Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1972:11

Onsdagen den 26 januari

Kl. 10.00

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. användningen av vägsalt

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. utrikes- och handelspolitisk debatt

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag får meddela att en utrUces- och handelspolitisk debatt hålles torsdagen den 23 mars, då sammanträdet planenligt börjar kl. 11.00.

§ 3 Ang. användningen av vägsalt

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Wirténs (fp) i kammarens protokoll för den 21 januari intagna fråga, m 28, och anförde:

Herr talman! Herr Wirtén har frågat mig om det pågår några undersökningar om vägsaltets ekologiska effekter och om jag avser att verka för en kraftig minskning av användningen avvägsalt vid snöröjning tills större vetskap om verkningarna föreligger.

På vägar med stor trafik — normalt mer än 2 000 fordon per dygn -används kemisk halkbekämpning. Det innebär att man påför en liten mängd salt — vanligen ca fem gram natriumklorid per kvadratmeter vägyta - före eUer i början av nederbörd på vägen. Man kan därigenom som regel förebygga isbildning på vägen i motsats till vid sändning, som kan utföras först efter det att is bUdats och halka uppkommit. Även vid sändning används normalt en hten mängd salt som tUlsats bl. a. för att fästa sanden vid isen pä vägbanan.

Vid kemisk halkbekämpning rör det sig alltså om små mängder salt räknat per meter väg och vid sändning om ännu mindre. I sammanhanget kan jag nämna att salter har använts för vägändamål sedan omkring år 1930.

I de flesta länder med vinterklimat bedrivs undersökningar om lämpliga kemikalier för halkbekämpning. Undersökningar har också utförts för att utröna eventuella risker för skador såväl på vatten, växter, djur och människor som exempelvis på biologiska bäddar i reningsverk vid användning av sådana ämnen. Som jag tidigare har sagt i riksdagen — också i samband med en fråga om saltbehandling av vägar och gator - har naturvårdsverket dock i yttrande uttalat att förbud eller restriktioner inte är motiverade från naturvårdssynpunkt under förutsättning bl. a. att saltet hanteras med försiktighet. Enligt vad jag inhämtat gör naturvårdsverket samma bedömning i dag.

Med hänsyn härtiU och tUl att en kraftig minskning av användningen

Nr II

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. användningen av vägsalt

av salt för halkbekämpning på vägarna inte är möjlig utan en allvarlig försämring av trafiksäkerheten är jag inte beredd att förorda en sådan minskning.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Vägsaltet har ju ofta stått i debattens centrum. Slasket och modden på en nysaltad väg har irtiterat många bUister, med påföljd att saltets välsignelse som snöröjningsmedel starkt satts i fråga.

Jag viU, herr talman, gärna deklarera att jag ingalunda är ute för att begära ett stopp för saltningen på vägarna. Jag tror att trots alla invändningar som gjorts under åren har ändå väghållarna räddat åtskiUiga liv genom att se tUI att de mest använda väg- och gatusträckorna med saltets hjälp hållits någorlunda snö- och isfria.

Jag har sålunda inte avsett att ta upp trafiksäkerhetsaspekten utan i stället att få ett auktoritativt besked om det föreligger några risker för skadeverkningar på växt- och djurliv genom vägsaltningen. Det må gälla på kort eller lång sikt.

Det svar som jag nu har fått av kommunikationsministern går i detta avseende i hög grad ut ifrån en skrivelse från statens naturvårdsverk 1969, där den frågan belystes. Under det året inregistrerades ett fyrtiotal fall i olika delar av landet av skador på gmndvattentäkter, troligen orsakade av vägsaltning. Naturvårdsverket säger i sammanfattningen av sin skrivelse följande:

"Ehuru skadorna på naturen genom vägsaltning för närvarande synes vara av begränsad omfattning vill naturvårdsverket framhålla angelägenheten av att försiktighet iakttages vid hantering av salt i samband med sådan saltning. Även om saltutspridningen hittills sålunda ej kan anses ha medfört allvarliga skadeverkningar kan det nämligen befaras att en ackumulerad effekt efter lång tid kan ge upphov till olägenheter." Detta var alltså år 1969.

Det har saltats åtskUligt på vägarna sedan detta skrevs, och jag viU betona att det, trots att kommunikationsministern framhåller att det är fråga om små mängder, dock av enbart statens vägverk sprids ut 70 000 ton vägsalt per säsong. Det är mycket svårt att ange var egentligen gränsen går för skadeverkningarna. Det finns mig veterligt fortfarande inga belägg för att man inte får skadeeffekter på växter och djur. Jag vill därför än en gång hemstäUa tiU kommunikationsministern om ett svar på frågan om det finns några forskningsresultat som klargör vägsaltets effekter.

Hert TALMANNEN yttrade:

Jag får erinra om att anförande i samband med att enkel fråga besvaras inte får överskrida tre minuter.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! I och för sig kan naturligtvis begränsade lokala skadeverkningar av den kemiska halkbekämpningen tänkas uppstå. Det kan exempelvis vid ogynnsamma betingelser gälla påverkan på en brunn som ligger i omedelbar anslutning tUl en väg. I sådana fall får sakägaren

vända sig till väghållaren med begäran om åtgärder och eventuell ersättning. Om inte sakägaren och väghåUaren kan komma överens om eventueUa skadeverkningar, åligger det enligt gäUande skadeståndsregler domstol att pröva krav på åtgärder och ersättning.

Att skadeverkningar som kan bedömas vara allvarliga ur ekologisk synpunkt skulle kunna uppkomma finns det emellertid, som jag tidigare sade i mitt svar, inte anledning att befara. Jag viU eftersom herr Wirtén citerade ur naturvårdsverkets skrivelse från september 1969 hänvisa tiU de två rader i samma skrivelse där naturvårdsverket som sammanfattning av sin redogörelse säger följande:

"Naturvårdsverket vill slutligen anföra att verket även fortsättningsvis kommer att följa utvecklingen på detta område."

Jag tror att vi med detta besked lugnt kan räkna med att alla de instanser som har att bevaka detta också kommer att upprätthålla en sådan skärpt bevakning.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om bistånd till Bangladesh

Hert WIRTÉN (fp):

Herr talman! Jag konstaterar att kommunikationsministern fortfarande utgår från naturvårdsverkets inlaga i denna fråga. Jag hade hoppats att man kunde få ett klarare löfte om att de biologiska effekterna skulle bli föremål för en mera ingående prövning. Det bedrivs mig veterligt inte någon forskning som mera tar upp de ekologiska effekterna.

Det som här sägs om gmndvattentäkterna äger väl sin riktighet, men jag vUl påminna om att det vid vissa grundvattentäkter i Stockholmsområdet — Upplands Väsby är väl det mest omtalade exemplet — nu kan inregistreras en uppgång sedan perioden 1968-1969 av salthalten i grundvattnet från 35 mUUgram per liter tUl omkring 50. I de ackumulerade effekter som naturvårdsverket varnade för ligger risker som snarast bör beaktas. Att man därför också får i gång forskning på området förefaller mig nödvändigt. Jag viU än en gång hemställa tiU kommunikationsministern om att han föranstaltar om att sådan forskning kommer i gång så att växt fysiologer direkt får tUl uppgift att ta reda på var gränserna går för vad växter tål och vilken kvantitet som således kan accepteras nar det gäller utspridning av vägsalt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om bistånd till Bangladesh

Herr utrikesministern WICKMAN erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Zachrissons (s) i kammarens protokoll för den 11 januari intagna fråga, nr 5, dels herr Dahléns (fp) i kammarens protokoll för den 18 januari intagna fråga, nr 25, och anförde;

Herr talman! Herr Zachrisson har frågat mig vUket bistånd som planeras från svensk sida tUl Bangladesh. Vidare har herr Dahlén frågat mig om regeringen är vUhg att i ökad omfattning använda sig av friviUiga svenska och internationella hjälporgan såsom Röda korset. Rädda barnen. Svenska Lutherhjälpen och Kyrkornas världsråd för att på ett snabbt sätt

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om bistånd till Bangladesh

nå befolkningen i Bangladesh med hjälpsändningar och vUka belopp regeringen i så fall är vUUg att i en första omgång stäUa tiU förfogande. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Behovet av bistånd var redan tidigare stort i detta fattiga och tättbefolkade land. Det senaste årets händelser med allt mänskligt lidande och omfattande skadegörelse på samhäUsapparaten har ställt den nya staten inför enorma problem. Omkring 10 mUjoner människor flydde tUl Indien, mUjontals människor är hemlösa, transportnätet och produktionsapparaten är svårt skadade.

Omedelbara svenska hjälpinsatser kan för dagen göras genom två kanaler: Förenta nationerna och enskUda svenska organisationer. Regeringen har fattat beslut om ett nytt bidrag på 10 miljoner kronor tiU FN:s flyktingkommissaries program för stöd åt och repatriering av flyktingarna. Ytterligare 8 mUjoner kronor har vidare ställts tUl förfogande sammanlagt för Röda korset. Rädda barnen och Lutherhjälpen för humanitära hjälpinsatser i Bangladesh och Indien. Härmed har regeringen hittills anslagit sammanlagt 62,5 miljoner kronor för dessa ändamål.

FN:s tidigare hjälpprogram för Östpakistan omorganiseras nu för att kunna göra en väsentlig hjälpinsats i Bangladesh. Regeringen är beredd att stödja detta program med betydande belopp, när det inom kort väntas komma i gång. Som svar på en förfrågan från FN har vi redan lagt ut en beställning på 12 500 ton handelsgödsel, som avses ingå i en kommande svensk insats. Beställningen motsvarar ett belopp på ca 6 miljoner kronor. En vädjan från FN om flygtransport av 150 000 filtar tiU Bangladesh har redan tUlmötesgåtts.

Regeringens positiva instäUning tUl mera långsiktiga insatser för återuppbyggnad samt för social och ekonomisk utveckling och utjämning i Bangladesh redovisades av mig i riksdagen redan den 10 december förra året. Det är emellertid i dag för tidigt att gå in på hur ett sådant utvecklingssamarbete kan komma att konkret utformas.

Hert ZACHRISSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, dels för den klara principiella deklarationen om att Bangladesh är ett angeläget område för Sverige att stödja, dels för löftet om snabba nya insatser. Skälen för att aktivt stödja Bangladesh har utrikesministem själv utvecklat i svaret.

Landet är nu ett fritt land, som har en demokratisk regering med klart uttalade sociala och ekonomiska utjämningssträvanden på sitt program. Regeringen har ett massivt folkligt stöd, och det ökar ju dess möjlighet att genomföra det åtemppbyggnadsprogram som den har engagerat sig i. Men de ekonomiska och materieUa förhållandena är mycket prekära. Jag kan nämna kommunikationerna — broar, vägar, hamnar, teleförbindelser osv. — problemen inom sjukvården, med tanke på epidemiriskerna och krigsskadorna, samt jordbmket, främst risskörden, och aUt det som hänger samman med behov av redskap. Man har också uttalat behov av konstgödsel. Därför är det utomordentligt bra att det klart deklareras att Sverige är berett att tUlmötesgå också det önskemålet.

Sverige har ett unikt ansvar för Bangladesh. Det forna Östpakistan var

ett av huvudmottagarländerna för svenskt bilateralt bistånd, och i Dacca frågar man redan när svenskarna kommer igen. "Vi räknar med att de löften som tidigare givits Östpakistan står kvar", säger de, "och nu när vi är ett fritt neutralt land borde det vara ännu angelägnare för Sverige att gå in i ett sådant direkt arbete."

Ett flertal gånger har regeringen i Dacca uttryckt särskUda förväntningar i fråga om de små, neutrala staterna i världen, och man säger sig ha en med dem gemensam strävan att stå fri från stormakterna, men för detta krävs naturligtvis snabba insatser från länderna ute i världen och kanske framför allt från de skandinaviska länderna.

Efter deklarationerna i Dacca och med hänsyn tiU Sveriges tidigare åtaganden i Östpakistan ställs det internationellt sett förväntningar på Sverige för en insats i Bangladesh. Men en förutsättning är naturligtvis att man då kommer i snabba förhandhngar med myndigheterna i Bangladesh. Offentliggörandet i förta veckan om Sveriges avsikt att erkänna Bangladesh var mycket positivt; några hinder kan inte längre resas mot direkta kontakter mellan svenska och bengaliska myndigheter. Men jag skulle naturligtvis vara tacksam om utrikesministern hade möjlighet att deklarera att sådana kontakter om ett direkt åtemppbyggnadsstöd från Sverige tiU Bangladesh nu förbereds.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om bistånd till Bangladesh

Hert DAHLÉN (fp);

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag skall inte kommentera den del av det som berör hert Zachrissons fråga hur stort det totala svenska biståndet tUl Bangladesh kommer att bli; den frågan kommer kammaren att få ta ställning tiU mycket snart, hoppas jag. Vi väcker i dag en motion med förslag att på tUläggsstat bevilja ytterligare 100 mUjoner kronor till Bangladesh. Situationen är där sådan att man verkligen behöver göra extraordinära insatser. Liksom hert Zachrisson viU jag bara kort uttrycka förhoppningen att Sverige snart erkänner Bangladesh.

Min fråga gäUde en annan del av problemet: hur man snabbt skall komma fram med hjälpen. Det har visat sig att det i alla situationer finns betydande svårigheter att snabbt nå dem som verkligen behöver hjälp, och det är många olika slag av hjälp som man här måste räkna med. Som utrikesministern säger i sitt svar håUer FN på att omorganisera en del av sin hjälp, och därför är den kanalen inte så snabbt tUlgänglig som man skulle önska.

Det är bakgmnden tUl min fråga. Jag vet att det finns en rad enskilda organisationer, där Sverige och svenskar är inblandade, som redan är ute i Bangladesh och kan göra betydande insatser. Jag har nämnt Röda korset. Rädda bamen, Lutherhjälpen och Kyrkornas världsråd.

Jag viU fråga utrikesministern om några saker i hans svar. Han säger att Sverige kan lämna bidrag tiU "enskilda svenska organisationer". Skalidet uppfattas som att den hjälp som kan gå via InternationeUa röda korset inte kan påräkna svenskt stöd? Kan Kyrkornas världsråd, där Sverige också är med, inte räkna med stöd? Skall hjälpen gå enbart genom Svenska röda korset och Svenska Lutherhjälpen? I och för sig är det naturligtvis mycket välkomna möjligheter att öka vårt bistånd, men en

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om bistånd till Bangladesh

förklaring på den punkten tror jag skulle vara bra.

Sedan observerar jag att den siffra som utrikesministern nämner, 8 miljoner kronor, ligger under de samlade önskemål som förts fram tUl regeringen från enskilda organisationer. Ett kompletterande svar vore därför välkommet. Är regeringen viUig att lämna ytterUgare medel, iden mån man kan redovisa planer för att snabbt komma tiU hjälp i de här områdena just genom dessa organisationer? De befinner sig ju på platsen sedan åtskUlig tid.

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Först ett svar tiU herr Zachrisson. Jag tror att jag de facto lämnade svaret på herr Zachrissons fråga redan i riksdagsdebatten den 10 december i fjol. Därför kan jag här inskränka mig tUl att upprepa vad jag då sade, nämligen att det tidigare svenska engagemanget i Östpakistan självfallet kvarstår; jag vUl gärna i likhet med herr Zachrisson säga att det kvarstår med en ökad styrka när det gäller medverkan i utvecklingssamarbetet i det nya Bangladesh.

Som framgår också av årets statsverksproposition ingår i den långsiktiga planeringen hos SIDA en fortsatt hjälp tUl Bangladesh. Det är inte möjUgt att i dag vara särskilt konkret på den här punkten, utöver de områden jag redan har nämnt, av den mycket enkla anledningen att nu är det en ny regering i Bangladesh. Det är ju rätt självklart att det är den regeringens planering som vi måste ta hänsyn tUI, och det är alltså förhandlingar med den regeringen som får bestämma det framtida svenska utvecklingssamarbetet med Bangladesh. Men jag kan försäkra herr Zachrisson att från svensk sida kommer det inte att finnas någon tvekan att så snabbt som de rent administrativa fömtsättningarna tiUåter gå in i en sådan gemensam planering.

TUl hert Dahlén viU jag säga två saker. Det är inte så att vi i och för sig prioriterar svenska hjälporganisationer framför internationella i Bangladesh. Det är bara en fråga om tekniken här. Vår hjälp tiU de frivilliga organisationerna kanaliseras via de svenska organisationerna tUl de internationeUa. Våra bidrag tUI Internationella röda korset, för att ta ett exempel, går alltså via Svenska röda korset, men det är Internationella röda korset som så att säga fyller den operativa funktionen. Där finns alltså inte någon nationalistisk begränsning.

Sedan tog herr Dahlén upp frågan om det belopp för bidrag tUl de här organisationerna som jag nämnde, 8 miljoner kronor. Han har rätt i att det belopp som begärdes av organisationerna låg högre. Anledningen till att det beviljade beloppet ligger något under det begärda är helt enkelt att SIDA och även departementet gjorde en granskning, som ledde till att vi i dagsläget tog de projekt som vi ansåg var konkreta och långt framförda, och de motsvarade 8 miljoner. När nya projekt kommer fram — och jag är övertygad om att det kommer sådana — kommer ytterligare medel att stäUas tUl organisationernas förfogande.

Herr ZACHRISSON (s):

Herr talman! Jag vUl med glädje konstatera att utrUcesministern säger att så snabbt som de administrativa fömtsättningarna är skapade skall

man komma in i direkta förhandlingar med de bengaliska myndigheterna. Det har i Dacca lagts fram ett preliminärt, ganska omfattande återuppbyggnadsprogram för de närmaste 18 månaderna, och jag skuUe tro att det programmet kan vara en mycket bra utgångspunkt för sådana direkta förhandlingar.

Men det finns ytterligare en omständighet som gör att det är viktigt att man snabbt får i gång de direkta samtalen meUan myndigheterna i Bangladesh och i Sverige, och den är att Bangladesh räknar med att länder som Sverige och de övriga skandinaviska länderna skall kunna bli talesmän för den nya nationen i internationella sammanhang. Precis som vi nu sluter upp i FN väntar man sig att i de olika typer av internationeUa konsortier, som kan skapas med hjälp av Världsbanken och på annat sätt, skaU Sverige tillsammans med andra länder kunna på ett särskilt sätt föra Bangladeshs talan. Jag hoppas fördenskull att alla ansträngningar vidtas för att vi så snabbt som möjligt skall få direkta samtal i gång med regeringen i Dacca.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om bistånd till Bangladesh

Hert DAHLÉN (fp);

Herr talman! Det var två värdefuUa kompletteringar utrikesministern gjorde i sin kommentar. Det är aUtså inte fråga om att prioritera svenska organisationer, utan internationella organisationer skall via sina svenska motsvarigheter få stöd — t. ex. Internationella röda korset och Kyrkornas världsråd. Det tycker jag är mycket bra.

Beträffande beloppet säger utrikesministern att man har gjort en bedömning, och det måste man givetvis alltid göra när det gäller önskemål om att få pengar. Jag skall inte gå in i detaljer här. Men det värdefulla var att det alltså inte behöver vara stopp i fråga om biståndet tUl dessa organisationer med de belopp som nu har nämnts.

Jag tror att just små enheter, som dessa organisationer ändå blir i förhållande tiU FN;s insats, har betydande fördelar ibland. De senaste dygnen har jag koUat hur kommunikationerna är ordnade mellan olika hjälpstationer. Det visar sig t. ex. att några av de här organisationerna redan har radiokommunikationer meUan sina olUca hjälpdepåer och med myndigheterna i Dacca, kommunikationer som givetvis andra organisationer och även myndigheterna får använda. Detta är mycket värdefuUt när det gäller att få samordning och planering av hjälpinsatserna. Jag hoppas alltså att utrikesministerns senaste svar innebär att den svenska hjälpen även via de enskilda organisationerna skall fortsätta. Självfallet kommer inte den hjälpen, om vi ser tiU summans storlek, att bli det stora resultatet av de svenska insatserna — det måste gå på andra vägar, framför allt genom FN. Jag tror inte vi har några delade meningar på den punkten.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. det ekonomiska stödet frän Världsbanken åt Grekland

§ 5 Ang. det ekonomiska stödet från Världsbanken åt Grekland

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara fru Erikssons i Stockholm (s) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 10, och anförde:

Herr talman! Fm Nancy Eriksson har frågat mig vUket stöd Grekland efter militärkuppen erhållit från Världsbanken och vilken ställning Sverige har tagit tiU sådan hjälp.

Grekland har efter militärkuppen erhåUit fem lån från Världsbanken på sammanlagt 96,3 mUjoner doUar. Lånen har i tre fall gått tiU en grekisk utvecklingsbank. De två övriga lånen har avsett utbUdnings- och vattenförsörjningsprojekt.

Vid upprepade tillfällen har man från svensk sida i banken förklarat att man inte såg några skäl för denna långivning. Sålunda meddelade vi t. ex. när det senaste lånet tiU Grekland i oktober 1971 behandlades i Världsbankens styrelse att vi inte var beredda stödja detta lån. Då emeUertid en majoritet i styrelsen kunnat godkänna lånen, har besluten gått emot den svenska uppfattningen.

Det bör understrykas att Grekland fått dessa lån från Världsbanken, som i första hand gmndar sin verksamhet på upplåning på den internationella kapitalmarknaden. Bankens verksamhet lämnar för övrigt betydande överskott. Några krediter från Internationella utvecklingsfonden, IDA, har inte utgått. I vad avser världsbanksgruppen kanaliseras svenska biståndsmedel uteslutande genom IDA. Något bistånd från de svenska skattebetalarna har således inte kommit Grekland tiU del.

Fm ERIKSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för ett svar som var befriande. Det har faktiskt i vårt land spritts den föreställningen att Sverige skulle ha medverkat i långivning tUl Grekland och att bl. a. pengar från IDA på det viset skulle ha kommit den grekiska diktaturen tUl hjälp. Det har tagits som ett bevis för att man i de nordiska staterna, som en gång så helhjärtat med stöd från alla partier reagerade mot juntans övertagande av makten, skuUe ha ömsat fot. Jag är tacksam för att man även på detta avsnitt i fråga om stöd åt Grekland har visat en riktig hållning.

Situationen i dag är inte förbättrad i Grekland. Där förekommer många arresteringar. Vi väntar nu på en stor rättegång mot frihetskämpar. Det förekommer tortyr. Och USA:s uppslutning kring diktaturen är ju inte något alltför uppbyggligt — vi hörde alldeles nyligen hur frimodigt man ställer sig på diktatorns sida.

Det kan tyckas att det inte betyder någonting om man har en moralisk hållning här. Ser vi ut över Europa i dag finner vi emellertid att där sitter människor i ledningen för olika stater som en gång inte var tålda i sina egna länder men som vi hade förmånen att kunna ge ett stöd och som vi genom vår hållning i aUa faU hjälpte att få visa att de var de patrioter som vi visste att de var.

Och vi tror att historien kan upprepas. Grekland kan ännu en gång bli fritt, och jag är tacksam att Sverige i aUa sammanhang behåller sin

inställning mot diktaturen så som har skett även i det här fallet. Jag tackar alltså utrikesministern.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. sammansättningen av de sakkunniga för översyn av det svenska utvecklingsarbetet på längre sikt

Herr utrikesministern WICKMAN erhöU ordet för att besvara herr Dahléns (fp) i kammarens protokoU för den 13 januari intagna fråga, nr 14, och anförde:

Herr talman! Herr Dahlén har frågat mig om de sakkunniga för översyn av det svenska utvecklingsarbetet kommer att få parlamentarisk sammansättning.

Någon ställning tiU utredningens sammansättning har ännu inte tagits. Det förefaUer mig emellertid naturligt att parlamentariker ingår bland de sakkunniga.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag kan tacka både för att jag fått svar och för innehållet i svaret.

BiståndspolitUcen blir ju alltmer en del av Sveriges ansUcte utåt — aUtså en del av vår utrikespolitik i vid mening — och därför tror jag det är mycket värdefuUt att partierna anstränger sig att utforma även biståndspolitiken i så stor samhörighet mellan partierna som möjligt. Då är det också naturligt att det blir parlamentarisk representation i denna kommitté, och det är bra att vi nu har fått besked om detta. Det har ju rått en viss tveksamhet tidigare.

I den motion som jag nämnde när jag kommenterade ett föregående svar har vi också framfört våra synpunkter på vad denna kommitté bör syssla med. Vi tog ju också upp en del av dessa frågor redan förra året, så jag skall inte gå in pä det. Men det är en aUdeles speciell sak som jag vUl nämna i det sammanhanget, och det är att de direkta svenska biståndsinsatserna bara berör ett fåtal av u-länderna. Sverige har emellertid - helt bortsett från biståndets vägar — förbindelser med ett stort antal u-länder. FormeUt har vi väl förbindelser med de flesta, men vi har ju mera direkta förbindelser med många av dem.

Våra kontaktytor mot den fattiga världen är alltså mycket stora, men dessa förbindelser täcks endast tUl ringa del genom de särskUda förbindelser som vi har via utvecklingsbiståndet. Jag tycker därför att det, när man ser framåt, är angeläget att veta någonting mer om hur våra förbindelser med de fattiga länderna skall utvecklas. På vad sätt kan vi gagna deras strävanden efter frigörelse från stormakter och från andra rika länder? VUka fömtsättningar finns för att intensifiera våra förbindelser med olika u-länder, oavsett om vi har direkta biståndsförbindelser med dem? VUka vägar kan handelsförbindelserna väntas gå? VUka länder är särskilt intressanta ur sjöfarts- och luftfartsförbindelsernas synpunkt?

Man kan möjligen också fråga sig; VUka kriser kan förutses i de här

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. sammansättningen av de sakkunniga för översyn av det svenska utvecklingsarbetet på längre sikt

Nr II

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. erkännande av Bangladesh

samhäUena och hur kommer de att påverka våra förbindelser? Vilka problem kan uppstå när vi ändå måste ha m-ra direkt kontakt med detta stora antal länder?

Min kompletterande fråga tUl utrikesministern är: Tänker utrikesministern i direktiven tUl den här utredningen ta upp även dessa problem eUer skall vi ha en annan grupp som undersöker dessa — det förmodar jag vi är överens om — mycket viktiga problem?

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Herr Dahléns inlägg syftade i och för sig längre än den fråga som han tidigare ställt. Och jag har besvarat den frågan på sådant sätt att svaret inte föranleder någon ytterligare diskussion oss emellan.

Herr Dahléns senare och helt nya frågor om direktivens innehåll är det inte möjligt för mig att besvara i detta sammanhang. Direktiven presenteras ju så småningom, och herr Dahlén kommer att i den formen få ett utförligt svar på i varje fall den sista frågan.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag hoppas att utrikesministerns senaste inlägg inte skall tolkas så, att han anser att de frågor jag reste i mitt inlägg är oväsentliga, utan endast på det sättet att han nu inte är beredd att kommentera dem. Den senare tolkningen är jag helt vUlig att acceptera.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. erkännande av Bangladesh

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara fröken Eliassons (c) i kammarens protokoll för den 18 januari intagna fråga, nr 18, och anförde:

Herr talman! Fröken Eliasson har bett mig att för riksdagen redovisa min principiella uppfattning i frågan om ett erkännande av Bangladesh. Jag viU som svar framhålla att vi i denna sak kommer att följa de principer vi alltid tUlämpar när det gäller erkännande av nya stater. Dessa redovisades av min företrädare, Torsten NUsson, i riksdagens andra kammare den 7 december 1967. De går ut på att den makt som skall erkännas har vunnit ett rimligt mått av självständighet utåt, som någorlunda allmänt godtagits av omvärlden. Vidare krävs en rimlig stabUitet inåt, genom att det finns statliga myndigheter som faktiskt upprätthåller kontroU över ett visst territorium och där utövar suveräna befogenheter. Svenskt erkännande bmkar ges när vi dels anser att minimikraven är uppfyllda, dels finner att inga särskilda skäl talar emot erkännande.

Regeringen har som bekant fattat principbeslut att erkänna Bangladesh. Tidpunkten för denna åtgärd är föremål för noggrant övervägande. Vi har kontinuerlig kontakt med ett antal andra regeringar, inklusive de övriga nordiska.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Det är med odelad sympati som det svenska folket har följt den östbengaliska kampen för frihet och självständighet och bidragit tUI att söka lindra det akuta hjälpbehov som strömmen av 10 miljoner människor på flykt har givit upphov tiU. Nu har striderna emellertid upphört. Mujibur Rahman har frigivits och återvänt tUl Dacca samt övertagit ledningen för Bangladesh. Flyktingarna återvänder i allt större utsträckning till sina hem. Över 3 mUjoner uppges redan vara tillbaka i Bangladesh. En ny stat med 75 miljoner människor har aUtså kommit tUl. Förhållandena har stabUiserats. Frigörelsen från Pakistan är ett faktum.

Det har därför väckt en del undran och oro att det dröjt med ett svenskt erkännande av den nya staten. Det är mot bakgmnd av denna ovisshet som jag har ställt min fråga och önskat att utrikesministem för riksdagen och inför svenska folket skuUe klargöra regeringens syn på erkännandefrågan. Jag noterar med tacksamhet att jag har haft en viss framgång med min fråga, och även om erkännandet dröjer ännu någon tid, förefaller det, är det med glädje jag hälsar deklarationerna under senare tid om att ett svenskt erkännande av Bangladesh i princip är att vänta.

Med stöd av det uttalande som utrikesministern själv har gjort under sitt besök i Österrike, att neutrala länder i en dynamisk internationell utveckling ständigt måste vara beredda att ompröva sin inställning i viktiga frågor, som t. ex. Bangladesh, utgår jag från att ett svenskt erkännande nu bara är en ren tidsfråga. Men, herr utrikesminister, hur lång tid är det fråga om? Tidpunkten för ett erkännande är inte bara en fråga av väsentlig praktisk betydelse för återuppbyggnadsarbetet utan också en fråga av principiell vikt. En utbredd opinion i Sverige väntar sig att ett svenskt erkännande är omedelbart förestående. På hur många stater ytterligare skall vi vänta? Indien, Bhutan, Östtyskland, Bulgarien, Polen, Burma, Mongoliet, Nepal, Jugoslavien, Tjeckoslovakien och — inte minst — Sovjetunionen har alla erkänt Bangladesh. Är det öststaterna som i detta fall en efter en skaU visa vägen? På något håll har man kanske fått den uppfattningen att det svenska dröjsmålet skulle bero på en eUer annan stormakts inställning. Jag förutsätter emellertid att så inte är fallet. Men som neutralt land borde Sverige ha särskUda förutsättningar att bana väg för ett allmänt erkännande i öst och väst av Bangladesh som en självständig nation.

I och för sig är det gott och väl om ett erkännande kan komma samtidigt från de nordiska länderna. Men samrådet med näraliggande länder och önskvärdheten av ett gemensamt agerande vid samma tidpunkt får inte för neutrala länder bli ett skäl för avvaktan och inaktivitet, som kan leda tUl att viktiga stäUningstaganden skjuts på en kanske oviss framtid.

Nr II

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. erkännande av Bangladesh

Herr utrikesministern WICKMAN;

Herr talman! Låt mig först i förbigående tacka fröken Eliasson för att hon här i kammaren åberopat ett citat av något som jag skulle ha sagt i Österrike. Jag har aldrig - vilket var och en som läst detta kunnat förstå — sagt vad som här läggs i min mun, nämligen att neutrala stater skulle

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. erkännande av Bangladesh

vara särskilt angelägna att ompröva sina ståndpunkter exempelvis i frågan om Bangladesh. Det har jag aldrig sagt. Jag vet inte varifrån det uttalandet kommer. Därför kan det vara en fördel att nu få tUlfälle att dementera det.

Låt mig så övergå till sakfrågan! Det väsentliga är att vi vet att den svenska regeringen — det har också offentliggjorts, vilket i och för sig är unikt - har fattat ett principbeslut i denna fråga; detsamma gäller de övriga nordiska regeringarna. Vi vet också — och det är det ur politisk synpunkt väsentliga i frågan — att en serie andra länder står i begrepp att erkänna Bangladesh. Fröken Eliasson frågar varför vi i detta läge dröjer. Jo, vi dröjer helt enkelt därför att det icke, vare sig ur svensk synpunkt eUer — och det skulle jag vilja fästa avgörande vUct vid — ur Bangladeshs synpunkt finns något intresse av en svensk säraktion i ett läge när man vet att ett samordnat erkännande är under förberedelse. Ur Bangladeshs synpunkt är det viktigt att erkännanden inte kommer enbart från den ena sidan, vilket varit fallet hittUls — det framgick ju av fröken Eliassons uppräkning. Ett svenskt särerkännande i detta läge skulle ingalunda ändra Bangladeshs relationer. Det som är intressant för Bangladesh är att få sin ställning som — det var också herr Zachrisson inne på — oberoende och överallt accepterad stat markerad. Det sker icke genom ett svenskt erkännande, utan det sker genom ett massivt erkännande från de länder som hittUls icke erkänt Bangladesh. Det är av den anledningen som vi — och det är en uppfattning som delas helt av mina nordiska kolleger - bör dröja något. Det är inte alls fråga om något långt dröjsmål. Det är inte möjligt för mig att i dag ange den exakta dagen, men fröken Eliasson kan vara övertygad om att det är fråga om en mycket kort tidrymd innan denna större aktion kommer tiU stånd.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Även om jag kanske hade hoppats att ett svenskt erkännande skuUe ha kunnat komma tidigare, är jag — det vUl jag gärna säga — djupt tacksam för att det tydligen finns en aktivitet hos den svenska regeringen och för att vi inom en snar framtid kan vänta ett svenskt erkännande. Men man får inte förbise den vikt som ändå måste läggas vid neutrala länders erkännande av nya stater. Som neutralt land har Sverige en särskUd ställning och kan i särskild grad bidra tiU att bana väg för ett mera allmänt erkännande av Bangladesh i såväl öst som väst. Jag menar att man inte aUtid får vika för kravet på samordning och därför vänta med att inta en ståndpunkt som kan bidra till att ett återuppbyggnadsarbete kommer i gång i rimlig tid. Vi vet aUa att det ändå är av inte oväsentlig betydelse att ett svenskt erkännande kommer tUI stånd, så att man kan organisera hjälparbetet.

Vad beträffar utrikesministerns uttalande i Österrike om de neutrala staternas särskilda möjligheter har jag helt byggt på pressuppgifter. Men det förefaller ändå som om utrikesministern har den inställningen, att utvecklingen måste följas med all uppmärksamhet och att man mycket snart på folkrättslig gmnd kan erkänna Bangladesh.

Överläggningen var härmed slutad.

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. bidrag till kristna och ideella organisationers studieförbund ur anslaget till SIDA.-s informationsverksamhet

ur Nr 11

§ 8 Ang. bidrag till kristna och ideella organisationers studieförbund anslaget till SIDAs informationsverksamhet

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Kungälv (s) i kammarens protokoU för den 20 januari intagna fråga, nr 26, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Kungälv har frågat mig om jag anser att även studieförbund tiUhörande kristna och ideeUa organisationer skaU tUldelas medel ur det anvisade reservationsanslaget tiU SIDA:s informationsverksamhet.

Behovet av att vinna ett brett folkligt stöd för vår internationella solidaritetspolitik har upprepade gånger understrukits av både regering och riksdag. Informationen kring u-ländernas problem och det svenska utvecklingssamarbetet spelar här en viktig roll.

För budgetåret 1972/73 föreslår regeringen i statsverkspropositionen att 1,9 mUjoner kronor anslås för den betydelsefulla del av u-landsinfor-mationen som äger rum i samarbete med enskilda organisationer. Detta innebär nära nog en tredubbling jämfört med innevarande budgetår. Regeringen har i årets statsverksproposition förordat att löntagarorganisationerna och andra folkrörelser därvid får ökat stöd. Genom dessa organisationers betydelse i fråga om opinionsbUdning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att nå stora gmpper av medborgare, som kanske annars inte får del av u-landsinformation.

Inom ramen för det kraftigt ökade anslaget, som fördelas av SIDA, kommer det liksom tidigare att finnas utrymme för stöd också tiU de kristna och ideeUa organisationernas och deras studieförbunds informationsverksamhet om u-landsfrågorna.

Herr SVENSSON i Kungälv (s);

Herr talman! Jag ber kort och gott att få tacka utrikesminister Wickman för det här svaret. Min fråga föranleddes av en skrivning i statsverkspropositionen på denna punkt som inte var alldeles klar. På en konferens i riksdagshuset förra måndagen, i vilken de kristna samfunden och några riksdagsledamöter deltog och där även pressen var närvarande, ställdes frågan om det möjligen var på det sättet att det hade skett en ändring från det att SIDA:s petita framlades och statsverkspropositionen presenterades och att svenska kyrkans studieförbund och de frikyrkliga studieförbunden skuUe komma att stå utanför. Jag är nu glad för att den misstanken kan avskrivas. Såvitt jag kan finna av svaret gäller anslaget för SIDA;s informationsverksamhet samtliga folkrörelser. 1 slutet av svaret säger också utrikesministern, att det liksom tidigare kommer att finnas "utrymme för stöd också tiU de kristna och ideella organisationernas och deras studieförbunds informationsverksamhet om u-landsfrågorna". Jag tror att man med den informationen i denna viktiga fråga kan nå långt ut i det svenska samhället, vilket är angeläget då det utan särskilda åtgärder kanske kan bli svårt att vinna den svenska opinionen förde insatser som vi kommer att göra i framtiden.

Jag ber alltså, herr talman, att få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom regionen A vesta-Hedemora

Ang. anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel

§ 9 Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom regionen Avesta—Hedemora

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Mellqvists (s) i kammarens protokoll för den 18 januari intagna fråga, nr 24, och anförde:

Herr talman! Herr MeUqvist har frågat mig om jag är beredd att — med bortseende från formeUt gällande gränser för stödområdet — positivt behandla förslag om lokaliseringsstöd tUl sysselsättningsskapande nyetableringar eller utvidgningar av företag inom regionen Avesta-Hedemora.

Som jag uttalade i propositionen tUl 1970 års riksdag angående den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten finns det skäl att tiUämpa bestämmelserna rörande lokaliseringsstödet på ett smidigt sätt särskUt i gränsområdena tUI det allmänna stödområdet.

I enlighet därmed har regeringen i flera fall bevUjat lokaUseringsstöd tUl företag som har etablerat eller utvidgat sin verksamhet inom regionen Avesta—Hedemora. Sedan lokaliseringsstödet tUlkom har sålunda nio företag fått lokaliseringsstöd med sammanlagt inemot 32 mUjoner kronor för investeringar inom regionen. Genom stödet har ett betydande antal nya arbetstUlfällen tillskapats.

Med hänsyn tUl utvecklingen inom regionen är regeringen beredd att liksom hittills positivt pröva ansökningar om stöd tiU företag som kan bidra tiU att lösa problemen.

Hert MELLQVIST (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för det synnerligen positiva svar som här har lämnats. Det är ju alldeles riktigt, som i svaret framhåUes, att denna region hittiUs har fått ett stort stöd för strävandena att bereda största möjliga sysselsättning inom regionen. Den brottas faktiskt fortfarande med stora besvärligheter.

Vi tackar för den välvilja som statsmaktema har visat då det gällt att skapa möjligheter att komma tUl rätta med de mera akuta problemen. Jag hälsar med tUlfredsstäUelse det svar som inrikesministern har lämnat, varav framgår att vi allt fortfarande kan påräkna samma stöd från inrikesministern för de nya projekt som efter hand kan komma fram.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoU för den 18 januari intagna fråga, nr 19, tUl statsrådet fru Odhnoff, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat statsrådet Odhnoff om hon anser det tillfredsställande att frågan om förstärkt anonymitetsskydd för dem som anmäler misstanke om barnmisshandel inte väntas bli löst förtån tidigast år 1975. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Jag viU tUl en början erinra om att redan nu gäUande bestämmelser i sekretesslagen ger barnavårdsnämnd möjlighet att vägra part att ta del av handling som visar vem som har gjort anmälan eller i övrigt lämnat upplysningar i ärende rörande barnavård eUer ungdomsvård. En förutsättning för sådan vägran är dock att det föreligger grundad anledning att anta att den anmälde skulle missbmka kännedom om anmälaren eller den som lämnat upplysningarna tiU skada för denne eller annan person. Det anonymitetsskydd som anmälare nu har är alltså inte ovUlkorligt utan beroende av en avvägning mellan å ena sidan intresset av att enskilda utan risk för skada skall kunna lämna upplysningar tUl barnavårdsnämnd och å andra sidan den från rättssäkerhetssynpunkt viktiga principen om parts rätt till insyn i aUt material i ärende hos myndighet.

Vår sekretesslagstiftning ses för närvarande över i offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén. I kommitténs uppdrag ligger att ta upp anmälares anonymitetsskydd tiU behandling. På kommittén ligger alltså att överväga om ändring behövs i de nuvarande bestämmelserna om bl. a. skydd för anmälare till barnavårdsnämnd och om den intresseawägning som de nuvarande reglerna ger uttryck för är riktig.

Riksdagen har så sent som den 17 november 1971 haft frågan om skyddet för anmälare till barnavårdsnämnd uppe tiU behandling. Riksdagen ansåg då att frågan inte bör brytas ut ur det pågående utredningsarbetet. Det finns inte någon arUedning att nu frångå denna bedömning. När offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén kommer att vara klar med arbetet i den del som rör bl. a. den aktuella frågan kan inte anges nu.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel

Hert ROMANUS (fp):

Hert talman! Det är rätt som hert justitieministern säger, att den här frågan diskuterades i höstas. Då betonades också från alla de partier som var representerade i debatten, att det är angeläget med en skyndsam lösning av frågan om förstärkt anonymitetsskydd för den som anmäler misstanke om barnmisshandel.

Sedan dess har det inträffat att utredningens ordförande och sekreterare har uttalat sig i TV. Det framgick av ordförandens uttalande att man inom utredningen betraktar den här frågan som en liten detalj i sitt arbete, och att man över huvud taget inte har behandlat den ännu. Och sekreteraren sade att han inte väntar sig att det här skulle vara klart under 1973-1974 utan senare. Det är bakgmnden tUl formuleringen av min fråga.

Den utredning som socialstyrelsen har utfört, och som har överlämnats till offentUghets- och sekretesslagstiftningskommittén fick man i uppdrag att göra 1965. Den blev klar våren 1969 och överlämnades till offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén på hösten 1969. I riksdagen behandlade vi frågan 1971. Man fick då alltså en påstötning genom två debatter här. Nu får vi veta, att arbetet inte blir klart förtån tidigast 1975.

Från alla håll har betonats att det är en angelägen reform. Då kan man verkligen fråga sig om det är motiverat, att det skall behöva ta tio år från det den första utredningen tiUsattes tUls det blir en ändring.

3 Riksdagens protokoll 1972. Nr 10-13

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel

Det är naturligtvis inte fråga om - som en tidning har fått för sig — att man i och för sig skall slå vakt om angivare och om de socialt välanpassade. Vad det gäller är att få ett förstärkt skydd för barnen. Om man inte ger ett bättre anonymitetsskydd än vad vi har i dag, drar sig många människor för att anmäla misstanke om barnmisshandel. Det är ju inte ett ovUlkorligt skydd.

Angiveri är naturligtvis ingenting trevligt, men barnmisshandel är ännu otrevligare, och därför måste man allvarligt överväga alla möjligheter att skydda de svaga i samhället. Man måste också ta hänsyn tUl det rimliga kravet att den som anklagas skall få ta del av utredningsmaterialet och bemöta det. Men, som JO har påpekat, en anmälan är inte betydelselös även om den inte kan ingå i utredningen. Den kan ju sätta i gång en utredning som skapar klarhet.

Det är riktigt att riksdagen i höstas inte ansåg att den här frågan borde särbehandlas. Men nu har ju nya uppgifter tUlkommit om vUken tid det här kommer att ta. De tycks ju vara nya även för hert Geijer, eftersom han säger, att det inte kan anges hur det här arbetet kommer att gå. Därför skulle jag vilja ställa den kompletterande frågan, samtidigt som jag tackar för svaret: VUl inte herr Geijer ännu en gång överväga att den här frågan kan få brytas ut och behandlas för sig, och därmed få en snabbare behandling?

Herr justitieministern GEIJER;

Det är två månader sedan riksdagen behandlade frågan, och någon förändring beträffande utredningens arbete har inte inträffat. Det förelåg precis samma situation då som nu. Herr Romanus kunde för två månader sedan ha fått de här informationerna om hur utredningen tänkte sig att dess arbete skulle förlöpa. Jag kan därför inte se att det under dessa två månader har inträffat någon situation som ger anledning till att göra någon ny bedömning i dag.

Hert ROMANUS (fp);

Herr talman! Jag beklagar justitieministerns senaste uttalande. Det är visserligen riktigt, att både jag och andra ledamöter kunde ha vänt oss till utredningen och fått närmare upplysningar. Men faktum är, att det inte framgick av konstitutionsutskottets betänkande i höstas, att det skulle ta ytterligare flera år innan man kunde få en lösning på detta problem. Tvärtom betonades det från aUa de partier som då var företrädda i diskussionen - och jag är övertygad om att övriga partier har samma uppfattning — att det är angeläget att det här arbetet bedrivs skyndsamt. Eftersom det inte bestreds av någon, fick man den föreställningen att det här skulle bedrivas skyndsamt. Sedan kom de här uttalandena av ordföranden och sekreteraren, som visar att det kan bli färdigt tidigast 1975. Det upplever i varje fall jag som en förändrad situation. Det är möjligt att den i verkligheten var lika bedrövlig redan i höstas, fast det inte framgick av riksdagsbehandlingen.

Men trots aUt, och utan att vUja avkräva justitieministern några ytterligare kommentarer nu, skulle jag ändå vilja framföra en allvarlig vädjan att man överväger att på något sätt inom eller utom denna

utredning påskynda arbetet med frågan om ett förstärkt anonymitetsskydd. Vi har dock under de allra senaste åren fått nya och ohyggliga påminnelser om vad barnmisshandel kan innebära. Säkert skulle väldigt många människor här i landet uppskatta om justitieministern ville ge utredningen en påstötning så att man tänker om.

Jag är medveten om att denna utredning har andra viktiga frågor att syssla med, dataintegritet m. m. Men är det så att kommittén inte kan klara av det här speciella uppdraget snabbt så får man inte vara så låst av att man en gång har lämnat det tiU den kommittén, att man inte kan bryta ut denna speciella fråga och överlämna den tUl någon annan för utredning. Det har ju framgått av ett uttalande av utredningens ordförande, att man betraktar frågan om anonymitetsskydd som en detalj i sitt arbete. Då bör det väl vara möjligt att få den frågan särbehandlad och sedan ändå hålla tUlräcklig kontakt med offentlighets-och sekretesslagstiftningskommittén.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. permission och frigäng för den som dömts till internering

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Det svenska utredningsväsendet är ju berömt för sin grundlighet, men med denna följer ofta att utredningsarbetet blir ganska tidsödande. Jag kan nämna för herr Romanus att vi i departementet strävar efter att fortlöpande hålla kontakt med våra kommittéer för att försöka se tiU att arbetet ger resultat så fort som möjligt. Det kan ibland vara fråga om att bistå dem med sekreterare m. m., och det avser vi naturligtvis att göra även beträffande denna utredning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. permission och frigång för den som dömts till internering

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Winbergs (m) i kammarens protokoll för den 18 januari intagna fråga, nr 23, och anförde:

Herr talman! Herr Winberg har frågat mig om jag anser att bestämmelserna om internering i behandlingslagen och i de föreskrifter som utfärdats för tUlämpningen av denna fungerar tUlfredsställande i vad gäller permission och frigång.

Permissionerna och möjligheten att bereda den intagne tUlfälle tUl arbete eller studier utom anstalt under straffverkställigheten utgör värdefulla instrument i behandlingsarbetet inom kriminalvården. Genom permissionerna bereds de intagna tUlfälle att upprätthålla de sociala kontakter, främst med famUj och nära anhöriga, som i de flesta fall är en förutsättning för deras rehabUitering. Frigångsinstitutet är betydelsefuUt i de faU den intagne, i avsaknad av viss typ av utbUdning inom kriminalvårdens ram, kan beredas sådan utanför anstalten. Vidare kan den intagne genom möjhgheterna tUl frigång redan under anstaltstiden beredas den anställning eller sysselsättning, som han kommer att inneha efter frigivningen. Härigenom underlättas den ofta besvärliga övergången från anstaltsvård tiU frivård.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. permission och frigång för den som dömts till internering

Beslut om permission eller frigång föregås, oavsett påföljdens art, av en noggrann prövning i varje enskUt faU. En grundläggande förutsättning är att fara för missbruk inte får anses föreligga. Vid bedömningen härav tas hänsyn tUl en rad olika faktorer, såsom brottets art, skötsamheten på anstalt, angelägenheten av att arbetet eller studierna utom anstalt kommer tUl stånd, eventuell tidigare visad rymningsbenägenhet, uppehållsort och förhåUandena under permission eller frigång m. m.

Prövningen av dessa ärenden innebär ofta en svår och ömtålig avvägning mellan olika synpunkter och intressen. Med hänsyn härtUl kan det givetvis inte undvikas att bedömningar görs som senare visar sig vara felaktiga.

Jag viU slutligen erinra om att jag för någon månad sedan som svar på en enkel fråga av herr Karl Bengtsson i Varberg framhöll att andra regler måste gälla för dem som har begått grova brott än för övriga intagna och att jag avser att efter avslutat utredningsarbete ta ställning till vUka åtgärder som kan vara motiverade för att undvika missbruk av de förmåner som regelmässigt tUlkommer de intagna.

Hert WINBERG (m);

Herr talman! Jag ber först att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

De frihetsberövande påföljderna har ju tUl uppgift att skydda samhället och dess medlemmar genom att förebygga brott. Men samtidigt vUl samhället försöka återanpassa den dömde till ordnade sociala förhållanden. Och här har naturhgtvis — det framgår också av justitieministerns svar — permissionsreglerna och frigångsbestämmelserna sin betydelse. Men det är i hög grad en avvägningsfråga hur generösa permissionsreglerna bör vara. Jag är medveten om att det ligger i verksamhetens natur, när det gäller så att säga successiva försök att slussa över en person som har fått ett frihetsstraff tiU ett normalt liv, att det måste bli misslyckanden och ett antal fall av missbmk.

Men skall frihetsberövandet också ha ett allmänpreventivt syfte finns det nog åtminstone i vissa fall en optimal gräns över vUken man inte kan gå i generositet beträffande permissionsreglerna. Det finns t. ex. fall där utländska förbrytare, narkotikahajar, har dömts i Sverige och med utnyttjande av våra frikostiga permissionsregler passat på att snart försvinna från landet och fortsätta sin brottsliga verksamhet från utlandet. Med nuvarande regler är det fara att till vårt land dras utländska yrkesförbrytare, som finner risken att arbeta här betydligt mindre än i andra länder.

Vidare måste permissionsreglernas användning för de verkligt svåra förbrytarna uppmärksammas. Och det är här jag kommer in på ämnet för min fråga. Jag tar fasta på beskedet från justitieministern i hans svar att särskilda regler måste gälla för dem som har begått grova brott. Det är väl i och för sig riktigt att man också beträffande interneringsklientelet försöker anordna en resocialiserande behandling och att som ett led i denna också möjligheter tiU permission och frigång finns. Men vid avvägningen bör man också uppmärksamma indikationen för en interneringsdom, nämligen att ett långvarigt frihetsberövande skall vara påkallat

för att förebygga fortsatt aUvarlig brottslighet. Det är alltså ett ganska strängt kriterium som skall vara uppfyUt innan en interneringsdom över huvud taget meddelas.

När det gäller de av de internerade vUka begått mycket grova brott och för vilka en lång minsta tid faststäUts visar en del fall under senare tid enligt min mening att det är påkaUat med större restriktivitet än vad som har iakttagits. Även för detta klientel skedde ju en uppmjukning genom ändringen år 1971 av bestämmelserna för permission inom kriminalvården. Jag vill fråga justitieministern hur denna ändring har utfallit. Jag tänker i första hand på de internerade för vilka en minsta tid av fyra år har fastställts.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Ang. permission och frigäng för den som dömts till internering

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Det finns inte någon aktuell statistik som är så specificerad som den som herr Winberg efterlyser. För att ändå säga något beträffande permissionsinstitutet vill jag nämna att det endast finns en prehminär statistik, som ännu inte är färdig, vilken utvisar att 9 procent av de permissioner som bevUjades 1971 missköttes och att misskötsamhet på annat sätt förekom i 3 procent av fallen. Denna statistik omfattar emellertid samtliga kategorier av permissioner. Det finns i dag ännu inte någon bearbetad statistik med en sådan uppdelning som hert Winberg efterlyste.

Hert WINBERG (m):

Herr talman! Jag tackar för justitieministerns senaste besked. Det lämnas vissa uppgifter i det betänkande som kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) har lämnat, av vilka man kan se tendensen i utvecklingen av misskötsamheten beträffande permissioner. Jag är medveten om att det där gäller samtliga permissioner och inte just den grupp som min fråga avsåg. Enligt denna statistik skulle emellertid under 1960-talet antalet misskötta permissioner ha ökat från ungefär 10 tUl 14 procent. Detta betyder alltså en ökning av andelen misskötta permissioner med 40 procent på tio år.

KAIK säger också att den rikliga användning av korttidspermissioner som redan nu förekommer och som inom kort kan beräknas öka ytterligare givetvis medför vissa risker för permissionsmissbmk. KAIK säger ingenting och gör inga undantag för dem som har dömts för de grova brotten, och det tycker jag är oroande.

Herr justitieministern GEIJER;

Hert talman! Det pågår för närvarande en utredning i samarbete mellan rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen som avser att kartlägga förhållandena för speciellt sådana som har dömts för narkotikabrott. När den utredningen blir klar, och det dröjer väl inte så länge, får vi ett ordentligt underlag för att ta ställning till vilka eventueUa åtgärder som sedan skall kunna vidtas. Där kommer alltså fram just sådana uppgifter som herr Winberg har efterlyst.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

§12 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 390-396 tiU konstitutionsutskottet, nr 397-405 tiU finansutskottet, nr 406-427 till skatteutskottet, nr 428-433 tiU justitieutskottet, nr 434 och 435 tUl lagutskottet, nr 436-441 tUl utrikesutskottet, nr 442 och 443 till försvarsutskottet, nr 444—463 tiU socialförsäkringsutskottet, nr 464-486 tiU socialutskottet, nr 487-494 tUlkultumtskottet, nr 495-516 tiU utbildningsutskottet, nr 517-536 tiU trafikutskottet, nr 537-568 tUl jordbruksutskottet, nr 569-584 tUl näringsutskottet, nr 585-600 till inrikesutskortet, nr 601 tiU skatteutskottet, nr 602 tiU inrikesutskottet, nr 603 tiU civUutskottet, nr 604 tiU inrikesutskottet, nr 605-609 tiUcivUutskottet, nr 610 tiU skatteutskottet samt nr 611-617 tiU civilutskottet.

§ 13 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 30—33.

§ 14 Herr talmannen meddelade att Kungl. Maj:ts propositioner nr 1 och 2 skulle sättas sist på föredragningslistan för kammarens sammanträde tisdagen den 1 februari.

§ 15 Anmäldes och bordlades styrelsens för riksdagsbiblioteket berättelse över bibliotekets förvaltning under år 1971.

§16 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 618 av herr/Ic/amMon om översyn av JO-institutionen

Nr 619 av herr Carlström m.fl. om stöd tiU dagspressen för information tUl invandrare

Nr 620 av herr Olsson i SundsvaU om lagstadgad anmälningsplUtt vid förlust av behörighet som kommunal förtroendeman

Nr 621 av herrar Wedén och Ekinge angående informationen tiU dagspressen om riksdagens arbete

Nr 622 av herr Wennerfors om vidgade möjligheter för riksdagsman till vidareutbUdning

Nr 623 av herr Åsling om en utredning angående pressens situation

Nr 624 av hen Brundin m. fl., om överflyttning av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltande uppgifter på privata fastighetsförvaltningsföretag

Nr 625 av herr Fälldin m. fl. om vidgade direktiv för den kommunalekonomiska utredningen

Nr 626 av herr Magnusson i Borås m. fl. angående anslaget till löner i finansdepartementet

Nr 627 av herrar Norrby i Gunnarskog och Gustafsson i Säffle om överensstämmelse mellan aUmänna stödområdet och skattekraftsområde 2 i Värmlands län

Nr 628 av herrar Rask och Fridolfsson angående den statliga upphandlingen

Nr 629 av herr Schött m. fl. om bemyndigande att anskaffa datamaskinutrustning

Nr 630 av herr Sundkvist om ett konjunkturanpassat obligatoriskt sparande

Nr 631 av herr Brundin m. fl. angående ifrågasatt upprättande av ett centralt personregister

Nr 632 av hert Börjesson i Glömminge m. fl. angående skyldighet för stat och kommun att erlägga mervärdeskatt

Nr 633 av herr Fälldin m. fl. om särskUt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Nr 634 av herr Fälldin m. fl. om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften

Nr 635 av herr Hedin m. fl. om slopande av beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet

Nr 636 av herr Hedin m. fl. angående beskattningen av ränteavkastning på skogskonto

Nr 637 av herr Hörberg m. fl. om rätt för inkomsttagare tUl avdrag för kostnad för arbetskläder

Nr 638 av fru Hörnlund m. fl. angående avtrappningen av avdraget på slutlig skatt

Nr 639 av herr Jansson m. fl. om en översyn av avdragsreglerna vid den direkta beskattningen

Nr 640 av herr Johansson i Skärstad m. fl. om en utredning för att komma tUl rätta med alkohol- och narkotikamissbruket

Nr 641 av herr Johnsson i Blentarp m.fl. om ändrade regler för avdrag av resekostnader vid beskattningen

Nr 642 av hert Källstad m. fl. om slopande av mervärdeskatt på förstagångsförsäljning av konst

Nr 643 av herr Magnusson i Borås m. fl. angående förlustutjämning, progressionsutjämning och aUmän öppen resultatutjämning vid beskattningen

Nr 644 av hert Nilsson i Agnas m. fl. om rätt tiU avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor tUl frivUligorganisationer

Nr 645 av herr Nilsson i Trobro m. fl. om slopande av egenavgiften för inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet

Nr 646 av herr Schött m. fl. om vidgad rätt tUl avdrag för nedsatt skatteförmåga vid inkomsttaxeringen

Nr 647 av herr Sellgren om tuUfrUiet för cisternvagnar

Nr 648 av herr Stridsman m. fl. om industrietableringsfonder för företag i Norrlands inland

Nr 649 av herr Söderström m. fl. om slopande av särskUd varuskatt pä transpirationsmedel

Nr II

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr II

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr 650 av herr Torwald angående grundavdragets storlek m. m. vid inkomstbeskattningen

Nr 651 av herrar Enskog och Enlund om avskaffande av arrest-straffet, m.m.

Nr 652 av herr Fälldin m. fl. om höjning av anslaget tUl den lokala polisorganisationen, m. m.

Nr 653 av Uöken Andersson i Stockholm m. fl. angående besökandes tUlträde tUl hyresfastighet som hålles låst under dagtid

Nr 654 av herr Johansson i Jönköping m. fl. angående underhållsskyldigheten m. m. beträffande barn i upplösta äktenskap

Nr 655 av herrar Gadd och Hellström om upprättande av diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Korea och Tyska demokratiska republiken

Nr 656 av herr Nordstrandh m.fl om upprättande av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten

Nr 657 av herr Wijkman om utlandssändningar i Sveriges Radios regi på estniska och lettiska språken

Nr 658 av herr Gustafsson i Säffle m. fl. angående värnpliktigs rätt tUl fria resor

Nr 659 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad och Elmstedt om ökat studiestöd tUl korrespondensstuderande

Nr 660 av herrar Werner i Malmö och Komstedt om beräkning av tUläggspension vid vård av anhörig, m. m.

Nr 661 av herrar Karl Bengtsson i Varberg och Levin om provning av teknisk medicinsk apparatur

Nr 662 av herrar Enskog och Enlund om ökad utbildning av vissa specialistläkare

Nr 663 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. om medel tUl en ungdomstidning för synskadade

Nr 664 av fm Froenkel och herr Hörberg angående kontrollen över läkemedelsförbrukningen

Nr 665 av herr Fälldin m. fl. angående den förebyggande hälsovården

Nr 666 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. om vidgad rätt tUl bidrag för inköp av invalidbil

Nr 667 av herr//amnn w./7. angående narkomanvården

Nr 668 av herr Hermansson m. fl. om utökad rätt tUl semester

Nr 669 av herr Larsson i Vänersborg m. fl. om kostnadsfria glasögon åt synskadade barn

Nr 670 av fröken Ljungberg och fru Kristensson om åtgärder för att komma tUl rätta med läkemedelsmissbmket

Nr 671 av hert Werner i Malmö m.fl. om en utredning angående dödsbegreppet

Nr 672 av herr Göransson m. fl. angående Sveriges Radios regionala verksamhet

Nr 673 av herr Hermansson m. fl. om statliga normer för aktivitetslokaler i bostadsområden, m. m.

Nr 674 av herr Johansson i Skärstad m. fl. om ökad samordning meUan den samhäUeliga kulturpolitiken och den allmänna samhäUspla-neringen

Nr 675 av herr Källstad m. fl. angående anslaget Bidrag tiU Operan och Dramatiska teatern

Nr 676 av herr Källstad m. fl. om bättre ekonomiska villkor för kulturarbetarna

Nr 677 av herr Nordstrandh m. fl. om nybyggnad för Etnografiska museet

Nr 678 av herr Nordstrandh m. fl. om höjning av anslaget tUl Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

Nr 679 av herr Olsson i Sundsvall m. fl. om nedsättning av licensavgiften inom områden där TV 2-nätet ej är utbyggt

Nr 680 av fm Ryding m. fl. om höjning av biblioteksersättningen, m. m.

Nr 681 av fm Sundberg m.fl. om ruUande femdygnsprognoser för vädret i radio och TV

Nr 682 av herr Sundman m. fl. om anslag för kulturellt samarbete och utbyte med Island

Nr 683 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om höjning av anslaget tUl Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, m. m.

Nr 684 av herr Adamsson m. fl. om inrättande vid statens råd för samhällsforskning av en personlig professur i offentlig rätt

Nr 685 av herr Engkvist m. fl. om omvandling av Osby internatläro-verk tiU riksinternatskola, m. m.

Nr 686 av fm Froenkel m. fl. angående hushållslärarutbUdningen

Nr 687 av herrar Fridolfsson och Rask om ändrade regler för värderingen av äldre betyg vid fortsatta studier vid universitet och högskolor

Nr 688 av fru Håvik m. fl. om inrättande vid Göteborgs universitet av en professur i klinisk virologi

Nr 689 av fröken Hörlén m. fl. om fortbildning av musiklärare på grundskolans låg- och mellanstadier

Nr 690 av fru Lundblad m. fl. om förstärkning av de praktiska inslagen i ämnena i grundskolan och gymnasieskolan

Nr 691 av herr Nordstrandh m. fl. om inrättande vid Göteborgs universitet av en personlig professur i audiologi

Nr 692 av herr Nordstrandh m. fl. om intensifierad skolledamtbild-ning

Nr 693 av herr Nordstrandh m. fl. angående skolbyggnadernas storlek

Nr 694 av herr Nordstrandh m. fl. angående skolpolitiken

Nr 695 av herr Richardson m. fl. om en utbyggnad av gymnasieinspektionen

Nr 696 av herr Stridsman m. fl. angående den tekniska högskoleenheten i Luleå

Nr 697 av herr Strömberg angående behörigheten att anställa vaktmästare m. fl. i skola

Nr 698 av herr Strömberg angående tiUhandahållandet av läromedel åt elever i grundskolan

Nr 699 av herr Strömberg m. fl. angående undervisningen av invandrare

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr 700 av herrar Stålhammar och Wikström om inrättande av en tjänst som skolkonsulent för frågor om undervisning av utlandssvenskars barn

Nr 701 av fru Sundberg m. fl. om inrättande vid Lunds universitet av en professur i tillämpad psykologi

Nr 702 av fru Sundberg m. fl. om undervisning i fysik och kemi vid universitetsfilialen i Växjö

Nr 703 av fru Sundberg m. fl. angående modersmålsundervisningen för invandrarbarn

Nr 704 av herr Werner i Malmö m. fl. om frivUlig konfessionell kristendomsundervisning i grundskolan

Nr 705 av herr Wikström m. fl. om utbyggnad av skolledarutbUd-ningen

Nr 706 av herr Åsling och herr förste vice talmannen Bengtson om en professur i kooperation, m. m.

Nr 707 av herrar Äsling och Stjernström om vidgad försöksverksamhet med ungdoms- och fritidsledarutbildning

Nr 708 av herrar Antby och Rydén angående vägnätets förstärkning och underhåll i det sydsvenska skogsindustriområdet

Nr 709 av herr Berndtson i Linköping m. fl. om utbyggnad av Göta kanals östgötadel

Nr 710 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m.fl. angående vägplaneringen för Kopparbergs län

Nr 711 av herr Clarkson m.fl. om en utredning angående allmänflygets vidare utveckling

Nr 712 av herr Fälldin m.fl. om en förstärkning av transportstödet

Nr 713 av herr Fälldin m.fl. om höjda anslag till byggande och underhåll av vägar

Nr 714 av hett Hedin m. fl. angående oljetransporterna i inomskärs-farleder

Nr 715 av herr Hörberg m. fl. angående tidsplanen för utbyggnad till motorväg av riksväg 40 mellan Göteborg och Borås

Nr 716 av herr Hörberg m. fl. angående utbyggnaden till motorväg/ motortrafikled av E 6 inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län

Nr 717 av herr Johansson i Skärstad m.fl. angående det allmänna underhållet av vissa vägar

Nr 718 av herr Josefson i Ärrie m. fl. om ett samrådsorgan för SJ, postverket och televerket

Nr 719 av herr Karlsson i Huskvarna m.fl. angående samordningen av vägverkets och arbetsmarknadsstyrelsens vägbyggnadsverksamhet, m. m.

Nr 720 av herr/,or/)i,?;ui m./?. angående sjöfartspolitiken

Nr 721 av herr/,of/ii?;ui m./Z. angående trafikpolitiken

Nr 722 av herr Sellgren m. fl. om ökade väganslag inom det allmänna stödområdet

Nr 723 av hen Stridsman m. fl. angående konkurrens-och prisförhållandena inom den inrikes luftfarten

Nr 724 av fru Sundberg m. fl. om obligatorisk utrustning med blinkers och "stingpinne" på moped

Nr 725 av fru Sundström m. fl. om ett industriflygfält i Borlänge

Nr 726 av hen Andersson i Storfors m, fl. angående skogsgödslingens inverkan på miljön

Nr 727 av fru Anér m. fl. om en plan för skogsbruksforskning

Nr 728 av herrar Börjesson i Glömminge och Gustafsson i Stenkyrka om åtgärder för att förebygga förorening av Östersjön

Nr 729 av hett Elmstedt m. fl. angående det ekonomiska ansvaret för landskapsvården

Nr 730 av herr Enlund m. fl. om åtgärder mot olaga affischering

Nr 731 av herr Gustafsson i Stenkyrka om en marinbiologisk fältstation på Gotland

Nr 732 av fru Hambraeus och herr Johansson i Holmgården om statsbidrag tUl vissa sanitära åtgärder

Nr 733 av herr Hedin m. fl. om statsbidrag tUl flyghavrebekämpning

Nr 734 av herr Hedin m. fl. om ökad inplantering av ålyngel i Östersjön

Nr 735 av herr Hedin m. fl. om tillkallande av fiskesakkunnig vid utredning om tillstånd tiU företag enligt miljöskyddslagen

Nr 736 av herr Hörberg om ett svenskt initiativ till förbättrad dricksvattenförsörjning i Europa

Nr 737 av herr Israelsson m. fl. om utökning av antalet lantbruksattachéer, m. m.

Nr 738 av herr Josef son i Ärrie m. fl. om statligt stöd till reningsanordningar inom jordbruket och trädgårdsnäringen, m. m.

Nr 739 av hen Josefson i Ärrie m. fl. angående jordbrukets rationalisering

Nr 740 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. angående tUlämpningen av bestämmelserna om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk

Nr 741 av herr Stridsman m.fl. angående de s. k. suveränitetsholmarna i Torne älv

Nr 742 av herr Strömberg m. fl. om översyn av skogsvårdslagen

Nr 743 av herr Strömberg m. fl. angående luftföroreningar från motorfordon

Nr 744 av herr Strömberg m. fl. om åtgärder för förbättrat oljeskydd

Nr 745 av fru Sundberg m. fl. om en utredning angående rutinmässiga undersökningar av avloppsvatten

Nr 746 av fru Sundbeg m. fl. angående kontrollen av oljeutsläpp från fartyg

Nr 747 av hen Åsling m. fl. om stöd till rennäringen

Nr 748 av herrar Werner i Malmö och Komstedt angående handeln med djur i zoologiska affärer

Nr 749 av herr Werner i Malmö m. fl. om förbud mot import av hudar och pälsar från vissa djur

Nr 750 av herr Werner i Malmö m. fl. angående användandet av djur för vetenskapligt ändamål

Nr 751 av herr Werner i Malmö m.fl. om förbättrad utbildning av tUlsynsmän för djurskyddet, m. m.

Nr 752 av herr Göransson om en utredning rörande villkoren för företag som tillhandahåller tjänster

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr 11

Onsdagen den 26 januari 1972

Nr 753 av herr Hörberg m. fl. om aktier till de anställda såsom andel i företagens kapitaltillväxt

Nr 754 av herr Lothigius m. fl. om återvinning av avfallsprodukter

Nr 755 av herr Strömberg m. fl. om auktorisation av tolkar och översättare

Nr 756 av fm Sundberg m. fl. om ökade restriktioner för försäljning och hantering av pyrotekniska varor

Nr 757 av hen Sundman m. fl. om en resurspolitisk utredning

Nr 758 av herrar Westberg i Ljusdal och Sellgren om användande av pumpanläggningar för ökning av elproduktionen

Nr 759 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. om införlivande av Öland med det allmänna stödområdet

Nr 760 av fru Froenkel och herr Hörberg angående stadganden med könsdiskriminerande verkan i anställningsavtal

Nr 761 av herr Fälldin m. fl. om tilfsättande av en lokaliseringspoli-tisk storstadsutredning, m. m.

Nr 762 av herr Gustafsson i Stenkyrka om särskilda stödåtgärder i Gotlands län

Nr 763 av herrar Gustavsson i Säffle och Eriksson i Ulfsbyn angående omlokaliseringen av statlig verksamhet

Nr 764 av herr Hallgren m. fl. om en översyn av arbetsförmedlingarnas instruktioner, m. m.

Nr 765 av herr Hellström m. fl. om skydd för den svenska arbetsmarknadspolitiken i multinationella företag

Nr 766 av herr Hermansson m. fl. om vidgade direktiv till utredningen angående arbetsfredslagstiftningen

Nr 767 av herr Jadestig och fru Eriksson i Stockholm om utökning av arbetsvårdspersonalen

Nr 768 av herr Johansson i Skärstad m. fl. angående koncentrationen till storstadsområdena

Nr 769 av herr £,of/!/gi«.r m./7. om överföring av personalpensionsverkets uppgifter på privata försäkringsbolag

Nr 770 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. om ökade insatser för marknadsföring och produktutveckling

Nr 771 av herr Petersson i Nybro m.fl. om införlivande av Öland med det allmänna stödområdet

Nr 772 av herr fröffjöerg m./Z. angående invandrarnas anpassning

Nr 773 av herr Sundgren m. fl. angående de fackliga organisationernas och studieförbundens ansvar för utbUdningen av invandrare

Nr 774 av herr Fälldin m. fl. om en levnadsnivåundersökning m. m.

Nr 775 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. om en översyn av riktlinjerna för fastighetsregistrets överförande till data

Nr 776 av fru Hambraeus och herr Johansson i Holmgården om översyn av vissa bestämmelser avseende bebyggelse på landet

Nr 777 av fru Hambraeus m. fl. angående tillstånds- och kontrollförfarandet vid byggande av egna hem

Nr 778 av hen Hedin m. fl. om främjande av en levande landsbygd

Nr 779 av fru Lewén-Eliasson m. fl. angående småhushållens och ungdomens bostadssituation

Nr 780 av herr Magnusson i Borås m. fl. angående medelsanvisningen Nr 11
tiU statistiska centralbyrån Onsdagen den

Nr 781 av herr Magnusson i Grebbestad m. fl. om bidrag till kommun 26 januari 1972
för upplåtelse av mark för fritidsbebyggelse och friluftsliv

Nr 782 av herr Möller i Gävle angående arbetslöshetsstatistiken

Nr 783 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om en omprövning av fastighetsregisterreformen

Nr 784 av herr Fälldin m. fl. angående läkarvårdskostnaderna i den förebyggande hälsovården

§ 17 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 31 Herr Mundebo (fp) tUl herr inrikesministern om åtgärder för att förbättra arbetslöshetsstatistiken:

VUka åtgärder avser statsrådet att vidta för att få en mera tUlfredsställande och tillförlitlig arbetslöshetsstatistik?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 11.14.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert