Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:97

Torsdagen den 27 maj

Kl 10,00

§ 1 Justerades protokollen för den 18 innevarande månad.

§ 2 Om humanitärt bistånd till befrielserörelser m. m. i Sydostasien

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara fru Dahls (s) I kammarens protokoU för den 12 maj intagna fråga, nr 236, och anförde:

Hen talman! Fru Dahl har frågat mig vilka åtgärder som vidtagits för att mot bakgrunden av upptrappningen och utvidgningen av kriget i Indokina lämna ett omfattande och effektivt svenskt humanitärt bistånd till Provisoriska revolutionära regeringen, PRR, i Sydvietnam och till befrielserörelsema Pathet Lao I Laos och FUNK I Cambodja.

Sedan år 1965 har statligt svenskt humanitärt bistånd kanaliserats tlU Vietnam via Svenska röda korset. Härigenom har vi kunnat nå befolkningen i hela Vietnam. Mot bakgrund härav har det varit naturhgt att anmoda Röda korset att utreda förutsättningarna för kanaliseringen av ett utbyggt humanitärt bistånd tlU FNL samt tUl befolkningen i de av Pathet Lao och FUNK behärskade områdena.

Som framgått av meddelanden I massmedia för kort tid sedan finns nu goda fömtsättningar för en utbyggnad av det humanitära biståndet till FNL. Detta bistånd kommer i första hand att omfatta mediciner och sjukvårdsutrustning. Regeringen kommer att för en första fas av biståndsprogrammet ställa 3 mUjoner kronor till förfogande för dessa ändamål.

Beträffande humanitärt bistånd tiU den drabbade civilbefolkningen i Laos och Cambodja har förberedelsema inte kunnat föras hka långt. Möjligheterna att genom Röda korset inom en nära framtid kanalisera sådant statligt bistånd tiU FUNK tycks vara goda.

Jag kan nämna att Intemationella röda korskommittén redan lämnat bistånd tUl FUNK och även eftersträvar samarbete med Pathet Lao, Regeringen är beredd att lämna humanitärt bistånd till dessa organisationer.

Fra DAHL (s):

Hen talman! Jag ber att få rikta ett varmt och uppriktigt tack till utrikesministern för det svar som har lämnats på min fråga. För den stora opinion i Sverige som sluter upp bakom de indokinesiska folkens kamp för frihet, fred och social rättvisa är detta välkomna besked.

Den situation som för närvarande råder i Indokina gör det nödvändigt att snabba och effektiva insatser utan dröjsmål genomförs.

Jag tolkar det besked som har lämnats i dag så, att vi nu kan vänta oss

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. hjälp tiU flyktingar i Indien från Östpakistan

att dessa insatser inom en mycket snar framtid kommer att förverkligas och att den första fasen om 3 miljoner kronor tUl FNL kommer att föhas av nya och ökade Insatser tUl såväl FNL i Sydvietnam som befrielserörelsema Laos patriotiska front och FUNK i Cambodja.

Det har i pressen och I radio förekommit uppgifter om att Röda korset skulle få svårigheter att förmedla biståndet tUl Laos och Cambodja, Svaret i dag tyder på att dessa vägar Inte skulle vara stängda. Men jag viU framhålla vikten av att regeringen, om svårigheter fortfarande skulle uppstå, också undersöker altemativa kanaliseringsmöjligheter. Det väsentliga I detta sammanhang är ju, som både riksdagen och regeringen tidigare har uttalat, att man väher de vägar, som är effektivast och som svarar mot behoven på mottagarsidan.

Jag vlU i detta sammanhang också understryka det i och för sig välkända faktum att befrielserörelsema själva har en fömämhg organisation för den civila förvaltningen, för hälso- och sjukvård och för skolväsendet. Vi kan alltså vara övertygade om att det bistånd som lämnas kommer att utnyttias och distribueras tiU maximal nytta för den drabbade befolkningen.

Hen talman! USA:s och officersjuntornas krig i Indokina har nu utvidgats både territoriellt och tUl sitt innehåll. Det representerar en ny sorts krigföring som i grymhet och barbari överträffar aUt vad vi trodde vara möjligt. Det är ett totalt krig som riktar sig mot hela befolkningen och mot den mänskliga miljön.

Mot bakgrunden av dessa fruktansvärda förhåUanden och denna systematiska förstörelse framstår Nordvietnams och befrielserörelsernas framgångsrika arbete för att trots allt håUa ihop samhällsgemenskapen och samhäUsorganlsationen för att hjälpa människoma att överleva som än mer beundransvärd. Denna envisa kamp för bättre levnadsförhållanden och ett välorganiserat samhälle sammanhänger med det självklara faktum att konflikten I Indokina framför aUt gäUer social rättvisa och nationell självbestämmanderätt. Folkens krav i Indokina gäUer rätten att I fred och frihet få arbeta för goda och människovärdiga levnadsförhåUanden. Det är därför som ett svenskt bistånd är så viktigt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang, hjälp till flyktingar i Indien från Östpakistan

Herr utrikesmlnlstem NILSSON erhöll ordet för att besvara herr Möllers i Göteborg (fp) i kammarens protokoU för den 14 maj intagna fråga, nr 252, och anförde:

Herr talman! Herr Möller i Göteborg har frågat mig vilka åtgärder — såsom t. ex, bidrag till Röda korset och Lutherhjälpen - som regeringen ämnar vidta för att ge hjälp åt de drygt 1,5 mihoner flyktingar från Östpakistan som nu kommit tih Indien,

Regeringen följer med oro den tragiska utveckhngen i Östpakistan, Liksom de andra nordiska länderna står Sverige berett att delta i sådana humanitära hjälpinsatser i Östpakistan som kan komma till stånd på

internationell basis i samråd med den pakistanska regeringen,

Händelsema i Östpakistan har, som herr Möller framhålUt, kommit att resultera i en betydande ström av flyktingar tiU de delar av Indien som gränsar till Östpakistan, I själva verket har det sedan herr MöUer stäUde sin fråga offentliggjorts betydhgt högre tal på flyktingarna än 1,5 miljoner. EnUgt vissa uppgifter finns det nu i Indien över 3 mihoner östpaklstanska flyktingar som är i behov av hjälp.

Regeringen är beredd att lämna kraftigt stöd till de östpaklstanska flyktingarna. Svenska röda korset har hemstäUt om 2 miljoner kronor tih Internationella röda korsets hjälpaktion i Indien, Regeringen kommer att ställa de begärda medlen till förfogande och är beredd att tiUmötesgå andra framstäUningar om bistånd tiU flyktingarna i Indien. Det kan då bh aktueUt med betydUgt större svenska insatser.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. hjälp tiU flyktingar i Indien frän Östpakistan

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Hen talman! Jag tackar utrikesmlnlstem för svaret. Det innehöll bra besked. Ändå fruktar jag att om hela denna fråga återfinns bara några rader i tidningarna och att radio och TV kanske helt håller tyst. Vad är det för prioritering av fakta som vi då gör oss i det här landet?

Flyktingströmmen från Östpakistan tlU Indien torde ha omfattat drygt 1,5 mUjoner människor när frågan ställdes, och nu beräknas antalet tlU ungefär 3 miljoner, vUket för övrigt utrikesmlnlstem bekräftade, 3 miljoner! Det är den största flyktingström ur ett land som vi haft under drygt två decennier. Och vi vet alla att antalet inte kommer att stanna på den nivån. Strömmen av flyktingar är alltjämt tät, skräcken och erfarenheterna är levande i Östpakistan, och naturkatastrofen från i fjol påverkade folkförsörjningen — hksom orohgheterna nu kommer att göra det ett bra tag framöver.

En enorm tragedi har inträffat — på en redan fattig kontinent. Och in i Indien har flyktingama nu strömmat tiU ett område som även där är ovanligt fattigt.

Rapporter från Cooch Behar som jag läste häromkvällen påvisar hur man febrilt måste koncentrera sig på att först söka skaffa tak över huvudet åt flyktingama; regnen kommer. Om god matförsörjning får man bekymra sig senare. Och ett allt större antal väller dagligen in i detta liUa område — siffroma gick upp hela tiden och översteg snart 10 000 människor varje dag.

Den indiska regeringen har vädjat om hjälp och nämnt att kostnadema beräknas tih 175 mihoner dollar för sex månader. Storleksordningen är inte orimlig, enligt de erfarenheter man haft av flyktinghjälp I motsvarande områden,

Utrikesmlnlstem anger nu att betydhgt större svenska insatser kan bh aktueUa utöver Röda korsets begärda 2 mihoner kronor. Det är bra mot bakgrund av de behov som föreligger just nu. Men jag viU fråga om utrikesministern inte också anser, att vi som ett av de troliga framtidsal-temativen måste räkna med att en mycket långvarig hjälp behövs, att de belopp som är nämnda i svaret i dag bara torde få bli en första början?

Jag kan också erinra om att vid Biafrakonflikten gavs statlig hjälp på inemot 20 mihoner kronor, vartUI kom organisationernas och Radiohjäl-

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. svensk ambassadörs rätt att medverka i arbetet inom annat lands utrikesförvaltning

pens egna medel om 40 miljoner kronor, dvs. totalt gavs 60 miljoner kronor.

Vid Ganges stränder är gamama för mätta för att orka flyga, hette det i en pressrapport från Östpakistan, Den massaker som pågått inom landet får Inte följas av en "indirekt" massaker på flyktingar genom svält, en svält beroende på att hjälp utifrån inte kommer. Därför vih jag fråga om det långsiktiga perspektivet också.

Herr utrikesministern NILSSON:

Herr talman! Som jag framhöll i mitt svar är regeringen beredd att StäUa betydhgt större belopp tiU förfogande när framställningar därom kommer från de hjälporganisationer som har möjlighet att ge hjälp.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag tycker att vi skall ta fasta även på detta svar, sett i relation tiU den följdfråga som jag stäUde. Svaret är en klar uppmaning tiU våra hjälporganisationer att här göra en kraftig insats och en anvisning om att de då förmodhgen också långvarigt kan räkna med mycket stort gensvar från statsmaktema.

Jag kan understryka att detta behov förmodhgen kommer att bh mycket långvarigt, att tragedin inte är tillfällig. För det första är de som flytt tlU mycket stor del hinduer och kristna. Det gör att åtskilliga kommer att ha en benägenhet att stanna kvar i Indien, På pakistanskt håU har man upplevt Indiens uppträdande i den här konflikten såsom inte helt tiUfredsställande, och därför uppstår i Pakistan lätt övertoner av religionsmotsättningar. För det andra viU Indien - väl medvetet om sina svaga ekonomiska resurser — inte beteckna de anländande som "flyktingar" utan använder ordet "evakuerade" - detta för att understryka att man inte viU och inte kan ta på sig ett eget permanent ansvar.

Det här betyder att länder utanför måste visa ett ansvar och det i mycket stor skala. Jag vill också betona att I Biafrafallet var transportfrågan mycket svårlöst, men här är det ju lättare. Det går att komma in med hjälp tih flyktingama i Indien; flygningar är tiUåtna.

Att detaljerna i de nyheter vi får ännu är så pass få, gör Inte lidandet mindre. Därför får insatsernas storlek inte gmndas på kortheten av tidningsrapporterna, där den enskilda människans misär så lätt kommer bort i de stora talen. För den enskilda människan från ett fattigt land, och därtill flykting, är ju misären lika stor även om hon har 3 miljoner människor I sitt följe.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. svensk ambassadörs tätt att medverka lands utrikesförvaltning

arbetet inom annat

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara herr Ahlmarks (fp) i kammarens protokoll för den 24 maj intagna fråga, nr 267, och anförde:

Herr talman! Hen Ahlmark har frågat mig om en svensk ambassadör har rätt att utan tillstånd aktivt medverka i politiskt och/eiler organisatoriskt arbete inom ett annat lands utrikesförvaltning.

Svaret är nej.

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! För någon vecka sedan kunde -vi läsa en mycket uppmärksammad intervju i flera svenska tidningar. En svensk ambassadör i ett europeiskt land berättade om sina insatser i Jordanien. Jag nämner faUet enbart för att få resonera om en viktig princip: den respekt för objektivitet och gott omdöme som man har rätt att kräva av svenska diplomater bl. a, genom att de föher den aUmänna instruktionen för vår utrikesrepresentation.

Den svenske ambassadören avslöjade i intervjun att han i december förra året hade hjälpt till, på uppdrag av kung Hussein, att organisera om Jordaniens utrikesförvaltning. Han gjorde upp en plan för utrikesministeriets organisation. Det saknade tidigare olika byråer för skilda områden av sin verksamhet. På ambassadörens Inrådan satte man upp ett system av byråer delvis efter svensk förebUd, enligt den här intervjun.

En svensk ambassadör på en viktig post har alltså tjänstgjort inom ett annat lands utrikesfövaltning på direkt uppdrag av det landets statschef. Detta andra land anser dessutom att det i princip befinner sig i krig med en tredje nation, Israel. Och Jordaniens utrikesdepartement har som sin kanske främsta uppgift att förklara den arabiska pohtiken mot den judiska staten.

Har en svensk ambassadör rätt tiU det? Nej, säger utrikesministem i sitt svar i dag, och jag tackar honom för det. Något annat svar hade väl heUer knappast varit möjligt, § 23 i 1967 års instruktion för vår utrikesrepresentation lyder så här; "Den som tjänstgör vid utlandsmyn-chghet får ej utan tillstånd av ministern för utrikes ärendena mottaga befattning eller uppdrag av utländsk regering eller mellanfolklig organisation,"

Det är självfallet en viktig del i den här instraktionen. Svenska ambassadörer skall företräda Sveriges och inte också t, ex, Jordaniens intressen och pohtik. Den som medvetet och uppsåtligt bryter mot den här paragrafen har väl rimligen förverkat det förtroende han eller hon kan ha.

Och därför vUl jag fråga utrikesministern, återigen för att få höra hans syn på principfrågan;

Om den svenska regeringen får veta att en svensk ambassadör utan tiUstånd mottagit "uppdrag av utländsk regering" — vilken typ av åtgärder vidtar man då? VUket slag av undersökning gör man? Hur reagerar man gentemot den ambassadör som brutit sin instruktion? Och hur undanröjer regeringen eventuella missuppfattningar om den svenska politiken, som kan uppstå av att en svensk ambassadör yänstgjort inom ett annat och i princip krigförande lands utrikesförvaltning?

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. svensk ambassadörs rätt att medverka i arbetet inom annat lands utrikesförvaltning

Herr utrikesministem NILSSON:

Herr talman! 1 princip har jag ingen annan uppfattning än den herr

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Om sänkning av automobilskatten för lastbilar

Ahlmark här gav uttryck för. Jag vUl emellertid till hans senaste anförande göra den anmärkningen — utan att nu kunna på grund av bestämmelser som råder för debattema här gå in på det enskilda fallet — säga att mig veterligt har ingen ambassadör i svensk tiänst bratit emot bestämmelserna på det sätt som herr Ahlmark formulerat det i sin fråga. Men som sagt principiellt har jag samma uppfattning som han. Vi infordrar, när vi får upplysningar av den art som vi har fått här, föklaringar från vederbörande, och med utgångspunkt därifrån vidtar vi sedan de åtgärder som kan anses lämpliga.

Hen AHLMARK (fp):

Hen talman! Jag hade ställt några följdfrågor i principfrågan som blivit aktuell av det enskilda fallet. Av de antydningar som utrikesministem nu gjorde utgår jag ifrån att diskussionen får föras på annan plats än den här — och kommer att föras också i fortsättningen.

Min värdering av § 23 i instraktionen för utrikesrepresentationen framgår av vad jag sagt. Jag uppfattar det så att utrikesministern har samma uppfattning om att det är en oerhört viktig paragraf, SkuUe man mera allmänt börja bryta mot den kommer naturligtvis den svenska diplomatkåren att snabbt förverka sitt anseende både här i landet och i andra länder.

Någon sådan risk föreligger såvitt jag förstår inte alls. Jag är övertygad om att praktiskt taget alla svenska ambassadörer delar min uppfattning av hur viktig § 23 i deras instruktion är. De skah företräda Sveriges och inte också något annat lands intressen och pohtik. Och just därför att det som inträffat troligen är så ovanligt, är det viktigt att regeringen här och på andra sätt slår fast: sådant här får inte ske, vi reagerar bestämt mot brott mot instraktionen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om sänkning av automobilskatten för lastbilar

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Borås (m) i kammarens protokoll för den 12 maj intagna fråga, nr 238, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig om jag har för avsikt att föreslå sådana ändringar i automobilskatteförordningen att den i propositionen 138 år 1970 utlovade skattesänkningen för 80 procent av lastbilarna blir en realitet.

Herr Magnussons fråga avser verkningarna av första etappen i den omläggning av den årliga fordonsskatten på bl. a. lastbilar som genomförts den 1 januari i år enligt beslut av förra årets riksdag. Omläggningen innebar, inom ramen för ett i princip oförändrat totalt skatteuttag, höjd skatt för tyngre fordon och sänkt skatt för lättare fordon i överensstämmelse med den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Härutöver innebar omläggningen att skatten beräknas efter fordons totalvikt och inte som tidigare efter tjänste vikten.

Det har nu framförts att det nya systemet I vissa fall medfört inte väntade skattehöjningar för enskilda fordon. Även om förklaringen härtiU normalt torde vara att fordonet har en i förhållande tiU tiänstevlkten stor lastförmåga och därmed hög totalvikt, finns det anledning att närmare granska utfallet av första etappen i omläggningen. Det är min avsikt att låta göra en sådan granskning före genomförandet av nästa etapp.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministem för svaret på min fråga.

När vi under fiolårets riksdag behandlade denna fråga var ohka experter inte överens om vilka verkningarna skulle bli av omläggningen av beskattningen från tiänstevikt tih totalvikt. Nu lär det ha visat sig, enligt vad organisationerna uppgivit, att det genomgående har bhvit en skattehöjning.

Jag är medveten om att detta är ytteriigt besvärliga tekniska frågor och är tacksam för att finansministern nu har förklarat att han före nästa etapp, som inträffar redan nästa år, skall göra en genomgång av verkningama. Med det svaret är jag belåten.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. sysselsätt-ningsfrämjande åtgärder i Vindelådalen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang, sysselsättningsfrämjande åtgärder i Vindelådalen

Herr inrikesministem HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Tvärålund (c) i kammarens protokoU för den ,14 maj Intagna fråga, nr 253, tiU herr industriministern, och anförde:

Hen talman! Herr NUsson i Tvärålund har frågat industriministern om han är beredd medverka tih att företag etableras I de Industrilokaler med plats för 150-200 anstäUda, som är omedelbart disponibla i Vindelns kommun, för att skapa sysselsättningstillfäUen i Vindelådalen, Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Med hänsyn tiU sysselsättningsläget I Vindelådalen är det angeläget att ytterhgare arbetstUlfäUen tiUskapas där. Jag viU nämna att arbetsmarknadsstyrelsen i dagama har tUlstyrkt lokaliseringsstöd tiU ett företag i Vindeln som genom vidgade investeringar beräknas ge sysselsättning åt ett 60-tal helårsarbetare.

De av herr Nilsson åsyftade industrilokalerna bör utgöra en tUlgång när det gäller att stimulera tiU företagsetableringar i Vindeln, Jag är beredd att i en positiv anda pröva frågan om lokaliseringsstöd i samband med sådana etableringar.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Holmqvist försvaret och för hans beredvillighet att positivt pröva lokaliseringsstöd till företag som kan etablera sig i de ifrågavarande lokalerna.

Bakgrunden tiU frågan är sysselsättningsläget, framför aUt i Vindelådalen, Situationen är den att en mycket stor lokal på inte mindre än 7 500

I* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. sysselsätt-ningsfrämjande åtgärder i Vindelådalen

kvadratmeter har stått tom sedan oktober, då företaget som ägde lokalerna gjck i konkurs. Lokaliseringsstöd har utgått tUl företaget i fråga med inte mindre än omkring 2,8 miljoner kronor.

Nu är det beklämmande att se hur dessa fina lokaler står tomma. Min fråga tih industriministern gällde därför huruvida regeringen var beredd att försöka skaffa sysselsättning dit. Kommerskollegium har tidigare engagerat sig härför men inte lyckats. Kommunen gör vad den kan. Som statsrådet säger är det en utomordentlig tUlgång att lokalen finns. Regeringen har ju organiserade kontakter med Industriförbundet — det Industriförbund som på ohka sätt uttalade sig emot en utbyggnad av Vindelälven, Jag hoppas att man på det håUet nu verkhgen tar sitt ansvar. Regeringen visade också i fallet Stekenjokk att man kan åstadkomma en etablering, om det är verkligt befogat.

Jag hoppas att statsrådet Holmqvist har samma inställning som statsrådet Wickman uttryckte i november månad, tror jag det var, i fiol i en diskussion, där han uttalade att regeringen har i princip samma ansvar för sysselsättningen vad beträffar den outbyggda Vindelådalen som i fråga om det projekt som skrinlades i Stekenjokk, I bakgrunden ligger ju riksdagsbeslutet 1967 om kompensationsåtgärder. Jag hoppas att statsrådet Holmqvist är beredd att sätta in särskilda åtgärder för att få tUl stånd en verksamhet i de här lokalerna. Det är ju en kapitalförstöring som sker när lokalerna på det här sättet står outnyttjade.

Kommunen gör vad den kan, för att försöka värva företag. Jag är medveten om svårighetema även för regeringen, men eftersom fallet har väckt stort uppseende och är beklagligt i många avseenden hoppas jag att statsrådet är beredd att göra vad som är möjhgt.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vet att herr Nilsson i Tvärålund är speciellt engagerad I det här företaget och i flera sammanhang har pläderat för hänsynstaganden av olika slag. Om det uppkommer ett sådant tillfälle att vi får kontakt med företag som kan passa och som är Intresserat av lokalisering av det här slaget och lokalerna är lämpliga för ändamålet, skall vi självfallet verkligen göra vad som är möjligt att göra. Men man får inte överskatta förutsättningarna för att staten överallt där företag av olika omständigheter går om styr skall kunna vara beredd att omedelbart StäUa upp med en ny företagare, som är vUUg att fortsätta verksamheten. Jag måste således säga att jag inte kan gå längre än vad jag har gjort i svaret: Vi har förklarat oss vara positivt inställda. Jag kan Inte säga att departementet eller någon annan kan gå ut och göra alldeles speciella ansträngningar för just den verksamhet som det här gäller.

Naturligtvis inträffar det, när företag startas eller utvidgats och får stöd av staten, att man ibland har varit en smula för optimistisk. Då har man ju endast att notera detta i efterhand, men på samma gång får man givetvis göra klart för sig att stödverksamhet av det här slaget är någonting som kan kosta samhället pengar. Det betyder dock inte att vi alldeles omedelbart, när ett företag har misslyckats, kan stå beredda att ha en ny företagare som kan träda in i stället för den tidigare.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag har förståelse för de synpunkter som statsrådet angav i sitt senaste anförande. Min fråga gällde närmast om regeringen — särskilt Industriministern — var beredd att göra speciella ansträngningar. Statsrådet säger att han för sin del inte är beredd att utlova några specieUa ansträngningar just i det här fallet. Jag hade väl hoppats på att så skulle kunna ske, eftersom det gällde sysselsättning för det första i Vindelådalen, för det andra i ett företag där samhäUet redan har på ett efter vad jag kan förstå generöst och optimistiskt sätt engagerat sig med stora pengar. Det är naturhgtvis inte roligt för någon att iaktta hur den här kapitalförstöringen nu fortgår i och med att lokalen står tom och oanvänd, I Vindelns kommun med knappt 8 000 människor gick 174 personer arbetslösa vid räkningen den 10 maj.

Jag hoppas ändå att statsrådet Holmqvist är beredd att genom de kontakter regeringen kontinuerligt har med Industriförbundet, som ju i så många sammanhang uttalat sig för ett engagemang så att Vindelådalen kunde sparas, eller via någon annan kanal, hjälpa kommunen, företagarföreningen och länsstyrelsen, som också är engagerad i ärendet, med att hitta företag. Det är ju inte fråga om något htet företag som skuUe få plats i denna stora lokal, väl belägen med en stor tomt, möjlighet tUl anknytning tih järnvägsnätet osv.

Det råder inga motsättningar mellan mig och statsrådet i denna fråga; jag tror att alla krafter är beredda att göra vad som är möjhgt. Min fråga här i dag var närmast avsedd att stimulera till vad statsrådet betecknade såsom speciella ansträngningar. Jag tror att det finns anledning just i det här fallet att försöka göra en extra insats för att åstadkomma en lösing på sysselsättningsproblemet i Vindelådalen och skaffa sysselsättning I de tomma, nya och effektiva lokalema.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Vindelådalen

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Låt mig bara kort erinra om, när herr Nilsson i Tvärålund gör en jämförelse med statens åtagande uppe i Vilhelmina, att det där dock gällde en verksamhet i fråga om vilken man mer eUer mindre gjorde gäUande att staten hade speciella förphktelser, att staten hade givit utfästelse om sysselsättningen. Här rör det sig dock om ett privat företag, som går över styr på grand av ohka omständigheter.

Herr NUsson är specieUt intresserad i det här företaget och menar att det finns anledning för staten att ha ett ansvar jämförligt med det som föreligger i VUhelmina, Det är aUtså på den punkten jag nödgas säga att visst är vi intresserade av att få tUl stånd sysselsättning i det här fallet, vi är beredda att hjälpa till, men jag är absolut inte beredd att säga att det här företaget skall ges en speciell prioritet, Förutsättningama är tyvän desamma som föreligger för andra enskilda företag som har startats under felaktiga premisser och som det visat sig vara omöjligt att driva. Då kan man inte utan vidare räkna med att staten har ett självklart ansvar att göra en Insats just i det här företaget och på den här orten — det är det jag har velat understryka.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 97 § 7 Ang. löne- och arbetsförhållandena för AMS-arbetare i vissa fall

Torsdagen den

__ • 1071 "Srr inrlkesmimstem HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara hen

-------------- Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 19 maj Intagna fråga, nr

Ang löne- och arbets- jSQ, och anförde:

förhållandena för Ylerr talman! Hen HaUgren har frågat mig om jag avser att vidta

AMS-arbetare i vissa åtgärder som kan leda tUl att AMS-arbetare får samma löne- och
■' arbetsförhåUanden som övriga anstäUda vid privata och kommunala

företag, då arbetena utförs gemensamt.

Jag utgår från att herr HaUgren med AMS-arbetare avser personer sysselsatta i beredskapsarbeten. Vid beredskapsarbeten utgår enhgt tiUämpligt "hängavtal" för beredskapsarbete de löner som gäller för den öppna arbetsmarknaden enligt gäUande kollektivavtal.

I aUt väsenthgt gäller sålunda samma löne- och arbetsförhåUanden för dem som av arbetsförmedUng anvisats beredskapsarbete som för ö-vriga anställda med motsvarande arbetsuppgifter.

Hen HALLGREN (vpk):

Hen talman! Det var inte speciellt den grappen jag hade tänkt på. Det gäller AMS-arbetare i största allmänhet som används i exempelvis anläggningsarbete och byggnadsarbete. Det förekommer ju i Göteborg, och man kan konstatera att varken löne- eller arbetsförhållanden för dessa AMS-arbetare kan betecknas som tiUfredsstäUande. Jag skall ge ett exempel.

Ett antal AMS-jobbare användes av Göteborgs idrottsnämnd för att anlägga en golfbana i Delsjöområdet utanför Göteborg. Här använde man kommunens fastanställda anläggningsarbetare tUlsammans med AMS-arbetare, och det kunde konstateras att lönen för de fastanstäUda, som var avtalsenhg, var 15 kronor i timmen, medan AMS-jobbarna fick nöja sig med 8:23 i timmen, trots att deras arbetsprestationer var fuUt hkvärdiga med de fastanställdas. Det berodde på att de var byggnadsarbetare som hade utratlonaliserats från byggen. De var visserligen I 50—55-årsåldem, men arbetet kunde de i aUa fall precis Uka bra som de andra.

För att de skall kunna existera och försöqa sina famUjer måste de gå tiU socialhjälpen och begära understöd. Det har de också erhålht, för man kan inte existera i Göteborg på 8:23 i timmen om man har famUj,

När det gäller den sanitära sidan, så är det ju hårresande att se hur man behandlar de här arbetarna. För de fastanställda kan man säga att det var relativt väl ordnat. De hade tidsenliga mat- och manskapsbodar, utmstade med både värme och tvättmöjligheter, AMS-arbetama hade inte ett dugg sådant — de fick göra sina naturbehov i det fria och fick klä om i det fria.

Man ställer osökt frågan om inte arbetarskyddslagen gäller för AMS-jobbama. Det här strider ju direkt mot 9 § arbetarskyddslagen.

Vore det inte riktigare att de företag som utnyttjar denna på undantag

satta arbetarkategori verkhgen betalade avtalsenliga löner? Det gör de

inte här. Det är möjhgt att de gör det när det gäller beredskapsarbeten,

men inte annars. Och hade exempelvis idrottsnämnden i det här fallet

12 inte fått AMS-arbetare, så hade den ju måst ta andra arbetare och betala

enligt gällande avtal.

Jag tycker att man borde ta krafttag för att ordna det här på ett helt annat sätt. Man kan Inte bara tala om jämlikhet — man måste också I praktiken visa att man menar något med det, och det gör man inte i det här fallet.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har redogjort för de principer som gäller. Om det har förekommit sådana fall som refererats här av frågeställaren — jag har naturhgtvis inte anledning att ifrågasätta riktigheten i det — måste detta bero på att det rört sig om en grupp speciellt svårplacerad arbetskraft, närmast jämförlig med dem som går I skyddad verksamhet eUer I arklvarbete, som kanske temporärt kan ha varit placerad på en arbetsuppgift som åtminstone utåt tett sig hkvärdlg med de arbetsuppgifter som har utförts av byggnadsarbetare i vanhg ordning.

För denna typ av arbetare, som närmast arbetar i skyddad verksamhet, har vi ju ett speciellt a-vtal, och det anknyter i viss mån tiU den kommunala lönesättingen. Det kan naturligtvis tänkas vara ett sådant fall som åsyftas. Men ehest är principerna de som jag här redogjort för. Jag förstår väl att det på grund av särskilda omständigheter kan uppkomma situationer där det framstår som orättfärdigt att den ene har en lön som är så väsenthgt mycket lägre än den andres fastän de kan uppfattas utföra samma arbete. Men principen är självfallet den jag här redogjort för när det gäller vanliga beredskapsarbeten — det är dock tydligen inte sådana som här avses utan något helt annat - och det är naturligtvis angeläget att man försöker undvika att sådana här situationer uppkommer.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. löne- och arbetsförhållandena för AMS-arbetare i vissa faU

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag viU inte tolka statsrådet så att han menar att de arbetare det här gäller skulle vara av så mycket sämre kvalitet och så svårplacerade, att de är jämförbara med personer som placeras på skyddade verkstäder. Så är det inte, utan här är det arbetare som tidigare i hela sitt hv har sysslat med hårt arbete och som föhakthgen passar tUl det jobb som de nu har blivit tUldelade, Men ändå är det så stor skiUnad på arbets- och löneförhållandena.

De fast anställda kommunalarbetama har själva sagt: De utför precis samma arbete som vi och är fullt hkvärdiga med oss, Kommunalarbetama tycker att det är egendomligt att de andra arbetama skall ha så dåliga löner och framför allt att deras sanitära förhållanden är så mycket sämre. Det är ju en diskriminering.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Såsom herr HaUgrens fråga var formtderad är det mycket svårt för mig att här gå in på detahema. Men jag är tacksam om jag får uppgifterna i detta konkreta faU, så skall jag självfallet försöka följa upp frågan. Eller kan Hen Hallgren kanske återkomma med t, ex, en interpeUation i frågan, då möjhgheter kan ges att bättre precisera de omständigheter som förehgger i detta fall.

Överläggningen var härmed slutad.

13.

Nr 97

§ 8 Ang. omyndigs sjukanmälan m, m.

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. omyndigs sjukanmälan m. m.

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara hen Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 14 maj intagna fråga, nr 249, tiU herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat justitieministem om han vlU medverka till ändrade regler när det gäller omyndigs sjukanmälan och lyftande av sjukpenning så att man får samma regler som vid förtidspension. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

När det gäller allmän pension har särskilda bestämmelser beträffande omyndiga utfärdats i anslutning tUl lagen om allmän försäkring, Bestämmelsema Innebär att ansökan om pension skall undertecknas av förmyndaren eller av barnavårdsman, om sådan har förordnats. Likaledes gäller att pensionen utbetalas tUl förmyndaren, om Inte annat har bestämts I det särskilda fallet.

Särskilda bestämmelser finns däremot Inte I fråga om sjukanmälan och lyftande av sjukpenning för omyndig. Eftersom sjukpenning tiU sin natur är en ersättning för bortfaU av inkomst av förvärvsarbete tillämpas här de allmänna reglerna i föräldrabalken om omyndig som har inkomst av förvärvsarbete. Reglema innebär att en omyndig själv råder över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt 16 år, om Inte förmyndaren med samtycke av överförmyndaren har bestämt annat. Om en förmyndare har anledning anta att den omyndige kommar att missbruka rätten till sjukpenning, har han således möjlighet att förhindra detta genom att hos försäkringskassan begära att sjukpenningen utbetalas tiU förmyndaren.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Hen talman! Jag ber att få tacka för svaret på min enkla fråga.

Anledningen tUl min fråga har varit att jag för en tid sedan blev uppmärksammad på ett förhållande som jag anser vara mindre tUlfredsstäUande, EnUgt gällande regler får person som är omyndigförklarad på grand av rättens beslut lyfta och utkvittera honom tUlkommande sjukpenning utan förmyndares godkännande och vetskap. Detta förhållande kan skapa vissa problem för den omyndiges förmyndare. Det är inte alldeles säkert att den omyndige har förmåga att rätt förvalta den sjukersättning han erhåller från sjukkassan. Enligt mm mening borde det vara så att sjukpenningen automatiskt utkvitterades av förmyndaren, och därest förmyndaren anser skäl föreligga härtUl skall han ha möjlighet att ge den omyndige rätt att med fullmakt lyfta sin sjukpenning.

När det gäller förtidspension skall pensionen däremot i princip utbetalas tiU förmyndaren. Om denne överlämnat åt den pensionsberätti-gade att själv förfoga över sin pension, skall dock pensionen enligt försäkringsdomstolens dom den 26 september 1968 utbetalas tUl den omyndigförklarade.

Nu säger socialministem, att om förmyndaren har anledning anta att den omyndige kommer att missbraka rätten till sjukpenning har han möjhghet att förhindra detta genom att hos försäkringskassan begära, att sjukpenningen utbetalas tUl förmyndaren. Jag tycker för min del att det

skulle vara mera önskvärt med tiUskapande av Ukartade bestämmelser för Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Om säkrare arbetsförhållanden vid arbete i fartyg

lyftande av sjukpenning och förtidspension. De praktiska erfarenhetema talar för — vilket framgår inte minst av de samtal som jag haft både med försäkringskassefolk och förmyndare — att både sjukpenning och förtidspension skall lyftas och utk-vitteras av förmyndaren. Givetvis skall förmyndaren ha rätt att i den mån han finner lämphgt ge den omyndige fullmakt att utkvittera pengama.

Hen socialministem ASPLING:

Herr talman! Det kan självfaUet förekomma att en omyndig person har förvärvsarbete och försörjnlngsphkt och att det då vid sjukdomsfaU Inträffar ett inkomstbortfall, som måste kompenseras med sjukpenning.

Sedan är det en annan sak om en omyndig uppenbart missbrakar rätten tlU sjukpenning. Då är det självklart att förmyndaren skall Ingripa, och detta ger, herr Böqesson, bestämmelserna utrymme för. Jag har haft anledning att i mitt svar fästa uppmärksamheten på detta.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministem för det kompletterande svaret.

Vid en viss försäkringskassa riktades kritik mot att en förmyndare hade utk-vitterat sjukpenning. Denna kritik anser jag vara obefogad, men faktum kvarstår dock att det enligt min mening skulle vara fördelaktigt Om hkartade bestämmelser gällde för utkvittering av sjukpenning och förtidspension. Förtidspensionen är också en ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om säkrare arbetsförhållanden vid arbete i fartyg

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara fm Rydings (vpk) i kammarens protokoll för den 19 maj Intagna fråga, nr 259, och anförde:

Herr talman! Fru Ryding har frågat mig viUca åtgärder jag avser att ■vidta I syfte att skapa säkrare arbetsförhållanden vid arbete ombord i fartyg, särskilt när det gäller reparationsarbeten.

Arbetarskyddslagens och arbetarskyddskungörelsens allmänna bestämmelser och skydd mot ohälsa och olycksfall gäller för arbete ombord på fartyg, I den mån sådant arbete inte är att hänföra tiU skeppstjänst. Arbetarskyddsstyrelsen har meddelat särskilda anvisningar rörande skydd mot yrkesfara vid vissa arbeten på fartyg med tankar för oha m, m. Anvisningarna tar speciellt sikte på risker för antändning, explosion och förgiftning. Bl, a, krävs s. k. arbetscertifikat innan arbete får sättas i gång i farhg närhet av utrymme där oha eller gas kan ha samlats, Arbetscertifikat utfärdas av besiktningsman som godkänts av arbetarskyddsstyrelsen. Det skall ange att arbetsplatsen på fartyget är så fri från gas och gasbUdande oherester att det under föreliggande förhåUanden inte är fara

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Om säkrare arbetsförhållanden vid arbete i fartyg

för antändning, explosion eller förgiftning. Dessutom skaU certlfikatet ange att arbetet i fråga är tillåtet. Anvisningarna innehåller också regler om fömyad gasundersökning och om fortlöpande kontrollundersökning. Gränsvärden för gashalten i luft finns angivna, Anvismngama är för närvarande under revision, varvid man strävar efter att åstadkomma enhethga regler för de nordiska länderna.

När det gäller den tragiska dödsolyckan som nyligen inträffade på ett varv i Göteborg tUlsattes omedelbart en undersökningskommislon för att klarlägga orsakssammanhanget. Kommissionen står under ledning av yrkesinspektionen och består vidare av representanter för bl, a, varvet, brandkåren och polisen. Bland varvsrepresentanterna ingår företrädare för arbetstagamas fackhga organisation. När resiUtatet av undersökningen föreligger blir det anledning att Ingående pröva frågan om skyddsåtgär-dena vid sådana varvsarbeten som det här är fråga om.

Fra RYDING (vpk):

Herr talman! Jag viU tacka socialministern för svaret på min enkla fråga.

Det är alltid tragiskt när olyckor Inträffar i arbetet, och tyvän finns det väl ingenting som kan garantera helt olycksfria arbetsplatser. Men efter den olycka vid varvet i Göteborg som det talas om I svaret och som jag avsåg i min fråga bör man göra det yttersta för att undersöka om det finns bättre former av förebyggande åtgärder. Det är därför som jag är särskilt glad över sista meningen i socialministerns svar där man säger ifrån att man ingående skall pröva frågan när utredningen hunnit bh klar.

Jag skall ta upp bara en sak — jag hinner tyvän inte mer trots att aspektema på den här olyckan är oerhört många. Det gäUer frågan om reservutgång, EnUgt dagens tidningar har det I går hållits sjöförklaring i Göteborgs tingsrätt. Därvid framkom att en nödutgång från maskin-mmmet var spärrad av durkplattor. Det kände man till. Det finns 2—3 lejdare att komma ned och upp på; man sysselsatte ca 50 man i detta maskinrum. Det hade föreslagits att ingångshål i bordläggningen skuUe tas upp i sidan tiU maskinrummet, men det tUläts inte. Jag anser för min del att det är en mycket grov underlåtenhetssynd att ett sådant ingångshål inte togs upp i bordläggningen innan reparationen påböriades. Då hade man fått dels bättre ventUation, dels bättre evakueringsmöjligheter när olyckan inträffade.

Det borde därför finnas lämplig föreskrift om dylika reservutgångar vid sådana arbeten. Vid nybyggnad av fartyg finns det, av många anledningar, alltid ett ingångshål i bordläggningen tUl maskinrammet, och det är det som nästan sist sätts ihop när båten är klar. En sådan anordning måste finnas också vid reparationer.

Jag anser det vara en huvudfråga att man omgående, innan ohka utredningar — arbetsmlhöutrednlngen osv, — är klara, kompletterar skyddsbestämmelsema med föreskrifter om reservutgångar; det finns säkerligen inte någon säkerhetstjänst på något varv som skulle våga vägra att ta upp ett sådant Ingångshål om föreskrifter och normer fanns.

Frågan om reservutgång måste ju avgöras från faU tiU fall, men jag tycker att det oviUkorhgen måste finnas föreskrifter. Jag skuUe gärna

höra om statsrådet Aspling är beredd att omgående ta upp en sådan fråga ur arbetarskyddssynpunkt och även den fråga som gäller medbestämmanderätten för arbetamas arbetarskyddsfrågor.

Herr socialrrunlstem ASPLING:

Herr talman! AUa krafter har satts in för att utreda Göteborgskatastrofens orsaker. Resultatet av undersökningen måste uppenbarhgen awaktas innan man kan dra några slutsatser om de åtgärder som kan komma att påfordras, FörhåUer det sig så att fru Ryding har kännedom om några betydelsefulla fakta i saken är det angeläget att fra Ryding delger undersökningskommissionen dessa.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. användningen av fenoxisyror i jordbruket

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag betvivlar inte alls att alla krafter har satts In för att klara upp anledningen tUl olyckan. Men det tar tid. Enhgt sjöförklaringen står uppgifter mot varandra, och det kommer väl kanske aldrig någonsin att skapas klarhet om det hela. Jag förstår att man måste awakta resultatet. Men enligt samstämmiga uppgifter från många ohka håU är just frågan om en reservutgång en huvudfråga. Därför tycker jag att man inte behöver awakta så förfärligt länge. Under tiden man awaktar kan en ny tragisk olycka hända om det vill sig Ula, Därför skulle jag vUja ha omedelbara åtgärder.

Genom de förbindelser jag har med varvsarbetama I Göteborg har jag fått många ohka uppgifter, många ohka tips och många goda uppslag. Givetvis är jag liksom även statsrådet mycket angelägen om att aUtlng kommer fram för att underlätta förebyggandet av olyckor I fortsättningen. Ingenting får nämligen underlåtas när det gäller att hindra sådana här tragiska olyckor. Inte minst när det gäller jäktet och ackordshetsen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. användningen av fenoxisyror i jordbruket

Herr socialministem ASPLING erhöll ordet för att besvara hen Israelssons (vpk) i kammarens protokoll för den 19 maj Intagna fråga, nr 264, tUl hen jordbruksministern, och anförde:

Hen talman! Herr Israelsson har frågat jordbmksministern om han har för avsikt att låta utreda riskema med eUer eventuellt förbjuda MCPA och övriga fenoxisyror i jordbmket med en årlig förbmkning på 1 300 ton. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Sedan vissa farhågor framkommit om användningen av fenoxisyra-preparat tillkallade giftnämnden i september 1970 en särskild expertgmpp med uppgift att undersöka vilka faror som kunde vara förenade med preparaten.

På grandval bl. a. av expertgrappens rapport beslöt glftnämmnden den 4 mars 1971 om temporärt förbud under år 1971 mot användning av vissa fenoxisyrapreparat i skogar, längs vägar m. m. Vad beträffar användningen av fenoxisyror som ogräsbekämpningsmedel i jordbraks-

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. användningen av fenoxisyror i jordbmket

grödor gäller de villkor som meddelas i samband med registreringen av respektive preparat. Dessa villkor Innefattar t, ex. föreskrifter om dosering och erforderhga skyddsåtgärder.

Ett fortsatt utredningsarbete beträffande fenoxisyror pågår genom giftnämndens försorg. Då resultatet härav föreligger kommer giftnämnden att ta upp frågan om olika fenoxlsyrors användning till fömyad prövning.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Först vill jag framföra mitt tack till herr socialministern för svaret på min enkla fråga.

Flera fakta talar för att förbudet från mars borde utvidgas tUl att omfatta all användning av preparat av typ fenoxisyror,

1 300 ton MCPA och andra fenoxisyror används Inom jordbraket vaqe år, 45 ton MCPA plus 30—35 ton 2,4—D och övriga preparat av fenoxlsyretyp säljs enbart i Värmland för användning inom jordbruket.

Den totala herbicidförbrukningen i Sverige uppskattas till 2 250 ton per år. Av denna förbmkning berörs, enhgt uppgift, endast 250-300 ton av det partiella förbudet av den 4 mars. Förbudet berör sålunda endast en bråkdel av den totala förbrakningen av fenoxisyror inom landet.

Förbudet baserar sig också på en vetenskaphg undersökningsrapport som tUlkommit under stark tidspress och enbart omfattar 2,4,5—T och 2,4—D. Uppgifterna är bristfälliga och ytterligare forskning måste tiU innan säkra slutsatser kan dras. Motiveringen för begränsningen av förbudet tiU 2,4,5—T och 2,4—D är också anmärkningsvärd. Man säger sig -vilja skona allmänheten som använder sig av allemansrätten!

De ca 1 000 ton MCPA som sprutas ut per år Inom svenskt jordbruk håller på att utrota fälthare och rapphöns. Kan man då utan vidare antaga att sådan fortsatt hantering skulle vara ofarhg för människan?

Som en röd träd genom fenoxirapporten går forskarnas påpekande att det finns så ohyggligt htet konkret forskning på området och att det därför är svårt att fatta beslut eller ge rekommendationer. Man har här följt Unjen att hellre fria än fälla. Men borde man inte i stäUet göra precis tvärtom?

Jag viU, herr talman, i anledning av dessa farhågor som förs fram av en upplyst och intresserad allmänhet I soclalminlstems egen valkrets stäUa några följdfrågor till statsrådet:

1, VUken bevisföring skaU myndighetema grunda sina beslut på? Skall ett preparat bevisas skadligt för att sedan kunna förbjudas eUer skaU ett preparat bevisas oskadligt för att sedan bli tUlåtligt?

2, Kan statsrådet ge lugnande besked tih de människor — och det rör sig om intresserade och upplysta sådana — som framför aUvarhga betänkligheter i fråga om användning av de ovan nämnda mängderna fenoxisyrepreparat inom jordbmket?

3, Om statsrådet ej kan ge ett sådant lugnande besked som verkar övertygande kan vi då förvänta att regeringen kommer att i en snar framtid införa ett utvidgat förbud, som kommer att omfatta aU eller praktiskt taget all användning av herbicider som ej är bevisat oskadligal

Hen socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag har i många sammanhang haft anledning förklara att giftnämnden är beslutande instans i dessa frågor. Låg mig tUlägga att hen Israelsson bör känna tiU att i giftnämnden sitter även representanter för riksdagen.

Det utredningsarbete som hen Israelssons fråga gäUde pågår redan Inom ramen för giftnämndens verksamhet. Den fråga herr Israelsson tar upp är med andra ord redan under behandling.

Det här är en frågestund. Nu ställde herr Israelsson en rad följdfrågor. Tiden medger inte att jag tar upp dem, men låt mig bara säga att även dessa frågor självfallet prövas när giftnämnden nu har att ta stäUning tiU de här spörsmålen.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ang. användningen av fenoxisyror i jordbmket

Hen ISRAELSSON (vpk):

Hen talman! I slutet av socialministerns fortsatta svar på min fråga och även i slutet av det skrifthga svar som jag har fått sägs det att utredning pågår. Jag hemställer då att man allvarligt prövar de betänkligheter som här har framkommit. Det får inte bh så, att man väntar med att vidta åtgärder tiUs det redan inträffat en katastrof. Jag anser det vara bättre att man stämmer redan i bäcken och att man använder den omvända bevisföring som jag talade om i mitt första anförande, nämhgen att man skall bevisa att ett preparat är ofarligt för att det skall bh tiUåtet i stället för tvärtom.

Jag viU också säga att det har framförts allvarhg kritik emot giftnämnden och att man har ifrågasatt dess opartiskhet. Kritik har riktats mot giftnämnden i samband med beslutet i mars om 2,4, 5-T och 2,4-D. Man har allvarhgt ifrågasatt, om giftnämnden har något intresse av eUer är beredd tUl att motarbeta det kortsiktiga vinsttänkande som hgger bakom den stora användningen av främst herbicider i Sverige.

Hert socialministem ASPLING:

Hen talman! Herr Israelsson säger, mer eUer mindre direkt, att han inte litar på giftnämnden. Jag har redan sagt att giftnämnden är ett beslutande organ. Där sitter, som jag sade, även ledamöter av riksdagen.

Giftnämndens vilja att verkligen seriöst pröva dessa frågor kommer icke minst till uttryck i det förbud som utfärdades så sent som i mars I år. Jag tycker det är orimUgt, herr Israelsson, att I talarstolen här I riksdagen utan någon som helst bevisföring Ifrågasätta giftnämndens opartiskhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkande nr 39, skatteutskottets betänkanden nr 39 och 42, lagutskottets betänkande nr 13, utbildningsutskottets betänkande nr 21, jordbruksutskottets betänkanden nr 35—42 och 45 samt inrikesutskottets betänkanden nr 17-19.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

§ 12 Ekonomisk debatt

Herr TALMANNEN yttrade;

Finansutskottets betänkanden nr 26-30 samt skatteutskottets betänkanden nr 37 och 40 föredrages och debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden framstäUes under den gemensamma överläggningen.

Härefter föredrogs finansutskottets betänkanden:

nr 26 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition 1971:108 om fortsatt tUlämpning av aUmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte motioner,

nr 27 i anledning av motioner rörande Investeringsfonderna,

nr 28 i anledning av motioner rörande lättnader i kreditrestriktionerna för mindre och medelstora företag,

nr 29 i anledning av motioner om parlamentarisk besparingsutredning m. m, och

nr 30 i anledning av Kungl, Majts I propositionen 1971:115 gjorda framstäUning rörande de allmänna riktlinjema för den ekonomiska politiken jämte motioner samt

skatteutskottets betänkanden:

nr 37 i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet och

nr 40 i anledning av Kungl, Majts proposition angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72, m, m, jämte motioner.

Hen WEDÉN (fp);

Herr talman! Jag skah i all huvudsak uppehåUa mig vid näringslivets och enkannerligen industrins investeringar. Fru Nettelbrandt kommer sedan ätt tala om skatteproblemen och herr Möller kommer bl, a, att något beröra de frågor som sammanhänger med priskontroU.

När det gäller de fundamentala problemen i samband med Industrins investeringar har jag vid ett par tidigare tiUfällen under debatter i år i riksdagen karakteriserat regeringens instäUning på ungefär det här sättet: det finns två grundläggande misstag i regeringspolitiken. Det ena är att det inte går att förena å ena sidan önskemål om och krav på tUlräcklig investeringsoptimism och satsningsvilja inom den form av företagsamhet som vårt relativa välstånd och relativt starka samhällsekonomi nu bygger på med, å andra sidan, en inställning som är tveksam eller del-vis fientUg tiU hela denna företagsforms framtid och utvecklingsmöjligheter. Här hjälper det inte med tigandet från de flesta regeringsledamötemas sida. Det behövs en vilhghet att på ett positivt sätt delta i debatten, även om deltagandet skuUe leda till att man säger emot de egna extremisterna.

Det andra misstaget är att de stimulanser som regeringen vih ge är otiUräckUga mot bakgrund av det aktuella läget när det gäUer sysselsättningen och situationen inom näringslivet över huvud taget. Jag skall ta ett par exempel på det.

Jag viU gärna säga, herr talman, särskilt till utskottets ordförande, att

det för mig har varit nästan obegripligt att det nu tett sig nödvändigt för såväl regeringen som dess utskottsmajoritet att etablera en motsättning kring investeringsfondemas användning. Däremot skulle det inte förvåna mig alls om finansminister Sträng numera — i vatie fall tyst för sig själv -beklagar att hans vänner i utskottet varit så tih den grad föhsamma gentemot regeringen, i varje fah på den här punkten. Det vore nämhgen knappast rimligt att anta annat än att herr Sträng hyser oro för att även hans senaste antaganden om Industriinvesteringarnas utveckling när det kommer till kritan kan visa sig vara för optimistiska.

Om detta inte skulle bli fallet, om tvärtom - ifall t, ex, de tre partiemas förslag godkändes — hans antaganden skulle visa sig slå in eUer t, o, m, överträffas och komma i närheten av vad finansministern själv antog och önskade i januari, skulle han inte då bli glad och tUlfredsstäUd? Det måste ju rimligen förhålla sig så. Då skuUe också förhoppningarna om att "investera i fatt" och övervinna den bristande balansen i utrikesbetalningarna och om att bättre klara den fulla sysselsättningen komma närmare sitt förverkligande.

Jag skall inte mycket utveckla reservationens innebörd på denna punkt. Får jag bara konstatera att den behåller möjhgheten att förhindra aUa tendenser till överhettning och koncentrationsfenomen inom storstadsregionerna, som kan härstamma från användningen av investeringsfondsmedel. Den ger också möjhgheter att styra ut användningen av sådana medel från storstadsregionema. När det gäller andra områden än storstadsregionerna innebär alltså reservationen att användningen av dessa medel under en begränsad tid skulle bli fri.

Det kan förtjäna uppmärksammas — utskottet har redovisat det i sitt betänkande — att vid utgången av 1969 hade avsättningar tUl investeringsfonder skett i bortåt 3 250 företag. Nära 2 000 av dessa var företag med mindre än 50 anstäUda, Ser man tlU beloppen, har storföretagen med mer än I 000 anställda gjort något mer än hälften av de sammanlagda Insättningarna, Men man skall inte underskatta vare sig den investeringsfrämjande eller sysselsättningsskapande effekten av en sådan uppmuntran åt det stora antalet mindre företag som ett generellt frisläpp under en begränsad tid av fondmedel utanför storstadsområdena skulle Innebära, Det rör sig också här om företag och deras anstäUda som sannerligen inte i andra sammanhang haft anledning att känna sig väl behandlade i fråga om tillgången på investeringsmedel.

Jag skall övergå, herr talman, till att säga några ord om reservationen från de tre partierna beträffande effektiviteten och avvägningama inom den offenthga verksamheten samt angelägenhetsgraderingen och tldsföh-den meUan olika utbyggnads- och reformönskemål.

Utskottsmajoriteten har enhgt min mening här missat två kärnpunkter i problemställningen. Jag tror att en av dem enklast kan belysas genom några siffror från långtidsutredningens tabeller, som jag skall be att få återge på kammarens TV-skärm. Jag tror att det vore bra om denna tabeU kunde sjunka in i medvetandet några minuter.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Antal sysselsatta

(1000-tal) inom ohka näringsgrenar 1960 och 1970 jämte antaganden för 1975

Produktivitetens tiUväxt

i procent inom olika näringsgrenar 1965 - 1970 jämte antaganden för 1970 - 1975

1960 1970 1975 1965 - 1970 1970 - 1975

Jordbruk, fiske och skogsbrak, etc.

591

345

253

9,3

8,0

Industri, kraft, etc, 1143 1161 1107

7,6

Byggnadsverksamhet

301

360

364

2,5

3,5

Handel, samfärdsel, privata tjänster i övrigt

1 464 1 573 1 636

4,1

4,2

Offenthga tiänster 445 754

939

0,0

0,2

TabeUen visar bl, a, dels produktivitetsutveckhngen inom olika huvudområden, under skedet 1965—1970, dels antaganden om denna utveckhng under skedet 1970-1975.

Inom huvudgruppen jordbrak, fiske och skogsbruk var produktivitets-tlUväxten 9,3 procent under perioden 1965-1970, Långtidsutredningen har angett siffran 8,0 för den följande femårsperioden.

Går man tiU industrin finner man siffran 7,6 för båda perioderna.

För byggnadsverksamheten finner man siffroma 2,5 och 3,5, aUtså väsentUgt lägre än för de första grupperna.

Tar man handel och samfärdsel, privata tjänster i övrigt, är procentsiffrorna 4,1 och 4,2,

För den mycket kraftigt växande gruppen offentliga tjänster är för perioden 1965-1970 siffran 0,0, För perioden 1970-1975 är motsvarande siffra 0,2.

Dessa siffror säger självfaUet i och för sig mycket, men de säger ju inte aUt om ohka sysselsättningsgrenars möjhgheter att bidra tUl ökningen av folkhushållets totala resurser. ProduktivitetstiUväxten t. ex. inom ett område kan vara förhåUandevis hög, men ändå kan nivån för produktiviteten inom samma område hgga lägre än produktiviteten inom ett annat område där tillväxten i produktivitet är svag. Långtidsutredningen gör denna riktiga iakttagelse. Men den tillägger också; "Genom de snabba höjningar av produktiviteten som skett även inom tidigare lågproduktiva branscher medför emellertid en ökad offentlig sysselsättningsandel numera nästan generellt sett en lägre stegringstakt i den samlade produktiviteten,"

Nu påpekar långtidsutredningen, och det framhåller också reservatio-

nen, att de siffror som angivits för produktivitetstillväxten inom den offentliga verksamheten, dvs, O eller obetydligt över O, knappast kan vara sannolika. Ändå finns det stora awägningsproblemet kvar, det problem som berör snabbheten I den offentliga verksamhetens tillväxt och hur denna påverkar möjhghetema till en snabb tillväxt över huvud taget av de totala resursema.

Jag hoppas verkhgen att den politiska debatten inte har urartat på ett sådant sätt att jag behöver säga att denna awägning ingalunda kan ske med hänsyn enbart till den senare aspekten; de totala resursernas maximala tiUväxt, Långtidsutredningen är själv mycket medveten om att värderingen av olika kvalitativa förhåUanden och förändringar i sådana förhållanden, I den miljö i vid mening, som omger medborgarna i deras daghga hv, i deras arbete och under deras fritid, t, ex. upplevelsen av själva arbetet som i huvudsak menlngsfuUt och stimulerande eher som i stor utsträckning enbart meningslöst och påfrestande, upplevelsen av fritiden och dess innehåll osv,, inte kan fångas in och mätas med de ekonomiska beräkningarnas måttstock. Det vore helt orättvist att anklaga långtidsutredningen för något annat synsätt, hksom det också vore helt Orättvist att anklaga reservanterna för något slags ensidigt ekonomiskt effektivitetsresonemang. Det måste här alltid bli fråga om en avvägning, där de mänskliga aspektema, t. ex. när det gäller vård i vid mening, trygghet för försörjningen, rättstryggheten och samhäUsskydd mot våldsinslag, måste få ett vidare utrymme än nu.

Men — och det är den ena saken som det förefaller mig att utskottsmajoriteten helt har bortsett ifrån — om vi skall lyckas bra med de kvahtativa sidoma av hela samhällsutvecklingen, så kan vi lösa det problemet lättare, om vi erkänner att hela den offenthga verksamheten inte kan vara förbjudet område för rimliga anspråk på att höja effektiviteten även där och om vi när det gäller personalbehoven inom den offenthga sektorn förutsätter att rimliga framsteg görs även där. Det gör ju faktiskt finansministern. Och i det avseendet har han anledning, tycker jag, att be högre makter bevara sig mot den nästan parodiska angelägenheten hos utskottsmajoriteten att försäkra att de metoder som i de här sammanhangen hittiUs har använts är bra och egentligen inte alls kan göras bättre. Jag känner mig för min del tämligen övertygad om att den stora majoriteten av dem som är verksamma inom det offentliga området i stället är beredd att Instämma I det omdöme som reservanterna gör, nämligen att antaganden om de här ytterligt små möjhghetema till produktivitetsförbättringar inom deras område snarast måste vara förolämpande.

Den andra saken, herr talman, som utskottsmajoriteten i det här sammanhanget försummar att behandla, annat än ytterst ytligt, tycker jag, är det stora problemet om angelägenhetsgradering och turordning mellan nya reformkrav. Det är naturligtvis väsentligen ett annat problem än frågan om den offentliga verksamhetens omfattning, räknat i det antal människor den sysselsätter — i varje fall krävs det ju inte mer personal för att betala ut högre folkpensioner eller stöne barnbidrag.

Både på och mellan radema i rätt långa stycken av kompletteringspropositionen lyser finansministerns starka betänksamhet för den statsflnan-

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

sleUa utvecklingen och framför allt för budgetåret 1972/73 fram. Och nog finns det anledning tUl sådan oro. Jag citerar herr Sträng, Han säger: "Mot en ökning av statsutgifterna med i löpande priser räknat 9,5 % står en uppgång I statsinkomsterna med 4,6 % med en finansiell försvagning av statsbudgeten som följd," Den försvagningen förefaller visserligen att vara i icke ringa grad temporär. Men en av obehagligheterna med den är att den kan sammanfalla med en ny konjunkturuppgång som skärper anspråken på stramhet i statsfinanserna.

En annan allvarlig syn-vinkel på läget 1972/73 erbjuder det förhållandet att den bUd som finansministern här tecknar framkommer som ett resultat av redan fattade beslut. Och samtidigt står - det vet vi ju alla — en rad av framlagda eller snart väntade nya reformförslag I kö för kommande beslut som ju också kan, i varje fall delvis, påverka det här kritiska budgetåret 1972/73. Det gäller t, ex. förbättringar inom folkpensioneringen, det gäller en upprustning av familjepohtlken, det gäller den allmänna sysselsättnings försäkringen, och uppräkningen behöver i och för sig inte sluta med det. Finansministern konstaterar för sin del helt kärvt; "Det resursutrymme, som sålunda är intecknat av" - aUtså redan beslutade - "åtaganden innebär en snabbare ökning av statens och den statsunderstödda verksamhetens efterfrågan på varor och tjänster än den av långtidsutredningen beräknade tillväxttakten för den totala produktionskapaciteten i ekonomin."

Det är då inte så underligt att herr Sträng slutar sin framställning med ett kort men ändå uttrycksfullt stycke som jag tycker verkar innebära både en vädjan och en förhoppning. Finansministern säger så här: "Denna erinran om var våra problem är att finna innebär inget förord för att söka dämpa kraven och ambitionerna. Högt ställda förväntningar är en bidragande kraft i arbetet för att vidga och förbättra förutsättningama för en utveckhng mot ett bättre samhälle. Insikten om problemens art och svårighetsgrad ger dock en bättre grund för att i samverkan och enighet nå deras lösning,"

Hen talman! Detta är tonfall och en attityd som jag gäma vUl möta med sympati. Det är knappast något tvivel om att vi håller på att driva fram mot ett läge där en vidare samverkan än den som är möjhg att åstadkomma inom ramen för den sedvanliga uppstäUningen regering-opposition helt enkelt blir nödvändig. Jag beklagar därför att utskottets majoritetsbetänkande när det gäher förslaget om en bred parlamentarisk beredning för att ta itu med dessa problem präglas av tonfall och attityder som är mycket mindre samarbetsvilliga än finansministerns och dessutom här och där kanske en aning överlägset hånfulla.

Även i fråga om de stora avvägningsproblem det här gäller anser utskottsmajoriteten att ingenting egentligen kan göras med bättre metoder än det redan görs. Men hkväl är det just — och det framhålls i reservationen — den metodik som utskottsmajoriteten prisar som lett oss fram mot det här skedet där stora svårigheter och krav på prioriteringar och omprövningar av olika slag avtecknar sig. Om utskottsmajoriteten då hade lånat sitt öra åt en samarbetsvillig uppläggning av behandlingsmetodiken, så skulle det kunnat vara inledningen tUl att skapa en mer gynnsam atmosfär för sådana samförståndslösningar som det förefaller

mig att finansministern skulle viha sikta tiU, Jag tror att utskottet har missat en stor chans här, och det är den tredje punkten där utskottsmajoriteten i sin överdrivna följsamhet undviker att ta på sig ett ansvar som enligt min mening för utskottet borde ha tett sig naturligt.

Det är Inte osannolikt att de besvärligheter som kan möta oss under budgetåret 1971/72 kommer att vara mindre än under det därpå föhande året. Men därför finns det ju ingen anledning att under det här året och början av nästa år ha det mera besvärhgt än vad som är nödvändigt. I slutet av januari förordade vi från de demokratiska opposltionspartiema en visserhgen försiktig men klart mera expansions- och sysselsättningsfrämjande ekonomisk politik än den som lades fram i finansplanen. Jag tror inte det behöver slösas några ord på att utvecklingen sedan dess har givit oss rätt. Nu gäller det närmast fortsättningen.

Det förefaller mig då inte vara någon tvekan om att riskema är betydande för att vi inte, om regeringens kurs bibehålles, skall kunna rätt tillvarata de resurser som vi faktiskt har. Den beräknade halveringen av uppgången i bruttonationalprodukten - från 5 till 2,5 procent - talar ju här sitt tydliga språk. Det är därför som bl, a, reservanterna intagit den ståndpunkt som de gjort beträffande investeringsfondema. Det är därför som vi har förordat en ytterhgare mycket måttlig påspädning av igångsättningen av nya bostäder. En sådan kan, som läget nu är, väl förenas med en kraftigare uppgång av Industtiinvesteringama, En del tidigareläggnlngar av statliga beställningar, inte minst på försvarsområdet, kan också verka sysselsättningsstlmulerande.

Men den avgörande frågan är och förbhr, både beträffande det här året och följande, industriinvesteringarnas utveckling. Här har vi nu diskuterat ohka grader av Investeringsfrämjande åtgärder, och det är klart att det visst inte är betydelselöst vilket gradtal den ekonomiska pohtiken bhr inställd på I det avseendet. För närvarande anser vi alltså att gradtalet är för lågt. Men de för en god utveckling av industriinvesteringarna i Sverige bestämmande faktorerna ligger nog, herr talman, trots allt på ett annat och djupare plan.

Den ena av dessa faktorer är: Hur kommer regeringens EEC-pohtik att utvecklas? Kommer den att medföra att den nuvarande tullfriheten inom EFTA-området verkhgen kan bevaras?

Och kommer vi att uppnå hkvärdiga konkunensförhåUanden inom det utvidgade EEC, som nu ryckt mycket närmare? Medlemskapet är avskrivet, under de förhållanden som förelag med vårt beklagande instämmande. Men hur sköter regeringen egentligen nu dessa saker? Hur stark är dess vilja att uppnå hyggliga lösningar, även om dessa skulle medföra en hård debatt med de EEC-negativlster som den har bland sina egna anhängare också här i riksdagen? VUl regeringen själv klarlägga de allvarliga konsekvenser för sysselsättningen och för utvecklingen av våra ekonomiska resurser som ett dåligt resultat skulle medföra? Under det närmaste skedet, som naturligtvis måste präglas, hksom varje förhand-hngsskede, av en viss osäkerhet beträffande utgången, är det övertygelsen eller den bristande övertygelsen beträffande regeringens positiva vilja som spelar den största rollen för industrin när det gäller att satsa på investeringar i Sverige,

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97------------- Den andra djupfaktorn är föhande, och jag antydde den i bötian av
Torsdaeen den- '"'**■ anförande: Hur bhr den långsiktiga utveckhngen av den socialde-
27 mal 1971---- mokratlska näringspolitiken? Bhr den även fortsättningsvis tveksam eller
-------------------- delvis fientlig tih att skapa ett gott khmat för den företagsamhet, som

Ekonomisk debatt <.,. = <> ■ u .. 4.-j- * j

regenngen nu uppmanar att ga pa i ullstrumporna samtidigt som den

undviker att även på detta område ta en verklig dust med dem av dess

anhängare, som inte nöjer sig med en ramhushållning utan vill gå mycket

längre i statUg detaljdirigering och utveckling mot ett i egentlig mening

socialistiskt näringsliv? Hur är det t. ex, med justitieministerns uttalande

häromdagen att det enligt socialdemokratisk uppfattning är fel att

enskilda företagare producerar och hyr ut lägenheter? Är det då inte

också fel att enskilda företagare producerar och säher livsmedel? Och

t, ex, vilken kommer den framtida målsättningen för Statsföretag AB att

vara?

Jag frågade under remissdebatten herr Wickman vUken målsättning han hade för dimensionen på denna nyskapelse, vars högste ansvarige målsman han är. Svaret blev att det kunde han inte säga. Hur mycket den statliga företagsamheten skulle växa -ville han inte fixera. Om, sade han då, t, ex, herr Olhede är duktig, kommer det hela att gå snabbare än om han är mindre duktig,

I betraktande av det öde som drabbat herr Olhede kunde ju svaret nu betecknas som lugnande. Men här finns ett par allvarliga observationer. Herr Wickman har slängt ett par av sina närmaste medarbetare — eller i vatie fall åsett hur de slängts - över bord. Jag vill säga att jag har medkänsla med dessa medarbetare. De har Inte haft den rätta styrningen från ovan. Det är klart, herr talman, att om man ger ett par begåvade och expansiva människor, som t, ex, herr Olhede och herr Svärd, ett stort antal miljoner och säger tih dem; "Sätt i gång nu och expandera och visa att den stathga företagsamheten kan vara duktig", men om man samtidigt försummar att ge dem strama ramar, krav på tidsplaner, förhållningsregler som de måste hålla sig inom, då händer det lätt att saker och ting går åt skogen — och vi har nog ännu inte sett slutet på projekt som gått åt skogen. Sådant händer inom enskild företagsamhet också, där ledningarna är svaga. Men där har man med tiden lärt sig en del av erfarenheten och är inte fullt så nymornad.

Nu har alltså syndabockama slängts ut, men herr Wickman, som borde ha stått just för den stramare styrningen, sitter kvar. VUken är hans målsättning i dag? Finns det någon? Och sluter regeringen upp bakom den?

Dessa två djupfaktorer, som jag här kallat dem; regeringens vilja
beträffande EEC, regeringens viha beträffande det klimat som i framtiden
skall bil rådande för enskild företagsamhet här I landet, det är de
avgörande faktorerna och frågoma. Blir svaret klart positivt, då kommer
satsningarna på investeringarna att inträffa. Då kan finansminlstems och
aUas våra förhoppningar att vi skall kunna ta oss ur balanssvårlghetema
också infrias. Då kommer också fördelningsproblemen att kunna lösas
efter tumregeln; mest för de sämst ställda, mindre för andra, inga
realförsämringar. Då kommer resursema att finnas för att mera effektivt
26 angripa arbetsmihöproblemen och andra mihöproblem. Då tror jag också

att arbetsdemokratins frågor kommer att kunna lösas inte efter linjer som pekar mot den hierarkiska sovjetiska modellen med statsrepresentanter på ohka håU utan genom ett ökat medbestämmande för de anställda på alla nivåer.

Men, herr talman, bhr svaret på frågoma negativt eller tveksamt kommer inget av dessa problem att kunna lösas på ett gott sätt.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Herr KRISTIANSSON i Harplmge (c);

Herr talman! I den ekonomiska debatt som årUgen återkommer I riksdagens slutskede, som vi nu befinner oss i, vill jag framföra några synpunkter med utgångspunkt i de betänkanden från finansutskottet som är avsedda att behandlas i detta sammanhang. Huvudbetänkandet är nr 30 som behandlar propositionen 115 rörande de allmänna rikthnjema för den ekonomiska politiken jämte motioner. Dessutom skall -vi behandla betänkandena 26—29 som berör väsenthga avsrutt av den ekonomiska pohtiken.

De här åberopade aktstyckena jämte det bakomliggande materialet rymmer åtskilUga konstateranden och anvisningar för såväl nuet som framtiden. Utöver den omedelbara och dagsaktuella problematiken har utskottet haft att behandla de ekonomiska problemen på längre sikt — det senare med 1970 års långtidsutrednings huvudrapport som bakgrundsmaterial. Med tanke på angelägenheten av långa perspektiv i den ekonomiska politiken är det tacknämligt att sådant material har funnits tUlgängligt,

Ett studium av i tiden framförhggande material ställer oss enhgt mitt sätt att se inför frågeställningen om vi rätt utnyttjar våra tillgängliga resurser, om vi gör eller har gjort de rätta awägningarna etc. Inte minst framstår dagens relativt höga arbetslöshet och därmed föhande låg utnyttjandegrad av arbetskraftstiUgången som ett enormt slöseri med tanke på den bristsituation som långtidsutredningen föratspår inom en ändå relativt nära framtid.

Det förefaller som om långtidsutredningens primära målsättning om full sysselsättning inte i tiUräcklig grad har beaktats av regeringen i den omedelbara poUtikens utformning. Därmed försämras självfallet möjhghetema för uppnåendet av de andra målsättningarna: snabb ekonomisk tiUväxt, rimhg prisstabihtet och balans i utrikesbetalningarna.

Samstämmighet synes råda Inom samtliga partier om att den övergripande korrektionsfaktom I den ekonomiska politiken är den utrikes betalningsbalansen. Finansministem talar om ett återställande, som han etappvis programmerar till mitten av 1970-talet. Att återstäUa betyder ju att stäUa tUl rätta vad som gått snett eUer kommit ur balans, 1 själva verket är detta alltså en grov anklagelse mot den egna politiken. Omskrivet tUl vardagsspråk betyder det att vi har levt över tUlgångama, och helt naturhgt kan vare sig den enskilde eller nationen i längden föra en sådan politik.

Den nödvändiga återställningen av betalningsbalansen kan självfallet Inte ske utan kännbara återverkningar för den enskilde medborgaren vad avser hans privata konsumtion och ekonomiska rörelsefrihet. Förutsättningarna för en bättre balans är en större och effektivare produktion I

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

näringshvet, och grundförutsättningen härför är självfallet nyinvesteringar i produktionsapparaten, ÅtskUUga gånger, senast i årets finansplan, har regeringen framhålUt betydelsen härav, men såväl 1969 som 1970 och även under den gångna delen av 1971 har utfallet bli-vit betydUgt lägre än vad man räknat med i respektive års finansplaner, 1 den reviderade finansplanen förutses nu en Investeringsökning inom industrin på 9 procent mot tidigare beräknade 12 procent.

Med hänsyn till det extra stimulansavdrag för investeringar som riksdagen beslutat är den sänkta investeringsprognosen ytterst betänklig. Det finns sannolikt fullgoda skäl att undersöka orsakssammanhangen bakom detta. Inte minst finns det anledning undersöka inom vilka sektorer och storleksgrupper som investeringarna hgger lågt. Ytterst allvarUgt skulle vara om, som man kan förmoda, delar av den mindre och medelstora industrin och företagsamheten inte bedömer det som möjligt att fortsätta med sin verksamhet utan kanske nu kör de sakta avtagande slutvarven, som måste föregå en definitiv nedläggning.

Med tanke på nödvändigheten av här åsyftade investeringar inom näringslivet är det enligt centerns uppfattning av vikt att denna fråga följes med uppmärksamhet och att ytterligare stlmulansbetonade åtgärder vidtages. Det går inte att bara säga tUl näringshvet; Nu finns det ett investeringsutrymme som vi måste utnyttja; varom inte så går det ifrån er, I den tih utskottsbetänkandet fogade trepartireservationen har vi också förordat vissa konkreta åtgärder. Herr Wedén har tidigare berört dem, och jag skall mycket kortfattat rekapitulera.

Vi har i reservationen krävt frisläppandet av företagens investeringsfonder för investeringar som påbörjas innevarande år utanför storstadsområdena.

Vi har också hänvisat tiU en ökad igångsättning av bostadsbyggande med anlitande av den konjunkturreserv som finns.

DärtiU har vi förordat tichgareläggande av stathga beställningar, framför aUt i stödområdena och självfallet med inriktning på sådana varuområden där man har det särskilt besvärligt med sysselsättningen.

Vi har vidare betonat att en grundläggande förutsättning för Investeringar Inom näringslivet är tillgången på krediter och krediter till rimlig räntenivå. Inte minst har vi tryckt på nödvändigheten av att tillgodose de mindre företagens behov och att ge dessa företag möjligheter tih återlån ur ATP-fonden.

Sannohkt råder mom stora delar av näringslivet en stor oro och tveksamhet inför framtiden beträffande möjhgheten att klara ofrånkomhga kostnadsfördyringar och åtaganden. Situationen blir hite bättre eller problematiken enklare därigenom att också arbetstagarparten känner stark oro för framtiden. Den gångna vinterns avtalsklimat har inte varit det bästa, och knappast kan någon islossning förmärkas fastän sommaren snart är inne. Reservanterna vlU här framhålla som främsta orsaker till de akuta svårigheterna dels det minskade totala löneutrymme som står tiU förfogande på grund av den långsammare produktionstillväxten, dels den kraftiga Inflationen som kulminerade under 1970, En förutsättning för att en uppgörelse på arbetsmarknaden skall komma till stånd och för att man fortsättningsvis skaU kunna undvika uppshtande motsättningar på

arbetsmarknaden är sannolikt att statsmakterna kan skapa tlUtro tiU sin vUja att förebygga en fortsatt inflation.

Också i år har vi fört fram kravet på stabiliseringskonferenser på högsta nivå. Man löser självfallet inte problemen därmed, men jag tror att man kommer dem betydligt närmare. Jag kan inte underlåta att poängtera värdet i att parterna över huvud taget kommer tiUsammans för att diskutera problem som ändå är gemensamma.

Jag har tidigare sagt att det återställande som finansministern talar om inte kan ske utan att det blir kännbart för oss såsom enskilda medborgare. Priset härför kan vi få betala på olika sätt. Det kan bli lägre löner än vad som annars skulle ha varit faUet, det kan bli högre priser eher högre skatter eller kanhända — vilket är det mest sannolika — en kombination härav.

Som oroväckande perspektiv då det gäller den enskilde medborgarens standardutveckling möter oss den offentliga sektoms ansväUning och parallellt med denna en starkt ökad skattebelastning, varom alla utredningar talar sitt klara och tydliga språk. Det vare mig fiärran att se den offenthga sektorn som ett hot mot välfärden. Tvärtom rymmer den välfärdskomponenter av ovärderhgt slag som inte får rubbas - jag viU gäma understryka detta. Ändå finns det, förmenar jag, fullgod anledning att observera denna sektors ansväUning, inte minst med tanke på de knappa arbetskraftstillgångar varom näringsliv och offentlig sektor skall konkurrera framdeles,

EnUgt långtidsutredningens beräkningar utnyttjades 1970 hela 32 procent av de totala resursema för offentlig konsumtion och Investering mot knappt 20 procent vid 1950-talets början, och ändå ser man ingen bruten trend. Enligt samma utredning skulle den offentliga sektorn under första hälften av 1970-talet öka med 185 000 anstäUda eller mer än dubbelt så mycket som arbetskraftstillgången skulle öka under motsvarande tid. Här möter oss vid sidan av kostnadsökningen ett indirekt hot mot välfärden, eftersom näringslivet med all sannolikhet inte förmår konkurrera om de knappa arbetskraftsresurserna med den sektor som i långa stycken betalar lön med utdeblterade medel. Jag tror att det är något som det finns anledning att observera i detta sammanhang.

Det ligger mycket nära tih hands att här exemphfiera — jag gör det utan att på något sätt värdera — genom en jämförelse mellan den överenskomna lönesättningen inom den kommunala sektom, vilken innebär att ingen arbetsprestation inom denna sektor görs under 20 kronor i timmen inklusive sociala förmåner, och industrins löner och industrins förmåga att betala och konkunera. Utan att djuploda i någon större utsträckning i de här ekonomiska sammanhangen finner jag att det näringsliv, som ju ändå skall bära upp välståndet, har mycket små möjligheter att konkurrera om den arbetskraft som finns tillgänglig framöver. Jag tror också att rekryteringen av arbetskraften till industrin och näringslivet är ett av de problem som får beaktas I mycket hög grad. Vi har ju under senare tid fått exempel på hur framför allt ungdomen reagerar emot anställning inom näringslivet, och det är en problematik som kanske blir den allra allvarligaste i framtiden.

Med hänsyn tUl denna frågas utomordenthga betydelse i samhälls-

Nr97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

ekonomin har det också reservatlonsledes yrkats på tillsättandet av en parlamentarisk utredning för översyn av den offentliga verksamheten och effektiviteten inom denna.

Hen talman! Jag har med det här sagda mycket summariskt velat ange vår syn på den ekonomiska pohtiken. Av detta torde framgå att vi är ense med regeringen om de centrala målsättningama — full sysselsättning, snabb ekonomisk tiUväxt, rimlig prisstabihtet och balans i utrikesbetalningarna.

Vår bedömning av nuläget är emellertid inte fullt så optimistisk som regeringens och majoritetens i finansutskottet. Framför allt gäller detta sysselsättningsläget, där vi menar att förhållandet icke är tillfredsställande.

Vi viU betona nödvändigheten av en investeringsakti-vitet inom näringslivet som grund för en snabb ekonomisk tillväxt.

Vi viU också framhåUa nödvändigheten av en prisstabihtet. Jag vUl understryka att vi mte tror att man skapar prisstabilitet genom prisreglering och stoppriser. Vi har dock med hänsyn tUl förhandenvaran-de omständigheter icke yrkat avslag på Kungl, Majts proposition om förlängning av prisregleringslagen men förordar en successiv och snar aweckling av gällande prisstopp.

Vi vill också betona utrikesbalansens avgörande betydelse för ekonomisk utveckling och framåtskridande.

Herr talman! Jag viU slutligen yrka bifall tlU reservationen 2 vid finansutskottets betänkande nr 26, reservationen vid finansutskottets betänkande nr 27, reservationen 1 vid finansutskottets betänkande nr 28, reservationen vid finansutskottets betänkande nr 29 och reservationen vid finansutskottets betänkande nr 30,

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! "Prisökningama ska bekämpas med stram ekonomi! Inte med arbetslöshet!" Det var, som vi kanske påminner oss hen Strängs plakatförkunnelse i förra årets valrörelse, och det låter sympatiskt och klokt precis som finansministem ibland kan få det att låta.

Men varför har då herr Sträng inte följt sitt eget budskap? Vi har ju faktiskt fått en omfattande ökning i arbetslösheten, och många bedömare är oroliga för att läget kan komma att förvänas. Arbetslösheten är nu den högsta som redovisats sedan nuvarande statistik infördes 1955, och aUvaret i situationen har endast nödtorftigt kunnat döljas under arbetsmarknadspolitikens täcke. Arbetslösheten är självfallet pressande för dem som drabbas av den och den är dyrbar för landets ekonomi. Om arbetslösheten inte hade varit större än den var för ett år sedan hade nationalinkomsten i år varit kanske 800 miljoner kronor högre än den nu bhr. De pengama hade de enskilda människorna haft god nytta av. De hade också lett tlU förbättrade statsfinanser, så att staten hade kunnat göra både det ena och det andra som man nu måste avstå ifrån. Man hade t. ex. kunnat inleda en sänkning i stället för en höjning av de olika skattetaxorna.

Det är, som vi vet, svårt att utjämna alla konjunkturrörelser, så man skaU inte vara orättvis I sin kritik. Men den arbetslöshet som vi har i det

här landet för närvarande är hemmagjord och den är medvetet gjord inför det bytesbalanshot som en kortsiktig ekonomisk pohtik de senaste åren givit upphov till. För att möta prisstegringar och underskott i utrikeshandeln har man frambringat en undersysselsättning. Man har alltså utnyttiat precis det medel, herr talman, som herr Sträng på plakaten menade, att man inte skulle använda.

Herr Strängs valaffisch antydde att det skulle vara möjligt att råda bot på prisstegringarna genom en sådan här ökad arbetslöshet. Om han nu trots löftena fastnat för att framkalla viss arbetslöshet borde ett minimikrav vara att prisstegringarna skulle ha i det närmaste försvunnit. Men man räknar I de officiella beräknlngama med att prishöjningarna I år skall bli 7 procent, dvs, en inflation I takt med föregående års. En något större del av inflationen i år beror på höjningar av de Indirekta skattema, men å andra sidan blir de från utlandet kommande prishöjningarna mindre. Vårt eget inflationstryck tycks i år vara hka starkt som förra året, även om det delvis är andra krafter som nu utlöser prisstegringarna.

Men då undrar man varför herr Sträng inte i stället har vidtagit de åtgärder som skulle ge vad som kallades en "stram ekonomi" i vUken det inte skulle bli vare sig inflation eller arbetslöshet. Varför har herr Sträng inte gjort det? Det har man verkligen anledning fråga sig. Eller är det på det viset att finansministern faktiskt har prövat sådana andra åtgärder, utan att de har haft de verkningar som han tänkt sig? Kanske verkningarna t, o, m. har varit de motsatta mot de avsedda. Det är inte uteslutet. Jag tror att finansministern med sin strama ekonomi, som han kaUar det, menar prisstopp och skattehöjningar, och sådana åtgärder har •vi faktiskt fått. Men det måste alldeles uppenbarligen vara ganska misslyckade åtgärder, eftersom vi ändå har fått både stigande arbetslöshet och fortsatt penningvärdeförsämring. Kanske det är så att både prisstopp och skattehöjningar i själva verket förvärrat i stället för förbättrat läget? Ja, så tror jag för min del att det förhåller sig.

Prisstopp låter mycket bra, men felet med prisstopp är att det inte leder tiU prisstopp. Det är i stället så att prisstopp om något leder tiU att prisema stiger snabbare än de annars skulle göra. Konkurrensen minskar. För att kunna kringgå priskontrollen gör företagen onödiga och dyrbara produktändringar, så att det bhr en ny produkt som hgger vid sidan av de stoppriser som finns. Standardvaror av Intresse framför allt för låginkomsttagare tenderar att försvinna från marknaden, eftersom de bhr mindre lönsamma, och man går över tih produkter med bättre marginaler, aUtså till dyrare saker. Och de företag som skulle komma på idén att sänka sina priser — det finns faktiskt företag som gör det också ibland — vågar inte genomföra detta, ty man är inte säker på att sedan få höja sina priser. Det här är några sätt på vilket ett prisstopp kan verka prishöjande.

Att det kan bli på det viset är inte något som en kritiklysten oppositionsriksdagsman helt plötshgt har hittat på, utan det är något som socialdemokrater och alla andra har haft klart för sig i priskontrollutred-ningen, i stabiliseringsutredningen, i handelsdepartementets grupp för prisövervaknlngsfrågor och även I ett utlåtande från bankoutskottet så sent som för ett år sedan. Men nu har kejsaren helt plötsligt bestämt sig för att säga att vitt är svart. Ja, det är t, o, m, så svart att man tUl stöd för

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

sina underliga åtgärder åberopar en lagstiftning närmast avsedd för bruk i krigstider.

Nu Invänder kanske herr Sträng eller någon annan att prisstoppet faktiskt har visat sig ha avsedd verkan, eftersom prisema knappast har stigit under de senaste månadema — om man bortser från momshöjningarna. Men innan man drar den slutsatsen är det några saker man skall ta hänsyn till. För det första är en sexmånadersperiod alldeles för kort tid för att man skall kunna avgöra hur de slutliga verkningarna av ett prisstopp blir. För det andra är det sannolikt att prisstoppet här och där har givit upphov till kvalitetssänkningar som inte fångas in I ett prisindex. Och så skah man komma ihåg en sak tUl, nämhgen att vi i konjunkturlägen som hknar det nuvarande, t, ex, 1968, har haft obetydliga prisökningar, och det utan att det då fanns något prisstopp.

Nej, vill man studera verkningarna av ett prisstopp, herr finansminister, så skall man se på hyresregleringens inverkan på byggkostnaderna och på hyroma. Byggkostnaderna har inom ramen för hyresregleringen stigit så starkt att hyreshöjningama har måst begränsas med subventioner av olika slag. Och ändå har de hyreshöjningar som skett blivit så kraftiga att människor inte skulle ha råd att bo i bostäderna, om inte omfattande bostadstiUägg hade betalats ut. Så där kan man möjligen ha det inom en sektor av ekonomin men absolut inte över hela hnjen.

Men det är inte nog med att ett prisstopp kan verka inflationsdrivande. Det kan också skapa arbetslöshet i de företag, som av olika anledningar har svårt att kringgå själva prisstoppet. Får man inte täckning för stigande kostnader slår man igen. Det är så uppenbart att regeringen själv t-vingats urholka sitt eget prisstopp genom en serie undantagsbestämmelser. Men även om det utdelas många dispenser, som gör prisstoppet tUl en illusion, ger regleringen en osäkerhet mför framtiden — en osäkerhet som jag tror är en av förklaringama bakom den dåliga investeringslusten, vilken i sin tur är en av orsakerna tUl arbetslösheten. En annan fara för sysselsättningen är att det kan komma att uppstå orohgheter på arbetsmarknaden, hen finansminister, när man märker, att det av finansministem utlovade prisstoppet i verkhgheten är ett såll, genom vilket så småningom löneökningama kommer att rinna ut. Det enda sätt på vilket en prisreglering kan vara sysselsättningsbefrämjande, är genom det stora antal byråkrater som måste tas i anspråk för att övervaka prisreglema och deras efterlevnad.

Herr talman! Ett prisstopp är kanske popuärt på sina håll, där man av olika anledningar Inte haft tid att tänka igenom vad ett sådant ingrepp egentligen innebär. Men att en regering, som på denna punkt besatt riktiga insikter ända fram till för mindre än ett år sedan, kan viha använda ett sådant medel är obegripligt. Det måste, hen Sträng, kännas förödmjukande att om en stund stå här och driva resonemang, som man själv bara för någon tid sedan levererade förödande argument emot, I en av socialdemokraternas valhandböcker för några år sedan hette det t, ex,: "Kommunisterna brakar säga, att vi behöver priskontroU, En sådan är emeUertid dyrbar och krånglig att administrera. Den kan minska konkunensen och snedvrida varaförsörjningen. Många affärsmän uppfattar också ett kontrollerat pris som ett lägsta pris. En priskontroll ger

heller ingen garanti för indirekta höjningar genom sämre kvalitet," Jag föreställer mig att vi mycket väl hade kunnat använda precis denna formulering i vår reservation till det betänkande, som för närvarande diskuteras.

Den andra delen i den strama ekonomin, som skuUe kunna åstadkomma både prisstabilitet och full sysselsättning, skulle vara de skattehöjningar som genomförts. Socialdemokraterna kaUade sin s, k, skattesänkning föna året för en reform. Men det var i så fall en Pyrrhus-reform, som landet inte tål en tUl av. Det självförstörande i reformen kan iakttagas på olika sätt.

Skatterna på inkomstökningar har t, ex, bli-vit helt orimliga för närvarande. Av de löneökningar, som man nu håller på att förhandla om, kommer löntagarna att få behålla en mycket hten del. Den genomsnitt-hge inkomsttagaren får behåUa kanske en tiondel av löneökningen, sedan skatter och minskande bostadstillägg tagit sitt. Det är för Utet för att hålla honom skadeslös för de prisstegringar som beräknas inträffa. Detta är mycket oroande, herr Sträng, och jag förstår inte, att finansministern inte vih inse de faror som hotar när man upptäcker, att resultatet av aUa löneförhandlingar i realiteten blir negativt — inte därför att företagen inte är beredda att släppa tUl löneökningar utan därför att det offentliga tar hand om löneökningama. Det skulle inte förvåna mig om det under sådana förhållanden blev oroligt på arbetsmarknaden, om inte före avtalen så efter.

Kan herr Sträng ge ett råd till den genomsnittlige inkomsttagaren — tUl en person som har 30 000 kronor i inkomst? Vad skaU han göra, herr Sträng, för att undvika att få lägre köpkraft i år när skatter och annat kapar ungefär 90 procent av löneökningen och priserna kommer att stiga med omkring 7 procent? Hen Sträng kan inte ge ett rimhgt svar på den frågan — det vet jag, för jag har ställt den till honom i ett annat sammanhang och fick då inte något svar. Men löntagarna själva kan ge sig ett råd, det råd som herr Sträng av Intresse för den ekonomiska balansen inte vågade klämma fram med. Det rådet är att öka lönekraven desto mer så att det åtminstone blir någonting kvar efter skatt. Men med de höga lönekrav som de höga skatterna framtvingar kommer prisstegringarna att bli snabbare än annars. Skattepolitikens bidrag tih den strama ekonomin har urartat.

Eller tror herr Sträng verkligen inte att de höga skatterna drivit upp kostnaderna och prisema genom att pressa upp lönerna före skatt? Är det så att herr Sträng verkligen tror det? Det har i vårt land förekommit en del, som jag tycker, dumt prat om statsrådens höga löner. Men det finns i det sammanhanget en fråga som är väl värd att begrunda. Skulle statsråden som tillika är riksdagsmän under 1960-talet ha fått ett lönelyft på 75 000 kronor om det inte hade varit så höga skatter, att det inte blivit speciellt mycket kvar av detta stora lönelyft? Jag tror inte det. Jag tror, herr Sträng, att många andra höga löner i det här landet hade bhvit lägre om skatterna varit lägre. Jag upprepar, för att det inte skah bU något missförstånd, att jag inte påstår att statsråden kan sägas ha för höga löner. Jag ställde en helt annan fråga: Är det så att statsråden, t, ex, herr Sträng, tror att löneökningarna för statsråd som tUlika är riksdagsmän

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97 skulle ha bhvit av denna omfattning om inte de mycket höga skattema

Torsdaeen den SJort att det bhvit ganska litet kvar av denna mycket stora summa?

27 mai 1971 " '' Sträng är beredd att deklarera att dessa löneökningar skulle

—--------------- — ha bhvit lika omfattande även om skattema varit lägre, då skall jag tro

Ekonomisk debatt något mer på honom när han fömekar att de höga skatterna framkallar kostnadsökningar och prisstegringar.

Herr talman! Socialdemokraternas skattepolitik innebär att ekonomin — de enskilda människomas och hela landets — får springa säck och det i en säck som blh allt snävare om benen.

Skatter måste vi ha för att lösa gemensamma uppgifter, men våra svenska skatter skapar nu i stället gemensamma svårigheter, Famiheför-sörjare är så drabbade av skatter att de i växande antal uppenbarligen tvingas söka extra bidrag för att klara sig. En låginkomsttagare med 20 000 kronor om året i inkomst betalar mer än 5 000 kronor i olika skatter. Inte undra på att det är hart när omöjligt för honom att klara försörjningen av en famih utan särskUda bidrag. Ett sådant bidragsberoende är inte upplyftande för den enskilde. Det är också det säkraste tecknet på att skattepohtiken urartat. De höga skatterna fordrar skattehöjningar för att reparera skadoma av de höga skatterna, hen Sträng,

Bidragsberoendet kan också visas på ett annat sätt. Man räknar i år med att de enskilda människornas totala inkomster kommer att öka med ungefär 8 miharder. De totala direkta skattema kommer att öka med 3 miljarder. Kvar blir alltså 5 miharder. Men så stiger priserna med ungefär 7 procent. Denna prisökning urholkar köpkraften av hela den inkomstsumma som de enskilda människoma har. Sätter man sig ned och räknar efter märker man att denna urholkning har ett totalt värde av ungefär 5 miljarder. Det innebär alltså att det för den genomsnittlige inkomsttagaren inte blir några förbättringar under året. Om det är så för genomsnittet, måste det innebära att det finns en mängd människor som har det sämre och alltså de facto kommer att få en kännbar försämring av sin ekonomi och blir mer beroende av de olika bidrag och nådegåvor som det offentliga kan utdela.

Skattepolitiken medför som sagt en säcklöpning, inte bara för de enskUda människorna utan även för folkhushållet. VI har under den senaste femårsperioden haft en klart lägre tUlväxttakt än jämförbara länder. Om vi under denna femårsperiod hade haft samma tillväxttakt som dem - och med jämförbara länder menar jag länderna i OECD -hade vår nationalinkomst i dag varit ungefär 5 miharder kronor högre än den nu kommer att bh. De pengama, herr Sträng, hade kunnat användas till många ting. Bl, a, hade statens ekonomiska läge varit mycket bättre, och man hade t, ex. kunnat inleda ett program som inneburit sänkningar av skattesatsema i stället för ökningar av dem.

Utsikterna för nästa tioårsperiod är inte heller så gynnsamma. Vi vet
mte vad som kommer att hända, men det finns ju en hel del prognoser av
mer eller mindre officiellt slag. Om Sverige skuUe få samma tillväxttakt
under 1970-talet som OECD räknar med för t, ex, EEC-ländema, skulle
Inkomsten per förvärvsarbetande vara nästan 10 000 kronor högre 1980
34 än som vi har anledning räkna med att den kommer att vara med

nuvarande tillväxttakt.

Dessa siffror, herr Sträng, ger åtminstone någon inblick i hur man skulle kunna förbättra det ekonomiska läget både för de enskUda och för staten.

Förvisso är det så, herr Sträng, att skattepohtiken inte alls är hela förklaringen till den annorlunda utvecklingstakten i vårt land i förhållande tiU andra jämförbara länder. Det är dock en förklaring, och jag tror att den kommer att växa i obehaglig betydelse med tanke på de beräkningar som finns på hur skattema kommer att öka för att täcka aUa offentliga utgifter. Man talar ju om kommunalskatter på 25, ja 30 kronor. Redan för nästa år varslar herr Sträng om skatteökningar för att klara statens finanser. Långtidsbudgetens delvis försiktiga men ändå ganska klart utläsbara språk vittnar om detta. Jag finner denna utveckling skrämmande.

Vad jag nu säger kan Inte karakteriseras som någon skattekveralans. Den fråga man ställer är; Kommer landets ekonomi att utvecklas på ett rimligt sätt, om man har skattesatser av den typ som redan finns här i landet och som håller på att tränga sig på folkhushåUet i ännu högre grad? Finansministern har ansvaret för denna utveckhng, även om han ofta försöker att säga att åtminstone de kommunala skatteökningarna Inte kan lastas på honom. Men, herr Sträng, kommunernas ekonomi är ansträngd på grund av kostnadsövervältringar och pålagor, t, ex, arbetsgivaravgifter, mervärdeskatter och annat, som staten har lagt på kommunema. Jag finner det djupt oroande att inte flera inser de risker som måste vara förenade med den nuvarande skattepolitiken.

Herr talman! Som jag antar framgår av vad jag har sagt här finner jag anledning att kritisera regeringens ekonomiska politik. Men mitt i denna kritik, herr Sträng, är det skäl att slå fast att landets ekonomi i granden är stark. Här finns arbetsamhet, skickhghet, företagsamhet och resurser av alla möjUga slag. Vår nationalinkomst per huvud är hög. Även om man inte skall tillskriva regeringen allt detta, som jag antar att herr Sträng gäma skulle viha göra, vUl jag åtminstone säga att den utveckling vi har haft i landet och det läge vi befinner oss i uppenbarligen måste innebära att regeringens politik Inte har varit galen I alla stycken utan har haft en hel del förtjänster.

Jag vlU mycket gäma framföra detta, hen Sträng — jag vlU nämligen ha balans i kritiken. Jag viU ha balans i kritiken därför att jag menar att vi nu på något sätt gemensamt måste inse att vi har hamnat i en situation som Innebär allvarliga risker för utveckhngen. Hen Sträng skah inte sedan komma upp i talarstolen och säga att moderatema har stått och framfört dessa synpunkter i hur många år som helst. Jag är medveten om att vi har länge vamat för denna utveckling, och vi har möjligen varnat för den för tidigt. Men de typer av resonemang som vi har fört, hen Sträng, visar sig nu ha varit riktiga; läget är sådant för närvarande.

Jag menar alltså att vi för närvarande tycks befinna oss i ett bekymmersamt läge. Jag gör vidare gällande att om vi hade fört en annan pohtik under de senaste åren, hade vi haft betydhgt gynnsammare utgångsläge än vi nu har.

Det omedelbara problemet är att vi har en omfattande arbetslöshet

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

och ekonomisk stagnation, som innebär att nationalprodukten inte kommer att öka alls i år, jämfört med andra halvåret 1970. Hela ökningen i nationalprodukten för i år som herr Sträng redovisar i de ohka tabellerna beror bara på att det föregående år var en ganska kraftig ökning från första till andra halvåret, medan i år utvecklingen är stagnant i förhåUande tih andra halvåret 1970.

För att förbättra sysselsättningen på kort sikt finns det många saker som man kan göra, men för att åstadkomma detta och dessutom lösa de långsiktiga ekonomiska uppgifterna finns det bara en sorts åtgärder som kan sättas in. Vad som behövs är att på ohka sätt uppmuntra investerings-viljan genom att lätta på kreditvillkoren och släppa på investeringsfondema. Ert tal numera från socialdemokratiskt håll, att om näringslivet Inte behagar investera, så får det skylla sig självt, är ett dumt resonemang. Det riktiga resonemanget är i stället: Om ni inte behagar göra det möjhgt och lockande för näringshvet att investera, då får ni skylla er själva! Då kommer nämhgen landets ekonomi att utvecklas på ett synnerligen ogynnsamt sätt. Tankar av det slaget och synpunkter hur den ekonomiska pohtiken bör föras i övrigt har vi framfört i ohka reservationer till de utlåtanden som nu debatteras. Vi har utvecklat de tankarna närmare i de ohka motioner som vi har lämnat både med anledning av kompletteringspropositionen, som debatteras i dag, och statsverkspropositionen i början av året.

En viktig förutsättning för att pengar nu skall finnas för dessa investeringar är att man underlättar villkoren för det enskilda sparandet. Ett decentraliserat ägande, ett meddelägande, ger både pengar för utveckling, herr Sträng, och — vUket Ni borde vara Intresserad av — ökad trygghet och oberoende för den enskilde. En sådan politik skulle innebära att man kan återvinna något av de förlorade mihardema i lägre tillväxttakt och skapa den gynsammaste förutsättningen för att även sänka skattesatserna.

Herr talman! Det finns slutligen ett område av allra största vikt för sysselsättningen och för utvecklingen i det här landet — ett område som regeringen har allvarhgt försummat. Vad jag tänker på är våra förbindelser med EEC, Vi har från svensk sida uppträtt så förvirrat i den frågan, att man ute I Europa skrattar I mjugg åt oss. Vi har på tio år inte lyckats tala om för EEC vad vi egenthgen vih — och kanske är det så, om man får döma av en del skriverier, att ni i regeringen inte ens har lyckats tala om för er själva vad ni egentligen vill därför att ni vill olika saker. Ena månaden utesluter ni inte förhandlingar om medlemskap med neutralitetsgarantier i EEC, Andra månaden vih ni Inte ens förhandla om detta. Och vad är det då ni vih förhandla om? Ja, jag har inte hört någon trovärdig precisering på den punkten, inte ens i mera undanskymda samtal. Vi vill, säger ni, ha en "öppen ansökan". Men, herrar Sträng och Ekström, om man på grund av politisk förvirring håller ansökan öppen för länge kommer man att finna dörren stängd!

Vi har inom moderata samlingspartiet icke uppgivit tanken på svenskt medlemskap i Europagemenskapen, förutsatt att vi kan få vederbörliga neutralitetsgarantier. Kan vi Inte få det bör man pröva andra närbesläktade samarbetsformer, t, ex. associering. Vi är nämligen medvetna om att

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

hundratusentals svenskar arbetar i företag som är beroende av att vi får Nr 97 gynnsamma former för samarbete. Vi är beredda att inse detta och att ta ett ansvar inför det konstaterandet, hen Sträng.

Slutligen, herr talman, ber jag att med anledning av vad jag anfört få yrka bifall tiU reservationen 1 vid finansutskottets betänkande nr 26, reservationen vid betänkandet nr 27, reservationerna 1 och 2 vid betänkandet nr 28, reservationen vid betänkandet nr 29 och reservationen vid betänkandet nr 30,

Hen EKSTRÖM (s);

Hen talman! Det var inte alldeles övenaskande att herr Burenstam Linder gjorde en sådan här exposé. Jag trodde att han kanske, såsom ledamot i finansutskottet, skulle begränsa sig till de betänkanden som utskottet nu framlagt, dvs, nr 26-30. Jag har aldrig haft tUlfälle att höra herr Burenstam Linder i egenskap av docent, däremot har jag under senare år hört honom här I riksdagen. Jag föreställer mig att det ändå måste vara en väsentlig skillnad i sättet att framlägga texten I de olika skepnaderna.

Hen Burenstam Linder använder så många om: Om vi hade gjort så och så skulle det ha blivit på ett visst sätt; om vi hade haft en lägre arbetslöshet skulle vi haft 800 miljoner kronor mer än vi har; om vi hade nått samma tlUväxttakt som jämförbara OECD-länder skulle vi haft 5 miharder kronor mer att röra oss med. Det där är antaganden som man kan göra, men jag skulle ändå vilja fråga herr Burenstam Linder vilka bidrag som fanns i hans anförande tih att dessa "om" skulle komma bort. Jag märkte ytterst litet av sådana bidrag.

Vi underskattar från socialdemokratiskt håll sannerhgen mte den arbetslöshet som råder för närvarande — siffran är hög. Men vi är helt medvetna om att det även under fjolåret förelåg en situation här i landet som man allvarhgt kan diskutera — det visar jämförelser. När vi diskuterar den här frågan i dag låter det som om situationen i fiol skulle ha varit den verkhgt ideala. Man jämför med det antal obesatta platser som då registrerades och säger: Titta så många fler obesatta platser det fanns då! Antalet lediga platser är väsentligt lägre än tidigare, heter det exempelvis i en av reservationerna. Ja, det är riktigt, och jag skulle viha säga att vi I viss mån kan vara tacksamma för det. Den situation som då rådde var onormal. Stora delar av arbetsmarknaden var överhettade och man har ingen som helst anledning att önska sig tillbaka till en sådan situation.

Det finns också anledning att erinra om, vilket vi i förbigående har berört i utskottets betänkande nr 30, att enligt arbetskraftundersök-rungen 65 000 fler människor var sysselsatta i april i år än i april månad i fjol, mitt under brinnande högkonjunktur. Det var alltså 65 000 fler människor i arbete än under samma tid i fjol. Vi har haft samma bild under hela våren, så den siffra jag nämner är inte någon isolerad företeelse.

Det här skall herr Burenstam Linder inte glömma bort när han söker sak med regeringen. Herr Burenstam Linder säger att han vill balansera och att regeringen också gör många lovvärda saker. Men jag tycker nog att balansen är litet underhg. Jag vet inte vilken uppfattning herr

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Burenstam Linder har om balans, men han ägnade sannerhgen inte mer än 30 sekunder åt att säga att det över huvud taget finns något som görs bra. Resten av anförandet innehöll den vanliga kritiken.

Vi var i debatten i mars mycket eniga om vilken allmän Inriktning den ekonomiska politiken skulle ha och vi var eniga om att den slutgiltiga bedömningen skulle få anstå tills man klarare kunde överblicka läget.

Herr Burenstam Linder var inne på prisstoppet och prisregleringen. Jag skall inte sysselsätta mig så länge med den frågan.

Moderaterna har yrkat avslag på proposition 108 om fortsatt tUlämpning av allmänna prisregleringslagen. I propositionen anförs att konsumentprisindex under perioden oktober 1970 — febraari 1971 t. o, m, minskat med 0,3 procent. Jag vet Inte -vilka bevis herr Burenstam Linder har — om han över huvud taget har några — men han säger att om man har en prisregleringslag får man också befara att det uppstår kvalitetsförsämringar på de produkter som framställs i samhället. Det vore mycket intressant att få upplysning om vilka kvalitetsförsämringar hen Burenstam Linder kan peka på som uppstått under denna tid.

Utskottsmajoriteten anser att det är alldeles uppenbart att man bör awakta avtalsuppgörelsen innan man kan lämna den reglering vi för närvarande har.

Jag skah Inte ge mig In på herr Burenstam Linders resonemang om statsrådens höga löner. Han sade att han hite särskUt riktade sig mot dem, men man förstod ändå vad han ville få fram. Det var insinuationer givetvis.

Det har förts en ganska lågmäld kritik, anser jag, från både herr Wedén och hen Kristiansson i Harplinge, De har i stort håUit sig tUl finansutskottets betänkanden.

Hen Wedén var väl htet oklar på en del punkter. Han påstod att den socialdemokratiska majoriteten i finansutskottet har varit alltför föhsam gentemot finansministern och regeringen, men sedan sade han i ett annat sammanhang att majoriteten var mindre samarbetsvilhg än vad man kan anse att finansministem varit i kompletteringspropositionen. Jag tycker att just det resonemang som herr Wedén här för tyder på att våra betänkanden är väl avvägda. Vi har sannerligen inte varit helt föhsamma på alla punkter. Det finns väl någon nyans man kan läsa in.

Men att vi skulle visa brist på samarbets-vilja gentemot oppositionen har jag svårt att förstå när herr Wedén tar investeringsfonderna som exempel på detta. Då vi I utskottet behandlade motionema rörande Investeringsfondema var det ganska svårt att veta var oppositionen stod. Herr Helén m. fl. hade hemställt om att investeringsfonderna skulle frisläppas för investeringar utanför de expansiva storstadsområdena. Sedan hade hen Helén tillsammans med herr Hedlund även motionerat om att medel ur företagens investeringsfonder för konjunkturutjämning bör frisläppas i vidgad omfattning. Då var det alltså en litet annan mening i mittenpartimotionen. Moderatmotionen kom i samband med kompletteringspropositlonen. Där talar man om ett generellt frisläpp, särskilt på orter som har hög arbetslöshet.

Vi har här sannerligen inte sökt sak med oppositionen. Vi säger: "Under erinran om de påtalade effekterna av generella frisläpp av

investeringsfonderna anser utskottet att det bör ankomma på Kungl, Nr 97

Majt att i anslutning tiU en fortlöpande analys av sysselsättningsutveck- Torsdaeen den

hngen göra de ytterhgare regionalpolitiskt och konjunkturellt motiverade 27 mai 1971

frisläpp av fonderna som erfordras," Under dessa omständigheter finner —----- ;

utskottet att en särskUd skrivelse tiU Kungl, Majt i denna fråga mte kan 'nomisk debatt anses erforderlig.

Herr Wedéns resonemang om den offentliga verksamheten skall jag inte beröra särskilt mycket. Den offentliga verksamheten är föremål för en successiv granskning när det gäller dess effektivitet. Under de snart sju år som jag följt statskontorets arbete har jag styrkts i min uppfattning att såväl statskontoret som riksrevisionsverket bedriver ett arbete som jag icke tror att man skulle kunna åstadkomma genom att tUlsätta en parlamentarisk utredning för att se var vi kan spara någonstans. Vi tar ju StäUning tUl statsverkspropositionen vaqe år, och då har vi möjligheter att göra bedömningar. Det finns sannerligen här i landet också en långsiktig planering. Jag har träffat många personer i det privata näringshvet som sagt att de är imponerade över det arbete som bedrivs i statskontoret och riksrevisionsverket, och när de säger det tror jag dem på deras ord därför att de är vittnesgilla. De hävdar många gånger att det icke finns någon anledning att säga att effektiviteten är lägre på något sätt i den statliga förvaltningen än i många företag inom näringslivet,

Hert Kristiansson I Harplinge var också Inne på arbetslöshetsfrågan. Han säger att vi har levt över tiUgångarna. Ja, hen Kristiansson, om alla de förslag som centerpartiet under senare år framlagt skulle ha blivit riksdagens beslut, hur skulle det då ha sett ut? Ni har sannerligen inte bidragit till att vi på något sätt skulle, som herr Kristianssons partiledare säger, hålla fötterna på sklnnfällen. Det säger han emeUanåt, men granskar man era förslag skall man finna att vi sannerligen enligt dem skulle ha en offentlig sektor i dag som skulle vara vida stöne än vad den för närvarande är.

Det var ändå välgörande att höra att herr Kristiansson säger att den offentliga sektorn inte är något hot mot välfärden, och det noterar jag.

Det finns kanske anledning att i någon mån knyta an dagens debatt tUl vad vi sade I mars i denna kammare, då vi mer ingående behandlade den ekonomiska situationen och sysselsättningsläget i anslutning till finansutskottets betänkande nr 1, Vi betonade där i fuU enighet vikten av en hög beredskap. Utvecklingen på arbetsmarknaden behövde, sade vi, föhas med största uppmärksamhet och åtgärder planeras som möjliggjorde en snabb aktlon.

Från utskottsmajoritetens sida inskärpte -vi också att generella åtgärder borde undvikas tiUs det stod klart att vi hade ett realekonomiskt utrymme och att det utrymmet inte var av tiUfällig art. Vi anser att det var en riktig bedömning som vi gjorde då och det visade sig också att den höga beredskapen har varit erforderhg.

Regeringen beslöt mot bakgrunden av sysselsättningsutvecklingen
under mars måiiad vid månadsskiftet mars—april en rad åtgärder som
syftade tUl att förbättra den aktuella sysselsättningssituationen och
vidgade vissa särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser. De avsåg också
att öka igångsättningen av byggnadsprojekt och stabUisera sysselsätt- 39

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

ningen inom byggsektorn nästa höst och vinter.

Bostadsstyrelsen har i dagarna hos länsarbetsnämndema gjort en enkät om projekt som är så långt framskridna, att de skulle kunna igångsättas därest så skulle visa sig erforderligt. Det är ungefär 7 000 lägenheter som skulle kunna igångsättas nu, om det visar sig vara erforderligt. Men det bhr en bedömning som man får göra när vi nått ordning på arbetsmarknaden och fått avtal tUl stånd och ser vilken effekt det kommer att ha.

1 reservationen vid finansutskottets betänkande nr 30 talas om en konjunkturteserv som vi har för bostadsbyggandet. Det är ju ett Intressant nytt ord. Jag vet mig inte ha hört det förut. Vad vi talar om när det gäller bostadsbyggandet heter projektreserv. Men det kanske passade bättre just nu att tala om "konjunkturreserven". Detta får man givetvis ta ställning till när vi ser hur utvecklingen kommer att bh under de närmaste veckorna,

Finansmiiustern anger nu I den reviderade finansplanen att investeringsavgiften skaU awecklas två månader tidigare än vad som fömt var avsett. Han betonar också att kravet att säkra sysselsättningen kommer att fordra skärpt uppmärksamhet och att beredskapen förstärks.

Vi har tagjt fasta på det i utskottet. Vi förutsätter att förberedelser pågår som gör det möjligt att snabbt handla, när situationen i sin helhet kan bedömas. Vi säger också att det är ytterst betydelsefullt att den bedömningen inte behöver anstå länge; annars bhr det sent att handla.

Vad vi tänker på är förstås avtalssituationen som jag nyss nämnde. Den är verkhgen oviss. Det är ovisst vilken grad av stimulans uppgörelserna som efter hand träffas får på efterfrågan. Att det bhr en påspädning på köpkraften av betydande art är uppenbart — då skall detta konstaterande ses mot bakgrunden av att efterfrågan bland konsumenterna har varit svag under våren. Detta är naturligt i en oviss avtalssituation. Det är Inte bara företag som agerar försiktigt i en hård och oviss situation utan det gör också löntagarna.

Situationen kan om någon månad te sig helt annorlunda. Då vore det mycket olyckligt mot bakgrunden av hur -vi långsiktigt bedömer läget att rasa i väg med generella åtgärder som vi vet är mycket lättare att sätta in än att aweckla, VI bedömer situationen allvarligt. Skulle avtalsrörelsen dra långt ut på tiden, kanske in på hösten, måste åtgärder sättas in dessförinnan. Det står helt klart.

Det är sålunda inte stora skillnader på de här punkterna mellan ståndpunkterna i utskottet, men vi som bildar utskottsmajoriteten anser det olyckligt att långsiktigt binda utrymmet, när vi kanske i en nära framtid får ett kraftigt påslag genom avtalsuppgörelsernas utfall. Det måste tas med I beräkningen.

Utskottet tog redan i sitt betänkande nr Ii febraari upp tiU behandling några av den ekonomiska pohtikens mål under de närmaste åren. Det var innan vi närmare hade hunnit penetrera långtidsutredningens alla aspekter och aUa de remissvar som kommit in med anledning av utredningen. Det framstod redan i februari som uppenbart att det krävdes en målmedveten ekonomisk pohtik för att under de närmaste åren uppnå balans i utrikesbetalningarna.

Inom parentes sagt är den mycket starka förbättring av handelsbalan-

sen som vi upplevt andra halvåret 1970 och hittills 1 år mycket glädjande. Den är dock som vi har betonat I det nu föreliggande betänkandet nr 30 delvis en föhd av tillfälliga förändringar i lagerinvesteringarna. Att balans i utrikesbetalningarna är ett bindande mål står fullkomhgt klart, och vi ansluter oss tih finansministerns bedömning att 1975 kan vara en lämpUg tidpunkt då vi skall ha bortarbetat underskottet.

Jag vill gärna för min del understryka vad som också poängterades i vårt februaribetänkande, nämligen att en sådan betalningsbalans är en förutsättning för att vi skall kunna föra en så självständig ekonomisk politik som möjhgt. Vi har också sagt att det endast är i det kortare perspektivet som en utländsk upplåning framstår som angelägen, I ett vidare perspektiv bör ett rikt land som vårt svara för sina egna mvesteringar och sin egen konsumtion.

Ett annat mål som det torde råda allmän enighet om är bättre regional balans. Jag vill betona att det finns glädjande tecken på en IndustrieU expansion i stödområdet, och utöver det lokaliseringspolitiska stödet har vi i Investeringsfondema haft ett viktigt Instrument för att åstadkomma denna eftersträvade förstärkning av den industriella utvecklingen i Norrland, Det är framför allt detta vi har velat poängtera i betänkandet nr 27 om investeringsfondema, som jag också inledningsvis var inne på. Där framgår ju alldeles klart att ur regionalpohtisk synpunkt är generella frisläpp ur investeringsfondema mte någonting eftersträvansvärt. Det framhöll jag den 3 mars och jag upprepar det i dag. Självfallet kan vi ändå i ett visst läge behöva använda investeringsfondema mera generellt.

Vad sedan gäller de övriga mål som aUmänt angetts vara riktpunkten på längre sikt för den ekonomiska politiken så är det uppenbart — för att nu återigen anknyta tiU marsdebatten — att det är innehållet i och det konsekventa fasthåUandet vid en målsättning som är det intressanta, mte ett mera aUmänt instämmande i ganska yviga ekonomisk-politiska målsättningar. Jag behöver inte utveckla att det enligt mitt sätt att se finns ganska stora skUlnader i kammaren i fråga om hur man uppfattar takten och graden med vilken man bör närma sig målet: en jämnare inkomstfördelning. Det är en helt annan sak än att allmänt ansluta sig till en sådan princip. Därför är det självfallet att gå förbi problemets kärna, när de borgerUga partiema i den gemensamma reservationen tUl betänkandet nr 30 säger att stor enighet synes råda om de centrala målen för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt.

Utskottsreservanterna har i sin behandling av de mål för den ekonomiska pohtiken som angivits av långtidsutredningen radat upp föhande: full sysselsättning, snabb ekonomisk tUlväxt, rimlig prisstabihtet och balans i utrikesbetalningama. Men, ärade kammarledamöter, man undviker att över huvud taget nämna den målsättning som en längre tid spelat huvudrollen i den politiska debatten och som mycket klart också anges såsom en målsättning i långtidsutredningen, nämhgen jämnare inkomstfördelning. Jag undrar verkligen vilken kriarättare som varit med och strakit just detta I reservationen. Som referat av långtidsutredningen är det felaktigt. Som uttryck för reservanternas samlade bedömning kan det betraktas som politiskt utomordentligt intressant!

Jag lyssnade med uppmärksamhet på herr Kristiansson i Harphnge och

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

tänkte att han skulle foga just jämnare Inkomstfördelning till de mål som angivits i reservationen. Men det kom inte.

Alltså är det inte så mycket bevänt med resonemanget om en jämnare Inkomstfördelning,

Utskottet har med anledning av vad som anförs i moderaternas partimotion men också utifrån vissa funderingar i mittenmotionen tagit upp ett mera principiellt resonemang om näringslivets investeringar. De investeringsplaner som hämtas in av konjunkturinstitutet och som hgger till grand för Investerlngsprognosema visar mycket betydande variationer. När konjunkturen går uppåt stiger optimismen, och då kommer mycket vittomfattande planer på nya investeringar i dagen. När konjunkturen mattas sprider sig lika snabbt pessimismen, och investeringsvihan avtar kraftigt. Nu brakar, som väl är, konjunkturinstitutet när man behandlar det här materialet göra mycket omfattande korrigeringar av de prognoser som skulle följa av att man tog hänsyn endast tUl näringslivets egna önskemål. Man vet ju erfarenhetsmässigt att alla utbyggnadsönskemål långt ifrån kan reahseras samtidigt, särskilt inte om det finns överhettningstendenser i ekonomin, Å andra sidan brakar inte heller nedgången, när det kommer tiU kritan, bh så stark som investerarna först ger uttryck för i enkätema.

Sedan har vi den ekonomiska pohtikens inverkan på förloppet. Vid konjunktumedgången stimulerar vi på olika sätt investeringama. För närvarande gäher ju att särskilt investeringsavdrag om 10 procent medges för industrins investeringar i maskiner och Inventarier under 1971, Vidare medges Ianspråktagande av investeringsfonder mer eller mindre generöst allteftersom Investeringarna bör ske I den ena eller andra regionen, Ä andra sidan får -vi I uppgångsskedena bromsa och genom bl, a, kreditpolitiken och penningpolitiken söka balansera av de aUra värsta anspråken i tider av resursavspärming.

När man summerar det här finner man att industrins fasta investeringar varierar relativt måttligt från år tUl år. Jag vill emellertid betona, att denna relativa stabiUtet inte springer fram alldeles spontant utan att det erfordras relativt betydande påverkan i form av ekonomisk-politiska åtgärder för att den skall realiseras.

Jag tror att det är många med mig som finner detta förhållande en smula egendomligt. Jag erinrar mig, att ett av våra största skogsföretag — jag tror det var SCA — under konjunkturnedgången 1967 — 1968 presenterade ett mycket omfattande Investeringsprogram, där företaget gjorde det tUl en särskild poäng att man investerade kraftigt i lågkonjunkturen. Man menade då att det var lätt att få tag i arbetskraft, det var lätt att få tag i investeringsvaror, man kunde bättre förutse kostnadsutvecklingen och man skulle, när högkonjunkturen åter tog fart, stå där med en vidgad kapacitet som möjliggjorde en kraftig produktionsstegring när efterfrågan på nytt rasade i väg och priserna steg.

Jag tror att man räknade alldeles rätt. Det underliga är bara, att företagen inte mera metodiskt söker anpassa sina investeringar — inte tiU den aktuella efterfrågan i en högkonjunktur — utan till efterfrågan i ett mera långsiktigt perspektiv. Visst finns det många företag som beräknar sin investeringsverksamhet just på så här långsiktiga kalkyler, men det är

märkUgt i hur hög grad näringslivets investeringar påverkas av rent psykologiska faktorer och tiUfäUiga, akuta förändringar i efterfrågan på de varor man säljer. Det förefaller mig, som om branschorganisationerna här skulle ha en stor uppgift att fylla genom att inte via sin allmänna Informationsverksamhet bidra till att förstora rycknlngama I investeringsverksamheten utan i stället söka balansera av dem. Det är väl också detta som Metalhndustriarbetareförbundet haft I tankama när man i en motion tlU årets LO-kongress tagit upp problemen med industrins investeringsut-veckUng och uttalat sig för branschfonder.

Ett särskilt problem utgör lagerinvesteringarna. De tycks spela en allt större roll både på det intemationella planet och I vårt land när det gäller att finna orsaker tlU konjunktursvängningarna. Lagren är i sig en buffert mot att svängningar i efterfrågan snabbt sprider sig direkt ner tUl produktionen och därmed påverkar sysselsättningen. Men lagerföränd-ringama har genom sin storleksordning kommit att få betydande verkningar också direkt på produktionen i samhället, på utrikeshandelns förändringar, på utrikesbalansen och på prisutveckhngen. Vi har i utskottsbetänkandet dragit fram den analys av lagerförändringamas inverkan på efterfrågeutvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeten. Vi upplever alla starkt den förändrade konjunkturbilden mellan högkonjunkturåret 1970 och innevarande år. Nu redovisas i nationalbudgeten att efterfrågan i ekonomin, bortsett från lagerföränd-ringar, kan beräknas variera ytterst htet mellan högkonjunkturåret 1970 och året 1971 med dess avsevärt dämpade efterfrågeutveckhng. I båda fallen skulle enligt nationalbudgeten ökningen av den s, k, slutliga inhemska efterfrågan bh 3 procent, men om man inkluderar lagerföränd-ringama bhr ökningen 5 procent för 1970 och beräknas för 1971 bh endast 1 procent.

Det skulle alltså vara lageratvecklingen som förklarar det kraftiga rycket i samhällsekonomin mellan åren 1970 och 1971, Man skah då tiUfoga, att detta pådrag under 1970 skedde trots en mycket restriktiv kreditpolitik, I det perspektivet framstår inte kreditpolitiken som hård utan snarast som otillräckUg för att motverka en delvis spekulativ uppbyggnad av lagren. En annan sak är att åtstramningen uppenbarligen slog mycket ojämnt, det framgår av en annan analys som redovisas 1 den reviderade nationalbudgeten.

VI har i utskottet velat peka på det här problemet som en mycket viktig punkt och ett problem som det gäUer att utveckla metodema att komma till rätta med.

Vi har från utskottsmajoritetens sida upplevt det som ganska meningslöst att sitta och argumentera om huravida industriinvesteringarna i år kommer att öka med 8 eller 9 eller 12 procent — en fråga som spelar en stor roll i de borgerliga motionerna - när de skillnaderna knappast ens beräknlngstekniskt går att avgöra. De konjunkturpolitiska och samhällsekonomiska problem jag här berört har en helt annan innebörd och är av en helt annan storleksordning. Investeringarna blev lägre i fjol än vad det hade funnits anledning att räkna med, det är riktigt. Men om nu företagen valde att investera i ökade lager i stäUet för I nya fabriker och nya maskiner i den beräknade utsträckningen, då bör vi

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

diskutera den saken och inte söka förklaringar genom allmänna anklagelser mot den ekonomiska politiken.

Vi har på område efter område genom att utveckla den ekonomiska pohtiken åstadkommit stabihtet och kontinuitet i fråga om Investeringarna på samhällsekonomiskt och sysselsättningspoUtiskt tunga områden. Vi har gjort det genom att i hög grad eliminera de privata spekulationsmotiven och de kortsiktiga ränteförändringamas inverkan på bostadsinvesteringarna. Vi har gjort det på de stathga investeringarnas område genom flerårsplaner och flerårsramar inom t, ex, försvaret, väginvesteringama och affärsverkens investeringar. Vi har i vissa fall hårdhänt begränsat de kommunala investeringarna för att håUa dem inom en samhällsekonomiskt tolerabel ram. Vi har förfinat Instramenten så, att vi bygger in en viss flexibilitet, en viss anpassningsförmåga i de här ramarna. VI lägger dem i början htet lägre än vad vi tror är möjligt och vi ökar sedan genom ianspråktaganden av konjunktuneserver investeringarna allteftersom vi bedömer att de reala resursema medger det.

Men, som vi framhåller i utskottsbetänkandet, det är svårt att med fortsatta krav på förnuftiga investeringar och investeringar tiU lägsta kostnad kräva mycket starka förändringar inom andra samhällssektorer därför att industrin eller andra sektorer av näringshvet uppvisar starka variationer, Samma gäller I viss utsträckning den privata konsumtionen. Även med kraftiga finanspolitiska insatser visar den en tendens att hålla sig relativt stabil på kort sikt, oberoende av ekonomisk-politiska åtgärder; konsumentema använder sparmedel för att hålla sin konsumtion någorlunda stabil. Trots en utveckhng mot förbättrad planering och ökad flexibihtet i denna planering måste vi mom alla sektorer som gör anspråk på resurser i samhället kräva en relativt jämn och stabil utveckling.

Det är också därför vi awisar den tolkning av prioriteringen av industrUnvesteringama som vi läser in i den moderata partimotionen, nämligen att om inte industrin -vill Investera nu får vi stora problem med detta lagrade investeringsbehov 1972-1973, Det är enligt vår mening inte så enkelt, att man kan gömma på ianspråktagande av reala resurser på det viset, VI tycker också från utskottsmajoritetens sida, att det inte finns anledning att sätta sig ned och vänta med investeringarna och spekulera i än starkare lockmedel för att öka industriinvesteringarna än det investeringsavdrag som riksdagen medgett för år 1971, Mot bakgrunden av en långsiktig bedömning av den svenska industrins konkurrenskraft och sähförmåga — inte minst dokumenterad i de stora exportframgångar svensk industri haft åren 1969-1971 — bör den bedömningen nu leda fram tUl en betydande ökning av industriinvesteringarna.

Vi tycker nog från utskottsmajoritetens sida att det är en smula egendomhgt, att det enda som i den för centerpartiet, folkpartiet och moderatema gemensamma reservationen skymtar fram av detta mycket viktiga problem är ett helt kort upprepande av de funderingar som återfinns i den moderata partimotionen. Där cirklar resonemanget alltjämt kring de relativt begränsade problem i ett långsiktigt perspektiv som det utgör om industriinvesteringarna i år kommer upp i 109 enheter eUer 112 enheter. Vi hade nog trott att det åtminstone från centerpartiets men kanske också från folkpartiets sida skulle funnits ett större

Intresse att diskutera det problem jag här berört i fråga om investeringsutveckling än vad som kommer tiU uttryck i reservationerna,

Hert talman! Finansutskottet har berört dessa frågor i fem betänkanden, och jag ber att få yrka bifall tiU vad utskottet hemstäUt i betänkandena 26, 27, 28, 29 och 30,

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström bötiade med att säga att det måste vara en stor skillnad i förkunnelsen när man är docent och när man uppträder som pohtiker, och det är fullständigt riktigt, hen Ekström, Det är en väldigt stor skillnad mellan ämnena man talar om, och i det ena fallet använder man dessutom värderingar som man bör försöka hålla utanför det andra sammanhanget. Jag är så glad över att herr Ekström har observerat det. Och varför inte tala om det för Era partikoUeger nere i Göteborg, där man — som ett led i ett politiskt översitteri — inte vågar låta en docent tala vid ett möte i tio minuter?

Hen Ekström sade också att mitt anförande kännetecknades av en serie "om" - om det hade varit så, hade det och det inträffat - och att jag inte gav några egenthga bidrag tlU diskussionen om hur det skulle gå tiU, Jag talade ganska länge om skattepohtiken. Jag anser att skattepolitiken är betydelsefuU för att dessa "om", som jag talade om, skaU kunna bh verklighet.

Den speciella fråga som jag därvid berörde - det var ett exempel om statsrådslöner - fick jag mte svar på, utan herr Ekström tog den enkla vägen att kalla vad som är fakta en Insinuation, Men det är fakta. Varför inte ta upp själva frågan i stäUet? Insinuationer däremot kom t, ex, i en debatt vi hade tidigare från herr Yngve Persson i våldsamma utfaU av ohka sorter, som ungefär 65 socialdemokrater fann behag i att instämma i.

Jag talade också om prisregleringen. Jag anser att det är mycket betydelsefuUt att försöka inse hur en prisreglering egenthgen fungerar för att vi skaU kunna råda bot på de ekonomiska svårigheter som vi har. Men jag förstår att herr Ekström inte vlU sysselsätta sig med den annat än genom att fråga vad jag har bevis för att kvaliteten i produktema möjhgen skulle kunna bU sämre, "En priskontroll ger heller Ingen garanti mot indirekta höjningar genom sämre kvalitet" — det var slutmeningen I det citat från den socialdemokratiska valhandboken som jag läste upp. Var har hert Ekström och socialdemokratema beviset för sitt påpekande?

Jag talade en hel del om kreditpolitiken. Jag talade också om behovet av sparande. Jag redogjorde vidare för att vi I motionema noga har utvecklat texten. Att jag inte ville ytterligare upprepa den berodde på att vi skah begränsa tiden i debatten någorlunda.

Hen Ekström sade att socialdemokratema inte underskattar arbetslöshetsproblemet. Nej, det är jag absolut övertygad om att ni inte gör. Men vad ni har underskattat är svårigheten att lyckas fullföha de önskningar man har om att bedriva en fullsysselsättningspolitik, svårigheter som

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

uppstår om man inte ger utrymme t, ex, för näringslivsinvesteringar, så att exportindustrin kan vara tUlräckligt stor.

Ni har länge från socialdemokratisk sida sagt att vi inte skall devalvera i Sverige, Det håller jag med om, men observera att Sverige har — på grund av er dåhga politik - tvingats att de facto göra en devalvering, när vi inte lyckades föha med när en del andra länder nyligen revalverade,

Sluthgen: Min kritik viU jag gärna ha balanserad, och hen Ekström undrade var nu denna balans finns, då hen Burenstam Linder använde bara 30 sekunder till beröm av socialdemokratin. Då undrar jag, herr Ekström: Hur många sekunder använde Ni till beröm av vad jag sade?

Hen KRISTIANSSON i Harplinge (c) kort genmäle:

Herr talman! Det finns väl åtskUUgt som det kan vara anledning att ta upp i herr Ekströms anförande, men med hänsyn till att man, även om det är tidigt på dagen, har anledning att spara också på tiden vUl jag bara gå in på ett par saker.

Herr Ekström märkte kanske inte så mycket vad jag sade utan fastmer vad jag inte sade, och det är kanhända en praktisk teknik. Han saknade ett upprepande av orden i vår reservatlon om att vi sällade oss tUl målsättningen om en jämnare inkomstfördelning.

Jag var inte fullständig i övrigt heller; jag upprepade inte heller det som står i reservationen om att vi också måste ha en regional balans. Herr Ekström vet emeUertid att i varje fall, såvitt det ankommer på centem, är både den regionala balansen och den jämnare inkomstfördelningen någonting som vi mycket kraftigt understryker i alla sammanhang. Jag viU rätta tiU det, för den händelse det också måste vara fullkomligt i det här sammanhanget. Just detta med regional balans är naturligtvis en mycket viktig sak då det gäller att nå den jämnare Inkomstfördelningen, Här har vi från centems sida fört en ständig kamp för att skapa bättre förhåUanden. Som ett belysande exempel på ojämn inkomstfördelning kan anföras att i dag exempel-vis ett arbete på Gotland betalas med 10 000 kronor mindre per år än motsvarande arbete i Stockholm, Jag tror att om man skall kunna nå den där inkomstutjämningen som herr Ekström har talat om, då måste man också skapa den regionala balansen.

När jag talade om att vi har levt över våra tUlgångar, så var det i samband med resonemanget om återställandet av bet ningsbalansen. Bakom detta ligger ju kort och gott det förhållanaet att vi har konsumerat mer än vi haft möjhgheter tUl, och det har mycket htet att göra med förslag som eventuellt har framstäUts i riksdagen.

Några ord om den offentUga sektom. Jag sade att jag inte ser något hot mot välfärden i den offenthga sektorn men att jag ser ett indirekt hot i den på det sättet att näringshvet inte har möjligheter att konkurrera. Detta vill jag understryka ännu en gång.

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Tre saker!

Herr Ekström försökte med ett visst konstgrepp föra in fördelningsresonemangen i bilden på ett som jag tyckte onödigt kontroversiellt sätt. Herr Ekström sade att här finns säkert skilda meningar i kammaren om

takten i en fortskridande inkomstutjämning. Bland de allra sista ord som jag sade i mitt anförande angav jag principen — och det har jag gjort vid flera tidigare tUlfällen i kammaren — att fördelningsproblemen bör lösas efter mallen mest åt de sämst stäUda, sedan en fallande skala uppåt, inga realförsämringar. Vid ett annat tillfälle har jag erinrat kammarens ledamöter om att herr Palme har fört ungefar precis samma resonemang. Har hen Ekström en annan mening, så skulle det vara intressant att höra den.

Sedan har jag också uttalat - och det vlU jag stå fast vid — att om man över huvud taget skall klara de ekonomiska problemen så kommer man Inte ifrån att arbeta med ekonomiska stimulanser. Har herr Ekström någon annan mening på den punkten?

Felet med den socialdemokratiska uppläggningen har väl just varit att man genom aUmänna talesätt väckt förväntningar som i praktiken visat sig oerhört svåra att infria — och som man inte själv kan infria.

Beträffande konjunkturreserv och projektreserv vill jag säga att konjunkturreserv är ett gammalt ord som vi använt inom folkpartiet sedan många år tillbaka tills man fått igenom den metod som kan beskrivas som antingen konjunkturreserv eller projektreserv — det spelar ingen roU vilket ord man använder. Men det som är det märkliga och som det skulle vara Intressant att höra herr Ekströms uppfattning om är följande; Är det verkhgen riktigt att ensidigt släppa den särskilda investeringsavgiften utan att samtidigt försöka få i gång en del mer bostadsbyggande? Bägge sakema är ju till nytta för sysselsättningen inom byggnadsindustrin, och det är den sistnämnda aspekten som jag vih ha fram.

Jag tror att om herr Ekström studerar i synnerhet något av finansutskottets majoritetsbetänkanden, så kommer han att finna en betydande skUlnad i tonfaU meUan behandlingen av oppositionen i utskottsbetänkandet och i kompletteringsproposltionen,

TUl sist säger herr Ekström att tidsfaktorn är av vikt - om man dröjer för länge kan man alltså riskera att placera olika åtgärder fel i tiden i förhållande till konjunkturförloppet. Ja visst. Men varför då överlåta åt Kungl, Majt att göra ett senare stäUningstagande beträffande investeringsfondema, när vi ändå låg så nära varandra som vi gjorde i utskottet beträffande den aUmänna synen på detta? Då riskerar man verkhgen att handla för htet och för sent.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag framhöll tidigare att när det gäller Investeringsfonderna så tyckte vi nog inom utskottsmajoriteten att den skrivning som vi hade skulle ha kunnat tiUfredsstäUa oppositionen, för den andas verkhgen en viss oro för den närmaste framtiden. Det borde ha funnits möjhgheter för oppositionen att följa oss, därest man nu Inte ansåg sig vara absolut tvungen att ha en reservation. Det visar sig ju ofta vara så i det politiska hvet, att man tydligen är tvungen att redovisa sina synpunkter i en reservation. Och det gjorde man alltså i detta fall trots att vi i vårt betänkande sade att vi anser att den här frågan skall föhas med uppmärksamhet och att vi räknar med att Kungl. Majt kommer att

Nr 97 företa de frisläpp som kan anses vara motiverade, när vi Utet bättre kan se

Torsdagen den "' '"" 5°"'"" '' '''" ''""'"-

27 mai 1971 uppenbart att det ändå kan föreligga vissa meningsskihaktig-

------ -_----- heter, för vi vet att ett generellt frisläpp gynnar inte de regioner som vi

Ekonomisk debatt hjälpa, utan det kan späda på en Investeringsverksamhet där det kanske inte är alldeles nödvändigt att den kommer tUl stånd.

Herr Kristiansson i Harplinge försöker komma ur det här att man i den gemensamma borgerliga reservationen helt har utelämnat frågan om en jämnare inkomstfördelning. Men jag trodde faktiskt att herr Kristiansson i Harplinge skulle komma upp i talarstolen och säga att det var en lapsus på grund av att de hade kort tid tiU sitt förfogande. Det gör emellertid inte herr Kristiansson, och det beklagar jag, för jag trodde faktiskt att det låg tUl på det sättet. Men nu förstår jag att det kanske ändå inte gör det; ni räknade upp de andra målen men inte just denna för centem annars ofta åberopade punkt.

När jag talar om docenten Burenstam Linder och politikern Burenstam Linder är jag naturligtvis helt på det klara med att förkunnelsen är olika. Men vad jag ändå tyckte mig våga påstå är att logiken i båda fallen bör vara kristallklar, och jag tycker att när pohtlkem Burenstam Linder uppträder gör han logiska kullerbyttor gång på gång, som man verkligen har rätt att uppmärksamma.

Jag hade väl inte någon anledning att berömma moderatmotionen som nu har lett till en reservation. Det är klart att det kan finnas synpunkter där som överensstämmer med våra när det gäller de övergripande målen — så långt kan jag hålla med herr Burenstam Linder men Inte särskUt mycket längre,

TUl herr Wedén vlU jag säga, att jag framhöU ju just detta att när det gäller bostadsbyggandet har denna enkät gjorts. Den visar att 7 200 lägenheter skulle kunna komma i gång. Vi får se inom de närmaste veckorna hur mycket som där behöver frisläppas.

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Herr Ekströms avslutningsord var ganska typiska för hela hans resonemang. Han sade att -vi får se under de kommande veckoma hur man skall göra med den här bostadssatsningen.

Herr Ekström sade också att Kungl, Majt under den närmaste framtiden får se vad man skall göra med investeringsfonderna. Men det inkonsekventa i herr Ekströms resonemang är, att samtidigt betonade han själv mycket kraftigt — och med rätta — tidsfaktorns stora betydelse. Om man skall göra någonting för att snabbt komma till rätta med de nuvarande sysselsättningssvårigheterna, så är tiden mycket knapp. Här hade hen Ekström och hans och mitt utskott verkligen goda möjligheter att skrida tiU handling i stället för att överlåta det på Kungl, Majt,

Det är denna möjhghet tiU effektiv handhng som skuUe ha tillvaratagits, en handling som verkhgen kunde hjälpa upp förhållandena på ett solklart sätt. Det är det vi vlUe åstadkomma i finansutskottet. Men herr Ekström viU vänta och se.

Herr KRISTIANSSON i Harphnge (c) kort genmäle:

Herr talman! Hen Ekström är tydhgen ute efter att sätta så mycket som möjligt av våra ärliga avsikter i t-vivelsmål Men eftersom herr Ekström ifrågasatte var centern står gjck jag upp för att tala om det, vUket i och för sig borde ha varit onödigt.

Sedan vlU jag också tUlfoga att det inte är lätt att på den korta tid som stått tUl buds skriva en i alla avseenden fullständig reservation. Om han är ute efter att märka ord och notera vad som eventueUt inte finns med där, så är det verkhgen inte lätt att tillfredsställa herr Ekström,

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Hen talman! Herr Ekström efterlyste kristaUklar logik hos mig både som vetenskapsman och som pohtiker. De krav som herr Ekström där StäUde är också krav som jag själv ställer. Jag försöker leva efter det. Men jag tar för givet att jag ibland misslyckas. Det gör väl de flesta människor. Jag undrar vilka krav hen Ekström ställer på sig själv? Det enda hen Ekström sade i sin replik var att jag gör kullerbyttor. Jag vet inte om herr Ekström uppfattar det som tillräckligt god kvahtet i en replik i riksdagen i en allvarlig fråga.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle;

Hen talman! Men, herr Burenstam Linder, Ert uppträdande här ■vittnar ju inte om stor logik, utan det är det politiska som driver Er, när Ni skulle kunna uttala Er på annat sätt men ändå inte gör det.

Tänk bara om herr Burenstam Linder i sitt första anförande skuUe ha försökt att förklara hur den ekonomiska situationen i vårt land har ändrats under detta år jämfört med valåret i fjol. Månad efter månad, vecka efter vecka talade oppositionen, och allra mest moderata samhngspartiets representanter, i fjol om det usla tiUståndet I vårt land, om övertrycket på arbetsmarknaden, om prisstegringama och om den minskade valutareserven. Även i dag har herr Burenstam Linder talat om prisstegringar och Inflation, sedan jag i mitt anförande påvisat att vi hittiUs har noterat en minskning av konsumentprisindex under netto oktober 1970 till februari månad i år. I fjol slet ni praktiskt taget vatie veckas valutareservförändring ur händema på statlstlkförama. Jag har tidigare berört I hur hög grad övertrycket hade samband med lageruppbyggnaden och väntade prisstegringar. Från vårt håll sade vi då; Inga panikåtgärder! Nu ids man på oppositionshåll knappast läsa tidningarna och registrera hur på ett år, sedan Importrashen passerat sin kulmen, valutareserven har förbättrats med I 408 mUjoner kronor. Bara i år har reserven ökat med 700 mihoner. Då skulle väl även politikern hen Burenstam Linder kunna säga att här har det skett en avsevärd förbättring av landets ekonomi, i stället för att säga: Ja, socialdemokraterna kan väl göra någonting som är bra, men inte mycket.

Har inte den ekonomiska pohtiken medfört denna förändring, herr Burenstam Linder? Jag tycker att man ändå skulle kunna erkänna det. Men det här är plötshgt nu synnerligen ointressant. Nu kastar man sig över nya sifferserier, där man försöker pressa In sina teorier och antaganden om att våit land befinner sig i en utförsbacke. Vi befinner oss

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

inte i någon utförsbacke. Om vi nu i mars I stora drag var överens om den ekonomiska politikens långsiktiga Inriktning — att stärka utrikesbalansen, att iaktta stramhet i statens egen efterfrågan och att iaktta försiktighet för att und-vlka nya överhettningar framöver — då bör vi hålla fast vid det och fortsätta med sysselsättningspolitiska Insatser, insatser vilkas konsekvenser vi kan överbhcka.

Herr Wedén anklagade mig för att jag säger att vi vill vänta. Jag är fortfarande den optimisten, herr Wedén, att jag tror att vi i det här landet skall få arbetsfred nu också. Jag hoppas och tror att vi skall ha det om någon eller några veckor, och då bedömer -vi huruvida ett generellt frisläpp av investeringsfonderna behövs eller ej. Men ni vill frisläppa dem redan nu utan att ni vet någonting aUs om hur den ekonomiska utvecklingen kommer att gestalta sig under den allra närmaste tiden.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Varken herr Burenstam Linder eller hert Wedén har rätt tUl någon rephk nu efter herr Ekströms anförande. Jag vill därför bara göra herr Ekström uppmärksam på att vad som har hänt är att man genom tUlämpning av en mycket sträv och hård räntepolitik i det här landet lyckats från utlandet låna upp en del pengar, och på det sättet har man då också förbättrat valutareserven. Vidare ser man ju av kompletteringsproposltionen att vi kommer att få en prisstegring på 7 procent under innevarande år, och det är väl talande nog..

Jag hade begärt ordet för att säga något om skattepolitiken; vi har ju diskuterat den några gånger tidigare i år, men det är ju en mycket vital fråga, och jag skall därför besvära kammaren med ett Utet kort inlägg i den saken.

Sedan lång tid tillbaka har moderata samlingspartiet och tidigare högerpartiet vamat för den häftiga ökningen av skattetrycket i vårt land. För varje år har det också stått allt klarare att vi haft stort fog för dessa våra varningar. Men nu framstår dagens skattetryck som helt orimligt för stora delar av vårt folk. Den höga marginalskatten har nu genom den senaste skatteomläggningen kommit att bh en verklig reahtet även för mycket små inkomsttagare. I vår reservatlon tUl skatteutskottets betänkande nr 40 har vi med det exempel, som kammarens ledamöter nu ser på kammarens TV-skärm, visat att även en inkomsttagare med 25 000 kronor i årslön får räkna med att hans reallön kommer att minska även vid en århg lönehöjning av 7 procent och en 4-procentig årlig prisstegring. Detta exempel förskräcker, trots att •vi räknat med en så pass måtthg ökning av kommunalskatten som 50 öre per år, vilket nog inte kommer att förslå. Bara den senaste lönejusteringen för de kommunalanställda beräknas ju medföra en skattehöjning av minst 1 krona per år.

Inom moderata samhngspartiet har vi den bestämda uppfattningen att det skattesystem, som regeringen drev igenom förra året, inte bör bli någon långkörare, även om det säkert är en riktigt god kassapjäs. Det är därför nödvändigt att vi omedelbart får tiU stånd en utredning, som skall syfta tiU ett nytt skattesystem. Exemplet med 25 000-kronorsinkomst-tagaren visar att det brådskar med att få i gång densamma. Vi har vid tidigare tUlfällen i år krävt detta. Men det är också nödvändigt att vi får

en utredning med traditionell sammansättning. VI tror nämligen inte Nr 97

längre på de utredningar som företages på finansminlstems tiänsterum, TQrcdagen den

En av de första åtgärderna för en sådan utredning måste bli att komma yi mai 1971

tiU rätta med de höga marginalskatterna, som gör att människoma snart -

finner det mindre meningsfullt att arbeta. Ekonomisk debatt

Det har i dag visat sig att arbetslösheten är oroväckande stor, och jag är ganska övertygad om att en stor del av skulden härtiU ligger i vårt orimliga skatteuttag. Det klagas i dag över att konsumtionsefterfrågan börjar bli svag. Men jag tror inte att detta beror på konsumtionsolust, utan den verkliga orsaken här är säkerligen att konsumtionskraften sviktar på grund av att människorna får för htet över när skatten tagit sitt. Vi vet att sedan länge har detta varit en hämsko på sparandet. Det är nödvändigt att vi ser tiU att konsumtionskraften ökar och att människor-

■

nas sparmöjhgheter återställs.

Sedan många år har vårt parti också drivit kravet på att vårt skattesystem måste kompletteras med en indexreglering, då efterkrigstiden visat att det inte i nämnvärd utsträckning har intresserat regeringen att föra en politik, där ett någorlunda fast penningvärde har existerat. Detta har inneburit att de inkomstökningar som medborgama har fått till stor del har ätits upp av inflationen,

I vår reservation tiU skatteutskottets betänkande nr 40 har vi bl, a, exemphfierat ett system med den enkla anordningen att skatteskalan och gmndavdraget värdesäkras genom en tioprocentig ökning av grandavdrag och skatteskala. Detta exempel visar med all tydlighet hur hårt inflationen slår på inkomstökningar, som endast är nominella, då de angjvna siffrorna i någon mån redo-visar den skatteökning som uppstår om vi Icke har en indexreglering. En sådan indexreglering kan givetvis konstrueras på olika sätt. En kommande utrednings uppgift bhr just att söka åstadkomma ett system som är bra. Önskvärt är emeUertid att detta är neutralt ur skattebelastningssynpunkt.

Men ett dylikt system har bhvit svårare att tUlämpa med det skattesystem som regeringspartiet begåvade svenska folket med förta året. Detta sammanhänger med att progressionen har gjorts så brant på ett så tidigt stadium att även förhåUandevis låga Inkomster drabbas av en orimhgt hög marginalskatt. Härigenom har bristema i det gamla skattesystemet förstorats så katastrofalt att det har bhvit hart när omöjligt att med ett enda ingrepp förbättra det skattesystem som skulle ha gett två tredjedelar av svenska folket skattelättnader. Av den anledrungen yrkar vi i första hand på en genomgripande översyn av skattesystemet i syfte att bl. a. försöka rätta tUl de rent uppenbara bristerna, nämligen de helt orimliga marginalskatterna. Men vi vidhåller givet-vis vårt krav på en utredning angående indexreglering av skattesystemet. För med ett något vettigare skattesystem är en indexreglering av skatteskala och grundavdrag en säker metod att ta bort den djupt orättvisa beskattningen av inflationsinkomster.

Hen talman! Jag ber med detta att få yrka bifall tiU reservationen 2
tiU skatteutskottets betänkande nr 40, Jag viU samtidigt göra den
att om vårt förslag i en förberedande votering faller, så är vi vUliga att
stödja yrkandet i den reservation som föreligger från folkpartiet och 51

Nr 97

centerpartiet.

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Huvuddelen av mitt inlägg skall jag ägna åt den fråga som just nu har det allra största intresset för den enskilde medborgaren men som inte med så många rader har berörts vare sig i finansministerns kompletteringsproposition, i långtidsutredningens digra betänkande eller i de många och stora remissvaren. Jag tänker självfaUet på skattefrågan.

Det var ganska nyligen, närmare bestämt den 21 april, som vi i denna kammare hade anledning att diskutera det direkta skattesystemets verkningar. Det var den kvällen vi trodde att vi direkt av landets finansminister och upphovsmannen tiU vad socialdemokraterna kallat "den största skattereform vi någonsin på en gång genomfört" skulle få veta besked om hur han nu, ett år efter reformens presentation i riksdagen, såg på löftet om att två tredjedelar av inkomsttagama skulle få sänkt skatt. Det var den kväUen vi trodde vi skulle få diskutera våra synpunkter på vårt förslag om att inflationsskydda skattesystemet. Det var den kvällen vi trodde vi skulle få besked av finansministem om han var vilhg att låta experter gå Igenom hela det direkta skattesystemet för att kontrollera skattesystemets verkningar I ohka avseenden.

Det var den kvällen som min värdera utskottsordförande hert Brandt ansåg att det inte fanns några nya argument och att det egentligen inte fanns någon anledning att diskutera skattesystemet. Det var den kvällen finansministem var upptagen på annat håU och inte hade tid att vara med oss andra här i kammaren och diskutera "den största jämlikhetsreformen under efterkritiden". Nu hyser jag I aUa fall gott hopp om att I dag få finansministerns synpunkter på vårt förslag om ett inflationsskyddat skattesystem och tanken på en snabb expertöversyn av skattesystemets verkningar.

Vad det nya skattesystemet -vlUe uppnå var verkligen bra saker — det vill jag tUlägga, inte minst med anledning av hen Magnussons i Borås yttrande här nyss — nämligen ett individuellt skattesystem, som särskilt gynnade de lägre Inkomstgrappema i samhäUet, Men vår oro över andra ingredienser i systemet måste väl nu delas av finansministem, när han redan i febraari i år I denna kammare har uttryckt tvivel om det verkliga utfallet av reformen. Inte ens han talar ju nu om de två tredjedelar som skulle få sänkt skatt. Jag skall komma tillbaka till dessa frågor.

Finansministern sträckte förra året ut en givande hand mot barnfamiljerna, Bamfamiljerna skulle få en kraftig förbättring som föhd av skattereformen. Men hur blev det? Ja, höjningen av barnbidraget från den 1 januari i år med 300 kronor per barn och år räcker nätt och jämnt tiU för att köpa samma mängd varor som 1965, dä barnbidraget senast höjdes. Av de över 4,5 miharder kronor, som finansministem nu tar in genom den nya mervärdeskatten, räckte det till den kompensationen och 150 mihoner kronor tlU bidragsförskott. Inte mer. En aUtför hten del går alltså tillbaka till barnfamUjerna, Många bamfamUjer, inte minst de som nu flyttar in i de nybyggda förorterna i våra storstadsregioner, har kommit i en svår situation. Många har säkert både upprörts och chockerats av uppgifter om att "vanliga" människor med "vanliga"

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

inkomster och med "vanhga" levnadsvanor hamnat i en situation, där Nr 97 man tvingas begära bidrag och tUlskott av samhället.

Jag skah citera ett stycke ur en aUdeles färsk rapport, som bl, a, belyser barnfamihernas problem. Rapporten gäller en expansiv förortskommun i Stockholmsområdet,

"Det bör emellertid samtidigt påpekas, att så mycket som 22 procent av hjälptagarhushållen (dvs, sådana som erhållit socialhjälp i någon form) som består av två gifta med barn, har över 30 000 kronor i sammanräknad nettoinkomst. Det är ingen låg inkomst jämfört med hushåUsln-komstema i riket. Om vi i stället ser tUl de kostnader som exempel-vis en tvåbarnsfamilj beräknas ha enligt kommunens socialhjälpsnormer finner vi dock att det inte heller kan sägas vara en hög inkomst,"

Visserligen kan det sägas att vi har tagit upp detta förat — jag gissar att hen Brandt kommer att säga det. Men barnfamiljerna har successivt kommit att bli allt hårdare klämda av priser och skatter. Vid sidan av inflationsskyddet är bamfamiljemas ekonomiska situation ett mycket angeläget problemområde just nu. Håller inte finansministern med om det?

Jag presenterade för några månader sedan här i kammaren ett exempel med en famih med två barn under 16 år och hustrun hemma och konstaterade i det exemplet att famUjens inkomster under en femårsperiod visserligen bratto ökat med 28 procent men genom skattesystemets konstmktion och påverkan av inflationen — som knuffar inkomsttagarna uppåt i högre skatteklasser utan att de fördenskuU fått någon reeU inkomstökning — medfört att den famUjens reella standardökning utebUvit och förvandlats tUl en minskning av den privata standarden med drygt 10 procent. Så skulle det bh, om det nuvarande skattesystemet oförändrat fick vara i gång från 1970 och fem år framåt. När tar finansministern initiativ tiU förbättringar?

Vid många tiUfällen har företrädare för folkpartiet från den här talarstolen tagit upp den viktiga frågan om utveckhngen av hushållens sparande, 1 motioner från vårt håU har också understrukits vikten av att sparfrämjande åtgärder på detta område snabbutreds. En i och för sig bräcklig statistik tyder på att hushåUens sparande under senare år har påtagligt försvagats. Det är därför glädjande att finansministem, bl, a, för att få ett bättre beslutsunderlag och en bättre statistik, tillsatt en ny spamndersökning. Det är vår bestämda förhoppning att den kommer att ge värdefulla bidrag tUl kunskapen om allmänhetens sparvanor och dess värderingar av sparandet.

Även på en annan punkt har vi funnit att finansministem på ett glädjande sätt har delat vår uppfattning när det gäher särskUda insatser för att befrämja sparandet. Jag tänker då närmast på de uppmuntrande resultat som man har kunnat avläsa av den nyligen genomförda och avslutade särskilda sparkampanjen för att suga upp överskottshkviditeten i samband med skatteåterbetalningarna i november—december i fjol, Gunnar Helén tog upp den tanken tidigt i valrörelsen 1970, Styrkta av framgången — en framgång var det onekhgen — menar vi att sådana sparstimulerande insatser, som verkligen innebär stimulansåtgärder för den enskilde spararen, borde kunna ges en mer permanent karaktär. Vi

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

anser därför att åtgärder av typ Strängaspelet borde kunna återkomma mera regelbundet.

Vi tänkte kanske då inte i första hand på sparandet som en stabUiseringspolitisk faktor, även om vi tror att den är betydligt mera positiv för den enskilde än t, ex. en ökning av mervärdeskatten. Nej, ur den enskildes synpunkt är det aUtid angeläget att ha en spaneserv, eftersom den kan sägas vara en buffert som skapar större säkerhet och trygghet för den enskilde, och den ger i vatie faU ett visst mått av handlingsfrihet och valfrihet. Att sedan också sparandet är detsamma som en uppskjuten konsumtion och därmed ökar tiUgången på riskvilUgt kapital i samhället, att användas för de nödvändiga investeringama, är en annan sak, som flera av talama här i dag både har uppehållit sig •vid och kommer att — med aU säkerhet — beröra senare. Men liksom när det gäller att skydda skattesystemet för Inflationens skadeverkningar måste också hushållssparama och framför allt småspararna skyddas mot inflationens penningvärdeförsämrande effekter. Detta, dvs, tlUtron tlU regeringens viha och förmåga att skydda småspararnas pengar, är den allra viktigaste sparstimulerande åtgärden. Vi är nu övertygade om att finansministem har en positiv syn på det enskilda hushållssparandet och på småspararnas behov av den här trygghetsreserven. Vi tror därför att •vi har att räkna med nya sparstimulerande insatser från det hållet. Jag hoppas att finansministem kan bekräfta det.

Låt mig beröra en post i den s. k. tjänstebalansen, nämUgen beräkningen av det vi kaUar turistnettot. Långtidsutredningen utgår från att tjänstebalansen totalt skah utvecklas från ett balanserat läge 1970 tlU ett underskott 1975 på ca 450 nuljoner kronor. Långtidsutredningen kalkylerar med en ökning av underskottet i det s. k. turistnettot, som alltså är en delpost i tjänstebalansen. Det är självfaUet långtidsutredningens bedömning att vi har att räkna med en fortsatt ökning av den Invandrade arbetskraftens hemsändning av valutor, men vi delar inte långtidsutredningens pessimism när det gäUer utvecklingen av vad vi valt att kaUa det rena turistnettot, dvs. vad som återstår när vi från inkomstema av utlänningars turistande i Sverige dragit svenskars utgifter som turister utomlands. Vi viU i stäUet tro på en mycket mer optimistisk och positiv utveckhng av turistnäringen i Sverige.

Vi tror att det är viktigt att tänka på turismen som en betydande näringsgren, som kan dra in valutor tUl landet och dessutom naturhgtvis medföra betydande andra fördelar. Att vända underskottet i turistnettot tiU ett överskott skulle vara mycket positivt nu, när vi har en balansbrist i de viktiga utlandsbetalningama. Ett antal riksdagsledamöter träffade för någon tid sedan företrädare för Svenska turisttrafikförbundet. Jag tror att det var ett betydelsefullt tillfälle för oss riksdagsledamöter att koncentrerat få en överbUck över vad turismens företrädare tror om utvecklingen av turismen inom landet. Det är ingen tvekan om att turismen som näringsgren utvecklas expansivt. Man räknar med att turisttrafiken ökar med 11 — 12 procent århgen, Prognosema pekar på stigande resekonsumtion och stigande andel av utgifterna för fritidskonsumtion av ohka slag.

Fritidskonsumtion och turism kommer aUtså att utgöra en allt större

sektor av samhällsekonomin. Runt omkring oss har vi våra framtida turistkunder, nämligen de nordiska ländema, Västtyskland, Storbritannien, HoUand och flera andra länder. Man kan räkna med att utrikesre-sandet från dessa länder kommer att utvecklas hastigt och att vi alltså bör få ökade turistinkomster genom det. Det råder väl inget tvivel om att Sverige har många attraktioner — luft, vatten osv. — som ger mycket goda föratsättningar att erbjuda de framtida turistema från kontinenten, från Europas tätorter, attraktiva resmål,

I StäUet för långtidsutredningens och kompletteringspropositionens resignerade suck beträffande utvecklingen av det s, k, turistnettot vill •vi StäUa en förhoppning på en betydhgt mer positiv utveckling när det gäller utlänningars och svenskars turistande i vårt land. Varför Inte nu på allvar satsa på att kunna ta till vara våra goda och naturliga resurser? Nya iiutiativ, nya Idéer behöver komma fram i stället för resignerade suckar. Detta innebär för framtiden betydande förbättringar av nettoresultatet av den allra viktigaste turistnäringen. Men — och detta är ett viktigt men — regering, riksdag, landsting, kommuner och näringshv måste Intresseras på ett positivt sätt för ett samarbete med turistnäringens folk. Så är tyvärr i dag Inte alltid faUet,

Trots aUt det här intressanta som finns att läsa i finansplanen, och i kompletteringsproposltionen i övrigt, tror jag — som jag nämnt fömt — mig kunna påstå att den fråga som för närvarande mest intresserar det svenska folket är skatten. Den har självfallet sin särskilda aktualitet också i dessa dagar när många försöker överbhcka sin egen ekonomiska situation och undrar hur mycket det egentligen bhr över av en löneökning sedan skatter och prisstegring har tagit sitt.

Jag är, herr finansminister, Uksom många andra av den bestämda uppfattningen att just osäkerheten om det nya skattesystemets effekter för den enskilde är en bidragande orsak till den oro och osäkerhet som kännetecknar årets långdragna avtalsrörelse. Vi har från vårt håll •vid upprepade tiUfällen sagt att ett skydd mot inflationens automatiska skattehöjningar säkerligen skulle uppfattas positivt av de avtalsslutande partema och verksamt bidraga till att dämpa kompensationstänkandet.

Finansministern måste säkert ha stor förståelse för de svårigheter som man har haft vid förhandlingsbordet. Det är ingen lätt uppgift att försöka komma överens om ekonomiska gottgörelser för arbetsinsatser när man vet att 60 kronor av vatie ny hundralapp för en inkomsttagare i 30 000-kronors klassen går tUl direkta skatter.

Och observera att en Inkomst på 30 000 kronor ju i dag är genomsnittsinkomsten för manliga industriarbetare och alltså inte någon högre Inkomst,

Det är också ganska märkligt att tänka sig att just I detta mycket vanliga inkomstläge är marginalskattehöjningen i det nya systemet störst jämfört med det tidigare skattesystemet som vi hade föna året.

Många löntagare får som resultat av årets avtalsrörelse nominella löneökningar som knappt täcker Inträffade prisstegringar. Inte desto mindre kommer de att få en högre skatt utan att de fått någon reell ökning av sin standard. Finansministerns skattesystem är nämhgen så konstraerat att skatten stiger utan motsvarande reella inkomstökningar.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Det är orimligt. Det är fel, Finansministem bör rätta tiU detta fel, och det bör göras nu. Inkomsttagarna måste skyddas från automatiska skatteskärpningar, Skattema skall bestämmas av riksdagen och inte av inflationen.

Jag bötiar misstänka att finansministern är offer för en iUusion, Den iUusionen grep tag i finansmiiustern i andra kammaren den 14 maj 1970 när han sade: "Det är väl efterkrigstidens mest genomgripande skattereform och den är framför allt originell i det avseendet att aUa de skattereformer vi tidigare beslutat aldrig har haft den klara omfördelningskaraktär som den skattereform har som nu presenterats kamrama,"

Illusionen fördes vidare i valrörelsen 1970, Jag citerar socialdemokratemas valhandbok Inför valet 1970: "Reformen skall ses som ett led i socialdemokratemas arbete för ökad jämlikhet," Därifrån var det lätt att formulera vallöftet, som jag visar på skärmen: "Det bhr skattesänkning för 2/3 av alla inkomsttagare!" Detta löfte garanterades hållbart trots löneökningar och prisstegringar. Jag har en gång tidigare här i kammaren visat den annonsen med finansministerns löfteshand utsträckt. Den handen sträcktes ut tiU många grupper, även mot bamfamUjema som jag förat nämnde, I ett avsnitt i valhandboken från 1970, som jag också visar på TV-skärmen, lovade finansministern sänkt skatt åt föhande gmpper:

—Alla gifta Inkomsttagare med upp tiU 32 000 kronors årsinkomst

—Alla enbamsfamiher med upp tiU 34 000 kronors årsinkomst

—Alla tvåbamsfamiher med upp tih 37 000 kronors årsinkomst

—Alla trebarnsfamiher med upp tiU 40 000 kronors årsinkomst

—Över 95 procent av alla ensamstående med barn

—Pensionärer med extra inkomster.

Jag frågar nu finansministern; HåUer den utsträckta handen vad den lovat? EUer var det bara ett vallöfte?

När Bertil Ohlin diskuterade frågan om indexskyddade skatteskalor under skattedebatten i maj 1970 försökte finansministem avfärda det hela som en svärmisk lek med siffror och matematik. Men andra ekonomer har nu också yttrat sig. På kort tid har bl, a, följande hänt;

Den 3 mars framhöll nationalekonomen Göran Ohlin vid sparbankernas ekonomiska konferens; "Att skattesystemet har kommit att bygga in en olycklig snedvridning i inflationsprocessen är aUdeles klart," Och ■vidare: "Inflationen med dess skärpning av skattetrycket betyder i den mån de anställda lyckas försvara eller t, o, m, öka sina nettoinkomster en ännu mycket snabbare kostnadsstegring Inom produktionen med snabba prisstegringar som följd inom den skyddade sektom och pressade vinstmarginaler inom den sektor som är utsatt för intemationeU konkunens. Skattesystemet bidrar på det sättet tiU att påskynda Inflationsprocessen, vilket är utomordentligt olyckUgt."

Den 12 mars framhåller den socialdemokratiske nationalekonomen och professom Assar Lindbeck i en artikel bl. a. "att de ständiga skattehöjningarna får orimliga konsekvenser. Även stora lönehöjningar resulterar ofta i att skatten och inflationen tiUsammans äter upp standardökningen för den enskilde, samtidigt som arbetsgivama får allt stöne kostnader för de anställda, vilket minskar deras konkunensför-

maga.

Den 5 april skriver professor Erik Lundberg bl, a, att inflatlonsför-loppet förstärks tiU följd av det progressiva skattesystemet och att inflationen är tiU skada just Inom de vanliga inkomstgrupperna i intervallen 25 000—45 000 kronor. Han menar också i artikeln, att den rimhgaste metoden att dämpa nuvarande systems starka inneboende Inflationstendens är att låta marginalskattesatsema omfatta endast de reala delama av lönehöjningarna.

Ett flertal andra fackekonomer och vetenskapsmän har på ohka sätt framfört hknande tankegångar om inflationsskydd av skattesystemet, som inte skulle innebära någon sänkning av skattetrycket nu men som skulle förhindra de ständiga automatiska skärpningama. Dessutom har flera företrädare för de fackliga organisationema — t, ex. inom TCO-om-rådet — framhållit behovet utav ett skydd mot inflationens skattehöjande effekt.

TIU de mera uppmärksammade Inläggen i debatten för ett rättvisare skattesystem hor onekligen fil, dr Leon Rappaports stora artiklar i Dagens Nyheter förra veckan. Leon Rappaport granskar påståendet om att det nya skattesystemet är den utan all diskussion klaraste jämhkhets-reformen som presenterats I något land. Med hjälp av logik och matematik — och det är ju inga dåliga redskap när man konstruerar ett skattesystem — konstaterar han i artikeln att det nuvarande skattesystemet slår hårdare mot den som tjänar 30 000 kronor om året än mot den som tjänar 60 000 kronor om året. Skatteprogressiviteten gynnar endast skenbart jämlikheten. Dr Rappaport menar också att indextekniken skuUe vara ett lämphgt sätt att ehmlnera en betydande del av svårigheterna vid framtida löneförhandlingar och att avhjälpa skattesystemets negativa påverkan av reallönerna. Indexeringen är ju inte heller någon ny teknik utan har tillämpats i vårt land tidigare. Rappaport drar sina slutsatser på basis av ett tydhgen omfattande räknearbete. Resultaten är uttryckta i matematiska begrepp och termer som inte alltid är så lätta att översätta tiU hur det bhr för den enskilde i ohka Inkomstlägen och vid olika förutsättningar. Beräkningarna är i alla fall så pass intressanta att jag är säker på att finansmirUstern redan har satt sina experter på att kontrollera beräkningarna. På grand av hert finansminlstems roade uppsyn nyss föratsätter jag att det finns något mycket angenämt att berätta med anledning av detta, och det skulle vara intressant att här få en förstahandskommentar av herr Sträng på den här punkten. Det skulle också vara intressant att här få finansminlstems övriga kommentarer tiU vad fackföreningarnas folk och vad ekonomer och vetenskapsmän och andra anser om just inflationens effekter i skattesystemet.

Nu finns det de som olyckligtvis brakar blanda ihop begreppen när det gäller inflationsskyddade skatter, och jag är ledsen att behöva säga det, men jag tycker att moderatreservantema i skatteutskottet tydhgen har falht för den viUfarelsen. Indexering eller inflationsskydd påverkar inte marginalskatterna, om man inte samtidigt ändrar på progressiviteten i skattesystemet. Marginalskattesystemet är en viktig fråga, och den måste på sikt lösas. Men en lösiung av frågan om marginalskattema löser inte

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97 frågan om Inflationens skattehöjande effekt, och lösningen av inflations-

Torsdaeen den skyddet I skattesystemet löser Inte frågan om marginalskattema, och

27 mai 1971 därför är det helt ointressant att tala om att effekten på det ena området

-------------- blir noll, när man löser problemen på det andra området.

Ekonomisk debatt Sgjia a jn naturhgtvis fråga sig hur totaleffektema bhr utav ett

sådant här system, och det finns också de som menar att det blir så små effekter att det av det skälet närmast är ointressant. Det bhr inte några skattesänkningar av betydenhet framgår det bl, a, av den här reservationen. Ja, finansministem och min värderade utskottsordförande kommer säkert att tala om just den här frågan som en skattesänkningsfråga. Men det är inte det det gäUer, utan det är fråga om att man skall höja skattema utöver de beslut som är fattade i detta hus.

Om man ser på hur mycket det innebär i kronor räknat är det i vatie fall enligt mitt sätt att se Inte ointressanta siffror. Vid en fyraprocentig inflation — och det är inget orealistiskt tal - får man in ungefär 700 mUjoner kronor mera i skatter på ett år än vad riksdagen har beslutat, och det är inte så htet. Redan andra året bhr det ytterhgare 700 mihoner, och så fortsätter det för varje år med ränta på ränta. Skulle man ha exempelvis en sexprocentig inflation, får man på ett år in en dryg mihard och för varje senare år en ny mihard.

Vi menar att det vore ett bra första steg att få ett väl avpassat skydd mot inflationens automatiska skattehöjande effekter utan att folk egenthgen fått mera att röra sig med, dvs, har kunnat öka sin reella standard, VI hoppas därför att finansministem nu vill låta se över skattesystemet och göra anpassningar i enhghet med det rimhga kravet.

Finansministem sökte ju aUtid på sin tid nedvärdera Bertil Ohhn som politiker därför att han var ekonom och som ekonom därför att han var pohtiker. Men vad säger nu finansministern om alla de här ekonomema som inte är politiker och som ändå har engagerat sig i den här viktiga frågan?

1 förrgår, när annonsskatten diskuterades i denna kammare, talade finansministem närmast på ett sådant sätt att jag fick Intryck av att det var fel att ta hänsyn tlU den debatt som fördes, I går, när lokaUseringsfrågoma var aktuella, ställde finansministem detta att ta intryck i motsats tUl beslutsfattandet hos statsmaktema. Tvärtom är ju faktiskt demokratin fullt utvecklad först när folket så mycket som möjhgt fått säga sin mening och därefter de valda ombuden fattar beslut. Jag kan inte omfatta den maktfilosofin att den som har makten skaU bestämma utan hänsyn tUl andra. Det är inget svaghetstecken, enhgt min mening, hos en pohtiker att ta hänsyn tiU sakkunskapen. Det är inte heller något svaghetstecken hos en pohtiker att ta hänsyn tiU folkets egen mening.

Alldeles särskilt gäUer väl detta i en fråga som skattema, eftersom
enligt grundlagen det är svenska folkets urgamla rätt att sig sjäM
beskatta. Om vi har respekt för grandlagen — och trots allt som har hänt
viU jag i alla fall hoppas att vi har det — kan man inte acceptera att
svenska folket får släppa tiU mlhardbelopp i skatter utan att svenska
folket har fått besluta om det. ViU inte vår värderade finansminister göra
det uttalandet i dag att vi kan vara överens om just detta? Jag vill hoppas,
58 hen talman, att det är riktigt att Dagens Nyheters ledarrabrik "1 dag

Nr 97

bryter Sträng tystnaden" Inte har något frågetecken efter sig.

Ekonomisk debatt

Hen talman! Jag yrkar bifall till reservationen 2 tUl finansutskottets Torsdagen den betänkande nr 26, reservationen tUl finansutskottets betänkande nr 27, 27 rnaj 1971 reservationen 1 tih finansutskottets betänkande nr 28, reservationema till finansutskottets betänkanden 29 och 30, reservationerna 1 och 2 tiU skatteutskottets betänkande nr 37 och reservationen 1 tih skatteutskottets betänkande nr 40,

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Som bakgrund tiU vad jag skall säga med anledning av skatteutskottets betänkande nr 40 vUl jag först anlägga några synpunkter på konjunkturläget,

Konjimktumtvecklingen i vårt land under tiden meUan finansplanen i januari och den nu avlämnade kompletteringspropositionen visar på en kraftigare avmattning än vad finansministern föratsåg, Uppenbarhgen underskattade finansministem de tendenser tUl avmattning i konjunkturen som fanns I januari och som även kunde spåras redan under hösten 1970, Konjunkturutvecklingen var för övrigt en fråga som diskuterades ganska Ingående under valrörelsen. Det visade sig då att oppositionens bedömning av den väntade utvecklingen skilde sig betydhgt från regeringens. Oppositionens krav på åtgärder inom den ekonomiska pohtiken tiUbakavisades av regeringen. UtveckUngen under den gångna delen av 1971 har i stort sett bekräftat att centems bedömning av konjunkturutvecklingen var riktig.

Regeringens mera optimistiska bedömning har också satt spår i den förda ekonomiska pohtiken, där regeringens åtgärder icke varit tiUräckUga för att hindra konjunktumedgången från att slå igenom med den kraft som den nu fick. Verkningarna av konjunktumedgången och den stigande arbetslösheten hade sannolikt kunnat mildras genom i tid insatta motåtgärder. Frågan är om inte finansministem i sin nu avlämnade kompletteringsproposltlon fortsätter att vara mera optimistisk än vad det verkUga konjunkturläget inbjuder tiU, Det är sannohkt inget fel att vara optimist, men konjunkturatveckUngen stimuleras inte enbart av att man är optimist utan kräver också i tid insatta åtgärder. Vår bedömning av den väntade konjunkturatveckUngen överensstämmer inte heUer denna gång med finansministems.

Det ekonomiska läget motiverar enligt vår uppfattning ytterhgare stimulans för att främja såväl investeringar som sysselsättning. För att bölja med arbetsmarknadsläget har utvecklingen på arbetsmarknaden — och det bestrider väl ingen — under den gångna delen av 1971 ingett särskUd oro och bekymmer. Arbetslösheten har legat på en hög nivå inom flera sektorer inom näringsUvet med siffror mellan 50 000 och 60 000. SärskUt Nonland har som vanUgt drabbats hårt, och ett markant inslag har varit den förhållandevis höga ungdomsarbetslösheten. Humvida vi har någon större ljusning att emotse när det gäller arbetsmarknaden återstår att se, men man får ändå hoppas på en sådan. Risken finns att arbetslösheten på nytt kan accentueras under hösten och vintem 1971-1972.

VisserUgen kan de av regeringen enhgt vår mening sent vidtagna

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

lättnadema i den ekonomiska pohtiken få en del gynnsamma verkningar på sysselsättningen, och dit hör bl, a, upphävandet av investeringsavgiften, vilket bör kunna bidra till ett UvUgare byggande.

Arbetslösheten på byggnadssektorn har varit betydande under vintermånaderna, och faran kan inte anses vara över, även om vi nu kan konstatera en förbättring i arbetsmarknads- och sysselsättningsläget. Framför allt tror jag att läget i Nonland fortfarande påkallar aktiva lokaUserings- och arbetsmarknadspolitiska Insatser,

Vi finner det angeläget att den ekonomiska politiken framöver får en mera sysselsättningsfrämjande inriktning än vad som förutsätts i den reviderade finansplanen, 1 vår partimotion har vi också pekat på en rad åtgärder som vi anser böra sättas in.

Ökad produktion och export är av avgörande betydelse för att skapa bättre samhällsekonomisk balans. Industrins investeringsmöjligheter spelar härvidlag en stor roll. Förhoppningar i den vägen har inte slagit in. Uppgången för 1971 väntas bli 9 procent mot beräknade 12 procent. Kreditåtstramningen och det höga ränteläget har varit återhåUande faktorer, eftersom industrins självförsörjningsgrad är försämrad. Framför allt har dessa omständigheter särskilt hårt drabbat den mindre och medelstora industrin.

Det för 1971 gällande tioprocentiga investeringsavdraget hälsas därför än en gång med tillfredsställelse och kommer att betyda en del i detta sammanhang. Men effektema därav kan komma att låta vänta på sig och medför därför inte den omedelbara stimulans som läget kräver och som kunnat påräknas om åtgärdema satts in tidigare.

Trots den senaste tidens räntesänkningar är räntenivån fortfarande hög och utgör en belastning både för enskilda och för näringshvet. Man får därför hoppas att räntesänkningar även i fortsättningen kommer att företas. Enhgt vår mening behövs ytterhgare stimulansåtgärder för att en tiUfredsställande investeringsökning skall ske, vilket är en grundläggande fömtsättning för en ökning av vår produktion och sysselsättning. Regeringen bör därför ta ytterhgare initiativ för att påskynda industrins investeringar,

I den reservation som centerpartiet och folkpartiet har fogat till skatteutskottets betänkande nr 40 har vi pekat på riskema vid en fortsatt inflation och framhålht att statsmaktema på allt sätt måste förebygga dessa risker; eljest slår de ut i obehaghga prisökningar och försämrar vår Intemationella konkurrenskraft. En Inhemsk Inflation med bl, a, penningvärdeförsämring som föhd får ju särskilt allvarliga återverkningar för framför allt inkomstsvaga grupper såsom bamfamUjer och pensionärer,

1 mittenpartiernas motion i anledning av kompletteringspropositionen har också en annan sida av Inflationens verkningar påpekats. Med nuvarande brister I Inkomstskattesystemet drabbas stora grupper av helt vanliga inkomsttagare av skatteskärpningar på icke reallöneökningar. Det är pengar som till stor del redan har ätits upp av inflationen, och ovanpå denna kommer sedan automatiskt en högre marginalskatteklass, I vår reservation har vi begärt utredning och förslag om Inflationsskyddade skatteskalor. Andre vice talmannen fru Nettelbrandt har redan berört den frågan, och jag ber därför bara att få yrka bifall tlU reservationen 1.

Jag delar också de synpunkter som fru andre vice talmannen anförde beträffande reservationen 2 i samma betänkande, vilken avgivits av representanterna för moderata samlingspartiet.

I skatteutskottets betänkande nr 37, som denna debatt jämväl omfattar, har utskottet behandlat motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet. Angelägenheten av ett ökat sparande understryks från många håll, och i centerpartimotionen 461 har begärts en utredning av frågan om en värdesäkring av det s, k. sparavdraget i inkomstkäUan kapital. Det beloppet har varit ganska oförändrat en föhd av år, och om det blev en värdesäkring skuUe det, tror vi, betyda en hel del för att åstadkomma ett större och bättre sparande. Sparavdraget är nu så konstraerat att det favoriserar och vänder sig speciellt tih de mindre sparama. Detta yrkande följer vi upp i reservationen 2,

I reservationen 1 som är fogad vid skatteutskottets betänkande nr 37 upptas yrkande om ungdomens lönsparande - som kraftigt gått tillbaka — och åtgärder! syfte att stimulera ett personUgt sparande i allmänhet, I fråga om skatteutskottets betänkande nr 37 ber jag att få yrka bifaU tUl reservationema 1 och 2,

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen BRANDT (s):

Hen talman! Jag föreställer mig att det nu bhr stor glädje inom folkpartiet, och särskilt hos herr Helén, när finansministern sitter på plats och det säkerhgen blh en debatt med honom. Jag hade tänkt hålla ett mycket kort anförande, och jag skah också försöka håUa mig Inom den ramen. Jag hade inte alls tänkt ta upp någon diskussion om skattema — nu kommer den väl att föras så småningom i alla fall och på ett auktorisativt sätt — utan jag tänkte bara säga några ord med anledning av utskottets betänkande.

För skatteutskottets del berör kompletteringspropositionen endast Investeringsavgiftens avskaffande, SkaU det vara någon mening med en investeringsavgift på 25 procent på oprioriterade byggen, så måste den ju ha kort varaktighet. Nu har den varat i cirka ett år, och då är det naturligtvis på tiden att den avskaffas. Det tUlstyrker vi enhälhgt inom utskottet,

I centerpartiets och folkpartiets reservation uttalar man i det här sammanhanget att Kungl, Majt bör framlägga förslag om ytterligare stimulansåtgärder för näringshvets investeringar, men man preciserar inte vad det gäller. Är det ekonomiska eller penningpolitiska eller finanspolitiska åtgärder, eller vad är det fråga om? Därför finns det ingen anledning för mig och inte heller för utskottet att ta upp någon diskussion. Vi vet ju inte om det är några skattepolitiska frågor det gäUer,

I propositionen föreslås •vidare att man skall ta ut 100 procent på grundbeloppet, och det tillstyrker utskottet enhälligt, I anslutning tiU propositionen har i motioner hemställts om en riksdagens skrivelse med begäran om åtgärder för att åstadkomma marginalskattesänkningar och indexreglering av skattesystemet. Det har vi hört talas om alldeles nyligen. Vi hade precis hkadana motioner uppe i utskottet i april månad och då avstyrkte vi dem, och riksdagen blföU utskottets hemstäUan. Det har inte framkommit några som helst nya omständigheter, och därför

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

finns det i dag ingen anledning för mig att cUskutera saken. Vi har ju gjort det tidigare. Vi avstyrker förslagen utan närmare motivering. Yrkandet om sparstimulerande åtgärder kommer Valter Kristenson att beröra. Så det skall jag inte heller uppta tiden med.

Vänsterpartiet kommunistema har hemstäUt om att man skall slopa mervärdeskatten på Uvsmedel, Det betyder att det bhr 3,5 miljarder mindre inkomster för statskassan. Herr Persson i Heden m, fl. har motionerat om att man skall slopa mervärdeskatten på mjölk. Det gör chka 300 mihoner kronor, AUa som känner tiU hur besvärligt vi har med att få Inkomster och utgifter att gå Ihop förstår att detta är orimhgheter. Det finns mgen reahsm bakom dessa yrkanden. Det är möjhgt att kommunistema säger att vi tar av bolagen, vi höjer bolagsskatten och förmögenhetsskatten osv., men det är som sagt var helt enkelt inte reahstiskt. Jag tycker att vidare kommentarer är överflödiga.

I fråga om yrkandet av herr Persson i Heden m. fl, tUlkommer emeUertid förutom de statsfinansiella svårigheterna att- man inte kan avgränsa ett avskaffande av mervärdeskatten på mjölk, så att det skulle gynna bara dem som är sämst stäUda, Det går helt enkelt Inte, Jag dricker ganska mycket mjölk, och varför skall jag gynnas? Varför skall man ta bort mervärdeskatten på mjölk för att jag skaU få en lägre kostnad? Även de medborgare i landet som inte alls behöver ha någon lättnad skulle alltså få en sådan om man gör på det sättet.

En annan sak är den principiella Inställning som vi har: vi viU inte göra några undantag i fråga om mervärdeskatten. Den principen håUer vi på i skatteutskottet. Undantag föder ju bara nya undantag. Bamfamihema och folkpensionärema beslöt vi att ge kompensation när vi övergick från omsättningsskatt tlU mervärdeskatt.

Även övriga yrkanden I reservationen har utskottet tidigare behandlat och avstyrkt, och riksdagen har bifalht våra avslagsyrkanden. Jag finner därför inte anledning att närmare kommentera heller dessa. Det kommer väl andra att göra under debatten. Men jag kanske ändå skall tiUåta mig, herr talman, att säga att jag tror personhgen att när -vi nalkas årets slut och får klart för oss vad kommuner och landsting har beslutat i uttaxering för nästa budgetår, vad de planerar och tvingas tiU att ta ut i skatter, då blir det helt enkelt nödvändigt för oss att på ett eller annat sätt ompröva skattema. Att kommunema då måste komma In i bUden är min fasta övertygelse.

Expansionen inom kommuner och landsting är ju så väldig att vi som sysslar med dessa ting snart inte vet hur vi skaU klara situationen. Utgifterna ökar, inte minst genom kommunblocksbUdrungen. Vi måste satsa oerhört inom kommunema på eftersatta områden. DärtiU kommer att allmänheten inom landstingsområdena kräver ökad sjukvård, effektivare sjukvård. Det skall vara transplanteringar av njurar, njurdialyser och det ena efter det andra. Det kan vi helt enkelt inte komma Ifrån.

Om vi säger att vi skah bygga ett nytt lasarett för 200—300 mUjoner kronor och säger åt människoma att vi måste höja landstingsskatten med 1:50 om vi gör det, så stmntar de blankt i den saken i den trakt där det skaU byggas. Man säger: Vi skah ha detta lasarett. Det kan gälla en yrkesskola eller någon anstalt för åldringar. Människoma ute i bygdema

är fullkomligt medvetna om att det mte går att bygga utan en extra taxering på 1 krona, 1:50 eller 2 kronor, men de säger ändå att de skall ha bygget.

Att bygga ett lasarett för några hundra mihoner kronor är inte det värsta, för investeringama kan man ju aUtid klara av. Det är driftkostnaderna som följer med som blir så kraftiga och kräver en ökad beskattning,

TUl den som säger att Sträng har lovat skattelättnad och visar med handen vad han har lovat, vill jag säga: Lägg märke tiU att detta gällde den stathga skatten. Hur i aU rimlighets namn kan jag eller finansminister Sträng eUer någon hjälpa att man i ett landsting säger att man där skall bygga ett lasarett för 300 eller 500 mihoner kronor? Men dessutom säger man: "Vi skaU bygga anstalter för att ta hand om de gamla. Vi skaU ha en åldringsvård, eftersom massmedia säger att vi har eftersatt det området." Om man tittar på TV, så tror man att allt vad vi har gjort i det här landet Inom socialvård, åldringsvård och sjukvård är undermåligt. Så fort någon lyssnar och tittar på ett sådant program, så kommer han med en motion i kommun och landsting om att vi måste vidta den och den åtgärden. Om man kommer och säger att vi måste införa dialys för njursjuka, så ställs en landstingsman inför frågan: Skall vi låta dessa människor avUda eller skall vi åstadkomma denna hjälp som kommer att kosta hundratals mihoner kronor och 20 000 eller 22 000 om året för att sköta var och en av dem?

Sedan kan man som herr Burenstam Linder stå här och tala om att skattema stiger och stiger utan att komma med ett enda konstraktivt ord om hur man skall klara av problemet ute i bygdema. Jag tycker att hen Burenstam Linder skuUe hålla föreläsningar för sina moderata kamrater ute I landsting och kommuner och kanske även här i riksdagen, för vi är ense ute i landstingen och kommunema om dessa åtgärder som kostar så mycket pengar och som medför att vi måste höja skattema. Det är landstingsskattema och kommunalskattema som tynger mest för dem som har de lägsta lönerna.

Nu höjer vi inom landstingen lönerna för dem som har minst betalt, och kostnadema betyder ytterligare I ä 2 kronor i uttaxering. Hur vUl herr Burenstam Linder och ni andra klarar det? Ni skyUer på finansministern, som inte har ett dugg med detta att göra — höU jag på att säga — och ni skyller på socialdemokratema. Men själva vill ni inte ta ansvar när det gäller utgiftema, utan ni säger bara att ni är med på att skapa lasarett och sjukvård, och ni ■vill ha det och det, men ni springer ifrån notan.

Vad jag för min del förklarade när vi införde detta skattesystem kan alla läsa — jag skall inte nämna någons namn här I diskussionen mer än herr Burenstam Linders, Jag motsatte mig absolut att man skuUe ta hänsyn till kommunalskatten. Jag sade att den hgger helt utanför våra möjhgheter att bedöma. Vem som helst kan gå till riksdagsbibhoteket och finna att jag sade att det är två skilda ting, så jag har åtminstone ryggen fri i det avseendet.

Sedan vUl jag bara säga en hten sak till som gäller prisstegringama. Här tar moderater, bl, a, herr Magnusson i Borås, fram tabeller och säger att reallönen är 21 000 kronor i år, och 1976 är den lägre än i år. Vad räknar man med? Jo, man räknar då med 4 procents prisstegring — herr

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Burenstam Linder talade visst om 7 procent. Rappaport gör på samma sätt och säger att den sista januari i år har priserna stigit med så och så många procent. Sedan säger man: Nästa år stiger priserna med lika många procent — låt oss säga 4 procent som hen Magnusson i Borås säger eUer 7 procent som hen Burenstam Linder har talat om.

Och så ■vill man inbilla männlskoma att dessa 7 procent kommer den 1 januari! Men vaqe år Ingår ju med nollstäUning på prisstegringarna — det måste väl även docenten i nationalekonomi erkänna — och prisstegringarna kommer successivt. Men aUa som lägger fram tabeUer — även Rappaport och även Burenstam Linder — resonerar som om vatie prisstegring inträder den 1 januari med 5 procent, om det bhr det vid årets slut, i stäUet för att ta genomsnittet. Jag har också studerat Rappaports tabeller, och utgår jag från faktiska realiteter i fråga om prisstegringen, så ger de inte alls den realistiska bild av reallöner och skatter som han vUl göra gällande att de ger.

Herr talman! Med detta anförande — som kanske blev htet för långt eftersom det kom In en del utöver vad jag från början tänkt säga — yrkar jag bifall tiU skatteutskottets hemstäUan I betänkandena nr 37 och 40,

Fru andre ■vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle;

Hen talman! Jag skall inte aUs ta upp frågan om ytterUgare investeringsstimulanser, eftersom folkpartiledaren senare ingående kommer att behandla den frågan. Jag viU bara säga att man kan gå vidare på den väg där ■vi redan hittills har varit med investeringsavdrag, och det är onekhgen en skatteutskottsfråga. Det finns också mindre traditioneUa vägar att gå.

Jag ■viU, herr talman, gäma få konstatera det som herr Brandt nu återigen sade, att han hade inte räknat med att vi skulle få någon diskussion kring den här viktiga frågan. Det är en för många människor i vårt land verkligt kännbar fråga, som är värd en seriös debatt. Att verkhgheten och expertisen tillsammans har bevisat att vårt krav på Inflationsskydd är ett riktigt krav, det är ytterligare ett motiv för att frågan nu skall tas upp tiU diskussion.

Vidare säger herr Brandt: Lägg märke tiU att det här löftet om de två tredjedelama som skulle få skattesänkning gällde den direkta skatten — det gällde inte momsen och det gällde inte kommunalskatten. Då vlUjag Igen visa bilden på vår värderade finansminister och den text som fanns i den socialdemokratiska valboken, där det står, när man har räknat ut

•vilka som skaU få skattesänkningar: " (om man tar hänsyn både tiU

de direkta skattesänkningama, den höjda momsen och de höjda bidragen)". Då säger kanske herr Brandt att det gäUer inte kommunalskatten. Ja, men vi har faktiskt inte två skattesystem i det här landet för den direkta skatten, utan vi har ett skattesystem som Inkluderar den direkta skatten, såväl kommunalskatt som statsskatt. Och även om hen Brandt måhända i kammaren har gjort vissa reservationer när det gäller detta — det måste herr Brandt minnas bättre än jag vad han själv har sagt — så är det ingen diskussion på den punkten, utan talar man om en sänkning av den direkta skatten gäller det allt, och där har i vatie fall socialdemokraterna ett ansvar för sina avgivna löften.

Men, säger herr Brandt, det här med kommunalskatten hgger helt utanför våra möjhgheter att bedöma. Det hgger verkligen inte utanför våra möjhgheter att t, o, m, påverka, därför att kommunalskattens höjning är i icke ringa utsträckning betingad av statsmaktemas åtgärder av ohka slag: för det första den mindre andel av lånemarknaden som kommunerna har fått, för det andra den övervältring av kostnader på kommunerna som har skett just i det här huset eller i det gamla och för det tredje — sist men inte minst — inflationens verkningar på kommunalskattens höjningar. Och där saknar icke statsmaktema och icke finansministem ett ansvar.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Hen talman! Herr Brandt sade att borttagandet av momsen på mjölk skulle kosta det allmänna ca 300 miljoner kronor. iDet är I och för sig alldeles riktigt. Men om herr Brandt läser motionen' 625 i dess helhet skall han finna att där sägs att regeringen skall pröva såväl de tekniska som de ekonomiska möjUghetema att lösa detta problem. Jag förestäUer mig dessutom att det finns en hel del möjhgheter att kompensera staten för detta skattebortfall. Finansministern brukar vara ganska uppfinningsrik när det gäller att Införa nya eller ökade skatter. Så därvidlag tror jag Inte att det skulle bli några större bekymmer med att , kompensera för skattebortfaUet,

Vad sedan gäller argumentet att förmånen av denna biUigare mjöUc även skuUe komma hen Brandt och andra höginkomsttagare tUl godo, så är väl inte heller detta någon unik företeelse i svensk politik. Vi har förmåner i samhället som utgår generellt. Jag tänker exempelvis på barnbidraget. Det kommer också famiher med höga inkomster tiU godo.

Hen MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Hen talman! Hen Brandt vände sig mot det exempel jag tog, där en Inkomsttagare i 25 000-kronorsklassen under förutsättning av en 4-procentig penningvärdeförsämring under de närmaste åren får vidkännas en reallönesänkning vatie år, även om han får en löneförbättring på 7 procent per år. Men vi har det ju ordnat så här i landet att vi måste räkna med en sådan årlig penningvärdeförsämring. Jag har I mitt exempel räknat med den efter den senaste tidens mått mycket blygsamma försämringen 4 procent. Det är bara att konstatera den saken.

Vad sedan skattehöjningama beträffar sade herr Brandt att varken han eUer regeringen har något ansvar för utvecklingen på kommunalskattens område. Det torde vara fel. Faktum är ju att statsmakterna har möjUgheter att i mycket stor utsträckning påverka utveckhngen. Jag har redan tidigare i denna debatt framhålht att vårt skattesystem som det nu är konstraerat genom den hårda marginalbeskattningen driver fram en lönepolitik med alltför höga lönekrav. Det är den saken vi har fått bevittna nu. Det avtal som senast skrevs för kommunaltjänstemännen kommer sålunda att innebära en skattehöjning med minst 1 krona per skattekrona och år. Och vad är det annat än ett resultat av den mycket hårda marginalbeskattningen? Om vi inte hade haft en så hård marginalbeskattning, hade det alldeles säkert varit möjligt att hålla tiUbaka sådana

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

lönekrav. Det är det som vi hela tiden från vårt håll har menat och förfäktat.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Hert talman! Herr Brandt gjorde gällande att de argument som vi fört fram och som jag själv anförde i mitt inlägg var i väsentliga stycken felaktiga, därför att denna prisstegring på 7 procent inte inträffar den 1 januari. Man måste, sade herr Brandt, i stäUet ta hänsyn tUl att det är en löpande prisstegring under året, och då blh slutsatserna annorlunda än vad vi angivit. Man skall räkna med genomsnittet, sade herr Brandt. Ja, det har herr Brandt fullständigt rätt i. Men det intressanta är, att om finansministern har rätt låg den genomsnitthga prisnivån förta året 7 procent under den genomsnitthga prisnivå vi får i år. Och om man ser saken på det sättet, så bhr herr Brandts påpekande inte någon nedgörande kritik av utan ett instämmande i förutsättningarna för de argument som vi framfört.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c) kort genmäle:

Hen talman! Bara en kort replik tUl herr Brandt, som i så höga tongångar försökte svära sig fri från ansvaret och konsekvenserna av kommunalskattestegringen. Det kan då finnas skäl att påminna hen Brandt om att riksdagen har ett betydande ansvar för de stegringar som skett av kommunalskatten genom övervältringen på landsting och kommun. Dessutom vill jag erinra om att vi i varje fall från centern i riksdagen väckt åtskilUga motioner där vi har begärt en annan kostnadsfördelning meUan stat och kommun, just för att nedbringa verkningama av kommunalskattens höjningar, som vi vet i första hand — till 90 procent — drabbar låginkomsttagama. Det är verkUgen angeläget att det händer någonting på det området, så på den punkten får herr Brandt inte vara så negativ och oskuldsfuU som han framställt sig här i dag.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag har inte sagt att vi Inte skall diskutera skattema i dag. Jag är medveten om att finansministem kommer att ta upp en debatt om skattema. Vad jag har sagt är att utskottet inte har diskuterat skattema och att jag inte skulle komma att diskutera skatterna. Vi behandlade nämhgen precis samma yrkanden i ett betänkande daterat den 13 mars, tror jag det var.

Jag har inte sagt att sänkningen inte skulle innefatta momsen; löftet innebar sänkning av den direkta skatten inklusive höjningen av mervärdeskatten. Det vidhåller jag. Och jag har inte heller sagt att vi mte skall diskutera kommunalskattema. Jag kan inte förstå varifrån man har fått den uppfattningen. Jag försökte ju förklara vilken stor roU kommunalskattema spelar. Men vad jag sade var att om ett landsting beslutar att man skah bygga ett stort lasarett för t. ex. 500 mihoner kronor och det betyder en kommunalskattehöjning, så kan finansministern Inte gäma ingripa — såvida det inte finns något beslut från riksdagen om det; det är ju ett prioriterat bygge — och säga att det här får ni stoppa. Så anstäUer man personal där och får den stora driftkostnaden - det är vi medvetna

om. Det var på den punkten jag sade att vi mte kan göra något. Men annars har vi naturUgtvis ansvar för kommunernas utveckling. Jag började med att säga att jag tror att vi vid årets slut måste ta upp problemet om kommunalskattens och landstingsskattens höjning och se vad man skaU göra åt det.

Jag ■vidhåUer — vad än docenten säger — att det är felaktigt att använda de här tabeUema i syfte att ■visa reaUöneöknlng och prisstegring. En löntagare får ju inte 5 procents prisstegring på sin lön den 1 januari, och då är det felaktigt, hur ru än vrider och vänder det här, herr docenten.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Fm andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt säger: Vi kan inte hjälpa om man tar på sig kostnader ute i kommunema därför att t. ex. landstinget bygger ett dyrbart sjukhus.

Kan Inte statsmaktema hjälpa om finansministem stryper lånemarknaden så att den nu levande generationen med skatter får betala vad man rättehgen genom lånefinansiering skulle sprida ut över en längre tidsperiod? Hen Brandt vet säkert hka bra som vi andra här i kammaren att kommunema har fått en minskande andel av lånemarknaden och att det betyder högre kostnader för kommunema, och det är det man får ta ut i skatt.

Kan inte finansministem hjälpa att inflationen dragit i väg med kostnadema för kommunema när de bygger t. ex. ett sjukhus?

Kan man inte från statsmaktemas sida hjälpa om skattesystemet är ordnat på ett sådant sätt att det i sig självt knuffar upp kostnadema? Lönekostnaderna är väsenthga när det gäller en kommunal budget.

Så skulle man kunna gå vidare undan för undan och på punkt efter punkt påvisa att finansministem dess värre även på det kommunala området och för den kommunala skatten har ett betydande ansvar.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Det skulle inte hjälpa om det landsting, som jag talade om och som finns i verkligheten, finge lasarettet gratis av finansministem. Man måste i alla fall betala personalen i detta nya lasarett, och det är det som kostar pengar — det är framför aUt driftutgifterna man skall betala med skattemedel. Det andra, sade jag tidigare, klarar vi nog.

Snälla Ulla rara fra Nettelbrandt: Det måste väl vara möjUgt att fatta!

Hen förste vice talmannen anmälde att fra andre vice talmannen Nettelbrandt anhålht att tiU protokoUet få antecknat att hon inte ägde rätt tUl ytterhgare rephk.

Hen FÄLLDIN (c):

Hen talman! Nedgången i konjunkturema har den här gången skett snabbare än vad som brukar vara vanligt. Det saknades visserhgen inte redan i höstas tecken på att en avmattning var på väg, men det var först under några få månader i vinter som produktionsstegringen bromsades upp mer påtagligt och företagens order började sina. Det har lett tiU ökad

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

arbetslöshet, och vi har fått en svagare efterfrågan på arbetskraft som följd härav.

Jag tycker nog att detta enkla faktum säger ganska mycket om svagheterna i vår ekonomi just nu. Känshgheten för konjunkturimpulser utifrån är stor, och det stäUs krav på starka medel i den ekonorruska pohtiken. Samtidigt är vi med hänsyn tiU utrikesaffärema kringskurna när det gäller handlingsfriheten i det här avseendet.

I den situationen gäller det naturhgtvis först och främst att försöka bryta sig ur den tvångströja det är fråga om - och det är därför som betalningsbalansproblemet alltjämt har så stor betydelse i den ekonomiska pohtiken. En förutsättning för att man skall lyckas med det är väl utan tvivel att man vågar föra en medveten expansiv politik i de lägen där det intemationella utrymmet medger det. Som jag uppfattar saken är det inte minst I det avseendet som det har brastit i den ekonomiska pohtiken de senaste åren.

Den situation vi har i dag påminner mycket om den som rådde i början av år 1967. Vi hade då under ett par år i den svenska ekonomin haft en mycket hög aktivitet, som regeringen, hksom under 1969/70, hade mycket svårt att tygla. När omsvängningen kom dröjde man med att sätta in motåtgärder, då som nu framför allt med hänvisning tiU utrikesbalansen. Från vårt håU förde vi fram krav på åtgärder som kunde stimulera företagen att utnyttja den lediga kapacitet som uppstått och bygga ut sina anläggningar. VI fick uppbära en hel del kritik av hen Sträng och hans kolleger för detta. Men nu vet vi inte bara att tveksamheten hos hen Sträng vid den tidpunkten ledde tiU att vi fick en mycket besvärhg arbetslöshet vintem efter utan också att de utebhvna investeringama då hela tiden har legat som en broms på strävandena att öka exporten och förbättra bytesbalansen.

Vi menar att det misstaget inte får göras om nu. Det finns i dagens läge ett utrymme för ökad ekonomisk aktivitet, om man manövrerar förståndigt. Det måste utnyttjas tUl IndustrUnvesteringama om vi skaU uppnå det mål som alla säger sig omfatta: balans i utrikesbetalningarna senast 1975.

Men det är uppenbart att företagen är tveksamma. De känner tydUgen inte det stöd som de anser sig böra ha för att våga satsa på framtiden. Då säger vi att i det läget måste kraftigare stimulansåtgärder sättas in. VI har bl. a. pekat på möjhghetema att utnyttja investeringsfonderna I stöne utsträckning när det gäller investeringar utanför storstadsregionema. Vi har sagt att man borde förstärka den utlåningsverksamhet som företagar-förerungama bedriver. Jag vlU också gäma säga att kan finansministem eUer någon annan hitta på något som är bättre, har vi Ingenting emot det. Men siktet måste vara Inställt på att vi skall klara denna uppgift. Annars kan vi Inte heller klara sysselsättningen under den vinter som kommer, vilket — det är inte minst viktigt — får återverkningar år framöver precis som de utebhvna investeringama 1967/68 påverkar läget än i dag.

1 detta sammanhang viU jag framhålla att jag hörde finansutskottets ordförande i debatten tidigare i dag nära nog Irorusera över att vi från oppositionens sida framhöll nödvändigheten av att ta tUl ytterUgare stimulansåtgärder för att få i gång den Investeringsökning inom närings-

Uvet som är en grundförutsättning för att vi skall nå det mål som vi är överens om. Det fanns också en ganska klar kritik mot näringslivet för att företagen inte Investerar nu när vi politiker viU att de skall göra det.

Jag vet Inte om även finansministern gör det så enkelt för sig. Men nog borde ni inom socialdemokratin tänka över denna situation Utet till, inte minst mot bakgrunden av de besked som kom fram i samband med Statsföretags AB stämma. Dessa besked tycker jag borde mana tUl eftertanke. Revisorema sade ju att det är önskvärt att de närmaste åren i stor utsträckning ägnas åt konsoUdering. Man tlUade för säkerhets skuU att det är särskilt angeläget att risktagandet inte vidgas utöver vad som är motiverat från strängt företagsekonomisk synpunkt. Detta sade aUtså revisorema.

Den nyvalde styrelseordföranden ansluter sig helt och håUet tUl denna målsättning efter vad jag kunde förstå av en TV-intervju med honom som jag hade tillfälle att se. Jag skall inte ge uttryck för någon värdering av det kloka eher okloka i själva målsättningen. Jag nöjer mig med att säga att jag tror att det är en tvingande nödvändighet att Statsföretag AB agerar så under den närmaste tiden.

Min slutsats bhr: om det vore så enkelt som hen Ekström gör gällande att vi pohtiker mer eller mindre kunde kommendera fram företagsinvesteringar, borde denna möjlighet vara aUdeles särskilt för handen när det gäller Statsföretag AB, Kanshhuset hade ju en där närvarande person som utgjorde stämman. Han utövade rösträtten för aUa aktier och hade aUtså kunnat ge andra order än dem som revisorema hade tagit fram.

Statsföretag AB lyder ju under samma villkor som näringslivet i övrigt. I varje fall kan man Inte göra gällande att det finns några vlUkor i näringspolitiken och i den ekonomiska politiken som är särskilt besvärande för Statsföretag AB I jämförelse med näringslivet i övrigt. Om finansutskottets majoritet, regeringen och socialdemokratin menar att de nuvarande stimulansåtgärdema är tiUräckUga för att vi skall få den Investeringsökning som finansministem själv har angivit såsom nödvändig, borde rimligen Statsföretag AB mot den bakgrand som jag har tecknat vara välcUgt angeläget om att ta vara på de möjligheterna.

Jag upprepar: Det är ingen anklagelse från min sida mot Statsföretag AB för att företaget agerar som det gör. Jag säger; Det är iskall verkhghet och tvingande omständigheter som åstadkommer att företaget manövrerar som det gör, men det tycker jag samtidigt är ett tecken på att stimulansåtgärdema är för få.

Betalningsbalansproblemet intar, som jag har sagt, en central plats I det här sammanhanget. Det angår Inte bara exportindustrin och dem som har sin försörjning där, utan det angår i hka hög grad företag som i första hand arbetar för hemmamarknaden och deras anställda. Kan inte de företagen hävda sig, bhr vi ytterhgare beroende av import, och detta leder i allra högsta grad till påfrestningar på valutareserven. Hemmamarknadsföretagen kan I stor utsträckning räknas tUl katogrin mindre och medelstora företag. Det är känt för alla att många sådana företag råkat Ula ut genom de senaste årens hårda kreditrestriktioner och den mycket höga räntan. Vi vet också att många sådana företag har slagits ut. Det har lett till att vi i vissa fall - t, ex. på textUområdet — fått problem att klara

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97 en avspärming och i andra faU fått ett starkt uttunnat varusortiment.

Torsdagen den 27 maj 1971

Man behöver Inte vara någon utpräglad pessimist för att uttrycka oro inför framtiden för denna företagargrupp. Motståndskraften har utan tvivel i en del faU bhvit nedsatt genom att företagen tvingats senarelägga Ekonomisk debatt och i många fall rent av avstå från ■vissa investeringar. Många av de problem som man i dag kan finna i t. ex. vissa industribranscher med stort Inslag av småföretag känner man Igen från den utveckling vi har haft inom jordbruket. Det har ju ofta sagts att många lantbrukare lever på rost och röta. Tyvärr tror jag att den ekonomiska pohtiken och näringspohtiken de senaste åren har tvingat en hel del av de här företagarna in i samma situation. Man driver sitt företag med den utmstning man har så länge som man kan få sin bärgiung där. Det ger inte en avkastning som möjhggör reinvesteringar, utan avkastningen går åt för att vederbörande företagare skall kunna håUa en något så när dräglig konsumtionsnivå. Detta kan naturligtvis inte fortsätta hur länge som helst. En dag måste företaget läggas ned, och ett stöne eUer mindre antal människor står där utan inkomstmöjligheter.

Man frågar sig, om vi i längden har råd att driva en sådan pohtik. Jag tror det inte. I varje fall är det en käUa tiU verkhg oro att det produktionsbortfall som vi får pö om pö genom nedläggningarna inte möts med investeringar och produktionsökning inom andra områden. Och det är självfallet en käUa tiU oro att det dessutom är ytterUgt svårt att hitta alternativ sysselsättning för de människor som blh fristäUda genom att de här företagen slås ut.

När det gäller att öka investeringama spelar utan tvivel lokahserings-och regionalpolitiken en ■viktig roll, men den har också vidare aspekter. Från centern har vi ofta betonat att regional balans måste betraktas som ett mål i sig i den praktiska pohtiken, om man skaU tro sig kunna gjuta innehåU i parollerna om jämhkhet och trygghet i arbetet. Jag fann det därför uppmuntrande när finansministem I finansplanen I januari uttryckte hkande tongångar och tog med den regionala balansen vid angivandet av de centrala och övergripande målen för den ekonomiska politiken.

Men i det som hen Sträng har skrivit i anslutning tUl långtidsutredningens betänkande är detta mål på nytt borttappat. Jag tror det är ytterst väsenthgt att man inte släpper ur sikte att regional balans måste vara ett överordnat mål i den ekonomiska pohtiken vare sig man arbetar på kort eUer på lång sikt.

Problemen på arbetsmarknaden är inte bara problem som dhekt hänger samman med det svaga konjunkturläget, utan de är också mer varaktiga problem. Jag tänker då t. ex. på industrins påtaghga svårigheter att rekrytera personal trots överskott inom andra delar av arbetsmarknaden. Men det finns där även ansatser tih ett bestående arbetslöshetsproblem bland ungdomar med utpräglad teoretisk utbildning och också bland ungdomar med enbart den obUgatoriska gmndutbUdningen.

Jag berörde dessa problem ganska utförhgt i den aUmänpohtiska

debatten I riksdagen i januari och skaU inte upprepa vad jag sade då. Det

har förts en rätt hvhg debatt imder de månader som gått och problemen

70 är vid det här laget ganska väl kända. Jag viU bara slå fast att jag anser att

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

den här problematiken tillhör det grundläggande i den ekonomiska Nr 97 politiken, som vi inte har en chans att komma förbi om vi skall ha någon möjlighet att reahsera de mål vi har ställt upp.

Att klara industrins arbetskraftsproblem och att klara rekryteringen av tUhäckhgt med arbetskraft tUl andra kroppsarbeten är en fråga om att klara grundvalen för hela vår ekonomi. Det finns ingen enkel och entydig lösning, men en nyckelfråga i sammanhanget är naturhgtvis att kunna göra arbetsförhåUandena och arbetsmihön inom industrin och för kroppsarbetama sådana att de arbetena bhr konkurrenskraftiga med andra yrkesområden vad beträffar både löner och arbetsvlUkor i övrigt. Jag tror också att det i hög grad gäUer att göra arbetsuppgiftema i sig mer intressanta.

Mycket av detta är givetvis uppgifter för näringshvet självt, men företagen måste få stöd från samhällets sida i de här strävandena. Utbildningssidan är ytterUgt ■viktig, men problemet har också sociala aspekter. Det märker man inte minst i dagens läge. Bland de ungdomar som i dag går arbetslösa finns en inte obetydhg grapp med rent sociala problem — bristande föräldrakontakter, narkotikaproblem osv. Man skaU naturhgtvis inte överbetona dessa förhållanden, men jag tycker att de visar att det kanske inte alltid är tillräckligt med enbart arbetsmarknads-och utbildningspohtiska åtgärder.

Industrins möjhgheter att vara med och tävla om arbetskraftsresurserna beror givetvis också på hur utveckhngen går inom andra samhällssektorer. Det framgår med all tydhghet av långtidsutredningen att situationen inte är särskilt gynnsam för industrin i det här avseendet. Tillväxten av hela arbetskraften fram tiU år 1975 väntas bh 90 000 personer, men samtidigt beräknar man att stat och kommun skaU komma att erbjuda inte mindre än 185 000 nya arbetstiUfäUen, I det här läget tror jag att vi får vara beredda tUl omprioriteringar. Det framstår som alldeles nödvändigt att statsmakterna hksom kommunema visar återhåUsamhet med nya utgifter. Det är då inte fråga om reformstopp eUer något åt det hållet, men jag menar att vi t'vingas göra en mer hårdhänt granskning än hittiUs av ■vilka offenthga verksamheter som vi sätter det största värdet på och vad vi eventuellt kan undvara för att bereda plats för nya grenar.

Men det kanske alha viktigaste är ändå att man ser tUl att den verksamhet som bedrivs är effektiv. Verksamheten inom stat och kommun har nu en sådan omfattning att en lägre produktivltetsutveck-hng inom den sektom omedelbart får märkbara återverkningar på produktivitetsutveckhngen som helhet. Mot bakgrund av vad jag redan sagt om utveckhngen av arbetskraften i stort är det mte mmst angeläget att föha personalutveckhngen inom olika förvaltningsgrenar. Det förvånar mig att finansutskottets majoritet viU bagatellisera de problemen på det sätt som skett i betänkandet nr 29,

Avtalsrörelsen har nu pågått mer än ett halvår och man har fortfarande bara nått fram till uppgörelse på ett par avsnitt. Det är förståehgt om en viss irritation kan spåras både här och där. Men även om situationen är labil tycker jag att man har anledning att se tiden an med en viss tUlförsikt och tUltro partema så mycket reaUsm att uppgörelser skall kunna nås även på de andra fälten efter hand utan öppna strider, 1

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

vissa avseenden har också det yttre klimatet för förhandhngarna lättat. Jag tänker på att priserna under senare tid utvecklats i en avsevärt lugnare takt.

Skattesystemet framstäUs ibland som den stora boven i avtalsdramat. TiU vissa delar förhåller det sig så. Det förhåUandet att människoma kan få ökad skattebelastning enbart genom Inflationseffekter kan givetvis utlösa starka kompensationskrav. Vi har också slagit fast ett krav på någon form av värdesäkring för avdrag och skalan i skattesystemet.

Det är dock någonting helt annat än den skattefilosofi som moderata samhngspartiet nu på nytt vädrar i sin reservation tUl skatteutskottets betänkande. Där ställs, om än i förskönande omskrivningar, huvudprincipen i fjolårets skattereform i fråga. Den bärande principen i fjolårets skattereform var att försöka se till att de lägsta inkomsttagarna fick sin relativa skattebörda minskad. Uppläggningen av skattereformen var obestridhgen sådan, men detta har sedan motverkats av det förhållandet att bl. a. utvecklingen på kommunalskatteområdet lett tlU en skärpning av det totala skattetrycket. Detta är dock I och för sig mgen följd av att man införde ett nytt skattesystem. Jag viU dock gäma säga att vi kommer att bli föga trodda där ute bland människoma och bland kommunalmännen om vi försöker göra gällande att vi var okunniga om att dessa kommunala skatteökningar skuUe komma och att riksdagen skuUe vara utan ansvar för dem. Det är väl så att 80—85 procent av de kommunala utgiftema är reglerade genom statUga författningar. Det är väl också så att vi inte kan fömeka att det i detta hus tagits många beslut som innebär övervältringar på kommunema av kostnader som de inte kan klara med mindre än att de höjer sina utdebiteringar.

Jag undrar för min del när finansministem mot bakgrunden av denna utveckling är beredd att gå riksdagen tiU mötes och låta en utredning se över kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Det finns brister i fjolårets skattereform. Den utebhvna kompensationen tiU bamfamiyema och tUl människor med de aUra lägsta inkomsterna, den orättvisa behandlingen av många företagarfamiher är några av de bristema. Men hu'vudprincipen, att göra det bättre för de sämst stäUda i samhället, måste vi vara angelägna att slå vakt om. Moderata samUngspartiets krav på total översyn av skattesystemet syftar uppenbarligen tUl ett steg i motsatt riktning. Det kan vi Inte vara med på.

Herr talman! Den proposition, de motioner och utskottsbetänkanden som här diskuteras behandlar den ekonomiska utveckhngen på både kort och lång sikt. När det gäUer det längre perspektivet är det långtidsutredningen och remissyttrandena över den som hgger tUl grund för bedömningarna. Det är att beklaga att tiden har varit så knapp att utskottsbehandlingen av dessa frågor har bhvit ytterhgt summarisk. Jag viU gäma betona att detta inte är någon anklagelse mot presidiet eUer personalen i utskottet — det är uteslutande tidsfaktom som varit avgörande.

Debatten i dag har kretsat kring de mest näraUggande problemen. Det blir säkert anledning för oss att återkomma många gånger tUl de långsiktiga problemen. Insikten om de växande mUjöproblemen, befoUc-nlngsomflyttnlngens rent mänskhga aspekter har tvingat fram en debatt

om våra materiella hvsviUkor, om våra välfärdsproblem. Den debatten har Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

en helt annan bredd än tidigare. Den har i många stycken ställt

traditionellt tänkande och traditioneUa välfärdsbegrepp på huvudet. Det

är nödvändigt att den debatten fortsätter och att den kan konkretiseras i

praktisk politik, även om en sådan debatt Inte ryms inom kammarens just Ekonomisk debatt

nu mycket pressade tidsschema.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Hen talman! Hen FäUdin påstod att jag hade ironiserat beträffande företagens investeringsvilja — att den är synnerligen hög när vi har en högkonjunktur men att den mattas utav när vi har en lägre konjunktur. Jag har sannerhgen Inte ironiserat över detta utan jag tog tUl och med ett exempel från herr FäUdins eget hemlän, där ett stort företag som under 1960-talet just investerade vid en lågkonjunktur har förklarat att man haft goda erfarenheter härav därför att då fanns arbetskraften, då fanns kapitalet och då kunde man investera i en lugnare mihö och i ett annat tempo. Det var icke någon ironi utan jag anförde detta som efterföhans-värt exempel.

Däremot kan det tänkas att det fanns htet av honi när jag talade om ett borttappat mål - herr FäUdin talade ju om "borttappade mål," Jag talade om ett annat borttappat mål i den gemensamma borgerliga reservationen till finansutskottets betänkande nr 30, där man nämUgen helt har glömt bort den jämnare inkomstfördelrungen som långtidsutredningen har framhålUt, Där kanske jag som sagt var htet honisk.

Sedan var herr FäUdin inne på frågan om Statsföretag AB och revisoremas uttalande — som ju har cirkulerat ganska mycket i pressen -att det måste bh en konsolidering. Särskilt angeläget, säger revisorema, "är att risktagandet inom koncemen icke vidgas utöver vad som är motiverat från strängt företagsekonomisk synpunkt". Det är vad som har återgivits i debatten. Men det har icke hka mycket refererats vad revisorema sagt senare i berättelsen: "I detta sammanhang ■vlU vi erinra om den i årsredovisningen omnämnda möjUgheten att av staten få ersättning för merkostnader för engagemang som är dikterade av lokaliserings- eller marknadspolitiska hänsyn. Kravet på lönsamhet gör det nödvändigt att garantier finnes för täckning av sådana kostnader då riskema med företagandet är större än normalt,"

Detta har revisorema också anfört, men jag har inte sett att det har refererats särskilt mycket.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Först bara några ord om de övergripande målen i reservationen. Vi har anslutit oss tiU de övergripande mål som är nämnda beträffande den långsiktiga verksamheten för den ekonomiska pohtiken och därutöver tiUagt uttalandet om den regionala fördelningen. Det kan inte gärna göras gällande att vi på något sätt skulle ha tagit avstånd från en jämnare inkomstfördelning.

Vi är helt överens om vad man hade sagt ifrån revisoremas sida. Man vUle alltså inte ta några risker som gjck utöver vad som var företagsekonomiskt betingat. Men om Statsföretag AB har rätt att driva den tesen, har

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

icke alla andra företag rätt att göra det?

Om dagens situation är sådan att Statsföretag AB icke vUl öka sin investeringsvolym av företagsekonomiska skäl, hur kan man begära det av andra företag? Måste det inte leda tUl slutsatsen att vi borde öka stimulansåtgärdema?

Hen HELEN (fp);

Herr talman! Den ekonomiska debatten i dag förs i en ganska kylslagen atmosfär. Maj 1971 var ännu för några dagar sedan kaUare än någon månad maj på 100 år. Riktigt så Ula är det Inte med ekonomin. Men om det har bUvit några grader varmare i luften utanför huset så ser det däremot ut som om den svenska ekonomi vi diskuterar skuUe stanna ett bra tag tUl inne i kylan.

Avtalsrörelsens olustiga och svårbemästrade spänningar är bara ett av uttrycken för det ganska nedslående ekonomiska läget. När jag i april väckte den interpeUation som finansministem om en stund skah svara på var sysselsättningsläget sällsynt mörkt. Arbetslösheten var högre än någon gång under 1960-talet, De som registrerats såsom arbetslösa, i beredskapsarbete eller under omskolning var 125 000, Till den siffran kommer den dolda arbetslöshet som Inte minst drabbar gifta kvinnor, som ju på siktar är så nödvändiga i arbetshvet även utanför hemmet och som man bl a, genom skattereformen och den förbättrade bamtiUsynen nu äntUgen vUl ge ett Ukvärdigt val meUan hemarbete och yrkesarbete utanför hemmet.

Den förbättring av arbetslöshetsläget som har skett till räkningen I mitten av maj och som finansministem väl kommer att efter vanan försöka göra ett stort nummer av svarar i stort sett mot den uppgång som sommarmånaderna vaqe år för med sig. Jag skulle viha be herr Sträng att han, när han tar fram dagens färska siffror. Inte glömmer bort den säsonrensnlng av dem som gör jämförelserna med tidigare månader meningsfulla.

Antalet lediga platser hksom antalet arbetslösa inger alltjämt stor oro, och det värsta är ju att husningen dröjer, eftersom regeringen har misslyckats i att båda upp den framtidstro och den investeringsviha inom näringshvet som särskilt på sUct är avgörande både för att förbättra sysselsättningen och ta landet ur det underläge i utrikesbetalningarna som regeringen själv har erkänt att vi måste klara oss ur, om den svenska ekonomin åter skall komma i balans.

Det går inte att komma ifrån att dagsläget är ett resultat av de misslyckanden i den ekonomiska pohtiken som regeringen har stor andel i. Visst är Sverige som andra industriländer industriellt beroende, visst importerar vi inflation och lågkonjunktur eller åtminstone tendenser tih inflation och lågkonjunktur. Men vi har en betydande marginal för egna motaktioner, egen rörelsefrihet och därmed också ett eget svenskt ansvar.

Ett grandläggande misstag som regeringen får ta på sig — och herr Sträng kan sannerligen inte skylla på att han inte har blivit varnad i tid — var att regeringen inte tidigt nog viUe inse ■vidden av de svårigheter som låg framför oss, Penningpohtlken skulle ju fram tlU riksdagsvalet bära i stort sett hela bördan, finanspohtiken i det väsentliga håUas utanför — det var den socialdemokratiska valuppläggningen. Tänk om finansminis-

tern ville göra upp med en del av sitt förflutna genom att i dag äntligen erkänna att det var därför att man underlät att ta fasta på vår kritik och våra erbjudanden som man kommit i den här situationen.

Nu har vi sedan januari kunnat iakttaga en fömuftigare instäUning i finansplanen och i dess reviderade upplaga. Sedan årsskiftet säger regeringen litet klarare och entydigare ut att det är angeläget att nå balans I utrikesbetalningama. Tiden som skall gå åt skiftar visserhgen I bedömningarna, ibland skall det ta tre år ibland låter det som om det vore möjligt på ett år, och nu räknar man väl närmast med att hela femårsperioden fram till 1975 skaU behövas. Men man har ändå i den frågan tagit ut kursen åt rätt håll.

Men därför att man nu gjort denna kursändring är svårighetema inte borta, utan vissa effekter har förvärrats. Dels är satsningama på att snabbt få i gång investeringama i maskiner, i nya företag och i utbyggnad hemma i Sverige av redan etablerade företag föga framgångsrika, därför att stimulansen är otillräcklig. Dels får vi nu aUa äta upp resultaten av 1969 och 1970 års halsstarriga och valtaktiska felbedömningar av socialdemokratiska partiet. Rester av tanken att vi skulle kunna svälta oss igenom krisen finns alltjämt kvar. Det har ju kommunema särskilt fått känna på och skattebetalarna I sin tur genom de kommunalskattehöjningar som kunde avläsas I prelimlnärskattebeskedet. Och hur mycket än hen Brandt personhgen anser att han har ryggen fri, så kan sannerhgen Inte de socialdemokratiska propagandamakare som inbUlade allmänheten att det skulle bli lättnader för två tredjedelar av aUa skattebetalare känna sin rygg fri i det här faUet,

Nu måste det fram en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun, och jag instämmer i herr FäUdins fråga: När kommer utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun? Det kan väl ändå inte vara så, att finansministem än en gång tänker strunta i riksdagens beslut att en sådan utredning skall företas?

Regeringen har som en konsekvens av sin egen tidigare uppläggning tvingats föra en politik som har gått ut över sysselsättningen. Visst är det bra att man lättade på den extra investeringsavgiften, men en enda hel arbetsmånad och en semestermånad utan den extra avgiften ger inte byggnadsarbetama det tillskott i arbete som behövs, när ytterhgare 18 000 man var utan reguhärt arbete. Regeringen har medvetet dämpat hemmakonjunkturema och det leder till att produktionsresurser har stått outnyttiade. Och så tvingas man Improvisera, Då måste arbetsmarknadsstyrelsen med en veckas varsel begära fram oprioriterade byggen i storstadsområdena för hundratals miljoner, därför att man inte har fått i gång det bostadsbyggande som så väl behövs för de bostadslösa,

TiU det här kommer ju att den socialdemokratiska regeringen och det socialdemokratiska partiet i ord och handling har komphcerat en redan från början svår avtalsrörelse. Man har blåst på en konfrontationspohtik som har skapat missnöje och bitterhet på åtskilhga håll. Jag syftar både på debattinläggen och underhandsdirektiven tiU avtalsverket. När vi från de fyra stora partiema här i riksdagshuset i början på mars medverkade tiU att avdramatisera och avpolitisera lönerörelsens konfliktmoment, var det ju för att minska skadeverkningarna för landet i dess helhet av

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

regeringens klasskampsparoller. Då var det också rimhgt att vänta sig att regeringen som arbetsgivare skulle bh mera resonabel mot de grupper som särskilt hårt har drabbats av en ogynnsam löneutveckhng 1969 och 1970,

Något har man efter den dagen I mars, när vi gjorde upp om den här saken, "sUat snacket" från kanshhuset för att nu tala med Stockholmskisen. Men tyvärr har man också silat de konstmktiva bidragen till en försoningslösning.

I dag måste herr Sträng rimhgen ångra att han inte tog fasta på våra förslag om en stabihseringskonferens, i god tid före lönerörelsen, med arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer och de pohtiska partiema och att han också avvisade vårt förslag om ett inbyggt inflationsskydd mot automatiska skattehöjningar. Då hade det kunnat undvikas en del krav på kompensation även för väntad stor penningvärde-försämring. Det räcker gunås med de krav som finns på kompensation för den penningvärdeförsämring som redan har Inträffat, Men i motsats tiU många inom arbetsmarknadens parter och den fristående ekononuska expertis som — det vlU jag gäma erkänna — ännu för något år sedan tycktes vara tveksam till våra förslag men nu medger att vi har rätt, så kommer hen Sträng i dag att tala om någonting annat eller vägra att hålla med om att dessa förslag kunde ha underlättat en lösning på denna onödigt bittra avtalsrörelse.

Hen Sträng får väl sitta där i sin vrå. Vi kommer att arbeta vidare för att få igenom praktiska förslag på den reahstiska väg som vi anvisat för att angripa de stigande skattemas problem. 1973 kommer det sannohkt att finnas en folkmajoritet för att våra krav skall genomföras i den här kammaren. Då om hite förr får väl hen Sträng ge sig. Jag skall därför inte nu gå in ytterligare på skattefrågan. Jag kan instämma i vad fra Nettelbrandt har uttalat och i stort sett också i hen Fälldins karakteristik.

Visst finns det väl de som tycker att det är bra att finansministem är professionellt optimistisk i den reviderade finansplanen. En optimistisk finansminister är väl någonting att bestå sig med! I finansutskottet är de som tror på hans glansbild i majoritet. De kommer väl att vara det även här I kammaren i kväll, när vi skaU trycka på knapparna. Men jag undrar om inte en och annan av dem som trycker på ja-knappen ändå Innerst Inne undrar en del och har bhvit Utet betänksam. Kan det verkUgen vara så som finansministem vill göra gällande att konjunkturuppgången redan lurar om knuten, att den inhemska efterfrågan raskt kommer att stiga — kanske rent av har stigit enligt finansministerns sätt att resonera? SkaU man räkna med att avtalsutfaUet ostraffat skall få spräcka den samhällsekonomiska ram som finansministem själv åtminstone antytt?

Kan det verkUgen vara så — bör väl ändå en och annan fundera — att sysselsättningssvårighetema I höst skall dämpas i stället för att förvärras, att den utländska konjunkturen visst inte är så brydsam som så många experter säger? Det vore skönt om herr Sträng hade en saklig grand för sin glansbild, men det sannolika är att den har aUdeles för många optimistiska övertoner för att vara trovärdig. Och trovärdighet är vad både de många löntagama och beslutsfattama I näringshvet väntar sig av den finansminister som de tidigare satte så mycken tro tUl

Vad som då behövs är kraftiga och snara åtgärder för att mUdra det svåra läget på arbetsmarknaden och stimulera industriinvesteringarna så att åtminstone finansministems senaste prognos — nertagen till 9 procents ökning från de tippade 12 procenten i januari — skall håUa streck. Även om det skulle vara så väl att den intemationella utvecck-Ungen bhr bättre redan inom kortare tid än ett år, så behövs det rediga tag redan nu. Dämpningen av den inhemska efterfrågan är ändå så pass tydUg hur man än trollar med lagerstatistiken, att Investeringarna kommit av sig i många av de företag som arbetar på hemmamarknaden. Erfarenheter från andra länder ■visar hur svårt det är att stimulera industrins investeringar över hela hnjen samtidigt som den inhemska konjunkturen sviktar. Det föratsätter i så fall en ovanhgt god exportkonjunktur, och den bhr Inte lätt att uppnå med den kostnadsökning som svenska exportföretag måste räkna med. Även om efterfrågan från utlandet ökar, lär ju exporten få ske tiU försämrade lönsamhetsmarginaler i det enskilda fallet. Inte kan det undgå att påverka InvesteringsvUjan negativt i skall vi säga de 30 största och för exportresultatet rätt avgörande svenska industrierna! Och glöm inte, hen Sträng, hur beroende vi alla är av arbetsvihan och framtidstron i de mindre och medelstora företagen. De betyder så oändligt mycket för utveckUngen i den typ av växande, expansiva orter och regioner som riksdagen i går efter en lång dags debatt beslöt att stödja. Kan vi inte skapa en praktisk tUltro till möjhghetema att där vidga den mindre och medelstora företagsamheten, då lär gårdagens stora beslut bara bh ett slag i luften.

Det är inte förvånande, herr Sträng, att man mer och mer bland de mindre och medelstora företagama möter denna undran: Är finansministem helt enkelt ute för att straffa ut oss?

En svårighet med stimulansåtgärder i den ekonomiska politiken är att det tyvän dröjer innan de slår igenom. Just därför hade det varit så viktigt att finansministem varit ute i tid så att effekten kommit när konjunktursvackan är som svårast.

Det är ju inte bara vi som varnat. Landsorganisationen och de fackförbund som har erfarenhet av anläggnings- och byggnadsindustrin har vamat för sysselsättningssvårigheter under den kommande vintern. Arbetsmarknadsstyrelsen och dess chef har nog en något bistrare syn på den perioden än finansministem. Är det inte så, hen Sträng?

Det var ett gruvligt misstag av regeringen att säga nej till vårt och centems krav i höstas att generellt släppa investeringsfondema fria utanför de då överhettade storstadsområdena. Nu kommer vi tillbaka med kravet. Vad menar egentUgen herr Sträng och finansutskottets majoritet med att säga nej? Är det så att finansministern i största hemlighet och mot sin professionella optimism i själva verket tror på en mörkare utveckhng än de gör som varnar och att han vUl ha kvar det generella frisläppet som någon sorts psykologisk undergörande faktor, men i så fall kommer frisläppet på tok för sent.

Det är också tydhgt att det 10-procentiga investeringsavdraget på maskiner och byggnader inom industrin är för htet för att kunna ticka i gång investeringarna. Pröva därför tanken att höja investeringsavdragen tiU det dubbla, åtminstone selektivt för vissa branscher och genereUt för

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

stödområdet!

I vissa lägen bhr det sedan nödvändigt att därutöver generöst utnyttja lokaliseringsbestämmelsernas möjhgheter tih investeringsbidrag, men det bör då gälla stabila företag som viU göra en Insats. Dem kommer myndighetema inte i kontakt med, och man låtsas att aUt skall ordna sig av sig självt.

TiU omväxhng, herr talman, viU jag nu säga några direkt vänUga ord om finansministems sätt att i den reviderade finansplanen tala om hur han ser på 1970 års långtidsutredning. Mycket av hans kommentarer där kan man Instämma i från oppositionens sida. Vi är alla medvetna om de konfUkter som beskrivs av finansministern meUan kravet på ökade produktiva resurser och andra välfärdsmål. Men att det är de produktiva tUlgångarna som sätter gränser för möjhghetema att föra det sociala och kulturella reformarbetet vidare, det understryker finansministern så kraftfullt och klart att det bhr en njutning att ovanpå det mellan radema kunna avläsa hur hen Sträng "flätar tUl" Aftonbladsfilosofin om att det i landet skulle finnas något slags passivt kapital att bara grabba åt sig av. Jag säger inte detta sista för att göra det svårare för herr Sträng I hans eget parti utan för att konstatera att han alltjämt är en bra straffsparks-läggare - när han vill göra mål, men det är ju inte så ofta nu längre. Finansministern kan ju säga att även ett landslag som spelar dåhgt kan vinna med 1-0 som Sverige gjorde i går kväll, men glöm då inte hur bekymrad den svenske landslagstränaren är för framtiden!

Däremot måste jag som tidigare notera att socialdemokratin alltjämt är negativ till en mer ambitiöst upplagd stathg planering, trots att det borde vara naturhgt för just ett socialdemokratiskt parti att inse behovet av en sådan arbetsmetod. I Danmark arbetar man ju med perspektivplaner på upp till 15 år. Vad jag efterlyser är en medelfristig plan för tre till fem år av den typ som vi måste ha för att kunna arbeta på mera lika vUIkor med de kontinentländer som vi kommer närmare genom utvidgningen av Europamarknaden. För herr Sträng håller väl ändå med om att någon form av närmande måste tUl? VI behöver en ordenthg prioritering av de kommande tre tUl fem årens reformer i ett läge, där höjning av barnbidrag, ökande pensionskostnader, aUmän sysselsättningsförsäkring, vägbyggande, sjukvård, utbUdning och forskning, barntiUsyn och u-hjälp kräver miljardbelopp — utan att ännu någon rangordning gjorts när de enskilda besluten tagjts eller aviserats. Jag instämmer gäma i vad hen Wedén sade på förmiddagen, att vi är beredda att hjälpa till med att göra en sådan rangordning, under förutsättning att regeringen ärhgt eftersträvar ett samarbete.

En sådan plan skulle självfallet också innefatta en bedömning av den ekonomiska politikens effekter på olika välfärdsmål, av typ bättre miljö och inkomstfördelning. Vi har vidare efterlyst behovet av en raUande planering som successivt drar fram planeringshorisonten i tiden, större utrymme för altemativa bedömningar samt en utvecklad regional planering.

Visst har en del gjorts, det skaU inte fömekas, men det är för htet! Någon viha tUl en systematisk utveckhng av långtidsplaneringen har regeringen sannerhgen inte givit prov på. Här I riksdagen har finansminis-

tem ömsom ironiserat över kraven, ömsom förklarat sig vara emot bindningar — det är så besvärligt med sådana här program! Någon utredning om den ekonomiska planeringens framtid har naturhgtvis inte tUlsatts.

Jag hoppas verkligen att finansnunistem är beredd att ompröva sitt StäUrungstagande i dessa frågor — då skall ■vi lägga ned processen. De senaste årens utveckling visar med all önskvärd tydUghet hur stort behovet är av en bättre planering av statens egna uppgifter, hksom en planering som ger underlag för de långsiktiga konsekvensema av den ena eUer andra ekonomiska politiken. Det är ju alldeles uppenbart att statliga åtaganden, beslut, nya lagar, stimulansåtgärder och reformer påverkar Inte bara det stathga utgiftsbehovet utan också i hög grad kommuner, landsting, företag och organisationer. Det var bara herr Brandt som vägrade att inse hur tätt sambandet egenthgen är. Utan klarhet om den stathga pohtiken på längre sikt försvåras även kommunernas, landstingens, företagens och organisationemas egen planering. Frånvaron av planering av statens egna åtgärder och av försök att långsiktigt bedöma dess effekter kan leda till problem som varit oväntade eller oönskade. Ett aktuellt exempel är den väldiga belastning på kommunema som •vissa stathga beslut medfört. Tag t, ex, en så totalt oväntad kommunal kostnadsstegring som den som gällde genomförandet av Läroplan 69 i grundskolan. Ett annat exempel är den ekonomiska pohtikens effekter på de mindre och medelstora företagens utveckhng.

Detta talar alltså för en mer utvecklad stathg planering. Många remissinstanser har i sina yttranden över långtidsutredningen tagit upp just detta, och det vore oklokt av finansministem att bara föra deras synpunkter åt sidan. Lyssna tUl vad man säger på handelshögskolan i Stockholm, att långtidsplaneringen mer koncentrerat kunde fästa uppmärksamheten på sådana områden där •vissa beslut I dag binder ekonomiska resurser för lång tid framåt! Lyssna på riksrevisionsverket som understryker behovet av planering inom den offentliga sektom i effektivitetsbefrämjande syfte! De siffror som herr Wedén tog fram på förmiddagen visar att det behövs en aktiv och energisk insats för att rationalisera den stathga verksamheten,

I remissvaren över långtidsutredningen tar man också fram behovet av en precisering av målen och metodema i den stathga näringspohtiken. Vad är det som krävs av näringspolitiken för att vi verkligen skall få den utbyggnad av de produktiva resursema som herr Sträng och vi är ense om behövs? Ja, inte räcker det med att bara syssla med statliga företag. Glansen kring den socialdemokratiska näringspohtiken från mitten och slutet av 1960-talet har ju flagnat just genom deras insatser. När denna näringspolitik lanserades kom det många entusiastiska meddelanden från ledande socialdemokrater om hur mycket som skulle uppnås. Det var väl en del som i hkhet med oss frågade sig om det verkligen skulle kunna gå så fort. Här fanns också mycket annat i näringspoUtik som alla kunde instämma i. Att satsa på utbyggd arbetsmarknadspoUtik var ju bra men naturhgtvis ingenting nytt. Ibland hänvisades då kritikema tiU den nya statliga företagsamheten. Vi fick höra att det var den som skulle blomma. I andra sammanhang fördes ett aUmänt tal om hur företag och

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

statsmakter skuUe förekomma I nära samverkan.

Nu vet vi att debaclet med de stathga företagen är uppenbart för de flesta, och vi får väl hoppas att man slår m på en mer reahstisk väg. Men det vore synd om själva begreppet näringspohtik bara genom dessa bakslag skulle diskrediteras, för det behövs en stathg näringspohtik. Eller rättare sagt; Det behövs en klart uttalad uppfattning från statsmaktemas sida om vilken roll företagen skall spela i ett blandekonomiskt samhäUe och vilka mål statsmaktema satt upp för de olika selektiva insatsema, gjorda i syfte att stimulera produktionshvet eller mildra sociala problem. Här har hen Sträng föredragit att tiga. Jag hoppas att han begagnar tUlfäUet i dag att tala.

Tystnaden hittiUs har kanske berott på att socialdemokratin helt enkelt inte kommit över sina interna ideologiska problem och inte kan samla ihop sig tUl en klar och entydig deklaration. Det är ju för en utomstående ganska tydligt att det i dag finns många inom socialdemokratin som förordar en väsentligt mer sociahstisk kurs än hittills. Dit hör inte bara traditionella sociahseringsanhängare, som önskar utvidga den statliga företagssektom. Dit hör också de skribenter I Tiden som från central nivå vUl styra företagens Investeringsutveckling t, o, m. I detaher. Tankegångar av det slaget finns också i bl. a. LO:s remissvar.

Här befinner sig den socialdemokratiska minoritetsregeringen i ett besvärhgt dilemma. På ena sidan kanske man inte — i varje fall inte finansministem — primärt är så Intresserad av en stark utvidgning av den StatUga företagsamheten genom sociahsering eller ens av en mycket hård central investeringsstyrning. Spåren från Statsföretag AB förskräcker, och med tanke på de svårigheter man har att inom kanshhuset planera och styra den sektor av ekonomin och samhället som man skall styra är den tveksamheten begriplig, Ä andra sidan vill eller vågar man inte från socialdemokratin klart säga ifrån, att om man skall stimulera enskUd företagsamhet i en biandekonomi, så krävs också att man uppfyUt vissa aUmänna föratsättningar och att systemet ger stimulanser.

ResiUtaten blir att regeringen hittiUs i stort sett tigit om sin syn på företagens roU I biandekonomin och hur man vill ha den bland ekonomin utformad i framtiden. Det fanns en tid för inte länge sedan då man var mera frejdig och då även statsråd tågade fram och förklarade att storfinansen sålde arbetare för några ören. Nu, när man vUl att Investeringsvihan skall sätta fart, är sådana uttalanden mot det enskilda näringslivet och dess företrädare inte hka gångbara. Men man aktar sig för att klart tala om hur man skaU ha det i framtiden.

Kanske har vi i detta socialdemokratins dilemma den yttersta förklaringen tiU att man har så svårt att som regeringsparti komma tiU rätta med det nuvarande krisläget på arbetsmarknaden och i ekonomin? Jag vill här återknyta tiU rrutt resonemang i början av anförandet. Regeringen inser att den för att räta upp ekonomin måste satsa på export och investeringar över hela linjen, den erkänner det halvvägs men vågar Inte helt satsa på den företagsamhet som det egna partiets propagandister i åratal har förtalat.

Ändå borde det ju hgga i socialdemokratins egna intressen att stärka företagen, inte minst de mindre och medelstora. Hur skall vi annars

kunna med framgång ställa krav på en förbättrad mihö ute på arbetsplatsema, så att även den unga generationen vill söka sig tiU Industriarbetet? VI väntar oss mycket på vårt håU av en mer energisk Insats från företagens sida i omsorgen om arbetskraften, inte minst den äldre och den handikappade, liksom vi väntar oss Insatser av företagen på konsumentupplysningens område. Just därför, för att ha rätt och möjhghet att ställa de kraven på företagsamheten, är det nödvändigt att skapa det näringspohtiska klimat, där förbättrad lönsamhet ingår som ett motiv för ytterhgare investeringar, som i sin tur kommer hela samhället tUl godo.

Då måste trenden tiU •vikande självfinansiering i företagen hejdas, eftersom företagens sohditet spelar så stor roll för deras viha och förmåga att ta investeringsrisker. Om sådant säger finansministem såvitt jag kunnat finna inte ett ord. Inte heller ett ord om detaljhandelns behov av investeringsstlmulans. Han talar Inte ens om när kapitalmarknadsutredningen — denna så viktiga utredning — någon gång skall bh färdig, SkuUe •vi inte i dag åtminstone kunna få veta när den utredningen tänker bU färdig? Är det rimhgt att den under år 1970 bara hålht tvä sammanträden? De hårda kreditrestriktionema har nu varit i kraft så länge och slagit så hårt på exempelvis handelns möjhgheter till fortsatt rationalisering, att läget börjar bh oacceptabelt.

Men det är tiU sist inte bara osäkerheten om det aUmänna näringspoUtiska khmat företagsamheten har att arbeta i som förklarar att Investe-ringsviyan i industri och handel inte är vad den borde vara. Inte heller ger den vikande hemmamarknadskonjunkturen eller ovissheten om hur lönerörelsen skall sluta full förklaring. Osäkerheten om Sverige skaU uppnå en tiUfredsställande uppgörelse med EEC är en fjärde och •viktig förklaring tUl att många av de stora exportföretagen Inom verkstadsindustrin, pappersindustrin och den kemiska Industrin tvekar om en utbyggnad här hemma i Sverige är försvarbar. Det tycks t, o, m, råda en tvekan om vilken kraft regeringen är beredd att sätta in för att verkhgen nå en för löntagama och näringshvet i dess helhet tiUfredsstäUande EEC-uppgörelse,

Man kan förstå om denna tvekan förstärks, när socialdemokrater med goda kontakter i kanshhuset — även på regeringsnivå — kan uttrycka den uppfattning om åsiktsiäget i regeringen som Myrdal-Ekström-Pålsson gör i sin nyutkomna, bearbetade upplaga av boken "Vi och Västeuropa", Som Sven Gustafson visat I en artikel I Handelstidningen i år påstår dessa trogna socialdemokrater att nu hksom 1962 åtskilhga Inom regeringen är ytterhgt skeptiska mot den officieUa Unjen — som ju är att vi skall söka nå "nära, omfattande och varaktiga" förbindelser med EEC. Dessa regeringsmedlemmar har, säger Myrdal-Ekström-Pålsson, föredragit att tiga eftersom de inte tror att det är aUtför sannolikt att England tlU slut skulle komma med eUer att Sverige skulle kunna få någon anslutning.

Nu kan det ju inte gäma vara statsministern, utrikesministem eller handelsministem som författarna syftar på, eftersom de får sina skopor ovett av dessa EEC-negativa författare. Är det möjligen finansministem som de tänker på? EUer är de bara ute för att skapa sensation? Eftersom finansministem i vanliga fall inte bmkar sätta sitt ljus under ena skäppo.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

men i EEC-sammanhang har krapit undan eller åtminstone hukat nära nog som gubbarna i herr Erlanders berömda Värmlandshlstoria, vUl jag utmana finansministern att nu komma fram här och spänna ut sitt bröst som förr i världen, i fomstora dar, och tala om hur han ser på Sveriges möjhgheter att nå en tiUfredsställande EEC-lösning, Det är möjligt att en verkligt frimocUg och övertygande bekännelse från finansministem här i dag att han tänker satsa sig själv på en helhjärtad ansträngning att verkligen klara en tuUunion med EEC skuUe vara ett verksammare bidrag att förbättra förutsättningarna för en ökad •viha till investeringar inom Sverige än de många tusen orden i den reviderade finansplanen.

Hert BOHMAN (m):

Herr talman! Den nya riksdagen har nu prövat den nya utskottsorganisationen, och helt har väl inte denna motsvarat de förväntningar många av oss hade, Personhgen är jag särskilt kritisk gentemot det nya finansutskottet, framför allt därför att det har visat sig inte bh vad jag och många andra hoppats, nämhgen ett organ för riksdagens egen, självständiga och oberoende prövning av den ekonomiska politiken, utan fastmera en avläggare av kanshhusets ekonomiska och pohtiska värderingar. Socialdemokratema säkerställde genom sitt samspel med kommunistema vid riksdagsårets början denna för riksdagens självständighet otillfredsställande utveckling, och vi kan nu konstatera resultatet — ett utskott, i vissa hänseenden mera följsamt tiU den socialdemokratiska pohtiken än finansminister Gunnar Sträng själv.

Jag viU exemplifiera detta genom en hänvisning till bara två avsnitt i utskottets betänkande nr 30, där utskottet direkt polemiserar mot den moderata partimotionen 1480. Det ena avsnittet, som finns på s, 18 och som tidigare kritiserats här i dag, har följande lydelse: "I den mån reala resurser för näringshvets Investeringar förehgger ett visst år och dessa sedan inte utnyttjas så finns de inte utan vidare kvar vid ett senare tUlfälle. TUlämpat på den aktuella situationen är det ingalunda säkert att de resurser för investeringar inom näringshvet som nu förehgger kommer att stå tiU förfogande när den intemationella konjunkturen förstärks och påverkar vårt lands ekonomi."

Det andra citatet finns på s. 20 och har föhande lydelse: "Den tidigare — och i motionen 1971:1480 upprepade — kritiken mot den offentliga sektoms expansion tyder på att uppslutningen kring ekonomiska tillväxtmål som innebär en ökad välfärd också i form av offenthga tjänster inte är allmänt omfattad."

I båda de här avsnitten är argumentationen partipohtlskt utformad, och tonen strider mot gängse utskottsstihstik.

Långt allvarhgare är emellertid innehåUet i sak, framför allt grandsynen på den för vår ekonomi betydelsefulla industriella investeringsutveckUngen och dess skilda drivkrafter samt det underförstådda hot som uttalas för den händelse investeringama inte skulle motsvara de pohtiska förväntningama. Polemiken visar också en brist på insikter om de svåra balansproblem som svensk samhäUsekonomi för närvarande brottas med och om orsakema tiU dem. Det ger ett Intryck av att utskottet velat undfly den obehaghga verkhgheten, nämhgen att vi i dag lever i ett slags samhäUsekonomiskt undantagstUlstånd.

Torsdagen den 27 maj 1971

Ett genomgående tema, herr talman, i de senaste årens finansplaner är Nr 97 finansministems klart uttalade oro över den bristande balansen i vårt folkhushåll, orsakad av att vi inte tllhäckhgt har byggt ut de produktiva resursema och exportkapaciteten. Vårt lands samlade tiUgångar har helt enkelt Inte medgivit en sådan utbyggnad och en samtidig stark expansion Ekonomisk debatt av den offenthga sektom. Sverige har levt över sina tillgångar. Eller — för att citera finansministem — "ambitionema" har varit för höga i förhållande till tUlgängliga resurser. Det är ju samma sak.

Jag har hittUls levt i den uppfattningen, att både ekonomer och pohtiker varit i stort sett överens om denna skildring av de senaste årens utveckling och om de faktorer som har orsakat vår påtaghga balansbrist. I årets kompletteringsproposition stryker finansministem själv under hur knappa våra ekonomiska resurser är "i förhåUande tUl våra ambitioner", att den ekonomiska politiken måste föras så "att resursefterfrågan inte överstiger vad som finns tillgängligt i fråga om arbetskraft och produk-tionsmöjUgheter", att den ekonomiska politiken måste ge företräde åt åtgärder "som möjliggör och stimulerar en fortsatt utbyggnad av industrins produktion och kapacitet" samt att tvekan "att söka främja ökade IndustrUnvesteringar vore att äventyra den långsiktiga inkomstför-delnlngspohtlken, eftersom alternativet eljest kan bh av betalningsbalanssvårigheter framkallade problem med sysselsättningen".

För finansministern talar alltså, av dessa citat att döma, de ekonomiska realiteterna klarspråk. Finansutskottets majoritet däremot tycks betrakta näringshvets Investeringsutrymme som något slags nådegåva som — om den inte mottages — senare inte skulle stå tUl förfogande. Och utskottet •viU göra gällande att kritiken mot den alltför snabba offenthga expansion som orsakat våra balansproblem skulle ha sin rot i bristande förståelse för de offenthga tjänstemas betydelse. Så är det naturhgtvis inte aUs.

Utskottets ordförande, herr Ekström, gjorde verkhgen inte saken bättre för sig då han för en stund sedan lanserade den nya konjunkturteorin, att man skuUe investera då en finansminister eller en statsminister talade om för näringshvet, att nu måste man investera. Det finns ett direkt samband — och det vet vi alhhopa — mellan konjunkturema, konjunkturbedömningarna, förutsättningarna för att få räntabel avkastning, att få avsättning för sina produkter, och själva investeringarna. Att staten kan Investera utan tanke på räntabihteten då det gäller försvaret och andra sektorer är en sak, men i näringshvet är en sådan investeringsverksamhet utesluten. Vem tar exempeMs förlustema när KF gjorde en felsatsning i sin lagerappbyggnad av farg-TV-apparater?

Nej, hen Ekström, det är inte hka enkelt att dra slutsatser i en fri ekonomi som då Josef på sin tid tolkade Faraos dröm och också drog investeringsslutsatser av de sju magra och de sju feta kossoma.

Jag tycker, fm talman, att det verkligen inte är någon lyckad premiär
som det nya finansutskottet har anangerat. Jag beklagar det. Det är desto
mer otiUfredsställande som aUmän förståelse och allmän enighet om de
gmndläggande orsakema tiU våra aktueUa svårigheter skulle göra det
lättare för oss att åstadkomma effektiva motåtgärder, PartipoUtisk
prestige eller fastlåsning i det förflutnas ståndpunktstaganden kan 83

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

däremot förhindra meningsfyllda debatter om den medicin som vår ekonomiska sjuka behöver för snabbaste möjhga tUlfrisknande,

För att angripa problem måste man veta hur de uppkommit, för att undvika nya misstag och för att ha ett fast underlag för sina prognoser. Inte för att söka sak med meningsmotståndare, "Vad var det vi sa" är — det har jag upprepade gånger hävdat — inte något fruktbärande argument. Nej, det är — för att åter citera finansministem — "insikten om problemens svårighetsgrad" som ger en grundval "för att i samverkan och enighet nå deras lösning".

Av vårt lands åtta nuljoner människor är knappt hälften förvärvsarbetande. Av denna hälft är nära en fjärdedel sysselsatt i offenthg verksamhet. Under det senaste decenniet har den andelen nära fördubblats. Den har redan nått en nivå som inte överträffas på något håll i Västerlandet, Fram tiU 1975 beräknas de i offenthg verksamhet arbetande öka med ytterhgare nära 200 000 personer, trots att det totala antalet sysselsatta under samma tid väntas stiga med bara 100 000 personer. Om ingenting sker måste alltså ytterhgare arbetskraft föras över från det direkt produktiva arbetshvet till den offentUga sektom.

Utveckhngen har självfallet också motsvarats av ett växande behov av skatter. Även då det gäUer skattetrycket hgger vårt land som bekant högst I världen.

Det kan naturhgtvis hävdas — och det sker också från socialdemokratiskt håll - att denna utveckhng avspeglar vår snabba välståndsutveck-hng. Siffroma skulle med andra ord indirekt belysa hur bra vi har det I vårt land i förhåUande till andra länder. Staten söqer för oss. Vi behöver inte sörja.

Men om man tiU äventyrs skulle slå sig tiU ro därmed och låta utvecklingen ha sin gång på samma sätt som den har gått under 1960-talet, då bortser man avsikthgt från att även medahen för berömliga gämingar har en frånsida — prisstegringarna, de automatiska skattehöjningarna, de redan nu akuta riskema för tillväxttakten på längre sikt, det allför knappa sparandet, de otillräckliga produktiva investeringarna samt en betalningsbalans som begränsar vår internationella och konjunktur-pohtiska handlingsfrihet. Och i farans riktning hgger påtagliga risker för vår levnadsstandard och vår sysselsättning.

Just nu är det denna medaljens frånsida som lyser mest i ögonen, finansutskottet må tycka, tänka och skriva vad det viU, Och frånsidan är desto mer påträngande, eftersom det är just den sidans olika element — beroende ytterst på de senaste årens socialdemokratiska pohtik — som i allra högsta grad har orsakat den kris och de konflikthot som nu avtecknar sig på den svenska arbetsmarknaden,

Fra talman! Oavsett bakgrund, gmpptUlhÖrighet, kunskaper och levnadsbetingelser förenas aUa i det gemensamma kravet på trygghet — Inre och yttre — och i en strävan att förverkUga sina föratsättningar, att få lön för mödan, att få ersättning för sina prestationer. Inte många är nöjda med utbytet för sitt sht. Alla strävar efter att få det bättre. Det är uttryck för en djupt rotad mänsklig Instinkt, Men denna strävan behöver inte förverkUgas på bekostnad av någon annan. Allas kamp mot aUa är inte kultursamhällets devis. Det är tvärtom genom samverkan, genom

förenade insatser, som de bästa betingelsema skapas för vår måluppfyllelse. Det är genom ett samspel av ohka samhällsgrapper som vårt land nått sitt välstånd — trots alla dagens problem fortfarande det högsta i Europa. Och det är genom samspel som morgondagens svårigheter måste lösas.

Det är mot denna på gammal god tradition grundade samverkanspoh-tik som de socialdemokratiska s, k. jämhkhetsappellema riktar sig, dvs, de inslag i jämlikhetspohtiken som ställer olika människor och ohka grapper av människor mot varandra, grupper •vUkas Inbördes samverkan utgör en förutsättning för att på sikt förverkhga en jämhkhet som aUa kan StäUa sig bakom. För dem som inte har "majoritet för sina jämhkhetssträvanden" är ingen jämlikhet inom räckhåU, Minoriteterna betraktar sig som diskriminerade.

En demokrati betyder Inte bara folkstyre eUer majoritetsstyre. De grandläggande demokratiska fri- och rättigheter som kodifierats i ohka konventioner utgår Ifrån hänsynstagande även tiU minoritetema. Maktmissbruk är maktmissbruk även om det utövas av en majoritet. Beskattningsåtgärder, som innebär att lättnader för en grapp genomförs tih priset av en dhekt standardsänkning för en annan grupp, slår tillbaka, bl, a. därför att en sådan sänkning av den levnadsstandard stora grapper lyckats uppnå genom hårt arbete upplevs som orättvis och kränkande. Sådana åtgärder utlöser motsättningar och konfhkter, som i sin tur urholkar den samhällssohdaritet som utgör en betingelse för fortsatt välståndsutveckling. Det är inte "praktisk politik" — har finansminister Gunnar Sträng någon gång sagt — att "låta de bättre betalda ta en direkt standardsänkning av märkbar betydelse för ett relativt snabbare avancemang för de lågavlönade". Nej, herr finansminister, det är inte "praktisk politik". Det är tvärtom på lång sikt en utomordenthgt riskabel pohtik.

Vart — frågar sig många i dag — tog den socialdemokratiska folkhemspolitik vägen som inriktades på att alla skulle få det bättre? Och varifrån kommer egenthgen dagens "konfrontationspohtik"? Den pohtik som med obönhörhg konsekvens lett fram till dagens utveckhng på arbetsmarknaden. Spänningarna får dessutom ytterhgare styrka genom att den Inkomstutjämnande skattepolitiken påbyggts och förstärkts i avtalsrörelsen. Vi måste kunna ge låginkomsttagama i och för sig behövliga påslag utan att sänka levnadsstandarden för det stora medehn-komsttagarskiktet. Jag säger detta med adress särskilt till hen FäUdin, eftersom det är det målet våra skatteutrednlngskrav bl, a, syftar tUl Men, herr FäUdin, vi kommer också att arbeta för lägre marginalskatter och för att över huvud få ett skattesystem som stimulerar arbete, företagande och sysselsättning. Det är ett sådant system som på lång sikt bäst tryggar vårt välstånd.

När vardagens grå verklighet drastiskt upplyser även den gmpp inkomsttagare, som valåret 1970 lovades sänkta skatter, om att för en stor del av dem — kanske rent av större delen — sänkt levnadsstandard blir den nya skattereformens facit, då är det sannerligen inte besynnerhgt att läget på arbetsmarknaden får den för vår samhällsekonomi oroande karaktär som det har I dag.

Vi står nu inför en nästan olöslig ekvation. Den kännetecknas av krav

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

på kompensation för prisstegringar och på täckning av den del av kompensationen som de höga marginalskatterna konfiskerar; av att ohka löntagargrapper inbördes bevakar vad andra kan tiUförsäkra sig; av ett begränsat samhällsekononuskt utrymme för lönehöjningar. Tillsammantaget ålägger denna ekvation statsmaktema ett helt annat ansvar för avtalsrörelsen än de hittUls formeUt ansetts ha. Jag stryker under "formellt", eftersom statsmakterna under de senaste åren i reahteten gjort betydelsefuUa intrång i denna tidigare fria sektor, genom sin stäUning som betydelsefull arbetsgivare, genom sina politiskt betingade direktiv tiU förhandlarna inom den stathga sektorn och genom ohka åtgärder som direkt påverkar kostnadema för arbetskraften — löneskatten och skilda socialt motiverade kostnadshöjande åtgärder som i och för sig är önskvärda.

En konsekvens av detta •vidgade ansvar och av den pohtisk-ekonomiska utveckhng som regeringen själv drivit och som åstadkommit dagens problem borde vara — det har vi hävdat enträget inom moderata samhngspartiet — att regeringen skuUe ta upp överläggningar för att åstadkomma en frivilhg stabihseringspolitisk uppgörelse gmndad på aUmän samstämmighet om löne-, pris- och skattepohtiken under i varje fiUl den närmaste tiden och därmed lägga en grand för en lugnare och mer balanserad utveckhng av samhällsekonomin. Därmed skuUe man kunna i samförstånd sätta en spärr för de ohka grappemas accelererade kompensationssträvanden — förödande för vår konkunenskraft, för penningvärdet och sysselsättningen. Det skulle aUtså vara fråga om en frivilhg lösning och Inte sådana längre syftande inkomstpohtiska åtgärder som OECD rekommenderat i sin den 18 maj pubUcerade Sverigeöversikt.

Men regeringen Palme har hittUls envist iakttagit passivitet, en passivitet som i det här hänseendet aUdeles påfallande kontrasterat mot aktiviteten i början av året för att påverka det konkreta innehållet i lönebuden tiU de statsanställda tjänstemännen. Samma påfallande kontrast har för övrigt kännetecknat förhandhngsläget efter den s, k. fidlmaktslagens genomförande, trots att en förutsättning för lagstiftningen var att öppna möjhgheter för mera meningsfyllda och konstmktiva förhandlingar med de av lagen särskilt åsyftade tjänstemännen. Den frist statsmaktema erhålht genom lagen att positivt påverka de berörda förhandhngarna och förhandhngsläget och ekonomin i stort sett har man alltså inte utnyttjat.

Den 23 mars riktade jag tiU statsministern en mterpellation, som finansministem kommer att besvara om en stund. Jag frågade i interpeUationen om regeringen var beredd att "■vidtaga åtgärder för att det svenska samhäUet Inte skall behöva råka I ett sådant tvångsläge att krav på ytterhgare samhäUsingripanden på arbetsmarknaden behöver aktualiseras".

Det svar vi nu får kommer naturhgtvis för sent för att få den dämpande och lugnande effekt som var interpellationens syfte. Frågan har i praktiken redan fått sitt svar och svaret känner vi alla: Ingenting,

Då jag ställde interpeUationen hade riksdagen, som jag nyss sade, just fattat beslutet om fullmaktslagen. Här bröt sig två principer: å ena sidan att inte under spelets gång ändra dess regler på den fria avtalsmarknaden,

å andra sidan att ta ansvar för att inte avtalskonflikter får orimliga konsekvenser för vitala samhällsintressen och för tredje man.

För vårt ställningstagande var det, som jag redan sagt, ett ofrånkomligt vlUkor att arbetsgivarparten-staten skulle använda den lagstiftade fredsperioden till konstmktiva förhandlingar med en förstående inställning till arbetstagarpartens krav i syfte att snabbt uppnå förhandlingsresultat. Annars skuUe lagen innebära en klar oförrätt mot löntagama, och så har den ju också kommit att betraktas.

För mig var det uppenbart att statstjänarkonflikten inte bara var en fråga om det tiUgängliga utrymmet för lönehöjningar utan att den i hög grad hade en politisk bakgrund. Det nya skattesystemet med dess orimhga marginalskatteeffekter och regeringens oförmåga att hålla penningvärdeförsämringen under kontroll hade försatt ett flertal av de berörda löntagama i en omöjhg situation, ur vilken regeringen uppenbarhgen icke var sinnad att hjälpa dem.

Det var mot bakgranden av regeringens ansvar för det läge som då förelåg som frågan i min interpeUation ställdes. Svaret känner vi, redan innan detta formellt givits: Det har inte skett någonting alls. Därmed kan man väl säga att skadan redan är skedd. Det återstår bara att tUlägga: Så bör icke en ekonomi skötas. Så får arbetsgivaren-staten inte sköta sina förhandlingar med sina anstäUda. Vi får inte återigen hamna i en situation hknande den som förelåg i mitten av mars.

Fru talman! Jag har i mitt inlägg hittiUs avstått från att recensera kompletteringspropositionen. Finansutskottet säger I sitt utlåtande att dagens bedömning i stort sett överensstämmer med den som gjordes i finansplanen vid årsskiftet. Om man trycker på orden "I stort sett" är detta kanske ett riktigt konstaterande. Men de påtagliga olikheter som man ändå kan iaktta pekar aUa i en och samma riktning. Det är de negativa aspektema som har blivit mer framträdande: tillväxttaktens nedgång, investeringsutvecklingens dämpning, den stigande arbetslösheten och de mera pessimistiska konjunkturutsiktema.

Allt detta och mycket därtlU har behandlats i vår partimotion och i den borgerhga oppositionens gemensamma reservationer, Ytterhgare synpunkter har utvecklats av våra talesmän i utskottet, och jag har ahtså ingen anledning att gå in på dessa saker.

Det mest intressanta avsnittet i den reviderade finansplanen, vars formuleringar i allra högsta grad har präglats av finansministems egen penna — det är i vatie fall en gissning från min sida — är det som avser de ekonomiska perspektiven på längre sikt. Bortsett från de oroande, i vissa hänseenden mycket oroande, perspektiven är analysema och synpunkterna väldigt förnuftiga. Även en oppositionspolitiker kan i väsenthga hänseenden ansluta sig tiU dem. Detta är att betrakta som ett beröm om finansministern sätter värde på det. Det är uppenbarhgen finansminister Gunnar Sträng, som i detta avsnitt tagit befälet över socialdemokraten Gunnar Sträng,

Vad man saknar, fru talman, är emellertid slutsatserna, de konkreta förslag som — för att åter citera finansministem - "insikten om problemens art och svårighetsgrad" borde föranleda för att nå en lösning "I samverkan och enighet". Men sådana slutsatser lyser, som jag sade.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97 med sin frånvaro. Läsaren ges ingen vägledning. De sinsemellan stridande

.v, j , kraven redovisas och problemen analyseras. Våra goda naturUga förutsätt-

77 mai 1971 ningar noteras: arbetskraftens yrkesskickhghet och utbildningsnivå, pro-

-------------- duktivitetsstegringarnas storlek, byggnads- och investeringskapitalets

Ekonomisk debatt modemitet och kvahtet samt företagens •vilhghet och förmåga att föra in nya metoder och varor.

Men mot denna tillgångssida redovisar finansministern den poUtiska efterfrågesidan bara i följande mycket komprimerade slutsats: "De höga ambitionerna får de tUlgängliga resurserna att framstå som besvärande OtUlräckhga," Sällan, fru talman, har en vaming för att även i fortsättningen leva över tUlgångarna uttryckts mera inhndat, mera förföriskt än vad finansministem har gjort i den här citerade meningen. Men just därför att "efterfrågesidan" är i så hög grad pohtiskt betingad och just därför att herr Sträng är finansminister i den sittande regeringen, en regering som — ehura i minoritet — hkväl företräder vårt största pohtiska parti, känns bristen på konkreta slutsater i allra högsta grad besvärande. Vilken politisk viha kommer dagens socialdemokrati att företräda, då de "höga ambitionema" skall vägas mot de tillgänghga knappa resurser varom hela den reviderade finansplanens prognoser bär klart vittnesbörd? Genom vilken pohtik skall dessa resurser kunna byggas ut för att ett vidgat utrymme skaU stå till förfogande för de angivna ambitionerna? Det är frågor som kräver svar, men det är frågor som är helt obesvarade i den reviderade finansplanen.

Vi, fm talman, är för vår del •vilhga att försöka besvara dem. Moderata samlingspartiet har redovisat altemativ tUl låt-gå-politiken. De alternativen utgör svar på frågorna. Jag viU därför på nytt upprepa dem såsom en avslutning,

1, Regeringens konfrontationspolitik måste ersättas av en vilja tUl samverkan. Det är i samverkan som ett rättvisare samhälle skaU byggas och granden läggas för fortsatt välståndsutveckhng. Ett stabihseringspoh-tlskt program bör snarast arbetas fram •vid överläggningar mellan regeringen, de demokratiska opposltionspartiema, näringshvet och arbetsmarknadens parter.

2, En genomgripande översyn av vårt skattesystem måste ofördröjligen vidtas. Marginalskatterna måste sänkas. Skatterna kan stegvis sänkas, bara vihan finns.

3, Förtroendet för den politiska och ekonomiska utveckUngen måste återställas. Då kommer investeringsvihan, •vihan tiU risktagande och framtidstron tiUbaka i både stora, medelstora och små företag. Kostnadsutvecklingen måste hållas under kontroll,

4, Det enskilda sparandet måste stimuleras för att vidga det personUga ägandet och det personliga oberoendet för samhällsekonomin och för att öka det riskvllhga kapitalet.

5, Det allmänna måste ålägga sig samma återhållsamhet och stränga sparsamhet som andra i dag tvingas tUl En besparingsutredning bör omgående tiUsättas.

6, Näringspohtiken måste bh något annat än socialdemokratisk experimentverksamhet. Hela näringshvets utveckhngsmöjhgheter och

88 konkurtenskraft måste stärkas.

7, Sysselsättning och välståndsutveckhng kräver nära samverkan med Nr 97

det nya Europa, som nu växer fram, Associering med EEC bör underlätta Torsdaeen den

en lösning, men på sikt framstår fortfarande fuUt medlemskap — med 27 mai 1971
nödvändiga neutralitetsförbehåll — som det självklara målet.

Ekonomisk debatt

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Fru talman! Herr Bohman har tydhgen inte upptäckt att det finns en socialdemokratisk majoritet i finansutskottet. Jag tar det inte som en kritik, utan som ett erkännande, när han säger att partipohtiska tongångar finns i våra betänkanden. Vidare tycks hen Bohman leva kvar i statsutskottet och inte ha märkt att finansutskottet har fått uppgiften att göra en bedömning av den ekonomiska pohtiken. Är vi oense, är det alldeles klart att detta skiner igenom i våra betänkanden och i debatten.

Herr Bohman är missbelåten med finansutskottets sätt att arbeta. Ja, men herr Bohman har sannerhgen ett bräckhgt underlag för sin bedömning, eftersom herr Bohman gästspelat i utskottet endast några få gånger. Menar hen Bohman att de synnerhgen polemiska motiveringar som fanns i år i moderatmotionen inte på något sätt skulle återspeglas i utskottets betänkande? Hur skulle det över huvud taget kunna vara möjhgt?

Herr Bohman tror att det är några nya teorier jag har utvecklat här i dag och som utskottet utvecklat i sitt betänkande. Det gör jag verkhgen inte anspråk på! När vi tar upp frågan och säger att Industrins investeringar måste basera sig på en långsiktig bedömning, varför då inte utnyttja tiUfället, när resurser står tlU förfogande? Det är ju reahteter att den lediga arbetskraften Inte väntar i åratal och att det bhr biUigare, Det är inte något hot i utskottets betänkande, hen Bohman; det är ett utomordenthgt viktigt problem som utskottsminoriteten inte offrar ett enda ord på,

I detta anförande instämde herrar Jansson, Franzén och Larsson i Karlskoga (samtliga s).

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fra talman! Ja, hen Ekström, jag är faktiskt besviken. Jag är besviken mot bakgrunden av de alltför "ambitiösa" förväntningar som jag en gång hade på det nyinrättade finansutskottet.

Jag vet inte om hen Ekström känner tiU — finansministern gör det i varje fall — att jag på den tiden då jag själv satt som ordförande i statsutskottet år efter år drev linjen, att riksdagen borde skaffa sig ett eget organ för bedömning av samhäUsekonomin och budgeten och att det organet borde vara i allra högsta grad självständigt i förhåUande tiU Kungl, Majt samt att det bl, a, borde förses med utomstående ekonomisk expertis för att kunna göra sina egna balanserade bedömningar. Riksdagen skuUe därmed framstå som det budgetgranskande organ som riksdagen skaU vara.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Det kan synas vara naivt att hysa sådana förhoppningar i en pohtisk värld som vår och som i så hög grad styrs av majoritetsbeslut, men jag hade ändå den förhoppningen och de förväntningama, att man skulle lyckas att göra det. Det är framför aUt mot den bakgrunden som jag är besviken över att finansutskottet använder formuleringar som är rätt ovanUga — eller mycket ovanliga — för riksdagens utskott i vanhga fall. Riksdagens utskott brakar inte skriva polemiskt, även om motionema är polemiska. Man argumenterar starkt i sak, men man bedriver mte partipolitisk polemik, det är det som jag har ansett mig finna i de av mig citerade meningarna och i många andra meningar också.

Det är naturhgtvis rätt, hen Ekström, att jag har gästspelat aUtför få gånger i finansutskottet. Jag är nu händelsevis bara suppleant i utskottet, och det var inte meningen att jag skuUe spela någon stor roll där. Men jag läser innantill, och det är av innantilläsningen som jag har dragit de slutsatser jag här har fört fram.

När det sedan gäller den fråga i sak som vi har diskuterat, nämUgen investeringarna, är det klart att näringsUvet skall lägga upp en långsiktig investeringsplanering — och det gör man också inom näringslivet. Man bedriver i näringshvet en i allra högsta grad långsiktig investeringsplanering. Men när planerna skall förverkUgas måste bero på de konjunkturbedömningar, de räntabUitetsutslkter, den kostnadsutveckhng och den likviditet företagen själva har att ta hänsyn tUl i vatie särskilt ögonbhck. De privata företagen kan inte, som staten, göra Investeringar utan att tänka på lönsamheten. Då skulle de svika den uppgift de har att fuUgöra, Det är önskvärt att företagen investerar i lågkonjunkturer, herr Ekström, Vi är helt överens på den punkten, men vi måste begripa att de inte aUtid kan göra detta. Och då skall man inte uttala det underförstådda hot, jag upprepar det, som man gjvit uttryck åt i utskottsmajoritetens formuleringar. Man skall inte heller föra argumentationen på det sätt som herr Ekström gjorde under den debatt jag har suttit och lyssnat till under eftermiddagens lopp.

Hen EKSTRÖM (s) kort genmäle;

Fra talman! Jag kan fortfarande inte finna att det hgger något hot i finansutskottets skrivning i betänkandet på den här punkten, utan det är en allvarUg önskan och vädjan om att vi skulle kunna få en jämnare Investeringsverksamhet i samhället. Av majoritetens skrivning framgår också att resursema mte aUs står tiU förfogande på samma sätt när högkonjunkturen kommer.

Sedan kan jag absolut inte förstå om herr Bohman har hoppats att det nya finansutskottet skulle sitta och tiUstyrka moderata samlingspartiets motioner. Det är partipohtik, säger herr Bohman, i betänkandena. Ja men, vad är det vi sysslar med i detta hus? Vad är det vi sysslar med i utskotten? Det är väl partipohtik! Och jag sade i mitt föna anförande att nog är moderata samUngspartiets motion till kompletteringspropositionen i år polemisk i hög grad.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag sade nyss att vi är helt överens om önskemålet att

kunna styra investeringarna på sådant sätt att de äger ram i lågkonjunktur, när vi har tUlräckliga resurser. Det är därför vi har en lagstiftning om Investeringsfonder — som vi anser att regeringen borde släppa tiU just nu för att få tiU stånd behövUga Investeringar,

Men vad jag reagerar emot, för att uttrycka mig ännu tydligare, är att det Ugger ett underförstått hot i de rader som deklarerar, att om Inte industrin passar på att Investera nu så kommer resurser tUl investeringar inte att stå till förfogande framdeles. Detta uttalande gör utskottsmajoriteten aUtså mot bakgrund av finansrrunlstems i kompletteringspropositionen och i finansplanen klart deklarerade intentioner att tUl varje pris, nära nog, stimulera Industrilnvesteringama, Vi är aUa helt överens om att vi, om vi skall kunna klara vår betalningsbalans i framtiden, behöver sätta av mer pengar tUl den industriella utvecklingen. Vi måste bygga ut vår kapacitet nu, nästa år och kommande år. Det är en långsiktig investeringsutveckling som vi måste syssla med — det har också långtidsutredningen starkt strakit under.

Hur kan man då, mot bakgrand av sådana önskemål, som vi aUa omfattar, skriva i ett betänkande från riksdagens finansutskott att om industrin inte investerar nu bhr det nog inget investeringsutrymme nästa år? Det är allas vår skyldighet att se tiU att det blh ett investeringsutrymme även nästa år, om ock industrin inte skulle investera i år.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Hen finansministern STRÄNG, som meddelat, att han i samband med den ekonomiska debatten ämnade besvara dels hen Bohmans (m) den 23 mars framställda interpeUation, nr 89, till herr statsministern, angående åtgärder för att minska motsättningarna på arbetsmarknaden, dels hen Heléns (fp) den 20 april framstäUda interpeUation, nr 108, om åtgärder för att stimulera produktion och sysselsättning, erhöll ordet och anförde;

Fru talman! Den här nya debattordningen I våra ekonomiska debatter gör att jag kommer in någon gång som nummer 16 eUer 17 på talarUstan. Därför är jag helt enkelt förhindrad att på förhand skriva något tal. Låt mig vara så pass självsäker — det brakar heta så när det rör mig - att jag fattar min uppgift så att jag närmast skall stå här och tiUrättalägga en del saker, som jag faktiskt tycker behöver tilhättaläggas. Jag skaU således i de improvisationer jag kommer att servera — det förehgger ju också en skyldighet för mig att besvara två interpellationer — böqa med att gärna honorera herr Eriksson i Bäckmora för hans korta inlägg. Han gjorde nämhgen ett försök att knyta an denna ekonomiska debatt tiU den intemationella utveckUngen på det ekonomiska området. Jag tror han är ensam om detta under debatten här i dag, men onekhgen betyder det en hel del, och därför skall jag försöka utveckla saken htet mera.

Innan jag går m på det vill jag ytterUgare, i min glädje över att herr Eriksson i Bäckmora fångat själva kämah I denna debatt, gå honom tUl mötes med att lämna en förklaring om den kommunala ekonomin. Han gjorde i sitt inlägg anspråk på att man enhgt vad centerpartiet föreslagit borde ändra på kostnadsfördelningen meUan stat och kommun. Detta har sedermera upprepats i flera inlägg.

Jag kommer säkerhgen tillbaka tiU detta för jag har gjort en del anteckningar om det, men jag vUl inledningsvis ändå göra några konstateranden.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Fjolåret var ett år som präglades av utomordenthgt besvärande kreditåtstramningar tidvis. Man brukar ju tala om bmtala kreditindragningar och, för att använda en känd terminologi från oppositionens sida, om skyhög ränta och mycket annat. När man nu i efterhand försöker studera hur den tillgängliga kapitalmarknadens resurser har disponerats, är det onekhgen så att det under 1970 stod tih de oUka lånesökandenas förfogande en upplåning som låg 1 200 mihoner kronor lägre än vad 1969 representerade. Detta är dock inte så uppseendeväckande när man vet att denna utlåning — vid sidan om självfinansiering och skattefinansiering, alltså den mera renodlade kreditmarknaden — representerar ca 17 mUjarder kronor, och det är ändå relativt tiUfredsstäUande att konstatera att fjolårets hårda åtstramningar inte verkade hårdare.

Då kan man fråga sig; Hur fördelade sig denna åtstramning? För statens del innebar det en reduktion av upplåningen med 600 mUjoner, för kommunemas del med 100 miljoner, för bostädema en reduktion med 200 mihoner och för näringshvet med 300 miljoner kronor. Med hänsyn tUl de absoluta lånebelopp det rör sig om är detta i och för sig en ganska rimlig fördelning. Jag tror således jag kan säga att inom ramen för en nödvändig kreditåtstramning blev inte kommunema mer illa hanterade än någon annan av de lånesökande subjekten, utan här skedde faktiskt en fördelning som var så korrekt som man kan begära.

Låt mig därefter säga någonting om den internationella bakgrunden, som alltid får vara avgörande för en bedömning av hur finanspohtik, kreditpohtik och ekonomisk politik skaU utformas. Man rör sig naturUgtvis här med många osäkra antaganden, men vi har i kompletteringspropositionen redovisat att samma bedömning står kvar som vi hade i finansplanen I början av året. Den avmattning under senare hälften av 1970, som delvis präglat den internationella ekonomin i bötian på 1971, övergår — och här har jag inget annat att tro på än de ekonomiska spåmän som sysslar med detta professionellt — trohgen i en uppgång i slutet av 1971 eher i vart fall när man kommer In på 1972, De personhga kontakter och samtal som jag haft med folk som skall kunna dessa frågor har styrkt mig i det antagandet.

Vad man har kunnat iakttaga vid sidan om de elementa som låg i granden när finansplanen skrevs är att man på sina håh har bhvit litet orohg på nytt för •vissa överslag i ekonomin.

Amerikanarna har ju — utav skäl som jag Inte närmare skall gå in på — avsiktUgt stimulerat sin ekonomi. En och annan diskonto- och räntehöjning har kunnat avläsas där under sista tiden.

Fransmännen har ansett att de har en efterfrågan som är så pass märkbar att även de har använt räntevapnet och höjt räntan under de sista veckoma,

I Skandinavien har jag nu haft tillfälle att personhgen tala med mina kolleger I både Norge och Finland under de sista veckoma. Där är det faktiskt överefterfrågans problem som de närmast betraktar som det besvärhga i deras ekonomi. Vi vet att man i vårt östra broderland går In med en serie av nya skattehöjningar för att ta ned efterfrågan och dessutom använder en ganska brutal diskontohöjning.

Om jag   dessutom   ser på   den   danska ekonomin så präglas den    Nr 97
fortfarande   av   en   efterfrågan   som ställer den   danska   regeringen i    Torsdaeen den
betydande   svårigheter bl a,   med   hänsyn   tih   utvecklingen av deras    27 maj 1971
handels- och bytesbalans,                                                       \------

Nu spelar ju de nordiska broderiänderna en alldeles avgörande roU i ekonomisk debatt den svenska ekonomin som följd av den fria marknad som EFTA har inneburit och som gör att vi numera har en större varuhandel med våra nordiska broderländer än om jag lägger tiUsammans två så imponerande handelspartner som Västtyskland och England,

Vi har föhakthgen omkring oss en utveckhng som inte talar för att man skulle ha att räkna med en recession, som ekonomerna bmkar kaUa det för. Fortfarande står det kanhända i någon mån och väger, men det är snarare mer som talar för uppgången än för nedgången,

1 ett sådant läge måste naturligtvis regering och riksdag vara utomordenthgt försiktiga när det gäller att med de medel vi har till vårt förfogande stimulera ekonomin. Det har ju varit ganska franka krav på att man nu skah släppa loss en erforderUg stimulans. Man har mot bakgrunden av den sysselsättningssituation och de arbetslöshetssiffror vi har ansett sig ha argument för att kräva den rent allmänna stimulansen.

Detta är ju vatie regerings och varje finansministers ständigt återkommande problem. Det bhr besvärligare för vatie år som går med hänsyn till den allt högre grad av ekonomisk integration som ett så avancerat IndustrUand som vårt har att se i sin egen utveckling.

För att se tillbaka på 1960-talet så är det utan tvivel på det sättet att utrikeshandeln varit den mest aktiva faktom i hela vår ekonomi, med en ökning varje år av både export och import, som har legat på det dubbla, och mer än det dubbla, i fasta priser än vad tillväxten i vår ekonomi och vår bruttonationalprodukt har inneburit. Det är ju den bästa verifikationen på hur vi år från år i en alltmer industrialiserad utveckhng bhr avhängjga omvärlden. Naturligtvis kommer då också handelsbalansens och bytesbalansens eller utrikesbalansens allvarUga frågestäUning mer och mer i förgmnden.

Det är lätt att komma in i en situation där man missköter den viktiga frågan. Vi har ju den skillnaden i dag mot vad vi lärde oss som unga — jag höll på att säga ungdomsklubblster men i varje fall som mycket unga — aktiva i den svenska arbetarrörelsen på 1920- och 1930-talen att här går det nu Inte att hka enkelt beskriva konjunkturförloppets problem som det gjck vid de tUlfällena, Då gick vi ständigt bärande med en konstant underefterfrågan — det är ett fraktansvärt ord, låt mig säga för Uten köpkraft — ibland de stora befolkningsgruppema. Ett påUtUgt borgerhgt styre, rädd för allting vad stimulans uppifrån Innebar, hade sett tlU att det svenska folket aldrig var något bekymmer för en borgerlig finansminister i fråga om att den privata efterfrågan skuUe stäUa till några besvärUgheter för ekonomin. Dessutom var vi då i ett ganska typiskt agrarsamhäUe med en självhushållningsgrad av helt annan karaktär än i dag och där vi följakthgen inte var så ömtåhga och utsatta för den intemationella påverkan.

I dag är ju situationen den att om vi inte klarar vår utrikesbalans, om
vi inte har en hyfsad valutareserv och en tUlräckligt aktiv export finns 93

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

inte möjhgheter att föra en fullsysselsättningspohtik. Det menar jag skaU sägas ifrån.

Man behöver ju inte göra gällande att man, skaU vi säga i länder som har råkat ut för arbetslöshet på grand av att man inte har lyckats med sin bytesbalans, har varit mer oengagerad när det har gällt att håUa folk i arbete. Jag kanske tar tiU för mycket; där det har varit en borgerhg regering, så har den inte haft den intensitet i sin viha som en arbetarregering har av helt naturUga skäl. Men vi har haft en arbetarregering i England, vi har haft ett starkt Inslag av arbetarpartier, socialdemokrater och kommunister, i Finland, där man vid dessa tlUfäUen har fått acceptera en arbetslöshet som har varit långt utöver vad vi ett ögonbhck skulle ha kunnat reflektera på, helt enkelt därför att man — och det låter underhgt mot bakgranden av vad vi tidigare har fört till torgs — inte har ansett sig ha haft de valutamässiga möjligheterna att hålla en effektiv sysselsättningspolitik.

Det här står i vaqe fall för mig som en helt avgörande fråga. När man nu ställs inför frågan om man skall stimulera konjunkturen mot bakgrunden av sysselsättningsläget, så vill jag göra den deklarationen att man skall stimulera konjunkturen, men hela tiden är man tvingad att se på båda de här frågeställnlngama. Dess bättre menar jag att vår situation för dagen handelsmässigt och valutapohtlskt är sådan att det inte är någon risk för att vi inte kan klara en sysselsättningspolitik efter ganska traditionell eller rättare sagt mera modem traditionell karaktär,

VI läser I dag i tidningarna att valutareserven under april månad ökade med 314 mihoner kronor och att den svenska valutareserven under den senaste tolvmånadersperioden har förstärkts med 1 480 mUjoner kronor. Den är i dag i rant tal 5 miljarder. Det är ju en mycket förtröstansfuU utveckhng. Men den skaU naturhgtvis ses mot den bakgrunden att vi var rätt långt ned i botten och tog vissa risker för ett år sedan med den pohtik som •vi drev, I vatie fall ansåg jag att jag kunde ta ansvaret i min egenskap av finansminister, helt enkelt därför att vi hade den väldiga lagerappladdningen, som under 1970 I pengar kunde beräknas till 4,6 miljarder kronor. En normal lagerappladdning i en hygghg konjunktur bör hgga på cirka 1,5 miharder.

Nu har vi naturhgtvis htet av en rekylvinst, när vi konsumerar en del av de här lagren. När man följer export- och importsiffroma visar det sig att importen hgger stadigt för vatie månad i år 8—9 procent under vad den gjorde motsvarande månader 1970, medan däremot exporten håUer sig väl uppe. Där har vi förklaringen tih förbättringen i vår handelsbalans och förbättringen i vår valutabehåUning,

Jag skall väl inte ta tiden alltför mycket i anspråk för att repetera vad som försiggick under 1970, Emellertid brakar jag lyssna på hen Burenstam Linder, Han har ett aUdeles specieUt sätt att debattera som är Utet ovanligt här I kammaren, och det gör att man i vatie fall till att börja med tycker att det är rätt intressant att lyssna tUl honom. Dessutom är han i sin egenskap av vetenskapsman på det ekonomiska området behäftad med en förmåga att ha ganska bestämda uppfattningar inte bara om det som Ugger bakom utan även om framtiden. Han befinner sig därvidlag i samma avundsvärda situation som andra vetenskapsmän på det

här området. Man kan hålla sig med uppfattningar om framtiden. De kan vara hur disparata som helst och hur fantasifulla som helst. Man stäUs ju aldrig till ansvar för vad man har sagt. Det är den stora skiUnaden meUan dessa vetenskapsmän och en finansminister.

Herr Burenstam Linder kostade på sig en del artiklar i dagspressen för ungefär ett år sedan, där han bl, a, skrev om "det ekonomiska oläget", och han hade en annan artikel som han rubricerade "BUr det devalvering?" Artikeln om det ekonomiska oläget publicerades i hans egen tidning Svenska Dagbladet den 15 juh, således mitt I sommaren, när vahörelsen började bränna tiU, I den artikeln skrev hen Burenstam Linder: "Man visste att konjunkturutsiktema i omvärlden och för Sverige snarast talade för ett ökande underskott, och man visste att finansministem inte hade vidtagit några ekonomisk-politiska åtgärder som motiverade tron på att det i år skulle inträffa vad som aldrig har hänt förut, nämligen att man under andra halvåret skulle få ett överskott i utrikeshandeln,"

Nu kan herr Burenstam Linder rita ett kors i taket, ty det blev faktiskt 500 miljoner kronor i överskott andra halvåret 1970, Det var helt enkelt därför att konjunkturen vände en del ute i världen. Det blev inte så populärt att ladda upp med ytterUgare lagerhållning, och vi fick den här rekylverkan som jag har talat om. Jag hade då tillåtit mig att förutspå en vändning, Följakthgen betraktades detta •vid det tillfället som någonting aUdeles utomordentUgt sangviniskt och olycksbådande.

Man kan se på handelssiffroma, och man kan se på valutautveckhngen. Där tycker jag nog att det finns ett underlag för vad vi säger i finansplanen innevarande år, nämhgen att det finns anledning att räkna med en förbättring av vår handelsbalans och vår bytesbalans. Underskottet 1 vamhandeln under 1970 på 1 miljard borde under 1971 förbytas tih ett överskott på 850 mihoner, och bytesbalansens under 1970 redovisade underskott på i runt tal 1 650 miljoner borde kunna pressas ner tiU 200 a 300 miljoner. Vi kan för dagen konstatera att utvecklingen hitintiUs varit sådan att det inte finns någonting som dementerar denna enligt mångas mening ganska optimistiska uppfattning, en uppfattning som gjort att jag numera presenteras som den oförbätterUge optimisten. Men av denna förbättring på 840 mihoner kronor har •vi redan nu 1 maj månad åstadkommit ungefär 650 mihoner kronor i förbättring, och det bör finnas goda utsikter att leva upp till detta program.

Den andra fråga som av naturliga skäl spelat en stor roll i debatten är frågan om vår sysselsättnlngssltuation. Man behövde väl inte understryka att det parti som jag representerar betraktar sysselsättningspolitiken som den •viktigaste reformpolitiken över huvud taget i hela vårt pohtiska hv. Beträffande det parti som en gång i tiden under hårt motstånd drivit fram den modema uppfattningen om samhällets skyldigheter att hjälpa människoma tiU arbete borde man Inte behöva Ifrågasätta om den ambitionen och den uppfattningen finns kvar eller inte.

Men man har naturligtvis resonerat på det sättet - jag begriper det mycket väl - att om man inför folket gör gällande att det nu råder en alldeles uppenbar fara för nedgång i konjunkturen och ökad arbetslöshet, så skulle man därmed ha argument för att anklaga regeringen och dess

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

ekonomiska politik och utifrån uteslutande partipohtiska synpunkter kamma hem några poäng på den punkten.

Detta låter htet hårt, men jag säger det absolut av — höll jag på att säga — egen erfarenhet och jag säger det för att jag tror att det är på det sättet.

Denna debatt var mycket Uvhg 1968 när man från oppositionens sida räknade med att ta hem ett val på att skrämma folket med att vi nu får en arbetslöshet som socialdemokratema inte klarar av. Man lyckades i stor utsträckning skapa oro bland svenska folket, men det pohtiska resultatet blev det diametralt motsatta. När människor bhr orohga över om de skaU ha arbete eUer inte, så håUer de sannerUgen inte hen Bohman eller herr Helén eller herr FäUdin I handen utan då tyr de sig tlU arbetarpartiet, eftersom de vet av erfarenhet att det sätter sysselsättningen som den väsenthgaste programpunkten.

Om man emeUertid bedömer dessa frågor skaU man inte göra det utifrån några slags känslomässiga skäl, utan det är klokt att alltid se på det hela utifrån de sakinformationer som ändå finns att gå tillbaka tiU, Den gångna •vintem som har inneburit en nedgång i konjunkturen har inte varit exceptionellt besvärhg ur sysselsättningssynpunkt, DeMs kan detta bero på att vi har haft klimatologiska förhåUanden som gjort att den sedvanliga vinterarbetslösheten bland byggnadsarbetama inte föht säsonggången i vanlig ordning. Vad som oroat är närmast att •vi haft en hög arbetslöshetssiffra som hängt kvar under mars och april månader.

Det förtjänar emellertid att understrykas att förbättringen i detta avseende meUan mars och april var nära 18 000 platser, om jag räknar dels nedgången i arbetslösheten och dels uppgången i de obesatta platsema, och det var en något starkare sving än vanligt mellan dessa båda månader.

Denna debatt fördes enligt min uppfattning på ett utmärkt sätt av Sven Ekström när han i sitt första inlägg sade att när man gör jämförelsema, bör man kanske Inte göra dem uteslutande från fjolåret. Under fjolåret hade vi Inte en normal situation på arbetsmarknaden, VI hade en överkonjunktur som vi egenthgen inte •vill tlUbaka till, som inte framstår som något eftersträvansvärt, I april månad i fjol hade vi om jag ser på storstadslänen fyra lediga platser på varje arbetslös, och om jag ser på rikssiffroma två lediga arbetsplatser på varje arbetslös. Det här har förändrats till i år, så att i april månad hade •vi i storstadslänen 1,7 lediga platser på vaqe arbetslös och i rikssiffroma väger det jämnt — det är lika många arbetslösa som det är lediga och obesatta platser.

Nu är jag naturligtvis inte så enfaldig att jag menar att det vore en enkel match att bara placera de arbetslösa på de obesatta platsema; de finns inte på samma ställe, de passar inte ihop med den arbetslöses efterfrågan. Men de finns ändå. När man talar om sysselsättningsläget bör man därför se det utifrån denna som jag menar litet mer nyanserade utgångspunkt.

Vad jag betraktar som problemet är naturligtvis hur vi skall möta den kommande vintern, I sommar tror jag inte att vi har något aUvarhgt arbetslöshetsproblem att räkna med. Det kan behövas en stimulans, men man bör bestämma graden av den stimulansen utifrån mera normala

förhållanden än vi just nu upplever. Det är den dämpning som självfallet den oklara avtalsrörelsen lägger på all aktivitet i vårt land, det är efterfrågan från investeringssidan, som påverkas när företagaren säger sig: Vågar jag göra denna investering? Detta gäller inte de stora företagen, ty de är så att säga mer kontinuerUgt gående i sina investeringsambitioner. Men den UUe företagaren, som kanske gör en investering en gång vart tionde år eUer kanske en gång under sitt hv, frågar nog i en situation som i dag: Bör jag inte vänta tiUs det klarnar på arbetsmarknaden innan jag bestämmer mig?

Naturhgtvis påverkar denna situation efterfrågan utifrån konsumtions-sidan på ett aUdeles speciellt sätt. Är det så att man fortsättningsvis — och så är det ju — arbetar på 1970 års löner men ändå har ett prisläge som är högre — till drygt tre procent betingad av den höjda momsen vid årsskiftet och dessutom av ett par justeringar! bostadsposten — är det ju mte så övenaskande om det påverkar en del av den efterfrågan som kommer från konsumentsidan. Jag tycker nog att om regeringen tar itu med den stimulans som är erforderlig när tiden är sådan att man kan bedöma det bättre, är det en ganska klok och realistisk ståndpunkt.

Man kan naturligtvis diskutera vilken grad av sysselsättning man skall ha. Jag tycker nog att den vi hade vid det här laget under fjolåret var överdriven. En löneglidning på sju procent var Inte hälsosam för vår ekonomi, den prisstegring som accentuerades som en föhd av detta var Inte heller hälsosam för vår ekonomi. Den senaste månadssiffran visade en arbetslöshet på 1,9 procent. Vi hgger alltså under två procent, och den siffran kommer att minska ytterligare under de närmaste månadema.

Det har förts en och annan vetenskaphg debatt om vad som skulle vara den riktiga arbetslösheten med hänsyn tlU önskvärdheten av stabU bytes-och handelsbalans och över huvud taget en så långt gående prisstabUitet som möjUgt, På den tiden då BertU Ohhn Inte var så aktiv som pohtiker — jag vUl minnas att det var i slutet på 1940-talet — exponerade han sig mera utifrån den vetenskapliga utgångspunkten och skrev en broschyr, I den förde han fram åsikten att 5 procent arbetslösa i och för sig var en ganska rimlig procentsats, om man ville nå de andra målen. Jag skall gäma göra honom den rättvisan att jag säger att han sade ifrån - nu är det vetenskapsmannen Bertil Ohhn som talar — att man naturhgtvis skaU ta hand om de här arbetslösa på ett föredömligt sätt, men det bhr en lugnare efterfrågesituatlon om man har den här marginalen. Jag vet att man bland herr Ohlins efterföljare är rätt irriterad när detta åberopas så där i efterhand, men jag har gjort en väsenthg skillnad: jag har inte talat om herr Ohhn som pohtiker, utan jag talar om honom som vetenskapsman när han gör den här distinktionen,

I dhekt anknytning till vad jag nu har sagt har hen Bohman framstäUt en interpeUation. Jag har nämhgen berört frågan om den olösta avtalsrörelsens konsekvenser bl. a. för sysselsättningen och arbetsmarknaden. Jag skall, fra talman, nu avge vederbörligt svar på den här InterpeUationen.

Herr Bohman har i InterpeUation frågat statsmlnistem om regeringen är beredd att ofördröjhgen vidtaga åtgärder för att det svenska samhället inte skall behöva råka i ett sådant tvångsläge att krav på ytterhgare

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt Ang. åtgärderför att minska motsättningarna på arbetsmarknaden

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt Ang. åtgärderför att minska mot-sättningama pä arbetsmarknaden

samhällsingripanden på arbetsmarknaden behöver aktualiseras, InterpeUationen har överlämnats till mig för besvarande.

Låt mig tiU att böqa med understryka att den form för löneuppgörelser som under lång tid vuxit fram I vårt samhälle och som tar sig uttryck i frivUhga överenskommelser mellan självständiga parter har sina bestämda fördelar. Den fria förhandlingsrätten har grandläggande betydelse för de fackliga organisationema. Den fria förhandlingsrätten innebär att parterna på arbetsmarknaden åtagit sig ett delansvar både för samhäUsekonomin och för inkomstfördelningen, I sista hand åvllar ansvaret för landets ekonomiska och sociala utveckhng regering och riksdag.

Erfarenheten visar att vårt land haft en fredligare utveckhng på arbetsmarknaden än de flesta andra länder och att ett rimhgt förhållande rått mellan lönerörelsemas utfall och samhäUsekonomins krav. En annorlunda utveckling skulle säkerUgen ha skapat en sådan oro att den allmänna uppslutningen bakom rätten till fria uppgörelser meUan självständiga parter hade försvagats.

Självfallet finns ett samband meUan den ekonomiska utvecklingen och de krav som från ömse håll framförs i en avtalsrörelse. Den våg av prisstegring som gått över praktiskt taget hela världen under de senaste åren har också drabbat Sverige, Människor reagerar mot prishöjningar, och jag kan väl förstå att man upplevt sin situation som besvärlig när priserna temporärt stigit så snabbt som de gjorde under föna året. Detta får emellertid inte undanskymma det faktum att utveckhngen under en längre tidsperiod utvisar stigande reaUöner och ökad privat konsumtionsstandard för praktiskt taget hela det svenska folket. Jag vih också påpeka att både vår totala produktlon per invånare och den privata konsumtionen per Invånare i kronor räknat är högre än I andra länder med undantag för USA. Trots att vi anslår mer än andra för gemensamma ändamål har vi alltså samtidigt råd med en högre privat standard än andra.

För att bidra till att skapa förutsättningar för en lugnare avtalsrörelse Införde regeringen förra året prisstopp, samtidigt som den ekonomiska pohtiken successivt stramats åt.

Vi kan nu konstatera att den ekonomiska utveckhngen sedan en tid tillbaka kommit in i ett lugnare skede. Utrikeshandel och valutareserv utvecklas fördelaktigt. Prisutvecklingen har stabihserats. Vi har t, o, m. upplevt någonting så ovanligt som att konsumentprisindex sjönk med en enhet under april månad i år. Vidare har ett jordbraksavtal träffats, och producentpriserna för •viktiga hvsmedel har bestämts för en treårsperiod. Detta bör förbättra förutsättningarna på avtalsfronten. En lönerörelse som går utöver den samhällsekonomiska ramen ger ingen real förbättring och kan medverka till en ny prisstegringsvåg.

Hen Bohman frågar i sin interpeUation efter åtgärder för att främja en frivilhg överenskommelse mellan samthga parter på arbetsmarknaden. I själva verket har regeringens åtgärder hela tiden varit inriktade härpå. Vi har föyt praxis genom att tiUsätta medUngskommissioner för de oUka avtalsområdena. Den nedfrysning av stridsåtgärderna under sex veckor som genom riksdagsbeslut åstadkoms i mars syftade också till att skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar under mer avspända betingelser.

Herr Bohman efterlyser en stablliseringspohtisk konferens och aktuah-serar bl a. skattema och den offentliga sektoms expansion. Regeringen har vid flera tillfällen tidigare redovisat sin inställning till de ofta återkommande förslagen om en stabUiseringspolitisk konferens. Några omständigheter som rubbar regeringens bedömning har inte inträffat. Vi anser alltjämt att det är partema på arbetsmarknaden som självständigt skall göra sin bedömningar, ta sitt ansvar och träffa frivilliga överenskommelser.

Jämförelser med erfarenheter I andra länder styrker också uppfattningen att den ordning vi har kommit fram till bäst gagnar arbetsfreden och en lugn utveckhng. Varken lägre skatter — och visst har man lägre skatter annorstädes — eller en mindre offenthg sektor tycks i andra länder ha medfört en minskad social oro eller bättre arbetsfred. Den engelska konservativa regeringens nya sociala strategi med bl a, sänkta skatter och försämrad social trygghet tycks sålunda inte ha haft en lugnande effekt på arbetsmarknaden.

Låt mig för att sammanfatta säga att det råder en bred samhng både i riksdagen och hos den allmänna opinionen om den fria förhandhngs-rätten, strävan efter arbetsfred, kravet på en samhällsekonomiskt rimlig avtalsuppgörelse och en utjämning av löneskillnadema.

Därmed har jag besvarat hen Bohmans interpeUation, Jag har ytterhgare ett interpellationssvar, och jag hoppas att jag så småningom även skall kunna gå herr Helén till mötes på den punkten.

Men jag vill nu bryta den tidsmässiga tågordningen litet — artig som man bör vara mot partUedarna — och kommentera de tre partiledarnas anföranden i första omgången. Jag ser, fru talman, att jag tycks ha bra med tid framför mig för detta inlägg.

Herr FäUdin börjar med att yrka på kraftigare stimulans, och han rekommenderar då det generella släppet av investeringsfonderna. Det gör också herr Bohman, Jag är Inte aUdeles säker på om herr Helén sade det hka klart, men jag föreställer mig att han föher med de andra båda.

Detta är ett problem som vi har funderat rätt mycket över, men det är fel att säga att man på den här punkten har samma värderingar som Landsorganisationen, Landsorganisationen har nämhgen i sitt yttrande ganska klart och tydhgt sagt sig föredra den selektiva hanteringen av investeringsfonderna och inte det generella släppet. Just den selektiva hanteringen av investeringsfondema ger oss möjhgheter att använda vapnet i regionalpolitiskt och lokahseringspohtlskt syfte, och det är inget vapen som man utan vidare kastar Ifrån sig. Det generella släppet kommer

— jag försäkrar kammarens ledamöter — att innebära att det icke bhr
några lokaliseringspolitiska eller regionalpohtiska insatser med investe
ringsfondemas hjälp så länge det generella fondfrisläppet gäller.

När man sedan säger att vi bör släppa dessa fonder överallt utom i de tre storstadsräjongema, så är det inte heller någonting som är riktigt, om man vet hur arbetsmarknaden hgger till. Det finns — och det kan uppstå

— vissa lokala områden utanför stödområdet, där det är rimUgt att
använda fondema. Vi har använt dem i Oskarshamnstrakten, vi har
använt dem i Viskadalen och i Norrköping, och vi är beredda att använda
dem I andra delar av landet där speciella lokala svårigheter uppstår. Men

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt Ang. åtgärderför att minska motsättningarna pä arbetsnarknaden

Nr 97 då har man det hela tiden i sin hand och man har kvar det

Torsdagen den 27 maj 1971

regionalpohtiska och det lokahseringspohtiska vapnet, och det är inget tvivel om att det är att föredra. Vilken grad och vilken takt man skall ha i användandet av det selektiva fondfrisläppet blir ju helt avgörande för hur Ekonomisk debatt man bedömer utvecklingen, och där kan man föha den från dag till dag.

Hen Fälldin kommer vidare in på frågan om kritiken mot näringsUvet för att det inte investerar, och det har ju varit föremål för mycken mdignation från herr Bohmans sida i de senaste Inläggen och I hans polemik mot finansutskottets ordförande. Jag begriper Inte herr Bohman — det måste jag säga. För vad är det utskottet har sagt, när hen Bohman nu gör gäUande att utskottet gått längre än t, o, m, finansministern? Det har ju utskottet inte gjort, för vad utskottet sagt har jag sagt offenthgt i Sveriges Radio I en Intervju i samband med ett föredrag som jag höll — jag •vill minnas att det var i Halmstad,

Och det är ju helt enkelt på det sättet, att •vlU man icke tolerera arbetslösheten — och det är väl ingen som är beredd att säga att det skaU vi. göra — och vi har en situation där industrin inte vill utnyttja den reala resurs som arbetskraften Innebär, så måste vi ta hand om den och sätta den på ett ökat bostadsbyggande, sjukhusbyggande, skolbyggande eUer vad det än kan vara, t, o. m. kontorsbyggande och t. o, m, ett och annat bankhusbygge — hksom på byggande av fritidsanläggningar och simhallar eller någonting sådant, VI kan inte låta arbetskraften gå arbetslös och så att säga stå i beredskap tills industrin kommer.

Då kan herr Bohman säga; Ja, men om sedan investeringslusten vaknar hos industrin nästa år måste vi ju, framför allt mot bakgrunden av vad Sträng har sagt nu om vikten av bytesbalans och handelsbalans, se tiU att Industrin får sina resurser. Tyvärr är det emellertid inte så i den praktiska verkhgheten, att man växlar om arbetskraften och kapitalet från det ena området tiU det andra som man vänder på en femöring. Har riksdagen bestämt sig för ett bostadsprogram på 100 000 lägenheter och sätter in det med den säsongsaspekt som vi anser att igångsättningen skaU innebära, så ändrar man inte på denna väldiga Investering under året — och det drar t, o. m. över på året därpå Innan man kan göra någon egentlig förändring i framgångstakten. Är det så att landstingen startar sina stora sjukhusbyggen — det kan vara fråga om investeringar som tar både två och tre och fyra år — har man Inte heller där någon variabel i fråga om arbetskraft och kapital. Det har man inte heller på skolbyggnadssidan.

Över huvud taget är det här trögrörlig verksamhet som man arbetar med. Och därför är det väl inte alldeles överraskande om både jag och finansutskottet uppmanar de svenska företagama att ta chansen nu, innan vi tvingas att abonnera på arbetskraften för andra ändamål. Det är inte så lätt att göra den ledig och fri, när man från näringslivets sida ropar: Nu viU vi ha den!

Sedan hade jag ännu svårare att följa herr FäUdin när han kom in på

jämförelsen med Statsföretag, Han säger: Varför uppmanar man inte

Statsföretag att expandera och öka sina investeringar, när man uppmanar

andra att göra det just nu? Ja, det är inget tvivel om att Statsföretag gör

100 vad man kan. Statsföretags investeringar kommer att expandera — i fjol

uppgick de tih htet drygt 500 miljoner och under 1971 kommer de att gå Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

upp till 600 miljoner. Jag menar att en ökning på 20 procent är en

ökning på 20 procent. Och eftersom det för många nog är en ganska ny

uppgift •vill jag också upplysa om att den aktivitet som nu är på gång i

den svenska industrin inte är så dåhg som man kanske ibland viU göra Ekonomisk debatt

gällande I dystra ögonbUck, Jag har här dels en artikel ur tidskriften

Veckans Affärer, dels en rapport som skrivits inom administrationen, och

båda pekar åt samma håll och redovisar samma resultat så när som på

någon enda procent. Jag skall, fru talman, inte bli alltför utförlig när jag

redovisar vad som står i dessa aktstycken, även om det är ganska

frestande,

Uppgiftema visar att vi har haft en uppgång I antalet sysselsatta, så att •vi nu har 65 000 fler människor 1 arbete än under den exceptioneUa högkonjunkturen för ett år sedan. Vidare har vi nu en produktion av elkraft som hgger 35 procent högre än för ett år sedan — och man producerar ju inte elkraft på lager utan därför att konsumenterna efterfrågar den. Om jag sedan ser på siffroma på kostnadema på påbörjade byggnadsföretag så finner jag att vi under de tre första månadema i år har haft en aktivitet inom det industriella byggandet som Ugger cirka 40 procent högre än under motsvarande månader för ett år sedan, Anmaningama tiU industrin har aUtså inte falUt helt på hälleberget. Det råder aktivitet på det hållet. Däremot har vi skurit ned bostadsbyggandet och en del offenthgt byggande, bl, a. för att skapa det utrymme för den industriella expansionen som vi är ute efter.

Sedan är det klart att detta i sista hand är en fråga om •vilken likviditet företagen har, och där är företagen sannerhgen Inte skuma över en kam. Det finns även i dag företag som har det besvärligt att expandera på grand av penningbekymmer, och det finns andra som har goda möjhgheter att expandera därför att de inte har några sådana bekymmer. Om jag försöker avläsa utvecklingen av företagens möjligheter att avsätta pengar efter inlåningen I affärsbankerna, •vilket är ett uttryck för den svenska industrins kollektiva Ukviditet, så finner jag att det i dag ser ganska hyggligt ut när det gäller Ukviditeten för den svenska industrin.

Statsföretags Ukviditet är kanske inte särskilt lysande. Man har där i sin verksamhet några goda företag men dras med en del svårigheter i andra. Men om jag ser på det program som Statsföretag skah föha, så finner jag att ASSI är i gång med en ganska kraftig expansion, bl. a, i Hylte bruk i HaUand, där man går in i ett samarbete med andra intressen. Vidare finns det ett förslag om kapitalförstärkning för Norrbottens Järnverk, som fullt utbyggt kommer att betyda en investeringssumma på ca 400 mihoner kronor. Dessutom skah denna kammare när det gäller Uddevallavarvet fatta beslut, som kommer att Innebära icke förakthga investeringsökningar. Jag tycker därför inte att man i Statsföretag behöver gå omkring och be om ursäkt för att man Inte är Investerings-benägen,

Men det är nu en sak. En annan sak är om företagets ordförande och
verkstäUande direktör säger: Vi är tvingade att Iaktta sparsamhet — det är
bra om de säger det — och vi måste underkasta oss •vissa restriktioner även
när det gäller önskemål som man kanske på vissa håll anser att vi skuUe jOi

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

102

tillmötesgå. Jag finner Inte något uppseendeväckande I handlingssättet i Statsföretag och är därför litet överraskad och förvånad över Thorbjörn FäUdins anmärkning i det fallet.

Jordbruket lever på rost och röta, sade sedan herr FäUdin. Det tycker jag är Utet överdrifter. Men på sätt och vis får väl både herr Fälldin och jag I så fall ta ansvaret för det, eftersom vi som riksdagsmän — och jag bl. a, som ledamot av regeringen — har träffat uppgörelser med jordbrakarna. För min del har jag gjort det under nästan så lång tid tUlbaka som jag minns. De uppgörelserna har träffats i vanlig förhand-hngsmässlg ordning och måste därför betraktas som ett uttryck för att man på jordbrakarsidan har ansett dem så pass tiUfredsstäUande att man har kunnat acceptera dem. Jag vill inte underkänna jordbmkama som förhandlade, och jag vill inte underkänna Thorbjörn FäUdin som riksdagsman då han fällt sitt votum tUl förmån för uppgörelsen, Föhakthgen är väl det där att jordbruket lever på rost och röta väsenthga överdrifter.

Vad Fälldin sedan sade när det gäller svårigheterna för industrin att rekrytera personal och när han tog upp vårt utbUdningsproblem och vårt ungdomsproblem var så bra sagt att det var som om jag skulle ha sagt det själv. Och jag har faktiskt sagt ungefär detsamma i åtskilhga föredrag under den senaste tiden. Det här är ett problem som vi måste ha vår uppmärksamhet riktad på, och är vi alla överens om det, så kommer det väl att hända något på området, förestäUer jag mig.

Kommunerna måste visa återhållsamhet, staten måste visa återhållsamhet, sägs det då och då i ögonbhck när de sunda vätskorna får komma till sin rätt. Jag läste en TT-rapport av vad herr Dahlén yttrade om den saken på ett möte för htet sedan. Det måste fägna en gammal sparsam finansminister att en av folkpartiets ledande män talar om återhållsamhet. Herr Dahlén börjar med att säga att finansministern är dyster. Det är ju en variation på konfekten — de flesta tycker att jag är fasUgt optimistisk. Sanningen ligger väl någonstans där mitt emellan, och det är ju ingen dåhg kompromiss. Vidare säger Dahlén: Här talas om att man skall höja bambldragen med 100 kronor, och det kostar 180 mUjoner kronor, och klipper man tlU med 300 kronor, så kostar det en halv mihard. Här har diskuterats vårdnadsbidrag — tyvärr är det ju herr Dahléns eget parti som är en av drivkrafterna på det området — med 500 kronor per bam upp till sjuårsåldern. Det kommer att kosta 350 mUjoner kronor. Sedan har man talat om sänkning av pensionsåldern från 67 tih 65 år - det är herr Dahléns politiska bröder som står för det — och det kostar 600 mihoner kronor. Och lägger man sedan tiU kostnadema för ATP och kommunala bostadstillägg betyder den reformen, enUgt herr Dahléns egen beskrivning som jag har direkt från käUan, 1 150 mUjoner i kostnadsökning. SkaU man också ha en allmän sysselsättningsförsäkring kostar det meUan 300 och 400 miljoner, och sedan är det andra reformer som väntar: det är tandvårdsförsäkring, det är upprustning av arbetsmiljön, det är höjning av pensionärernas standard. Samtidigt finns det andra områden som kräver mera pengar: utbildning, forskning, vägväsende, sjuk- och hälsovård, daghem, lekskolor och internationeUt bistånd.

Efter allt detta samlar herr Dahlén ihop sig och skickar -via ohka media

ut tUl oss allesammans: "Partierna måste gemensamt känna ansvaret för att inte stäUa ut löften om reformer som är uppenbart omöjUga att genomföra under de närmaste åren," Tänk om aUa de här kloka synpunkterna höll också i en valrörelse — så mycket enklare det skulle vara att diskutera ekonomi med herr Dahlén och övriga representanter för den borgerliga oppositionen då.

Man skulle kunna utveckla detta ytterligare. Var och en som har haft vänhgheten att sitta kvar i bänken under det här långa anförandet har ju ändå inte kunnat undgå att under den gångna riksdagen lägga märke till var spenderbyxoma finns någonstans bland de ohka partierna. Jag och mina partivänner har ju fått slåss för att finanspolitiken inte skulle försämras, för att försöka hejda aUa överbuden på oUka områden. Vi har väl på det hela taget lyckats ganska hyggligt med ett par undantag. Men det intressanta är ju, att när vi misslyckas med aUa goda föresatser, som även oppositionen I allvarUga ögonblick ansluter sig tih, när vi misslyckas med att håUa Igen och ett eller annat överbud bUr riksdagens beslut — då är det ingen hejd på glädjeyttringarna i den borgerhga pressen. Då har regeringen blivit desavuerad, då har regeringen fått på skallen av oppositionen — se så dålig regering vi håller oss med!

Nu kan ni säga; Vi svarar inte för den borgerliga pressens joumahster. Formellt gör ni väl inte det. Och det kan ju tänkas att man där håller sig med journalister som är så ovetande om ekonomiskt allvarliga ting att de över huvud taget inte vet vad de skriver. Men man kan ändå inte, om man ■viU vara logisk och konsekvent, ställa upp hela den här diskussionen om farorna för vår ekonomi, farorna för skattehöjningarna, de faror som hgger I att Inte ta hänsyn tUl att man måste betala vad man önskar göra, och sedan utbrista i glädjerop och glädjeyttringar om man på någon punkt lyckas desavuera sig själv, vilket man gör när man vinner över regeringen i en budgetfråga.

Herr FäUdin slutade sitt anförande med att ge herr Bohman en, som jag tyckte, mycket välbefogad reprimand, när han kritiskt granskade herr Bohmans uppfattningar om skattepolitiken och skattesystemet. Om herr Fälldins gentlemannainstinkter inte hindrat honom borde han kanske ha tagit med kammarens värderade andre vice talman I den här kritiken, ty när fra talmannen kritiserar skatterna har man aldrig någon känsla av att det skulle finnas något medansvar från folkpartiets och centerpartiets sida för den skattereform som vi för närvarande tillämpar.

Jag kommer sedan, fru talman, över till herr Helén. — Jag är ledsen för att klockan går så fort, men det här är ju sista möjligheten att yttra sig för en i fråga om anföranden hårt håUen finansminister under denna riksdagssesslon, och jag skall I fortsättningen försöka vara så blygsam som möjligt.

Hen Helén bötiade med att säga: Felen i det förflutna har naturhgtvis varit många - det har varit för htet tih bamfamihema, man har inte orkat med vårdnadsbidragen, inte skattelindringen till folkpensionärema; som i folkpartiets altemativ.

Då måste jag fråga - hur enkelt, banalt och barnshgt det än låter: Hur skah det där genomföras när man inte har kurage att anvisa någon finansiering? Ni har ju snällt och beskedligt följt med mig när jag på

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

103

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

104

regeringens vägnar lagt fram mina skatteförslag. Ni har aldrig bjudit över i fråga om skattehöjningar, men ni har varit otrohgt flitiga att bjuda över på reformsidan. Vid något tillfälle har ni kanske sagt att "om man inte kan göra det med en gång så kan det göras längre fram" och "om man bara för en annan politik" — dessa mystiska begrepp — så skaU aUa himmelens håvor falla över oss och det skall finnas utrymme för att göra aUt vad vi önskar. Och en stabihseringskonferens i god tid skuUe ha gjort underverk, om jag fattade herr Helén rätt.

Jag har sagt det tidigare, och jag viU säga det nu: Det finns inte och har inte funnits förutsättningar för en stabihseringskonferens som skulle ha gjvit någon annan utveckling på det ekonomiska området eller på avtalsområdet än den vi upplever i dag. Jag har i all blygsamhet och i största anonymitet orienterat mig åt det håUet, Jag har t, o, m, fört ihop represent,nter för de fackhga organisationernas ledningar för att diskutera dessa möjligheter med dem. Men de har vägrat helt enkelt därför att de inte har varit mogna för en sådan diskussion. Kan Inte de direkt berörda parterna, som ju ändå borde hgga htet närmare varandra, komma överens om ett gemensamt utspel, vad skulle det då kunna ge om vi pohtiska motståndare komplicerade debatten? Detta är någonting som man vinkar med därför att det kan låta bra för människor som godtroget säger: Men skall inte partema kunna resonera ihop sig? I den kalla, krassa och hårda verkhghet vi lever har det inte hittills funnits något som helst utrymme för en sådan här aktivitet.

Herr Helén talade om det generella släppet av investeringsfonderna. Jag har redan berört saken och skall självfallet inte upprepa mig. Hen Helén tar också upp en ny fråga, nämligen planeringen i den svenska ekonomin. Han vill ha perspektivplaner av "medelfristig längd", vad han nu lägger in i detta uttryck. Det skulle då innebära att man skuUe få en på förhand prioriterad reformverksamhet. Jag tar det med många reservationer, fru talman, för jag vet att det inte finns något objektivt begrepp om vad som är den riktiga prioriteringen.

Här kommer ohka intressen in med all den subjektivitet som besjälar de olika intressena, vilket blir avgörande för hur prioriteringen kommer att utformas. Eftersom det är så många skilda uppfattningar, ser jag mgen möjlighet att komma fram till någonting som Innebär hållbara fem-, sex-eller tioårsplaner, såvlda man inte utgår från att •vi då skulle ha en annan ekonorru än den nuvarande I vårt land. Man kan göra det i de totahtära statema, där man tar ifrån löntagama rätten att själva ha en uppfattning om vad deras inmarsch i ekonomin skall Innebära, Man kan göra det i en ekonomi, där allting är reglerat ifrån botten. Där håUer femårsplanema med vissa reservationer. Men i en marknadsekonomi och i en ekonomi beroende av en omvärld, som Inte bryr sig ett dugg om våra planer men som ändå är avgörande för hur vi måste anpassa vår ekonomi, kommer all sådan här planering att vara behäftad med utomordenthga bristfäUigheter, så stora bristfäUigheter att man kan ifrågasätta om det över huvud taget finns något som helst rimhgt motiv att syssla med den.

Jag måste såsom finansminister ibland värja mig emot att man lägger in alltför mycket av växlar i framtiden. Vi har växlar på försvarets område och på folkpensionernas område. Vi har naturligtvis den växel

som alltid hgger I att staten som en stor arbetsgivare skall föha med i en Nr 97
löneutveckling som har sin speciella karaktär. Det som sedan bhr över är ™, . ■

inte så förskräckhgt mycket att vinka på, men det har gmt oss 97 „„; 1071

möjUgheter till ett fortsatt inte förakthgt reformarbete. Jag räknar med --------

att det inte nu skah behöva bh ett reformstopp, utan att vi skah kunna Ekonomisk debatt fortsätta den verksamheten också framdeles.

Hur kan man tro att man skulle kunna göra prioriteringar som omfattas av alla? Några anser att väginvesteringarna är det absolut viktigaste i dag. Andra anser att bostadsinvesteringarna är det viktigaste, att industriinvesteringarna är det viktigaste, att en och annan socialreform är det viktigaste, att familjepohtlken är det •viktigaste, att vårdnadsbidraget är det viktigaste eller att en förbättring för pensionärerna är det viktigaste. Det finns naturhgvis en grupp bakom herr Bohman, som säger att allt det där är sekundärfrågor i förhållande tlU önskan att få en skattesänkning över hela hnjen med en speciell tyngd på dem som han tycker är hårdast drabbade, dvs. de relativt välbetalda. Det är för dem det allra •viktigaste.

Alla de här uppfattningarna kan man ha, men att samla dem i en gemensam prioritering hgger inte inom det möjhgas gräns.

Jag skall inte använda några enkla debattknep, fastän jag har märkt att hen Helén gör det ibland. Jag skaU inte fråga: Menar herr Helén att vi skah in i en reglerad ekonomi? Jag skall inte säga det, eftersom jag inte tror att herr Helén menar detta. Men jag ser för min egen syn klart och bestämt, att skall man lyckas med prioriteringen på lång sikt och göra anspråk på att den skall följas upp och hållas, då kommer som ett brev på posten slutsatsen att detta endast är möjligt i en väsentligt hårdare reglerad ekonomi än vår marknadsekonomi.

Hur skall vi ha det i framtiden? frågar herr Helén och vill ha besked av finansministern. Ja, det är möjligt att han vänder sig till statsmlnistem på den punkten. På denna framtid kan väl ingen ställa ut några växlar. Jag kan bara trösta herr Helén med att I snart 40 år — närmare bestämt 39 år — har det parti som jag företräder svarat för ledningen av samhällsarbetet i det här landet. Under den tiden har det skett en enorm utveckling — Industriellt och även i alla andra avseenden: kultureUt, reformmässigt, standardmässigt. VI kommer att fortsätta i precis den stilen även framöver så långt våra krafter räcker.

Då och då faller folkpartisterna för frestelsen att driva denna skräckpropaganda, där de målar upp socialistiska perspektiv och frågar; Skall man socialisera det eller det, eller skaU man inte göra det? Vad som gör herr Helén speciellt uppskrämd är att han i Tiden läser om våra unga sociahster som i den fria debatt som vi kostar på oss i vårt parti får framföra sina synpunkter alldeles obehindrat, eller att han läser någon ledare eller underledare i Aftonbladet. Han är då beredd att säga, om det nu passar hans socialistiska skrämseltaktik: "Det här är det socialdemokratiska partiets uppfattning. Hur skall det gå?"

Vi upplever det här intermittent. Herr Ohhn var en mästare på det
under slutet av 1940-talet och bötian på 1950-talet. Jag minns en debatt
där han allvarligt frågade den socialdemokratiske debattmotståndaren,
som vid det tillfället var min företrädare Wigforss, om vi skuUe soclaUsera 105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 97-98

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt Om åtgärder för att stimulera produktion och sysselsättning

106

rakstugoma. Han hade en god kumpan i Herbert Tingsten, som brakade undra: Hur långt skall det socialistiska tåget gå? Stannar det i Södertähe, eller går det tiU Rom?

Ja, man levde på den där skrämselpropagandan och fångade in en del röster. Men man orkar Inte hänga i så värst länge, och jag är alldeles övertygad om att också den här specifika konjunkturen kommer att gå över. Jag är alldeles övertygad om att det bUr svårare för herr Helén att i det långa loppet hitta skrämselargument mot det parti jag företräder och dess politik.

Jag ber om ursäkt, fru talman, att jag ett par gånger har återkommit tlU herr Ohhn. Jag borde kanske inte göra det, eftersom han ju inte längre tUlhör den här kammaren och inte har möjhghet att ge den rephk som han annars med absolut säkerhet skulle ha begärt för länge sedan. Men fru talmannen åberopade honom själv •vid några tlUfäUen. Hon åberopade honom och hon åberopade också professor Erik Lundberg, professor Göran Ohlin och en hene som heter Rappaport - som väl inte är någon ny ekonom, men som just under de senaste veckoma har exponerat sig i Dagens Nyheter - tlU stöd för den kritik som hon ansåg att hon borde framföra.

Jag tar nu rätt lätt på allt det här. För några år sedan inbjöd jag åtta nationalekonomiska professorer att skriva var sin uppsats om recept mot inflationen. Naturligtvis fick jag åtta ohka recept. Avsikten var väl egenthgen bara att presentera problemen för mig, och sedan lade man med stor förtröstan värderingarna och sammanfattningarna i finansminlstems händer. Nu kan det sägas att det var dåhga värderingar och dåhga sammanfattningar, men jag tror inte att man kan åberopa uttalanden av fyra eller fem nationalekonomiska experter och därur dra rikthnjer för den ekonomiska politiken i framtiden. Det här är inte så illa menat som det låter. Experterna är värdefuUa därför att de berikar debatten och diskussionen, men de har i allmänhet ett fel, nämligen att de har htet dåhg kontakt med den trista verklighet som finns utanför deras lärosalar och deras studerkammare.

Jag har fått uppmaningar att svara på frågor om EEC, men för att jag inte skaU ge rrug in alltför långt i de frågoma skall jag kanske också uppfylla det löfte som jag gav i början, nämligen att svara på en mterpellation som herr Helén har framstäUt. Den har med konjunkturläget att göra, och mycket av vad jag redan har sagt är faktiskt ett svar på InterpeUationen. 1 interpellationssvaret — jag drar mig för att repetera aUt — återkommer jag tiU att det är svårt att bedöma utveckhngen i den Inhemska ekonomin utifrån den aUdeles specieUa situation som vi lever i just nu. Avgörande för vilka ekonomiska politiska åtgärder som skall vidtas för att vi skaU komma tlU rätta med problemen — det är det herr Helén har frågat efter — bhr bedömningarna som man gör av den ekonomiska iitvecklingen under andra halvåret 1971 och första halvåret 1972, Vi har, så långt det hgger inom vår förmåga, försökt redovisa detta i kompletteringspropositionen, Föhaktligen har jag mte kunnat göra annat än hänvisa hen Helén till den urkunden.

Lättnaderna i den ekonomiska pohtiken har främst avsett kredltpoliti-ken, men under de allra senaste månaderna även finanspohtiken och de

direkta regleringama. Som jag tidigare mycket ambitiöst har försökt klara ut kommer självfallet de lättnaderna att genomföras precis i den takt som •vi vågar bedöma lämpUg, Men om situationen inte ger möjligheter tiU lättnader kommer de inte att genomföras — det är så enkelt som det är sagt.

Herr Bohman har •visserligen fått svar på sin interpeUation, men han bör kanske också ha något svar pä en del frågor som han stäUde i sitt inlägg. Delvis har jag svarat honom när jag hjälpte finansutskottets ordförande — ja, han behövde ingen hjälp, utan jag kan uttrycka det så att jag delvis svarat herr Bohman när jag försökte komplettera vad Sven Ekström anförde i fråga om resursernas disposition för en eventueU kommande investeringsökning inom industrin.

Hen Bohman tar upp frågan om de anstäUda i den offentliga verksamheten, anför en del siffror ur långtidsutredningen och frågar, om vi över huvud taget kan fortsätta med den här expansionen. Ja, hen Bohman, det finns egenthgen bara ett kriterium som säger hur länge vi kan fortsätta. Jag kommer tillbaka tiU våra möjhgheter att bytesbalansmässigt och handelsbalansmässigt hävda oss ute i världen. Men självfallet kan man inte se det här problemet så enkelt att man målar upp några specifikt avskräckande framtidsvyer i och med att man talar om att det sker en överflyttning från den mer produktionsbetonade industrin tih den mer tjänstebetonade verksamheten. Så är det sannerligen inte! Tekniken går framåt. Vi har en produktivitet i vårt land som endast slås av det stora landet i väster. Det betyder att det ständigt pågår en teknisk och forskningsmässig utveckling i vårt land, som gör att vi kan producera vår volym av varor med färre arbetare — och någonstans skah de som bUr över ta vägen.

Samtidigt stiger vår standard, och i denna stegrade standard ställs anspråk på nya tiänster från samhäUets sida.

Hela denna omflyttning på arbetar- och tjänstemannasidan är inte något väne problem än vad det behöver vara, så länge man klarar konkurrensen med omvärlden och utrikeshandelsbalansen. Det är då en mera sekundär fråga i vad män dessa båda sektorer förändrar sig i förhållande till varandra,

Medahen har en frånsida, säger herr Bohman, Frånsidan på denna medalj — om det nu var för medborgerlig förtjänst eller något annat — skulle vara de konsekvenser som vi nu utläser bl, a, I oron på arbetsmarknaden, SkaU vi trösta oss, hen Bohman, med att medahen har en sådan frånsida i alla länder? Man finner orohgheterna i praktiskt taget varje land, om man besvärar sig med att se sig omkring ute i världen. Man kan möjhgen, som jag sagt i interpellationssvaret tidigare i dag, konstatera att orollghetema i det långa loppet ändå varit relativt sett mindre hos oss än i omvärlden.

Med hänsyn till kammarens ledamöters behov av att även stärka sig med en bit mat kan jag inte ta upp varje detah i inläggen, även om naturUgtvis många av mina politiska motdebattörer kommer att säga: Varför fick jag inte svar på det och på det? Men det vore kanske htet oförsiktigt om jag inte ett ögonbhck försökte i aU hast repetera en del av den kritik som kommit från annat håll än partUedarhåll

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt Om åtgärder för att stimulera produktion och sysselsättning

107

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

108

Jag skall bötia med herr Wedén. Hur bhr det med EEC? säger hen Wedén, och det har frågats också från andra håU. Någon hade en sådan dramatisk beskrivning på detta problem att man efterlyste en finansminister med utspänt bröst som helst gick omkring och förklarade; Nu, mina vänner, finns det sannerhgen inget annat att vänta på, utan framåt marsch med friska tag rakt in i EEC!

Men det går till på det här sättet — det är htet genant att behöva tala om det, man borde kunna räkna ut det ändå. I denna aUvarhga fråga förekommer det ständigt mycket noggranna och innehållsrika överläggningar och beredningar inom regeringen. Där sker föredragning från den expertis regeringen har till sitt förfogande. Jag försäkrar att under denna vår kan man räkna tiU åtminstone sex, sju stycken sådana officieUa överläggningar, där samtUga regeringens ledamöter har varit närvarande.

Där ger vederbörande statsråd sm uppfattning tih känna. I denna fråga, som i andra frågor, resonerar vi oss samman till en uppfattnmg. Vi måste helt enkelt göra det om vi skah vara regeringsdugliga.

Hen Helén har ingen erfarenhet av detta, men om det skulle bh så att hen Helén skulle få prova på det, kan detta vara ett råd på vägen: man gåste resonera ihop sig inom en regering, om man skall vara regeringsdug-hg. När man sedan gjort det, tillkommer det de ledamöter av regeringen yom har det konstitutioneUa ansvaret för frågan att gentemot offentligheten ge besked om regeringens uppfattning.

När följakthgen statsministern, självfallet, och handelsministem gör uttalanden i EEC-frågan har de regeringen kollektivt bakom detta. Då finns det ingen anledning för någon annan att gå ut och repetera de uppfattningarna.

Så den där lysande tanken att man skulle få uppleva en finansminister med utspänt bröst som hade helt andra och för oppositionen lämphgare uppfattningar i EEC-frågan, den förhoppningen skaU herr Helén — eUer om det nu var hen Bohman — skrinlägga så snabbt som möjhgt.

Regeringen vill inte fixera målet i fråga om näringspolitiken, säger herr Wedén. Vi skaU göra det bästa möjliga av det, med alla de svårigheter som det Innebär att föra näringspohtik. Ibland går det bra, ibland går det sämre. Jag hade nöjet att titta igenom en verksamhetsberättelse för Lindströms Tänger i natt, som förärades mig av en värderad motståndare i dagens debatt. Jag gratulerar tiU utveckUngen under det sista året; den har tydligen varit ganska bra. Dess bättre är det ju en hel del av företagen som klarar sig hyggligt.

Herr Kristiansson i Harplinge — nu går det undan, som fru talmannen märker — säger att man mte bara kan säga tih industrin att passa på chansen. Detta är bemött.

Det är nödvändigt med en expansion inom näringsUvet, säger herr Kristiansson i Harphnge å centerpartiets vägnar. Jag håller med honom om det.

Det vore bra om vi hade stabUa priser, säger hen Kristiansson i Harplinge, Jag håller med om det också.

Några ytterhgare chronschoughshka uttalanden kunde jag tUlfälUgtvis inte hitta i detta herr Kristianssons inlägg.

Herr Burenstam Linder har tagit upp arbetslösheten. Det svarade jag

inledningsvis på. Han gör gällande att prisstoppet hindrar prissänkning. Hoppsan, hade man så när sagt. Vad vi kan konstatera är ju att sedan prisstoppet infördes har vi haft ett stabih prisläge. Jag erkänner gäma att locket hgger hårt på grytan, att det kokar där inunder och att vi inte kan hålla kvar det hur länge som helst. Men kom inte och säg så här ogenerat utan vidare att varje prisstopp betyder att man hindrar prissänkning. Prisstoppet ger ju möjhgheter för var och en som viU vinna marknadsdelar, som vlU slå in sig som konkurrent I ett bättre läge, att företa precis vilka prissänkningar han önskar. Men i dag är läget sådant, att företagen praktiskt taget allesammans står och håller i dörrvredet och säger; Låt oss komma ur prisstoppet så att vi får höja våra priser i stället. Det är den aktuella frågan i dag.

Hur vi skaU hantera det har jag tidigare deklarerat, och det sägs också i kompletteringspropositionen. När vi kan överbUcka vad som bUr resultatet av avtalsrörelsen släpper vi successivt en del av prisregleringen. Vid dagens konselj har handelsministern släppt den på tre områden där det var ofrånkomligt. Jag är medveten om att när uppgörelsen träffats kommer vi att få göra vissa gradvisa avregleringar i prisstoppsbundenheten. Hur lång tid vi skall ta på oss för att aweckla den får väl också den ekonomiska utvecklingen bestämma.

Vad beträffar hyresregleringen och den filosofi man tiUämpar där så är den ungefär hka illa underbyggd - kort sagt.

Sedan har vi skattefrågoma, och där har ju min sedan gammalt värderade motpart, fru talmannen, haft åtskUUga synpunkter. Vad jag inte alls är överraskad över är att ni kommer tiUbaka tiU frågan om att vi måste indexreglera skattesystemet.

Vi har tittat rätt ordentUgt på den saken, och jag tror att jag kan redovisa hur det ligger till Någon av mina motståndare har oförsiktigt nog sagt att en indexreglering av skattesystemet betyder att man gör en skattesänkning på 800 mihoner varje år. Varför inte vända på det hela och säga: En indexreglering av skattesystemet Innebär att man tar bort 800 mihoner kronor som kan behövas för andra ting som är viktigare och som denna kammare kanske bedömer vara viktigare än t. o. m. en skattesänkning. Det är så problemet måste betraktas.

Vad som däremot kanske inte har sagts så många gånger är att en indexreglering innebär ett alldeles bestämt avbrott mot den tendens och det system som har legat i fiolårets skattepolitik, nämUgen en fördelning av skattebördan efter bärkraft. Tjänar man 20 000 om året - det är en låg lön - ger indexregleringen vid en 4-procentig prishöjning 60 kronor per år i skattesänkning, men för den som tjänar 100 000 per år ger Indexsystemet en skattesänkning på 700 kronor per år. Om jag ackumulerar det här på en femårsperiod, framstår ju detta som ännu mera accentuerat. Få femårsperioden får en inkomsttagare med 20 000 tiUbaka 350 kronor, medan en inkomsttagare med 100 000 får tiUbaka 3 600 kronor. Om prisstegringen är 5 procent accentueras det ytterhgare.

1966 gick jag tiU riksdagen med ett skatteförslag som skilde sig från alla tidigare däri att aUa fick i pengar räknat samma skattesänkning oavsett om de var lågavlönade eller högavlönade. 1 fjol tog vi ett beslut där de lågavlönade i pengar fick en större skattesänkning än de bättre

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

109

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

110

avlönade — de bättre avlönade fick t. o. m. en skatteskärpning.

SkaU man nu via en indexreglering bryta både den hnje som accepterades 1969 och den hnje som accepterades 1965 och gå tillbaka till det gamla traditioneUa sättet att åt den som har skah det varda givet? Vi är inte med på detta, och därför awisar vi systemet. Dessutom binder man upp sig på det sättet att man utesluter den möjlighet till valfrihet i fråga om de ekonomiska resursemas användning som man inte kan bortförklara, även om man gör sina försök med att tala om skatt på luftpengar och mycket annat.

Sedan viU jag ytterligare för att glädja fru talmannen försöka vara litet pedagog på aUra sista kanten. Om man slår upp finansplanen och ser på riksrevisionsverkets skatte- och inkomstberäkningar, finner man, att 70 procent av alla Sveriges skattebetalare tiänar mindre än 30 000 enUgt 1970 års taxeringsstatistik. Det är således mer än två tredjedelar av Sveriges skattebetalare som tjänar mindre än 30 000. I den marginal-skattetabell som riksdagen accepterade I fjol sänks marginalskatten upp till inkomster på 30 000 för den väsentliga delen av inkomsttagarna, nämUgen de ensamstående, efter den obUgatoriska särbeskattningen den helt dominerande gruppen. 1 aUa dessa inkomstlägen sänks t, o, m. marginalskatten. Sedan stiger marginalskatten.

Det är fel att göra gällande att här har -vi genomfört en skattereform som innebär skatteskärpningar. Vi håller våra löften. Det är inte riktigt att man bara av farten skall gå ut och beskylla finansministem och partiet för att fara med falska förespeglingar och falska löften.

Jag tycker att det är allra enklast att ta fram preliminärskattetabellen för 1970 och prehminärskattetabeUen för 1971 och titta på det faUet att man har samma kommunalskatt. Jag väljer 22 kronor i kommunalskatt, därför att det hgger rätt nära det medeltal vi för närvarande har. Om man har en inkomst av 1 500 i månaden, gör man i år ett avdrag i preUminärskatt med 459 kronor, I fjol gjorde man ett avdrag i prehminärskatt med 543 kronor. Om jag höjer min inkomst till 2 000 per månad, dvs, 24 000 om året, så gör man i årets preliminärskatt ett avdrag med 668 kronor per månad, när man i fjol gjorde ett avdrag med 783 krcmor. Jag går upp till 2 500 i månaden, dvs, 30 000 om året. Då gör man enhgt årets prehminärskattetabell ett avdrag med 910 kronor per månad, I fjol gjorde man ett avdrag med 1 039 kronor. Jag kommer upp I över 36 000 kronor I årsinkomst innan skatteavdragen i år är lika kraftiga som de var i fjol. Detta är alltså en jämförelse meUan den gamla skatteskalan och den nya vid hkvärdlg kommunalskatt.

Nu är jag beredd att mötas av fra talmannens protester: Ja, men vi har ju fått en så väldig kommunalskattehöjning? Den frågan har diskuterats tidigare i dag, och Ingen kan väl i aUvarhgt sammanhang göra gäUande att jag har sagt att jag tar ansvaret för att kompensera alla kommunalskattehöjningar i framtiden. Har man den uppfattningen, då är det tyvän, måste jag säga, Utet för mycket av Ulviha i uttolkningen.

Jag ser att jag allra sist har gjort ytterhgare en anteckning om professor Ohhn. Vår värderade vice talman kom tillbaka till honom så många gånger och åberopade honom. Hon sade, om jag inte minns fel, att finansministem har försökt nedvärdera honom. Det var väl rätt i fråga om

att komma ihåg?

Låt mig säga, eftersom hen Ohlin inte är närvarande här, att det är en alldeles felaktig beskyllning. Jag har haft en väldig respekt för hen Ohhn — för hans arbetsförmåga, hans energi, hans stridslust och hans envishet, egenskaper som jag tycker har varit aUdeles specifika. Det enda jag någon gång har officiellt ifrågasatt är hans kompetens som historiker. När vi en gång i den gamla riksdagen hade en examination om de engelska kungalängderna från 1600-talet, tiUät jag mig säga att jag någon gång kanske var litet tveksam när jag tänkte på att han undervisade studenterna i nationalekonomi men att jag var djupt tacksam över att han inte undervisade dem I historia.

Sedan var det väl meningen att de här korta anmärkningarna skuUe vara avslutade, och jag föreställer mig att kammaren håUer mig räkning för om jag hoppar över en hel del av vad jag i övrigt skulle vilja ha sagt.

Nr 97

Torsdagen den 27 maj 1971

Ekonomisk debatt

På förslag av fm andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandhngen av återstående ärenden på föredragningshstan tiU kl, 19,30,

§ 13 Meddelande ang, enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämUgen av

Nr 274 Herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr inrikesministern angående den regionala fördelningen av igångsättningstillstånd för byggnadsarbeten:

Anser statsrådet det vara en ur regionalpohtisk synpunkt tillfredsställande fördelning av resurserna när 80 % av den mUjard, som anslagits för Icke prioriterade byggen i storleksklassen 3 miljoner och däröver, går tUl storstadsområdena?

§ 14 Kammaren åtskUdes kl. 17.43.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert