forraerna för ett ökat personalinflytande, t. ex. i vilken utsträckning nuvarande företagsnämnder kan ges ökade befogenheter eller ora andra institutionella verksamhetsformer bör införas sora ger de anställda ökad medbestämmanderätt eller medinflytande.

Herr talman! Jag skulle nu vilja rikta uppmärksamheten på en för många mycket aktuell fråga, där omtanke och hänsyn till anställda tycks helt ha åsidosatts. När man gör stora eller små förändringar — det må gälla företag i enskild ägo, förändringar i statliga företag eller, som i det fall jag nu tar upp, vårt lands försvarsorganisation - så anser jag det riraligt att de människor sora berörs ges riralig tid att yttra sig över förändringarna.

I detta sammanhang gäller det omflyttning av en väldig massa raänniskor, och dessutom koraraer ganska många att friställas, ora försvarets fredsorganisationsutrednings nyligen avgivna betänkande skulle förverkligas. Antalet som berörs av omflyttning uppgår enligt utredningen till högst 1 500 miUtära och civilraiUtära tjänsteraän, sora beräknas behöva byta arbetsplats. 1 saraband raed omorganisationen beräknas den civila personalen kunna minska med 470. Av dessa beräknas ca 65 kunna omflyttas till annat förband inom berörd garnison. En ökning med ca 60 civila erfordras vid ytterUgare några förband, vilka föreslås utökas. Nettominskningen beräknas därför till ca 345 anställda.

Herr talman! Avsikten är nu inte att jag skall ge mig in på någon bedömning av motiven i denna utredning. Försvarspolitik fär vi anledning att diskutera vid ett annat tillfälle. Jag skall inte göra mer än att konstatera att många av de människor som nu berörs av den här utredningen känner sig utlämnade. Antingen måste de bryta upp från den ort där de har vänner och anförvanter och där de rotat sig med hus och hem, eller i värsta fall kanske de blir utan arbete.

Herr talraan! Med denna allvarliga bakgrund och eftersom vi nu har tillfälle att diskutera personalpolitik vill jag framhålla, att den remisstid som berörda personalgrupper fått till sitt förfogande för att yttra sig över det angivna betänkandet är på tok för kort. Det kan inte vara rimligt att när det gäller en utredning raed sä orafattande verkningar för anställda personalgrupper det inte ens skall ges skälig tid för yttrande.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Jag skulle vilja vädja till försvarsministern ora förlängning av reraissti-den, så att berörda personalorganisationer i lugn och ro får tillfälle att . fraralägga sina synpunkter på det avgivna förslaget. Ora vi raenar någonting med talet om personalinflytande och arbetsdemokrati inom förvaltningarna, framstår tillräcklig remissrid för en fråga med den orafattning som jag redogjort för som en mycket rimlig begäran.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till de reservationer som avgivits av mitt partis representanter.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karl Bengtsson i Varberg har nu tillsammans med övriga borgerliga ledamöter vittnat ora att man är överens med regeringen och övriga socialderaokrater i de avgörande frågorna pä den här punkten. Saratidigt säger emellertid herr Svanberg att han inte tror på den borgerliga myten om geraensararaa intressen i alla frågor. Jag tycker detta bör noteras.

Men bakora förslaget ligger ju ändå denna tankegång om gemensamma intressen som ett fundament och sora en avgörande förutsättning. Det är det sora vi inora vpk har dragit konsekvenserna av när vi har sagt att också vissa andra bestämda förutsättningar raåste uppfyllas för att styrelserepresentationen skall bli raeningsfull för de anställda och ett steg i riktning raot en ändring av raaktförhållandena till de anställdas fördel. Vi anser inte att de förutsättningarna föreligger i dag.

1 senaste numret av tidskriften Fackföreningsrörelsen sägs också att frågan om styrelserepresentation inte hör till de tyngst vägande delarna. Man reducerar där hela frågan till att, sora raan säger, "styrelserepresentationen kan bli ett syraboUskt genorabrott för företagsdemokratin, som senare gör det lättare att realisera kraven på medbestämmanderätt över arbetsorganisationen, personalpolitiken och rationaliseringsfrågorna". Man säger vidare att den viktigaste reformen av alla är att avskaffa § 32-principen ur vår rättsordning.

Detta styrker oss i vår uppfattning att det föreliggande förslaget innebär att man börjar i fel ända. Man måste först genomföra grundläggande deraokratiska rättigheter för de anställda och deras fackUga organisationer, innan dessa går in i bolagsstyrelserna — och dä såsora partsrepresentanter med vetorätt.

Sedan sade herr Svanberg att han inte tror pä en "ohämmad privatkapitaUsm". Det tycker jag är glädjande, och det bör också noteras. Men att döraa av den arguraentation herr Svanberg för tror han väl ändå på privatkapitalismen — bara den inte är ohämraad. Han talade ju om en stegvis UtveckUng till vad han kallade "ekonomisk deraokrati".

Hur är dä den faktiska utvecklingen? Koncentrationen av raakt och kapital ökar i takt och omfattning. Storfinansens makt ökar. För en tid sedan slog sig ett par storbanker — Stockholms Enskilda bank och Skandinaviska banken - ihop. Herr Svanberg minns säkert detta, eftersom han då satt i Stockholms Enskilda banks styrelse utan att ha fått vetskap om sammanslagningen förrän den var ett faktum.

Det är denna koncentrationsprocess som försiggår i ökad takt. Jag tycker därför att herr Svanberg i rätt stor utsträckning sprider illusioner

när han talar om att en ekonomisk demokrati skulle vara nära förestående.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! De anstäUda och företagarna har ett gemensarat intresse av att det skall finnas så stor vinst som möjligt att fördela vid löneförhandlingarna. Så långt är det helt riktigt i fråga om ett gemensamt intresse. Men sedan upphör de gemensamraa intressena helt självklart när det gäller att fördela denna vinst på arbetslöner, utdelning på aktier osv. Därvidlag tror jag inte att raan skall tala om några gemensamraa intressen för de anställda och för arbetsgivarna.

Sedan går herr Werner över till någonting annat som är ganska lustigt. Han säger: Det här är inte bra, det finns fel på det. Följaktligen skall vi inte ta det. Han kan bara tänka sig att ta ett beslut som till hundra procent överensstämmer med slutmålet för hans idealsamhälle. Ja, ja, först revolutionen och sedan förbättringarna. Det finns en skillnad i vår samhällssyn. Vi tror att det här samhället kan förändras steg för steg. Det skall inte behöva störtas över ända så att vi skall starta från scratch igen och bygga upp ett nytt samhälle. Det är det sora är den grundläggande skillnaden mellan oss.

Jag har sagt och står för det fortfarande: Detta innebär inte slutet, det innebär ingen sammanfattning av våra förslag när det gäller arbetsdemokratin osv. utan det finns andra delar i det. Detta går steg för steg.

Sedan glömmer herr Werner en sak. Jag sade att jag inte tror på en ohämmad statskapitalisra heller. Jag tror inte vare sig på privatkapitalismen eller på den statskapitalisra som herr Werner företräder; den senare kan i vissa fall bli mycket värre än den förra.

Det är skillnaden raellan våra uppfattningar.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonotniska föreningar, m. m.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genraäle:

Herr talman! Jag har inte uppställt genomförandet av våra förslag som en hundraprocentig socialistisk målsättning. Vad det handlar om är ett försvar för de rättigheter som arbetarna i dag måste slå vakt om på arbetsplatserna. Det herr Svanberg talar ora är ju en fortsättning på det klassaraarbete som har befäst arbetsgivarnas dominerande makt inom arbetslivet.

Men herr Svanberg vet att hela den här saraförståndsandan råkade ut för mycket allvarliga bakslag framför allt under strejkrörelserna för ett par år sedan, där karapen raot arbetsköparnas välde, otrygghet och godtycke saratidigt var en politisk karap, en karap för deraokrati, en kamp för klassamhällets avskaffande och för arbetarnas människovärde. Vi vet att överallt där den fackliga politiska karapen förs - vare sig det gäller högre löner, kortare arbetstid, lägre pensionsålder, demokrati på arbetsplatsen eller en bättre arbetsmiljö fri från hälsorisker, stress och ackordshets - möter raan sin huvudraotståndare i Svenska arbetsgivareföreningen. När raan konfronteras med dennas krav i avtalsrörelser och intressetvister, måste det stå helt klart för alla, att den s. k. samarbets-anda, som herr Svanberg också talar om, ingenting annat är än en bluff. Det har inte inträffat någonting, sora raotiverar påståendet att arbetare

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

och arbetsköpare närmat sig varandra, att de har geraensarama intressen och att en lösning av den gamla motsättningen mellan kapital och arbete kan ske genora samarbete. Det är detta vi sagt i vår raotion och i de inlägg jag här har gjort.

Herr SVANBERG (s) kort genraäle;

Herr talraan! Detta var ett upprepande av sarama sak. Man skall ha allting — kan man inte få det skall raan inte ta någonting. Man skall inte gå frara sl:eg för steg.

Herr Werner i Tyresö har raycket väl läst in alla klyschorna ora klassaraarbete, arbetsköpare och allt detta. Det verkar precis vara citerat ur tidningen Proletären. I denna brukar dock stå, att herr Werner är en typisk företrädare för detta klassaraarbete och en lakej åt socialderaokratin i dess klassaraarbete. Jag tror att det är farligt att ta upp dessa enkla klyschor, som så ofta riktas just mot det egna partiet, och göra dem till sina. Det är litet opportunt att tro att de skall gå hem på ett så enkelt sätt.

Herr HAGLUND (s);

Herr talraan! Jag hade tänkt försöka ange några principiella synpunkter på de viktiga frågor sora berörs i propositionen 116 och näringsutskottet betänkande. Med utgångspunkt i detta är jag speciellt tillfreds-stäUd med vad herr Börjesson i Glömminge sade om att förslaget innebär att vi komrait in i en ny period i svenskt arbetsliv.

Inför rubriken på näringsutskottets betänkande nr 62 och propositionen 116 ora styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar är det inte utan att en f. d. industriarbetare och partiombudsraan oraedelbart frågar sig: Vad har hänt i det svenska sarahället och hur har det kunnat ske?

I första hand har ett omfattande utredningsarbete genomförts beträffande den svenska industrins struktur- och ägandeförhållanden, kreditraarknad etc. Jag syftar naturUgtvis på koncentrationsutredningens olika betänkanden om oljebranschen, kreditmarknaden, industrins struktur- och konkurrensförhållanden, ägande och inflytande inom det privata näringslivet, läkemedelsindustrin och stordriftsfördelar inom industriproduktionen.

Vad har nu detta för samband med dagens behandling av näringsutskottets betänkande nr 62 och vad har det omfattande utredningsarbetet visat?

Det nämnda utredningsarbetet visade omedelbart att den bild vi haft av vårt näringsliv som ett stort antal företag arbetande i fri konkurrens och oberoende av varandra helt saknade kontakt med verkligheten. Det framgick tämligen snabbt att det val vi stod inför — och fortfarande står inför - var inte ett val mellan planering och icke-planering. Valet var och är vilken typ av planering och vilka värderingar som skall vara vägledande för utvecklingen. Detta är naturligtvis ingen nyhet för socialdemokratin och arbetarrörelsen. Värdet måste anses Ugga i att vi fått en detaljerad kartläggning av vårt näringsliv.

Naturligtvis kan man inte gå in på detta omfattande raaterial i detalj.

Jag skall endast ge några exempel som verifierar mitt påstående om frånvaron av fri konkurrens och oberoende. Men det är att märka att dessa uppgifter är från 1968 och att ytterUgare förändringar har skett i samma riktning som under 1960-talet.

100 av våra största privatägda storföretag svarade för nära hälften av den svenska industrins förädhngsvärde. De 20 största industrikoncernerna har en lika stor andel av produktionen i Sverige sora 100 av de största västtyska koncernerna har på sin hemmamarknad. Den relativa koncentrationen är alltså betydligt större hos oss än i Västtyskland.

Bankernas problera och samraankoppUng med industrin behandlas också ingående och är nu så bekant att det endast förtjänar erinras ora investmentbolagens verksarahet. Vidare fraragår det hur "uppdragstyngda" vissa bankstyrelseledamöter är. Kända bankmän kora upp till 50 å 60 olika styrelseuppdrag.

Av detta omfångsrika material kan man utläsa nödvändigheten av ett utökat samarbete mellan sarahälle och näringsliv och dessutora en större öppenhet från näringslivets sida genteraot sarahället, som gör en saraplanering möjlig. Detta stod klart redan 1968-1969 och framstår ännu klarare i dag.

Men från arbetarrörelsens sida har vi klart deklarerat att vi inte är ute för att bryta sönder befintUga produktionsenheter. Det har vi ingen glädje av, då vår rörelse satt löntagarnas trygghet som sitt främsta mål. Vi om några måste vara engagerade i att främja en utveckling mot konkurrenskraftiga produktionsenheter. Men konsekvensen av samma inställning är också naturligtvis att den ofrånkomliga koncentrationsprocessen sker i former sora leder till ökad trygghet och fördjupad deraokrati.

Med utgångspunkt i dessa förutsättningar tillsattes också den utredning vars raaterial utgör grunden för den proposition och det utskottsbetänkande som vi i dag diskuterar. Samarbetsutredningen avgav i augusti 1970 sitt betänkande, som symboliskt nog heter "Företag och samhälle". Jag vill endast kort uttala raig ora innehållet i propositionen och utskottsbetänkandet därför att herr Svanberg ra. fl. så grundligt har redogjort för det. Herr Svanberg har också talat ora de tre huvudpunkterna, sora jag nu bara vill närana för att, sora jag sade tidigare, få en utgångspunkt för raitt principiella resoneraang.

1. Styrelserepresentation för anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar;

2. Offentliga styrelseledaraöter i sararaanlagt högst 30 förvaltningsbolag och allraännyttiga stiftelser;

3. Vidgat informationsutbyte mellan företagen och sarahället.

De anställda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar raed minst 100 anställda utser två representanter järate suppleanter för dessa.

Det ankoraraer på de fackliga organisationerna att ta ställning till ora arbetstagarrepresentation skall inrättas och att utse dess ledaraöter. En förutsättning är dock att organisationerna är bundna av kollektivavtal i förhällande till företaget och att de orafattar mer än hälften av företagets anställda.

Ledaraöter bör utses bland de anställda hos företaget. Utses någon

4 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

utanför företaget, får denne utan särskilt tillstånd inte samridigt vara arbetstagarledamot i annat företag.

Sedan kommer en punkt som jag vUl exempUfiera, nämUgen den som gäller offentliga styrelseledamöter i sararaanlagt högst 30 förvaltningsbolag och allmännytriga stiftelser. Regeringen utser en styrelseledaraot och en suppleant i vart och ett av sammanlagt högst 30 förvaltningsbolag och allraännyttiga stiftelser. De renodlade produktionsbolagen faller utanför denna försöksverksarahet. Jag skall inte nämna mer ora det nu. Samtliga kararaarledaraöter sora har lyssnat till debatten vet vad det gäller.

I näringsutskottet har raeningarna självklart varit delade. De borgerh-gas ställningstagande till de olika formerna för representation har bekräftats i dag. När det gäller företagsderaokrati tillstyrker både folkpartister och moderater, men när det gäller offentUga styrelseledamöter i exempelvis förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser vill folkpartiet endast gå raed på förslaget om ledaraöter i de stora allmännytriga stiftelserna, och det efter en tämligen krystad skrivning. Moderaterna avvisar helt tanken på representation i både aktiebolag och stiftelser. Vad kan det vara för skillnad från borgerUgt ideologisk synpunkt. Jag kan endast finna en förklaring nämligen att i det första fallet gäller det utpräglad företagsdemokrati och i det andra fallet är det mer fråga om ekonoraisk demokrati. Statsrådet talar också i propositionen om den offentUga styrelserepresentationen som "ett naturligt led i en strävan raot breddad och fördjupad ekonomisk demokrati". Självklart är detta raed fördjupad ekonomisk demokrati brännbart stoff sett från borgerligt ideologiska utgångspunkter. Jag skall därför med ett exempel från den verklighet vi nu upplever daghgen försöka visa vad jag åsyftar.

Svartviks sulfitfabrik utanför Sundsvall skall läggas ned. Den sora har läst dagens tidningar har också sett att Krarafors sulfitfabrik står därnäst i tur att läggas ner. Vid Svartviks sulfitfabrik berörs 300 löntagare. SCA startar ingen annan verksarahet i stället för den nedlagda fabriken. Man förUtar sig på AMS och det starka sarahället.

Herr Hovhararaar ville dra en klar gräns raellan företagande och politik. Här förhtar sig SCA på att sarahället och AMS tar hand om detta problera, och så tillsätter raan nu en koraraitté där uppe i Kramfors också för att delta i saraarbetet raed att klara dessa problera. Herr Hovharamar, var går gränsen mellan företagande och poUtik i sådana här sammanhang?

De anställda resonerar ungefär så här: Om inte SCA startar något får vi väl vända oss till AMS. S. k. sunt förnuft!

Men varför fungerar det inte på det sättet. I detta fall handlar det om ett skogsbolag. Det engagerar sig alltså icke i något som ej har skogen sora råvara.

Nästa fråga sora då naturUgt uppkoramer är vem som äger SCA. Jo, det är förvaltningsbolaget Industrivärden, som i sin tur äger Promotion, vilket är ett investraentbolag raen också ett utvecklingsbolag sora slår ihop, övertar och ställer företag på fötter i olika branscher. Och bakora allt detta står Handelsbanken. Betecknande för den form av förvaltningsbolag det här gäller, oavsett om de lägger huvudvikten vid förvaltning av aktier eller vid utvecklandet av företag, är att de strävar efter att ha aktier från olika branscher, vilkas konjunkturer icke sararaanfaller. De

olika aktieinnehaven kan därigenora stödja och balansera varandra.

Man kan tycka att det inora denna typ av företagande skulle kunna tas lokaliseringspoliriska hänsyn när företag startas och läggs ned. Som det nu är tas det emellertid endast hänsyn till de företagsekonomiska värderingarna.

Dessa problem togs upp av koncentrationsutredningen 1968, och sedan har samarbetsutredningen skisserat vägar till inflytande över de ekonomiska besluten och till former för saraarbete raellan samhälle och näringsUv. Utöver detta har samarbetsutredningen sora bekant också föreslagit stathga representanter i affärsbankernas styrelser, vilket också genomförts.

Vad jag vill poängtera är alltså att vi skall skilja mellan företagsdemokrati och ekonomisk demokrati. Företagsdemokratin har till uppgift att främja deraokratin inom det enskilda företaget, vilket inte är fallet med det vi menar med ekonomisk demokrati. Kanske Ugger här förklaringen till atf folkpartiet och moderaterna är raer intresserade av att fräraja företagsdemokratin än den ekonomiska demokratin.

Den ideologiska skillnaden mellan socialdemokratin och de borgerhga partierna fraragår också av att de senare i sina reservationer stöder förvaltningsbolagen och deras raedvetna intresse att enbart lägga vikt vid företagsekonomiska faktorer medan vi utgår från att näringslivsproblem och strukturrationaliseringar alltraer blir en hela sarahällets angelägenhet, sora aktuahserar en fördjupad ekonomisk demokrati eller ora raan så vill socialisering.

En annan mycket viktig punkt som behandlas i utskottsbetänkandet är naturhgtvis informationssystemet. Syftet härmed är ju att kommunerna, länsstyrelserna och företagen skall få ett bättre underlag för sin planering. Detta spörsmål har behandlats tidigare och jag skall därför inte närmare gå in på det.

Jag vill till sist ta upp något sora ligger raig personligen varmt om hjärtat men sora inte behandlas i vare sig propositionen eller betänkandet, näraligen den nödvändiga satsningen på utbildning av kommande styrelserepresentanter. Låt raig som exempel pä vad som sker anföra en rubrik i en dagstidning i maj detta år: LO bygger upp en ny skola för anställda i styrelser.

Särskilt glädjande är det väl att en av de punkter raan i detta sararaanhang särskilt skulle behandla var vidareinforraationen. Jag har tolkat detta uttryck så att det icke bara innebär vidareinforraation för styrelserepresentanterna själva utan också det kanske större probleraet om informationen till medleraraarna. Det behövs näraligen en koraniu-nikation raeUan medlemmarna och styrelserepresentanterna.

Med understrykande av behovet av studier och av vårt intresse för deras utveckling i detta sammanhang vill jag påstå att vi är täraUgen medvetna ora att deraokratin, folkväldet, är en krävande samhällsform som fordrar kunskaper och ansvar.

Jag yrkar bifall till utskottets heraställan på samtUga punkter.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HOVHAMMAR (ra) kort genraäle:

Herr talraan! Herr Haglund försökte att konstruera ett raotsatsför-hållande mellan företagsdemokrati och ekonomisk demokrati och han

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

försökte sig även på det konststycket att dra upp vissa skiljaktigheter mellan två av de partier sora har raotionerat och reserverat sig i dessa frågor. Jag tror för min del inte att man skall behöva dra upp ett sådant motsatsförhållande mellan företagsdemokrati och ekonomisk demokrati. Jag tror att de mycket väl kan drivas tillsamraans och verka tillsammans, och jag tior att motsättningen i sararaanhanget inte är så väldigt stor.

Beträffande offentliga styrelseraötet närande herr Haglund ett förhållande uppe i Norrland i en alldeles speciell bransch sora av olika anledningar är särskilt hotad. Jag tror raycket väl att det i ett enstaka fall kan vara raotiverat raed sådana närraanden som där har gjorts - och sådana har väl förekoramit även på en del andra håll — men det förtar inte rain uppfattning att det bör vara en viss gränsdragning meUan företagandet och det aUraänna. Därför har vi gått emot förslaget om offentliga styrelserepresentanter, vilket vi också har deklarerat.

Sedan raåste jag också säga ett par ord rill herr Werner i Tyresö. Vi gör kanske det misstaget ibland att vi alltför mycket förringar vad komraunisterna säger här i kamraaren. Mycket får stå oeraotsagt. Herr Werner anser att arbetare och företagare har inga sora helst geraensarama intressen. Han tror inte på fördjupad företagsdemokrati, utan han talar i stället om motsättningar. Han talar också om arbetsköpare och avser därmed förraodligen företagare och näringsidkare. Jag vill säga, herr talraan, att herr Werner bortser från en väldigt viktig sak i sararaanhanget, näraligen att raajoriteten av de anställda i våra företag arbetar lojalt för de företag där de är anställda. Löntagarna vet att den bästa garantin för trygghet i jobbet och möjUghet till bättre löner är företag som är lönsamma och som går med vinst. Jag vågar påstå det.

Jag tror också att våra anställda kommer att införa mycket positivt i de företag de jobbar i, när de nu tar plats i företagens styrelser.

Och allra sist: Herr Werners klasskampsteorier är i dag inte aktuella. Det har herr Svanberg delvis varit inne på, och jag vill också bekräfta det. De är gammalraodiga och förlegade, och de saknar aktuaUtet.

Fru andre vice talraannen NETTELBRANDT (fp);

Herr talman! Först några ord raed anledning av det yttrande herr Svanberg fällde beträffande vad raan på borgerUgt håll skulle säga ora att arbetsgivare och anställda alltid har geraensarama intressen. Det är ju lite svårt att föra en diskussion, om man tillvitas meningar sora man inte har. Jag känner inte till att någon har den uppfattningen. Det vore ganska orimligt. Tvärtom är det ju så, som herr Svanberg själv sade, att de skilda uppfattningarna koraraer frara när det gäller att fördela det gemensamma resultatet. Det kan väl inte gärna bestridas av någon. Jag förstår att näringsutskottets ordförande har många motioner att läsa, men om herr Svanberg tar del av oidalydelsen i folkpartiets motioner, så komraer han också att finna den uppfattningen raycket konkret inskriven där.

Då kanske vi kan avskriva den diskussionen. Jag skulle dock kunna citera vad som står i LO-rapporten Demokrati i företagen: "Det är helt felaktigt att ställa de anställdas intressen mot företagets. De anställda är en del av företaget och kan knappast vara i konfUkt raed detta." Jag tycker att den uppfattningen är helt riktig, och jag har identiskt

densamraa. Det är fördenskull inget avståndstagande från vad som sker vid förhandlingsbordet, och ett sådant förutsätter jag att inte heller LO har gjort.

Sedan är det klart, herr talman, att det är en väldigt väsenthg fråga vad man får vid förhandlingsbordet att fördela. Blir det inget mer att fördela är fördelningssynpunkterna skäligen ointressanta.

Till herr Haglund vill jag endast säga att hans definitioner på vad som är ekonomisk demokrati är i varje fall för raig något obekanta. Jag vUl gärna i raitt anförande gå in på någon raotivering varför vi har gjort den här uppspaltningen när det gäller insynen i oUka typer av företag.

Vi har dessutom ett krav på en verklig spridning av den ekonoraiska raakten, tag t. ex. förslaget ora andel för löntagarna i det långsiktiga företagssparandet, men det är inte det vi debatterar här i dag, och jag tänker därför, herr talman, inte ta upp något om den frågan.

De anställda skaU ha rätt till insyn och medbestäraraande på alla nivåer inora företagen. Det slås nu i praktiken fast genora det beslut sora riksdagen går att fatta ora lagfäst rätt för de anställda att utse representanter i styrelsen för företag med mer än 100 anställda. För alla dera sora har strävat efter en vidgad arbetsdemokrati är detta en stor framgång. Vad folkpartiet för sin del krävde ensamt för fem år sedan kan nu riksdagen lagfästa under bred enighet.

När Sven Wedén markerade allvaret i folkpartiets krav på verklig arbetsdemokrati genom att 1967 ge plats för representanter för de anställda i sitt eget företags styrelse kommenterade LO;s tidning Fackföreningsrörelsen på ledarplats: "Inom fackföreningsrörelsen har attityden till styrelserepresentation på goda grunder varit skeptisk. Vi vågar knappast tro att de kommande experimenten vid Lindströms i Eskilstuna skall kunna skingra denna misstro."

Men misstron skingrades. Hösten 1971 övergav LO sin tveksamma hållning, ett år efter det att TCO:s kongress gjort ett klart positivt ställningstagande. Arne Geijer motiverade omsvängningen: "Det blir i längden allt raer otillfredsställande att företagets personal och dess representanter stängs ute från ett av de viktigaste beslutsorganen i företagets organisation."

Så sant som det är sagt. När de anställda får representanter i styrelserna - i statliga och koraraunala hkaväl sora privata företag - får de också en direkt insyn i företagets skötsel, en vidgad förståelse för företagets problera och möjlighet att påverka dess allraänna utveckUng. Med representanter i styrelsen blir det dessutora lättare att arbeta för vidgat medbestäraraande på lägre nivåer. Samtidigt får styrelsen genom löntagarrepresentanterna ny erfarenhet och kunnighet.

Vi måste ha mer av försöksverksamhet innan vi kan gå vidare. Och politikerna skall inte gripa in mer än nödvändigt. - Uttalanden av det slaget har vi hört många genom åren - och från oUka håll. De har ibland komrait till för att förhindra en nödvändig lagsriftning eller undvika statliga stiraulansåtgärder för vidgad arbetsdemokrati. Hur många gånger har inte folkpartiet fått höra - från LO likaväl som från SAF, från socialdemokratiskt likaväl som från moderat håll — att vi som poUtiskt parti vill lägga oss i för raycket, vill ha alltför orafattande poUtiska

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta- tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

åtgärder för att utveckla arbetsdemokratin. Den kritiken Uar varit och är oberättigad. Själva grunden för de anställdas medbestäraraande måste lagfästas i princip, och det är ett politiskt partis självklara rätt — ja, skyldighet ora det tror på sin sak - att driva opinionsbildningen, att vilja skapa garantier för medbestäraraande, att kräva mer aktiva åtgärder för att utveckla arbetsdemokratin, inte minst på de många arbetsplatser där stat och kommun är arbetsgivare.

Men det är samtidigt riktigt att statsraakterna bör inse sin begränsning. Man kan genora lagstiftning skapa garantier och genom stimulanser söka åstadkomraa en gynnsam miljö. De möjligheterna måste utnyttjas. Men skall arbetsdemokratin bli något annat än koramitterande och papperskonstruktioner fordras delansvar och engagemang frän de berörda, vilja att delta i något nytt. Här kan formerna aldrig regleras i detalj. Här måste alltid pågå försöksverksamhet i den meningen att man prövar sig fram med nya saraarbetsformer, ständigt söker finna nya vägar att göra alla delaktiga av de många beslut som dagligen fattas inom företag och förvaltningar av olika storleksordning och på olika nivåer.

Det beslut som riksdagen nu koramer att ta om lagfäst rätt till styrelserepresentation raåste för företagsledningarna bli en utraaning att i ett fungerande saraspel ta till vara det kunnande och den erfarenhet sora de anställda representerar — att inte bara pliktskyldigast acceptera vad riksdagen beslutat utan med positivt intresse ta vara på de möjUgheter som här erbjuds. Det bör för alla bli en utmaning att gå vidare, att utveckla samarbetet ocU medbestäramandet i den konkreta arbetssituationen, där det känns som mest angeläget för de anställda att påverka besluten.

Tag tjänstemännens situation! Den registrerade arbetslösheten bland tjänstemiin har tiodubblats de senaste fem åren. Nu sätts företagens rationaUseringar framför allt in på tjänstemannasidan. Vart tredje företag inom verkstadsindustrin planerar att skära ned antalet tjänstemän. Ungefär 30 procent av varslen i år har avsett tjänstemän raot omkring 17 procent tidigare år. Detta sker saratidigt som stat och koraraun håller igen med nyanställningar. Och tjänstemän som bUr arbetslösa får gå utan jobb längre än andra grupper.

Regeringens ekonomiska politik har en stor del av ansvaret för att det blivit så här. Men under alla förhållanden drabbas tjänstemännen av stora omställningsproblem de närmaste åren. Många mister sina jobb i en ålder då man har svårt att få ny anställning. Andra får nya uppgifter som de inte trivb med och där de inte upplever sig göra samma nytta som tidigare. Detta är ett arbetsmiljöproblem så stort som något. Och det är också ett arbetsderaokratiproblem.

För när är raedbestäramande raer angeläget än när ens egen konkreta arbetssituation förändras? Då raåste de anställda få sitta med vid bordet, påverka rationaUseringsverksamhetens utformning, ha inflytande över personalpoUtiken. Här kan företagsnämnderna ha en viktig uppgift. De måste få beslutanderätt och egen budget. Och genora att underavdelningar till de centrala företagsnämnderna inrättas kan deras verksamhet föras närraare de konkreta arbetsplatsprobleraen.

Det är också bl. a. mot den här bakgrunden som vi i folkparriets

partiraotion ora arbetsdemokrati trycker så hårt på behovet att förändra den traditionella arbetsorganisationen och få vidgade försök med s. k. självstyrande grupper också inom den statliga förvaltningen. Sådana försök får inte begränsas till dem som arbetar med rena rillverkningsupp-gifter. De måste också omfatta tjänstemännen.

Arbetsdemokratin har sin djupaste motivering i de anställdas rätt att påverka sina egna villkor. Men den leder också tiU större tillfredsställelse med arbetet och bättre arbetsresultat. När arbetsdemokratin lever och samspelet fungerar frigörs fonder av energi och ansvarstagande, som det bör vara en glädje för företag och förvaltningar att ta till vara.

Ätt sätta in statliga representanter i företagens styrelser kan däreraot aldrig bli en väg att vidga demokratin i företagen. Det är i stället en väg som leder till maktkoncentration och myglingsekonomi. Den liberala uppfattning folkpartiet här står för skiljer sig i grunden från den uppfattning regeringen tydligen företräder.

För att arbetsdemokrati skaU få verkUg mening måste det finnas fristående företagsenheter med betydande utrymme för självständigt beslutsfattande inora av samhället uppställda ramar. Utan företag med sådan självständig beslutsmakt finns ingen beslutsmakt att fördela på de anställda.

Och sora det slås fast i folkpartiets partiraotion raed anledning av propositionen: "En fri statsraakt och självständiga företag får inte ersättas av förhandlingar bakora stängda styrelsedörrar mellan regeringsföreträdare och företagsledning. Staten får inte styra företagen inifrån." Staten kontrollerar företagen, ställer krav på företagen och läranar i vissa fall stöd till företagen. Då skall den inte samtidigt finnas raed inne i det företag sora sådana åtgärder riktar sig till. På den vägen balanserar man inte makten, man koncentrerar den.

Det är för oss omöjUgt att acceptera statliga representanter i förvaltningsbolagens styrelser. Det skulle innebära att vi accepterade ett system som leder bort från rarahushållningen och som inom något år kan utvidgas till att omfatta också tillverkningsföretag. Det behövs ett omfattande informationsutbyte mellan företagen å ena sidan och stat och koraraun å den andra. Vi har också fört fram förslag till raera långtgående åtgärder för insyn och öppenhet inora näringslivet. Det gör vi i god Uberal tradition. Men detta är en sak. Att placera statUga representanter inne i företagens styrelser är en helt annan sak och någonting vi aldrig kan acceptera. Det ger inte raedbestäramande för de anställda. Det ger, herr talraan, bara risker för att vi fär på sararaa gång raindre självständiga företag och raindre oberoende statsmakt för att ställa upp ramar för företagens verksamhet.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kamraarens förhandlingar.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har haft anledning att titta i en handling från en
tidigare period än den vi befinner oss i. Jag citerar ur ett riksdagsproto
koll; "Jag kan endast beklaga,- att ärendet kommit fram vid en så

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

sen tid på riksdagen, att det med eller mot riksdagsmännens vilja icke kan
samla något större intresse, ty de kunna ej ens intressera sig för frågor,
som säkerligen ligga dem mycket närmare än denna, ."

Detta sades vid behandlingen av ett raycket viktigt ärende en gång i tiden. Frågan togs upp sent, och vederbörande talare hade en viss förståelse för att raan inte kunde sarala intresset helt kring behandlingen av den.

Detta var 1924, och vad var det för fråga raan behandlade? Jo, man behandlade en raotion från några socialderaokratiska riksdagsmän om industriell demokrati. Motionen grundade sig på ett förslag från en utredning sora läranats 1923 och sora hette Den industriella deraokratins problera. Denna utredning hade tillsatts av den Brantingska regeringen 1920.

Detta är rätt intressant. När raan en gång i tiden i den svenska demokratiska utvecklingen hade löst de författningsmässiga problemen, alltså frågan om en allmän och lika rösträtt för män och kvinnor, i ett samarbete mellan socialderaokratin och den borgerliga vänstern, frisinnet, i vårt land, stod socialderaokratin vid ett vägskäl. Och då frågade man sig: Vad är det nu sora är de stora och viktiga sarahällsangelägenheter som Ugger fraraför oss? Det var naturligt för en socialderaokratisk rörelse att säga: Problemen i morgondagens sarahälle, är framför allt arbetarnas och tjänstemännens problem, det är en vidgning av demokratin in på det ekonomiska området. Det gäller möjligheterna för de anställda rill ett medinflytande, möjligheterna att påverka utvecklingen också på det ekonomiska orarådet. Det är huvudprobleraen.

Det föreföll sora om det då inte var möjligt att få en borgerlig vänster - det borgerliga frisinnet - med pä ett sådant utvecklingsarbete. Socialdemokratin fick ta på sig uppgiften.

Det beklagade man inte i och för sig. Men jag har anfört det här därför att jag har självfallet uppmärksammat att i ett par av inläggen här och i ett par uttalanden av folkpartiets ledare herr Helén, har man sagt att det är folkpartiet som ensamt tidigare har gått i bräschen för att vi äntligen skulle få tillfälle att realisera frågan om styrelserepresentationen och alla de problem som har saraband raed vad'sora nu föreslagits om att gå in på den ekonomiska demokratins område.

Jag hoppas att man inora folkpartiet inte blir ledsen om jag erinrar om att socialderaokratiska riksdagsraan redan 1924 motionerade i dessa frågor utan att vinna gehör från annat håll - att man för nära 50 år sedan tog upp dessa problem. Jag skall dock viUigt erkänna att det i utskottsutlåtandet 1924 fanns en reservation av fröken Hesselgren, vilket kanske var naturligt med den sociala förståelse som hon hade för att de här probleraen kora upp på dagordningen.

Om inte jag läste alldeles fel i ett referat av ett uttalande från herr Helén som han gjorde för några månader sedan, så sade herr Helén att äntligen har nu LO, TCO och Arbetsgivareföreningen kravlat sig upp ur diket för att träda ut pä den väg som folkpartiet har utstakat och som leder frara raot styrelserepresentation för de anställda. Man nästan ser hur de koraraer; en LO-man, en TCO-man eller -kvinna och mitt emellan dem kanske ArbetsgivareförerUngens representant, och så formligen raglar

raan frara på denna väg som folkpartiet har röjt. Är det så, herr Helén?

(Herr Helén: Inte raglade!)

Herr Helén har varit nere i vårt län, Kronobergs län — jag tillåter raig säga vårt län — några år och har lärt sig litet av det sraåländska kynnet. Jag erinrar raig en liten historia från detta vårt Sraåland och Växjö.

Det var en ung man sora hade rest in rill Växjö en lördag. Det är väl niöjUgt att han hade tittat in på Stadshotellets bakficka och inte var så alldeles nykter när han tog sin cykel för att åka hera. Han cyklade en bit på vägen upp raot Lenhovda men blev trött och lade sig på dikesrenen och somnade. Så kora poliserna, och en av dera väckte honora försiktigt. Då tittade han upp och sade: Vänta bara ett litet ögonblick, så blir här ledigt!

Mig förefaller det sora ora folkpartiet Utet sörandrucket och nyraornat har tittat ut över orarådet och den väg sora man nu talar om, den väg sora leder till ökad insyn och medinflytande för de anställda i företagsverksamheten, i näringslivet.

Vi bestrider inte, herr Helén och fru Nettelbrandt, att folkpartiet motionerade 1967. Vad jag var litet förvånad över är att raan från folkpartiets sida uppenbarUgen inte hade haft några kontakter med de fackliga organisationerna om deras inställning vid den tidpunkten. Var det ett fackligt intresse att man lagstiftade om representation i företagens styrelser år 1967? Hade man efterlyst raeningarna inora de fackliga organisationerna eller inte?

Så långt jag kan förstå hade man inte gjort det. Jag är inte övertygad om att man då hade fått beskedet att det skulle vara önskvärt raed en lagstiftning då.

Jag kan raeddela att regeringen i en överläggning raed LO:s sekretariat 1967 tog upp frågan ora lagstiftning om styrelserepresentarion i bolagens styrelser. Från regeringens sida sade vi, att vi är beredda att lagstifta ora raan från den fackliga rörelsens sida har ett önskeraål ora det. Från LO:s sida svarade man mycket bestämt nej vid den ridpunkten.

Varför sade man nej? Det ligger i den historiska utvecklingen. Man har byggt upp en verksarahet på det företagsdemokratiska området. Det började 1946 med det avtal som träffades raellan SAF och LO respektive TCO ora företagsnämnder. Mellan samma organisationer träffades 1966 ett samarbetsavtal som innebar att man ville pröva hur långt man kunde bygga ut företagsnämndernas verksarahet i företagen. Det var ju först sedan raan hade fått erfarenheter av detta och funnit att företagsnärands-verksaraheten inte löser de här problemen, som man såg det angeläget, viktigt, ja nödvändigt att åstadkomraa något mera — därom är vi överens fru Nettelbrandt, Det raåste vara en kombination. Men det har varit en mognadsprocess.

Jag tittade i protokollet frän riksdagen 1924. Fröken Hesselgren säger att tiden är ännu inte mogen. Det var 1924.

LO har inte ansett tiden vara mogen för att man skulle gå fram till en lagstiftning. Det är rimligt att man komrait frara till de övervägandena 1970-1971 och också då tagit upp direkta förhandlingar raed Arbetsgivareföreningen för att lösa de här probleraen. Jag förvånar mig litet grand över inte minst vad herr Börjesson i Glörarainge och

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

centerpartiet säger ora att raan skulle ha löst det här genom förhandlingar och genom avtal. Vi skulle inte lagstifta i sådana här frågor.

Vi har inte velat lagstifta i onödan. Men det är väl självfallet att, om man ifrån LO:s och TCO:s sida inleder förhandlingar med Arbetsgivareföreningen för att försöka åstadkoraraa en lösning och man inte kommer till ett resultat, och dessa båda huvudorganisationer anmäler rill regeringen och begär lagstiftning, därför att man inte koramer frara förhandlingsvägen, så kan vi inte säga, och gör det inte heller: Gå tillbaka och försök på nytt. Vi tar i stället konsekvenserna av vad sora har skett och går frara raed förslag ora lagsriftning.

Herr talman! Detta är bakgrunden till de föreliggande förslagen. Men vi diskuterar i dag inte bara frågan om lagstiftning för att ge möjUgheter åt de anscällda till en representation i styrelserna. Vi har ju hela det problem som gäller informationsverksamheten och en vidgning av samhällets möjUgheter att påverka utvecklingen inom näringslivet, i företagen. Låt raig som hastigast ge en bakgrund.

Vi förväntar oss en fortsatt industriell utveckling i vårt land. Vi förväntar oss en förbättrad standard och ökad ekonomisk utjämning, och vi är medvetna om att det förutsätter ett dynamiskt och föränderligt samhälle. Vi upplever och har upplevt en strukturförändring och en omvandling. Vi har varit överens ora att denna kan raan inte och bör raan inte stoppa. Det har gjorts uttalanden från de fackliga rörelsernas sida att man får acceptera förändringarna under vissa villkor.

Det är klart att villkoren är Uka väsentUga som själva förändringarna. Man kan ju inte komraa förbi att dessa fortlöpande och djupgående förändringar inom näringsUvet och samhället innebär stora påfrestningar för en mångfald enskilda människor, där företag nedläggs. De griper djupare in — fru Nettelbrandt har aUdeles rätt i detta.

Medan man i själva omstruktureringen av företagen, rationaliserings-verksamheten, tidigare främst har rört sig på verkstadsgolvet, och verkstadsarbetarna i första omgången har kommit i en situation, där rationaliseringen krävt sina offer genora att arbetet tagit slut för en del, har man nu kommit upp, om jag får uttrycka mig så, till den administrativa delen av verksamheten. Vi förstår att företagen raåste göra en översyn av hur administrationen ser ut. Har vi en för stor sådan? Kan raan göra besparingar, och var skall raan i så fall göra dem? Därmed har tjänstemannagrupperna kommit in i den situation som LO-grupperna har varit i under lång tid.

Det berör ju inte bara de enskilda människorna, det berör kommuner, det berör landsringen och hela samhället. Därför är det nödvändigt att samhället kan påverka och styra förändringarna så att de sker på ett sådant sätt som är förenligt med våra ekonomiska och sociala målsättningar. Det är ju själva grundtemat. En förutsättning för att detta skall kunna ske är ju att olika grupper i samhället ges möjlighet till en aktiv och positiv medverkan i utvecklingen. Det innebär att medborgarna i växande utsträckning engageras i och ges inflytande över utbyggnaden av vår ekonorai. En ökad deraokratisering av det ekonomiska livet är ett centralt inslag i näringspolitiken. Det är mot den bakgrunden och i detta sararaanhang sora de fraralagda förslagen om nytt informationssystem.

offentlig styrelserepresentation i de större förvaltningsbolagen och stiftelserna liksom löntagarrepresentationen skall ses.

Den sociala och ekonoraiska utvecklingen har saratidigt inneburit att samhällssysteraet bUvit alltmer komplicerat, att de inbördes beroendeförhållandena mellan olika delar har vuxit och att kraven på långsiktig planering och beslutsfattande ökat. Skall sarahället kunna raotsvara de fordringar som ställs på samhället, krävs först och frärast att det är väl inforraerat ora utvecklingen inora olika sektorer, inte rainst inom näringslivet.

Då räcker det inte med uppgifter rörande den ridigare utvecklingen eller det aktuella läget. Det är viktigare att ha ÖverbUck över förväntade eller planerade förändringar på olika områden. Inte minst viktigt är detta för den koraraunala planeringen sora också raånga gånger står och faller med utvecklingen inom företagsaraheten i koramunen.

Jag vet att herr Hovharamar är kommunalt engagerad och intresserad i landstinget, i sin hembygd. Herr Hovharamar är helt raedveten om de anspråk som vi ställer på kommunerna ora redovisning av investeringsplaner, av förväntade utvecklingstendenser i kommuner och även landsting under den närraast liggande femårsperioden. Det är klart att man inte kan begära att sådana planer för en längre period skall vara så preciserade att man raåste säga att det här och ingenting annat kan koraraa att hända. Man kan väl tänka sig att man har femårsplaner men att man har korttidsplaner på ett eller två år som är mer preciserade och som ger mera klara anvisningar om vad som kommer att inträffa under den närraaste tiden.

Vad vi syftar till är ju att få en förra av korrespondens raellan vad sora händer i komraunerna och i landstingen och vad sora händer i företagen, där vi dessutom får försöka att i företagen bygga upp en raotsvarande planering. Jag erkänner att det kan vara svårt, raen, herr Hovhararaar, vi skaU naturligtvis inte sträcka anspråken längre än att de är raöjliga att på något sätt fylla. Det är ett åtagande sora vi hoppas att företagen verkligen skall ta pä sig.

Vi upplever ju nu att det finns företag som aviserar nedläggningar av sina verksamheter två å fem år framåt i tiden. Det är klart att om vi studerar den utveckUng sora vi har varit med om under åren tillbaka, måste vi säga oss, vare sig vi representerar företagen, företagarintresset, de anställda eller samhället, att det är en orimlighet, att vi inte kan acceptera att med ett par månaders varsel kan hundratals för att inte säga tusentals människor få ett besked om att inora en tid av någon raånad är de arbetslösa. Det kan ju inte bara, som jag sade, beröra de enskilda människorna och deras famiUer raed all den psykiska påfrestning som måste följa, bekymmer över huvud taget för de enskilda och för familjerna. Det blir också bekymmer och svårigheter för kommunerna. Hela deras planeringsverksamhet kan ju raseras i det ögonblick som de här beskeden kommer. Måste vi ändå inte vara överens om att det är angeläget ur samhällets, de enskilda människornas och ur företagens synpunkter att vi får en bättre planhushållning, en bättre planering av vår ekonomi och hela utveckUngen i vårt samhälle?

När vi meddelade att vi skulle föreslå riksdagen att det skulle inrättas

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

ett industriverk nästa vår som naturligtvis som huvudsyfte kommer att ha att samla de aktiviteter som skapar förutsättningarna för en mera planmässig hushållning, läste jag med stort intresse att man i Dagens Nyheter skrev en ledare där raan anklagade oss för att vi inte gjort detta tidigare. All right, vi får ta denna anklagelse med ro. Vi kan erkänna att förslaget borde ha framlagts tidigare, raen genora att år 1967 påbörja denna inforraationsverksarahet från komraunerna har vi lagt grunden till det kunskapsunderlag och det materialunderlag som vi behöver för en längre gående planering, som nu skall kompletteras genom informationen från näringslivet självt och ges organisatorisk utformning genom tiUkoms-ten av industriverket och dess kanaler, sora naturligtvis skall leda utåt.

Jag kan förstå kritiken att vi är sena. Men på det här området pågår ett medvetet arbete. Detta arbete pågår också på andra områden genom den rad av branschundersökningar som nu görs. Några är redan genomförda, och vi kommer genom dessa undersökningar att få ett kunskapsunderlag för en bättre bedömning av vad sora kan koraraa att inträffa i skilda branscher.

Men vi kan naturligtvis inte nöja oss med detta, och vi kan inte sitta och vänta på resultaten. Herr Haglund har berört ett par besked som har koramit från skogsindustrins sida om nedläggningar ora kanske ett par år. Ja, ärade kararaarledaraöter, bli inte förvånade ora vi kanske inora en relativt kort tid kommer att få ytterligare besked om vad som kan inträffa på det skogsindustriella orarådet i form av nedläggningar sora kanske ligger ett par år och längre fram i tiden.

Vi är informerade ora att det inora järn- och stålorarådet kan bli fråga ora nedläggningar av betydande omfattningar på ett par orter två å fem år framåt i tiden.

Om vi på detta sätt tidigt kan ta upp en diskussion ora vad sora kan komma att inträffa inom olika branscher, fär vi kanske en rejäl chans att diskutera frågan med de anställda, med företagen och raed kommunerna om vad vi skall göra på den ort där en eventuell nedläggning kan komma att inträffa eller bli aviserad. Kan en rekonstruktion av företaget vara möjlig? Kan företaget självt åstadkomraa någon ersättningssysselsättning för den som faller bort? Kan vi gå in raed våra lokaliseringspolitiska aktiviteter för att söka ge ny sysselsättning åt raänniskor sora koramer att bli arbetslösa? Eller kan staten eventuellt i saraverkan med kooperativa eller privata företag åstadkomraa en sådan etablering av nya företag?

Det är ju den planerande verksaraheten sora raåste koraraa i gång. Vi kan inte finna oss i att i efterhand sätta in, som vi säger, alla sarahällets resurser för att mildra verkningarna för enskilda och kommuner. Vi raåste försöka att koraraa in före i branschprobleraen och söka förebygga, ora det är raöjligt, eller åtminstone mildra de verkningar som orsakas av förändringarna i de olika branscherna. Det är först då som vi kan litet mera tala om planering och planraässighet i de verksaraheter som raänniskorna anser att sarahället bör bedriva. Detta är den egentliga bakgrunden till att vi här lägger fram ett nytt förslag om en informationsverksamhet som väl blir ett ytterligare led i den kedja av åtgärder som är nödvändiga och som har till syfte att skapa förutsättningar för en större planmässighet i vår utveckling.

Jag är medveten ora att det under åtskiUiga år mellan kommuner, samhällsorgan och företag har skapats ett informellt informationsutbyte som har varit värdefullt, och det bör fortsätta. Men jag är övertygad om att detta sett raot dagens och raorgondagens krav inte är tillräckligt. Här föreligger ett behov av raera systeraatiska och orafattande kontakter. Jag är därför litet grand förvånad över moderaternas inställning. I fråga om informationssystemet har vi haft kontakter med några av de stora organisationerna på företagarsidan. De har visat ett positivt intresse genom att själva förbereda företagen inom sina organisationer på hur man skall kunna svara mot de krav och önskemål som sarahäUet ställer.

Syftet raed denna inforraationsverksarahet är att skapa ett underlag för en bättre planering, en ökad samordning och väl avvägda beslut sora möjliggör ett effektivare utnyttjande av våra totala resurser. Detta innebär att det här inte enbart kan bU fråga om en information från företagen till samhällsorganen. Lika viktigt är att samhället informerar företagsamheten ora sina utvecklingsplaner. Man eftersträvar här en örasesidighet.

I remissinstanserna har man varit mera förstående för dessa synpunkter. Vi har därför lagt frara förslaget raed sikte på en praktisk försöksverksamhet, och vi får så sraåningom vinna erfarenheter av denna försöksverksamhet. Låt mig bara i denna del säga att en av de frågor sora jag anser bör uppraärksaramas inora försöksverksamheten är möjligheterna att inora informationssystemets rara saraordna annan pågående eller planerad inforraationsinsaraling så att företagens uppgiftsläranande förenklas och inte blir onödigt betungande.

Det inforraationssystera sora byggs upp har sin tyngdpunkt i det koraraunala och regionala inforraationsutbudet raen det gäller här också kontakterna och samarbetet mellan företag och institutioner med raer riksorafattande verksarahet och betydelse, och de centrala rayndigheterna anser att en ökad kontinuitet och stabilitet är önskvärd. Det har förekomrait en raängd spontana och informella kontakter, raen jag anser att detta inte bör hindra att raan prövar nya vägar för att skapa raera perraanenta kontaktkanaler.

I detta syfte har vi föreslagit att det under en försöksperiod på tre år skall prövas ett systera raed offentliga styrelseledamöter i samraantaget högst 30 förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser. Jag anser att det är intressant att pröva detta medel som ett instruraent för att bredda beslutsunderlaget i styrelserna och härigenora söka få större saraklang raellan företagens dispositioner och sarahällets näringspolitiska och sociala strävanden.

Det är raed ett visst beklagande jag lyssnade till det uttalande sora fru Nettelbrandt gjorde — på folkpartiets vägnar, antar jag - då hon sade att vi nu ville sätta in representanter i förvaltningsbolaget för att på detta sätt påverka eller styra företagen och att vi på det sättet gav utrymme för en raygelekonoini. Vad är detta för traras, ora jag får uttrycka det riktigt. Jag säger här att det är nödvändigt att få större saraklang mellan företagens dispositioner och samhällets näringspolitiska och sociala strävanden. Vi kan inte begära att i dessa förvaltningsbolag skall sitta representanter för de ägarintressen det här gäller som har klart för sig de

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

synpunkter vi med hänsyn till samhäUets näringspolitiska och sociala strävanden vill lägga pä en del av de aktiviteter och åtgärder som skaU vidtas. Det är ju inte märkvärdigare än att vi har gått in i en del av bankerna med offentliga styrelserepresentanter. Jag vet inte vilken erfarenhet herr Helén har av detta — herr Helén var liksom jag inte med under så lång tid. De som inbillar sig att representanterna från samhällets sida nu går in i bankerna eller förvaltningsbolagen och styr deras dispositioner har mycket litet förståelse för hur sådana styrelser verkar. De överskattar den betydelse som en eller två representanter, även om dessa är utsedda från sarahällets sida, har i ett sådant sammanhang.

Jag är väl medveten om att herr Helén lämnade banken i Göteborg. Ändå har jag uppraärksararaat att Göteborgsbanken överlevde också den period då herr Helén var raed i dess styrelse, och den fortsätter sin verksarahet även om det nu sker i närraare kontakt raed det sraåländska verksarahetsområdet.

Men jag tror att man här från folkpartiets sida gör sig skyldig tUl en felsyn när man försöker skilja ut å ena sidan sarahällspoUtiska intressen, som tillvaratar medborgarnas intressen, och å andra sidan vad som sker i en del av våra i och för sig raäktiga ekonoraiska institutioner - som förvaltningfbolagen utan tvivel är — där vi inte via en lagstiftning kan få in representanter för de anställda, som också i sin tur skulle kunna sägas ha en allmän samhällsanknytning.

Vi har begränsat detta till förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser, och det intressanta är att då det gäUer de allmännyttiga stiftelserna säger folkpartiet inte nej. Där skulle det aUtså inte kunna bli fråga ora någonting av de bekymmer sora fru Nettelbrandt gav uttryck för, utan det är först när raan kommer till förvaltningsbolagen som bekymren uppstår.

Jag har sett motioner sora går i en helt annan riktning, som är kritiska därför att vi inte har utvidgat detta till direkta produktionsföretag, och jag kan förstå också de synpunkterna. Men vi viU steg för steg utvidga den demokratiska medverkan och insynen i verksamheten. Att vi i detta sammanhang i första hand lägger vikt vid att de anställda får möjlighet tiU en representation i styrelserna, i beslutsinstanserna, ser vi sora utomordentligt angeläget. Men där inte detta når frara är det lika viktigt att vi utvidgar raöjUgheterna för sarahället tUl den kontroll som vi anser är nödvändig.

Om ett systera raed offentliga styrelserepresentanter skall fungera så krävs det givetvis att de personer sora utses är inforraerade ora sarahällets intentioner, bl. a. på det näringspolitiska orarådet. Det förutsätter i sin tur någon form av fortlöpande kontakt mellan de offentliga styrelserepresentanterna och den som utsett dera. Därvid får naturligtvis inte behandlas enskilda företags- eller styrelsefrågor, utan det gäller en inforraationsverksamhet, inte minst utifrån samhällets intressen och samhällets göranden och låtanden.

Förslage;! om offentlig styrelserepresentation har från vissa häll kritiserats såsom innebärande statlig maktutövning utan deraokratisk kontroll, och jag har sagt att jag inte kan dela denna uppfattning. De offentUga styrelserepresentanterna har inte — och kan inte agera raed —

några myndighetsbefogenheter. Jag har tUlräckligt förtroende för berörda styrelsers integritet och kompetens för att vara övertygad ora att några raissförstånd inte komraer att uppstå på denna punkt. I princip skall dessa representanter delta i styrelsens arbete raed samma mandat, med delat ansvar för den verksamhet i vUken de deltar. Långtifrån att vara en statlig maktutövning utan demokratisk kontroll raåste, anser jag, den föreslagna åtgärden ses som ett naturligt led i en strävan raot en breddad och fördjupad ekonomisk demokrati som möjliggör ett fortlöpande informationsutbyte och saraarbete raeUan företagen och samhället även i andra lägen än där akuta krissituationer föreligger.

Beträffande förslaget om rätt för de anställda att utse styrelserepresentanter i vissa bolag och ekonomiska föreningar, så fyller detta naturligtvis en väsentlig uppgift. Inte så att jag för ett ögonblick skulle vilja påstå att en minorUetsrepresentation för de anställda i vissa styrelser är hela lösningen på företagsdemokratins problem — det har jag redan tidigare sagt. Nej, för detta krävs insatser på en bred front och av många olika slag. Men som ett eleraent i ett systera av olika demokratiseringsåtgärder har styrelserepresentationen en väsentUg funktion att fylla. Den ger de anställda en plattform att verka utifrån när det gäller att vinna gehör för betydelsen av att i företagen genomföra även andra deraokratiseringsin-satser, och då är jag övertygad ora att en vidgad företagsderaokrati och ökat löntagarengagemang i företagen också verkar effektivitetsstirauleran-de. Detta bör även vara i näringslivets intresse. Och här skall jag gärna säga att jag med tillfredsställelse lyssnade till det uttalande sora herr Hovhammar gjorde om de insatser, som han har upplevt att de anställda i företagsnämndsarbetet gjort, och där han gav betyget ora skicklighet och kunnighet från deras sida i bedömandet av företaget och företagets möjligheter.

Det är klart att vi gärna hade sett, som jag sade, att raan hade löst det här på annat sätt än via lagstiftning. Men när inte raöjligheter förelegat att nå ett avtalsmässigt resultat, så är lagstiftningen den väg sora vi i andra sammanhang fått välja. Och jag vUl här starkt framhålla att den föreslagna lagstiftningen på intet sätt tar ut eller minskar arbetsmarknadsparternas traditionella roll och handlingsfrUiet. Lagen ger de anstäUda en rätt raen mgen skyldighet att utse styrelserepresentanter. Det förutsätter ett initiativ från de lokala fackliga organisationernas sida. Inget hindrar parterna att genom lokala överenskommelser välja andra lösningar på insyns- och inflytandefrågorna än den lagstiftaren erbjuder.

Slutligen kan lagen endast ge en allmän rara för saraspelet raellan löntagar- och ägarintressen i företagen. Det blir ofrånkomligen så att parterna själva raåste ge detta samspel ett konkret innehåll och också ta ansvaret för de resultat sora kommer ut av arbetet. Det betyder att de anställda genom styrelserepresentanterna får en vidgad insyn och ett inflytande i de företag där de arbetar. Det är därför naturligt att styrelserepresentanterna utses av de anställda inom deras lokala fackliga organisationer. Jag finner det ganska klart att vad man därvid i första hand bör sträva efter är att välja sina representanter bland de anställda i respektive företag.

Man talar ofta från borgeriigt håll om att socialdemokraterna först och

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

frärast i sin allmänna politik eftersträvar en centralistisk uppläggning av åtskUligt i sarahället. Men det förslag som nu diskuteras är väl ett utomordentligt vittnesbörd om hur vi försöker att tUl det lokala planet lägga ner aktiviteterna. Det är en decentraliseringsåtgärd som sträcker sig långt och där vi raed de fackliga rörelserna har varit helt överens ora att det är de lokala representanterna, de i företagen anställda, som skall ingå i styrelsen. Men, ärade kararaarledaraöter, vid våra överläggningar har vi inte rainst från tjänstemannahåll fått det önskemålet framställt, att vi måste kunna erbjuda ett undantag från huvudregeln om att det är de lokalt anställda sora skall ingå. Man har näraUgen gjort gäUande att det har förekorarait — vilket inte kan uteslutas — att de sora har varit raed i företagsnärandens arbete eller deltagit i annan kontaktverksarahet raed företagets ledning har blivit raer eller raindre trakasserade. Detta har varit en psykisk påfrestning för dera, sora de inte har kunnat klara. Därför har man velat ha en reserv, en raöjlighet att i sädana fall kunna utse någon annan än den sora är direkt anställd i företaget. Jag tycker det är ganska rimligt att raan respekterar en sådan önskan. Jag är raedveten ora att sådana trakasserier inte hör tUl vanUgheten, det är undantag sora bekräftar regeln, näraligen att förhåUandena är ganska goda. Men i det ögonblick sora man från organisationernas sida säger att det förekommer trakasserier får vi också se till att vi har denna möjligUet att i vissa fall gå en annan väg än över en direkt representation på det lokala planet. Och det är bara där särskilda skäl föreligger sora man skall kunna utse någon annan än en i företaget anställd.

Jag vill säga att det är att grovt underskatta de fackligt organiserade löntagarnas ansvarsmedvetande och sunda förstånd, om man tror att denna valfrihet skulle komma att missbrukas. Jag anser att de förslag till sådana begränsningar som framförts i flera motioner bottnar i en sådan misstänksamhet gentemot de fackliga organisationerna och deras medleraraar.

Herr talman! Jag betraktar de förslag vi nu behandlar - och som jag hoppas att riksdagen kommer att godtaga - sora viktiga steg på vägen raot en mera fullödig demokrati och mot en rimligare värdering av de anställdas insatser i produktionen och i arbetet. Det är riktigt att försöka skapa reella möjligheter för de arbetande att kunna påverka sin egen situation i den miljö de måste vistas under så lång tid av sin levnad.

Styrelserepresentationen är inte en slutgiltig lösning, eller den enda lösningen, på de problem som finns på det område som vi benämner företagsdemokrati. Den är bara ett led. I sin strävan till ökat raedinflytande har den fackliga rörelsen satt lönekarapen, de sociala förändringarna och arbetstidsprobleraen i frärasta rummet tillsamraans raed en organisatorisk uppbyggnad av företagsnärandernas verksarahet raed förgreningar till projektgrupper och grupper för diskussion ute i avdelningarna ora företagets och de anställdas angelägenheter. Det arbetet skall fortsätta och intensifieras. Men den verksarahet det här gäller, alltså diskussionerna ute på arbetsplatsen, i avdelningarna och i kontoren som leder fram till förslag ora åtgärder rörande arbetsrailjön, arbetets uppläggning och en rad andra frågor som intimt berör de anställda, leder ändå slutgiltigt upp till de beslutande församlingarna. Och där skall då

representanter för de anställda, för dem som har fört diskussionerna och lagt fram förslagen, kunna plädera för de förslag sora frarakommit och delta i besluten om dera. Och de skall kunna göra det på lika vUlkor raed de andra som sitter i styrelsen. Det är först då som det företagsdemokratiska arbetet blir verkligt meningsfullt och inte bara får en informerande karaktär. Det är där man tar ansvar och deltar i ansvaret, saratidigt som man tar på sig en raycket långtgående skyldighet.

Jag delar inte vänsterpartiet koramunisternas uppfattning att de anställda inte skulle ha tillräckligt ansvar och tUlräckligt kunnande för att delta i sådana verksamheter och samtidigt ha helt klart för sig vad den fackliga verksamheten, lönekarapen och intressekarapen kräver av dem också i fortsättningen. Det är inte på den punkten man koraraer att harana i något slags konflikt. Jag tycker att vpk underskattar tjänste-raännens och arbetarnas förmåga att handha sina och sina medintressen-ters angelägenheter.

Jag skulle också vUja säga några ord tUl de mänga inora företagarvärlden som har uttryckt sin tveksamhet om, för att inte säga rest ett raotstånd raot, styrelserepresentation för de anställda — jag har i något sammanhang läst uttalanden som visar att raan anser de anställda okunniga och oförraögna att delta i ett sådant arbete. Jag skuUe vilja ställa frågan: Vilka skulle kunna vara mera kunniga ora arbetsmiljön, om arbetstrivselns problera eUer om en rad produktionsmässiga problera än just de som är engagerade direkt i arbetet? De för raed sig in i styrelsemraraet en korapetens och ett kunnande sora sträcker sig väsentligt längre än företagsledarens och ägarens, det är korabinationen av ekonomiskt, företagsmässigt kunnande och de anställdas kompetens och kunnande som raed ett geraensamt intresse för verksamheten -verksamheten är ju i sig något av ett gemensarat intresse - kan komma att ge resultat.

Herr talman! Med det beslut som vi koramer att fatta tar vi ett steg som för demokratin vidare. Det rör sig naturligtvis inte om någon slutsten - det har jag tidigare sagt. Vi koraraer att raöta en rad nya problera. De anställdas raöjligheter att påverka anställnings- och avskedandefrågor utreds, och vi kan förvänta förslag sora säkerligen kommer att leda tiU åtgärder med raöjligheter till medinflytande. Den överarbetning av aktiebolagslagen sora pågår koraraer i raycket att rätta sig efter den vidareutveckling av demokratin sora vi nu komraer att besluta om. Efter hand får vi ta de nya steg som aktualiseras.

Vi har säkerligen alla uppmärksararaat de ansträngningar sora görs av LO och TCO för att ge dem som skall ingå i styrelserna en ytterligare kompetens. Det är klart att raan där stöter på en rad juridiska och ekonoraiska problem som det inte är att begära att de anställda skall ha kunskaper om men sora de ändå behöver ett raått av insikt i. LO har för sin del startat en mycket omfattande utbildningsverksamhet. Man har för detta ändaraål av staten begärt ett bidrag tUl kostnaderna, och jag hoppas att det inora kort skall bli möjligt att redovisa en positiv instäUning tUl organisationernas propåer om ekonoraiskt stöd tUl denna utbildningsverksamhet.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag har svårt att tänka mig att den sympatiske industrirainistern skulle kunna göra raig ledsen för något som han säger. Men jag måste tiUstå att jag däreraot blev något förvånad när industriministern inledde sitt intressanta anförande raed att tala om vad ett antal socialdemokrater gjort i denna fråga på 1920-talet. Jag skall gärna erkänna att mitt kunnande brustit på den punkten - jag hade inte studerat p:rotokoUen från början av 1920-talet, och det är en brist. Men det har kanske större betydelse för dagens verklighet vad socialdemokraterna gör i dag och har gjort under den närraast föregående tiden.

Sedan jag nu studerat protokollen från 1920-talet har jag dock funnit att det då gällde utarbetande av lagstiftning om driftnämnder. Såvitt jag kunde se var detta ganska väsensskUt från den fråga om representation i styrelserna som vi har att besluta om i dag. Jag tror mera på — så långt jag nu hunnit läsa protokollen — att det var en förberedelse till företags-nämndsverksaraheten.

Jag vUl eraellertid inte aUs frånkänna det förslag sora socialderaokraterna frara lade i början av 1920-talet dess förtjänster. Men det har nu gått 50 år sedan dess, och 40 av dessa 50 år har industriministern eller hans tidigare kolleger haft regeringsansvaret i det här landet. Vad gjorde socialdemokraterna i denna fråga under 1930-talet när man kommit i regeringsställning? Vad gjorde man under 1940-talet, och vad gjorde man under 1950- och 1960-talen? Det skulle berika debatten om vi fick reda på vUka initiativ som då tagits för att förverkliga dessa intentioner.

Industriministern gick tUlbaka tiU 1920-talet. Låt mig gå tUlbaka bara tiU 1957 när den första folkpartimotionen om paragraf 32 väcktes. Då motsatte sig samtliga socialdemokrater med undantag för nuvarande justitieministern det förslaget. Därför är läget i dag det som industriministern slutligen summerade, nämligen att vi ännu får vänta bara på utrednings:förslag i denna viktiga fråga.

Herr HE',LÉN (fp) kort genmäle;

Herr talraan! Industrirainistern angriper raig och folkpartiet tydligen därför att han är oroad över den opinionsbildande roU sora folkpartiet spelat för att vidga de anställdas medinflytande just i deras egenskap av anställda. Hade inte detta varit det rätta tillfället att generöst erkänna, att Sven Wedén och folkpartiet 1967 spelade en verklig pionjärroll, både i den politiska debatten och i praktiken? I det företag där Sven Wedén var verkställande direktör öppnade han i kontakt med verkstadsklubben och SIF-klubben möjligheter till den styrelserepresentation som nu allmänt erkänns som ett bra instrument för att, utöver inflytandet på andra nivåer, säkra de anställdas insyn och medbestämmande.

Industriministern försöker dra upp en konstlad motsättning meUan våra ställningstaganden. Han förstår inte varför vi säger nej till styrelserepresentarion i industri- och förvaltningsföretag men accepterar sådan i affärsbankerna. Den saken har vi klarat ut mycket tydligt. Vi accepterar styrelserepresentation i bankerna därför att dessa från samhället har övertagit myndighetsfunktioner. Det gäller ingalunda förvaltningsbolagen och industriföretagen.

Det är herr Strängs uttalande på SAP-kongressen — att socialdemokratin nu är ute för att styra företagen direkt, bl. a. med hjälp av AP-fonderna - som gör att det här måste sägas klart ut var gränsen går meUan ett berättigat inflytande för de anställda i företaget och ett felaktigt insättande av statliga representanter i med varandra konkurrerande företag utanför banksektorn.

Den falska historieskrivningen om min roll i Göteborgsbanken har industrimmistern varit ute och kuskat med i landet. Jag trodde ni hade så goda kontakter inom regeringen att finansministern och statsministern hade upplyst om skälet tiU att jag avgick. När SE-banken bUdades, frågade man mig offentligt om jag skuUe kunna acceptera att bli utsatt för samma behandUng som de socialdemokratiska representanterna i dessa båda banker, nämUgen att bli helt förbigången med information på det stadium då alla möjligheter tUl handlingsfrihet stod kvar. Jag svarade då offentligt: Nej, någonting sådant kan jag inte acceptera. Sedan inträdde den situationen att herr Sträng förbjöd Göteborgsbankens ledning att lärana information tUl mig, och jag har därför meddelat herr Sträng skälet till min avgång.

Vi skuUe naturligtvis kunna fortsätta den här debatten länge, i synnerhet som herr Johansson gör den så trevlig med sina historier. Herr Johansson är som alltid en förträfflig historieberättare, men såsom historieskUdrare är han mycket klen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HOVHAMMAR (ra) kort genmäle;

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att industriministern och jag är överens när det gäller de anstäUdas representation i företagens styrelser. Jag tror att vi båda var och en på sitt sätt har praktisk erfarenhet av hur viktigt det är att de anstäUda får bestämmanderätt inom företagen på det sätt som nu sker. Det tycker vi är positivt.

SkUlnaden i tänkande är bara den att vi på vårt håll anser att representanterna i styrelserna skall utses bland de anstäUda, medan herr Johansson säger att de i första hand skall väljas bland de anställda. Men i sak är vi alltså överens.

Däremot är vi inte överens när det gäller offentliga representanter i vissa aktiebolag och stiftelser. Vi har från vårt parti sagt att näringspohti-ken hittills har utövats inom ett system av lagar och förordningar. Genom offentlig styrelserepresentation bryts nu detta system och möjligheten att utforma en del av näringspoUtiken vid s. k. kontaktkonferenser meUan offentliga styrelseledamöter och som det heter, företrädare för samhället, där styrelseledamöterna delges "sarahällets intentioner". Den företagsstyrelse som delges önskemål från statsmakterna genom offentlig styrelseledamot känner givetvis en stark press — jag har tidigare i dag berört detta — att handla i enUghet med dessa önskeraål. Inte rainst den selektiva näringspolitiken ger offentliga styrelseledamöter en alldeles särskUd maktställning. Den ordning som nu skapas genom regeringens förslag tycker vi innebär mycket stora risker, bl. a. för en hel del godtycke.

Det har gjorts principieUa och praktiska invändningar mot att den StatUga styrelserepresentationen i företagen minskar genom att förslaget

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

inskränkts till förvaltnings- och investmentbolag. Industriministern förklarade alldeles nyss att dessa har en mycket nära bankanknytning och att inriktningen av försöksverksamheten sålunda bUdar ett naturligt komplement till det nuvarande systemet med offentlig styrelserepresentation i affärsbankerna. Det kan vi inte acceptera. Jag vill erinra om att moderata samUngspartiet motsatt sig nu gällande ordning med offentlig representation i bankstyrelserna. Investmentbolagens styrelser fattar självständigt de beslut som rör bolagens angelägenheter. Investmentbolagens verksamhet är också helt skUd från vad som utmärker en bankrörelse, jag vill även ha sagt detta. Förvaltnings- och investmentbolagen bör, anser vi, tUlåtas handla enligt de aUraänna regler som gäller för aktiebolag.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte uttalat mig om varför eller hur herr Helén lämnade Göteborgsbanken. Jag har bara noterat att herr Helén har läranat den plats som han hade i styrelsen för en av bankerna. Jag har inte gått in på några andra problem; i den delen föreligger en raissuppfattning. Jag tillåter mig säga att jag inte kan förstå att vare sig herr Helén eUer banken blev lidande av att herr Helén fanns med i bankens verksamhet.

Det skulle vara mycket intressant att ställa upp herr Hovhammar mot herr Helén eller moderata samUngspartiet mot folkpartiet. Det väsentliga i detta sammanhang är att undersöka vad som gör att moderaterna motsätter sig en representation i både banker, allmänna stiftelser och förvaltnini;sbolag, under det att herr Helén och folkpartiet är med på att ha en representation i bankerna och — kan jag tänka mig, eftersom man har motionerat om det — även i försäkringsbolagen och i stiftelserna.

Är det inte ändå så, att detta för moderaternas vidkomraande är ett ägarproblem, eftersom de enskilda bankernas liksom de enskilda stiftelsernas kapital är privatägt? I det ögonbUck när besluten fattas i banken eller stiftelsen, är det då inte en Uka funktion? Besluten i banken påverkar i åtskUliga sammanhang förhållandena i vårt sarahälle, det må gälla lån eller krediter tUl företag, bostadsbyggande eller annat. Besluten i förvaltningsbolagen påverkar ju på sarama sätt utvecklingen i vårt näringsliv, vUket i sin tur får verkningar på hela samhällsutveckUngen. Vad är det för skillnad, herr Helén?

Och är det då inte angeläget att den kunskap, den insikt om vad som utifrån en samhälleUg näringspoUtik och utifrån intresset för en samhällelig utvecklingsplan ter sig angeläget, också kommer med i diskussionen före besluten om åtaganden i stiftelsen eUer i banken, så att det intresset bUr representerat? Det är detta vi syftar till. Därför är den inställning som folkpartiet har intagit alldeles oförklarlig för mig. Den raåste bottna i raisstänksamhet mot de enskilda företrädare för samhällets intressen som kommer att sättas in i de här funktionerna. Man tilldelar dem - och tror dem om att kunna spela — en helt annan roU än vad som är avsikten.

Jag tog upp 1923 års betänkande och 1924 års motion om driftsnämnder mera därför att jag tycker det är Utet övermaga av folkpartiet att gå ut och säga: Det är vi som har uppträtt som de första på

skansen för att försöka åstadkorama en lagstiftning till förmån för de anställdas representation och medverkan i företagens styrelser.

Fru Nettelbrandt vet detta nu, sedan också hon har läst litet om det. Hon har rätt när hon säger att det var fråga om driftsnämnder. De skulle utses bland arbetare och företagsledare, varvid man skulle bereda arbetarna vidgad insikt i produktionen och öka förmågan tUl aktiv verksamhet för dess främjande samt åstadkomma en förbättrad samverkan mellan företagens arbetare och ledning. Hela den demokratiska utvecklingsprocess som vi nu befinner oss i har ju någonting av samma syfte.

Jag väntade raig, herr talman, den fråga som fru Nettelbrandt ställt: Vad har ni då gjort under de år som gått sedan 1925 och fram tUl nu? Jag skulle mycket kort vilja svara att vi har lyssnat till den fackliga rörelsens intressen och önskemål, eftersom dessa frågor i första hand berör den. Jag kan förstå den fackliga rörelsens företrädare när de har talat om lönekamp, eftersom vi kan se 1920-talet, 1930-talet och 1940-talet framför oss med den fackliga lönekampen — karapen för förkortad arbetstid, bättre sociala förhållanden och en rad andra problera, sora måste ställas i förgrunden bara därför att de har varit mera näraliggande än det här i och för sig mycket viktiga problemet. Det var, som jag sade, först år 1946 som man träffade den första uppgörelsen om företagsnämnderna för att på det sättet kunna ingå i ett närmare samarbete raed företagsledningarna. Efter 20 år konfirraerar man nu detta. Jag antar, att raan efter de erfarenheter sora vunnits ändrar en del av reglerna eller att målsättningen nu sträcker sig något längre. Jag har erinrat ora att vi efterhörde LO-ledningens uppfattning om införande av en lagstiftning, för vUket LO 1967 inte var moget. Det är ju detta jag säger, fru Nettelbrandt. Jag tycker att det är en brist. Jag är medveten om fru Nettelbrandts direkta kontakter med tjänsteraannarörelsen. Men hade ni 1967 tUlfrågat tjänstemannarörelsen om dennas intresse? Under alla omständigheter hade ni inte kunnat orientera er om den instäUning raan hade inora LO-ledningen till dessa problem. På en direkt förfrågan från regeringen ansåg man att tiden ännu inte var raogen för att ta nästa steg i den här utvecklingen.

Detta är förklaringen tiU att vi inte gått längre under denna tid, fru Nettelbrandt. Jag tycker att det gått alldeles för lång tid, och jag känner en viss besvikelse över att detta inte korarait tidigare. Men det skulle aldrig falla oss in att vidta sådana långtgående åtgärder raot den fackUga rörelsens intressen. Det är förklaringen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är tydUgen nödvändigt att än en gång upprepa de särskilda skäl som vi från folkpartiet anfört för en statlig styrelserepresentation på försök i banker och stiftelser.

Det gäller särskilda skäl, i bankernas faU att de från samhäUet på sig fått överförda myndighetsfunktioner. När det gäller stiftelserna är motiveringen speciella skatteregler och det förhåUandet att de i fråga om forskning och social verksamhet direkt kompletterar statens och kommunens insatser. Men det viktiga och det sora industriministern försöker

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

trolla bort är att vi i dag är ute för att åstadkorama en så väsentlig förändring i det svenska näringslivet som att ge de anställda just i deras egenskap av anställda en helt annan grad av medinflytande än hittills. Detta är ju den stora frågan, och den får icke trollas bort av några konstlade partipoUtiska piruetter i fråga om vem som var först.

Jag har sagt att jag tycker det vore naturligt med ett generöst erkännande från regeringsbänken att Sven Wedén här gjorde en viktig pionjärinsats när han tog täten, medan ännu SAF, LO och SAP stod sura vid vägen och tittade på. Han tog initiativ och genomförde i praktiker en verksamhet som nu fullföljts. Däremot, herr industriminister, har jag aldrig ett ögonblick sagt - vare sig nu eller tidigare — att dessa förträffliga organisationer skulle ha raglat omkring på den här vägen. Det hör faktiskt tiU förvanskningarna.

Nu vUl jag inte ett ögonbUck antyda att herr Johansson i Ljungby på något sätt skuUe vara i samma situation som mannen på väg från Växjö till Lenhovda. Han slank ner i diket - herr Johansson saknar ju vissa bestämda fömtsättningar för att hamna i en sådan situation.

Däreraot upplever jag situationen i fråga om folkpartiets och socialdemokratins roU när det gäUer att gå vidare på den stora viktiga vägen mot ett fortsatt ökat medinflytande för de anställda i företagen på det sättet, att herr Johansson faktiskt trevar och vacklar därför att han är ett offer för herr Strängs feltänkande att det viktiga skuUe vara att staten direkt skaU styra företagen, medan det viktiga i själva verket är de anställdas roll. Däremot kan jag tänka mig att det tiU sist bUr ett litet försonande drag över vår debatt, om herr Johansson när han yttrade sig ora sraålandshistorien avsåg att från sin plats just på regeringsbänken antyda; "Vänta ett Utet ögonbUck så blir här ledigt." Då kan vi ju göra jobbet!

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Industriministerns anföranden är vanligen väldigt logiska och sakligt uppbyggda, men jag måste säga att jag inte kunde följa honom i det senaste anförandet. Man kan väl ändå inte på det sättet sitta på två stolar, att man dels menar att man drivit denna fråga från början, att man så att säga har upphovsrätten - i den mån den saken skall vara värd en särskUd mässa — dels menar att man inte har tagit upp den här frågan av det skälet att organisationerna inte velat det. Man får väl ändå lov att bestärama sig för den ena av Unjerna.

Riksdagens protokoll - under de årtionden någon av oss varit här närvarande — vittnar om vilket ointresse den socialdemokratiska regeringen visat när det gäUer att ta upp denna fråga på det poUtiska planet. Jag har utgått ifrån att riksdagens protokoU i alla faU ger en korrekt bild av vad som hänt i riksdagen.

Det kan finnas speciella skäl för att inte föra en fråga tUl det poUtiska planet. Jag vill inte säga att de skälen är ointressanta, de kan vara motiverade ur vissa synpunkter. Men vi får ändå utgå ifrån fakta och inte motivera varför frågan inte tagits upp samtidigt som man påstår att den tagits upp. Därmed tycker jag det kunde vara nog talat kring upphovsrättsfrågan.

När det gäller frågan om att höra med de olika organisationerna viU jag gärna knyta an till frågan ora § 32, sora jag inte hade tänkt närana om här i dag. Men det var industrirainistern som drog in den i debatten och sade att den — Uksom §§2 och 3 — nu befinner sig på utredningsstadiet. Det är ju av föga glädje för de människor som i dag skulle ha behövt ett förverkligat beslut.

Många i vårt land skulle nu varit lyckliga om t. ex. frågan om anställningstryggheten hade varit löst och inte befunnit sig på utredningsstadiet. Det är precis som herr Johansson i Öckerö — som de flesta av oss koramer ihåg — en gång sade: Man kan inte segla pä en positiv skrivning. Man kan inte heller leva på en aldrig så positiv skrivning vare sig till eUer i eller från en utredning. Det raan skulle behöva vore ett genomfört anställningsskydd, raen det kravet motarbetade regeringspartiet i 13 år.

Sedan vill jag, herr talman, bara med anledning av industriministerns första anförande mycket kort suraraera: Vi vänder oss med skärpa mot att den statsmakt som kontrollerar, stöder och stäUer krav på företagen samtidigt skall sitta ned och fatta beslut inne i företagen. Det innebär ett brott emot den klara ansvarsfördelningen meUan den offentliga rayndighetsutövningen och företagens inre beslut, som måste upprätthåUas i ett samhälle av vår typ. Att en sådan principiell syn skuUe vara trams är en uppfattning som får stå för industriministerns räkning.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr industriministern JOHANSSON;

Herr talman! Jag vUl klart deklarera att jag med den största tUlfredsställelse hälsar den stora enighet som råder om lagstiftning om representation för de anställda i företagens styrelser. Det är bara vpk som här har en avvikande mening.

Låt mig säga till folkpartiet!

Vad jag tog upp gällde inte upphovsmannarätten i första hand. Jag har tagit upp en del uttalanden som gjorts. Det var dels folkpartUedarens uttalande till den motion han lämnade 1967, Dels var det ett uttalande som, om referatet är riktigt - jag har bara läst referatet - gick ut på att nu hade LO, TCO och SAF kravlat sig upp ur diket för att gå på den väg folkpartiet utstakat.

All right, jag gjorde kanske inte en förvanskning men ett försök att teckna en bild av vad som skulle ha inträffat när jag sade att man kom arm i arm raglande fram på denna väg. Men i själva verket låg bakom utomordentligt hårda förhandhngar som inte ledde fram till ett resultat. TCO och LO vände sig gemensamt i en skrivelse tiU regeringen och begärde lagstiftning. Det, menar jag, kan man inte beteckna sora att tre parter stiger ur diket och upp på vägen. Detta var bakgrunden till att jag tog upp de uttalandena. Precis sora om vi inte skulle ha ägnat oss åt de här problemen tidigare.

Men det finns en sak som skUjer oss här, och det är naturUgtvis det förhållandet att den poUtiska arbetarrörelsen representerad i socialdemokratin och den fackliga arbetarrörelsen är något av en geraenskap, har arbetat i nära saraförstånd under årtionden och sökt att lösa probleraen i en facklig kamp, genom lagstiftning, över sociala åtgärder osv. när man inte har kommit fram på den fackliga vägen. Det är ju detta utomordent-

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Ugt intima förhållande mellan två rörelser, som ändå på något sätt är en gemenskap, en arbetarrörelse, som har varit det stora, det bärande i hela denna verksamhet, där vi naturligtvis inte söker göra något som skulle strida raot dess intressen utan där vi oavlåtligt för diskussionerna om vad som är ett intresse på den fackliga sidan, t. ex. i en så utomordentligt viktig angelägenhet som skapandet av förutsättningar för en styrelserepresentation är.

Men all right, låt det vara vid det som har sagts. Jag är glad över att det nu råder samförstånd om att vi skall klara den här uppgiften, och jag hoppas att man ute i de lokala fackliga organisationerna skall ta det här på allvar. Jag har fått höra många uttalanden från lokalt håU, där man säger; Vi är medvetna om ansvaret. Vi är beredda att axla det ansvaret. Det hälsar jag raed den största tUlfredsställelse.

Sedan skall jag bara konstatera att det råder en ideologisk skiljaktighet mellan oss i fråga om sarahällets engagemang också på det ekonomiska området. Och jag stannar vid att konstatera det. Vi får respektera varandras uppfattningar. Vi säger att det är angeläget att på det ekonomiska området bereda möjligheter för de anställda och för samhället att påverka utvecklingen genom att påverka besluten där de fattas. Det är bakgrunden till vårt förslag, som vi hoppas att riksdagen skall godta.

Herr BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag vUl gärna understryka det uttalande som industriministern här redan har gjort, där han pekade på det intima samarbetet meUan den fackliga och den politiska arbetarrörelsen.

De lagförslag sora vi nu har att ta ställning till är också resultatet av ett sådant växelspel som vi har varit vana vid under de år som arbetarrörelsen har haft inflytande i de beslutande instanserna i vårt land.

Både industriministern och utskottets ordförande, herr Ingvar Svanberg, har på ett utomordentligt sätt gett oss en skildring av vad de oUka lagförslagen innehåller, varför jag bara kommer att göra några kommentarer tUl ett av lagförslagen, nämUgen ora styrelserepresentation för de anställda i vissa aktiebolag.

Herr talman! Det som väl främst har drivit fram detta lagförslag om en försöksverksamhet inom företagsdemokratin är naturligtvis SAF .s nej tiU fortsatta förhandlingar med LO och TCO om styrelserepresentation. Svenska arbetsgivareföreningen ansåg sig nämligen inte ha någon som helst behörighet att på sina raedleramars vägnar godkänna en uppgörelse om de anställdas representation i bolagsstyrelserna. Enligt ett referat i tidningen Arbetsgivaren nr 7 1972 uttalade direktör Curt-Steffan Giesecke bl. a. följande;

"— Jag vUl emellertid understryka------ att avgörande för SAF-

styrelsens beslut självfallet varit konstaterandet att SAF-delägarna inte givit föreningen några fullmakter i denna fråga. Vi kunde naturUgtvis ha sonderat fömtsättningarna för att erhålla en sådan fullmakt — vilket skuUe ha krävt en mycket stor apparat — raen med en till visshet gränsande sannolikhet hade svaret blivit nej. En lång rad företag har under den senaste tiden deklarerat att man är bestämda raotståndare 'en

kapitulation från arbetsgivarnas sida'."

Ja, det är därför med mycket stor glädje man nu avlyssnar uttalanden under denna debatt från riksdagsmän som representerar företagarsidan. Man hoppas självfallet att den positiva instäUning som här har blivit deklarerad skall kunna medverka tUl en positiv utveckling för den kommande försöksverksamheten. Direktör Gieseckes uttalande i en för de anställda så viktig fråga inom företagsdemokratin har klart visat att Arbetsgivareföreningen i varje fall i början av 1972 intog en mycket negativ inställning till en rainoritetsrepresentation för de anställda i SAF-delägarnas bolagsstyrelser.

Låt oss då samtidigt komma ihåg — som industriministern här tidigare har understrukit — att före detta uttalande hade föreningen med de stora löntagarorganisationerna haft ingående förhandlingar om styrelserepresentationen. Efter Arbetsgivareföreningens deklaration uppvaktade LO och TCO regeringen med en begäran om lagstiftning för att om möjligt kunna säkra styrelserepresentationen i bolagsstyrelserna. Det finns väl därför i dag aU anledning att räkna med att de stora löntagarorganisationerna är tacksamma över att det nu ligger ett — såvitt jag kan förstå -enligt deras uppfattning betydelsefullt lagförslag på riksdagens bord.

Mot denna bakgmnd är det mycket svårt att förstå vpk:s kritiska inställning till den föreslagna försöksverksamheten. Liksom utskottet kan jag bara konstatera att vpk genom sitt ställningstagande ändå ganska klart underkänner fackföreningsrörelsens och tjänstemannarörelsens Unje i arbetet för att utveckla företagsdemokratin.

Som bekant är det exempelvis enligt LO;s kongressprogram av är 1971 inte bara styrelserepresentationen som skall skapa möjligheter till en ökad insyn och inflytande i företagen. I ett sådant sammanhang bör styrelserepresentationen ses som en betydelsefull och kompletterande funktion. Det raåste också vara värdefullt att vi får erfarenhet av de fackliga företrädarnas arbete i bolagsstyrelser.

PersonUgen tror jag att den dubbla lojaUteten i vissa sararaanhang kan vara ett problem. Vad det närmast gäller är om de anställdas representanter skaU kunna vara både styrelseledaraöter, raed uppgift att utveckla företagen, och saratidigt fackliga företrädare raed företagsledningen sora motpart. Glädjande nog så finns det redan i dag fackliga företrädare som har erfarenheter från styrelsearbete i företag, och enligt uppgift har de flesta enbart goda erfarenheter från det nya verksamhetsområdet. Men värdet av de anställdas medverkan i företagsstyrelserna koramer självfaUet att öka, när vi får frara förslagen från den stora utredningen om § 32, dvs. om arbetsrättslagstiftningen. Det blir troligen i stor utsträckning denna utredning som skall ge oss betydelsefulla förslag för att åstadkomma en snabbare utveckUng mot en tillfredsställande medbestäraraanderätt på arbetsplatserna, i frågor sådana som organisation och ledning, personalpolitik och arbetets uppläggning.

Det är också glädjande att i dag kunna notera att det finns starka krafter i rörelse för att förverkliga ett sådant program inom företagen. För en kort tid sedan antog både LO och TCO ganska långtgående program när det gäller företagsdemokratin. Det är vidare mycket positivt att dessa organisationer ute i sina olika lokala avdelningar bedriver en

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m.m.

aktiv upplysningsverksamhet kring dessa frågor. Det behövs en sådan verksarahet ute i medlemsorganisationerna. För vi måste räkna med en ganska långsiktig process för att förändra de auktoritära miljöerna på arbetsplatserna ute i landet. Säkerligen kan vi utgå ifrån att demokratifrågan kommer att stå i centrum för den fackliga och poUtiska debatten under hela 1970-talet. I reservationen nr 8 vill de borgerliga ledamöterna att arbetstagarrepresentanterna i bolagsstyrelserna skaU vara anställda i företagen. Liksom departeraentschefen har dock utskottsmajoriteten ansett att personalorganisationerna bör få frihet att vidtaga de val som bäst gagnar medlemmarnas intressen. Jag tycker det är självklart att en sådan viktig uppgift bör förankras hos löntagarnas organisationer. Det är ändå de som har drivit fram frågorna kring företagsdemokratin och koraraer raed aU säkerhet att göra detta även i fraratiden. Därför bör de få hela ansvaret när det gäller att utse sina representanter till bolagsstyrelserna.

Herr talraan! Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag skall först bara rätta industriministern och säga att vi inom vpk inte alls underkänner arbetarnas ansvar och kunnande. Vi viU gå längre än vad industriministern vill. Han vUl bara att de skall få information. Vi vill ge de ansvarskännande arbetarna verkliga maktbefogenheter, och vi anser att de har det kunnande som fordras för detta.

Förslaget om styrelserepresentanter för de anstäUda i bolagsstyrelser är ur historisk synvinkel det mest kvalificerade samarbete som kan uppkomma mellan arbetsköparna och de fackliga organisationernas ledningar.

Förslaget presenteras som en reforra för att öka de anstäUdas inflytande. Men innebörden i förslaget koramer fram när man granskar promemorian frän industridepartementet och regeringens proposition. Klassamarbetet skall ta ytterligare ett stort steg framåt. Innebörden är att de anställda och deras organisationer skall knytas upp hårdare till arbetsköparnas — dvs. SAF.s — målsättning och på sä sätt smidigare påskynda den kapitalistiska strukturomvandlingen och koncentrationsprocessen.

I en tid när koncentrationen av kapital sker i snabb takt, när makten över de ekonomiska besluten kommer på allt färre händer, när den geografiska koncentrationsprocessen blir alltmer påtaglig, när koncentrationen för arbetarna på arbetsplatserna främst tar sig uttryck i än värre rationaliseringar, då föreslår regeringen att de anställda skall vara med och bidraga till denna process.

På annat sätt kan man inte tolka propositionen. Den övergripande målsättningen skall vara företagets fortbestånd och utveckhng, väl att märka utan maktförändringar men på de lönsarahetspremisser som det kapitalistiska systemet ställer.

Det finns två sätt att minska klassklyftorna i samhäUet. Man kan inskränka den nuvarande minoritetsklassens, alltså kapitalägarnas, inflytande och makt och i stället tillförsäkra den stora majoritetsgruppen.

nämUgen arbetarklassen, detta inflytande och denna makt.

Arbetarklassen kan också — vilket regeringsförslaget innebär — knytas upp i ett samarbete kring kapitalägarklassens målsättningar. Det förslaget är ett uttryck för de framtidsvisioner som socialdemokratin har. Den här debatten visar att SAF:s förespråkare här i riksdagen, moderaterna, sluter upp bakom regeringsförslaget.

Utgångspunkten i förslaget är en lösning som skall minska motsättningar och friktioner i företagen för att underlätta den fortsatta omställningen,

I departementspromemorians avsnitt ora arbetstagarledamöternas uppgifter och ansvar sägs; Den överordnade uppgiften för arbetstagarledamöterna liksom för övriga styrelseledamöter bör vara att efter bästa förmåga främja företagets fortbestånd och utveckling.

Man kan av detta utläsa att en arbetarrepresentant inte skaU vara partsrepresentant. Han skall ju inte få vara med och behandla frågor rörande kollektivavtal eller frågor sora rör stridsåtgärd. Förslaget är i denna del helt uppbyggt på att kapitalägarnas makt inte skall beskäras.

Hela förslaget bygger på den grundvalen att arbetarna och arbetsköparna har gemensamma intressen. I promemorian sägs att de anstäUda har viss grundläggande intressegemenskap när det gäller företagets utveckling och att det därför är en felaktig utgångspunkt att sätta de anställdas intresse raot företagets.

Man skall här observera att intressegemenskapen grundar sig på arbetsköparnas värderingar om hur företaget skaU utvecklas. Det ter sig ganska märkligt att man i förslaget helt har kunnat förbise den faktiska grundläggande motsättningen raeUan kapital och arbete.

Att man helt förtiger att det finns en grundläggande motsättning meUan kapital och arbete beror givetvis på att hela förslaget går ut på samarbete för att binda upp lönarbetarna. Motsättningen mellan ägarna till kapitalet och produktionsmedlen, å ena, och lönearbetarna som får sälja sin arbetskraft och inte äger något kapital, å andra sidan, kan man aldrig förtiga eller bortse ifrån. Det är på den punkten förslaget avslöjar sig självt.

Arbetarrepresentanterna skall knytas upp till SAF:s målsättningar "ökad produktivitet" och "effektivitet". Detta framgår klart av departementschefens uttalande i propositionen:

"För egen del vill jag framhålla att ett väsentligt motiv för de anställdas styrelserepresentation är att skapa bättre samarbets- och demokratiseringssträvanden på aUa nivåer inom företaget. Styrelserepresentation måste därför ses sora ett komplement tiU verksamheten i företagsnämnderna och de olika kommittéer och organ som fungerar inom ramen för denna verksamhet."

Det finns alltså här en koppUng mellan verksamheten i företagsnämnderna och de anställdas representation i bolagsstyrelserna.

Företagsnämndsavtalet innebär inget som helst inflytande för arbetarna, och det vet de som har suttit i företagsnämnderna. Samråd före beslut kan på sin höjd förekomma. Men det mest intressanta i 1966 års företagsnämndsavtal är inte avtalet som sådant utan bUagan Överenskommelse om främjande av samarbete mellan företagsledning och de

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

anställda. Där uppställes som första mål produktivitet och som andra mål arbetstUlfredsställelse.

Bakgrunden till 1966 års företagsnämndsavtal visar också tydligt vilka som har fått igenom sina intressen när det gäller samarbetet. Under 1950-talets slut började starka krav resas från arbetarnas sida på en verklig företagsdemokrati - arbetarnas stäUning skulle förbättras. 1961 års LO-kongress behandlade de här frågorna och fick ta del av en hel del betänkanden. Bl. a. framhölls att företagsnämnden borde få säga sin mening innan beslut fattades. Kraven från kongressen var aUtså inte särskilt stora, och det fanns ingen anledning för SAF att vara orolig. Men man var tydligen orolig. Bättre stämma i bäcken än i ån, resonerade man inom SAF. Hösten 1961 tillsatte SAF en referensgrupp för analys av de olika problem, som brukar upptas under beteckningen industriell demokrati. Referensgmppen presenterade sedan år 1965 ett betänkande. Saraarbete i frara tidens företag.

De raål som SAF ställde för företagsdemokratin blev: produktivitet, arbetstiUfredsställelse och intressebalans. Referensgruppen, sora alltså utarbetade SAF.s målsättning, analyserade samtidigt sin egen målsättning. Man konstaterade att analysen i viss utsträckning kommer mycket långt från det som traditionellt brukar ägnas debatten om företagsdemokrati och under alla omständigheter mycket långt från det som har någonting att göra med demokrati, Referensgmppen fortsatte; Kravet på ökat inflytande för de anstäUda är således en målsättning som är kontroversiell. Den hävdas av de anställdas organisationer. Den står i klar motsättning tUl företagens krav på bibehållen handlingsfrihet och är därför ej något lärapligt mål för analysen.

Produktivitet fastslogs av referensgruppen som en grundläggande målsättning med följande motiveringar; Det allt överskuggande kravet på företaget är nämUgen ökad produktivitet. Ökad produktivitet är ej en demokratiseringsmålsättning men den är ett huvudkrav på företaget.

Referensgmppen fastslog tUl sist att den ökade produktiviteten aldrig fick ifrågasättas och var bara öppen för om det fanns samarbetsformer som kunde utnyttjas som hjälpmedel för fortsatt produktivitetsökning.

Fackföreningsrörelsen och SAF:s målsättningar om produktivitet och högsta lönsamhet, som företagsnämndsavtalet och vidhängande uppgörelser fastslår, integrerades således. Enligt regeringen och de borgerliga partierna skaU arbetarna nu ytterligare "knytas upp" och sättas fast i samarbetsformer på arbetsköparnas villkor. Att SAF:s raålsättning, som referensgruppen från 1965 kom fram till, går som en röd tråd genom alla samarbetsavtal visar bara det senast ingångna avtalet meUan LO och SAF, nämligen rationaliseringsavtalet sora ersätter tidsstudieavtalet. Målen för rationaliseringarna skall vara Ökad produktivitet, ökad arbetstillfredsställelse, bättre arbetsmUjö och trygghet i anställningen. Den målsättningen känner vi igen — först står alltså ökad produktivitet. Här finner man väl de steg som herr Svanberg talade om - en integrering steg för steg i Arbetsgivareföreningens målsättning. Men stegen kan riktas åt annat håU.

När raan tittar på det föreliggande förslaget tUl styrelserepresentation för arbetarna ser man att de hittillsvarande arbetsformerna för en bolagsstyrelse också skall gälla för arbetarrepresentanten. Det rör sig då

främst om sekretessen. Sekretessbestämmelserna innebär att en arbetarrepresentant av den övriga styrelsen kan åläggas att ej föra ut ett visst besUit. Det kan röra för arbetarna mycket viktiga frågor, det kan vara sådana fall som avser inskränkningar eller nedläggning av drift, det kan vara nya produktionsforraer — ja, det kan röra sig ora raånga frågor sora är av vital betydelse för de anställda. Det gäller väl framför allt sådana frågor där motsättningen meUan kapital och arbete kommer fram mycket tydligt. Ett bolag kan besluta om tystnadsphkt, och under tiden kan man förbereda en åtgärd. I de flesta fall skulle arbetarrepresentanten behöva informera alla och kanske också mobilisera arbetarna mot denna åtgärd. Detta kommer han alltså enhgt aktiebolagslagen inte att kunna göra. Han kan visserligen avgå i protest, men han får inte i ett sådant faU tala om varför han avgår. Effekten av att avgå i protest bhr minimal - tUl fördel för arbetsköparna. Likadant bUr förhållandet med en reservation i en styrelse, om arbetarrepresentanten inte får tala om varför han reserverar sig.

Under en lång tid har representation för arbetarna i bolagsstyrelser diskuterats. I debatten har SAF framställts som motståndare tUl denna. Det är verkligen en sanning med modifikation. SkUlnaden, om man ser tUl remissvaren, är att SAF vUl ha sådan representation införd förhandlingsvägen, raedan raan nu tar tUl lagstiftningsvägen. Men en sak är mycket viktig att notera. Det finns inga principiella skillnader i synsättet hos regeringen och Svenska arbetsgivareföreningen i fråga om målsättningen för styrelsearbetet för de anstäUda. Man är överens om att den information som arbetarrepresentanten får skall betalas med att han är gisslan i styrelsen samt hela tiden är uppknuten till oUka samarbetsformer.

Det sägs att det här förslaget är en del i en vidgad företagsdemokrati. Men kan man vidga någonting som inte finns? Svaret är naturligtvis nej. Företagsdemokrati har blivit ett modeord, men den förutsätter ju också en reell demokrati, något som vi verkligen inte har inom industrin. En sak måste slås fast: alla samarbetsavtal innebär att vägen rill en verklig företagsdemokrati blir längre, och det gynnar bara kapitalägarklassen.

Fackföreningarna är i dag hårt uppbundna i klassamarbete på klasslagarnas och Saltsjöbadsavtalets grund. Det är ett nät av samarbetsavtal som binder lönarbetarnas aktivitet och möjligheter att utveckla kamp för sina intressen.

Det längst gående och det farligaste i den vägen är Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor, som bedriver en vetenskaplig forskning ora hur raan skaU utveckla klassamarbetet. Utvecklingsrådet kom till i och med 1966 års företagsnämndsavtal, och det innebär ett klassamarbete som sker på en kvalitativt ny grund. Det är helt uppknutet till SAF:s målsättningar, Uksora företagsnäranderna. I propositionen lägger departementschefen stor vikt vid rådets arbete och pekar på den försöksverksamhet sora Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor tagit initiativ till. Försöksverksamheten har ju utgjorts av styrelserepresentation för de anställda i vissa företag.

Helt nyligen presenterades en undersökning som gjorts av ett forskarteam den s. k. Kronlundsgmppen. Gruppen bankruttförklarar den

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

mest omfattande samverkansatsning som gjorts vid något företag, näraUgen den vid LKAB. Misslyckandet beror på att det trots sararådsför-farandet blir som förvaltningsledningen vill därför att arbetarna saknar påtryckningsmedel. Kärnan i forskningsgruppens kritik är att samarbetet sker på företagets villkor. I samarbetet kan den part som inte äger produktionsmedlen, nämligen arbetarklassen, inte få sina berättigade krav tUlgodosedda. Gruppen kommer därför till slutsatsen att det behövs en lokal strejkrätt, dvs. makt tUl de anställda.

Herr talman! Skall man ha ökat inflytande för de anställda, så är det en maktfråga. Arbetarna har under många år av snabb ekonomisk expansion i vårt samhälle gripit tUl maktmedel mycket säUan. Men i mitten och slutet på 1960-talet och fram tUl nu har det verkUgen varit oroligt på arbetsmarknaden. Arbetarna har fått betala den snabba expansionen med sämre arbetsmiljöer, högre arbetstakt, skyddade verkstäder, sjuk- och förtidspensionering. Det visade sig att arbetarna måste gå tUl strid mot denna utveckling. De riktade sig främst — det var hösten 1969 och år 1970 genom gruvstrejken - mot klasslagarna och klassamarbetet och också raot det samarbete på toppnivå som hindrade angelägna krav från arbetarna att bli genomförda.

Arbetarna krävde att paragraf 32 skuUe bort och därmed de domar som fällts i arbetsdomstolen på grund av paragraf 32. Man viUe ha strejkrätten åter, och man viUe även ha löneformer med sådant innehåU att de minskar stressen och förslitningen. I denna rörelse från arbetarna krävdes även förhandhngsrätt i aUa frågor och vetorätt i arbetsmiljöfrågor. Gemensamt för aUa dessa krav är att de förskjuter makten i företagen fill lönarbetarnas förmån.

De av arbetarna ställda kraven bekymrade tydligen också riksdagen. När man hösten 1970 hade avslagit en vpk-motion med detta innehåll, så beslutade riksdagen 1971 att tUlsätta en utredning om frågor som berör paragraf 32 och klasslagarna. Men tyvärr är de direktiv utredningen fått inte i överensstämmelse med de krav som arbetarna stäUt på sina arbetsplatser. Typiskt nog, skulle jag vilja säga, har utredningen fått namnet "utredning angående arbetsfredslagstiftningen".

Granskar man direktiven så kan man med fog påstå att de inte är sådana att man som resultat av utredningen kan vänta sig någon reell maktförskjutning inom företagen. Arbetsfred betyder ju här att arbetarnas bästa påtryckningsvapen, strejken, inte skall legaliseras. Utredningsdirektiven är så utformade att de väl sammansmälter med de samarbetsformer som företagsnämndsavtalet och styrelserepresentation innebär. De krav som ställs ute på arbetsplatserna skall alltså omvandlas tiU samarbetsformer.

Som ytterligare indicium för detta vUl jag citera vad LO-chefen Arne Geijer sade i riksdagen 1971 när man beslutade om en utredning angående paragraf 32: "Om vi söker se in i framtiden finner vi snart att

påfrestningarna på samarbetsorganen blir större. 1970-talet blir

det decennium då vi på samma sätt som under tiden omkring andra världskriget ställs inför uppgiften att förnya vårt system för förhandlingar och samarbete raellan arbetsgivare och arbetstagare."

Men trots att direktiven är sådana komraer arbetarna att kärapa hårt

för att det skall läggas fram ett förslag som kan avskaffa de tvångströjor som paragraf 32, koUektivavtalslagen och övrig antifäcklig lagstiftning innebär. Kampen på arbetsplatserna fortsätter.

Förslaget att de anställda skall få representanter i bolagsstyrelserna har inte kommit från arbetsgolvet, det har kommit ovanifrån. Det är många fackligt förtroendevalda som i stället har kämpat för maktbefogenheter för arbetarna på arbetsplatsen. Detta att vara utan maktbefogenheter på arbetsplatsen och sedan ha en representant i bolagsstyrelsen måste ju innebära att denna representant får utgöra "gisslan". Något reellt inflytande kommer han inte att få, vilket kanske bäst bevisas genom dem som redan sitter i bolagsstyrelserna. Vi kan ta händelserna kring Facit. VUket inflytande hade de arbetandes representanter där? Och i ett TV-program som sändes nyligen visade också personalen på Halda i Göteborg sin stora besvikelse över representanternas arbete. De kunde aUtså inte göra någonting.

Märkligt är ju också att fackföreningsledningen tidigare sagt nej till styrelserepresentation i minoritetsposition men nu helt plötsligt vill ha detta garala folkpartikrav, ora vi får säga så, genomfört. Ingenting har ju förändrats sedan fackföreningsrörelsen tidigare sade nej.

Men vad som behövs nu är att positionen för arbetarna flyttas fram, så att arbetarna får maktbefogenheter på arbetsplatsen. Det är inte representanter i bolagsstyrelserna som tjänar lönarbetarnas intressen. Slavparagrafen 32, strejkförbudet och liknande klasslagar och paragrafer måste bort. I stället måste arbetarna tUlförsäkras grundläggande demokratiska rättigheter på arbetsplatsen, rätt tUl förhandhngar i aUa frågor — även frågor som produktionsuppläggningar och personalpoUtik - och strejkrätt när inte förhandlingar ger resultat.

MöjUgheter måste ges arbetarna att förhindra dessa slavdrivande tidsstudier som ingår i effektivitetsjakten. "Rationaliseringar" under kapitalistiskt mönster är ett gissel för arbetarna.

Produktionsuppläggningar görs i dag på arbetsplatserna sora är helt människofientliga, och här måste de anställda få ett avgörande inflytande.

Likaså förs i dag intensiva diskussioner om vilken löneform man skall ha. Arbetsköparna försöker införa än värre löneformer än tidigare, och det är därför viktigt att arbetarna har rätten att själva välja löneform.

Vi vet att arbetsmiljöfrågorna är mycket eftersatta. Det är produktionsapparaten som skall vara effektiv. Arbetsmiljön får inte kosta pengar. Det måste vara av ovärderlig vikt att arbetarna får ha bestämmanderätten över arbetsmiljön och kan avbryta ett arbete sora arbetarna själva anser hälsofarUgt, och de skall naturligtvis inte behöva bU bötfäUda. Vi kan lätt tänka oss arbetarrepresentanten sora blir en gisslan i bolagsstyrelsen och är uppknuten till det lönsarahetstänkande som där råder. När det framförs krav i arbetsmiljöfrågor komraer han att gå arbetsköparnas ärenden.

Farhågorna för att arbetarnas intressen koraraer i andra hand i styrelsen grundar sig på att det övergripande målet är företagets bästa och, med nuvarande ägandestmktur, högsta möjliga vinst. En arbetarrepresentant i bolagsstyrelsen utan makt bakom ryggen måste givetvis bli

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

en gisslan, i varje fall om hari skall följa de direktiv som industriministern har lagt fram i propositionen. En arbetare som hamnar i en bolagsstyrelse med de utgångspunkter som propositionen innebär - att SAF;s målsättningar om ökad produktivitet och lönsamhet skall gälla, att han ej skaU vara partsrepresentant, att sekretessen skall gälla m. ra. — har att välja mellan att företräda arbetarnas intressen eUer arbetsköparnas. En arbetare som vUl föra arbetarklassens talan kan inte godkänna att arbeta efter de normer som industriministern föreslår i propositionen. Nej, denna arbetare ställer arbetarnas intressen före kapitalets, han uppträder som en partsrepresentant, han kan inte finna sig i sekretessen när det strider mot arbetarnas intressen.

Vi inom vänsterpartiet kommunisterna avvisar förslaget, om inte arbetarna först får gmndläggande demokratiska rättigheter på arbetsgolvet. När vi fått detta kan man diskutera om det är lämpligt att arbetarna skall vara representanter i bolagsstyrelserna. Arbetarnas inflytande på sina egna arbetsförhållanden är en maktfråga; samarbete har aldrig löst arbetarnas intressefrågor.

Herr talman! Förslaget tUl styrelserepresentation för de anstäUda är en förödmjukande utmaning mot arbetarklassens mångåriga kamp för att flytta frara sina positioner, och i riksdagen finns det nu bara ett parti som konsekvent står på arbetarklassens sida.

Herr JONSSON i Alingsås (fp);

Herr talman! Kravet pä inflytande och medbestämmande för de anställda på alla nivåer inom företag och förvaltningar, som folkpartiet drivit i flera år, har mött starkt ökat gensvar. En omfattande praktisk försöksverksamhet med olika former för insyn och inflytande har också kommit i gång, och nu är det nödvändigt att driva den påbörjade utveckUngen vidare. Detta innebär att det hinder för en utvecklad arbetsdemokrati som den nuvarande § 32 och dess motsvarighet inom stats- och kommunaltjänstemannalagen försvinner eller att dess verkningar neutraliseras.

Bakom det liberala kravet på arbetsdemokrati ligger en allmän strävan efter maktspridning, dvs. att skapa en närderaokrati där de som berörs av beslut också får möjlighet att påverka besluten. Det gäller på olika områden i samhället, inte minst inora arbetslivet. Det är viktigt att ha klart för sig att det inte bara är en fråga om ökad information och bättre insyn utan också ett krav ora en förändrad raaktrelation.

Representation för de anställda i styrelsen innebär att de ges en bättre information och insyn samt möjlighet att framföra synpunkter. Vår syn på ett vidgat löntagarinflytande har grundats på den höga värdering av individens vilja och förmåga till ansvarstagande som alltid har legat bakom liberalismens demokratiseringssträvanden. Att ge den enskUde makt över förhållanden som berör honora eller henne nära är att frigöra outnyttjade raänskUga resurser. Därmed är det också sagt att vidgat inflytande och medbestämmande för de anställda inte kan ses som ett hot raot kravet på hög produktivitet, även ora olika arbetsderaokratiska former självfallet kan ha olika effektivitet.

Om företagen skall kunna fortsätta att utvecklas i positiv riktning

under 1970-talet är det nödvändigt att de resurser i form av kunnande och intresse sora de anstäUda har utnyttjas bättre än hittills. Inte minst för att företagen skall kunna dra tUl sig det tUlskott av unga raänniskor som är erforderligt måste företagen omvandlas, så att människors vilja tUl medskapande tUlvaratas.

Det är en central del i det liberala tänkandet att spridning av beslutsmakt — så att den kommer att ligga så nära som raöjligt tUl de människor som berörs av besluten — leder tUl ett bättre samlat resultat än om flertalet beslut fattas av några få personer i toppen.

Bakom kraven på större inflytande och ansvarstagande för de anställda ligger också uppfattningen att förhållandena i arbetslivet måste överensstämma med de sociala och poUtiska mål sora styr utvecklingen inora andra delar av sarahäUsUvet. Eller, som det uttrycks i rapporten "Demokrati i företagen" tiU LO-kongressen: "Demokratins värderingar om frihet, självständighet och jämlikhet skall sätta sin prägel på aUa väsentliga områden. Företagsdemokratin blir särskUt aktuell då förhållandena i företagen, sora nu, utgör ett hinder i denna frigörelse- och jämlikhetssträvan."

Omvänt gäller att ökat inflytande för de anställda medverkar tUl att vidga individens intressesfär. Det är i ett samhälle raed starka inslag av centralisering av beslutsfunktioner angeläget att stödja den enskUdes aktivitet och intresse för vad sora händer i det "egna" företaget. Arbetsderaokrati kan vara en väg att medverka tUl att skapa mer aktiva människor som finner det naturligt att ta ansvar.

Vidgad delaktighet för de anställda i beslutsfattandet inom företagen blir en central väg att motverka maktkoncentrationen. Genom att öka de anställdas inflytande inom företagen motverkas enskUd maktkoncentration utan att följden blir statlig maktkoncentration. Jag hyser ingen tUltro tiU att den statliga representationen ger någon garanti för att löntagarnas intressen skulle tUlgodoses. Kraven på arbetsdemokrati har givetvis också den näraliggande motiveringen att ge människor inflytande över en verklighet som de dagligen upplever.

Det är ett historiskt beslut som i dag koraraer att fattas ora lagfäst rätt tUl styrelserepresentation för de anställda, raen det koraraer sent och flera länder är före oss. Men de anstäUdas medbestämmande över och medansvar för sin egen arbetssituation är ett stort steg mot ett demokratiserat arbetsliv. HittUls har det gått trögt. Från att ha varit ensamt om att driva kravet på styrelserepresentation för de anställda har folkpartiet nu fått uppslutning kring detta krav från fackligt håll, och under senare år har socialdemokratin också intagit denna ståndpunkt. Enigheten är i dag i det närmaste- total.

Näringsutskottets ordförande sade att detta är ett steg, och ett viktigt steg. Man kan bara tUlägga att detta steg har dröjt länge.

Herr Haglund nämnde att det är en ny tid i svenskt arbetsliv sora vi nu begynner, och han frågade sig vad det är sora har hänt. Han gav visserligen sin syn på vad som hänt, men vill man kort sammanfatta det, skulle man kunna säga att det som egentligen har hänt är att dagens socialdemokrati anslutit sig tiU ett flera år gammalt liberalt krav.

Industriministern tog upp en debatt från 1924 och erinrade ora och

6 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

berömde en socialdemokratisk motion som då var ett spirande försök tUl industriell demokrati. Han nämnde att motionen på den tiden stöddes från liberalt håll. Men han sade också att 1967, när folkpartiet på allvar och på bred front började driva detta krav, så fanns det inte intresse för det på fackUgt håU. Jag tror inte intresset från det fackliga hållet var så stort 1924 heller. Men jag tycker att det var riktigt att några socialdemokrater på 1920-talet tog upp denna problematik, men ännu viktigare för att vi i dag har kunnat få den här första biten i hamn har varit att liberaler med kraft drivit denna fråga under hela slutet av 1960-talet.

Tyvärr slutade industriministern sitt inlägg med att säga att den politiska och fackliga arbetarrörelsen är en enhet. Därmed har tjänstemännen fått besked ora att de är läranade utanför. Det är ett viktigt men också tråkigt klarläggande för deras del. Regeringen har i praktisk handling också visat att tjänstemännen komraer i andra hand.

Men arbetsdemokratin är inte bara styrelserepresentation. Det finns områden som måste följas upp parallellt, frågor som rör arbetsmiljön, inte bara i stora och långsiktiga drag utan också på de många arbetsplatserna. Dessa frågor har en demokratisk dimension, sora den enskUde arbetaren måste ges en rejäl chans att påverka. Det är därför nödvändigt att skyddskommittéernas ställning stärks, att skyddsombudens utbUdning och arbetsmöjligheter förbättras och att företagsnämndernas kompetens vidgas. Inflytande på personalpolitik och rationaliseringsåtgärder är vitala intresseområden för de anställda. Styrelserepresentationen är en vUctig del, men jag tror att det vUl tUl ett helt batteri av insatser på arbetslivets områden för att komplettera denna del, om vi skall nå arbetstUlfredsställelse för den enskilde arbetstagaren och ett förbättrat produktionsresultat. Detta ger oss i sin tur möjligheter att förverkUga ett socialt reformprogram. Kravet pä inflytande för löntagarna och effektivitet i produktionen är ingen motsättning - det är en förutsättning.

Herr BERGQVIST (s);

Herr talman! Vi är några socialdemokrater som i motionen 921 begär en genoragripande översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten. Den översynen bör ta sikte på att företagsformerna skall möjliggöra en demokratisk beslutsordning.

Bakgrunden tUl det kravet är att den utredning ora aktiebolagslagen som ägt rum i huvudsak varit begränsad tUl frågor av mer teknisk natur. Däremot har man inte tagit upp sådana grundläggande frågor som aktiebolagens roll i samhället och raaktstrukturen i företagen. Inte heller har det förekommit några egentliga försök att tUlgodose de anställdas krav på företagens funktionsrätt.

Detta är ingen anklagelse mot utredningen; direktiven har redan från börjat begränsat utredningens uppgifter till mer tekniska ting. Det är helt enkelt så att just denna utredning inte ger underlag för en reformering av företagsrätten i riktning mot ekonomisk demokrati. Härför krävs nya utredningsinsatser.

Vårt motionskrav tillstyrks av samtliga tre stora löntagarorganisatio-

ner: LO, TCO och SACO. Utskottet hänvisar nu tUl att det i justitiedepartementet pågår en beredning av förslaget tUl ny aktiebolagslag i enUghet med den tekniska översynen. Utskottet utgår ifrån att frågan om behovet av en ytterligare översyn komraer att bli föremål för en ingående prövning i samband med denna beredning.

Utskottets centerpartister har däremot reserverat sig tUl förraån för ett bifall tUl motionen. Man säger sig dela uppfattningen att det behövs en raer genomgripande översyn av aktiebolagslagen och företagslagstiftningen i stort. Den avgörande skillnaden är alltså att utskottsmajoriteten säger att det senare får prövas om det finns ett behov av ytterligare översyn. Jag får väl bekänna att jag är litet förvånad över att mina partivänner i utskottet inte kunde sträcka sig så långt i sin skrivning att de ändå angav som sin uppfattning att behovet av en översyn föreligger. Utskottet har ju låtit remissbehandla motionen för att kunna ta ställning i sakfrågan, och det föreligger yttranden från sju stora organisationer. Det material som därvid kommit frara styrker, som jag ser det, uppfattningen att behovet är klart dokumenterat, om man vUl ha en utveckling i riktning mot ekonomisk demokrati.

Löntagarorganisationerna ger aUtså ett klart stöd för uppfattningen att aktiebolagslagsutredningen aldrig kan ge regeringen ett tUlräckligt underlag för en förändring av företagsrätten sora syftar tUl att raöjliggöra en demokratisk beslutsordning i företagen.

Sedan är det en helt annan sak att en sådan fråga alltid är beroende av regeringens prövning. Det är regeringen som har att avgöra i vilka former en översyn skaU ske, faststäUa dhektiv, ta ställning tUl tidpunkt för utredningsarbetet och se tUl att det blir en samordning med pågående beredningar och utredningsarbete i övrigt. Det finns ingen anledning att dramatisera skUlnaden raellan utskottsraajoritetens skrivning och reservationen. Jag har självfallet större förtroende för regeringen än för centerpartiet även i den här frågan. När det kommer tUl de konkreta åtgärderna kan raan förraoda att centern, liksom så många gånger förr, kommer att arbeta för kapitalägarnas intressen och inte för de anstäUdas.

Vad vi har att ta stäUning tUl vid just denna votering är å ena sidan den uppfattning som säger att det finns ett klart dokumenterat behov av en genoragripande översyn av företagsrätten, en översyn sora går långt utöver den tekniska genoragång vilken skedde inora den år 1971 avslutade aktiebolagsutredningen — det är reservationens linje — och å andra sidan utskottet, som säger att det finns anledning att pröva om det finns behov av en ytterligare översyn.

Reservationen 11 innebär ett fuUständigt bifall tUl den motion som vi har väckt. De stora löntagarorganisationerna har tUlstyrkt motionen. Det är naturligt att jag då yrkar bifall tUl reservationen 11, även ora det råkar vara centerpartister som har skrivit den.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m

HerrCÄRLSTRÖM(fp):

Herr talman! 1 den omfattande diskussionen om representation för de anställda i företagens styrelser har mte tUlräcklig uppmärksamhet ägnats åt den principieUt minst lUca betydelsefulla frågan om offentliga styrelserepresentanter i vissa bolag. SkUlnaden gäller insyn mellan

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

anstäUda och samhäUets representanter och är som sådan mycket stor. De flesta av oss välkomnar en styrelserepresentation för de anställda, raedan åsikterna bryter sig på den senare punkten. I egenskap av förstemotionär tUl motionen 1842 skall jag be att få ange några motiv för vårt ställningstagande.

För det första finner vi det väsentligt att företagens drift överlåts åt dem som har direkt ansvar för denna. Statsrepresentanten kan påverka besluten mom styrelsen men utan samma ansvar som åvilar övriga styrelserepresentanter, och han kan inte heller avsättas av bolagsstämman, vUket sannolikt gör honom mindre benägen att eftersträva enighet vid beslutsfattandet.

För del andra uppstår problem med dubbel lojalitet. Vilken part skall den offenflige representanten i första hand tUlgodose, styrelsens, där han sitter, eller sin uppdragsgivares intressen? Svaret torde framgå av lagförslagets 2 §, där det står att offentlig styrelseledaraot skall särskUt verka för att samhällets intressen beaktas. Han får därigenom en särställning inora styrelsen och skaU där företräda ett annat intresse än bolagets. Ora situationen stäUs på sin spets och sarahällets intressen bryts mot företagets, skall tydligen den offentlige ledamoten verka för att beslut fattas sora är negativt för bolaget. I praktUcen innebär detta en dubbel lojalitet med de konflikter som därmed kan uppstå. Herr Hovharamar har i sitt inlägg här tidigare i dag varit inne på samma tema, och även jag anser de ur företagssynpunkt berörda farhågorna uppenbara.

För det tredje är sekretessen kring de enskilda styrelsebesluten inte helt tUlfredsstäUande. Vid kontakterna med Kungl. Maj:t skall den offentlige representanten nämligen delge synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag som samhällets representant. Eftersom det därvid synes omöjligt att undvika att gå in på de enskUda styrelsebesluten, anser vi att sekretessfrågan är ofullständigt löst. Enbart detta faktum torde vara tUlräckUgt för att tillbakavisa förslaget.

För det fjärde skaffar sig Kungl. Maj:t genom förslaget betydande möjligheter att utan ansvar för fattade beslut styra enskilda företags handlande Genom den selektiva näringspolitiken, där Kungl. Maj:t avgör väsentliga ärenden direkt, ges en stark maktställning åt dessa statliga styrelserepresentanter, vUket kan göra dem starkare i sin ställning än förslaget åsyftar. Detta kan dessutom få tUl följd att företag, som har mer inflytelserika statsrepresentanter, har bättre förutsättningar att få sina synpunkter tUlgodosedda hos regeringen än det företag som exempelvis har en oppositionsman i sin styrelse. I produktionsföretag skulle detta innebära en klar konkurrensofördel.

TiU sist, herr talman, får man för det femte inte bortse från förslagets internationella konsekvenser. Utomlands är man på många håll känsliga för förslag av detta slag. För företag, sora för sin finansiering är beroende av den internationella kapitalmarknaden, spelar förtroendet för deras förmåga att agera som självständiga beslutsenheter en stor roll. Detta förslag kommer härvidlag att minska förtroendet för de berörda företagen.

Herr talman! Detta kan vara ett första steg mot offentliga representanter inte bara i förvaltnings- och investmentbolag utan även i

produktionsföretag, såsom föreslagits i några motioner. Eftersom jag anser det viktigt att göra en viss åtskUlnad mellan företagande och politik, har jag här något sökt motivera denna min inställning.

Därmed ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tUl reservationen 5 a.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Propositionen 116, som vi nu diskuterar bygger huvudsakligen på den s. k. samarbetsutredningen, vars förslag i betänkandet "Företag och samhälle" presenterades i augusti 1970. På en, som jag ser det, betydelsefull punkt har dock samarbetsutredningens förslag inte beaktats i det förslag som nu Ugger på riksdagens bord, nämligen i vad avser samhäUsrepresentationen i bolag av olika typer. I propositionen 116 föreslås att samhällsrepresentanter skaU utses i högst 30 förvaltningsbolag och stiftelser, men den föreslagna försöksverksamheten omfattar icke några produktionsföretag, som ju ur näringspolitisk ooch sysselsättnings-mässig synpunkt är vida intressantare.

Samarbetsutredningen konstaterade i sitt intressanta betänkande att raan i vårt land praktiskt taget helt saknar erfarenhet av offentlig styrelserepresentation i enskUda företag och att det därför är vanskligt att med bestämdhet uttala sig om hur för- och nackdelarna med styrelserepresentation för det aUmänna i praktiken kommer att fördela sig. Jag tror personligen inte att raan åstadkommer någon fundamental maktförskjutning i det privata näringslivet genom samhäUsrepresentation i styrelserna, men jag menar, i likhet med samarbetsutredningen, att man under en försöksperiod bör utvärdera ett sådant system.

Vad som behöver åstadkomraas för att vi skall få en bättre näringspolitisk utveckUng i det här landet är att de fria marknadskrafterna begränsas och tyglas och att vi får en sådan maktfördelning mellan samhälle och näringsUv, att den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska kalkylen samraanvävs. Även om detta fraratidsraål således inte uppnås genom offentlig styrelserepresentation — det måste sannolikt också till raånga andra åtgärder - anser jag dock att sarahällets inforraationskanaler bör förbättras. Jag beklagar därför att man i propositionen 1 16 inte följt samarbetsutredningens förslag fullt ut.

Jag har därför, herr talman, tUlsammans med ett antal partivänner väckt motionen 1847, där vi föreslår att riksdagen måtte besluta att i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begära förslag tiU vårriksdagen 1973 om samhäUsrepresentation i produktionsföretagens styrelser och att detta förslag specieUt tar hänsyn till de raultinationella företagen.

Jag skall, herr talraan, här inte ta upp tiden med att redovisa de synpunkter som framkommit i remissbehandlingen av samarbetsutredningens förslag. Låt mig bara slå fast att Landsorganisationen och bankinspektionen — för att ta två vUctiga remissinstanser i det här sararaanhanget - understryker vikten och behovet av att samhället kommer in i företagens styrelserum, inte endast med representanter för de anställda utan även med direkta samhällsrepresentanter. Bortsett från reraissinstanser som representerar företagsvärlden tUlstyrks alltså samarbetsutredningens förslag.

I vår motion pekar vi på en specieU företagstyp, nämligen de

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

multinationella företagen, där samhället bör ha ett aUdeles speciellt intresse av att bli representerat i styrelserna. Inte minst gäller detta de svenska multinationeUa företagen. Vi har under de senaste åren sett flera exempel på hur svenska multinationella företag låter sin verksarahet i Sverige stagnera, eUer vilket kanske varit ännu vanligare, rainska sin produktion i Sverige och öka den vid sina utländska industrier. Detta har i raånga fcill lett tUl personaUnskränkningar här, och samhället har genom arbetsmarknadspolitiska insatser fått lösa uppkomna sysselsättningsproblem. I min egen hemstad, Göteborg, har vi ett av Sveriges största multinationella företag, SKF, som sedan en tid tUlbaka har anstäUnings-stopp och minskar antalet industrijobb med 1 000 på ett år. Dessutom har man aviserat uppsägningar för omkring 300 tjänstemän. Samtidigt som detta sker har man under flera års tid kunnat konstatera att detta företag låtit sina utländska verksamheter expandera. Något anställningsstopp har inte SKF såvitt mig är bekant vid något av sina företag utomlands, utan det har man bara vid moderfabriken i Sverige.

Herr talman! ÄtskUUga lUcnande exempel skulle kunna redovisas här för kammaren, men jag skall avstå ifrån detta. En slutsats kan man väl dock dra redan av detta exempel; Nog hade det varit värdefullt om samhäUet haft möjlighet tUl insyn i styrelsens verksamhet eftersom samhället ändå måste lösa de problem sora uppkommer då företaget av olika skäl föredrar att låta verksamheten expandera utomlands. Under de senaste årens svaga konjunktur har det privata näringslivets investeringsaktivitet inte legat på den höga nivå som man hade önskat från samhällets sida, och olika stimulansåtgärder har vidtagits för att öka investeringstakten. Men de överväganden, värderingar och motiveringar som man inom det privata näringslivet gjort och haft är för sarahället i stort okända. Däremot har de arbetslösa på ett tragiskt sätt konfronterats med följderna av styrelsernas beslut, och samhället och skattebetalarna har fått träda in där näringslivets ansvar sviktat.

Utskottet säger i sitt betänkande att man har förståelse för de synpunkter vi framför i vår motion och att frågan om de raultinationella företagens roll inom svenskt näringsliv är viktig. Men efter detta konstaterande kommer, utan att man anför några sakskäl, den verkUga västgötakUraaxen; "När det gäller avgränsningen av de företagskategorier inom vUka försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation nu skaU inledas finner utskottet departementschefens förslag väl avvägt." Jag delar utskottets ordförandes uppfattning att det är bra att man samlar in information om de multinationella företagen och att det är bra att en arbetsgrupp tUlsattes som följer de multinationella företagens utveckling. Men detta, herr talman, leder inte till någon insyn i dessa företags verksarahet och än raindre tUl någon möjlighet att påverka de beslut som fattas i dessa företags styrelserum, beslut som får betydelse för svensk ekonomi och sysselsättning.

När utskottets ordförande säger att han förutsätter att åtgärder kommer att vidtagas, vUl jag fråga herr Svanberg ora han därraed menar att man kan vänta förslag om att samhäUet genom bl. a. styrelserepresentation eUer på annat sätt kommer att beredas tUlfälle tUl insyn och medbestämmanderätt i dessa för svensk ekonomi så betydelsefulla

företag.

Då jag inte är säker på att hans svar på rain fråga blir jakande, vUl jag tUl slut, herr talraan, yrka bifaU till raotionen 1847, som innebär att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begär att vårriksdagen 1973 föreläggs förslag om samhäUsrepresentation i produktionsföretagens styrelser, varvid de multinationella företagen specieUt uppmärksammas.

I detta anförande instämde herrar Bergqvist, Persson i Karlstad och Palm, fru Theorin samt herrar Nordberg, Hellström, Gadd och Göransson (saratliga s).

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det finns en gammal regel i svensk förvaltning, som dessutom är kodifierad i tjänsteinstruktionerna. Den regeln säger att en offentlig myndighet inte får göra skUlnad på den ene medborgaren och den andre. De som begär förvaltningens tjänster eller upplysningar skall behandlas lika. I sina relationer med förvaltningen skall de ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Vad sora är tUlgängligt för en skall vara tUlgängligt för aUa. Vad som är hemligt i det ena fallet skall inte lämnas ut i ett annat fall.

Det är visserligen sant att det alltid syndats på den här punkten. Var och en som känner praktiken vet att dessa regler bryts. På grund av objektiva maktförhållanden i samhället blir vissa individer och grupper rättsligt sämre stäUda än andra. Också i den subjektiva behandlingen förekommer att vissa personer och intressegrupper gynnas. Men det sker i stUlhet, och det strider faktiskt mot bestämmelsernas både bokstav och anda. Ingen regering och ingen riksdag har hittiUs vågat säga, att förvaltningen och dess tjänstemän skall behandla en grupp raed större välvilja eller undanhålla somliga människor det som delges andra.

Men i lagförslaget nr 1 i propositionen 116 är det just vad man gör. Där föreskrivs att kapitalägare, vars företag är av viss storlek, två gånger årligen skaU lämna vissa datauppgifter tUl länsförvaltningen. I gengäld skaU uppgiftslämnarna få återinforraation av län och kommuner rörande t. ex. komraande planåtgärder. De skaU delta i utvärderingen av materialet och i realiteten få insyn i planeringsprocessens interna, förberedande stadier. Det insamlade datamaterialet föreslås belagt med 20-årig sekretess.

Detta är att ge en liten grupp kapitalägare specieUa privUegier framför andra medborgare. Det som ges åt denna grupp nekas småföretagare, lönearbetare, fackorganisationer och opinionsgrupper. Detta kan aldrig vara förenligt med förvaltningsregeln att alla skaU behandlas lika.

Det talas i dessa dagar mycket om jämUkhet och msyn. Men som vanligt skall kapitalägarna ha mera insyn och vara mera jämlika än andra. Jämlikheten är regeringens käraste slagord. Men när ordet blir kött — då visar det sig innehålla nya privUegier åt redan privilegierade.

I sin iver att ge de större företagarna privUegier är propositionen generande ologisk i sina resoneraang. Återinformationen skall enligt propositionen vara tiU för att skapa balans meUan företagens rättigheter och skyldigheter. Det är ologiskt ur två synpunkter.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

För det första lämnar alla medborgare ingående uppgifter om sina personförhållanden tiU staten. Det sker i många olika sammanhang. Alla medborgare har den skyldigheten. Varför skulle då inte alla medborgare ha rättigheten att få insyn? Varför medför skyldigheten rättigheter bara för företagarna och inte för andra uppgiftslämnare?

För det andra föreslås i propositionen att rayndigheterna skall ha skyldighet att ge återinforraation även tUl sådana företagare som inte har lämnat uppgifter, näraligen om företaget har över 50 anställda. I sådana faU är det alltså inte någon balans meUan rättigheter och skyldigheter. Större företag får alltid återinforraation, oavsett ora de lämnar uppgift eller ej.

Utskottet vUl över huvud taget inte se det här problemet i ögonen. Utskottet säger helt öppet, att någon favorisering av de större företagarna inte alls blir följden. Jag vUl fråga: Om en lag ger en grupp företagare rätt att i specisll ordning 'erhålla upplysningar om det interna arbetet och utvärderingen av information inom förvaltningen, och sarama särskUda rätt inte ges åt andra grupper - är det inte en favorisering? Om jag får något som ingen annan får - är det inte en favorisering? Om jag blir bättre stäUd i något avseende än andra - är det inte en favorisering? Om länsstyrelsen skickar särskUda skrivelser tUl en viss kategori eller i annan form kaUar just denna grupp tUl särskUd information och utesluter aUa andra grupper från den informationen - är det inte en favorisering?

Självklart är det en favorisering. Men varför skriver man då att "någon

favorisering---- kommer den föreslagna informationsskyldigheten inte

att leda tiU'? Jo, man skriver så för att man skäms för att erkänna att det är fråga om en privUegiering och för att raan är generad över att behöva tUlstå att man därmed bryter mot vad som annars gäller i offentlig förvaltning. Likhetsprincipen är kränkt, men raan blundar, därför att man finner det obehagligt att erkänna det.

Kommunisterna vUl inte vara med om denna favorisering och dessa principbrott. Vi yrkar bifall tUl reservationen 1, enligt vilken alla medborgare skaU kunna få del av den information som enligt utskottet skaU reserveras för en liten grupp.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Detta utskottsbetänkande har kritiserats både från kommunistiskt håll och av de borgerliga partierna. Kommunisterna menar att endast styrelserepresentation blir en alltför enskild företeelse, som inte kommer att medföra någon förändring i maktstrukturen. På de borgerUgas sida menar man tvärtom att det förslag som har lagts om statliga styrelserepresentanter inte hör hemma i en diskussion om företagsdemokrati.

Det är eraellertid mycket vUctigt att se det här förslaget som en del av en större enhet. Styrelserepresentation för de anställda kan vara en isolerad åtgärd som inte leder tUl någonting väsentligt om den genomförs utan att andra förändringar vidtas samtidigt. Men denna styrelsereprcsen-tation måste ses tUlsararaans raed de förslag om företagsdemokrati i det dagliga arbetet på verkstadsgolvet, som ju förbereds i en statlig utredning och där principen skall vara den som uttrycks i LO-kongressens och den

socialdemokratiska partikongressens beslut, att en rad områden som i dag inte är förhandlingsbara skall göras förhandlingsbara — att de fackliga organisationerna i det dagliga jobbet skall ha ett inflytande över besluten.

Det är när det finns en koppUng mellan de beslut som fattas dag för dag och där löntagarna har ett inflytande och en minoritetsrepresentation i styrelsen som man kan säga att företagsdemokratin förs framåt. Vidtas den ena åtgärden isolerad från den andra, kommer ingenting att hända, utan de måste genomföras sora en del av en enhet. Det är så förslaget har behandlats på både LO-kongressen och den socialderaokratiska partikongressen.

På samma sätt kan man säga att en renodlad företagsderaokrati, som enbart angår de enskUda företagen - och det är här som de borgerliga partiernas engagemang komraer in - kan urarta så att den leder tUl ett extrerat liberalt samhälle raed kraftiga regionala skUlnader och stora inkomstklyftor. Om det å andra sidan enbart finns starka centrala statliga organisationer som fattar beslut, kan man få en hämmande byråkrati. Man kan få en hårdhänt centralisering, där kunskaperna ora de problera som finns i verkligheten är ganska små. En av den ekonoraiska deraokratins svåraste men viktigaste uppgifter är just att finna en balans meUan det genomgripande ansvaret i hela samhället och ett lokalt inflytande på den egna arbetsplatsen, en balans sora leder tUl ett sådant saraspel att de frågor som är angelägna i det dagliga livet verkligen blir underlag för beslut, som får prägla hela samhället.

Styrkan i det program som läggs fram från socialderaokratin och från LO-kongressen är att det innehåller ett sådant saraspel. Här finns hela kedjan av åtgärder, från deraokratin på verkstadsgolvet över styrelserepresentationen och tiU en mer övergripande planhushållning, vari ingår statliga styrmedel och ett övergripande samhällsansvar.

Hela det paket sora nu föreslås innebär inte annat än ett första steg, sora det har sagts från alla håU under debatten. Det är ett första steg tUl en genoragripande förändring av det ekonoraiska livet, och det är genomgripande därför att det omfattar hela kedjan. Brister en länk -genomför man bara en del av den, sora kommunisterna å sin sida och de borgerliga å sin sida vUl göra — faller också raöjligheten av genomgripande förändringar. Men styrkan i vårt förslag är sora sagt att varje länk i kedjan finns raed.

Men på en punkt finns det enligt min menmg en brist i det förslag som har lagts fram i propositionen och i utskottsbetänkandet - propositionen skUjer sig på denna punkt från de beslut som har fattats på den socialdemokratiska partikongressen nyligen — nämligen när det gäller styrelserepresentationen i produktionsföretag, framför allt i multinationella företag. Men det är väl en nyansskUlnad; jag har fattat uttalandena både från utskottets föredragande och industriministern under debatten så att man har velat göra en prioritering. När man nu tar ett första steg skall man först inrikta sig på de frågor sora ur raaktsynpunkt är raest angelägna.

Om man skaU göra en sådan prioritering, är det naturligtvis riktigt att i första hand gå in för stiftelserna och investraentbolagen, före ett aUraänt insättande av offentliga styrelserepresentanter i produktionsföretag. Men

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

det är en brist när man priorUerar investmentbolag, stiftelser och förvaltningsbolag före vissa produktionsbolag, nämligen de raultinationella företagen. Jag vill i detta sararaanhang ta upp de multinationeUa företagen från en något annan utgångspunkt än herr Hugosson för en liten stund sedan gjorde.

Det finns för närvarande en tendens att betrakta debatten om de multinationella företagen som något av en modedebatt. Det sker inte — det vill jag säga — i vare sig propositionen eller utskottsbetänkandet, men raan möter ofta den inställningen att det är fråga om ett slags debattvåg, en företeelse som kommer att vara övergående. Det är ett mycket farligt resonemang. Det är utan tvivel så att utländska företags uppköp av svenska företag ökar mycket snabbt. De siffror som brukar anges på hur många människor sora är anställda i raultinationella företag i Sverige är rätt garala. Det finns siffror som visar att enbart förra året raellan 8 000 och 10 000 löntagare befann sig i företag, som plötsligt hade övergått i utländsk ägo.

Den tendensen koraraer att fortsätta. Vi koramer inte i framtiden att kunna påvisa att Sverige har en så mycket mindre andel multinationeUa företag än andra länder. Det är en trend som går igenom hela världen, där den intemationeUa handeln och exporten blir aUt mindre betydelsefull när det gäller att sälja produkter utomlands och där i stället produktion utomlands blir det aUt raer dominerande sättet - och för USA och EEC-länderna redan är det — att försälja varor utomlands.

Vi vet alla hur de problem ser ut sora de multinationella företagen skapar. De är planekonomier i viss mån. De bestämmer själva sysselsättning, priser samt in- och utflöde av kapital på ett sätt som andra företag inte kan göra, och de försvårar staternas planering. De försvårar för staterna att genomföra i deraokratisk ordning fattade beslut när det gäller skattepolitik, kapitalpolitik och kanske också företagsdemokrati. Och de försvårar definitivt för de fackliga rörelserna att genoraföra strejkaktioner och annat fackligt arbete sora dessa organisationer norraalt kan utföra gentemot andra företag.

Det är intressant att se hur de som är berörda reagerat inför de multinationella företagen. Fraraför allt har fackföreningsinternationa-lerna arbetat hårt på att ta upp den här frågan. Det är uppenbart att det första steget, det sora raan ser som det absolut nödvändiga inom de fackliga internationaler som har behandlat problemen raed de raultinationella förelagen, är att få inflytande över informationen. Metallinternatio-nalen har bildat utskott för olika företag, där spridningen av information tUl medleraraarna i olika länder är det väsentliga. Kanske ännu viktigare är att man på allvar inom vissa internationaler har diskuterat möjligUeten av internationella kollektivavtal. En fackföreningsinternational skulle aUtså sluta ett kollektivavtal med ett multinationellt bolag. Men det kollektivavtalet skulle inte röra löner, arbetsvillkor eller annat som kan skilja mellan olika länder och världsdelar, utan ett sådant avtal skuUe vara ett kollektivavtal om information från företaget.

Som så viktig har alltså fackföreningsrörelsen betraktat möjligheten att få information från de multinationella företagen. Skall vi attackera de problem som de multinationella företagen medför i Sverige, raåste det

första steget vara att vi skaffar oss information. Därmed skaffar vi oss inte makt över företagen, självfallet inte, men det är ett första nödvändigt steg, om samhäUsinflytandet skall kunna förstärkas.

På den här punkten sägs det i utskottsbetänkandet ingenting som är relevant med tanke på de förslag som har framlagts i t. ex, herr Hugossons raotion. Utskottet säger att frågan ora raultinationella företag behandlas i andra sammanhang, att det finns en arbetsgrupp som tillsatts av regeringen och som skaU följa frågan särat att koncentrationsutredningen har fått i extra uppdrag att ta upp den. Ja, men det blir ju ett informationssamlande utifrån. Det blU en värdering av utredningar och annat, det blir kanske intervjuer och hearings med olika människor, raen man kommer på den vägen icke att fä något grepp över beslutsmekanismerna i de multinationeUa bolagen, och man kommer heller inte att fortlöpande kunna samla information från de multinationella företagen — hur de i Sverige beter sig dag för dag, hur deras prissättning påverkar den svenska skattepolitiken, vUken sysselsättningsplanering de har, om de överväger att använda sina svenska företag mera för att skaffa sig en marknadsförmgskedja än för att producera, om de planerar nedläggning av produktionen men avser att behålla marknadsföringen, osv.

Här gäller det den statliga politiken, möjligheten för staten att genomföra i demokratisk ordning fattade beslut, likaväl som det gäller för fackföreningsrörelsen att hävda sina intressen. Här finns alltså både ett fackligt intresse och ett statligt intresse. Enda sättet är då att staten går in raed styrelserepresentanter i de viktigare multinationella bolagen -och det av två skäl; både för att samla den fortlöpande information som är nödvändig men också för att lära sig hur beslutsmekanismerna ser ut i dessa bolag. Kan företagsdemokrati genomföras i bolaget eller sitter såväl den ståtlige som den facklige representanten i bolagets styrelserum raera så att säga tUlsammans med en telefonsvarare, vars meddelanden talats in i Paris eller New York, än raed en beslutsfattare? Talar man i det svenska dotterbolagets styrelserum med en beslutsfattare eller fattas besluten någon annanstans? De beslutsmekanismerna känner vi alltför litet till, och det tror jag gäller hela det svenska samhället, såväl de fackliga organisationerna som staten. De mekanismerna kommer vi inte åt på annat sätt än genom att gå in i bolagens styrelser.

Jag anser att utveckligen för närvarande går så snabbt att det är bråttom att detta sker, och därför vUl jag yrka bifall till herr Hugossons motion, som innebär att den här frågan skaU tas upp tUl snabb omprövning.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

I detta anförande instämde herr Hugosson (s).

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl rätta tUl ett kanske medvetet missförstånd.

Herr HeUström säger att vi kritiserar förslaget därför att det inte går tillräckligt långt. Det är en felaktig vinkUng. Vi tycker inte att man alls skall vara med i en bolagsstyrelse om man inte har raakt bakom sig. Det är den avgörande frågan. Vi vUl att folket på verkstadsgolvet skall ha en större raakt.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr Hellström säger vidare att man skall se detta förslag som en del av en helhet. Vi har just blivit tiUdelade en skrift ora arbetsrailjön. Är det en del av helheten att man skall kunna bli bötfälld eller få betala skadestånd därför att man avbryter arbetet?

Är det en del av helheten att § 32-utredningen tar bort strejkrätten, det enda påtryckningsmedel som arbetarna har? Herr Hellström sade att de anställda skulle få förhandla i ett större antal frågor utan att ha makt att ta tUl.

Sora en Ulustration tUl utvecklingstakten och tUl talet om helheten kan man se fackföreningsrörelsens uttalande att reformtakten kan te sig väl maklig och att valet av styrelserepresentation som den inledande åtgärden knappast lär framstå som ett kraftprov som visar vad som skall komraa längre frara.

Det kanske säger något om vad t. o. m. LO:s organ Fackföreningsrörelsen tycker.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Hagberg frågar vilken helhet detta förslag är en del av.

Ora man läser och försöker sätta sig in i LO-kongressens handlingar blir det klart vad sora raenas med den helheten. Där finns förslag om styrelserepresentation kopplade till en demokrati på verkstadsgolvet, kopplade tiU ett inflytande över arbetsmUjön. Det är just den kedjan jag har försökt beskriva.

Den helheten, uttryckt på LO-kongressen, går vänsterpartiet kommunisterna nu eraot.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om helheten betyder att t. ex. arbetare som avbryter ett hälsofarligt arbete kan bli bötfäUda, vUl man inte ge mycket för helheten i det fallet. Det är innebörden av det utredningsförslag sora skall gå ut på reraiss.

Herr tredje vice talraannen tillkännagav att anslag utfärdats ora sammanträdets fortsättande kl. 19,30,

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl min motion nr 1851, Jag kan försäkra att jag inte gör det för att förlänga eller blåsa nytt liv i debatten utan för att särskilt markera den stora betydelse som jag tUlmäter formerna för tUlsättandet av styrelserepresentanter i enskilda företag.

Att utskottsmajoriteten underkänner min argumentering är inte överraskande. Däremot bekymrar det mig något att de borgerliga reservanterna inte har ansett sig kunna stäUa sig bakom det kvalifikationskrav, som jag har fogat tUl lagförslaget genom att förorda att den som skall representera de anställda i arbetsgivarens styrelse inte bara obetingat personligen skall vara anställd i företaget utan dessutom ha varit knuten tUl arbetsplatsen under minst ett år.

Herr talman! Om raan verkligen syftar tUl positiva reaktioner ute i arbetslivet, dvs, om man vUl lägga en god grund för ett förtroendefullt samarbete mellan parterna och om man ser frågan mer ur praktisk än ur akademisk synvinkel - och givetvis ignorerar vissa kommunisters ytterligt pinsamraa debattinlägg ora klasskarap - är det ett rainimikrav sora jag frarafört i min motion. Jag är annars rent principiellt mycket positiv tUl industriministerns initiativ, vUket tUlgodoser gamla liberala önskemål.

Herr Hugosson var inne på frågan om multinationeUa företag i allraänhet och de i Göteborg i synnerhet. Om jag inte minns fel motionerade herr Hugosson tUl den socialderaokratiska partikongressen i ungefär samma ärende. Av det svar som industriministern gav herr Hugosson den 4 oktober, vUl jag minnas att det var, på kongressen drar jag den slutsatsen att inte heller partistyrelsen hade några konkreta förslag att glädja herr Hugosson raed. I stället kan ju herr Hugosson glädja sig åt att den engelska regeringen av nationella skäl och med kraft hindrade SKF att för några år sedan lägga under sig en del av den brittiska kullagerindustrin. Det hade säkert inte skadat om vi här i landet hade haft en liknande interventionsmöjlighet för att hindra monopolisering av hela branscher. Det gäller enligt min raening oavsett ora raakten koncentreras inora landet eller på utländska händer.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska för- . en in gar, m. m

Fru THEORIN (s):

Herr talraan! I raotionen 1854 har sju socialderaokratiska motionärer hemstäUt att riksdagen skall uttala att länsstyrelserna i anslutning tUl lagen ora uppgiftsskyldighet anmodas infordra information även om det industriella avfallet, dess samraansättning, omfattning och hantering. Sådan information tUl samhället är inte obligatorisk i dag.

Utskottsordföranden anförde tidigare i debatten att utskottet delar motionärernas synpunkter på att industriavfall och dess hantering är ett väsentligt problem men menade att det var angeläget att fastställa vera sora skaU orahänderta det industriella avfallet och hur detta skall ske. Mot detta har vi naturligtvis ingenting att invända.

Beträffande vem som skall ta hand om det industriella avfallet anförde vi i motionen 1298 i januari månad att slutbehandlingen av kemiskt och annat raUjöfarligt avfall bör ligga på ett sarahällsdominerat företag med tUlräckliga resurser för uppgiften, inte minst mot risken av att enskilt vinstintresse i annat fall i aUtför hög grad kommer att styra utvecklingen på avfaUshanteringssidan. Vi reagerade i motionen mot principen om fri konkurrens vid behandhngen av oljeavfall och kemiskt avfall, då risk finns att de rainst kostnadskrävande produkterna med högt återvinnings-värde kommer att bU intressantast att syssla raed. De mer svårbehandlade avfallsprodukterna, som kräver avancerad och dyrbar teknik, komraer i sista hand.

Det näringspolitiska program sora den socialdemokratiska partikongressen antog i år slår också fast att samhäUet i princip skall ha huvudansvaret för all avfaUsdestmktion och avfallskonvertering för att undvika att privata företag tar hand ora enstaka mycket lönsararaa delar av återvinningen, saratidigt sora de raindre lönsararaa och förlustbringan-de delarna överläts på samhället.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

För att bedöma hur det industriella avfallet skall tas om hand är det enligt motionärernas mening nödvändigt för samhället med kunskap om det industriella avfallets art, dess sammansättning, omfattning och inte minst dess nuvarande hantering. Som det nu är — och detta påpekade utskottsordföranden — kan visserligen hälsovårdsnämnd införa i den lokala hälsovårdsordningen en befogenhet för hälsovårdsnämnd att ålägga företag anmälningsplikt beträffande avfall, men vi motionärer menar i vår motion att det är klart otiUräckligt, då det finns risk för att många komrauner av olika skäl underlåter att ta in bestämmelsen i den lokala hälsovårdsordningen eller underlåter att besluta om den berörda anmälningsplikten. Företagen bör enligt vår mening inte enbart ha en allmän upplysningsplikt om de blir tUlfrågade utan ha en generellt verkande deklarationsplikt, som lämpligen kan infogas i företagens interna redovisningsrutiner. Därmed blir den knappast ekonomiskt betungande för företagen. Uppgiften bör naturligtvis åligga företagen och inte belasta den lokala hälsovårdsnämndens hårt ansträngda resurser och personal. Detta är anledningen både tUl motionen 1854 och tUl den motion 1298 som vi väckte i januari månad med begäran om förslag om obligatorisk deklarationsplikt av det industriella avfallet.

Jag vUl i anslutning tUl detta också betona att det är oerhört viktigt att informationsplikten blir obligatorisk och omfattar allt avfall och inte bara det sora vid första anblicken kan bedöraas sora besvärligt att destruera, som exempelvis kemiskt avfall eller hälso- och raUjöfarligt avfaU - detta mot bakgrund av att det är det sammantagna avfallet och dess miljöeffekter som kommunerna måste kunna bedöma. I och för sig är det avfall sora går ut när Pripps bryggerier tvättar sina cisterner kanske inte att betrakta som hälso- och miljöfarligt, men effekten blir att pH-värdet åker upp i höjden och påverkar hela det biologiska systemet. Inte heller utsläppen frän exempelvis Mjölkcentralen kan betraktas som mUjöfarliga, men de återverkar genom att "avliva" mikroorganismerna.

Riksdagen beslöt på förslag av jordbruksutskottet att vår motion från januari mlmad med begäran om förslag om obligatorisk deklaration skulle överlämnas tUl utredningen rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfaU med hänvisning tUl att utredningen har att undersöka det eventuella behovet av lagstiftning. Näringsutskottet tUlägger nu att man förutsätter att utredningen också tar upp frågan om industriellt avfall och att motionärerna därmed i stort skuUe ha nått syftet med sin motion.

Att motionärerna nu återkomraer är frärast betingat av att vi finner det naturligt, när ett informationssystem utformas mellan näringsliv och samhäUe, att industrin också får skyldighet att lämna uppgifter om sitt avfall. Också detta krav har förankring i det näringspoUtiska prograra som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen. DärtUl kommer att samhället skulle vinna både erfarenhet och framför allt tid, om i den treåriga försöksverksamheten med uppgiftsskyldighet tUl länsstyrelserna industrin också redovisade avfallets omfattning, samraansättning och hantering.

Industriavfallshanteringen har enligt vår mening - det fraragår av vad jag tidigare har sagt - betydelse för samhäUsplaneringen och kommer att kräva åtgärder från samhällets sida. Inte minst mot bakgrund av vad

departementschefen har anfört om att informationen från företagen skall gälla sådant som kan tänkas ha betydelse för samhällsplaneringen eller påkalla någon form av åtgärder från samhäUets sida vore det naturligt med ett uttalande att också inforraation om det industriella avfallet skulle infordras till länsstyrelserna.

Herr talman! Det vore naturligtvis av intresse att höra industriministerns uppfattning om värdet av en sådan information från företagen även om det industriella avfaUet och dess sammansättning, omfattning och hantering.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag skall inte ge mig in i den här debatten. Jag vUl bara säga att utskottet har förväntat att en del av de här problemen kan klaras genora den inforraationsverksamhet sora vi bygger upp, och jag räknar raed detsararaa. Frågan koraraer att läggas på utredningen, och därmed hoppas jag att också de förväntningar som fru Theorin hyser skall kunna förverkligas.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! TUlåt mig att under ett par minuter röja upp bland de missförstånd beträffande koramunisternas position som tydligtvis har uppstått hos en del socialdemokratiska talare.

Det är inte så att vi är motståndare tUl det här förslaget av det skälet att det ger för litet inflytande åt arbetarna. Det är egentligen inte aUs där som probleraet ligger. Vi hade i och för sig gärna stött ett förslag, även om det bara hade givit ett minoritetsinflytande åt arbetarna om det verkUgen hade varit så utformat, att det i allvariig mening hade varit ägnat att föra arbetarnas klasspositioner fraraåt gentemot kapitalet. Det är alltså inte att det är för litet inflytande sora är kärnfrågan för oss, utan det är att det är fel typ av s. k. inflytande — ett inflytande som ges på kapitalets vUlkor och som därraed också är ett skenbart inflytande.

Jag skaU försöka beskriva vad sora är bakgrunden tiU de här farhågorna. Det har nämligen i aUa tider funnits borgerliga ideologer och intressepolitiska företrädare för kapitalet som har velat ge de anställda skilda former av skeninflytande och skenpositioner för att därmed på oUka sätt tränga tUlbaka deras självständiga klassmedvetande och binda upp dera vid kapitalets intressen. Vi anar ett sådant syfte bakom det här förslaget, inte minst när vi ser vilken rörande enighet ora huvudprincipen — denna hela saraarbetsprincip — som i näringsutskottet har rått mellan alla ledamöter från socialdemokraterna tUl moderaterna undantagandes kommunisterna. I princip är de givetvis eniga kring samarbetsideologin.

Vi komraer osökt att tänka på vUken roll som just den här typen av samarbetsideologi och minoritetsrepresentation, med avsikt att knyta upp olika grupper med motstridiga intressen till kapitalintressena, har spelat under långa historiska perioder i olika konservativa ideologers och storkapitaUsters tänkande. Just de här idéerna med rainoritetsrepresentation i vissa organ som en skenlösning kommer igen hos konservativa textUbaroner som Philipson och Wahren. Och folkpartisten Sven Wedén har ju varit en av pionjärerna på detta område.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Kejsar WUlielm II av Tyskland har i ett berömt tal också tagit upp den här idén, som han såg som ett led i skapandet av en nationell enighet — på den tyska överklassens vUlkor, givetvis. Det fanns en gång en engelsk ideolog som hette Sir Alfred Mond som åkte land och rike runt, vars idéer bl. a. togs upp av de konservativa här i Sverige i slutet av 1920-talet under den Lindmanska ministären och som hade precis samma idé om samarbete och medinflytande på styrelsenivå. Men syftet var naturligtvis att binda upp arbetarnas representanter och försöka få dem bort från den självständiga klasspositionen. Det är heller ingen tUlfällighet, utan att vi skaU dra paraUellen alltför långt, att just den här typen av idéer också har korarait in i de korporativa staterna under meUankrigstiden - Tyskland, Italien och Japan - och ännu i dag spelar en betydande roll i den japanska storkapitalistiska företagarideologin.

Vi ser ju hur resultatet har blivit i det borgerUga Västtyskland, där man sedan snart 25 år har den här typen av minoritetsrepresentation. Man kan väl svårligen säga att det har märkts någon reducering av de stora västtyska monopolkoncernernas makt eller något ökat inflytande för arbetarna i gemen på grund av det faktum att man på detta sätt har uirättat vissa välbetalda styrelseposter för ett litet skikt av människor, sora i regel har agerat helt på kapitalets vUlkor.

Vad vi menar är att det finns en oförsonlig motsättning, som inte går att överbrygga, mellan arbetarklass och kapitalister. Det är ett objektivt förhållande sora man aldrig kan blunda för, och det är att försvaga arbetarklassens medvetande att skapa en sorts sken av falsk solidaritet meUan dessa två oförenliga parter. Det döljer de verkliga motsättningarna i samhället, det skapar Ulusioner och det ökar både psykologiskt och politiskt det härskande skiktets makt över den behärskade minoriteten. Denna kvalitativa aspekt på problemet är kanske för oss mycket mer avgörande i vårt stäUningstagande än det faktum att det här bara är fråga om en minoritetsrepresentation. Hade det som sagt varit fråga om en minoritetsrepresentation, sora dock hade raedfört ett verkUgt frara-flyttande av de lönarbetandes klasspositioner, då hade vi självfallet varit beredda att diskutera en positiv inställning.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Jag har valt att inte gå upp i repliker efter de olika anförandena, utan jag vUl nu helt kort komraentera några saker som har sagts här under den senare delen av debatten.

Det var egentUgen fru andre vice talmannen Cecilia Nettelbrandt sora uppkallade raig när hon sade att jag hade sagt att de anställda och företagarna hade geraensararaa intressen enligt den borgerliga propagandan. Jag sade inte att det har stått i någon motion, och jag tänkte kanske inte då så raycket på fru Nettelbrandt. Vad jag mest tänkte på i det sammanhanget - och det borde ha framgått — var herr Fälldins gröna, som den brukar heta, som sprids på arbetsplatserna, och där man talar mycket om samraa känslor hos företagare och anställda. Jag skulle vilja säga till fru Nettelbrandt att har man korarait i dåligt sällskap så är det risk för att ens rykte blir försämrat - det är inte annat raed det här. Just då tänkte jag sora sagt inte på folkpartiet. Men jag tror, ora vi skall skapa

balans, att centern inte behöver ha några stora saravetskval för att ha komprometterat folkpartiet - jag tror de är ungefär lika goda kålsupare på det här området.

Herr Hagberg hade ett fantasifullt inlägg. I det sammanhanget vUl jag bara säga att kan man åstadkomma ett sådant anförande, måla en sådan vrångbild av svensk deraokratisk arbetarrörelse, åstadkomma en förvrängning av alla fakta på det sättet, då har man antingen levat i en annan värld än vad vi andra har levat i eller också är man inte ute för att tala fakta utan för att sprida något slags underlig predikan, sora man hoppats att folk skall tro på. Jag vUl inte koraraentera det vidare än genom att konstatera att det nog inte finns många här i landet som känner igen svensk arbetarrörelse och dess arbete för sina raedleramars intressen i den skUdring herr Hagberg gav.

Jag skulle vilja säga några ord till herr Hugosson. Han talar om motionen beträffande multinationella företag. Utskottet har ingenting emot hans idéer — vi har sagt i betänkandet att det finns raycket här som är betydelsefuUt och värdefullt. Men, säger vi, det skall pågå ett par utredningar rörande de multinationella företagen. Och jag kan kanske förklara varför vi har behandlat motionen på så sätt att vi besvarat herr Hugossons fråga. Herr Hugosson undrade om jag tycker att det snart bör skapas medbestäraraanderätt i raultinationella företag — någonting i den stilen var det. Ja, det tycker jag visst, men jag tror knappast att det kan ske på det här sättet. Frågan om de jättestora raultinationella företagen håller på att bli ett internationellt problem — det är ett problera för stater sora i vissa sammanhang är mindre än dessa multinationella företag - och jag tror att raånga av de här frågorna om insyn och medverkan där kanske måste lösas internationellt. Därför anser jag det vara raycket väsentligt att raan får grepp på detta, får en inforraation ora vad som händer med de multinationella företagen. Då kan man raycket väl gå in med styrelserepresentanter, men att just nu ta raed det tycker jag inte är det väsentligaste.

Jag kan i långa stycken syrapatisera med vad herr Hellström sade ora dessa saker. Det är helt riktigt. Jag tror emellertid inte att ni åstadkomraer vad ni verkligen vUl nå genom att just yrka bifall tUl motionen 1847. Det är väl ingen riksolycka om motionen bifalls, men jag tror inte att den leder tUl målet. Vår inställning i utskottet är minst lika positiv till de här problemen.

Jan Bergqvist yrkar bifall tUl sin raotion och är inte nöjd raed utskottets skrivning. Han säger att vi har inte stött den här frågan. Men, herr Bergqvist, först konstaterar vi ju från utskottets sida att LO och TCO i sina reraissyttranden över förslaget tUl ny aktiebolagslag har frarafört synpunkter sora i stort överensstämraer med motionärernas förslag, och så komraer en mening som lyder på följande sätt; "Utskottet utgår därför från att frågan om behovet av en ytterligare översyn av aktiebolagslagen blir föremål för en ingående prövning i saraband med denna beredning."

Jag kan väl medge att raeningen kunde vara litet stringentare, litet bättre stUistiskt formulerad, raen det är ändå inte en tvist om ord vi skaU ha här. Det kan inte råda något tvivel om att utskottet menar att man

7 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

ställer sig bakom det hela. För vad är det den reservation viU som herr Bergqvist yrkar bifall tiU? Jo, reservanterna vUl ha en utredning, och en utredning tUlsätts väl inte raed uppgift att föreslå det och det, utan en utredning skall undersöka behovet av det och det — den forrauleringen använder vi.

Jag kan inte förstå att man skall behöva hänga upp sig på det här. Det hknar raest de raedeltida teologernas tvister om vissa ord — de kunde hålla på i århundraden och tvista om det stod så eller så när det gäUde ett alldeles bestärat ord.

Fru Theorin tog upp sin raotion. Låt raig säga att fru Theorins anförande ytterligare bevisade att utskottets beslut är det helt riktiga. Hon talade hela tiden ora att man måste - och där är jag helt överens med henne — skapa en destruktionsanläggning. Någon skall ta hand om avfallet, det bör ske i ett samhällsdorainerat företag osv. Jag är aUtså helt överens med fru Theorin på den punkten. Men det är ju detta som måste klaras ut först, och vi förutsätter att utredningen i samband därraed tar upp deklarationsplikten, för deklarationsplikten är ju raeningslös ora det inte finns någon som är skyldig att ta hand om avfallet. Det är alltså inte bara deklarationsplikten i och för sig sora är väsentlig. Jag tror att vi egentligen raenar precis samma sak, men man skall också ha det formulerat på ett visst sätt.

Jag skulle kanske säga ett par ord till Jörn Svensson, även om jag inte vill locka upp honora till något nytt anförande. Låt raig bara säga att nog ritar han hin på väggen i jätteforraat för att få piska honora. Han talar här om att detta är socialderaokratisk jämlikhet i sin prydno, att storföretagarna får information som andra inte får, och han frågar: Varför kan mte alla få de här informationerna?

Ja, det där låter väldigt bestickande, om man inte tänker sig in i problemet. Man kan ju fråga sig: Varför tillkommer det här stadgandet om att man skall ha en informationsplikt dels från företagen till länsstyrelse och koraraun, dels från länsstyrelse och kommun tUl företagen? Jo, det har ju tiUkomrait för att raan vUl skapa en samplanering mellan näringsliv och samhäUe — det är ett praktiskt arrangeraang för att planeringen skall kunna samordnas, så att inte samhäUet planerar på ett sätt och företagen på ett annat. Det är ju fråga om att rapportskyldigheten skall leda tUl att rapporteringen går bägge vägarna. Att den sedan inte utsträcks till de allra minsta enheterna hänger väl samman med att det i stadgandet står att informationen inte behöver ges från företag sora har mindre än 50 anställda. Det går kanske att få till stånd försöksverksamhet på den kanten och så småningora få raed även småföretagen. Det är inte någon UlvUja sora legat bakora här, när raan konstruerat propositionen, att skapa ojäralikhet. Det är ett rent praktiskt arrangeraang.

Jörn Svensson sade att det är ett demokratiskt krav att alla får rätt till samma information; alla skall ha lika mycket information. Ja, det kan raan säga när det gäller vissa väsentUga frågor. Men hur är det, får inte Jörn Svensson i sin tjänst en mängd information sora andra inte får? Och får inte vi sora riksdagsraan mycket inforraation som inte går ut till allmänheten? Är det inte för vissa yrkesgrupper nödvändigt att på

specieUa områden få information, som inte aUa får? Och skall detta då betraktas som någon form av ojämlikhet eUer något sådant?

Det där är rent nonsens. Frågan är vem som behöver informationen och vUket syfte den skall tjäna. Sådan information som rör våra dagliga arbetsförhållanden och liknande skall naturligtvis gå ut till alla, raen här gäller det ett praktiskt arrangemang för att skapa en samplanering raeUan näringsliv och samhälle. Krångligare än så är det inte.

Herr talraan! Med detta yrkar jag, efter denna raammutdebatt, än en gång bifaU tiU utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av vad herr Svanberg sade i början, nämligen att folkpartiet har en viss uppfattning — jag har här tidigare påvisat att den är oss fullständigt fräraraande - och sedan sade herr Svanberg att det egentligen inte var oss han raenade. Man irriterar bara en redan ansträngd kammare, om man tillvitar en motståndare beskyllningar för att få en debatt där den inte bör ligga.

Jag har många gånger anledning att tala om de icke-socialistiska partiernas gemensamma uppfattning, men om det finns delade meningar raeUan socialderaokrater och koraniunister, så har jag verkligen ingen anledning att klumpa er tUlsammans för att få till stånd en skendebatt.

Jag hoppas att herr talraannen håller raig räkning för att jag inte fortsätter debatten om ståndpunkter som inte finns.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talraan! Inte heUer jag skall förlänga debatten så mycket.

Jag använde uttrycken "från borgerligt håU" och "de borgerliga", men jag tänkte faktiskt då i första hand på centern. Om fru Nettelbrandt nu viU måla sig ur det sararaanhanget och anse det farligt, så raå det vara hänt. Jag tänkte inte speciellt på folkpartiet. Men i det här fallet är väl skillnaden ändå hårfin!

Låt mig emellertid säga att just det yttrande jag fällde nästan ordagrant var taget från centern.

Fru andre vice talraannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Herr talman! Man kan ju inte föra en meningsfull debatt ora raan använder olika forrauleringar så slarvigt. Uttrycket borgerlig är enligt rain mening inget särskilt bra uttryck. Det vore riktigare att säga icke-socialistisk. Men säger man borgerlig måste det avse de tre icke-socialistiska partierna, och om det inte gäller en gemensam ståndpunkt kan raan inte använda det uttrycket.

Herr talman! Jag tänker inte ta upp kammarens tid med att bemöta fler inlägg av liknande slag.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig bara ytterligt kort konstatera att fru Nettelbrandt tydligen inte godtar ordet borgerlig. Hon skäms för det uttrycket. Det hedrar henne!

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talraan! När förslaget att arbetarna skulle få sitta med i företagsstyrelserna först presenterades var det en stor fråga. Men i dagens debatt har vi komrait frara till att det är en deUösning. Snart är det väl bara en del; det är ingen lösning heller för socialderaokratin.

Från socialdemokratiskt håll har det i dag sagts att vi raed den föreslagna ordningen skulle få raedinflytande. Eftersora industrirainistern sade att det som nu föreslås är en uppföljning av företagsnämndernas verksamhet, så redovisade jag vad företagsnämnderna har som första mål, nämligen ökad produktivitet — men då sade näringsutskottets ordförande att det var en vrångbUd jag gav. Och när jag sedan redogjorde för att denna ökade produktivitet enligt SAF betyder att detta inte är någon demokratiseringssträvan, så var det också en vrångbUd. Herr Svanberg vUl tydligen inte gå in i någon riktig diskussion om vad arbetarna egentligen skall arbeta efter i styrelserna.

Det är anmärkningsvärt att sådana frågor som ökad produktivitet och arbetstiUfredsställelse skall vara huvudmålsättningar, när arbetarrepresentanterna skall sitta i en bolagsstyrelse — och dessutom utan raakt bakom sig.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att utskottets ordförande inte har någonting emot den socialdemokratiska motionen. Han säger att det här pågår en hel del aktiviteter som har anknytning till de multinationeUa företagen, och det är riktigt. Det sker en fortsatt utredning, man försöker fä fram en bättre statistik, och en särskUd arbetsgrupp skall tiUsättas för att närmare studera de multinationella företagen. AUt detta är bra.

TUl herr Levin vill jag säga att den arbetsgrupp som nu tillsätts bl. a. är ett resultat av motioner som jag har väckt till den socialderaokratiska partikongressen.

Men detta är ju ändå bara att samla information så att säga utifrån. Genom att sätta in samhällsrepresentanter i de multinationella företagens styrelser får man, menar jag, en helt annan inforraationskanal; raan komraer in i själva beslutsprocessen, som också herr Hellström tidigare påpekade. Det är väl utoraordentligt värdefullt för samhället att få kunskap om vilka värderingar och motiveringar som ligger bakom besluten hos svenska multinationella företag att inskränka verksaraheten här i Sverige och därigenom åstadkomraa arbetslöshet saratidigt sora de bygger ut i andra länder.

Jag raenar att det skulle vara utomordentligt värdefullt att få information och kanaler för inforraation inifrån också. De andra aktiviteterna som pågår är utomordentligt värdefulla.

100

Herr BERGQVIST (s);

Herr talman! Herr Svanberg säger; Lät oss inte som medeltida teologer tvista ora ord! Och så framhåller han att det inte kan råda någon tvekan om att utskottet stäUer sig bakom kravet i raotionen 921.

Både herr Svanberg och jag har bakora oss den socialderaokratiska

partikongressen, och jag hyser ingen tvekan ora grundinställningen hos de socialderaokratiska ledaraöterna i näringsutskottet i frågan ora den ekonomiska demokratin. Men jag beklagar att man mot bakgrund av den inställningen inte nu passat på tiUfället att ge ett klart stöd åt den uppfattning som både Landsorganisationen och TCO fört fram.

Nu ställs vi vid voteringen inför valet meUan å ena sidan reservationen, där det klart sägs ut att det finns ett dokumenterat behov av en genomgripande översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten i riktning mot ökad ekonomisk demokrati, och å andra sidan utskottsmajoritetens uttalande att det finns anledning att pröva om det finns behov av en ytterligare översyn.

Vi skaU inte tvista om ord, men man kan väl ändå kräva att utskottet uttrycker sig redigt och klart på ett grundläggande sätt, och det kan jag inte finna att man har lyckats raed i detta fall.

Här finns dessutom en klar och mycket stark skiljelinje i remissyttrandena; ä ena sidan har vi de tre löntagarorganisationerna, som tillstyrker motionen, och å andra sidan har vi Arbetsgivareföreningen, Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges industriförbund, sora avstyrker raotionen.

Om de socialdemokratiska, ledamöterna hade uttryckt sig klarare på denna punkt, är det då alldeles säkert att även raoderater och representanter för dessa industriorganisationer i näringsutskottet hade anslutit sig tiU utskottets betänkande på denna punkt?

Fru THEORIN (s):

Herr talraan! Herr Svanberg raenar att jag med raitt tidigare inlägg bevisade att utskottet haft rätt i sin bedömning och att det inte räcker med enbart en deklarationsplikt utan att man först måste göra klart för sig vem som skaU ta hand om avfaUet. Motiven för industriministerns lagförslag kan, herr Svanberg, inte tolkas på annat sätt än jag har gjort. Departemenschefen säger näraligen att informationen från företagen skaU gälla sådant som kan tänkas ha betydelse för samhällsplaneringen eller påkalla någon form av åtgärder frän samhäUets sida.

Jag anser att man först raåste få information om vUket avfall industrierna har, dess omfattning och samraansättning, för att kunna bedöma vad det är raöjligt att göra med det. Detta måste man veta innan man bestämmer vUka anläggningar som behövs för att ta hand om avfallet och vUka åtgärder som krävs från samhällets sida för att planera för industriella destruktionsanläggningar.

Detta stämmer också väl raed vad den socialderaokratiska partikongressen har sagt. Kongressen förordade nämligen att industrin får fortlöpande skyldighet att lämna uppgifter beträffande avfall tiU samhällets organ och att detta byggs in i ett kommande informationssystem.

Men eftersora vi är eniga i sak, ora jag hörde rätt, kanske herr Svanberg i januari raånad kan vara raed på en motion raed krav på samhälleliga destruktionsanläggningar.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! TUlåt mig att helt kort granska den Svanbergska teologin.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

101

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Jag sade i raitt första anförande att återinforraationen tUl företagen, sådan den är föreslagen, är ett privUegiura, eftersora den inte skall ges åt någon annan än just företagen. Herr Svanberg svarar då att det finns så många andra privilegier i samhäUet — folk sora får mer information än andra. Sedan tar han detta faktiska konstaterande som utgångspunkt för att det bör inrättas ännu fler privUegier för en grupp som redan är privUegierad. Jag raå då säga att det är en underbar teologi.

Sedan påpekar herr Svanberg att jag på grund av min tjänst är privUegierad; jag får så mycket planeringsinformation. Det var bra att han tog upp den saken. Det ger mig anledning att exemplifiera vad hela denna fråga handlar om. Om det här förslaget går igenom skall jag, när jag återinträder i min tjänst, vara skyldig att skriftligen eller i förra av muntliga föredragningar ge återinforraation åt en viss begränsad krets av företagare. Men jag skall inte få lov att inom raraen för rain tjänst ge sarama inforraation åt hyresgäströrelsen, fackföreningar, miljögrupper, byalag och andra opinionsgrupper.

Jag fi:aner detta demokratiskt motbjudande, men jag konstaterar att herr Svanberg anser att det är fullständigt i sin ordning.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Innan debatten slutar skulle jag i korthet vilja komraentera något av vad utskottets ordförande sade.

Han vUle gärna tala ora centerns broschyr "Centern på arbetsplatsen". Han menade att vi inte önskade att fördelningen av produktionsresultaten skulle bestämraas vid löneförhandlingar utan att vi skulle vilja ha något slags speciell enhet meUan företagare och arbetare.

Han siiger sedan att hans angrepp på folkpartiet egentligen inte avsåg folkpartiet utan centern. Men tidigare hade herr Svanberg sagt att centern var enig med utskottsmajoriteten beträffande lagförslaget som vi nu behandlar och i fråga om företagsdemokratin.

Jag vill i alla fall citera något ur denna liUa skrift som herr Svanberg var artig nog att nämna. Den ger klarhet beträffande dessa förhållanden. Där står ordagrant; "Fackföreningarna är kamporganisationer. De har tiUkommit för att tillvarata arbetstagarnas intressen när det gäller att påverka sina arbetsförhållanden och fördela produktionsresultaten."

På ett annat stäUe heter det; "Lönerna är en förhandlingsfråga — och då är arbetsgivare och anställda naturUgtvis motparter. Som löntagare måste vi ha starka fackorganisationer för att kunna hävda oss. Den socialderaokratiska näringspolitiken har inte gett oss det bästa produktionsresultatet att slåss ora. Centerns politik är att vi alla skall saraarbete för bästa raöjliga produktionsresultat."

Jag har velat säga detta eftersom herr Svanberg kom med en del ordvändningar beträffande centern sora var litet svårförklarliga.

102

Herr LEVIN (fp);

Herr talman! Jag begärde replik då herr Hugosson upplyste mig om att den av industriministern aviserade arbetsgrupp som skaU studera de multinationella företagen var att betrakta som ett resultat av hans motion tUl partikongressen.

Det är gott och väl med arbetsgrupper och information, men jag tror det var den 26 maj, när vi diskuterade här i kammaren raed anledning av en proposition från inrikesdeparteraentet, sora jag föreslog att man skulle tUlföra samhäUet en direkt möjlighet att intervenera för att förhindra monopolisering av hela branscher och för att förhindra exempelvis utländska företag att köpa upp svenska industrier t. o. m. i syfte att lägga ned dem. En sådan möjlighet anser jag vore bra mycket bättre än alla arbetsgrupper och all inforraation. Men när det gäller de konkreta tingen, herr Hugosson, får vi kanske vänta tUls vi får en icke-socialistisk regering.

Överläggningen var härraed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att karamaren bifaller näringsutskottets herastäUan i

betänkandet nr 62 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Hallgren.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej - 15

Avstår — 2

Herr Björck i Nässjö (ra) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hovharamar begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kamraaren bifaller näringsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 62 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Börjesson i

Glörarainge m. fl.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhararaar begärde

103

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

104

164

146

dels utskottets hemstäUan, dels Örebro ra. fl., och förklarades den

rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -Nej -Avstår — Punkten 3

ProposUioner gavs på bifall tUl reservationen nr 3 av herr Andersson i

förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkten 4

Utskottets heraställan biföUs.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herrar Andersson i Örebro och Rydén, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan hen Rydén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kararaaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 4 av herrar Andersson i

Örebro och Rydén.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kamraarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rydén begärde rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 252

Nej - 48

Avstår — 11

Punkten 6

Proposit:iOner gavs på bifaU till 1 :o) utskottets heraställan, 2:o) reservationen nr 5 a av herrar Andersson i Örebro och Rydén samt 3;o) reservationen nr 5 b av herrar Hovhammar och Fridolfsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Då herr Hovhammar begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hovhammar begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplåstes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 62 punkten 6

antar reservationen nr 5 a av herrar Andersson i Örebro och Rydén röstar

ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren tUl kontraproposition i nämnda votering

antagit reservationen nr 5 b av herrar Hovhammar och Fridolfsson i

Stockholra.

voteringsproposifion uppläst och

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhammar begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja - 60

Nej - 42

Avstår - 208

I enlighet härmed blev följande godkänd:

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets heraställan i

betänkandet nr 62 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 a av herrar

Andersson i Örebro och Rydén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rydén begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 222

Nej - 49

Avstår — 39

Punkten 7

Propositioner gavs på bifaU till 1 :o) utskottets heraställan, 2:o) reservationen nr 6 a av herr Börjesson i Glörarainge ra. fl. samt 3:o) reservationen nr 6 b av herrar Hovhammar och Fridolfsson i Stockholm, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Hovhararaar begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hovhararaar begärt votering även beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den sora vill att kararaaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 62 punkten 7

antar reservationen nr 6 a av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren till kontraproposition i näranda votering

antagit reservationen nr 6 b av herrar Hovhararaar och Fridolfsson i

Stockholra.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovhararaar begärde

105

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

rösträkning verkställdes votering raed omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 116

Nej - 41

Avstår — 153

I enligihet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den sora viU att kararaaren bifaUer näringsutskottets heraställan i

betänkandet nr 62 punkten 7 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 6 a av herr Börjesson i

Glömminge ra. fl.

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rydén begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 113

Avstår — 50

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels raotionen nr 1847 av herr Hugosson m. fl., och förklarades den förra proposirionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 9

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 7 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr HaUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att karamaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 9 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 7 av herr Hallgren.

106

Vid oraröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296

Nej - 14

Avstår — I

Punkten 10

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 11

Propositioner gavs pä bifall tUl 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 8 av herr Börjesson i Glömminge ra. fl. samt 3:o) motionen nr 1851 av herr Levin, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Hovhammar begärde votering upptogs för bestämraande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig.

I enlighet härraed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den sora viU att kararaaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 11 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit reservationen nr 8 av herr Börjesson i

Glömminge ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hovharamar begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 146

Avstår — 5

Punkten 12

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Börjesson i Glörarainge ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har karamaren bifaUit reservationen nr 9 av herr Börjesson i

Glömminge ra. fl.

Vid oraröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja - 177

Nej - 113

Avstår - 19

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

107

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Styrelserepresen ta-tion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m.

Punkterna 14 och 15

Kararaaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rydén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kamraaren bifaller näringsutskottets heraställan i

betänkandet nr 62 punkten 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 10 av herr Börjesson i

Glörarainge ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rydén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 194

Nej - 114

Avstår — 2

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Börjesson i Glörarainge ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glörarainge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att karamaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kararaaren bifallit reservationen nr 11 av herr Börjesson i

Glömminge ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glörarainge begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 207

Nej - 83

Avstår - 17

Punkten 18

Utskottets hemställan bifölls.

108

Punkten 19

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Börjesson i Glörarainge m. fl., och förklarades

den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glörarainge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kamraaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 19 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Börjesson i

Glömminge ra. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av karamarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja - 242

Nej - 64

Avstår — 3

Punkten 20

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 13 av herrar Andersson i Örebro och Rydén, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkterna 21 och 22

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herrar Andersson i Örebro och Rydén, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkten 24

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen nr 15 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

§ 14 Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 65 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:145 raed förslag till lag ora ändring i taxeringsförordningen (1956:623), ra. ra.

Utskottets heraställan bifölls.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

§ 15 Skatt på spel, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 66 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:128 med förslag till förordning ora skatt på spel, ra. ra. jämte motioner.

109

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

I propositionen 1972:128 hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 10 noveraber 1972, föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. föro)'dning ora skatt på spel,

2. lag ora ändring i lotteriförordningen (1939:207),

3. lag ora ändring i skattebrottslagen (1971:69),

4. lag ora ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar ra. ra.,

5. förordning ora ändring i förordningen (1928:376) ora särskUd skatt å vissa lotterivinster,

6. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att skatt införs på det spel som bedrivs på automater (s. k. enarmade banditer) och på rouletter. Vidare föreslås en omläggning av beskattningen av bingospelet.

Skatten på automat- och roulettspelet föreslås få forraen av en fast avgift. Denna föreslås i fråga ora autoraatspelet utgöra 500 kronor per apparat och månad. 1 fråga om roulettspelet föreslås avgiften utgöra 2 000 eller 3 000 kronor per speltillstånd och månad, beroende på antalet speldagar per vecka. 1 fråga om bingospelet föreslås att nuvarande system raed lotterivinstskatt och stärapelskatt ersätts raed en generell skatt ora 5 % på spelinsatserna.

Vidare föreslås att skattepliktigt spel får bedrivas endast efter särskilt tUlstånd. Sådant tillstånd skaU kunna meddelas för automat- och roulettspel på restaurang raed utskänkningsrättighet, i nöjespark och liknande samt i vissa samlingslokaler. Bingospel föreslås även i fortsättningen vara förbehållet välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Härjämte föreslås att högsta insats för automatspel får vara 1 krona och högsta vinst vid roulettspel 30 gånger insatsen samt att förbudet mot inlösen av vinst i pengar i dessa spel slopas.

Spelskatten liksom de ändrade reglerna beträffande villkoren för bedrivande av skattepliktigt spel föreslås träda i kraft den 1 april 1973. Statens inkoraster av spelskatten beräknas bli ca 50 railjoner kronor för år räknat."

I detta sararaanhang hade behandlats dels de raed anledning av propositionen väckta motionerna 1972:1884 av herr Andersson i Örebro (fp),

1972:1885 av herr Börjesson i Falköping (c),

1972:1886 av herr Hörberg (fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla ora förslag till sådana regler att seriös nöjespark, driven av kommun eller i vUken kommuns engagemang utgjorde en väsentlig förutsättning för parkens fortsatta drift, kunde erhålla befrielse från eller nedsättning av skatt på automatspel.

110

1972:1 887 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c).

1972:1888 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att spelautoraater raed en högsta insats av 25 öre fick användas utan tillstånd och undantas från beskattning,

2. att skatten på bingospel utformades så att ett grundbelopp på 15 000 kronor per år och tiUståndsinnehavare skuUe undantas från beskattning i enlighet med vad som anförts i motionen.

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

1972:1889 av herr Rydén ra. fl. (fp) vari heraställts att riksdagen vid behandling av propositionen 1972:128 beslutade ora undantag från beskattning av bingospel sora bedrevs av föreningar och där hela vinsten oavkortat tillföll ideell verksarahet,

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1972:155 av herr Larsson i Uraeå ra. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutade

1. att, i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till användandet eller beskattningen av spelautoraater där vinsten utgjordes av penningar, en provisorisk licensavgift infördes på 5 000 kronor per apparat och år särat att för rouletter, som var uppställda på allraän plats såsora i restauranger och dylika lokaler och där vinsterna utgjordes av polletter sora berättigade till inköp, en rillfällig licensavgift infördes på 20 000 kronor per roulett och år, särat

2. att hos Kungl. Maj:t heraställa ora utfärdande av bestämmelser.

Utskottet heraställde

att riksdagen

A. raed avslag på raotionerna 1972:1884, 1972:1885, 1972:1887 och 1972:1889 i vad de avsåg ändringar i propositionen 1972:128 och raed anledning av raotionerna 1972:155, 1972:1886 och 1972:1888 särat propositionen 1972:128 skulle anta de vid propositionen fogade förslagen tUl

1. förordning om skatt på spel med den ändringen att 10 § erhöll av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att skatten per månad för 25-öresspel skulle utgå med 100 kronor per automat och att spelskatten på roulettspel skulle utgå med 3 500 kronor per månad för tillstånd som innebar rätt till spel minst tre dagar varje vecka och med I 500 kronor för annat tUlstånd.

2. lag om ändring i lotteriförordningen raed den ändringen att 1 § och I a § erhöll av utskottet föreslagen lydelse, innebärande att även rätt till fortsatt spel skulle anses sora vinst särat att autoraatspel sora norraalt erbjöd vinst endast i förra av ett frispel på automaten skulle få anordnas utan tillstånd,

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

4. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.,

5. förordning om ändring i förordningen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

6. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308)

111

Nr 142	B. atv. riksdagen skuUe avslå motionerna
Torsdagen den 14 december 1972	1. 1972:155, 2. 1972:1884, 3 19721885
Skatt på spel.	4. 1972:1886,
m. m.	5. 1972:1887,
	6. 1972:1888,
	7. 1972:1889,
	i den mån de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet herastäUt
	under A.

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c). Hörberg (fp) och Söderström (ra), vilka ansett att utskottet under A 1 bort heraställa,

att riksdagen med anledning av propositionen 1972:128 samt motionerna 1972:1888 och 1972:1889 beslutade att 10 § i förordningen om skatt på spel skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse, innebärande att Vid annat bingospel än s. k. automatbingo, sora anordnades av ideell förening under medverkan endast av föreningens medlemmar, ägde den skattskyldige rätt till grundavdrag med 15 000 kronor för varje kalenderår.

112

Herr SUNDKVIST (c);

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 66 grundar sig på Kungl. Maj:ts p:roposition nr 128 och på ett antal i anledning av denna proposition väckta motioner. I propositionen föreslår man att skatt skall införas på spel, som bedrivs på s. k. enarmade banditer och rouletter, och vidare att skatt skall införas på bingospelet.

Det är en helt ny beskattningsforra som föreslås och som riksdagen nu har att ta stäUning tUl, och man kan väl något skämtsamt göra den anmärkningen att vi ju inte är särskilt förtjusta i nya beskattningsformer raen att rnan inte desto mindre kan konstatera, att det just kring denna skatt nog kan bedömas vara en ganska bred uppslutning i riksdagen. Orsakerna till den breda politiska uppslutningen kring denna skatt är flera. Naturligtvis är raan väl tacksara för att det komraer in litet pengar till statskassan, men det är ändå inte det väsentliga, utan det är att man saratidigt sora man inför skatt på de nämnda formerna av spel kan införa tUlståndstvång och på den vägen kan få en kontroll av den verksamhet som nu skall beskattas.

De slag av spel som vi nu ämnar beskatta har växt frara i allt snabbare takt under senare år. Det gäUer de enarmade banditerna, roulettspelet och för all del även bingospelet. En del av de former som denna spelverksarahet bedrivs under är ingalunda särskilt trevliga, och därför kan man med tUlfredsställelse hälsa att det nu kanske blir en viss kontroll och en viss ordning i detta sammanhang.

Det gäller en mycket svårhanterad materia, och skatteutskottet har diskuterat frågan mycket grundligt för att försöka komma fram till en så vettig lösning som möjligt. Men ändå vUl i varje fall inte jag uttala att det

som nu föreslås komraer att bli bestående. Låt mig i stäUet göra den     Nr 142
gissningen att riksdagen relativt snabbt återigenom får lov att ingripa för     Torsdaeen den
att rätta tUl en del saker i denna beskattningsform.                     14 december 1972

Det har under utredningsarbetet — dock inte i motionerna utan på -------------

annan väg — här i riksdagen fraraförts tankar och önskeraål ora att man oKatt pa spel, för att komraa till rätta med denna verksamhet antingen skulle helt '"• '"• förbjuda den eUer monopolisera den. Utskottet har ansett det vara svårt eUer omöjligt att förbjuda verksamheten. Man har däreraot i slutet på sitt betänkande sagt att raan inte är helt fräraraande för tanken på monopolisering i statlig eller kommunal regi. De stora spelområdena penninglotteriet, tipsverksaraheten osv. är som bekant redan tidigare monopoliserade, och det skulle kanske i och för sig så sraåningom vara raöjligt att införa monopol även på detta avsnitt.

Vi har i utskottet blivit helt överens beträffande de s. k. enarmade banditerna och roulettspelet men har gjort smärre justeringar i förhällande till propositionen.

Utskottet har konstaterat att det finns både stora och små enarmade banditer. Vissa är avsedda för spel raed enkronor och andra för 25-öringar. Vi har så till vida ändrat finansministerns proposition att de små banditerna med 25-öresinkast föreslås sUppa undan med 100 kronor i skatt per månad som de används, under det att enkronasbanditerna får kosta ägaren 500 kronor sora finansrainistern har föreslagit. Också i fråga om rouletterna har utskottet gjort en smärre justering av skattesatserna. Det har dragits en gräns vid om roulettspel förekomraer tre gånger i veckan eller mindre. Tidigare var skattesatsen 3 000 kronor per raånad för rouletter där det spelas raer än tre gånger i veckan och 2 000 kronor för rouletter med spel i mindre omfattning. Det är ingen tvekan om att en skatt på 3 000 kronor kunde bh för låg för en del, medan 2 000 kronor kunde bU för mycket för andra. Vi har därför ändrat siffrorna till 3 500 respektive 1 500 kronor. Om detta har vi varit helt eniga i utskottet. Däremot har vi inte kunnat bli eniga om skatten på bingo. I en reservation har jag tUlsammans raed några andra ledamöter följt upp en motion av herr Norrby i Gunnarskog och en av herr Rydén och sagt att vi viU ha ett visst skattefritt grundbelopp för de ideella föreningar som själva sköter bingoverksaraheten. Vi har föreslagit ett grundbelopp på 15 000 kronor.

Vi vet att många idrottsföreningar i dag i rätt stor utsträckning ekonoraiserar sin verksamhet med bingospel. Man gör det på olika sätt. I vissa fall bedriver medleraraarna själva bingospelet. Det är då ett helt ideellt arbete sora föreningens medlemmar lägger ner för att den vägen ta in pengar till föreningen. Då anser vi att det är berättigat med ett skattefritt grundbelopp på 15 000 kronor. Men om föreningen bara hyr ut sitt namn till en privat arrangör som anordnar autoraatbingo eUer Uknande, då anser vi att det privata vinstintresset står i förgrunden i så hög grad att det skattefria grundbeloppet inte bör raedges.

Förslaget om ett skattefritt grundbelopp på 15 000 kronor har aUtså
tUlkorarait därför att vi vet att så många idrottsföreningar den vägen
skaffar pengar till sin ideeUa verksamhet bland ungdomar och andra.
Utskottets majoritet har emellertid sagt att den inte kan gå raed på 113

8 Riksdagens protokoll 1972. Nr 142-143

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

förslaget på grund av kontroUsvårigheter. Jag kan inte förstå att det kan finnas några sådana svårigheter. Vi har i dag på bingospelet en stärapelskatt, och där finns just ett grundbelopp på 15 000 kronor undantaget. För redovisningen finns speciella blanketter, som naturligtvis med bara en enkel ändring kan användas även i fortsättningen. ViU raan inte använda det systemet, kan raan begagna restitutionsförfarandet. VUle raan ge idrottsrörelsen och annan ideeU verksamhet det stöd reservanterna föreslår, skulle man kunna göra det. Det är bara viljan det är frågan om. Jag kan inte se att svårigheterna är så stora.

Fru talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen vid skatteutskottets betänkande.

Under detta anförande övertog fru andre vice talraannen ledningen av kammarens förhandlingar.

114

Herr SÖDERSTRÖM (ra):

Fru talman! Att spela på lotteri är den fattiges poesi — sanningen i den gamla ramsan är i dag mera gUtig än någonsin förr. Svenskarna har blivit ett spelande folk. Vi satsar årligen omkring 3 000 miljoner kronor bara på legalt spel. Omfattningen av aUt Ulegalt spel går av naturliga orsaker inte att beräkna, men uppskattningsvis uppgår den summan tUl ungefär samma belopp som för det legala spelet.

De spelformer sora har den största omsättningen är totospelet med 725 miljoner kronor, tippningen med 600 miljoner kronor och penninglotteriet med 450 mUjoner kronor. Bingospelet har numera brett ut sig alltmer och beräknas för närvarande ha en omsättning av ungefär 500 miljoner kronor, medan spel på roulett och spelautomater beräknas omsätta ungefär 200 miljoner kronor vardera.

I dag behandlar vi tre olika slags spel, spelautomater, främst s. k. enarmade banditer, samt rouletter och bingo. Jag skulle vilja hänföra banditerna och rouletterna tiU en klass för sig och bingospelet tUl en annan klass.

När det gäller enarmade banditer och rouletter är de i hög grad föremål för iUegalt intresse — de lockar tUl lättförtjänta mkoraster, och detta utnyttjas på olika sätt. De senaste åren har ju också visat skräramande resultat, när man vid razzior avslöjat vad som döljer sig bakom tiU synes oskyldiga fasader. Oklara ägarförhållanden, väl utvecklade bulvansystem, påfaUande raånga utländska intressen inblandade, raycket vanligt att personer som straffats för förmögenhetsbrott är inblandade, klubbar sora varit centraler och täckmantel för annan organiserad brottslighet, och syndikat med internationell räckvidd, mycket sådant komraer i dagen, då polisen lyckats avslöja någon Ulegal spelhåla.

I punktskatteberedningens betänkande kan vi läsa att en spelklubb uppgivit att insatserna i varje omgång under bästa speltid kunde uppgå till mellan 40 000 och 50 000 kronor. Eftersom man hinner raed ca 20 omgångar per tirarae, kan orasättningen vissa dagar uppgå tUl miljonbelopp. Vinsten tiU spelbanken har enligt samraa beräkningar uppskattats till ca 30 miljoner kronor om året.

När det gäUer rouletterna har ju utskottet enhälligt ändrat på departeraentschefens förslag tiU beskattning och ansett att de sora har många speldagar per vecka borde betala mera, medan de som har ett fåtal dagar borde slippa lindrigare undan. Här är det inte omöjUgt att erfarenheterna så sraåningom kommer att visa att man kanske borde ha haft en särskUd klass för nattklubbarna och att vi i så faU borde ha haft tre oUka skattesatser.

Vad sedan de enarmade banditerna beträffar har de efter hand blivit både mera tekniskt fuUändade och därmed också penningslukande. Den senaste nyheten — de s. k. återspelsapparaterna — torde vara de socialt sett farligaste. De ger möjligheter tiU ända upp till 9 999 frispel, som registreras på ett räkneverk. När spelaren sedan avbryter spelet får han motsvarande betalning genom lokalinnehavaren eller genom dennes ombud. Utan att dessa vinstmöjligheter fanns, hade den här typen av spel inget sora helst intresse. Vitsen med konstruktionen är ju att den ur skattesynpunkt inte går att kontroUera eller i varje faU är mycket svårkontroUerbar, men den luckan i lagen blir numera tUltäppt genom det nya lagförslag som utskottet har förordat.

I USA, där man haft stora problem med gambling, har man sedan början av 1960-talet löst möjlighetema att lagstifta raot spelautomater genom en s. k. "ad-hoc-politik", varmed avses att man från fall tiU faU avgör, om en automat är avsedd för gambling eller enbart är att anse som förströelse. En spelautomat anses i USA vara av gamblingtyp, om den är "designerad och tillverkad huvudsakligen för användning vid gambling, och sora när den spelas kan som resultat av en chans erbjuda spelaren rätt att erhåUa vinst i form av pengar eller egendom".

Enligt ett uttalande från justitiedepartementet i USA 1967 har raan inte haft några svårigheter att använda denna lag för att identifiera apparater av garablingtyp. Ej heller har det medfört några svårigheter att skilja de här apparaterna från s. k. förströelseapparater, sora inte berättigar till någon vinst.

Skatteutskottet har ju i någon mån komrait in på sådana här svårigheter vid behandlingen av skrivelser från Folkparkernas centralstyrelse och motioner med liknande innehåll. Det fanns en allraän sympati för den situation, i vUken folkparkerna ra. fl. kunde tänkas komma, om propositionsförslaget genomfördes. Skatteutskottet delade den uppfattningen att de spelautomater sora där förekora kunde anses såsora närmast av förströelsetyp med låg insats. Därför har utskottet enats om ett från propositionen avvikande förslag som innebär att skattesatsen för dessa spelautoraater skall fastställas till 100 kronor, dvs. bara 20 procent av skatten på andra spelautomater.

Bingospelet skiljer sig på ett mycket fördelaktigt sätt från de andra spelformerna. Utredningen ansåg att bingospel Uksora förut borde få anordnas för visst ideeUt ändamål, för partipolitisk verksarahet eUer tUl understöd eUer uppmuntran åt svenska konstidkare. Anledning saknades att förbjuda eller inskränka möjligheterna att anordna bingospel. Som vi alla vet har bingospelet en stor utbredning och är den vanligaste inkomstkäUan för idrottsrörelsen i dag. Den beräknade nettoeffekten för dess del är ungefär 50 mUjoner kronor ora året. Staten har samtidigt en

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

115

Nr 142 inkomst på ungefär 7 mUjoner kronor. Som jämförelse kan näranas att

Torsdaeen den varken Norge eller Danraark beskattar bingospelet.

14 december 1972 ' propositionen har utredningens tankegångar i huvudsak följts, och

-------------------- utskottet har också delat den uppfattningen att bingospelet skall vara

Skatt pa spel, förbehållet välgörande, kulturellt eller allraännyttigt ändaraål.

- " Utskottet har inte lyckats bli helt enigt i sitt betänkande. Enligt min

uppfattning beror detta på en inkonsekvens hos utskottsmajoriteten. Vi har aUa öramat för allmännyttan hos folkparker och liknande och låtit dem få en skattelättnad på 80 procent mot propositionens förslag. Men när det gäller bingon - som helt är förbehåUen välgörande, kultureUt eller allraännyttigt ändamål — vUl utskottsmajoriteten inte vara med längre. Vi reservanter vill endast att den bingo sora bedrivs i mindre skala och i egen regi av ideella organisationer skall få komma i åtnjutande av ett grundbidrag vid beskattningen. Här bör påpekas att det finns ett grundbidrag redan i den nuvarande beskattningen. För alla små före-lungar som kämpar för sin existens skulle detta vara en uppmuntran i deras värdefulla arbete, som jag tycker att staten borde kunna kosta på sig.

Jag ber, fru talman, raed detta att få yrka bifall till reservationen.

Herr LARSSON i Uraeå (fp):

Fru talraan! Det ärende som vi nu behandlar gäUer en företeelse som en längre tid har ingivit allvarliga betänkligheter. Det förhållandevis oskyldiga spelet på enkla automater har i raånga fall utvecklats till ren hasard, och allvarliga skadeverkningar har uppstått på grund av att lagen tiUåtit spel täraUgen fritt. Autoraatspel, roulett och bingo har i stort sett varit skattebefriade, vUket naturligtvis har stimulerat personer att utveckla formerna för dessa spel. Direkta avarter har dessutom förekommit. Vore inte dessa spelformer redan etablerade skulle man ju helst velat säga nej till alltsammans. Huruvida man komraer till rätta raed probleraen genora de förslag som nu föreläggs riksdagen får framtiden visa, men man bör nog vara beredd att mycket snabbt ingripa för att stävja de missförhållanden sora kan uppstå. Det är förunderligt vUken jättelik uppfinningsrikedom det finns inom denna bransch för att utveckla spelet — framför allt gäller det de enarmade banditerna. Jag är inte alls övertygad om att det föreliggande lagförslaget kommer att vara tUlräckUgt, men vi får väl se vad som händer. Säkerligen komraer också skärpt övervakning att erfordras, så att inte olagligt spel förekoraraer.

Utskottet har i vissa delar avvikit från propositionen och försökt eliminera möjligheterna att kringgå lagbestämmelserna. Andemeningen i betänkandet är dock densarama sora i propositionen; vi är sålunda helt överens om att en beskattning skaU införas och att möjligheterna att bedriva spel på ett icke tiUfredsstäUande sätt skall avlägsnas.

Jag tycket det är bra att vi har fått det här förslaget. Man kunde ha
önskat att det hade kommit tidigare, men det har väl funnits omständig
heter som har gjort det oraöjligt. Genora den beskattning som nu föreslås
kan ju åtminstone spelets vidare utveckling delvis stävjas, så att det inte
får alltför stora sociala skadeverkningar.
116 Utskottet har ändrat på vissa detaljer i propositionen för att — som

herr Söderström tidigare har framhållit - täppa tUl möjligheterna att Nr 142

kringgå bestämmelserna. Allra viktigast är kanske två av bestäraraelserna. Torsdaeen den

Den första är att raan inte får använda poUetter som ger rätt tUl återspel. ,4 december 1972
Där har funnits en direkt raöjlighet tUl missbruk. Det är inte alls säkert

att polletterna kostar 25 öre, utan folk som inte är så noga med Skatt pa spel,

bestäraraelserna kan naturligtvis höja priset upp tUl avsevärda belopp, och

då blir följden ett riskabelt hasardspel. Den andra bestämmelsen innebär

att kryphålet raed räkneverken täpps till. Vi vet att man under de senaste

åren har börjat införa räkneverk sora tUlåter raycket högt spel på de s. k.

enarraade banditerna.

Utskottet är i stort sett enigt ora de förslag sora föreligger. I vad gäller skärpningarna finns det en klart uttalad önskan att söka stoppa raöjUgheterna att kringgå lagen. Den enda avvikande meningen gäUer bingospelet. Man kan naturligtvis säga att 5 procents beskattning inte är så våldsarat raycket, men det betyder i alla faU 750 kronor för de föreningar som håller sig kring raaxiraalt 15 000 kronor. Då raan vet att det gäller rent ideella sraåföreningar som kämpar för sin existens, borde man kunna vara litet generös och liksora tidigare befria dem från skatt när de rör sig med så små belopp. När det blir tal om högre summor blir det naturligvis fraraför allt idrottsrörelsens inkoraster sora påverkas, raen det finns ju litet raer att ta av där.

Bingospelet har också en viss trivselkaraktär, åtminstone när det bedrivs i mindre orafattning. På landsbygden är det kanske många gånger ett trivsamt bynöje, och samtidigt vet folk att man genom att leka litet hjälper den lilla idrottsföreningen eller ideella föreningen på orten.

Med detta, fru talraan, ber jag att få yrka bifaU tUl den reservation som är fogad vid utskottets betänkande.

Herr BRANDT (s);

Fru talman! Som det har framgått har vi varit i stort sett eniga inom utskottet, och frågan är om vi inte är eniga också när det gäUer bingospelet när allt kommer omkring. Som karamaren redan hört av dem som har uppträtt tidigare hade utskottet helst velat stoppa hela den här spelverksamheten, men vi har nöjt oss, som ett provisoriura, raed att begränsa den.

Eftersom man redan har redogjort för vad förslaget innebär skall jag
korta av min tid och bara säga några få ord. Jag vill understryka att det
har varit vår strävan inom utskottet att begränsa spelet på automater utan
att folkparker och liknande anläggningars ekonomi avsevärt försämras.
Men det har inte varit något lätt problem, om man samtidigt viU undvika
diskriminering av andra anläggningar som drivs utan stöd från det
allmänna. Vi har gjort en ingående prövning. Vi har diskuterat med
experter, vi har talat med utredningsmannen, vi har haft en delegation
och vi har försökt penetrera frågan på alla möjliga sätt för att finna en
lösning och komraa ur dilemmat när det gäUer att tillgodose dessa
allmänna inrättningar utan att på något sätt differentiera och därmed
åstadkomma något ännu värre och krångligare. Vi har sökt lösa
problemet på det sättet att månadsskatten på 25-öresspel skaU - som här
redan har sagts — utgå med 100 kronor i stället för, som föreslagits i 117

Nr 142

Torsdagen den 14 december 1972

Skatt på spel, m. m.

propositionen, 500 kronor per apparat. Men i övrigt skaU tillståndsgivningen och skattereglerna gälla precis enUgt propositionen. Vi anser att vi med detta tUlgodoser folkparkernas önskemål så långt det har varit möjUgt utan att krångla till det hela mer än nödvändigt. Vi har också föreslagit den förändringen beträffande roulettspelet att man skall ha en lägsta gräns på 1 500 kronor och en högsta på 3 500 i stället för respektive 2 000 och 3 000 kronor. Jag förmodar att departementschefen accepterar dessa ändringar.

Jag sade att vi helst skulle vilja stoppa hela spelet på automater, som herr Larsson i Umeå också framhöU. I övrigt är ju spel monopoliserade — lotterierna. Tipstjänst osv. Vi anser att vad som nu föreslås är ett provisorium och att man vid det fortsatta utredningsarbetet om lotteri och spel skall överväga om man inte också skall monopoUsera spelet på automater så att antingen staten eUer kommunerna övertar det och man får en riktig kontroll över det hela.

I fråga om bingo vill jag erinra om att departementschefen i propositionen säger - och det är ganska betydelsefullt — att "endast spelverksarahet sora anordnas i förvärvssyfte omfattas av tillstånds- och skatteplikten". Reservanterna säger: "I fråga om bingospelet har det föreliggande utredningsförslaget accepterats i sina huvuddrag av såväl

remissinstanserna som departementschefen. För närvarande är ett

visst grundbelopp undantaget från beskattning i samband med bingospel. Utskottet anser att ett motsvarande grundavdrag bör bibehållas beträffande bingospel, där hela vinsten går tiU ideell verksamhet."

Jag har redan citerat vad departementschefen har sagt om detta. Men jag vill göra kammarens ledamöter uppmärksamma på att beskattningsförslaget enligt propositionen och enligt majoriteten innebär att man tar bort den nuvarande lotterivinstskatten, som erläggs av arrangörerna. Jag vet inte om reservanterna har uppmärksammat denna kompensation för det nuvarande grundavdraget. Nu finns det ju en stämpelavgift på 5 procent över 15 000 kronor, men arrangörerna sUpper i fortsättningen hela lotterivinstbeskattningen, och det blir plus minus noll.

Jag ber raed detta, fru talman, att fä yrka bifall tiU utskottets hemstäUan.

118

Herr SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Fru talman! Beträffande reservationen är det väl fuUt klart att vi har observerat det som nu herr Brandt säger — att det är fråga om att ersätta denna skatt med en annan form av skatt. Det är ju på detta som motionerna bygger. I reservationen har vi både i motiveringen och i författningstexten utgått från att det är de ideella föreningar som i egen regi arbetar med den här verksamheten som skaU kunna få detta grundbelopp. Det kommer i första hand att bU idrottsföreningar som får chansen att köra relativt blygsamt bingospel helt skattefritt, och det bUr naturligtvis en skattelättnad även för föreningar som bedriver bingospel i något större utsträckning.

Herr Larsson i Umeå sade i sitt anförande att det här betyder 750 kronor. Man kan naturligtvis säga att det är inte så mycket. Man kan också, som herr Brandt gör, påstå att det ersätter något annat - han har

fuUt rätt i det. Men jag tycker att dessa 750 kronor som man den här Nr 142

vägen har möjlighet att ge idrottsföreningarna betyder i varje faU för de Xorsdagen den

små idrottsföreningarna förfärligt mycket. Vi vet att ungdomsverksam- j december 1972

heten inom idrottsrörelsen slukar stora pengar. Idrottsrörelsen får också----------

stora både statliga och kommunala bidrag - det skaU jag gärna erkänna - Skatt pa spel,

men dessa bidrag räcker inte, utan ledarkrafterna får offra sm tid på att '"• '"•
tigga ihop pengar för att rörelsen skall gå ihop. Då tycker jag att man
åtmmstone kunde ge föreningarna chansen att få det här grundbeloppet
skattefritt - det skulle betyda en del.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fru talman! Utöver vad herr Sundkvist sagt vUl jag bara komplettera med en sak.

Jag nämnde att omsättningen på bingo för närvarande är ungefär 500 mUjoner kronor om året, och staten har en inkomst på ungefär 7 miljoner kronor av spelet. Om vi räknar med den föreslagna skatten och oförändrad omsättning, så innebär ju det att staten skulle få en inkomst på 25 miljoner kronor. Det innebär med andra ord att utgifterna för arrangörerna komraer att bli tre eller fyra gånger större.

Även ora man bortser från den inkomst som finns i dag blir aUtså utgifterna tre eUer fyra gånger större också för de små idrottsföreningarna enligt propositionens förslag.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Fm talman! Om man hade sagt ut klart och tydUgt att man vill ha en lättnad i beskattningen av bingo, så hade jag förstått det. Men i reservationen skriver ni ju; "Ett ökat uttag av skatt försvårar sålunda

möjligheterna----- ." Detta skriver ni alltså trots att propositionen

innebär att man tar bort lotterivinstbeskattningen. Det finns inte möjlighet att läsa ut det på annat sätt. Jag skulle förstå er om ni sade: Det vet vi, men vi viU ha en ytterligare lättnad.

Herr SUNDKVIST (c) kort genmäle:

Fru talman! Det är ju väldigt svårt att jämföra den här skatten med lotteriskatten, som är utformad på ett helt annat sätt. Den här skatten tas ut i form av 5 procent på gjorda speUnsatser, medan lotterivinstbeskattningen är utformad så att de föreningar som bedriver bingospel i mycket blygsam omfattning kan slippa lotterivinstbeskattningen helt och hållet, därför att där är det lotterivinstens storlek som är avgörande för om det över huvud taget utgår skatt. Man kan måhända lägga upp ett sådant system att en del av vinstsumman bhr beskattad men största delen blir obeskattad.

Det går alltså inte att göra de jämförelser som herr Brandt anser att vi borde ha gjort.

Herr BRANDT (s) kort genmäle;

Fru talman! Det blir naturligtvis svårare att bedriva Ulegal verksamhet
i fortsättningen, och på det viset kanske man får betala skatt som man nu
inte betalar. Det är vi medvetna om, men det är syftet med hela förslaget. 119

Nr 142 Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Torsdaeen den ' talman! Det var rätt intressant att lyssna på både reservanternas

14 december 1972 talesmän och utskottets ordförande. Det framgick att egentligen vill man

-------------------- inte ha den här lagen om skatt på spel - raan skulle helst ha sett att

Skatt på spel, förslaget avslagits.

Det inger självfallet betänkligheter att nu legalisera detta spel, som vi egentligen inte vUl ha och som vi har fått på grund av att man från samhällets sida har visat en otrolig släpphänthet och underlåtit att vidta åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan, när man säg hur kurvan över importerade spelautomater steg allt brantare och snabbare. Det ligger verkUgen stora kapital i dessa spelautomater. Från 1967 tUl 1971 importerade vi sådana apparater för 69,4 miljoner, och apparater för andra spel importerade vi för drygt 50 miljoner kronor. Det är alltså ganska betydande belopp det rör sig om.

Men det mest beklagliga i föreliggande lagförslag är att enskUda människor skall få bedriva spel i vinstsyfte. Därmed går vi ifrån vår tidigare princip att enskilda inte i vinstsyfte skall få anordna lotterier. Samtidigt vill jag emeUertid säga att första och andra paragraferna i den lotteriföro:rdning vi tidigare haft blev helt meningslösa efter hovrättsutslag i Skåne 1964, som innebar att poUetter inte jämställdes med pengar. Det är det som gjort att vi har fått denna utbredning av spelet. Jag hälsar raed tillfredsställelse att begreppet spel för allmänheten nu har tagits bort i propositionen och i utskottets betänkande. Det har varit ett av de stora kruxen när det gällt att komma tiU rätta med de illegala spelhålorna. Riksdagen gjorde som bekant förra året en bestäUnmg om att tillståndstvång skulle införas för enarmade banditer, och den saken har nu tagits med i propositionen. Detta är glädjande.

Den amerikanska spelform vi haft här i landet tidigare satte vi stopp för på 1930-talet genom den lotteriförordning som infördes 1939. Fram tUl dess hade folk åkt omkring med Harley Davidson-raotorcyklar med sidovagn, där man hade en trälåda i vilken man skyfflade in 25-öringarna. Sedan skaffade man "goriUor" som åkte omkring och inkasserade slantarna i plasthinkar, som det gick 8 000 kronor i. De bolag som ligger bakom spelet här i landet har sitt ursprung från det stora landet i väster, och med den förgrening som spelet fått hos oss har man gjort stora förtjänster. Dessa förhållanden har kartlagts ganska bra av utredningen rörande tillsynen över lotteriverksamhet, som framlade sitt betänkande 1970. Jag tycker att riksdagen borde ha fått ta ställning tiU det betänkandet i ett tidigare skede. Det fyller de krav man kan ställa för att bringa ordning i den spelverksamhet vi har här i landet.

Nu kan vi emellertid konstatera att utskottsmajoriteten har ändrat på propositionens förslag så till vida att folkparker och nöjesfält skall få bedriva spel med 25-öringar. Jag tycker att det är bra att det har ordnats på det sättet, ty överskottet från verksamheten i s. k. allmännyttiga företag av typen folkparker och nöjesfält går ju till ungdomsarbete och annat ideeUt arbete, som bör få det stöd man där behöver.

Nå, nu får vi väl i fortsättningen räkna med att enarmade banditer

kommer att kläda restaurangväggarna — eUer rättare sagt att det kommer

120 att inrättas särskilda rum med sådana apparater på vissa restauranger, där

det komraer att spelas mycket. Denna spelverksamhet kommer då att Nr 142 koncentreras till sådana restauranger som har tillstånd att utskänka Torsdaeen den spritdrycker enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Men jag tycker . december 1972

ändå - och det har också framgått av vad tidigare talare sagt - att det på---------

något sätt är ett misstroendevotum mot sarahället självt, när raan 'J'''' P Ph accepterar denna amerikanska spelform. Även om trenden med samhälle- ' liga eftergifter har gjort att hasardspelet - the gambling - förlorat sin chockverkan och av vissa accepterats, borde vårt sociala värdemedvetande säga stopp tiU de enarmade banditerna. Inkomster för statskassan borde inte vara vägledande när det gäller att parera intåget av den nordamerikanska spelkulturen i Sverige. Nu har spelet fått en utbredning här och nu får vi acceptera det och försöka komma till rätta med det. Vi har från samhällets sida tidigare på ett mycket enkelt sätt kunnat stoppa den ohämraade iraporten, och polisen och sociala myndigheter har mycket väl känt till det under hela detta utvecklingsskede här i landet.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Tillåt mig att säga några ord med anledning av föreliggande utskottsbetänkande.

När jag först läste utskottets betänkande tyckte jag det var negativt. Jag fann det förvånande att raan inte på ett mera radikalt sätt viUe försöka komma till rätta med rådande missförhållanden på detta område. Men sedan jag lyssnat tUl utskottets talesman, herr Brandt, sora sade att detta är ett provisoriura, tycker jag ändå att jag kan skönja att man tar ganska allvarligt på denna osunda verksamhet.

Det bör vara välkänt för alla att den spelverksamhet som jag har påtalat i raotionen 1885 under de senaste åren ökat på oroväckande sätt. Enorraa penningbelopp omsätts i illegala spelhålor, och andra avarter av spel har gång efter annan avslöjats. En beskattning av det i propositionen förordade slaget kan måhända i viss mån sanera förhållandena, men jag är övertygad om att missförhåUandena kommer att bestå. På det här området torde mindre nogräknade personer ha stora möjligheter att utan större avbräck i form av skatt fortsätta med sin asociala verksamhet.

Det är inte utan att raan har en känsla av att utskottet med sitt avstyrkande av min motion har velat blunda för de mycket allvarUga sociala konsekvenser som den ökade spelverksaraheten redan lett till och som man kan räkna med att den framgent komraer att leda till. Jag skall inte draraatisera men jag skuUe kunna ta fram exempel på tragedier sora är en följd av den förra av spelverksarahet, som vi här diskuterar. Jag vUl upprepa min uppfattning att sarahället lagstiftningsvägen borde försöka korama tiU rätta med missförhållandena när det gäUer det omfattande automat- och roulettspelet.

Jag vUl inte, fru talraan, ställa något särskilt yrkande. Men raed hänsyn till de sociala konsekvenserna av all osund spelverksamhet avser jag att vid senare tillfälle återkoraraa tUl raina tidigare förslag om ett större samhälleligt ansvar i fråga om denna verksamhets sociala konsekvenser. Men jag tar ändå fasta på vad utskottet säger i sitt betänkande, nämUgen;

"Utskottet finner en sådan mera genomgripande reform på längre sikt
vara den effektivaste åtgärden för att komraa till rätta med de problem 121

Nr 142 som åberopas i motionerna 1972:1884, 1972:1885 och 1972:1887 men

Torsdaeen den anser att riksdagen bör avvakta erfarenheterna av de i propositionen

14 december 1972 föreslagna åtgärderna med de av utskottet förordade jämkningarna."

-------- ------------ Jag tar fasta på detta uttalande av utskottet och hoppas att åtgärder

atpaspe, kommer att vidtas i syfte att komraa tiU rätta med denna osunda

'"• '"• verksamhet.

Herr SÖDERSTRÖM (m);

Fru talman! Ordet "förbud" har nämnts här av ohka talare.

Låt mig deklarera att jag tror att det är principieUt felaktigt med förbud. Ett sådant skuUe bara skapa mer illegalt spel, och det har vi redan tUlräckligt av. Erfarenheten av tidigare förbud på olika områden manar väl inte heller tiU efterföljd.

Vad vi nu möjligen kan åstadkomma är en rainskning av det illegala spelet, ocli därmed tar vi ett steg i rätt riktning.

Vi har samtliga i våra fack fått en skrivelse från konditorierna. Den är rubricerad "Om tråkigheten på landsbygden". Man ställer frågan hur många välskötta konditorier som kommer att försvinna på grund av propositionen. Jag tror att vi kan lugna alla konditorier med att inget behöver försvinna av den anledningen. Även om de inte får använda enarmade banditer har de ändå möjligheter att använda andra typer av automater. Det står klart utsagt i propositionen att s. k. automater av förströelsetyp inte faller under skattelagarna. Tråkigheten på landsbygden behöver alltså inte öka. Jag stäUer mig också frågan om det skaU vara så förtvivlat roligt att spela på enarmade banditer. Det kan väl vara diskutabelt.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten .4

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels utskottets heraställan raed den ändring däri sora föranleddes av bifall till reservationen av herr Magnusson i Borås ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att karamaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 66 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kamraaren bifallit utskottets hemställan raed den ändring

däri som föranledes av bifall till reservationen av herr Magnusson i Borås

m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kararaarens ledaraöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 146

122 Avstår — 5

Punkten B Nr 142

Utskottets hemstäUan bifölls. Torsda en den

14 december 1972 På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kamraaren uppskjuta

behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden tiU kl. 19.30. Skatt pa spel,

m. m.

§ 16 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 147 med förslag tiU lag om ändring i komraunalskattelagen (1928:370), ra. m.

§ 17 Karamaren åtskildes kl. 17.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert