Riksdagens protokoll 1972:141 Onsdagen den 13 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1972:141

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:141

Onsdagen den 13 december

Kl. 19.30

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ä ndrad regional organisation av SJ

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Ändrad regional organisation av SJ (forts.)

Fortsattes överläggningen angående trafikutskottets betänkande nr 22.

Herr MAGNUSSON i Kristmeharan (vpk):

Herr talman! Utskottet är ju enigt i sin skrivning i den här frågan och den borde därför inte ge upphov tUl någon längre debatt.

Situationen är således en helt annan än vad förhållandet var i fjol när propositionen om SJ;s regionala omorganisation första gången lades på riksdagens bord. Riksdagen begärde ju då med betryggande majoritet att en ny utredning skulle tUlsättas för att ge underlag för en bättre bedömning beträffande en regional omorganisation vid SJ. Utredningen har inte kommit tUl stånd och jag vUl gärna passa på tUlfället att beklaga detta. Det är ingen tvekan om att en utredning, med den uppläggning riksdagen skisserade, kunde ha besvarat många av de frågor som riksdagsledamöterna stäUde sig i fjol och väl har gjort även i år när det gällt att ta ställning tUl propositionens förslag.

Propositionen innehöU emellertid i år några nyheter i jämförelse med förra året som bör nämnas. För det första gav den en beskrivning av den rationaliseringsverksamhet som sedan slutet av förra året bedrivits inom centralförvaltningen. Den är för resten inte avslutad ännu utan pågår fortfarande. Eftersom vi i förra årets vpk-motion som första yrkande hade kravet om ökad rationaUsering på central nivå är det helt naturligt att propositionens redogörelse för den verksamhet sora där bedrivits har mottagits positivt av oss.

Den andra nyheten i propositionen var förslaget om bibehållande av kommersieUa enheter på de huvudorter som koramer att drabbas av indragningarna av distriktsexpeditioner. Jag vill tUl den frågan framhålla, att vi från vår sida egentligen inte tagit ställning tUl huruvida de föreslagna indragningarna av distrikt är motiverade eller inte. Vi framhöll i fjol att med tanke på att nya omorganisationsförslag troligen kommer inom inte alltför lång tid så var distriktsindragningarna att betrakta som halvmesyrer som bara vållade personal olägenheter utan att egentligen lösa frågorna om rationaliseringen av den administrativa personalen. Dessutom var det väl uppenbart att indragningen av så pass stora personalgrupper skulle få konsekvenser i regionalpolitiskt hänseende för de berörda orterna. Sådana saker borde ju utredningen ha tittat på. Bibehållandet av kommersiella enheter på de här orterna får kanske inga stora regionalpolitiska effekter men har naturligtvis sin betydelse speciellt

125

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

126

för näringslivets kontakter med SJ. Vi har ställt oss positiva tUl detta och också tUl tanken att dessa enheter skall bli permanenta och eventuellt kunna tUldelas andra arbetsuppgifter.

Vi förde vid förra årets behandling av förslaget tUl omorganisation fram ett alternativt förslag tiU rationaliseringsåtgärder, nämligen att slå samraan ban- och driftdistrUcten tUl en enhet och under en chef. Det förslaget har tidigare framförts av Statsanställdas förbund och har under tiden omorganisationen behandlats i riksdagen också aktualiserats från personalhåll vid flera tUlfällen. Fördelarna med en gemensam distrikts-expedUion tycks vara flera. Bl. a. skulle man kunna åstadkomma a) en rationellare och effektivare organisation sett både ur verkets och allmänhetens synpunkt, b) ett minskat antal tjänstemän i administrationen och därmed c) lägre personalkostnader.

Då vi yrkade avslag på förra årets proposition vUle vi därmed också vinna att en utredning skuUe titta på detta rationaliseringsförslag. När utredningen inte har kommit tUl stånd så har vi nu valt att söka få gehör för våra synpunkter utan att yrka avslag på propositionen. Utskottet har ju också skrivit positivt om denna fråga, vilket vi hälsar med tUlfredsställelse. Utskottet skriver: "I likhet med motionärerna finner utskottet det motiverat att i sararåd med personalorganisationerna ytterligare undersökningar och överväganden i denna fråga sker i samband med det fortsatta organisations- och rationaliseringsarbetet inom SJ." Vad vi nu hoppas är att personalorganisationerna med anledning av trafikutskottets skrivning skaU finna former och möjligheter att med SJ tUl allvarlig diskussion ta upp detta som vi anser vettiga rationaliseringsförslag. Vi hade också som ett viktigt krav i årets motion fört frara yrkandet att den del av maskintjänsten som inte berörs av sammanslagningen av driftverkstäderna och huvudverkstäderna — det gäller närmast den åkande maskintjänstpersonalen — borde föras under speciella lokala enheter, s. k tågstationer, enligt StatsanstäUdas förbunds ursprungliga förslag. Dessa tågstationer skulle utöver åkande personal även omfatta personalledning, lokledning, bromsinstruktörer, instruktionsförare samt stall- och vagnteknisk personal.

Även på den punkten har utskottet skrivit positivt. Det sägs i betänkandet att utskottet förutsätter "att frågorna härom ytterligare prövas med beaktande av vad Landsorganisationen och Statsanställdas förbund i sina resraissyttranden över organisationsförslaget anfört". Jag hoppas även beträffande detta, att personalorganisationerna får raöjligheter att korama in i bilden för att bidra tUl en lösning i enlighet med personalens önskemål.

Ytterligare en synpunkt bör kanske anföras på utskottets betänkande. Vi har som ett ytterUgare krav framfört, att de anställdas insyn och medbestämmanderätt på ett tUlfredsstäUande sätt måste beaktas vid genomförandet av rationaliseringsåtgärder. Vi har också framhållit angelägenheten av att erforderlig tid anslås vid genomförandet av sådana åtgärder, inte minst av den karaktär det här är fråga om. Det finns skäl att notera att detta problem observerats redan i propositionens skrivning. Departementschefen har uttryckt det så att omorganisationen skall börja genomföras fr. o. ra den I juli 1973, vUket är det datum som föreslagits.

utskottet har emeUertid ytterligare understrukit, att omläggningen förutsätter en övergångstid och att den alltså bör genomföras med stor hänsyn tUl den berörda personalens önskemål om eventuellt nya placeringsorter.

Med hänvisning tUl vad jag här har anfört vUl jag, herr talman, yrka bifaU tUl trafikutskottets hemstäUan i dess betänkande nr 22.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr WINBERG (m):

Herr talman! När kammaren nu kommer att bifaUa ett enhälligt trafikutskotts betänkande i detta ärende innebär det att en i och för sig önskvärd och behövlig rationalisering vid SJ kan åstadkommas. Årets proposition i denna fråga utgör en i viss utsträckning förbättrad upplaga av förra årets proposition, sora ju avslogs av riksdagen. 1 några avseenden vUl jag dock uttrycka tveksamhet om riktigheten i att lösa frågorna på det sätt som propositionen föreslår.

Jag vUl, herr talman, aUra först uttala min tUlfredsställelse med vad utskottet sagt om SJ;s verksamhet i Ängeområdet. I motionen 1839 har herr Nordgren och jag erinrat om rUcsdagens uttalande förra året i vad gäller den verksamhet SJ bedriver i Ange, och vi förutsatte att uttalandet från i fjol aUtjämt var gäUande. Nu bekräftar trafikutskottet dess bättre detta. Jag har tidigare i kammaren flera gånger hävdat nödvändigheten av att vid rationaliseringar inom SJ dess organisation i Ångeområdet inte aUtför mycket minskas och personal flyttas därifrån utan att följderna av detta och vad det skulle kunna innebära av besparingar för SJ verkligen har vägts mot de negativa lokaUseringspolitiska verkningar som det kan medföra för bygden.

Antalet förvärvsarbetande i Ange kommun har under senare år rainskat mycket starkt. Komraunen bygger tUl stor del på den starka anknytning SJ hittills haft där. Trafikutskottets nu upprepade uttalande att utskottet förutsätter, att beträffande SJ:s organisation i Ångeområdet regionalpolitiska synpunkter vederbörligen beaktas kan, som jag ser det, i fortsättningen varken kommunikationsdeparteraentet eller SJ springa Uran, och det tycker jag är bra.

När det gäller länsanpassningen av trafik- och bandistriktsgränserna är jag i år lUcsom i fjol tveksam om förslaget verkligen innebär en verklig lösning och i varje fall huruvida den genomförs vid rätt tidpunkt. De nuvarande distriktsgränserna har ju dragits i stort sett efter de näringsgeografiska förhållandena, efter trafikströmmarnas riktning och efter de sammanhängande banUnjerna.

Förslaget innebär nu att distriktsgränserna skall följa gränserna för länsförvaltningen. Som orsak tUl ändringen har angivits dels den regionala trafikplanering som pågår, dels att länsgränserna nu är av större betydelse än de var förr. Det bör kanske ändå observeras att flera remissinstanser har ställt sig negativa tUl de här nya principerna. Det är just remissinstanser som företräder personalen, oavsett om den tUlhör SACO, SR eller SF. Någon av dessa remissinstanser säger att det av trafikmässiga och andra skäl inte kan vara lämpligt att sammanhängande Unjer i onödan bryts av länsgränser. Någon vUl ha en indelning som föUer trafikströmmarna oberoende av länsgränserna.

127

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Nu är, som kammaren väl vet, länsgränserna föremål för omprövning. Länsberedningen, som i olika sammanhang ofta omnämns i kammardebatterna, har bl. a. tUl uppgift att behandla frågan om lämpliga geografiska arbetsområden för den decentraliserade statliga förvaltningen. Det är därför jag uttrycker tveksamhet om det nu är lämpligt att genereUt ändra principerna för distriktsgränserna. En annan sak är om man med behållande av nuvarande principer ändå anser det erforderligt att minska antalet distrikt.

Låt mig påpeka att kammaren förra veckan behandlade en motion om ändring av vissa civUområdes- och mUitärområdesgränser. Ett enhälligt civUutskott konstaterade då att det uppstod vissa svårigheter när civUadramistrativa och mUitärterritorieUa gränser inte sammanfaUer. Men civUutskottet tillade; "Enligt vad som erfarits kommer emellertid länsberedningen att under våren 1974 avge principbetänkande i vissa indelningsfrågor. Mot bakgrund härav och med hänvisning tUl att riksdagen tidigare inte ansett sig böra föregripa beredningens arbete avstyrker civUutskottet bifall tUl motionen." Jag kan som ledamot av länsberedningen vitsorda den arbetsinriktning beredningen har att försöka få fram ett principbetänkande i dessa frågor under 1974.

Mot denna bakgrund kan vi konstatera att vi i riksdagen den ena veckan undviker att ta ställning tUl en viss indelningsfråga med hänvisning tUl att dessa frågor utreds och att vi tydligen den andra veckan inte låter det hindra oss från att anta helt nya principer när det gäller en annan och betydUgt mer vidsyftande indelningsändring.

Jag har, herr talman, känt ett behov av att påpeka detta men jag har inget yrkande.

Av de — visserligen i en del avseenden bristfälliga - utredningar som
finns får man anse att det framgår att SJ behöver minska antalet distrikt.
Det finns för varje distrUct som nu föreslås tUl indragning skäl som talar
för en indragning och skäl som talar emot. Var och en av oss måste
naturligtvis väga de skälen när vi tar ställning. Vid en sådan vägning
kommer jag tUl att beträffande Umeådistrikten talar starkare skäl emot
en indragning än för en indragning. Jag kan här citera ur motionen 1839:
"Indragningen av dessa distrikt medför att de nya Luleådistrikten får en
mycket omfattande geografisk utsträckning. Av landets ca 1 150 mU
långa bannät kommer inte mindre än ca 200 mil att ligga inom
Luleådistrikten.----- kontakterna mellan SJ å ena sidan samt närings
liv, kommuner och befolkning å andra sidan kommer att väsentligt
försämras i förhållande till nuläget om UmeådistrUcten dras in." Detta
gäUer enligt min mening oavsett att man nu inrättar den kommersiella
distrUctsenheten i Umeå. Indragningen av Umeådistriktet måste också
anses vara i strid med den hittUls förda regionalpolitiken.

Herr talman! På grund av det anförda vill jag yrka bifall tUl motioner med det sakliga innehållet att UmeådistrUcten skall bibehållas och jag gör det formeUt så att jag yrkar bifall tUl det i motionen 1839, punkten B, angivna förstahandsyrkandet.

128

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Herr talman! När omröstningen i fjol i den här frågan var avgjord och riksdagen hade bifallit utskottets hemställan att raan vidare skulle utreda frågan ora SJ:s regionala organisation trodde vi väl att alla fakta skulle Ugga på bordet nästa gång frågan kom upp. Men så var inte fallet. Efter ett år framlades en proposition som är nästan likalydande med den föregående, där man finner att ytterst Utet av önskemålen vid fjolårets behandling vad beträffar utredningar har uppfyllts.

Det eniga utskottet skriver med anledning härav;

"Utskottet har vid sin granskning av propositionen inte kunnat finna att något ytterligare utredningsarbete av det slag och i den form 1971 års rUcsdag begärde egentligen verkställts."

I fjolårets betänkande över propositionen motsvarande den vi nu behandlar hade utskottet som sin mening anfört att de näringsgeografiska och regionalpolitiska förhåUandena i landets olika delar inte tUlräckligt beaktats. Detsamma syntes i viss utsträckning gälla trafikströmmarnas riktning och styrka inom de olika distrikten. Man sade också i fjol att det fortsatta utredningsarbetet borde ske i samråd med representanter för bl. a. näringsliv och vederbörande personalorganisation samt under medverkan av personer med erfarenhet från regionalpolitiska bedömningar.

Utskottets mening den gången var vidare att för SJ:s regionala organisation viktiga synpunkter kunde framkorama i den regionala trafikplanering som Kungl. Maj;t uppdragit åt länsstyrelserna att genomföra fram tUl 1974.

Tydligen för att utskottets ledamöter skulle bli överens nöjer utskottet sig med att konstatera de uteblivna utredningarna med följande: "Detta är enligt utskottets uppfattning otUlfredsställande." Utskottet tar verkligen inte i över hövan! Det hade varit angeläget att understryka uteblivandet av utredningarna på ett kraftigare sätt.

Jag har inte av vad herr Persson i Heden och inte heller av det herr Magnusson i Kristinehamn sagt blivit övertygad om det riktiga i att nu gå in för den här distriktsindelningen. Herr Magnusson i Kristinehamn var så ärlig att han sade; Jag är inte alldeles övertygad om att det är riktigt att göra den här organisationen.

Komraunikationsrainistern är en charmig karl och trevlig på alla sätt och vis. Han kan ju också spela dragspel, vUket jag har hört. Kanske har han varit i utskottet och spelat dragspel för ledamöterna så att de fallit för honom!

Sedan skaU jag vUligt erkänna att årets proposition är något bättre än fjolårets. TiUs vidare gäller att det skall få vara kvar en kommersiell enhet i de tre bortrationaliserade distrikten, och det är bra. Utskottet har här en än bättre skrivning än propositionen, och anför att enheterna bör ha permanent karaktär samt att vidare bör övervägas om man kan tUlföra dera ytterligare uppgifter som inte är av rent kommersiell natur.

Det är också någonting som jag hälsar med tUlfredsställelse, och det är i linje med den motion som vi kronobergare och riksdagsledamöter från angränsande län har skrivit under.

Vi vUl naturligtvis inte på något vis motsätta oss rationaliseringar på

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

129

9 Riksdagens protokoll 1972. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

130

något plan av SJ:s förvaltning. Jag är fuUt införstådd med att en snedvridning på det här området inte kan vara ett medel att nå effekt för helheten. Statsrådet pekade i fjolårets proposition, liksom i årets, på den nedtrappning av lokala enheter som skett år från år. Nu är jag inte övertygad om att denna hårda indragning på det lokala planet varit riktig med vad den innebär av sämre service för allmänheten och friställningsproblem för de anstäUda. Men gör man indragningar på en nivå bör man naturligtvis göra det på övriga plan också.

Departementschefen låter oss veta att på central nivå en rationalisering med indragning av tjänster har pågått och kommer att ske också framgent.

I vår motion har vi inte motsatt oss rationaliseringar på det regionala planet. Men vi är ängsliga för att sydostregionen får en sämre trafikservice i och med att distriktsexpeditionen i Växjö försvinner. Denna region är inte fri från sysselsättningsproblem. Även när det är en bättre konjunktur än nu har Sydostsverige som regel undersysselsättning. Näringsstrukturen är också rätt enhetlig i denna region; näringslivet har med andra ord ett ganska samstämmigt transportbehov.

Det har varit ett önskemål från riksdagen att Växjö skulle komraa i åtanke vid utlokalisering av statlig verksamhet som skulle ge stiraulans även i andra områden av Sydostsverige. Jag sätter naturligtvis värde på vad utskottet skriver på s. 7, och jag vUl faktiskt läsa in det i riksdagens protokoU;

"Utskottet vill dock i anslutning tUl sin behandling av nu berörda yrkanden erinra om att departementschefen i fjolårets proposition framhöU att delegationen för lokahsering av statlig verksamhet hade att överväga de möjligheter som finns att från Stockholm utlokalisera ytterligare statliga verksamheter samt förklarade det vara naturligt att de orter där distriktsexpeditioner föreslås bli indragna - Växjö, Borås och Umeå - omfattas av delegationens överväganden. Utskottet vUl för sin del understryka angelägenheten av att så sker."

Det är bra att utskottet har strukit under detta. Departementschefen har i årets proposition inte tagit med den formulering som han hade i fjolårets, att de distrikt som bUr indragna skulle komma i åtanke vid lokalisering av statUg verksamhet. Utav de här uppräknade orterna är det Växjö som ännu inte fått del av någon utlokalisering.

Jag hoppas att de farhågor som invånarna i Smålandslänen och Blekinge har inte skall besannas utan att den komraersiella enhet som blir kvar i Växjö skall kunna ge en något så när tUIfredsställande service. Jag hoppas att den enhet som blir kvar får sådan storleksordning och effektivitet som behövs och att SJ skall uppfylla de krav som bl. a. näringslivet kommer att ställa på SJ i detta sammanhang.

Utskottet är enigt, och jag finner det därför meningslöst att ställa något särskUt yrkande.

Här har i debatten talats om personalproblemen. Jag vill också beröra dem. Jag hoppas att man på alla sätt underlättar personalens omflyttning både inom SJ-organisationen och tUl andra anställningar som kan bli aktuella. Någon kanske tycker att 200 personer, som det här kan bli fråga om, inte innebär något större problera — SJ har ju under årens lopp

rationaliserat bort mycket folk, kanske 20 000 - 30 000 personer under de sista 20 åren. På det lokala planet har det medfört problem. Tjänstemännen på distrUctsenheterna befinner sig i dag i ungefär samma situation, och det är inte bättre för dem än för dera som rationaliseras bort på det lokala planet.

Jag hade hoppats att utskottet skulle ha ändrat propositionen i den riktningen att man hade flyttat fram påbörjandet av distriktens omstmk-turering ett halvår eller så, men det har utskottet inte gjort. Jag hoppas verkligen att kommunikationsministern och ledningen för SJ på allt sätt hjälper tUl med att underlätta den förändring som nu kommer tUl stånd och ta hänsyn tiU personalens önskemål.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Den proposition som kommunikationsministern i år har lagt fram beträffande ändrad regional organisation av SJ innehåller enligt min uppfattning förbättringar på några punkter. Dels har kommunikationsministern här tagit in rationaliseringen på det regionala området i dess sammanhang med den lokala och centrala rationaliseringen, dels har han bl. a. tagit hänsyn tUl det som utskottsmajoriteten och riksdagsmajoriteten sade förra året ora behovet av att ge de orter, där distriktsexpeditionerna nu skaU dras in, en för regionen tUIfredsställande kommersieU service.

Vi kan konstatera att den utredning som riksdagsmajoriteten begärt inte har blivit verkställd, och det sägs också i utskottsbetänkandet. Nu tycker herr Johansson i Växjö att vi skulle ha rutit tUl, men det hade ju inte förändrat förhåUandena på något sätt. Vi har ju konstaterat det här förhållandet.

När vi började behandlingen i utskottet hade vi en strävan att se om vi gemensarat, med god vUja från olika håll inom utskottet, kunde komma fram till en enhällig lösning av den här frågan. Vi fann den möjligheten i att dessa kommersiella distriktsenheter, som enligt propositionen tUls vidare skulle bibehållas i Växjö, Borås och Umeå, i stället skulle ges en permanent karaktär. De skall inordnas i den fasta distriktsorganisationen. Det innebär också att en eventueU framtida förändring av organisationen i denna del måste prövas i samma ordning som gäller för distriktsorganisationen i dess helhet. Vi säger vidare att det bör övervägas om dessa enheter kan tUlföras ytterligare uppgifter som inte är av rent kommersiell natur.

Jag tycker det är angeläget att understryka att vad utskottet föreslår alltså är att i stället för att tUls vidare, för en mycket obestämd framtid, bibehålla vissa kommersieUa enheter skaU man inordna dessa distriktsenheter på ett permanent sätt i distriktsorganisationen. Motiveringen är regionalpoUtisk. Vi säger nämUgen att detta skaU ske "i syfte inte minst att åstadkomma en även på längre sikt önskvärd aktivering av försäljnings- och serviceverksamheten".

Nu har jag hört att man från vissa av de här orterna i besvikelsen över att man inte får behålla hela distriktet har sagt: "Det där är väl ingenting. Det är några man som sitter där, och de kan väl inte göra någon nytta." Jag skulle vänligt vUja säga tUl representanterna för dessa regioner att de

131

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

132

inte bör underskatta betydelsen av det förslag som utskottet här lägger fram. Def måste vara av stor betydelse för regionerna kring dessa tre städer att ha tiUgång tUl en distriktsenhet, som enligt utskottets mening skall byggas upp på ett rationellt sätt och kunna ge en effektiv service. Det tycker jag inte är att förakta. Storleken av enheten får bli beroende av hur stor den behöver vara för att på ett effektivt sätt bedriva sin verksamhet.

Jag kanske skall tUlägga — närmast med tanke på det begränsade intresse som man frän själva SJ:s sida har visat för förslag tUl förändringar i sitt ursprungliga förslag — att jag litar på att komraunikationsrainistern, om utskottets förslag nu vinner rUcsdagens bifall, komraer att se tUl, att riksdagens intentioner också blir förverkUgade.

Jag skulle vidare vUja understryka ett uttalande av utskottet, näraligen att raan finner det motiverat att ytterligare undersökningar och överväganden görs i samråd med personalorganisationerna när det gäller tanken att eventuellt sammanföra de blivande trafikdistrikten och bandistrikten under en enhethg ledning.

Vad herr Winberg sade om Ange har utskottet beaktat; det har vi understrukit förra året och i år, och jag kan bara hänvisa tUl vad vi har sagt.

I fråga ora själva ikraftträdandet sade herr Johansson i Växjö att han skulle ha önskat att vi i stället föreslagit den 1 januari 1974. Som framgår av betänkandet var vi inne på den linjen. Men eftersom det tydligt sägs i propositionen att den I juli 1973 inte är ett datum då oraorganisationen skall vara genomförd utan ett datum då den skaU börja genomföras, förutsätter vi att tUlräcklig tid kommer att beredas de anställda när det gäller överflyttningar, nya tjänster osv., så att de inte skall behöva handla i tidsnöd. Jag har haft kontakt med personalorganisationerna, som varit av den uppfattningen att om SJ bara lägger fram en tidsplan i god tid, sä går det i och för sig att ange den tidpunkt som finns i propositionen.

Men jag skulle vUja säga tUl departeraentschefen med anledning av vad utskottet här föreslår, att om det skuUe visa sig att man från SJ:s sida inte hinner få frara de praktiska arrangemangen i samband med övergången i god tid utan de anstäUda skulle ställas inför att raed raycket kort varsel få förändrin:gar i sin situation, så förutsätter jag att departementschefen i samråd med de anställdas organisationer ser tUl att tiden blir utsträckt. Här är det givetvis mycket vUctigt att det sker ett effektivt samråd med de anställdas organisationer, och jag har en särskUd anledning att understryka detta. Det visar sig nämligen att vid den lokala omorganisationen, som gjordes per den 1 oktober, blev förhandlingarna fördröjda genom att, enligt vad de anstäUda själva anser, SJ inte i tid hann frara raed sina förslag i samband raed den nya organisationen.

Herr talraan! Det är klart att motionärerna inte kan vara tillfredsställda på alla punkter. Men jag vUl hänvisa tUl att utskottet i mycket stor utsträckning har tUlgodosett de motioner som t. ex. herr Johansson i Växjö och herr Carlstein står som första namn på och den motion som herrar SeUgren och Eriksson i Arvika väckt. Vi har verkligen gjort ett mycket allvarligt försök att få fram en lösning sora skall kunna innebära en   rationalisering   av   SJ:s   regionala   verksamhet,   samtidigt   som   vi

tUlvaratar de regionalpolitiska intressen som man från regionerna kring Växjö, Borås och Umeå har velat föra fram. Jag vUl uttrycka min tUlfredsställelse över den samarbetsvilja som jag har märkt i utskottet från alla parters sida.

Med detta, herr talman, vUl jag yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! När riksdagen för ett år sedan behandlade en proposition om ändrad regional organisation av SJ förelåg en motion från ett antal socialdemokrater i Västerbottens, Kronobergs och Älvsborgs län. Vi begärde i den ett uppskov med omorganisationen i avvaktan på den regionala trafikplanering som komraunikationsdepartementet någon tid dessförinnan hade uppdragit åt länsstyrelserna att utföra före den 1 oktober 1974. Denna vår begäran avvisades av trafikutskottet och vår motion avslogs av rUcsdagen, som i stället begärde ett nytt förslag ora SJ;s regionala organisation.

Ett sådant förslag föreligger nu i förra av propositionen 133 och det har — med en del mindre justeringar - tUlstyrkts av ett enigt trafikutskott.

1 vår motion för ett år sedan uttalade vi stor oro för de negativa
verkningar som vi ansåg att indragningarna av distriktskontoren i Växjö,
Borås och Umeå kunde få dels när det gällde servicen tUl nu befintlig
industri och övriga företag i regionerna, dels också för de tre regionernas
lokaliseringspolitiska attraktivitet. I det nu föreliggande förslaget har
departeraentschefen tagit fasta på denna vår uttalade oro och — sora
nämnts tidigare i debatten — föreslagit att de tre distriktshuvudorterna i
den regionala organisationen av SJ får var sin kommersiella distriktsenhet
i stället för de nuvarande ban- och driftdistrikten. Därmed har ett

väsentligt krav från vår sida delvis tUlgodosetts. Jag säger delvis därför att departementschefen hade föreslagit att de tre enheterna skulle få tUlsvidarekaraktär och därför att vi anser att enheternas arbetsuppgifter fått en alltför begränsad omfattning i propositionens text.

Med målsättningen att stärka de nya distriktsenheternas uppbyggnad har vi återkoramit med en motion även i år, motionen 1894. I den har vi för det första föreslagit att enheterna skall få perraanent karaktär. Det har trafikutskottet tUlstyrkt.

För det andra har vi föreslagit att enheterna skall tUlföras arbetsuppgifter utöver den koramersiella verksamhet som angivits i propositionen. I det avseendet har utskottet sagt att enheterna skall även på längre sikt svara för en "önskvärd aktivering" av inte bara försäljnings- utan också serviceverksamheten vid SJ. Utskottet har också ansett det önskvärt att enheterna kan tUlföras ytterUgare uppgifter sora inte är av rent kommersiell natur, och raan föreslår att de nya enheterna skall inordnas i SJ :s fasta distriktsorganisation.

Det är bra. Om SJ verkligen vinnlägger sig om att göra övergången så smidig som såväl departementschefen som trafikutskottet har uttalat önskemål om finns det säkert möjligheter att lägga speciella uppdrag tUl de tre distriktshuvudorterna Umeå, Växjö och Borås.

Låt  mig  bara  sora ett exempel nämna det utredningsuppdrag om

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional orginisation av SJ

133

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

ostkustbanan som departementschefen nyligen lämnat tUl SJ. Det kan med fördel i betydande omfattning utföras från Umeå av där kvarvarande SJ-personal.

Jag tycker också det är värdefullt att utskottet har påmint om den maning som departementschefen i fjol gav inför utflyttningarna av statlig administration från Stockholm, etapp 2, om att de tre drabbade orterna borde kompenseras. Umeå och Borås har i det nu föreliggande utredningsförslaget nämnts som lokaUseringsorter för enheter som dels kan bli värdefull korapensation för det bortfall av sysselsättning som omorganisationen innebär på de berörda orterna, dels kan ge möjlighet för en del som fristäUs att få annan statlig sysselsättning och bo kvar på de orter där de är rotade och bundna av sådant som har med bostad, familj, trivsel o. d. att göra. En kompensation av samma slag borde också kunna ges Växjö.

Den oklarhet som i dag råder gäller dels regiongränserna för de nya distriktsenheterna i Växjö, Borås och Umeå, dels personalbemanningen, åtminstone angiven i någon undre gräns. Jag tycker att den deklaration som utskottets ordförande här gjorde var välgörande i det fallet. Den skapade klarhet om utskottets önskan i det avseendet att önskemålet att de nya enheterna skaU bli — som det någonstans sagts — av betydande storlek. Jag har det största förtroende för departementschefen och är övertygad om att han kommer att se till att så blU fallet.

134

Herr NILSSON i Agnas (ra):

Herr talman! Denna riksdags sätt att arbeta måste förvåna iakttagaren. Rytmen är ingalunda jämn. Man har skyUt på riksdagsledamöternas pratlystnad, men regeringens sätt att framlägga propositioner försvårar också riksdagens behandUng av ärendena. Jag vUl uttrycka mitt missnöje med att regeringens förslag presenteras så här sent denna höst 1972, vUket har bidragit tUl att tidsnöd och trötthet nu präglar behandlingen av viktiga frågor. Någon proposition kan t. o. m. synas onödig. Jag tänker då t. ex. på propositionen 133, som vi nu behandlar.

Trafikutskottets fjolårsbetänkande i samma fråga är dagtecknad så sent som den 7 december 1971. Utskottet avstyrkte den gången propositionen 147 och riksdagen avslog regeringsförslaget och anhöll om ytterhgare utredning och nytt förslag om regional organisation av SJ. Någon ny utredning tUlsattes eraellertid inte, men vi har nu fått ett förslag som trafikutskottet har mottagit med gUlande, generaldirektören vid SJ och trafikministern tUl behag. Ett flertal av motionärerna, som har talat här före mig, har också varit mycket belåtna.

På s. 4 i utskottets betänkande står det bl. a.;

"Utskottet har vid sin granskning av propositionen inte kunnat finna att något ytterligare utredningsarbete av det slag och i den form 1971 års riksdag begärde egentligen verkställts. Detta är enligt utskottets uppfattning otUlfredsställande." När man läser detta väntar raan sig ju en helt annan skrivning i fortsättningen. När jag därför hörde herr Gustafson i Göteborg tala här före mig kunde jag knappast tro att det var samme Sven Gustafson som talade i samma ärende i fjol. Han har på något sätt genomgått en metamorfos. Jag vUl inte säga att utskottets ordförande var

osympatisk i sitt uppträdande i talarstolen, men jag hade svårt att förstå hur han kunde godkänna att ett rUcsdagens beslut om en utredning inte verkställts och att han kunde kommentera den saken med så raUda ord sora han här använde.

Invändningar har rests mot propositionen i flera motioner. Själv har jag föreslagit att UmeådistrUcten skaU bibehåUas, och jag vUl här passa på att yrka bifall tUl motionen 1839 av herrar Winberg och Nordgren, yrkandet vid B, första delen, som också herr Winberg tidigare yrkade bifall tUl.

Jag kan ansluta mig tUl principen att SJ skaU drivas på ett lönsamt sätt, men jag har en annan uppfattning än SJ:s ledning om hur man gör järnvägar lönsamma. I detta inlägg skaU jag begränsa mig tUl norrländska förhållanden och Umeådistrikten. Tiden medger inte en ingående analys, raen några saker skall jag ändå helt kort försöka slå fast. Jag anser att den centrala ledningen i SJ inte har skött anslag och planering riktigt. Jag vet att man t. ex. i de norra distrikten i många fall inte har kunnat erbjuda tjänster och transporter därför att raan inte haft vagnar eller därför att spårkapaciteten inte räckt tUl. Förstärkningarna av spår och banvallar har gått långsamt. DistrUctsledningen har inte kunnat lämna offert på transporter som med fördel kunnat ske på järnväg. Om ett privat företag hade skötts på detta sätt skulle kritiken ha varit hård. Redovisningen av antalet tonkUometer eller antalet fraktkUogram skulle ha tett sig helt annorlunda, om det i verkligheten hade varit möjligt för järnvägen att erbjuda konkurrens. Antalet resenärer och godskvantiteten hade kunnat stegras utan att taxor och priser höjts, och därmed skulle efterfrågan automatiskt ha höjts. Nu har i stället linjer lagts ned och turer dragits in, och allmänhetens intryck har blivit att man inte kan kalkylera med spårbunden transport eller järnvägsresor när man planerar. Det som har skett liknar en ond cirkel. De rätta rationaliseringarna har försummats eller kommit aUtför sent. De rationaliseringar som efterlystes på alla nivåer i fjolårets beslut har ingen sett tUl. Jag kan inte läsa uppgiften om att den centrala organisationen i Stockholm omfattar åtta avdelningar med 1 800 människor utan att fundera över om det inte är där man bl. a. skulle söka besparingar.

Låt mig därför, herr talman, betona att jag är tvivlande inför det underverk som högsta SJ-ledningen och trafikministern förmodligen väntar sig. Jag tror inte att följden av detta blir besparingar och ändamålsenlighet, och jag tror inte att trenden i den spårbundna trafikens utveckhng skall brytas.

Jag läste i tidningen i höst att kommunikationsminister Bengt Norling sagt, att när han skuUe göra ett nytt försök att få de tre SJ-distrikten indragna, så skulle besparingen av den åtgärden bli så stor att SJ:s persontaxor inte skulle behöva höjas, åtminstone inte förrän år 1974. Det står ingenting därom i propositionen och inte heller i betänkandet. Jag vUl i synnerhet understryka att min uppfattning är att beslutet i dag om indragning av ett distrikt i övre Norrland kommer att ge SJ sämre villkor och mindre möjhgheter att konkurrera. Jag för min del menar att om det ändå måste ske, så är Sundsvall att föredra som huvudort för det som nu är Västerbottens distrikt framför Luleå. BandistrUctschefen i Luleå får

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

135

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

136

enligt förslaget 35 underlydande enheter, och hans distrikt omfattar en tredjedel av landets yta. Från huvudorten Luleå är det 400 kUometer tUl sydgränsen. Här kan man rekommendera en stunds studium av kartan.

Jag vet att SJ:s personal vid distriktsexpeditionen i Umeå inte är motståndare tUl rationell utveckling, men de måste — eftersora de känner geografin bättre än vissa andra — fråga sig om det som nu genomdrivs verkligen svarar mot SJ :s grundprincip att distrikten skall vara effektiva. Det sista vUl jag understryka: svarar detta verkUgen mot själva grundlinjen hos SJ, att distrUcten skaU vara effektiva?

Jag vUl också protestera raot brådskan som är så stor att man inte kan invänta resultatet av den regionala trafikplanering som Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsstyrelsen att utföra. Man kan inte särskUja SJ:s trafik från annan trafik.

Jag vUl också pårainna om att kommunikationsministern ganska nyligen, jag tror på senhösten, har signalerat om en styrning från landsväg tUl järnväg av den långväga godstrafiken. Jag vet inte om det var en förflugen tanke eller felrecenserat i det organ jag har läst, men jag tror att det ligger en verklighet bakom, och då kan man fråga sig hur det går att försvara att administrativa ledningsenheter i Norrland utplånas - just de enheter som skuUe ha effektuerat departementschefens intentioner.

När man talar så vackert om de kommersiella enheterna — det gjorde också herr Nygren — vUl jag gärna tro att dessa enheter skall bli permanenta och betyda någonting, men hur skall undersökningar och prospekteringar kunna göras då det gäller t. ex. den blivande ostkustbanan, om man tagit bort personalen? Man måste väl då föra dit personal, och det kostar också pengar. Just i det läget, när man faktiskt har sagt att man skall utreda ostkustbanan, är det självklart att driftsledningen i Umeå bör ha möjlighet att vara med, vare sig den kallas distriktsledning eller får något annat nytt namn.

Så tUl sist några detaljer!

Vi vet att flottningen i Vindelälven upphör om något år. Älv efter älv upphör att vara flottled. Det kan betyda att det finns pengar att tjäna för en rätt skött SJ-trafik. Det förekommer redan nu transporter av virke på järnväg, t. ex. från Sorsele. Förvisso skulle andra linjer kunna användas för liknande transporter. I det läget behövdes Umedistriktet med välorienterad personal och beläget på nära håU.

Och därtUl kan jag inte låta bli att tänka så här:

Umeå skaU bli primärcentmm - det skaU beslutas denna vecka. Det är en sällsam present från statsmakterna vid kommunens upphöjelse att den just då mister SJ:s distrUctsförvaltning med en minskad trafikservice, negativa verkningar, bortflyttning osv. som följd. Riksplaneringen har en målsättning som motverkas. Det är en underlig motlokalisering. Precis när raan talar om lokalisering till Umeå t. ex. av FOA och statens bakteriologiska anstalt, företar staten själv en lokalisering från Umeå. Sora sagt: Titta på kartan och fundera över ora det i praktiken koramer att slå så bra, om det är den besparing som skall göra att biljettpriserna inte går upp!

VUl och kan den personal det gäller flytta? Med ganska kort varsel skaU  den  kastas  ut  i  andra  landsdelar.  Själva anser de anställda att

utsUcterna tUl inplacering på andra huvudorter eller på orten inte är stora. Om - jag betonar om - personalminskning och därmed besparing skall ske, raåste de ju helst bort från SJ. Ora de sitter i Umeå raed sin lön eller åker tUl Gävle eller Luleå, så kostar det lika raycket. Svaret är väl att vissa platser så småningora blir toraraa och att de då skall dit. Det förefaller mig ganska löst skisserat.

Ibland har jag ställt mig en liten fråga som jag nu kanske törs framföra offentligt: Hur vore det om SJ arrenderade ut trafiken på Övre Norrland tUl privat företag? Jag känner män som på några årtionden har byggt upp bussföretag och åkerier som bär sig, fastän de möts av restriktioner av ohka slag från statsraakternas sida; skatter, avgifter, tUlståndstvång och ibland nästan Ulojal konkurrens tUl trots har de skapat raöjligheter tUl resor och transporter, berett arbete åt raänniskor och gett sin bygd service och trivsel. I Canada är t. o. ra. teletrafiken privat. Skulle inte SJ kunna överlåtas åt någon som hade handlingsvilja och framsynthet?

Nu har jag i och för sig en mycket god tanke om Bengt Norling - han är ett av de statsråd som jag faktiskt betraktar med särskilt stor sympati, och jag vUl inte ifrågasätta hans goda vilja eller uppsåt. Men jag tror att han haft rådgivare sora kanske inte varit så väl insatta i ämnet som man skuUe ha önskat.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr NUsson i Agnas tyckte att det här organisationsförslaget var löst skisserat. Jag raåste nog bekänna att jag tyckte att herr Nilssons anförande var ganska löst skisserat och kanske inte utraärktes av den stora sakkunskap när det gäller järnvägsdrift som herr NUsson efterlyste hos andra.

Herr Nilsson i Agnas sade en sak som var riktig, nämligen att det i propositionen inte finns någon samraankoppUng raellan hotet om en oraedelbar taxehöjning å ena sidan och genomförandet av den här organisationen å andra sidan. Det är riktigt - det finns ingen sådan koppUng. En sådan går heller inte att göra. De ekonomiska fördelarna av en sådan här organisationsförändring komraer nämligen på Utet sikt av den enkla anledningen att det inte är så som herr Nilsson i Ägnas befarade, näraligen att det är meningen att folk skall bort från SJ. SJ avskedar inte någon personal, och därför koramer organisationsförändringarna att ge ekonomisk effekt först på Utet längre sikt.

Herr Nilsson i Agnas säger att jag genomgått en stor metamorfos sedan jag stod i talarstolen förra gången för att diskutera den här frågan. Jag kanske får påminna om att jag i förra årets debatt sade, att jag hade försökt finna förutsättningar för en kompromisslösning. Det var då inte möjUgt. Den nya proposition som kommunikationsministern lade fram gav grundvalen för en sådan kompromisslösning. Vi företog ytterligare ändringar i propositionen genom att det visades god vilja från olika håll. Vi åstadkom att dess orter - Växjö, Borås och Umeå - får perraanenta distriktsenheter, sora enligt utskottets bestämda uppfattning skall göra ett effektivt arbete för SJ och utföra en aktiverad kommersiell verksamhet och serviceverksamhet. Jag vill på nytt säga; Underskatta inte detta.

137

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag sade redan från början att tiden inte medger ingående analys. Jag sade också att jag bara kunde ta upp vissa saker. Jag är medveten om att det märktes. Men å andra sidan — herr Gustafson i Göteborg påstår att jag inte är expert — har vi läst ett betänkande från dem som är experter, där jag och även SJ-folk som jag har kontakter med har satt många frågetecken.

Utskottets ordförande framhåller att ingen personal skall bort. Det var detta jag sade. Det tycks som om ingen skaU bort. Men hur kan det då bli bUligare om personalen sitter i Gävle än om den sitter i Umeå?

Vad fick Umeå i kompromissen? Jo, den kommersiella enheten. All right, säger jag, vi tar den då. Men om den skaU fungera och personalen inte skaU bort; hur kan det kosta mindre? Hur kan det bli besparingar? Jag har hemskt svårt att begripa hur det går tUl, men det kanske beror på att jag inte är expert. Då kan jag få höra av utskottet hur det går till. Man har kvar samma personal raen flyttar sedan tUl en annan ort. Hur kan man på det sättet göra besparingar?

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talraan! Vad jag sade var att ingen personal avskedas hos SJ och att de ekonomiska fördelarna av en omorganisation sker på längre sikt. Det finns något som heter naturlig avgång, vilket herr Nilsson i Ägnas kanske har hört talas om. Vi gör inte anspråk på att vara några särskilt stora experter i trafikutskottet, men vi har försökt att lyssna tUl experter. Vi har också haft kontakter med de anställdas organisationer. Jag vUl på nytt understryka angelägenheten av — det är jag säker på att även kommunUcationsministern är villig att understryka - att denna omorganisation sker i nära samarbete med de anställdas organisationer. Då behöver farhågorna för att det skaU ske plötsliga uppbrott utan att de anställda får tUlräcklig tid på sig för att planera inte besannas.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Det senaste herr Gustafson i Göteborg sade viU jag tacka för. Det han betonar är verkligen värt att understryka. Men ett sådant yttrande som att han hoppas att jag har hört talas om naturlig avgång tycker jag är nästan onödigt.

Jag kan ändå inte begripa hur man i Uraeå har resurser, personal och möjligheter att tjäna den transport och den trafik som man vill tjäna. Om den kommersiella enheten skall fungera, måste den ha folk. Att det kan bli bUUgare därför att det kallas någonting annat har jag svårt att förstå.

138

Herr kommunikationsmirustern NORLING;

Herr talman! Av det som sägs i denna debatt finns mycket som vore värt bemötande från min sida, men jag kommer inte att medverka tUl att debatten blir längre. Det har flera orsaker. De två viktigaste är dels att jag av princip undviker att debattera enhälUga utskottsbetänkanden, dels att den ärade kammarens tid under denna vecka är tUlräckligt ansträngd ändå.

Jag förlitar mig på, herr talman, att jag vid något annat lämpligt

tUlfäUe, när statens järnvägar diskuteras och när det åtminstone finns en Uten om än aldrig så anspråkslös reservation fogad tUl utskottsbetänkandet, skaU kunna knyta an tUl den debatt som har förts rörande statens järnvägars regionala organisation.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara konstatera att en av anledningarna tUl att kommunikationsministern inte deltar i debatten är att han hänvisar tUl vad ett enhäUigt utskott har anfört. Det måste innebära att han inte har några invändningar att göra mot vad utskottet säger.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr OLSSON i SundsvaU (c);

Herr talman! SJ :s verksamhet och den sysselsättning denna verksamhet ger underlag för är av mycket stor betydelse för åtskilliga orters existens och framtida utveckling.

Ange, som har berörts här något tidigare, är en av dessa orter och har en gång byggts upp kring SJ:s verksamhet. Genom fortgående rationaliseringar, innebärande personalinskränkningar, har antalet SJ-anställda där successivt minskat. Av centralortens - tidigare Ange köping — befolkning på ungefär 4 000 personer är dock för närvarande nära 700 anställda hos SJ.

I årets proposition nämns inte Ange vid namn, medan orten omnämndes mera i förbigående i fjolårets proposition. Ange påverkas dock av organisationsförslagen dels genom den samordning av maskintjänsten som föreslås, dels av förslaget om överensstämmelse mellan läns-och distriktsgränser, som något minskar underlaget för verksamheten där, eftersom en del av det nuvarande distriktet ligger inom Gävleborgs län. Men det är svårt att dra säkra slutsatser om förslagens följder för Ange. Dock kan konstateras att remissinstanser med särskilt ansvar för UtveckUngen inom kommunen och inom länet stäUt sig mycket kritiska tUl omorganisationsförslaget ur regionalpolitisk synpunkt.

Jag har i motionen 1901 - liksom i en motion i fjol i anledning av den då avlämnade propositionen — tagit upp frågan om SJ:s framtida verksamhet inom Ange kommun. Mot bakgrund av regionalpolitiska synpunkter har jag i motionen yrkat dels att riksdagen skulle uttala sig för att SJ:s totala verksamhet där inte får minskas genom de föreslagna organisationsförändringarna, dels att förutsättningarna för utbyggning av SJ;s verksamhet i Ange borde prövas.

Som jag nämnt är sysselsättningen inom SJ av avgörande betydelse för Ange. Befolkningen inom den nybUdade kommunens område har sjunkit år efter år. Trots lokaliseringspolitiken har det inte varit möjligt att skapa erforderliga nya arbetstillfällen såsom kompensation för den lägre sysselsättningen inom såväl SJ som inom jordbruk och skogsbruk. Befolkningsminskningen måste bringas att upphöra, om inte underlaget för samhällsservicen skaU bU alltför litet. Med hänsyn tUl Anges centrala läge i landet och i SJ:s trafiknät anser jag att det finns starka skäl att allvarligt pröva frågan om lokalisering av nya SJ-enheter tUl Ange. Tyvärr avstyrker trafikutskottet mitt förslag, och jag får för närvarande finna mig i  detta  med  hänsyn  tUl utskottets  allmänt  positiva skrivning  i

139

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

anledning av motionen.

Det är självklart att SJ - liksom övriga både statliga och enskUda företag - måste sträva efter att göra sin verksamhet så lönsam som möjligt. Men SJ måste i detta faU som den störste arbetsgivaren på orten känna ett speciellt ansvar när det gäller att skaffa ersättningsarbetstUl-fällen. Innan personaUnskränkningar i orter med sysselsättningssvårigheter beslutas i statlig verksamhet borde förutsättningarna att skaffa nya arbetstillfällen prövas. SJ:s och övriga statliga verksamheters strävan efter lönsamhet måste vägas mot samhällets kostnader för att ordna andra sysselsättningar. Totalt sett tjänar inte samhället något på SJ:s eventuellt förbättrade ekonomi, om den äts upp av sarahällets kostnader för lokalisering till berörda orter. Vi måste få en totalsyn på statlig verksamhet och finna former för samordning mellan denna och sarahälls-ekonoraiska och regionalpolitiska raålsättningar.

Utvecklingen av SJ;s verksarahet i Ange har skapat oro bland kommuninvånarna i aUmänhet och bland de SJ-anställda i synnerhet. Enligt uttalande från SJ:s driftdistrikt i Sundsvall beräknas den fortgående rationaliseringen medföra att 40 procent av nuvarande arbetstUlfällen i Ange koramer att bortfaUa under den komraande tioårsperioden. Under den närraaste tiden torde antalet SJ-anställda — oberoende av propositionen — komraa att minska, bl. a. genom nya bemanningsregler för lok och genom utökad fjärrblockering. Dessutom har flyttning av lokledningsfunktionen från Ange till SundsvaU aktualiserats. Det är ett förslag som inte rainst från fackligt håll har mött stort motstånd, och starka skäl har från det hållet åberopats mot en flyttning av berörda funktioner.

Detta är exempel på rationaliseringsåtgärder som riksdagen självfallet inte skall ta stäUning tUl utan som SJ:s ledning har att utreda och besluta om inora ramen för de aUmänna riktlinjerna för verksamheten.

I fjolårets av riksdagen godkända utskottsbetänkande framhöll trafikutskottet att en icke oväsentlig rationalisering ägt rum på det lokala och det regionala planet och att ytterligare sådan kan genomföras men att även härvidlag regionalpolitiska synpunkter bör beaktas. Utskottet erinrade därvid om de motionsledes framförda synpunkterna beträffande SJ:s organisation i Ångeområdet - detta var alltså i fjol.

När det gäller årets utskottsbetänkande är jag glad över att utskottet även nu uttalat sig speciellt om Ange och bland annat framhållit: "Utskottet förutsätter också i enlighet med sitt uttalande vid fjolårets rUcsdag att beträffande SJ;s organisation i Ångeomrädet regionalpolitiska synpunkter vederbörligen beaktas." Huruvida riksdagens uttalande i fjol hittills påverkat SJ:s planer känner jag inte till. VäsentUgt är att ytterligare flyttningar av olika funktioner från Ange kan förhindras och att SJ aUtså bibehåller en decentralisering av verksamheten.

Herr talraan! Jag har inget yrkande, utan jag vill endast uttala den förhoppningen att den starkt positiva skrivningen i utskottsbetänkandet beträffande Ängeorarådet verkUgen skall beaktas och att rimligt regionalpolitiskt hänsynstagande skaU göras vid komraande planeringar inom SJ.

140

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 22 som vi nu behandlar gäller ändrad distriktsindelning i SJ:s regionala organisation. Det föreslås att de nuvarande distriktsexpeditionerna i Växjö, Borås och Uraeå skall dras in.

Denna fråga var föremål för riksdagens bedömning förra året och riksdagen begärde då nytt förslag efter utredning innan raan beslutade i ärendet. Nu får vi tUlbaka förslaget praktiskt taget oförändrat med bara den Ulla skUlnaden att man tills vidare skaU behålla kommersiella enheter på de orter som är föremål för indragningarna. I klartext betyder detta att man låter ett fåtal tjänstemän stanna kvar, och då man vet att storleksordningen exempelvis i Uraeå rör sig om 4 personer, får man en uppfattning om hur liten den ändring är som föreslås av komraunikationsrainistern. Utskottet har ansträngt sig och vUl skärpa detta raen det har endast blivit den förbättringen att man sagt att dessa komraersiella distriktsenheter skall bli permanenta. Utskottet tycker att den här Ulla avvikelsen från propositionen räcker för att raan skall acceptera den i övrigt. Det är en märklig undfallenhet från utskottets sida när det accepterar propositionen trots att man inora utskottet är väl raedveten ora att riksdagens uttalade begäran om en utredning skulle föreligga innan man tog ställning. Vad riksdagen beslutade om för ett år sedan tycks inte bekymra utskottet utan nu är man vUlig att godta ett förslag utan att erforderlig utredning förebragts.

Utskottet finner det visserligen otUlfredsställande att någon utredning inte gjorts raen raed den liUa anraärkningen traskar man viUigt på och godkänner propositionen, trots att regeringsförslaget innebär ett åsidosättande av vad riksdagen begärt, dvs. en utredning innan nytt förslag skulle läggas. Man säger att det skett nya överväganden inora komraunikationsdepartementet, och osökt frågar raan sig hur flata ledamöterna i utskott får vara när de som skett faller undan utan att respektera riksdagens uttalade vilja. Samma utskott har dock självt formulerat den beställning som riksdagen gjorde, men det tycks man nu ha glömt. Det är ett enigt utskott, och jag gör raig inte några större förhoppningar ora att få en ändring, men vad sora skett kan inte få passera opätalat.

Det är dock ett förslag som inte har föregåtts av den begärda utredningen, och vi vet inte om samma rationaliseringsvinster sora förutsattes i propositionen inte skulle ha vunnits genom rationaliseringar inom nuvarande förvaltning och utan de föreslagna indragningarna. Någon skillnad i uppfattningen att man bör tillvarata alla möjligheter till besparingar genora rationaliseringar finns ej, och viljan till besparingar omfattas även av den berörda personalen, som helt är inne på linjen att rationaliseringar är nödvändiga. Men det gäller att veta vad raan ger sig in på innan man börjar flytta folk. Det minsta man kan begära är att det står klart dokumenterat att besparingar verkligen görs genom att de föreslagna enheterna dras in. Om det i stället uppstår ökade personalkostnader på ett annat håll har man alltså inte åstadkommit några rainskade kostnader men väl en försämrad service. Det gäller dock omflyttning av ett stort antal människor, och de som riskerar att få flytta vill nog veta om det är en meningsfull besparing som därmed åstadkommes. Något

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

141

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

svar på den frågan ges varken i propositionen eller i utskottets betänkande, då man inte har brytt sig om att utreda sakförhållandena.

Det hade varit rimUgt att berörd personal fått ta del av en utredning. Hänsynen tUl de anställda finner jag otillfredsställande genom att man inte gjort den utredning som skuUe ha klarlagt bilden.

Det föreliggande förslaget har dessutom en klart negativ regionalpolitisk effekt, och följden blir väl att de skador som uppstår genom de föreslagna indragningarna på något sätt får repareras. Den ena handen vet tydligen inte vad den andra gör när det gäller verkningarna av statliga beslut.

Om den centralisering som nu föreslås verkligen innebär en besparing kan man inte bedöma av föreliggande material. Det är dock tydUgt att man anser att maskintjänstens centralisering ger de stora vinsterna. Ja, om nu det är fallet så kunde man ha nöjt sig därmed, men även det skulle i så faU klart ha dokumenterats.

Den övriga delen, som betyder så mycket för så många människor, är mera genomgripande. Det är också här som det är mest tveksamt om förslaget, som det nu presenterats, verkligen är den rätta lösningen. Om riksdagens beställda utredning verkställts och vi därmed hade fått klara besked om sakskälen för och emot en centralisering, så hade riksdagen nu kunnat ta ett beslut i förvissningen att det baserats på fakta.

Utskottets undfallenhet är anmärkningsvärd. Jag trodde att ett riksdagens eget utskott hade mod att hävda sarama uppfattning som förra året och inte att som nu föreslå riksdagen att fatta beslut i en fråga som samma utskott tidigare ansett först borde utredas. Det är en utmaning från regeringens sida att återkomma raed ett ärende utan att dessförinnan ha verkställt det beslut som riksdagen fattade förra året. Det är beklaghgt att trafikutskottet inte velat hävda riksdagens mening utan fallit undan för det förslag som nu kommit och som innebär att man bara upprepar det gamla förslaget som underkändes förra året. Den hlla ändring som gjorts är av så ringa betydelse att man inte kan åberopa att det är ett nytt förslag sora lagts.

Faktamaterial borde ha förebragts genom den begärda utredningen, och på detta material hade riksdagen kunnat ta ställning tUl om man skulle ändra på SJ:s regionala organisation eller ej.

Det rätta svaret bör vara att avslå propositionen, och det har jag begärt i min motion 1898, vilken jag ber att få yrka bifall tUl.

142

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larsson i Umeå sparade inte på de starka orden. De ståndpunkter han framförde har jag bemött tidigare. Men när han säger att utskottet skulle ha visat undfallenhet och flathet vill jag försäkra herr Larsson i Umeå att vi har haft en mycket seriös behandUng av denna fråga. Dels har vi tagit hänsyn till att det kommit en ny proposition med ändrat innehåll, dels har vi tagit hänsyn tiU framförda motionsyrkanden från berörda orter. Vi har sett det sora en möjUghet att ta hänsyn till regionalpolitiska skäl genom att bygga upp permanenta distriktsenheter på   dessa   orter.   Som   jag   sade   i   ett   första   anförande   är   givetvis

motionärerna inte tillfredsställda men bör inte heller underskatta vad utskottet har lyckats uppnå.

I detta anförande instämde herr Taube (fp).

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Efter några år i riksdagen blir motionärer inte så missräknade om en motion blir avslagen. Vi är rätt vana vid det. Ännu mera säUan är det väl att motionärer bUr förundrade över hur ett utskott handlar. Men i den här frågan tror jag ändå att det är rätt många som har blivit det. De personer som är direkt berörda är säkert synnerligen förundrade. Utskottet har gjort en helomvändning utan att kunna visa på avgjort ändrade förhållanden. Tvärtom kritiserar ju utskottet det faktum att det sora i fjol var motivet för avslag på propositionen då och åtgärder beträffande utredningar inte har verkställts.

Utskottets ärade ordförande underströk i sin senaste repUk tiU herr Larsson i Umeå att man inte skall underskatta de uttalanden beträffande regionalpoUtiken som görs i årets uttalande. Med hänsyn tiU hur utskottet svängt om sedan i fjol är det väl berättigat att i varje fall i viss mån vara skeptisk beträffande tyngden i trafikutskottets uttalanden. I fjol framfördes en stark kritik från oppositionen. Även inom regeringspartiet och från de anstäUdas sida framfördes opposition. Detta svängde på majoritetsförhållandena i riksdagen; propositionen godtogs inte. De grundläggande motiven som gällde i fjol gäUer också i allt väsentligt i år. Ändå är det ett enigt utskott som har svängt helt om på klacken. Enighet finns också om kritiska uttalanden beträffande kommunikationsministerns handlande sedan i fjol. Men detta tycker jag inte är något vägande motiv för att svänga på klacken. Tungt vägande är i stället det sakförhållandet att de utredningar inte har kommit till stånd som riksdagen i fjol beslöt skulle göras innan man tog ställning. Jag menar att det är en rationeU ståndpunkt att i dag vidhålla fjolårets beslut. Vi har nämUgen inte den grund som behövs för att fatta beslutet - bedömningar av frärast regionalpolitisk betydelse.

Nu säger statsrådet att dessa bedöraningar har gjorts. Samtidigt kritiserar emellertid utskottet statsrådet för att utredningarna inte har kommit tiU stånd — utredningar om näringsgeografiska och regionalpohtiska förhållanden. Utskottet säger att detta är otillfredsställande, men ändå vill utskottet att man skall bifalla propositionen. Utskottet har en krystad motivering. Statsrådet har tUlsatt en trafikpolitisk utredning sora skall klarlägga förhållandena beträffande koraraunikationernas roll i samhället. Det är ju just dessa bedömningar, dock i mer begränsad omfattning, sora skulle ha legat tUl grund för detta beslut.

Den motion sora jag har varit med om att underteckna tillsammans med herr Nils-Eric Gustafsson, motionen 1895, yrkar på att maskintjänsten skall ändras enligt propositionen. Det är en fråga som ligger kvar sedan 1963 och enligt vad berörd personal också uttalar är det en rationell anordning att ändra på den. Men personalen betvivlar att det kan vara mycket att vinna genom en omorganisation i övrigt. Här har ju också alldeles nyss sagts från utskottets talesmän att det inte är fråga om

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional orginisation av SJ

143

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

att dra in personal. Jag finner därför att denna brådska är onödig och att den icke är rationeU.

Beträffande enheten i Umeå sägs det att den är för liten för att vara kvar. I detta område finns det alldeles särskild anledning att studera de regionalpolitiska effekterna av en organisationsförändring. Just därför tycker jag att man borde ha avstått från ett beslut innan frågan utretts.

Utskottet säger att man skall undersöka möjligheten att tillföra den komraersiella enheten andra uppgifter vilka medför sysselsättningsökningar. VUka möjligheter finns för det? Ja, det är inte utrett. Också frågan om det är rationellt att tUlföra verksamheten andra uppgifter borde utredas innan man vet vad man kan göra i detta fall. På s. 6 i betänkandet sägs att detta "måste prövas i samma ordning som gäller för distriktsorganisationen i dess helhet". Jag hoppas verkUgen, herr talman, att det prövas på ett annorlunda sätt än vad som varit fallit med underlaget tiU det beslut som riksdagen nu är i färd att fatta. Man har inte utfört de utredningar som borde göras och som riksdagen i fjol fattade beslut om.

Man pekar på personalorganisationernas betydelse i vad gäller utredningen och underlaget för beslutet. Jag hoppas att uttalandet mUt på s. 7 i utskott.sbetänkandet tiUraäts relevans och att man verkUgen fortsätter utredningsarbetet och avvaktar resultatet härav innan man går till beslut.

Man framhåUer på s. 8 i utskottsbetänkandet, att tiden är för knapp och att man förutsätter att SJ skall visa vederbörlig smidighet och hänsyn. På grund av att tiden är för knapp föreligger knappast förutsättningar för att behandla personalen med den hänsyn som är behövhg och som det anstår en arbetsgivare i allmänhet att visa i sådana här fall.

Umeå komraer väl att bli ett primärt centrum. Det kan måhända ha sin betydelse, även om det enligt vår mening inte är lämpligt att besluta om detta i riksdagen. Det torde komraa att betyda att viss statlig verksarahet flyttas till Uraeå. Jag vill emellertid peka på att det sker en betydande utflyttning av statlig verksamhet från Umeå. Bl. a. skall ju K 4 flyttas till Arvidsjaur. Det är mycket ovisst om ersättning kan ordnas för de i samband härmed mistade arbetstillfällena. Kavalleriets kadettskola skall tydligen flyttas södemt. Det förestår vidare en ändring av tuUdistriktsindelningen, där det också är fråga om en flyttning av personal söderut. Och nu är det alltså fråga om en indragning av personal inora SJ:s organisation. I dag har kommunalmän från Umeå uppvaktat statsråd om det tydligen planerade uppskjutandet av byggnadsarbetena för lärarhögskolan, vilka skulle ha satts i gång i början av januari.

Detta betyder att Umeå behöver sysselsättningstillskott. Jag hoppas därför att Kungl. Maj:t tillgodoser detta önskemål i samband med den aviserade propositionen om fortsatt utflyttning av statlig verksamhet. Det är alltså då inte fråga om ett nettotillskott utan gäller i betydande utsträckning ersättning för avflyttade statliga verksamheter.

Ja, herr talman, jag är medveten om att det inte gagnar mycket, men jag vill ändå yrka bifall till motionen 1895.

144

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i denna debatt, eftersom jag tyckte att det var riktigt att utskottets ordförande skulle föra debatten mot bakgrunden av utskottets enhälliga skrivning. Herr Larsson i Umeå har emellertid gjort ett inlägg, där han frågade hur flat man får vara inom ett utskott. Eftersom jag är ledamot av utskottet, kan jag inte låta bli att mot denna bakgrund försvara utskottets stäUningstagande.

Om herr Larsson i Umeå läser mitt anförande i kammaren i samband med föregående beslut på detta område, skall han upptäcka att de krav som fraraförts i propositionen i stort sett tUlgodosett moderata samlingspartiet. Vi har från moderata samUngspartiet byggt vårt ställningstagande på det nödvändiga kravet att småföretag och andra intressenter i näringslivet kan få den service som de behöver i orterna för att klara sin verksarahet, bl. a. en närkontakt med SJ. På det sättet kan SJ också bedriva nödvändig PR-verksamhet i de olika områdena.

Detta är underlaget tUl att jag i så stor utsträckning medverkade tUl det föregående beslutet. Nu har denna förändring skett i propositionen och våra intressen i stort bUvit tillgodosedda. Därigenom har också moderata samhngspartiets representanter ansett det vara riktigt att tiUstyrka den av kommunikationsministern framlagda propositionen.

Jag har full förståelse för att riksdagsledaraöterna från oUka oraråden — Växjö, Borås och Uraeå — talar för sin sak, att ni slåss för vad som är ert intresse för era bygder. Det skapar underlag för utskottet att göra en ännu hårdare prövning, att noggrannare ta del av de olika argumenten. Utskottet har emellertid ändå funnit att det mot bakgrunden av den händelseutveckUng som skett under det senaste året, när SJ har varit tvunget att göra vissa rationaliseringar, är fuUt riktigt att också vidtaga dessa förändringar. Det är mot den bakgrunden jag har gjort mitt ställningsstagande.

Vi blir inte trodda, när vi talar om att rationalisera det enskilda näringslivet för att skapa en bättre utveckling för vårt land, om vi inte också medverkar tUl att rationalisera statliga företag. Strävandena måste gå hand i hand på dessa båda områden.

Givetvis har jag inget yrkande att stäUa.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ändrad regional organisation av SJ

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte har läst vad herr Lothigius sade förra året. Men herr Lothigius står med sitt namn under utskottsbetänkandet, och det har tydligen herr Lothigius själv inte läst. Utskottet säger följande: "Utskottet har vid sin granskning av propositionen inte kunnat finna att något ytterligare utredningsarbete av det slag och i den form 1971 års riksdag begärde egentligen verkstäUts."

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade: Utskottets hemställan under denna punkt företas till avgörande på sådant sätt att propositioner först ställs i fråga om yrkandet i motionen nr 1898 av herr Larsson i

145

10 Riksdagens protokoll 1972. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Å rsredovisning för Statsföretag AB

Uraeå ora avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 133 och därefter - om nyssnäranda raotionsyrkande avslås — beträffande utskottets hemställan i övrigt.

Motionen nr 1898 av herr Larsson i Umeå

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels raotionen nr 1898, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 1 i övrigt

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets heraställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1895 av herrar Gustafsson i Byske och Nilsson i Tvärålund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels förstahandsyrkandet vid B i raotionen nr 1839 av herrar Winberg och Nordgren, och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Punkterna 3-10

Kararaaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

§ 2 Föredrogs jordbraksutskottets betänkande nr 63 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:130 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 i vad avser anslag inora jordbraksde-parteraentets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 3 Årsredovisning för Statsföretag AB

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 54 i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse 1972:102 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB jämte motion.

I detta betänkande behandlades Statsföretag ÄB:s årsredovisning för år 1971, vilken överlämnats till riksdagen med Kungl. Maj:ts skrivelse 1972:102 (industridepartementet).

146

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1972:1720 av herr Regnéll m. fl. (ra) vari hemställts att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t skyndsamt framlade förslag om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa fall anlita Allmänna förlaget.

Utskottet heraställde

1.    att riksdagen lade Kungl. Maj:ts skrivelse 1972:102 till handlingarna,

2.    att riksdagen skulle avslå raotionen 1972:1720.

Reservation hade avgivits av herrar Ericsson i Åtvidaberg (fp), Hovhararaar (m), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (ra), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till raotionen 1972:1720 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla att Kungl. Maj:t skyndsamt framlade förslagom upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa fall anlita AB Allmänna förlaget.

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (ra):

Herr talman! I anledning av Kungl. Maj:ts överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB har herrar Regnéll, Nordgren och Brundin väckt en motion gällande AUmänna förlagets verksamhet. Allmänna förlaget startade i januari 1969. Förlagsverksamheten har alltså pågått i nära fyra år. Syftet med tUlskapandet av ett helstatUgt aktiebolag för aUmän förlagsverksamhet var tvåfaldigt. Dels skuUe förlaget, enUgt propositionen, "ge statliga myndigheter och institutioner bättre service för utgivning av publikationer och upphandling av tryckeriarbeten", dels skulle förlaget medge "en bättre distribution och marknadsföring av statligt tryck". I förlagets egna formuleringar av sin uppgift sägs bl. a.: "Företaget skaU drivas med krav på lönsamhet. Uppkommande rationaU-seringsvinster skall komma bestäUarna tUl del."

I maj 1969 förordnade Kungl. Maj;t om statliga myndigheters och andra organs skyldigheter att vid framställning och utgivning av publikation, blankett- och andra tryckalster anlita AUmänna förlaget. Man införde ett beställningsobligatorium.

AUmänna förlaget har fått motta mycken kritik från bolagets kunder. Redan hösten 1970 blev en rad myndigheter tvingade att begära ökade anslag för kompensation av den merkostnad som våUades av Allmänna förlaget. I december månad 1970 tUlfrågades ett antal myndigheter av riksrevisionsverket hur publikationsverksamhet påverkas av Allraänna förlaget. 22 av 34 myndigheter ansåg att den fördyrats. Ingen ansåg att den blivit billigare. I mars 1971 offentliggjordes en enkätundersökning som utförts på uppdrag av riksrevisionsverket. Rapporten utmynnade i slutsatsen "att myndigheternas erfarenheter av Allraänna förlaget är övervägande negativa och inrättandet av förlaget hittUls inte berett rayndigheterna någon lättnad i deras publUcationsverksarahet".

Enligt en analys av AUraänna förlaget, sora riksrevisionsverket offentliggjorde så sent som i juni månad 1972, sägs att statens intentioner med AUmänna förlaget inte uppnåtts, att samordningen meUan de statliga myndigheterna brister och att någon rationell arbetsfördelning mellan förlaget och beställarna inte kommit till stånd.

Herr talraan! Man kan fråga sig om situationen kan vara särare: ett monopol har tiUskapats för att effektivisera och samordna den statliga trycksaksproduktionen. Resultatet har visserligen bUvit en samordning —

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Å rsredovisning för Statsföretag AB

147

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Årsredovisning för Statsföretag AB

men det har lett tiU högre priser, längre väntetider och ett kompUcerat förfarande. Monopolet har alltså enbart medfört försämringar. Med anförda slagsidor för Allraänna förlaget torde man inte kunna vänta sig att företaget stabiliserat sig så pass att förre industriministerns önskemål att monopolet därmed kunde upphöra kommer att bU verklighet. Det är angeläget att representanter för regeringspartiet i utskottet besvarar frågan: Hur länge skaU AUmänna förlagets trycksaksmonopol Icvarstå? Snart har verksamheten i sin nuvarande form pågått i fyra år, men erfarenheterna av Allmänna förlaget är övervägande negativa.

Man talar ofta om vad som skiljer statUg och privat företagsamhet åt. Får jag peka på ett par skUlnader. Om ett privat företag behöver order -och det behöver det ju — får man uppsöka kunderna och teckna order i konkurrens med andra företag på den öppna marknaden. Ett statligt företag, som i det aktuella fallet Allmänna förtaget, skaffar sina order genom att införa beställningstvång - ett obligatorium. Går ett privat företag med förlust får man försöka komma till rätta med förlusten genom rationeliseringar etc. Går ett statligt företag dåligt, som Allmänna förlaget, taxerar man ut av skattebetalarna och täcker därmed förlusten. 1 vad gäller Allmänna förlaget föreligger dessutom det anmärkningsvärda förhållandet att statliga myndigheter, trots att de är medvetna ora att de kan göra sina inköp fördelaktigare hos konkurrerande privata företag, tvingas göra sina inköp i det statliga Allmänna förlaget.

Jag vUl, herr talman, med det sagda yrka bifaU tiU den reservation av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. som fogats vid utskottsbetänkandet. I den reservationen hemställs att "Kungl. Maj:t skyndsamt framlägger förslag om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa fall anlita AB Allmänna förlaget".

I detta anförande instämde herrar Nordgren (ra) och Oskarson (ra).

148

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Låt mig få påpeka att det ärende vi nu behandlar gäller Statsföretags överlämnande av årsredovisningen för förra året — det är frågan om dess ekonomiska dispositioner över hela företaget som vi diskuterar.

Förra året talade utskottet om att vi hade vissa normer för hur vi vUle behandla detta ärende, och dem hade riksdagen ingenting att invända raot. Vi har också tidigare under det gångna året, påpekar utskottet, på grundval av utskottets betänkande nr 16 behandlat en hel del av de frågor som gäller Statsföretag. Vid den granskning som vi nu har företagit av den statliga företagsamheten inom Statsföretags område har vi därför särskilt stannat vid vissa betydelsefuUa ting. Vi har behandlat verksamhetens inriktning och målsättning. Utöver att vi har diskuterat vissa dotterbolag har vi också tagit upp litet mera generella frågor som gäller den tekniska utveckUngen, sysselsättningsutveckUngen, investeringsplaneringen osv. I alla dessa frågor har utskottet enhälligt funnit att det inte finns någon anledning till anmärkning mot Statsföretag.

En enda motion har väckts i detta sammanhang. Den gäUer frågan om

AUmänna förlaget. I motionen begärs att vi skaU upphäva den skyldighet som nu finns för vissa statliga myndigheter, aUtså myndigheter som affärsverk och departement, att anlita Statsföretags dotterbolag Allmänna förlaget. Motionärerna säger att det har riktats anmärkningar mot AUmänna förlaget från riksrevisionsverket. Och sedan säger de något underligt; de menar att förlagets verksamhet nu har nått en sådan grad av stabilitet att det angivna obligatoriet, som har sagts skaU vara tillfäUigt, nu bör upphöra.

Låt mig då peka på att obligatoriet för myndigheterna att använda Allmänna förlaget för trycksaksframställning har tillkommit därför att raan ville se till att man får rationella förhållanden inom statsförvaltningen. Det har alltså gäUt att ordna förhållandena för dem. Det har inte primärt gällt att AUmänna förlaget skulle få en bättre vinstutveckUng.

Jag har tittat på Allraänna förlagets verksamhet, vinstutveckling osv. Där finns ingenting att anmärka på, något som visar att frågan egentligen är felaktigt ställd; vi skall ju inte tala om det här utan om Allmänna förlagets och Statsföretags allmänna förvaltning. Självfallet kan riksdagen ta upp en sådan här fråga och säga att underlaget för AUmänna förlagets verksamhet är felaktigt, men det faller litet vid sidan av det hela.

Motionärerna använder riksrevisionsverkets undersökningsrapport som underlag för sitt yrkande och begär att Kungl. Maj:t, som det sägs i reservationen, "skall undersöka hur det obligatorium som är en grundläggande förutsättning för AUmänna förlagets verksamhet skall kunna upphävas". Men riksrevisionsverkets undersökningsrapport behandlas för närvarande av Kungl. Maj:t. Allmänna förlaget har frarafört väldigt skarpa bemötanden av verkets sätt att tala om förlaget, och de prövas nu av Kungl. Maj:t. Här har alltså motionärerna egentligen fått vad de önskat: en prövning hos Kungl. Maj;t.

Utskottet har inte funnit att det för dagen finns anledning att tillstyrka någon ändring av Allmänna förlagets monopol. Det är dock endast tre år den här försöksverksamheten har pågått, det har aldrig sagts att den skulle bli permanent, och inom både Statsföretag och Allmänna förlaget säger raan sig vara på väg mot bättre förhållanden.

Jag anser inte att utskottet har skäl att utfärda någon orlovssedel och säga att allt är bra på AUmänna förlaget. Men det är inte det det gäller, utan det gäller att man får den prövning man har begärt. Vi viU inte upphöja oss till något slags överdomare och nu uttala att Allmänna förlagets verksamhet har varit dålig och gått med förlust. Nej, nota bene, förlaget har skaffat sig för mycket beställningar, och det är en helt annan sak, som man kan ta upp i annat sararaanhang.

Det skulle från min synpunkt inte finnas mer att säga på den här punkten, men herr Fridolfsson i Stockholm tog upp en principdiskussion, och det tycker jag var litet farligt för honom. Han påstår att det finns en skiUnad mellan privat och statlig verksamhet. I det privata företaget får man själv skaffa sig kunder, och gör man förluster får man försöka klara dem genom att rationalisera och skapa bättre förhåUanden, men om ett statligt företag gör förluster - uttalar herr Fridolfsson generellt -uttaxeras de regelmässigt av medborgarna. Och om företaget har för litet beställningar får det flera genom ett beställningstvång, som han uttrycker

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Årsredovisning för Statsföretag AB

149

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Årsredovisiting för Statsföretag AB

sig. Jag tror man skaU låta bli att generalisera i det här fallet. Man kan nog inte göra gällande att det råder andra villkor för statlig verksamhet än för privat. Bägge lyder under de ekonomiska lagar som finns i samhället. Verksamheten måste alltså gå ihop — om det inte gäller saker som har att göra med sådan service som vi beslutar om att samhäUet skall svara för. Jag tycker att herr Fridolfsson tar till för mycket när han gör ett sådant aUmänt påstående om statlig företagsamhet gentemot privat. HåU sig då åtminstone tUl det aktuella ärendet, herr Fridolfsson!

Herr talraan! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemstäUan.

Herr FlilDOLFSSON i Stockholm (m) kort genmäle: Herr talman! Herr Svanberg försöker ge kammarens ledamöter den uppfattningen att frågan om AUmänna förlagets monopol inte är aktuell i den här debatten. I utskottets skrivning kan man läsa följande: "Detta hindrar inte att riksdagen i sammanhanget kan ta upp frågan om obligatoriets fortbestånd." Frågan hör alltså till debatten under denna punkt.

Herr Svanberg påstod att jag var ute på svag is när jag jämförde den statliga företagsamheten med den privata och sade att man taxerar ut pengar för att klara av förlusterna i ett statligt företag, raedan den privata företagsamheten får sköta saken genom rationaUsering etc. Men jag har just påtalat att Allmänna förlagets kunder har tvingats begära ytterligare pengar för att kunna klara de ökade kostnaderna. Det är en typisk uttaxering som här har skett. I det fallet var exemplet absolut perfekt.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är väl inte stor anledning att strida här. Herr Fridolfsson i Stockholm sade allra sist att han har talat om att Allmänna förlagets förluster — och förlusterna för de företag som beställer hos AUmänna förlaget — uttaxeras. Jag sade till honom att skall man nu ta upp en sådan här sak, så skall det gäUa ett visst ärende. Herr Fridolfsson skuUe i så faU ha begränsat sig till det första gången. Han gör ett generellt uttalande om statlig företagsamhet kontra privat företagsamhet, och det tror jag är ganska olyckligt för herr Fridolfsson.

Sedan fanns det flera saker i hans anförande som det kanske inte är så mycket att diskutera om. Han säger att jag försöker få kammaren att tycka att det här är på något särskilt sätt. Jag har talat om precis sora det är, att vad vi. har att behandla är Statsföretags verksamhet, och strängt taget har inte detta ärende med det att göra. Men, säger jag precis som det står i utskottsbetänkandet, självfallet kan rUcsdagen i det sararaanhanget ta upp och diskutera denna fråga även om den inte rent sakUgt hör dit.

Jag kan inte se någon skillnad mellan mitt uttalande och utskottsbetänkandet. Jag tror att herr Fridolfsson skall lyssna på vad jag säger och inte polemisera raot någonting som han trodde att jag sade.

150

Herr FRIDOLFSSON i Stockholm (ra) kort genmäle: Herr talman! I Statsföretag AB ingår Allmänna förlaget. TiU näringsutskottet har inkommit en motion som behandlar AUraänna förlaget, det

beställningsobligatorium som föreligger och det underskott som detta bolag har gått med. Då är det väl icke fel, herr Svanberg, att jag här i kammaren drar upp en diskussion just i vad gäller Allraänna förlaget. Det är en fullt klar Unje raellan den motion som näringsutskottet har behandlat, det betänkande som näringsutskottet har avgivit, i vUket står att detta obligatorium skall diskuteras, och den debatt som vi för här.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Bara ett par frågor för att få ett klarläggande.

Under valrörelsen 1970 lovade dåvarande industriministern Krister Wickman vid en debatt i Sundsvall att upphäva Allmänna förlagets monopolställning.

I ett svar på en interpeUation från mig i första kammaren i december 1970 sade statsrådet Wickman; "Beträffande denna skyldighet" - för rayndigheterna att anlita förlaget — "viU jag som min mening framhålla, att den inte bör bibehållas längre än det är nödvändigt för att tillgodose det samordningsintresse i vUket den införts. Jag ser den etablerade skyldigheten sora en temporär åtgärd för att så snabbt som möjligt bygga upp en rationell upphandUngs- och distributionsordning för statliga trycksaker." I mars 1971 upprepade statsrådet Wickman denna sin ståndpunkt i ett annat interpellationssvar.

Nu är mm enkla fråga tUl näringsutskottets ordförande: Delar herr Svanberg den uppfattning som statsrådet Wickman gav uttryck åt vid flera tiUfällen 1970 och 1971? Är obligatoriet aUtså en temporär åtgärd som inte bör bibehållas längre än vad som är nödvändigt för att tUlgodose samordningsintresset?

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! I näringsutskottets betänkande sägs att det inte finns någon anledning att nu upphäva obligatoriet, utan man bör få längre erfarenhet av dessa förhållanden. Följaktligen menar näringsutskottet också att det inte är någonting som skaU räcka i aU evighet. Vi kan tvista om hur länge det skall gälla. Jag kan helt ansluta mig till vad statsrådet Wickman sade i detta sammanhang. Men detaljfrågorna om när detta skaU upphöra får väl herr Wikströra rikta till industriministern. Jag svarar inte för de detaljerna. Utskottet säger alltså att det inte är ett obligatorium som skaU räcka i all evighet, men det är inte nödvändigt att upphäva det i anledning av den här motionen just i år.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Herr Svanberg säger sig alltså dela Krister Wickmans uppfattning att obligatoriet är temporärt och inte bör bibehåUas längre än vad som är nödvändigt för att tillgodose samordningsintresset. Nu har faktiskt utskottet inte sagt detta Uka klart som statsrådet Wickman, och man måste tolka det så att herr Wickman är mera liberal eller om man så vUl mindre monopolistisk än näringsutskottets ordförande.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Å rsredovisning för Statsföretag AB

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Vem som är mera liberal av oss två, statsrådet Wickman eller jag, tycker jag vi lämnar därhän. Om det gäller liberalism i rent

151

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Inrättande av en patentdomstol

politisk mening — dvs. att liksom försöka ha flera ståndpunkter på en gång - tror jag att herr Wikström överträffar både statsrådet och mig. Det är han som är mest liberal. I fråga om detta att driva en affärsrörelse så, att raan inte skall bygga på en raonopolställning i evighet, är väl herr Wickman och jag ungefär lika mycket liberala eller icke liberala.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag kan konstatera ännu en skillnad mellan statsrådet Wickman och näringsutskottets ordförande. Herr Krister Wickman ger klara besked.

Överläg:gningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets heraställan, dels reservationen av herr Ericsson i Åtvidaberg ra. fl., och förklarades den förra propositionen vara raed övervägande ja besvarad. Sedan herr Fridolfsson i Stockholra begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   karamaren   bifaller   näringsutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 54 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej   har   kamraaren   bifallit   reservationen   av  herr  Ericsson  i

Åtvidaberg m. fl.

Vid omröstning genora uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Fridolfsson i Stockholra begärde rösträkning verkställdes votering raed oraröstningsapparat. Denna oraröstning gav följande resultat:

Ja -  220

Nej -    92

Avstår —       8

§ 4 Inrättande av en patentdomstol

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 56 i anledning av motion om inrättande av en patentdomstol.

152

Herr LÖFGREN (fp):

Herr talman! I raotionen 924 har jag och några raedraotionärer aktualiserar frågan om förhållandena inora patentverkets besvärsavdelning och föreslagit avdelningens oravandling till en fristående patent-dorastol. De i motionen redovisade förhållandena- har genom ett omfattande remissförfarande ingående belysts, och jag vill ge utskottet en

eloge för den allsidiga behandling motionen fått.

Jag är den förste att medge att det här rör sig ora en för riksdagens ledaraöter ytterst svårbedörabar materia. Med hänsyn härtill har jag förståelse för att betänkandet utraynnar i en heraställan till Kungl. Maj:t ora en översyn rörande patent- och registreringsverkets besvärsavdelning. Om nu riksdagen enligt utskottets enhälliga förslag beslutar om en översyn, så vill jag anföra några synpunkter som jag anser vara av betydelse för beaktande.

Med all rätt frarahåller utskottet att hänsyn bör tas till de förvaltningsrättsliga synpunkter sora intar en framträdande plats i flera remissyttranden. Dessa styrker också klart motionens syfte.

Då riksdagen på 1960-talet avslog ett förslag ora inrättande av en fristående patentdomstol var det avgörande argumentet att raan borde avvakta hur planerna på att inrätta en nordisk besvärsinstans för patentärenden utvecklades. Utskottet konstaterar nu att dessa planer inte har någon omedelbar aktualitet. Detta bestyrker motionärernas redovisning.

Utskottet hänvisar till uppgifter i remissyttrandet frärast från patentverkets raajoritet, varvid framhålles att det internationella samarbetet på patentområdet tar sikte på lösningar som kan få mycket långtgående verkningar på den svenska patentadministrationen. Detta skulle tala eraot att en utredning nu igångsattes rörande ombildning av besvärsavdelningen till en fristående patentdomstol.

Med all respekt för sakkunskapen hos patentverkets raajoritet raåste jag i detta sammanhang hänvisa till vad minoriteten i patentverket anfört beträffande de internationella projekten, näraligen följande:

"I patentverkets utlåtande understryks att föreliggande fråga får anses bero av utvecklingen av vissa pågående eller förestående större internationella projekt. Härvid närandes både EPC och PCT. Enligt vår uppfattning bör eraellertid dessa projekt ingalunda anses stå i vägen för en förbättrad organisation av besvärsprövningen i det svenska patentväsendet. Oavsett i vad mån och på vad sätt projekten kan komma att förverkligas blir näraligen en nationell besvärsorganisation inora det industriella rättsskyddet alltid nödvändig. En förbättring av denna organisation behöver därför inte avvakta genoraförande av de internationella projekten. Dessa kan för övrigt inte beräknas bli realiserade inora de närmaste åren och en förändring av den nuvarande otillfredsställande organisationen av förvaltningsprocessen på det industriella rättsskyddets område bör därför ej ställas i beroende av de planerade internationella projekten."

I utskottets betänkande redovisas också synpunkter från patentverkets majoritet - understödda av Sveriges industriförbund - vari framhålles värdet av den nuvarande organisationen bl. a. däri, att besvärsavdelningens ledamöter kan engageras i överläggningar i policyfrågor inom verket. 1 detta avsnitt anser jag det angeläget att också hänvisa rill vad minoriteten i patentverket anfört: "I utlåtandet talas vidare ora den nuvarande kontakten raellan patentavdelningens ledning och ledaraöterna av besvärsavdelningen när det gäller utvecklingen av patentpolitiken och praxis och det angives att denna kontakt koramer att förloras om besvärsavdelningen skiljs från verket. Den kontakt det här gäller är enligt

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Inrättande av en patentdomstol

153

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Inrättande av en patentdomstol

vår mening inte enbart en fördel utan den kan också innebära en fara för obehörig påverkan på besvärsavdelningen från underinstansens sida. Det är delvis mot bakgrund härav som vi anser att en självständig patentdora-stol skulle innebära en förbättring av rättssäkerheten."

Jag har här tidigare uttalat rain respekt för sakkunskapen hos patentverkets majoritet. Då jag genom direkta citat redovisat vad minoriteten anfört är det kanske på sin plats att ange, att bland minoriteten återfinnes fyra patenträttsråd och två tillförordnade patenträttsråd. Inte minst styrkes minoritetens åsikter beträffande de internationella projektens betydelse av den omständigheten att bland minoriteten även återfinnes patenträttsrådet Uggla. Han är välkänd som en av värt lands främsta sakkunniga bl. a. på den internationella patenträttens område.

Herr falman! Jag är tillfredställd med utskottets förslag om en översyn rörande patent- och registreringsverkets besvärsavdelning. Det är min förvissning att en översyn inte kan undgå att också pröva frågan om oravandling av besvärsavdelningen till en fristående förvaltningsdorastol. Att denna i så fall inte behöver bli sista instans har jag ingenting att invända eraot. Efter prövningstillstånd kunde prövning i regeringsrätten vara raöjlig för såväl sökande som invändare.

Av allra största betydelse är att en kommande översyn tar sikte på att åstadkomma en lösning sora är betryggande ur förvaltningsrättsliga synpunkter.

Med vad jag här anfört vill jag ansluta raig till utskottets heraställan.

154

I detta anförande instärade herr Ernulf (fp).

Herr WÅÄG (s):

Herr talman! Utskottets förslag om en översyn har tillkommit ej mindre av tyngden bakom herr Löfgrens raening än även av de delade remissinstanserna och av frågans invecklade karaktär.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§  5   Föredrogs näringsutskottets betänkanden:

Nr 58 i anledning av motion om skogsindustrins långsiktiga produk-tionsutby.ggnad och kapitalbehov

Nr 64 i anledning av raotion om skyldighet för multinationella företag att avge särskild statistisk redovisning

Kamraaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 70 i anledning av propositionen 1972:140 raed förslag tUl lag om fortsatt giltighet av lagen (1963:599) om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län samt motion i ämnet.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Den tidpunkten är väl inne, då ledamöterna anser att tala är silver och riga är guld. Jag skall därför bU rätt kortfattad.

Motionen 1338 skrev jag efter studium av statsverkspropositionen, där jag hade funnit att det helt lakoniskt meddelades att den särskilda lagen ora rätten till inrautning inora Norrbottens län är tidsbegränsad och att den skulle upphöra raed utgången av detta år.

Jag fick också ett besked från departementet att någon förlängning av lagen då inte var planerad. Därför skrevs motionen.

Nu har en proposition i ärendet framlagts, och det är bara att notera detta med tillfredsställelse.

I motionen föreslog vi att lagen skulle förlängas till dess att riksdagen annorlunda beslutar. I näringsutskottets betänkande föreslås nu förlängning av lagen till dess att riksdagen någon gång under nästa år skall få pröva ett förslag till ny gruvlag och sålunda ta ställning till hela det gmvrättsliga regelsystemet.

De motiveringar som anfördes när riksdagen 1963 beslutade ora lagen är fortfarande starka. Det talades då ora nödvändigheten av att försöka raotverka att de brytvärda malraerna i Norrbotten skulle splittras på alltför raånga händer. Det talades också om nödvändigheten av att raotverka en inmutningsrätt som ger inrautare den legala rätten att låsa varandra och raotverka brytning.

Den särskilda lagen sararaankopplades raed en genoragripande raalra-och mineralinventering i Norrbotten. Den kora till för att förebygga en kapplöpning för att skaffa gruvrätter i syfte att föregripa resultaten av malrainventeringen och en eventuell lagöversyn.

Jag anser att de skäl som bl. a. anfördes för den särskilda inmutnings-lagen för Norrbotten är relevanta också för landet i övrigt och att sarahället över huvud taget inte bara raåste skaffa sig inmutningsrätt över malm- och mineraltillgångarna, utan också ta hand om denna viktiga naturrikedora i dess helhet.

Nu förlängs emellertid den särskilda lagen fram till dess att resultatet av översynen av gruvlagstiftningen presenteras under nästa år. Då får vi alltså anledning att återkoraraa, och därför, herr talman, har jag nu inget annat yrkande än ora bifall till näringsutskottets hemställan i dess betänkande nr 70, vilket i sak också innebär ett bifall till vår motion.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets heraställan bifölls.

155

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

§ 7 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 39 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:130 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 i vad avser ärenden under finansdepartementets handläggning jämte motion.

Punkterna 1 och 2

Kararaaren biföll vad utskottet i dessa punkter herastäUt.

Punkten 3

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1972:130, bilaga 5, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 oktober 1972, föreslagit riksdagen att dels till Byggnadsarbeten för statlig förvaltning på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj:t att sälja fastigheten nr 18 i kv. Lärgossen i Sundsvall till Sundsvalls kommun för 500 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1972:1905 av herr Norrby i Åkersberga (fp) vari heraställts att riksdagen beslutade att investeringsanslag till Byggnadsarbeten för statlig förvaltning icke fick utnyttjas f'ör nybyggnad i Saltängen, Norrköping, för kriminalvårdsstyrelsen och sjöfartsverket.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen till Byggnadsarbeten för statlig förvaltning på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1972/73 anvisade ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1972:1905,

3.    att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att sälja fastigheten nr 1 8 i kv. Lärgossen i Sundsvall till Sundsvalls kommun för 500 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herr Burenstam Linder (m), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1972:1905 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanten anfört.

156

Vid punkten hade avgivits ett särskilt yttrande av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (ra).

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 39 tillstyrks att ett byggnadsobjekt, sora innebär att sjöfartsverket skulle utflyttas till Norrköping, skall föras upp i investeringsplanen för byggnadsarbeten för statlig förvaltning och att de på tilläggsstat begärda medlen anvisas.

1 en reservation av herr Burenstam Linder påpekas att stor tveksamhet anmälts från raånga håll mot flera av de beslutade omlokaliseringarna. Så t. ex. har länsstyrelsen i Stockholras län förordat en oraprövning av beslutet   att   flytta   sjöfartsverket   till  Norrköping;  raan   anser  att  en

lokalisering till Nynäsharan borde prövas. Ora nu sjöfartsverket över huvud taget raåste flyttas från Stockholm, delar jag länsstyrelsens uppfattning. Jag kan härvid stödja mig på ett yttrande av Statstjänste-raannaförbundet. Jag ber få citera ur en skrivelse som Statstjänstemanna-förbundet avlåtit till Kungl. Maj:t i ärendet: "Förbundet hade vidare klart för sig att med hänsyn rill riksdagens principiella inställning en sådan omprövning måste grundas på förutsättningen att en fortsatt omlokalise-ring av centralförvaltningen i Stockholm inte kan ifrågakomma. Omprövningen skulle alltså gälla placering i Norrköping eller annan ort utanför Stockholm. De studier som förbundet och dess avdelning vid sjöfartsverket verkställt visar att en lokalisering till Nynäsharan ur flera synpunkter erbjuder så betydande fördelar organisatoriskt och funktionellt (även ekonoraiskt) fraraför Norrköping att alternativet Nynäshamn bör noga studeras och en omprövning verkställas."

Jag vill understryka att i Nynäsharan finns vid Norrviksfjärden ett område som har mycket goda djupförhållanden. Det är lätt att ordna behövliga kajer och förtöjningsplatser till förhållandevis låga kostnader. Till detta område kan man dessutom koncentrera såväl sjöfartsverkets centrala förvaltning med tillhörande huvudförråd, varvs- och verkstadsrörelser, instrument- och elverkstäder, som mellersta lotsdistriktets expedition och distriktsförråd. Dit kan även förläggas samtliga sjömät-ningsfartyg, båtar, isbrytare och tjänstefartyg särat omfattande farleds-niateriel. Härtill koramer att Nynäshamnsalternativet är ca 20 miljoner kronor bilUgare än Norrköpingsalternativet.

Med   detta   inlägg,   herr   talraan,   ber  jag   att   få   yrka   bifall   till reservationen.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Många är kritiska raot riksdagsbeslutet förra året att flytta ut statliga verk från Stockholrasorarådet. De skäl sora anförs är raånga: Personalen flyttar inte raed. De totala kostnaderna för verksara-heten ökar. En centralisering av det faktiska beslutsfattandet sker till kanslihuset. Ja, det är några av de skäl sora oftast anförs.

1 propositionen 130 begär nu regeringen mer pengar för att bygga nya lokaler för utflyttande verk, bl. a. för kriminalvårdsstyrelsen och sjöfartsverket i en geraensara byggnad i Saltängen i Norrköping. För just dessa två verk anser länsstyrelsen i Stockholras län att lokaliseringen bör omprövas och föreslår i stället Norrtälje respektive Nynäshamn. Man gör detta i sitt remissyttrande över slutrapporten från delegationen för lokalisering av statlig verksarahet, en rapport sora man för övrigt i huvudsak avstyrker. För att göra en omprövning raöjlig föreslår jag i raotionen 1905, att riksdagen inte nu medger att den aktuella byggnaden uppförs.

Lokaliseringen av sjöfartsverket till Nynäshamn har herr Wennerfors utförligt motiverat. Argument redovisas också i reservationen av herr Burenstam Linder. Jag skall därför inte upprepa de argumenten. Jag noterar bara att Nynäsharan råkar ligga raitt på den svenska kusten. Det är 500 sjömil kust åt varje håll. Strategiskt måste det vara det bästa tänkbara läget för ett sjöfartsverk.

157

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

När det gäller kriminalvårdsstyrelsens lokalisering väger tre argument tungt. För det första har personalen vid valet mellan Norrköping och Norrtälje uttalat sig mycket klart för Norrtälje som omlokaliseringsalter-nativ. För det andra har kriminalvårdsstyrelsen hög frekvens av kontakter med verk och institutioner sora är lokaliserade till Stockholmsområdet och är alll:så beroende av att ligga i Stockholras närhet. För det tredje är Norrtälje trots sitt läge i Stockholms län en ort med sysselsättningsproblem, ett regionalt centrum som för en allsidig arbetsmarknad är i behov av statlig förvaltningsverksamhet

I debatten ora lokalisering av statlig verksarahet talar man alltid ora utlokalisering från Stockholmsområdet aldrig ora lokaliseringen inom Stockholrasorarådet. Ändå är ytteroraråden och förortskommuner i Stockholras län i sysselsättningshänseende de kanske mest underförsörjda i hela landet. Ända upp till två tredjedelar av den förvärvsarbetande befolkningen i en sådan kommun kan ha sitt arbete utanför denna. Många tiotusental raänniskor har resor till och från jobbet sora tar flera timmar ora dagen. För dessa raänniskor framstår jobb nära bostaden sora den kanske raest angelägna standardhöjningen. Detta gäller i hög grad både Norrtälje och Nynäsharan.

Herr talraan! Eftersom reservationen endast tar upp en av de två aktualiserade omlokaliseringarna, ser jag mig föranledd att yrka bifall till motionen 1905.

158

Herr JOSEFSSON i Halmstad (s):

Herr talman! I det betänkande från finansutskottet, nr 39, sora vi nu behandlar, är utskottet enigt på saratliga punkter utora en. Den punkten är punkten 3, Byggnadsarbeten för statlig förvaltning. Där finns den motion av herr Norrby i Åkersberga som vi nyss hörde kommenteras. Jag skall med ett par ord knyta an rill just denna punkt, där det finns något delade uppfattningar inom finansutskottet.

När vi den 26 maj i fjol behandlade propositionen 29 förelåg i inrikesutskottets betänkande en reservation av tvenne representanter för moderata samlingspartiet, som föreslog att man alternativt skulle pröva en förläggning av sjöfartsverket till Västkusten, så sora omnämndes här och sora omnärandes även i herr Norrbys motion. Vid voteringen samlade den reservationen 47 röster, raedan 265 ledaraöter röstade för en placering av sjöfartsverket i Norrköping. Jag vill hänvisa till att en i stort sett enig riksdag stod bakora det beslutet.

Vi har alldeles nyss på bordet fått inrikesutskottets betänkande över propositionen 111, som skall behandlas på fredag och lördag. Också där finns en motion om att man skall riva upp beslutet från i fjol, men utskottet säger att det inte kan komraa i fråga att riva upp fjolårets beslut.

Ungefär sarama ståndpunkt har finansutskottet intagit. Vi hänvisar till att en i stort sett enig riksdag stod bakom fjolårets beslut ora utlokaliseringen av statliga verk. Den raotion sora herr Norrby hade i fjol kom praktiskt taget inte med vid behandlingen inför det slutliga avgörandet.

Jag kan förstå att länsstyrelsen i Stockholms län ur lokala synpunkter

vill förorda en lokalisering till Stockholms län. 1 mitt hemlän har länsstyrelsen också uttalat önskemål om att någon av de statliga förvaltningarna skulle lokaliseras rill Hallands län. Inte heller det förslaget rönte något beaktande vid det slutliga avgörandet. Jag här för rain del inte funnit anledning att av lokalpatriotiska skäl begära en omprövning av fjolårets beslut för att få någon förvaltning flyttad till Västkusten. Jag vill framhålla att underlaget för det beslut som fattades i fjol är så påtagligt att det nu inte, enUgt majoriteten i finansutskottet, finns någon anledning till oraprövning.

Jag vill också hänvisa till att Kungl. Maj:ts proposition 29 i fjol innehöll ett yttrande från sjöfartsverket, att ora någon utlokalisering skulle verkställas, skulle Norrköping vara det bästa alternativet.

Eftersora det endast är denna punkt sora har blivit berörd, har jag bara velat göra denna koraraentar. Jag yrkar bifall till finansutskottets heraställan.

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Byggnadsarbeten för statlig förvaltning

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av herr Burenstam Linder samt 3:o) motionen nr 1905 av herr Norrby i Åkersberga, och förklarades den förstnämnda propositionen vara raed övervägande ja besvarad.

Mom. 3

Utskottets heraställan bifölls.

Punkten 4

Utskottets heraställan bifölls.

§  8   Föredrogs

fmansutskottets betänkande nr 41 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1972:130 angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1 972/73 i vad avser statens allraänna fastighetsfond,

justitieutskottets betänkande nr 30 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden och

lagutskottets betänkande nr 26 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:136 med förslag till godkännande av konvention rörande skydd för framställare av fonogram mot olovlig kopiering av deras fonogram.

Kamraaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

159

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Om åtgärder mot prisstegringar

160

§ 9 Om åtgärder mot prisstegringar

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att i ett sararaanhang besvara dels herr Möllers i Göteborg (fp) den 17 oktober framställda interpeUation, nr 146, dels herr Lorentzons (vpk) den 17 oktober fraraställda interpellation, nr 148, till herr handelsrainistern, och anförde:

Herr talraan! Herr Möller i Göteborg har frågat raig dels ora jag är vilUg att redovisa min principiella syn på inflationens skadeverkningar, dels vilka åtgärder regeringen avser vidta för att bekämpa de allt allvarUgare prisstegringarna. Vidare har herr Lorentzon frågat handelsministern dels om han är beredd att med anledning av den fortgående skrämmande prisutvecklingen föreslå regeringen ett omedelbart införande av allmänt prisstopp, dels, om så inte är fallet, vilka andra medel handelsrainistern avser vidta för att hejda de starka prisökningarna samt i övrigt medverka till att de aktualiseras inom regeringen. Med hänsyn till frågornas nära samband har den sistnämnda interpellationen överlämnats till mig för besvarande.

Inledningsvis kan jag konstatera att den allmänna prisnivån stigit snabbt i hela den industrialiserade världen, bl. a. i Sverige. I Västeuropa steg konsumentpriserna särskilt snabbt under 1971, trots den lågkonjunktur sora då aUraänt rådde.

De senaste uppgifterna om konsumentpriserna i olika länder som OECD publicerat avser september raånad 1972. Ökningen av konsumentpriserna mellan septeraber 1971 och september 1972 var ungefär lika stor i alla de västeuropeiska länderna och uppgick till mellan 6 och 7 procent. För Sverige gäller den sista noteringen prisuppgången mellan oktober 1971 och oktober 1972. Under denna period registrerades en uppgång på 5,6 procent.

Statens pris- och kartellnämnd lämnar varje månad en redogörelse för prisernas förändringar i konsumentledet. I den senaste redogörelsen finns en tablå sora visar prisförändringen för den totala konsurationen i vissa länder under de första nio raänaderna 1972. De länder som tagits raed i järaförelsen är de ur svensk utrikeshandelssynpunkt raest betydelsefulla. Prishöjningen i Sverige visar sig därvid för denna period ha varit lägre än för saratliga övriga i järaförelsen ingående europeiska länder när det gäller den totala konsumtionen.

Jag kan alltså konstatera att prisstegringarna i vårt land under det senaste året inte överstigit den genomsnittliga prisökningen i de länder som är våra viktigaste handelspartners. Jag tror inte heller att utvecklingen på prisområdet under det framförliggande året leder till en mera oförmånlig ställning för Sveriges del. Av särskild betydelse är att vi inte går snabbare fram i prisutvecklingen än den omvärld där vi har att saluföra vår produktion. Den svenska produktionen är internationellt konkurrenskraftig vilket är den bästa verifikationen på att utvecklingen på prisornrådet — trots den påtagliga stegringen - inte ställt värt land inför andra och svårare problem än vad som för närvarande gäller i de flesta industrialiserade länder. Det förblir emellertid ett väsentligt löntagarkrav och följaktligen ett centralt mål för den ekonoraiska politiken att därapa prisutvecklingen i all den utsträckning sora är raöjlig.

Det finns inga patentlösningar för att stoppa den höjning av vårt prisläge som via vår utrikeshandel komraer sora en följd av de internationella prisstegringarna. Likaså får vi ta priskonsekvenserna av de lönehöjningar som följer av treårsavtalet på arbetsmarknaden och de inkomstförbättringar till jordbrukarna som jordbruksavtalet innebär. Man har att välja på att ta dessa priskonsekvenser eller att via skattehöjningar skaffa pengar till direkta subventioner. Den senare vägen är i sak Uka kännbar som prisstegringarna. Det kan självfallet inte heller i nuvarande konjunkturläge bli tal om att med hjälp av en efterfrågedämpande poUtik söka bringa ner prisstegringstakten. En sådan politik skulle skapa ökad arbetslöshet. Vidare är det ju ett internationellt fenomen att de senaste årens snabba prisstegringar har uppstått trots att efterfrågeutveckhngen varit dämpad.

Även ora prisutvecklingen, som jag tidigare erinrat ora, varit lugnare i Sverige än i raånga andra länder, utgör prisstegringen ändå ett allvarligt problera, särskilt sett ur de enskilda hushållens synpunkt. Regeringen har därför alltsedan prisstoppet haft näringslivets prissättning under noggrannare övervakning än någonsin tidigare. Pris- och kartellnämnden har numera stor insyn i företagens prissättningar, deras marginaler och kostnadsutveckling, bl. a. genom de överläggningar som sker raellan näranden och olika företag och branschorganisationer. De raarginal-höjningar sora skett är inte av den omfattningen att några direkta ingrepp varit motiverade. Denna aktiva prisövervakning skall fortsätta med oförändrad skärpa och regeringen kommer således att noga följa konsumentprisernas förändringar. Skulle prispåslagen tendera att ligga klart över vad sora kan bedömas som nödvändigt och inga andra åtgärder ger önskat resultat, kan naturUgtvis frågan om ett återinförande av prisstopp aktualiseras.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Om åtgärder mot prisstegringar

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på den ställda interpellationen. Inte minst vill jag säga att det är bra att det bUr en särskild debatt om priserna — denna för varenda människa här i landet så viktiga och djupt upplevda fråga - i stället för att interpellationen, såsom hade varit möjligt, vävts in i den allmänna ekonomiska debatten tidigare i dag.

Att oron över priserna är så stor och växande bland folk beror såvitt jag kan se på i grunden tvä ting. Båda är nya jämfört med läget för bara några år sedan.

Det ena förhållandet är att vi har fått en allt häftigare prisstegring här i landet. På 1960-talet steg priserna med i genorasnitt 4 procent per år. Men 1970 steg de med 7,0 procent och 1971 raed 7,5 procent; för 1972 kan man räkna raed i varje fall ca 5,5 procent och därtill torde korama prishöjningarna på livsmedel just vid årsskiftet. Man kan nästan tala om en explosion, en allt snabbare takt i prisökningarna.

Det kan vara skäl att ange prisökningarna de senaste 15 åren raer exakt. Mätta enligt statisriska centralbyråns långtidsindex och raed ändringar från december ett år till december nästa år är de:

161

11 Riksdagens protokoll 1972. Nr 140-141

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Om åtgärder mot prisstegringar

162

1968	2,0%
1969	4,8%
1970	7,0%
1971	7,5%

1958            2,8%                1963       3,4%

1959            1,3%                1964       3,8%

1960            3,9%                1965      6,4%

1961            2,3%                1966      4,7%

1962            5,0%                1967      3,1%              1972 ca 6    % Vi ser alltså hur stegringstakten nu kraftigt har ökat.

Det andra förhällandet som verkligen oroar när vi ser framtiden an är att prisstegringarna börjar bli häftigare än förr i utlandet. Två dominerande länder ur internationell och svensk synpunkt är USA och Västtyskland, I båda dessa länder hade man en prishöjning på i genomsnitt 2 procent per år under 1950-talet, Takten var ungefär oförändrad under 1960-talets första hälft. Men fr, o, ra, 1960-talets mitt har priserna i USA gått upp med drygt 4 procent per år, tidvis med både 5 och 6 procent, I Västtyskland gick prishöjningarna först upp kring 3-procentsnivån men därefter rill 4 och 5 procent.

Den här internationella bilden, som inte är obekant för finansrainistern, är givetvis allvarUg, Den betyder att vi genora vår ganska stora utrikeshandel här i Sverige riskerar att få in till oss starkare prisstegrings-impulser än vad vi varit vana vid under 1950- och 1960-talen.

Nu finns det två sätt att möta den utmaning som denna förändring i vår omvärld innebär. Det ena sättet är att bara konstatera faktum och för övrigt betona att prisstegringarna minsann är allvarliga i utlandet också. Det är den vägen finansministern slagit in på i sitt svar.

Det andra sättet är att i stället säga så här: Just det faktum att prisstegringarna blivit verkligt allvarliga också på sina håll i utlandet -och därmed ökat riskerna för oss — raåste innebära, att vi på alla sätt måste lägga oss vinn om att dämpa de tendenser som finns inom landet genora en verkligt prisåterhållande poUrik. Vi raåste t. o. ra. vara vilUga att öppet orapröva våra tidigare ställningstaganden när det gäller en rad konkreta åtgärder sora raan skulle kunna vidta för att få till stånd en dämpning av prisstegringarna. Det är givetvis på den senare vägen för att angripa probleraet sora folk väntar och hoppas på att finansministern och regeringen skall vara villiga att slå in. När det gäller själva innehållet i svaret hjälps det därför inte att raan blir besviken.

Jag nämnde den internationella prisutvecklingen. Finansministern anger i sitt svar att just de senaste åtta eller tolv månaderna är statistiken för Sveriges del bra vid en jämförelse. Ja, med statistik kan man bevisa mycket, särskilt ora man väljer korta serier som just här - åtta eller tolv månader. Men är det inte för övrigt just finansministern som brukar varna för korta tidsjämförelser? Nej, låt oss se över litet längre tid, se på just de senaste åren som varit så akuta! Då väljer jag, för att inte anklagas för partiskhet när det gäller urvalet, den skrift sora LO:s utredningsavdelning kom raed i höst. Ekonomiska utsikter hösten 1972. Där har man på s. 8 en tabell sora omfattar 14 länder — 12 i Europa, däribland Sverige, samt Förenta staterna och Canada. Källor är OECD och annan statistik. När det gäller bostadsposten räknar jag på det för Sveriges del behagligaste sättet för finansministern.

Man finner då att från 1965 till 1969 var det tre länder som hade en starkare prisstegringstakt än Sverige. De övriga tio länderna hade en lägre

takt. När det gäller år 1970 var det två länder som hade en starkare prisstegringstakt än Sverige - endast två. För år 1971 är det sararaa bild; bara två länder hade en starkare prisstegringstakt. Man hade även hunnit ta raed tiden raaj 1971 till raaj 1972 och bilden var densarama: Sverige hade en prisstegringstakt som bara två av länderna överträffar.

Finansministern måste väl erkänna att denna flerårsstatistik är mycket mer rättvisande än den som omfattar en internationeU järaförelse över åtta-tolv månader. Den här bilden som LO-ekonomerna visat fram är mycket raer graverande för Sveriges del.

Från socialdemokraterna har vi alltid fått höra att raan raåste välja meUan inflation och arbetslöshet. Vi har sagt att så enkelt är det ingalunda. Tillåter raan en hög inflation så får raan i stäUet lätt bådadera. Dels blir det inflation, dels leder det höga kostnadsläge som detta innebär tiU att man av valutaskäl inte vågar ha den expansion i alla lägen i sin ekonorai sora annars skulle ha varit befogad. Det blir stagnation parad med inflation - den så beryktade stagflationen som vi just fått uppleva de senaste åren.

Hejda därför inflationen, därapa den i varje fall! Den ger högre skatt men inga nya jobb.

Herr finansminister! Många känner sig avlurade sin ekonomi. Det gäller dels de arbetslösa, dels alla sora har fasta eller något så när fasta mkoraster, dels alla övriga, som känner sig pressade av den orimligt hårda kombinationen av hårda marginaleffekter och stora prisstegringar. Missnöjet är stort, inte bara bland Skärholmenfruarna utan det pyr ute i landet. Man kunde säga: Konsuraenter i alla landsändar, förenen eder!

I interpellationens ena fråga hade jag efterlyst åtgärder från finansministern för att dämpa prisstegringarna. Jag fick inget besked i svaret på denna punkt. Men det finns faktiskt ett program mot inflationen, och för att inte bli anklagad för att underlåta att ge kött på benen vill jag peka på vad som föreslås i vad vi kan kalla ett tiopunktsprogram mot inflationen:

1.    En offentlig besparingsutredning behövs. Det är inte en stor fråga, men den är ändå av betydelse. Där kan partierna "orapröva det etablerade". De kan korama överens om vilka utgifter som varit angelägna förut men som inte är Uka angelägna i dag. Vi har drivit denna linje i finansutskottet, men socialdemokraterna säger nej. Och ändå är den offentliga sektorns ökning ett av huvudskälen till prisstegringama. Ty den ökningen betyder ett höjt skattetryck, och just detta ökade skattetryck, inte minst de indirekta skatterna, höjer priserna.

2.    Även om riksdagen i dag har fattat det sorgliga beslutet ora en höjning av löneskatten, vore det skönt om det kunde omprövas, kanske under den allra närraaste tiden, så att denna höjning avskaffades. Genora att löneskatten nu fördubblas ökar kostnaderna för företagen och därmed stiger också priserna.

3.    En bättre och mer aktiv konjunkturpolitik är ett annat krav, som inte minst vi i folkpartiet drivit. När socialdemokraterna sade nej hösten 1971 till Gunnar Heléns initiativ ora ett stort konjunkturpaket - större än det som genomfördes och innebärande bl. a. sänkt moms — fick ekonomin  inte   den  stimulans  sora  så väl hade behövts. TUlväxten i

Nr 141

Onsdagen den

13 december 1972

Ofn åtgärder mot prisstegringar

163

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Om åtgärder mot prisstegringar

164

Sverige blev därför 1971 bara 0,6 procent raot vanligen 4 procent per är. Det betydde, som alltid när man har en onödig lågkonjunktur, färre varor än annars, och därmed steg naturligtvis priserna. På det sättet bidrog regeringens föga aktiva kamp mot lågkonjunkturen tiU att vi fick höga prisstegringar.

4.   Bättre ekonomisk planering skulle betyda åtskilligt. Vi har framfört flera förslag i detta sammanhang, bl. a. om alternativa konjunkturprognoser, så att man är förberedd till nya tag om en viss plan slår fel. Man skuUe på så sätt lättare kunna minska spänningar i ekonorain och undvika flaskhalsar, vilka annars ger prisstegringar.

5.   Jordbrukarna skall enligt avtal vid vissa tillfällen få korapensations-belopp utbetalade. Om man betalade beloppen för något eller några baslivsmedel via statskassan — i stället för att höja priserna på dera -skulle det betyda ett raindre tryck uppåt än annars på priserna. Man slipper nämligen då det raomstillägg som annars utgår i handeln på det höjda priset. Jag kan ingalunda ge herr Sträng rätt i det konkreta besked som han lämnade i sitt svar på interpeUationerna på denna punkt, nämligen att det i sak är lika kännbart att välja skattehöjningar som att lärana direkta subventioner till jordbruket. Herr Sträng måste väl ändå hålla med om att man inte får samma momseffekt, om man i viss mån väljer subventionsvägen? Det uteblivna momspåslaget skulle förstås innebära att priserna inte steg så kraftigt som annars.

6.   Indexreglerade skatteskalor, dvs. skatt på verkliga löneökningar men inte på den del av en löneökning sora bara motsvarar inflationen, skulle betyda raycket. Löntagarna behöver då inte begära korapensation för att inflationen knuffar upp dem i allt högre marginalskatteskikt. Lönekraven blir alltså, i kronor räknat, lägre. Därraed stiger kostnaderna mindre snabbt, vilket verkar prisdämpande.

7.   I god tid före lönerörelserna behövs en stabiliseringskonferens — givetvis pä hög nivå — där partierna och de fackliga organisationerna tar ett gemensamt ansvar och regeringen kan redovisa sin penningvärdemålsättning. Detta skulle kunna rainska inflationstrycket.

8.   Det fordras också ett permanent ekonomiskt-socialt råd, så att ett forum finns för kontinuerUga överläggningar om bl. a. penningvärdet och åtgärder för att skydda det.

9.   Varje sparstimulerande åtgärd därapar köpen av konsumtionsvaror och håller därmed tillbaka efterfrågan på dessa varor, vilket bromsar prisstegringarna och också kan innebära ett ökat investeringsutrymme, något som är av vikt för tillväxten. Vi har under årens lopp fört fram en rad förslag för att stimulera sparandet, t. ex. om värdesäkra obligationer.

10. Förtroendefrågan är givetvis central. En ny regering - men den
frågan skall ju inte avgöras i dag — bestående av partier sora prioriterar
penningvärdet mer än socialdemokratin gör, skulle i sig genast ge verkan.
Spekulationen i inflation, en spekulation sora verkar prishöjande, skulle
minska.

Herr talman! Vad som i varje fall kunde åstadkommas i dag vore ju att finansministern gav något besked eller åtminstone ett par delbesked på hand  sora antydde vissa öppningar. Det skulle redan nu börja hejda

priskarusellen. TUl alla dessa förslag - de nio punkterna och förtroendefaktorn sora inte finns när det gäller regeringen - har socialdemokraterna hittUls sagt nej. Det hjälps inte då att ni har ett raycket stort ansvar för den höga prisnivån. Ni har sagt nej hittills, men jag skulle vUja vädja i dag; Försök att ompröva denna attityd, i varje fall på en del punkter!

Vi riskerar ett fyrverkeri på prissidan med alla de brännskador det för med sig för raänniskorna. Därför behövs det nya grepp.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Om åtgirder mot prisstegringar

Herr LORENTZON (vpk);

Herr talraan! Talaren före raig närande en rad siffror. Jag skall i stort sett förbigå alla siffror ocU så här inledningsvis bara konstatera att priserna rusar i höjden. Snart sagt dagligen meddelas prishöjningar. Uttryck som vi därvid ofta raöter är att priserna stigit mer än man väntat, att inflationen går fortare än raan trott. Framför allt är det priserna på matvaror som går i höjden, priserna på varor som ingen kan undvara.

1 arbetslivet ökar hetsen på de anställda. Deras prestationer ökar, raen deras reallöner hotas av de ständiga prisstegringarna. Deras kosthåll måste försämras på grund av den allt dyrare maten. Bostäder får i ökande utsträckning stå toraraa på grund av hyresuppskörtning, raonopolpriser och högräntepoUrik. De som äger kapitalet jagar konsumenterna med en trumeld av förljugen och behovsskapande reklam, samtidigt som verkliga behov blir eftersatta. Priserna går upp och varukvaliteterna försämras.

Min interpellation är daterad den 17 oktober i år. Den innehöll hänvisning till en höjning av priserna i dagligvaruhandeln raed 7 procent under tiden januari—30 september. Den 19 oktober återgav tidningen Arbetet ett uttalande av handelsministern i form av en rubrik "Matpriserna får inte höjas mer i år". Priserna fortsätter dock alltjämt att stiga.

Men finansrainister Sträng ägnar sig i sitt svar på min interpellation, för vilket jag tackar, inte åt innebörden av detta förhållande för hundratusentals familjer i små ekonomiska omständigheter. VisserUgen finns den sedvanliga forrauleringen raed även i detta svar, näraUgen att prisutvecklingen varit lugnare i Sverige än i många andra länder men att prisstegringarna ändå är ett allvarUgt problera. Detta kan ju vara en "tröst för ett tigerhjärta" men knappast någon tröst för de av fortgående prisstegringar hårt pressade löntagarfarailjerna.

Finansrainistern säger i sitt svar att den aktiva prisövervakningen skall fortsätta med oförändrad skärpa och att regeringen "skall noga följa konsumentprisernas förändringar". Skulle prispåslagen tendera att ligga klart över vad som kan bedömas nödvändigt, då — men först då — kan återinförandet av prisstopp aktualiseras. Vi är alltså inte där ännu. Hur mycket, frågar sig i dag husmödrarna, raåste priserna stiga för att "de skall ligga över vad som är nödvändigt"?

1 det citerade uttalandet för tidningen Arbetet förklarades att vissa tecken fanns på spekulationshöjningar för att dra nytta av ett väntat prisstopp. Men, fortsatte handelsministern, ingenting hindrar regeringen att genomföra ett retroaktivt prisstopp.

Av dessa rätt karska uttalanden finns inget i finansministerns svar i dag. Nu meddelas väntade kraftiga prisstegringar på livsmedel i januari. Fr. o. ra. den 1 oktober har hyrorna ökat - och nya sådana meddelanden

165

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Om åtgärder mot prisstegringar

166

dimper ned i brevlådorna hos hyresgästerna.

Regeringens filosofi är att det raåste föUa priskonsekvenser av löneförhöjningar. Tanken på att löneförbättringar skulle kunna inkräkta på profiterna är regeringen fullkoraligt främmande för.

Finansministern raenar att valet står raellan priskonsekvenser — således av löneförbättringar - eller att via skatteökningar skaffa pengar till direkta subventioner. Men detta vore lika kännbart sora prisstegringar, raenar Uerr Sträng. Men att nuvarande raoras på maten och andra dagligvaror innebär ett skärpt skatteuttag för varje inträffad prisökning förbigår finansministern fullständigt i sitt svar i dag.

Hänvisningar till att "vissa tecken" på spekulationshöjningar i förväntan på ett prisstopp tyder på att sådana tecken har förekommit sora inte ens enligt finansrainistern och regeringens eget resoneraang skulle vara "nödvändiga". Men inte ens detta föranleder regeringen att dra några slutsatser. Pris- och kartellnämnden registrerar inträffade prisstegringar, statistiskt sakkunniga noterar hur många tiondelar, hur raånga procent konsuraentmdexet förändras. Men allmänheten, de många i samhället raed låga löner, får betala. Mervärdeskatten sörjer för att statskassan får sin allt större del av priskarusellen.

Herr finansminister! Det är verkligen tid att återinföra ett allmänt prisstopp. Och detta raåste beledsagas av en skärpt priskontroll av ett annat än bara registrerande slag. I en raotion till årets vårriksdag från vänsterpartiet kommunisterna pekades på en annan sida, som jag anser motiverat att i detta sararaanhang erinra om, nämligen att utöver dessa synUga prishöjningar förekomraer en dold prishöjning genom försämring av kvaUteten på många varor, genom användandet av sämre och bilUgare råvaror och framställningsprocesser, vilka inte motsvaras av prissänkningar. Detta gäller inte minst skor och kläder i prisklasser som är överkomliga för arbetarfamiljer. Reklamkarapanjer för att inpränta i folk en "köp- och slängmentalitet" hör till ordningen för dagen. En manipulativ modereklam möjliggör denna utveckling. Åtgärder raot prisstegringarna är nödvändiga. De lönearbetandes levnadsstandard raåste försvaras. Det är oriraligt att, saratidigt som stress och hets i tillvaron — inte minst på arbetsplatserna — ökar, de lönearbetande skall tvingas till näringsmässigt sämre kost och ökade psykiska påfrestningar för att pengarna skall räcka till. När den allmänna prisregleringslagen sattes i kraft hösten 1970 var det en följd av en krafrig folkopinion mot prisstegringarna.

Jag vet att det rådde en mycket utbredd raening att det prisstopp sora då trädde i kraft hade ett visst samband med de allmänna valen i september sararaa år. Nu har vi sora bekant allmänna val nästa höst. Men, herr finansminister, vore det inte från allas synpunkter lämpligt att på ett betydligt tidigare stadium dra den slutsats som år 1970 drogs kort före valet? Det skulle välkomnas, var så säker på det. Jag ber att finansministern säger sin mening härom. Ett positivt svar på den frågan skulle ge raig anledning att än en gång uttala ett tack för svaret på rain interpellation.

Slutligen, herr talraan, några ord ora den uppfattning som finansministern fraraför i sitt interpellationssvar, att prisstegringar saratidigt med dämpad efterfrågan skulle förklaras med att detta är ett internatio-

nellt fenomen.

Då den stora depressionen bröt in över USA år 1929 förklarades denna orafattande ekonomiska kris av storkapitalet och dess apologeter vara ett resultat av högre makter. Man hade, sades det, upptäckt stora mörka fläckar på solen sora orsakade den fruktansvärda ekonomiska krisen. Det var ett fenomen, menades det, styrt av s. k. himraelska makter över vilka inga mänskUga krafter rådde. Nu tror jag inte att finansministern är av samraa uppfattning som man den gången var i USA. Men prisstegringarna är inga oförklarUga företeelser; de förekomraer tillsaramans med lågkonjunkturer i alla imperialistiska stater. De är inte orsakade av oförklarliga fenomen av vare sig världsUg eller himmelsk natur.

Det är inte några "osynliga händer" som styr prisutvecklingen, som borgerhga nationalekonomer tror - det är högst påtagbara nävar. Det är händer som tillhör de monopolkapitalister och multinationella företag som gör sig till prisledare och själva bestämmer priserna samt slår ut konkurrenter. I icke oväsentlig mån är det också finansministerns händer med vilka han undertecknar propositioner ora ökad raervärdeskatt.

Att sarama ekonomiska lagbundenheter styr alla monopolkapitalistiska ekonomier och att därför prisökningar förekoramer överallt i den kapitalistiska världen gör dem inte mera svårförklarliga. Hänvisningar till internationella fenomen sora skulle bära skulden håller enligt rain uppfattning inte.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang. centrumbygg naderna vid universitetsområdet i Frescati

Överläggningen var härraed slutad.

§ 10 Ang. centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara fm Mogårds (ra) den 24 oktober framställda interpellation, nr 183, och anförde:

Herr talman! Fru Mogård har frågat mig om jag är beredd att inför kammaren ge en redovisning av i vilken takt jag finner det lämpligt att det fortsatta planeringsarbetet beträffande centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati bedrives.

Kungl. Maj:ts beslut i oktober 1969 med uppdrag tUl byggnadsstyrelsen att upprätta byggnadsprogram för centrumanläggningen innebar bl. a. att planeringen för centrumanläggningen så långt möjligt borde ske med sikte på att lokalbehoven skulle tillgodoses i etapper. Tanken bakom detta var att programprövningen för den första utbyggnadsetappen skulle kunna göras raera översiktlig.

Uppdraget omfattade lokaler för ändamål vUkas inriktning och behov är föremål för ohka utredningar. Som exempel kan nämnas statskontorets utredning om de vetenskapliga bibUotekens inre organisation och försöksverksamhet inom det s. k. LIBRIS-projektet, statskontorets utredning ora vetenskaplig biblioteksservice inora medicin, teknik och naturvetenskap i Stockholm, utredningen om de obUgatoriska studentsammanslutningarnas verksamhet och universitetsrestaurangkommitténs utred-rung om huvudmannaskapet för universitetsrestaurangerna.

167

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

I propositionen 35 år 1971 uttalade jag att planeringen för centrumbyggnaderna i Frescati borde fortsätta med sikte på ett snabbt färdigstäUande av i första hand bibliotekslokalerna.

I det byggnadsprogram som byggnadsstyrelsen överlämnade i november 1971 redovisade styrelsen att utbyggnaden av tekniska skäl borde börja med restaurang- och kårhusbyggnaden. Enligt programmet borde vidare hela den volym som för dessa ändamål skulle komma att ingå i centrumanläggningen utföras redan i första etappen. Detta har medfört att programprövningen måste utföras betydligt mer grundligt för den första utbyggnadsetappen än vad som ursprungligen tänkts. Som jag nämnde är programförutsättningarna i många delar ovissa. Beredningen av ärendet har därför skett i nära kontakt med de ohka programansvariga myndigheterna. Som en följd av detta arbete har i september 1972 reviderade program redovisats för restauranganläggningen och för de affärs- och andra servicelokaler som ingår i projektet. Vidare har lokalprograraraet för studentkårslokaler återkallats i vissa delar.

Vilken inverkan resultatet av de övriga utredningar jag nämnde slutligen får på verksamheten i Frescati vet vi mte i dag. Den programprövning som nu pågår - och som jag räknar med skaU vara avslutad inom den närmaste tiden — syftar tUl att ställa upp sådana riktlinjer för den fortsatta planeringen att de ändringar som senare kan bli aktuella inte rubbar grundvalarna för det utförda arbetet.

Jag är starkt medveten om det önskvärda i att den service som centrumanläggningen skall erbjuda snarast blir tillgänglig. De planerande myndigheterna är också medvetna om detta. Jag är emellertid inte beredd att nu fastställa tidsramar för de olika faserna i planeringsarbetet. En forcering av de enskilda faserna i planeringsprocessen leder inte nödvändigtvis tiU att slutmålet främjas - näraligen det att snabbast möjligt få till stånd den service som bör finnas vid universitetets anläggningar i Frescati.

168

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Moberg för svaret på min interpellation.

Som jag inledningsvis angav i interpellationen saknar universitetet i Frescati ännu ett antal nödvändiga försörjningslokaler — jag viU understryka det: nödvändiga. Jag har frågat statsrådet Moberg i vilken takt han finner det lämpligt att det fortsatta planeringsarbetet beträffande dessa lokaler bedrivs.

Anledningen till den frågan är uppenbar. Förhistorien är den här: I skrivelser i februari och mars 1968 underställde byggnadsstyrelsen Kungl. Maj:ts prövning byggnadsprogram för bibliotek, matsal, kårhus m. m. i Frescati. I oktober 1969 föreskrev Kungl. Maj:t att byggnadsstyrelsen med största skyndsamhet skulle revidera det föreliggande programmet för dessa lokaler. Vissa tidsödande utredningar måste då utföras, men i oktober 1971 redovisade byggnadsstyrelsen de reviderade byggnadspro-grararaen. I skrivelsen tUl Kungl. Maj:t 1971 anförde byggnadsstyrelsen följande;

"Styrelsen beräknar att byggnadsarbetena kan påbörjas efter ca 20 månader» projektering.  Byggtiden beräknas till ca 28 månader. Första

inflyttningen beräknas kunna ske ca 22 månader efter byggstart under förutsättning att projekteringen kan bedrivas kontinuerligt. Styrelsen avser att vid utarbetandet av förslagshandlingarna undersöka och tUlvarata aUa möjligheter att minimera tidsåtgången med hänsyn tiU angelägenheten att lokalerna blir färdiga så snart som möjligt."

Med hänvisning tUl detta hemställde byggnadsstyrelsen att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt uppdra åt styrelsen att färdigstäUa förslagshandlingar.

Sedan har ingenting hänt; i varje faU har byggnadsstyrelsen inte fått det begärda uppdraget.

Läget är inte tiUfredsstäUande, och det understryks av hänvändelser till utbUdningsdepartementet från t. ex. Stockholms universitet, som i november 1971 skrev bl. a. följande:

"De enheter som hittills flyttat ut är endast delar i ett system som inte fungerar förrän alla delarna har kommit på plats. För närvarande saknas sålunda de uppehåUsutrymmen för olika aktiviteter och de studieplatser som programmerats i centrumanläggningens kårlokaler och i universitetets bibliotek. Där saknas vidare restaurang- och kafélokaler och de allmänna servicelokaler, bank, post, bokhandel osv, som är nödvändiga för den stora dagbefolkningen i universitetsområdet."

Litet längre fram skriver Stockholms universitet:

"De  rådande  förhåUandena har skapat irritation och misstämning.

------ .  Det är omöjligt att för närvarande överblicka följderna av att

arbetsmUjön i Frescati på grund av de näranda förseningarna av många upplevs som usla. Dessa negativa förhållanden skymmer nu de fördelar som den koncentrerade bebyggelsen innebär. Rektorsämbetet som med oro ser på utvecklingen och som i samverkan med studentkåren och företagsnämnden följer denna med uppmärksamhet, hemställer att behandlingen av de inlämnade byggnadsprogrammen ges sådan prioritet, att byggnadsstyrelsen med största skyndsamhet kan fortsätta projekteringen av centrumanläggningarna i Frescati."

Stockholms universitets studentkår har i december 1971 i skrivelse tUl utbildningsdepartementet framfört liknande synpunkter: "Att Frescati som det ser ut i dag, inte kan fungera som arbetsplats behöver väl inte särskilt understrykas. För detta saknas aUtför väsentliga komponenter. Bristen på t, ex, uppehållslokaler medför att många studenter dagligen flera gånger tvingas pendla mellan bostad och Frescati och acceptera de

olägenheter detta innebär,- är det mer angeläget än någonsin att

Kungl, Maj:t denna gång snarast ger byggnadstyrelsen i uppdrag att färdigställa förslagshandlingar för centrumanläggningen. Om omförmält byggnadsprograra röner samma öde sora 1969, dvs. att det återreraitteras för utredning, komraer nu rådande raissnöje med det 'halvfärdiga' Frescati att växa. Vilka konsekvenserna härav kan bli är för närvarande omöjligt att överblicka. Stockholms universitets studentkår önskar med hänvisning tiU vad ovan anförts inskärpa betydelsen av att Kungl. Maj;t skyndsamt måtte ge byggnadsstyrelsen projekteringsuppdrag för centrumanläggningen i Frescati."

Dessa skrivelser har icke rört herr Mobergs hjärta. Varför tar det nu, trots dessa och andra vädjanden, så lång tid för Kungl. Maj:t att prestera

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang. centrumbygg naderna vid universitetsområdet i Frescati

169

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

170

ett beslut? Ja, herr Moberg anger i sitt interpellationssvar en rad förklaringar,   som   dock   närmast   har   karaktären   av   svepskäl.   "En

forcering----- leder inte nödvändigtvis tiU att slutmålet främjas", säger

herr Moberg. Jag tycker inte att ordet "forcering" över huvud taget låter sig användas i detta sammanhang, men låt gå för att det i och för sig är en sanning. Herr Moberg hävdar att programprövningen har måst bli betydligt mer grundlig än man ursprungligen tänkte, och han räknar upp en rad nya utredningar, som tydligen på ett eller annat sätt skall kunna ge en förklaring till fördröjningen. Låt oss titta Utet närmare på de utredningar han nämner.

Beträffande statskontorets utredning om de vetenskapliga bibliotekens inre organisation och försöksverksamheten inom det s. k. LIBRIS-projektet har statskontoret i ett särskUt yttrande tUl byggnadsstyrelsen i januari i är sagt att denna utredning inte synes föregripa skUda organisatoriska lösningar.

Statskontorets utredning om vetenskapUg biblioteksservice inom raedicin, teknik och naturvetenskap i Stockholm berör den andra etappen i Frescati och hör knappast hemma här. Nu talar vi faktiskt om att någon gång få i gång den första etappen.

Utredningen om de obligatoriska studentsammanslutningarnas verksamhet har enligt direktiven att göra en kartläggning och analys av nuvarande förhåUanden, däremot inte att avge förslag om det obUgatoriska medlemskapet skall behållas eUer avskaffas, inte heller förslag till lösningar av problem som kan föranledas av att obligatoriet eventuellt avskaffas. Det är en enraansutredning, och enligt direktiven skall utredningen bedrivas skyndsamt så att utredningsresultatet kan föreligga under våren 1971. Den är såvitt jag känner till ännu inte klar. Kunde inte statsrådet försöka se till att direktiven för utredningen följs? Men framför allt: Den utredningen har inte med den här saken att göra.

Universitetskommitténs utredning om huvudmannaskapet för universitetsrestaurangerna har, enligt vad jag hört, fått sitt uppdrag i år. Jag kan inte föreställa mig annat än att frågan om huvudmannaskapet bör kunna lösas under de år som det tar att projektera och uppföra byggnaderna. Och äta måste väl studenterna, oavsett vem som är huvudman för verksamheten?

Ingenting av det statsrådet Moberg här har hänvisat till kan väl förhindra Kungl. Maj:t att ge byggnadsstyrelsen det begärda uppdraget. Varför anför då statsrådet Moberg dessa utredningar — och varför, för resten, bara dessa? Om nu statsrådet Moberg tycker att vilken utredning som helst, som på ett eller annat sätt har med studenter att göra, duger som svepskäl i det här sammanhanget, så kunde han ju också ha nämnt t. ex. U 68 eller studiemedelsutredningen. Nog finns det utredningar alltid.

Att lokalprogrammet för studentkårslokaler återkallats i vissa delar, vilket påstås i interpeUationssvaret, är en sanning med stor modifikation. Vad det här rör sig om är 1 50 kvadratmeter för en informationsenhet som studentkåren inte anser bör belasta kårens programyta och för vilken raan inte vill betala hyra. Studentkåren är beredd att avstå från 150 kvadratmeter, om man får en sådan yta för informationsändamål i stället.

Nog är omnämnandet av dessa 150 kvadratmeter ett svagt argument för en årslång försening av ett arbete som, tror jag, omfattar över 25 000 kvadratmeter.

Statsrådets mening med det ganska omfattande svaret är väl att inge den föreställningen att det finns en acceptabel ursäkt för den fördröjning av ärendet som har skett. Möjligt är förstås också att statsrådet med dessa i sak irrelevanta exempel bara allmänt vill ge en bild av hur besvärligt och komplicerat hans och departementets arbete är.

Emellertid kan man ju inte låta bU att fundera över vUken den verkliga orsaken är tiU att detta relativt enkla beslut fördröjs. Det vanligaste skälet till fördröjningar i departementen brukar återfinnas i finansrainisterns departement, dvs. man försöker skjuta på saken av ekonomiska skäl.

Men inte heUer det kan riraligen vara orsaken i det här faUet. Pengarna tUl byggandet kan ju inte begäras förrän förslagshandhngar upprättats. Det enda som händer när man uppskjuter Kungl. Maj.ts beslut att uppdra åt byggnadsstyrelsen att färdigställa förslagshandhngar är att man kraftigt försenar möjligheterna att sätta spaden i jorden vid det tUlfäUe då pengar finns tUlgängUga. Man kan ju också se på saken just nu ur en aUdeles särskUd aspekt. Vi har en längre tid haft byggarbetslöshet och behov av projekt att snabbt sätta i verket för att avhjälpa den arbetslösheten. Jag tror inte att det finns någon större anledning att vara särskUt optimistisk och förestäUa sig att vi snabbt skall korama ur denna situation. Det troliga är att vi också kommande år behöver sådana projekt för att avhjälpa arbetslösheten. Det är naturligtvis utomordentligt viktigt att man också i en krissituation har möjUgheter att prioritera projekten efter deras angelägenhetsgrad. Om inte Kungl. Maj:t uppdrar åt byggnadsstyrelsen att upprätta förslagshandlingar för centrumbyggnader vid Frescati, så komraer det angelägna projektet inte raed i bedömningen vid åtgärder raot byggarbetslöshet.

Herr talraan! Statsrådet Moberg är inte beredd att ange tidsraraar för det fortsatta planeringsarbetet. Jag beklagar det.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang. centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talraan! Jag är inte alldeles säker på att fru Mogård har förstått mitt svar. Det kanske är för tekniskt — detta är ju en väldigt teknisk fråga.

Men poängen i svaret, fru Mogård, berör Ni ju inte. Det är det att jag i fjol gjorde en annan bedömning än byggnadsstyrelsen om vad som var angelägnast att snabbt få börja iordningställa. Jag ansåg att det var bibliotek ocU därmed sammanhängande lokaler och inte studentkårslokaler och andra därtUl hörande lokaler som restauranglokalerna. Och skälet tiU det var att vi har sedan ett antal år hyggliga resturanglokaler inom området.

Utvecklingen under det senaste året, fru Mogård, har gett raig ganska rätt i min bedömning. Om jag skuUe ha följt byggnadsstyrelsen vid det tillfället och nu dragit i gång detta arbete, så skuUe vi ganska snart ute i Frescati stå med en utomordentligt starkt överdimensionerad kår- och restaurangbyggnad. Jag undrar vad fru Mogård — raed visst fog — skulle sagt mig då?

171

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang. centmmbygg naderna vid universitetsområdet i Frescati

Under det senaste året har antalet studerande vid Stockholms universitet minskat med närmare 4 000. I dag är situationen — bl. a. som en följd av den mycket kraftiga nedgången i studentantalet här i Stockholm - inte alls den som studenterna för ett år sedan befarade att den skulle bU och som fru Mogård här utförligt citerade. I de avseenden som centrumbyggnaderna i Frescati skulle vara till för har studenterna det inte så dåligt som det tycks föresväva fru Mogård. De provisoriska restaurang- och kafélokaler som finns där ute är enligt uppgift inte utnyttjade till 100 procent i dag. I övrigt finns det serviceanläggningar som centrumbyggnaderna så småningom skaU göra permanenta, t. ex. banklokaler och en del annan service.

Sedan sade fru Mogård att ingenting har hänt efter hösten 1971, men det framgår ju av interpellationssvaret att det sedan ett år tillbaka har pågått ett intensivt omtänkande i denna fråga bland de berörda. Och jag är ganska säker på att de berörda, med hänsyn tiU vad jag nyss sade, är tacksarama för att jag tog det i vissa kretsar inte särskilt populära beslut som jag tog i fjol. Fru Mogård som representerar ett parti där man är mycket mån om pengarna kanske skall vara Utet försiktigare i sitt talessätt. Här rör det sig inte om en sportstuga eller om något annat naindre bygge, utan det är fråga om en anläggning på 80 miljoner kronor. Då bör man verkligen tänka sig för mer än en gång, innan man tar ett beslut.

Fru Mogård försökte också i sitt anförande göra gällande att det som jag anfört bara är svepskäl. Det tyder också på ganska stor okunnighet om de koraraittéers arbete som jag här angivit och i vilken omfattning det påverkar serviceanläggningen vid huvudstadens universitet.

Sedan vet jag inte varifrån fru Mogård hämtar sina tekniska data. De uppgifter jag lämnar i interpellationssvaret angående lokalprograms återkallande rör sig inte om något drygt hundratal kvadratraeter, som fru Mogård sade, utan det gäller 900 kvadratmeter. Skaffa bättre uppgifts-läranare en annan gång, fru Mogård!

Herr talraan! TUl slut vill jag understryka det angelägna i att vi får de definitiva anläggningarna ute vid Frescati klara. Men det kommer att ta sin tid att få dem färdigställda. Även om jag i fjol gått på byggnadsstyrelsens förslag hade det inte hjälpt upp vinterns sysselsättning inom byggnadsfacket i Stockholmsområdet. Det framgår också av handlingarna, fru Mogård. Från beslut och till "spaden i jorden" rör det sig om närraare två år. Det är alltså fråga ora ganska stora ting här, fru Mogård.

172

Herr STRÖMBERG (fp):

Herr talman! I maj 1969 diskuterade jag nybebyggelsen vid Frescati med statsrådet Moberg. Frågan hade då redan varit uppe flera gånger i riksdagen, och i maj 1969 var det tio år sedan riksdagen beslutade om utflyttningen tiU Frescati. Det förelåg den gången en försening, som under debatten sades vara av den storleksordningen att den drabbade en hel studentgeneration, som på grund av dröjsraålet tvingats använda för trånga lokaler. Vi betonade då att det var nödvändigt att söka få fram servicelokalerna därför att de har en väsentlig betydelse för undervisningen.

Ar 1969 hade vissa byggnadsprogram för naturvetenskapliga institutionen funnits hos departementet under ca 2 år innan beslut fattades, och vid debatten fanns ännu inget beslut; det kom litet senare. Nu hoppas jag att beslut skall fattas så att servicelokalerna kommer fram ganska snabbt.

Statsrådet Moberg har framhållit att det gjorts en oraprövning på grund av vad som inträffat under de senaste åren. Förändringarna har kanske varit sådana att man behövt se över storleken för en del saker, men det är synnerligen angeläget att lokalfrågorna nu löses.

Statsrådet har pekat på en del utredningar. Jag tror inte att alla har så stor betydelse. Huvudmannaskapet för restaurangen är väl i och för sig inget skäl — studenterna skall väl äta vem som än är huvudman för restaurangen, och studenterna finns ändå där ute, vare sig de är medlemmar av kåren eller inte.

Folkpartiets representanter har i utbildningsutskottet förra året i ett särskUt yttrande visat på hur sakta planeringen går. Förseningen drabbar ju inte bara studenterna utan också alla andra som arbetar i Frescati.

Jag är medveten om att det kan ha uppstått kompUkationer under det senaste året, men jag vUl betona att det är synnerligen angeläget att statsrådet försöker få fram de aktuella byggnaderna. Det är angeläget för den undervisning studenterna skall få, det är angeläget för alla dem som arbetar där ute.

Fru MOGÅRD (ra):

Herr talman! Statsrådet Moberg säger att de inte har det så dåligt där ute i Frescati sora det föresvävar mig. Jag har faktiskt varit där och talat med fraraför allt studenter, och jag undrar om herr Moberg har varit där. Det skulle vara väldigt nyttigt att göra ett besök för att se hur det är.

Jag betvivlar inte på något sätt att statsrådet Moberg har gjort en egen bedömning av ärendet. Jag kan bara konstatera att resultatet är ytterUgare försening, och det beklagar jag. Jag är nog inte ensam om det beklagandet, och jag tror inte att herr Moberg skall räkna med någon tacksamhet.

Slutligen säger herr Moberg att jag representerar ett parti, där raan är raån ora pengarna. Ja, det gör jag, och det är jag stolt över! Skall jag eraellertid fatta det så, att socialdemokraterna inte är måna om pengarna? Det är i och för sig ett bekant faktum, men det är ju intressant att få det bekräftat från auktoritativt håll.

Nr 141

Onsdagen den 13 december 1972

Ang. centrumbyggnaderna vid universitetsområdet i Frescati

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talraan! Nog är vi måna om pengarna, och det är därför jag rätt noga prövar projekt av denna storleksordning. Jag var i fjol ganska klar över att de lokaler sora byggnadsstyrelsen först hade tagit fram — det gällde studenternas kårlokaler och restauranglokaler — var för stora. Jag hade redan då relativt klara indicier på att det skulle komma att bli en fortsatt nedgång — och jag hade rätt i den bedömningen.

Sedan, fru Mogård, en upplysning. Senaste gången jag var ute i Frescati var i tisdags — dvs. i går — förmiddag. Jag deltog i ett seminariura där och passade på tillfället att se mig om i lokalerna. Det var inte särskilt trångt.

Överläggningen var härraed slutad.

173

Nr 141                    §  11  Anraäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 146 raed

Onsdaeen den       förslag till lag ora ändring i brottsbalken m. ra.

13 december 1972

—■--- ------------- §  12 Ka:mraaren åtskildes kl. 22.49.

In fidera

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert