Riksdagens protokoll 1971:94 Tisdagen den 25 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:94

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:94

Tisdagen den 25 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes tUl en början av fru andre vice talmannen.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

§ 1 Presstöd och annonsskatt (forts.)

Fortsattes överläggningen angående konstitutionsutskottets betänkande nr 32 och skatteutskottets betänkande nr 30.

Herr CLARKSON (m):

Fru talman! När socialdemokratin i fjolårets val förlorade sin majoritetsställning i riksdagen inträdde en löftesrik parlamentarisk situation. Riksdagen skulle på nytt få spela en betydelsefuU roU i frågor av avgörande betydelse. Så har det också blivit, men det finns vid detta laget flera skönhetsfläckar på den bUd av det parlamentariska spelet som aUmänheten ser. Regeringen skaffar sig majoritet genom tiUfäUiga förbindelser än här och än där.

Det beslut om presstöd och dess finansierande medelst annonsskatt som regeringen med stöd av centern i dag genomdriver är ett för mångas rättsmedvetande djupt kränkande beslut. Majoriteten här i kammaren kommer i dag att besluta om en godtycklig och hårdhänt beskattning, som kan få mycket allvarliga konsekvenser i framtiden. Förslaget är Ula genomtänkt, uppenbarligen närmast ett förfluget hugskott, och har reviderats under förhåUanden som gör att det framstår som ett hastverk. Inom den juridiska expertisen är man till och med oenig i frågan om regeringens proposition är i överensstämmelse med gäUande grundlag. Tveklöst är att stora vähargrupper uppfattar den som stridande mot tryckfrihetsförordningens anda.

Det är för svenska folket en självklarhet att vårt fria ord överaUt skall kunna komma till uttryck utan inskränkningar, utan att vissa politiska språkrör skall premieras och andra hämmas. Så blir det emeUertid i framtiden. På samma ort kan den ena tidningen, välskött och effektiv, i praktiken få betala till sin konkurrent, som kanske är det motsatta. Tänk om sådana fördelningsgrunder skulle börja tillämpas runt om i näringslivet. Låt oss föreställa oss att Volvo skulle få lämna bidrag tUl Kalmar Verkstad eUer Gränges tiU Nonbottens Järnverk! Vi skuUe snart inte ha några framgångsrika företag i vårt näringsliv och inte heller något stigande välstånd. Eftersom centern delar ansvaret för beslutet i dag, kan man ju nämna som exempel två jordbruk som hgger grannar. Det ena sköts i svett och möda av sin phkttrogne ägare. Det andra lämnas vind för våg av sin och går med förlust. Den duktige tvingas nu att lämna sitt överskott tUl den andre för täckande av hans förlust. Den sagan har sitt givna slut!

Om svensk demokrati hade fungerat väl, hade detta hastverk, som regeringen prackar på oss i dag, förkastats. Visst behöver vi slå vakt om

107

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

det fria ordet här i landet och hjälpaktioner må försvaras, om vi därmed garanterar det fria ordet i aUa dess schatteringar. Men här hjälper man vissa och stjälper man andra. En sådan Lassemajamentalitet får inte förekomma inom detta område!

Annonsskattens konstruktion och fördelningen av densamma är för mig och många andra ett tecken på att den pohtiska moralen är sjunkande. Den utvecklingen får inte fortsätta. Den måste hejdas med risk att väljarna annars tappar förtroendet för sina företrädare.

Annonsskatten kan inte bli föremål för ett uttalande utan att detsamma innehåller något om den diskriminering som även i detta avseende drabbar den så kaUade populärpressen. Redan tidigare har veckopressen placerats i strykklass: man har högre posttaxor, man måste erlägga moms, vilket dagstidningarna slipper, och nu skall annonsskatten drabba dagstidningarna med 6 procent men veckotidningarna med 10 procent.

Vem vågar med gott samvete på detta sätt placera veckotidningarna i en straffbar pariasklass? Se på kvällstidningarnas söndagsutgåvor: ett enormt material av nästan uteslutande underhållningskaraktär. Det uppfattas med all rätt som orättfärdigt av många att veckopressen utsattes för extra straffbeskattning på detta sätt. Om propositionen 1971:28 bifalles, får man kaUt räkna med att både dagstidningsbranschen och veckopressbranschen — speciellt den sistnämnda — kommer att drabbas av företagsdöd, anstäUningsstopp och permitteringar, eftersom konjunkturen redan förut präglas av vikande annonsvolym och sjunkande lönsamhet för dessa båda branscher. Inte minst av de anställda uppfattas riksdagens beslut i dag som ett hot mot deras existens - otryggheten kommer nu att vara deras ovälkomna ständiga föheslagare.

Jag yrkar, fru talman, bifaU tUl reservationen av herrar Hernehus och Werner, vUken är fogad tiU konstitutionsutskottets betänkande nr 32, samt tUl reservationen 2 av herrar Magnusson i Borås och Söderström i skatteutskottets betänkande nr 30.

108

Herr CARLSTRÖM (fp):

Fru talman! Det var en tid när det fanns folk som trodde att radio och senare TV skuUe göra de dagliga tidningarna överflödiga. Så har som bekant inte blivit fallet. I stäUet har radio och TV bhvit komplementting tUl tidningarna och ofta initierat folk tUl att läsa i tidningarna det som de flyktigt hört eUer sett i radio eller TV. Fördelen med tidningarna är ju bl a. att det är läsaren själv som bestämmer när han skaU insupa nyheterna och hur länge.

Trots konstaterandet att aUmänheten icke kan vara utan tidningar finns det många tidningar som brottas med ekonomiska bekymmer. Framför aUt är det andra- och tredjetidningarna inom de ohka spridningsområdena som har det besvärhgt. Man frågar sig vad det kan bero på att tidningarna har det så svårt att få debet och kredit att gå ihop. Ja, orsakerna är många. Jag skah nämna några,

Tidnhigsutgivning är en personahntensiv verksamhet, dvs, det åtgår många människor för att framstäUa en tidning. Löneökningar slår således hårt. Vidare skah mycket av arbetet utföras på obekväm arbetstid, varav

föher att de anställdas berättigade krav på ersättning härför blivit en tung post. Under senare år genomförd arbetstidsförkortning och femdagarsvecka medverkar tUl fördyringen. Kommer så därtiU att papperspriserna i år höjts med 37 kronor per ton — den största höjningen under den senaste femtonårsperioden — och att posttaxorna höjts för postbefordrade exemplar med 8,8—20 procent, så förstår man bekymren lättare. Detta betyder att 1971 års postavgift för ett årsexemplar av en sjudagarstidning varierar mellan 67 och 125 kronor och för en sexdagarstidnmg meUan 48 och 65 kronor. Utbärningen har givetvis också blivit dyrare. Totalkostnaden för tldningsframstäUningen har hkaledes gått i höjden på ett oroväckande sätt.

Vore det då inte naturligt att abonnenterna och lösnummerköparna finge betala vad produkten kostar, frågar man sig. Riktigt så enkelt är det emellertid inte. Varje tidningsledning vUl sprida sin tidning tUl så stora grupper som möjligt och har i alla tider i viss mån låtit annonsörerna delfinansiera verksamheten litet mera än vad annonsutrymmet annars skuUe betingat i pris. Härigenom har man håUit tidningspriserna nere och upplagan uppe. Det är ju också ett samhäUsintresse av stora mått att folk medelst tidningsläsning ges möjlighet att få information och kännedom om vad som sker i samhället.

En utredning som man har gjort inom tidningsvärlden visar att ett årsexemplar av en tidning med upplaga över 40 000 exemplar kostar 263 kronor. I gruppen 30 000—40 000 exemplar är kostnaden 291 kronor och I gruppen 10 000—20 000 exemplar hgger kostnaden på 323 kronor. Att ta ut dessa priser för abonnemangen är varken önskvärt eUer möjUgt. Givetvis betyder det också mycket för annonsörerna att upplagan håUs uppe, varför det system som nu praktiseras beträffande annonspriserna inte är orimligt.

Hur underligt det än låter har den av finansministern i vintras aviserade annonsskatten kastat sin slagskugga framför sig och haft den omedelbara föhden att tiUströmningen av annonser minskat under första kvartalet i år jämfört med samma tid i fjol med ca 10 procent. Det troliga är att det även finns andra orsaker till minskningen, men tveklöst har den bebådade annonsskatten satt sina spår.

Jag har, fru talman, i min motion 1287 utvecklat det omotiverade och orätta — för att inte använda starkare ord — i finansministerns förslag enligt proposition nr 28, varför jag också i motionen yrkat avslag på propositionen, ett yrkande som jag vidhåller. Jag vUl erinra om att regermgen ofta motiverar sitt avslag på vissa förslag med konstaterandet att utredning pågår och att man icke vUl föregripa utredningsmännens arbete och fatta beslut innan utredningens förslag föreligger. 1 denna fråga har man tvärtemot praxis ansett sig oförhindrad att negligera reklamutredningens kommande förslag och Införa en annonsskatt med verkan från den 1 juh I år. Finansministern har själv sagt att reklamutredningen räknar med att kunna slutföra sitt arbete under detta år. Varför då rycka ut frågan om annonsskatt ur hela utredningskomplexet? Varför kan man inte vänta och se vad reklamutredningens kommande förslag innebär? ViU kanske finansministern ge utredningen en fingervisning eller vad är syftet med denna hastigt påkaUade idé.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

109

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

Jag är givetvis Inte främmande för tanken att presstödet skall finansieras med annonsskatten. Finansministern framträder här i den modema versionen av Robin Hood genom att ta från de rika och ge åt de fattiga.

Emellertid kan hela idén vara förfelad. Med de bestämmelser beträffande stödet som förehgger i förslaget är det tänkbart att tidningsföretag med sämre ekonomi kanske får hjälpa företag med bättre ekonomi, och det blir i sådana fall kanske effekter som finansministern knappast tänkt sig. Jag förutsätter emeUertid att finansministern tUl Pressens lånefond som sin mening uttalar, att medel ur fonden må utgå till företag som är i behov av stöd, ty det bör vara angeläget att icke flera tidningars röst tystnar. Det är väl den yttersta anledningen tUl presstödet. Behovsprövning när det gäUer stödet tycker jag är en renlighetsåtgärd som jag finner självklar.

Jag viU, fru talman, till sist peka på vad jag i min motion 1287 framhållit beträffande sammankopphngen av vissa av statens inkomster med vissa av statens utgifter såsom skett i det aktuella fallet. Här är det meningen att vissa tidningar skaU betala skatt som utgår som stöd tUl andra tidningar, -vilket möjliggör för dessa senare att skärpa konkurrensen. Osökt kommer jag i likhet med andra i denna kammare in på tanken att finansministern en annan gång kanske ålägger AB Volvo att betala underskottet på Tjorven, Har man praktiserat ett system är det lätt att detta får efterföhare, även om det blir varianter.

Jag ber, som sagt, fru talman, att få yrka avslag på propositionen 28 genom att yrka bifaU tUl folkpartiets reservation i skatteutskottets betänkande nr 30.

110

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Fru talman! Förslaget om en annonsskatt tillhör enligt min uppfattning de märkligaste inslagen I årets statsverksproposition. Jag tycker att det är märkligt från varje rimhg synpunkt. Här sitter en reklamutredning och analyserar olika slags reklamskatter och deras sannolika verkningar. Varför kan man då inte vänta på resultatet av dessa analyser? EUer tror man att man skaU komma tUl samma slutsats som den första pressutredningen, då dåvarande statssekreteraren KjeU-Olof Feldt satt som ordförande? Då visade man övertygande vilka snedvridande verkningar en särskUd annonsskatt skulle få. Den utredningen beslöt därför enhäUigt att avstå från att lägga fram något sådant förslag.

Jag tycker också att finansministerns argument i statsverkspropositionen för en reklamskatt är ganska märkligt. Det sägs där att den skaU möjliggöra en utbyggnad av presstödet. Men det är ingalunda det enda motivet. Där framhålls också den finanspoUtiska aspekten, och den är väl i själva verket huvudmotivet. Då beräknades skatten ge 120 mihoner kronor, av vUket belopp 30 mihoner kronor skulle användas som presstöd och dessutom 15 mihoner kronor för ökad samhäUsinformatlon, Återstående 75 mihoner skulle alltså utgöra reklamens bidrag till den eftersträvade finanspoUtiska åtstramningen. 1 dag är läget ett helt annat, I stället för 120 mihoner får vi in 48 mihoner, dvs, vi har prutat bort 60 procent, och presstödet kommer att kosta 33 miljoner kronor i stället för beräknade 30 mUjoner kronor.

Man kan fråga sig varför en sådan här åtstramning skuUe drabba annonseringen i pressen. Det Innebär ju ett avsteg från de principer som man bekände sig till I samband med omsättningsskattens införande 1960. Redan då uttalades att punktskatter — bortsett från sprit- och tobaksskatter — borde awecklas. Denna tanke understöddes ytterligare i utredningen om mervärdeskatten. Ett huvudargument både för omsens och momsens införande var att man inte ville öka floran av punktskatter — utan tvärtom skuUe reducera antalet till minsta möjliga.

Men nu struntar finansministern helt i en tidigare omhuldad rUctUnje och föreslår under ett kalenderår, när momsen höjs med hela 5 procent, att man även skaU punktbeskatta annonserna. I klartext innebär detta att det finanspolitiska läget är så pressat att man tillåter sig dessa inkonsekvenser för att hitta en ny inkomstkälla, som Inte omedelbart hrlterar den stora majoriteten vähare. Trots att momsen uppgår till 17,65 procent tillgriper finansministern en ny punktbeskattning, som saknar motsvarighet i något annat land.

Enligt min mening finns det bara en enda håUbar motivering för en bestämd punktskatt — och det är att man viU begränsa den efterfrågade kvantiteten av en viss produkt. När regeringen nu har lagt fram ett förslag till punktskatt på annonseringen i pressen som är en skatt på annonsutrymmet har den av alla möjliga sätt att beskatta reklamen valt det absolut sämsta.

Alla torde vara väl medvetna om att annonsintäkterna är tidningarnas största inkomstkälla. Härigenom har reklamen även fått en samhälleUg betydelse, som svårUgen kan överskattas — även om den effekten inte var avsedd från början. Den har möjliggjort ett lågt tidningspris tUl fromma både för prenumeranter och lösnummerköpare och den har dessutom gjort att man kunnat fabricera varor som blir billigare för konsumenterna. Och tack vare goda annonsintäkter har även tidningar med förhåUandevis små upplagor kunnat klara sig i en hård konkurrens. Men vikande upplagor leder snart tUl minskade annonsintäkter, och tidningsdöden har gått hårt fram i vårt land. TUl detta kommer den klara tendensen tUl vikande annonskonjunktur under det sista halvåret, som under den senaste tiden visat en oroande benägenhet att accelerera. Därför förehgger en synnerligen ansträngd ekonomisk situation för de flesta tidningar. Jag kunde själv konstatera detta när jag tittade på TV-Aktuellt kl. 19 i kväll, som sände ett reportage från riksdagsarbetet. Där såg man konjunktursiffror för annonseringen som månad för månad minskade med mellan tio och tjugo procent.

Jag skaU, fru talman, inte gå in på de tryckfrihetspohtiska aspekterna. Jag skah begränsa mig tiU skatteutskottets betänkande. Jag viU endast uttrycka en viss tveksamhet och jag anser att förslaget är mycket diskutabelt ur dessa synpunkter. Det är kanske därför som majoriteten i såväl konstitutionsutskottet som skatteutskottet inte har velat ha förslaget granskat av neutrala experter. Dessutom är det på mig direkt stötande att två partier, genom att göra en intern överenskommelse, åstadkommer att två andra partiers press i stort sett får betala vad kalaset kostar. Moderat press plus folkpartipress och aUmän borgerhg press — tUlsammans 76 tidningar eller 53 procent av samtliga — får nämUgen

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

111

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

112

betala 90 procent av annonsskatten, medan de å andra sidan endast får 25 procent av presstödet. Centerpartiets och socialdemokratiska partiets press, som tillsammans ger ut 39 tidningar, dvs. 27 procent av samtliga tidningar, får betala 10 procent av annonsskatten och får tiUbaka 68 procent. Folkpartipressen drabbas hårdast - den får betala bortåt tre fjärdedelar av annonsskatten och får tiUbaka 10 procent. Moderata pressen får betala ungefär 25 procent och får tillbaka drygt 10 procent. Centerpartipressen slipper betala men får 15 procent av presstödet, medan den socialdemokratiska pressen får betala 10 procent och får igen 50 procent.

Det är inte att undra på, om opinionen i många faU är upprörd över ett sådant förslag. Jag läste helt nyligen en ledare i en tidskrift som heter Fri Köpenskap. Jag skall be att få citera ur den; "Den uppgörelse om annonsskatten och presstödet, som träffats mellan socialdemokraterna och centerpartiet och som i prop. förelagts riksdagen, är utan tvekan den mest osnygga kohandel som förekommit på många år. Sällan har två partier så krasst gynnat sin egen press på andra partiers bekostnad. Inte blir det heUer snyggare genom att de två partierna i riksdagen vägrat att låta frågan bU granskad från tryckfrihetsrättslig synpunkt."

Tidnhigsutgivareföreningen har vid riksdagsbehandlingen fuUföht sin kritik mot annonsskatten och bl. a. i en uppvaktning för skatteutskottet påtalat omfördelningen meUan tidningarna som "ett utomordenthgt aUvarligt Ingrepp I företagens konkurrenssituation". Det intressanta med den här uppvaktningen är, att trots att det framlagda förslaget innebär att vissa tidningar kommer att bli gynnade, så stäUer sig samtUga tidningar bakom Tidningsutgivareföreningen i dess uppfattning. Det finns med andra ord mera sinne för fair play hos pressen än hos vissa politiker, och det kan ju vara en tröst i bedrövelsen.

Dhektör BertU NUsson på Aftonbladet, som ju knappast kan beskyllas för att gå de borgerligas ärenden, hade ett starkt inlägg vid den uppvaktningen. SärskUt hans slutord bör bevaras till eftervärlden: "Det framlagda förslaget kommer helt att motverka sitt syfte — resultatet kommer att bli det rakt motsatta mot vad man tänkt sig - det bhr en ökad tidningsdöd bland andrahandstldningarna." SkaU det gå så IUa att presstöd blir pressdöd?

Men inte bara Tidningsutgivareföreningen är enig. Skatteutskottet har fått skrivelser från Svenska journahstförbundet. Svenska annonsörers riksförbund. Allers journalistklubb. Fackliga tjänstemannaförbundet på Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Svenska marknadsförbundet och InternationeUa handelskammarens svenska nationalkommitté. AUa varnar för föhderna av det här förslaget och avstyrker det. Om det här förslaget hade fått gå ut på remiss i vanlig ordning, hade säkerligen remissvaren bhvit så förödande att jag vågar tro att propositionen inte hade lagts fram.

Skälen för ett avslag på utskottets hemstäUan är alltså många. Det enda skälet för en tUlstyrkan skuUe vara att två pohtiska partier har gjort en majoritetsöverenskommelse som gynnat dem och deras press på andra partiers bekostnad.

Jag ber, fru talman, med det sagda att få yrka bifaU tiU reservationen 2 i skatteutskottets betänkande nr 30.

Hen SVANSTRÖM (c):

Fru talman! Det har varit en lång och delvis intensiv och hela tiden Intressant debatt med ganska väl tUltagna tUlmälen emot bl. a. det parti som jag tillhör. Det var i det sammanhanget ytterst välgörande att höra vår partUedare Hedlund här i debatten. Han talade utan att på något sätt överdriva, som varUigt lågstämt men med en Intensitet som klargjorde frågans aUvar. Jag skuUe vid denna sena timme strängt taget kunna nöja mig med att instämma i de synpunkter som han där framförde.

Det torde dessutom råda stor enighet om att dagspressen aUtfort utgör en viktig del av vårt samhäUsliv, Den förmedlar ju information via text och annonser från såväl stathga som kommunala myndigheter ut till aUmänheten, den redogör för vetenskaphga och tekniska nyheter, berättar om vad som händer i världen, i det egna landet och — så länge vi har några ortstidningar kvar — också i den egna bygden. Föreningslivet som betyder så mycket för oss här i Sverige har i dagspressen ett organ för kontakt och upplysning. Genom ledare, artiklar, uttalanden och insändare kan opinion skapas och myndigheternas åtgärder bh föremål för kritisk granskning.

Allt detta är självklara saker som så ofta sagts, att de ej behöver upprepas, allra minst i slutet av denna långa debatt. Jag vUl instämma i de förut anförda synpunkterna I det sammanhanget.

Därför råder det väl egentligen också enighet om att staten bör på ohka sätt stödja tidningarna - och särskUt dem som av olika anledningar har det besvärligt ekonomiskt och enhgt min mening också dem som, ehuru förstatidningar på sin ort, ändå arbetar under med andratidningar jämförhga förhåUanden. Jag är med bland dem som tidigare i motioner tUl riksdagen, bl. a. vid den riksdag då presstödutredningen begärdes, har önskat statligt stöd tih tidnmgspressen, I denna motion ingick som ett led en statlig informationsannonsermg med lika stora annonser i aUa Sveriges tidningar. För den stora tidningen skuUe en sådan annons naturligtvis vara välkommen, men för den mindre tidningen kunde en sådan annonsering rent av även få en avgörande betydelse för ekonomin. Tyvärr kom dessa förslag ej att då accepteras av utredning och regering. När nu förslag om införande av informationsannonsering föreligger är det klart att jag och mina dåvarande motionärer är glada över detta förslag, som jag nu också varmt vill tillstyrka.

Jag har egentligen begärt ordet för att tala htet grand om en motion, nr I 277, som herr Dahlgren och jag väckt. Vi har där föreslagit att bestämmelserna om presstöd får en sådan utformning att det är möjligt även för en mindre förstatidning att få del av presstödet. I denna motion lämnas ett par exempel. Ett är från Trelleborg, som har en sexdagarstid-ning med en upplaga på ca tiotusen exemplar men där också tre Malmötidningar har lokalredaktioner, vUka ständigt försöker öka sin andel av prenumeranter och annonser i staden.

Det andra exemplet är från Vlmmerby, där Vimmerby Tidning -Klnda-Posten också har ca tiotusen exemplar men där tidningar från Linköping, Eksjö och Kalmar med upplagor på ca 60 000, 35 000 och 50 000 exemplar har redaktioner i Vimmerbyområdet och självfallet på ohka sätt försöker stärka sin stäUning,

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

113

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

114

Nu har bl, a, herr Ahlmark vid åtskilhga tillfällen under dagens debatt nämnt Kalmar Läns Tidning som ett exempel på en centerpartitidning, som otUlbörligt får del av det föreslagna presstödet. 1 samma län förekommer Vimmerby Tidning - också en centerpartitidning men i detta faU förstatidning i staden Vimmerby - och det är tveksamt huruvida denna tidning kan komma att få del av presstödet. Det är därför som herr Dahlgren och jag har väckt vår motion, där vi understryker önskvärdheten av att man vid bedömningen av denna tidning i enhghet med 7 § i kungörelseutkastet I propositionen skulle ha möjligheter jämväl för tidningar, som formeUt är förstatidningar men som har svårigheter motsvarande vad som gäller för andratidningar, att få del av presstödet.

1 motionen har vi anfört att den här paragrafen borde förtydligas. En tidning kan inte, anser vi, betraktas som förstatidning om den inom hela sitt spridningsområde har samma svårigheter som en andratidning. Formuleringen borde ha omformats så att det klart framgår att det är möjligt även för en mindre förstatidning att få del av presstödet.

Utskottet har I sin behandling av denna och flera liknande motioner, som jag bedömer det, positivt beaktat vad som berörts. Utskottet anför i sin skrivning att presstödet icke bör betraktas som slutgUtigt utformat genom det framlagda förslaget. Utskottet föreslår att en särskUd kommitté tiUsätts för att studera effekten av presstödet och föha utveckhngen samt föreslå de förändringar som även på längre sikt resulterar i för pressen lämphga och ändamålsenliga stödformer.

Utskottet säger vidare att den föreslagna bestämmelsen om möjlighet för dagstidning som ej är andratidning att erhålla bidrag bör tUlämpas generöst av styrelsen för Pressens lånefond. Dessutom anför utskottet, som jag nyss sade, att den förordade kommittén bör överväga de aktuahserade frågeställningarna. Jag har nog den uppfattningen att denna utskottets enhälUga skrivning är så pass positiv att vi motionärer har lika stor behållning av att understryka, så som jag här nu har gjort, värdet av detta utskottets uttalande som att rösta för den reservatlon från folkpartihåU i vilken herr Nelander har anfört vår motion som en av de motioner som ligger tiU grund för reservationen.

Efter redovisningen av vad som förslås i utskottets betänkande anser jag att vårt motionsledes framförda önskemål om större hänsyn även till mindre förstatidningar skall kunna beaktas av den föreslagna kommittén och även tillämpningen av den föreslagna 7 § i kungörelseutkastet. Jag skaU därför nöja mig, fru talman, med att understryka vad som här sålunda har angivits i positiv anda till förmån för jämväl mindre förstatidningar av ortstidningskaraktär och kan därför instämma i yrkandet om blfaU tUl utskottets förslag.

Jag skall inte aUs beröra vad som tidigare har förekommit i debatten om konstitutionsutskottets behandhng av frågor rörande tryckfriheten. Jag tror att man därvid har gjort sig skyldig tUl väsentliga överdrifter, och jag tror inte att överdrifter är ägnade att betiäna ett framåtskridande i något sammanhang. Här har vi anledning att lugnt pröva vad den försöksverksamhet kan leda tUl som kommer att bU resultatet av dagens diskussion.

Sedan  är det en annan sak att många anser att finansieringen av

presstödet ej behövt ske genom en särskUd annonsskatt. Även om jag kan     Nr 94

ha förståelse för sådana synpunkter, så anser jag att det modifierade     Tisdagen den

förslag som här föreligger kan accepteras,                                    25 maj 1971

Med det anförda, fru talman, ber jag som sagt att få yrka bifaU tiU     --------------

utskottets förslag. Presstöd och

annonsskatt

Hen RINGABY (m):

Fru talman! Trots att jag kommer nästan sist i den långa talarkön har jag kanske några synpunkter att framföra, som inte tidigare kommit fram i debatten.

Om det föreliggande förslaget tUl presstöd kan man med en travestering av ett uttalande av en känd statsman säga, att säUan har så många känt så stor olust mot en så tveksam lagstiftning tUl nytta för så få. Man offrar stora värden för att hjälpa få. Man offrar så att säga hästen för att rädda selen.

Utan att vara expert på vare sig juridik eller skattefrågor känner man motviya mot denna lagkonstruktion, en motviya som jag tycker att även centerledaren och juristen Gunnar Hedlund, tillika begåvad med politisk Intuition, också borde känna. Det märks också på det särskUda yttrande som två av centerns representanter bifogat skatteutskottets betänkande nr 30, att även dessa hyser betänkligheter mot presstödets konstruktion.

Fru talman! Man kommer inte förbi en mörk misstanke när det gäller konstruktionen av detta presstöd. Om det hade varit huvudsakligen liberala och moderata tidningar som behövt ekonomisk hjälp, hade då herr Palme och hen Hedlund bhvit eniga om att socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar skulle betala kalaset? Frågan är berättigad, och jag vågar påstå att ingen kan svara ja på den.

Men nu är situationen alltså omvänd. Liberala och moderata tidningar får medverka till att betala — om man tar hänsyn till hela effekten — 20 mUjoner kronor i presstöd och socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar får ta emot 20 mihoner kronor i presstöd. Nog är det en säregen konstruktion.

Observera, ärade kammarledamöter, att jag säger "medverka tUl att betala". Skatteutskottets majoritet av socialdemokrater och centerpartister har enhäUigt stäUt sig bakom föhande mening på s. 6 i utskottets betänkande: "Det bör observeras att skatten skall bäras av annonsörerna och att den blh avdragsgiU vid inkomsttaxeringen."

Det är tanken bakom denna formulering som fått mig att begära ordet, Annonsörerna skall bära kostnaderna. Vem är det då som annonserar, som står för lejonparten av de pengar som nu skaU ersätta de ekonomiska bidrag som socialdemokratiska partiet offrar på sina förlustbringande tidningar? Ingen kan bestrida att den helt övervägande delen av annonspengarna kommer från stora bolag, enskUda företagare, stiftelser, köpmän, och direktörer i nöjes- och resebranschen - kort sagt just de källor som socialdemokratiska tidningar ansett grumliga när det gällt ekonomiskt stöd tiU borgerliga partier för politisk verksamhet.

Kanske vi rent av snart får höra ungsossarnas ledare Bosse Ringholm
fråga styrelsen på ASEAs bolagsstämma hur mycket man tänker
annonsera för i Dagens Nyheter och vad detta kan tänkas ge i pengar tih        115

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

socialdemokraterna för pohtisk propaganda i deras tidningar. Bosse Ringholm har fått ett nytt och intressant fält att forska i.

Hur orena har inte dessa pengar ansetts vara, när de frivUligt och vUlkorslöst lämnats till borgerhga partier! BUr de renare nu när de genom tvång och specialdestination skah lämnas över för hjälp åt främst socialdemokraterna? Saken bhr väl inte heUer bättre bara för att borgerhga tidningar skall sköta administrationen och svara för ränteförlusterna. Även centerpartiet får givetvis en skärv på köpet till sina ofta lönsamma veckotidningar tUl glädje för jordbrukets föreningsrörelse som hitintills fått bära en stor del av centerpressens kostnader genom annonsering. All kritik från främst socialdemokratiska partiet och dess press mot bidrag från näringshvet tiU politisk verksamhet kommer i framtiden att hårdare drabba regeringen än oppositionen. Kan vi då hoppas på att denna pohtiska svartkonst nu upphör?

Som bekant möts företagare sällan av någon påtagUg förståelse av skribenter i A-pressen när de nu håller på att knäckas ekonomiskt bl, a, på grund av regeringens ständigt kostnadsfördyrande politik. När enskUda företag måste sträcka vapen inför dessa kostnadsstegringar och en hård konkurrens utsätts de ofta för kritik av just socialdemokratiska tidningar. När dessa i sin tur ställs inför samma problem får löntagarna och nu även näringshvet och den borgerhga pressen bara order att hjälpa tUl med pengar. Kan det i framtiden bh bättre med förståelsen för de problem som möter dem som skall driva ett företag är dock något vunnet.

Fru talman! När jag tiU sist beklagar att centerledaren har beslutat sig för att backa upp regeringens förslag tiU presstöd — låt vara efter att ha krävt smärre ändringar - gör jag det självfaUet Inte av lust att polemisera eUer för att söka strid med herr Hedlund; jag beklagar tvärtom att jag nödgas vara kritisk mot honom. Med de kostnadsstegringar som regeringens pohtik åsamkat även tidningsföretag är det nödvändigt att göra någonting — det är vi alla överens om. Det naturliga, att ändra politiken, vill Inte regeringen. Då återstår bara ekonomisk hjälp i någon form. Men denna hjälp kommer att bli otUlräckhg om inte politiken ändras. Den utformning av presstödet som herrar Palme och Hedlund nu har enats om finner jag tyvärr så grotesk att jag för mitt eget samvetes skuU inte har kunnat hålla inne med kritiken mot detta förslag, som jag anser vara en plump I protokoUet tUl 1971 års riksdag.

116

Herr SVENSSON i EskUstuna (s);

Fru talman! Som publicist har jag försökt lära mig att man skall använda det fria ordet under ansvar; det bör gälla också när man talar från denna talarstol. Jag tyckte nog att hen Ringaby i det avseendet något awek från vad man kan vänta sig av en riksdagsledamot.

AUa de tre betänkanden som vi behandlar i dag — från konstitutions-, finans- och skatteutskotten — berör förutsättningarna för den fria informationsspridning och opinionsbUdning som utgör ett av det demokratiska samhäUets främsta kännetecken. Jag hade därför gärna sett att de hade behandlats i ett sammanhang. Med den valda procedurordningen får jag återkomma vid ett senare tillfälle till finansutskottets betänkande.

Jag viU emellertid redan här konstatera att förslaget om samhäUsinfor-

mation  inte är ett förslag om presstöd utan är att betrakta som en     Nr 94 konsekvens av samhällets informationsskyldigheter gentemot medborgar-     Xisdagen den na. Likväl får den föreslagna mediavalsprlnclpen, att myndigheter skall     25 maj 1971

annonsera i samtliga tidningar, som bieffekt att den i någon mån breddar     ---

de ekonomiska förutsättningarna för en allsidigt sammansatt press. Detta    Presstöd och överensstämmer   ju   med   1969   års   riksdagsbeslut   om   presspolitiska     annonsskatt åtgärder.   Syftet har angivits vara att verka för en fri och mångsidig opinionsbUdning och att främja tidningskonsumenternas frihet att väha bland en allsidigt sammansatt press.

Därmed är jag inne på motivet för det förslag tUl presstöd som har redovisats i konstitutionsutskottets betänkande och bakom vars huvuddrag ändå står tretton av konstitutionsutskottets femton ledamöter.

Som finansministern framhöll i sin proposition redan 1969 var det nedläggningen av och det försämrade resultatet för främst andratidningar som aktualiserade behovet av stathgt stöd tih dagstidningarna. Jag citerar i det följande herr Sträng: "Utvecklingen på tidningsmarknaden inger berättigad oro för att dagstidningarna inte skah kunna fyUa sin funktion som ett viktigt opinionsbildande medel. 1967 års pressutredning har enhgt min mening på ett övertygande sätt visat att behovet av statligt stöd föreligger i syfte att säkra en livskraftig press. Ingen av remissinstanserna har heller ifrågasatt detta behov."

Det har inför konstitutionsutskottet av tidningarnas egen branschorganisation vitsordats att de presstödjande åtgärder som riksdagen vidtog med anledning av 1969 års proposition enhgt TU:s mening varit av betydande värde för en rad dagstidningar, och detta gäller oberoende av dessa tidningars partikulör, om man ser på exempelvis de ansökningar som har kommit till Pressens lånefond och vad som där har beslutats.

Jag tror också att man kan fastslå att samdistributionsrabatten i stort sett har varit viktig och fyUt sitt syfte. Som herr Möller i Gävle tidigare framhöll har vi, några ledamöter av kammaren, motionerat om vissa reformer när det gäller samdistributionsrabatten, och den motionen har fått en välvillig behandling av konstitutionsutskottet. Jag räknar med att man här mycket snabbt genom statskontoret skall kunna vidta de önskade ändringarna.

Inför konstitutionsutskottet har nu samtidigt vitsordats att 1969 års riksdagsbeslut inte har undanröjt den oro för dagspressens framtid som finansministern redan i 1969 års proposition gjorde sig tUl tolk för. Jag vUl i hkhet med konstitutionsutskottets ordförande konstatera att något annat yrkande om positiva, konkreta åtgärder än det i propositionen redovisade förslaget om produktionsbidrag tUl sådana tidningsföretag som ger ut andratidningar inte framstäUts under utskottsbehandlingen. Ohka TU-uttalanden har här i debatten använts som slagträ mot regeringen — jag skall som tidningsman återkomma till den kritiken — men I fråga om presstödet står klart att TU;s arbetsutskott understrukit tre saker, nämligen:

1. att genom inrättandet av lånefonden och introduktionen av
samdistributionsrabatten har statsmakterna klart fastslagit att samhället
av en rad skäl har ett medansvar för upprätthåUandet av en så rikt
varierad press som möjligt,                                                                                117

»_ 94                        2. att det mot bakgrunden av det pressekonomiska läget är, som TU

säger, tacknämligt att regeringen insett att den ekonomiska situationen

isuagen               -   tidningsföretag blivit starkt försämrad och därför framlagt

"-1                    sina förslag utan dröjsmål — här är aUtså tanken på ett uppskov, dvs. den

Presstöd och annonsskatt

Unje som moderaterna företräder, avvisad av TU — och

3, att det framlagda förslaget får accepteras som en provisorisk lösning i awaktan på senare, mer definitiva stödformer,

KU-majoriteten har alltså i dessa avseenden kunnat gå TU tiU mötes. Att uppnå fullständig identifikation med en så intressemässigt heterogen organisation som Tidningsutgivareföreningen, det måste man nog vara folkpartist för att eftersträva. TU:s skrivelser tih konstitutions- och skatteutskotten är typiska kompromissprodukter, där man oberoende av pohtiska utgångspunkter har sökt framhäva några för branschen väsentliga ting.

TUl det föreslagna presstödssystemets fördelar hör att det skall verka enhgt schematiska, objektiva regler. Tidningsutgivareföreningen har i och för sig rätt i att det vore en fördel att tUlämpa automatiskt verkande regler även I sådana gränsfall som 7 § i författningsutkastet i propositionen åsyftar, där man ju behandlar första- och andratidningar som ligger så att säga nos vid nos. Men TU har här inga konkreta förslag.

TUl hen Ahlmark vill jag säga att jag har svårt att förestäUa mig att folkpartiets förslag i reservationen 2 skuUe kunna vinna anslutning från branschsakkunskapen. Den sammanlagda nettoupplagan för en tidning är inget bra uttryck för tidningens konkurrenssituation. Man kan bara erinra om att ett tUlskott av upplaga kan vara beroende av ägarens viha att upprätthålla en tidning inom ett område trots att detta på grund av låg hushåUsspridning medför betydande ekonomiska insatser. Det kan då väl inte vara riktigt, herr Ahlmark, att ett beslut av en andratldnlngs ägare att bibehåUa eUer slopa en sådan kulturbana skuUe bestämma om en förstatidning skall få presstöd eUer inte. Andra kriterier måste väl användas och noga prövas från faU tUl fall I, som utskottet säger, generös anda.

Herr Ahlmark uppmanade oss att tala ur skägget om vUket alternativ vi hade. Jag framlade de här kritiska synpunkterna på hans förslag redan I utskottet. Därför kan jag Inte fmna annat än att folkpartiet här Inte har redovisat något konkret förslag att bygga på när det gäUer förstatidnings-problemet.

Jag skall också nu framföra några synpunkter såsom ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen därför att man i så många sammanhang i pressdebatten och även här i riksdagen har citerat socialdemokratiska tidningar. Vid ett tiUfälle deltog jag i en debatt i Publicistklubben, vars ordförande efter mitt inlägg sade: "Jag undrar hur Qle Svensson kommer att kunna sova natten innan han skah besluta om den här annonsskatten," Ja, jag har sovit ganska bra, och jag viU motivera varför.

Det är rUctigt att jag har kritiserat sammankopphngen i finansplanen mellan annonsskatt och presstöd. Kritiken har kunnat sammanfattas i två punkter:

Tidningsannonsering skah inte diskrimineras i förhållande tiU andra
118                        reklammedier såsom affischering och fUm. Jag anser därför fortfarande

att regeringen helst bort vänta med att pröva frågan om införande av en annonsskatt tUl dess reklamutredningens betänkande förelegat, Olof Palme har på socialdemokratiska partikongressen hävdat att innan socialdemokratin definitivt tar stäUning tUl frågan om reklam i television bör alla handlingar ligga på bordet och argumenten för och emot vara redovisade inför aUmänheten, Det fanns starka skäl för samma ståndpunkt i inställningen tUl annonsskatten. Jag vUl betona att risken för diskriminering av dagstidningsannonseringen har blivit mindre genom att procentsatsen sänkts från 10 tih 6 procent under behandlingen av frågan här i riksdagen. Genom deklarationen att en allmän reklamskatt snabbt skaU införas försvinner dessutom argumentet att man behöver riskera en snedvridnuig av reklamens fördelning på olika medier.

För det andra menade vi i socialdemokratisk press allvar då vj varnade för att en annonsskatt kunde leda tUl att koncentrationstendenserna på annonsmarknaden skulle öka. Det är ju ändock ett faktum att höjningen av annonsprisnivån har lett tUl att vi i Stockholm och Malmö har bara fyra tidningar som konkurrerar och i Göteborg bara tre tidningar som konkurrerar samt att det bara i 17 landsortsstäder finns två tidningar som konkurrerar.

Det råder inget tvivel om att regeringen vid förslagets konstruktion tog Intryck av denna kritUc. Jag är mycket förvånad över herr Bohmans tidigare kritik här mot regeringen. De skadUga verkningarna för tidningar med svag marknadssituation har väsentligt mildrats genom avdragsreglerna för annonsskatten och det förhållandet att presstödet har gjorts särskilt stort för de nedläggningshotade storstadstidningarna. Totaleffekten av kombinationen av förslagen är att det bhr lättare för de i dag svaga tidningarna att överleva - ja, några hade med säkerhet varit döda, om förslaget inte hade kommit.

Sedan är det en annan sak att läget trots presstödet blh kritiskt för många tidningar på grund av den exceptionellt dåliga annonskonjunkturen. Jag tror att debatten aldrig hade blivit så uppskärrad som den blivit, om inte månad för månad en successiv lönsamhetsförsämring inträtt för hela pressen.

Jag tror att tidningarnas position hade varit bättre i den här debatten, om man klarare hade erkänt det problem som uppstått genom att de tUl 60—70 procent lever på annonser. Det är riktigt att man inom branschen under senare år i någon mån — jag betonar: i någon mån — besinnat sig och funnit att man inte i samma utsträckning som tidigare kan höja priserna på annonser och låta prenumerationsnivån vara låg. Det är viktigt för tidningsutgivarna att inse, att då de går tUl storms mot förslaget om annonsskatt har de ett morahskt ansvar för att själva viha medverka tih att hindra tidningsdöd genom att tillämpa en prispohtlk som gör det möjligt för annonsören att bredda kontakterna även tlU andratidningar-nas läsare, samtidigt som tidningsläsaren får betala ett något högre pris för att säkra sin frihet att väha bland många tidningar.

Det viktigaste som har skett i de senaste månadernas debatt är att man delvis även på borgerligt håll har avlägsnat sig från en aUtför ensidig Uberal pressideologi. Inte på så sätt att vi inte vUl bibehålla tidningarnas karaktär som watch-dog eller samhällsrevisor i det demokratiska samhäl-

Nr94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

119

Nr 94                     let. Med kraft har tidningarna anledning att vända sig mot varje form av

Tisdagen den 25 maj 1971

samhäUelig inblandning i nyhetsförmedling och opinionsbUdning. Men då man talar om dagspressens möjligheter att överleva bör man inte glömma betydelsen av hur man lyckas inför aUmänheten upprätthåUa trovärdighe-

Presstöd och         ten hos vår dagspress att företräda en demokratisk och ideell funktion vid

annonsskatt          sidan   om   den   mera   kommersiella   företagsverksamheten   under   den

smärtsamma anpassningen tih teknik, ekonomi och marknader.

Jag har varit med i många debatter inom och utom pressen om tidningskrisen och har kunnat konstatera en stark förskjutning i tänkesätten tUl att se mera aUvarligt på frågan om behovet av ett aktivt stöd från statsmakterna, speciellt inriktat på andratidningar över huvud taget och tidningar med konkurrenssvårigheter.

Förklaringen måste vara att utvecklingen nu har gått så långt att det snart Inte finns någon konkurrens kvar. Den försvenskade upplaga av de norska papperssubventioner som den borgerliga norska regeringen införde utgår inte bara tiU landsortspress utan även tiU storstadspress. Orsaken tUl detta är snabbheten i utveckhngen mot en pressmonopohsering under de fem senaste åren. Ännu 1965 vid beskedet om att Stockholms-Tidningen skulle läggas ner visste vi att det fanns kvar en konkunens i Stockholm. Det fanns inte bara Dagens Nyheter på morgonen utan också Svenska Dagbladet. Också när den första pressutredningen tillsattes, ungefär då Ny Tid försvann i Göteborg, visste man att även om en socialdemokratisk tidning i rikets andra stad lades ner fanns ändå Göteborgs-Posten och Handelstidningen. Den utveckling inom branschen som vi nu ser framför oss innebär risker för att det i Stockholm, Göteborg och Malmö bara kommer att finnas kvar en morgontidning.

AUan Hernehus' efterträdare på chefredaktörposten i Svenska Dagbladet, Sven Gerentz, har i en artikel på ett utmärkt sätt angivit problematiken I den fråga vi i dag behandlar, då han skrivit föhande: "Det system för nyhetsförmedling och opinionsbUdning i landet som ur strikt ekonomisk synpunkt skulle vara det effektivaste skuUe samtidigt sannoUkt innebära en så ytterhgare hård koncentrering av tidningsutgivningen att konsekvenserna från demokratins synpunkt skulle bU äventyr-Uga. Det motsatsförhållande som här förehgger och de faror som den pressekonomiska utvecklingen redan har visat bör bh föremål för ytterligare belysning och debatt. Ett huvudspörsmål bhr att söka definiera den ram Inom vilken tidningsföretagen fritt och effektivt skaU få konkurrera utan att föhden bUr flera lokala och regionala faktiska pressmonopol." Så långt Svenska Dagbladets chefredaktör Sven Gerentz. Jag har med förvåning här lagt märke tiU att folkpartiets talare har gjort detta tUl en debatt om juridiska avvägningar i stäUet för att starkare diskutera behovet av åtgärder för en verklig och reeU tryck- och yttrandefrihet. De uttalanden som här gjorts mot förslagets förenhghet med tryckfrihetsförordningen lämnar mig helt förbryUad. Jag har här i min hand ett uttalande som gjorts av hovrättspresident Björn Kjellin, som verkligen kan yttra sig om vad grundlagsfäderna menade, eftersom han först var sekreterare i tryckfrihetskommittén, därefter var med och skrev propositionen  i departementet,  för att  sluthgen vara föredragande i

120                        konstitutionsutskottet. Han diskuterar om den paragraf som här har varit

föremål för debatt, aUtså det stadgande i tryckfrihetsförordningen i vUket det står att det inte är tiUåtet för myndighet och annat allmänt organ att hindra tryckning och utgivnmg av skrift eUer dess spridning genom någon åtgärd som inte har stöd i lag.

På särskild fråga om tolkningen av detta stadgande svarade KjeUin föhande: "Men det viktiga att komma ihåg i det här sammanhanget är ju det att hela det här stadgandet är upphängt på att det skall vara fråga om åtgärder på grund av tryckt skrifts innehåU. Det är det som är det otillåtna. Här kommer aUtså syftet i förgrunden."

KjeUin fick sedan denna fråga av radioreportern; "Och vad ni tänkte på när ni arbetade då med förarbetena och sedan med lagen det var väl åtgärder rUctade just mot, ska vi säga, enskUda pubUkationer på grund av deras innehåll. Inte mot grupper av pubhkationer av så omfattande karaktär som t. ex. hela dagspressen eUer hela populärpressen?"

Kjelhn svarade: "Nej, det ligger ju i sakens natur att detta helt aUmänna stadgande det byggde på en åskådningsundervisning från diktaturregimer där man hade använt ohka metoder för att klämma åt motståndarens rätt att yttra sig."

Det är hårda anklagelser mot regeringen som här framförs då man påstår att den skulle likt diktaturregimer viha hindra den fria debatten. Presstödet är uppbyggt på objektiva kriterier och inriktat på de s. k. andratidningarna. Syftet är att neutralisera dessa tidningars underläge I konkurrensen med förstatldningarna i sådan utsträckning att de kan fortleva. Presstödet tar Ingen hänsyn tUl tidningarnas poUtiska inriktning. Svenska Dagbladet och Handelstidningen får stöd hka väl som Skånska Dagbladet och Arbetet.

Annonsskatten är också uppbyggd på objektiva kriterier. Det finns i förslaget avdragsregler som skonar tidningar med begränsade annonsintäkter, och skattesatsen är ohka för dagstidningar och veckotidningar. Men tidningarnas pohtiska inriktning är helt ovidkommande. Arbetet och Skånska Dagbladet får betala annonsskatt hka väl som Svenska Dagbladet och Handelstidningen. Vi har inte en så dåhg tryckfrihetsförordning att den förbjuder ingripanden för att vidga en allsidig debatt i det svenska samhäUet, och därför kan de här förslagen genomföras i fuU överensstämmelse med tryckfrihetsförordningen och egentUgen helt I enlighet med dess anda.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag blev litet förvånad när jag lyssnade till herr Svensson i EskUstuna. Jag vet inte om han hörde det försök tUl en analys av de tryckfrihetsrättshga aspekterna som jag gjorde strax före middagspausen, då jag bl. a. strök under att ordet "hmder" i tryckfrihetsförordningen bara var relevant om hindret riktade in sig på tryckt skrift på grund av Innehållet. Det är jag alltså väl medveten om. Jag sade också att man I de kommentarer som gjorts till ordet "hindra" pekat på att också åtgärder, t. ex, en skatt, som försvårar utgivningen av en tryckt skrift, kan anses som ett hinder. Det är aUtså åtgärder som försvårar utgivningen av tryckta skrifter och som vidtas på grund av dessa skrifters innehåU som är grundlagstrldlga. Det sade jag i mitt inlägg.

121

Nr 94                         Den fråga som är aktuell med anledning av hen Svenssons hilägg är

T' d (j      den         alltså om den politiska inriktningen är aUdeles ointressant. Om det nu är

75 mai 1971          ' lib''! och moderata tidningar får betala den överväldigande delen

—■---------- ——-     av  annonsskatten och får en mycket hten del av presstödet, medan

Presstöd och         förhåUandet för den socialdemokratiska pressen är det motsatta — mer än

annonsskatt          50 procent av stödet går till de socialdemokratiska tidningarna - kan

man då, för att återigen citera den f. d. regeringsledamot som har citerats av ohka talare, utesluta att detta faktum av förslagsställarna har betraktats som en fördel med förslaget, även om det inte har varit huvudsyftet? Det är nämligen tillräckUgt att den möjligheten föreligger för att förslaget skall anses grundlagstridlgt.

Herr SVENSSON i EskUstuna (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag har fattat hert Mohn rätt. Det är aUdeles riktigt att också han uttalade att det skah vara fråga om åtgärder på grund av tryckt skrifts innehåU. Det nya i debatten var att jag åberopade ett uttalande av hert Kjellin, fällt den 19 maj i P 1. Han sade då att han inte kunde finna att det som nu skett inte skulle överensstämma med tryckfrihetsförordningen. Han säger att det här rör sig om "långtifrån de verkligt OtUlbörliga saker som man tänkte på när grundlagen kom tUl" Sedan

tUlägger han; "Men en annan sak är ju naturhgtvis aUtid-------------------- detta att

det är vUctigt att man är försiktig, därför att det är aUtid så att (man) skapar en modell till åtgärder och den kan missbrukas eventueUt i en framtid."

Jag finner att vi genom redovisningen av dessa uttalanden I konstitutionsutskottets betänkande också har uppmärksammat problemet, liksom skedde i det pressutredningens betänkande som föregick 1969 års proposition. Finansministern har också här sagt att denna fråga noga granskats av kanshhusets jurister.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Min särdeles gode vän och kollega OUe Svensson I EskUstuna har nyss efter högt föredöme av finansministern meddelat kammaren, att han sover gott om natten - i varje faU att han sov gott den senaste natten, natten tUl i dag. Jag utgår ifrån att det var chefredaktören för tidningen Folket i Eskilstuna, OUe Svensson, som sov gott, och inte riksdagsmannen OUe Svensson från EskUstuna — det är lättare att förstå i så fall.

Fru talman! Är 1950 utkom i Sverige sammanlagt 240 tidningar av dagspresskaraktär. Av dem var 79 vad vi på den tiden kaUade för högertidningar, 64 var hberala, 19 företrädde dåvarande bondeförbundet och 36 var socialdemokratiska,

Mina siffror kommer från Tidningsstatistik AB, som aldrig kommit på idén att räkna centerpartiets veckotidningar som tidningar av dagspresskaraktär, utan de avser tidningar som utkommer minst två gånger i veckan.

Är 1970 — 20 år senare — hade det sammanlagda antalet tidningar av
dagspresskaraktär minskat tiU 149, varav 43 moderata tidningar, 44
122                        folkpartitidningar,   13  företrädande  centerpartiet  och  24 socialdemo-

kratiska.

Med en enkel subtraktion får man fram att det under de 20 åren hade försvunnit 36 höger-moderata tidningar, 20 folkpartitidningar, 6 bondeförbunds-centertidningar och 12 socialdemokratiska.

Mätt i andelen av den totala dagspressupplagan, som 1950 var omkring 3,5 mUjoner per utgivningsdag och 1970 omkring 4,5 mihoner, hade den förändringen inträffat att den moderata pressen minskat sin andel från 22,3 tiU 17,8 procent, den socialdemokratiska pressen hade ökat sin andel från 17,6 tUl 21 procent. De två grupperna hade aUtså i praktiskt taget bytt plats i statistiken. Den liberala pressen hade i huvudsak behåUit sin ställning oförändrad - 48,8 procent år 1950 mot 48,4 procent år 1970. Centerpartipressen hade fått vidkännas en viss minskning - från 4,3 tUl 3,0 procent av den totala upplagan.

Under perioden 1948 tUl 1964 satsades väldigt mycket pengar på att håUa hv i icke lönsamma dagstidningar. Det satsades genom dåvarande Högerförlagens stiftelse 10,5 mihoner - allt enligt uppgifter i "Dagstid-rungarnas ekonomiska villkor — betänkande av pressutredningen" 1965, 10,5 mihoner satsades aUtså på att hålla liv i icke lönsamma högertidningar. Nästan lika mycket, drygt 10 mUjoner, satsades på att håUa liv i icke lönsamma folkpartitidningar. Det satsades 81 mUjoner på att hålla hv i icke lönsamma socialdemokratiska tidningar,

1962 var det första år då det icke utgick något ekonomiskt stöd tiU Icke lönsamma högertidningar, 1965 var det första år då det utgick något ekonomiskt stöd tUl icke lönsamma folkpartitidningar. 1963 tUlsattes den första pressutredningen. 1965 avgav den sitt betänkande.

Jag har mycket svårt att inte se ett orsakssammanhang I dessa uppgifter, som aUtså är hämtade ur en offentlig utredning och ur TS-boken, den tidningsstatistiska uppslagsbok som utkommer varje år. Jag har mycket svårt att inte se ett sådant orsakssammanhang.

Under tiden närmast efter andra världskriget var det en aUmän uppfattning att dagstidningar betydde mer än kanske något annat för den politiska opinionsbildningen. Partierna och partierna närstående kretsar drog slutsatserna därav och satsade efter förmåga pengar på dagspressen. Förmågan var alltså 10 mUjoner kronor på högerpressen, 10 mihoner kronor på folkpartipressen och 81 mUjoner kronor på den socialdemokratiska pressen, I den sista siffran är då inte Inräknat vad Landsorganisationen dhekt satsade på äventyret Stockholms-Tidningen och den -vinstgivande affären Aftonbladet,

1962, 1963, 1964 och 1965 nedlades de sista förlustbringande höger-och folkpartitidningarna. Därefter finns inga sådana. Man fick satsa 10 mUjoner kronor på 15 år. Det hade Inte räckt, och mer orkade man inte med. Man fick ge upp. De sista icke lönsamma tidningarna nedlades. Socialdemokratin och Landsorganisationen hade kraft att fortsätta 1963, 1964 och 1965. 1966 fick vi partistödet, vilket enligt offentliga uppgifter av socialdemokratiska partiets partisekreterare för den socialdemokratiska delen huvudsakhgen har använts, i varje faU under de första åren, tUl understöd åt dagspressen.

Nu är vi framme vid 1971.1 dag behövs uppenbarhgen partistödet för andra ändamål. Nu får inte skattebetalarna i hittUls vanUg mening utan de mer lönsamma konkurrenterna av annan pohtisk färg ta över uppgiften

94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

123

Nr 94                     att stödja partipressen.

T'sd Bpn den             ' gjorts en rad antydningar, en del inte särskUt svårgenomskåd-

75     ai 1971         '' ""der dagens debatt, som har varit en på många sätt beklämmande

--------------------    debatt. Jag tror inte att det är nödvändigt att göra antydningar eller nöja

Presstöd och         sig med antydningar. Här har gjorts ett stort nummer — senast har min

annonsskatt          vän OUe Svensson gjort det — av att det föreslagna presstödet kombinerat

med den föreslagna annonsskatten inte kan stå i strid med tryckfrihetsförordningens anda, eftersom det inte tar någon hänsyn till de stödda respektive belastade tidningarnas innehåU.

Det är riktigt att tryckfrihetsförordningen menar detta och att det är först när man med hänsyn tiU en tidnings innehåll diskriminerar den på något sätt som fallet blir äventyrhgt från tryckfrihetsrättslig synpunkt. De siffror jag har anfört gör det väldigt svårt att tro att det inte har funnits en hänsyn till Innehållet bakom det förslag vi i dag har att behandla.

Om man skaU se riktigt mörkt på denna sak är det alltså så att man — de maktägande, dvs. socialdemokratin - a-waktar den tidpunkt då den sista förlustbringande moderata eller liberala tidningen är nedlagd och då de återstående förlustbringande tidningarna uteslutande är av socialdemokratisk eUer centerpoUtisk färg. Då är det samhällets tur att stiga In med ett stöd, men ett stöd som samhäUet Inte ens åtar sig att betala självt utan som man finansierar genom att lägga en särskild börda på de överlevande tidningarna av annan politisk färg, de som inte bara har överlevt utan kanske t. o, m. lyckats hävda sig som lönsamma och bra företag.

Sedan ger man för all del stödet även tUl en del företag som också är lönsamma och riktigt bra företag. Det finns ett antal tidningar som har upphöjts tUl rang och värdighet av allmänna nyhetstidningar av dagspresskaraktär, utkommande en gång i veckan och huvudsakligen av centerpartistisk färg, som skall få 200 000 kronor vardera. Jag tror mte att jag avslöjar någon hemlighet om jag säger att de flesta av de tidningarna är ganska hyggliga affärer redan i dag — de lämnar t, o, m, vinst i bokslutet - men de skall få 200 000 kronor i aUa faU,

Det är mycket svårt att föreställa sig att det inte finns en politisk tanke bakom detta. Vi har under efterkrigstiden genomlevt en lång period av den för alla välkända tidningsdöden. Så länge den döden huvudsakligen drabbade tidningar av moderat eUer hberal färg fick den härja fritt, men så fort den har gjort sitt verk och dödat den sista icke lönsamma tidningen av denna pohtiska färg, då är det dags att stiga in med pressutredningar, partistöd och i sista omgången ett selektivt presstöd.

Jag är övertygad om att de som skrev våra tryckfrihetsförordningar, både 1810-1812 och 1949, inte tänkte sig att det skulle vara möjligt att med en sådan motivering kringgå tryckfrihetsförordningens stadgande om förbud mot att lägga hinder för utgivning av tidningar och tidskrifter med hänsyn tih deras innehåU, men det är det som har skett i dag.

Fru   talman!    Inte   sedan   frihetstiden   har   svenska   riksdagspartier kommit så nära gränsen till den rena korruptionen som riksdagens två största partier gör i dag, 124

Herr SVENSSON i EskUstuna (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag är förvånad över att herr Carlshamre inte använde sitt Inlägg till att formulera kriterier för hur man skuUe fördela presstödet så att man kunde främja en allsidig press, ine heller ägnade sitt anförande åt en diskussion av de aUmänna kriterier som anges av finansministern, utan nöjde sig med antydningar om korruption.

En sak förvånar mig ännu mer, nämUgen att herr Carlshamre tUlät sig ironisera över de ekonomiska insatser som den fackliga rörelsen i Sverige gjort för att främja en aUsidig debatt i den här landet. Jag måste säga att det tUlhör några av de största insatser för demokratin som har gjorts att Landsorganisationen, i positiv värdering av den idédebatt och kulturdebatt, som förs i pressen, satsade pengar på dessa tidningar i många år utan att på något sätt begära hjälp från staten. Om moderata samlingspartiet och de som står bakom detta hade visat samma intresse för det fria ordet och gjort samma enastående insatser för att verka för en fri och aUsldig debatt i det svenska samhäUet, hade det i dag kanske inte funnits så många platser i Sverige där det inte finns en moderat tidning.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag trodde att jag gjorde alldeles klart vad jag menade. Jag gjorde ingen antydan om korruption, herr Svensson i Eskilstuna, Jag framställde en öppen anklagelse för att två av riksdagens partier i egennyttans intresse har lagt fram och driver igenom ett förslag. Det är inte en antydan. Det är en öppen anklagelse.

Däremot vill jag inte ett ögonblick ironisera över den insats som arbetarrörelsen under en lång föhd av år har gjort för att hålla hv I icke lönsamma tidningar. Jag har bara konstaterat att när det gäUde högerpressen och den hberala pressen räckte Inte vihan men förmågan tiU 10 mUjoner kronor till vardera. Men när det gäller den s.k. A-pressen räckte förmågan tUl 81 mihoner kronor under samma tid. Det finns ingenting av honi i detta.

Jag har inte lagt fram något förslag om hur man borde utforma ett presstöd. Mänga har talat om det tidigare i dag. Det finns — lät oss här använda det ordet — antytt i en partimotion från moderata samlingspartiet. Olle Svensson och jag, som båda är en sorts tidningsmän, vet att det finns andra vägar än de här föreslagna. Vi har att härnäst behandla på föredragningshstan ett förslag om förbättrad offentlig information. Det är ett ganska futtigt förslag, sedan staten i årtionden åkt snålskjuts på det som man med viss rätt kunnat räkna med som pressens nyhetsintresse. Ett enda exempel som inte är nämnt i dag: Varje biografägare, varje teaterdirektör får tUl annonspris kungöra sina program; det halvstathga Sveriges Radio får varje dag sitt program gratis kungjort i alla Sveriges tidningar. Det finns många fler exempel.

Om staten hederhgt hade gjort rätt för sig under gångna årtionden, hade läget i dag varit ett annat. Och kom inte och säg att om staten skulle annonsera t. o, m. efter samma grunder som kommersieU annonsering sker skuUe det vara ett ytterligare stöd till de redan rika tidningarna. Det är inte sant. Vatie annonskrona som tillföres en andratidning med liten annonsmängd är flera gånger mera värd än samma krona tiUförd en stor

125

Nr 94                     tidning   med   stor   annonsmängd.   I   extremfaUet   kan   man   säga   att

_.  ,        ,              omsättningsökningen  är  nettovinst  för den  liUa tidningen  med Uten

_,       ■ ,r>Ti__ annonsmängd  och kan bli en förlust och i normala, lyckhga faU en
25 maj 1971__ ,    .. .                                            j
____________ 8-10-procentig  omsättningsvinst   för   den   stora   tidningen   med   stor

Presstöd och         annonsmängd. Det skulle bU ett selektivt stöd men utan diskriminerande

annonsskatt          inslag, hen Svensson.

Hen HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Herr Svensson i EskUstuna har talat rätt länge och Ingående om de problem vi i dag har att debattera. Jag skulle gärna i anslutning tiU hans Inlägg vUja citera vad hans egen tidning Folket i en artikel av den 6 aprU i år skrev under rubriken "Kritik mot annonsskät-ten":

"Vi håUer med TU om att sammankoppUngen meUan annonsskatt och presstödjande åtgärder samt än mer den beslutade vidgade samhällsinformationen är både orimlig och olycklig. Det fanns skäl till selektiva åtgärder tUl förmån för andrahandstidningar utan att för den skull pengama skuUe tas från en annonsskatt med åtminstone i nuvarande läge klart negativa verkningar för branschen I stort. Det hade som FOLKET påpekat varit fuUt motiverat att invänta reklamutredningehs förslag, innan några åtgärder vidtagits på reklamskattens område. Som det nu är bhr effektema av förslagen diskriminerande."

Jag tycker att det kan vara intressant att konstatera vad denna tidning har skrivit i anslutning tiU vad dess chefredaktör I dag har uttalat.

Men, fru talman, det var egentligen ett annat förhållande som föranledde mig att begära ordet, nämligen hur annonsskatten också drabbar det totala svenska näringshvet. Det är något ganska underligt att regeringens alla förslag nästan aUtid tycks innebära nya pålagor för näringhvet. Så är det också med det lagförslag som nu behandlas och som i vardagslag kallas för "annonsskatt" men som för den i första hand berörda branschen — nämligen pressen — är en fråga om en tvångsvis genomförd omfördelning av inkomsterna. Det presstöd som så väl behövs för att bevara en fri och demokratisk press — det har talats mycket om det i dag, och det är riktigt — borde ha en genereU karaktär, konkurrensneutral mellan de ohka företagen inom branschen, och inte utformas som en försämring av vissa företags konkurtenskraft och utvecklingsmöjligheter.

Men det är Inte bara tidningarna som drabbas. Det blir i första hand
det enskUda näringsUvet som belastas med en straffbeskattning på sin
marknadsföring. Inte minst när det gäller att introducera nya produkter
vet vi att marknadsföringen är nödvändig. Den är också nödvändig för att
aUmänheten - köparna — skall kunna dra nytta av dessa nya produkter.
Jag vågar påstå att reklamen är ett viktigt konkurrensmedel som ingen
företagare i dag kan undvara, speciellt inte i det hårdnande konkunens-
khmat som -vi alla I dag upplever. Antingen måste de ohka företagen skära
ned sina annonskostnader — och därmed också försämra förhållandena
för den press som måste stödjas — eUer också får de kalkylera med högre
priser på sina produkter. Inom de flesta branscherna är också vinstmargi-
126                         nalerna i dag synnerligen knappa, och det finns inte så värst mycket att

hämta tiU ett presstöd. Även Icke producerande branscher har behov av    Nr 94 reklam - jag tänker i detta sammanhang exempelvis på turistnäringen,     xisdagen den som man talar så mycket om och som aUa tror kommer att betyda     25 maj 1971

aUtmer   för   det   här  landet.   I   vissa industriellt  förhåUandevis  svaga     ----

områden, som t. ex. Norrland och Gotland, utgör turistnäringen, det har Presstöd och vitsordats i många sammanhang, en ganska väsentlig inkomstkälla för annonsskatt befolkningen. Men turistindustrin måste annonsera om vad den har att erbjuda - det behöver den sannerligen göra i den hårdnande konkurrensen och inte minst för att tävla med aUa utlandsresor. Redan hårt trängda branscher skaU aUtså bidraga tiU att finansiera stödet åt en annan hårt trängd bransch — det är kontentan av förslagen.

Finansminister Sträng är, tycker jag, en mycket robust människa och passar illa i den romantiska rollen som Robin Hood, som tog från de rika och gav åt de fattiga. Herr Sträng tar i själva verket inte aUs från de rika -om man nu viU använda den benämningen på de större tidningarna — utan från alla de företagare som måste annonsera sina produkter eller tiänster. Och inte heller ger hen Sträng åt de fattiga, eftersom det är mycket o-visst om den totala annonseringen i landet kommer att öka med hka många procent som hert Sträng vill ta ut i annonsskatt. Det är ju för övrigt allmänt omvittnat från pressens folk att en höjning av annonspriserna — vare sig den orsakas av skattehöjningar eller annat - aUtid tycks medföra en koncentration av annonseringen till de större tidningarna på de mindres bekostnad. Det har sagts här i dag av folk som är insatta i problemet, och jag tror att det är ett riktigt konstaterande. Då är det fara värt att en onödig höjning av annonspriserna — och som en sådan betraktar jag denna skatt — kommer att leda tih att de mindre tidningsföretagen får det ännu svårare att få annonser, och det var väl, herr finansminister, inte det som var meningen med det hela.

Finansminister Strängs annonsskatt och presstöd är, tycker jag, en märklig företeelse. Enligt uppgift lär det bara finnas något enda industriland som beskattar annonser. I vissa u-länder är däremot annonsskatt någonting rätt så vanligt. Men jag hoppas verkhgen att inte finansministern med sitt förslag om annonsskatt menar att han bötiar betrakta Sverige som ett u-land, för det vore ju högst beklaghgt. Det är också anmärkningsvärt, anser jag, att herr Sträng inte har gjort någon utredning om verkningarna av den här annonsskatten. Han nöjer sig med att — med en viss förkärlek tycks det — belasta och ta ifrån det näringsliv vars framgång i aUa faU är en nödvändighet för hela vårt välstånd.

Med det anförda ber jag, hen talman, att få yrka avslag på propositionen 28 och bifall till reservationen 2 i skatteutskottets betänkande nr 30.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr SVENSSON i EskUstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara säga tUl herr Hovhammar att jag är glad över
att ha en sådan trogen läsare i Småland av tidningen Folket. Men jag
skuUe också vara glad, om han lyssnade på mig, då jag talar i debatterna      127

Nr 94                här. Jag upprepade ungefär samma sak i mitt anförande såsom kritik,

T" dappn den      ™" J tillfogade att den kritiken efter de ändringar som gjordes från det

.,,       . nrj.       i finansplanen tUlkännagivna förslaget tUl propositionsskrivningen mild-

-------------       rade min kritik och gjorde att jag kan acceptera det här förslaget.

Presstöd och

annonsskatt          Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Finansministern har i ett par rephker i dag på eftermiddagen försökt förneka att han tidigare talat om att "klämma åt" de största tidningarna med annonsskatten.

Får jag därför tUl slut tUl kammarens protokoU läsa in vad herr Sträng sade, när han i TV intervjuades om årets statsverksproposition. Citatet är taget ur Pressens Tidning nr 2 1971,

Gunnar Sträng: "Man kanske skulle kunna säga så här. Avsikten är ju att klämma åt den allra största tidningen, de allra största tidningarna, som skulle ha en viss möjhghet att bära den där klämmen men att hjälpa de små och mindre som inte har möjlighet att leva vidare i samhället,"

Herr Sträng har alltså talat om att "klämma åt" vissa tidningar, ett uttalande som han i debatten tidigare i dag inte vUle kännas vid.

Herr finansministern STRÄNG;

Hen talman! Jag avlyssnade med stort intresse det här citatet. Det gav faktiskt någon annan nyans än vad herr Ahlmark vUle göra gällande i Inläggen under förmiddagen, då herr Ahlmark brutalt uttryckte det på det sättet att finansministern talade om att "klippa tUl" och "klämma åt" och hänvisade till inlägg som jag hade gjort här i kammaren, som han sedermera reducerade tiU ett inlägg i Sveriges Radio, Även med det här sista refererandet av det hela ger inlägget ett annat intryck än vad herr Ahlmark ville göra gäUande.

Men, herr talman, vad jag egentligen hade anledning att begära ordet för var för att ge herr Hovhammar en upplysning. Det är sju stater i Amerika som i dag tUlämpar en annonsskatt, och fr. o. m, i år sker det även i New York City, där man har beslutat att Införa en 6-procentig annonsskatt som skall ge 300 mihoner kronor.

Jag hade ett behov att lämna den kompletterande upplysningen eftersom herr Hovhammar trodde att man möjligen I någon underutvecklad nation skulle kunna hitta på något liknande.

Överläggningen var härmed slutad.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 32 (stöd till dagspressen)

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Hernehus och Werner i Malmö i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernehus begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition: 128

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan I

betänkandet nr 32 punkten I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar HerneUus

och Werner I Malmö i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Hernehus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  -  272

Nej -    39

Avstår —      4

Punkterna 2-4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Nelander och Ahlmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som -viU att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 32 punkterna 2—4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herrar Nelander

och Ahlmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 228

Nej  -    53

Avstår -     34

Fm Sundberg (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkterna 5—7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Skatteutskottets betänkande nr 30 (annonsskatt)

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Presstöd och annonsskatt

Propositioner gavs på bifaU tUl 1 ;o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av fru Nettelbrandt och herr Larsson i Umeå samt 3:o) reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Söderström, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru andre vice talmannen Nettelbrandt begärde votering,

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 93-94

129

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Förbättrad samhällsinformation

upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den  som  viU att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 30 antar reservationen nr 1 av fru Nettelbrandt och herr Larsson i Umeå röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren tUl kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 2 av herrar Magnusson i Borås och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -     53 Nej  -    45 Avstår —  217 I  enlighet  härmed  blev  föhande voteringsproposition  uppläst  och godkänd:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 30 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av fru Nettelbrandt

och herr Larsson I Umeå.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru andre vice talmannen Nettelbrandt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 225

Nej  -     51

Avstår -    40

§ 2 Förbättrad samhällsinformation

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 23 i anledning av Kungl. Majts proposition 1971:56 angående förbättrad samhällsinformation jämte motioner.

130

Hen SVENSSON i EskUstuna (s):

Herr talman! Jag upplever det som mycket positivt att finansutskottet i sitt betänkande ser samhällsinformationen som en kommunikation mellan myndigheter — statliga och kommunala - och medborgarna, inte ensidigt i riktning uppifrån och nedåt utan också I den andra riktningen;

nedifrån uppåt. Det är viktigt att utskottet uttalar att samhäUsinformatlon behövs för att möjliggöra för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen och därmed påverka samhäUsutveckllngen,

Mot den bakgrunden välkomnar jag att ett enhälligt utskott godkänt de i propositionen förordade riktlinjerna för dagspressannonsering, SamhäUeliga organ kan Inte som informationsutredningen framhållit uteslutande bygga på erfarenheter från näringslivets kontaktverksamhet.

För samhällsinformationens del är det inte acceptabelt om den nuvarande tUl kvantitativa data begränsade mediastatistiken leder till snedvridningar i valet av mediakanaler och därmed till diskriminering av vissa konsumenter och konsumentgrupper i fråga om information.

Från den utgångspunkten är det betydelsefuUt att i utskottets betänkande slås fast att i den mån dagspressannonsering kommer i fråga bör, som anföres i propositionen, annonsering ske i samtUga dagstidningar. För att denna princip skall få ett verkligt innehåU är det dock vUctigt att finansministerns förslag att varje annons i princip skaU vara av samma format i samthga dagstidningar förverkligas.

Med tanke på att det överlåtes tih den föreslagna nämnden att här göra en awägning skuUe jag uppskatta om utskottets företrädare vUle precisera vad som menas med skrivningen att huvudregeln inte skall tolkas bokstavligt. Innebär detta att man skulle formatdifferentiera annonserna mom vad som skuUe kunna kallas gruppen vanUga dagstidningar, kan resultatet lätt bli en diskriminering av vissa tidningar på tämligen godtyckliga grunder, eftersom beslutsunderlaget för en sådan differentiering efter exempelvis observationsvärdet av annonsen är mycket bristfäUigt.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Förbättrad samhällsinformation

Hen EKSTRÖM (s);

Herr talman! Herr Svensson i EskUstuna har önskat en precisering av innebörden av några formuleringar i finansutskottets betänkande, där vi något diskuterat den situation som uppstår när dagspressannonsering i samthga dagstidningar kommer i fråga.

Vi säger där att principen att varje annons bör vara av samma format i samtliga dagstidningar inte bör tolkas bokstavligt. Annonsens storlek bör stå i rimhg proportion till tidningsformat och observationsvärde. Vi säger också att det bör ankomma på den föreslagna nämnden att här söka sig fram tUl en rimlig awägning.

Det är bra att denna fråga har tagits upp, ty det är en viktig fråga. Eftersom saken inte har berörts särskUt utförligt i propositionen önskade vi i utskottet säga att vi inte ville se aUdeles honibla effekter av ett sådant här stadgande. Dagstidningar är redan i dag ett vidsträckt begrepp, och ingen vet hur de kommer att utvecklas framöver och vilken sorts blad som kan bh dagstidningar.

Jag vUl alltså säga tUl herr Svensson i Eskilstuna att i fråga om gruppen vanUga dagstidningar som vi i aUmänhet a-vser när vi talar om dagspress -tidningar med in- och utländska nyheter, pohtisk åsiktsbUdning och varierande stock av annonser - existerar inte problemet. För dem bör principen tUlämpas strikt oberoende av upplagestorlek, utgivningsort och

131

Nr 94                    spridningsområdets storlek. Problemet uppkommer när det gäUer de mer

Tisdaeen den        specieUa dagstidningar som nu finns eUer som kan uppstå. Där får man,

25 mal  1971          s*' °  "" 'i" " lämplig awägning, I fråga om tidningar

-------------------     med likvärdiga budskap och samma syfte bör enhgt vår mening principen

Fortsatt giltighet   tolkas strU<t,

av lagen om hyres-   jg . sålunda att jag kan lugna herr Svensson I Eskilstuna och de

reglering m. m.     andra tidningsmän i kammaren som eventueUt har läst in någonting annat
i utskottets betänkande.

Herr SVENSSON i EskUstuna (s):

Herr talman! Jag är fullt nöjd med den deklarationen från utskottets företrädare. Jag tror att det är viktigt att vi kommer fram tiU att samhällsinformationen måste prioritera dem som gör köpmotstånd — de som av ohka orsaker har varit obenägna att ta till vara sina medborgerliga rättigheter eUer fullgöra sina skyldigheter mot samhället. Med ett sådant synsätt får landsortspressen en betydligt viktigare roU som kanal för myndigheternas annonsering. Den mindre lokalpresen är ofta en säkrare väg till de svårtiUgängUga medborgargmpperna än storstadsdrakar, och man får Inte låta sig bedras av ofta missbrukade kontaktkostnadsbegrepp som ger en skev uppfattning om lönsamheten av lokalpressannonsering.

Jag är som sagt fullt nöjd med herr Ekströms svar på min fråga.

Hen EKSTRÖM (s);

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 18 i anledning av Kungl, Majts proposition med förslag tUl lag om dels fortsatt gUtighet av lagen (1942:429) om hyresreglering m, m, dels ändring i samma lag, m, m,, jämtemotioner.

Kungl. Majt hade i propositionen 1971:103 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 19 mars 1971 föreslagit rUcsdagen att

1.    antaga ett vid propositionen fogat förslag tUl lag om dels fortsatt gUtighet av lagen (1942:429) om hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag,

2.    godkänna vad I statsrådsprotokoUet anförts i fråga om särskUd hyreskontroU enligt räntelånekungörelsen.

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes föhande: "I  propositionen föreslås att hyresreglerlngslagens gUtighetstid förlängs tUl utgången av år 1974 och att lagen ändras i vissa hänseenden, 132

Bostadslägenheter som har färdigstäUts under åren 1958-1968 samt aUa lokaler undantas enligt förslaget från hyresregleringen.

Med hänsyn tlU de olägenheter som i längden har visat sig vara förenade med systemet med generella hyreshöjningar på grund av ökade omkostnader för fastighetsförvaltning föreslås att bestämmelserna härom upphävs. I stäUet föreslås att ökade omkostnader — i likhet med vad som nu gäller beträffande förbättringsarbete — skaU kunna utgöra grund för höjning av lägenhets bashyra. Härigenom skapas större möjligheter att beakta den enskilda fastighetens särskUda förhållanden.

En SärskUd spärregel föreslås, enligt vUken höjning inte får ske så, att hyran kommer att överstiga vad som med hänsyn tih byteslaget för jämförhga lägenheter i orten och övriga omständigheter är skähgt.

Garantierna mot oskäliga hyreshöjningar består således av två hyres-spärrar. Den ena motsvarar hyreslagens bruksvärderegel. Den andra motsvaras av hyresregleringslagens nuvarande regel, att hyreshöjningar inte får tas ut utöver vad som föranleds av ökade förvaltningskostnader.

I syfte att förenkla förfarandet och möjliggöra den mera IndividueUa prövningen föreslås en ny ordning för fastställelse eUer ändring av bashyra. Bashyra skall enligt förslaget kunna fastställas eUer ändras genom överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eUer fastighetsägareförening och å andra sidan hyresgästförening. Motsvarande prövning skaU som hittiUs kunna ske av hyresnämnd. Hyresnämnden skaU dock i regel inte få ta upp ansökan av hyresvärd tih prövning utan att förhandling med hyresgästorganisation har ägt rum. Om hyresvärd eUer hyresgäst är missnöjd med överenskommelse som organisation har träffat har han rätt att få överenskommelsen prövad av hyresnämnden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1972. Den nya ordningen för fastställelse eller ändring av bashyra skah emellertid kunna tUlämpas redan dessförinnan."

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1971:1459 av herr Andersson i Knäred m.fl, vari hemstäUts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Majts proposition nr 103 beslutade

1.    att hyresregleringen awecklades samtidigt för lokaler och bostäder,

2.    att hyreslagen ändrades så att lokalhyresgästerna gavs ett lika starkt direkt besittningsskydd som det som gällde för bostadshyresgäster,

1971:1460 av herr Bohman m. fl., vari hemställts att rUcsdagen med avslag å propositionen nr 103 i skrivelse till Kungl. Majt skuUe anhålla att Kungl. Maj:t tih innevarande års höstriksdag framlade nytt förslag om ändringar i hyreslagstiftningen i enlighet med statens hyresråds förslag och vad i motionen anförts.

1971 ;1461 av herr Hermansson i Stockholm m. fl,, vari föreslagits

1, att riksdagen skuUe bifaUa förslaget i propositionen 1971:103 om förlängd gUtighet av lagen (1942:429) om hyresreglering m, m,, dock

133

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

med föhande ändringar jämfört med propositionen:

a,     att 3 § skulle erhålla i motionen angiven lydelse,

b, att i tUlämpnlngsföreskrifterna angavs att denna ändring såvitt
avsåg 3 § första stycket skulle träda I kraft den 1 juli 1971 samt gälla alla
lägenheter i hus som omfattades av hyresregleringen och där hyran då
inte var fastställd,

c,  att förslaget i propositionen om att 7 och 8 a §§ skulle upphöra att
gälla avslogs och att sagda paragrafer bibehöUs oförändrade,

d, att förslaget i propositionen om ändring i 26 § innebärande
undantag från hyresreglering av bostadslägenheter som färdigstäUts under
åren 1958—1968 skulle avslås så att sagda paragraf blbehöUs oförändrad,

2, att riksdagen I skrivelse tiU Kungl, Majt skulle ge tUl känna vad I motionen anförts om angelägenheten av att förslag snarast utarbetades och förelades riksdagen om annan lydelse av 48 § lagen den 14 juni 1907 om nyttianderätt till fast egendom (hyreslagen) i enlighet med vad som anförts i denna motion.

134

1971:1462 av herr Lindkvist m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe antaga propositionen 1971:103 med den ändring i fråga om hyresregleringens tiUämpUghet på lokaler som angetts I motionen och enligt lagtext, vartUI förslag torde upprättas av vederbörande utskott.

1971:1463 av herr Lundberg, vari hemstäUts

1.     att riksdagen skulle besluta

a. att förslaget tUl hyresregleringslag förlängdes tUl att gäUa tUls vidare
med de ändringar och beaktanden som var erforderliga,

b. att hyresregleringen även i fortsättningen skulle gälla också
fastigheter byggda 1958-1968,

c.  att hyresregleringen även framdeles skuUe vara tUlämplig i fråga om
lokalhyresgäster, samt

2.     att riksdagen uttalade sig för

a. att regering och riksdag faststäUde huvudgrunderna för beräknande
av eventueUa justeringar i bashyrorna och att regeringen efter samråd
med hyresrådet meddelade föreskrifter i fråga om tiUämpningen,

b. att, om fråga uppkom om höjning eUer nedsättning av bashyra för
en lägenhet och vederbörande hyresvärd eUer hyresgäst så begärde, frågan
skuUe tas upp till förhandUngar meUan parterna under erforderUg
medverkan från lokalt partsorgan som, om det befanns önskvärt, ägde
hänskjuta frågan till centralt partsorgans bedömning,

c.  att det skulle stå fritt för varje hyresgäst — och hyresvärd — att
oavsett resultatet av nyss nämnda förhandhngar underställa hyresnämnd
frågan om hyrans bestämmande utan att nämnden var bunden av vad
partsorganisationerna kunde ha överenskommit sinsemeUan, samt

d. att vid eventuell tUlämpning av s. k. bruksvärde detta värde bara
skuUe innefatta själva lägenheten med biutrymmen, trappuppgångar o. d.
men inte läge, närhet tUl kommunikationer, skolor, daghem och annat,
som bekostades av samhäUet, och att vid beräkning av bruksvärde hänsyn
inte skulle tas tUl hyrorna i andra än hyresreglerade fastigheter.

1971:1464 av fru Sundberg m. fl..

Nr 94

1971:1465 av herr Turesson m. fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att tUl det i proposition nr 103 framlagda förslaget om förlängning och ändring i hyresregleringslagen fogades av motionärerna föreslagen övergångsbestämmelse,

1971:1466 av herr Ullsten m. fl., vari hemställts

1. att riksdagen skuUe uttala att hyresregleringen awecklades den 31
december 1974 och att en förlängning av hyresreglerlngslagen därefter
Inte borde komma i fråga,

2. att riksdagen skulle besluta att som övergångsbestämmelser under
aweckhngstiden antaga den i propositionen föreslagna lydelsen av
hyresregleringslagen efter föhande ändringar:

a. att med "organisation av hyresgäster" i 3 a § skuUe avses sådan
organisation som hyresnämnd förklarat förhandhngsduglig,

b. att i ett tUlägg tUl 3 a § skulle stadgas om lämplig tid under vilken
förhandlingar mellan parterna senast skulle ha ägt rum för att hyres
nämnd skuUe äga rätt att uppta ärendet tUl prövning,

c.  att genom en övergångsbestämmelse skulle förordnas att förbehåll i
hyreskontrakt som tUlförsäkrade hyresvärden kompensation för ökade
omkostnader enhgt 5 § hyresregleringslagen skulle UkstäUas med och
rättsligt bedömas som om förbehåll om hyreshöjning på grund av
omkostnadsökningar enligt 3 och 3 a §§ förelegat.

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Utskottet hemställde

1.    beträffande aweckling av hyresregleringen vid utgången av år 1971 att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1460,

2.    beträffande ytteriigare gUtighetstid för lagen (1942:429) om hyresreglering m.m. att riksdagen med avslag å motionen 1971:1463 såvitt nu var i fråga skulle antaga det genom propositionen framlagda lagförslaget i vad avsåg första delssatsen I Ingressen.

3.    beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år 1974 att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1466 såvitt nu var i fråga,

4.    beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna I 12 kap. 48 § jordabalken (hyreslagen) i dess fr. o. m. den 1 januari 1972 gäUande lydelse att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1461 såvitt nu var i fråga,

5.    beträffande uttalande om tillämpningen av under 4 angivet lagrum att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1463 såvitt nu var i fråga,

6.    beträffande hyresreglering för hus eUer del av hus som färdigställts under åren 1958—1968 att rUcsdagen med avslag å motionerna 1971:1461 och 1463, nämnda motioner såvitt nu var i fråga, skulle antaga lagförslaget i vad avsåg 26 § första stycket i lagen om hyresreglering m. m.,

7.    beträffande hyresreglering för lokaler att riksdagen — med förklaring att lagförslaget icke kunnat godtagas — i anledning av motionerna 1971:1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu var i fråga, för sin del beslutade att

135

Nr 94                         a. andra   delssatsen   I   lagförslagets   Ingress  skall   ha   av   utskottet

Tisdagen den         föreslagen lydelse,

25 maj 1971              '-'• tredje delssatsen i lagförslagets ingress skuUe utgå,

-------------------          c. antaga lagförslaget i vad avsåg 2 § lagen om hyresreglering m. m.

Fortsatt giltighet        med redaktionell ändring enhgt av utskottet föreslagen lydelse,

av lagen om hyres-    d. antaga lagförslaget i vad avsåg 6 § första stycket nämnda lag med

reglering m. m.       ändring enligt av utskottet föreslagen lydelse,

e.                               7 § nämnda lag efter redaktionell ändring skulle ha av utskottet
föreslagen lydelse,

f.                                punkterna 6 och 7 I lagförslagets övergångsbestämmelser skulle utgå
och att efterföhande del därav omnumrerades med hänsyn därtUl,

8.    beträffande översyn av reglerna om Indirekt besittningsskydd för lokalhyresgäster I 12 kap. 56-60 §§ jordabalken (hyreslagen) i dess fr. o, m. den 1 januari 1972 gällande lydelse att rUcsdagen skulle avslå motionen 1971:1459 såvitt nu var i fråga,

9.    beträffande undantag från hyresregleringen i särskilda faU att riksdagen — med förklaring att visst tiUägg borde göras - för sin del skuUe antaga lagförslaget I vad avsåg 26 § första stycket lagen om hyresreglering m. m. såvitt lagrummet ej behandlats under 6 med ändring enligt av utskottet föreslagen lydelse,

10.                               beträffande fastställelse av bashyra m. m. att riksdagen med avslag
å motionen 1971 ;l461 såvitt nu var i fråga skuUe antaga lagförslaget i vad
avsåg

a.                                    3 § första stycket lagen om hyresreglering m. m.,

b.                                    punkten 1 i övergångsbestämmelserna,

11.    beträffande höjning respektive nedsättning av bashyra, m. m., att riksdagen med avslag å motionen 1971:1461 såvitt nu var i fråga skuUe antaga lagförslaget I vad avsåg 3 § lagen om hyresreglering m. m. och det inte behandlats under 10,

12.    beträffande uttalanden om grunderna för fastställelse och ändring av bashyra i vad frågan ej behandlats under 5 att riksdagen skulle avslå motionen 197 1:1463 såvitt nu var i fråga,

13.    beträffande hyresgästorganisations förhandlingsbehörighet m. m. att riksdagen med avslag å motionen 1971:1466 såvitt nu var i fråga skuUe antaga lagförslaget i vad avsåg 3 a § första stycket lagen om hyresreglering m. m.,

14.    beträffande enskUd hyresgästs behörighet att avtala om bashyra, m. m., att riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;1464,

15.    beträffande hyresvärds rätt att påkaUa prövning hos hyresnämnd, m. m., att riksdagen med avslag å motionen 1971:1466 såvitt nu var i fråga skuUe antaga lagförslaget i vad avsåg 3 a § andra stycket lagen om hyresreglering m. m.,

16.    beträffande rätt att ta ut höjning av bashyra att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1465 och 1466, den sistnämnda såvitt nu vari fråga,

17.    beträffande lagförslaget i ö-vrigt att riksdagen

a. skulle antaga lagförslaget i vad avsåg 6 § andra stycket lagen om
hyresreglering   m. m.   med   redaktionell   ändring   enUgt   av   utskottet
136                         föreslagen lydelse.

Tisdagen den 25 maj 1971

b. skuUe antaga lagförslaget I vad det Inte behandlats under 1 — 16 och     Nr 94 17 a,

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

18. beträffande särskUd hyreskontroU enligt räntelånekungörelsen att riksdagen godkände vad i statsrådsprotokoUet anförts.

Reservationer hade avgivits

1, beträffande avveckling av hyresregleringen vid utgången av år 1971 av herrar Wennerfors och Adolfsson (båda m), som ansett att utskottet bort hemställa,

(I,) att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1460

a,     skulle avslå propositionen 1971:103,

b, som sin mening gav Kungl, Maj:t tiU känna att nytt förslag om
ändringar i hyreslagstiftningen enligt vad reservanterna anfört borde
föreläggas innevarande års riksdag vid dess höstsession,

c,  skulle avslå motionerna 1971:1459, 1461, 1462,1463, 1464, 1465
och 1466,

2.  beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år
1974 i vad avser hemställan av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred
(c), UUsten (fp), Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp), som ansett
att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:1466 såvitt nu vari fråga som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad reservantema anfört,

3.  beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år
1974 i vad avser utskottets yttrande

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), UUsten (fp),
Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp),

b, av herr Engström (vpk), som - vid bifall tUl utskottets hemstäUan
under 3 — ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha i
reservationen angiven lydelse,

4.  beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna i hyreslagen
av herr Engström (vpk), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna i 12 kap, 48 § jordabalken (hyreslagen) i dess fr, o, m. den I januari 1972 gällande lydelse att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:1461 så-vitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanten anfört,

5.  beträffande avveckling av hyresregleringen för hus som färdigställts
efter år 1957 av herr Engström (vpk), som ansett att utskottet under 6
bort hemstäUa,

beträffande hyresreglering för hus eller del av hus som färdigstäUts under åren 1958-1968 att riksdagen - med förklaring att lagförslaget inte kunnat godtagas — med bifaU tUl motionerna 1971:1461 och 1463, nämnda motioner såvitt nu var i fråga, icke skulle antaga lagförslaget i vad avsåg 26 § första stycket I lagen om hyresreglering m. m..

S*Riksdagens protokoU 1971. Nr 93-94

137

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering .m. m.

6. beträffande hyresreglering för lokaler av

a. herrar Bergman (s). Almgren (s), Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Jadestig (s) och Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna 1971:1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämnda och den sistnämnda så-vitt nu var i fråga, skulle antaga lagförslaget 1 vad avsåg

a.     andra och tredje delssatserna I lagförslagets Ingress,

b.     2 § lagen om hyresreglering m, m.,

c.      6 § första stycket nämnda lag,

d.     punkterna 6 och 7 i lagförslagets övergångsbestämmelser.

138

b. herr Engström (vpk), som ansett att utskottet under 7 bort hemstäUa,

att riksdagen - med förklaring att lagförslaget icke kunnat godtagas — med bifaU tiU motionerna 1971:1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämnda och den sistnämnda såvitt nu var i fråga, för sin del beslutade att

a. andra delssatsen i lagförslagets ingress skulle ha av reservanten
angiven lydelse,

b.     tredje delssatsen i lagförslagets ingress skulle utgå,

c.  antaga lagförslaget I vad avsåg 2 § lagen om hyresreglering m. m.
med redaktionell ändring och tiUägg av ett tredje stycke, aUt enhgt av
reservanten angiven lydelse,

d.     antaga lagförslaget i vad avsåg 6 § första stycket samma lag,

e. 7 § nämnda lag efter redaktioneU ändring skulle ha av reservanten
angiven lydelse,

f.  punkterna 6 och 7 i lagförslagets övergångsbestämmelser skuUe utgå
och att efterföljande del därav omnumrerades med hänsyn därtlU,

7.  beträffande översyn av hyreslagens regler om indirekt besittnings
skydd av herrar Grebäck (c), Andersson I Knäred (c). Ullsten (fp),
Engström (vpk), Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp), som ansett
att utskottet under 8 bort hemställa,

beträffande översyn av reglerna om indhekt besittningsskydd för lokalhyresgäster I 12 kap, 56—60 §§ jordabalken (hyreslagen) i dess fr. o. m. den I januari 1972 gällande lydelse att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1459 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

8.      beträffande fastställelse av bashyra m. m. av herr Engström (vpk).

9, beträffande höjning respektive nedsättning av bashyra, m. m. av herr Engström (vpk), som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring att lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick godtagas - med blfaU tUl motionen 1971:146l såvitt nu var i fråga skulle antaga lagförslaget i vad avsåg 3 § lagen om hyresreglering m, m, och det inte behandlats under 10 med ändringar enligt av reservanten angiven lydelse.

10,     beträffande hyresvärds rätt att påkalla prövning hos hyresnämnd.      Nr 94

m. m.  av herrar  Grebäck  (c),  Andersson  I  Knäred (c). Ullsten (fp), Xjsdagen den

Karlsson I Mariefred (c) och Strömberg (fp), som ansett att utskottet            25 mai 1971

under 15 bort hemställa,                                                                                      

att riksdagen - med förklaring att lagförslaget icke kunnat oförändrat Portsatt giltighet

godtagas - med bifall till motionen 1971:1466 såvitt nu var i fråga skulle S" om hyres-

antaga lagförslaget i vad avsåg 3 a § andra stycket med ändring enligt av   reglering m. m.
reservanterna angiven lydelse,

11. beträffande rätt att ta ut höjning av bashyra av herrar Grebäck
(c), Andersson i Knäred (c). Ullsten (fp), Wennerfors (m), Karlsson i
Mariefred (c), Strömberg (fp) och Adolfsson (m), som ansett att
utskottet under 16 bort hemstäUa,

att riksdagen för sin del med bifaU tiU motionerna 1971:1465 och 1466, den sistnämnda såvitt nu var i fråga, skuUe antaga ytterligare övergångsbestämmelse med av reservanterna föreslagen lydelse.

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! Att vara eUer inte vara - det har hittiUs varit frågan i spelet om hyresregleringen. Det spelet har hittUls visat upp osäkerhet hos pjäsförfattaren — regeringen — irritation över vissa medagerande och in i det sista en lösllg regi i fråga om den fasta ensemblen. Trots detta tUlåter jag mig tro på att sista akten och finalen kan få ett gott mottagande om den inte blir för lång.

Regeringsförslaget har två huvudpunkter. Den första är att hyresreglerlngslagen ändras för att underlätta en övergång tih aUmänna hyreslagens skyddssystem med dess möjligheter att åberopa spärregler som skah passa en balanserad marknad — 48 § — och även en bristmarknad - 55 §. Den andra huvudpunkten i regeringsförslaget är att lagens fortsatta gUtighet bestäms tiU utgången av år 1974.

Det utskottet haft att bedöma är det konkreta lagförslaget. Det är dock klart - och det sägs även i motioner med diametralt skUda utgångspunkter — att det intressanta ligger i att pröva förslaget insatt i ett längre perspektiv.

Är 1967 föreslog regeringen att hyresregleringen skulle awecklas. Då ansågs hyreslagens regler - närmast då hyresspärrarna för bostadslägenheter - kunna godtas som ersättning vid en aweckling. Diskussionerna kring återkaUandet av 1967 års proposition gällde övergångsfrågorna och inte den principieUa konstruktionen av spärreglerna. År 1968 förklarade dåvarande justitieministern att han vidhöll sin principiella uppfattning att lagstiftningen på hyresområdet borde fuUföhas enligt 1967 års riktlinjer. Det bör nu erinras om att frågan om dessa hyresspärrar tiUdrog sig begränsad uppmärksamhet under remissbehandlingen av hyreslagstift-ningssakkunnigas förslag. Under riksdagsbehandlingen år 1968 framfördes kritik mot dessa regler endast i kommunisternas partimotion, och utskottets utlåtande Innebar en enhällig tUlstyrkan.

I propositionen har vår nuvarande justitieminister inte helt klarlagt sin
position. Han säger att hyresregleringen "på sikt bör ersättas av effektiva
hyresspärrar i den aUmänna hyreslagen". Det framgår inte klart om han         139

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

140

nu har någon egen kritik mot reglernas effektivitet eUer om han bara håller dörren öppen för vad den påbörjade enkäten kan ge.

Utskottet har försökt se bort från att justitieministern kanske endast försöker att pacificera sina egna led och tolkat honom så att uttrycket närmast avser att hålla dörren öppen för eventuella förslag. Det angivna syftet med ändringarna i hyresregleringslagen, att underlätta en aweckUng, förslagen om partieU a-weckUng och löftet om en kraftig regional aweckling kan knappast tyda på annat än att målet är detsamma nu som 1967.

Med den här bakgrunden har utskottets majoritet tagit förlängningsförslaget som sådant. Center- och folkpartirepresentanterna i utskottet har ansett att kursen också kan slås fast med ett dhekt uttalande om att det här är den sista förlängningsperioden. Det skuUe vara strutspolitik att inte öppet göra det klart genom ett bifaU tiU reservationerna 2 och 3 a. Även om de flesta socialdemokrater nog också kunnat gå på den linjen är väl deras diffusa skjutande av frågan på framtiden förklarlig med deras handlingstraditioner. Moderaternas agerande i den här frågan är mera svårförklarligt. VisserUgen hävdar de i reservationen 1 att regleringen kan avskaffas genast, men då en stark majoritet fäUer dem i fråga om tidpunkten borde det vara naturligt att de åtminstone i andra hand biträder förut nämnda reservationer. Deras stäUningstagande är kanske än mera svårförklarligt om man erinrar sig högerns reservation i tredje lagutskottet år 1968 i anledning av motionen av herr Lundberg i första och fröken Ljungberg I andra kammaren. Där gjordes klara uttalanden tUl förmån för en mjuk övergång genom att tiUämpa hyresregleringslagens 6 §. Tankarna om den mjuka övergången tUlgodoses nu genom propositionsförslaget, och övergångstidens mål måste ju vara aweckhng.

För en prisreglering av hyrorna som strikt knyter an tUl kostnaderna I det enskUda fallet - och i vissa fah inte ens det - är fortfarande vänsterpartiet kommunisterna. Motiven tar ingen hänsyn tUl hyresspUtt-ringens negativa sidor. Jag har för min del inte riktigt kunnat inse att Unjen är konsekvent ens enligt motionärernas egna värderingar. Är man då emot hyresutjamning också inom de aUmännyttiga företagen? Om inte, så måste syftet vara knutet helt tiU oviljan mot fastighetsägarvinster och markvärdestegring. I så fall är väl de traditionella formerna mer konsekventa: beskattning, tomträtt, kommunalt byggande, expropriation. Jag kan inte besvara den frågan. Men frågan kanske bör ställas ändå för den händelse att någon tror att det bästa är att låta värdestegringarna fördelas mellan hyresgäster efter inflyttningsår och inte låta samhäUet fördela ett konsumtionsstöd efter behov.

Jag har hittUls hålht mig tUl de mer principiella frågorna. Avsikten har varit att betona vissa grundläggande synpunkter som annars lätt kommer bort vid behandhngen av ett ärende med så mycket tekniska komphka-tioner som detta. Huvudtesen måste vara att slå fast att propositionen i stort tiUgodoser kraven på att underlätta en aweckhng och att hyresregleringslagen i föreslagen form utgör lämphga övergångsbestämmelser inför en aweckhng som nu kan bestämmas i tiden tiU år 1974. De antagna hyreslagsprinciperna för hyresspärtarna har inte företett några avgörande brister. Om enkäten visar på något som kan

förbättras får detta prövas som en reform bland reformer.           Nr 94

Med siktet inställt på en aweckling av hyresregleringen år 1974 blir     Tjsdaeen den bedömningen av lagförslaget i övrigt en prövning om det tjänar det syfte      25 mai 1971

som justitieministern  själv angett   -  att  underlätta en aweckling av     ---------

regleringen. Fortsatt giltighet

Under denna senare avdelning vill jag föra också förslaget att avveckla    av lagen om hyres-hyresreglerlngen för årgångarna 1958-1968. Förslaget verkar i riktning    reglering m. m. mot det angivna målet. Det som anförts mot förslaget går i aUt väsentligt tUlbaka på kostnadsideologin.

Sedan kommer vi in på frågan om hyresregleringen för lokaler, den fråga där majoriteten i utskottet inte kunnat godta lagförslaget. Det är klart att man kortsiktigt kan resonera som de moderater som låtit sig överröstas tiUsammans med socialdemokrater. De har sett avveckling som aweckling och förmodligen tyckt sig på så sätt vara konsekventa. Om dessa moderater hade haft linjerna mer klara för sig, hade de nog insett att vägen går rakare om man väljer en mjuk aweckling. Som jag nämnde förut anfördes 1968 i reservationer från högerhåU anslutning tiU en mjuk aweckling över hyresregleringslagens 6 § för både bostäder och lokaler. Denna mjuka a-weckhng förordades då i motion av fröken Ljungberg. Eftersom hon varit förhindrad att delta i utskottsbehandlingen i år vet vi ännu inte hennes ståndpunkt. Däremot har herr Nordgren biträtt en av de motioner som nu lett utskottet tUl att gå vägen över 6 § i fråga om lokalerna.

Det avgörande för utskottets inställning har varit — som jag redan sagt — att prövningen skett med hänsyn tiU syftet att underlätta en definitiv aweckhng. De två socialdemokrater som tUlsammans med center och folkparti står för utskottets mening har visat sig mera lojala mot propositionens syfte än de som föht dess text. Grundfrågan är ju när aUt kommer omkring, om det finns något verkligt skäl att aweckla regleringen vid olika tidpunkter för lokaler och bostäder I samma ort och samma hus. Här är det inte fråga om ett medeltal av tiUgång och efterfrågan — det är fråga om en hyresnivå där kompensationsanspråk kan rikta sig ensidigt mot vissa lokaler. Övervältringsrisken är betydande. Till detta kommer att sådana anspråk då också — som lokalfördelningen nu är — riktar sig mot hyresgäster som är beroende av lokalen för sitt uppehälle och inte har några alternativ. Det skall dock göras klart att 6 § mte I nuvarande tUlämpning står alltför långt från hyreslagen. Utskottet har därför förutsatt att hyresnämnd gör bruk av möjligheten att sätta bashyra när skyddssynpunkterna är avgörande.

Hyresregleringen har också en dhekt typ av besittningsskydd för lokaler. Vi har i utskottet övervägt möjhgheterna att kombinera hyresregleringslagens hyressättning med hyreslagens indirekta besittningsskydd i hopp om att detta automatiskt skuUe få ett bättre innehåU. Vi stannade dock för att detta var en alltför svår och osäker lösning.

Vidare har det indirekta besittningsskyddet i vart faU på sikt vissa
uppenbara nackdelar. Dessa diskuterades redan år 1968. Det är klart att
man kan säga att det indirekta besittningsskyddet har ett visst värde
genom att tUlämpningen inte aUtid kan förutses. Eftersom nu rätten tih
en arbetslokal eller rörelselokal i många faU är lika väsentUg som rätten         141

Nr 93

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m m.

tUl bostaden - jag tänker då särskilt på småföretagare och innehavarna av mindre rörelser - bör rörelseidkarens besittningsskydd vara lika starkt som bostadshyresgästens. Till detta kommer även kreditgivarnas intressen. Det är också på den linjen som utskottet stannat i sin bedömning.

Diskussionerna härvidlag om hyresregleringen för lokaler och önskvärdheten av en samtidig aweckling utan övervältringsrisker har naturhgt aktuahserat också frågan om hur besittningsskyddet för lokaler skall se ut på lång sikt. De nämnda ställningstagandena leder direkt till att riksdagen måste beställa en ändring i hyreslagen så att vi inte står i samma situation igen år 1974. Majoritetens avslagsmotivering talar inte direkt mot yrkandet utan hänvisar bara tUl den översyn som justitieministern anmält. 1 och för sig är det ett fall framåt att även kanslihuset nu delar oron för att det indirekta besittningsskyddet inte är bra. Argumenten är dock så pass klara att man även på den här punkten borde kunna gå tUl direkt handling och skriva om reglerna enligt vårt förslag.

Reservationerna 8 och 9 från vänsterpartiet kommunisterna innebär bara en uppföhning av det aUmänna resonemang som jag tidigare kommenterat. I fråga om att knyta hyran för privatfinansierade hus till statslånekostnaderna kan också sägas att det skulle medföra en retroaktiv tillämpning för många fastigheter som byggts under gäUande finansieringsförutsättningar. Det skulle verkligen vara lök på laxen i en redan märklig konkurrenssituation.

Slutligen har jag att något kommentera reservationerna 10 och 11, båda av närmast teknisk-administrativ natur. I den första - av centern och folkpartiet - förordas en närmast självklar förenkling av reglerna om rätt att gå tUl hyresnämnd. Har man inte förhandlat under ett år lär det inte bli bättre av att vänta. Retroaktiv hyra kan bli följden.

1 fråga om rätt att ta ut höjd bashyra förutsätter propositionen att aUa avtal skall skrivas om. Centerpartister, folkpartister och moderater föreslår att gällande avtal skall förklaras medföra rätt att ta ut ersättning för ökade förvaltningskostnader vare sig denna ersättning kallas höjd bashyra eUer generell hyreshöjning. Majoriteten har konstruerat en ganska subtU skillnad och hängt upp avslaget på denna. För min del vUl jag stryka under att majoriteten därmed Inte aUtid tjänar hyresgästintressen. Det har förekommit uppgifter om att omskrivning av avtal ofta medför att hyresvärden i sådana sammanhang passar på att rensa bort vissa för honom olämpliga delar. Frågan är om inte omsorgen om hyresgäströrelsens arbetsuppgifter har lett tlU inte bara ökade kostnader och besvär utan också till ett beslut mot hyresgästintressena.

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan i de delar mot vUka Inte reservation avgivits med mitt namn bland reservanternas; i dessa delar yrkar jag bifaU tih reservationerna.

142

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! De höga hyrorna är utan tvivel ett av de allra besvärligaste problem man har att brottats med när det gäller bostadspolitiken i dag. Vi hade tUlfäUe att belysa det problemet utförhgt i den bostadspohtlska debatten här i riksdagen för några månader sedan, och jag skall därför inte nu gå in på den saken. Jag viU bara påminna om att

man dä nämnde flera förslag på åtgärder som skuUe — det hoppades i     Nr 94

varje fall förslagsställarna - bringa ner kostnaderna. Frågan om de höga     Tjo(iogpn den

bostadskostnaderna  har ju  också  diskuterats  livligt i pressen och på     95 mai 1971

bostadskonferenser. Men det kan vara skäl att nämna i denna debatt att     ---

det ingenstans har varit särskUt vanUgt att man rekommenderat fortsatt    Fortsatt giltighet hyresreglering som bot mot de höga hyrorna. Tvärtom har de flesta,    av lagen om hyres-därlbland  också  många  av  dem  som  säger  nej  till en aweckling av    reglering m. m hyresregleringen i dag, varit överens om att regleringen i dess nuvarande form förr eller senare måste bort. Det är också ganska rimUgt,

Hyresregleringen tUlkom som en kristidsreglering under exceptioneUa förhållanden, och den är svår att inpassa i vår nuvarande bostadspohtlska målsättning. Den är blind för vem de höga hyrorna drabbar. Med regleringen väher man ut vissa hus och gör hyrorna där billigare än vad som motsvaras av efterfrågan och bruksvärde, men det är en slump vem som får nytta av de genom regleringen på det sättet nedpressade hyrorna: den ensamstående med goda inkomster eUer barnfamihen med mycket sämre försörjningsförmåga.

Praktiskt taget alla är väl också numera överens om att regleringen har inneburit en snedvridning av utbudet. Den har hindrat en önskvärd rörlighet på bostadsmarknaden, den har lett till en stark hyressplittring och den bär utan tvivel en stor del av skulden för att äldre men fuUt funktionsdugliga fastigheter där hyrorna varit måttliga har rivits och ersatts med en nyproduktion med för de gamla hyresgästerna i regel alltför höga hyror.

Det har som sagt alla varit mer eUer mindre överens om ganska länge, och därför borde också hyresregleringen rimligen -vid det här laget ha varit avskaffad. Den slutsatsen kom regeringen tUl för fyra år sedan, men av mer eUer mindre dunkla skäl drog man tillbaka sitt förslag, skyUande ömsom på att mittenpartiernas ändringsförslag omintetgjorde en påstådd politisk överenskommelse, ömsom på att det egna förslaget sedan det väl lagts fram visat sig vara så dåligt att det motiverade att man drog det tillbaka.

Vad som gjort att regeringen i år, 1971, tvekat att lägga fram förslag oni hyresregleringens avskaffande är ungefär lika dunkelt. Hyresrådet har med övertygande argument föreslagit att regleringen skah avskaffas, och de flesta eller kanske alla sakkunniga instanser och majoriteten av samthga remissinstanser som yttrat sig har sagt ja till förslaget. Dessutom, och det är kanske det viktigaste, uppnådde parterna på hyresmarknaden, hyresgäströrelsen och Fastighetsägareförbundet, i höstas enighet om att regleringen borde avskaffas. Man kom också överens om regler som skuUe leda tlU att övergången tiU de högre hyror som är ofrånkomliga i vissa hus bhr så mjuk som möjhgt.

Trots detta har regeringen tvekat, och det enda skäl som återfinns i
propositionen är att ett avskaffande av hyresregleringen kan komma att
som det heter "leda tiU icke godtagbara hyreshöjningar". Att det bhr
hyreshöjningar i vissa hus om man avskaffar hyresregleringen är självklart
och i viss utsträckning, kan man säga, meningen med en sådan reform.
Det argumentet är alltså genereUt och hka gUtigt när man än aktualiserar
ett avskaffande. Det var relevant 1967, kanske rent av mera relevant än        143

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

144

för närvarande, eftersom hyressplittringen då sannolikt var större än den är nu, och då ansåg regeringen att regleringen kunde avskaffas. Det kommer även att vara aktuellt 1974 då vi nästa gång tvingas ta stäUning tiU om lagen skall förlängas eller inte. Men argumentet att hyrorna i en del hus stiger om man avskaffar regleringen förklarar ju inte varför man i år gått ifrån både hyresrådets och hyresmarknadens parters rekommendationer att avskaffa regleringen.

Efter att ha sagt detta, herr talman, har jag ändå anledning att erkänna att de modifieringar i hyresregleringslagen som regeringen föreslår innebär många viktiga förbättringar.

Man avskaffar regleringen för hus byggda efter 1958, vUket innebär att ytterligare en 1 O-årsproduktion, eUer ca 90 000 lägenheter, fritas från regleringen. Man återupptar den regionala aweckling som upphörde vid mitten av 1960-talet, vUket överensstämmer med de önskemål vi framförde i motioner när frågan var aktuell då. Därigenom fritas ytterhgare ett relativt stort antal lägenheter från regleringen, får man förmoda. Dessutom avskaffas — och det kanske är den principiellt vUctigaste förändring i hyresregleringslagen som propositionen föreslår — den generella hyressättningen genom beslut av myndighet. Man undanröjer därmed en av de allvarliga nackdelarna med regleringen, nämligen att den har lett tUl att hyrorna I vissa hus bhvit för höga i förhållande tUl bostadsstandard och skick, medan de i andra hus blivit för låga för att medge godtagbart underhåU.

De här förändringarna Innebär såvitt man kan förstå dels att regeringen accepterar flera av de argument som ligger bakom kravet på regleringens avskaffande, dels att man därigenom konstruerar hyresregleringslagen så att den lättare låter sig avskaffas; den får så att säga fler inbyggda övergångsmekanismer.

Det är detta vi från mittenpartierna tagit fasta på, när vi i en reservation tUl civilutskottets betänkande föreslagit att riksdagen i dag skaU uttala sig för att hyresregleringen inte förlängs efter den 31 december 1974 och att propositionens modifierade hyresregleringslag till dess får utgöra övergångsbestämmelser.

1 förhållande till moderata samlingspartiets förslag innebär mittenpartiernas uppläggning att hyresregleringslagen avskaffas ett år tidigare och dessutom att övergången till en hyressättning enligt hyreslagens bestämmelser bhr smidigare än om man enbart nöjer sig med en förlängning av den nuvarande lagen på bristorterna. På den punkten har moderata samhngspartiet gått ifrån hyresrådets förslag, som man I övrigt har stött sig på.

På några punkter har vi emellertid velat föreslå ändringar i det framlagda förslaget tUl hyresregleringslag redan nu. Trots att herr Grebäck berörde detta skah jag i korthet nämna dem. Det gäller för det första förslaget att helt avskaffa hyresregleringen för lokaler. Nackdelen med det förslaget är inte i och för sig att regleringen försvinner — det räknar vi med att den förr eller senare måste göra - men att det uppstår en situation där samma fastighetsägare i samma fastighet kan komma att ha hyresreglerade bostäder och icke hyresreglerade lokaler. Som flera remissinstanser   —   bland   dem  affärsidkaravdelningen  i  Hyresgästföre-

ningen i Stor-Stockholm - framhålUt är risken stor att en sådan fastighetsägare söker kompensera utebhvna hyreshöjningar på bostadssidan genom att höja hyrorna för de lokaler som ligger i fastigheten.

Ofta rör det sig här om mindre företag med begränsad betalningsförmåga: butiker, hantverkslokaler, kemtvättar, kaféer etc. Ägarna av dessa rörelser har tidigare inte bara haft skyddet av hyresregleringslagens hyressättningsregler utan också det direkta besittningsskyddet som gett dem en stark ställning gentemot uthyraren. Nu blir de enhgt det nya förslaget i propositionen hänvisade till hyreslagens indirekta besittningsskydd, och risken är uppenbarligen ganska stor att många av dessa småföretagare kan tvingas flytta eUer upphöra med sm verksamhet. Att detta skapar problem av social karaktär för de människor det berör är aUdeles uppenbart. Det kan också leda tiU att värdefuU närservice försvinner, framför aUt i stadskärnornas bostadskvarter, där det fortfarande på vissa håU råder en överefterfrågan på denna typ av lokaler.

Vi kan inte se att den här åtgärden är vare sig önskvärd eller nödvändig. Vi tycker det är rimligt att också hyresregleringen för lokaler avskaffas, men det bör ske samtidigt med att den försvinner för bostäderna. Och dessförinnan bör frågan om besittningsskyddet för lokaler ordnas på ett bättre sätt än som blir faUet med regeringens förslag. På den senare punkten tycks också regeringen i varje faU vara på väg åt samma håU som vi. Justitieministern har tUlsatt en utredning som bl. a. skaU se över besittningsskyddsreglerna för lokaler. Vi anser det då rimligt att vänta med drastiska förändringar av lokalhyresgästernas besittningsskydd till dess man är på det klara med vad som skaU komma i stället.

Även på ett par andra punkter har vi föreslagit ändringar. I dag är det så att de flesta hyreskontrakten — jag skulle tro alla för resten — innehåller en klausul som säger att hyresvärd får höja hyra utan föregående uppsägning, på grund av myndighets beslut om generell hyreshöjning. Nu kommer vi inte längre att få några sådana beslut från myndighet. I stället får vi ett system där bashyran skah höjas efter överenskommelser mellan hyresgäst- och fastighetsägarorganisationer. Om detta nämns av naturliga skäl ingenting i de nu gäUande hyreskontrakten. Resultatet blir att ungefär en halv miljon kontrakt måste skrivas om. Det är ganska enkelt att klara detta problem genom en övergångsbestämmelse som innebär att man godtar att den nuvarande klausulen om hyreshöjningar genom beslut av myndighet också gäller för hyreshöjning efter överenskommelse mellan partsorganisationerna på bostadsmarknaden. Det vore intressant att få veta vilka motiv som egentligen gjort att utskottsmajoriteten awisar detta förslag.

På en tredje punkt vill vi också genomföra en ändring i regeringens proposition. Det gäller frågan om hur länge förhandlingar skall få pågå innan hyresnämnd på någondera partens hemstäUan skall kunna faststäUa hyran. I propositionen anges ingen sådan tidsgräns. Vi tycker detta är en aUvarlig nackdel och har därför föreslagit att parterna skaU ges en tidsgräns på ett år. Långdragna förhandUngar om justeringar av hyror är till nackdel inte minst för hyresgästen som därigenom kan åsamkas retroaktiva hyreshöjningar som kan vara svåra att klara.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

145

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering nt m.

146

Herr talman! Jag har med detta velat förklara vår ståndpunkt i denna fråga som den kommer tUl uttryck i civUutskottets betänkande, och jag ber att få yrka bifall tUl reservationerna 2, 3 a, 10 och 11 samt i övrigt till vad utskottet hemstäUt.

Hen WENNERFORS (m):

Herr talman! När regeringen under höstriksdagen 1967 framlade ett förslag som syftade tUl att ersätta hyresregleringen med en friare hyresmarknad var det många i detta land som med stor och djup tiUfredsställelse uttalade ett "äntUgen". Äntligen skulle vi slippa den orimliga bostadspoUtik som utmanar aUa ekonomiska principer och aUa förnuftsskäl. Äntligen skulle vi slippa en regleringspolitik, som bygger på orättvisor och gynnar vissa grupper i samhället och vissa generationer framför andra. Men kammarens ledamöter vet hur det gick.

Propositionen grundade sig då på hyreslagskommitténs och hyreslag-stiftningssakkunnigas betänkande, på remissyttranden och på många, många, som jag förstår, interna diskussioner. Ja, det var sannerligen efter moget övervägande som regeringen föreslog att hyresregleringen skulle avskaffas. Jag ber att få påminna om vad dåvarande inrikesministern, bostadsministern, uttalade i det årets proposition nr 100 om riktlinjer för bostadspoUtiken:

"Avslutningsvis vUl jag i detta sammanhang framhåUa att det är min förhoppning att den hyrespolitiska reform, vars huvuddrag jag här sökt teckna, på sikt skall verksamt främja en utveckling mot en bättre fungerande bostadsmarknad än den vi nu har. Framför allt bör reformen kunna leda tUl ökad rörlighet och rättvisa på bostadsmarknaden."

Men, som sagt, kammarens ledamöter vet hur det gick. Regeringen blev ängslig efter en del debattinlägg. Propositionen drogs tUlbaka. Detta var en märklig händelse i svensk pohtisk historia. Det var sannerligen inte ett uttryck för den politiska viha varom vi har hört en del anföranden. Hyresregleringen förlängdes och vi står i dag inför ett förslag, som innebär en ytterligare förlängning av hyresregleringen t. o. m. 1974.

Vi i moderata samlingspartiet kan inte acceptera detta. Vår huvudhnje har varit och är att man inte löser bostadsproblemen med regleringar. Vi har i partimotionen 1460 yrkat avslag på regeringens förslag i propositionen 103, vilken motion vi i utskottet har föht upp genom vår reservation nr I.

I en fri hyresmarknad är hyresbUdningen en funktion av tillgång och efterfrågan på bostäder. Hyresstrukturen karakteriseras i princip av hyresparitet, dvs. ett tillstånd i vilket från konsumenternas synpunkt Ukvärdiga bostäder betingar lika höga hyror. I vår reglerade marknad har emellertid hyrorna faststäUts utan att hänsyn tagits tUl konsumenternas värdering av de olika lägenheternas inbördes attraktivitet. Från konsumenternas synpunkt helt likvärdiga lägenheter har genom regleringen kommit att betinga olika hyror. Sådana exempel finns på Östermalm här I Stockholm. Där ligger nya hus bredvid äldre hus, och där upplever ahtså människorna dessa orättvisor.

Att hyresspridningen i vårt land blivit orimligt stor beror inte bara på att hyrorna faststäUts från kostnadssidan utan även på att hyreskontrol-

len tUlämpats under en mycket lång tid med periodvis kraftiga stegringar av byggnadskostnaderna. Hyresnivån i de oUka fastigheterna har därigenom blivit starkt beroende av husets byggnadsår — ju äldre hus desto lägre hyror. Eftersom det nyare fastighetsbeståndet tiU övervägande del tiUkommit i städemas ytterområden har hyrorna i de perifert belägna husen i tätorterna blivit betydligt högre än i de centralt belägna delarna.

Hyresspridningen ter sig klart orättvis på detta sätt för den enskUde konsumenten. Lägenheternas ändamålsenlighet från konsumentens synpunkt har inte fått avgöra hans val av lägenhet, ej heUer kostnadsnivån. GenereUt sett drabbar hyresspridningen i första hand de unga och nybildade hushåUen som söker egna lägenheter. Att likvärdiga lägenheter kan betinga väsentligt olika hyror och att större lägenheter i många fall har lägre hyra än likvärdigt utrustade mindre lägenheter försvårar omflyttningen inom bostadsbeståndet. SjälvfaUet är de som bor i de relativt sett biUiga lägenheterna obenägna att flytta även i de fall detta kunde anses motiverat på grund av ändrade famUjeförhållanden eller av andra skäl. Hyresspridningen har alltså jämte bostadsbristen skapat en oekonomisk trögrörlighet på bostadsmarknaden.

Nu traskar gamla människor omkring i jättestora sexrumslägenheter på Östermalm, fastän de heUre skuUe viha bo i en liten modern tvåa, som de Inte har råd med. Detta förhållande är ju helt tokigt. Än mera tokigt är det när denna reglerade bostadspolitik riktar sin udd mot de unga människor som skall bUda famih. Hur tror ni att de unga famiherna upplever sin situation — och upplever pohtikerna - när de dels måste betala fem gånger högre hyra för sin lägenhet än andra för en likvärdig lägenhet i city, dels måste betala kostnaderna för resor med tunnelbana eller pendeltåg?

Jag är helt övertygad om att vi aldrig får någon rätsida på de höga boendekostnaderna förrän principen om fri konkurrens får gäUa också på bostadsmarknaden. Vi får inte slut på de onödiga rivningarna, vi får inte bort företeelsen med de s. k. tomma hotellrummen här i Stockholm.

Organisationerna på hyresmarknaden — Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund — har sedan 1967 varit överens om att hyresregleringen inte bör förlängas. I oktober 1970 tog sig detta uttryck i en särskUd överenskommelse. På ett sammanträde vid ungefär samma tidpunkt uttalades:

"Parterna enades om att snarast möjligt efter det att Kungl. Majt meddelat beslut att inte förlänga hyresregleringslagen uppta förhand-Ungar om riktlinjer för behandlingen av därefter uppkomna krav på högre hyror för tiden efter regleringens upphörande.

I syfte att medverka till en successiv och smidig övergång tUl det i hyreslagen Inskrivna systemet med bruksvärdeshyror skaU parterna söka överenskomma om en hyreshöjning av viss storlek, som skah kunna godtas under förutsättning att hyran i det enskUda fallet inte därigenom kommer att överstiga bruksvärdet."

Jag tycker verkligen att detta är ett uttryck för partsorganisationernas viha att medverka till en smidig övergång.

Statens hyresråd föreslog i skrivelse tih Kungl. Maj:t i december 1970 att hyresregleringen inte skall förlängas efter den 31 december 1971. Jag

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

147

Nr 94                     behöver kanske inte referera vad rådet sade då; vi vet aUa vUken rådets

rr,. j        j              uppfattning om hyresregleringen var då och vilken den är nu,

„,       •  »n-ri             Det   är   mot   bakgrunden   av   detta   förvånande   att   regeringen   i

25 maj 19/1

-------------------      propositionen 103 lägger fram förslag om förlängning av hyresreglerings-

Fortsattgiltighet lagen under ytterligare en treårsperiod. Det övervägande antalet remiss-
av lagen om hyres- mstanser har - hksom vid förra tillfäUet då frågan var aktueU - tUlstyrkt
reglering m. m.      en total aweckling, I propositionen har inte presenterats några nya tunga

skäl.

Jag yrkar således bifaU till reservationen 1,

I samband med detta kanske jag får replikera herr Ullsten, som säger att folkpartiet skuUe bU ett år före moderata samUngspartiet med sin aweckUng av hyresregleringslagen — det var ju en fiffig formulering! Man frestas bara att ställa frågan; Vad tänker folkpartiet göra efter 1974? Tänker ni inte föreslå någon mjuk övergång eller en awecklingsperiod på två, tre eller fyra år? Det är precis vad vi har gjort nu.

Vad gäUer frågan om lokaler bjuder konsekvensen att jag yrkar bifaU tiU reservationen 6, Huvudprincipen för oss är att aweckla regleringen.

Det har anmälts farhågor för övervältring av kostnaderna. Jag tror att de farhågorna är överdrivna, även om jag har förståelse för att man hyser sådana. Vidare måste det upprepas här — förmodhgen kommer det att sägas flera gånger — att lokalhyresmarknaden ändå är balanserad och att någon större brist på lokaler Inte kan redovisas, inte ens i storstädernas centrala delar. Desutom har hyreslagens indirekta besittningsskydd visat sig ge goda effekter. Det gör också att oron är obefogad. Jag yrkar därför bifall tUl reservationen 6a.

Herr talman! De reservationer jag yrkar bifaU tiU är aUtså reservationerna  1, 6a och  11.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Hyresregleringens vidare öde efter utgången av år 1971 har varit föremål för många kannstöperier. Mänga, inte minst de borgerliga partierna men även Hyresgästernas riksförbund och Fastighetsägareförbundet, har försökt skapa opinion för hyresregleringens fullständiga slopande från den I januari 1972. En stark facklig opinion men även en opinion inom Hyresgästernas riksförbund har vänt sig mot detta och krävt att hyresregleringen skall bibehållas tills vidare.

Regeringens förslag i propositionen 103 kan därför betecknas som en viss eftergift för opinionen. Hyresregleringen föreslås bibehållen t. o. m. utgången av 1974. Borgerliga motioner har väckts med förslag om att hyresregleringen skall upphöra vid bestämd tid. Moderaterna föreslår att den upphör från den 1 januari 1972. Folkpartiet viU ha ett uttalande från riksdagen om att hyresregleringen inte skaU förlängas efter utgången av år 1974. Detta har centerpartiet anslutit sig tiU i en reservation. Man vill som herr Grebäck sade ha en mjuk övergång. Utskottsmajoriteten föreslår däremot att hyresregleringens vidare öde efter 1974 inte skall avgöras nu.

Jag ansluter mig tUl majoritetens mening, även om jag har en särskUd

reservation när det gäller utskottets yttrande. Så långt som till förslaget

att nu inte fatta beslut om hyresregleringens öde efter 1974 är aUt gott

148                       och väl. Men det faktum att hyresregleringen bibehåUs tUls vidare och att

man inte direkt övergår tUl en hyressättning efter den nya hyreslagens     Nr 94 bestämmelser får inte tolkas så att allt är gott och väl. I realiteten handlar     jjsdagen den det om kraftiga urholknmgar av hyresregleringen, så kraftiga, att man     25 maj 1971

med   skäl   kan   fråga   sig   hur   mycket  som  återstår  av den  gällande      --

hyresregleringslagen.   Regeringen   och   utskottsmajoriteten  föreslår  att     Fortsatt giltighet hyresregleringen slopas för elva årgångar av fastigheter färdigställda åren     av lagen om hyres-1958-1968. Regeringen föreslår att regleringen slopas för lokaler, vilket     reglering m m. utskottsmajoriteten inte velat godta även om man vUl gå med på en kraftig uppmjukning. Regeringen och utskottsmajoriteten är överens om fortsatt regional avveckling. När det gäUer hyresprissättningen föresläs att den genereUa hyresprissättningen slopas och att man i stället övergår tiU en hyresprissättning grundad på överenskommelse meUan hyresmarknadens parter, varvid man för in bruksvärdehyror i hyresregleringslagen. Det är väl i och för sig riktigt att använda beteckningen generell hyresprissättning. I reahteten har den aldrig fungerat på annat sätt än att den lett tUl kraftiga och ofta återkommande genereUa hyreshöjningar. Partsöverenskommelser torde i realiteten inte komma att handla om något annat än kraftiga hyreshöjningar.

Den stora bristen i hyreslagstiftningen finns inte i hyresregleringen utan i den allmänna hy reslagen. Denna lag innehåller väsentliga förbättringar jämfört med den äldre lagen när det gäUer sådana frågor som besittningsskydd och bytesrätt. Men vad som är väsentligt i detta sammanhang är hyreslagens prissättningsparagraf, 48 § med bruksvärderegeln och de motiv för hyresprissättningen som hgger tih grund för denna paragraf.

Den nya hyreslagen som trädde i kraft 1 januari 1969 har som uttalad målsättning en övergång tUl marknadshyror. På bristorterna föreslogs visserligen i motiven för hyreslagen en spärregel, men denna är så konstruerad att den inte innehåller några garantier mot mycket kraftiga hyreshöjningar i det äldre privata fastighetsbeståndet. Jämförelseprövningen med det äldre privata fastighetsbeståndet skall enligt hyreslagens motiv ske så att man utgår från lägenheternas bruksvärde och därefter gör jämförelser med hyrorna i nyproduktionen i allmännyttiga företag, men mte vilka aUmännyttiga bostadsföretag som helst. Jämförelseprövningen sker med tillämpning av bruksvärderegeln med nyproduktionens hyror.

Det är detta som är hyreslagens kärna när det gäUer hyresprissättning.
Det talas I förarbetena till hyreslagen ymnigt om att de aUmännyttiga
företagen är många och att de står för en aUt större del av nyproduktio
nen. Samma argumentation återkommer i den nu aktuella propositionen
om hyresregleringslagen. Antalet allmännyttiga företag sägs utgöra en
garanti mot oskäliga hyreshöjningar vid jämförelseprövning, men det är
inte antalet lägenheter i aUmännyttiga företag som är avgörande för hur
prisledande de blir. Det är i stället hyresnivån vid nyproduktionen som
avgör detta. Hyresnivån var mycket hög och i snabbt stigande när
hyreslagen tUlkom. 1 dag har vi sådana rekordhyror i nyproduktionen,
även i aUmännyttiga företag, att man på många håll har svårt att avyttra
de lägenheter som produceras. Låg- och medelinkomsttagare kan, trots
statliga och kommunala bostadstiUägg, bara hyra de nyproducerade
lägenheterna med mycket stora uppoffringar. Många måste därutöver             149

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

150

anlita socialvården för att kunna behåUa en modern och rymlig bostad.

Mot den bakgrunden är det som regeringen föreslår och som utskottsmajoriteten accepterat mycket oroande. Det gäller samtliga förslag i propositionen, även om majoriteten i utskottet inte vill slopa utan endast uppmjuka hyresregleringen när det gäller lokaler.

Jag vill först ta upp frågan om slopande av hyresregleringen för fastigheter färdigställda åren 1958-1968. Det märkhga och cyniska är motivet tUl att slopa regleringen för dessa årgångar. Motivet är att man vUl slopa hyresregleringen för att få erfarenheter av hur hyreslagens bestämmelser om bruksvärdehyror fungerar. I den allmänna debatten, i propositionen och i utskottsbetänkandet återkommer gång på gång det argumentet att man Inte vet hur bruksvärderegeln fungerar. Det vet man naturligtvis Inte I detalj, i kronor och ören, men det är inte det saken gäUer. Vad man vet är att det finns en hyressättningsparagraf, 48 § i hyreslagen, och motiven bakom denna paragraf är heUer inte okända.

För fastigheter färdigstäUda under 1960-talet skaU hyresprissättningen, om utskottsmajoriteten vinner, ske enUgt hyreslagens bestämmelser om bruksvärde och i jämförelse med rekordhyrorna i nyproduktionen. Även om man gör undantag för enstaka topphyror handlar det om att jämföra hyrorna i något mer än tio år gamla lägenheter med nyproduktionens hyror — och dessa nalkas i exempelvis Storstockholmsområdet i rask takt 100 kronor per kvadratmeter; i många fall ligger de högre. Det handlar här om hyrorna i aUmännyttiga företag med vUka jämförelsen skah ske.

SkUlnaden i utrustningsstandard meUan fastigheter färdigstäUda från slutet av 1950-talet och framåt och lägenheterna i nyproduktionen är inte särskUt stor, men hyrorna ligger väsentligt lägre i de förra. Här utsätter man medvetet tiotusentals hyresgäster för risken av betydande hyreshöjningar samtidigt som man för en skendebatt om att man inte vet något om vilka resultat denna medvetna hyreshöjningspohtik leder till. Det riktiga vore väl I stället att ändra hyreslagens hyressättningsparagraf och motiven för denna samt att vidta åtgärder för att pressa ned rekordhyrorna i nyproduktionen. Vi vänder oss mycket bestämt mot slopande av hyresregleringen för dessa årgångar.

Sedan föreligger ett specialproblem för privata fastigheter färdigstäUda under 1960-talet, i vilka hyran ännu inte är fastställd. Många hyresgäster i sådana fastigheter, enligt uppgift av ordföranden i Hyresgästernas riksförbund över 4 000 hyresgäster enbart i Stockholm, hotas nu av betydande retroaktiva hyreshöjningar, som skah betalas för flera år tUlbaka i tiden. Det är orimligt. Vi har i vår motion föreslagit en spärregel att träda i kraft redan den 1 juh i år, som innebär att hyran i dessa fastigheter inte skulle få fastställas tUl högre belopp än om de hade varit stathgt belånade. Mot detta förslag har rests den invändningen att man inte kan genomföra en retroaktiv lagstiftning. Det är ett mycket märkligt och avslöjande resonemang. Man kan genomföra hur mycket retroaktiv lagstiftning som helst om den gynnar de privata fastighetsägarna och höjer hyrorna, men man kan inte genomföra en retroaktiv lagstiftning som gagnar hyresgästerna.

Vad är hela lagstiftningen om bruksvärdehyror om inte en retroaktiv

lagstiftning där privata fastighetsägare i efterhand skah tUlgodogöra sig extravinster på hyresgästernas bekostnad på grund av att lägenheternas bruksvärde ökat genom kommunernas insatser?

Nu har vi ju en statsminister som påstår att politik är att viha, men den regering han leder vill i det här avseendet inte medverka tUl andra viheyttringar än sådana som höjer hyrorna I efterhand. Några förslag om åtgärder som syftar tUl att pressa ner rekordhyrorna i nyproduktionen är man inte beredd att vare sig acceptera eller lägga fram.

Så några ord om lokalerna. Regeringen föreslår att man helt slopar hyresregleringen för lokalerna. Utskottets majoritet viU inte gå så långt utan nöjer sig med att bibehåUa den, dock med betydande försämringar jämfört med nuläget. Regeringen motiverar sitt förslag med att det inte finns någon påtaghg brist på lokaler ens i storstadsområdenas centrala delar. Detsamma var herr Wennerfors här inne på.

Jag vet inte om regeringens ledamöter och herr Wennerfors har hört talas om smygkontoriseringen I Stockholm. Den snabba legala kontoriseringen och smygkontoriseringen är väl om något ett uttryck för den mycket stora brist på lokaler som finns i storstädernas centrala delar, inte minst i Storstockholm.

Här bygger man upp en storstadsstruktur där allting skaU stråla ihop i ett enda dominerande city. Innerstaden skah vara det centrala arbetsplatsområdet, och detta skapar en enorm efterfrågan på lokaler. Sedan kommer man och säger att det inte finns någon påtaglig brist på lokaler.

I debatten och även i motionerna, där man yrkar på att hyresregleringen skaU bibehållas för lokalerna, har man främst uppehålUt sig vid risken för att hyresvärdarna skall vältra över kostnader, som de inte kan ta ut på bostäderna, på lokalerna. Justitieministern hävdar att hyresprissättningen på lokaler och bostäder är helt skild och att det därför inte finns någon sådan risk. Det är aUdeles uppenbart att den risken finns.

Men även om det inte blir fråga om att en hyresvärd vUl kompensera en enligt hans mening bristande inkomst på bostadslägenheterna med att ta ut högre lokalkostnader, så finns ju den mycket stora risken att hyresvärden vUl skaffa sig extrainkomster på lokalerna. Fastighetsägarna vet att det finns en betydande efterfrågan på centralt belägna lokaler och att det finns många som är villiga att betala överpriserna.

De som kommer att drabbas är i första hand affärsldkare och hantverkare med mycket blygsamma inkomster, människor som dessutom ofta kommit upp i den åldern att de har svårt att skaffa sig annat arbete, om de bUr av med sin arbetslokal. Sedan rimmar ju det här resonemanget väldigt dåligt med de diskussioner som förs om en närhetsservice, som alla uttalat sig mycket välvUligt om.

Regeringen vUl uppenbarligen genom slopande av hyresregleringen på lokaler befordra en ändå snabbare kapitalistisk strukturrationalisering där de stora kapitalstarka företagen tar över även på lokalhyresmarknaden. Hyresregleringen för lokaler bör bibehållas oförändrad. Det finns ingen anledning att vid bibehållande göra den uppmjukning som utskottsmajoriteten föreslår.

Det principieUt nya i förslaget tiU hyresregleringslag är gmnderna för prissättningen,   Enhgt   vår   mening   är   det   avgörande  inte  vUka  som

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

151

Nr 94                     faststäUer hyrorna - om detta sker genom statliga myndigheter eUer

~, j         j              genom  partsöverenskommelser  -  det  avgörande  är  på vUka grunder

-,       • 1071          hyresprissättningen   sker.   Här kan  vi  inte  acceptera regeringens  och

-------------------       utskottsmajoritetens grundläggande förslag. Detta innebär inte bara att

Fortsatt giltighet nian ersätter den nuvarande genereUa hyresprissättningen eUer rättare
av lagen om hyres- sagt generella hyreshöjningar med överenskommelser meUan partsorgani-
reglering m. m.      sationerna. Vad som är avgörande är att dessa överenskommelser grundas

inte bara på fastigheternas kostnader utan också på en bruksvärdering, GenereUa hyreshöjningar ersätts med höjningar enligt schablonregler som parterna kommer överens om. Men schablonregler är i princip detsamma som genereUa hyreshöjningar.

Propositionen är här oerhört mångtydig. Det finns ingenting som klart säger ut på vUka grunder hyresprissättningens bruksvärdering och överenskommelser skall ske. Det principieUt nya är att man i hyresregleringslagen överför hyreslagens bestämmelser om bruksvärderegeln, varigenom man tydhgen hoppas på att med en mjukare metod få en övergång tUl hyreslagen, när hyresregleringen skall slopas.

Utskottet har inte velat vara med om vårt förslag att riksdagen hos Kungl. Majt skall hemstäUa om en snabb översyn av och förslag tUl ändring av 48 § i hyreslagen utan nöjer sig med att hänvisa till att man har begränsade erfarenheter av hyreslagen och att frågan kommer att belysas i den översyn som skall ske med anledning av en framställning från Hyresgästernas riksförbund. Utskottet har inhämtat och redovisar på s. 9 i betänkandet att regeringen genom en enkät hos olika myndigheter och organisationer inlett förberedelser för en översyn av förfarandet i hyrestvister och hyreslagstiftningen i övrigt.

Ordföranden i Hyresgästernas riksförbund har gång på gång, bl, a, vid sitt besök i civilutskottet, hävdat att regeringen håller på med en översyn, vilken senast tih nästa vårriksdag skah innebära förslag tUl riksdagen om förbättringar av hyreslagen, bl, a, av den omstridda 48 §, I utskottet har det upplysts om att det är en illusion att tro att detta skaU medhinnas tUl nästa vårriksdag, I ett anförande inför fullmäktige med Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, som jag själv bevistade, uttryckte justitieministern den förhoppningen att han skulle sitta kvar vid 1974 års utgång, så att han kunde påverka frågan då tidpunkten för förlängning av hyresregleringen löper ut 1974, Det är ju inte precis den takt som Hyresgästernas riksförbunds ordförande Erik Svensson far land och rike runt och utlovar.

Varken i propositionen eller i utskottsbetänkandet finns det några utfästelser om tidpunkten för ändring av hyreslagen, än mindre några uttalanden, om i vilken riktning dessa förändringar skaU gå. Det helt avgörande är ändringen av 48 §, Hur den verkar och hur den är avsedd att verka framgår klart av motivuttalandena tUl denna hyreslagens hyressättningsparagraf. Riksdagen bör därför göra ett klart uttalande i den riktning vi föreslagit.

Men i avvaktan på att vi får en sådan översyn av hyreslagen är det
nödvändigt att skriva in spärrar mot bruksvärdehyror i hyresreglerings
lagen. Det är ju intressant att notera de borgerliga partiernas reaktion på
152                        förslaget tUl hyresregleringslag, i vilket föreslås övergång till bruksvärde-

hyror, låt vara att man inte går Uka långt som i den aUmänna hyreslagen.     Nr 94

I den reservation, som undertecknats av folk- och centerpartisterna i     Tisdaeen den utskottet,   noteras   att   det   nu   framlagda   förslaget   tUl   ändringar   i     25 mai 1971

hyresreglerlngslagen   medger   en  smidig  övergång  tUl jämförelsehyror,     --

varmed   man   uppenbarligen   avser  jämförelsehyror  enligt  hyreslagens    Fortsatt giltighet
motiv och hyressättningsparagraf. av lagen om hyres-

Från borgerligt håll och från fastighetsägarna samt tyvärr även från reglering m. m. hyresgästhåU har man drivit tesen om hyresutiämning. De borgerhga partierna har hävdat och fortsätter envist att hävda att man får fler lediga lägenheter och att man skapar större rättvisa meUan hyresgästerna genom att helt slopa hyresregleringen och låta tUlgång och efterfrågan bestämma hyrorna.

Men det återstår fortfarande för dem att förklara på vUket sätt hyresgästerna i de rekorddyra lägenheterna I nyproduktionen får billigare hyror' genom att de privata fastighetsägarna kan höja hyrorna I det privata äldre fastighetsbeståndet. Det enda som inträffar är att fastighetsägarna skaffar sig ytterligare arbetsfria inkomster på hyresgästernas bekostnad.

Inte heller de borgerliga har några recept för hur man skall tränga tiUbaka spekulationen i mark, byggande, byggnadsmaterialproduktlon och finansiering för att bringa ned rekordhyrorna i nyproduktionen. Det enda recept man har och det enda man kampanjerar för är att så snabbt som möjligt höja hyrorna i det äldre privata fastighetsbeståndet.

Den här debatten om hyresutjämning i hyreshus är egentligen mycket märklig. Jag har aldrig hört någon som föreslagit att man skall ha en hyresutiämning för folk som bor i viUor. Det finns ju massor av viUaägare som bor biUigt i äldre och bra vlUor jämfört med dem som skaffat -viUa under senare år. Jag har heller aldrig hört att man skah genomföra hyresutjämning i bostadsrättsföreningar. Det finns ju massor av äldre bostadsrättsföreningar, där bostadsrättsinnehavarna har bUliga hyror jämfört med bostadsrättshavare i nyare bostadsrättslägenheter. Inte heUer jag anser att man skaU ha hyresutiämning meUan vUlor och meUan bostadsrättsföreningar. Jag noterar bara den sneda debatt som har förts.

Det är bara i hyreshusen man skall ha hyresutjämning och bortse från fastigheternas verkhga kostnader, aUt i det uttalade syftet att tUlföra de privata fastighetsägarna ökade inkomster.

Man sätter gång på gång upp ett lika förvånat ansikte när hyresgästerna i de privata fastigheterna opponerar sig, och man drar i gång snyftkampanjer om de stackars unga bamfamUjer som tvingas betala rekordhyrorna I nyproduktionen. Men dessa rekordhyror vUl man inte göra något för att få ned.

Vad man inte vill och inte kan förstå på borgerligt håU och tydligen inte på socialdemokratiskt håll är att hyresgästerna i privata fastigheter har en sund syn på dessa frågor.

1 den sneda jämlikhetsdebatt eller omvända klasskampsdebatt som vi har kan det vara skäl att erinra om några ord av Ernst Wigforss, som han yttrade inför en Storforumdebatt i TV för ett par år sedan.

Ernst Wigforss yttrade: "Så länge det är möjhgt att utan arbete
förtjäna lika mycket som de arbetande välavlönade, så länge finns inte           153

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

154

den verkliga grundvalen för en vädjan till löntagarna att sinsemeUan lösa fördelningsproblemen," Man skuUe med en travestering av Ernst Wigforss' yttrande kunna säga: Så länge privata fastighetsägare utan arbete kan tjäna på hyresgästerna, så länge finns inte den verkUga grunden för en vädjan tUl hyresgästerna att sinsemellan utiämna hyrorna. Det är detta det handlar om. Det är så att säga pudelns kärna.

Den enda verkliga lösningen på eländet med privata fastighetsägare är att kommunerna övertar äganderätten till de privata hyreshusen. En plan för ett successivt överförande av dessa i kommunernas ägo bör nu änthgen göras upp. Så länge det finns privata fastighetsägare måste det finnas spärrar mot oskäliga hyreshöjningar och mot extravinster för fastighetsägarna i hyreslagstiftningen. Vi skulle gärna se att dessa spärrar fanns i en enda hyreslag. Men i avvaktan på att det blir en ändring av hyreslagen på denna punkt bör spärrarna skrivas in i hyresregleringslagen.

Den självklara utgångspunkten bör vara två principer:

1.    Gmndläggande princip bör vara fastighetens drift- och självkostnad.

2.    Ett tak eUer en hyresspärr bör införas, som gör att jämförelsen för hyresnivån skall ske med motsvarande årgångar.

VI har I vår motion föreslagit sådana principer för hyresprissättningen och föreslagit konkreta ändringar av 3 §.

Så några ord om en detah. Vi har föreslagit att andra stycket under punkten 2 i 3 § skall ändras så att formuleringen om ombyggnadsändrings- eUer underhållsarbeten som "bekostats av hyresgästen" skall ändras tUl "ej bekostats av hyresvärden". Det är ju ganska orimligt att hyresvärd skall kunna ta ut högre hyra utan att själv bekosta arbetet. Utskottet avstyrker vårt ändringsförslag med motiveringen att hyresvärd inte kan tiUgodogöra sig hyreshöjning, då t. ex. försäkringsbolag betalat kostnaden. Utskottet talar här mot bättre vetande. Jag har två prejudicerande utslag av statens hyresråd. Det finns enligt uppgift ett tiotal.

Det ena av de två exempel jag har gäller en brand, där kostnaderna bestreds av försäkringsbolaget. Hyresnämnden avstyrkte värdens anspråk på hyreshöjning med anledning av reparations- och underhäUsarbeten. Hyresrådet ändrade hyresnämndens beslut och tUlerkände hyresvärden en hyreshöjning för arbeten som bekostats av försäkringsbolaget. Det andra faUet gällde omfattande moderniseringsarbeten, där hyresvärden tillerkändes höjning av bashyran på grund av hyresförluster under den tid moderniseringsarbetena pågick. Utskottet har alltså fel. Varför kan man då inte gå med på den ändring som vi har föreslagit?

Herr talman! Den omfattande uppluckring av hyresregleringen som sker genom regeringens förslag, om det godtas, har väckt mycket stark oro bland hyresgästerna. Det är naturligt att oron och opinionen mot förslaget är starkast i den region där bostadsbristen, privatägandet av hyresbostäder och bostadsspekulationen är störst, nämligen i Storstockholm och då främst inom Stockholms innerstad. Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm omfattar mer än en tredjedel av medlemmarna I Hyresgästernas riksförbund. Vid sitt nyligen avhållna årsmöte antog föreningens fuUmäktige ett mycket skarpt uttalande som tillstäUts riksdagsgrupperna. Vår grupp har fått ett exemplar. Jag vet inte om det råder pappersbrist

hos Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, men jag föratsätter att de övriga partigrupperna också har fått bara var sitt exemplar och att alla riksdagens ledamöter inte haft tUlfälle att ta del av uttalandet. Det kan därför ha sitt intresse att det föredras. FuUmäktiges årsmöte uttalade:

"Ett slopande av hyresregleringen kan inte accepteras förrän hyreslagen — främst dess § 48 - ändrats så att lagen innehåher betryggande garantier mot oskäliga hyreshöjningar.

Huvudfrågan är på vilka gmnder hyressättningen skaU ske i aUa fastigheter. En övergång till bruksvärdeshyror kan under inga förhållanden accepteras. De privata fastighetsägarna kommer att tUlgodogöra sig extravinster inte på grund av egna insatser utan på grund av samhällets insatser.

Vi kräver att det i § 3 i förslaget tiU förändringar i hyresregleringslagen Införs bestämmelser att huvudprincipen för fastställande av hyra skaU vara fastighetens drifts- och självkostnad samt att det därutöver fastställs ett tak för den högsta hyra som får tas ut. Detta tak bör sättas så att jämförelse för högsta hyra skall gälla motsvarande årgångar.

Vi vänder oss bestämt mot slopande av hyresregleringen i privata fastigheter färdigställda åren 1958-1968. Ett slopande av hyresregleringen för dessa årgångar betyder att hyreslagen helt ut gäUer. Privata fastighetsägare kan därvid tillgodogöra sig extravinster enligt bruksvärdesregeln utan att ha några ökade kostnader. Vi kräver en spärr för hyresnivån i privata fastigheter, som byggts utan statliga lån och där hyran ännu ej är fastställd.

Vi instämmer helt i affärsldkarsektionens framförda krav att hyresregleringen skaU behåUas för lokaler.

Vi kräver också en mark- och bostadspohtUc där vinst- och spekulationsintressena i mark, byggnadsmaterialproduktlon, finansiering och byggande trängs tiUbaka för en socialt inriktad bostadspolitik,"

Det är som framgår ett mycket skarpt uttalande med bestämda krav, som det finns all anledning för riksdagens ledamöter att ta hänsyn tih.

För vänsterpartiet kommunisterna är det i det här fallet inga svårigheter. Vi har konsekvent krävt att hyresregleringen skall behållas för de årgångar regeringen och utskottet vUl slopa liksom att den bör behåUas oförändrad för lokaler. Vi anser det lika självklart att man måste fastställa andra grunder för hyresprissättningen än dem regeringen och utskottet förordar. Riksdagen kan inte heUer längre nonchalera de aUt starkare kraven på en socialt inriktad bostadspolitik, som bara kan åstadkommas genom att man tränger tUlbaka vinst- och spekulatlonsin-tressena på mark- och byggnadssektorn.

Tiden är inne att radikalt pröva om den förda bostadspolitiken och att vidta konkreta åtgärder för att pressa ned rekordhyrorna i nyproduktionen. Detta måste vara den främsta uppgiften på bostadsmarknaden; inte att försöka successivt anpassa hyresregleringslagen så att den vid sitt slopande kan ersättas med hyreslagens bestämmelser om marknads- och fuUt verkande braksvärdehyror.

Jag viU yrka bifaU tiU reservationerna 3 b, 4, 5, 6 b, 7, 8 och 9 och sammanfattar våra krav I följande punkter,

1. Hyresregleringen bör bibehåUas för fastigheter färdigstäUda åren 1958-1968.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

155

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

2.   Hyresregleringen bör bibehåUas oförändrad för lokaler,

3.   En fortsatt regional aweckling bör inte komma i fråga förrän effektiva spärrar mot oskäliga hyreshöjningar införts i hyreslagen.

4.   Riksdagen bör hos regeringen hemställa om en snar översyn och förslag om ändring av § 48 i hyreslagen på sätt som anförts i motionen 1461.

5.   Spärrar mot retroaktiva hyreshöjningar i privata fastigheter, byggda under 1960-talet och där hyran inte är faststäUd, bör Införas i hy resregleringslagen.

6.   Riksdagen bör fastställa andra grunder för hyressättningen i hyresregleringslagens § 3 än dem som regeringen och utskottet föreslagit, varvid utgångspunkten skall vara självkostnadshyror och ett tak där jämförelseprövningen skall gälla jämförliga årgångar för fastigheternas färdigställande.

156

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Utskottets värderade ordförande började sitt anförande med att ge en recension av det drama som hyresregleringens aweckhng utgör. Han recenserade pjäsen innan slutreplikerna var skrivna, och han tUldelade oss roller som vi ännu inte vet hur de kommer att lyda. Det är kanske lättare för herr Grebäck att recensera nu än när slutreplikerna så småningom är skrivna - kanske inte av honom utan av några andra.

Jag vUl inledningsvis säga att vi är I den något egendomliga situationen att vi har ett utskottsbetänkande där vi fyra som talat hittUls — jag själv inräknad - samtUga är reservanter. Det är aUtså ett rätt trasigt betänkande, men eftersom jag bara är med på en reservation, får jag betraktas som vad man brukar kaUa för utskottets talesman. Jag skaU försöka vederlägga alla de andra reservationer som är fogade till detta betänkande.

För att jag inte skall glömma av det mot slutet, herr talman, ber jag redan nu att få yrka bifaU tUl reservationen 6 a som jag tUlsammans med några socialdemokrater och moderata ledamöter i civUutskottet står för, och i övrigt yrkar jag ahtså bifall tUl utskottets hemställan.

Det vi nu har att ta ställning till är två konkreta huvudfrågor på hyressidan. Den första frågan är om vi är beredda att aweckla hyresregleringen vid detta års slut, och den andra frågan är; om inte, hur vi dä skaU utforma en för begränsad tid förlängd hyresreglering. Vad som skah hända efter 1974 är en fråga som vi får ta stäUning tih då.

I den första frågan står endast moderaterna mot de övriga partiernas representanter. Departementschefen har i propositionen klart och utförligt motiverat sitt stäUningstagande, Utskottsmajoriteten har - även om det skett med ohka synsätt - godtagh faktum att farhågorna mot att släppa regleringen nu är så markerade att detta inte är lämphgt. Herr Ullsten har — givetvis, höU jag på att säga — uttalat två meningar också i denna fråga, men i utskottsbetänkandet har han anslutit sig tUl samma Unje som de övriga ledamöterna förutom moderaterna,

1 och för sig är den moderata ståndpunkten konsekvent. Mycket talar för att vi inte hade haft denna debatt i dag om mittenpartierna hade kunnat avhålla sig från att försöka skära pipor i vassen 1968. Hur som

helst - förslaget i reservationen 1 att hyresregleringen skall avskaffas i år är trots herr Wennerfors I och för sig sakliga anförande en praktiskt ointressant fråga. Det finns inte någon möjUghet, om vi ser på det praktiskt, att den tanken skuUe kunna förverkligas och ett beslut i den riktningen fattas.

Den andra huvudfrågan — hur och vad vi skall hyresreglera de närmaste åren - är däremot rätt intressant. Regeringen lägger fram en proposition som uttryckligen syftar tUl att få regler som skall underlätta en anspassning tUl reglerna i hyreslagen. Där föreslås avveckUng av hyresregleringen för lokaler och för hus som färdigstäUts efter år 1957. Ytterligare regional aweckling aviseras.

Reaktionen på dessa förslag går i 1968 års anda för mittenpartiernas del: "Visst skall vi aweckla, vi skall t. o. m. tidsbestämma den slutliga avvecklingen utan att se på verkan av de nya reglerna." Men samtidigt kommer ett nödrop med begäran om hjälp för alla lokalhyresgäster -banker och storbolag i förening med ett antal små affärer och hantverkare. Ränderna går aldrig ur - avveckla och a-weckla inte på samma gång är aUtså mittenpartiernas paroU. Det är väl på det sättet här som på många andra områden att man vlU vända sig tUl ett kanske alltför stort antal människor på samma gång, och det är inte aUtid så bra.

Det steg som tagits från motionärernas tUl reservanternas ståndpunkt i fråga om lokalregleringen visar dock en omvändelse, om än svagt markerad. Motionärerna har gjort något slags kompromiss med sig själva och gått Ifrån motionsyrkandet; de vUl ha en tUlämpning av 6 § i hyreslagen. Såvitt jag förstår skulle tiUämpningen av den i praktiken knappast ha den avsedda effekten. Skälig hyra enligt 6 § första stycket är uppenbarligen Inte detsamma som en produktionskostnadsanknuten hyra, och hyresnämnderna skulle råka i många brydsamma situationer om reservationen vann bifall Sedan har också besittningsskyddet kommit in i bUden och nyttjas som ett argument för fortsatt lokalhyresreglering. Om reservanterna hade frågat sig för hos hyresnämnderna för de stora städer i detta land där hyresregleringslagen för lokaler inte gäUer tror jag att de skulle ha känt sig litet tryggare i fråga om det indirekta besittningsskydd för lokaler som jag hoppas att vi får efter riksdagens beslut i dag.

Det är ju ett faktum att hyresreglerlngslagen är tUlämplig på lokaler I 16 kommuner I detta land, men i 159 kommuner är den tUlämplig även för bostäder. I de 143 kommunerna har man inte fått de erfarenheter av de skilda lagbestämmelserna för lokaler I relation tiU bostäder som reservanterna så ivrigt målar ut. Faktum är att skadeståndsregeln bedöms ha en bra avhållande effekt när det gäller uppsägning genom att hyresvärden I aUa fall stäUer sig I en ganska oviss situation med risk för att få stå för rättegångskostnader på kuppen. Men på den punkten får vi väl motse en del omdömen i samband med den enkät som departementet nu sänt ut tiU organisationer och institutioner för att samla in erfarenheter. Skulle den avskräckande effekten visa sig avta, så får vi väl titta på regelns konstruktion, och då är det inte fråga om att hyresregleringslagen och dess besittningsskydd för bostäder skall vara det enda alternativet när det gäller att skärpa bestämmelserna, om det mot aU

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

157

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering nt m.

158

förmodan skulle Ugga någon sanning i de farhågor som reservanten här har anfört,

I den andra frågan, om vad vi skall ha för sorts hyresreglering de närmaste tre åren, står på reservantsidan också vänsterpartiet kommunisterna. Det finns, för att göra det klart redan från bötian. Inte någon motsättning i fråga om att en awecklad hyresreglering skall ersättas med hyreslagsregler som står i överensstämmelse med de bostadssociala målsättningarna. Först därmed får herr Engströms reservation sin rätta belysning. Det kan inte vara en acceptabel bostadssocial målsättning att benhårt hålla fast vid de kostnadsanknutna hyrorna. Ibland kan man t, o, m, vara överens om att det är vissa nackdelar med kostnadsanknutna hyror; jag kommer tiUbaka till det sedan.

Det går inte att bekämpa markvärdestegring på samma sätt som om man exempel-vis vill bota mässling genom att måla över prickarna. Intresset för vinst borde vi kunna kanaUsera genom andra åtgärder och se till, att vinsten kommer det samhälle tih godo som har skapat den. Jag tror att hela hyresdebatten och bostadsdebatten I övrigt skuUe tjäna på en mer långsiktig och inte så sektorbunden prövning från reservanternas sida.

De skilda förslagen av herr Engström är, som jag förut framhöU, oUka uttryck för den grundläggande tanken på fortsatt kostnadsanknytning i hyressättningen. Herr Engström har, kanske omedvetet, själv gett ett mycket starkt exempel på bristen i kostnadsanknutna hyror i sin reservation nr 8, där han tar upp vissa effekter av retroaktiva hyreshöjningar. Just det förhåUandet att sådana förekommer har varit en av drivkrafterna när hyresgästorganisationerna har varit så intresserade av att finna andra former för att skapa skydd mot oskäliga hyreshöjningar och hyressättningar genom att komma ifrån den kostnadsanknutna hyran. Det som kan kaUas självkostnad är inte aUtid det riktiga och det socialt försvarbara, det visar inte minst den reservation av herr Engström som har betecknats som nr 8, Det kan vara en skenbar rättvisa som man på den vägen skapar, och det är ett av motiven för att man har velat få en ändring.

Får jag ta upp några saker tiU, som herr Engström har som genomgående tema i sina reservationer. De är många, men det är av tekniska skäl de har blivit det, eftersom de spänner över så många olika delar av lagtexten. Ett genomgående resonemang i dem — och det finns även i centerpartiets och folkpartiets reservationer - är att 48 § hyreslagen siktar mot en övergång till marknadshyror. Man bortser ifrån att 48 § sysslar med två typer av marknader: dels bristorter, dels icke bristorter. Resonemanget om marknadshyror förekommer på de orter där det icke är brist. Där är det ju inte några faror med hyressättningen; där kan det t. o.m. förhålla sig så att marknadspriset hgger lägre än självkostnadspriset, på grund av efterfrågeeffekten.

När det gäUer bristorterna finns det inte något stöd för uppfattningen att lagens utformning har syftet att få fram en marknadshyra, utan lagen har syftet att skapa ett socialt skydd mot marknadshyror. Jag kan mycket väl förstå att herr Engström från de utgångspunkter han har kommer tUl  de slutsatser som  han  redovisar,  men jag tror att herr

Engströms förutsättningar på den punkten är felaktiga. Samma felaktig-    Nr 94

het tror jag han gör sig skyldig tUl när han försöker karakterisera hur     t odooen den

jämförelsehyran, byggd på bruksvärdet skall räknas fram. Han talar om     c      ■ iqti

skyhöga hyror i nyproduktionen som skah vara vägledande för hyressätt-     ---

ningen   i   äldre   årgångar   av   hus   —   ett   genomgående   tema   i  flera    Fortsatt giltighet
reservationer som  han  har anfört. Det är såvitt jag kan bedöma ett    äv lagen om hyres-
felaktigt sätt att tolka hyreslagen. reglering m. m.

När man skall diskutera skäligheten för att få fram jämförelsehyran, baserad på bruksvärdet, har man att göra jämförelser med hyrorna i jämförliga lägenheter, och jämförliga lägenheter är oftast att finna i samma årgångar och i husets närhet, I det beståndet kan man ta bort specieUt höga hyror på bristorter, om man genom en omräkning av nyproduktionens hyror finner att jämförelsematerialets hyror kan hgga för högt. Det är alltså en återhåUande effekt som nyproduktionens hyror skaU ha när det gäUer att få fram en jämförelsehyra. Man kan Inte ta steget från en lägenhet 1 det tidigare beståndet direkt över tiU nyproduktionen, utan man har att jämföra med lägenheter som har ungefär samma bruksvärde, och de är som regel att finna i de närmaste årgångarna.

Det är enligt min mening viktigt att man försöker tolka hyreslagen på det sättet, och det finns ingen anledning tUl att vi skuUe ge den en annan tolkning som har helt andra effekter. Jag kan förstå herr Engström om han baserar sitt resonemang på vad jag betraktar som en missuppfattning. Som hyreslagen nu är utformad tror jag att den utgör ett gott skydd för en socialt riktig hyra, med bortseende från att man kan få hyror som saknar samband med kostnaden för det enskUda fallet. Ibland kan hyrorna hgga lägre, ibland kan de hgga högre. Det för hyresgästen intressanta är att hyreslagen ger ett socialt skydd.

I detta sammanhang skulle jag också gärna vUja säga något, även om det inte tillhör min uppgift att försöka göra en tolkning i detta avseende, om den översyn som departementschefen redan har igångsatt. Framställningen kom ju från Hyresgästernas riksförbund, och departementschefen har redan gjort en enkät för att fä del av erfarenheter. Innan man vet vUka erfarenheter som finns att redovisa utifrån kan man ju inte gärna uttala sig om vad ändringarna kommer att innebära och vid vUken tidpunkt de kommer att presenteras. Det är väl aUdeles klart att det finns en del saker i det material som Hyresgästernas riksförbund har dragit fram beträffande det processueUa förfarandet och liknande ting i sin skrivelse, som kan komma rätt snart. Men om det blir andra ändringar får väl den enkät och den utredning som skall göras utvisa.

Får jag, herr talman, tiU slut bara göra en hten privat bekännelse som
jag är mycket angelägen om att få göra, även om den kanske hgger
utanför ett anförande av den här typen. Jag vUl uttrycka min personliga
glädje över att propositionen ger möjligheter tlU att på hyresmarknaden
få kollektivavtal. Det är egentligen koUektivavtal vi skapar för hyressätt
ningen i det lägenhetsbestånd som är uppfört före 1958. Det är
överenskommelser av mer eUer mindre genereU karaktär som hyresgäster
na och fastighetsägarna kan träffa och som sedan myndigheterna skaU ta
ställning tiU. VI har för de aUmännyttiga bostadsföretagen haft koUektivt       159

Nr 94                     förfarande - tiU stor glädje och nytta för många, tror jag. Nu är den

Tisdagen den        marknaden inte jämförbar med den privata marknaden. Fastighetsägarna

25 maj 1971          där har ju en funktion av annan karaktär än de privata fastighetsägama.

-------------------       Men de praktiska erfarenheterna är bra för det, och jag tror att det skulle

Fortsatt giltighet        j. g gj skydd för hyresgästerna, ifall man kunde komma fram tUl

av lagen om hyres-     gj koUektivt förfarande i likhet med vad som finns på arbetsmarknaden,

reglering nt m.       -y Qm man i dessa dagar upplever starka strömningar som vUl bryta

sönder   den   kollektiva  gemenskapen   i  många  sammanhang och låta

individer få leka fritt på fältet.

Det kan ju ha sitt intresse att den här frågan väcktes — såvitt jag vet — första gången 1912 av förutvarande utrikesministern Östen Undén i hans doktorsavhandling, som behandlade kollektivavtal. Låt mig bara tala om, att där beskrivs som en motsvarighet tUl koUektivavtal meUan arbetsgivare och arbetare att man skall ha genereUa avtal mellan fastighetsägare och förening av hyresgäster — det fanns inga sådana föreningar i Sverige då — "angående innehållet I de hyresavtal, som sedan skola ingås meUan den enskilde hyresgästen och fastighetsägaren. Det är åtminstone inte otänkbart, att hyresgästerna genom sammanslutning kunna tillvarataga sina intressen på samma sätt som fackföreningar gent emot arbetsgivarna."

Det är rätt underbart att konstatera att vi nu, 1971, har fått den tanke realiserad som Östen Undén väckte 1912. Och med det, herr talman, yrkar jag på nytt bifall tUl utskottets hemstäUan utom beträffande hyresreglering för lokaler, där jag yrkar bifall tUl reservationen 6 a.

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Bergman tUlhör ju dem i den här kammaren som kan en del om bostadspohtik och om hyresreglering också, och därför är det htet synd att just han skall tUlgripa de enklaste debattknepen och t. ex., som han gjorde nu, karakterisera mittenpartiernas förslag att man skall jämställa besittningsskyddet för lokaler och bostäder som en åtgärd som syftar till att hjälpa banker och storbolag.

Banker och storbolag klarar sig säkert ändå, såvitt jag förstår. Vad det här handlar om är ju att undvika att lokalhyresgäst kommer i den situationen att han inte kan klara den hyra som hyresvärden begär och därför kan bh vräkt. Den situationen hamnar inte banker och storbolag I, därför att de har råd att betala.

Och det är kanske snarast på det viset att det just är betalningsstarka — bankerna och de större företagen — som kan komma att bli de som konkurrerar ut de mindre betalningsstarka lokalhyresgästerna av den typ jag nämnde; de som driver mindre hantverk, de som driver butiker, de som driver kemtvättar etc. Det innebär, i den mån det inträffar, sociala problem för de företagare som drabbas och för vilka den här lokalen är helt avgörande när det gäller utkomstmöjligheterna. Det innebär sannoUkt också - vilket t. ex, hyresgäströrelsen har påpekat - att en hel del värdefull närservice i bostadskvarteren kan försvinna.

Det är de övervägandena som vi har gjort, och det handlar sannerligen
inte om att skydda banker och storbolag från att bh vräkta. Det behovet
160                        föreligger inte.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det var intressant att notera att herr UUsten, som nu hade ordet, inte förklarade på vilket sätt hyresgästerna i nyproduktionen bhr hjälpta av att man höjer hyrorna för dem som bor i det äldre privata fastighetsbeståndet. Det var också intressant att notera att jag inte fick något svar på frågan, varför man aldrig har drivh kravet på hyresutiämning för andra kategorier än de som bor i hyreshus och där det finns privata fastighetsägare som tjänar på denna hyresutjämning. Det skulle ha varit värdefullt att få svar på dessa frågor.

Herr Bergman säger att man viU göra klart från bötian att hyresregleringen skah ersättas med ordentliga spärrar i hyreslagen. Det är ju det jag har efterlyst. Men det finns ju inte sådana spärrar i den nuvarande hyreslagen, och det har inte angetts någon tid för när vi skall få en sådan ändring av hyreslagens 48 § och motiven bakom denna paragraf, att det bhr effektiva spanar.

Sedan måste det bero på ett missförstånd när herr Bergman talar om reservationen 8 och säger att jag främst vill ha kostnadsanknytning. Jag har sagt, och det har också framhållits i vår motion, att den grundläggande principen bör vara kostnadsanknytning. Man har ju samma princip i de aUmännyttiga företag som herr Bergman representerar i sin civUa gärning. Men man kan naturligtvis inte driva kostnadsanknytningen in absurdum. Det är väl det enda positiva i den nya hyreslagen att man frångår kostnadsanknytningen när det gäUer fastigheter färdigställda efter 1968, när hyrorna t. o.m, blir så höga att de ligger över rekordhyrorna i nyproduktionen.

Vad sedan tolkningen av hyreslagen beträffar har man ingenting annat att gå efter än den faktiska lydelsen av 48 § hyreslagen och de motiv som ligger bakom den. De motiven kan herr Bergman läsa om också I propositionen 141 år 1967, Jag gav en del uppgifterom beräkningsgrunderna där, I fortsättningen står det att mot bakgrunden av hyresläget för lägenheterna i nybyggda hus bör bedömas om hyran för jämförelselägenheterna är rimlig. Jag har aldrig påstått att man enbart skall jämföra med kostnaderna i nyproduktionen, men den jämförelsen skall också göras. Och så länge de motiven ligger bakom 48 § hyreslagen blir denna lag ett medel att bringa upp hyrorna i det äldre, privata fastighetsbeståndet. Det kan inte bestridas. Det är det som är det märkliga.

Denna debatt har pågått sedan 1967, och från 1966 när regeringen utlovade en ny bostadspolitisk giv har vi fått en våldsam upptrissning av hyrorna i framför aUt nyproduktionen samt en diskussion om hur vi successivt skaU avskaffa hyresregleringen och ersätta den med hyreslagens bestämmelser, där hyressättningsparagrafen är det avgörande.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade, herr Engström, att 48 § hyreslagen såvitt jag vet ger ett gott skydd, att departementschefen nu har gjort en enkät för att få erfarenheter av hyreslagens tUlämpning beror inte på någon specieU oro för att 48 § skulle ha några svagheter. Men om det visar sig att den har det, så är jag övertygad om att departementschefen framlägger förslag för att rätta tUl det. Enligt den redovisning vi har fått är det inga sådana

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 93-94

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

orsaker som ligger bakom.

Vad sedan reservationen 8 angår är det alldeles klart att den är den gamla hyresregleringslagen i tUlämpning, och där fanns det en kostnadsanknytning. Det var det som var en brist i den lagen, och det är det som man nu vill hitta en ny form för,

VI vet att hyreslagens tillämpning i nyproduktionen, där hyressättningen är fri, har haft underbara effekter ur hyresgästernas synpunkt. De effekterna har retat galla på fastighetsägarna, så att de t, o, m, nu talar om att inte sanera mera i Stockholm, eftersom de inte får täckning för sina kostnader. De är rädda för att jämförelsehyrorna kommer att sättas efter bruksvärdet, och då får de kanske inte täckning för kostnaderna.

Det finns tUlräckligt mycket att läsa både när det gäUer lagens exakta utformning och motiven för den. Och den läsning jag har ägnat mig åt har givit mig det intryck som jag redovisade förut, nämUgen att herr Engström på denna punkt har misstolkat lagen.

Sedan viU jag säga tiU herr UUsten att jag talade om såväl banker och storbolag som om hantverkare och småföretagare. Om bankerna vUl ha självkemtvätteriernas lokaler eUer en hantverkslokal, så är det ju en struntsak att skaffa de lokalerna redan nu. Herr UUsten skall inte inbUla sig något annat. Det är närmast löjligt att tro, att om man släpper hyresregleringen så slänger sig bankerna över alla kemtvätterier och kör ut Innehavarna på gatan.

162

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag säga tUl herr Bergman att det rimligen är så att lokalhyresgästerna nu har fått ett starkt besittningsskydd för att de skah bU starkare i förhållande till lokaluthyrarna och bl. a. skyddas för en sådan situation som herr Bergman litet karikatyrmässigt målade upp, nämligen att någon penningstark köpare vill ha den lokal som en småföretagare bedriver sin verksamhet i.

Det är bl. a. därför som vi slår vakt om det besittningsskydd som finns till dess att man har hittat någonting som kan ersätta det och som kan införas i hyreslagen.

Vad sedan gäller herr Engströms frågor måste jag tyvärr erkänna att jag över huvud taget inte uppfattade den andra frågan. Den första gäUde hur vi menar att ett avskaffande av hyresregleringen kan påverka hyrorna i nyproduktionen. Ja, men vad vi har påpekat genom åren är ju just att hyresregleringen inte kan påverka hyrorna I nyproduktionen. Därmed faUer ju också ett av de väsentligaste argumenten för att ha hyresregleringen kvar. Hyresregleringen kan över huvud taget inte åstadkomma någonting när det gäller bostadskostnaderna utom möjligen att höja dem genom att man med den skapar en så snedvriden situation på utbudssidan: man skapar en stark hyressplittring, man motverkar en rörlighet på bostadsmarknaden vilket gör att de som sitter i de större, billiga lägenheterna inte flyttar tUl de mindre och släpper in t. ex. barnfamiljerna i stället.

Svagheten med den mening som herr Engström själv har förfäktat är ju just att han diskuterar hyresregleringens kvarvarande som om han därigenom hade hittat ett recept för att pressa ned bostadskostnaderna.

Men både i denna debatt i och tidigare debatter har vi ju visat att det duger Inte hyresregleringslagen till. Det är en lag som helt godtyckligt håller hyran nere I vissa bostäder alldeles oberoende av om de som bor där har råd att betala eller inte.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Först tUl herr Ullsten: Det är den verkliga advokatyren han bedriver när han säger att hyresregleringen inte kan påverka hyrorna i nyproduktionen. Det har jag väl aldrig påstått. Jag har sagt att om man slopar hyresregleringen, så gäller den nya hyreslagen, och då påverkar man med hjälp av rekordhyrorna i nyproduktionen det äldre privata fastighetsbeståndet, och det är ju en helt annan fråga.

När det gäller barnfamiherna och recept för att pressa ned kostnaderna betonade jag gång på gång i ett mycket långt anförande att det är det frågan gäller. Men vad som är avgörande är att man inte är beredd att vidta några konkreta åtgärder för att pressa ned rekordhyrorna i nyproduktionen. I stället för att göra detta har man en hyreslag som bidrar till att pressa upp dem, därest man släpper hyresregleringen, och det är det man håller på och kampanjerar för, alltså precis motsatsen till vad man borde göra.

Herr Bergman sade att 48 § såvitt han vet ger ett gott skydd. Det är ju det den inte gör. Den kan inte göra det med de motiv som finns uttalade bakom den.

Sedan tUl reservationen 8 och det här med kostnadsanknytningen. Det är ju så att jag i reservationen 8 har föreslagit att man skah införa en hyresspärr som gör att privata fastighetsägare inte kan ta ut stora retroaktiva hyreshöjningar. Det är inte någon annan princip än den som finns för fastigheter byggda efter 1968, dåren privat fastighetsägare icke kan ta ut hela kostnaden, även om den skulle överstiga exempelvis rekordhyrorna i nyproduktionen. Kan man genomföra det i det ena fallet, så kan man genomföra det i det andra. Om det sedan skulle vara så att privata fastighetsägare på grund av sådana bestämmelser i lagen inte skulle vilja vara med och bygga och genomföra exempelvis viss saneringsverksamhet, så har i varje fall Inte jag någon anledning att gråta över det, och jag hoppas att inte heller herr Bergman skulle vara ledsen, därest vi blev av med en del privata byggmästare när det gäller bl. a. saneringsverksamheten i låt oss säga Stockholms innerstad.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det exempel som herr Engström tog är ju just ett exempel där hyreslagens 48 § har en mycket bättre effekt än den gamla hyresreglerlngslagen, som ju byggde på kostnadstäckning för hyrorna. Det gör alltså inte hyreslagen, men hyresregleringslagen gör det, och det är det som är skillnaden.

Sedan vore det intressant om herr Engström kunde visa något exempel på att 48 § I hyreslagen gett en dålig effekt. Sedan 1968 tUlämpas hyreslagen bl. a. på nyproduktionen med god effekt, herr Engström.

163

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

164

Hen LUNDBERG (s):

Herr talman!. Det här är egentligen en mycket märklig diskussion. Det förefaller som om själva syftet — att komma till rätta med de höga hyreskostnaderna, speciellt för de lägre inkomsttagarna — skulle vara en bisak och spelet mellan ohka uttalanden det centrala.

Herr Bergman talade nyss om att bota mässling genom att måla över prickarna. Det förefaller som om den diskussion som förts, bl a. från herr Bergmans sida, varit ett försök att måla över prickarna och inte syfta till att hjälpa de människor som behöver hjälp i fråga om bostäder m. m.; man har liksom sökt en motivering till att vi i fråga om rätten tUl bostad aldrig har vågat dra ut konsekvenserna och vidta effektiva åtgärder. Jag tror att det i det här sammanhanget finns anledning att bara konstatera att det aldrig vidtagits någon ordenthg åtgärd för att komma tiU rätta med hyreskostnaderna i vårt land; vi har aldrig vågat ta steget fullt ut och göra vår lagstiftning effektiv..

Jag har en känsla av att huvudfrågan i dag är att tala om att vi bygger så och så många bostäder i vårt land. Det är tacknämligt att vi bygger så mycket. Men den viktigaste frågan är: Hur skaU vi kunna hjälpa låginkomsttagarna, pensionärer, partiellt arbetsföra och även låginkomsttagarna bland hantverkare, småföretagare, m. fl.? Den frågan har vi inte fått något svar på, utan vi får lyssna tUl detta resonerande om vad är det och det, vad-är skäligt och vad är oskäligt. Vi vet att denna brist på precisa tolkningar åstadkommit en förvirring som under flera år rått i fråga om dessa saker.

VI måste komma ihåg att begränsningen av människornas möjligheter att utnyttia bostäder ligger i priset. Det har man här inte tagit med i beräkningen. Jag har en känsla av att vi kommit in i en situation där det hela styrs av byråkrater och teoretiker, som ofta gått direkt från skolbänken tUl en skrivbordsstol och som aldrig kommit i kontakt med hur besvärligt de människor som hör till låglönegrupperna har det — de har inte mött den brist på möjligheter att efterfråga bostäder som vi andra, vi som på ett annat sätt lever bland människorna, tvingas möta och då känner att det är nästan omöjligt att komma till rätta med det hela.

Här har herrar Grebäck, Ullsten, Wennerfors och Bergman börjat att resonera om att vi skall ta bort skyddet och att propositionen har tih syfte att förbereda ett borttagande av alla de skyddsåtgärder vi har i detta sammanhang. I stället för att uttunna lagstiftningen tycker jag att man skuUe skärpa den och försöka skapa en viha hos de tillämpande organen att verkligen försöka gå från teoretiska resonemang till praktiska åtgärder för att komma till rätta med de ohka situationerna.

De spekulationsintressen som vi har släppt in på bostadsmarknaden är helt enkelt orimliga. De förekom inom hälso- och sjukvården förr I tiden. Varför har vi sagt att vi skah göra hälso- och sjukvården tillgänglig för alla människor till samma pris? Jo, därför att vi tiUmäter hälso- och sjukvården så stor betydelse. För mig är tillgången tUl en någorlunda mänsklig bostad även för låginkomsttagare, pensionärer och småföretagare av så väsentlig betydelse att jag, eftersom vi inte hittills har lyckats uppnå vårt syfte, anser det vara motiverat att t. o. m. tillgripa ett prisstopp i fråga om bostäder och byggnadskostnader över huvud taget.

Jag har under många år här i riksdagen försökt att vinna förståelse för     jijj. 94 att vi borde hindra markvärdestegringen. Vad har resultatet blivit? Jo, vi har under de senare årtiondena fått en av de största markvärdestegringar     1 isdagen den

som vi har upplevt i svensk historia. Dessa markvärdestegringar, som man     25 maj 19/1  

i äldre tider åtminstone var fullt på det klara med verkningarna av, tycks    Fortsatt giltighet man nu inte längre bekymra sig för. Så länge vi har mark och bostäder     lagen om hvres såsom spekulationsobjekt, kan vi aldrig lösa problemet att bereda bostad     rglerine m m även åt låginkomsttagare, vilket vi säger oss önska men som vi aldrig har vågat ta ett steg för att försöka åstadkomma.

Jag tror att man i detta sammanhang måste framhåUa att det på samma sätt som när det gällde hälso- och sjukvården tydligen Inte finns någon annan utväg för att komma till rätta med problemen än att samhället självt får ta hand om bostadsmarknaden och se tiU att inga oskäliga arbetsfria inkomster skaU få förekomma. Samtidigt måste vi också ge möjligheter åt de grupper som borde få hjälp att komma till tals.

Tycker någon att det är rimligt - vilket man kunde läsa om i Aftonbladet den 12 maj - med ett pris på 263 000 kronor för en lägenhet som inte var alltför stor. Bostadsrättsinnehavaren skuUe betala en del men dessutom skaffa lån. Den som köper en lägenhet för 263 000 kronor räknar helt kallt med att han skall kunna utnyttja de avdrag för räntor som gör att kostnaderna sjunker. Men hur många arbetare eUer pensionärer i det här landet har råd att gå in på hyresmarknaden i sådana sammanhang?

Vi har gjort en lagändring i fråga om bostadsrättslägenheter. VUket har resultatet blivit? Har någon av dem som talade vackra ord om samhället avhållit sig från att ta ut priser som helt enkelt har varit oskäliga och som tvingat upp hyrorna för andra? Erfarenheterna visar att vi är tvingade att skärpa lagstiftningen genom att skapa spärrar i stället för att ta bort dem.

Jag har I en motion tagit upp de här frågorna. Jag anser att den lagstiftning som vi har bör skärpas och skyddet göras mera effektivt i det praktiska hvet I stället för att uttunnas. Det är ansvarslöst av människor som själva har möjlighet att kosta på sig dyra bostäder att icke visa ett uns av förståelse för de människor som är låginkomsttagare.

Därför har jag ansett att man inte hade bort låta reglerna gälla under en bestämd tid utan bara föreslå regler som skulle gälla för framtiden. Min tanke är att man borde genomföra en skärpning i det avseendet.

Jag måste säga att det är intressant att höra om alla spärrarna, men det skulle ha varit bättre om man hade bromsat litet och inte fört fram den här lagstiftningen utan att ha någon kontroll över utvecklingen.

Det talas vackert om att förslagen varit utsända på remiss. Javisst, man remitterar frågorna till oUka ämbetsverk, där de anstäUda själva sitter i en ekonomiskt god ställning och näppeligen lägger märke tUl att många människor i det här landet har ekonomiska svårigheter att brottas med.

Man talar också om bruksvärde. Jag hade velat att utskottet på ett
bättre sätt än som görs I propositionen hade angivit vad som är
bruksvärde. Det här talet om "skähgt" och "oskähgt" — vad är det för
någonting? Det är märkligt att man ger sig in på att tala om sådana saker
som skähgt och oskäligt, men samtidigt vih man ha en precisering när det
gäUer lagstiftningen över huvud taget. 1 bruksvärdet kan man lägga in           165

Nr 94                     nästan vad som helst. Skall man tillåta att fastighetsägaren nu skall ta ut

.r..  ,       j               priser som är bestämda av samhäUsinsatser i olika avseenden? Jag tycker

-,       •  1071        det är fullständigt oskäligt. Jag skulle vUja ha reda på vilken betydelse

-------------------       man lägger In I ordet bruksvärde. Jag tycker inte om sådana där diffusa

Fortsatt giltighet       begrepp som Ingen människa kan ta på och som man kan tolka precis av lagen om hyres-     som man önskar.

reglering m. m.          Det har också talats om lokaler. Jag bor inte i någon storstad. Uppsala

lär för all del vara den femte staden men är htet I förhållande till Stockholm. Vad har där skett med lokalerna i centrum? Jag har varit med om att besluta att det skaU byggas varuhus i centrum, men vart har småhandlarna tagit vägen? De har bott kvar i centrum runt varuhusen därför att lönsamheten är förhållandevis stor där även för mindre handlare och andra företagare, eftersom det samlas så mycket människor där. Närbutiker, kvartersbutiker och över huvud taget serviceanordningar försvinner däremot.

Skall nu lokalerna släppas fria för spekulationsintressen kommer småhandlare och andra småföretagare att försvinna. Det märkliga är att samtidigt som gruppen av äldre människor i städerna ökar koncentrerar vi servicen till några få punkter i staden. Vi vet att svårigheterna för de äldre att ta sig dit är nästan oöverkomliga på grund av trafiken. Då menar vi att man bör skapa möjligheter att fortsätta den s. k. saneringen. Jag tycker att det är nästan ansvarslöst att ta bort möjligheten att få tUlgång till en viss service genom att åstadkomma att avstånden från bostadskvarteren bUr alltför stora.

Utskottet skriver som man brukar göra och försöker förklara bort det ena och det andra för att få en motivering. Jag måste säga att herr Bergman nästan gick utöver vad som kan vara rimligt när han talade om smålokaler för handelsmän och hantverkare och samtidigt blandade in banker och storbolag. Bankerna har i varje fall i Uppsala byggt nya fina palats, och jag har Inte sett att de har flyttat in i några små butiker. Jag har inte heller sett att de stora bolagen har flyttat in i kojor, utan de har flotta och fina lokaler, eftersom det är de som har pengarna.

Vi har lagt märke till att bankerna går In på fastighetsmarknaden i ökad utsträckning. Genom att de är långivare kan de reglera sina intressen åt två håU. Genom att de är verksamma både på fastighetsmarknaden och i fråga om produktionen av byggnadsmateriel kan de - och det tUlämpas — överföra kostnaderna på ett sätt som gör att de kan komma ifrån vissa skatter.

När man hör lovsången från alla partierna här skulle man önska att man kunde stämma in, men jag hörde inte att någon av sångarna höll rätt ton. Det fattades tydligen en stämgaffel.

När jag lyssnade tUl herr Bergman kunde jag inte föha med. Jag kände
inte igen den gamle ombudsmannen. Han har förändrats - jag vet Inte
om det är med titlarna eller något annat, men något fel måste ha
Inträffat. Jag frågade herr Ullsten, när han började använda vackra ord,
om hans intressen. Vidare tyckte jag verkligen att herr Grebäck, som jag
sätter mycket stort värde på, var ute på en galeja som kunde föra honom
ganska långt bort. Det märkliga är att den som kommer närmast det jag
166                        har yrkat i min motion trots allt är herr Engström. Och för mig spelar

inte partitillhörigheten någon roll! Om någon för fram förslag tUl en förnuftig ordning kan jag inte förstå att exempelvis ett m eller någon annan beteckning efter namnet skulle ha någon betydelse.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till min motion. Vad sedan beträffar reservationerna kommer jag att rösta för dem som på det bästa sättet kan medverka tUl att ge de medmänniskor som har det besvärligt ekonomiska möjligheter att få tillgång tiU en bättre bostad.

Om jag skulle få ge ett litet råd tUl herr justitieministern skuUe det vara: Ta inte så allvarligt på de vackra deklamationerna om syftet med att avskaffa spärrarna i lagstiftningen om hyres- och bostadskostnaderna! Försök i stället att vidtaga sådana åtgärder att lagstiftningen på det här området inte bara uppfattas som en spegelbild av något som den inte är.

Herr talman! Jag kan bara beklaga att utskottet har tagit så lätt på sin uppgift. Det är ganska naturhgt att utskottet kommer splittrat till kammaren, därför att många intressen som inte rör själva huvudfrågan har kommit tUl uttryck här. Jag yrkar alltså bifaU tiU min motion och hoppas få förståelse för de synpunkter som jag har framfört där. Vidare kommer jag självfallet att rösta för de reservationer som kan leda till en bättre ordning på det här området än den som råder för närvarande.

Jag beklagar att den socialdemokratiska regeringen inte har kunnat åstadkomma ett bättre förslag. Det föreliggande bygger för mycket på tro och för litet på verklighet. Därför hoppas jag att härefter skall komma någonting av tillnyktring och att man skah komma ihåg att den svagaste alltid slås ut i en bristsituation om man tUlämpar principen om tUlgång och efterfrågan. Och det var den svagare som behövde skyddas, inte herr justitieministern och jag. Vi tillhör dem som har riksdagslön, som är mycket hög i förhåUande tUl vad de grupper har som vi ändå är satta att tiäna.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Debatten om hyresregleringslagen i anslutning till propositionen 103 bör väl nu vara Inne i slutskedet. Både utskottsbetänkandet och reservationerna har redovisats inför kammaren.

För min del — jag har I utskottet biträtt Kungl. Maj:ts förslag frånsett ett enstaka undantag — kvarstår dock ett behov av att göra en deklaration. Vad jag syftar på är innehållet och motiveringen i motionen 1462 som jag har väckt tUlsammans med partikoUegerna herr Henrikson i Linköping och fru Nancy Eriksson. Motionsyrkandet återfinnes i utskottsbetänkandet s. 11 under rubriken "Aweckling av hyresregleringen för lokaler, m. m.". Problemet speglas också i reservationen 6 a. Utskottets fem socialdemokrater och två ledamöter från moderata samlingspartiet uttalar sig där för ett bifall tih propositionens innehåll, som ju går ut på att undanta lokalerna från fortsatt hyresreglering.

Sakförhållandet är att såväl bostäderna i enskUd förvaltning som lokalerna i tiden har föhts åt. Avvecklingen av dessa båda paralleUa regleringar har emeUertid varierat starkt. Medan vi ännu har hyresregleringen kvar på 159 orter i bostadsbeståndet är det i motsvarande grad endast på 16 platser som lokalerna är underkastade reglering. Det förhåUandet har sin givna förklaring.

167

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

168

Grundtanken i hela systemet med hyresregleringen är ju att den används som ett skydd för konsumenterna i typiska bristlägen. Ifrån detta i och för sig glädjande konstaterande tar emellertid justitieministern ett väl djärvt steg, när han i propositionen förordar en aweckhng av hyresregleringen för lokaler vid årsskiftet 1971-1972. Det finns åtminstone tre starka invändningar mot detta förslag.

En av dessa invändningar återfinns i propositionen 103 s. 40 och 41. Det gäUer Köpmannaförbundets farhågor för att enbart en aweckling av hyresregleringen på lokaler kan leda tih en övervältring på lokalhyresgästerna från andra uthyrningsobjekt i samma hus. Köpmannaförbundets grundsyn är således den att förbundet uttalar en klar ängslan för en ensidig aweckling av hyresregleringen för lokaler. Det är i mitt tycke ett synnerligen starkt argument som dock justitieministern inte har velat godta.

Den andra invändningen är en hänvisning till en framstäUning som inkommit från affärsidkarsektionen I Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm. Där uttalas en klar oro inför den marknadsanpassning av lokalhyrorna som blir föhden om propositionen går igenom i riksdagen. Detta är en röst ifrån en grupp som är väl kvalificerad att uttrycka en mening. Dyrare hyror kommer naturligtvis att leda tUl sämre ekonomiska förhållanden för de affärs- och hantverkargrupper som för sin existens är beroende av centralt belägna smålokaler och vilkas omsättning ofta är ganska blygsam med relativt små marginaler. Många av dessa lokalinnehavare klarar inte en marknadsmässig höjning av hyrorna.

Men det finns, herr talman, ytterligare ett motskäl tUl propositionens innehåll beträffande awecklingen av hyresregleringen för lokaler. Det gäller människornas behov av en viss grundservice i anslutning tiU bostadsområdena. Detta är 1970-talets stora uppgift i samhäUet. Under aUdeles för lång tid har utvecklingen i samhällsplaneringen nästan som om det vore ödesbestämt utvecklats tiU förmån för de större varuhusen och storlagren. Nu har den utveckhngen brutits. Samhällsplaneringen kommer åter att söka sig framkomstvägar med krav på placering av butiker och småhantverkare I nära anslutning tUl sammanhåUna bostadsområden. Jag medger att detta är I allt väsentligt en fråga för större tätorter och kanske främst för innerdelarna i stora stadscentra. Många belysande exempel finns i Stockholm, där små butiker ligger sida vid sida varvade med reparationsverkstäder och hantverkslokaler. Här finner vi mycket av storstadens charm och arbetsrytm. Det som finns i denna del av propositionen innebär en risk för en sådan hyreshöjning vilken, som det faktiskt uttrycks i propositionen, är betingad av marknadsskäl och vilken kan avbryta eller försvåra denna verksamhet.

Som jag tidigare nämnt har tunga organisationer inom affärshvet inför tanken på ett slopande av hyresregleringen för lokaler uttalat oro för hyreshöjnmgar av sådan omfattning, att deras aUsidiga service tUl I området boende konsumenter försämras. Jag har med detta inlägg klargjort att jag delar deras oro, och jag anser det därför oklokt av samhället att överlåta åt fastighetsägarna att från sina speciella ekonomiska intressen bestämma storleken på dessa lokalers hyror. Det besväret kan samhället åta sig genom att behålla hyresregleringen för dessa lokaler på just det delvis liberala sätt som utskottsmajoriteten föreslår.

Med detta, herr talman, ber jag att tUl aUa delar få yrka bifall tUl utskottets förslag.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Under den debatt som vi nu har fört har skälen för och emot att förlänga hyresregleringen blivit utförhgt belysta, och jag finner inte anledning att ta tid i anspråk för att närmare uppehålla mig vid själva huvudfrågan. Men några reflexioner i anslutning tUl debatten anser jag mig böra göra.

Regeringen har blivit häftigt angripen i främst den borgerliga pressen för att regeringen skulle ha visat bristande handlingskraft genom att inte nu föreslå en total aweckling av hyresregleringen. Häremot bör stäUas det förhållandet att det vid utskottsbehandlingen mte ens Inom den borgerliga oppositionen finns någon majoritet för en omedelbar avveckling av hyresregleringen.

Det här visar ju bara hur pass komplicerad frågan är och hur föga den passar för det slag av agitation som förts i vissa tidningar. 1 själva verket slås man av hur litet som trots allt har förändrats sedan riksdagen senast hade att ta ställning tiU regleringen på våren 1968. Den kritik som sedan årtionden har riktats mot hyresregleringen har i många avseenden varit oberättigad. Med de förändringar i regleringssystemet som skedde 1968 och som nu föreslås har dessutom kritiken, i den mån den varit saklig, förlorat det mesta av sin bärkraft. Det kan aldrig förnekas att regleringen i dagens läge är förenad med betydelsefulla fördelar för hyresgästerna i de privatägda hyreshusen, och det är ju bara de som är berörda av hyresregleringen. Regleringen för sålunda med sig att många människor i små omständigheter kan dra fördel av väsentligt lägre hyra för sin bostad än som skuUe bU faUet om regleringen avskaffades. Nackdelarna med regleringen i den form den nu föreslås få väger nu lätt i jämförelse med det sist sagda.

Detta innebär emeUertid inte att jag menar att det är ofrånkomUgt att behåUa hyresregleringen för ah framtid. Som jag framhåUit i propositionen bör den på sikt kunna ersättas av effektiva hyresspärrar i den aUmänna hyreslagen, och det är ju något helt annat än när herr Engström talar om att en aweckling av hyresregleringen skulle innebära införande av marknadshyror. Det har det väl aldrig varit tal om, och herr Bergman har ju utförligt förklarat och redogjort för den syn som socialdemokratin har på bostäderna och på bostadspolitiken och som bl. a. Innebär att man vill komma ifrån marknadshyror för bostäder. Flera av de förändringar av regleringen som nu föreslås är för övrigt ägnade att underlätta en slutUg aweckUng av regleringen. Jag återkommer tiU den synpunkten i det föhande.

Den fråga som framför allt har föranlett delade meningar vid utskottsbehandlingen är ju förslaget om att a-weckla prisregleringen för lokaler. Givetvis bör lokalhyresgäster ha skydd mot oberättigade krav från hyresvärdarnas sida, men man får inte bortse ifrån att det i fråga om lokalhyresgäster ändå är så att lokalen ingår som ett led i en affärsverksamhet. Man kan därför inte helt anlägga samma sociala aspekter som när det är fråga om bostaden, där ju ett skydd för famihen och hemmet är starkare motiverat.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

169

6* Riksdagens protokoU 1971. Nr 93-94

Nr 94                         Utgångspunkten för regeringsförslaget har ju varit att man numera

allmänt anser att det inte råder någon påtaglig brist på lokaler ens i

Tisdaeen den

°                            storstadsområdenas centrala delar. Det är en uppfattning som naturligtvis

____ i________     kan ifrågasättas, och man kan undra vad denna uppfattning grundas på.

Fortsatt giltighet Det går här att hänvisa i första hand till dem som bäst torde känna till
av lagen om hyres- det, och det är ju Köpmannaförbundet. Köpmannaförbundet har i
reglering m m        yttrande över hyresrådets förslag tih aweckling betecknat den allmänna

situationen på lokalhyresmarknaden som "relativt balanserad".

Sedan är det ju en annan sak att Köpmannaförbundet samtidigt har sagt att skah man aweckla så skaU man aweckla både för bostäder och för lokaler. Här hittar man kanske ursprunget tiU den övervältringsteori som har kommit fram under debatten. Köpmannaförbundet har nämligen sagt att det kan föreligga en risk att fastighetsägarna, om regleringen awecklas endast för lokalerna och Icke för bostäderna, skulle kunna övervältra vissa hyreskostnader på lokalerna och därigenom betunga dem i högre grad. Som vi har försökt framhålla i propositionen — och som också kom fram i herr Bergmans anförande — får övervältringsteorin betraktas som fullständigt felaktig just med tanke på att vi har två olika marknader.

Jag kan för min del inte förstå att en separat aweckling av hyresregleringen för lokaler skulle kunna medföra någon risk för en övervältring av hyresanspråk från bostadslägenheter tiU lokaler. Därtill kommer att detta argument inte någonsin åberopats tidigare i samband med den mycket omfattande aweckling av hyresregleringen för lokaler som har skett under åren 1956-1963. Det har ju skett en separat aweckUng av hyresregleringen för lokaler, och det har lett tUl att vi i dag har hyresreglering för lokaler i endast 16 kommuner. Vi har naturhgt-vis försökt ta reda på erfarenheterna från alla de många orter där man har gjort en separat avveckling av hyresregleringen för lokaler för att få klarhet i om den här övervältringsteorin skulle ha någon grund. De svar vi har lyckats få fram har entydigt gått i den riktningen att det inte finns några dåhga erfarenheter, dvs. att hyresutvecklingen för lokaler skulle ha påverkats negativt av den separata aweckling som har skett. Därför tror vi att de farhågor som kommit fram här i debatten är obefogade, och jag känner mig personligen övertygad därom.

Överraskande nog har också valet av formen för det permanenta
besittningsskyddet för lokaler i den allmänna hyreslagen kommit upp tUl
diskussion i detta sammanhang, fastän frågan fick sin lösning genom
antagandet av den nya hyreslagen år 1968. 1 den mån några slutsatser i
dag kan dras av utveckhngen efter den 1 januari 1969 då lagen trädde i
kraft pekar de entydigt i den riktningen att det indirekta besittningsskyd
det varit fördelaktigt för lokalhyresgästerna. Fördelarna -visar sig däri att
bestämmelserna innebär en stark press på hyresvärdarna att träffa frivUlig
uppgörelse med hyresgästerna inför risken att annars få betala ett drygt
skadestånd. Men nu pågår sedan en tid inom justitiedepartementet
förberedelser för en översyn av hyreslagstiftningen, vilket också varit på
tal under debatten. Denna översyn kommer att innefatta också en
kartläggning av erfarenheterna av det indirekta besittningsskyddet för
170                        lokaler och en värdering av besittningsskyddets effektivitet mot bakgrun-

den av detta.

Skulle erfarenheterna ge vid handen att det indirekta besittningsskyddet i den allmänna hyreslagen inte är effektivt, inte ger det skydd som lokalhyresgästerna rimhgen kan begära, kommer det naturligtvis att föranleda en omprövning av dessa bestämmelser i hyreslagen,

TIU sist viU jag uppehålla mig något vid den fråga som i utskottets betänkande kaUas rätt att ta ut höjning av bashyra. Utskottets borgerliga ledamöter har i en reservation till betänkandet förordat att en särskUd lagregel Införes som ger hyresvärd rätt att av hyresgästen ta ut den hyreshöjning varom överenskommelse träffats med hyresgästförening, fastän stöd härför inte finns i det gäUande hyresavtalet. Förutsättningen skall vara att hyresavtalet berättigar hyresvärd att ta ut generell hyreshöjning i enlighet med den ordning som nu skah överges.

I och för sig delar jag naturligtvis den uppfattning som rimligen ligger bakom reservanternas stäUningstagande, nämligen att det är ändamålsenUgt att hyresavtalet tillföres en klausul som ger hyresvärden rätt att ta ut överenskommen bashyreshöjning. Detta är emeUertid en sak. En annan sak är om lagstiftaren skall påtvinga hyresvärd och hyresgäst en sådan ordning i bestående hyresavtal.

För min del har jag kommit till den uppfattningen att detta inte bör ske. Anledningen tiU att skUda åsikter gör sig gällande här sammanhänger nog med att jag måhända har en annan principiell syn på denna fråga än reservanterna. Dessa uppfattar uppenbarligen den ändrade formen för faststäUande av bashyra bara som ett annat tekniskt förfarande för att fastställa vUken hyreshöjning på grund av stegrade fastighetsomkostnader som bör utgå. Jag ser det också som ett försök att införa ett förhandlingssystem på den privata hyresmarknaden av den typ som visat sig ändamålsenlig på de allmännyttiga bostadsföretagens område. Jag viU här instämma med herr Bergman som just har erfarenhet därifrån. Det var intressant att höra hur han har sett positivt på denna utveckling som jag också hoppas mycket på.

Faller detta försök väl ut, tror jag att betydelsefulla fördelar kommer att vinnas för såväl hyresvärdar som hyresgäster också på en framtida hyresmarknad där hyresregleringen är avvecklad. Jag finner det ganska naturligt att hyresgästerna inte påtvingas den nya ordningen. Om ändamålsenliga förberedelseåtgärder vidtas, är jag övertygad om att en kontraktsomskrivning kommer att kunna ske på frivUlighetens väg utan alltför stor omgång.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Justitieministern säger att jag skulle ha påstått att awecklingen av hyresregleringslagen generellt sett betyder övergång tiU marknadshyror. Vad jag har sagt är att hyreslagens målsättning är övergång tiU marknadshyror. Men jag betonade också i mitt anförande att på bristorterna finns vissa spärrar, men dessa är otUlräckliga därför att vid prövningen jämförelse skall göras med de rekordhöga hyrorna I nyproduktionen. Det är ju detta diskussionen gäller. Dessa är rlktrote både uppåt och nedåt, och jag måste säga detta eftersom herr Bergman var mne på det.

Det är obestridligen så att för fastigheter byggda efter hyreslagens

171

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

tUlkomst verkar hyreslagen positivt, exempelvis när det gäller privata fastigheter. Då får man inte ta ut hyror som kommer över t. o. m. de rekordhöga hyrorna i nyproduktionen. Men detta skall man Inte blanda Uiop med äldre fastigheter. Motiven för hyreslagens 48 § är rlktrote också för det äldre privatfastighetsbeståndet. Det är sakens kärna men det viU man inte erkänna.

Jag ställde tidigare i mitt anförande två uttalanden mot varandra, dels ett uttalande av ordföranden för Hyresgästernas riksförbund där han säger att vi skall få ett förslag om ändring av hyreslagen, bl. a. av 48 §, tih nästa vårriksdag, dels ett uttalande som justitieministern gjorde inför fullmäktige för Hyresgästföreningen i Storstockholm och som gav ett mycket längre perspektiv på frågan. Det var intressant att justitieministern i sitt anförande här över huvud taget inte tog upp den frågan. Detta får sin klara och tydliga relief mot denna bakgrund; ordföranden i Hyresgästernas riksförbund säger gång på gång att vi får förslag tiU nästa års riksdag, men justitieministern kan inte bekräfta det, och även i utskottet har det sagts att detta är en Ulusion. Mot den bakgrunden finns det all anledning att kräva den översyn av 48 § som är nödvändig. Det är huvudfrågan i detta sammanhang.

1 fråga om lokalerna åberopar justitieministern bara erfarenheter från andra stäUen där bristen inte är lika stor som i Stockholm. Det var precis samma resonemang som vi hade innan regeringen tog tUlbaka propositionen om slopande av hyresregleringen. Då fanns det inte heller några farhågor, men man tog tiUbaka förslaget ändå. Och den dag som i dag är är man beredd att med vissa uppmjukningar behåUa hyresregleringen. Man tror alltså inte att det skall hända någonting med lokalerna. Det är aUdeles uppenbart att situationen pä lokalhyresmarknaden exempelvis i Storstockholm är helt annorlunda än den är i de flesta andra delar av landet.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Vad herr Erik Svensson har sagt om när vi kan vara klara med översynen av den allmänna hyreslagen får stå för hans räkning; jag kan inte säga mer än att denna översyn pågår. Det är alltid många frågor som trängs i ett departement och som man arbetar med. Vi har ständigt ambitionen att försöka få fram förslagen så fort som möjhgt, men likväl brukar vi vara försiktiga med att säga att vi skall vara färdiga vid en viss tidpunkt. Därför kan jag inte heller nu säga mer än att vi arbetar för fullt med detta.

Beträffande lokalerna var det Köpmannaförbundets uppfattning, som även gällde Stockholm, som jag hänvisade till. Skall inte Köpmannaförbundet ha någon uppfattning beträffande bristen på lokaler som man skall kunna hänvisa tUl vet jag inte vem man skall hänvisa tUl

172

Hen ADOLFSSON (m):

Hen talman! Moderata samlingspartiet har också nu föht en konsekvent linje i hyresregleringsfrågan och står - i motsats tUI regeringen -kvar vid den principiella uppfattning som regeringen formulerade redan 1967.  Den  här gången kan regeringen inte skylla sitt vankelmod på

mittenpartierna - regeringen har nu ställt sig i samma position som dessa partier ansågs inta 1968. Argumenten för vår ståndpunkt har redan en gång redovisats i riksdagsprotokollet och behöver därför inte upprepas. Det återstår bara att säga att ingen förändring I sak leder bort från tanken på ett avskaffande av hyresregleringen redan nu — snarare har argumenten förstärkts genom partsorganisationernas vunna enighet och de utredningar som hyresrådet åberopat.

Men pohtik är politik och inte aUtid sakargument, och här står vi nu i dag inför ett förlängningsbeslut. Jag skuUe önska att justitieministern i vart fall kunnat ange att det här är det sista i den långa raden. Propositionen är dock inte så klar på den punkten, aidningarna finns med - kanske med avsikt, för att förvUla och få bort en irriterande intern partidebatt och trycket från vänster. Mittenpartiernas reservationer 2 och 3 a är i det faUet klarare — de viU förorda ett uttalande om att det här är den sista förlängningen. I utskottet har vi inte gått med på den linjen, närmast av formella skäl. Jag är inte — och ingen kan väl heller vara det — motståndare till en s. k. mjuk avveckling. Vår partimotion innehöll ett särskUt avsnitt om längre aweckllngstld i storstäderna. Det skall Inte heUer förnekas att av två onda ting - den nuvarande hyresregleringen och den föreslagna — väher jag heUre propositionsförslaget. I det viU jag läsa in en del positiva saker som pekar mot en anpassning tiU hyreslagsregler-na och en kraftig regional avveckling.

I fråga om hyresreglering för lokaler har vi hamnat bland reservanterna i sällskap med majoriteten socialdemokrater. Utgången vid omröstningen i kammaren torde rimhgtvis bil den motsatta. Awecklingen för lokaler hgger helt — om också inte fullt — I linje med vårt grundyrkande. Det är närmast självklart att en hyresreglering enligt 6 § är mer acceptabel än bashyressättning enligt 3 och 4 §§. Det är dock inte argumenten i detta inbördes val som är intressanta. Det intressanta är om en separat aweckhng för lokaler har några negativa konsekvenser. Farhågorna för en övervältring av hyresanspråk har vi inte kunnat dela. Propositionen InnehåUer de avgörande argumenten däremot som jag inte behöver upprepa.

I reservationen 10 föreslås en yttersta gräns om ett år för de hinder som ställts upp mot att hyresvärd går dhekt till hyresnämnd för att få en bashyra prövad. Jag vUl i det sammanhanget gärna erinra om att det enligt propositionen skall vara möjligt att få bashyran prövad av hyresnämnd utan förhandlingar, om varken hyresvärd eUer hyresgäster har intresse av hyresgästorganisationernas medverkan. Rent administrativt sett skulle dock ett bifall till reservationen kunna vara värdefullt. I utskottet hade reservanternas yrkande i fråga om tidsfristens längd inte preciserats. Därför kunde vi inte direkt rösta för denna utgång, eftersom propositionens argument otvivelaktigt är bärande vid en kort tidsfrist. Som alternativet nu slutligen utformats kan det vara värt att överväga.

Slutligen ber jag att få ta upp reservationen 11 om rätt att ta ut höjning av bashyra. Vinner majoritetens förslag har vi att se fram mot en situation där en halv mihon kontrakt sägs upp. En del skrivs om frivilligt visserligen, men en stor del går tlU hyresnämnd och orsakar helt onödig stocknmg  —  frånsett  aUa kostnader med omskrivningen, delgivningar

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

173

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

m. m. Eftersom det ju fortfarande är samma sak det gäller — ersättning för höjda fastighetsomkostnader — verkar nejet närmast som en formahuridisk konstruktion. Jag skulle gärna vUja hoppas att majoritetens ståndpunkt inte enbart dikteras av omsorg om hyresgästföreningarnas konsult- och kontaktverksamhet och därmed medlemsvärvningen. Det är dock svårt att helt frigöra sig från denna tanke.

Herr talman! Jag skuUe viha sluta med att återknyta tUl vad jag började med. Det vi nu sysslar med är egentligen bara att brodera ut ett mönster som helst skuUe ha varit ogjort. Hela den här debatten är bara ett staffage runt regeringens manövrer för att få kurage att bestämma sin position och kurs. Men vi får i dag acceptera den verkhgheten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer under vUka mitt namn förekommer.

Hen NORDGREN (m):

Herr talman! Min erfarenhet som ledamot i länshyresnämnden gör att jag är av den bestämda uppfattningen att ett partieUt avskaffande av hyresregleringen kan komma att drabba de mindre och medelstora företagen ofördelaktigt och orättvist. Vi är visserligen vana vid att bli behandlade i särklass, men det borde någon gång vara slut med särbehandhng i negativ riktning för just dessa företag.

Större företag, i första hand på produktionssidan, driver ofta sin verksamhet inom egna fastigheter och är därför inte beroende av någon hyresvärd då det gäller frågan om kvarboende i lokalerna. Mindre och medelstora företag däremot arbetar som bekant ofta i förhyrda lokaler och kommer alltså speciellt i farozonen därest de icke skulle få ett tUlfredsstäUande besittningsskydd. Det föreligger enligt min mening inte någon principiell skillnad meUan en företagare och en bostadshyresgäst när det gäller förhåUandet till lokalen. Företagaren i mindre och medelstora företag som driver verksamhet i förhyrd lokal är lika beroende av rätten till den kommersieUa lokalen som bostadshyresgästen är beroende av sin bostad. Företagaren är kanske t. o. m. för sin existens ännu mera beroende av lokalen än av bostaden just på den platsen. Man kan riskera ett företags nedläggning om man inte får vara kvar på den plats där man redan har inarbetat företaget, i all synnerhet om detta är ett serviceföretag.

Det är mot den bakgmnden, herr talman, som jag skulle viha erinra om att Sveriges — jag talar inte om Stockholms — köpmannaförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation är av den bestämda uppfattningen att om hyresregleringen skall avskaffas, skaU det ske samtidigt för alla och inte bara för vissa — ahtså för både lokaler och bostäder.

174

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! De flesta argument har väl redan använts här för och emot den proposition som vi skall besluta om. Jag har helt den uppfattning som utskottet framför och har aUtså awikande mening i förhållande tiU propositionen på den punkt som gäUer hyresregleringens upphörande för lokaler.

Jag frågar mig om det egentUgen finns något skäl för Kungl. Maj:t och

reservanterna under reservationen 6 a att vara så angelägna om att experimentera just med lokaler. Borde Inte det kunna anstå tUls man hade genomfört den översyn av hyreslagstiftningen som justitieministern här har nämnt, där även lokalerna kommer att vara föremål för undersökningar? Vilken olycka är det som sker om man skulle låta hyresregleringen vara kvar på de 16 orter där den nu finns och alltså gälla även lokaler? Vad är det som händer om den är kvar? Jag kan inte se att man har anfört något skäl som skulle vara så starkt för att avskaffa hyresregleringen för lokaler att man måste a-wika från den mening som riksdagen hade 1968 och som utskottet nu ansluter sig tUl, nämligen att det behövs ett skydd även för lokalhyresgäst.

Fastighetsägarna får naturligtvis större möjligheter att ta ut hyror för lokalerna i de gamla fastighetsområdena. Men är de fastighetsägarna så Ula ute att de måste gynnas på detta sätt? Jag tror inte det. Det sker dock på bekostnad av lönsamheten för en del småaffärer, som här har nämnts, och för en del hantverkare.

Då kan man säga: De är ju inte så många — vad skall vi bry oss om dem för? Spelar det så stor roll om de slår igen?

Justitieministern sade nyss att det inte var lika starka sociala skäl som talade för att hyresregleringen skulle behållas för lokaler som när det gäller bostäder. Ja, men det finns sociala skäl. Lönsamheten är väldigt liten för många av de här verksamheterna som skulle bli aUdeles för betungade om de fick en höjd hyra. Och det är inte bara de som driver verksamheterna som blir sämre ställda, om man kommer att höja hyran så att det inte lönar sig för dem att vara kvar.

Hur ser de gator ut som det skulle gälla här i Stockholm? De är kantade av äldre hus — hus byggda före 1958 i aUa fall — som har verkstäder och affärer i gatuplanet eUer en halvtrappa ned, lokaler som utan tvivel skulle få en höjd hyra. Där finns kanske en färghandel med ett htet lager innanför, där finns en låssmed som jobbar själv eUer har en kompis som medhjälpare, där finns en frisör, en fruktaffär och en hten matbutik som sköts av en famUj — kanske äldre personer, men även de borde ju fä existera. Där finns kanske en livsmedelshandlare som hjälper en hel del äldre människor som bor i hisslösa hus med att gå upp med htet varor tUl dem. Där finns kanske en mangelbod — det är också en serviceinrättning som verkar litet onödig för folk som bor i moderna hus men som absolut hör till den ser-vice som krävs i dessa områden, om de skall vara beboeliga. Där finns en metaUverkstad, där finns en liten tapetserarverkstad där man klär om möbler och där finns en snickarverkstad. Jag kan precis skUdra det, därför att jag bor i ett sådant här område och väl vet hur det ser ut. Där finns också en fiskaffär där man utöver att säha fisk lagar och säher en del mat I lokalen osv.

Då sägs det: Ja, men tUlgången på de där lokalerna är så god att värdarna Inte kan göra så stora hyreshöjningar. Jag är inte säker på det! När man har lagt ned sådana här småbutiker i många områden, så flyttar det in andra och kanske kapitalstarka men sannerhgen inte mer servicebetonade verksamheter. I stället för ett litet fik kommer ett topless-stäUe eUer en pornografikaverkstad med mottagning. Det är service, men det är inte precis den som man behöver för att komplettera annan service i bostadsområdena där.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

175

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Det kommer också andra verksamheter till de lediga lokalerna. Där bhr kanske en spelhåla — det är inte helt ovanligt i de här områdena, det kan jag försäkra. Dessa lokaler kan bära hyror; det är aUdeles riktigt. Men jag menar att då närbutikerna försvinner just i de områden där man behöver närbutiker, då hantverkslokaler och små verkstäder försvinner som ändå gör de här trakterna tUl bostadsområden, då är det något väldigt väsentligt som försvinner. Det gör värdet av dessa områden som bostadskvarter mycket mindre. Gatubilden förlorar sitt liv, och många serviceinrättningar som är nödvändiga i den här bebyggelsen försvinner för hyresgästerna. Jag är rädd att om man låter hyresregleringen upphöra för dessa lokaler, så kommer utveckhngen att bh en mycket försämrad service för dem som bor i områdena.

Och vad är det vi klandrar de nya bostadsområdena för? Jo, för att vara sovstäder, för att vara ensidiga - man saknar arbetsplatser, man saknar butiken i närheten, man får bara större butiker som inte är så personhga och där i synnerhet äldre människor, handikappade osv. inte har så lätt att finna sig tUl rätta. Finns det något skäl då att vidtaga en enda åtgärd som kan göra områden, där man har en karaktär av bostadsområde tack vare alla dessa lokaler, mindre attraktiva och mindre lämpUga enligt moderna boendebegrepp?

Jag tycker att justitieministern — som jag gillar mycket högt för hans InstäUning tiU hyresregleringen för övrigt - inte skulle ha tagit så starkt intryck av Stockholms Köpmannaförening. Han skulle i stäUet ha tagit fasta på de många önskemål som framställts att bevara småföretagarnas möjUgheter att existera vidare utan denna extra ekonomiska pålaga som det kan bli om vi släpper hyresregleringen.

Jag fruktar också att kontoriseringen då får ännu större möjligheter att breda ut sig i fastigheterna. Det är ju ändå mera lönande för en fastighetsägare att hyra ut kontorslokaler där hyresgästen kanske kostar på en hel del själv eUer inte behöver mycket av det som fastighetsägaren annars måste tiUhandahålla för famiher i ett hus. Han kan också strängt taget ta ut den hyra som han själv taxerar att kontorslokalerna kan vara värda.

Jag tycker att det är synd att vi släpper hyresregleringen för lokaler, och socialt är det minst lika viktigt för hyresgästerna att få behåUa hyresregleringen för lokalerna i dessa trakter.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall tUl utskottets hemställan på samtliga punkter.

176

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Vi är helt överens, fru Nancy Eriksson och jag, om att lokalhyresgästerna skah ha ett skydd. Men det har diskuterats vUket skydd som är det bästa, det direkta besittningsskyddet i hyresreglerlngslagen eller det besittningsskydd som infördes i allmänna hyreslagen 1968. Som jag tidigare sade har erfarenheterna från de orter där man har awecklat hyresregleringen för lokaler Inte varit ogynnsamma. Vi har försökt ta reda på om det där har förekommit något sådant som fru Eriksson med sin fantasi så vältahgt beskrev som en tänkt utveckling, men mgenstans har vi fått belägg för att det har gått på det viset. Och

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

bland de orter det här gäUer finns det ganska många större — det kan man     Nr 94 räkna ut eftersom hyresregleringen är kvar i 16 orter.

Då säger fru Eriksson: Ja, men det är inte Stockholm. På det kan jag bara svara att det var Inte Stockholms Köpmannaförening utan Köpmannaförbundet som lämnade dessa uppgifter om tUlgången på lokaler I Stockholm. Och när man skah väga för och emot och har erfarenheter från de orter där regleringen har avvecklats, så måste man säga sig att det finns skäl för både det ena och det andra. Vi har ännu mte så särskilt lång erfarenhet av detta, men jag har tagit starkt intryck av den utformning som det indirekta besittningsskyddet har fått för lokaler. Med en uppsägning föher vissa risker för husvärden om han har höjt hyran för mycket. Då får fastighetsägaren betala ett skadestånd, som kan bh mycket stort, eftersom det inte bara blir fråga om flyttningskostnader utan även om många andra kostnader och förluster som affärsldkare lider. Det är detta som är det väsentliga och som skiher besittningsskyddet i allmänna hyreslagen från hyresregleringslagen.

Med hänsyn tUl att det aUtså finns så stark press i det indirekta besittningsskyddet med risken för skadestånd och mot bakgrunden av den uppgivna relativt goda tiUgången på lokaler, har jag sagt att jag Inte tror att vi behöver befara att lokalhyresgästerna utsattes för ens tUlnärmelsevis allt det som fru Eriksson i Stockholm här målade upp.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Justitieministern säger fortfarande att det trollgen inte finns så stora risker. Men vad vinner man? Ingen kan tala om det. Och när det heter att vi inte tar så stora risker vill jag fråga: Varför skaU vi ta några risker aUs, så länge vi inte avvecklar hyresregleringen för bostäderna?

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer civUutskottets hemstäUan i betänkandet nr 18 punkten I röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Wennerfors och Adolfsson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

177

Nr 94	Ja -	280
Tisdagen den	Nej -	39
25 maj 1971	Punkten 2 Utskottets hemställan bifölls.
Fortsatt giltighet
av lagen om hyresreglering, m. m.	Punkten 3

Hemställan

178

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civUutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 3 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herr Grebäck m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja -  170

Nej  -   114

Avstår -    36

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservationen nr 3 b av herr Engström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   godkänner  civUutskottets  motivering i

betänkandet nr 18 beträffande punkten 3 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren   godkänt   utskottets  motivering  med  den

ändring däri som föreslagits i reservationen nr 3 b av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 204

Nej  -     17

Avstår -    98

Punkten 4                                                                                      Nr 94

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels
reservationen   nr   4   av   herr   Engström,   och   förklarades   den   förra   -ioti

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström______

begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:     Fortsatt oiltihet

av lagen om hyres-Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkan-     rpalorintr m m

det nr 18 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 303 Nej  -    17

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1463 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad,

I Punkten 6

Propositioner  gavs   på   bifaU   till   dels   utskottets   hemstäUan,  dels

reservationen   nr   5   av   herr   Engström,   och   förklarades   den   förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström

begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller civUutskottets hemställan I betänkandet nr 18 punkten 6 röstar ja, den det ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  301 Nej  -    17

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall tiU 1 :o) utskottets hemstäUan, 2;o)
reservationen nr 6 av herr Bergman m. fl. samt 3;o) reservationen nr 6 b
av herr Engström, och förklarades den förstnämnda propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Då herr Bergman begärde votermg, upptogs
för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående
propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets
mening   för   sig.   Sedan  herr   Engström   begärt   votering  beträffande      179

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

kontrapropositionen, upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Den som  vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 7 antar

reservationen nr 6 a av herr Bergman m, fl. röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner   nej   har  kammaren  tiU  kontraproposition  i nämnda  votering

antagit reservationen nr 6 b av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  -   178

Nej  -     17

Avstår -  125

I enlighet härmed blev föhande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkandet nr 18 punkten 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 6 a av herr Bergman m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja -  144

Nej  -   173

Avstår —       3

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer civUutskottets hemställan I betänkandet nr 18 punkten 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 7 av herr Grebäck m.fl.

180

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja -   159

Nej -  130 Avstår —     31

Punkterna 9 och 10

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Engström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 18 punkten 11 röstar ja, den det ej viU röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  303 Nej -    17

Punkten 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1463 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 13 och 14

Kammaren blföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 15

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ullsten begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller civilutskottets hemställan I betänkandet nr 18 punkten 15 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Grebäck m.fl.

Nr 94

Tisdagen den 25 maj 1971

Fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr UUsten begärde rösträkning verkställdes votering rhed omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

181

Nr 94                                                                 Ja -  190

Nej  -   122
Tisdagen den                                               . _      g

25 maj 1971

Fortsatt giltighet Punkten 16

av låsen om hvres-     Propositioner  gavs   på   bifall   tiU   dels   utskottets   hemstäUan,  dels

reglering m. m

reservationen nr 11 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr UUsten begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som -vill att kammaren bifaller civUutskottets hemstäUan i betänkandet nr 18 punkten 16 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr II av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ullsten begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -   166 Nej -  154

Punkterna 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet I dessa punkter hemstäUt.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan tUl morgondagens sammanträde.

§ 4 Herr talmannen meddelade att inrikesutskottets betänkande nr 15, socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30 och lagutskottets betänkande nr 10 i nu angiven ordning skulle uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 5 Kammaren åtskUdes kl. 0.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert