Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:111

Onsdagen den 8 november

Kl. 10.00

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

§ 1 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts skrivelse och propositioner nr 107 tiU UtrUcesutskottet, nr 124 tiU civUutskottet och nr 126 tUl konstitutionsutskottet.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1746-1757 tUl inrikesutskottet och nr 1758 tiU skatteutskottet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkanden nr 47 och 56—58 samt socialförsäkringsutskottets betänkande nr 35.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 212 och 213.

§ 5 Allmänpolitisk debatt

I samband med den aUmänpolitiska debatten ämnade herr statsministern PALME besvara dels herr Fälldins (c), dels herr Heléns (fp), dels herr Bohmans (m) och dels herr Hermanssons (vpk) den 17 oktober framställda interpeUationer, nr 136, 137, 138 och 139, om sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag hade hoppats att fä inleda höstens remissdebatt med att konstatera att en överenskommelse hade träffats i Vietnamkonflikten. Jag tror att aUa i den svenska riksdagen och hela det svenska folket då skuUe ha känt en oerhörd lättnad och en ökad tillförsikt inför framtiden.

Det har inte blivit så. Bombningarna, förstörelsen, den mUitära uppladdningen fortgår med i stort sett oförminskad styrka.

Förhandhngarna i Paris har pågått sedan 1968. Några avgörande framsteg har emellertid inte gjorts förtån under den allra senaste tiden. Vi har självfaUet liksom andra följt dessa förhandhngar med intensivt intresse. På olika sätt har vi försökt skaffa oss informationer om parternas ståndpunkter.

Efter nordvietnamesiskt initiativ den 8 oktober inleddes en intensiv förhandlingsfas. Den uppgörelse som offentliggjordes av Hanoi och bekräftades av Förenta staterna innebar eftergifter frän båda sidor. Nordvietnam förklarade sig berett att skriva under denna uppgörelse. Förenta staterna begärde uppskov.

Det avtal som föreligger kan äntligen skapa möjlighet till fred och

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

återuppbyggnad i Indokina. Vi hoppas att det nu avslutade presidentvalet inom kort kommer att följas av en definitiv uppgörelse.

Samtidigt har nu tydhgen förhandlingarna om ett fördrag mellan de båda tyska staterna slutförts, och ett undertecknande kan väntas denna vecka. Det är det sista ledet i en lång förhandlingsfas. Vi skulle hälsa en uppgörelse med den aUra största tiUfredsställelse, som ett bidrag till freden i Europa.

Höstriksdagens viktiga roll kommer i år att ytterhgare markeras. Vi kommer att ta ställning till frågor av central betydelse för landets framtid.

Denna höstriksdag kommer att ta ställning till vår förhandlingsuppgörelse med EEC, tiU en långsiktig planering av vår regionala utveckhng och hushållningen med mark och vatten, till sysselsättningsskapande åtgärder och en demokratisering av arbetslivet.

Höstriksdagens beslut kommer att bära långt in i framtiden. Jag skaU ta upp några av dessa frågor.

Om några dagar framlägger regeringen förslag om godkännande av frihandelsavtalet med EEC. Därmed kommer Sveriges riksdag att fullborda arbetet pä ett svenskt deltagande i en västeuropeisk stormarknad. Det har varit ett mål för vår handelspolitik under flera årtionden.

Redan har företagen och deras organisationer, liksom de fackhga organisationerna, inlett förberedelser för den nya situation för svenskt näringsliv som uppstår den 1 april 1973, dä tullarna mellan EEC-länderna och vårt land börjar sänkas.

För tretton år sedan träffades EFTA-avtalet. Det medförde ett väldigt uppsving för handeln, inte minst mellan de nordiska länderna. Nu tar vi ett ännu störte steg. Den nya marknaden omfattas av 300 mUjoner människor. Det är en svår men icke desto mindre lockande uppgift för samhället, företagen och de anställdas organisationer att i än större skala ta tiU vara de utvecklingsmöjligheter som en ökad frihandel för med sig.

De nordiska länderna kommer att få ohka former för anknytning tUl EEC. Orsakerna är främst olikheterna i våra länders säkerhetspohtik.

Men samhörigheten mellan de nordiska länderna består och utvecklas därför att vi respekterar varandra och lärt oss leva med de skillnader som finns. Vi har hela tiden understött varandras strävanden, utan att fördenskull rikta pekpinnar mot varandra om vilken form för samarbetet vart och ett av länderna skulle eftersträva.

Vi är nu i färd med att utarbeta det handlingsprogram varom beslutades vid Nordiska rådets session i Helsingfors i febmari. Det betyder nya konkreta samarbetsuppgifter framför allt på miljövärdens, regionalpohtikens och industripolitikens områden. Återigen vill jag slå fast att Sverige aktivt skall verka för ett utbyggt samarbete i Norden.

För Sveriges del har till största delen de uppstäUda målen för marknadsförhandlingarna uppnåtts. Vi fär tullfri tillgång tUl den västeuropeiska stormarknaden för vår industriproduktion. Den tid som krävs för att uppnå fuUständig frihandel är på några punkter enligt vår mening för läng. Vi har vissa problem framför oss när det gäller de s. k. ursprungsreglerna. Den s. k. utvecklingsklausulen ger möjlighet att bygga ut samarbetet pä områden som är i båda parters intresse. Vi har anledning

att vara tUlfredsställda med avtalet.

Vi har i stort uppnätt våra handelspolitiska mål samtidigt som vi bevarat neutralitetspolitiken. Vi har under förberedelserna för förhandlingsarbetet givits goda tillfällen att för de europeiska länderna utveckla grunderna för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Det har varit av stort värde att hos alla europeiska länder ytterligare befästa förtroendet för det svenska folkets vilja att slå vakt om en obunden, aUiansfri utrikespohtik.

Det folkhga stödet för ett fuUföljande av vår alliansfria utrikespolitik är överväldigande. Huvudlinjen i regeringens handlande i marknadsfrågan har hela tiden fått stöd av stabila riksdagsmajoriteter. Detta starka stöd har för regeringen varit en god grund när det gäUt de avvägningar som varit nödvändiga under förhandlingarnas gång. 1 flera europeiska länder har marknadsfrågorna vållat uppshtande strider. Vi går nu in i samarbetet med EEC som en i stort sett enad nation. Det är en utomordentlig tillgäng för landet.

Låt mig få uttrycka en förhoppning om att denna samling kommer att bestå under riksdagens behandling av marknadsfrågan. Ty nu skaU vi samla krafterna och gå ut på den europeiska marknaden och i praktisk handling förverkhga den frihandel som är vår gemensamma strävan.

Även pä ett annat område har internationellt samarbete satt sin prägel på 1972. Jag tänker på mUjöfrägan. Förenta nationernas konferens om den mänskliga miljön i Stockholm gav besked om de oerhörda faror och risker som hotar mänskligheten. Men konferensen var också ett uttryck för den växande beslutsamheten att i internationell samverkan hejda rovdriften av energikällorna, förödelsen av naturtesurserna, miljöförstörelsen, överbefolkningen och den orättvisa fördelningen av resurser och välstånd mellan jordens folk.

Vi lever i en värld. Vi har alla ett ansvar för varandra. Det var den insikt som präglade miljökonferensen. I höst skall Förenta nationernas generalförsamhng ta ställning tUl miljökonferensens olUca förslag. Vi kommer att aktivt fullfölja vår internationella insats på miljöområdet. Vi kommer också att fuUfölja insatsen att värna de mänskliga rättigheterna i krig.

Men detta ansvar stannar inte vid det internationella konferensbordet. Inte heller vid undertecknandet av internationella regler och konventioner för skyddet av miljön. Vårt ansvar, kravet på ett konkret handlande börjar hos oss själva, i värt eget land.

Uppbyggnaden av miljöpolitiken började redan på 1950-talet och fortsatte under 1960-talets första hälft, men den har framför aUt skett under de senaste åren. Under de allra senaste åren har det skett en explosiv utveckling när det gäller kommunernas och industrins utbyggnad av miljövårdsanläggningar, t. ex. reningsverk. Förklaringen är enkel. När vi en gång ser tillbaka pä konjunkturnedgången under 1971 och 1972 kommer väl de flesta att minnas den utan störte saknad. Men vi kommer också att minnas att när efterfrågan sviktade och investeringsutvecklingen gick trögt, dä gick samhället in och utnyttjade det utrymme som uppstod för att målmedvetet satsa på en bättre miljö. Det kommer säkert att betraktas som mycket framsynt. Under dessa år har industrins och

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

kommunemas miljövårdsinvesteringar uppgått tiU närmare en och en halv mUjard kronor. Mer än hälften därav är statens bidrag.

Det har givit jobb. Den samlade sysselsättningseffekten beräknas till inemot 3 miljoner dagsverken. Det har givit oss en bättre mUjö. Vi har på mänga orter vunnit åtskUliga år i kampen mot mUjöförstöringen i värt land. Det finns inte något internationellt motstycke till denna satsning.

I en amerikansk undersökning, som jag läste i går, finns en översikt över olUca industrUänders miljövårdsansträngningar. Där konstateras att bland de undersökta länderna har Sverige klart gjort de mest effektiva insatserna mot miljöförstöringen. Det konstateras också att det utmärkande för Sverige är att här har samhället gått i spetsen för miljövärds-arbetet i samverkan med industrin, folkrörelserna och den allmänna opinionen för att skapa en bättre miljö.

Denna satsning visar att pä detta för människornas trivsel och välfärd oerhört viktiga område kan en lågkonjunktur utnyttjas för ett konkret och målmedvetet framtidsbyggande. Vi har samlat krafterna för att skapa en bättre mUjö för denna och kommande generationer. Men vi är inte nöjda. På miljövärdspolitikens område mäste vi ständigt gå vidare framåt.

1 sex år har förberedelserna för en landsomfattande planering för hushållningen med mark och vatten pågått. Vid denna riksdag skall vi ta det första steget mot dess förverkligande. Det betyder, i grunden, att vi ställer omsorgen om våra gemensamma naturtesurser under demokratisk kontroll. Vi måste slå vakt kring de oersättliga värden som vi sammanfattar under begreppet yttre miljö.

Värnet av mUjön hänger nära samman med den regionala utveckhngen. Det mest aktuella uttrycket för detta nära samband är att regeringens förslag till hushåUningen med mark och vatten och våra förslag tiU regionala handlingsprogram är sammanförda i en enda proposition. Om vi skaU klara uppgiften att solidariskt ta ansvar för miljön i landets olika delar, dä mäste vi ocksä gemensamt ta ansvaret för varje regions utvecklingsmöjligheter. Det är en av grundtankarna bakom de förslag som för någon vecka sedan förelades riksdagen i propositionen 111.

Det är - som jag tidigare sagt - ett pionjärarbete. Det är ett oerhört omfattande utredningsarbete och en demokratisk process, som engagerat mänga människor, som föregått förslagen. Det nya är framför allt det samlade greppet på miljöpohtUcen och regionalpohtiken, där man engagerar kommunerna, länen och de centrala organen i en planering för en jämnare fördelning av god miljö och goda försörjningsmöjligheter över landet.

Man skaU akta sig för att allmänt fördöma industrisamhället. Industrialiseringen har öppnat möjligheter tUl en förbättring av ekonomisk standard och social välfärd, som tidigare generationer inte kunde drömma om. Industrialismen är en form av avancerat samarbete och arbetsfördelning, som fortfarande innehåUer stora möjligheter.

Industrisamhället måste alltjämt utgöra den ekonomiska basen för vårt samhälle. Men en produktionsökning till priset av försUtning av människor och natur är icke en välståndsökning. Detta innebär i och för sig inget angrepp pä tillväxt och ekonomiska framsteg, utan det är helt enkelt ett konstaterande av att den industriella tiUväxten mäste styras av

sociala och mänskliga mål, förenas med social utjämning och ökad demokrati.

De kanske mest kritiserade inslagen i det moderna industrisamhället — förutom arbetslösheten — är miljöförstöringen och koncentrationstendenserna. De orsakas av marknadskrafternas fria spel. Detta är en avgörande utgångspunkt när man tar ställning tiU hur människorna skaU skyddas mot förstörd miljö och regional obalans — vare sig den för individen betyder trängsel eller utglesning.

Det krävs en stor kraftansträngning av samhället, av människorna i gemenskap, för att hejda och vända de tendenser tUl regional obalans och försämrad yttre miljö som marknadshushållningen för med sig.

Det har i de senare årens svenska debatt givits uttryck åt en del förvurade föreställningar om dessa sammanhang. Man har t. ex. sagt att det är staten och kommunerna som bär skulden tiU koncentrationsproblemen.

Det skulle vara ödesdigert att falla offer för sådana föreställningar, ty det skulle splittra krafterna i kampen för bättre villkor åt människorna.

Arbetartörelsen och flera andra folkrörelser uppstod som en protest mot det växande industrisamhällets sociala vådor och orättvisor. Socialdemokratin bekämpade inte produktionen; den drev igenom reformer som röjde undan några av detta samhälles allvarligaste brister — massarbetslöshet och massfattigdom. Den såg som sin uppgift att skydda människoma mot den tekniska utvecklingens sociala konsekvenser.

Så har vi, fackligt och pohtiskt, gått vidare.

Nu vill vi ta ett steg till. Vi viU att uppbyggnaden av starka regioner med goda sysselsättningsmöjhgheter och en god miljö för mäimiskorna skaU ske i en demokratiskt förankrad planering, där mänskliga behov får vara avgörande för hur en effektiv produktion skall kunna komma till stånd. Vi vill planera för sociala mål.

Men detta innebär ingen detaljreglering. Jag delar den mening som kommit till uttryck hos den överväldigande majoriteten av den politiska opinionen i landet att centerns s. k. riksplan - om den skuUe tas på allvar, dvs. anses som trovärdig — skulle resultera i en centralstyrd detaljreglering av det svenska samhäUet som saknar motstycke i nägon demokrati. Men nu kanske inte centerns riksplan är avsedd att betraktas som trovärdig. Det är hka illa det för centerns trovärdighet.

Regional- och mUjöpohtiken är en pohtik för stad och land, gemensamt. Det har i debatten funnits försök att spela ut städernas och landsbygdens befolkning mot varandra. Men även detta vore ett ödesdigert misstag.

För arbetarrörelsen är det självklart att försöka hålla samman nationens ohka delar. För att lyckas med den uppgiften krävs en övergripande solidaritet.

Den solidariteten gäller landsbygden - en solidaritet som speglas i jordbruksavtalet, i kommunalskatte utjämningen, i regionalpohtiken. Det är en solidaritet som ställer krav på tätorternas befolkning att medverka tiU en jämnare fördelning av standard och välfärd över hela landet.

Det bor människor i tätorterna ocksä, många i stora tätorter. De kom dit en gång därför att landsbygden inte kunde försörja dem. De svalt, de

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

emigrerade eller de sökte sig till tätorterna för att få arbete.

Människoma i tätorterna upplever också en rad problem — buUer, trångboddhet, dåliga arbetsplatser, trängsel och jäkt.

Det finns en tendens ibland i den politiska debatten att skUdra tätorternas foUc som förtappade och fördömda - och vi vet vilka som bedriver den trafiken. Men vi gör inte tätorterna bättre genom att ständigt upprepa att luften är renare och träden grönare någon annanstans dit man borde flytta.

Människor bor i tätorter. De flesta kommer att fortsätta att bo där. Varje morgon måste de upp och i väg tiU sina arbetsplatser, tiU fabrikerna, kontoren, byggena och butikerna. Det är förutsättningen för välståndet. Om de inte gjorde det skuUe det inte finnas mycket kvar att fördela. Och därför mäste vi göra städerna och tätorterna bättre - skapa bättre bostadsmiljöer, röja upp i dåhga arbetsmUjöer, bygga bättre kommunikationer, skaffa lekplatser för barnen och utrymme för friluftsliv och rekreation.

Då skapar vi en miljö, en bättre mUjö, för människorna.

Ätt så sker är i hela landets intresse, i alla medborgares intresse.

Vi skall inte ställa stad och land emot varandra utan gemensamt förbättra viUkoren. SkaU en nation kunna utvecklas krävs en övergripande solidaritet.

Låt mig övergå tUl ett annat solidaritetskrav.

För några år sedan var det en vanhg bedömning att det stora problemet i vår ekonomi skuUe bh bristen på arbetskraft. Det kunde förefalla naturligt. Arbetsmarknadspolitiken, regionalpohtiken och den fortgående ekonomiska tillväxten hade lett tUl att andelen av befolkningen som hade arbete var högre i Sverige än i något annat land. Och det är fortfarande sä. De internationella jämförelser som finns visar att sysselsättningsnivån, dvs. den andel av den vuxna befolkningen som har arbete, är ungefär fem procent högre i Sverige än i andra västeuropeiska länder. Arbetstidsförkortning, förlängd ungdomsutbildning, en väntad sänkning av pensionsåldern kunde göra det naturligt att vänta sig en mycket långsam ökning av tUlgängen pä arbetskraft.

Situationen har snabbt förändrats. Antalet sysselsatta är större nu än 1970 — när dessa beräkningar gjordes. Men det är inte brist pä arbetskraft vi hder av, det är brist pä sysselsättningstillfäUen. Antalet människor som viU ha arbete har kraftigt ökat. Framför allt är det kvinnorna som i större utsträckning än någonsin går ut pä arbetsmarknaden. Och det är ingen tUlfällig förändring. Det är resultatet av ett samspel mellan ökad medvetenhet hos kvinnorna och fackliga och politiska åtgärder, som satts in för att stödja deras strävanden tUl jämstäUdhet.

Den solidariska lönepolitiken har framför aUt kommit kvinnorna tiU del, därför att mänga kvinnor finns inom låglönebranscher och läglöneyrken.

Särbeskattningen har införts.

UtbUdningen har reformerats, den vanhga skolan och vuxenutbildningen. Inom arbetsmarknadsutbUdningen utgör kvinnorna numera inte mindre än 50 procent av deltagarna mot några fä procent för tio år sedan.

Barntillsynen har byggts ut mycket kraftigt, även om den ännu är OtiUräcklig.

Bostäderna har förbättrats. Det har underlättat hemarbetet.

Mänga familjer - kanske mest bland de unga - har insett att hemarbetet självfaUet måste delas rättvist.

Sä har den solidariska välfärdspolitiken skapat nya möjligheter för kvinnorna.

De har velat utnyttja dem. På fä år har flera hundra tusen kvinnor gått ut på arbetsmarknaden. Bland gifta kvinnor under 65 år är det numera ca 60 procent som förvärvsarbetar. Det är betydligt högre än i de länder vi brukar jämföra oss med. De allra flesta av dem som söker arbete har också fått det. Bara under de senaste månaderna t. ex., när 80 000 kvinnor har gått ut på arbetsmarknaden, har drygt 60 000 fått arbete. Men inte alla. Därför har vi de senaste åren haft bUden av kraftigt ökad sysselsättning för kvinnorna men samtidigt en högre arbetslöshet.

Det tar ofränkomUgen tid att möta de förväntningar och förhoppningar om arbete som snabbt väckts hos dagens kvinnor. Det vanliga mönstret förr var att kvinnorna under dåliga konjunkturer återgick till hemarbetet. Det mönstret har nu brutits. Kvinnorna är, som Bertil Olsson har uttryckt det, inte längre en arbetskraftsreserv att ta tiU. De är en arbetskraftsresurs.

Den här ökande förvärvsverksamheten hos kvinnorna uttrycker, enligt min mening, en långsiktig tendens.

Det senaste exemplet på detta har vi frän lokahseringen av Algots tiU Västerbotten.

En lördag i september offentliggjordes beslutet om tusen nya jobb i Skellefteå, Lycksele och Norsjö. På måndagen kl. 8, när arbetsförmedlingen öppnade, säger man att aUa klaffarna i telefonväxeln föU. Sedan var växeln blockerad hela dagen. Pä två dagar hade 281 personer anmält sitt intresse. Den första veckan hade 453 människor anmält sig.

I augusti fanns 493 kvinnor registrerade som arbetslösa på förmedlingen i Skellefteå. I oktober var det 762.

Det finns de som tror att den nu registrerade ökningen av arbetslösheten i Skellefteåregionen skulle ha kommit som en överraskning för oss. Men vi har länge vetat att sysselsättningsgraden - inte minst bland kvinnorna — är lägre i Västerbotten än i en del andra län. Det var ju det som var skälet tiU att vi viUe medverka tiU att Algots just lokahserades tiU Västerbotten. Denna ökning av registreringen betyder bara att det har skapats förhoppningar och förväntningar där de tidigare inte fanns.

Vid en konferens som jag häromdagen hade pä Harpsund om kvinnofrågorna var man enig om att grundvalen för kvinnans jämställdhet måste läggas på arbetsmarknaden. Därför kommer det nu och framöver att krävas betydande insatser för att öka kvinnornas sysselsättning.

Vid en lågkonjunktur är det framför allt de nytillträdande på arbetsmarknaden som fär svårigheter. Det har vi kunnat iaktta tidigare.

För ungdomarna som efter utbildningen givit sig ut pä arbetsmarknaden har situationen hårdnat betydligt. Ungdomsarbetslösheten är som all arbetslöshet av ondo. Men den är dessutom allvarlig därför att den kan leda tiU att unga människor, som just står i färd med att börja bygga sin framtid, kan mista framtidstron.

Det finns flera orsaker tiU att den registrerade ungdomsarbetslösheten

Nr III

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

har ökat. Det är de som söker sig ut pä arbetsmarknaden som råkar Ula ut när företagen i en lågkonjunktur stramar åt rekryteringen, det är de sist anstäUda som drabbas av driftinskränkningar.

Ungdomarna har ofta en inriktning pä serviceyrken, där åtstramningen varit särskilt påtaglig.

Under tidigare år har utbildningsexpansionen varje är sugit upp allt fler ungdomar. Men nu är grundskolan och gymnasieskolan nära färdigbyggda, och inskrivningen vid universitet och högskolor minskar.

Sysselsättningen för ungdomarna kräver därför speciella, kraftfulla insatser från samhällets sida. Jag kommer strax tiUbaka tiU det.

Studerar man förhåUandena bland de etablerade grupperna på arbetsmarknaden, t. ex. genom att avläsa situationen vid förbundens arbetslöshetskassor, finner man på åtskUliga områden en väl hävdad sysselsättning. Det är framför allt på byggsidan som vi upplever påtagliga problem, och det är aUtså särskUt där man måste sätta in insatserna.

Tjänstemännen i det privata näringslivet har sedan länge varit medvetna om industrisamhällets hårda krav på rörlighet. Rationaliseringen tog redan på 1960-talet steget in från verkstadsgolvet tiU kontoret. Det blev problem för framför aUt äldre fiänstemän. Bl. a. som en följd av denna nya utveckling byggdes a-kassorna upp i snabb takt av tjänstemännens fackliga organisationer. Situationen underlättades emellertid av den snabba tillväxten av den offentUga sektorn, som kunde suga upp framför allt en stor del av den nytillkommande tjänstemannaarbetskraft, som annars skuUe ha kommit ut i det privata näringslivet och konkurrerat om sysselsättningstUlfäUena.

Den offentliga sektorns tiUväxt har nu bromsats upp. Det är visserligen en delvis tillfäUig inbromsning, som har samband med den aktuella skattesituationen i kommunerna, men den är i dagens läge ett faktum.

Härigenom slår nu rationaliseringen inom näringslivet med full kraft inte minst mot tjänstemännen. Risken för arbetslöshet drabbar därmed människor som tidigare säkerligen uppfattat sin ställning som ganska tryggad.

Denna korta redovisning av problemen ger klart belägg för nödvändigheten av energiska insatser både i dagens läge och i ett mera långsiktigt perspektiv för att värna sysselsättningen.

Ätt skjuta ungdomens problem åt sidan skuUe betyda ett ödesdigert steg tiUbaka, ett uppgivande av resultatet av årtiondens politiska och fackliga kamp.

Ätt ge upp ambitionen att ge t. ex. kvinnorna en hkvärdig ställning i arbetslivet med hänsyn tiU dagens svårigheter skulle vara ett nederlag. Det skuUe dessutom betyda sämre välfärd för individen och för samhället.

Att bortse från tjänstemännens problem - dramatiskt belysta för nägon vecka sedan i flera stora industriföretag, framför allt Facit — skulle betyda många personliga tragedier.

Vi för en hård kamp för social utjämning. InkomstskiUnaderna i det svenska samhället är fortfarande betydande, trots skatte- och trygghets-pohtiken. Vi vet i dag att en stor del av dessa skillnader beror pä otillräckhg sysselsättning. Vi vet att de lägre inkomstskikten har ett starkt inslag av ungdom och kvinnor. En målmedveten satsning pä

kvinnomas och ungdomens sysselsättning betyder inte bara ökad trygghet för 10 000-tals människor. Den betyder ocksä ökad social rättvisa, ökad jämlikhet, snabbare framsteg.

De som nu känner oro skall inte känna det som om de bhvit lämnade i sticket. De stora löntagargrupper, som just nu har en ganska god sysselsättning, vet vad arbetslöshet vill säga. De och deras organisationer har i årtionden fört kampen för fuU sysselsättning. De vet att solidariteten är ett nödvändigt villkor för tryggheten.

Människorna vet att de inte ensamma förmår rå på konjunkturen och strukturomvandhngen. De kan inte ensamma kämpa mot marknadskrafterna. I StäUet växer kraven på solidaritet och människorna vänder sig tiU varandra.

Samtliga partUedare har till mig ställt interpellationer som i stort sett gäUt vUka åtgärder regeringen nu ämnar föreslå för att värna sysselsättningen. Ett skrifthgt svar (se bilaga tUl detta protokoU) hksom regeringens i går framlagda proposition har utdelats tiU riksdagens ledamöter. Jag hänvisar härtill men vill därutöver göra följande kommentar.

Det torde inte råda något tvivel om att konjunkturen gradvis förbättrats. Men uppgången har gått långsammare än vad en i stort sett enig expertis både utomlands och här hemma förutspådde för ett halvår sedan.

Exporten har i stort sett utvecklats enligt förväntningarna. Expansionen ute i Europa har främst gällt bostadsbyggande, konsumtion och offentlig sektor, medan industriinvesteringarna visat en svag utveckling. Därför har exporten frän verkstadsindustrin ännu inte tagit fart. För 1973 väntas en god utveckling av exporten.

Vår utrikeshandel har de senaste åren visat betydande överskott. Valutareserven har kraftigt förstärkts. I tider av internationell valutaoro har detta varit en styrka för värt land.

IndustrUnvesteringarna har under både 1971 och 1972 utvecklats relativt gynnsamt. I mänga länder har dessa investeringar stagnerat eller minskat under konjunkturnedgången. I vårt land har de under dessa tvä år ökat med inemot 9 procent. Det beror säkert till mycket stor del pä de stimulansåtgärder som satts in från samhällets sida.

En svagare utveckling än beräknat har skett framför aUt när det gäller byggnadsinvesteringar, lagerinvesteringar och privat konsumtion. Byggnadsinvesteringarna har dämpats framför allt när det gäller bostäder och den kommunala utbyggnaden.

Den privata konsumtionen ökade kraftigt under det första kvartalet i år. Den har därefter inte motsvarat förhandsbedömningarna, och det beror framför allt på att hushåUens sparande legat kvar på en hög nivå — längt utöver det vanliga - även under 1972.

Nu kommer emellertid konsumtionen att inom kort fä en väsentlig stimulans.

Skatteåterbäringarna i december 1972 blir ca 1 400 miljoner kronor högre än i fjol.

Vid årsskiftet sänks den direkta statliga skatten med mellan 2 och 2,5 mUjarder kronor. Det är den skattesänkning som vi kämpade för att fä genomförd här i våras.

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 111

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Därtill kommer att kvarskatteinbetalningarna 1973 blir omkring 1 000 mUjoner kronor lägre än 1972 och att skattetabellerna justeras. Tillsammans påverkar dessa åtgärder skatteinbetalningarna under 1973 i nedåtgående riktning med drygt 4 000 miljoner kronor.

Dessutom bör man ju föra in i bUden att under senare är har kommunalskatterna stigit kraftigt — i stort sett varje år. Men i överensstämmelse med regeringens överenskommelse med kommunerna är det nu fä kommuner som höjt skatten, och det betyder ocksä att det blir mera över än annars för de privata hushållen.

Allt detta betyder att hushåUen nästa år får betydligt mera pengar att röra sig med. Konjunkturinstitutet räknar med att hushåUens disponibla inkomster skall stiga — alltså skatt och prisökningar fränräknade - med 4 procent under är 1973. Det vore en väsentlig standardförbättring.

Regeringen förklarade redan i våras att det var nödvändigt att hålla en hög beredskap för det faU att konjunktumppgångenskulle gå långsammare än man dä räknade med. När arbetslöshetssiffrorna steg i augusti och september vidtog vi därför omedelbart en rad åtgärder för att hävda sysselsättningen och stimulera den ekonomiska aktiviteten. De har fullföljts med de förslag som i går förelades riksdagen.

Jag sade nyss att den privata konsumtionen fär en sådan utomordentligt kraftig stimulans under de närmaste månaderna, så där har inga ytterligare åtgärder satts in. Däremot sätts en rad åtgärder in för att stimulera industrins utbyggnad. Det är på längre sikt av stor betydelse för vår ekonomiska styrka att industrin utbyggs. Dessutom är det konjunkturpolitiskt riktigt om näringslivet kan till våren 1973, dä vi har utrymme i ekonomin, tidigarelägga en utbyggnad som annars skuUe ske i ett läge med risk för överhettning av vår ekonomi. Därför finns det anledning att lägga in stimulansåtgärder just under första halvåret nästa är.

Investeringsfonderna frisläpps fram tUl utgången av juni 1973.

Ett tillfälligt avdrag pä 10 procent för industrins byggnadsinvesteringar införs för byggnader som sätts i gång mellan 1 november 1972 och 30 juni 1973.

Det 20-procentiga skatteavdraget för företagens maskininvesteringar, som skulle ha utlöpt vid årsskiftet, höjs tih 30 procent och förlängs tih att gäUa för beställningar gjorda t. o. m. den 30 juni 1973.

Kungl. Maj;ts rätt att medge tiUfäUig nedsättning av energiskatten förlängs att gälla även för 1973.

Ytterligare stödinsatser sätts in för industrins mUjövårdsinvesteringar. Där fuUföljer vi alltså det utomordentligt ambitiösa programmet för en bättre miljö.

ATP-avgiften bibehålls pä oförändrad nivå, 10,5 procent, under 1973. Skälen härför är att vi i vår skall ta ställning tiU den långsiktiga utbyggnaden av ATP-avgiften samt till en rad sociala reformer, vUka delvis skaU finansieras genom en arbetsgivaravgift. Då ser vi en samlad bUd av det uttag vi skall ha under kommande år.

Vi förbereder särskilda åtgärder för att öka företagens möjligheter att i specieUa faU lämna exportkredit. Det har varit ett starkt önskemål att vi ocksä skall kunna delta i detta pä något sätt, eftersom kreditkonkurrensen har varit så utpräglad i handeln under de senaste åren.

Vidare aviseras ett förslag om såväl ett utökat direktstöd som ett extra skatteavdrag för industrins forsknings- och utvecklingsarbete att föreläggas 1973 års värtiksdag. Vi har ju under den senaste tiden fått belägg för att det är riskabelt att släpa efter i utveckhngen av nya produkter, även om det i det faUet inte berodde på brist på pengar. Men det hindrar inte att vi har anledning — vUket ocksä framkommit vid aUa de diskussioner vi haft inom vårt parti — att särskilt stimulera forsknings- och utvecklingsarbete i det svenska samhället.

För att hjälpa de nytillträdande grupperna pä arbetsmarknaden, framför aUt ungdomar och kvinnor, sätts en rad olika åtgärder in.

Ett SärskUt utbUdningsstöd ges tiU företag som anställer och utbildar ungdomar och kvinnor; det är den s. k. 5-kronan. Det är en betydande förmån för de företag som använder sig av den. Jag hoppas att man kommer att utnyttja den förmånen. Dä gör man också en konstruktiv insats i samhällsutvecklingen.

Arbetsmarknadsutbildningen byggs ut till en kapacitet av 60 000 elever.

SärskUda arbetsmarknadskurser med praktik för 18-19-äringar inrättas.

Arbetsförmedlingarna förstärks med 100 tjänster samt dämtöver med särskUd personal för att bistå arbetslös ungdom.

Praktikarbete inrättas inom den stathga sektorn, speciellt för ungdom. Där finns det säkert betydande möjligheter.

Ytterligare beredskapsarbeten i kommunerna skapas med speciell inriktning pä ungdom.

I samarbete med kommunförbunden skall särskUda insatser göras för utbildning inom vårdyrkena.

Jag räknar med att det med detta bhr fråga om en mycket väsentlig satsning för att stödja de nytillträdande gruppernas sysselsättning.

För kommunernas investeringar och framför allt på byggmarknaden sätts en serie olika åtgärder in. Kommunerna fär även under vintern höjda statsbidrag tUl kommunala mUjövårdsinvesteringar. Återigen en miljösatsning.

Bidragen till de kommunala beredskapsarbeten som utgörs av investeringar höjs till 50 procent under vinterhalvåret. Kommunerna fär ökat låneutrymme med 500 miljoner kronor i förhåUande till tidigare är. Utbetalningarna av barnstugelån tidigareläggs. Statliga byggen för 300 miljoner kronor tidigareläggs, liksom vissa åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på statliga arbetsplatser. Förbättringslän ges för att stimulera saneringen av äldre bostäder. Oprioriterat byggande frisläpps.

Jag har redovisat många av de åtgärder regeringen vidtagit under de allra senaste månaderna, sedan det blev klart att konjunktumppgången inte skuUe gå så snabbt som vi hade räknat med utan något långsammare. Redovisningen av åtgärderna är inte fuUständig. Men totalt sett är det fråga om en mycket betydande satsning. Den är emellertid tveklöst berättigad för att hävda sysselsättningen, och vi räknar med att arbetslösheten successivt kommer att gå ner under det första halvåret 1973.

Vi kommer naturligtvis även fortsättningsvis att håUa en hög bered-

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

skåp. Bl. a. kräver utvecklingen på det kommunala området ingående uppmärksamhet, och vi kommer att häUa löpande kontakt med kommunförbunden i dessa frågor.

Förslagen innebär att budgetunderskottet ökar kraftigt. Det är konjunkturpohtiskt motiverat och berättigat, men det finns en bestämd gräns för budgetunderskottets storlek. På en konferens nyligen framhöll jag att den viktigaste genereUa åtgärden just nu är att försöka undvika den hårda kreditåtstramning som vi var nödgade att tillgripa 1969-1970. Vi bör försöka att även i en uppåtgående konjunktur hålla en sä långt möjligt lätt kreditmarknad.

Vi kan under 1973 räkna med en påtaglig expansion i det svenska folkhushåUet. Vi mäste se tih att den inte leder till överhettning och obalans.

Det vi nu diskuterar och som jag behandlat i mitt interpellationssvar är främst bristen pä arbete. Vi skall samtidigt ha klart för oss att det är många företag i landet som har svårt att rekrytera arbetskraft tUl de jobb de kan erbjuda. Det finns, framför aUt hos ungdomen, en tveksamhet att gä in i den industriella produktionen.

Jag har flera gånger de senaste åren häri riksdagen framhållit, att den fortsatta förnyelsen av det svenska samhäUet mäste grundas i arbetslivet. Arbetet kommer att behålla sin centrala ställning i människornas tillvaro. Där tUlbringar man många av dygnets timmar. Förhållandena i arbetet färgar av sig pä hvet i övrigt. Om arbetet upplevs som meningslöst, hälsovådligt, otryggt påverkar detta oundvikUgen familjeliv och fritid. Det ekonomiska utbyte och den sociala värdering som arbetet ger påverkar hela livssituationen.

Det är en mycket väsentlig uppgift att väma arbetets och inte minst det praktiska yrkesarbetets värde och värdighet. Annars bhr det ingen förnyelse av det svenska samhäUet. Från denna utgångspunkt skaU vi gripa oss an med en omdaning av arbetslivets villkor.

Denna förnyelse måste förverkUgas genom ett samspel mellan en lagstiftning till stöd för löntagarnas trygghet och en fördjupad demokrati ute pä arbetsplatserna. På hela detta fält pågår för närvarande ett omfattande lagstiftnings- och utredningsarbete. Vi förbereder en ny lag om arbetsmUjön, där skyddsombudens stäUning skall förstärkas. Vi förbereder en ny lag om anställningstrygghet. Vi skall öka de anställdas inflytande och medbestämmanderätt inom den offentliga sektorn.

Vi skaU bygga upp den industriella demokratin steg för steg nära de frågor som är viktiga och påtagliga i de enskildas vardag. Det pågår en omfattande översyn av lagstiftningen på arbetsrättsomrädet.

Om några dagar lägger regeringen fram ett förslag som ger löntagarna rätt att vara med i företagens styrelser. Det bhr det första steget till förverkhgandet av det program för arbetshvets förnyelse som dragits upp av de stora löntagarorganisationernas kongresser och vid den socialdemokratiska partikongressen nyhgen.

Jag har en gång förut sagt att detta innebär inledningen till den största decentrahseringsgiv som någonsin förekommit i det svenska samhället, nämligen att vanhga löntagare skaU få mer att säga tUl om på sina arbetsplatser och i sin arbetsmiljö när det gäller deras anställningstrygghet

och deras viUkor i arbetet. Målsättningen är ett ökat inflytande för löntagama i det svenska samhället pä demokratins och den solidariska sammanhållningens väg. Jag viU understryka: pä demokratins väg. Under de senaste veckorna har den svenska fackföreningsrörelsen och löntagarna visat att det är de som är det fasta värnet för en demokratisk utveckhng - å ena sidan mot revolutionära drömmar och frasmakeri och å andra sidan i beslutsamheten att förändra verkligheten pä arbetsplatserna tiU löntagarnas förmän.

Höstriksdagen har ett omfattande arbetsprogram. Det innebär en uppfordran tiU en fördjupad sohdaritet i det svenska samhället och tUl en samhng av krafterna för att lösa stora gemensamma uppgifter.

Vi behöver solidariteten inte bara för att hjälpa eftersatta grupper utan också därför att vi alla befinner oss i en riskzon. Vem som helst av oss kan drabbas av ohälsa, yrkesskada, en trafikolycka, en företagsnedläggning. I samma ögonblick blir vi beroende av medmänniskors solidaritet. Därför skaU vi visa solidaritet med varandra - både de som för ögonbhcket upplever sig som framgångsrika och trygga och de som först nu känner otrygghet för sin framtid, sina försörjningsmöjligheter, sin hälsa.

Om jag genom samhället, genom min organisation, genom mina egna gärningar visar sohdaritet i dag, kan jag en dag få uppleva den trygghet som andras sohdaritet kan skänka mig.

Gemensamt mellan stad och land viU vi forma en välfärdspohtik för hela landet, eftersträva en rimlig fördelning av arbetstUlfällen och samhällets tjänster och skydda vår miljö. Sohdariskt vill vi sätta in vår gemensamma kraft pä att värna sysselsättningen och förnya arbetslivets vUlkor.

Det är det genomgående temat i de förslag som regeringen förelagt årets höstriksdag. Det är min förhoppning att dessa förslag kommer att vinna bred uppslutning.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr FÄLLDIN (c);

Herr talman! Sedan riksdagen senast hade en aUmänpohtisk debatt har Sverige varit värdland för FN:s första miljövårdskonferens. De konkreta resultat som uppnåddes kom inte tiU stånd utan svårigheter och en del åtgärder som borde ha kommit ut som resultat av konferensen var inte möjliga att få enighet om nu. Om värdet av denna konferens råder dock stor enighet. Årtiondens rovdrift med miljöresurserna har till slut åstadkommit ett uppvaknande. Om mänskligheten skall överleva under former som vi kan acceptera mäste vi lära oss att hushälla med metaUer, vatten, energi och med jordens produktionskraft. Vi mäste komma fram tiU en återanvändning av varor tiU ny produktion - så nära naturens eget kretslopp som möjligt. Vår teknik och teknologi mäste formas efter mUjöpohtikens krav. Samhället skaU anpassas efter människans behov och såväl psykiska som fysiska förutsättningar. Det var den grundläggande tanken för centerpartiet, då vi för ett decennium sedan tog upp miljöfrågorna.

1 det fortsatta internationella miljövårdsarbetet är det väsenthgt att ett samlat grepp om hela miljöproblematiken tas. Det är inte minst viktigt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

att arbetsmiljöfrägorna ges en framträdande plats. Det är angeläget att en vid syn på miljövårdsarbetet får prägla de åtgärder som skall följa efter den konferens som höUs i Stockholm. Det gäller såväl här hemma som i det internationella arbetet.

Den största förstörelsen av den mänskhga miljön svarar de för som utövar krigshandUngar. MänniskoUv, livsmiljöer och natur förstörs systematiskt genom massförstörelsevapen. Som jag tidigare framhåUit kan ingenting rättfärdiga att man använder sädana vapen mot oskyldiga människor och för förstörelse av produktionsmark och kulturlandskap såsom skett och trots allt tal om fred fortfarande sker i Vietnam.

Utrikespohtiska frågor kommer att debatteras här i kammaren senare bl. a. i samband med EEC-avtalet. Jag nöjer mig därför med att nu säga att utgångspunkten för ställningstagandet i EEC-frägan har för centerpartiet varit att den lösning som skall bh den svenska skaU vara förenlig med vår neutralitetspohtik. Ett medlemskap i EEC kan inte förenas med neutralitetspohtiken. Vi kan under inga omständigheter vara med om att äventyra vårt lands neutrala och oberoende ställning. Vi mäste ha ett sä nära och omfattande samarbete med EEC som är möjligt att uppnå med bevarad neutrahtetspohtik.

En konsekvent neutralitetspolitik är således den utrikespolitiska linje som vi anser som den bästa för att bevara och stärka det demokratiska styrelseskick som vi uppnätt och för att värna de värden som vi anser väsentliga.

Under senare tid har grupper som pä sitt program har att med utomparlamentariska medel omstörta samhället tUldragit sig en del uppmärksamhet. Det finns i och för sig ingen anledning att antaga att de är så särskUt många. Men även smärte sådana grupper kan tyvärr förorsaka betydande skador. Det viktigaste botemedlet för de demokratiska krafterna är givetvis att se till att förhållandena i landet är sädana att det inte finns någon jordmån för extremistverksamhet. Effektivt arbetande demokratiska folkrörelser — politiska, fackliga och pä andra ideella grunder uppbyggda - är en förutsättning för att vårt demokratiska samhäUsskick skall bevaras och stärkas.

Folkrörelsernas framväxt var en gång grunden till demokratins genombrott i Sverige. Det finns i sammanhanget särskild anledning poängtera det värde som en stark och skickUgt ledd facklig rörelse har haft för förhållandena på den svenska arbetsmarknaden. En gemensam strävan för arbetsmarknadens parter har varit att man skaU uppnå goda produktionsresultat. Fördelningen av dessa resultat fastställs efter förhandlingar och med tillgripande av kampmedel inför vars verkningar arbetsmarknadsparterna känt stort ansvar och stor respekt.

I det fortsatta arbetet för att förbättra tryggheten och arbetsmUjöerna kommer utveckhngen av företagsdemokratin att ha stor betydelse. Mycket återstår att göra på det området. En betydande medverkan frän de anställda och avsevärt förbättrade möjhgheter för dem att vara med och bestämma om utformningen av t. ex. arbetsmiljöerna mäste komma. Vi kommer senare i höst att ha anledning att diskutera den fråga statsministern tog upp i samband med det aviserade förslaget om representation för de anställda i vissa företags styrelser.

Senare i höst kommer riksdagen att få tillfälle till en genomgripande diskussion om de regionalpohtiska problemen. Det beslut som skaU fattas i det sammanhanget är ett av de viktigaste som har tagits i riksdagen pä mycket lång tid. Genom att den regionalpolitiska målsättningen läggs fast styrs utvecklingen i landets olika delar för lång tid framöver.

Den gmndläggande målsättningen för regionalpohtiken måste vara att nä likvärdiga förutsättningar för människornas hvsmiljö i aUa regioner. Det gäller sysselsättningsmöjligheter, service, kulturutbud och ohka miljövärden, såväl yttre som inre. Det kan inte accepteras att något län fär en negativ utveckling i dessa avseenden. En satsning på regionalpolitiken i syfte att nå ett decentraliserat samhäUe är en fömtsättning för att vi skall lyckas med jämhkhetsfrägorna.

I centerns riksplan anges handlingslinjer för ett decentrahserat samhäUe. Den grandläggande målsättningen för samhällsplaneringen måste vara att inget län fär en minskad folkmängd fram till 1980. För avfolkningslänen är det angeläget att söka nä en viss återhämtning av vad de förlorat under 1950- och 1960-talen.

När samhället, på det sätt centern förordar, gjort en ramfördelning av befoUcningen på varje län, mäste fördelningen av samhällsresurserna ske så, att basinvesteringama i länen, i form av vägar, bostäder, skolor osv., dimensioneras i enlighet med de krav befolkningsmålsättningen ställer. Det är också viktigt att samhället, främst på trafikpolitikens område, gör insatser som reducerar effekterna av långa avstånd eller dålig kvahtet pä vägar och järnvägar.

Ett rättvisekrav är att samhäUet utjämnar de kommunala merkostnader som följer i urbaniseringens spår genom en sned åldersfördelning och bristande serviceunderlag i glesbygdskommunerna.

Utöver dessa åtgärder måste samhäUet, pä hknande sätt som för närvarande, vidta särskilda stimulansåtgärder i skogslänen för att eliminera det handikapp dessa har fått i och med den förda koncentrationspolitiken. Ett stort antal nya arbetstillfällen måste tillskapas under kommande år. SamhäUet mäste aktivt engagera sig för att med åtgärder av detta slag styra de nya sysselsättningstiUfällena till de områden där de ur regionalpolitisk synpunkt är angelägna.

Människorna i koncentrationsområdena upplever en annan sida av koncentrationspohtikens nackdelar. För att kunna skapa en dräglig livsmiljö för dessa människor är det viktigt att befolkningskoncentrationen dämpas. Därigenom skapas möjligheter att klara upp de miljöproblem som finns där. SamhäUet mäste ha en direkt möjlighet att verka i den riktningen. Får jag fråga statsministern: Vem har sagt att tätorternas människor är förtappade eller fördömda, eller hur formuleringen var som statsministern använde? Vi viU ju genom de här åtgärderna förbättra förhållandena för dem som bor där och för dem som vill bo där, men tyvärt är situationen den, att den socialdemokratiska politiken har lett till så dåliga miljöförhållanden att mänga just av det skälet vill flytta ut. Det är sannerhgen ingen dom över människorna som bor i sädana områden. Hela vår inriktning går ut pä att dämpa tillväxttakten sä att det blir möjligt att skapa dessa bättre miljöer.

Det finris i princip två möjhgheter i det avseendet: dels ett system med

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

2 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

etableringstiUstånd, dels ett system med investeringsavgifter i koncentrationsområdena. Den närmare utformningen av ett sådant förfarande utreds för närvarande av en stathg utredning.

Statsministern försökte i sitt tal göra gäUande att våra förslag när det gäUer regionalpohtUcen inte skulle kunna genomföras under demokratiska former. När jag hörde det — i andra hand för några dagar sedan — trodde jag att det var en olyckhg formulering. Men tyvärr är det aUtså inte så; på fullt allvar slungar landets statsminister ut denna oerhörda beskyUning här i riksdagen mot ett parti som har hela sin uppbyggnad organiserad pä de många människornas inflytande i det interna partiarbetet, mot ett partis förslag som är resultatet av en mycket omfattande diskussion och process inom partiet. Jag kan bara säga att jag uppfattar det som mycket allvarligt att landets statsminister tUläter sig beskyUningar av den här typen.

Men hur vore det om vi jämförde förslagen och undersökte vilket av förslagen — vår riksplan eller det förslag tiU regionalpolitik som regeringen nu lägger fram — som är bättre demokratiskt förankrat? 1 båda förslagen finns något gemensamt: vi har kallat det befolkningsramar, regeringen har kallat det planeringstal. Äv vad man sagt i propositionen förstår jag att det för regeringen gäller att befolkningsramarna skall utgöra en grund för dimensioneringen och fördelningen av samhällsinsatser och resurser för de olika länen. Där är inställningen uppenbarligen densamma, och det tycker jag är bra.

Sen kommer skUlnaden. Vi säger: Hur dessa resurser skall fördelas inom länen skaU avgöras på länsnivå och helst i länsdemokratiska former. Regeringen säger: Centrala statsmakten måste få bestämma en bit tiU inom länen. Exempel på detta; Regeringen vill avgöra vilka orter i de olika länen som skall prioriteras och där tillväxten skall få ske. Mera konkret: Om vi tar exempelvis Västmanland har vi den uppfattningen att västmanlänningarna själva har lättare för att avgöra hur stor befolkningskoncentrationen till Västerås skall vara och hur mycket man skall försöka styra till andra regioner och områden inom Västmanlands län. Det är min absoluta övertygelse att västmanlänningarna är bättre rastade för detta än vi som sitter i våra bänkar här i riksdagen.

Då vill jag fråga: VUken metod är mer demokratiskt förankrad, den att vi överlåter ät länsbefolkningen att ta stäUning tiU detta eUer den att vi sitter här i riksdagen och för varje län pekar ut de orter pä vilka det skaU satsas? Statsministern borde fundera över denna problematUc innan han slungar ut beskyUningar av den natur han gjorde.

Statsministern säger också att en del är så förvirtade att de lägger skulden för koncentrationen på staten och kommunerna. Naturligtvis har näringslivets företrädare här sitt stora ansvar, men hur statsministern kan tänka sig bh trodd, när han försöker hävda att socialdemokratin skulle ha varit fuUständigt maktlös och t. o. m. viljelös inför den utveckhng som hittills skett förstår jag inte. Statsministern borde egenthgen inte säga att man varit så viljelös att man inte haft något med denna utveckUng att göra. Men går man tiUbaka och ser efter hur det ser ut, blir bUden en annan än den statsministern försöker visa. Den här flyttningspolitiken gavs ju en ideologisk motivering i programboken Samordnad näringspoli-

tik, som har ansetts vara ett regeringsprogram. Där kunde man läsa att en större utspridning av företagsamheten skuUe bli "en allvarlig belastning för våra strävanden till en snabb materiell standardhöjning". Lokalise-ringspohtiken borde därför inriktas på "en koncentrering av näringshvet tiU de expansiva områdena inom landet". Man menade att de relativt stora tätortsgrupperingarna erbjöd de största fördelarna ur lokahserings-synpunkt. Och man kritiserade en lokahseringspohtik som motarbetade en etablering och utvidgning i storstadsområdena. Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna var "synnerligen lämpliga som lokaUserings-ort för många slag av industriell och annan verksamhet".

Sedan kunde vi ovanpå detta i den socialdemokratiska pressen läsa om "den glädjande folkvandringen".

Föreställningen att det med en aktiv lokaliseringspolitik skulle vara möjligt att stoppa folkomflyttningen - och att det skulle vara lyckhgt om det vore möjligt — trodde man inte ett ögonbhck på.

Nu är det möjligt att regeringen säger, att detta ändå inte var ett regeringsprogram. Då får jag i stället ta ett uttalande av finansministern 1964, som ger en god belysning av vad regeringen sysslade med. Hert Sträng sade den gången; Vi måste acceptera en vidare avfolkning av inlandet. Vi skaU inte hindra den stora strömmen till de stora centra, men vi måste se tUl att det finns en rännil ät andra hållet.

Det skuUe alltså vara lokaliseringspolitikens uppgift: att vara en rännil som rann motströms i den stora floden!

Transportförsörjningen är en av de väsentligaste föratsättningarna för utveckling. HittiUs har trafikservicen försämrats påtaghgt i stora delar av landet. De kollektiva trafiktjänsterna har tunnats ut eller försvunnit helt genom att järnvägar lagts ner och busslinjer dragits in. Samtidigt har väganslagen tUl glesbygdslänen skurits ner.

Detta har tvingat människor att flytta. AUa människor mäste ju ha möjlighet att resa. Den som inte har egen bil har inte så mycket att välja pä när tåget eller bussen upphört att gä. Den negativa utveckhngen på trafikområdet motverkar dessutom företagsetableringar i berörda områden. Man kan inte räkna med att någon skall slå sig ner pä en plats med undermåliga kommunikationer. Det sviktande trafikväsendet har kommit att bh ett led i koncentrationssträvandena - mer eller mindre medvetet. Om myndigheterna — som de åtminstone tidigare gjort — anser att bebyggelse och näringsliv skall föras samman tUl några få områden, ter det sig givetvis fördelaktigt att låta en utvecklingshämmande serviceförsämring äga rum i andra delar av landet.

Om hela landet skaU få möjligheter att utvecklas måste koUektivtrafiken byggas ut och vägarna rustas upp. Järnvägsnedläggningarna måste upphöra och bussförbindelser upprättas. Också taxi måste utnyttjas för den allmänna trafikförsörjningen. Härigenom skall trafikpohtiken göras tUl ett instrament i regional- och lokaliseringspohtiken. Den skall -tiUsammans med andra åtgärder — syfta tUl att skapa en positiv bebyggelse- och befolkningsutveckling i aUa delar av landet. Jag hoppas att den trafikpolitiska utredning som aviserats kommer att ge oss en del av det underlag som krävs för att detta trafikpolitiska syfte skall näs. Utredningen har bl. a. till uppgift att se över taxesättningen. I det

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AUmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

sammanhanget bör den överväga bl. a. frågan om maximitaxa.

Handläggningen av frågan om nya regler för bidrag till icke lönsam busstrafik utgör ett exempel på hur trafikpolitiken inte får skötas. Det har länge stått klart att grunderna för detta bidrag inte är tUlfredsstäUande. Bidraget täcker inte tiUnärmelsevis förlusterna och i mänga fall har kommunerna tvingats lämna bidrag för att trafiken skall bibehållas. 1968 skrev statsutskottet i ett av riksdagen sedermera godkänt utlåtande om en utredning som departementschefen sagt sig skola göra, att utskottet ville "kraftigt understryka vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt samt att av dess arbete föranledda förslag om möjhgt läggs fram redan tiU nästa års riksdag" — alltså 1969. Detta framhölls för fyra är sedan. 1 höst har vi ingetts en förhoppning om att förslag kommer att föreläggas 1973 års rUcsdag.

Den ekonomiska stagnationen och den höga arbetslösheten är fortfarande det mest akuta pohtiska problemet. Den massiva arbetslösheten har nu dröjt sig kvar under ungefär ett och ett halvt år. Även i andra avseenden har den lägkonjunkturperiod, som vi nu upplever, varit den mest påfrestande under hela efterkrigstiden.

Det ser tyvärr också ut som om vi skulle fä dras med sysselsättningsproblem länge än. Visserligen kan man här och var skönja tecken tUl en konjunkturförbättring. Den är i första hand märkbar på exportsidan. Den hemmagjorda lågkonjunkturen, som bl. a. kan härledas tiU nödvändiga uppbromsningar av den kommunala aktiviteten och till industrins tveksamhet att öka sina investeringar, tycks däremot komma att bestå.

Det är inte heller säkert att ens en mera påtaglig konjunkturuppgång är tiUräckhg för att åstadkomma en varaktig förbättring av sysselsättningen. Det framstår nämligen mer och mer klart, att det arbetslöshetsproblem, som vi nu kämpar mot, inte bara är ett konjunkturfenomen utan framför allt ett struktureUt problem. De strukturella förändringarna är uppenbarligen av mycket större omfattning än vad t. ex. regeringen velat inse tidigare.

Inte minst de siffror, som publicerats om hur den totala arbetskraften utvecklats under senare år, talar sitt tydliga språk. VUka siffror man än väljer ut visar de med all tydlighet att det kommer att bh mycket svårt redan att ersätta de arbetstillfällen som gått förlorade de senaste åren. Ännu värre kommer det att bli att därutöver öka antalet helt nya arbetstUlfällen i samma takt som befolkningen växer och nya grupper söker sig ut på arbetsmarknaden. Statsministerns eget exempel från Skellefteå är ju närmast ett bevis på detta - den registrerade arbetslösheten rymmer inte alla som vill ha arbete. När människor upplever att möjhgheten finns, då kommer de undersysselsatta och de arbetslösa fram i en helt annan utsträckning än eljest.

Hotet att strukturarbetslösheten i framtiden skall fä ännu större omfattning än hittUls är alltså påtagligt. Det kräver enligt min uppfattning, att vi verkhgen ifrågasätter, om den hittillsvarande strukturpolitiken är den riktiga. Dagens åtgärder mot arbetslösheten måste givetvis utformas med syfte att reducera den akuta arbetslösheten bland ungdom, äldre, kvinnor och andra grupper. Men det framstår också som aUt viktigare att åtgärderna inriktas sä att de även bidrar tiU att lösa de långsiktiga problemen.

De ohka partiernas inställning till sysselsättningspolitiken är vid det här laget väl känd. Regeringspartiet har konsekvent hållit sig tiU lösningar, som inneburit att man satsat på en utvidgad arbetsmarknadspolitik och andra punktåtgärder. Det var en sådan lösning som man anvisade förra hösten, när man sent omsider upptäckte vart arbetslösheten var på väg. Den politiken blev inte särskUt framgångsrik. Samma metod prövades också under hela förra vintern — även då med föga framgång. Det är också huvudsakligen den typen av åtgärder som regeringen anvisar för att lösa den kommande vinterns sysselsättningsproblem i den proposition om sysselsättningspolitiken som lämnades i går. Jag tror inte att man kommer att uppnå den önskade effekten den här gången heller.

I motsats till regeringen har vi frän centern hela tiden hävdat, att man mäste föra kampen mot arbetslösheten pä flera fronter samtidigt. Det räcker inte med att rycka ut när arbetslösheten väl är ett faktum. Tyngdpunkten mäste hgga pä förebyggande åtgärder. Grunden måste vara en aktiv näringspolitik för att skapa trygghet och konkurrenskraft i våra företag. När arbetslösheten hotar att få den omfattning, som den fick förra vintern och som den nu har, mäste staten vara beredd att sätta in stimulansåtgärder, som har sådan omfattning och räckvidd att företag och andra arbetsgivare kan häUa kvar den arbetskraft som de annars har svårt att sysselsätta. För den som ändå blir utan arbete mäste dessa åtgärder kompletteras med arbetsmarknadspolitiska insatser, vilka åtminstone kan ge tillfällig sysselsättning. Arbetsmarknadspolitiken är aUtså i och för sig helt nödvändig i det här sammanhanget. Men den blir, som jag framhåUit flera gånger här i kammaren, verkligt effektiv bara om den utnyttjas i kombination med andra åtgärder.

Det är mot den bakgrunden som vi i centem flera gånger har rest krav på ett samlat näringspolitiskt program. Det var också mot den bakgmnden som vi förra hösten krävde ganska omfattande stimulansåtgärder med generell verkan. Samma motiv hgger bakom kraven i den motion som vi har lämnat nu i höst. Vi kräver där att beslutet från i våras om att fördubbla arbetsgivaravgiften inte skall träda i kraft.

Arbetsgivaravgiften drabbar i första hand de mest arbetskraftsintensiva företagen. TiU dessa hör de flesta småföretag. Ätt höja arbetsgivaravgiften nu skuUe otvivelaktigt leda till en ännu snabbare nedläggning av mindre företag, fortsatt minskning av nyetableringarna och ytterligare friställning av arbetskraft. Den försämring av det aUmänna sysselsättningsläget som man då fär kommer givetvis också att påverka både de enskilda människomas inkomster och statens och kommunemas skatteinkomster på ett ofördelaktigt sätt.

Det är beklagligt att positionerna i den här frågan har bhvit låsta. Jag har svårt att förstå, varför man från regeringens sida varit så främmande för en mera förutsättningslös diskussion om mål och medel i den ekonomiska pohtiken, trots att förutsägelserna om en förbättring i sysselsättningsläget gång på gång kommit på skam. Kritiken har ju den här gången varit ganska samstämmig. Även Landsorganisationen har som bekant varit kritisk. Ätt regeringen tagit den kritiken sä lätt och t. o. m. avfärdat den som mer eller mindre omogen har jag verkligen svårt att förstå.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

En och annan — dock såvitt jag förstår ingen i regeringen — tycks också mena att det skulle hgga något positivt i att en del människor "shpper" att arbeta. Det är i och för sig ett argument som förekommit tidigare men då mest under tider med snabb teknisk och ekonomisk utveckhng.

1 dag tror jag att de aUra flesta förstår arbetets egenvärde på ett bättre sätt än tidigare. Inte minst tror jag att det gäUer alla de ungdomar - en del med omfattande utbUdning - som går arbetslösa men egentligen inget hellre vill än att få arbeta. Jag tror också att det stora antalet kvinnor som söker sig ut på arbetsmarknaden är ett uttryck för detta.

Arbetets egenvärde betonas ocksä starkt i jämlikhetsrapporten tiU den socialdemokratiska partikongressen. Man understryker där mycket starkt att både den enskildes och samhällets ekonomiska välfärd i hög grad hänger ihop med hur många som kan bidra med sin produktiva insats.

Om fler människor arbetar, ökas den totala produktionen. "Välfärd byggs av folket i arbete" är den summering som man gör i jämhkhets-rapporten. Det är ett helt riktigt konstaterande. Samtidigt har man bara att konstatera att vi är längre frän det idealet än pä länge.

Den svaga investeringsutveckhngen i industrin och i näringslivet i övrigt har länge varit en av de aUra svagaste punkterna i den svenska ekonomin. Målet har under de senaste åren varit att öka industrunveste-ruigarna med omkring 10 procent om året. Som vi alla vet har emellertid ökningarna nu i verkligheten blivit betydligt mindre. De senaste åren har de hållit sig i storleksordningen 2—3 procent.

Detta är helt otillfredsställande. Möjhgheterna att öka industrUnvesteringarna får därför fortfarande betraktas som en av nyckelfrågorna i svensk ekonomi Påståendet att en ökning av industrikapaciteten inte ger sä särskUt stora sysselsättningstUlskott kan visserhgen vara riktigt, men en hög investeringstakt inom industri och andra näringsgrenar är inte desto mindre nödvändig för att öka den totala sysselsättningen. Resurserna till utbyggnader pä serviceområdet och inom den offentliga sektorn måste nämhgen till stor del hämtas från vår export och från den importkonkur-rerande hemmaindustrin. Till det kommer att den nuvarande snabba takten i strukturomvandlingen ställer särskilt höga krav på nya investeringar. Strakturomvandhngen för med sig en betydande kapitalförbrukning genom omflyttningen och företagsnedläggningarna. Det behövs då en förhållandevis hög investeringsnivå redan för att kapitalstocken inte skall minska. Löneskatten utgör även i det här sammanhanget en återhållande faktor. Ett upphävande av det i våras fattade beslutet om att höja den till 4 procent skuUe därför inte minst återverka positivt just på investeringarna.

När det gäller investeringarna har vi föreslagit ett par speciella stimulansåtgärder i vår motion tidigare i höst. Det gäller ett särskilt avdrag pä byggnadsinvesteringar i näringshvet. Vi är naturligtvis glada över att regeringen nu har kommit tiU samma resultat i det avseendet.

Det andra är ett krav pä att anslaget till miljövårdsinvesteringar skaU kunna tas i anspråk både för reningsanläggningar och sådana investeringar som leder tiU en bättre arbetsmiljö.

Pä den punkten kom det ju liknande propåer även tUl den socialdemokratiska kongressen. De motiv som man i det sammanhanget, bl. a. här

i riksdagen, anfört mot en sådan ordning, tycker jag inte är särskUt hållbara. Med den vikt som vi måste fästa vid kravet pä bättre arbetsmiljöer bör det i dagens situation vara en angelägen uppgift att stimulera till olika förbättringar pä det området. Det kan röra sig om förbättringar av arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar.

När det gäller investeringsutvecklingen spelar också tillgången pä kapital samt ränteläget en viktig roll. Kapitalförsörjningen har utan tvivel ocksä undergått en del förbättringar under senare år. Jag tror också att det senaste förslaget - jag tänker på förslaget att låta AP-fonderna i viss begränsad utsträckning gå in pä aktiemarknaden - kommer att visa sig fylla ett påtagligt behov.

Samtidigt kommer man emeUertid inte ifrån att dagens höga ränta på länga län utgör en hämmande faktor både pä näringslivs- och bostadsinvesteringarna. Ätt den höga räntan är en av de stora bovarna bakom höga bostadskostnader stär väl utom allt tvivel. Vi talar ju om tumregeln 1 procent pä räntan gör 10 procent pä hyran. Medan diskontot har sänkts sammanlagt 2 procent frän sitt högsta läge, har räntan på långa lån inte sänkts mer än omkring 1/4 procent. Det är i och för sig inte sä svårt att förstå att det har lett tiU en stark press uppåt på hyresnivån och att det utgör en av huvudorsakerna tUl att en mängd lägenheter nu står tomma. Men den långa läneräntan har ocksä hämmat industriinvesteringarna. Den har därmed förtagit en del av verkningarna av de stimulansåtgärder som satts in för att öka investeringarna.

Jag tycker att man kan ifrågasätta om inte AP-fonderna här borde spela en mer aktiv roll. Det kan knappast vara riktigt att man i fråga om ÄP-fonderna beter sig som vilka andra större kapitalförvaltare som helst, om det för med sig kraftiga hyreshöjningar och återhållsamhet i industriinvesteringarna - med åtföljande negativa verkningar pä sysselsättningen för dem som egentligen är AP-fondernas uppdragsgivare.

Statsministern har i huvudsak begränsat sitt interpellationssvar till att här i kammaren dela ut det pressmeddelande som man i går distribuerade i samband med propositionens överlämnande till riksdagen. Det blir pä så sätt en katalog över åtgärder pä det arbetmarknadspolitiska planet, som regeringen tidigare har aviserat, och några nya åtgärder, som man får gä till propositionen för att få närmare information om.

Jag ber att fä framföra mitt tack till statsministern för detta svar och säga att mitt allmänna intryck av svaret, och av propositionen så långt jag har kunnat ta del av den, är att regeringen numera inser att det i den närings- och arbetsmarknadspolitiska situation vi befinner oss inte räcker att bara driva arbetsmarknadspolitik. Jag vill gäma säga att det är bra att regeringen äntligen insett detta och nu föreslår några åtgärder av generell natur. Men samtidigt vill jag konstatera två saker. För det första är det min bestämda uppfattning att de föreslagna ätgärderna är otiUräckliga. För det andra är det knappast något av regeringens egna förslag på det generella området som har betydelse för de mindre och medelstora företagen. Det kan bh så beträffande exportkreditstödet - jag hoppas det, även om det talas om att stödet skall utgå "i speciella fall". Måste vi vänta till vårriksdagen för att få veta hur det blir i det faUet, eller kan statsministern ge besked nu?

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Att ATP-avgiften skaU ligga kvar på oförändrad nivå gäller naturligtvis alla, men finansministern sade redan i går kväll att denna lättnad pä en kvarts procent skall ersättas med ytterhgare höjda arbetsgivaravgifter under nästa år. Så det ser ut som om resultatet i det avseendet skulle bli plus minus noU - som bäst.

Men därutöver är det magert när det gäller stöd och stimulans till de mindre företagen. Byggnadsinvesteringsavdraget — ja, men det har vi ju föreslagit under ett helt års tid! Forsknings- och utveckhngsavdelningar är det inte mänga av de mindre företagen som håller sig med.

Regeringen tar enhgt min mening stora risker när den så litet beaktar småföretagens situation.

Risken, menar jag, hgger i att man uppenbarligen inte tillräckligt värderar den roU de mindre och medelstora företagen spelar för säväl sysselsättningen som produktionen. Vi vet att mer än hälften av de industrisysselsatta har sina arbeten i sådana företag. Vi vet också att man i många, många företag arbetar med mycket smala marginaler. En fördubbling av löneskatten står därför i uppenbar strid mot strävandena att förbättra sysselsättningsläget. Äv den anledningen står vi fast vid våra yrkanden i motionen tidigare i höst och de förslag tiU åtgärder som herr Helén och jag redovisade gemensamt i samband med höstriksdagens öppnande.

Sin vana trogen kommer regeringen naturligtvis att göra gällande att det är oförsvarligt, lättsinnigt - eller vad man nu kan hitta pä — att ovanpå regeringens förslag lägga våra förslag. Därför är det väl lika bra att klara ut detta med en gång.

Regeringen begär nu 1 200 mUjoner kronor i ökade anslag och anmäler att den senare kommer att lägga fram krav på ytterligare pengar pä tilläggsstat. Till detta kommer mmskade skatteinkomster för staten — bl. a. beroende pä den höga arbetslösheten. Detta leder till att gapet mellan statens inkomster och utgifter ökar.

Redan förra hösten framhöll vi att arbetsmarknadspolitik var nödvändigt men inte tillräckligt. Utvecklingen har gett oss rätt.

Vårt recept är fortfarande: satsa mer på förebyggande åtgärder — sä ökas inte behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder lika kraftigt. Våra förslag läggs inte ovanpå — de mäste utgöra grunden för att få stopp pä den onda utveckhngen.

Båda metoderna ökar underbalanseringen av statens budget. Lika htet som jag anklagar regeringen eUer finansministern för deras underbalanse-ring, lika litet kan regeringen arUclaga oss för vår underbalansering.

Vad som skUjer är naturligtvis hur allvarligt vi ser på arbetslöshetssituationen. Och den vikt vi fäster vid att aUa som viU kan få arbete. Och hur snart vi kan nä detta mål.

Om vi är överens om att de tider när alla är i arbete är bäst både ur människornas och ur samhällets — inte minst ur statsinkomsternas -synpunkt, då bör det inte fä finnas utrymme för tveksamhet i ansträngningarna att nå det målet.

Herr HELEN (fp);

Herr talman! Det är inte ofta som en regering är sä nära att slå

knockout på sig själv som regeringen Palme är i sin kamp mot konjunkturerna. Under tolv, tretton månader har vi oavbrutet fått höra att åtgärder mot arbetslösheten av den typ och i den omfattning som vi har föreslagit och som regeringen nu i flera stycken har accepterat skulle vara helt oansvariga. Kl. 14 i går föreslog man sådana stimulansåtgärder som man skuUe ha satt in för ett år sedan. Om ni hade gjort det och mera tiU för tolv månader sedan, hade ni i dag nästan kunnat stå på den politiska prispallen. Men nu verkar det som om det vore ett beslut fattat när ringdomaren redan har räknat till nio.

Regeringen har ju ett helt år simulerat en konjunkturuppgång. Det aUra nyaste nya är när man i den lunta som vi fick i går på s. 10 bokstavligen begär riksdagens godkännande för att simulera arbetskraftens rörlighet — det är väl ett nytt debattgrepp mot centern, förstår jag.

Men vi har fått vara med om annat också. Man kan förstå att finansminister Sträng hade ett behov av att resa långt bort, till en annan ekonomisk värld, för att svälja den här omsvängningen i konjunkturbedömningen och för att kunna smälta det besked som han själv gav i TV inför svenska folket så sent som den 19 oktober, dagen innan denna proposition togs på Stockholms slott.

Frågan i TV var om det skuUe vara några generella åtgärder med i paketet den 7 november. Hert Sträng svarade; Svaret är helt enkelt att det finns inga generella åtgärder i bakfickan. Nej, det är klart att om man ställer sig med rumpan bar, har man ingen bakficka att stoppa den generella avgiftssänkningen och investeringsavdragen i.

Det finns en replik, herr talman, som har gått igen som en refräng över hela landet det här senaste året. Det är repliken: "Vi har inte råd." Den repliken har varit sann när den har uttalats vid snabbköpsbutikernas kassor av dem som där har stått i kö. Den har varit sann hos dem som sökt en ny lägenhet, hos de kommunalmän som har stretat för att fä ihop en ny budget, hos de personalchefer som så gärna skulle vilja nyanställa folk — de har inte haft råd.

Men när regeringen har använt uttrycket "vi har inte råd" för att säga nej tiU förslag för att fä hjulen i rullning och minska arbetslösheten, dä har repliken varit falsk. En nation kan inte svälta sig igenom en lågkonjunktur. 1 ett folkhushåll fungerar inte samhällsekonomin pä det sättet att staten måste ta in i skatt varenda krona som man lägger ut för att få i gång produktionen. Det enda hela samhället inte har råd med, det är en fortsatt hög arbetslöshet.

Sverige är, som vi ändå borde vara överens om, ett rikt land med stora möjligheter att skapa nya resurser för människors bästa. Men regeringens politik har lett till att landets tillgångar har blivit dåligt utnyttjade. Om vi under 1971 och första halvåret 1972 hade haft en normal tUlväxt, ungefär motsvarande genomsnittet för de mindre industrUänderna inom OECD, kunde 30 000-40 000 flera personer ha varit sysselsatta i industrin. Om Sverige under de tre åren 1971, 1972 och 1973 gjorde samma ekonomiska framsteg som de 24 OECD-länderna i genomsnitt skulle det ge folkhushåUet 13 miljarder kronor mer. Ungefär hälften av det skulle gä till stat och kommun och bekosta det som medborgarna nu går miste om. De två senaste årens stagnation berövar folkhushåUet

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

resurser och berövar många människor deras arbete.

Det är alltså arbetslöshetsköerna som växer när näringsUvet inte växer. Ungefär 50 000 ungdomar under 25 är söker i dag jobb utan att få det. Den som söker ett utannonserat jobb finner att 50, 100, ja - det har vi tagit reda på - ibland 200 svarar på samma annons. Alla har de haft stora förhoppningar och i de flesta fall tron att samhället skulle ha användning för deras kunskaper. Vad de får uppleva nu är tvärtom att ingen tycks vilja ha dem. Den upplevelsen kan komma att prägla en hel ungdomsgeneration. Jag tror inte jag är ensam här i kammaren om att ha mänga jämnåriga skolkamrater som ännu i dag har invärtes sår av sin ungdoms arbetslöshet för 30—40 år sedan.

De äldre är en annan grupp som har haft betydande svårigheter, och de har haft det länge. För varje är stiger antalet långvarigt arbetslösa eller undersysselsatta. Den registrerade arbetslösheten för de äldre har ökat så gott som oavbrutet sedan 1965, och det är därför sannerligen inte lätt för en 50-äringatt nu fä ett nytt jobb.

Vill man göra någonting snabbt för den äldre arbetskraften, som inte orkar hänga med i takten på de härdaste arbetsplatserna, dä räcker det ju inte med att betala för den som har halvskyddad sysselsättning. Det går att stimulera fram jobb på den öppna marknaden, både i verkstäderna och i byggandet. När det gäUer byggsektorn får man inte, som regeringen nu gör, stanna pä halva vägen i fråga om att hjälpa den äldre arbetskraften. Vi har i motioner visat hur det skall gå till: man river mindre och reparerar mer. Man kan stimulera fastighetsägarna. Man kan under ombyggnadstiden utnyttja tomma lägenheter i de nya husen. De renoveringar som redan sker kan mångfaldigas. Jag skulle vilja föreslå kollegerna här i kammaren att på en ledig stund ta en promenad ner till Mariaberget pä Söder och se hur man tar fram moderna lägenheter i hus som är ända upp till 200 år gamla — med en arbetskraft som i genomsnitt är 55 år gammal. Det är yrkeskunniga byggnadsarbetare, som inte får plats i lagen på kranbyggen, t. ex. i groparna här utanför nya riksdagshuset. Men de gör ett utmärkt jobb genom att ta fram bra lägenheter, och genom summan av sitt arbete ger de dessutom stadsbilden på Söder en charm som många av dem som professionellt förtalar Stockholm — inte här i kammaren men ute i buskarna — tydhgen inte kan föreställa sig.

Tjänstemännen är en tredje grupp med snabbt ökande arbetslöshet. Inom industrin rationaliserar man hårdhänt för att klara stigande kostnader, och dessa rationaliseringar går i allt högre grad ut över just tjänstemännen. Deras andel av samtliga arbetslösa har ökat kraftigt under de senaste åren. Det finns också en tendens att tjänstemännen bhr mer långvarigt arbetslösa än andra kategorier.

Nu kom statsministern in på detta, och han beskrev väl händelseförloppet något så när riktigt. Men jag tror inte att de tjänstemän det gäller delar herr Palmes bedömning att regeringen skuUe ha varit handlingskraftig. Herr Palme har väl läst senaste numret av Industritjänstemannen, som säger i sin ledare; "Arbetslösheten har nu nått en sådan höjd att den i våra ögon blir abstrakt, overklig. Vi förmår inte se människorna bakom de kalla siffrorna, för det är människor som du och jag som går och stämplar, knäcks psykiskt, blir utslagna. Industrins investeringsbenägen-

het är] ytterst svag därför att lönsamheten anses otiUräckhg. Nyetablering av företag har nästan upphört." Och så slutar man: "Var finns regeringens långsiktiga perspektiv?"

Socialdemokratin säger sig nu vilja överge målet "full sysselsättning" tiU förmån för målet "arbete ät aUa". Det kan ju låta som en höjd ambition. Men jag tror inte att några nya slagord kan dölja det faktum att socialdemokratin har misslyckats med att uppnå det mål den aUtid sagt sig vara garant för. När statsministern då i radio betecknar den här utvecklingen som en "seger" för socialdemokratins politUc, sä mäste det ju låta som ett hån i mänga arbetslösas öron.

Det höga arbetslösheten och den låga tiUväxttakten har inte medfört mindre prisökningar. Tvärtom har inflationen mllat pä i oförminskad takt. Prisuppgången i år blir minst 1 procentenhet större än vad finansministern ansåg i maj. Betydligt mindre än en tiondel av prisstegringen förklaras enligt konjunkturinstitutet av internationellt bestämda priser, resten är hemmalagade prishöjningar. Sedan hösten 1970 har livsmedelspriserna ökat med ungefär 20 procent. Det börjar nu att märkas en tydlig reaktion mot de höga livsmedelspriserna, en reaktion som avspeglar sig t. o. m. i försäljningssiffrorna. Folk har köpt mindre livsmedel i är än i fjol, och de övergår till bilhgare, mer obearbetade varor. Det har blivit mera gröt och mindre kött i barnfamiljernas kost, påpekade Dagens Nyheter häromdagen.

Det är de svagaste som drabbas hårdast när ekonomin stagnerar och arbetslösheten ökar. Särskilt allvarligt bhr det när inflationen är snabb. Det drabbar den fattige och småspararen hårdast.

Det är tre viktiga bitar av den välfärd vi har satt sä högt i det svenska samhället som häller pä att falla bort. Den första är självklar: den trygghet som man vill uppleva i jobbet och som nu ersätts med den oro och hopplöshet som mänga arbetslösa känner.

Den andra biten motsvaras av de faktiska standardsänkningar som en hel del hushåll — framför allt barnfamiljerna — fått uppleva, och det minskade utrymmet för standardökningar. Det här drabbar i första hand famUjer i helt vanhga inkomstlägen. Det kan röra sig om en familj i ett förortsområde som nyligen har skaffat sig en dyr lägenhet för att över huvud taget fä någonstans att bo. De har kanske köpt möbler på avbetalning till sitt nya hem. De har små eller inga ekonomiska marginaler. De hade räknat med att under de närmaste åren fä mera pengar i sin hand än de har i dag. Men sä här sade en hemmafru i en intervju för litet sedan: "Jag skulle vilja ta ett jobb utanför hemmet. Men som det nu är skulle det löna sig dåligt. Skatten skuUe öka för min make med 150 kronor, vi skulle förlora bostadstillägget på 220 kronor, och en privat dagmamma för två barn kostar kanske 750 kronor i månaden. Sedan kostar resorna, och maten blir dyrare om man inte är hemma och lagar."

Det hedrar socialdemokraterna i Västmanland att de efter sina besök på byggarbetsplatserna har slagit upp ordentligt på första sidan i Västmanlands Folkblad den reaktion som de fick av byggnadsarbetarna: "Som det nu är lönar det sig inte att arbeta. Allför mänga slantar går bort i skatt."

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Det tredje allvarliga bortfallet av välfärd uppstår genom den plötsliga åtstramning av den offentliga sektorn som måste till för att hejda fortsatt skattehöjning. Åtstramningen medför, just genom att den är så oplanerad, ett samhällsekonomiskt slöseri. Investeringar har gjorts inom den offentliga sektom som inte kan utnyttjas fuUt ut genom nedskärningar på driftbudgeten. Själva reformarbetet kommer i otakt.

Trots aktningsvärda ansträngningar i mänga kommuner går de här besparingarna ibland ut över barntillsynen. Det beskär ytterligare barnfamiljernas valfrihet och möjligheter att förstärka sin hushållskassa genom förvärvsarbete för båda makarna. Kommunalmännen står ofta i ett hopplöst val; endera behälla utgifterna och riskera höjda skatter eller skära ner och därmed tvingas göra folk arbetslösa.

Det är nödvändigt att slå fast regeringens ansvar för den utveckhngen. Pä kort sUct är det framför aUt missgreppen inom konjunkturpolitiken som har haft de här verkningama. Men det är egentligen en läng historia med sin blandning av falsk optimism, felslagna kalkyler och prestigemässig ovilja att lägga om. Återbhcken kan i dag göras mycket kort.

1969-1970: regeringen felbedömde högkonjunkturen.

1971; regeringen felbedömde konjunkturnedgången, den skulle snart gä över.

Och sä vintern—våren 1972; då får vi återigen höra att konjunkturuppgången stär för dörren. Finansministern avhänar oppositionen och säger att våra förslag skulle ha lett till inflation och överhettning. I stället viU man finansiera en ogenomtänkt skatteomläggning med höjd moms också pä livsmedel. När det inte går igenom dubblar man kommunisternas bud om en höjd löneskatt. Majoriteten i ÄMS.s styrelse tror på regeringens konjunkturbedömning och drar på våren ner antalet beredskapsarbeten, tUl råga på allt särskilt för de grupper som inte är hjälpta av en konjunktumppgång, bl. a. akademikerna. Men arbetslösheten fortsätter att stiga.

Det var ju rent nonsens när finansministern i går kväll i TV påstod att oppositionen den 30 maj här i kammaren skulle ha haft samma konjunkturbedömning. Det hade vi inte alls — då hade ju inte finansministern behövt gräla pä oss den gången. Men nu är vi framme i november 1972. Regeringen erkänner äntligen att den tog fel pä konjunkturen. Samtidigt envisas den med att behålla fördubblingen av löneskatten mitt i vintern, när det är som mest ont om nya jobb.

När statsministern nu gör en lång katalog över alla de åtgärder som regeringen vidtagit och avser att vidta tycker jag att man mäste komma ihåg några saker.

Det första är att svårigheterna - arbetslösheten och inflationen — tiU stor del är hemlagade och aUtså ett resultat av den politik regeringen har fört. Nu tvingas regeringen rycka ut för att reparera skadorna av sin egen politik.

Det andra är de felbedömningar, de glåpord som man använt om oppositionens alternativ, som sannerligen inte var för kraftigt tilltagna. Är det någonting man kan förebrå oss, sä är det möjligen att vi tog tiU i underkant förra hösten.

Vad de senaste årens utveckling har visat är ju att den socialdemo-

kratiska näringspolitiken inte stått rycken när den utsatts för svårigheter, och det är en viktig lärdom för framtiden.

Men den allra största frågan är ändå inte om högkonjunkturen infinner sig i mars eller april eller först till hösten 1973. Den allra viktigaste frågan är inte om regeringen eller oppositionen är duktigast på konjunkturbedömning. Dagens svårigheter måste ses i ett längre perspektiv. De har inte bara samband med konjunkturnedgången och missgreppen i den kortsiktiga politiken. Och här kommer jag in på vad statsministern sade.

Herr Palme tog direkt upp arbetskraftsproblemen under 1970-talet och refererade kortekt långtidsutredningens bedömning. Men han klargjorde inte att detta med bristen pä arbetskraft som den dominerande faktorn under 1970-talet alltför länge fick bestämma regeringens politik. Finansministern uttryckte det så här i en intervju i A-pressen 1971: "Om jag ser på vårt arbetskraftsperspektiv under 70-talet så kommer bristen pä arbetskraft att vara en ständig plåga för oss - i stort sett."

Nu finner vi att det inte är på det sättet. Näringshvet har koncentrerat sina insatser på att rationalisera bort arbetstiUfäUen i långt snabbare takt än någon har räknat med. Ocksä tjänstesektorn stramar ät. Det har nu gått så långt att man i den offentUga debatten häromdagen menade att vi borde acceptera stigande struktureU arbetslöshet och inrikta oss på att förändra värderingarna i samhället, sä att man inte längre skall känna sig otrygg, om man är arbetslös.

Det är alldeles oacceptabelt att slå sig till ro med den slutsatsen. Hur skulle vi dä kunna stä tiU svars inför de kvinnor och män som redan i dag eller i morgon vUl ha ett arbete och som inte kan fä det?

En del resonerar som om den höga arbetslösheten skulle vara mindre aUvarlig därför att sä mänga av de arbetslösa är kvinnor som söker sig ut pä arbetsmarknaden. Detta har tidigare faktiskt gällt också vissa inlägg från regeringsbänken, men det gäller inte för vad statsministern sade i dag. Det är lika viktigt att dessa kvinnor får jobb som att andra arbetssökande fär det. De har stimulerats av oss alla att pröva om sin roll bl. a. genom att sambeskattningen har avskaffats. Några av dem har redan fått ett kortvarigt jobb, andra upplever hur givna löften svikits och hur det inte finns jobb att fä.

De allra flesta människor viU få utlopp för sin initiativkraft och arbetsförmåga, och det är vår sak att söka se till att de kan få det. Låt oss bara ta vårdsektorn som ett exempel. Hur angeläget vore det inte att kunna bemanna våra vårdinstitutioner pä anständigt sätt, så att de som arbetar där inte skulle behöva känna den oerhörda press som de i dag ofta upplever, och sä att den enskilda människan får den vård och den mänskliga omtanke som man så väl behöver.

Nej, de behov som kan urskiljas är så stora att ingen skulle behöva vara arbetslös mot sin vilja. Det avgörande är då inte exakt hur många människor som är anställda inom industrin, utan där fär vi konstatera att antalet anställda i tillverkningsindustrin minskade med 43 000 meUan 1965 och 1970 samt med ytterligare 25 000 under 1971. Och det är en utveckling som sannohkt fortsätter. Det centrala är att industrin pä nytt fär en sådan kapacitet, produktivitet och konkurrensförmåga att den förmår bära upp en betydande ökning av tjänstesektorn. Ett dynamiskt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

och starkt näringshv är den avgörande förutsättningen för att vi skall kunna göra hela samhället mänskligare.Det är ökade resurser som kan ge oss möjligheter att både- förstärka den privata konsumtionen och den offentliga sektorn. Stagnerar näringslivet - ja, då mäste vi, som nu, hälla tUlbaka angelägna reformer för att inte skattetrycket skall bli orimligt högt.

De framtida investeringarna mäste vara offensiva, ge möjligheter till nya inbrytningar, skapa nya konkurtenskraftiga produkter. Om man nu reser runt på arbetsplatserna, så finner man att nästan varenda ny investering som görs är defensiv tiU sin typ. Den går ut pä att rationalisera och förbUUga arbetsprocessen. Den går ut pä att ta bort arbetskraft, inte att skapa nya jobb. Här ligger en av svårigheterna att verkligen fä en tUlfredsstäUande sysselsättning.

Det allvarliga är också att Sverige riskerar att tappa greppet som industrination i främsta frontlinjen. Vi får inte fram tillräckligt med nya produkter och nya sortiment, som är konkurtenskraftiga ute i världen. Nyföretagandet mätt i både sysselsättning och antal arbetstillfällen sjönk drastiskt i mitten av 1960-talet och har sedan fortsatt att sjunka. Detta gäller också de s. k. framtidsbranscherna. Också en rad andra kurvor började peka nedåt från 1965. Det gäller t. ex. lönsamhet, självfinansiering och investeringar. Nyetableringarna minskar kraftigt och räcker då inte tiU för att kompensera bortfaUet av arbetsplatser.

Vid Umeå universitet har man konstaterat att allt fler av de relativt få nystartade företagen har tvingats att under de första åren skära ned verksamhetens omfattning. Det är därför så allvarligt när de offensiva, kapacitetshöjande och framtidsinriktade investeringarna är så små som de är i dag.

Herr Palme verkade nöjd. Han sade att industriinvesteringarna har under både 1971 och 1972 utvecklats gynnsamt. Och för att belägga det har regeringen övergått till att räkna i procent för tvä år i taget. Men det ger ju en helt vilseledande bUd. Det sorn gällde för 1971 var ju att regeringen först räknade med 12 procents ökning i finansplanen, därefter med 9 procents ökning i den reviderade finansplanen - och så blev ökningen 3 procent. Det går inte att säga att man är nöjd med en sädan utveckling. Den är icke tillfredsställande.

Hur skall vi då klara oss ur den här situationen?

I debatten kan vi urskilja tre olika linjer. Det finns de som längtansfuUt bhckar tillbaka och säger att vi borde ha just den typ av biandekonomi som fanns på 1950-talet. Alla de nya krav som ställs pä jämnare fördelning, pä bättre arbetsmiljö, på löntagarnas medbestämmande kan inte, menar en del konservativa röster, förenas med kravet på starka företag.

Den andra linjen utvecklas framför allt inom socialdemokratin. Där har man länge pä vänsterkanten utgått ifrån samma tanke, nämligen att det inte skulle vara möjhgt att lösa jämlikhets- och mUjöproblemen i en biandekonomi av svensk typ. Men slutsatsen bhr för dem den rakt motsatta. De anser sig inte kunna acceptera en hygglig lönsamhetsnivä -det skulle strida mot fördelningspolitiska krav. Så länge det enskilda vinstintresset är avgörande för företagens framtidsbedömningar, säger de.

går jämhkhetskraven stick i stäv mot kraven pä dynamik och utveckling. Därför vill de gå över till en alltmer centralstyrd ekonomi, där i sista hand centrala statliga organ skulle få ansvaret för företagens utveckling.

Det betänkliga är att ocksä den socialdemokratiska partikongressen markerade en tydhg och fortsatt önskan att vandra vidare mot en alltmer centralstyrd ekonomi.

Vi som företräder den sociala liberalismen anvisar en tredje väg, en realistisk medelväg. Vi säger självfallet nej till den konservativa föreställningen om en sorts återgång till 1950-talet. Det är inget annat än att söka lösa problemen genom att dölja dem. Vi avvisar hka bestämt den centralistiska hnjen. En central styrning av ekonomin i sä hög grad skulle leda tiU ineffektivitet och godtycke. En regering som har svårt att klara av de uppgifter den redan har och som inte förstår att utnyttja de styrmedel som redan stär till dess förfogande kan sannerhgen inte göra troligt att den med någon större framgång skulle kunna sköta ett helt näringsliv. Valet skall inte behöva stå meUan å ena sidan ett gammalt samhälle med dess orättvisor och brist pä medinflytande för de mänga och dess nonchalans mot miljön och ä andra sidan ett sociahstiskt samhäUe med dess centralstyrning, byråkrati och den godtycklighet som då inte går att undvika. Fördelningspolitik mäste vara något mera än att ändra fördelningen av stagnerande resurser. Det har vi gjort klart i det förslag tiU nytt partiprogram som vårt landsmöte om ett par veckor skall ta ställning tUl.

Det sociaUiberala alternativet innebär att det skall löna sig att utveckla nya idéer, att investera, spara och arbeta - men samtidigt att det skall ställas krav pä företagen och att nya resurser skall föras framför allt tiU de gmpper som släpar efter.

Den främsta försvarslinjen mot otrygghet på arbetsmarknaden går i utvecklingsbara och lönsamma företag, inne i företagen själva. I värt system har de enskilt ägda företagen en bra framtid. Det utesluter inte andra företagsformer, vare sig kooperativa eller statliga, men förutsättningen är att vi bryter den nedåtgående lönsamhetskurvan och förmår skapa en ny tillförsikt.

Jag skall sammanfatta det här i nio punkter:

1. Som ett första steg bör beslutet om den fördubblade löneskatten rivas upp. Regeringen måste undvika en doktrinär näringspolitik, där närheten tiU kanslihuset blir viktigare än närheten tUl marknaden. Ta regionalpohtiken där regeringen nyss presenterat ett förslag med stora ambitioner! Dessa ambitioner kommer ohjälpligt till korta om de måste förverkhgas med hjälp av ett stagnerande näringsliv. Dä innebär regionalpolitiken bara att man låter problemen byta plats på kartan genom att lätta på ett håll och tynga ner på ett annat.

2. Vi anser - och har länge drivit det kravet - att de anställda har rätt tUl medbestämmande i företagen. Det skall organiseras så att man tar tUl vara deras erfarenhet och kunnande.

3. Nu är det hög tid att på allvar ta upp frågan om löntagarnas andel i företagens sparande. Pä så vis kan man samtidigt stimulera företagens sparande och åstadkomma en jämnare fördelning. Vi beklagar uppriktigt att socialdemokratin även här hittills varit så kallsinnig. Tidningen Folket

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättnings-främjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

gör i dag det intressanta påpekandet, att om AP-sparandet inte skall öka enligt regeringens egna planer, sä blir det angelägnare att lösa just fördelningsproblem av den typen. Vi är självfallet övertygade om att en sådan hnje med löntagarnas deltagande i företagens kapitalbUdning har framtiden för sig.

4. Vi måste förbättra de många dåliga arbetsmiljöerna och se tUl att arbetsuppgifterna blir mindre monotona. Jag tror att vi över partigränserna är ense om den punkten. Finansministern har där gjort en värdefuU insats för att röja undan en del av vanföreställningarna om att industrin inte skuUe vara en bra arbetsplats för många ungdomar.

5. Särskilt viktigt är att satsa pä forskning och industriell utveckling. Forskningsresultaten mäste komma till praktisk användning i företagen. Det är inte sä att det uppfinningsrika svenska folket plötsligt skulle ha fått en sämre förmåga att göra nya uppfinningar och komma på nya idéer, utan problemet är att dessa uppfinningar och idéer inte omsätts i praktisk produktutveckling. Dä räcker det inte med ökade centrala anslag som fördelas av någon statlig myndighet. Det industriella utveckhngsarbetet inom företagen måste stimuleras, och härför fordras ökad lönsamhet. Vi anser också att företag som gör avsättningar tiU investeringsfonder borde fä utnyttja de pengarna i tider av lågkonjunktur även för forskning och utveckling, inte bara för traditionella maskin- och utrustningsinvesteringar. Det är ju sä att just i dåliga tider kommer utvecklingsarbetet särskilt lätt i kläm.

6. Statsmakterna mäste satsa på de mindre och medelstora företagen. De fyller en oerhört viktig uppgift i vår ekonomi. De är när det gäller tiUverkning i kortare serier erfarenhetsmässigt överlägsna storföretagen. De skuUe i dag behöva höra från regeringsbänken att vi klarar oss inte i Sverige utan många nya, framgångsrika mindre och medelstora företag. De har rätt att få höra det. De fyller en sä viktig uppgift att det är nödvändigt att för deras skull bygga ut företagarföreningarna och ge dessa en fyUigare servicefunktion, sä att småföretagarna kan fä koncentrera sig på utveckhng av de egna produkterna och arbetsorganisationen och slipper ifrån en stor del av den växande bördan av att fyUa i blanketter och i stället får en god hjälp med marknadsföringen.

7. Arbetsförmedhngarna skall rustas upp. Jag är glad över att regeringen i den proposition som lades fram i går tagit fasta på flera av våra förslag, vilka även förts fram från tjänstemannahåll. Mycket störte tonvikt mäste läggas på den uppsökande verksamheten. Den öppna kundservice som var tiUräckhg och bra under de är då det var ett överskott på lediga platser passar inte i det nuvarande läget; man får inte grepp om de människor man särskilt behöver ägna sig åt, och det är de nya tjänstemannakategorierna som svarar för en växande del av arbetslösheten. Statsmaktema mäste ocksä lämna ett kraftigare stöd till vidareutbUdning inom företagen.

8. En allmän obligatorisk sysselsättningsförsäkring måste införas. Det är ganska upprörande att socialdemokratin så länge har förhalat denna viktiga reform trots att den utlovades före valet 1968. KSA-utredningens förslag bhr då inte tillräckligt. Vad som krävs är ett verkligt grundskydd för alla enligt samma principer som gäller för övriga socialförsäkringar.

9. Till sist: Kampen mot inflationen är och förblir en huvuduppgift. Det är försyndelser på detta område som utgör en mycket viktig orsak till de nuvarande svårigheterna. Jag tror att löntagarna blir allt tröttare på att löneökningarna till allra största delen äts upp av höjda priser och stigande skatter. Regeringen borde ta fasta pä de uttalanden som gjorts av flera fackhga ledare och som går ut pä att det viktiga i den kommande avtalsrörelsen är ökningen av reallönen, inte av luften i lönekuverten. Därför borde regeringen ge upp sitt motstånd mot stabiliserings-konferenser och inflationsskydd.

Pä sista dagen av SAP-kongressen talade statsministern mycket vackert om samverkan med andra gmpper och organisationer. Vi har nu fått klart för oss att det inte gällde oppositionspartierna, utan det gäUde tydligen arbetsmarknadens och näringslivets organisationer.

Vi menar naturligtvis att på en riktig stabUiseringskonferens borde också oppositionspartierna vara företrädda. Men om ni inte viU eller törs träffa oss tillsammans med arbetsmarknadens och näringshvets organisationer, kalla åtminstone ihop dem och ge dem en chans att nu pä gott tidsavstånd från själva lönerörelsen förbereda vad som är det samhällsekonomiska utrymmet. Presentera material om det samhällsekonomiska läget! Ge besked om att arbetsmarknadens parter kan förbereda en lugnare avtalsrörelse med sikte på reahnkomstökningar, därför att regeringen inte längre tänker låta inflationen smyghöja skatten, därför att regeringen redan i januari lägger fram förslag om en enhethg daghemstaxa och smidigare avtrappningsregler för bostadstiUäggen - det mäste ju bli så, eller hur? — Och därför att regeringen är beredd att deklarera att den inte skall vidta några egna åtgärder, som höjer kostnads- och prisnivån, men att den kommer att presentera förslag, som genom skärpt konkurrens pressar byggkostnaderna och därmed håller tillbaka hyreshöjningar. Det vore ett regeringsprogram, som skuUe betyda mycket för att hålla igen den uppåtgående spiralen löner-priser och för att göra det lönande att arbeta. Då skulle den 8 november 1972 bh en riktigt minnesvärd dag. Men tyvärr bhr det väl inte på det sättet.

Jag lade märke till att trots att statsministern och jag talade nästan paralleUt om de grapper som närmast berörs av arbetslösheten och såg lika allvarligt på deras problem, och trots att jag kan instämma nära nog ordagrant i vad statsministern sade i det stora perspektivet om fredsarbetet i Europa och i Vietnam, om kampen mot extremister här hemma och om kampen mot miljöförstöringen — även om herr Palme där var htet väl svepande — har vi nästan ingen gemensam nämnare, när vi kommer över tiU frågan om den svenska ekonomin. Jag tycker det är verkligt beklagligt, därför att vi befinner oss nu i en situation, där den svenska nationen inte har råd att sitta fast i denna chnch mellan regering och näringsliv, som nu har pågått så länge att vi alla fär sota för följderna.

Herr Palme vill skriva sin egen minnestavla över denna dag, den 8 november 1972. Han viU att vi skall minnas de båda åren 1971 och 1972 Som de år då samhället gick in därför att efterfrågan sviktade och investeringsutveckhngen var trög. Men vi måste också minnas att man trots den goda viljan misslyckades med att klara sysselsättningen och att resultatet blev att 197 1 och 1972 är två förlorade år i svensk ekonomi.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

3 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Hert BOHMAN (m);

Herr talman! De som för en stund sedan lyssnade pä statsminister Olof Palme och som nu kommer att lyssna pä mig får nog en känsla av att vi inte talar om riktigt samma samhälle. Den bild som statsministern tecknade av dagens Sverige, av vår framtid, av statens möjligheter att gripa in och lösa de olika vanliga människornas alla konflikter och av det resultat som man hade nått med den statliga politiken stämmer inte med den verkhghetsbUd jag har.

Vem har rätt? Ja, det är klart att det bara finns en grupp som kan avgöra vem som har rätt. Det är de människor som lyssnar pä oss en sädan här dag, via radio och TV. De kan betygsätta vår bedömning, de kan tala om vilken som målar den mest verkhghet st rogn a bilden av hur människoma upplever dagens Sverige.

I statsministerns anförande fanns det inte mycket av den allmänna stämning av oro och osäkerhet som präglar värt land just i dag. Jag tror att flertalet av oss vet att där det för bara några år sedan fanns tillförsikt inför framtiden, förväntningar om en nära oavbrutet stigande levnadsstandard, där härskar nu missmod och känslor av otrygghet bakom det formella välståndets fina fasader. Den här nya osäkerheten präglar skönUtteraturen, oberoende av författarnas pohtiska värderingar - från Birger Norman till OUe Hedberg. Där avspeglas framför aUt de vanliga människomas reaktioner inför ett samhälle som de i många hänseenden upplever som ett aUtför starkt samhälle. Främlingskapet, ensamheten och känslokylan hos byråkratins och teknokratins välmenande förmyndare skildras av dessa författare i ohka stilarter. Vart — frågas det — har människan tagit vägen i detta samhälle, som framträder med allt större anspråk på att tiUvarata och förvalta just de enskilda individernas intressen? Detta samhähe, som vill sohdariskt och kollektivt lösa samhäUsmedborgarnas problem och svårigheter. Pä något besynnerligt och otacksamt sätt har människan som självständig, fullmyndig, ansvarstagande individ kommit i kläm.

"Människovintern är här", säger Sandro Key-Äberg. "Det ryker ur alla munnar." "Förfrusna går vi aUa medan köldskotten ekar."

T. o. m. den som mer än några andra har strävat efter att förverkhga det starka samhällets filosofi - Tage Erlander — tycks ha bhvit medveten om att många upplever dagens situation på detta sätt. Det är inte säkert, säger han, att medborgarna htar pä att styresmännen har ett bättre och säkrare omdöme än de vanhga människorna. Medborgarna känner sig ställda utanför beslutsprocessen.

När det gått så längt, dä finns det anledning för oss att analysera vad som har skett, vart vi är på väg och att grubbla över hur vi skall kunna vrida utvecklingen åt rätt häU. Om regeringen inför sädana försök att göra klarlägganden tar åt sig och uppfattar analyserna som "räskäU" — det bmkar ju heta så — då måste ju orsaken härtill ytterst vara det egna dåhga samvetet, med andra ord insikten om att det parti som har innehaft regeringsmakten i 40 är mte rimligen kan frånhända sig ansvaret för den stämning som har värkt fram under de senaste åren.

Har det helt enkelt varit för bråttom i föränderhghetens samhälle? Så bråttom att den inre tryggheten kommit bort, så bråttom att alltför många förlorat fotfästet?

De senaste årtiondenas uppbrott från jord och bygdegemenskap, frän gemensamma värderingar som knöt ihop människor och generationer har kanske skett sä snabbt att en anpassning till aUt det nya inte hunnits med.

Trots omvandlingen av samhället och av tänkandet finns det fortfarande väldigt många som menar att barnens uppfostran hör tiU föräldrarnas aUra viktigaste uppgifter och att ansvaret inte kan övervältras pä samhället. Många anser fortfarande att det egna arbetets trygghet är överlägsen den sociala trygghet som samhället har att svara för. Och att sparandet för morgondagen i första hand är en angelägenhet för den enskUde och inte för kollektivet.

Den svenska folkkyrkan, som fått sin form under århundraden, skaU nu ges en ny gestaltning. Många gör gäUande att det hgger i religionsfrihetens och tidens tecken. Men minst hka många — även utanför de aktivt kristna leden — har svårt att förstå varför man skaU bryta ned hittillsvarande traditioner. Och åtskilhga svenskar — säkerligen också bland den växande skaran historielösa — upprörs över att konungariket Sveriges statsminister öppet inför sina kongressombud och massmedias representanter betecknar statsöverhuvudet, monarken, som enbart "en plym" och "en dekoration". Familjen och äktenskapet skaU inte längre vara en samhällsinstitution; det har nästan blivit ett sätt att umgås. I undervisning, men främst i media med den enastående genomslagskraft som TV och radio har, attackeras — målmedvetet, tycks det många — normer, värderingar, historieuppfattningar, sannings- och objektivitetskrav, som i varje faU tidigare omfattades av den alldeles övervägande delen av det svenska folket.

Dagens vilsenhet och osäkerhet vittnar om att människorna inte är fuUt så öppna för genomgripande och snabba förändringar som de pohtiska visionärerna tycks tro. Flertalet tycks inte vara beredda att rycka sig loss från det förflutna såsom tiden anses kräva. KaUa dem gärna konservativa. De kanske själva inte är medvetna om att de är det. De har bara ett naturligt behov av kontinuitet, av att ha en fast grund att stå pä, av att inte känna sig rotlösa och hemlösa. De behöver fortfarande - som en tidningsskribent häromdagen uttryckte det — "landmärken och vägmärken, igenkänningstecken och stödjepunkter . . . Det är bara stora kulturtadikala kafésniUen och barlejon som kan leva ett normlöst och trolöst och rotlöst och hemlöst liv. Vi vanhga knegare kan det inte."

Det är i den här den snabba omgestaltningens miljö som "den nya otryggheten" har fötts i det svenska samhället. Motsägelsefyllt nog har det skett i ett skede dä den pohtiska debatten alltmer handlat om social rättvisa och social trygghet.

Herr talman! Det är en ödets ironi att det parti, som mer än andra velat framträda som främsta garant för den fuUa sysselsättningens politik, nu för andra året å rad stått tomhänt i sin kamp mot arbetslöshetens yttersta orsaker. En arbetslöshet, som fortfarande är högre än någonsin tidigare under efterkrigstiden. Lika hög nu, dä Europas industristater befinner sig väl inne i en högkonjunktur, som under 1971 års djupa depression. Var finns — har vi frågat oss — de kraftfulla och djärva initiativen? Var finns förmågan att förutsättningslöst angripa de problem

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

som ligger bakom arbetslöshetens elände? Vi fick under hela förta året höra en myndig finansminister och en självsäker regering förklara, att konjunkturen skulle vända under året och arbetslöshetens problem upphöra. Hela 1971 blev en enda stor socialdemokratisk felspekulation i konjunkturer. Och en nästan lika stor felspekulation har utmärkt den del av 1972 som hittUls gått till ända.

VUka faktorer ligger då ytterst bakom värt sysselsättningsläge?

1. Industriproduktionen har under de senaste två åren legat på i stort sett oförändrad nivå, vilket tidigare inte inträffat sedan början av 1950-talet. Om hänsyn tas till produktivitetsutvecklingen, innebär det att ett mindre antal industriarbetare kan ges arbete; statistiken vittnar om det - en minskning i själva verket med 50 000 pä två år.

2. Investeringsutveckhngen har varit klart otUlfredsstäUande, vad än statsminister Palme stär här och bedyrar i talarstolen. De satsningar i nya maskiner och nya fabriker, som kommit tUl stånd, har inte främst syftat tiU att öka vårt lands tiUverkningsmöjligheter. Det har inte varit expansionsinvesteringar. De har inte varit offensiva. De har alltså inte siktat på att öka välståndet för framtiden.

3. Efterfrågan har varit låg på både konsumtions- och investeringssidan.

4. Antalet företagsnedläggelser och konkurser har varit rekordhögt.

5. Nyföretagandet har varit exceptionellt lågt. Det har inte varit möjligt att ge sysselsättning åt nytillflödet av arbetskraft eller ät dem som friställts genom företagsnedläggelser.

Med dessa utveckhngstendenser - heter det i LO-ekonomemas ekonomiska analys hösten 1972 - "verkar det som om vi skulle tvingas konstatera, att den svenska ekonomin för andra året i följd bragts ganska nära fuUständig stagnation".

Det är det, herr talman, som främst ligger bakom den ovanUgt höga arbetslösheten och den otrygghet som den har fört med sig.

Nu tyder aUfing pä att vi är pä väg mot konjunkturens "bättre tider", som det brukar heta. Prognoserna, framför aUt pä exportsidan, är för det kommande året positiva. Men alla är också ense om att dessa "bättre tider" inte löser våra sysselsättningsproblem på sikt. De är mera djupgående och därför mera bestående och sammanhänger med den ekonomiska pohtik, som sedan flera år bedrivits i värt land.

Den pohtiken har lett till att alltför begränsade resurser avsatts för att genom nya maskiner och nya fabriker bygga ut de svenska företagens möjligheter att tillverka varor och anställa folk. Den har ocksä medfört en kostnadsutveckhng längt besvärligare än den som våra konkurrerande industrier utomlands har att brottas med.

Lönsamheten har gått ned. Det har framtvingat inte bara åtgärder för att spara arbetskraft, utan också fusioner och nedläggningar. Det har i sista hand gått ut över den fulla sysselsättningen.

Liksom förra året kräver vi i är resoluta åtgärder för att vända utvecklingen. Det svenska folkhushållets alla hjul mäste förmås att snurra pä nytt. Och den medicin vi har ordinerat är anpassad till den diagnos av den samhällsekonomiska sjukan, som vi - och så gott som aUa ekonomer, vägar jag påstå - är överens om. Det dåhga utnyttjandet av våra resurser.

den bristfälliga kapaciteten på lång sikt, det höga kostnadsläget och den låga lönsamheten ingår som väsentliga element i sjukdomsbUden. De förslag, som redovisats i våra motioner, syftar — starkt komprimerat — tUl att ge samhällsekonomin den injektion som behövs.

"Problem i den svenska ekonomin har" - säger LO-ekonomerna - "ju tidigare alltid varit utlandsgenererade. Men denna gång är det inhemska krafter som varit i rörelse." Just det! Det är mot bl. a. den bakgrunden våra förslag skall bedömas. Både de som lades förra året och de som läggs fram i år.

Men konjunkturerna kommer att snabbt förbättras — säger finansministern. Det har han nu sagt i flera år. Risken för överhettning på vårkanten är påtaglig säger regeringen och fär medhåll av vissa ekonomer. Och någon gång mäste ju även regeringen få rätt.

Men om man har den inställningen att man inför en befarad framtida överhettning inte vågar ingripa resolut mot akuta svårigheter, dä har man berövat sig själv möjligheten att arbeta med konjunkturpoUtiska stimulansmediciner.

Vi har aUtför länge haft ett stort antal arbetslösa, vi har haft aUtför låg produktion, alltför lågt kapacitetsutnyttjande, aUtför låg investeringsut-veckhng. Vi borde för länge sedan ha vidtagit kraftätgärder för att vända utveckhngen. Men regeringen har inte vägat, pä grund av väntade konjunkturförändringar.

En framtida konjunkturförbättring får inte hindra oss att i ett aktuellt läge göra vad som behövs för att vända en olycklig utveckling.

Dä — eller om — överhettning infinner sig, stär tUlräckUga resurser tiU förfogande att strama åt. Det går att dämpa konjunkturen med restriktiva ätgiirder. Det finns många vapen i regeringens arsenal. Det är betydligt svårare att stimulera fram aktivitet och sysselsättnmg, att med andra ord skapa produktivt arbete åt människor som söker sådant.

Finansminister Gunnar Sträng har ofta uppbyggt riksdagen med mustiga ordstäv om faran för räddhåga och bristande handlingskraft. Jag upprepar; Det stora antalet arbetslösa förra året och i år utgör offren för bristande handlingskraft.

Men nu skulle man ju, herr talman, kunna göra gällande att regeringen äntligen har handlat — genom den proposition, som riksdagen i går fick ta del av och som hittills föreligger bara i stencU. Även i år har alltså regeringen använt samma förfaringssätt som förta året. Sedan oppositionspartierna under hela året kritiserat regeringens konjunkturbedömningar och konjunkturpolitik och själva lagt fram rejäla förslag för att stimulera den ekonomiska aktiviteten, först då — i är då vi redan har en stor del av höstriksdagen bakom oss - kommer regeringen traskande och redovisar ett paket med diverse punktåtgärder för att bota de skador, som underutnyttjandet av våra ekonomiska och personeUa resurser åstadkommit.

Om detta regeringens paket kan för dagen — starkt koncentrerat -sägas följande.

1. Det innebär ett erkännande av att stagnationen är fullständigare och det samhällsekonomiska läget allvarligare än vad regeringen hittUls har velat tiUstå.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

2. Det innebär ett medgivande av att konjunktumppgången kommer att gå långsammare och att sysselsättningskrisen kommer att bU mera bestående än vad regeringen tidigare förutsagt.

3. Det bekräftar att de tre oppositionspartiernas förslag till stimulans-pohtik förra hösten var ett riktigt grepp för att fä fart på ekonomin. Hade riksdagen godtagit det stimulanspaketet, skulle vi ha befunnit oss i ett helt annat läge i dag med bättre tillväxttakt och ett färre antal människor utan arbete.

4. Det utgör också en bekräftelse pä att generellt verkande injektioner i det svenska folkhushållet måste vara en riktigare medicin än det stora husapotek med olika droger, som regeringen velat ordinera för att angripa samhällsekonomins sjukdomssymtom då de väl inträffat - då skadan aUtså redan har skett.

5. Men med dessa reservationer kan man väl i dagsläget — dä följderna av regeringens bristande handlingskraft är uppenbara för alla — godta sädana åtgärder som att förlänga frisläppandet av investeringsfonderna, att förlänga skatteavdragen för företagens maskininvesteringar, att medge motsvarande avdrag för industribyggnader och att förlänga energiskattesänkningens tillämpning. Den reservationen skulle jag emellertid redan nu vUja knyta tiU vissa av de här förslagen, att de favoriserar väl etablerade företag, företag som går med vinst, framför mindre väl lottade företag. De rika blir aUtså rikare. Konkurrensbetingelserna kan ocksä snedvridas. Det kan däremot hälsas med enbart tillfredsställelse att regeringen nu änthgen tillmötesgått krav från vår sida pä att stimulera industrins forsknings- och utvecklingsarbete och vidga möjligheterna att lämna exportkredit.

6. Som särskilt intressant skuUe jag vilja notera att regeringen genom sitt — lät vara mycket blygsamma — förslag att inte höja ATP-avgiften bekräftat våra påståenden om att ett överuttag äger mm och att det finns utrymme för att låta företagen själva investera de medel, som de annars mäste efter inbetalning till AP-fonden låna tillbaka därifrån.

7. Det är också tUlfredsstäUande naturhgtvis att regeringen velat göra en så stor satsning för att bota den utomordentligt allvarliga ungdomsarbetslösheten. Men det hjälper bara för dagen, och bara en del av de ungdomar som står utan arbete. På sikt kan det här problemet lösas bara med hög aktivitet i samhällsekonomin och ett bättre utnyttjande av landets tUlgångar. Nu är läget så allvarligt att något måste göras ät krissituationen. Och jag hoppas verkhgen att de här förslagen får god effekt.

8. Men genereUt sett, herr talman, kan starkt betvivlas att de stimulansåtgärder som regeringen föreslagit verkhgen kan i tillräcklig grad bidra tUl att förändra de djupgående kristendenserna i vår ekonomi. Inser inte regeringens ledamöter själva hur motsägelsefullt, hur ologiskt det är att först lägga en pålaga på bortåt ett par miljarder kronor på alla arbetsgivare — en pålaga som ju måste få till följd ett minskat intresse att ge folk sysselsättning, att nyanställa folk - för att därefter med en mängd separata subventionsförslag försöka begränsa följderna av de skador som man själv orsakat? Löneskatten innebär ju att en arbetsgivare som funderar på att nyanställa en arbetstagare i genomsnittlig lönenivå

måste betala upp emot 1 500 kronor - i böter till staten, skulle man kunna säga om man viUe vara spetsig — för att han anstäUer folk och gör det i ett läge där vi har arbetslöshet. Jag tycker det här är ett typiskt utslag av den politik å la fUmen Chaplins pojke, som jag så många gånger har talat om. Först slår man sönder fönster. Sedan skickar man någon att sätta i nya glas. Och så viU man ha beröm för det. Medger inte statsministern och finansministern att en sådan politik är stollig? Har ni inte i era stUla stunder, när ni sysslar med självrannsakan, kommit fram tUl den slutsatsen att det är heltokigt att göra på detta sätt? - en fråga som stär öppen för svar.

Att hjulen inte rullar som de borde göra och att vi sätter in för litet pengar i nya maskiner och nya fabriker beror — jag har understrukit det flera gånger - på att lönsamheten är dålig generellt sett, att många företag, även om de har likvida resurser, drar sig för att investera. De bedömer möjligheterna till lönsamma projekt och till avkastning på det nedlagda kapitalet som i hög grad osäkra eller rent av obefintliga, och man kan inte subventionera eUer lagstifta fram initiativ, efterfrågan och lönsamhet. Det krävs andra åtgärder för det.

Statsministerns svar på min interpellation innehåller i stort sett ingenting annat än en katalog över de olika från fall tiU faU beslutade ätgärderna, som nu har sammanfattats i gårdagens regeringspaket. I interpellationssvaret lämnas inget besked i de viktiga hänseenden, som jag framför aUt ägnade mig ät i min interpellation, nämligen frågan om balansrubbningama i svensk samhällsekonomi på lång sikt.

Jag har i detta anförande liksom i interpellationen starkt understrukit vUcten av att skaffa sig ett grepp över de nya negativa tendenser i vår ekonomi som kommit till tydhgt uttryck under de senaste åren. Jag hade hoppats att statsministern skulle vara intresserad av att ingå pä en ordenthg analys av hela denna problematik, en problematik som inte bara angår dagsläget och det närmaste året utan också i hög grad kommer att gälla en stor del av 1970-talet. Jag syftar bl. a. på det slags problem som professor Ulf af Trolle tog upp för några veckor sedan, dä han tillsammans med statsministern talade pä Grossistförbundets årsmöte. Jag kommer tillbaks till dem senare i mitt anförande, men jag tycker att det är tråkigt att statsministern inte ansåg dessa problem vara värda ett ordentligt meningsutbyte.

Med den reservationen vill jag, om inte annat sä för hövlighetens skull, tacka statsministern för hans svar. Och jag upprepar: det är ett oerhört slöseri att låta ett lands tillgångar inte utnyttjas helt, att låta maskiner arbeta på tomgång, att låta de människor, som skulle stå vid maskinerna, i stället syssla med beredskapsarbeten, omskolas eller fåfängt leta efter arbete. En politUc som får sädana konsekvenser är felaktig och dålig. Och den otrygghet som arbetslösheten skapar sprider otrygghet över hela samhället. Den otrygghetens följder är sä allvarhga, att de ideologiskt betingade fördelningspohtiska argument som man har åberopat mot olika botemedel inte kan accepteras.

Och det finns andra vägar att vandra, om man vUl bättre och mer rättvist fördela arbetets frukter pä de många enskilda människorna, än att håUa företagens lönsamhet nere. Gårdagens socialdemokrater såg gärna

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

stora vinster i företagen för att senare kunna beskatta dem - eUer hur, herr finansmuiister? Det förefaUer som om dagens socialdemokratiska ledare helst inte skulle vilja att det blev några vinster aUs.

Varför är för resten, hert statsminister, ni socialdemokrater sä rädda för att förverkliga den ägardemokratins politik som vi moderater har slagits för? Varför inte låta kapitalet i maskiner och fabriker förräntas tiU gagn för hela foUchushållet och låta de enskUda arbetstagarna själva få direkt meddelaktighet och meddelägande och därmed också det ansvar som följer ägandet i spåren?

Det är de vanliga inkomsttagarna som jag nu syftar på. De skulle, om socialdemokraterna viUe det, kunna själva få en direkt del i förmögenhetsbildningen i samhället. De är ju själva med och arbetar ihop dessa tiUgängar. Varför inte göra det lättare för dem att bh direkta ägare? Varför gå omvägen över koUektivet, över staten? KoUektivt, anonymt ägande ger ingen tiUfredsställelse. Om man gick den vägen, skuUe ju de intressemotsättningar som nu föreligger inom företagen kunna brytas ned, till gagn, menar jag, för alla men främst för löntagarna.

Jag har vid flera tiUfällen under de senaste åren påvisat att Sveriges ekonomi befinner sig vid ett slags vägskäl. De statliga ingreppen i det biandekonomiska systemet har försvagat effektiviteten och rabbat de förutsättningar som gjort marknadsekonomin till det mest effektiva mstramentet för sysselsättning och välståndsutveckling. Och jag har — i lUchet med många andra och även talesmän för svensk socialdemokrati — frågat mig vilken väg regeringspartiet nu tänker välja; antingen stimulera biandekonomins många hundratusental enheter tiU nya insatser eller låta den politiska ideologins läsning tvinga sig vidare pä den statssocialismens väg vars äventyriigheter bhvit aUtmer uppenbara.

Professor Ulf af TroUe menade häromdagen att t. o. m. en socialistisk planhushållning skulle kunna tänkas ha fördelar framför en av socialdemokraterna fördärvad planekonomi. Han rådde regeringen att gå tUlbaka till 1950-talet. Jag tror inte att det är möjligt att gå tUlbaka - jag delar aUtså Gunnar Heléns uppfattning pä den punkten. Varje skede av den politisk-ekonomiska utveckhngen skapar helt nya betingelser för företag och anställda, liksom också för politiken. Men vi har åtskilligt att lära av både 1950- och 1960-talen och inte minst av de mänga misstagen under de två senaste åren.

Mot bakgrunden av detta finns det anledning att sammanfatta de industripohtiska erfarenheter som vi borde ha gjort under de här åren:

Förändringarna i den ekonomiska och tekniska utveckhngen inträffar numera aUt snabbare.

Möjligheterna att på ett beslutsstäUe samordna, förutse, planera och styra bhr aUtmer försvårade.

Decentraliserade initiativ, åtgärder och beslut blir därför aUt nödvändigare.

Tvånget att håUa hög beredskap ekonomiskt och tekniskt blir allt större, liksom kraven pä resurser för forskning och utveckling.

Strävan efter specialisering, där svenska företag utnyttjar sina möjligheter att vara stora inom begränsade områden, blir aUt viktigare.

AUt detta kräver i företag och i företagsledningar snabbhet, intuition.

handlingskraft och ett vidsträckt kontaktnät inom och utom vårt lands gränser samt stabU egenekonomi, med andra ord lönsamhet.

Om det var svårt för statens planerare och myndighetsutövare att fä ett grepp om 1950-talets företagsamhet, är svårigheterna mycket större i 1970-talets föränderhga, internationahserade värld. Det är mot den bakgrunden man bl, a. skaU bedöma Assar Lindbecks nästan patetiska vädjanden tiU svensk socialdemokrati omedelbart före kongressen att kasta den centraliserade planhushållningens idéer över bord och ägna sina krafter ät att främja den decentraliserade beslutsvärld som bhvit allt nödvändigare. De misstag och skadeverkningar som byråkratins inblandning i den invecklade marknadshushållningen kunde leda tUl på 1950-talet fär i dag mycket allvarligare konsekvenser för svensk samhällsekonomi, för välståndsutvecklingen och för människornas rätt att fä menings-fyUda arbeten.

Det är sädana slutsatser man borde dra, när man studerar vad som hänt under de senaste 20 åren. Och de senaste tvä årens nya otrygghet jävar inte dessa slutsatser. Tvärtom.

Herr talman! Begreppet den nya otryggheten hör, som jag antydde i början av mitt anförande, inte bara till arbetslöshetens område. Det har i dag en betydligt vidare tillämpning. Det gör sig gällande i familjernas ekonomi. Det handlar om inflationen, om prisstegringar som gräver ur besparingar och pensioner samt år efter år grusar människornas förväntningar att nå en bättre standard i takt med höjda löner. Det handlar också om ett skattesystem som med en obönhörlig automatik - utan riksdagsbeslut — klipper bort större delen av varje nyförvärvad sedel. Det är någontmg helt nytt för välfärdssamhällets medborgare att även den hyggliga inkomstnivå som de för några är sedan hoppades att småningom kunna uppnå i praktiken visade sig inte ge dem möjlighet att - om de har barn och bor i de nya bostäderna - klara sina utgifter utan socialbidrag. Det är naturhgtvis rätt att samhället griper in och ger stöd åt barnfamiljer som behöver stöd. Men själva upplevelsen att inte längre kunna klara sig på eget arbete känns fortfarande för väldigt många människor som utomordentligt förödmjukande. Och de upplever sin situation som än mer deprimerande, dä de kommer underfund med hur svårt det är att komma ur cirkeln, att verkhgen kunna på nytt stå på egna ben.

En ny otrygghet har också bhvit en följd av bristen pä respekt och hänsyn till andra människor och deras egendom. Våld och brott har aUtid förekommit. Men brottsutvecklingen har med samhällsförändringarna under de senaste åren i vårt trygga land växt till ett skrämmande spöke, främst för de äldre, handikappade, ensamma och svaga. Denna nya otrygghet får och kan inte ett rättssamhälle tolerera. Men otryggheten förstärks efter nästan varje nytt uttalande av landets justitieminister. I stället för att ge stöd och tillförsikt har Lennart Geijer en förunderlig förmåga att väcka missförstånd och öka alla deras oro, som menar att samhället svikit en av sina viktigaste skyddsuppgifter. Vi fick i morse höra kriminalvårdschefen meddela i radio att Kumlainternerna sovit lugnt i natt. Det är mänga människor som frågar sig: När får vi sova lugnt?

Den nya otryggheten är också en fråga om rättssäkerhet. Den gamla föreställningen om allas hka rätt inför lagen har börjat frätas ned.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättnings-främjande åtgärder

Individens krav på rörelsefrihet, säkerhet och trygghet måste garanteras även gentemot staten. I det starkt byråkratiserade samhälle, där begreppet aUmännytta präglar lagstiftning och lagtillämpning, där man börjat tala om "pohtisk lagtolkning", tycker sig den enskilde ha förlorat sitt likaberättigande gentemot samhäUet. Det är inte fråga om två lika parter i konflikter och i olika situationer. Det gäUer inte minst på jordäganderättens område. Kraven på planering och styrning leder till ökande ingrepp i den enskUdes rättsområde. Tvångsförvärv och intrång i ägande- och nyttjanderätt sker i vidgad utsträckning. Rätten tiU ersättning holkas ur eller tas bort. Glesbebyggelserätten upphävs utan principiell ersättningsskyldighet. Nya bördor läggs på villa- och egnahemsägare. Enskild äganderätt tiU hyreshus missgynnas. Människorna känner i dag inte den trygghet i ägandet som en gång i tiden utgjorde en drivkraft att investera sparmedel i fast egendom. I över 30 år har krisårens reglering förhindrat rörelsefrihet pä bostadsmarknaden och utgjort en av de yttersta orsakerna till den socialdemokratiska bostadspohtikens fullständiga misslyckande.

De gemensamma resurserna har givit oss möjhghet - skrev statsministern i sin inledning till den regionalpolitiska propositionen — att åstadkomma bättre bostadsstandard för alla grupper i samhäUet. Om detta nu är sant, var det därför nödvändigt att åstadkomma den förbättringen pä det sätt den socialdemokratiska pohtiken gjort? Med avskaffad konkurtens, avskaffad rörelsefrihet och valfrihet för de enskUda hyresgästerna och sä höga hyror, att skattebetalarna måste inte bara direkt betala sina egna hyror utan också bidra tiU andras hyreskostnader och även tiU hyrorna för de lägenheter som inte kan hyras ut. Var det nödvändigt att förverkhga den s. k. bättre bostadsstandarden i bostadsmiljöer, som gjort den nya otryggheten än mer påtaglig? Det är ju här som rotlösheten och vantrivseln kommer till sina mest drastiska uttryck. Den regering som genom sin politUc bär det yttersta ansvaret för dessa miljöer borde vara försiktig med att tala om människovärde och människovänhg miljö.

Ett annat slags ny otrygghet finns ute i bygderna. Där råder brist på företagsamhet. Byarna avfolkas, den ena samhällsfunktionen och servicefunktionen efter den andra läggs ned. Kvar står tUl sist en döende bygd av äldre människor med alltmer begränsade möjligheter till vård, omsorg och service. Men samtidigt har - fullt avsiktligt - ett annat slags otrygghet skapats, orsakad av socialdemokraternas ända fram tiU mitten av 1960-talet bedrivna centraliseringspolitik. Jag syftar på de många anställda i statliga ämbetsverk i Stockholm. Det är fråga om familjer, som nu skaU tvångsvis brytas ut ur den mUjö, där de slagit rot, människor som trodde på talet om "statens säkra kaka". Den nya utflyttningspolitiken utgör en utmaning mot enskilda människors känslor och trygghet och ett väldigt slöseri med våra tillgångar.

Thorbjöm Fälldin påvisade här för en stund sedan på ett förtjänstfullt sätt kastningarna i den socialdemokratiska lokahserings- och regionpolitiken och bristen pä planmässighet och vilja under 1960-talet. Det är kanske mot den bakgrunden som man skall bedöma det stora regionalpolitiska paketet, den väldigt stora satning som statsministern talade så

länge och sä varmt för. Det skall verkligen bh intressant att se vad som kommer ut av detta stora och i och för sig värdefulla arbete — utöver nya regleringar, nya ingrepp och ny dirigering. Är man, för att ta bara ett exempel, från socialdemokratiskt häU beredd att utjämna konkurrensförutsättningarna generellt sett, att stimulera företagsamheten generellt sett, i skogslänen genom exempelvis maximitaxor av olika slag eller genom att avskaffa löneskatten på företagen i glesbygderna? Det är en konkret åtgärd som verkligen kan få effekt.

Den nya otryggheten är ocksä de hundratusentals mindre företagarnas situation. Det är människor som har satsat sig själva och sitt sparkapital i verksamhet som ger andra arbete och som i stor utsträckning bidrar tiU att föra utvecklingen vidare. Många av dessa människor uppbär lägre ersättning för sitt arbete än de löneanstäUda, har avsevärt längre arbetstid och ett tungt ansvar för företaget och för dem som arbetar där. Nya ekonomiska och administrativa bördor läggs på dem. De anser sig inte möta uppskattning för vad de gör. Ett stigande antal konkurser och ett avtagande intresse för nyföretagande visar att denna grupp av arbetande människor i vårt land snart har nätt gränsen för vad de orkar med. Vid Umeå universitet har gjorts utomordentligt intressanta och också mycket oroande utredningar, som belyser den sviktande företagarandan i vårt samhäUe - och det är något mycket aUvarligt.

Den nya otryggheten upplevs ocksä hos människor, tUl vilka radio och TV förmedlar en ny människosyn och nya former för mänsklig samlevnad. Det är inte bara de s. k. kristna grupperna som känner sig djupt kränkta och upprörda över den historielösa, normlösa och utmanande förkunnelse, som dessa media kan bedriva mitt inne i de svenska hemmen. Var går anständighetens gränser? frågar sig många. För stU och smak, god ton och gott sätt kan självfaUet inga klara gränser stakas ut. Men det har en gång i tiden funnits vad jag skulle vilja kalla en aUmän moraluppfattning, grundad på den kristna etiken i värt land, en uppfattning omfattad av majoriteten av landets invånare. En stor del av dessa människor står helt överrumplade. De tycker sig vara utlämnade inför den våg av lösaktighet, som genom vårt lands viktigaste informationsmedel vältrar in över de svenska hemmen. Begreppet tolerans — fördragsamhet — har i ett kultursamhäUe inte bara en utan två sidor.

Den nya otryggheten karms ocksä starkt av den unga generation, som har sina studier bakom sig och som möter ett samhälle, som inte ger dem de arbetsuppgifter för vilka de berett sig. Deras utbildning motsvarar inte de kvalitetskrav, som arbetslivet stäUer, heter det. Först nu — sedan vi moderater år efter år slagits för det - har ett nytt betygssystem utarbetats. Ofta har de många experimentens nya skola inte tillfört de blivande akademikerna det kunskapsunderlag som behövs för menings-fyUda akademiska studier. Svenska examina har utomlands inte längre samma anseende som tidigare.

De resurser som ställts till samhällets förfogande har givit oss bättre utbildnmgsmöjligheter — säger statsministern. Javisst! Men var det nödvändigt att förverkliga detta på det sätt man gjort? 40 procent av de arbetslösa i Sverige är ungdom under 25 är. Flera akademikergenerationer finner sina utbUdningsår bortkastade. De "förlorade generationer" det

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

här är fråga om är den nya otrygghetens kanske mest tragiska offer.

Känslan av att vara utlämnad till förhållanden, som man själv inte kan påverka, förstärks genom den oavbrutna förmedhngen tiU oss aUa av motsättningar, våld och terror från alla hörn av världen. För ett htet land som värt har väl aUtid en värld dominerad av stora och starka makters spel och konflikter upplevts som otrygg.

Den nya otryggheten har sin grund i vetskapen om hur snabbt internationeUa spänningar kan fä konsekvenser för oss själva, att även vårt land utsätts för väldshandhngar och terrordåd och att försvaret av vår yttre trygghet i dag inte är Uka starkt som det var tidigare. Medvetandet om att regeringen inte är Uka självklart inrUctad pä att göra nödvändiga uppoffringar för att garantera vårt nationella oberoende och vår frihet förstärker känslan av en ny otrygghet.

Herr talman! Visst kan det göras gällande att jag här har dragit fram enbart mörka sidor, när jag har velat teckna den här nya otrygghetens aspekter. SjälvfaUet finns det också andra grundtoner i SvergiebUden. Men vad jag har velat göra har varit att tiU kammarens ledamöter förmedla de samlade intrycken av den brevskörd, som en partiledare får motta och som han efter måttet av sin förmåga ocksä försöker att besvara.

Och en sak är säker. Det är att de människor, som talar till mig om den nya otryggheten, därvid ocksä försöker förmedla hur de upplever sin tUlvaro i det här gamla landet. De talar om hur de känner det, hur de ser pä tiUvaron. Och man kan inte missta sig på allvaret i deras vädjanden till mig att göra vad jag kan för att ändra förhåUandena. Ett minoritetspartis möjligheter är som bekant utomordentUgt begränsade. Jag kan - som jag nu gör här - tala för de här människornas räkning och skildra deras vardag i förhoppning om att mänga, mänga flera än mina brevskrivare känner igen sig och fär lust att påverka politiken sä att den bhr bättre.

Vi kan naturligtvis aldrig helt avskaffa människornas otrygghet. Den kommer alltid att förbli en del av deras tillvaro. Människa och otrygghet är två begrepp som nog hör ihop. Men mycket av det som jag har kritiserat kan i varje faU ett pohtiskt parti i regeringsställning göra något åt - under förutsättning att det verkligen vill sätta sig m i de enskUda människornas vardag och deras tänkande och handla därefter.

Socialdemokratin är ett parti som viU förändra samhället, har statsministern förklarat. Socialdemokraterna har ju alltid velat förändra samhället, och samhället förändras alltid, som bekant, vare sig man viU det eUer inte. Den nya otryggheten är delvis ett resultat av förändringarna, en följd av att socialdemokraterna i sin strävan att revolutionera det bestående alltför mycket har bortsett ifrån att det bestående utgörs av människor, att med andra ord förändringarna också går ut över enskilda individer — över människor med grundläggande krav pä att själva få vara med och forma sin och familjens tillvaro.

De har anspråk på arbete och trygghet för sig och sin egen familj. De viU kunna leva på sitt eget arbete; det skall löna sig att arbeta. De vill fostra barnen tiU goda, kunniga medborgare. Rättssamhället skall skydda dem mot våld och brott. De begär att åtminstone i hemmet få vara fredade från samhäUs- och moralnedbrytande propaganda. De är beredda

att ta och bära ansvar. De vägrar att vara bara små kuggar i ett sort byråkratiskt kollektiv. De gör anspråk pä att inte berövas sin egendom utan att den som tar egendomen i beslag också betalar dess verkhga värde.

Sädana önskemål och krav — därom vittnar brevskörden — har växt fram under intryck av de senaste årens förändringar. Majoriteten, skulle jag tro, av vårt lands medborgare går säkert och bär pä sädana här önskemål. De önskemålen utgör en belastning, säger kanske somliga, från det samhälle som vi har förändrat och som vi viU ännu mer förändra. Nej, herr talman, säger jag, det är strängt taget fråga om värdefulla insikter och egenskaper, som kan utnyttjas till gagn för vårt gemensamma välstånd och för den utveckling som ligger framför oss — om man vill ta tiU vara dem.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Otryggheten är förvisso ett problem för mänga människor. Det som skapar den grundläggande otryggheten för människorna är det kapitalistiska systemet, dess lagar och dess grymhet, dess mätning av alla mänskliga värden i pengar.

Det finns några grundläggande och obestridliga fakta i dagens samhälle som mäste ställas i sammanhang med varandra.

Många människor är arbetslösa. Men det beror inte på att samhället är fattigt. Det finns tvärtom ett överflöd av produktionsmedel som inte används.

Priserna pä mat har stigit så kraftigt att livsmedelskonsumtionen pressats tillbaka. Men det är ingen brist på livsmedel och inte heller kan nägon påstå att alla barnfamiljer och pensionärer har ett tiUfredsstäUande kosthåll.

Hyrorna har stigit sä kraftigt att många enskUda och familjer inte har råd att hyra nyproducerade lägenheter. Ett antal lägenheter står därför lediga. Men samtidigt står hundratusentals personer i bostadskö och mänga bor i trånga eller omoderna bostäder.

Arbetslöshet samtidigt med oanvända verktyg och maskiner, minskad hvsmedelskonsumtion samtidigt med ett otiUfredsstäUande kosthåll, tomma lägenheter och nedskuren bostadsproduktion samtidigt med lång bostadskö — det är, herr talman, uttryck för inte enskilda personers utan det kapitalistiska systemets vanvett.

Om det samtidigt finns både en stor arbetslöshet och oanvända eller otillräckligt utnyttjade produktionsmedel - verktyg, maskiner, fabriker - kan det förefalla att handla om ett organisationsproblem som borde kunna lösas. De arbetslösa borde kunna beredas arbete just genom användning av de lediga verktygen och maskinerna. Och numera erkänner alla - i varje fall i ord — att det innebär en stor förlust både för den enskilde och för den totala produktionen att människor tvingas gä arbetslösa. I dag vågar ingen framträda och säga, som en folkpartiledare gjorde för inte så många är sedan, att det kapitalistiska samhäUet fungerar bäst vid en arbetslöshet av ungefär nuvarande omfattning.

Men om det handlar om ett organisationsproblem, varför löses inte detta? Det finns ju arbetsmarknadsverk, det finns härskaror av statliga

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

och kommunala myndigheter, det finns de privata företagen som påstås vara de bästa i världen. Betyder de vackra orden "rätt tiU arbete åt alla" ingenting? Accepteras i verkhgheten återigen en stor arbetslöshet som någonting ofrånkomligt eUer t. o. m. förmånligt? Har den stora arbetslösheten nu varat sä länge att den för myndigheter, företag och för dem som har sysselsättning blivit slentrian?

Enligt vår uppfattning kan en varaktig full sysselsättning endast säkras genom att samhällsekonomin får en socialistisk organisation. Det krävs planhushållning. De ekonomiska kriserna och massarbetslösheten är direkta följder av det som andra kallar marknadshushåUning men som mera exakt beskrives just som kapitahsm. Kriserna ingår i själva tillväxtmekanismen för denna typ av ekonomi.

Det betyder inte att arbetslöshet får accepteras som något slags utslag av krafter som det inte går att rå pä. Rätten till ett meningsfuUt arbete måste betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet. 1 själva kampen för att genomföra denna rättighet i praktiken kommer samhället att på ett grundläggande sätt förvandlas.

Det är numera allmänt erkänt att arbetslösheten inte endast sammanhänger med den ekonomiska krisen, som är en fas i den kapitalistiska konjunkturen. Arbetslösheten är ocksä framkaUad av vad som brukar kallas strukturella, dvs. mera långsUctligt verkande, orsaker. Men därav följer att arbetslösheten ingalunda försvinner, även om det nästa år skulle bli en konjunkturuppgång i den meningen att produktionen ökar.

När man talar om strukturella orsaker till arbetslösheten är det viktigt att observera att det uttrycket används i två betydelser. Man kan dels syfta på förändringar i förhållandet mellan de ohka näringsgrenarna, dvs. att industrin tidigare växt pä jordbrukets bekostnad, att de s. k. servicenäringarna nu växer hastigast och liknande förändringar. Men ordet struktur syftar ocksä pä grundläggande drag och processer i det ekonomiska systemet som den tilltagande koncentrationen och centralisationen, monopolens växande roll, statsapparatens ökade engagemang i det ekonomiska livet och samverkan meUan statsapparat och monopolkapital.

Den långsiktiga arbetslöshet som uppstått, den växande arbetslöshetsarmén är inte främst beroende av förändringar i förhållandet mellan de olika näringsgrenarna. Den är framför allt orsakad av förändringar i den ekonomiska strukturen i den senare och vidare betydelsen, alltså koncentrationen, monopoliseringen osv. Därav följer också att arbetslösheten inte upphör, när en viss omstäUning mellan näringsgrenarna är fullbordad. Den är tvärtom inneboende i själva systemet, och den kan väntas öka med den fortsatta tillväxten av koncentration och monopolmakt.

Under det man brukar kalla för den liberala kapitalismen, när den fria konkurrensens lagar fortfarande var verksamma, övervanns de ekonomiska kriserna genom att kapitalet förlorade i värde och vissa kapitalister helt slogs ut. 1 någon mån fungerar den processen fortfarande. Herr Ericsson i Åtvidaberg kan ju berätta en del om den saken. Men i betydande grad har denna kapitalets luttring stoppats upp, dels genom monopolens stora makt, dels genom att staten med olika åtgärder

försöker hålla uppe profiter och kapitalvärden. Det kan antas att de ekonomiska kriserna härigenom skuUe bli mindre djupgående, men samtidigt mera utdragna. Genom verkan av de långsiktiga förändringar, som jag förut talade om, kan emellertid den sammanlagda verkan bli både mera djupgående och mera utdragna kriser.

Detta om bakgrunden. Vilken pohtik för nu de olika partierna fram, när de skall utlägga innebörden i och sättet att genomföra den fulla sysselsättning, som de alla i ord uttalar sig för?

Först några ord om de försök till analys av det ekonomiska läget som görs i de tre borgerhga oppositionspartiernas motioner. Enhgt folkpartiet är det väsentliga att regeringen felbedömt tidpunkten för en konjunkturuppgång och att den avvisat s. k. generella, dvs. allmänt verkande åtgärder. Men att arbetslösheten skulle ha blivit mindre enbart därför att regeringen gjort en mera verklighetstrogen konjunkturbedömning är ju svårt att förstå. Moderata samlingspartiet ser grundorsaken till stagnationen och arbetslösheten i den alltför snabba tillväxten av den offentliga sektorn, av det som stat och kommun och landsting sysslar med. Centerpartiet klagar tvärtom över att den totala efterfrågan har påverkats i negativ riktning genom att kommuner och landsting måst ålägga sig mycket stor återhåUsamhet med nya utgifter. Medan moderaterna ser roten till allt ont i ökningen av de offentliga utgifterna, vill alltså centerpartiet tydligen öka just dessa utgifter. Herrar Bohman och Fälldin fär säkert mänga trivsamma stunder i den regering de tänker bilda tillsammans.

När det gäller botemedlen mot ekonomisk kris och arbetslöshet är emellertid de tre partierna helt överens. De vUl ha en lägre beskattning av bolagen än riksdagen beslutat, och de vill ge ytterligare gåvor och subventioner till företagen i tillägg till den långa rad av sådana bidrag som redan finns. Motiveringen är att företagens "lönsamhet", dvs. vinster, måste ökas. Därigenom skulle enligt de borgerliga partierna en uppgång i konjunkturen komma till stånd.

De borgerliga partierna glömmer emellertid några saker. Under en konjunkturuppgång brukar bolagsvinsterna öka, men det är därför inte givet att det blir en ekonomisk uppgång bara därför att staten på konstlad väg ökar vinsterna. Man kan erinra om den gamla historien om tuppen och solens uppgång. Det är heller inte så att företagen för närvarande har förfärligt ont om pengar. Det är inte där skon klämmer. De enskilda företagarnas inkomster ökade med 8 procent mellan 1971 och 1972. Kapitalinkomsterna antas öka med 14 procent mellan samma år. De stora bolagen ökade sina vinster med 11 procent under första halvåret 1972. Men denna vinstökning har inte lett till nägon ökad sysselsättning i dessa bolag, och detta tycks visa att den borgerliga verkligheten dementerar de borgerhga partiernas teorier.

De borgerliga partierna vill alltså ha lägre skatter för bolagen och rycker därmed bort grundvalen för den sänkning av skatten för inkomsttagarna som riksdagen beslutat. För att hjälpa upp denna dåliga situation säger de nu att den sänkning de kräver av arbetsgivaravgiften skall finansieras genom upplåning. Det är verkligen en djärv finanspolitisk tanke att skattesänkningar för bolagen skall möjliggöras genom att staten

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

tar upp nya stora lån - i konkurrens med det privata näringsliv som de borgerliga vill skapa bättre betingelser för. Har de som kläckt denna tanke möjligen också funderat över sammanhanget i den politik de kräver?

Den kritik som gäller de borgerliga partiernas recept mot krisen och arbetslösheten är tillämplig också pä huvuddelen av de förslag som finns i regeringens nya proposition om konjunkturstimulerande åtgärder. Det finns i denna proposition naturligtvis sådant som vi accepterar och även ställt krav på. Det gäller åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, insatser för utbildning inom värdsektorn, pengar till kommunala miljövårdsinvesteringar, till barnstugelän, till arbetsmiljön pä statliga arbetsplatser. Dessa förslag följer en riktig linje.

Men tyngdpunkten i regeringsplanen syftar på samma sätt som de borgerliga partimotionerna till att öka bolagens vinster genom gåvor och skattesubventioner. Regeringen tillmötesgår på en rad punkter de krav som ställts av storföretagens direktörer, av Svenska arbetsgivareföreningen och de borgerliga partierna. Bolagen får nya skatteavdrag och skattenedsättningar till de mänga sädana som redan finns, ATP-avgiften hålls oförändrad osv. Regeringen går på vissa punkter t. o. m. längre än vad de borgerliga partierna begärt. Ett exempel; Folkpartiet begär i sin partimotion att det särskilda skatteavdraget för företagens maskininvesteringar skall vara 20 procent och gälla till den 31 mars 1973. Regeringen vill höja avdraget till 30 procent och förlänga tidsperioden till den 30 juni 1973. Det mäste väl ändå, herr Sträng, karakteriseras som rena överbudspolitiken!

Att ATP-avgiften inte höjs utan behålls oförändrad har sagts betyda ca 200 miljoner kronor för företagen. De övriga förslagen innebär åtskUliga också hundratals miljoner i skattelättnader för bolagen. Den grundläggande belåtenheten i de borgerligas bedömningar är det inte svårt att uppfatta.

Man måste ställa frågan vUka som skall betala alla dessa julklappar till storbolagen. Pengarna måste ju tas någonstans, och vad som går tiU gåvor och skattesubventioner till Wallenbergsföretagen kan inte användas också till att bygga nya daghemsplatser, förbättra folkpensionerna och ta bort momsen på livsmedel.

Sanningen är att pengarna tas av arbetets frukter och av skattemedel, bl. a. mervärdeskatt pä alla matvaror som lönearbetare, barnfamiljer, pensionärer köper. Regeringens förslag innebär en omfördelning av inkomsterna och förmögenhetema i samhället till bolagens, till kapitalets, tUl aktieägarnas fördel.

Regeringen vill nu kanske använda sig av de borgerliga argument, som den tidigare kritiserat, och säga att man mäste öka "lönsamheten", dvs. vinsterna, för företagen, om den ekonomiska konjunkturen skall vända till det bättre. Men dessa borgerliga argument är lika felaktiga i dag som de var i går, när regeringen kritiserade dem. De sysselsättningspolitiska effekterna av de nya bidrag man vill ge bolagen torde vara ringa, om ens några.

Om allt är så väl beställt när det gäller sysselsättningen som både regeringspropositionen och statsministerns interpellationssvar — för vilket

jag tackar — söker ge sken av, är det svårt att förstå varför alla dessa åtgärder över huvud taget behövs. Orsaken till arbetslösheten förklaras i dessa dokument uteslutande vara det ökade utbudet av arbetskraft. Den kapitalistiska krisen och massarbetslösheten söker man troUa bort med hjälp av siffror ur samma arbetskraftsundersökningar, som regeringen för inte så länge sedan förklarade ge en helt falsk bild av verkligheten. Men då handlade det om de siffror som visade den stora arbetslösheten. Nu tar man upp den andra sidan av saken, och dä får dessa siffror duga. Den analys som ges i höstens konjunkturrapport förefaller mera verklighets-betonad än propositionens skönmålningar. Arbetslösheten är ett stort problem i landet. Regeringen gör sig själv en björntjänst, om den söker förneka detta faktum och skönmäla verkligheten.

Det mest anmärkningsvärda med regeringens nya sysselsättningsplan är vad som inte finns där. Där finns inga som helst förslag som innebär att staten får ett inflytande över investeringarna, över lageruppbyggnaden eller över produktionen. Inte heller stäUs några förslag som innebär ett reeUt ökat inflytande för lönearbetarna, trots att statsministern pä ett tidigt stadium lovade att de krisbekämpande ätgärderna skulle användas i detta syfte. Det långsiktiga perspektivet saknas helt. Det tuvhoppande och den jultomtepolitik till förmån för de kapitalistiska storbolagen man här sysslar med - är det verkligen den progressiva och planmässiga näringspolitik som regeringspartiet talar om i högtidliga sammanhang?

Herr talman! Det förs en diskussion om man skäU använda metoder som verkar över hela det ekonomiska fältet eller enbart punktinsatser i kampen mot arbetslösheten. Den debatten förefaller mig något egendomlig. Det avgörande måste ju vara om det är effektiva och riktiga åtgärder eller inte. När de borgerliga partierna vill sänka arbetsgivaravgiften är det en dålig metod, som inte leder till resultat, och därför måste vi avvisa den. En allmän räntesänkning förefaller däremot att kunna få gynnsamma effekter på en rad områden. Den håller tillbaka pris- och hyresstegringen och den kan underlätta läget för de mindre företagen. De stora företagen klarar i allmänhet sin finansiering själva.

Räntesänkning är därför ett av de krav som vänsterpartiet kommunisterna ställer i den aktuella situationen. Vi kräver också att stat, landsting och kommuner satsar pengar på olika typer av samhällsnyttiga arbeten i en sädan omfattning att man gör slut på arbetslösheten. Det gäller miljövård, utbyggnad av barnstugor och annan service för hushållen, åtgärder för att bekämpa krisen inom vårdssektorn, åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet framför allt genom utbyggnad av den kollektiva trafiken, ökad inriktning på ombyggnad och reparationer av bostäder, byggande av lokaler för hantverk och småindustrier, ökad yrkesutbildning särskilt av kvinnor och ungdom.

På alla dessa områden finns det stora eftersatta behov. Stora satsningar just på de fält som jag nämnt skulle också betyda - förutom den eftersträvade minskningen av arbetslösheten — att resurserna av arbetskraft och produktionsmedel i större utsträckning än nu inriktas pä att tiUfredsstäUa människornas behov. Ökade insatser pä alla de nämnda områdena mäste anses viktigare än den ökade produktion och försäljning av diverse onyttigheter som de kapitalistiska bolagen eftersträvar med

4 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

reklam och andra typer av kommersiell marknadsföring. Det nuvarande ekonomiska läget bör alltså utnytfias för att söka få till stånd en vettigare produktionsinriktning än den kapitalets profitjakt ger. Samtidigt mäste arbetstiden förkortas och pensionsåldern sänkas, i första hand och kraftigast för yrken med tungt och farligt arbete. För miljövård, barnstugor, kollektiv trafik m. m. är det vettigt att staten ökar sin upplåning. Här kommer lånen människoma tUl godo, inte bolagens vinster och aktieägarna som de borgerliga partierna vill, när de önskar en sänkning av bolagsskatterna genom att staten tar upp nya lån.

Det tredje kravet som vpk ställer i detta sammanhang gäller anläggning av statliga basindustrier, finansierade med medel ur ÄP-fonderna och med ett avgörande inflytande för de anstäUda. Detta krav måste ses mot bakgrunden av de långsiktiga orsakerna till arbetslösheten, de långsiktiga förändringar som kommer till uttryck i ökad koncentration av näringsliv och befolkning, avfolkning av framför allt skogslänen, ökad monopoli-sering, centralisering också av kapitalmakten, såsom visats i koncentrationsutredningen och andra undersökningar.

De problem som finns kan uttryckas också i följande erinran om grundläggande ekonomiska fakta. Investeringarna i nya maskiner, nya fabriker osv. tillväxer mycket långsamt. De investeringar som görs inom det kapitalistiska näringslivet sker i allmänhet endast på djupet, men inte pä bredden. De inriktas med andra ord på att genom nya maskiner öka arbetsproduktiviteten inom de givna företagen. Därvid sker ocksä en ökad utsvettning med olika metoder av arbetarna, och arbetsstyrkan minskas med arbetslöshet som följd. Men det förekommer fä nyanläggningar. Det skapas som regel inga nya stora företag. Detta sammanhänger mera med monopolmakten inom det svenska näringslivet än med låga vinster, som de borgerliga partierna påstår. Detta är den ena sidan av saken.

Den andra sidan av saken är att en allt större del av sparandet i samhället sker inom instititutioner över vilka offentliga organ har inflytande, främst i ÄP-fonderna.

Men om man sammanställer dessa bägge fakta måste det leda till slutsatsen att ÄP-fonderna i betydande utsträckning mäste tas i anspråk för att säkra en utveckling av näringslivet i Sverige. Det bör ske just pä det sätt vänsterpartiet kommunisterna länge föreslagit, genom anläggning av statliga industrier, finansierade med medel ur ÄP-fonderna. Ätt de anställda - vilkas pengar det ju handlar om - skaU ha ett avgörande inflytande över dessa företag är för oss en självklarhet.

När vi först ställde detta krav var det geografiskt begränsat till skogslänen. Vi säg det som ett viktigt led i en ny regionalpolitik. Stagnationen inom ekonomin under de senaste åren har gjort att vi nu ställer detta som ett allmänt krav gällande industriutbyggnad i landet som helhet. Det är löntagarnas pengar som finns i ÄP-fonderna. Löntagarna bör använda dessa pengar för att skaffa sig makt. Det får de inte genom kapitalmarknadsutredningens förslag om att man skall köpa aktier på fondbörsen för en del av ÄP-fonderna. Det förslaget syftar bara tiU att skaffa friska pengar åt kapitalisterna — de som redan missköter ekonomin.

De industrier vi vill skall byggas upp har vi kallat basindustrier för att markera att de skall bli en grundval för näringslivet i olika områden. Vill man ha konkreta exempel på sådana basindustrier kan vi peka på Norrbottens Järnverk. Men man kan givetvis inte begränsa anläggningarna till de traditionella produktionsfälten. Det viktiga är — och det har vi hela tiden framhållit - att skapa företag på modern teknisk basis. Petrokemi, träkemi, elektronik, verkstadsindustri är några områden som nämnts. Om inte staten går in pä detta sätt och börjar en direkt och omfattande anläggningsverksamhet när det gäller nya industrier, finns det ingen möjlighet att heller genomföra vare sig en fysisk riksplanering eller en ny regionalpolitik.

Vi inbillar oss inte att man löser alla problem genom de åtgärder jag här nämnt. Kapitalismens grundläggande motsättningar kommer att finnas kvar. Men man har börjat kampen för den nödvändiga förändringen av samhället med utgångspunkt i de konkreta problem som i dag är så brännande för löntagarna, för de arbetslösa, för folkets majoritet.

Ekonomin är en alltför allvarlig sak för att fä skötas av kapitalister. Kraven ställs i dag allt starkare av arbetsplatsernas folk på makt i företagen, av bostadskvarterens folk på bestämmanderätt över planeringen, av skogslänens folk pä rätt till arbete och blomstring av hembygden, av ungdomar, kvinnor och män pä rätt till en hälsosam arbets-, bostads- och fritidsmiljö. Dessa krav kan inte avvisas. Deras genomförande betyder en grundläggande förändring av samhället. Därför försöker en del partier att kanalisera dem i oskyldiga fåror så att inte storfinansens makt skaU hotas. Nya slagord används för att suga upp missnöjet med det kapitalistiska systemet. Ett sådant slagord är decentrahsering, flitigt brukat av centerpartiet. Vad innebär det? Små företag, små banker, ökat inflytande för den enskilde, och det låter ju fint.

Men sä lägger den svenska storfinansen på Ärosmässan för nägon vecka sedan fram sitt nya ekonomiska och sociala program. VUken är den första punkten i det programmet? Jo, just decentrahsering. Man kan nog med till sannolikhet gränsande visshet utgå ifrån att Wallenbergs direktörer inte särskilt tänkte pä småföretag när de kläckte sitt nya slagord, möjligen småföretag att köpa upp. Om Thorbjöm Fälldin och centerpartiet menar någonting annat än Wallenbergarna med decentralisering bör de snabbt skilja ut sig.

Den verklighet som slagorden försöker dölja avslöjades än en gäng genom Electrolux uppköp av Facit. Detta är tydligen innebörden när Industriförbundets män talar om decentralisering. Vi andra vill nog karakterisera det pä annat sätt. De stora fiskarna äter upp de små fiskarna — stora Wallenberg slukar hlla Ericsson. För en billig penning — 64 miljoner är en liten summa för storbolag — lägger finansimperiet beslag på en värdefull industri som byggts upp genom fina insatser av arbetare, tjänstemän och tekniker. "Åt den som mycket har skall mer varda givet", fick vi lära oss redan i småskolan. Huset Wallenberg kommer troligen att fiäna några hundra miljoner kronor på affären. Tusentals arbetare och fiäntemän avskedas brutalt efter många år i företaget. Jag kan inte dela den tillfredsställelse som regeringen uttryckt över denna affär, som ännu mera ökar kapital- och maktkoncentrationen inom näringshvet.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Vad som hänt med Facit är ett illavarslande förebud om vad som kan ske med fler svenska företag om det första steget nu tas in i EEC genom att riksdagen ställer sig bakom det avtal regeringen redan underskrivit. Och jätten Gluff-Gluff, som äter företag och kastar ut anställda i arbetslöshet, kommer inte alltid att framträda under svenskt namn utan under tyskt, franskt, italienskt, engelskt, amerikanskt. Om avtalet med EEC undertecknas, försvårar det möjligheterna att skydda Sverige mot de stora multinationella företagens manipidationer. Det minskar den svenska rörelsefriheten när det gäller att värna sig mot störningar pä valutaområdet. Avtalet innebär att möjligheterna att genomföra en riktig regionalpohtik försvåras. Den svenska utrikeshandeln kommer att ännu mera koncentreras pä de kapitalistiska länderna i Västeuropa, och handeln med de socialistiska länderna och med u-länderna försvåras. Men det är ju pä dessa områden som handeln i stället främst borde utvecklas.

Regeringen söker framställa avtalet med EEC som något tämligen oskyldigt. Men avtalet binder Sverige vid kapitalismens ekonomiska system. Det kommer att ytterligare förstärka de drag i den svenska ekonomin som framkallar massarbetslöshet, koncentration och avfolkning. Därför bör avtalet avvisas.

Herr talman! Jag har i detta inlägg starkt koncentrerat mig till vissa bestämda områden. Ändra företrädare för värt parti kommer att behandla andra aktueUa frågor — regionpolitiken, riksplaneringen, kampen mot pris- och hyresstegringarna, arbetsplatsernas problem. I fråga om den oerhört viktiga internationella utveckling som nu pågår skall jag fatta mig ytterligt kort och endast beröra två punkter.

För det första; Sverige bör utan något som helst ytterligare dröjsmål uppta diplomatiska förbindelser med Tyska demokratiska republiken.

För det andra: Alla goda krafter måste enas i kravet att Förenta staternas president omedelbart skall underskriva det avtal för fred i Vietnam som redan ligger färdigt. Varje ytterligare dröjsmål, varje ny dag av anfaUskrig mot Indokinas folk är en ny förbrytelse mot mänskligheten. Utgången av presidentvalet i USA leder till en bestämd slutsats; Världens folk mäste mångdubbla stödet till Vietnams folk och påtryckningarna pä Förenta staternas regering att den skall upphöra med sitt anfallskrig mot folken i Indokina.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Hermansson tog pä sluttampen upp ett i och för sig reellt problem — om maktkoncentration, sysselsättning och slagkraft.

Electrolux köp av Facit innebär utan tvivel en ökad koncentration. Ett mycket stort företag köper ett relativt stort - efter svenska förhållanden mycket stort - företag. Men samtidigt skall man ha klart för sig att båda dessa företag i utgångsläget var internationellt sett smä och att det sammanslagna företaget förblir litet internationellt sett. Jämfört med jättar av typen AEG, Siemens och andra kommer Electrolux även i framtiden att vara ett litet företag. Men det skall hävda

sig pä en hård världsmarknad, kunna klara forsknings- och utvecklingsarbete och ha en marknadsföringsorganisation över hela världen. Dä mäste det lilla landet, som är beroende av en världshandel, ha efter våra förhållanden stora och slagkraftiga enheter. Under sädana förhåUanden får man acceptera att dessa enheter växer fram i viss utsträckning, och att använda slagord om decentralisering är bara att ta bort vissa grundläggande fakta om ett litet lands ställning i världsekonomin. Det man får göra är att sätta en demokratisk kontroU över dessa privata maktkoncentrationer dels genom samhällets inflytande, dels genom de anstäUdas eget inflytande. Detta är den väg vi måste gä. I det här fallet var det dessutom två företag som arbetade inom relativt närbesläktade områden. Övertagandet var alltså lätt att genomföra och kunde leda till vinster eller fördelar.

För regeringen gäUde det ju 2 400 människor som hade blivit avskedade och 7 000 eller vad det var som hotades av avskedande i framtiden. Vi kände en mycket betydande oro över vad som skuUe ske med detta företag. Det var svårt att göra ett direkt statligt ingripande, eftersom Statsföretag inte har en produktion som ligger i gränsområdet tiU Facits produktion. Ur den synpunkten var det bra för de anställda och deras framtid och för stabihteten i det här företaget att Electrolux tog över, och vi får inrUcta våra ansträngningar pä att skydda de 2 400 människor här som hotas av ett direkt avskedande.

Detta är ett långsiktigt problem också — som det visas väldigt litet intresse för från borgerhgt håll - att skall vi kunna hävda oss pä världsmarknaden som liten nation, dä klarar icke mänga av dessa från svensk synpunkt stora kapitalistiska företag denna utveckling med de resurser de kan mobUisera. Herr Hermansson säger att dä är det bara att överta detta och avskaffa kapitahsmen. Men så enkelt är det inte. Skall vi ha kvar ett blandekonomiskt system tvingas det fram ett positivt samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet på utvecklingsområdena, av typen Uddcomb, ASEA-Atom och andra, för att vi skall kunna följa med i utvecklingen och kunna hålla oss framme pä världsmarknaden.

Visst är det här ett uttryck för en svaghet i det kapitalistiska systemet. Detta var ett företag som verkligen inte hade brist pä pengar, inte hade nägon brist pä lönsamhet, inte hade nägon brist pä alla de enligt borgerlig uppfattning goda ting som de har ropat pä här i dag. Men det följde inte med i utvecklingen, det sköttes inte. Jag skall inte lägga ytterligare sten på dessa bördor — det tjänar ingenting till. Då ställs människorna och en hel bygd inför problemen, och dä finns det ytterst ingen annan garanti än samhället, dvs. medborgarnas gemensamma solidaritet.

I det här fallet tyckte jag det var bra att ett annat privat företag gick in och klarade upp en del av problemen. Samhället fär koncentrera sig på resten, därför att ytterst har vi ansvaret. Och i en förebyggande politik — det har jag åtskiUiga gånger sagt — mäste det enskUda näringslivet utan skygglappar inse att ett konstruktivt samarbete för att hävda det hlla landets ställning på världsmarknaden är en oavvishg förutsättning för framtiden. Då får man acceptera att ocksä löntagarnas representanter sitter med vid bordet.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

1 övrigt kom herr Hermansson med en hisklig klabbaduska om att vi här gav julklappar tiU storföretagen. Huvuddelen av våra sysselsättningsåtgärder ligger på stödet till miljövården och kommunerna, på beredskapsarbetena och på särskilda insatser för ungdomar och kvinnor. Men där fanns ocksä sådant som stimulerar framåtsyftande - för att här ta ett uttryck som använts tidigare i dag — och offensiva företag att bygga ut. Vi säger att i det konjunkturperspektiv vi har är det bra om företagen kan tidigarelägga sina investeringar till första halvåret 1973 i stället för att göra investeringarna senare i en överhettningsperiod. Och då får vi också använda morötter för att stimulera dem att göra det.

Bland de åtgärder som vi annonserat i dag ingår också att vi skall titta pä exportkrediterna. Även där har vi ett område där vi måste acceptera verkligheten. Jag har haft mänga angenäma samtal med min kollega i Polen, och flera av oss har varit i Sovjetunionen. Där får man numera så gynnsamma krediter vid affärer med de stora kapitalistländerna och de multinationella företagen, att samtalen i hög grad kom att röra sig om just krediter. Det är alltså en så att säga marxistisk verklighet som vi tvingas att acceptera, eftersom man i dessa länder säger att "ni måste hjälpa den svenska storfinansen med krediter, så att man kan sälja till oss". Vi skall se närmare pä den saken.

Vad gäller talet om att våra åtgärder skulle vara så gynnsamma för storföretagarna ber jag herr Hermansson komma ihåg att löntagarandelen i den svenska ekonomin under de senaste åren har ökat påtagligt. Det har ju ocksä varit orsaken till en hel del missnöje som kommer till uttryck här och där i denna debatt. I samband med skattereformen i våras höjdes som bekant arbetsgivaravgiften. Förspelet till detta känner ni redan, och jag kanske återkommer till det senare. Det uttrycktes ingen speciell entusiasm frän de svenska företagarnas och arbetsgivarnas sida, när den avgiften höjdes. Dä sade jag, kanske här i riksdagen men i varje fall i Svenska Dagbladet och i TV, att beroende på hur konjunkturutvecklingen blir får vi fram pä höstkanten hitta pä nägon metod att kompensera företagen för att de håller sig med så tossiga vapendragare i det politiska arbetet. Det menade jag också allvar med. Då hade vi ett utrymme, och jag tyckte att man därför kunde sätta in stimulansåtgärder på sådant som bär mot framtiden, t. ex. investeringar i nya maskiner, byggen som vi har behov av under vintern, exportkrediter, forskningsarbete osv. Det är ett slags kompensation som jag annonserade redan i våras och som jag tycker är sakligt rimlig i nuvarande läge. Men där ligger inte alls tyngdpunkten i förslagen.

Detta för mig över till herr Hermanssons kolleger inom oppositionen. Alla de tre oppositionstalare som här har haft ordet förklarade att med en borgerlig politik skulle sysselsättningsläget nu ha varit bättre. Ja, jag skaU inte här tröska om den debatt vi förde i dessa frågor för ett är sedan, men även om det känns htet oförsynt mäste jag ändå riva sönder några av de myter som ni försöker bygga upp i dagens debatt. I fiol gjorde vi den största insats vi någonsin gjort, 7 miljarder kronor, för att främja sysselsättningen. Det gav ocksä 200 000 arbetstiUfällen eller något sådant, och det ledde tiU att i denna konjunkturnedgång - tiU skillnad mot alla tidigare konjunkturnedgångar under efterkrigstiden — sjönk inte

sysselsättningen, även om arbetslösheten inte gick ner sä mycket som vi hade önskat. Men vi visste med säkerhet att ätgärderna skulle ha effekt.

Ovanpå detta lade oppositionen så fram förslag om stora generella skattesänkningar för företagen och konsumenterna. De skulle betyda 4 miljarder under det första halvåret; i dag skulle kostnaderna ha varit uppe i 6 miljarder kronor. Men dä skulle allting ha varit bättre, säger ni. Om detta kan emellertid vare sig oppositionen eller jag veta någonting, eftersom förslagen inte genomfördes.

Jag tror inte att det hade haft någon nämnvärd effekt pä sysselsättningen. I England har man prövat just ett stort generellt pådrag i en sådan här situation, och det är den enda måttstock vi har för att avläsa effekten. Det skall inte förnekas att ätgärderna har haft vissa gynnsamma effekter på produktionsutvecklingen. Men som en följd av detta ramlade England snabbt in i den ena valutakrisen efter den andra och i en inflation som torde vara dubbelt så stor som den svenska. Detta hände i England. Jag tror — jag kan aldrig bevisa det, men jag kan åtminstone hänvisa till ett åskådningsexempel — att om vi hade fallit undan för ett år sedan och gjort detta enorma påslag ovanpå regeringens förslag hade vi glidit in i en engelsk situation. Arbetslösheten hade inte minskat mycket, om ens något, men värdet av den svenska kronan hade gått all världens väg och prisstegringarna hade blivit mycket större än de faktiskt har blivit. Det är min ärliga övertygelse att detta hade skett, men jag medger att ingen kan bevisa det eftersom ätgärderna dess bättre inte fick prövas.

Ett annat bevis är att ni själva drabbades av eftertankens kränka blekhet mycket snabbt. Det var i december förra året som riksdagen avvisade de borgerliga förslagen. Nu inträffade det närmast sagohka att en månad senare, i januari, hade ni övergivit alla era förslag. Jag frågade vid vårsessionens remissdebatt gång på gång: Stär ni fast vid ert förslag om konjunkturstimulans frän hösten? Det gjorde ni inte. Det var alltså bara en uppvisning det borgerliga paketet, en picture show, som det har sagts. Och. ärade riksdagsledamöter, hur ett förslag som föddes i november och dog i januari skulle kunna rädda sysselsättningen i dag aren fullkomlig gåta.

Ni säger nu att ni ville göra vissa saker i våras och att ni hade en annan konjunkturbedömning än vi. Jag har försökt forska litet i hävderna. Enligt ett TT-referat uttalade herr Bohman att möjligheten av en överhettning i höst inte kunde uteslutas och att därför den stathga upplåning som angavs i budgeten skulle vara för stor. Samma tanke återkom i högerns stora motion. Ni ville strama åt eftersom ni trodde på en konjunkturuppgång.

Även centerpartiets ordförande sade om budgeten att man inte i utgångsläget kunde tänka sig en högre upplåning för hela denna period. På en direkt fråga om konjunkturbedömningen redovisade han ingen annan uppfattning än regeringens. Finansutskottets uttalanden och de åtgärder som föreslogs visar samma sak, nämligen att man i stort var överens i våras. Vi sade då att om utvecklingen går långsammare än vi hade tänkt så fär vi göra ett pådrag i höst,

1 den mån det har funnits en konjunkturbedömning frän oppositionens sida har man väl snarare trott pä en överhettning och krävt en åtstramning av regeringens förslag.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Denna enkla historiska redogörelse visar att argumentationen i den mån den är kritisk mot regeringen inte är särskilt trovärdig. Vi kan väl alla erkänna att en samstämmig expertis trodde pä en kraftig uppgång under andra halvåret 1972. Den blev inte så stark som väntat, men den är pä väg och den kommer gradvis och långsammare än väntat. Därför mäste vi gripa in nu med en rad åtgärder.

Det enda förslag, utöver regeringens, som de borgerliga för fram är att man skall avstå från att höja arbetsgivaravgiften den 1 januari. Jag vill inte underlåta att starkt understryka att arbetsgivaravgiften höjs för att betala den skattesänkning som svenska folket får nästa år. Ni röstade emot arbetsgivaravgiften i våras — det är riktigt. Men ni röstade ocksä mot skattesänkningen för de svenska löntagarna. Om en och en halv månad kommer landets skattebetalare att få en sänkning av sin direkta skatt. Den skattesänkningen röstade ni emot!

Menar ni, när ni säger att vi inte skaU höja arbetsgivaravgiften, att vi skall ta tillbaka denna skattesänkning? Det blir ingenting av, vi höjer skatten igen — är det sä ni menar?

Eller tänker ni|läna pengar till skattesänkningen? Jag begriper om man lånar till uppbyggnadsarbeten för framtiden, t. ex. till investeringar och miljövård. Men att man lånar till en direkt skattesänkning har jag inte varit med om. Och det tror jag inte heller medborgarna vill vara med om. Hur går det då med räntan, kreditrestriktionerna och allt det som ni talar om?

Egenthgen kan jag inte förstå varför våra borgerliga vänner är så fixerade vid arbetsgivaravgiften. Den hade ju aldrig behövt höjas om ni hade gått med pä regeringens ursprangliga förslag om finansieringen av skattesänkningen. Ni häller oändliga föredrag som handlar om att man inte skall höja arbetsgivaravgiften, och oppositionsledarna sade i dag igen att man skall låta bli att höja arbetsgivaravgiften. All denna möda hade ju egentligen varit alldeles onödig eftersom ni själva skapat denna situation.

Herr Bohman frågade efter självrannsakan i det här faUet. Det var Ute av flagellant - sådana som det fanns på medeltiden — över honom. Jag kan i viss män förstå att det är det dåliga samvetet som plågar de borgerliga partierna. Jag sade i våras — och jag vill i all vänlighet upprepa det — att det var ett ansvarslöst taktiskt spel ni drev. Ni tog ut julafton ett halvår för tidigt, men det gick inte. Då kom arbetsgivaravgiften i stället. Visst drabbar den näringslivet. Men inte har ni varit några vidare vapendragare åt näringslivet. Och nu har vi som sagt i någon mån kompenserat näringslivet för det som deras vapendragare i de borgerliga partierna ställde till för dem i våras. Det kan vi göra, men vi kan icke i denna fråga rädda ansiktet på den borgerliga oppositionen.

Får jag sedan säga något direkt till var och en av er.

När det gäller herr Helén förbigår jag skämten — herr Helén håller på att bli nästan lika rolig som herr Ohlin. Jag tror emellertid att det var litet oklokt av herr Helén att ta detta citat från Västmanlands Folkblad. Det är riktigt att byggnadsarbetarna i Västmanland tyckte att skatten var för hög. Jag förmodar att Lena Hjelm-Wallén och de andra av våra riksdagsmän i Västmanland som besökte byggarbetsplatserna kunde tala om för byggnadsarbetarna att de från och med den 1 januari fär en

skattesänkning — den ligger för byggnadsarbetarna åtminstone på 100 kronor i månaden. Den skattesänkningen hade den borgerliga oppositionen förmenat dem. Jag vet inte varför herr Helén tog just det exemplet.

Herr Helén ville ha en stabihseringskonferens. Det är en ständigt framförd tanke. I England har en stabiliseringskonferens pågått i flera månader. Den ledde såvitt jag nu har kunnat följa pressen, till att man upphävde den fria förhandlingsrätten och införde ett lagstadgat pris- och lönestopp, hur nu detta skall verka. Det gör att man kanske skall vara litet försiktig med tron pä att stabiliseringskonferenser är något slags Kolumbi ägg. Det hindrar emellertid inte att man skall hälla god kontakt med aUa parter.

Herr Helén var också inne på frågan om generella eller selektiva åtgärder. Lät mig bara säga ett par ord i anslutning härtill. Vi använder oss aldrig uteslutande av selektiva åtgärder. Här har vi genomfört sänkt ränta, kreditlättnader, ett stort budgetunderskott och konsumtionsstimulanser, vilket allt är generella åtgärder. Det vi har gått emot är er sänkta arbetsgivaravgift och sänkta moms. Annars arbetar vi även med generella åtgärder och måste göra det. Men samtidigt mäste tyngdpunkten hgga pä åtgärder som direkt hjälper de människor som drabbas av arbetslöshet.

Apropå detta sä säg jag ett uttalande av generalsekreteraren i OECD, vilken för bara två veckor sedan sade;

"Det är inget tvivel om att en selektiv politik avsedd att mildra arbetslöshetens verkningar bör energiskt fullföljas. Jag anser det inte vara klokt utom i en del faU att försöka minska arbetslösheten genom att allmänt förstärka den expansiva politiken. Traditionella fiskala och monetära åtgärder tar lång tid att fä effekt, och om ytterligare expansiva åtgärder vidtogs vid denna tidpunkt skulle det enbart påskynda expansionen långt fram i konjunkturcykeln vid en tidpunkt då sysselsättningen är nästan full. Detta skulle avsevärt förvärra inflationen."

Det är som om vi själva hade sagt det. Men det sägs alltså i OECD. Jag vill bara göra detta enkla konstaterande.

Det var ett på mänga sätt sympatiskt anförande som herr Helén höll. Det hedrar honom att han tog avstånd från sädana pop-professorer som tror att vi antingen skaU tillbaka till 1950-talet eller införa en rysk statssocialism. Det är inte några alternativ i Sverige. Vi vill inte införa en diktatur och vi kan aldrig återgå till 1950-talet.

Jag tycker ocksä det var sympatiskt när herr Helén ville framställa sin liberalism som något slags medelväg. Men i den kalla politiska verklighet som vi lever i är det en annan medelväg som den stackars Helén tvingas trampa. Herr Hermansson talade om hur herrar Fälldin och Bohman skulle jämka ihop sig om den offentliga sektorn, men herr Hermansson glömde "ingenjörn", som herr Helén kallas i den borgeliga pressen. Han är ju ocksä med.

Det är denna medelväg mellan centern och moderaterna som är folkpartiets dilemma. Herr Helén kan inte säga för mycket om den offentliga sektorn, för då blir han osams med herr Bohman. Han kan inte säga någonting om regionalpolitik annat än några allmänna ord, för annars får han herr Fälldin pä sig och kanske herr Bohman. Han kan inte uttala någonting om EEC, för där har han både herr Fälldin och herr

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Bohman mot sig. Folkpartiet har hela tiden sagt "å ena sidan — ä andra sidan". Herr Helén kan inte säga för mycket om att det lönar sig att arbeta, eftersom han med centern och moderaterna tvingats att rösta mot skattesänkningar. Därför blir denna medelväg och detta egentligen sympatiska anslag litet bleksiktigt. Den grandiosa social-liberala medelväg som herr Helén vill staka ut hämmas, om jag skall uttrycka mig milt, av den mycket jordbundna medelväg som herr Helén dagligen trampar mellan centern och moderaterna. Det är htet synd, för hade han inte dem, skulle han kanske ytterligare kunna utveckla dessa tankar, som jag finner intressanta.

Sedan till herr Bohman! Herr Bohmans anförande skildrade jämmer och elände utan alla gränser i det svenska samhället. Det är inte första gången detta inträffar, utan det har varit sä vid varenda remissdebatt som jag har varit med om på senare år, att herr Bohmans hela anförande går ät att skildra hur eländigt det är ställt i det svenska samhället. Han säger visserligen varje gäng att det kanske också finns andra drag, men dem hinner han inte med. Det finns inte en enda ljusglimt i denna dystra skildring; det finns ingenting som är bra i Sverige, Och detta säger han inte bara i sina tal här; jag har läst herr Bohmans tal vid moderaternas stämma och även andra av hans tal, och de innehåller alltid precis detsamma: elände över allt elände!

Herr Bohman skyUer på brevskrivare och säger att han bara tolkar vad folket säger. Jag ogillar egentligen att stä och läsa upp brev, men jag kom att tänka på ett brev som jag fått - jag har det dock inte med mig här, men jag skall referera det. Dagen efter förra remissdebatten, när herr Bohman gick an som värst i TV, fick jag ett tjusigt brev från en lantarbetarhustru i Uppland. Hon skrev att hon nu hade suttit och hört på herr Bohman och de andra talarna, och att hon tyckte att det var en skandal. Hon kände inte igen det svenska samhället som de skildrade. Hon beskrev sina löneförhållanden, och det framgick att hon verkligen inte tillhörde de grupper som plägas av herr Bohmans marginalskatt. Hon hade råkat ut för ett svårt olycksfall och berättade hur samhället hade ställt upp för att hjälpa henne och hennes familj. Hon skrev; Det samhället vill jag inte se smutskastat pä det sätt som herr Bohman gör i vartenda anförande! Stå upp och försvara det samhället!

Herr Bohman talade om oron i det svenska samhället. Visst finns det mycket av oro i detta industrisamhälle - eller det kapitalistiska samhället, eller vad man än vUl kaUa det. Men herr Bohman är något av en orosstiftare, därför att det som herr Bohman säger är ägnat att skrämma människor. Utan några jämförelser i övrigt vill jag säga att det i uttrycken för hur det stär till i landet finns en stor likhet mellan herr Bohman och den aUra yttersta vänstern, KFML(r). För undvikande av aUa indignationsnummer skall jag säga att jag inte betvivlar att herr Bohman är demokrat och att jag ocksä tycker att herr Bohman använder ett vackrare språk än de grupperna gör - det som herr Bohman säger är ganska välformulerat — men i grunden är det ändå samma jämmer och elände. Skillnaden är bara att extremisterna åtminstone har ett förslag om vad som skall göras. De säger; Revolution, och den rödaste vår skall knoppas! Herr Bohman har bara förslaget: Sank arbetsgivaravgiften -

och den mörkbläaste vår skall knoppas!

Det blir ingenting av allt detta gnällande och skällande och denna eländesbeskrivning av det svenska samhäUet. Man ändrar icke samhället bara genom att skälla. Det minsta vi kan kräva av en politisk ledare är att han också kommer med förslag. Det enda förslag som vi har hört herr Bohman ställa i dag var att avskaffa arbetsgivaravgiften. Men om det är sä fruktansvärt eländigt i Sverige, sä mäste det väl finnas något stort radikalt program? Fram med besked! Vad är det moderaterna med denna mörkblå tonfärg skall göra? Sedan talar herr Bohman om den nya otryggheten, den otrygghet man känner i de statliga verk som skall flytta. Men herr Bohman glömde att tala om att han själv — enligt vad jag kan minnas — röstade för den propositionen. Herr Bohman talar om otryggheten för familjernas ekonomi. Men varför vill ni dä höja hyrorna och varför gick ni emot en skattesänkning? Otrygghet i bygderna! Moderaterna har varit emot den offentliga sektorns utbyggnad, som givit oss chansen att hjälpa människor i bygderna, och emot lokaliseringspolitiken, som ändå skapat många arbetstillfällen.

I herr Bohmans stora motion i våras stod att läsa att ingenting hänt under de gångna 40 åren som ökat den enskilda människans frihet i samhället. Nu säger han att människornas otrygghet ökat i samhället. Det är en ny variant pä samma tema.

Men är det sä att pensionärernas trygghet blivit mindre när vi höjt pensionerna, byggt ut vården med hjälp av hemsamariter och allt annat? Är det så att de sjukas trygghet blivit mindre därför att vi satsar mer än något annat land för att ge dem värd? Är det så att de arbetslösas otrygghet blivit större därför att vi även i den mycket dystra tid vi lever i pressat ner arbetslösheten till en nivå som ligger långt under vad man har i herr Bohmans konservativa mönsterländer? Vi kan säga att varje människa ändå på något sätt tas om hand i avvaktan på att vi kan skapa något bättre.

Vad är det för trygghet herr Bohman erbjuder människorna? Jo, en enda. Att ensamma slåss med marknadskrafterna. Den tryggheten erbjuder herr Bohman dem. Den innebär att den som äger har ett försteg, den som har framgång har försteg. Den som är rik eller har höga inkomster har försteg i denna kamp med marknadskrafterna, men de svaga, de utsatta har ingen glädje av marknadskrafterna.

Mot detta sätter vi solidariteten människorna emellan. Det är den enda väg vi kan anvisa. Det är klart att vi ibland kan göra fel och misslyckas, ibland räcker inte solidariteten osv. Men det är denna grundsyn som finns där. Att tro att vi i det nya industrisamhället med dess orosfenomen skulle gå tillbaka till ett samhälle, som satsar pä självhävdelse, på marknadskrafter och anonyma ekonomiska krafter, vore att beträda en väg tillbaka. Vägen ut ur en oro som finns ligger i att fördjupa solidariteten, fördjupa medbestämmandet. I avsaknad av några konkreta förslag från herr Bohmans sida utöver ett slopande av arbetsgivaravgiften för att därmed skapa detta mörkblåa paradis fär jag säga att herr Bohmans attityd till det samhälle som vi har är djupt oroande. Hur man än vrider och vänder pä saken är detta ett av de hyggligaste samhällen som någonsin funnits.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Sedan var det herr Fälldin! Det är synd att herr Fälldin skall råka ur balans och,bli så arg sä fort han möter nägon kritik. Här uppförde herr Fälldin ett indignationsnummer. Han sade; Här stär landets statsminister och beskyller inte bara mig utan centern för att inte vara demokratisk. Vad är det nu för trams? Jag har bara sagt följande: "Jag delar den mening som kommit till uttryck hos den överväldigande majoriteten av den politiska opinionen i landet att centerns s. k. riksplan, om den skuUe tas på allvar, dvs. anses som trovärdig, skulle resultera i en centralstyrd detaljreglering av det svenska samhället som saknar motstycke i någon demokrati."

Det innebär inte att jag tror att centern inte är demokratisk, eller att denna centralstyrning inte skulle kunna genomföras med demokratiska medel. Självfallet inte! Men man måste ju vara väldigt skakad om man som huvudsvar pä mitt enkla konstaterande måste gå upp i talarstolen och utveckla detta väldiga indignationsnummer.

Och jag må då säga att jag tycker att jag var ganska snäll om man jämför med vad som skrivits på andra häll.

Dagens Nyheter - känd tidning i Stockholm - skriver att centerns riksplan förmodligen är "det mest centrahstiskt inspirerade dokument som något svenskt parti, kommunisterna undantagna, presenterat under efterkrigstiden". Det skuUe krävas "en oerhörd maktanhopning till kanshhuset — långt större än Palme någonsin vågat eller velat drömma om" för att förverkliga.

Expressen - en annan känd tidning i Stockholm — skriver under mbriken Centerns lekstuga, att riksplanens genomförande förutsätter "politiska styrmedel som skuUe kunna få hårda kommunistdiktaturer att framstå som decentraliserade statsbildningar".

Jönköpings-Posten, också folkpartistisk — och jag kanske skulle säga känd tidning i Jönköping — skriver: "Centern mäste som medel för sin decentraliseringspolitik motivera en politisk centralstyrning, sOm inte har sin motsvarighet i västvärlden."

Vestmanlands Läns Tidning — herr Fälldin gjorde sig till tolk för västmanlänningarna — skrev att "i grunden är det fråga om ett ovettigt dokument". Man avslutar: "Det är nog bra att sätta potatisen med jämna mellanrum i fårorna, men nu är det faktiskt fråga om människor som det viktigaste i samhällsbyggandet."

Jämfört med det här var det jag sade ganska snällt. Jag tror herr Fälldin får göra en rundresa tiU alla redaktioner i den borgerliga och socialdemokratiska pressen och där uppföra det där indignationsnumret innan han ger sig på mig igen.

Jag har sagt att centerns riksplan förutsätter en centralstyrning. Det har inte ett dugg att göra med om jag anser centern mer eller mindre demokratisk.

Nä, vad gäller det dä? Varför dessa hårda ord från mittenbröderna i den borgerliga pressen?

1 somras framlade centern på sin stämma en s. k. riksplan. Den hade en enda central punkt i själva verket, nämligen fasta befolkningstal för alla landets län. Det lovade centern. Sedan uppdrog man åt partistyrelsen att precisera det förslaget.

I oktober återkom partistyrelsen med en s. k. riksplan. Den innehöll en enda central punkt: fasta befolkningstal för alla landets län. Till den hade fogats en katalog av åtgärder, bland vilka inte fanns någonting nytt utöver kravet pä att dra in flyttningsstödet för de arbetslösa.

Denna s. k. riksplan har utsatts för en nedgörande kritik av hela den socialdemokratiska pressen och i stort sett ocksä av hela den borgerliga pressen. Jag tog några smakprov ur debatten.

I riksplanen lovade centern att skogslänens befolkning skall öka med 100 000 människor fram till år 1980. Och det åker man ut och lovar. Man har specificerad nota för varje län. Det skall bh 20 000 fler, och det skall bli 30 000 fler, läser jag i pressen. Dessa län har i dag en hög arbetslöshet. De har en låg förvärvsarbetsgrad. De är mitt uppe i en hård rationahsering av jord- och skogsbrak. Ätt försöka hålla befolkningstalen uppe är en väldigt ambitiös målsättning. Centern lovar 100 000 i befolkningsökning i dessa län. Hur skall det gå tUl?

Att förverkliga detta skulle förutsätta en centralstyrning utan motstycke. 1 den plan som ni har lagt fram finns inte något sådant medel. Har ni möjligen nägon hemlig riksplan utöver det här med befolkningstalet?

Detta är grunden till att jag har sagt och att mänga många människor som jag mött säger att det där tror vi inte pä. Centerns riksplan är icke trovärdig, dels därför att den för att genomföras skulle kräva en sädan väldig centralstyrning, som vi inte vill ha i det här landet, dels därför att man inte ens har talat om vilka medel man då skulle behöva.

Man säger sedan att just dessa befolkningstal gör att socialdemokraterna är centerns huvudmotståndare. Det går en skarp skiljehnje mellan centern och socialdemokraterna, skrev Skånska Dagbladet häromdagen.

Man förklarar vidare att nu skall länen bestämma i stället. Varför skaU inte västmanlänningarna bestämma, frågar man t. ex. Varför har inte herr Fälldin satt sig in i hur det här går till? Det är ju redan nu sä, och utifrån de ramar man har har man i Västmanland suttit och diskuterat hur man skall fördela sina insatser. Vi följer ju på punkt efter punkt länens förslag, där man aUtså har diskuterat fram hur man viU ha det.

Ute i länen har man godtagit att om man där skall kunna överleva och utvecklas måste man skapa bastioner för den regionala utvecklingen. Då mäste vi ha länscentra som kan erbjuda en service, en arbetsmarknad, en utbildning som är någorlunda likvärdig med storstädernas. Då blir länen starka. Och det går nu centern emot trots att länen är för det.

Men hur skall det bli i Norrbotten t. ex.? Då skulle man icke satsa pä den här fyrkanten Luleå—Boden—Älvsbyn-Piteå som man resonerat sig fram till i länet, utan man skulle sprida det på andra orter. Hur skulle det gå till? Skulle man sprida universitetsutbildningen, som man nu håller pä att bygga upp, på 10—15 orter? Skall man slå sönder spccialistsjukhuset, dela upp länsförvaltningen och de privata företagens kontor? Skulle man då säga att mejerierna i Luleå, Piteå, Hedenäset och Pajala och storslakteriet i Luleå och det slakteri som man håller pä att lägga ned i Boden också skall spridas ut på 10—15 orter, i decentraliseringens och länsdemokratiseringens namn?

Det vill inte människorna när de tänker efter en stund. De säger att om vi icke skapar slagkraftiga länscentra i den här fyrkanten, i Östersund

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

i Jämtland eller vilken del av landet det nu gäller, då blir vi inte konkurrenskraftiga. Då ger vi inte den ungdom som har utbildning möjlighet att få jobb där. Då blir suget, trycket till storstäderna ännu mycket större.

Jag sade att vi skall tänka pä människorna i storstäderna. Dä säger centern: Ja visst, ju mindre folk det blir i storstäderna desto bättre fär de det.

Men varför måste dä befolkningen öka i storstadsområdena, om än i begränsad takt? Jo, det är ju människornas krav på service som är helt bestämmande. Vill man alltså få tUl stånd ett tvärstopp i Storstockholm, som centern föreslår genom sina befolkningstal, återstår bara utvägen att underdimensionera bostadsbyggandet, underdimensionera sjukvården, underdimensionera åldringsvården och att icke bygga ut kommunikationerna - dvs. att försämra servicen för människorna i storstäderna. Det vackra talet om att man vill gagna människorna i storstadsområdena leder i sak inte till något annat än att man klipper till människorna i dessa genom att icke ge dem den service som de behöver för att kunna leva och utvecklas i sina områden. Detta är, menar jag, fientligt mot människorna.

Till slut innebär det hela, eftersom man inte ger sig pä marknadskrafterna, att bördan av denna riksplan skall bäras av människorna i storstadsområdena, som inte får den sjukvård, de bostäder osv. som de behöver, och av de arbetslösa i glesbygderna, som icke ens får stöd från samhället när de vill flytta. Det tycker jag är en felaktig politik.

Jag vill, om herr Fälldin har tid att lyssna, sluta med några frågor: Finns er riksplan kvar? Står ni för den fortfarande? Stär ni för de fasta befolkningstalen? Och om ni nu håller fast vid riksplanen, med vilka medel skall ni förverkliga den?

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill först säga att jag har svårt att känna igen historieskrivningen från förra hösten. Har statsministern glömt att regeringen inte presenterade några förslag förrän långt in på höstsessionen, medan vi lade fram våra på riksdagens första dag? Jag har redan belyst hur jag ser pä talet om att våra åtgärder skulle komma ovanpå regeringens.

Beträffande skattedebatten i våras vill jag fråga: Hur blev det med nettoutbytet för människorna enligt ert första förslag? Var inte anledningen till att ni övergav det och sedan anslöt er till vpk-linjen den att ni märkte att detta nettoutbyte blev dåligt? Det är märkligt att ni i dag kan stä här och säga: Visst var det synd att vi hamnade på löneskatten och arbetsgivaravgiften, men se det har vi i regeringen inget ansvar för. Jag höll på att säga: Oj, vilken regering!

Beträffande vår riksplan vill jag rent allmänt säga att jag inte tänker ställa upp i kampen med statsministern när det gäller att beskriva och fälla omdömen om individer, något som statsministern älskar att uppehålla sig vid.

Vi står självfallet för vår riksplan, och jag gjorde ocksä jämförelser i anslutning till den.

Jag noterade även att statsministern uttalade att han inte kunnat upptäcka några centralistiska inslag i den riksplan som centern har lagt

fram. Men det kanske finns någon hemlig plan, undrade statsministern. Om statsministern nu inte har kunnat upptäcka några centralistiska inslag i vår riksplan — vilket är en mycket riktig iakttagelse — varför framför dä statsministern de påståenden som han gjorde här tidigare i dag? Om man pä ett antal tidningsredaktioner har kommit till en annan slutsats än den statsministern har dragit, varför åberopar statsministern dessa tidningar som ett stöd för sitt eget svepande uttalande att vår plan inte kan användas i en demokrati? Det måste ju vara avsikten med hans formulering. Vill statsministern klart deklarera att det inte var avsikten, så blir ingen gladare än jag.

Det statsministern framför allt lagt märke till skulle vara att vi talar om fasta befolkningstal. Det måste vara en feUäsning. Vi talar om befolkningsramar. Regeringen gör vissa antaganden om totalbefolkningens utveckling i det här landet. Där kan man bara anta vissa saker, det gäller både för regeringen och för oss. Man mäste komma fram till vad man tror vara nettoinvandring osv. Pä samma sätt har vi försökt säga någonting om det troliga befolkningstalet år 1980. Regeringen har för sin del en lägre gräns och en högre gräns. Vi har utgått ifrån 8,5 miljoner.

Jämför dä, herr statsminister, våra befolkningsramar, som alltså utgår ifrån en totalbefolkning på 8,5 miljoner är 1980, med de egna planeringstalen och se efter hur stor skillnaden är. Där har vi en högre ambitionsnivå än regeringen när det gäller skogslänen. Ja visst, men vår ambitionsnivå när det gäUer skogslänen är enkelt uttryckt den, att dessa län skall få ha samma relativa andel av totalbefolkningen 1980 som de har i dag. Räkna pä det, herr statsminister.

Samma relativa andel av totalbefolkningen för skogslänen som de har i dag — det är denna målsättning som är sä motbjudande för statsministern och förmodligen hela regeringen. Varför är denna målsättning motbjudande? Finns det inte skäl att åtminstone ha den ambitionsnivån? Vad är det för fel på den?

Och sä det här gamla vanhga påståendet att vi går ut och säger att vi vill ha mindre folk i storstäderna. Det är också en förvanskning av vad vi har sagt. Varför tittar inte statsministern efter vad det stär i vår riksplan? Den stencilerade upplagan vet jag ju att ni har. Vi har inte hindrat er i kanslihuset från att få den. Jag vet att det är folk där som har fått den, och den tryckta upplagan föreligger nu.

Vad är det som står där? Jo, fram till 1980, med den antagna folkökningen till 8,5 miljoner, skall t. ex. Stockholms län enligt våra befolkningsramar öka med 65 000 personer. Hur kan man då inför den här församlingen eller åka omkring i landet och säga att centern är ute för att minska befolkningen i Stockholm? Vad vi har sagt är att vi mäste skaffa möjligheter att minska ökningstakten i de här områdena för att göra det möjligt att skapa bättre miljöer åt människorna. Nog räcker den här folkökningen till för att ordna bl. a. den service som statsministern pä goda grunder efterlyser för befolkningen.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr HELEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Statsministern tycker så synd om mig att jag väl nästan borde stå här och gråta, men det är väl ändå känt att de som har mest

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

bekymmer med verkhgheten är statsminister Palme och hans regering, ty vad har regeringens pohtik lett till? Jo, till denna orimligt höga arbetslöshet — och det är verkligheten för många människor.

Herr Palme teoretiserar och säger: Vi vet inte hur det skulle ha gått, om oppositionen hade fått bestämma. Och sä hänvisar han tiU England. Men vi vet hur det gick med regeringens pohtik. Den ledde till denna arbetslöshet.

Ert förslag föddes i november och dog i januari, sade statsministern. Nej, värt förslag om en sänkt moms för att stimulera köpkraft och efterfrågan föddes tidigt förra hösten, och det dog möjhgen den 8 december, därför att socialdemokrater och kommunister fällde det här i kammaren. Vi har under 1972 inte upprepat kravet på en stimulans av köpkraft och efterfrågan därför att vi vet vilka 4 miljarder kronor som. herr Sträng tänker spä på med före och efter jul, men vi har hela tiden upprepat kravet på en förstärkt lönsamhet. Vi lade fram det i januari 1972, i mars 1972 och i maj 1972. Vår bedömning i motionen i maj 1972 var; Nuvarande allmänna ekonomiska läge motiverar icke oväsentliga ytterligare stimulanser för att främja såväl investeringar som sysselsättning. Och i januari påpekade jag att Sverige under 1972 kommer att fä dras med en onödigt hög arbetslöshet. - Herr Palme leker en låtsaslek när han försöker antyda att vi skulle ha ändrat inställning i december, och det är denna låtsaslek som upprepas nu. Vi har haft en annan konjunkturbedömning, och vi har det nu. Vi anser att ni misshandlar näringslivet genom en onödigt försämrad lönsamhet.

Sä till skatterna. Regeringen nonchalerade riksdagens beslut om en snabbt arbetande, förutsättningslös skatteutredning och lade fram ett ogenomtänkt reformförslag. Ingen hade fått yttra sig över det. Reformen innebar obetydliga lättnader, och framför allt skuUe skatten ocksä i fortsättningen höjas av inflationen. Därför kommer inte heller de byggnadsarbetare som vi citerade att bli särskilt hjälpta av den här skatteomläggningen. De kommer att finna att de förbättringar de fått och även framtida lönehöjningar snabbt kommer att ätas upp av inflation och ökande skatter. De kommer att finna att bostadsbidragens avtrappning ger dem samlade marginaleffekter på bortåt 70—80 kronor av en nyintjänad hundralapp. Har de barnen pä daghem kommer de, med nuvarande ordning, att finna att ökningen av daghemstaxorna snabbt äter upp familjens återstående löneökningar. Och deras industri, som hittills haft en hygglig lönsamhet, kommer att drabbas hårt av den löneskattehöjning som socialdemokraterna och kommunisterna drev igenom.

Nej, hela det här resonemanget att vi skulle vara ute för att låna till en skattesänkning är ingenting annat än en propagandaklyscha. Jag skulle med precis samma rätt kunna säga - och det skulle vara hka litet riktigt — att er skatteomläggning leder till arbetslöshet. Det är inte så enkelt! Man kan inte dra en parallell mellan ett privat hushåll och en samhällsekonomi. Man kan inte säga att man i en lågkonjunktur behöver fylla upp varje krona som staten avstår från med en annan intagen krona.

Det här resonemanget borde väl ändå vid det här laget vara allmänt accepterat, men ni gör det bästa för att försöka hålla kvar människorna i en förlegad syn pä en effektiv samhällsekonomi.

Sedan har herr Palme väldiga bekymmer för att folkpartiet inte skulle fä fram sin egen pohtik. Det skuUe vara så förskräckligt att vistas i närheten av herrar FäUdin och Bohman! Jag tycker de är ganska hyggliga personer. De har inte gjort något som helst försök att sätta sig på oss. Självfallet arbetar varje parti för att få sin politik accepterad. Vi drev kraven pä de anställdas rätt att sitta med i styrelsen i deras egenskap av anställda i åratal innan ni ville gä med på det. Nu har ni accepterat det! Vi drev kravet på särbeskattning längt innan ni ville gå med på det. Ni ville ha kvar sambeskattningens orättvisor. Nu har ni gått med på särbeskattning. Vi krävde att investeringsavdragen skulle ökas. Det har ni accepterat. Vi krävde att investeringsavdragen skulle utvidgas till att gälla byggnader. Det har ni accepterat. Och jag är övertygad om att ni också tvingas acceptera åtskiUigt annat av det som ingår i en realistisk medelvägspolitik — om ni vill sitta kvar vid den politiska makten.

Den sociala liberalismen står för sitt alternativ. Den vill satsa på initiativ och nyföretagande. Den finner de mindre och medelstora företagen oumbärliga. Den vet att den första försvarshnjen går i lönsamma och trygga företag, och den vill föra en ekonomisk pohtik som stimulerar. Men vi är inte i den situationen att vi ensamma fär majoritet här i kammaren. Vi arbetar för att få bredast möjhga samling kring de förslag vi har, och det är därför vi har startat den här höstsessionen med att rekommendera den socialdemokratiska minoritetsregeringen att sträva efter samlande lösningar. Är det så att ni ställer er vid sidan, häller er för goda för det, försöker sköta en stabUiseringskonferens lika erbarmligt illa som Heath i England — då fär ni skylla er själva. Då är det väl naturligt att här utforma en liberalt inriktad pohtik, vars företrädare ocksä kan vara beredda att ta över regeringsmakten om det behövs.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättnings-främjande åtgärder

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag började mitt anförande med att säga, att om jag vågade mig pä en analys av det som jag har kallat den nya otryggheten -den otrygghet som även Tage Erlander talar om - kommer det säkerligen att frän regeringspartiets sida utlösa beskyllningar för "skäll". Och statsministern Olof Palme som gammal konfrontationspolitiker reagerade precis pä det sätt som jag hade befarat. Han beskyllde mig för smutskastning, han beskyllde mig för att vara orosstiftare, han talade om att det enda förslag jag hade lagt fram var att sänka arbetsgivaravgiften, och det skulle få den mörkblåaste av vårar att knoppas; han jämförde mig t. o. m. med kfmi.are, även om han gjorde vissa reservationer i det sammanhanget. Han öste ut indignation och ovett för att jag djärvdes dra fram de mörka sidor i detta samhälle som alla lyssnare och de flesta av dem som sitter här i kammaren måste vara klart medvetna om, om de mte är helt blinda.

Det hade inte varit nägon konst att stä här och tala om att värt land har flera TV-apparater i genomsnitt än de flesta andra länder, att vi har flera telefoner, att vi har flera bilar - och att vi har de högsta skatterna, men det hade jag naturligtvis inte fått säga. När jag då i stället försökte teckna en bUd av hur de enskilda människorna upplever bekymren, osäkerheten och otryggheten i dag, beskyUer statsministern mig för att

5 Riksdagens protokoU 1972 Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

komma med en litania i jämmer och elände.

Jag tror, Olof Palme, att de anklagelserna slår tillbaka. Vår uppgift som politiker är att återge vad människorna tycker och tänker. Den skildring som jag lämnade här i kammaren stär jag för. Det är väldigt mänga människor — hur mänga det är vet jag inte, men det är mänga fler än Olof Palme tror — som känner igen den bUd av det svenska välfärdssamhällets avigsidor som jag tecknade och som jag tyckte hörde hemma i en sädan här debatt. Och det är som bekant på det sättet att hälsan tiger still. Allt det vi har som är bra drar man inte fram, allt som är bra klagar folket inte över. Vad människorna ser är bekymren, oron, osäkerheten. Det är dem de talar med sina politiker om, det är dem de ber att politikerna skall försöka göra någonting ät efter måttet av förmåga.

1 mitt anförande talade jag också om att vi gör allt vi kan för att skapa bättre välfärd och större social trygghet. Men jag sade att det mäste vara något fel pä ett samhäUe vUket så som vårt strävar efter att skapa social trygghet och social välfärd, när människoma bakom kulisserna ändå upplever sin situation på det sätt som de faktiskt gör i dagens Sverige.

Har inte Olof Palme kontakt med människorna? Jag har aldrig varit statsminister och kommer väl aldrig att bli det heller, men har Olof Palme som statsminister inte så mycket kontakt med människorna att han är medveten om att vad jag tecknade inte var en skräckskildring utan en verkhghetsskildring? Får Ni inga brev? Sitter Ni i glasbur? Då behöver uppenbarligen en statsminister en slav som nägon gäng viskar i hans öra att även han är dödlig — eUer i varje fall inte sitter i evighet.

Antingen är Olof Palme omedveten om detta eller också förhåUer det sig sä att han inte är beredd att medge att de problem som jag har tecknat finns i sinnevärlden. Vågar verkligen Olof Palme stå upp här i talarstolen och påstå att den skildring som jag lämnade var osann? Vågar Olof Palme säga att människorna inte pressas av världens högsta skatter, att det inte innebär oerhörda problem för familjernas ekonomi i dag för de arbetande människor som befinner sig i mellaninkomstskiktet, att inflationen varje år äter upp sex sju procent av deras inkomster och att skatterna tar merparten av varje nyintjänad slant? Vågar Olof Palme verkligen säga att de bostadsmiljöer som jag har kritiserat för att de skapar otrygghet i våra tätorter bara är påfund, skräckskildringar som är hämtade ur min fantasi? Vägar verkligen Olof Palme säga att rättsotryggheten, väldet och brottsutvecklingen inte är en realitet för mänga människor, framför allt för de fattiga, svaga och handikappade människorna? Och vill herr Palme verkligen förneka att bland de smä och medelstora företagarna problemen hopar sig på det sätt jag skildrade och att rättssäkerheten börjar grävas ur?

"Ni har", sade Olof Palme, "inte lagt fram ett enda konkret förslag för att råda bot på detta." Jo, vi har på alla de här punkterna, herr statsminister, lagt fram konkreta förslag för att vända utvecklingen ät rätt håll.

Olof Palme sade att han är djupt oroad över den här skräckskildringen, och sä talade han om att alla de sjuka människorna, som samhället skall ta hand om. Har jag någonsin i min förkunnelse, i talarstolen här eller

någon annanstans, bestritt samhällets skyldighet att ta hand om de fattiga och svaga människorna? Vad jag har påvisat är otryggheten bakom de fina fasaderna. Läs — för att tala litteratur — Birger Normans högst förtjusande men ändå skrämmande lilla novell "Tittägget" i hans novellsamling förra året, om inte statsministern redan har gjort det! Han säger ungefär vad jag har sagt. Men gä fördenskull inte ut och beskyll honom för att vädja till människorna med förkunnelser om elände och skräckskildringar!

Jag är alltså inte ensam när jag försöker teckna den här bilden, herr statsminister. Tyvärr är den en realitet, och därför menar jag att det är min skyldighet att dra fram den här, så att vi får tillfälle att debattera den för att vi - om möjligt gemensamt - skall kunna göra någonting åt den.

Det har varit en klar linje i min politik, herr talman, att alltid hävda att vi måste satsa på att de "starka" människornas resurser användes sä, att vi solidariskt kan hjälpa de svaga människorna i samhället.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill upprepa vad jag sade i ett tidigare inlägg. Det finns, som också herr Bohman nu upptäckt, en stor otrygghet i det kapitalistiska samhället för många människor. Men man måste gå vidare och försöka analysera vad otryggheten beror på. Både herr Helén och herr Bohman har här tvingats konstatera att det kapitahstiska näringslivet stagnerat och att det är dåligt med nyföretagandet, men de vågar inte göra nägon analys av orsakerna till detta. De skyller på regeringen, vilket är oerhört platt ur deras synpunkt. Borgerliga regeringar i olika länder har samma problem. De inbUlar sig att bara man ökar bolagens vinster skaU problemen vara lösta. Det är ju en propagandafras men har ingenting med den ekonomiska verkligheten att göra. Problemet är inte att bolagen skuUe ha för dåliga vinster. Problemet är att den kapitalistiska ekonomin stagnerat i ett slags övermättnad, där monopol och storfinansgrupper i dag lägger en död, kall hand över spirande nyföretagsamhet. Därför måste, om man skaU få någon lösning av problemet, staten gå in för att fä tUl stånd nya, stora industriinvesteringar. Detta börjar allt fler människor begripa, men de borgerliga partierna lever kvar i en nattstånden manchesterliberalism.

Herr FäUdin begagnade inte tillfället att skilja ut sig från storfinansens direktörer när det gäller innebörden i den decentralisering man talar om. Men det går inte i längden för centerpartiet att både prisa fackföreningsrörelsen och ha samma uppfattning som storfinansen. Det pågår i realiteten en kamp mellan klasserna, mellan kapital och arbete i detta land, herr Fälldin. Det går inte i längden att stä med ett ben i vartdera lägret. Dä förlorar man inte bara sin trovärdighet, man spricker också mitt itu.

Herr Palme sade i en replik tUl mig att sammanslagningen av Electrolux och Facit var nödvändig med hänsyn till konkurrensläget gentemot utlandet. Jag vill lämna den tekniska sidan av saken därhän — om det var nödvändigt eller inte ur storleks- och konkurrenssynpunkt — men om det var så infinner sig genast frågan: Varför måste sammanslagningen ske i privat regi och stärka storfinansens, framför allt familjen

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Wallenbergs, makt? Sammanslagningen har ju inte följts av något förslag som ökar inflytandet för de anställda eUer för samhällsintressena. Sammanslagningen har heller inte följts av nägon ökning av de anställdas makt, som herr Palme lät påskina. Tvärtom ställs tusentals arbetare utan arbete.

På arbetsplatserna råder fortfarande arbetsköparnas diktatur. Ätt de anställda kan komma att ges minoritetsposter i bolagsstyrelserna — poster som enhgt utredningen inte skall tillhöra partsrepresentanter och som dessutom skall stå under sekretesslagen, dvs. vederbörande skall vara försedd med munkorg - kommer inte att förändra detta grundläggande förhällande. Arbetsköparna kan genom att bestämma arbetstakt, metoder och produktionsuppläggning pä olika sätt urholka avtalen. De har dessutom tolkningsföreträde.

För ökad makt ät de anställda krävs därför lagstadgad rätt till strejk när förhandhngar inte ger resultat eller dä arbetsköparna urholkar avtalen. Arbetarna måste ges lagstadgad rätt att avbryta hälsofarhgt arbete, de måste ges lagstadgad rätt att välja löneform och att säga nej till sådana produktions- och tidmätningsmetoder som används för att öka utsvettningen. Arbetarna måste ges lagstadgad rätt att förhindra uppsägningar och omplaceringar. De mäste ges lagstadgad rätt till möten och agitation pä arbetsplatserna. De demokratiska rättigheterna måste in genom fabriksgrindarna.

Det är sådana förändringar som krävs i det svenska samhället.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Herr Hermansson har rätt i att den här sammanslagningen icke i och för sig ledde till en ökning av de anställdas inflytande. De var inte inblandade, och det var de sannerligen inte i Facit heller.

Att staten skulle ingripa nu av rent rationella skäl vore utomordentligt svårt, eftersom inte någon i Statsföretagsgruppen bedrev produktion som var angränsande till den i Facit och hade marknadsföring och tekniskt kunnande pä det området. Därför var ur samhällsekonomins synpunkt den rationellaste lösningen att Electrolux tog över. Det var också den ur de anställdas synpunkt bästa lösningen, för den gav trygghet och stabilitet åt dem som nu är kvar.

Å andra sidan skall jag inte förneka problemen - koncentrationsfenomenen som nödvändiggörs av den internationella konkurrensen. Men man kan säga att löntagama nu i alla fall kommer in i styrelserna och att vi gradvis får ökat samhäUsinflytande.

Herr Helén talade om samverkan. Men litet grand fär väl ändå Gunnar Helén bestämma sig. I morse sade han att här har regeringen tagit intryck, här har regeringen gått med på vissa tankar som man själv funnit angelägna. Jag tänkte att han skulle vara glad såsom få i den morgonstunden, men han var likväl något slags variant av "arg i dag". Ni kan väl ändå glädja er åt detta. Utifrån våra synpunkter lägger vi fram förslag, och om det råkar vara sä att även ett oppositionsparti har krävt något sådant förslag så blir icke förslaget därav sämre.

Detta med ert paket tidigt förra hösten är intressant. Därmed ville väl

Gunnar Helén på sitt blygsamma sätt tala om att den som började var herr Helén pä sin dä avhäUna stämma. Det dröjde in i november innan centern var inne på den galejan med förslag om generella åtgärder, eller hur? Vad detta förslag skulle ha lett till kan jag inte bevisa, och det kan inte ni heller. Som ett sämre alternativ till regeringens förslag i fiol höst kan jag acceptera det. Men som ett alternativ ovanpå regeringens förslag tror jag att det hade lett oss in i en engelsk situation med ödesdigra konsekvenser för kronan. Prishöjningarna hade ocksä blivit mycket, mycket större än de faktiskt har blivit, när vi trots de mycket besvärande prishöjningar som vi har haft enligt PKN:s undersökningar hkväl har den lägsta prisökningen i Västeuropa under detta år.

Sä herr Bohman. Det är roligt ändå att konstatera att herr Bohman var pä reträtt och liksom vädjade till mig och menade; Ligger det ändå inte någonting i allt detta som jag säger?

Vi hade ju en generalrepetition på det här i Malmö, där jag påpekade för herr Bohman att man inte förändrar samhället genom skäll och genom att bara skildra utvecklingen i mörka färger, om man inte har några konkreta förslag. Visst är min kunskap om verkligheten begränsad, liksom aUa andra människors. Men jag tror att jag fär 5 000 brev per år -det är uppe i något sådant nu — som i hten grad rör politik och i huvudsak rör enskilda människors bekymmer. Och dessa bekymmer är påtagliga — visst är de det. Mänga av brevskrivarna är oroliga och vill ha hjälp och stöd och råd och upplysning i olika frågor. Men i dessa brev finns endast i ytterst fä fall det fullständiga fördömandet av det svenska samhället som är ledträden i herr Bohmans förkunnelse.

Då säger herr Bohman; Ja, men min uppgift som politiker är ju att tolka vad människorna känner, och många människor känner på det här sättet. Det finns mänga som tycker Ula om TV-programmen. AU right — säg då att TV-programmen är lösaktiga eller vad herr Bohman sade. Men vad tänker herr Bohman göra ät det?

Herr Bohman säger att många människor är oroade över utlokahse-ringen av statliga verk. Ja, det har skrivit sädana människor till mig ocksä, och dä skriver jag och svarar att det och det är skälet tUl att vi utlokaliserar statliga verk.

Herr Bohman tycker att det är just - han fyller då sin politiska uppgift — att först sitta här i kammaren och rösta för utlokaliseringen och sedan göra sig till tolk, som han säger, för aUa de människor som är oroade av utlokaliseringen. Det är också en moral.

Nej, en politikers uppgift är något annat. Oro finns det alltid i ett samhälle, och visst skall politikern tolka denna, under förutsättning att han kan säga om vart och ett av problemen: Dessa är våra lösningar - så vill vi göra.

Och vare sig det är i Malmö eller här eller pä moderatstämman, sä häller herr Bohman dessa litanior. Men det finns nästan aldrig några konkreta förslag. I dag var det ett: att icke höja arbetsgivaravgiften. Och så säger herr Bohman; Vi har någonstans konkreta förslag. Men varför framför dä inte herr Bohman dessa? Om det är så fruktansvärt eländigt i det svenska samhället som herr Bohman vill ge sken av mäste han ju ha mycket långtgående och genomgripande förslag till förändringar - det är

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

han nästan förpliktad att ha. Och jag tror att herr Bohman är en ärlig man som förmodligen har några förslag, men dessa vågar han inte framföra därför att han har fått kompisar. Sä länge han är med i ett slags borgerligt samarbete fär han glädja sig ät detta intUl sista högerman och kan använda hela den konservativa ideologin och mörkmålningen men kan icke eUer viU icke — jag vet inte vad — framföra konkreta förslag.

På sätt och vis var det ju ganska remarkabelt att herr Helén sade att moderaterna för en hygglig politik. Efter alla dessa med stort patos framförda socialliberala tankar hade herr Helén icke ett ord av kritik mot den utomordentligt konservativa jeremiad som herr Bohman höll, utan det våren bra politik som moderaterna förde!

Slutligen några ord till herr Fälldin. Visst har vi ansvar för att vi höjde arbetsgivaravgiften. Vi tog det ansvaret i våras, och vi tar det i dag. Men jag konstaterar att ni kunde ha undgått arbetsgivaravgiften, om ni hade velat. Men ni ville inte. Och då skall ni inte komma och klaga nu. Ni skall inte beklaga er över arbetsgivaravgiften inför företagare och andra. Om det var förskräckligt att höja den avgiften och sänka skatten för löntagarna, så kunde ni ha undvikit arbetsgivaravgiften. Men det gjorde ni inte. Och klaga då inte sä förskräckligt nu!

När jag är ute och reser förekommer det också att företagare frågar mig: Vad tog det åt "våra" partier? Det var ju de som ställde till så att vi fick denna arbetsgivaravgift!

Det har man ju delvis rätt i. Men klaga då inte nu, utan ta ansvaret för avgiften i nägon mån. Vi tar värt ansvar.

Sedan glömde jag i min förra replik att bemöta herr Fälldin, när han åberopade ett regeringsprogram, som han kallade det, nämligen skriften Samordnad näringspolitik. Men det var inget regeringsprogram utan en bok, utgiven av LO-ekonomer. Det skall man ha klart för sig. Den boken utgavs varken av socialdemokratiska partiet eller av regeringen.

Herr FäUdin återgav också än en gång ett gammalt gulnat citat om den glädjande folkvandringen till städerna - det är något som man gjort många gånger på centerpartimöten. Det är ett gammalt och gulnat klipp som halas fram ur plånboken, ett klipp ur Aftonbladet 1961 och skrivet av Kurt Samuelsson, som ju numera — hm, säger att centern är någonting märkvärdigt . . . Men har man ingenting annat än en ledare av Kurt Samuelsson frän 1961, en ledare som jag har hört åberopas kanske hundra gånger - ja, dä har man verkhgen inte mycket på fötterna.

Men det väsentliga är, och nu frågar jag; Står ni fast vid riksplanen? Jo visst, det gör vi, svarar herr Fälldin. Det skaU bo 100 000 fler människor i skogslänen. Varför är det så motbjudande? frågade herr Fälldin. Det är inte motbjudande i och för sig. Men en pohtiker har som uppgift att tala om för människorna vad som realistiskt går att genomföra. Därför bör man försöka undvika att lova mer än man har en chans att uppfylla. Vi har inga centralistiska medel, säger herr FäUdin. Ja, men det är just därför som ni inte är trovärdiga! Om vi skulle öka befolkningen med 100 000 människor i de län som nu har det svårt, sä skulle det fordras centralstyrningsmedel av en art som aldrig funnits i värt samhället och som inte finns i någon demokrati. Det är bara ett sakligt konstaterande.

Nu åker ni runt i Norrland och lovar att här skall det bo 100 000

människor till men ni anvisar inga medel. Det är detta som gör att centerns politik inte är trovärdig. Man har alltid ett ansvar mot medborgarna. Man kan säga att visst kan vi ta fel som pohtiker. Man kan förklara att här var jag för optimistisk. Men man skall inte förespegla människor saker och ting, om man inte har någonting att visa på och kan säga att pä det här sättet skall vi uppnå det och det.

Likadant är det med människorna i storstäderna. 1 Stockholms län tror jag födelseöverskottet är omkring 7 500. Så mänga fler födda har man där än de som går bort på grund av dödsfall. Det är de siffrorna som här kommer in i bilden. Det är födelseöverskottet som gör att befolkningen ökar - man vill väl ändå inte att det normala antalet födda barn skall minska. Då blir det också fler människor — och det behövs för servicen! Man kan inte plötsligt drastiskt reducera tillväxten av befolkningen i storstadsområdena. Jag har inte påstått att man skall minska antalet människor i storstäderna, utan jag har sagt att med er politik blir det försämringar för människorna som bor där, och det är väsentligt.

Den andra frågan gäller centerns kamp mot länscentra eller primära centra. Ni har talat om att ni är emot sådana centra, de som skall utgöra ett alternativ med en differentierad arbetsmarknad och vara en bastion och en tyngdpunkt i varje län. Är ni för dem eller är ni emot dem? Det är en grundpelare i all regionalpolitik att göra denna satsning, annars fär ni sprida ut aUt inom länen inbegripet er egen föreningsrörelse.

Problemet med centern är att man går ut och förespeglar människorna fasta befolkningstal — varenda människa har uppfattat det så — och ökningstal i de sämst ställda länen i landet som man icke redovisar medel för hur man skall förverkliga. Samtidigt avvisar man de primära centra som är en grundval för hela regionalpolitiken.

Utan att säga ett ont ord om framstående författare undrar jag om inte centerns riksplan börjar att påminna om Ändrées ballongfärd: Ju mer den utsätts för verklighetens kaUa och klara ljus desto mera skrumpnar den läckande ballongen.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Till att börja med hoppas jag att herr Hermansson och jag kan vara överens om att tre minuter inte är tillräckligt för vår diskussion, utan vi fär återkomma till detta vid ett senare tillfälle när vi diskuterar regionalpolitiken.

I sin beskrivning av vad som hände för ett år sedan sade statsministern att det var i november centern lade fram sina förslag. Jag hoppas verkligen att det inte är medvetet som statsministern lämnar sådana uppgifter. Det kan inte ha undgått statsministern att höstriksdagen i fjol startade i mitten av oktober och att vi lade fram motionen på riksdagens första dag. Jag upprepar att jag hoppas det inte är medvetet som statsministern gäng efter annan i historieskrivningen kommer med sådana här påståenden.

Vi kunde ha undgått löneskatten, säger statsministern. Pä vilket annat sätt än genom att rösta emot den kan vi undgå den? Vill statsministern förklara det? Rekommenderar statsministern några utomparlamentariska metoder eller vilken metod skall vi använda oss av?

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Vidare sades det att vi lånar till skattesänkningar. 1 går lade regeringen fram en proposition enligt vilken det skuUe behövas 1 500 miljoner kronor. Pä tilläggsstat begärde regeringen dä 1 200 miljoner kronor. Det anmäldes i propositionen att regeringen skulle komma tillbaka och begära mera pengar på tilläggsstat. Tror jag det. Man mäste ju fortsätta med dessa åtgärder för att hjälpa människor som är olyckliga nog att bli arbetslösa osv. Finansministern lånar pengar och ökar gapet mellan inkomster och utgifter. Om vi kan beskyllas för att låna till skattesänkningar så kan ju samma beskyllning riktas mot finansministern.

När det gäUer länsplaneringen säger statsministern att vi avvisar primära centra. Ja, vi tycker att länsborna klarar det här bra. De har pekat ut primära centra, men nu frågar jag: Vägar statsministern stå upp här i talarstolen och säga - som han var inne på i ett tidigare anförande — att regeringen har följt länsstyrelsernas förslag angående vilka orter som skall vara tillväxtcentra? Jag skulle vara okunnig och inte veta hur det här går tUl, och därför frägar jag: Vågar statsministern gå upp och deklarera att regeringen har följt länsstyrelsernas förslag om vilka orter som skall vara tillväxtcentra?

Så detta tal om gulnade dokument och det här programmet. Om statsministern hänvisar till tidningar kanske jag kan fä hänvisa till en doktorsavhandling av docenten Leif Levin, som väl dessutom skall vara socialdemokrat. Han säger att det där var regeringsprogrammet, för det fanns inget annat. Ja, det var ju LO-ekonomernas, men det fanns alltså inget annat. Sedan är det väl sä att hela politiken den här tiden visat att det måste ha varit socialdemokratins program.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsministern leker demonregissör i dag: Var snäll nu, var glad nu, var ledsen nu! Jag är glad, herr statsminister, över att regeringen åtminstone i efterhand har tagit upp några av våra viktiga förslag för att åstadkomma ökad lönsamhet inom näringslivet. Men detta kan man ju inte kalla för samverkan, utan det innebär bara att ni har insett att ni var tvungna att göra de eftergifterna.

Sedan begär statsministern att jag skall stå här och recensera centerns och moderaternas politik. Jag har inte yttrat mig om den. Jag sade att herrar Fälldin och Bohman är hyggliga personer, men jag har ingen anledning att ta upp tiden med att recensera centerns och moderaternas politik. De har inte angripit eller attackerat oss och inte förtalat oss som statsministern gör. Därför riktar jag mig tiU statsministern — det är rätt naturligt.

Jag har ocksä — något som statsministern otaliga gånger begärt — redogjort för vår politik och talat om pä vUka punkter den lett till praktiska resultat. Jag är övertygad om att vi innan detta är har gått kommer att få ytterligare genomslag för kraven på att näringslivet måste fä en förbättrad lönsamhet.

Men till våra krav hör ocksä yrkandet om en stabiliseringskonferens. Nu viftar statsministern bort det igen och säger: Goda kontakter skall man ha, men inte mer än så. Men detta är ju inte ett godtagbart läge. Månad efter månad går, det ena företaget efter det andra lägger åt sidan

planerade investeringar, därför att man inte vågar ta tillräckliga risker för framtiden. Man tar inte fram de nya produkter som man har uppslag och idéer till, därför att kalkylen visar att man inte får en tiUfredsstäUande lönsamhet.

Det är detta som gör att Sverige riskerar att tappa sin ställning som ledande industrination. Dä kan man inte bara vifta bort detta förslag om en konferens och då kan man inte nonchalera frågan om vi skall fä ett ytterligare höjt kostnadsläge på lönsamhetens bekostnad, utan då är det nödvändigt att regeringen accepterar sin plikt att ta kontakt med näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. Jag har sagt att ni behöver inte ta oss i oppositionen med, om ni tycker att det är så förskräckligt obehagligt. Men ta de kontakterna rejält; bryt upp dödläget meUan stat och näringsliv — annars kommer det svenska samhället att i åratal få lida av edra försummelser.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Otn sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu befmner sig herr Bohman "pä reträtt", sade statsministern. Det är ett debattknep som jag trodde att Olof Palme var för gammal att använda. Vad jag gjorde var att upplysa statsministern om vad jag verkligen sagt i dag och tidigare och vad vi har gjort. Uppenbarligen lyssnade inte statsministern, om man får döma av hans kritik. Eller också använde han den gamla vanliga konfrontationsmetoden: man målar en skräckskildring av vad motståndaren sagt och så angriper man den.

Sedan upprepar Olof Palme på nytt att vi inte lagt fram konkreta förslag. Kritisera gärna, sade statsministern, men lägg i så fall fram konkreta förslag till lösning. Snälla söta Olof Palme! Får man som statsminister vara så okunnig att man inte känner till vilka förslag ett oppositionsparti framfört på de olika punkter jag tog upp?

Arbetslösheten - ja, Olof Palme har ju ägnat större delen av sin tid i dag ät att göra ned de förslag som vi och de andra oppositionspartierna har framlagt. Vi vill genom en ordenthg generell stimulansåtgärd fä fart på den svenska ekonomin. Som stöd för sin tro att det inte skulle lyckas åberopar sedan Olof Palme det engelska exemplet, när Olof Palme borde veta att liknande stimulansåtgärder tidigare har vidtagits i Frankrike, Västtyskland och Förenta Staterna och där lett tiU den eftersträvade återhämtningen i den allmänna ekonomin.

Har vi inte lagt fram förslag för att förbättra familjeekonomin? Har vi inte vartenda år lagt fram förslag till skattesänkningar och blivit vederbörligen avhånade av regeringen för det? Har vi inte ständigt kritiserat inflationspolitiken och talat om hur vi menar att man skulle kunna få en bättre och lugnare utveckling av priserna? Har vi inte kritiserat det sätt pä vilket regeringen har svarat för rättsskyddet? Har vi inte i våra kriminalpolitiska motioner varje är lagt fram konkreta förslag för att vända utvecklingen och för att åstadkomma en bättre narkomanvård? Vad har inte Astrid Kristensson gjort under alla de år hon har slagits för detta? Vi har som vanligt blivit avhånade för att vi bara ropar på flera poliser. Det har vi också gjort, för när samhället inte kan klara sina kriminalvärdsproblem får man se till att man skaffar flera poliser för

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

att skapa trygghet pä gator och torg främst för gamla och svaga människor.

Vill verkhgen Olof Palme påstå att moderaterna inte har haft något alternativ till bostadspolitiken, när vi sedan 1940-talet vartenda är ständigt kritiserat den socialdemokratiska bostadspolitiken? Vi har blivit vederbörligen avhyvlade för det ocksä av er därför att ni har tyckt att er politik har varit bättre. Men vad tycker de människor som i dag bor i dessa miljöer och inte kan klara sina hyror?

Har vi inte kritiserat bristen på rättssäkerhet t. ex. på jordäganderättens område, där vi förra året i december hade en läng debatt? Vi hade våra egna förslag, i vilka vi vände oss mot den upprörande konfiskation som vi menade att det var fråga om.

Har vi inte framfört våra synpunkter och drivit en hård linje då det gäller försvaret?

Har vi inte gjort det ocksä när det gäller företagsamheten?

Hert HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade i mitt första inlägg att jag ansåg att regeringen skönmålade sysselsättningsläget. Jag vill litet grand belysa detta.

Både i regeringspropositionen och i interpellationssvaret sägs att den ökade arbetslösheten beror pä en ökning av antalet arbetssökande. Det är den enda förklaring som ges. Såsom underlag härför pekar man på att antalet sysselsatta har ökat mellan de tre första kvartalen 1970 och motsvarande tid 1972. Men denna ökning är en statistisk fiktion. Det är riktigt att antalet sysselsatta stigit med ungefär 15 000 i genomsnitt mellan de tre första kvartalen dessa år, men mellan dessa bägge mätperioder har antalet deltidssysselsatta ökat med inte mindre än 28 500, vilket således betyder att antalet heltidsarbetande starkt har minskat.

Om man slår ut dessa siffror på heltidsarbetsplatser, har sysselsättningen närmast varit konstant. Däremot har folkmängden i arbetsför ålder mellan dessa bägge mätperioder ökat med nära 50 000 och det är alltså ingen förbättring av sysselsättningsläget, vilket regeringen vill ge sken av.

Tränger man in ytterligare i detta siffermaterial, finner man att det är inom stat och kommun som sysselsättningen har ökat, medan den har minskat i den privatkapitalistiska sektorn och framför allt inom den direkta produktionen. Siffrorna beror också på valet av mätperiod. Tar man andra perioder får man en direkt minskning av sysselsättningen.

Slutsatsen tycker jag bara kan bli den att det siffermaterial som regeringen har presenterat ger en skönmälning av det faktiska läget. Kapitalismen kan inte trygga rätten till arbete. Det har skapats en reservarmé av arbetslösa. Lappverks- och julklappspolitiken gentemot storföretagen frän regeringens sida har inte kunnat ändra detta förhållande.

Statsministern sade, litet skämtsamt naturiigtvis, att skattenedsätt-ningarna var en kompensation tiU företagen för att de har så tossiga vapendragare i riksdagen. Om man skall ha det som utgångspunkt kan man ge ut hur mänga miljarder som helst. Det tycker jag är en litet farlig linje från regeringens sida.

Men skall vi tala allvar, är följande saker obestridliga. De stora skattesubventionerna och gåvorna till företagen får för det första ingen större effekt pä sysselsättningen. För det andra skapar de ännu större skillnader i inkomst- och förmögenhetsfördelningen än som finns för närvarande. Jag vill påpeka — det kanske kommer fram ytterligare senare under debatten — att även socialdemokratiska tidningar kritiserar regeringen på den här punkten, och jag tycker dessa tidningar har rätt.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Först i korthet htet historia — herr Fälldin var ju upprörd.

1 fjol vidtog regeringen en läng rad åtgärder redan på sommaren. Den 14 oktober lade vi fram ett stort sysselsättningspaket. Samma dag väckte oppositionspartierna en rad motioner, varav centems var ganska klok. Det var då herr Fälldin sade: Nägon sänkning av momsen med 4 procent kan vi inte tänka oss. Centems motion låg på samma nivå som vår. Den 2 november kom sä denna picture show, det gemensamma utspelet av de borgerliga partierna. Detta är enkla historiska fakta.

Hur skulle man ha undvikit arbetsgivaravgiften annat än genom att rösta emot den? Jo, genom att tala med andra. Ni var ju alldeles säkra på att vi ville genomföra denna skattesänkning för de svenska löntagarna, och den måste finansieras. Vi ville inte låna tiU denna skattesänkning för löntagarna. Det ville då inte ni heller. Vi var öppna när det gällde finansieringsmetoden, men ni röstade emot först den ena och sedan den andra metoden, och då blev det en höjning av arbetsgivaravgiften.

Om man har den begränsade synen på ett oppositionspartis uppgifter, att det bara skall rösta nej, eller bara rösta för sina egna förslag och inte träda i dialog med andra, då har man små möjligheter att påverka politiken. Detta bör åtminstone en av er här inse.

Herr Helén talade mycket om lönsamhet, vilket enkelt uttryckt är en mindre andel för löntagarna och en större andel för kapitalägarna. Jag har ingenting emot en rimlig lönsamhet för företagsamheten. Det är nog riktigt att vi kan räkna med att lönsamheten för företagen kraftigt går upp under 1972, och jag tror den kommer att fortsätta att stiga under 1973 för huvuddelen av företagen. Jag tror att lönsamheten blir hygghg. Den omtalade stabiliseringskonferensen bhr i herr Heléns tappning riktad väl mycket mot löntagarna. Det skall, som han sade här, vara en konferens som skall handla om lönsamheten, och man skall tillhälla löntagarna att icke ge sig pä denna lönsamhet genom att begära högre löner. Det tror jag emellertid vore psykologiskt felaktigt.

Visst skall vi ha kontakt också med näringslivet! Jag har ägnat mycken tid under det senaste året åt att ta kontakt med näringslivet på olika sätt. Uppfattningarna varierar, må jag säga, men jag träffar mänga företagare som säger - en sade det i TV häromkvällen - att Sverige är ett bra land att driva industri i, med expansiva och lönsamma företag, ett bra land att arbeta i. Allt fler bland dem jag möter anser att de inte längre vill ställa upp bakom det onyanserade gnället som förs av deras egna organisationer och av deras pohtiska bröder i riksdagen. Jag tror att det är en klok reaktion pä herr Bohmans enständiga konfrontationspolitik.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Han driver en konfrontationspolitik mot samhället, mot de grundläggande idéer som arbetarrörelsen stär för. Jag tror att det är oklokt av herr Bohman att driva denna konfrontationspohtik mot löntagarintressena i Sverige.

Till sist viU jag säga till herr Fälldin att centerns stackars riksplan är en ballong som läcker mer och mer. Det är riktigt att vi i huvudsak men med vissa modifikationer har gått pä länen. Man kan ha ändrat när det gäller tillväxtcentra, men i huvudsak bygger vårt förslag på länens egna prioriteringar. Det finns såvitt jag vet inget län som inte önskar ett länscentrum, att man skall koncentrera krafterna på att skapa en bastion för regionalpohtiken där det finns en differentierad arbetsmarknad, möjligheter till högre utbildning och annat. Men centern går emot denna tanke, och det slår enligt min mening centerns riksplan i spillror.

Det andra är att man lovar 100 000 flera människor i skogslänen utan att pä något sätt tala om hur det skall klaras. Jönköpings-Posten skrev: Det blir bara de fagraste av löften, och för borgerlighetens skull mäste vi pä något sätt bereda centern en hedersam reträtt. Men man sitter så hårt i det, skrev Jönköpings-Posten, att man inte kan hoppa av planen utan att tilltron skall svikta.

Detta är vad som har hänt. Alla människor är inte vänner av regionalpolitik. Jag tror att det är oklokt av centern att hela tiden använda denna fråga som ett politiskt slagträ mot socialdemokratin, att försöka inbiUa människorna att man tUlsammans med moderaterna skall bedriva en effektiv regionalpolitik. Hela tiden har man utmålat socialdemokratin som huvudmotståndare, hela tiden har man sagt att man tUlsammans med moderaterna i främsta linjen skall driva en utjämning för bygderna ute i landet. Sä många är inte regionalpolitikens vänner. Men för att kunna fortsätta detta angrepp pä socialdemokratin har man lockat sig själv ut i sädana orealistiska planer, sädana löften till människorna när det gäller dessa fasta befolkningstal, att man ramlar i den trovärdighetsklyfta man själv har grävt. Pä sätt och vis kan jag beklaga det, för i och för sig behöver regionalpolitiken en samling av krafterna i landet.

Vi har nu genomkämpat den traditionella generaldebatten. För att sluta med ett försonligt tonfall vill jag erinra om att jag började med att säga att jag hoppades på en bred uppslutning i Sveriges riksdag kring de förslag som regeringen i höst har framlagt. Jag vill gärna avsluta med att uttrycka samma varma förhoppning att så skall ske - trots eller tack vare denna debatt.

Fru andre vice talmannen, som under detta anförande övertog ledningen av kammarens förhandhngar, anmälde att herr Helén anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare replUc.

Hert ANTONSSON (c):

Fru talman! Fär jag säga till statsministern medan han ännu är kvar i kammaren, att centern ingalunda råkat in i en förtroendeklyfta. Det fatala misstaget gör statsministern själv när han hänger upp hela sin

argumentation pä att inte ta hänsyn till den befolkningsökning i landet som vi alla räknar med. Vi har som målsättning satt upp att skogslänen skuUe få, om möjligt, ta igen ungefär 100 000 av vad de förlorade under 1950- och 1960-talen. Vi räknar vidare med någon dämpning i storstäderna i förhällande till regeringens förslag. Den återstående ökningen i befolkningen skall spridas på övriga län.

Det har talats mycket om den snö som föll i fjol när det gäller konjunkturpolitiken. Hade statsministern haft en verklig önskan om en bred samling kring tvä stora ting som har varit aktuella, nämligen konjunkturpaketet och skattepaketet i fjol, då tror jag det hade funnits möjligheter till en sådan bred samling, om man hade inlett förhandlingar i ett tidigt skede. Men sä skedde inte. Därför är det fel i dag att säga som statsministern gjorde, att man skuUe ha lyssnat och talat med andra.

Jag tror att den breda samlingen kring konjunkturpolitiken i fjol — dä arbetslösheten var hart när lika svår som nu — och den breda samlingen kring ett skattepaket - som regeringen försökte chockera riksdagen med, och där vi inte hade några möjligheter att räkna ordentligt pä hur det slog - den breda samlingen hade vi för vår del ingenting att invända emot. Men initiativet låg i regeringens händer. Det är inte oppositionen - i varje fall inte centerpartiet — som missat någonting här.

Det gladde mig att statsministern inledde sitt huvudanförande med att tala om situationen i Vietnam. Jag delar hans uppfattning och vill säga att det är naturligt att det stär en mycket bred, samlad svensk folkopinion, för att inte säga en bred världsopinion, bakom förhoppningarna på ett sä snart slut som möjligt pä detta lät mig säga ett av historiens mest tragiska krig.

Jag vUl tillägga att den dag då fred råder i Vietnam, stundar ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete efter den oerhörda förstöring som kriget orsakat. Det är uppenbart att det vietnamesiska folket inte kan klara denna enorma uppgift av egen kraft. Det fordras insatser av helt andra mått. Därför framstår det för mig som en internationell solidaritetsförpliktelse att så många nationer som möjligt här lämnar sitt bidrag.

Därför vill jag uppmana regeringen — jag har gjort det i tidigare sammanhang — att i Förenta nationerna ta initiativ tUl en internationell äteruppbyggnadsplan som skall gälla hela Vietnam sä snart fred råder. En sådan internationell äteruppbyggnadsplan, initierad genom Förenta nationerna, är inte bara en moralisk förpliktelse. Den skulle också, tror jag, för det vietnamesiska folket bevisa att man i världens demokratiska stater vill vara med och bygga upp deras söndertrasade land till en stat som får chansen att satsa på en utveckling i linje med de demokratiska idealen.

Jag skall, fru talman, inte närmare beröra de utrikespolitiska spörsmålen. Men det har sagts mig att det grundfördrag, som Öst- och Västtyskland har förhandlat om, i dag har lett till resultat och skall paraferas om ungefär en halv timme, alltså kl. 16.00. I det sammanhanget vill jag säga att sedan detta avtal kommit till stånd och efter det att förbundsdagsvalet i Västtyskland om några dagar har ägt rum, så hoppas jag att den svenska regeringen skall vara beredd att diplomatiskt erkänna DDR.

De två tyska staterna är sedan mer än 20 år en realitet. Den

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AUmänpoUtisk debatt

avspänning som i dag kännetecknar relationerna mellan staterna i Europa gör det naturligt att vi drar konsekvenserna av de politiska realiteterna och erkänner DDR. Det skulle, fru talman, bl. a. öppna vägen till medlemskap i Förenta nationerna för de båda tyska staterna.

Jag vill tillägga att det skulle vara en styrka om man i denna viktiga erkännandefråga kunde nå fram till ett gemensamt nordiskt uppträdande.

Sedan viU jag, fru talman, gä över tUl en kort principdeklaration om den framtida regionalpolitiken, som har diskuterats så mycket här i dag. Regionalpolitiken mäste vidareutvecklas till en välfärdspolitik för alla delar av landet. Hela samhällsverksamheten måste engageras i strävandena att åstadkomma större jämUkhet mellan människorna i olika regioner i fråga om både sysselsättning och service.

En lugnare tillväxt i storstadsregionerna ökar inte bara utrymmet för ekonomisk tiUväxt i andra delar av landet. Den gör det också lättare för storstäderna att klara utbyggnaden av samhällsfunktionerna och — vilket inte är minst viktigt — bemästra miljöproblemen.

När det gäller kraven pä service bör målen utformas med särskild hänsyn tUl de behov och önskemål som glesbygdsbefolkningen har, eftersom denna befolkning har de svåraste problemen. Målsättningen bör vara att människorna även i glesbygder skall ha tillgång till god dagligservice utan stort besvär och inom rimligt avstånd.

Fru talman! Om man skulle testa svenska folket på dessa teser som jag nu föredrog, är jag övertygad om att en stor majoritet skulle svara att detta är ju principer som centerpartiet har hävdat under årtionden. Och det är alldeles riktigt. Men nu råkar det vara så att vad jag nyss har sagt är ordagrant citerat ur statsministerns anförande till proposition nr 111.

Jag kan alltså konstatera att här har skett en viktig principiell reträtt från regeringens sida. Man accepterar i detta fall och i en rad andra frågor grundlinjer som man tycker sig känna igen och som centerpartiet hittills relativt ensamt fått hävda i samhällsdebatten. Man söker med andra ord sätta sig själv i centerpartiets stäUe. Samtidigt riktar man stark kritik mot centern för dessa och närstående uppfattningar.

Jag satt i min bänk och funderade över orsaken till dessa försök att misstänkliggöra våra strävanden i det här fallet. Jag kunde inte hitta något annat svar än att man sent omsider har upptäckt att centerns målsättning om grundhnjerna i den framtida samhällsutformningen vinner anslutning från allt starkare medborgaropinioner här i landet.

Centern har i sin riksplan, som diskuterats så mycket, angivit befolkningsramar — jag betonar befolkningsramar — som målsättningar och riktmärken. Vår målsättning är tväfaldig. Vi har sagt att inget län skall behöva minska i folkmängd fram till 1980 — inget län bör göra det - och vidare att avfolkningslänen bör få en chans att återhämta något av den befolkningsminskning som skedde under 1950- och 1960-talen.

Sedan man väl har uppställt ramvärden för länens befolkningstal, ser vi det så att det är naturligt att fördelningen av samhällsresurserna sker pä ett sådant sätt att man om möjligt när målsättningen befolkningsmässigt 1980. Detta är alltså, fru talman, ett uttryck för den politiska viljeinriktning som vi har när det gäller den framtida orts- och bebyggelsestrukturen i landet.

Lokaliseringspolitiken har ju varit en politisk huvudfråga sedan 1940-talet. Då väcktes från vårt håll motioner om en aktiv lokaliseringspolitik som skuOe motverka den häftiga befolkningskoncentrationen till storstadsområdena och den däremot svarande avfolkning som skedde i andra landsdelar.

Jag erinrar mig att regeringspolitiken under koalitionsperioden på 1950-talet hade en markerad strävan att motverka befolkningskoncentrationen. Det hette exempelvis i propositionen år 1956 om byggnadsregleringen att vissa tätortsområden fått en sådan storlek att det fanns risk för ett mindre effektivt utnyttjande av våra totala produktiva resurser.

Men 1960-talet markerade ett annat skede, då befolkningsomflyttningen tUltog mycket starkt. 1960-talet var ett centrahstiskt årtionde. De tre storstadsområdena fick närmare tvä tredjedelar av landets folkökning. De Ökade från 33,6 till 36,0 procent av landets folkmängd. Skogslänen minskade frän 24,0 till 21,5 procent av folkmängden. Genom utflyttning förlorade de nära 120 000 personer.

Det är ett faktum att denna utveckling forcerades starkt av en centrahstisk regeringspolitik. Lokaliseringspohtiken utvecklades inte tillräckhgt under 1960-talet. Man fick först genom 1964 års lokaliseringsreform en försöksverksamhet med nägon grad av stadga, men ingalunda vad vi hade behövt införa.

Jag tillåter mig att dra den slutsatsen att lokaliseringspolitiken under detta viktiga årtionde aldrig blev någon huvudsak för regeringen. Det viktigaste för regeringen var nämligen den geografiska rörlighetspolitiken, dvs. flyttningspolitiken. Regeringen inriktade sig väsentligt mer på att flytta arbetskraft från skogslänen och andra liknande områden i vårt land till i första hand storstadsområdena än pä att genom lokaliseringspolitik skapa nya arbetstiUfällen i de sysselsättningssvaga områdena.

Jag minns att det var en strid i andra kammaren år 1964 om lokaliseringsreformen, där jag själv deltog i debatten. Vi krävde att en aktiv lokahseringspohtik skulle sättas i främsta rummet — före flyttningspolitiken.

Vår tes var att man så långt möjligt borde skapa nya arbetstillfällen där arbetskraften fanns. Det gällde, framhöll vi, att skapa och upprätthåUa ett nät av livskraftiga tätorter och regioner över hela landet, att skapa utvecklingsmöjligheter över hela landet.

År efter är kom vi igen med förslag där vi begärde att riksdagen skulle fastställa som mål för regionalpolitiken ett sä långt möjligt decentrahserat samhälle. Men regeringen och riksdagsmajoriteten sade nej till våra krav. Man fortsatte med att satsa mer på flyttning av människor till storstadsområdena än pä att skapa nya arbetstillfällen där arbetskraften fanns.

Det är i dagens läge särskilt betydelsefullt att erinra sig att man då formade samhällets struktur och funktioner för en allt större centralisering av näringsliv och bebyggelse. Den s. k. infrastrukturen, t. ex. vägar, flygförbindelser och andra kommunikationsanordningar, post, elkraftförsörjning, skolor och vårdinrättningar, fördelades över landet så att det bidrog till aUt större centrahsering och koncentration av näringsliv och bebyggelse.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Vår partiordförande herr Fälldin har tidigare i dag bl. a. erinrat om vad finansminister Sträng sade 1964, nämligen att man inte skulle hindra "den stora strömmen till stora centra" - man skulle bara se till att det fanns "en rännil ät andra hållet". Sä blev det ocksä. Lokaliseringspolitiken fick faktiskt bli rännilen som gick motströms i den stora centraliseringsfloden.

Statsministern talade nyss om gulnande dokument när det gällde den glädjande folkvandringen. Men vi har andra dokument i så fall. Regeringen sade att storstadsområdena var "synnerligen lämpliga" som lokaliseringsorter, och det hette exempelvis i riksdagsbeslutet 1964 om lokaliseringsreformen att befolkningskoncentrationen i allt väsentligt var ett uttryck för "värt lands ekonomiska framåtskridande".

Men utvecklingen har visat att den politiken var felaktig. Centraliseringen har medfört — ingen vill förneka det i dag — alltför stora regionala skillnader både i fråga om möjlighet till sysselsättning och inkomster och när det gäller tillgäng till service. Det finns skillnader som är oacceptabla frän jämlikhetsaspekter och i fråga om att effektivt uttnyttja värt produktionskapital.

Det är inget tvivel om att skall en jämlikhetsmålsättning tillgodoses sä mäste näringsliv och bebyggelse decentraliseras så långt det är möjligt. Utvecklingen har ocksä visat att det var mycket svårt och i vissa fall kanske omöjligt att skapa tillfredsställande livsmiljöer i tränga storstads-koncentrationer. Skärholmen och Tensta tycker jag för min del är bevis för en misslyckad bebyggelseplanering, och det skulle inte förvåna mig, om dessa betongkolosscr efter ett par decennier står som monument över en felaktig bebyggelseplanering - tomma monument.

Det är de mänskliga aspekterna. Men vi har också andra aspekter. Det finns ekonomiska skäl som talar för ett decentraliserat samhälle därför att samhällsbyggnads- och socialkostnaderna bhr väsentligt högre i storstäderna än i mindre orter. Det är i dag klarlagt. När industrin nu alltmer flyr bort från storstadskommunerna är det naturligtvis ett bevis för att sådana bebyggelsekoncentrationer inte heller företagsekonomiskt är de bästa.

Det måste alltså vara ekonomiskt fel att uttunna glesbygderna så att det blir otillräckligt underlag för nödvändig service, t. ex. kommunikationer, detaljhandel och verkstäder. Det har blivit allt tydligare att regeringspolitiken i det här fallet inte stämmer, och det är intressant att iaktta. Planeringen stämmer inte, regeringspolitiken stämmer inte mot de önskemål som människorna själva har.

Jag behöver bara hänvisa till en som jag tycker mycket intressant SlFO-undersökning - låt vara att man skall ta enstaka undersökningar för vad de är värda. Förra året genomfördes en sädan undersökning, som visar att inte mindre än 83 procent av ungdomen i Stockholm upp till 24 år inte vill bo i storstaden. Bara 14 procent föredrog storstaden. Två tredjedelar av storstadsungdomen ville alltså bort frän storstadsmiljön. Däri ligger ju inte — herr statsminister som nu inte är inne - en nedvärdering av människorna, utan här försöker vi fånga in människornas egna primära önskemål i fråga om miljö och livsform.

I år har det också gjorts en SIFO-undersökning som gäller bebyggelse-

strukturen. Äv den framgår att 85 procent av det svenska folket vill bo i småhus och inte i höghus. I storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö var det ungefär 80 procent som föredrog villa eller annan sniåhustyp framför höghus. Nu finns det 15 000 å 20 000 tomma lägenheter i höghus i de trånga bebyggelsekoncentrationerna, och därför mäste man säga att här har förts en politik som inte stämmer men människornas egna önskemål. Det är högt på tiden att vi lyssnar inte minst till vad ungdomen önskar sig för framtiden i det fallet.

Nu heter det i proposition nr 111 att regionalpohtiken bör syfta tiU en sådan geografisk spridning av resurserna att människorna i olika regioner kan nä för det första likvärdiga sysselsättningsmöjligheter, för det andra hkvärdig service och för det tredje en god miljö.

Jag noterar faktiskt med tillfredsställelse att de jämlikhetspolitiska, och kanske framför allt de miljöpolitiska, utgångspunkterna nu fått en plats i regeringens regionalpolitik. Det är ett stort framsteg. Men sä var det, som jag sade, inte under 1960-talet, utan de regionala bristfenomenen — bristande balans osv. — betraktades dä närmast som något som mera normalt hörde till utvecklingen.

Nu medges det ocksä i propositionen att goda bomiljöer, fritidsmiljöer och rekreationsmöjligheter kan tryggas bättre i mindre orter än i storstäder. Det är en senkommen men mycket värdefull inställning hos regeringen som jag noterar — inte alls med nägon satirisk avsikt.

Jag tycker därtill att det är ett stort framsteg att regeringen nu också haft klokheten — vågar jag säga — att sortera bort de s. k. storstadsalternativen, som man enligt propositionen är 1970 i första hand skulle satsa på. Det var en omöjlig idé, tycker jag, från såväl miljö- och jämlikhetspolitiska synpunkter som frän ekonomiska. Men i propositionen år 1970 talade man mycket starkt för ett litet antal storstadsalternativ, som skulle vara orter som redan i utgångsläget hade ca 100 000 invånare. I den proposition som nu har lagts fram anför inrikesministern att en sädan satsning på storstadsalternativ skulle leda till "en olämplig geografisk fördelning". Det är ganska intressant att konstatera att inrikesministern i de tvä propositionerna av är 1970 och år 1972 för en mycket intressant diskussion med sig själv. Jag anser för min del att det är herr Holmqvist av årgång 1972 som har rätt åsikt.

Det heter — såsom inrikesminister Holmqvist nu har uttryckt det — att man mäste konstatera "att insatserna hittills inte i önskvärd utsträckning har åstadkommit bättre regional balans". Det är helt korrekt uttryckt. Men stillsamt kan man kanske göra den kommentaren att situationen hade varit annorlunda om regeringen gått med på de kraftfullare insatser för bl. a. regionalpolitiken som vi frän vårt håll har krävt och som var en ständig stridsfråga under 1960-talet,

Den regionalpolitiska målsättning som har diskuterats sä mycket innebär bl, a. - om jag har fattat propositionen rätt - att de län som nu har sysselsättningssvårigheter på grund av regional obalans skulle ges möjlighet till i stort sett oförändrat befolkningstal 1980.

Det är naturligtvis ett framsteg i jämförelse med regeringens tidigare politik — och också något i jämförelse med Länsprogram 1970. Men det betyder ändå, fru talman, en fortsatt centralisering av bebyggelse och

6 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

näringsliv. Man viU nämligen centralt peka ut länscentra — därför att man vill satsa mer när det gäller befolkningstillströmningen tUl storstäderna än vad vi ansett vara rimligt frän värt häll. Jag behöver inte upprepa det som vår partiordförande har sagt, att vi principiellt anser att det — sedan man har gjort en ramfördelning av tillgängliga resurser - är länsinvånarna själva som skall styra utvecklingen.

Vi har klart för oss att det tar tid att rätta till följderna av den politik som förts så länge - därför att, som jag antydde, samhällets funktioner och struktur har utformats för ett alltmer centraliserat samhälle. Jag erkänner också villigt att från de här utgångspunkterna, när vi står i en reeU situation, en viss ytterligare storstadstillväxt är oundgänglig under 1970-talet pä grund av de investeringar som redan har påbörjats i bl. a. näringsliv, bostadsbyggande och samhäUsservice. Men vad som är viktigt är att man nu lägger grunden för en utveckling till ett mera decentrahserat samhälle, att det sker en riktningsförändring när vi nu har att ta ställning till dessa viktiga frågor.

De tre storstadslänen har för närvarande ca 36 procent av befolkningen. I tre län bor alltså mer än en tredjedel av landets befolkning. I skogslänen bor 21,5 procent. Centerns riksplan är inriktad pä samma siffror som för 1980, dvs. en oförändrad befolkningsfördelning, och där hänvisar jag till vad jag sade att herr Palme hade missat, när det gällde befolkningens tänkta ökning och dess fördelning enligt vår riksplan. Vi tror att man skall nä denna målsättning bl. a. genom en ändrad regionalpolitik och en förstärkt lokaliseringspolitik.

Det är fel att säga att vi inte har något program. Vi har i ett program pä 44 punkter, som jag av tidsskäl inte kan räkna upp, preciserat hur vi önskar att utvecklingen skall länkas i dessa banor. Och det är ingen centralstyrning, utan det är i första hand fråga om stimulansåtgärder. Men vi har sagt att om det inte sker en förändring — och jag tillägger gärna en förbättring - inom företagarvärlden så att man tiUägnar sig en social grundsyn pä bebyggelsestrukturen här i landet, mäste vi pröva sädana åtgärder som kontroll, när det gäller förläggningen av nya industrier.

Regeringens riksplan skulle - och det har man förbigått i debatten i dag — om man räknar efter medeltalet i dess befolkningsramar innebära att de tre storstadslänen 1980 skulle ha ökat till ca 37,5 procent av folkmängden och skogslänen skulle ha minskat till 20,1 procent, vilket skall jämföras med våra siffror 36 procent respektive 21,5 procent. Det är alltså ett minus för skogslänen och andra liknande län med ca 100 000 invånare jämfört med centerplanen och innebär alltså en ytterligare koncentration till storstadsområdena med ca 120 000, om man fortfarande utgår från en befolkningssiffra på 8,5 miljoner.

Därmed anser jag att jag har försökt bemöta talet om att vår riksplan inte skulle vara realistisk och trovärdig och att den skulle medföra en långtgående detaljreglering. Sä är inte alls fallet. Om tiden det medger är jag beredd att redovisa våra 44 punkter som om möjligt skall leda fram tUl denna målsättning. Det är klart att ingen människa i detta land kan säga att på 2 000 eller 3 000 människor när skall varje län ha den och den befolkningen. Men man skall ha en målsättning och en resursfördelning

efter den målsättningen.

Vi har använt dessa undersökningar som underlag för att få reda på folkets egna önskningar, och jag tror det är realistiskt att säga att vår plan är mer trovärdig än regeringens fortsatta väg till ytterligare centralisering, som inte svarar mot speciellt ungdomens önskemål.

Om man som ju tänkt är överlåter ät länsstyrelserna att i mycket stor utsträckning ha hand om denna resursfördelning når man inte fram till det som vi anser önskvärt, nämligen att folket självt via en utbyggd länsdemokrati får möjlighet att forma sina regioner. De statliga länsstyrelserna representerar i dag inte folket i den mening som vi syftar på. Visserligen har vi fått lekmannastyrelser, men de avspeglar inte den politiska opinionen i länen; regeringen har även i icke-socialistiska län utnämnt en länsstyrelse som ger socialistisk majoritet. Det är ur alla synpunkter bättre om landstingen som företrädare för folket i länen får ha hand om vissa planeringsuppgifter och vissa resursfördelningsuppgifter på det här området.

Jag slutar med att säga, fru talman, att centern i varje fall så länge jag kan minnas arbetat efter den hnjen, att vi vill föra fram vår politik och vår ideologi — som man ofta har påstått att vi inte har — och därefter låta människorna ta ställning. Jag tror att vår situation i dag är sådan, att vi har ett särskilt ansvar inför vad människorna önskar. Låt mig konstatera att de politiska skiljelinjerna i dag inte går mellan de gamla klassiska ideologierna. De går heller inte mellan olika intressegrupper eller klasser i samhället. Skiljelinjerna går icke, som statsministern sade här, mellan land och stad. De verkliga skiljelinjerna, fru talman, går enligt min mening mellan centrahsm och decentralism.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Fru andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hert DAHLÉN (fp):

Fru talman! De aUmänpohtiska debatterna är framför aUt ett tUlfälle för regering och opposition att utbyta meningar, att diskutera, att överväga sina ohka, alternativa förslag. Det är hedrande att statsrådet Norling har uppfattat den situationen och sitter i statsrädsbänken; jag har också en fråga tUl honom så småningom.

Hert Palme slog i sina inlägg en del av sina egna rekord beträffande förvrängning av motståndarnas argument — och det är inte så lätt när det gäller herr Palme att slå sina egna rekord. Han påstod t. ex. att vårt krav pä en StabUiseringskonferens skuUe rikta sig mot löntagarna. Alla vet ju att vi kräver detta för att just löntagarna skaU få största möjliga reella inkomstökningar, löneökningar som inte snabbt äts upp av kraftigt stigande priser och skatter. AUa vet ju det, även hert Palme, men det passar honom att förneka det.

Det jag skaU tala om är just detta: hur vi skaU få en stabil inkomstutveckling i vårt land, en utveckUng inom värt samhälle som verkligen har fömtsättningar att ge välstånd åt alla.

Den ekonomiska debatten har under senare år, inte minst i ekonomkretsar, kommit att kretsa kring problemet hur vi skall utnytfia våra

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

samlade resurser för att skapa en stark ekonomi, inte bara för stat och kommun utan också för företag och därmed för de enskilda. I det sammanhanget har behovet av ekonomisk långsUctsplanering alltmer kommit i förgrunden. Inom kanshhuset, och särskUt inom finansdepartementet, uppskattas dessa synpunkter alldeles för litet. Självfallet har den statsfinansiella utveckhngen en mycket stor betydelse när det gäller att skapa en god grundval för vår ekonomi i stort och för att bygga upp en god reell inkomstutveckling för aUa medborgare.

Den första frågan blir då: Hur ser de statsfinansieUa utsikterna ut på litet längre sikt? Det är en fråga som i hög grad borde intressera alla. Om den socialdemokratiska regeringen har ett stort intresse för det här, så lyckas den mycket väl dölja det. Inte heller tar man konsekvensen av den eventuella oro man har inför framtiden.

Med utgångspunkt i långtidsbudgeten, som den presenterades i våras, har jag gjort en del beräkningar av hur statsfinanserna för budgetåret 1976/77 skulle bh. Utgångspunkten har alltså varit långtidsbudgeten med aUa de reservationer som författarna till den har fört in.

Statsinkomsterna skulle enhgt långtidsbudgeten fram till budgetåret 1976/77 öka med i genomsnitt 7,8 procent århgen. För att inte överdriva utgiftsökningarna har jag antagit att fr. o. m. budgetåret efter nästa skulle utgiftsstegringen bh något lägre än för genomsnittet av de senaste fem åren. Då har stegringen varit i genomsnitt 9,7 procent i löpande priser.

Med långtidsbudgetens beräkningar av statens inkomster och med min försiktiga beräkning av utgiftsstegringen skulle den statsfinansiella situationen 1976/77 vara ganska förfärande. Det året skulle utgifterna på totalbudgeten överstiga de i långtidsbudgeten angivna inkomsterna med över 6,6 miljarder kronor. För att fä en siffra att jämföra med kan jag nämna att den statliga upplåningen de senaste fem åren varit i genomsnitt 2,6 miljarder per år — lägst 1,6 och högst 3,8. Innevarande budgetär med extra stor arbetslöshet lär det bli över 6 mUjarder. Men det är alltså i ett helt onormalt läge.

Det finns ingen möjhghet att nu säga hur konjunktursituationen kommer att vara 1976/77. Man vet aUtså inte hur stor upplåning som kan behövas ur konjunktursynpunkt. Men det är helt orimligt att i en långsiktsplanering behöva räkna med att ett normalt läge om fyra är skulle innebära en upplåning av 6,6 miljarder. Även om kreditmarknadsvolymen ökar, SkuUe det innebära att staten ett normalt år tog hand om en tredjedel av utrymmet för alla krediter.

Nå, säger en del, det går kanske inte att normalt låna så mycket för statens del, men då fär man väl höja skatten. Riktigt så enkelt är det ju dock inte. Det är ingen fri fantasi att det svenska folket är ganska skattetrött. T. o. m. finansminister Sträng har ju antytt att det ligger något riktigt i det påståendet. Konsekvenser för egen del och för sitt eget fögderi har han dock aktat sig för att dra av det förhällandet.

Det är svårt att ha en riktigt klar uppfattning om skatteutveckhngen i vårt eget land, men man kan få en htet bättre uppfattning om man jämför med internationella förhållanden. Man mäste vara väldigt försiktig vid sådana jämförelser därför att skatter, avgifter och förmåner är grundade pä olika system, men en viss vägledning ger ändå sädana

internationeUa jämförelser.

TCO tycker i varje fall det, och TCO redovisade i en intressant skrift i höstas hur utvecklingen av skatter och socialförsäkringsavgifter i andel av bruttonationalprodukten stigit under åren 1957 — 1968. Jag skall visa pä bUdskärmen (bild 1) hur utveckhngen varit i Sverige, Norge, Frankrike, Västtyskland, Danmark, Storbritannien och USA. Danmark startar lägst 1957 men marscherar snabbt upp. Norge startar högst, men där har stegringen inte varit lika kraftig. De andra länderna hgger där emellan. Hur är det dä i Sverige? Den heldragna linjen visar att vi startar i mitten men att vi nu ligger väsentligt över varje annat land i fråga om andelen av vad vi tjänar ihop som går till skatter och avgifter.

Jag betonade att man skall vara försiktig med internationella jämförelser. Jag skall därför visa ett annat diagram (bild 2) som bygger på OECD;s för någon månad sedan pubhcerade undersökning. Det gäUer skatteutveckhngen för enskilda personer i ett antal OECD-länder, dvs. i de industriländer som vi närmast kan jämföra oss med. Det är fråga om de direkta skatternas andel av de enskildas inkomster av anställning, hyror och räntor, före skatter och avgifter - aUtså en något ovanlig beräkningsgrand.

Det är inte de enskilda länderna som här är intressanta, utan det är helhetsintrycket. På bUden ser vi utvecklingslinjerna under dessa är för en

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

BUd 1

Andelen skatter och socialförsäkringsavgifter av bruttonationalprodukten (BNP) 1957-1968

.-;yi«Ä-,/

26 -

24 -

I n a Vasttyikland oi Danmark tunt Storbritannien ~ t ■ USA

■ I

19S7 S8 S9 60 61 62 63 64 65 66 67 eS

-» Ar

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

rad länder. 1 stort sett har det varit en stegring av skattetrycket för de enskilda. Genomsnittet för industriländerna framgår av den prickade hnjen, vilken visar på en stegring från 6,5 procent till 10 procent. Nu kommer det verkligt intressanta i denna bUd, nämligen hur utvecklingen har varit i Sverige. Det visas av hnjen högst upp. Sverige startade alltså redan 1955 en bit ovanför de andra länderna och slutade 1969 skyhögt över alla andra länder - en fördubbling av skattetrycket mätt på detta sätt.

Självfallet kan inte en sädan här utveckhng fortsätta utan att den påverkar arbetsförutsättningarna i vårt land. Även om vi tiU behövande

BUd 2

1955

1960

1965

1969

Utvecklingen för skatter och avgifter på enskilda personers "privata" inkomster i ett antal OECD-länder (OECDs definitioner).

grupper genom vårt socialförsäkringssystem överför stora summor uppstår problem, om ökningstakten hos skattetrycket skuUe fortsätta på samma sätt som hittills. Och min kommentar är att det går inte att fortsätta med denna utveckling.

Hur skall man då få bukt med det här? Jag skall i mycket stor korthet skissera fyra punkter som bl. a. måste ingå i ett program för att vrida utvecklingen rätt.

För det första gäller det att skapa ett bättre ekonomiskt underlag för enskilda, för företag, för kommunala organ och för staten, och det åstadkommer man genom en ökad växtkraft i samhällsekonomin. Herr Helén har redan utförligt uppehållit sig vid den frågan i dag, och därför behöver jag bara instämma i vad han har sagt. Jag var väldigt förvånad över att hert Palme påstod att vi inte har ägnat dessa frågor något intresse. Det borde verkhgen inte vara en nyhet för herr Palme att detta är en av de saker som har diskuterats oerhört intensivt under inte minst det senaste årtiondet. Och visste han det inte förut, så hörde han ju herr Helén i dag. Men han hörde med slutna öron — det är ingen som är så döv som den som inte vill höra.

Det var den första punkten.

Det är impopulärt att vara sparsam, men punkt 2 i ett ekonomiskt saneringsprogram måste innebära det. Ätt vara sparsam betyder inte bara att skära bort förslag som framförs tiU nya utgifter. Det innebär ocksä att man måste se över de gamla utgifterna och se vad som behöver vara kvar, se om det finns något som kan plockas bort, se om det finns något som kan skäras ner. Människornas behov av insatser från statens sida förändras ju oupphörligt, och det är inte självklart att det i minsta detalj kommer att leda tiU krav pä lika stora statliga insatser pä varje enskild punkt.

Vi vet att det är stora svårigheter att spara, att skära ner och reformera så att saker blir billigare. Det stöter ofta på politiskt motstånd, även i det här huset. Därför vore det önskvärt att partierna satte sig ner och tUlsammans gjorde en bedömning av vad man skulle kunna spara på. Den arbetsmetoden har vi ju inte i våra riksdagsutskott. Det är defaitism att säga att det inte skulle kunna gå att åstadkomma resultat. En parlamentarisk besparingsutredning har aldrig varit så nödvändig som nu.

Min tredje punkt är: Att vara sparsam mäste innebära att man skaU hushälla på sikt, planera över längre tidsperioder. Punktinsatser i fråga om sparsamhet ger givetvis resultat, men de kan aldrig i betydelse komma upp till det noggranna övervägandet av hur vi skaU ha det i det här landet under den framtid som vi har möjhghet överbhcka. Att se tiU att man hushällar och sparar på pengarna så att det går ihop på lång sikt, det tvingar tih en mycket härdare och därför ocksä mer realistisk bedömning av både gamla och nya utgiftsbehov.

Statsmakterna Uksom landsting och kommuner måste på ett helt annat sätt sätta in sina krafter på en ekonomisk långsiktsplanering. Det duger inte att bara planera för de närmaste tolv månaderna. Det är en helt föråldrad metod, som ändå har en förvånansvärd styrka i sig. Visst talar man allmänt om att det behövs längre planer, men verkliga resultat ser man aUdeles för Utet av. Regeringen borde för riksdagen presentera långsiktiga ekonomiska planer för t. ex. en femårsperiod. De skulle få

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

formen av en rambudget. Den skulle innehålla vad man kunde vänta sig i fråga om statens irUcomster under den närmaste femårsperioden. Inkomsterna skulle vägas mot utgifter som man vet under alla omständigheter måste komma till. Vidare skulle redovisas vilka reformplaner som kan väntas komma fram under perioden och vad de skuUe kosta.

Regeringen borde inför riksdagen deklarera vilka av dessa reformplaner som det skulle vara möjligt att fä rum med inom femårsperioden.

Nägon absolut bindning kan man inte åstadkomma på fem års sikt — det vet vi - men det här systemet skulle tvinga fram en härdare angelägenhetsgradering. Det skuUe ocksä tvinga fram en mer öppen politisk debatt, där allmänheten skulle få alternativ att röra sig med. Det är inte minst viktigt att väljarna genom öppen redovisning av olika reformplaner fär en bättre chans att påverka oss pohtiker. Väljarna skulle få en större möjhghet att ge uttryck åt sina värderingar.

Det är klart att en finansminister kan se med olust pä en sädan utveckhng, men det besväret fär såväl finansministrar som andra statsråd och vi vanliga riksdagsledamöter ta på oss.

1 bl. a. Norge har man sedan flera är gjort aktningsvärda försök att bedöma den ekonomiska utvecklingen på längre sikt. Vart tredje är presenterar man i stortinget ett flerärsprogram. Man arbetar med femårsplaner och med perspektivplaner på ända upp tUl 15-20 år. SjälvfaUet bhr sådana bedömningar behäftade med stora felmarginaler, men de ger ändå något underlag för slutsatser om vad som är möjligt att göra.

När man gör upp sådana här planer mäste det ske i god samverkan med näringsliv och arbetsmarknadsorganisationer. Den centrala ekonomiska planeringen måste också ske under medverkan av de regionala och lokala organen. I ett planeringsmaskineri som det jag skisserat måste därför en intim medverkan frän primärkommuner och länsorgan äga rum. Det planeringsarbetet som redan utförts i ett htet antal kommuner kan visa sig vara av betydelse ocksä för planeringen i stort i landet. Det skulle ocksä innebära en stimulans tUl de regionala och kommunala myndigheterna, om staten gjorde mer. Då skulle vi få större möjligheter att ta oss an dessa problem tillsammans.

En biprodukt av en bättre ekonomisk långsiktsplanering skulle vara att det blev en större realism i prognoserna om de framtida ekonomiska förutsättningarna för reformverksamheten. Tron att reformpolitiken i stort sett är ett avslutat kapitel är givetvis fel. Det finns stora och betydelsefulla reformer som måste genomföras. Men vi har kommit tiU ett läge, där det är nödvändigt att mera omsorgsfullt än hittills se efter vUket utrymme som finns. De tendenser till att tänja förhoppningar tiU det yttersta, som alla partier då och dä gör sig skyldiga tiU, skulle få svårigheter att frodas om man hade långtidsplaner — och det är ingen dålig biprodukt.

För det fjärde skulle jag vilja ge exempel på några områden, där en bättre långsiktig planering är nödvändig. Jag börjar med ett som inte har omedelbar anknytning till statsbudgeten. Jag tänker på hela forskningsområdet, som är sä outnyttjat när det gäller att skapa bättre grundval för beslut i riksdag och i regering. Forskning utnyttjas aUdeles för litet för att

ge underlag för bedömning av vilka resurser vi kan väntas ha, vilka nya resurser som kan ställas tiU förfogande och hur människomas vanor med en viss sannolikhet kommer att förändras. Där duger inte framtidsforskning i största aUmänhet, utan det måste göras konkreta undersökningar pä särskUda avsnitt.

Ett praktexempel på försummelser av detta slag är frågan om energiförsörjningen. Den statliga energiutredningen blev klar med sitt arbete för över två är sedan. Det var mycket intressanta slutsatser som utredningen kom fram till. En av dem var ganska överraskande för de flesta. Utredningen påvisade att förlusterna under distribution, omvand-hng och konsumtion av ohka former av energi — el, olja osv. — är så stora som 40 procent. Så mycket försvinner pä vägen frän källan till förbrukaren. Man bedömer ocksä som sannolikt att förlusterna vid användande av kärnkraft kommer att bh än större.

Om vi skuUe fortsätta att importera bränsle i samma omfattning som nu, sä skuUe bränsleimporten om 30 är kosta 11 å 12 miljarder kronor i dagens priser. Det är Uka mycket som en tredjedel av 1970 års export. Det säger allt om att vi inte fär komma i den situationen. För att kunna göra något åt denna hotande utveckling föreslog energiutredningen att man skulle tillsätta ett särskilt organ, som skulle upprätta s. k. energibalanser samt ta initiativ till forsknings- och försöksverksamhet. Förslaget lades fram under industriminister Wickmans tid, men han gjorde ingenting särskilt åt det. Och industriminister Rune Johansson har också låtit tiden gå utan att ta några krafttag. Höstriksdagen 1971 behandlade ett motionsförslag om inrättande av en parlamentarisk nämnd som skulle ägna sig åt energiområdet, och enhgt näringsutskottet skuUe man dä ocksä se tiU de miljömässiga problemen.

Man tycker att industriminister Johansson, när han fick denna körare frän riksdagen sedan han själv inte hade gjort någonting, nu skuUe ha satt i gång med denna stora sak som är avgörande för den framtida utveckhngen, men det gör han inte utan i stället tiUsätter han en ny utredning, där parlamentariker skall ingå som experter, utan rösträtt. Riksdagen hade ju enhälligt hävdat att situationen krävde att riksdagsledamöterna nu verkUgen fick ta sig an den här frågan. Den tillhör inte de frågor som är lätta att behandla. Herr Johansson gör tvärtom. Nu får dock riksdagen en chans att i höst igen vara mera realistisk än regeringen. Det finns ett fp-förslag om upprättande av ett energiinstitut för beredning av denna för folkhushåUet stora fråga.

Ett annat område där en mycket bättre planering måste komma till stånd är vårdområdet. Här har som alla vet skett en kostnadsexplosion. Landstingens ekonomiska resurser har ansträngts till det yttersta. Det råder inga delade meningar om angelägenheten av en förbättrad värd. Det råder heller inga delade meningar om att de försök till en bättre planering av värdsektorn som har gjorts givetvis är bra, men det allvarliga är att dessa försök har gett alldeles för smä resultat. Man har t. ex. inte i tillräckling utsträckning tagit till vara de resurser som finns för att behandla patienterna sä snabbt som möjligt på våra sjukhus. Vårdkostnaderna per dag och patient var i genomsnitt för samtliga lasarett för akut vård för två år sedan 278 kronor. Nu är kostnaderna säkert betydligt över

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

300 kronor. Man förstår att om man med en bättre organisation skulle kunna minska det antal dagar en patient Ugger inne med endast en dag skuUe det betyda stora besparingar. Men om en patient skall behandlas på ohka specialavdelningar så bhr väntetiden ofta lång, och då förloras mycket tid och pengar både för den enskUde, landstingen och staten.

Ett annat bevis för den bristande planeringen är att det inte finns gemensamma organ för den förebyggande värden och den direkta sjukvården. Man kan troligen inte göra en större insats för att hålla värdkostnaderna nere än att just sätta in reformer som gör det möjligt att förebygga att människor över huvud taget behöver sä ofta komma i kontakt med värdapparaten i egenthg mening. Den förebyggande värden kommer aUtid att vara mycket billigare än institutionsvården. Här har den socialdemokratiska regeringen gjort en av sina största försummelser. Man har inte insett nödvändigheten av att samordna förebyggande värd och akut värd. Det är regeringen som bär ansvaret.

Vi tycker alla att när trafikolyckorna med stor sannolikhet nu kostar samhället uppemot 3 miljarder kronor per är så är detta ett fantastiskt belopp. Samtidigt vet vi att de enskilda människorna ofta lider skador som aldrig kan värderas i pengar. Rikspolisstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har visat på att det finns fömtsättningar att pä ett radikalt sätt nedbringa olycksfrekvensen, och de summor som behövs för det är förhållandevis små i jämförelse med de miljardbelopp som trafikolyckorna kostar. Är efter år har vi från folkpartiets sida understmkit nödvändigheten av att man gör någonting utöver vad vi hittUls har åstadkommit. Men socialdemokraterna har visat en förvånansvärd ovilja att inse detta problems stora mänskhga och ekonomiska betydelse. Riksdagen begärde i våras av regeringen att den skuUe tillsätta en arbetsgrupp för att utreda olika frågor i samband med trafiksäkerheten, för att undersöka metoder och mål för att uppnå ett bättre resultat. Det vore intressant om kommunikationsministern, som nu är närvarande, kunde tala om när denna arbetsgrupp kommer att tUlsättas. Blir det som i en rad andra faU att regeringen tycker att riksdagen inte har tillräckliga skäl och därför bara låter bli det hela. Det vore mycket allvarligt om regeringens bristande känsla för vad som sker på trafikområdet skuUe leda tiU att man inte gör någonting. Men kommunikationsministern har en chans att svara nu.

Ett annat exempel. Det är inte god planering att staten beslutar om bidrag tUl kommunala organ och inte samtidigt söker stimulera dessa till sparsamhet. Om kommunerna t. ex. fick möjhghet att se att det lönade sig att bygga biUigare genom att outnyttjade statsbidrag tiU någon del ställdes till kommunernas förfogande - för andra ändamål eller inom samma sektor - skulle intresset för sparsamhet bh mycket större. En reform av statsbidragsbestämmelserna mäste ingå som en väsentlig del i en bättre ekonomisk långsiktsplanering.

Med dessa punkter och exempel har jag sökt visa hur det borde vara möjligt för staten att planera på lång sikt och vilka vinster som detta skuUe kunna ge. Finansministern har uppenbarligen inte fattat detta — i varje fall har han inte vidtagit några åtgärder som skuUe leda till en bättre långsiktsplanering. Hur det är med de övriga statsråden vet jag inte. Men

en sak vet vi, och det är att de verkUga resultaten låter vänta på sig, även om det skulle finnas statsråd som påstår att man tagit upp dessa frågor. Det är de svenska skattebetalarna som får betala för den slappa socialdemokratiska politiken.

I dag har vi återigen i början av den aUmänpolitiska debatten fått fastslaget - jag vet inte för vilken gång i ordningen - att finansministern har kommit för sent både när det gällt att dämpa överhettningen i ekonomin och i fråga om att stimulera konjunkturerna. Lika uppenbart är nu att han kommer för sent när det gäller att planera samhällsekonomin pä läng sikt. Utvecklingen har passerat den socialdemokratiska politiken - denna är föriegad. Regeringen har inte insett detta, och det blir folket som får betala för de misstagen.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Fru talman! Hur mycket man har råd med i ett land beror på hur mycket de totala resurserna ökar. Det är därför oroande att den ökningen i Sverige under senare är gått långsammare än i jämförbara länder. Det har varit orsaken tUl att vi i Sverige tiU slut fått ett reformstopp. Om vi under de senaste tvä åren hade haft samma tUlväxt som i andra jämförbara länder, hade det svenska folkhushåUet haft ungefär tio miljarder mer att röra sig med. Det hade räckt till både det ena och det andra. En viktig sak som det hade räckt tiU är en sänkning av de enorma skattesatser som vi för närvarande har, och det hade ändå blivit en hel del pengar kvar som hade kunnat användas för angelägna ändamål.

Det har alltså i vårt land sedan mitten av 1960-talet varit en försämring i detta avseende jämfört med andra länder. Det märkvärdiga är att motsvarande försämringar inträffade även på en del andra områden. Sverige har t. ex. alltid haft en jämfört med andra länder ganska hög prisstegringstakt. Men sedan 1965 har denna tendens blivit ytterhgare markerad. Under föregående år var vi det land som hade den näst högsta kostnadsstegringen och inflationen i världen. Det märkvärdiga, fru talman, är att de priser som stigit speciellt snabbt faktiskt är de över vilka staten haft ett avgörande inflytande. Det gäller t. ex. järnvägsbiljetter, porto, teleavgifter, apoteksvaror och naturligtvis framför allt hyrorna. Pä områden där staten haft någonting att beställa har inflationen gått snabbare. Det kan möjligen ge en ledträd om vilket recept man skulle vilja föreslå för en lugnare utveckhng på prissidan. Receptet är naturligtvis att man skaU akta sig för att lägga för mycket aktiviteter i statens regi. En annan betydelsefuU åtgärd är att se tUl att det ute i näringslivet finns pengar för att köpa olika maskiner och bygga ut fabriker, så att företagen utan att höja priserna kan klara de löneökningar och kostnadsstegringar som inträffar. Jag tror att dessa tvä recept är betydelsefulla och att regeringen under senare är inte har kommit att fästa tiUräckligt avseende vid dem.

Sedan mitten av 1960-talet har utvecklingen försämrats vad gäller sysselsättningen i Sverige i förhållande till andra länder. Det brukade vara bra i Sverige pä sysselsättningssidan. Vi brukade ha det bättre än andra länder. Det var väl bra det, och jag antar att socialdemokraterna har en stor del av förtjänsten för det. Men det anmärkningsvärda är då att herr

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Palmes socialdemokrati inte har förmätt uppehåUa denna goda linje, utan även i detta stycke har det bhvit en försämring sedan mitten av 1960-talet.

Det enkla receptet här tycker jag är att inte höja löneskatten. Det är ju den mest vidunderliga ekonomiska pohtik man kan tänka sig att klämma tiU med en sådan skatt som just kommer att drabba de företag som vacklar och har svårt att håUa i gång. Ätt sätta åt dem på detta sätt måste vara en mycket märkvärdig politik.

Någonting har gått på sned i landet under senare är. Sverige är ett förträffligt land, men någonting har ändå gått i fel riktning under senare år. Antalet konkurser ligger väldigt högt. En hel del stora företag både på den privata och statliga sidan har vacklat. Vi vet också — som professor Ramström i Umeå och Industrins utredningsinstitut har konstaterat — att några nya företag inte längre startas i Sverige. När det gäller att klara sysselsättningen är det allvarligt, om det inte nybildas några företag. Vi kan mte låta aUa bli anställda av den offentliga sektorn.

Anledningen till dessa svårigheter kan man ha olika uppfattningar om. Men min slutsats är att socialdemokraterna har kommit att inte tycka om det enskUda näringslivet utan att ha något egentligt annat att sätta i stället. De har bränt upp några hundra miljoner kronor pä en del misslyckade satsningar när det gäller statlig företagsamhet, så det är de inte riktigt beredda att fortsätta med, även om vi av den socialdemokratiska kongressen nästan kan ana oss till att det, om socialdemokraterna vinner ett val till, kommer att bli banksociahsering och att stora serier av andra branscher kommer att plockas in under det statliga styret. Socialdemokraterna har inte gillat det enskilda näringslivet men har inte haft någonting annat att sätta i stället. Då måste det bli sådana svårigheter som råder för närvarande. De svårigheterna gäller inte enbart det ena eller andra året utan gäller även på läng sikt.

Socialdemokraterna har varit så rädda för lönsamhet och vinster ute i företagen att de faktiskt hellre accepterat stagnation och arbetslöshet. Jag tycker att det är ett dåligt val, fru talman, och jag har ocksä ett förslag till hur man skall lösa den motsättning som onekligen existerar, motsättningen mellan att ä ena sidan ge sä goda arbetsvillkor för de ohka företagen att det kan bli en förmögenhetsökning på en del händer och ä andra sidan verkligen se till att gynnsamma utveckhngs- och sysselsättningsmöjligheter skapas.

Den motsättningen skulle jag vilja lösa på det viset, fru talman, att vi gav bättre fömtsättningar till de mänga människor med genomsnittliga eller låga inkomster, vUka inte har haft någon möjlighet att bygga upp egna tillgångar, att kunna göra det och på det viset bli delaktiga av de olika tillgångar som ett land har, vare sig det nu är företag, skogar eller hus. Detta menar vi med ägardemokrati. Man kan ju tycka att begreppet ägardemokrati är mer eller mindre invecklat, men det är en bra tanke som finns i det, nämligen att man vill lösa upp motsättningen mellan att å ena sidan vilja ge sysselsättning och ä andra sidan inte vilja möjliggöra stora förmögenhetsökningar pä ett fåtal händer. Vi vill lösa upp den motsättningen genom att skapa vad vi kallar för en ägardemokrati.

Vad socialdemokraterna gör när de vill öka det enskilda sparandet en

del — riksdagen har ju beslutat om det nya löntagarsparandet - är att mföra ett lotteri med 100 000 kronor i skattefria lotterivinster, vilket jag tycker ar en dålig pohtik. Man skall göra det lönande att arbeta och inte lönande att vinna pä lotteri. Man skaU göra det lönande för de många människor som har en strävan efter att bygga upp egna tiUgängar i det egna landet.

Svårigheterna för ekonomin som helhet avspeglar sig naturhgtvis också i påfrestningar för de många enskUda människorna. De inkomstökningar som enhgt statistiken har inträffat här i landet under senare år har de enskUda människorna sett mycket litet av, eftersom de väsentligen i form av skatter har gått till stat och kommun. Prishöjningarna har ätit upp resten av löneökningarna. I den utsträckning som man har blivit delaktig av de ökade tillgångar som enligt statistiken har kommit till stånd här i landet har det varit i form av bidrag av olika slag. Vad som däremot har frodats i Sverige under senare är är AMS och kraven på de många sociala inrättningarna att i efterhand försöka rätta till de svårigheter som familjerna har åsamkats genom den skyhöga beskattningen.

Företag och enskilda har under de senare åren blivit i växande grad beroende av ohka bidrag. Stödet till företagen — man kan nästan säga socialhjälpen till företagen för att hålla dem i gång när de har fått svårigheter på grund av de villkor som regeringen erbjudit — har blivit så mångskiftande att det nästan inte är någon överdrift att påstå att det knappast längre görs en investering i landet utan att något bidrag är med i spelet. Kommunernas kostnader för socialhjälp till de enskUda människorna har under några år tre- eller fyrdubblats, och kostnaderna för bostadstillägg, som man har måst införa för att dölja de bostadspolitiska misslyckandena med de höga hyrorna, är också en utgift som har stigit frän 1966 till 1972 från 750 miljoner kronor till över 2 mUjarder.

Det behövs ett omfattande stöd till dem som har det svårt, men det stöd som har utformats genom bidrags- och skattesystemet hder av aUvarliga svagheter.

För det första har bidragsfloran blivit så invecklad — det är så krångligt att läsa de sammanställningar som finns över bidrag som man kan fä - att det icke är de svaga som hittar rätt, utan det är de sluga. Häromdagen skickade någon en sådan sammanställning tiU mig. Jag läste igenom den ordentUgt, men jag fann den så invecklad att inte ens jag, som ändå sysslar en hel del med sådana saker, riktigt begrep de ohka bestämmelser som gäller i mångfalden av bidrag. Tyvärr har det alltså blivit sä att det är de sluga som tjänar på bidragen i högre grad än som vore rimligt, och icke så mycket de svaga.

För det andra är det en mycket stor nackdel med skatte- och bidragssystemet att det för mänga människor inte längre lönar sig att arbeta. Det blir inte någonting kvar av inkomstökningarna - det har sagts tidigare i dag från denna talarstol, men jag tycker ändå det är så viktigt att det tål att sägas en gäng till. Och det tål att understrykas att det är de genomsnittliga inkomsttagarna som drabbas. Det är för dem som belastningen ökar i form av skatter pä inkomstökningar och bortfall av ohka bidrag, när inkomsten ökar, det är just i de inkomstskikten som belastningen är som mest utpräglad. Detta tål verkligen att understrykas.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

därför att det sannoUkt kommer att visa sig, om man har kvar det här systemet, att lusten att arbeta, lusten att satsa, lusten att ta initiativ kommer att förstöras. Om det lönar sig att vara sjukskriven — det gör det faktiskt för många i dag — då tror jag att man mycket snart kommer att få sjukskriva hela ekonomin.

Det är mot den bakgrunden som vi har velat att förutsättningar skaU skapas för en skattesänkning. Det går att göra det. Det går att spara. Vi har sett att kommunerna lyckats nu, när man i änden på repet har varit tvungen tUl det. De årliga inkomstökningar som stat och kommun fär genom att det ju ändå förekommer en viss ekonomisk tillväxt i landet skulle det aUmänna kunna låta bh att helt och hållet göra av med. Man skuUe kunna avsätta en del till att kunna sänka skattesatserna.

Det vore rimhgt att man här i riksdagen i högre grad tärUcer igenom inför ohka beslut och olika förslag, vilka konsekvenser de egentligen får pä kostnaderna. Hade man tänkt igenom, innan man tvångsvis genomförde kommunsammanläggningen, vad den skulle komma att innebära för skattebetalarna? Har man i tiUräckhgt hög grad tänkt igenom vad de ständiga ändringarna i skolsystemet har inneburit? Jag tror att det har uppstått höga extra kostnader genom att de ohka kommunerna knappast har hunnit få en skolbyggnad färdig förrän de varit tvungna att flytta väggar och ändra om och köpa ny utrustning därför att nägon socialdemokratisk utbUdningsminister fått den idén i huvudet att det som beslutades för tvä år sedan icke längre duger.

Har man tänkt igenom vUka kostnader den bostadspolitik som bedrivs kommer att innebära för skattebetalarna och de enskilda människorna? Man behöver för närvarande dölja de höga hyrorna genom bidrag som kostar mycket i skatter. Har man tänkt igenom vad det kommer att kosta skattebetalarna att framför allt de aUmännyttiga företagen nu också skall ha ersättning från det allmänna för de kostnader som förorsakats av en dålig planering?

Man behöver alltså på dessa ohka punkter noga tänka igenom vUka kostnadsverkningar det bhr av de beslut som fattas. Om man gör detta bättre kommer man att kunna skapa utrymme för den sänkning av skattesatserna som är nödvändig.

Det finns en tredje nackdel med det system av skatter och bidrag som vi har och som jag finner mycket allvarlig. Det har kommit att bli i hög grad diskriminerande mot äktenskapet och det drabbar särskilt barnfamiljer. Det finns mängder av sädana exempel i skatte- och sociallagstiftningen. Man finner att det blivit mycket dyrt att gifta sig. Ätt antalet äktenskap under senare år minskat kraftigt kan till en del, tror jag, bero pä att människor fått ny uppfattning om i vilken form man skall sammanleva. Men jag är ocksä övertygad om att många unga människor i Sverige tyvärr säger: Vi skuUe ha velat gifta oss men vi är medvetna om att det är dyrt att göra sä på grund av det ena eller andra. Det är förklaringen till att äktenskapsfrekvensen i Sverige till skillnad från våra nordiska grannländer har sjunkit i hög grad under de senaste fem åren. I de andra nordiska länderna har det gått i andra riktningen. Jag tror inte att denna förändring så mycket har att göra med nya moraliska värderingar av något slag, så att man inte längre vill formellt gifta sig, utan

att det beror på att skatte- och bidragssystemet fått denna utformning. Vi anser att man bör noga fundera igenom hur diskrimineringen mot äktenskapet skaU tas bort.

Ar 1966 ingicks 60 000 och 1971 40 000 äktenskap, och siffrorna kommer att sjunka även under 1972. Antalet skilsmässor har under samma period ökat från 10 000 tiU 14 000, antalet aborter har ökat från 7 000 till 20 000, och det halva självmord som knarkandet utgör har spritt sig i hög grad. Brottsligheten ökar. När man ser på sådana siffror, fru talman, förefaller det mig som om villkoren att leva har kommit att bU hårdare under senare år. "Det starka samhället" - som det ibland heter från socialdemokratins sida — har för många människor uppenbar-hgen visat sig vara mycket påfrestande. Det visar sådana siffror som jag just angav.

En svaghet i den socialdemokratiska pohtiken är den önskan som finns att styra aUting centralt. Den är ocksä en förklaring till vad som håller på att hända med vårt mycket bra land. Det är olyckhgt ur många synvinklar att aUtmer lita till central auktoritet.

Ordet "auktoritet" tål att noga fundera på. Det är en källa tiU styrning, en sorts roder. Det finns två olika sorters roder. Man kan dela in dem i två grupper, dem som är människonära och dem som är människofjärtan. Vad är egentligen då de människonära auktoriteterna?

De främsta av dem är de ideal som var och en bär pä i sitt inre genom uppfostran eller genom utbildning. Min uppfattning är t. ex. att religionen ger en sådan styrning och att samvetet är vår innersta auktoritet. Föräldrar och skola är människonära auktoriteter för barn.

Auktoritet har under de senaste åren för många kommit att bh ett fult ord. Man tror att man klarar sig utan. Man raserar, men när man väl gjort det märker man att man inte klarar sig med den nya oordning som då griper omkring sig. Då kommer de människonära auktoriteterna att bli ersatta med sädana som är människofiärran. Avrustar man individernas ansvarskänsla blir det den beklagliga följden.

Den avlägsna överheten med byråkratisk centralstyrning är en människofjärran auktoritet. Barnavårdsnämnd och ungdomsvärdsanstalt i StäUet för föräldrar. Lagar och paragrafer i stället för religion och samvete. Myndigheter och centrala dataregister i stället för kvarterspoliser.

Människofjärran auktoriteter behövs, de också, eftersom de människonära, som är den första försvarshnjen, ibland sviktar, men vad som är tragiskt i mycket av den nuvarande pohtiken och i de värden som tycks ligga tiU grund för denna är att man inte bara i oförstånd utan även medvetet strävar efter att riva ned människonära auktoriteter och ersätta dem med sådana som är människofjärran. Man kommer att tvingas att i efterhand tillgripa överhet och anonymt tvång, och det tycker jag är ett dåligt samhälle. Det är en försämring. På mänga punkter förefaller det mig som om man med öppna ögon strävar efter att ersätta det personliga med det opersonliga. Den innebörden har det numera populära argumentet att de centrala poUtiska instanserna skall fatta aUt större del av alla beslut som gäller människorna. Den enskilde individen tilläts i allt mindre grad - trots aUt vackert tal om medbestämmande — att fatta beslut i

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

egen regi om den egna tillvaron.

På inget område, herr talman, har den här tendensen bhvit mer utpräglad än på bygg- och bostadssidan. Byggnormerna omfattar för närvarande enligt uppgift 17 000 sidor. Antalet olika normsamlingar var 783 år 1968. På fyra år har de ökat till 1 225. Myndigheterna har för närvarande så många rattar att skruva pä att de inte egentligen vet vad som händer när man skravar pä den ena eller den andra ratten. Man har tappat överblicken över verkningarna av de olika ingrepp som man gör frän centralt håll. För att bota den förvirring som pä det viset har uppstått viU det förefaUa som om socialdemokraterna icke hade något annat recept än att ständigt försöka öka antalet rattar för central styrning.

I en nyutkommen bok har en vetenskapsman som heter Richard Normann dragit den slutsatsen efter att grundhgt ha studerat systemet för bostadskvotering - vad som skall byggas var - att det inte kan kallas effektiv samhällsplanering utan "kontrollerad slump". Det är hans härda omdöme efter vad jag uppfattar som en grundhg genomgäng.

Det är t. ex. mycket allvarligt om man betraktar det ur de regionalpolitiska synvinklar som har diskuterats här i dag, att uppenbarligen detta speciella instrument, byggkvotering, kommit att innebära att man placerat mycket av glesbygden och avfoUcningsomräden på mellansits genom att byggkvoterna verkat mot deras intressen.

Vi har i Sverige haft ett omfattande nybyggande, men nytUlskottet av lägenheter har tyvärr inte varit så stort, därför att det varit en våldsam avgång i form av rivning och i form av att man inte underhållit gamla fastigheter. På det viset har mängder av bostäder försvunnit. Jag tror inte jag är orättvis om jag säger att de offentUga fastighetsägarna har varit bland de sämsta när det gäller att underhålla det gamla fastighetsbeståndet. Det förefaller i alla fall sä i Stockholm.

Genom rivningar har man kommit att plocka bort de bostäder som har de lägsta hyroma, och allt fler människor har blivit hänvisade till de orimhga hyroma i de nybyggda bostäderna.

Jag tror att en viktig anledning tUl att hyrorna har stigit så kraftigt är att man i alla de här 17 000 normsidorna, de 1 225 olika normsamlingarna, icke har tagit tUlräckhg hänsyn tiU verkningarna på kostnaderna av de olika beslut som har fattats. Normerna har satt konkurrensen ur spel, och bland fackfolk talas det nu mera alltmer om "lånetaksakrobatik" och "lånetaksarkitektur". Om sådan akrobatik och arkitektur är aUmän kan var och en tänka sig vilka verkningar det kommer att få pä hyrorna i landet. Hyrorna har också rakat i höjden. Det är svårt att hyra ut. Socialhjälp mäste tillgripas både för att hjälpa de enskUda som inte klarar hyran och för att hjälpa de olika företagen som inte klarar ekonomin med outhyrda lägenheter. Det är då framför allt de aUmännyttiga företagen som skall få den där socialhjälpen. BostadstUläggen skall uppenbarligen, efter det beslut som den socialdemokratiska kongressen fattade, icke längre betalas till hyresgästerna utan de skaU betalas direkt till hyresvärdarna. Tanken bakom det är att man skall kunna dölja för aUmänheten hur höga de socialistiska hyroma är. Vi har ocksä under de senaste dagarna sett att de aUmännyttiga företagen, kommunägda och

hknande, skaU få extra pengar frän staten för att klara sina reparationer. Jag finner att aUt det här är en dåhg bostadspohtik, hert talman.

Vi menar frän moderat sida att man skuUe komma betydhgt längre om man hade hka konkurtens meUan olika parter som försöker bygga hus, att det då gjordes mera ansträngningar att få Uka vUlkor mellan olika företag i branschen. Vi menar att det skuUe vara bra att ha mindre centralstyrning än vad vi för närvarande har.

Vi har också sagt att hyresregleringen, som bl. a. just har fått tiU följd att det inte har lönat sig att underhålla gamla fastigheter, är anledningen till de omfattande rivningar som gör att Stockholm ser ut som en bombad stad och som har gjort att man har rivit på många andra håll.

I det senaste numret av HSB:s tidning Ätt bo finner man tUl sin synnerligen stora belåtenhet att där uttrycks utomordenthgt kloka tankar. Det har såvitt jag förstår skett ett uppvaknande pä den kanten. "Behövs sjutton tusen sidor byggnormer?" frågar HSB.s tidning. "Föreskrifterna fär inte bli en förlamande tvångströja." "Över huvud taget tycks staten, kommunerna samt andra ansvariga myndigheter och organ inte ha lämnat någon möjhghet oprövad, att genom ohka bestämmelser och rekommendationer försöka initiera och framtvinga en för medborgaren i gemen förnuftig samhällsbyggnad" men "hur har dä den allt ymmnigare 'lag och normfloran' påverkat värt byggande?" Man svarar: "Det finns t. o. m. skäl att tvärtom misstänka att normeringen i mänga

fall indirekt bidragit tUl utarmning och tristess. under den senaste 10-

årsperioden har graverade misstag begåtts i vårt bostadsbyggande ."

På ett StäUe säger man så här: "Kommunalmännen antar att den statliga expertisen kan sin sak" — det är alltså den som har hittat på alla de här normerna - "att den har välgrundat underlag. Men stämmer denna bUd av verkUgheten? Knappast. Enligt en enkät som den stathga byggnadsutredningen gjorde för ett par år sedan, tillkommer olika normer på högst varierande grunder och med mycket olikartat underlagsmaterial." Man drar en slutsats, en slutsats som vi kom fram tUl innan detta bostadselände - som man faktiskt får kaUa det — hade blivit verklighet, och den slutsatsen är: "Tankar som en gäng var skapade till konsumentens bästa, kan få motsatt verkan."

Jag avser inte att anklaga socialdemokraterna för att medvetet ha skapat denna tristess och denna utarmning och att ha gjort de graverande misstag som har begåtts. Jag är säker på att ni har goda avsikter, men jag tror att man åtminstone enligt värt sätt att se pä världen redan från början kunde räkna ut att vi skulle få precis den utveckling som vi har fått, med den oerhörda centralstyrning som har tillämpats.

Bostadspohtiken är, herr talman, ett förfärande misslyckande, och det vore någon sorts brist pä pohtisk rättvisa om svenska folket icke hade allvarliga erinringar att göra mot socialdemokratin pä den punkten.

Ett annat område där man enhgt min och moderata samhngspartiets uppfattning har litat för mycket tiU centralstyrning är regionalpohtiken. Det är betydelsefullt ur mänskliga och ekonomiska synpunkter att man ser till att människor kan få arbete i hemorten eller inom rimligt avstånd frän den. Det mäste vara tragiskt med stora befolkningsomflyttningar. Men för att nå detta mål kan man inte sätta sin främsta tUht tUl en serie

7 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

punktinsatser. Det har varit för mycket av "hehkopterpolitik", dvs. någon överhetsperson, t. ex. ett statsråd, har svävat ner på något ställe och släppt ned ett par miljoner här och ett par miljoner där, men för htet av allmänna åtgärder, som hade kunnat verka på ett effektivt sätt. Man har genom en sådan "hehkopterpohtik" icke skapat den bästa grunden för sysselsättning. Bl. a. har det på den vägen icke varit möjligt att ge rimhgt stöd till ohka småföretag.

Jag tror att det är mycket viktigt att komma ihåg att en decentraliserad ekonomisk poUtik i hög grad mäste bygga på det förhållandet att det finns många småföretag. Det är allvarligt att regeringens ekonomiska politik i så hög grad har kommit att missgynna småföretag. Det blir nämligen faUet vid en selektiv pohtik. Alla de som skaU göra dessa punktinsatser hinner inte träffa alla småföretagare. Det är enklare att ringa upp en storföretagare. Det är på det sättet man får precis en sådan negativ utveckling som också ägt mm.

Vi tycker t. ex. att en allmän och självklar åtgärd vore att helt ta bort löneskatten i stödområdet. Socialdemokraterna säger ibland att man måste ha en "neutral skattepolitik". Men det är fuUständigt groteskt att först använda argumentet att vi skall ha en neutral skattepolitUc och att sedan sätta in i mer än motsvarande grad snedvridande bidrag av olika slag till speciella företag i en byråkratisk process.

Om man i stället tog bort löneskatten, skulle följden bh just det man viU åstadkomma, nämligen ett stöd tiU näringar som använder mycket arbetskraft. Man skulle på det sättet skapa mer av sysselsättningstillfällen än genom aUa ohka punktinsatser med en miljon här och en miljon där. I det senare faUet stöder man snarare kapital än arbetskraft, och det är en dålig metod om det gäller att skapa sysselsättning. Ofta snedvrider man i hög grad konkurrensen genom sädana åtgärder. Om man hjälper ett företag, vacklar i stäUet i närheten ett annat företag, som icke hade förmånen att få ett punktstöd.

Ändra exempel pä en mera aUmän satsning i regionalpolitiken är att göra Sverige randare. Det finns inget egentUgt motiv att upprätthälla sä stora skillnader i teleavgifter över riket som vi nu har. Det är en synpunkt som vi har framfört länge.

Jag kan egenthgen inte heller förstå att man skall hålla så höga biljettpriser för flyg- och tågresor att det faktiskt är biUigare att fara i väg tUl en vistelse på MaUorca en vecka och återvända tiU Stockholm än att resa fram och tiUbaka mellan Stockholm och Luleå. Det måste vara något fel i detta. Jag tror att felet är att om man gör biljettpriserna tUlräckligt höga har inga människor råd att använda transportmedlet i fråga, som då fär ett sviktande trafikunderlag. Vi tycker att man skuUe ändra pä detta.

Jag tycker också, som jag tror att herr FäUdin var inne på under eftermiddagen, att vad som behövs är en större satsning på vägar för att få tUl stånd goda transporter. Vi har ett förslag om hur det skall gä till. Om det är ont om pengar i statskassan - och det är det ju ibland — varför inte då i större utsträckning bygga ut motorleder i södra Sverige med hjälp av avgiftsfinansiering? Under sådana förhåUanden kan man dels bygga ut motorlederna snabbare, vilket är bra ur herr Dahléns synvinkel att trafikolyckorna bör håUas nere, dels fä mera pengar över pä de vanhga

väganslagen för satsningar pä länsvägnätet.

Jag vill också upprepa i detta sammanhang att bostadskvoteringen icke har varit bra ur lokahseringspohtisk synvinkel.

Jag vUl avslutningsvis säga, att om man viU styra allting uppifrån, kommer man inte att bh i stånd att styra allt tiU det bästa. Då kommer det att visa sig i efterhand att genom att man ville styra aUt blev, om inte aUt, så dock bra mycket, till det sämre. Det är nödvändigt att ge de enskUda människorna ansvar, delegera uppgifter och införa medbestämmande. Det är den insikten som är gmnden för moderat pohtik, och det är det som t. ex. gör att vi vänder oss emot sociahsering av näringslivet.

Har ni tänkt pä vad som skuUe bh en följd, om man sociahserade bankväsendet och mycket annat, vilket bra mänga av socialdemokraternas riksdagsmän gärna vill, Uksom också uppenbarligen en majoritet på kongressen skuUe ha önskat, om inte herr Palme och herr Sträng hade varit i farten? Vad finns det dä för någonting i änden pä repet i den sociahstiska ekonomin? Jo, det finns en enda arbetsgivare. Den fråga som jag StäUer mig är: Hur bhr det dä med det medbestämmande som herr Palme har talat om t. ex. i dag? Hur bhr det med medbestämmandet för anstäUda i så fall? Hur går det med fackföreningarnas ställning, om man har en enda arbetsgivare?

Jag tror att jag har svaret pä den frågan, och jag undrar om inte en hel del av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna också skulle ha det svaret vid ett privat samtal. Jag tror att svaret på den frågan också är förklaringen till att det i aUa länder som prövat det socialistiska systemet har blivit förtryckarregimer. Även om man har haft goda avsikter när man infört ett sociahstiskt system, så har den maktanhopning som exemplifieras av att det bara finns en enda arbetsgivare lett tiU att det gått på det viset. Det är en anledning tUl att vi finner en så stor betydelse i våra förslag om ett decentrahserat ägande, en form av ägardemokrati, herr talman.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert WERNER i Tyresö (vpk);

Herr talman! Det tilUcommer knappast mig att försvara regeringens politik. Lät mig bara ge uttryck för den olust jag rent spontant har känt när jag har lyssnat pä det senaste anförandet, eftersom det i långa stycken har präglats av en mycket reaktionär syn, som faktiskt har varit borta från riksdagen under rätt mänga år.

Fyra frågor - fyra grundläggande rättigheter — står i förgrunden bland de problem som de svenska löntagarna brottas med och som de dagligen konfronteras med. Dessa fyra grundläggande rättigheter kan sammanfattas i följande:

Rätt tiU ett meningsfyUt arbete.

Rätt att bestämma över egna arbetsviUkor.

Rätt tiU en hälsosam arbets-, bostads- och fritidsmiljö.

Rätt tUl en växande levnadsstandard.

C.-H. Hermansson har tidigare här i dag utförhgt tagit upp några av

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

100

dessa frågor. Jag skall därför begränsa mig till de frågor jag sist nämnde.

När vi ställer kravet om rätt till en växande levnadsstandard, gör vi det mot bakgrund av den försvarskamp som flertalet löntagare, särskilt de lågavlönade och barnfamiljerna, i dag tvingas föra. Man kämpar mot prisstegringar, skattehöjningar och hyreshöjningar samtidigt som hetsen och stressen i arbetet ökar, samtidigt som arbetslösheten hgger kvar pä samma höga nivå som tidigare och väntas bli ännu högre tiU vintern. Arbetslösheten var länge bara margineUa problem för regeringen, samtidigt som man sade sig ha hela batterier av åtgärder att sätta in, om det skuUe vara nödvändigt.

Men hur har det bhvit? Ätgärderna har varit otillräckUga. Löftena om "arbete åt alla" har inte kunnat infrias. Samtidigt ökar koncentrationen inom näringslivet - företag läggs ned eller köps upp av andra. Exemplet med Electrolux köp av Facit är det senaste i den utveckling mot ökad koncentration och makt hos den svenska storfinansen som ständigt pågår. Efter denna affär arbetar över 300 000 arbetare inom huset WaUenbergs intressesfär. Aftonbladets kommentar till detta är helt riktig: "Tryggheten för de anstäUda har fått köpas tiU priset av ökad maktkoncentration. Regeringen har spelat rollen av passiv åskådare." Man hade kunnat tiUägga: Sådan är kapitalismen.

Tidigare sades det alltid att man hade att välja mellan full sysselsättning och stigande priser. De kapitahstiska kriserna kännetecknades av att priserna föll då arbetslösheten ökade, men på grund av monopolens makt över prissättningen, stora statliga ingripanden och de höga mUitärutgifterna uppträder nu stigande priser och ökande arbetslöshet paraUellt.

Den krissituation vi befinner oss i har sitt ursprung i det ekonomiska system vi lever i, pä dess nuvarande utveckhngsstadium, samtidigt som den tiU en viss del återspeglar en internationell nedgång. Men den nedgången har förvärtats av den ekonomiska politik som regeringen fört — en pohtik som bl. a. inneburit att man med höjd moms angripit löner och privat konsumtion. Det är alltså monopolkapitalet och staten som delar huvudansvaret för den ekonomiska kris vi befinner oss i. Utveckhngen har samtidigt inneburit att fördelningen av inkomster har blivit ännu mer ojämn, samtidigt som kapitalets andel har ökat och storfinansens makt hårväxt.

Man har hela tiden hävdat att målsättningen har varit att förbättra betalningsbalansen med utlandet. Låt mig i sammanhanget citera vad LO:s utredningsavdelning anförde i sin höstrapport för ett par veckor sedan om konjunkturläget: "Problem i den svenska ekonomin har ju tidigare aUtid varit utlandsgenererade, men denna gång är det inhemska krafter som varit i rörelse. Den i och för sig glädjande utvecklingen av handelsbalansen har bhvit mycket dyr. Med en sädan produktionsutveck-hng blir resurserna för ökad standard och för fortsatt samhällsbyggande praktiskt taget obefintliga, vilket vi också erfarit mycket påtagligt under dessa båda år." — Jag tror att LO:s karakteristUc är helt riktig.

Från vårt partis sida har vi erbjudit alternativ till den politik som förts. Vi har stäUt förslag både pä kort och läng sikt. Vi har ställt förslag om skapandet av basindustrier i avfolkningsomrädena i form av verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri. Finansie-

ringen av dessa industrier bör ske genom användande av medel ur AP-fonderna.

I nuläget har vi ställt krav pä åtgärder för att stärka löntagarnas köpkraft. Vi kräver prisstopp och borttagande av momsen på livsmedel. Förslaget har emellertid avvisats av regeringen och de borgerliga partierna.

De borgerhga partierna för en dubbeltungad politik. Man är överens med regeringen om huvudlinjerna i dess ekonomiska pohtik, samtidigt som man under trycket av den opinion som utvecklas bl. a. för momsens borttagande tvingas agera och stäUa halvhjärtade förslag, såsom tillfällig sänkning av momsen för att stimulera julhandeln, kombinerat med en sänkning av arbetsgivaravgiften, som man gjorde förra hösten.

Nu när man från borgerhgt håU fått klart för sig att detta dubbelspel med slopande av matmomsen inte går att använda i taktiskt syfte avstår man frän den delen av förslaget och samlas i stället kring förslaget att riksdagen skall ta tillbaka sitt beslut frän i våras om att höja arbetsgivaravgiften med 2 procent frän den 1 januari nästa år.

Det förslaget är avslöjande, eftersom ett sådant beslut skulle rycka undan fömtsättningarna för den sänkning av den direkta statsskatten som samtidigt beslutades. Man vill vidare att statskassan i konkurrens med det privata näringslivet skall låna pengar för att kompensera denna sänkning.

De borgerliga partierna framträder nu öppet som representanter för Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen när de förordar lägre skatter för bolagen och högre skatter för löntagarna. Det är verkhgen inte företagen som behöver ytterligare lättnader i subventioner, som i sista hand löntagarna fär betala!

Vårt parti har pä nytt väckt förslag om införande av prisstopp och slopande av moms på livsmedel därför att de åtgärderna pä ett verksamt sätt skulle bidraga till lägre matpriser - den post där utvecklingen är mest negativ för löntagarna.

Vi vet nu att de allmänna prisstegringarna i är blir avsevärt större än de 4,5 procent som finansministern räknade med i våras. Både konjunkturinstitutet och LO:s utredningsavdelning redovisade beräkningar som visar på en ökning av omkring 6 procent. Det är fortfarande matpriserna som stiger mest, vilket hårdast drabbar de lågavlönade och barnfamiljerna. Livsmedelspriserna har ökat med 10 procent under ett år, och enbart sedan den 1 januari uppgår prisstegringen på daghgvaror tiU 7 procent. Samtidigt visar uppgifterna frän statens pris- och kartellnämnd på en fortsatt stegring — i dag har ju t. o. m. folkpartiledaren herr Helén börjat upptäcka en reaktion mot de höjda hvsmedelspriserna.

Trots rapporterna om fortsatta prisstegringar - prisstegringar som pä senare tid inte har berott på lönehöjningar eller yttre faktorer som skatter eller dyrare råvaruimport utan i stäUet pä att handeln har ökat sina vinstmarginaler - säger handelsminister Feldt att det inte är aktueUt med något nytt prisstopp. Han nöjer sig med att räcka ut ett varnande pekfinger till handeln och näringshvet och säga: "Det får inte bli särskUt stora prishöjningar under resten av året. Omotiverade prishöjningar kan medföra retroaktivt prisstopp."

Vad handelsministern säger är ingenting nytt. Samma sak sade han i

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

101

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

102

våras när han också fann anledning att varna handeln och mellanleden för att gå för längt med vad han kaUade marginalhöjningarna. Han varnade dem och sade att om de ville undvika nya ingripanden skulle de häUa igen på prishöjningarna. Det var efter det första kvartalets starka prisstegringar, där handelns marginaler pä livsmedel ökade med 6—7 procent, vUket innebar en större höjning än motsvarande leverantörsprishöjning som i genomsnitt uppgick tiU 3,5-4 procent. De varningar som handelsministern riktade till handeln har uppenbarligen inte haft nägon effekt, eftersom man fortsatt att öka sina vinstmarginaler. Jag tycker därför att det finns anledning att fråga regeringen och handelsministern; Hur stora skall prishöjningarna bU innan ni tänker göra någonting? Eller tänker ni fortsätta att förlita er på det privata näringslivet?

Trots att pris- och kartellnämnden funnit att prishöjningarna tiU betydande del beror på höjda handelsmarginaler har regeringen hittills vägrat att göra någonting.

Vi har i och för sig ingen övertro på en statlig prisreglering, men vi anser att man mäste utnyttja de möjligheter som finns, och erfarenheterna frän den tid då regeringen tvingades att införa prisstopp visar att det går att göra någonting. Det är sämre med ingen priskontroU alls som ger stora prishöjningar än med en dålig priskontroU som ger mindre prishöjningar.

Värt förslag om införande av prisstopp med priserna den 15 oktober som stoppriser, följt av slopande av momsen på livsmedel, skulle stoppa den nuvarande utveckhngen och innebära stora lättnader för de befolkningsgrupper som i dag drabbas hårdast av den nuvarande prisutvecklingen. Ett slopande av momsen skulle också ha den skattepolitiska effekten att den pä ett rättvisare sätt skulle fördela skattebördorna efter bärkraft. Det mäste vara riktigare att ta ut mera skatt av stora förmögenhetsägare, av arv och gåvor, av bolagsvinsterna, genom härdare beskattning av reklamen, genom att man begränsar den nuvarande avdragsrätten för skuldräntor osv.

De motargument som anförs anser vi inte särskilt hållbara. Det handlar hela tiden om den pohtiska viljan och vilken pohtisk inriktning man viU ha. Vi har valt linjen att hårdare beskatta kapitalet i stället för de grupper i samhäUet som har det sämst stäUt och som drabbas hårdast av den orättvisa indirekta beskattningen. Det är deras levnadsstandard som mäste förbättras.

Det är emellertid inte bara matpriserna som stiger och som väntas stiga ytterligare. iVi har frän vårt partis sida i brev tiU regeringen riktat uppmärksamheten pä den oroande utvecklingen av hyresstegringarna. Vi har i brevet framställt förslag om prisregleringslagens utsträckande till att omfatta även hyresområdet, varigenom ett hyresstopp skuUe kunna utfärdas.

Statistiska centralbyrån har gjort en undersökning som visar att hyrorna i flerfamiljshus under de senaste åren stigit med 118 procent. Bland alla varor och tjänster steg hyrorna, inräknat hela bostadsbeståndet, mest under perioden 1960-1968, nämligen enligt konsumentprisindex med 46 procent. Trots den enorma hyreshöjningen fram tUl i fjol talar mycket för att 1972 kommer att bli det verkliga rekordåret för

hyreshöjningar. Hyreshöjningar är begärda över hela hyresområdet. I nyproduktionen fortsätter den okontroUerade hyresstegringen. I de kommunala och allmännyttiga bostäderna har stora höjningar genomförts eller begärts. I privatägda hus byggda före 1958 har hyreshöjningar på upp tiU 10 kronor per kvadratmeter genomförts. 1 de elva årgångar privathus som sedan den 1 oktober undandragits hyresregleringen har hyreshöjningarna ofta varit större än 10 kronor per kvadratmeter. De privata fastighetsägarna berikas samtidigt som servicen försämras genom utslagning av småbutiker och hantverkare.

Den här utvecklingen är ett resultat av den medvetna politik som syftar till att de s. k. marknadsekonomiska — dvs. kapitahstiska — krafterna skaU styra bostadsförsörjningen. Bostadspolitiken har gått snett. Tusentals lägenheter står tomma. 475 000 hushåU är fortfarande trångbodda. Enbart i Storstockholms bostadskö trängs 90 000 sökande som saknar egen bostad. Vi hävdar att allt detta är följder av en poUtik där spekulation och profitjakt tUlåts i olika led av byggandet.

För att komma tiU rätta med de här problemen har vi sedan länge ställt krav på snabbt genomförande av bl. a. en stathg bostads- eller samhällsbyggnadsbank som skaU tUlhandahäUa kapital till låg och fast ränta samtidigt som man ingriper mot monopoliseringen inom byggnadsmaterialindustrin och vidtar åtgärder mot markspekulation. Situationen blir ju ännu mer absurd när vi ser att vi fortfarande dras med en stor och ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetarna samtidigt som vi har bostadsbrist. Och byggnadsarbetarnas ökande arbetslöshet visar att regeringens åtgärder hittills har varit otUlräckliga och att de projekt som har släppts fria har varit av alltför kortvarig karaktär. Byggnadsarbetarna har rätt att slippa gå och stämpla som arbetslösa så länge tusentals människor efterfrågar en bostad tih rimhga kostnader.

Herr talman! Det här är några av de frågor vårt parti ställer i förgrunden. Det är frågor som hänger samman med kampen för försvaret av levnadsstandarden, en kamp som i dag har formen av kamp mot dyrtiden — mot ökade priser, skatter och hyror. Kampen för dessa dagskrav kommer vi att pä allt sätt binda samman med krav pä en annan samhällsordning, eftersom det nuvarande ekonomiska systemet - det kapitalistiska — för allt fler människor visat sig oförmöget att trygga gmndläggande rättigheter, såsom rätt till arbete, rätt att bestämma över de egna arbetsvillkoren, rätt tUl en hälsosam arbets-, bostads- och fritidsmiljö och rätt tUl en växande levnadsstandard.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Werner i Tyresö sade att mitt anförande var det mest reaktionära han hört på länge i kammaren. Jag skuUe vilja fråga honom:

Är det reaktionärt att inte vilja öka löneskatten för att på det viset få en högre sysselsättning?

Är det reaktionärt att säga att vi skall sträva efter att ha mindre prisökningar genom att ge mer resurser tiU en utbyggnad så att man kan hålla kostnaderna nere?

Är det reaktionärt att föreslå att det skall löna sig att arbeta?

103

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Är det reaktionärt att säga att man inte skaU ha ett system som gör att man diskruninerar gifta människor?

Är det reaktionärt att konstatera fakta? Är det då alltså reaktionärt att säga att aborterna har ökat kraftigt i landet, att uppenbarligen knarkmissbruket har ökat i landet, att brottsligheten synes ha ökat? När blev det reaktionärt att framföra sanningen? För detta är dock sanningen.

När blev det reaktionärt att som ett förslag tiU en bättre regionalpoli-tUc säga att det vore bra att ha lägre teleavgifter och lägre biljettpriser på järnväg och flyg?

När blev det reaktionärt att säga att det antagligen inte skulle vara bra för medbestämmandet i landet, för fackföreningar och för enskUda löntagare, om vi hade ett system med endast en arbetsgivare, som man t. ex. har i östländerna?

När blev det reaktionärt att göra dessa konstateranden?

Hert WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det reaktionära hos herr Burenstam Linder var undertonen av angrepp mot de olika sociala reformer som genomförts och hela detta angrepp mot bostadspolitiken, där felet ju inte är att det har varit för litet socialistiska inslag utan i stäUet att regeringen har gett efter för just kraven från borgerligt håU, från näringshvets håU, från storfinansen, när man har fört sin bostadspohtik. När herr Burenstam Linder talar om mer konkurrens i byggandet osv., sä vet han ju att den konkurtensen är praktiskt taget obefintlig i dag.

Det var hela denna underton av reaktionära angrepp som jag kände olust inför och som var det värsta jag har hört i riksdagen pä flera är och som i stor utsträckning påminner om uttalanden av en i det här stycket känd finsk politUcer.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Hert talman! Om det sociala konstaterade jag att det inte är så bra att vi här i landet på senare år har kommit att föra en sådan ekonomisk politik att det blivit ont om resurser och att det har blivit reformstopp. Är det en reaktionär synpunkt på den sociala pohtiken?

Och om en del uttalanden av kritiskt slag om de nya bostadsmiljöer vi har fått var det mest reaktionära som herr Werner i Tyresö har hört, sä tag upp en diskussion med HSB, för det var ur deras tidning som jag citerade en hel del synpunkter! Är herr Werner beredd att gä på HSB:s möten och säga att de där är de mest reaktionära som finns, så blir de kanske förvånade, precis som jag blev.

104

Hert SVANBERG (s);

Herr talman! På detta stadium av debatten syns det mig föga meningsfullt att åberopa konjunkturrapporter och den statistik som finns där. Bland de olika konjunkturrapporterna väljer oftast var och en ut den som bäst passar de syften han vill företräda. Men i alla dessa konjunkturrapporter är det vissa ting som man tycks vara överens om. Man konstaterar att det finns en betydande arbetslöshet och att denna

arbetslöshet på kort sikt inte påverkas i någon högre grad av en konjunkturuppgång som nu är på väg och som även för med sig ökning av industriproduktionen och industriinvesteringarna.

De problem som sammanhänger med arbetslösheten är allvarliga och måste ägnas den största uppmärksamhet. Men jag måste reagera mot det sätt på vilket arbetslöshetssiffrorna stundom använts i den politiska debatten.

Vi har i värt land en betydligt större del av befolkningen i åldern 15-64 är i arbete än vad man har i jämförbara industriländer. Vi har 76,4 procent i Sverige mot 70 procent i Storbritannien, 70,9 i Frankrike, 64,3 procent i Västtyskland och 60-65 procent i USA, för att nämna några exempel. Följaktligen är antalet yrkesverksamma hos oss i dag högre än under den senaste högkonjunkturen. Men detta är en dålig tröst i det aktuella läget. Långtidsutredningen pekar på att sysselsättningen inom industrin kommer att minska under hela 1970-talet trots en ökande industriproduktion. Det är inom service-, tjänste- och den offentliga sektorn som ökningen av antalet arbetstillfällen väntas ske. Men skall dessa sektorer kunna expandera måste vår industriproduktion öka mycket kraftigt, och vår målsättning tycker jag bör vara att industriproduktionen skall öka så kraftigt att vi också inom industrin kan fä nya sysselsättningstillfällen.

Pä borgerligt häU tycks det råda en övertro på att en bättre vinstutveckling inom industrin i och för sig omedelbart skulle leda till en kraftigt ökad sysselsättning. Den kraftiga ökningen av köpkraften i landet som kommer vid årsskiftet dels genom den stora skatteåterbäringen, dels genom den skattereform som då börjar verka får säkerligen en del att betyda, men jag tror inte att den kommer att betyda något väsentligt i vad det gäller att skapa en ny industrisysselsättning. Och ännu mindre tror jag att kraftigt ökade vinster, bättre självfinansieringsgrad och sådant hos industrin skulle betyda särskilt mycket för en snabb förbättring av sysselsättningen.

De akuta sysselsättningsproblemen söker regeringen lösa genom en mångfald av åtgärder, inriktade pä speciella grupper som har kommit i kläm. Det är åtgärder som jag här inte behöver räkna upp igen - vi vet alla vilka det är — och som jag finner mycket riktiga. Men ut på arbetsmarknaden kommer nu vaqe är ständigt nya grupper som med all rätt kräver meningsfullt arbete och utkomst, och samtidigt konstaterar vi att industrin, även med en ökande produktion, inte skapar några nämnvärda nya arbeten. Vi är inne i en strukturomvandling av mycket större omfattning än vi har vant oss vid tidigare.

De här problemen - att skapa nya arbetstiUfäUen, öka vår produktion och skapa nya resurser kan endast lösas i en planmässig, solidarisk kraftansträngning från hela samhällets sida.

Näringslivet är inte bara företagen och aktieägarna. Till näringslivet hör också alla de anställda som satsar sin arbetskraft, sin yrkesskicklighet och sin vilja i produktionen. Med den definitionen gäller näringspolitiken inte bara aktievinster och självfinansieringsgrad utan i än högre grad arbetsmiljö, medinflytande och ekonomisk demokrati. Det gäUer också krav på att företagen skall engagera sig i en meningsfull regionalpolitik

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

105

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

106

och många andra ting.

Det är två faktorer som är huvudförutsättningar för ökad tillväxt: människorna som skall medverka till en ökad produktion och kapitalet som skall skaffa fram verktygen till dessa människor som skall arbeta i industrin och skapa produkter. Det är naturhgtvis en banalitet att konstatera detta. Den debatt som förs, särskilt i vissa kretsar inom näringslivet i ordets mera begränsade mening, tyder emellertid på att man där anser bristen på eget kapital vara det enda hindret för ökad tillväxt. Men är det verkligen så enkelt? Bruttonationalproduktens tillväxt — om vi skall använda den som mått — ser ut att ha väldigt litet att göra med denna självfinansieringsgrad. Enhgt statistik från OECD för 1967 - jag har inte kunnat få tag i någon färskare - förefaUer det ha saknats ett samband mellan dessa två faktorer. USA hade det året en självfinansieringsgrad på 108 procent men en tillväxt av bruttonationalprodukten på 4,5 procent. Storbritannien hade 96 procents självfinansieringsgrad och 3,3 procents tillväxt av bruttonationalprodukten. Frankrike hade en självfinansieringsgrad på 67 procent och en tillväxt av bruttonationalprodukten på 5,1 procent eller precis lika mycket som Sverige med 93 procents självfinansiering. Detta kan vara intressanta siffror, för de säger att det inte finns något logiskt samband här. Jag vUl med det inte förneka att en hög självfinansieringsgrad kan ha andra fördelar för företagen och t. ex. göra dem mindre konjunkturkänsliga.

Självfallet skall värt näringsliv vara lönsamt för att kunna betala bra löner och förränta arbetande kapital. Det tror jag vi alla kan vara överens om. Men de hundratusentals och äter hundratusentals anställda i industrin accepterar inte kraftigt ökade vinster för företagen och aktieägarna, när det samtidigt innebär att vi fär en ännu- skevare förmögenhetsfördelning i detta land, att 90 procent av vårt folk utan förmögenhet stillatigande skall åse hur de 10 procent som i dag har förmögenhet gör gapet mellan besuttna och obesuttna ännu större.

Det är viktigt att vi åstadkommer en snabbare kapitalbildning. Men frågan hur vi skapar den kapitalbildningen är minst lika viktig. Inom arbetarrörelsen menar vi att man bl. a. måste gå vidare på den väg som vi inledde när vi skapade ÄP-fonderna. Denna kapitalbildning utgör en växande del av det totala sparandet i landet, och de pengarna har hittills i stor utsträckning kanaliserats till den bostadsproduktion som har varit en förutsättning för den ökande produktionen i vårt land.

Frän LO och frän socialdemokratin framförs nu krav pä att medel frän AP-fonderna i fortsättningen skall kunna tillföras näringslivet också som riskkapital för att finansiera den utveckling som måste komma där. Fördelen med det anser vi vara att vi dels kommer ett stycke på väg när det gäller att lösa problemen med den mycket ojämna förmögenhetsfördelningen i vårt land, dels att ett kollektivt ägt kapital på ett helt annat sätt än ett företagsbundet kan styras in på utvecklingsbranscher och placeras inom den ram för tillväxt som jag hopp;as att vi skall kunna komma överens om. Den vidare diskussionen om formerna för och omfattningen av AP-fondernas användning och engagemang får vi tillfälle att föra senare. Jag går förbi det här.

Svensk industri har länge haft förmånen att fä utvecklas tack vare

inhemsk och mer eller mindre individuell innovationsverksamhet. Utveckhngen själv har gjort att denna sorts exploatering av individuella, geniala insatser nu är ett passerat stadium. Den måste ersättas med innovationer som är en frukt av en medveten, samlad forskningsinsats, något som är möjligt endast i våra dagars storindustrier. Givetvis kan det också vara frukten av en samverkan. I det näringspolitiska program som den socialdemokratiska partikongressen i höstas antog finns förslag om ett flertal åtgärder i detta syfte. Vi pekar bl. a. pä forsknings- och utvecklingsinsatser, pä behovet av en särskild forskningsfond för samordning av industrins forskningsinsatser, bl. a. i det som vi kallar för utvecklingsblock. Det gäller att ta till vara industrins och näringslivets tekniska, industriella och ekonomiska kompetens och övriga resurser samt att samordna dem med motsvarande och lät mig gärna säga successivt ökande offentliga resurser. Det är nödvändigt, om vi vill fortsätta som industrination.

Men alla dessa ansträngningar mäste planeras och samordnas. Det måste bli en bättre samordning mellan samhällets och näringslivets investeringsplaner, meUan de olika branscherna inbördes och mellan de ohka kommunala och statliga samhällsorganen inbördes. Den betydelsefulla proposition om regionalpolitiken och hushållningen med mark och vatten, som lades fram i förra veckan, visar på ett utmärkt sätt på behovet av och i flera faU också medlen för en bättre gemensam planering och styrning av samhällets och näringslivets aktiviteter. Denna bättre samordning måste byggas ut bl. a. genom det industriverk som det kommer att framläggas en proposition om, genom datainsamling hos industrin, genom branschutredningar, investeringsberedning m. m.

Man måste uttrycka sin stora förvåning över borgerlighetens och delar av näringslivets motstånd mot en bättre planerad ekonomi och näringspohtik. I det avseendet är säväl franska som italienska och japanska företagare och politiker mycket mera framsynta. När borgerliga tidningar och politiker hos oss diskuterar dessa problem sker det ofta i termer som centralstyrning, tvång, maktfullkomlighet och en mängd liknande värdeladdade ord. Är verkligen situationen sådan att näringslivet anser planering och samordning liktydigt med maktövergrepp och tvång? Har inte samhället och dess organ anledning att medverka till en bättre samordning av resursutnyttjandet i vårt land? Och tror man att planering kan ske över huvudet pä dagens och morgondagens anställda? Nej, här vet vi alla som vill se klart att effektivitet förutsätter samverkan och samarbete. Är det måhända inte en underskattning av människors vilja och förmåga att ta ansvar som ligger bakom svårigheterna att komma fram till en gemensam syn på näringspolitiken? Den tid är förbi när näringslivets problem var en angelägenhet exklusivt för aktieägare och företagsledare. En ekonomisk demokrati med medinflytande för alla, med planering och samverkan, med insyn och medbestämmande för samhälle, anställda och företagsledning, skapar ensamt möjligheterna för en expansion och utveckling av våra resurser och tillgångar som jag hoppas att vi alla eftersträvar.

Jag vill sedan, herr talman, säga några ord i anledning av vissa anföranden som har hållits tidigare.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

107

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

108

Jag kan inte låta bli att något beröra herr Äntonssons inlägg, där vi dels fick höra om allt det underbara som centern har velat göra under flera årtionden men inte förmått och dels ocksä fick veta att nu först kommer det fram i en proposition. Att tala om allt vad centern har gjort under åren är väl en ganska meningslös sysselsättning, herr Antonsson. Vi har inte märkt mycket av detta centerns arbete i partimotioner, i utredningar och i andra sammanhang. Enskilda centerpartister har naturligtvis motionerat; bl. a. var det enskilda centerpartister liksom enskilda socialdemokrater som motionerade i slutet av 1950-talet om en utredning om lokaliseringspolitiken. Märkvärdigare var det inte.

När man skall konkretisera vad centern har gjort tar herr Äntonsson mycket typiskt tUl två slagord; ett nät av tätorter över hela landet och ett decentraliserat samhälle. 1 dessa ord kan man lägga in precis vilken betydelse man vill. Det är ganska underligt att herr Antonsson vill ta upp en sädan här diskussion och framstäUa detta som centerns idéer som regeringen nu lägger fram. Jag vill bara säga att det är i och för sig tur för herr Antonsson att han har funnit en del saker i propositionen som han tycker är bra, för i det pekoral som centerpartiet lägger fram och kallar en riksplan finns minsann ingenting att ta pä. Vi behöver inte citera alla de punkterna. Jag har läst dem och jag har mycket svårt att utöver det som har beslutats i riksdagen och utöver det som stär i propositionen hitta något väsentligt annat än fromma önskemål. Kan vi inte vara överens om det? Ett typiskt exempel är att det sägs att länsinvånarna skall bestämma. Vad skall de dä göra? Riksdag och regering skall fördela byggnadskvoter osv. länsvis och sedan skall man inom länen dela upp detta, och så längt kan det nog vara riktigt. Men hur skall dessa människor fä sysselsättning, hur skall företag lokaliseras etc? Det går man förbi, det skall landstingen åstadkomma. Jag tror att man måste se htet allvarligare pä detta. Men i det här laget är vi vana vid att centern går omkring och säger att de har hittat på allt. Vi är för allt som är positivt, mot allt som är negativt och det andra har vi inte tagit ställning tUl, som en rolighetsminister har sagt om centerns program.

Men det verkhgt intressanta kommer när herr Antonsson talar om att i dag finns inte de gamla partilinjerna, utan nu går skiljelinjerna mellan centralism och decentrahsm. Det var ett intressant uppslag. Herbert Tingsten som var en mycket god skribent sade en gäng att ideologierna är döda. Utvecklingen under de senaste åren har väl visat hur fel Herbert Tingsten hade när han sade att ideologierna var döda. Men Tingsten skötte anfallet pä de döda ideologierna med stor skicklighet och mycken ilska, och han var rolig att läsa ibland. Men jag tror inte att Herbert Tingsten skulle besvära sig med att ta upp det här försöket tiU ideologi om han hade varit redaktör fortfarande. Det här försöket att föra fram decentralism som en ideologi för centern är så rasande dödfött från första stund att det inte behöver avlivas.

Herr Burenstam Linder sade en del saker som var väldigt underliga. Han började på ett sätt och slutade på ett annat sätt, 1 böfian sade han bl. a. att socialdemokraterna har kommit att inte tycka om det privata näringslivet, men de har inget annat att sätta i stället, och därför har det blivit som det har blivit. Jag vet inte hur det går till när man inom

moderata samhngspartiet bestämmer sig för en linje i den eller den frågan. Är det dä en fråga om att tycka om eller inte tycka om? Det är ganska förklenande för herr Burenstam Linder själv att lägga upp det pä den bogen. Vi ser det som en praktisk angelägenhet, och att tro att vi pä något sätt skulle handla utifrån tyckande på den här punkten är ganska raskigt.

Herr Burenstam Linder sade vidare att skattesystemet är diskriminerande för äktenskapet. Hur var det när herr Burenstam Linders företrädare här i riksdagen i tidigare diskussioner krävde att sambeskattningen skulle bort? Gällde det bara dem som har höga inkomster? När regeringen nu föreslagit och riksdagen antagit en beskattning som är neutral - som herr Burenstam Linder mycket riktigt sade - när det gäller äktenskapet är det hela plötsligt tokigt och då diskriminerar man äktenskapet. Jag anser att den nuvarande skattelagstiftningen verkligen är neutral; varje människa behandlas som en enskild individ — man frågar inte efter om vederbörande är man eller kvinna, gift eller ogift.

Men sedan hamnade herr Burenstam Linder i detta med aborter, knark och allt sådant. Han kom pä slutet in pä en filosofi om att det finns människonära auktoriteter och människofjärran auktoriteter. Det är en filosofisk spekulation som jag inte viU kommentera på annat sätt än genom att säga: Fortsätt som ekonom, herr Burenstam Linder, och ge sig inte in på filosofi. När han talar ekonomi har t. o. m. jag ibland möjhghet att förstå vad han menar, men när han talar filosofi blir han fullständigt obegriplig. Jag håller gärna med herr Werner i Tyresö och säger, att det enda jag upplevde under det här långa filosofiska inlägget var en förfärande ispust av rent medeltida reaktionär kvasifilosofi.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

Herr ÄNTONSSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Det fanns en del ting i början av herr Svanbergs anförande som jag föreställer mig att vi kan vara överens om. Samverkan och samarbete mellan företagsamheten och staten-samhället är en mycket viktig sak.

Jag kan också säga att vårt syfte inte är att företagsvinsterna skall hamna i aktieägarnas fickor, och det gör de inte i dag. Varje företag som vill överleva är tvingat att satsa på nyproduktion och investeringar.

Jag tycker, herr Svanberg, att vi även skulle kunna vara överens om att de befolkningsramar som diskuterats så mycket är en målsättning. Jag frägar herr Svanberg om det är fel att ge uttryck för en viljeinriktning och säga att resursfördelningen i samhället skall ske efter dessa ramar.

Herr Svanberg sade att han inte funnit någonting nytt i de 44 punkterna. Jag hinner inte på nytt räkna upp dem alla i en kort replik. Vi har emellertid sagt att det är väsentligt att förstärka regiDnalpolitiken. Vi har sagt att anslagen till länsvägar och enskilda vägar skall förstärkas. Vi har varit inne på frågan om - och det borde intressera herr Svanberg som norrlänning - en maximitaxa för resor med tåg och flyg på över 500 km. Vi har vidare föreslagit att teletaxorna skulle vara oberoende av avståndet.

Vi har också tagit upp frågan om ett effektivare kommunalskatteutjämningssystem. Nu säger man pä socialdemokratiskt häll att detta är en

109

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

av de största jämhkhetsreformerna. Men detta fick vi kämpa ensamma för i ett stort antal år innan vi fick igenom det.

I vårt program har vi ocksä kravet pä en väsentlig förstärkning av lokaliseringslånen och lokaliseringsbidragen. Vi föreslär att ett särskilt lokahseringsstöd skall utgå till små företag som vill etablera sig eller utvidga sin verksamhet i områden med svag etablering.

Jag tycker att bara denna lilla uppräkning av några punkter - detta är inte ting som är genomförda, herr Svanberg — ändå borde ge en anvisning om att vi här har en politisk viljeinriktning, och jag hoppas att vi skall få stöd frän ert håll när det gäller att genomföra allt detta.

110

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle;

Herr talman! Det är bra att vi infört särbeskattning, men det är inte bra att vi inte samtidigt plockade bort en läng rad regler i övrigt i social-och skattelagstiftningen, som faktiskt innebär att man behandlar den gifta familjen som en ekonomiskt starkare enhet och diskriminerar den. Jag skaU gärna gä in i debatt med herr Svanberg pä den punkten. Jag tänker på fredag framställa en interpellation för att vi i riksdagen skall få tiUfäUe att diskutera igenom detta ordentligt. Det förefaller mig som om ett stort antal människor faktiskt inte är medvetna om att det är på detta sätt. Har herr Svanberg annars någon förklaring till att äktenskapsfrekvensen i Sverige har sjunkit från 60 000 till 40 000 och fortsätter att sjunka, fastän den i andra nordiska länder har gått åt andra hållet?

Filosofin skall vi helt lämna därhän. Om herr Svanberg har svårt att förstå skUlnaden mellan människofjärran auktoriteter, en avlägsen överhet, och vad jag kaUar för människonära auktoriteter, är det bara att beklaga.

Jag beklagar också att herr Svanberg utan att närmare utveckla sin uppfattning upprepat och förgrovat den anklagelse som herr Werner i Tyresö framfört. Herr Svanberg talar om mig såsom en medeltida reaktionär. Jag frågar dä herr Svanberg precis som jag tidigare frågat herr Werner i Tyresö: Är det medeltida reaktionärt att inte vilja höja löneskatten för att på det viset skapa flera arbetstillfällen i landet? Är det medeltida reaktionärt att säga att vi skall möta de stora prisstegringar som drabbar alla människor genom att se till att man kan bygga ut med maskiner och fabriker så att de kostnader som medför att priserna stiger kan håUas nere? Är det medeltida reaktionärt att säga att man skall ha ett skattesystem, som gör att det lönar sig att arbeta? Är det medeltida reaktionärt att konstatera att antalet aborter starkt ökat under senare år liksom knarkmissbruket och brottsligheten?

Om detta är medeltida reaktionärt, är det ocksä medeltida reaktionärt att säga sanningen. Det som jag här talat om är direkta sakliga uppgifter. När blev det medeltida reaktionärt att säga sanningen? Är det medeltida reaktionärt att säga att det vore bra för de regionalpolitiska strävandena att göra Sverige rundare genom lägre telefonavgifter och lägre biljettpriser? Är det medeltida reationärt att säga att det finns en allvarlig risk för medbestämmandet i ett ekonomiskt system med bara en enda arbetsgivare?

Herr SVANBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill säga till herr Antonsson att jag är väldigt glad för hans instämmande i att det finns saker och ting som är väsentliga här. Han tycker tydhgen att saker och ting är väsentliga också i regeringens proposition om regionalpolitiken.

Herr Antonsson frågar om det är fel att ange en resursinriktning. Självklart inte. Det sägs även i regeringens proposition att vår strävan skall vara att arbeta för en spridning av företagsamheten i hela landet. Det är inte detta jag har angripit herr Äntonsson för; det tror jag vi kan vara helt överens om. Jag hoppas ocksä att vi vid voteringen i kammaren kan bli överens om att dessa saker är värdefuUa att föra fram.

Herr Äntonsson påstår att centern har slagits för allt detta i årtionden mot alla andra och nu äntligen fått gehör i den proposition som kungen lagt fram. Han gav själv det allra bästa exemplet på hur han argumenterar. Han tog fram den kommunala skatteutjämningen, som nu är uppe i 2 miljarder kronor, och säger att detta fick centern slåss för i åratal, innan centern fick igenom det. Vad är nu detta för prat?

När skatteufiämningen genomfördes slogs centern fortfarande för en höjning av den s. k. skattehndringen. För omkring tio år sedan, om jag inte minns fel, fanns ett förslag frän centern om en höjning av skattelindringen till 30 miljoner kronor. Det var den djärvhet centern visade. Förslaget innebar en skattelindring för de aUra värst drabbade kommunerna — i huvudsak Norrlandskommuner.

Sedan kom finansministern med ett förslag, som det året rörde sig om åtskiUiga hundra miljoner kronor. Beloppet har växt undan för undan och är nu uppe i 2 miljarder kronor.

Jag tycker ändå att man kan vara så pass hederlig att man säger att detta inte är en centerpartistisk uppfinning. Det är en socialdemokratisk uppfinning eller närmast en uppfinning av Gunnar Sträng personligen. Jag tycker man skall håUa sig till sanningen i detta sammanhang.

Ur den riksplan som centern har räknade herr Äntonsson upp flera saker. Han talade om regionalpolitik, maximijärnvägstaxor, telefonavgifter, vägförbättringar och sådana ting. Allt som finns av verklighet av centerns riksplaner är, som jag sade tidigare, sådana ting som antingen är genomförda, som står i propositionen eller som har föreslagits av den socialdemokratiska partikongressen. Men herr Äntonsson ger mig rätt just genom att räkna upp de sakerna. Räkna ocksä upp de andra, som inte finns med där, så fär vi se sköna önskedrömmar utmålade! Det är detta som jag har försökt visa.

Jag hoppas som sagt att vi skall kunna komma överens på de här punkterna. Jag tror att herr Antonsson verkligen har en ärlig vilja att göra någonting för dessa bygder —jag har aldrig försökt ifrågasätta det - men försök inte att muta in dessa saker som någonting som centern speciellt skulle ha verkat för! Gör man det, kommer man ut på svag is. Jag tror att vi kommer bättre överens om vi häller oss till verkligheten och inte fantiserar.

Jag vet faktiskt inte om herr Burenstam Linder och jag har så mycket mer att diskutera. Det var bra att särbeskattningen infördes, men det finns andra saker kvar att göra, sade han. Därefter ställde han en fråga till

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

111

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

AllmänpoUtisk debatt

mig: Om det inte är sant som han säger, varför har dä äktenskapsfrekvensen sjunkit i Sverige? Jag kan inte ge mig in på något försök här att förklara det, men antagligen finns det en hel mängd orsaker. Jag har inte specialstuderat problemet och vill följaktligen inte nu gå in i en debatt om det, men det finns förmodligen både livsåskådningsmässiga, moraliska, ekonomiska och andra skäl som hgger bakom. Ingen kan väl begära att jag skaU svara på den frågan.

Beträffande det övriga som räknades upp sade jag att herr Burenstam Linder började på ett sätt och slutade pä ett annat - han slutade i det medeltida reaktionära.

Hert ANTONSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svanberg inledde sin replik med att tala om skatteutjämningsreformen. Om inte mitt minne sviker mig fick vi den efter ett förslag frän skatteutjämningskommittén 1964. Den skatte-ufiämningskommittén tillkom efter centermotioner, som upprepades flera gånger under 1950-talet. Det är så, om jag inte minns fel, det har gått till.

Sedan vill jag gärna säga att lokaliseringspolitiken har tillkommit på vårt initiativ. Jag föreställer mig att herr Svanberg minns exempelvis att centerpartiet är 1960 yrkade pä 100 miljoner kronor till lokaliseringsstöd men att samtliga andra partier voterade ned det förslaget. Man frågade då, vad vi skulle använda sä mycket pengar tiU. Vi begärde den gängen fattiga 100 miljoner, men nu uppgår lokaliseringsstödet till 1 850 miljoner kronor under en femårsperiod. Dessa 1 850 miljoner på fem år är inte mer än ungefär hälften av vad arbetsmarknadspolitiken kostar på drygt ett halvår - därmed inte sagt att jag inte sluter upp kring arbetsmarknadspolitiken.

Hur var det med miljöpolitiken, herr Svanberg? När vi 1962 väckte vår stora partimotion mötte vi hndrigt sagt syrliga kommentarer, och motionen avslogs. 1 dag tio är efteråt, skriver statsministern i sitt anförande till proposition 111 mycket riktigt att hotet mot miljön väcker oro i hela världen. Det är en uppfattning som har blivit ekumenisk, men vi har fått kämpa ensamma för den, liksom med dyrortsfrågan.

Det kommer inte att lyckas för nägon partigruppering i det här landet att hävda att man bör motarbeta decentralisering. Det är inget tvivel om att en jämnare näringslivsstruktur i samhäUet mellan olika orter är en sak som hör framtiden till, om vi eftersträvar jämlikhet och vill arbeta för en god miljö.

112

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Det visade sig att herr Svanberg inte hade nägon förklaring till den nedgång som förekommit i äktenskapsfrekvensen. Äv den anledningen hade han heller inte nägon lust att ta upp en debatt i den frågan. Då undrar jag varför herr Svanberg gjorde det. Det var ju herr Svanberg som i sitt första anförande påstod att det var något fel i vad jag hade sagt. På det viset har ju herr Svanberg tagit upp en debatt som han uppenbarligen inte kan fuUfölja. Därför får vi väl återkomma vid den interpellationsdebatt i den här frågan som jag hoppas så småningom skall

äga rum.

Sedan detta med det medeltida reaktionära. Det enda jag fick höra, herr talman, var att jag började mitt anförande på ett sätt och slutade på ett sätt och att det var slutet som var det medeltida reaktionära.

Nåväl, vad slutade jag med? Jo, jag slutade med att rikta en fråga till mina kamrater här i kammaren: Hur skulle det gå om man verkligen hade ett socialiserat näringsliv med banksocialisering och annat? Skulle vi inte i änden på det repet ha bara en enda arbetsgivare? Min nästa fråga var; Hur skulle det gä med medbestämmandet pä arbetsplatsen för de enskilda människorna i det fallet? Hur skulle det gå med medbestämmandet för fackföreningarna?

Är det medeltida reaktionärt att ställa en sådan fråga, herr Svanberg?

Herr talman! Låt mig få rikta en anklagelse, vilket jag inte alls tycker om att göra, mot en kollega i riksdagen, därför att jag uppfattade det som en allvarlig anklagelse frän hans sida när han här talade om medeltida reaktionära yttranden. Vad som verkligen är medeltida reaktionärt, herr Svanberg, är att rikta allvarliga anklagelser utan att ha några bevis och utan att under debatten kunna visa vad man egentligen menar. Det är, herr Svanberg, medeltida reaktionärt enligt historieboken och filosofiboken.

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972

Allmänpolitisk debatt

Hert SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara säga att historieskrivningen inte blev bättre av att man upprepade den, herr Äntonsson. Jag skulle föreslå att herr Antonsson läser den utredning, som han menar har legat i botten på förslaget om skatteutjämning för kommunerna innan det lades av finansministern, och se hur långt centern följde med på den vägen. Jag vill notera att centern inte haft någonting emot skatteutjämningen. Men försök inte ta ät er äran av att ni hittat på den. Det är bara mot detta jag reagerar.

Sedan skulle jag vilja fråga herr Antonsson om en sak till. Han säger att det inte kommer att lyckas nägon att motarbeta en decentralisering av näringslivet. Vem har försökt att göra det? När herr Antonsson säger det släss han bara mot spöken. Har någon i vårt parti försökt att motarbeta en decentralisering av näringslivet? Det är sådana där aUmänna uttalanden som jag tycker att vi kan slippa. Kan vi vara överens om att det vore vettigt att göra något med en decentralisering sä låt oss tala om det i stället för att röra oss med brösttoner.

Sedan några ord till herr Burenstam Linder om äktenskapsfrekvensen. Det är väl ändå en något säregen diskussionsmetod att gå upp och säga att äktenskapsfrekvensens förändring beror pä skattepolitiken. Jag höll pä att säga att det gör den nog inte alls, men jag har inte studerat denna fråga så att jag kunnat sätta mig in i detta. Herr Burenstam Linder går här upp och säger att han har bevis för att det är skattelagstiftningen som är orsaken. Låt mig betvivla sakkunskapen hos herr Burenstam Linder i det avseendet.

Sedan tycker han att det var så fult av mig att säga att han är medeltida reaktionär. Herr Burenstam Linder fär väl tycka det om han inte förstår vad som enligt min mening hgger bakom detta. Hela hans

113

8 Riksdagens protokoU 1972. Nr 111-112

Nrlll

Onsdagen den 8 november 1972 Allmänpolitisk debatt

anförande andades en uppfattning att alla de sociala reformer vi genomfört, alla förbättringar vi gjort i fråga om de bidrag som han talar sä föraktligt om, den bostadspolitik vi fört osv. har lett till att vi fått ett samhäUe som håller på att bli någonting aUdeles förfärligt, som vi helst inte borde ha. Han frägar vad det skulle betyda för medbestämmarna ute pä arbetsplatserna. Men snälla herr Burenstam Linder! Jag tror inte att nägon människa här i riksdagen skulle uppfatta det som om herr Burenstam Linder hade den bästa omtanken om de anställda ute pä arbetsplatserna. Varken han eller jag vill ha en enda arbetsgivare ute på arbetsplatserna. Jag är inte inställd på att vi i landet skall få en statskapitalism. Så längt går jag herr Burenstam Linder till mötes att jag kan säga att det vore mycket olyckligt. Men man skall väl inte måla hin på väggen för därigenom fä möjlighet att piska honom.

Hela den ton herr Burenstam Linder använder, hela hans sätt att tala om samhället av i dag som något förfärhgt måste peka på att han tycker att det gamla samhället var så mycket bättre. Det kallar jag att vara reaktionär. 1 vissa av sina uttalanden här var han rent medeltida. Han fär förlåta mig om jag faktiskt tycker att det är pä det sättet.

114

Pä förslag av herr tredje vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen skulle uppskjutas tUl kl. 19.30.

§ 6 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 120 med förslag tiU lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 17.54.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

Bilaga till riksdagens protokoll nr 111 Nr 111

Onsdagen den
Herr statsministern Palmes svar på interpellationer av herrar Fälldin, Helén, g november 1972
Bohman och Hermansson om sysselsättningsfrämjande åtgärder------------------

Herr Fälldin har frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidtaga för att komma till rätta med den nuvarande mycket höga arbetslösheten samt för att säkerställa den behövliga expansionen inom industrin och övriga delar av näringslivet.

Herr Helén har frägat mig vilka stimulansåtgärder regeringen avser att sätta in för att öka näringslivets vilja och förmåga till nya investeringar som ger fler jobb pä öppna marknaden, samt om jag är beredd att pröva av interpellanten redovisade åtgärder för att undvika ungdomsarbetslösheten.

Herr Bohman har frägat mig hur regeringen bedömer de långsiktiga balansrubbningarna i den svenska samhällsekonomin och vilka åtgärder regeringen avser att vidtaga för att komma till rätta med dem samt vilka skyndsamma åtgärder - förutom rent arbetsmarknadspolitiska - regeringen avser att vidtaga för att vidga möjligheterna att ge produktiv och meningsfylld sysselsättning åt det stora antalet arbetslösa.

Herr Hermansson har ställt följande frågor:

1. Hur bedömer regeringen nu arbetslöshetssituationen, ett och ett halvt år efter det den sagt sig ha "en hel arsenal av instrument för att klara sysselsättningen, om det behövs"?

2. Har regeringen utarbetade planer för att förverkliga målsättningen arbete åt alla?

3. Vilka speciella åtgärder ämnar regeringen vidta för att bekämpa den särskilt höga arbetslösheten bland kvinnor och ungdom?

4. Vad kommer regeringen att föreslå för att lösa den äldre arbetskraftens speciella problem?

1972 har präglats av en långsam förbättring av konjunkturen. Konjunkturuppgången väntas fortsätta i snabbare takt under 1973. Hittills har emellertid konjunkturuppgångens effekter ur sysselsättningssynpunkt varit otillräckliga. Härtill bidrar en i och för sig glädjande ökning av utbudet pä arbetskraft. Dä emellertid arbetsmarknaden inte i tiUräckligt snabb takt kunnat anpassas till denna ökade tillströmning har regeringen fortlöpande under hösten vidtagit en rad åtgärder, i flera fall i avvaktan på riksdagens slutliga godkännande, som syftar till att bereda ökad sysselsättning åt de grupper som drabbats av arbetslöshet.

Redan i slutet av maj beslutade sålunda regeringen att stimulera sysselsättningen under den kommande vintern inom byggnadsbranschen genom att efter ansökan släppa investeringsfonderna fria för byggnadsinvesteringar fram till utgången av april 1973. Vidare beslutades att tidigarelägga en del offentligt byggande, och byggnadstillstånd lämnades för s. k. oprioriterat byggande för en sammanlagd kostnad av drygt en halv miljard kronor.

Detta beslut fullföljdes i slutet av juni bl. a. genom att privatfinansie- 115

Nr 111 rade småhus släpptes fria utan rambegränsning under tiden september —

Onsdaeen den december 1972 och ytterligare byggnadstillstånd för s. k. oprioriterat

8 november 1972 byggande för en kostnad av ca 230 miljoner kronor.

-------------------- När det i augusti—september stod klart att konjunkturomsvängningen

och därmed en förbättring av arbetsmarknadsläget skulle fördröjas beslutade regeringen vidta ytterligare en serie åtgärder.

Således skulle förslag föreläggas riksdagen om en höjning av anslaget tUl beredskapsarbeten och arkivarbeten.

Vidare skulle förhöjt statsbidrag utgå till säväl industrins som kommunernas miljövårdsanläggningar. Kostnaden härför beräknades till ca 200 miljoner kronor.

Förslag skulle föreläggas riksdagen om ett statligt utbildningsstöd tiU företag som utöver normal rekrytering anställer och utbildar personer som är arbetslösa pä grund av otillräckhg utbildning och bristfällig förankring pä hemmamarknaden. Statsbidrag skulle utgå med 5 kronor per timme.

Riksdagen skulle föreläggas förslag om ökat stöd för upprustning av nedslitna fastigheter med begränsad återstående användningstid.

Vidare beslöt regeringen om en rad sysselsättningsfrämjande åtgärder som inte erfordrade riksdagens medgivande.

Således beviljas ungdomar i åldrarna 18-19 är särskilt utbUdnings-bidrag med 100 kronor per vecka för genomgäng av arbetsmarknadsverkets specieUa kurs "arbetsmarknadsinformation med praktik".

Arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigas att i vinter anställa särskild personal för att intensifiera förmedlingsverksamheten för ungdom.

Arbetsmarknadsutbildningen intensifieras och fär en kapacitet pä ca 60 000 platser.

Utnytfiandet av investeringsfonderna utvidgas till att avse även annat byggande än för industrin.

Ytterligare statligt byggande tidigareläggs. Sammantaget har härigenom byggen för ca 250 miljoner kronor tidigarelagts.

Ytterligare byggnadstillstånd för s. k. oprioriterat byggande lämnas för objekt till en kostnad av ca 175 miljoner kronor. Vidare bemyndigas arbetsmarknadsstyrelsen att lämna tillstånd för vissa större objekt som kan igångsättas före den 1 december 1972.

Låneramen för bostadsbyggandet år 1973 får tas i anspråk redan under hösten 1972 för småhus som beräknas bli påbörjade före årets slut.

Statsbidrag när vissa ombyggnads- och upprustningsarbeten pä fastigheter i äldre bostadsområden utförs som beredskapsarbete får utgå med 40 procent av lönekostnaden.

Genom tidigareläggning av utbetalningen av statliga län underlättas finansieringen av byggande av barnstugor som kan igångsättas före den 1 januari 1973.

Kommunerna bereds ett ökat utrymme med ca 500 miljoner kronor på kapitalmarknaden för att finansiera angelägna investeringar.

Den 7 november förelade regeringen riksdagen förslag om ytterligare
åtgärder, inriktade på att främja näringslivets investeringar, stimulera
arbetskraftens rörlighet och hjälpa de grupper som drabbas av arbetslös-
' 1" het. Vissa av ätgärderna tar särskilt sikte pä arbetslös ungdom.

Förslagen innebär i korthet följande: Nr 111

Frisläppet av investeringsfonderna förlängs tiU utgången av juni 1973. Onsdaeen den

Det 20-procentiga skatteavdraget för företagens maskininvesteringar s november 1972

höjs tiU 30 procent och förlängs tiU att gälla för beställningar gjorda ----------

t. o. m. den 30 juni 1973.

Ett särskilt skatteavdrag på 10 procent för industribyggnader som sätts i gäng under tiden 1 november 1972 — 30 juni 1973 införes. Det föresläs gäUa även jordbrukets ekonomibyggnader.

Kungl. Maj:ts rätt att medge tillfäUig nedsättning av energiskatten förlängs att gälla även för 1973.

Förslag om ett generellt extra skatteavdrag och ett utökat direkt stöd tiU industrins forsknings- och utvecklingsarbete kommer att läggas fram för vårriksdagen.

Förslag utarbetas för närvarande om särskilda åtgärder för att öka företagens möjligheter att lämna exportkrediter i speciella fall.

ATP-avgifter bibehålls på oförändrad nivå, 10,5 procent, under 1973.

Särskilda insatser för utbildning inom vårdsektorn kommer att vidtas i samarbete med kommunförbunden.

Praktikarbete inrättas inom den statliga sektorn, speciellt för ungdomar.

Ytterligare beredskapsarbeten skapas i kommunerna med speciell inriktning på ungdom.

Vissa åtgärder för att förbättra arbetsmiljön på statliga arbetsplatser tidigareläggs.

Den allmänna konjunkturstimulans som hittills under året vidtagits och som nu föresläs är synnerligen omfattande. Den statliga upplåningen beräknas för innevarande budgetär till ca 6,5 miljarder kronor. Under 1973 förväntas landets konsumenter få en betydande ökning av sin standard genom den skattesänkning som träder i kraft den 1 januari 1973, den skatteäterbäring som kommer skattebetalarna till del i är och den i förhällande till föregående år kraftiga minskningen av kvarskatt som skall inbetalas under 1973.