Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:99

Fredagen den 28 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 19 innevarande månad.

§ 2 Lag om hemförsäljning m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tUl lag om hemförsäljning jämte motioner m. m.

Genom en den 19 mars 1971 dagtecknad proposition, nr 86, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoU, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag tUl lag om hemförsäljning m. m.

Beträffande propositionens huvudsakUga innehåll anfördes följande:

"Propositionen innehåller förslag tUl lag om hemförsäljning m. m. Lagen ger konsument möjUghet att frånträda vissa köp- eUer s. k. abonnemangsavtal som har ingåtts i hans bostad eller under andra Ukartade förhållanden genom att mom en vecka — "ångerveckan" -skriftUgen meddela säljaren att han frånträder avtalet.

Den föreslagna lagen gäller vid yrkesmässig försäljning av lös egendom för enskUt bruk, under förutsättning att köparen avger eUer antar anbud vid sammanträffande med säljaren eller dennes ombud i köparens bostad eller i övrigt på annan plats än säljarens eller ombudets fasta försäljnings-stäUe. Lagen gäUer under motsvarande fömtsättningar också i fråga om vissa avtal varigenorh en näringsidkare åtar sig att fortlöpande tillhanda-gå en konsument med tiänster. Om ett köpeavtal ingås och fullgörs på ömse sidor vid sammanträffandet, är lagen inte tUlämplig.

För att köparen skall fä kännedom om sin rätt att frånträda avtalet, skall säljaren vid sarnmanträffandet lämna honom underrättelse om hans rättigheter enUgt den nya lagen. Underrättelsen skall lämnas och kvitteras på fastställt formulär. Iakttas inte dessa bestämmelser bUr konsumenten över huvud taget inte bunden av sin beställning.

Har köparen frånträtt avtalet skaU i princip vardera parten lämna tillbaka vad han har mottagit. Har säljaren inte hämtat godset inom tre månader, tUlfaUer det köparen utan kostnad.

Lagen innehåUer också en bestämmelse som slår fast, att om köparen har lämnat anbud till ombud för säljaren, han normalt skaU ha rätt att utgå från att ett antagande svar från säljaren avser det av ombudet mottagna anbudet. Det betyder bl. a. att även om det vid sidan av en skriftUg beställning har förekommit muntUga utfästelser från ombudets sida, säljaren bUr bunden av dessa, om han inte i sitt svar uttryckligen anger att detta inte omfattar utfästelserna eller det uppenbart framgår av omständigheterna att svaret inte överensstämmer med köparens anbud. Den rätt ombudet sålunda har att mottaga även muntliga anbud från

Nr 99 köparen kan inte begränsas av säljaren genom klausul i ordersedel eUer på

annat sätt." Fredagen den

____ I________ ____ Med anledning av propositionen hade väckts motionerna

Lagom hemför- 1- 1971:1435 av herr Levin, vari hemställts att riksdagen skulle besluta

säljningm. m. att 5 § första stycket lagen om hemförsäljning skulle utformas i analogi

med lagen den 31 mars 1950 om rätt för hantverkare att sälja gods som ej

avhämtats,

2. 1971:1436 av hen Möller i Göteborg m. fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade att en lagstadgad s. k. ångervecka infördes även vid hemförsäljning med kontantbetahung om priset uppgick till minst 200 kronor, att tiden inom vilken en säljare måste återta sitt gods förlängdes från tre tUl fyra månader samt att därvid beaktades vad som i motionen anförts för det faU då köparen inte beredde säljaren tillgång tUl godset, att kostnaderna för skriftUgt bestäUda och kontant betalade UistaUationer skulle bestridas av köparen även om köpet återgick, att kontrakt och övriga vUlkor som upprättades vid hemförsäljning måste vara avfattade på svenska eller försedda med fullständig översättning, samt att utskottet utarbetade erforderliga lagtexter. Vidare hemställdes att riksdagen beslutade att i skrivelse tUl Kungl. Majt uttala vad som i motionen anförts beträffande hemförsäljning på främmande språk och att i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begära specieU utredning om telefonförsäljning enUgt vad som i motionen anförts,

3. 1971:1437 av fm Nordlander m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att 1 § första stycket lagen om hemförsäljning m. m. -med avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag — skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande bl. a. att försäljningsställe på mässa, utställning o. d., vUket upprättades under begränsad tid, i lagen om hemförsäljning inte skuUe anses som fast försäljningsstäUe samt att 1 § tredje stycket i nämnda lag skuUe utgå, innebärande att lagstiftningen inte skulle göra undantag för kontantköp,

4. 1971 ;1438 av herr Söderström m. fl.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1437, såvitt avsåg
frågan om vad som var att anse som fast försäljningsställe, skulle antaga
1 § första stycket i det vid propositionen 1971:86 fogade förslaget tUl lag
om hemförsäljning m. m.,

B. att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1436 och 1971:1437,
båda såvitt avsåg frågan om kontantköp skulle omfattas av lagstiftningen,
skulle antaga 1 § tredje stycket i lagförslaget,

C. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1435 samt motionerna
1971:1436 och 1971:1438, båda såvitt avsåg frågan om längden på den
tidsfrist, mom vUken säljaren skuUe avhämta avbestäUt gods, skuUe
antaga 5 § första stycket i lagförslaget,

D. att riksdagen skuUe antaga förslaget tUl lag om hemförsäljning
m. m. i de delar som inte omfattades av hemställan under A—C,

E. att riksdagen skuUe avslå följande motioner, nämUgen
4 1.1971:1436,

2, 1971:1437, samt

3. 1971:1438 Nr 99

i vad de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet hemställt. „ , ,

Fredagen den

28 maj 1971
Reservationer hade avgivits ___ i______

vid A i utskottets hemställan Lag om hemför-

I. beträffande frågan om vad som var att hänföra tiU fast försäljnings- säljningm. m.
ställe av herr Israelsson (vpk), som ansett att utskottet bort under A

hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att visst tUlägg borde göras i 1 § första stycket i det vid propositionen 1971:86 fogade förslaget till lag om hemförsäljning m. m. — med bifaU tUl motionen 1971 ;1437, såvitt avsåg frågan om vad som var att hänföra tUl fast försäljningsställe, för sin del skuUe antaga 1 § första stycket i den lydelse som föreslagits av reservanten,

vid B i utskottets hemställan

II. beträffande frågan om kontantköp skuUe omfattas av lagstift
ningen av herrar Sjöholm (fp) och Israelsson (vpk), vilka ansett att
utskottet bort under B hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att viss ändring borde göras 1 1 § tredje stycket i lagförslaget - i anledning av motionerna 1971:1436 och 1971:1437, båda såvitt avsåg frågan om kontantköp skuUe omfattas av lagstiftningen, för sin del skuUe antaga I § tredje stycket i den lydelse som föreslagits av reservanterna, innebärande att lagen skulle gälla också vid kontant betalning om köpeskUhngen översteg 50 kronor,

vid C i utskottets hemställan

III. beträffande förslaget att vara som inte avhämtats inom tre
månader utan vederlag skuUe tUlfaUa säljaren av herrar Wiklund i
Stockholm (fp), Lidgard (m) och Winberg (m), vUka ansett att utskottet
bort under C hemställa,

dels att riksdagen med avslag på motionen 1971:1435, såvitt avsåg yrkandet om ändring i 5 § första stycket, samt motionerna 1971:1436 och 1971:1438, båda såvitt avsåg frågan om längden på den tidsfrist, inom vilken säljaren skuUe avhämta avbeställt gods, skulle antaga 5 § första stycket i lagförslaget,

dels att riksdagen i anledning av motionen 1971:1435 i skrivelse tiU Kungl. Maj:t gav till känna vad reservanterna anfört rörande förslaget att avbeställd vara, som ej avhämtats inom viss tid, utan vederlag skulle tUlfaUa köparen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det är bra att detta lagförslag om hemförsäljning och ångervecka har kommit på riksdagens bord. Man kanske t. o. m. kan säga att det är högt på tiden att det bUr en ordentlig reglering av detta verksamhetsområde där det har förekomrrut en hel del som är otillbörUgt och som därför är mindre acceptabelt i ett rättssamhälle som viU slå vakt om den svagares skydd i rättsaffärer.

Det har också övervägts i förarbetena tUl propositionen att man helt

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

och hållet skulle förbjuda hemförsäljning, såsom fallet är exempelvis i Danmark. Men det har man ändå inte gjort, bl. a. med åberopande av tryckfrihetsförordningens bestämmelser som anses inte tiUåta att man skulle förbjuda saluförandet av tryckt skrift. Ibland är alltså regeringen i hög grad på alerten när det gäUer tryckfrihetsfrågor, men det är som vi aUa vet icke aUtid faUet - dess väne.

I detta ärende har det väckts en del motioner, bl. a. en av hen Möller i Göteborg m. fl. Den innehåller många förnuftiga synpunkter som herr MöUer själv bäst kanske skuUe kunna redogöra för, men för tids vinnande har vi kommit överens om att jag skulle ta upp några av de punkter som motionen omfattar, eftersom jag i aUa faU skuUe tala för en av reservationerna. Det gäller bl. a. telefonförsäljning. Det är inte nu avsikten att telefonförsäljning skaU omfattas av denna lag. I och för sig vore det berättigat, eftersom det vid telefonförsäljning förekommer mycket skoj av just den art som denna lag vlU komma åt. Men såsom denna lag är uppbyggd och konstruerad går det av rent formella skäl inte att föra in telefonförsäljning. Men det sägs i utskottsbetänkandet att man skaU ha uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och kanske kunna komplettera lagen senare med ytterUgare bestämmelser.

En av punkterna i motionen gäller det numera florerande skicket — eUer jag skuUe vilja säga oskicket - att idka hemförsäljning på främmande tungomål. Jag känner tUl att ett amerikanskt bolag vid sådan försäljning av ett bokverk anUtar svenska ungdomar, men de får bara använda engelska språket när de är ute och försöker sälja bokverket. Nu säger man i utskottsbetänkandet att detta skaU man kunna komma åt med hjälp av lagen om otillbörlig marknadsföring. Vi får hoppas att man på det sättet kan sätta stopp för detta oskick.

Under utskottsarbetet har man kommit på ett par formeUa förbättringar av lagförslaget. I det formulär som säljaren skall överlämna tiU köparen för att det över huvud taget skaU bU ett gUtigt avtal numera skall vissa av de gällande reglerna vara avtryckta. Utskottet framhåller här vikten av att köparen får klart för sig att han mister rätten att ångra sig om han inte tiUhandahåller godset för säljaren. Det är en mycket viktig bestämmelse och den bör också finnas avtryckt I formuläret. I övrigt skaU jag inte, hen talman, gå in på konstruktionen av detta lagförslag, för det förutsätter jag att varje ledamot kan klara av själv och även har gjort.

Den andra punkten som utskottet anser vara viktig är att köparen i det formulär som han får och som han sedan skaU översända tlU säljaren om han ångrar sig tiUkännager vid vilken tid på dygnet och vUka veckodagar han lättast är anträffbar så att säljaren kan avhämta godset. Det är en rent formell men ganska självklar uppgift som borde stå i formuläret.

På en punkt som också Uigår i motionen har jag och herr Israelsson reserverat oss. Det är häpnadsväckande att det bara är vi två. Det är faktiskt minst sagt häpnadsväckande att utskottet har stannat vid en annan ståndpunkt än vi har gjort. Det gäUer kontantköpen, som lagen inte avses komma att omfatta. Lagen gäUer aUtså inte i faU där man betalar hela köpeskUhngen vid sammanträffandet med säljaren eUer med säljarens ombud.

Jag skaU ta ett konkret exempel för att visa hur orimUg majoritetens

ståndpunkt är. Låt oss säga att det kommer en försäljare av "äkta" mattor vilket förekommer ganska flitigt ute på landsbygden. Låt oss förutsätta att det gäller ett äldre par, som också ganska ofta är förhållandet. De köper en matta och betalar kanske hälften eller två tredjedelar av köpeskUUngen. Så småningom märker de — kanske när någon annan familjemedlem, som har stöne möjUgheter att jämföra priser, kommer hem — att det var en väldigt dåUg affär. De har då rätt att ångra sig. Men skuUe försäljaren ha varit htet mera framgångsrik, så att han fått detta äldre par att betala hela köpeskUUngen, mister de sin rätt att ångra sig.

Det är helt orimUgt, och jag vill stäUa två frågor tUl den som här skall föra utskottets talan. Den grundläggande förutsättningen för detta lagförslag är ju att man anser att den som köper hemma vid dörren mer eller mindre är föremål för överrumpUng. Han befinner sig i ett psykologiskt underläge och har som sagt ingen möjlighet att kontrollera kvaliteter och jämföra priser. Min första fråga tiU utskottets talesman är; Är inte de psykologiska förutsättningarna helt Uka, oavsett vUken del av köpeskUhngen som betalas? FöreUgger mte de förutsättningar som föranlett lagens tillkomst i precis Uka stor utsträckning i båda dessa faU?

Den andra frågan är - och den vill jag gärna också ha svar på: Vem har största anledningen att ångra sig — den som har gjort en dåUg affär och betalat hela köpeskUUngen eller den som gjort en dåUg affär och betalat en mindre del av köpeskUUngen?

Svaren på frågoma är som jag ser det helt självklara, och de måste innebära att det egentUgen finns större anledning att skydda den som betalat hela köpeskUUngen, i synnerhet som det säkerligen ofta - det säger man också i förarbetena tUl propositionen — kommer att gälla pensionärer och andra människor som mte gärna viU sätta sig i skuld och som kanske har en liten sparad slant i byrålådan. Majoriteten viU aUtså ta bort skyddet för dem som egentligen aUra mest skulle behöva det.

Det är också anmärkningsvärt att samtliga tunga remissinstanser varit inne på att lagen skuUe omfatta också kontantköp. Så är fallet med LO, TCO, Husmodersförbundet, statens konsumentråd och konsumentutredningen, aUtså instanser som bl. a. sysslar med just sädana här frågor. De är helt instäUda på att lagen också skuUe omfatta kontantköp. Jag finner det som sagt häpnadsväckande att man har kunnat stanna vid en annan ståndpunkt.

Jag skaU, herr talman, nöja mig med det sagda. Jag yrkar blfaU tlU reservationen II och I övrigt tiU utskottets förslag.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hem fö r-säljningm. m.

I detta anförande instämde henar MöUer 1 Göteborg, Hörberg, Taube och Henmark (samtUga fp).

Hen ISRAELSSON (vpk):

Hen talman! Syftet med denna lags tlUkomst är att ge konsumenterna ett bättre skydd i en situation då de kan tänkas befinna sig i, som det heter, ett psykologiskt underläge i förhållande tlU säljaren. Departementschefen har i sin specialmotivering i propositionen 1971:86 uttalat sig om sin tolkning av vad som i denna lags mening skaU förstås med fast

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

försäljningsställe, där lagen icke äger tUlämpning.

Han anser att med fast försäljningsstäUe skall i första hand avses säljarens butik men också andra Uknande platser, t, ex, säljarens kontor. Ett försäljningsstäUe som säljaren utnyttjar i fasta utstäUningslokaler, antingen under en längre tid, kanske en månad eUer mera, eller varje år vid en regelbundet återkommande utstäUning — man nämner t. ex. St Eriks-mässan i Stockholm — måste också räknas såsom fast försäljningsställe. Försäljning som sker från mera tillfälUga stånd, kiosker o. d, i anslutning tiU utstäUning, mässa, offentlig tUlstäUning, basar, utflykt, biografföreställning osv. omfattas däremot av lagstiftningen.

Motionärerna i motionen 1437 anser emeUertid att de konsumenter som besöker försäljningsstäUen på mässa, utställning o. d., vilka upprättats för begränsad tid och där det sker demonstration av varor, ofta befinner sig i en sådan situation att de kan tänkas vara i ett psykologiskt underläge i förhållande tUl talföra och påträngande försäljare. Om den föreslagna lagstiftningen skall ge konsumenterna det totala skydd som åsyftas, bör därför icke sådana försäljningsställen anses såsom fasta utan som tillfälUga försäljningsstäUen i lagens mening och lagen sålunda kunna bU tUlämpUg. Jag kräver därför i reservationen I ett sådant tiUägg tiU lagtexten i 1 § att försäljning på mässa, utstäUning o. d. kommer att ligga under lagens tUlämpning och köparna där följaktUgen kommer i åtnjutande av det skydd som denna lag är avsedd att ge.

Motionärerna vUl emellertid också utvidga lagens tUlämpningsområde även i ett annat hänseende. Det gäller ett område som hen Sjöholm nyss var inne på, nämUgen kontantköp. I den lagtext som föreslås av departementschefen undantas kontantköp från lagens tiUämpning. Motionärerna anser att köparen även då det gäller kontantköp i hemmen befinner sig i ett psykologiskt underläge i förhållande tlU säljaren och att han saknar möjlighet att jämföra pris, kvalitet m. m. i fråga om konkurrerande produkter på det sätt som man kan göra vid besök i varuhus eUer i flera med varandra konkurrerande butiker. Det är ju sådana förhåUanden som föranlett den föreslagna lagstiftningen. Vi anser att de som vid hemförsäljning betalat kontant bör ges samma möjlighet att övertänka sitt beslut och frånträda sitt köp som de som ingått ett kreditavtal.

Vid remissbehandlingen har Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, statens konsumentråd, konsumentutredningen samt Husmodersförbundet Hem och samhäUe varit kritiska tiU att lagen endast skulle omfatta kreditköp. Motionärerna anser också, i Ukhet med LO, att vi bör arbeta för en utveckhng mot generellt öppna köp, oberoende av om betalning erlagts kontant eller ej. Vid utskottsbehandUngen har jag släppt något på denna inställning och gått samman med hen Sjöholm i en gemensam reservation, som i fråga om kontantköp undantar köp som understiger 50 kronor. Detta överensstämmer i sin tur med vad konsumentutredningen anfört vid propositionens remissbehandling.

Herr talman! Med stöd av det jag här anfört viU jag yrka dels bifall tiU reservationen I vid A i utskottets hemställan. Innebärande att försäljningsställe på mässa, utstäUning o. d. ej skall vara att anse som fast försäljningsstäUe i denna lags mening och att lagen följaktUgen blir

tiUämplig på köp där, dels i Ukhet med herr Sjöholm bifaU till reservationen II vid B I utskottets hemställan, dvs. att kontantköp överstigande 50 kronor vid hemförsäljning skaU omfattas av lagen.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! Det har framgått redan av de båda första anförandena att huvudsyftet med denna lag är att ge en köpare som vid sin dört undertecknar ett avtal om köp av en viss vara en möjlighet att under vissa omständigheter häva det avtalet.

Själva rätten att på sådana grunder häva avtalet blir kanske inte så förfärUgt konstig från allmän rättssynpunkt, nämligen om man presume-rar att den i hemmet överrumplade köparen aUtid befinner sig i ett sådant underläge i förhållande tUl hårdföra försäljare, att man nästan kan tala om att säljaren begagnar sig av köparens trångmål eUer oförstånd eller lättsinne eller någonting annat sådant som finns omtalat i avtalslagen.

Det går kanske att anknyta, även om det är med tvekan, tiU en allmän svensk rättsuppfattning på denna punkt. Det går på skruvar, kan man säga. Då kan man också kanske tolerera att hävandet av köpet är så att säga gratis från köparens sida. Han skaU inte behöva vidkännas några kostnader för det.

Vad som emeUertid har förefaUit mer betänkUgt och mindre i överenstämmelse med våra rättstraditioner är andra följder av hävandet av avtalet. När köparen har inom ångerveckans ram hävt avtalet, skaU han håUa godset tUlgängligt för avhämtning, och hämtar säljaren inte godset inom tre månader bUr köparen utan vidare ägare tUl det. Han har t, o. m. kvar sin rätt att få tiUbaka den eventueUa handpenning som han kan ha betalat.

Äganderättens övergång på så pass lösa boUner förefaUer inte oss -några stycken - som har reserverat oss i utskottet tolerabel, och jag förmodar att den kan komma att ge utrymme åt många tvister om förfallotider, om godsets nyttjande under den tid det har stått hos köparen under tremånadersperioden etc, etc. I det läget förefaller det rimligare om köparens rätt begränsades tUl att låta försälja godset och ur den köpeskiUing som kan komma fram ta ut sina kostnader, dvs. vad han har betalt I förskott, vad han rimligen kan begära i hyra för att godset har stått hos honom, de kostnader han kan ha haft för transport till en auktionskammare i händelse av försäljning på auktion etc. och att resten av köpeskUUngen tillfaUer säljaren. Det överenstämmer med annan lagstiftning som vi har på detta område.

Det är klart att man kan säga att man med ett sådant tUlägg tiU lagstiftningen gör det Utet besvärligare för köparen. Men man får väl ändå i detta ärende komma ihåg att här föreUgger i botten ett skriftUgt avtal; man ger lagstiftningsvägen köparen en möjlighet att häva detta avtal utan att han skall behöva bevisa att han har blivit lurad eller eljest Ula behandlad. Han kommer till ett verkUgt billigt pris ifrån ett köp som han kanske tycker varit dumt och som kanske också varit det.

Det förefaUer mig obUUgt om köparen däratöver skulle göra en oberättigad vinst genom att få behåUa godset utan vidare. Under hänvisning tiU detta, herr talman, yrkar jag bifaU tiU reservationen III vid C i utskottets hemställan, 1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hem försal jningm. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Efter tre stora debattomgångar under de tre senaste dagarna - förlåt: dygnen — om stora principfrågor och de ännu stöne samhäUsekonomiska problemen kan det kanske inte skada att vi ett slag ägnar oss åt åtminstone en sida av den lilla enskilda människans ibland problemfyllda värld.

Förslaget tiU hemförsäljningslag som vi alltså nu behandlar skaU ses — jag tror att det är viktigt att understryka det — som ett led i strävandena att på längre sikt nå en samlad lösning av de centrala förmögenhets-rättsUga problem som för närvarande är under utredning.

Såsom föredragande statsrådet anfört föreUgger ett påtagUgt behov av skydd för konsumenterna vid s. k. hemförsäljning. En lagstiftning härom bör därför genomföras snarast möjligt, fortsätter statsrådet, även om lagstiftarens insats därvid alltså bör stäUas in i sitt större sammanhang och denna lagstiftning därmed får en viss punktuell och temporär karaktär över sig. I likhet med de sakkunniga som framlagt förslag i ämnet anser föredragande statsrådet, att det går att avgränsa en sådan lagstiftning utan att man föregriper lösningen av de aUmänna lagstiftningsfrågor som eftersträvas inom konsumentköprättens område. En speciallagstiftning om hemförsäljnUig kan ge erfarenheter som kan tUlvaratas, om det fortsatta lagstiftningsarbetet på detta område skuUe leda tUl en mera heltäckande konsumentköplag. Många kommentarer i ohka former tUl lagförslaget går ut på att en rad spörsmål som sammanhänger med hemförsäljning lämnats oreglerade och därför lätt kan bli föremål för tvist. Detta kan aUtså kanske förklaras med att det nu rör sig om ett slags punktlagstiftning att användas mera på försök.

Det bör vidare erinras om att bakgrunden till det nu framlagda förslaget om en hemförsäljningslag ju aren ganska långvarig opinionsbildning på konsumentskyddsområdet, inte minst från det partis sida jag företräder, och att — sedan konsumtionskreditutredningen 1966 avgivit ett betänkande, som ansågs kräva ytterUgare utredning — Nordiska rådet i en rekommendation 1967 hos de nordiska ländernas regeringar påyrkade en skyddsregel om hemförsäljning. Det tillsattes då utredningskommittéer i Danmark och Norge, och detta resulterade i att sakkunniga också tiUkallades i Sverige för att följa dessa kommittéers arbete och överväga lagstiftningsfrågan även för vårt lands vidkommande. De sakkunnigas förslag som kom 1970 skall aUtså ses som frukten av ett nordiskt lagsamarbete, där även en finländsk observatör medverkat.

Den alldeles övervägande delen av remissinstanserna har ansett att de sakkunnigas förslag kan läggas tUl grund för en lagstiftning, och detta har därför lett tUl den proposition med förslag tUl lag om hemförsäljning som vi nu behandlar. Denna typ av försäljning vid sidan om butiksförsäljning är ännu ganska omfattande. En undersökning av pris- och kartellnämnden visade en omsättning av 300 miljoner kronor under år 1968 för sådan kontraktsbunden hemförsäljning som ingick i undersökningen.

Jag skaU, herr talman, inte i vidare mån uppehålla mig vid bakgrunden till propositionen utan be att med anledning av de olika inlägg som här har gjorts få övergå tiU att beröra vad som anförts i lagutskottets betänkande och i de fyra motionerna och de av dessa motioner föranledda reservationerna.

Fredagen den 28 maj 1971

Lagförslaget omfattar bara sex paragrafer. Det var visst sju i det förslag Nr 99 som de tUlkaUade sakkunniga avgav. Reglerna i den föreslagna lagen ger, som här tidigare betonats, en konsument möjlighet att frånträda vissa köp och s. k, abonnemangsavtal, som ingåtts i hans bostad eller under andra Ukartade förhåUanden, t. ex. i annan persons bostad, på en "S ow hemförarbetsplats, ett sjukhus, en utbUdningsanstalt, om han inom en vecka - säljningm. m. den s. k. ångerveckan — skriftUgen meddelar säljaren att han frånträder köpavtalet.

En biprodukt tiU lagen torde bh att du-reformen får ett ytterUgare genomslag i landet. Det användes nämligen i textförslaget tiU det viktiga dokumentet - riktat tiU köparen med erinran om hans rättigheter enligt lagen - genomgående andra personen singularis, dvs. du. Man har anledning förvänta sig att justitieministern i någon kungörelse i stort sett oförändrat och slutligt godkänner detta textförslag, i varje fall i vad avser dess "familjära språk", som regeringsrådet Hjern säger om detta formulär i ett uttalande enUgt lagrådsprotokoUet på s. 115 och 116 i propositionen. Därmed får du-reformen indirekt ett slags officiellt godkännande, något som vi väl alla tycker är bara bra.

I de fyra motionerna med anledning av propositionen finns ingen erinran mot huvudlinjerna i förslaget tUl hemförsäljningslag. Denna borde kunna bh ett inte alldeles oviktigt komplement tiU lagen om otillbörlig marknadsföring och lagen om otUlbörUga avtalsvUlkor. Konsumenternas skydd mot ohederUga eUer på annat sätt skadUga metoder i marknadsföringen bör därmed kunna öka.

Jag skall nu ta upp de ohka motions- och reservationsyrkandena ämnesvis.

Beträffande först lagens tUlämpningsområde påyrkas i den motion, som hen MöUer i Göteborg m. fl. väckt, att även telefonförsäljning bör omfattas av lagen. Motionärerna åberopar vad Husmodersförbundet Hem och samhälle anfört och ansluter sig också tUl vad pris- och kartellnämnden påyrkat, nämligen att frågan om telefonförsäljningens inordnande under lagen bör uppmärksammas vid en efterhandsgranskning av lagen. Motionärerna anser Ukväl samtidigt denna fråga så viktig, att en enmansutrednmg kunde vara påkaUad redan nu. Utskottet hyser förståelse för motionärernas uppfattning men har Ukväl uttalat sin anslutning till föredragande statsrådets mening att utveckUngen i fråga om telefonförsäljning, som ju — som motionärerna med rätta påpekar — kan tänkas få ökad omfattning och betydelse redan genom tUlkomsten av den nya lagen, bör noga följas Uksom utveckUngen i stort efter lagens ikraftträdande. Utskottet anser sig med detta ha i viss mån gått motionärerna tUl mötes och avser givetvis med sitt uttalande att Kungl. Maj:t vid behov snabbt kommer att framlägga lagändringsförslag. Svårigheterna att lagstifta även om telefonförsäljning är emeUertid alldeles uppenbara. Man måste ju kunna otvetydigt fixera en tidpunkt, då den s. k. ångerveckan skaU anses ha börjat löpa, om hemförsäljningslagens huvudregel om köpares rätt att före ångerveckans slut frånträda ett köp skall kunna tiUämpas.

För att fortsätta med lagens tUlämpningsområde vUl jag erinra om att
fru Nordlander i sin motion ansett att försäljningsställe på mässa, 11

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

utställning o. d,, som pågår under begränsad tid, inte bör anses såsom fast försäljningsstäUe. Köpare på mässa eUer utstäUning bör därför enUgt fru Nordlander och hennes medmotionärer skyddas på samma sätt som vid hemförsäljning. Motionärernas yrkande får, som vi hörde, stöd av herr Israelsson, som i reservationen I anslutit sig till detta yrkande. Utskottsmajoriteten hänvisar i denna fråga tiU föredragande statsrådets klara anvisningar i propositionen tUl tolkning av vad som skall anses såsom fast försäljningsställe. Dessa anvisningar innebär ett slags mellanståndpunkt i den här frågan. De återges på s. 45 i utskottsbetänkandet. Jag skall inte ta upp tid med att citera, jag ber bara att få hänvisa till vad som där anföres.

Utskottet har ansett sig med denna motivering böra avvisa motions-och reservationsyrkandet på den punkten.

Slutligen anser herr MöUer och hans medmotionärer Uksom fru Nordlander och hennes medmotionärer att kontantförsäljning under vissa förutsättningar bör omfattas av lagen. Sådan försäljning faUer enUgt propositionen utanför lagen, EnUgt den MöUerska motionen bör den som gör kontantköp på minst 200 kronor skyddas av lagen, medan fru Nordlander menar att aUa kontantköpare bör skyddas. Vi har hört detta utvecklas av herr Sjöholm och herr Israelsson.

Motionärerna har, som också påpekats, stöd av en hel del remissinstanser med specieU kompetens i konsumentfrågor. Deras argumentation Ugger i Unje med vad dessa instanser har anfört.

Även utskottet anser att det finns goda skäl för att också kontantköp skaU omfattas av lagstiftningen. Hen Sjöholm sökte markera en djup skillnad mellan reservanterna och majoriteten på den här punkten. Han sade att man "tar ifrån" de båda äldre makarna deras skydd. Men de har ju inte något skydd nu. Utskottet är allmänt positivt inställt tUl den här frågan. EnUgt utskottets mening bör, Uksom i fråga om telefonförsäljningen, frågan om kontantköpares skydd med stöd av hemförsäljnings-lagen vara en viktig angelägenhet att ta upp vid den av utskottet förutsatta efterhandsgranskningen av denna helt nya lagstiftnings verkningar. Det är här fråga om ett slags första försök med en lagstiftning.

Som skäl mot den påyrkade vidgningen av lagens tUlämpningsområde kan anföras att kontant köparen som regel får varan — t, ex, Uvsmedel, som kanske är det allra vanUgaste — omedelbart levererad och därför i varje faU inte har samma behov av skydd som vid den mera typiska hemförsäljningen, där varan i allmänhet levereras i efterhand och på kredit. Vid omedelbar leverans mot kontantbetalning kan ju köparen granska varan redan innan köpeavtal slutUgt ingåtts. Det torde väl ändå höra tiU undantagsfaUen att i varje faU dyrbarare kapitalvaror levereras samtidigt med att de betalas kontant. Flertalet av de mera kostsamma köpen i hemmen sker på kredit med leverans i efterhand. Dessa köp är det ju mest angeläget att omgärda med skyddsregeln, och de kommer också att skyddas av lagen.

Som sagt är utskottet inte awisande inför behovet av konsumentskydd i vissa faU även vid kontantköp. Om en efterhandsgranskning av hur lagen verkat visar att förhållandena utvecklats på sådant sätt att även kontantförsäljning bör omfattas av lagen, måste självfallet skyddsbehovet snarast tUlgodoses genom ändrad lagstiftning.

Fredagen den 28 maj 1971

Med denna ståndpunkt, som alltså inte Ugger särskilt långt ifrån Nr 99
reservanternas, har utskottsmajoriteten ansett sig i ganska stor utsträck
ning tiUgodose motionärerna i denna fråga och även reservanterna, herrar
Sjöholm och Israelsson, som ju har utvecklat skälen för sin ståndpunkt i
reservationen II, Lag om hem-

Reservationen III, som tUlkommit med anledning av herr Levins försäljningm. m. motion, har jag personUgen ställt mig bakom av principiella skäl. Jag ber att här bara få hänvisa tiU vad herr Lidgard anfört till stöd för denna reservation.

I motionen av herr Söderström m. fl. Uksom i den Möllerska motionen föreslås att den tid av tre månader, som enligt lagförslaget måste ha förflutit innan varan — efter ett köps frånträdande före ångerfristens utgång — övergår i köparens ägo, bör förlängas, nämligen till sex respektive fyra månader.

Utskottet har för sin del funnit sig enhälligt böra ställa sig bakom föredragande statsrådets ståndpunkt, som ansluter tUl tremånadersfristen i 4 § hittegodslagen. Enligt denna lag måste tre månader förflyta innan upphittare av gods, som saknar känd ägare, övertar äganderätten till godset. Med en tremånadersfrist även i hemförsäljningslagen torde det enUgt statsrådets av utskottet understödda uppfattning knappast i praktiken inträffa att varan tiUfaller köparen utan att säljaren fått vetskap om att köparen frånträtt köpet och alltså haft möjUghet att bibehålla äganderätten tiU varan genom dess avhämtande. Man bör vid fastställande av tidsfristen även ta hänsyn till att köparen inte bör betungas med vårdnadsplikt avseende den köpta varan under oskäligt lång tid. Här bör gälla en inte för lång men inte heUer för kort tid,

I hen MöUers i Göteborg motion upptas även frågan om vem som skall bära installationskostnaderna, då köpet t, ex, gäUer en tvättmaskin och köparen inom vederbörUg tid ångrar sig. Motionärerna menar att sådana kostnader aUtid bör stanna på köparen, i varje fall om köparen UttryckUgen och skriftligen begärt en omedelbar instaUation och visat sin köpvilja genom att betala instaUationen kontant före eUer senast i samband med att denna verkställes. Följden av att säljaren enUgt lagförslaget står risken för kostnaden för installationen, då ju köparen kan ångra sig, anses enUgt motionärerna kunna bU att säljaren är oviUig att utföra instaUationen före ångerveckans utgång, och detta skuUe inte vara konsumentvänUgt, Men man kan väl också vända på saken och säga att det inte heller är konsumentvänUgt att köparens skydd begränsas till att han, om han ångrar sig i det anförda exemplet, kan frånträda köpet av tvättmaskinen och få tillbaka eventuell delbetalning men enligt motionärernas förslag måste bära hela kostnaden för instaUationen, om denna utförts innan ångerveckan gått ut. Det bör observeras att säljaren kan kalkylera in ekonomisk risk av nu åsyftat slag i sina omkostnader, medan köparen knappast har denna möjUghet, Utskottet har därför avstyrkt motionärernas yrkande i denna del.

SlutUgen berörs i motionen av hen Möller i Göteborg m, fl, de risker
för missförstånd som uppenbarUgen kan uppstå hos köpare, då hemför
säljning bedrivs på främmande språk eUer försäljningskontrakt upprättas
på utländskt språk. Motionärerna påyrkar åtgärder för att förhindra att 13

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

försäljare, som kan tala svenska, i vilseledande syfte i tal eUer i försäljningshandungar använder främmande språk. Båda dessa företeelser bör vara möjliga att — såsom även motionärerna är inne på — komma till rätta med genom tillämpning av lagen om otillbörlig marknadsföring, i första fallet främst genom ingripande av konsumentombudsmannen, i det senare fallet genom att marknadsrådet Ingriper mot sådana köpekontrakt på något språk som köparen inte behärskar och som därför kan vilseleda honom. Utskottet har på dessa grunder ansett sig böra avvisa motionen även i denna del.

Jag hemställer, herr talman, att med detta få yrka bifaU tUl utskottets förslag utom såvitt avser punkten C, där jag yrkar bifall tiU reservationen Hl.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag tror att alla är överens om att det är bra att man får en lag som kan hindra att det uppstår dåliga affärer, vare sig det gäUer den ena eller den andra parten. Vad jag möjligen är något tveksam om och som har föranlett den motion vUken tolv borgerUga ledamöter har skrivit på, är att det inte aUtid är den ena parten som är boven i dramat och den andra parten som är den ädle hjälten — dvs. det är inte alltid köparen som är den ädle och säljaren som är boven. Det kan ju finnas fall då det är tvärtom, och har man en lagstiftning skaU den ju vara genereU och förutsättningslös.

Det är som sagt detta som har föranlett motionen, och den berör ju egentUgen bara ett litet avsnitt av det hela, nämligen denna ångervecka som kan få vissa konsekvenser för säljaren. Vi har i motionen pekat på ohka konsekvenser. Efter herr Lidgards föredragning här behöver jag inte nu uppta kammarens tid med att gå in på detta närmare. Utskottet har vid sin behandUng funnit att syftet i vår motion Uksom syftet i motionen 1435 har fog för sig, och slutet har bUvit att man i reservationen 3 av herrar Wiklund i Stockholm, Lidgard och Winberg har ställt ett sådant yrkande att motionärerna anser att syftet med deras motion är tUlgodosett.

Herr talman! Jag skall inte uppta kammarens tid i onödan utan nöjer mig med att yrka bifall tiU reservationen III,

Fröken ANDERSON i Lerum (s):

Herr talman! Den fråga som behandlas I det utskottsbetänkande vi nu diskuterar, lagutskottets betänkande nr 10, är som redan sagts i hög grad en konsumentfråga. Om riksdagen bifaUer utskottets hemställan, kommer detta att ge ökat skydd åt en speciell grupp av konsumenter, nämligen de som av oUka skäl förlägger sina inköp eUer del därav till det egna hemmet, eller i varje fall utanför den ordinarie försäljningslokalen. Det råder inga tvivel om att just dessa konsumenter många gånger är utsatta för en mycket stark påverkan från energiska försäljare och att de understundom låter sig övertalas tUl inköp som de sedan kommer underfund med var mindre lyckade. Detta lagförslag ger dessa konsumenter en möjUghet att låta köpet gå tUlbaka inom en vecka.

Glädjande nog är lagutskottet fullt enigt i sin bedömning av förslagets

betydelse, och de reservationer som fogats tUl utskottets betänkande gäller endast detaljer i fråga om lagens praktiska tillämpning. Jag skall här endast beröra vad som faUer under lagförslagets 5 §, Denna paragraf innehåller stadgande om vad som skall ske med det gods som köparen önskar återlämna till säljaren. Första stycket i paragrafen lyder så: "5 § Frånträder köparen sitt anbud eller svar enUgt 4 §, åligger det säljaren att inom tid som skäUgen åtgår för godsets avhämtande återställa vad han kan ha mottagit av vederlaget. Köparen har rätt att hålla godset inne tiU dess säljaren har fullgjort sin betalningsskyldighet. Avhämtas ej godset mom tre månader efter sammanträffandet, tillfaUer godset köparen utan vederlag."

Denna del av lagförslaget har, som utskottets ordförande tidigare redogjort för, givit upphov till tre motioner med oUka yrkanden om ändring. I en av motionerna, väckt av herr Levin, yrkas att köparen efter sex månader skall ha rätt att sälja godset på offentlig auktion och att ta ut sina kostnader för detta jämte sin eventuella fordran ur köpeskillingen samt tUlställa säljaren överskottet. Detta är enUgt utskottets menmg en mycket omständUg procedur, och vi tror att det skulle avskräcka många mänruskor från att över huvud taget använda sig av möjligheten att låta ett köp återgå.

I de andra motionerna, väckta av herr Möller i Göteborg m. fl, och herr Söderström m. fl., har yrkats att tiden för avhämtning av utlämnat gods skall utsträckas till fyra respektive sex månader. Som skäl härför anför motionärerna att en köpare som Uksom har siktat på att behålla den vara han erhålUt genom oUka åtgärder skulle kunna försvåra för säljaren att avhämta godset och på så sätt få äganderätt till detsamma. Det är klart att man väl inte kan utesluta att sådana fall kan uppstå, men jag ifrågasätter om de i så fall inte lika gärna kan befaras, om man har en tid av sex respektive fyra månader som om man har en tid på tre.

Reservanterna har inte yrkat bifaU tUl motionerna utan nöjer sig med att föreslå att denna del av lagförslaget tas upp tUl förnyad prövning mom Kungl. Maj:ts kansU. Utskottsmajoriteten har Inte kunnat finna några bärande skäl för att frångå propositionens förslag, där det ju heter: "Avhämtas ej godset inom tre månader efter sammanträffandet, tUlfaller godset köparen utan vederlag." Att som föreslås i herr Levins m. fl. motion ålägga en köpare som vUl använda sig av rätten att låta ett köp gå tillbaka skyldighet att, om säljaren inte hämtar tiUbaka sitt gods, anordna offentlig auktion på en vara som kanske kostar en obetydlig summa, anser vi vara helt orimUgt. Vi tror att en tidsfrist på tre månader är helt tiUräcklig för att ge säljaren möjUghet att återhämta den levererade varan. Att, som vissa motionärer gör, spekulera i att en köpare med flit skulle hålla sig undan för att på så sätt bU ägare tUl ifrågavarande gods bedömer vi som ganska verkUghetsfrämmande. Och som jag tidigare har sagt är man nog inte så mycket hjälpt av om tidsfristen är tre eller fyra månader, om någon med flit försöker undanhåUa säljaren från möjligheten att hämta sitt gods. Man kan ju också ha den synpunkten på frågan, och jag tycker det är en ganska viktig synpunkt, att det inte kan vara rimligt att låta en köpare under så lång tid som fyra eller sex månader ansvara för, förvara och vårda en vara som en försäljare av olika skäl inte hämtar.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hem försäljning m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Utskottsmajoriteten anser för sin del att den föreslagna tiden på tre månader är fuUt tUlräckUg, Den överensstämmer med de sakkunnigas förslag, den överensstämmer också med den bestämmelse som finns i hittegodslagen när det gäller äganderätten till upphittat gods. Vi har heller inte funnit något skäl att biträda reservanternas förslag att man nu, en månad innan lagen föreslås träda i kraft, skuUe återförvisa en del av förslaget tUl förnyad prövning.

Däremot vill vi kraftigt understryka vad som stadgas i 4 § om köparens skyldighet att håUa godset tUlgängligt för säljaren. Utskottet pekar också i sin skrivning på önskvärdheten av att det formulär som användes för att anmäla återgång av köp utformas så, att det innehåller en uppgift på tider då godset är tUlgängligt för avhämtning.

Med det anförda ber jag aUtså, herr talman, att få yrka bifaU tUl lagutskottets förslag i dess betänkande nr 10 på samtUga punkter.

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Jag skulle tro att enigheten i kammaren är ganska stor i fråga om lämpligheten att införa en lag till konsumentens skydd av den karaktär som föreslås i propositionen 86, även om det med visst fog kan sägas och också har sagts att behovet av en lagstiftning sannolikt hade varit större förr än nu. Med det sagda syftar jag på det förhållandet att såväl skolutbildning som konsumentupplysningsverksamhet, inte minst i våra massmedia, under de senare decennierna bör ha lett till det resultatet att köparen är bättre rustad att bedöma en säljares argumentering och värdet av respektive priset på den vara eller tjänst som denne säljare erbjuder. Men jag anser Ukväl att den föreslagna lagstiftningen är värdefull, ty även om det kanske finns en viss benägenhet att överskatta de praktiska konsekvenserna och även om jag finner det svårt att instämma i en hel del av den aUmänna misstänksamhet mot säljarna, som propositionen delvis är ett uttryck för, så innebär otvivelaktigt lagens tUlkomst ett skydd för köparen i de faU då han verkUgen ångrar sig. Dessutom kommer den, får man hoppas, att ha ett välgörande, dvs, hämmande, mflytande på de undantagsvis förekommande, mindre nogräknade säljföretagen.

Jag har i konsekvens med denna min uppfattning också i motionen 1435 betecknat propositionens huvudmålsättning som lovvärd.

En del kritiska röster har gjort gäUande att säljaren skuUe kunna riskera att göra en rättsförlust på grund av att köparen kunde tänkas hålla sig undan för att därigenom hindra säljaren att ta tUlbaka sin refuserade vara. Sådana invändningar eUer farhågor har jag svårt att förstå, eftersom 4 § tydUgt stadgar att köparens rätt att över huvud taget åberopa lagen förutsätter att han håller varan tUlgängUg.

Däremot, herr talman, har jag reagerat mot den bestämmelse i 5 § som stadgar att köparen utan något som helst vederlag skaU med fuU äganderätt få behåUa det en gång köpta enbart av det skälet att köparen underlåtit att inom tre månader avhämta varan. Samtidigt som man på detta sätt, såvitt jag kan finna, introducerar en helt ny princip I svensk rätt och dessutom en princip som — det vågar jag hävda efter att ha hört mig för — saknar stöd i det aUmänna rättsmedvetandet, anser man det

Fredagen den 28 maj 1971

helt naturligt att icke bara ålägga säljaren att fullt ut återbetala vad han Nr 99 kan ha bekommit i vederlag utan dessutom påföra honom alla uppkomna kostnader. Jag har, även om också det varit med viss tveksamhet, kunnat acceptera att säljaren — och säljaren ensam — skall bära kostnaderna för varans återtagande och att han givetvis skall återlämna det vederlag han Lag om hemför-fått. Det har jag gjort därför att lagens värde i annat faU skulle kunna bli säljningm. m. illusoriskt för köparens del, I och för sig hade det annars inte alls varit orimUgt att köparen, som dock friviUigt gett sig In på affären - det är ju fråga om en frivUUg handling och inte något rån eller något Uknande -fått betala åtminstone någon summa för förmånen att få ångra sig och dra sig ur affären. Men, som sagt, jag kan hålla med om att lagen i så faU hade förlorat något av sitt huvudsyfte.

Men det kan inte rimUgen hävdas att syftet med lagen, dvs. att en köpare skall kunna frigöra sig från ett åtagande som han kan ha gjort utan tiUräckUgt övervägande, skuUe äventyras om inte lagstiftaren dessutom med ett penndrag helt enkelt överflyttar äganderätten frän säljare till köpare, då tre månader har förflutit och säljaren av något skäl inte utnyttiat möjUgheten tUl återtagande. Det kan finnas ohka och fullt godtagbara skäl tUl en sådan underlåtenhet: glömska, förbiseende, sjukdom m, ni.

Innebörden av vad departementschefen säger är egentligen bara att säljaren får skylla sig själv om han inte utnyttjar möjligheten att hämta godset. Så kan man naturligtvis säga, men — och det är det väsentUga -då inför man omotiverat en ny och för svensk rätt helt främmande princip, något som man enhgt min mening bör vara ytterst försiktig med att göra. Påståendet, att en anknytning till köplagens bestämmelser om köpares möjlighet i vissa faU att sälja godset för säljarens räkning skulle väsentligt urholka den nu aktuella frånträdesrätten, gör departementschefen inget försök att styrka eUer ens göra sannoUkt. Jag skulle sätta stort värde på att få veta på vUket sätt frånträdesrätten enligt statsrådets mening kan urholkas genom att köparen ges en rätt att på det antydda sättet sälja godset. Hans enda olägenhet syns mig vara att han, om han ej viU sälja godset, får behåUa det i sin bostad eller på annan lämplig plats.

Herr talman! Ett sådant obestyrkt påstående är Uka litet ett skäl för Införande av en ny rättsprincip som det aUmänna talet i propositionen om att säljarens underlåtenhet att hämta sin vara är ett uttryck för att han saknar ekonomiskt intresse därav. Jag finner hela detta departementschefens resonemang på något sätt obehagUgt.

Än värre — för att inte säga rent groteskt — anser jag det vara då man i käcka ordalag särskilt fäster köparens uppmärksamhet på att han bUr ägare tUl godset, om inte säljaren inom den föreskrivna tiden hämtar sin vara. Det står i tredje punkten i det förslag tiU formulär som bifogats propositionen på s. 113 ordagrant följande: "Om säljaren inte har avhämtat godset inom tre månader efter det Du gjorde Din beställning, tUlfaller det Dig utan kostnad,"

Ärade kammarledamöter, observera formuleringen! Det talas här inte
om avbestäUningen utan om beställningen som själva grunden för
äganderättens övergång. Detta understryker enUgt min uppfattning
ytterUgare att man är i färd med att införa en helt ny princip, 17

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemför-säljningm. m.

Dess värre har utskottsmajoriteten inte gjort sig mödan att i betänkandet gå in på denna av mig påtalade principfråga. Det är dock sannoUkt att resonemang har förekommit under utskottsbehandlingen, eftersom min motion har föranlett en reservation. Majoriteten säger sig — utan att närmare motivera sin ståndpunkt — sakna anledning att frångå departementschefens bedömning. Det finner jag både betänkligt och beklagligt, då det här inte gäUer en poUtisk värdering — hoppas jag — utan en ren principfråga.

Jag har, herr talman, föreslagit att 5 § skulle ges en utformning i analogi med 1950 års lag om rätt för hantverkare att sälja ej avhämtat gods, och jag har även föreslagit viss lagtext. Jag ber i all vänskaplighet att få fästa fröken Andersons i Lerum uppmärksamhet på att jag inte har yrkat på någon skyldighet för köparen att sälja utan en rätt att sälja. Herrar Wiklund i Stockholm, Lidgard och Winberg har under reservationen III givit uttryck för samma principieUa uppfattning som jag har gjort i motionen och även i detta debattinlägg. Reservanterna har emellertid framhållit att frågan om vilken rättsteknisk metod som skaU användas inte är av avgörande betydelse, och de förordar därför att den bör övervägas inom Kungl, Maj:ts kansU.

Då denna fråga, herr talman, för mig uteslutande har ett rent principiellt intresse, har jag ingen anledning att yrka bifaU till motionen. Jag stäUer mig aUtså bakom herr Lidgards yrkande om bifall till reservationen III,

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Vi är aUa Uksom de sakkunniga I sitt år 1970 avgivna betänkande Hemförsäljning medvetna om att det är många faktorer som gör att konsumenternas behov av skydd är särskilt framträdande i det moderna samhället. Dagens marknad karakteriseras ju av ett mycket omfattande utbud av varor och tjänster, och köpkraften ökar. Vi har en hårdnande konkurrens.

När det gäUer frågan om hemförsäljning och den aktueUa lagen har man haft att välja mellan en näringsrättsUg lagstiftning eller en civilrättslig lagstiftning. Den föna skulle innebära ett totalt eUer partiellt förbud mot hemförsäljning, vilket inger principiella betänkligheter samt också näringspoUtiska betänkUgheter. Man har stannat för en civilrättslig reglering.

Det har från många håU här sagts — jag vUl instämma i det — att det är tUlfredsstäUande att vi nu får denna lagstiftning, som fyller ett behov och ger större skydd åt konsumenterna. Jag viU helt kort göra några kommentarer tiU centerpartUedamöternas ställningstagande i utskottet.

Vi har givetvis noggrannt studerat de aktueUa motionerna. Vi har därvid funnit synpunkter som är värda ett beaktande. Vi har dock anslutit oss tiU propositionen.

När det gäller frågan huruvida kontantköp skall omfattas av lagstiftningen synes det nödvändigt att göra en avgränsning, så att lagstiftningen inte omfattar t. ex. kontantförsäljning av Uvsmedel. Man kan fråga sig, om det är lämpUgt att kunna riva upp en affär som enligt vedertagna regler är avslutad, dvs. varan är levererad och Ukviden betald — det är litet

svårt att ana konsekvenserna av ett dyUkt förfarande.

Mot förslaget att en vara som inte avhämtats inom tre månader skall tillfaUa säljaren utan vederlag föreligger det en reservation, där det sägs att det strider mot allmänt rättsmedvetande att en köpare som häver ett Ingånget avtal skall göra sig en vinst genom att bU ägare tUl det avbestäUda godset enbart därigenom att säljaren inte inom viss tid hämtat detsamma. Jag vUl göra en kort kommentar tUl detta.

Det Ugger faktiskt också i köparens intresse att tidsfristen inte blir aUtför lång, eftersom köparen är skyldig att vårda godset under tidsfristen. Det måste, som fröken Andersson i Lerum sade, vara besvärligt och betungande om han skall ta ansvar för godset under en längre tid. Tre månader, dvs. samma tid som gäUer i hittegodslagen, bedömer vi som rimUgt ur både säljarens och köparens synpunkt.

En förutsättning för rätten att frånträda avtalet är att köparen håller godset tillgängligt för säljaren. Det innebär att köparen skall göra det möjligt för säljaren att avhämta godset. Utskottet har föreslagit förbättringar i det utkast till formulär tUl undenättelse som bifogats propositionen, där det bl. a. föreskrivs att köparen skall se tUl att säljaren kan avhämta godset.

Utskottet har också sagt att man i klarhetens intresse bör i detta formulär ta med en sådan formulering att det framgår klart att underlåtenhet av köparen i nämnda hänseende medför att han förlorar rätten att avbeställa varan. Vidare har utskottet sagt att avbeställnlngs-sedeln bör utformas så, att köparen har att ange tider som är lämpliga för godset avhämtande.

Denna lagstiftning är helt ny. Man kan medge att det är svårt att helt bedöma effekterna av lagstiftningen. Det är därför angeläget, har vi centerpartUedamöter ansett, att man gör en efterhandsgranskning. Utskottet har också uttalat sig för att sådan granskning av lagens verkningar skaU företas. Jag anser att det utgör en viss garanti för den händelse lagen skuUe få negativa verkningar.

Med dessa ord vUl jag yrka bifaU tiU hemställan i utskottets betänkande.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Det förslag riksdagen nu diskuterar om en s. k. ångervecka för konsumenter som köper varor — ofta kapitalvaror — i samband med besök i hemmet är, såsom bl. a. herr Wiklund i Stockholm påpekat, ett led i ett stort arbete på att förnya vår lagstiftning om avtal och köp och förstärka konsumenternas ställning i den rättsliga miljön, Lagen om otiUbörUg marknadsföring som antogs förta året och lagen om OtUlbörUga avtalsviUkor som riksdagen antagit i år är två produkter som redan är avklarade och som ingår i detta lagstiftningsarbete. På programmet står närmast efter det här en konsumentköpslag som jag tror vi skall kunna lägga förslag om tUl riksdagen redan nästa år, I dag har riksdagen att behandla ett förslag om begränsning av inkassokostnader som också hör hemma i detta sammanhang. Det är alltså väldigt många ting som är uppe här.

Låt mig bara konstatera apropå detta förslag om ångervecka att det

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

för mig är utomordentUgt tacknämligt att höra att det råder en så allmän enighet om behovet att införa denna ångervecka för hemförsäljningsfall och en del andra fall. Flertalet av de yrkanden som har framställts i motioner och reservationer går ut på att vidga och förstärka lagstiftningen. De yrkandena bottnar uppenbart i en iver att snabbt komma ännu längre än vad regeringen vågat sig på. För de ivriga skulle jag då bara kort vilja framhåUa två synpunkter.

Den första synpunkten är att när vi skapat detta skydd med ångervecka, som bygger på ett skriftligt förfarande, avbestäUningssedel osv. är det en speciell teknik som är avsedd för hemförsäljningsfallen och även passar i en del andra fall, men det är en teknik som inte utan vidare kan generahseras och utsträckas över hela fältet av konsumentköp. Den synpunkten gör sig gäUande bl. a. när man diskuterar möjligheterna att plocka in telefonförsäljning under den här lagen, I någon mån gör den sig gällande också när man diskuterar frågan om att även kontantköpen borde vara med.

Den andra synpunkten som jag skuUe vilja framhåUa för de reformivriga är att om vi lugnar oss en Uten smula så får vi inom något år ta ställning tiU en rad av de viktiga tankar som ventilerats här. Det blir anledning till det i anslutning till en bUvande konsumentköplag. Då kan vi diskutera bl. a. frågan om man skaU införa ett system med obUgatoriskt öppet köp generellt över en mycket stor del av marknaden.

Det är egentUgen bara en reservation och ett yrkande som gått i den negativa och kritiska riktningen, och det är reservationen III vid punkten C i utskottets betänkande. Den gäller skyldigheten för säljaren att återta godset inom en viss begränsad tid, om köparen använt sig av rätten att backa ur avtalet. Om säljaren inte fullgör den skyldigheten tUlfaller enligt förslaget godset köparen. Tidsfristen är satt tUl tre månader. Herr Levin, och i någon mån herr Lidgard, tar till brösttoner när de talar om att lagförslaget här är olustigt och innebär ett avsteg frän viktiga rättsprinciper. Den lösning som antyds i reservationen som ett alternativ är att man skulle införa bestämmelser i analogi med lagen den 31 mars 1950 om rätten för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats.

Låt mig bara säga att jag tror att herr Lidgard och herr Levin gjorde klokt i att tänka om pä denna speciella punkt. Menar ni aUvar med er anslutning till denna lagstiftning skaU ni inte införa regler som försvagar lagen och kan göra konsumenterna mycket betänksamma mot att utnyttja de rättigheter som lagen viU ge dem. Det system som ni hänvisar tUl i 1950 års lag om hantverkares rätt att sälja gods är fuUkomUgt oanvändbart för vanUgt folk. Man kan Inte rätt gärna begära av en konsument som inköpt ett bokverk, en diskmaskin, en TV-apparat eller vad det kan vara och som upptäckt att han gjort en dåUg affär och utnyttjar sin avbestäUningsrätt, att han skaU anUta offentUg auktion för att göra sig av med varan. Det är att lägga bördor på konsumenterna, som bara kan ge upphov till trassel och tvister av oUka slag och ytterst kan försvaga lagstiftningen som sådan.

Inte minst med hänsyn tUl att det råder så stor enighet bland oss alla om huvuddragen i förslaget om ångervecka kan jag, herr talman. Inskränka mig tUl dessa kortfattade synpunkter. Det är egentUgen bara på

den sista punkten om återtaganderätten som jag har en klart principiellt awikande instäUning till reservanterna och känt ett behov av att säga ifrån.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag har inte mycket att säga i anledning av statsrådet Lidboms anförande. Jag delar hans mening att det i och för sig är en bra lagstiftning, som nog ändå kan komma att vålla en del trassel i vissa fall.

Statsrådet sade inte mycket om varför inte även kontantköp skulle omfattas av lagstiftningen. Jag vänder mig främst mot herr Wiklund i Stockholm, som talade mot att kontantköp skuUe vara med. Jag ställde två konkreta frågor, som jag inte har fått svar på; jag tror det vore bra om vi över huvud taget kunde försöka konkretisera debatterna i riksdagen mera. Den ena frågan var om inte de psykologiska förutsättningarna är exakt Uka om köparen betalar en del av beloppet eUer hela beloppet och om inte just de syften som lagstiftningen viU tUlgodose är för handen även i det faU då hela köpeskUUngen erlagts. Den andra frågan var vem som har den största anledningen att ångra sig: den som betalt mera eller den som betalat mindre. Jag tycker det är helt befängt att inte kontantköp skall ingå i det här.

Vidare sade herr Wiklund att jag hade sagt att man tog skyddet ifrån den som bäst behövde det. Jag anförde som exempel att äldre makar, som köper någonting som är relativt värdelöst och av sina sparade slantar betalat kontant, fråntas det skydd som andra har. Herr Wiklund sade att de inte har något skydd nu. Men jag ställer dem naturUgtvis i relation till andra som omfattas av den här lagstiftningen. De får alltså inte det skydd, som lagstiftningen skall tiUhandahålla andra konsumenter.

Fru Jonäng, som också talade mot reservationen II, sade att det var nödvändigt att avgränsa t. ex. Uvsmedel. Det har vi gjort. Vi har satt en värdegräns på 50 kronor; vid köp från vambuss torde beloppet i regel understiga 50 kronor. Dessutom reglerar detta sig automatiskt, eftersom Uvsmedel som regel konsumeras ganska snabbt. Om inte varan kan återställas, är hela historien ur världen. Då löper ju avtalet. Fru Jonängs invändning på den punkten är aUtså inte särskilt övertygande.

Vidare sade fru Jonäng att om en affär är avslutad skaU man låta den vara det. Det är en litet äventyrUg princip. Då skulle vi alltså inte hälla så hårt på att även avtal i princip skaU följas, om vi nu går utanför just det område som den här lagstiftningen avser. Dessutom börjar man - som också statsrådet var Inne på — mer och mer att tillämpa principen med öppet köp, vilket är bra. Det finns faktiskt varuhus, som redan tillämpar den principen. Jag tycker alltså inte att den invändningen var mycket värd heUer.

Herr Levin ansåg, att lagstiftningsförslaget andas misstänksamhet mot säljaren. Jag viU säga att det inte är helt oberättigat. Jag sysslar i min dagliga gäming med ting, som angränsar till detta. Jag skulle kunna berätta de kusligaste historier om säljarmetoder vid dörren, men tiden medger det inte och det hör kanske inte hit. Det finns naturligtvis många hederUga försäljare, men det finns tyvän en stor del som inte är det och som har mycket klandervärda affärsmetoder.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Nr 99 Vems intressen är herrar Levin och Lidgard ute för att främja

egentUgen? FormeUt ser det ut som om de vUle främja köparens

rreaagen aen intressen, men så är det nog ändå inte. Det är bra att lagstiftning är enkel,

niaj Förfarandet med offentlig auktion är förfärligt tUlkrånglat - även när det

Lagom hemför- gäUer hantverkare - och den lagen tUlämpas ytterst säUan,

säljning m. m. Nu har man ju inriktat sig på att i annan lagstiftning söka komma ifrån

offentUga auktioner. När det gäUer den exekutiva verksamheten får numera lös egendom säljas under hand och det är inte mer än 14 dagar sedan vi beslöt att t. o. m. fast egendom i exekutiva sammanhang skall kunna säljas under hand därför att offentUga auktioner ofta är ren värdeförstöring för aUa utom för den som kan ropa in något på en auktion för en ren spottstyver. Reservationen kommer således att tillgodose inroparnas intressen och gå ut över övriga parter.

Dessutom - och det är väsentligt — kan ett sådant faU som åsyftas i reservationen bara uppstå om säljaren struntar i att försöka få tillbaka sin vara. Men då har han ju helt och håUet sig själv att skylla. Har han gjort den minsta ansträngning att få tUlbaka varan löper avtalet och därmed är problemet med ångervecka ur världen.

Jag var fast i samma villfarelse som tydligen herr Levin fortfarande sitter kvar i. Därför ställde jag - tUl min skam kan jag erkänna nu — ett yrkande i utskottet beträffande sådana fall då en person köper låt oss säga en TV-apparat och ångrar sig inom en vecka och sedan håller sig oanträffbar under tre månader. Då skuUe aUtså TV-apparaten tUlfalla honom helt gratis. Han skuUe t. o, m. få tUlbaka det han hade betalt. Det anser jag vara oriktigt. Jag menar att säljaren då skulle ha rätt att vända sig tUl utmätningsman för att få tillbaka sitt gods på samma sätt som gäller enUgt avbetalningslagen. Nu blev jag av herr Winberg, som är en rättslärd och klok man, bringad tUl förnuft, ty ett sådant faU som jag nyss antydde kan inte uppstå. Tyvärr sitter herr Winberg själv kvar i den villfarelse som han tog mig ur. Det är mycket märkligt. Ett sådant här faU kan ju aldrig bU aktuellt, herr Levin, Gör säljaren den minsta ansträngning att få tiUbaka sitt gods är saken ur världen. Detta är aUtså att tvista om påvens skägg, vUket har förekommit här tidigare vid ett tillfälle i ett ärende från lagutskottet.

Jag viU därför bestämt avstyrka bifaU till denna reservation. Men jag tUlstyrker livUgt bifall till reservationen II,

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Hen talman! Herr Sjöholm tar inte, tycker jag, tillräcklig hänsyn tiU att det är fråga om en genomgångslagstiftning, en passage till en lagstiftning som har mer allmän räckvidd. Statsrådet var inne på det och talade om att han räknar med att redan nästa år kunna lägga fram förslag till en konsumentköplag. Jag förutsätter då - det antyds också i propositionen - att den lag som vi nu behandlar kommer att samordnas med denna bUvande konsumentköplag.

Om alltså herr Sjöholm inte får alltsammans i den här provisoriska
lagstiftningen så tycker han att det är mycket stor anledning att göra
affär av det.
22 Jag vUl svara på hans fråga om det finns Ukhet mellan kontantköp och

kreditköp i köpsituationens själva karaktär. Javisst finns det det. Det är bara det att vi vet rätt Utet om vad den Ukheten betyder. Vi vet hur det är nu utan en lagstiftning, men vi vet inte vilken effekt en lagstiftning får.

Jag tycker att man alltså skaU skaffa sig erfarenheter och göra iakttagelser. Det är också därför som utskottet tagit den ståndpunkt som vi har gjort. Jag skuUe vara tacksam att få höra om statsrådet Lidbom kan bekräfta att hemförsäljningslagen skaU inarbetas i den blivande konsu-mentköplagen, ty det tycker jag är relevant i denna debatt.

Sedan medger jag att det finns en svaghet i reservationen III, nämUgen i fråga om hur godset skaU säljas om köparen frånträder sitt köp och säljaren inte avhämtar godset. Jag tycker att äganderätten mte så där lätt skaU kunna övergå från säljaren tiU köparen. Det må vara en subjektiv känsla, men det stöter mitt rättsmedvetande.

Jag skulle därför utan att anvisa någon lösning vilja framföra önskemålet att Kungl. Majt skaU undersöka frågan om man inte kan finna någon rättslig metod att lösa problemet att återställa värdet av godset tUl säljaren i åsyftade situationer. Jag vet att man kan åberopa bestämmelser om äganderättens övergång I vissa faU i hittegodslagen såsom paraUell tUl 5 § i den föreslagna hemförsäljningslagen, men jag har Ukväl Inte kunnat göra annat än stäUa mig på reservanternas ståndpunkt under punkten C I utskottets hemställan.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! Jag får nog säga att det verkar som om statsrådet Lidbom inte har läst reservationen III tUlräckUgt noggrant, eftersom han ägnar så pass mycket kraft åt att hävda att lagen om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats inte passar här. Också vi reservanter har ju — det framgår av texten — varit tveksamma på denna punkt. Vi har talat om att man analogivis skaU kunna tiUämpa lagen, men vi har inte själva varit beredda att bestämt säga att den skaU följas. Man kan väl sammanfatta vårt förslag så att denna fråga skall utredas av Kungl. Maj:t och att man bör närma sig frågan ungefär på det sätt vi angivit.

Herr Sjöholm säger Utet grand raljant: Jag undrar i vems ärenden herr Lidgard är ute? Han säger det efter att ha talat om vilka hiskUga historier han har upplevt när det har gäUt dörrförsäljning. Jag skaU svara herr Sjöholm att jag inte på något sätt är ute i skumma ärenden. Ett ärende som jag möjUgtvis skulle vUja känna mig vara ute i är bevarandet av respekten för äganderätten, och den respekten tycker jag att man skulle kunna begära också av herr Sjöholm. Av en sociaUst begär jag den inte, och därför går herr Lidbom i det avseendet fri. Vi har olika rättsuppfattningar i ett sådant här ärende, och därför skaU jag Inte kritisera hans instäUning. Men jag tror att man bör vara väldigt försiktig på denna punkt.

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Herr Sjöholm frågade mig Uksom hen Lidgard i vems Intressen jag är ute. Jag skaU svara herr Sjöholm klart och tydUgt på det.

Jag har I mitt första anförande klart sagt ifrån att jag instämmer i den föreslagna lagstiftningens huvudsyfte. FöljaktUgen är jag i det stora hela

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

ute i köparens intresse. Däremot tUlåter jag mig, herr Sjöholm, företräda säljarens intresse i det speciella faU som nu är aktuellt, dvs, i 5 §, där det förutsattes att äganderätten utan någon reell anledning skall övergå från den ena tUl den andra parten,

I mitt första inlägg ställde jag en fråga tUl herr statsrådet. Jag bad att få veta på vilket sätt köparens s. k. frånträdanderätt skulle kunna urholkas om gamla, erkända regler i köplagen innebärande en rätt för köparen att sälja godset skulle bibehåUas i den lag som vi nu diskuterar.

Jag har fått ett svar, och jag tackar för det. Emellertid måste jag konstatera att svaret på intet sätt bidragit till att skapa klarhet i kärnfrågan. Det är för mig fortfarande höljt i dunkel varför en person, som frivUUgt ingått ett avtal och som sedan ändrat sig, inte bara sUpper ifrån alla ur avtalet emanerande förpUktelser utan dessutom förvärvar äganderätt tUl den vara han inte betalt, enbart därför att säljaren inte avhämtat det som köparen köpt.

Jag har såväl i min motion som i mitt första anförande hänvisat till de lagregler angående hantverkares rätt att göra sig betald för ej avhämtat gods som återfinns i en lag av den 31 mars 1950.

Statsrådet framhåller i propositionen att vår förmögenhetsrätt i stor utsträckning vilar på lagar som tiUkom under detta sekels första årtionden, ett påpekande som i och för sig är korrekt. De är, säger statsrådet, präglade av sin tids UberaUstiska grundsyn på det ekonomiska Uvet. År 1950, då vi haft en socialdemokratisk regering i bortåt 20 år, ansågs tydUgen dessa UberaUstiska principer angående äganderätten fortfarande ha giltighet. MärkUgt nog tycks man så sent som föna året, alltså 1970, ännu ha respekterat samma principer i fråga om äganderätten, även om grundsynen tydligen delvis förändrats. Förändrats hade den.

Ser vi på regeringsförslaget tUl ny jordabalk, 8 kap. 22 §, som handlar om den nya arrendelagstiftningen, finner vi att regeringen tänkt sig att en jordägare utan lösen skulle bU ägare tiU en avflyttande arrendators på gården kvarlämnade tUlhörigheter, om arrendatorn inte inom tre månader avhämtat desamma. Att denna tanke inte är liberalistisk, om man därmed menar Uberal, det är uppenbart. Huruvida den är typiskt sociaUstisk undandrar sig mitt bedömande. VäsentUgare är emeUertid att regeringen ändrade sig och accepterade de gamla principerna år 1970, sedan lagrådet kommit tUl tals.

Lagrådet konstaterade inledningsvis beträffande regeringsförslaget i denna del att det saknade motsvarighet I gällande rätt och sade, efter att ha påpekat att det kunde komma att gälla så värdefulla ting som lantbruksmaskiner, möbler eller husgeråd; "EnUgt lagrådets mening kan det Inte anses försvarUgt att egendomen i dylika fall med äganderätt skaU tiUfalla jordägaren under förutsättning endast att viss kortare tid förflyter. Arrendatorn bör åtminstone ha fått en anmaning av jordägaren att föra bort sina tUlhörigheter, innan han förlorar äganderätten tUl dem. Lagrådet föreslår därför att paragrafen kompletteras så, att egendomen tiUfaller jordägaren först om anendatorn trots anmaning försummat att föra bort sina tUlhörigheter," Denna lagrådets rekommendation att i lagen införa en bestämmelse om särskild anmaning från jordägarens sida

Fredagen den 28 maj 1971

som förutsättning för äganderättens övergång följdes också av regeringen. Nr 99 vilket framgår av paragrafens utformning i det förslag som sedan förelades riksdagen.

De principer som aUtså ännu 1970 godtogs har nu övergivits. Man kan fråga sig varför. Är det möjligen en eftergift för den allmänna Lag om hemför-propagandan i Aftonbladet, som så sent som den 21 maj i år — visserligen satjningm. m. i ett helt annat sammanhang — uttryckte sin förtjusning över ett visst förslag som gick ut på att man på ett indirekt sätt skulle komma åt den privata äganderätten? Nåja, jag vet inte vilka motiv som egentligen ligger bakom socialdemokratins övergivande av gamla erkända principer, som står i överensstämmelse med svenskt rättsmedvetande. Centerpartisterna i utskottet tycks inte ha observerat propositionens angrepp på de regler som alltid har gäUt för svensk lagstiftning i Uknande frågor. Men eftersom jag vet att centerns företrädare brukar slå vakt om företagarnas intressen Uka väl som konsumenternas, så betraktar jag detta som ett olycksfaU i arbetet.

Jag vill, herr talman, till sist vidhåUa att lagförslaget i den del jag nu uppehålUt mig vid är orimligt och orättvist. Därför vidhåller jag också mitt yrkande om bifaU till reservationen III och förutskickar, tiU den verkan det hava kan, att jag återkommer i detta ärende vid nästa års riksdag, om utskottsmajoriteten skuUe segra vid den kommande voteringen.

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Herr Levin talade nyss om ett olycksfaU i arbetet. Jag tror att de senaste minuternas inlägg av hen Lidgard och herr Levin om SOciaUsm och äganderätt är ett olycksfaU i arbetet. Det är någon röra som har inställt sig i deras tankegångar. Vad frågan i sak gäller är ju hur man skaU klara ut ett rent praktiskt problem av begränsad betydelse.

Problemet är hur man skall förfara när köparen har avbestäUt godset och vill bU av med det. Han har fått varan och har förmodUgen betalat en viss handpenning. Hur skall man göra för att aweckla köpet? Vi har sagt i vårt förslag att då skaU säljaren betala tiUbaka handpenningen och hämta godset. Men om det inte sker, som vi föreskriver skaU ske, vem skaU så att säga risken drabba? På vem skaU vi lägga plikten att vara litet mer aktiv — på säljaren eller på konsumenten?

Jag tycker att det är rätt rimligt att lägga på säljaren att vara litet mer aktiv. Han får tre månader på sig. Gör han inga försök att hämta tiUbaka godset under tre månader efter det avbeställning skett, då får han stå sitt kast. Godset tillfaller då köparen utan skyldighet för honom att betala för det. Detta är ju inte mycket väne än andra hknande praktiska problem som vi har att lösa i andra sammanhang. Ett exempel: Om någon tappar bort ett föremål och en annan person hittar det måste även här ovissheten om vem som skaU få behålla föremålet lösas inom en viss tid. Man kan inte hålla på att forska hela Uvet för att få veta vem som ursprungligen kunde vara ägare tUl det borttappade godset. Efter tre månader får upphittaren behåUa det.

Det är den typ av praktiska problem vi här har löst. Att våra lösningar
har gett upphov tiU en debatt om sociahsm och äganderätt vill jag 25

Nr 99

beteckna som ett olycksfaU i arbetet.

Fredagen den 28 maj 1971

Lag om hemförsäljning m. m.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Sjöholm att när det gäUer kontantförsäljning är omständigheterna andra än vid kreditköp och avtals ingående. Då vet köparen redan från början exakt hur varan ser ut. Han får den i sin hand och är beredd att genast erlägga betalning för den. Även om man vill skydda konsumenterna bör man väl inte frånkänna dem allt förstånd och aU bedömningsförmåga.

Till herr Levin vill jag säga att det inte är fråga om olycksfall i arbetet från centerpartiets sida. Hela denna lag är tUlkommen för att ge konsumenterna skydd, det är det väsentUga. Den fråga herr Levin tar upp är endast en detalj. Och jag vill understryka det jag sagt tidigare att om köparen inte håller godset tiUgängligt för säljaren förfaUer hans rätt att frånträda avtalet. I utskottet har också centerpartiet medverkat till förbättringar genom de ändringar som vi föreslagit i formuläret tUl underrättelse.

Jag viU också understryka det som herr Wiklund i Stockholm framhöU, nämUgen att det här är en övergångslag. Utskottet har dessutom mycket klart uttalat att man när det gäUer en ny lagstiftning inte nu tiU fullo kan bedöma verkningarna utan förordar en efterhandsgranskning.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Först några ord tUl fru Jonäng, Förhållandena är inte alls annorlunda utan exakt desamma i det faUet att köparen får varan i sin hand. Det lagstiftningen vUl komma åt är den övenumpling som inträffar när det en vacker dag kommer en försäljare och bjuder ut exempelvis en vacker matta. Den som köper hemma kan inte jämföra kvaUtet och pris som man kan göra när man köper i en affär.

Sedan är det så, fru Jonäng — och det är allvarUgt, jag har inte sagt det tidigare men det står också i herr MöUers i Göteborg motion — att med den lagstiftning beträffande kontantköp som vi nu sannolikt dess värre kommer att anta kommer säljarna att övergå tiU kontantköp i mycket större utsträckning. De kommer att slå av 50 kronor på priset — vinsten är ofta tillräckligt stor ändå — och så är affären klar. Då kommer de ifrån hela ångerveckan och hela lagstiftningen. Det tror jag är en konsekvens som man borde ha tänkt på i departementet. Det kommer att visa sig i praktiken att det bUr mycket fler kontantköp. Människor kommer att bU bedragna och får inte lov att ångra sig.

Sedan sade herr Wiklund i Stockholm, och det gjorde också fru Jonäng, att den här lagstiftningen är en passage. Javisst, men det finns ju bättre och sämre passager. Varför inte ta den bättre om vi kan välja? Det är inget argument. Herr Wiklund måste hålla med mig om att de psykologiska förutsättningarna är desamma och att den som betalat mer och bUvit bedragen väl har större anledning att ångra sig än den som betalat rrundre. Det säger sunda förnuftet.

Jag insinuerade inte aUs att herr Lidgard hade några skumma intressen eller att han vUle slå vakt om några sådana, utan jag frågade bara vems intressen som i praktiken blir tillgodosedda. På det svarar jag själv att det

Fredagen den 28 maj 1971

blir inroparens vid den offentUga auktionen, därför att han kan inropa Nr 99 någonting för en spottstyver, och de som förlorar är de andra parterna.

Jag menar att det här med ägardemokrati kan gå tUl överdrift, Ägardemokratin får inte sträcka sig så långt att man tvingar på folk äganderätt. Om en säljare struntar i att hämta godset får han väl stå sitt Lagom hemförkast. Han har ju på sätt och vis överlåtit äganderätten genom att han i säljningm. m. praktiken låter bli att hämta varan. Jag tror att herr Levin har fått fel för sig när han menar att det inte räcker med att säljaren gör en ansträngning, skickar ett brev: "Jag vill hämta mitt gods." Om då inte köparen tiUhandahåller det är hela ångerhistorien ur världen. Jag tror som sagt att herr Levin som motionär och reservanterna är ute I ogjort väder - det kommer inte att i praktiken bU ett sådant faU som åsyftas i reservationen.

Det står mycket tydUgt i propositionen och majoriteten i utskottet anser att det bör framgå ännu tydligare av formuläret att om köparen Inte tUlhandahåUer godset är hela lagstiftningen ur spel. Därför hänger denna reservation i luften, för att uttrycka det välvilUgt.

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Om det bUr så som hen Sjöholm sade att man mer och mer kommer att övergå tUl kontantförsäljning om den lag som vi nu behandlar antas — jag tror att det Ugger en hel del i vad herr Sjöholm i det avseendet profeterar om - får vi de erfarenheter som vi behöver för att stå på fast mark när vi skaU överse lagen, och det är i så faU bara tUlfredsstäUande.

Men jag begärde ordet, hen talman, för att upprepa min fråga till statsrådet Lidbom huruvida den blivande konsumentköplagen kommer att uppta även de lagregler som vi nu behandlar. Det antyds i propositionen att så skuUe kunna ske, men det vore värdefuUt att få veta hur det verkligen förhåUer sig. Om man redan nu kan bedöma att en samordning kommer att äga rum får den här lagen en utpräglad karaktär av ett provisorium.

Jag upprepar aUtså den frågan tUl statsrådet Lidbom,

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! På herr Wiklunds i Stockholm fråga vill jag svara — jag tror att jag har nämnt det förut - att denna lagstiftning om ångervecka vid hemförsäljning är ett led i ett större lagstiftningsarbete. När konsumentköplagen bUr klar kommer vi naturUgtvis att se tiU att det bUr en samordning mellan den och lagen om hemförsäljning. Däremot kan jag inte utlova att det blh en teknisk inarbetning av hemförsäljningslagen i den kommande konsumentköplagen — men jag utgår från att det inte är teknik som herr Wiklund är ute efter utan sakfrågan.

Hen LEVIN (fp);

Herr talman! Det finns kanske ingen anledning för hen Sjöholm och mig att fortsätta en diskussion om vem som har missförstått vad i propositionen. För att spara kammarens tid föreslår jag att vi privat tar upp den diskussionen senare.

Efter fru Jonängs inlägg har jag bara att konstatera och lägga på 27

Nr 99 minnet tUl en annan gäng vad hon har sagt om centerpartisternas

Fredagen den ståndpunkt.

79, ma' 1971 '' statsrådet Lidbom. Här talar jag om en ren principfråga i ett

-------------------- -- kommersiellt förhållande, där en part har köpt någonting av den andra

Lag om hemfor- parten. Då kommer statsrådet dragande med reglerna som gäller för

säljningm. m. hittegods. Jag finner det vara en makalös jämförelse.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Vad som står i propositionen eller ej är inget personUgt mellanhavande mellan hen Levin och mig - det skall slås fast i kammaren vad som där avses. Och jag vidhåller vad jag uppgivit om den här saken.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr I av hen Israelsson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer lagutskottets hemstäUan i betänkandet nr 10 punkten A röstar ja, den det ej viU röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Israelsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 295

Nej - 19

Avstår — 8

Punkten B

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr II av herrar Sjöholm och Israelsson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjöholm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaUer lagutskottets hemställan I betänkandet nr 10 punkten B röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr II av herrar Sjöholm och Israelsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
28 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjöholm begärde

rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej - 63

Avstår — 10

Herr Jadestig (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Punkten C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr III av hen Wiklund i Stockholm m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 10 punkten C röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr III av herr Wiklund i Stockholm m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lidgard begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resuUat:

,1a - 246

Nej - 70

Avstår — 9

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Ändring i vapenförordningen, m. m.

Punkterna D och E

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

§ 3 Ändring i vapenförordningen, m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 14 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition med förslag tUl lag om ändring i vapenförordningen (1949:340), ni. m. jämte motion.

Fra KRISTENSSON (m):

Herr talman! Det var ju skottdramat vid jugoslaviska ambassaden för ett tag sedan som föranledde justitieministern att utarbeta ett förslag om skärpta straff för olaga vapeninnehav. När vi i justitieutskottet behandlat propositionen har vi varit helt eniga med departementschefen om att en sådan straffskärpning är motiverad.

Jag skuUe för egen del ändå vilja säga att man frågar sig om det måste tUl så dramatiska händelser som att en ambassadör bUr skjuten, händelser som ger eko i utlandet, för att man skaU inse att man behöver ta tUl skärpta straff för att hindra en sådan här våldsutveckUng. Vi har ju under

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

senare år upplevt att antalet våldsbrott ständigt ökat — också våldsbrott där vapen används. I och för sig borde alltså utveckUngen här i landet ha kunnat föranleda en dyUk straffskärpning.

Men utskottet har som sagt varit helt enigt om att förslaget är riktigt. Anledningen tUl att jag tar tUl orda när betänkandet är enhälUgt är att jag önskar klargöra att vi i utskottet har ansett att ikraftträdandebestämmelserna, som de framlades i propositionen, inte var helt tillfredsställande. Vi har nämUgen delat departementschefens uppfattning att man bör ge information och stimulera dem, som nu iUegalt innehar vapen, att lämna fram dessa vapen, så att inte en straffskärpning leder tUl att de inte vågar göra det. Men då har vi också tyckt att det bör förflyta en skäUg tid innan lagen träder i kraft, för att de skaU ha den här möjUgheten,

Vi har därvid beaktat en motion som väckts av hen Dockered, Med Instämmande i den motionens syfte och efter egna överväganden föreslår vi att lagen skaU träda i kraft den 1 juU,

Det är aUtså utskottets ståndpunkt.

Sedan vUl jag, herr talman, endast notera att propositionen som motiv för att skärpa straffet anger att det kan antas ha en avskräckande effekt. Man tycks alltså numera i juititiedepartementet omfatta tesen att aUmänpreventionen kan ha sin betydelse.

1 detta anförande instämde herrar Dockered och Polstam (båda c).

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 35 i anledning av proposition med förslag tUl lag om ändring i lagen (1937:249) om Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handUngar och en följdmotion.

I propositionen 1971:89 hade Kungl. Myj;t föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till iag om ändring i lagen om Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Beträffande propositionens huvudsakUga innehåU anfördes bl. a. följande:

"I propositionen föreslås med anledning av uppbyggnaden av ett rättsväsendets informationssystem ändring i sekretesslagen i syfte att skydda uppgifter om enskild person som databeha.ndlats i informationssystemet.

Vidare föreslås att i sekretesslagen skaU ges möjlighet att bereda sekretesskydd för vissa typer av affärshandUngar hos statligt affärsdrivande verk, såsom marknadsundersökningar, prissättningskalkyler och Uknande handUngar, vUka av konkurrensskäl inte bör vara tiUgängliga för företag som driver likartad rörelse."

I motionen 1971:1441 av herr Winberg m.fl. hade hemställts, att riksdagen skulle avslå förslaget att i lagen om Inskränkning i rätten att utbekomma aUmänna handlingar införa en 34 a §. Detta stadgande gällde sekretesskydd för vissa typer av affärshandlingar hos statligt affärsdrivande verk.

Utskottet hemställde att riksdagen

1) med avslag på motionen 1971:1441 skulle antaga det i propositionen 1971:89 framlagda förslaget om införande av en ny paragraf, 34 a §, i lagen (1937:249) om Inskränkningar i rätten att utbekomma aUmänna handUngar,

2) skuUe bifalla propositionen 1971:89 såvitt den ej behandlats under 1.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Reservation hade avgivits av herrar Werner i Malmö och Schött (båda m), vilka ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen

1) med bifaU tUl motionen 1971:1441 skulle avslå propositionen 1971:89 i vad den avsåg införande av en ny paragraf, 34 a §, i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand-Ungar,

2) skuUe bifalla propositionen 1971:89 såvitt den ej behandlats under 1.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! 1969 tiUsattes offentUghets- och sekretesslagstiftningskommittén med uppdrag att avge förslag till en reform av sekretesslagstiftningen. I konstitutionsutskottets betänkande nr 35 behandlas nu förslag tUl vissa partieUa reformer inom sekretesslagstiftningens ram. I vad gäUer ett avsnitt av förslaget, det som innebär införande av en 34 a § med regler som ger ökade möjUgheter tUl sekretessbeläggning av vissa typer av affärshandlingar hos de affärsdrivande verken, har några av kammarens ledamöter från moderata samlingspartiet ansett att detta inte behöver och inte heller bör brytas ut från kommitténs arbete och därför yrkat avslag på propositionen i den delen, och de moderata ledamöterna I konstitutionsutskottet har i en reservatlon stött motionen.

Jag är, herr talman, för min del klart medveten om att postverket och SJ, Uksom andra affärsdrivande verk, kan ha ett berättigat behov av sekretess för en del handUngar som i dag inte omfattas av sekretesslagens stadganden. Det är ju framstäUningar från postverket och från SJ som hgger bakom förslaget i den här delen. Men det är också av utomordentUg vikt att offentUghetsprincipen i förvaltningen inte inskränks utan att mycket starka skäl talar för detta — och det gäller i och för sig även de affärsdrivande verken. Genom förslaget förskjuts nu gränsen mellan offentlighet och sekretess i riktning mot ökad sekretess och man måste enligt min mening mycket noga väga medborgarnas möjligheter till insyn också i de affärsdrivande verkens affärsförhåUanden mot dessa verks behov av ökad sekretess.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Utskottet säger att man i awaktan på offentUghets- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag tUl en genomgripande reform av lagstiftningen på detta område finner det angeläget att redan nu vidga de affärsdrivande verkens sekretessmöjligheter. Här gör motionärerna -Uksom reservanterna — en annan bedömning, och vi hävdar just med hänsyn tUl den stora vikt vi fäster vid offentlighetsprincipen att den här frågan nu mte skall brytas ut och avgöras provisoriskt för sig; för det är ju fråga om ett provisorium - det säger utskottet klart. Det behov av ökat sekretesskydd som de affärsdrivande verken kan ha bör bedömas i samband med den översyn av offentUghets- och sekretesslagstiftningen som pågår. Det brukar ju för övrigt ofta framhållas att man inte bör lagstifta i en delfråga när en utredning pågår om det totala frågekomplexet.

I vad gäUer utformningen av bestämmelserna angående vilka verk som dessa föreskrifter skall vara tUlämpUga på, så anser vi att de inte bör utformas som ett fuUmaktsstadgande för Kungl. Majt, utan riksdagen bör få ta stäUning tUl vUka verk som skaU omfattas av de nya bestämmelserna. Jag vUl erinra om att just offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén i yttrande har ansett att detta är principiellt riktigast.

Herr talman! Jag skaU begränsa mig till detta och ber nu bara att få yrka bifaU tiU reservationen av herrar Werner i Malmö och Schött,

Hen ADAMSSON (s):

Herr talman! Motionären herr Winberg har ganska tydligt klargjort för kammaren att han inte har något att erinra mot propositionens förslag, med undantag för 34 a §. Som stöd för sin uppfattning åberopar herr Winberg den tUlsatta utredningen som har haft att behandla denna fråga och som också har medverkat vid utformningen av 34 a §, vilken handlar om sekretess för vissa affärshandUngar i de affärsdrivande verken. Såvitt jag förstår har motionärerna ganska klart gett uttryck för att de inte i princip har något emot att seketesslagen utsträckes på föreslaget sätt. De säger i sin motion bl, a.: "Vi vill inte utesluta möjligheten att de affärsdrivande verken kan behöva ett ökat sekretesskydd, men det bör i så faU ske inom ramen för en samlad översyn av offentlighets- och sekretesslagstiftningen."

Detta är en mening som också offentUghets- och sekretesslagstiftningskommittén på sitt sätt har givit uttryck för vid sin behandUng av ärendet. Men tyvän är arbetsläget sådant inom utredningen, att vi med hänsyn till utveckUngen på dataområdet i första hand har måst gripa oss an med en reform av offentlighets- och sekretesslagstiftningen på just detta fält. Det måste därför av allt att döma dröja relativt länge innan man kan ta itu med de andra frågorna, där översynen förmodUgen kommer att resultera i en grundlagsändring.

Utredningen har noga övervägt sitt ställningstagande i denna fråga och funnit att det i nuvarande läge Inte är något som hindrar att regeringen får fullmakt att även pröva frågan om sekretesskydd för en del statUga affärsdrivande verk utöver postverket och SJ. Jag viU fästa herr Winbergs uppmärksamhet på att den paragraf det här gäUer är mycket restriktivt

utformad. Det finns ingen möjlighet att utnyttja den annat än inom den mycket begränsade ram som utredningen har angivit. Vid vår bedömning både i utredningen och i utskottet har vi funnit det bäst att i nuvarande läge förorda det förslag som här föreligger.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Jag vill gäma vitsorda att herr Adamsson och jag nog inte har så särskilt oUka uppfattningar i sak, men vi har olika bedömningar av hur brådskande det är att göra denna ändring. En av anledningarna tiU att motionärerna stannat för att man kan vänta är att det delvis redan finns ett skydd för de verk det här gäller. I vatie fall får postbanken ett visst skydd i 30 § sekretesslagen, när man har ett gemensamt sekretessbehov tUlsammans med enskilda motparter. Vi har också 34 § i den nuvarande lagen, som just avser att i erforderlig utsträckning möjliggöra affärsmässighet inom den offentUga förvaltningen. Detta gör att det finns anledning att vänta och få denna fråga avgjord i hela sitt sammanhang.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Werner i Malmö och Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 35 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Werner i Malmö

och Schött,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 273

Nej - 40

Avstår — 1

§ 5 Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 33 i anledning av motioner om skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:121 av herr Johansson i Skärstad m. fl,, vari hemställts

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag om sådan ändring i skattelagstiftningen att fritt bränsle från egen fastighet inte blev beskattat,

motionen 1971:239 av herr Åkerlind, vari hemställts att riksdagen beslutade att värde av fritt bränsle från egen fastighet inte skulle beskattas efter den 1 januari 1972,

motionen 1971:464 av herr Oskarson m. fl., vari hemställts

1. att riksdagen uttalade, att nu gällande normvärde för s. k.
hushållsbränsle skuUe nedsättas till noll för sådan innehavare av jord
bruksfastighet som själv avverkade sin ved,

2, att, därest yrkandet under I inte bifölls, riksdagen uttalade att nu
gällande normvärde för s, k. hushållsbränsle skulle nedsättas tUl hälften
för sådan fastighetsinnehavare, som själv avverkade sin ved,

motionen 1971:596 av herr Eriksson i Arvika m, fl,, vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:t begärde revidering av riksskattever-kets anvisningar innebärande att förmån av bränsle från egen skog ej beskattades.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå

1, motionen 1971:121

2, motionen 1971:239

3, motionen 1971:464

4, motionen 1971:596,

Reservation hade avgivits av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c). Hörberg (fp), Söderström (m) och Björk i Gävle (c), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1971:121, 1971:239, 1971:464 och 1971:596 i skrivelse tUl Kungl, Majt begärde förslag tUl sådan ändring av kommunalskattelagen att bränsle från egen fastighet inte blev beskattat.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Det är egentligen ganska underUgt att riksdagen, i vårt moderna samhäUe, skall behöva ta upp till debatt en fråga som gäller skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet.

Av historiken i utskottsbetänkandet framgår att denna fråga har behandlats vid varje riksdag under 1960-talet, att de normvärden som gäller vid beskattningen varit i stort sett oförändrade under hela denna tid och att dåvarande bevillningsutskottet i sin skrivning alltid sagt att taxeringsnämnder och skattedomstolar vid sin bedömning borde ta hänsyn tUl omständigheterna i de särskilda faUen. Bevillningsutskottet har också sagt att normerna ibland Ukväl leder till otUlfredsställande resultat, men utskottet har kommit tUl den vanliga slutsatsen, att man

inte funnit anledning att föreslå någon ändring av gällande bestämmelser,

1 reservationen till dagens utskottsbetänkande framhåUes, att dessa bestämmelser har kommit till vid en tid då vedbränslet hade ett väsentUgt större värde och då även förhållandena i övrigt var väsentUgt annorlunda än i dag. Ofta utgörs detta bränsle av svårsäljbart vUke som inte har det relativa värde som man kanske kunde tro,

I reservationen framförs nu också miljövårdssynpunkten; skogsägaren gör en samhälleUg insats genom att gallra och röja i skog av denna kvalitet.

Utskottsmajoriteten och reservanterna är överens om, i år Uksom tidigare, att det finns luckor i lagen som leder tUl otUlfredsställande resultat. Min uppfattning i det avseendet är den, att så länge otUlfredsställande bestämmelser leder tUl orättvisor skaU man inte vara helt nöjd; då får inte en principiell uppfattning stå i vägen när det gäller att avskaffa sådana bestämmelser.

Skillnaden meUan utskottsmajoriteten och reservanterna är inte så stor - förståelsen finns hos alla, men det skUjer i fråga om slutsatserna; utskottsmajoriteten vill liksom inte ta det avgörande steget. Det avgörande steget anser reservanterna att man bör ta.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifall till reservationen.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Frågan om beskattningen av fritt vedbränsle tillhör faktiskt inte de större skattefrågor som riksdagen har att ta stäUning till, men Ukväl har den förekommit här vid upprepade tUlfällen under senare år. Om man skaU säga att det är något märkligt med den här frågan, så är det att denna beskattning grundar sig på gamla bestämmelser - jag tror att de infördes redan 1920 — som utvecklingens gång för länge sedan gjort inaktuella. Bara det tycker jag är skäl nog att ändra på dessa bestämmelser.

Vedbränslet har i dag, som framhåUits av herr Söderström, en mycket blygsam andel av bränslet för bostadsuppvärmningsändamål; oljan och elvärmen är både billigare och mindre arbetskrävande.

De som i dag tar till vara vedbränslet är tUl aUra största delen mindre skogsägare, och de gör det av miljövårds- och skogsvårdsskäl. Mestadels tas virket till vara med egen arbetskraft; skogsägarna kan alltså inte åtnjuta något avdrag för kostnader för lejd arbetskraft. Därför kan jag inte se att en skogsägare gör någon ekonomisk vinning på detta arbete. Men ovanpå det skall han då också ha en beskattning.

Vi reservanter menar att det faktiskt borde vara tid att i dag avskaffa denna beskattning och göra detta bränsle skattefritt, i den mycket ringa omfattning som det nu förekommer. Det skulle man göra, som jag ser det, såsom en stimulans tUl miljövårdsåtgärder. Jag tror nämligen att denna fråga snart är mera en miljövårdsfråga än en skattefråga. Från ekonomisk synpunkt tror jag inte att samhället gör någon vinning på att behåUa denna skatt jämfört med den stimulans ur nationalekonomisk och miljövårdssynpunkt som skuUe Ugga i att man avskaffade densamma.

Skattelagstiftningen på detta område är, tycker jag, sannerligen färdig för en modernisering och en anpassning till dagens läge. Därför, herr

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

talman, yrkar jag kort och gott bifall till den reservation som är fogad till skatteutskottets betänkande,

I detta anförande instämde herrar Hörberg (fp), Torwald (c) och Johansson i Skärstad (c).

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Det ärende vi behandlar i skatteutskottets betänkande nr 33 är ju en gammal bekant, som återkommer år efter år. Jag kan väl i alla fall håUa med herr Eriksson i Bäckmora om en sak: det är ingen stor skattefråga vi nu behandlar.

Trots detta har det väckts fyra stycken motioner med ungefär samma yrkande, således att fritt bränsle från egen fastighet ej skaU beskattas. Men vi har att följa de regler som finns angivna i kommunallagens 21 §, vari till intäkt av jordbruksfastighet hänförs bl. a, värdet av vad skattskyldig tillgodogör sig av jordbmkets eUer skogsbrukets avkastning för sin, sin familjs och övriga hushåUsmedlemmars räkning.

Enligt 42 § i samma lag skall värdet av produkter, varor och andra naturaförmåner beräknas efter ortens pris. Det innebär i detta fall att husbehovsveden skaU värderas till ett belopp motsvarande vad den kostar i upphugget och hemkört skick.

Utskottsmajoriteten anser i motsats tUl motionärerna att här nämnda vedbränsle skaU beskattas. Den som driver en näring är nämUgen skattskyldig för värdet av i verksamheten tUlverkade eller saluförda varor och andra produkter som förbrukas för hans och hans familjs räkning. Om man i detta faU skuUe undanta värdet av husbehovsbränslet, bryter man emot en viktig princip vid beskattningen. Tillika skulle det skapa orättvisor mellan skUda kategorier skattskyldiga som driver näringar. Vi viU väl ändå inte vara med om att skapa orättvisor?

Utskottet har sagt att beskattningens slopande kan leda tUl otUlfredsställande resultat och har som sin mening uttalat att av oUka skäl en viss försiktighet kan vara motiverad vid fastställandet av normer för bränslevärden. Den som själv avverkar sin ved intar kanske i beskattningshänseende en mera oförmånUg stäUning i förhållande till den som använder lejd arbetskraft. Den sistnämnde kan göra avdrag för upphuggning och hemkörning av veden och kommer då kanske ifrån denna beskattning.

Numera är det riksskatteverket som faststäUer dessa anvisningar, men kom ihåg att det är länsstyrelserna som fortfarande skall avge förslag till anvisningar! Bevillningsutskottet framhöll vid behandlingen av propositionen 1970:191 angelägenheten av att länsstyrelsen, då den utarbetade dessa förslag, tar hänsyn till de lokala förhållandena. Således finns det möjUghet till modifikationer. Anvisningarna är avsedda att tjäna som ledning vid taxeringen och sålunda inte bindande för taxeringsmyndigheterna. När länsstyrelserna lämnar sina förslag tUl riksskatteverket, kan faktiskt länsstyrelserna påverka det här.

Vidare har det talats om naturvård. Då kan man fråga sig: Är det verkUgen på det viset, att skogsbruket bedrivs för naturvårdens skull? Nej, man har väl ändå rätt att fordra av skogsägarna att de sköter sina skogar rationellt med röjning och gallring. Sedan har de den möjUgheten,

för att slippa ifrån en del av kostnaderna för husbehovsbränslet, att begära AMS-bidrag — de kan få ända upp tUl 25 procent av kostnaderna om de anUtar fristäUd arbetskraft när de röjer upp i sina skogar. Om man därtill skuUe lägga att detta blev helt skattefritt, skulle de faktiskt förtjäna hela denna kostnad, plus fällning av veden, och det tycker jagar att gå för långt.

Det sägs att man tar till vara sådant virke som inte har något värde, men jag tror inte det finns någon markägare som i dag springer och samlar pinnar och kvistar för att använda som bränsle. Nej, de bränner klenvirke, som har ett visst värde. Detta är skillnaden.

Det finns även en annan möjlighet för den som har sitt skogsskifte beläget intUl en landsväg, ett samhäUe eUer intill en sjö, nämUgen att söka bidrag för att över huvud taget kunna sköta miljövården.

Jag vUl inte håUa med om att bestämmelserna har varit oförändrade under de senaste åren, utan de har modifierats tiU förmån för skogsägarna. Och som sagt: jag tror att det här virket inte är så svårsäljbart som herr Eriksson i Bäckmora påstår.

Med detta vill jag kort och gott yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Herr Wikner sade att utskottsmajoriteten inte viU vara med om att skapa orättvisor. Jag tycker att detta är en sund uppfattning, men samma uppfattning har reservanterna försökt ge uttryck för. Det finns bestående orättvisor som vi vill försöka avskaffa.

Det har visat sig under en lång följd av år trots att utskottet har skrivit välvilUgt och Uksom vädjat till beskattningsmyndigheterna att i större omfattning ta hänsyn till dessa förhåUanden, att det fortfarande uppstår vissa skUlnader i beskattningen, beroende på i vilket taxeringsdistrikt man bor. Detta kan inte vara riktigt, och det är en av huvudanledningarna till reservationen.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Som gammal taxeringsman måste jag säga ett par ord till herr Wikner.

Herr Wikner läste ur kommunalskattelagens bestämmelser och anvisningarna tUl den. Jag vill erinra herr Wikner om att det också finns en bestämmelse i kommunalskattelagen och i anvisningarna som säger att förmån av ringa värde icke skall beskattas, såvida denna förmån icke överstigen ett värde av 400 kronor. Det kan vara kaffe eUer annan förmån på arbetsplatsen, det kan vara varurabatter osv. Herr Wikner, som i slutet av sitt anförande blev skogvaktare och gav råd åt skogsägarna, hur de skall hantera den här näringen, borde veta att det vid gallring och röjning och hyggesrensningar uppstår "skräpvirke" och att det är detta virke som man ofta tar reda på. Ingen kan sälja det — inte ens hen Wikner — därför att det inte har någon avsalumarknad. Det blir emellertid snyggt i skogen efter en röjning, och det finns många människor som värdesätter detta, men sådant virke representerar över huvud taget inget värde. Det är den saken, herr Wikner, som vi diskuterar i den här frågan.

Herr Wikner säger att det finns möjligheter att få rättelse på detta. Det

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Skattefrihet för fritt bränsle från egen fastighet m. m.

är möjligt men då skall man inte bara ha en läpparnas bekännelse och som herr Wikner bara tala om att man skall vara generös i sin prövning. Då bör också herr Wikner från den här platsen vara mer generös i sin bedömning av hur man skaU se på dessa frågor och inte göra stora omvägar över AMS osv. Det är inte den frågan det gäller.

I detta anförande instämde herr Svanström (c).

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Då jag talade om orättvisor gällde det orättvisor mellan oUka näringsidkare, och den som driver jordbruk är väl också näringsidkare. När det gäller att få mera enhetUga bestämmelser så har vi ju nu fått riksskatteverket och genom detta får vi möjligheter till mera enhetliga bestämmelser.

Sedan kan jag tala om som en kuriositet att det faktiskt finns ägare till jordbruksfastigheter som av snålhet inte röjer upp och gaUrar i sin egen skog utan går till bolaget och får gratis ved. Då går det nästan för långt. Jag kan poängtera att jag själv är anställd inom skogsvårdsstyrelsen, så jag vet vad jag talar om. Vi bör väl ändå fordra både röjning och gallring även om det inte ger något resultat i pengar räknat. Om man vill ha något vederlag för detta arbete finns ju - som jag sagt tidigare — möjligheten att begära AMS-bidraget på 25 procent.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Bara en kort repUk till herr Wikner. Det drastiska exempel beträffande skogsvården som han tog fram föranleder mig att ställa en fråga: Hur sköter herr Wikner sin uppgift som skogsvårdskonsulent? Hur kan sådant förekomma där herr Wikner är ansvarig skogsvårdskonsulent?

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Till detta vill jag bara ha sagt att det ibland är väldigt svårt att lära gamla hundar sitta.

Hen ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! I det senaste citatet som herr Wikner anförde vill jag bara kort och gott instämma. Det är precis vad vi borgerliga erfarit i skatteutskottet också.

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Jag avsåg inte herr Eriksson i Bäckmora när jag talade om gamla hundar, men i detta ärende är han kanske någonting däråt.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Eriksson i Bäckmora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

betänkandet nr 33 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Bäckmora begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 149

Avstår — 3

§ 6 Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 12 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Studiesocialt stöd till utländska studerande

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 29 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studiesocialt stöd till utländska studerande jämte motion.

Genom en den 26 mars 1971 dagtecknad proposition, 1971:81, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden, föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogade förslag till

a) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402),

b) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401),

2, godkänna de riktUnjer för gäststipendier till utländska studerande
som föredragande statsrådet förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "På grundval av förslag från kommittén för utländska studerande dras i propositionen upp nya riktlinjer för behandUngen av utländska medborgare i Sverige i studiesocialt avseende, I enUghet med nu gällande principer föreslås att studiestöd skall utgå till den som är inlemmad i det svenska samhäUet. Detta innebär bl. a. att den som invandrat under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna kvar I Sverige, t. ex. barn till invandrare som erhålUt arbetstillstånd eller flykting, skaU kunna få studiestöd som svensk medborgare. I övriga fall föreslås att det skall krävas minst två års sammanhängande vistelse och förvärvsarbete. En särskild delegation inom centrala studiehjälpsnämnden skaU avgöra ärenden om studiestöd för utländska medborgare i Sverige. De nya principerna föreslås bU tillämpade fr. o. m. den 1 januari 1972.

I propositionen föreslås vidare en betydande utökning av antalet gäststipendier för utländska studerande. För budgetåret 1972/73 föreslås 100 nya gäststipendier.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

I propositionen behandlas även frågan om behovet av kunskaper i svenska hos de utländska studerandena."

1 samband med propositionen hade utskottet behandlat en i anledning av propositionen väckt motion 1971:1434 av hen Hamrin m.fl., vari hemställts att riksdagen vid sin behandUng av proposition nr 81 skulle besluta

1, att i skrivelse till Kungl, Maj:t hemstäUa

a) att förslag förelades 1971 års höstriksdag om en utvidgning av de studierådgivande och kurativa insatserna för utländska studerande,

b) att en utredning tillsattes med uppgift att framlägga förslag rörande den framtida utformningen av utländska medborgares studiemöjligheter i Sverige i enUghet med vad som angetts i motionen,

2, att uttala att som vUlkor för rätt till studiestöd borde för annan än
flykting och övriga i propositionen exemplifierade grupper Uksom i
nuvarande praxis gälla att vederbörande skulle ha vistats och förvärvs
arbetat i Sverige under en period av ett år.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen skulle antaga de vid propositionen fogade förslagen till lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402) samt lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401),

2, att riksdagen godkände de i propositionen angivna riktlinjerna för gäststipendier till utländska studerande,

3, att motionen 1971:1434 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr Mundebo och fröken Bergström (båda fp), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa, att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:1434

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t skuUe anhålla att en utredning tillsattes med uppgift att lägga fram förslag rörande den framtida utformningen av utländska medborgares studiemöjligheter i Sverige i enlighet med vad reservanterna anfört samt att förslag förelades 1971 års höstriksdag om en utvidgning av de studierådgivande och kurativa insatserna för utländska studerande,

b) uttalade att som viUkor för utlännings rätt till studiestöd borde för annan än flykting och övriga i propositionen exempUfierade grupper gälla att vederbörande skuUe ha vistats och förvärvsarbetat i Sverige under ett år.

Hen MUNDEBO (fp):

Hen talman! Riksdagen har detta år fått mottaga en lång rad märkUga och dåligt genomtänkta propositioner från utbildningsdepartementet. Vi skall nu behandla en av dem, ett förslag tiU nya riktlinjer för studiesocialt stöd tUl utländska studerande.

Det är ett väl känt faktum, att gällande regler medför en rad problem. De är administrativt svårhanterliga, de tolkas olika på oUka orter, de har lett tUl sociala problem för studerande och bUvande studerande. Det har därför länge varit en aUmän uppfattning bland dem som sysslat med dessa

frågor att man bör förbättra studiestödet och de kurativa åtgärderna och få klarare riktlinjer för hanteringen. För cirka tre år sedan tillsattes en kommitté med uppgift att se över reglerna för det studiesociala stödet till utländska studerande. Den kommittén presenterade för ett och ett halvt år sedan ett betänkande, som mötte ovanUgt stark kritik, EgentUgen var det inte ett betänkande utan två. Betänkandet bestod av två delar.

Två av utredningens ledamöter redovisade en uppfattning, den tredje ledamoten en annan. Uppfattningarna skilde sig inte bara i enskildheter utan också i de grundläggande värderingarna. En enda klar Unje kunde utläsas ur remissvaren, ett missnöje med utredningsresultatet, en önskan om ny fördjupad utredning.

Regeringen har emeUertid stannat för att följa majoritetens linje eUer rättare sagt en Unje som går längre och som kan kritiseras med än större skärpa än utrednuigsmajoritetens förslag.

Regeringens förslag innebär en del administrativa förändringar, i några fall förbättringar, i flertalet faU försämringar jämfört med nuvarande läge. Regeringens förslag innebär också en skärpning av nuvarande praxis i behandUngen av de utländska studerandena. Det är förvånande, eftersom man inte redovisar några allmänna och principiella överväganden som grund för den skärpningen.

Det finns, som också har framhåUits i debatten kring propositionen, ingen måldiskussion om vilka principer som skall gälla för utländska studerande eller om betydelsen för svenskt utbildningsväsende av att vi också har utländska studerande vid våra universitet och högskolor. Det finns ingen inventering av gruppen utländska studerande, deras sociala situation och studiesociala villkor. Det finns inte heUer några förslag för att lösa de sociala, kurativa, utbildningsadministrativa och utbildningsmetodiska problem som de utländska studerandena i dag innebär, inga resonemang om konsekvenserna av nu framlagda förslag.

Vi har i en motion kritiserat regeringens förslag. De kritiska synpunkterna är egentligen så många och så starka att ett avslagsyrkande skulle vara förklarligt. Men vi har stannat för att summera kritiken i tre punkter,

1, Vi anser att en förnyad utredning i huvudfrågan är nödvändig. Den utredningen bör bl a, ha till uppgift att framlägga förslag rörande den framtida utformningen av utländska medborgares studiemöjUgheter i Sverige,

2, Vi anser vidare att som villkor för rätt tUl studiestöd bör för annan än flykting och andra angivna grupper liksom nu gälla att vederbörande skaU ha vistats och förvärvsarbetet i Sverige under en period av ett år — icke två år som regeringen nu föreslår,

3, Vi anser att höstriksdagen bör få förslag om utvidgning av
studierådgivande och kurativa insatser för utländska studerande.

Låt mig bara kort beröra ett par omständigheter. Regeringsförslaget innebär en klar försämring för de nordiska studerandena. Ett bifall till regeringens och utskottsmajoritetens förslag innebär alltså att riksdagen nu beslutar om en försämring och gör det i klart medvetande om att detta blir resultatet.

Riksdagen skall samtidigt, något senare i dag, behandla avtalet rörande

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd tiU utländska studerande

kulturellt samarbete mellan de nordiska länderna, 1 det avtalet sägs bl, a. att avtalsparterna skall vidga möjligheterna för studerande och andra hemmahörande i ett nordiskt land att utbilda sig och avlägga examen vid de övriga nordiska ländernas utbildningsanstalter.

Riksdagen skaU aUtså samma dag som man antar kulturavtalet fatta ett beslut som klart strider mot andan i det avtalet.

De studierådgivande och kurativa insatserna för utländska studerande är i dag synnerligen knapphändiga — man kan nästan säga obefintliga.

Också utskottsmajoriteten finner att en ökad satsning på dessa områden är angelägen. Den ansluter sig dock till regeringens bedömning att reglerna redan från kommande årsskifte väsentligt bör skärpas, varigenom de sociala och kurativa problemen ökar. Samtidigt kan den — något sangviniskt — säga att utbildningsmyndigheterna får framlägga förslag till nästa budgetår. Det innebär att dessa förslag då kommer att få vägas mot mängden av andra angelägna förslag och att de inte i något avseende kan börja gälla förrän fr. o, m. den 1 juU nästa år. Man vet alltså att det inte fungerar nu men skärper reglerna och ökar problemen och säger att vi senare får pröva en förstärkning av resurserna. Vore det inte rimhgt att först förstärka resurserna?

Hen talman! Jag yrkar bifaU till reservationen.

I detta anförande — under vilket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Hamrin, Jonsson i AUngsås, Jonsson i Mora och Carlström (samtliga fp).

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Reservanternas huvudsakliga yrkande är ju, som vi hörde av herr Mundebo, att det bör tillkomma en ny utredning beträffande det studiesociala stödet till utlänningar som kommer tiU Sverige för att studera. Men som också herr Mundebo redogjorde för här har ju dessa frågor penetrerats av en kommitté, som icke kunde komma överens om hur man skuUe handlägga detta. Kommittén bestod, som herr Mundebo sade, av tre personer men den kom fram tUl två förslag. Den kunde således inte enas om något vettigt och användbart förslag.

Vidare har ju remissinstanserna framfört en hel del olika förslag. Många remissinstanser har kommit med helt nya och självständiga förslag till kommittén. Det ligger aUtså bakom denna proposition en sorts allaktivitet som kanske är av ovanUgt slag. Vi kan ändå säga att detta ärende har penetrerats och att det inte är riktigt som herr Mundebo nu säger att det icke har tUlräckUgt utretts innan det framlagts i en proposition.

Föredragande statsrådet fastslår i propositionen att rätten tUl studiestöd för utländska studerande i Sverige från något av de två studiesociala systemen inte skall göras beroende av regleringar eller kvotsystem. Både kommittén och en del remissinstanser har ju diskuterat att man borde inrätta något slags kvotsystem eller en reglering på annat sätt av tiUströmningen av utländska studerande. Men det kan inte vara den riktiga vägen. Vad man bör ha som riktmärke, vUket också är riktmärket för propositionen, är att den faktiska anknytningen till Sverige skaU vara

det avgörande villkoret för att utlänningar skall få tillgodogöra sig de studiesociala förmånerna.

Det sägs i reservationen att för närvarande gäUande praxis med krav på ett års vistelse i Sverige bör fortsätta. Samtidigt kritiserar man det nuvarande systemet. Man menar att det år som nu gäller som karenstid lämpligen kunde bibehåUas men understryker samtidigt nödvändigheten av att de som skall studera här i Sverige har en grundUg utbildning i svenska språket. Jag tycker inte att dessa två tankegångar korresponderar med varandra.

Förutsättningen för att de skaU kunna få en grundUg anknytning tUl Sverige och lära sig svenska språket så att de kan använda sig av det i studierna är ju att de vistas här en längre tid innan de påbörjar sin studieverksamhet. I propositionen föreslås ju att även utlänningar som inte är gäststuderande skall kunna få studiemedel när de går på kurser i svenska. De som kommer hit som invandrare och kanske så småningom börjar studera i Sverige får redan nu genom arbetsmarknadsverket en kortare utbildning i svenska, och det är mig bekant att den utredning som sysslar med invandrarfrågorna tiU hösten kommer att lägga fram ett förslag som ger invandrarna ytterligare möjligheter att få en riktig utbildning i svenska.

Ur flera synpunkter måste det vara en fördel att man får bo i Sverige ett par år och så att säga bU inlemmad i det svenska samhället. Man gagnar inte utlänningarna med att införa så Uberala regler att de skulle kunna komma in i studiemedelssystemet utan vidare så snart de anlänt tiU Sverige.

1969 beviljades det studiemedel till 1 400 utländska studerande, 35 procent av dessa har fått studiemedel endast en gång, dvs, de har avbrutit sina studier efter en eller två terminer. Det säger oss att de inte haft tillräckliga språkkunskaper och tillräckUg anknytning tUl det svenska samhället för att kunna tillgodogöra sig studierna på rätt sätt.

Det är alldeles klart att den kurativa verksamheten är mycket viktig. Den är viktig även för svenska studerande. En utbyggnad av den kurativa och rådgivande verksamheten är naturligtvis angelägen, och utskottet har särskilt understrukit vad som framkommit vid remissbehandlingen om att det är nödvändigt med en utbyggd kurativ verksamhet på det här området. I enUghet med vad statsrådet har uttalat förutsätter utskottet att de äskanden som de ansvariga myndigheterna kommer med under sommaren och hösten skall få en positiv behandling i statsverkspropositionen.

Herr Mundebo sade att dessa önskemål då kommer att vägas mot många andra saker. Men statsrådet har ju så klart uttryckt den meningen att han väntar sig att myndigheterna i sina petita skall komma med förslag och att man då skall behandla dessa välvUligt. Om reservanternas förslag skuUe gå igenom och riksdagen besluta att denna förstärkning skaU ske redan i höst, så skulle ju i alla fall de studerande inte vinna mer än högst en termin.

Så talade herr Mundebo om att man skaU skaffa fram resurserna, I den ekonomiska debatten i går märkte vi inte några som helst ansträngningar från den meningsriktning herr Mundebo företräder att öka de statsfinan-

Nr99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd tiU utländska studerande

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

siella resurserna.

Bifall tiU reservanternas förslag om att proposition skaU föreläggas 1971 års höstriksdag leder inte till något skyndsammare resultat än ett beslut i överensstämmelse med utskottets förslag.

När det gäller handläggningen av studiemedelsärendena har remissinstanserna, inte minst centrala studiehjälpsnämnden, pekat på att det kan uppstå vissa differenser och ibland kanske orättvisor genom att denna handläggning hittUls har skett ute på de lokala studiemedelsnämnderna. Nu har ju Kungl. Maj;t föreslagit att denna handläggning skall ske centralt inom centrala studiehjälpsnämnden. Detta kommer att bli till nytta för utländska studerande och som vi hoppas leda till större rättvisa.

Genom att man nu kommer att tillsätta en delegation inom centrala studiehjälpsnämnden, en delegation som skall bestå även av människor som är insatta i utbildningsfrågorna, personer från invandrarmyndigheterna samt elevernas organisationer kommer att skapas garanti för att dessa ärenden kan handläggas centralt på ett helt annat sätt till stöne nytta för de utländska studerandena.

En fråga som säkert kommer att bU besvärUg för myndigheterna är att, som det nu är och kommer att förbU i fortsättningen, vissa utlänningar får studiemedel omedelbart - om de har en nära anknytning, familjeanknytning, om vederbörande är gift med en svensk eUer är barn till Invandrare som är etablerad i Sverige, Här rör vi oss naturligtvis med en fråga som kan bli besvärlig och som jag tror småningom måste tas upp, och det är vad som är äktenskap eller inte. Det är ju inte bara bland de utländska studenterna utan även bland de svenska på det sättet att allt fler bor tillsammans utan att ha legaUserat sitt förhåUande, Det är naturligtvis en fråga som kan leda tUl besvärligheter när man prövar dessa ärenden. Men jag är övertygad om att det på ett eller annat sätt måste bU en prövning på detta område. Beträffande handläggningen måste det vara till fördel för de utländska studenterna att de blir föremål för samma bedömning var de än studerar och att de får en bedömning som är Ukvärdig med de svenska studerandenas. Det är väl riktigt att sociala frågor som rör invandrarna handläggs inom oUka verk. Liksom SÖ handhar invandrarbarnens studiesituation sä är det naturligt att centrala studiehjälpsnämnden uttalar sig i och tar ställning tUl de studiesociala frågorna för invandrarna. Invandrarnas övriga situation har ju en gäng prövats av invandrarverket enUgt vår lag om invandring.

När det gäller besvärsrätten är det klart att det bUr ett helt annat förhåUande nu, om det blir en central handläggning, än det varit när handläggningen skett ute i de lokala studiemedelsnämnderna. Det blir inte samma behov av en överklagningsrätt och de svenska studenterna har ju inte heller någon överklagningsrätt.

Genom tillkomsten av kontakten med invandrarverket får man också möjlighet att pröva dessa frågor på ett helt annat sätt än tidigare.

Utskottet går ju också motionärerna tUl mötes ganska långt, tycker jag, i sitt yttrande på s, 7 där det heter: "Erfarenheterna av det nya systemet bör avvaktas innan frågan om en annan handläggningsordning eventueUt tas upp tUl förnyat övervägande. Därvid kan också den i motionen upptagna frågan om införande av någon form av besvärsrätt

aktualiseras,"

Med den skrivningen tycker jag att det nästan är en överloppsgärning att här reservera sig på denna punkt. Det är en välvillig skrivning som borde kunna accepteras.

Och slutligen, herr talman, är herr Mundebos resonemang om de nordiska studenterna felaktigt. De föreslagna bestämmelserna, som är provisoriska för de nordiska studenterna, strider inte mot andan i det nyUgen undertecknade kulturavtalet. Det är ju meningen att alla utländska studenter och i första hand de nordiska skall kunna ta med sig sina hemlands studiesociala system när de kommer tUl Sverige, För de nordiska länderna undersöker en särskUd nordisk kommitté förhållandena. Det är väl alldeles riktigt att man inte börjar tUlämpa nya regler förrän dess arbete är klart.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Bara ett par korta kommentarer.

Fröken Sandell betraktar vårt yrkande om en ny utredning på detta område som det huvudsakUga yrkandet. Jag viU inte se det så. Det är ett av de tre yrkanden som finns i reservationen. Yrkandet om en fortsatt utredning är emellertid en logisk konsekvens av det bristfälliga förslag som regeringen har presenterat, där man har lämnat en lång rad frågor olösta. Då behöver vi en fortsatt utredning. Men viktigare är att i en situation då man skärper reglerna se tUl att man får tillräckliga studierådgivande och kurativa resurser för att klara upp de problem som man redan har och de ökande problem som man kommer att få.

Det är riktigt att såväl statsrådet som utskottet har uttalat att här behövs större resurser. Men, fröken Sandell, hur många uttalanden av det slaget har vi inte? Hur många svikna förhoppningar på detta område finns inte redan nu? Vågar vi hysa förhoppningar om att fr, o. m, den 1 juli nästa år ha tiUräckUga resurser för att klara upp problemen? Det skuUe i så faU vara första gången sådana löften till fuUo har infriats. Och kvar står att vi från den 1 januari 1972 skärper en redan besvärlig situation utan att se tUl att resurserna på något sätt förstärks förrän tidigast ett halvår senare.

Ytterligare en huvudpunkt finns i reservanternas yrkande, och det gäller vistelsetidens längd. Vad det rör sig om är inte att liberalisera regler utan att bevara nuvarande regler - att bevara den nuvarande ettårsregeln. Jag har svårt att förstå att fröken Sandell med den argumentering hon förde kan acceptera att flyktingar och med dem jämförbara grupper får behandlas pä annat sätt än andra utlänningar. För dem skall nämUgen tvåårskravet inte gäUa,

Om det är fel vad jag sade om de nordiska studerandena är det också fel vad som står i utskottets betänkande, nämligen att för den gruppen bör gäUa i huvudsak samma regler som för utländska studerande i övrigt — dvs, där kommer att gälla ett tvåårskrav. Jag finner det klart stridande mot andan i det nordiska kulturavtalet. Det är möjligt att den kommitté som nu undersöker tUlämpningen av nuvarande regler kommer att föreslå ändringar som åtminstone bibehåUer nuvarande situation för de nordiska

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Studiesocialt stöd till utländska studerande

studerandena, men intiU dess gäUer aUtså vad utskottsmajoriteten säger, nämligen att man skärper kravet från ett till två år. Det strider mot kulturavtalet.

Fröken SANDELL (s):

Hen talman! Jag kan inte riktigt förstå vad herr Mundebo menar med att man om man skärper reglerna, så till vida att man fordrar en längre vistelsetid i Sverige innan man låter dessa utländska studerande få studiemedel, därmed ökar de kurativa problemen. Jag tror att det blir tvärtom. Om dessa människor har kunnat inordnas i det svenska samhäUet och deras sociala situation har prövats av invandrarverket måste det innebära minskade problem när det gäUer studierådgivning och kurativ verksamhet.

Herr Mundebo talar fortfarande om vad vi skall ha för resurser nästa år, men vad tror herr Mundebo att man har för resurser i höst, när han vill att detta skaU genomföras av riksdagen? Han tror inte på att vi nästa år - om ett år - skall kunna ha resurser att genomföra de här liberaUseringarna, men om man kan fatta ett beslut under höstriksdagen tror han att det simsalabim på något sätt skall komma fram resurser.

Jag vidhåller Uksom utskottet att den nya regeln bör prövas och att det säkerligen kan vara tUl stor nytta för de utländska studerandena att de under en längre tid i Sverige, innan de börjar studera och får studiesociala medel, på ett helt annat sätt kommer in i det svenska samhället och kan känna sig jämbördiga med de svenska studenterna.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Får jag bara på en punkt svara fröken Sandell. Hon frågar vUka resurser för studierådgivande och kurativa insatser jag tror kommer att finnas i höst. På den frågan kan ett kort och klart svar ges: Praktiskt taget inga.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Mundebo och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 29 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Mundebo och

fröken Bergström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mundebo begärde Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorgan i sa tion ernås lokala verksamhet m. m.

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 226

Nej - 75 Avstår — 5

§ 8 Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 31 angående uppskov med behandUngen av vissa ärenden.

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 9 Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 12 i anledning av Kungl. Majts proposition angående stöd tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m. jämte motioner.

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1971:32 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över utbildningsärenden för den 5 mars 1971 föreslagit riksdagen att

dels godkänna de i statsrådsprotokoUet förordade riktUnjerna för statligt stöd tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

dels till Bidrag tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtitlen anvisa ett reservationsanslag av 17 500 000 kronor, varav 13 000 000 kronor tUl idrottsorganisationernas lokala verksamhet och 4 500 000 kronor tUl övriga organisationers verksamhet,

dels tiU Bidrag tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations-7 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl a, följande:

"Propositionen innehåUer förslag om nya grunder för statens stöd till ungdomsorganisationernas och idrottsrörelsens lokala verksamhet. Det nuvarande stödet tiU fritidsgrupper föreslås ersatt med ett allmänt aktivitetsstöd tiU organisationerna, vilket inom varje organisation bör utgå till de lokala enheterna efter antalet sammankomster. Med sammankomst avses en planerad aktivitet, i vilken deltar minst fem personer i åldern 12 — 25 år och som omfattar minst en timme. Organisationerna själva föreslås i princip vara ansvariga för bidragens fördelning och användning."

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:370 av herrar Wikström och Stålhammar, såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1971:485 av herr Olof Johansson i Stockholm m, fl.,

dels motionen 1971:1250 av herr Björk i Göteborg, vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå det förslag tUl kontroU av medlemskap som ingick i proposition 1971:32 och att vederbörande utskott skulle erhålla i uppdrag att utforma alternativa kontrollmöjligheter, som ej hotade den

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

personUga integriteten,

dels motionen 1971:1251 av herr Gustafsson i Säffle, vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl, Maj:ts proposition nr 32 beslutade att bidragsgivningen skuUe avse åldersgrupperna 7-25 år samt uttalade sig för ett enhetligt redovisningssystem för såväl den kommunala som den statliga bidragsgivningen i enUghet med vad i motionen anförts,

dels motionen 1971:1252 av herr Helén m. fl. vari hemstäUts att riksdagen tUl Bidrag tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 17 500 000 kronor, att riksdagen beslutade att bidraget till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skuUe utgå med 10 kronor per sammankomst samt att riksdagen tUl Bidrag tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utöver vad Kungl, Maj:t föreslagit anvisade ett anslag av 2,2 miljoner kronor att disponeras enUgt i motionen angivna riktlinjer,

dels motionen 1971:1253 av herr Nelander m, fl,,

dels motionen 1971:1254 av herr Nordstrandh m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen skuUe godkänna de av statens ungdosmråd förordade riktUnjerna för statligt stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet och till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 17 500 000 kronor,

dels motionen 1971:1255 av hen Nonby i Gunnarskog m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen vid sin behandUng av Kungl, Maj:ts proposition nr 32 beslutade att till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 17 500 000 kronor, att anvisa ett anslag av 1 800 000 kronor motsvarande 5 000 kronor per vägningstal i den rörliga delen av bidraget tiU ungdomsorganisationernas centrala verksamhet samt att tillsynsmyndigheten skuUe erhålla möjlighet att efter särskild prövning bevilja dispens från reglerna om ålder och antalet deltagare i sammankomster,

dels motionen 1971:1256 av herr Rydén m.fl,, vari hemställts att bestämmelsen att en och samma person endast kunde deltaga i en sammankomst per dag kompletterades med tillägget "inom samma organisation" samt att en differentierad bidragsform infördes som innebar att ett bidrag med 10 kronor skulle utgå tiU sammankomst med 5-14 deltagare, 20 kronor tUl sammankomst med 15-30 deltagare och 30 kronor för sammankomst med mer än 30 deltagare,

dels motionen 1971:1257 av herr Sundgren m. il., vari hemställts att riksdagen beslutade att bifalla propositionen 1971:32, att som sin mening uttala att justeringar i efterhand borde kunna göras tUl organisationer som bevisligen missgynnats av de nya bidragsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts samt att ur anslaget på 7 miljoner kronor tiU ungdomsorganisationernas centrala verksamhet reservera ett belopp av 600 000 kronor för särskUda bidrag enUgt skolöverstyrelsens prövning för verksamhet främst i åldersgruppen under 12 år,

dels motionen 1971:1258 av herr-Werner i Malmö,

dels motionen 1971:1259 av herr Werner i Malmö och fru Sundberg,

dels motionen 1971:1260 av herr Werner i Tyresö m. fl.

Utskottet hemställde Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

1, att riksdagen

a) beträffande den anslagstekniska naturen av för nästa budgetår ifrågakommande medelsanvisning till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet med bifaU tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å Stöd tiU ungdomsmotionerna 1971:1252, 1971:1254 och 1971:1255, samtiiga motioner organisationemas såvitt nu var i fråga, beslutade att denna medelsanvisning skuUe ha lokala verfcxaw-reservationsanslags natur, het m. m.

b) beträffande frågan om storleken av det bidrag per sammankomst som avsågs utgå tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet med bifaU tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1971:1252, 1971:1254, 1971:1255 och 1971 ;1256, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, godkände vad härvidlag förordats i statsrådsprotokollet,

c) i anledning av motionen 1971:1257 såvitt nu var i fråga beslutade att justeringar i bidragsgivningen tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skulle kunna göras i enUghet med vad utskottet förordat,

d) beträffande frågan om fördelningen av bidrag dels mellan idrotts
organisationerna å ena sidan och övriga ungdomsorganisationer å andra
sidan, dels mellan förstnämnda organisationer inbördes med bifaU till
Kungl. Majts förslag och med avslag å motionen 1971:1254 såvitt nu var
i fråga godkände vad härvidlag förordats i statsrådsprotokollet,

e) beträffande frågan om fördelningen av bidrag meUan organisatio
nerna inom gruppen "övriga" organisationer i anledning av motionerna
1971:1252 och 1971:1255 samt med bifaU tiU motionen 1971:1254,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga, ävensom med avslag å Kungl,
Maj:ts förslag uttalade att antalet sammankomster borde prövas som
fördelningsgrund,

2, att riksdagen beträffande frågan om åldersgränser för att deltagande i sammankomst inom ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skulle få räknas in i bidragsunderlaget med bifaU till Kungl, Majts förslag och med avslag å motionerna 1971:1251, 1971:1253 och 1971:1260, samtUga motioner såvitt nu var i fråga, godkände vad härvidlag förordats i StatsrådsprotokoUet,

3, att riksdagen beträffande registrering och kontroll i fråga om deltagande i sammankomst inom ungdomsorganisationernas lokala verksamhet i anledning av motionen 1971:1250 som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört,

4, att riksdagen beträffande en och samma persons möjlighet att deltaga i mer än en bidragsberättigande sammankomst per dag inom samma riksorganisation med bifall tiU Kungl, Maj:ts förslag och i anledning av motionen 1971:1256 såvitt nu var i fråga godkände vad härvidlag förordats i statsrådsprotokoUet,

5, att riksdagen med bifall tiU Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1254 såvitt nu var i fråga i övrigt godkände de i statsrådsprotokollet förordade riktUnjerna för statligt stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

6, att riksdagen tiU Bidrag tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 17 500 000 kronor, varav 49

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

13 000 0000 kronor tUl idrottsorganisationernas lokala verksamhet och 4 500 000 kronor tiU övriga organisationers verksamhet,

7, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1255 i vad den avsåg möjlighet för tillsynsmyndigheten att bevilja dispens i fråga om antalet deltagare i bidragsberättigande sammankomst och deras ålder,

8, att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1251 i vad den avsåg ett enhetUgt redovisningssystem,

9, att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1257 i vad den avsåg hemställan att under anslaget Bidrag tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet ett belopp av 600 000 kronor skuUe reserveras för särskilda bidrag tiU verksamhet främst i åldersgruppen under 12 år,

10, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1258 i vad den avsåg att riksdagen som sin mening borde ge till känna att viss experimentverksamhet bland skolbarn under 12 år borde komma tiU stånd,

11, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:485 i vad den avsåg hemställan att bidrag tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet skulle utgå med ett minimibelopp av 17 000 kronor per vägningstal,

12, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1259 i vad den avsåg bidrag tUl Svenska scoutunionen,

13, att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionerna 1971:1252 och 1971:1255 samt med avslag å motionerna 1971:485, 1971:1258 och 1971:1259, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, tUl Bidrag tUl ungdomsorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 7 100 000 kronor,

14, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:485 i vad den avsåg en femårsplan för utbyggnaden av det statliga stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet,

15, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:370 i vad den avsåg utredning och förslag om statUgt ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationernas internationella kontaktverksamhet.

Reservation hade avgivits av herrar Mattsson i Lane-Henestad (c), KäUstad (fp) och NUsson i Agnas (m), fru FrEenkel (fp), fru Mogård (m) och fröken Eliasson (c) samt herr Norrby i Gunnarskog (c), som bl, a, ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen

a) beträffande den anslagstekniska naturen av för nästa budgetår ifrågakommande medelsanvisning tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU tiU motionerna 1971:1252, 1971:1254 och 1971:1255, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, beslutade att denna medelsanvisning skuUe ha förslagsanslags natur,

b) beträffande frågan om storleken av det bidrag per sammankomst som avsågs utgå tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:1256 samt med bifaU tiU motionerna 1971:1252, 1971:1254 och 1971:1255, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, beslutade att bidrag skulle utgå med 10 kronor,

c) skulle avslå motionen 1971:1257 i vad avsåg justeringar i bidragsgivningen tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet,

d) beträffande frågan om fördelningen av bidrag dels mellan idrotts-

organisationerna å ena sidan och övriga ungdomsorganisationer å andra sidan, dels mellan förstnämnda organisationer inbördes med bifall till motionen 1971:1254 såvitt nu var i fråga och med avslag å Kungl, Maj:ts förslag uttalade att antalet sammankomster skulle utgöra grund för tUldelnlngen av bidrag,

e) beträffande frågan om fördelningen av bidrag mellan organisationerna inom gruppen "övriga" organisationer i anledning av motionerna 1971:1252 och 1971:1255 samt med bifaU tiU motionen 1971:1254, samtUga motioner såvitt nu var i fråga, ävensom med avslag å Kungl, Maj:ts förslag uttalade att antalet sammankomster skulle utgöra grund för tilldelningen av bidrag.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskUt yttrande av fröken EUasson och herr Norrby i Gunnarskog (båda c).

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Två väsentliga drag i de senaste årens ungdomspolitik från statens sida har varit att dels ge det organiserade ungdomsarbetet ökade resurser, dels bereda större utrymme för inflytande från organisationerna själva på utformningen av ungdomspoUtiken. Viktiga punkter i denna utveckling har varit förslagen i 1969 års statsverksproposition om reform av stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet och tUl ungdomsledarutbUdningen samt dessutom omläggningen av statens ungdomsråds verksamhet, som redovisades i 1970 års statsverksproposition.

Omläggningen av stödet tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet, enligt den proposition som vi nu behandlar, och beslutet att på ett mera aktivt sätt ställa betydande resurser från arvsfondens medel till förfogande för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn, företrädesvis i åldrarna 7—12 år, är de senaste inslagen i denna aktiva ungdomspoUtik.

Under vart och ett av de senaste tre åren har på detta sätt tre nya miljoner satsats på stödet till organisationerna. Tar man också hänsyn tUl anslagsexpansionen under fritidsgruppsanslaget, så har den totala anslags-tiUväxten under åttonde huvudtitelns ungdomsanslag varit över 10 miljoner. HärtUl kommer de 5 miljoner som har satsats från arvsfonden i samband med uppdraget tUl socialstyrelsen, statens ungdomsråd. Kommunförbundet och andra att intensifiera försöksverksamheten med fritidsverksamhet för barn i åldrarna 7—12 år. Det är sålunda ett ramanslag som spänner över två budgetår.

AnslagsutveckUngen har alltså varit mycket stark på de här områdena, och de siffror jag nämnt talar sitt tydUga språk.

Den principiella bakgrunden för de ökade insatserna har ingående diskuterats i de propositioner som jag har nämnt. Kort uttryckt har i dessa sammanhang betonats att ungdomsorganisationerna är ett viktigt inslag i vår demokrati. Organisationerna behöver samhäUets stöd för att utvecklas och stärkas, och vi kan också understryka att Uka väl som organisationerna behöver samhällets stöd, så behöver samhället organisationernas verksamma bidrag tiU en konstruktiv utveckling genom nya

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

krafter som kan bygga vidare och med klara ögon upptäcka invanda brister och avslöja konserverade fördomar.

Det här stödet till organisationerna bör utgå i sådana former att organisationerna kan arbeta med största möjUga frihet och själva bestämma hur de tUlgängliga resurserna skall användas. Med hänsyn härtill har bidragsformerna alltmer schematiserats och knutits till sådana faktorer som medlemsantal, spridning i landet och nu senast beträffande lokal verksamhet tUl antalet sammankomster. Jag tror att vi här följer principer för bidragsgivningen som innebär ett maximalt förtroende för organisationerna och som sannoUkt saknar motsvarighet i andra länder. Senast den diskussion på Europarådets ungdomskonferens på Nordens folkUga akademi som jag deltog i för någon vecka sedan ger mig anledning att hävda detta.

Det omorganiserade ungdomsrådet har raskt funnit konstruktiva arbetsformer och har utvecklat ett fruktbärande samarbete med såväl organisationerna som myndigheter och utredningar. Närmast kan vi vänta förslag från en arbetsgrupp inom rådet beträffande ungdomsledarutbild ning, och i denna fråga har också ett samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen inletts. Vidare förbereder rådet en vidgning av den internationella verksamheten; 86 000 kronor har nyUgen stäUts till rådets förfogande för detta ändamål.

Det senaste förslaget i denna utveckhng är den proposition angående stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet som vi nu behandlar. Den avlöser ett ungdomsstöd som ju i första hand har syftat till sysselsättning i fritidsgrupper, och för detta stöd har en allmänpreventiv målsättning legat till grund. Det tillkom ju i samband med 1954 års ändrade alkoholpoUtik, Största delen av det nuvarande stödet går till idrotten, 1958/59 anslogs till idrottsorganisationerna 1,7 miljoner kronor; under de elva år som har gått sedan dess — till 1969/70 — steg stödet till idrottsorganisationernas ungdomsverksamhet till I 1 miljoner kronor.

De reguljära ungdomsorganisationerna med centralt stöd under ättonde huvudtiteln har inte kunnat öka sitt utnyttjande av bidraget i någon högre grad. Deras anslag uppgick under budgetåret 1958/59 till 1,4 miljoner kronor; elva år senare hade det bara stigit tiU 1,9 miljoner kronor.

Konstruktionen av fritidsgruppstödet har ju varit lämpUg för verksamhet som kan fungera i lätt definierade former som idrott, scouting och hobbyverksamhet. För en mera aUmän föreningsverksamhet i poUtiska, religiösa och ideella organisationer har stödet inte kunnat utnyttjas så väl. Ett par viktiga orsaker härtill har varit dels förbudet mot politisk och religiös propaganda, dels att aUinän mötes- och gruppverksamhet inte har kunnat pressas in i dessa fritidsgruppsregler. Likaså har administrationen av bidraget inom organisationerna vållat svårigheter. Huvudprincipen för det nya bidraget är att stödja organisationernas strävan att förverkliga den målsättning som de i demokratisk ordning har valt att arbeta för, I det nya förslaget har organisationernas behov av lokalt stöd varit utgångspunkt för utformningen av bidragssystemet, och stödet ges i positivt syfte att främja organisationernas egen verksamhet.

Det nya bidragssystemet bygger på att det skaU utgå tio kronor i

bidrag för varje godkänd sammankomst, och begreppet sammankomst definieras då som en planerad aktivitet anordnad av en ungdomsorganisation och i vilken minst fem personer i åldern 12-25 år deltar. Sammankomsten skall pågå minst en timme, och verksamheten får inte gå utanför vissa aUmänna regler beträffande sin inriktning. Om ungdomarna sålunda viU spela poker eller bingo, så får de finna sig i att göra det utan statsbidrag,

HuvudUnjerna i statens ungdomsråds förslag innebär en väsentlig principiell förbättring, men svårigheten att avgränsa den bidragsgrundande enheten gör det nödvändigt med en viss styrning av bidragsgivningen. Denna styrning har vi i propositionen föreslagit skall åstadkommas i tre led: man ger reservationsanslag i stäUet för förslagsanslag, man har en bestämd fördelning av anslaget mellan idrott och övrig verksamhet, och fördelningen meUan ungdomsorganisationerna sker efter antalet medlemmar.

Det har uppstått en hel del debatt om propositionen. Framför allt har invändningar rests mot att ramen för anslaget har begränsats genom att det är ett reservationsanslag i stället för ett förslagsanslag. Denna begränsning och därav motiverade ändringar i bidragskonstruktionen har emeUertid, som jag har uppfattat det, kommit att stå i centrum för diskussionen på ett helt överdrivet sätt. Jag viU understryka att i den mycket snäva allmänna budgetpoUtik som vi har varit tvungna att underkasta oss - och som riksdagen ju i allra största utsträckning har accepterat — är en anslagsökning på 3 miljoner kronor till det lokala arbetet en mycket stor ökning. Dessa ungdomsanslag ryms inom åttonde huvudtitelns kulturbudget, där de har fått konkunera med andra mycket angelägna behov på kulturområdet. Och det säger en del om prioriteringen av ungdomsanslaget att en tredjedel av medlen för budgetåret 1971/72 för reformer på kulturområdet har gått just tUl ungdomsorganisationer.

Kulturutskottets betänkande nr 12, som behandlar propositionen, bär väl spår av att man i utskottet har fört en Intensiv diskussion och att svårigheter förelegat att i skrivningen på aUa punkter göra framställningen helt klar. Vad som emeUertid står helt klart är att majoritetens Unje innebär att propositionens förslag i princip har godtagits, liksom att riksdagen har angivit en bestämd ram för anslagets storlek. Den tekniska utformningen har av utskottet ändrats så tiU vida att den i propositionen föreslagna preUminära fördelningen av den avgränsade bidragssumman med ledning av medlemstalet - som alltså var den första fördelningsgrunden - inte har ansetts behövlig, I stäUet skaU fördelningen ske direkt med ledning av antal sammankomster för de organisationer som i övrigt får stöd under åttonde huvudtiteln,

I den diskussion som föregick propositionen drog man fram både fördelar och nackdelar med en styrning grundad på i första hand medlemstal respektive styrning grundad direkt på antalet sammankomster. Att fördelningsgrunden medlemstal så småningom kom att väga tyngst beror på att den Ugger tUl grund för tilldelningen av medel till central verksamhet och tiU ledarutbUdning, Vi menade därför att man, när man skuUe göra en avvägning meUan organisationer som hade oUka

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. in.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

uppläggningar av mötesverksamheten, i första omgången borde använda denna fördelningsgrund, som vi visste fungerade, och sedan tillämpa den fördelningsgrund som ungdomsrådet förordade, nämUgen antalet sammankomster, när man fördelade medlen inom varje organisation. Jag tror att det kan fungera på båda sätten, och jag tycker att vad som sägs i utskottets betänkande på denna punkt är centralt, nämligen att erfarenheten får utvisa i vad mån någon justering eller komplettering av denna fördelningsgrund kommer att fordras.

Det har i diskussionen dragits upp en del hypotetiska fall; man har beskrivit hur katastrofala effekter den i propositionen föreslagna fördelningsgrunden skuUe kunna få. EnUgt min uppfattning är dessa farhågor klart överdrivna'och närmast orimliga. Man har helt tappat bort, tycks det, det som ar väsentUgt, nämligen att anslaget till de reguljära ungdomsorganisationerna med centralt stöd under åttonde huvudtiteln mer än fördubblats.

Jag skuUe tUl sist vUja stäUa ett par frågor till utskottets talesman på ett par punkter där jag inte klart har kunnat läsa ut syftet med utskottets skrivning.

Kulturutskottet har något kryptiskt uttryckt ett önskemål att reservationsanslaget skaU övergå i förslagsanslag så snart underlag föreUgger under det första året i det nya bidragssystemet. Detta skall då ses i ljuset av vad ungdomsrådet har uttalat, nämligen att det är troligt att man inte får fuU effekt av reformen under det första året, då organisationen först efter en viss övergångstid kan utnyttia det nya systemet i full utsträckning. Jag skulle vilja fråga om det trots detta är utskottets uppfattning att en sådan övergång är önskvärd, oberoende av erfarenheterna och oberoende av om man kan bedöma effekten.

På ytterligare en punkt har jag haft svårigheter att tolka utskottets skrivning, och det gäller tiUsynsmyndighetens kontroUmöjUgheter. Utskottet uttalar att det är medvetet om behovet av kontroll men vänder sig samtidigt emot de förslag på den här punkten från ungdomsrådet som Ugger till grund för propositionen. De förslag som här avses innebär ju emellertid att tillsynsmyndigheten skaU ha möjUgheter att kontroUera deltagarförteckningar och att sådana därför skall finnas hos organisationerna. Detta har enUgt SÖ:s anvisningar redan nu varit möjUgt, men av SÖ har det bara utnyttjats i sällsynta undantagsfaU, Om jag har förstått motionären rätt skuUe problemet närmast vara av semantisk natur.

Statens ungdomsråd har i det ur ungdomsorganisationernas synpunkt väUovliga syftet att bredda bidragsunderlaget föreslagit att inte bara registrerade medlemmar utan också övriga deltagare i fritidsaktivitet skaU få räknas in i det bidragsberättigande underlaget. Ungdomsrådet vill på det här sättet göra möjligt att ändra medlemsdefinltionen. Man stäUer alltså upp följande ekvation:

Egentlig medlem + Löst adjungerad deltagare = Medlem i detta avseende.

Precis samma syfte hade ju uppnåtts om man hade kallat denna summa "deltagare" i stället för "medlemmar" i ett specieUt avseende. Men det hade då fört med sig vissa andra problem. Den ändring som föreslagits i propositionen beträffande medlemsdefinitionen omfattar ju

endast medlemsdefinitionen vid beräkning av statsbidrag tUl ungdomsorganisationen.

Även om vi i vårt land har gått mycket långt i frihet vid bidragsgivningen Ugger det både i organisationernas och i riksdagens intresse att ha klara regler för anslagstUldelning, regler vilkas tiUämpning kan kontrolleras. 1 ett förtroendefuUt samarbete kan sådana element knappast vara störande. Något integritetsproblem har mig veterligt aldrig uppkommit och någon utvidgning av kontroUfunktionen anser jag inte påkallad. Förslaget går inte utanför nuvarande praxis.

Jag vill fråga om utskottet har någon anmärkning mot denna praxis. Kan SÖ fortsätta att använda nuvarande system för kontroU?

Herr talman! Jag vore tacksam för ett klarläggande från utskottets talesman, eftersom utskottet försiktigtvis inte anvisat någon konkret utväg ur de problem som jag ställer.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Hert OLSSON i KU (fp):

Herr talman! Jag konstaterar att statsrådet Odhnoff går hårt ut i polemik mot utskottsmajoriteten. Det gör hon med all rätt. Jag tycker det finns anledning att kritisera både utskottsmajoriteten och propositionen nr 32 och det tänker jag ägna mig åt de närmaste minuterna.

Statsrådet Odhnoff gjorde åtminstone ett klart och otvetydigt konstaterande som man inte kan invända någonting emot. Det var att propositionen nr 32 väckt en synnerUgen UvUg debatt. Det kan man verkUgen lugnt påstå. Det är också naturligt att ett förslag, som så väsentligt berör de grundläggande förutsättningarna för våra många ungdomsorganisationers arbete med deras hundratusentals ledare och miljontals medlemmar, stimulerar tiU en intensiv diskussion. Men det är nog mindre vanUgt att kritiken av ett regeringsförslag är så hård, så nedgörande och samtidigt så avslöjande som den varit i det här faUet. Också från kammarens ledamöter har kritiken varit utomordentUgt hård. Proposition nr 32 har föranlett ett stort antal motioner från samtUga partier. För alla dem som studerat regeringsförslaget är detta inte någon överraskning. Kritiken framstår tvärtom som oundviklig. Propositionen inbjuder tlU invändningar. Detta trots att det ansvariga statsrådet, Camilla Odhnoff - på numera vanUgt regeringsmanér — sedan förslaget väl har lagts fram genom ett s. k. utspel, där medel från arvsfonden stäUts i utsikt, har gjort ett försök att mUdra den häftiga kritiken.

Vidare har statsrådet Odhnoff genom en artikel i Dagens Nyheter försökt sprida ljus över regeringens förslag. I själva verket har denna artikel ytterUgare bidragit tUl att fördunkla de redan oklara motiven till vissa delar av propositionens förslag. Statsrådet påstår där att regeringen har accepterat de principer som statens ungdomsråd anfört i det förslag som föregick propositionen 32. Det är ett märkUgt påstående, eftersom regeringen och ungdomsrådet i två kärnfrågor — frågan om ungdomsanslagets natur och frågan om fördelningen av bidraget mellan oUka organisationer - har oUka åsikter.

På den första punkten säger ungdomsrådet att anslaget - Uksom hittUls fritidsgruppsbidraget - bör utgå som ett förslagsanslag. Regeringen föreslår reservationsanslag.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

På den andra punkten — fördelningen av stödet - säger ungdomsrådet att det inte vore rättvisande att fördela stödet efter organisationernas medlemsantal, utan stödet bör utgå i förhåUande till respektive organisationers lokala aktivitet. Regeringen föreslår att anslaget skall fördelas efter medlemsantal och först inom organisationerna efter aktivitet -alltså tvärtemot ungdomsrådets förslag.

Ungdomsrådet vUl håUa samman stödet tiU ungdomsorganisationerna utan uppspaltning på oUka grupper av organisationer. Regeringen vill spUttra upp anslaget på två huvudgrupper.

Hur kan statsrådet mot bakgrunden av denna skiljaktiga syn påstå att de av ungdomsrådet anförda principerna för statUgt stöd till den lokala verksamheten har accepterats av regeringen? Vad är statsrådets kommentar tUl detta?

Det är naturUgtvis viktigt att de uppgifter som av ansvariga statsråd förs till torgs i artiklar är belagda och noga stämmer med verkligheten. Om statsrådet Odhnoff håUer med mig på den punkten, skulle jag också gärna vilja ha svar på frågan varifrån hon har fått de uppgifter som hon publicerar i samma artikel i Dagens Nyheter, nämUgen att det kommunala stödet tiU idrotten 1970 skuUe uppgå tiU 700 miljoner kronor. Enligt idrottsutredningens beräkningar är denna siffra för 1969 400 miljoner kronor, om man räknar mycket generöst, nämligen om man räknar allt som går tUl fritidsnämnderna såsom stöd till idrotten, vUket ju inte är faUet.

På vilka grunder har statsrådet räknat fram ett 75 procent högre belopp än det som den statUga utredningen har kommit fram till? Jag hoppas att statsrådets siffror antingen kommer att beläggas med bevis eller också korrigeras här i dag. Det är av stor vikt för den fortsatta debatten i kommuner, landstmg och här i riksdagen om stödet tiU idrotten.

Sedan sade fru Odhnoff något i sitt anförande som jag tyckte var Utet märkligt. Det är möjligt att det var en felsägning. Hon sade att anslaget tiU de reguljära ungdomsorganisationerna har mer än fördubblats genom detta förslag. Såvitt jag förstår är detta påstående helt felaktigt. Endera räknar fru Odhnoff inte idrottsrörelsen till de reguljära ungdomsorganisationerna eller också har hon fel på den punkten. Om hon inte räknar idrottsrörelsen tUl de reguljära ungdomsorganisationerna vUl jag fråga: Varför skaU idrottsrörelsen klassas för sig?

Jag har, herr talman, något uppehålUt mig vid dessa två tre något tvivelaktiga påståenden, eftersom de av fru Odhnoff offentUgt har anförts såsom försvar mot kritiken av proposition 32.

För att återgå till själva regeringsförslaget så sägs ju en av grundtankarna bakom detta vara att stimulera ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Ungdomsorganisationerna är väl kvaUflcerade för en sådan stimulans. Om detta råder knappast några delade meningar. Frågan är: Hur stimulerar man bäst en sådan - från aUa synpunkter - värdefuU aktivitet på det lokala planet?

Regeringen har kommit till den bakvända slutsatsen att man bör binda bidraget tiU antalet medlemmar i de oUka organisationerna, dvs. man har fastnat för den mest statiska av aUa bidragsformer. Denna konstruktion

motverkar och bromsar rent av en aktiv organisation. Ju större antal sammankomster, desto mindre bidrag per sammankomst. Låg aktivitet ger med andra ord fullt bidrag. Hög aktivitet ger mindre bidrag. Är detta aktivitetsstimulans? Nej, jag tror inte att någon känd definition av detta ord kan medge en sådan tolkning. Jag vet inte om man i kanslihuset ägnar sig åt semantiska nytolkningar.

Som en följd av det statiska synsättet vad gäller fördelningen av bidragen meUan organisationerna föreslås i propositionen 32 att anslaget skall utgå som reservationsanslag. Ingen anpassning tiU det faktiska UtfaUet av organisationernas verksamhet är därmed möjUg.

Men vad säger då kulturutskottets majoritet, som så hårt har kritiserats av statsrådet Odhnoff här i dag — majoriteten utgörs av socialdemokrater och kommunister — om regeringens förslag till bidragskonstruktion?

Utskottets majoritetsskrivning innebär en klar förskjutning tiU det bättre i förhållande tUl propositionen — det skall inte på något sätt döljas. Man föreslår bl. a. att riksdagen skaU avslå Kungl. Maj:ts förslag om antalet medlemmar som fördelningsgrund och går i stäUet direkt på antalet sammankomster såsom bidragsgrund.

Beträffande den andra kärnfrågan — reservationsanslag eUer förslagsanslag - har utskottet försökt sätta sig på två stolar samtidigt. De av uppenbar vånda präglade formuleringarna på s. 5 och 6 i utskottsbetänkandet mynnar ut i förslag om reservationsanslag ;' år. Men, säger man, efter det första årets erfarenheter bör man gå över tUl förslagsanslag.

Man måste fråga sig: Varför tas inte steget fuUt ut? Var finns för resten logiken? Om det vore någon som helst tvekan om vilken anslagsform som är den överlägsna ur stimulanssynpunkt vore det en viss logik att vilja awakta utfallet av något års försöksverksamhet med reservationsanslag. Men utskottsmajoritetens förslag är ju att oavsett hur verkningarna av reservationsanslaget blir bör man övergå till förslagsanslag. Denna håUning tycker jag är ganska avslöjande. Man har egentUgen redan nu insett att förslagsanslag är att föredra, men man skjuter konsekvenserna av denna insikt på framtiden.

Utskottets skrivning är en klar illustration tUl det svåra i konsten att dölja reträtten från ett svagt regeringsförslag.

Som ett ytterUgare belägg för att man insett de många svagheter som är behäftade med reservationsanslag framstår utskottets förslag att justeringar skaU vara möjhga för att hindra att aktivitetshöjningar bromsas genom bidragssystemets utformning. Som ännu en justerings-möjUghet nämns anvisande av medel på tiUäggsstat.

Vi reservanter — folkpartister, centerpartister och moderater — kan inte acceptera detta kompUcerade system, som trots aUa tUlkrånglade jämkningsförsök lämnar ungdomsorganisationerna utan klart besked om relationerna mellan den egna aktiviteten och statsbidraget.

Inte ens för ett eUer två år kan vi acceptera ett dåUgt system, när ett bättre finns att tillgå. Vi tycker inte att regeringsprestige kan vara värd så mycket krångel. I stället för den krokiga väg som utskottet föreslår, med först preUminär fördelning och sedan möjUghet tUl inte mindre än tre justeringar samt därefter, om något år, övergång till ett annat system.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

byggt på andra grundprinciper — i stäUet för denna serpentin föreslår vi det raka, enkla system som förordas av ungdomsrådet, dvs. förslagsanslag med ett fast bidrag per sammankomst, 10 kronor. Behovet av justeringar bortfaller då, likaså behovet av uppdelning av anslaget på en idrottspost och en övrig post. Ungdomsorganisationerna vet då vad de har att vänta och kan rätta sin planering därefter. Detta är också i enUghet med ungdomsorganisationernas gång på gång deklarerade vilja.

Jag kan redan nu ana den invändning som majoritetsförslagets försvarare kommer att tUlgripa: Tänk om förslagsanslagets ram kommer att spräckas? Ja, den risken finns givetvis, det skall erkännas, för nästa år Uksom för alla kommande år. Vi reservanter är emellertid beredda att ta den risken. Vi har våra skäl, och om ett överskridande skulle komma till stånd är det trots aUt inte fråga om bortkastade pengar, utan om väl satsade medel, som ger återbäring i en nära framtid och på sikt.

Det är vår övertygelse att, förutom det egenvärde som ligger i organisationernas ungdomsarbete, det där görs insatser som har mycket stor betydelse för det framtida samhället: man får träning I demokratins arbetsformer, man får lära sig ansvarstagande för verksamheten, man får övning i att planera osv. Kort sagt: Det är en förberedelse och utbildrUng för deltagande i samhäUsarbetet i framtiden.

Dessutom har ungdomsarbetet en social funktion. Gemenskapen inom föreningarna underlättar i många faU anpassningen till nya miljöer och arbetsförhållanden. Det är några exempel på de positiva verkningar som ungdomsorganisationernas arbete har för samhäUet och individen.

I detta större perspektiv får man heller inte glömma bort den allmänpreventiva effekt som bUr resultatet av detta arbete: minskad ungdomsbrottsUghet, minskat giftmissbruk osv. Det är alltså någonting som man får gratis, om man satsar på ungdomsorganisationerna. Ett ökat stöd stärker med andra ord de positiva samhällseffekterna och minskar de negativa. I detta stora sammanhang är det trots aUt fråga om relativt blygsamma belopp, även om anslagsramen skulle överskridas. Hela det belopp som går till ungdomsorganisationerna är inte mycket större än enbart ökningen av statens utgifter för ungdomsvårdsskolorna från innevarande till nästa budgetår. Det är kostnadsrelationer som jag tycker är värda en tanke.

En central fråga, herr talman, gäUer utskottets skrivning. Statsrådet Odhnoff har också understrukit detta. Hon säger att det är svårt att bli klar över utskottets skrivning, att den är svår att tolka, att den är kryptisk. Jag kan håUa med henne på alla dessa punkter, även om det inte är mycket mer jag skall håUa med henne om här i dag. Ett exempel på invecklade och svårtolkade formuleringar i utskottets betänkande återfinnes på s. 6 där utskottsmajoriteten beskriver olika möjligheter att justera utfallet av det föreslagna bidragssystemet. Där säger utskottet å ena sidan att en konsekvens av den intagna ståndpunkten kan bli att anvisade anslagsmedel inte räcker tUl bidrag med 10 kronor per sammankomst. A andra sidan säger utskottet att ingen organisation skall behöva vidkännas försämringar i förhåUande tUl nuvarande bidrag och att justeringar skall vara möjliga för att hindra att beräknade aktivitetsökningar bromsas som en följd av bidragssystemets utformning.

Jag frågar mig: Vad gäller? Antingen är meningen i ert förslag att — låt vara efter mycket krångel — ungdomsorganisationerna skall få beloppet 10 kronor per sammanträde. Men varför i så fall detta besvärUga system? Eller också är ni beredda att om utfallet blh så glädjande att ungdomsorganisationernas verksamhet bUr större än väntat minska anslaget per aktivitet. VUken är er Unje? Kan man få ett klart besked av utskottets talesman?

TUl sist, herr talman, bör vi komma ihåg de hundratusentals ledare inom idrotten, reUgiösa och poUtiska föreningar och andra ideella organisationer som ägnar sin fritid åt ungdomsarbete. De är Sveriges sämst betalda socialarbetare. Tyvärr får de ägna en stor del av sin tid åt att skaffa pengar till verksamheten. EnUgt en nyUgen pubUcerad undersökning med material från idrottsrörelsen täcker anslag - observera alla anslag — bara en femtedel av utgifterna. Det borde vara en samhällelig skyldighet att genom vettiga bidragsformer i någon mån avlasta ledarnas ekonomiska ansvar, inte minst för att underlätta nyrekrytering av frivUUga krafter. Enbart idrotten har vatie år behov av ca 25 000 nya ledare för att bibehålla verksamheten.

Jag vet att den uppfattning jag här gett uttryck för delas av många — oberoende av poUtisk hemvist. Det är min förhoppning att sakfrågan och inga andra hänsyn kommer att vara avgörande vid den omröstning som kommer om en stund.

Jag ber att få yrka bifaU tUl reservationen vid kulturutskottets betänkande nr 12.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdoms-organisa tionemas lokala verksamhet m. m.

Hen NORRBY i Gunnarskog (c):

Hen talman! Ungdomsorganisationernas betydelse i samhället har tidigare i oUka sammanhang betonats, inte minst ifrån den här talastolen av fru Odhnoff - jag håller henne räkning för det.

Det sägs t. ex. i Kungl. Maj:ts proposition nr 32 att "ungdomsorganisationerna har till uppgift att ge de unga möjligheter att medverka i samhällets utformning. Ungdomens föreningsUv ger träning i demokratiska arbetsformer. Föreningsarbetet skapar dessutom kontakter mellan människor och främjar medlemmarnas förståelse för oUkheter i etiska, reUgiösa, kultureUa och poUtiska frågor." Vidare betonas "ungdomsorganisationernas värde för de ungas personliga utveckUng och samhäUs-engagemang samt möjligheter att därigenom också förebygga social missanpassning".

Statens ungdomsråd anser mot bakgrunden härav att det framtida stödet tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet bör vara ett stöd tiU denna verksamhet i dess helhet och inte ett stöd till viss del av verksamheten eller tiU speciella former av verksamhet. Statens ungdomsråd har därför föreslagit ett bidragssystem som innebär att det nuvarande fritidsgruppsstödet ersätts med ett aktivitetsstöd, där aUa sammankomster i princip föreslås bli berättigade till bidrag. Ungdomsrådet föreslog att bidraget skulle utgå med 10 kronor per sammankomst och beräknade följaktligen medelsbehovet för budgetåret 1971/72 till 17,5 miljoner kronor. Detta anslag föreslogs uppföras som ett förslagsanslag.

På grundval av ungdomsrådets betänkande och förslag utformade

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

statsrådet fru Odhnoff propositionen 32, vari statsrådet säger sig i princip ansluta sig till ungdomsrådets förslag men anser det "erforderUgt att den föreslagna tekniska utformningen av bidragsgivningen något ändras".

Hen talman! Den ändring som statsrådet Odhnoff föreslår är inte bara teknisk! Den är av största principiella betydelse och innebär ett helt nytt förslag enUgt min mening. För det första föreslås att anslaget skall föras upp som ett reservationsanslag - ett tak skulle aUtså sättas för bidraget -och man kan nog instämma med en ledarskribent som förmodar att det är finansminister Sträng som talat om för fru Odhnoff att det här får inte kosta mer än 17,5 miljoner kronor. Jag tycker att jag delvis fick belägg för det genom statsrådet Odhnoffs framträdande här nyss. För det andra skuUe fördelningen mellan organisationerna ske med hänsyn tUl medlemsantalet och aUtså inte till aktivitetsnivån.

Jag skall avstå från att avge något omdöme om propositionen 32 utan viU bara konstatera att den bl. a, gav upphov tiU en hel rad artiklar och ledare i dagspressen och i idrotts- och andra ungdomsorganisationers tidskrifter där man uttrycker — somliga i rätt hårda ordalag — sin förtrytelse över att propositionen i de väsentUga frågorna avviker från ungdomsrådets förslag. Idrottsbladets Martin Örner frågar t. ex.: "Vad menar Camilla?" Accent — 10GT:s och NTO:s tidning - säger: "Hoppet står till riksdagen." Tidskriften Fritidsgården skriver; "Riksdagen har bollen", osv.

Det sades också att propositionen innebär ett svek mot ungdomen. Det tycker jag dock är att ta till för starka ord. Jag hälsar med tillfredsställelse förslaget så som det förelåg frän ungdomsrådet och som det då var utformat.

Propositionen 32 orsakade ett dussintal motioner i vilka det bl. a. föreslogs en sänkning av åldersgränser m. m, I motioner från centern, folkpartiet och moderata samlingspartiet krävdes att bidraget tiU de lokala ungdomsorganisationerna skuUe fä formen av förslagsanslag, alltså helt i enUghet med ungdomsrådets förslag. Tydligen hade statsrådet Odhnoff också tyckt att propositionen inte var tUlfredsstäUande utan att ytterligare åtgärder borde vidtagas, varför statsrådet Odhnoff den 23 april 1971 lät meddela att Kungl. Maj:t ställt 5 miljoner kronor ur allmänna arvsfonden till förfogande för en försöksverksamhet bland ungdom under 12 år. Som hon här konstaterade skuUe detta belopp utgå under två år, dvs. 2,5 miljoner kronor per år. Den åtgärden farväl ses som en eftergift eller ett erkännande av den välgrundade kritiken mot att inte bidrag skulle få utgå tiU arbete bland dessa åldersgrupper i awaktan på vad utredningen så småningom kommer fram till.

I det sammanhanget kan jag inte underlåta att fråga statrådet Odhnoff om hon inte har märkt att det redan pågår ett omfattande och värdefullt arbete bland dessa åldersgrupper. Det vore också intressant med en redovisning av syftemålet med försöksverksamheten. Låt mig också understryka vad utskottet säger på s. 8 och 9 i sitt betänkande vilket jag kan instämma i: "Utskottet vill tiUägga att utskottet förutsätter att den verksamhet inom specieUa ungdomsgrupper, däribland främst ålders-grapperna under 12 år, till vilken bidrag redan nu kan utgå enligt prövning av skolöverstyrelsen, inordnas i den planerade försöksverksam-

het som avses i nämnda beslut av Kungl. Maj;t,"

När man sedan tar del av vad utskottsmajoriteten föreslagit i kulturutskottets betänkande nr 12 måste det konstateras att den tydligen inte heller var vidare nöjd med vad som i propositionen hade föreslagits. Tyvärr kommer jag kanske att i någon mån trampa i samma spår som de föregående talarna här har gjort när man går ut för att se efter vad utskottsmajoriteten har föreslagit.

Utskottet säger t, ex, på s, 6 att man har "att väga risken för att man, om anslaget begränsas tiU sin storlek, inte uppnår hela den aktivitetsfrämjande effekt som avses med bidragsreformen". Jag skulle kunna anföra ytterUgare exempel som styrker denna uppfattning och som står att läsa i kulturutskottets betänkande, men jag nöjer mig med detta enda citat.

Utskottsmajoriteten har försökt att "lappa på" propositionen. Så har t, ex. förslaget om att anslagsfördelningen skaU ske med hänsyn till organisationernas medlemstal tagits bort. Man har genom ohka förslag och konstruktioner försökt att eUminera svårigheterna för organisationerna att få ut de bidrag som de är berättigade till. Sålunda har man sagt att vissa medel kan överföras från anslaget Bidrag till ungdomsorganisationer-. nas centrala verksamhet. Vidare har man uttalat en förmodan om att tUläggsanslag kan utgå, och sedan säger man, tydligen med känsla av att förslaget om reservationsanslag inte tillfredsställer behovet: "Så snart underlag föreUgger för en bedömning av medelsåtgången under det första året i det nya bidragssystemet bör man gå över till förslagsanslag," Jag ber att helt få instämma i den undran som statsrådet här riktade till utskottsmajoritetens företrädare. Statsrådet sade också att hon visste att vi hade haft en del debatt om denna fråga i utskottet. Jag vill säga att det var nog nödvändigt på grund av den mening som utskottsmajoriteten företräder, bl, a. just i frågan om förslagsanslag kontra reservationsanslag: "Utskottet är medvetet om att en konsekvens av den intagna ståndpunkten kan bU att anvisade anslagsmedel - vid hög aktivitet inom organisationerna — inte förslår tiU bidrag med 10 kr, per sammankomst," Men sedan säger man tröstande att bidragssystemet skaU utformas "så att ingen organisation behöver vidkännas försämringar i förhållande till nuvarande bidrag".

Man måste ställa sig frågan: Vart tog strävan mot ett aktivitetsbefräm-jande stöd tiU ungdomsorganisationerna vägen? Jag vUl också fråga utskottsmajoritetens talesmän - med anledning av vad som sägs på s, 6 i betänkandet; Det är väl riktigt konstaterat att ni inte kan garantera att ungdomsorganisationernas lokalavdelningar verkligen får sina utlovade 10 kronor per sammankomst? Inte bara jag utan aUa andra som arbetar inom ungdomsorganisationerna viU nog gärna ha svar på den frågan.

Låt mig i sammanhanget konstatera att utskottets reservanter med sitt förslag ju garanterar att mottagarna får sina 10 kronor per sammankomst.

Jag vill också säga eftersom statsrådet Odhnoff, om jag förstod henne rätt, inte har riktigt klart för sig vad utskottsmajoriteten egentUgen menar med de här påbyggnaderna på sitt förslag, att vårt förslag är fullt klart, och det kan alltså inte ge upphov tUl några tolkningssvårigheter.

Jag skall inte länge uppehåUa mig vid vad som sägs i reservationen. Fördelarna med vad som där föreslås är uppenbara. Herr Olsson i Kil har

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

berört reservationen. Dessutom förmodar jag att efterföljande talare ytterUgare utvecklar motiven för vårt ställningstagande. Låt mig bara peka på följande.

Bidraget kommer verkUgen att bU vad statens ungdomsråd avsåg att det skuUe vara, nämUgen aktivitetsstimulerande.

Vidare kan man konstatera att utbetalning av bidraget kan ske i nära samband med aktiviteten. Därigenom förenklas administrationen. Ingen orättvisa meUan organisationerna behöver uppstå vid fördelningen av anslaget osv. Men, kommer någon att säga, detta kommer att kosta pengar. Det kommer inte att räcka med de 17,5 miljoner kronor som föreslagits. Låt mig säga att jag tyvän — ja, jag säger tyvärr - inte tror att anspråken på bidrag kommer att stiga så där väldigt mycket som utskottsmajoriteten tycks tro, beroende på ohka förhållanden. Låt mig här bara nämna några hämmande faktorer i detta sammanhang.

1, Bidragen till kommunerna bortfaller,

2, Den av alla omvittnade ledarbristen orsakar att antalet sammankomster ej kommer att öka i väntad eUer önskad omfattning,

3, Idrottsorganisationerna kanske inte aUs kommer att kunna öka sin verksamhet, beroende på oUka förhållanden, bl, a, att vi tyvärr inte nu har kunnat tillmötesgå Riksidrottsförbundets önskan om differentierade bidrag.

4, TroUgen kommer inte övriga organisationer, på grund av den nya bidragskonstruktionen, att under det första året uppnå fuU effekt av reformen. Det har också konstaterats i statens ungdomsråds betänkande.

Detta sammantaget är skälet till att jag och de andra centerpartisterna i utskottet vidhåller kravet på att bidraget skall uppföras som förslagsanslag. Jag säger i likhet med herr Olsson i KU: Om — mot förmodan -anslaget skuUe överskridas, vore det då inte något av det bästa som kunde inträffa? Det skulle ju betyda att vi verkUgen hade ett bra bedrivet ungdomsarbete — och jag vill tUlägga: bUligt för staten också - eftersom det statliga bidraget inte ens täcker hälften av de verkUga kostnaderna. Resten tUlskjuter organisationerna själva!

Jag vill sluta, herr talman, med en förhoppning om — och kanske trots allt också ett konstaterande av - att vi väl aUa är överens om att det verkligen behövs ökad aktivitet bland ungdomen i dagens situation. Låt oss därför jämna vägen för ett sådant arbete. Jag vUl i Unje härmed, herr talman, yrka bifall till den reservation som är fogad vid kulturutskottets betänkande nr 12,

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Väsentliga anmärkningar har visat sig kunna riktas mot det hittiUsvarande fritidsgruppsbidragets utformning. Man har konstaterat att stödformen har haft en styrande effekt på organisationernas verksamhet och utveckling. Det förhåUandet att bidrag inte utgår tiU verksamhet med reUgiösa eller politiska inslag har sagts kunna medföra att organisationernas fritidsgruppsverksamhet bUvit ganska idéfattig, ViUkoren för bidraget har inte passat aUa organisationer, som då ibland har omorganiserat sin verksamhet till att passa tUl bidragsformen. Särskilt stark kritik har riktats mot det krångliga redovisningssystemet, som i

förening med det i vissa fall relativt ringa bidraget t, o, m. gjort att en del föreningar avstått från att rapportera verksamheten och söka bidrag.

Mot den bakgrunden fann Kungl. Maj:t det lämpUgt att vid omorganisationen av statens ungdomsråd vid årsskiftet 1969-1970 låta frågan om det StatUga stödet tUl den lokala ungdomsverksamheten bli en av rådets första utredningsuppgifter.

Utredningsarbetet bedrevs av en arbetsgrupp i nära samarbete med ungdomsorganisationerna. Det förslag som statens ungdomsråd på grundval av arbetsgruppens förslag och en omfattande remissbehandUng överlämnade till statsrådet Odhnoff i november 1970 kan således sägas väl motsvara vad ungdomsorganisationerna själva anser. Huvudsyftet har nåtts:

1, Man lämnar mera ansvar till organisationerna själva genom att göra dem till huvudmän för bidragsgivningen tiU den lokala aktiviteten och åstadkommer därigenom förbättrade kommunikationer inom organisationerna.

2, Man har åstadkommit ett i hög grad förenklat redovisningsförfarande genom att göra bidraget till ett schablonbidrag och inte som nu ett kostnadstäckningsbidrag, där bidragsgrundande kostnader måste redovisas.

3. Man åstadkommer en rättvisare medelstUldelning genom att varje ideeU ungdomsaktivitet, vad den än gått ut på och i vUken organisation den än bedrivs, värderas Uka.

4. SlutUgen och inte minst viktigt: Bidraget stimulerar till aktivitet, eftersom det skall utgå efter antalet sammankomster i respektive lokalavdelning.

Vad har nu hänt med detta logiskt sammanhängande, enkla och rediga förslag, sedan det ansvariga statsrådet transponerat det till en proposition? Ja, läser man bara föredragandens inledning, kan man få för sig att hon helt ansluter sig till förslaget. I fråga om att överlämna mera ansvar tUl ungdomsorganisationerna är hon visserUgen en aning mera misstänksam än ungdomsrådet och de flesta remissinstanserna och påpekar att garantier bör skapas för att bidragen i sin helhet verkUgen kommer den lokala verksamheten tUl del. Det är knappast vad jag skuUe kaUa för det maximala förtroende som statsrådet Odhnoff talade om. Men statsrådet uttalar sin principiella anslutning till förslaget om en omläggning av stödet tUl ett allmänt aktivitetsstöd. Även sakkunniga från departementet som utskottet haft tillfäUe att konsultera har hävdat att propositionen i stort sett bejakat principerna, EnUgt dessa sakkunniga har man bara tvingats tiU ett litet avsteg från de allmänna principerna. Statsrådet kaUar det att ändra något på den föreslagna tekniska utformningen av bidragsgivningen. Låt oss se efter vad detta UUa avsteg, denna något ändrade utformning, Innebär,

Principen att varje ungdomsaktivitet skall värderas lika överges omedelbart: anslaget delas upp i två poster, en för idrottsorganisationerna och en för övriga organisationer. Statens ungdomsråds utredningsgrupp tog upp den frågan ganska utförUgt, och jag viU gärna citera något av vad gruppen sagt:

"Arbetsgruppen finner, att ett särskiljande av bidragsgivningen

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

till idrotten frän övriga organisationer vore olyckligt. En splittring i dessa två grupper skuUe lätt kunna tas som motiv för en ytterligare uppdelning av bidragsgivningen på oUka typer av verksamhet. Bidraget till den lokala verksamheten och därmed tiU de lokala föreningarna skuUe vid en sådan uppdelning på organisationskategorier ej i första hand vara beroende på verksamheten som sådan, utan i vilken organisation den förekommer." Vidare anför utredningsgruppen: "Många av de riksorganisationer, som ej är idrottsorganisationer, har lokalavdelningar, i vilka olika former av idrottsutövning är den huvudsakUga verksamheten. Som exempel må nämnas KFUK/KFUM och nykterhetsrörelsen. Dessa lokalavdelningar tlUhör förutom riksorganisationen även genom ett specialförbund Riksidrottsförbundet. Om ett särskiljande av bidragsgivningen tUl idrotten skuUe ske, skuUe detta innebära, att ifrågavarande lokalavdelningar skuUe kunna erhålla bidrag antingen från RF eUer via sin riksorganisation. Valet skulle troUgen bestämmas helt utifrån ekonomiska aspekter. Uppdelningen på idrottsorganisationer och övriga skulle således kunna få som följd, att organisationer med omfattande idrottsverksamhet spUttras. Arbetsgruppen anser sig ej kunna rekommendera ett system, som skulle kunna få sådana konsekvenser," Och slutUgen anför utredningsgruppen; "De fritidspoUtiska frågorna måste behandlas som en helhet, om den nödvändiga planeringen skaU kunna göras på ett tUlfredsstäUande sätt. Ett särskiljande av den statUga bidragsgivningen skuUe även kunna stimulera uppkomsten av oUka bidragsnormer för idrott respektive övrig föreningsverksamhet på såväl landstings- som primärkommunalt plan."

Det är alltså en övertygande argumentering emot, men tydUgen inte övertygande nog för statsrådet Odhnoff.

Även jag har nu delvis trampat i samma spår som föregående talare, och jag är ledsen att jag kommer att fortsätta att göra det. Jag tror att den här frågan är så viktig att vi får lov att argumentera om samma saker men i varierande former.

De s. k. övriga organisationerna får enUgt propositionen sina bidrag fördelade mellan sig efter medlemsantalet, vUket ju inte säger så mycket om aktiviteten. Men statsrådet Odhnoff har observerat att aktiviteten skuUe stimuleras, varför propositionen i detta syfte fördelar bidragen inom varje organisation efter antalet sammankomster med IO kronor per sammankomst som norm. Ungdomsrådets förslag utmynnade i, vilket logiken kräver, att anslaget måste vara ett förslagsanslag. Och dä kan det märkliga inträffa, vilket statsrådet också tvmgas medge, att den ökade aktivitet som propositionen uppger sig vilja ha kan leda tUl ett minskat bidrag! Om en organisation visar en starkt ökad aktivitet, innebär det att bidraget per sammankomst sjunker, medan den organisation som håUer sin aktivitet inom måttliga gränser kan räkna med att få behålla 10 kronor per sammankomst. Statsrådet konstaterar att organisationerna har intresse av att veta på förhand hur bidragsresurserna kommer att fördelas i stort — ja, med detta förslag skulle de få veta så mycket att de skall hålla tUlbaka opassande hög aktivitet.

Proposition nr 32 har berett kulturutskottet mycket arbete. Det kan visserligen sägas att Kungl. Maj;t hjälpte upp situationen genom att mitt under utskottsarbetet med propositionen besluta om viss försöksverksam-

het med fritidsaktiviteter för barn, intill ett belopp av 5 miljoner kronor. Det beslutet gjorde sex motioner om sänkning eller dispens från åldersgränser ganska lätthanterUga, även om avsikten med beslutet väl var något mera kompUcerad. Hen Norrby i Gunnarskog har ju försökt komma med en positiv tolkning.

Minoriteten har slutligen stannat för att det är omöjligt att göra statens ungdomsråds förslag bättre. Majoriteten har dock tappert kämpat med att försöka rätta tUl propositionens förslag. Man har således insett att det måste gå att ha något kvar av aktivitetsstimulansen om man går emot propositionens förslag om fördelning mellan övriga organisationer efter medlemsantal och fördelar bidraget enbart efter sammankomster. Men man håUer fast vid att det måste vara en given anslagssumma och att den skall fördelas på två poster. Idrottsaktivitet i en organisation kan med denna metod, som jag nyss påvisade, komma att få mindre bidrag än idrott i en annan. Följden kan också bU att några organisationers starkt ökade aktivitet leder tiU minskade bidrag för samtUga. Här vill utskottsmajoriteten gripa in med justeringar i efterhand så att ingen organisation får det sämre än förut. Men resultatet av en sådan justering kan bli att den aktiva organisationen får mindre bidrag per sammankomst, den mindre aktiva får ökat bidrag per sammankomst, vUket sannerUgen ligger långt från vad statens ungdomsråd hade tänkt sig.

Nu har för aU del utskottsmajoriteten också tänkt sig att justera så att aktivitetsökning inte hindras. Hur dessa justeringar skall gå tUl viU utskottsmajoriteten inte närmare gå in på, vilket är förståeUgt. Emellertid anvisar man var medel kan stå att hämta: inom anslaget Bidrag till ungdomsorganisationemas centrala verksamhet finns ett belopp på 400 000 kronor som beräknats tUl verksamhet inom specieUa ungdomsgrupper, främst åldersgrupper under 12 år, eUer tUl utveckUng av nya verksamhetsformer. Dessa medel, som ju i viss utsträckning friställts efter Kungl. Maj;ts beslut om anslag tUl försöksverksamhet med barn, anser ett enigt utskott dock skall bidra till att hjälpa upp det obetydUgt höjda anslaget tiU det centrala arbetet, som utskottet för övrigt höjt med ytterligare 100 000 kronor. Som en ytterUgare justeringsmöjUghet anger utskottsmajoriteten anvisande av medel pä tilläggsstat.

Inte annat än jag kan se, bUr det svårt för organisationerna att ÖverbUcka vad de har att röra sig med. Enklare blev det inte - möjligen något bättre - med utskottsmajoritetens ändringar i propositionen.

Det kan vara skäl att upprepa vUka grundläggande principer som ungdomsrådet ansåg skuUe vara vägledande för bidragets konstruktion och innehåll. Rådet ansåg att bidraget skaU vara neutralt med avseende på verksamhetens form och innehåll, att det skall vara administrativt enkelt, schablonmässigt, proportionellt tUl de lokala avdelningarnas aktivitet. Vad kan orsaken vara tiU att inte ens utskottet vill gå med på något så förträffUgt?

Ja, i själva verket är det väl så att varken propositionen eller utskottsmajoriteten ansluter sig till de här principerna. Man vill inte ha en aktivitetsstimulans, om man inte kan få garanti för att aktiviteten håller sig inom rimliga gränser och alltså inom ett givet anslag. Man bedömer "risken" för en ökning av aktiviteten så stor att man i nuvarande

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99 ekonomiska läge inte vågar sig på förslagsanslag utan hellre manipulerar

Fredagen den 28 maj 1971

med principerna så att just ingenting bUr kvar.

För statsrådet Odhnoff hade i det läget flera vägar varit möjUga: hon
kunde ha väntat med propositionen tills det ekonomiska läget varit
Stöd tiU ungdoms- sådant att man kunnat genomföra förslaget eUer hon kunde ha följt
organisationernas arbetsgruppens rekommendation att bidraget per sammankomst inte fick
lokala verksam- bU lägre än det nuvarande genomsnittUga bidraget per fritidsgruppssam-

het m. m. mankomst, vUket är 7:64 kronor och inte 10 kronor som arbetsgrupp och

ungdomsråd slutUgen föreslog med hänvisning bl, a. tiU det försämrade penningvärdet. Prutningar är ju inte ovanUga.

Frågan är dock om man inte aUtför lätt har låtit sig skrämmas av en "risk" för starkt ökad aktivitet. Ungdomsrådet anser för sin del att reformen inte får full effekt det första året, eftersom det behövs en viss övergångstid. Med den konstruktion som utskottsmajoriteten har givit bidragen lär vi inte få reda på i hur hög grad aktiviteten stimuleras av denna nya bidragsform. Majoritetens anvisning att man så snart underlag föreligger för en bedömning av medelsåtgången under det första året bör gå över tiU förslagsanslag är på så sätt poänglös.

Men Ugger inte under aUt detta faktiskt en misstro mot ungdomsorganisationerna, som starkt konstrasterar mot den syn som statens ungdomsråd och flertalet remissinstanser givit uttryck för? Man fruktar, sägs det, en "artificieU" ökning, man misstänker att bidraget skaU missbrukas, att grupper med 15—16 deltagare skall redovisas i femmanna-grupper för att organisationerna skaU få maximalt bidrag. Nog kunde man visa det förtroendet för riksorganisationerna att man föratsätter att de kommer att ha ögonen på missbruk. Svenska kommunförbundet har för övrigt framhålUt att den självkontrollen i praktiken kompletteras av kommunen i samband med de kommunala bidragen. Det hindrar inte alls att jag tycker det är motiverat att, som utskottet gjort, framhålla att missbruk bör kunna föranleda avstängning från bidrag.

Jag yrkar med detta, herr talman, bifall till den reservation som är fogad vid kulturutskottets betänkande nr 12.

Jag är, herr talman, medveten om att vad jag här har anfört till stora delar ter sig svårgenomträngUgt för den som inte specieUt har satt sig in i frågan. Men det ligger så att säga i sakens natur att det hela blir oklart och svårbegripligt när man skaU försöka redogöra för tankegångarna i den proposition vi nu behandlar och i utskottsmajoritetens tappra försök att i betänkandet så mycket som möjligt Unda m sitt avstyrkande av den föredragandes förslag. Och i det senare faUet är väl detta på sitt sätt förklarligt. Ett utskottsbetänkande som rakt på sak förklarade vad som egentligen står där, nämUgen att propositionen är oantagbar, skuUe lätt väcka tanken på att det föredragande statsrådet borde ta konsekvenserna av den behandling som hennes förslag får av riksdagen.

Den bistra sanningen, fru Odhnoff, är att riksdagen i dag i reaUteten
har att välja mellan två alternativa avstyrkanden av propositionen —
utskottsmajoritetens och reservanternas. Jag har yrkat bifall tUl det
sistnämnda av det enkla skälet att det är överlägset majoritetens, enklare
och klarare. Och det är det därför att vi vid utformandet av reservationen
66 inte behövt ta några personUga och partitaktiska hänsyn utan har kunnat

hålla oss tiU det väsentliga, nämUgen att försöka stimulera den ungdomsaktivitet som vi finner så väsentlig i vårt samhälle.

I detta anförande Instämde herrar Nilsson i Agnas, Schött, Ringaby, Komstedt och Werner i Malmö (samtliga m).

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Det har sagts en rad hårda ord i dag om proposition nr 32, och det har förvisso funnits anledning tiU det. Jag vUl ändå särskilt framhålla att jag finner det glädjande att vi, trots den knapphetens kaUa stjärna som lyst över kultursektorn i är, fått erfara en inte obetydlig ökning av stödet tUl ungdomsorganisationerna, UtveckUngen av stödet har onekligen under senare år gått i positiv riktning, och det kan tyckas vara mycket pengar som tillförs ungdomsorganisationerna. Men ser vi till den stora och betydelsefulla uppgift vi anser att ungdomsorganisationerna har, finner vi att det är ett förhållandevis knappt ekonomiskt stöd som kommer dem tiU del. Framför aUt är det, som statsrådet mycket riktigt påpekade här, gruppen "övriga organisationer" som länge släpat efter i UtveckUngen, medan stödet tiU idrotten hittiUs haft en mer gynnsam utveckling.

Det är lätt att uttrycka uppskattning av ungdomsorganisationernas arbete, men det är betydUgt svårare att försöka sig på att mäta resultatet av de många ideella insatserna och hur dessa påverkar behovet av samhälleUga åtgärder på andra områden. Inte minst undersökningar och rapporter på senare tid om hur ungdomar tillbringar sin fritid och hur många känner sig stå utanför samhällsarbetet och utan inflytande på sin egen framtid visar nödvändigheten av att man i awägningen av storleken på de medel som skaU gå tUl ungdomsorganisationernas verksamhet och tiU andra mer eUer mindre angelägna anslagsposter i någon mån försöker ta med samhäUets alternativa kostnader för det fall stödet till det värdefuUa arbete ungdomsorganisationerna bedriver mäts tiU alltför njuggt. Inte bara för organisationerna själva utan också ur samhällelig synpunkt är det angeläget att stödet bUr så hyggligt tUltaget och att bidragssystemet konstrueras så att det ger ungdomsorganisationerna reella förutsättningar för att pröva nya verksamhetsformer och att inte bara aktivera medlemmar utan också nå ut tUl mindre organisationsbe-nägen ungdom.

jag säger detta mot bakgrund av att det på sina håll uttryckts betänkligheter mot anslagshöjningar på den här delen av åttonde huvudtiteln och talats — framför allt från socialdemokratiskt håll — om riskerna för att anslagsposterna skaU skjuta i höjden, om ungdomsorganisationernas ekonomiska resurser får hålla jämna steg med omfattningen av deras verksamhet. På socialdemokratiskt håll har det uttryckts farhågor för att ett fast bidrag per sammankomst skuUe locka in organisationerna i frestelser, och de frestelserna skulle man kunna undvika om anslaget får formen av reservationsanslag. Då utskottsmajoriteten förordar en övergång till förslagsanslag redan efter ett år får man väl tolka detta så, att den räknar med att frestelserna till dess skall ha undanröjts. EUer är det sä, att utskottsmajoriteten inte avser att hålla fast

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdoms-organisa tionemas lokala verksamhet m. m.

vid sin målsättning att normen i bidragsgivningen skall vara 10 kronor per sammankomst, och följaktUgen i sin version tänker sig en annan utformning av förslagsanslaget? Vi reservanter i utskottet har inte delat majoritetens farhågor för att en övergång till förslagsanslag redan nu skulle få negativa effekter.

Den huvudsakliga anledningen tUl att utskottsmajoriteten — vad avser det närmaste budgetåret — stannat för ett reservationsanslag anförs vara den betydande ovissheten i fråga om medelstiUdelningen vid ett förslagsanslag. Att ungdomsorganisationerna som en konsekvens därav drabbas av just betydande ovisshet i sin planering i fråga om det ekonomiska resursutrymmet har uppenbarligen inte varit anledning nog för majoriteten att gå Ifrån konstruktionen med ett reservationsanslag. Majoritetens uppfattning att medelsåtgången under det första året med det nya systemet och med ett reservationsanslag skall kunna ge säkrare bedömningsunderlag för en övergång tUl förslagsanslag efter ett år har vi, som redan sagts, inte funnit vara ett övertygande skäl för att inte följa statens ungdomsråds förslag.

Eftersom statsrådet fru Odhnoff i sin polemik mot utskottets talesman bygger en av sina frågor på statens ungdomsråds ord om att full effekt inte kommer att uppnås under det första året, så utgår jag från att hon ansluter sig tUl den uppfattningen. Då har jag kanske än stöne tyngd i mm fråga tUl utskottets talesman varför man inte velat dra de ekonomiska konsekvenserna av detta i fråga om medelsåtgången. Det är ju på grundval av bedömningen att det råder betydande ovisshet om medelsåtgången som utskottsmajoriteten kommit fram till denna märkliga lösning med reservationsanslag nu, förslagsanslag senare. Utskottsmajoriteten har här försökt sig på den omöjliga räkneoperationen att till fördelama med ett reservationsanslag lägga fördelarna med ett förslagsanslag. Det är dess värre en omöjlig addition.

Vad det reella innehåUet i de justeringsmöjligheter, som utskottsmajoriteten förordar, skulle kunna bU är svårt att säga någonting om. Jag vill ändå ställa frågan om utskottsmajoriteten ansett det angelägnare att i bidragssystemet ge garantier för oförändrat stöd åt organisationer med låg eUer sjunkande aktivitet än att ge klart besked om att ökad aktivitet inte får innebära försämrade ekonomiska resurser för den enskUda organisationen. Jag tycker det finns anledning att ställa den frågan om man ser på de formuleringar i det här avsnittet som utskottsmajoriteten har gjort.

Anser inte utskottsmajoriteten ungdomsverksamheten så värdefull att det måste vara ett primärt krav på stödet att det ger organisationerna förutsättningar att planera för ökad aktivitet och att organisationerna inte bara eventuellt i efterhand skall kompenseras för de ökade kostnader en aktivitetsökning innebär? Kan ett stöd med den senare utformningen förtjäna att kaUas aktivitetsstöd? Svaret med gängse tolkningar av vad begreppet aktivitet innebär måste bU nej. För aktivitetsstöd räcker det inte med i och för sig välbehövUga och mycket välkomna uppräkningar av anslaget. Bidragssystemets konstruktion är också viktig och har en styrande inverkan.

Jag har här uppehåUit mig vid brister i utskottsmajoritetens skrivning

som föranlett vår reservation. Helt kort vill jag också säga att det finns en hel del att glädjas åt — det skall villigt medges. Det är glädjande att det gamla fritidsgruppsstödet med dess begränsningar nu ersätts med ett bidragssystem som har förutsättningar att kunna bU ett riktigt bra system. Utskottsbehandlingen har som jag ser det inneburit påtagUga förbättringar i förhållande till propositionen,

1 det särskilda yttrande Karl-Eric Nonby i Gunnarskog och jag avgivit ger vi uttryck för vår uppfattning att den rörUga delen av stödet till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet skall fördelas med ett fast belopp per vägningstal. Vi ser det som en konsekvens av den principieUa instäUning som reservationen bygger på, nämligen att aktivitetsökning inte skaU motverkas genom ett bidragssystem som innebär att ett ökat bidrag tUl en organisation som ökar sin verksamhet automatiskt innebär försämringar för andra organisationer. Stödet till den lokala verksamheten anser vi skall bygga på ett fast belopp per sammankomst, och vi viU ha en liknande fördelningsgrund i fråga om stödet till den centrala verksamheten. Vi viU ha ett fast belopp för det mått på verksamhetsnivån som i detta faU vägningstalet utgör.

I det särskUda yttrandet framhåller vi också betydelsen av en mer långsiktig planering av utbyggnaden av stödet tUl ungdomsorganisationerna. Men jag viU betona att redan en övergång till ett bidragssystem med den konstruktion vi förordar innebär betydande fördelar för ungdomsorganisationerna i planeringshänseende.

I den centermotion som berörs i yttrandet förordas en uppräkning av anslaget tiU ungdomsorganisationernas centrala verksamhet med drygt 1 miljon. Vi har funnit goda skäl för en sådan uppräkning, men vi har från vår sida redan tidigare vid utskottsbehandlingen gjort den prioriteringen, att den förstärkning i medelstilldelningen vi funnit angelägen i första hand bör komma ungdomsledarutbildningen tUl del. Tyvärr har inte utskottet haft samma uppfattning om behovet av att ungdomsorganisationernas resurser förstärks, och inte heUer har man funnit ledarutbildningen så viktig att man velat tiUmötesgå vare sig våra önskemål eller skolöverstyrelsens förslag i den riktningen.

Den debatt som proposition nr 32 gett upphov till har enligt min uppfattning än klarare belyst att bristande tUlgång på väl utbildade ledare för många ungdomsorganisationer är en mycket besvärande hämsko på deras utveckUngsmöjUgheter.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka blfaU tiU den reservation som är fogad tUl utskottets betänkande.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Hen ZACHRISSON (s);

Herr talman! När man lyssnar tUl de borgerliga reservanternas argumentation kan man lätt få intryck av att den här frågan om stöd tiU ungdomsorganisationerna är en krånglig teknisk procedur och att det är detta det hela gäller. Låt mig gärna en passant också säga, att jag tycker kanske det är en smula beklagligt att man inte kan disciplinera den borgerliga kritiken något mera. Här har fyra representanter nu stått upp — och t. o. m. två från ett och samma parti — för att tala om en och samma reservation med i stort sett samma argument. Jag tror att

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

sakbehandUngen i kammaren i åtskilUga frågor skulle vinna på om det kunde bU htet mera koncentration och discipUn över debatten,

I själva verket innebär den proposition som vi diskuterar och som är granden för behandlingen både i utskottet och här att bidraget till ungdomsorganisationerna förstärks mycket kraftigt och att bidragsformen förenklas högst väsentUgt, i motsats tiU det intryck som man kanske skuUe kunna få av debatten. Det är inte så särskilt länge sedan det var nödvändigt att motivera ett särskUt statsbidrag till ungdomsorganisationerna främst som en förebyggande åtgärd av socialpolitisk natur. Länge låg de poUtiska och religiösa organisationerna i strykklass, men med det beslut som jag hoppas vi fattar om ett tag befriar vi ungdomsstödet från nästan alla de kontroUfunktioner som tidigare varit förknippade med det, och detta är en fantastiskt stor vinst. Inga tekniska resonemang bör få undanskymma det faktum att vi med bifall till propositionens huvudlinje myndigförklarar ungdomsorganisationerna, och därmed har regering och riksdag tlUmötesgått ett mycket väsentligt krav ifrån ungdomsorganisationernas sida.

När det gäUer den tekniska utformningen av stödet har utskottet, som här framhålUts från oUka håU, gjort en del korrigeringar i förhållande till propositionen. Det har med några undantag skett i full enighet, och med det krav på discipUn som jag själv har efterlyst skaU jag därför nöja mig med att på de avsnitten hänvisa till utskottsbetänkandet. Än en gång vill jag emellertid betona att de tekniska diskussionerna inte i sak förändrar den efterlängtade reform som propositionen innebär om större frihet för organisationerna.

På en punkt har vi fått en reservation. Det är en mycket mångordig reservation med en för de flesta inte insatta obegripUg skrivning. Dess reeUa innebörd skuUe kunna uttryckas på ett par tre rader. Innebörden är helt enkelt att de borgerUga viU ha ett förslagsanslag, medan utskottsmajoriteten godtar propositionens förslag om reservationsanslag tiU dess att vi fått en säker bedömning för medelsåtgången genom det nya bidragssystemet.

Reservanterna tar tiU mycket starka ord och säger att huvudsyftet med reformen går förlorat; anslaget måste ha förslagsanslagskaraktär, ty annars kommer inte aktiviteterna att stimuleras på det sätt som varit tänkt. Den enda grunden för ett sådant påstående måste emeUertid vara att man anser att den tUltänkta medelsanvisningen på 17,5 miljoner är för Uten. Men i slutklämmen på den mycket mångordiga reservationen landar reservanterna i aUa faU på exakt samma belopp som propositionen och utskottsmajoriteten och föreslår också 17,5 miljoner som bas för det anslag man anser skall utgå. Hade det inte varit hederUgare, när ni nu har den instäUning ni har på borgerUgt håU, att öppet yrka på ett högre belopp?

Både i propositionen och i utskottets betänkande föreslås alltså ett reservationsanslag på 17,5 miljoner kronor, och det grundar sig på en uppskattning av den kommande verksamheten som statens ungdomsråd har gjort. Vi har följt statens ungdomsråds rekommendation på den punkten. Om man godtar en genomsnittlig gruppstorlek på 17 personer och vi ger grupperna 10 kronor per sammankomst I 750 000 samman-

komster, som ungdomsrådet har räknat med, så kommer man till det belopp som föreslås i utskottets betänkande. Men alla som har satt sig in i dessa frågor vet, att det är ett hypotetiskt resonemang som Ugger till grund för detta och att det resonemanget egentligen vilar på ganska lösa grunder. Den arbetsgrupp som tog fram ett grundmaterial tUl ungdomsrådet använde en delvis annan konstruktion för beräkningarna och landade då på 21 miljoner. En inte helt otroUg förändring av medeltalet närvarande i grupperna - låt oss säga 10 i stället för 17 i medeltal -skulle ge ett belopp på bortåt 30 miljoner. Och om vi utgår från lägsta möjUga deltagarantal i grupperna, dvs. fem, så rakar summan i väg bortåt 40 miljoner. Varje politiker med någon erfarenhet från budgetarbete borde utan större svårigheter inse att så släpphänt kan man inte skingra skattemedel!

Reservanterna försöker ge sken av stabiUtet genom att lägga det totala förslagsanslaget på samma belopp som propositionen, men de vet att de i verkligheten inte kan ange vad de skaU begära. De skriver ut miljonväxlar In blanko. Det är en metod som Inte aUs rimmar med vad de borgerUga brukar hävda i de ekonomiska debatterna. Låt mig erinra om vad som försiggick i kammaren under hela gårdagen. Då talades det om vikten av noggrannhet, besparingar och fasthet i hela det arbete vi skall utföra på den ekonomiska poUtikens område. Man kan inte på så lösa grunder fastställa en anslagsform som kan kräva 17,5 miljoner men lika gärna bortåt 40 miljoner.

Det är ganska rimUgt att i en sådan sits säga: Låt oss se; vi går här på statens ungdomsråds förslag. Där har man sagt sig tro att det kommer att gå åt 17,5 miljoner. Då stannar vi vid den anslagsformen under det första året och drar erfarenheter av den. Därefter omprövar vi det hela när vi ser vart det leder.

Naturligtvis tycker vi också i utskottsmajoriteten — det har vi sagt, och jag skulle tro att aUa delar den uppfattningen — att det är bra om detta anslag har karaktär av förslagsanslag. Men eftersom vi har så svaga grunder för vår precisering av var anslaget skaU stanna är det rimUgt att det under det första året har karaktär av reservationsanslag. Utskottet har haft fuU förståelse för de här önskemålen från organisationerna och ungdomsrådet, men när vi inte kan bedöma konsekvenserna, så bör vi stanna för ett reservationsanslag. Då vi säger att man skall awakta erfarenheterna innebär det inte någonting annat än att vi, när vi får tiUfälle att bedöma hur stort det totala bidraget bUr, skaU pröva möjUgheten av ett förslagsanslag, och vi förutsätter att det skaU ske så snart man har fått de erfarenheterna. Av tekniska skäl kan det inte ske redan efter ett år - det tror jag alla vet som har någon kännedom om hur budgetarbete går tiU — utan det måste rent budgetmässigt gå åtminstone två år.

Jag vill gärna också säga, trots att det inte berörts här, att den nuvarande statUga bidragsgivningen sedan många år är samspelad med en omfattande kommunal stödverksamhet. Kommunerna har i allt väsentUgt anpassat sitt stöd tiU det statliga stödet. Det är viktigt för ungdomsorganisationerna att en sådan integration sker också med det nya stödet. Vissa övergångssvårigheter kommer säkerUgen att märkas under den första

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

tiden, men dem får man ta för vad de är. Jag betonar att det är önskvärt att man när det nya statliga stödet regleras, tar största möjUga hänsyn till konsekvenserna för den kommunala bidragsgivningen.

Jag tror att jag med vad jag har sagt har bemött huvudargumenteringen från samtliga de reservanter som varit uppe och talat. Men det finns några punkter där jag viU gå i Utet mer preciserad polemik. Herr BUly Olsson i KU säger att ett anslag som skall ha en vettig uppgift i det här fallet måste vara ett förslagsanslag. Jag har oerhört svårt att förstå att ett anslag skuUe bU vettigare därför att man inte kan överblicka dess konsekvenser. Vi har väl i aUa möjUga andra sammanhang klart för oss att ett anslag tvärtom fungerar väldigt mycket bättre om man har något så när reda på var det landar någonstans. SkuUe de medel som är anvisade på annat sätt av riksdagen inte vara vettiga anslag? Justermgarna, säger herr Olsson, blir oklara såsom bestämmelserna är utformade nu. Nej, det är inte något märkvärdigt. De skaU garantera att de bidrag som utgår uppfyller åtminstone de bidragskrav som organisationerna har fått tillgodosedda hittills.

Herr Norrby i Gunnarskog säger att det inte finns några garantier för att 10 kronor kommer att utgå. Teoretiskt är det riktigt. Men då säger jag igen: Ni har i praktiken tydUgen ändå tänkt er att statens ungdomsråds beräkningar är riktiga - det är ju vad ni utgår ifrån - och då bhr bidraget 10 kronor. I praktiken finns det ingen risk, och det tog herr Nonby också själv fasta på. Han sade: "Beloppet stiger nog inte, det blir nog som det är." Det är i praktiken ur ungdomsorganisationernas synpunkt inte någon som helst risk med att stödja idén om reservationsanslag.

Fru Mogård tog upp ungdomsorganisationernas möjlighet att få ut bidraget med den teknik som ungdomsrådet har rekommenderat. Hon tog upp framför allt frågan om de organisationer som både är anslutna tiU Riksidrottsförbundet och organiserade på annat sätt. KFUM och KFUK är ett bra exempel; där finns både idrottsverksamhet och annan aktivitet. Jag tror att man med förtroende kan överlämna den saken tiU skolöverstyrelsen som ju är tUlsynsmyndighet. Det är väl naturligt att idrottsaktiviteterna går över Riksidrottsförbundet och att de övriga aktiviteterna går den andra vägen.

När det gäller KFUM och KFUK, varifrån jag själv har en viss erfarenhet, är detta mycket lämpUgt, eftersom verksamheten i stort sett är organiserad i två skUda förbund.

Sedan tog fru Mogård i riktigt ordentUgt och sade att det egentUgen är två avslagsyrkanden vi här diskuterar. Jag har en känsla av att när riksdagen om en Uten stund har fattat sitt beslut, kommer det ändå att utgå 17,5 miljoner tiU ungdomsorganisationerna.

Utskottsmajoriteten förutsätter — precis som jag tror att reservanterna i själva verket gör - att ungdomsrådets beräknmgar är reaUstiska. I så fall får ungdomsorganisationerna sina 10 kronor per sammankomst. Dessa beräkningar gav, som jag aUdeles nyss sade, samma resultat. Jag tror att man sålunda kan ta den här Utet uppblåsta poUtiska striden ganska lugnt.

När det tiU sist gäUer kontrollverksamheten, som också statsrådet Odhnoff var inne på - hon frågade vad den skuUe innebära — tror jag, att om man kan få den att fungera efter ungefär samma riktUnjer som

kontroUen av fritidsgruppsverksamheten, så finns det ingenting att andraga. Men det innebär - även den saken var statsrådet Odhnoff inne på — att man inte går på, såsom det föreslås i propositionen, beräkning av antalet medlemmar, utan måste bygga på en redovisning av antalet deltagare och garantera att Ustorna över dem som deltagit i grupperna finns tillgängUga i de lokala organisationerna. Jag vet att motionären i denna fråga om en liten stund kommer att äntra talarstolen och ytterUgare utveckla dessa synpunkter.

Herr talman! Så snart vi fått erfarenhet av hur detta bidragssystem fungerar har den diskussion som förts i dag möjUgen relevans. I dag betraktar jag det mesta av reservanternas inlägg som ett ganska lättsinnigt ordsvall för galleriet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan,

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

I detta anförande Instämde fru Eriksson i Stockholm (s).

Herr NORRBY i Gunnarskog (c) kort genmäle;

Hen talman! Jag var tydligen litet för snabb i mitt tidigare inlägg, då jag konstaterade att vi kanske ändå var eniga om att det här stödet borde förbättras. Efter att ha hört herr Zachrisson är jag inte riktigt så säker på att han stäUer sig bakom detta konstaterande. Han Uksom buntade ihop reservanterna och slog ihjäl oss med samma varma själ. Det kanske vi förespråkare för reservationerna kan stå ut med, men värre är att han totalt omyndigförklarar statens ungdomsråd. Ungdomsrådet har, som herr Zachrisson konstaterade, lagt fram ett betänkande som — efter vad jag förstått — bygger på ganska grundUga studier och beräkningar av hur detta anslag skuUe slå ut. Jag kan inte förstå annat än att det ungdomsrådet kommit fram tiU är ganska reaUstiskt, och jag skall med oerhört stort intresse ta del av vad riksdagsman Åke Gustavsson kommer att säga i den här debatten — han har ju varit ordförande i den arbetsgrupp inom ungdomsrådet som gjort dessa beräkningar. Hen Zachrisson omyndigförklarar väl också herr Gustavsson när det gäUer hans möjUgheter att bedöma situationen.

Herr Zachrisson säger att man av vår beskrivning får intrycket att detta bidrag skuUe ha en mycket krångUg teknisk konstruktion. Nej, inte alls. Vi har försökt att förenkla den så långt det har gått. Den som har gjort en mycket krånghg teknisk konstruktion är ju utskottsmajoriteten, som inte har tyckt att statsrådet Odhnoffs förslag varit tUlräckligt utan har, som jag sade, lappat på propositionen med en massa konstruktioner, som ändå ligger mycket nära vad ett förslagsanslag skuUe ge dessa ungdomsorganisationer.

Hen Zachrisson har också konstaterat att förslaget är en förbättring och en förenkUng jämfört med utformningen av nu utgående bidrag. Det har även vi sagt. Jag vet inte var herr Zachrisson fanns när både jag och fröken EUasson sade det. Vi försökte t. o. m. vara Utet positiva i vår kritik, när vi gick in för att bedöma dessa frågor — kanske något för positiva tiU och med. Jag har här försökt att visa att de farhågor som är resta för att vi skall överskrida anslaget inte är berättigade. Jag tror fortfarande att de saker som jag har plockat fram är relevanta.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Herr OLSSON i KU (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson säger att reservanterna i utskottet har lagt fram en mångordig reservation. Den kunde ha uttryckts på tre rader. Det är i och för sig riktigt att det här enkla och raka förslaget skulle kunna uttryckas mycket kort, men det kan man knappast säga om majoritetens skrivning. Det hade säkert behövts åtskUliga sidor tiU för att förklara det utomordentligt kompUcerade majoritetsförslaget.

Sedan påstår herr Zachrisson att vi på oppositionssidan inte har någon disciplin utan går upp och förorsakar en lång debatt. Jag förstår att herr Zachrisson viU ha en kort debatt i denna fråga med hänsyn till regeringen och med hänsyn tUl sitt eget svaga förslag. Men han kan framföra sin kritik tiU statsrådet på annat sätt. Det kan inte vi. Därför får herr Zachrisson lov att lyssna till kritiken här i kammaren. Skall också de kritiker som har kommit från föreningssidan, från aUa berörda ungdomsorganisationer, håUa tyst, om herr Zachrisson får som han vill?

Dessutom säger herr Zachrisson att när man lyssnar tiU reservanterna får man ett intryck av att utskottet har ett mycket krångUgt förslag. Ja, det är riktigt. Det är det intryck som herr Zachrisson skall få. Det är helt sakligt belagt. Men jag viU säga att herr Zachrissons egen syn faktiskt inte har något stöd hos ungdomsorganisationerna eUer organisationerna över huvud taget. Jag tar såsom exempel Svensk Veckotidning, där herr Zachrisson själv är tjänstledig chefredaktör. Låt mig citera: "Det nu föreslagna reservationsanslaget är inte tiUfredsställande." Man säger också: "Det av statsrådet Camilla Odhnoff föreslagna statUga stödet tiU ungdomsorganisationerna har av många instanser — bl, a. Svt — bedömts som en nonchalans mot organisationerna och de principer statsmakterna, skolöverstyrelsen och organisationerna tidigare varit överens om." Alltså ger inte ens herr Zachrissons egen organisation och egen tidning hans resonemang något stöd.

Sedan skuUe jag vilja ta upp frågan om hur de justeringar som ni föreslår i ert majoritetsyttrande skaU gå tiU, Låt mig för att belysa problemet citera en mening i utskottsmajoritetens förslag: "Utskottet har inte tUlfäUe att närmare diskutera hur frågan om dyUka justeringar

tekniskt skall lösas----- ." Nej, utskottet har inte tillfäUe, Man kan

förstå att utskottet flyr den uppgiften, för den är nog mycket svår. Jag förstår också statsrådets oro här. Olyckan kan ändå vara framme, och herr Zachrisson kan få bifall till förslaget. Hur skaU de suddiga formuleringar man har gjort sig skyldig tUl översättas i raka och klara bestämmelser om hur justeringarna skall gå till? Jag hoppas att herr Zachrisson också svarar på statsrådet Odhnoffs modesta fråga i detta avsnitt.

Herr Zachrisson säger att vårt förslag kan medföra överskridanden. Javisst, men är det så katastrofalt om ungdomsorganisationernas verksamhet blir större än väntat? Jag tycker det är glädjande, för vi vet att det ger återbäring i framtiden. Vad menas egentligen med de justeringsmöjligheter som utskottsmajoriteten pekar på? Accepterar inte också ni egentligen överskridanden eller är justeringsmöjligheterna bara tomt prat? Hen Zachrisson påstår att beloppet kan rusa i väg och bh 30-40 miljoner kronor. Ja, varför håller man då fast vid tio kronor per sammankomst

såsom norm, när det egentUgen skulle bU fem kronor eller mindre?

Litet senare säger herr Zachrisson tUl herr Norrby i Gunnarskog att det teoretiskt visserUgen finns risk för överskridanden men inte i praktiken. Vad gäller, herr Zachrisson?

Fm MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson kaUar den förkunnelse som kommer från hans motståndare för "ordsvall för gaUeriet", Jag försöker faktiskt att få tUl stånd en seriös diskussion utan att vare sig undervärdera åhörarna eller recensera motståndarna. Däremot angriper jag motståndarnas åsikter.

Herr Zachrisson talar om att bidraget förstärks högst väsentUgt. Ja, men låt oss nu försöka hålla isär begreppen! Ungdomsrådets förslag innebar en omläggning av stödet, så att det skulle bh rättvist och stimulera till aktivitet, vilket förutsätter en specieU konstruktion. Ungdomsrådet kostnadsberäknade detta tiU 17,5 miljoner kronor.

Propositionen — och utskottsmajoriteten — godtar denna höjning med 3 miljoner kronor men inte konstruktionen. Slutsatsen blir att den här höjningen med 3 miljoner kanske leder till ökad aktivitet, men knappast generellt och rättvist. Och det har faktiskt betydelse hur ett ökat anslag stimulerar. Hur mycket av den höjningen kommer för övrigt att gå åt till den apparat som måste tiU för att fördela och justera enligt utskottsmajoritetens förslag?

Sedan talade herr Zachrisson mycket om riskerna med förslagsanslag. Men man får ju lov att bestämma sig, herr Zachrisson. Det kan vara "risk" för att aktiviteten ökar alldeles enormt, och då måste man med reservationsanslag hålla den inom rimliga gränser, men inte bara i år, förstås, utan också kommande år. Majoriteten vill ha reservationsanslag i år, men den är beredd att när erfarenheter av det första året vunnits — observera; av en tillbakahållen aktivitet - gå över tiU förslagsanslag. Gör man det även om aktiviteten då ökar tUl det dubbla eller tredubbla? Herr Zachrisson nämner 40 miljoner kronor och talar om risken med att skriva ut mUjonväxlar in blanco. Gör inte i så faU båda parter det?

Det kan också hända att "risken" för ökad aktivitet är överdriven, och då kan man ha förslagsanslag i år och kommande år.

Statsrådet Odhnoff talade om hypotetiska fall, och herr Zachrisson har nu upprepat det talet. Detta innebär, antar jag, att en ökning av aktiviteten kunde leda till minskade bidrag. Ja, men det är ju just konsekvensen av den tankegång som fasthållandet vid reservationsanslag utgår ifrån, nämligen att man "riskerar" en aktivitet så stor, att den annars väsentUgt skuUe överstiga 17,5 miljoner kronor. Man bör nog inte hur mycket som helst växla meUan hypoteser aUtefter hur det passar.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson har i sitt inlägg uttryckt stor oro för var man kommer att landa i det ena sammanhanget efter det andra. Jag tror nog, herr Zachrisson, att vi i den här debatten skulle tjäna på om herr Zachrisson på något sätt kunde försöka ta sig ner på jorden.

Herr Zachrisson tycks ha ägnat tiden under de olika inläggen

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

huvudsakligen åt att med viss bitterhet konstatera att det råder en överväldigande enighet bland reservanterna i kritiken mot tanken på reservationsanslag. Det är med beklagande jag konstaterar att vi inte fått några som helst klarläggande svar på våra frågor om de otydligheter som finns i utskottsmajoritetens skrivning.

Hen Zachrisson har uttryckt stor oro för att vi skaU ge oss in på att skriva ut miljonväxlar in blanco, och han kommer med sådana skrämskott som att det skuUe kunna röra sig om 40 miljoner. Då vill jag ännu en gång erinra herr Zachrisson om att ledartUlgången är en starkt begränsande faktor och att den expansion som är tänkbar i första hand skulle kunna röra gruppen övriga organisationer. Att man då skulle kunna komma upp i sådana fantasibelopp kan väl inte uppfattas som någonting annat än skrämskott från herr Zachrisson.

Men eftersom hen Zachrisson talade om att stäUa ut miljonväxlar in blanco viU jag upprepa min tidigare fråga: Vad är det då för sorts förslagsanslag som herr Zachrisson och hans partikolleger tänker sig, som tydligen inte skall ge utrymme för några utgiftsökningar? Med tanke på vad herr Zachrisson och hans partikamrater menar med reservationsanslag och den tänjbarhet som kan vara möjlig därvidlag tror jag att det kan vara intressant att vi också får höra vad man på det hållet menar med förslagsanslag, eftersom man vill ha en övergång tUl det efter ett år.

Herr ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Hert Norrby instämmer i vad jag förut sagt att det här stödet är en förbättring och en förenkUng. Det är bra. Men, säger han, det bUr inte som ungdomsrådet vill - rådet vill att det skall vara ett förslagsanslag. Javisst, men ungdomsrådet erkänner att bedömningen för att göra stödet till ett förslagsanslag är mycket lös. Bakom ungdomsrådets förslag står ju en arbetsgrupp, och låt mig citera vad denna arbetsgrupp säger när den kommer in på frågan om medelsbehovet: "Arbetsgruppen viU inledningsvis erinra om att beräkningen av medelsbehovet för förstnämnda ändamål av flera orsaker är vansklig,

1, Kommunernas samt föreningars ej tillhörande riksorganisation verksamhet kommer att bortfalla som bidragsobjekt,

2, Stimulanseffekten av bidragsökningen kan ej beräknas,

3, Bidragskonstruktionens radikala förändring gör, att antalet sammankomster inte på förhand kan bestämmas med full visshet,

4, Den nya konstruktionens genomslagskraft inom organisationerna kan ej överskådas."

Jag tycker att det är ganska rimUgt att med den utgångspunkten säga att nog är det klokt att skaffa sig Utet mer erfarenhet.

Så säger herr Olsson i KU att det vore bra om jag insåg att det är nödvändigt med en lång debatt och att många deltar i den. SjälvfaUet skaU vi gärna ha en lång debatt, men jag kan inte begripa att man skall behöva plottra bort en Ukadan argumentation på fyra man. Det måste väl kunna gå lika bra om en talare framför denna kritik. Då kan ju debatten vmna i sak och djup i stället för att man som nu skaU behöva höra samma grammofonskiva vevas flera gånger om.

Sedan vill jag tala om att statsrådet Odhnoff — det talar hon kanske

om själv för resten — har mottagning även för borgerliga riksdagsmän, som kan få föra fram synpunkter om de så vill. Det är inte bara något som socialdemokrater har möjUghet att göra.

Beträffande justeringarna är det utan tvekan på det sättet att vi icke har något annat behov att uttrycka när det gäller tillsynsmyndighetens justeringsaktiviteter än att också justeringsmöjligheterna skaU vara under kontroll. Det bUr inte möjligt om man låter förslagsanslag utgå, eftersom medlen då bara ökar aUteftersom.

Fru Mogård säger att den ordning som föreslås av utskottsmajoriteten inte bUr aktivitetsstimulerande. Men, fru Mogård, om man går på den förändring som utskottsmajoriteten föreslagit, nämUgen att låta sammankomster vara bidragsgrundande, då blir bidraget aktivitetsstimulerande. Sedan är det aUdeles uppenbart att även fru Mogård står inför ett antingen-eller. Vi vill veta var vi hamnar; därför vill vi ha detta.

Jag beklagar att min repUktid är ute - jag skaU återkomma till fröken Eliasson,

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Hen NORRBY i Gunnarskog (c) kort genmäle:

Hen talman! Herr Zachrisson svarar inte på frågor; det kanske har sin förklaring. Han ifrågasätter emellertid både syften och vederhäftighet hos oss reservanter.

Jag vill något beröra den ifrågasatta eller — om jag skaU använda herr Zachrissons vokabulär — befarade ökningen av anslaget. Om vi ser tUlbaka på t, ex, idrottsorganisationernas fritidsverksamhet så kan vi konstatera att under de tre senaste åren har där skett en ökning från 1967/68 års anslag på 9 315 000 tUl budgetåret 1969/70 års anslag med 10 800 000 kronor, 1,5 miljoner kronor. När det gäUer idrottsorganisationerna befarar vi att de inte i fuU utsträckning kan tUlvarata nyttan av omläggningen tUl det här stödet, utan om det bUr någon ökning så kommer den i varje fall inte att bU stark på den kanten. Då skulle herr Zachrissons "befarade ökning" helt falla på gruppen övriga organisationer. Skall de öka så oerhört starkt att det rör sig om - som herr Zachrisson säger — belopp på uppemot 40 miljoner, då ifrågasätter jag faktiskt också vederhäftigheten i herr Zachrissons inlägg.

Herr OLSSON i KU (fp) kort genmäle:

Hen talman! Herr Zachrisson diskuterar verkligen inte med saklighet och djup utan har hela tiden uppehåUit sig vid debattens längd. Han säger att också vi kan gå till statsrådet Odhnoff och tala med henne i förväg så sUpper vi diskutera dessa frågor så mycket här i kammaren. Men herr Zachrisson vet Uka väl som jag att statsrådet Odhnoff uite kan lyssna. Hon har i varje fall inte lyssnat på ungdomsrådet och på de många ungdomsorganisationer här i landet som vill ha en annan lösning i den här frågan.

Sedan tycker jag inte att herr Zachrisson skall kasta så mycket sten. Han sitter själv i glashus. Hans parti har Uka många anmälda talare i den här debatten som något annat parti. Jag tror också att Föreningssverige verkligen väntar sig en grundUg debatt i den här frågan som har så stor betydelse för hundratals organisationer, hundratusentals ledare och

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.,

miljontals medlemmar.

För att återgå tiU sakfrågan, som herr Zachrisson inte är så intresserad av att debattera, får jag för det första konstatera att han har inget stöd hos ungdomsorganisationerna för sin Unje om reservationsanslag. Risken är för det andra uppenbar att vi får ett ungdomsstöd som motverkar sitt syfte. Det innebär minskade anslag allteftersom aktiviteten ökar och stimulansen är därmed borta. Det är detta vi viU slå fast I denna debatt, och vi vädjar därför till dem som anser att det bör vara en annan konstruktion på bidraget att de tar sakUgheten i första hand och övriga hänsyn i andra hand vid voteringen om en stund.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Hen Zachrisson fortsätter att recensera, och den här gången var debatten från reservanternas håU "samma grammofonskiva". Jag reagerar fortfarande mot det sättet att argumentera och tänker inte göra detsamma mot honom.

Risken med förslagsanslag uppehåller sig herr Zachrisson envist vid. Men det är ju den logiska följden av den konstruktion statens ungdomsråd har föreslagit, och aUdeles specieUt med den utgångspunkt som hen Zachrisson har. Risken för att aktiviteten snabbt stiger gör konstruktionen med reservationsanslag helt omöjUg, anser han. Då frågar jag mig varför denna proposition lades fram när man inte ansåg sig kunna ta den vettiga och renläriga konstruktionen, och varför försökte inte utskottsmajoriteten, som tydUgen har lättare att tala med fru Odhnoff, få henne att dra tiUbaka propositionen?

Sedan vägrar jag fullkomligt att tro att herr Zachrisson inte förstår följderna av den konstruktion som både propositionen och utskottsmajoritetens ändrade förslag innebär. Jag har faktiskt så stor respekt för hans intelligens att jag inte tror det. Det kommer ju att bU så om aktiviteten når taket så snabbt som herr Zachrisson tänker sig att om några organisationer starkt ökar sin aktivitet bUr det minskade bidrag för samtUga, och då måste justeringar ske. Resultatet därav blir att den aktiva organisationen får sänkt bidrag per sammankomst medan den mindre aktiva organisationen får ökat bidrag per sammankomst. Det kan väl inte vara möjligt att kalla det för rättvist?

Hen ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag viU börja med att säga ett par ord tUl fröken EUasson som jag inte hann med i min förra repUk. Hon hälsade mig välkommen ned tiU jorden, och jag skuUe vilja säga detsamma tiU henne. Vad vi nämUgen önskar är att ni inser nödvändigheten av att man utgår från vad man vet.

I det här sammanhanget har vi inte fått några klara besked om var anslaget skuUe landa. Det finns, herr Nonby, risk för — jag betonar det även om inte jag heller tror på det — att vi landar på 40 miljoner kronor. Jag vet inte om det blir så men jag skulle väldigt gärna vilja veta det. Det handlar om mycket pengar, och jag anser att den ekonomiska situationen är för aUvarlig för att vi utan vidare fattar ett beslut här som kan innebära en vägning i storleksordningen 20 miljoner kronor åt ena eUer andra håUet.

Fröken EUasson talade tidigare om en femårsplan, vilken också tas upp i ett särskUt yttrande från centerpartiet. Det är ett önskemål som tidigare har förekomnUt på andra anslagsområden, och vi har avslagit det med hänvisning till att vi inte brukar göra sådana framtidsbeställningar i den här kammaren. Men att det framförs i detta sammanhang är verkligen någonting mycket kuriöst därför att å ena sidan vill centerpartiet öppna alla slussar — man säger att vi vet inte hur det slår, men låt oss göra det tUl ett förslagsanslag — och å andra sidan viU man ha en femårsplanering som innebär att man verkUgen skaU veta hur det är fem år framåt.

Vi säger att vi har inte möjligheter att bedöma detta ens under det aUra närmaste året. Vi viU ha en sådan grund för vår bedömning. När vi får den skall vi diskutera igen, ty då har vi möjUghet att föra denna diskussion. Vi har rekommenderat Kungl. Maj:t att när bedömning föreligger så skaU man ta upp frågan om förslagsanslag igen.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson hänvisade i sin tidigare repUk tUl statens ungdomsråds arbetsgrupp som sagt att det finns osäkerhet i gruppens beräkningar. Får jag då än en gång hänvisa tUl vad statens ungdomsråd har sagt på den punkten, nämligen att man inte finner det troUgt att man kommer att få fuU effekt av reformen under det första året. Även fru Odhnoff har ju ifrågasatt hur det skall vara möjligt att på ett år, med tanke på att reformen inte kommer att ge full effekt, utvärdera resultaten av den så att man skaU kunna få något säkrare bedömningsunderlag.

Det är också därför att denna väg är omöjlig som vi har stannat för att redan nu gå över på ett förslagsanslag.

När det sedan gäUer långsiktighet i planeringen kan jag inte ha någon annan uppfattning än att det behövs en planering och att ungdomsorganisationerna för sin verksamhet i stor utsträckning är beroende av att de kan planera sin verksamhet för lång tid framöver. Om herr Zachrisson också inser nödvändigheten av det, tycker jag att han kunde ställa sig på samma Unje som vi i denna fråga, nämligen att det behövs fasta belopp efter aktivitetsmått och efter verksamhetsmått för att den önskade expansionen i ungdomsorganisationerna skall vara möjlig.

Jag tycker det är tråkigt att vi inte har fått klarlagt från utskottsmajoritetens sida om det verkUgen är ett förslagsanslag med samma måUnrikt-nlng och ett fast belopp per sammankomst som man tänker sig på den kanten. Det klarläggandet har vi inte fått.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Hert talman! Regeringens förslag, enkannerUgen statsrådet Odhnoffs proposition nr 32, om stöd tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet skulle ju vara ett allmänt aktivitetsstöd av stimulerande slag, men det ger bara sken därav. Det har framgått inte minst av vad som sagts från reservanternas sida. Förslaget avviker på några väsentUga punkter från statens ungdomsråds förslag. Man har satt ett tak på 13 miljoner kronor till idrotten och 4,5 miljoner kronor tUl övriga organisationer, reUgiösa, ideeUa och poUtiska organisationer. Ett bidrag som ger mindre ju större aktivitet en organisation visar upp fungerar inte som ett stimulansbidrag.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Både utskottsmajoriteten, dvs. socialdemokraterna och kommunisten i utskottet, och de borgerliga reservanterna har på flera punkter korrigerat statsrådet Camilla Odhnoffs proposition. Bl, a. har vi tagit bort den dubbla fördelningsprincipen, dvs. bidrag efter medlemstal och bidrag efter sammankomster, och ger i stället bidrag efter aktivitet, efter sammankomster således. Majoriteten har aUtså inte antagit propositionens princip på en väsentUg punkt. Där har statsrådet Odhnoff följaktligen fel. Det gäUer också kontrollfrågan — som hon menade var ett spörsmål av semantisk natur — där ju utskottet har föreslagit ett tiUkännagivande för Kungl, Maj:t, Det heter där t, o. m, att utskottet har bestämda betänkhgheter emot det system som förordas i propositionen. Detta innebär awikelser från propositionen.

Bidraget till fritidsgrupper kom ju tUl 1954 i samband med motbokens avskaffande. Man ville motverka att omläggningen av alkoholpolitiken ledde tiU sociala skadeverkningar. Det sociala motivet är än starkare i dag med hänsyn tUl ökad mellanöls- och alkoholkonsumtion bland ungdom, narkotikabruk och ökad krimlnaUtet. Därför vill vi inte ha det tak på anslaget som regeringen har satt. Det är värt att det kostar något att satsa på ett ungdomsstöd som skaU gälla aUa former av mötes- och gruppverksamhet inom idrottsorganisationer samt reUgiösa, ideella och politiska organisationer. Det är därför också riktigt att vi ersätter det tidigare stödet till fritidsgrupper, som hade enbart hobbybetonad verksamhet, genom ett allmänt aktivitetsstöd med de förändringar som utskottet har redogjort för.

Jag har också i min hand ett uttalande från inte mindre än 21 reUgiösa och ideella ungdomsorganisationer med tUlsammans 630 000 medlemmar. Det gäller organisationer mom svenska kyrkan och frikyrkorna, Frälsningsarmén, lOGT-NTO, KFUK och KFUM, Riksförbundet Sveriges 4 H, Ungdomens röda kors — för att nämna några - och dessa ungdomsorganisationer har uttalat sin besvikelse över den tekniska utformningen av det i propositionen 32 föreslagna stödet tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

Statens ungdomsråds arbetsgrupp, som ju utredde frågan, framförde också i sin utredning att kostnaderna för ett statligt stöd till den lokala verksamheten enhgt den föreslagna utformningen kunde beräknas tiU 21 miljoner kronor för budgetåret 1971/72. I statens ungdomsråds slutUga utformning sänktes beloppet som bekant till 17 miljoner kronor med hänsyn tiU att utnyttjandet av stödet med aU sannoUkhet inte skuUe kunna bU fuUständigt det första året, och pengarna skuUe anslås i form av ett förslagsanslag.

Den i propositionen gjorda begränsningen tUl ett reservationsanslag på 17 miljoner kronor innebär att bidraget relativt sett minskar i takt med utökad verksamhet. Denna effekt innebär att redan etablerade grupper inom organisationerna hämmas i planeringen av en utökad verksamhet. Varje ny grupp och varje ytterUgare sammankomst medför en direkt minskning av bidraget tiU redan genomförda sammankomster. Det kan ju mte innebära någon stimulans.

När det gäUer fördelningen av bidraget tiU organisationerna underströk inte bara arbetsgruppen i sin utredning utan också statens ungdomsråd

och remissinstanserna vikten av att aU ungdomsaktivitet värderas enligt samma normer och tillgodoräknas samma ekonomiska stöd.

I propositionen görs nu ett markant avsteg från den principen genom att anslaget fördelas i två poster, nämligen å ena sidan tUl idrottsorganisationer, å andra sidan till övriga organisationer. Denna fördelning innebär att idrottsrörelsens 1,2 rruljoner medlemmar föreslås erhålla ett stöd på 13 miljoner kronor, vilket ju innebär drygt 10 kronor per medlem, och att de övriga organisationerna med sammanlagt ungefär 950 000 medlemmar föreslås erhåUa ett stöd på 4,5 miljoner kronor, vilket innebär knappt 5 kronor per medlem.

Nu har ju vi reservanter tagit avstånd från uppdelningen av anslaget i två poster. Grunderna för en sådan här beräkning förefaller mycket osäkra, då gruppen övriga ungdomsorganisationer omfattar poUtiska och reUgiösa ungdomsorganisationer med mycket stor aktivitet, vilka tidigare varit så gott som uteslutna från möjUgheten att genom frltidsgruppsbi-drag få stöd för sin idélnrlktade verksamhet i de lokala grupperna. Det förhållandet medför orimliga konsekvenser, då många övriga ungdomsorganisationer i stor utsträckning bedriver idrott i oUka former men inte kan beräknas erhåUa mer än hälften av det stöd som en till Riksidrottsförbundet ansluten förening erhåller för samma aktivitet,

1 propositionen föreslogs också att fördelningen meUan organisationerna skulle ske på basis av medlemsantal och mom organisationerna på basis av redovisad aktivitet, men denna dubbla fördelningsprincip har ju förkastats både av utskottsmajoriteten och av reservanterna, så jag behöver inte uppehåUa mig vidare vid den saken.

Målsättningen för det lokala stödet skaU, såvitt jag förstår, vara att stimulera aktiviteter i mindre grupper. Det sker genom att en förhållandevis mycket blygsam summa på 10 kronor skall utgå per sammankomst. Men vid beräkningen av antalet bidragsberättigade sammankomster har det varit mycket svårt att få fram ett säkert underlag, beroende på att förslaget utarbetats med tanke på att en rad sammankomster som tidigare inte varit bidragsberättigade i fritidsgrupper nu skaU bli berättigade tiU bidrag.

Statens ungdomsråds arbetsgrupp beräknade medelsbehovet för 1971/72 utifrån en uppskattning av 2,1 miljoner bidragsberättigade sammankomster. Detta antal har framräknats med ledning av antalet sammankomster som tidigare redovisats genom fritidsgrupper, med tillägg av uppskattat antal tidigare icke-bidragsberättigade sammankomster. Organisationerna har uppgivit att upp till 40 å 50 procent av deras sammankomster tidigare inte varit redovisade i fritidsgrupper.

Statens ungdomsråd har i sitt förslag uppskattat antalet bidragsberättigade sammankomster tiU 1 750 000. Reduceringen har troligen gjorts med utgångspunkt i att ungdomsrådet räknat med en viss tröghet i genomförandet av denna nya anslagsform, vilken kommer att dämpa effekten så att det först om några år bUr fullt utslag. Men med konstruktionen reservationsanslag i stället för förslagsanslag föreligger nu risken att summan 10 kronor per sammankomst kommer att reduceras på grund av att antalet bidragsberättigade sammankomster kan överstiga det antal som uppskattats av statens ungdomsråd. Effekten av reservationsan-

Nr99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

slaget blir att ju fler lokala aktiviteter som genomförs, desto större blir reduceringen av bidraget per sammankomst. Därmed reduceras givetvis stimulanseffekten.

Statsrådet Odhnoff har sagt att diskussionen om reservationsanslag respektive förslagsanslag har stått i centrum på ett överdrivet sätt. Men jag anser att detta är en väsentUg punkt i den debatt som förts och som förs här i dag. Jag anser också att man skaU ta med i beräkningen att betydligt fler organisationer nu kommer att kunna tillgodogöra sig anslaget. Förut har ju fritidsgrupper inte varit en tillämpbar arbetsform i aUa organisationer.

Vissa uppskattningar har gjorts av en del organisationer angående beräknat antal bidragsberättigade sammankomster. Så har t. ex. Nykterhetsrörelsens scoutförbund med 10 000 medlemmar och 200 aktiva kårer uppskattat dessa sammankomster tUl 35 000 per år. Svenska scoutförbundet med 45 000 medlemmar och 900 aktiva kårer — det gäUer hela tiden åldersgruppen 12—25 år - har beräknat sammankomsterna tiU 100 000. Ungdomens röda kors med 11 000 medlemmar och 330 aktiva föreningar räknar med 8 500 sammankomster, och Riksförbundet Kyrkans ungdom med 85 000 medlemmar och I 500 lokala grupper beräknar antalet sammankomster tiU 50 000. För Svenska missionsförbundets ungdoms del ger en låg uppskattning en beräkning på 45 000—50 000 sammankomster. SMU har för 1969/70 genom FrikyrkUga studieförbundet redovisat 2 400 fritidsgrupper. Man beräknar att medeltalet sammankomster per fritidsgrupp är 13. Det ger 31 200 sammankomster. TiU detta kan lågt räknat läggas 15 000 icke tidigare bidragsberättigade sammankomster. Det skuUe mnebära att enbart dessa fem angivna organisationer skuUe kunna redovisa ungefär 240 000 sammankomster, vilket skuUe motsvara 2,4 miljoner kronor.

För att uppnå önskad effekt av det lokala aktivitetsstödet och kunna ge utlovade 10 kronor per sammankomst bör anslagsformen vara förslagsanslag för att inte det man åsyftar, ett stort antal lokala sammankomster, skall innebära en reducering av bidraget.

Utskottsmajoriteten har funnit sig böra förorda att medelsanvisningen tiUs man har ett säkrare underlag för en bedömning av effekten av det nya systemet sker i form av reservationsanslag. Men det heter vidare att så snart underlag föreUgger för en bedömning av medelsåtgången under det första året med det nya bidragssystemet bör man gå över till förslagsanslag.

Utskottet säger sig också vara medvetet om att en konsekvens av denna ståndpunkt kan bU att de anvisade medlen inte förslår tUl bidrag med 10 kronor per sammankomst. Så kommer då i stäUet förslagen om justeringar i bidragsgivningen.

Statsrådet Odhnoff har tidigare i sitt anförande sagt att det som står i utskottsmajoritetens betänkande är något kryptiskt uttalat. På den punkten får man hålla med henne. Det är faktiskt som också sagts här en ganska krångUg konstruktion som man här försökt beskriva,

I stäUet har vi reservanter menat att en annan konstruktion är den riktiga. Huvudsyftet med reformen, nämligen att främja de lokala organisationernas aktivitet, kan tiU stor del gå förlorad vid utformningen

av bidragsreglerna såsom de framställts i propositionen och faktiskt även enUgt utskottsmajoritetens skrivning, även om det är en betydlig förbättring.

EnUgt nUn och reservanternas mening skaU bidragsgivningen bygga på principen om ett fast bidrag per aktivitet. Det förutsätter att anslaget tUl ungdomsorganisationernas lokala verksamhet får förslagsanslags natur.

Jag vill därför, herr talman, yrka bifaU till reservationen.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledrungen av kammarens förhandUngar.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Hen GUSTAFSSON i Säffle (c):

Herr talman! Det stora intresse och den debatt som propositionen nr 32 väckt är både förklarlig och naturUg. Den rör vid väsentliga ting. Allesammans har vi upplevt hur samhället och familjen förändrats under några få decennier. Hemmet spelar inte längre samma roll som fostrare, skoltiden har bUvit längre, ungdomens fysiska mognad sker tidigare och fritiden ökar.

FörmodUgen fortsätter utveckUngen, kanske i ännu snabbare takt. Förändringar av detta slag, de må vara hur positiva som helst, kan bli för ungdomens del besvärUga och kan innebära både svårigheter och faror. Den ökade fritiden kommeri konflikt med hemmens minskade betydelse som fostrare, och detta kan skapa konfliktsituationer.

Vi talar om ungdomsproblem, och visst finns det problem, men det största problemet kanske är att finna de bästa formerna för ett ungdomsarbete som skapar goda och ansvarskännande samhäUsmedborgare.

Vårt alltmer kompUcerade samhälle ställer allt stöne krav på människorna. SamhäUet å sin sida måste göra aUt för att underlätta Individens anpassning. Ungdomsorganisationernas ansvarstagande och praktiska arbetsformer bör därför på aUt sätt stödjas.

När det gäUer nu föreliggande förslag tiU nya grunder för statens stöd tUl ungdomsorganisationernas och idrottsrörelsens lokala verksamhet, måste man tyvärr konstatera att departementet ej ansettt sig kunna förelägga riksdagen ett förslag som verkUgen skuUe innebära en länge efterlängtad förbättring. Besvikelsen häröver är också stor. Statens ungdomsråds representantskap har i brev tiU riksdagens ledamöter uttalat detta och säger bl. a. att grundtanken för förändringen av det statUga stödet tUl lokal verksamhet frångåtts i propositionen.

Vad jag i min motion nr 1251 främst vänt mig emot är, att verksamhet bland ungdom under 12 år aUtfort betraktas som mindre angelägen. Flera remissinstanser har krävt en sänkning av minimiåldern, och för min egen del kan jag inte förstå att man inte, barnstugeutredningen till trots, ändå kunnat bedöma det så pass värdefuUt att barn redan från 7-årsåldern finge räknas m bland de bidragsberättigade. Ungdomsorganisationerna har en omfattande verksamhet i gång just i åldrarna från 7 år och uppåt, och att stödja denna verksamhet förefaUer i varje faU mig naturligt.

Det är högst beklagUgt att kulturutskottet vid behandlingen av propositionen 32 jämte motionen 1251 i anslutning härtill, för sin del ej

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

kunnat bifalla framstäUningen om en sänkning av minimiåldern tiU 7 år. Man säger ju ändå från utskottets sida, att det är önskvärt med en UtveckUng i riktning mot ett statligt stöd till fritidsaktiviteter även inom åldersgrupper under 12 år. Det förvånar mig mycket, att när nu riksdagen skaU besluta om nya grunder för statUgt stöd tiU ungdoms- och idrottsorganisationernas lokala verksamhet vågar man inte vara radikal nog att föreslå regler som verkUgen skulle ge ungdomsorganisationerna ett rejält handtag.

Man säger från utskottets sida att ett nytt läge uppstått efter motionstidens utgång, i och med att Kungl, Maj:t den 16 april i år beslutat uppdra åt socialstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, 1968 års barnstugeutredning och Svenska kommunförbundet inkomma med förslag till program för en försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn, företrädesvis i åldrarna 7-12 år och att denna försöksverksamhet skuUe finna former för samverkan mellan kommuner och ungdomsorganisationer, utnyttiande av befintUga lokaler etc.

Detta är ju gott och väl. Men tUl detta vill jag bara säga: Inget nytt läge har uppstått! På sidan 35 i propositionen, i fjärde styckets sista rader står just detta: "Vidare finns möjlighet för organisationerna att ur allmänna arvsfonden erhålla stöd tUl särskilda försöksprojekt för barnverksamhet."

Samverkan mellan kommunen och organisationerna är heller ingenting nytt. Den har ju pågått länge. Vad vi i dag skaU besluta om är nya regler för det statliga stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Låt oss då utforma detta så att det verkUgen bUr ett gott stöd!

Ungdomsorganisationerna och idrottsrörelsen har redan den här verksamheten i gång och behöver för sin del inte någon försöksverksamhet. Jag förstår över huvud taget inte vad den här försöksverksamheten som det talas om har med det statliga stödet till ungdomsorganisationerna att göra.

När det gäUer redovisningen vUl jag bara säga, att kommunalt bidrag blir nödvändigt även i fortsättningen. Det betyder att kommunens fritidsnämnd Uksom hittills får hand om granskningen av bidragsansökningarna. Att då ha enhetUga ansökningsblanketter för såväl det statUga som det kommunala bidraget underlättar givetvis både organisationernas och det kommunala organets arbete. Ett sådant uttalande från riksdagens sida skuUe säkerUgen ej uppfattas som en inblandning i kommunala angelägenheter, utan hälsas med tillfredsställelse då det skulle innebära en administrativ förenkUng för berörda parter,

I debatten om presstödet och annonsskatten talade man mycket om bevarandet av demokratin i ett fritt samhäUe. Man berörde de våldstendenser som på senare tid uppstått och fått tUl följd ändringar i fattade beslut, som tillkommit under demokratiska former. Man var orolig för UtveckUngen när det gäUer demokratins fortbestånd i vårt framtida samhäUe, Men låt oss också komma ihåg, att framtidens samhälle är beroende av i hur hög grad framtidens vuxna är mogna för att överta samhällsansvaret, eller med andra ord: Den ungdomsmiljö vi i dag skapar är avgörande för hur framtidens samhäUe kommer att bU,

Herr talman! Jag har med mitt inlägg endast velat redovisa motiven

tiU motionen. Jag ber att få yrka bifaU till motionen 1251.

Nr 99

Herr tredje vice talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30,

Herr RYDÉN (fp):

Herr talman! Eftersom två representanter för folkpartiet, herrar Olsson i KU och KäUstad, utvecklat vår syn på proposition nr 32 och även talat för reservationen i utskottet kan jag korta ner mitt anförande på vissa punkter. Det bör väl om inte annat glädja herr Zachrisson, som här talat om dåUg dicipUn hos de borgerliga partiernas företrädare. Jag kan förstå att den kritik som vi har framfört är besvärande för honom att lyssna på. Jag skall här anföra några tankar om den motion som jag har lagt fram i den här frågan, men jag tUlåter mig ändå, herr talman, att först utveckla några allmänna synpunkter på propositionen.

Statsrådet Odhnoffs proposition, som behandlar stödet till de lokala ungdomsorganisationernas verksamhet, har ju väckt stort intresse över hela landet och bUvit föremål för en mycket livUg debatt, detta därför att den berör en så stor och utomordentUgt viktig verksamhet.

Vi skall vara tacksamma för att det finns ideella organisationer och ledare som i de flesta faU offrar aU sin fritid för att ge vår uppväxande ungdom en verkUgt meningsfylld fritidssysselsättning, SkuUe samhället avlöna de tusentals friviUigt arbetande ungdomsledarna runt om i vårt land, då skuUe sannerligen inte de 17,5 miljoner kronor i anslag som föreslås i propositionen räcka särskilt långt. Nu har både statsrådet och utskottet antytt att detta är en verksamhet som bör stimuleras och uttryckt att den nya bidragsformen skall vara aktivitetsfrämjande. Jag förstår inte riktigt hur man ytterUgare kan stimulera intresset och öka aktiviteten när man låst anslaget med ett tak på 17,5 miljoner kronor genom att anvisa ett reservationsanslag. Det är och blir nämUgen på det sättet att när man kommit upp till I 750 000 sammankomster är anslaget förbrukat, och någon ytterUgare aktivitet och verksamhet som ger bidrag finns det alltså inte utrymme för.

För att på allvar tala om att den nya bidragsformen skall bli aktivitetsfrämjande har folkpartiet i sUi motion nr 1252 föreslagit att reservationsanslaget ändras tUl ett förslagsanslag.

Utskottet säger i sin skrivning att man "kan inte underlåta att konstatera att ett beslut enUgt ungdomsrådets Unje" — vilken sammanfaUer med vår motion — "med ett förslagsanslag och bidrag med 10 kr, per sammankomst kan komma att få till följd att behovet av anslagsmedel högst väsentligt överstiger vad som beräknats i propositionen". Herr Zachrisson har ju också här tidigare talat om detta. Han nämnde även att man kunde få ta risken att landa på bortemot 40 miljoner kronor vilket naturligtvis är oreaUstiskt. Men skulle vi få en sådan aktivitet, herr Zachrisson, skaU vi väl vara glada — då har vi tagit hand om hela den svenska ungdomen.

Men naturligtvis finns det skäl att göra ett antagande att summan överskrids om man tar ett förslagsanslag. Lyckas de ideella organisationerna i sina strävanden att öka aktiviteten och engagera fler ungdomar

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

i sin verksamhet så att man överskrider de 1 750 000 sammankomsterna som bidraget ger utrymme för, då kostar det självfaUet också mer pengar i anslag. Men skall anslaget göra skäl för uttrycket aktivitetsstöd som anges i propositionen, måste konstmktionen på anslaget också få den utformning som reservanterna föreslår.

Jag skuUe i detta sammanhang vUja stäUa en fråga, och jag hoppas också få den besvarad. VUket är bäst — att satsa pengar på förebyggande ungdomsverksamhet i de formbara åldrarna och få en frisk och sund ungdom, eUer satsa pengar på institutionell eftervård? Personligen föredrar jag tveklöst det förstnämnda. När man vet - det har också framhålUts tidigare under debatten i dag — att kostnaderna för denna vård bara under det senaste året har ökat med drygt 15 miljoner, nästan Uka mycket som föreslås i anslag tiU ungdomsstödet, då är valet inte särskilt svårt att göra.

Uppdelningen mellan olika organisationer med 13 miljoner kronor tiU idrotten och 4,5 miljoner kronor till övriga organisationer är enligt mitt sätt att se otillfredsställande. Det är och bör vara Uka viktigt vilken aktivitet våra ungdomar än väljer — inom idrotten eUer nykterhetsrörelsen, inom poUtisk eller kyrkUg ungdomsverksamhet. Huvudsyftet måste aUtid vara att ge vår ungdom en meningsfylld sysselsättning på dessa områden.

Utskottet säger i sin skrivning vidare att ingen organisation skaU behöva vidkännas försämringar i förhåUande till nuvarande bidrag. Detta påstående är, herr talman, icke riktigt. Statsrådet har utvecklat synpunkten tidigare i dag och sagt att det är bara hypotetiska antaganden att någon skuUe få det sämre. Jag skaU ta ett exempel. Förhållandet att 10 kronor per sammankomst skaU bU gäUande för såväl små som stora grupper ger för den stora gruppen ett sämre ekonomiskt resultat än vad som är faUet i nuläget, då stödet med nuvarande utformning betalas ut per deltagare. En grupp på 25 deltagare skuUe med nuvarande system få 187:50 vid 10 sammankomster, medan den nya konstruktionen för samma grupp endast ger 100 kronor. Medeltalet deltagare i fritidsgrupperna för idrottsorganisationerna var förra året 17,8 per sammankomst, vUket med nuvarande konstruktion ger ca 135 kronor per 10 sammankomster, medan det nya förslaget ger 100 kronor.

Med anledning av detta förhållande har jag i motionen 1256, vilken också undertecknats av ett antal övriga folkpartister, fört fram kravet på differentierade grupper, där 10 kronor borde utgå till sammankomst med 5-14 deltagare, 20 kronor tiU sammankomst med 15-30 deltagare och 30 kronor till sammankomst med över 30 deltagare.

1 dag bygger vi glädjande nog i vårt land aUt fler simhallar, ishaUar och idrottshallar. Ofta är det dyrbara kommunala anläggningar, vilka utvecklat sig tiU ungdomsgårdar som aldrig tidigare. På de flesta platser där sådana anläggningar finns, utgör de ortens största och bästa fritidslokaler. 1 dessa bedrivs verksamhet som i mycket hög grad är beroende av större grupper för att verksamheten skall fungera, t. ex. inom lagidrotterna, truppgymnastik och simning.

Herr Sträng sade i går i finansdebatten att de experter som han ibland brukar anUta sitter i sin kammare och konstruerar förslag, men de har

mycket Utet kontakt med den trista verkligheten. Statsrådets förslag i denna fråga uppvisar faktiskt vissa Ukheter därvidlag. Vårt förslag om differentierade grupper är inom många områden en konstruktion i kontakt med ungdomsarbetets verklighet.

En annan och minst Uka viktig faktor i sammanhanget är bristen på ledare. Inom idrotten brukar vi säga att det är lättare att skaffa en bra fotbollsspelare än en duktig ledare. Skall vi nu koncentrera oss på mindre grupper behövs det ju ännu fler ungdomsledare där bristen redan i dag är skriande stor. Ett par exempel ur verkUgheten!

I Malmö simhaU sysselsätter man 300 ungdomar. Skulle dessa delas upp i smågrupper om fem stycken skuUe det behövas 60 ledare. Nu har man med mycket stor möda kunnat skaka fram 20 ledare som ägnar sig åt dessa ungdomar uppdelat med 15 ungdomar i varje grupp,

I min hemstad Växjö hade vi under föregående säsong i ishallen 700 ungdomar sysselsatta varje veckoslut. Skulle man då sätta in dessa i grupper med fem i varje skuUe man komma fram tUl siffran 140 ledare, vilket naturUgtvis är omöjligt att uppbringa. För övrigt går inte denna verksamhet att bedriva i så små grupper. Detta talar för att vår tanke på större grupper är riktig.

Jag skaU, herr talman, avstå från att yrka bifaU tUl min motion i detta avseende, eftersom utskottet har sagt att när man vunnit erfarenhet, då skall man gå över till ett förslagsanslag. Jag hoppas att man, om nu utskottsmajoritetens skrivning skulle bU kammarens beslut, även vad det gäller den här frågan om differentierade grupper som jag behandlat i min motion tar denna erfarenhet i beaktande till nästa budgetår. Min främsta förhoppning är dock att så många ansluter sig till reservationen i den följande voteringen, att våra ungdomsgrupper får det utlovade stimulerande aktivitetsstödet.

TUl slut, herr talman, skuUe jag vilja säga att det har varit stimulerande att lyssna till den debatt som har pågått i några timmar nu. Det är många frågor som har ställts och det är många frågor som är obesvarade. En av de hittUls obesvarade frågorna, som det skuUe vara av mycket stort Intresse att få lyssna tUl svaret på, är den fråga som statsrådet Camilla Odhnoff har stäUt tiU utskottets talesman herr Zachrisson, Det vore värdefuUt att vi fick höra det svaret här i kammaren och att inte herr Zachrisson ger svaret i statsrådets tjänsterum.

Jag viU med detta, herr talman, yrka bifaU tUl den vid utskottsbetänkandet fogade reservationen.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Hert ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Herr Rydén är en mycket djärv man. Han sticker ut huvudet direkt och börjar berätta om sin motion. Visserligen hukade han sig mot slutet och sade att han inte yrkade bifall tiU motionen, och det var väl ganska klokt. Det är nämUgen så att om man skulle följa herr Rydéns motion, så är det inte längre en hypotes att man landar på 40 miljoner, utan då vet man att det bUr över 40 miljoner.

1 dag behandlar vi ett förslag som grandar sig på ungdomsrådets beräkningar om 17 deltagare i grupperna i medeltal. Hen Rydén viU att aUa grupper med mer än 15 deltagare skaU få ett bidrag på 30 kronor i

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

StäUet för 10 kronor enUgt förslaget. Det, mina vänner, är verkUgen att ägna sig åt överbudspolitik! Det skulle vara roUgt att veta om folkpartiets kansli har godkänt en sådan beräkning.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Jag har med min motion velat visa på att en del grupper kommer att få det sämre med den föreslagna utformningen av stödet. Inom idrotten finns det aktiviteter som inte kan bedrivas i små grupper om fem deltagare. I lagidrotter, truppgymnastik osv. måste man t. ex, vara 20 - 30 deltagare, och de grupperna får väsentligt sämre utdelning med den konstruktion som nu föreslås i propositionen och i utskottets betänkande. Ett annat starkt skäl som talar för stöne grupper är bristen på ledare vilket jag i mitt tidigare anförande redogjort för.

Det hade varit tacknämligt om herr Zachrisson hade utnyttjat tiden med att svara på statsrådets fråga. Det hade varit av stort intresse för hela kammaren.

Herr ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, hen Rydén, det är inte så att vissa grupper får det sämre med detta förslag. Det är ju det som är vitsen - och det har också ungdomsrådet klart uttalat - att med det förslag som nu föreligger och som innebär ett godkännande av ungdomsrådets beräkningar - med undantag för själva anslagskonstruktionen — får alla grupper en bättre ekonomi än de har i dag.

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde att jag hade gjort klart för herr Zachrisson att vissa grupper får det sämre än de har det nu. Eftersom det nu utgående bidraget bygger på anslag per deltagare, så bör väl herr Zachrisson kunna inse att med ett bidrag på tio kronor per sammankomst bUr det sämre för stöne grupper. Det är inte svårt att räkna ut, och jag har tidigare givit sifferexempel på detta.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Eftersom jag har varit ordförande i den arbetsgrupp, som lagt fram det förslag som nu diskuteras av kammaren, och då de som här har yttrat sig över arbetsgruppens förslag i stort sett har varit positiva, kan man kanske tycka att jag har anledning att känna en viss tiUfredsställelse med den förda debatten. Så är dock ej faUet. Det är Utet tråkigt att tvingas konstatera att vi inte har fått någon diskussion om de grundläggande principerna totalt för samhällsstödet. Vissa ansatser åt det håUet har gjorts, men i stort sett har debatten handlat om två saker.

Den första har varit en teknisk-administrativ fråga om anslagets karaktär, om det skaU vara ett reservations- eller ett förslagsanslag. Reservanterna har kommit fram tUl samma belopp som utskottsmajoriteten, nämligen 17,5 miljoner, och om man gör samma beräkningar och hamnar på samma anslagsbelopp, så har det väl ingen praktisk betydelse för organisationerna vUken karaktär anslaget har.

Det andra man har diskuterat, och som ur vissa synpunkter kanske är

mera allvarUgt, är det stora "aUmänpreventiva värde" som man säger är avgörande för stöd till organisationerna. Det har understrukits mycket hårt. Jag tycker emeUertid att det är en Utet nedlåtande och t. o. m, anogant attityd mot organisationerna att säga att det är det aUmänpreventiva värdet av det arbete de utför som motiverar samhäUsstödet, 1 själva verket är det helt andra, betydUgt mer väsentliga saker, man har att ta hänsyn tiU när man diskuterar bidrag tUl organisationerna. Det gäller både primär- och sekundärkommunal bidragsgivning och den statUga bidragsgivningen, som vi nu diskuterar. Jag skall därför, herr talman, något uppehålla mig vid de principer som har legat till grand för arbetsgruppens förslag, vilka jag tycker det är väsentligt att få fram i diskussionen.

Jag tror inte vi får se organisationernas verksamhet i samhället som något slags förebyggande verksamhet, därför att om organisationerna inte fanns skulle ungdomen ge sig ut på en massa dåUgheter, Vi får inte heUer, som herr KäUstad gjorde, säga att behovet av stöd till organisationerna nu är större sedan vi fått ett mellanölsmissbruk. Då är man inne på samma argumentation. I stäUet måste man utgå från andra grunder.

Ungdomsutredningen formulerade i SOU 1967:19 sin ståndpunkt ungefär så här: "Det är inte riskerna för att den som är ung skall misslyckas i fråga om social anpassning och personlig utveckUng, utan möjligheterna att ta till vara den enskildes inneboende förutsättningar och anlag som bör vara den främsta drivkraften bakom samhäUets ungdoms- och fritidspoUtik." Denna syn utgår ifrån en positiv uppfattning om människan, som det finns all anledning att anamma. Det är -och det är avgörande — organisationernas egenvärde som bör vara utgångspunkten för den totala samhälleUga bidragsgivningen. Jag skall försöka sammanfatta och konkretisera detta egenvärde i några punkter.

Först kan vi slå fast att organisationerna utgör en betydelsefull del av vår demokrati. De är den väsentUgaste kanalen för att föra fram åsikter. Det är där som människor - i det här fallet unga människor ~ tränas i att arbeta under demokratiska former. I tider då man i vissa sammanhang i massmedia höjer tUlfäUiga gruppbildningar till skyarna kan det finnas anledning att markera vilken vikt organisationerna har i en demokrati. Vi kan helt enkelt konstatera att en demokrati inte kan fungera ordentligt om det inte finns fria och obundna organisationer. Genom att förbättra ungdomsorganisationernas arbetsvillkor skapar man också på sikt förutsättningar för en bättre fungerande demokrati.

Den andra punkten, som jag tror är oerhört väsentUg, gäller de stora sam hällsfostran de uppgifter som speciellt ungdomsorganisationerna har. Där skolas unga människor för kommande uppgifter inom vuxenorganisationer och kanske i samhälleUga organ. Genom att man ger ungdomsorganisationerna bättre möjligheter att verka bland fler unga människor, kan också fler unga människor med större mått av kunskap ta över förtroendeuppdrag av oUka slag.

Den tredje punkten, som herr Olsson i Kil tangerade något, gäller den väsentliga sociala funktion som föreningsarbetet fyller, I ett samhälle som vårt, med snabbt fortgående omvandUngar och där vi har en urbaniseringsprocess, måste vi se tiU att de organ som finns kan medverka tUl att

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

Nr 99 bryta den isolering som lätt uppstår. Genom att vi ger organisationerna

Fredagen den 28 maj 1971

ett stöd ger vi människor större möjUgheter att komma i kontakt med den gemenskap som en organisation skapar, vilket naturligtvis är av stort samhäUeligt intresse.

Stod tiU ungdoms- Yien fjärde punkten gäUer konsumtionen av fritidsaktiviteter. På grund

organisationernas m högre levnadsstandard, på grund av kortare arbetstid har konsumtio-

lokala verksam- jjgjj gy fritidsaktiviteter ökat, I det läget ökas också det kommersieUa

het m. m. Intresset för att exploatera ungdomens ekonomiska köpkraft. Vi vet, för

att ta ett exempel, att diskoteken i dag omsätter 2 miljarder kronor om

året. Detta är ett exempel på vilken exploatering som ungdomen är utsatt

för. Här har samhället definitivt ett mycket stort ansvar. Man bör se till

att man bidrar tiU att underlätta skapandet av möjligheter att fyUa

ungdomens fritid med en engagerande, en personUghetsutvecklande

aktivitet i stället för — något som ofta blir alternativet — en passiv

konsumtion. Också här utgör det idéburna föreningsUvet ett aUdeles

utmärkt instrument.

1 en femte punkt kan man säga att samhället kan överlåta — vilket samhället också gör - en rad uppgifter på organisationerna. Det är positivt att så sker. Jag tror nämligen att det idéburna föreningsUvet många gånger har större möjligheter att fuUgöra samhälleUga uppgifter. Ett exempel på detta är just de 5 miljonerna, som under två års tid ställts tiU förfogande för eftermiddagsverksamhet bland unga människor. Detta tycker jag är någonting oerhört positivt.

Var och en av dessa fem punkter som jag här räknat upp väger enskilt mycket tyngre än det diffusa allmänpreventiva skälet. Dessa punkter bör i stället för det aUmänpreventiva skälet kunna tjäna som utgångspunkt för en debatt om bidragsgivning till ungdomsorganisationerna.

Nästa principiella frågestäUning som jag skaU försöka något belysa och som är oerhört väsentUg är efter vilka principer som ett samhäUeligt stöd av den typ som vi nu diskuterar skall byggas upp. Jag vill redovisa de utgångspunkter som arbetsgruppen hade och som också statens ungdomsråd accepterade och tog som sina.

Det första kravet var att bidragsgivningen skulle vara administrativt enkel för organisationerna bl. a, därför att ett krångUgt system kan leda tiU att föreningsledare får större svårigheter att komma till rätta med vägarna för att söka bidrag.

Det andra kravet vi ställde var, att det bör vara ett schablonbidrag i stället för kostnadstäckningsbidrag — vilket väl också fru Mogård nämnde i sitt anförande - och detta just beroende på att det är omöjligt att med hjälp av ett kostnadstäckningsbidrag klargöra vad som egentUgen bör vara bidragsgillt. Dessutom har kostnadtäckningsbidrag en tendens att gynna de ekonomiskt starka organisationerna.

Den tredje utgångspunkten som är väsentlig och skiljer sig på ett
avgörande sätt från det nuvarande fritidsgruppsbidraget är att bidraget
bör vara ett klart och entydigt organisationsstöd. Så har alltså inte varit
fallet med fritidsgruppsbidraget. Som en följd av detta vill vi också att
organisationerna själva skaU vara huvudmän för verksamheten och inte
som hittills studieförbunden - för att nu ta ett exempel,
90 Vidare - detta är också en konsekvens av det stäUningstagandet — bör

bidraget utgå tUl riksomfattande ungdomsorganisationers lokala verksamhet. Det kan inte anses vara en statUg angelägenhet att stödja lokala eller tiUfäUiga grupper när det gäller ett bidrag som jag skisserat i de punkter jag nämnde.

Den fiärde utgångspunkten enUgt arbetsgruppens mening var att bidraget bör kunna medge enkla kompletteringar av kommunala bidrag eftersom det just handlar om ett stöd tUl de lokala avdelningarna. Det är också så i flera kommuner, att man tagit ett kommunalt kompletteringsbidrag till det StatUga bidraget. Därför är det också viktigt att man ser till att denna möjUghet underlättas. Den femte utgångspunkten för stödet är att de lokala avdelningarnas aktivitet bör avgöra bidragets storlek. På så sätt får bidraget också en mycket klar karaktär av stimulansbidrag. Det lämpligaste, eller åtminstone enklaste, sättet att mäta en aktivitet är att, såsom arbetsgruppen har gjort, utgå från antalet sammankomster inom den lokala avdelningen.

Den sjätte punkt som vi vUl ha som utgångspunkt är att bidraget skaU utgå tiU den för organisationen naturUga verksamheten. Varje organisation måste ges möjUghet till att profilera sin verksamhet. Det är t, o. m, ett demokratiskt intresse att organisationerna stimuleras tUl att delta i samhäUsdebatten och markera sina poUtiska och andra ideologiska ståndpunkter. Såsom konsekvens av detta ställningstagande bör också aUa begränsningar av typ förbud mot religiös eUer poUtisk propaganda tas bort ur bidragsbestämmelserna.

Dessa sex punkter bör aUtså utgöra grunden för det statliga lokala stödet. Denna uppfattning delas av en så gott som enhällig opinion inom organisationerna. Det var med tillfredsställelse arbetsgruppen kunde konstatera vad remissinstanserna sagt på dessa punkter. Det finns också aU anledning för organisationerna att känna sig tillfredsställda över den principiella uppläggning som stödet har fått i propositionen och nu i utskottets betänkande, som vi har att ta stäUning till. Man har alltså följt dessa grundläggande principer i mycket stor utsträckning, vUket jag tycker är väldigt positivt.

Utskottet är, som har framgått av debatten, oenigt på en punkt som enUgt mitt förmenande saknar någon större praktisk betydelse. Det gäUer, som vi också har hört, anslagets karaktär. De borgerUga har av en för mig obegriplig anledning tagit strid på frågan om det under en övergångstid skaU vara ett förslags- eller reservationsanslag. Det är i och för sig riktigt, som har sagts i debatten, att statens ungdomsråd ville ha ett förslagsanslag, men ungdomsrådet kommer sannoUkt inte att känna sig så särskilt mycket trampat på fötterna om det bUr ett reservationsanslag. Vi skall nämligen håUa i minnet att alla de grundläggande principer som ungdomsrådet har velat tillämpa har det också fått gensvar för i utskottsmajoritetens betänkande.

Ungdomsrådet har ju beräknat kostnaderna tiU 17,5 miljoner kronor, vilket också både föredragande statsråd och utskottsmajoriteten föreslår. Skälet tiU att stanna vid ett reservationsanslag kan naturUgtvis diskuteras. Att skälet är ovissheten vid beräkning av kostnaden är ganska uppenbart.

Hert Zachrisson citerade tidigare en del stycken ur arbetsgruppens förslag, som styrker just påståendet att man har anledning att vara oviss

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

på denna punkt. Vi anförde fyra saker som i mycket stor utsträckning avgör storleken på bidraget, vars utfaU vi dock i stort sett inte vet någonting om.

För det första vet vi att bidragskonstruktionen förändras på ett radikalt sätt, vilket gör att antalet sammankomster inte på förhand kan beräknas med någon visshet. Jag kan ur luften ta en uppgift, som vi har diskuterat mycket i arbetsgruppen. Vi vet i dag att de organisationer som är anslutna tiU Riksidrottsförbundet får stöne delen av sm naturUga verksamhet täckt av nuvarande fritidsgruppsbidrag, medan åtskilliga organisationer, exempelvis de poUtiska och reUgiösa, bara får en mindre del av sin verksamhet bidragsberättigad via fritidsgruppsbidraget. Men vad händer när vi slopar gränserna och säger att organisationerna skall få bidrag efter antalet sammankomster? Den frågan kan vi inte svara på. Detta bidrar tiU att förstärka ovissheten.

Vi vet också att kommunerna och organisationer som inte tillhör riksorganisationer kommer att bortfaUa som bidragsobjekt. Det gäller dock en mindre summa, som inte är så svår att beräkna. Men vad vi inte kan beräkna är stimulanseffekterna av bidragen. Man har naturUgtvis anledning att hoppas att det skall bU så stor stimulanseffekt som möjUgt, eftersom organisationerna då också får verkUg nytta av de pengar som staten stäUer till förfogande. Därmed har alltså syftet med utredningen nåtts, men vi vet ingenting om hur utfallet bUr.

På den fjärde punkten hade arbetsgruppen och statens ungdomsråd kanske delade meningar, nämligen att man inte kan mäta eller överskåda den nya konstruktionens genomslagskraft i organisationerna. Statens ungdomsråd kom fram tiU en annan siffra än arbetsgruppen vid beräkningen av det erforderUga bidragsbeloppet. Arbetsgruppen hamnade på 21 miljoner, medan ungdomsrådet hamnade på 17,5 miljoner kronor. Redan det faktum, att det finns två olika uppskattningar här, bekräftar att det råder stor ovisshet vid beräkningen. Både arbetsgruppen och statens ungdomsråd säger att det helt enkelt är omöjUgt att avgöra hur det kommer att gå.

Jag kan, herr talman, inte undgå intrycket att de borgerliga har tagit striden för dess egen skull; det kan åtminstone inte vara motiverat av sakskäl. Fru Mogård sade tidigare i sitt anförande att reservanterna inte har behövt ta några partitaktiska hänsyn. MöjUgt är, eftersom det inte är något sakskäl, att det är just partitaktiken och inte sakUgheten som har fått avgöra om det skuUe komma tiU en reservation eller inte i den här frågan.

TiU slut: Det är ytterst säUan som ett statUgt organ får exakt Uka mycket pengar som det begärt. Statens ungdomsråd begärde att få 17,5 miljoner kronor och har fått det. I det läget tycker jag väl knappast att man kan beskylla regeringen för att på den punkten vara oförstående mot statens ungdomsråds krav.

Herr talman! Jag biträder bifallsyrkandet till utskottets hemställan.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Att hen Gustavsson i Nässjö inte har uppfattat att diskussionen hittills har varit principiell både förvånar och förvånar inte:

förvånar, därför att han har varit engagerad i arbetet på det förslag som statens ungdomsråd framlagt och som många av oss reservanter har bejublat, förvånar inte, därför att han är en socialdemokratisk riksdagsman för vilken partilojaliteten går före aUt annat och reducerar en kärnfråga till en nuUitet.

Det är sant att både en majoritet och minoritet har stannat för 17,5 miljoner kronor, men det är faktiskt ingen poäng mot reservanterna. Skillnaden Ugger nämligen ytterst i frågan om förslagsanslag eller reservationsanslag. Krångligheterna börjar när man går över till reservationsanslag.

Vi har ansett oss kunna stanna vid 17,5 miljoner kronor därför att vi tror att det räcker, men vi vill att det, om aktiviteten glädjande nog skulle öka mer, skall finnas möjUghet att behandla den aktiviteten på samma villkor som all annan aktivitet enUgt det enkla system som statens ungdomsråd har förordat.

Majoriteten tror att aktiviteten kan öka tUl en kostnad av - enhgt vad vi har hört i dag — 30—40 miljoner kronor, och därför sätter man spärren vid 17,5 miljoner kronor och förstör därmed hela konstruktionen.

Konsekvensen av denna ganska omotiverade skräck för aktivitetsökning borde ha varit att förslaget tiU ändring av stödet inte lagts fram i nuvarande ekonomiska läge, i varje fall inte när man som nu hävdar att man gör en principiell omläggning på grundval av statens ungdomsråds förslag.

Nej, ändra i ärlighetens namn rubriceringen tiU "Justeringar av nuvarande ordning" — vilka i och för sig är behövUga och glädjande.

Jag beklagar att statens ungdomsråds utmärkta och rediga förslag inte blir verkUghet. Det är synd att hen Gustavsson i Nässjö inte velat stå på sig. Nog vet han vad partitaktiska hänsyn är.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö har tagit tillfället i akt att nedvärdera betydelsen av den allmänpreventiva karaktären i ungdomsorganisationernas arbete; han t. o, m. kallade det argumentet för diffust. Han passade också på tillfället att angripa det sociala motiv som jag anfört för ett starkare stöd tiU ungdomsorganisationernas arbete. Det är ju ett faktum att vi har kunnat notera ökad konsumtion av mellanöl och alkohol bland ungdom, ökat narkotikamissbruk och ökad kriminalitet. Jag skulle vilja hänvisa tiU vad fru Odhnoff sade i sitt inlägg. Hon sade att organisationerna behöver samhällets stöd för att stärkas, och hon syftade sannoUkt på det ekonomiska stöd som då behövs. Så fortsatte hon: Och samhäUet behöver organisationernas stöd. Jag kan inte föreställa mig att hon då uteslöt det sociala motiv som jag anfört.

När det gäUer att komma tiU rätta med problemen bland de ungdomar som här omnämnts har vi poUsen, som svarar för omhändertagandet, men vi satsar också på hemmen och inte minst på dessa ungdomsorganisationer som det viktigaste medlet för att hjälpa ungdomarna till den samhällsfostrande inriktning som herr Gustavsson själv i senare delen av sitt anförande hänvisade till. Han talade också bl, a, om den exploatering av ungdomen som äger rum på diskoteken. Är inte detta ett argument för

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

det sociala motivet som innebär att vi bör göra en ökad ekonomisk satsning och gå på det förslagsanslag som statens ungdomsråd självt föreslagit?

Jag konstaterar också att herr Gustavsson nu visat sig vara en avhoppare från sitt ursprungliga förslag. Arbetsgruppen hamnade på 21 miljoner och tänkte sig ett förslagsanslag. Nu ansluter sig herr Gustavsson till utskottsmajoritetens diffusa skrivning. Det är att beklaga att han hoppat av från arbetsgruppens ståndpunkt.

Herr OLSSON i KU (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö påstår att vi från oppositionens sida är partitaktiska. Eftersom naturUgtvis ingen misstänker att herr Gustavssons agerande på något sätt skuUe kunna vara styrt av partitaktik, vill jag fråga honom varför han ändrat sig på en rad punkter på mycket kort tid, VUka sakskäl har fått honom att ändra sig?

Herr Gustavsson har ju dubbla funktioner i detta sammanhang. Han var tidigare ordförande i den arbetsgmpp som lade fram det förslag som propositionen bygger på; han är också riksdagsman för socialdemokraterna,

/ den första egenskapen säger han bl, a, så här: Arbetsgruppen finner att ett särskiljande av bidragsgivningen tUl den lokala verksamheten till idrotten från övriga organisationer vore olyckligt. Som riksdagsman accepterar han den uppdelningen. Som ordförande i arbetsgruppen säger han: Bidragsutformningen skall vara administrativt enkel. Som riksdagsman för socialdemokraterna accepterar han utskottets krångliga förslag med först preUminärt anslag, sedan tre justeringsmöjUgheter och därefter om något år övergång tUl ett annat system. Som ordförande i arbetsgruppen vUl han ha ett belopp på tio kronor per sammankomst. Som riksdagsman för socialdemokraterna accepterar han en konstruktion som kan innebära ett mindre anslag. Som ordförande i arbetsgruppen viU han ha förslagsanslag. Som riksdagsman vill han ha reservationsanslag.

Om det nu inte är partitaktik som gjort att herr Gustavsson på mycket kort tid ändrat sig på samtUga dessa punkter, vad är det då för skäl?

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl inte säga att det är fult att vara partitaktisk, men jag tycker att man i ärUghetens namn borde redovisa att det är sådana utgångspunkter som varit avgörande vid bedömningen av om man skall reservera sig i den här frågan eller inte.

Herr Olsson i Kil säger att jag spelar en dubbel roU, Jag känner mig i så fall nästan som en folkpartist, om den karakteristiken skulle vara riktig. Folkpartiet är ju det parti som verkUgen visat att det är möjligt att inta en rad oförenUga ståndpunkter i samma fråga.

Låt mig i sak bemöta de inlägg som har gjorts mot mitt anförande. Man säger att jag inte är beredd att acceptera 10 kronor per sammankomst. Jovisst är jag beredd att acceptera det, och det är ju den summa som både ungdomsrådet och utskottsmajoriteten har föreslagit. Det blir sammanlagt 17,5 miljoner kronor, vUket också är föreslaget att organisationerna skall få.

Jag säger inte, herr KäUstad, att det aUmänpreventiva skälet inte är värt någonting. Det är värt en del, det skall jag inte aUs förneka. Men samtidigt — det är väsentUgt och där går också nyansskillnaden fram mellan herr KäUstad och mig - är de andra skälen betydUgt mer avgörande för om man skaU ha ett samhälleligt stöd till organisationema eller inte. Det gäller ytterst frågan om organisationernas möjligheter att fungera i en demokrati. Vi talar helt enkelt om demokratins gmnd-funktioner,

TUl fru Mogård med hennes på förhand färdigskrivna replik vill jag säga att det inverkar inte menUgt på aktiviteten om man följer utskottsmajoritetens förslag, därför att både reservanterna - det är ju intressant — och utskottsmajoriteten säger att det räcker med 17,5 miljoner kronor. Varför reserverar man sig då, fru Mogård?

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är ingen mening med att fortsätta den sakUga debatten. Jag reagerar emellertid mot omdömen sådana som herr Zachrissons, att våra inlägg är som grammofonskivor som man spelar gång på gång. Nu får man tydUgen inte heller skriva sina repUker i förväg. Det är väl i aUa faU en något svag argumentering.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

Hen SUNDGREN (s):

Hen talman! Debatten har nu pågått i flera timmar och är väl ganska urvattnad vid det här laget, SkUlnaden är ju egentUgen inte så stor mellan utskottsmajoriteten och reservanterna. Det har, tycker jag, aUtför mycket bUvit en strid om påvens skägg. Skägget är att man från den ena sidan begär ett reservationsanslag och från den andra ett förslagsanslag, men båda sidor har föreslagit exakt samma belopp, 17,5 miljoner kronor.

Reservanterna har försökt göra hela den här frågan tiU en teoretiskt krånglig, teknisk fråga då det i stäUet är en fråga om pengar och ekonomiskt budgetansvar. Det senare tycks vara något som man inte har någon stöne känsla för från oppositionens sida, och det har vi tidigare fått bevis för under den här våniksdagen. Jag tror inte något parti i denna riksdag inte inser värdet av att stödja våra ungdomsorganisationer. Inte minst det parti jag representerar har ett varmt intresse för det. Varför skulle vi inte ha det?

Jag vill framhålla att det, såsom herr Gustavsson i Nässjö bl, a, underströk, inte minst ur samhäUssynpunkt är viktigt att stödja våra ungdomsorganisationer i en tid då starka kommersieUa intressen och anarkistiska krafter, stödda och uppmuntrade av press och massmedia, gör allt för att föra in vår ungdom i tankebanor som i värsta faU kan utgöra en risk för vår demokrati. Vi upplever exempelvis i dessa dagar hur respekten för i demokratisk ordning fattade beslut minskar. Även om motiven för vissa åtgärder kan vara de bästa är udden ändå många gånger riktad mot det fundamentala i vår demokrati, mot de poUtiska partiernas vuxen- och ungdomsorganisationer samt mot poUtikerna.

Vi anser att det för vår demokratis fortbestånd är viktigt att unga människor erhåller en skolning i samverkan, en skolning förankrad i de idéer och principer som vi kan finna i våra ungdomsorganisationer vilka.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

oavsett om de arbetar för poUtiska eller reUgiösa mål, om de är nykterhets- eller idrottsorganisationer, gör ovärderUga insatser för ungdomens sociala fostran. Därför har denna regeringsproposition också varit efterlängtad. Det är ju snart tjugo år sedan det nuvarande stödet i form av det s. k, fritidsgruppsbidraget infördes. Det är glädjande att regeringen nu föreslår ett system som innebär ett stöd till den lokala verksamheten i dess helhet och inte endast tUl speciella former av verksamhet. Det är glädjande att diskrimineringen av den idépräglade politiska och reUgiösa verksamheten nu försvinner.

När man vidtar en sådan radikal förändring av bidragssystemet är det givetvis i inledningsskedet svårt att förutse antalet sammankomster och därmed anslagsbehovet. Jag har därför fuU förståelse för att anslagsbeloppet tas upp som ett reservationsanslag på 17,5 miljoner kronor. Det är förenUgt med ansvar i budgetarbete. Anslaget innebär ändå, som Camilla Odhnoff också erinrade om, en ökning med 3 miljoner kronor jämfört med föregående budgetår, dvs. ca 20 procent.

Just denna fråga om reservations- eller förslagsanslag har jag och mina medmotionärer tagit upp i motion 1257. Vi har noterat det rimUga i att man börjar med ett reservationsanslag, men vi har också understrukit vikten av att anslaget så snart som erfarenheter vunnits blir ett förslagsanslag, ty det är klart att man inte alltför länge får tolerera den orimUga konsekvensen att den ur alla synpunkter önskvärda aktivitetsökningen kan medföra ett försämrat bidrag per aktivitet. Därför är jag mycket tacksam för skrivningen i kulturutskottets betänkande, där man anför: "Så snart underlag föreUgger för en bedömning av medelsåtgången under det första året i det nya bidragssystemet bör man gå över till förslagsanslag."

En av de begränsningar som fanns i det gamla bidragssystemet och som vi hade hoppats skulle försvinna i samband med förslaget om ett nytt var den lägre åldersgränsen på I 2 år. Statsrådet har också satt i fråga förekomsten av denna åldersgräns. Att man dock behållit den motiveras av att man ville avvakta 1968 års barnstugeutredning. Man pekar också i propositionen på det särskilda stöd för bl. a. ungdomsorganisationernas försöksverksamhet bland barn som kan utgå ur anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet på 400 000 kronor.

Jag anser att verksamheten bland dessa åldersgrupper under 12 år är så viktig att jag då motionen skrevs beklagade att man inte kunde följa statens ungdomsråds arbetsgrupps förslag att 1 miljon kronor skulle reserveras för verksamhet bland speciella ungdomsgrupper, och jag föreslog också i motionen att åtminstone 600 000 i stället för föreslagna 400 000 kronor skuUe reserveras.

Nu har vi ändå över hövan bUvit bönhörda eftersom regeringen i konselj den 16 april beslutat att ett belopp ur arvsfonden på sammanlagt högst 5 miljoner kronor under de närmaste två budgetåren ställs tUl förfogande för en försöksverksamhet, företrädesvis bland åldrama 7—12 år. Jag vill här uttrycka den förhoppningen att man i ordet försöksverksamhet inbegriper den värdefuUa reguljära verksamhet som nu bedrivs bland dessa åldersgrupper utav många av våra ungdomsorganisationer.

Hen talman! Det är med stor tillfredsställelse jag kan yrka bifaU till

kulturatskottets betänkande nr 12, som tiUsammans med regeringens konseljbeslut efter det att vår motion 1257 avlämnats helt har beaktat de synpunkter som vi framförde i motionen.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! När det gäller statens stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet har frågan om sänkning av bidragsåldern länge varit aktuell. Redan 1962 års ungdomsutredning föreslog en sådan sänkning av den nedre gränsen från tolv tUl tio år.

Ungdomsorganisationernas värdefuUa verksamhet bland det uppväxande släktet - det må gälla de idrottsUgt och sportsUgt betonade, scoutarbetet eUer nykterhetsverksamheten och de ideeUa och kristna ungdomsorganisationerna - är numera så pass känd och uppskattad, att ingen tvekan om biståndsbehovet eller om riktigheten av användningen av bidragen borde förefinnas.

Flertalet remissinstanser aktuaUserar också den nedre gränsen med hänvisning tiU bl. a. det stora intresse samhället har av att barn och ungdomar redan i tidig ålder får komma i kontakt med fritidsaktiviteter och bU enroUerade i ungdomsföreningar och klubbar. Det är ju numera klart bevisat att ungdom, som en gång varit med i någon ungdomsorganisation eUer ungdomsförening, mycket säUan träffas ute på brottets bana.

Nu har statens ungdomsråds arbetsutskott, som senast haft spörsmålet under utredning, fastnat för att föreningsengagemang i verksamhet bland barn under tolv år kommer att utredas av 1968 års barnstugeutredning och föreslår därför att nuvarande åldersgränser tills vidare bibehåUes, Jag tycker inte att detta är någon stark motivering. Vad jag förstår så rör det sig här om två skUda områden.

Efter motionstidens utgång har nu ett delvis nytt läge uppstått, i det att Kungl. Maj;t beslutat att uppdra åt socialstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen, statens ungdomsråd, 1968 års barnstugeutredning och Svenska kommunförbundet snarast möjUgt utarbeta förslag till program för en försöksverksamhet med fritidsaktiviteter för barn, företrädesvis i åldrarna sju-tolv år. Det beslutet redovisas på s, 8 i betänkandet. Bidrag till denna försöksverksamhet kommer att utgå ur allmänna arvsfonden under två år med ett sammanlagt belopp av 5 miljoner kronor. Jag förmenar att detta ar ett steg i rätt riktning. Vad jag förstår så är vårt förslag i fyrpartimotionen nr 1253 om sänkning av bidragsåldern till tio år i och med denna försöksverksamhet på våg att uppfyUas.

Utskottet meddelar också att möjligheter finns redan nu att efter prövning av skolöverstyrelsen erhåUa bidrag tUl verksamhet även bland barn under tolvårsåldern. Jag tror att denna möjlighet är mycket htet känd och att den bör bU föremål för ytterUgare information bland orgarusationerna.

I det nya läget har jag inget annat yrkande än om bifaU tiU utskottets förslag i detta avseende — dock att jag beträffande hemställan i övrigt ansluter mig tiU reservationen av herrar Mattsson i Lane-Hertestad, KäUstad m. fl.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd till ungdomsorganisationemas lokala verksamhet m. m.

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Hen talman! Det har sagts en del märkUga saker i denna debatt. Till de märkUgare hör väl fru Mogårds upprepade förklaringar att det kanske hade varit bättre om statsrådet hade avstått från att lägga fram denna proposition tills budgetutrymmet garanterat en full tillämpning av principerna i ungdomsrådets förslag. Hur man nu än skaU tolka det uttalandet, tyder det på att fru Mogårds kärlek till principerna är större än hennes kärlek till ungdomsorganisationerna. Hon skulle alltså med glatt hjärta ha funnit sig i att statsrådet avstått från att i år föreslå en höjning av bidragen tiU ungdomsorganisationernas verksamhet med 3 miljoner kronor.

TUl de märkUga inslagen hör väl också fru Mogårds uttalande i ett tidigare stadium av debatten att riksdagen i själva verket står inför två alternativa avslagsyrkanden tUl Kungl. Maj;ts proposition. Det är fördel första horribelt att jämstäUa ändringar i en proposition med ett förslag om avslag, särskUt när ändringarna inte går längre än att utskottsmajoriteten tiUstyrker samma summa som föreslås i propositionen. Den ansluter sig till viktiga huvudprinciper, den föreslår vad den uppfattar som förenkUngar men utan att hävda att man på längre sikt skaU vara fullständigt låst i fråga om modeUens utformning.

För det andra vittnar emeUertid detta uttalande om en märkUg syn på riksdagens roU. Det har varit en gammal borgerUg tes att den socialdemokratiska riksdagsgruppen är ett slags transportkompani, som ser som sin uppgift att utan några som helst ändringar slussa igenom alla regeringsförslag. Denna bUd har aldrig varit riktig. Den socialdemokratiska gruppen har aldrig avstått från möjUgheten att vidta ändringar i propositioner. Sådant förekommer allt emeUanåt, även om man i det stora flertalet faU är nöjd med regeringsförslagen.

Men om vi i detta speciella fall har medverkat tiU vissa förändringar, så är det ju också uttryck för en naturUg socialdemokratisk strävan att finna lösningar med en bred förankring. Och när det visade sig att vissa tekniska inslag i regeringsförslaget utlöst missnöje hos de närmast berörda ungdomsorganisationerna, har det väl inte varit orimUgt att här, så långt det går inom den allmänna ramen, tillgodose deras önskemål.

Det har i själva verket också förelegat goda möjligheter tiU en ännu bredare samling bakom utskottsmajoriteten än vad som nu kan bli faUet. När det inte skett, måste det ses som uttryck för den konfrontationspolitik som de borgerliga numera tycks ha bestämt sig för. Intresset för en sådan konfrontationspoUtik är uppenbarligen starkast hos de borgerliga ledamöter som har minst erfarenhet av riksdagsarbetet, som inte har vanan att eftersträva sakliga lösningar av praktiska problem i de faU där det inte föreligger några väsentUga ideologiska motsättningar eUer intressemotsättningar mellan partierna utan där det har gällt att närmast ta ställning till teknisk-administrativa frågor. På det sättet har vi fått denna mycket långa debatt. Det kanske har inneburit en viss tiUfredsstäUelse för dem som fått tUlfälle att delta i den. Jag är inte lika säker på att den har bidragit tUl riksdagens anseende.

Herr talman! Jag känner naturligtvis en smula dåUgt samvete för att jag ytterligare förlänger talarlistan, men jag blev direkt tvungen till det.

därför att statsrådet Odhnoff aktuaUserade en fråga som berör mig personUgen. Det gäUer en motion som jag väckt angående den statliga tillsynsmyndighetens insyn i register över s. k. medlemmar i de berörda ungdomsorganisationerna. Denna motion har blivit enhälUgt tillstyrkt av utskottet.

Nu undrar statsrådet bl. a. om inte motionen möjligen bara gällde en semantisk fråga. Ja, om så vore fallet så är det kanske ändå inte så "bara". Semantik handlar väl bl. a. om beteckningar på saker och ting och personer. Faktum är att människor är väldigt känsUga för hur de betecknas. Jag har alldeles nyss upplevt hur mitt försök att klargöra att beteckningen "författare" kan ges ohka innebörd utlöst avsevärda mängder av hojtande och trycksvärta. På Uknande sätt kan människor vara väldigt känsliga för att betecknas som medlemmar i organisation av visst slag, och det måste vara bra onödigt att skapa nya missförstånd och oklarheter i sådana frågor.

Men det kanske ändå inte bara är fråga om semantik. Statsrådet hänvisar tUl att inga integritetsproblem uppstått med den ordning som hittUls tUlämpats i fråga om kontrollen när det gäUt bidrag till fritidsverksamheten, och det må väl vara sant. Men jag vet inte om hon observerat att problemet ändå förändrar karaktär i någon mån, när det nya bidragssystemet direkt kommer att beröra sammankomster av klart ideologisk karaktär inom ohka poUtiska och reUgiösa organisationer, att hela situationen därmed bhr mera ömtålig, att det måste väcka något starkare Invändningar om ett statUgt organ har insyn i vilka ungdomar som deltar i det slaget av sammankomster, vare sig de sedan betecknas som medlemmar eUer ej. Detta har jag för min del reagerat emot. Hela utskottet har också gjort det.

Nu undrar statsrådet om det räcker — om jag förstod henne rätt — att döpa om dessa medlemmar tUl deltagare. Det är uppriktigt sagt en fråga som jag inte är beredd att utan vidare besvara. Det är möjUgt att en sådan förändring skulle försvaga invändningarna utan att helt undanröja dem. Men utskottet har gjort sina skrivningar här inte för skolöverstyrelsens bekvämUghets skull utan i den bestämda önskan att man aUvarUgt skaU överväga ett ömtåligt avvägningsproblem och eftersträva alternativa kontroUmöjUgheter.

Utskotten har ju inte sådana arbetsmöjligheter att de på egen hand kan utarbeta nya kontroUsystem. Utskottets uttalande här får med andra ord betraktas som en aUmän rekommendation. Vi har förutsatt att skolöverstyrelsen ägnar sig åt denna fråga och företar vissa förändringar. Man får då i efterhand se hur riksdagen kommer att reagera på den praxis som kommer att utvecklas på detta specieUa område.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Hen Björk i Göteborg har försökt med samma demagogiska knep som han och egendomligt nog en departementstjänsteman försökte i utskottet, nämligen att hävda att vi reservanter eller eventueUt bara jag går emot höjningen med 3 miljoner kronor. Hert Björk vet att detta är fel. Jag har sagt; Varför inte vänta med propositionen, justera nuvarande ordning och öka med 3 miljoner kronor? Nu vet vi

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Stöd tiU ungdomsorgan isationernas lokala verksamhet m. m.

nämUgen ingenting om var eller hur det stimulerar.

Och sedan: Nej, hen Björk i Göteborg, det är helt omöjligt att prata bort det som hänt. Här finns i reaUteten två avslagsyrkanden. Frågan gäller ju: SkaU bidragen stimulera till aktivitet eUer skaU de fördelas efter medlemsantal, inklusive pappersmedlemmar som propositionen föreslår? Ingen i utskottet har velat gå med på propositionens förslag. Men utskottsmajoriteten har inte förmått dra den logiska slutsatsen av sitt ställningstagande till propositionen och föreslå förslagsanslag. Utskottsmajoriteten har i stället av prestigeskäl och lojaUtet, Uite mot ungdomsorganisationerna utan mot ett statsråd i trångmål, lyckats krångla till det rediga system som ungdomsrådet föreslagit. Därför delar man upp anslaget i två poster, därför föreslår man justeringar i efterhand, därför anser man att förslagsanslag snarast skall Införas, därför föreslår man t. o. m. tilläggsanslag.

100

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Mogård har icke i sina tidigare inlägg klargjort att hon kunde tänka sig en ökning med 3 miljoner kronor inom ramen för det nuvarande bidragssystemet. Men även om hon skuUe följa den Unjen, får man olägenheterna att exempelvis den nuvarande diskrimineringen av viss verksamhet av poUtiska och reUgiösa ungdomsorganisationer skulle kvarstå. Jag betvivlar starkt att fru Mogård och hennes parti i detta faU skulle kunna vinna anhängare på annat håU.

Vad hennes inlägg i övrigt beträffar var det ju en upprepning av tidigare synpunkter i debatten och föranleder ingen kommentar från min sida.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl vädja tiU herr Björk i Göteborg: Nog kan väl herr Björk ändå göra en ansträngning att höra på vad det är man säger, när herr Björk gör anspråk på att ha suttit och lyssnat på hela debatten.

Statsrådet fru ODHNOFF;

Hen talman! Här har sagts så mycket under denna debatt, och de anmärkningar som framkommit mot propositionen och mot utskottets skrivningar har också bemötts på ett utomordentUgt sätt. Jag vill därför avstå från att förlänga debatten.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Mattsson i Lane-Henestad m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nonby i Gunnarskog begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer kulturutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 12 punkten I röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Mattsson i

Lane-Herrestad m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nonby i Gunnarskog begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 149

Avstår - 3 Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifaU till

motionen nr 1251 i motsvarande del, och förklarades den föna

propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

Punkterna 3-7

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

ProposUioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1251 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 9-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 10 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 13 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående godkännande av avtal meUan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om kultureUt samarbete jämte motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§11 Utbildning av bibliotekspersonal m.m.

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbUdning av bibUotekspersonal m. m. jämte motioner.

1 propositionen 1971:52 hade Kungl, Maj;t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 26 mars 1971 föreslagit riksdagen att

1. godkänna i statsrådsprotokoUet förordade riktUnjer för utbUdning på biblioteksområdet m. m..

101

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971 Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

102

2, besluta att den I juU 1972 skuUe inrättas en bibUotekshögskola i Borås,

Beträffande propositionens huvudsakliga InnehåU anfördes följande:

"1 propositionen läggs förslag fram om principerna för en reform av UtbUdningen av bibUotekarier och annan bibliotekspersonal. Vissa riktUnjer anges också för den fortsatta behandUngen av frågorna om utbildning av arkivpersonal och personal med informations- och dokumentationsuppgifter.

För bibUotekarier bör utbUdningen innefatta dels egentUg yrkesutbUdning, dels de varierande teoretiska studier och den praktik som är erforderlig med hänsyn tiU de krav på arbetsinsatser som stäUs i oUka befattningar på biblioteksområdet.

Den egentliga yrkesutbildningen för bibUotekarier för verksamhet inom folkbibUotek, forskrungsbibUotek och skolbibUotek föreslås bli tvåårig. UtbUdningens InnehåU bör ges en relativt stor bredd och utformas med hänsyn tiU behovet att främja de utbildades möjligheter till rörlighet på arbetsområdet och förmåga att klara av nya arbetsuppgifter.

För tillträde till bibUotekarieutbUdningen bör enUgt propositionen t, v, gälla samma formella behörighetskrav som för tUlträde tUl universiteten. Antagningssystemet bör dock utformas på sådant sätt att de sökande får tiUgodoräkna sig även ytterUgare meritering i form av yrkesverksamhet, teoretiska studier eUer bådadera.

BibUotekarieutbUdningen bör bedrivas i nära samverkan med universiteten. Genomgången utbildning bör kunna tUlgodoräknas som 80 poäng i filosofie kandidatexamen, BibUotekarieutbUdningen avses bh anordnad inom en särskUd utbildningsenhet, bibUotekshögskolan, som bör inrättas den I juU 1972 och förläggas till Borås, Högskolan bör t. v, dimensioneras för en årUg intagning av 360 studerande.

Den nuvarande ettåriga utbildningen av folkbibliotekarer inom skolöverstyrelsens bibUoteksskola bör upphöra den 30 juni 1972. Den ettåriga utbildningen beräknas dock fortsätta övergångsvis under ett år vid bibUotekshögskolan,

Det föreslås att utbUdningen av annan bibliotekspersonal än bibUotekarier utformas med hänsynstagande till bibliotekens vidgade arbetsuppgifter och behovet av bredd i utbUdningen, Denna utbildning bör utformas som en specialkurs i gymnasieskolan."

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:1400 av herr Henmark m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att utbUdningen av bibUotekarier i vad avsåg tidsomfång, volym och kvaUtet icke fick understiga den av utredningen rörande utbildning av bibUotekspersonal m. m. föreslagna,

dels motionen 1971:1401 av hen MoUn,

dels motionen 1971:1405 av herrar Nilsson i Agnas och Petersson i Gäddvik, vari hemstäUts att riksdagen uttalade som sin mening att bibUotekshögskolan förlades i Umeå,

dels motionen 1971:1406 av herr Norrby i Gunnarskog m, fl.,

dels motionen 1971:1416 av fru Jonäng m.fl., vari hemställts att riksdagen vid sin behandUng av proposition 1971:52 skuUe uttala att tiU

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bib-biotekspersonal m. m.

grund för Inträde vid bibUotekshögskola skuUe Ugga eftergymnasial Nr 99 utbildning motsvarande 80 poäng vid filosofisk fakultet eller likvärdiga teoretiska studier eller kvaUficerad yrkeserfarenhet,

dels motionen 1971:1417 av herr Nordstrandh m. fl., vari hemställts att riksdagen skuUe med avslag på proposition 1971:52 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåUa om

1. förslag till organisation av bibUotekarieutbUdning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts av utredningen rörande UtbUdning av bibliotekspersonal m. m.,

2. förslag om en särskild ettårig forskningsbibUotekarielinje, till vilken för tiUträde skuUe krävas doktorsexamen eUer motsvarande,

3. förslag om lokaUsering av bibUotekshögskolan i enUghet med de riktlinjer som angivits i motionen,

dels motionen 1971:1418 av fru Ryding m.fl., vari hemställts att riksdagen

1. skuUe bifalla förslaget i proposition 1971:52 om inrättande av en bibUotekshögskola i Borås från den 1 juU 1972,

2. beträffande riktUnjerna för utbildningen på bibUoteksområdet m. m. skuUe uttala

a. att minst ett års akademiska studier, alternativt ett särskilt
preparandår vid bibUotekshögskolan, borde vara förutsättning för tillträ
de till den tvååriga utbUdningen för de studerande som inte kunde
åberopa god praktisk erfarenhet av bibUoteksarbete e. d,,

b. att möjUgheter borde skapas för en fort- och vidareutbUdning
svarande mot minst 2 terminers studier,

c. att vid planeringen av utbUdningen i övrigt beaktades vad som
anförts i motionen,

3. uttalade sig för skapande av universitetsfilialundervisning i Borås i
enlighet med vad som anförts i motionen,

dels motionen 1971:1419 av herr Wikström m, fl,, vari hemställts att riksdagen skuUe vid sin behandUng av proposition 1971:52 uttala att vid de kommande övervägandena angående grunderna för antagning tUl bibUotekarieutbUdningen förutsättningen - enligt i motionen anförda grunder — skuUe vara behörighetskrav motsvarande minst två års akademiska studier eUer långvarig, kvalificerade yrkeserfarenhet, dels motionen 1971:1420 av herr Ängström m, fl,, vari hemställts att riksdagen beslutade avslå förslaget i proposition 1971:52 om lokaUsering av bibliotekshögskolan tiU Borås och i stäUet beslutade förorda bibho-tekshögskolans placering i Umeå,

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1, i anledning av motionerna 1971:1400, 1971:1416, 1971:1417,
1971:1418 och 1971:1419 gav Kungl, Majt tiU känna vad utskottet
anfört beträffande grunderna för antagningen till bibliotekarieutbild
ningen,

2. med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
1971:1400, 1971:1401, 1971:1417 och 1971:14l8, motionerna såvitt nu
var i fråga, godkände i statsrådsprotokoUet förordade riktUnjer för

103

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

utbildning på biblioteksområdet m. m.,

3. med bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1401 såvitt nu var i fråga beslutade att en bibUotekshögskola skuUe inrättas den 1 juU 1972,

4. beträffande förläggning av bibliotekshögskolan till Umeå skulle avslå motionerna 1971:1405 och 1971:1420 samt motionen 1971:1417 såvitt nu var i fråga,

5. beträffande förläggning av bibliotekshögskolan till Karlstad skulle avslå motionen 1971:1406 samt motionen 1971:1417 såvitt nu var i fråga,

6. skulle avslå motionen 1971:1417 i vad avsåg lokaUsering till annan universitetsort eller universitetsfilialort,

7. med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1417 såvitt nu var i fråga beslutade att bibliotekshögskolan skuUe förläggas till Borås,

8. skuUe avslå motionen 1971:1417 i vad avsåg forskningsbibUotekarielinje,

9. skuUe avslå motionen 1971:1418 i vad avsåg fortbildning och vidareutbildning,

10. skulle avslå motionen 1971:1418 i vad avsåg viss planering,

11. skuUe avslå motionen 1971:1418 i vad avsåg universitetsutbildning i Borås.

104

Till detta betänkande hade fogats särskilda yttranden

1. av herrar Wikström (fp). Richardson (fp) och Nordstrandh (m),

2. av hen Bemdtson i Linköping (vpk).

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Efter en omfattande och stundtals ganska het debatt om bibliotekarieutbildningen har ett enigt utbUdningsutskott nu fastslagit att "som särskilt behörighetsviUkor kommer att stäUas upp krav på utbildning, yrkesverksamhet eUer en kombination av bådadera av viss minsta omfattning som sammanlagt uppgår till eller är Ukvärdig med 80 poäng i filosofie kandidatexamen". Motioner från samtUga fyra oppositionspartier Uksom önskemål från bibUotekariernas sammanslutningar både i vårt land och andra nordiska länder har bhvit tillgodosedda.

Utbildningens kvaUtet kommer i och med detta att kunna upprätthåUas. Den befarade standardsänkningen utebUr. 1 sak finns det anledning att vara tiUfredsstäUd med att utskottet i enighet har kunnat lösa denna livUgt omdebatterade och ur utbUdnings- och kultursynpunkt betydelsefulla fråga.

TiU betänkandet har herrar Richardson och Nordstrandh och jag skrivit ett särskilt yttrande, där vi vill fästa uppmärksamheten på att arbetet vid den nya bibUotekshögskolan redan från början planeras så att man inte försvårar möjhgheten att i framtiden inordna den i en organisatoriskt sammanhållen eftergymnasial utbUdningsenhet. Vi räknar med att också på den punkten våra önskemål skaU bU tUlgodosedda.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Det har skrivits och sagts och kannstöpts så mycket om proposition nr 52 angående utbUdning av bibliotekspersonal att jag som motionär och utskottsledamot känner mig föranlåten att i kammaren deklarera hur jag uppfattat spelet kring densamma och hur jag letts fram tiU det StäUningstagande jag gjort trots åtskiUiga betänkUgheter.

Utredningen rörande utbUdning av bibUotekspersonal, den s. k, BU, lade fram ett förslag som innebar att en särskild bibUotekshögskola skuUe inrättas. Vid den skuUe ges tvåårig sammanhåUen yrkesutbUdning för såväl folk- som forskningsbibUotekarler. För tUlträde till bibliotekshögskolan skuUe enhgt utredningen krävas en eftergymnasial utbUdning som till omfånget svarade mot minst 80 poäng vid fUosofisk fakultet.

Så kom Kungl. Majts proposition nr 52, som visserligen sade sig i stort bygga på bibUoteksutredningen men som dock på grund av det något diffusa och oprecisa sätt på vilket den var skriven gav grundad anledning att dra den slutsatsen att propositionen på väsentliga punkter verkUgen avvek från utredningen, framför aUt i fråga om elevernas förkunskaper vid intagningen tUl bibUotekshögskolan, Vidare gav propositionen mycket litet kunskap om den organisationskommitté som skuUe planera intagningen och utbUdningen vid bibliotekshögskolan, i synnerhet ringa kunskap om de direktiv som skuUe Ugga tUl grund för kommitténs planeringsarbete.

1 det läget, då propositionen i sin utformning inte kunde tolkas på annat sätt än som en viljeinriktning att sänka kunskapsstandarden på bibUotekarieutbUdningen i förhåUande tiU såväl biblioteksutredningen som den nuvarande utbUdningen, tUlkom bl. a, motionen 1417 från moderat håU, innebärande avslag på propositionen och begäran om nytt förslag till bibUotekarieutbUdning i huvudsakUg överensstämmelse med det förslag som framlagts av utredningen. Dessutom väckte motionen tanken på dels en ettårig forskningsbibUotekarieUnje, dels lokaUsering av bibUotekshögskolan tiU en plats med universitet eUer universitetsfilial.

Vid behandlingen av frågan i UtbUdningsutskottet, föregången av en intensiv pressdebatt och protester på löpande band från bibliotekssakkunniga, ändrades emellertid situationen radikalt. Därmed nådde vi fram tUl den springande punkten i den ganska sorglustiga sagan om proposition nr 52. I en föredragning inför utskottet gav utbUdnlngsdepartementets talesmän, hänvisande också tiU utarbetade direktiv för den blivande organisationskommitténs planeringsarbete, en s. k. tolkning och ett s. k. förtydUgande av propositionen. Om förtydUgandet skulle ha någon mening och inte bara vara en undanmanöver måste det i huvudsak Innebära en anknytning till utredningen. Detta var huvudkravet i motionen 1417 och huvudanledningen till dess hemstäUan om avslag på propositionen och begäran hos Kungl. Maj:t om nytt förslag.

1 själva verket hade utbUdningsdepartementet i fråga om behörighetskraven för mträde vid bibhotekshögskolan presterat en, skulle man kunna säga, ny version av proposition nr 52. Förfaringssättet måste ur konstitutionell synpunkt betecknas som både betänkhgt och otUlfredsstäUande. Men det iUustrerar väl också — och det är å andra sidan tiUfredsstäUande - att inte alla syndare vaknar för sent. Det senare tog

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 99-100

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

105

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

utskottet fasta på och kunde alltså med fuU evidens konstatera — vilket också ges Kungl. Maj:t tUl känna - att som särskUt behörighetskrav kommer att ställas upp utbildning, yrkesverksamhet eller en kombination av bådadera som sammanlagt uppgår till eUer är Ukvärdig med 80 poäng i filosofie kandidatexamen, alltså bibhoteksutredningens minimikrav.

Därmed var på denna kardinalpunkt i huvudsak de farhågor för standardsänkning som låg bakom motionen 1417 stillade, då man måste utgå från att Kungl. Maj:t både uppfattar och följer vad utskottet klart givit uttryck åt.

Kvar står dock det olustiga och strängt taget oförsvarbara i att en proposition dels skrivs på ett sätt men skall tolkas på ett annat sätt, dels föranleder regeringen, jagad av opinionen, att hoppa in på nytt och under behandlingen i utskottet lägga tiU rätta vad som borde vara otvetydigt utsagt redan i ursprungspropositionens formuleringar. Det påminner på något sätt om ett hoppande från tuva tUl tuva och kan knappast accepteras som arbetsmetod.

Mitt och andra utskottsledamöters missnöje med regeringens handläggning, vilket förvisso inte är Utet, borde kanske ha lett oss tiU att yrka avslag på propositionen. Den vägen har vi emellertid inte gått, utan vi har mera velat se tUl saken och tUl det resultat som uppnåtts genom revisionen av propositionen och genom utskottets fastslående av hur behörigheten för intagning tUl bibUotekshögskolan skaU vara.

Jag hoppas och förutsätter att vi i fortsättningen sUpper sådana här turer kring propositioner från utbUdningsdepartementet. Med Skriftens ord uttryckt bör talet från departementet vara att ja är ja och nej är nej, inte något mitt emellan.

106

Hen WENNERFORS (m):

Herr talman! Det var intressant att lyssna till hur en utskottsrepresentant ser på behandlingen av bibUotekarieutbUdningen, Jag har inte fått tillfälle att delta i utskottsbehandhngen - jag tiUhör inte utskottet -utan jag har fått delta i den här riksdagsbehandUngen såsom vanUg enskild ledamot. Min kritik kommer inte att bli mindre skarp än den vi lyssnade tUl aUdeles nyss.

Det var ju så att denna proposition, nr 52, möttes av en enorm opinionsstorm. Inte en bibliotekarie i detta avlånga land, om man undantar vissa som bor i närheten av Borås eUer är verksamma i Borås, ansåg att det här förslaget var bra.

Detta var verkligen, tycker jag, att utmana svensk bibUoteksvärld, Men agerandet är väl typiskt för regeringen Palmes konfrontationspoUtik, Vad har det tagit åt utbildningsdepartementet som i tre frågor utmanar tre olika yrkeskategorier - först socionomkåren, nu bibUotekarierna och senare yrkesvalslärarna, Uksom aUt övrigt skolfolk som tycker att det nya s, k, Syo-systemet är helt tokigt och verkhghetsfrämmande? Varför denna galna konfrontationspohtik?

Är det som det berättas I Kurt Samuelssons analys av det socialdemokratiska partiet och herr Palme i senaste numret av Veckojournalen, när han skriver: "Industri- och utbildningsdepartementen är rena snurren

------ ," Fortsättningen är också intressant, men det överlåter jag åt mina

koUeger att ta del av.

När regeringen utöver denna opinionsstorm upptäckte de motioner som väckts ansåg man att man snabbt måste göra någonting för att till varje pris undvika ett Uka nesUgt nederlag som det regeringen led i fråga om socionomutbildningen — och där jag inom parentes viU passa på tiUfäUet att uttrycka min förvåning över att statsrådet Moberg inte har tagit de parlamentariska konsekvenserna. Jag är verkligen förvånad, herr talman, över att de parlamentariska principerna så frankt nonchaleras. Här struntar ett statsråd i ett beslut som riksdagen fattade förra året, I år struntar han återigen i det. Han kommer med förslaget igen som hela riksdagen går emot. Det är aUtså andra gången.

Men tiUbaka tUl bibUotekarieutbUdningen!

Regeringen insåg att möjUgheterna att få igenom propositionen minskade, och därför valde man att fortsätta departementsarbetet i utbildningsutskottet. Där har aUtså statssekreteraren varit på besök och, som det heter, förklarat vad som står i propositionen, dvs, gjort tUlägg till propositionen i de frågor som underkänts av fackopinionen, av de sakkunniga och i en rad motioner. Och i utskottet har därvid presenterats en PM som är utarbetad på utbUdningsdepartementet och som med tanke på innehåUet skuUe kunna kaUas för ett slags kompletteringsproposition.

Jag vet inte hur utskottsarbetet bedrivs i det här utskottet och hur en departementskompromiss kommer tiU. Men nog blir man både häpen och upprörd som riksdagsman utanför utskottet när man tar del av utskottets yttrande.

Ärade kammarledamöter! Jag ber er att slå upp s. 5 i utskottets betänkande. Läs tredje raden; "Utskottet, som inhämtat förtydligande

upplysningar beträffande de i propositionen skisserade reglerna ,"

Det är en högst ovanhg formulering. Vad avses med förtydligande upplysningar? SkaU man läsa påtryckningar, hot eller ministerstyre? EUer borde det ha stått: Efter det att utskottet mottagit en kompletterande

departementspromemoria-- ? Var det detta som egentUgen borde ha

stått där?

Mina damer och hertar! Läs gärna den mening som står mitt på s, 5 i utskottets betänkande: "Uttalandet i propositionen, att det första stadiet av utbildningen inte för alla studerande skall utgöras av en teoretisk

utbildning, skaU enUgt vad utskottet fått bekräftat så tolkas att ."

Vem har bekräftat detta? Har Nämnden för svensk språkvård gjort det? EUer har någon juristprofessor gjort det? Eller är det utbildningsministern som gjort det? Jag tycker att detta är genant.

Några rader längre ner på samma sida i utskottsbetänkandet kan man läsa: "Det finns såsom departementschefen i annat sammanhang uttalat

anledning räkna med--- ," Vad säger damerna och herrarna om det?

Jag förmodar att ni känner tUl att utskottet här hänvisar tiU en hörnartikel i Dagens Nyheter av den 6 maj. SkaU riksdagsarbetet verkUgen gå tiU på detta sätt?

Som jag tidigare sade gör Kurt Samuelsson i sin artikel i Veckojournalen en analys av socialdemokratiska partiet — artikeln måste inom parentes sagt skaka t. o. m. säkra socialdemokratiska väljare - och radar där upp exempel som belyser förviningen och snunen, dåliga sakföredragningar och kringirrande ministrar. Jag citerar det som berör

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971 Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

107

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

108

utbildningsdepartementet; " Ingvar Carlssons intellektuella mödor

med bibUotlkarieutbUdningen (där han föreslår en lösning i propositio
nen, en helt annan i en tidningsartikel), ."

Herr talman! En regering skall i sina propositioner tala om vad den vill. Hur skall vi riksdagsmän som inte tUlhör respektive utskott annars bära oss åt? Bör inte vi ha tUlgång tUl samma underlag för ett beslut i kammaren som utskottets ledamöter har?

Efter att ha hört ryktena om promemorian traskade jag upp till utskottet och bad att få se den. Svaret blev nej. Det bekräftades att promemorian fanns. Jag såg den t, o. m. med egna ögon; dock inte på läsavstånd. Den var alltså hemlig. Senare på dagen begav jag mig till utbildningsdepartementet. Jag blev mycket vänligt bemött och väl omhändertagen, men promemorian var Inte tillgänglig. Den var nog hemUg, den. Då begärde jag skriftligt på beslutet att inte lämna ut promemorian — jag såg den för övrigt där för andra gången på ett par meters avstånd — och dessutom begärde jag s, k, besvärshänvisnlng. Och då märkte jag att en vändning var på gång i ärendebehandUngen, Slutligen, efter ett resonemang fram och tiUbaka, överlämnades den tUl mig med motiveringen att jag ur servicesynpunkt borde ha den. Men den var fortfarande hemlig! Jag har sålunda promemorian nu. Men ni, mina damer och herrar, har inte fått ta del av promemorian.

Jag tycker verkUgen att detta är beklagUgt, och det kan inte få fortsätta på det här viset. VanUgt hederUgt regeringsmygel inom riksdagens väggar kan vi inte hindra. Det kanske t, o. m. kan vara bra ibland. Men den här sortens konstitutioneUt tvivelaktigt mygel tar jag avstånd från, VUl regeringen ändra på sina förslag på ett sätt som gynnar saken, så får den göra sig omaket att skriva nya propositioner, som i vederbörlig ordning avlämnas tUl riksdagen.

Men inget mygel i världen kan förhindra att det nu står klart att regeringen och statsrådet Carlsson i propositionen 52 framlagt ett förslag som inte antas av riksdagen. Det är egentUgen dags för ett nytt regeringsnederlag — och för utbUdningsdepartementet ett andra allvarUgt nederlag. I båda fallen har ett enigt utbildningsutskott gått emot regeringen, om alla om några timmar röstar på det sätt som vi kan anta att de kommer att göra. Parlamentariskt får utbildningsdepartementets två statsråd således för andra gången då uppleva att de inte har stöd i riksdagen. Inte av en majoritet, och inte ens av en minoritet.

Resultatet av utskottets och regeringens samverkan, som vi kan se I form av ett utskottsbetänkande, är jag naturUgtvis inte nöjd med. 80 poäng som behörighetsviUkor för inträde vid bibUotekshögskolan borde klart anges. 1 utskottets betänkande har man kommit mycket nära detta, men tänk om man hade sagt det rent ut. Att såsom departementschefen gör i den hemliga departementspromemorian och i Dagens Nyheter räkna med att antalet sökande med universitetsutbildning blir så stort att saken nog ordnar sig ändå, är att göra det väl enkelt för sig. Han räknar tydhgen med att försynen skall rädda propositionen utan att man behöver i bestämmelserna Inskriva 80-poängskravet.

Vidare är det tveksamt om den utbildning som ges funktionärer och förtroendemän inom folkrörelserna är en lämpUg grund för bibliotekarie-

utbildning, FolkbUdnings- och folkrörelsearbetet har i dag mycket få beröringspunkter med det egentUga, nutida bibUoteksarbetet, Folkbibliotekens historiska framväxt ur studiecirkelbibUoteken är odiskutabel. Men att på det här sättet göra en återanknytning tycker jag är olämpUgt, Dessutom måste vi få veta hur många år man skall vara riksdagsman, hur många år man skall vara ordförande i en byggnadsnämnd eUer ombudsman i moderata samUngspartiet eller i Metall eller suppleant i ABF för att det skaU vara tiUräckUg merit för att komma in på bibUotekshögskolan,

Det här senare utgör en annan intressant aspekt på utbUdnlngsdepartementets övermeriteringsfilosofi. Poäng utöver 80 poäng skall inte tiUmätas meritvärde. Men är det vettigt? Kunskaper kan man aldrig få nog av. AUdeles särskUt tror jag det gäUer den yrkesgrupp vi nu talar om. Det verkar som om man inte hade insett att bibUotekariens arbete har avsevärt förändrats under de senare åren. Det är inte längre romaner som upptar bibUotekariens mesta tid. Nej, i dag är det arbetet med facklitteraturen som dominerar, och det har, tror jag, utbildnlngsexpan-sionen, TV och vuxenutbUdningen medverkat till. Den som tar 40 poäng i engelska och 40 poäng i Utteraturhlstoria har utomordentlig nytta också av kunskaper i naturvetenskapUga ämnen. Men de skall inte räknas med i meriteringen. SkaU det bU minus för dem? Man kan faktiskt stäUa den frågan. Och skaU samma princip om övermeritering gäUa för arbete i byggnadsnämnd eUer inom nykterhetsrörelsen? 1 så faU får man bara ha ett visst antal års erfarenhet från folkrörelsen.

Hen talman! Detta för mig in på de krav som har framförts i motion nr 1417 beträffande särskUt ettårig forskningsbibhotekarielinje. Utskottet säger på s. 6 att det utgår ifrån att organisationskommittén som nyUgen tillsatts skall beakta dessa synpunkter. Tittar man i promemorian finner man ingenting om en särskUd Unje, och promemorian skall ju vara något slags direktiv för den här organisationskommittén. Vidare har utskottet avstyrkt denna hemstäUan, och det förefaUer mig en aning märkligt.

Jag måste alltså yrka bifaU tUl motionen 1417 vad gäUer hemställan i punkten 2 om en särskUd ettårig forskningsbibUotekarielinje,

I motionen 1417 anförs vidare att frågan om lokalisering av bibliotekshögskolan bör tas upp till förnyad prövning. Jag delar den uppfattning som bibUoteksutredningen framförde och som också framförts i den här motionen: I studieorten och dess närhet bör det finnas ohka typer av bibUotek och ett väl utvecklat biblioteksväsende som lämpar sig för praktiktjänstgöring och studiebesök. Högskolan bör vidare med tanke på den kvalificerade lärarpersonal som krävs Ugga på universitetsort. Borås är således mte en lämpUgt vald ort. Jag beklagar dem som bor i Borås och som nu kommer att protestera. Men ur saklig principiell synpunkt förhåUer det sig på detta sätt. Borås bör naturligtvis få andra lokaUseringsprojekt, herr statsråd. Medverka tUl det i stället!

Sakligt sätt är Stockholmsområdet att föredra. I andra hand kan jag tänka mig Umeå, och jag kommer således att rösta för det yrkande som senare kommer att framföras vid punkten 4, dvs. yrkandet om bifall tiU förslaget om Umeå.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag bara uttala ett beklagande

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

109

Nr 99

Fredagen den 28 maj 1971

Utbildning av bibliotekspersonal m. m.

över att regeringens handlande sannerligen inte kan sägas vara tUl fromma för svenskt framtida bibUoteksväsende,

I detta anförande instämde fröken Ljungberg och fru Mogård (båda

m).

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag skaU återkomma senare i debatten, men jag viU redan nu ge en sakupplysning med anledning av herr Wennerfors' inlägg. Han gav en dramatisk beskrivning av hur han jagat en hemlig promemoria och efter ett idogt arbete, först i utskottet och sedan i departementet, hade plockat fram denna promemoria. Jag vUl tala om för kammarens ledamöter vad det är för material herr Wennerfors åsyftar.

Det har som bekant tiUsatts en organisationskommitté som skaU börja arbeta efter det att besluten om bibliotekshögskolan har fattats. Som förberedelse härför har det inom departementet utarbetats vissa riktlinjer, som i går distribuerades, som vägledning för organisationskommitténs arbete. Av hänsyn tiU riksdagens arbete och utskottets beslut och stäUrungstagande har vi inte kunnat göra den definitiva utskriften av denna promemoria. Innan besluten är fattade. Det är av respekt för riksdagens arbete som denna promemoria inte publicerats.

Jag tycker att herr Wennerfors i fortsättningen skaU använda sina detektivegenskaper på mer produktiva sysselsättningar.

110

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandUngen av återstående ärenden på föredragningslistan till kl, 19,30,

§ 12 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande:

Nr 36 i anledning av proposition med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m., jämte följdmotioner

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 35 i anledning av Kungl. Maj;ts propositioner med förslag till lag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m. och tiU förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964:308)

Nr 41 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU ändring i tuUtaxeringsförordningen (1960:391), m. m. jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 43 i anlednmg av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av

priserna på jordbruksprodukter, m. m. jämte motioner

Nr 44 i anledning av motioner angående jordbrukspoUtiken

Nr 46 angående uppskov med behandUngen av visst utskottet tiUde-

lat ärende

Näringsutskottets betänkande: Nr 99

Nr 26 i anledning av förnyad behandUng av Kungl. Maj:ts framställ- p a „ n d n ning i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 till q "1071

statens vattenfallsverk jämte motioner § 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämUgen

Nr 275 Hen Werner i Malmö (m) tUl herr utrikesministern om svenskt irutiativ i Förenta Nationerna för att reglera förhållandet mellan Etiopien och Eritrea:

Planerar regeringen ett svenskt initiativ i Förenta Nationerna i syfte att reglera förhållandet mellan Etiopien och Eritrea?

Nr 276 Herr Gernandt (c) tiU herr utrikesministern angående återförening av föräldrar och barn efter invandring:

Kan den svenska regeringen medverka till att med föräldrarna i

Sverige återförena barn som av oUka skäl ej kunnat åtfölja föräldrarna

vid flyttning tUl Sverige?

§ 14 Kammaren åtskUdes kl. 17.08.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert