Riksdagens protokoll 1971:98 Torsdagen den 27 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:98

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:98

Torsdagen den 27 maj

Kl 19.30

Ekonomisk debatt

Förhandlingarna leddes tiU en början av herr tredje •vice talmannen.

§ 1 Ekonomisk debatt (forts,)

Fortsattes  överläggningen angående finansutskottets betänkande nr 26—30 samt skatteutskottets betänkanden nr 37 och 40,

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Innan jag tackar finansministern för interpellationssvaret •viU jag ta upp några av skall vi säga de värsta grodoma i finansminlstems inlägg.

Finansministern gisslade de borgerliga poUtikerna på 1920- och 1930-talen för att de drev en underefterfrågans pohtik tiU men för breda folklager.

Men vad gjorde socialdemokratema då? Var var de? Jo, de satt i regeringama, herr finansminister! 1920, 1921-1923, 1924-1926 och från 1932 hade vi socialdemokratiska regeringar. Om pohtiken var tokig, och det kanske den delvis var, så får väl socialdemokraterna själva ta en god del av ansvaret för den och inte skylla ifrån sig på andra. Om jag vore Gunnar Helén skulle jag säga: Gå hem och läs historia, hen finansminister!

Finansrrunistern gjorde gällande att en indexreglering av skatteskalorna skuUe leda tiU ett bortfall på 800 mihoner kronor i skatteinkomster. Nej, det är inte det som det är fråga om. Det skulle medföra ett stopp för en automatisk skattehöjning. Man kan Inte tala om ett bortfaU av någonting som man inte har. Det är fråga om en imaginär skatt. Om man behöver dessa 800 mihoner kronor som vi nu talar om, då får man bekväma sig tiU att gå till riksdagen och begära ett beslut av riksdagen. Det är riksdagen som skall fatta beslut om skatten, och det är Inte inflationen som skall göra det.

En sådan här indexreglering, sade finansministern, skulle gynna de rika. Det är också fel. Den som har det bättre beställt förlorar som bekant mera på inflation. Den som har det sämre beställt förlorar mindre, I kronor och ören räknat. Indexregleringen av skattema syftar tih att göra skattema neutrala tUl inflation, att med andra ord se tUl att alla skaU befinna sig i samma läge som om inte någon inflation aUs skuUe ha inträffat. Vi skall inte ha skatter som drabbar inflationen, en inflation som regeringen i vatie fall måste sägas vara medansvarig till.

Hela detta resonemang är, tycker jag, herr finansminister, alldeles befängt. Jag skall ta ett drastiskt exempel som jag tycker belyser detta. Om t, ex, finansministern funderar på att höja skattema över lag med låt säga 5 procent men sedan avstår från att göra det — låt oss tänka oss att

f4r 98                finansministern avstår från att fullfölja sina intentioner — då skulle på det

Torsdagen den 27 maj 1971

avståendet de som tjänar 20 000 kronor shppa att betala 1 000 kronor i skatt och de som tjänar 100 000 kronor shppa att betala 5 000 kronor i skatt. Det skulle kunna sägas att det är grovt orättvist att finansministem

Ekonomisk debatt      avstår från sina avsikter att beskatta eftersom rika förtjänar på det. Så får man faktiskt inte resonera, även om man är finansminister.

Sedan löser — det skall jag gärna medge — indexregleringen inte dessa problem helt och hållet. Hela skattesystemet och framför allt marginalskatterna måste ses över, och det är därför som vi har begärt en skatteutredning.

Vidare jämför finansministem prelimlnärskattetabellema för oUka år för att visa att de socialdemokratiska vaUöftena håUer, Nej, de håUer inte, påstår jag, för finansministern glömde mervärdeskattehöjningen, och mervärdeskattehöjningen slår ju allra hårdast just mot de barnfamiher som v\ borde ömma mest om. Man får inte vara så glömsk i sådana här sammanhang.

Sedan får jag tacka för InterpeUationssvaret, Jag har redan delvis bemött det i mitt huvudanförande, och jag 'viU bara tillfoga några få ord. Om man studerar svaret får man klart för sig att finansministem bUckar tiUbaka på de goda tider •vi har haft, på de fredliga förhåUanden som har rått på den svenska arbetsmarknaden. Vad som är mera Intressant är: Hur har utvecklingen sett ut under de senaste åren, och vad kommer att hända senare? Professor Erik Lundberg har svarat efter att ha gjort en intemationell jämförelse med andra länder. Och vad visar denna analys?

1,    Tillväxten i vår ekonomi har försämrats "signifikativt", som han säger, under 1960-talet, Under andra hälften hgger Sverige väsenthgt under de jämförda 16 Industriländerna.

2,    Den offentUga sektorn har ökat, den privata har pressats ner. Näst Japan har de svenska konsumenterna den lägsta andelen av brattonationalprodukten.

3,    Q jämförelse  med  andra  länder är tiUväxten av industriinvesteringarna hos oss påfallande låg.

4,    Sverige har den klart minsta valutareserven både i absoluta tal och i relation till importen,

5,    Den totala lönekostnaden per arbetad timme är i Sverige högre än i något annat europeiskt land, en orsak som bekant till att våra hemmamarknadsindustrier slagits ut, att arbetslösheten där är hög och att den äldre arbetskraften har så svåra problem som den har,

6,    Avkastningen inom den svenska industrin har avsevärt gått ner under den angivna perioden,

7,    Inkomst överföringarna — transfereringarna — från det allmänna till de enskilda har hos oss en lägre andel än både i HoUand och Västtyskland,

Och sammanfattningsvis:

8,                         Under perioden 1965—1968, det är värre senare, har den nomlneUa
ökningen i kronor och ören av de enskilda hushållens inkomster varit näst
högst i Sverige,

Under samma tid har de direkta skatterna I vårt land tagit större del av
114                   inkomsterna än i något annat land.

Under samma tid har den privata konsumtionen ökat mindre i Sverige än i något annat land.

Under samma tid har hushållens sparande varit utomordenthgt lågt. Detta är en sammanfattande bild av vad som skett i vårt land under de senaste åren. Det har lett till just de motsättningar på arbetsmarknaden som i sin tur har föranlett min InterpeUation till statsmlnistem, den interpeUation som finansministem nu svarade alltför svepande på.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var utmärkt att vi genom finansministern fick veta att Myrdal-Ekström-Pålsson har baktalat regeringsledamöterna i EEC-frågan, Men det är rrundre bra att finansministern inte begriper eller inte vill begripa att det betyder en del för opinionsbUdningen här i landet och ute i Europa om Sveriges finansminister med kraft och energi talar för Sveriges behov av nära anknytning till EEC i stället för att tiga.

Utgångsläget är ju alldeles klart för hen Sträng, Utan att hen Sträng på minsta sätt var pressad sade han själv att en avancerad industristat som Sverige lever i en aUtmer integrerad ekonomi med omvärlden. Men slutsatsen, herr Sträng? Var blir den av? Smit Inte undan, hen Sträng! Åtskilhga Industriinvesteringar kanske kommer att beslutas redan i år om finansministern nu gör en positiv bekännelse till att Sverige verkUgen skall anstränga sig att nå ett fullgott avtal med EEC över hela industriområdet.

Så några ord om finansministern och kommunema. När herr Sträng säger att påståendena om kommunemas kreditsvårigheter under 1969/70 är överdrivna gör han det alldeles för enkelt för sig. Den bild som han gav av kommunernas upplåning var missvisande, 1 själva verket är det så att efter kriget steg för kommunerna andelen av den totala nationalprodukten till bortåt 5—10 procent, och låneandelen förblev oförändrad ca 15 procent. Men 1970 har kommunemas uppgifter ökat så starkt att andelen av den totala nationalprodukten är ca 20 procent, men deras andel av lånemarknaden har sjunkit till 5 a7 procent.

Vad får man höra när man talar med kommunalmännen I dag? Jo, man får höra om hkviditetsbekymmer, om lånebekymmer, att de känner olust över att behöva höja skatten långt mer än de hade planerat för att klara nödvändiga investeringar som man normalt lånar tiU, Nog talar väl herr Sträng ibland med sina egna kommunalmän i den socialdemokratiska riksdagsgruppen? Nog är också de oroade av den krympande andelen av lånemarknaden? Därför var det synd att herr Sträng i sin långa rapsodi inte fick plats för ett svar till herr FäUdin och mig på vår fråga: Kommer utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, som riksdagen har begärt?

Sedan säger hen Sträng att jag gör skräckmålningar när jag frågar hur socialdemokraterna skah ha det med socialismen. Men det är ju herr Sträng som skräckmålar, när han påstår att en utvecklad ekonomisk planering i en marknadsekonomi skulle leda över tiU en totaUtär socialistisk stat. Finansministern bUr så oroUg inför tanken på en mer långsiktig planeriiig att han griper tUl gamla argument från 1800-talshbe-rahsmen för att slå mig I huvudet med. Snart får man väl höra talas om

115

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

den osynhga handens välsignelser,

I sina memoarer här i dag manade herr Sträng fram bilden av Herbert Tingsten, Ja, tänk om han hade varit här i dag! ViUcen njutningsrik stund det skulle ha varit för honom om han hade fått höra en socialdemokratisk finansminister påstå att med ramhushållning och planering hamnar man i en Soyjetdiktatur! Det hade nog bhvit ett nytt kapitel av Den svenska socialdemokratiens idéutveckling I det Tingstenska standardverket,

I själva verket vet ju finansministem mycket väl att många västeuropeiska länder har en bättre planering av sin ekonomi än vad vi har — det gäller även de nordiska länderna - och därför måste finansministern inse att en sådan planering, en grov prioritering för en tre- eller femårsperiod, ger en större stabihtet i pohtiken och ett bättre underlag för företagens och kommunemas handlande. Det är ingen som har påstått att en sådan prioritering skulle vara objektiv. Den skaU ju göras av regering och riksdag. Det är precis samma typ av poUtisk awägning som regeringen själv gör varje år i den årUga statsverkspropositionen, men nu på längre sikt och självfallet i grövre grad. Fördelen med ett sådant system är att man kan undvika att ta på sig stöne bördor än vad som kan bäras och att man när utrymmet är trångt bättre kan koncentrera sig på de viktigaste pohtiska uppgiftema. Det var ju det som herr Dahlén klargjorde med det citat som hen Sträng så prisade.

Nej, bakgrunden till herr Strängs uttalanden här och hans nej tiU mitt förslag är att herr Sträng inte viU planera. Han viU improvisera, han viU inte lämna besked om regeringens planer på längre sikt. Och det är samma skäl som gör att han säger nej till folkpartiets krav på indexåeglerade skatter. Han vill helt enkelt inte tvingas föra prioriteringsdebatter om skatter och utgifter i riksdagen. Men det är ju riksdagen som skall bestämma skattetrycket, det är ju riksdagen som skall göra den awägningen. Beröva inte riksdagen den möjhgheten genom att säga nej tUl vissa förslag!

TUl sist ett par ord till om arbetslösheten! Herr Sträng påpekar att regeringen och det socialdemokratiska partiet har full sysselsättning på sitt program. Ja, det är utmärkt, men desto allvarligare bhr det då när en socialdemokratisk regering misslyckas att nå upp tiU sin egen målsättning. Och nog erkänner väl ändå herr Sträng att det är en allvarUg ökning av arbetslösheten som har skett den här våren och att riskema för en stor arbetslöshet under hösten är betydande? Har inte arbetsmarknadsstyrelsens chef varnat finansministem för just detta? I sitt interpellationssvar söker finansministern gå rant problemet, men den redovisning han där lämnar kan de arbetslösa i dag Inte känna sig hjälpta av. Jag måste tacka för svaret. De gör det inte.

116

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle;

Hen talman! Finansnunistem sade i den tidigare delen av sitt anförande att vi Inte borde beskylla finansministem och socialdemokratin för att inte eftersträva full sysselsättning; vi borde ju veta att det är ett arbetarparti som har haft detta på sitt program i alla tider osv. Men det är inte det det är fråga om. Vi har inte beskyllt socialdemokratin för

att Inte ha denna strävan.

Men å andra sidan; Om de metoder som ni har valt ger det här resultatet, så måste vi rimhgen ha rätt att sätta de metoderna i fråga och jämföra dem med de metoder och åtgärder vi vih föreslå, Finansministem kan väl inte begära att vi skaU applådera era åtgärder, som leder till det här resultatet? Jag tycker att det är htet egendomligt, med den respekt för uttalad mening som finansministem begär, att han i samma anförande kan stå och säga att han är övertygad om att det skulle ha varit sämre om oppositionen hade fått bestämma, eftersom den inte skulle ha denna heta viha att hålla en låg arbetslöshet. Någon gång i valrörelsen sade finansministem: "Jag gör anspråk på att bh trodd på mitt ord," Kunde det inte få vara ömsesidigt?

Statsföretag! Jag har inte aUs satt i fråga de här mihonema man skulle Investera, Vad jag pekar på är att propositionen talar om största möjliga expansion medan revisorerna säger att det är särskilt angeläget med konsolidering. När man då går in i det här skedet, så skall man göra det som är motiverat från strängt företagsekonomisk synpunkt. Det är ju en rätt rejäl omsvängning i fråga om vad som så att säga skall vara vägledande för verksamheten. Jag har sagt att jag förstår det. Verkhgheten är sådan, bekymren är sådana, den aUmänna företagsamhetens viUkor är sådana att de flesta företag får tänka på konsohdering, tänka på att överleva. Då har jag sagt tUl hen Ekström och tih finansministem: Är inte det i och för sig ett bra bevis på att vi för närvarande måste se över den ekonmiska politiken och näringspolitiken med tanke på företagsamhetens viUkor och föratsättningar?

Här åberopar då finansministern några uttalanden och några siffror och målar en rätt ljus bild av investeringsutvecklingen, som han nu säger sig ha nya uppgifter om. Men om det nu är så, varför justera ned siffroma från 12 tlU 9 procent? Vi har ju inte glömt att herr Strängs i och för sig goda förhoppningar om investeringsnivån under tidigare år har slagit slint. Man har inte nått den nivån. Vad har vi för skäl att tro att de här informationema som finansministem har fått under senare tid skall vara av sådant värde att man inte behöver göra mer för att få den Investeringsutveckling som enligt vad finansministern själv har sagt är mycket angelägen?

Så det här med rost och röta. Det lär inte gå att fömeka att det är många jordbrukare som inte kan sätta av tih ett nödvändigt underhåU, som mte kan klara av nödvändiga nyinvesteringar därför att pengama inte räcker. Prisfrågan hgger i botten — det har ni själva insett nu. För några år sedan var det ett ofanthgt hv om I öre på mjölken; nu har det kunnat bh en rejäl höjning. Men det är inte bara fråga om det, det är fråga om hur man utformar rationaliseringskungörelsen. Här har jordbraksmlnistem meddelat att han är beredd att se över den, och det är bra. Det är sådana framstötar vi har gjort. Man måste vara med på garantilåneglvnlngen, man får se på deltidsjordbrukets vlUkor, man måste erkänna att vi måste ha kombinationen jord och skog. Det har ju ändå funnits skillnader i uppfattningen om vad man måste göra för jordbruket mellan hen Sträng å ena sidan och mig och mitt parti å den andra sidan. Det går inte att förneka.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

117

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Skattema! Vi har ett medansvar, det är aUdeles riktigt, dock inte för alla tekniska lösningar, Huvudgreppet gillade vi. Vårt parti och folkpartiet hade en gemensam kritik beträffande brister i skatteförslaget. VI har gemensamma krav också i de betänkanden som nu föreligger.

Indexregleringen! Låt vara att det vore 800 mUjoner kronor om året. Men är det då inte rimligt att regering och riksdag får ta ställning tUl om vi skaU höja skatten med dessa 800 mihoner för att kunna göra det som vi anser vara nödvändigt. Skulle man inte få göra den awägningen samtidigt? Det är ju egentligen en fråga om nollställning.

Sedan skall man inte ta det så enkelt som finansministern gör och peka på de här sklUnaderna. Det är väl ändå så att om man sätter in hidexregleringen på grundavdraget, så har den helt och fuUt värde upp till den gräns där reduktionen av grundavdraget börjar, och sedan trappas den av hksom grundavdraget självt. En sådan indexreglering har ju sin största betydelse för människorna med de lägsta inkomsterna — det lär finansministem inte kunna bestrida.

118

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Hen Sträng bekymrade sig över att jag hade sagt att ett prisstopp inte leder tiU ett prisstopp utan kanske tvärtom. Ja, herr Sträng, jag tror säkert att NI under ett par månader med ett prisstopp kan få prishöjningar, som annars skulle ha slagit igenom, att inte slå Igenom, Men det som ju ändå spelar någon roll är prisstoppets effekter på lång sikt, och det var det som jag talade om.

Det är därför som det är intressant att göra en jämförelse just med hyresregleringens verkan på hyroma. Jag tror att man med ett hyresstopp skulle kunna hindra att hyroma steg under ett antal månader. Det har Ni också försökt. Men på lång sikt når man precis det resultat som man faktiskt har nått här I landet, att hyrorna har stigit snabbare än de sannoUkt skulle ha gjort utan hyresreglering. Den visdomen, hert Sträng, har Ni själv givit uttryck för när det gäller priskontroll och hyresreglering I en lång rad offenthga utredningar och i egna valhandböcker, och det ser inte vidare bra ut att NI inte viU göra det erkännandet för närvarande också.

Sedan bekymrade sig herr Sträng — eller kanske han gladde sig — över ett uttalande som jag hade gjort i Svenska Dagbladet förra året, där jag hade sagt att det inte var sannolikt att det skuUe bh som hen Sträng tänkte sig, nämligen ett stort överskott i handelsbalansen under andra halvåret. Nu kan man gräla om huruvida det verkhgen varit stort överskott eUer inte. Men låt oss inte gräla om det, utan låt mig i stäUet gäma erkänna att jag kanske gjorde en felbedömning där, och låt mig också gärna erkänna att jag säkert kommer att göra fler felbedömningar, alldeles särskilt som jag bakom ryggen inte har något konjunkturinstitut tiU mitt förfogande, som kan hjälpa mig att göra mina ohka kalkyler och inte heller har någon utredningsavdelning på finansdepartementet som kan hjälpa mig, så som herr Sträng har.

Det lät som om hen Sträng menade att jag skuUe vara förkrossad över att jag hade gjort den där hUa felbedömningen. Knappast, herr Sträng — knappast. Däremot skulle jag ha känt mig ganska Ula berörd om jag hade

gjort den serie av felbedömningar som Ni själv gjorde vad gäUde 1970,   Nr 98

och det trots all Er oUka expertis. Låt mig göra några obarmhärtiga citat   Xorsdaeen den

från herr Sträng, vår käre store spåman,                           27 maj 1971

Ni sade i finansplanen 1970 att priserna skulle öka med 3,5 procent    ----- ■_

under 1970, De ökade med 7 procent. Ni sade att industriinvesteringarna ('omisk debatt skulle öka med 10,5 procent. De ökade bara med 6 procent. Ni sade att statsutgifterna skulle öka med en viss siffra. Ja, de ökade ungefar 3 miljarder mera. Och om vi nu håller oss tlU handelsbalansen, hen Sträng, som det här gällde, så sade Ni att vi skulle få ett underskott på 500 mUjoner föna året. Ja, det blev det dubbla. Och när det gäller bytesbalansen, så blev det nästan det tredubbla underskottet i förhållande till vad NI själv sade,

I remissdebatten 1970 kommenterade jag Er finansplan såsom något som innehöll många bedömningar som var felaktiga. Jag sade att det var min uppfattning att finansministem valt att måla en alltför glättad bild av det ekonomiska läget och att riksdagsarbetet därför tiU stor del skuUe komma att bedrivas under felaktiga premisser. Det, herr Sträng, var en alldeles konekt bedömning.

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Finansministem hörde inte upp när jag uttalade mig positivt, hksom herr Fälldin, om tendensen i förra årets skattebeslut — det var därför herr Eriksson i Bäckmora kunde instämma med mig, hksom hen Helén gjorde med herr Fälldin.

Det är betecknande att när finansministem diskuterar den år efter år skattehöjande effekten på grund av inflationen, så använder han 1969 års inkomstsiffror och 1971 års skattesystem, och han säger inte ett ord om höjningen av momsen. Sådan sifferexercis är inte hedrande.

Hur tror finansministem att de enskUda människorna upplever sin skattesituation I dag? Var säker om att de inte är så tiUfredsställda som finansministem vUle låta påskina! Och om allt står så bra tih, varför var då för resten finansministem själv så tveksam i februari och sade att det var för tidigt att uttala sig och att verkningarna nog inte hade bUvit de avsedda? Varför lämnade skatteutskottets ordförande I dag en dörr på glänt? En översyn får det nog bU vid årets slut, när man har sett Utet mera, sade han.

Finansministern säger: Inte kan man höra med ekonomema, då får man hka många recept som antalet tUlfrågade. Ja, men i den här frågan är ju alla ekonomer överens — det gäller även den socialdemokratiske professor Lindbeck, som finansministern inte gärna •ville räkna upp. Och även fackliga organisationer har uttalat sig i samma riktning, exempelvis det stora Industritjänstemannaförbundet. Tala inte om tillfällen då experter varit oense — tala om den fråga det gäller! Här är expertema på samma Unje.

Sedan tog finansministern det gamla vanliga skamgreppet, och ledsamt
nog måste jag säga att finansministern på just den här punkten har stöd i
skrivningen i moderatreservationen. Att inflationsskydda skattema är
inte att sänka skatterna — det är att kräva respekt för att inte skatterna
höjs sedan beslutet är fattat. Låt oss diskutera skattesänkningar när det är     119

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

aktueUt, Låt oss diskutera utgifter när det är aktueUt, Låt oss diskutera progressivitet och skattesystemets utformning när det är aktuellt. Dit hör också hur skatten slår i ohka Inkomstlägen, Men kom Inte och kritisera själva skatteskalans utformning, när frågan gäller en enda sak; att skattetrycket Inte skall bh högre än riksdagen har beslutat,

Finansministem borde i sin långa sifferredovisning ha sagt: Så här mycket höjs skatten för var och en utan att riksdagen fattat beslut. Det är inte •vid en 4-procentig inflation fråga om att ta bort 800 mihoner, som kunde användas tiU något viktigt, utan det frågan gäller är om man först skall besluta om skatten och sedan utan stöd av beslut låta skattebetalarna få betala ytterhgare 800 miljoner.

120

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall återkomma tih en enda aspekt på finansministems tidigare anförande. Det gäller investeringsfondema.

Jag trodde att de fonderna numera hade en dubbel uppgift, nämhgen dels en konjunkturutjämnande, dels en regionalpohtisk. Under uppåtgående konjunkturer är det klart, och det framhåUes också i vår reservation, att den regionalpohtiska uppgiften kommer i förgranden. Under nedåtgående konjunkturer är det den utjämnande funktionen som träder i förgranden. Jag tycker det är märkhgt att både herr Ekström och herr Sträng i sina resonemang glömde bort den betydelse som t. ex, ett frisläppande av investeringsfondema utanför storstadsregionema i konjunkturutjämnande syfte har just för att åstadkomma vad de önskar, nämligen att stimulera industrin att Investera under en konjunktursvacka, I stället förde herr Sträng ett mycket betänkligt resonemang, tycker jag. Det gick i korthet ut på att tämligen oberoende av konjunkturer skuUe regeringen, dvs. i detta fall herr Sträng, snart sagt under alla omständigheter bestämma var, när och hur dessa medel skulle få användas. Till det vill jag då göra två korta kommentarer.

Den ena är att en sådan ordning kommer att medföra en rad beslut, som för de berörda företagen måste komma att te sig mer eller mindre so:m ett utslag av ett godtyckUgt reglerande. Inte heher hen Sträng har nämligen möjhgheter att överbhcka alla de faktorer som i vatie särskilt fall måste påverka de enskilda företagens Investeringspolitik.

Den andra kommentaren är att under sådana förhåUanden måste såvitt jag förstår just det konjunkturutjämnande syftet med konjunkturinveste-ringsfondema — som de egentligen heter, eller hette — gå ganska mycket förlorat. Och då skall herr Sträng inte bh förvånad om intresset för att över huvud taget avsätta medel till sådana fonder mattas. Och det vore högst olyckhgt! Dels skulle då ett värdefullt konjunkturstyrande medel, som statsmaktema nu har i sin hand, bli mycket svagare, dels skuUe därmed också möjhghetema att minska en ehest onödig arbetslöshet också bh mindre,

Sluthgen har finansministems åtgärder vid flera tillfällen, antingen det har varit fråga om uppåtgående eller nedåtgående konjunkturer, haft en stark tendens att bh Insatta för htet och för sent. Jag använder uttrycket även denna gång och det gäller antingen det varit fråga om att i tid motverka  överhettning eller att i tid  stämma emot en onödigt stor

arbetslöshet. Gör Inte samma misstag en gång tUl!

Nr 98

Herr finansministem STRÄNG:

Herr talman! När herr Bohman skall försöka lära mig den socialdemokratiska historieskrivningen från 1920- och 1930-talen är han utomordenthgt iUa lämpad att vara magister. Jag prövade på konjunktursituationen på både 1920- och 1930-talen, Förmodhgen gick den tämUgen spårlöst förbi herr Bohman, om jag inte är fel underrättad. Vad jag har velat säga är att 1932 fick socialdemokratin för första gången möjhghet att leda samhäUsutveckllngen I det här landet, och då introducerades samhällets förpliktelser och skylchgheter gentemot de arbetslösa, •vUket tidigare varit ett praktiskt taget okänt begrepp. Jag skall ärUgen säga att vi inte klarade det ensamma — vi hade god hjälp av den tidens bondeförbund och den uppgörelse som träffades och som har betecknats som krisuppgörelsen. Men eftersom jag själv for omkring som aktiv partipolitiker och fackföreningsman under de åren minns jag så innerhgt väl vilken kamp vi fick föra med de ö-vriga borgerhga partiema för att över huvud taget kunna driva igenom den aktiva krispohtiken. Sedan har ni lärt om, och det skall ni väl hedras för. Men skall vi tala historia, hen Bohman, så är det nog mest besvärande för herr Bohman själv.

Låt mig sedan säga ytterhgare några ord om den här idén att indexreglera skattema. Vi har varit ambitiösa när det gäller att hålla den ekonomiska motom i gång, och det är vi fortfarande. Märk väl att vi har 65 000 flera personer ute i arbetshvet I dag än vad vi hade för ett år sedan, när alla var av den uppfattningen att vi hade en pinsam överkonjunktur och en pinsam brist på arbetare i vårt land. Det finns förklaringar tiU detta. Under fjolåret beredde vi i det här landet arbete åt 50 000 personer som kom från andra länder. Dessutom marscherade under 1970 i runt tal 50 000 kvinnor ut på arbetsmarknaden, vilka tidigare inte hade räknats m I arbetskraften eller gått ut I produktionen. Vi har genom dessa båda omständigheter en arbetsstyrka som är 100 000 personer större i dag än den var för ett år sedan, och vi har en arbetslöshet som är 20 000 personer större än för ett år sedan. Det betyder föhaktligen att vi ändå dess bättre har en hög aktivitet i folkhushållet, även om arbetslösheten enligt majräkningen är 1,9 procent, en arbetslöshet som Internationellt betraktas som mycket moderat och blygsam, en arbetslöshet som kommer att gå ned under de närmaste månadema men som naturhgtvis med hänsyn tiU den kommande vintem tarvar all erforderUg uppmärksamhet.

Låt mig erinra om att det ännu Inte är något land — oavsett vUken pohtisk färg det-har på regering och finansminister — som har vågat sig på att introducera den här, jag vågar säga horribla idén med indexreglerade skatter. Och om man utgår ifrån — jag kommer tillbaka till den tråd jag nyss avbröt — att vi har god gång på motom i den svenska ekonomin, är det nog ganska rimhgt att anta att vi får dras med prisstegringar som håUer sig kring 3—4 procent. Jag har tidigare sagt mellan 2 och 3 procent, men det var med en lugnare utveckling i omvärlden än i dag och det är möjhgt att jag reaUstiskt skaU hissa upp mig tUl någonting på 3—4 procent för en normal prisstegring, såvida inte utveckhngen ute i världen

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

121

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

122

bhr en helt annan. Men om jag erinrar om att prisstegringen under fiolåret inom aUa OECD-länderna var 6 procent och några tiondelar därutöver, är det nog ingen som på allvar tror att man kommer tillbaka till något slags stabilt prisläge inom överskådlig tid. Har vi då en prisstegring med, låt mig säga, 4 procent per år, betyder en indexreglering av skatteskalan att det till statskassan rinner in 800 mihoner mindre än i annat fall. Men kan Inte statskassan vara av med dessa pengar? Ja, det beror aUdeles på! Det är möjhgt att dessa 800 mihoner skah användas tUl en förstärkning av folkpensionema, en förstärkning av familjepoUtiken, en förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen, en förstärkning av syssel-sättningspohtiken, vUken senare I dag kostar bortåt 2,5 mUjarder. Jag tycker att under sådana förhållanden är pengama bättre använda än om de automatiskt faller ut, tlU var och en procentuellt hka men materieUt och I kronor räknat med en så avgjort större effekt på den högavlönade eUer bättre betalda än på den lågavlönade och sämre betalda. Herrarna har en annan uppfattning där — herrama och damen skulle jag kanske säga. Det Ugger kanske en tanke bakom det. Ni representerar ju inte för ro skull folkgrupper som har den väsenthga förankringen just hos människor som har det bättre stäUt här i landet och ogillar den skattepolitik som socialdemokratin har drivit fram och som inneburit — jag erkänner det — en ganska klar omfördelning av skattebördan i motsats till vad man tidigare rent automatiskt räknade med.

Så sade någon — jag tror att det var herr Bohman och kanske även kammarens andre vice talman — att när Sträng gör sin jämförelse med skattetabellerna, glömmer han bort mervärdeskatten. Ja, jag tog inte med mervärdeskattens konsekvenser, och jag tog inte med konsekvensen av de höjda folkpensionema, de justerade bambldragen eher någonting av detta, utan jag höll mig till skatten. Det blir inte någon större skiUnad om jag lägger In mervärdeskatten och om jag tar med effekten av de ökade barnbidragen, bidragsförskotten och folkpensionerna — allt detta som kommer att slå ut just på de grapper som vi i första hand vill se om.

Sedan är det tämhgen meningslöst att här böqa åberopa nationalekonomiska vetenskapsmän. Jag har naturhgtvis läst Erik Lundbergs skrifter — han sitter med I det planeringsråd där jag är ordförande, och han har med jämna mellanrum möjUgheter att undervisa mig och tala om dessa frågor. Men när man gör ett sådant där enkelt påstående — det var väl herr Bohman som gjorde det; hert Bohman har alltid en benägenhet att slarva med analysen när han kommer upp i talarstolen. Han säger att här i vårt land har det skett en relativ förändring så tih •vida att det har bhvit mindre och mindre över tiU den privata konsumtionen. Då kan ju den oinitierade därav dra slutsatsen att det aren alldeles galen utveckhng. Jag tycker att vi har en riktig utveckhng — jag chockerar med att säga det. Vi har en nationalprodukt att fördela, och den skah delas upp på konsumtion, privat eller offentlig, och investering, privat eller offenthg. Vi har under de senaste 15—20 åren fått ned konsumtionsdelen från 75 till något under 70 procent, relativt sett, Ä andra sidan har investeringsdelen ökat från 25 tiU drygt 30 procent - tlU 31 eller 32 procent. Det senare är nödvändigt för tiUväxten och utbyggnaden i framtiden. Om mim  därför gör den  där enkla relativa jämförelsen, får man inte ut

någonting om var själva käman I problemet hgger.

Trots denna relativa förskjutning visar den intemationeUa statistiken, som jag dock brukar ta med en viss varsamhet och en viss reservation, att bland alla stater — jag vågar väl säga på hela detta jordklot, men jag skah inskränka mig tiU de 14 industrinationer som samlar upp sin statistik på OECD:s kontor I Paris — kommer för närvarande som nr 1 Förenta statema, som I privatkonsumtion årUgen kan dela ut tiU varje medborgare för ett värde av 15 815 kronor. Som nr 2 i världen kommer Sverige, som tiU var och en av sina medborgare i privatkonsumtion kan dela ut ett värde av 10 521 kronor. Sedan hgger alla de övriga nationerna — högst respektabla och framgångsrika nationer: Norge, Schweiz, Frankrike, Belgien, Österrike och Västtyskland — väsenthgen därander. Det rör sig i allmänhet om någonting på 7 000 eller 8 000 kronor per innevånare.

Trots att vi haft denna relativa förskjutning har den ekonomiska tillväxten i vårt land varit sådan — under hela 1960-talet har ju produktionen ökat pied 6,5 procent årligen — att det bhr ännu mera kvar t, o, m, tiU privatkonsumtion, även om •vi via skattema avställer tiU offentUg konsumtion, tUl Investeringar och till mycket annat. Jag bmkar mte så ofta använda den Intemationella statistiken, men jag blev faktiskt direkt uppmanad att göra det här. Det är väl ändå rimhgt, när man ger sig in i sådana här diskussioner, hen Bohman, att man försöker redovisa något så när konekt vad det är fråga om.

TiU herr Helén, som på nytt efterlyste finansministems personhga ståndpunkt tiU problemet Sveriges anslutning tlU EEC, viU jag säga att jag förklarade detta i mitt förra inlägg. Jag tycker att både handelsministem och statsministern vid upprepade tUlfäUen har så klart presenterat regeringens ståndpunkt, som jag står bakom, att jag Inte har någonting att tillägga, SkiUle jag behöva upprepa det, kan det göras i mycket korta och enkla ord, nämligen följande.

Vår neutrahtet förbjuder oss att söka det direkta medlemskapet. Jag vet att i vatie fall mittenpartiema i dag ansluter sig till den uppfattningen. Huruvida de moderata gör det, vet jag Inte. Herr Bohman får möjhgheter att deklarera det. Jag hoppas att han är beredd att säga att det är även de moderatas uppfattning. Då skall jag gärna tro honom på orden.

När den saken är avklarad är ju frågan därefter: Skall vi arbeta för att få ett rikhaltigt samarbete med EEC, med den reservationen att samarbetet inte får tangera eller kompromettera vår neutrahtetspohtik, eller skall vi av någon underUg anledning försöka arbeta för att få ett mycket begränsat samarbete? Ja, på den punkten har deklarationer givits från regeringens sida. Vi strävar efter att få ett så vitt samarbete som möjhgt på de ohka ekonomiska områdena, hela tiden med den reservationen att det samarbetet inte får kompromettera, tangera eUer på något sätt komma i strid med den svenska neutraUtetsförklaringen,

Detta är Ingenting nytt. Det har sagts gång på gång och jag tycker att det är htet onödigt att jag står och repeterar det. Men efter två anfordringar från herr Helén har jag kanske haft ett behov av att ytterhgare imderstryka vad alla borde känna tUl

Hen Helén ställde ytterhgare en fråga: Kommer det en utredning om kostnadsfördelningen  mellan stat och kommun?  Naturligtvis kommer

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

123

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

124

den. Kammaren har ju fattat ett sådant beslut, och regeringen kommer att fuUföha beställningen. Men jag har många gånger sagt att ni icke skah förvänta er — jo, möjhgen i egenskap av kommunalmän, men inte som enskilda medborgare — att situationen och det reala läget förändras vad man än kommer fram tiU, Stat och kommun behöver täcka in sig för sina utgiftsprogram — som denna kammare i stor enighet beslutar, ibland med ett visst överbud som oppositionen i kammaren kan tvinga regeringen att ge vika för. Dess bättre händer det inte ofta, men det har hänt, och det kan hända i fortsättningen, AUa dessa kostnader skah betalas. En mer sekundär fråga är om de skall finansieras •via kommunalskatten eUer via en höjd mervärdebeskattning — några andra vägar finns Inte, Båda vägarna är väl för den enskilde skattebetalaren tämhgen hkvärdiga tiU sin natur.

Herr Helén och jag skulle kunna tala rätt länge om det här intressanta idépohtiska utspelet om planering och reglering, NaturUgtvls är jag inte mer rädd för reglering än vad herr Helén är; motsatsen är naturhgtvis fallet. Men jag viU påminna hen Helén om en sak i hans entusiasm för denna långsiktiga planering, som väl ändå skall tjäna som ett rättesnöre. Om man skah kunna benhårt hålla fast vid planeringen med bortseende från de influenser som kommer utifrån måste man tiUämpa en hårdare reglering och dirigering. Jag tror jag kan acceptera detta med stöne lugn och ro än vad hen Helén kan göra, men man bör ha klart för sig vad det hela Innebär,

För tio år sedan eller för bara fem år sedan spelade miljöpoUtiken inte på långa vägar samma roll som den gör i dag. Ett tioårsprogram som skulle ha lagts fram för fem år sedan hade inte innehålht något ekonomiskt utrymme för mihöpohtiska insatser, som jag förestäUer mig att vi allesammans i dag är ense om att vi måste göra. Ständigt förändrar världen sig, stänchgt förändrar sig de politiska uppfattningarna. Detta måste ju även en planering underkasta sig, och föhakthgen måste det bh en planering med alla de variationer och förändringar som utveckhngen bjuder. Jag menar att planeringen måste göras år efter år, naturUgtvis med sikte på framtiden, men utan någon övertro på fasta planer såsom medlet mot våra bekymmer.

Herr FäUdin sade att vad man närmast skaU diskutera är metodema för sysselsättningspolitiken. Herr FäUdin kan emellertid Inte berika debatten med några nya metoder för sysselsättningspoUtiken. Vi har en hel arsenal av instrament för att klara sysselsättningen, om det behövs. Det hela är en fråga om graden, arten och tidpunkten. Jag vet att man här i debatten hävdat att tiden nu skulle vara Inne att på ett annat och avgörande sätt stimulera efterfrågan. Jag är mera tveksam på den punkten och anser att regeringen under de närmaste månadema framöver har ett tidsutrymme att awakta vad som här behöver göras. Nu har vi inte varit overksamma. Riksdagen har accepterat regeringens långa rad av stimulanser — det må vara en lättnad i fråga om maskininvesteringama rent skattemässigt; det må vara lättnader i investeringsavgiften; det må vara lättnader på kredltpohtikens område eller det må vara en rad andra åtgärder som vi satt in. Hela tiden följer •vi utvecklingen och är beredda och parata att ingripa.

När det gäller den speciella företagsverksamheten tycker jag nog att utveckhngen ser relativt uppmuntrande ut. Jag •vlU Inte dra slutsatserna från dagens, om jag får säga det, mer onaturliga situation, när vi allesamman går och väntar och är i tvivelsmål: får vi en uppgörelse eUer får vi det inte? Men under förutsättning att det blir uppgörelse, som vi alla hoppas, är situationen lättare att överbhcka. Man får så att säga en riktigare startplanka för den bedömning och den planering som skah göras.

Industrin har dock inte varit overksam. Jag nämnde i mitt första anförande att industrins efterfrågan på investeringssidan på ett överraskande sätt har varit aktiv under de tre första månadema i år — det är bara den statistiken vi har. Då kan man, som herr FäUdin, fråga; Men varför skall i så fall Investeringssiffran värderas ned från 12 till 9 procent? Ja, jag stod den 23 januari i den här kammaren och sade, att jag trodde på en Industriinvesteringsökning av 10 procent. Jag är litet försiktigare nu och säger 9 procent. Men allt detta är värderingar och det är inte specieUt kvickt att fråga varför vi har ändrat på det eUer att försöka få den ändringen att betyda en motsättning I argumenteringen.

Jag skuUe vUja säga tih herr Burenstam Linder att den franka förklaringen i hans första anförande — att man skulle få en prissänkning bara man släppte prisstoppet — I det andra anförandet har modererats till att man kanske skulle kunna få en prissänkning. Jag tror att det var en riktig moderatlon. Får herr Burenstam Linder hålla ett par inlägg till är han väl inte så långt från min bedömning i fråga om prisstoppet.

Men sedan kommer herr Burenstam Linder tillbaka och säger, att det är på samma sätt med hyresregleringen: den har på ett abnormt sätt höjt hyroma, — Jag tror inte på det. Jag hade för en vecka sedan tillfälle, som jag har sagt tidigare, att resa i ett av våra nordiska broderländer som gjorde sig av med sin hyresreglering och hyreskontroll för 6—7 år sedan, viU jag minnas. Folk i det landet och i den huvudstaden har sämre betalt än vad folk har i den svenska huvudstaden. Jag frågade om hyran på ohka lägenheter i den nybyggda produktionen och jämförde den med hyran i lägenheterna i den svenska nybyggda produktionen. Jag fick besked som innebar att hyroma där, trots en sämre betalningsförmåga och i den ombesjungna fria marknaden, låg ungefär 50 procent högre än de ligger i vårt land.

Det är inte så att de gamla klassiska skriftema håller, Verkhgheten är htet annorlunda. Riksdagen har just behandlat hyresregleringen — den debatten fördes I förrgår och jag skall självfallet inte ta upp den igen, men jag tror att all klokskap bjuder att man går försiktigt fram på den här punkten.

AUra sist vill jag säga tiU kammarens andre vice talman: Då jag gjorde jämförelsen mellan de preliminära skatteuttagen tog jag det sista året när vi tiUämpade det gamla skattesystemet och det första året när vi tiUämpar det nya skattesystemet. Jag ställde uttagen emot varandra i samma inkomstlägen och i varierande inkomstlägen upp till 36 000 kronor per år. Jag gjorde dessa båda jämförelser med samma kommunala utdebitering, och siffroma — .om någon vill göra sig besväret att kontrollera dem I kammarens  protokoll  —  är ju så  ovedersägliga att jag inte närmare

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

125

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

126

behöver argumentera på den punkten. Men det är en hälsosam och välbehövlig läsning för alla som bara föher med av farten och fäller bUan över det nya skattesystemet.

Då kanske man säger att 1970 års deklaration bygger på 1969 års Inkomster, Javisst gör den det, 1971 års deklaration räknas på 1970 års inkomster. Det hela är sålunda konsekvent jämförelsemässigt, eftersom beräknlngama är likartade vid båda tiUfäUena, Det preliminära skatteavdraget beräknas ju på grundval av den aktuella kommunalskatten, dvs, på 1970 respektive- 1971 års kommunala utdebitering. Det är en eftersläpning vad gäUer inkomsten, men den eftersläpningen gäUer lika i båda faUen, Jämförelsen bhr så exakt som den kan vara när man jämför det gamla systemet med det nya, och då får man dessa konsekvenser.

Någon gång kan en finansminister ha en huspunkt i tillvaron. Hela er väldiga uppsjö av kveralans och er förmåga att kräkas på fjolårets skattebeslut har inneburit att en mängd människor spontant har ringt tUl mig, både på arbetet och till hemmet på kväUama, och sagt att vi förstår inte den här debatten. Man har t, ex, sagt: Jag har ju möjligheter att jämföra det prehminära skatteavdrag som görs nu med det som gjordes i fjol, och trots kommunalskattehöjningen - det har varit människor som legat i de populära inkomstlägena 20 000-25 000 kronor och något däröver per år — har jag fått en skattesänkning. Dessa människor har sagt sig ha ett behov att tala om detta för finansministem eftersom ingen annan gör det. Jag tycker det är roligt att få sådana där samtal. Genom att hänvisa tiU det föreliggande materialet har jag velat belysa och belägga vad jag har sagt, men genom er snedvridna propaganda, er ofuUständiga analys och er obenägenhet att anstränga er för att tränga In 1 materialet har ni gett människor en skev uppfattning om fjolårets skattereform.

Tyvärr fick jag Intrycket att kammarens andre vice talman hade ki-ånglat tiU det för sig så pass i sitt senaste inlägg att hon får vissa svårigheter att under den korta tid som är kvar av riksdagssessionen ta sig ut igen. Men vi träffas väl någon gång på hösten, och det är ju möjligt att hon har funnit någon utväg till dess. Jag är den förste att erkänna, efter att ha suttit och lyssnat på kammarens andre vice talman, att hon är utrustad med ett mycket gott förstånd och borde kunna dessa frågor. Men i sin partipolitiska iver har hon en utomordentlig förmåga att kamouflera det där goda förståndet. Det är således bara en vänhg anmaning att om hon nästa gång •vi diskuterar skatterna inte är så uppfyUd av partipoUtiskt nit så kommer vi mycket närmare varandra,

TUl herr Wedén vill jag säga, att -visst skaU fonderna användas i konjunkturpohtisk bemärkelse. Från början var detta det enda användningsområdet, men sedan tillförde vi det här instramentet ett extra användningsområde när vi skapade möjhghetema att ge det en regionalpohtisk och en lokalpolitisk mening och innebörd. Jag kan förklara för herr Wedén, att skulle vi hamna i det läget att man verkhgen kan tala om en recession och en lågkonjunktur, då kommer konjunkturuyämnings-fonderna att användas i den generella form som de från bötian var avsedda till. Men vi är inte där ännu enhgt regeringens mening och därför använder vi det selektiva systemet för fondema. Omfattningen är Inte en gång för alla given. Man kan vara mer eller mindre generös, man kan

utsträcka området i de specifika fallen utanför stödområdet, men det är en annan sak än det mer generella släppet överallt. Det finns vissa delar I landet utanför storstadsområdena där jag tror herr Wedén ger mig rätt i att det vore fel att släppa loss fondema generellt.

Jag tror således att man når den riktigaste awägningen och den riktigaste tUlämpningen med den poUtik och det användningssätt som jag i mina båda anföranden har försökt beskriva.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Finansministem varnade mig för att försöka lära honom historia. När jag hörde hans första anförande fick jag intrycket att det behövdes, men om det Inte behövs skulle jag viha varna finansministem för att missbruka sina historiska kunskaper, ty det jag polemiserade emot var finansminlstems påstående att det berodde på den borgerUga politiken under 1920-talet och 1930-talet - som byggde på underefterfrågan — att •vi hade det så dåUgt som vi hade. Men så kom socialdemokratema in i bUden och räddade situationen, menade finansministern. Och när jag påvisade att det under en stor del av 1920-talet satt socialdemokratiska regeringar som inte tog några initiativ i den här riktningen så måste det tyda på att kunskaperna var bristfälUga, Jag skaU inte kritisera socialdemokratema för att de inte tog de här initiativen, för de ekonomiska teorierna föds så småningom. Man började diskutera nya vetenskapliga synpunkter på efterfrågeteorier och annat, och 1932, när Keynes' teorier började tillämpas, var socialdemokratema bland de första. Men det är ingenting som säger att, om det hade varit en annan regering än den som bUdades av socialdemokratema och det dåvarande bondeförbundet, inte samma teorier hade tillämpats av en sådan regering. Kanske inte just då men något därefter. Utvecklingen sker ju på det sättet, herr finansminister.

Och så har vi indexregleringen av skatteskaloma igen. Inget land har tUlämpat det här systemet, säger finansministem. Det kan ju möjhgen bero på vad jag har sagt förat, nämhgen att det inte finns något land som har så stark progressivitet genomsnittUgt som vårt land och inte så höga skatter. Behovet är allt större hos oss. Och varför skulle inte Sverige kunna vara föregångsland, vara det första land som inte beskattar imaginära inkomster, som inte beskattar prisstegringar? Den socialdemokratiska regeringen vill ju vara bäst i andra sammanhang. Var bäst nu för en gångs skull på det här området och genomför denna verkhgt viktiga reform! Och behövs ökade statsinkomster, gå då och höj skatterna. Gå till riksdagen så att vi får fatta beslut här och låt oss inte ta automatiska skattehöjningsbeslut utanför riksdagens dörrar.

Det är bra som vi har det, därför att det är framför allt de högavlönade som drabbas, menar finansministern. Ja, finansministem har ju inte varit alldeles borta då det gäller att genomföra skattehöjningsförslag på vanhgt sätt som drabbar de högavlönade, men vi skall inte glömma bort att marginalskatten i stort sett är densamma meUan 30 00 och 70 000 kronor och mellan 70 000 och 100 000 kronor. Det är alltså inte så stora variationer, utan alla de här grappema drabbas i stort sett hka av inflationens skattekonfiskatoriska konsekvenser.

127

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Och sedan tlU skattema. Titta inte I tabellema utan gå ut och fråga folk I gemen om hur de upplever sin situation I dag, den vanUga enkla skattebetalaren. Då får nog finansminister Gunnar Sträng klart besked om hur de upplever sin situation.

Hen HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Två avsnitt av finansminlstems senaste inlägg vill jag aUdeles entydigt tacka för. Det var ett klart och bra och rejält besked vi fick om EEC, Det var också bra att vi fick veta att utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun verkhgen kommer.

Två andra avsnitt gjorde mig däremot betänksam. Det var en nyhet att finansministem nu tycks acceptera en inflation på 3—4 procent det här året. Finansministems förhoppningar om att motverka inflationen har aUtså minskat. Den för finansministem godtagbara inflationsmarginalen har plötshgt höjts. Det betyder att finansministern har gett upp en del av sin kamp mot inflationen, och desto angelägnare bhr det ju då att verkhgen få fram det skydd för skatteskalor och avdrag mot inflationens verkningar som vi har begärt.

Sedan går det ju inte att pressa in debatten om planering på några sekunder här, men finansministern gav en fuUständig vrångbild. Jag har inte efterlyst en reglerande bindning för en 10—15-årsperiod, även om jag nämnde den danska perspektivplanen som någonting som man mycket löst kan arbeta med. Men vad jag har begärt är en 3—5-årig planering där man prioriterar mellan de stora utgiftema,

Finansministem säger: Ständigt förändras världen, ständigt förändras pohtikens villkor. Jag kan tiUägga; Ett är beständigt - hen Sträng vUl inte planera mer än för 12 månader i stället för 36, 48 eller 64, Så kan det inte få fortsätta. De som arbetar med de här problemen åt finansministem kan inte vara nöjda med att man väher improvisation i stället för en planering,

I vad sedan gäller Investeringsfondema skiher det helt enkelt mellan den aktuella konjunkturbedömning som finansministem gör och som vi från folkpartiets sida har gjort och som delas av den övriga oppositionen. Vi menar att det är beklagligt att finansministem inte har velat utnyttja den investeringsvilja som finns och som skulle kunna frigöras, om man fick använda just Investeringsfondema, Det är verkhgen beklaghgt att finansministem begår det misstaget.

128

Hen FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Hert talman! Jag är inte säker på av vUken anledning finansministem lägger ett annat ordval i min mun än det jag har använt. Jag har i dag inte kritiserat regeringen för felaktiga metoder när det gäller arbetsmarknadspoUtiken, Jag talade om metoder och åtgärder för näringspoUtiken och den ekonomiska pohtiken.

Det händer ibland att vi har delade meningar om hur långt vi skaU gå i åtgärder med arbetsmarknadspohtiken. Men det är ändå fråga om margineUa effekter. Den gmndläggande effekten har vi ju i näringspohtiken och den ekonomiska politiken. Då är det inte underUgt att finansministern kan stå och säga att jag är tomhänt, I de här andra avseendena

har vi ju pekat på vad vi vill Vi har sagt att vi vill släppa Investeringsfonderna, vi har pekat på nödvändigheten av att öka kreditema tih företagarföreningama. Den typen av näringshvet skulle ha kreditema åtkomhga. Vi fick tjata i flera varv och länge, innan finansministern och socialdemokratin var med på att sänka räntan, osv.

Beträffande Investeringsfonderna verkar det som om bara en sak tilltalar finansministem. Det är att han själv sitter och bestämmer exakt var de skall användas. Finansministern säger nej tUl att de skuUe bU generellt fria inom stödområdet och att man använder dem aUtså genereUt som ett lokaliseringsmedel, Finansministem är motståndare tlU att de släpps utanför storstadsområdena i en konjunktur som är låg. Det finns bara en metod som tiUtalar finansministem: Jag sitter i mitt finansdepartement och diskuterar med vatie företag och bestämmer att där och där kan ni få vidta de här åtgärdema.

Vad beträffar indexregleringen noterar jag att vad finansministem talade om, när han kom fram tiU de siffror och den tabell han använde sig av, var uteslutande en indexreglering av skalan. Jag har pekat på vad det skuUe betyda, om vi också reglerade grandavdraget. Det vill hen Sträng Inte kommentera.

Känner sig regeringen osäker på om det finns så starkt underlag i riksdagen för nödvändiga åtgärder av den typ som finansministem räknade upp — vi gör någonting på folkpensionssidan, vi gör någonting inom arbetsmarknadspohtiken, vi gör någonting i övrigt — att regeringen skulle kunna få Igenom förslag om sådana åtgärder, ifall det samtidigt krävdes en skattehöjning som finge beslutas här i huset?

Hen Sträng talade om god fart på den ekonomiska motorn och sade att han behöver skatten på inflationen för att klara den höga hastighet han •vlU ha. Han vill alltså ha inflationen som bränsle för sin ekonomiska motor. Men det tenderar ju att bh politisk glödtändnlng. Resan bhr äventyrhg, och jag är fortfarande inte övertygad om att skönmålningen beträffande investeringsviljan är riktig.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Visst är jag tacksam för det betyg om gott förstånd som finansministem gav mig, men jag tror att i ett jämlikt samhälle är det inte bara fråga om jämliket i kronor. Det är också fråga om den jämlikhet som innebär att vi Inte ständigt betygsätter varandra som människor.

Jaså, herr finansminister, skulle jag viha säga, det bhr inte någon större effekt om man räknar med momsen! De 4 500 mihoner kronor som momsen höjdes med förra året skulle alltså inte ge någon större effekt. Jag önskar att landets husmödrar och husfäder fick samtala med herr Sträng på den här punkten. Då skulle herr Sträng säkert också få träffa många med 2 400 kronor i månadsinkomst och få deras syn på att man nu får betala 60 kronor i stället för tidigare 50 kronor i direkt skatt på en ny hundralapp, även om hundralappen bara nätt och jämt kompenserar för prisstegringama.

Finansministern ansåg inte att ekonomiprofessorema har någon vidare verkhghetsförankring. När finansministem i dag har talat om hur de enskilda människoma upplever sin ekonomiska situation, har jag närmast

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

129

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

fått intrycket att finansministem knappast är mer än en gäst hos verkhgheten, den verklighet som statsmlnistem brakar tala om som den värsta fienden.

Jag fick klart för mig vilka års inkomster finansministems beräkningar gällde. Men jag föreställer mig att om vi t, ex, i dag, •vilket är uteslutet, skulle besluta om ett inflationsskydd så skulle det beslutet mte bU retroaktivt. Och det är just de aUt högre nominella inkomsterna — högre nu än 1969 och högre 1972 än nu — som skapar problem, eftersom mycket av inkomstöknlngama bara är inflationskompensation,

"Det är er skattepropaganda som orsakat missnöjet". Nej, hert finansminister, det behövs ingen propaganda för det. De enskilda människomas egna upplevelser fungerar som en sådan.

Det som, herr talman, en enig expertopinion, en bred opinion i fackhga sammanhang och en bred pohtisk opinion står bakom avfärdas i dag av finansministern som en horribel Idé.

130

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Hen Sträng tillgriper felcitat som räddning, men det tycker jag är en biUlg metod. Jag har aldrig sagt att om man släpper prisstoppet så bhr det genast en serie prissänkningar. Jag har sagt att om man håller kvar prisstoppet en längre tid så kommer prisema att stiga snabbare än de annars skulle göra. Det är skillnad. Om jag håUer flera anföranden här så är det Inte på det sättet att jag kommer att uttrycka mig som herr Sträng, utan herr Sträng kanske så småningom hör vad jag hela tiden har sagt.

När det gäller hyresregleringen hade herr Sträng några otrevliga exempel från något annat land. Det var 50 procent högre hyra där, och man tjänade mindre pengar än i Sverige. Ja, låt oss räkna htet grand! En nybyggd lägenhet här i Sverige, med de kostnader vi har för närvarande, går kanske på 10 000 kronor om året i hyra. Det skulle vara ännu mera, om inte hyresregleringen hade drivit upp produktionskostnaden så förskräckligt högt att man måst införa en rad subventioner i form av paritetslån och i form av lägre räntor än som gäher i övrlgt.

Ja, i det där andra landet som herr Sträng har besökt, skulle hyroma alltså vara 50 procent högre. Det blev då ungefär 15 000 kronor. Och så tjänade man mindre pengar än i Sverige. Ett förfärUgt otrevUgt land, hen Sträng, det kan inte vara så att människoma kan klara sig i det där landet, aUdeles uppenbarhgen inte! Det är väl inte möjligen så, herr Sträng, att herr Sträng jämfört vad en nybyggd lägenhet i det land han besökte kostar med en lägenhet i ett äldre, prisreglerat hus i Sverige? Då kan man naturhgtvis komma fram till att hyroma i utlandet kan vara 50 procent högre än i den gamla prisreglerade lägenheten.

Jag upprepar, herr Sträng, att jag tror att hyresregleringen är ett utmärkt exempel på att en reglering höjer produktionskostnaderna. Prisreglering, hyresreglering, höjer produktionskostnadema för de nya husen. Och det måste väl ändå vara besvärhgt, herr Sträng, att själv och andra partivänner i så många sammanhang för mindre än ett år sedan sagt precis vad jag säger om en priskontroll och prisstopp och sedan plötsligt stå och förfäkta den omvända idén. Det måste vara besvärhgt.

Herr finansministem STRÄNG:

Hen talman! Hen Bohman rådde mig; Titta inte i tabellerna utan gå ut och fråga. Då är det mycket möjhgt att man lägger sig ombord med samma uppfattning som herr Bohman gör sig till tolk för. Det är alltid besvärhgt att studera ett siffermaterial, och det är mycket enklare att gå ut och fråga och fråga på det sättet som jag förestäUer mig att herr Bohman gärna gör. Går jag ut och frågar människoma om de inte tycker att skatten är hög så säger de: Jo, visst är skatten hög, den är för hög. Om jag sedan fortsätter och låt säga möter några gamla folkpensionärer och säger: Tycker ni inte att staten är alldeles för snål med folkpensionen åt er, så säger de: Jo, visst är folkpensionen alldeles för hten. Träffar jag sedan en mamma med tre fyra barn och frågar henne: Tycker du inte att staten är alldeles för snål med famlhepohtlk och bambidrag, så får jag svaret: Visst är staten alldeles för snål med famUjepoUtlk och barnbidrag. Ger jag mig ut bland ungdomarna och frågar dem: Tycker ni inte att staten är aUdeles för snål när det gäller ungdomsvårdande Insatser, så får jag svaret; Visst är staten aUdeles för snål i det avseendet. Är det så att jag går tiU hen Bohman och tar honom mellan skål och vägg och säger: Tycker inte herr Bohman att vi har varit alldeles för snåla med svenska försvarsutgjftema, så säger herr Bohman om han skall vara ärlig: Visst har ni varit för snåla med de svenska försvarsutgiftema.

Herr Bohman smällde ju igen dörren så att det hungade om det, när han satt i den senaste försvarsutredningen, för att han inte fick gehör för ett förslag som skulle ha inneburit 500—600 miljoner kronor mera under perioden än vad det sedermera blev. Man kan få precis vilka svar som helst, men det korrekta är ju att gå ut och tala med folket och säga som så: VUl man ha det bättre, •viU man ha högre folkpensioner, en bättre familjepolitik, en bättre ungdomsvård eller mera till försvaret, så måste någon betala det, och det är Inga andra än vi själva som kan göra det.

Det var en god vän tiU mig som kom häromdagen och sade: Du sköter din propaganda som finansminister alldeles för dåhgt, du skall gå ut och tala om för folk att egenthgen skall de vara förbaskat glada över att få betala skatt, för det ger dem möjUgheter att bo i ett samhälle som vårt som obestridligen tar bättre hand om sina medborgare än vad andra samhällen gör.

Jag tröstade honom med att säga att om du begär det av mig så begär du aUdeles för mycket — det orkar jag mte med. Men så mycket orkar jag ändå med, att jag kan vända mig med all den energi och styrka jag förmår uppbringa mot denna utomordenthgt ensidiga propaganda som oppositionen spelar upp i varje ekonomisk debatt: Klagan över det bedövande skattetrycket, och mellan debattema klagan över aUa de brister som vi har i samhäUet och som endast kan repareras med ett ännu hårdare skattetryck. Inkonsekvensen får bh hur stor som helst utan att den fastnar i halsen på herrama.

Jag viU tUl herr Helén säga: Det finns ju alla möjhgheter för hen Helén att göra en planering själv och matcha den såsom ett altemativ tiU det system som regeringen tillämpar. Om vi inte sköter oss aUdeles för iUa kan vi ju räkna med att vi har tre fyra procent mer för varje år att hushåUa med. VI vet vad vi har åtagit oss gentemot folkpensionärer och

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

131

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

132

vissa andra som I tioårsplaner är garanterade vad de skall ha. På det som sedan bhr kvar kan man göra en prioritering. Om man då tycker att det blh för litet kvar kräver ju anständigheten och ärhgheten att man säger: Om vi föreslår högre skatt kan vi göra det och det. Hen Helén är så välkommen med en sådan här perspektivplan som antingen prioriterar Inom de resurser vi har utan skattehöjningar eller som prioriterar med skattehöjningar — vi skah studera den. Men jag försäkrar att hen Helén kommer inte att ge sig på det äventyret — han kommer Inte att gå i land med det.

TiU hen FäUdin viU jag säga att eftersom herr Fälldin är centerpartist — och inte vilken centerpartist som helst — och dessutom bor inom stödområdet borde det tiUhöra hans elementära kunskaper att veta att investeringsfondema är generellt fria Inom stödområdet och har varit det ända sedan vi organiserade det här stödområdet.

Jag tycker att herr FäUdin har råkat i dåhgt sällskap i indexfrågan. Skall jag ta centerpartistema på orden — och varför skulle jag inte göra det? — har de i sin allmänna skattepoUtiska och jämhkhetspohtiska debatt stått oss inom socialdemokratin ganska nära. När herr FäUdin nu, möjhgen på grund av att han har haft mycket att göra och inte riktigt har tänkt sig in i frågorna, har nappat på det här förslaget om indexregleringen går det på tvärs med vad man officiellt anför som centerpartiets budskap. En indexreglering av skattema är en automatisk kompensation som är så mycket fördelaktigare för dem som har det bättre stäUt — det kommer man aldrig ifrån.

Då kan man säga: SkaU man då inte göra någonting på skattesidan? Under min tid som finansminister har jag uppvaktat riksdagen, jag tror det är fyra gånger, med ohka skattereformer. Jag begriper väl att om prisstegringen fortsätter bhr skatteskaloma tlU slut omodema. Inte riktiga i sin tiUämpning. Då har vi kommit tiUbaka tUl riksdagen och gjort en justering. Vi gjorde en sådan 1965, så att den som tjänade 15 000 kronor fick 700 kronor i skattesänkning och den som tjänade 115 000 kronor fick 700 i skattesänkning. Vi kom tlUbaka 1969 och genomförde då att den som tiänade 15 000, 20 000, 25 000 och jag kan också säga 30 000 kronor fick en materiell skattesänkning i kronor räknat, medan den som tjänade 100 000 kronor fick skattehöjning I kronor räknat. Man har valfrihet, man har möjhghet att reahsera en pohtisk ideologi, en idé om rättfärdighet I fråga om beskattningens tyngd — någonting som man avhänder sig om man binder sig för indexsystemet. Det är från de utgångspunktema som jag tycker att herr Fälldin har råkat i dåhgt sällskap, om det skaU vara konsekvens i det budskap som man för ut tiU folket i valrörelserna och de förslag i skattepohtiska frågor som man för fram.

Jag viU sluthgen tUl kammarens värderade andre vice talman säga att betygsättningar skall man inte klaga på när de är vanhga. Och den här senaste betygsättningen var ju alldeles utomordenthgt vänhg mot kammarens värderade andre vice talman.

Sedan säger man att här togs det ut 4 500 miljoner i ökad moms. Men det gick pengar av detta till folkpensionärema — uppskattningsvis 500—600 mihoner — det gjck pengar tUl bamfamUjema, när vi höjde

bambldragen med 300 mihoner och 1 000 mihoner gick direkt tUlbaka tiU kommunema för att de skulle kunna följa med i det skattefria bottenbelopp som vi höjde i statsbeskattningen och som rimligtvis borde vara med även i kommunalbeskattnlngen. Pengama går tiU hjälp tiU de fattigaste kommunema, där det Ugger inbyggd en utgiftsökning som stadigt växer år efter år med ett par tre hundra rruhoner kronor.

Låt mig alha sist säga att för några år sedan kunde jag inte föra en ekonomisk debatt med folkpartiet som motståndare utan att de indexreglerade lånen spelade en aUdeles utomordentligt stor roU, Nu har man kommit över den sjukan, och jag hoppas hvligt att det här med de indexreglerade skattema bUr en sådan konjunkturfråga — eftersom vi rör oss med en ekonomisk debatt skaU jag försöka vara konsekvent - som försvinner om några år. Det skulle vittna, menar jag, om ett tillfrisknande och om mera reahsm i frågeställnlngama.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

,   Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Det är nödvändigt att efter finansministerns senaste inlägg säga ett par ord. För det första har herr Sträng här talat om att ett inflationsskydd för skatteskaloma skulle Innebära skattesänkningar, fördelade så och så. I själva verket innebär inflationsskydd för skatteskalorna uteblivna skattehöjningar — utan att riksdagen har beslutat några sådana — fördelade så och så. Det tycker jag är en betydelsefuU distinktion.

För det andra: Om man nu skall göra jämförelser av det slag som hen Sträng gjorde när han jämförde prehminärskattetabeUer, då skaU man ta med aUa relevanta fakta; hen Sträng var inne på det htet på sistone. Det är klart att tar man med den stegrade momsen, tar man med de andra omständigheter som herr Sträng nämnde och tar man med, låt oss säga en beräkning av vad en oförändrad realinkomst från det ena året till det andra betyder och sedan går in I prehmlnärskattetabellema, då får man en annan bild — men den försummade hen Sträng.

För det tredje; Jag är verkhgen ledsen över och beklagar mycket djupt att finansministem här har tagit den bestämda ställning som han har tagjt mot ett inflationsskydd och därmed mot en mycket utbredd opinion, som fra Nettelbrandt tidigare har vältahgt Ulustrerat, Jag tror nämhgen att det betyder att möjigheten att nå balans i den svenska ekonomin på Utet längre sikt och möjhgheten att undgå den Inflatlonsuppdrivande effekten av ohka slag av kompensationstänkande vid avtalsförhandhngar minskar.

Om man sedan för in rättfärdighetsresonemanget — och det skall man naturhgtvls göra — så skall finansministem vara vänhg att komma Uiåg att den största fördelen av inflationsskydd för skatteskalor och avdrag — det •vill jag säga inte minst med anledning av finansministems rephk till hen FäUdin; vi och centerpartiet har ju haft gemensamma motioner på den här punkten sedan ett par år tUlbaka — •visar sig ingalunda på det sätt som finansministem skildrade, utan den uppträder i inkomstlägen rant 2 400 kronor per månad. Det är där som inflationsskyddet får sin största effekt.

Vi har att konstatera, hen talman, att efter den här debatten har det socialdemokratiska partiet, tvärtemot vad man trodde sig kunna utläsa ur

133

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

kompletteringspropositionen, så-vitt jag nu kan förstå avsvurit sig en del av de samarbetsmöjhgheter som skulle ha varit tiU fördel för det svenska samhäUet, om de hade funnits.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det sista gör mig verkhgen intresserad. Om hen Wedén ur kompletteringspropositionen har läst fram några slags pohtiska alhanser eller Inviter till pohtiska alhanser, så finns det inte en stavelse där som talar för det. I kompletteringspropositionen för partiet fram sin hnje. Den kan ibland accepteras och ibland bekämpas. Det är vi vana vid, och någon förändring på den punkten har vi verkhgen inte ifrågasatt.

När sedan hen Wedén som jag tyckte morskade upp sig litet i gamla partUedartag i sitt senaste anförande och försökte säga att det är en fråga om distinktioner hur man uttolkar det hela, så är det en lek med ord, hen Wedén. Man kommer aldrig ifrån att om man indexreglerar skattema så tar man bort möjhgheten att driva en skattepohtik med hjälpen i första hand till dem som bäst behöver den.

Låt mig allra sist säga att om herr Wedén går havande med den missuppfattningen att en indexreglering över det här området skuUe vara någonting som motverkade inflation, så kan jag försäkra herr Wedén att på alla områden — det må ha varit på lånesidan där man har provat Indexlån, eller på lönesidan där man har provat indexlöner — har indexregleringen efter relati-vt kort tid betraktats såsom en verkUgt bra hjälpmotor i inflationen.

Hen tredje vice talmannen anmälde att herrar Helén och Fälldin anhålht att tiU protokollet få antecknat att de inte ägde rätt tiU ytterhgare repliker.

134

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Hen talman! I fjol steg prisema på konsumtionsvaror med inemot 10 procent, 1 år har arbetslösheten ökat så att den i maj var stöne än den varit någon gång samma månad på 15 år. Både socialdemokrater och borgerUga tycker att det är ett förträffligt samhäUe vi lever 1. Vi kommunister vägrar att dela den synen. Inflation och arbetslöshet visar att samhäUet är sjukt. KapitaUsmen är i kris.

Denna debatt är formellt upplagd omkring ett antal yttranden från finansutskottet och skatteutskottet, av vilka det viktigaste är finansutskottets betänkande nr 30, Detta behandlar såväl det aktueUa ekonomiska läget och den ekonomiska pohtiken under 1971 som långtidsbudgeten och långtidsutredningen om svensk ekonomi åren 1971-1975. Det går inte att upptäcka någon grundläggande skiUnad meUan vad som sägs av socialdemokratema i utskottet, som svarar för utskottsbetänkandet, och av de borgerhga partiemas företrädare i den gemensamma reservationen.

För min del kan jag inte stödja någon av dessa texter. Möjhgen kan man säga att de borgerhga mera framhäver de aktuella svårigheterna, medan socialdemokratema försöker måla så vackert som möjhgt. Detta beror inte på mera reahsm hos de borgerliga utan är uttryck endast för

ställningen opposition mot regering.

Men nog borde det kännas egendomligt för socialdemokratema att de efter att i över 35 år ha regerat landet måste ta emot kritik inte endast från vänster utan även från de borgerliga partiema för att de inte tar tiUräckligt allvarligt på arbetslösheten. På 1930-talet var frontstäUnlngar-na I diskussionen andra. De borgerUga nonchalerade de arbetslösas svårigheter. Kampen mot arbetslösheten var socialdemokratins politiska styrkebälte.

Nu bör tilläggas att den borgerhga kritiken när det gäller prisstegringama är både inkonsekvent och demagogisk. Kommunisterna har länge krävt prisstopp, I höstas tvingades regeringen att använda prisregleringslagen. Man hade dröjt alltför länge, och därför blev prisstegringarna under fjolåret ändå mycket stora, men efter det att prisstoppet satts i kraft har utvecklingen bhvit en annan. Prisstegringen det här året beror nästan helt och hållet på höjningen av mervärdeskatten. Utvecklingen har visat hur rätt vårt parti hade när vi på ett tidigt stadium krävde att prisstopp skulle införas. Hade man gjort det hade läget både för löntagama och för hela den svenska ekonomin i dag varit väsentUgt gynnsammare. Hade man sedan också, som vi krävde, avstått från att höja mervärdeskatten skuUe läget ha varit ännu bättre.

De borgerhga partiema var kritiska mot prisstoppet. Nu kräver de att det snarast skall slopas. De borgerhga partierna framträder aUtså öppet som prisstegringspartier, ty de vet mycket väl att effekten av ett slopande av prisregleringen bhr prisstegringar. Men detta hindrar inte att de i sin reservation, som de har lagt fram här i kammaren, talar om vikten av att undvika ytterhgare konkurrensförsämrande prisstegringar. De borgerhga partiema talar alltså med två tungor.

Detsamma gäller också deras inställning till arbetslösheten. Vilka är orsakema tiU den stora arbetslösheten? Hu-vudorsakerna är två: dels Internationella konjunkturförhållanden, dels — och detta är enhgt vår mening det avgörande — statsmaktemas ekonomiska pohtik som lett tiU den "oväntat kraftiga dämpning av den inhemska efterfrågan" som finansministem noterar med låtsad förvåning. Men de borgerhga partierna har ju krävt att just denna konservativa ekonomiska pohtik skuUe drivas ännu hårdare, att man ännu mera skuUe gynna industriföretagen och deras investeringar på bekostnad av konsumtionen och löntagama. Nu låtsas de bestörta över att denna politik har lett till arbetslöshet och försöker komma ifrån ansvaret för sin egen propaganda. Det är inte särskilt upplyftande.

Det är en grund och ofullständig analys som finansministem gör när han i kompletteringspropositionen hävdar, att den kraftiga dämpningen av den inhemska efterfrågan och därmed arbetslösheten skulle bero på vad han kaUar "vissa tUlfälUga faktorer". Dit räknar han främst den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet. Det är givet att lönarbetarnas köpkraft reducerats när Arbetsgivareföreningen lyckas dra ut på avtalsrörelsen över ett halvår och aUtså inga höjda avtalslöner betalas ut samtidigt som regeringen och riksdagsmajoriteten

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

135

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

136

kraftigt fördyrar alla varor genom höjningen av mervärdeskatten. En del av detta rättas till genom att företagen självfallet måste tvingas att betala ut de nya avtalslöner, som så småningom blir faststäUda, med fuU retroaktivitet.

Men hela det förlopp som pressat ned reallönerna och köpkraften kan ju inte rimUgen betecknas som tillfälhga faktorer, dvs, om man inte betecknar regeringens pohtik som tillfäUig, vilket sannoUkt hen Sträng inte -vill gå med på. Finansutskottet har rätt när man betonar både verkan av den höjda mervärdeskatten och den eftersläpande effekten av 1970 års starkt restriktiva penningpolitik.

Det borde alltså rimligen inte gå att bestrida att statsmaktemas ekonomiska politik spelat en väsentlig roU för de negativa utveckhngsten-densema i svensk ekonomi. Den kraftiga dämpningen av efterfrågan och därmed ökningen av arbetslösheten måste ses som ett direkt och åsyftat resultat av den ekonomiska politiken.

Regeringspolitikens ansvar för arbetslösheten fastslås också av tidskriften Fackföreningsrörelsen som på ledande plats skriver: "Åtstramningen kulminerar alltså under 1971, dvs. i ett konjunkturläge då ekonomin i stället skulle behöva stimuleras. Det är uppenbart att en sådan ekonomisk pohtik förstärker de intemationella konjunktursvängningamas verkningar på landets ekonomi i stället för att minska dem."

1 samband med debatten om Ritsemprojektet, som ännu inte är avslutad, har det från socialdemokratiskt håll talats mycket om hur cyniskt och ansvarslöst den handlar som driver ut människor i arbetslöshet. Man har sagt att de som var motståndare tiU det ursprunghga, ur naturvårdssynpunkt mycket skadhga Ritsemprojektet skuUe ställas tiU svars för att 350 anläggningsarbetare blev utan sysselsättning, om bygget inte tUläts. Det är riktigt. Människor skaU inte få stäUas utan arbete. Rätten tUl arbete är en grundläggande mänsklig rättighet. Men den rätten har också de 53 500 som I mitten på denna månad registrerades som arbetslösa vid arbetsförmedhngama, den rätten har de närmare 100 000 människor som enligt arbetskraftsundersökningama är arbetslösa, den rätten har de många flera hundratusen som enligt låginkomstutredningens beräkningar endast deMs eller inte aUs har något förvärvsarbete.

Regeringen har den pohtiska makten och ansvaret. Jag vill ställa den direkta frågan till finansministern: Kan regeringen stå till svars med att håUa alla dessa människor nere i arbetslöshet? Vad tänker regeringen göra för att avskaffa arbetslösheten? Kan ni inte avskaffa arbetslösheten och skapa varaktig full sysselsättning, eller viU ni inte göra det? Jag tycker att det vore mycket lämphgt att finansministem stannade kvar i kammaren och besvarade dessa frågor, sedan man nu lyckats dra ut på den föregående debatten så att det har dröjt elva timmar innan en representant för det femte här i riksdagen representerade partiet har fått komma upp I talarstolen.

Regeringen kan svara — och den kanske gör det — med att hänvisa tiU Sveriges beroende av de Internationella ekonomiska förhållandena och hur detta begränsar våra valmöjligheter. Ett sådant beroende existerar via utrikeshandeln och andra ekonomiska transaktioner, men då gäUer det

att göra landet så oavhängigt som möjhgt av krisdrabbade ekonomier och valutor. En akut doUarkris har nyhgen utspelats, men Sverige kom undan med blotta förskräckelsen. DoUams kris är emellertid Inte endast akut och tiUfälhg utan av mera djupgående natur. Det sammanhänger med förändringar i Förenta statemas roll i världsekonomin, med de höga kostnadema för rustningarna och Vietnamkriget, med de växande motsättningarna i den amerikanska ekonomin osv, Dollam är inte längre en stabil valuta. Är det under sådana förhållanden en klok poUtik att tiU den grad som nu sker binda den svenska kronan vid dollam? Det sker på olika sätt, bl, a, genom att den svenska reserven av främmande valutor i riksbanken praktiskt taget uteslutande består av amerikanska doUar, En bindning finns också genom att den övervägande delen av riksbankens behåUning av guld är placerad i Förenta statema och endast en hten del inom Sverige, Det skulle vara värdefullt att få ett svar av finansministem eller av någon annan ledamot av regeringen om motiven till dessa placeringar, och om det Inte vore en riktig politik att förändra dem.

Den starka ökningen av den hos arbetsförmedhngama registrerade arbetslösheten är desto allvarhgare som den kommer ovanpå och utöver de stora långsiktiga sysselsättningsproblem som redovisats av låginkomstutredningen. Det finns också viktiga samband mellan de bägge typema av sysselsättningsfrågor. De regionala problemen, övriga mera långsiktiga problem och konjunkturproblemen är sammanknutna. Jag tror det är viktigt att observera detta, när man skall vidta åtgärder för att effektivt bekämpa arbetslösheten. Bekämpandet av den arbetslöshet som närmast sammanhänger med konjunkturavmattningen och regeringens ekonomiska politik måste sammanbindas med åtgärder för att avskaffa den regionala och mera långsiktiga arbetslösheten.

Vårt parti anser att två led är särskilt viktiga i en pohtik med denna målsättning:

1.    Åtgärder för att öka den arbetande befolkningens köpkraft och förhindra att erövrade löneförbättringar äts upp av fortsatta prisstegringar. Det betyder allt stöd åt lönarbetamas kamp för verkhga löneförbättringar och för att bryta Arbetsgivareföreningens nejsägarUnje, Det betyder avskaffande av mervärdeskatten på hvsmedel. Det betyder också att prisstoppet skall strikt tiUämpas och att inga uppmjukningar får ske som på nytt sätter prislavinen i rörelse. Jag yrkar därför bifall till motion nr 1484 i den del som behandlas i finansutskottets betänkande nr 26.

2.    Genomförandet av en långsiktig plan för stathga IndustrUnvesteringar särskilt i skogslänen och övriga mindre industriellt utvecklade regioner. Finansutskottet vill betrakta detta som en näringspoUtisk fråga och tar därför inte upp den tUl behandling, vilket jag anser vara kortsiktigt och felaktigt tänkt. Arbetslöshetsproblemen går inte att lösa med tuvhoppning. Det krävs en långsiktig näringspolitik både för att klara den straktureUa arbetslösheten — den nya Industriella reservarmé som skapats — och de sysselsättningsproblem som uppstår genom svängningar i utrikeshandeln, dåhg regeringspohtik och andra konjunkturfenomen.

Detta leder över tiU de frågor som behandlas i 1970 års långtidsutred-

Nr98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

138

ning. Denna gäller som bekant Sveriges ekonomi åren 1971-1975 och tar upp en rad mycket väsenthga problem. Det utredningsmaterial som presenteras är mycket omfattande. Men hela denna stora sak behandlas nu som ett blhang tiU finansminlstems funderingar om det aktueUa ekonomiska läget, och i finansutskottets betänkande ägnas den ännu mindre plats. Detta kan inte vara riktigt. Riksdagen borde ha beretts tiUfälle att i en särskUd behandling först ta ställning tiU alla de frågor som hör samman med långtidsutredningen. Jag vill stäUa den direkta frågan tiU finansutskottets ordförande om han verkhgen anser denna behand-hngsordnlng tiUfredsställande.

Den är det desto mindre som en mycket hård kritik som bekant riktats mot 1970 års långtidsutredning. Kritiken gäller såväl dess allmänna uppläggning som vissa av dess enskilda slutsatser. Denna kritik har också framförts inom fackföreningsrörelsen och inom socialdemokratin. Den mest utförhga framställningen har gjorts I skriften "Sociala mål i samhällsplaneringen" av en grapp personer anställda på LO. De hävdar bl. a.

att nationalräkenskapssystemet är behäftat med stora brister som gör det tvivelaktigt som redskap för långtidsutredningar,

att bruttonationalprodukten (BNP) såsom mått döljer en mängd beräkningstekniska svårigheter,

att långtidsutrediungen utgår från verkhghetsfrämmande föreställningar om samhällsekonomins funktionssätt bl. a. genom att de straktureUa sammanhangen underskattas eller förbises,

att utredama felaktigt fört fram betalningsbalansproblemet såsom det avgörande och gjort en ytUg analys av de åtgärder som erfordras för att lösa det,

att arbetskraftsproblemen är försummade och torftigt behandlade i långtidsutredningen,

att BNP som välfärdsmått inte bara är meningslöst utan oriktigt och farhgt,

att det begränsade synsätt som långtidsutredningen har kan leda tiU direkt negativa effekter ur välfärds- och jämlikhetssynpunkt.

Tidskriften Fackföreningsrörelsen anser "att hela utredningen baseras på en förlegad, borgerligt influerad syn på hela samhäUsekonomins funktionssätt". Aftonbladet, LO:s tidning, skriver på ledande plats om långtidsutredningen att "vad som skenbart förefaUer vara en objektiv statUg utredning i själva verket är en skrift som baseras på borgerUga poUtiska värderingar".

En sådan utredning •viU aUtså regeringen och finansutskottet att riksdagen skall godkänna som grund för pohtiken under de närmaste fem åren. Finns det verkhgen inte en enda socialdemokrat här i riksdagen som vågar ta tiU orda och framföra den kritik mot långtidsutredningen som finns inom såväl fackföreningsrörelsen som inom själva det socialdemokratiska partiet? Vad säger Ame Geijer, vad säger Knut Johansson och vad säger de andra på ledande funktioner i fackföreningsrörelsen? Är de överens med finansministem eller är de överens med de meningar som framförts i tidskriften Fackföreningsrörelsen, .Aftonbladet och grappen av betydelsefuUa medarbetare inom LO?

För vår del anser vi att en ny långtidsutredning måste göras där ett socialt välfärdsbegrepp läggs som grand. Utredningen måste utformas så, att den kan användas för en ekonomisk långtidsplanering — och det är inte en sådan planering som hen Helén här talat om. Jag yrkar aUtså bifaU tiU motionen 1484 i vad gäller de yrkanden som behandlas I finansutskottets betänkande nr 30.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen förste vice talmannen BENGTSON (c):

Hen talman! Arbetslösheten är ett av dagens allvarligaste problem. Under förra månaden uppgick antalet arbetslösa tiU drygt 64 000, vUket är 25 000 fler än samma månad förra året. Dessutom bör observeras att man vid en jämförelse av siffroma för mars månad 1970 och för mars 1971 finner, att det i år fanns 10 000 fler sysselsatta i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning än under förra året. Det finns alltså betydhgt över 100 000 personer som Inte är sysselsatta i ordinarie arbeten som medför verklig trygghet. Jag vet att det Invänds att man inte kan räkna dem som sysselsätts i beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning såsom arbetslösa. Men vad jag önskar påpeka är att den som sysselsätts genom arbetsvårdande åtgärder inte betraktar detta som någon trygghet, utan måste känna stor oro för framtiden.

Ur tidskriften Fackföreningsrörelsen •viU jag citera följande:

"För •vintem 1971/72 kan man befara en viss tiUbakagång i den Intemationella konjunkturen. Den reviderade finansplanen ger på den punkten uttryck för en optimism som förefaUer överdriven. Ska vi kunna undvika en rekordartat hög arbetslöshet under •vintem, måste investeringar och efterfrågan stimuleras. Det räcker inte med de räntesänkningar och Övriga ganska blygsamma åtgärder som har vidtagits. Det behövs Insatser med helt annan genomslagskraft Inom den ekonomiska poUtiken, och de måste komma snabbt. Det är dags för regeringen att visa att det konjunkturpohtiska handlandet inte nödvändigtvis behöver vara senfär-digt."

Det är en hård kritik som riktas av Fackföreningsrörelsen mot regeringen. När vi från oppositionens sida kritiserar regeringen vUl man kanske nonchalera vår kritik. Men jag undrar just om det socialdemokratiska partiet på samma sätt kan nonchalera kritiken när den kommer från sådana partiet närstående kretsar som tidskriften Fackföreningsrörelsen, Tidskriften har glvetvis rätt i sin kritik — det är ungefär samma synpunkter som vi framfört från centerpartiets sida.

Det är särskilt anmärkningsvärt att en s, k. arbetanegering har skött den ekonomiska pohtiken på ett sådant sätt att vi nu brottas med en mycket hög arbetslöshet. Det är emellertid en följd av den ekonomiska pohtik som bedrivits av regeringen sedan flera år tillbaka.

När finansministem för en stund sedan talade om Bertil Ohhns ord på 1940-talet, att en arbetslöshet på 5 procent var tolerabel, vill jag bestämt ta avstånd från det uttalandet. Men samtidigt måste man i rättvisans namn säga att om man beräknar dem som icke är sysselsatta i ordinarie arbete tiU 2 procent och därtiU lägger dem som är på omskolning eUer föremål för Uknande åtgärder, bhr det inte så stor skiUnad meUan den siffra som Bertil OhUn nämnde och den som finansministem nu på detta

139

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

140

sätt måste komma fram tUl När Bertil Ohhn nämnde sin siffra hade vi inte de arbetsvårdande åtgärdema.

I finansplanen som vi fick i januari månad anges de centrala målen för den ekonomiska poUtiken 1971 vara full sysselsättning, fortsatt hög tiUväxttakt, jämnare inkomstfördelning samt bättre regional balans. HärtiU kommer kravet på stabiUsering av prisnivån. Det är bra mål som regeringen har satt upp, men det ledsamma är hur dåUgt regeringen har lyckats med att uppnå dessa mål. Hen Ekström talade tidigare om borttappade mål. Ja, han skuUe väl i så fall i synnerhet ha haft regeringens mål i tankarna. De har verkhgen bhvit borttappade.

Jag har redan talat om den höga arbetslösheten. Den har man inte lyckats bemästra. Den ekonomiska tillväxten beräknas nu i den reviderade finansplanen bh mycket blygsam, eUer 2,5 procent mot ca 5 procent 1970. Den jämnare inkomstfördelningen synes därför inte vara uppnåehg, eftersom de nu pågående avtalsuppgörelsema snarare tyder på att sldUnadema mellan låginkomstgrupperna och de bättre ställda kommer att bh ännu större. Konsumentprisindex väntas stiga med ca 6,5 procent imder loppet av 1971. Härav svarar den i samband med skattereformen beslutade ökning av mervärdeskatten för 3—3,5 procent. Inte heUeri det faUet har man nått de mål man har ställt upp.

De fakta som jag nu har relaterat visar att regeringen har lyckats miycket dåhgt med att uppnå något av de mål den föresatt sig. Orsaken tiU regeringens misslyckande i den ekonomiska pohtiken anser jag till stor del vara dels de prestigesynpunkter som regeringen alltid bekajas av, dels den mycket långsamma reaktion som regeringen utvisar när det gäller att •vidta åtgärder på ett efter konjunkturema väl anpassat sätt.

Som exempel på regeringens ständiga prestigeanda viU jag nämna frågan om lån i utlandet. När centerledaren framförde denna tanke, avvisades den bestämt från regeringens sida, men nu nämner finansministem i den reviderade finansplanen att för fmansiering av industrins Investeringar får även långfristig upplåning i utlandet ske.

Finansministern har här hksom många gånger tidigare tagit sig för att skönmåla situationen. Det gör han hurudan konjunkturen än är. Om den är bra eller dåhg, får man alltid höra finansministem skönmåla och tala om hur bra det är i vårt land. Jag tycker att han i det faUet hknar de s. k. kurbitsmålama som sade; "Jag målar som det mig lyster." Jag kan beundra finansministerns konstnärliga begåvning, om Inte i färg så dock i ord, men jag kan inte beundra honom så mycket som finansminister, eftersom han befinner sig så långt ifrån reahteter.

I den reviderade finansplanen finns nämnt att för Västeuropas del präglades utveckhngen under 1970 av en förhåUandevis snabb expansion, TiUväxten var hka stor som den genomsnittUga för 1960-talet, eUerca 5 procent. Det står vidare att det är trohgt att den ekonomiska tillväxten för OECD-området som helhet är något högre 1971 än under fjolåret. Vad blir den i Sverige? Jag sade tidigare att vi räknar med 2,5 procent, hälften så mycket som av medeltalet för Västeuropa beräknas bh. Det är inga särskilt lysande siffror.

När finansministem ser på en längre tid tUlbaka, kan man om igen hänvisa till den reviderade finansplanen, vari sägs att genomsnittet för

1960-talet för Västeuropa var 5 procent. Har vi uppnått den procenten i Sverige? Nej det har vi bara gjort •vid enstaka tillfäUen, VI har inte så lysande siffror för utvecklingen i vårt land att visa på.

Som vanUgt har regeringen släpat efter när det gäher att påverka konjunkturen. Räntesänkningarna har t. ex. kommit mycket långsamt och de borde ha företagits mycket tidigare. Även nu borde diskontot sänkas ytterhgare, men jag förmodar att de fyra socialdemokratema I bankofullmäktige motsätter sig en ytterhgare sänkning, och då kan ju inte de tre övriga fullmäktige göra något.

Det är självfaUet att när vi har ett näringsUv som tiU 95 procent består av enskilda och kooperativa företag, måste man driva en sådan pohtik att dessa företag uppmuntras att investera så att en gmnd läggs för fortsatt ökning av produktionen. Den stathga företagsamheten är ju inte mycket att räkna med, eftersom den sällan bär sig.

Till socialdemokratemas heder skaU sägas att de har varit reaUstiska, Fastän de säger sig vara ett sociaUstiskt parti bryr de sig dock inte om den antikverade sociahstiska uppfattningen. Det är bara kommunistema som fortfarande håller sina tal så att dammet ryker om de gamla dogmema och trots alla misslyckanden med statsdrift, helt avskUda från verkhgheten, förordar ökad statsdrift. De som väl ofta talar om att de företräder arbetarna — jag menar kommunistema — får dock inte mer än knappt 5 procent av röstema och företräder således bara ett fåtal. Socialdemokratiska partiet är givetvis det största arbetarpartiet i Sverige, men enhgt Jörgen Westerståhls undersökning är det näst största arbetarpartiet i vårt land i själva verket centerpartiet.

Förra året sträckte finansnunistem sina förhoppningar så högt att han vid ett tUlfälle t. o. m. trodde på en 15-procentig ökning av industrins investeringar — det är vikten av investeringama som jag här nu vih påvisa och starkt understryka. Nu blev det emellertid bara 6 procent, vUket dock Innebar en ökning från tidigare år, då Investeringama ibland rent av har stannat på minus. Finansministern böqade med att säga att han hoppades att industrins investeringar i år skulle öka med 12 procent, men han har redan nu prutat ned det tiU 9 procent. Jag undrar just vad slutresultatet kommer att bU. Med sin oförmåga att planera har regeringen inte kunnat bedriva en politik som skapat föratsättningar för tiUräckliga ökningar av industrins investeringar. SjälvfaUet är en grundläggande förutsättning för en ökning av Industrins investeringar tUlgång på krediter.

Under Innevarande år har kreditsituationen lättat något, och det kreditutrymme som har frlgjorts har i första hand reserverats för industrin. Inte minst på grund av de brister som finns på kreditmarknaden föreUgger dock fortfarande svårigheter för många företag att skaffa sig erforderhgt kapital. Detta gäller framför allt de mindre och medelstora företagen. Den situationen skulle kunna förbättras, bl. a, genom att man tillförde hantverks- och industrilånefonden ökade utlåningsresurser. Den frågan har tidigare behandlats av riksdagen.

När herr Ekström talade om investeringama hade han en mängd ursäkter för att investeringama inte hade varit större, och han talade om de variationer som kunde förekomma beträffande investeringama. Nej,

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

141

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

142

jag måste konstatera att alla de där ursäktema är värdelösa. Det har varit en svag investeringsutveckhng. När socialdemokratema skaU ursäkta sig beträffande t. ex. väginvesteringar, brakar de konstatera att väginvesteringarna har hålhts på en konstant hög nivå. Om industrilnvesteringama kan man säga att de har hålhts på en konstant låg nivå, och så har det varit under hela 1960-talet. Trots herr Ekströms alla ursäkter kan man inte komma ifrån fakta om investeringama.

Bytesbalansen har under lång tid varit ett av vårt lands stora problem. Turistnettot har visat ett anmärkningsvärt stort underskott, men regeringen har inte gjort några aUvarhga försök att sätta den svenska turismen i ett bättre läge. Turistnettot visar ett underskott om ca 2 mUjarder kronor, och det är ju en betydande summa i relation tiU vår valutareserv. Den enda post som egentUgen visar en god utveckhng är sjöfartsnettot, som nu ger 2 200 mihoner i överskott. Regeringens humma Intresse för den inkomstkäUan är dock egendomhgt — jag har haft en debatt med finansministem om detta tidigare. När kreditlättnader nyligen mfördes för att gynna industrin togs inte sjöfarten med, utan den får arbeta under samma ogynnsamma kreditrestriktioner som tidigare, fastän det ändå i höig grad är den som räddar vår valutareserv genom detta överskott på 2 200 miljoner.

Vad som framför allt präglat den svenska ekonomiska politiken, sådan den bedrivits av socialdemokratema, är att den har varit aUtför opportunistisk och att den har varit iUa planlagd. Det har sagts tidigare här att regeringen har tiUämpat kortsiktiga planer, som nästan aldrig har sträckt sig över ett år.

Vi strävar på aUt sätt att öka vår produktion och därmed skapa ökade resurser. Vi kan i stort beräkna vilka våra tUlgångar bhr under de närmaste åren och då gäUer det först och främst att fördela dessa resurser mellan investeringar och konsumtion. Utan en god investeringsutveckhng kan vi Inte skapa förutsättningar för större konsumtionsmöjhgheter. Den fördelning som borde skett meUan investeringar och konsumtion har inte kommit tUl stånd på ett riktigt sätt genom den pohtik som förts. Därmed har investeringarna, I synnerhet Inom industrin, bhvit aUtför svaga och därmed har man mte byggt upp för det välstånd som hade varit möjhgt.

När det sedan gäller den andra fördelningen — mellan ohka inkomsttagare — kan man konstatera att under den socialdemokratiska regimen har skiUnadema meUan låginkomsttagarna och de bättre stäUda bUvit aUt större. Jag har flera gånger tidigare haft tiUfälle att förklara hur det har fungerat - med procenthöjningama och med inflationen. Den grupp som har de största ekonomiska resursema, i strejkkassor eller IndividueUt, har i regel lyckats skaffa sig de bästa anställningsförmånema. Jag vUl ge ett exempel. När skogsarbetama strejkade för att bl. a. få en så relativt dyr arbetsmaskin som motorsågen fritt orkade de inte fullfölja strejken utan fick fortsätta att själva stå för kostnadema för motorsågar. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att en viss grapp skaU hålla på att betala sådana saker. Men skogsarbetama kunde aUtså inte få igenom sina krav, eftersom deras resurser inte var stora nog för att de skulle kunna strejka tills de fick igenom fria motorsågar.

Man kan hysa stora farhågor för att de nu pågående avtalsförhand-

Ungarna skall leda tiU ännu stöne skillnader mellan låginkomsttagarna och de bättre ställda. Det borde dock vara regeringens enkla skyldighet att i varje fall mildra orättvisoma genom att via beskattning och sociala åtgärder — sänkt pensionsålder, allmän arbetslöshetsförsäkring och dylikt — sträva efter en utjämning av skiUnadema. VisserUgen är socialdemokratema inte längre något låginkomsttagarnas parti, men de borde ändå ha förståelse för de sämst ställda i samhäUet.

Den eviga frågan om skatten diskuteras givetvis vid alla tillfäUen då vi kommer I kontakt med den. Det är bara en sak därvidlag som jag skuUe vUja vända mig bestämt emot, nämligen hen Brandts vårdslösa behandhng av kommunalskattema. Det är ingen skattebetalare som skUjer på om man betalar kommunalskatt eller statsskatt. För honom är det skatt — en utgift tUl det allmänna — och i regel tycker han att den är för hög. Men vi vet att den ena skatten är progressiv och den andra är proportioneU, Kommunalskatten är den som tynger dem med de lägsta Inkomsterna mest och därför är det aUdeles felaktigt att lägga på kommunema så mycket som man gör. Det finns •visst en hel del utgifter som inte borde betalas av kommunema. Jag viU bara ge ett par exempel:

Vad är det för rättvisa i att alla bUskattemedel går tiU staten medan landstingen skall stå för aUa sjukhuskostnader i samband med olycksfallen? Också de utgiftema borde givetvis föras på automobilskattefon-den.

Staten tar alla inkomster från spritbeskattningen, men kommunema får bära en del av kostnaderna för nykterhetsvården. Det finns ingen rättvisa i det.

Det är bara ett par exempel, som visar att det borde vara en annan fördelning. Nu lovade finansministern att vi skall få utredningen om fördelningen mellan staten och kommunerna. I varje faU skall vi beakta att kommunalskattema är ett stort problem. Och när hen Brandt vUl beskylla oppositionens företrädare för att i landsting och kommuner inte vara aktsamma med utgiftema vlU jag fråga: Hur vet hen Brandt att oppositionen Inte är det? Har han undersökt vad vaqe parti har hävdat i landstingen? Jag tror inte att han har gjort det, och han har i vaije fall hite undersökt det landsting där jag själv är landstingsman. Han har alltså fel i det faUet.

Herr talman! Jag skaU inte överskrida den tid som jag hade satt upp, men jag viU sluthgen tiUägga — I fråga om det som finansministem sade beträffande investeringsfondema tUl herr FäUdin, som inte hade möjhgheter att ge någon rephk — att Investeringsfondema inte är genereUt frisläppta i stödområdena, utan att bestämmelsema tUlämpas så att man kan använda medlen. I det fallet lämnade inte finansministern en riktig uppgift.

Jag slutar mitt anförande, herr talman, med att säga att centem och folkpartiet i sin partimotion har gett en rad anvisningar om hur den ekonomiska politiken bör inriktas. Det är således inte en negativ attityd som vi har intagit, utan det finns konkreta förslag på vad som bör göras.

Hert talman! Jag ber att få instämma i det yrkande som tidigare har framställts av hen Kristiansson i Harplinge.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

143

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

144

Herr ARNE PETTERSSON i Malmö (s):

Hen talman! Det vore frestande att ge sig In i en debatt med herr Bengtson, men jag tror att en sådan skulle bh ganska meningslös. Jag har en känsla av att när han numera skriver sina tal sitter han ensam i sin kammare, så får han en applåd och därefter går han upp och håUer dem. Deras förankring i sinnevärlden är inte så särskilt stor. Jag skaU åskådliggöra det bara med ett enda exempel. För en stund sedan stod han här och påstod att den lönerörelse som nu pågår ser ut att medföra en ytterUgare ökning i klyftan mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare. Vad vi i dag vet om färdiga uppgörelser hänför sig till den uppgörelse som har skett för kommunerna, och den är dhekt motsatt i sak jämfört med vad hen Bengtson påstod. Vad vi vet om den profil som avtalsverket har lagt ut för den stathga uppgörelsen är exakt motsatt jämfört med vad herr Bengtson påstod. Jag nämner det här som ett exempel på det sätt på vilket hen Bengtson argumenterar.

Jag hade närmast tänkt göra några reflexioner kring finansutskottets betänkande nr 30 och den tiU det fogade reservationen. Men jag måste börja med att uttala förvåning över att man har lyckats få en trepartimotion av detta utseende och som även centem har skrivit under. Något märkhgt måste ha inträffat — jag skall återkomma tUl det. Att de två högerpartiema står för det som skrivs i reservationen är inte så svårt att begripa.

Det talas i betänkandet, både från majoriteten och i reservationen, om vår konkunenskraft och vårt kostnadsläge, och debatten om vårt höga kostnadsläge är ju evigt återkommande. Det har nästan bhvit ett fult ord när man hör en del politiker använda uttrycket. Regeringen uppmanas idehgen att göra någonting åt det höga kostnadsläget. I själva verket har vårt relativa kostnadsläge i den konkurrens vi arbetar under inte försämrats. Den som går tiU källorna kan utan -vidare konstatera det. Enklast gör man det genom att se på den svenska exportens utveckling. Men om man nu vUl sänka det höga kostnadsläget — och det måste ju finnas en ambition tUl det eftersom man så ofta hör talas om det — på vUket sätt skall det då gå tiU?

TUl att böqa med måste man undersöka vad vårt höga kostnadsläge beror på, därför att det är högt jämfört med andra länders. För det första har vi kanske de högsta lönema jämfört med alla andra länder. För det andra har vi en utbyggd välfärdsstat med en social trygghet och en satsning på utbildning som också är utan motstycke. För det tredje har vi en pågående inkomstutjämning som i sig betyder en ständig prisökning, därför att vi köper inkomstutjämningen för stora grapper som arbetar inom områden där marginalema för lönelyft är låga och betalningen bhr i form av prishöjningar, men vi gör det medvetet. Om man nu skaU ge sig på de här huvudpostema så tror jag inte att man törs ge sig på lönema, därför att våra starka löntagarorganisationer torde utgöra en garanti för att detta skulle bh svårt. Det andra man då skulle ge sig på är den sociala välfärden, pensioner, famihepohtik, utbildning osv. Ja, i det långa loppet skulle vi kanske få uppleva en försämring men en framför allt långsammare takt i förbättringarna på dessa områden. Men det är här reservationen bhr intressant, därför att man kan ur den utläsa att vad som skuUe

komma att drabbas vid ett regimskifte och vid en borgerlig koahtions-   Nr 98
regering, och en av denna förd borgerlig pohtik, är den fortgående   Xorsdagen den
hikomstutjämnlngen.                                                      27 maj 1971

VI har från majoritetens sida I den allmänna målsättningen angivit en    --- ;  

rad kriterier som återfinns i propositionen. Jag skall inte återge dem, men aeoat

på en punkt skiyer sig härvidlag majoriteten och reservantema. Vi kräver

nämUgen en fortgående Inkomstutjämning, men det finns inte med i

reservationen. När den skrevs var det tydhgen en blåpenna som stod för

författandet. Nu fick vi visserligen höra herr FäUdin berätta att man

fortfarande viU åstadkomma ett uppfyllande av de löften som tidigare

lämnats. Jag tror inte att det är helt i korrespondens med det skrivna

ordet i reservationen. Det får lätt sken av en läppamas bekännelse, då

man i en akt inte törs skriva in en sak, som man säger när man kommer

upp i debatten.

Men det finns en annan bevisföring också. Det är lätt att gå tillbaka tiU debatten om förlängningen av arbetsavtalen — den har också kommit upp I dag — där en förstucken kritik riktas mot det sätt på vilket staten har skött a-vtalsförhandlingama. Hen Bohman sade I dag att det väl ändå måste föras en pohtik så att Ingen får det sämre. Varför skall det i och för sig vara nödvändigt? Varför skall man inte under •vissa perioder för att få en bättre tingens ordning åstadkomma en utjämning som går ut över privilegierade grapper? Det är en orimlig målsättning att inkomstutjämningen och jämhkheten enbart skall vara beroende av att de som hgger långt efter skall komma i kontakt med de privilegierade genom den allmänna standardökning som kommer aUa tiU del. Ingen skall tro att de som Ugger långt tUlbaka är nöjda med någonting sådant. De har ett behov av att det skall gå fortare.

Men kritik riktas både från moderatema och underförstått också från folkpartiet mot att man inte varit tiUräckhgt konstruktiv när det gäUt att ge bud under den här perioden. Jag vill erinra om föhande. Vi har i finansutskottet godtagit — där finns ingen reservation — den ram som finansministem har gjvit för beräknade inkomstlyft. Ingen har ifrågasatt riktigheten i detta, ingen har begärt en ändring på den punkten, I det som man i morgon skall lämna svar på till medlingskommissionen är man praktiskt taget framme vid det utrymme som är angivet i finansplanen. Vad är det man viU? ViU man vidga ramen? Ja, då fanns möjUghet att plädera för det i utskottet och sedan här i dag. Det vlU man inte. Men då måste man viha ändra på fördelningen inom ramen, och sannoUkt är det väl det man åslundar, dvs. att bryta sönder den låglöneprofil som finns i medhngskommissionens förslag och som hela tiden har funnits i avtalsverkets och regeringens budgivning.

Jag •viU med det här bara beskriva hur man när det kommer tUl kritan frångår den läppamas bekännelse tUl jämUkhet som användes vid offenthga föredrag, i valdebatter och vid andra tiUfäUen. När det kommer tiU kritan är det inte så spännande.

Den andra punkt som skiher oss åt gäller arbetsmiljön. Det har i den
flod av ord som har flutit i detta hus praktiskt taget utan dramatik timme
efter timme och natt efter natt talats oändUgt mycket om mUjövård. Det
har varit synd om almar, det har varit synd om fåglar, det har varit synd  145

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

146

om fiskar och det har varit synd om Insekter, men utskottet tar för sin del upp ett problem som gäller 3/4 mihon människor inom industrin. Jag skall också här åskådhggöra skiUnaden.

Utskottsmajoriteten säger i sin skrivning med utgångspunkt i att man delar bekymren när det gäller svårigheter att rekrytera framför aUt unga människor till Industrin: "Att hela Industribranscher skulle klara sin nyrekrytering endast genom import av arbetskraft är i ett långsiktigt perspektiv oacceptabelt. Skilda åtgärder är enhgt utskottets mening nödvändiga I detta sammanhang. Särskilt viktigt är självfallet att industrin kan erbjuda arbetsuppgifter som upplevs som meningsfulla och den arbetsmihö som är hkvärdlg med vad som erbjuds Inom andra sektorer av vårt näringshv. Social jämställdhet I arbetshvet och vidgade möjhgheter att påverka den egna arbetssituationen anser utskottet särskilt betydelsefulla. Från samhällets sida måste insatsema koncentreras tlU utbUdningsväsendet och arbetsmarknadspolitiken. Samspelet skola—arbetshv är ett •viktigt led I detta sammanhang."

Vad skriver nu reservantema om samma problem? Det heter i reservationen:

"Från många håll redovisas stora svårigheter att rekrytera arbetskraft tUl industriarbete. Framför allt synes ungdomen i allt mindre utsträckning överväga industriarbete som utkomstmöjhghet. Dessa tendenser kan väntas bli ytterhgare markerade. Industrins möjUgheter att öka sin kapacitet är som utskottet redan framhålht å andra sidan den avgörande faktom för att de uppställda målen när det gäller balans i utrikesaffärer-na, snabb ekonomisk tUlväxt, prisstabiUteten och fortsatt standardhöjning skall kunna realiseras." Och så kommer receptet: "Särskilda åtgärder är enhgt utskottets mening därför nödvändiga i detta sammanhang."

Betänk att man har reserverat sig emot den beskrivning som utskottsmajoriteten gör av behovet av insatser för medbestämmande och föränd-rhig av industrins mihö! Man har reserverat sig emot detta och säger; "Särskilda åtgärder är enhgt utskottets mening därför nödvändiga i detta sammanhang." Det gör man i det betänkande som knyter ihop den rilcsdagssession vi har haft och allt det mummel som då har hörts från denna talarstol.

Det visar också var intressegemenskapen finns: hen Bohman sade för en stund sedan att han tänkte sig tiUbaka tiU den tid när Per Albin talade om ett folkhem som var gott för alla, därmed anknytande till sin tes att alla borde få en förbättring.

Det lönar sig knappast att säga något tiU herr Bohman i hans frånvaro, men jag kan väl "postumt" tala om för honom att det som gör att vi har en konflikt och att vi inte kan acceptera att aUa förbättringar skaU gå ut hka tUl alla fortsättningsvis är att det finns för många, som lever i en så bekymmersam situation att vi ännu är långt ifrån den vision av ett folkhem som Per Albin målade upp. AUtför många saknar fortfarande trygghet, en trygghet som kommer av oberoende, trygghet tiU inkomst, trjgghet tiU arbete. Men vad än väne är: de saknar också trygghet på sin arbetsplats tUl hv och hälsa. För många människor är möjhgheter tiU lycka aUtfort någonting som de ser förbehållet ett antal privUegierade personer - ett större antal nu än tidigare, men det finns en distans där.

Hen talman! Min sammanfattning är kort och gott att det är intressant att läsa skrifter, framför aUt när skrifterna inte överensstämmer med den bekännelse man möter i andra fall. Men mest intressant för de mänruskor som så smårungom får ta del av detta är den lärdom som säger dem: Ni som behöver hjälp, vänd er inte tiU den borgerhga oppositionen!

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

I detta anförande instämde henar Alf Pettersson i Malmö och Gadd (båda s).

Hen förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Hen Ame Pettersson i Malmö sade att det är meningslöst att bemöta det anförande jag höll. Det förstår jag mycket väl. Det går ju inte att bestrida vad jag citerade ur Fackföreningsrörelsen. Det går inte att bestrida arbetslöshetssiffrorna, herr Pettersson. Det går inte att bestrida vad jag sade om produktionsutveckUngen — uppgifterna är hämtade ur den reviderade finansplanen. Jag förstår att herr Pettersson känner sig rätt vanmäktig när det gäller att bemöta ett sådant anförande.

Men herr Pettersson hade ju en del annat att anföra. Beträffande det avtal som nu har träffats sade hen Pettersson att nu hade det i aUa faU blivit en utjämning. Jag skaU inte bestrida det, men förekom det inga procenthöjningar i denna uppgörelse, herr Pettersson?

Hur har det gått under den socialdemokratiska regimen? Om vi sätter kronans värde tiU 100 öre år 1946, när socialdemokratema började regera ensamma, så är väl värdet något under 40 öre i dag. Det är klart att alla måste försöka få kompensation för detta, och det har de också fått — mer eUer mindre — i lönehöjningar. Men på vilket sätt, hen Pettersson? Jo, man har fått det i procent, så att den som har haft låg lön kunnat räkna in några tior, medan den som haft det bättre ställt har fått hundralappar och den som haft det bäst stäUt fått tusenlappar i höjning. Det är så den socialdemokratiska jämhkhetspohtiken har fungerat sedan partiet trädde tlU 1 regeringsstäUning 1946.

Hen Pettersson har vidare, hksom tidigare herr Ekström, hängt upp sig på reservationen. Varför talar herrama inte om motionen? Där står just detta om en jämnare inkomstfördelning. Och I reservationens kläm säges att reservationen kommit till med anledning av motionen och Kungl. Maj:ts proposition. Så det finns i aUa faU en anknytning.

Hen Pettersson sade att det är en läppamas bekännelse, när de borgerUga talar om jämhkhet. När vi från centems sida tog upp frågan om jämhkhet för åtskilhga år sedan, fick -vi svaret från socialdemokraterna att staten inte kunde ingripa på avtalsmarknaden. Men mer och mer vann vi gehör för vår uppfattning.

Och är det jämlikhet, herr Ame Pettersson, när hälften av de anställda har en pensionsålder som är 65 år och därunder? Vi har hålht på i tolv år och försökt få en sänkt pensionsålder. Lyckhgtvis förefaUer det som om vi har Landsorganisationen på vår sida. Men socialdemokratema har legat på bromsen under hela tide, och ännu har vi inte fått pensionsåldem sänkt till 65 år.

För att ge ett exempel tiU viU jag också nämna att vi har hålht på i åtskiUiga år med att försöka få tiU stånd en aUmän arbetslöshetsförsäk-

147

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

148

ring. Är det jämlikhet att hälften av de anställda har arbetslöshetsförsäkring men Inte den andra hälften? Nej, herr Arne Pettersson, det behövs nog betydligt bättre tag från socialdemokratin för att man verkhgen skah uppnå jämhkhet.

Hen KRISTIANSSON i Harplinge (c) kort genmäle:

Hen talman! Det skulle i och för sig vara intressant att bemöta herr Aine Petterssons anförande. Jag skall emellertid Inte göra det, utan bara mycket kort använda de ord till herr Bengtson som han började sitt anförande med, nämligen att ett bemötande är meningslöst. Herr Pettersson har tydligen Ingenting lärt och ingenting hört.

Herr ARNE PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Herr talman! TIU hen Bengtson skall jag bara säga att fortsättningen var början hk. Han försöker fortfarande göra gällande att den uppgörelse som träffats för de kommunalanställda och som nu ser ut att träffas även för de StatsanstäUda skulle vara tUl fördel för de högavlönade och tUl nackdel för de lågavlönade. Det var detta jag vände mig emot som ett konkret exempel. Det påstående som herr Bengtson fäUde är oriktigt. Det är nämhgen så att en mycket hten del av pengama går ut i procentueUa tUlägg. Huvuddelen går at i lönelyft som gäller enskilda tjänster och människor i form av B-hstepåslag. Resten är krontalspåslag ooch specieUa låglönelyft, och exakt samma profil har de stathga bud som lagts fram hela tiden haft. Det som hen Bengtson påstår är alltså oriktigt.

Vidare säger herr Bengtson att vi skall läsa i motionen. Herr Kristianssons i Harplinge inlägg skaU väl tolkas på så sätt att jag inte har läst motionen. Men den är ointressant i sammanhanget Det intressanta är bara de två punkter som jag refererade om ekonomisk utjämning och om arbetsmihö. Där har centem reserverat sig tiUsammans med moderaterna och folkpartiet. Man tar avstånd från den argumentation vi har fört.

Det är bara detta jag har velat påpeka,

Hert förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Hen talman! Jag betygade i mitt förra anförande att det förekommit försök tiU vissa åtgärder som leder tUl utjämning, men nu säger ju hen Arne Pettersson själv att det 1 uppgörelsen fanns procenthöjningar. Och B-hsteändringarna med lönegradsuppflyttnlngar verkar på hknande sätt. Det är alltså inte oriktigt vad jag har sagt, men hen Ame Pettersson kanske inte uppfattade precis hur jag uttryckte mig.

Vad gällde reservationen och motionen kan ingen ta fel på att •vi oavbratet arbetat för jämUkhet. Det går inte att bestrida, vare sig från Arne Petterssons eller från någon annan socialdemokrats sida.

Hen ARNE PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle: Herr talman! Jag lär inte kunna övertyga herr Bengtson om någonting, men om han skulle sätta sig ned och läsa även sin egen press skuUe han se, för att nu ta ett exempel, att det genomsnitthga lönebud som kommissionen gett statstjänstemännen hgger vid 8,7 procent. Det bud som getts SACO från kommissionen ligger vid ungefär 4 procent för första året.

Hur hen Bengtson kan få det tUl att detta bud ökar klyftorna mellan lågavlönade och högavlönade är för mig helt obegriphgt.

Hen ÅSLING (c):

Herr talman! Jag hade hoppats att den kommentaren tUl finansplanen som finansministern här lämnade före middagspausen skulle innehålla ett försök till analys av betalningsbalansens utveckling, när han nu ändå så klart och fängslande gick In på vårt Internationella beroende, EnUgt den reviderade finansplanen har valutareserven utvecklats gynnsamt från 1969 tih 1970, Mot ett underskott på drygt 1,8 miharder kronor 1969 har man fått ett mindre överskott på nära 400 miljoner kronor för 1970, Denna utveckhng fortsätter, sade finansministem, i rätt riktning. Förbättringen av betalningsbalansen har emellertid släpat efter hela denna tid.

Man frågar sig: Vad döher sig bakom denna utveckling? I själva verket har valutareservens förbättring under fiolåret I väsenthg utsträckning åstadkommits genom en ökad utländsk upplåning.

TIU en del har denna upplåning varit avsedd för direkta investeringar i utlandet, och det är ju inget fel i att söka kapitaltUlskott i andra länder om bara de på det sättet erhållna resurserna används riktigt. Att i längden finansiera en negativ bytesbalans genom upplåning utomlands går naturhgtvis inte. En berättigad fråga i detta sammanhang är i vUken utsträckning investeringar i utlandet med på detta sätt upplånade medel har motiverats av den allmänna kostnadsutvecklingen här I landet.

Varken i finansplanen eller i debatten här i dag har finansministem givit sig in på en analys av dessa förhållanden. Om man hade väntat att hen Pettersson i Malmö i sitt inlägg nyss skulle ha bättrat på det blev man besviken, eftersom han uppehöU sig •vid andra frågor än sådana som är grundläggande för den sociala välfärden här i landet — det vUl säga investeringsbenägenheten i näringshvet och den allmänna ekonomiska utveckhngen, som dagens diskussion ändå skall röra sig om.

För framtidsbedömningen är naturligtvis lönsamhetsutveckUngen i företagen och hur den hksom den Inhemska kostnadsutveckhngen påverkat investeringsplanerna här i landet och i utlandet av betydelse för en bedömning av våra möjhgheter att fortsätta en utveckhng av den sociala välfärden, av regjonalpohtiken, som vi i vatie faU från centems sida klart har anslutit oss tiU.

En kraftig dämpning av den inhemska efterfrågan har registrerats under årets första månader och noteras i finansplanen. Det är säkert riktigt, som finansministem säger, att denna kan sättas i samband med vissa tiUfäUiga faktorer, t. ex. den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet. Med det konstaterandet förefaller påståendet I ett annat sammanhang, att konsumentprisindex i huvudsak varit oförändrat sedan det aUmänna prisstoppet infördes i oktober 1970, något tvivelaktigt som en beskrivning av orsak och verkan i detta sammanhang.

Om det nu är så som finansministem räknar med, att det bhr en allmän efterfrågestimulans när avtalsrörelsen avslutats och de högre lönema börjat betalas ut, hur kommer detta att påverka prisutveckhngen? Det är i detta sammanhang en rätt intressant fråga. Vilka ackumulerade kostnader har man att räkna med när prisstoppet hävs?

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

149

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

150

VUka ackumulerade kostnader kommer då att sätta sin prägel på prisutvecklingen? Inte heller dessa frågor, som ändå är så centrala när man skall bedöma den ekonomiska utvecklingen, har finansministem sökt analysera i finansplanen, och han har bara perifert berört frågan i dag.

Långtidsutredningen såg som väsenthgt att förutsättningar skapas för ökade hidustriinvesteringar. Det är en målsättning som det nu råder allmän enighet om, helt enkelt därför att den är en fömtsättning för att betalningarna tiU utlandet skall kunna klaras. Sänkningen av diskontot i två etapper — från sju tUl sex procent — är välkommen liksom övriga åtgärder för att stimulera investeringarna. Finansministem var i dag förhoppningsfull beträffande effekten, även om han i sin replik till hen FäUdin i slutskedet av sitt inlägg glömde bort vilka förhållanden som i sjiUva verket reglerar investeringsfondema.

Man kan fråga sig om dessa åtgärder verkhgen är tUhäckUga i det läge som vi i dag befinner oss i. Det framstår som särskilt angeläget att lätta på tUlgången på och kostnadema för de långa kreditema. Räntan spelar säkerUgen trots allt långt större roll för näringshvet som kostnad och som avgörande faktor för investeringsviljan än för aUmänhetens konsumtionsbenägenhet. Så tiU •vida skulle en ytterligare räntesänkning vara befogad.

Vid den tidigare ekonomiska debatten här i kammaren tog jag mig friheten att som ett väsenthgt framsteg i finansplanen hälsa den omständigheten att man där angav en bättre regional balans som en av de huvudsakhga pohtiska målsättningama. Det må därför tiUåtas mig, när man nu tittar på den reviderade versionen och ser att regionalpohtlken fått en långt mera undanskymd plats, att uttala min besvikelse över detta, helt enkelt därför att en aktiv regionalpolitik måste vara en integrerad del av den ekonomiska pohtiken, Regjonalpohtlken får inte fortsätta som en serie Ula samordnade improvisationer, om den skaU ge avsedd effekt,

KapitaltiUgång och kapitalkostnader spelar en väsentlig roll för regionalpolitikens effekt. I de Industriella och sysselsättnlngspohtiska marginalområdena i vårt land, t. ex, i det norrländska inlandet, är de negativa ve:rknlngarna av brist på riskvilhgt kapital och hög ränta större än i andra delar av landet. Kapitalrörelserna inom landet är alltså också en fråga som måste ägnas ökad uppmärksamhet under de närmaste åren.

Den kommunala ekonomin har berörts av flera tidigare talare, och den är ett annat område där regionalpolitiken I dag sätts på prov. Det måste väl ändå sägas vara en utmaning i det här sammanhanget att kommunema i storstadsområdena inte kan höja standarden för sina innevånare utan måste lägga inkomster från ständigt stigande kommunalskatter på investeringar för nyinflyttade från andra landsdelar. Det kan ses som en god Ulustration tiU vilket behov av en bättre regionalpolitik vi har här i landet.

Med hänsyn tUl vad som tidigare sagts här om vårt internationeUa beroende är det kanske betecknande att valutaproblemen i växande utsträckning måste angripas med insatser för t, ex, för turism och utrikeshandel, områden som också kan ge regionalpohtiska effekter. Underskottet av turismen beräknas öka från 1 229 mUjoner kronor år 1969 tiU 2 400 mihoner kronor år 1975. Detta motiverar enhgt min

uppfattning en effektiv satsning på svensk turistnäring. En sådan satsning får också en dubbel effekt: förutom valutaeffekten även en regionalpohtisk. Med en fortgående oförmånhg kostnadsutveckhng av den art som vi nu bevittnar löper Sverige utan speciella åtgärder på turismens område faktiskt en risk att bh rrundre attraktivt som turistland. Här är snabba och genomgripande åtgärder motiverade.

Inom skogsbraket, som spelar en nyckelroll för vår export, kan man notera Ukartade effekter. Långtidsutredningen är optimistisk för utveckUngen inom skogsindustrin totalt men noterar att den möjliga awerk-nlngsvolymen är begränsad. En fortgående okontrollerad kostnadsökning leder tlU ökade s. k. nollzoner och därmed tUl minskat underlag för en av våra viktigaste exportnäringar. Effekten bhr därmed även ökade regionala problem och minskad total sysselsättning. Detta kan också tjäna som en Ulustration till den regionala effekten av den ekonomiska pohtiken.

Herr talman! Om den ekonomiska politiken skall bh verkningsfuU måste följaktUgen regionalpolitiken på ett helt annat sätt än vad som framgår av den reviderade finansplanen bh en integrerad del av samhäUs-pohtlken.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Under detta anförande övertog hen talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen KNUT JOHANSSON I Stockholm (s):

Hen talman! Arbetsmarknadssituationen och speciellt sysselsättningsläget har ju haft en framträdande plats i denna debatt, och det är rätt naturhgt att så har varit fallet,

I reservationen till betänkande nr 30 har reservantema bl. a, anfört att vad som nu främst oroar är ökningen av arbetslösheten. Man säger vidare att arbetslösheten kan bh mycket omfattande kommande vinter om inga särskilda åtgärder vidtas. Ja, på den punkten är utskottet och reservanterna ense — det är inga skilda meningar om den bedömningen.

Men om nu önskan att värna om sysselsättningsskapande åtgärder och oron för ökad arbetslöshet är så starka som framgår av reservationen, varför har då de tre partier som står bakom reservationen kategoriskt sagt nej — Uksom de fortfarande säger nej — till ett av de största sysselsättningsobjekt som hittiUs redovisats? Jag tänker på utbyggnaden av Ritsem. Jag är övertygad om att få om ens någon av de arbetslösa tror att de borgerhga partiemas ståndpunkt är någon garanti för ökad sysselsättning.

Låt mig helt kort kommentera den aktuella sysselsättningssltuationen och vad den föranleder. Jag understryker utskottets uppfattning att de åtgärder som vidtas bör vara avgränsade i tid och rum. Utskottet varnar för åtgärder vilka sätter i gång en expansion som har långtidsverkningar och som kan bh okontrollerbar. Den uppfattningen är helt motsatt den som de borgerUga redovisar i sin reservation tih betänkande nr 30. Man skjuter där arbetslösheten framför sig i syfte att tvinga fram genereUa och generösa lättnader för industrin. Det är naturligtvis i första hand ett frisläpp av investeringsfondema som man är ute efter, med undantag endast för storstäderna. Detta måste vara en stimulansåtgärd som just är

151

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

152

motsatsen till en i tid och ram avgränsad åtgärd. Det är här inte fråga om en önskan i första hand att bekämpa en aktuell arbetslöshet. De borgerhga utnyttjar arbetslösheten som ett argument för att industrin skall få rörelsefrihet helt utan den styming i konjunkturhänseende — och även regionalt — som är av nöden.

Utskottets siffror visar just att det är en betydande skUlnad på var investeringama hamnar regionalt om man har ett sådant här genereUt frisläpp eUer inte. Det blir skogslänen som drabbas enligt de borgerhgas förslag. Jag hänvisar tiU finansutskottets betänkande nr 27, s, 7, där utskottet redovisar utvecklingen under tiden april 1968 — mars 1969, då man hade ett generellt frisläpp. Och vad blev resultatet av detta? Jo, ca 40 procent av investeringarna hamnade i storstadslänen och endast 15 procent i skogslänen.

Vi hade en annan situation 1970 då man tillgrep vad utskottet förordat, nämhgen selektiva åtgärder, och då investeringarna begränsades till 15 procent i storstadslänen men uppgick till hela 50 procent i skogslänen.

Vad som behövs i dagsläget är visserligen omfattande åtgärder men sådana åtgärder som är kontrollerbara i tid och ram. De förslag på byggen för drygt 1 mihard, som arbetsmarknadsstyrelsen nyligen har lagt fram, är ett exempel på den typ av åtgärder som jag anser vara riktiga.

Med hänsyn tiU dagsläget och med tanke på de snabba åtgärder som måste tiU för att trygga en bättre vintersysselsättning utgår jag naturhgtvis Ifrån att dessa arbeten snarast kommer i gång. Men jag tror knappast att det räcker. Det snabba handlande som utskottet har föratsatt är nödvändigt även på andra områden, och jag viU då bara hänvisa tiU bostadsbyggandet. Den rätt betydande nedgången, jämförd med planerad igångsättning iimevarande år, nödvändiggör ett snabbt handlande även på den sektom.

Ett annat avsnitt i utskottets utlåtande, som jag anser vara värt att särskilt bh uppmärksammat när man diskuterar den ekonomiska pohtiken på sikt, är vad som har sagts om variationen i Industrins investeringar meUan oUka år. FörhåUandet är ju det att industrins brattoinvesteringar varierar mycket kraftigt mellan olika år. Som det har påpekats i debatten här tidigare i dag är det ju så att Industrin överinvesterar i högkonjunktur och underinvesterar i lågkonjunktur. Industrin förstärker på det sättet inflationen i den heta konjunkturen och arbetslösheten i den dämpade konjunkturen.

Detta är någonting som inte minst fackföreningsrörelsen mycket hårt kritiserat i skilda sammanhang. Och det problemets storleksordning kan Ulustreras på ohka sätt, exempelvis med vad som skedde under 1960-ta-let. Då pendlade den egenthga industrins bmttoinvesteringar meUan en ökning på över 22 procent ett år och en minskning med 7 procent ett annat år. Svängningama kan på det här sättet vara bortåt 30 procentenheter, och det är väl rätt uppenbart att det är en oacceptabel storleksordning. Att man under sådana förhåUanden kan uppnå jämn och hög sysselsättning tror jag inte det är någon som viU göra gäUande — det är en omöjhghet.

Om man ser närmare på detta finner man — vilket också utskottet har

erinrat om — att en del av svängningama beror på variationer i de fasta Investeringarnas omfattning, men att en större del förklaras av svängningar i industrins lagerinvesteringar. Det är ahtså Ibland mycket kortsiktiga spekulationer i prisförändringar som hgger bakom detta beteende. Industrin gör därmed folkhushåUet en stor otjänst. Men inte bara det. Industrin gör sig också själv en otjänst. Vi får i högkonjunkturerna stockningsproblem som faktiskt hindrar industrins fasta investeringar mer än vad som borde vara nödvändigt. Och vi får arbetslöshet och stora omflyttningar av personal Inom företagen I de motsatta konjunkturlägena. Detta försvagar helt naturligt och högst avsevärt industrins argument, då den försöker övertala ungdomen att ta anställning som industriarbetare. DärtUl skapar dessa svängningar svårigheter för övriga sektorer I ekonomin, särskilt för byggandet och för den offenthga sektom. VI ser detta inte minst innevarande år. Ett avsevärt investeringsutrymme är avsatt för industrin, och det har skett på industrins uttryckhga begäran. Låt mig här, för att inte något missförstånd skaU föreligga, upprepa vad jag sagt tidigare, att detta har varit och är fortfarande en riktig pohtik. Det råder inga som helst delade meningar om behovet och nödvändigheten av att i första hand exportindustrin och den importkonkunerande hemmamarknadsindustrin skall ha den klara prioriteringen av sitt Investeringsbehov,

Dessa svängningar bhr allt mindre acceptabla för varje år, helt naturligt eftersom kraven på stabU och långsiktig planering och på ett effektivt utnyttjande av resursema bhr större på alla delar av samhällsekonomin.

I finansutskottets betänkande nr 30, s. 18, har utskottet skrivit något som herr Bohman tidigare har kritiserat här. Han hoppade emeUertid över ett annat avsnitt på samma sida i det betänkandet där utskottet har utgått från som fuUt riktigt, att därest industrin inte utnyttiar sin prioriteringsrätt är det en rimhg begäran att man ger besked om detta i så god tid att resursema — kapital, arbetskraft och material — kan användas på andra områden. Det är sålunda nödvändigt att svängningarna I Industrins Investeringar mellan ohka år jämnas ut.

Men då kan man fråga: Hur skall detta ske? Ja, altemativ saknas självfallet inte. Som jag ser det är det framför allt tre hnjer som man kan diskutera och som jag också kortfattat vill erinra om. Den första är att ge industrin stimulanser av typen skattereduktioner om den flyttar investeringar från hög- till lågkonjunktur. Det är ju framför allt den metoden som har prövats. Givetvis har vi den vägen nått en del resultat — det kan Inte förnekas — jämfört med läget i tidigare skeden i vår ekonomi. Men metoden ger uppenbarligen Inte resultat jämfört med den högre ambitionsnivå vi har i dag. Det bhr allt klarare att om tekniken skaU ge väsentUga resultat, så krävs så stora subventioner att det är oacceptabelt från rent fördelningspohtisk synpunkt.

Den andra vägen man kan gå är att tillgripa restriktioner och att kanske gå in direkt i företagens investeringsbeslut. Man får då mer av vad Jag skulle viha kalla närgången styrning och mindre av genereU ramstyrning. Jag håller det Inte för uteslutet att •vi får slå in på den vägen i stöne utsträckning framöver. Jag är fullt medveten om att en sådan utveckling leder tUl ett visst obehag för en del parter, men vinsten samhäUsekono-

Nr98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

153

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

rniskt av en förbättrad långsiktig planering är så stor att det helt naturhgt kan vara värt det priset. Jag vlU emeUertid inte förorda att man söker metodema för en bättre konjunkturutjämning den vägen. Jag anser att en tredje väg bör prövas dessförinnan, och det är vad jag skulle vUja kaUa den gamla hederhga resonemangsmetoden. Jag tror det skulle vara av värde om regeringen tillsammans med industrins och arbetsmarknadens parter prövade denna typ av regelbundna överläggningar rörande just Investerings- och sysselsättningsfrågor. Förhoppningen är givetvis att med praktisk tiUämpning av en sådan metod berörda parter i samverkan skaU uppnå målen i den ekonomiska politiken och dess utveckhng på längre sikt. Men låt mig lika kraftigt understryka att så mycket är enhgt min uppfattning klart att förutsättningen för att en sådan metod — dvs, ett samspel eUer en samverkan som hen Bohman talade om tidigare här i dag — skaU lyckas är att sådana överläggningar äger ram utan deltagande av de pohtiska partiema.

Herr talman! När utskottet i sitt betänkande i avsnittet om svängningarna i Industrins investeringar säger, att "det är enligt utskottets mening angeläget att man söker finna ytterhgare medel för att i framtiden bemästra hknande situationer", vlU jag i det uttalandet lägga In ett kontlnuerhgt samråd av det slag som jag här har nämnt.

154

Hen MÖLLER I Göteborg (fp);

Herr talman! De höga arbetslöshetssiffrorna är en reahtet. De oroade finansministern tidigare i dag — och det med rätta, I början av sitt anförande gjorde hen Knut Johansson en kopphng mellan sysselsättningsläget och det omdiskuterade faUet Ritsem, som vi skall diskutera mer ingående om några dagar. Jag viU i korthet markera att det är ett kraftverksprojekt där lönsamheten nu Ugger alldeles •vid marginalen för vad VattenfaU kräver för sådan här vattenkraftsutbyggnad — de hgger alldeles på marginalen och det för ett projekt som till stor del skaU utföras 1 en nationalpark, där vägar skaU byggas, sprängningar göras, sprängningsmassor i stor omfattning läggas ut — man vet Inte var — kraftverk byggas och där vattenflödet i den värdefulla Teusadalen nästan helt kommer att sina. Det bhr bestående skadeverkningar genom Ingreppen I området och inte minst på grand av trafiken i aU framtid efter det att byggandet kommit tiU stånd. Sysselsättningen är förstås oerhört viktig, också i detta område. Jag kan bara rekommendera att man läser reservationen tUl utskottsutlåtandet om Ritsem, vari flera sysselsättnings-befrämjande projekt mycket kraftigt framhåUes.

Jag vUl sluta denna korta deklaration med att säga föhande. MUjöskydd måste kunna ta sig uttryck i konkreta handlingar. Jag är glad över den fasta, gemensamma hnje som just folkpartiets riksdagsmän hela tiden visat i denna fråga!

Herr talman! TUl finansutskottets utlåtande nr 26 om den aUmänna prisregleringslagen, som jag tänkte tala om, är fogad en reservation, nr 2, av hen Wedén m. fl.

Från folkpartihåU har vi i motionen 1470 angett den uppfattningen, att på grand av de komphcerade förhållandena på inte minst avtalsmarknaden •viU vi Inte kräva ett omedelbart och totalt slopande av prisstoppet.

När förutsättningama för en uppgörelse på arbetsmarknaden helt kan    Nr 98 överblickas bör man överväga vid vilken tidpunkt inom den närmaste    TnrsHaoen den framtiden det kan vara lämphgt att helt aweckla prisstoppet. Jag är för    27 mai 1971

egen del inte främmande för att det måhända mycket snart kan behövas   

att regeringen tiU de avtalsförhandlande partema ger ett klart besked om   onomisk debatt hur prisstoppet skall awecklas på bästa sätt. Man kan tänka sig flera förhandlingssituationer där ett sådant resolut besked kan bidra till att lösa upp några av de sista knutarna inför en uppgörelse.

Prisstopp är ett dåhgt ekonomisk-pohtiskt vapen: det är trabbigt, det angriper symptom och inte orsaker. Prisstopp har en doft, eUer rättare sagt en odör, av regleringsekonomi. Någon ytterligare förlängning utöver den som föreslås i propositionen bör därför inte ställas i utsikt.

Ett drygt tiotal negativa verkningar av prisstoppet - dels allmänt sett, dels specieUt i det nuvarande konjunkturläget — har vi räknat upp i motion 1470, och jag skall vid denna sena timme glädja kammaren med att på den punkten bara hänvisa tiU motionens redovisning. Det skaU tiU mycket specieUa situationer för att införa ett prisstopp, och dit räknar jag för övrigt inte ett val.

Den otvetydiga, mot priskontroU negativa instäUrungen I socialdemokratins valhandbok 1966 har redan nämnts i debatten i dag. I LO-rappor-ten "Samordnad näringspohtik" av år 1961 står det: "I ett foUchushåU med fri Import och god varutlUgång bör normalt priskontroll i egenthg mening inte komma tiU användning." AUtså: normalt inte. Jag skuUe viha tiUägga, att så onormalt var det inte i augusti i fjol då ett pohtiskt val var i faggorna.

Även om prisstoppet bhr kvar under flera månader behövs ett vidgat antal dispenser, om inte sysselsättningen i enskilda, konkreta företagsfaU skall drabbas. Det •visar sig ju också att en rad dispenser och successiva undantag fordras. En del sådana har •vidtagits, och jag •viU gäma säga: Fortsätt energiskt på den vägen fram tiU hösten, om Inte en fuUständig aweckling av prisstoppet kommit dessförinnan!

Låt mig också poängtera att när prisstoppet awecklas är det mycket angeläget att pris- och kartellnämnden har överläggningar med näringshvets organisationer om hur befinthga spänningar I prishänseende skall utjämnas smidigt.

Hen talman! Jag nämnde att •vissa företag kommer att behöva lättnader från prisstoppet, om de inte skall tvingas permittera och öka arbetslösheten, den arbetslöshet som under ett par vårmånader i år har legat på en rekordhög nivå sedan nuvarande arbetslöshetsstatistik infördes i mitten av 1950-talet.

För att vidga perspektivet, herr talman! När man har lyssnat på
debatten i dag — den debatt som varat i tio timmar hittUls — så framstår
det i bUxtbelysnlng vid en summering hur vårt uppskravade kostnadsläge
och det med hänsyn tiU valutasituationen minskade manövreringssyste
met för den ekonomiska politiken har givit oss ett läge, där regeringen
har svårt att klara sysselsättningen och där flera väntande reformer får
knuffas om ett utrymme, som känns extra trångt, när så många grappers
privata konsumtion är utsatt genom kombinationen av höga marginal
skatter och skatteskalor som inte är inflationsskyddade. Detta ärsanner-  155

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Ugen inte ett angenämt resultat av socialdemokratemas ekonomiska pohtik under den senaste tiden.

I ett •vidare perspektiv sluthgen, är det uppenbart att alltmer av inflation och valutabekymmer gör det ännu viktigare att se till att u-hjälpen inte kommer i kläm och att ansvaret för att mildra misär och Udande inte får göra halt vid landets gränser. Också detta är en ekonomisk fråga. I en värld så sargad av hdande och nöd som vår bhr detta ansvar en internationell plikt som för vår del I minst utlovad utsträckning måste fullföljas med konkreta handlingar.

Hen talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen 2 I finansutskottets utlåtande nr 26.

156

Hen NILSSON i Trobro (m):

Hen talman! TiU skatteutskottets betänkande nr 37, i vUket behandlas motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet, har av moderata samlingspartiets representanter fogats en reservation nr 3, som jag här något vill kommentera.

Av tiUgänglig statistik framgår att sparandet i vårt land är i stadigt sjunkande. Det gäller både företagssparandet och vad •vi kaUar hushåUssparandet, Detta är en utveckling som vi har anledning att beklaga, Inte bara på grand av dess negativa effekt på vår framstegstakt och välståndsutveckling utan också från den enskilda människans synpunkt.

Minskade möjhgheter till sparande motverkar de önskemål som den enskilda människan kan hysa om att ordna sina ekonomiska förhållanden på det lämpligaste sättet. Det är en sund princip, som i vaqe fall tidigare varit djupt rotad hos de flesta människor, att Inte innan pengar finns att betala med köpa något som kan undvaras,

Vihan att spara finns fortfarande hos många människor, men deras möjhgheter att spara har genom den förda politiken bhvit starkt begränsade. När skatter och levnadskostnader har tagit sin del av Inkomsten, ja, då återstår det i många faU ingenting för avsättning tlU framtida behov.

Sparandet kan främjas på ohka sätt. Den ekonomiska pohtiken har avgörande betydelse härvid. Det är genom denna som de grundläggande möjhghetema skapas för ett enskilt sparande. En viktig sak är att vidta åtgärder som förhindrar skattehöjning och prisstegringar samt, inte minst, orimhga verkningar på den översta delen av inkomsten — aUtså marginalskatten — som medför att större delen av varje hundralapp går tUl skatt. Ett sådant förhållande stimulerar inte tlU ökade inkomster genom extraarbete och inte heller tiU sparande. Det går helt enkelt inte att spara sedan marginalskatten kapat 50—60 procent och ibland mer i skatt.

Under 1960-talet har en markant förskjutning ägt ram mot en kraftig ökning av det offenthga sparandet, medan det enskilda sparandet i stort har stagnerat. AP-fonderna är nu uppe i över 38 miljarder kronor, under det att det enskilda sparandet alltmer har sackat efter. Vi anser det olyckligt med en pohtik som medför en förskjutning av de ekonomiska resurserna från de många enskilda människoma tlU statens hand, VI pläderar därför i vår reservation för sparfrämjande åtgärder som grundar sig på moderata samhngspartiets partimotion nr 431, vari framförs ohka möjhgheter för sparande, såsom banksparande, bostadssparande, utblld-

ningssparande, amorterings-, företags- och delägarsparande, — Varför framför vi nu dessa synpunkter? Jo, därför att vi anser att det främjar den ägardemokrati som vi talar om •vilket innebär att så många som möjhgt av människoma skall bh delägare i samhäUets tiUgångar, i motsats till vad som nu råder, nämligen att stora delar av kapitalet samlas upp i statens kassa. Vi anser dessutom att den enskilda människan bör kunna bättre förvalta en större del av sina intjänta pengar än vad man har möjhghet att göra i dag.

En vanlig invändning mot sparstimulerande åtgärder och ett differentierat ägande har varit att de föreslagna åtgärdema bara skulle gynna de högre inkomsttagarna. Det är självklart att en generell sparstimulans i form av sparpremier eller skatteavdrag ger större favör i kronor åt den som kan spara stora summor — och alltså får mera — än ät den som bara kan sätta in små belopp. Det bör emellertid i detta sammanhang observeras att alla förslag till sparformer som vi framfört i motionen 431 är sådana förslag som, om de genomförs, kommer att gynna framför aUt småsparama.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl reservationen 3 •vid skatteutskottets betänkande nr 37 och tiU reservationen 2 vid skatteutskottets betänkande nr 40.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen KRISTENSON (s):

Hen talman! Jag skaU Uksom de två närmast föregående talarna försöka att delta i sparaktlonema på det sättet att jag skall försöka spara något av kammarens dyrbara tid. Låt mig bara göra några reflexioner kring skatteutskottets betänkande nr 37 i anledning av motioner om sparfrämjande åtgärder.

Det är ju på sitt sätt konstigt, men det är trots aUt glädjande, att efter alla påståenden, som har gjorts från talarstolen i dag om den nöd, de skyhöga skatter, den inflation och det armod som enhgt talarna finns I detta land, man på borgerhgt håU ändå hyser den meningen, att folk har resurser att spara.

Vilka sparmål är det då man tänker gynna? Jo, i de olika motionema räknar man upp premiering av enskilt bostadssparande i bank eUer annan penninginrättning, Högem föreslår att det skaU komma ett förslag tiU innevarande års riksdag om åtgärder I syfte att stimulera det enskilda sparandet i bank, bostad, utbildning, aktier eller egen rörelse. Det är väl en relativt konstig uppfattning att man skall spara i aktier och få det premierat, eftersom moderata samlingspartiet alltid fört tUl torgs att det bedrivs en företagsfienthg politik i vårt samhälle. Men tydligen räknar man, trots allt, med att det finns så säkra företag i vårt land att man kan rekommendera spararna att köpa aktier utan att vara rädda för förluster.

I skatteutskottets betänkande nr 37 behandlas bl. a. en motion av hen Larsson i Staffanstorp m. fl. centerpartister och en motion av herrar Whmark och Möller i Göteborg från folkpartiet. Motionärerna föreslår att det extra avdraget för inkomst av kapital skaU ökas från 400 kronor tiU 700 kronor respektive från 800 kronor tiU 1 400 kronor. Motionärerna har inte räknat på hur mycket en sådan höjning av avdraget skuUe kosta stat och kommun, men i utskottsbetänkandet redovisas att den

157

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

158

skulle betyda en skattemlnsknlng för staten på ca 100 mUjoner kronor och för kommunerna på ca 50 miljoner kronor. Borde det inte ha varit något så när anständigt om motionärerna — och även reservantema — hade föreslagit att utredningen också skuUe lägga fram förslag tiU hur dessa minskade skatteinkomster för stat och kommun skall kompenseras. Men det har de Inte gjort.

Av det utredningsbetänkande som avgavs 1961 framgår att det inte gick att visa på några vägar att tiU rimhga kostnader öka det frlvilhga sparandet i vårt samhäUe.

Hen Nilsson i Trobro påstod att sparandet i vårt land har sjunkit. Om vi går tUl den statistik över inlåningens utveckhng som finns i utskottsbetänkandet framgår det klart att inlåningen i affärsbankerna under 1970 steg med 5 procent jämfört med året förat. För sparbankema finns ingen statistik för 1970, men där steg inlåningen från år 1968 tUl 1969 med 7,1 procent, och i Postbanken steg den från 1969 tUl 1970 med 7,7 procent. De hårt drabbade jordbrukarna kunde öka sin Inlåning i jordbrukskassorna med inte mindre än 13 procent. Antalet deltagare i det aUmänna lönsparandet ökade från år 1969 tiU år 1970 med nära 90 000, och kontobehålhungen hos medlemmama i det aUmänna lönsparandet har också ökat. Vi har enhgt samstämmiga uppgifter — i all statistik och från expertis - ett mycket högt sparande i vårt land. Det är därför våra Investeringar per Individ räknat hgger mycket högt vid intemationeUa jämförelser.

Vidare har vi det andra sparandet, som fortgår trots att vi fått sådana trygghetsreformer att det som förut utgjorde grunden tiU att folk sparade redan är garderat. Vi har fått ATP, som ger en stöne trygghet -vid inkomstbortfall på grand av ålderdom, vi har grapphvföisäkring, vi har fått en betydhgt förbättrad sjukförsäkring och vi har fått höga arbetslöshetsunderstöd. Trots att dessa trygghetsreformer nu genomförts ökar det enskUda sparandet både i de vanhga sparinstituten och mom försäkringssektorn.

Det förehgger nu ett förslag från lönsparkommittén mom riksgäldskontoret. Kommittén har föreslagit regeringen att vidta vissa åtgärder för att stimulera sparandet — bl. a. att införa en viss skattelättnad vid regelbundet och måUnriktat sparande. Vi inom utskottsmajoriteten förväntar att regeringen lägger fram förslag I frågan under innevarande år.

Riksdagen har redan tidigare i år givit ett anslag på 2 mUjoner kronor för undersökning genom statistiska centralbyrån av hushåUssparandet i vårt samhälle. Det kan naturligtvis vara intressant att få reda på vilka motiv som gör att folk sparar.

Trots de ambitioner som motionärema och reservantema har att man genom olika sparstimulerande åtgärder skaU kunna öka det frivUhga sparandet, så tror vi inom utskottsmajoriteten inte på att det skuUe bh något större nysparande. I stället skuUe kanske människor dra nytta av de sparstimulerande åtgärdema genom överföringar från tidigare tiUgodo-havanden.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall tUl skatteutskottets hemstäUan i betänkande nr 37 och hoppas att jag har bidragit tiU att spara in på kammarens dyrbara tid.

Herr BERNDTSON i Lhiköping (vpk);

Hen talman! Utformningen av skattepolitiken spelar en viktig roU i den ekonomiska politiken. VI har haft anledning vid flera tillfäUen under denna riksdag att diskutera de olika skattepohtiska åtgärdemas verkningar. VI har därvid från vänsterpartiet kommunisterna kritiserat den aUmänna tendensen I skattepolitiken, som vi menar alltför hårt drabbar de lägre inkomstema och väjer för att hårdare beskatta bolags-vinster, höga inkomster och stora förmögenheter.

Mervärdeskatten är en form som är synnerhgen kännbar för alla dem som måste använda större delen av sina Inkomster till Uvsnödvändig konsumtion. Därför är också momsen på Uvsmedel en alltmer debatterad fråga. Vänsterpartiet kommunisterna har krävt att hvsmedel befrias från mervärdeskatt.

När meUan 17 och 18 kronor av varje hundralapp som lämnas i hvsmedelsbutiken utgör moms bör det vara klart att denna skatteform känns särskilt hård för låginkomsttagama, barnfamiljerna, pensionärerna och andra som måste avsätta en stor del av Inkomsten just till hvsmedel. AUt tal om att indirekta skatter skulle vara rättvisa, därför att de måste betalas av alla, är enligt min mening ett hån mot låginkomsttagama.

Vänsterpartiet kommunistema framförde starkt kritiska synpunkter inför höjningen av mervärdeskatten vid förra årsskiftet. Vi har ansett det mest angeläget att i dagens läge mervärdeskatten helt avskaffas på hvsmedel. Vi menar att en sådan åtgärd skuUe Innebära en omedelbar sänkning av levnadskostnaderna och därmed betyda stora lättnader för låginkomsttagama. Kravet om slopande av mervärdeskatten på hvsmedel framfördes I motion nr 53 under den allmänna motionstiden. Frågan har emellertid inte kommit upp tUl riksdagens prövning samtidigt med andra skattepolitiska problem, och enhgt uppgift avsåg skatteutskottet att uppskjuta behandhngen tlU höstriksdagen. Utskottet har emeUertid nu tagit fram motionen i betänkandet nr 40 rörande kompletteringspropositionen. Förmodligen hänger detta samman med att vänsterpartiet kommunisterna i motion nr 1484 i anledning av denna proposition ånyo aktuahserade kravet om att slopa momsen på h-vsmedel.

Utskottet anför som skäl för sitt a-vstyrkande av motionerna att den föreslagna åtgärden skulle medföra administrativa svårigheter och ett betydande skattebortfall. Det första skälet kan inte anses som särskilt övertygande. Som bekant finner man aUtid former för att administrera inkasseringen av även Indirekta skatter, och det finns säkert heher inte några oöverstigliga hinder för att administrera en skattebefrielse av det slag det här är fråga om. Att slopandet av mervärdeskatten på hvsmedel medför ett betydande skattebortfaU är naturhgt om det skah innebära lättnader för de enskilda konsumentema. I motion nr 53 har vi beräknat Inkomstbortfallet för staten till ca 3 miljarder kronor. Utskottet beräknar det tiU 3,5 miljarder kronor.

Man kan naturhgtvis inte stanna vid beräkningen av inkomstbortfallet för statskassan. I vpk-motionen anvisas också andra vägar för att kompensera detta skattebortfall. Skärpt skatt på stora förmögenheter, på arv och gåvor, höjning av bolagsskatten, förändrade avskrivningsregler.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

159

Nr 98                 begränsning av avdragsrätten  för skuldräntor,  slopande  av  taket  för

Torsdagen den 27 maj 1971

folkpensioneringsavgiften och skatt på reklam skulle sammantaget ge en
inkomstökning  på   över  3  miljarder kronor och alltså väga upp de
beräknade kostnaderna för slopad moms på Uvsmedel,
Ekonomisk debatt    jj, jjgjj (jQk inte avstå från att notera hur skatteutskottet med stor

iver förordat avslag på dessa vpk-motioner under tiden som den nu aktuella motionen om slopande av moms på hvsmedel fått hgga utan att tas fram tlU behandhng I riksdagen. Det hade kanske varit riktigare att få dessa frågor diskuterade i ett sammanhang. Det handlar nämligen om att bestämma sig för vilken skattepolitisk Inriktning man vill ha, vUka grapper man vill gynna med skattepolitiska åtgärder.

Skatteutskottets mening "att skattelättnaderna skuUe komma också alla dem tUl del som inte kan anses vara i behov därav" verkar vara ett utslag av den obotfärdiges förhinder. Man kan ju ändå Inte bestrida att o:m moms på li-vsmedel i dag hårdast drabbar dem som har de lägsta inkomstema måste också rimligen ett slopande av denna skatt vara mest fördelaktig för samma grapper.

Med anledning av vad utskottet anför rörande kompensation tiU folkpensionärema och stöd åt bamfamUjema i föna årets skattereform viU jag hävda att motionäremas beskrivning av läget är mera riktig. Det heteri motionen:

"Ett a-vskaffande av mervärdeskatten på hvsmedel skulle också betyda att den utlovade skattesänkningen för de lägre inkomsttagama kunde bh verkhghet. Nu har effektema av skattesänkningen beträffande statsskatten reducerats såväl genom den höjda mervärdeskatten som genom de kiaftlgt höjda kommunal- och landstingsskattema."

Det särskilda yttrande som herr Eriksson i Bäckmora m. fl, fogat tUl skatteutskottets betänkande nr 40 är enhgt min mening ett något förbryllande dokument. Yttrandet utgår från motion nr 625, vari förordades prövning av frågan om slopande av mervärdeskatt på mjölk.

Man anför från centerpartihåll i yttrandet att möjUghetema uppmärksammats, bl. a. i samband med prissättningen på jordbruksprodukter och att det med hänsyn tlU "att årets förhandhngar nu är avslutade och att mjölkpriset därmed bh-vit fastställt för de närmaste tre åren" inte finns någon anledning att nu aktualisera frågan.

Att man har "uppmärksammat möjUgheten" men Ingenting gjort åt saken lättar väl ändå Inte bördan för bamfamihema! En prissättning som innebär höjda priser på mjölken kan jag inte heUer finna vara ett skäl för att inte aktuahsera frågan. Tvärtom bör det vara ytterhgare en anledning. Var det bara uppmärksamhet man viUe nå med motionen? Om man däremot menar vad som skrivs i yttrandet, nämhgen att "slopandet av mervärdeskatten på en så viktig vara som mjölk skuUe ha stor betydelse både för producenter och för stora konsumentgrupper, t. ex. famiher med bam", då borde man eftersträva resultat!

Sluthgen viU jag påpeka att samtidigt som skatteutskottet värjer sig

mot tanken att Uvsmedel skall kunna undantas från mervärdeskatten

växer sig den tanken allt starkare och får en mer framträdande plats i

debatten. Det kan vara skäl att uppmärksamma det stöd som detta krav

160                   fått ute bland allmänheten. Med direkta namnunderskrifter har många

människor instämt i vpk-motionens krav. DärtiU kommer Instämmanden från organisationer, och det torde vid det här laget vara närmare 100 000 människor i skilda delar av landet som gett uttryck för sin mening att hvsmedel borde undantas från moms. Att kravet svarar mot meningama bland ännu större delar av landets befolkning kan inte bestridas.

Om riksdagen i dag a-vslår motionskraven kan man därmed inte hindra att opinionen för att slopa momsen på hvsmedel kommer att fortsätta att förstärkas. Vi kommer också att håUa denna fråga vid hv. Vi anser att det är en betydelsefuU åtgärd för att åstadkomma en rättvisare fördelning av skattebördorna.

En växande opinionsrörelse bland folket på arbetsplatsema och i bostadsområdena — bland dem som känner hvsmedelsprisemas tyngd i hushållsbudgeten — kanske kan övertyga också skatteutskottet om att detta är en framkomUg väg på det skattepoUtiska området.

Kravet om slopande av mervärdeskatten på Uvsmedel återfinnes alltså I två vpk-motioner som behandlas i detta betänkande. Med hänsyn tUl att motionen 53 InnehåUer konkret yrkande om erforderhg ändring av förordningen om mervärdeskatt ber jag, hen talman, att i detta sammanhang få yrka bifall tiU denna motion.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen PERSSON i Heden (c):

Hen talman! 1 motsats tiU herr Bemdtson I Linköping kan jag inte yrka slopande av momsen, varken på samtliga hvsmedel eller på mjölken, utan att det föregåtts av en utredning. Det är ju en ganska omfattande operation, och det är också en ekonomisk transaktion som måste företagas. Den undanrycker ju statsverket en stor inkomstpost, 1 synnerhet gäUer det förslaget i den motion som kommunistema har väckt.

Det är därför en aning förvånande att den motion som jag och några medmotionärer från centem har fört fram och som gäUer slopande av momsen på mjölken skaU behandlas I samband med kompletteringspropositionen. Motion nr 625 föranleder nämhgen för tillfäUet inga kostnader för statsverket. VisserUgen anges i skatteutskottets betänkande att slopandet av momsen på mjölk och grädde skuUe kosta bortåt 300 miljoner i inkomstbortfall för statsverket — vUket är i och för sig riktigt — men i motionen i fråga hemställs att regeringen såväl ur teknisk som ur ekonomisk synpunkt skall pröva möjUghetema att slopa momsen på dessa -viktiga hvsmedel, I detta sammanhang får man självfaUet också tiUfälle att undersöka det lämphgaste tUlvägagångssättet för finansieringen. Jag föreställer mig att det finns flera möjhgheter att kompensera statsverket för ett dylikt skattebortfall, om blott vUjan finns att inte onödigtvis fördyra priset på en vara som är aUdeles nödvändig i hushållet, SpecieUt gäUer detta bamfamUjema.

Slopandet av momsen på nyölk skulle vara till fördel såväl för konsumenten som för dem som producerar mjölk. Denna sistnämnda kategori minskar oavbratet i detta land. Mjölkproduktionen är så starkt sjunkande att oro förefinnes för möjhghetema att upprätthålla en nöjaktig mjölkförsörjning i fortsättningen. Det är då viktigt att göra mjölkproduktionen åtminstone tlUnärmelse-vls så lönsam att produktionen   kan   upprätthållas i sådan  utsträckning att  konsumtionsbehovet

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

täckes.

Jag är medveten om de ständigt stigande hushållskostnadema. För barnfamiljer, för pensionärer och andra låginkomstgrupper är givetvis detta tiU stor nackdel, enär dessa måste använda huvudparten av sin Inkomst tiU vad man kallar livets uppehäUe och nödtorft. Det torde då vara helt oriktigt att belasta detta konto med ytterhgare pålagor genom att dessutom uttaga en Icke ringa skatt på I detta faU mjölk. Momsens borttagande på denna vara skulle för mjölkkonsumenterna betyda ett icke förakthgt förbilhgande av detta konto samtidigt som producentema kunde få en prisförbättring.

Det är ingen unik företeelse med undantag från moms på vissa varor, inte heller med differentiering av denna skatt mellan ohka varagrupper. Sådant förekommer bl. a. i EEC-länder. Där är dessutom genomgående momsen på hvsmedel lägre än i vårt land,

I det särskilda yttrande som skatteutskottets centerledamöter fogat tih betänkandet nr 40 sägs bl, a,: "Med hänsyn tiU att årets förhandhngar nu är avslutade och att mjölkpriset därmed bhvit faststäUt för de närmaste tre åren finns det enligt vår uppfattning inte anledning att nu aktuahsera frågan," Motionen väcktes under den allmänna motionstiden, långt före jordbraksförhandlingamas begynnande, än mer deras avslutande, och denna uppgörelse är inte, som herr Bemdtson i Linköping sade, utan betydelse. Det var detta jag menade när jag nämnde att jag är förvånad över att motionen behandlas i samband med kompletteringsproposltionen, Förhandhngarna är som sagt avslutade och proposition förehgger, men riksdagen har ännu inte faststäUt uppgörelsen. Man skuUe därför ha önskat att förehggande fråga hade behandlats i samband med prispropositionen.

Nu är det som det är, och därför kan tyvärr för ögonbhcket ingenting göras åt saken. Jag kan endast Instämma I vad centerledamöterna framhålUt i sitt särskilda yttrande om "att möjUgheter bör håUas öppna för att på nytt ta upp frågan". Jag kan försäkra kammaren att så också bhr faUet. Det måste vara orimUgt att ta ut skatt på en så viktig vara som mjölken. Jag -vill därför helt stryka under vad som vidare sägs i yttrandet: "Ett slopande av mervärdeskatten på en så viktig vara som mjölk skulle ha stor betydelse både för producenterna och för stora konsumentgrap-per, t, ex, familjer med barn."

Hen talman! För dagen har jag sålunda inget yrkande I den här frågan men awaktar huruvida regeringen kommer att företa någon utredning i ärendet. Skulle så inte bh fallet, finner jag anledning att återkomma.

162

Fru THORSSON (s):

Hen talman! Formellt tar riksdagen i dag ställning tUl vad som sägs i den reviderade finansplanen, inklusive dess sidor 22—41 som avhandlar långtidsutredningen. Finansutskottet säger visserhgen i sitt betänkande nr 30 att utskottet avser att under höstsessionen återkomma tUl frågan om utredningens allmänna metodik och bruttonationalproduktbegreppets roU i detta sammanhang. Emellertid har jag ansett det viktigt att understryka att även om riksdagen i höst ahtså får tUlfäUe att diskutera dessa  för  bedömningen   av långtidsutredningens slutsatser avgörande

Torsdagen den 27 maj 1971

problem, så betyder debatt och beslut I dag. Innefattande — förmodhgen    Nr 98 —   ett  godkännande   av  de   allmänna   riktUnjer för den  ekonomiska poUtiken som förordas i kompletteringspropositionen, inte att långtidsutredningens uppläggning, metodik och slutsatser har allmänt accepterats.

Låt mig, herr talman, helt kort antyda några centrala frågestäUningar,   Ekonomisk debatt som vid en granskning av långtidsutredningen omedelbart infinner sig för den som viU tänka sig en fortsatt samhällsutveckhng, planmässigt och målmedvetet styrd i riktning mot ett allt mänskhgare samhälle.

Långtidsutredningen har arbetat fram sina slutsatser och fömtsägelser för svensk samhällsekonomi Inom ramen för en ekonometrisk modeU med några få variabler, som får påverka utredningens projektioner för å ena sidan produktionen, å andra sidan konsumtion och investering. Det tUlhör ju denna metodik att alla I modellen Ingående faktorer måste uttryckas i kvantitativa termer och att man måste i siffror fixera de marknads faktorer som påverkar utfallet på resurssidan och inriktningen på efterfrågesidan. Nu gör man både i långtidsutredningen och i propositionen uttryckhga reservationer för att tillvarons så att säga kvahtativa aspekter, som onekhgen är de avgörande för en i bästa mening positiv mänskhg tiUvaro, inte kan registreras med denna metodik. Detta är i och för sig ett mycket aUvarhgt förhållande, som väl kommer att belysas när riksdagen i höst diskuterar långtidsutredningen utifrån dessa utgångspunkter. Låt mig bara här säga, för det första att kvar står att det är modellen — den ekonometriska modellen — som redovisas och diskuteras som ram för långtidsutredningens projektioner och slutsatser och att det är aUtför lätt att vid bedömningen av dessa glömma bort de reservationer som denna modell har omgetts med, för det andra, att man löser icke detta problem på ett tUlfredsstäUande sätt genom att konstraera en rad s, k. sociala Indikatorer, som också de naturhgtvis är kvantiflerade, och därmed med nödvändighet försummar •viktiga, kanske avgörande, aspekter av samhällsutvecklingen, avgörande också för den ekonomiska utveckhngen.

Och därmed, herr talman, kommer jag över på en betydande svaghet i själva den ekonometriska modellen som metod att projicera en framtida samhällsutveckhng, en metod som i den intemationeUa ekonomiska debatten möts med växande skepsis och som det därför är en smula olustigt att nu se introducerad i den svenska debatten om lång tid su tve ck-hngen. Allt stöne uppmärksamhet ägnas t, ex. i USA åt de många Icke-marknadsmässlga faktorer, som påverkar den ekonomiska tlUväxt-takten, men som icke låter sig fångas in i siffermässiga termer för Inplacering i en ekonometrisk modell. Pohtiska, sociala, kultureUa och mUjövårdsmässiga faktorer, inte minst aUt det som vi här hemma debatterar så intensivt i vår jämlikhetsdebatt med aUa dess fördelningsaspekter, kan på ett så betydande sätt påverka produktivitet och därmed tUlväxttakt att, för att återigen ta ett exempel från Förenta statema, denna tillväxttakt bedöms kunna komma att variera Inom så vida gränser som från 2,5 procent och upp tlU 5,5, kanske t. o. m. 6 procent BNP-tUlväxt århgen under det innevarande årtiondet. Och det är väl tämligen självklart att ju större utrymme den offenthga debatten och det

163

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

offentUga beslutsfattandet ger åt icke-marknadsmässlga faktorer av poUtisk och social art, desto större osäkerhetsmoment kommer varje bedömning av den framtida ekonomiska tillväxttakten att InnehåUa.

Hert talman! Jag har redan tidigare under denna vårsession framfört farhågor för tendensen att betrakta snabb ekonomisk tiUväxt i sig som ett övergripande mål och att därmed löpa risken att bortse från innehållet i, inriktningen av produktionsprocessen. Jag tror att också här kommer nya, icke siffermässigt mätbara omständigheter av pohtisk, social och kultureU art, innebärande ett i långa stycken nytt sätt att värdera den mänskliga tiUvaron, att tvinga sig fram och påverka produktionsinriktning och produktval. Detta kan komma att gäUa t. ex. ett sådant område som vår energikonsumtion och därmed energiproduktion, ett område av vårt ekonomiska hv, som icke för närvarande bär sina fulla produktions- och distributionskostnader, inkluderande kostnadema för de miljöräddande åtgärder som en alltmer observant och aktiv opinion kräver. Vi har aUa skäl.att inte bara uppmärksamt föha utveckhngen i detta avseende utan också på grundval av vårt ansvar som svenska folkets valda ombud utforma en aktiv pohtisk handlingslinje för att leda utveckhngen i önskad riktning. Det måste därför bh tillfälle att kontinuerUgt återkomma tiU dessa i bokstavhg mening hvsavgörande problem.

Sluthgen, herr talman, endast några ord beträffande en aspekt av det centrala problemet om vår bytesbalans. Regeringen talar i kompletteringspropositionen om — och jag har med tillfredsställelse noterat ordvalet — våra åtaganden gentemot u-ländema. Det har ju sagts många ord, om jag så får säga på skilda inflytelsenivåer, om den belastning på tjänstesidan av vår bytesbalans som utvecklingsbiståndet anses utgöra. Jag har alltid funnit detta resonemang ensidigt och beklaghgt, bl, a, — men endast bl. a. — därför att det bortser från biståndsverksamhetens roU på varasidan. Därför är det glädjande att utrikes- och finansdepartementen påbörjat en utredning av utveckhngsblståndets samlade effekt på vår bytesbalans. Det är min uppfattning, att utredningen Inte kommer att bekräfta uttalanden av typen "utvecklingsbiståndet belastar bytesbalansen tUl sista kronan". Men oavsett detta kan icke biståndsverksamhetens betydelse för bytesbalansen bedömas fristående från andra krav på dess tjänstesida. Det är svårt att härvid undgå att tänka på utlandsturismen och dess effekt på turistnettot. Jag bortser inte från de rekreationsvärden som utlandsturismen kan Innebära, även om trohgen väl så värdefuU rekreation kan erhållas genom turism inom landet. Men ser man på utlandsturismens effekt på vår bytesbalans — där dess netto verkhgen belastar denna tiU sista kronan — och dess effekt på de ledande turistländemas bytesbalans, skuUe det vara stötande att genom att utesluta varje åtgärd mot utlandsturismen bidra tUl att förbättra valutasituationen för spanska och grekiska diktaturer, samtidigt som man antyder frågetecken i kanten för våra möjhgheter att uppfyUa våra åtaganden, som ett av världens rikaste länder, mot dess många fattiga.

Hen talman! Jag har inget annat yrkande än om bifall till flnansut-slcottets hemställan I betänkandet nr 30.

164

I detta anförande instämde fra Theorin (s).

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Hen talman! Såväl regeringen som de borgerhga framstår som hka ståndaktiga tennsoldater i denna debatt.

Resultatet av den förda poUtiken med ensidig förtur för industrins investeringar har bhvit ökad arbetslöshet och en sänkt levnadsstandard för stora grupper. Men det har Inte gjvit socialdemokratema anledning att tänka om. Arbetslöshetssiffrorna för mars och april i år är de högsta på 15 år. Särskilt markant har arbetslösheten varit inom hemmamarknadsindustrin och på byggarbetsmarknaden. Det är tråkigt att man gång efter annan när det är lågkonjimktur skall behöva uppleva att byggnadsindustrin får vara ett dragspel — ett konjunkturdragspel. Så fort den kapltahstiska ekonomin kräver det friställs en massa byggnadsarbetare och bhr alltså arbetslösa. Man har svårt att förstå att en sådan ordning kan vara rimlig.

Regeringen skaffar sig heller inga nya medel för att styra industrins investeringar — den bara uppmanar löntagama tUl återhåUsamhet och hoppas på att industrin skall investera. Men de ökade vinstema har i hög grad använts tlU ökad utdelning åt aktieägama. Den stora klyftan mellan kapital och arbete har vidgats. Det finns Ingen garanti, om man ger företagen •vissa skattemässiga förmåner, för att de förmånerna utnyttjas tUl ökad sysselsättning och produktion utan de kan hka väl användas tUl ökade aktievinster.

Det är också för mig något märkhgt när man talar om att skapa investeringsviha och samtidigt medvetet skapar en arbetslöshet. För det är ingen tiUfälUghet att vi har en hel del arbetslösa i dag, utan man har helt enkelt velat minska köpkraften bland arbetarna.

Från borgerhgt håll har man talat om indexreglerade skatteskalor, som skulle kosta en del pengar, men det framstår som en ganska Uten fråga om man jämför med ett slopande av momsen på maten. Man kan väga de två frågoma mot varandra, så ser man vilken som har den största tyngden.

Såväl regeringen som de borgerUga håUer fast vid långtidsutredningen och dess målsättningar, där den ensidiga prioriteringen av industriinvesteringar och ökade bolagsvinster står först. Och arbetslösheten ökar främst inom de industrier jag har nämnt: hemmamarknadsindustrin och byggsektorn.

Finansutskottet erkänner nu indirekt att lönearbetamas reaUöner och levnadsstandard har pressats genom kombinationen mellan utebUvna löneökningar och prisstegringar bl, a, genom momshöjrungar, Regerings-pohtlkens ansvar för arbetslösheten slås fast också av tidskriften Fackföreningsrörelsen, som på ledande plats skriver: "Åtstramningen kulminerade alltså under 1971 dvs. i ett konjimkturläge då ekonomin i stäUet skulle behöva stimuleras. Det är uppenbart att en sådan poUtlk förstärker de Intemationella konjunktursvängningamas verkningar på landets ekonomi I stäUet för att minska dem,"

För att bekämpa arbetslösheten måste man aUtså stimulera lönearbetarnas köpkraft och befrämja sysselsättningen Inom hemmamarknadsindustrin. Regeringen och de borgerliga har gjort tvärtom. Det är ju märkhgt att man i ett så välorganiserat land som Sverige ändå skall ha

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

165

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

166

11,2 procent av byggnadsarbetarna registrerade som arbetslösa; jag vågar understryka "registrerade", för siffran är väl I verkhgheten något högre, eftersom en hel del är s, k. utstämplade, dvs, de har uppburit understöd imder så lång tid, mer än sex månader, att de inte längre äger rätt tUl ersättning från a-kassan.

VUka är det nu som gynnas av det hela och vad Innebär det? Byggnadsarbetarna utgör bara brickor i ett spel, brickor som skaU verka för sänkning av den s. k. köpkraften. För att ordna upp landets finanser låter man en del arbetare bh arbetslösa. Man kan fråga sig om inte en planhushållning skulle innebära att samtUga yrkesverksamma borde ha arbete och verka för landets bästa.

Man kan också i ett sådant här sammanhang ställa sig frågan: De arbetslösa som är s, k. utstämplade, vad skall de leva av när ersättningen från a-kassan tar slut? Man kan ju bygga på socialpolitiken och skapa någon form av ersättning som garanterar dem fortsatt understöd. Och varför är det så att människor som arbetar full dag, åtta och en halv timmar om dagen — kanske är det två makar som båda arbetar — ändå inte får inkomstema att räcka tiU utan måste uppbära understöd i någon form, kanske bostadsbidrag eller något annat bidrag?

Vårriksdagen har främst karakteriserats av kravet på Ritsems utbyggnad som nödvändig av sysselsättningsskäl. Man har gjort det tiU en huvudfråga för sysselsättningen. Men där berörs ju bara ungefär 350 airbetare. Det har nämnts högre siffror, men det är inte helt Intressant om 350 eUer 500 är den riktiga siffran; det är I alla fall en relativt låg siffra. Detta skaU man ställa i relation tiU att nästan 3 000 byggnadsarbetare I Stockholm har gått arbetslösa i vinter. Det finns ännu större arbetslöshetssiffror ute i landet. Det märkUga med arbetslösheten i dag är att även storstädema berörs på ett oväntat sätt. I Stockholm är ungefär 8 procent av byggnadsarbetarna arbetslösa.

En planmässig sysselsättning kräver bl. a. Inflytande över Investeringsverksamheten — inte den ryckighet som bhr resultatet av att man först håller igen byggandet och sedan släpper loss oprioriterade byggen. Man kan undra om man som sociaUst och måhända även socialdemokrat skaU tvingas tala för byggande av lyxviUor, kyrkor och bensinmackar för att skapa sysselsättning. Det är inte bara så att byggnadsarbetare har låg sysselsättning, utan det behövs fler bostäder och sjukhus — det finns folk I kö. Det är hite bara ett sysselsättningsproblem, utan det är också ett problem som gäUer behoven.

Vi står nu inför avgörandet i avtalsrörelsen. Kommunal har slutit ett treårsavtal. På den statUga sektom förhandlar man om samma sak. Massmedia och ansvariga förhandlare hksom arbetsgivarparten pekar främst på de höga procentsiffroma. Men dessa gäller ju för tre år och måste ställas i relation tiU inträffade prisstegringar. Det bhr inte så mycket kvar för standardhöjning första året när skatten har tagit sitt. Hur det skall bh i fortsättningen avgörs helt av prisutveckhngen och utveckhngen på hyresmarknaden.

Mjölk och andra hvsmedel ökar kraftigt i pris från den 1 juli. Hyroma har höjts kraftigt i allmännyttiga företag. Nya hyreshöjningar kan väntas. Löntagarna  frågar  med  oro:  Hur skaU det bh med prisstoppet efter

årsskiftet? Hur stora bhr kommunalskattehöjningarna i höst? När stiger hyroma nästa gång och med hur mycket?

I LO—SAF-förhandhngama sätter SAF upp en hård attityd. Trots att LO stäUt mycket blygsamma krav i relation tiU inträffade prisstegringar jämrar sig Giesecke och andra företrädare för storfinansen: "Det finns inget utrymme", säger man.

Men de senaste åren har varit verkhga rekordår för storfinansen och kupongkhppama. Enbart åren 1967—1969 ökade de börsnoterade företagen sina vinster med över 70 procent. Den utveckhngen har fortsatt 1970 och även i år. Tendensen är densamma för hela den svenska industrin tiU glädje bara för aktieägama, vilkas utdelningar fortsätter att stiga.

Men vad har arbetama som jobbat ihop profitema fått? Vad är utbytet för den allt snabbare fysiska och psykiska försUtningen, för de ökade sjukdomama, den försämrade arbetsmihön och olycksfaUen i arbetet? Det magra avtalet förra gången och de eventuella löneökningar arbetama tiUkämpat sig lokalt är redan uppätna, Prisema har stigit aUt kraftigare. I år bhr det ytterUgare 7—8 procent i prishöjning. Momsen har ökat, Hyroma bhr allt högre. För stora grupper har de senaste åren betytt sänkt levnadsstandard. Det är märkhgt att fackliga rörelser skall behöva ha arbetshypotesen att bibehållen standard skall vara det främsta. Det borde Inte vara så I sådana här tider.

Nu måste hela den fackliga rörelsens kraft mobihseras. Ävtalsförhand-hngama skaU inte föras över huvudet på medlemmama. Därför måste det sägas ifrån att inga eftergifter kan tUlåtas. Medlemmama måste ha rätt att i aUmänna omröstningar ta ställning tUl de avtal de skall arbeta under. Erfarenheten har visat att förankring av besluten direkt hos de berörda medlemmama är det bästa medlet för att tvinga oresonhga arbetsköpare på reträtt. Detta förbättrar inte arbetsmiljön och sänker inte arbetsintensiteten och förshtningen. Såväl socialdemokratema som de borgerhga i finansutskottet uttalar stor oro för industrins framtid och för att industriarbetet inte attraherar ungdomen. Men undra på det! Det räcker ju inte att konstatera att det finns brister här. Inga konkreta åtgärder föreslås. Man talar bara välviUlgt om att förbättra arbetsmUjön, Vårriksdagen och behandlingen av arbetsmihömotlonerna och motionema om klasslagstiftningen har visat att varken regeringen eller de borgerhga är beredda att •vidta några åtgärder utanför de traditionella samarbetsfor-mema som bara lett till att arbetsgivarna befäst sitt envälde på arbetsplatsema.

Nu måste mera kvalitativa krav ställas på dagordningen. En stark och växande opinion på arbetsplatsema kräver detta. Medvetandet har ökat om att samarbetet på arbetsgivarnas villkor inte löser några problem utan att situationen därigenom bara förvärras. Allt fler inser att verkhga förändringar bara kan drivas fram om lönarbetama utmstas med verkUga maktbefogenheter.

Det är intressant att notera att de stora tjänstemannaskikten, som nu i snabb takt utsätts för samma ökade press och förshtning som arbetama i gemen, i en nyutkommen TCO-skrift om inflytande på den privata sektom ställer just sådana krav. Man kräver vetorätt för de anstäUda i sådana frågor som berör rekrytering, läkarkontroll, utbildning, personal-

Nr98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

167

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

bedömning, omskolning, befordran, pensionering, personallnflytande, aibetsnuhö och arbetsutrustning.

Man är klart medveten om att vetorätten Inte kan Introduceras så länge SAF:s § 32 gäUer och att man måste driva kravet på avskaffande av denna längre. Man har bhvit väldigt radikal I den här frågan.

Avskaffande av § 32 och ersättande av denna med vetorätt är just ett av de grandläggande krav vänsterpartiet kommunistema ställt och som måste till för att vända utvecklingen tiU lönarbetamas förmån när det gäUer utformningen av bättre arbetsvlUkor och bättre arbetsmihö.

Dessa radikala krav inom tjänstemannarörelsen borde ge anledning tiU en viss eftertanke Inom socialdemokratin. Det går inte längre att arbeta med den omvända klasskampen som arbetshypotes. Och med det uttrycket menar jag klasskampen mellan löntagarorganisationer, där man alltså säger att klasskampen handlar Inte om aktieägare-kupongkhppare kontra arbetare, utan det handlar om kamp löntagarorganisationer emeUan, Aibetama och huvudparten av tjänstemännen har gemensamma intressen såväl i lönekampen som i kampen för bättre arbetsvlUkor och förbättrad arbetsnuhö.

Det har varit mycket intressant att i Aftonbladet de senaste dagarna läsa Olle Svennings recension av böcker som skildrar socialdemokratins kris och i vUka det pekas på att socialdemokratin trots jämhkhetsambitioner saknar förmågan att genomföra en verklig jämhkhetspohtik, eftersom den accepterar den kapitahstiska produktionsordningens grundläggande drag. Det är ju ett visst problem att ha regeringsmakt och fackföreningsrörelse som i och för sig grundar sig på kapltahsmen som produktionsordning. Det är också aUdeles klart att kampen för jämUkhet måste rikta sig direkt mot den kapitahstiska produktionsordningen och bestrida arbetsköpamas makt och envälde, varvid kampen för bättre arbetsmUjö är en avgörande hävstång.

Olle Svenning avslutar sma resensioner med följande: "Denna kamp har börjat på många håU i Västeuropa. I Itahen är den enade fackföreningsrörelsen inställd på denna kamp. De talar om en bättre kvahtativ arbetsmiljö. I Frankrike driver den revolutionära fackliga rörelsen, CFDT, kraven på en total företagsdemokrati där arbetama faststäUer innehållet, inriktningen och organisationen av arbetshvet. I Skandinavien är naturUgtvis mycket av de senaste årens strejkaktioner bevis för att arbetarklassen spontant upplever samma krav. Frågan är om socialdemokratin har förmåga att kanalisera dessa krav,"

Utveckhngen hittills och debattema under vårriksdagen hksom de utskottsbetänkanden som nu förehgger visar inte på vare sig någon sådan förmåga eller vilja.

168

Överläggningen, som omfattat finansutskottets betänkanden nr 26—30 samt skatteutskottets betänkanden nr 37 och 40, var härmed slutad.

Finansutskottets betänkande nr 26

(fortsatt tiUämpnlng av prisregleringslagen)

Kungl, Majt hade i propositionen 1971:108 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 16 april 1971 föreslagit riksdagen att godkänna Kungl, Maj:ts förordnande den 26 mars 1971 om fortsatt tiUämpnlng av allmänna prisregleringslagen.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

I detta sammanhang hade behandlats

dels de i anledning av propositionen  1971:108 väckta motionerna

1971:1470 av herr MöUer i Göteborg m, fl, vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att i anledning av propositionen 1971:108 i skrivelse ge Kungl, Maj:t till känna vad som i motionen anförts,

1971:1473 av herr Bohman m, fl,, vari hemställts att riksdagen skuUe avslå propositionen 1971:108 om fortsatt tillämpning av aUmänna prisregleringslagen,

dels den i anledning av propositionen 1971:115 väckta motionen 1971:1484 av hen Hermansson i Stockholm m. fl,, vari såvitt nu vari fråga hemställts att riksdagen i skrivelse tiU regeringen begärde att prisstoppet skulle strikt tillämpas och att inga uppmjukningar skedde.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen med bifall tUl Kungl. Majts förslag i propositionen 1971:108 och med avslagå motionen 1971:1473 godkände Kungl. Maj:ts förordnande den 26 mars 1971 om fortsatt tiUämpning av aUmänna prisregleringslagen,

2.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1470,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1484 såvitt nu var i fråga.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Burenstam Linder och Bohman (båda m), som ansett att
utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:1473 skulle avslå propositionen 1971:108,

2. av henar Wedén (fp), FäUdin (c), Kristiansson i HarpUnge (c),
Löfgren (fp) och Fågelsbo (c), som ansett att utskottet under 2 bort
hemstäUa,

att riksdagen I anledning av motionen 1971:1470 som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservantema anfört.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av henar Burenstam Linder och Bohman, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

6* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

169

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

E>en som vih att kammaren bifaUer finansutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vmner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av herrar Burenstam Linder och Bohman.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Burenstam Linder begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283 Nej -    40

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Wedén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Kristiansson i Harphnge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition :

Den som -vill att kammaren bifaUer finansutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 2 röstar ja, den det ej vUl röstar nej. 'Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av hen Wedén m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Kristiansson i Harphnge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  172

Nej  -  118

Avstår —    33

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1484 såvitt nu var i fråga, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

170

Den som vill att kammaren bifaUer finansutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej, Vmner nej har kammaren bifalUt motionen nr 1484 såvitt nu är i fråga.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson i Stockholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 308 Nej -    16

Finansutskottets betänkande nr 27

(investeringsfondema)

I detta betänkande behandlades motionema

1971:297 av hen Helén m.fl., vari hemställts att riksdagen skuUe uttala, att Investeringsfondema borde frisläppas för Investeringar utanför de expansiva storstadsområdena, med hänvisning till vad som anförts i motionen 1971:446,

1971:567 av herrar Hedlund och Helén, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att I skrivelse tUl Kungl. Maj t som sin mening uttala, att medel ur företagens investeringsfonder för konjunkturutjämning borde frisläppas i vidgad omfattning för investeringar utanför storstadsområdena, i enlighet med vad som anförts i motionen 1971 ;565,

1971:572 av hen Nordgren m.fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skuUe som sin mening ge till känna att stöne krav ställdes på etablering inom stödområdet när de större industriföretagen utnyttjade avsatta investeringsfondsmedel.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Utskottet hemstäUde att riksdagen

a.   skiiUe avslå motionen 1971:297,

b.   skuUe avslå motionen 1971:567,

c.   skulle avslå motionen 1971:572.

Reservation hade avgivits av herrar Wedén (fp), FäUdin (c). Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Magnusson i Borås (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:297, 1971:567 och 1971:572 i skrivelse tiU Kungl. Majt gav tiU känna vad reservanterna anfört.

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wedén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wedén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer finansutskottets hemstäUan i betänkandet nr 27 röstar ja, den det ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av hen Wedén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wedén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166 Nej -  157

171

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Finansutskottets betänkande nr 28

(kreditrestriktionema för mindre och medelstora företag)

I detta betänkande behandlades motionema

1971:299 av hen Olof Johansson i Stockholm m. fl,, vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Maj:t skuUe anhålla om förslag tiU sådan ändring av reglementet för aUmänna pensionsfondens förvaltning att företag med mindre än 500 anstäUda tiUförsäkrades återlån enhgt gäUande bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner,

1971:1182 av herr Magnusson i Borås m, fl., vari hemställts att riksdagen skulle uttala önskvärdheten av att gäUande restriktioner beträffande de kommersiella krediterna omedelbart upphävdes.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:299,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1182.

Reservationer hade avgivits

1.                         av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m), Kristians
son i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Magnusson i Borås
(m), som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:299 som sin mening uttalade att i nuvarande läge mindre och medelstora företag skuUe tiUförsäkras rätt tUl återlån från allmänna pensionsfonden utan begränsningar av allmänna kreditrestriktioner i enlighet med vad reservantema anfört,

2,                         av herrar Burenstam Linder och Magnusson i Borås (båda m) anser
att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1182 som sin mening gav fuUmäktige i riksbanken tiU känna vad reservanterna anfört beträffande upphävande av nedskärningen av de kommersiella checkräkningskrediterna.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av hen Wedén m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Kristiansson i Harplinge begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet m 28 punkten 1 röstar ja, den det ej •vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av hen Wedén m. fl.

172

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Kristiansson i Harplinge begiirde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

166 158

Ja -

Nej -

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Burenstam Linder och Magnusson i Borås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenstam Linder begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller finansutskottets hemställan I betänkandet nr 28 punkten 2 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herrar Burenstam Linder och Magnusson i Borås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Burenstam Linder begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 277

Nej -    42

Avstår -      5

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Fmansutskottets betänkande nr 29

(parlamentarisk besparingsutredning m. m.)

I detta betänkande behandlades motionerna 1971:458 av herr Hedlund m. fl., vari yrkats

1.    att riksdagen hemställde hos Kungl. Majt om en parlamentarisk besparingsutredning enligt vad som anförts i motionen,

2.    att riksdagen tUlkännagav för Kungl. Majt som sin mening vad som anförts i motionen om

a)  analys av personalutveckhngen mom statsförvaltningen,

b) utredning om decentrahsering av statsförvaltningen,

c) utarbetande av långsiktiga planer för ohka delar av den stathga
verksamheten,

d) samordning och förstärkning av den stathga rationaUserings- och
revlslonsverksamheten och om redovlsning för riksdagen av verksam
hetens resultat,

e) intensifiering av arbetet med programbudgetering och om riksda
gens insyn •vid programbudgetsystem,

1971:561 av henar Antby och Jonsson i Mora, vari yrkats att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle hemstäUa att en parlamentarisk utredning tillsattes för en översyn av statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet av ändrade prioriteringar på vissa områden,

173

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

1971:562 av herr Bohman m. fl., vari såvitt nu var I fråga yrkats att riksdagen I skrivelse tiU Kungl. Maj.t skuUe hemstäUa att Kungl. Maj:t skulle tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att genomgå det aUmännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade att begränsa den offenthga sektoms expansion och öka den offenthga sektoms effektivitet.

1971:566 av henar Hedlund och Helén, vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen beslutade att i skrivelse tiU Kungl, Majt

1.                         hemställa att en parlamentarisk utredning tillsattes med uppgift att
utarbeta riktUnjer för en ekonomisk planering i enUghet med vad som
anförts i motionen 1971:565 samt

2,                         begära att en parlamentarisk utredning tiUsattes för en översyn av
statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar,

1971:1480 av hen Bohman m. fl., vari såvitt nu var i fråga hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhåUa att Kungl. Maj:t vidtog åtgärder i enhghet med i motionen punktvis uppstäUda krav, innefattande

1.    begränsning av den offenthga sektoms tillväxt,

2.    ratlonaUseringar och besparingar inom den offentUga verksamheten samt

3.    begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen,

1971:1483 av herrar Helén och Hedlund, vari såvitt nu var i fråga hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Majt skuUe anhåUa om tUlsättande av en parlamentarisk beredning med uppgift att kartlägga den offenthga sektoms behov av arbetskraft, kapital och andra resurser med särskUd hänsyn tUl produktivitetsutveckhngen i samhäUet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionema 1971:458, 561, 562, 566, 1480 och 1483, de fyra sistnämnda såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits av herrar Wedén (fp), FäUdin (c), Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionema 1971:485, 561, 562, 566, 1480 och 1483, de fyra sistnämnda såvitt nu var i fråga, i skrivelse tiU Kungl, Maj:t hemställde om tUlsättande av en parlamentarisk beredning med uppgift att belysa och föreslå lösningar av de problem som kostnadsutveckhngen inom den offentliga verksamheten reste under särskUt beaktande av produktivitetsutvecklingens betydelse.

174

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wedén m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wedén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren bifaller finansutskottets hemställan i betänkandet nr 29 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Wedén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wedén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  165 Nej -  158

Finansutskottets betänkande nr 30

(de aUmänna riktUnjerna för den ekonomiska politiken)

I propositionen 1971:115 hade Kungl. Majt under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 april 1971 föreslagit riksdagen att

1)    antaga förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1970:99) om Investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2)    godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet,

3)    tiU Avskrivning av nya kapitaUnvesteringar för budgetåret 1971/72 anvisa vissa reservationsanslag,

4)    godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i an-slagsbehållnlngama för budgetåret 1971/72,

5)    godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1971/72,

6)    besluta att stathg inkomstskatt för skattskyldig, som avsågs i 10 § 1 mom. förordningen (1947:576) om stathg inkomstskatt, skuUe för budgetåret 1971/72 ingå i prehmlnär skatt med 100 % av gmndbeloppet,

7)    godkänna departementschefens beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1971/72 enhgt den vid statsrådsprotokoUet fogade specifikationen,

8)    godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1971/72,

9)    på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande mkomsttiteln lånemedel tiU 4 483 018 000 kronor.

Propositionen hade i vad avsåg momenten 1 och 6 i hemstäUan hänvisats tiU skatteutskottet samt i övrigt till finansutskottet. Finansutskottet skulle behandla moment 3 i hemstäUan i sitt betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1971/72 tiU avskrivning av nya kapitalinvesteringar, m. m. samt momenten 4, 5 och 7-9 i sitt betänkande angående statsregleringen för budgetåret 1971/72.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

I detta betänkande hade behandlats motionema 1971:1480 av hen Bohman m. fl., vari såvitt nu var i fråga yrkats att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Majt hemstäUde, att Kungl. Majt vidtog

175

Nr 98                 åtgärder i enhghet med i motionen punktvis uppstäUda krav, innefattande

Torsdagen den        - stabihseringspohtlsk konferens,

77 mai 1971            " g'der på det näringspolitiska planet samt

-------------- ---- 3. frisläppande av investeringsfondema.

Ekonomisk debatt

1971:1483 av herrar Helén och Hedlund, vari såvitt nu var i fråga hemställts att riksdagen vid behandhngen av Kungl. Maj:ts proposition nr 115 beslutade att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande den ekonomiska pohtiken,

1971:1484 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari såvitt nu var i friiga hemställts

att riksdagen i skrivelse tiU regeringen begärde en ny långtidsutredning avseende svensk ekonomi 1971 — 1975 varvid ett socialt välfärdsbegrepp lades såsom grund och utredningen utformades så att den kunde användas för en demokratisk långtidsplanering samt

att riksdagen I skrivelse tlU regeringen begärde framläggandet av en långsiktig plan för stathga industriinvesteringar särskilt i skogslänen och övriga industriellt mindre utvecklade regioner med utnyttjande av medel ur AP-fondema.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen med bifaU tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionema 1971:1480 och 1971:1483, båda såvitt nu var I fråga, godkände de allmänna rikthnjer för den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet och som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1484 såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits av herrar Wedén (fp), FäUdin (c). Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

1.    att riksdagen i anledning av Kungl. Majts förslag och motionema 1971:1480 och 1971:1483, båda såvitt nu var i fråga,som sin mening gav Kungl. Maj:t tlU känna vad reservantema anfört om de aUmänna rikthnjerna för den ekonomiska pohtiken,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1484 så'vitt nu var i fråga.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av hen Wedén m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Kristiansson i Harplinge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som •viU att kammaren bifaller finansutskottets hemstäUan i betän
kandet nr 30 punkten 1 röstar ja,
den det ej •vill röstar nej.
176                    Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av hen Wedén m. fl. i

motsvarande del.

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens    Nr 98 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Kristiansson i Harphnge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	165
Nej -	158
står -	1

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1484 såvitt nu var i fråga, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Hermansson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Den som •vill att kammaren bifaUer finansutskottets hemställan i betänkandet nr 30 punkten 2 röstar ja, den det ej viU röstar nej. Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 1484 såvitt nu är I fråga.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resiUtat:

Ja - 306

Nej -    16

Avstår —      1

Skatteutskottets betänkande nr 37

(åtgärder vid beskattningen I syfte att främja sparandet)

I detta betänkande behandlades motionema

1971:301 av herrar Antby och Enskog, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj t begärde förslag med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering av enskilt bostadssparande i bank eUer annan penninginrättning,

1971:304 av herr Bohman m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj t begärde förslag tiU innevarande års riksdag om åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i bank, bostad, utbildning, aktier eller egen rörelse i enhghet med vad i motionen 1971:431 anförts,

1971:461 av hen Larsson i Staffanstorp m.fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade om sådan ändring av kommunalskattelagen, att det extra avdraget för Inkomst av kapital höjdes med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för makar tUl sammanlagt 700 respektive 1 400 kronor,

1971 .'576 av herrar Wirmark och MöUer i Göteborg, vari hemstäUts att

m

i

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt begärde utredning och förslag angående sparstimulerande åtgärder i enhghet med det som angivits i motionen.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå

1.    motionen 1971:301

2.    motionen 1971:304

3.    motionen 1971:461

4.    motionen 1971:576.

i

178

Reservationer hade avgjvits

1. av herr Eriksson i Bäckmora (c), fra Nettelbrandt (fp) samt herrar
Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Olof Johansson i Stockholm
(c), vUka ansett att utskottet under 1 och 4 bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionema 1971:301 och 1971:5761 skrivelse tiU Kungl. Maj:t begärde skyndsam utredning och förslag till åtgärder i syfte att stimulera personhgt sparande,

2. av hert Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), samt henar
Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp) och Olof Johansson i Stockholm
(c), vilka ansett att utskottet imder 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionen 1971:461 i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begärde utredning av frågan om 'värdesäkring' av det s. k. sparavdraget i inkomstkällan kapital,

3. av herrar NUsson i Trobro och Söderström (båda m), vUka ansett
att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:304 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde förslag tiU innevarande års riksdag om åtgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet i bank, bostad, utbUdning, aktier eUer egen rörelse i enUghet med vad i motionen 1971:431 anförts.

Punkterna 1 och 4

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av hen Eriksson i Bäckmora m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Erilisson i Bäckmora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punktema 1 och 4 röstar ja, den det ej vlU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Eriksson i Bäckmora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja-  167

Nej -  123

Avstår —    33

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av henar Nilsson i Trobro och Söderström, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr NUsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemstäUan i betänkandet nr 37 punkten 2 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av henar NUsson i Trobro och Söderström.

Vid omröstrUng genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej -    40

Avstår -    45

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av hen Eriksson i Bäckmora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Eriksson i Bäckmora begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som •viU att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 37 punkten 3 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Eriksson i Bäckmora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  167

Nej -  152

Avstår —      5

179

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Skatteutskottets betänkande nr 40

(komplettering av riksstatsförslaget, m. m.)

I propositionen 1971:115 hade Kungl. Maj;t under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 april 1971 föreslagit riksdagen att

1) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändring i
förordningen (1970:99) om investeringsavgift för •vissa byggnadsarbeten,

2)    godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

3)    tiU Avskrivning av nya kapitaUnvesteringar för budgetåret 1971/72 anvisa vissa i propositionen angivna reservationsanslag,

4)    godkänna i propositionen gjord beräkning av förändringama i anslagsbehållnlngama för budgetåret 1971/72,

5)    godkänna i propositionen gjord beräkning av förändringama i dispositionen av rörhga krediter för budgetåret 1971/72,

6)    besluta att stathg Inkomstskatt för skattskyldig, som avsågs i 10 § 1 mom. förordningen (1947:576) om stathg inkomstskatt, skuUe för budgetåret 1971/72 ingå i prelirrunär skatt med 100 % av grandbeloppet,

7)    godkänna i propositionen gjord beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1971/72 enhgt särskild specifikation,

8)    godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1971/72,

9)    på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel tiU 4 483 018 000 kronor.

180

Propositionen hade hänvisats tiU skatteutskottet I vad avsåg de under punktema 1 och 6 upptagna frågoma samt i övrigt till finansutskottet.

I propositionen behandlades den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till riksstat för budgetåret 1971/72 som lades fram i årets statsverksproposition kompletterades med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl Inkomst- som utgiftssidan av budgeten, I samband därmed redovisades en fömyad beräkning av budgetutfallet för Innevarande budgetår. Denna gav vid handen att totalbudgetunderskottet skulle öka med ca 870 mihoner kronor i förhållande tiU beräkningarna i årets statsverksproposition. Sålunda föratsågs nu ett underskott på ca 2 125 miljoner kronor. För budgetåret 1971/72 beräknades nu ett formeUt överskott på ca 110 mihoner kronor mot ett i statsverkspropositionen beräknat underskott på drygt 200 mihoner kronor. Utgiftsutveck-hngen hade dock underskattats, eftersom några kostnader för bl, a, höjda löner tlU de statsanställda ännu Inte kunnat tas upp i budgeten,

I anslutning till en redovisning av långtidsutredningens resultat behandlades den ekonomiska pohtikens mer långsiktiga awägnlngsproblem.

Förslag lades fram om upphävande av investeringsavgiften för vissa byggnadsarbeten med utgången av maj månad 1971,

Med anledning av propositionen hade väckts motionema 1971:1480 av herr Bohman m, fl., vari bl. a, hemstäUts att riksdagen i skrivelse tih Kungl, Maj:t begärde

1)    åtgärder för att åstadkomma marglnalskattesänkningar,

2)    sparstlmulerande åtgärder genom ändringar i beskattningen,

3)    Indexreglering av skattesystemet samt

4)    utredning angående nytt skattesystem,

1971:1484 av herr Hermansson i Stockholm m.fl, vari bl, a. hemställts att riksdagen beslutade att från den 1 juh 1971 avskaffa mervärdeskatten på hvsmedel.

Motionerna 1971:1480 och 1971:1484 hade hänvisats tiU skatteutskottet i ovan angivna delar och i övrigt tiU finansutskottet,

TiU behandling i detta sammanhang hade även upptagits de vid riksdagens början väckta motionema

1971:53 av hen Hermansson i Stockholm m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta om sådan ändring i förordningen om mervärdeskatt som föreslagits I motionen. Innebärande att Uvsmedel fr. o. m. den 1 januari 1972 skulle undantas från skattepUkt,

1971:625 av herr Persson i Heden m. fl.

Utskottet hemställde

A,    att riksdagen med anledning av propositionen 1971:115

1)    skulle antaga vid propositionen fogat förslag tiU förordning om ändring i förordningen (1970:99) om Investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2)    beslutade att stathg inkomstskatt för skattskyldig, som avsågs i 10 § 1 mom, förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skulle för budgetåret 1971/72 ingå i preliminär skatt med 100 % av grandbeloppet,

B,    att riksdagen skulle avslå följande motioner, nämhgen

1)     motionen 1971:53

2)     motionen 1971:625

3)     motionen 1971:1480, i vad den hänvisats tlU skatteutskottet,

4)     motionen 1971:1484, i vad den hänvisats tiU skatteutskottet.

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Reservationer hade avgivits

1) av hen Eriksson I Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp) samt henar
Josefson I Arrie (c), Larsson I Umeå (fp) och Björk i Gävle (c), vilka
ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen vid behandlingen av proposition 1971:115 beslutade att som sin mening uttala att Kungl, Maj:t borde framlägga förslag om

1,    ytterhgare stimulansåtgärder för näringslivets investeringar,

2,    inflationsskydd i skattesystemet och

3,    förstärkta sparstimulerande åtgärder vid beskattningen,

2) av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro (båda m), viUca
ansett att utskottet under punkten B 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tlU motionen 1971:1480 i berörda delar i skrivelse tUl Kungl, Maj :t begärde

181

Nr 98

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

1,    utredning angående nytt skattesystem,

2,    åtgärder för att åstadkomma marginalskattesänkningar samt

3,    utredning angående indexreglering av skattesystemet,

TUl detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Eriksson i Bäckmora, Josefson i Arrie och Björk i Gävle (samtliga c).

Hen TALMANNEN yttrade:

Propositioner stäUes först punktvls beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om de förslag som Innefattas i reservationen nr 1 av hert Eriksson i Bäckmora m, fl.

Punkten A

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten B 1

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 53, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Berndtson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som -vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 40 punkten B 1 röstar ja, den det ej viU röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalht motionen nr 53.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bemdtson i Linköping begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 305

Nej -     16

Avstår —      4

Punkten B 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten B 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av henar Magnusson i Borås och NUsson i Trobro, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

182

Den som •vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 40 punkten B 3 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av henar Magnusson i Borås och NUsson i Trobro.

27 maj 1971

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 98 ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Magnusson i Borås     Torsdaeen den begärde   rösträkning   verkställdes   votering   med   omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 279 Ekonomisk debatt

Nej -    40 Avstår —      6

Punkten B 4

Utskottets hemstäUan bifölls.

Reservationen nr 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Propositioner gavs på dels bifall tlU, dels avslag på reservationen nr 1, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Bäckmora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren avslår den vid skatteutskottets betänkande nr 40 fogade reservationen nr 1 av hen Eriksson i Bäckmora m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit denna reservation.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Eriksson i Bäckmora begärde rösträkrung verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  166

Nej -  154

Avstår —      5

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandhngen av återstående ärenden på föredragningslistan tiU morgondagens sammanträde.

§ 2 Kammaren åtskildes kl. 0,09,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert