Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:90

Tisdagen den 18 maj

Kl 19.30

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Vissa internationella sanktioner (forts.)

Fortsattes överläggningen angående utrikesutskottets betänkande nr II.

Hen LANGE (s):

Herr talman! Jag hade faktiskt inte tänkt gå upp i den här debatten och ta kammarens mycket trängda tid i anspråk vid det här tillfället, men efter att ha lyssnat tiU debatten har jag ett behov av att framföra ett par iakttagelser jag har gjort.

Det har betonats, bl. a. av utskottets talesman, herr Möller i Gävle, att det här lagförslagets syfte är att anpassa den svenska lagstiftningen på ett sådant sätt att vi snabbt kan vidta de åtgärder som föher av våra förpliktelser som medlemmar i Förenta Nationerna. Dessutom avser det här lagförslaget att ge oss möjligheter att vidta sanktionsåtgärder som föhd av ett beslut i säkerhetsrådet att rekommendera medlemsländerna att vidta dylika åtgärder; det avser alltså att ge oss möjlighet att vidta sådana åtgärder som föher av att vi vill respektera rekommendationen och sålunda mot visst land införa ekonomiska sanktioner. Det är klart att man kan hysa delade uppfattningar om sanktionsvapnets effektivitet. Erfarenheterna - det erkänner jag gärna — är inte entydigt goda. Men jag vUl säga tUl herr Hernehus att jag knappast finner dem så nedslående som han angav i sitt anförande. Att det senaste sanktionsbeslutet, det som riktas mot Rhodesia, inte haft helt åsyftad effekt beror bl. a. på att det var med visst vankelmod som initiativtagaren England först stäUde sig bakom ett beslut. Dessutom gjorde man från den engelska regeringens sida 1965 vad man kunde för att förhindra att beslutet skulle få den tvingande formen av sanktionsföreskrift. Man nöjde sig med en rekommendation därför att man aUtiämt hoppades på att Rhodesia så småningom skulle kunna komma tUl en uppgörelse i de frågor som föranledde sanktionsrekommendationen i Förenta Nationerna. Det blev nu inte fallet, och jag skaU inte fördjupa mig i det. Jag vill bara säga att det var därför, tror jag, som inte heller rekommendationen fick till föhd att ännu fler medlemsstater föhde beslutet. Också detta medverkade till att göra sanktionerna mindre effektiva än de annars skulle ha varit. Men under de första två åren tog den rhodesiska ekonomin uppenbarligen — det kan man se i de flesta tidskrifter, bl. a. från engelskt håll, som behandlade den här frågan - allvarUg skada, och uppenbara valutasvårigheter förelåg. De avhjälptes I viss mån genom det stöd som Rhodesia fick

113

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

114

från sin södra granne, nämligen Sydafrika. Ju längre sanktionsbeslutet var i kraft — påföhande år fick detta formen av tvingande bestämmelser — dess ineffektivare — det erkänner jag - blev det. Men jag tror inte att man skall generalisera och säga att sådana åtgärder är mer eller mindre meningslösa. Jag ger herr Möller rätt i att vi med Förenta Nationerna avser att bygga upp en internationell ordning, vari den här möjligheten också skall vara ett medel för fredens bevarande och ett medel som skall kunna komma tUl användning i situationer Uknande dem vi hade för ögonen i Rhodesia. Varje ändring kommer att uppfattas som en försvagning av Förenta Nationernas möjligheter att fullfölja sitt syfte — detta oavsett hur pass effektiva sanktionerna kan vara.

Vilken uppfattning man än kan hysa orn sanktionernas verkningskraft måste man väl ändå erkänna, att om det fattas ett beslut är det önskvärt att det träder i kraft så snabbt som möjligt. Annars kan man verkligen befara att riskerna ökar för att sanktionsförfarandet blir ineffektivt. Går det en månad eller ett par kommer den tidsfristen säkerligen att begagnas av dem som ingått affärer med ett land som är utsatt för sanktioner. Det är väl alldeles uppenbart.

Därför har jag verkligen svårt att inse vilket syfte det skulle tjäna att man uttryckligen i den svenska lagstiftningen föreskriver att riksdagen skaU höras i förväg — med de dröjsmål det kan föranleda — när det är fråga om att tillämpa en FN-rekommendation om sanktioner. Kontakter med riksdagen kommer ju alltid att förekomma genom utrlkesnämnden. Vad som sägs där kommer naturligtvis vUken regering som än sitter att ta intryck av. Men om regeringen i förväg skall underställa riksdagen ett förslag kommer — med motionstid och utskottsbehandling — kanske en månad att förflyta, även om riksdagen är samlad. Om riksdagen inte är samlad får man vänta ännu längre innan en rekommendation kan föhas.

Jag har verkhgen svårt att inse att vi, om vi följde en FN-rekommendation om sanktioner, kan utsätta oss för risken att göra ett avsteg från vår neutralitetspolitiska hnje. Herr Hernehus försökte göra det gällande. Han använde sig av en konstruktion som jag har svårt att föreställa mig har någonting med verkligheten att göra. Jag tror att den komplikationen över huvud taget inte finns. Herr Hernelius tog som exempel att det skulle kunna hända att det fattades beslut beträffande en rekommendation om sanktioner mot Kina. För det första är det väl inte säkert att vi skulle följa den rekommendationen. För det andra; En svensk regering som fann att detta skulle komma i konflikt med vår neutraUtetspoUtik förutsätter jag skulle avstå från att tillämpa rekommendationen utan att därför nödvändigtvis gå tiU riksdagen dessförinnan. Men jag tror alltså att detta är ett rent konstruerat fall.

Under sådana omständigheter kan jag inte finna annat än att vi genom att föha reservanterna på den punkten skulle medverka tiU att sanktionslagstiftningen skulle bh mindre verkningsfull och mindre effektiv.

Jag har också svårt att föha reservanterna när det gäller ersättningsfrågan. Det är klart att enskUda kan lida skada - så långt vill jag ge herr Hernelius rätt — om de på grund av ett sanktionsbeslut t. ex. tvingas bryta ingångna kontrakt. Men för det första dimper ju inte ett sådant beslut i FN - det må gälla en rekommendation eller ett mer tvingande

beslut om sanktioner - ned från en klarblå himmel. Det är ju en hel kedja av händelser som föregår ett sådant beslut. Det var inte från en dag till en annan, tiU världsopinionens överraskning, som England fattade beslutet att i FN stödja ett förslag beträffande rekommendation om sanktioner gentemot Rhodesia. Varje människa, som hade affärer med Rhodesia, måste ju ha föht den händelseutvecklingen.

För det andra finns det ju, som herr Möller påpekade, statliga ingrepp av betydligt hårdare slag, där vi Inte heller håller enskilda intressenter skadeslösa. Vi kan från en dag tiU en annan, som kammarens ledamöter vet, avbryta ett tUlstånd som lämnats för vapenexport. Det vållar också förluster hos företagarna. De är medvetna om att de löper den förlustrisken. 1 vissa faU - det gäller Inte vapenexport - kan de gardera sig mot risken genom att, som de ofta gör om det är fråga om en kreditaffär, försäkra sig genom exportkreditnämnden. Då bUr risken mindre. Om man handlar med ett land, där man löper risken att affären inte skall kunna fullföhas, ser man ju tUl att man garderar sig gentemot sådana risker så långt det är möjligt.

När man ser på detta — och det är den slutsats jag kommer fram tUl, herr talman - har jag svårt att undgå att säga att de som har ställt sig bakom reservationen i själ och hjärta egentligen inte vUl -ha några sanktioner alls. De har inte mycket emot att detta vapen bhr helt verkningslöst. Jag kan - det måste jag erkänna - tUl en del förstå herr Hernehus med den mycket negativa ståndpunkt som han intar tiU sanktionerna såsom ett vapen för FN. Han är konsekvent. Jag har svårare att ge det erkännandet tUl herr Dahlén. Det var ändå inte så många år sedan att vi kan ha glömt det som åtskUliga från folkpartihåU ivrade för att man skulle tillgripa sanktioner så snart som möjligt, framkastade förmodanden om att man inte tUlräckUgt bestämt tagit itu med Rhodesia, yrkade på att vi skuUe inträda och förbjuda ett svenskt företag att engagera sig i kraftverksprojektet Cabora Bassa, rekommenderade regeringen att ta upp till allvarUg behandling I EFTA frågan om Portugals uteslutning och begärde också att vi skulle fullföha det med att om möjligt avbryta vår ekonomiska förbindelse med Portugal.

Det var folk som var hemmahörande I herr Dahléns parti. Jag kommer inte ihåg för ögonblicket om herr Dahlén i de debatter som försiggick både i första kammaren, som han då tUlhörde, men också I andra kammaren ryckte fram i första kammaren för att stödja dem som företrädde denna uppfattning. Men vi fick väl aUmänt ett Intryck av att detta var den ståndpunkt som folkpartiet intog. Därför måste jag säga att steget är ganska långt från de folkpartitalare som då engagerade sig i frågan om ekonomiska sanktioner och det som herr Dahlén hade att säga I denna debatt i dag.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

Herr KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara med ett par ord bemöta det herr Lange sade om att vi som står bakom reservationen i reahteten inte vill ha möjlighet att tillgripa sanktioner. Jag försökte att ge uttryck ät den motsatta åsikten, nämligen att det är så angeläget att vi utnyttjar denna möjlighet att ett beslut måste ha en totalförankring i befolkningen. Vi skaU inte ha

115

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

116

totalförankringen för att fördröja utan för att sanktionerna skall få full effekt. Det är först när alla på bredden står bakom som de får karaktären av en manifestation ifrån vårt land och verkligen upplevs såsom förpliktande.

Hen HERNELIUS (m);

Herr talman! Får jag först ta upp ett missförstånd som uppstod före middagspausen. Det var herr Möller som trodde att jag åsyftade ett tänkt faU, då en missionär skulle åtalas för att ha skickat brev tUl Rhodesia. Nej, det var inte det jag syftade på. Jag måtte ha uttryckt mig otydligt -en så vaken observatör som herr Möller brukar förstå vad man säger. Vad jag syftade på var att den svenska regeringen har begärt att artikel 41, senare delen, vilken syftar till ett komplett eUer delvis avbrott av järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser och andra former av kommunikation skulle tillämpas mot Rhodesia. Det är alltså fråga om att göra det komplett omöjligt att kommunicera. Icke att skicka ett brev i strid mot lagen - det är något helt annat, herr Möller.

Sedan skulle jag viha säga till herr Lange, att jag inte förstår om han har lyssnat på anförandena eller inte - han måtte inte ha lyssnat på vad vi sade. Jag tUlät mig säga att det vore lätt att skriva en satir över sanktionerna, men jag sade också att vi inte skall göra det, därför att de är ett första stapplande steg på vägen till den internationeUa rättsord-nmgen. Jag är alltså Inte, som herr Lange påstår - eller insinuerar, skulle man också kunna säga — motståndare till sanktioner. Möjligen är jag realist, och jag måste då konstatera att vissa sanktioner, som hitintills har företagits, har misslyckats.

Det är en sanktion som har lyckats, och det är den som beslöts den 7 juni 1950, då säkerhetsrådet uppdrog åt Förenta staterna att upprätta och leda ett FN-kommando för krigföring mot Nordkorea. Det är den enda lyckade sanktionen — sä till vida att den medförde att vapenstUle-stånd så småningom inträdde. Å andra sidan får man ju säga att någon aweckling av konflikten ännu Inte har skett. Sveriges roll i den sanktionen var den, att utrikesministern — det var herr Undén — i ett tal den 20 augusti 1950 sade att om Koreakriget övergick till stormaktskrig skulle Sverige välja den väpnade neutralitetens pohtik och att Sverige reserverade sig för att delta I aktioner som skulle Innebära ett övergivande av dess neutralitetspolitik.

Jag har ingen Invändning att göra mot det konstaterandet i dag, och jag hade det Inte då heller, men jag vill säga att detta är en annan bild än den herr Lange gav av sanktionsvapnet och Sverige.

Herr Lange frågade också, vilket syfte det skulle tjäna att riksdagen skulle höras i fråga om rekommendationer. Ja, herr Lange, det är genant att behöva påpeka för en tidigare ledamot - och en mångårig ledamot — av regeringen att syftet är det, att riksdagen skaU ha makten i det här landet — Inte regeringen. Det är parlamentarismens princip vi hävdar. Det är riksdagen som skall ha sista ordet i viktiga frågor; det är vad vi syftar till. Och vi - reservanterna i utskottet — går med på att när det gäller obligatoriska sanktioner, där Sverige är bundet, kan regeringen behöva handla så snabbt, att riksdagens medgivande inte behöver inhämtas i

förväg, men väl i efterhand.

När det däremot gäller rekommendationer är förhåUandet helt annorlunda. Där kan suddigheten och luddigheten I uttryckssätt vara påtaghga, och där kan riksdagens prövning behövas, innan man sätter i gång ett stort maskineri som omfattar en stor lagstiftningsapparat, ett stort antal medborgare osv.

Förstår herr Lange skUlnaden? Det är riksdagens suveränitet vi hävdar. Nu säger kanske herr Lange: Ja, men utrlkesnämnden kan ju höras, och den kan ju regeringen lyssna till. Så flott! UtrUcesnämnden skall höras: det behöver inte diskuteras i sådana fall. Men regeringen behöver inte bara lyssna tiU utrlkesnämnden, den borde i sådana faU också lyssna till riksdagen.

Sedan hade herr Lange fuUständigt missuppfattat mitt resonemang om Kina, neutralltetspohtiken och sanktionerna. Det som jag framförde på den punkten var nämligen det mycket enkla konstaterandet att stormaktsvetot inte har fungerat i tänkt skick när Kina inte har varit medlem i FN - och det har inte med rekommendationer eUer obhgatoriska sanktioner att göra, utan det gäller hela sanktionsvapnet. Det är inte fråga om riksdagen I Sverige skall höras om rekommendationer eUer inte — det är en helt annan fråga. Jag förde ett allmänt resonemang och inte något annat.

TUl sist — i det här inlägget — vUl jag säga några ord beträffande herr Möllers i Gävle och i någon mån herr Langes resonemang om ersättning för oförutsebar skada som kan inträffa för enskUda i samband med sanktioner. Jag förstår inte att man å ena sidan kan predika solidaritet meUan folken när det gäller att bära bördorna av ett sanktionsförfarande, som svenska regeringen skriftligen har gjort i samband med hemställningar till Förenta nationerna, och å andra sidan säga att solidariteten Inom en nation är så dålig att vissa skall få bära förlusterna av skadorna, andra inte.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag säga tUl herr Korpås att jag lyssnade mycket noga tiU vad han sade. Redan första gången han sade det hörde jag vad han senare upprepade, nämligen att det är nödvändigt att sanktioner -om de tUlgrips - blir så effektiva som möjligt och att det därför bör vara en uppslutning av en bred folkmajoritet bakom ett sanktionsbeslut. Det kanske ligger något i det, men jag föreställer mig att regeringen är framsprungen ur folket och jag förmodar att ingen regering skuUe kunna förestäUa sig att gå emot vad den trodde vara en riksdagsmajoritet för att använda sig av sanktioner tUl följd av en rekommendation i FN. Herr Korpås lär inte kunna bestrida att varje dröjsmål bidrar tUl att göra sanktionerna mindre effektiva - och det är för mig avgörande.

Sedan viU jag säga tUl herr Hernelius att jag lyssnade noga även till honom. Han förde ett resonemang - även om han uttryckte sig rätt egendomligt; jag hörde nämligen varje ord han sade, eftersom jag satt i kammaren - där han gjorde gällande att vi kunde komma i ett läge, om vi följde en rekommendation av FN att tillgripa sanktioner, som skulle kunna vara äventyrligt med hänsyn till vår neutralitetspolitik. Jag visste

117

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

inte att han i det sammanhanget möjligen tänkte på mUitära sanktioner. Det visste jag inte, för det var inte det debatten gäUde och den här lagstiftningen har ingenting med den saken att göra. Jag förutsatte i stället att han diskuterade det ämne som skulle vara föremål för debatt I anledning av det utskottsbetänkande som ligger pä bordet.

Inte heller herr Hernelius lär kunna bestrida att ju längre tid som förflyter sedan det blivit känt att man överväger att vidta sanktioner, desto större blir risken för att sanktionerna inte blir effektiva därför att vederbörande affärsman — som har affärer med det aktuella landet — täcker in sig i förväg, och jag dömer honom inte för det.

TUl sist, herr talman, är det givet att om sanktioner skulle vidtas mot ett land där väsentliga och omfattande svenska ekonomiska intressen skulle beröras, skulle väl regeringen få ta upp också frågan om hur bördorna skulle bäras på jämnare sätt. Det är ju Inte herr Hernelius obekant att den frågeställningen har varit aktuell för oss I vårt framträdande I FN när vi undersökt möjligheterna att få en mer allmän uppslutning kring sanktioner mot Sydafrika.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Nej, det är mig inte obekant, herr Lange, eftersom jag särskilt hänvisat till dessa framställningar.

Sedan vill jag säga att mitt resonemang om sanktionerna gällde sanktioner i allmänhet, både enligt artikel 41 och artikel 42 i FN-stadgan — den senare rör militära sanktioner.

118

Herr DAHLEN (fp):

Herr talman! Herr Langes anförande byggde såvitt jag förstår på en serie av missuppfattningar om vad som sagts i debatten. Han försökte läsa in att vi i själva verket inte vill ha sanktioner. Jo, herr Lange, men de skall vara effektiva, inte sådana att t. o. m. herr Lange måste stå och säga att sanktionerna mot Rhodesia inte fick helt åsyftad effekt. Nej, det kan man verkligen säga att de inte fick! Vad var syftet? Att bringa Smithregimen på fall för att ge de färgade i Rhodesia full medborgarrätt. Då kan man verkligen säga att syftet inte uppnåddes.

Men, herr Lange, det allvarliga är ju om Förenta nationerna ger sig in på sanktioner, men det samtidigt råder tveksamhet i FN. Och säkerhetsrådet är ju tveksamt när det endast rekommenderar. Det måste ju, herr Lange, vara något skäl till att man Inte fattar något bindande beslut. Det är då vi säger: Under sådana förhåUanden skall riksdagen ta ställning. Riksdagen ger regeringen fullmakt att handla när det är bindande beslut, men när ett sådant beslut icke föreligger är det skäl att riksdagen tar tiUbaka makten för att undersöka hur man skaU handla. Det måste ju ha hänt något i FN, det måste vara delade meningar, när man inte kan enas om bindande beslut utan bara gör en rekommendation.

Sanktionsvapnet måste vara effektivt. Jag sade redan i mitt första anförande att det verkligen är beklaghgt att vi här har fått ett nytt exempel på att det inte var bra.

Herr Lange citerade folkpartister som har uttalat sitt önskemål om sanktionsvapnets användande. Det är riktigt, det gäller t. ex. Sydafrika,

som är det naturligaste exemplet att ta upp, men det nämnde inte herr Lange. 1 det fallet framfördes kvalifikationer beträffande omfattningen: Några av de största handelspartners Sydafrika hade måste vara med, annars var det ju meningslöst. Sanktionerna måste vara effektiva. Man måste alltså ha vissa kvalifikationer, som jag här har påpekat.

Det egendomliga är att herr Lange inte med ett ord vill beröra vad det är som kan ligga bakom när säkerhetsrådet inte samlar sig till bindande beslut utan bara rekommenderar. Om herr Lange analyserade saken kanske han kom fram till att det kan bero på något alldeles speciellt, något som kan vara väsentligt för Sverige att bedöma på annat sätt än när det är bindande beslut. Det gäller alltså en sak som riksdagen bör ta ställning till.

Herr Lange inledde sitt första anförande med att säga, att han inte tänkt ta tiden i anspråk. Det hade kanske varit klokt om han följt den första impulsen.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationeUa sanktioner

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Först, herr talman, låt mig säga till herr Hernelius att det hade varit önskvärt att han preciserat vUka paragrafer i FN-stadgan han talade om. Då hade inte missförstånd uppkommit. Men vi kan väl avsluta den debatten.

Till herr Dahlén måste jag säga att jag tror han lyssnade illa till vad jag framhöll. Jag framhöll att den omständigheten att sanktionsbeslutet fick formen av en rekommendation i första omgången berodde på att den engelska regeringen var vankelmodig. Kanske kan vi säga nu I efterhand att den felbedömde läget och hoppades att redan en rekommendation av sanktioner skulle göra den Smithska regimen i Rliodesia mera mottaglig för det rimliga ståndpunktstagande som engelsmännen krävde beträffande den stora färgade majoritetens behandling I det landet.

Det var en felbedömning. Ändå fick sanktionerna en viss effekt. De ledde till att Rliodesia tappade praktiskt taget hela sin valutareserv och inte blev av med sin tobaksexport redan i första omgången. Det kanske herr Dahlén också bör lägga på minnet. Jag berörde alltså den frågan.

Ingen har här kunnat leda i bevis att våra möjligheter att medverka till att en rekommendation om sanktioner blir så effektiv som möjligt skulle bli bättre om vi accepterade det dröjsmål som blev nödvändigt, om vi skulle awakta ett beslut i riksdagen. Jag har förut sagt att jag förutsätter att det inte finns någon regering, herr Hernehus, som kan fungera utan att i stora och principieUa frågor ha stöd av riksdagsmajoriteten, och det vet herr Hernelius lika väl som jag. Så den här litet för enkla undervisningen om vad den svenska konstitutionen och vad de svenska grundlagarna föreskriver tror jag är rätt överflödig för mig och för andra här i huset. Vi vet mycket väl vad parlamentarism innebär.

Jag har påtalat folkpartiets glidning i frågan, men det har inte herr Dahlén berört med ett ord.

Herr DAHLEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lange erinrade om att han i sitt tidigare anförande hade talat om historien, om sina engelska partivänner som hade mycket

119

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

svårt att bestämma sig för hur de skulle ha det i förhåUande tUl Rhodesia. Jag anklagar dem inte eftersom de hade en besvärlig situation. Jag var själv borta i FN under några av de kritiska dagarna. Men, herr Lange, vi diskuterar ju här en lag som skall gäUa för framtiden, vUka föreskrifter regeringen skall ha för sitt handlande i framtiden. Det är ju det det är fråga om.

Jag måste återigen konstatera att herr Lange, trots uppmaning, hittUls inte med ett ord har berört hur det kan komma sig att det uppstår en sådan situation i säkerhetsrådet att bindande beslut om sanktioner inte kan träffas utan man nöjer sig med rekommendationer. Det måste ju vara några fakta som ligger bakom detta. Hur skulle det vara om herr Lange funderade på vad det är som kan ligga bakom? Det är självfallet så att man kan vara osäker på om sanktionerna bhr effektiva. Jag hoppas att herr Lange ändå kan göra det medgivandet att vi som talar i den här debatten vUl att när sanktioner användes skaU de vara effektiva. Men det råder kanske tveksamhet i FN, och det kan hända att stormakterna har delade meningar eller att en liten makt som för tillfället sitter i FN;s säkerhetsråd inte vill vara med om saken. Det kan alltså vara utrikespolitiska komplikationer. Det är i dessa situationer som vi menar att det är rimligt att riksdagen får ta ställning, och det är detta som herr Lange tydligen inte har någon anledning att kommentera.

120

Herr LANGE (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall inte upprepa vad jag svarade herr Dahlén på den nyss ställda frågan. Jag hänvisade till den tveksamhet som förelåg på engelsk sida, och jag tiUade t, o. m, att vi i efterhand kanske kan ställa oss kritiska till behandlingen. Det fanns kanske många som i likhet med mig själv hellre hade sett att det fattats ett bindande beslut I FN redan från börian. Som bekant satt jag nämligen då i handelsdepartementet. Men jag tvekade ändå inte att följa rekommendationen, och jag ville också I det läget att det skulle ske utan dröjsmål. Det höjdes inte en röst i riksdagen av kritik mot det förfarandet. Det erinrar sig kanske också herr Dahlén.

Herr DAHLEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Lange I sitt tidigare inlägg med uttalandet om hur det förhöll sig förra gången när Rhodesiasanktionerna beslutades även ville ge en anvisning beträffande kommande situationer har jag missförstått honom. All right! Men, herr Lange, det tycker jag var en framgång i den här debatten. Herr Lange erkänner alltså att det även i framtiden kan uppstå verkligt svåra situationer. Då säger vi reservanter att det är rimligt att riksdagen får ta ställning, och vi vet ju alla att det beträffande sanktionernas effektivitet inte är fråga om en eUer annan vecka och inte heller en eller annan månad. Om det vore så väl att man kunde säga att gör vi inte det den här veckan misslyckas det, hade vi en säkerhet för att alla länder samtidigt beslutade. Men, herr Lange, sådan är tyvärr inte världen.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lange måste ha råkat ut för ett minnesfel. Den 20 november 1965 uppmanade rådet till sanktioner av icke-militär natur. Den 22 november beslöt den svenska regeringen. Riksdagen hördes icke.

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Jag har med stort Intresse lyssnat till de tvä synpunkter som folkpartiets talesman utvecklat, nämligen dels att FN i största allmänhet bör iakttaga försiktighet när det gäller att vidta ekonomiska sanktioner och i varje fall söka försäkra sig om att de skall bli effektiva, dvs. att de har bred anslutning, dels att regeringen bör iakttaga försiktighet när det endast föreligger en rekommendation från FN:s säkerhetsråd om sanktioner och i sådana fall bör avstå från att handla för den händelse riksdagen icke är samlad.

Eftersom herr HerneUus nyss har påmint om vad som blev sagt och gjort i slutet av 1965, må det kanske tillåtas mig att också erinra kammaren om vad en tidigare folkpartiledare hade att säga i en debatt den 21 maj 1965. Han utvecklade där tanken att de nordiska staterna gemensamt skulle göra en förhandsdeklaratlon att de vore beredda till åtgärder av ekonomisk sanktionskaraktär mot Sydafrika, därest medverkan i sådana åtgärder kunde uppnås från åtminstone endera av Sydafrikas största handelspartner, Storbritannien och Förenta staterna.

Med andra ord: Sveriges regering borde vara beredd att vidta sanktioner utan att det över huvud taget förelåg något beslut eller ens någon rekommendation från FN:s säkerhetsråd, utan att det förelåg några som helst garantier för effektiviteten av en aktlon och också I det tänkta fallet att Storbritannien alltjämt upprätthöll sina handelsförbindelser med Sydafrika. I dessa synpunkter och i detta anförande instämde herr Helén (fp).

I en replik utvecklade herr Wedén tanken att det kan uppstå en situation, där Storbritannien och Förenta staterna i FN:s säkerhetsråd visserligen kan vinnas för sanktioner men där saken ändå kan stjälpas genom att exempelvis Frankrike sätter en käpp i hjulet genom att utnyttia sin vetorätt. Herr Wedén fann det utomordentligt beklagligt att den svenska regeringen i en sådan situation ville frånsäga sig alla möjligheter tUl handling och antydde, att man i nödfall kunde tänka sig att agera även på grundval av rekommendationer från generalförsamlingen, vUken som bekant icke är behörig i sanktionsfrågor.

Låt oss nu anta att en situation uppstår i en framtid, där FN:s säkerhetsråd rekommenderar en förnyelse och en vidgning av sin tidigare rekommendation mot vapenexport tUl Sydafrika. För den händelse Storbritannien och Frankrike icke skulle viha medverka och kanske inte utnyttiar sitt veto men avstår från att rösta, skulle då enUgt folkpartiets aktuella hnje regeringen vara förhindrad att tillämpa denna rekommendation så länge riksdagen Icke är samlad?

Jag noterar givetvis med intresse den sinnesändring som har skett inom folkpartiet under dessa år. Bara på en punkt är folkpartiet ståndaktigt: i båda fallen finner man det nödvändigt att angripa regeringens linje, dock från diametralt motsatta utgångspunkter.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

121

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

Herr DAHLEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är intressant att herr Möller läser protokoll. Ändå intressantare hade det kanske varit om han hade hört på debatten. Exemplet från den 22 maj 1965 anförde jag nämligen när jag talade, och jag sade att just därför att vi kräver att det skall vara effektivitet så räcker det inte t. ex. att de nordiska länderna ger sig in på sanktioner. En av de två viktiga handelspartners Sydafrika har måste vara med, annars är det meningslöst. Herr Björk hörde tydligen inte på, trots att det var bara någon minut innan han kom upp i talarstolen som jag tog upp det här.

Jag är tacksam för att herr Möller nu kunde göra vad jag inte kunde, nämhgen tala om datum för debatten. Om herr Möller har flera sådana uppgifter att anföra så skaU jag försöka kommentera dem allteftersom de kommer, i den mån jag inte redan har talat om dem.

122

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Man kan diskutera vems hörsel och vems allmänna sinnesförmögenheter som är bäst utvecklade. Herr Dahlén tror att jag heter Möller och att anförandet hölls den 22 maj, när det var den 21 maj. Han tror att folkpartiet den gången förordade effektiva sanktioner, när man i själva verket föreslog sanktioner i vilka eventuellt Storbritannien, Sydafrikas största handelspartner, icke skulle delta, och man förordade dessa sanktioner oberoende av om FN:s säkerhetsråd hade vare sig rekommenderat dem eller beslutat om dem.

Herr DAHLEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Björk I Göteborg är mest Intresserad av att diskutera vad som har sagts vid ohka tillfällen. Hans egen ståndpunkt i det nu aktuella ärendet har vi inte hört någonting om. Det är alltså möjligt att vi får vänta till voteringen.

Tycker herr Björk I Göteborg att det är ointressant att FN:s säkerhetsråd när det gäller sanktioner inte kan bil överens, att det är så ointressant att det är olämpligt att föreskriva att regeringen skall höra riksdagen, när FN:s säkerhetsråd endast kan komma överens om rekommendationer och inte bindande beslut? Av allt att döma tycker herr Björk i Göteborg att detta är ointressant. All right, det må vara hänt. Vi har inte den meningen.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! 1 den debatt som följde 1965 utvecklade jag energiskt och trots folkpartistisk kritik de synpunkter som i dag är allmänt accepterade i fråga om sanktioners effektivitet och nödvändigheten av att de grundas på beslut eller rekommendationer av FN;s säkerhetsråd. Jag står kvar på exakt samma ståndpunkt.

Jag påminner mig också de diskussioner som förekom när FN:s säkerhetsråd på senhösten 1965 rekommenderade sanktioner i Rhodesiafallet och när unga folkpartister anklagade oss för att icke vara tillräckligt energiska, tillräckligt systematiska och tillräckligt aggressiva.

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Herr talman! Låt mig bara göra ett par smärre påpekanden med anledning av den debatt som förts nu på slutet. Jag knyter an tUl herr Hernehus' uttalande att när han och övriga reservanter motsätter sig att denna fullmaktslag även skall Inkludera säkerhetsrådets rekommendationer så är det därför att riksdagen skall ha makten och kunna utöva sin suveränitet i denna fråga. Jag vill påpeka att denna suveränitet kommer att kunna hävdas inom mycket kort tid efter Kungl. Maj:ts förordnande genom den underställningsplikt som gäller samtliga Kungl. Maj:ts beslut enligt FN-lagen. Det är bara för en tid riksdagen på det här viset delegerar beslutanderätten till Kungl. Maj:t på förhand. Riksdagen får sedan tUlfälle att pröva den åtgärd Kungl. Maj:t har vidtagit. Detta förslag I FN-lagen har vunnit tillstyrkande av de flesta remissinstanser. När herr Dahlén upprepade gånger påpekar att "det måste ligga något bakom" en rekommendation, en politisk konflikt där stormakterna är oense, vill jag påminna om att stormakternas, de permanenta rådsmedlemmarnas, vetorätt i säkerhetsrådet också gäller i fråga om rekommendationer. Ingen permanent rådsmedlem avstår från den vetorätten om den anses behövlig att utöva. Om det är på det viset att vi i det neutrala Sverige fäster särskild vikt vid att vetorätten finns hos stormakterna, de permanenta rådsmedlemmarna, så finns denna garanti fortfarande kvar och behöver alltså Inte föranleda den rädsla som herr Dahlén och reservanterna har uttryckt för att en av Kungl. Maj:t antagen rekommendation skulle komma att så att säga rubba någon grundval för svensk neutralitetspolitik. Jag tror att farhågorna på denna punkt är starkt överdrivna.

Herr Hernehus talade om solidariteten i fråga om ersättningen. Vi har diskuterat detta i utredningen, och vi har kommit fram tlU vissa ståndpunkter, men vi har inte dragit samma praktiska slutsatser. När vi därför från utredningsmajoritetens sida eller från Kungl. Maj:ts sida velat gå med på att lagfästa en ersättningsrätt är det främst för att de praktiska konsekvenserna av ett sådant lagfästande är omöjliga att på förhand ÖverbUcka. Däremot finns möjhghet för envar enskild skadehdande att hävda ersättningsanspråk hos Kungl. Maj:t. Dessa svårigheter har också — som jag nämnde tidigare — betonats av kommerskollegium, som åberopar just de praktiska svårigheterna för att avråda från att lagfästa en ersättningsrätt. Däremot vill kommerskollegium ha inskriven en rätt om möjhgheten att hävda anspråk.

Jag erinrar också om att det inte finns något land i världen som i sina FN-lagar har infört en sådan lagfäst ersättningsrätt som reservanterna här begär. Jag måste, herr talman, med herr Dahlén säga att när så icke är fallet, måste det hgga något bakom detta!

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

Herr DAHLEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är kanske Inte så bra att avbryta debatter med middagspaus. Det är lätt att glömma vad som sagts före pausen. Den undervisning jag nu fick av herr Möller I Gävle om att stormakterna även när det gäller rekommendationer I säkerhetsrådet har vetorätt var onödig ty, herr Möller, jag erinrade om detta före middagspausen. Det var inget

123

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

nytt som herr Möller tillförde debatten. Jag skall därför Inte kommentera det.

Men det hade, herr talman, varit Intressant att, när nu den tredje socialdemokratiske talaren återigen framträtt, diskutera alla andra tänkbara möjligheter eller åtminstone några mera tänkbara möjligheter än just att stormakterna är delade, såsom frågan om effektivitet eller om det är andra stater, med vilka vi också kanske har större samhörighet, som är tveksamma. Det kan finnas en rad situationer där Sverige verkligen behöver fundera om man skall vara med för att sanktionerna skall bli effektiva. Det är det som är meningen.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Naturligtvis har herr Möller i Gävle alldeles rätt i att riksdagen kommer att underställas beslut om sanktioner när det föreligger en rekommendation. Men det är, herr Möller, och det har vi diskuterat förr, en stor skillnad mellan att riksdagen träder in som granskare i efterhand och att riksdagen beslutar åtgärder. När man granskar i efterhand är det fråga om att riva upp ett beslut, att slå sönder ett maskineri som redan satts i gång, att dra på sig ansvar för rättsförluster av betydande karaktär för enskilda och företag under tiden. Det är en helt annan sak. Det kan aldrig bh samma prövning i efterhand som I förväg. Det vet herr Möller mycket väl, att det är en betydande skillnad i det avseendet.

Jag tycker nog att herr Möller kramar kommerskoUegium för mycket. Visserligen upprepar han helt korrekt, att kommerskollegium vUl ha en bestämmelse om ersättning, men han låter det undanskymmas. Det väsentliga är ju att kommerskollegium anser att rättsskyddet för den enskilde blir större om rätten till ersättning finns inskriven i lagen. Det är en helt annan bild än den herr Möller i Gävle ger.

Sedan talar herr Möller om kommitténs majoritet. Ja, vi var tre ledamöter i kommittén - herr Möller och jag och en jurist som ordförande. Majoriteten var inte så imponerande, herr Möller. Om vi ser på remissinstanserna finner vi dessutom ett ganska kraftigt utslag för att ersättningsfrågorna skall beaktas i lagtext, med därav följande större skydd för den enskilde. Den viktigaste juridiska instans som har yttrat sig, Göta hovrätt, är klart av denna mening.

124

Herr LANGE (s):

Herr talman! Jag begärde ordet för att korrigera vad herr Hernelius sade i ett tidigare anförande.

Jag kommer mycket väl ihåg att rekommendationen från FN kom den 20 november och att beslutet fattades den 22 november. Det åberopade jag också i mitt anförande. Jag sade nämligen att den gången hördes Inte riksdagen i förväg, det var det debatten gällde. När frågan sedermera behandlades i riksdagen fälldes Inga yttranden och ställdes Inget yrkande om att regeringen skulle ha följt den ordning som reservanterna nu förordar och fäster så oerhört stor vikt vid.

Jag vill allra sist - jag hoppas att det blir det sista jag säger i denna debatt - framhålla att' FN-stadgan håller möjligheten öppen för

säkerhetsrådet att rekommendera eller besluta om sanktioner. Precis som klargjorts I debatten fordras för ett beslut enhällighet, eller snarare att Ingen av säkerhetsrådets permanenta medlemmar uilägger ett veto mot beslutet - avstå kan man göra. Jag har försökt förklara för herr Dahlén, men han tycks inte viha förstå min förklaring, att engelsmännen själva var ovilliga att gå så långt som till ett beslut; de hoppades att en rekommendation skulle vara tillräcklig för att de skulle nå sitt syfte. Det är den enkla förklaringen.

När FN-stadgan förutser både rekommendationer och bindande beslut skall man inte tro att varenda gång som man bestämmer sig för en rekommendation hgger det en hund begraven och råder det bristande överensstämmelse i uppfattningarna mellan flera stater - kanske mellan stormakterna.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vissa internationella sanktioner

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Det förhåUer sig faktiskt så att den 20 november 1965 antog säkerhetsrådet en resolution om sanktioner, och den 22 november utfärdade svenska regeringen beslut om åtgärder i enlighet därmed. Dessemellan hade utrlkesnämnden hörts —jag minns Inte om det var den 21 eller 22 november, sannoUkt var det den 22 november. Men riksdagen hördes inte. När herr Lange i'sitt Inlägg sade att riksdagen inte hade någon erinran att göra, upplyste han inte om att riksdagen fick tillfälle att granska beslutet först I efterhand — det var kanske tre eller fyra månader senare, jag vet inte riktigt när det Inträffade. Men jag vet att beslutet fattades den 22 november.

Hen LANGE (s):

Herr talman! Jag förstår inte hur många gånger jag skall behöva upprepa för herr Hernelius vad jag sade redan i mitt första anförande, nämhgen att den gången hördes inte riksdagen i förväg. Beslutet fattades den 22, rekommendationen i FN utfärdades den 20. Det riktades i den svenska riksdagen Ingen anklagelse mot regeringen för att den inte innan den fattade sitt beslut som följd av FN:s rekommendation hade hört riksdagen. Det har jag sagt hela tiden, herr Hernelius. Jag vet egentligen inte varför herr Hernelius fortsätter att diskutera just på den här punkten.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Dahlén m. fl, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vil] att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Dahlén m. fl.

125

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	- 152
Nej -	- 144
Avstår -	6
Punkten 2
Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Åtgärderför att minska tobakskonsumtionen m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 21 i anledning av motioner om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.

126

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag är Inte någon vän av begravningstal över avstyrkta motioner, och det finns i det här sammanhanget heller inte anledning att tala om någon begravning, trots att motionerna enligt utskottets förslag inte föranleder någon riksdagens åtgärd. Utskottets enhäUiga betänkande innehåUer nämligen klara uttalanden, som ytterligare skärper riksdagens tidigare uttalade önskan om kraftfulla åtgärder för att åstadkomma en minskning av tobaksrökningen. Att jag i utskottet har varit med om att föreslå att de här två motionerna, där jag i båda faUen finns med bland undertecknarna, inte skall föranleda någon åtgärd, beror alltså just på de markeringar som utskottet gör i sin motivering. Om man uppnår vissa resultat kan man ju vara beredd att tills vidare avstå från att tUl alla delar hävda sina motionsyrkanden.

Låt mig peka på några formuleringar i utskottets betänkande som har varit avgörande för mitt ställningstagande.

TUl bakgrunden hör att riksdagen två gånger, 1968 och 1970, har begärt att regeringen skall tUlsätta en utredning för att behandla hela frågekomplexet med tobaksrökningen. Den sistnämnda gången påpekades t. o. m. att utredningen borde komma till stånd snarast, och att det kunde ske utan hinder av att utredningen om yttrandefriheten i massmedia behandlar frågan om begränsning av tobaksreklamen. 1 båda fallen var det ett enhälhgt andra lagutskott som stod bakom utlåtandena, och de godkändes av riksdagen.

Trots detta meddelade regeringen i sin rapport i år över åtgärder, som man har vidtagit med anledning av riksdagens skrivelser, att ärendet var slutbehandlat i regeringen utan att den begärda utredningen hade tUlsatts. Detsamma sade finansministern i en frågedebatt här i januari.

Det är ingen överdrift att säga, att det har väckt både uppmärksamhet och förstämning bland dem, som är intresserade av den här stora hälsofrågan, att regeringen inte har fäst större avseende vid riksdagens uttalanden. Det påtalades också vid dechargedebatten I fredags.

Glädjande nog tycks den här kritiken ha gjort Intryck. Den 12 mars, alltså efter det att de här motionerna väcktes, uppdrog socialdepartementet åt socialstyrelsen att dels redovisa rökningens medicinska skadeverkningar och vilka åtgärder som hittills vidtagits, dels framlägga förslag till ytterligare åtgärder inom socialstyrelsens verksamhetsområde.

Riksdagens önskemål är inte helt tillgodosett genom den här åtgärden. Det påpekar också socialutskottet, när man säger att uppdraget "åtminstone i viss mån tillgodoser de utredningskrav som riksdagen framställt", men pekar på att "den avgränsning till socialstyrelsens verksamhetsområde som skett i direktiven innebär att vissa väsentliga aspekter på tobaksfrågan kan lämnas utanför utredningen".

Utskottet gör här ett viktigt uttalande, nämligen att man förutsätter att socialstyrelsen vid utförande av det här uppdraget ger direktiven en mycket vid tolkning och beaktar möjUgheterna till samarbete med andra myndigheter, särskilt skolöverstyrelsen. Utskottet understryker också att uppgiften är så angelägen att utredningsarbetet bör utföras skyndsamt.

Mot den här bakgrunden anser utskottet Inte att någon särskild påstötning i form av en skrivelse till regeringen är nödvändig. Men jag vill uttrycka den förhoppningen att man i kanslihuset denna gång noga läser och beaktar socialutskottets betänkande - bättre än vad som skedde med andra lagutskottets utlåtanden 1968 och 1970.

När det gäller förslaget i en av motionerna om hälsovarning och .varudeklaration på tobakspaketen säger utskottet att den frågan ingår i socialstyrelsens uppdrag. Utskottet uttalar att det finns anledning att räkna med att frågan om hälsovarning och varudeklaration blir föremål för överväganden och förslag inom en nära framtid. Herr talman,.jag ber att få stryka under orden "och förslag" och orden "inom en nära framtid". De står där inte av någon slump. Jag avslöjar knappast någon hemlighet om jag säger att utskottet ägnade just den här meningen en särskilt ingående diskussion.

Dessutom vill jag tillägga som min personliga mening att någon svårighet att lägga fram förslag Inom en nära framtid inte torde föreligga med hänsyn till att man i den frågan har mycket internationellt jämförelsematerial att gå till. I USA skall cigarrettpaketen sedan länge ha hälsovarning. I Norge har ett lagförslag i den riktningen lagts fram, i England har man träffat en överenskommelse mellan regeringen och tobaksindustrin om hälsovarning på paketen.

Det finns många människor i vårt land som anser att tobakens skadeverkningar nu har varit kända så länge att man vill se konkreta åtgärder, inte bara utredningar. Här tror jag att vi har exempel på åtgärder som kan vidtas relativt snabbt i enlighet med utskottets skrivning.

I motionen 761 — med undertecknare från de fyra stora partierna -föreslås att riksdagen skall besluta om begränsning av rökningen i offentliga statliga lokaler eller sådana lokaler där staten har lämnat bidrag till byggandet. Att man här har tagit upp bara de statliga lokalerna beror naturligtvis inte på att det skulle råda någon principiell skillnad mellan statliga lokaler och andra, när det gäller behovet av att visa hänsyn till dem som besväras av tobaksrök. Orsaken är självfallet att motionärerna

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.

127

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.

har tänkt sig, att staten lättare kan påverka förhåUandena som ägare eller bidragsgivare, utan att behöva tUlgripa någon komplicerad lagstiftning. Staten skulle kunna gå före med gott exempel i arbetet för en god inomhusmiljö.

Utskottet uttalar här uppfattningen att man i första hand bör söka nå en begränsning av rökningen på frivillig väg. Man tror att ökad upplysning kan ge vissa resultat i det avseendet.

Personligen har jag den meningen att det kan bh vissa resultat, men att de tyvärr nog Inte bhr alltför Imponerande. Genom kampanjer kan man uppnå en viss förbättring, men när andra frågor kommer i förgrunden är det risk för att förbättringen visar sig vara tillfällig och att den form av mUjöförstöring, som rökning i offentliga lokaler innebär, åter kommer att växa i omfattning.

Även om man alltså I första hand bör försöka med frivilliga metoder — och jag ber att få understryka att även orden "i första hand" är ditsatta med avsikt - tror jag tyvärr att det på denna punkt bhr anledning att återkomma med förslag tUl mer konkreta åtgärder för att få tUl stånd en bättre miljö. Det är möjhgt att man då kan finna andra metoder än dem som anvisas i motionen — t. ex. sådana som inte särbehandlar statliga lokaler. Jag hoppas att socialstyrelsens utredningsverksamhet skall kunna ge vägledning också i den frågan.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan, och jag uttrycker förhoppningen att det skall leda till snabba resultat i denna mycket viktiga hälsofråga.

I detta anförande Instämde herrar Börjesson i Falköping och Torwald (båda c).

128

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Romanus har ju gett en bra skildring av vad utskottet har gjort, och jag har egentligen inte någon anledning att fördjupa mig i de frågeställningar som här förts fram, eftersom utskottet är mycket positivt inställt till motionerna. Men jag kanske får göra ett par randanmärkningar med anledning av herr Romanus' inlägg. Det gäller det han tog upp sist, om rökningen i de offentliga lokalerna.

Motionen 761 är ju egentligen begränsad till lokaler som är byggda med statsunderstöd. Jag är ingen vän av rökning i offentliga lokaler, men jag är medveten om att det är svårt att sätta stopp för detta, och när utskottet därför säger att vi vill ha en begränsning så till vida att man på frivillighetens väg skall pröva sig fram, så tror jag att det är den rätta vägen att gå. Det är nog Inte lätt att få någon efterlevnad, om man skulle väha förbud, och dithän har inte vi velat gå. När det gäller frågan om märkning av cigarrettpaketen, så anser jag inte att man skall ha någon ödestro på att det blir bra bara man sätter på bilder som verkar avskräckande. Det är möjligt att de som röker tittar på de där bilderna i början, men efter hand försvinner nog de varningssignalerna till rökaren. Jag tror aUtså inte heller detta är en väg som kan leda till några egentliga resultat.

Ett par ord också beträffande de här båda utredningarna. Det är ju

massmediautredningen som behandlar den ena delen och socialstyrelsen som behandlar den andra delen. Utskottet har mycket kraftigt understrukit att man hoppas att den utredning som socialstyrelsen skall göra ges vida direktiv och att det föhaktligen också skall kunna lägga fram ett resultat inom en snar framtid som gör att de synpunkter som utskottet redovisar kan avsätta konkreta resultat.

Herr talman! Jag har ingenting att tiUägga utan nöjer mig med att yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Åtgärder för att minska tobakskonsumtionen m. m.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Det finns väl inte anledning till någon omfattande polemik I detta ärende.

För att det inte skaU råda något missförstånd ber jag ändå att få betona att jag tror inte det är några - vare sig motionärer eller andra -som är fångna i någon ödestro på att hälsovarningar på tobakspaketen kommer att i ett slag lösa de här problemen. Men detta är ju så allvarliga problem, att man får pröva alla de metoder som har kommit fram och se vad de kan leda till. Och det är otvetydigt att i USA har man lyckats nedbringa tobakskonsumtionen, och ett av de medel som man har satt In är just de här hälsovarnlngarna.

Dessutom har metoden den fördelen - vUket kanske riksdagen gärna noterar - att den inte kostar så mycket att införa. Det kan ju vara roligt att uttala sig för en sådan reform. Utskottet är ju enigt om att man förväntar sig att frågorna blir föremål för närmare överväganden och förslag inom en nära framtid.

När det gäller frågan om förbud eUer inte är det självklart att vi alla så långt möjligt vUl gå fram med frlvilhga samlevnadsregler på olika områden. Men jag tror inte att man i detta fall bara kan överlämna frågan tUl den enskildes frivilliga beslut, för då blir det nog tyvärr så att de, som vill ha rökfri miljö, i regel får sitta emellan. Även om det inte i första hand är fråga om statliga ingripanden måste man nog ändå tänka sig regler, t. ex. av den typ som gäller för biograferna här i landet. I Sverige röker man som bekant inte på bio; i andra länder gör man det. I det fallet är det inte något frivilligt åtagande från rökarnas sida, utan det är ett beslut av biografägarna.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Romanus konstaterar att Sverige i varje fall i visst avseende är ett föregångsland, därigenom att vi här inte röker på biograferna. Jag har ingenting emot att herr Romanus med sin antirökpropaganda åstadkommer det resultatet att man slutar att röka i alla offentliga lokaler. Men min fråga är ändå: Vill herr Romanus att vi skall införa förbud mot rökning i alla offentliga lokaler? För tydlighetens skuU är det rimligt att vi får ett svar på den frågan.

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Eftersom herr Karlsson I Huskvarna ställde en direkt fråga till mig skall jag besvara den. Jag står för uttalandet I utskottets betänkande, att I första hand bör vi försöka på frivillig väg. Men jag vill

129

5 Riksdagens protokoU 197L Nr 89-90

Nr 90 betona att orden "i första hand" är ditsatta i mycket tydlig avsikt.

Tisdagen den

18 mai 1971 Överläggningen var härmed slutad.

Ett hälsocentrum utskottets hemställan bifölls.

/■ Vindeln

§ 3 Ett hälsocentmm i Vmdeln

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 22 i anledning av motion om ett hälsocentrum i Vindeln.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Vid förra årets riksdag avslogs med knapp majoritet ett par motioner med samma yrkande som i den motion vi nu behandlar, nämhgen yrkandet om ett hälsocentrum i Vindeln. Den knappa majoriteten anförde i fjol att strävandena att förbättra sysselsättningssituationen i Vindelådalen främst borde Inriktas på att lösa hithörande sysselsättningsproblem inom ramen för en totalplanering för området och att det ingav betänkligheter att bryta ut ett speciellt projekt sådant som det i motionerna föreslagna.

Detta uttalande anser utskottet också vara gUtigt I dag. Intressant i sammanhanget är dock, att för bara ett par veckor sedan avslog en majoritet av socialdemokrater och kommunister ett yrkande här i riksdagen, som skuUe ha Inneburit en totalplanering i Vindelälvsområdet. Det är förhoppningsfuUt för oss som verkar för denna sak att hela socialutskottet nu står bakom uttalandet att sysselsättningsfrågorna bör lösas genom en totalplanering i Vindelälvsområdet.

Utskottet pekar pä att frågoma om turistanläggningar och frUuftsområden i Norrland handlägges av en utredning, som den 3 april 1970 fick tUläggsdhektiv om att utarbeta ett program för turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet. I de dhektiven finns emeUertid ingenting sagt om rehabUitering och konvalescentvård, vilket Intar en framträdande plats I den nu aktuella motionens förslag. Man talar om rekreation och motion och lägger då särskUd vikt vid det när det gäller äldre och handikappade personer. Utredningen har vid en sammankomst i Norrland meddelat att man snart kommer att lägga fram ett turist- och friluftsprogram för Vindelälvsområdet. Av rapporten att döma kommer det att i aUt väsentUgt beröra fjäUregionen. 1 dag kan man väl säga att det var ett stort misstag av den socialdemokratiska majoriteten att avslå förslaget om utredning av hälsocenter i Vindeln i fiol. Om man biträtt detta, kunde förslaget i dag ha varit prövat av den turistutredning som man nu i utskottet är enig om skaU behandla motionen.

Jag begärde ordet för att stäUa en fråga tUl utskottets talesman. Några
nya behov av tUläggsdhektiv antyds mte i utskottsuttalandet och har inte
lämnats tUl utredningen. Av socialutskottets skrivning framgår det, enhgt
min mening, att det är tveksamt om utredningen kan uppta hela förslaget
om ett hälsocentrum tUl seriös prövning. Utskottet säger nämhgen: "Av
130 det anförda framgår att den i motionen förordade anläggningen skulle få

en Inriktrung som i vissa avseenden har anknytning tUl de sakkunnigas Nr 90

uppdrag," Jag instämmer i att dhektiven endast i vissa avseenden har Ticdapen den

anknytning tiU vårt förslag när det gäUer motion och rekreation, däremot 10 „„; 1971

inte när det gäUer rehabUitering och konvalescentvård. Jag vlU aUtså ställa-----

frågan tUl socialutskottets talesman; Anser utskottet att denna turistut- Ett hälsocentmm

redning, som föreslås erhålla motionen för behandling och utredning, ' Vindeln
med hänsyn tiU sina dhektiv har möjhgheter att seriöst pröva hela
förslaget om ett hälsocentrum i Vindeln?

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Jag vUl understryka att den motion vi här diskuterar är ett av många desperata försök att i någon mån hitta ersättningssysselsättning för de 700 — 1 000 jobb under 1970-talet som gick förlorade när man beslöt att mte bygga ut Vindelälven, Den problematik vi på detta sätt försöker komma tUl rätta med är sannerligen besvärhg.

När man en gång i tiden resonerade om älvens utbyggande sade vi, som menade att det mte fanns annan sysselsättning, att det skulle bli hart när omöjhgt att hitta någon ersättning. Och det- har visat sig att det är mycket svårt att finna arbetstUlfäUen att sätta in i Vindelådalen,

VI har här arbetat fram ett förslag om ett häloscentmm I Vindeln, framför allt kanske för att försöka finna en lämplig sysselsättning för dem som bor i Vindelns kommun och där omkring. Det är ett projekt enhgt vilket Vindeln skuUe fylla den dubbla uppgiften att vara ett centrum för rekreation och att vara ett centrum för hälsouppbyggande.

När Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund här gör försök att dra en klar paraUell med det ganska oreaUstiska projekt som i fjol diskuterades i den gamla riksdagen, nämUgen förslaget om en kurortsanstalt i Vindeln, viU jag som huvudmotionär den här gången protestera.

Det förslag som här föreligger kan naturligtvis förorsaka gränsdragnlngsproblem, Hälsosidan kan man givetvis säga är en uppgift för landstingen att klara. Den sida som hör tiU turism och rekreation är en sak som kan klaras genom statliga satsningar.

Jag anser att utskottet behandlat motionen välvUUgt, Utskottet föreslår att motionen skaU överlämnas tiU den s, k, Arne Petterssonska utredningen, som ju har till uppgift att försöka finna oUka objekt lämpliga att lokalisera tUl Vindelådalen, Jag tror att utskottet därvid har gått på en realistisk linje. Utredningens befogenheter sträcker sig nog så långt, att den kan gå utanför den snäva begränsningen tUl rekreation och motion och således även ta upp förslaget om ett hälsocentrum.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än om bifall tUl utskottets hemställan, vUken jag har tolkat som mycket positiv för motionen.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Nygren har tolkat utskottets betänkande aUdeles
riktigt; vi ser positivt på denna fråga. Jag vlU gärna understryka att de
ansträngningar som gjorts i Västerbottens län för att skapa sysselsättning
I StäUet för den man gick miste om på grund av beslutet att icke utbygga
Vindelälven är värda aU respekt. Med de utgångspunkterna har utskottet
handlagt denna fråga, 131

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Ett hälsocentrum i Vindeln

När vi funderade på vad man skulle kunna tänka sig att göra åt motionen ansåg vi att det var riktigt att överlämna den till den utredning som sysslar inte minst med sysselsättningsobjekt för Norrland på turistsidan.

Jag fick en direkt fråga av Jan-Ivan NUsson huruvida jag ansåg att utskottets skrivning Innebar, att den sittande utredningen seriöst skuUe kunna ta upp motionen till behandling. Såvitt jag kan finna har utred-rungen alla möjligheter att göra det, eftersom den bl. a. skall syssla just med sådana ting som hör turismen till

Det är klart att frågan om ett hälsocentrum går htet utanför den ramen. Herr Nygren har redan framfört vissa funderingar om exempelvis landstingets möjligheter att ge anslag, VUken bedömning utredningen kommer att göra på det området vUl jag mte stå här och ge några utfästelser om. Det är utredningen själv som skaU ta stäUning i det fallet. Men såvitt jag kan förstå har utredningen aUa möjUgheter att göra en seriös bedömning av denna fråga.

Herr NUsson i Tvärålund försökte politisera frågan litet grand. Han sade att det var ett misstag av socialdemokraterna att de förra året inte röstade för motionen. Den utredning som herr Arne Pettersson är ordförande i skaU snart lägga fram sitt första betänkande. Men det kommer att föhas av flera. Jag är inte säker på att utredningen, om den förra året hade fått detta uppdrag, nu skuUe ha varit färdig med det arbetet. Säkerhgen hade så inte varit faUet. Detta är onekUgen ett projekt som det gäller att fundera mycket på innan man definitivt bestämmer sig. Därför vill jag bestämt awlsa denna poUtisering av frågan. Jag skulle som en motrepUk kunna säga, att nog finns det i dag armat för herr Jan-Ivan NUsson att tänka på när det gäUer sysselsättningen i Norrland. Försitt inte de möjUgheter som nu förehgger att göra Insatser för Norrlands näringshv och dess möjhgheter att expandera! Det är herr Jan-Ivan Nilsson som har bollen i en annan aktueU riksdagsfråga. Socialdemokraterna har inte svikit, därför att de såg reahstiskt på den motion som förelåg förra året.

Herr talman! Jag ber att få yrka bUaU tiU utskottets hemställan.

132

Herr NILSSON i Tvärålund (c);

Herr talman! Jag begärde ordet närmast därför att jag hoppades att socialutskottets talesman skuUe tolka ut någonting mera positivt ur utskottets skrivning än vad som framgår av ordalydelsen I utlåtandet. Jag tycker mig kunna konstatera att så har bhvit faUet. Jag är mycket tacksam härför, eftersom jag bor i Vindelns kommun och har kännedom om problemen och föratsättningama just i Vindelådalen.

Herr Karlsson i Huskvarna säger att den Petterssonska utredningen har möjhgheter att behandla frågor som rör turismen och allt vad som därtUl hör. Ett hälsocentrum berör också andra frågor, men dem vUl herr Karlsson Inte uttala sig om. Jag vUl ändå tolka hen Karlssons inlägg här så att han och utskottet avser att den åberopade utredningen skaU ta de grepp som behövs även beträffande hälsofrågorna I detta projekt. Där kommer landstinget In, måhända riksförsäkringsverket och kanske också andra organ.

Vad jag vUle ha framtonat här är att denna fråga inte lastas av i en utredning, som mte har möjhgheter eUer ges möjUgheter genom riksdags-

beslutet att behandla frågan seriöst. Jag förstår herr Karlsson så att man mom socialutskottet menar att man verkhgen skall gripa sig an med denna fråga på ett aUvarUgt och seriöst sätt.

Jag vidhåller att det var beklagligt att riksdagen i tiol inte fattade ett positivt beslut i denna fråga. Utskottet skriver självt: "Vid förra årets riksdag avslogs två motioner, i vilka framställdes ett yrkande som är Ukartat med det nu behandlade," Så var också förhållandet. När det gäller utformning och omfattning av denna verksamhet är det Inte möjhgt att här i riksdagen uttala någonting bestämt, utan det måste en utredning komma fram tUl

Det är alldeles riktigt att det finns väldigt mycket mer att göra för Norrland. Men man kan mte låta en god sak försplUas på grund av att den inte räcker tUl för aUt. Detta är mte någon Uten sak för Vindelådalen, som enUgt min menmg samhället — i detta fall närmast regeringen, eftersom regeringen är den som administrerar vårt samhälle - har ansvaret för.

Det finns mycket annat att göra i Nonland, Det är ett riktigt påpekande, VI hade många förslag härom för ett par veckor sedan, bl, a, när det gäUde Vindelådalen, då en reservatlon nedröstades med knapp majoritet, som skuUe ha Inneburit den totalplanering som ånyo åberopas i detta utskottsbetänkande. Det är, som jag tidigare sade, uppmuntrande att återkomma för dem som vill fortsätta att arbeta både för Vindelådalen och för Norrland,

Naturligtvis tror jag inte att den Petterssonska utredningen hade haft ett färdigt förslag I dag om ett hälsocentram I Vindeln, men nog hade det varit kolossalt uppmuntrande och upphvande för Vlndelådalens befolkning om riksdagen redan i fjol hade beslutat om den utredning som jag hoppas bhr riksdagens beslut i dag.

Att årets motion är bättre än fjolårets är jag den förste att skriva under på. Det har hite hindrat, tycker jag, utredningen från att pröva samma idé som framfördes i såväl fjolårets som årets motion. Vi skaU dock inte fortsätta att gräla om detta. Vad jag åsyftade med mitt inlägg har jag uppnått. Därmed tycker jag att aUt är bra tUls vidare.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Ett hälsocentrum i Vindeln

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Hen NUsson i Tvärålund säger att det hade varit uppmuntrande för befolkningen i Vindelådalen, om riksdagen redan i fjol hade gjort detta stäUningstagande. Ja, Jan-Ivan NUsson, men det finns också de som tycker att det skuUe ha varit mmst hka uppmuntrande om man hade byggt ut Vindelälven — det hade skapat mera sysselsättning än vad detta hälsocentrum någonsin kommer att göra.

Vidare säger hert Nilsson att det är regeringen som är ansvarig. Då åberopar jag återigen det ärende som Ugger på riksdagens bord, där regeringen föreslår utbyggnad av en viss del av vattenkraften i Nonland. Bland annat det parti som herr NUsson är talesman för vägrar tydhgen att gå med på det. Jag menar att man inte kan i den ena frågan anklaga regermgen för att den inte gör tUlräckhgt, för att sedan i en annan fråga gå emot regeringsförslaget. Det måste finnas någon konsekvens i uppträdandet också på oppositionssidan.

133

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Sedan bara ett ord om hälsocenter. För att det inte skaU framstå för eftervärlden som om utskottet har utlovat någonting bör jag kanske poängtera att det givetvis är svårigheter förknippade med att anlägga ett hälsocentrum i Vindeln därför att det bhr svårt att få läkare och annan personal dit. Den frågan får naturligtvis utredningen bedöma; jag har bara velat poängtera att det inte är så enkelt att man bara gör en ritning till en byggnad och tror att aUthig sedan skall vara klart. Det fordras också att det bedrivs någon verksamhet i byggnaderna, och därvidlag kan det uppstå svårigheter att få dit läkare och annan personal.

Jag vill självfaUet mte avskräcka någon, utan jag vill bara göra den betoningen för att ingen skaU tro att det bara är att trycka på en knapp för att fä det hela att fungera.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Allra först viU jag säga i mitt genmäle att varken Umeå universitet eller jag delar herr Karlssons uppfattning vad gäller möjUgheterna att få läkare och annan kvahficerad personal - även mycket kvalificerade läkare och annan mycket kvaUficerad personal — tUl ett hälsocentrum i Vindeln. Universitetet i Umeå har dessutom uttalat att ett hälsocenter i Vindeln skuUe ha utomordentligt stor betydelse för forskningen på den förebyggande hälsovårdens område, en forskning som är underutvecklad I vårt land. Jag tror att vi inte har kompetens att här i riksdagen i dag uttala oss om att kvahficerad sjukvårdspersonal är svåranskaffad tUl Vindeln.

Jag tycker Uksom herr Karlsson i Huskvarna att det hade varit bättre att bygga ut Vindelälven — vi tUlhör tydhgen samma meningsgrupp i det avseendet. Men riksdagen fick inte pröva den möjhgheten. Nu har vi att ta ställning tUl en sak I taget, och I kväU gäUer frågan en utredning om hälsocentrum i Vindehi. Jag hoppas att detta förslag av socialutskottet har shi rot i den känsla av ansvar som 1967 års riksdagsuttalande bör medföra när det gäller den kompensation för mistade sysselsättnings-tUlfäUen som ett bevarande av Vindelälven skuUe innebära.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 4 Föredrogs socialutskottets betänkande nr 23 i anledning av motion om viss statistik inom socialvården.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 5 Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 24 i anledning av motion om viss begränsning av den friviUiga kommunala socialhjälpen.

134

I motionen 1971:793 av herr Åkerlind hade yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemstäUde om förslag tUl sådan lagstiftning att frlvUUg

kommunal socialhjälp exklusive hjälp tUl täckande av bostadskostnader mte skulle få utgå med ett högre belopp per person och år än vad en ensamstående pensionär fick i form av folkpension.

Utskottet hemstäUde att motionen 1971:793 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Åkerhnd och Nisser (båda m), som ansett att utskottets yttrande i viss del skuUe ha av reservanterna angiven lydelse.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! De under senare år ökande socialhjälpskostnaderna är en käUa tUl stor oro inom många kommuner. Det kan vara ohka anledningar tUl att allt fler söker socialhjälp, men det är viktigt att genom en förbättrad statistik och specialundersökningar söka få bättre vetskap om vUka de grundläggande orsakerna är tUl att efter så långt socialdemokratiskt maktinnehav I landet så många tvingas söka socialhjälp.

Denna fråga behandlas i föregående utskottsbetänkande om viss statistik inom socialvården, utskottets betänkande nr 23. Men samtidigt som undersökningar görs om orsakerna finns det aU anledning att försöka begränsa kostnaderna. I motionen 793 har lämnats ett uppslag tUl en sådan begränsning, nämhgen att den friviUiga socialhjälpen mte skuUe få utgå med högre belopp per person och år än en ensamstående pensionär får i folkpension.

Nu skaU erkännas att motionsyrkandet inte borde ha begränsats tUl den frivUUga socialhjälpen utan det borde kanske ha utsträckts tUl socialhjälpen i sm helhet, främst med anledning av svårigheterna att klart avgränsa den frivUhga socialhjälpen från den obhgatoriska — en begränsning tUl den frivUUga hjälpen kanske ger alltför höga belopp i vissa fall.

I socialdepartementets betänkande "Socialhjälpen i län och kommuner 1967" fmns en rad argument för att någon form av begränsning av socialhjälpen bör komma tiU stånd. Där redovisas att mätt i 1967 års penningvärde ökade sociaUijälpskostnaderna från 132 mihoner kronor år 1917 tUl drygt 209 miljoner kronor år 1967 — observera att det var i samma penningvärde. Denna ökning skedde trots att socialförsäkringssystemet nu är mycket väl utbyggt jämfört med vad det var för 50 är sedan. Socialhjälpskostnaderna har dessutom ökat mycket kraftigt åren efter 1967. Kostnadsökningen från år 1967 tUl år 1968 var drygt 20 procent.

Det finns de som menar att de belopp som ges ut av kommunerna i de flesta fall är små och att de endast i undantagsfaU kan uppgå tUl det belopp som utgår i folkpension. Så är det väl också i de flesta fall. Men de uppgifter som finns i 1967 års socialhjälpsundersökning visar också på en annan sida. Folkpensionen tUl ensamstående utgår med 90 procent av basbeloppet. 90 procent av basbeloppet var 4 950 kronor från januari tUl mars 1967 och från aprU till årets slut 5 130 kronor. Årsgenomsnittet låg ahtså det året på 5 085 kronor.

I den här undersökningen anförs att ungefär 5 procent av samtUga

135

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

136

hjälpfall år 1967 fick 5 000 kronor eUer mer. Dessa 5 procent skulle aUtså ha fått ungefär vad en ensamstående folkpensionär fick i folkpension, eller mer. Det låter Inte som om 5 procent vore så mycket, men när det samtidigt redovisas att endast 13 procent av socialhjälpstagarna fick socialhjälp under hela året Innebär de siffrorna sammanstäU-da att ca 40 procent av socialhjälpstagarna fått summor som uppgått tUl eUer överstigit vad den ensamstående pensionären fått i folkpension.

I en av de I undersökningen redovisade kommunerna hade socialhjälpstagarna i genomsnitt fått ut 6 258 kronor, vilket aUtså var drygt 1 000 kronor över folkpensionen tUl ensamstående per år. Trots det konstateras i undersökningen att det statistiska underlaget inte gör det möjUgt att slå fast i vUken utsträckning samma personer berörs av oUka socialvårdsfunktioner. En exakt statistik skuUe troUgen visa att enstaka personer fått ganska stora belopp,

I 1968 års socialhjälpsundersökning redovisas 4 722 undersökta fall under maj månad 1968, Av dessa hade inte mindre än ett 40-tal fått ut mer än 1 600 kronor under maj månad 1968, Per år skuUe det, med samma summor per månad, bU minst 19 000 kronor. Av dessa människor var flera enstamstående utan barn och av de redovisade faUen hade ca en fiärdedel fått summor som klart översteg ensamståendes folkpension. Förvirringen när det gäller normer för vilka belopp som skaU ges i socialhjälp tycks vara stor, I 1967 års socialhjälpsundersökning redovisas efter vUka normer kommunerna betalar ut socialhjälp. Vissa kommuner använder den interkommunala ersättningstaxan, andra fokpenslonsnivån, andra åter existensminimum eUer, för barn, bidragsförskottsbelopp, och vissa kommuner har inga som helst riktUnjer.

Det fmns många som talar om aUa dem som behöver hjälp, och visst fmns också sådana som verkhgen är behövande. Men vi måste också tänka på aUa dem som i smuts och svett skaU sUta ihop aUa de skattepengar som behövs. Försöker vi inte begränsa utgifterna, kan samhällsekonomin bh så undergrävd och skattema sä höga att vi behöver sociaUön aUesammans.

Motionens syfte är att få till stånd en begränsning av det högsta belopp per år som skaU få betalas ut i det enskUda faUet, Det är troUgt att en sådan begränsning kan göras även med annan utformning än den som skisserats I motionen. Men med den kostnadsutveckhng som nu sker på det sociala området är det viktigt att frågan tas upp.

Nu menar utskottsmajoriteten att en begränsning skuUe binda kommunernas handlande och att motionen därför bör avslås. Om detta resonemang alltid fördes när det gäUde skyldigheter för kommunerna skulle jag ha större förståelse för det. Då vore det konsekvent. Men när det gäller att lägga på kommunerna skyldigheter som kostar mer skattepengar, då har jag inte hört det argumentet,

EmeUertid har socialutredningen tUl uppgift att aUsldigt och förutsättningslöst pröva den framtida socialvårdens målsättning och organisation och att utforma regler för den, I gårdagens interpeUationsdebatt i dessa frågor erinrade också socialministern om socialutrednmgens uppdrag att göra en översyn av den kommunala socialvårdens framtida utformning. Det uppdraget innefattar även socialhjälpen, och det tUlhör utredningens uppgifter att pröva den viktiga frågan hur denna hjälp skaU utformas för

att på bästa sätt fylla sm uppgift inom en framtida socialvård.

Vi reservanter anser att detta är skäl för att motionen nu inte föranleder någon åtgärd. Vi förutsätter nämUgen att frågor om oUka vägar att begränsa kostnaderna måste tas upp av utredningen. Det är när det gäUer motiveringen för att inte motionen skaU föranleda någon åtgärd som vi skiher oss från utskottsmajoriteten.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU reservationen.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vill säga tUl herr Åkerhnd att så htet skUjer det ändå inte på utskottsmajoritetens och herr Åkerhnds syn på socialhjälp. Det är ett svalg befäst meUan hur vi betraktar socialhjälpen och hur herr Åkerhnd gör det. Men herr Åkerhnd har ändrat sin attityd en hel del från januari månad, då han skrev motionen.

För att det tiU eftervärlden skaU stå fast vad motionen innehåUer skall jag be att få läsa ett valt stycke ur den — jag ber om ursäkt, stenografer, att jag gör det, men det skaU mte bU så långt. Herr ÅkerUnd skriver i motionen:

"Skattetrycket i vårt land bUr för varje år allt svårare. Samtidigt finns det många eftersatta områden där större ekonomiska resurser skulle behövas. Därför måste allvarUga försök göras att begränsa kostnaderna på de områden där möjhgheter finns att göra detta. Ett sådant område är den kommunala socialhjälpen. 1 många kommuner har den frlvilhga socialhjälpen givits mycket generöst, vUket har resulterat i att de kommunala kostnaderna för verksamheten rakat i höjden på ett oroväckande sätt. En generös bidragsgivning är inte heller tUl särskilt stor hjälp för dem som verkhgen är i nöd och behöver hjälp att komma tUl rätta med tUlfälUga problem. De drar sig för att utnyttja möjUgheterna. Tyvärr utnyttjas dessa aUtför ofta i stäUet av samvetslösa som försöker att i alla lägen utnyttja 'samhäUets' generositet tUl bristningsgränsen. Även om det inte sker i flertalet faU så är det ändå tiUräckUgt många fall för att aUmänheten skaU bU upprörd över användningen av skattemedel."

Där har aUtså hen Åkerhnd inför aU framtid visat hur mörkblå han i själva verket är i sin syn på socialhjälpen. Vi viU från utskottsmajoritetens sida säga ifrån att också vi inser att man skall se till att skattemedel inte bara används tUl socialhjälp. Det är ju inte fråga om detta. Naturhgtvis skall man också noggrant pröva sådana saker. Själva grundsynen att mänruskor som behöver hjälp skaU ha hjälp är utskottsmajoriteten helt enig om, och det är beklaghgt att herr Åkerhnd inte har kunnat föha med när det gäUer de förslagen. Men jag förstår att herr Åkerhnd har lyssnat aUtför mycket på sm partiledare när denne talat om de 30 mUjarderna som går tUl socialvården i vårt land. Han har givetvis varit alltför mycket bunden vid det uttalande som moderatledaren gjorde, och så har det bhvit på det här sättet. Men i själva verket är det ju bara en försvinnande hten del av de pengar som går tUl sociala ändamål som används tiU socialhjälp.

Socialminister AspUng omtalade i måndags att enUgt en statistik från 1969 hade 4,9 procent av befolkningen socialhjälp längre eUer kortare tid. Ofta gäUde det kort tid — märk det, herr Åkerlind!

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 89-90

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Det är föhakthgen inte på det sättet att det är understödstagare som står och väntar på att få pengar av socialvårdsbyråerna, utan i de allra flesta faU rör det sig om människor som verkUgen har det besvärhgt, och samhället måste se tiU att de får den hjälp och den trygghet som de kan behöva.

Jag hälsar naturhgtvis med tihfredsstäUelse att herr Åkerhnd i maj månad är betydUgt mjukare i sm formulering när han gör sin reservation än han var när han skrev motionen i januari. Så mycket har i aUa fall skett när det gäUer uppfostrmgen av herr Åkerhnd under de månader som förflutit sedan riksdagen började.

Herr talman! Det här kan egenthgen räcka för att slå fast att de människor som behöver hjälp av socialvården skaU ha hjälp, och utskottsmajoriteten viU klart säga ifrån att det mte får tubbas I det avseendet. Sedan får jag kanske säga tUl herr Åkerhnd att det ändå är kommunerna det gäller. Det är de som skaU betala ut bidragen och hjälpen, och då måste ändå kommunerna ha rätt att forma sin egen bidragsgivning efter de beslut som de finner lämphga att fatta. Att man över kommunalmännens huvuden skaU vara med om att fatta beslut tycker jag Inte är rImUgt. Har man en kommunal självstyrelse, låt då i all rimUghets namn också kommunerna bruka den och använda sig av de möjhgheter de har.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets förslag.

138

Hert ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är naturhgtvis tacksam för den uppfostran jag kan få av ordföranden i socialutskottet herr Karlsson i Huskvarna, tiU den verkan det hava kan. Men efter att ha hört herr Karlsson vet jag inte om jag egenthgen behöver någon sådan uppfostran. Herr Karlsson säger nämligen att socialhjälpen skaU vi ge tUl dem som verkligen behöver den och att de som verkhgen behöver hjälp också skaU ha hjälp. Ja, därom finns inga delade merungar oss emellan. De som verkUgen behöver skall ha hjälp, men vad jag är ute efter här är att man skaU försöka begränsa överdrifterna.

Därefter säger herr Karlsson att man inte skaU fatta beslut över huvudet på kommunerna. Nej, om herr Karlsson Uksom övriga socialdemokrater och företrädare för utskottsmajoriteten aUtld resonerade på det sättet, skuUe jag vara tacksam. Om ni aUtid tidigare hade resonerat konsekvent på det sättet i aUa frågor, där man pålagt kommunerna kostnad efter kostnad och sagt att kommunerna måste klara dem men har överlämnat åt kommunerna att skaffa pengar, skulle jag ha haft fuU förståelse för det resonemanget. Det är egendomUgt att man när det gäller att lägga på nya kostnader Inte är rädd för att fatta beslut över kommunernas huvud men att man när det gäUer att försöka begränsa kostnaderna genast är upprörd över att det skaU fattas beslut över huvudet på kommunerna.

Vidare gick herr Karlsson inte alls in på vad som här är huvudfrågan, nämligen att socialutredningen skaU titta på dessa spörsmål. Det är det som är skälet tiU att det inte finns anledning att yrka bifaU tiU motionen. Vi förutsätter att socialutredningen måste komma in på dessa frågor i sitt arbete.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Då herr ÅkerUnd talar om att vi har lagt på kommunerna stora kostnader, viU jag säga tUl herr ÅkerUnd att han måste skiha detta från vad jag sade att det här gällde, nämligen kommunernas lagUga rätt att själva besluta om de uppgifter som ankommer på en kommun. Det är självklart att kommunerna själva, utan några pekpinnar från herr ÅkerUnd, skaU klara dessa uppgifter.

Det är riktigt att riksdagen beslutat om reformer på bl. a. skolans område, som kostar pengar för kommunerna. Men herr ÅkerUnd glömmer å andra sidan att kommunerna får stora belopp från staten i skatteutjämningsbidrag, bortåt 2 miharder kronor, vUket är en utomordentUgt god kompensation och Ibland en stor överkompensation tUl kommunerna. Börjar man föra debatten på det planet, finns det säkerhgen också möjhghet att bevisa att staten där har gjort stora insatser för kommunerna.

Vidare tycker jag att det är egendomhgt att herr ÄkerUnd när det gäller kommunalmännen betygsätter de egna partivännerna ute i kommunerna, som inte är riksdagsmän, på ett sätt som Innebär att de inte skuUe duga att fatta beslut om hur den kommunala socialhjälpen skaU utformas, utan att man måste göra det i riksdagen.

Herr ÅkerUnd talar i sin motion om överdrifter och menade att man betalade ut aUdeles för mycket i socialhjälp. Jag medger att det självklart finns fall, där överdrifter eUer övertramp har förekommit, men om herr Åkerlind tittar på aUa de mänruskor som har socialhjälp skaU han finna, att det sannerhgen hite är många som får ut mera än de har rätt tUl Om övertramp förekommer, skall de beivras, och det ankommer på de kommunala tjänstemännen och förtroendemännen att pröva de frågoma. Men jag viU kraftigt säga ifrån att de människor som är berättigade tUl hjälp — och herr ÅkerUnd vUl nagga också deras bidrag i kanten - skall ha rätt att få allt det stöd de behöver av samhället. Man får inte genom motioner av detta slag viha bort begreppen och säga att många får bidrag som de egenthgen inte skuUe vara berättigade tUl

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den friviUiga kommunala socialhjälpen

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har htet svårt att förstå herr Karlssons i Huskvama och utskottsmajoritetens rädsla för att den här frågan skaU tas upp av socialutrediungen. Jag finner det helt naturhgt att utredningen tar upp den här saken, och det måste väl vara uttryck för rädsla när man så våldsamt går tUl angrepp mot argumentet att frågan skaU behandlas av socialutrednlngen. Vilka vägar utredningen sedan kommer att gå för att eventueUt få fram ett resultat — så som här har skisserats eUer på annat sätt — blir ju utredningens sak. Men man behöver väl mte vara rädd för att frågan behandlas i en utredning?

Herr KARLSSON I Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, vi är inte rädda för det. Men, herr Åkerlind, den utredningen tiUsattes långt Innan motionen skrevs, och den har i uppdrag att utreda just de frågor som herr Åkerhnd i sin reservation nu viU hänvisa tUl utredningen.

139

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivUliga kommunala socialhjälpen

140

Herr CARLSHAMRE (m):

Hen talman! Det är sällan ens fel när två träter. Ofta har de fel bägge två. Det gäUer just nu herrar Åkerlind och Karlsson i Huskvarna,

Herr Karlsson i Huskvarna har fel, när han återfaUer på det numera nästan auktoriserade felaktiga referatet av vad herr Gösta Bohman skulle ha sagt i TV för någon tid sedan och drar långtgående slutsatser utifrån detta. Herr Åkerhnd har enhgt mm mening fel, när han anvisar en tänkbar väg att komma tUl rätta med problemet med de alltför snabbt växande utgifterna för socialhjälp.

Herr Åkerhnd och jag är helt överens — och jag tror nästan att herr Karlsson i Huskvarna är överens med oss — om att dessa utgifter växer aUtför snabbt. Det gör de av två skäl: dels därför att de börjar bh mycket betungande för många kommuner, dels därför att, som det har sagts flera gånger förr, denna hjälpform - den kontanta, behovsprövade socialhjälpen — är en primitiv hjälpform, som inte bör vara mer än ett nödfaUskomplement tUl bättre välfärdsåtgärder i samhäUet.

Det finns ingen anledning att upprepa en lång debatt som socialminister AspUng, herr Evert Svensson i Kungälv och jag hade här I kammaren I går mför en pubhk av cirka tre ledamöter och ett tiotal personer på läktaren. Den finns i protokoUet, Men jag tror att vi rätt aUmänt är överens om att det är oroande, när kommunernas utgifter för kontant, behovsprövad socialhjälp växer med en takt av 50 procent per år, som den faktiskt gör just nu i väldigt många kommuner. Det är kommunalekonomiskt oroande, och det är socialpohtlskt oroande, därför att det är ett tecken på att någonting har gått allvarligt snett I vårt välfärdspoUtiska system i övrigt. Den debatten hade vi i går och vi har haft den tidigare, så jag tänker, som sagt. Inte upprepa den I dag. Jag vUl bara säga att enhgt min mening kommer vi Icke till rätta med problemet på den väg herr Åkerhnd har anvisat i sin motion och också reserverat sig för.

Jag skaU nöja mig med att anföra två motiv tiU att jag personligen kommer att rösta med utskottsmajoriteten om en stund. Det ena är det som herr Karlsson i Huskvama redan har nämnt. Här är det fråga om en kommunal självbestämmanderätt. Det handlar om socialhjälp enhgt sociaUijälpslagens 13 §, den frivilliga socialhjälpen. Den bör vara frivUhg även i fortsättningen i den mening som den hitills varit det. Den är kringgärdad med lagbestämmelser även den. Den är behovsprövad och den är förenad med principieU återbetalningsskyldighet enhgt lag, men vad gäller beloppens storlek och skälen tUl att utge den är den frivUUg, aUtså ankommande på kommunernas egen prövning. EnUgt min mening bör den fortsätta att vara det.

Vad sedan gäUer att knyta beloppens storlek tUl folkpensionsbeloppet tror jag inte heUer det är en framkomUg väg. Det är faktiskt så i dag att inte ens de mest generösa normer som någonstans tUlämpas för socialhjälp når upp tiU folkpensionens nivå. Det högsta belopp jag känner tUl är i Stockholm, där socialhjälpen kan uppgå tUl 90 procent av basbeloppet för ensamstående person, medan folkpensionen i dag uppgår tUl 90 plus 6 procent inklusive pensionstUlskottet. Därjämte finns det enstaka faU, framför aUt större barnfamiher, där man kan komma att

överskrida folkpensionsbeloppet. Det hänger samman med att barntUläg-get i socialhjälpsformerna är högre än i folkpensioneringen, enhgt min mening med god motivering. Stora famiher och framför aUt famiher där någon medlem har förvärvsarbete och som kan komma I åtnjutande av vissa särskUda tUlägg i socialhjälpen på en del orter kan komma att — som regel tUlfäUlgtvis - överskrida folkpensionsbeloppet. Fortfarande enUgt min mening är detta väl motiverat.

Folkpensionen är tänkt som och fungerar för närvarande som en sorts existensmirumum för icke längre aktiva personer. Jag har lätt att föreställa mig att människor i arbetsför ålder och måhända i arbete och med växande barn kan behöva ett något mera generöst tiUmätt existensminimum än den inte längre i arbetslivet aktive pensionären.

Jag kan alltså, herr talman, mte dela min vän herr Åkerhnds uppfattning om rätta sättet att komma tUl rätta med problemet med de oroande snabbt växande sociaUijälpskostnaderna, men vi är överens om att det är ett allvarUgt problem.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Viss begränsning av den frivilliga kommunala socialhjälpen

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Nu har vi hört herr Carlshamre som domare mellan oss båda, och jag viU säga att även domaren har fel när han försöker att rättfärdlggöra sin partUedares uttalande om socialvårdskostnaderna. Men det är inte det diskussionen gäUer, och därför skaU jag inte fortsätta den debatten.

Med anledning av vad herr Carlshamre sagt, vilket egentUgen är en mördande kritik mot partivännen ÅkerUnd för hans uppträdande här i kammaren och i utskottet, skuUe jag däremot vUja säga att det var synd att herr Carlshamre Inte satt på sin plats i utskottet. Då hade kanske hela denna debatt varit överflödig, ty då är det tänkbart att han hade fått herr Åkerlind att ta reson.

Överläggningen var härhied slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemstäUan med den ändring I motiveringen som föreslagits i reservationen av herrar Åkerlind och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Åkerhnd begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 24 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt utskottets hemställan med den ändring i

motiveringen som föreslagits i reservationen av herrar Åkerhnd och

Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

141

Nr 90 Ja - 280

Tisdagen den Nej

Avstår — 15

18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning § 6 Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 12 i anledning av

Kungl, Maj:ts proposition om pedagogisk utbUdning och forskning m. m,

jämte motioner.

Punkten 1

Pedagogisk utbUdning och forskning

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1971:38 föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i statsrådsprotokoUet över utbUdningsärenden för den 26 februari 1971 förordats beträffande riktUnjer för bedrivandet av pedagogisk utbUdning och forskning,

2. bemyndiga Kungl. Majt att inrätta en professur i pedagogik vid universitetet i Stockholm den 1 juh 1971,

Beträffande propositionens hu-vudsakhga innehåU anfördes föhande:

"I propositionen 1971:38 behandlas frågor om samordning av verksamheten vid pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet m, m. De pedagogiska Institutionerna i Uppsala, Lund/Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå och Linköping bör enhgt propositionen fr, o. m, den 1 juh 1971 samverka Inom ramen för särskUda institutlons-grupper för pedagogik.

En särskUd nämnd med uppgift att vara rådgivande organ inom skolöverstyrelsen kommer att bereda ärenden om pedagogiskt forsknings-och utveckhngsarbete, däri Inbegripet utvärdering av arbetet i skolan. Avsikten är att skolöverstyrelsen i vissa faU skaU kunna delegera beslutanderätten i dessa ärenden tlU nämnden, I nämnden avses ingå bl, a, företrädare för allmänna samhällsintressen, för skolans huvudmän, personal och elever samt för beteendevetenskaphg forskning.

Med utgångspunkt i att stathgt finansierad uppdragsforskning rörande utbildningsfrågor i regel skaU bedrivas i anslutning tUl institutioner vid universitet och lärarhögskolor avses forskare som avlönas med medel från bl, a, anslagen tUl pedagogiskt utveckUngsarbete bli skyldiga att meddela undervisning och att förrätta examination inom forskarutbUdning samt att handleda studerande som deltar i sådan utbUdning.

Förslag läggs fram om en särskUd ämnesmetodisk forskarutbildning som avses ge behörighet tUl lektorstjänst I gymnasieskolan. Försöksverksamhet med central dokumentation Inom ämnesområdet pedagogik kommer att Inledas vid statens psykologlsk-pedagoglska bibhotek med början den 1 juh 1971.

En professur i pedagogik med Torsten Husen som förste innehavare föreslås Inrättad vid universitetet i Stockholm den 1 juh 1971, En biträdande professur i pedagogik avses bh inrättad vid lärarhögskolan I Malmö vid samma tidpunkt,"

142

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:70 av fru Jonäng m.fl,, vari hemstäUts att riksdagen skuUe i skrivelse tiU Kungl, Maj:t anhålla om utredning och förslag angående de icke-behöriga lärarnas situation på i motionen anförda grunder,

dels motionen 1971:486 av herr Bohman m. fl., i vad avsåg hemställan att riksdagen skuUe i skrivelse tUl Kungl. Maj;t dels anhålla att en parlamentarisk kommission tUlsattes med uppdrag att i enUghet med de rikthnjer som angivits i motionen snarast framlägga en redovisning av de faktiska förhåUandena rörande skolans undervisningsresultat, dels som sin mening ge tiU känna att den kontinuerUga utvärderingen av skolans verksamhet i första hand borde handhas av forskare och forskningsinstitutioner fristående från de centrala undervisningsmyndigheterna,

dels motionen 1971:493 av herr Richardson m. fl.,

dels motionen 1971:862 av herrar Johansson i Skärstad och Mattsson i Lane-Herrestad, såvitt nu var i fråga,

dels motionen 1971:1263 av fröken Ljungberg och herr Tobé,

dels motionen 1971:1264 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., vari hemställts att riksdagen skulle vid sin behandhng av Kungl. Majts proposition 1971:38 uttala 1. nödvändigheten av att beteendevetenskap-hga studier gavs vidgat utrymme i lärarutbUdningen på i motionen angivna grunder samt 2. att i skolöverstyrelsens nämnd för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet jämväl skuUe Ingå företrädare för föräldrarna,

dels motionen 1971:1265 av herr Nordstrandh m. fl., vari hemställts att riksdagen skuUe med avslag på proposition 1971:38, i vad avsåg frågan om vetenskapUg utbildning i ämnesmetodik, hos Kungl. Maj:t anhåUa om förnyad utredning och förslag i frågan med beaktande av kravet på grundhga studier I såväl undervisningsämnet som pedagogik och metodik,

dels motionen 1971:1266 av herr Nordstrandh m, fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl, Maj:t a) som shi mening ge tUl känna vad som i motionen anförts angående beslutsrätten för skolverkets nämnd för pedagogiskt utveckUngsarbete och försöksverksamhet; b) som sin mening ge tUl känna att denna nämnd tiU viss del borde ges parlamentarisk sammansättning; c) anhåUa att en parlamentarisk kommission tillsattes med uppdrag att i enhghet med de rikthnjer som angivits i motionen snarast framlägga en redovisning av de faktiska förhållandena rörande skolans undervisningsresultat,

dels motionen 1971:1267 avherr Nordstrandh m, fl.,

dels motionen 1971:1268 av herr Richardson m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skuUe anhålla 1. att Kungl. Maj;t skuUe utfärda riktUnjer för den föreslagna omorganisationen av skolöverstyrelsens nämnd för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet I enhghet med i motionen anförda synpunkter, 2. att riksdagen -utöver den av Kungl. Majt föreslagna befattningen som biträdande professor vid lärarhögskolan I Malmö — beslutade inrätta dels en tjänst som professor i pedagogik vid universitetet i Göteborg, dels en för professorn Torsten Husen personhg professur i internationeU pedagogik vid universitetet i Stockholm, båda tjänsterna fr. o. m. den 1 juh 1971, 3.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk ut bild-tung och forskning

143

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

att riksdagen fattade principbeslut om inrättande av två tjänster som biträdande professor i pedagogik vid lärarhögskolorna i Uppsala resp. Umeå fr. o. m, den 1 juh 1972 samt 4, att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:t uttalade, att ämnesstudierna i den forskarutbildning i ämnesmetodik som avsågs anordnas försöksvis gavs en betydhgt starkare ställning än vad som föreslagits i pedagogikutredningens betänkande.

Utskottet hemställde att riksdagen

1. med bifaU tUl Kungl, Maj:ts förslag och i anledrung av motionerna 1971:1264, 1971:1266 och 1971:1268, motionerna såvitt nu vari fråga, godkände i statsrådsprotokoUet över utbUdningsärenden för den 26 februari 1971 förordade rikthnjer för nämnden för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet,

2. skuUe avslå motionen 1971:493 om former för utvärdering av skolreformerna,

3, skuUe avslå motionen 1971:486 i vad den avsåg formen för kontinuerUg utvärdering av skolans verksamhet,

4, skuUe avslå motionerna 1971:486 och 1971:1266 i vad de avsåg parlamentarisk kommission,

5. godkände vad i nämnda statsrådsprotokoU förordats beträffande rikthnjer för bedrivandet av pedagogisk utbUdning och forskning,

6. med bifall tiU Kungl Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1971:1267 och 1971:1268, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, bemyndigade Kungl, Majt att inrätta en professur i pedagogik vid universitetet i Stockholm den 1 juh 1971,

7, skuUe avslå motionen 1971:1263 om inrättande den 1 juh 1971 av en professur i pedagogik vid universitetet i Uppsala,

8, I anledning av motionen 1971:1268 bemyndigade Kungl. Maj:t att Inrätta en professur i pedagogik vid universitetet i Göteborg den 1 juU 1972,

9. skuUe avslå motionen 1971:1268 i vad den avsåg biträdande
professurer,

10. skuUe avslå motionen 1971:862 i vad den avsåg åtgärder för
svagpresterande elever,

11, skulle avslå motionen 1971:1264 i vad den avsåg beteendeveten-skapUga studier i lärarutbUdningen,

12, i anledning av motionen 1971:70 som sin mening gav Kungl Maj :t tiU känna vad utskottet anfört rörande undersökning avseende icke behöriga lärare,

l3..skuUe avslå motionerna 1971:1265 och 1971:1268, sistnämnda motion i vad den avsåg ämnesmetodisk forskarutbUdning,

144

Reservationer hade avgivits

1. beträffande tUlsättande av en parlamentarisk kommission av herrar Nordstrandh och Strindberg (båda m), som ansett att utskottet under 4 bort hemstäUa,

att riksdagen med blfaU tUl motionema 1971:486 och 1971:1266, båda motionerna såvitt nu var i fråga, skuUe hos Kungl. Majt anhålla om

tiUsättande av en parlamentarisk kommission med de uppgifter som angivits i motionerna,

2. beträffande ämnesmetodisk forskarutbildning av herrar Wikström (fp). Richardson (fp), Nordstrandh (m) och Johansson i Skärstad (c), fru Söder (c) samt herrar Fiskesjö (c) och Strindberg (m), som ansett att utskottet under 13 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1265 och 1971:1268, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj :t tiU känna vad reservanterna anfört beträffande den ämnesmetodiska forskarutbUdnlngens meritvärde.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

Hen RICHARDSON (fp):

Herr talman! ÅtskUliga av de propositioner som levererats från utbildningsdepartementet denna vår har bhvit föremål för stor uppmärksamhet i den aUmänna debatten — en uppmärksamhet som inte alltid varit dhekt smickrande för departementet. Kritiken har i vissa faU varit hård och behandlingen i riksdagens utskott har därtiU, naturUgt nog, bUvlt omständUg och besvärhg. Detta gäUer särskUt I de faU då utskottet fått ägna sig åt diverse exegetiska övningar.

Propositionen 38 om pedagogisk utbUdning och forskning utgör därvidlag ett undantag. Utskottsbehandlingen har gått snabbt och smidigt och mynnat ut I ett så gott som enhälhgt betänkande. Detta skuUe därför kunna passera kammarbehandhngen relativt snabbt. När jag nu ändå viU ägna detta betänkande några ord gör jag det mot bakgrunden av det Intresse som folkpartiet tidigare har visat en av de frågor som här berörs, nämhgen utvärderingen av skolans verksamhet.

Folkpartiet har som sagt ägnat denna fråga aUdeles specieU uppmärksamhet och tUlmätt den mycket stor betydelse. VI har i ohka sammanhang under det senaste året krävt snabba och rejäla insatser för att åstadkomma en objektiv utvärdering av skolans verksamhet. Så skedde också under den aUmänna motionstiden vid årets riksdag, och jag vUl gärna tro att de krav som framfördes i motionen 493 inte varit utan betydelse för regeringens stäUningstagande, Jag kan här fatta mig relativt kort och hänvisar tUl våra motioner, i vUka vi utförUgt diskuterat utvärderingsfrågan.

Vi har vidare i ohka sammanhang pekat på en genomgående brist i den reformmetodik som tiUämpades vid besluten om de stora skoheformerna under 1960-talet, Det har, menar vi rått bristande balans mellan de förberedelser som vidtagits mför besluten och de Insatser som gjorts för att studera effektema och snabbt korrigera bristerna. Man kan säkerligen finna många skUda kvantitativa mått på det omfattande utredningsarbete som föregått reformbesluten. Ett par uppgifter kan nämnas som upplysning.

De -viktigaste av de stathga utredningarna — 1957 års skolberedning, 1960 års gymnasieutredning, 1962 års fackskoleutrednlng och 1963 års yrkesutbUdnlngsberednlng — har tUlsammans levererat 23 tryckta betänkanden och 10 stenciler eUer rapporter. Materialet uppgår tUl närmare 10 000 sidor. Antalet ledamöter, experter och övriga medarbetare i dessa fyra utredningar har varit omkring 550,

145

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

146

Angelägenheten av en allsidig och systematisk kartläggning av skolans resultat i förhåUande tUl dess målsättning har dock bhvit aUtmera uppenbar och alltmera aUmänt erkänd. Det kan däremot råda oUka uppfattningar om vilken metod för utvärderingen som är den bästa. Vi har i vår januarimotion framhålht att starka skäl talar för att ett "särskilt forsknings- och utveckhngsinstitut'Inrättas i anslutning tUl ett universitet och måhända med viss anknytning tUl skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet". En naturhg kontaktyta skuUe därigenom kunna skapas mellan dessa ämbetsverk. En önskad samordning skulle också kunna utvecklas. Dessa fördelar måste dock, framhöU vi, vägas mot de administrativa olägenheter och de kostnader som Inrättandet av ett särskUt organ eUer Institut skuUe Innebära. VI stannade därför för en annan metod, nämUgen att upprätta en självständig projektgrupp med uppgift att undersöka i vad mån de av riksdagen fattade besluten förverkUgats. TUl denna grupp_ borde, menade vi, självfallet en referensgrupp bestående av parlamentariker knytas.

UtbUdningsmlnistem har nu I anslutning tUl frågan om den pedagogiska utbildningens och forskningens organisation tagit upp frågan om formerna för en effektivare och mera öppen utvärdering.

Vi har i vår följdmotion tUl denna proposition hälsat detta regeringens initiativ med tUlfredsstäUelse och — under vissa förutsättnmgar — förklarat oss acceptera den form för utvärdering som föreslagits. Vi menar att i stort sett samma syfte kan nås med den konstruktion som föreslås i propositionen — en reorganiserlng och förstärkning av den pedagogiska nämnden inom skolöverstyrelsen — som med den projektgrupp med parlamentariskt Inslag som vi föreslog i vår januarimotion, detta dock under uttryckUg förutsättning att reformen Inte blh en pappersreform.

För att förslaget om en reorganiserlng av den pedagogiska nämnden inte skaU bh blott och bart en skenreform utan av verkhg betydelse och därmed fyUa de syftemål som vi eftersträvat fordras åtminstone två saker: dels att nämnden har reeUa möjUgheter att självständigt och med god Insikt i den aktuella situationen på skolans område besluta om utvärderingsundersökningar, dels att tUlräckUga resurser för att effektuera sådana beslut fmns. En fuUständigare redovisning av dessa synpunkter fmns i vår motion.

Jag skaU inte nu ta kammarens tid i anspråk för att redovisa dessa våra synpunkter. Jag skaU dock nämna tre av de påpekanden eUer vUlkor som vi framförde i vår motion. VI framhöU att det parlamentariska Inslaget i nämnden borde vara starkt. Vi menade att beslut om utvärderingsprojekt borde föregås av en aUmän belysning av oUka möjUgheter att formulera problemområdet och avgränsa projektuppdragen, och vi menade också att även andra forskare och experter än de som ingår i nämnden borde beredas tiUfälle att utveckla sina ståndpunkter. SlutUgen framhöll vi det självklara i att projektgrupperna borde beredas fuU vetenskaphg frihet i val av metod och pubhcering av resultat.

Vissa av våra önskemål har beaktats av utskottet, och vi hoppas att de övriga kan tiUgodoses i fortsättningen, en del av dem mom departementet och andra Inom den pedagogiska nämnden och skolöverstyrelsen.

Den reorganiserlng av den pedagogiska nämnden inom skolöverstyrelsen som nu kommer att genomföras innebär självfaUet inte, att de ansvariga myndigheterna på skolans område inte längre skaU bevaka utvärderingsaspekten Inom skolan. Detta framhålls också med rätta I propositionen. När nu de skolorganisatoriska frågorna för en rimhgtvis relativt lång tid framöver lösts i sma huvuddrag, borde det finnas större möjligheter för länsskolnämnderna med deras inspektörer och konsulenter att ägna sig åt det som från början var det centrala i den statliga folkskoleinspektionen, nämhgen pedagogiska uppgifter innefattande inspektion, kontroU, information o, d. Det förefaller inte obefogat att återinföra den skyldighet att århgen avge berättelse om skolväsendets tiUstånd och utveckhng som avskaffades 1966,

Utskottet har som sagts i aUt det väsentUga varit enigt. På en punkt föreUgger dock en trepartheservatlon. Den gäUer den försöksverksamhet med ämnesmetodisk forskarutbUdning som föreslagits bh anordnad i vissa ämnen. Vi har inget emot att sådan försöksverksamhet anordnas — det är säkerhgen värdefuUt — men vi kan inte inse att det fmns skäl att redan nu ställa I utsikt att sådan utbUdning skaU ge kompetens tiU lektorstjänst i gymnasieskolan i läroämnet i fråga. Vi pekar I stäUet på den möjUghet tlU dispensgivning som redan nu finns.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka blfaU tiU reservationen 2.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

Herr NORDSTRANDH (m):

Hert talman! Den Intensiva skoldebatt som präglade fjolårets valrörelse samlade kvaUtetsaspekterna på något sätt i fokus, I dhekt hnje med det restes frågan om en systematisk utvärdering av hela skolans verksamhet. Pohtiska bedömare — många åtminstone — ansåg att tiden kunde vara mogen för en övergripande studie av hur såväl grundskola som gymnasium förverkhgat sma mål och sina läroplaner,

I den proposition om pedagogisk utbUdning och forskning som vi just nu behandlar slås det fast som en grundläggande princip att varje myndighet mom sitt verksamhetsområde ständigt skaU uppmärksamma att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenhgt sätt, och det är i och för sig gott och väl För undervisningsmyndigheterna innebär det, omskrivet i annan text, att de helt enkelt har att kontlnuerhgt se tUl att kontroU och utvärdering sker.

Men det stannar nu Inte vid detta i propositionen. Man tar ytterhgare ett steg på vägen mot en mer intensifierad utvärderingsverksamhet bl. a. — och det är ju en gammal synpunkt — under medverkan av folk utanför skolans värld. Det förslag som har framlagts Innebär i stort sett en reorganisering av den nuvarande tiU skolöverstyrelsen knutna nämnden för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet. Det är mycket glädjande att konstatera, det vUl jag säga, att departementschefen — herr Moberg är det väl närmast — klart deklarerar att han finner starka skäl att vad beträffar det pedagogiska forsknings- och utveckhngsarbetet en förstärkning kommer tUl stånd I fråga om Inflytandet från såväl personer som sammanslutningar utanför det dagUga hvet i skolan.

I nämnden skaU ingå representanter för aUmänna samhällsintressen, företrädare för skolans huvudmän, personal och elever och företrädare

147

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

148

för den beteendevetenskaphga forskningen. Steget mot att man nu skaU få ett mera självständigt utvärderingsinstrument — ett gammalt krav inte minst från moderata samUngspartiet — markeras av den möjUghet skolöverstyrelsen nu skall få att i ärenden rörande forskning och utveckhng kunna delegera beslutanderätten tUl nämnden. Jag menar att denna delegation bör användas flitigt och detta inte bara för utläggande av forsknings- och utvärderingsuppdrag och hknande utan också för redovisningen av det material som kommer in med anledning av fuUgörandet av dyhka uppdrag. Resultaten skaU redovisas offenthgt och omgående — det skaU nämnden se tUl — så att en öppen och på sakmaterial grundad debatt kring de här för samhäUet utomordentligt viktiga frågorna bUr möjhg.

Som positivt vad det gäller nämndens sammansättning kan man konstatera, att enhgt utskottets mening bör i nämnden beredas utrymme för parlamentariker. Det överensstämmer med meningen i motionen 1266 från moderat håll. Parlamentariker är ju i eminent grad, för att citera propositionen än en gång, företrädare för samhäUsintressen.

Även om tUlskapandet av en särskUd nämnd för bl, a. utvärdering av skolans arbete — visserUgen otUlräckUg för skoldebattens akuta situation; jag återkommer strax därtlU — utgör en positiv del av propositionen, så kan detta kanske inte döha det faktum att den i vissa avseenden är htet mager. Vi är i dag - det får vi aUtså inte bortse från och glömma — bara halvvägs eUer något sådant mot målsättningen att tlU den pedagogiska forskningen och utbildningen avsätta 1 procent av driftkostnaderna. Om jag Inte missminner mig har skolöverstyrelsen föreslagit någonting på 26 miljoner, och det blev i propositionen endast 20 mUjoner kronor. Även om den hårda nedskärningen tUlskrlvs det kärva ekonomiska kUmatet — och det får man onekhgen ta hänsyn tlU — hoppas man att hen Moberg och departementet i fortsättningen än mera skall inse den utomordentliga betydelse som måste fästas vid fuUföhandet eUer uppföhandet av våra utbUdnlngsreformer, och de är ju ganska många.

Det finns trots aUt i Kungl, Maj:ts förslag tillskott tUl forskning och forskningstjänster — det skaU givetvis erkännas, och detta får man vara tacksam för — men det är inte särskUt mycket. Det får ändå sin otvetydiga betydelse med hänsyn tUl att området är ganska underutvecklat.

Och jag är helt överens med herr Moberg om att det ständigt ökade behovet av kunskap om Internationella utbildningsfrågor motiverar en särskUd professur i internationell pedagogik, men jag anser för min del att det borde ha slagit igenom också i namnet på den professur som Torsten Husen skaU bh förste Innehavare av. Även om Husens efterträdare som Innehavare av den föreslagna professuren bör ägna sig åt forskning i sådana här frågor och bör vara specieUt meriterad härför — så skaU det vara — är jag medveten om att vissa garantier kan skapas för att detta kommer att ske även på ett annat sätt än det jag har talat om här, så det behöver vi kanske inte vara särskUt oense om.

Vad däremot beträffar en ny vetenskapUg utbUdning I ämnesmetodik, så föreslås på grundval av vissa tankar som framförts av pedagogikutredningen — herr Richardson har varit mne på det också — att en

ämnesmetodisk forskarutbUdning som leder fram tUl doktorsexamen vid samhällsvetenskaplig fakultet skall komma tiU stånd. Den examen avses ge behörighet — och här är väl en springande punkt — för lektorstjänst i gymnasieskolan. Enhgt den principskiss som utförts av utredningen och som redovisas i propositionen skuUe själva ämnesutbildnmgen inom den här forskarutblldrungen bh, som jag måste bedöma det, otUlräckhg — endast ca 4,5 terminer. Därför måste en förskjutning tUl förmån för ämnesutbildnlngen ske i relationen meUan å ena sidan pedagogik och metodik och å andra sidan undervisningsämnet.

Därvid skulle emeUertid — det är den andra sidan av saken — en högst oförmånhg effekt uppstå på det redan i förslaget relativt begränsade utrymmet för pedagogiska och metodiska studier före avhandlingsarbetet. Föredragande statsrådet herr Moberg ansluter sig tUl pedagogikutredningens förslag men anser att relationerna mellan ämnesstudier, pedagogik och ämnesmetodik bör kunna växla beroende på ämnets art. Ingen anvisning ges dock om hur detta skaU kunna ske på ett sätt som tUlfredsstäUer både kravet på tilhäckUga ämnesstudier för behörighet som lektor vid gymnasieskolan och kravet på erforderhga pedagogiska och metodiska studier för en doktorsexamen i pedagogik. Eftersom inte heller pedagogikutredningen i sin på denna punkt ganska summariska behandhng har beaktat detta problem - och jag menar att det verkligen är ett problem — borde egenthgen förnyade överväganden göras och nytt förslag framläggas.

Den akuta problematiken vars huvudpunkt - jag nämnde det nyss -är kopplingen meUan den nya ämnesmetodiska forskarutbUdnhigen och behörigheten för lektorstjänst vid gymnasieskolan kan emellertid också lösas, åtminstone hjälphgt, på det sätt som anges i reservationen 2. Frågan om behörighet eUer ej för sådan lektorstjänst håUes tUls vidare öppen. Mycket talar för att doktorsexamen i pedagogik med ämnesmetodisk Inriktning avseende visst ämne mte kommer att ge samma undervisningsunderlag och undervisnhigsskickhghet i Ifrågavarande ämne som nu gällande meritermgsväg och meriteringskrav. För vissa andra verksamhetsområden är den nya ämnesmetodiska doktorsexamen måhända lämpligare. Ja, jag tror t. o. m. att den kan vara det, utan att här ta upp tiden med att specificera varför det kan förhåUa sig så.

Jag vUl med detta yrka bifall tUl reservationen 2.

Som jag tidigare nämnde kan en reorganiserlng av den nuvarande tUl skolöverstyrelsen anknutna nämnden för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet på längre sikt trohgen bh en lämplig lösning av frågan om utvärdering av skolans arbete. Den akuta situation som skoldebatten har råkat In I - och där den otvivelaktigt nu befinner sig man måste vara döv och bhnd, om man Inte lägger märke tUl det — är präglad av stor ovisshet och motstridiga uppgifter om skolans kvahtets-problem. Och den situationen kräver snabbare åtgärder för att någon klarhet skall kunna skapas. Därför har vi i en motion föreslagit att en kommission tUlsattes med uppgift att snarast framlägga en redovisning av de faktiska uppgifter som går att få fram om undervisningsresultaten i grundskolan, fackskolan och gymnasiet. Fackskolan försvinner ju nu m i gymnasiet, men den har givit vissa resultat som kan undersökas.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

149

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

Kommissionens uppgift skaU aUtså vara av rent klarläggande karaktär. Inte I första hand att presentera förslag tUl åtgärder; de kan relativt snabbt framkomma sedan på grundval härav. Och för att garantera ett objektivt undersökningsresultat — det är det vi är ute efter — bör kommissionen få parlamentarisk sammansättning. Med det ges i aUa fall en hel del garantier för objektivitet i de ohka bedömningar som görs. Klart är emellertid att kommissionen skaU få anUta expertis. Det är så självklart att det egenthgen inte behöver sägas.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifaU tUl reservationen 1.

Slutomdömet rörande propositionen om pedagogisk utbUdning och forskning kan, som jag ser det, inte bh översvaUande berömmande. Propositionen rymmer en myckenhet ord och en myckenhet tankar som i positiv anda slår fast nödvändigheten av pedagogisk forskning och utveckhng. Men å andra sidan får man akta sig för att låta detta, hur välformulerat det än kan vara, undanskymma det faktiska resultatet, nämhgen att insatsen ändå icke är så särdeles stor och sannerhgen inte revolutionerande. SkaU orden och tankarna kunna bh verkhghet av högre dignitet, fordras det nog större krafttag av både ekonomiskt och organisatoriskt slag. Det är möjUgt att samhällsekonomin Inte tUlåter detta, men då bUr det heUer mga krafttag.

Man kan väl slå fast att färdvägen så att säga måste vara att mer skall satsas på forskning och utveckling. Samråd och samarbete med den praktiska under-visningens män och kvinnor är nödvändiga och självfaUet helt naturhga. Propositionen talar om en fortlöpande kontakt meUan utbildningsforskningen och det praktiska arbetet mom utbildningsväsendet som oundgänghg, och det är aUdeles riktigt. Detta har — det viU jag säga — lärare och skoUedare vetat länge. Att det änthgen gått upp också för UtbUdningsdepartementet och att man nu givit uttryck åt det är, tycker jag, en framgång för fältets arbetare, och dem skulle jag vilja gratulera tUl den framgången. Jag kan också kosta på mig en gratulation tlU UtbUdningsdepartementet och herr Moberg,

150

Hen GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! UtbUdningsutskottets betänkande nr 12, som kammaren nu behandlar, kan i stort sett föras tUlbaka på dels pedagogikutredningens betänkande, som avlämnades i aprU 1970, dels den särproposition nr 38 år 1971, som Kungl, Maj:t med anledning härav lade fram den 26 februari i år. Dessutom tar man i betänkandet upp vissa frågor om lärarhögskolorna och de samhäUsvetenskapUga fakulteterna. Eftersom utskottet är enigt i sina förslag utom på två punkter, skaU jag fatta mig relativt kort om de punkter där enighet förehgger men stanna något längre Inför de två reservationerna.

Pedagogikutredningen, som fick sina dhektiv 1967, hade tUl huvuduppgift att framlägga förslag om samordning och arbetsfördelning mellan pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet.

Utredningen föreslår nu också att man på studieorterna bildar Institutionsgrupper för pedagogik. Dessa institutionsgrupper skall på respektive orter ha hand om vissa gemensamma angelägenheter. De mest betydelsefuUa av dessa är forskrUng, forskaratbUdning, studieplaner samt

årUga anslagsframställningar. Sedan kan man också, om man vUl, ta hand om andra angelägenheter, alltefter de lokala förhåUandena,

För att ytterUgare främja samordningen föreslås att man vid nyplanering av pedagogiska Institutioner vid universitet och lärarhögskola bör eftersträva gemensamma lokaler. Vidare föreslår man bestämmelser om ömsesidig tjänstgöringsskyldighet för personal vid respektive institutioner. Utöver dessa förslag framlägger utredningen också förslag om nya forskartjänster, om ämnesmetodisk forskarutbUdrung, om de pedagogiska Institutionernas servicefunktioner och om dokumentation i pedagogik.

Propositionen biträder i sin tur i aUt väsentUgt pedagogikutredningen när det gäller samordrungsförslagen, institutionsgruppernas arbetsuppgifter, ämnesmetodisk forskarutbUdning och dokumentation i pedagogik. I övrigt InnehåUer propositionen bl. a. förslag om inordnande av handelshögskolan i Göteborg i den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och, såsom berörts av tidigare talare, förslag om en reorganlsation av nämnden för pedagogiskt utveckhngsarbetr, och försöksverksamhet inom skolöverstyrelsen, som innebär bl. a. en ändrad och breddad sammansättning och möjUgheter tUl beslutsrätt i vissa ärenden, såsom de tidigare talarna också varit inne på,

UtbUdningsutskottet föreslår enhäUigt bifaU tUl propositionen i vad avser samordning av de pedagogiska institutionerna vid universitet och lärarhögskola. Likaså tillstyrks enhäUigt blfaU tUl propositionens förslag om dokumentation I pedagogik, om handelshögskolans i Göteborg inordning i universitetet, om reorganlsation av skolöverstyrelsens nämnd för pedagogiskt utveckhngsarbete och försöksverksamhet, om försöksverksamhet med ämnesmetodisk forskarutbildning samt om inrättande av professurer och övriga tjänster. I sistnämnda avseende föreslår emeUertid utskottet dessutom, aUtså utöver propositionen, att Kungl. Majt bemyndigas inrätta en professur i pedagogik vid Göteborgs universitet fr. o. m. den I juU 1972.

Om två ting, herr tahnan, har oenighet uppstått i utskottet, vilket framgår av reservationerna och tidigare anföranden.

Det första gäUer förslaget om att tUlsätta en parlamentarisk kommission, vilket herr Nordstrandh berört, för att snarast framlägga faktiska uppgifter angående undervisnmgsresultaten i grundskola och gymnasieskola, som det heter i reservationen. Bakom den reservationen står representanterna för moderata samhngspartiet ensamma. De övriga fyra partierna har avstyrkt det förslaget.

Utskottets motiv för att avstyrka förslaget om en parlamentarisk kommission är att det anses vara skolöverstyrelsens och den reorganiserade nämndens uppgift att skaffa fram fakta om undervisningsresultaten, I detta instämmer även moderata samhngspartiets representanter när det, som man uttrycker sig i motion nr 1266, gäller "på längre sikt". UppenbarUgen skUjer man här å ena sidan på vad man kallar "längre sikt" och å andra sidan vad man kaUar "snarast". För utvärderingar på längre sikt accepterar man således den reorganiserade nämnden, men för en, som man säger, redovisning av "faktiska uppgifter angående undervisningsresultatet" kräver man en parlamentarisk kommission. Det kan ju inte vara det parlamentariska som skUjer, ty även den reorganiserade

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

151

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

152

nämnden skaU enhgt utskottets mening ha ett starkt parlamentariskt Inslag. Men om nu moderata samlingspartiet med uttrycket "faktiska uppgifter angående undervisningsresultatet" menar någon form av utvärdering, vUket man rimhgen borde mena, så tar ju en sådan sin tid, och en parlamentarisk kommission kan knappast komma i gång tidigare och snabbare genomföra arbetet än den reorganiserade nämnden. Båda organen har vidare att vända sig tUl i stort sett samma krets av forskare som skall göra arbetet, om kompetensen skaU hållas på en någorlunda försvarbar nivå. Återstår således bara att förklara moderata samUngspartiets ståndpunkt med att man vUl ha en enklare form av utvärdering som det går fortare att göra, men en sådan kan ju hka väl göras genom den reorganiserade nämnden — herr Nordstrandh var inne på att den skulle ha beteendevetenskaphg expertis — om nu sådana enklare kartläggningar verkUgen kan tUlföra skoldebatten det större djup i det här avseendet som herr Nordstrandh efterlyser. För övrigt kan man ju ermra om att SIA under våren har låtit initiera en rad forskningsprojekt som bl. a. innebär just utvärderingar av skolans verksamhet på en rad viktiga områden.

Jag utgår från att med det starka intresse för kvahtet som moderata samlingspartiets representanter har när det gäller vår utbUdning, så viU man också vad beträffar utvärderingar eUer kartläggningar av utbildnings-resultat värna om kvaUteten. KvaUtativt goda undersökningar på det här området är mödosamma och tar tid.

Låt mig så övergå tUl den andra reservationen. Den gäller ämnesmetodisk forskarutbildning och är gemensam för centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter.

Frågan om ämnesmetodisk forskarutbUdning är gammal. Redan 1946 års skolkommisslon behandlade den. Senare togs den upp av 1960 års lärarutbUdningssakkunniga som kom med ett förslag, vUket dock inte genomfördes. Pedagogikutredningen hade att enhgt sina direktiv pröva frågan och har lagt fram ett förslag, som Innebär att man efter den grundläggande utbUdningen skaU kunna få en fyraårig ämnesmetodisk forskarutbUdning. Den skaU bestå av ca 50 poäng pedagogik och metodik, ca 30 poängs studier i ett visst ämne samt ca 80 poängs avhandlingsarbete. Förskjutningar i poängtalen skaU kunna ske beroende på ämnets art. Denna utbUdning skaU ge behörighet tUl tjänst som gymnasielektor i ämnet i fråga. Propositionen ansluter sig tUl utredningen och föreslår försöksverksamhet I ett begränsat antal ämnen — det sistnämnda bör kanske poängteras. Utskottet biträder propositionen i denna punkt. Även reservanterna biträder förslaget om försöksverksamhet men är tveksamma huruvida lektorsbehörighet skaU ges i ämnet i fråga. Man förordar i stället ett dispensförfarande.

Det har länge varit ett önskemål att man skuUe få en sådan här ämnesmetodisk forskarutbUdning, SkuUe den nu inte kunna leda till lektorsbehörighet, torde den inte komma att locka särskilt många kvahficerade personer, vilket jag tycker är ett skäl för att inte gå dispensvägen.

Sedan är det klart att detta är en alternativ väg tUl lektorsbehörighet. Att den medför kortare ämnesstudier än vad den vanhga förskämt-

bUdnlngen gör finns det ingen anledning att sticka under stol med. Men då får man ju väga detta mot de fördelar det innebär att få personer med de pedagogisk-metodiska momenten i utbUdningen bättre tiUgodosedda. Dessutom kan man på tal om kvaUtet i ämnesstudierna erinra om att i botten, dvs. i grundutbUdningen, har vederbörande ändå 60 poäng eUer 3 betyg, som det tidigare hette, i ämnet. TUl detta läggs ytterUgare 30 poäng i ämnesstudier, DärtUl kommer ett avhandUngsarbete på 80 poäng eUer två år, vUket rimUgen måste innehålla en hel del av ämnesstudier.

Det skaU medges att det bUr en differens här meUan s, k. vanUga lektorer och dessa ämnesmetodiska lektorer, men det är en differens på en, om jag så får uttrycka mig, rätt hög nivå, och där betyder sådana här differenser relativt sett mindre. Jag tycker att man kanske skall betona det I detta sammanhang.

Jag vUl med detta, hen talman, under konstaterande av en betydande enighet Inom utskottet, yrka bUaU tUl utskottets förslag på aUa punkter.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

Hen RICHARDSON (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag vlU helt kort anlägga ett par synpunkter på herr Gustafssons i Barkarby anförande beträffande den ämnesmetodiska utbildningen.

Utskottet framhåller att utbildningen skall ske försöksvis. Ja, det är bra. Vi tycker att det fhins skäl för att denna försöksverksamhet kommer tUl stånd. Men frågan gäUer ju behörighetsreglerna för lektorstjänst. Vi menar att det är praktiskt taget omöjligt att bedriva försöksverksamhet med behörighetsregler. Man vinner Ingenting på att redan nu ta ställning I den frågan. Vi menar att det är mera praktiskt att tlUämpa dispensförfarandet. VI tror Inte heUer att risken skuUe vara särskUt stor för att det Inte skuUe gå att locka lämpUga forskarstuderande tlU denna form av forskarutbUdning,

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker nog att utskottets ärade talesman något bagatelliserade betydelsen av djupare ämneskunskap för lektor i gymnasieskolan.

Mindre kunskaper eUer bristande kunskaper kan inte på det stadiet i aUa fall uteslutande ersättas av vad man brakar kalla för ämnesmetodik. Det vågar jag verkUgen påstå. Det är svagheten här att ämneskunskaperna, behörigheten i själva ämnet, inger sådana farhågor. Har man i gymnasieundervisningen upplevt hur lärare med svag ämnesteoretisk underbyggnad på grund av detta faktiskt har råkat Ula ut och misslyckats, är man tveksam,om att släppa fram en rad gymnasielektorer med den kompetens som en doktorsexamen i ämnesmetodik skuUe Innebära,

Vad beträffar den av oss föreslagna kommissionen är det riktigt som herr Gustafsson i Barkarby sade, att vi med den avser att snabbare få fram resultat än vad som är möjhgt med en nämnd Innan den bhr reorganiserad. VI tycker att den akuta skolsituationen nu är präglad av ovisshet och motstridiga uppgifter - faktiskt kämpande med varandra — angående skolans kvahtetsproblem. Vi måste få klarhet på den punkten så snabbt som det över huvud taget är möjligt och så objektivt som en

153

Nr 89

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

sådan undersökning kan göras. Vi anser att en kommission — där den parlamentariska sammansättningen i och för sig Inte är det allra viktigaste, eftersom denna också kommer in i nämnden — med hänsyn till tidsfaktorn och det akuta behovet kan vara den bästa lösningen. På längre sikt, dvs. när vi får nämnden reorganiserad och den förhoppningsvis verkar ungefär på det sätt som jag ville tolka propositionen på, är den nämnden naturUgtvis kontinuerUgt och på lång sikt det lämpligaste utvärderingsinstrumentet. Jag menar att det bara är i akuta situationer som man kan påkalla en specieU kommission.

154

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäle;

Herr talman! TUl hert Richardson -vill jag bara säga, att jag har en annan uppfattnmg än han om vad en dispensväg skulle medföra; Jag tror att det skuUe bh sämre rekrytering på den vägen. Där kanske åsikt står mot åsikt — jag skall inte gå in mera på detta.

Däremot skuUe jag vilja fråga herr Nordstrandh: Vad är det som säger att en parlamentarisk kommission skuUe kunna komma i gång snabbare än den reorganiserade nämnden och starta sådana undersökningar, även om det är enklare utvärderingar som herr Nordstrandh är ute efter?

Jag vUl erinra om — paraUeUen kanske inte är helt korrekt, men nästan — att SIA tiUsattes någon gång I mitten på år 1970; jag vet inte den exakta tidpunkten. Nu, på våren 1971 - aUtså efter nästan ett år — börjar man komma i gång med projekt, som annonserats i dagarna. Man kan beräkna att detta projekt i sm tur tar åtminstone ett år, innan det bhr några resultat över huvud taget. Efter de första prehminära resultaten dröjer det kanske ytterhgare ett år. Innan man får slutresultaten. Sådana undersökningar Innebär aUtså en lång procedur. Jag tror mte man vinner någonting på snabba kartläggningar som herr Nordstrandh säger att han är ute efter, nämhgen för att få ett större djup på skoldebatten, få den bättre och mera hyfsad, få svar på frågor, få klarhet I frågor. Jag har svårt att tro att man kommer särskUt långt med sådana enkla kartläggningar. Det är min bestämda uppfattrung att den reorganiserade nämnden lika väl skulle kunna användas för detta, och därför tycker jag att den parlamentariska kommissionen är onödig.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Exemplet med SIA var nog, som herr Gustafsson själv antydde, inte det aUra bästa i den debatt som vi nu för.

SIA — utredningen om skolans inre arbetsförhållanden — har en blandning av uppgifter på kortare sikt och på mycket lång sikt. Jag menar att den reorganiserade nämnden kommer att bh av hknande karaktär. Detta är ingen kritik mot uppläggningen av vare sig SIA eller den reorganiserade nämnden, utan det bara är så.

Motiveringen för den specieUa kommissionen är således att den kan radikalt koncentrera sig på den snabba och kortsiktiga bedömningen — här taget i bemärkelsen att den skaU ske snabbt — av den akuta skolsituationen.

Herr GUSTAFSSON i Barkaby (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag uppfattade Inte heUer herr Nordstrandhs inlägg som en kritik mot den reorganiserade nämnden och jag sade att det kanske inte är helt bra att dra en paraUeU med SIA, men det är nog inte en så dåUg paraUell i aUa faU. Man sysslar ändå med skolforsknlng på båda kanterna. Det är aUdeles klart att i SIA finns en blandmng av kortsiktiga och långsiktiga projekt, men så bhr det i aUa organ som skaU syssla med utvärdering. Vissa saker går kanske att utvärdera ganska snabbt, medan andra tar något längre tid.

Men jag tror inte att det finns någon möjhghet att på kort sikt få klarhet i de — såvitt jag fattar det — stora frågor som hen Nordstrandh talar om. Det framgår av moderaternas två motioner — den tidigare och den nu aktueUa — att man är ute efter att få klarhet I vissa saker och att få tUl stånd en bättre debatt, dvs, underlag för debatten och bättre kunskaper om hur skolan fungerar. Jag tror tyvärr inte att det fmns någon kort väg tUl det målet, herr Nordstrandh,

Det är därför jag är skeptisk mot den parlamentariska kommissionen och jag bhr det kanske ännu htet mer när herr Nordstrandh betonar, som han gör i fiera Inlägg, att det är de snabba rycken — för att låna ett uttryck från annat håU — som skuUe vara bra I det här sammanhanget. Jag tror tyvärr Inte, herr Nordstrandh, på snabba lösningar utan jag tror att dessa frågor måste ta tid. Vi får ge oss tiU tåls och använda den tid som fmns tUl att föra en så hygghg debatt som möjhgt på detta område. Vi är ändå inte helt renons på kunskaper och vi kanske kan använda dem på ett något hyggligare sätt än hittUls i awaktan på att de mer långsiktiga undersökningarna bhr klara — och då kan ge underlag för nya bedömningar.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Ganska ofta brakar vi i den här kammaren komma in på läromedelsfrågor, många gånger av den anledningen att någon ledamot har uppmärksammat en lärobok som inte håUer måttet i något hänseende. Då brukar vi sä småningom ena oss om att vi inte skall debattera den saken, därför att vi skaU awakta läromedelsutredningens betänkande. Det väntas nu i höst.

Jag har i ett särskUt yttrande, som är fogat tUl detta betänkande, belyst hur orimhgt det nya avgiftssystem är som propositionen föreslår för praktisk prövning av läroböcker, systemläromedel och system-hknande läromedel. Jag har bl a, påpekat att det nog måste tolkas så, att ett årskurstäckande studiematerial för t, ex, högstadiets no- och SO-ämnen om 20—25 häften för arbetsområden, som tUlsammans ersätter de klassiska läroböckerna, nu skuUe belastas med 10 000—12 000 kronor I merkostnad bara därför att SÖ registrerar utprövningsverksamheten.

Jag skuUe gäma viha stäUa ett par frågor tlU statsrådet Moberg mot bakgrund av detta. Den första frågan lyder: Anser statsrådet att den fördyring av läromedel som jag har påtalat I det särskUda yttrandet är lämplig med tanke på risken för att kommunerna av ekonomiska skäl då kommer att föredra blUlgare och ej utprövade läromedel av lägre kvahtet? Den andra frågan är den naturhga; Anser inte statsrådet att det

155

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Pedagogisk utbildning och forskning

skuUe kunna vara motiverat att awakta läromedelsutredningens betänkande mnan man börjar tUlämpa ett sådant nytt avgiftssystem?

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag finner mte att den första av herr Wikström påtalade konsekvensen behöver inträda. Om detta hanteras på rätt sätt även av läromedelsförlagen behöver det inte bh någon särskilt stor belastning.

Jag har, som jag skriver i propositionen, funnit att utprövningen också bör bidra tUl kostnadernas täckande.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag fattade det så, att statsrådet Moberg inte bestred de fakta som jag har redovisat I mitt särskUda yttrande. Då kvarstår farhågorna för dessa merkostnader.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag upprepar vad jag säger, att denna avgifts Införande kanske kan få förlagen att fundera något över i vilken form de skaU låta göra den utprövning som de vUl åstadkomma. Då är det Inte säkert att det leder tUl sådana konsekvenser som hen Wikström har exempel på i sitt särskUda yttrande.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Då borde vi rimhgen vara överens om att man skaU awakta att Införa ett sådant nytt system tUls man får läromedelsutred-rungens betänkande. Vad det här gäUer är Inte kostnader för förlagen, utan ytterst kostnader för kommunerna, och det är fråga om vUka metodiska och pedagogiska principer man skaU tlUämpa. För rrun del tycker jag att det nya förslaget mte var särskUt välbetänkt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Utskottets hemställan biföUs,

Mom. 4

Propositioner gavs på blfaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Nordstrandh och Strindberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren bifaUer UtbUdningsutskottets hemstäUan i betänkandet nr 12 punkten 1 mom. 4 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herrar Nordstrandh och Strindberg,

156

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde      Nr 90
rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-      Tisdagen den
röstning gav föhande resultat;                                                       18 maj 1971

Vuxenutbildning

Ja - 270 Nej - 34 Avstår — 4

Mom. 5-12

Utskottets hemstäUan bIföUs,

Mom. 13

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Wikström m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren bifaUer utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 12 punkten 1 mom, 13 röstar ja,

den det ej vlU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 2 av herr Wikström

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 146

Avstår — 4

Punkterna 2—5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 7 Vuxenutbildning

Föredrogs UtbUdningsutskottets betänkande nr 13 i anledning av Kungl. Majts proposition angående vuxenutbUdning jämte motioner.

Sedan Kungl. Majt i propositionen 1971:1 (bUaga 10, punkterna G 5—G 7) beräknat medel för nedannämnda ändamål, hade Kungl. Majt i propositionen 1971:37 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 26 februari 1971 föreslagit riksdagen att

1. anta vid propositionen fogat förslag tUl lag om ändring i studleme-delsförordnlngen (1964:401),

2. bemyndiga Kungl. Majt att meddela de bestämmelser som behövdes för att Införa ett system med interkommunal ersättning på den

kommunala vuxenutbUdningens område, 157

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

3. godkänna vad som förordats i statsrådsprotokoUet i fråga om inrättande av och skoUedrUng för särskild skolenhet med kommunal vuxenutbildrung m.m.,

4. medge att reservationsanslaget Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln fick tas i anspråk under budgetåret 1971/72 för försöksverksamhet med viss vuxenutbildning,

5. godkänna vad som i övrigt förordats i statsrådsprotokollet om kommunal vuxenutbUdning, studiechklar och fria läromedel vid stathga läroanstalter,

6. tUl Bidrag tUl driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor,

7. tUl Bidrag tUl studlecirkelverksamheten för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor,

8. tUl Bidrag tUl studieförbund för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 8 900 000 kronor.

Propositionen 1971:37 hade behandlats av socialförsäkringsutskottet såvitt angick författningsförslaget. Övriga delar av propositionen hade hänvisats tUl UtbUdningsutskottet.

158

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:71 av hertar Jönsson i Arlöv och Johnsson i Blentarp, vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skulle anhålla om ett sådant tillägg i stadgan för gymnasial vuxenutbUdning att skollagens 2 kap. 9 § c och skolstadgans 9 kap. 5 § c gjordes tUlämpliga även för den gymnasiala vuxenutbildningen och att tUlägg gjordes i stadgan för gymnasial vuxenutbUdning så att lärare, som undervisade minst fyra veckotimmar i gymnasial vuxenutbildning, bereddes tUlfälle att under tid motsvarande minst en dag varje läsår delta i av skolöverstyrelsen, länsskohiämnd eUer skolstyrelse anordnad fortbildning,

dels motionen 1971:199 av herrar Stålhammar och Jonsson i Ahngsås, vari hemstäUts att riksdagen beslutade att hos Kungl. Majt hemstäUa att statsbidragen tUl vuxenutbUdningen fick en sådan utformning, att det blev möjUgt att tUl de kommunala vuxenutbUdningsråden knyta en studierådgivare med uppgift att biträda de vuxenstuderande med individuell studierådgivning och studieplanering,

dels motionen 1971:372 av henar Helén och Hedlund, vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta att

I, i skrivelse tUl Kungl, Majt anhåUa om en samlad översyn av hela vuxenutbildningsområdet genom en parlamentariskt tUlsatt kommitté vari även skuUe Ingå representanter för näringhv och organisationer, varvid särskUd uppmärksamhet borde ägnas åt a) vuxenutbUdning bedriven av kommuner, organisationer, företag och institutioner, b) det fria folkbUdnhigsarbetet och dess relation tUl den målinriktade vuxenutbildningen, c) vuxenutbUdningens lokala och regionala organisation, d) radio/TV-verksamhet för -vuxenutbUdning och möjligheterna för kompletterande regional undervisning.

2. godkänna att statsbidrag tUl central kursverksamhet skulle utgå tiU Nr 90

även annan organisation med dhektanslutna medlemmar än löntagarorga- Tisdaeen den
nisation enUgt vad i motionen anförts, jg j; 1971

3. bemyndiga Kungl, Majt att faststäUa föreskrifterna härför, --------

dels motionen 1971:855 av herrar Fransson och Andersson i Nybro, Vuxenutbildning

vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt på basis av Inhämtade erfarenheter begärde en skyndsam utredning med sikte på det fortsatta reformarbetet för vuxenutbUdning för de grupper som i dag inte kom i kontakt med redan etablerade undervisningsmetoder, dels motionen 1971:864 av herr Johansson i Växjö m. fl., dels motionen 1971:871 av fru Lewén-Eliasson och fröken Mattson, dels motionen 1971:894 av herr SeUgren m. fl., dels motionen 1971:1308 av herr Jonsson i Ahngsås m. fl., dels motionen 1971:1309 av herr Wiklund i Härnösand m.fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade att

1. kommunerna ålades att Inrätta vuxenutbUdningsråd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i motionen,

2. vuxenutbUdningsråden ålades ansvaret för intagningen av elever i den kommunala vuxenutbUdningen,

3. det i propositionen 1971:37 föreslagna 2-procentiga statsbidraget fick användas för uppsökande verksamhet,

dels motionen 1971:1356 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari hemställts att riksdagen beslutade att

1. I skrivelse tUl Kungl. Majt hemställa om att en utredning tUlsattes med uppgift att utarbeta ett samlat förslag för hela vuxenutbUdningen med särskUt beaktande av de vuxenstuderandes studiesociala situation och pedagogiska problem,

2. avslå förslaget om en begränsning av utbyggnaden av den kommunala vuxenutbUdningen på gymnasieskolnivå,

3. som bidrag tiU studieförbund för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 13 900 000 kronor,

dels motionen 1971:1358 av hen Nordstrandh m. fl.,

dels motionen 1971:1359 av herr Nordstrandh m. fl., vari hemställts att riksdagen skuUe hos Kungl. Maj:t anhåUa om en parlamentarisk utredning, I vUken higlck representanter för näringshvet och arbetsmarknadsorganisationerna, med uppgift att i enhghet med de rikthnjer som angetts i motionen företa en samlad översyn av vuxenutbildningen I Sverige,

dels motionen 1971:1360 av herr Nordstrandh m. fl.,

dels motionen 1971:1362 av hen Wennerfors,

dels motionen 1971:1363 av herr Wikström och fröken Andersson i Stockholm, vari hemstäUts att riksdagen skuUe uttala att vid den fortsatta utbyggnaden av vuxenutbUdningen de i motionen framförda synpunkterna skuUe beaktas.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad utskottet i
anledning av motionerna 1971:372, 1971:855, 1971:1356 och 159

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

160

1971:1359 anfört beträffande fortsatt behandhng av frågorna om samordning och arbetsfördelning mom vuxenutbildningen,

2. godkände vad i statsrådsprotokoUet I fråga om den kommunala vuxenutbUdningen förordats beträffande utbUdnlngsprogram,

3. med bifaU tUl Kungl, Majts förslag och med avslag å motionerna 1971:1356 och 1971:1363, förstnämnda motion såvitt nu var i fråga, godkände vad I statsrådsprotokoUet i fråga om den kommunala vuxenutbUdningen förordats beträffande utblldnlngsvolym,

4, skuUe avslå motionen 1971:1309 i vad avsåg vuxenutbUdningsråd,

5, med bifaU tUl Kungl, Majts förslag och i anledning av motionen 1971:1309 såvitt nu var i fråga godkände vad som i statsrådsprotokoUet beträffande kommunal vuxenutbUdning förordats i fråga om Intagning av elever,

6, som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad utskottet I anledning av motionerna 1971:199 och 1971:1309 anfört beträffande i StatsrådsprotokoUet förordat statsbidrag tUl intagningsverksamhet m. m.,

7. med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1308 såvitt nu var i fråga godkände i statsrådsprotokoUet förordad ändring I fråga om minimiantal elever för Inrättande av kurs,

8. med blfaU tUl Kung], Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1308 såvitt nu var i fråga bemyndigade Kungl, Maj:t att meddela de bestämmelser som behövdes för att Införa ett system med interkommunal ersättning på den kommunala vuxenutbUdningens område,

9, skulle avslå motionerna 1971:864 och 1971:1358 om lärartjänster
m, m.,

10. som sin mening gav Kungl. Majt tlU känna vad utskottet i anledning av motionen 1971:71 anfört beträffande lärares fortbildning,

11. skuUe avslå motionen 1971:1362 om studierektors tjänstgöring,

12. godkände vad som förordats I statsrådsprotokoUet i fråga om Inrättande av och skoUednlng för särskUd skolenhet med kommunal vuxenutbUdning m. m.,

13. godkände vad som I övrigt förordats I statsrådsprotokollet om kommunal vuxenutbildning,

14, skuUe avslå motionen 1971:894 om viss försöksverksamhet,

15. med bifaU tUl Kungl, Majts förslag och med avslag å motionen
1971:1308 såvitt nu var i fråga godkände vad som förordats I
statsrådsprotokoUet om studiechklar,

16, skuUe avslå motionen 1971:372 i vad avsåg statsbidrag tlU central kursverksamhet,

17, godkände vad som förordats i statsrådsprotokollet om fria läromedel vid statliga läroanstalter,

18, skuUe avslå motionen 1971:1360 om statsbidrag tUl fria läromedel vid enskUda skolor,

19. medgav att reservationsanslaget Kommittéer m, m. under åttonde
huvudtiteln fick tas I anspråk under budgetåret 1971/72 för försöksverk
samhet med viss vuxenutbUdning,

20, skuUe avslå motionen 1971:871 om viss uppsökande verksamhet,

21, tUl Bidrag tiU driften av kommunala skolor för vuxna för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslaganslag

av 130 000 000 kronor,

22, tUl Bidrag tlU studlecirkelverksamheten för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor,

23, med bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:1356 såvitt nu var i fråga tUl Bidrag tiU studieförbund för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisade ett anslag av 8 900 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande kurser på gymnasieskolans nivå av herr Berndtson i
Linköping (vpk), som ansett att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med blfaU tUl motionen 1971:1356 och i anledning av motionen 1971:1363, förstnämnda motion såvitt nu var i fråga, skuUe avslå Kungl. Maj:ts förslag om begränsning av expansionen av den kommunala vuxenutbUdrungen på gymnasieskolnivå,

2. beträffande lärartjänster av herrar Nordstrandh och Strindberg
(båda m), som ansett att utskottet under 9 bort hemstäUa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna i anledning av motionerna 1971:864 och 1971:1358 förordat om anordnande fr. o. m. den 1 januari 1972 av försöksverksamhet med fasta heltidstjänster som lärare och arvodestjänster som huvudlärare inom den kommunala vuxenutbUdningen,

3. beträffande statsbidrag till central kursverksamhet av herrar Wik
ström (fp), Larsson i Staffanstorp (c), Nordstrandh (m) och Johansson i
Skärstad (c), fru Söder (c) samt herrar Jonsson i Alingsås (fp) och
Strindberg (m), som ansett att utskottet under 16 bort hemställa,

att riksdagen skuUe bifaUa i motionen 1971:372 framställt yrkande om statsbidrag tUl central kursverksamhet och i anledning härav till Central kursverksamhet för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor,

4. beträffande statsbidrag till studieförbunden av herr Berndtson
i Linköping (vpk), som ansett att utskottet under 23 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall tiU motionen 1971:1356 såvitt nu var i fråga tlU Bidrag tiU studieförbund för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtUeln anvisade 13 900 000 kronor.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskUt yttrande av henar Nordstrandh och Strindberg (båda m).

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yrtrade:

Överläggningen angående UtbUdningsutskottets betänkande nr 13 må omfatta även socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28. Yrkanden angående sistnämnda betänkande framstäUes dock först sedan detsamma föredragits.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Som herr Richardson påpekade under föregående punkt har propositionerna denna vår från utbUdningsdepartementet fått ett — om man uttrycker sig försiktigt — blandat mottagande. Där är förslaget

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 89-90

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenu t bildning

162

om utbildningen vid socialhögskolorna, där ett enigt utskott korrigerade vad det föredragande statsrådet föreslagit. Där är propositionen om bibUoteksutbUdningen, som riksdagen i nästa vecka skall ta ställning till och som det i dag inte finns annan anledning att kommentera än att den på ett ganska talande sätt belyser kvahteten på departementets propositioner. Och där är proposition 37 om vuxenutbildning, som förvisso berör ett stort antal omfattande och väsenthga frågestäUningar, men som också av någon tidning har kallats för en pyttipanna på vuxenutbUdningens område.

VisserUgen föreslås I propositionen en rad åtgärder och förändringar, och de flesta av dessa berör frågorna om vUka som bör få tUlgång tUl samhällets vuxenundervisning. Men prioriteringsfrågorna belyses ytterst knapphändigt, och samhällsekonomiska överväganden eller resonemang saknas så gott som fuUständigt.

Det finns knappast någon anledning att invända mot huvudtanken att de som har den mest bristfälhga grundutbUdningen i första hand bör få del av samhällets utbud på utbUdningsområdet, Men det kan inte vara tUlfredsstäUande att bara ange att vid Intagning tUl gymnasiekurser i första hand de bör tas in som är i största behov av utbUdningen, Så vag ochi oklar får inte en proposition vara. Och mycket riktigt har kraftiga protester mött just på denna punkt.

Utskottet har tiU att börja med sett sig föranlett att markera att den ökning av kurserna på gymnasieskolans nivå, som begränsas tUl 10 procent, tUl hälften bör tUlfaUa samtUga kommuner så att de genomgående kan få en ökning med I varje faU de 5 procenten. Men det innebär ändå för t. ex. de större kommunerna en oerhört kraftig minskning av den förväntade ökningen, och det finns stor risk för att enskUda individer, som målmedvetet inriktat sig på en viss vuxenutbildning och planerat att under det närmaste året påbörja denna, nu får sina planer helt stäckta. För dessa människor måste propositionen ses som ett tecken på stagnation på en viktig sektor.

Vid den intagningsprocedur som nu stundar i många kommuner finns det enhgt propositionen bara två kriterier att utnyttja — de äldres behov och utsatt social situation. Hur skaU t. ex. i de största kommunerna flera tusen sökande kunna gaUras ut på så vaga grunder? frågade rektorn vid Göteborgs stads vuxengymnasium häromdagen i en artikel. Kan statsrådet Moberg ge något besked på den punkten? EUer är det riktigt att tolka propositionen så som en av TCO:s utbUdnhigsexperter gjort, när han frågar om ett av de negativa kännemärkena vid urvalet av sökande skall vara ett aUtför påtagUgt studieintresse?

Propositionen bjuder emeUertid mte bara på otiUfredsställande redovisning av en rad praktiska lösningar, utan den är framför allt torftig ur principieU synpunkt.

Låt mig exempUfiera. Trots att det föredragande statsrådet har ansvar också för unlversitetsutbUdnhigen, har Inte I denna proposition eller i annat sammanhang gjorts något försök tUl awägning mellan vad samhället satsar på utbUdning direkt efter gymnasieskolan och vad man satsar på utbildning för människor som varit ute i yrkesUvet under längre tid. I båda faUen finns naturhgtvis grupper som läser mte i första hand för

dhekt yrkesutbUdning utan för att skaffa sig kunskaper av ren bildnings- Nr 90

törst eller mera för nöjes skuU, och det är väl i och för sig ett helt rimligt Tisdaeen den

önskemål att man skall kunna göra det. Men hur man fördelar ohka jg maj 1971

Vuxenutbildning

former av studier är en rättvisefråga. För närvarande kan alla de som har

gymnasieutbUdnlng gå tUl universitetens fria fakulteter och skaffa sig en

utbildning som arbetsmarknaden inte efterfrågar, medan den vuxna

generation som endast har folkskola får nöja sig med en ransonerad rest

av studierna. Det är mycket trohgt, att en mera rättvis fördelning meUan

generationerna skuUe kräva en begränsning av de fria fakulteternas

tUlväxt och en motsvarande ökning av vuxenutbUdningen på rimhga

studiesociala villkor. Men förutsättningen för att en sådan avvägning skaU

kunna ske är självfallet att man från regeringens sida vid något tUlfäUe

aktuaUserar dessa frågor, kommer med något inlägg där problemen

belyses eller rent av sträcker sig så långt som tiU att lägga ett förslag som

kan Innebära att diskussionen i riksdagen får önskvärd konkretion.

Nu är det - med undantag av några få detaher — ett enigt utskott som ställt sig bakom det mesta I propositionen. Vad jag har velat framhålla är att man naturhgtvis tiU en viss tid kan administrera vuxenutbUdningen utan att beröra de grundläggande och principiella awägnmgsfrågoma. Men förr eUer senare aktuahseras ofrånkomhgen kraven på att mera ÖversiktUga ställningstaganden skaU göras, och det skulle naturUgtvis vara bra om statsrådet redan i dag kunde antyda något om hur han ser på dessa frågor på sikt.

Utskottet har i år sett sig föranlett att för regeringen påpeka, att senast nästa år riksdagen bör få en redogörelse för utvecklingen och utredningsläget på vuxenutbUdnlngssektorn. I den redovisningen bör även Ingå sådana förslag som avses bh föremål för statsmakternas beslut. Utskottet understryker vikten av att frågorna om samordning och arbetsfördelning inom vuxenutbUdningen bUr behandlade. Det gäUer t. ex. relationen meUan den kommunala vuxenutbUdningen och den som studieförbunden är huvudmän för. Utskottet har vidare enat sig om att SVUX bör kunna arbeta med dessa frågor under förutsättning att man, ökar det parlamentariska inslaget i kommittén. Utskottet antyder sluthgen att I ett längre perspektiv kan frågan om en samlad översyn ånyo aktuahseras. Man kan säga att utskottet nu har gett det föredragande statsrådet ett års respit när det gäller den redovisning och de principieUa stäUnlngstaganden som helst borde ha legat tUl grund redan för årets beslut.

På en punkt har de Icke-sociahstlska partierna reserverat sig. Eftersom jag tror att herr Elmstedt kommer att ta upp denna punkt, nöjer jag mig med att yrka bifaU tUl reservationen 3.

Hen ELMSTEDT (c):

Herr talman! Den ökade satsning på vuxenutbUdningen och då främst
på grundskoleutbUdningen som riksdagen gjort under de senare åren har i
stort skett I enighetens tecken. Också i år har en ökning av anslagen
föreslagits, och det noterar vi med tiUfredsställelse, Att man skuUe önska
ytterUgare ekonomiska insatser på många håU är naturligt, men dels får
man böja sig av resursskäl, dels bör man nog se över hela fältet och 163

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildniitg

164

underlätta anpassningen. I dag är det faktiskt på det sättet att vi har svårt att nå ut med vuxenutbUdningen tUl många människor, ofta kanske tUl dem som skulle ha största nyttan och glädjen av den. Det hindrar emellertid inte att det finns en del uppenbara orättvisor, som utan störte kostnader borde kunna rättas tUl, Jag återkommer strax tiU detta.

Vi har en rik flora av vuxenutbUdning numera, vilket skall ses mot bakgrunden av den totala omstruktureringen av samhäUet, VuxenutbUd ningen är helt enkelt en produkt av den verkhghet vi lever i, och Ingenting är rimhgare än att ta konsekvenserna av detta genom en utbyggd möjhghet tUl utbildning Inom denna sektor. Från vår sida har vi aldrig tvekat på den punkten.

På många viktiga områden är utskottet i det här aktueUa betänkandet enigt, vUket jag uppfattar som en medveten strävan att nå reeUa resultat. Som vanUgt i dessa sammanhang finns det en rad motioner som tar upp i och för sig viktiga problem. Låt mig beröra endast ett par av dem.

Det gäUer först motionen 372, en partimotion från centern och folkpartiet, vari krävs en översyn av vuxenutbUdningsområdet av en parlamentariskt sammansatt kommitté, VI reste samma krav vid fjolårets riksdag men då utan resultat. Anledningen är helt enkelt den att det många gånger, som jag tidigare nämnt, är svårt att överblicka det totala utbudet av vuxenutbUdning, Det vore önskvärt med en klarare gränsdragning mellan de ohka huvudmännens kompetensområden, och jag tror också att man härigenom skuUe få en bättre användning och en större effektivitet av de satsade resurserna. Det är ju ändå tiU sist en gemensam räkning som ställs ut för betalning.

Utskottet har i år kunnat enas om en skrivning som i långa stycken tiUgodoser yrkandet i motion 372, och det noterar vi med tiUfredsstäUelse, Det är riktigt, som påpekas i betänkandet, att det finns en hel del kommittéer i arbete mom det här området, men higen av dessa är av övergripande natur, och det parlamentariska Inslaget är ringa. Jag noterar att utskottet klart säger ut att en samlad översyn av hela fältet på nytt kan aktuahseras när resultaten från aUa pågående mindre utredrungar blh klara.

Vad som emellertid främst bidragit tUl att vi från centerpartiets sida gått med på utskottets skrivning är att enighet uppnåtts om att ge den s, k, SVUX vidgade dhektiv eftersom denna huvudsakhgen sysslar med studieflnansleUa frågor, och att SVUX då skulle få ta sig an bl. a. kompetensawägningen meUan de oUka vuxenutbildningsområdena. EnUgt utskottets mening bör det parlamentariska inslaget i SVUX ökas. Det är naturligtvis ett steg I den riktning som anges I vår motion, och med det tUIkännaglvandet tiU Kungl. Majt som utskottet föreslår riksdagen att göra i det här avseendet har vi låtit oss nöja tUls vidare. När det så gäUer den andra delen i yrkandet i nuttenmotionen, nämUgen att godkänna att statsbidrag tUl central kursverksamhet skaU utgå även tiU annan organisation med dhektanslutna medlemmar än löntagarorganisation, är enigheten Inte hka stor.

När löntagarorganisationerna gavs denna möjhghet vid fjolårets riksdag, hade vi anledning att påpeka orättvisan i att andra liknande fackhga organisationer som bedriver hknande kursverksamhet stäUdes utanför.

Mycket av vuxenutbUdningen sker I dag mom de fackliga organisatio-     Nr 90
nerna, och jag anser det helt riktigt att bidrag i hnje med fjolårsbeslutet     TicHaaen den
utgår tUl dessa. Det är ingen som helst diskussion på den punkten. Vad vi     ig      • J971
viU är en vidgning tUl andra Uknande organisationer.

De motiv som föredragande statsrådet grundade sitt ställningstagande vuxenutbildning på i fjol, när förslaget kom att det skuUe gälla fackhga organisationer vilkas medlemmar hade en brlstfäUig utbUdning, ofta endast den obUgatoriska skolutbildningen, kan med starkt fog användas för att vidga kretsen av berättigade organisationer. Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorgarusation — två av de mera kända för att nu nämna ett par stycken - består tiU mycket stor del av medlemmar vUkas skolunderbyggnad med dagens mått måste anses brlstfäUig. Jag har svårt att förstå varför det mte skaU utgå statsbidrag också tUl deras centrala kursverksamhet, som är av betydande omfattning, det kan jag försäkra.

Det hade varit på sm plats, tycker jag, att föredragande statsrådet i år hade vidgat kretsen av berättigade organisationer, och det förvånar mig att utskottsmajoriteten inte ansett sig kurma ändra på statsrådets inställning I det här avseendet. Debatten I fjol och erfarenheterna från verkhgheten borde ha varit tUlräckhga skäl.

Såväl statsrådet som utskottsmajoriteten har utan någon nämnvärd motivering — jag skuUe viha säga nästan utan motivering alls — vägrat att vidga gränsen för bidragsberättigade organisationer. Det finns flera som arbetar på ungefär samma sätt som löntagarorganisationerna och som består av medlemmar som i många fall har sämre ekonomiska betingelser.

Det kan synas vara en hten fråga, men den är av principieU art och därför nog så betydelsefuU. Den har också ekonomiska konsekvenser, det är självklart. Dessutom verkar det htet av klassindelning, vUket jag trodde vi hade vuxit ifrån. LRF, för att ta ett exempel, har utomordenthgt viktiga frågor att handlägga, bl. a. förhandUngar med statsmakterna. Det torde vara en fråga av stort samhäUeUgt Intresse att medlemmarna i denna organisation har goda Insikter i samhäUsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och näringspoUtiska angelägenheter hksom självklart i de fackhga frågorna.

De måste naturhgtvis skaffa sig dessa insikter ändå, men att så att säga bh erkända i detta sammanhang utgör naturhgtvis en sporre och ökar självklart möjhgheterna att bedriva den kursverksamhet som det här är fråga om.

Jag ber aUtså att få yrka blfaU tUl reservationen 3 av herr Wikström m, fl.

Så tUl sist några ord om det yrkande som framförts i ett par motioner
om fasta heltidstjänster som lärare mom den kommunala vuxenutbUd
ningen, Det är ingen tvekan om att det kommer att krävas mer och mer,
när det gäUer lärarkrafter tiU vuxenutbUdningen, men att nu införa fasta
lärartjänster är kanske något för tidigt. Utskottet menar att frågan om
fasta lärartjänster bör bh belysta i den redogörelse som Kungl, Maj:t
enhgt utskottets mening bör lärrma riksdagen nästa år över resultatet från
ohka kommittéer som är i arbete. För övrigt rör det sig här om en del i
det stora komplex som hela vuxenutbUdningen utgör och som centerpar- 165

Nr 90 tjet och också folkpartiet anser bör bh föremål för en ordenthg översyn.

Tisdaeen den detta har vi också nått enighet i utskottet,

18 maj 1971 Låt mig avslutningsvis konstatera att jag har uppfattat det så att

Vuxenutbildning

utbildningsutskottets realbehandling I år av denna mycket omfattande och viktiga fråga har besjälats av en strävan att så långt som möjligt bh sams om dessa viktiga problem. Men fördenskuU kan man inte underlåta att redovisa de synpunkter som finns att redovisa på områden där vi har ohka meningar. Jag beklagar att vi inte har kunnat enas på aUa punkter.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! AUt är väl hite välbestäUt i fråga om den proposition angående vuxenutbildningen som vi just nu behandlar. Visserhgen rör sig anslagsberäkningarna med stora belopp. För den kommunala vuxenundervisningen och för studiecirkelverksamheten beräknas för vardera 130 mUjoner kronor, och därutöver får studieförbunden för sin centrala organisation bortåt 9 mihoner kronor. Att satsa i runt tal 270 mUjoner kronor på vuxenutbUdningen är väl använda pengar. Mer kommer emellertid att krävas för detta prioriterade område. Se tUl exempel på föhderna av vissa begränsningar, gjorda I propositionen och med hänsyn tUl budgetläget godtagna av utskottet. Hen Wikström har varit Inne på den saken; låt mig ge en liten exemphfierhig från rikets andra stad.

MeUan 500 och 800 sökande tiU vuxengymnasiet i Göteborg riskerar, enUgt uppgifter som jag har fått och som också har delgivits pressen, att bh awisade inför höstterminen. Orsaken är propositionen som räknar med begränsningar, framför aUt mom gymnaslekurserna. Men en stor gmpp mom grundskolekurserna råkar väl också i kläm. Elever med ganska gamla — ibland mycket gamla — real- eUer flickskoleexamina får bara tas in i mån av plats. Och den kategorin utgör I dag — åtminstone i Göteborg, om den uppgift jag har fått är riktig — nästan en tredjedel av deltagama i grundskolekurserna. De är ofta äldre kvinnor, säger man mig, som vill börja om sina studier. De är givetvis formellt behöriga tUl gymnasiekurserna men vågar sig inte på dem — de har aUtså i någon mån tappat sin studiefärdighet och tycker att studietakten numera är hård. Och de viU därför gärna gå i grundskolekurserna först för att friska upp kunskaperna och vänja sig vid studierna, och det bhr svårt för dem i det läge vari vi nu befinner oss I fråga om vuxenutbUdningen,

Jag har själv biträtt utskottet som godtar propositionen, och jag vUl aUtså inte kritisera mitt eget stäUningstagande, Man jag vlU understryka att här är faktiskt ett fält där vi får vara beredda att satsa mer i fortsättningen, om vi skall kunna tUlmötesgå de berättigade krav som faktiskt finns i övermått, vågar jag väl säga,

1 flera motioner, även från moderata samUngspartiet, har framställts
krav på en samlad översyn av vuxenutbUdningsområdet I form av en
parlamentarisk kommitté. Utskottet har här, som redan betonats, skrivit
sig samman om ett tUlkärmaglvande tUl Kungl, Maj:t, och jag skall inte ta
upp den här problematiken. Den är förvisso Intressant och kan kanske
behöva belysas ännu mer än vad som har gjorts i debatten, men det
kommer att göras av en annan talare från moderata samhngspartiet,
166 TUl UtbUdningsutskottets betänkande är knutna några reservationer

och ett särskilt yttrande. En av de här reservationerna och det särskilda yttrandet skall jag kommentera I största korthet. Reservationen 2 avser fasta lärartjänster mom vuxenutbildningen. Herr Elmstedt var inne på den saken men drog enhgt mitt förmenande inte de riktiga slutsatserna av läget. Ingen torde kunna motsäga att lärarorganisationen inom den kommunala vuxenutbUdningen behöver förstärkas. Det är många skäl som talar för det, och jag har redovisat dem i reservationsmotiveringen. Fasta lärartjänster mom vuxenutbUdningen ger ökad stabUitet, VuxenutbUdningens starka expansion — den berörde jag nyss — understryker behovet av lärare som på heltid kan ägna sig åt uppgifterna inom densamma. Med en fast medarbetarstab ökas också möjligheterna att skapa en skola, särskUt anpassad tUl de vuxenstuderandes behov. Och det är fråga om anpassning här. Det är inte att utan vidare överföra ungdomsskolan tUl de vuxenstuderandes skola. Då gör man det aUdeles för enkelt för sig. Vuxenstudier på dagtid främjas genom fasta lärartjänster.

Jag menar att förslag om fasta heltidstjänster och arvodestjänster som huvudlärare — huvudlärare är också något utomordenthgt betydelsefullt — inom den kommunala vuxenutbUdningen borde läggas fram snarast. Ett sådant förslag kanske mte kan presenteras och verkställas omgående, men behoven är nu, som jag måste bedöma dem, stora, och därför synes det lämpligt att ta initiativ tUl en försöksverksamhet, varvid också de erfarenheter som då kommer fram kan bh tUl gagn för utformningen av det definitiva förslaget. En sådan försöksverksamhet är mte omöjlig på något sätt, tvärtom. Den bör kunna startas ganska omedelbart, och man behöver inte börja den på hösten; den kan man börja den 1 januari nästa år. Det går utmärkt, om man viU,

Utskottet ser en utveckUng mot fasta tjänster som naturlig — och det hade varit ganska hårresande om man hade sagt någonting annat - men viU för närvarande inte ta stäUnhig. Man kan aUtså inte ens gå med på försöksverksamhet. Det verkar som om man på något sätt ändå inte viU ge den utveckUng mot fasta tjänster som man talar om en chans omedelbart, t, ex, genom försöksverksamhet. Man önskar förhala. Det är för tidigt, sade herr Elmstedt. Jag viU inte polemisera mot honom, men jag tycker inte att det är för tidigt. Jag vågar försäkra att utskottet kämpar förgäves, om man är ute för att på något sätt förhala. Frågan är bara hur länge man kan håUa tiUbaka. Jag hoppas att motståndet bhr så korthvat som möjhgt — tUl fromma för vuxenutbUdningen, det är min fasta övertygelse. Jag hemstäUer alltså om blfaU tUl reservationen 2.

Det särskilda yttrandet vUl understryka att strävan att införa fria läromedel — om man är överens om denna strävan, och det är man väl — bör gälla aUa gymnasiala skolor. Jag vUl understryka det, därför att det som står i propositionen kan tolkas annorlunda. När läromedelsfrågan lösts för hu-vudparten av eleverna i de kommunala gymnasiala skolorna — det är den Inte ännu — bör inte eleverna i gymnasiala skolor med enskilda huvudmän bh kvar som något slags restpott på andra viUkor, Rättvisa skipas och likställdhet uppnås i det här faUet bäst inom ramen för statsbldragsglvningen — så ser jag det,

TUl sist — det vUl jag gäma ha sagt — kan jag inte underlåta att säga

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

167

Nr 90 något om den vuxenutbUdning som bedrivs av landets tolv erkända

Tisdagen den 18 maj 1971

studieförbund, inte minst av den anledningen att jag ju sysslar mycket med den sidan av vuxenutbUdrungsverksamhet. Vi har i vårt land tolv — studieförbund som i tävlan med varandra går ut tUl aUmänheten med sina

VuxenutbUdning många och växlande studieutbud. Det är, om jag får uttrycka det så,

kundkretsen som har att välja det som man finner bäst och mest ändamålsenligt. De studiesökande skaU ha valfrihet, och det i sin tur skärper studieförbunden tUl bättre och bättre insatser. Ett studieförbund som slöar tUl och börjar gå på slentrian sackar med rätta efter i konkurrensen. Det har vi exempel på.

Höjningen av anslaget tiU de tolv studieförbunden är helt beroende på dessas expansion — ju fler studiechklar och studietimmar det bhr, desto mer kommer det att kosta, och det kostar mycket. Någon höjning av bidraget tUl den enskUda cirkehi eUer den enskUda studietimmen är det emellertid i år inte fråga om. En sådan höjning blev det ju förra året. Inte ens de underförsörjda — som jag måste beteckna dem — uruversitetscirk-larna bhr ihågkomna. Och bidraget tiU studieförbundens centrala organisatoriska och pedagogiska verksamhet, som är helt otUlfredsställande, höjs endast obetydhgt. Föreläsningsverksamheten bhr också utan uppräkning. Statens budgetläge är sådant det är, och mte heUer jag, som dock fuUer väl är medveten om studieförbundens läge I det här avseendet, vågar mig på ett förslag om ökat anslag. Men jag måste — jag kan inte låta bli det - understryka behovet här. Jag tror att det är så i alla studieförbund. Det gäUer åtminstone dem som jag har kontakt med, och det är de flesta.

Allvarligare är emeUertid kanske att kommunernas stöd tUl studieförbunden på sina håU har en tendens att bh mindre generöst och helhjärtat. Kommunerna tänker kanske mera på sin egen vuxenutbUdning, och de ser ibland t. o. m, konkurrenter i studieförbunden. Hur kommer då dessa att klara sig i den nya situationen? Kommunerna serverar sin undervisning helt kostnadsfritt för eleven. Studieförbunden måste ta någon avgift, visserhgen hten då det gäller prioriterade ämnen, men dock en avgift. Visserligen bUr studieförbunden mer och mer beroende av samhället, av dess styming och dess stöd, men än så länge blomstrar studiechkelverk-samheten som aldrig tUlförne, och den behövs i samhället som en fri och fritt initierande sektor. Jag menar att stat och kommun kommer att begå en kapital dumhet — jag hoppas att det inte kommer att ske - om man hite fortsätter att satsa på studieförbunden.

Studlechkelverksamheten för verksamhetsåret 1969-1970 omfattade nära 180 000 cirklar med nära 1,7 mihoner deltagare och 4,9 mihoner studietimmar, varav 4,6 rrUhoner med statsbidrag. Det är siffror, men det är stora siffror. Sådan är statistiken, och den speglar väl något så när sanningen, även om man kan lägga också andra aspekter på storhet, nyttighet och effektivitet än antalet chklar, deltagare och studietimmar. Under aUa förhållanden är studieförbunden för närvarande en inte obetydhg makt inom svenskt utbUdningsväsen och en god makt. JagvlU gärna ha sagt att jag bedömer det på det sättet.

Och så långt är allt I sin ordning. Men å andra sidan fmns det ett och
168 annat inslag i bUden som jag för min del inte bedömer som särskUt ljust

med tanke på att verksamheten inom det fria och friviUiga folkbildnings- Nr 90

Tisdaj

18 maj 1971

arbetet och även den goda tävlan studieförbunden emeUan skall, för att -r- j j

Tisdagen den citera folkbildnlngsförordnlngen, bedrivas I en anda av tolerans och

respekt, I åtskUUga kommuner har Inrättats eUer kommer att inrättas s, k, vuxenutbUdningsråd — propositionen och utskottsutlåtandet talar föhd- Vuxenutbildning riktigt om sådana. Viktigt är att de här råden får en allsidig och representativ sammansättning också ur studieförbundens synvinkel.

Enhgt praxis består råden vanhgen, i den mån de nu har kommit tUl på sina håU, av representanter för skolstyrelsen och normalt de studieorganisationer - åtminstone de större — som bedriver studiechkelverksamhet inom området. Nu har det emeUertid förekommit att en pohtisk majoritet mom en skolstyrelse förmenat studieförbund som har centern, folkpartiet och moderata samhngspartiet som yttersta huvudmän att bh representerade I ortens utbUdnmgsråd. Jag tycker mte att det är särskilt bra, för att uttrycka mig mUt. Alla studieförbund skaU beredas möjhghet att medverka efter måttet av sin förmåga och i kraft av det studieutbud som de kan prestera, Inga hinder får läggas i vägen för den saken. Även om på en stor ort — i några storstäder — aUa tolv studieförbunden finns representerade, så kan man kanske hite tänka sig att aUesammans är där, men de exempel som jag har är från mindre orter.

Det här konstaterandet att Inga hinder får läggas I vägen för medverkan med studieutbud gäUer också I folkbUdnlngens och vuxenutbUdningens Intresse det förhållandet att Invandrarna i vårt land, som i stor utsträckning hittUls fått sin Introduktion I svenska språket och i samhäUskunskap genom studieförbunden, numera på grund av ekonomiska avtal mellan fackföreningar och arbetsgivare slussas över tUl ett visst studieförbunds svenskundervisning, varvid endast de invandrare som studerar i detta studieförbunds chklar erhåUer överenskommen penningstimulans. Man måste fråga sig om inte här sker en form av styming. Invandraren kommer aUtså i reeU valfrihetssituation endast genom att vara beredd på att avstå från låt oss kaUa det studiebidrag. Kvaliteten på undervisningen och dess dragningskraft kommer aUtså inte helt tUl sin rätt.

Som jag inledningsvis nämnde kommer vuxenutbUdningen att i fortsättningen kräva mer och mer av de många mUjoner som vi anser oss kunna satsa på vårt breda utbildnlngsfält, BesvärUga — mycket besvärliga — avvägningsfrågor har redan inställt sig och kommer att inställa sig. Jag avundas ingen som skaU fatta beslut i dem. Samtidigt kräver högskoleut-bUdnlngen — U 68 som jag känner tUl htet grand — sitt, och det också med kraft. En flerårsplan, även en ekonomisk sådan kanske, för utbyggnaden av vuxenutbUdrungen skuUe möjhgen kunna hyfsa den svåra ekvationen något. Vore det inte någonting att tänka på i departementet?

Hert ELMSTEDT (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nordstrandh tyckte att jag drog felaktiga slutsatser
av mitt resonemang om de fasta lärartjänsterna Inom vuxenutbUdningen,
men det tror jag inte att jag gjorde, i vatie fall Inte från min
utgångspunkt, VisserUgen har vi från centerhåU väckt motioner med
samma krav som de herr Nordstrandh fört fram här, men det primära 169

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

kravet från vår sida var en reeU parlamentarisk översyn av hela vuxenutbUdningsområdet, och där tycker jag att frågan om de fasta lärartjänsterna ingår som en mycket betydelsefuU komponent i det stora komplexet. Det var det primära kravet från vår sida, och på det byggde vi vårt stäUningstagande,

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr Elmstedt, det menar givetvis jag också. Men det förslag som jag lagt fram var mte att man dhekt skulle införa dessa lärartjänster och arvoderade huvudlärartjänster, utan det skulle ske via en försöksverksamhet, som jag menar säkerhgen skuUe visa att de var väl behövhga. Genom att gå på den hnje som reservationen anvisar skulle man alltså ha kunnat komma ett steg närmare slutresultatet, dvs. sådana tjänster i vuxenutbUdningen, mycket snabbare eUer åtminstone ganska mycket snabbare än om hela frågan lämnas tUl utredrungen.

Vi får nu hoppas att utredningen arbetar snabbt — den förhopprungen brukar man ju uttrycka när det gäUer utredningar — och att Kungl. Maj:t i den redogörelse tiU 1972 års riksdag som vi har beställt också prioriterar denna fråga. Jag tror att det är ett gott grepp att beakta dessa synpunkter.

170

Hen BERNDTSON i Linköpmg (vpk);

Herr talman! I vpk-motionen 1356 aktualiseras främst behovet av ett samlat förslag för hela vuxenutbUdningen med särskilt beaktande av de vuxenstuderandes studiesociala situation och pedagogiska problem. UtbUdningsutskottets uttalande att en redogörelse om utrednmgsläget bör lämnas redan tUl 1972 års riksdag — det pågår som bekant en rad utredningar — hksom att denna redovisning bör innefatta förslag som avses bh föremål för statsmakternas beslut får ses som ett stöd för kravet pä en samlad bUd av vuxenutbUdningen. Den föreslagna vidgningen av SVUX:s uppgifter och tanken på ökat parlamentariskt Inslag i kommittén bör också uppmärksammas.

Jag finner det vara betydelsefuUt att utskottet uttalat föhande: "I det längre perspektivet, sedan nu pågående utredningsresultat redovisats, kan frågan om en samlad översyn ånyo aktuahseras." Jag menar nämligen att behovet av en samlad bUd av vuxenutbUdningen kvarstår och även ökar i styrka. Vi får säkerhgen anlednmg att ta upp en rad särskUda problem för de vuxenstuderande, mnan vi har den samlade bilden av läget. Jag viU erinra om en vpk-motion, som kommer att behandlas vid annat tUlfälle och i vUken aktuaUseras den brännande frågan om lagstadgad rätt till ledighet för vuxenstudier.

På två punkter har jag fogat reservationer tUl utskottets betänkande, och jag ber redan nu, herr talman, att få yrka bhaU tUl reservationerna I och 4.

Reservation nr I gäUer den föreslagna begränsningen av ökningen av kurserna på gymnasieskolans nivå tUl 10 procent. Jag vlU betona vikten av att en särskild satsning sker på grupper med låg utbildning, såsom har framhålhts i andra sammanhang. Jag är Inte övertygad om att man tjänar detta syfte med att börja införa spärrar av detta slag redan efter så kort

tid av vuxenutbUdning på gyrrmasienivå. Tvärtom anser jag att sådana åtgärder kan inverka menhgt på hela vuxenutbUdningens område. Vi kan nämUgen mte bortse från att människor som påbörjat en vuxenutbildning löper risk att få sina utbUdningsplaner mbbade genom införande av spärrar för Intagningen på gymnasieområdet.

De siffror som redovisats i Stockholm beträffande ökningen under senare år i fråga om vuxenstuderande på gymnasienivå visar tydUgt att en sådan spän skuUe kunna leda tUl att många kommer att stoppas och inte kommer in vid den gymnasiala vuxenutbUdningen. Läget är hkartat I Göteborg, där stark oro uttalats från elevkårerna vid -vuxengymnasierna.

TUl skUlnad från utskottet i övrigt har jag inte övertygats om möjhgheterna att använda den föreslagna ökningen på 10 procent för att uppnå utjämnande effekt. Jag har därför i mm reservatlon och i enhghet med kravet i motion 1356 yrkat avslag på den föreslagna begränsningen.

Reservatlon nr 4 överensstämmer med kravet i motion 1356 om att bidragen tlU studieförbunden skaU ökas med 5 mihoner kronor tUl 13,9 mUjoner. AUmänt sett gäUer nämUgen att studieförbunden icke fått del av den uppräkning av anslagen som i övrigt sker på vuxenutbUdningens område.

Detta finner jag oriktigt med tanke på den starka betoningen av att utbildningsutbudet måste nå dem som har den lägsta utbildningen. Här har nämhgen studieförbunden en mycket viktig uppgift.

Den i propositionen föreslagna ökningen på 500 000 kronor tUl studieförbunden är väl i själva verket Ingen ökning alls, "Med ökande kostnader och minskande penningvärde betyder det i realiteten en försämring", konstaterade ABF;s tidning Fönstret i en kommentar tUl budgeten I bl, a, detta avseende, Aftonbladet påpekade att studieförbunden, bl. a. ABF, behandlats ytterst restriktivt i årets budget och drog för sin del slutsatsen; "Detta är säkert ett svårt misstag."

Med hänsyn tUl vad vi redan vet om vuxenutbUdningens utveckUng, bl. a. svårigheterna att nå ut tUl dem som bäst behöver komma I åtnjutande av utbildningsutbudet, borde man inte försvaga studieförbundens möjhgheter tUl aktiva insatser, utan i stäUet förstärka dessa.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! VuxenutbUdningen prioriteras Inom utbUdnlngssektorn, Mer än en kvarts mUjard satsas på en relativt ny utblldnlngsform utan att vi egenthgen i detta land har fört någon vuxenutbUdrungsdebatt — utom möjhgtvis när det gäUer målsättningen, men mte när det gäUer metodik och organisation,

InternationeUt sett utgör vuxenutbUdningen det stora utbUdningspoU-tiska diskussionsämnet, UNESCO har planerat att 1972 hålla en världskonferens om vuxenutbUdning, och i åtskUUga länder, också i vårt, håller man på att behandla frågorna inför konferensen. En av de viktigaste uppgifterna är att precisera och definiera sambandet mellan de institutionella utbUdningsformerna och vuxenutbUdningens ohka former. DärtUl vUl man också faststäUa vuxenutbUdningens plats I en återkommande utbildning, och de ohka medlemsländerna har av UNESCO;s generalkonferens uppmanats att skaffa fram upplysningar om vuxenut-

171

Nr 90 bUdningens nuvarande situation och uttrycka en uppfattning om vuxen-

Tisdagen den 18 maj 1971

utbildningens framtidsutsikter. Detta vid en världskonferens. Här i Sveriges riksdag får vi under någon enstaka timme en sommarnatt diskutera hela denna verksamhet. Det gör det inte lätt för oss.

Vuxenutbildning vi talar om en utbildnlngsexploslon som om det vore en kosmisk

kärnexplosion när det i reaUteten är en illa anbringad laddrung med för kort stubin. Det är regeringens utbUdningspoUtik som är ansvarig för de svårigheter som råder och som tydhgt kommer fram i den ena vuxenutbildnmgsproposltlonen efter den andra.

Låt oss se på proposition nr 85 år 1967, där den kommunala vuxenutbUdningen skisserades, och jämföra den med situationen i dag! I propositionen 1967 talades genomgående om den gymnasiala vuxenutbUdningen. Medel beräknades bl a. för igångsättning av vuxenutbUdning med en radiokurs i engelska på gymnasiestadiet och en radiokurs i företagsekonomi fortfarande på det gymnasiala stadiet.

I dag behandlar riksdagen en proposition som kraftigt vUl begränsa den gymnasiala vuxenutbUdningen och i stället satsa på grundskolestadiet. Det ville Mårten Werner och jag också i en motion år 1967, där vi krävde att vuxenutbUdningen såväl på det lokala planet som genom etermedia skuUe bereda tUhäckhgt utrymme även för den förgymnasiala utbildningen. Propositionen var något diffust skriven, och statsutskottet medgav att ordalagen kunde ge uttryck för den tolkning som vi motionärer gjort men ansåg att propositionen inte skuUe förstås på det sättet. När man ser på resultatet i dag är det nog ändå troUgt att propositionen förståtts på det sätt som vi motionärer befarade. Förra läsåret deltog 23 000 elever i ämneskurser på grundskolans högstadium och närmare 40 000 i fackskola och gymnasium. Låt mig komplettera detta med uppgiften att åtskUliga av de studerande på grundskolestadiet var sådana som redan hade en Ukvärdig utbUdning men som av geografiska skäl inte kunde komma tUl en gymnasieort. Åtskilhga var också pensionärer — kanske mget ont i det, men studieförbunden borde där har legat närmare tUl hands.

Man har helt enkelt misslyckats med att nå dem som jag och många med mig ansett vara den viktiga och eftertraktade målgruppen: de lågutbUdade.

I årets proposition nr 37 skaU man nu försöka reparera den skadan. Men det är ett halvhjärtat försök. Låt mig ta något exempel. Den kommunala vuxenutbUdningen i Göteborg visar på en stark efterfrågan på dagutbildning — av erfarenhet vet jag att statsrådet Moberg mte giUar detta. Med aU sannoUkhet är det fortfarande tUl stor del kvinnor som eftersträvar denna utbUdning, och de har då också ett mål i sikte; grundskolekompetens. Kanske har statsrådet svängt i sin uppfattrung sedan vi senast diskuterade frågan. Några fasta lärartjänster, vUket i så faU skuUe behövas, aviseras inte, men förslaget rymmer dock möjligheter tUl fyUnadstjänstgörmg hiom vuxenutbUdningen, och det får anses vara ett steg på vägen. Som ett sådant måste vi också räkna det faktum att statsrådet Moberg i propositionen Inte längre talar om den gymnasiala vuxenutbUdningen utan om den kommunala. Man gör nu en kovändning

172 och viU begränsa antalet vuxenstuderande på det gymnasiala stadiet. Min

bedömning är att det antagUgen är nödvändigt med den utformning som vuxenutbUdningen hittUls fått. Vi börjar bU vana vid ständiga förändringar när det gäUer utbUdningspohtiken, och man kunde kanske önska sig någon form av stabUitet,

Men än värre gungar det om man läser utbUdnlngsrrunistems hörnartikel i Dagens Nyheter i lördags. Frågan instäUer sig om den artikeln skall ses som en precisering av vuxenutbildningens roU i den socialdemokratiska utblldningspoUtlken. UtbUdningsministern gör så att säga ett hopp tiUbaka tUl den gymnasiala vuxenutbUdningen igen - denna gång genom att lösa problemet på det sättet att vi helt enkelt utformar gymnasieskolan så att dess InnehåU lättare kan göras tUlgänghgt för vuxna med kort utbildning. Som jag ser det är det en nedvärdering av utbildrungen på grundskolestadiet. Varför mte I så faU kaUa grundskolan för gymnasieskola med en gång?

UtbUdningsministern ser också med något av förfäran att efterfrågan på utbUdning har vuxit och betraktar den återkommande utbildningen som ett medel att jämnare fördela utbUdningsresurserna, Jag skulle kanske här önska ett klarare språk. Innebär detta i klartext att situationen i dag är sådan att vi mte har råd att ge dem som så önskar en sammanhängande utbUdning? 1 så faU är det på tiden att den uppfattningen klargörs. Det är möjUgt att situationen är sådan. Men att svårigheterna kommer att bestå att praktiskt lösa problemen är ganska självklart, eftersom vår välutbUdade arbetskraft i dag har svårt att få arbete. Att svårigheterna är större för den outbUdade arbetskraften vet vi. Men det brukar ju vara skUlnad på teori och praktik, inte minst när man sysslar med utbUdnlngsvisloner,

Från moderata samhngspartiet kräver vi i en partimotion att en översyn av hela vuxenproblematiken kommer tUl stånd. Utskottet har inte nu velat biträda detta önskemål men dock satt i utsikt att en översyn kan aktualiseras i ett längre perspektiv.

Under tiden skaU vi förhta oss på SVUX. I och för sig kan man säga att hela vuxenutbUdningen står och faUer med SVUX:s uppdrag. För att studera krävs pengar, och det krävs mer pengar för den som har familj att försörja och som så att säga redan har skaffat sig ett visst levnadssätt. I reahteten torde det största motståndet mot vuxenutbildning för de lågutbUdade Ugga just I svårigheten att finansiera studierna. Undantagna är de som lyckats få sin utbildning genom AMS:s försorg. På vissa utbUdningsområden kan hälften av de studerande uppbära AMS-bldrag, medan andra hälften själv måste finansiera sina studier. Detta upplevs av de flesta som starkt orättvist. Många studerar också vid folkhögskolor, och andra får undervisning genom studieförbunden.

Någon samordning vare sig på planeringsstadiet eller på bidragssidan fmns mte. En av SVUX:s viktigaste uppgifter efter de tiUäggsdirektiv som, om än i förtäckta ordalag, krävs i utskottets betänkande måste vara att klara samordningsfrågan. Andra väsentliga frågor är: Vilken typ av vuxenutbUdning efterfrågas i första hand, och vUken typ är samhäUet egentligen mest betiänt av? Vi vet ännu inte svaren. Låt mig hoppas att den redogörelse som UtbUdningsutskottet har begärt skaU lämnas i nästa års statsverksproposition bhr klargörande i dessa frågor.

Nr 90

Tisdagen den 18 maj 1971

Vuxenutbildning

173

Nr 90 Slutomdömet kvarstår: Medan det obUgatoriska skolväsendet med

Tisdaeen den nödvändighet konstruerats genom fortlöpande förändringar, förbättringar

18 mai 1971 °'' utvidgningar har vuxenutbUdningen startat så att säga från noll. Här

------------------- fanns möjlighet att åstadkomma något effektivt, att ge människor, inte

minst de lågutbUdade, en senarelagd utbildning. Svårigheterna har I dag ökat, och möjhgheterna att göra denna utbildning effektiv verkar små. Utskottet har, som förut här framhålhts, dock varit enigt i huvudfrågorna när det gäUer behandlingen av denna proposition. Det är väl bara att sätta vår förhoppning tUl att vi skaU nå ett mål, som om än i dag både oklart definierat och ännu oklarare vad gäUer dess verkställande dock skaU kunna bU en positiv reaUtet.

De reservationer som är fogade tUl utskottsbetänkandet är inte många och berör bara detaher. Jag vUl ändå, hert talman, säga några ord om reservationen 3. Den gäUer statsbidraget tlU den centrala kursverksamheten, som uteslutande är reserverad för löntagarorganisationerna. Jag finner detta djupt orättvist. Från propositionens förespråkare har jag förut mött argumentet att herrarna i Svenska arbetsgivareföreningen väl mte behöver bidrag tUl sådana kurser. Men det är mte dem det gäUer. Herr Elmstedt har här förut redogjort för några grupper. Jag skulle viha nämna också de tiotusentals småföretagare vi har här i landet, vilka I hög grad skuUe vUja ha och behöva utbUdning just inom de områden som här är definierade. Det gäUer kunskap om lagar och avtal, insikter i företags-och samhällsekonomi samt utbildning I sociaUagstiftnlng och arbetarskydd. Varför skaU småföretagarna förmenas detta bidrag? De har inga stora kassor eUer överskottsmedel som kan satsas på en effektiv utbildning. Om en anstäUd utbUdas får företagaren i den mån han åsamkas kostnader dra av dessa -vid taxeringen, Hans egen vidareutbUdning, kanske ofta nödvändig för företagets fortbestånd, är Inte avdragsgUl.

Herr talman! Jag finner detta orlmUgt och vUl avsluta mitt anförande med att yrka bifall tiU reservationen 3 i UtbUdningsutskottets betänkande.

På förslag av herr tredje vice talmaimen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandhngen av återstående ärenden på föredragningshstan till morgondagens sammanträde.

§ 8 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att föhande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 257 Hert Wijkman (m) tUl herr utbUdningsmlnistem angående UtbUdningen av psykologistuderande:

Är herr Statsrådet beredd att omgående vidta åtgärder för att
informera de elever som i dag studerar psykologi enhgt utbildnings
hnje 4a och där fullgör shi fjärde termin om hur utbUdningen skall
174 fuUföhas under nästkommande terminer?

Nr 258 Fru Sundberg (m) tUl herr jordbmksministern om information Nr 90

angående lagstiftningen mot nedskräpning: Tisdagen den

Anser statsrådet att aUmänheten behöver Informeras om den nya jg rnaj 1971
lagstiftningen mot nedskräpning innan semesterresandet börjar?

§ 9 Kammaren åtskUdes kl. 23.30.

In fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert