Riksdagens protokoll 1971:96 Onsdagen den 26 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:96

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:96

Onsdagen den 26 maj

Kl 19.30

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

FörhandUngarna leddes tiU en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Omlokaliseringavviss statlig verksamhet (forts.)

Fortsattes överläggningen angående inrikesutskottets betänkande nr

15.

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Ett av den svenska förvaltningens främsta kännetecken har sagts vara grundhghet. Förvaltningsbeslut skaU fattas på grundval av aUsidiga utredningar, ohka argument skall plockas fram och vägas mot varandra, ohka alternativ skaU prövas.

Det är därför förvånande att riksdagen i dag kommer att avgöra en central förvaltningsfråga där beredningen inte fyUer rimUga krav på grundUghet och aUsldighet.

Det nu aktueUa förslaget om omlokahsering av viss stathg verksamhet bygger inte på någon grundläggande utredning, någon prövning av ohka alternativ. Det har visserhgen beretts av en delegation för lokalisering av stathg verksamhet. Denna delegation har emellertid inte närmare granskat förvaltningens funktioner; den har nöjt sig med att tala om vUka myndigheter och institutioner som bör flytta från Stockholm och till vilka orter de bör flytta.

1 regeringens nära 150 sidor tjocka proposition finns visserligen ett par sidor som kallas för principiella överväganden, men där finns endast några korta antydningar om den stathga förvaltningens funktion och organisation.

Också inrikesutskottet har i sitt 100 sidor tjocka betänkande fått med ett avsnitt med principiella överväganden. I ett stycke om elva rader säger man att man i aUt väsenthgt Instämmer i vad departementschefen sagt. Eftersom departementschefen i reahteten Ingenting sagt, är detta utskottets uttalande verkhgen belysande.

Nu har det sagts från flera håU att detta är ett pohtiskt beslut. Kanske gäller då andra regler än i fråga om förvaltningsbeslut. Ja, så till vida att poUtiska motiv måste tUlmätas stor betydelse, så stor att företagsekonomiska, förvaltningsorganisatoriska och andra motiv kanske måste sättas i andra hand. Men kraven på aUsidlghet och grundhghet i argumenteringen måste ändå sättas högt, högre än vad som gjorts i detta ärende.

Jag och några av mina koUeger är starkt kritiska mot regeringens förslag. Vi har därför i en motion - nr 1337 - yrkat avslag på propositionen och menat att riksdagen bör begära ytterhgare utredning beträffande frågan om lokaUsering av stathg verksamhet. Jag vUl nämna

109

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

110

några huvudlinjer i vår argumentation.

Jag vill först konstatera ett par saker. Jag vill göra det klart och entydigt och därmed bespara dem som eventuellt har annan mening i huvudfrågan att missförstå vår ståndpunkt i dessa avseenden,

1.    Vi delar målsättningen att det är av central betydelse såväl att få ett antal regionala tiUväxtcentra med differentierad arbetsmarknad och rikhgt utbyggd samhäUsservice som att dämpa expansionen i Storstockholmsområdet. De regionalpohtiska Insatserna skaU naturUgtvis inte bara omfatta industrUokalisering — också den stathga förvaltningen har här betydelse.

2.    Vi anser att det kan vara motiverat att lokahsera en del myndigheter och institutioner, i sin helhet eller delar av dem, tUl orter utanför Storstockholmsområdet. Vi är beredda att verka för sådana beslut, om närmare undersökningar visar att det skuUe vara det bästa alternativet.

VI anser emellertid att det nu framlagda förslaget är iUa genomtänkt — om det ens är genomtänkt — och att man funnit en modell som gör svårigheterna för de människor som berörs av omflyttningarna onödigt stora, som skapar svårigheter och betydande oreda i en redan ansträngd förvaltningsapparat, som Innebär risker för den stathga förvaltningens effektivitet, som kommer att kosta stora pengar, som kommer att tvinga många tjänstemän tUl ständiga resor och som kommer att medföra en utbyggnad av och maktkoncentration tUl statsdepartementen.

Två aspekter viU jag närmare beröra, nämhgen regionalpolitiken och förvaltningsorganisationen.

Vi anser att de regionalpohtiska effekterna av förslaget har överbetonats. Det gäUer såväl för Storstockholmsområdet som för de mottagande orterna, åtminstone för flertalet av dem, och det gäher också om vi tar hänsyn tiU föhdeffekterna av det framlagda förslaget. Det är betecknande att denna debatt, som hittills pågått i sju timmar, så mycket är en lokaUseringsdebatt, en fråga om tiU vUka orter oUka verk skall flytta. Det är endast i förbigående som frågor rörande förvaltningens organisation och verksamhet har berörts. Också departementschefen tycks uppfatta det så - han talade tidigare om "den här lokaUseringspoUtiska debatten".

Vi viU erinra om att ERU - expertgruppen för regionalpoUtisk utredningsverksamhet — framhåUit att man inte bör flytta hela ämbetsverk eller grupper av ämbetsverk, utan I stället försöka finna funktioner och sektorer som kan flytta. Ändå väher man en annan Unje än den som expertgruppen förordat.

Vi menar att en omfattande och målmedveten delegering av befogenheter och uppgifter från central tUl regional och lokal nivå skuUe på sikt ge mer betydande regionalpohtiska effekter. Därigenom skulle också aUa län få flera statUgt anstäUda.

Vi anser att man borde ha undersökt fördelar och nackdelar med skUda alternativ för förvaltningens organisation och lokalisering. VI har nämnt tre huvudalternativ, dels att förflytta hela myndigheter och institutioner tUl orter utanför Storstockholnisområdet, ahtså att behåUa en central stathg förvaltning men lokahsera myndigheterna tUl en mängd orter I landet, dels att förflytta delar av myndigheters och institutioners

verksamhet tlU en eller flera orter utanför Storstockholmsområdet, dels slutligen att delegera befogenheter och arbetsuppgifter från central tiU regional och lokal nivå. VI menar att man Inte kan i sin helhet stanna för endast ett av dessa alternativ. Huvudhnjen bör emeUertid vara det tredje alternativet, dvs. att decentraUsera befogenheter och uppgifter tih regional och lokal nivå.

Vi kan ha ohka meningar om föhderna av ett beslut enligt regeringens och utskottets Unje och om hur förvaltningen kommer att fungera i ett samhäUe där en stor del av kommunikationerna sker via datorer, bildtelefoner etc. Men på några punkter är argumenten tämhgen entydiga. Det nu framlagda förslaget kommer att medföra att kontakterna mellan oUka myndigheter och institutioner samt meUan förvaltningen och aUmänheten kommer att försämras, att möjligheterna till struktur-omvandUng av förvaltningen — sammanläggning av myndigheter eller delar av dem, överflyttning av arbetsuppgifter etc. — kommer att minska, att personalrekrytering och personalchkulation kommer att försvåras samt att mångåriga övergångsproblem kommer att uppstå. I en enda mening sammanfattat: Regeringen och utskottet har allvarhgt underskattat den negativa inverkan som en utflyttning får för verkens funktionsduglighet.

Vi anser det inte rimligt att riksdagen skaU besluta i en så central fråga för svensk förvaltning och svensk demokrati utan en grandhg beredning, VI måste få en analys av ohka myndigheters och institutioners arbetsuppgifter. VI måste få fördelar och nackdelar med ohka organisations- och lokahserlngsalternatlv belysta. I det utredningsarbetet måste självfallet verksledningarna, de anställda och de fackhga organisationerna medverka. Även på den senare punkten kan stark kritik riktas mot handläggningen. Regeringen har än en gång visat att företagsdemokrati inte behöver gälla för svensk förvaltning.

Herr talman! Jag har endast antytt några problem. Jag har Inte berört personalfrågoma. Där har redan framförts stark kritik. Jag kan på den punkten Instämma I vad som har sagts av utskottets ordförande, herr Eriksson i Arvika. Jag har inte berört de lokahseringspohtiska aspekter som kan läggas på detta ärende från Storstockholms utgångspunkt. Jag förutsätter att sådana synpunkter om arbetsmarknad m. m. är hka legitima som synpunkter i denna fråga från andra landsdelar. Dessa synpunkter kommer emeUertid att beröras I ett senare inlägg. Jag har inte heller berört de enskUdheter i förslaget där orimhgheterna är särskilt framträdande. Jag tänker exempelvis på skogshögsskolan, domänverket, statens institut för byggnadsforskning. Invandrarverket och kriminalvårdsstyrelsen, för att nämna några. Raden av argument är så lång att jag endast har valt att nämna några få och nämna dem med den knapphändighet som den långa talarlistan kan motivera.

Herr talman! Med hänvisning tUl det anförda och tUl motionen 1337 viU jag yrka avslag på propositionen och bifaU till motionen 1337.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman!   Endast på Fidjiöarna och ett fåtal områden på jordens fastland lär man, åtminstone teoretiskt, kunna uppleva fenomenet med

111

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

112

två torsdagar I en vecka. Men i administrativ ordning är det sörjt för att upplevelsen även där förbhr teoretisk.

I Sveriges riksdag kan vi emellertid råka ut för ett annat kalendariskt fenomen, som ingen administration rår på: fenomenet med två julaftnar under loppet av några vårveckor. Jag menar, herr talman, bypohtiska julaftnar.

Vi hade en aUmän regionalpoUtisk debatt för några veckor sedan. 1 dag är vi där igen, från mer speciella utgångspunkter. Jag är inte övertygad om att det uppfattas som något särskUt upplyftande och för riksdagens värdighet befrämjande skådespel när ett halvt hundratal valda ombud för Sveriges folk river och sUter i trasorna av ett antal centrala ämbetsverk som regeringen har bestämt sig för att rycka upp med rötterna.

Jag vUl gärna, herr talman, säga att jag är stor vän av decentraUsering, och som västsvensk har jag den sunda synen på Stockholm att det bästa i den staden är tåget till Göteborg. Jag är född, uppvuxen och bosatt på Sveriges framsida och har ingen som helst önskan att se Stockholm förväxa sig ännu snabbare än det redan gör. Gärna för mig decentralise-rmg, men det fmns gränser för vad man med fördel kan decentralisera, och det finns en företeelse som näppeUgen med fördel kan decentraliseras, och det är själva centrum.

I tekniken lär man göra det ibland. Det finns en sorts prylar i tekniska sammanhang som kaUas för excenters. Det är en sorts skivor som är upphängda på en axel som sitter i ena kanten i stäUet för i mitten. När man sätter i gång en sådan där, går det snett — och det är meningen; då fyller den sin uppgift. Men excentertekniken, tillämpad på en central förvaltning, kan väl Inte ha det syftet att det skaU gå snett? VUl man decentraUsera centrum, är man i ordets bokstavhga bemärkelse excentrisk!

Jag tror att denna debatt har bhvit som den är därför att den har fått en enUgt min mening felaktig utgångspunkt. Man har från början prioriterat de lokahseringspohtiska, de regionpolitiska aspekterna och bortsett från de förvaltningstekniska. Enhgt min mening måste man närma sig de här problemen på det sättet att man först och främst tar hänsyn tiU förvaltningens effektivitet som central förvaltning. Först om man är övertygad om att en viss förvaltning kan på precis Uka goda viUkor och utan effektivitetsminskning placeras någon annanstans än i huvudstaden, då kan man börja införa regionpolitiska synpunkter. Men först då. Man skaU vara helt övertygad om att Inga nackdelar från effektivitetssynpunkt drabbar oss genom en omlokahsering,

I remissyttrande efter remissyttrande göres det gällande att de föreslagna utflyttningarna har just nackdelar från förvaltningens effektivitetssynpunkt men på de synpunkterna har regeringen och utskottet inte lyssnat. Man tar med öppna ögon risken av en mindre effektiv central förvaltning än den vi har i dag. Och det gör man för reglonpohtiska vinster som ändå måste bh väldigt små. Det är fråga om sammanlagt 6 300 arbetstUlfäUen utspridda över ett stort antal orter. Knappast mer än på ett par ställen kan det få någon märkbar sysselsättningseffekt, och det är I huvudsak platser som redan tidigare är att beteckna som överhettade. De platser som verkhgen dras med undersysselsättning och

avfolkning får ju Ingenting med. Det kan inte vara rimligt att för en så ringa vinst ta så stora risker från effektivitetssynpunkt.

Jag tänker, herr talman, hksom hert Mundebo inte fördjupa mig i detahfrågorna; det har gjorts aUdeles tUlräckligt och det kommer att göras av ett 20-tal talare efter mig. Jag vUl bara säga en enda sak i personalfrågan. I samband med en debatt i de här frågorna här i Stockholm för några veckor sedan kom det en man fram till mig, en medelålders statstjänsteman i Stockholm som föreföU att vara nära gråten. Han hade en enda sak att säga: "Det är märkvärdigt men ingen tycks tro att jag har någon hembygd. Jag bor på Söder i Stockholm och Söder i Stockholm är min hembygd. Jag har inga tofsar vid knäna men jag har precis samma hembygdskänsla som någon dalmas vid SUjan." — Så långt min sagesman.

Jag tror att vi rätt mycket har förbisett detta. Det talas om att det skaU behövas särskUda skäl för att sUppa flytta med. Låt vara att utskottet vill att dessa skäl skaU bedömas med generositet. Det är inte mer synd om en i sin hembygd djupt rotad stockholmare som tvingas flytta än om en I Tornedalen djupt rotad nonbottnlng eller en vid Sihan rotfast dalmas som tvingas flytta. Det är inte mer synd om stockholmaren. Men det är rimhgen lika synd om honom. Jag tycker vi borde kunna inse och erkänna att det finns en rotfasthet även i storstadsbygden och den är Uka respektabel och värd hka mycken hänsyn som någon annan.

Jag skall inte heher fördjupa mig i de enskUda lokaUseringsprojekten. Jag nämnde, herr talman, att jag är bohuslänning. Jag är stolt över att vara bohuslänning i dag. Från den bohuslänska riksdagsgruppen oavsett parti har icke väckts en enda motion om flyttning av någon bit av något ämbetsverk tUl UddevaUa eller Strömstad eller Jörlanda eUer Lommeland eller Sörbygden, aUt platser som skuUe vara Uka väl lämpade för att ta emot det ena eller andra ämbetsverket som många andra platser som är nämnda här i dag. Uddevalla har nämnts som lämpUg lokaUseringsort för sjöfartsverket, men det är Icke någon bohuslänning som har fört fram det utan en grupp göteborgare. Jag är glad över att tillhöra en grupp som har lyckats bemanna sig med tUlräckligt mycket poUtiskt kurage för att avstå från att ge sig in i den bypoUtiska huggsexan.

Jag vUl, herr talman, med hänvisning tUl motionen 1319 av hen Turesson och mig själv yrka avslag på Kungl Maj:ts proposition.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen TURESSON (m);

Herr talman! Det beslut riksdagen nu står inför innebär att man börjar slå sönder rikets huvudstad i dess egenskap av säte för den centrala statliga administrationen. Det är ett mycket allvarUgt stäUningstagande, både ur funktioneU synpunkt och med hänsyn tUl de ekonomiska följdverkningarna.

Den bakomliggande utredningen är enUgt min mening aUtför bristfälUg och ensidig. Jag kan I det avseendet I aUt väsentUgt instämma i vad herr Mundebo nyss yttrade.

1 motionen 1319 har herr Carlshamre och jag hemställt om en fortsatt och fördjupad utredning rörande decentrahsering av den stathga verksam-

113

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

114

heten innan beslut härom fattas. En sådan utredning bör utföras av en parlamentarisk kommitté med representanter för bl a, de statsanstäUdas organisationer. De riktUnjer som anges i motionen bör föhas. Eftersom herr Carlshamre alldeles nyss närmare argumenterat för detta motionsyrkande inskränker jag mig tiU att instämma i hans yrkande.

Hen talman! Det förehgger uppenbarhgen risk för att kammaren kommer att avslå detta yrkande. Jag viU därför ägna de återstående minuter som står tUl mitt förfogande i denna debatt åt att något utveckla de synpunkter som föranlett reservatlon nr 8 beträffande skogshögskolans organisation och framtida förläggning.

Skogshögskolans ledning och befattningshavare har på ett tidigt stadium förklarat sig inte ha något emot en utflyttning. Det hade därför funnits goda möjhgheter att ernå en samförståndslösning och undvika den initatlon som det ensidiga diktatet uppifrån nu föranlett. Skogshögskolan utbUdar jägmästare och bedriver en omfattande forskning på det skoghga området. Det finns naturhgtvis här som alltid ett samband mellan undervisning och forskning. Men den skoghga forskningen är till stor del på ett alldeles speciellt sätt beroende av fältförsök och därför knuten tUl de lokaler där skogen finns. Starka skäl talar därför för att den skoghga forskningsorganisationen lokahseras tUl närheten av skogsproduktionens tyngdpunkt i landet. Det är ostridigt att denna tyngdpunkt hgger i MeUansverige. Där måste huvuddelen av forskningen rörande växtfysiologl och växtnäringsproblematik bedrivas hksom den botaniska och genetiska forskningen. Där finns också för dessa forskningsgrenar de bästa förutsättningarna för det samarbete med motsvarande institutioner vid bl. a. lantbrukshögskolan som får en för varje år ökande betydelse.

Även den zoologiska forskningen måste huvudsakhgen vara förlagd till södra och mellersta Sverige. Denna forskning bhr för skogsnäringen av aUt stöne vikt, inte minst genom den ökande värdeförstörelse på virket som skogens skadeinsekter förorsakar när man övergår från flottning till landtransport och därmed får möjlighet att bedriva avverkningsarbetet i skogen även under sommartid.

Det finns också andra skoghga forsknlngsspeclahteter, som kräver Intim samverkan med andra vetenskapUga institutioner, som är belägna just i MeUansverige. Det gäUer t. ex. forskningen rörande virkets kvaUtativa egenskaper, där den träforskning som bedrivs i Stockholm är den naturliga och nödvändiga anknytningen.

Man kan anföra ytterhgare en hel rad skäl av denna art för att den statliga skoghga forskningsverksamheten bör förläggas tUl Mellansverige. Där finns också skogshögskolans nuvarande avdelning i Garpenberg, och mycket talar för att en koncentration tUl Garpenberg av den skogstekniska forskningsverksamheten är starkt motiverad.

Av de skäl som jag här anfört hgger det nära till hands att kräva att frågan om skogsforskningens organisation och lokalisering görs tUl föremål för ytterhgare och fördjupad utredning, innan beslut i frågan fattas av riksdagen. En sådan utredning behöver inte försena verkstäUig-heten av ett eventueUt utflyttningsbeslut.

Herr talman! Om mitt primära yrkande avslås, yrkar jag med stöd av det anförda i andra hand bifaU tUl reservationen 8.

Hen WENNERFORS (m):

Hen talman! Genom ett inlägg i kammaren vUl jag understryka mitt kraftiga nej tUl propositionen. Många tungt vägande skäl för ett avslag av propositionen har redan anförts, och jag vlU gärna Instämma i många av de synpunkter som elegant framförts av henar Mundebo och Carlshamre, och senast av herr Turesson,

Låt mig bara få tUlägga att för mig har det argumentet vägt tyngst att jag anser denna utflyttning vara principieUt helt felaktig. Utflyttningen innebär en uttunning och försämring av Svea rikes förvaltningsapparat. Stockholms funktion som huvudstad och administrativ huvudort undergrävs. Detta anser jag vara högst olyckhgt.

DärtUl kommer en synpunkt som enhgt min mening bör invägas vid bedömningen. Den berördes htet grand av herr Mundebo. Vad innebär denna utflyttning för kanshhuset och för regeringen? — Jag är oroad för att de praktiska svårigheter som kommer att påverka beslutsprocesserna på verksnivå, Indhekt och så småningom, kan öka kanshhusets inflytande och makt.

Vidare viU jag hka kortfattat yrka bifaU tUl min motion 1346. Jag hemstäUer i motionen att statens personalpensionsverk inte skah flyttas ut från Stockholm. En eventueU utflyttning från Stockholm kommer att innebära en avsevärd flykt av kvalificerade befattningshavare. Av verkets 250 anställda har redan 25 slutat, och på personalavdelningen ligger ca 25 tjänstgöringsbetyg i awaktan på dagens beslut.

Men verkets uppgifter kan väl klaras hka bra i Sundsvall, säger någon. Så enkelt och ythgt kan man Inte se på saken. Alla som har sysslat något med stathga tjänste- och familjepensioner vet hur ytterst komplicerade dessa frågor är. Gentemot pensionärerna måste verkets arbetsuppgifter fuUgöras snabbt, kontinuerligt och helt konekt. För detta är personalen specialutbUdad i allt som gäUer lagstiftning, bestämmelser, samordnings-bestämmelser, medeltalsberäkrungar, avkortade pensioner, förtida uttag av folkpensioner, bostadstUlägg och pensionstUlskott jämte koUning och bedömning av matrikeluppgifter osv. Vidare är det inte enbart generaldirektören eUer verkets toppchefer i övrigt som har externa kontakter när det gäller just det här verket. De externa kontakterna med personal i andra stathga verk, myndigheter och organ är synnerhgen omfattande för en mycket stor del av personalen på statens personalpensionsverk. Detta gör att jag anser utflyttningen vara helt felaktig.

Jag vill, hen talman, begränsa mitt Inlägg tUl enbart detta. Jag yrkar aUtså bifall tlU min motion.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen BRÄNNSTRÖM (s);

Herr talman! I den proposition vi nu diskuterar föreslås utflyttning av ett antal statliga verk och myndigheter tUl 13 oUka orter utanför Storstockholmsområdet.

Förslaget innebär reellt en utflyttning som berör ca 6 300 anstäUda. Syftet med utflyttningen är dels att begränsa Storstockholms snabba expansion, som i sig skapar problem, dels att förstärka ett antal orter eUer regioner som har svårigheter på grund av utflyttning därifrån av människor, orsakad av bristande tUlgång på arbetstiUfäUen.

115

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

116

Den föreslagna utflyttningen från Stockholm, som är ett första steg i en långsiktig strävan att åstadkomma en bättre balans mellan storstadsregionerna och ett antal regioner i övriga delar av landet, får ses som ett uttryck för statsmakternas vilja att förbättra den aUmänna strukturen i berörda områden.

I motionen 1292 har vi som från socialdemokratiskt håll företräder de fyra nordhgaste länen dels redovisat de förhåUanden som råder i dessa län, dels också försökt göra en värdering av förslaget ur regionalpohtisk synpunkt. Motionen speglar den utveckhng som landsändan genomgått under en tioårsperiod. Det finns ingen anledning att i debatten på nytt redovisa denna förändring år från år och län för län, utan det kan vara tiUräckUgt att konstatera att nettoutflyttningen från de fyra nordligaste länen under tioårsperioden 1961 t. o. m. 1970 uppgick tUl över 82 000 personer. Uppmärksammas bör också att de flesta av dessa var människor i åldrarna 35 år och därunder. Vad detta innebär på lång sikt för hela regionen förstår alla som sett en ålderspyramid som i sin bas förlorar en sådan stor andel människor. Därutöver bör också påpekas att de flesta av dessa människor utgjorde en i många avseenden välutbUdad grupp som samhäUsstrukturen på många sätt så väl behövde för att förbli differentierad och funktionsdughg.

Nettoutflyttnmgen eUer avtappningen — vUket ord man än väljer - är oroande och på sikt omöjlig att acceptera. KraftfuUa åtgärder måste till för att bromsa denna utveckling och stabihsera befolkningsunderlaget på en nivå som fortsättningsvis ger kommunerna möjlighet att upprätthålla en servicenivå så hkvärdlg med övriga delar av landet som möjligt. Vi motionärer ser därför med tUlfredsstäUelse att Inrikesutskottet i sitt betänkande nr 15 konstaterar behovet av ökade insatser i vår region.

Det är därför också ganska förvånansvärt att man kanske först och främst på moderat håll får uppleva en Inställning, som över huvud taget inte tar någon hänsyn tlU de regionalpoUtiska bedömningarna i det här förslaget. Vi har nyss hört tre företrädare för moderata samlingspartiet, som helt har förbigått de effekter förslaget ändå har ur den synpunkten.

Utskottet anför vidare som sin uppfattning att den oynnsamma utveckUngen i området ej kan bemästras enbart genom omlokahsering dit av vissa delar av statsförvaltningen, utan där måste i första hand eftersträvas en utbyggnad av näringshvet genom insatser från statens, det enskilda näringslivets samt producent- och konsumentkooperationens sida. Där är vi motionärer och utskottet helt överens.

Likaså förutsätter utskottet ytterhgare Insatser av regional- och arbetsmarknadspohtisk art. Denna bedömning från utskottet sammanfaller helt med vad vi framfört i motionen som vår uppfattning. Nonlands framtid är tUl stor del avhängig av de möjhgheter som finns att skapa en näringshvsstruktur som ger samma föratsättningar där som i landet i övrigt. Utskottet har också tagit konsekvenserna av sin bedömning och föreslagit att motionen, jämte vad utskottet i övrigt anfört, överlämnas tlU den delegation som har att fortsättningsvis arbeta med utlokahsering av statlig verksamhet för beaktande I dess arbete. Vi motionärer kan med tiUfredsstäUelse konstatera detta beslut, och vi finner det också helt självklart  att  det  stäUningstagandet  måste  beaktas  när den  fortsatta

UtlokaUseringen på nytt skaU prövas av riksdagen.

Herr talman! Jag viU härmed yrka bifaU tih utskottets hemstäUan.

I detta anförande Instämde herrar Dahlberg och Jonsson I Husum (båda s).

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Det är säUan man får se ett så svagt motiverat betänkande som det som har pubhcerats när det gäller frågan om skogshögskolans utlokalisering tiU Umeå. Det är ett betänkande som är fullt av ursäkter, och dessa ursäkter utgör närmast en motivering som kan duga att läggas tih grund för blfaU tiU reservationen nr 8.

Om man bortser ifrån de personUga tragedier som kan komma att föha vissa av de utflyttningar av verk som nu planeras och om man bara ser på de praktiska konsekvenserna, så är det självklart att många verk kan placeras nästan var som helst. Det gäller sådana verk som är mera av administrativ natur. De tar så att säga arbetsuppgiften med sig dit de flyttar. Men det är ett annat förhållande med sådana verk och Institutioner vilkas verksamhet grundas på fast förankrade arbetsobjekt, som Inte kan flyttas från den ena platsen tih den andra. Det gäller i hög grad just för skogshögskolan.

Om skogshögskolans viktigaste uppgift vore att utbUda skogsfolk, så kan man väl säga att den utbUdningen kan ske nära nog var som helst där det finns praktiskt undervisningsmaterial Inom rimhgt avstånd. Men skogshögskolans verksamhet är tlU 80 procent forskning på skogsområdet och tUl bara 20 procent undervisning, och forskningen är baserad på fasta försöksområden. Dessa områden hgger i mycket stor utsträckning i södra och meUersta Sverige. Dem kan man inte ta med sig upp tUl Umeå, utan de ligger där de Ugger, beroende på, som aUa förstår, inte bara biologiska utan rent praktiska orsaker.

Därför betyder skogshögskolans förflyttning tUl Umeå antingen att dessa forskningsuppgifter för de meUersta och sydliga delarna i fortsättningen blh avsevärt fördyrade och försvårade eUer att de rent av kan komma att behöva nedläggas. Det skuUe vara beklagUgt eftersom enligt alla experters mening sker en förflyttning söderut av tyngdpunkten för skogsskötseln. Många av dess forskningsuppgifter baseras på provtagningar på mark, träd etc. Dessa prov måste inom två—tio timmar komma under behandling i ett laboratorium om de inte skall förstöras och bli helt värdelösa för forskningen. Det är omöjligt att hålla den tiden, om forskningsverksamheten förläggs till Umeå. Försöken från södra och mellersta Sverige hinner under den tiden inte komma under laboratoriebehandling. Därför är det så att den som medverkar till en försvagning eUer ett omöjliggörande av forskningsuppgifterna för skogshögskolan enhgt min mening tar på sig ett mycket stort ansvar för hela vår skogshantering, som inte bara är utan kommer att förbh en av de dominerande Inkomstposterna I vår samhäUsekonomi.

När vi föna året beslöt förlägga veterlnärhögskolan tih Ultuna var det starkaste motivet att vi därigenom skuUe gagna utbUdningen både av veterinärer och av agronomer genom den nära samhörigheten mellan

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

111

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

118

dessa båda skolor. Det skuUe dessutom, sade man då. Innebära påtagUga besparingar för hela denna utbUdningsverksamhet, forskning etc. Precis samma motiv som anlades i fjol för flyttning av veterinärhögskolan tiU Ultuna kan användas i dag för flyttning av skogshögskolan dit också. Frågan är om inte motivet är ännu starkare då det gäUer att lägga samman skogshögskolan och lantbrukshögskolan. Många institutioner är praktiskt taget desamma i lantbrukshögskolan och skogshögskolan. Det gäller t. ex. skogUg marklära vid skogshögskolan, marklära vid lantbrukshögskolan, det gäller växtekologl och skogsbotanik vid skogshögskolan, det gäller växtfysiologl på lantbrukshögskolan. Växtodlingslära och växtpatologi kan vara detsamma för båda institutionerna. Det gäller skogsgenetik på skogshögskolan, genetik och växtförädUng på lantbrakshögskolan, skoglig matematik på skogshögskolan, statistik på lantbrukshögskolan etc. etc.

Samma förmåner att kunna samarbeta mellan närahggande institutioner kan icke åstadkommas i Umeå, eftersom de inte finns där. Vi hörde här tidigare i dag att man undervisar i kemi, fysik och botanik i Umeå, och det är ju bra att man gör det vid ett universitet, men man har Inte den närbesläktade specialundervisning som både lantbrukshögskolan och skogshögskolan har.

Dessutom förekommer användandet av forskare och lärare från annat håll inom skogshögskolan, som t. ex. från träforsknmgsinstitutet och andra Institutioner som hgger i närheten av skolan nu och som skulle komma att hgga Inom räckhåU om skogshögskolan bhr förlagd i MeUansverige. Det är nödvändigt att man håUer kontakt med en rad andra organ också för forskning, och de hgger som jag sade också i MeUansverige. Det är avsevärt svårare om man flyttar skogshögskolan ända upp tih Umeå. Det märkhga är nämhgen att man i dag är beredd att handla stick i stäv med de motiv som i fjol var mycket starka, när det gällde att lägga samman veterinärhögskolan och lantbrukshögskolan.

Lantbrukshögskolan har som alla känner tUl en fihal i Röbäcksdalen vid Umeå, där man behandlar specieUa Norrlandsproblem. Masklnprov-nlngama har också det. Veterinärhögskolan, som nu skall hgga i Ultuna, skaU ha en betydande fUial i Skaraborgs län. Analogt med detta bör skogshögskolan ha sin huvudförläggning låt oss säga i Ultuna men ha en fUial i Umeå. Det är den enhgt min mening förnuftigaste lösning man kan komma tlU.

Lantbrukshögskolan och skogshögskolan har också det gemensamt att bägge har marken som produktionsfaktor. Intet annat universitet, ingen annan högskola, har detta. Det är nödvändigt att denna produktionsfaktor kan utnyttias och att verksamheten kan bygga på den. Om inte så sker kan, som jag tidigare sade, betydande områden av den forskning som nu bedrivs inte längre fortsätta på grund av khmatiska eller biologiska faktorer. Med hänsyn tiU vad skogen redan nu betyder och vad den kommer att betyda får vi mte medverka tUl att skogsforskningen på något sätt hämmas.

Jag tror för min del att departementschefen har all anledning att ta en aUvarlig funderare på förläggningen av skogshögskolan. Den frågan är sannohkt inte tUlräckUgt utredd och prövad — framför allt inte ur vetenskapUga aspekter. Man kan begå fel överaUt, och jag menar att man

nog har tagit htet för lätt på denna fråga. Men, som jag sade tidigare, det är som väl är ännu inte för sent att rätta tUl det misstaget genom att förlägga skogshögskolan tUl en plats i MeUansverige och upprätta en gärna betydande fUial i Umeå. Om det inte sker kommer det med all sannoUkhet rätt snart att -visa sig att vi ändå behöver bygga upp en avdelning av skogshögskolan i MeUansverige — en avdelning som sannolikt kommer att visa sig behöva vara ganska stor. VI får då två skogshögskolor, kan vi säga — en som är förlagd tiU MeUansverige därför att det är nödvändigt för uppgifterna och riktigt ur forskningssynpunkt och en som är förlagd till Umeå för förläggningens egen skuU.

Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifaU tUl reservationen 8.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

I detta anförande instämde herr Fågelsbo (c).

Hen HYLTANDER (fp):

Herr talman! Den långa talarhstan är en uppfordran till koncentration. Det mesta torde också vara sagt i den omgång av omlokahseringen som vi nu håUer på med - dock inte aUt.

Låt mig först instämma i utskottsordförandens första inlägg i dagens diskussion, där han betonade behovet av utlokahsering och av en generös behandhng av de anstäUda. Jag viU också Instämma i de synpunkter som bl. a. fru Nilsson i Kristianstad anförde beträffande det något ensidiga valet av storstadsbetonade utlokahseringsortér. Ortvalet borde ha föregåtts av en utredning som - hade angett gränsvärden för önskvärt befolkningstal i tätorter med hänsyn tagen tiU samthga mihö- och livsbetingelsefaktorer. Utflyttningen från Stockholmsområdet är ju inte betingad enbart av lokahseringshänsyn tUl de orter dit man flyttar utan även, och kanske inte minst, av en önskan att minska trängselproblemen och trycket på storstadsregionen och därmed skapa möjhghet tUl störte trivsel. Måhända skuUe en sådan utredning ge vid handen att flertalet av de orter som man avser att flytta tUl redan överskridit denna storleksgräns. 1 varje faU är inte behovet av lokalisering utpräglat för dessa orter, vUket är faUet för åtskiUiga andra som framförts bl. a. I motioner, men vUkas behov utskottet endast beaktat i vad gäller det s. k. stödområdet. Man har nämnt flera regioner i Götaland där lokahsering skuUe vara önskvärd och som skuUe erbjuda en trivsam mihö, bl a, regionerna kring Kalmar, Kristianstad och Skövde, men varken departementschefen eller utskottet har funnit sig föranlåtna att föreslå någon utlokaUsering dit.

Därmed, hen talman, är jag framme vid motion 1297, i vilken flertalet kamrater på Skaraborgsbänken och jag föreslagit att lantbruksstyrelsen omlokahseras tUl regionen med Skövde och Skara som centrum. Lantbruksstyrelsen skuUe då komma tUl ett län med utveckUngsbart jordbruk och ett län som näst efter Malmöhus med Söderslätt ligger i täten I vad gäller aktiviteter på jordbruksområdet. Den av utskottet föreslagna lokahseringsorten kommer i detta hänseende långt efter.

I vad gäUer arealen har lokahserlngsortens län 103 678 ha mot 284 399 ha I Skaraborgs län - med andra ord det sistnämnda länet ungefär tre gånger mer - aUt enUgt 1969 års statistik. Beträffande arealen mom någorlunda stora och utvecklingsbara enheter, som ju är avgörande

119

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

för framtidsutveckhngen, har Skaraborgs län fem gånger så stor areal i storleksgruppen 30-50 ha, sju gånger stöne areal i klassen 50—100 ha samt tolv gånger större areal åker i storleksgruppen över 100 ha.

När det gäller nötboskap hgger Skaraborgs län främst I hela landet med 184 171 enheter, närmast föht av Kristianstads och Malmöhus län och med Jönköpings län på fjärde plats. I vad gäller inkomster av jordbruksfastigheter kommer Skaraborgs län på andra plats med 167 669 000 kronor, medan Jönköpings län hgger på åttonde plats. Så kan man fortsätta med område efter område inom lantbruket. Allt talar tUl förmån för Skaraborgs län som lokaUseringsområde för lantbruksstyrelsen.

Utom vad som ytterhgare framförts i motion 1297 om de aktiviteter som förekommer I Skaraborgs län inom jordbrukets område har vi där också två välkända och progressiva lantbruksskolor, av vUka Uddetorp I Skara är den största, och för närvarande byggs båda ut.

Tidigare talare — bl a. herr Hansson i Skegrie - har berört skogshögskolans utflyttning tUl Umeå, I gårdagens tidningar, viU jag minnas, föreslog professor Börje Ericson att man hellre borde flytta tiU Grönköping än tUl Umeå, NaturUgtvis har jag ingen erinran emot en flyttning tiU Grönköping, som ju lär hgga i Skaraborgs län enligt vad hävderna har att omtala.

Det är självfaUet att ett samarbete med en koncentrerad skoglig formation i Jönköping och en lantbmksstyrelse i Skövde-Skararegionen skuUe kunna ha en utmärkt möjlighet att få den administrativa funktionen hos vederbörande verk att flyta utan stora svårigheter. Avståndet mellan Jönköping och Skövde-Skararegionen är som bekant inte stort.

Med de få orden, hen talman, ber jag att få yrka bifall tUl hemställan i motionen 1297 om förläggning av lantbruksstyrelsen tUl Skaraborgs län.

120

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! AUra först vill jag instämma i hen Hylländers anförande om lanbruksstyrelsens lokahsering tiU Skaraborgs län.

Inrikesutskottets betänkande nr 1 5, som vi nu behandlar, gäller förslag tUl omlokaUsering av viss statUg verksamhet. Syftet med denna omlokahsering är att dels stimulera en positiv närlngsutveckhng inom ett antal orter med stor regionalpohtisk betydelse, dels dämpa expansionen i Storstockholmsområdet.

Den stathga verksamheten bör enhgt min mening användas i en aktiv regionalpolitik. Enhgt de kriterier som uppstäUs för utflyttning av statlig verksamhet skaU sådan utflyttning ske tUl de orter som fyUer måttet som storstadsalternativ. Ett sådant kriterium kan enUgt min mening Inte vara att det är fråga om ett sammanhängande stadssamhälle. Det bör kunna vara flera närbelägna orter som har goda Inbördes kommunikationsförhållanden och som samarbetar med varandra. Sådana samverkansorter bör kunna bilda ett storstadsalternativ. Den utredning som hgger tiU grund för propositionen om omlokaUsering av statlig verksamhet var fönesten också inne på tanken med sammansatta orter. Jag avser utredningen SOU 1970:29. I utredningen angavs som exempel på dyhka orter Borlänge-

Falun, Lund-Malmö och TroUhättan-Uddevalla-Vänersborg.

I likhet med vad länsstyrelsen I Skaraborgs län anfört I sitt remissyttrande beträffande omlokahsering av stathg verksamhet anser jag att Skövde med angränsande städer väl bör kunna jämställas med orter som kan betecknas som storstadsalternativ. Skövdeområdet erbjuder kvahficerad service och goda kommunikationer och hävdar sig väl i jämförelse med de orter där stathg verksamhet nu planeras. Det är därför att beklaga att Skövdeområdet bhvit helt förbigånget när det gäUer etablering av statUg verksamhet i samband med den utflyttning av statUga företag som detta utskottsbetänkande avser.

Även med risk att bh beskyUd för att prata bypoUtik kan jag inte bortse från att här har skett en orättvis behandhng av vårt län. Nog borde Skaraborgs län ha fått del av den utflyttning av stathg verksamhet som det här är fråga om. Det skaraborgska näringshvet är i behov av varje form av förstärkning, och lokahsering av stathg verksamhet är i aUra högsta grad en värdefuU sådan.

När jag utgår ifrån att Skövdeområdet fyUer kriterierna för ett storstadsalternativ, så är det även andra starkt vägande skäl som talar för att exempelvis lantbruksstyrelsen och arméns tekniska skola placeras i Skövdeområdet. Vad som talar för lantbruksstyrelsens placering i Skaraborgs län är den betydelsefuUa ställning som det skaraborgska jordbruket nu intar — och inte rrunst i framtiden kommer att inta — i den svenska jordbruksproduktionen. Detta är ett mycket tungt vägande skäl för att placera lantbruksstyrelsen i Skaraborgs län. Länets betydelse som producent av hvsmedel på jordbrukets område kan mte nog poängteras. Vid en jämförelse med övriga län i landet, både i vad gäUer antalet brukningsenheter och i fråga om åkerareal och djurantal, visar de senaste årens utveckUng klart och tydUgt att tyngdpunkten alltmer förskjuts mot Skaraborgs län.

Den starka stäUning som jordbruket intar i Skaraborgs län i jämförelse med övriga län talar för, som hen Hyltander var Inne på i sitt anförande, att det vore en naturhg och riktig lokahsering att placera lantbruksstyrelsen i Skaraborgs län.

Herr talman! Jag skaU sedan säga några ord om placeringen av arméns tekniska skola.

Enhgt utskottets mening skaU arméns tekniska skola placeras i Östersund. Jag tycker inte jag behöver bh beskylld för att missunna Östersund denna lokaUsering om jag säger, att det ändå Inte går att komma ifrån att såväl överbefälhavaren som chefen för armén avstyrkt förslaget och anser att skolans lokaUsering bör anstå tiU dess att den utredning, som företas genom chefen för armén, är avslutad. Det är tungt vägande skäl, och enhgt mitt förmenande finns det starka skäl som kan anföras för att Skövde skuUe kunna vara en lämplig förläggningsort för arméns tekniska skola. När jag nu hävdar den uppfattningen får det inte tolkas på det sättet, att jag anser att Östersund inte skaU erhålla en förstärkning av sitt näringshv. Jag är medveten om att Östersund är i synnerhgen stort behov av en ytterhgare förstärkning utöver den som nu sker genom förslagen i utskottets betänkande. Men i vad gäher placeringen av arméns tekniska skola anser jag att det finns så många

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

121

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

tungt vägande skäl som talar för att Skövde skuUe bU den plats dit denna skola lokaUseras.

Det är närheten tiU de ohka förbanden som är förlagda i Skövde som talar för placering av skolan där. Likaså skulle kostnaderna för utbildnings- och övningsmateriel betydUgt kunna nedbringas om skolan blev förlagd tUl Skövde.

Beträffande Investeringar i byggnader skulle stora besparingar kunna göras, därför att det redan finns lokaler som är lämphga för detta ändamål. Jag tänker nu på Duroxanläggningen, där lämphga lokaler kan StäUas tUl skolans förfogande. Jag vUl citera vad länsstyrelsen i Skaraborgs län anför beträffande f. d, Duroxanläggningens användande för detta ändamål, vUket yttrande jag helt och fullt instämmer i:

"Det kan vidare framhåUas att det torde finnas goda möjligheter för staten att i den f. d. Duroxanläggningen få disponera lokaler som är lämpade för just arméns tekniska skola. Dels finns där en nybyggd verkstadslokal på chka 10.200 kvm., ny lagerlokal på chka 6,700 kvm, och bra kontorslokaler omfattande chka 950 kvm. För närvarande är dessa lokaler outnyttjade. Enhgt vad Länsstyrelsen särskUt inhämtat förefaller Duroxområdet och lokaler där lämpade för ändamålet. Ur ekonomisk synpunkt torde ett utnyttjande av dessa lokaler vara fördelaktigt jämfört med varje annat alternativ för ifrågavarande verksamhet."

I reservationen 5 av herr Oskarson har reservanten ansett att det är tveksamt huravida riksdagen nu bör fatta beslut om lokalisering av arméns tekniska skola under åberopande av att utredning pågår om skolans framtida organisation. Reservanten påpekar vidare att lokahsering tUl Östersund medför "dryga kostnader dels för investering i nybyggnader, dels för att förse skolan med utbUdnings- och övningsmateriel" Med hänvisning tUl att utredning pågår om den framtida organisationen i vad avser arméns tekmska skola vUl reservanten inte på nuvarande stadium tUlstyrka att skolan förläggs till Skövde men anser att Skövde som lokaliseringsort bör aUvarUgt övervägas.

Herr talman! De argument som reservanten anför i sin reservation är så tungt vägande att jag finner all anledning att stödja reservationen 5 av herr Oskarson.

122

Fra JONÄNG (c):

Hen talman! Med hänsyn tUl den långa talarUstan skaU jag fatta mig mycket kort och bara ta upp frågan om val av orter, även om jag anser att personalfrågorna och frågan om företagsdemokrati också är ytterst väsenthga i sammanhanget.

Beträffande de principieUa övervägandena vid utlokaUsering -vih jag instämma i de synpunkter som fru Nilsson i Kristianstad framförde i sitt huvudanförande tidigare i dag. Jag vUl också uttrycka min glädje över utskottets stäUningstagande rörande frågan om utlokahseringen av mynt-och justeringsverket. Herr Nordgren har här redogjort för riksdagens positiva stäUningstagande rörande myntverket, och utskottsmajoritetens uppfattning är ju en uppföhning av riksdagens tidigare ståndpunkt.

Det  har  från  ohka  håll sagts att Söderhamn inte är lämphg som

lokaliseringsort; det skall vara större orter med differentierad arbetsmarknad och kvalificerad service. Men det är just det vi eftersträvar för ohka tillväxtcentra I vårt land, bl a. för Söderhamn. En utlokahsering kan medverka tUl att skapa en differentierad arbetsmarknad och en kvahficerad samhäUsservice. EnUgt min mening skaU man inte bara söka efter orter med differentierad arbetsmarknad och kvahficerad service, utan man bör bl. a. genom utlokaUsering medverka tiU att åstadkomma sådan i dessa tUlväxtcentra. Då har man givit utlokaUseringen en meningsfylld regionalpoUtisk uppgift.

Mynt- och justeringsverkets lokahsering tUl Söderhamn är en vital fråga — föratsätter jag - för samthga ledamöter på Gävleborgsbänken, Men det är också en angelägen fråga för aUa de ledamöter som viU dra ett, om också Utet, strå tUl stacken för att åstadkomma en bättre regional balans.

Utifrån den principiella uppfattning jag har när det gäUer utlokahsering vUl jag göra en beställning för framtida utlokaUsering av statlig verksamhet för just tiUväxtcentra i Hälsingland men även i andra delar av vårt land. Under dagens debatt har det från ohka håU framhålhts att Gävle i ganska hög grad har fått del av utlokahseringen och att länet I stort därigenom har tillgodosetts samt att det inte fmns någon anledning att diskutera Hälsingland och Gästrikland för sig. Ja, vi är naturligtvis glada över den utlokahsering som skett i Gävle, men även om vi gävleborgare vUl se länet som en helhet, så går det inte att komma ifrån att det är ohka karaktär på våra två landskap. Detta understrykes bl a. av att gränsen för aUmänna stödområdet delar länet. Problemen i Hälsingland är annorlunda och mer uttalade än i Gästrikland. Vi har i Hälsingland problem med sysselsättningen och befolkningsutveckhngen, och vi har tUlväxtcentra som behöver stimuleras och som med stöd kan fungera som huvudorter för näringshv och för en kvahficerad service.

Departementschefen framhåller i propositionen nödvändigheten av expansion av orter med goda föratsättningar för en framtida utveckhng för att en bättre regional balans skaU nås. Detta gäller särskilt, framhåller departementschefen, landsdelar där en betydande del av befolkningen lever i glesbygd eller mindre tätorter. Expansiva tätorter I ohka delar av landet torde också vara en förutsättning för att människorna i glesbygden över huvud taget skaU kunna erbjudas möjligheter att Inom hite aUtför orimhgt avstånd få tiUgång tUl kvahficerad service.

Det är Inte endast den kvantitativa lokaUseringen som har betydelse för en ort. Ett tUlskott av kvaUficerad arbetskraft har också stor betydelse både när det gäller att erbjuda välutbUdade ungdomar arbete och därmed behålla dem inom den egna regionen och för att ge underlag för en kvahficerad samhäUsservice. Mot den bakgrunden är det angeläget att man vid kommande omlokahseringar utökar antalet placeringsorter ytterhgare och därvid bl. a. beaktar de tiUväxtcentra som finns I Hälsingland men också på många andra håll i vårt land.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

I detta anförande instämde herr Westberg I LjusdaL(fp),

123

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

124

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Den region som mest berörs av den föreslagna omlokahseringen av statUg verksamhet, ja, det är faktiskt Storstockholmsområdet. Man skuUe inte kunna tro att så är fallet när man tar del av utredning, proposition, motioner, utskottsbetänkanden och kammardebatt. Där bortses ifrån att inte ens Storstockholmsområdet utan vidare kan berövas 6 300 arbetstillfällen inom en kort tidsrymd. Där betraktas Storstockholm nästan genomgående som en mihömässig slum, någon gång t. o. m. som en icke önskvärd typ av samhällsbildning, ja, nästan som en regionalpoUtisk varböld. Man glömmer att Storstockholm har ett egenvärde för de människor som bor här, trivs här och vUl stanna här. Det torde endast vara en hten minoritet som vill flytta ifrån området.

En huvudstad har vi och kommer vi att ha med allt vad det innebär. Att Storstockholm har växtvärk är aUa överens om, Ukaså att trycket på storstaden måste minska. DecentraUsering och utflyttning av statUg verksamhet och arbetstiUfäUen är naturUga och självklara medel härvid. Det torde ingen ifrågasätta. Men trots den enigheten måste staten visa smidighet och samarbetsvUja när åtgärdema skall genomföras. Nu har motsatsen demonstrerats. Klumpighet, dåUg planermg, bristande samråd med och information tUl de planerande myndigheterna i Storstockholm och av utflyttningen berörd statUg personal Man får inte, som regeringen har gjort, schabbla med en bra och angelägen reform. Nu har hela omlokaUserlngsfrågan kommit i vanrykte. Ett dåUgt underbyggt beslut är förestående.

Herr Fagerlund sade I början av debatten att dispositionen av de StatUga verksamhetsområdena på Järvafältet I Storstockholms nordvästsektor kunde överlåtas tUl reglonplanemyndigheten, dvs. Stockholms läns landsting, att klarlägga. Ja, det är lätt att säga, men när staten nonchalerar information och samråd med planmyndigheterna i Storstockholm så som skett med hela den planerade utlokaUseringen, har dessa myndigheter mget underlag för sin planering. Mot bakgrund av regeringens försummelser vore det befogat med ett uttalande från riksdagen att sådant samråd fortlöpande skall tas, såsom föreslås i motionen 1342. Utskottets uttalande på den här punkten tolkar jag som att samrådet är så självklart att det inte behöver särskilt understrykas.

I arbetet med regionplanering och Länsprogram 70 i Stockholms län kommer en tanke aUt klarare tUl uttryck: decentraUsera arbetsplatsema Inom regionen. Tesen om Storstockholm som en enda arbetsmarknad håller inte i praktiken — ändå bygger propositionen uppenbarUgen på den tesen, I den mån propositionen över huvud taget bygger på några teser. AUtmer ser vi delregioner utveckla sig i Storstockholmsområdet, och aUt starkare bUr kravet från de enskilda människorna på arbetstiUfäUen nära bostadsområdena. Det här är berättigade krav som också staten måste ta hänsyn tiU.

Jag vUl på förekommen anledning påpeka att Storstockholmsplaneringen avser en beredskap inför en prognostiserad utveckling. Man planerar aUtså Inte för att öka befolkningen i regionen, man planerar för att möta en sannoUk ökning. Det är någonting helt annat.

I motionen 1342 tar vi upp kravet att vid den fortsatta omlokahse-

ringen av stathg verksamhet skaU prövas möjligheten att till Stockholms förorter flytta sådan stathg verksamhet som inte kan flyttas från Stockholmsområdet. Det här är inte en konkurrens tiU utlokalisering tiU landet i övrigt, det är ett komplement. Och ett mänskligt och samhäUsekonomiskt viktigt komplement. LokaUsering av arbetstiUfäUen tiU de stora bostadsområdena skapar sysselsättning åt undersysselsatta hemarbetande, kapar de dimensionerande belastningstopparna I lokaltrafiken och förkortar de i dag ofta orimligt långa arbetsresorna. Det här är ett sätt att göra storstadstiUvaron mer drägUg för de människor som ändå vUl och måste finnas där oberoende av aU utlokaUsering. Staten kan inte dra sig undan ett medansvar som stor arbetsgivare i Stockholmsområdet när det gäller att skapa ett mänskhgare storstadssamhälle. Det går inte att bara säga nej eller vara oförstående. De statsanstäUda i Storstockholm har också rätt till en god arbetsmihö.

Luftfartsverket är ett exempel på ett verk som knappast kan flyttas från Stockholmsområdet men väl inom detta på det sätt som jag just beskrivit. Ändå hör luftfartsverket till de verk som föreslås bli utlokaUserade från Storstockholmsregionen - ett av de större misstagen i propositionen. Det naturhga vore en flyttning tUl Arlanda, vUket också föreslås i motionerna 1294 och 1342 som föhs upp i reservationen 2, tiU ■vilken jag yrkar bifall.

Mycket vore att tlUägga I denna för Storstockholm så väsenthga fråga, men jag Inskränker mig tlU ett par korta kommentarer tUl de två övriga motioner, för vUka jag står som hu-vudmotionär.

Norrtähe är ett regionalt tUlväxtcentrum i Stockholms län. En lokalisering dit av statlig verksamhet stäUdes I utsikt från regeringshåU som lockbete för kommunsammanslagningen i Nontäheblocket. Naturhgt hade nu varit lokahsering dit av kriminalvårdsstyrelsen, något som krävs bl a. I motionerna 1302 och 1349, men regeringslöftet höUs inte. Trots länsstyrelsens påpekanden i sitt remissyttrande föreslår man en annan lokahsering av kriminalvårdsstyrelsen, vars personal helst viUe tUl Norrtähe. Att yrka bifaU tUl motionen vore emellertid en meningslös demonstration som jag avstår ifrån.

1 motionen 1303 slår vi ett slag för Gotland. Utskottets uttalande om framtida lokalisering tiU sydöstra Sverige tar jag som ett stöd för yrkandet i denna motion.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr talman! För att åstadkomma en bättre regionalpoUtisk balans måste olika åtgärder vidtas av samhäUet. Den stathga lokahseringspohtlken I form av lokaUseringsstöd och lokahseringslån är betydelsefull för att motverka ytterhgare regional obalans. Men det är även av största betydelse att den stathga företagsamheten och den statliga förvaltningen omlokaliseras så, att även dessa verksamheter bidrar tiU att motverka koncentrationstendenserna. Speciellt för Nortlands del har de arbetstUlfäUen, som ohka former av stathg verksamhet ger, stor betydelse nu och torde bh aUt betydelsefuUare i framtiden, eftersom Norrlandslänen trots lokaUseringspoUtiska åtgärder ej erhålht tUlräckUgt många nya arbetstUlfäUen som kompensation för den aUt lägre sysselsättningen inom främst

125

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

126

jord- och skogsbruk.

När delegationen för lokalisering av stathg verksamhet för ganska precis ett år sedan avlämnade sin huvudrapport Innehöll den ur norrländsk synpunkt flera positiva förslag. Totalt föreslogs utlokahsering från Stockholm av stathga verk med tillsammans ungefär 5 500 anstäUda, Av dessa arbetstUlfäUen föreslogs Inte mindre än nära 3 200 eUer 58 procent bh lokaliserade tUl Norrland. Propositionen awlker i viss mån från utredningsförslaget. Enhgt propositionen skall ca 6 300 arbetsplatser flyttas från Stockholm, men av dessa föreslås endast drygt 2 200 bh placerade i Nonland, vilket jämfört med utredningen innebär en beklaghg reducering för Nonlands del mot bakgrund av denna landsdels stora behov av nya och differentierade sysselsättningstillfäUen.

Medan delegationen alltså föreslog att 58 procent av de föreslagna omlokaUserade arbetsplatserna skuUe överföras tiU Norrland nöjde sig regeringen med att föreslå att 36 procent skuUe placeras där. Det är OtiUfredsstäUande med denna reducering för Nonland, och en förstärkning härvidlag måste ske vid de kommande omlokahseringar som enhgt både departementschefen och utskottet beräknas äga rum.

Av de i propositionen föreslagna orterna i Norrland har SundsvaU -den enda föreslagna lokahseringsorten inom Västernonlands län -drabbats av den största reduceringen jämfört med delegationens förslag. Delegationen föreslog lokalisering tUl Sundsvall av statens personalpensionsverk, centrala studiehjälpsnämnden och riksförsäkringsverket — det sistnämnda med inte mindre än 925 anstäUda.

Vad gäller personalpenslonsverket och centrala studiehjälpsnämnden tycks det nästan råda enighet om flyttningen. Jag hörde för en stund sedan herr Wennerfors angripa flyttningen av personalpenslonsverket. Han tycks bedöma det så att det skuUe vara svårare att få kvaUflcerade tjänstemän, som sköter detta verk, om det placeras på annan ort än i huvudstaden. Kunnigheten hos personalen minskar väl inte beroende på omlokahseringen. Jag är övertygad om att personalpensionsverket kommer att fungera fuUgott även utanför Stockholm. Många av våra stora företag har sina huvudkontor placerade på andra orter än i huvudstaden, men de har ändå lyckats att få kvalificerad arbetskraft. De farhågor herr Wennerfors har när det gäller placeringen av personalpensionsverket i Sundsvall anser jag obefogade.

1 propositionen föreslås att riksförsäkringsverket skall stanna i Stockholm, men att dess ADB-avdelning med ungefär 200 anstäUda flyttas till SundsvaU. För SundsvaUs och aUtså för Västernorrlands län minskas de föreslagna utlokaliserade arbetstillfällena från drygt I 200 till 560 enhgt regeringens förslag. Med anledning av detta förhållande väckte herr Winberg och jag motionen 1290, där vi tog upp dessa försvagningar för Västernonlands del och där vi hemställde att riksdagen måtte uttala sig för att riksförsäkringsverket lokahserades tlU Sundsvall.

Utskottet föreslår att vår motion - Uksom nästan alla andra motioner som väckts i anledning av detta ärende — skah avslås.

Herr talman! Det är inte min avsikt att här yrka bifaU tUl motionen mot ett enhälhgt utskott, men jag vUl ändå ta några av kammarens dyrbara minuter i anspråk.

En av anledningarna tUl att riksförsäkringsverket föreslås få stanna I Stockholm är att en viss decentrahsering av verkets arbetsuppgifter tUl försäkringskassor och lokala skattemyndigheter planeras, varigenom det centrala verket kommer att minskas med 400 anställda. Denna planerade decentrahsering av arbetsuppgifterna hälsar jag givetvis med största tUlfredsstäUelse och den hgger helt I hnje med centerns strävanden. Men — och det framhöll vi I vår motion — riksdagen borde kunna uttala sig för att verkets efter omorganisationen återstående del lokahserades tiU Sundsvall

Nu kanske någon anser att man är en överdriven lokalpatriot när man talar just för sin egen regions utveckUng. Givetvis måste vi riksdagsledamöter se på hela landets bästa, men inom den ramen är det vår självklara rätt — ja, phkt - att aktuaUsera vår egen regions problem och behov.

TUl skiUnad från de flesta andra motionärer I detta ärende försöker vi Inte beröva någon annan lokaUseringsort ett föreslaget objekt utan viU endast fuUföha vad delegationen ansåg lämphgt. Ibland möter man uppfattningen att SundsvaUsregionen är tUhäckUgt expansiv och att de stathga åtgärderna kanske borde inriktas på andra orter. Men orsaken tUl att vi anser det synnerhgen befogat att Sundsvall får de antal nya arbetstUlfäUen som delegationen föreslog är Sundsvalls stäUning som centralort för mellersta Norrland och dess betydelse för Västernorrlands län. Detta län kämpar som bekant med stora svårigheter att skaffa nya arbetstUlfäUen. Tack vare expansionen i SundsvaU har befolknlngsmlnsk-nlngen kunnat begränsas, och ett alternativ tUl flyttning från länets landsbygd tiU södra och meUersta Sveriges centra har kunnat erbjudas. Men denna expansion torde i rätt stor utsträckning ha varit och torde komma att bh beroende av den stathga lokahseringspohtlken.

En ökad stathg verksamhet Inom Västemorrlands län är sålunda önskvärd, ja nödvändig, dels därför att länet är i stort behov av nya arbetstUlfäUen för att kunna bibehåUa och helst öka befolkningstal, skatteunderlag och underlag för samhäUsservice, dels därför att en lokaUsering av stathg förvaltning ökar den yrkesmässiga differentieringen av arbetstUlfällena i ett län där skogs- och verkstadsindustri samt jord-och skogsbruk utgör huvudnäringarna, dels därför att de stathga förvaltningarna, som ju Inte är konjunkturkänsUga, utgör ett värdefullt komplement tUl en konjunkturkänsUg industri

Sundsvall är den enda av regering och utskottsmajoritet föreslagna lokahseringsorten i länet, varför vi ur länets synpunkt i nuvarande läge måste arbeta för en lokalisering just tUl SundsvaU av statUg verksamhet. Ur länssynpunkt vore det mycket positivt, om man I det fortsatta arbetet för omlokahsering föhde centerns partimotion — motionen 1326 — och reservationen nr 1, där det framhåUes att även mindre orter I vårt län såsom Härnösand—Kramfors-området och Örnsköldsvik, borde kunna komma i fråga för lokahsering av sådan verksamhet I framtiden. Vår motion gäUer riksförsäkringsverket, och jag vUl framhålla att dess efter omorganisationen återstående del — verkets lednings-, planerings- och utredningsfunktioner samt dess besvärsavdelning — med fördel skuUe kunna förläggas tUl Sundsvall

TUl SundsvaU har under de senaste åren Försäkringsbolaget Skandia

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

127

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

lokahserat ett av sina fyra huvudkontor, upprättat genom en utbrytning från Stockholmskontoret. Skandias erfarenheter är mycket goda, och det bör vara av värde att känna tih dem när vi diskuterar omlokaUseringar, varför jag med några ord vill beröra dem.

Dels rekryterade Skandia frivilUg personal bland sina anställda i Stockholm, dels nyanstäUdes och utbUdades personal i SundsvaU i god tid före det nya kontorets öppnande. Företaget underlättade flyttningen för de anställda genom bevUjande av lån för vlUa- och Insatslägenhetsköp. Knappt hälften av dem som önskade flytta från Stockholm kunde antas, och av de 73 som antogs för flyttning tlU SundsvaU och började tjänstgöra där är det bara fem som hittUls har flyttat tUlbaka tih Stockholm, av trivselskäl och på grund av specieUa personUga förhåUanden. Bland de fördelar på den nya orten som de anstäUda nämnde är kortare restider tUl arbetet, bättre bostadsmihö och närheten tUl naturen.

Som en föhd av personalens trivsel kunde företaget notera att personalomsättningen var ungefär hälften så stor i SundsvaU som i Stockholm, och likaså var sjukfrånvaron avsevärt lägre. Företaget kunde konstatera god ekonomi på sitt SundsvaUskontor, som hävdade sig väl i jämförelse med företagets tre övriga huvudkontor. De enda kostnader som var högre i Nonland var, naturhgt nog, telefon- och resekostnaderna, som ju i stor utsträckning är beroende av den stathga taxepolitiken.

Vi ser hur viktigt det är att uppnå en utjämning i telefonavgifter och kostnader för flyg- och tågbihetter för ohka delar av landet för att därigenom skapa gynnsammare fömtsättningar för spridning, inte bara av stathg utan även av kooperativ och privat verksamhet.

Herr talman! Jag har här framhålht att Nonlandslänen har fått en alltför liten andel av de föreslagna omlokahseringarna. Glädjande nog har utskottsmajoriteten uttalat sig för lokahsering av mynt- och justerings-verket till Söderhamn, och vi får hoppas att TRU kommer tUl Umeå, vilket tiUsammans utgör åtminstone en Uten förbättring för Norrland i jämförelse med regeringsförslaget.

Nya arbetstiUfäUen fordras i Norrland. För att skapa sådana krävs I stor utsträckning statUga insatser i en eUer annan form. Låt oss se den I dag föreslagna omlokahseringen av statlig verksamhet som en av de ohka åtgärder som samhäUet måste vidta för att uppnå en bättre regionalpohtisk balans i vårt land!

Herr talman! Jag avstår från yrkande, men jag förutsätter att vid bUdandet av nya stathga verk Nonland tUlgodoses och att de ytterligare förslag tUl omlokahseringar, som skall föha efter denna första etapp, i högre grad skaU ge Norrland dess skähga andel av statsförvaltningen.

128

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i SundsvaU har uppmanat mig att inte hysa några farhågor när det gäUer statens personalpensionsverks utflyttning tUl SundsvaU. Det finns en mängd duktiga människor i SundsvaU, menar herr Olsson i Sundsvall Jag är helt övertygad om det; jag känner många. Och även om jag inte känner herr Olsson i SundsvaU ännu, förmodar jag att han är en utomordenthg representant för aUt duktigt folk i SundsvaU.

Men nu gäUer det inte riktigt den saken, hen Olsson, utan det gäller de

speciaUster, som är anställda vid statens personalpensionsverk och som vid en utflyttning dess värre lämnar detta verk. Man mister aUtså på detta verk en mängd duktigt och specialutbUdat folk, och det är detta jag beklagar, herr talman.

Herr OLSSON i SundsvaU (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte uttalat mig om duktigheten hos SundsvaUs-borna. Däremot har jag sagt att det inte bör bU någon skiUnad i duglighet hos ämbetsmännen om verket placeras i SundsvaU. VisserUgen kan det uppstå övergångssvårigheter vid en flyttning. Jag känner inte närmare till hur det hgger tiU i detta fallet, men jag utgår från att flyttningen kommer att förberedas väl och att man i god tid vet vUka anstäUda som flyttar med och att man också i god tid förser sig med annan kvalificerad arbetskraft i den mån så erfordras.

Att förvaltningar kan drivas med framgång utanför Stockholm är uppenbart. Efter vad jag vet finns redan en del statliga förvaltningar utanför Stockholm, och dessa har — hoppas jag - fungerat till fuU belåtenhet.

Om vi nu skah tala om SundsvaUsborna känner denna kammare väl tUl att en av deras representanter lämnade riksdagen för att tUlträda tiänsten som generaldhektör för ett statligt verk. Och hka väl som en generaldirektör kan flytta från SundsvaU tUl Stockholm bör ämbetsmän väl kunna flytta i den andra riktningen.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson I SundsvaU missuppfattar mig fortfarande. Det är inte fråga om att det inte skuUe finnas Uka duktiga människor i SundsvaU som på andra håU i landet. Vad det är fråga om, herr Olsson i Sundsvall, är att de specialutbUdade duktiga människorna på personalpensionsverket icke flyttar med tUl SundsvaU, Det är det som är problemet.

Herr OLSSON i SundsvaU (c) kort genmäle:

Herr talman! En viss personalomsättning förekommer väl även om verken Ugger kvar på en och samma ort. De anställda slutar av oUka anledningar, t. ex. för att flytta över tUl andra verksamheter. Framför allt slutar många på grund av pensionering. Alla dessa måste kunna ersättas. Som jag tidigare framhålht måste en utflyttning planeras I så god tid, att man hinner förse verket med den arbetskraft som är erforderUg för att detta skall kunna fungera tUl fuU belåtenhet även efter utlokalisering från Stockholm.

Fru LAAG (s):

Herr talman! Den behandhng som inrikesutskottet har gett motion nr 1292 från de fyra nordUgaste länens s-riksdagsmän visar lyhördhet för våra problem. Jag har emellertid inte för avsikt att gå in på vare sig denna motion eller på propositionen i dess ohka delar. Men jag har ändå funnit det angeläget att mot bakgrund dels av den regionalpohtiska debatt som vi redan haft i kammaren, dels med anledning av dagens fråga, som ju

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

130

är ett uttryck för en konkret regionalpohtisk åtgärd, säga något om de konturer av en ny regionalpohtisk målsättning som kan skönjas, en regionalpohtik som skah skapa Ukvärdiga sysselsättningsmöjligheter och levnadsvillkor för människor i ohka delar av landet. Jag viU också understryka vad utskottet skriver om att man inte enbart genom omlokaUsering av statsförvaltning kan bemästra de här problemen.

Då är frågan om kravet på trygghet i omvandlingen kan klaras med nuvarande stathga medel. Näringslivets oförmåga att skapa regional balans är uppenbar. Vårt land riskerar att delas i två hälfter: ett expansivt södra Sverige och ett underlndustriahserat Norrland. Utan att förringa de insatser som görs för ökad trygghet måste vi inse att man med socialpohtiska och arbetsmarknadspohtiska medel inte kan garantera trygghet åt alla människor. De ekonomiska målen om fuU sysselsättning, stabilt penningvärde, snabb ekonomisk tillväxt och jämvikt i utrikeshandeln har uppnåtts med hjälp av nuvarande politik. Däremot har inte kraven på jämnare Inkomstfördelning och trygghet i omvandlingen kunnat reahseras. Detta faktum klarlägger behovet av ätt tyngdpunkten i nuvarande ekonomi ytterligare förskjuts mot ett starkare samhäUsinfly-tande.

En sådan förskjutning belyses av en jämförelse meUan oUka synsätt under den senaste femårsperioden. 1 exempelvis propositionen nr 52 för 1966 angående riktUnjer för arbetsmarknadspoUtiken m.m. sägs på ett stäUe: "ArbetsmarknadspoUtiken utgör aUtså en viktig gren av den ekonomiska pohtiken. Dess mål är att åstadkomma och bevara fuU, produktiv och fritt vald sysselsättning."

Det kan finnas anledning att mot bakgrund av det citerade stäUa frågan: Vad menas med fritt vald sysselsättning i dag och Insatt i ett regionalpohtiskt sammanhang? Det finns också anledning att fråga, om ekonomisk tUlväxt och ökad produktion medför högre levnadsstandard, sett i ett regionalpohtiskt sammanhang.

Dessa långsiktiga målsättningar som uttrycks i propositionen kan stå okritiserade, om vi samtidigt ställer oss frågan huravida vi har råd med en pohtik som garanterar trygghet åt aUa. Vi kan kanske ge besked, men endast om vi menar att den framtida ekonomiska pohtiken innefattar insyn och medbestämmanderätt i näringshvet. På sikt hgger måhända tryggheten i förmågan tUl ständig anpassning. Men en sådan framåtsyftande målsättning gagnar inte dagens problem för arbetaren I skogslänen. För honom är trygghet i omvandlingen ingen verkhghet utan en dröm.

Hur debatten i dag har förts in i ett regionalpolitiskt sammanhang, äom betyder en annan terminologi och ett påvisande av de målkonfUkter som kan uppstå, framgår tydligt om man läser propositionen nr 75 år 1970 angående den regionalpoUtiska stödverksamheten. Lokaliseringsutredningens slutsatser refereras där bl a. på föhande sätt; "Vid sin bedömning av frågan om lokahseringsstödet hittiUs har bidragit tUl att utjämna skUlnaderna i ekonomisk tillväxttakt, sysselsättning, löner, ekonomisk och social standard mellan å ena sidan stödområdet och å andra sidan landet i övrigt, anför utredningen att några större resultat givetvis inte kan väntas under den korta tid verksamheten pågätt." Vidare

anges i samma proposition en rad målkonflikter som uppstår, bl. a, den — för att ge ett exempel - meUan å ena sidan strävan att uppnå snabb ekonomisk tiUväxt för landet och å andra sidan ambitionen att häva undersysselsättningen i vissa tillbakagående regioner.

Jag har velat göra dessa jämförelser meUan två propositioner, främst för att belysa de nya krav som kommer att stäUas på samhäUet när det gäller de regionalpohtiska stödåtgärderna. Det kan finnas anledning att påminna om detta just när vi diskuterar en av statens insatser för ökad regional balans och därvid finner att antalet reservationer är stort och att uttalanden mot hela lokaliseringsförslaget inte heUer saknas.

Om statens ansvar för regionalpoUtiken talade alla i den senaste valrörelsen, I dag presenteras ett steg I den poUtiken, en konkret handhng - ett uttryck för en vilja att göra någonting — och man noterar inte bara reservationer utan också motstånd. Om det funnits en samlad vUja I den här frågan hade debattens fokus haft en Inriktning också mot de grundläggande principer av vilka utlokaliseringen är en del. Ytterst är detta en fråga om jämhkhet, där jämlikheten skaU vara ett uttryck för relationer mellan människor, en känsla av soUdaritet och meddelaktlghet med drabbade regioner.

Jag vUl säga, herr talman, att utskottets skrivning rörande bl. a. motionen 1292 ger uttryck för en sådan känsla, och det är min förhoppning att den vihan skaU bU den grund på vilken vi kan bygga en fortsatt statlig regionalpoUtik. Men ett ja tUl en sådan politik kräver konkreta besked om vUka medel vi har för att infria den.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

I detta anförande instämde fru Normark och fra Hansson samt herr Wikner (samthga s).

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Så här I slutet av en lång debatt skaU jag avstå från att göra några omfattande principiella uttalanden. Jag vill ändå konstatera värdet av det förslag som föreUgger om utflyttning från Stockholm av 6 300 arbetstUlfäUen.

Men låt mig samtidigt säga att det finns anledning att begränsa infiyttningen tUl storstadsregionerna, och då framför allt till Storstockholmsregionen, som enhgt experterna skah planeras för en ökrung av invånarantalet fram tiU år 2000 med 1 mihon människor. Det innebär en ökning från nuvarande 1,5 mihoner tUl 2,5 mihoner invånare. Stadshu-spoUtikerna här i Stockholm har stora ambitioner och de, hksom en del av riksdagens ledamöter på Stockholmsbänkarna, bör erinras om att det finns en värld också utanför Stockholms hank och stör.

Det finns många områden som behöver få behåUa sitt folk och som behöver förstärkning ur sysselsättningssynpunkt. Det finns anledning att framhålla att dessa områden, som I dag kämpar med den regionala obalansen, behöver få en ökad andel av befolkningsökningen I riket. Den inflyttning tUl Stockholmsregionen som man planerar medför en omfattande utbyggnad av serviceanordningarna för att befolkningsökningen skaU kunna klaras, medan i stora delar av landet i övrigt frågan är hur man skaU kunna utnyttja redan befintUg service - man har överkapacitet

131

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

132

på grund av omflyttningen.

Herr talman! Från dessa allmänna reflexioner vill jag sedan gå över tiU att säga några ord med anledning av motionen 1295 angående utlokaUsering av skogshögskolan tUl Umeå. Motionen är undertecknad av representanter för fyra partier från oUka delar av landet. I motionen framhåUes att den väsentUgaste delen av hela skogshögskolans verksamhet är forskning, som tar ca 80 procent av skogshögskolans budget i anspråk. Detta är en föhd av att skogshögskolan är den enda statliga forskningsinstitutionen för skogsbraket i vårt land. Forskningens betydelse för denna näring är vi alla medvetna om. VI är också medvetna om skogens betydelse för vårt näringsliv — inte minst för vår exportindustri. Forskningen på skogsbrukets område sker på bred bas och i ohka delar av landet. Skogshögskolan har en avdelning i Garpenberg i södra Dalarna med ca 25 tjänster. Där hgger första årskursen av jägmästarutbildningen, men där bedrivs också en viss forskning, främst inom ämnet skogsteknik. Det förehgger från skogshögskolans sida planer på en fortsatt utflyttning av lämpliga forskningsenheter tUl detta ur kUmat- och tenängsynpunkt lämphga område.

Skogshögskolan har också nyUgen fått en forsknlngsfihal i Umeå, Vidare finns utöver vad jag här har redovisat fem försöksparker i riket, nämhgen Tönnersjöheden i HaUands län. Bogesund i Stockholms län, SUjansfors I Kopparbergs län, KulbäcksUden-Svartberget i Västerbottens län och Ätnarova i Norrbottens län. Utöver detta finns också ett stort antal fasta försöksfält och provyteförsök för avkommeprövning m, m. utspridda över hela landet. Huvuddelen av verksamheten hgger i södra Sverige, där de khmatiska förutsättningarna för att få snabba resultat är gynnsammast. En betydande del av dessa fältförsök kan, som jag sade, med hänsyn tUl de kUmatiska förhållandena av biologiska skäl över huvud taget inte heller utföras på annat håU i landet.

Som exempel på de skoghga försökens utspridning i landet skall jag här bara med några siffror redovisa fördelningen i dag. I södra Sverige finns 278 försöksfält av detta slag, i meUersta Sverige 65 och i norra Sverige 47. Det ger en bUd av hur fördelningen är i dag på detta forskningsområde.

En betydande del av skogshögskolans forskningsverksamhet är areal-bunden, vilket kräver, som det har uttryckts, närhet tUl objektet. Den sydliga tyngdpunkten för såväl produktion som forskningsproblem beror som jag sagt, och jag vill betona det igen, ytterst på klimatiska och biologiska faktorer. VUka faktorer är det då som främst kommer in i bUden? Man kan närmast peka på följande:

1.    Banträdens vegetationsperiod är I nordhgaste Sverige endast hälften så lång som i Sydsverige. 1 Nordsverige har man en sen vår och en tidig höst, och det hjälper inte att midnattssolen lyser under den korta sommar man har där. Man har ändock södemt en betydligt längre vegetationsperiod.

2.    Tall från Syd- och MeUansverige skuUe vid fältförsök i övre Norrland skadas hårt av frost och snöskytte.

3.    En jordmån behöver 40—60 år för att utbUdas i södra Sverige men 300-800 år i norra delen av landet. Detta påverkar också de nödvändiga

markförändringsstudier, som man vill ha resultat av inom rimlig tid,

4,     Rotrötan - inte minst i granskogen - åsamkar landet stora förluster. Tyvärr förekommer dessa problem främst i södra Sverige och måste studeras där,

5,     Som en föhd av problemen i Syd- och Mellansverige på det lokala planet med motståndskraften mot sjukdomar bedrivs den största delen av resistensforskningen och resistensprövningen I dag där,

6,     De stöne insektsskadorna uppträder tih dominerande del i södra Sverige, och de allvarUga skadorna ökar av flera skäl kraftigt i denna landsdel, bl. a. som hen Turesson sade här på grund av ändrade transportförhåUanden.

En annan uppgift som ger belysning åt denna fråga är att vid skogshögskolan varje år insamlas ca 25 000 prover. Många av dessa är av sådan natur att transporten tUl provningslaboratorierna måste ske i kylboxförpacknlngar. Proverna måste trots detta nå laboratorierna inom tio timmar, vUket redan nu vållar stora svårigheter trots att man i södra och mellersta Sverige har välbelägna forskningscentra.

MUjövårdsproblemen och ekologiska studier över huvud taget har väsenthgt större såväl samhälleUg som näringspolitisk vikt i de södra och mellersta delarna av landet enär markanvändningen är intensivare och befolkningstrycket är starkare.

Ytterhgare ett skäl som man kan anföra är den långa tiden mellan sådd och skörd på skogsområdet, vilken gör att forskningsverksamheten i fält i hög grad är bunden tUl redan anlagda försök på givna lokaler.

Jag kan vidare peka på de skogsgenetiska försöken. Man har på Bogesunds försökspark vid Röskär ett unikt ympträdsmaterial Där finns dels mellan- och sydsvenskt material, dels också meUaneuropeiskt trädmaterial, och den försöksverksamheten kan av khmatskäl inte drivas längre norrut. Därutöver må här nämnas att vid skogshögskolan finns en för den genetiska och fysiologiska forskningen nybyggd fytotron, dvs, en anläggning med kontroUerbara kUmatrum. Kostnaderna för uppförande av en sådan anläggning uppgår i dagens penningvärde tiU minst 8 mUjoner kronor.

Sedan är det självklart att det norrländska skogsbruket har en rad problem som man behöver forska i och som motiverar särskUda forskningsinsatser och forskningsprojekt också i dessa områden. Redan det norrländska näringshvets ensidighet föranleder att en av de viktigaste basnäringarna — skogsbruket — genom forskning måste ges bästa möjliga utvecklingspotential Det Innebär också att den skogliga forskningen i Norrland bör ha en mycket betydande andel av de totala forskningsresurserna. Denna forskningsinsats måste inriktas på föhande frågor;

1.    Hur man skah klara skogsföryngringen, särskilt i de norrländska höjdlägena. Det är av utomordenthg vikt att man där kan få den mogna skogen ersatt med ny skog, att man kan få en högre omsättningsförmåga och därmed också skapa ett bättre sysselsättningsunderlag.

2.    Snöskytte och rotmurkla utgör exempel på skadesvampar som härjar svårt I plant- och ungskogarna i Norrland.

3.    Man har bekymmer med skogsdriften på de marginella skogsmarkerna, där rotvärdet hgger nära noll I många områden Ugger det redan på

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

133

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

134

noll, och det kräver specieUa undersökningar och Insatser.

4. Man måste få fram en resistensforskning och avkommeprövning, exempelvis med avseende på köldkänshghet, som är av särskild vikt just i barrskogens norra utbredningszon.

Detta har lett till att skogshögskolan sedan några år har ett forskningscentrum i Umeå, och högskolan har i sina äskanden under senare år med hög prioritet begärt flera nya forskningstjänster för komplettering och utvidgning, men tyvärt har dessa önskemål hittills inte bhvit beaktade. Det har gjort att vi i den motion som jag nämnt har begärt att detta forskningscentrum snarast skaU förstärkas. Vi motionärer har föht upp detta genom att i motionen i en första omgång hävda att man skuUe flytta 82 av skogshögskolans tiänster tUl Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå och övriga tjänster utgörande basorganisation för bl. a. jägmästarutbUdningen.

Vi bedömer det nämUgen på det sättet, med hänvisning tiU vad jag här har anfört, att forskningens betydelse bör bh ytterhgare belyst. Från den utgångspunkten har vi sagt oss att det behövs en översyn av högskolans organisation och verksamhet, framför allt i fråga om forskningen och hur man skah kunna klara den på ett hyfsat sätt. Vi har sagt: Låt oss få en sådan utredning och få den så snabbt utförd att man kan förelägga 1972 års riksdag förslag om den framtida skogshögskolans orgarUsation och belägenhet. Det behövs för att kunna tiUfredsställa de anspråk som ställs på skogsforskningen i detta land.

Utskottet har ändock kommit fram tUl ett avstyrkande av motionen och bifall tUl Kungl. Maj:ts proposition. Det är intressant att ta del av den tveksamhet som präglar utskottets skrivning rörande vår motion på det här området. Utskottet säger att det "har ingående prövat frågan om skogshögskolans förläggning och har därvid stannat för att en förläggning tiU Umeå bör kunna godtas". Lägg märke tiU ordalydelsen "bör kunna godtas"! Därefter anför utskottet: "Vid detta ställningstagande har utskottet dock utgått från att modifikationer i lokahserlngsfrågan kan bh nödvändiga dels med hänsyn tiU högskolans möjligheter att bedriva forskning i södra och meUersta Sverige och dels med hänsyn tUl den framtida organisationen av undervisningen. Utskottet förutsätter att dessa frågor närmare penetreras vid den fortsatta prövningen av ärendet." Vidare säger man — och ansluter sig där tiU departementschefen — att högskolans avdelning i Garpenberg i södra Dalarna bör byggas ut och kan byggas ut om det visar sig lämpUgt.

När man läst denna motivering från utskottet frågar man sig av vilken anledning utskottet inte kunnat biträda motionen utan i stäUet komnut fram tUl ett bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag, nämUgen att man utan reservationer skuUe förlägga skogshögskolan tUl Umeå utan att ta hänsyn tUl de forskningsobjekt som det ändå rör sig om. TUl detta skaU ytterUgare ett skäl anföras, vUket talar för vår motion, nämligen att utskottet informerats och under hand fått uppgifter om att det inom skogshögskolans styrelse i samverkan med representanter för skogsindustrin pågår en utredning om skogshögskolans framtida organisation. Denna utredrung borde rimUgen ha kunnat få slutföras innan slutlig ställning tas tiU lokaUsering av forskningsverksamheten inom skogshög-

skolan. Det talar för, menar jag, att man skuUe ha föht vad motionen föreslagit, nämUgen ett beslut i dag om en förflyttning av ett antal tjänster, närmare bestämt 82, tUl Umeå och i övrigt en översyn av forskningsuppgifterna på ett sådant sätt att man skulle ha kunnat få ett förslag tUl nästa års riksdag.

Vad jag här anfört, herr talman, Ugger i Unje med reservationen 8 tlU utskottets betänkande, och jag ber därför, hen talman, att få yrka bifall tUl reservationen 8 i fråga om skogshögskolans framtid.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr DOCKERED (c):

Hen talman! Trots att dagen har fortskridit så långt finns det alltjämt flera talare anmälda. Jag skaU därför söka koncentrera mig. Jag har skrivit på motionen 1295 som herr Carlsson i Vikmanshyttan åberopade, och jag vill instämma med honom. Vi är mycket oroUga om hela skogsliögskolan lägges för långt från södra Sverige, I södra Sverige bör finnas en forskningsstation med hänsyn tiU skogens betydelse i denna landsdel. Detta viU jag säga utan att jag därför tror, som herr Fagerlund förutsatte, att vi lever på hästdroskornas tid, KUmatet, zoologiska och biologiska verkligheter etc. ger oss anledning tlU oro om forskningsinstituten läggs för långt bort.

Jag viU därför yrka bifaU tUl reservationen 8 som herr Eric Carlsson också yrkade bifaU till.

Jag har vidare, herr talman, tillsammans med hen Wirmark lämnat en motion om att förlägga luftfartsverkets centrala ledning tiU Arlanda — motionen har nr 1294 - i stäUet för att som propositionen föreslagit lägga den tUl Norrköping.

Jag vill understryka att denna motion inte är föranledd av omsorgen om en lokaUsering till den egna bygden. Intresset är en god funktion i verket. Herr Nordgren har tidigare framhålUt att kostnaden för flygverksamheten bör håUas nere. I jämförelse med utlandet hankar luftfarten i vårt land efter. Som SAS och Linjeflyg anger i sina remissvar är kontakten med kunderna viktig för luftfartsverket.

Nu har ju utskottet — det är ganska intressant — knippat ihop luftfartsverket med en hel del andra institutioner. Man har angivit personalpensionsverket, provningsanstalten och luftfartsverket. Utskottet säger att bl a. de skäl som vi anfört i vår motion om luftfartsverket Inte övertygat utskottet om att utflyttningen inte skuUe vara möjUg att genomföra. Visst är det möjligt att genomföra en utflyttning, men vi är inte övertygade om att utflyttningen är riktig.

Luftfartsverket har också en helt annan syn på problemen. Verket har uppvaktat utskottet med anledning av vår motion och stöttat upp denna. Jag viU citera ur verkets sammanfattande punkter:

"1) Luftfartsverket är i hög grad decentrahserat. Av cirka 1 300 anstäUda tUlhör cirka 1 000 decentrahserade enheter, flygplatsförvaltningar och besiktningskontor. För effektivt arbete inom verket är nära kontakt med dessa enheter nödvändig. En lokahsering tUl Nonköping skulle omöjliggöra den nära kontakt som erfordras. Flyttning tiU Arlanda ger däremot aUra bästa kontaktmöjligheter.

2) Verkets kontakter med stathga myndigheter och ohka institutioner

135

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

försvåras markant vid flyttning tUl Norrköping men kan utan större olägenheter upprätthåUas vid flyttning tlU Arlanda.

3) Verket behöver ha nära kontakt med de större flygföretagen, vUka samtUga finnas på Bromma eUer Arlanda, Detta kontaktbehov kan vid lokalisering tiU Arlanda tillgodoses utan större uppoffring av tid och kostnader. SAS och LIN har starkt understrukit detta kontaktbehov."

Jag vUl understryka att jag anser att luftfartsverket bör finnas vid vår storflygplats. En förläggning tiU Nonköping är om mte omöjUg så dock felaktig, och jag fruktar, herr talman, att den bhr så felaktig att den kommer att negativt påverka flygverksamheten i landet.

Jag yrkar bifall till reservationen 2 under punkten 3 i inrikesutskottets betänkande nr 15.

136

Herr HENRIKSON (s):

Herr talman! Någon sade tidigare i dag att det beslut som riksdagen nu går att fatta kan betraktas som ett historiskt beslut. Då är väl också den diskussion som föregår beslutet historisk. Jag är medveten om att de flesta synpunkter som kan läggas på ämnet redan är anförda, och jag skall därför endast beröra en fråga som tidigare har varit föremål för viss diskussion.

Inrikesutskottet har på samtliga punkter utom två stäUt sig bakom regeringens förslag angående omlokaUsering av viss statUg verksamhet. De två undantagen är dels utlokahseringen av TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet, dels placeringen av mynt- och justeringsverkets mynt- och medaljtUlverkning, Jag avser att uteslutande uppehåUa mig vid den första delen, ahtså frågan om TRU-kommitténs placering.

Som bekant frångick regeringen delegationens förslag på den punkten och föreslår i propositionen att TRU-kommitténs produktionsenhet skall förläggas tiU Norrköping. Man har därvid tydhgen tagit intryck av bl. a. Sveriges Radios remissyttrande över delegationens förslag om en förläggning tUl Umeå. Sveriges Radio framhåller att en lokahsering tiU en ort närmare Stockholm är att föredra. I Sveriges Radios remissyttrande framhålls också att man ser det som värdefullt att det finns tUlgång till högre utbildning och forskning på orten i fråga. Av orter med rimlig närhet tUl Stockholm nämner Sveriges Radio Örebro och Norrköping-Linköping. Man räknar då också med att Sveriges Radios utbUdningsenhet placeras på samma ort som TRU-kommittén, I sammanhanget har också framhålhts önskvärdheten av att tUlgång tUl högre teknisk utbildrung finns på lokaliseringsorten. Närheten meUan Norrköping och Linköping gör att de sålunda uppstäUda önskemålen kan tillgodoses vid en lokaUsering tUl Norrköping,

Lokalfrågorna är naturhgtvis viktiga oavsett vilken ort som vähs. Som framgår av propositionen förestår en nybyggnad av radio-TV-hus I Norrköping. Man räknar med att det huset skah vara i drift budgetåret 1972/73. TRU-kommittén påpekar att dess lokalsituation är så prekär att behovet av en flyttning från de nuvarande lokalerna är överhängande. Det borde då, förefaUer det mig, vara naturUgt att en samordning sker vid projekteringen av byggnationen i Norrköping så att TRU-kommitténs

lokalbehov tiUgodoses I det sammanhanget. Viss ekonomisk vinst borde därvid kunna göras. TIU detta bör läggas att Nonköping kommer att bU s. k. regioncentral Inom ramen för Sveriges Radlos verksamhet.

Inrikesutskottet anför i sitt betänkande på denna punkt: "De regionalpoUtiska skälen är otvivelaktigt tyngre för lokalisering till Umeå än för Norrköping." Några motiv för det uttalandet anförs inte av utskottet. Jag misstänker att utskottet vid sin bedömning och sin skrivning varit rov för den debatt som pågår om förhållandena i Nonland aUmänt sett. Jag tiUhör nu dem som menar att vi har anledning att på aUt sätt stödja aktiviteter för ökad sysselsättning i Norrland, men det hindrar Inte att man bör ha klart för sig att det kan finnas problem av hkartad natur i andra delar av landet.

Det torde för de flesta vara bekant — naturhgtvis också för inrikesutskottet - att Norrköping tUlhör de allra hårdast drabbade orterna i landet när det gäUer strukturförändringarna inom industrin, TextUkrisen satte spår som man har känningar av ännu. Jag menar självfaUet inte att TRU-kommitténs placering i Norrköping omedelbart skuUe komma att förändra den situationen. På sikt kommer den dock att väsentUgt medverka tiU att förbättra förhållandena.

Ledamoten av inrikesutskottet hen Rimås borde ha haft en naturhg uppgift mom utskottet att vid behandhngen av den här frågan Informera utskottet om de förhållanden som råder i Norrköping, Jag lyssnade med intresse på herr Rimås' huvudanförande tidigare i dag, och jag noterade att han förbigick den frågan med tystnad; man kanske kan säga att det var en talande tystnad.

För övrigt föhde jag det meningsutbyte som förekom mellan fröken Bergegren och herr Rimås just om den här delen av utskottets betänkande. Det förefaUer som om herr Rimås' svar tUl fröken Bergegren i hög grad är en efterhandskonstruktion, när han säger att han är övertygad om att den utredning, som utskottet föreslår ytterligare skall ske på den här punkten, kommer att peka på Nonköping. Jag tror också att det kommer att bU på det sättet. Men, hen Rimås, det var ju så — det har utskottets vice ordförande hen Fagerlund upplyst kammaren om -att vid den första omröstningen i utskottet hamnade socialdemokraterna i minoritet just på den här punkten. Enkel matematik säger oss aUa att om hen Rimås vid det tillfället velat stödja en utlokahsering av TRU-kommittén tUl Norrköping, så hade förhällandet blivit det omvända, dvs. det hade bhvit en majoritet Inom utskottet för placering i Norrköping.

Herr Rimås citerar också en mening i utskottsbetänkandet och säger att den skulle uttrycka hans aUdeles specieUa uppfattning i denna fråga. Jag föratsätter att herr Rimås på den här punkten delar övtiga utskottsledamöters uppfattning när man skriver, som jag mledningsvis citerade, att skäl talar för att Umeå i första hand bör komma i fråga.

Utskottet har anfört ytterligare ett skäl som man anser talar tiU Umeås fördel, nämUgen möjligheterna tUl samarbete med universitetet och annan högre utbildning. Jag anser att de I och för sig motiverade önskemålen på det området väl kan tUlgodoses vid en lokahsering tih Norrköping genom närheten tUl Linköping,

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Inrikesutskottet förordar nu ett uppskov med det definitiva ställningstagandet i lokahserlngsfrågan för TRU och anser att frågan bör ytterhgare utredas. Även om utskottets skrivning pekar i viss riktning vill jag tolka den så att utredningen kommer att ske helt förutsättningslöst. Jag räknar då med, som jag redan har sagt, att utredningen kommer att visa att den ur ohka synpunkter mest lämphga orten för TRU-kommitténs lokalisering är Nonköping.

Jag nöjer mig med de här orden om en detalj i sammanhanget och har ingen anledning att ge mig in på frågan i stort, som ju så många andra belyst på ett förtjänstfuUt sätt.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl det av fröken Bergegren tidigare ställda yrkandet i den fråga som jag här har berört.

1 detta anförande instämde herr Runesson (s).

138

Herr RIMÅS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Egentligen skulle jag kunna svara hen Henrikson med att bara hänvisa tUl repllkväxlingen — mellan mig och fröken Bergegren bl a. — där jag motiverade rrutt stäUningstagande. När han upprepar ungefär detsamma som hon sade finns ju inte anledning att jag fördenskuU upprepar vad jag sade då.

Det är kanske ett par saker som var nya. Herr Henrikson utgår ifrån att utskottet skuUe leva i total okunnighet om hur situationen är I Norrköping. Jag skaU inte yttra mig om hans betygsättning av utskottets kompetens och förmåga att tränga in i de ärenden som det har att behandla - den får väl stå för hen Henriksons räkning. Men det förvånar mig något att herr Henrikson har så Utet förtroende för departementschefens bedömningar. Om han efter remissyttrandena ändrade lokahseringsorten från Umeå tUl Norrköping, så måste det enligt den slutsats som herr Henrikson nu drar vara väldigt dåhgt underbyggda skäl tUl ändringen eftersom de inte tål att en utredning granskar dem. HåUbarheten av hans egen argumentering tiU Norrköpings fördel är väl i så fall lika svag.

Sedan vlU jag bara säga att under tiden som vi behandlade den här frågan I utskottet — aUdeles i slutskedet när vi var praktiskt taget färdiga — kom betänkandet om TRU;s framtida organisation. Och det var Inget enigt betänkande — generaldirektör Oning har där ett, som jag tycker, mycket kraftigt underbyggt särskUt yttrande, i vUket han starkt kritiserar de bedömningar som utredningen har gjort och som betänkandet innehåller.

Det är egentligen en rätt mystisk diskussion vi för på östgötabanken. Vi diskuterar om en organisation som håller på med försöksverksamhet och vars framtida utformning nu, efter en utredrung som har framlagts, skah bestämmas. Vi vet alltså inte ens om den bhr sådan som den nu är -och då skall vi inte kunna gå med på att man ser Utet närmare på saken och i det större sammanhanget tar In också frågan om lokahseringen.

Hert HENRIKSON (s) kort genmäle:

Hen   talman!    Dåhga   argument  bhr ju  inte  bättre  därför  att  de

upprepas gäng pa gäng.

Jag vidhåUer, herr Rimås, att det i hög grad här är fråga om en efterhandskonstruktion. Vi skuUe i dag såvitt jag förstår inom utskottet ha kunnat konstatera en majoritet som också på den här punkten hade följt departementschefens förslag. När herr Rimås talar om att jag skulle ha dåhgt förtroende för departementschefen, så vet jag inte vad han bygger sin uppfattning på. Ingenting som jag här tidigare har sagt gervid handen att det skulle finnas ett bristande förtroende från min sida gentemot departementschefen. Det förefaUer vara aUdeles tvärtom, att herr Rimås har behov av ytterligare utredning för att bli övertygad om att departementschefens förslag på den här punkten är hållbart och ett förslag som riksdagen borde kunna stäUa sig bakom.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr RIMÅS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Slutsatsen att herr Henrikson inte litar på departementschefens bedömning drog jag helt enkelt därav att herr Henrikson tycks vara livrädd för att man skaU få utreda den här saken ytterligare. Jag har förut sagt i mina rephker att här råder ohka uppfattningar meUan Norrlandslntressena och — om vi så skall säga - östgötaintressena i det här fallet. Det bör man få titta närmare på — det är alls inte något orimUgt stäUningstagande.

Sedan talar herr Henrikson om att det berodde på mig hur majoriteten skuUe bli i utskottet. Ja, men hur hade majoriteten blivit här i kammaren? Det vet vi ingenting om. Genom den kompromiss som vi uppnådde i utskottet kunde vi ju shppa undan — det gör vi inte nu, eftersom herr Henrikson yrkar på att vi skall votera om den saken också - att votera dhekt mellan Umeå och Nonköping, med risk för att Umeå kanske hade vunnit och Nonköping inte alls haft någon chans. Enligt den här uppläggningen har Norrköping fortfarande kvar sm chans, om vi nu skall håUa på och diskutera bypolitiken här en stund till

Hen HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det här med bypohtik är naturhgtvis en oerhört känslig sak, och jag vet ju att herr Rimås tidigare i dag har blivit betygsatt i just den frågan, där det sades att han inte ägnade sig åt bypohtik.

Nu förefaUer det mig emeUertid vara så — om vi skaU hålla oss tUl sakfrågan, herr Rimås — att Norrköping är i en sådan situation att det fanns all anledning att stödja Kungl, Maj:ts förslag även på den här punkten, utan att det därför skuUe kunna hänföras tUl bypolitik.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Hen talman! Efter den långa debatt som har förevarit i den här frågan skaU jag verkUgen inte ta kammarens tid i anspråk för något längre anförande, och av det skälet skah jag inte heUer ta upp någon debatt om något av vad som har sagts tidigare i dag.

Jag kan fatta mig kort redan av det skälet att den motion som jag skah tala något för är tiUstyrkt av Inrikesutskottets majoritet, och jag hoppas att riksdagen nu också skah föha utskottets hemställan. Det gäller här utlokahseringen av mynt- och justeringsverket, som jag I motionen 1320

139

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

har hemställt skaU lokaliseras tUl Söderhamn, I valet mellan EskUstuna och Söderhamn har majoriteten I utskottet stannat för Söderhamn, och utan att göra några som helst jämförelser anser jag att detta stäUningstagande är helt riktigt. Dessutom står det i överensstämmelse med den målsättning som hgger till grand för utflyttningen av nu aktuella statliga verk och myndigheter,

Söderhamn tUlhör stödområdet och fyUer väl kravet på regionalpohtiska insatser. Staden har också tiUfredsstäUande samhäUsfunktioner i övrigt när det gäller service, god arbetsmUjö, goda kommunikationer m, m. Den samhällsekonomiska vinsten hgger i en bättre balanserad regional utveckhng.

Lokaliseringsdelegationen har i sitt yttrande understrukit att lokalisering av central stathg verksamhet bör användas som ett led i de regionalpohtiska strävandena. Delegationen fäster särskUd vikt vid de positiva effekter som en omlokahsering kan medföra för den mottagande orten och regionen. Dessa allmänt uttalade mål uppfyller Söderhamn som mottagningsort för mynt- och justeringsverket. Det är Ingalunda någon landsförvisning för ett statUgt verk att bh placerat i Söderhamn. Den privata Industrin har tidigare observerat Söderhamn som lämplig lokaliseringsort. Här kan särskUt nämnas LM Ericsson och Kockums, Beträffande arbetsmUjö och trivsel i övrigt fyUer Söderhamn också de uppstäUda kraven.

Även om sysselsättningseffekterna inte blir särskUt stora genom en flyttning av mynt- och justeringsverket till Söderhamn är lokahseringen ändå välkommen på en ort som har undersysselsättning, TiU detta skaU också läggas den tUlväxtbefrämjande stimulans som Ugger i varje tiUskott av nya arbetstiUfäUen, Härigenom bUr orten också mera attraktiv för andra företag och tUlföres på det sättet växtkraft, som så småningom ger orten en differentierad företagsstruktur och arbetsmarknad som uppfyUer den lokaliseringspoUtiska målsättning som man har för en huvudort för näringshv och kvalificerad service,

Söderhamn har aUa föratsättningar att utvecklas som ett tiUväxt-centrum i södra Hälsingland, och därför är mynt- och justeringsverket ett värdefuUt tUlskott tUl det näringsliv som redan finns där. Ett sådant beslut i dag Ugger helt i hnje med de uttalanden som riksdagen gjort både 1969 och 1970 beträffande mynt- och justeringsverkets förflyttning tih Söderhamn, och jag hoppas att riksdagen nu är beredd att ta det definitiva beslutet för Söderhamn i denna fråga.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan i punkten 21.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

140

Hen SJÖNELL (c);

Hen talman! 1 motionen 1304, undertecknad av mig och representanter för alla de övriga demokratiska partierna, föreslås återförvisning av hela detta ärende och som en konsekvens härav avslag på propositionen 29. Anledningen tiU detta stäUnmgstagande från min sida är mgalunda.

som det har gjorts gäUande på sina håU sedan motionen väcktes, att jag skulle vara motståndare tUl den bärande idén inom mitt parti, nämhgen decentralisering. Som bekant ingår i decentrahseringen utflyttning av stathg verksamhet från i första hand Stockholmsområdet som ett bärande moment. Tvärtom anser jag, herr talman, att utflyttning av statlig verksamhet är nödvändig för att vi skaU få någon regionalpohtisk balans. Det går icke att stUlatigande åse den utveckling som varit på gång alltför länge med den fruktansvärda överhettningen mom I första hand Stockholmsområdet och motsvarande uttunning av ohka samhäUsfunktioner runt om i det svenska samhäUet, Anledningen är helt enkelt att man enhgt mm mening inte kan göra ett så viktigt, i samhäUsstrukturen och i berörd personals personhga förhåUanden så genomgripande ingrepp som den nu föreslagna utlokaUseringen utan att ett så väsentligt beslut grundas på en verkhg utredning. Propositionen föher ju på praktiskt taget aUa punkter nästan Identiskt den Sjönanderska utredningen. Jag anser att det Sjönanderska aktstycket icke på något sätt fyUer kraven på en seriöst menad och objektivt riktig utredning. Det måste därför underkännas. Det skuUe, herr talman, ta aUtför lång tid om jag här skuUe ge mig tUl att påtala och analysera aUa brister som den utredningen har. Jag skaU inskränka mig tiU några enstaka punkter, som jag anser vara väsentliga.

Det räcker att påpeka att man uppenbarligen från denna utrednings sida - och därmed också i propositionen — har negligerat viktiga synpunkter på just stathga ämbetsverks lokahsering, som experter — vUka har sysslat med de här frågorna i många år — har framfört i debatten. En sådan uppmärksammad och välkänd expertgrupp som finns i arbete och som jag vUl nämna är expertgruppen för regional utredningsverksamhet, den s, k, ERU-gruppen. ERU-gruppen har bl, a, framfört invändningar mot tanken på att hela ämbetsverk och grupper av ämbetsverk på en gång och i ett sammanhang skuUe flyttas ut. Man har I stäUet föreslagit att funktioner av ämbetsverk, funktioner av den samhällehga statliga verksamheten och sektorer av denna verksamhet skulle utflyttas och utlokaliseras från Stockholmsområdet. En sådan metod står, herr talman, i väsentligt mycket bättre överensstämmelse med den decentraliseringsidé som jag och mitt parti så ivrigt förfäktar.

En annan mycket väsentlig brist i utredningen och propositionen är att några verkhgt noggranna samhällsekonomiska kalkyler i detta sammanhang inte har gjorts, och sådana måste självfallet göras. De lapidariska siffror som har presenterats i den Sjönanderska utredningen kan över huvud taget Inte förtjäna benämningen kalkyler. De kan inte ge någon vägledning i denna utomordenthgt viktiga sak, en vägledning som riksdagen bör ha rätt att få.

Det finns ytterligare en, mycket väsenthg insats som borde ha gjorts men som inte gjorts; man har inte gjort någraomsorgsfuUa kontakt- och arbetsstudier hos de berörda myndigheterna. Om man hade bekvämat sig • tUl att göra det — det är bara en del men en viktig sådan i ett seriöst utredningsarbete - hade man säkerhgen förutom andra positiva föyder också fått personalen med på noterna, fått personalen aktivt intresserad av hela projektet, fått personalen instäUd på att hjälpa tlU att få så gynnsamma effekter som möjligt av hela detta utflyttningsprojekt. Vad

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

141

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

har man nått, herr talman? Man har nått precis motsatsen. Man har fått personalen, nära nog som en man, emot sig genom att man på ett upprörande sätt - jag tvekar inte att säga det — har nonchalerat elementära företagsdemokratiska skyldigheter just när det gäller att ha kontakter och höra den berörda personalens mening. Personalen betraktar sig nu som mer eher mindre våldförd och över huvud taget som omyndigförklarad, eftersom man inte fått vara med och framföra sina synpunkter, som säkerhgen hade varit utomordenthgt värdefuUa och som skulle ha kunnat underlätta det hela och fått saken att löpa på ett smidigt och förnämhgt sätt. Jag skah inte, herr talman, utveckla det här temat vidare. Jag har väckt motionen - och, som sagt, fått medmotionärer från de fyra demokratiska partierna med mig - av två huvudskäl, som jag redovisar för min personhga del

Jag reagerar och protesterar mot att sådana här ingripanden och förändringar i samhäUsstrukturen, som framför allt av regionalpoUtiska skäl är nödvändiga, grundas på ett utrednlngsmässlgt undermåUgt aktstycke — det Sjönanderska betänkandet. Jag reagerar Uka starkt mot att en av mitt partis centrala idéer — decentraUseringstanken - skaU förfuskas på ett sådant sätt som här sker. Man kan skicka ut många tusen byråsekreterare runt om här i landet utan att det väsenUiga elementet I decentrahseringstanken förs ett enda tuppfjät närmare målet, nämligen att decentralisera makten och maktfunktionerna. Hur många byråsekrete-rara och likställda man än skickar ut, så finns likafullt makten kvar i kanslihuset och finansdepartementet. Vad jag vUl och vad vårt parti yrkat på i alla möjUga sammanhang är att maktfunktionerna skah decentraliseras och läggas på länsplanet, på det kommunala planet och överhuvud taget på regionala organisationer. Då först når vi en verklig decentralisering.

Jag har aUtså, herr talman, i den här motionen begärt - och det gör jag nu också — äterförvisnlng av hela ärendet för att få en riktig utredning gjord, en utredning som kan utgöra underlag för en bättre, en mer meningsfuU och mer effektiv decentrahsering av den statliga verksamheten.

Jag yrkar, herr talman, blfaU tUl motionen 1304.

I detta anförande instämde herr Wiklund i Stockholm (fp).

142

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skah inte ta upp aUt vad herr SjöneU säger om hur dåhg den här utredningen är och om att den inte borde ligga tUl grund för det beslut som utskottet nu föreslår riksdagen att fatta. Men det är en sak i herr Sjönells anförande som jag viU poängtera. Han säger att hans partis bärande tanke när det gäller decentraUseringen har förfuskats genom den här propositionen. Jag noterar då att hans partis representanter i utskottet förfuskar den här idén genom att tillstyrka propositionen och ställa sig bakom utskottsbetänkandet. Tydligen är herr SjöneU ganska ensam om uppfattningen att denna idé skuUe ha förfuskats. Jag noterar det!

Låt mig tUl slut bara påpeka att det är en läpparnas bekännelse när

herr  SjöneU  säger  att  han  viU  ha  en  decentrahsering  och  samtidigt kommer med det här förslaget.

Hen SJÖNELL (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är inte mycket att tUlägga. Om ett sådant här viktigt beslut skaU genomföras och decentrahseringstanken föras ut tUl meningsfyUd verkhghet, så måste beslutet grundas på goda och objektiva och icke undermåliga utredningar.

Vad det gäUer att jag hänger mig tiU endast läpparnas bekännelse i en för mig central Ideologisk fråga är det en anklagelse som jag inte har anledning att bemöta.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Bland de verk och institutioner som föreslås utflyttade från Stockholm befinner sig även statens institut för byggnadsforskning. Detta institut skUjer sig från de övriga genom att det inte har några fasta tjänster. Många av Institutets medhjälpare deltar också i universitetsutbildning och teknisk högskoleutbUdning. Detta förhållande motiverar att förläggningsorten är en universitetsstad. Ur lokahseringssynpunkt kan detta emeUertid inte tUlgodoses. Det gäller då att komma så nära en sådan som möjligt. Den föreslagna placeringsorten - Gävle - tiUgodoser mte detta krav. Däremot är Borås den lämpligaste orten med hänsyn tiU närheten tUl Göteborg. Med den motorväg mellan dessa städer som för närvarande håller på att byggas ut bUr restiden mycket kort. Vidare har institutet ofta förekommande kontakter med utlandet. Dessa kan också lätt upprätthållas genom tiUkomsten av det nya Härrydafältet, Fortfarande vet man inte något om var de för Institutet särskilt viktiga verken kommer att hamna när det bhr fråga om ytterligare utflyttning, eftersom dessa verk alltjämt ligger kvar i Stockholm, Därför menar vi, några stycken motionärar, att det vore lämpligt att denna utflyttning skedde tUl Borås. Det har också visat sig att det finns ett mycket stort intresse för detta bland dem som arbetar inom detta Institut.

Med hänvisning tiU bl. a. dessa synpunkter har vi i motionen 1336 föreslagit att institutet måtte förläggas tUl Borås, som har stora möjhgheter att ta emot en sådan här stathg verksamhet. Men denna stad har i den förevarande propositionen Ihågkommits mycket htet. Jag yrkar därför, herr talman, bifaU tiU motionen 1336.

I detta anförande instämde herrar Persson I Heden (c) och Ernulf (fp).

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Hen talman! 1 mitt första inlägg i dag konstaterade jag att de lokalpatriotiska synpunkterna mte hade fått något påtaghgt utrymme I utskottsarbetet, utan vi har försökt att bedöma frågorna ur ett vidare perspektiv. Det kan kanske vara frestande att yrka bifaU till en motion, som upptar förslag om ytterUgare objekt tiU den egna regionen, men jag tycker att herr Magnusson i Borås skaU ha två saker i minnet.

För det första fanns inte Borås med i det första förslaget, dvs. delegationens förslag, men i propositionen har vi fått dels provnings-

143

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

anstalten, dels en bibUotekshögskola. Vi i Borås har chansen att få vara med även i fortsättningen. För det andra skuUe jag absolut inte vilja vara med om att ta ifrån Gävle något av de verk som har kommit Gävle tiU del. Även Gävle är ju faktiskt beläget i Nonland. Jag förstår att hen Magnusson är mindre känslig på den punkten än vad jag är, men jag tycker i varje fall att hen Magnusson borde vara tacksam för att Borås genom Kungl. Maj:ts förslag erkänns såsom ett storstadsalternatlv. Det är av mycket stor betydelse för Boråsregionens framtid. Jag är verkhgen tacksam över att vi har kommit med i detta förslag över huvud taget.

Herr MAGNUSSON i Borås (m) kort genmäle:

Herr talman! För det första finns inte bibhotekshögskolan med i denna proposition, vilket fru Hörnlund påstår. För det andra har Borås inte ihågkommits i någon nämnvärd utsträckning vid denna utflyttning. Det är dock ett faktum.

För det tredje är detta inte ett lokalpatriotiskt framstäUt yrkande, utan detta yrkande har främst emanerat från personer som är verksamma inom detta institut och som menar att det är nödvändigt att institutet förläggs i närheten av en universitetsstad om det i fortsättningen skall kunna behålla sin personaluppsättning. Det är ett faktum.

Fm HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås kan ju konstatera i betänkandet att bibUotekshögskolan också nämns i detta sammanhang, även om den kommer i en särskild proposition.

Jag vUl också konstatera att vad som är viktigt för mig i sammanhanget är att man inte skall försöka att roffa åt sig av andra orter. Man skaU väl vara nöjd om man har fått med av denna lokaliseringskaka. Jag tycker att i detta fall bör vi i Borås faktiskt vara nöjda med att vi över huvud taget har kommit med.

144

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det var ett gripande slut fru Hörnlund hade på sitt anförande; man skall inte vara lokalpatriot, och man skall vara tacksam om man får någon bit med av lokahseringskakan!

Den som representerar Stockholm är fuUt medveten om att man Inte får vara lokalpatriotisk och att någon del av lokahseringskakan inte kommer i fråga för oss, eftersom vi så att säga får bestå det hela.

Efter ett dygns debatt här har propositionen redovisats otaliga gånger. AUa har upprepat långa meningar ur den. Jag skuUe också kunna göra det, så att jag fick ett mer njutbart anförande, men jag låter bli att göra det, eftersom aUa redan har det i sina papper. Man har också i aU oändhghet idisslat detta remarkabla betänkande. Jag skaU därför avstå också från att ta upp det.

Det är endast ett par av talarna i kammaren som har yrkat på att propositionen skuUe avslås och att ärendet skuUe gå tUlbaka för nya utredningar och en ny bedömning.

Jag är med på en motion med sådant yrkande, motionen 1304 av herr SjöneU m. fl., och jag ber redan nu att få yrka bifall tiU den.

Det finns främst tre skäl för att gå emot en, som det tycks, enig riksdag i den här frågan. För det första är det unikt beträffande ett förslag med så vittgående förändringar, ett förslag som måste orsaka så stora kostnader och ingripa i så många människors liv, att det inte har kalkylerats med vad det förslaget kommer att kosta. Det kommer, såvitt jag förstår, att dra stora kostnader för aUa skattebetalare i hela landet. Det kommer naturligtvis oatt ge ökade skattekronor i några kommuner, men i det stora hela bhr det mycket stora utgifter, som inte ger någon som helst ökad produktion och som inte medför förbättring i någon verksamhet. Det är väl ingen som viU påstå att det på något sätt innebär så mycket högre standard, om ett arbete utförs i en stad i storleks-grappen näst efter Stockholm. Det gäUer inte småorterna — dem har man awlsat här - utan det gäller de näst största städerna, något som med ett flott ord kallas storstadsahernatlv. Man kan nästan få det intrycket ibland att det i och för sig måste bU en bättre produktion, men jag tror det inte. Under aUa förhållanden måste under ganska många år framåt verksamheten delvis lamslås, delvis koncentreras helt på flyttningen. Mycken verksamhet desorienteras genom att man har så kort tid kvar i Stockholm och måste helt inrikta sig på att nyinrätta ett verk på ett annat håU,

Därmed kommer också aUa försök att rationaUsera — det har dock påbörjats sådana och de pågår fortlöpande i många verk — under den här tiden att vara helt omöjhga, och rationaliseringen kommer också i framtiden att, med den sphttrlng av verken som kommer att ske, bh omöjhggjord. Jag är helt övertygad om att framtidens dom över ett beslut av denna art bhr ganska hård.

Vi upplever i dag en huggsexa. Var och en är framme och tar sm bit eller, som Hjalmar Mehr sade; "Man betraktar Stockholm som en strandad val, och var och en går fram och hugger sig en bit späck."

Den här dagen bhr Herodes och Pilatus vänner. Det är inte någon skiUnad på de oUka partierna - möjligen är det en nyansskiUnad mellan de borgerUga partierna, som i mycket, mycket starka ordalag förebrår regeringen för att den inte har överlagt tUlräckligt med personalen. Detta är ett klander som givetvis kan uttalas av alla, men det har inte funnits någon som har sagt, att om man hade överlagt med personalen och hade tagit hänsyn tUl personalens önskningar, så att det hade blivit ett annat resultat, så skuUe man ha accepterat det, AUa har tydligen varit utomordentligt nöjda med det resultat som regeringen har kommit till genom den något brådstörtade och med hård hand drivna planering som nu i dag accepteras av aUa, Jag tror inte att det har varit en så förfärligt stor uppoffring för utskottet att, som det sades, se 53 stockholmare stå och tigga och be att få bh kvar. Jag tror att det var herr Eriksson i Arvika som sade att man i utskottet varit så storartad: man hade tagit emot 53 personer och låtit dem göra sig hörda. Tydligen har det inte påverkat någon. Jag tror inte att man skuUe ha påverkats mer I sin instäUning till den här frågan, om regeringen tagit ytterUgare kontakter.

Man är överens. Det har varit htet slagsmål mot några stycken, men i stort sett äter inte den ena räven upp den andras höna. Man har lugnat sig när man mte fått så mycket, därför att man har fått löfte; i nästa

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

145

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

146

dragning bhr det min tur, i synnerhet om jag håUer mig riktigt lugn nu.

Man får inte så värst stor respekt för detta. Sedan visar man upp ett hyckleri av det mest kvahficerade slag, som jag hört från flera häri dag. Man säger: Vi är inte lokalpatriotiska! Liksom om detta vore något fult. Det är väl naturhgt att varje riksdagsman talar för sin krets. Det är väl inte så konstigt. Men man har förnekat att man ett ögonblick är lokalpatriotisk. Man tänker bara på landets bästa.

När nu den stathga verksamheten bhr förvisad från Stockholm och den som är kvar har ett hot över sig om att utflyttningen kommer att fortsätta, är detta väl ändå något ganska egendomligt. Självklart kunde man ha föreslagit att en annan stad skulle bli huvudstad — det tror jag visst. Huvudstaden kan man ha både i Sigtuna och Umeå och htet varstans. Men jag trodde att den stad som skall vara huvudstad också skah ha förvaltningen. Jag trodde att den stathga förvaltningen var det som konstituerade huvudstaden.

Man har sagt att stockholmarna skaU vara tacksamma och glada över att de shpper ifrån alla de olägenheter som är förenade med att vara i Stockholm. Riksdagsmännen vet ju hur det är. Man har också sagt: Vi kommer att erbjuda service. Det var visst fru Hörnlund som sade; De skah få se sig omkring, om de kommer ned tih Borås. Ingen har hört om man också skaU bjuda på kaffe, men det var ungefär den tonen: Bara de kommer ned skaU vi vara väldigt snäUa. Vi erbjuder bostäder, vi erbjuder service osv. Det hela är hte nedlåtande. Men det är naturhgtvis rohgt att få vara nedlåtande emot dem som tvångsflyttas.

I själva verket kommer det att bh så att man ingalunda räknar med att de utflyttade tjänstemännen — i synnerhet inte de högre - ständigt skah stanna på orten. Det har man ju också sagt här. Man har hela tiden sagt: Det är så nära tiU Stockholm, så det är ingen svårighet att resa dit. Det har varit och det kommer att bU så med de verksamheter som är förlagda utanför Stockholm att man kanske får dubblera överdhektören, man får dubblera byråchefstjänster, därför att ständigt måste på vägen meUan Stockholm och den nya orten befinna sig några stycken av de högre ämbetsmännen. Så har det varit på de ställen där man haft sådan verksamhet. Självklart måste de också ha någonstans att bo när de kommer tiU Stockholm, så helt behöver vi kanske inte mista dem.

Därmed har man också visat hur orationeUt det hela är när man spUttrar ut hela förvaltningen. Jag ser aUa riksdagsmännen sitta i sina bänkar och le lokalpatriotiskt över vad de kommer att få och med ironi se på dem som företräder den krets, där man kommer att få känning av utflyttningen. Men vi fattar i dag ett beslut som omedelbart måste dra mycket stora kostnader — kostnader som vi inte vUl redovisa. Investeringarna kommer säkerligen att dra mUjardbelopp fast man inte sagt något om det. Man skaffar sig en tung förvaltning, man skaffar sig ett hinder för framtiden att kunna rationahsera bort förvaltningen. Det är inte lätt att rationahsera bort det hlla verk som kommit till långt bort, när man har det som hgger ganska nära i verksamhet. Var och en vUl väl ha kvar de arbetstiUfäUen som man lyckats skapa sig i det verk man är anställd liksom den serviceapparat man är van vid.

Från centerpartihåU har det flera gånger i dag sagts att det är inte

stockholmarna man vih utlokalisera utan det är arbetsplatserna, och det är ju rakt på sak. Andra har - och där vUl jag faktiskt ge hert Fagerlund en eloge - mycket bestämt sagt att det bhr självklart mycket stora besvärligheter för dem som nu bor i Stockholm, har sin verksamhet där sedan lång tid tUlbaka och har sin famih där när de skah flytta ut från staden. Jag är tacksam för att han sade det, för det låg ingen honi i det.

Det är självklart så, även om många inte tror det, att Stockholm är hemorten för många människor. De som bor här har precis samma känsla för sin bostad som andra, även om folk utanför den här staden anser att den bostaden Inte är värd att bo i. Stockholmarna tycker faktiskt om gatorna här, de har kanske lagt ned sina pengar på ett hus i staden, de har sina anhöriga här och de har därtiU någonting som kanske är vanUgare i Stockholm än på många andra håU, nämligen hela familjen i verksamhet här. Det kan betyda att om maken måste flytta så ökar arbetslösheten på den plats dit han kommer om också makan flyttar med. Det observerade också herr Fagerlund. De kanske får räkna med att skihas åt helt och hållet om den ene har kvar sin verksamhet i Stockholm och den andra bor på ett annat håll Så kan man kanske leva en tid, men det är ingenting som man precis vill ha. Har man dessutom barn som kanske går I skola här i Stockholm blh det ytterhgare svårigheter.

Jag sade vid något tUlfäUe att om man drar upp en stockholmare så drar man upp honom också med rötter. Rötterna blöder, även om det låter sentimentalt. Jag tror mte det är överord att säga att många människor som bor här känner sig förtvivlade över att behöva flytta. De kan hite se någon mening i att man lägger ned stora kostnader på att flytta verksamheten tiU en annan ort och att den nya orten sedan antingen tar emot de stockholmare som flyttar dit eUer också gör dem arbetslösa.

Jag har bhvit attackerad av människor på orter där arbetslöshet råder, och de säger att det inte är riktigt att inte stockholmare skah få gå samma öde tUl mötes som andra. De menar att det är en rättvisesak att så och så många stockholmare också bUr arbetslösa. Detta har inte sagts här i kammaren men av många människor ute i landet.

Jag har svårt att se att det är en angelägenhet för riksdagen att skapa ny arbetslöshet eher göra en omflyttning som Inte tjänar något produktivt syfte. Jag tror dessutom att det blh mycket svårt att genomföra många av de omlokahseringar som i dag är föreslagna hksom många av dem som man tydligen ligger i startgropen att planera för. På många områden bhr det säkert svårt att finna befattningshavare som är inkörda på verksamheten. Jag tror aUtså att det bUr en mycket kostnadskrävande omflyttning, dels därför att man på den nya orten måste bygga upp ett verk, dels därför att man även måste räkna med en upplärnlngstid av väldigt många befattningshavare. Även det senare bör man ta med i kostnadsberäkningen.

Jag vet att det är en otacksam uppgift att tala för dem som utlokahseras - de något över 6 000 — och deras famiher. Jag vet att det är fåfängt att ett ögonblick hoppas på att man skaU sansa sig Utet och se hur det hela utfaUer innan man ger sig på ytterhgare verk och verksamheter. Jag vet att det är otacksamt och meningslöst att hoppas på

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

147

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

att det skulle vara möjUgt att ge de anstäUda här i Stockholm den valfrihet som vore rimhg. Det sägs att det inte är något skäl att man har sina anhöriga här, att man bott här i hela sitt hv — det är inte något skäl tih att medge en människa att få stanna kvar i verksamheten i Stockholm. Det är inget skäl att man har en täppa eller att man har ett sommarställe — nej, det är det självfaUet inte för den som inte vill ta skäl! Men så mycket kan väl sägas som att i dag fattas ett beslut som föregåtts av mycket större bryskhet när det gäUer enskilda människors existens och arbetsvUlkor än något annat beslut. Inga yttre skäl finns tiU att försämra arbetsviUkoren utan det hela är endast, anser jag, en felaktig lokahserings-spekulation.

Herr talman! Jag ber att, som jag tidigare har sagt, få yrka bifall tlU den motion som några stockholmare har dristat sig att väcka. Det är med stor sorg i hjärtat som jag vet att den inte kommer att vinna något gehör här i kammaren.

148

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Debatten har nu pågått I många timmar. De värderingar i stort och de principiella synpunkter som jag har på omlokahseringspropo-sitionen är redan framförda och I det hänseendet vill jag bara referera tiU utskottets ordförande, herr Eriksson i Arvika. I mitt anförande viU jag därför inskränka mig tUl att beröra två punkter som varit aktuella under dagens debatt — skogshögskolans omlokahsering tih Umeå och den fortsatta utlokaliseringsverksamheten i kommande omgångar.

Fru Eriksson i Stockholm sade att talarna hade varit lokalpatriotiska men inte velat erkänna det. Jag vih erkänna att jag är lokalpatriot och jag viU också betrakta mig som något av en missionär då det gäller att sprida kunskap om de resurser som finns vid Umeå universitet.

Från utskottets ledamöter har i dag omvittnats att frågan om skogshögskolans förläggning tiUdragit sig stor uppmärksamhet. Utskottets majoritet har glädjande nog stannat för att skogshögskolan i sin helhet bör lokahseras tiU Umeå med de modifikationer som senare kan visa sig nödvändiga med hänsyn till den forskning som skaU bedrivas i södra och meUersta Sverige och den framtida organisationen av undervisningen.

TUl utskottets betänkande har dock fogats en reservation, där reservanterna uttalar tveksamhet beträffande möjligheterna att med Umeå som bas bedriva forskning inom det skoghga området. En del andra talare i dag har uttryckt samma tveksamhet. Jag är förvånad över att bland dem också har uppträtt herr Hansson I Skegrie. Han var på besök i Umeå förra sommaren och jag trodde att han då hade haft tUlfälle att få kännedom om de resurser som finns vid universitetet i Umeå.

När det gäUer den institutionella forskningen har en del uttalat tvivel om att erforderhga resurser skaU kunna byggas upp i Umeå och värdet av ett samarbete meUan skogshögskolan och universitetet. Jag vih tacksamt ta detta tUlfälle i akt för att skingra den bristande kunskapen om vårt yngsta universitet. Då det gäller biologi, fysik och kemi hgger Umeå universitet hka långt framme som övriga universitet i landet och de aktueUa ämnesföreträdarna har gjort sig kända för att vara både mycket skickliga och ambitiösa. Vid Umeå universitet har det också skett en

profilering av just biologin och kemin, ämnen som har ett direkt samband med den skogliga forskrungen.

Det kan också vara värt att nämna som en ytterUgare dokumentation att de kemiska och biologiska Institutionerna fått fram en metod som gör det möjhgt att redan en månad efter sådden få reda på banträdens ärftliga egenskaper, en upptäckt som väckt uppseende över hela världen och som kommer att få den största betydelse för skogsvården.

I detta sammanhang vill jag också påpeka att arbetsmedicinska Institutet skaU få en fUlal I Umeå, något som också har mycket stor betydelse då det gäUer den skoghga undervisningen och forskningen. Jag vUl dessutom påpeka att vi I Umeå ständigt har 20 utländska forskare i arbete och att det under den kommande sommaren där kommer att hållas tre stora internationeUa vetenskaphga kongresser som kommer att samla i runt tal 1 700 deltagare.

Jag vlU, herr talman, ha sagt att vi har ett kvahtativt mycket bra universitet i Umeå, och jag hoppas att kammarens ledamöter ser kontrasten mellan dessa mina uppgifter och tidningsuttalandet i går av professor Ericson på skogshögskolan, där han betecknade verksamheten vid Umeå universitet som ett "stUlsamt knaprande på lokala pseudopro-blem". Dessa ord skaU stäUas mot de lämnade uppgifterna om internationellt utbyte och internationeUa forskningsframgångar för Umeå universitet. Jag tycker också att det Ugger en hel del av honi i det förhållandet att professor Ericson har lämnat tUlbaka ett forskningsanslag på 200 000 kronor, som hade tiU uppgift att klarlägga förutsättningarna för produktion av kvistrent virke, specieUt med tanke på småskogsbruket, och att skapa nya arbetstUlfäUen - en forskningsuppgift vUken, som jag ser det, har specieU tiUämpning på Norrland.

Herr talman! Jag vUl slå fast att Umeå universitet är särskilt väl lämpat att vara utbUdnings- och forskningspartner med skogshögskolan. Faran för Umeå universitet i framtiden hgger just i den avskärmning som professor Ericson söker åstadkomma genom sitt föraktfuUa uttalande — för det är helt klart att skogshögskolans lokahsering tiU Umeå får den största betydelse för den högre undervisningen både i Umeå och i Norrland i dess helhet.

De svårigheter då det gäller den fältmässiga forskning som kommer att bedrivas i de södra och mellersta delarna av Sverige som en del talare sökt påvisa, med hänvisning tUl de geografiska avstånden, viU jag också tlUbakavlsa som överdrivna. Jag kan här bara nämna att Umeå har sju daghga flygförbindelser i vardera riktningen att väha på när det gäller kommunikationerna med kungl. huvudstaden och dessutom ett par förbindelser med övriga delar av västra och södra Sverige.

Jag hoppas, herr talman, att jag med detta har lyckats övertyga en del tveksamma om att det forsknings- och utbUdnlngskUmat som skogshögskolan önskar finns i Umeå.

Sist vill jag säga något om den kommande omlokaUseringsverksam-heten. 1 mitt tycke har den omlokahsering som vi nu har att ta ställning tUl en alltför stark Inriktning på redan expansiva orter I södra och mellersta Sverige. Det finns orter i Norrland som har en hög kvahtet på sin samhäUsservice och som i övrigt är attraktiva för en inflyttande. Jag

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

149

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

kan i detta sammanhang nämna orter som Hämösand, Örnsköldsvik, Lycksele och SkeUefteå.

Då det gäller SkeUefteå vUl jag påpeka att i det området råder en undersysselsättning för den kvinnUga arbetskraften på 2 000 arbetstillfällen. Den utlokalisering av postgirot som har varit på tal skuUe få den allra största effekt. Det har också sagts att postgirot har lokalsvårigheter i Stockholm och planerar ett bygge för 100 mihoner kronor. 1 det läget tycker jag att det kan vara skäl att pröva en ny förläggningsort.

Hert ÖHVALL (fp):

Herr talman! Folkpartiets representanter i inrikesutskottet har utförligt redogjort för partiets principieUa syn på den här omlokahseringen. Mitt Inlägg skaU därför begränsas mycket starkt. Det är endast reservationen nr 6 som jag med några ord vUl beröra. Denna reservation avser lokaliseringsorten för Sveriges geologiska undersökning.

I en trepartimotion från Norrbottens riksdagsmän har föreslagits en ny utredning, syftande tUl att hela SGU skaU utlokaliseras tiU Luleå och inte, som föreslagits i propositionen, endast en mindre del. Propositionens förslag innebär att 160 personer bhr sysselsatta i Uppsala och ungefär 100 personer i Luleå.

Delegationen för omlokaUseringen har föreslagit att SGU i sin helhet skulle förläggas tUl Luleå. De skäl härför som delegationen anför finner vi motionärer bärande. Det gör också folkpartiets, centerpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet. Delegationen pekar på den omfattande verksamhet som SGU bedriver i övre Nonland. Till detta kan också läggas att det är synnerUgen angeläget att denna verksamhet intensifieras.

Övre Nonland har fått en mycket Uten del av den nu föreslagna utflyttningen. Ändock är ju behovet av stimulansinslag störst i den delen av landet. Jag har inte för avsikt att i natt räkna upp aUa de argument som är användbara för en mera beslutsam satsning på Norrbotten, men jag vill uttrycka en förhoppning om att de socialdemokrater som satt sina namn under motionen 1292 nu är beredda att lägga sin röst för det konkreta förslaget att förlägga SGU i sin helhet tUl Luleå. Förslaget återfhins i reservationen nr 6, som jag yrkar bifaU tUl

150

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! 1 sitt inledande huvudanförande sade utskottets ordförande — inte utan en viss emfas — att man hade tagit del av de avslagsyrkanden som fanns i ett antal motioner, men det var ingen i utskottet som hade tagit upp dem eUer Intresserat sig för dem. Det hade inte yrkats något bifaU tUl dem.

Nåja, det är kanske inte så konstigt, och jag tycker inte att det är något att åberopa som ett seriöst argument. Det är bara ett ytterhgare bevis för att beredningen av detta ärende in i det sista präglats av en viss ensidighet.

Av utskottets femton ledamöter är det nämligen ingen som bor i Stockholm eller ens i Stockholmsområdet. De aUra flesta har sina hemorter och sina valkretsar där man denna gång eUer vid något senare

tUlfäUe hoppas på att få utdelning i denna jakt på och slakt av den centrala förvaltningen i Stockholm.

Men annars får jag säga att det är med rörelse och tacksamhet som jag noterat den omtanke om Stockholm och oss stockholmare som präglat mänga anföranden. Man har tänkt på våra köer. Man har talat om vår miljö. Man har pekat på vår stress och talat om vårt jäkt, och man har talat om hur otrevUgt vi över huvud taget har det här i Stockholm. Det är precis som om vi som bor här inte skulle förstå vårt eget bästa utan behöva hjälp åtminstone bUdUgt talat från Ystad tiU Haparanda för att begripa och acceptera alla de fördelar som det skulle medföra för Stockholm att biträda den föreUggande propositionen. Tack aUesammans för det!

Det är bara så att omsorgen om oss stockholmare känns htet ovan. Vi har inte varit med om det så förfärhgt ofta. Den är htet för omfattande och kanske kvävande i sådan utsträckning att man omedvetet tittar efter bockfoten i sammanhanget, och man undrar om de vackra orden och tankarna inte är tih för att dölja mera lokala önskemål i den stora huggsexan om ämbetsverken.

Det har redan sagts av herr Nilsson i Tvärålund att var och en känner mest för sin egen hembygd. Låt mig tUlägga en förmodan: och även en del för sin valkrets - med betoning på vaL

Jag skall Inte förneka att det finns en och annan stockholmare som med gUlande lyssnar tiU talet om att man skall lätta på trycket på Stockholm, I sin stockholmsromantiska uppfattning har de nästan placerat Imaginära tuUportar vid Infarterna tUl Stockholm där det står "utsocknes göre sig icke besvär". De lever Utet grand i tron att man kan isolera sig här, och de är kanske inte helt inställda på de långa perspektiven och tänker Inte på att en sådan poUtik skulle leda tUl en sakta förtvining av huvudstaden. Jag tror inte de är så många.

Det är fler som ser på sin stad på ett helt annat sätt, som önskar en expansiv och effektiv huvudstad, en kommun som är beredd att i hela landets intresse ta på sig den belastning som huvudstadsfunktionerna onekhgen medför. Det måste finnas någon ort, det måste finnas något samhäUe som i kraft av att att det är landets administrativa och ekonomiska centrum kan fungera som vårt ansikte utåt, som är tiUräckUgt starkt för att i den tiUtagande internationaliseringen och konkurrensen meUan de stora städerna kunna hävda landets intressen.

AUtsedan Hansans dagar har vårt land varit sysselsatt med att försöka bygga upp en stark huvudstad — det har varit ett hvsvUlkor, och jag tror att det kommer att vara det i fortsättningen också i de internationella sammanhangen. Här på vår skandinaviska halvö Ugger vi ändå I utkanten av världen. Vår internationella betydelse är verkhgen inte så stor som många inblUar sig. Det är lätt att glömma bort oss, och det kommer kanske att bh ännu lättare, ännu bekvämare och kanske ännu mer motiverat att göra det, om vi inte håller oss med ett tUlfredsstäUande administrativt centrum utan spUttrar våra huvudstadsfunktioner på en massa ohka orter.

I det förlängda perspektivet kan man kanske också fundera på om och när man i en sådan här verksamhet som vi förutsattes skola deltaga i har

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

151

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

152

nått den gräns för uttunning av vår huvudstad som ett administrativt centrum, att föhden bhr att vi får resa tiU Köpenhamn och Hamburg för att möta våra internationeUa kontakter.

Ärade kammarledamöter! Jag förstår mycket väl att ni sitter och tänker: "Nu tar han allt tUl, den där Lidgard." Finansministern nickar instämmande, ser jag, och menar tydhgen att "han talar i nattmössan också". Men låt mig bara något erinra om den diskussion som har förekommit om var en framtida storflygplats skaU Ugga i vår del av världen — jag skaU mte utveckla frågan, men den ger en förvarning om vad som kan hända framemot sekelskiftet.

Såvitt jag kan finna har inte huvudstadsproblematiken antytts i propositionen. Man kan kanske tycka att de problemen är ointressanta i jämförelse med poUtiskt mer matnyttiga reglonpohtiska funderingar. Jag delar inte den uppfattningen. Som ärendet nu hgger tUl har den här propositionen om regional balans fått en beklaghg slagsida genom att de regionalpohtiska värderhigarna — enhgt mitt sätt att se saken — inte matchats på ett tUlfredsstäUande sätt mot andra samhälleUga värderingar. Många har här i dag i stöne eUer mindre utsträckning kritiserat beredningen av detta ärende. Det naturUga borde vara att propositionen avslås i sitt nuvarande skick och att Kungl, Maj:t får komma tillbaka, om man så viU, efter ytterligare utredningar, efter en annan beredning av personalproblemen och kanske med en bättre analys av kostnadsproblemen.

Jag skaU inte vidare utveckla vare sig personalproblemen eUer kostnadsproblemen. Beträffande de sistnämnda vUl jag för enkelhetens skuU säga att jag helt ansluter mig tih vad fru Eriksson i Stockholm sade. Såvitt jag kan bedöma sätter -vi nu i gång en mlhonrullning - om man uttrycker sig försiktigt; jag tror att fru Eriksson talade om miharder — som man inte har någon kontroU på,

I motioner och annat har man sysslat rätt mycket med problematiken hur man skall underlätta det för den flyttnlngshotade personalen. Om det kanske finns någon analys av eUer några funderingar över problemet hur stor del av personalen som man kommer att få med sig vid utlokaUseringen känner jag mte tUl Jag har i dag inhämtat att personal även på ämbetsverk som inte i nuläget är berörda känner sig så hotad att den har tagit upp seriösa resonemang med andra arbetsgivare — det gäller Stockholms stad och organisationer som kan utnyttja deras arbetskraft. Jag känner personUgen framstående speciaUster inom ämbetsverk under utflyttning som inte är för sin försörjning nödvändigtvis beroende av att vara i statens tjänst utan kan etablera sig som konsulter eUer någonting annat och som allvarUgt överväger detta.

Jag är fullt medveten om, herr finansminister, att inställningen tiU sådana frågor kan fluktuera från dag tUl dag eller från vecka tUl vecka, men en viss uppskattning av i vUken utsträckning kvalificerad personal föher med skuUe ändå ha varit av värde för en bedömning av hur pass effektivt, eUer hur pass ineffektivt, ett utflyttat ämbetsverk kommer att bU.

Eftersom finansministern är här skulle jag också viha fråga när det gäher kostnadssidan; Hur i aU världen skaU de befattningshavare på de

UtlokaUserade ämbetsverken, som I framtiden skaU syssla med petlta-arbete och har framför sig den där vanUga vänUga anmarungen från finansministern att man skall ta försiktigt på utgifterna inom det egna ämbetsverket, kunna ta anmanlngen på aUvar, när riksdagen drar i gång en mihonmUning? Jag tror det bUr svårt, och jag tycker det är beklagligt att det skaU bh på det sättet.

I motionen 1300 har fru Kristensson, två andra representanter för Stockholmsområdet och jag yrkat avslag på propositionen. Det har framställts andra avslagsyrkanden, och jag vUl för vår räkning säga att vi Instämmer i avslagsyrkandena och yrkar bifaU tUl motionen 1300 I förevarande del.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

1 detta anförande Instämde fru Kristensson och hen Wijkman (båda

m).

Hen ERNULF (fp):

Herr talman! I den votering som kan väntas om bifaU i princip till propositionen 29 eller avslag på den är det min avsikt att avstå från röstning. Jag viU I korthet ange min motivering för detta.

Propositionens syfte att minska den statUga förvaltningens omfattning i Stockholm eUer att i varje faU begränsa den pågående ökningen tycker jag är högst lovvärt, och det är väl egentUgen alla här i kammaren överens om. Förslagen att flytta ut undervisningsanstalter samt laboratorier och andra speciaUnstitutioner anser jag också vara i stort sett riktiga. Ett exempel är förläggningen av bibUotekshögskolan tUl Borås. Den kommer att betyda mycket för Boråsområdet och hälsas med stor tUlfredsstäUelse där. Jag hoppas att de anstäUda och eleverna kommer att finna sig väl tUl rätta hos oss. Detsamma gäUer provningsanstalten. Också det byggnadsforskningsinstitut som i en motion av herr Magnusson i Borås, herr Persson i Heden och mig föreslås bh förlagt till Borås skulle ur lokaUseringssynpunkt vara av värde att få dit. Skälen för förläggningen — anknytningen tiU teknisk högskola i Göteborg - tycker jag också är sakligt bärande. Jag skuUe för övrigt också gärna viha ha en socialhögskola tUl Borås. TUlsammans med kamrater inom moderata samhngspartiet och centerpartiet motionerade jag om detta i januari i år, men tyvärr utan framgång.

Men när det gäUer de i egentlig mening centrala ämbetsverken är jag mycket tveksam. Någon ordentlig analys av riskerna för att förvaltningens effektivitet skall minskas genom att man sprider ut de centrala ämbetsverken på oUka orter redovisas inte i propositionen. Det är kanske främst fråga om kontakten ohka ämbetsverk emeUan, mellan ämbetsverken Och departementen och mellan ämbetsverken och aUmänheten, tUl vilken jag då räknar även kommuner och organisationer av ohka slag. Kanske kan man säga att de centrala ämbetsverk som nu I första omgången föreslås tiU utflyttning i stort sett är de som man med minsta olägenhet kan flytta ut, men en andra och mera omfattande omgång är ju aviserad av finansministern. Jag ansluter mig tiU dem som menar att de centrala ämbetsverken i princip skaU finnas I Stockholm men att man bör minska  deras  storlek genom  att  decentrahsera så många beslut som

153

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

möjUgt tUl regionerna ute i landet. Den metoden är också enUgt min mening den fördelaktigaste just för regionerna.

Jag skaU som exempel ta det län som jag själv representerar, nämhgen Älvsborgs län. De frågor som rör Älvsborgs län bör i största möjliga utsträckning avgöras i det länet. Att däremot flytta beslutanderätten i sådana frågor — som aUtså rör Älvsborgs län — från Stockholm till Borlänge, EskUstuna, Jönköping eUer någon annanstans, det hjälper inte invånarna i vårt län. Jag tror att samma resonemang kan föras för de allra flesta regioner i vårt land på den punkten.

I propositionen finns inte heller någon analys av de konsekvenser som man kan vänta sig i form av att kanshhuset sannohkt så småningom kommer att överta en del av uppgifterna från de utflyttade ämbetsverken, inte minst en rad kontaktuppgifter. Detta sägs inte i propositionen, men det är en utveckling som jag tror kommer att bli den naturhga. Den kan leda tUl en ytterUgare maktkoncentration till kanslihuset, och det anser jag för min del inte vara en lycklig utveckhng.

De problem som jag nämnt här skuUe egentligen förtjäna en noggrann genomgång. Men dels har de belysts tidigare i debatten och dels skah jag med hänsyn tUl tidsbristen så här i riksdagens slutspurt begränsa mig i detta sammanhang tUl att omnämna de skäl som gör att jag inte kan rösta för bifaU tUl propositionen, trots att jag gUlar många av dess förslag tiU utflyttning.

154

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Under de senaste minuterna har många varit uppe och beklagat den åderlåtning som Stockholm skuUe åsamkas genom det beslut vi nu skah fatta om en stund. Ja, kammarledamöter. Ingen vet hur stor den åderlåtningen bhr. Även om den skuUe bli totalt vad propositionen föreslår, så tycker jag att vi gärna ett ögonbhck kan jämföra den med den åderlåtning på 83 000 människor som de fyra nordhgaste länen har drabbats av i brist på arbete under de tio senaste åren. Dessa människor har tUl stor del tvingats flytta till Stockholm, och 83 000 människor är betydhgt mer än 10 procent av Stockholms folkmängd.

Men det har varit en skUlnad mellan de flyttningar som har pågått från Norrland och dem som nu föreslås. De människor som har flyttat där uppifrån har inte haft något annat val än att flytta. De har inte haft de flyttförmåner som här föreslås i propositionen, de har inte fått några kommunala informationsskrifter, de har inte bjudits på kommunalt kaffe, de har inte bjudits på någon sightseelngsresa runt Stockholm när de har kommit hit ner.

Det gjordes en hknelse här for ett ögonbhck sedan, och det sades att Stockholm i dag är en val, där riksdagsmän försöker hugga för sig bitar. Ja, vi har erfarenhet i de nordUgaste länen. Det är Inte många år sedan som riksdagsmän från den stockholmska valfiskens buk agerade i Västerbotten på ett sätt som gjorde att vi miste tusentals sysselsättnlngstiUfäUen. Många av de berörda människorna har tvingats flytta.

Nancy Eriksson sade för ett ögonbhck sedan att utflyttningen från Stockholm   är   bitter   —   Stockholm   blöder.   Ja,  då skuUe,  om  man

fortfarande gör jämförelser, Vindelälven i Västerbotten I dag forsa av blod från de människor som tvingas bryta upp från sina hem, sina anförvanter och sin mUjö därför att de jobb som de hade hoppats på där uppe, som låg inom räckhåU, har ryckts bort.

Jag har, kammarledamöter, velat säga det här som en hten förklaring tUl vad jag egentligen hade tänkt säga — att vi i Västerbotten är väldigt känsUga när man försöker ytterUgare fingra på projekt som är aktuella för vår del. Så har det varit under debatten här i dag med skogshögskolan -som såväl av utredningen som i propositionen föreslagits bli förlagd till Umeå — där många syd- och meUansvenska riksdagsmän har varit framme och försökt hitta aUa tänkbara argument emot. Och så har det delvis också varit ifrån Östgötabänken när det gäUt valet för TRU:s del mellan Umeå och Norrköping.

Jag skaU inte nu i debattens sista ögonblick ta upp diskussion rörande de argument som man ensidigt har försökt rikta emot Umeå. När det gäller skogshögskolan har man från borgerligt håU försökt beskriva alla svårigheter som skuUe föreUgga om skolans forskning förlades tiU Umeå. Jag skaU Inte i detah kommentera de argumenten. Låt mig bara erinra om att det inte alls behöver vara så att forskningen om problem som man kan tycka dominerar syd- och meUansvenska skogar absolut måste bedrivas i Syd- och MeUansverige. Jag skaU ge bara ett Utet exempel på detta.

Det har sagts att bl. a. insektsangreppen skulle vara särskilt besvärande i syd- och meUansvenska skogar. Det kan vara riktigt. Men då måste man fråga sig: Vad beror dessa insektsangrepp på? För en tid sedan läste jag i tidskriften Skogen, som ändå är en fackmässig pubUkation på det här området, att insektshärjningarna tUl stor del beror på den numera vanUga awerkningstekniken med upplagring av obarkade stammar.

Vad är det då som säger att forskningen om den frågan, därför att de här problemen kanhända är större I Syd- och Mellansverige än i Nonland, prompt behöver bedrivas i Syd- och MeUansverige?

Det har sagts att khmatiskt betingade oUkheter mellan södra och nona Sverige i fråga om växt- och djurvärld skuUe kräva att forskrungen bedrevs i Syd- och MeUansverige. Vad man inte har nämnt är att fältarbeten och exkursioner omkring de här problemen bara bedrivs en kort del av året. Det är de laboratoriemässiga upparbetnlngarna av proven som försiggår året runt och som med fördel kan göras i Nonland, även om man har inhämtat material i andra delar av landet.

Jag vågar som summering påstå att Umeå universitet har fått en profilering som bör bereda skogshögskolans disciphner en god forskningsmihö.

Beträffande TRU har utskottet förordat en utredning som vi från Västerbottens sida hälsar med stor tUlfredsställelse. Jag tror att utredrungen kommer att ge besked om att det finns många skäl som talar för en lokalisering av TRU till Umeå - inte bara rent regionalpohtiska.

Det har sagts att avståndet tUl Umeå skulle vara så avskräckande. Låt mig, utan att göra aUtför mycket reklam för Umeå, säga att det är 90 minuters avstånd mellan Umeå och Stockholm, om man tar flyget.

Det har också sagts att Umeå skuUe ha lokalproblem för TRU:s räkning. Men intiU det nyinvigda radiohuset i Umeå hgger 30 000 m

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

155

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

mark reserverat och väntar på TRU. När det gäller bostadsfrågan har Umeå kommun förklarat sig beredd att lösa den, om TRU förlägges till Umeå.

Om man till detta lägger önskvärdheten av att få bättre balans mellan Norrland och det övriga landet när det gäher massmediernas produktion, så är det inte någon oväsenthg sak. I dag produceras mindre än 2 procent av de samlade TV- och hudradioprogrammen i de fyra nordligaste länen. Det borde förehgga skäl för att genom lokahsering av TRU nonut åstadkomma en något bättre balans i det faUet.

Herr talman! Låt mig sedan avslutningsvis säga att vi från norrländskt håll är mycket glada över den proposition som vi om några ögonblick skaU fatta beslut om. Den betyder ett erkännande av Norrland som lokaUseringsområde, som kommer att bh av stor betydelse för framtiden.

Herr NILSSON I Tvärålund (c):

Herr talman! Både på förmiddagen och under kvällens debatt har frågan om skogshögskolans placering tagits upp av flera talare. Jag tog upp samma fråga i mitt första anförande. Under den senare delen av diskussionen tycker jag att det har redovisats argument som är ganska Uka de argument som fördes fram när vi diskuterade förläggandet av ett universitet tUl Umeå. Då restes dét aUa möjUga hinder härför. Orten låg aUtför långt bort, det var omöjligt att tänka sig en studiemiljö där osv. Vi känner alla tiU denna gamla konservativa argumentering, som det gäller att bryta om något nytt skaU kunna komma tUl stånd.

Jag håUer för troUgt att mina koUeger söderut inte känner till att Umeå universitet har utvecklats mycket positivt. När det gäller de UtbUdnings- och forskningsområden som särskUt berör skogssidan -fysik, biologi, kemi och ekonomi — så är de jämförbara med vad andra alternativa universitet kan prestera. DärtiU kommer att en avdelning av arbetsmedicinska institutet skaU placeras I Umeå, och den verksamhet man där skall bedriva är just inriktad på fysiskt arbete, skogsarbete och Uknande.

Någon talare har här sagt att man är oroUg för att forskning och utbildning kommer "så långt bort", men vederbörande har tydligen inte tänkt sig den omvända situationen, alltså att även en placering i Sydsverige för nonlänningar kan betraktas som långt bort, när 40-50 procent av skogsproduktionen sker i Norrland. Vi måste försöka komma bort från argument av det slaget och se saken sådan den är. Vi kan naturhgtvis anpassa såväl forskning som utbUdning tUl behovet och till de resurser vi ger verksamheterna, oavsett var denna institution kommer att förläggas. Så pass praktiska är vi här i landet.

Jag vUle bara med dessa få ord understryka den saken, innan vi går tUl votering.

156

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Efter den ström av talare som här har pläderat för Umeå kanske det inte är så mycket att tUlägga. Men tUlåt mig ändå säga att om man läser utskottets skrivning angående skogshögskolans förläggning, så innebär   den   åtskilliga   reservationer.   1   motionen   nr   1295  där  man

redovisat forskningens betydelse säger man att väsenthga delar av skogshögskolan redan i denna omgång bör kunna flyttas ut och att UtbUdningen bör kunna förläggas tUl Umeå universitet. Men vad motionärerna särskilt efterlyser år forsknhigens framtida möjUgheter, Det är på den punkten man har sagt: Låt oss få en utredning, en komplettering av den utredning som i dag sker inom skogshögskolans styrelse i samverkan med representanter för skogsindustrin, för att se hur man kan klara forskningen. Låt oss få den så snabbt att vi kan få ett förslag tUl nästa års riksdag. Jag frågar mig: Av vilken anledning vågar och viU inte Umeås representanter acceptera en översyn av forskningens möjligheter för att främja ett skogsbruk som är av utomordentlig betydelse, inte bara för Norrland utan för hela landet? Det fhms stora forskningsprojekt på skogssidan i Norrland, men det finns det i övriga landet också, och det är det man måste ha med i bUden.

Några talare här har glömt en väsentUg sak när det gäUer forskningen, nämUgen sambandet med marken. Här har man gjort sig tUl tolk för uppfattningen att de här problemen kan klaras genom pohtiska lösningar. Jag konstaterar endast att herrar riksdagsledamöter tydhgen anser sig vara mera kunniga på det här området än professorerna vid skogshögskolan, som ändå kan de här frågorna. Jag är också en aning förvånad över det utfall som gjordes mot professor Ericson, som ju inte kan försvara sig i den här kammaren.

Hen talman! Efter vad jag under den senaste timmen hört av argumenteringen har jag styrkts i min uppfattning att det verkligen finns anledning att försöka få en belysning av forskningens möjhgheter för att tillgodose skogsbruket i hela detta land.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är riktigt att det har varit uppe några talare från Västerbotten som bor så nära att de - hoppas att det inte uppfattas som förmätet att säga det - känner universitetet i Umeå och vet vUka resurser som finns där. Jag tror att herr Carlsson i Vikmanshyttan och många med honom måhända har missförstått utskottets skrivning där det sägs att man, just som hen Carlsson i Vikmanshyttan sade i slutet av sitt anförande, vUl pröva möjligheterna för och utformningen av forskning och utbUdning och undersöka om den skaU förläggas tUl lantbrukshögskolan eher tUl institutioner vid universiteten. Det är inte fråga om någon tveksamhet i utskottets skrivning. Vad utskottet säger är att frågan lämnas öppen, och den lämnas lika öppen för möjligheter till anpassning och en riktig utformning enhgt utskottets skrivning som enhgt reservationens skrivning; aUa möjhgheter håUs öppna också enUgt utskottets skrivning.

Herr ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! 1 mitt anförande citerade jag professor Ericson från skogshögskolan och stäUde detta citat gentemot de verkUga förhåUandena vid Umeå universitet med de goda forskningsresurser som finns där och med det stora internationeUa utbyte som där sker på forskningens och utbildningens område. Jag tycker att det är en mycket klar framgång för

157

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

vad jag hade att säga att hen Carlsson i Vikmanshyttan uppfattade mitt citat av professor Ericson i gårdagens tidningar som ett angrepp.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! TUl gårdagskväUens TV-program en kommentar. Det gav ju en ganska festlig bUd av det som här av många talare karakteriserats som en huggsexa.

Som konkret exempel valde Sveriges Radio förslaget om utflyttning av TRU och sin egen utbUdningsenhet. Men det kom nu att framställas enbart som en maktkamp meUan Umeå och Nonköping. Det finns emellertid faktiskt ett annat perspektiv på denna fråga som har aktuahserats i en motion.

Där påpekas att personalen vid utbildningsprogramenheten är anställd vid Aktiebolaget Sveriges Radio och icke kan betraktas som statsanstäUd personal Utbildningsenheten är Icke ett stathgt verk. Det är ytterst tveksamt om riksdagen har formell möjlighet att besluta om denna avdelnings lokalisering.

Dessutom är det, som några talare påpekat, otiUfredsstäUande att man skulle besluta om TRU:s lokaUsering Innan frågan om dess framtida organisation behandlats.

De här två skälen har tydhgen vägt så tungt, att utskottet enat sig om att nu icke föreslå något beslut på denna punkt. Det är bra. Och det är särskilt glädjande att ett enigt utskott har låtit dessa principiella skäl betyda mer än lokala hänsyn.

Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan.

Hen finansministern STRÄNG:

Herr talman! Före voteringen vih jag å regeringens vägnar göra den röstförklaringen, att regeruigens ledamöter kommer att rösta med utskottets förslag om ytterhgare utredning rörande TRU och Sveriges Radios utbUdnlngsenhets kommande lokahsering, för att så långt som möjhgt skapa enighet i dagens viktiga fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Yrkanden om avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 29 Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels motionerna nr 1300, 1304, 1319 och 1337 i vad de innefattade yrkande om avslag på propositionen, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lidgard begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

158

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr  15 punkten I såvitt avser frågan om avslag på Kungl.

Majts proposition nr 29 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit motionema nr 1300, 1304, 1319 och

1337 i vad de innefattar yrkande om avslag på propositionen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lidgard begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  298

y

Nej  -     27 Avstår -      5

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

övriga i motionerna 1304, 1319 och 1337 upptagna frågor samt andra att-satsen i motionen 1300

Utskottets hemställan bIföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr NUsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr NUsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

i/

Ja -  242

Nej -    69

Avstår —     I 9

Punkten 3

Propositioner gavs på blfaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av hen Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bUaUer   inrikesutskottets   hemstäUan  i

betänkandet nr 15 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av hen Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

159

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 233

Nej  -     84

Avstår —     13

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1346, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 5-7

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 3 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då hen Nordgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 265

Nej -    47

Avstår —    17

160

Punkten 9

Propositioner gavs på bifaU tUl l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 4 av fru Nilsson i Kristianstad samt 3:o) motionen nr 1297, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru NUsson i Kristianstad begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Hyltander begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den  som  vUl att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen

angående Inrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 9

antar reservationen nr 4 av fru Nilsson I Kristianstad röstar ja,

den det ej vlU röstar nej.

Vinner   nej  har  kammaren  tiU  kontraproposition  i nämnda  votering

antagit motionen nr 1297.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkstäUdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -    34
Nej -    20 "

Avstår - 276 I  enlighet  härmed  blev följande voteringsproposition  uppläst  och godkänd:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 9 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av fru Nilsson i

Kristianstad.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru NUsson i Kristianstad begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 284 Nej -     15

Avstår -    31 Punkten 10 Utskottets hemstäUan bIföUs.

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1336, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 12

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 5 av hen Oskarson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Oskarson begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som  vUl  att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets  hemstäUan  i betänkandet nr 15 punkten 13 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av hen Oskarson. 6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

161

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Oskarson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 288

Nej -    21

Avstår -    21

Punkterna 14-16

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 17

Propositioner gavs på bifall tih dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av hen Eriksson i Arvika m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 15 punkten 17 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja -  160

Nej -   151

Avstår —    19

Herr Johansson i Växjö (c) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkten 18

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Oskarson begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

162

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer  Inrikesutskottets  hemställan   i betänkandet nr 15 punkten 19 röstar ja, den det ej vih röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifahit reservationen nr 7 av herr Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Oskarson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 279

Nej -    29

Avstår -    22

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Punkten 20

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av hen Eriksson I Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föhande voterings-proposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 15 punkten 20 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av hen Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresrung förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då hen Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  216

Nej  -    96

Avstår -     17

Punkten 21

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 21 röstar ja,

den det ej vih röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 9 av herr Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  159

Nej -   162

Avstår -      9

163

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Punkten 22

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels det av fröken Bergegren under överläggningen framställda yrkandet att riksdagen beträffande TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet med avslag pä motionerna 1971:1289, 1971:1301, 1971:1317 och 1971:1348 skulle bifaUa Kungl. Majts förslag, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 23

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 11 av hert Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   Inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 15 punkten 23 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av hen Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 303

Nej -     16

Avstår -     11

Punkterna 24—37

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 38

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer  Inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 38 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 12 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  230

Nej -    93 Avstår -       7

Punkterna 39-44

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 45

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr NUsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 15 punkten 45 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 13 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr NUsson i Tvärålund begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  168

Nej -   161

Avstår -       1

Punkterna 46 och 47

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 48

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemstäUan  i

betänkandet nr 15 punkten 48 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 14 av herrar Nordgren

och Oskarson.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Nordgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstnmgsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

165

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ja - 274

Nej -    42

Avstår -     13

Punkterna 49-64

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 65

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr NUsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr NUsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 15 punkten 65 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 15 av herr NUsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson I Tvärålund begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  245

Nej -    69

Avstår -     16

Punkterna 66-68

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Viss del av utskottets motivering under rubriken Personalfrågor (Det stycke som började på s. 65 i det tryckta betänkandet med orden "Utskottet vih" och slutade med "hos personalen")

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 10 av herr Eriksson i Arvika m.fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som viU att kammaren godkänner Inrikesutskottets motivering i

betänkandet nr 15 i det stycke som bötiar på s, 65 med "Utskottet viU"

och slutar med "hos personalen" röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den I reservationen nr 10 av herr

Eriksson i Arvika m. fl. anförda motiveringen.

166

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  168

,              Nej -  158

!           Avstår -       3

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

§ 2 Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag tiU lag om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 mars 1971 dagtecknad proposition, 1971:94, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokoUet över socialärenden, föreslagit riksdagen

dels att antaga förslag tUl

1)    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2)    lag om ändring i förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enhgt lagen om aUmän försäkring (sjukreseförordningen),

3)    lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstiUskott,

dels att besluta om den reglering av aUmänna sjukförsäkringsfonden som angavs i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga InnehåU anfördes föhande:

"I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om ersättning från den aUmänna försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård.

Rätt tUl ersättning föreslås införd för resekostnader i samband med konvalescentvård, sjukgymnastiska och andra sjukvårdande behandlingar samt sjukvård som meddelas av distriktssköterska och distriktsbarnmorska.

I propositionen läggs vidare fram en rad förslag som syftar tiU förenkUngar och tUl ytterligare kompletteringar av försäkringsskyddet vid sjukresor. Dessa förslag Innebär bl a. att ersättning för resekostnaden skaU utgå utan något krav på remiss när någon söker läkarvård vid närmaste allmänna sjukhus. Vidare införs rätt tUl ersättning för de merkostnader för resan som kan drabba den som Insjuknat eUer skadats utanför hemorten och tUl föhd av sitt tUlstånd måste väha dyrare färdsätt för hemresan efter vården än han annars kunde ha använt.

Ett självriskbelopp om 4 eUer, vid läkarvårdsresor i vissa större städer, 5 kronor har aUtsedan sjukförsäkringen infördes 1955 gäUt för den försäkrade i fråga om resekostnader. En höjning av detta belopp tiU 6 kronor föreslås i propositionen.

Propositionen innehåUer vidare förslag i vissa andra frågor som rör den allmänna försäkringen. Frågorna gäUer jämkningar i vissa regler om avgiftspUkten tUl sjukförsäkringen, överföring tUl och från aUmänna sjukförsäkringsfonden samt föhdändringar tiU den vidgade förtidspensioneringen.

167

Nr 96

De föreslagna reformerna genomförs inom nuvarande kostnadsram,"

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

1 samband med propositionen hade behandlats motionerna

1)     1971:1410 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari hemställts att riksdagen vid sin behandhng av proposition nr 94 beslutade 1. att rätt till resekostnadsersättning vid mödratandvård infördes, 2. att rätt till resekostnadsersättning infördes för föräldrar som kaUades tUl samtal med läkare vid barnpsykiatriska khniker utan att barnet behövde vara med,

2)     1971:1444 av herr Petersson i Röstånga m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen vad beträffade resekostnader i samband med sjukvårdande behandlingar skulle bifaUa proposition nr 94 samt hemstäUa hos Kungl Maj:t om skyndsamt förslag för att minska sjukresekostnaderna för sådana grupper som omtalades i motionen,

3)     1971:1445 av fru Skantz m. fl., vari hemstäUts att riksdagen gav Kungl. Maj:t tiU känna vad i motionen anförts om ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård,

4)     1971 ;1446 av hen ÄkerUnd m. fl, vari hemstäUts att riksdagen vid behandhngen av proposition 94 skuUe besluta att det även vid vård meddelad av privatpraktiserande läkare skulle utgå reseersättning enhgt de regler som sjukförsäkringsutredningen föreslog samt att riksdagen som sin mening skuUe ge Kungl. Maj:t tUl känna vad I motionen anförts angående självriskbeloppet och reseersättning för medföhande vårdare.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen skuUe bifalla propositionen 1971:94,

2.    att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:1445 och med avslag på motionen 1971:1410, i motsvarande del, som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad utskottet anfört om ersättning för resekostnader i samband med mödratandvård,

3.    att motionen 1971:1410, såvitt gällde ersättning för resekostnader vid besök på barn psykiatrisk kUnik, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

4.    att motionen 1971:1446, såvitt gällde ersättning för resekostnader vid besök hos privatpraktiserande läkare, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5.    att motionen 1971:1444 samt motionen 1971:1446, såvitt gäUde frågan om högkostnadsskydd, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

6.    att motionen 1971:1446, såvitt gäUde reseersättning för medföljande vårdare, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

168

Reservationer hade avgivits

1) vid utskottets hemstäUan under 2 av herrar Carlsson i Vikmanshyttan och Magnusson i Nennesholm samt fröken Pehrsson (samthga c), som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1410, i förevarande del, och i anledning av motionen 1971:1445 för sin del beslutade att 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkrmg samt 3 § förordningen (1962:385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om aUmän försäkring (sjukreseförordningen)  från den  1 juli  1971  skulle ha av reservanter-

na föreslagen lydelse, innebärande att rätt tUl reseersättning vid mödratandvård skuUe införas,

2)     vid utskottets hemställan under 3 av fröken Pehrsson (c), som

ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1410, i förevarande del, hos Kungl. Maj;t hemstäUde om förslag tUl innevarande års höstriksdag om utvidgad rätt tiU resekostnadsersättning vid besök på barnpsykiatrisk klinik i enlighet med vad reservanten anfört,

3) vid utskottets hemstäUan under 4 av herrar Ringaby och Björck i
Nässjö (båda m), som ansett att utskottet under 4 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1446, i förevarande del, hos Kungl. Maj:t hemställde om förslag tiU innevarande års höstriksdag om resekostnadsersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare i enhghet med vad reservantema anfört,

4) vid utskottets hemställan under 5 av herr Mundebo (fp) samt
fröken Pehrsson (c) och fröken Bergström (fp), som ansett att utskottet
under 5 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1444 och motionen 1971:1446, i förevarande del, som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanterna anfört om ett högkostnadsskydd i resehänseende.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Vi har nu att behandla socialförsäkrlngsutskottets betänkande nr 30 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 94 med förslag tih lag om ändring i lagen om allmän försäkring m. m., jämte motioner. I propositionen föreslås bl a. ändrade bestämmelser om ersättning från den aUmänna försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård. Rätt tiU ersättning föreslås mförd för resekostnader i samband med konvalescentvård, sjukgymnastiska och andra sjukvårdande behandUngar samt sjukvård som meddelas av distriktssköterska och distriktsbarnmorska.

Jag vUl gärna framhåUa att vi hälsar förslaget om dessa ändrade bestämmelser med stor tUlfredsstäUelse, men jag vlU också påpeka att ett par grupper har enligt min mening bhvit bortglömda I propositionen. Från centern har vi i motion 1410 hemställt att rätt tUl resekostnadsersättning vid mödratandvård Införs och dessutom att rätt till ersättning för resekostnad införes för föräldrar som kallas tiU samtal med läkare vid barnpsykiatriska khniker utan att barnet behöver vara med.

När det gäller resekostnadsersättnmg vid mödratandvård understryker utskottets majoritet i sin skrivning angelägenheten av att frågan löses och löses snart. Vidare skriver utskottet att utnyttjandet av fri tandvård för mödrar inte bör försvåras av ekonomiska skäl Detta kan bli fallet för mödrar som har långa avstånd tUl tandläkare och som vid besök åsamkas dryga kostnader. Ändock har utskottet avstyrkt motionen 1410 med den motiveringen att en utredning pågår.

1963 beslöt riksdagen om fri mödratandvård. Det är aUmänt erkänt att denna förmån fyUer en viktig uppgift för att förebygga ohälsa och nedsatt allmäntiUstånd för modern före och efter förlossningen. Vi hävdar i motionen att resekostnadsersättning borde utgå vid mödratandvård enhgt samma principer som inom den aUmänna försäkringen. Nog

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

169

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

170

förefaller det märkligt att besluta om förmåner som inte utan stora kostnader kan utnyttjas av dem som har långa avstånd och dyra resor. Jag kan inte finna att det bidrar tUl ökad jämUkhet. Jag tycker att det här rör sig om ett krav på rättvisa och hkstäUighet mellan dem som har resekostnader och dem som inte har det. Nog borde aUa ha rätt tUl mödratandvård tUl samma kostnad, oavsett var de bor.

En bärande princip inom den aUmänna försäkringen är att rätt till ersättning för behandling hos läkare och tandläkare regelmässigt förknippas med rätt tiU ersättning för resor med anledning av behandhngen. Detta, anser jag, talar för att ersättning borde utgå även för resor i samband med mödratandvård. Jag viU gärna citera ett par rader i propositionen, där det sägs: "Det är viktigt att oförmånliga resebestämmelser inte motverkar strävandena tUl ett rationeUt utnyttjande av sjukvårdsresurserna. Utredningen anser det därför motiverat att rätten till ersättning för resekostnader utvidgas att gäUa resor i samband med sjukvårdande behandUngar. En sådan utvidgad rätt ter sig särskilt angelägen eftersom vården här oftare än vad som är faUet vid läkarvård har karaktären av seriebehandhngar."

Departementschefen nämner detta och anser för sin del att en utvidgning bör ske. Jag tycker att de skäl som anförts här när det gäller andra sjukvårdande behandUngar också bör avse resekostnad i samband med mödratandvård. Jag kan emellertid inte finna att departementschefen på något ställe nämnt något om mödratandvård eller resor i samband med mödratandvård.

Jag vUl med detta yrka bifaU tiU reservationen 1 i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30.

I motionen 1410 hemställer vi också att resekostnadsersättning skall utgå tiU föräldrar som kaUas tiU samtal med läkare vid barnpsykiatrisk kUnik utan att barnet behöver vara med. I hkhet med riksförsäkringsverket som aktuahserat denna fråga viU jag framhålla, att samtal meUan föräldrar och läkare ofta är ett led i behandhngen av det sjuka barnet, och det är av vikt att sådana samtal kan komma till stånd utan att hinder av ekonomisk natur, förorsakade av kostnader för resor mellan hemmet och läkaren, förehgger.

Jag har vid kontakt med läkare, psykiater och kuratorer fått den uppfattningen att de är oerhört intresserade av att reseersättning utgår i de faU som här är relaterade.

Jag ber att få yrka blfaU tUl reservationen 2.

Dessutom vUl jag yrka bifaU till reservationen 4 som tar upp högkostnadsskydd i resehänseende. Det är Ingen ny fråga. Den har funnits länge inom systemet med självrisk. Höjningen av självrisken ökar emeUertid frågans betydelse. Det är uppenbart att höjningen jämte den tidigare självrisken i vissa situationer där mycket täta resor förekommer kan vålla ekonomiska bekymmer för sjuka och aktuahsera behovet av ett särskilt högkostnadsskydd. Jag tänker, herr talman, på de handikappade, de aUergisjuka eUer de hörselskadade som ofta behöver besöka läkare och på så sätt åsamkas ganska dryga resekostnader.

Jag ber med detta, hen talman, som sagt att få yrka bifaU tiU reservationerna 1, 2 och 4.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag viU bara säga ett par ord utöver det som fröken Pehrsson har sagt beträffande reservationen 4, Det gäller aUtså de problem som tagits upp i motionen 1444 och som rör problemen för de långtidssjuka, som i många faU måste göra täta återkommande sjukbesök och som då på det sättet kan få rätt stora samlade resekostnader även om de för egen del inte behöver stå för mer än självrisken.

Utskottsmajoriteten har uttalat sm förståelse för denna problematik men menar att det skuUe bU mycket stora avgränsningssvårigheter att definiera vUka som skuUe vara berättigade till resekostnader i detta avseende. Utskottsmajoriteten utgår från att i den mån statistikföring och hknande inom sjukförsäkringen kan rationahseras kommer det att bli lättare att göra en sådan avgränsning, och i så faU skaU dessa problem tas upp på nytt.

Vi reservanter är också medvetna om avgränsningsproblemen, men vi har ändå den uppfattningen att man inte bara bör hänvisa till dem utan att man skall gå vidare med utredning och överväganden i denna fråga, eftersom resekostnaderna innebär en betydande ekonomisk belastning för de personer som berörs. De administrativa svårigheterna borde inte vara oöverstighga, och vi önskar därför att övervägandena i denna fråga skall fortsätta. Vi anser att utskottet i sin skrivning borde ha markerat detta och föreslagit riksdagen att i skrivelse tUl Kungl. Majt ge tUl känna den uppfattningen.

Jag ber med detta att få yrka bifaU tiU reservationen 4.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Efter att ha genomhdit den långa debatten i det föregående ärendet skulle man vara frestad att börja med en lätt travestering av de ord som antikens fältherre Pynhus yttrade och säga: En sådan maratondebatt tUl och riksdagens anseende är förlorat.

Nu gäller det aUtså en annan fråga — frågan om reseersättning i samband med sjukbesök, som behandlas i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30, Möjhgheterna att få ersättning när man reser till läkare eUer får vård av ohka slag skall vidgas; man skah kunna få ersättning för resor i samband med konvalescentvård, sjukgymnastisk behandling, fysikalisk terapi och foniatrisk behandUng, Det hälsar vi med tiUfredsställelse, Däremot har socialministern inte velat gå med på att ge ersättning för resa tUl privatpraktiserande läkare.

Detta problem funderade 1961 års sjukförsäkringsutredning över, I det betänkande som den lämnade 1970 föreslås att man skall kunna få reseersättning från sjukförsäkringen när man besöker privatpraktiserande läkare. Jag skall bara citera några rader ur betänkandet. Utredningen diskuterar ett par möjhgheter att lösa problemet och säger; "Enhgt utredningens mening är den andra utvägen — att i princip slopa nu gäUande hänvisningsregel — en från förenkhngssynpunkt tilltalande lösning av ifrågavarande problem. Utredningen har därför övervägt en ordning som skuUe innebära ett från reseersättningssynpunkt helt fritt läkarval inom sjukvårdsområdet, dvs. samma system som f. n, tUlämpas vid sjukresor inom Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping."

171

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

På s. 15 i sitt betänkande tar socialförsäkringsutskottet upp det förhållandet att det faktiskt utgår ersättning vid besök hos privatpraktiserande läkare i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping och framhåUer att där finns 60 procent av privatpraktikerna. Därmed avstyrker utskottet vår begäran. Vi tycker nog att de som besöker återstående 40 procent av de privatpraktiserande läkarna också skulle kunna få denna ersättning.

Jag skall citera några rader till längre fram i 1961 års sjukförsäkrings-utredningsbetänkande, där man säger: "Förslaget innebär att resekostnadsersättning kan utgå oavsett vilken läkare som sökts (således även läkare utanför sjukvårdsområdet) om kostnaden härför inte överstiger

kostnaden  för resa tiU närmaste allmänna sjukhus-- där vården

kunnat meddelas alternativt kostnaden för resa tUl tiänsteläkaren." Man tycker också att ersättning skaU kunna ges för resa tiU privatpraktiker med speciaUstkompetens.

Det här funderade alltså sjukförsäkringsutredningen på, och den tyckte att man skuUe genomföra förslagen. I dessa kloka synpunkter instämde alla, bl. a. två ledamöter av den här kammaren: den värderade fru Skantz och herr Harald Pettersson i Kvänum, Reservationen 3 bygger på sjukförsäkringsutredningens enhälUga betänkande.

Jag yrkar med dessa få ord bifall tUl reservationen 3,

172

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr talman! Vid behandlingen av Kungl, Maj:ts proposition nr 94, som ju i huvudsak är koncentrerad tUl problemet om resekostnadsersättning i samband med sjukvård, har utskottet haft att ta ställning till några motioner som i sin tur resulterat i fyra reservationer. Vad beträffar innehållet i dessa har reservanternas talesmän redogjort för de awikande meningar som framförts, och jag skall därför, herr talman, försöka att Inskränka mig tiU endast några korta kommentarer.

Beträffande centerpartireservationen nr 1 viU jag understryka att det inte råder några delade meningar i själva sakfrågan. Utskottsmajoriteten är också av den uppfattningen att rätt tUl reseersättning vid mödratandvård är en angelägen fråga som bör föras fram till en snar lösning. Men jag vill säga till fröken Pehrsson, som har talat för reservationen, att frågan om den närmare utformningen av en tandvårdsförsäkring prövas av en särskUd utredningsman, och det är med hänsyn tiU detta utredningsuppdrag som utskottsmajoriteten inte har ansett sig kunna tUlstyrka yrkandet i centerpartimotionen. Där föresläs ju att rätt tiU reseersättning skall införas fr, o, m. den 1 juh i år, och det är nog en sak som är praktiskt taget omöjlig att göra med tanke på den korta tidsfristen.

Jag vUl emellertid gärna understryka vad utskottet har framhålht, nämhgen att också vi anser det väsenthgt att frågan om reseersättning vid mödratandvård bhr uppmärksammad under utredningsarbetet. Det är därför som vi mot bakgrunden av vår principieUt välvilUga instäUning tUl frågan och med hänsyn tUl att utredningens direktiv inte synts oss tiUräckUgt klart utformade på den här punkten har uttalat oss för att utredningsmannen får i uppdrag att särskUt beakta denna fråga och att

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

utskottets   uttalande  skah  bringas  till  Kungl,   Maj:ts  kännedom.   Det      Nr 96 innebär bl, a, bifall till motionen 1445 av fru Skantz m. fl.

För övrigt viU jag påpeka för fröken Pehrsson att utskottet har den uppfattningen att resor i samband med tandvård är så intimt förknippade med den kommande försäkringen att riksdagen inte nu bör besluta om införande av bestämmelser rörande ersättning för en viss grupp. Ett beslut i den riktningen bör vägas In i det större sammanhanget beträffande rätt tUl ersättning för annan tandvård och i samband därmed företagna resor. Antaghgen bör ersättningen utformas efter enhetliga regler för all tandvård. Om utredningen kommer tUl den uppfattningen att så bör vara — aUtså kommer tUl samma uppfattning som sjukförsäkringsutredningen — så skuUe utformningen försvåras därest vi nu skulle föha reservanternas förslag. Det är därför utskottets mening att vi bör awakta och inte föregripa tandvårdsutredningen.

Vad gäher den andra reservationen, som fröken Pehrsson är ensam om, så viU jag bara understryka vad utskottet har framhållit, nämligen att nuvarande resekostnadsbestämmelser bygger på principen att ersättning utgår endast i samband med ersättningsgiU sjukvård. Man bör nog inte göra avsteg från den principen utan mycket tungt vägande skäl, eftersom det skuUe komma att få konsekvenser för ersättningssystemet i andra sammanhang.

Det är naturhgtvis riktigt som fröken Pehrsson säger, att samtal mellan föräldrar och läkare ofta är ett led I,behandlingen av barnet, och det är väl även riktigt att sådana samtal bör komma till stånd utan hinder av ekonomisk natur. Men nu är det så att undersökning, rådgivning och behandhng — Inom den psykiska barna- och ungdomsvården I varje faU -ofta erbjuds avgiftsfritt av sjukvårdshuvudmännen. Under den förutsättningen utgår ju också statsbidrag för ändamålet. Det bör aUtså vara möjligt — och det är i varje faU tänkbart — att lösa problemet i hnje med reservanternas förslag inom ramen för dessa bestämmelser.

För övrigt viU jag säga tiU fröken Pehrsson och de andra som har pratat om dessa reservationer, att vi har den principieUa inställningen att det är nödvändigt att slå vakt om försäkringens enhethghet. Man måste inom sjukförsäkringssystemet ha vissa bestämda regler som är något så när lätta att administrera och möjhga att tUlämpa, Det är inte praktiskt möjligt att inom ramen för en obUgatorisk försäkring tillgodose aUa de önskemål och anspråk som förs fram. En del förslag som vi får ta ställning tUl måste helt enkelt avvisas bl, a, därför att de skulle göra försäkringen alltför otympUg. De problem som Inte kan lösas mom den obligatoriska sjukförsäkringens ram får man försöka komma till rätta med i andra sammanhang.

Även förslaget om reseersättning till privatpraktiserande läkare, som herr Ringaby talat för, har utskottet awisat. Anledningen är att ersättningssystemet vid vård, meddelad av privatpraktiserande läkare, även är föremål för utredning och att man bör awakta utredningens förslag. Nu är det väl inte riktigt som herr Ringaby har framhåUit, att det mte utgår någon reseersättning för dessa 40 procent som befinner sig utanför de i utskottsbetänkandet angivna storstäderna. Därvidlag har nog herr Ringaby  misstagit sig.  Det  utgår ju reseersättning även vid vård.

173

f

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

174

meddelad av sådana läkare, men reseersättningen är begränsad tUl resa tUl närmaste tjänsteläkare.

Det är riktigt att sjukförsäkringsutredrungen har föreslagit en utvidgning av reseersättningen. Frågan har tagits upp av departementschefen i propositionen, men han har kommit tUl uppfattningen att den inte bör lösas i detta sammanhang just med hänvisning tUl den pågående utredningen. Hen Ringaby har ju själv framhålht att 60 procent av de privatpraktiserande läkarna är koncentrerade tUl de fyra storstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, och där ersätts resekostnaden utan någon jämförelse med resekostnaden vid besök hos tiänsteläkare, alltså oberoende av vilken läkare som anUtas, Utskottet har anslutit sig tiU departementschefens förslag och har avstyrkt motionsyrkandet i denna del,

Sluthgen, herr talman, några ord om den sista reservationen, där det föreslås att ett högkostnadsskydd I resehänseende skaU införas. Det framhåUes i reservationen - och det har också framhålhts av dem som här talat för reservationen — att vid mycket täta sjukresor kan det för vissa angivna grupper bh en del ekonomiska bekymmer, och det är detta som enhgt reservanterna har aktuahserat behovet av ett högkostnadsskydd. Men det är också så — reservanterna har för resten själva anfört det - att den här frågan inte är ny utan har funnits hka länge som systemet med självrisk. Det har nu framhålhts att höjningen av självrisken har accentuerat behovet av ett sådant här skydd. Men då skah vi komma ihåg att höjningen är mycket måttUg; det är endast fråga om höjningar med 1 krona i de större städerna och för övrigt med 2 kronor per resa. Det kan också erinras om att självrisken på 4 respektive 5 kronor, som vi haft tidigare, har varit oförändrad i 17 år. Jag tror därför inte att den här höjningen kommer att innebära att de sjuka kan bh benägna att avbryta en pågående behandUng, som det sägs bl. a. i folkpartimotionen. Accentueringen bUr ju inte så särdeles kraftig, särskUt om man ser den i samband med kostnadsökningen i övrigt.

Jag skall gärna, herr talman, erkänna att utskottet hyser förståelse för motionärernas och reservanternas synpunkter. Det förhåller sig emellertid så — som jag tidigare sagt — att vissa förslag bhr så administrativt betungande och de grupper det gäUer så svåra att avgränsa att förslagen är praktiskt taget omöjliga att genomföra. Reservanterna är för resten själva medvetna om svårigheten att begränsa de grupper som skulle komma i åtnjutande av den här förmånen, men har ändå inte hesiterat inför att föreslå att ett högkostnadsskydd skaU införas. Såvitt utskottet kan se finns det dock för dagen mga reahstiska förutsättningar att genomföra reservanternas förslag — sjukkassorna skulle helt enkelt inte klara av den saken administrativt.

Utskottet hyser dock förståelse för de här grappema, och vi har därför i vårt betänkande pekat på att det fortsatta rationaUseringsarbetet på den administrativa sidan av försäkringskassornas verksamhet skuUe kunna öppna möjhghet för en annan lösning än den som föreslagits i propositionen. Datatekniken kan ju komma att helt förändra läget härvidlag. Men i dagens situation har vi ansett att Kungl. Maj:ts förslag bör godtagas, och jag yrkar föhaktligen, herr talman, bifaU till utskottets hemställan på samthga punkter.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vill uttrycka rrun tUlfredsställelse över herr Fredrikssons uttalande att vi alla är eniga om att resekostnadsersättning borde utgå vid mödratandvården. Men är aUa eniga om det, varför har det då Inte hänt någonting på de åtta år som gått sedan den fria mödratandvården beslöts 1963? Redan då hävdades i en centerpartimotion, att när behandhngen är fri bör också resekostnadsersättning utgå. Jag vih uttrycka min tUlfredsstäUelse med vad som här sagts, och jag hoppas att vi snart med den enighet som föreligger I denna fråga skaU komma fram tlU ett gott resultat.

Vidare vUl jag säga att det här inte är en fråga om tandvård utan om resekostnadsersättning för en redan beslutad förmån.

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! Den utredning som herr Fredriksson hänsyftade på är den som nu pågår i samband med försöken att få in privatpraktikerna under sjukronorsreformen. Och vid de överläggningarna tas inte frågan om ersättning i samband med resorna tUl privatpraktiker upp. Det vi kräver i vår motion är att ersättning för sådana resor skall utgå på precis samma grunder som för resor tUl övriga läkare.

Hen FREDRIKSSON (s);

Herr talman! Fröken Pehrsson är förvånad över att ingenting har gjorts under de gångna åren, men frågan om införandet av tandvården inom sjukförsäkringen har länge varit föremål för behandhng och håller för närvarande på att utredas. Meningen är att förslag skall presenteras Inom rimlig tid.

Men det är inte så säkert att det skaU vara exakt samma bestämmelser för resor tiU tandläkare som för resor tlU annan läkare. Och som jag framhöU skulle införandet av Ukartade bestämmelser försvåras, om vi nu i förväg och innan utredningen är klar beslutar att Införa nya grupper.

Så några ord till herr Ringaby, Ersättning för behandhng hos privatpraktiserande läkare är en fråga som för närvarande behandlas, och när den är löst förmodar jag att departementschefen kommer att ta upp frågan om ersättning för resa tUl privatpraktiserande läkare. Såvitt jag förstått är det meningen att lösa dessa två frågor samtidigt.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Pehrsson begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

175

Nr 96

Onsdagen den 26 maj 1971

Ändring i lagen om allmän försäkring, m. m.

Den som vill att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 30 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herr Carlsson i

Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Pehrsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  258 Nej -    67

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fröken Pehrsson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 30 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herrar Ringaby

och Björck i Nässjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  284 Nej  -     41

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av herr Mundebo m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

176

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandUngen av återstående ärenden på föredragningshstan tiU morgondagens sammanträde.

§  3 Herr  talmannen  meddelade  att   finansutskottets  betänkanden nr 26—30,   skatteutskottets   betänkanden   nr   37   och   40,   lagutskottets betänkande nr 10 samt justitieutskottets betänkande nr 14 i nu angiven ordning skuUe uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningsUstan för morgondagens sammanträde.

§ 4 Meddelande ang, enkel fråga

Meddelades att föhande enkla fråga denna dag framstäUts, nämligen av

Nr 273 Herr Wennerfors (m) tiU herr kommunikationsministern angående en djuphavsled mellan Sandhamn och Stockholm;

Ämnar   herr   Statsrådet   framlägga   förslag   om   att   upptaga   en

12-metersled — s, k, djuphavsled — mellan Sandhamns lotsstation och

Stockholms hamn?

§ 5  Kammaren åtskildes kl. 0.36.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert