Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:95

Onsdagen den 26 maj

Kl 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 17 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1488 tlU näringsutskottet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden nr 37 och 38, finansutskottets betänkanden ni 25—30, skatteutskottets betänkanden nr 34, 36—38 och 40, justitieutskottets betänkanden nr 12—15, försvarsutskottets betänkande nr 15, socialutskottets betänkande nr 25, kultumtskottets betänkanden nr 14—18, UtbUdningsutskottets betänkande nr 20, trafikutskottets betänkanden nr 11 — 13 samt näringsutskottets betänkanden nr 23—25,

§ 4 OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 15 I anledrung av Kungl Maj:ts proposition angående omlokaUsering av viss statUg verksamhet jämte motioner,

Kungl, Majt hade i propositionen 1971:29 (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de aUmänna rikthnjer för en orrUokaUsering av central stathg verksamhet som föredragande departementschefen angett,

2. godkänna vad departementschefen förordat i fråga om bostadsan-skaffnlngslån I samband med omlokahsering,

3. tUl Förberedelser för omlokaUsering av stathg verksamhet för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor,

4. tlU Markinköp i samband med omlokahsering av stathg verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens aUmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 25 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakUga InnehåU anfördes föhande: "Mot bakgrund av det ökade behovet av regionalpoUtiska Insatser framläggs I propositionen förslag tUl omlokaUsering av viss statUg verksamhet. Syftet är både att stimulera en positiv utveckhng I ett antal orter av stor regionalpohtisk betydelse och att bidra tUl att dämpa expansionen I storstockholmsområdet. Omlokahseringen avser huvudsakhgen hela myndigheter och institutioner och skaU begränsas tUl ett fåtal orter. Förslaget innebär omlokaUsering av 30 myndigheter och Institutioner och väsenthga delar av ytterligare sex myndigheter och Institutioner med sammanlagt ca 6 300 anstäUda tUl 13 orter utanför storstockholmsområdet.

Åtgärder föreslås för att hndra de omstäUningsproblem som uppstår

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

för berörd personal. I detta syfte föreslås vissa dhekta ekonomiska stödåtgärder för den personal som följer med vid omlokahseringen. Vidare lämnas garanti för fortsatt sysselsättning I storstockholmsområdet för dem som har vägande skäl att Inte flytta med.

För planerings- och utredningsarbete m. m. i samband med omlokah-seringarna föreslås ett belopp av 5 mUj, kr. Dessutom erfordras 25 mUj, kr, för markinköp.

Förslaget Innebär att Inflyttning på de nya lokahseringsorterna beräknas kunna ske under åren 1974—1976."

I betänkandet hade behandlats vid riksdagens bötian väckt motion

1971:1130 av herr Mohn m. fl., vari föreslagits att riksdagen beslutade att i skrivelse tUl Kungl. Maj;t uttala sig för sjöfartsverkets förläggning tiU Göteborg, i anledning av propositionen väckta motioner

1971:1236 av herr Henmark m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att lantbraksstyrelsen lokahserades tUl Kristianstad-Hässleholms-reglonen och att riksdagens beslut fick den awikelse från departementschefens hemstäUan på s. 144 i propositionen som betingades av motionen,

1971:1278 av herrar SjöneU och FäUdin,

1971:1289 av herr Gustafsson i Byske, vari hemstäUts att riksdagen skuUe vid shi behandhng av propositionen godkänna de föreslagna riktlinjema för omlokaUsering av central stathg verksamhet med den ändringen att TRU-kommlttén och Sveriges Radlos utbildningsenhet omlokaUserades tiU Umeå,

1971:1290 av henar Olsson I SundsvaU och Winberg,

1971:1291 av hen Björck I Nässjö,

1971:1292 av herr Brännström m. fl., vari föreslagits att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj :t skuUe anhåUa om att de fyra nordUgaste länens behov av en bättre närlngsUvsstruktur beaktades på sätt som anförts i motionen vid kommande förslag tUl utlokahsering av stathga verk och bolag,

1971:1293 av hen Börjesson I Falköping m. fl., vari hemställts att riksdagen I skrivelse tlU Kungl. Maj;t skuUe anhåUa att Kungl. Maj;t prövade möjUghetema av att förlägga arméns tekniska skola tiU Skövde I enhghet med vad som anförts i motionen,

1971:1294 av herrar Dockered och Whmark, vari hemställts att riksdagen vid sin behandling av propositionen skuUe uttala att vid den föreslagna orrdokahseringen av stathg verksamhet luftfartsverkets centrala ledning borde lokaliseras tiU Arlanda i stäUet för Nonköping,

1971:1295 av hen Hansson i Skegrie m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta

att i anledning av propositionen angående skogshögskolans lokalisering I en första omgång flytta 82 av skogshögskolans tjänster tUl Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå, och övriga tjänster utgörande basorganisationen härför samt därjämte del av civUjägmästarutbUdningen,

att frågan om skogshögskolans lokalisering i övrigt skuUe uppskjutas

ett år I a-waktan på utredning om högskolans organisation och verksamhet — främst i fråga om forskning — samt lokahsering av övriga delar, vUken utredning borde utföras så skyndsamt att förslag i frågan kunde föreläggas 1972 års riksdag,

1971:1296 av herr Helén m. fl,, vari hemstäUts att riksdagen skuUe uttala

1. att maximeringen av lånesumman för bostadsanskaffnhigslån I samband med omlokahsering borde höjas från 20 000 tUl 40 000 kronor,

2. att det fortsatta utredningsarbetet rörande lokahsering av stathg verksamhet borde genomföras av en parlamentariskt sammansatt kom-rrutté i samverkan med berörda myndigheter och personalorganisationer,

3. att stora ansträngningar borde från arbetsgivarens sida göras för att lösa de omstäUningsproblem som uppstod för berörd personal, vare sig den föhde med vid omlokahsering eller inte,

4. att en aktiv arbetsförmedUng genom personalnämnderna och arbetsmarknadsmyndlghetarna borde åstadkommas så att de som Inte vlUe flytta med kunde beredas Ukvärdigt arbete i Storstockholmsområdet,

5. att den av oss föreslagna aktiva arbetsförmedlingen även borde rikta sig tUl makar tUl de statstjänstemän som berördes av omlokaUseringen samt

6. att statstjänstemän i statUga verk i Stockholm, som inte flyttades ut, skuUe ha rätt tUl samma förmåner vid omplacering om de viUe omplaceras tUl tjänst I omlokaUserat verk och därigenom bereda plats i Stockholm för tjänsteman som vlUe stanna,

1971:1297 av herr Hyltander m. fl., vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av propositionen skuUe besluta att lantbraksstyrelsen omlokaliserades till regionen med Skövde—Skara som centrum i enhghet med vad i motionen anförts,

1971:1298 av hen Josefsson I Halmstad m. fl.,

1971:1299 av herr Komstedt,

1971:1300 av fra Kristensson m, fl,, vari hemställts

att riksdagen skulle avslå propositionen,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t skuUe anhåUa om utredning om förslag tUl delegering av de stathga myndigheternas arbetsuppgifter i enUghet med de rikthnjer som framförts i motionen samt

att I händelse av blfaU tUl propositionen riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t uttalade sig för de åtgärder för personalen i samband med omlokaUseringen som framförts i motionen,

1971:1301 av hen Larsson i Umeå m. fl., vari hemstäUts att riksdagen vid sin behandling av propositionen skuUe besluta

att TRU-kommitténs verksamhet förlades tUl Umeå samt

att de delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet som svarade för skolprogramverksamheten även förlades tUl Umeå,

1971:1302 av hen Nonby i Åkersberga,

1971:1303 av hen Norrby i Åkersberga m. fl.,

1971:1304 av herr SjöneU m. fl., vari hemstäUts att riksdagen med avslag på propositionen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om ytterhgare utredning beträffande frågan om lokahsering av statUg verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

utanför Stockholmsregionen innan frågan ånyo anmäldes för riksdagen,

1971:1305 av herr Stridsman m. fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade att i skrivelse tUl Kungl. Maj:t ge tUl känna vad I motionen framförts angående lokaUsering av stathg verksamhet tUl Luleå,

1971:1306 av herr Wictorsson m, fl,,

1971:1317 av hen Björk I Gävle, vari hemstäUts att riksdagen vid behandhngen av propositionen skuUe förorda och godkänna att TRU-kommlttén och motsvarande delar av Sveriges Radlos utbUdningsenhet lokahserades tUl Umeå,

1971:1318 av hen Bohman m. fl., vari hemstäUts att riksdagen I skrivelse tlU Kungl, Maj:t skuUe

A, hemstäUa att en parlamentarisk utredning omgående tUlsattes med
representation för de fackhga organisationerna samt ekonomisk expertis
och med uppdrag att utarbeta ett underlag för bedömiungen av den
fortsatta decentrahserlngsverksamheten samt att frarrdägga härpå grun
dade konkreta förslag i enhghet med de rikthnjer som angavs I motionen,

B. uttala att Ingen befattningshavare vid de tUl utflyttning föreslagna
verken skuUe anses skyldig medflytta tUl annan ort, att de som Icke
önskade flytta skuUe beredas annan Ukvärdig anställning samt att berörda
personals Intressen skuUe vid utflyttningen i största möjUga utsträckning
beaktas i enhghet med vad i motionen närmare angavs,

1971:1319 av herrar Carlshamre och Turesson, vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att, med avslag på propositionen, I skrivelse tUl Kungl. Maj :t anhålla om fortsatt och fördjupad utredning — utförd av en parlamentarisk komnutté med representation för de statsanstäUdas organisationer — rörande decentraUsering av den stathga verksamheten enhgt de riktlinjer som angi-vits I motionen,

1971:1320 av hen Eriksson i Bäckmora m, fl., vari hemställts att riksdagen vid behandhngen av propositionen skuUe förorda och godkänna att mynt- och medaljtUlverktungen vid mynt- och justeringsverket lokaliserades tlU Söderhamn,

1971:1321 av herr Grebäck m. fl.,

1971:1322 av herr Gustavsson I EskUstuna m. fl.,

1971:1323 av hen Hanuhi m. fl.,

1971:1324 av herr Hamrin m, fl.,

1971:1325 av hen Hamrin m. fl.,

1971:1326 av herr Hedlund m. fl,, vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av propositionen skuUe

I, medge att I propositionen föreslagna omlokahsermgar av stathga verksamheter I ökad möjhg utsträckning inriktades på orter i aUmärma stödområdet och andra regionalpohtiskt angelägna områden, i enhghet med vad I motionen anförts,

II, i skrivelse tUl Kungl, Majt anhålla att det fortsatta utredningsarbe
tet angående statUga omlokahseringar utformades så, att huvuddelen av
verksamheterna kunde lokaliseras tiU orter i aUmänna stödområdet och
andra regionalpoUtiskt angelägna områden,

III, uttala att strävandena tUl ökad delegering av uppgifter från den
centrala statsförvaltningen I hu-vudsak borde mriktas på verkhg länsdemo
krati och förstärkt kommunal demokrati,

IV, uttala beträffande omstäUnlngsproblemen och personalfrågorna
vid den nu aktueUa etappen av omlokahseringar

1. att tvångsförflyttning av personal tiU de nya lokahseringsorterna mte borde förekomma,

2. att personal, som flyttade tUl de nya lokahseringsorterna, skuUe kompenseras så att vederbörande hite led ekonomisk förlust på grund av flyttningen,

V, I skrivelse tlU Kungl. Maj:t anhåUa att, I det fortsatta utrednings
arbetet angående ytterUgare omlokaliseringar, ett från förvaltnings- och
företagsdemokratiska synpunkter tUlfredsstäUande samråd skuUe håUas
med de statsanstäUdas organisationer och med företagsnämndema på de
stathga verksamheter som aktualiserades för omlokahsering,

VI, I skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhålla att delegationen för lokahse
ring av stathg verksamhet för sitt fortsatta arbete förstärktes med
representanter för de pohtiska partierna och för de statsanställdas
organisationer samt

VII, uttala att nyetablerade stathga verksamheter så långt möjhgt
borde lokahseras tUl andra orter än Stockholmsområdet, I första hand tlU
regionalpoUtiskt angelägna områden,

1971:1327 av hen Hermansson i Stockholm m. fl., vari hemstäUts

att riksdagen I skrivelse tlU Kungl. Maj :t begärde skyndsamt utarbetande av förslag tUl allmän regional mvesterlngsstymlng,

att riksdagen skuUe avslå propositionens förslag om lokalisering av skogshögskolan tiU Umeå och bemyndiga regeringen att i samråd med högskolans forskare och övrig personal diskutera alternativ lokahsering inom Kopparbergs län,

att riksdagen uttalade att Umeå borde kompenseras för nämnda bortfaU genom omlokahsering av något av de verk som hänvisats tlU andra områden än stödområdet,

att riksdagen skuUe avslå förslaget om utflyttning av statens Invandrarverk,

att frågan om domänverkets lokaUsering omprövades I nära samråd med verkets personal,

att riksdagen hos regeringen begärde att de personahättshga frågoma löstes I nära samråd med aUa personalkategorier och I överensstämmelse med de krav TCO:s statstjänstemannasektlon stäUt I skrivelse tUl riksdagens Inrikesutskott den I april 1971 samt

att riksdagen hos regeringen begärde att vid fortsatta överväganden om utlokahsering metoden att flytta ut funktioner och delar inom centrala verk gavs ökat utrymme,

1971:1328 av herr Hohnberg,

1971:1329 av herr Olof Johansson I Stockholm, vari hemstäUts att riksdagen vid behandhngen av propositionen skuUe uttala att central stathg förvaltrung ej borde lokaliseras inom den stathga stadsdelen på Järvafältet samt att antalet arbetsplatser därigenom och i övrigt starkt begränsades,

1971:1330 av fru Jonäng m. fl.,

1971:1331 av hen Karlsson i Ronneby m. fl;,

1971:1332 av fra Kristensson och fröken Ljungberg,

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

1971:1333 av hen Krönmark m. fl.,

1971:1334 av herr Lindkvist och fru Eriksson i Stockholm,

1971:1335 av herr Lothigius m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen vid behandling av propositionen skuUe beakta de i motionen framförda synpunktema rörande domänverkets lokabserlngsort,

1971:1336 av herr Magnusson i Borås m. fl,, vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av propositionen skuUe besluta att statens institut för byggnadsforskning lokahserades tiU Borås,

1971:1337 av herr Mundebo m. fl., vari hemstäUts att riksdagen med avslag på propositionen hos Kungl. Maj:t skuUe anhåUa om ytterUgare utredning beträffande frågan om lokaUsering av stathg verksamhet,

1971:1338 av hen NUsson I Kahnar m. fl.,

1971:1339 av henar NUsson I Växjö och Fagerlund,

1971:1340 av hen Nordgren, vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att den I propositionen föreslagna omlokaliseringen av en del av mynt- och justeringsverket skedde tUl Söderhamn,

1971:1341 av herr Nordstrandh,

1971:1342 av herr Norrby i Åkersberga m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta

att vid den fortsatta utredningen om omlokahsering av stathg verksamhet särskUt skuUe beaktas möjligheterna tlU kompletterande lokahsering tlU Stockholms yttre förorter,

att luftfartsverket skuUe lokaUseras tlU Arlanda samt

att riksdagen skuUe uttala att fortlöpande samråd borde tas med Stockholms läns landsting vid planering av omlokahsering av stathg verksamhet från och inom Storstockholnisområdet,

1971:1343 av herr Sellgren,

1971:1344 av herr SigneU m. fl.,

1971:1345 av herr Svensson I EskUstuna,

1971:1346 av herr Wennerfors, vari hemställts att riksdagen I skrivelse tUl Kungl. Maj:t uttalade att statens personalpensionsverk icke skidle komma i fråga vid utflyttning av statUga verk från Stockholm,

1971:1347 av hen Wiklund i Stockholm,

1971:1348 av herrar Wikström och Wirmark, vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att i awaktan på förslag tiU ny organisation av kommittén för television och radio I utbUdningen (TRU) och Sveriges Radios utbUdnlngsprogramenhet utflyttning av dessa enheter ej skuUe ske,

1971:1349 av herr Åkerhnd,

1971:1350 av hen Åkerhnd, vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen i skrivelse tiU Kungl. Majt skuUe uttala

A. dels att de anstäUda inte borde ha någon skyldighet att föha med
tUl lokahseringsorten,

B. dels att förbättringar av kommunikationerna meUan Stockholm
och omlokahseringsorterna eUer ökning av bostadskvoterna på dessa orter
på grund av omlokaUseringen skuUe täckas av en ökad tUldelning av
medel och inte tiUåtas förorsaka en försämring för landet i övrigt,

C. dels att åtgärder vidtogs så att de föreslagna omlokahseringarna
inte fick en regional centrahseringseffekt.

Utskottet hemställde

1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen skuUe avslå
motionerna

4, 1971:1300 såvitt gäUde de två första att-satserna,

1. 1971:1304,

2. 1971:1319,

d) 1971:1337,

2. beträffande principerna för val av orter att riksdagen skuUe avslå
motionerna

1) 1971 ;1326 såvitt angick yrkandet I,

2) 1971:1350såvltt angick yrkandet C,

3. beträffande luftfartsverket att riksdagen

1) skuUe avslå motionerna 1971:1294 och 1971:1342, såvitt nu vari fråga,

2) skuUe bIfaUa Kungl. Maj;ts förslag,

1. beträffande statens personalpenslonsverk att riksdagen med avslag på motionen 1971:1346 skuUe bifaUa Kungl. Maj:ts förslag,

2. beträffande statens provnmgsanstalt att riksdagen med avslag på motionen 1971:1328 skuUe bIfaUa Kungl Majts förslag,

3. beträffande statens invandrarverk att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1323,

skuUe avslå motionen 1971:1327, såvitt nu vari fråga,

skuUe avslå motionen 1971:1332,

d) skuUe avslå motionen 1971:1345,

e) skuUe bifaUa Kungl. Majts förslag,

7. beträffande kriminalvårdsstyrelsen att riksdagen

skuUe avslå motionerna 1971:1302 och 1971:1349, såvitt nu vari fråga,

skuUe avslå motionen 1971 ;1325, såvitt nu var I fråga,

skuUe bIfaUa Kungl. Maj :ts förslag,

beträffande sjöfartsverket att riksdagen med avslag på motionen 1971:1130 skulle bifaUa Kungl. Maj:ts förslag,

beträffande lantbruksstyrelsen att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1236,

skuUe avslå motionen 1971:1297,

skuUe bifaUa Kungl. Maj;ts förslag,

10. beträffande skogsstyrelsen att riksdagen med avslag på motionen
1971:1330, såvitt angick yrkandet 1, skuUe bifaUa Kungl. Maj ts förslag,

11. beträffande statens institut för byggnadsforskning att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1334,

skuUe avslå motionen 1971:1336,

skuUe blfaUa Kungl. Maj :ts förslag,

beträffande centrala studiehjälpsnämnden att riksdagen med avslag på motionen 1971 ;1325, såvitt nu var i fråga, skuUe bifaUa Kungl, Maj :ts förslag,

beträffande arméns tekniska skola att riksdagen med avslag på motionen 1971:1293 skuUe bifaUa Kungl, Majts förslag,

beträffande riksförsäkringsverket att riksdagen med avslag på motionen 1971:1290 skuUe bIfaUa Kungl. Majts förslag.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1291, såvitt nu vari fråga,

beträffande statens geotekniska Institut att riksdagen med avslag på motionen 1971:1305, såvitt nu vari fråga, skuUe bifalla Kungl, Maj:ts förslag,

beträffande Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med avslag på motionen 1971:1305, såvitt nu vari fråga, skuUe bIfaUa Kungl. Maj ts förslag,

att motionen 1971:1305 i den mån den ej behandlats under 16 och 17 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande domänverket att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1291, såvitt nu var I fråga,

skuUe avslå motionen 1971 ;1327, såvitt nu var i fråga,

skuUe avslå motionen 1971:1335,

d) I anledning av propositionen beslutade att som sin mening ge
Kungl. Majt tiU känna vad utskottet anfört,

20. beträffande skogshögskolan att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1295,

skuUe avslå motionen 1971:1327, såvitt nu var I fråga,

skuUe avslå motionen 1971 ;1333,

d) skuUe bIfaUa Kungl. Maj ;ts förslag,

beträffande mynt- och justeringsverkets mynt- och medahtlUverk-nmg att riksdagen med blfaU tUl motionerna 1971:1320 och 1971:1340 samt med avslag på Kungl. Maj:ts förslag beslutade att ifrågavarande verksamhet skuUe förläggas tiU Söderhamn,

beträffande TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet att riksdagen i anledning av propositionen samt motionerna 1971:1289, 1971:1301, 1971:1317 och 1971:1348 beslutade att som sin mening ge Kungl. Majt tlU känna vad utskottet anfört,

beträffande aUmän regional investeringsstyrnmg att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1327, såvitt nu var i fråga,

beträffande Insatser för att förbättra lokaUserhigsorternas kommunikationer att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1343,

beträffande awägning av Investeringar för att förbättra lokahse-rlngsorternas kommunikationer att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1350, såvitt nu vari fråga,

beträffande vidgad försöksverksamhet med decentrahserad universitetsundervisning att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1341,

beträffande awägning av bostadsinvesteringar på lokaUserlngsor-terna att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1350, såvitt nu vari fråga,

beträffande fuUföhande av översyner av myndigheternas organisation m. m. före omlokaUsering att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;1327, såvitt nu var i fråga,

beträffande översyn av myndigheternas organisation m. m, I samband med omlokahsering att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1321,

30. beträffande medinflytande för personahepresentanter vid verk
stäUande av omlokahseringen att riksdagen skuUe avslå

motionen 1971 ;1318, såvitt nu var i fråga,

motionen 1971 ;1327, såvitt nu vari fråga,

31. beträffande kompensation för uppkommande kostnader för
berörd personal att föhande motioner mte föranledde någon riksdagens
åtgärd

motionen 1971:1318, såvitt nu var I fråga,

motionen 1971:1326, såvitt angick yrkandet IV b),

motionen 1971:1327, såvitt nu vari fråga,

beträffande riksdagens behandhng av frågan om ekonomiska avlösningar tUl personalen m. m. att motionen 1971 ;1327, såvitt nu var 1 fråga, mte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande vissa pensionsfrågor att motionen 1971:1300, såvitt nu var I fråga, mte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande undantag från realisationsvinstbeskattningen att riksdagen skuUe avslå

motionen 1971:1318, såvitt nu var i fråga,

motionen 1971:1327, såvitt nu var i fråga,

35. beträffande bostadsanskaffnhigslån att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971 ;1296, såvitt angick yrkandet 1,

skuUe avslå motionen 1971:1300, såvitt nu var i fråga,

skuUe avslå motionen 1971:1327, såvitt nu var i fråga,

d) godkände vad I propositionen förordats I fråga om bostadsanskaff
nhigslån I samband med omlokahsering,

beträffande ansträngningar från arbetsgivarens sida för lösning av uppkommande omstäUningsproblem att motionen 1971:1296, såvitt angick yrkandet 3, mte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande omplacering I Ukvärdigt arbete i Storstockholmsområdet att föhande motioner inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

1971:1296, såvitt angick yrkandet 4,

1971:1300, såvitt nu var I fråga,

1971:1318, såvitt nu var I fråga,

beträffande flyttningsförmåner åt tjänsteman vid icke omlokaUserat verk att motionen 1971:1296, så-vitt angick yrkandet 6, Inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande anskaffande av nytt arbete på lokabserlngsort tUl medflyttande make att följande motioner Inte föranledde någon riksdagens åtgärd

1971:1296, såvitt angick yrkandet 5,

1971:1300, såvitt nu vari fråga,

beträffande särskUda förmåner vid omskolning av make att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1300, såvitt nu var i fråga,

beträffande arbetstiUfäUen för handikappade att motionen 1971:1324, såvitt nu vari fråga, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande omstationeringsskyldighet 1 vissa faU att riksdagen

a) beträffande genereUt undantag från omstationeringsskyldighet I samband med omlokahseringens genomförande skuUe avslå motionema 1971:1278, 1971:1318, såvitt nu var I fråga, 1971:1326, såvitt angick yrkandet IV a, 1971:1327, såvitt nu var i fråga, och 1971:1350, såvitt angick yrkandet A,

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

b) i anledning av propositionen och de under a) angivna motionema som sm mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

beträffande tiden för omlokaUseringens genomförande att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;1327, såvitt nu var I fråga,

beträffande medverkan av handikapporganlsatlonema vid planering av arbetsplatser på lokahseringsorterna att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1324, såvitt nu vari fråga,

beträffande fortsatt utredningsarbete genom en parlamentariskt sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisationerna att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1296, såvitt angick yrkandet 2, 1971:1318, såvitt nu var I fråga, och 1971:1326, såvitt angick yrkandena V och VI,

beträffande fortsatt decentrahsering genom utflyttning av funktioner och delar av centrala verk m. m. att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1318 och 1971:1327, båda såvitt nu vari fråga,

beträffande ökad delegering från den centrala statsförvaltningen i riktning mot verkhg länsdemokrati och förstärkt kommunal demokrati att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1326, såvitt angick yrkandet III,

beträffande möjUghet tUl ändringar i utflyttiungsplanen under det fortsatta utredningsarbetet att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1318, så-vitt nu vari fråga,

beträffande beaktande av framsteg inom området för teleteknisk informationsöverföring att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1347,

beträffande förläggning av nyetablerade statUga verksamheter att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1326, såvitt angick yrkandet VII,

51. beträffande beaktande vid fortsatt utredning av aUmänna stödom
rådet m. m. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1326, såvitt angick
yrkandet II,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av de fyra nordhgaste länen att riksdagen skuUe anhåUa att Kungl. Maj:t överlämnade motionen 1971:1292 jämte detta betänkande tUl delegationen för lokaUsering av stathg verksamhet för beaktande i delegationens fortsatta arbete,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Stockholms yttre förorter m. m. och frågan om samråd med Stockholms läns landsting att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;1342, såvitt nu var i fråga,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Norrtähe att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1306 och 1971:1349, såvitt nu var i fråga,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Södermanlands län att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1322,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Sverige att motionen 1971:1339 mte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Kalmar-Nybro-Emmabodaregionen att motionen 1971:1325 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Götaland-Kalmar att motionen 1971:1338 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Blekinge-Karlskrona att motionen 1971:1331 mte föraiUedde någon riksdagens åtgärd,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Gotland att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1303,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av sydöstra Skåne att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1299,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Halmstad att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1298,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Skövde att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1344,

beträffande beaktande vid fortsatt utredning av Hälsingland att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1330, såvitt angick yrkandet 2,

beträffande användning av stathg mark på Järvafältet att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;1329,

beträffande aUmänna riktlinjer för en omlokaUsering av central statlig verksamhet tUl den del de inte bUvlt särskUt behandlade under punkterna 1—65 att riksdagen med bUaU tUl propositionens förslag samt med avslag på I förevarande sammanhang behandlade motioner, tUl den del de inte bUvlt under nämnda punkter särskUt berörda, godkände vad utskottet anfört,

att riksdagen tiU Förberedelser för omlokaUsering av stathg verksamhet för budgetåret 1971/72 under sjunde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor,

att riksdagen tUl Markinköp i samband med omlokahsering av stathg verksamhet för budgetåret 1971/72 under statens allmänna fastighetsfond an-vlsade ett Investeringsanslag av 25 000 000 kronor.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Reservationer hade avgivits

1. beträffande principerna för val av orter av herr NUsson i Tvärålund,
fru NUsson I Kristianstad och hen Stridsman (samthga c), som ansett att
utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av propositionen samt motionerna 1971:1326, såvitt angick yrkandet I, och 1971:1350, såvitt angick yrkandet C, godkände vad reservantema anfört,

2. beträffande luftfartsverket av herrar Eriksson i Arvika (fp).
Nordgren (m) och Oskarson (m), som ansett att utskottet under 3 bort
hemstäUa,

att riksdagen med blfaU tUl motionema 1971:1294 och 1971:1342, såvitt nu var I fråga, samt med avslag på Kungl, Maj;ts förslag beslutade att luftfartsverket skuUe förläggas tUl Arlanda,

3. beträffande sjöfartsverket av herrar Nordgren och Oskarson (båda
m), som ansett att utskottet under 8 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av propositionen samt motionen 1971:1130 beslutade att som shi mening ge Kungl. Majt tUl känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande lantbruksstyrelsen av fra NUsson i Kristianstad (c),
som ansett att utskottet under 9 bort hemstäUa,

att riksdagen

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

skuUe avslå Kungl. Maj ;ts förslag,

sluUe avslå motionen 1971:1297,

med blfaU tlU motionen 1971:1236 beslutade att styrelsen skulle förläggas tUl Krlstlanstad-Hässleholmsregionen,

5. beträffande arméns tekniska skola av herr Oskarson (m), som
ansett att utskottet under 13 bort hemstäUa,

att riksdagen med avslag på Kungl. Maj;ts förslag samt i anledning av motionen 1971:1293 som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanten anfört,

6. beträffande Sveriges geologiska undersökning av herrar Eriksson i
Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m), fra NUsson I
Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c),
som ansett att utskottet under 17 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ts förslag samt med bifall tUl motionen 1971:1305, så-vltt nu var i fråga, som sin mening gav KungL Majt tlU känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande domänverket av herr Oskarson (m), som ansett att
utskottet under 19 bort hemstäUa,

att riksdagen

skuUe avslå Kungl. Maj:ts förslag,

skuUe avslå motionen 1971; 1291, såvitt nu vari fråga,

skuUe avslå motionen 1971 ;1327, såvitt nu var I fråga,

d) med bifaU tiU motionen 1971:1335 beslutade att domänverket
skuUe förläggas tUl Jönköping,

8. beträffande skogshögskolan av henar Eriksson I Arvika (fp).
Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m), som ansett att utskottet
under 20 bort hemstäUa,

att riksdagen

skuUe avslå motionen 1971:1327, såvitt nu vari fråga,

skuUe avslå motionen 1971:1333,

I anledning av propositionen samt med blfaU tUl motionen 1971:1295 beslutade

att i en första omgång och med utgångspunkt från nuvarande organisation skuUe flyttas 82 av skogshögskolans tjänster tiU Umeå, varav 9 tjänster på professorsnivå och övriga tjänster utgörande basorganisationen härför samt därjämte del av civUjägmästarutbUdningen,

att skogshögskolans lokaUsering i övrigt — främst i fråga om forskiUng — gjordes tiU föremål för förnyad utredning i samverkan med styrelsen för skogshögskolan

samt att denna utredning genomfördes skyndsamt med sikte på att förslag kunde föreläggas nästa års riksdag,

9. beträffande mynt- och justeringsverkets mynt- och medahtlUverk-
ning av herrar Fagerlund, NUsson i Östersund och Andersson I BiUings
fors, fru Hörnlund, herrar Fridolfsson och Johansson i Simrishamn samt
fru Ludvigsson (samthga s), som ansett att utskottet under 21 bort
hemstäUa,

att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1320 och 1971:1340 skuUe bifaUa Kungl. Maj:ts förslag,

10. beträffande motiveringen under rubriken Personalfrågor av herrar

Eriksson i Arvika (fp), NUsson I Tvärålund (c) och Nordgren (m), fru NUsson I Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c), som ansett att utskottets yttrande i viss del skuUe ha i reservationen angiven lydelse,

11. beträffande allmän regional investeringsstyrning av hen Lorent
zon (vpk), som ansett att utskottet under 23 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tlU motionen 1971:1327, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanten anfört,

12. beträffande flyttningsförmåner åt tjänstemän vid andra verk än de
som omlokaliseras av herrar Eriksson I Arvika (fp). Nordgren (m), Rimås
(fp) och Oskarson (m), som ansett att utskottet under 38 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1296, såvitt angick yrkandet 6, I skrivelse tiU Kungl. Maj:t som sin mening gav tlU känna vad reservanterna anfört,

13. beträffande fortsatt utredningsarbete genom en parlamentariskt
sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisationerna av
herrar Eriksson I Arvika (fp), NUsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m),
fru NUsson i Kristianstad (c) samt herrar Rimås (fp), Oskarson (m) och
Stridsman (c), som ansett att utskottet under 45 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1296, såvitt angick yrkandet 2, 1971:1318, såvitt nu var i fråga, och 1971:1326, såvitt angick yrkandena V och VI,

i fråga om medverkan av personal och verksledningar som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanterna anfört,

hos Kungl. Majt skuUe anhålla att det fortsatta utredningsarbetet bedrevs genom en parlamentariskt sammansatt kommitté,

14. beträffande möjlighet till ändringar i utflyttningsplanen under det
fortsatta utredningsarbetet av henar Nordgren och Oskarson (båda m),
som ansett att utskottet under 48 bort hemstäUa,

att riksdagen med bUaU tUl motionen 1971:1318 som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservantema anfört,

15. beträffande användning av statlig mark på Järvafältet av herr
NUsson i Tvärålund, fru NUsson i Kristianstad och herr Stridsman
(samthga c), som ansett att utskottet under 65 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:1329 som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservantema anfört.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

TUl detta betänkande hade fogats särskUda yttranden

beträffande domänverket av herrar Eriksson i Arvika (fp). Nordgren (m) och Rimås (fp),

beträffande undantag från realisationsvinstbeskattning m. m. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Rimås (fp) och Oskarson (m),

beträffande omstationeringsskyldighet av herr Lorentzon (vpk),

beträffande fortsatt decentralisering m. m. av henar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c) och Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c) samt henar Rimås (fp), Oskarson (m) och Stridsman (c),

beträffande omlokaUsering av funktioner och delar av centrala verk av herr Lorentzon (vpk).

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Hen talman! Bakgrunden tUl det ärende om utlokaUsering av stathg verksamhet, som vi 1 dag skaU ta stäUning tUl, känner vi aUa och jag skaU därför inte ta upp tiden med att orda om den. VI vet ju att den är det ökade behovet av regionalpohtiska Insatser.

Man kan säga att syftet med detta förslag är tvåfaldlgt. För det första vlU man genom utlokaUserlgen stimulera en positiv utveckhng I ett antal orter av stor regionalpohtisk betydelse. För det andra vUl man försöka dämpa tUlväxten i storstadsområdena.

Det beslut som vi kommer att fatta i dag efter en mycket lång debatt, som jag förstår att det bhr, har också föregåtts av en ovanligt Uvhg debatt ute i landet och omfattas med mycket stort Intresse av dem som berörs av förslaget.

Redan när delegationen för stathg verksamhet, den arbetsgrupp som leddes av statssekreterare Sjönander, lade fram utredningsförslaget i maj 1970 så tände debatten. När man sedan förslaget varit ute på remiss sammanstäUde remissvaren, fick man en mycket splittrad bUd av den sammanstälhungen. Jag tänker då inte främst på de ohka länsstyrelsernas helt naturhga presentation av lämphga lokahseringsorter utan på att man när det gällde viktiga principieUa stäUnlngstaganden I samband med förslaget hade ganska skUda åsikter.

Men på en punkt var remissinstanserna helt ense och den gällde insatser för att dämpa tUlväxten I Storstockholmsområdet, Jag tycker det är korrekt att redovisa att opinionen var delad när det gäUde vUka medel man skuUe använda för detta. Det var drygt en tredjedel av de 73 remissinstanserna eUer noga räknat 25 remissistanser som ansåg att man behövde ytterhgare utredning på grund av den bristfälliga utredning som låg tlU grund för förslaget men som också I första hand förordade andra regionalpohtiska medel än utflyttning av hela centrala stathga organ.

Det kan ju också vara Intressant att i debattens början påminna om att det Sjönanderska förslaget gäUde 27 verk med totalt 5 500 anställda. Det förslag som riksdagen I dag skaU ta stäUning tUl gäUer som bekant 36 myndigheter och Institutioner och totalt 6 300 anstäUda, aUtså betydhgt mer än vad den Sjönanderska utredningen föreslog.

Den tveksamhet som jag har redovisat här fanns hos många av remissinstanserna och har också återspeglats I en del av motionerna. Totalt har det som riksdagskamraterna vet väckts 55 motioner i ärendet. Jag bad för en tid sedan upplysningstjänsten att gå tiUbaka i handlingama och se om någon annan proposition har föranlett så många föhdmotio-ner. Man gick 20 år tiUbaka utan att finna något ärende med Uka många följdmotioner.

Av de här 55 motionerna har dock bara fyra ett yrkande som går ut på dhekt avslag. En stor mängd av motionärerna föreslår ändrade lokaliseringsorter. Jag skaU återkomma tUl det något senare. Det är också intressant att notera att I Inte mindre än 21 av motionerna finns yrkanden om Inriktningen av den fortsatta utlokaliseringen, och många motioner tar också självfaUet upp de mycket känshga personalfrågorna.

Det var mot denna bakgrund som vi 1 Inrikesutskottet fick gripa oss an det här stora och viktiga ärendet. Jag kan redan nu säga att vi Inte

behövde ägna någon större tid i utskottet åt de fyra avslagsmotlonerna, eftersom det Inte stäUdes några yrkanden om blfaU tUl dessa.

Jag vlU öppet deklarera för rlksdagskamratema här att det som har vållat oss mest bekymmer när det gäUer behandhngen av detta ärende i utskottet är de känshga personalfrågorna. Vi hade vid behandhngens början satt upp en målsättning — och jag vUl understryka att vi var ense om den i utskottet — nämligen att bereda aUa berörda grupper möjUghet att framföra sina synpunkter tUl utskottet. Jag har nämnt i ett tidigare sammanhang att detta fick tUl föhd att vi i utskottet har tagit emot inte mindre än 53 representanter för ohka grupper. Dessa 53 representanter har företrätt 15 grapper bestående av personalorganisationer, verksledningar, kommuner och andra organ. Vi har också fått ett mycket digert skrifthgt material, nämhgen ett fyrtiotal skrivelser, och mängder av sakuppgifter och Information. Det är självklart att utskottsbehandhngen har tagit mycket stor tid I anspråk, men jag tror att jag vågar understryka på aUa utskottskamraternas vägnar att vi Inte ångrar att vi Intog den här öppna attityden mot de berörda när det gällde behandhngen av denna viktiga fråga.

Genom uppvaktiungarna och genom den Information som lämnats oss har vi fått en helt annan inbhck i problematiken än vi tidigare hade. Jag vUl också säga att det Inte minst genom uppvaktningarna har stått klart för oss att den kritik som riktas emot regeringens handläggning av ärendet i väldigt stor utsträckning har varit berättigad. Och jag vågar påstå att mycket av den oro och hrltatlon som har funnits och som aUtjämt finns hos de anstäUda i de utlokahserade verken — hksom hos ledningen I vissa verk — tUl stor del kunnat undvikas, om det hade lämnats en bättre information från regeringen på ett tidigt stadium,

Ledamötema från folkpartiet, centerpartiet och moderata samlingspartiet har I en reservatlon, nr 10, velat slå fast detta, VI säger där att besluten Inte får träffas vid sidan om personalen, utan de skaU ske I samverkan med ledning och personal. Det är aUdeles självklart att detta främjar ändamålsenUga lösningar och skapar en positiv attityd, och jag tar mig friheten att citera de två sista meningama i vår reservation: "Mot bakgrund av dessa synpunkter framstår en stor del av den kritik som riktats mot sättet att bedriva utredningsarbetet som berättigad. Det kan med fog Ifrågasättas om handläggningen står I överensstämmelse med de företagsdemokratiska principer som statsmakterna I ohka sammanhang uttalat sig för."

Innan jag lämnar personalfrågorna är jag också angelägen att som ny och oerfaren utskottsordförande avge den deklarationen att jag person-hgen sätter mycket stort värde på det sätt varpå utskottets ledamöter har nalkats de här svåra frågoma. Hos aUa partiers representanter — således också hos de socialdemokratiska ledamötema, med utskottets vice ordförande Bengt Fagerlund i spetsen — har det funnits en uppriktig strävan att nå lösningar som gör att man I största möjliga utsträckning skall undvika tvångsförflyttningar. Utskottet har på s. 72 i betänkandet klart slagit fast detta, och jag vUl rekommendera kammarens ledamöter, om man Inte har läst det, att ta del av de synpunkter som vi enigt har skrivit In där och som vi anser att riksdagen bör ge Kungl. Maj:t tUl

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

känna, I en mening heter det t, ex,: "Om prövningen av framförda skäl sker i en generös anda, anser utskottet att omstationerlngsskyldlgheten I reahteten mte behöver hävdas annat än I särskUda faU,"

Jag vUl I detta sammanhang peka på yrkandet i reservatlon 12, som bygger på ett förslag i folkpartiets partimotion. Hen Rimås och jag föreslår där tUlsammans med moderata samhngspartiets representanter herr Nordgren och herr Oskarson att de förmåner som skaU utgå tiU tjänstemän vid de utlokaUserade verken också skaU utgå tih personer som viU flytta ut och som arbetar I andra verk vUka mte bUr föremål för utlokalisering. Förutsättningen är då att man skapar utrymme för någon tjänsteman som vUl stanna I Stockholm att göra detta, VI har aUtså velat på aUt sätt försöka att på frlviUlg väg lösa de här frågorna.

Jag nämnde inledningsvis att de flesta av motionerna rör förslag om ändrad lokaliseringsort för ohka verk. Våra sekreterare i utskottet har gjort en sammanställning över de ohka yrkandena i motionerna, och det är rätt intressant att konstatera att beträffande de flesta orter finns det yrkanden som gäUer antingen minskningar eUer också ökningar av antalet UtlokaUserade. Det må väl vara mig förlåtet, om jag som värmlänning säger att den enda ort som inte berörs av ändringsförslag är Karlstad. Där har ingen föreslagit vare sig minskning eUer någon ändring I annan riktning.

Det är också Intressant att notera att motionärerna har gått hårdast fram mot Östergötland. Norrköping och Linköping skuUe ju enhgt propositionen få närmare 2 200 personer utlokaUserade. Om alla motionärer fått som de vUle, skuUe de två städerna I Östergötland Inte ha fått mer än en fjärdedel eller 545 personer. Man kan också ta andra exempel. För Jönköpings del pendlar det meUan Ingen utlokahsering alls och upp tUl ungefär 900 personer. Stora svängningar kan noteras även för en del av Nonlandsstäderna. Bl a. är Luleå alldeles klart markerat, liksom SundsvaU och Gävle,

De flesta motionerna har besvarats ganska fylhgt i detta tjocka betänkande. Jag förstår att en del av motionärerna ändå inte är nöjda med de svar som lämnats, men jag vUl omedelbart säga att vi från utskottets sida inte kan I detah i debatten på aUa punkter redovisa skälen tUl att motionsyrkandena mte föhts.

Det finns några punkter där vi nått enighet om vissa ändringsbeslut mot propositionens förslag. Det gäUer lokahsering av TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet, som ju föreslagits förläggas tUl Norrköping. Det finns motioner som gäUer Umeå, Vi har sagt att om man skaU se enbart regionalpoUtiskt på denna fråga väger Umeå över ur lokaUseringssynpunkt, men vi har också betonat att när det nu kommit en utredning om TRU:s framtida organisation, så är det med hänsyn tUl detta riktigt att riksdagen I dag Inte tar ställning tiU lokaUseringen av dessa Institutioner.

Jag vUl markera och dhekt citera en mening som vi har skrivit och där vi med hänsyn tUl det nyhgen framlagda betänkandet, nr 36, säger; "Med hänsyn härtiU är utskottet inte I dag berett att träffa ett definitivt avgörande."

Att jag så pass kraftigt stryker under detta beror på att jag tycker att

det vore olyckhgt, om vi i denna debatt skuUe få en diskussion som präglas av dhekta lokaUntressen och om det skuUe bU en strid meUan Nonköping och Umeå, när vi vlU ha ytterhgare utredning. Det är det enda vi föreslår.

Beträffande Invandrarverket fanns det också en rad motioner. Vi har Inte ansett oss kunna bifalla dem. Men vi har enigt tagit m en skrivning där vi säger; "SkuUe på grund av utflyttningen svårigheter visa sig förehgga att lösa en del av uppkommande problem på ett ändamålsenhgt sätt, är utskottet inte främmande för tanken att en 'serviceenhet' eUer fUlal tUl verket Ugger kvar I Stockholm för fuUgörande av funktioner av antytt slag. I sådant sammanhang kan det även visa sig lämpligt att ta upp de I propositionen Inte närmare behandlade frågor som sammanhänger med förläggningen av utlänningsnämnden och dess kansh,"

De föhande talarna kommer att beröra reservationerna, och jag skaU därför Inte gå in på dessa i detalj. Jag vlU dock personUgen meddela att det finns vissa punkter där jag inte har kunnat föha propositionens förslag. En av dessa gäUer skogshögskolan. Hen Rimås kommer att utförhgt redovisa skälen tlU att vi stöder en reservation. VI anser att forskrungsdelen är för dåhgt utredd, och där har vi ett av dessa typiska exempel där det brister i förberedelsen av detta förslag.

Jag vUl bara helt kort yrka bifaU tlU reservationerna 2, 6, 8, 10, 12 och 13 och i övrigt vlU jag yrka blfaU tlU utskottets hemstäUan,

Beträffande reservationen 13 ber jag ändå att få säga några ord. Det är den reservation som gäller den fortsatta utlokaUseringen, VI slår I denna reservatlon fast som vår uppfattning att en framtida utlokaUsering måste förberedas på ett helt annat sätt än vad som nu skett. Den bör utföras i samverkan med personal och verksledning på ett helt annat sätt.

Jag har talat om bristema tidigare, och jag tror att den frågan återkommer i debatten här. Vi kräver också från de tre partiernas sida — folkpartiet, centerpartiet och moderata samhngspartiet — att det fortsatta utredningsarbetet skaU bedrivas av en parlamentariskt sammansatt kommitté,

TUl sist -vlU jag återkomma tUl vad jag började med; syftet med förslaget om utlokahsering. Det är, som jag sade, tvåfaldlgt — dels att lätta på trycket i storstadsområdena, dels att skapa kraft och hv i andra regioncentra. För Stockholm som storstad betyder kanske Inte den föreslagna avtappnmgen så mycket - det är en väldigt hten del av den stathga förvaltningen I Stockholm som flyttas ut — men för mottagningsorterna kommer säkerhgen de utlokahserade verken att i många faU få en mycket stor betydelse.

Från folkpartiets sida har -vi i vår parthnotlon klart deklarerat att vi anser målsättningen bakom förslaget riktig. Vi har också av skäl som jag framfört — en dämpning av tiUväxten i Stockholm och framför allt en förstärkning av andra orter — sagt att vi biträder den föreslagna utlokaliseringen.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! I hkhet med utskottets ordförande vUl jag betyga den

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

goda vUja som funnits i utskottet att skapa samlande lösningar.

Bakgrunden tUl det föreUggande utskottsutlåtandet är, föratom propositionen 29, tidigare riksdagsbeslut om att skapa bättre balans i samhäUet genom att hindra storstädemas tUlväxt och öka tUlväxtkraften i andra delar av landet. Detta beslut har fattats under stor enighet. När det gäUer medlen kan man nog, som -vi redan vet från diskussionerna om lokaUseringspoUtiken, räkna med delade meningar. Jag skaU Inte nu erinra mer om detta utan vUl bara med tUlfredsställelse konstatera att beträffande den fråga som vi här behandlar råder det fullständig pohtisk enighet i Inrikesutskottet om principen om viss utflyttning av stathg verksamhet från Stockholm. Jag vlU för centerns del starkt understryka att det för oss i princip är fråga om en utflyttning av arbetsplatser och inte av människor. Jag skaU senare återkomma till detta.

Vid den fortsatta utflyttningen av stathg verksamhet är utskottet enigt om att stöne hänsyn än i det förehggande regerlngsförslaget skall tas till regionalpohtiska synpunkter. I det avseendet har utskottet tlU väsenthg del tUlmötesgått centerns partimotion som starkt understryker just detta. En socialdemokratisk s, k. Norrlandsmotion med samma inriktning har också fått en mycket positiv behandUng i utskottet. EnUgt vår merung borde Kungl. Majt redan i denna första omgång bättre ha kunnat tUlgodose det regionalpoUtiska syftet med utflyttningen.

Propositionen 29 har inte oförändrad kunnat accepteras av Inrikesutskottet. De ändringar som utskottet föreslår beträffande lokahseringsorterna beaktar de regionalpohtiska synpunkterna. Jag åsyftar då TRU:s förläggning tUl Umeå och myntverkets tUl Söderhamn jämte uttalandena om en kraftfuUare regionalpohtisk betoning vid fortsatt utflyttning av statlig verksamhet från den överexploaterade och överbefolkade huvudstaden. Frågan om framtida val av orter för utflyttningar — centern har en egen reservatlon 1 det avseendet — kommer fru NUsson i Kristianstad att närmare beröra.

Som framgår av propositionen 29 är den stathga förvaltningen i många faU för närvarande spridd och sphttrad i olika lokaler i skilda delar av Stockholm. En rationalisering av lokalfrågan här i Stockholm utan utflyttning av stathg verksamhet skuUe bU synnerUgen dyrbar för såväl staten som Stockholm såsom kommun med ytterhgare köer och trängsel, med ännu längre tidsmässiga avstånd och ännu mer svårlösta bostadsproblem och ansträngda och otUlfredsstäUande mUjöer, Den ifrågasatta decentraliseringens totaleffekt bör ge Stockholm och stockholmarna bättre utrymme och mihö över huvud taget och regionerna ute I landet välbehövhga tUlskott,

1 går fick vi riksdagsmän motta ett flygblad från statstjänstemännen här i staden som var rubricerat: "Du som sätter människan främst röstar nej den 26 maj." Som vi ser denna fråga är förslaget sannerhgen ägnat att just sätta människan främst, människor såväl här I Stockholm som ute I landet. Enhgt vår målsättning mom centerpartiet vUl vi göra aUt som är möjhgt för att undanröja enskUda personers svårigheter på ett rättvist sätt i förhåUande tUl andra människor. Det har varit centerpartiets mål i avseende på aUa strukturförändringar i näringshvet att försöka i första hand flytta företag och i sista hand flytta människor. Det är också

riktpunkten för vårt stäUningstagande i den här aktuella frågan.

De aUt bättre kommunikationerna på aUa områden bör medföra att en decentraUserad statUg förvaltning i framtiden kan upprätthålla erforderhga kontakter och fungera effektivt. Det fmns exempel på hur en flyttning kan fräscha upp Invanda mönster I verksamheten. Den nu påbörjade utflyttningen av de stathga verken måste också Innebära att näringslivet, det privata, det kooperativa och det stathga, vågar decentrahsera ut tUl ohka regioner i vårt land.

De nuvarande verken har I hög grad centraUserade besluts- och verksamhetsfunktioner. Om sådana Institutioner placeras på skilda orter ute i landet finns risk för att detta system Inte kommer att fungera fuUt tUlfredsstäUande. Jag viU i det här sammanhanget kraftigt understryka centerns principiella uppfattning att jämsides med lokalmässigt decentraUserad StatUg förvaltning bör även beslutsfunktioner och verksamhetsfunktioner decentrahseras tiU länen och, efter viss omorganisation på länsnivå, tUl landstingen i stor utsträckning. EnUgt vår mening bör också denna fråga beaktas I den fortsatta utredningsverksamheten, I vUken även parlamentariker bör ges möjhghet att medverka.

Den sak som bland den berörda personalen väckt särskUd kritik är regeringens handläggning av personalfrågorna, Enhgt många vittnesmål i utskottet har regeringen under propositionsskrivandet inte haft någon kontakt med verkens ledning eUer annan personal eller deras organisationer. Detta handlingssätt har tydhgen skapat onödig oro och i vissa faU sannohkt också en negativ mstäUnmg tiU utflyttningen av de stathga arbetsuppgifterna som sådan, vUket åtminstone i ett initialskede kan misskreditera principen om en decentraUserad statUg förvaltning, Enhgt vår mening, som bl a, framgår av reservatlon nr 10, framstår en stor del av denna kritik som berättigad. Tvärtemot regeringens uppträdande anser vi att det är värdefuUt att lokaUserlngsfrågor bereds I samverkan med personalen och verksledningen. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar av sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen. Detta sista uttalande är utskottet enigt om.

Utskottet är också helt enigt om att statsmakternas rätt att bestämma förläggning av stathga verksamheter Inte kan Ifrågasättas. Utskottets socialdemokrater och kommunister säger härefter; "Detta bör dock inte utesluta att ett värdefuUt samråd kommer tUl stånd i lokaUseringsfrågorna med berörd personal och verksledning." Vi reservanter har väl i och för sig inte någon invändning emot den meiung som här uttrycks. Vi tycker emellertid att det är ett för vagt uttalande i detta sammanhang och att det hite på ett tUlfredsstäUande sätt svarar mot vad utskottet skriver i fortsättningen — nederst på s. 65 och överst på s, 66, Detta är ett efter vad jag förstår mycket viktigt avsnitt i utskottsbetänkandet beträffande statstjänstemännens stäUnmg. Utskottet skriver;

"Med hänvisning tUl det ovan sagda vUl utskottet understryka angelägenheten av att de anstäUda bereds Inflytande i det fortsatta planerings- och utrediungsarbetet för utflyttningen.

Detta bör som utskottet tidigare antytt gäUa även planeringen av de nya arbetsplatserna. För de kommunala myndigheterna på inflyttiungs-orterna bör det vara väsenthgt att få överlägga med personalen för att

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

därigenom Inhämta synpunkter och önskemål om planeringen av bostäder och arman kommunal service. Genom att nu ge personalen ett brett inflytande vid genomförandet av flyttningen bör det också vara möjhgt att bryta personalens negativa Inställning mot vissa orter och mot flyttning som sådan. Det är angeläget att man söker komma tUl rätta med detta problem Inte minst med tanke på de förslag om ytterhgare omlokahsering som kan väntas I framtiden. Utskottet förväntar att denna fråga får en snabb och för de anstäUda tiUfredsstäUande lösning."

Kungl. Maj;t har utfärdat en kungörelse om företagsnämnder m. m, mom statsförvaltningen. Jag vUl erinra om detta förhållande och peka på 5 § I denna kungörelse, som enhgt vad jag anser relativt klart anger verksamhetsformerna när det gäUer kontakten meUan arbetsgivare och anställda. 5 § lyder på detta sätt; "I fråga som är väsentlig för myndigheten eUer dess anstäUda skaU samråd och Information ske I företagsnämnd för att taga tUl vara de anstäUdas erfarenheter och kunskaper och tiUgodose deras intresse av Insyn I myndighetens verksamhet, SärskUt skaU beaktas organisatoriska, tekniska och ekonomiska förhållanden, personalfrågor och andra förhåUanden vilkas belysning är ägnad att främja effektiviteten i arbetet, underlätta samarbetet med myndigheten och öka trivseln på arbetsplatsen,"

Jag vUl mte påstå att inte regeringen har sagt hur man skaU leva, men det gäller ju också att leva som man lär, och det är kanske inte aUa gånger så lätt — det skaU kanske inte läggas regeringen tUl last. Men vad som måhända kan läggas regeringen tUl last är att man Inte ens har försökt. Det tycker jag vi kan säga att regeringen inte har gjort i den här frågan. Jag tycker också att de klagomål i detta avseende som kommit från statstjänstemännens sida är befogade i vissa delar, som vi säger i vår reservation.

Ännu en gång vUl jag framhåUa centerns InstäUning att vi inte skaU flytta människor när de mte vUl — vi skaU om möjligt flytta arbetsplatser tiU människorna. Vi måste försöka skapa goda Uvsmiljöer såväl i Stockholm som I övriga landet och en balanserad utveckhng i hela landet. På grund av ohka åtgärder som vi angivit I vår partimotion anser vi att statstjänstemannalagens bestämmelser om flyttningstvång Inte bör behöva tiUämpas annat än i särskilda faU. Vi anser oss ha fått gehör för denna ståndpunkt genom utskottets skrivning och anvisningar om den fortsatta handläggningen såväl från statens som från kommunernas sida. Jag skaU i detta sammanhang Inte gå in på enskUdheter utan bara hänvisa tUl att "utskottet väntar att denna fråga får en snabb och för de anställda tUlfredsstäUande lösning".

Med de uttalanden som fmns I utskottsbetänkandet tycker jag faktiskt att den berörda personalen kan känna sig relativt trygg för en god behandhng vid utflyttning av de stathga verken tUl regionerna. Någon speciaUagstiftrung, som yrkats I vissa motioner, anser vi Inte skaU komma tUl stånd för att lösa dessa problem. De bör lösas, som också har framhålhts av personalorganisationerna vid besök i utskottet, genom förhandUngar och ohka former av kontakter samt Intensifierade Insatser av arbetsmarknadsmyndigheter och statens personalnämnd, som avses erhåUa förstärkta resurser. Insatserna bör också rikta sig tUl makar som

flyttar med tUl nya lokaUseringsorter.

I motionen 1296 upptas frågan om flyttningsförmåner åt tjänstemän vid andra verk än de som omlokaliseras. I reservationen 12 föhs det här yrkandet upp.

Även utskottets majoritet, tUl vUken centern I den här frågan hör, föreslår en prövning av den I motionen förordade möjligheten. Förutsättningen härför skaU dock vara att tjänstemannen i fråga skall bedömas som VärdefuU för det utlokahserade verkets funktion. Det är i och för sig naturhgt; någon stöne skiUnad meUan utskottsmajoritetens och reservanternas syfte synes hite förehgga.

Ett enigt mrikesutskott föratsätter att prövningen av problemen I anslutning tUl utflyttningen kommer att ske i en positiv anda. Om så sker — och det torde man nu helt kunna förutsätta — bör omstatloneringsskyl-dlgheten mte behöva hävdas annat än I särskilda fall. Det kan i detta sammanhang vara anledning peka på att statstjänstemännen åtnjuter en anställningstrygghet som är gott och väl jämförlig med den som anstäUda I näringshvet i övrigt har.

Herr talman! Riksdagsmännen har varit mycket flitiga motionärer för att få ett verk hem tUl sig. Det kan vara förståehgt men knappast möjhgt att genomföra på ett sådant sätt att aUa bUr nöjda. Den långa talarUstan i dag tror jag kommer att ge exempel på missnöjda motionärer som för aU del kan ha vägande argument i de enskUda faUen. Jag tror ändå inte att vi skall se detta som ett aUas krig mot aUa. I motsvarande situation tror jag att varje parlament skuUe få en motsvarande reaktion från sina ledamöter.

Centern har som parti mte velat föreslå så stora Ingrepp och ändringar vad gäller utlokaUserUigsorterna. Om aUa partier skuUe ha föreslaget sådana ingrepp — inget av partierna har gjort det — hade det nog Inneburit risker för att hela förslaget skuUe kunna stjälpas. Centem har prioriterat tre punkter.

TRU:s lokahsering. I den frågan är ju utskottet I dag enigt.

Mynt- och justeringsverkets lokalisering tUl Söderhamn, Den frågan har tidigare varit diskuterad och behandlad i riksdagen,

3. SGU:s lokaUsering tUl Luleå. Där finns en betydande minoritet.
Vad gäUer TRU;s lokahsering, så föreslog ju den s, k. Sjönanderska

utredningen att TRU skuUe lokaliseras tUl Umeå, Jag tror att Ingen — mte ens finansministern själv — kan ha någon annan uppfattning än den som utskottet enigt uttalar, nämUgen att mycket starka lokaUseringspoUtiska skäl talar för Umeå, Om TRU skaU flyttas från Stockholm — och utskottet är enigt om det — måste alternativet Umeå prövas på ett helt annat sätt än vad regeringen har gjort. Den nyss avlämnade utredningen om TRU:s framtida Interna organisation har föranlett utskottet att Inte nu fatta ett definitivt beslut. Då utskottet är enigt skah jag mte Ingå på någon ytterUgare argumentering I den här frågan.

Reservationen 6 som rör SGU, Sveriges geologiska undersökning, skaU herr Stridsman närmare redogöra för, varför jag nu nöjer mig med att yrka bifall tiU denna reservation.

Frågan om skogshögskolans lokahsering har varit föremål för mycket stort Intresse. Jag vet att flera talare kommer att ta upp den frågan här i

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

debatten, och jag vUl därför med några ord beröra den.

Många skäl för och emot propositionens förslag har framförts. Jag har emellertid ett Intryck av att man har försökt att bevisa aUtför mycket i -vissa faU. Reaktionen från skogshögskolan är enhgt min mening förståelig och I stor utsträckning beroende på den otUlräckhga Information som såväl utskottsmajoriteten som reservanterna har konstaterat — det framgår ju av utskottsbetänkandet. På s. 130 i propositionen visar det sig att frågan om skogshögskolans framtida utformning lämnas öppen och I aUt väsenthgt Inte är beroende av flyttningen. Huruvida utbildningen och forskiungen i framtiden kommer att knytas tUl lantbrukshögskolan eUer tUl universitetsinstitutioner och utformningen I övrigt lämnas öppet för en framtida prövning, oavsett om skogshögskolan stannar kvar I Stockholm eUer lokaUseras tUl Umeå eUer tUl annan ort. Utvecklingen I Garpenberg kommer också att vara oberoende av flyttningen; där bhr utveckhngen beroende av andra förhåUanden.

Den fältmässiga forskningen, som I många faU är lokalt bunden, kommer i princip Inte att försvåras, såvitt jag förstår, och ännu mindre kommer den att raseras för någon del av landet, oavsett var skogshögskolan placeras. Detta framgår av propositionen och kanske ännu tydhgare av utskottets betänkande. NaturUgt-vls kommer forskningen att anpassa sina arbetsformer efter naturhga fömtsättningar, behov och tiUdelade resurser. Så praktiska är vi väl ändå här i landet.

Enhgt de upplysningar som lämnats tUl utskottet är Umeå utuversltet I vad gäller forskning och utbUdnlngsresurser I exempelvis ämnena fysik, biologi och kemi gott och väl jämförbart med tänkbara andra altemativa universitet. Den skogUga forskningen bhr naturhgtvis ett eftersträvansvärt komplement tUl vatie universitet, inte minst tUl universitetet I Umeå. Jag kan Inte finna att det finns stöne risker för södra Sverige att flytta skogshögskolan tUl Umeå än vad det skuUe innebära för Norrland att flytta skogshögskolan tUl någon ort i Sydsverige. Måhända var avsaknaden av ömsesidig Information särskUt beklaghg just I detta faU. Ännu klarare rikthnjer hade varit önskvärda på det förberedande stadiet. Men som jag tidigare sagt lämnar propositionen möjligheterna öppna för en rationeU framtida utformning av skogshögskolans såväl forsknings- som undervisnlngsdel. Enhgt utskottsmajoritetens mening behöver det därför Inte resas några vägande betänkhgheter mot det förslag som en stor majoritet av utskottet stöder.

Beträffande mynt- och justeringsverket har herr Nordgren ordet efter nug, och jag förmodar att han kommer att belysa den frågan mycket ingående, varför jag nu går förbi den.

Herr talman! Jag ber att få yrka blfaU tUl reservationema 1,6, 10, 13 och 15. Sistnämnda reservation kommer herr Olof Johansson i Stockholm att kommentera.

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Det har varit mycket Intressant och stimulerande att få delta I Inrikesutskottets arbete med detta stora ärende. Jag vUle i hkhet med utskottets ordförande understryka att samthga partier i utskottet har varit positivt instäUda tiU detta förslag. Efter vad jag kan bedöma har

vi också nått stor enighet 1 utskottets betänkande. Jag hoppas att vi därigenom också medverkat tUl ett beslut här I riksdagen under dagens eUer kväUens lopp, som stimulerar utvecklingen på ett flertal orter ute i landet.

Under lång tid har vårt land upplevt en snabbt ökande befolkiUngs-koncentratlon tUl de stora tätortsområdena. Det enskUda näringsUvet har på ohka sätt försökt motverka detta genom att lägga ut verksamheter tiU sysselsättnlngssvaga områden, och därigenom har man I gott samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen skapat ett stort antal arbetstUlfäUen I regioner inom allmänna stödområdet. Men trots detta och trots den av regeringen förda lokahseringspohtlken har utveckhngskurvan inte kunnat förbättras nämnvärt inom dessa regioner. Inom vissa regioner har läget på arbetsmarknaden dessutom försvårats under det senaste året på grund av en aUtför ensidig näringspohtik med nya pålagor i form av höjd arbetsgivaravgift, höjd varubeskattning samt kreditrestriktioner som i varje faU för stora delar av näringsUvet i reahteten inneburit totalt stopp för aU nyutlåning.

Situationen medförde av naturhga skäl oro inom näringshvet. Investeringarna minskade, permltterings-, nedläggnings- och konkurssiffrorna steg i höjden, samtidigt som koncentrationen tUl vissa storstadsområden fortsatte.

Mot denna bakgrund noterar vi I moderata samhngspartiet med tiUfredsstäUelse, att regeringen nu änthgen, efter att frågan om utlokahsering av stathga verksamheter från Stockholm aktuahserats vid flera tUlfäUen under de senaste decennierna, lägger fram ett förslag angående omlokaUsering av 36 statUga verk.

EnUgt vår mening utgör en medveten och planmässig lokalisering av stathga verk och funktioner samt stathga och enskUda företag ett viktigt led i regionpoUtiken. Förekomsten inom en region av utbUdningsanstalter och offenthg verksamhet av annat slag kan bidraga tUl att lägga grunden tlU en utveckhng av IndustrieUa företag och serviceverksamhet samt skapa förutsättningarna för ett mångsidigt näringshv och en differentierad arbetsmarknad. En decentralisering av stathg verksamhet från storstadsområdena är Inte bara ägnad att medföra en bättre balanserad utveckhng mellan ohka delar av landet utan kan också medföra fördelar för de expanderande storstadsområdena, där kö- och stocknhigssvårlgheter samt mUjöproblem redan synes besvärande.

Syftet med utlokaUseringen är, vUket departementschefen själv betonar, att få en bättre balanserad regional utveckling och ett effektivare utnyttjande av tlUgänghga resurser, att bygga upp ett antal regionala tiUväxtcentra samt att skapa ökad jämstäUdhet mellan människor i olika delar av landet.

Med den målsättningen, som jag finner helt riktig, hade vi väntat oss att förslaget skuUe ha tagit stöne hänsyn till de olika regionerna i det s. k. nona stödområdet och därmed jämförhga regioner. Detta har också i ett flertal motioner påpekats. Endast chka en fjärdedel av personalantalet har placerats i det aUmänna stödområdet! Det är vår förhoppning, herr finansminster, att när nästa utlokaliseringsförslag föreläggs riksdagen en parlamentarisk utredning får tUlfäUe att noga förbereda detta och att

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

därvid stöne hänsyn tages just tUl vad departementschefen själv sagt i propositionen om "ökad jämställdhet meUan människor inom ohka delar av landet och att de regionalpohtiska effekterna av utflyttningen måste tUlmätas avgörande betydelse vid bedömning av utflyttningen".

Det har även på en del andra punkter riktats rätt hård och i vissa avseenden befogad kritik. Förslaget betraktas av många som uppvaktat som ett hastverk med bristfäUiga analyser av berörda funktioner samt I avsaknad av underlag för en samhäUsekonomisk bedömning av förslagets konsekvenser. Bristen på erforderliga kontakter med respektive verk samt hänsynstagande tUl och samråd med de personalgrapper som berörs av utflyttningen är alltför påtagUg. Bättre information och medinflytande hade, efter vad -vi kan bedöma, varit på sm plats. Det talas ju så ofta och varmt om företagsdemokrati och medinflytande för de anstäUda från denna talarstol — mte minst skedde det i föna veckan. Hur har det egenthgen varit med förtagsdemokratin i det här faUet?

Enhgt vår uppfattning bör de berörda personalgrupperna ges valfrihet mellan att medfölja vid utflyttningen eUer kvarstanna i andra Ukvärdiga befattningar. AnstäUda, som anser sig ha skäl — personhga eUer tiU föyd av makes yrkesverksamhet, barns skolgång eller särskUda bostadsförhållanden — bör beredas hkvärdlg tjänst. SjälvfaUet får den berörda personalen inte förorsakas ekonomiska förluster, ej heUer drabbas av realisationsvinstbeskattningen om vederbörande tvingas säha sitt egnahem.

I den mån den av moderata samhngspartiet föreslagna utredningen, som omgående bör tiUsättas, finner att underlaget för den fortsatta decentrahserlngsverksamheten ger anledning tUl ändringar i den utflytt-lungsplan, som nu förelagts riksdagen, bör utredningen kunna föreslå sådana ändringar, vUket synes möjUgt då utflyttningen föreslås ske först mom tre tiU fem år.

Trots att vi, hksom många remissinstanser och delegationer som uppvaktat utskottet, riktat kritik mot förslaget anser vi I moderata samUngspartiet att behovet av ett snabbt förverkhgande av en aktiv lokaUseringspoUtik även med hjälp av utflyttning av stathga verk är så angeläget att vi I princip yrkar bifaU tUl förslaget under förutsättning att hänsyn tages tUl här I korthet berörda synpunkter, vUka närmare flims utvecklade dels i motion nr 1318 av herr Bohman m. fl. jämte en del andra motioner från moderata samlingspartiets riksdagsmän, dels i tUl betänkandet fogade reservationer som upptar herr Oskarsons och mitt namn.

Herr talman! Efter att med dessa ord ha framfört en del aUmänna synpunkter på förslaget ber jag att med några ord också få beröra några få av de andra 68 punktema i utskottets hemställan.

Under punkt nr 3 föreslås att luftfartsverket förlägges tUl Norrköping. Luftfartsverket har ca 1 300 anstäUda. Av dessa är ca 1 000 redan placerade på fyra flygplatsförvaltningar och fem besiktningskontor. Den centrala förvaltningen på 300 anstäUda är för närvarande placerad vid Bromma. Redan denna placering har visat sig opraktisk, då luftfart i dag är tUl sin karaktär I hög grad InternationeU och en av verkets viktigaste uppgifter är att skapa bästa möjhga förbindelser med verkets kunder.

vUka tUl en stor del utgörs av utländska flygbolag. Detta sker självfaUet bäst om verkets centrala ledning, dvs. "styrgrappen", lokaliseras tiU Arlanda. Verket är med aU rätt ålagt att vara affärsdrivande. Ökade kostnader på grund av en företagsmässlgt olämpUg lokahsering får i första hand bäras av flygföretagen och andra som begagnar sig av luftfartsverkets tjänster, I andra hand av aUa dem som i en eUer annan form använder sig av flygtransporter. Dessa är ju redan nu dyra, och aUa skuUe vi väl helhe vUja nedbringa flygtaxorna än höja dem.

Under punkt nr 8 föreslås att sjöfartsverket förläggs tiU Nonköping, Norrköping är visserligen en förnämlig stad med dito hamn, men utveckhngen går mot större och stöne tonnage, och aUt tyder på att hela den transoceana godstUlförseln tUl de nordiska länderna I framtiden kommer att gå över Göteborg respektive västkusthamnarna. Mot denna bakgrand synes mig sjöfartsverket lamphgen böra placeras någonstädes på Västkusten, där det ur regionalpohtisk synpunkt bedöms lämphgt.

Under punkt nr 17 behandlas Sveriges geologiska undersökning, SGU, På denna punkt har framförts så starka betänkhgheter i motioner och vid uppvaktningar att det synes mig vara lämphgt med ytterligare utredningar.

Under punkt nr 20 behandlas skogshögskolans lokalisering. Denna fråga har redan berörts och kommer att ytterhgare beröras av hen Oskarson. Detta förslag har väckt mycket stort Intresse och varit föremål för diskussion och flera uppvaktningar. Departementschefen lämnar också själv öppet om del av högskolan bör integreras med t. ex. lantbrukshögskolan. Finansministern påpekar vidare att högskolans avdelning i Garpenberg inte berörs av förslaget.

Existerande forskiungssamband meUan skogshögskolan och en rad andra forskningsinstitutioner I Stockholms- och Uppsalaområdet bryts eUer försvåras. En uppdelning av verksamheten synes emeUertid vara möjhg på så sätt att ett 80-tal tjänster flyttas tiU Umeå som en förstärkning av den redan befinthga institutionen därstädes, vUket 'vi reservanter i reservationen 8 tUlstyrker.

Forskningsdelen bör däremot bh föremål för fortsatt utredning. Detta är så mycket mer angeläget eftersom det redan Inom skogshögskolans styrelse pågår, I samverkan med representanter för skogsindustrin, en utredning om skogshögskolans framtida organisation. Den utredningen bör enhgt vår mening slutföras innan slutUg stäUning tas tUl lokaUseringen av forskningsverksamheten inom skogshögskolan.

Vad ö-vriga punkter beträffar ber jag att få yrka bifaU tiU utskottets förslag och aUdeles specieUt tUl förslaget under punkten 21.

Under denna punkt i utskottsbetänkandet behandlas mynt- och justeringsverket. Av naturliga skäl intresserar mig denna punkt aUdeles specieUt, eftersom utskottsmajoriteten föreslagit att detta verk förlägges tiU Söderhamn. Det är Inte bara för att det är min hemstad utan också för att det är ytterhgt angeläget från såväl regionalpohtisk som psykologisk synpunkt att Hälsingland åtminstone får någonting med av detta omlokahseringsförslag. Vi försöker, hen finansminister, även från Hälsingland lämna vårt bidrag tUl finansministerns kassakista, och då tycker vi faktiskt att finansministern kunde visa sin förståelse och

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

uppskattning av oss och medverka tUl att åtminstone detta llUa verk med ca 50 personer förläggs tUl Söderhamn och på det sättet visa en positiv Inställning. Detta skuUe Inte minst ha stor psykologisk betydelse för den vidare utvecklingen i Söderhamn.

Frågan om detta verks placering har ju redan två gånger tidigare varit föremål för behandUng I riksdagen och båda gångerna, 1969 och 1970, har riksdagen som bekant avslagit det frarrUagda förslaget, rekommenderat omprövning och därvid närrmt bl. a. Söderhamn såsom lämplig placeringsort.

1969 framhöU statsutskottet att det ej endast av ekonomiska skäl utan även från lokahseringspohtiska utgångspunkter kunde vara motiverat att förläggningen av mynt- och justeringsverket tUl annan ort än EskUstuna ytterUgare studerades.

I 1970 års statsverksproposition föreslogs åter Eskilstuna. Mot bakgrunden av gäUande regionalpohtiska målsättningar och de åtgärder som vidtagits eUer föreslagits I syfte att förstärka sysselsättningsmöjhgheterna I skogslänen och att därigenom motverka regional obalans fann riksdagen det otiUfredsstäUande att Kungl. Maj :t förordat en förläggning av myntverket tUl en ort, som Ugger mom en av de mer expansiva regionerna I landet, utan att först grundhgt ha undersökt alternativa förläggningsorter inom eUer i närheten av stödområdet.

Riksdagen hksom arbetsmarknadsstyrelsen ansåg att Kungl. Maj ;t noga skuUe undersöka fömtsättningarna för att förlägga verket tUl Söderhamn. Resultatet av denna undersökning visade att fraktkostnaderna möjhgen skuUe bh något dyrare om verket förlades tUl Söderhamn. Eftersom skiUnaden under aUa förhåUanden skuUe bh mindre än en procent av produktionskostnaden, ansåg riksdagen med aU rätt att andra faktorer, som ej beaktats, kan förändra relationen meUan ortema I kosnadshän-seende. 1 detta sammanhang kan det erinras om att Telefon AB LM Ericsson, som har en av sina fabriker förlagd tUl Söderhamn, erhåUer halvfabrikat från Finspång och fraktar de färdiga produkterna söderut. Trots detta har företaget fuimit det ekonomiskt fördelaktigt att bygga ut verksamheten I Söderhamn.

De lokahseringspohtiska skälen för att förlägga verket tUl stödområdet har Inte försvagats under det gångna året. Den regionala obalansen har fortsatt sin negativa utveckling. Den av verket gjorda undersökningen har inte framlagt några skäl som talar mot en lokahsering tUl Söderhamn, och verkets personal har heUer intet att invända. Det finns aUtså ingen rimhg anledning att frångå de regionalpohtiska synpunktema när denna punkt avgöres. Såväl finansministern och det socialdemokratiska partiet som riksdagen har vid åtskilhga tillfäUen betonat dessa synpunkter och det är min förhoppning att riksdagen ej sviker sma löften och uttalanden vid avgörandet av myntverkets placering utan följer utskottsförslaget, vUket innebär blfaU tUl mm motion nr 1340 samt tUl hen Erikssons I Bäckmora motion nr 1320, och genom dagens beslut förlägger mynt- och justeringsverket tiU Söderhamn.

Herr talman! Med detta anförande ber jag att få yrka bifaU tUI reservationerna 2, 3, 6, 8, 10, 12, 13 och 14,

I detta anförande Instämde herr Winberg (m).

Hen SVENSSON i Mahnö (vpk):

Hen talman! Det här förslaget om utflyttning är ju presenterat som någon sorts regionalpohtiskt åtgärdsprogram. Men att så sker är kanske delvis en form av pohtisk manöver, därför att frågan om utflyttiungen av verk — och över hu-vud taget frågan om att det även under en koncentrationsprocess går en mindre utflyttningsström ut från storstäderna — är ett gammalt och erkänt fenomen. De motiv som tidigare i diskussionen om utflyttning av verk har anförts för sådana åtgärder har inte varit av lokaliserlngspohtisk natur, utan man har, långt Innan man fastlade den nuvarande lokahseringspohtlken, diskuterat utflyttningen av verk.

Jag nämner detta för att påtala att man givetvis försöker skapa Intrycket att vad det nu gäUer är en kraftfuU regionalpoUtisk åtgärd, som på något sätt skuUe vända den aUmänna tendens tlU storstadskoncentration och utglesnhig av stora delar av landsorten som pågår. Jag menar att detta är en lUuslonär syn, och jag skaU be att något få belysa detta.

Sådana utflyttningsåtgärder står i och för sig inte i motsättning tUl koncentrationen under de samhällsförhåUanden som nu råder och under ■vilka de vidtagits. Detta bhr ganska klart redan vid en bhck på omfånget av utlokaliseringen som sådan. Det föreslås nu att under loppet av en serie år utflytta något över 6 000 arbetstiUfäUen. Den ström som går i motsatt riktning, och aUtså verkar tiU storstädernas förmån och tlU landsortens och det övriga landets nackdel, är ju mångdubbelt större, och den föratsattes också I alla regionalpohtiska planer fortfara att vara mångdubbelt stöne.

Själva det förhåUandet, att dessa åtgärder mte Innebär något avgörande ingripande I vad som på det vedertagna regionalpohtiska språket kaUas den spontana utveckhngen, är i mångt och mycket orsaken tUl de tvister och problem som detta förslag har skapat.

När man mte kan kontroUera huvudströmmarna av investeringar, utan är hänvisad tiU att acceptera det privatkapitahstiska näringsUvets koncentrationsprocess, kan verkan av ett sådant åtgärdsprogram — ett sådant utflyttningsprogram — bara bh margmeU och mte medföra någon avgörande ändring i utveckhngen. Man påverkar därigenom inte på något sätt processen som sådan; däremot påverkar man i bästa faU takten i processen.

Att detta skuUe bryta den pågående utveckUngen är som sagt en Ulusion. När det gäUer bedömningen av den frågan råder väl här knappast någon enighet, därför att vi kommunister härvidlag har en helt annan syn. VI betraktar förslaget om utflyttning som en margineU åtgärd, som inte kommer att bryta den koncentrationsutveckUng som är föratsedd och Om -vUken aUa övriga partier ändå egentUgen är ense, trots aUt tal om decentraUsering här i riksdagen.

Nu har väl denna strävan att dämpa koncentrationseffekterna och utflyttningseffektema ute i landsorten och specieUt I skogslänen medfört att den stathga sektom på bekostnad av vissa andra rimhga bedömningar fått bh något av experimentdjur, något av pohtiskt medel där det riktiga i Och för sig skuUe ha varit att styra investeringsströmmarna på en vida mer generell basis och kanske i första hand styra sådana investeringar, som är

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

mindre flyttningskänshga än många av de administrativa verksamheterna trots aUt är.

Jag tror också att man skall slå fast att det föreUggande förslaget Inte I nämnvärd grad kommer att påverka storstädernas tUlväxt. VI tror från kommunistiskt håll att det är en felbedömning när man säger att det är en kraftfuU åtgärd för att dämpa storstadstUlväxten. Inflyttningen tUl storstädema är mångdubbelt större än vad denna utflyttning kommer att vara. Dessutom är inflyttningsprocessen -vida mer kontinuerhg än den anlagda och i viss mån konstlade utflyttningsprocessen. Storstädernas mycket inflytelserika och mäktiga ledande kommunalpoUtiker - Inte mmst Stockholms — har synnerhgen ambitiösa planer som de inte tänker låta hejdas av utflyttningen av ett i det stora hela relativt htet antal arbetstiUfäUen inom den statUga administrationen.

Men det är trots aUt klart att bakom utflyttningen Ugger en strävan att försöka dämpa de såväl av pohtiska som av sociala-ekonomiska skäl ogynnsamma föhderna bland folk ute i landet och även I storstäderna av koncentrationsprocessen som sådan. I avsaknad av medel som har möjhggjort en styrning av investeringsschemat som helhet har man kastat fram förslaget, som innebär att man företar en tvångslokahserlng även i den motsatta riktningen, bortsett från den tvångsförflyttning och den tvångslokahserlng I stort som pågår i motsatt riktning och som överträffar utlokaliseringen. Därför har man också fått den situationen att man ute I landet — I brist på möjligheter att påverka Investeringsschemat i stort — fortfarande i många regioner befinner sig i ett mycket besvärhgt läge. Det har medverkat tUl att både den här debatten och hela diskussionen kring utflyttningsfrågan bhvit något av en huggsexa, där bygdepohtiska synpunkter har fått brytas mot varandra, där man slagits om fördelar och försökt att ta dem från varandra på ett sätt som varit ägnat att fördunkla det större regionalpohtiska sammanhanget och det stöne grundproblem, varav detta är en del.

Just på grund av det tvångsläge som vållas av att koncentrationsprocessen i stort trots aUt fortskrider har det I många faU bhvit en konflikt meUan det rent lokahseringspohtiska intresset och det funktloneUa intresse, som bl. a. de ohka verken ansett sig böra föra fram och representera. Vissa delar av förslaget har från vissa synpunkter bhvit funktloneUt olämphga därför att det lokaUseringspohtiska momentet har fått väga över. Man har varit angelägen om att soulagera bygder som man vet av andra skäl och på grund av processen I dess helhet befinner sig i ett svårt läge.

VI har från kommunistiskt håU framfört denna grundläggande kritik I motionen och också i reservationen 11, tUl vUken jag härmed vUl yrka blfaU.

TUl vår kritik hör väl också en del av vad som redan har anförts här, nämUgen att den lokaUseringspoUtiska effekten av utflyttningen I dess första omgång har bh-vit mindre än vad den annars skuUe ha kunnat bh genom den i vissa avseenden något diskutabla geografiska fördelningen. När man presenterar ett program för utlokalisering av vissa verksamheter och när situationen är den att det specieUt är norra Sverige som har behov av lokahseringspohtiska insatser, då måste naturhgtvis ganska

många förvånas över — det gör väl även de norrländska riksdagsmännen av aUa poUtiska färger — att ungefär en tredjedel av de utlokahserade arbetstiUfäUena hamnar I en region som visserhgen delvis har haft vissa strakturella problem men vars problem ändå är små jämförda med dem som finns inom stödområdet och där dimensionen på arbetslöshetsproblemet och avfolkningsproblemet inte aUs är vad den är mom skogslänen. Jag syftar här på den mycket stora utlokahseringen tUl Östergötland, där ändå såväl Norrköping som Linköping I de regionalpohtiska planerna och i den faktiska utveckhngen har kunnat räkna med en positiv befolknlngs-och näringsUvsutveckhng även utan denna typ av utlokalisering. Det är väl också en smula otiUfredsstäUande att det egentUga Norrland bara har fått ca en tredjedel av de utlokaliserade arbetstiUfäUena och att hälften av dem har gått tlU södra Sverige utanför skogslänen samt att skogslänen totalt - Norrland och de båda övriga skogslänen - har fått bara ungefär hälften av arbetstiUfäUena. Från vårt håU viU vi understryka att det är angeläget att dessa skevheter kan rättas tUl i den fortsatta utlokahsering som förutsätts komma tUl stånd.

När vi har uttalat denna kritik har den inte stridit mot den positiva grandlnstäUning tiU utflyttningsåtgärder som vi i princip utifrån vår regionalpohtiska grundsyn aUtld måste ha. I det sammanhanget vlU jag därtUl rikta en hel del kritik mot de två stora pohtiska blocken här i riksdagen för det sätt på vUket de har närmat sig detta förslag. Jag viU rikta kritik mot den borgerhga oppositionen, som ju ofta öch mycket i regionalpohtiska debatter talar om decentrahsering men som här enhgt vår mening på ett mycket opportunistiskt sätt har -visat sig beredd att utnyttja och pohtiskt segla upp på en häftig opinion mot utflyttningsförslaget. Det är en opinion som man i och för sig kan ha förståelse för mot den praktiska bakgrand som har förelegat, men där en pohtisk anknytning från riksdagspartiers sida tUl den opinionen ändå har varit ägnad att misskreditera själva grundtanken I förslaget.

Det har faktiskt t. o. m. förekommit en borgerhg motion som går ut på att man skuUe uppskjuta hela denna utlokahsering, att man skulle fortsätta att utreda och aUtså inte få utlokaUseringen tUl stånd Uka snabbt. Därigenom skuUe det dröja ännu längre. På det sättet skuUe det bh sämre möjligheter att motverka den nedgångsprocess och den avfolkningsprocess som sker i stora delar av landet. Det går ju inte så att säga att förespråka decentralism i en partiavdelning I Östersund eUer Luleå och sedan sitta I Stockholm och säga, att här vlU vi inte ha någon utflyttning utan här vUl vi ha ett uppskov och här är vi motståndare tlU utflyttning på vissa håU. Det där är en form av poUtisk opportunism som visar att man inte så mycket bryr sig om den djupare delen av hela denna problematik. Decentrahsmresonemangen är aUtför ofta ett medel att vinna tUlfälUga valtaktiska fördelar.

Men det finns också anledning att rikta kritik mot regeringen och ledningen mom socialdemokratin, som ju i rätt stor utsträckning, såvitt vi förstår, har sig själva att skyUa för den skarpa kritik som har kommit både från den borgerhga oppositionen och från de anstäUdas sida. Nog har det varit åtskilhgt av klumpighet och klantlghet när det gäUde att förbereda de anstäUda och diskutera med dem om denna utlokahsering.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Det räcker inte när man ändå skaU vidta åtgärder som innebär tvång och tryck på tusentals människor, som innebär en radikal förändring av deras anställnings- och försörjningssituation där de tvingas tUl ställningstaganden som de annars kanske inte räknat med. Det duger inte när man skaU vidta så omfattande åtgärder att bara nöja sig med ett snävt och formalbyråkratiskt remissförfarande där ett mycket htet antal — I regel ett htet antal chefer för övrigt — bara får tUlfäUe att framföra sina synpunkter och de bredare skikten av personalen lämnas utanför.

Det sättet att driva hela saken har ju gjort att utflyttningen som sådan har bhvit pohtiskt rrusskredlterad och föranlett en negativ reaktion som med en grundhgare förberedelse i mer demokratisk anda säkerhgen kunde ha und-vlklts. Man ser här aUtför mycket av den anda som präglar exempelvis LKAB:s och många andra statsföretags personalpohtik. Det är de 31 tesernas anda som talat ur de här flyttningsdekreten gentemot personalen.

Det är väl också angeläget att stryka under att det räcker Inte att bara tala om att man skaU lösa frågan med förhandlingar, ty de vanUga fackUga förhandlingarna borde rimhgtvis i god tid ha breddats och kombinerats också med andra samrådsåtgärder där personalens bredare skikt hade komnut tUl tals på ett mer dhekt sätt. Det går heUer inte att tala om att man nu, när utflyttningen kommer att beslutas, skaU ta upp förhandhngar om detaher, ty det innebär ju att man låter personalorganisationerna och de anstäUda förhandla under tvång. Det är inte förhandlingar. Det är i själva verket att öva press på mänruskor.

Sammanfattningsvis viU jag här säga att vi kommer att rösta för vår reservation nr 11. Vpk kommer också att rösta för den reservation som förordar en lokalisering utav myntverket tiU Söderhamn. Myntverket är ju inget administrativt företag utan egenthgen ett produktionsföretag. Det kriterium som vanhgen har sagts skola gäUa för utflyttning av administrativa enheter och verk tUI specieUa lokaUseringsorter av särskUt kvahficerad klass och särskild storlek anser vi knappast vara tUlämpUgt i detta faU. Därför finner vi att de lokaUseringspoUtiska och sysselsätt-ningspohtiska argumenten som i det här faUet aUmänt talar mycket starkt för Söderhamn bör få slå igenom.

Jag -vUl tUl sist också få konstatera att vi är i det läget att ingen utav de två stora pohtiska blocken här i riksdagen har någon verkUg lösning på det reglonpohtiska problemet. Det hänför sig tiU att inget av dem kan tänka sig att vare sig i grund förändra eUer att någorlunda kraftfuUt gripa in för att kontroUera investeringsströmmama inom det privata näringshvet. De står alltså i detta avseende egenthgen på samma grund. Därav följer också den pohtiska vinkhng som de i rätt hög grad har haft på denna fråga. Den ena sidan har velat exploatera en tjänstemannaopinion poUtiskt. Den andra sidan har varit Intresserad av att genomdriva de här åtgärdema av pohtiska skäl och har där i en beklämmande grad struntat i samma opinion.

Från vårt håU vUl vi deklarera att vi anser att tvångsförflyttning är en belastning i vUken riktning den än går. VI anser inte att det är det riktiga sättet — om man skaU diskutera i vidare mening — att lösa problemet med den regionala obalansen genom att först under åratal tillåta en

påtvingad och av de flyttande i regel icke önskad förflyttning från stora regioner I landet hi tUl storstäderna och sedan försöka att medicinera bort en hten fraktion av verkningarna härav genom att förorda en ny tvångsförflyttning. Vi ser detta som en reflex av ett system av pohtiska gmpperingar, som har valt att agera pohtiskt helt utifrån en underkastelse under den pågående kapltahstiska koncentrationen och också med accepterande av den auktoritära personalpohtik och den maktlöshet för de flesta löneanstäUda som är ett kännetecknande drag i ett system med denna struktur.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen FAGERLUND (s):

Hen talman! Utskottets värderade ordförande har redan redogjort för orsakerna tiU den hvhga debatt som ägt ram I den fråga som vi I dag diskuterar liksom för hur utskottet arbetat osv., och tiU detta har jag ingenting att tUlägga. Jag återkommer senare tUl den kritik av regeringens handläggning av frågan som han sedan gick in på. Jag vUl också understryka den öppna attityd som vi haft och som jag tror varit av värde för hela denna frågas behandling.

VI står inför en debatt som väl kommer att fortsätta In på kväUen, och jag kan konstatera att av de 41 talare som var anmälda var 9 socialdemokrater och 31 borgerhga, som I många stycken kommer att tala om samma motioner och samma yrkanden. Jag tror att det hade varit tUl nytta för riksdagens arbete, om man hade skurit ned det antal ledamöter som kommer att ta upp samma saker.

Hu-vudfrågan om utlokahsering av statUga verk och myndigheter har ju varit uppe förat här i riksdagen. Man skaU kanske I detta sammanhang påminna om den lokaliseringsutredning som tiUsattes 1957 och som framlade sitt betänkande 1963. Det förslag som då förelåg Innebar att man skulle flytta ut 120 verksamhetsgrenar med tillsammans 30 000 anstäUda. Man föhde en princip som Innebar att en stor grupp skuUe håUa samman mom ett begränsat område. Dessutom föreslogs en annan mindre utflyttningsgrupp Uksom en viss separat utflyttning. Remissinstansema var mycket negativa, och någon proposition har inte kommit i denna fråga. Anmärkningsvärt är också att inget pohtiskt parti med ledrung av denna utredning har föreslagit att man skuUe fuUföha den här frågan.

När man I slutet av 1960-talet på nytt drog upp debatten fick först byggnadsstyrelsen och fortiflkatlonsförvaltnlngen I uppdrag att fortlöpande försöka ta stäUning tUl planeringen av lokaler för stathg verksamhet och att överväga lämphg lokahsering utanför Storstockholmsområdet. Detta skuUe göras i samråd med berörda myndigheter. Men 1969 kom byggnadsstyrelsen tiUbaka och sade att man behövde ha en särskUd arbetsgrupp för att bereda frågan om lokalisering av stathg verksamhet. Denna arbetsgrupp tiUsattes sommaren 1969, och i maj 1970 kom man med det betänkande som i dag Ugger tUl grund för propositionen och utskottets betänkande, och vi är väl I dag redo att fatta ett beslut, som framstår som i viss mån historiskt och som Innebär att man försöker lokaUsera ut ohka centrala verk och myndigheter från huvudstaden.

Jag har försökt att koUa upp om Uknande åtgärder har prövats i andra länder men har inte lyckats få några uppgifter om det. Man har gjort

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

försök t. ex. i Amerika, men där har man begränsat sig till att flytta 16 — 18 km från Washingtons centrum, och det är väl inte vad vi menar med decentrahsering. Men det kan också bero på den specieUa form av statsförvaltning vi har här i Sverige.

Jag tror att det också är lämphgt att man nämner några siffror för att från böqan göra klart att detta mte ensamt kan avhjälpa den regionala obalansen.

Utredningen konstaterade att av de drka 345 000 statsanstäUda är 70 procent, eUer 250 000, bosatta utanför Storstockholmsområdet, och av de ungefär 95 000 som är bosatta I Storstockholnisområdet är 44 000 sysselsatta med central verksamhet, 50 000 har tUl arbetsuppgift att sköta den statUga regionala och lokala verksamheten, och dem finns det ju inga möjligheter att flytta ut, ty de måste ju ha sm arbetsplats i det område som deras arbetsuppgifter har att göra med. De som kan vara aktueUa I den här lokaliseringsdebatten — den sektor där staten kan göra en insats — är ju de 44 000 i central verksamhet, av vilka redan nu 6 000 föreslås bh utflyttade.

En hel del motionärer har tagit upp frågan om att flytta ut delar av ett verk I StäUet för att flytta ut hela verket, med andra ord att man skuUe decentraUsera verksamheten. Det har utskottet mte tagit upp, bl. a, mot den bakgranden att man då skuUe få en annan regional obalans. Ledningsfunktionerna, de höga befattningarna, skuUe bU kvar i Storstockholmsområdet, något som också ERU har påpekat I sitt remissutlåtande.

Om den föreslagna utflyttningen kommer tUl stånd — och allting talar för det - bhr 11 procent kvar I Storstockholmsområdet av hela antalet stathgt anstäUda som är sysselsatta med central verksamhet. Jag tror inte att vi bör räkna med att kunna flytta ut alla dessa. Därför vUl jag understryka vad även herr NUsson i Tvärålund var inne på, nämligen att den stathga utflyttningen är ett försök att initiera kooperativa företag — såväl producent- som konsumentkooperativa — och enskilda att följa efter, för att vi skaU kunna nå fram tUl en lösning av de två uppgifter vi har föresatt oss: en dämpning av tiUväxten i Storstockholmsområdet och en bättre regional balans i riket.

Med tanke på det antal statsanstäUda som fmns är det nog klart att det måste göras en viss prioritering när det gäUer val av orter. Utskottet säger på s. 47 I betänkandet att -vid valet av orter måste "beaktas vissa för statsförvaltnmgen specieUa aspekter som begränsar möjhgheterna att tiUgodose orter där regionalpohtiska Insatser äv detta slag i och för sig kunde vara motiverade". Det är nog ganska viktigt att man säger det. Jag återkommer tUl denna aspekt när det gäUer förslaget att flytta mynt- och justeringsverket tUl Söderhamn,

Centerpartiets representanter har reserverat sig för bhall tUl den uppfattning som kommer tUl uttryck I motionen 1326, att ett stöne antal orter borde komma I fråga. Jag har redan talat om det begränsade antalet verk och anstäUda. Dessutom måste man ju också I fortsättningen flytta ut verk gruppvis för att man skaU kunna få en verkUg effekt av utflyttningen. Jag tror också det är viktigt att den region dit utflyttningen sker kan erbjuda en differentierad arbetsmarknad, goda utblld-

nlngsmöjUgheter och en kvahficerad service. Vidare bör på dessa platser finnas resurser för planering av utbyggnad av bostäder och kommunikationer. Annars harrmar man ju I det läge som många motionärer tagit upp, nämhgen att medföljande famUjemedlemmars möjhghet att erhåUa arbete bhr nästan obeflntUg. Reservanterna har tydhgen Inte tänkt på att om verk flyttas tUl orter med undersysselsättning, där medföhande famUje-medlemmar hite kan erbjudas arbete, så uppstår ett ännu stöne tryck på den arbetsmarknad som mte räckt tUl för att ge sysselsättning åt dem som bott där redan tidigare. I detta sammanhang kan jag inte heUer underlåta att säga några ord om motionen 1326, där det förordas att man skall medge att i propositionen föreslagna omlokahseringar av stathga verksamheter I ökad möjhg utsträckning Inriktas på orter I aUmänna stödområdet och andra regionalpohtiskt angelägna områden, i enhghet med vad I motionen anförts.

Det är en centerpartimotion, och vad är det man anför i motiveringen? Jo, man vUl ha en ändring I det nu föreliggande förslaget så att t. ex. Skellefteå — Örnsköldsvik — Hämösand — Kramfors, Kalmar-Nybro-Emmabodaområdet, Kristianstad — Hässleholm och Skövde skuUe kunna få del av det nu föreUggande förslaget. Men man har Icke gjort någon uppföhning av detta yrkande. Borde man mte i utskottet och här i riksdagen komma med förslag om att man skuUe plocka fram någon av dessa platser som nu är föreslagna och placera utlokahserade verk på den? Jag tror att det är riktigt att man inte vågar nämna någon, ty man ser detta i ett partipohtlskt — taktiskt sammanhang.

I denna diskussion om lokahseringsorterna skaU jag be att få ta upp den reservatlon som vi från socialdemokratiskt håU lagt fram när det gäUer mynt- och justeringsverkets mynt- och medahtUlverkiung, som i propositionen föreslås lokahseras tUl Eskilstuna, medan utskottets majoritet föreslår Söderhamn. Vi föreslår i reservationen 9 att man skaU lokalisera denna tiUverkning tUl Eskilstuna.

Vad som är anmärkningsvärt är att utskottsmajoriteten Inte bestrider att en lokahsering tiU Eskilstuna är att föredra ur företagsekonomisk synpunkt, men hkväl går man på Söderhamn. Det är ett ställningstagande som är särskUt anmärkningsvärt när det gäUer moderata samhngspartiets ledamöter I utskottet, eftersom man I en partimotion uttalar att en brist i utredningen är att hänsyn Inte tagits tUl de ekononuska aspekterna och att dessa Inte bhvit belysta. Men när man har denna fråga belyst är man strax redo att nonchalera detta och säger I stäUet att man kan bortse från det. Jag tror att det är viktigt, det som man också är så gott som ense om i utskottet, att man inte kan lokalisera ut tUl aUa orter. I centerpartheser-vatlonen säger man också att man måste ha en viss storleksordning på de orter det gäUer.

Men så fort man kommer tUl ett konkret faU är man redo att lärrma dessa principer. Man hänvisar tUl riksdagsbesluten 1969 och 1970, men man kan inte ta detta som ett dhekt stäUningstagande för Söderhamn, ty det var ju fråga om kompletterande utredningar. De är gjorda, och de talar för EskUstuna. Det bortser man också ifrån i detta sammanhang.

Jag tror att man också skaU se på regioner. I detta avseende är inte Gävleborgs län missgynnat. Ätt som herr Nordgren dela upp Gävleborgs

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

län i två landskap kan man väl inte göra. Gävle får en utlokaUsering av fyra verk och 920 anstäUda. Det är I aUa faU nära en sjättedel av hela antalet. Om den princip som man förordar i utskottets betänkande om att man skaU utflytta verk och myndigheter tUl orter av den storleksordning som Söderhamn har, är jag övertygad om, ärade kammarledamöter, att hade vi 56 motioner 1971 så kommer vi säkert att få bortåt 200, ty detta måste Initiera varenda ort som anser att den behöver en lokahsering att med hänvisning tUl vad man här beslutar komma med en motion och kräva att man skaU få något av de mindre verken tUl sig.

Ett annat fel I bedömningen tror jag är att man anser att EskUstuna har en sådan arbetsmarknad att det inte behövs någon stathg lokahsering dit. Men jag skaU mte beröra det närmare, då jag vet att andra talare kommer att ta upp den frågan.

Av de anföranden som hittiUs har håUits här framgår väl ganska klart att det är personalfrågorna som har tUldragit sig den största uppmärksamheten. Detta framgår också av de partimotioner som har väckts och även I viss mån av reservationen 10.

Jag viU göra kammarens ledamöter uppmärksamma på att början av reservationen 10 är densamma som utskottets inledning i det aktuella stycket. Där slås fast att "statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av stathg verksamhet Inte gäma kan sättas I fråga". Detta vUl jag understryka, eftersom utskottets ordförande citerade de två sista meningama I denna reservatlon. Jag tycker det är viktigt att slå fast att utskottet är fuUständigt enigt om att det är ett pohtiskt beslut som vi skah fatta och att det är vi som pohtiker som måste ta ansvaret för detsamma. Om man tittar på de remissyttranden som kommit från verken finner man att det inte finns något verk där man fått Ihop mer än omkring 25 procent som är vilhga att flytta. Om de anställda skuUe bestämma huravida det skuUe bh någon utflyttning skuUe -vi aUtså aldrig ha fått en utflyttning tUl stånd från Storstockholm, och det hade väl inte varit vad reservanterna tänkt sig.

Som tidigare påtalats har mgen I utskottet gått på avslag och ny utredning. Även om sådana förslag kommer upp under debattens gång tror jag inte att de kommer att vmna någon större anslutning. Här kan jag Instämma i vad hen Svensson i Malmö sade om de borgerhga partiernas försök att fånga upp personalens kritik mot utflyttningen.

Vad jag nu har sagt Innebär Inte att jag anser att aUa företagsdemokratiska krav är uppfyUda i denna fråga, och de kommer säkerhgen Inte att bh det heUer. Men tala om för mig hur man skaU kunna nå det mål som man kanske själv stäUer upp I dessa frågor! I detta faU har dock de företagsdemokratiska kraven tiUgodosetts i betydhgt större utsträckning än som brukar ske i hela det privata näringshvet. De som i sina anföranden kritiserar förfarandet och de som I partimotioner tar upp frågan och samtidigt skickar med en mängd brasklappar men trots aUt kommer fram tUl att propositionen skaU tiUstyrkas borde tänka på ett citat av Frödlng, som med en lätt travestering lyder: Många har tyckt det är rätt det som gjordes. Det säges och menas att dem skaU ej stenas som gjort vad de önskat men icke tordes.

Men här kritiserar man aUtså hela förfarandet. Jag vUl hävda att fmns

det något som bhvit orättvist bedömt I den aUmänna debatten är det propositionens behandhng av personalfrågorna, som verkhgen är positiv. Och det är riktigt; samhäUet skaU försöka vara en bättre arbetsgivare än andra är.

Vi talar i utskottsbetänkandet om de stathga tjänstemännens trygghet. De är oavsätthga, men det är också förenat med en förflyttningsskyldighet, VUken annan företagare har när det gäUt förflyttning skrivit att personalen i ett mycket tidigt skede bör ges en fyUlg information om arbets- och bostadsförhåUanden på den nya orten, att de skah erhåUa upplysning om arbetslokalernas planläggning och åtgärder för bostads-anskaffnhig? När man sedan tar upp problemet om dem som mte önskar följa med tUl den nya stationeringsorten säger man att det kan fmnas sådana som Inte själva kan skaffa sig en annan anstäUning I Stockholmsområdet och aUtså skuUe känna sig stå i en tvångssituation. Departementschefen föreslår att stödåtgärder sättes in på ett tidigt stadium för att skaffa ett nytt arbete, och om vederbörande så önskar skall dessa åtgärder inriktas även på anstäUning utanför den statUga verksamheten. Statens personahiämnd bör som centralt organ svara för rekryterings- och omplacerhigsfrågoma I samband med omlokahsering, Möjhgheter skah ges tUl omskolning tUl annat yrke för att underlätta övergång tUl annan anstäUning, och lön skaU utgå under omskohiingen.

Det sägs vidare i propositionen att om det trots aUa dessa åtgärder finns personal som inte viU föha med ut, uppstår frågan om i vUken utsträckning omstationerlngsskyldlgheten skaU hävdas. Departementschefen framhåUer på den punkten att I möjlig mån bör hänsyn tas tUl de skäl som den anstäUde anför, men prövningen bör ske från faU tUl faU, Därvidlag kan ohka skäl samverka, och någon fuUständig lista över de skäl som utgör hinder för att medföha kan inte göras upp. Departementschefen nämner dock som sådana skäl makes förvärvsarbete, vård av anhörig, nära förestående pensionsålder och hälsoskäl, I propositionen räknas emellertid också vissa skäl upp som man anser mte vart för sig kan utgöra motiv nog för att avböja en omflyttning.

Vad är det egenthgen som utskottet har tUlagt? Jo, det är helt enkelt att vi säger att prövningen skaU ske I en generös anda, Omstationerlngsskyldlgheten kan dock mte överges som prmclp. Detta skulle nämligen kunna få svåröverbhckbara konsekvenser, då omstationering är något som förekommer i de flesta verk. Ta de anstäUda vid statens järnvägar, som under den pågående rationahseringsepoken har varit med om att flytta kanske två och tre gånger! SkaU jag ha rätt att uttrycka någon personhg uppfattning, vUl jag säga att i förhåUande tlU vad som hittiUs har gäUt såväl mom den stathga som inom den privata sektom så finns det mgen grupp som har blivit så väl behandlad som den det nu är fråga om. Det spelar ju Ingen roU om man flyttar från Stockholm eUer från Småland eUer från Nonland; ett uppbrytande från den vanda miyön är aUtid ett problem och det bhr vissa personhga påfrestningar i sammanhanget.

Såväl propositionen som utskottsbetänkandet tar aUtså upp de här problemen, och skiUnaden dem emeUan är väl att vi också har skrivit hi att skälen skall prövas i en generös anda. Jag tror också att det var meningen från början.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

När det gäUer det fortsatta utredningsarbetet finns det en borgerUg reservation, där man kräver en parlamentarisk utredning med personahn-flytande. Utskottet understryker i sitt betänkande på s. 65, efter att ha redogjort för den kritik som riktats mot utredningsförfarandet, angelägenheten av att de anstäUda bereds Inflytande i det fortsatta planerings-och utredrungsarbetet för utflyttningen. Man kan räkna med att det fortsatta utredningsarbetet läggs upp så att detta önskemål bhr tUlgodosett.

Vad en parlamentarisk kommitté beträffar så arbetar ju den nuvarande utredningen efter en tidplan som mnebär att man räknar med att 1972 kunna lägga fram ett förslag tiU en andra etapp. Arbetet är alltså ganska långt framskridet, och det kan inte vara lämphgt att i ett sådant läge ändra delegationens sammansättning. Någonting som reservanterna, som verkhgen viU ha en uppföhning av den första etappen, också kan tänka på är kanske att de parlamentariska utredningarnas förslag aldrig har lett tUl ett resultat I riksdagen. VUl man, som jag förut sade, ha en snabb utredning och en snabb uppföljning, så bör man mte biträda reservationen utan utskottets hemstäUan, Anser man sedan att förslaget beträffande den andra etappen är av den arten att det Inte kan Ugga tiU grund för ett beslut, har man möjhgheter att återkomma och yrka på en parlamentarisk utredning, om man så önskar, utan att någon längre tid har gått förlorad.

TiU slut, herr talman, skaU jag med några ord gå igenom de ohka reservationerna i den mån jag inte förat har berört dem.

Det är framför aUt en ort som nämns såväl I reservationerna som i motionerna, nämhgen Norrköping. Hade aUa motioner bhvit blfaUna, så hade Nortköping fått utlokahsering av 400 anstäUda I stället för 1 800. Men även nu försöker man plocka från Nonköping, Reservationen 2 vUl att luftfartsverket mte skaU flytta dit utan från Bromma tiU Arlanda, Utskottsmajoriteten hävdar att verket skaU förläggas tUl Nonköping, och vi har ganska svårt att förstå den regionalpohtiska aspekten när man vUl flytta luftfartsverket från Bromma tUl Arlanda,

I reservationen 3 sägs att det är lämpUgt att sjöfartsverket flyttas tiU Västkusten, och man nämner UddevaUa och Kungsbacka, Det har talats -vitt och brett om att verken och deras personal skaU ha ett inflytande. I detta sammanhang har sjöfartsverket självt sagt att man inte vUl flytta ut men att Nonköping medför de minsta olägenhetema. Men strax är reservanterna redo att föreslå att verket skaU flyttas tUl Västkusten, Det kan väl mte vara av lokahseringspohtiska skäl som de föreslår Västkusten, Detta är ett ganska htet verk, och reservanterna säger själva att det Inte "kan tUlmätas någon större betydelse ur lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt för den ort dit verket lokahseras". Men om man ser sjöfartsverket som en del i en sammanhållen grupp — som i Norrköping — så har det en betydelse.

I reservationen 4 har fru Nilsson i Kristianstad föreslagit att man skaU flytta lantbruksstyrelsen från Jönköping tUl Kristianstad. I propositionen har föreslagits att man tiU Jönköping skaU flytta lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen, en grupp på två myndigheter som har kontakt med varandra. Jag tycker att man inte skaU bryta sönder detma grapp, och

detsamma anser utskottsmajoriteten, Enhgt rykte finns också hos jordbrukets organisationer en tanke på att flytta tUl Jönköping — man hyser I varje faU ett visst Intresse i detta sammanhang.

Det är ganska Intressant med reservationerna 5, 7 och 8 ur den synpunkten att man ju så ofta talar om att man behöver en förstärkning tUl Nonland, Även om Dalarna mte dhekt hör tlU Nonland så finns det, anser reservantema, behov av lokahsering tUl Falun—Borlänge-regionen,

Innan jag går närmare in på reservationerna viU jag först säga ett par ord tUl herr Svensson 1 Malmö, Han tycker att den geografiska fördelningen är aUdeles för svag tUl Norrlands förmån, och det kan man tycka. Men jag anser det med den utgångspunkten förvånansvärt att vänsterpartiet kommunisterna I sin partimotion föreslår att skogshögskolan skaU flyttas från Umeå och att domänverkets lokahsering skaU omprövas. Det kan ju hite stå I överensstämmelse med vad herr Svensson sade om den geografiska fördelningen, för såväl Umeå som Falun-Borlänge bör väl även de få något lokahserlngsobjekt.

När det gäUer arméns tekniska skola är herr Oskarson ensam reservant, och jag tror att jag bara kan säga att för Östersund måste det vara bättre att ha det här I handen än att eventueUt bygga på reservantens löfte om framtiden.

I fråga om domänverket finns det också en reservatlon av herr Oskarson som går ut på att domänverket mte skaU flyttas tUl Borlänge utan att frågan skaU utredas ytterhgare. Jag tror att det är fel synsätt beträffande ett specieUt verk, om man som bakgrund har att man måste bedriva verksamheten ur regionalpohtisk synvinkel Jag är övertygad om att vUket verk som i framtiden än kommer att föreslås bh förlagt tUl Borlänge—Falun-regionen, så kan det föras precis samma diskussion som beträffande domänverket I det här faUet.

När det gäUer skogshögskolan har en reservatlon avgivits av folkpartister och moderater. Denna har Ingående behandlats av hert NUsson i Tvärålund.

Ett genereUt argument som jag skuUe vUja framföra, när man tar upp de problem som fmns ur kommunikationssynpunkt, är att det Ibland verkar som om man levde kvar på hästdroskomas tid och Inte I den tid söm vi nu lever i med moderna kommunikationer såväl på järnväg och landsväg som i luften. Det finns aU anledning att påminna om detta.

Beträffande SGU fmns det en gemensam borgerUg reservatlon som talar om att man skuUe förlägga SGU tUl Nonbotten, närmare bestämt Luleå. Jag vUl emeUertid framhåUa att SGU mte bara sysslar med malmletning, utan en stor del av dess verksamhet är förlagd tiU södra och mellersta Sverige, och man behöver ha en nära kontakt med naturvetenskapUg universitetsforskning. Därför delar man upp verksamheten genom att lägga en del i Uppsala och en del i Luleå, och jag yrkar blfaU tUl utskottets förslag även I det faUet.

När det gäUer reservationen 11 hänvisar jag tUl det som sades I den regionalpohtiska debatten I anledning av inrikesutskottets betänkande nr 7. Det finns inte mycket att tUlägga — herr Svensson I Malmö tog upp samma debatt då, och vi skaU väl Inte behandla den saken Igen,

I fråga om reservationen 12 beträffande flyttningsförmåner åt

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

tjänstemän vid andra verk än de som omlokahseras kan jag också helt Instämma med herr NUsson I Tvärålund när han säger att det Inte är stor skiUnad på de ohka hnjerna.

I reservationen 14 förordas att man skaU ha möjligheter tiU ändringar i de nu aktuella utflyttningsplanerna. Jag tror att det bara vore att förlänga ovissheten för dem det nu gäUer, och de verk som har svårt att tänka sig att flytta från Stockholm skuUe kanske ägna en hel del av planeringsarbetet åt att fmna upp nya argument mot en utflyttning. Det tror jag Inte vore lyckligt.

Reservationen 15 gäller användning av stathg mark på Järvafältet. Jag tycker att det där smugit sig In en regionplanefråga som avser endast Stockholmsområdet. Jag har för min del mycket svårt att ta ställning tUl vad den stathga marken på Järvafältet skaU användas tUl, och jag anser att man i decentraliseringens tidevarv bör — inte minst från centerpartisternas sida — överlåta åt regionplaneringsorganen att klara upp detta.

Herr talman! TUl slut bara några ord om decentraUsering av funktioner från de oUka verken. Jag tror mte att man kan dra någon gräns där man skaU gå in för utlokahsering av hela verk, utan det kan också finnas möjhgheter att göra en utlokahsering av vissa funktioner. Där tycker jag att det som i propositionen sägs om riksförsäkringsverket bör uppmärksammas. Riksförsäkringsverket har för närvarande 935 anstäUda, och man föreslår att 200 av dem skaU lokahseras tUl Sundsvall, arbetsuppgifterna för ytterhgare 200 centralt placerade skaU placeras ut på försäkringskassoma rant om I landet, och 200 kommer att flyttas ut tUl de lokala skattemyndigheterna. Då bhr det bara 335 kvar. Det visar ju att man kan göra både—och i sådana här sammanhang.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka blfaU tUl utskottets hemstäUan i Inrikesutskottets betänkande nr 15 utom beträffande reservationen 9, där jag yrkar bifaU tUl reservantemas förslag.

Hert ERIKSSON 1 Arvika (fp) kort genmäle;

Hen talman! Bara en kort repUk med anledrung av herr Fagerlunds anförande, som jag tUl mycket stor del instämmer 1.

Vad jag vlU bemöta är herr Fagerlunds ord om att vi från vårt håll har klart deklarerat att vi accepterar huvudprincipen I målsättningen om utlokahseringen, men att vi skickar med några brasklappar och kritiserar finansministern och övriga som har utarbetat denna proposition. Ja, jag anser att det är vår fuUa rätt att göra det. Och det är inte minst viktigt för den kommande utlokahseringen att man lär av de misstag som nu har begåtts vid planläggningen av denna första etapp.

Herr Fagerlund var vänUg nog att citera Värmlandsskalden Frödlng, och jag vUl kvittera det med att citera några ord av en Smålandsförfattare från herr Fagerlunds egen hembygd. Om jag inte minns aUdeles fel sade Albert Engström I något sammanhang: Människoma skaU ha frihet att göra vad de vlU, och vUl de mte det så skaU vi tvinga dem.

Det är ett citat som mte är helt opassande efter den dåhga förberedelsen av personalfrågorna I denna proposition. Jag viU också säga att det just är denne Smålandsförfattares tema som vi vlU komma Ifrån, när vi I en av reservationerna föreslår att de som är anstäUda vid andra

verk än de nu utlokaliserade skaU få samma förmåner och att vi på det sättet underlättar för så många som möjUgt att stanna kvar i Stockholm,

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Hen Fagerlunds kritik av reservationema 5, 7 och 8 drabbar ju mte centerpartiet. Vad gäUer den lokahseringspohtiska inriktningen av våra förslag måste väl herr Fagerlund medge att den är logisk och konsekvent.

Herr Fagerlund var också Inne på ortvalet, 1 den frågan skall fru Anna-Lisa NUsson utveckla centems syn, men jag vUl ändå här helt kort visa på den skiUnad som i hen Fagerlunds anförande framkom meUan å ena sidan socialdemokraterna och å andra sidan centerpartiet.

Herr Fagerlund sade att det är negativt att flytta ut stathga verksamheter tlU orter där det råder viss arbetslöshet. Det kommer nämhgen att försämra möjhgheterna för de arbetslösa där att få arbete. Här är aUtså herr Fagerlund mne på just flyttning av människor som det primära, medan det primära för oss även 1 detta sammanhang är att flytta arbetstiUfäUena. Det är ju ett bekant förhåUande att vid flyttning av arbetstUlfäUen är det i många faU nödvändigt att vissa nyckelpersoner flyttar med för att grundlägga en god utveckling för företaget i fråga. Vi vUl medverka tiU regional balans även i orter som inte kan betraktas som storstadsalternativ, t. ex. Söderhamn, som enhgt herr Fagerlund I detta faU är en olämpUg ort att flytta mynt- och justeringsverket tUl. Jag vill den här gången inte kritisera socialdemokratin — det har gjorts så många gånger förat — utan jag viU visa på skUlnaden mellan å ena sidan centerpartiets Ideologiska syn på dessa frågor och å andra sidan socialdemokratins.

När det gäher de bevingade ord, som herr Fagerlund använde för att åskådhggöra regeringens mod, vUl jag gärna ge regeringen ett erkännande för att den har lagt fram det här förslaget. Men regeringen kan väl ändå inte vänta sig att få erkännande för att den har försökt lära ut hur andra skall leva när den Inte ens försöker att leva efter samma regler själv. Det är på den punkten som vi har kritiserat. Jag vlU se den opposition som inte skuUe påpeka det förhåUandet att regeringen borde ha gjort vad vi nu aUa är eniga om att regeringen I framtiden skaU göra.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Helt naturUgt är vi i Gävleborgs län mycket tacksamma för den stathga verksamhet som nu skaU flyttas tUl Gävle. Men eftersom motiven för utflyttningen i stor utsträckning är regionalpohtiska och bör vara så, hade vi självfaUet också önskat någonting tiU Hälsingland. Att jag drar en gräns meUan Gästrikland och Hälsingland trots att det är samma län, herr Fagerlund, beror på att enhgt beslut i riksdagen gränsen för det aUmänna stödområdet går där. Problemen i Hälsingland är utan tvivel större än I Gästrikland.

Hen Fagerlund tog också upp de företagsekonomiska problemen. Jag delar helt uppfattningen att de företagsekonomiska problemen skaU belysas på ett riktigt sätt — det har vi också understrukit i vår partimotion. Men hur har det varit med undersökningen av de samhälls-

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

ekonomiska problemen? Ett av de få verk, som har gjort en sådan undersökning, vilken presenterades för Kungl. Majt den 18 december 1970, var just mynt- och justermgsverket, Enhgt den undersökningen var transportkostnaderna något högre när det gäUer Söderhamn, men skiUnaden är ytterst hten, I aU synnerhet om man använder sig av statens jämvägars dotterbolag AB Svenska godscentraler. Då blir fraktkostnaderna från t. ex. EskUstuna 42 000 kronor, från Norrköping 54 000 kronor och från Söderhamn 71 000 kronor. Det är en ganska minimal skUlnad, och med aU sannoUkhet torde förläggning tUl Söderhamn ur andra synpunkter, som jag sade i mitt tidigare anförande, uppväga den hlla sklUnaden i transportmerkostnader som utredningen påvisar. Det sägs dessutom i samma utredning att man från Söderhamn för vissa sträckor kan räkna med en reducering av transportkostnaderna genom det stathga transportstödet. Mycket tyder aUtså på att det även ur företagsekono-rrusk synpunkt kan vara lämphgt att förlägga mynt- och justeringsverket tiU Söderhamn.

Hen SVENSSON i Mahnö (vpk) kort genmäle;

Hen talman! Med anledning av herr Fagerlunds kritik mot vår motion -vlU jag helt kort säga att motionen, när man lägger samman synpunktema i den. Inte föratser någon nettoförlust totalt för skogslänen.

Hen Fagerlund bör vara medveten om att bakgranden tUl förslaget totalt sett var den skeva fördelnmgen regionalt, som blev ett resultat av ursprungsförslaget. Man kom i bryderi huravida man skuUe låta de lokahseringspohtiska eUer de funktloneUa argumenten överväga beträffande vissa av de Institutioner som föreslogs skola läggas tUl stödområdet men i fråga om -vilka det funktloneUt sett, exempelvis beträffande skogshögskolan, med fog kunde kritiseras att så skedde. Det var ett specifikt dUemma, För att Inte riva upp hela förslaget, när floden av ändringsyrkanden kom, var det rimligt att gå Ifrån detta och så att säga låta de lokahseringspohtiska momenten överväga.

Men det hindrar ju Inte att det på funktloneU grund fmns en vägande kritik att rikta mot vissa lokaliseringar när det gäUer den situationen. Vi har aUtså inte i reservationen -vldhåUlt motionsyrkandena härvidlag, vilket herr Fagerlund bör notera. Han har ju själv varit i precis samma situation när det gäUer t. ex. TRU-lokahserhigen, SGU-lokaUsermgen och Söder-hamnslokahserlngen. I dessa faU befinner han sig I precis samma läge, och beskyUningen studsar tUlbaka på honom själv. Men hela den saken är ju överspelad.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle;

Hen talman! Jag skaU inte fortsätta debatten med hert Svensson I Malmö. Jag bara konstaterar att jag citerade ur vpk:s partimotion och att herr Svensson framhåUit vUka funktloneUa synpunkter som kan läggas på denna fråga. Det enda man nu har att komma med är att Umeå bör kompenseras för nämnda bortfaU genom omlokahsering av något av de verk som hänvisats tUl andra områden än stödområdet — Kopparberg o. d, står emeUertid kvar.

När jag, herr Eriksson i Arvika, tog upp kritiken mot de dåhga

förberedelserna vågade jag säga att man mte bör kasta sten på dem som gjort vad man själv viUe men inte tordes göra. AUa dessa brasklappar och aUt detta resonemang om de dåhga förberedelserna, om personalens ringa inflytande och annat är felaktiga ur den synpunkten, att det inte finns något område där man gjort så stora insatser som på detta. Då tycker jag att det är orättvist att föra debatten på det sättet, i synnerhet som man sedan kommer fram tiU samma resultat som i propositionen.

Vad herr NUsson i Tvärålund sade om den ideologiska bakgrunden och om att "vi viU Inte flytta foUc utan funktioner" låter ju fint. Men han slår ju samtidigt Uijäl denna princip när han omedelbart därefter konstaterar att vissa nyckelposter självfaUet måste flyttas med. Herr NUsson har ju själv I en reservation föreslagit bidrag för flyttning från södra delen av Sverige tUl Norrland, även för sådana funktioner som mte kan betraktas som nyckelposter. Det visar att detta bara är slagord och ingenting annat.

Det är klart att man bör försöka flytta ut arbetstUlfäUena för att på så sätt få en regional balans. Vi bör emeUertid vara på det klara med att det aUtid kommer att förekomma en förflyttning av folk I det här landet, på samma sätt som under aUa tider hittUls; jag har talat om vart smålänningarna har flyttat under gångna tider.

Hen Nordgren tar åter upp Gävleborgs län och delar än en gång på det länet. Jag tror att problemet för oss som bor I glesbygd — jag räknar mig själv dit; jag bor på en bruksort — mte i och för sig är att bo I en glesbygd, utan problemet är att bo I en glesbygd som Icke har en attraktiv tätort på rimUgt avstånd. Vi skaU inte tro att -vi kan få sådana tätorter ÖveraUt i Sverige, utan det måste bU ett visst avstånd tUl dessa attraktiva tätorter. Men möjhghetema att verkhgen klara den regionala balansen Ugger I att skapa attraktiva tätorter spridda över hela landet, och då kan vi inte satsa på för många.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Hert talman! Jag tycker att det är hårt av hen Fagerlund att kaUa Söderhamn för glesbygd. Vi är dock ett tUlväxtcentrum med ca 30 000 innevånare där människor trivs och dit många flyttar — även från Stockholm, L M Ericsson m, fl, företag har flyttat dit och man trivs mycket väl. Att kalla en sådan ort för glesbygd är väl ändå en egendomlig bedömning — eller stor brist på geografiska kunskaper.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr Fagerlund framhärdar i sin repUk att det skuUe vara negativt för Söderhamn om människorna som arbetar i mynt- och justeringsverket skuUe flytta dit. AUa kanske inte flyttar dit. Men jag rekommenderar herr Fagerlund att åka tih Söderhamn och fråga om de som bor där upplever flyttningen av mynt- och justeringsverket dit som negativt, om de anser att Söderhamn är en ort som det icke skuUe vara riktigt att flytta ut stathg verksamhet tUl. När t, ex. Uddcomb flyttade från Degerfors tiU Karlskrona, följde Inte hela personalstyrkan med. Det uppstod ett betydande behov av lokal rekrytering, efter vad jag har hört. När gruvprojektet i Stekenjokk inte kunde genomföras vUle man ju flytta arbetstiUfäUen tUl Vilhelmina. Att även några nyckelpersoner behövde

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

flytta med tUl VUhelmina, måste vara en mycket stor positiv tUlgång för orten som sådan.

Här exempUfieras den primära instäUningen tUl hur vi skaU bygga vårt samhäUe och vilka Instrument vi skaU använda för att uppnå en regional balans. Det är alldeles givet, som tidigare har sagts, att utflyttning av statUga verk Inte ensamt löser problemet om regional balans, men det är en poUtlsk gest och en vUjeinriktning från regering och riksdag, som gör att även det övriga näringshvet, oavsett om det är privat, stathgt eUer kooperativt, vågar decentraUsera också sina verksamheter tlU andra delar av landet. I det avseendet tror jag att det beslut som jag hoppas att riksdagen kommer att fatta så småningom efter denna långa debatt kommer att få en mte minst psykologiskt stor betydelse.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU bara säga tUl hen Nordgren att efter hans tal om Söderhamn såsom tUlväxtcentrum kanske man inte behöver någon lokaUsering dit, utan Söderhamn klarar sig ändå.

Herr Nilsson i Tvärålund talade om flyttningen av arbetstUlfäUen och sade att man mte skaU flytta arbetare. Jag viU då säga att i konsekvens med flyttningen av arbetstUlfäUen får man också en flyttning av arbetstagare. Vad jag försöker tala om för hen NUsson I Tvärålund är att det fmns en kopphng meUan dessa två saker.

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! AUra först -vlU jag instämma i det anförande som herr Eriksson I Arvika höU I debattens början. Därefter kan jag fatta mig kort genom att jag bara skaU ta upp ett par detayfrågor I detta stora komplex.

Även om folkpartiet I princip har accepterat detta förslag, fhms det en del detalj punkter, där vi har htet avvikande mening. Det har kommit tUl synes i några reservationer. Även om utskottet har strävat efter att uppnå största möjliga enighet, har det ändå bhvit 15 reservationer. Jag viU tala om reservationen 8 och ett särskilt yttrande som vi har.

Reservationen 8 gäUer flyttningen av skogshögskolan tUl Umeå. Även om -vissa skäl kan anföras för en flyttning av skogshögskolan tiU Umeå, vUka herr NUsson I Tvärålund redovlsade I sitt anförande, anser dock vi reservanter att de övervägande skälen talar emot Umeå som lokabserlngsort. Jag skaU endast nämna ett par av skälen.

Skogshögskolans lärarkoUeglum säger I en av koUeglet utgiven promemoria i anledning av flyttningsförslaget: "Våra alternativ syftar tUl att Ulustrera att frågan om skogshögskolans lokalisering är en för vårt land så viktig fråga att den måste bh föremål för en mera ingående utredning än den synnerUgen bristfälhga belysning av frågan som hittiUs redovisats. Det synes som om skogshögskolan uppfattats som en nära nog renodlad utbUdningsanstalt, medan forskningsverksamheten, utgörande 80 procent av skogshögskolans aktivitet, beaktats I mycket ringa grad." Alltså 80 procent forskningsverksamhet och 20 procent undervisning!

Denna forskningsverksamhet har sin tyngdpunkt i södra Sverige, och om förläggningen skaU ske tUl Umeå, blir man troUgen tvungen att skapa ett nytt forskningscentrum i södra Sverige, bl. a. därför att många av

proverna på sjukdomar och skadeinsekter måste vara I laboratoriet inom tio timmar, och det är inte möjhgt med aUtför långa transportvägar, vUket det skuUe bh tUl Umeå.

Ett annat skäl som talar emot att man nu skuUe besluta om förflyttning tiU Umeå är det förhåUandet att en utredning pågår om skogshögskolans framtida orgarUsation. Det är skogshögskolans styrelse som i samverkan med representanter för skogsindustrin håller på med en intern utredning som är avsedd att i sm tur ge basmaterial tlU en fuUständigare utredning om hur den högre utbildningen på detta område för framtiden skah se ut. Först därefter, anser vi, kan man ta stäUning tUl om verksamheten skaU förläggas tUl Umeå — eUer tUl Linköping som på s. 126 i propositionen nämns som ett tänkbart altemativ.

Jag nämnde inledningsvis att skogshögskolans lärarkollegium utgivit en promemoria. I den redovisas också ohka tänkbara altemativ tUl den föreslagna lokaUseringen tUl Umeå. Man motsätter sig aUtså inte i princip utlokaliseringen. Ett av alternativen — kaUat alternativ A — Innebär att 85 tjänster nu tUldelas Umeå, att aUa institutioner med tUlämpad skogUg forskning lokaliseras tUl Garpenbergsområdet, förslagsvis Hedemora, medan de naturvetenskapUga institutionerna lokahseras tUl Ultuna för samverkan med lantbrukshögskolans motsvarande Institutioner, — Det är aUtså nämnt som ett tänkbart altemativ.

I fyrpartimotionen 1295 har de här berörda problemen tagits upp. Man påpekar att existerande forskningssamband meUan skogshögskolan och en rad andra forskningsinstitutioner i Stockholm-Uppsala-området bryts. Utnyttjandet av ett stort antal fältförsök i södra och meUersta Sverige försvåras och fördyras, osv, I motionen yrkas att i en första omgång 82 av skogshögskolans tjänster flyttas tUl Umeå men att frågan om skogshögskolans lokalisering i övrigt uppskjutes ett år I awaktan på utredning om högskolans organisation och verksamhet — främst då I fråga om forskningen. Reservationen 8 ansluter sig tUl dessa synpunkter och förslag, och jag yrkar blfaU tUl den reservationen.

Vidare har vi tUl utskottsbetänkandet fogat ett särskUt yttrande — det är herr Eriksson i Arvika, herr Nordgren och jag som har gjort det — beträffande förläggningsort för domänverket. Vi har biträtt förslaget att domänverket lokaliseras tUl Borlänge—Falun-regionen, men vi viU understryka att vi gjort det uteslutande av regionalpohtiska skäl. Det fmns nämhgen enhgt vår mening ett starkt sakskäl som talar emot denna lokaliseringsort, nämhgen det, att man frångår den av utredningen förordade — och av propositionen godtagna — principen att verken vid utflyttningen bör sammanhållas I grupper med Inbördes naturhg samband. Hen Fagerlund har ju också starkt understrukit detta. Om man I detta fall föyt denna princip skuUe domänverket ha placerats I Jönköping, dit skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen flyttas. Dessa tre verk utgör nämhgen ett typiskt exempel på grupper med s, k. "Inbördes naturhgt samband" och som nu kommer att få svårigheter med den nödvändiga kommunikationen verken emeUan,

I medvetandet om kollisionen mellan dessa båda synpunkter — den regionalpoUtiska och verkens minskade funktionsdugUghet — vUl vi genom vårt särskilda yttrande framhålla:

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

1, De regional politiska skälen är så starka att Kopparbergs län måste
komma i fråga som lokahserlngslän för en sammanhängande del av den
statliga förvaltningen även när nästa etap för utlokahsering övervägs.

2. Om det i sådant sammanhang visar sig möjhgt bör enhgt vår mening
domänverkets lokahsering I nära anknytning tUl lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen tas upp tUl fömyad prövning.

Fm NILSSON I Kristianstad (c);

Hen talman! 1 Kungl. Maj:ts proposition nr 29, som behandlas i inrikesutskottets betänkande nr 15, har vi fått ett konkret förslag, som har tUl syfte att dämpa den starka tiUväxten I en av våra storstadsregioner och samtidigt bidra tUl att stimulera en positiv utveckhng I orter ute I landet, vilka är av stor betydelse för den framtida regionala utveckhngen. Det är gott och väl att detta förslag har kommit nu, men det är att beklaga att det kommer vid denna sena tidpunkt, aUdenstund diskussionerna i vårt land angående den regionala obalansen pågått sedan avsevärd tid tUlbaka.

Centerpartiet har sedan länge arbetat för lokahsering av stathga ämbetsverk. Institutioner och företag tUl andra orter än Stockholm, Det hade varit tacknämhgt, om regeringen på ett tidigare stadium beaktat den här problemställningen. Då hade förhåUandena I dag Inte behövt vara så ohdhga som de nu har bhvit, specieUt I våra storstadsregioner.

Vad avser centerpartiets principieUa Inställning tUl proposition nr 29 har herr NUsson i Tvärålund tidigare redogjort för denna, och jag Instämmer helt I det första anförande han höU här. Jag vUl för min del något uppehåUa mig vid valet av orter.

Liksom den lokaUsermgsdelegatlon som har förberett propositionen har departementschefen framhåUit det regionalpohtiska syftet med förslaget. Tyvärr måste man konstatera, som centem säger I sm partimotion, att den aUdeles övervägande delen av omlokaliseringen har Inriktats på orter I förhållandevis centrala områden. Mindre än tredjedelen av lokaliseringsenheterna och något mer än fjärdedelen av befattnmgama har fördelats tlU orter mom det aUmänna stödområdet, där regionalpoUtiska åtgärder måste anses mest angelägna.

Andra områden som också har stort behov av en aktiv regionalpohtik har helt förbigåtts, t. ex. Kalmar-Nybro-Emmabodaregionen, Kristianstad—Hässleholmsregionen och Skövde—Skara—Falköpingsregionen för att ta några exempel.

Man måste också tyvän konstatera att propositionen i vad avser den reonalpoUtiska utformningen är långt mindre tUlfredsstäUande än lokaUseringsdelegationens betänkande var. Propositionen framhåller helt riktigt att expansiva tätorter I ohka delar av landet torde vara en förutsättning för att folk i glesbygden skaU kunna erbjudas möjligheter att inom Inte aUtför orimliga avstånd få tiUgång tiU kvahficerad service. Förslagen I propositionen tUlgodoser dock Icke dessa syften. Lokaliseringarna tiU aUmänna stödområdet gäUer utöver SundsvaU endast Luleå, Umeå, Östersund och Borlänge och i samtliga faU i begränsad omfattning.

Regeringen har i statsverkspropositionen 1969 och I lokahserlngspro-posltlonen föna året framhålUt att ett begränsat antal hvskraftlga

stadsregioner borde få utvecklas tiU s. k. storstadsalternativ, dvs. orter eUer regioner som erbjuder goda lokaUseringsbetmgelser och sådan verksamhet som hittUls har varit lokaUserad framför aUt i storstadsområdena. EnUgt regeringens uttalanden skuUe man inrikta sig på regioner, som redan nu har ett så stort befolkningsunderlag, att de med rimhga insatser kan erbjuda fömtsättningar, som är något så när hkvärdiga med storstädemas i fråga om kommunikationer, differentierad arbetsmarknad, utbUdningsmöjhgheter och kvahficerad service som herr Fagerlund nyss talade om.

Lokahseringsdelegatlonen utgick från dessa synpunkter, trots att den måste konstatera att några systematiska studier Inte gjorts över hur stort invånarantal som en ort eUer region måste ha för att erbjuda med storstäderna hkvärdiga fördelar i fråga om de funktioner som jag nyss nämnde.

Bedömningen att regioner med 80 000 tätortsinnevånare och 100 000 I totalbefolkning skuUe vara lämphga i detta sammanhang gjordes på ett visst material från expertgruppen för regional utveckhng, ett helt otUhäckhgt material TUl följd härav ansågs Norrköping och SundsvaU vara attraktiva altemativ tUl storstädema, och för Gävle anfördes det gynnsamma läget I förhållande tUl Stockholm. Samtidigt som aUtså delegationen å ena sidan föreslår huvuddelen av omlokahseringarna tUl Norrköping, SundsvaU och Gävle konstaterar den å andra sidan att de största regionalpohtiska problemen fmns I skogslänen. Detta skuUe motivera att viss statUg verksamhet lokahserades även tUl orter I dessa landsdelar, varför också Luleå, Umeå, Östersund, Falun—Borlänge och Karlstad föreslogs som lokahseringsorter, fast I mindre utsträckning.

Denna bakvända regionalpohtik har aUtså bUvlt ytterhgare markerad I propositionen, där också Uppsala, Eskilstuna och Jönköping hör tUl förslagshstan på lokahseringsorter, trots att dessa orter hksom Norrköping knappast kan sägas ha störst behov av regionalpolitiskt stöd av detta slag.

Naturhgtvis måste dessa lokahseringsorter ha en viss storlek. Men som jag nyss nämnde, och jag vUl återigen understryka det, finns higa systematiska undersökningar som grund för en bedömiung. Det är anledning befara att sådana grunder mte heUer kommer att finnas med I det regionala handUngsprogram för hela landet som vi väntar från regeringen tlU nästa års riksdag.

En optimal bebyggelsestraktur för hela landet måste, som vi ser det mom centern, vara en angelägen regionalpohtisk målsättning, Deima måste baseras på tätorter I ohka storleksgrader med god spridning; förslagen I propositionen har inte denna effekt. Centra i länen hksom andra utveckhngsorter torde härvid få tUlmätas stor betydelse. Men dessa måste finnas inom räckhåU för så många människor som möjligt om det regionalpohtiska syftet skaU kunna tiUgodoses. Härvidlag måste lokalisering av stathg verksamhet vara ett väsenthgt regionalpohtiskt medel och inriktas på områden som är just regionalpohtiskt angelägna. Det krävs då omvända proportioner mot vad som föreslås i propositionen 29.

Som sammanfattning viU jag säga att även om vi från centems sida I utskottet i huvudsak har ansett oss kunna godta de i propositionen

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

framlagda konkreta ortsförslagen vUl vi ändå betona angelägenheten av de principieUa synpunkter som jag här redogjort för. Jag vlU också understryka att följande etapper I omlokahseringarna så långt möjhgt bör inriktas på orter i regionalpohtiskt angelägna områden.

Med det jag här har anfört, hen talman, ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen 1 i inrikesutskottets betänkande nr 15, I anslutning tUl detta yrkande vlU jag också yrka bifaU tUl reservationen 4. I denna reservatlon har jag i dhekt konsekvens med mitt resonemang här tidigare förordat, att lantbruksstyrelsen förlägges tUl Kristianstad—Hässleholms-regionen. Det föreligger här både regionalpohtiska och jordbrukspohtlska skäl som framgår av motion 1236. Jag nöjer mig, herr talman, med detta yrkande om blfaU tUl reservationen 4. Herr Henmark kommer att närmare beröra motionen.

TiU sist vlU jag säga tUl hen Fagerlund att mitt förslag att förlägga lantbruksstyrelsen tUl Kristianstad—Hässleholmsregionen ju skuUe vara en början, om det är så att lantbrukets organisationer skaU flytta ut fler enheter. Då tycker jag att mitt förslag kunde vara en utmärkt grund att bygga på.

I detta anförande instämde herr Andreasson och fru Olsson i Helsingborg (båda c).

Hen OSKARSON (m);

Herr talman! Vid de många uppvaktnilngar, personhga och skrifthga, som gjorts hos inrikesutskottet i samband med behandhngen av den föreliggande propositionen och som torde närma sig eUer rent av vara rekord på detta område i riksdagen, har vissa uppfattningar jämt och ständigt återkommit. Om dessa har vederbörande enhgt min uppfattning varit rörande eniga och jag vlU därför I korthet redovisa några av dem.

Utredningen har betecknats som hafsig och dåhgt underbyggd.

Stora brister i utredningen har påtalats av remissmstanserna utan resultat.

Propositionen hder av samma brister som utredningen. Remissinstansernas i många faU väl underbyggda yttranden har i de flesta faU helt nonchalerats.

De samhäUsekonomiska och företagsekonomiska faktorerna har icke analyserats eller beaktats.

Effektivitetskravet inom förvaltningama har icke gjorts tlU föremål för granskning och myndigheternas fömtsättningar att fungera på den nya platsen har heller inte analyserats.

Kontakterna och samarbetet med de myndigheter som skaU flytta ut har varit praktiskt taget obefinthga.

Kontakterna med personalorganisationerna har förbisetts.

Såväl från personaUiåU som från myndigheterna har det redovisats en positiv InstäUning tUl utflyttning som sådan, men kritiken har samstämnugt riktat sig mot handläggningen av ärendet.

Inom ett flertal av verken pågår det utredningar om rationaliseringar som bl. a. tar sikte på delegering av verksamheten tUl platser utanför Stockholm, men någon hänsyn tUl dessa utredrungar har mte

tagits vare sig från utredningsmannens sida eUer från propositionsskrivarnas sida.

Kontakten med de lokala myndigheterna på de orter tiU vUka de ohka verken skall lokahseras har varit bristfäUig och några undersökningar om förutsättningama för dessa orter att ta emot verken och vad detta kräver i fråga om lokaler och bostäder har inte gjorts,

Samstämmiga krav från aUa parter, myndigheter som personalorganisationer, har varit: ytterhgare utredning mnan beslut fattas,

De företagsdemokratiska principerna samråd, samverkan, medinflytande, som statsmakterna I ohka sammanhang uttalat sig för, har också åsidosatts.

Hen talman! Det var en lång hsta — och dyster — men jag har ansett att det är utskottets skyldighet att på något sätt Inför kammaren redovisa det som vi har fått ta del av i samband med nämnde uppvaktningar.

AUa dessa sakskäl, väl underbyggda, som har framförts I remissvar, I skrivelser, i uppvaktningar, I demonstrationer m. fl, aktiviteter, har såväl i utskottet som här I dag avfärdats med att den regionalpohtiska målsättningen kräver den lokahsering som föreslås. Jag skuUe viha påstå att vi aUa är överens om att de regionalpoUtiska skälen måste tUlmätas stor betydelse. Även de myndigheter och den personal som nu är föreslagna för utflyttning är, som jag tidigare sade, eniga med oss om detta.

Det finns aUtså, vUl jag påstå, på aUa håU en positiv histäUning tiU principerna, vilket borde ha givit möjhghet tUl en positiv Inställning även I det enskUda faUet, om frågan handlagts på ett riktigt sätt. Men så långt, herr talman, att man av hänsyn tUl den regionalpohtiska målsättningen får göra våld för sakskäl, för att inte säga sunt förnuft, kan många med mig Icke sträcka sig. Detta har också resulterat i att jag undertecknat ett stort antal reservationer, som jag anser vara sakhgt väl underbyggda, även om jag är ensam om en del av dem.

Herr talman! Låt mig nu övergå tUl att I korthet beröra några av dessa reservationer.

I reservatlon nr 3 har hen Nordgren och jag föreslagit att lokaliseringen av sjöfartsverket skaU bU föremål för ytterUgare utredning innan beslut fattas om var verket skaU förläggas. Att sjöfartsverkets kontakter Ugger inom sjöfartsnäringen är det väl Ingen som bestrider. Då faUer det sig för oss också helt naturhgt att verket förlägges mom ett område, där dessa kontakter och ett samarbete underlättas. Och vi har två områden som står I särklass när det gäUer anknytning tlU sjöfartsnäringen, och det är Stockholms- och Göteborgsområdena. Här har sjöfartsnäringens organisationer sma säten, här finns rederier, varv, leverantörer av utrastning och materiel tUl sjöfartens bedrivande. Intresseorganisationer, personalorganisationer av skUda slag m. m.

Och om nu sjöfartsverket skaU flytta från Stockholm, som vi går med på, så bör det i rlmhghetens namn flytta tlU det andra området i vårt land, där sjöfartsnäringen har sin tyngdpunkt, nämligen Västkusten. VI anser dock att en lokalisering till Göteborg inte är lämphg - och denna uppfattning är grundad på regionalpoUtiska hänsyn — utan vUl förorda en trakt i närheten av Göteborg. De orter som vi har pekat på och som vi

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

anser att utredningen bör titta på är Uddevalla och Kungsbacka. Båda har behov av lokahserlngsobjekt och båda hgger på sådant avstånd från den västsvenska centralorten för sjöfartsnäringen, att kontakterna och samarbetet kan underlättas.

Några ord om arméns tekniska skola, beträffande vUken jag är ensam om en reservation. Inom armén pågår sedan en tid tiUbaka en utredning om att sammanslå den tekniska utbUdningen tiU en gemensam utbUdningsanstalt inom landet. Den är nu uppdelad på ett antal specialskolor. Genom en sådan sammanslagning beräknar man kunna göra besparingar med avsevärda belopp på bl a, löneområdet. EnUgt dhektiven undersöker utredningen ett antal platser lämphga som lokahseringsorter för att kunna komma fram tUl en gemensam skola. Det är vissa krav som måste tUlgodoses lokaler - materieltUlgång, belägenhet med tanke på att skolan skall kunna maximalt utnyttjas även vid moblhserings- och krigsplanlägg-rung. Östersund hör Icke tUl dessa orter. Staden uppfyUer Icke de uppställda kraven. Men utan att ta hänsyn tUl dessa faktiska förhåUanden föreslår man nu att skolan skaU förläggas dit. Och detta gör man innan riksdagen ens har tagit stäUning tiU om skolan skaU sammanföras tUl en enhet och tUl hur den i övrigt skaU organiseras. Här bestämmer aUtså riksdagen var en utbUdningsanstalt skaU hgga. Innan riksdagen har tagit StäUning tlU frågan om skolan över huvud taget skaU komma tUl. Samma förhåUande gäUer förvaltnlngsskolan, som riksdagen inte heUer har tagit ställning tiU.

Enhgt den utredning mom armén som jag tidigare nämnde kan inte teknikeratbUdningen sammanföras tUl en enhet därest Inte orten dit den skaU lokahseras fyUer vissa krav. Och dessa krav kan, som jag sagt tidigare, icke tiUgodoses I Östersund. Det mlhtärområde där Östersund hgger saknar nämhgen slgnalmaterlel, stridsvagnsmaterlel och luftvärns-materlel Man måste då enhgt utredningen gå m för en delad skola, och gör man det så försvinner de rationaliseringsvinster som man räknat med att kunna göra.

Jag instämmer helt I vad som sagts tidigare om att Östersund har stort behov av lokahserlngsobjekt. Staden har också goda förutsättningar att erhåUa ancha mlUtära enheter, men den här föreslagna är icke lämpUg.

Herr talman! Jag går därefter över tiU domänverket. Även därvidlag har jag bhvit ensam om att reservera mig. Som en av principerna för utlokahsering av statUga verk anger departementschefen på s. 125 I propositionen att myndigheter som har behov av samarbete eUer bedriver hkartad verksamhet bör sammanföras tUl grupper. Denna princip är riktig och logisk. Men hur har den tUlämpats i det här förslaget? Ingen kan väl bestrida att domänverket, skogshögskolan och skogsstyrelsen har behov av nära samarbete och bedriver hkartad verksamhet. Men för att absolut slå Ihjäl principen och göra våld på logiken har man lokaliserat domänverket tUl Borlänge, skogshögskolan tUl Umeå och — för att tydhgen erhåUa största möjUga spridning inom landet — skogsstyrelsen tlU Jönköping.

I reservationen 7 har jag följt upp en trepartimotion om att domänverket lokahseras tUl Jönköping, som är centralt beläget inom den södra koncentrationen av verkets skogsbruksområde. Likaså har domän-

verket huvuddelen av sina jordbruksegendomar mom den sydhgare delen av landet. Genom en lokalisering av domänverket tUl Jönköping skulle man få ett administrativt skogs- och jordbrakscentram, och detta skuUe överensstämma med principen om gruppvis utflyttning.

I reservationen 8 har vi reservanter föreslagit att undervisningsdelen av skogshögskolan i enhghet med propositionen flyttas tUl Umeå. Skogshögskolans lokahsering i övrigt — det gäUer främst forskningen — bör göras tUl föremål för ytterUgare utredning i samverkan med den utredning som pågår inom skogshögskolan. Skogshögskolans forskningsverksamhet har nämhgen bhvit mycket bristfäUigt belyst, såväl av utredningen som vid remissbehandhngen, då inga forskningsinstanser av betydelse i skoghga forskningssammanhang har givits tUlfäUe att framföra sma synpunkter. Underlaget för att flytta skogshögskolans forskningsdel måste enhgt vår uppfattning ytterhgare belysas Innan beslut om lokahseringsort fattas.

Hert talman! Som jag tidigare sagt har stark kritik riktats från flera håll mot den utredning som föregått förslaget om utlokahsering av statliga verk. Kritiken har helt naturhgt — så är det aUtld — I en del faU skjutit över målet, men jag måste säga att den I många faU varit berättigad. I reservationen 13 föreslås därför att underlag för fortsatt utlokaUsering skaU förberedas av en parlamentariskt sammansatt kommitté med deltagande av personalorganisationerna och I samverkan med berörda verk. Det talas ofta och länge och vackert om företagsdemokrati och de anstäUdas berättigade krav på Inflytande när det gäller arbetsplatsen och beslutsfattandet mom företagen. Men här har icke detta tUlämpats. Personalens framförda synpunkter har, måste jag säga, helt nonchalerats och förbigåtts. Det påminner tyvän, tycker jag, om gångna tiders hvegenskap, då den anstäUde hade att vad gäUde arbete, arbetsplats och bostad rätta sig efter godsägaren och vad han bestämde. Vi är övertygade om att man genom samverkan med berörda myndigheter och personal, som skaU utlokaliseras, kan skapa en positiv uistäUnmg tUl utflyttningen. Detta är mycket viktigt. Det har tyvän misslyckats i denna omgång.

I reservationen 14 av hen Nordgren och mig har vi yrkat att den parlamentariska utrednmg som föreslås skaU få I uppdrag att med förtur pröva även det nu aktuella förslaget och komma med ändringar om utredrungen finner anledning föreslå sådana.

Detta Innebär Inte att aUa de fattade besluten skall rivas upp, men med de brister som är obestridUga i det utlokahsermgsbeslut som vi nu går att fatta, måste det vara rimhgt, om starka skäl framkommer för en ändrad lokahsering för något verk, att utredningen får rätt att ta upp dessa. Vi anser också att de samhäUsekonomiska och budgetmässiga konsekvenserna måste belysas och tUlmätas betydhgt större vikt än vad som hittills skett.

Detta är ett verksamhetsområde som den fortsatta utredningen måste ägna den aUra största uppmärksamhet hksom också möjhghetema, som jag tidigare sagt, att flytta ut delar av funktioner och stathga verk.

Hen talman! Jag vUl yrka blfaU tUl reservationerna 2, 3, 5, 6, 7, 8, 10, 12, 13 och 14.

Låt mig så tlU slut med några ord bemöta herr Fagerlund då han bl a.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

säger att "det är vi som pohtiker som måste ta ansvaret". Det är ingen som Ifrågasätter detta. Det är fuUt klart. Men sedan säger han att om vi skuUe rätta oss efter personalen, skuUe vi råka I en ohåUbar situation. Högst 25 procent av personalen mom något verk, säger han, har varit positiv tUl utflyttningen. SkuUe vi rättat oss efter de anställda hade det aldrig bhvit någon utflyttning.

Hen talman! Jag är Inte aUs övertygad om det. Som jag sade tidigare finns det en positiv principiell inställning. Om man verkhgen samarbetar och samråder tror jag det skulle gå mycket väl att skapa en positiv attityd och en positiv InstäUning tUl en sådan utflyttning.

FrivUUghet eUer icke frivUUghet för den enskUde då det gäher hans flyttning — där tar herr Fagerlund som tidigare upp SJ som exempel. Jag tycker Inte att det är jämförbart. Den som anställes mom ett stathgt verk som SJ eUer andra, vet när han anstäUs att han har skyldighet att flytta upp tUl Umeå eUer vart det nu gäUer, om verket kräver detta. Men vi vet också att det I de aUra flesta faU — jag har personlig erfarenhet på området — går att få fram frivUhg personal tiU sådana kommenderlngar och sådana tjänstgörlngar, längre eUer kortare.

Här är det emellertid fråga om något helt annat. Här är det fråga om att flytta hela det verk, hela den arbetsplats där vederbörande tagit anställning, att flytta hela personalen när den dock rotat sig fast inte bara arbetsmässigt utan vad gäUer famUj, bostad, engagemang utanför arbetet osv. Här skaU aUa flyttas på en gång, och det är, som sagt något helt annat.

Reservationerna 5, 7 och 8 var de reservationer som herr Fagerlund främst ansåg vara mer eUer mindre tokiga. Hen Fagerlund sade när det gäUer domänverket att det är fel synsätt att diskutera ett enskUt verk. Det kan jag inte Instämma i. Nog måste man diskutera det enskUda verket, de sakskäl och de faktiska förhåUanden som sammanhänger med verkets utlokahsering tUl en viss ort. Det skuUe väl vara orimligt om man gick förbi detta. Men jag anser också att man kan göra detta och få fram en utflyttning. Sakskäl och regionalpohtisk målsättning bör inte vara och är inte på något sätt oförenUga,

Om reservationen 14 angående ändringar i det nu framlagda förslaget säger herr Fagerlund att sådana ändringar enbart skuUe förlänga ovissheten för personalen. Ja, det kan jag hålla med om — om jag inte är fel underrättad resonerar även den dödsdömde som sitter i sin ceU så att vissheten är bättre än ovissheten. Men jag kan Inte finna att det I detta faU skuUe skapas så besvärUga förhåUanden att man Inte skulle kunna ompröva förslaget om man finner sakskäl tala för detta.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Utflyttningen av stathg verksamhet har diskuterats vid ett flertal tUlfäUen under årens lopp. Vi har haft en utredningsverksamhet sedan mitten på 1950-talet, och en viss begränsad utflyttning har också tidigare ägt rum. Det får anses att utredningsverksamheten i och med det förslag som I dag hgger på bordet änthgen bär frukt.

Jag betraktar förslaget som ett väsenthgt steg när det gäher att främja en jämnare regional tiUväxt i landet, en bättre differentiering I fler orter

och ett medel att göra fler orter attraktiva i syfte att låta dem bh ett alternativ tUl de växande storstadsregionerna. Detta kommer inte att ske enbart på grund av att ett antal verk med några tusen tiänster utflyttas utan kanske I ännu högre grad på grund av att denna utflyttning i sin tur medverkar tUl att även annan verksamhet kan komma att utlokahseras eUer etableras.

En av de stöne reformema I syfte att skapa ökad järrUlkhet orter och regioner emeUan var förläggningen av universitetsutbUdning tlU oUka håU ute i landet i mitten på 1960-talet. Det är i dag glädjande att konstatera att ett större antal orter än vad som föreslogs vid det tiUfäUet skaU få UtbUdningsverksamhet och kvaUficerad stathg verksamhet i övrigt enhgt det utlokahserlngspaket som nu föreligger. Det finns också anledning förmoda att ytterhgare ett antal orter, som uppfyUer kriterierna för stathg utlokalisering, kommer med i nästa etapp. Detta å sin sida får Inte hindra att de orter som tagits med I en första omgång också kan komma I fråga vid en fortsatt utlokaUsering,

Inrikesutskottet har, som redan påpekats, haft att behandla 55 motioner med skilda yrkanden. VI framhåUer också 1 betänkandet att motionerna i vad de avser lokahsering ger en mycket sphttrad bUd och att det inte är möjhgt att göra en enhetUg bedömning av den effekt som ett blfaU tUl motionsyrkandena skuUe få med hänsyn tUl det stora antal kombinationer av ohka slag som är tänkbara. Det är förståehgt att företrädare för de orter och regioner som inte har kommit I fråga I detta sammanhang har försökt att få en bit av den stora utflyttningskakan. Det är kanske också naturhgt att man har försökt skära bitarna från den som har fått den största tUldelnlngen vid lokaUseringen, nämUgen Nonköping. Det är bara att konstatera att om motionärerna hade fått sin vUja igenom skuUe de åsyftade regionalpoUtiska effekterna för Norrköping nästan helt ha utebhvit.

Det är glädjande att utskottet så enhäUigt som dock har skett har kunnat tUlstyrka förslagen i propositionen om val av lokaUseringsorter och att det finns så få reservationer trots de många skrivelser och uppvaktningar som har förekommit från berörda verk, frän personalen och från fackUgt håU,

Det kan naturhgtvis I en del faU diskuteras om lokaUseringen av enskilda verk och myndigheter är den absolut riktiga eller ger den bästa tänkbara lösningen. Det kan också bU oUka sorters bedömningar; både objektiva och en hel del subjektiva bedömningar kan läggas på den här frågan. I vissa faU har det varit svårt att ta ställning, kanske mte minst när det gäUer lokalisering tiU Norrland och Kopparbergs län. Det är nämligen en gång så, att tyngdpunkten för ohka verksamheter är förlagd tiU södra och meUersta Sverige, att befolkiungskoncentratlonen finns där och att expansionen är störst I storstadsområdena och deras omedelbara närhet. Också byggforskningen, SGU, domänverket och skogshögskolan — för att nämna några exempel som också tagits upp i vissa motioner och reservationer — har en stor del av verksamheten förlagd tlU de här områdena. Elevunderlaget är större I söder när det gäUer utbildningen, och närheten tiU vissa forskningscentra är av stor betydelse i det här sammanhanget.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Det oaktat har vi från socialdemokratiskt håU stäUt oss bakom de föreslagna lokaUseringarna, framför aUt tlU Norrland. Utskottet har också enhälhgt kraftigt understrukit att Insatser för de fyra nordhgaste länen bör beaktas i det fortsatta utredningsarbetet. Även om vi menar att den ogynnsamma utveckUngen I dessa län knappast kan bemästras enbart genom lokahsering dit av delar av statsförvaltningen, anser vi att det skuUe kunna vara ett verksamt bidrag tUl förbättring av länens näringsstruktur. De här synpunktema har närmare utvecklats i en socialdemokratisk motion, och utskottet föreslår att motionen och vad utskottet anfört I denna del överlämnas tiU delegationen för lokahsering av stathg verksamhet för beaktande i dess fortsatta arbete.

Från socialdemokratiskt håU har vi reserverat oss när det gäher majoritetsförslaget om en utflyttning av mynt- och medahtUlverkningen tUl Söderhamn i stäUet för tUl EskUstuna. Söderhamn är ju också Norrland, och utan tvivel har detta område arbetsmarknadsproblem; det har vi Inte bortsett Ifrån. VI har dock bedömt den här frågan ur principiell synpunkt, och det är närmast en fråga om ortskriterierna det gäller.

VI har i betänkandet understrakit — endast centern har en annan uppfattning på denna punkt — att vi hksom departementschefen anser att de regionalpohtiska Insatser som nu är aktueUa bör koncentreras tUl ett begränsat antal regionala tiUväxtcentra och I första hand tUl sådana som kan tänkas få betydelse som storstadsalternatlv. VUl man uppnå i ohka avseenden attraktiva alternativ tUl de tre storstäderna i syfte att avlasta dem, så är det nödvändigt att koncentrera de resurser som står tUl buds.

VI pekar också på att stathga verksamheter bör flyttas gruppvis där detta är möjhgt och att det är önskvärt att myndigheter med hkartad verksamhet förläggs tUl samma ort, vUket begränsar möjligheterna att sprida ut lokaUseringen tUl många orter, hksom att spridning tUl aUtför många orter Innebär att framtida organisatoriska förändringar försvåras. Vi understryker vidare i betänkandet att kravet på en differentierad arbetsmarknad är väsentUgt med tanke på behovet av lämphga arbeten åt medföhande familjemedlemmar och ansluter oss i princip tUl propositionens rikthnjer för val av orter.

Endast centern har som sagt en annan skrlviung på denna punkt, och den återfinns i reservation nr 1. Det är därför ganska underhgt att företrädarna för övriga oppositionspartier — Inklusive vpk — har gått Ifrån principerna när det gäUer Söderhamn. Regionalpohtiska skäl går ju också att anföra I fråga om EskUstuna, och denna kommun uppfyller väl kraven som storstadsalternatlv. I denna omgång skuUe inte heUer EskUstuna få något annat än en del av mynt- och justeringsverket. Däremot kommer Gävle — vUket nämnts förut av hen Fagerlund — att enhgt förehggande förslag få fyra verk med 920 tjänster och det får väl ses som en betydande förstärkning för det län i vilket också Söderhamn ingår.

Reservationerna i övrigt är uttryck för många spridda funderingar och spekulationer. Jag viU göra några kommentarer. Låt mig då först ställa frågan tUl centern — närmast tUl fru NUsson I Kristianstad, eftersom hon har varit inne på reservationen 1: Vad menar man egenthgen när man

talar om satsning på ett stöne antal orter? VUka orter är man ute efter? VI har ju redan I utlåtandet talat om att andra orter kan komma i fråga i nästa utflyttningsomgång. Vad menar man med att "lokaUseringsorter för statUg verksamhet måste ha en viss storlek"? Hur stora skaU dessa orter vara? Samtidigt står det i reservationen 1: "Det finns emellertid mte anledning att som krav härvid förutsätta den högre tätortsgrad, som propositionen I huvudsak förordat."

Hur stora skaU orterna vara, fru NUsson? SkaU vi ha stathga verk på 20 orter i landet, på 50 orter eUer kanske 100? Ibland när man hör herr NUsson I Tvärålund, fru NUsson I Kristianstad och andra centerpartister tala I gåtor om ortskriterier, kan man få sådana förestäUningar. Det sägs att man "Inte helt kunnat biträda de principieUa överväganden som Ugger bakom urvalet av orter". Vad avser centern egentUgen med detta? Det skuUe onekhgen vara Intressant med en precisering.

När allt kommer omkring har ju även centern godtagit utlokahsering av stathga verk tlU ett visst antal stöne regioncentra. Hen NUsson i Tvärålund är t. ex. själv belåten med lokaUseringen tUl Umeå, och helst skuUe herr NUsson ha sett att det kommit ännu fler verksamheter tUl Umeå. Varför då inte ett enda knäpp I detta sammanhang om Lycksele, Burträsk eUer någon annan ort? Är dessa orter för små även för herr NUsson I Tvärålund? Fru NUsson i Kristianstad viU ju också lokahsera, t. ex. tUl Kristianstads- och Hässleholmsreglonen. Varför Inte då nämna någon liten ort i den regionen så att vi kan få reda på hur pass stora de här orterna skall vara som centern avser när det gäUer utlokahsering av stathg verksamhet?

Att man inte nämner några orter kanske beror på att centerpartistema egentUgen är Uka goda kålsupare som de flesta av oss andra. VI satsar gärna på ett stort och bärkraftigt regionalt centrum därför att vi anser att det är ett betryggande sätt att rädda regionen från utflyttning och tUlbakagång. Vi godtar principen om omflyttning mom regionerna, men -vi anser också att om vi har åtminstone en ordenthg stödjepunkt I länet så påverkar detta även växtkraften på orter runt om I regionen, föratsatt att Inte avstånden är för stora.

Tänk om nu centem viUe erkänna öppet att man stöder dessa principer I stäUet för att söka blanda bort korten genom tlU intet förpUktande reservationer — det anser jag nämUgen att reservationen 1 är. Den för ju mte tUl något som helst konkret förslag. Varför har man Inte passat på och föreslagit fler orter I Nonland för lokahsering? Det är ju tUl slut bara Söderhamn som man har stannat för i detta sammanhang. NI -vlU ge sken av att föra en annan poUtlk, men ni vågar Inte ta följdema och löpa hnan ut. Man kan ju fråga varför ni inte är konsekventa. Det finns nämhgen mgen reservatlon tUl avsnittet mitt på s. 47, där bl. a. utskottet talar om att "andra väl utbyggda regionala tiUväxtcentra kan bh lokahseringsorter för central statlig verksamhet". Borde det Inte ha funnits en reservation även på den här punkten? Eller erkänner centerpartisterna att det endast är väl utbyggda regioncentra som kan komma I fråga för utflyttning av statUga verk?

Litet klartext skuUe inte skada, eftersom ni har skrivit under på detta. Och jag tror, hen talman, att det mte bara är vi på socialdemokratiskt

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

håU som är Intresserade av att få någon form av svar på de här frågoma, utan de övriga I riksdagen företrädda partiernas representanter vUl säkert också veta vad det är som centern egenthgen menar, när man talar dunkelt om ortskriterier.

För fru NUsson I Kristianstad skuUe jag också vUja påpeka att vi i betänkandet ju har godtagit att flytta ut verken I grupper där detta är möjligt och av ett värde för verksamheten. När det gäUer Jönköping kommer ju lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen att förläggas dit, vilket stämmer väl med de tankegångar som har legat tUl grund för utlokaUsering I grupper. Jag konstaterar att fru Nilsson I Kristianstad också är ensam reservant — inte ens centerkoUegerna i utskottet har delat fru NUssons kanske I och för sig förståeUga men dock lokalpatriotiska synpunkter.

Jag vUl i detta sammanhang konstatera att de lokalpatriotiska skälen I övrigt knappast har gjort sig påminda I utskottsarbetet. Hen Rimås t. ex. har ju mte vldhåUlt att TRU och delar av Sveriges Radios utbUdningsverksamhet skaU förläggas tiU Nonköping, trots att detta föreslogs i propositionen. Hen Rimås har gått med på utredning, och han har väl närmast avsett att enheterna egenthgen borde förläggas tUl Umeå,

Möjhgen kan man beskyUa herr Oskarson för en viss lokalpatrlotlsm när han viU att sjöfartsverket skaU förläggas tUl Västkusten, Det kan dock vara andra skäl som är avgörande för herr Oskarson — han har bl, a, föreslagit att arméns tekniska skola skah förläggas tiU Skövde i stäUet för tUl Östersund och domänverket tUl Jönköping I stäUet för tlU Borlänge, Jag förmodar därför — det framgick väl också av hen Oskarsons anförande nyss — att företagsekonomiska och andra skäl väger tyngre än de regionalpohtiska skälen när det gäUer hen Oskarsons InstäUning I dessa frågor. Han talar om minskade lönekostnader, rationahseringsvinster osv, i detta sammanhang,

TiUsammans med folkpartiets representanter vlU hen Oskarson också banta ner den del av skogshögskolan, som föreslås förlagd tUl Umeå, med ca 250 tjänster. Det är alltså bl a. en stor åderlåtning på Kopparbergs län och Norrland som hen Oskarson med viss hjälp av folkpartister vlU åstadkomma i den här utlokahseringsomgången. Och det uppvägs knappast av att de borgerhga representanterna vUl utreda förläggningen av SGU på nytt och av att man föreslår att Söderhamn skaU få ca 50 tjänster.

De borgerUga reservationerna ger sammantagna ett negativt resultat för ett flertal reglonalcentra. Som vanhgt har man dock mte kunnat enas på borgerhgt håU mer än I ett par faU, och därför bhr mte utfallet särskUt stort. Ehest skuUe det som sagt hite ha bhvit så mycket kvar för exempelvis Norrland och Kopparbergs län.

Herr Fagerlund har mycket ingående behandlat personalfrågorna och redovisat de åtgärder som föreslås för att så smidigt som möjhgt och — vUket understryks av utskottet — på ett så generöst sätt som möjhgt söka lösa dessa. Jag skaU Inte närmare gå in på detaherna, men jag vUl gäma påpeka angelägenheten av att personalfrågorna kan handläggas på ett så bra sätt som möjhgt, bl. a. därför att detta i sin tur betyder att utlokahseringarna lyckas genom att man kan få kvahficerad personal att

flytta ut, och det är naturligtvis av mycket stort Intresse för lokahseringsorterna. Det är mte så enkelt som hen NUsson i Tvärålund vid flera tUlfäUen har försökt göra gäUande, att man Inte skaU flytta människor utan flytta arbetsplatser. Vi behöver faktiskt de personer som arbetar i de här verken, det är vi medvetna om.

Det är naturhgtvis ingen önskedröm för över 6 000 statstjänstemän att stå i den situationen att man har att väha meUan utflyttning, omplacering eUer att gå över tlU ett helt nytt jobb. Jag viU hite på något sätt underskatta problemen eUer förenkla dem. Jag har själv vid ett par tUlfäUen upplevt s. k, tvångsförflyttning och vet därför vad jag talar om. Men å andra sidan kan man inte komma ifrån att den grapp som det här gäUer omfattas av aUdeles specieUa förmåner, oavsett om vederbörande väljer att flytta eUer mte. De i huvudstaden boende erbjuds trots aUt en rikt differentierad arbetsmarknad med ett stort utbud av arbetstUlfäUen, Om man bortser från ett begränsat antal speciaUserade tjänster har de flesta möjUgheter att finna nya sysselsättningar i Stockholm, om de inte viU flytta ut och Inte heUer har bärande skäl att åberopa för att stanna kvar inom stathg verksamhet.

Hur många ute I landet i övrigt har sådana förmåner? Hur många kan där väha att stanna kvar på bostadsorten, när de får bud om förflyttning från tjänster t. ex. vid SJ och postverket vid indragning av post-, järnvägs-och lokstationer m. m.?

Hen Oskarson försökte glida över problematiken, när han menade att det brukar gå att få frivilhg arbetskraft vid förflyttningar, men när det gäller indragningar och förändringar på detta område är det egenthgen fråga om något helt annat. Hur många kan t. ex. välja, när den enda Industrin på en ort slår igen och det inte kommer någon ny? Alla som under de senaste åren har frlstäUts inom oUka branscher — och det är ju ganska många som drabbats; nortlänningar och andra har sålunda fått flytta flera gånger utan att någon slagit särskUt hårt på trumman för det — har inte heUer haft de fördelar som de nu aktueUa tjänstemännen förmodhgen kommer att få i ganska rikt mått. De kommer nämhgen att bU mottagna med öppna armar av kommunalmännen, de får kommunal Information i mängd, de bjuds på Introduktionsmöten, får lägenhets- och viUaanvisnlngar, får göra rundresor I kommunerna, möter Intresse och medverkan från arbetsförmedhngen och kommunen när det gäUer att fmna arbete för maken osv.

Det är kanske också htet överdrivna farhågor man hyser för lokaliseringsorterna och deras attraktmtet. Trots aUt är de kommuner som kommer I fråga I detta sammanhang ganska gott ställda när det gäUer bostäder, service, utbUdning, kultureUa anordningar, fritidsanläggningar m. m. Det låter bestickande när man I en folder från Aktionsgruppen mot utflyttning av statUga verk talar om att man får lämna ordnade förhållanden, viUaträdgård och sommarstuga I skärgården osv. Vi kan lätt få den uppfattningen att livet i Stockholmsregionen är toppen, när vi tar del av aUa uppvaktningar och skrivelser I denna fråga. Tydligen finns det higa sovstäder med dåhg service. VI har Inte hört något om bostadsbrist, långa restider och bUköer, ingenting om höga hyror eller ett högt kostnadsläge. Det är ju bra om Inte de berörda statstjänstemännen har

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

drabbats av aUa dessa problem, som vi i landsorten så ofta får höra talas om när det gäUer storstaden.

Man måste dock konstatera att utflyttningsorterna kan ställa upp med betydUgt bUhgare bostäder, vlUor och sommarstugor. Restiden tUl jobbet överstiger säUan halvtimmen, och oftast kan man promenera. Det finns faktiskt en hel del fördelar med att bo i en mte aUtför stor ort, men som dock har tUlräckUg service för att konkurrera med storstaden. Och kommurukatlonerna är trots aUt så pass goda att Stockholm finns mom rimhgt avstånd från lokahseringsorterna.

Som en av företrädarna för mottagarkommunerna viU jag också förutskicka att vi i kommunerna skaU göra vad på oss ankommer för att medverka tiU en så smidig Inflyttning som möjhgt, vilket ju är en förutsättning för att detta konststycke att flytta ut verk och utbUdningsanstalter skaU lyckas. VI kommer att medverka tUl att det lyckas!

Fru talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan I samthga punkter utom punkten 21, där jag yrkar bhaU tUl reservationen 9 av hen Fagerlund m. fl.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr SVENSSON i Mahnö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl kort säga några ord tUl fru Hörnlund angående Söderhamnslokahsermgen,

Det är ju så att de här ortskriterierna skaU tUlämpas på serviceinstitutioner och administrativa enheter, men de kan rimhgt-vls hite gäUa rena tUlverkningsenheter — då skuUe ju inga Industrier kunna läggas I några andra orter än storstäder och storstadsalternatlv. Det är helt klart vad det gäller. Det är fru Hömlund som har missuppfattat hela saken.

Det var mycket Intressant att höra vad fra Hömlund sade gentemot dem som I fortsättningen önskar en starkare accent I utlokahseringen tiU Norrland, Hon sade att man ändå i första hand måste tänka sig att utlokahseringen skall ske tiU de delar av landet där vi har de stora befolknlngskoncentratlonerna utanför Stockholm. Jag tror att fru Hömlund skaU tänka på vad hon säger, så att hon inte råkar säga vad hon egenthgen tänker, nämligen att detta i vissa stycken mycket väl passar hi i det aUmärma koncentrationstänkande som är ett led i regeringens regionalpohtik. Om man drev den principen skuUe ju utlokaliseringen I första hand stärka de befolkrungskoncentratlonsområden som Ugger i närheten av Stockholm — Mälardalen, Östergötland, osv. — och Inte i första hand de områden som bäst behöver det. Jag undrar vad fru Hörnlunds partis Nonlandsrepresentanter säger om en sådan tolkning av utflyttiungspohtlken.

Fra NILSSON I Kristianstad (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag konstaterar att fru Hömlund i bötian av sitt anförande använde ordet "änthgen" — änthgen har det efter aUa dessa utredningar sedan 1950-talet komrrut ett förslag. Likaså konstaterar jag med tUlfredsstäUelse att unlversltetsutbUdningen fått en god spridning.

och jag vUl I det sammanhanget erinra om centerpartiets partimotion i den frågan.

Fra Hömlund frågade vad vi menar med en satsning på ett större antal orter, när vi också säger att de måste ha en viss storlek. Som jag sade i mitt anförande nyss har vi ett aUdeles för dåUgt underlag för att veta hur stor en ort skah vara för att kunna ge den omkringliggande bygden aU slags service. SklUnaden meUan socialdemokraterna och oss är att man från socialdemokratiskt håll viU satsa på ett mycket htet antal orter, s. k, storstadsalternativ, under det att vi vUl sprida denna lokaliseringsverksamhet mer ute I länen. Jag nämnde i mitt tidigare anförande också länscentra och andra utveckhngsorter. Vi menar att man mte får ge efter för centrahstlska principer, utan man måste låta fömuftet tala, 1 det sammanhanget viU jag starkt understryka att vi i det här a-vseendet mte är några kålsupare tUlsammans med socialdemokraterna, VI står för vår uppfattning även om socialdemokraterna går emot oss när det gäller vår lokaliserings- och decentrahsermgspohtik,

Gördls Hömlund drog som socialdemokraterna aUtld gör upp sådana exempel som Lycksele och Burträsk, Det är socialdemokraternas sätt att aUtid misstänkliggöra centerns decentraUserlngspolitik, Varför skuUe för övrigt inte Lycksele och Burträsk kunna vara med i det här sammanhanget? Det får den undersökning som jag tidigare har efterlyst ge svar på.

Jag vUl betona att vi har påpekat att vi önskar en omflyttning mom Stockholm också, detta för att bereda arbetstUlfäUen ute I landet.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Fra talman! Fru Hörnlund hade vänhgheten att höja mig över regionalpohtisk trångsynthet och lokalpatriotisk enkehlktnlng. Det är väl tacknämhgt — jag får ta berömmet för vad det är värt. Men I samma andetag gav hon nug naturUgtvis kängan, att jag pungslår Östersund, Umeå och Falun-Borlänge på vad dessa orter skuUe ha fått. Det är klart att ett sådant slag aUtid vet var det tar — de här orterna har ett stort behov av lokahserlngsobjekt. När jag gjort min bedömning har jag faktiskt försökt, som jag sade i rrutt tidigare anförande, att granska de sakskäl som verkUgen fhms, och då har jag kommit fram tUl denna slutsats. Jag beklagar — höU jag på att säga — att så är förhållandet. Men, fru Hömlund, detta är ju inte det sista vi gör i fråga om lokaUseringspoUtik. Jag hoppas att vi kan återkomma både vad det gäller stathg UtlokaUsering och vad det gäUer annat lokahseringspoUtiskt stöd och att dessa orter då verkUgen Ihågkoms. Det är min förhoppning.

Låt mig säga om sjöfartsverket, som fru Hömlund också varit inne på, att detta verk inte har den stora betydelse ur lokahseringspohtisk synpunkt som man kanske vUl göra gäUande. Verket har 1 500 anstäUda. Av dessa är endast 290 anstäUda centralt — övriga ca 1 250 är redan spridda över hela landet.

Sedan vUle fru Hömlund göra gäUande att jag gled över de personalpoUtlska problemen när jag talade om frivUUghet eUer icke frivUUghet vid flyttning; hon hänvisade tUl aUt som sker i samband med industrlnedläggrungar o. d. Ja, visst är det riktigt, men jag försökte Inte

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

aUs ghda över den saken. Vad jag talade om, fru Hömlund, var stathg verksamhet — det är den vi diskuterar i dag. Jag talade också om de erfarenheter jag har från det området, nämhgen att man i de alha flesta faU - mte samthga, det skuUe vara omöjligt — kan komma fram tUl en friviUig uppgörelse när det gäUer förflyttningar mer tUlfäUlgt och även för längre tid.

Låt mig sedan säga tUl fru Hömlund att jag verkUgen hoppas att dessa lokahseringsorter, som får nya stathga verk, ordnar den förtjusande slghtseeingturen med middagar o, d. som fra Hörnlund gett dem uppdrag att ordna. Det önskar jag den personal som skaU flytta ut.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle;

Fru talman! Hen Oskarson kan väl ändå inte förneka fakta, ViU man flytta arméns tekniska skola tUl Skövde i stäUet för tUl Östersund, plocka bort merparten av tjänstema vid skogshögskolan ur förslaget, flytta domänverket tUl Jönköping I stäUet för tiU Borlänge-Falun osv, — då har man väl ändå trots allt ringa Intresse för de regionalpohtiska frågoma och då är det nog så att andra faktorer tUlmäts avgörande intresse.

Sedan vUl jag också säga tUl herr Oskarson att 290 tjänster inte är så htet. Jag tror att vUken ort som helst skuUe vara tacksam för att få ett verk med så många tjänster.

Man kan också beklaga herr Oskarson; det känns väl ganska dystert att vara ensam om så många reservationer som herr Oskarson dock är.

Fru NUsson i Kristianstad har nu åter varit uppe och talat om valet av orter och om ortskriterier. Man blev hite särskUt mycket klokare av det. Jag måste fråga mig; Varför har Inte centern I det här sammanhanget föreslagit förläggning av verk tiU fler orter? NI har ju Inte kommit med några konkreta förslag i utskottsbetänkandet — det är bara Söderhamn ni är med på, men det är ju fler än ni som gått med på detta. Det fhms även Norrlandsorter att väha på, och nu har fru NUsson som sagt haft chansen. Jag frågar: Varför har ni mte tagit den?

Burträsk, säger fra NUsson, kan kanske komma att bära upp statUga verk, VI får väl se i fortsättningen om fru NUsson och centern kommer att våga påstå det. Den kommunen har ju för närvarande mte så många tusen Invånare. Jag tror att det kan bh Utet svårt att på den orten rekrytera arbetstagare tUl tjänsterna. Centern säger sig ju bara viha flytta arbetsplatsen, medan arbetskraften skaU tas från orten.

Sedan kan man även fråga om fru Nilsson tror att det finns ett nästan obegränsat antal statUga verk i detta land så att det räcker tUl alla orter.

TiU herr Svensson i Malmö viU jag säga att jag inte har talat om att vi skaU flytta företag i huvudsak tUl de södra delarna av landet. Jag har påpekat att vi trots vissa problem är beredda att lokahsera tUl Norrland och att vi också har visat detta. Det har jag sagt gentemot de reservationer som fmns. Det är bara herr Svensson som kan missuppfatta så. Jag skuUe vUja påminna hen Svensson om Ritsem. Där gjorde ju hen Svensson så att han stäUde mUjöfrågoma före lokaUseringsfrågoma.

Hen OSKARSON (m) kort genmäle:

Fru talmän! NaturUgtvis måste fru Hömlund säga att jag har ringa

helst skuUe hon kanske vUja säga inget — Intresse för de regionalpohtiska synpunkterna. Låt mig bara konstatera att detta påstående är direkt felaktigt. Jag hyser det aUra största intresse för dem. Det har jag bevisat i andra sammanhang. Jag är övertygad om att jag också i framtiden får tUlfäUe att bevisa det.

Såsom jag sade både I rrutt anförande och i min rephk har jag försökt att göra en awägning och en bedömning med sakskäl som grund. Jag sade redan I mitt tidigare anförande att jag inte kan gå med på att den regionalpohtiska målsättningen får göra våld på sakskälen. Det är aUtså på denna grund jag har stått när jag gjort dessa bedömningar och kommit fram tUl det resultat som jag här har redovisat.

Sedan tror fru Hörnlund att jag skuUe vara dyster av att vara ensam. Jag vet inte. Ibland kan det vara riktigt skönt att vara ensam, höU jag på att säga. Det sägs ju att ensam är stark men kanske inte när det gäUer reservationer. Jag tror dock hite att jag gör Intryck av att vara särskilt dyster.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Fru NILSSON i Kristianstad (c) kort genmäle:

Fra talman! Jag vUl tUl fru Hörnlund säga att när det gäUer propositionen 29 har vi i aUa faU framlagt tre från propositonen a-wlkande förslag. De gäUer SGU, TRU och Söderhamn. Vi menar att det var mest förnuftigt att mte göra för stora ändringar i förehggande förslag. VI har I StäUet uttalat våra principieUa värderingar inför kommande etapper. Jag viU där också hänvisa tUl mitt första anförande.

Fm Hörnlund påstår att hon Lite bhr klokare efter min förklaring. Enhgt psykologiska undersökningar förstår man ju Ingenting, när man mte vill förstå någonting.

Det är mte tvunget att vi skaU flytta ut ett stathgt verk tUl Burträsk, VI kan ju också ha en annan form av lokahseringsverksamhet, t, ex, någon stathg tUlverkning. Det finns aUtså oUka möjhgheter enhgt vårt sätt att se Inom centern.

Fru Hörnlund nämnde att jag var ensam reservant när det gällde lantbruksstyrelsen. Kristianstads län har gått en mycket ororande utveckhng tUl mötes. Det fmns, som jag tidigare sagt, både regionalpohtiska och jordbrukspohtlska skäl tUl att jag har velat rikta uppmärksamheten på denna region.

Herr SVENSSON i Mahnö (vpk) kort genmäle;

Fra talman! Fru HöriUund förde klart och tydligt det resonemanget, att befintUga befolknlngskoncentratloner I och för sig skuUe vara ett motiv för att ta emot stora delar av utlokaUseringen; det kommer hon mte Ifrån, och det bör de norrländska socialdemokraterna här I kammaren notera.

I övrigt tycker jag att, eftersom fru Hörnlund förde på tal ett aimat ärende, som skaU behandlas nästa vecka, bör väl jag få säga, att om man har suttit här I riksdagen och röstat för regionalpohtiska planer, som hmebär att man under 15 år tar Ifrån nonbottnlngarna netto 18 000 arbetstUlfäUen, skaU man inte sedan komma och tala om Ritsem eUer om den desperata situation, som Innebär att man försöker skapa tUlfälhg

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Stor-stockholmsom-rådet

sysselsättning antingen genom naturförstörelse eUer också genom mer eUer mindre löjhga och oreaUstiska turistprojekt,

Fra HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Fm talman! Jag skaU inte gå in i någon längre debatt med herr Oskarson — han är ensam om sm uppfattning och han trivs ju med det!

Fra NUsson I Kristianstad nämnde SGU och TRU, Ja, men fru NUsson, det är ju tiU Luleå och tlU Umeå som de organisationerna skaU lokaliseras — tUl två stora stabUa regioncentra. Endast Söderharrm kvarstår, -vilket jag också har påpekat i det föregående. Vidare är det väl bara bra att förnuftet får råda Ibland även i centerpartiet — jag har Ingentmg emot detta. I övrigt föratsätter jag att vi i dag diskuterar stathga verks utflyttning och inte andra lokaUseringsprojekt; dem har vi haft möjhghet att debattera vid tidigare tUlfäUe.

TiU hen Svensson i Malmö vUl jag bara säga att jag faktiskt tror att de norrländska socialdemokraterna har stöne förtroende för mig än vad de har för hen Svensson i Malmö.

Herr flnansrrunlstern STRÄNG, som meddelat att han i samband med behandhngen av detta ärende ämnade besvara herr Stridsmans (c) den 1 aprU framstäUda InterpeUation, nr 98, angående planerade statUga investeringar I Storstockholmsområdet, erhöll ordet och anförde:

Fru talman! I samband med den här lokahseringspohtiska debatten tyckte jag det var rimhgt att svara på en InterpeUation av hen Stridsman angående stathga Investeringar i Storstockholmsområdet, och jag skaU ta tUlfället I akt att göra det nu.

Herr Stridsman har frågat mig om jag är beredd att lämna en redogörelse för omfattningen av planerade statUga Investeringar I Storstockholmsområdet under 1970-talets första hälft.

Av interpeUationen framgår att frågan gäller byggnadsinvesteringar och att den stäUts mot bakgrund av uppgifter om investeringsbehoven som lämnats dels i betänkande av delegationen för lokalisering av stathg verksamhet, dels I Länsprogram 1970. InterpeUanten synes Ifrågasätta förenhgheten meUan dessa Investeringsbehov och de I propositionen 1971:29 framlagda förslagen om utflyttning av stathg verksamhet från Storstockholmsregionen.

I byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplan för perioden 1970/71 — 1975/76 ingår ett investeringsprogram för nybyggnader i Storstockholmsområdet på ungefär 1,4 mUjarder kronor. Av detta belopp hänför sig ca 450 mUjoner kronor, dvs. 30 procent, tUl sektom högre undervisning och forskning och avser tUl övervägande del utbyggnad av Stockholms universitet ute i Frescati. Vidare avser ca 300 mihoner kronor Investeringar för de affärsdrivande verken, varav chygt hälften gäUer utbyggnad av Arlanda flygplats. Drygt 300 miljoner kronor hänför sig tUl administrationsbyggnader för stathg förvaltning.

Av det totala Investeringsprogrammet på 1,4 miljarder kronor avser I runt tal 1 mUjard kronor byggnadsarbeten som redan är påbörjade eUer som kan bedömas bh slutförda med hänsyn tUl av statsmakterna fattade beslut om lokalbehov för vederbörande verksamheter. När det gäUer

administrationsbyggnader för statlig förvaltning avser drygt 70 procent av beloppet utgifter för redan pågående eUer beslutade byggnadsarbeten.

En utflyttning av stathg verksamhet från Storstockholmsområdet påverkar planeringen av lokalförsörjningen dels genom att lokaler fristäUs, dels genom att lokalefterfrågan minskar. Inom byggnadsstyrelsen pågår för närvarande utredningar för att klarlägga I vilken utsträckning statsförvaltningens lokalbehov kan tiUgodoses i lokaler som fristäUs vid den föreslagna utflyttningen. SjälvfaUet kommer resultatet av nämnda utredningar att påverka den successiva planering som pågår beträffande lokalförsörjningen och därmed Investeringsvolymen för nyproduktion av statliga lokaler i Storstockholmsområdet.

Fru talman! Detta var följaktligen ett svar tUl hen Stridsman.

Låt mig emeUertid också få göra några kommentarer tlU den här förda debatten.

Jag vUl avstå från att repetera de aUmänna motiven för framläggandet av lokaUserlngsproposltlonen, som jag har haft nöjet att signera; detta med hänsyn tlU att det på den punkten Inte råder delade meningar. Jag kan väl också säga att jag haft nöjet att iaktta hur jag i detta avseende har en praktiskt taget enhäUig riksdag bakom rrug. Jag är Inte vid aUa tUlfäUen bortskämd med det. Jag utgår också från att de kvarvarande 30 talarna på Ustan kommer att Inleda sina Inlägg med en aUmänt håUen redovisning av motiven för lokaliseringen, varvid de kommer att ägna sig åt de aUmänna grunderna i fråga om både regionalpoUtik och lokalise-rmgspohtlk samt Storstockholmsområdets expansion och koncentration av aktiviteter. Jag hoppar således, fra talman, över detta. Men eftersom jag har ett förflutet i en speciell fråga — myntverkets lokahsering — vUl jag Inte uraktlåta att säga några ord om den detahen.

För ett visst antal år sedan gick jag tlU riksdagen med ett förslag om att flytta ut myntverket tUl EskUstuna, Innan förslaget lades på riksdagens bord hade det föregåtts av diskussioner med verksledningen och självfaUet också av diskussioner I företagsnämnden meUan verksledningen och de anstäUda, MeUan verksledningen och de anstäUda hade man träffat en överenskommelse om lämphgheten av att flytta tlU Eskilstuna,

Vid det tUlfäUet awisade riksdagen mitt förslag, och man begärde i stället i en återremiss en ny ekonomisk utredning om alternativet Söderhamn, Själva ämnena för mynttUlverkningen tUlverkas nere i Finspång och de måste tUlverkas där, eftersom den maskinutrustning som behövs för denna tiUverkning I dess mest automatiserade form är en uppfinning av någon ingenjör I MetaUverken, Den står där den står, och den är Metallverkens egendom.

Det gäller sedan att prägla mynt av dessa metaUämnen. Då kunde man tänka sig att det allra enklaste och mest rationeUa vore att hänga på mynttUlverkningen I dhekt anslutning tUl tUlverkningen av ämnena, således nere I Finspång, Emellertid fmns det Ingenting som talar för att man behöver förstärka den verkstadsbetonade Industrin i Finspång; den är i och för sig tUlräckUgt aktiv och framåtsyftande som den är i dag. Det är rätt stora expansionsprogram som hgger framför de där etablerade industrierna.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

Omlökalisring av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Nu kunde man resonera sig tUl — det var det andra skälet I debatten — att man på vägen upp tUl Stockholm lamphgen borde kunna stanna tUl någonstans och se tUl att ämnena blev präglade tUl mynt. De färdiga mynten skaU ju sedan samlas Uiop i riksbanken för vidare distribution ut tUl landets oUka spar- och affärsbanker. Det var då jag stannade för Eskilstuna, Man kunde naturUgtvis även ha tänkt sig Nonköping, Man kunde också ha tänkt sig Södertälje. För i varje faU den sistnämnda staden är dock situationen inte densamma — med hänsyn tUl lokahsering och sysselsättning.

När jag kom tUlbaka andra gången kunde jag redovisa att alternativet Söderhamn betydde en fördyring av transportkostnaderna, och det verkar med förlov sagt, fru talman, htet origineUt att göra ämnena nere i Finspång, fara upp med dem tUl Söderhamn och prägla mynt av dem för att sedan frakta dem tUlbaka ner tlU Stockholm och lägga In dem I riksbanken. Föhaktligen gjordes en undersökning om fördyringen av transporterna. Den stannade på ungefär en kvarts mUjon kronor om året. När den frågan kom tUl riksdagen blev den utomordentUgt Intressant, kanske närmast därför att det var ett Isolerat lokaUserlngsförslag, som föhaktUgen föranledde ett aUdeles specifikt Intresse bland riksdagens ledamöter, I någon mån tUl skiUnad mot när man kan presentera en sortering av störte format som sker just nu.

Vid det andra tlUfäUet godtog utskottet EskUstuna som lokaliseringsort, och den ena av den gamla riksdagens kamrar föhde utskottet men den andra renutterade tUlbaka ärendet för ytterhgare ekonomiska undersökningar och med tUlägget att man även borde undersöka möjhgheterna att placera verksamheten i Avesta. Avesta har helt kommit bort I den dagsaktuella situationen, men jag sörjer mte det därför att jag fortsättningsvis har den uppfattningen att EskUstuna är den rätta platsen.

Jag lade märke tUl att herr Nordgren I sitt Inlägg redovisade en enkät bland de anstäUda som skuUe ha gjorts senare och som inneburit att man hade visat en viss preferens för en lokahsering tUl Söderhamn, Det kanske bör sägas att I denna enkät deltog en mycket Uten del av de 50 anstäUda vid mynt- och justeringsverket, ProtokoUet från enkäten, som jag har haft tUlfäUe att se i dag — herr Nordgren hänvisar tUl en tidningsartikel i en tidning som utkommer i Söderhamn — visar att bland det fåtal anstäUda som yttrade sig var Norrköping det alternativ man stannade för. Nu får Norrköping ett ganska kraftigt inslag av aktivitet genom det förslag som nu Ugger och som riksdagen så småningom kommer att fatta beslut om. EskUstuna är mte med I annan mån än när det gäUer mynt- och justeringsverket. Det här kommer väl att utvecklas bättre av herr Bengt Gustavsson från EskUstuna som jag ser står längre ner på talarlistan. Det tycks vara en rätt allmän uppfattning att det förhållandet att Eskilstuna, som domineras av verkstadsindustri, har det bra stäUt och hgger I ett område som är ganska Intensivt I fråga om sysselsättning. Det skulle utan vidare ge företräde åt Söderhamn när det gäUer lokaliseringen av mynt-och justeringsverket. Tyvärr är mte EskUstunas framtidsprognoser så gynnsamma som man rent aUmänt kan tro. Jag har haft anledning att studera det där htet närmare. EskUstuna präglas för aU del av verkstads-Industri men är i långa stycken en utpräglad småindustristad med

famUjeföretag som Inte har den motståndskraft som de stöne och etablerade Industrierna har. Det har varit en tendens tUl regress I EskUstuna mom dessa industrier, och skaU jag tro på vad kommunalmän I Eskilstuna säger — det bör jag väl tro på — och skaU jag tro på vad dessa famUjeföretagare I öppenhjärtiga ögonbhck säger, så har faktiskt mte EskUstuna så lysande framtidsutsikter i fråga om industrier.

Nu kan man invända att det är väl ungefär Ukadant på många andra håll, kanhända också i Söderhamn, Men Söderhamn har L M Ericsson och det är en progressiv industri och kommer, så mycket man kan överblicka framtiden, att vara det även I fortsättningen. Det fhms således en hten skiUnad, kanske inte så Uten, I utvecklingstrenderna meUan Eskilstuna och Söderhamn, Det har varit avgörande för regeringens val av EskUstuna föratom den rent ekononuska jämförelsen, TUl det senare kan läggas att i EskUstuna fmns det möjligheter att samordna en del av mynt- och justeringsverkets aktiviteter, utrymmesbehov och annat med den redan etablerade stathga verksamhet som där fmns I form av försvarets fabriksverk, Samma ratlonahserlngsmöjhgheter — -vi har inte kunnat bestämma dem så noggrant att vi har vågat fixera några slags siffermässiga vinster — förehgger emellertid Inte uppe I Söderhamn.

Ja, fra talman! Jag har velat säga detta eftersom jag har ett htet förflutet I detta ärende som jag hade ett behov av att redovisa.

Jag har suttit och lyssnat på talarna som demonstrerat en glädjande och strålande enighet om att nu skaU denna kammare utan några reservationer gå i författning om att ta ett krafttag och lokalisera ut ca 6 000 av förvaltningens anstäUda på ohka håU I landet. Det har emeUertid hos åtskiUiga talare behövts någonting av en ursäkt för denna deras handhngskraft och den ursäkten har då uttryckts på det sättet att frågan borde ha handlagts på ett annat sätt. Man har mte tagit hänsyn tlU personalens Intressen. Det borde ha varit en annan form av samarbete och en annan form av kontakter. Det har använts mycket starka ord som tvångsförflyttning och kommendering eUer något Uknande.

Om jag ett ögonbhck försöker analysera de tankegångar som hgger bakom — det är naturhgtvis rätt svårt — skuUe jag vUja börja med att lämna en hten enkel redovisning av hur detta ärende har handlagts och procederat.

Den delegation vars betänkande omsattes i ett regeringsförslag och som vi nu har här I ett utskottsbetänkande satte i gång på hösten 1969. Det var naturhgt att det första halvåret gick åt för att samla In material, vilket man gjorde, och att i stort bUda sig en uppfattning om det väldiga och mycket kontroversiella problemkomplex som det var fråga om. Men så fort som delegationen hade kommit fram tlU något utav ett ståndpunktstagande, en uppfattning för egen del, någonting som var värt att informera personalen om, så inbjöd man representanter för de anstäUdas organisationer tUl överläggningar. Det skedde redan I februari månad 1970. Personalen var representerad av sina organlsationslednlngar såväl I Statsanställdas förbund som i TCO-S, som det heter, såväl i SACO som i SR.

Nästa överläggning med de anstäUdas representanter skedde I mars månad 1970. Delegationen hade vidare vid ett sammanträde I maj fattat

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

beslut om vUka förslag man så småningom skuUe framlägga för regeringen och när man kom fram tUl någonting utav en konkret uppfattning inbjöds personalorganisationerna för tredje gången tUl nya överläggningar och de ägde rum den 25 maj.

Vid dessa överläggningar lämnade delegationen en fuUständig redogörelse för de uppfattningar man hade kommit fram tUl och personalorganisationerna fick framföra sma synpunkter. Man blev enig om att man i en gemensam kommuniké tUl Tidningarnas telegrambyrå skulle redovisa för offentligheten att man hade haft dessa sammanträden och att sammanträdena hade förekommit i det informativa syfte som efterlyses.

Vid upprepade tUlfällen under utredningens gång fördes aUtså diskussionerna meUan utredningen och representanter för de anstäUda, Så småningom överlämnades betänkandet. Det blev offentUgt vid månadsskiftet maj—juni 1970 och då blev ju den offenthga debatten så pass Intensiv som man kunde begära. Betänkandet skickades ut på remiss. Man gav fyra månaders remisstid, tUl utgången av september månad, för att aUa erforderliga synpunkter skuUe få komma tiU tals.

Jag frågar mig, fru talman: Kan man efter en sådan redovisning, med anspråk på att bU trodd på sma ord, stäUa sig i talarstolen och göra gäUande att här har de anställdas synpunkter nonchalerats, här har det hite getts Information och här har det inte varit erforderhg msyn? Det har — för att använda utskottsordförandens egna ord — varit typiskt att det förekommit sådana brister i förberedelserna; en fortsatt utlokahsering måste genomföras på ett helt annat sätt än vad som har skett här. Det fattas bara ett besked från herr Eriksson I Arvika; på vUket sätt det skuUe genomföras — det sätt som skuUe vara helt annorlunda än det som denna utlokahsering förberetts på.

Herr Oskarson från Halmstad började sitt anförande med att redovisa ohka punkter som talade emot förslaget för att sedan göra den logiska kuUerbyttan att slutligen hamna på den ståndpunkten att gå med på en utflyttning enhgt det framlagda förslaget, dock med reservationer I fråga om vissa ortsval. Att tjänstemännen skah flyttas från Stockholm var det för honom inte ens någon diskussion om.

Man kan naturhgtvis i princip vara positiv i InstäUningen, men jag kommer ständigt tUlbaka tlU frågan: Vad båtar det om man mte vUl vara positiv också när det gäller att komma fram tlU ett konkret stäUningstagande? Då kan ni säga; Ja, men det är vi ju genom att vi är beredda att föha det förslag som finansministern lagt fram för riksdagen. Men varför skall man då klanka på och kritisera tUlvägagångssättet Innan förslaget kom fram? Det måste väl då finnas några andra möjligheter att anvisa för att hantera ett liknande ärende,

VUka förberedelser, ärade kammarledamöter, som än sker kan man inte handlägga ärendena på ett nämnvärt annorlunda sätt än vad som har skett såvida man vUl ha någonting gjort i konkreta former. Jag är glad över det bestämda uttalande från utskottet där det säger, att i fråga om att bestämma platserna och i fråga om att besluta att någonting verkhgen skall ske måste statsmakterna vara suveräna. Det är enUgt utskottets uppfattning inte fråga om att sätta sig ned och acceptera förhandlingar om vederbörande vlU flytta och att, om man Inte kan komma fram tUl en

överenskommelse, bara konstatera att här blev det ingenting, för vi kom inte fram tiU någon uppgörelse. Utskottet har slagit fast att det är regering och riksdag som är suveräna att bestämma om utflyttningen skall ske eller inte.

Och det är vad som har skett i detta faU - det behöver jag inte tala om för utskottets ledamöter, särskilt inte för hen Eriksson i Arvika som är utskottets ordförande och som åberopade hur många delegationer och personer utskottet har tagit emot i dessa frågor. Det har inte varit delegationer som haft ett behov av att komma tUl utskottet för att smickra och berömma det för dess stäUningstagande att flytta ut ämbetsverken från Stockholm. Det har varit delegationer som protesterat mot att vederbörande tjänstemän skaU flytta ut ur den här staden. Folk viU inte flytta ut från sin Invanda mihö. Det har vi väl om något bhvit uppmärksammade på.

Det är frestande att hänvisa tUl vad fru Hörnlund sade nyss, nämhgen att denna stad med de långa resvägarna, med den förpestade luften, med stressen och olusten och med de fördyrade levnadskostnaderna har bhvit något som man i vart faU inte frivUhgt vUl byta bort. Man kan möjligen få finna sig i det om riksdagen beslutar det, men man har inget eget intresse av att så skall ske.

Ja, i sådana situationer bUr det I sista hand fråga om att göra ett ställningstagande; SkaU vi genomföra lokaliseringen eher skall vi konstatera att vi inte orkar med det? Väher vi utflyttningen får vi också ta på oss den kritik och den ovUja som i varje faU initialmässigt förekommer bland personalen. Då tycker jag, fru talman, att det är alldeles överflödigt att på något sätt försöka köpa sig avlat för sina synder gentemot personal-opinionen med att säga; Ni skall vlsserilgen flytta ut, men, men - det här har hanterats fashgt IUa. Det skuUe ha skötts på ett helt annat sätt.

Hur man än hade skött det här, hade man ändå i sista hand kommit fram tiU detta: SkaU utflyttningen ske eller inte? Det är personalens ödesfråga. Personalen vUl inte flytta ut. Därför är det tämligen meningslöst med aUa de reverenser som görs mot auditoriet. Det är sakfrågan som är den avgörande.

Jag är övertygad om, fru talman, att om man skuUe ha gått tUl väga på det sättet att man — hela tiden med ett enhälhgt utskotts uppfattning bakom ryggen att det i sista hand är regering och riksdag som avgör om utflyttningen skah ske eUer mte — hade satt sig ner tiU förhandhngar, så skulle det, vUken vältalighet som än hade kunnat uppbringas, inte ha funnits någon som helst möjlighet att få gehör för utflyttningen hos personalen. Av de 30 verk som den här kammaren om kanske 9 eUer 10 timmar kommer att fatta beslut om att flytta ut var det två eUer tre som i princip sade sig kunna tänka sig en utflyttning. De övriga 27 eller 28 sade bestämt nej. Det var samma uppfattning från generaldirektören och genom hela personaluppsättningen. Vad är det för mening med att uppföra ett sådant slags teater som att sätta sig och förhandla men samtidigt tala om för motparten att den Inte har något att bestämma i frågan om utflyttningen — och det är ju den frågan förhandUngen skuUe röra sig om. Vi är beredda att diskutera men inte själva sakfrågan — jag har en bestämd känsla av att en sådan förhandhng skuUe skapa stöne

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

olust och mera besvikelse hos den personal som skuUe bU utsatt för detta än om man går tUl väga på det sätt som är det enda rimliga, nämligen att regeringen och riksdagen förbehåUer sig rätten att bestämma om utflyttningen skaU ske eller inte.

Naturligtvis — det behöver jag inte understryka, ty det har anförts av aUa talare och det kommer att understrykas av de kvarvarande 30 talarna

— skah aU hänsyn tas tiU personalen vid utflyttningen. Det har sagts
bättre än vad jag kan säga när man har refererat utskottets uttalande om
vad alla de hänsynen också i själva verket innebär.

Man kan naturhgtvis ifrågasätta — och jag har sett att det gjorts i ett par av motionerna — om man över huvud taget skuUe ha möjlighet att hävda uppfattningen att vissa av personalgrupperna helt enkelt måste föha med, om de fortsättningsvis viU betrakta sig som anstäUda i statens tjänst. Rätten att lämna statstjänsten och ta en annan anställning i den fria marknaden är det självfallet ingen som bestrider. Jag vet inte om detta har tagits upp i någon av reservationerna, men jag tror att utskottets ledamöter varit ense härvidlag. Och detta är helt naturligt. Flyttar man ut verk som har tUl funktion att fuUgöra vissa göromål för statsverket och det där har utbUdat sig inte bara bland ledande personal

— man kanske kommer t. o. m. långt ned i graderna - en specialkunskap,
en erfarenhet och en rutin som verket är i absolut behov av, så tar man
utomordentligt stora risker om man svävar på målet när det gäher statens
rättighet att hävda utflyttningsskyldigheten. Ingen mottagande kommun
kan vara intresserad av att ta emot ett verk som inte fungerar och som
StäUer tUl en massa besvär därigenom att dess funktion gentemot
allmänheten — och aUa de här verken har ju en funktion gentemot
aUmänheten — bhr väsenthgt sämre än när verket låg kvar i huvudstaden
Stockholm. VUl man definitivt sätta en käpp i hjulet för aUa kommande
lokaUseringar, då skaU man driva uppfattningen att det bara gäUer att
flytta arbetsplatserna men icke någonting av personalen. Detta är så pass
kinkiga och svårhanterliga frågor i många av dessa verk, att om man tror
sig om att driva den uppfattningen, har man definitivt misskrediterat
lokaliseringen för framtiden. Jag utgår ifrån att det är få som är beredda
att dra de konsekvenserna, om man tänker sig htet närmare in i
problemställningen.

Fru talman! Vi kommer att lägga ner all den ambition och energi vi kan prestera för att ge möjligheterna tiU en friktionsfri utflyttning och göra de hänsynstaganden som rimligen kan tas, men vi kan icke äventyra verkens funktionsdughghet ute på de nya orterna. Personalnämnder och organisationskommittéer som skall organiseras i samband med denna utflyttning kommer att få göra sina msatser. Här kommer självfaUet personalorganisationerna och de berörda att vara dhekt inkopplade i förhandlingarna och i verksamheten.

När det väl en gång är beslutat att utlokaliseringen skaU ske, är det självfallet att de anställda skaU ha aUa möjligheter att föra fram sina synpunkter, och hgger dessa inom möjligheternas ram skaU de också tillgodoses.

Jag skuUe, fru talman, ytterUgare vUja ta upp en fråga som har lite mer av principieU karaktär. Vi har i den gamla kammaren diskuterat dessa

frågor av och an sedan ett tiotal år, och en gång I tiden hade vi ett sakkunnigförslag som gick mycket långt och var mycket radikalt när det gällde utflyttandet av statiig verksamhet, men vid det tiUfället fanns det inte respons i riksdagen för så mycket som en chans tUl accept. Vi kunde helt enkelt inte lägga fram förslaget. Men av och an kom debatterna upp, de låg där och gnagde, och det fanns en bestämd mening även hos den gamla riksdagen att en utflyttning, en lokalisering, borde äga rum.

Jag minns framför aUt en debatt som jag hade med den dåvarande centerpartistiske riksdagsmannen Torsten Andersson i Brämhult som var en av de ledande representanterna i första kammaren. Han anklagade mig för en viss oviha, en viss slöhet — han använde kanske inte så brutala ord, men han anklagade mig i varje faU för att det inte hänt något på området. Jag minns att jag stod i bänken och sade: VI skall faktiskt försöka göra någonting tUlsammans.

Det var mnan denna utredning tUlsattes och Innan frågan hade framskridit dit den är i dag. Vad jag begärde av Torsten Andersson i Brämhult var att om staten gör sin Insats, skall Torsten Andersson och övriga centerpartister hjälpa tUl och se tUl att detta inte blir en Isolerad verksamhet från statsförvaltningens sida.

Vi har nu koncentrerade tUl den kungl, huvudstaden rader av jordbrukarnas egna verk, den kooperativa jordbraksrörelsen, den affärsmässiga föreningsrörelsen i kooperativ form, bankverksamheten och mycket annat — allting hgger centraliserat i denna huvudstad.

Jag kan kanske säga att jag har gjort htet av vad på mig ankom av de anspråk som Torsten Andersson ställde på mig. Men jag har ett Intresse av att man från centerpartiets sida — och ni kan göra åtskUUgt på denna punkt eftersom centerpartiet ändå har ett starkt inflytande i jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse - gör något för att få efterföhare i fråga om det goda exempel som staten här redovisat. Gör ni det, så bör det finnas möjligheter att på andra förvaUningsområden inom den privata hidustrin också få efterföhare. Lossnar det kan det ju tänkas att boUen eUer stenen kommer i ruUning. Och då kanske t. o. m. herr Jörn Svensson i Malmö kan få något stöne utbyte; han klagar ju pä att detta är för Utet för att man över hu-vud taget skaU kunna tala om att det kommer att förändra utvecklingen, trenden, situationen.

Det har använts en del starka uttryck, sade jag Inledningsvis. I debatten har förekommit ord som tvångsförflyttning och hvegenskap — jag tror att det var kapten Oskarson från Halmstad som använde det sistnämnda ordet. Har man varit kapten vid infanteriet i Halmstad bör man inte vara aUdeles obevandrad i vad en förpliktelse att flytta på sig i statstjänst innebär. När jag lyssnade på herr Oskarson fick jag en känsla av att han hade htet svårt att klara ut begreppen utifrån sina egna erfarenheter, men han räddade sig över på fast mark, trodde han, genom att säga: Det är så annorlunda inom den mihtära administrationen — eUer Inom SJ, posten eUer vad det kan vara - där är det bara en och annan som blir flyttad, men här flyttas alla på en gång och det är mycket svårare.

Vad finns det för fUosofi bakom detta? Är det mte svårare att flytta ensam och verkhgen känna sig utkastad? Det är mte aUa som är funtade

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

på samma sätt som herr Oskarson, som trivs med att gå omkring och vara ensam. Det kanske är svårare att bh utflyttad ensam och bryta upp sina personliga bekantskaper och förbindelser, som i långa stycken naturhgtvis också har med arbetsgemenskapen att göra. Det bör rimUgtvis vara lättare att flytta ut om kollektivet flyttar ut. Under sådana förhållanden — och det var kanske det som herr Oskarson innerst inne viUe ha sagt, fast han sade det på ett olyckhgt sätt — är det åtskUUga områden inom statsförvaltningen där denna förflyttningsskyldighet betraktas som en aUdeles naturlig funktion av verksamheten och inte föranleder några klagomål. Jag hoppas att vi skaU kunna sköta detta på det sättet att den uppfattningen kan bh naturhg även för de nu aktueUa tjänstemännen.

Ja, fru talman, det här var ett försök att i htet mer aUmänna ordalag kommentera det mycket viktiga och intressanta förslag som vi i dag tar ställning tUl Litet av en historisk händelse är det faktiskt. Det har i decennier talats om denna utflyttning, men det har stannat vid tal. Jag är htet ledsen för att det i dag i vissa inlägg har gjorts deklarationer om att i princip kan ingen ha något att invända, men, men, men — hanteringen har inte varit riktig.

Låt mig alha sist säga att i den här första omgången har vi — det är fuUt naturUgt — börjat med de verk som är lättast att flytta ut, som Ugger på längre distans från den centrala beslutandeverksamheten i Kungl Majts kansli. Det bhr svårare i nästa etapp, vUket inte hindrar att vi angriper problemet också i dess andra etapp. SkaU jag då fatta kritiken mot hanteringen av frågan på så sätt att i fortsättningen skaU det föras något slags förhandhngar, att det måste finnas något slags sanktion från de berörda Innan någon proposition kan skrivas om ny utflyttning i en andra etapp? EUer skaU jag fatta det så att utskottets betänkande håller; att det är regering och riksdag som avgör om utflyttning av det eher det verket skaU ske och att diskussionen skaU gälla under vilka premisser utflyttningen skaU ske. Diskussionen med de anstäUda kommer aUtså in efter det att beslutet har fattats om utflyttningen.

Skall jag fatta det på det senare sättet är hela den här kritiken fullkomUgt meningslös och malplacerad. SkaU jag fatta det på det första sättet måste jag nog i ärlighetens Intresse bekänna, fru talman, att då ser jag orimliga svårigheter att föha upp verksamheten i en andra etapp. Det tror jag är en besvikelse för många som har ansett att om man inte bUr tUlgodosedd från sina specieUa synpunkter i den första etappen, så har det varit angeläget att lägga regeringen på minnet att dessa specieUa områden och lokahseringspohtiska bedömningar i varje fall bör bli aktueUa I nästa skede av utflyttningsverksamheten.

■ Det är således av ganska avgörande betydelse för den finansminister som skaU hantera det här - och det är möjligt att det bhr jag — om vi skaU agera på samma sätt som hitintUls. Om det är regering och riksdag som fattar beslut om ifaU utflyttning av det eller det verket skaU ske även mot en hundraprocentig opinion från personalens sida, då kan vi hantera den här verksamheten på samma sätt som hitintUls. Är meningen en annan, då skaU ni inte förvänta er några stora resultat av den andra etappen.

Hen STRIDSMAN (c):

Fru talman! Jag vUl först tacka finansministern för svaret på interpeUationen. Anledningen tUl min mterpellation är de uppgifter som lämnades i samband med proposition nr 29 angående planerade stathga investeringar i Storstockholmsområdet under 1970-talets första hälft.

Det är alldeles riktigt som finansministern konstaterar i interpellationssvaret att jag har ifrågasatt förenhgheten av att det dels presenteras ett investeringsbehov på ca 1,5 miharder, dels samtidigt föreslås utflyttning av statlig verksamhet från Storstockholmsområdet, Vad som för mig verkade uppseendeväckande var att beloppet för det beräknade Investeringsbehovet var drygt fyra gånger högre än kostnadsbeloppet för den utlokalisering som föreslås i propositionen 29 och som vi nu behandlar i kammaren. Just den här skillnaden mellan vad som planeras i Storstockholmsregionen och vad som under samma tidsperiod enhgt propositionen skaU flyttas ut tUl 13 oUka orter i landet — inom parentes sagt hoppas jag som ledamot av inrikesutskottet att Söderhamn tillkommer — ger en bUd av var den statliga verksamheten även i fortsättningen skall expandera mest.

Finansministern har i InterpeUationssvaret försökt att i viss mån dela upp det beräknade investeringsprogrammet på oUka sektorer. Bilden har bUvit något klarare, men den är inte tUlräckligt överskådUg, Finansministern säger att för perioden 1970/71-1975/76 ingår i byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplanering ett Investeringsprogram för nybyggnader i Storstockholmsområdet på ungefär 1,4 mUjarder kronor. Om jag då delar upp detta belopp 1 ohka delposter, så skuUe 450 mihoner avse högre undervisning och forskning, varav övervägande delen gäller utbyggnad av Stockholms universitet i Frescati. Dessutom skuUe ca 300 mihoner kronor avse investeringar för de affärsdrivande verken och ytterhgare ca 300 mUjoner hänföra sig tUl administrationsbyggnader för statUg förvaltning. De här tre delbeloppen gör tUlsammans I 050 mUjoner kronor. Hela 350 mUjoner kronor saknas dock fortfarande i den här delredovisningen som finansministern har lämnat. Beloppet är kanske inte stort om man ser pä den totala investeringskostnaden i Storstockholmsreglonen. Men jämför man med den beräknade utflyttningskostnaden enligt propositionen 29, så uppväger dessa bortglömda 350 mihoner mer än väl denna kostnad.

Av dessa 1,4 miharder har finansministern riktigt lyckats precisera endast 600 mihoner kronor - universitetet i Frescati och utbyggnad av Arlanda flygplats. Användningen av resterande 800 mihoner är, måste jag tyvärr konstatera, något svävande. Man får inget grepp över hur hög ambitionsnivån är hos regeringen beträffande satsningen på Storstockholmsregionen. Det är väl ett känt faktum att investeringar i förvaltnings-anläggningar och Uknande stathga investeringar i andra anläggningar spelat en betydande roll för befolkningsexpansionen i storstäderna. En sådan expansion ger dhekt sysselsättning åt många människor, och därtiU kommer de anställdas famUjer. Men även indirekt ger en expansion av statsförvaltningen starka ökningar i sysselsättningen genom att statsanställda och deras famUjer behöver tillgång tUl service i oUka former. Det gäUer kommunikationer, skolor, daghem, bostäder etc. Detta kombinerat

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

med den ringa konjunkturkänshgheten i förvaltningen medför att förvaltningen får karaktären av en basindustri på den ort det gäUer,

Jag vet också att det för närvarande finns avancerade planer på att ytterligare öka koncentrationen i Stockholmsregionen, Den beryktade Regionplan 70 utgår ifrån att nära 90 procent av hela landets folkökning kommer att hamna i Stockholmsområdet, Även det stathga länsprogrammet utgår från en näst intUl hka stark befolknlngskoncentration tiU Storstockholmsregionen, Man planerar i dag medvetet för att öka Storstockholms andel av Sveriges befolkning. Jag vUl säga att en sådan UtveckUng skuUe vara katastrofal för Norrlandslänen. Den står också I uppenbar strid mot de uttalanden som gjorts av riksdagen under 1960 och 1970 beträffande önskvärdheten av att dämpa storstadstUlväxten. Jag finner det märkhgt att inte fasta dhektiv i detta syfte utgått från regeringen tUl länsstyrelsen i Stockholm I samband med arbetet på det nu aktueUa Länsprogram 70 i syfte att åstadkomma en dämpning av befolkningsexpansionen i Storstockholmsregionen. En minimimålsättning beträffande befolknmgsutveckhngen är att länsstyrelsen åtminstone inte planerar för en ökad andel av landets befolkning i Storstockholmsregionen — en ökning som måste ske på bekostnad av de andra regionerna, främst de nordligaste delarna av vårt land.

Det är mot denna bakgrund, fru talman, som man också bör se anledningen tUl att jag har framstäUt den här InterpeUationen.

Nu säger visserhgen finansministern i svaret att det Inom byggnadsstyrelsen för närvarande pågår utredningar för att klarlägga i vilken utsträckning statsförvaltningens lokalbehov kan tUlgodoses i lokaler som friställs vid den föreslagna utflyttningen. Men faktum kvarstår fortfarande att byggnadsstyrelsens prognoser är medtagna i Länsprogram 70. Detta ger en bekräftelse på investeringsbeloppets storlek i Storstockholmsregionen, vilket kan innebära en spekulation i en förhoppning om en kommande expansion. Detta kan binda kapital och arbetskraft, vilket i första hand skulle bU tUl förfång för oss i Norrlandslänen.

Jag har här ett papper från byggnadsstyrelsen. Jag skall inte citera så mycket från det, men det kunde möjhgen vara intressant för finansministern att känna tUl det, och jag kanske får en närmare kommentar tUl dessa siffror.

Det står bl a. att man inom justitiedepartementets ram planerar en administrationsbyggnad i kvarteret Kronoberg här i Stockholm som kostar 184 mihoner. Den skall påbörjas i år och vara slutbyggd 1975/76. Det har sagts att det gäher ett nytt poUshus på Kungsholmen, och det skaU bU 900 nya parkeringsplatser kring det här nya stora polishuset.

En annan intressant siffra gäller postghot, och frågan hör aUtså under kommunikationsdepartementet. Man planerar att under åren 1970/71 t. o. m. 1973/74 bygga ut för i rant tal 40 miljoner kronor, och man avser att på samma område göra en etapptUlbyggnad som kostar 60 miljoner kronor och skah påbörjas 1974/75.

Jag tycker att de här siffroma i viss mån bör kommenteras av finansministern, särskUt som man inte - jag har i alla fall inte kunnat göra det — i interpellationssvaret kan hitta täckning för dessa 350 mihoner i de 1,4 mUjarder som redovisas I svaret.

I detta sammanhang får man Inte heUer glömma bort personalfrågorna. Finansministern har ju speciellt varit inne på dem i ett rätt långt anförande, men jag tror det är mycket viktigt att man har en klar överblick över var i landet den stathga verksamheten skall bedrivas ur bl. a. personalsynpunkt. Vi får inte hamna i samma situation som under 1960-talet, då det byggdes lokaler för olika förvaltningar I Stockholm samtidigt som detta kanske betydde att personalen invaggades i tron att det aldrig skuUe bh aktuellt med någon utflyttning.

Jag skuUe viha göra en kort kommentar med anledning av att finansministern sade att centerpartiet skuUe kunna påverka utflyttningen när det gäller de kooperativa företag som finns här i Stockholm, Personhgen kan jag inte påverka dem, men jag tyckte det var htet förvånande att finansministern tog upp det här. Finansministern har ju en bakgrund bl. a. som jordbruksrrUnister som gör att han borde känna tUl att det faktiskt inte finns någon verksamhetsgren här i landet som har decentraliserats så mycket som just jordbrukets producentkooperativa föreningsrörelse. Finansministern brukar inte gripa efter halmstrån, men här gjorde han det verkhgen för att på något sätt klämma åt centern i decentraliseringsfrågan-utflyttningsfrågan.

Medan jag är i talarstolen vUl jag säga några ord om motionen 1305 som undertecknats av representanter för centern, folkpartiet och moderaterna i Norrbotten. Det gäUer utlokaUseringen av SGU, Sveriges geologiska undersökning. Den reservation som avgivits i anslutning till motionen — nr 6 — har samlat sju av utskottets femton ledamöter. Vi begär i reservationen en fömyad utredning. Inriktad på att SGU om möjUgt i sin helhet omlokahseras tUl Luleå, Utredningen skaU givetvis ske inom den beräknade tidsram för utlokaUseringen som angivits i propositionen.

Som framgår av propositionen föreslog den Sjönanderska lokaUserlngs-delegatlonen att SGU i sin helhet skuUe flyttas tUl Luleå. Som skäl för utflyttningen angav delegationen att SGU bedriver en omfattande verksamhet i övre Norrland. Lokahseringsdelegatlonen fann dessutom att Norrbottens län utgör det kanske mest arbetsintensiva området för det fältarbete som berör kartläggning av fyndigheter.

Men det viktigaste är givetvis huvudmotivet för lokahseringsdelega-tlonens förslag som också proposition nr 29 bygger på. Det är just behovet av regionalpohtiska Insatser som bör hgga till grund - och som Ugger tUl grund — för den proposition vi nu behandlar. Jag vill därför Instämma I vad departementschefen säger i inledningen tUl propositionen: "En bättre balanserad regional utveckhng utgör ett av de centrala målen för den ekonomiska poUtiken, Syftet är att nå både ett effektivare utnyttjande av tiUgängUga resurser och ökad jämstäUdhet meUan människor i oUka delar av landet," Det är just detta som vi reservanter framhåUer i reservationen 6, där vi säger att de aUmänna regionalpoUtiska motiven framträder med särskUd styrka när det gäller Norrbotten,

I detta sammanhang viU jag erinra om den målsättning som länsstyrelsen och planeringsrådet faststäUde 1968 och som innebar att folkmängden inte kunde tUlåtas sjunka under 258 500 personer totalt för länet fram tiU 1980. Länsstyrelsen och planeringsrådet anser det vara det

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

mmimital som måste uppnås, och det innebär att man för Norrbottens del fram tUl 1980 behöver 17 000 nya arbetstUlfäUen.

De nya sysselsättningstUlfällena måste troUgen tiU stora delar tUlskapas inom industrisektorn. TUlväxt av befintlig industri och inflyttning av mellan- och sydsvenska företag är det alternativ som finns. Om målsättningen skall kunna reaUseras, måste tyngdpunkten läggas på den senare etableringstypen. Det skaU vi givetvis då i Norrbotten tacka och ta emot. Men samtidigt måste man vara införstådd med att en region som baserar en stor del av sm tUlväxt på denna företagstyp löper risk att bU aUtför utpräglat enbart producerande. En utflyttning av statUg verksamhet, i detta faU SGU, skuUe skapa ökad yrkesmässig differentiering inom mitt hemlän, Nonbotten. Detta tiUsammans med att vi får en utbyggnad av den högre utbUdningen och forskningen skuUe också minska det regionala beroendeförhåUandet.

Tyvän har finansministern försämrat Luleås möjligheter. Enhgt propositionen skaU nämUgen Luleå få endast en mindre del av SGU, medan Uppsala erhåller huvudparten. Jag kan inte finna någon lokahse-rlngspoUtisk omtanke bakom motivet för denna omfördelning. Därför viU jag ansluta mig till den skrivning som finns i motionen 1292, som har väckts här i kammaren i anledning av propositionen. Efter vad jag förstår är den motionen undertecknad av samtUga socialdemokratiska ledamöter I de fyra nordUgaste länen, och däri sägs att de områden i landet som har det största behovet av kraftfuUa Insatser mom regionalpoUtiken utan jämförelse är de fyra nordligaste länen. Jag viU understryka riktigheten i konstaterandet i motionen att finansministern vid utarbetandet av förslaget tUl utflyttning av stathga verk Inte tUlräckUgt har beaktat det förhåUandet att de största behoven finns i övre delen av landet.

Det utmärkande för propositionen är att Nonland har bhvit missgynnat i förhållande tiU utredningens förslag. För de fyra nordligaste länen föreslog nämUgen utredrungen en utlokaUsering av 2 215 anstäUda, men I propositionen har antalet minskats tiU 1 320. Detta har också helt riktigt påpekats i den socialdemokratiska motionen. Klyftan har ökat kraftigt. Jag hoppas nu att de socialdemokratiska ledamöter som skrivit under motionen 1292 står fast vid synpunkterna i sin motion och därför också stöder reservationen 6, vUket Innebär ett utredningskrav Inriktat på att Sveriges geologiska undersökning om möjligt lokahseras tUl Luleå och stödområdet. Det är därför också min förhoppning att herr Nilsson i Östersund, som skrivit under motionen men inte biträtt utrednhigskravet i utskottet, är ett undantag i förhåUande tUl de övriga socialdemokratiska motionärerna.

Jag vUl bara erinra kammarens ledamöter om att Luleå är ett realistiskt alternativ beträffande SGU. Skolväsendet i Luleå är väl differentierat och står på en hög nivå, servicen är väl utbyggd och flygförbindelserna med huvudstaden är goda. Det är bara ett fel med flyget, och det är bUjettprlserna: de är aUdeles för höga. Men som vi påpekat i motionen 1305 hoppas vi att det skaU snart rättas tUl, så att vi får inte bara konsumentvänhgare flygpriser utan också lägre biljettpriser på tåg.

Jag viU understryka att det är mycket betydelsefuUt att vi i

Norrbottens län får ett mångsidigt näringsUv som kan möta oUka påfrestningar.

Jag skuUe också viha göra några kommentarer tUl vissa inlägg som har gjorts här. Herr Svensson i Malmö sade bl a. att det talas om decentralisering men när det kommer tiU kritan för men ett språk i Luleå och kanske ett annat språk I Stockholm. Låt mig bara tlU herr Svensson I Malmö säga att jag inte alls kände mig träffad av det; det gjorde inte övriga centerpartister heUer. Jag lyssnade med stort intresse för att få höra vad herr Svensson i Malmö skulle säga om SGU. Jag hörde Ingenting om det. Jag tycker det finns tlUfäUe för honom att här i kammaren lämna en deklaration om hur han och hans parti ser just på lokahseringen av SGU tUl Luleå.

Utskottets vice ordförande försökte försvara utskottsmajoritetens ståndpunkt beträffande SGU. Han sade att man kommit tlU slutsatsen att en del skall tUl Uppsala och en del tlU Luleå. Jag tycker det hade varit rättvisare om utskottets vice ordförande hade sagt att huvudparten skaU tUl Uppsala och en mindre del tiU Luleå. VI har i reservationen 6 sagt: Låt oss utreda om det är möjhgt att få aUt tiO Luleå; visar det sig att det är omöjUgt, kanske vi i aUa faU kan få huvudparten tUl Luleå. Men utskottets vice ordförande vUl inte vara med om den utredningen. Jag viU i det här sammanhanget också säga att centerpartiets representanter från Uppsala kommer att stödja reservationen 6 angående utredningskravet.

Fru Hörnlund är inte inne, och jag skaU inte ägna henne lång tid. Hon pratade om ortskriterier och gav det erkännandet åt centern att det var det enda parti som tagit klar stäUning i den här frågan, och det är aUdeles riktigt. VI har i reservationen 1 slagit fast att det inte är enbart storstadsalternativen som bör komma i fråga vid utlokahsering; även orter av typen Söderhamn måste komma i fråga. Jag tycker att fru Hömlund — hon har ju fri tågbUjett - skuUe kunna åka tUl Söderhamn och prata med sina partivänner där. Det tror jag skuUe lösa gåtan om centerns Unje för Söderhamn åt henne.

Fru talman! Jag skaU avslutningsvis be att få yrka bifall till de reservationer som undertecknats av centerledamöter och i övrigt till utskottets förslag.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Herr finansministern STRÄNG:

Fra talman! Interpellanten visar sig vara Utet mer vetgirig än vad jag trodde, och jag skaU försöka tUlfredsställa honom på den punkten.

Han säger att det står kvar 350 miljoner som han inte fått någon förklaring på. Nu går det tlU på det sättet att de olika ämbetsverken gör upp sina planer på byggnationer, och sedan har byggnadsstyrelsen att sammanfatta detta i en mer total lokalplanering. Huruvida denna kommer att reahseras eUer inte är beroende av beslut av regering och riksdag.

Men i dessa 350 mUjoner, som InterpeUanten inte tyckte sig ha fått någon förklaring på, Ugger bl a. 185 mihoner för utbyggnad av Karohnska sjukhuset och 100 miljoner för ytterhgare anläggningar för försvarets räkning. Det är de 300 mihonema för lokalbehov som kan vara intressanta i den här frågan. Då kanske det bör uppmärksammas

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Ang. planerade statliga investeringar i Stockholmsområdet

att för närvarande har vi på hyresbas ungefär 7 000 kontorsrum.

Hen STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Fru talman! Det här gav kanske en klarare bild, eftersom jag fick reda på hur man skuUe täcka även de 350 mihonema.

Men vad jag kanske närmast väntat mig var något slags kommentar från finansministerns sida när det gäller igångsättningen av den stora administrationsbyggnaden i kvarteret Kronoberg på Kungsholmen i Stockholm och de rätt stora investeringarna för postgirot i Stockholm. Det rör sig om Investeringar på ungefär 100 mUjoner kronor, och jag tycker att det mte är alldeles självklart att postgirot bör bygga sig fast i Stockholm. Det hade varit tacknämhgt med en Uten kommentar tiU detta.

Herr NORDGREN (m) kort genmäle:

Fru talman! Finansministern håUer tydUgen strängt fast vid att myntverket skaU förläggas tUl EskUstuna trots att riksdagen två gånger ansett att frågan åtminstone borde omprövas. Jag är litet förvånad över det. Visst skaU man vara envis - det är vi hälsingar också — men man skaU väl Inte vara så envis att man går emot riksdagen gång efter annan.

Faktum är ju att skaU man uppfyUa de löften, som givits i åtskilUga statsrådstal och även i propositionen, om att hänsyn skaU tas tUl regionalpohtiska synpunkter, så ligger utan tvivel Söderhamn fördelaktigare tiU. Det har även bekräftats av ledande kommunalmän I EskUstuna. För EskUstuna har detta inte så stor betydelse. Men för en mindre ort, som dock är ett tUlväxtcentrum — något som vi hoppas att Söderhamn är - och icke någon glesbygd, har det avsevärt mycket stöne betydelse. Det är inte tu tal om det.

Sedan har det sagts att vi skaU ta stöne hänsyn tiU de företagsekonomiska aspekterna. Finansministern viUe göra gäUande att det är ekonomiskt fördelaktigare att lägga myntverket i Eskilstuna. Jag viU, fru talman, i det sammanhanget hänvisa tiU mitt tidigare anförande, där jag redovisade en del transportsiffror — dessa återfinns i den undersökning som myntverket gjort och som överlämnats tUl finansministern. Skillnaden i de totala fraktkostnaderna för mynt- och metaUtillverkningen i de undersökta orterna understiger under alla förhållanden 1 procent av produktionskostnaderna. En så relativt Uten kostnadsandel Ugger väl troligen inom felräkningsmarginalen. Det bästa beviset för att det kan vara företagsekonomiskt fördelaktigt att förlägga myntverket tlU Söderhamn är väl att det bolag som finansministern själv påminde om att vi har i Söderhamn -LM Ericsson - faktiskt tar sin råvara från Finspång men ändå funnit det ekonomiskt fördelaktigt att bygga ut sin verksamhet i Söderhamn.

Slutligen bara ett par ord om personalen.

Finansministern var htet tveksam om hur det var. Efter vad jag har fått kännedom om här var det Inte många som deltog i enkäten bland personalen hos myntverket. Det är aUdeles riktigt. Men av dem som deltog har tre rekommenderat Nonköping och två Söderhamn. Ingen har rekommenderat EskUstuna. Det stora flertalet I samma utredning vUle

dock Inte prioritera någon av dessa platser. Mot den bakgrunden tUlät jag mig säga att de inte har tagit ställning.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag begärde ordet för kort genmäle när finansministern ställde en fråga tUl mig. På vUket sätt skaU den kommande utlokaUse-ruigen ske, frågade finansministern och fortsatte: Det återstår bara ett besked från utskottets ordförande om vad han menar när han är kritisk mot att det har brustit i kontakterna med personalen.

Jag viU först slå fast att jag helt står bakom det utskottsbetänkande som jag har varit med om att utforma, nämhgen att regering och riksdag skah fatta besluten.

Vad skaU man göra, undrade finansministern. Den första åtgärden tycker jag ändå är rätt självklar, nämligen att man slår upp företagsnämndskungörelsen, som finansministern själv har varit med om att utarbeta så sent som 1968. Där står det 15 §: "I fråga som är väsenthg för myndigheten eher dess anställda skaU samråd och information ske i företagsnämnd för att taga tlU vara de anstäUdas erfarenheter och kunskaper och tUlgodose deras Intresse av insyn i myndighetens verksamhet." Där har det brustit. Om finansministern vUl skaU jag nämna konkreta exempel på detta från protokoU som vi har antecknat i utskottet, där just dessa synpunkter verifieras.

Finansministern citerade vad jag sagt om att vi här har ett typiskt exempel på att utredningen och förberedelserna inte har varit fullständiga. Det var riktigt återgivet av finansministern. Det gällde förläggningen av skogshögskolans forskningsdel tUl Umeå. Det är enUgt min mening ett typiskt exempel Det var därför jag anförde det, och det uttalandet står jag för.

När man föreslår en lokahsering av en forskningsinstitution av detta slag tiU Umeå, är det en brist i utredningen att ingen forskarinstans fått yttra sig över detta förslag.

Jag tycker att det hedrar finansministern att han Inte presenterade någon vattentät argumentation för att brister här inte finns. På den punkten kan väl hen Sträng och jag vara ense om att det har varit brister i den första etappen av utlokaliseringen.

Men jag viU tUlbakavisa beskyUnmgen att det är fel att vi tar upp detta. Det är vår skyldighet, herr Sträng, att ta upp det. Det borde inte mmst för finansministern vara värdefuUt inför den kommande utlokaUseringen att lära av de fel som nu har begåtts.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen OSKARSON (m) kort genmäle:

Fra talman! Finansministern redovisade i sitt anförande hur ärendet har handlagts. Det var en lång lista. Den skah jag inte kommentera, men finansministern anser tydhgen att därmed är aU rättfärdighet uppfyUd.

Ja, det är finansministerns uppfattning, men den delas inte av vare sig personalorganisationer eller myndigheter, som utskottet har haft kontakt med. EUer viU herr finansministern påstå att aUa de betänkhgheter som har framförts från ohka håU är prat i ogjort väder? Jag kan I sä fall mte dela den uppfattningen.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971 OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Det går Inte, anser finansministern, att ta hänsyn tiU personalen vid utflyttning. Som bevis redovisar finansministern att av 30 verk var det endast två eUer tre som var positiva, medan 27 eUer 28 sade nej. Finansministern tUlägger: Även ett hundraprocentigt motstånd kan man inte ta hänsyn tUl Ja, herr finansminister, men vad nyttar då aUt prat orn medbestämmanderätt och medinflytande från de anstäUdas sida? Då tycker jag att vi skaU sluta upp med att tala om sådant.

Jag har fått den uppfattningen genom de kontakter vi har haft med personal och myndigheter att det finns goda förutsättningar för att nå samförstånd med myndigheter och personal I fråga om utlokalisering om man bara bemödar sig.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Fra talman! Finansministern åberopade min gode vän Torsten Andersson på Gotland för att försöka få grepp på centerpartiet. Jag vill på nytt erinra om vad jag tidigare i många sammanhang har sagt, nämhgen att det är helt naturligt att såväl privat som kooperativ och statlig verksamhet skall flyttas ut, och däri naturhgtvis mbegripet den kooperativa föreningsrörelsen, som lär ha 2 ä 3 procent av sina anstäUda i Stockholm. Jag har också gjort mig underrättad om att en utflyttning kan bh beroende av finansministerns stäUningstagande i vad gäller jordbruksnämnden, regleringsföreningar och andra institutioner. Jag hoppas att statsrådet är öppen för diskussioner, så att det blh möjhgt att genomföra en flyttning i bästa samförstånd. Jag tror att det finns Intresse för det.

Här säger statsrådet att vissa av talarna I dag vUl köpa sig avlat. Jag måste säga att jag verkhgen hite upplever det så för min del Jag har inte tagit orden tvångsförflyttning och livegenskap i min mun — jag hoppas att statsrådet har uppmärksammat det. Men jag har kritiserat att regeringen och statsrådet inte har haft de önskvärda kontakterna med personalen. Vi har inte kritiserat den Sjönanderska utredningen och de kontakter den har haft, utan vi har kritiserat frånvaron av kontakter enhgt de principer som finns redovisade I företagsnämndskungörelsen från regeringen.

Det har inte funnits någon Information, enhgt vad vi har fått oss delgivet i utskottet. Regeringen har företagit åtskUliga ändringar, som personalen inte har haft någon möjhghet att ta ställning tlU.

Statsrådet frågade om vi är beredda att ta klar ståndpunkt i vad gäUer samhäUets rätt att besluta om förflyttning av personal och verk på det här sättet. Det står i betänkandet - och det är vi eniga om i utskottet -att den rätten aldrig kan ifrågasättas. Jag tror det är väsenthgt att regeringen och finansrrunistern gör detta klart för de personer och de verk det berör men samtidigt talar om vUka andra möjligheter personalen har. Det är sådan information som saknats, och jag tror att det är detta som har åstadkommit oron.

Både TCO och SACO har sagt i utskottet - jag kan inte rannsaka deras hjärtan och njurar — att man accepterar utflyttningen men att man reagerar mot det sätt på vUket regeringen har handlagt personalfrågorna. Jag ber att få rekommendera läsning av s. 65 i utskottets skrivning — mitt

på nedre halvan av sidan — där även den socialdemokratiska majoriteten framför mycket kritiska synpunkter på regeringens sätt att sköta personalfrågorna.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Fra talman! Så som finansministern ställer det personalpoUtlska problemet börjar man mer och mer förstå, varför det har bhvit så mycket gnissel bland personalen. Han framstäUer det så, att antingen underkastar sig regeringen personalen, eller också underkastar sig personalen regeringen — "brödet eUer klubban", som en mexikansk diktator en gång brukade säga.

Det kan ju tänkas att en dokumenterad beredskap att söka alternativa lösningar på vissa avsnitt, i stället för att aUtid insistera på att begagna den makt som man i och för sig har, kan skapa ett bättre khmat inför en genomgripande förändring av det här slaget. Om man t, ex., innan man lägger fram en proposition, har löst de flesta eller många av de verkUgt viktiga ekonomiska och sociala problemen för personalen, får propositionen antagligen ett bättre mottagande än om det kvarstår en mycket stor ovisshet.

Under gruvstrejken sade en intervjuad gruvarbetare att Sara Lidman talar med arbetarna, Gunnar Sträng talar tiU arbetarna. Jag tror att man kan bättre förankra en kanske i och för sig hos personalen inte alltid så populär reform, om man talar med folk snarare än talar tiU folk och ständigt initerar genom att påminna om vUka maktbefogenheter man har, så att människorna känner sig tvingade.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag viU för herr Eriksson i Arvika understryka att innan frågan blev offentlig föregicks den av ett samrådsförfarande i företagsnämnderna. I alla de berörda verken träffade verkschefen sin företagsnämnd, och det skedde samtidigt för alla. Med ett material som satts i händerna på honom och utarbetats i kanshhuset gavs aUa informationer. Först sedan företagsnämnderna var Informerade offentUggjordes beslutet om vilka verk som skuUe fiyttas ut. På den senare punkten tycks efter den sista omgången alla vara överens om att den frågan icke var förhandhngsbar.

Nu vet också aUa som sysslat med detta att det enUgt förslaget tar tre tUl fem år att göra utflyttningen. Personalen blev via företagsnämnderna informerad om detta. Den blev vidare informerad om att man skuUe ta erforderliga hänsyn. De ledande i personalorganisationerna hade en möjhghet att träffa statsministern, finansministern, löneministern och inrikesministern för en diskussion om under vUka förhåUanden personalfrågorna skuUe hanteras. Detta skedde i god tid mnan utflytt-nlngsbeslutet blev offenthgt.

Hur mycket man än försöker att vrida och vända på detta kan man Inte göra mer än vad som har skett. Därför menar jag att man bestämt ' måste awisa den kritik som förts fram från en del håU,

När hert Oskarson frågar, om man skah flytta ut ett verk där man får hundraprocentigt motstånd, så har jag svårt att se någon skiUnad om man

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

får lOO-procentigt, 75-procentigt eUer 50-procentlgt motstånd bland de anstäUda, om det gäUer ett verk som regering och riksdag anser att man lämpligen bör flytta ut.

Nu låter det storslaget att Sara Lidman — som för övrigt är en personlig bekant tiU mig — åker tUI gruvarbetarna I Kiruna och talar med dem, medan Sträng talar till dem. Ett sådant påstående kanske i viss mån gör sig i en debatt på ett offenthgt möte, men det har sannerhgen inte mycket med verkhgheten att göra.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag sade i mitt första anförande att aU den information vi i utskottet har fått från alla de uppvaktnhigar som skett har varit av stort värde. Jag vUl betyga detta på nytt igen.

När jag lyssnar tUl finansministern får jag en känsla av att det hade varit av stort värde om även herr Sträng hade fått vara med om att lyssna tUl den information som vi har fått, eftersom herr Strängs och våra uppgifter inte sammanfaUer. Det är varken mitt eUer reservanternas påhitt att det har brustit i fråga om information. Det har framförts från en rad grupper.

I mitt första anförande sade jag att -vi från vårt håU slår fast att besluten inte får ske vid sidan om personalen utan under samverkan mellan ledning och personal Detta främjar ändamålsenhga lösningar och skapar en positiv attityd. I TV-programmet i går kväU hörde vi gång på gång hur påståendet kom Igen om att personalen hksom var förd vid sidan om.

Nu säger herr Sträng; Vi har haft kontakter! Låt mig då bara få verifiera mitt påstående med ett enda exempel. Det gäUer generaldirektör Rydbo i domänverket, som skUdrar hur man flyttade ut hela gruppen statliga verk till Borlänge—Gävle-området, Man flyttade sedan över lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen tiU Jönköping, Generaldirektören säger i sin föredragning i utskottet; Ingendera av dessa förändringar har föregåtts av samråd med domänverket.

Vid samtalsstunden i utskottet stäUde hen NUsson i Tvärålund en dhekt fråga. EnUgt det protokoU jag har i min hand sade herr NUsson ordagrant: "Herr Rydbo började med att säga att de vanhga goda kontakterna mellan verket och regeringen inte har fungerat." Då svarade generaldirektör Rydbo; "Det har inte varit några resonemang mer mellan domänverket och regeringen i beredningsskedet då man har sysslat med att skriva en proposition i annan mån än att vi som vanUgt fick den här propositionen i korrektur på delning, men I sak var det då för sent eftersom regeringen hade tagit stäUning. Det är en konekt redogörelse för de kontakter som har varit. Det är beklagUgt för så här går det inte tUl i vanUga faU, det kan jag försäkra." Det är vad generaldirektör Rydbo säger.

Detta är ett av de många exempel som vi har fått. Jag skuUe kunna citera John Östlund i TCO och många andra.

Jag tycker vi kan vara överens om, viU jag säga tUl sist, herr finansministern och jag, att i en kommande utlokalisering skall vi göra vad vi kan för att undvika dessa irritationsmoment.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Fru talman! Finansministern återkommer med redovisningen av den Information som skedde innan utredningen blev offentlig. Det är ju inte den frågan vi diskuterar här, utan de kontakter som har skett under beredningsskedet i regeringen. Herr Eriksson i Arvika har gett ett av de exempel som vi har pekat på och som vi tar som utgångspunkt för en brist.

Vi skall mte lägga sten på börda. Jag tror uppriktigt sagt att det bUr bättre vid den fortsatta verksamheten på detta område. När jag nu ändå har tid ber jag att få läsa upp vad utskottet skriver i just det här avseendet, en skrivning som den socialdemokratiska majoriteten står bakom. Utskottets socialdemokrater och kommunister skriver så här: "Utskottet viU först framhåUa att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte kan sättas i fråga." Om detta är vi aUa ense, även de Icke sociaUstiska partierna. "Detta bör", fortsätter utskottet, "dock inte utesluta att ett värdefuUt samråd kommer tUl stånd i lokaUseringsfrågoma med berörd personal och verksledning. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen."

Jag tror uppriktigt sagt, fru talman, att finansministern har lärt av dessa erfarenheter, och vi får väl också säga att aUa vi andra har lärt av erfarenheterna, varför vi får hoppas att den fortsatta utflyttningen kan ske med mindre friktioner. Jag viU än en gång peka på att när representanter från TCO och SACO var i utskottet uttalade man från båda organisationerna att man i princip var positiv tiU utflyttrungen.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

Omlokalsiering av viss statlig verksamhet

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr finansministern STRÄNG:

Hen talman! TiU Herr NUsson i Tvärålund viU jag i anledning av hans förra anförande säga att jag är på sätt och vis ganska glad över hans deklaration att vad på honom ankommer skall han beredvilUgt hjälpa till med en utflyttning även av jordbrukets administrationer, som enligt min mening på samma sätt som vi har flyttat ut lantbraksstyrelsen och skogsstyrelsen väl kan sköta sin verksamhet från någon annan plats än från Stockholms stad. Avsikten i mitt första inlägg var egentligen ingen annan än att jag vUle ha hjälp i min övertalning som inte bara behöver Inskränka sig tUl de statliga förvaltningarna. Jag får väl vara glad över att herr Nilsson i Tvärålund är beredd att stäUa upp på min sida i det avseendet.

Sedan vUl jag säga tUl herr Eriksson i Arvika att när jag redovisar aUa de diskussioner och aUa de kontakter som har tagits med de anstäUda så är det en verifikation på att här har aU önskvärd Information ägt rum. Det har emellertid Inte förändrat regeringens ståndpunkt när det var fråga om att flytta ut verken, trots att dessa Inte viUe flytta ut från Stockholm.

Nu säger herr Eriksson att man också i utskottet har tagit emot dessa deputatloner. Jag tUlät mig att i mitt första Inlägg gissa att dessa förmodhgen Inte kom för att prisa utskottet för detta förslag, utan de har

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

haft helt andra synpunkter, nämligen att tala om svårigheterna, besvärhg-heterna och olusten att flytta ut.

Nu har utskottet föht Kungl. Maj:ts förslag utan några som helst undantag. Vilket intryck har då herr Eriksson i Arvika tagit av de här uppvaktningarna? Vilken hänsyn har herr Eriksson och utskottet i övrigt tagit tiU de uppvaktandes ståndpunkter? Hen Eriksson och övriga utskottsledamöter har helt konsekvent och riktigt intagit den ståndpunkten att det är denna kammare som avgör om verket i fråga skaU flytta eller inte flytta.

Jag tror inte man vinner någonting med att inbjuda tUl förhandlingar i frågor som inte är förhandhngsbara. Så mycket har jag lärt under mitt hv som förhandlare att jag vet att sådan förhandhng snarare ger mera olust efteråt än om man aldrig hade gett sig på den.

När det gäller premisserna för utflyttnmgen, tiden för utflyttningen, omständigheterna kring utflyttningen förs det - som det har sagts i proposition och i utskottsbetänkandet — ständigt fortgående överläggningar. Och dem har vi ju god tid att föra eftersom vi har tagit tre tUl fem år på oss för utflyttningsanangemangen.

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr Eriksson i Arvika anhållit att tiU protokoUet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare repUk.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Först vill jag deklarera min anslutning till propositionens principiella stäUnlngstaganden vad beträffar utlokahseringen av stathga ämbetsverk. I debatten har hävdats att en bättre metod för decentraUsering skuUe ha varit att delegera arbetsuppgifter och funktioner tiU länsförbund och distriktsenheter. Jag kan inte inse att dessa båda metoder - utlokahsering av hela verk och en längre driven delegering till regionala organ — behöver strida mot varandra. Självklart kan en delegering ske från den centrala förvaltningen Uka bra om den Ugger i Jönköping eller Umeå som om den hgger i Stockholm. Vidare skulle sannoUkt erfarenheten visa att om man stannade vid enbart en delegering men lät centralförvaltningen hgga kvar i Stockholm då skuUe man efter några år åter kunna konstatera att en betydande tUlväxt hade skett vid den centrala förvaltningen. Därmed skuUe således en av målsättningarna med decentraUseringen Inte uppnås, nämligen den att minska trycket på Stockholmsområdet.

Jag tycker också att propositionen och utskottet följer en riktig princip vid utlokahseringen, när man eftersträvar en utflyttiung gruppvis av ämbetsverken, så att verk som har nära kontakter med varandra lokaUseras tUl samma region. Men när man då granskar tUlämpningen av denna principdeklaratlon bUr man något konfunderad. SpecieUt inkonsekvent har förvaltningar, ämbetsverk och institutioner inom jord- och skogssektorerna behandlats ur den här synpunkten. Det har sagts bl. a. av finansministern att goda skäl talar för att Jönköping bör bh landets skogs- och jordbrukshuvudstad. Den uppfattningen har framförts i dagens debatt också tiUsammans med en uppmaning från finansministerns sida

att även jordbrakets egna organisationer bör föha upp det beslut som skaU fattas i dag genom utlokahsering just tlU Jönköping. Det finns Inte anledning för mig att upprepa de skälen. Låt mig bara konstatera att i såväl propositionen som utskottsbetänkandet föreslås att lantbmks- och skogsstyrelserna skäU förläggas tUl Jönköping. Det är däremot högst förvånande att man inte i konsekvensens namn också förlagt domänverket tUl Jönköping. Verkets generaldhektör och personal har övertygande redovisat att Jönköping skuUe vara den bästa orten vid en utlokahsering. De sakliga skälen har presenterats för samtUga riksdagsmän genom den stencil som delats ut tUlsammans med generaldirektör Rydbos anförande vid hans föredragning inför inrikésutskottet.

Inte minst visar de kartbUder som var med i stencllen hur domänverkets markinnehav fördelar sig på två regioner — en nordUg och en sydhg — och av redovisningen framgår hur den södra växer i ekonomisk betydelse, Jönköping ligger i centrum av denna sydliga region medan det tyvärr måste konstateras att: den nu föreslagna lokahseringsorten, Borlänge, hgger i vad soth brukar kaUasdomänyérksöknen, dvs. den del av Sverige där verket har specieUt htet skogs-,och jordinnehav.

De nu mycket kortfattat redovisade- skälen jämte en hel del andra, som jag av tidsskäl inte hinner gå in på, gör att reservationen 7 är mycket starkt motiverad, och jag betj hen; tajmaii, ätt-få yrka bifall tiU den.

Samma syn på den här lokahserihgsfrågän. frainförs också i det SärskUda yttrandet nr 1 som tre ledaimötéri.inrikesutskottet står bakom. De anser dock liksom utskpttsmajoritetén ätt de regiohalpolitiska skälen för en förläggning tUl Borlänge-Fälun-régibtienhareh sådan styrka att de måste tUlmätas étt avgörande iiiflytäiide. Ytträhdét tar emellertid upp ett resonemang som jag hoppas inte. skäll bli'bortglömt i det fortsatta utredningsarbetet. Det påpekas,fullt riktigt,; tycker jag, att Kopparbergs län måste komma i fråga när nästa etapp av utlokahsering övervägs.

Yttrandet avslutas med följande sats; "Skulle det i sådant sammanhang visa sig möjligt, bör enhgt vår mening domänverkets lokahsering I nära anknytning tUl lantbruksstyrelséh och skogsstyrelsen tas upp tUl förnyad prövning." Eftersorh en rty rapport: öih fortsatt utflyttning är utlovad redan inom ett år och den, söm jag förmodar, öm ett par timmar beslutade utflyttningen Irite ■skall vara genomförd fönän under åren 1974-1976, finns det rådrum för ätt ompröva déii här frågan. Det skuUe i så faU, hen talman, kunna innebära att de regionalpohtiska skälen för en utlokaUsering av statUg verksamhet tih - Kopparbergs län då kunde tiUgodoses samtidigt som de ojjestridUga sakskälen för domänverkets placering i Jönköping fick vara utslagsgivande.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen SÖDERSTRÖM (m): ; ; ; '

Herr talman! När jag hade läst igéhoin propositionen nr 29 hemföU jag för ovanUghetens skuU till ett örisketähkähde — att utskottet vid sin behandUng skuUe kunna bifalla propositioriehutan reservationer.

Detta var naturhgtvis en orimlig tanke. Vi har fått ett digert utskottsbetänkande på 100 sidor, dar utskottets hemstäUan omfattar inte mindre än 68 punkter, TiU betankandet har fogats 15 reservationer och fem särskilda yttranden.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

För egen del kan jag instämma i yrkandena om bifaU tiU reservationerna nr 10, 12, 13 och 14, vilka berör personal- och utredningsfrågor, men ej i de i propositionen föreslagna lokahseringarna. Övriga reservationer — och det gäUer speciellt reservationerna nr 2 och 3 — kan jag däremot inte biträda.

Men det ur min synpunkt olyckUgaste ställningstagandet har inte föranlett vare sig reservationer eher särskilda yttranden. I stäUet har utskottet enat sig om att Inte föha propositionens förslag om att förlägga TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbUdningsenhet tUl Nonköping. 1 stället anser man sig här inte beredd att träffa ett definitivt avgörande utan föreslår att förläggningen skaU bU föremål för ytterhgare utredning, varvid Umeå skuUe bU ett alternativ. Jag har Ingenting ont att säga om Umeå, men jag finner det mycket märkhgt att man just beträffande dessa enheter vill föreslå Umeå. 1 propositionen, på s. 88, kan man nämligen läsa att TRU-kommittén bestämt avstyrker utflyttning tUl Umeå. På intet annat ställe i propositionen har så kategoriskt en tiUtänkt ort fått ett så klart negativt svar från en berörd förvaltning som Umeå har fått i TRU:s uttalande.

Förslaget om ytterUgare fördröjning av beslutet är desto märkUgare, som man samtidigt vet att just för dessa enheter är lokalsituationen "så prekär att behovet av en flyttning från de nuvarande lokalerna är överhängande. Enhgt TRU-komnuttén bör en flyttning ske snarast och om möjhgt under budgetåret 1972/73, även om vid total nybyggnad på ny plats en viss senäreläggning torde få accepteras." Detta står på s, 87 i propositionen.

Jag kan även upplysa kammarens ledamöter om att underhandhngar skett med Nonköping, som kan lösa lokalproblemen på ett fuUgott sätt och som även i övrigt står väl rustat att ta emot de förvaltningar som föreslås lokaliserade tUl staden. Norrköping har nämligen haft en extra beredskap sedan 20 år tillbaka. Staden har från början av 1950-talet fram tUl våra dagar lidit av den textUkris som dragit fram över landet och som för Norrköpings del medfört att inte mindre än ett 60-tal textUföretag lagts ned och bortemot 4 000 personer fristäUts. Detta har drabbat Norrköping under en period, då dagens arbetsmarknadspohtik inte fanns. Därför måste stadens egna insatser tUlgripas — i varje faU under de första 15 svåra åren. Dessa Insatser har så småningom resulterat i nyetablering av industrier, varför antalet anstäUda inom industrin i Norrköping 1970 kunnat hållas på samma nivå som antalet var 1950. Men det har samtidigt fört med sig att Norrköpings situation I relation tUl andra kommuner kraftigt försämrats, såväl ekonomiskt som i fråga om sociala vådor. Man bör ha den bakgrunden klar, då man tar stäUning i omlokaliserlngsfrågan, och jag tror att regeringen har haft det då den skrev sm proposition,

Hert talman! Jag anser att det är meningslöst att stäUa något yrkande gentemot ett enigt utskott. Jag tUlåter mig bara uttrycka förhoppningen att en utredning, om den kommer tUl stånd, redan i höst skaU kunna konstatera att Nonköpingsalternativet är den bästa lösningen på TRU;s och Sveriges Radios utbUdnlngsenhets lokahsering.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Det är väl ganska svårt att I det här skedet tiUföra debatten några nya synpunkter. Jag vlU emellertid ändå göra några reflexioner, ty jag tycker att det har varit en intressant och givande diskussion i en mycket väsentUg samhällsfråga.

Det förslag som vi diskuterar innebär i reaUteten en ökad stathg styrning Inom ramen för den regionalpohtik som vi aUa har varit överens om skah drivas i fortsättningen. Riksdagen har ju tidigare vid några tillfäUen klart uttalat att befolkningstrycket i storstäderna bör dämpas, och det är den beställningen vi nu är i färd med att effektuera. Jag viU understryka att detta förslag inte bör betraktas som en isolerad företeelse utan fastmer som ett led i en samlad regionalpoUtik med det klart uttalade syftet att skapa bättre regional balans meUan oUka delar av vårt land. Vi har också en rad andra instrument som syftar tih samma mål.

VI har infört en lag om lokahseringssamråd, vi har sagt att vi skaU satsa på regionala tUlväxtcentra och serviceorter, och vi har beslutat att under den kommande treårsperioden satsa 1 200 mihoner kronor för att driva en mer målmedveten lokahseringspohtlk i syfte att skapa bättre balans mellan olika delar av landet.

Detta förslag är en bekräftelse på att socialdemokratin menar allvar med sin regionalpoUtiska målsättning och aUtså är beredd att nu genomföra den första etappen i en omlokaUsering av en del av den StatUga verksamheten i Storstockholmsområdet.

Sammanfattningsvis skuUe man alltså kunna uttrycka det på det sättet att förslaget är en bit i ett samlat mönster som skaU läggas tiU grund för en måUnriktad regionalpoUtik. Och där - det viU jag särskih kraftigt understryka — måste vi sohdariskt medverka, antingen vi bor i storstaden eller ute i glesbygden, om vi skaU kunna uppnå praktiska resultat av denna satsning.

Bakgrunden tUl den regionala obalansen kan kort sammanfattas pä det sättet att det är strukturförändringarna inom basnäringarna jordbruk och skogsbruk som föranlett mycket stora befolkningsomflyttningar under de senaste årtiondena. Nettoutflyttningen från de fyra nordligaste länen uppgick under 1960-talet tiU ca 82 000 människor. Ingen har rullat ut den röda mattan, när dessa människor har flyttat från Nonland och söderut. Från mitt eget län, Jämtlands län, har vi en nettoutflyttning under samma tidsperiod på över 16 000 människor. Det är givet, det förstår alla, att detta medfört omställningssvårigheter och personUga problem för de människor som varit tvungna att flytta för att skaffa sig ett säkrare jobb. Men det har samtidigt varit på det sättet att den väldiga befolkningsström som gått från norr tUl söder mte väckt någon större uppmärksamhet vare sig i tidningspressen eller i övriga massmedia. Om man jämför dessa över 80 000 människor som flyttat från de fyra nordligaste länen under 1960-talet med den utflyttning som vi i dag resonerar om och som gäller 6 300 statstjänstemän från Storstockholm, måste man säga att det i det senare fallet är något av en hten krusning på ytan i jämförelse med den befolkningsström från non tUl söder som flutit under de senaste årtiondena.

Jag förstår mycket väl att det är svårt att flytta på sig var man än bor.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Om man bor i glesbygd,! eiijstöfre tätort eller i en storstad, så medför detta personhga problem för de enskilda människorna. Men jag tror ändå att man i denna debatt här överbetoiiat de negativa effekterna av derma stathga utflyttning. Jag tycker att'man i resonemanget också borde föra m de många positiva föhder söm utflyttningen får för de berörda tjänstemännen i Stockholm. .

Jag läste i gårdagens tidning én, artikel där en professor vid skogshögskolan — den skall aUtså flyttas till Umeå — yttrade någonting om att det här var fråga om en hålvrysk deportation tiU Umeå. Yttranden av det slaget måste betecknas som mycket starka överord, som närmast ger intryck av att man driver gäck med én äUvarhg och stor samhäUsfråga.

De positiva effekterna kari-sammanfattas i några punkter. Man har begränsat utflyttningen till étt fåtal större orter med mycket god service för den utflyttade personalen; Orterna har goda kommunikationer — med moderna kommunikationsinédel tar idet .högst tre timmar att komma tUl Stockholm från dessa ut}pkaUseringsprter. Jag skulle tro att det i många faU inte tar stort längre' tid att komma tiU Stockholm från vissa utlokahseringsortér än att åka från bostaden tUl arbetet inom Storstockholm. Restiden på de nya orterna bhr avsevärt kortare. I regel får man flytta in i en ny bostad och en ny arbetslokal Man kommer också ut i bättre miljö, där man har nära tiU ohka fritidsaktiviteter.

AUt detta bör vägas in i de värderingar som de som skaU flytta ut gör i den här situationen — då kanske de inte upplever den som så motbjudande som den från ohka håll har framstäUts. Framför aUt tror jag att problemen i samband med flyttningen är äv övergående natur.

Det har förts en principdiskussipn om storleken av de orter som har angivits som lämphga för utlokaUsérmg av stathg verksamhet. Centerpartiet svävar som vanhgt på målet.ioch nienär att man från det partiets sida viU lokaUsera ut statUg,verksamhet även till en rad andra och rrundre orter ute på landsbygden. Jag har gjpit dén reflexionen att det nog skulle vara ännu svårare att få med;statstjänstemähnen på en flyttning om de hänvisas tlU små orter, spridda ute på landsbygden och med helt naturUgt mycket sämre service på ohka sätt, .

I motionen 1292 har dé nprrländska socialdemokraterna tagit upp situationen i de fyra nordhgaste länen. Jag skaU inte närmare kommentera motionen — andra talare från vårt håll kommer att göra det. Vi har pekat på att just inom derina stora region, sorn ytmässigt omfattar ungefär halva Sverige, är'problemen särskUt markanta. Man har en mycket låg sysselsättningsgrad, stor avflyttning, lågt löneläge och hög medelålder. Och detta gäller inte minst mom Jämtlands län, där situationen inger stor oro. Mén vi har i motionen också betonat att det finns mycket väl utbyggda centralorter med goda utbildningsmöjligheter, en väl utbyggd service och inycket bra kommunikationer. Vi säger vidare att vi accepterar regeringens förslag, som det nu har utformats. Men vi föreslår att de fyra nordUgaste länens behov beaktas bättre i nästa utflyttningsetapp, och det är mycket tiUfredsstäUande, tycker vi, att ett enigt utskott har ställt sig bakpm den rnptionen. Vi förväntar givetvis att man kommer att ta hänsyn till de krav som vi har framfört i motionen när man skaU utforma nästa utflyttningsetapp.

Finansminister Gunnar Sträng tog upp en annan fråga och sade ungefär så här: När nu regeringen har visat vägen så förväntar vi att den privata sektorn föher efter och flyttar ut en del av de tjänstemän som man har i Storstockholmsområdet. Av en summering i utskottsbetänkandet framgår att det finns ca 95 000 personer i statlig tjänst inom Storstockholm. De uppgifter som jag privat har Införskaffat visar vidare att antalet privatanstäUda tjänstemän i samma område kan uppskattas till ca 100 000. Enligt samma uppgifter är av dessa privatanstäUda tjänstemän ca 3 600 personer i Storstockholm verksamma inom jordbrukets föreningsrörelse. Det är alltså en ansenUg mängd människor som modernäringens oUka organisationer har centrahserat hit tUl storstaden. Det är ju från det hållet som man mest brukar kritisera storstadskoncentrationen och tala för en ökad decentrahsering. Nu har man möjhgheter att omsätta det talet i praktisk handling.

Jag vet också att jordbrukets organisationer startade en lokahserings-utrednmg i fjol och nu bör man kunna förvänta att de tar krafttag för att förverkhga det krav på ökad decentrahsering som de ofta skyltar med I den pohtiska debatten. Det är ganska intressant att ta del av utredningens betänkande, som avlämnades i januari I år; det rör sig aUtså om en intern utredning Inom jordbrukets organisationer. Om jag gör en jämförelse med vad utredningen skriver beträffande storleken av de orter tiU vilka man kan tänka sig en utlokahsering även av jordbrukets organisationer, så finner jag att det överensstämmer i stort med vad som sägs i den statUga lokaUseringsdelegationens huvudrapport. Jag vill därför citera vad jordbrukets lokaliserlngsutredning anför beträffande orternas storlek.

Man understryker att de orter som bör komma i fråga för en utlokahsering bör ha "differentierad arbetsmarknad, goda utbildningsmöjligheter, tUlgång tiU kvaUficerad service och god mihö" och fortsätter: "Utredningen delar dessa värderingar och också den principiella uppfattning som redovisas I SOU 1970:29" - det är aUtså lokaUseringsdelegationens huvudrapport som åsyftas - "att man vid en utflyttning bör väha så befolknlngsrlka stadsregioner att de med rimUga insatser kan utvecklas tUl alternativ tUl storstäderna, att en utflyttning bör riktas mot ett begränsat antal orter, om åtgärderna skaU bh framgångsrika, och att orterna bör Ugga på betryggande avstånd från nuvarande storstadsregioner om man skaU kunna uppnå en påtaglig avlastning av dessa."

Jag bara konstaterar att även jordbrukets lokaliseringsutredning ansluter sig tlU tanken på storstadsalternativ, och jag vlU stäUa frågan; VUka förslag kommer man fram tUl efter den här utredningen, och när kan vi förvänta att dessa förslag omsattes I konkreta utflyttningsåtgärder då det gäher jordbrukets organisationer, som ändå har sandat några tusen tjänstemän här i storstaden?

Herr talman! Jag skall fatta mig kort, men jag vill också säga några ord om reservationen 5, där hen Oskarson yrkar avslag på förläggningen av arméns tekniska skola till Östersund. Han står ensam bakom den reservationen, och jag viU på denna punkt bara framhåUa att Östersund ändå har tre regementen och ett aUmänt rykte om att vara en trivsam stad mitt i Sverige med goda kommunikationer åt ohka håll. Det finns en väl utbyggd utbUdning på ohka nivåer, och jag tror nog att vi skaU kunna

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

Omlokaliserng av viss statlig verksamhet

klara även den här typen av utbUdningsverksamhet.

Med detta, herr talman, viU jag yrka bifaU tiU reservationen 9 beträffande mynt- och justeringsverket och i övrigt bifaU tUl utskottets förslag.

Herr tredje vice talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c);

Hen talman! Det är naturligt att människor som i dag i varje faU upplever en förflyttning från sin hemort som påtvingad, Inte bhr särskilt positivt instäUda tUl denna flyttning. Detta måste gälla aUa — oavsett var de bor i landet och oavsett om orsaken är svårigheter att få försörjningen tryggad eher att den egna arbetsplatsen flyttas. Därför är det glädjande, som jag ser det, att utskottet försökt komma ifrån det inslag av tvång som kan ha funnits i propositionen.

Som representanter för centern understrukit tidigare i debatten vänder vi oss med kraft mot sådana inslag, var de än förekommer, av tvång för enskUda människor. Det har därför varit naturhgt för oss att hårt driva på inom lokaliseringspoUtiken för att flytta företag tUl områden med arbetslöshet och undersysselsättning, att motverka en ohämmad etablering inom redan överhettade regioner och — inte minst — att verka för en decentralisering av makten i samhället, bl a. genom förverkligande av en verkhg länsdemokrati och utflyttning av befogenheter från regeringens kansh och de centrala ämbetsverken tUl länsplanet.

Om åtgärder som omlokaUsering av stathg verksamhet skaU kunna undvikas, krävs emellertid en konsekvent decentraliserlngspohtik med användning av bl a. de instrument som jag tidigare nämnt. Dessutom krävs klara målsättningar, dvs. fastlagda befolkningsramar för ohka delar av landet och — det vill jag understryka — en långsiktig planering. Annars riskerar man lätt motstridiga åtgärder, som tUl sina konsekvenser är sådana att de tar ut varandra. Det är bl a. detta som jag viU fästa uppmärksamheten på i motionen 1329, som föhts upp i reservationen 15. I reservationen anförs "att riksdagen redan nu bör uttala att en stark begränsning av antalet arbetsplatser på den av staten ägda marken på Järvafältet bhr en konsekvens av aktuella förslag och planer för omlokahsering av stathg verksamhet."

Skälen för ett riksdagsuttalande av detta innehåll är flera. Låt mig nämna några.

Det nu aktueUa omlokalisermgsförslaget innebär en flyttrung av ca 6 300 arbetsplatser från Storstockholmsområdet. Samtidigt planeras omkring 80 000 arbetsplatser på Järvafältet. VisserUgen diskuteras ohka begränsningar, men det är mest fråga om margineUa förändringar. I dessa 80 000 arbetsplatser ingår 25 000 inom den stadsdel där staten är markägare. Det finns inte särskUt stor samstämmighet mellan syftet i föreUggande proposition och de kommunala planerna inom Storstockholm.

En annan jämförelse är också ganska slående. Mot de planerade 80 000 arbetsplatserna på Järvafältet bör ställas vad som åstadkommits

med ganska stora ansträngningar, som vi vet, med hjälp av lokaliseringsstödet under den femåriga försöksperiod som vi haft fram tUl årsskiftet 1970—1971, nämligen 13 000 nya arbetstiUfäUen. Statens egna tidigare skisserade planer för utbyggnaden på Järvafältet motsvarar således det dubbla antalet.

3. Ingen vet i dag varifrån de arbetsplatser kommer att tas som skaU
etableras på Järvafältet. TiU en del kan de naturUgtvis komma att hämtas
från andra delar av Storstockholmsregionen, men det kan innebära
nyetableringar både som en konsekvens av intern omflyttning inom
regionen och dhekt på Järvafältet.

Naturligtvis påverkas andra som avser att etablera sig inom Storstockholmsområdet indhekt av statens planer och uttalanden.

4. Om ingenting sägs om den framtida användningen av den stathga
stadsdelen på Järvafältet vid det här tUlfället kan naturligtvis stathgt
anstäUda bibringas den uppfattningen, att statens sysselsättningstUlfällen
mom den här regionen ändå kommer att öka starkt framöver, och därav
dra slutsatser som innebär förväntningar för deras egen del men som
sedan inte kommer att infrias.

Det är ju ändå så, att redan det föreliggande förslaget beskär tidigare tänkta lokahserhigar tUl den stathga stadsdelen med drygt 1 000 arbetsplatser — jag behöver här Inte räkna upp de verk som berörs - och den aviserade ytterhgare utflyttningen av stathga verk kommer sannohkt att ändra förutsättningarna i än stöne utsträckning för den planerade stadsdelen.

5. 1 den här regionen — hksom I andra - pågår för närvarande
behandhngen av Länsprogram 70, Remissbehandhngen kommer förmod
ligen att vara avklarad framåt halvårsskiftet.

På samma sätt pågår remissbehandhng av en ny regionplan för Storstockholmsregionen. Remisstiden utlöper där omkring årsskiftet 1971-1972.

Enhgt de hittUls gjorda prognoserna räknar man — I vatie faU I regionplaneförslaget — med att den här regionen skaU fortsätta sin befolkningsexpansion Uksom hittiUs med sikte på att ta hand om ca 90 procent av landets totala befolkningsökning fram tiU sekelskiftet. Eftersom den stathga verksamheten inom regionen har en inte obetydlig del av den totala sysselsättningen här, så har det givetvis betydelse för planeringsförutsättningarna hur staten handlar som arbetsgivare. Genom ett riksdagsuttalande om den stathga stadsdelen på Järvafältet - och om det uttalandet görs nu — kan de kommunala och regionala instanserna ta hänsyn tiU detta i sin planermg,

6. Ett riksdagsuttalande angående "stark begränsning av antalet
arbetsplatser på den av staten ägda marken på Järvafältet" hgger väl i
hnje med propositionens syfte, dvs. en dämpning av storstadstUlväxten.
Utskottsmajoriteten hävdar att det i dag saknas underlag för ett sådant
StäUningstagande. Men det kan ju inte vara så, att man vidtar åtgärder
som helt förändrar förutsättningarna för en planerad stathg lokahsering
av arbetsplatser och sedan låtsas som om mgenting hade hänt. Det
förefaUer ju vara den altemativa Unjen. Vad skaU t. ex, byggnadsstyrelsen
göra när man hanterar det här ärendet? I sin produktionsplan per den 19

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

april 1971 för den kommande femårsperioden lämnar styrelsen av naturliga skäl frågan helt öppen. För någon tid sedan pubhcerade byggnadsstyrelsen ett diskussionsunderlag för en delplan i det berörda området, men det förefaUer Inte som om någon visste vUka möjligheter som finns för ett förverkhgande. Utskottets Invändningar här tycker jag hite håller — det är en betydande tveksamhet som måste klaras ut nu, och det gör man lättast genom ett principieUt riksdagsuttalande, så som reservanterna yrkar.

7. Som Torsten Stridsman redan påpekat i interpeUationsdebatten här
med finansministern planeras under den första femårsperioden av
1970-talet nybyggnader i Storstockholmsområdet för 1,4 miharder
kronor - trots att den stathga stadsdelen på JärvafäUet inte alls är med i
sammanhanget. VUka kostnader skuUe mte bh nödvändiga om de 25 000
arbetsplatserna förverkhgades dessutom?

Av propositionen framgår att för den civUa statUga förvaltningen i Storstockholmsområdet är redan planerade eller under byggnad ytterligare ca 6 500 rum och för den mUitära förvaltningen drygt 1 200 rum. Utöver detta behövs ca 7 000 rumsenheter totalt för civil och mihtär förvaltning under resten av 1970-talet, bl, a, för att kunna aweckla de dyrbara och olämphga förhyrningarna av lokaler, inte minst i den centrala staden. Dessa beräkningar utgår emeUertid Inte från den förändrade situation som uppstått genom det nu aktueUa förslaget angående omlokahsering av stathg verksamhet, och självklart tas heller Ingen hänsyn tUl det aviserade utlokahseringsförslaget. Gör man det, är det alldeles klart att det krävs en betydande — och oreahstisk — expansion för att den stathga stadsdelens 25 000 arbetsplatser skall kunna utnyttjas, låt vara att där kan lokahseras även annan stathg verksamhet än förvaltningar.

8. Det är väsentligt att de upprepade uttalanden angående dämpning
av StorstadstUlväxten som gjorts från riksdagens sida blh föremål för en
konsekvent uppföhning. I den bUden passar inte den statUga stadsdelen
på Järvafältet in, aUra minst mot bakgrund av den viheinriktnlng som
markeras från regeringens sida med det föreUggande förslaget.

Det är här inte fråga om att ingripa i den kommunala självstyrelsen. Det gäller att klarlägga de föratsättningar som beror på statens handlande och som självklart påverkar planeringen mom regionen. Detta är desto viktigare som man uppenbarhgen inom i varje fall en del partier på det kommunala planet har helt andra intentioner för regionens utveckling. Ett exempel på detta ger ett citat hämtat ur Meddelande från Stockholms handelskammare, häfte 4 för i år. Under rubriken Ny aUians skriver man där: "Arbetarkommunen och Handelskammaren tycks - att döma av pressrapporterna från kommunens årsmöte — vara på samma hnje I fråga om Stockholmsregionens framtid. I motsats tUl de flesta andra - bland dem även riksdagsmännen på Stockholmsbänken - tycker arbetarkommunen och Handelskammaren att det är fel med utflyttning av ämbetsverk och industrier från Stockholmsregionen. 'Stockholm får inte bli en stad med bara pensionärer och kulturfolk', lär man ha sagt i arbetarkommunen. Naturligtvis är det inte en tiUfäUlghet att arbetarkommunen och Handelskammaren har samma grundsyn i denna viktiga fråga.

Var och en som känner ett naturligt ansvar för produktion, effektivitet och sysselsättning mom regionen måste reagera mot den decentrahse-ringshysteri som nu griper omkring sig och som — och det är detta som är det märkhga — även drabbar dem som är satta att bevaka stockholmarnas Intressen."

Jag vet Inte om detta citat är en konekt återgivning av arbetarkommunens instäUning, men det kan måhända dess ordförande eller någon annan socialdemokratisk ledamot på Stockholmsbänken ge besked om. Jag hoppas emellertid — och jag tycker att det i denna debatt har framskymtat att en svängning är på gång inom socialdemokratin, inte minst i Stockholm, även om den kanske inte omfattar de kommunala ledarna — att vi kan vara överens om att en dämpning av tUlväxten inom den här regionen kan ge bättre möjhgheter. Inte sämre, att komma tlU rätta med stocknlngsproblemen bl. a. på bostads- och trafikområdena och bättre än hittUls tUlgodose storstadsinvånarnas krav på en tUlfredsstäUande llvsmUjö.

Hen talman! Med det anförda ber jag att få yrka blfaU tUl reservationen 15 1 Inrikesutskottets betänkande med samma nummer.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag har begärt ordet för ett anförande på några minuter, men jag är helt på det klara med att jag Inte nämnvärt kan påverka kammaren I denna fråga. Jag vUl bara uttala min själs djupa smärta över det sätt på vilket Sveriges regering och majoriteten av utskottet här har behandlat människor och människors arbetsvlUkor. Det bhr aUtså, herr talman, ett skri i en så gott som öde öken.

Än mer förskräckt bhr man när landets finansminister, som har arbetat fram detta förslag, påstår att det finns bara denna väg att gå, ingen annan. SkaU det, säger finansministern, förhandlas med de berörda verken, så bhr det ingen utflyttning av. Jag viU svara: De statUga verken måste väl ändå mot bakgrunden av de faktiska förhåUandena få framlägga sma synpunkter. Det har de I ett antal faU Inte fått göra, och det är det felaktiga. Finansministern har blivit politiskt pressad tUl denna utflyttning utan att kunna vidta vederbörhga förberedelser. Det är tydhgen en affär mellan tvä pohtiska partier. Jag tycker att hela det framlagda förslaget vittnar om en svag regering.

Hur kan man agera med så Utet sinne för det demokratiska spelets regler som man har gjort vid denna omlokahsering av statlig verksamhet? Regeringen tar ju ständigt ordet företagsdemokrati i sin mun när det gäUer privat verksamhet. Jag vet Inte om det inte är så noga med denna gmpp därför att det här gäUer tjänstemän.

Vad jag kritiserar är att departementet översänt sin proposition exempelvis tiU domänverket utan att ge verket chans och möjlighet att framföra sina synpunkter på dessa ändrade förhållanden. En sådan behandhng av de stathga verken är både honibel och felaktig. Man tycker sig förflyttad tUl medeltiden.

En rad statUga verk har uttalat — det har redan flera gånger sagts från denna talarstol — att de har förståelse för en lämphg omlokahsering. Storstadsmihön har så förändrats att det kan finnas skäl att på sikt

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

Omlokaliserng av viss statlig verksamhet

planera en lämphg utflyttning. Men jag förstår inte varför den inte kan ske under anständiga former.

Jag stannar här vid domänverkets situation. Verket har byggt nya förvaltnlngslokaler I Bergshamra och nyhgen flyttat in i dem. Detta innebär i sig själv en förändring för en rad av de anställda: man måste söka nya vägar dit, man måste omdisponera sin verksamhet, man måste kanske skaffa sig ny bostad, Samma år som detta sker får man order att flytta tUl en annan ort — låt vara med en viss tidsfrist.

Myndigheterna använder sig av felaktiga siffror och tar inte hänsyn till den decentraUsering som domänverket planerat och påbörjat och som Innebär att centralförvaltnlngens personal kommer att minska med hälften. Man tar inte någon hänsyn tUl domänverkets starka argumentation för att minska centralförvaUningen och kvarstanna i Bergshamra, och man struntar också helt i aUa de sakUga argument som domänverket i andra hand lägger fram; domänverket begär att om det är nödvändigt med en utflyttning få flytta tUl Jönköping. Det är en förkrossande kritik som domänverket levererar mot utflyttningen tih Borlänge i enhghet med propositionens förslag. AUt talar för förslaget om en utflyttning tUl Jönköping. Det skrämmande är att propositionen inte tar någon hänsyn tlU de ändrade förhållanden som uppstått genom att skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen skuUe ha placerats där. Propositionens förslag är i det faUet, tycker jag, i viss mån en skandal

Generaldirektören i domänverket har hela den samlade personalen bakom sig i sin begäran att få flytta tiU Jönköping för att verket på ett riktigt sätt skah kunna fuUgöra sina uppgifter.

Det finns endast en moderat reservation som stöder verket och personalen i denna fråga. Utskottets vice ordförande hen Fagerlund säger ungefär så här: Vi struntar i de sakliga och mänskliga argumenten — nu är det fråga om ett pohtiskt beslut. Det är en oförskämdhet mot alla berörda.

Utskottets hela behandUng av frågan är felaktig. Utskottet har haft ett 30-tal — eUer fler — uppvaktningar och föredragningar. Men oberoende av argumenten: inga åtgärder. Utskottet kunde hka väl säga tUl de uppvaktande: Ni talar för döva öron, det är lönlöst — det här är politik, vi bryr oss inte om er.

Herrar Wirtén och Oskarson har framfört argumenten för domänverkets förläggning tUl Jönköping. Den väsenthga frågestäUningen, bakgrunden tiU denna grupputflyttning — att skapa den bästa effektiviteten på detta område — bryr man sig inte om. Det förvånar mig att mina kamrater i centerpartiet, trots vad som sägs i deras motion om att hänsyn skall tas tUl verkets och personalens synpunkter, så kaUblodigt struntar i en saklig argumentation och de anstäUdas förhållanden. Regionalpolitiska synpunkter är det överskuggande argumentet från det håUet, oberoende av om effektivitet och arbetsförhåUanden bUr Udande.

Något av detta andas också tyvän det särskilda yttrande som avgivits av utskottets ordförande, som visserUgen är mer hberal och talar om att han gärna ser en förändring och att domänverket i andra hand får komma tUl Jönköping, om det Inte skuUe vara möjhgt att förlägga verket till Borlänge. Men det är aUtså en regionalpolitik utan motivering.

Herr talman! När det gäUer skogshögskolan struntar propositionen i högskolans möjhgheter att bedriva sin skogliga forskning på för vårt land bästa sätt. Från skogshögskolan har man sagt, att man med hänsyn tih den utbyggnad som skall ske i Umeå, den verksamhet man redan bedriver här nere och de arbetsuppgifter man har i Syd- och MeUansverige inte kan fullgöra sitt uppdrag på ett tUlfredsstäUande sätt. Forskare har redan sagt att de kommer att återlämna forskningspengar därför att de Inte kan fuUgöra sina uppgifter.

Den skogsindustrieUa utbyggnaden i södra Sverige är väl känd. Till denna utveckUng bidrar inte minst skogshögskolan i mycket stor utsträckning genom undersökningar och forskning. Hela den biologiska och ekologiska situationen i vårt land är sådan att huvuddelen av skogshögskolans forskning måste ske i de södra delarna av vårt land, givetvis med hänsynstagande tiU de specifika förhållandena i det nordhga området. Vi har ju redan en forskningsstation i Umeå.

Men sakhga argument hjälper inte. Regionalpohtisk målsättning: Flytta ut bara! Regionalpohtik efter de Unjer som propositionen och utskottet drar upp när det gäUer domänverket och skogshögskolan är enligt min mening ingen regionalpohtik — det är ren dumhet.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! De problem som har tagits upp i den proposition vi nu har att ta ställning tiU är ju mycket kompUcerade, och departementschefen har haft ett mycket omfattande material att handskas med. Jag tycker att vi väl kan säga att regeringen på ett mycket skickhgt sätt har gjort de awägningar som måste göras i ett sådant här faU, Jag anser också att vi bör kunna ge utskottet ett mycket gott betyg för behandhngen av propositionen.

Det är klart att det kan finnas många goda skäl för de förslag till andra lokaUseringsorter som har kommit fram i en rad motioner, utan att man fördenskuU menar att de orter som föreslagits i propositionen skulle vara olämphga. Men jag tycker att man vid behandUngen av denna proposition skaU ha i minnet att man, när ett sä väl avvägt byggnadsverk har åstadkommits, bör vara väldigt försiktig med att bryta ut någonting ur det väl hopfogade mönstret. Annars har man nämhgen Uksom rivit upp det hela och fältet är fritt för ohka omplaceringar om man så skuUe önska.

Nu har ju utskottsmajoriteten på ett berömvärt sätt avhålUt sig från frestelserna att göra några ommöbleringar på två undantag när. Det ena undantaget gäUer placeringen av myntverket, där man går emot propositionen och förordar förläggning tUl Söderhamn i stället för Eskilstuna. Här har ju redan yrkats blfaU tlU den reservation som finns i utskottets betänkande. Jag vUl bara anmäla att jag ämnar rösta med den reservationen, därför att jag tycker det är konsekvent att man nu följer propositionen i aUa delar.

Det andra undantaget gäUer lokaUseringen av TRU, Här har ett erugt utskott brutit ut denna fråga ur det stora sammanhanget och förordat uppskov med ett definitivt stäUningstagande på, enhgt vad jag anser, ganska lösa grunder. Finansministern har på s. 130 och 131 i propositionen sagt på tal om TRU:s lokahsering:

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

"När det gäller TRU-kommittén anser jag att kommitténs produktionsenhet och i varje faU de delar av Sveriges Radlos utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamheten bör förläggas tUl samma ort. I fråga om lokaliseringsorten anser jag i hkhet med Sveriges Radio att de båda organen har så stort behov av täta kontakter med verksamheten i storstockholmsområdet att de bör placeras så nära Stockholm som möjligt. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för utbUdningsdepartementet och statsrådet Moberg, att de båda organen lokahseras tUl Norrköping."

Enhgt min åsikt utgör det anförda en tUlräckhgt stark motivering för att ett beslut om TRU:s lokahsering tUl Nonköping skaU kunna fattas redan nu, utan att man avvaktar den förestående omorgatusation av dessa verksamheter som utskottet talar om på s. 61 i sitt betänkande. Den knapphändiga motiveringen för ett enhälhgt utskotts ståndpunkt att tUls vidare uppskjuta lokaUseringsbeslutet ter sig, tycker jag, svårförståeUg, när majoriteten som sagt i aUa andra avseenden utom beträffande myntverket har föht propositionen. Man frågar sig i varje fah vilka skäl som har förmått den enda representanten I utskottet från Östergötland att så lättvindigt vifta bort den starka motiveringen för TRU:s lokahsering tUl Norrköping. På vUka grunder kan det anses att de lokahseringspohtiska skälen för en lokalisering tiU Umeå skulle väga tyngre?

Herr Söderström har nyss ganska utförhgt redogjort för den besvärliga situation som Norrköping sedan länge befunnit sig i och som väl motiverar att man tar hänsyn tUl behovet av en utlokaUsering till Norrköping. Man frågar sig också varför Umeå såsom universitetsstad skuUe ha så starka företräden framför Nonköping-Linköpingregionen. Vi har ju ett universitet också i Linköping. Varför anser man att närheten tlU Stockholm skaU tUlmätas så Uten betydelse tvärtemot vad Sveriges Radio och departementschefen anfört? Departementschefen har ju i det avseendet hört både chefen för utbUdningsdepartementet och statsrådet Moberg. Såsom herr Söderström nyss sade har TRU-kommittén själv av anförda skäl mycket kraftigt motsatt sig en utflyttning tiU Umeå.

Nu tror jag för min del att den utredning som utskottet har sagt sig viha avvakta ändå kommer att leda tUl samma resultat, nämligen att Norrköping måste betraktas såsom den mest ändamålsenliga lokahseringsorten. I så faU har man med detta uppskov inte uppnått någonting annat än att man låter de människor, som kommer att beröras av den här utvecklingen, sväva i ovisshet ännu ett htet tag om vart de kommer att förflyttas.

Herr Söderström ansåg att det knappast fanns anledning att mot ett enigt utskott yrka bifaU tUl propositionen. Jag tycker nog ändå att så starka skäl föreligger för ett beslut redan nu, att jag dristar mig tUl att under punkten 22 i utskottets betänkande beträffande TRU-kommitténs produktionsenhet och delar av Sveriges Radios utbildningsenhet yrka, att riksdagen avslår motionerna 1971:1289, 1301, 1317 och 1348 samt att riksdagen bifaUer Kungl. Maj ;ts förslag.

I detta anförande instämde henar Persson i Skänninge, Leander och Augustsson (samthga s).

Herr RIMÄS (fp) kort genmäle:

Herr talman! I sitt anförande här tidigare tog fru Hörnlund mig som exempel på hur man borde handla när det gäUde vad hon kallade begränsad lokalpatriotism, en företeelse som hon kritiserade. Hon menade att jag genom att i utskottet gå med på förslaget tlU utredning om TRU hade visat ett gott föredöme. Jag tackar henne för det. Nu kritiserar fröken Bergegren mig för samma sak. Ja, det är inte lätt här i världen att vara aUa tiU lags!

Men om jag skall svara fröken Bergegren och gå in på sakfrågan, vill jag säga att det inte förhåUer sig så att jag har tänkt medverka tUl att TRU skulle lokahseras tUl Umeå - där drog faktiskt fru Hörnlund en felaktig slutsats. Utgångsläget var ju att utredningen hade föreslagit Umeå, och när nu de starka Nonlandsintressena gjorde sig gäUande och det fanns motioner om att man skuUe gå tUlbaka tiU Umeå, sedan departementschefen hade ändrat den föreslagna lokaUseringen från Umeå tUl Norrköping, så tyckte norrlänningarna naturhgtvis att de hade en stark position. Jag å min sida var och är övertygad och helt enig med både herr Söderström och fröken Bergegren om att Norrköpings position är så stark att en utredning mte kommer att ändra någonting, utan att det bhr Norrköping; det är min övertygelse.

Men varför skuUe man å andra sidan motsätta sig förslaget att se på detta en gång tUl och närmare utreda, om det verkhgen finns andra och bättre alternativ? Jag vUl påpeka att det I utskottets betänkande står — och det betraktar jag som min mening: "Även andra lokahseringsalterna-tiv bör emellertid kunna övervägas." Det var aUtså mte fråga om att enbart utreda, om TRU-kommittén skaU föras tiU Umeå, Den som har läst propositionen vet att de alternativ som har varit nämnda I den är Nonköping, Linköping, Örebro och Umeå,

Nu är jag övertygad om att departementschefens motivering för att göra den här ändringen är så starkt motiverad att Nonköping inte alls kommer att hotas; så svag position har inte Nonköping, En utredning finns det ur min synvinkel sett emeUertid ingen anledning att motsätta sig. Det skaU vara en snabbutredning, och den kommer inte att ändra resultatet — detta är det rättesnöre som har varit mitt.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Fröken BERGEGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att vi har anledning att vara tacksamma för den deklaration som herr Rimås gjorde. EnUgt hans memng bör man läsa det föreliggande utskottsbetänkandet med hjälp av en bruksanvisning. Herr Rimås har dock satt sitt namn under ett utskottsbetänkande, vari det heter: "De regionalpohtiska skälen är otvivelaktigt tyngre för lokalisering tUl Umeå än för Nonköping. Även andra skäl talar tUl Umeås fördel, däribland möjligheter tiU samarbete med universitet och annan högre utbildning på platsen. De problem som kan uppstå för att tillgodose föreliggande kontaktbehov kan enhgt utskottets mening inte vara så mycket större vid lokahsering tih Umeå än tUl Norrköping att de uppväger de fördelar som i övrigt synes stå att vmna med en förläggning tUl Umeå."

Nu menar tydhgen inte herr Rimås att vi skall ta så allvarUgt på att

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

han satt sitt namn under detta, utan vi bör ta hänsyn tUl att han säger att man kan överväga även andra lösningar, vilket skulle vara det centrala I problemet. Om man vUl företräda de regionala intressena i Östergötland, måste jag säga att det förefaUer mig Utet egendomUgt att man sätter sitt namn under ett sådant utskottsbetänkande.

Hen SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! I reservationen 10 har samthga borgerliga ledamöter enat sig. De skriver där: "Utskottet vUl först framhåUa att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av stathg verksamhet inte gärna kan sättas i fråga. Detta får emellertid inte innebära att ledningen och personalen i berörda grenar av statsförvaltningen bör ställas vid sidan om sådana avgöranden. Tvärtom är det värdefuUt om lokaUserlngsfrågor kan beredas I samverkan med personalen och verksledningen. En sådan ordning är ägnad att främja ändamålsenhga lösningar i sakfrågan och skapa en positiv attityd hos personalen."

Med tanke på vad jag citerade i mitt föna Inlägg om att TRU-kommittén bestämt avstyrkt en lokahsering tUl Umeå förefaUer det mig egendomligt att de borgerliga ledamöterna går helt emot detta avstyrkande och helt emot propositionen och samtidigt skriver på detta sätt. Det går enligt min mening Inte ihop. Det hade varit mycket bättre och mera logiskt att i det hänseendet föha propositionen.

Herr RIMÅS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det som herr Söderström sade senast kan belysa just vad jag tidigare framhöU, nämligen att det fmns skäl för och emot. Jag anser att skälen för Norrköping väger över, under det att nonlännlngama naturhgtvis anser att skälen för Umeå väger över. Är det då orimhgt att man i en sådan situation låter en utredning snabbt titta på dessa saker? Fastän jag är östgöte vågar jag säga att om utredningen mot min förmodan skuUe komma till det resultatet att någon annan lokaUserings-ort av praktiska skäl är mer lämpUg än Nonköping, får man böja sig för fakta. Om detta skuUe Inträffa har Norrköping möjhgheten att i nästa omgång få någonting som ersätter TRU, Nu tror jag inte att det inträffar, men om så skuUe vara, måste en utredning kunna få studera saken, eftersom det föreligger så ohka uppfattningar.

Hen POLSTAM (c):

Herr talman! När det gäher omlokahseringen av viss stathg verksamhet har många ohka synpunkter redan framförts här. Jag skaU därför begränsa mig tUl en enda sak, men innan jag berör den vUl jag deklarera, att jag personUgen är motståndare tUl aU form av tvångsförflyttning vare sig det gäller flyttning tUl eUer från Stockholm.

En tvångsförflyttning drabbar inte bara den direkt berörde eller berörda utan även hans eher hennes famUjemedlemmar, Inte minst barnen och ungdomen. Säkerligen kommer en hel del tragik att föha i omlokahseringens spår. Denna tragik drabbar enskUda människor, och det är just dessa människor vi aUa här i riksdagen jämt talar om att vi viU hjälpa och göra det bättre för. Jag tror inte att dessa människor nu tycker

att vi i riksdagen gör det bättre för dem, när vi beslutar att flytta dem mot deras vUja.

Inom centern har vi fört fram förslag om etableringskontroU för att minska trycket på t. ex. Storstockholmsområdet, och det förslaget är betydhgt mera sympatiskt än en tvångsförflyttning. När det gäUer utflyttning av statliga verk kunde man ha tlUmötesgått dessa människor bättre genom att ge dem längre tid att förbereda sig för en flyttning eller att söka sig en annan anstäUning.

Som även har framhålUts i motionen 1278 av henar SjöneU och FäUdin borde inte heUer tiänstgöringsskyldighet på den nya orten åberopas mot tjänsteman som önskar stanna i Stockholm utan att denne skaU beredas annan, om möjUgt likvärdig anstäUning i Stockholm.

Mot utskottets uppfattning om hur och vart omlokahseringen nu skall ske lär inte någon ändring kunna göras. Den som till äventyrs hyser annan uppfattning har ju egenthgen ingen möjlighet att vinna gehör för den.

Därför skaU jag nu bara med några ord beröra den punkt i utskottets betänkande som jag från början antydde, nämUgen punkten 22 som gäller lokaUseringen av TRU-kommittén och som fröken Bergegren och herr Söderström redan har varit inne på.

I propositionen föreslås Norrköping bh ny stationeringsort, medan man i utskottet har riktat in sig på en ändring av detta förslag och diskuterat möjligheterna att förlägga TRU-kommittén tih Umeå, Något förslag om lokahseringsort lägger egenthgen inte utskottet, men man säger att "frågan om möjhgheten att förlägga verksamheterna tih Umeå bör bli föremål for ytterligare utredning". Detta kan knappast tolkas på annat sätt än att man begär en utredning som skall sikta in sig på Umeå, även om utskottet mera i förbigående säger att också andra lokaUseringsalternativ bör kunna övervägas.

De regionalpohtiska skälen är enligt utskottet otvivelaktigt tyngre för lokaUsering tUl Umeå än tUl Nonköping. Ja, det är frågan det. Norrlandsproblemen känner vi väl tiU, mte minst genom den aktivitet som har förekomrrut här i riksdagen, och den aktiviteten har även stötts av mig. Men s. k, Nonlandsproblem förekommer även i andra delar av landet. Jag viU inte dhekt påstå att problemen i Norrköping är hkartade med dem i Nonland, men att också Nonköping har haft mycket stora lokahseringsproblem, det är mycket väl känt även här I riksdagen.

Genom textUkrisen har Norrköping drabbats mycket hårt. YFA-nedläggningen är av ganska färskt datum. Det senaste problemet, som också är känt, kom I slutet av föna veckan då AB TextUmaskiner meddelade att företaget måste läggas ned, och då ställs ytterUgare ett antal människor utan arbete. Mot denna bakgrund har man i utskottet egenthgen ingen tanke på att hjälpa Nonköping i hela den utsträckning som framgår av regeringens proposition. Omlokahseringen av TRU-kommittén innebär att cirka 300 befattningshavare skall flyttas från Stockholm. Det kan kanske tyckas att det inte är så många, men för Norrköpings del kan det i aUa faU vara ett mycket gott tiUskott. Jag hoppas att Norrlandsvännerna även kan inse detta och vara så storshita att man bortser från egna intressen och låter även de här 300 befattningarna gå till Nonköping, Jag tror t, o, m. att en sådan

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

storsinthet skuUe kunna återgäldas i andra sammanhang.

Argumenteringen att Umeå har universitet har berörts här, och med det universitetet skuUe då TRU kunna samarbeta. Det är knappast ett tUhäckhgt skäl för en lokaUsering av TRU tUl Umeå. Avståndet tUl universitetsfilialen i Linköping är så pass kort att ett positivt samarbete med den akademiska undervisningen där bör kunna komma tUl stånd — i varje faU lika positivt som det man förutsätter i Umeå.

I statsrrunlster Palmes 1 maj-tal i Norrköping kom även arbetsmarknadsfrågorna för stadens del upp. I reglonahadion efter talet ställde en kvinna i Norrköping en fråga tUl statsministern. Hon sade ungefär så här:

Regeringen har ju föreslagit att vissa statliga verk skaU flyttas tUl Norrköping. Sedan har vi läst i tidningama att utskottet gått emot detta förslag. Hur blir det nu, kommer det några statliga verk tUl Nonköping? Statsministern svarade: "Det kan jag lova." Han tillade, att "det rör sig i regeringens förslag om 1 800 befattningar, som skaU flyttas till Norrköping. Av dem är det 300, som en knapp majoritet i utskottet - och det är de borgerliga och vpk — vUl att det skaU göras en ny utredning i syfte att flytta TRU-kommittén tiU Umeå. Men det är bara 300 av I 800 tjänster, som I så faU skuUe gå tUl Umeå. 1 500 tjänster bUr det under alla omständigheter tUl Nonköping. Socialdemokraterna står emellertid kvar på 1 800 tiänster tUl Nonköping, men det går utskottet emot," Detta sade alltså statsministern i Norrköping den 1 maj.

Det är riktigt att utskottet går emot att aUa 1 800 tjänsterna skaU flyttas tlU Norrköping. Det är även riktigt att de borgerUga och vpk går emot. Påståendet att socialdemokraterna inte går emot regeringens förslag är däremot felaktigt, ty det är just vad de har gjort. SamtUga socialdemokrater har anslutit sig tiU utskottets förslag här, och det ber jag, hen talman, att få noterat. Trots att statsministern i sitt Norrköpingstal försäkrade de oroliga människorna i den av textiUndustrined-läggnlng drabbade staden att socialdemokraterna skulle stödja lokaUseringen av I 800 tjänster tiU Norrköping så har i aUa faU utskottets samtliga ledamöter förordat att 300 av de möjUga 1 800 tjänsterna skall undandras Norrköping. Det måste nämligen bh resultatet av den bestäUning som utskottet har gjort.

Även emot det eniga utskottet dristar jag mig nu, hen talman, att yrka bifaU tUl punkt 22 i propositionen och avslag på de motioner som kräver lokalisering tUl Umeå. SkuUe kammaren gå emot detta yrkande hoppas jag att den utredning, som utskottet förordar och som av aUt att döma då kommer tUl stånd, fortfarande har Norrköping kvar som ett verkhgt seriöst förslag när det gäher lokaliseringen av TRU-kommittén och att statsministerns Nonköpingstal i detta fall inte glöms bort.

Hen RIMÅS (fp) kort genmäle:

Hen talman! Jag tycker att mina koUeger på Östgötabänken drar Utet underUga slutsatser när de hksom utgår ifrån att utskottet har föreslagit Umeå som lokaliseringsort. Det är ju det vi inte har gjort.

Sedan vet jag inte riktigt vem herr Polstam egentligen polemiserar emot. Är det emot partivännen NUsson i Tvärålund för att han i utskottet kompromissat bort partivännen Gustafssons i Byske motion om direkt

ändring av förläggnhigsorten från Nonköping tUl Umeå? Eher är det mot mig för att jag biträtt komprorrussförslaget att man skall få ytterUgare utreda frågan om Umeå kan vara ett lämpUgt alternativ tUl Nonköping? EUer är möjligen herr Polstam så tUl den milda grad utlokahseringsvänlig att han viU leda i bevis att centerpartiet har föreslagit att TRU skaU ligga både i Norrköping och i Umeå? Hen NUsson I Tvärålund deklarerade ju aUdeles klart här på förrruddagen att det var centerpartiets uppfattning att kommittén skuUe förläggas tUl Umeå men man hade nu gått med på denna utredning. Om det är på det sättet så överlåter jag med nöje åt partivännen Nilsson i Tvärålund att bevisa att en sådan centeristisk lokaliseringspohtik är möjhg.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss StatUg verksamhet

Herr FÄGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var herr Polstam som uppkallade mig i och med att han tog upp ett yttrande av statsrrunistern i Nonköping den 1 maj. Men innan jag går in på det skulle jag vUja ha en förklaring av herr Polstam med anledning av vad han Inledningsvis sade om personalpoUtiken, Har han någon annan uppfattning än hans partivänner i utskottet när det gäller denna fråga — han hade inget yrkande i sammanhanget — eller är det på nytt en brasklapp som man kastar In för att tala om att man vill någonting men slutar med att inte yrka något?

Sedan viU jag, eftersom nu frågan om TRU-kommitténs lokaUsering har kommit upp i denna debatt, bekräfta att vad statsministern sade i Norrköping den 1 maj är fuUständigt riktigt. Vid första omröstningen i utskottet var det en enhälhg socialdemokratisk grupp som stödde förslaget om Norrköping men fick stryk av den samlade borgerligheten och vpk med en direkt skrivning tUl Umeå.

Den socialdemokratiska gruppen har med den utgångspunkten biträtt en kompromiss och gått Ifrån sitt krav och anser att frågan skah utredas mot bakgrunden av att vi också har ett förslag om utredning av TRU-kommitténs framtida organisation. Jag föregriper inte på något sätt de resultat denna utredning kommer fram tiU. Jag hoppas att den prövar alla aspekter förutsättningslöst och att den kommer fram tiU ett resultat ganska snabbt, så att vi får ett beslut i frågan.

Herr POLSTAM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl inte polemisera med herr Rimås om detta. Jag respekterar andras åsikter också. Jag vill bara framföra min egen, och den tycker jag att jag har klargjort här.

Hen Fagerlund undrade om jag Inte hade något yrkande. Jag hoppas att det framgick av mitt anförande att jag yrkade bifaU tUl propositionen beträffande punkt 22. Det kan väl inte misstolkas.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag syftade på när jag sade att herr Polstam inte hade något yrkande var inledningen av hans anförande, där han talade om personalpohtik i allmänna ordalag men icke ställde något yrkande. Såvitt jag uppfattade det senaste han sade, yrkade han också där bifall tiU propositionen, vUket i detta faU betyder detsamma som vad utskottet yrkar.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen POLSTAM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har faktiskt även redovisat mina synpunkter när det gäller personalpohtiken. Jag är innerst inne motståndare tUl utflyttning med tvång. Vad det är fråga om är att man skaU kunna ha ett fritt val när det gäller sin arbets- och boendeort, och det är min huvudprincip. Men mot detta måste man stäUa det förslag som nu föreligger och som vi säkerligen inte kan ändra på något sätt, vad jag än yrkar på. Därför vill jag även redovisa min personUga instäUning tUl utflyttning tvångsvis av människor, vare sig det är tiU eUer från Stockholm.

100

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Principen att fördela den stathga verksamheten över landet är ett gammalt krav, som vi inte minst från folkpartiets sida starkt har hävdat. Att man samtidigt som man flyttar ut verksamheter och människor tar tUlbörUg hänsyn tUl dem som kanske mot sin önskan ändock måste flytta, anser vi vara en självklarhet. Utskottets ordförande Karl Erik Eriksson inledde denna debatt med ett klargörande av folkpartiets Unje i denna fråga, och jag delar fuUständigt de synpunkter han där framförde.

Som nonlänning får jag närapå dagligen kontakter med människor som måste mot sin önskan flytta ut från Nonland, och det måste kännas på samma sätt för de människor som nu står i tur att flytta ut från Stockholm. Det personhga problemet och de personhga svårigheterna tror jag att vi norrlänningar som så många år konfronterats med de här problemen kanske bäst förstår.

Jag har tiUsammans med några medmotionärer väckt en motion i anledning av propositionen. Det är motion nr 1301, där vi begär att TRU-kommittén och Sveriges Radios utbUdningsenhet förlägges tUl Umeå. Motionen följer det lokaliseringsförslag som utredningen förordade. Utskottet trycker starkt på de synpunkter som återfinns i motionen och bedömer det ur regionalpohtiska synpunkter vara välbetänkt att förlägga verksamheten tUl Umeå. Utskottet vUl dock först ha en utredning som klargör vissa spörsmål och tar hänsyn tiU de organisationsförslag som nyUgen framlagts för denna verksamhet.

Fröken Bergegren och herr Polstam har nyss från denna talarstol gjort jämförande värderingar mellan Nonköping och Umeå.

Hen talman! Jag gör inga sådana värderingar, utan jag anser att de sakskäl som utskottet framlägger är berättigade och att man inte bör bestämma sig förrän man fått fram aUt material.

Förläggningen av TV- och radioproduktionen är inte en fråga enbart om Umeå utan en Norrlandsfråga. För närvarande arbetar så gott som hela den hos Sveriges Radio anställda personalen i Syd- och Mellansverige. Av de 4 100 anstäUda är 1,7 procent verksamma i de tre nordhgaste länen. 1 den övriga delen av landet arbetar 98,3 procent. För att uppnå en rimhgare balans är det nödvändigt att Norrland får en större andel än vad som nu är faUet.

Utskottets enhälhga uttalande att de regionalpohtiska skälen väger tungt för Umeå är en riktig bedömning, och jag hoppas att den av utskottet motiverade vidare utredningen skaU kunna ske snabbt. Både

sakskäl och rättviseskäl talar för en förläggning av TRU och radions utbildningsverksamhet tUl Nonland. Umeå torde i ett sådant faU vara den naturhga lokahseringsorten.

Jag delar utskottets uppfattnmg, även om den inte helt föher vad vi har sagt i motionen, men utskottets uttalande tUlgodoser motionens syfte. Utskottet viU ha en utredning, det viU veta de faktiska förutsättningarna innan en slutUg bedömning sker. För dessa sakargument anser jag att det finns anledning att böja sig och inte söka plädera för att sätta den ena staden framför den andra. Det är meningslöst ordrytteri och ingenting annat.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

Hen GUSTAFSSON I Byske (c):

Herr talman! Låt mig först få göra en mycket aUmän reflexion.

Den uppståndelse som har kunnat noteras med anledning av det förslag tUl utlokahsering av vissa stathga verksamheter, som nu avses bli beslut, har framför allt i de ohka massmedia fått oanade proportioner. De människor i t. ex. Norrland som under lång tid och allt fortfarande, inte kunnat erhålla arbete på sin hemort har nog svårt att förstå den enorma aktivitet som utvecklas så fort det gäUer Stockholm. Mång tusentals norrlänningar har tvingats bort från hembygd, familj och vänner utan att exempelvis pressen fördenskuU ansett sig böra reagera. Centralisering har i de fallen ansetts som naturlig, men så snart det bhr fråga om praktiska åtgärder för decentralisering blh det ett förfärUgt väsen.

Man kan onekUgen efterlysa konsekvensen i ett sådant förhållande. En del tycks anse att Norrland har intresse bara när det är fråga om naturvård.

Jag vUl dock säga att regeringen visat ett betydande mod genom framläggandet av den proposition som är grunden för det betänkande vi nu behandlar. Jag vUl gärna säga: God fortsättning!

Sedan viU jag helt kort göra några kommentarer tiU betänkandet i vad rör utlokaUseringen av TRU jämte vissa delar av Sveriges Radios utbildningsenhet. EnUgt det Sjönanderska utredningsförslaget avsågs den här verksamheten förlagd tUl Umeå. När vi i styrelsen för Sveriges Radio yttrade oss över förslaget, stannade majoriteten för Nonköping som förläggningsort. Jag blev ensam reservant för bifall till utredningsförslaget om Umeå. Kungl. Maj:t har nu i propositionen föreslagit Norrköping. I det betänkande som föreUgger har dock, bl a. efter en motion från mig, förläggningsorten ånyo bUvit Umeå. Jag är givetvis glad för detta och inser att utskottet kan ha haft vissa svårigheter när det gäUt att skapa enighet. Det har inte minst kommit till uttryck i den debatt som utspelats under den senaste halvtimmen.

Visst hade jag varit ännu mera belåten, om utskottet kunnat uttrycka sig mera bestämt. Jag hyser dock, i motsats till hen Rimås, förvissning om att den utredning som nu förutsattes ske skaU ytterligare förstärka håUbarheten i den Sjönanderska utredningens sakskäl för lokaUsering tiU Umeå. Det är angeläget att det finns högre utbUdning och forskning på den ort tUl vilken TV-Radios utbUdningsverksamhet förläggs. Detta finns I Umeå men inte i Nonköping. Att i det senare faUet hänvisa tUl Linköping är ganska långsökt. Angelägenheten av att Sveriges Radlos

lOI

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

distriktsorganisation ges en starkare stäUning är viktig, och det är också en ambition inom Sveriges Radio. Detta synes mig därför också vara ett ytterUgare och klart skäl för Umeå. En förläggning till Norrköping skulle också skärpa den snedbalans på massmediaområdet tUl förmån för Mellansverige som redan finns.

Ur regionalpoUtisk synpunkt torde Umeåalternativet vara det som bäst överensstämmer med den aUmänt uttalade målsättningen. Personalpolitiskt bör detta projekt vara lätthanterUgt på grund av att verksamheten ännu har relativt hten omfattning men befinner sig i stadig tiUväxt.

Mot bakgrund av vad jag här anfört skuUe det naturligtvis vara frestande att yrka bifaU tUl den motion som jag har väckt och som begär ett klart uttalande av riksdagen för Umeå. Jag gör det dock inte, även om fröken Bergegrens och herr Polstams Inlägg I någon mån skuUe kunnat utgöra så att säga en inspirationskäUa för mig att göra det. Men jag vill vara lojal mot dem som suttit på denna fråga i utskottet.

Jag StäUer aUtså herr talman inget sådant yrkande utan viU med det sagda hemstäUa om bifaU tih utskottets förslag på den punkt det här gäUer.

102

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Beträffande de stora principieUa frågorna i samband med propositionen nr 29, så är de redan belysta, och jag skaU i detta sammanhang bara säga att jag helt delar de synpunkter som Inrikesutskottets ordförande framförde i sitt inledningsanförande i dag.

Jag skuUe varit tacksam om jag kunnat dela hans uppfattning även i en annan sak. Han sade - jag vet inte om det var med en känsla av ödmjukhet — att den region som han representerade inte hade några andra önskemål än de som var framförda i propositionen. Det gällde sålunda lokahseringen. Jag kan tala om att den regionen har fått tre centrala ämbetsverk. Jag är fuUt medveten om att om den region som jag representerar hade varit föremål för samma favör skulle jag också i det faUet kunnat säga att jag vore helt tUlfredsstäUd.

Det har här tidigare framförts den synpunkten, att man har gjort denna utlokahsering till ett relativt ringa antal orter och att utlokahseringen sålunda ger antydan om en centrahsering trots att man fiyttar ut verken från Stockholm. Det har också sagts att man vill flytta ut dem i grupper, men en del orter har fått sig tUldelade relativt många centrala ämbetsverk med en stor personalstyrka.

Det var närmast fru Nilsson i Kristianstad som framförde avvikande synpunkter. Hon menade att man skuUe tänka på ett stöne antal orter och en bättre fördelning av dem över hela landet. Jag delar hennes åsikt i det faUet.

Vi är väl fuUt överens om att ändamålet med utflyttningspropositionen är bl. a. att bidra tlU att det skapas balans meUan starkt expanderande storstadsområden och omgivande regioner. Det verkar som om man i det sammanhanget endast har tänkt på Stockholms storstadsområde - de andra två storstadsområdena är inte nämnda. Och när man velat åstadkomma balans har man endast räknat med norra Sverige och Svealand. Ingen ort söder om Jönköping är representerad i detta förslag.

Såväl Kommunförbundet som vissa länsstyrelser har påpekat denna brist och menar att man i ett sådant här utflyttningsförslag borde ha räknat med även övriga delar av landet.

Örestadsområdet är inte aUs nämnt. Det är också ett storstadsområde och kräver avbalanserlng. Det finns väl ett skäl tiU att man inte har nämnt det — man kan ju mte flytta ut några centrala ämbetsverk från Örestadsområdet eftersom det Inte finns några sådana där. Däremot kan man skapa balans genom att stimulera de regioner som är naturhga balanseringsregioner tUl Örestadsområdet.

I motionen 1236 som bland andra jag har undertecknat och som har följts upp I reservationen 4 av fru Nilsson i Kristianstad, påpekas att Kristianstad—Hässleholmsreglonen är en lämpUg avbalanseringsregion gentemot Örestadsområdet. Genom att ge den regionen den stimulans som lokahsering av ett centralt ämbetsverk innebär skuUe man kunna avlasta Örestadsområdet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har i sitt remissyttrande föreslagit att lantbruksstyrelsen lokahseras tUl Kristianstad-Hässleholmsregionen. Man anser att jordbruks- och trädgårdsnäringarna har en sådan tyngdpunkt i södra Sverige att redan det motiverar en lokalisering dit.

Utredningen har talat om vissa kriterier som en ort bör uppfylla för att bli föremål för en lokahsering: den skaU ha ett visst minimiantal Invånare, goda kommunikationer, ett nyanserat näringshv osv. Den region som jag representerar fyller dessa kriterier. Den Ugger på lämpUgt avstånd, omkring tio mU från Malmö, som är Örestads centralpunkt. Den har lämphg folkmängd, omkring 120 000. Den har goda kommunikationer — både flyg och järnvägsförbindelser. Den har ett rikt nyanserat näringshv. Den har god tillgång på bebyggelsemark. Den har goda utbildnings- och forskningsmöjligheter. Den Ugger i närheten av Lunds universitet. Inom regionen ordnas århgen universitetskurser. Där finns forskningscentra för trädgårdsnäringen inom länet, och länet har sedan gammalt en mycket väl utbyggd lantbmksundervisrung — namnen Önnestad och Bollerup är kända över hela landet.

Det är min bestämda övertygelse att det såväl från stathg som från regionalpohtisk synpunkt när det gäller att få lämpUg avbalanserlng inom Skåne är motiverat att beakta de synpunkter som har framförts i motionen 1236 Jag yrkar därför bifaU tUl reservationen 4 av fru Nilsson i Kristianstad. Jag vlU emellertid tUl slut säga att om det inte skulle gå att få gehör för det yrkandet vid dagens omröstning, så hemstäUer jag att de synpunkter som här har framförts beaktas vid den fortsatta utredningen rörande utlokaUsering av centrala ämbetsverk.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

I detta anförande instämde herrar Nilsson I Trobro (m) och Andreasson (c).

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! Herr Fagerlund började sitt anförande tidigare i dag med att klaga över att det var så många talare på talarlistan. Jag kan instämma i beklagandet av detta. Men ansvaret för det är Inte i första hand kammarledamöternas, utan det är regeringen som får ta ansvaret för att

103

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

104

ha lagt en så pass onödig proposition som den vi nu behandlar vid en sådan tid att debatten kommit att sammanfaUa med den mest arbetsbe-lastade delen av vårriksdagen. Den kritiken faUer aUtså i första hand på regeringen.

Jag var från början av den uppfattningen att propositionens förslag var felaktigt, att det skuUe kosta betydUgt mer än det smakade och att det innebar uppenbara risker för aUvarliga följdverkningar, om vilkas kostnader utskottet i sitt betänkande inte på något sätt har gett besked. Jag insåg samtidigt att den bästa lösningen, ett yrkande om avslag på propositionen, inte skuUe ha stora utsikter att vinna majoritet i kammaren. Därför beslöt jag att i ett par motioner påpeka de i mitt tycke största bristerna i propositionsförslaget. Om utskottet i sitt betänkande tagit ställning för dessa motionsförslag skuUe det hela varit htet mer acceptabelt.

I en första motion har jag föreslagit att kriminalvårdsstyrelsen enligt personalmajoritetens önskemål skuUe förläggas tUl Norrtähe i stället för tUl Nonköping. Norrtähe kommun är i stort behov av en ökning av arbetstiUfäUena. Det kan varje kammarledamot som har intresse av saken övertyga sig om ganska snabbt. Sysselsättningsproblemen i östra Uppland är så aUvarliga att något måste göras snabbt. Därvid är förbättrade vägar och kommunikationer bland det nödvändigaste. Men en förläggning av t. ex. kriminalvårdsstyrelsen tUl Norrtälje kommun skuUe ha varit ett stort steg i rätt riktning, om nu kriminalvårdsstyrelsen ändå skah kastas ut från Stockholm. För Nontähe talar också att flyttningen då skuUe ha kunnat ske smidigare och bh bUligare genom att ett antal anställda under en övergångstid kunde bo kvar i Stockholmsområdet och resa tiU Norrtähe.

Nu motsätter sig emellertid utskottet att man skall förlägga statliga verk tiU orter med undersysselsättning. Man säger på s. 50 i betänkandet att konkunensen om arbetstUlfällena i så fall skuUe komma att förstärkas och att det skuUe bU problem att finna lämphga anställningar åt medföhande anhöriga. Den nu föreslagna utflyttningen är aUtså inte avsedd att skapa ökad sysselsättning där brist på sysselsättning föreUgger, utan den är en utflyttning tUl större städer som redan förut har egen expansionskraft, eher egen "växtkraft", som utskottet säger. Därmed är utflyttningen av statUga företag en omflyttningslek utan stöne värde.

Utskottet säger också att det är önskvärt att myndigheter med hkartad verksamhet förläggs till samma ort och att man inte skah skiha myndigheter med ett visst inbördes samband från varandra. Med hänvisning härtUl tUlstyrker utskottet propositionens förslag om utflyttning av kriminalvårdsstyrelsen och sjöfartsverket tUl Nonköping, Det är beklagligt. Jag visste inte att dessa båda verk hade ett så intimt samarbete. Tänker man nu börja placera straffångar på fartyg? Det är väl ändå Inte så, att det är någon särskUt hög krimlnaUtet mom sjöfarten.

Utskottet talar I sitt utlåtande om den regionalpohtiska effekten. Mot bakgrunden av vad jag tidigare sagt vUl jag fråga vad utskottet menar med detta. Det tycks i varje faU inte vara sysselsättningen som man är intresserad av. Det är just ohka effekter av den föreslagna utlokahseringen som jag har velat få belysta genom min andra motion, nr 1350. Jag

har där yrkat att något flyttnmgstvång inte skah få gälla. Vidare har jag tagit upp principiella synpunkter på frågor om bostadskvoter och kommunikationer på de orter dit utflyttningen är tänkt. Från utskottets sida är man tydligen rädd för att gå i närkamp med dessa allvarUga frågestäUningar när det gäUer konsekvenserna. Man säger t. ex. angående kommunikationerna att det Inte är lämpUgt att göra genereUa uttalanden om resursfördelning, men samtidigt har man i det föregående gjort en rad genereUa uttalanden.

När det gäller bostadskvoter är uttalandena ännu mer förvhrade. Man säger att det är för tidigt att bedöma om de avvägningsproblem som aktuaUseras i motionen över huvud taget kommer att uppstå. Men några rader längre ner säger man sig föratsätta att kommunerna tar hänsyn tUl att den Inflyttade personalen kan komma att efterfråga bostäder av ohka typer och i skiftande prisklasser. Men för att kommunerna skall kunna ta hänsyn till det så måste ju kommunerna få tUlräckUgt stor bostadskvot. Var skaU denna ökade bostadskvot tas ifrån? Från storstäderna eller från småorterna, eUer genom ökad tlUdelning? Det var ju det som jag viUe ha klarhet i genom motionsyrkandet. Men från utskottets sida har man föredragit att stoppa huvudet i busken och hoppas att det skaU gå bra ändå. Jag menar att om man tar dessa ökade bostadskvoter från de omkringliggande småorterna så får det hela bara en regional centrahseringseffekt. Stora städer blh störte, och landsbygden där omkring riskerar att utarmas ytterhgare.

Precis samma sak händer om man omfördelar väganslag för att förbättra kommunikationerna meUan de aktuella städerna - såvida man Inte tar medlen ur en ökad tlUdelning. Allvarliga erfarenheter av hur det kan gå tUl har vi från Stockholms län, där nästan aUa vägmedel går åt I de närmaste omglvnhigarna runt Stockholms stad, medan de perifera delarna av länet bUvit nästan helt lottlösa. Det är kanske den största orsaken tiU svårigheterna I Norrtälje kommun som jag berörde tidigare.

Det är sådana här principieUa frågor som jag anser så avgörande för hela problemet och som inte utskottet har vågat röra vid. Hur dåhgt beslutsunderlaget är framgår av vad utskottet säger pä s. 56 angående personalpensionsverket, mvandrarverket, provningsanstalten och luftfartsverket. Utskottet säger att för var och en av dessa myndigheter kan anföras skäl för en oförändrad lokahsering. Men utskottet viU mte ta hänsyn tiU dessa skäl därför att man då inte skulle kunna minska Stockholmsområdet med tUlräckUgt många personer. Utskottet anför vidare att man inte bUvit övertygad om att utflyttningarna är omöjliga att genomföra. Med andra ord: man flyttar ut allt som över huvud taget är möjligt tiU vUket pris som helst och utan att kunna ange konsekvensema.

VI har ahtså ett dåUgt beslutsunderlag med aUtför många kvarstående frågetecken för att det skaU vara ett klokt beslut att bifaUa utskottets hemstäUan. Den bör därför avslås. En annan orsak tUl det är att det Inte finns någon beräkning av vad det hela kommer att kosta. De direkta kostnaderna bUr tydhgen mycket stora. DärtUl kommer de indhekta kostnaderna. TiU vad nytta?

Riksdag och regering skaU inte leka med skattebetalarnas pengar. När sanningen går upp för aUa är det annars en stor risk att folkets dom bUr hård.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 95-96

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

106

Hert GUSTAVSSON i EskUstuna (s);

Herr talman! Inget kan vara mindre motiverat än att - om jag får uttrycka mig bUdspråksmässigt — förvandla debatten om uppbyggande av storstadsalternativ till en fattigauktion där företrädare för oUka landsdelar och kommuner utmålar sina hemorters nöd och elände. När jag vill plädera för EskUstuna som mottagare av myntverket är det aUtså främst av den anledningen att EskUstuna mycket väl uppfyUer de fömtsättningar som bör uppfyUas I ett sådant sammanhang. Den verksamhet som skaU UtlokaUseras passar bra m I den mottagande kommunens mönster. Sålunda kommer rekrytering av kunnig arbetskraft inte att medföra något problem, fraktkostnaderna bhr rimliga, kommunikationerna är goda och kommunen kan erbjuda den personal som flyttar med aU rimUg service. I detta avseende kan EskUstuna, I varje fall i vad det gäller av riksdagen beslutad utlokaUsering av verk, som hittills enda kommun i landet uppvisa verifikation på vilja och förmåga att möta vid utlokalisering uppkommande problem. Utan att sådant exakt kan mätas verkar det av åtskiUiga uttalanden att döma som om den inflyttade fabriksverkspersonalen skuUe vara med bland kommunens mest nöjda invånare.

Jag föreställer mig att förflyttningen av förenade fabriksverken — som då hette försvarets fabriksverk — tUl Eskilstuna är den stora positiva erfarenhet som regeringen kunnat grunda de nu aktueUa utflyttningsförslagen på.

Det är inte bara de anstäUda som uttalat sin tUlfredsställelse. Fabriksverksledningen försummar aldrig en möjlighet att från verksledningssynpunkt bedyra nyttan och värdet av de vinster som vunnits av lokahseringen tlU den välbelägna och positiva arbetsmUjö som Eskilstuna visat sig vara.

Från mottagarens utgångspunkt kan jag försäkra att den genomförda förflyt t rungen varit av stort värde. Den har bl. a. gett en mycket välbehövUg differentiering av bygdens näringshv.

I detta avseende måste jag anmäla vissa EskUstunaproblem som på grund av shi storlek och klara markering faktiskt också är rikets. Eskilstuna är redan till sin tUlkomst som Industristad en statUg satsning. Den angavs bh en rikets smedja. Den blev långt senare genom speciella statliga arrangemang centrum för uppbyggande av den svenska metallma-nufakturindustrln. Denna baserades ju från början på många små företag. Eskilstuna har behåUit denna småindustristruktur. I kommunens många små industrier finns god tlUgång tUl gediget yrkeskunnande. Detta är dock inte tUl fyUest när man också i andra länder lärt sig tillverka de produkter som varit produktionens bas - ibland av andra material än järn och metaU. Naturligtvis lever många Eskilstunaföretag vidare och utvecklas just genom kunnande och yrkesskickhghet, men det är ett faktum att det antal arbetstUlfäUen som måste bytas ut under de närmaste åren är att räkna i tusental. Det är denna långsiktiga problematik som är det aUvarUga och avgörande.

Vi har naturhgtvis bekymmer för stunden också. Jag skulle t. ex. ur arbetsmarknadsverkets statistik kunna dra ut en del om saluvärdet av verkstadsindustrins produkter per anstäUd och stäUa riksgenomsnittet mot EskUstunas betydhgt lägre siffror i det avseendet. Jag skuUe kunna

läsa statistik över driftnedläggelser, antalet berörda företag och personer. Jag skuUe kunna tala om varslade och i förväg anmälda varsel om permitteringar. Jag skuUe kunna tala om arbetslöshetssiffror för dagen, och jag skuUe kunna tala en del om s. k. spontana avgångar, som ju reducerar en hel del företags numerär ganska kraftigt. Men jag tycker inte att det skuUe tjäna så särskilt mycket tUl, ty som jag sade är det de långsiktiga problemen som är de mtressanta och aUvarhga. De siffror jag kunde redovisa skuUe ju i så fall få stäUas i relation tiU någon annan ort, och tUl den nivån vill jag inte sänka mig i debatten.

EskUstunaindustrin kan inte klara alla långsiktiga problem av egen kraft. Regeringen har insett detta, bl. a. genom att tUlsätta en utredning om metaUmanufakturindustrins problem. Denna utrediung presenterades för övrigt först i EskUstuna och har just EskUstunaindustrins problem som utgångspunkt. Jag ser också medvetandet om detta som en del av motiverhigen för EskUstuna som mottagare av statlig lokalisering. EskUstuna är I sin närlngshvsomdanlng beroende av förnyelse. Myntverket är därför ett välkommet tUlskott, som bör föhas av mera vid nästa utlokaUsermg.

EskUstunas framtid balanserar på en knivsegg. Övervikt i negativ riktning kan ge hknande effekter som man förbinder med textUkrisen. Övervikt i positiv riktning kan ge en utveckUng mot ett harmoniskt samhäUe som välbeläget befolkningsalternativ utanför storstadens influensområde och mot en för rikshushåUet vinstgivande enhet.

Herr talman! Riksdagens ärade ledamöter kan ge ett bidrag i positiv riktning genom att rösta med reservationen 9, till vilken jag ber att få yrka bifaU.

Nr 95

Onsdagen den 26 maj 1971

OmlokaUsering av viss statlig verksamhet

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandhngen av återstående ärenden på föredragningshstan tUl kl. 19.30,

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande;

Nr 39 angående uppskov med behandhngen av vissa ärenden

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 39 angående uppskov med behandhngen av vissa tUl utskottet hänvisade ärenden

Nr 42 i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående godkännande av två tlUäggsavtal tlU dubbelbeskattningsavtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike beträffande dhekta skatter, m. m.

Lagutskottets betänkande:

Nr 13 angående uppskov med behandhngen av vissa ärenden

UtbUdningsutskottets betänkande:

Nr 21 i anledning av Kungl. Majts proposition om studieyrkesorientering i grundskola och gymnasieskola jämte motioner

och

107

Nr 95 Jordbruksutskottets betänkanden:

J-. j ■ Nr 35 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

-£ • ir>Ti PCB-lag jämte motion

26 maj 1971 ■'

-------------- ---- Nr 36 i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om

användning av djur för vetenskaphga experiment

Nr 37 i anledning av Kungl. Majts proposition 1971:51 med förslag tiU rennäringslag, m. m., jämte motioner

Nr 38 angående vissa anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 39 i anledning av motioner angående internationell miljövård m. m.

Nr 40 angående uppskov med behandhngen av vissa tUl utskottet hänvisade ärenden

Nr 41 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:61 med förslag tiU hvsmedelslag m. m., jämte motioner

Nr 42 i anlednmg av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens hvsmedelsverk m. m. jämte motion

Nr 45 i anledning av motion om svenskt medlemskap i Internationella naturskyddsunionen

Inrikesutskottets betänkanden:

Nr 17 i anledning av Kungl. Majts proposition 1971:111 om anslag tUl Täckrung av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1971/72

Nr 18 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag tUl lag om anstäUningsskydd för vissa arbetstagare, m. m., jämte motioner

Nr 19 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

§ 6 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att föhande enkla fråga denna dag framstäUts, nämligen av

Nr 272 Herr Romanus (fp) tiU herr justitieministern om ökning av pohsens resurser:

VUl justitieministern medverka tUl att poUsen får resurser att

förebygga befarade s. k. "raggaroroUgheter" och skydda aUmänheten i

samband med inträffade sådana?

§ 7 Kammaren åtskUdes kl 16.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert