Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:9

Tisdagen den 19 Januari

KL 19.30

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

Herr ANTONSSON (c);

Herr talman! Statsminister Palme hade vänligheten att apostrofera mig i det avsnitt av hans anförande som berörde EEC-frågan. Jag skaU i slutet av mitt anförande återkomma tUl det. Statsministern gav mig epitetet Aposteln Johannes. I och för sig har jag ingenting emot det epitetet, men jag viU göra den reservationen, som jag hoppas kammarens närvarande ledamöter förstår, att jag kanske inte viU bli lärjunge i första hand tUl Mäster Olof.

Inledningsvis skulle jag vUja göra några reflektioner kring det tema som rör demokratins vitalisering och möjUghetema för demokratin inte minst på det regionala planet - på länsplanet i första hand.

Enkammarreformen föregicks av en mycket Uvlig debatt om möjUghetema att stärka och vitalisera vår demokrati. Någon större framgång i denna riktning på det regionala och kommunala planet kan man dess värre inte notera. Den partiella reform som vi antog, länsstyrelsereformen, en reform som rör länsstyrelseförvaltningen, föregicks av ett mycket omfattande utredningsarbete. Detta utredningsarbete gäUde för det första frägan om ny länsindelning, för det andra organisationsformerna för den regionala förvaltningens administration och för det tredje uppgiftsfördelningen mellan den centrala samhäUsmakten och de regionala organen i länet.

Jag vUl, herr talman, från början ha sagt att jag hela tiden varit mycket kritisk tUl uppläggningen av detta utredningsarbete. Jag anser att man angripit frågestäUningarna i fel kronologisk ordning. Man började med länsindelningen, där länsutredningen föreslog att länens antal skulle minskas från 24 tUl 15. Man hade emellertid inte något reellt underlag för att nunska länens antal helt enkelt därför att man inte visste vUka uppgifter som skulle handläggas av de olika länsorganen.

Därefter har länsförvaltningsutredningen arbetat. Dess grundtanke kan väl sägas vara att den översiktUga samhällsplaneringen, som handhas av olika länsorgan, skaU samordnas och ledas av länsstyrelsen.

Den tredje tunga utredningen har varit länsdemokratiutredningen. Denna utrednings grundtanke är, som de flesta vet, att landstingen skaU utvecklas tUl länsparlament och att den verksamhet som drivs av landstingen skall omfatta ett större antal områden än för närvarande. Den kommunala självstyrelsen skuUe med andra ord genom landstingen handha den viktiga samhäUsplaneringen på det regionala planet.

Jag kan inte hjälpa att jag hela tiden funnit - och det har jag flera gånger sagt i den ganUa riksdagen — att uppläggningen av utrednings-

105

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

106

arbetet kiing dessa mycket stora och väsentliga frågekomplex har varit synnerUgen valhänt. ErUigt min mening hade det varit naturligt att man först StäUt sig frågan; Hur skall vi ha det med uppgiftsfördelningen meUan staten och de regionala organen; vUka uppgifter skall handläggas på riksnivå och vilka skaU handläggas på regional nivå? Först sedan man klarlagt detta anser jag att man på allvar kan börja fundera över hur den administraitiva apparat bör se ut spm krävs för handläggningen på olika luvåer.

Slutligen skulle man i tredje hand kunna resa frågan: Behöver vi några indelnings ändringar på olika nivåer - i detta fall speciellt i länen — för att klara de uppgifter man har tUldelat de olika nivåerna? Så har utredningsarbetet dock inte bedrivits.

Jag vUl gärna ge en kort personlig motivering — jag hoppas att den gäUer också för mitt parti — för tanken på en utbyggd länsdemokrati.

Man kan väl säga att vi här i landet har ett väl fungerande demokratiskt system på riksnivå. Regeringens och riksdagens handläggning av frågorna ställs under väljamas prövning vid de aUmänna valen. Regering och riksdag handlägger frågor över hela samhällsfältet på riksnivå. Motsvarande är förhållandet när vi ser på kommunerna. I kommunerna får kommunalmännen redovisa sitt fögderi över hela det kommunala fältet vid de allmänna valen.

När vi sedan kommer tUl länsnivån, herr talman, möter oss en helt annan bUd. Vi har där, anser jag, för att vara i ett avancerat demokratiskt land ett dåUgt utvecklat demokratiskt system. Det beror naturligtvis i första hand på att de folkvalda självstyrelseorganen i länen, landstingen, har utvecUats tiU att bU i huvudsak sjukvårdskommuner. Ungefär 85 procent av landstingens angelägenheter består av sjukvårdsfrågor. Hela det övriga stora fältet av mycket viktiga samhäUsfrågor på länsnivå handläggs antingen av länsstyrelsen, där landshövdingen fram tUl den I juli är ensam beslutande, eller via den statliga länsförvaltningen i det stora antal statUga länsnämnder som i huvudsak sorterar direkt under de centrala ämbetsverken.

Den stora principiella bristen är således enligt min uppfattning att medborgarna i länen inte har möjlighet att via ett representativt demokratiskt system påverka det stora flertalet av viktiga länsfrågor. Länsorganens förvaltning ställs inte under parlamentarisk kontroll. Medborgarna kan inte utkräva parlamentariskt ansvar såsom man kan göra på riksnivå och på primärkommunal nivå. Den verksamhet som handläggs av de länsnämnder som sorterar under den statliga förvalt-lungen och under de centrala ämbetsverken Ugger aUtså utanför medborgarnas politiska kontroU.

Här går enligt min mening en väsentlig principieU skiljelinje. Dels har vi den riktning som förespråkar stark statUg styrning av de regionala uppgifterna via den nuvarande statliga länsförvalttungen och även en viss utbyggnad av den. Dels har vi den riktning som jag personligen och mitt parti företräder, nämligen den som förespråkar en mera decentraUserad beslutsprocess, där inflytandet av det folkliga länsorganet, landstinget, skulle göra sig mera gäUande genom att landstinget tUldelas en rad uppgifter. Jag har nämnt den främsta, nämligen samhäUsplaneringsfrå-

gorna.

Sedan måste jag konstatera att politiken på länsplanet har fått en ökad betydelse under de senare åren. Länet som administrativ enhet har fatt ökad betydelse. Samtidigt har utvecklingen framtvingat ett ökat behov av samhällsplanering, särskilt av vad vi bmkar kaUa översiktlig planering. Därmed är det enligt min mening mera självklart än tidigare att tyngdpunkten i den översiktUga samhäUsplaneringen bör ligga pä länsplanet. Jag viU erima om att vi fastslog detta bl. a. i riksdagsbeslutet 1964 när riktUnjerna för lokaliseringspoUtiken diskuterades.

De här problemen har accentuerats just genom de uppenbara brister vi har i länsförvaltningen. Man kan säga att de är av två slag; dels gäUer de samordning och enhetlighet, dels förankringen i den kommunala självstyrelsen.

Diskussionen om medborgarinflytandet över länsstyrelserna har följt i huvudsak två Unjer. Den ena är instäUd på lekmannamedverkan i statlig länsförvaltning. Den andra viU gä fram på den principieUa linje som vi brukar kaUa länsdemokrati med ett starkare inflytande från medborgarna via länsorganet landstinget.

Även om jag således är starkt kritisk mot den reform som vi har beslutat, är jag naturUgtvis vUlig att erkänna att lekmannamedverkan i länsstyrelserna är en viss form för medborgarinflytande. Det skuUe vara fel att inte erkänna det, men det finns ingen anledning att karakterisera detta lekmannainflytande i länsstyrelsen och i lekmannanämnderna som länsdemokrati. Erfarenheterna talar i motsatt riktning. Jag har under några år suttit med i ett länsplaneringsråd och kunnat konstatera hur Utet lekmaimarepresentationen egentligen betyder i det sammanhanget och, förmodar jag, också i andra sammanhang i de statliga länsnämnderna.

De representanter som landstinget utser i exempelvis länsskolnämnd eUer planeringsråd — jag skaU inte räkna upp alla länsnämnder med lekmannainflytande; de är bortåt ett tjugotal — får för det första inte mottaga några instmktioner för sitt handlande från landstinget. För det andra har de inte någon skyldighet att rapportera inför landstinget och inte heller kan de, som jag antytt, avkrävas något parlamentariskt ansvar. Lekmannaledamölerna är alltså inte politiskt ansvariga inför något parlamentariskt organ. Det innebär också, vUket är angeläget att observera, att det politiska ansvarskrävandet inte heUer är inkopplat när det gäUer tjänstemannaförvaltningen, vUket måste leda till minskad auktoritet för lekmannasidan visavi tjänstemarmaförvaltiungen.

Jag är, herr talman, på det klara med att vi för närvarande inte har någon möjUghet att på ett tUlfredsställande sätt trygga lekmannamedverkan genom en radikal reform, men jag vUl påstå att en mycket bred opinion på senare tid klart har förordat länsdemokratUinjen.

Riksdagen uttalade enhälligt år 1964 att det var angeläget att stärka den kommunala självstyrelsen på det regionala planet. Det var med anledning av detta uttalande som riksdagen hemstäUde om tiUsättandet av länsdemokratiutredningen. Denna utredning lade fram sitt betänkande år 1968, och det är att betrakta som ett principförslag för förverkligande av länsdemokratitanken. Jag viU poängtera att alla politiska partier var överens i den utredningen.

Nr 9

Tisdagen den 19januaril971

Allmänpolitisk debatt

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

108

De regionala samhäUsplaneringsuppgifterna, som jag har apostroferat, är naturligtvis i mycket stor utsträckning frågor som direkt angår de enskUda länsmedborgarna. Därför bör dessa medborgare enligt min mening ha ett inflytande via den representativa demokratin i det organ som landstinget utgör. Den länsplanering som nu tUlämpas är i huvudsak statlig och ger inte länets invånarna något nämnvärt inflytande eUer — som jag sagt — några möjUgheter tUl kontroll.

För en tid sedan tiUsatte regeringen en ny utredning som skaU se över länsdemokratiutredningens förslag. Otvivelaktigt kommer denna utredning att Ijäva åtskillig tid och alltså fördröja ett angeläget reformarbete på detta område. Det finns, och det har väl framgått av vad jag har sagt, vissa principiella skUlnader meUan den Unje som jag här förespråkar för mitt parti och den som förespråkas av socialdemokraterna. Regeringens uppfattning är inte att den kommunala demokratin skaU vara företrädd i länsstyrelsen utan endast att länsstyrelsen skall vara tUlförsäkrad en viss kommunal erfarenhet. Jag är aUvarligt bekymrad för att man genom den provisoriereform som riksdagen beslutat organisatoriskt binder länsförvaltningens huvudUnjer på ett sådant sätt, att vi — oavsett vUken principiell uppfattning vi har — får mycket svårt att gå ifrån den förstärkning av den statUga länsförvaltningen som jag anser att den beslutade reformen innebär.

Jag vUl tUlägga att vi, när vi diskuterar frågan om ett fördjupat medborgarinflytande och försöker finna former för en vitaUsering av demokratin, inte bör bortse från det värde som ligger däri att landstinget, som dock är det folkvalda självstyrelseorganet i länet, får största möjUga inflytande över de frågor, som så nära angår medborgarna i länet.

Får jag så säga några ord om en annan fråga, nämligen näringspoUtiken. Vi har från alla partier all anledning att med tUlfredsstäUelse hälsa det ökade! intresse som näringspolitiken fått under de senaste åren. Alla partier är — om jag fattat det rätt — angelägna om att samhäUet för en aktiv näringspolitik, en näringspolitik som skapar goda förutsättrungar för produktiva insatser av företag av olika storleksordning, av oUka struktur och inom skUda näringsgrenar. Detta är närmast en självklarhet. Ännu väsentUgare är väl, om jag bedömer rätt, att det finns klara riktlinjer för en aktiv näringspolitik, helt enkelt ett preciserat handlingsprogram för den aktiva näringspolitiken. Detta är en ofrånkomlig fömtsättning för en effektiv politik.

Det är svårt att komma ifrån att det brustit mycket i det här avseendet. Frän centern har vi krävt ett sådant program. Kraven har avslagits av den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten. Man har bl. a. sagt att det skulle vara orealistiskt att en parlamentarisk utredning skuUe försöka komma fram tUl ett handlingsprogram för en aktiv näringspolitik. Det skulle av praktiska skäl vara ogörligt. Dessutom viU man inte att riksdagen skall besluta om ett sådant handlingsprogram. Det har framkommit i debatten att man anser det vara bättre med små delprogram, utan att man därmed har någon uppfattning om hur de små delprogrammen stämmer överens med varandra. Att formulera "övergripande" näringspolitiska program skulle vara en uppgift för regeringen och för de skilda politiska partierna men inte för riksdagen.

I vår parlamentariska demokrati, där ju ändå makten ligger hos riksdagen, skulle riksdagen alltså vara programlös på det viktiga näringspolitiska området. Det är en anmärkningsvärd slutsats. Vi kan aUa erinra oss att riksdagen tidigare har beslutat om grunder, riktlinjer eUer handlingsprogram i fråga om exempelvis lokaliseringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, jordbrukspolitiken och bostadspolitiken. Naturligtvis går det också bra i fråga om näringspolitiken, om man bara har vUjan därtUl.

Jag tolkar debatterna i den gamla tvåkammarriksdagen så att socialdemokratin vUl att regeringen skall ha ett övergripande näringspolitiskt program. Men man skaU tydligen inte visa upp det programmet för riksdagen annat än med en liten bit i sänder. Det är från den parlamentariska demokratins utgångspunkt synnerligen diskutabelt med en sådan principiell uppfattning. NaturUgtvis kan riksdagen fatta bättre näringspolitiska beslut om regeringen talar om vad den pä sikt och i helhet tänker och avser.

Jag skaU inte förneka att på åtskiUiga punkter inom näringspoUtiken har den sittande regeringen och oppositionen i stort sett samma uppfattning. Men på andra punkter är oppositionspartierna kritiska. Den största bristen är naturligtvis, som jag antytt, att regeringen inte framlagt några klara riktlinjer för en aktiv näringspolitik.

Jag hoppas att vi är överens om att vi har ett effektivt näringsliv i vårt land. Det är naturligtvis såsom allt mänskligt inte fullkomligt, men vi har dugUga arbetare och dugUga företagare. Vi måste väl också säga oss att regeringens handlande har lett tUl osäkerhet. Vem kan då säga att vi har tagit tUl vara de utvecklingsmöjligheter som finns i vår s. k. blandekonomi?

För att ta ett exempel kan man inte komma ifrän att produktionsutvecklingen under senare är har varit relativt svag och att industrUnvesteringarna varit OtUlräckUga. Vi vet att även utvecklingsbara företag har fått läggas ned i inte obetydlig utsträckning. Man kan inte vara säker på att vi inte skulle ha kunnat klara detta bättre om det funnits mera preciserade riktlinjer för en aktiv näringspolitik.

Regeringen har sedan några år talat om en ny och aktiv näringspolitik; det började väl med Investeringsbanken 1967. Den kom plötsligt in i bUden som en näringspolitisk fond, och den omvandlades Uka plötsligt tUl en StatUg monopolbank. Man har skapat den statliga monopolbanken, en styrelse för teknisk utveckling och ett statligt utvecklingsbolag samt ett näringspolitiskt råd och ett och annat nytt statligt företag.

Jag vUl gärna poängtera att detta varit i stort sett riktiga instmment, om man undantar statsmonopolismen i det hela. Men det har varit mycket klent med upplysningar om vad den fria näringspolitiken skuUe iimehålla. Jag har försökt se på vad man beslutat på två socialdemokratiska partikongresser, där man behandlat näringspolitiken. Men man har där inte kunnat säga mer än att det skaU bli fler samhäUsägda företag och ökat samhäUsinflytande. Varför, hur mycket och i vUka fall det skaU bU statUga företag har man inte lämnat några upplysningar om. Man har heller inte sagt — och det är mycket viktigt — om ett ökat samhäUsinflytande skall sikta tUl en ramplanerad marknadsekonomi eller en socialistisk detaljreglering.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

109

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

110

Personligen är jag anhängare av ett fritt näringsUv även för framtiden. Jag tror att fri företagsamhet och enskUt ägande, de enskUda människornas vUja tiU verksamhet och ansvar, är och förblir de viktigaste drivkrafterna tiU utveckling och framsteg. Men lika fuUt är det för mig en självklarhet att det fria näringsUvet och det privata kapitalet skaU socialt kontrolleras genom de många instmment som finns i ett modemt samhäUe. Jag tycker att vi borde vara överens om att målet måste vara ett ekonomiskt system där man utnyttjar de framstegskrafter som ligger i det enskUda initiativet. Då når vi helt säkert högsta möjliga produktionseffektivitet.

Effektivitetskravet skaU självklart förenas med det sociala kravet på solidaritet, trygghet och höjd materiell standard för de anstäUda.

Inom centerpartiet är vi inte främmande för ökat statligt engagemang inom företagssektorn men vi har sagt att det skaU i varje särskUt faU vara klart motiverat. Jag kan tänka mig att staten går in som ägare och etablerar företag där det är motiverat exempelvis av lokaliseringspoUtiska och sociala skäl, där det som ofta är faUet föreligger svårigheter att upprätthålla de svaga regionernas sociala status och det är fråga om ett uttalat sysselsättningsbehov. Vidare bör staten gå in som ägare där det fordras så stora kapitalinsatser att enskUda företag inte förmår klara kapitalförsörjningen. Vi inom centerpartiet kan även tänka oss ett utökat delat ägarskap typ ASEA-ATOM, Uddcomb osv. Jag uppfattar biandekonomin eller den socialt kontrollerade marknadshushållningen ungefär som jag nu har antytt. I ett sådant ekonomiskt system spelar naturligtvis en aktiv näringspolitik med alla dess inslag en betydande roU.

Herr talman! Nära förknippad med den aktiva näringspoUtiken är frågan om de multinationella företagens utbredning. Statsminister Palme snuddade vid den problematiken något när han berörde EEC-frågan i sitt anförande. Vi ser ju aUa hur dessa företag får allt större inflytande. De växer med ungefär tio procent om året under det att tUlväxttakten i de nationeUa företagen genomsnittUgt är fem procent. Vad som hittiUs här inträffat pä detta område är sannolikt endast inledningen tiU en mycket stark internationalisering av företagsägandet.

Jag har försökt att i någon mån följa denna fråga och funnit att det fiims mycket vederhäftiga nationalekonomer som hävdar att situationen om 30 år kan vara den att 400—500 företag då äger och behärskar två tredjedelar av världens samlade produktionsresurser. Jag viU gärna säga att en internationaUsering av företagandet naturligtvis inte uteslutande är något negativt. Det skuUe vara fel att påstå detta. De multinationella företagen bidrar helt säkert tUl att effektivisera produktionen. Det medför emellertid i andra avseenden mycket svårbemästrade problem särskUt föl ett Utet land som värt. Dessa företag kan bU eiu oerhörd maktkoncentration ekonomiskt sett som det är mycket svårt att kontroUera. Den utvecklingen innebär i så faU att suveräniteten över vårt lands interna ekonomi hotar att minska och att minska väsentligt.

Det är väl ganska naturligt att dessa multinationella företag inte har anledning att anlägga den sociala och samhällsekonomiska gmndsyn som vi själva fuiner angelägen inför utvecklingen av vårt lands näringsliv och av samhällsstmkturen i stort. De kan bli en ödesdiger motvikt mot våra

regionalpolitiska och decentraliseringspolitiska strävanden. De multinationella företagen mäste väl också bedömas som ett osäkerhetsmoment så tUl vida att man riskerar att de i tider av konjunkturnedgång och arbetslöshet drar hem sitt ,kapital och förlägger sin tiUverkning tiU moderländerna, varigenom vi riskerar stora svårigheter för vär egen arbetsmarknadspolitik och dess möjUgheter att trygga sysselsättningen i vårt land.

Jag är emellertid, herr talman, på det klara med att dessa företag, de multinationella företagen, representerar en utveckUng som i stort inte kan brytas. Under sådana förhållanden gäUer det dock att se tUl att utvecklingen så långt som möjUgt kan komma under samhällets kontroll i positiv mening. Detta ämnes svårighetsgrad kan naturligtvis anges som en förklaring tUl att samhäUet inte har tagit några egentUga initiativ i syfte att effektivt motverka att de multinationella företagen får en skadUg monopolstäUning. Det är angeläget att vårt svenska samhäUe tar tiU vara de möjligheter som finns för det att trygga sin integritet mot multinationella företagsmonopol. Den svenska lagstiftningen måste såvitt jag förstår metodiskt utformas så att detta syfte tiUgodoses. Det gäUer i första hand skattepolitiken, näringspolitiken, socialpolitiken samt social-och miljölagstiftningen.

SamhäUet måste garantera att de multinationeUa företagen på den svenska marknaden underordnas våra interna regionalpolitiska målsättningar. En fördjupad företagsdemokrati måste eftersträvas. Det är ett medel inte minst mot maktkoncentrationen i dessa företag. Jag uppfattar saken så att vi i nästan alla länder — åtminstone i Västvärlden — med hög industrialiseringsgrad har ungefär samma problem. Med hänsyn tUl detta borde man sträva efter att komma fram tUl internationella överenskommelser för att få en effektiv kontroll. Sverige borde ta initiativ tUl sädana överenskommelser. Jag understryker att det inte gäUer att stoppa de multinationella företagens tUlväxt — det gäUer att underordna dem de nationella strävanden som vi har på ekonomins och etableringens områden.

Ett problem som det har snuddats vid i dagens debatt är frägan om Sveriges anslutning tUl EEC. Vi har ju en mycket ofullständigt utvecklad debatt om EEC i vårt land. Kanske är den i vårt land svagare än i de övriga i detta sammanhang aktuella länderna i Västeuropa. Jag vet inte i vad mån dagens debatt har skapat någon ökad klarhet.

Jag vUl framhålla att jag utgår från att vi alla är anhängare av ett friare varuutbyte meUan länderna. Jag vUl i samma andetag, herr talman, tUlägga att jag upplever de nya stämningarna i nationerna så att man strävar efter att bevara den nationeUa suveräniteten och samtidigt öka utbytet mellan folken på alla områden: inom handel, inom ekonomi, inom kultur och inom politik. Det är därför som jag - jag säger detta för min rent personliga del — när jag har iakttagit dessa strömningar någon gång har tUlåtit mig säga att jag tror att Europatanken gick i graven med den store federalisten Winston ChurchUl.

Det är i detta sammanhang inte fråga om någon trångsynt nationalism. Jag kan inte förstå att det skulle vara en trångbröstad nationalism att hävda folkens rätt tUl nationell suveränitet, om den är parad med

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

111

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

112

förståelse för ett ökat meUanfolkligt utbyte på alla områden. Tvärtom tror jag att det är en internationalism som hör framtiden tUl.

Jag vUl dessutom tUlägga att jag tycker att man i den interna svenska debatten har tagit mycket liten hänsyn tUl det mycket viktiga faktum att Sveriges neutralitet och Fjnlands utrikeskurs, som är av speciellt slag, utgjort en stabUiserande faktor i Nordeuropa under hela efterkrigstiden.

Nu är det väl tveksamt om det blir någon ytterligare utvidgning av EEC genom att flera länder ansluter sig. Sä långt jag har kunnat följa opinionen i England, som är en nyckelmakt i det här sammanhanget, har jag uppfattat den som mycket spUttrad, men vinner England anslutning som fuUvärdig medlem, sä får vi väl utgå ifrån att Danmark följer Englands väg - det vore ganska naturligt. I det läget gäUer det, anser jag, att hålla samman Finland, Norge och Sverige. Det kan ske genom två anslutningsformer som är varandra sä närstående att det endast är fräga om verbala skUlnader.

Den ena linjen är att Finland, Norge och Sverige sluter sig samman i ett frihandelsblock, som associeras tUl EEC, naturUgtvis med fortsatt nordiskt samarbete. Den andra linjen är att dessa tre nordiska länder får ett handelsavtal med EEC — med tullfrihet, ty vi måste ju komma innanför tullmuren - och att man fortsätter det nordiska samarbetet "sektor för sektor", som finnarna gärna viU uttrycka det.

I slutet av förra året hade jag tUlfälle att gästa den finske presidenten Kekkonen, Vi förde ett samtal kring dessa frågor, och efter det samtalet stod klart för mig att någon av de anslutningsformer som jag nu har försökt att mycket kort skissera är de enda tänkbara för Finlands del. Jag bedömer Finlands möjUgheter att få ett handelsavtal med tullfrihet som mycket goda, eftersom Finland har en unik position i Västvärlden. Att fuUt medlemskap är uteslutet för Finlands vidkommande vet vi. Sovjetunionen hyser som bekant mycket stor misstänksamhet mot EEC pä grund av den överstatliga karaktären hos detta handelsblock — om man nu skall inskränka sig tUl att säga handelsblock. Värt land har vid kontakterna med EEC begärt tre undantag med tanke pä neutraUteten — de diskuterades i debattei\ här pä förmiddagen. Det första undantaget är rätt att utträda ur gerrienskaperna. Romtraktaten innefattar ingen utträdesrätt. Det andra är rätt tiU beredskapsförsörjning, inte bara med livsmedel utan ocksä med drivmedel och andra oljor, mediciner osv. Det tredje och inte minst viktiga är möjligheten tUl en fortsatt och gärna även utvidgad östhandel.

Det är en helt personlig reflexion, när jag säger att jag har svårt att tänka mig att EEC godkänner dessa tre undantag. Jag tror inte att man vUl luckra upp Gemenskapen — för att beröra bara en av dessa tre punkter — genom att tUlerkänna en liten nation som Sverige utträdesrätt, när man redan haft sä stora svårigheter att håUa samman den. Därmed är kanske också frågan om fullt medlemskap för Sverige inaktueU. Statsmiiuster Palme konstaterade i förmiddags att strävandena tiU utrikespolitiskt och mUitärpolitiskt samarbete hade accentuerats på senare tid genom i första hand Davignonrapporten och ekonomiskt genom Wemerrapporten. Det är inte något originellt konstaterande, men intressant är vUka slutsatser som statsministern drar av detta. Är det

möjligt för ett land som Sverige att få fuUt medlemskap, när vi konstaterar en ökad strävan mot utrikespolitiskt och mUitärpoUtiskt samarbete och när målsättningen är att nå fram till en helt enhetlig utrikes— och militärpolitisk kurs?

Jag har ingenting emot att man undersöker möjligheterna tUl medlemskap, såsom regeringen uttryckt det, men jag tycker att man borde ha en handlingsberedskap här och inte döma ut alla andra inlägg i debatten — när det gäller min ringhet sade statsministern något om att herr Antonsson varit ute på galejan igen — utan seriöst, öppet och fördomsfritt diskutera olika alternativ i detta sammanhang.

Statsministern framhöll att vi mäste stödja våra nordiska grannländer i deras strävan tiU nationeU suveränitet, och jag minns att han tUlade "såsom de själva uppfattar den". Jag instämmer i detta. Naturligtvis skall vi inte komma med några pekpinnar. Jag har lagt fram mina funderingar med utgångspunkt i den opinion som enligt min uppfattning existerar i exempelvis Finland och Norge.

Jag vet inte heller om det var herr Palmes avsikt att försöka slå in en sprängkU meUan herr Hedlund och mig. Men så som jag har uppfattat det finns det inget parti som intagit någon annan position i denna debatt än att man sagt; Låt regeringen undersöka möjligheterna att nå fuUt medlemskap med undantag för de tre förbehåU för neutraliteten som regeringen har preciserat.

En viss förändring har skett så tUl vida som man 1962 begärde samtal om ekonomisk associering, men den tanken ligger ändå väsentligt närmare den ståndpunkt som herr Palme utvecklade i förmiddags när han sade att vär linje har konsekvent varit en frihandelslinje. Frågan är om det kan reduceras tUl fri handel när statsministern i samma anförande konstaterar en ökad inriktning mot utrikespolitiskt och mUitärpolitiskt samarbete.

När man tvistar om EEC;s militärpolitiska inriktning och huruvida EEC är en militärpolitisk och försvarspolitisk union, skall man väl ändå inte glömma bort att det finns ett mycket stort antal dokument som fastlägger den långsiktiga militärpolitiska och utrikespolitiska målsättningen. Bonndeklarationen som avgavs av utrikesministrarna har apostroferats i debatten i dag. Där heter det — jag hoppas att jag citerar ordagrant - att Gemenskapens syfte är att stärka den atlantiska alliansen. De andra dokumenten har också apostroferats; Wernerrapporten och naturligtvis ännu mera Davignonrapporten.

När här har talats om associering och jag i den allmänna debatten angripits för min ståndpunkt vUl jag gärna erinra om ett anförande av EEC-kommissionens dåvarande ordförande, professor HaUstein, inför Europarådet den 18 september 1961. Professor HaUstein sade då; "Det är fel att avfärda associering som mindervärdig i förhäUande tUl anslutning." Och han fortsatte: "Inom ramen för artikel 238 kan ett tredje land och Gemenskapen sålunda lättare ena sig om specialbestämmelser som tar hänsyn till det associerade landets individuella omständigheter Uksom tUl de förbindelser som landet ifråga upprätthåUer med Gemenskapen."

Jag tycker att detta är ett auktoritativt uttalande som fortfarande bör gäUa och som klargör att associering ingalunda är en mindervärdig

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

113

8 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

anslutningsform - detta har ofta hävdats i den interna svenska debatten. Jag har i mitt anförande här och i andra sammanhang framhåUit att associering eller ett handelsavtal med tullfrihet är enda möjligheten för Finlands del. Jag tror att det också är enda möjligheten för Sverige, om man drar den rätta konklusionen av vad statsministern sade här. Och jag har uppfattat det så att opinionen mot fullt medlemskap växer även i Norge — åtminstone en regeringsledamot, den nuvarande jordbmksmi-nistern Eika, har sagt att opinionen ute bland folket inte står i överensstämmelse med opinionen hos majoriteten i stortinget. Den svenska legeringen bör ta hänsyn tUl dessa fakta och söka kontakt med den norska och den finska regeringen för att om möjligt komma fram tiU ett samlat uppträdande kring associerings- eller handelsavtalslinjen — naturligtvis i nära kontakt med den danska regeringen.

Det kan, herr talman, inte vara något slutmål att Västeuropa avskärmas från världen i övrigt i ett handelspolitiskt block. Om det inte bUr någon utvidgning av EEC återstår väl det mer realistiska och framåtsyflande alternativet att gå vidare på GATT-samarbetets väg, där exempelvis Kennedyrundan har lett tUl en 3 5-procentig sänkning av tullarna. Inte minst i relationerna tiU u-länderna är GATT-avtalet dock mer positivt än en låsning tUl ett handelsblock.

114

Herr statsmiiustern PALME;

Herr t.alman! Det var naturligtvis utomordentligt intressant att lyssna tUl herr Antonssons funderingar — jag förmodar att salig Holberg skulle vrida sig en aning om han visste vUket kannstöperi som hans exempel skulle få tUl efterföljd. Men det är tre ting somjag skulle vUja framhålla.

I morse konstaterade jag att det utrikespolitiska samarbetet i EEC hade trappats upp och att svårigheterna för ett land som Sverige att ha medlemskap i EEC därigenom hade markerats; detta var ett erkännande av fakta. Jag har tidigare sagt att sannolikheten för att vi skulle kunna bli medlem i EEC därmed klart har minskat. Men vi skall hålla fast vid vår förhandUngsuppläggning. Herr Hedlund har instämt häri och sagt att detta också är hans bedömning. Och jag förmodar att det också är centerpartiets bedömning, men jag vet inte.

I kväll kommer herr Antonsson och polemiserar på något sätt mot vad jag sagt. Därmed polemiserar han i högre polens mot sin partUedare. Men det är ju inte bara fråga om dessa tre neutralitetsförbehåll, utan det finns flera. Ett utrikespolitiskt samarbete av förpliktande art kan vi inte vara med om. Överstatlighet av typen Wernerrapporten kan vi inte heller vara med om. Det är aUtså inte bara dessa tre förbehåll.

Det är det andra ledet i herr Antonssons resonemang som jag tycker är allvarligare. Det är visserligen lätt att säga att vi skall stå här och resonera öppet och utan fördomar och liksom låta tankarna hoppa fritt över tändernas galler, men vad herr Antonsson föreslog var ju att den svenska regeringen skulle ta kontakt med de norska och finska regeringarna för att åstadkomma en särlösning i förhåUande tUl EEC för våra tre länder. Under tiden skulle vi dock vänligen ha kontakt med den danska regeringen, ty den var mera benägen att, hur det än blev, halka efter i engelsmännens spår.

Jag vUl erinra herr Anlonsson om att det för ett år sedan, när Nordek inte kunde genomföras, fanns krafter som sade att nu skulle vi lansera ett Skandek, ett samarbete meUan Sverige, Norge och Danmark, och så kunde Finland kanske senare nägon gång ansluta sig. Jag drev då mycket hårt den linjen - jag tror att den var riktig, och den hade stöd av herr Antonsson - att vi inte skaU försöka splittra upp Norden. Det är nu fräga om fyra länder — i bästa faU fem, med Island, och därtUl kommer Färöarna, Vi skaU hålla ihop dem, och vi skaU inte böria spekulera med särlösningar som kan tänkas uppstå i hypotetiska situationer, ty dä skadar vi det nordiska samarbetet. Det ter sig helt otänkbart för den svenska regeringen att plötsUgt sätta i gång en sådan säraktion. Det tUlhör den grundläggande nordiska lojaliteten att låta bli det. Jag har också i all blygsamhet varit i Helsingfors — när den finska huvudstaden ännu darrade efter herr Antonssons besök - men jag fick inga förslag från den finske presidenten om att starta nägon sådan aktion. Finlands position lärde jag mig däremot mycket om. Den skall vi respektera och ta hänsyn tUl.

-Vad jag mycket vänligt skulle vUja säga är att om man är medlem av Nordiska rådet och har spelat en bra roll i det nordiska samarbetet, vUket Johannes Antonsson har gjort, ålägger detta en vissa restriktioner när det gäller att låta tankarna sväva fritt om hur man skall kunna agera i olika hypotetiska situationer. Då är ens främsta förpliktelse att ständigt se tUl hur vi kan håUa aUa de nordiska länderna samman. För detta mäste vi som svenskar — eftersom Sverige råkar vara det största nordiska landet — känna ett särskUt ansvar.

Jag har inte haft någon som helst tanke på att driva in en sprängkil mellan herrar Hedlund och Antonsson. Herr Hedlund lär ha åkt hem, så han kan inte inkallas som vittne. Men jag läste att chefsideologen Jonnergård under det berömda sammanträdet med storfinansen två dagar efter valet utlovade att när det gäUde denna fräga skuUe minsann centerpartiet ta itu med sina egna problem. Det lät ju betryggande. Regeringen kan i varje faU inte lösa de problemen; dem fär ni klara själva.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr ANTONSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Statsministerns anförande var ju en blandning av vänlighet och vissa små förmaningar. Jag skaU inte göra några ansträngningar för att skärpa replikskiftet. Jag noterar att statsministern konstaterar att sannolikheten för fullt medlemskap har minskat väsentUgt och att han i det sammanhanget apostroferar den ökade miUtärpolitiska och försvarspolitiska inriktning av EEC som ådagaläggs i Davignon- och Wernerrapporterna.

Statsministern säger att herr Hedlund anslutit sig tUl regeringens uppläggning. Jag har inte heUer för min del tagit avstånd från själva förhandlingsuppläggningen och märk väl, herr Palme, att herr Hedlund här två gånger sade att han stäUde frågan om formerna för vår framtida anslutning helt öppen. Även med hänsyn tagen tUl vad sekretessen kräver, skall vi väl i det svenska parlamentet ganska öppet kunna diskutera olika alternativ. Det är inte så, som jag har hört en företrädare för utrikesdepartementet säga i något sammanhang, att vi skaU akta oss

115

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

mycket noga för att i vår riksdag tala öppet om vad vi kan önska i andra hand, eftersom man i Bryssel lyssnar på vad vi säger. Jag är övertygad om att man i Bryssel känner vår situation lika väl som vi själva.

Jag noterar att statsministern ocksä konstaterade att vi inte kan vara med om det otvetydiga elementet av överstatlighet hos EEC. Har man konstaterat det, har man kommit bra nära ståndpunkten att vi i realiteten nog mäste söka oss en annan anslutningsform.

Beträffande den interna debatten inom centerpartiet skall jag kanske ålägga mig den diskretion som herr Palme hoppats på i ett större sammanhang. Jag viU säga som herr Jonnergård lär ha sagt vid något tUlfäUe, att den debatten klarar vi själva upp — och jag tUlägger att herr Hedlund och jag är på samma linje.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Om herrar Hedlund och Antonsson befinner sig på samma linje är ett matematiskt problem som jag inte skall lägga mig i, det är kanske tur för herr Äntonsson — eller för herr Hedlund — att herr Hedlund inte är här. Det problemet kan vi alltså inte syna, men det kan vara detsamma.

Det finns bara ett väsentligt tUlägg att göra, och det behöver inte herr Antonsson ta som en förmaning, men han kan ta det som en ganska aUvarlig uppmaning.

Här är det inte fråga om sekretess, och det är inte fråga om något hemlighetsmakeri. Det är fråga om politiskt ansvar och vad man kan tiUåta sig att säga i olika politiska stäUningar. För en halvtimme sedan valdes enligt uppgift herr Antonsson tUl president för Nordiska rådets svenska delegation. Om hans första handling i denna nya kapacitet gär ut på att vi skaU ha en särlinje där vi samlar tre nordiska länder medan vi ställer det fjärde nordiska landet utanför, då är det inte en särskUt lycklig debut i den nya positionen.

Ta alltså detta, herr Antonsson, som en allvarlig uppmaning, att har man en ledande ställning i det nordiska samarbetet, så bär man ocksä ansvar för att häUa det nordiska samarbetet samman.

Herr ANTONSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam för alla goda råd i den nya position som statsministern här talar om för kammaren att jag har fått.

FrägestäUningen är väl den att Finland, jämfört med Danmark, inte har samma möjligheter att helt fritt välja sin väg i detta sammanhang. Kärnfrågan för mig i detta resonemang om nordiskt samarbete, som jag är mycket angelägen om Uksom jag vet att Olof Palme är det, är tU syvende og sidst; Gagnas samarbetet bäst genom att man försöker se tUl att Finland i framtiden innesluts i en sä nära gemenskap som möjligt visavi relationerna tUl EEC eller genom att Danmark möjligen väljer en annan väg än de andra nordiska länderna?

116

Herr statsministern PALME;

Två konstateranden, herr talman!

För det första; Om herr Antonsson när han nästa gång kommer tUl

Helsingfors står där och säger att Finland inte helt fritt kan välja sin egen väg, sä kommer hans popularitet i den finska huvudstaden att bli begränsad.

För det andra; Den norska regeringen har intagit en viss ståndpunkt i EEC-frågan — den har ansökt om medlemskap. Enigheten inom regeringen är kanske inte översvallande, och vi kan ha olika meningar om hur det bör gå, men den norska regeringen intar nu denna ståndpunkt.

Vad herr Antonsson gör vid sin debut som ordförande i Nordiska rådets svenska delegation är att uppmana den norska regeringen att ändra sitt beslut och slå följe med Sverige och Finland i en annan uppläggning av närmandet tUl EEC. Jag tror inte att detta vid herr Antonssons nästa besök i Oslo kommer att ta sig uttryck i någon översvallande popularitet för honom hos norrmännen, kanske inte ens bland dem som är emot EEC.

Det nordiska samarbetet är kanske inte så lätt som det ser ut ibland, och jag är tveksam om jag skall fortsätta att ge herr Antonsson goda råd, åtminstone offentligt. Det finns en tendens att det kan bli värre och värre för herr Antonsson ju längre debatten fortskrider, sä jag tror att jag slutar för den här gången.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Efter dessa mycket remarkabla debattinlägg av herr Antonsson skaU jag min vana trogen försöka komma tUlbaka tUl de inrikespolitiska frågorna i mycket kortfattad mening.

Jag måste bekänna, herr talman, att jag är litet konfunderad i dag. Efter att i 15 år ha lagt fram statsverkspropositionen och budgeten och försvarat den i remissdebatterna står jag nu här i talarstolen utan att egentligen fä tala om statsverkspropositionen eller finansplanen. Men eftersom det inte har varit särskilt lätt att hålla den där fina linjen skall jag ta mig friheten att säga något som har anknytning tUl finansplanen och statsverkspropositionen, och jag gör det genom att replikera herrar Hedlund, Helén och Bohman.

För ett år sedan skulle vi ha gjort vad vi i dag är inställda pä att göra, sade herr Hedlund i sitt i vad gäUer regeringens politik mycket vänliga inledningsanförande. Men då skall man komma ihåg att för ett år sedan gjorde vi ganska intressanta ingrepp i ekonomin, som förklarar åtskilligt av dagens situation. Om jag inte minns fel gick vi för ett år sedan fram med en statsverksproposition för 1970/71 som innehöll en statlig upplåning på ca 800 miljoner kronor men med reservationer för att det kunde bli mer, eftersom det inte fanns någon täckning för kommande lönehöjningar. Nu serveras riksdagen ett antagande att upplåningen för innevarande budgetår — dvs. vad vi i januari månad i fjol talade om -Ugger på I 300 miljoner kronor. Det kan bU något mera, när avtalsförhandlingarna är slutförda, men det innebär ändå en nedgång i den statliga upplåningen - eUer kaUa det en uppstramning av finanspolitiken — från 3 800 miljoner i statligt upplåningsbehov för det förflutna budgetåret ned tUl mindre än hälften för innevarande budgetår, om vi rundar av det.

Denna åtstramning av finanspolitiken är alltså ingenting som vi har

117

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

118

vaknat upp och gjort just 1971. Vi har arbetat med den under hela fjolåret, det tycker jag bör understrykas. Jag erinrar om att riksdagen under fjolåret beslöt att höja skatterna på öl, tobak, vin, sprit, bensin och motorbrännolja. Vi tog ocksä under fjolåret ett beslut om att flytta fram den 5-procentiga omsättningsskattehöjningen, aUtså momsen, för vissa tunga kapitalvaror, dels i februari månad, dels i november. Kan man verkligen vid en aUvarlig betraktelse säga att så mycket mera kunde göras?

Jag fann såväl i herr Hedlunds som i herrar Heléns och Bohmans anföranden en kritik mot att vad vi gör, det gör vi egentligen för sent. Det är de inte ensamma om att tycka. Det har varit en populär dräpa när man har kommenterat regeringens utspel i årets statsverksproposition. Men om man kommer ihåg att lönerna under hela fjolåret låg bundna, så kanske det hela ter sig annorlunda. Från och med den 1 januari i år stiger den indirekta beskattningen över hela linjen - aUtså på mat, kläder och alla nödvändiga förbrukningsvaror — men samtidigt sker ganska väsentUga skattesänkningar på statsskattens område, och dessutom genomförs förbättrade sociala reformer. Detta omnämns också i finansplanen.

Regeringen har därför betraktat det som något av en anständighets-fråga att inte under fjolåret vidta en allmän justering av omsättrungs-skatten, när vi hade för ögonen att stora grupper av anstäUda låg bundna avtalsmässigl utan möjlighet att diskutera någon kompensation för detta.

Vi fick under fjolåret en sjuprocentig prisstegring, om vUken tidigare talare i dag har erinrat. Den var betingad av de skattehöjningar jag talat om — och. som riksdagen i enighet fattade beslut om under fjolåret. Den var vidare betingad av att jordbrukarna skuUe få högre priser och framför aUt av att det förelåg en intemationeU överkonjunktur med åtföljande prisstegringseffekter på världsmarknaden, som påverkade importen.

Jag försäkrar att det var tUlräckligt för att accentuera den oro just på den del av arbetsmarknaden där man har bundna löner som vi aUa har upplevt under fjolåret, framför allt under senare hälften av 1970. Jag behöver bara referera tUl den debatt som förts inom statstjänarkretsen på vissa områden för att aUa skaU förstå vad jag menar.

Om vi hade satt momsen i kraft tidigare — i februari månad i fjol eUer låt mig säga den 4 aprU, när Gunnar Hedlund kände sig för i ett offentUgt uttalande — skuUe fjolåret ha representerat en tioprocenlig prisstegring i stället för den sjuprocentiga som vi fick. Det hade väl varit om inte en käUa tUl glädje — jag vUl inte vara så elak att jag säger det - så dock en källa tUl många argument under den valdebatt som vi aUa presterade under fjolåret.

AUvarligare är att vi, om momsen hade införts tidigare, förmodligen inte hade kunnat upprätthäUa den respekt för lag och avtal som vi i dag behöver om vi skall ha en lugn arbetsmarknad i fortsättningen och om vi skall ha en fackföreningsrörelse som har respekt för lag och avtal.

Jag anser att vi genom den åtstramning av finanspolitiken som slår med sin fulla kraft från och med i år - tiUika med investeringsavgiften, som vi under fjolåret har tUlämpat och därmed också dirigerat våra resursers användning tUl de områden som vi har ansett vara mest angelägna — ändå på ett ganska hyggligt sätt har klarat den kraftiga

överkonjunkturens utomordentUgt svåra verkningar.

En och annan vUl kanske i dag göra gällande att vi nu befinner oss i den motsatta situationen, att vi är inne i någonting som närmast talar för en depressiv utveckling och en lågkonjunktur. Vi har awisat det i våra skrivningar i finansplanen. Jag tror personligen att sysselsättningen kommer att vara god under 1971. Just nu visade mig inrikesministern en statistik över arbetslöshetsräkningen under januari månad i år. Om jag minns rätt är uppgifterna tagna den 16 januari. Arbetslöshetssiffran stannar ändå vid Utet över 57 000 under denna årets sämsta månad. Arbetslösheten låg på över 50 000 i fjol när vi, som vi aUa är på det klara med, hade en klar överkonjunktur. Jag tror inte att vi har klarat oss igenom någon januari månad sedan 1960-talets början — med undantag av fjolåret — med så läg arbetslöshet som i år.

Jag försäkrar er, ärade kammarledamöter, att om det skuUe utveckla sig så att ytterligare lättnader i den ekonomiska politiken erfordras är det oändligt mycket lättare att genomföra sådana förslag än att i det motsatta läget dra åt skmvarna. I modern tid har ingen finansminister fått nej av riksdagen då han lagt fram förslag om lättnader.

Alla sänker räntan, sade oppositionsledaren, men hos oss sker ingenting. Det är möjligt att han inte är ensam om den reflexionen, men jag försäkrar att vi ännu har en stark efterfrågan på pengar här i landet. Så länge efterfrågan är hög är priset högt — det gäller också i fråga om pengar. Priskontroll på pengar tillhör de aUra svåraste områdena; det har vi lärt oss under bl. a. 1970. Av Europas länder är det just nu något mer än hälften som har ett lägre diskonto än vårt land, men intressantare är att kapitalmarknadsräntorna, dvs. de långa pengarnas pris, i dag är högre i aUa Europas länder än vad de är hos oss med ett enda undantag och det är Schweiz, men det kanske finns specieUa förklaringar tUl det.

I det här läget talar klokheten för att man först försöker öka tUlgången på pengar för att skapa förutsättningar för ett lägre pris på dem. Den starkare finanspolitiken, som vi i allt väsentligt lade grunden tiU genom fjolårets riksdagsbeslut och som vi nu utnyttjar under innevarande år, ger oss tUlsammans med en lugnare konjunktur en viss möjlighet att öka tUlgången pä pengar. Riksbankens och affärsbankernas överenskommelse för en vecka sedan är ett uttryck för detta. Det är den vägen vi skall gå, då vi vUl avläsa en bättre balans mellan efterfrågan och tUlgång på pengar, aUt inom ramen för vad våra arbetskraftsresurser medgiver. När den grå marknaden successivt försvinner — men inte förr — finns de reala förutsättningarna för att diskutera en räntesänkrung.

Herr Hedlund har med instämmande av herr Helén yrkat på ett aUmänt släpp av investeringsfonderna. Han gjorde en reservation för storstadsområdena, och jag tror herr Helén gjorde samma reservation. Denna fråga följer vi självfallet på regeringsplanet, och det har vi gjort under hela den ekonomiska period som sista halvåret av 1970 representerar. Vi har emeUertid ännu inte funnit läget vara sådant att det vore en klok politik att släppa investeringsfonderna generellt. På den punkten har det rått full enighet meUan regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen, som via sina länsarbetsnämnder har god kontakt med läget runt om i landet. Ett aUmänt släpp spolierar eller i varje faU förhindrar i stor

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

119

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

120

utsträckning den effektivisering av regional- och lokaliseringspolitiken och de resultat av denna som vi önskar.

Jag vågar nog säga att via investeringsfonderna har vi haft ett av de mera effektiva medlen att driva lokaliseringspolitiken så som vi önskar i form av en industrielablering inom stödområdet. Dessutom har vi tUlämpat sådana principer — vUket de flesta känner tUl — att om det funnits en lokal arbetslöshet inom något område utanför stödområdet, så har även det området blivit förklarat som stödområde med möjligheter att där använda investeringsfonderna. Det gäUer bl. a. för Boråstrakten, för Viskadalen och det gäUer för Norrköping. Det är fortfarande den selektiva användningen av investeringsfonderna. Skulle det visa sig att arbetslösheten får större omfattning pä något specifikt ställe finns ju möjligheten att fortsätta med den selektiva tUlämpningen även där.

Men jag är mycket angelägen om att man från oppositionens sida inte så här reservalionslöst far omkring och yrkar på att investeringsfonderna skall släppas rent genereUt. Det finns naturUgtvis en hel del företagare som tror att det blir sä, om man bara lugnar sig Utet grand. Nu är det emeUertid ingen pä regeringssidan som tror att den situationen inträffar. Det enda resultat man kan avläsa av dessa anspråk på att investeringsfonderna skaU släppas genereUt är väl därför att man inte får den utveckling på den industriella investeringsfronten som vi i annat faU har god anledning att räkna med. Ingen av oss torde vara särskilt betjänad av en sådan konsekvens. Om jag ett ögonblick skulle stanna vid de stora tankarnas flykt, som jag tyckte att Gunnar Hedlund svingade sig upp tUl i en del av sitt anförande, skulle måhända ett något mera dämpat ordval än vad han använde ändå passa bra. Jag åsyftar då vad han sade om lokaUsering och urbanisering och om problemet med livet i tätorterna respektive livet i glesbygderna. Gunnar Hedlund sade att i de mera tätortsbetonade områdena hamnar människorna i rotlöshet, stress, sjukdom och elände. Ja, det finns väl inte någon vetenskaplig utredning som direkt har testat dessa olika negativa utslag per tusen människor i tätorter och i glesbygd. Det finns naturUgtvis mycket av tro här, mer tro än vetande. Man får dock inte glömma bort att väldigt många människor av fri vUja har valt att flytta tUl de mera tätbebyggda områdena, även tUl storstäderna. Jag har den uppfattningen att den driven har varit litet för snabb. Det är därför vi driver vär lokaliseringspolitik. Det är därför vi försöker få en bättre balans. Men man kan inte göra sådana här onyanserade uttalanden.

Riksdagen kommer i vår att fä ta del av en proposition från regeringen om utlokaUsering av statliga ämbetsverk. Reaktionen bland de anställda är aUdeles pätagUg och otvetydig. De kommer inte heller nämnvärt att påverkas ifaU vi försöker tala om för dem att de genom att stanna kvar här i Stockholm blir rotlösa, stressade, belastade med sjukdomar, olyckliga och inbegripna i storstadens elände. Detta innebär menar jag, att vi inte: slår av på lokaliseringspolitiken - denna proposition kommer följaktligen — men att presentationen av problemet landsbygd och stad får ligga litet närmare verklighetsunderlaget. Jag tror att alla parter tjänar på det.

I övrigt en komplimang tUl herr Hedlund. Han har läst finansplanen

och jag tycker att han har läst den rätt pä alla väsentliga punkter. Han ansluter sig tUl regeringens syn pä den äldre arbetskraftens problem och rätt tUl anstäUning. Han finner det också meningslöst att kämpa för nomineUa löneförhöjningar, som bara äts upp av efterföljande prisstegringar. Detta har sagts även i finansplanen. Han gjorde ett uttalande om att makten bör ligga hos folket, och inte behöver han tvista med den sittande regeringen pä den punkten. Han talade om utbyggd företagsdemokrati, och även där råder ju en glädjande samstämmighet. Han talade också om gemensamma ansträngningar för att få mer åt aUa att dela.

Jag understryker således det allmänna intryck jag fick av Gunnar Hedlunds inlägg att han har läst finansplanen och i aUt väsentligt ansluter sig tUl dess motiveringar och innehåll. Det bör lova en hel del för framtiden.

Sedan viU jag göra några kommentarer med anledning av herr Heléns anförande. Med det skämtlynne som då och dä rinner på herr Helén berättar han för oss att majoritetsregeringar är bra, om de är socialdemokratiska — eller s-märkta, om jag skall använda det ordet. Jag har absolut ingenting att invända pä den punkten. Jag hade nöjet att ha en debatt på Nationalekonomiska föreningen för en vecka sedan. Endast min sedvanliga blygsamhet hindrade mig från att instämma när flera professorer och docenter talade om hur utomordentUgt vi hade levt i detta land under 1960-talet. En av dem var så hygglig att han sade detsamma även när det gäUde 1950-talet.

Jag har litet lättare att övervinna min blygsamhet när jag träffar oppositionens representanter i riksdagen. Därför vUl jag i likhet med statsministern erinra om att man vid en tiUbakablick kan konstatera att det har varit en påtagUgt god och riktig framstegs- och tiUväxttakt i den svenska ekonomin under den tid vi har haft en, som det heter, socialdemokratisk majoritetsregering.

En koaUtionsregering är ocksä bra, sade herr Helén, om den är s-märkt. Jag håller med honom på den punkten också. Jag har prövat den i sex år och på det hela taget fungerade den ganska bra. Det råder alltså inte några delade meningar om detta.

"En minoritetsregering är bra om den är s-märkt." Beträffande detta är jag litet mera tveksam än herr Helén. Det är mämligen så att en minoritetsregering nog är det sämsta av dessa tre alternativ. Men herr Helén har rätt så tUl vida att en socialdemokratisk rrunoritetsregering är bättre än en borgerUg sådan och det senare är ju för dagen det enda alternativet. FöljaktUgen har vi gjort det bästa möjliga av situationen.

Vi skaU ha en kraftig förbättring av handelsbalansen, säger herr Helén. Det betyder att en åtstramning på andra områden skaU möjUggöra detta. För att komma från en folkpartUedare är det där naturligtvis ganska intressant. Men säg mig den glädje som varar beständigt. Vi skulle också enligt herr Helén ha bättre och högre väganslag och inga köer av folk som väntar på att fä telefonen instaUerad. Han anförde kritik pä denna punkt. Men dä mäste konsekvensen bjuda att det skuUe se annorlunda ut i budgeten än det gör nu på dessa båda områden. Vi skaU alltså dels vara mer sparsamma, dels ösa på mer. Vi skall ha mindre offentliga investeringar och större offentUga investeringar. Och då känner vi igen

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

121

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

122

folkpartiet: aUt blir vid det som är gammalt och vant, även om det nu serveras i en finare förpackning. Jag har, herr talman, naturUgtvis i det sista avseendet bara tänkt på lokalen och ingenting annat.

Hur Ula regeringen sköter sin ekonomi ansåg sig herr Helén ha belägg för när han talade om den glöd som Kolare visade i avtalsförhandlingarna. Det har väl knappast så mycket med den aUmänna ekonomin att göra. Kolare som. aUa andra arbetar för medlemmarnas intressen. Han är deras funktionär och är tUlsatt för att göra detta. Om Kolare driver förhandlingarna med glöd mä det vara hans sak. Intensiteten när det gäUer att driva sina uppfattningar är i aUmänhet en personlig konstitutioneU fråga, och alla personer är nu inte Ukadana även om bevekelsegrunderna är precis desamma.

Här har från flera häU efterlysts en ekonomisk plan för framtiden, men samtidigt säger man att finansministern är fasligt Utet intresserad av detta. Det har herr Helén — jag tror det var han som sade det — lärt sig av Per Albin.

Det kunde vara rätt lockande att tala litet ekonomisk och annan planering. Planering är alltid ett honnörsord, mina vänner, ett honnörsord som bär ganska långt om man ställer sig i en talarstol och bekänner sig tUl planeringens välsignelser. Men skaU man planera — vi har ju erfarenhet av det, det görs en vägplan, en bostadsplan, en utbUdningsplan och planer för andra områden — blir man naturUgtvis fängslad av arbetet och får en överdriven uppfattning om just det områdets vUct och betydelse i det stora sammanhanget. När sedan aUa dessa planer skaU adderas, framstår det som en enkel och klar sanning att det här icke går att genomföra. Och försöker man anpassa det hela tUl vad som är ekonomiskt rimligt och möjligt, ja, då är man naturligtvis en dålig planerare. Då har man i långa stycken förstört den fina planeringen, och då är man en opportunist som improviserar efter vad dagen ger möjligheter tiU.

Nu kan man säga; NaturUgtvis skall man inte bara se vad vi i dag kan göra utan tanke på framtiden. Jag skaU vara så hygglig att jag säger att det bakom varie poUtisk partibUdning Ugger en målsättning för framtiden, en linje som man vUl reaUsera. Men varje praktisk politiker lär sig förr eller senare att marschen mot det målet sannerUgen inte är utstakad och rätlinjig. Man tvingas att göra omvägar och krokvägar. Man kan ibland tvingas att ta ett steg tUlbaka för att ta två steg framåt, som Lenin instmerade sitt folk någon gäng i 1920-talets början.

Den praktiska politiken ställer alltid nya perspektiv, nya situationer, vUket inte betyder att man tappar bort linjen och vägen men att man naturUgtvis kan bU beskylld för att vara en dålig planerare och att man inte vågar dra ut planerna så där exakt långt och rätUnjigt. Vi som varit med i riksdagen så pass länge att vi minns det här har ett strålande exempel på detta. En av herr Heléns företrädare som partUedare, professor BertU Ohlin, har ägnat mycken tid åt att kalfatra och genera det parti jag representerar för det efterkrigsprogram som gjordes efter krigsslutet 1945, trots att jag inom parentes kan säga att huvudlinjerna i det programmet är genomförda. Men naturUgtvis gick det inte att genomföra så där rätlinjigt. Vi sade i det programmet att vi skulle klara av bostadsbristen. Det skaU vi också göra. Hur många gånger har inte herr

Heléns företrädare stått i riksdagens talarstol och sagt: Här klarar ni inte ert program! Det var ett stort nöje för honom att berätta om aUa de punkter där vi inte omedelbart kunde realisera programmet. Naturligtvis kommer man så småningom fram tUl att programmen har sitt värde men att den praktiska politiken har sin ofrånkomliga logik, som gör att det får bU en kompromiss — i varje fall om framstegstakten. Självklart betyder inte detta någon idélöshet, det vUl jag understryka.

Sedan viU jag säga någonting om annonsskatten. Vi var väl medvetna om — i varje faU var jag helt medveten därom — att det var den fräga, som skulle bli den verkUgt intressanta när man kommenterade den framlagda statsverksbudgeten.

Här har stäUts en direkt fråga — jag tror att det var herr Helén som StäUde den: Kommer förslaget om annonsskatt att remitteras? Jag tror att jag kan svara ett klart och enkelt nej på detta. Det finns ingen annan fråga mig veteriigt som har debatterats så tUl den grad intensivt och där frågestäUningarna och opinionsläget blivit så kartlagda som just frägan om annonsskatten. Det är dessutom nu en offentlig remissdebatt, som präglats av ett språk som i ett avseende är ganska skiljaktigt från den byråkratiska remisskrivningen. Man har frågat; Har finansministern fått fnatt? Man har frågat om finansministem råkat ut för rena galenskapen. Det är klart att med detta dramatiska och måleriska språk råder det inte någon tvekan om att man i vaqe faU får reda på var meningarna just nu ligger.

Debatten skuUe som alla debatter vinna på om den kom på sin rätta plats, och därför kan man ju lugna ned sig Utet grand. Låt mig rehabilitera mina medarbetare i finansdepartementet när man har trott att "Sträng som i allmänhet är en klok karl inte har kunnat hitta på det här själv". Låt mig säga; Det mesta har han hittat pä själv, möjUgen med hjälp från någon annan på regeringsplanet, men teoretikerna — som det bmkar heta - i finansdepartementet är helt oskyldiga när det gäller idén.

Vad som emellertid är mycket intressant när man lyssnat tiU denna debatt om annonsskatten är att alla tycker synd om de små, men ingen tycker synd om de stora. Jag har lagt det på minnet. Vi får väl undersöka möjUgheterna och se om vi kan tiUmötesgå den allmänna uppfattningen så, att vi tycker synd om de små, men inte om de stora — det är ju ingen som har talat för dem. AUa möjligheter finns ju, och alla variationer finns. Debatten fär vi ta när propositionen kommer, men vad som har sagts i dag är ändå rätt intressant och kanhända vägledande för utformningen av förslaget.

Så, herr talman, några ord tUl herr Bohman. En fast ekonomisk politik måste vi ha, sade herr Erlander — så började herr Bohman sitt inlägg. Och, säger herr Bohman, det betyder att domen är hård över regeringen, när den gamle statsministern måste i mästrande och förmanande ordalag tala om att nu måste vi ha en fast ekonomisk politik.

Det är väl i och för sig inte så överraskande om Erlander säger det. Han känner ju regeringens opposition bättre än de flesta. Och att vi har sagt att vi måste ha en fast ekonomisk politik är ju inget nytt anno 1971.

SkaU det vara indirekt en dom över regeringen om någon tvingas säga, att nu kräver läget en fast ekonomisk politik? Jag har väldigt svårt att

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

123

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

124

förstå det. Då får jag väl dra den slutsatsen, att den domen faUit hårt på mig under mina 16 år som finansminister. Den faller lika hårt över min företrädare Sköld under hans sex år och lika hårt över hans företrädare Wigforss under hans 17 år som finansminister. Trots detta lever vi vidare med herr Bohmans hårda dom över våra arma huvuden, precis pä samma sätt som vi gjort under dessa tre finansministrars tid.

Herr Bohmans dom är också någonting av den efterklokes. Den fömtseende regering har icke sett dagens ljus, som inte fär lämpa politiken efter förhåUandena, när de uppstår och om de uppstår. Utvecklingen ger ständigt nya perspektiv och, som jag nyss sade, inget program kan genomföras på den raka och räta vägen.

Trots allt - herr Bohman lät undslippa sig att vi dock har Europas högsta standard. Det är aUdeles rätt. Statsministern verifierade detta genom att hänvisa tiU en del internationell ekonomisk statistik, och ibland kan ju siffror tala bättre än långa utläggningar - jag tror det räcker med detta.

Sedan kom Ingmar Ströms predikan in i detta intressanta utspel. Om jag fattade herr Bohman rätt tog han den som något av en vitamininjektion för att attackera regeringen och regeringspolitiken. Dra nu inte aUtför stora växlar på vad Ingmar Ström sade i Slottskyrkan. Vi var ju flera som hörde det — jag var där bl. a. — och han riktade sig i aUmänna, förmanande ord tUl politikerna oavsett partitUlhörighet. I den män han var kritisk, var han kritisk mot oss aUa. Där har jag väl möjlighet att på nytt hänvisa till oppositionsledaren, som i sitt första anförande här i dag säger; Vi har ju aUa vårt ansvar för vad som har skett under dessa år. Gunnar Hedlund var i det avseendet ärlig och uppriktig. På den punkten har han väl uppfattat Ingmar Ström som jag har uppfattat honom.

Jag har bUvit litet efter i den litterära historieforskningen under det senaste halvåret, delvis därför att budgeten har tagit för mycket tid för mig. Därför har jag inte hunnit läsa Sven Delblanc, som enligt vad vi har upplysts om av herr Bohman lär ha uttalat att staten har utvecklat sig tUl den opersonliga makten, som arbetar med konstiga blanketter och pinar medlemmarna av folkhushåUet med dessa. Det är onekligen så att utvecklingen kräver t. o. m. sådana prosaiska ting som trista blanketter. Framför aUt om man är angelägen att planera samhället tarvas åtskUUgt av statistiskt underlag och en av fömtsättiungarna för det är ju sädana här besvärliga blanketter. Det rent personUga avståndet mellan myndighet och folk - eUer som det ibland brukar heta, meUan the Establishment och folk i aUmänhet — har jag för min del aldrig känt men jag har en känsla av att herr Bohman ibland har något svårare för att tala med folket än vad jag har.

Herr Bohman kom sedan in på en annan fråga — och det är möjligt att han inte v<ir helt ensam på den punkten, det var Utet mera i förbigående men även den frågan kommer naturUgtvis att få sin extra utförliga debatt — nämligen om de två tredjedelar av svenska folket som skiUle få en skattesänkning genom den nya skattereformen. Det är aUdeles korrekt i förhåUande tiU om vi inte skulle ha gjort nägon skattereform. Men jag var angelägen om att reservera mig för förändringar på kommunalskattens område. Om kommunen höjer skatten med en krona för en person som

har 25 000 kronor i beskattningsbar inkomst blir det 250 kronor mera i kommunalskatt. Om man höjer med två kronor blir det 500 kronor mera osv. Om en person fär sin lön höjd med tio procent — och det har varit en ganska normal inkomstförbättring under de senaste åren — höjs en lön på 30 000 kronor tUl 33 000 kronor. På 33 000 kronor får vederbörande en högre skatt än han får på 30 000 kronor. Det gär inte att göra den enkla jämförelsen utan hela tiden får man jämföra med samma löneläge och exkludera kommunalskattekonsekvenserna. Om man gör detta häller vad vi har sagt, nämligen att det blir en skattesänkning för tvä tredjedelar av svenska folket i förhåUande tUl om vi inte skulle ha gjort någonting utan fortsatt med det gamla skattesystemet.

Herr Bohman överraskar på slutet när han säger att vi har en övervärderad valuta. Detta är ett mera anonymt sätt att uttrycka en ganska brutal sanning, nämligen att man önskar en devalvering. För närvarande säljer vi aUt vad vi kan producera i landet och vi säljer det tUl goda priser. Exporten stiger snabbare än importen. Under hela sista halvåret 1970 - och mycket talar för att det fortsätter under 1971 - har exportsiffrorna legat avgjort över importsiffrorna, aUt sett i jämförelse med ett år tidigare. Vi har glädjen konstatera att t. o. m. valutareserven har ökat under 1970, i allt väsentligt under de sista månaderna av året, om jag minns rätt med cirka 370 miljoner kronor.

Herr Bohman måste hysa den för mig obegripliga uppfattningen att en förändring av växelkurserna i detta läge skulle vara en riktig åtgärd. Jag kan inte dra nägon annan slutsats när han talar om att vi har en övervärderad valuta. Om vi skriver ner valutan klarar sig den klämda hemmaindustrin bättre enligt herr Bohman. Detta kan möjligen vara riktigt, eftersom den i praktiken fungerar som en förstärkning av tullskyddet. Det är emellertid inte bara fräga om kläder och skor. Om vi, som herr Bohman säger, skuUe ha en övervärderad valuta och gjorde som han önskar, dvs. skriver ned valutan, får vi ju en aUmän prisstegring på aUt vad vi importerar — det må vara olja, bensin, metaUer eller råvaror tiU vår industri — och som följd av detta en rad av prishöjningar.

Jag står som ett levande frågetecken när herr Bohman i denna debatt kastar ut påståendet att vi har en övervärderad valuta.

Herr Bohman slutade dock med en mera begriplig konklusion. Han sade att hans partis mälsättning är att bringa den socialdemokratiska regeringen på faU. Ja, varför skulle herr Bohman i annat fall sitta där han nu sitter? Det är ju hans uppgift. Vi har inte väntat att han skuUe hjälpa oss att sitta kvar i regeringsstäUning — sådana våldsamma överraskningar tål vi helt enkelt inte!

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr HEDLUND (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror inte för ett ögonblick att herr finansministern lever i en sådan oskuldsfuU okunnighet, som han gav uttryck för när han polemiserade mot mitt uttalande att sociala missförhåUanden gärna koncentreras till storstadsområdena. Det är fä människor i värt land utom finansministern som skulle vilja säga emot mig pä denna punkt. Det är aUom känt vad tunnelbanebråken, Sergels torg-upptågen, knarktrafiken osv. innebär, och detta är tUlräckligt för att ,ge täckning åt mitt

125

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

126

påstående, nämligen att de sociala missförhållandena koncentreras tiU storstadsområdena. Det gäller bäde i vårt land och i andra länder.

Finansministern fann såvitt jag kunde förstå en enligt hans mening glädjande samstämmighet mellan mina uttalanden i denna debatt och åtskUUgt av det som framhåUs i finansplanen. Det är tydligen fråga om ungefär samma överensstämmelse som den jag har kunnat konstatera mellan finansplanen och centerns förkunnelse t. ex. i valrörelsen. Det är därför inte så underligt att jag i dag konstaterar denna samstämmighet.

Det är alldeles riktigt att jag framhöll att vi alla i denna kammare har hjälpt tiU på utgiftssidan i budgeten. Jag sade det, och jag har sagt det förut. Jag ggorde också ett tUlägg, men det slopade finansministern — som jag förmodar av tidsskäl. Jag sade nämligen att man begär något mer av regeringen i fråga om möjligheten att överblicka den statsfinansieUa situationen och när det gäller att framlägga förslag, som eventuellt föranleds av ändringar i denna, än av oppositionen. Den har några få experter lUl förfogande, vUket skaU jämföras med de tusentals statsanställda som kan sättas in för att göra utredningar åt regeringspartiet. Detta tUlägg gick emellertid finansrrunistern förbi, och det må vara hans ensak.

Finansministerns påpekande att man borde ha vidtagit åtgärder tidigare är mycket populärt. Man möter det överallt. Om det på aUa håU gällande att så är fallet, kan man undra om det möjligen inte beror på att det som gjorts kommit för sent. Jag skuUe under sädana förhåUanden själv ta mig en funderare och fråga mig om det inte, när det nu är så många som enstämmigt säger detta, kan ligga något vettigt i deras påståenden som jag kunde dra lärdom av. Det skuUe Ugga mycket nära tUl hands att resonera på detta sätt.

Det är klart att det är en anständighetsfråga att inte lägga på en moms för tidigt. Men är det inte en anständighetsfråga också att tala om 3 eUer 3,5 procent i prisstegring och få 7? Den prisutveckling som inträffade hade kanske kunnat undvikas.

Enligt Sydsvenska Dagbladet och enligt vad som meddelats i radio kände herr Geijer sig för vid ungefär samma tidpunkt som jag, om det inte kunde tänkas en tidigareläggning av beskattningen. Jag skuUe tro att han utgick från samma tankegång som jag, nämligen att man därmed kanske kunde håUa tiUbaka inflationen något och kanske också öka den klena investeringstakten litet snabbare. Under perioden 1962—1969 t. ex. stannade investeringsökningen vid 15 procent i Sverige, medan den uppgick tUl 50 procent i Frankrike och England under motsvarande tid och 100 procent i USA.

Mot den bakgrunden är det väl inte underUgt om man kom fram med en del förslag, vars genomförande man tror hade varit ägnade att få investeringarna i gång Utet tidigare. Jag skulle inte ha satt mig emot, om finansministem hade föreslagit höjd bensinskatt ett år tidigare. Detsamma gäller ölbeskattningen. Om finansmiiustern, som hade hela sitt kansU tiU förfogande, hade sagt oss att åtgärden behövdes för att vi skulle få en starkare finanspolitik, så tror jag att han skuUe ha mött gensvar hos oss. Han mötte inget motstånd från vårt håU i fråga om något av dessa förslag. Samma dag som de hade publicerats sade jag ja tUl dem, och jag tror att

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

om de hade kommit tidigare så hade svaret blivit detsamma. Vi anade hur Nr 9

det låg tUl, men vi kunde inte bestämt konstatera det. Det borde ha varit lättare att göra det i finansdepartementet. Olyckan med valutareserven, som har smultit Uiop från sex tUl fyra miljarder, investeringsökningen som profeterades tUl 15 procent och blev 7,5 procent osv. talar sitt tydliga och klara språk.

Herr HELEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Finansministern var ju så gemytlig i kväU, att det nästan tar emot att komma med någon kritik mot vad han sade, men på några punkter måste jag ändå få göra det.

Herr Sträng böriade med att säga att det var inget nytt 1971 med den här åtstramningen. Nej, det är riktigt. Det var strax efter valet 1970 som regeringen lade fram sitt stabUiseringspaket. Då sade LO-ordföranden Geijer att det varit klart sedan länge att det behövts en stabilisering. Och herr Geijer hade ju vamat redan tidigt 1970 för vad som skulle hända 1971, om man inte gjorde någonting åt det hela.

I höstas antydde jag för finansministern att när herr Hedlund talade om en tidigareläggning av momsen, så var det någonting som vi på oppositionssidan hade resonerat om. Men ni vUl ju aldrig lyssna på oss tUlräckUgt länge. Nu är ni i en ny situation. Bryt inte samtalen så tidigt att ni aldrig hinner få reda på vad vi egentligen menar! Och ta inte för aUvarUgt på det här med kommunistuppgörelsen. Jag blev nästan förskräckt när herr Sträng plötsligt började tala om att det var av Lenin han hade lärt sig att man skall ta ett steg tiUbaka och två steg framåt. Det är väl ändå inte meningen att uppgörelsen om utskotten skall gå så på djupet?

Sedan lämnade finansrrunistern en glädjande upplysning, som väl var avsedd som en sensation, om de låga arbetslöshetssiffrorna i januari. Visst var det en sensation, om räkningen gjordes den 16 januari, ty det var en lördag, och då är det ju inte så värst många som kan vara borta från jobbet. De tiUfälUga siffrorna, som gmndar sig på en dags räkningar, är inte särskUt pålitUga, det vet herr Sträng. För ett par år sedan hände det att det snöade våldsamt just den dagen räkningen gjordes. Hur stora var inte siffrorna då, och hur fick inte herr Sträng äta upp att det var en tiUfäUig höjning av arbetslöshetssiffrorna! Men det viktiga är att vi nu kommit i ett läge, som hänger samman med att regeringen inte i tid velat underbygga förtroendet för penningvärdet och statsmaktemas handlande inom löntagarorganisationerna. Det var detta som var hela syftet med vår stabiUseringskonferens, med de krav som vi reste på att vi tUlsammans skulle kunna bygga under och vinna löntagarnas förtroende för en samlad stabiUseringspolitik. Det låter nu i herr Strängs mun som om aUting vore bra, och vi som sitter här i denna ombonade sal tycker kanske att det är så. Men utanför detta hus tycker inte alla människor att den ekonomiska politiken har varit så bra. Praktiskt taget alla statstjänstemän fick reaUönesänkning förra året, och de tycker inte att finansministern skött deras sak så bra som varit möjligt.

Då kommer herr Sträng som vanligt fram tUl att vi skaU lämna aUting åt honom. På Nationalekonomiska föreningen sade han det t. o. m. på

127

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

engelska.

När han varnar oss för att väcka falska förhoppningar hos företagarna genom att tala om att investeringsfonderna måste släppas fria, skall jag gärna lägga till för att finansministern inte skall råka i svårigheter; Kom i-häg, alla företagare, att herr Sträng är så envis att ni inte skall vänta att det sker särskUt snart. Men skälen för att släppa investeringsfonderna fria utanför de överhettade storstadsområdena har blivit starkare, och därför måste man rusta sig för det.

Det som tydligen tar emot hos herr Sträng är att vänja sig vid minoritetssituationen. Han gjorde en skön själs bekännelse när han talade om att han egentligen inte tyckte att ens en socialdemokratisk minoritetsregering var bra.

Planering vUl han inte ha, bara i begränsad omfattning. Den finns, säger han, men den finns tydligen inte så som t. ex. LO-Odhner vill ha den. Denne sade för en tid sedan att vi har krävt planering i 15 år men att det inte blivit något av. Vad som saknas är en rangordning mellan de olika angelägna reformomrädena. Det är den typen av plan vi vUl ha. I stället får vi annonsskatten, och den är verkligen ett steg bakåt som jag förut inte kunde tänka mig att herr Sträng hade fått uppslag tUl från kommunistsidan.

Det är verkUgen en allvarUg sak att finansministern inte ens vUl remissbehandla denna fråga, att ett förslag som inte ens är känt i sina detaljer skall behandlas som färdigt. Vi tror verkligen att det är nödvändigt att föra ut detta till en allmän debatt när detaljerna blir kända, men regeringen tycks mena att pressdöd är lättare att uthärda om den drabbar aUa lika. Det är inte vår mening. Pressen är ovärderlig som bevakare, opinionsbildare och nyhetsförmedlare. Ekonomiskt självbärande tidningar som står särskilt självständiga mot statsmakt, partier och annonsörer är verkligen någonting av värde. Det är därför vi säger nej tUl den annonsskatt som tonat fram i finansplanen. VUka stabUiseringspoli-tiska åtgärder som mäste komma att beslutas fär vi beröra i finans- och skatteutskotten när det blir så dags.

128

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Finansministern började med att felaktigt återge mitt citat av Tage Erlander och det finns därför skäl att gå tUlbaka tiU vad jag verkligen sade och vad Tage Erlander verkligen sade. Förre statsministern påvisade att riksdagens viktigaste uppgift nu var "att samla sig kring en konstruktiv, fast ekonomisk politik". Jag drog av detta uttalande den slutsatsen att det borde förplikta tiU samarbete, tUl hänsynstagande tiU de andra demokratiska partierna, och att man inte "lutade sig" mot kommunisterna. Domen skuUe bli hård, framhöU jag, om det var kommunisterna som man stödde sig på när man vidtog behövliga åtgärder. Det är något helt annat än vad finansministern lade i min och herr Erlanders mun.

Vad det andra citatet från Ingmar Ström beträffar, återgav denne i sin mycket intressanta predikan, tankeväckande för många av oss, hoppas jag, en undersökning som visat att människorna uppfattade staten som "kall och opersonlig och i sina kontroUfunktioner okänslig för de

personliga behoven". Jag menade att det finns anledning för oss att dra slutsatser av att det är på det sättet i ett land som enligt statistiska tabeller har den högsta levnadsstandarden i världen, herr Sträng, men där det ändå finns oro och bekymmer.

När finansministern målade sin vackra bUd av hur bra vi har det, hur god ekonomin var förra året och när han räknade upp alla åtgärder som regeringen vidtog — som vanligt i aUdeles precis rätt tid — glömde herr Sträng att nämna ett ord, nämligen kreditrestriktionerna. Dessa ledde tiU att företag som önskade investera, som hade investeringsplaner och som vUle investera i just den goda konjunktur som då förelåg inte kunde göra det därför att erforderliga krediter inte stod tUl deras förfogande.

Restriktionerna ledde vidare tiU att ett stort antal företag, större än vanligt, slogs ut, att vi fick fler varsel om nedläggelser än tidigare, att det goda året inte blev det goda år som det kunde ha blivit då det gällde att bygga upp resurser som vi skuUe ha behövt i år och för framtiden. Läget blev sä besvärligt att regeringen tvingades improvisera vissa förbättringar pä kreditsidan under våren.

Efter vad som har hänt frågar vi oss därför nu; Finns det anledning att förvänta sig att den höga investeringstakt skall förverkligas som finansministem har räknat med i årets finansplan? Finansministern har själv sagt att man mycket väl kan leda hästarna fram tUl vattenhon men att man inte kan tvinga dem att dricka. Förväntningarna och intresset hos den eventueUt investeringsbenägna företagsamheten är naturligtvis mindre i är än vad det var förra året. Finns det dä tUlräckligt många stimulansåtgärder föreslagna i statsverkspropositionen? Investeringsavdraget på 20 procent är bra, men räcker det? Behövs inte därutöver ytterligare åtgärder? Det är i det sammanhanget som ett frisläppande av investeringsfonderna kommer in i bUden.

Och rätt skaU vara rätt, herr finansmiruster; Jag har också menat att investeringsfonderna skaU frisläppas. Man kan naturligtvis göra undantag för storstadsområdena — man kanske bör göra det, ehum jag inte tror att det i och för sig är nödvändigt. Vettiga industrier investerar i dag inte i storstadsområdena om de kan undvika det; de har lärt sig vad det kostar att fä tag i och behåUa lämplig arbetskraft och att möta de problem som uppkommer i tätorterna.

Sedan kommer vi tiUbaka tiU det gamla löftet om att tvä tredjedelar av svenska folket skaU få en skattelindring genom den skattereform som tUl staten drar in betydligt högre skattebelopp än tidigare. Herr finansministern och jag får väl tUlfälle att i anledning av min interpeUation diskutera den statistik som ligger bakom dessa uttalanden. Därför mä det för dagen vara nog att påminna om att när löftet att två tredjedelar skuUe få skattelindring gavs, tog man inte hänsyn tiU den penningvärdeförsämring och de höjda löner som gör att en stor del av de människor som skulle få en skattesänkning kommer upp i en inkomstnivå där marginalskatterna är så höga att den utlovade skattesänkningen äts upp. Om man lägger två tabeUer bredvid varandra och tar hänsyn tUl aUa faktorer — även tUl sådana som att man går miste om bostadstiUägg och att man får betala höjda barndaghemsavgifter och tUl kommunalskatten, som man talade förvånansvärt tyst om i valrörelsen, herr Sträng — så finner man att den

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

129

9 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

slutliga effekten inte blir att två tredjedelar av inkomsttagarna får skattesänkning. Och även om så skuUe bli faUet kommer efter bara ett, två eUer tre år hela svenska folket att ha fått en skattehöjning, om inte herr Sträng då ändrar pä skattetabellerna — och det kan man naturligtvis hoppas att han kan tvingas att göra.

Sedan berömde sig finansministern av att valutareserven var så god nu efter årets slut. Men då skaU man väl ändå ta hänsyn tUl att valutareserven döljer en mycket stor kortfristig upplåning i utlandet. SkuUe man här hemma vidtaga några åtgärder i räntehänseende utan att ha garderat sig kommer pengarna att löpa ut och valutareserven att få en helt annan bild än den teoretiskt och formellt har i dag. Valutareserven kan inte vara oförändrad om man har haft den bytesbalansbrist under året som vi i själva verket har haft - det vet finansministem bättre än jag, höll jag på att säga.

130

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Jag har aldrig bestridit att man finner större sociala missförhållanden om man kör Uiop en miljon människor här i Stockholm än bland hundra personer i glesbygden. Helt naturligt och logiskt bör det finnas större risker för sociala missförhållanden under sådana omständigheter. Men det är inte det resonemanget jag har tagit upp, utan jag har sagt som sä, att aUa ju inte har drivits hit. De har kommit hit frivUligt. När vi skaU försöka få dem härifrån märker vi att de ändå är så underligt funtade att de vUl stanna här, trots alla dessa utomordentUgt dramatiska skUdringar av besväret med att bo i Stockholm. Herr Hedlund själv råkar ju trivas hyggligt uppe vid Östra stationen, förestäUer jag mig, även om han på gxund av riksdagsarbete och annat är tvingad att vara här i närheten.

Människor har sina uppfattningar och sin fria vUja, och det gör att man får tala om de här frågorna mera nyanserat än vad herr Hedlund gjorde i sitt första inlägg, där aU tUlvaro i den här staden presenterades som en tUlvaro i sjukdom, stress, social nöd och kriminaUtet. Sä är det dess bättre inte. De svårigheter vi dras med får vi väl med förenade krafter försöka komma tUl rätta med.

Jag upplever varje dag att kommentatorer och kritiker av budgeten säger: "Vad ni gör, gör ni för sent." Jag har emellertid velat understryka att den stora åtstramningen på finanspolitikens område sker innevarande år, dvs. det budgetår som började den I juli 1970 och slutar den 30 juni 1971. Det är en åtstramning som i pengar representerar drygt 2 mUjarder kronor. Jag hoppas att vi skall kunna hålla den strama politiken även för nästa år; jag tror att vi kommer att behöva det. Men själva omslaget i finanspolitiken daterar sig inte tUl skiftet mellan innevarande budgetår och nästa, utan det ligger mellan det förflutna budgetåret och innevarande. Om man skulle ha gätt ut tidigare för att bemästra överkonjunkturen med finanspolitiska medel, skulle man ha varit ute i januari månad 1969. Dä hade vi aUesammans på ögats näthinna bilden av året 1968 med en lugn och stabil konjunktur, långt ifrån någon som helst överansträngning och med ett praktiskt taget stabUt prisläge - det rörde sig om ett par procents ökning och någon tiondel däratöver. Det fanns inget gehör i

januari månad 1969, när budgeten serverades, för någon speciell åtstramning i finanspolitiken. Med möda lyckades jag avvärja alla försök att försämra den ytterligare.

TUl herr Helén vUl jag säga att jag hoppas att Arne Geijer får tUlfälle att tala Utet senare. Han stod pä Ustan, men tyvärr har han strukit sig. TUl mig har han i varie faU sagt att han blivit beskylld för många uttalanden som han aldrig har gjort, och så mycket är klart som att han aldrig har rekommenderat nägon aUmän start för höjningen av omsättningsskatten frän 10 tUl 15 procent före årsskiftet 1970-1971. Säger man någonting annat, då refererar man honom inte riktigt. Jag har nämligen haft ett personligt samtal med honom och frågat honom på den punkten, och jag har fått den upplysningen.

Jag skaU försöka avstå från att citera Lenin när herr Helén är i närheten; hans svaga nerver tål det inte. Som ung tyckte jag emellertid om att läsa inte bara Lenins skrifter utan även andra socialistiska urkunder. Herr Helén skulle förmodligen ha blivit en mera nyanserad politiker, om han inte bara läst Birger Sjöberg under sin uppväxttid. Han kanske läste någonting annat också — jag skaU inte vara orättvis mot honom. Beträffande arbetslöshetsräkningen nämnde jag en specifik dag, den 16. Om den 16 infaller pä en lördag har man säkerligen räknat någon annan dag. En av dem som sysslar med arbetslöshetsräkningar i sitt dagliga arbete säger emeUertid nu att denna räkning egentligen inte är någon dagräkning utan försiggår under en hel vecka. Då är den kanske mera rättvisande än man i aUmänhet förestäUer sig.

Jag skaU naturligtvis inte tala stabiUseringskonferens. Det finns en gräns för kammarledamöternas tålamod — jag begriper det om inte herr Helén begriper det. Visst är pressen oumbärlig. I sjunde huvudtiteln har jag skrivit en sida om den fria pressens oumbärlighet, och jag rekommenderar den tiU herr Helén för innanläsning, när han får tid med den.

TUl herr Bohman viU jag säga att om jag nussuppfattade honom på den där punkten så var det väl beklagligt. Jag skaU se efter i protokollet hur det var. En gäng tidigare när jag disputerat med herr Bohman har det nämligen visat sig att han har en benägenhet att göra litet efterhandskons-tmktioner när man påtalat ett inlägg som han har gjort. Jag har konfirmerat det, så jag vet vad jag talar om. Därför är jag inte alldeles övertygad av hans förklaring. Men har han rätt så har jag fel, och dä är det ingenting mer att resonera om. Pä den punkten skaU jag inte träta med honom mera.

Jag har väl egentligen inte direkt talat om hur fin ekonomin var under förra året. Naturligtvis skuUe jag kunna dra några siffror som jag inte tycker skäms för sig. Vi hade i fjol i den svenska ekonomin en tUlväxt som gick över 4 procent — jag vill minnas att den var 4,2 eller 4,3 procent. Vi hade en produktionsökning i den svenska industrin på 7 procent, och vi hade en investeringsökning under 1970 på 7 å 7,5 procent. Detta senare är ganska intressant, ty i fräga om produktionsökning och investeringsökning har långtidsutredningen, när den har faststäUt sitt program och frågat sig vad vi skaU sträva efter för att kunna återstäUa vär bytesbalans på den femårsperiod vi har framför oss tUl 1975, sagt att vi på dessa viktiga områden behöver en stegringstakt på

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

132

mellan 5 och 6 procent. Vi kommer kanske inte att lyckas med det i år. Jag tror att vi lyckas pä investeringssidan, men jag är litet osäkrare beträffande produktionssidan. Men under fjolåret levde vi faktiskt upp tUl denna målsättning.

Det är klart att vår valutareserv har räddats tUl en del pä grund av en ökning i de korta handelskrediterna. I finansplanen talar vi om en utländsk upplåning, och det Ugger mycket av reson i att man använder de pengarna för en konsolidering av dessa korta krediter — det innebär ett trygghetsskapande element för framtiden. Men vi behöver inte bara tala om valutareserven, även om den spelade en mycket stor roll i den senaste valrörelsen. Vad vi kan konstatera är att vår export under de sista månaderna 1970 hade en ökningstakt på över 20 procent i förhåUande tUl 1969, medan importökningen höll sig pä — om jag minns rätt — 10 eUer 12 procent över motsvarande månader 1969.

Eftersom vi har — det har ocksä i denna debatt förekommit vissa synpunkter pä detta — laddat upp en lagerhållning av osedvanligt kraftig omfattning, sä bör vi rimligtvis inte behöva samma import i lageruppbyggande riktning som vi har dragits med under 1970. Det ger mig anledning att tro att vi kan räkna med en bättre bytesbalans. Denna förbättring kan vara tUlfällig, men den är ändå så pass god att den är värd att observeras. Konjunkturinstitutet, vars siffror jag vidarebefordrat tUl riksdagen i finansplanen, har räknat med att en förlust på 1,3 mUjarder skaU förbytas i ett plus på 280 mUjoner när det gäller handelsbalansen och att en förlust på 1,9 miljarder skaU förbytas i ett minus på omkring 770 mUjoner. Detta är ju så pass remarkabla förbättringar att man inte behöver ta tUlbaka något om man säger att fjolåret var ett hyggligt år och att det mesta talar för att 1971 kommer att följa upp i den stUen.

Nu är det mycket av vad vi politiker säger som blir avgörande för hur man ser på de ekonomiska problemen framöver. Det kan vara beklagligt. Går det alltför många Kassandror och fäller tårar över tUlvaron och är det aUtför många som talar om hur Ula det blir i framtiden är det tyvärr en del mäniuskor som rättar sig efter detta, kanske mer än vad de behöver göra. Det kan innebära att vi får en utveckling som ingen av oss är benyttad av.

Jag beskylls ju i allmähet för att vara oförbätterlig optimist — det är kanske en av orsakerna tUl att jag hängt med som finansminister i 16 år. Så mycket kan jag emellertid säga som att om jag försöker stödja min argumentering på det siffermaterial som föreligger — man kan vara tveksam om det, men det är det som finns — är jag varken pessimist eUer optimist, utan jag försöker ge en något så när riktig belysning av hur situationen är.

Det var inte jag som lyckades hitta på denna dramatiska formulering; Väl kan man leda hästen tUl vattnet, men hur skall man få den att dricka? Det var i stället en av vårt lands bankdirektörer som var tiUräckUgt intelUgent för att finna på den slående formuleringen. Men jag tUlät mig erinra om att det intressanta är huruvida industrin viU investera. Och om den vUl investera beror det på att det finns efterfrågan på den svenska industrins produkter och att det är ett prisläge som den svenska industrin anser vara så favorabelt att den vågar satsa på framtiden och

bygga vidare. Jag tror mig också våga säga, att om man gör sig besväret att läsa igenom den länderexamination som finns i nationalbudgeten kommer man också tUl ett resultat som gör att hästen dricker eUer, för att vara mera adekvat, att industrin kommer att investera.

Herr HEDLUND (c) kort genmäle;

Herr talman! Det är väl riktigt som finansministern säger, att ingen har tvingats tUl storstadscentra, om man med tvång menar fysiskt tvång, så att de har fraktats dit. Men det kan ju tänkas att många har farit dit därför att de inte fått arbete där de bodde förut. Jag tror att jag känner en del som har gjort det.

Jag vUl göra en korrigering av vad finansministern sade om de olägenheter jag hade nämnt inom storstadscentra. I varje fall står ordet sjukdom inte i mitt manuskript. Däremot sade jag att de länga res- och väntetiderna medför onödigt stor fysisk och psykisk påfrestning och försUtning av människorna, och det tror jag att jag kan stå för. Men ordet sjukdom fanns nog, som sagt, inte med.

För att inte denna punktpolemik skall kunna förta det totalomdöme som jag i förmiddags ändå tyckte mig ha anledning att ge rörande budgeten, nämligen att den är en näringsvänlig budget, vUl jag än en gång stryka under att budgeten nu andas fuUt medvetande om nödvändigheten av att stimulera näringslivet och produktionen för att förbättra handelsbalansen. Och detta är ju nödvändigt när vi vet att tjänstedelen i bytesbalansen kommer att vara negativ med kanske ett par mUjarder kronor framöver. Det är glädjande att läsa för dem som en läng tid har haft den uppfattningen att vi är tvungna att producera mera.

Sedan vUl jag än en gång uttala min glädje över de lättnader som nyligen har åstadkommits för näringsUvet i vad gäller krediterna.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skrapade Utet på finansministerns skönmålningar, och mera behövdes inte för att herr Sträng skuUe bU litet irriterad på nytt. Men när finansministern är så diskret om sina misslyckanden tycker ' jag inte det är så farligt om vi talar om dem. Bytesbalansen skuUe ju vara återstäUd 1970, men i stället ökade underskottet med I miljard. Samma år skulle industrins investeringar öka med 15 procent; det blev bara hälften. Sådana påpekanden kan man emeUertid inte göra utan att finansministern drämmer tUl med barndomssynder, rädsla och aUt detta. Glöm inte, herr finansminister, att även herr Wigforss disputerade i nordiska språk. Tänk vilket förfärligt öde om landet skulle fä uppleva samma sak igen. Men jag lovar, jag skall inte konkurrera om den posten.

Finansministern sade att jag hade yrkat på högre väganslag och lägre telefontaxor. Det gjorde jag inte. Jag beklagade att herr Sträng har ordnat ekonomin så att det inte finns plats för sädana förbättringar. Det är inte möjligt att yrka på det. Finansrrunistern skall inte utgå från att vi inte inser att stabUiseringssträvandena kräver någonting också av oss.

Men vad vi inte kommer att anpassa oss tUl är att finansministern tror att det skulle räcka med att skriva vackert om pressen. Frågan är ju vad man verkligen gör. Och jag tror att välskötta tidningar som lever på smä

133

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

marginaler fäster mindre vikt vid herr Strängs vackra ord i finansplanen än vid de faktiska förslag finansmiiustern lägger fram som hotar att stjälpa dem och beröva dem deras handlingsfrihet.

Om finansministern inte vore så upptagen av sin egen maktposition skulle han säga; Låt oss resonera om detta och se om vi kan finna en annan och bättre lösning. Men det viU finansministern inte. Han är inte van vid att resonera med oss andra; han •vill bestämma själv.

Att herr Sträng nu hade Utet svårt att hänga med i debatten skyUde han delvis pä att han inte har hunnit läsa så mycket romaner under det senaste halvåret. Det kan vi ju räka ut för Utet tUl mans. Men det finns en ungefär 25 år gammal roman som heter "Det är bara ovanan, damen". På något sätt är det just vad finansministern har råkat ut för. Han tycker inte om att vara finansminister i en minoritetsregering; han har inte hunnit vänja sig vid det. Men det är det han måste göra nu.

134

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Finansministerns tongångar var nästan glädjande optimistiska i det senaste anförandet. Betyder det att finansministern nu tUlämpa:(' vad han anser vara riktigt och talar som politiker för att stimulera hästen att dricka, dvs. för att fä i gång investeringarna? Det lär ju ha varit så att efter finansministerns tal på Nationalekonomiska föreningen steg aktiekurserna. Vi får väl registrera kurserna i morgon. Men om herr Sträng har den utgångspunkten skulle han kanske inte ha varit så allvarUg i finansplanen. Orden och siffrorna där korresponderar inte med de optimistiska tongångarna nu.

Vad finansministern anser vara särskUt glädjande är relationerna mellan exportsiffrorna och importsiffrorna under sista kvartalet förra året. Exporten var då betydligt högre än importen. Men där finns det ett samband med en konjunkturavmattning som vi nu håller pä att glida in i.

När konjunkturerna svänger och går ned går också importsiffrorna ned — och det påverkar optirrusmen på den svenska marknaden. Jag tror att man skall vara mycket försiktig när man drar slutsatser av lagerhåUning-en. Hela sanningen är inte att vår brist i handelsbalansen under året på 1 330 mUjoner kronor — eller vad det var — beror på lageruppbyggnaden, utan däi-vidlag rör det sig om mellan 600 och 700 mUjoner kronor. Lagren gär som bekant upp och ned. Det finns ett klart samband mellan lageruppbyggnadsprocessen och den ekonomiska konjunkturen. Den följer vågrörelserna i efterfrågan, vUket vi alla vet. Ökande investeringar, för att vi skaU få ökande export, förutsätter en lageruppbyggnad i vårt land — dvs. import — av råvaror och halvfabrikat. Vi kommer aUtså snart att få stigande importsiffror, under förutsättning att finansminister Strängs prognoser verkligen stämmer. Om så blir faUet är vi på nytt uppe på toppen av vågrörelsen som drabbar valutareserven.

Jag hoppas verkligen att herr Sträng får rätt, men jag tror inte att det är ett realistiskt antagande att vi under nästa år skulle kunna få en förbättring av handelsbalansen på I 600 mUjoner kronor. Jag tror att det är helt orealistiskt, även om jag — som sagt — för vår ekonomis skull hoppas att så inte är faUet. Vi kan ju privat roa oss med att håUa vad, finansrrunistern och jag.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Jag skaU försöka att inte överskrida tidsbegränsningen.

Herr Hedlund rehabUiterade storstaden Utet grand i sitt senaste inlägg. Sjuk behöver man nödvändigtvis inte bli i storstäderna, sade han. Det är aUtid något!

Herr Helén säger att han inte kommer att bjuda över. Det var så pass ovanligt att jag missförstod honom. När han i sitt inlägg bitterligen klagade över att väginvesteringarna var för laga och att de som väntar på telefon får vänta för länge tänkte jag mig att den logiska slutsatsen skulle vara att han har vissa funderingar på att förbättra det han klagar över. Han gjorde emeUertid en enligt min mening intressant förklaring, att han väl kommer att klaga men absolut inte bjuda över. Det är ganska bra! Jag skaU kolla honom på den punkten, sä att han verkligen håller sin utfästelse under fortsättningen av riksdagen.

Herr Helén säger att finansministern inte tycker om att vara finansrrunister i en minoritetsregering. Jag har beskrivit min syn på majoritetsregering, koaUtionsregering och minoritetsregering i mitt första anförande i dag. Det finns givetvis graderingar. Jag måste dock säga att plågan inte har uppenbarat sig hittUls, så att man har några erfarenheter av svårigheterna att vara finansminister i en minoritetsregering. Vi kan kanske återkomma tiU den frägan när herr Helén och jag har Utet bättre erfarenheter på denna punkt. Å andra sidan är herr Helén så vänlig och angelägen om att få diskutera att det inte finns några absoluta garantier för att det bUr särskUt tråkigt att vara finansminister i fortsättningen heUer. Jag utgår från att herr Helén har skäl när han diskuterar med regeringen — och då bör det kunna fortsätta ungefär som hittUls.

SlutUgen, herr talman, viU jag bemöta vad herr Bohman tog upp om våra prognoser för exporten och importen. Jag har inte så särdeles mycket mer att säga därom än jag sade i mitt förra inlägg. Jag vUl dock framhåUa, att den lagemppbyggnad som gjorts under såväl 1969 som 1970 har varit så utomordentligt accentuerad — två å tre gånger högre än vad som motsvarar ett normalt omsättningslager — att jag anser mig ha aiUedning att tro att den förbättring som ägt mm under slutskedet av 1970 kommer att fortsätta under 1971.

Vi får inte glömma bort att det fanns starka element som talade för en fortsatt import även under slutet av år 1970. Man hade bland annat anledning att räkna med att den prisstegring som skulle komma att föranledas av den höjda momsen vid årsskiftet kunde sätta i gång en köprush under de sista månaderna 1970 som väl skulle ha varit avläsbar i importen. Trots denna situation låg exportsiffrorna glädjande över importsiffrorna. Nu har den högre momsen börjat tUlämpas och nu bör det aUtså från de utgångspunkterna inte finnas samma motiv för att forcera importen.

Sedan vUl jag säga att jag icke har svurit på den förbättring som är angiven i nationalbudgeten och dämtöver vidare fixerad i finansplanen. Det är möjligt att den är för kraftigt tUltagen. Jag blev själv rätt överraskad, när konjunkturinstitutet och de ekonomiskt sakförståndiga drog dessa slutsatser, men jag hade inte tUlräckligt starka skäl för att göra ändringar på den punkten. De kan bU sannspådda, resultatet kan bli något sämre, och det kanske kan bli något bättre.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

135

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

136

Jag vUl ha sagt detta för att trösta herr Bohman. Detta är kanske inte riktigt det objekt som vi skulle slå vad om, men vi har så pass skUda uppfattningar i många andra frågor, så det finns stort utrymme för vadslagning, om herr Bohman så önskar.

Herr AHLMARK (fp);

Herr talman! Det mest intressanta i partUedardebatten tidigare i dag tyckte jag var att statsminister Palme, trots kritik från oppositionen, vägrade att säga ett enda konkret ord i sak om den annonsskatt som tonar fram i finansplanen. Sedan har finansministern haft flera timmar tiU sitt förfogande för att förbereda sig att säga något mer än de ganska torftiga meningar om annonsskatten som man kan läsa i finansplanen. Han presterade följande tre påståenden om annonsskatten;

För det första: Det kommer inte att bli någon remiss av annonsskatten. Det är tUlräckligt, sade herr Sträng, att några tidningar undrat om herr finansministern har fått fnatt. Därav kan man utläsa vad de tycker. Detta skulle aUtså vara en ersättning för ett seriöst remissförfarande.

För det andra: Det bör inte förekomma någon debatt om annonsskatten nu. Den bör vänta. Kritikerna bör lugna ner sig. Vi skaU aUtså avvakta propositionen, när regeringen har bundit sig. Vi skaU aUtså inte med hjälp av våra argument försöka påverka regeringen, när den nu går att skriva den proposition som vi fmktar.

För det tredje: Ingen »tycker synd om» stora tidningar, sade herr Sträng. Flegeringen skall se tUl att just detta att ingen tycker synd om stora tidningar kommer att prägla propositionen. Detta sista tUlhör de mest egenartade inlägg som gjorts om tidningsekonomi och opinionsbUdning i Sverige. TUl det påståendet vUl jag göra följande noteringar.

Annonsskatten är i grunden fel tänkt från början tUl slut. Att stödja de svaga tidningarna är en sak. Det skall vi göra i rimliga former, som garanterar dem oberoende av statsmakterna. Vi får granska presstödspropositionen när den kommer.

Men tiU en pressdödsproposition säger folkpartiet nej redan nu. Vi har lyckligtvis ett antal tidningar som går hyggligt och inte är beroende av subventioner. Deras ekonomiska stäUning är en utomordentlig tUlgång för den svenska demokratin. Det oberoendet gör det möjligt för dem att avvisa påtryckningar från statsmakter, partier och annonsörer. Det oberoendet skaU vi väma om och behålla. Det gäUer inte här om man »tycker synd om» sådana tidningar eUer inte, det gäUer den svenska pressens oberoende.

En skatt på tidningarnas annonser kommer att drabba pressen mycket hårt. Hur hårt vet vi inte. Vi har inte sett propositionen. Vi vet inte hur mycket av annonsskattens börda som kan övervältras på de annonserande företagen. Vi vet inte i vUken utsträckning företag och myndigheter är beredda att öka sina annonsutgifter för att kompensera den nya skatten. Men den kommer av aUt att döma att göra det svårare för tidningar som i dag är självbärande att fortsätta att vara det.

Det ligger sannerUgen inte i vårt intresse att minska antalet ekonomiskt oberoende pressorgan. Finansministern tycks, som Gunnar Helén sade, travestera en gammal fras om att pressdöden är lättare att fördra

om den delas av aUa. Men så är det inte. Pressdöden blir särskUt allvarlig och betänklig om statsmakterna med extra pålagor direkt riktade mot tidningarna tippar fler tidningar än i dag ner under lönsamhetsgränsen.

TUl detta kommer att annonsskatten kanske Uka mycket eUer särskUt mycket kommer att drabba andra- eller tredjetidningarna — de som redan i dag befinner sig i en mycket svag ekonomisk situation. Företagen kanske fortsätter att annonsera i den stora tidningen i regionen men drar in annonserna i den mindre. Just den risken har en rad socialdemokratiska tidningar uttalat den senaste veckan. Den press som står regeringen särskUt nära har i vad gäller annonsskatten varit särskilt kritisk. Jag har just läst igenom en hög tidningsklipp frän A-pressen. Den är sannerligen inte särskilt nådig mot detta inslag i den nådiga luntan. Jag tar ett enda exempel, nämligen Sydöstra Sveriges Dagblad den 13 januari 1971. Det är representativt för den socialdemokratiska pressen. Den tidningen säger så här på ledarplats;

"Uppslaget med en annonsskatt för att möjliggöra ett vidgat presstöd förefaUer däremot vara alldeles förfluget. Det skulle vara intressant att veta varifrån Sträng har fått detta förslag! Från sakkunnigt tidningsfolk kan det inte vara. En tioprocenlig annonsskatt kommer bara att medföra ytterUgare koncentration av annonser tUl de s. k. förstatidningarna, de redan ekonomiskt starka annonsorganen. Om Strängs förslag genomförs kommer det bara att försämra ekonomin för tidningar som hittUls lyckats hälla näsan över vattnet. Och de som kämpar med övermäktiga svårigheter går en snabb undergång tUl mötes. Som väl är har finansministern endast aviserat att en proposition i frågan är att vänta. Innan den utarbetas bör Sträng ta kontakt med sakkunniga rådgivare och se tUl att det blir ett meningsfullt presstöd, vars främsta syfte är att säkra den fria opinionsbUdningen och inte som nu bara skaffa statskassen mer pengar under en vacker täckmantel."

Jag hoppas att den kritiken nu kommer att göra intryck och att regeringen inte av prestigeskäl har låst fast sig vid den annonsskatt som aviseras i finansplanen.

SärskUt allvarUgt är ju att denna pålaga kommer just som annonskonjunkturen ändå går nedåt och intäkterna för tidningarna påtagligt har minskat. Just i detta läge viU regeringen klippa tUl med en skatt som skaU dra in 120 mUjoner kronor. Sedan skall man dela ut 30 mUjoner kronor. Man tar aUtsä, som herr Helén sade, en rejäl provision. Medeltidens ockrare skulle ha bUvit gröna av avund om de sett hur många hundra procent i förmedlingsavgift som regeringen kräver vid det man tydligen tror skaU vara en resursomfördelning i den svenska tidningsvärlden.

Jag är rädd för att bakom detta hugskott, som aUtså inte skaU remissbehandlas, ligger mycket egenartade föreställningar om opinions-bUdningens vUlkor här i landet. AUtför många socialister visar sig alltför ofta alltför omedvetna om det oerhörda värdet av oberoende, starka och sinsemellan konkurrerande opinionsbUdande och nyhetsförmedlande företag. Om annonsskatten är ett uttryck för att regeringen inte bryr sig om att ännu ett antal tidningar pressas ned under lönsamhetsgränsen förestår aUvarUga motsättningar om opinionsbUdningens viUkor i Sverige. Vi hoppas att den debatten skall kunna avblåsas. Det kan ske om

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

137

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

138

regeringen tar fasta på de socialdemokratiska tidningsmän som nu i koms kräver att förslaget om annonsskatt inte skall läggas fram.

Får ja)5 sedan övergå tUl nägra andra frågor som ocksä berör demokratins viUkor i Sverige. Redan nu, under enkammarsystemets första veckor, börjar det självklara i författningsreformen att tränga fram tUl nästan alla. Jag menar inte att den nya gmndlagen är bra på alla punkter. Tvärtom finns här många svagheter och luckor som vi bör rätta under kommande år. Men principen om att riksdagen består av en kammare, som i sin helhet utses i direkta val vid en och samma tidpunkt, är nu så godtagen att det vore politiskt omöjligt att ifrågasätta den. Den som nu krävde att vi skulle återgå tUl något slags två kammarsystem skulle inte tas på allvar. Den som i dag begärde att en extra kammare, vald i indirekta val och med successiv förnyelse, skuUe inrättas vid sidan av den här kammiaren skulle betraktas som en kuf med olycklig kärlek tUl förlegade principer.

Att Sverige nu har enkammarsystem, som de övriga nordiska länderna länge haft, är aUtså något som ingen kommer att vUja rucka på. När reformen väl är genomförd blir den också godtagen. Även de som in i det sista bekämpade tanken att hela riksdagen skulle utses i ett val finner nu den tanken ganska naturUg. Så bmkar det vara när grundlagar ändras och demokratin fördjupas. Het strid innan beslutet kan fattas, snabb enighet när reformen blivit verklighet. Steg för steg har så den svenska folkstyrelsen stärkts, och de som motarbetat besluten har snabbt anpassat sig tiU dem och rent av i efterhand börjat gUla dem.

Vi vet aUa att så var det också med den enkammarriksdag som nu håUer sin första remissdebatt. I femton är arbetade den liberala rörelsen för en stcDr författningsreform. Länge var vi ensamma. Sedan blev oppositionen enig i huvudkravet. TUl slut, efter 1966 ärs val, fann socialdemokratin det inte längre politiskt möjligt att säga nej tUl en förändring. Och nu är den verklighet.

Ingen får tro att den kampen från folkpartiet var lättvunnen därför att den gällde ett krav som i dag anses nästan självklart. Det var en intensiv kamp, långyarig, fylld med besvikelser, det var ett träget arbete att forma både en folkopinion och en riksdagsmajoritet för enkammarsystem. BertU Ohlins avgörande insatser i f" kampen tiUhör redan vår politiska historia.

Ingen fär heUer förtänka oss att vi dragit en del slutsatser av den striden. Vi fann under 1960-talet, Uksom Uberaler i tidigare generationer, hur starka de krafter är som kan mobUiseras för föråldrade grundlagar om det finns e:tt maktpoUtiskt intresse av att behålla dem. Vi såg hur svårt det var att med sakskäl övertyga poUtiker som med rädsla såg sina privUegier försvinna med den gamla ordningen. Vi upptäckte hur bara en kampanj, år efter år och utåt mot aUmänheten, kunde skapa ett kUmat där en författningsreform blev möjlig. Då väljarna såg att motståndet mot enkammarsystemet inte gick att försvara, blev det svårt att säga nej tiU nya grandlagar.

Och på så sätt raserades i debatten tvåkammarsystemet som vi hade, biandkammaren som tre unga socialdemokrater förde fram 1963, tvåstegskammaren som blev regeringens tanke 1964 och tvåklasskamma-

ren som var hugskottet i 1966 års valrörelse. Steg för steg tvingades de motviUiga att överge sina positioner. Nu har vi enkammaren i arbete.

Men därmed har vi Uberaler inte slagit oss tUl ro i författningsfrågorna. Det vi fått är en partiell reform. Många förändringar ligger framför oss. Nästa steg i grundlagamas reformering kommer om ett par år. Debatten om folkstyrelsen får därför inte ta paus. Att ge den bränsle och berika den med konstraktiva uppslag ser folkpartiet som en av liberalismens stora uppgifter också under 1970-talet.

I går lade vi fram en partimotion om närdemokratin. Där sökte vi sammanfatta värderingar och uppslag tUl reformer som nu måste granskas och genomföras. I motionen täckte vi in åtskUUga områden: riksdagen och gmndlagarna, den kommunala självstyrelsen och kommunaUagarna, länsdemokratin och den regionala planeringen, arbetsdemokratin och löntagarnas inflytande, det breddade ansvaret i skolor, universitet, på vårdanstalter och i försvaret. Allt som vi vUl se förverkligat har vi inte samlat i den motionen. Men skulle aUt i den förverkligas, innebär det en genomgripande förändring av hur besluten fattas i det svenska samhäUet.

Därmed har jag inte sagt att aUt är fel i dag, att ingenting kan behållas. Tvärtom är den representativa demokratin gmnden för förändringama. Förtroendemännens ansvar är en hörnsten i våra resonemang. Men demokratin måste vinnas på nytt i varje generation. Dess former får aldrig stelna och bU murar mot framtiden. Det som var tiUräckligt i går måste ifrågasättas i dag och förändras i morgen. Det är vad närdemokratin ytterst handlar om.

Vi lyssnar tUl krav omkring oss på medbestämmande. En del verkar utopiskt. Annat kan synas tanklöst eller orimligt. Mycket i den s. k. stormötesideologien hör tUl de eviga illusionerna i idédebatten om demokratins former. Men de överdrifter som finns får aldrig skymma de behov som måste fyllas. 1 dag kräver människor mer av inflytande över sin omgivning och över de viktiga besluten centralt. Nu begär aUt fler att få veta mer om vad som sker i maktens kulisser. Nu viU många bli informerade innan besluten fattats. Andra begär decentralisering och slut på det man anser vara "toppstyrning".

De kraven får aldrig mötas bara med polemik mot slagord och förenklingar. Kritik är nödvändig men fär inte dominera vårt arbete. Vi måste ta fasta på det genombrott för tanken på ökat medbestämmande och mer av offentlighet som 1960-talet ändå innebar. Det leder oss fram tUl en rad uppslag, och mänga av dem är skisserade i folkpartiets motion om närdemokrati.

Ta t. ex. grundlagarna och sättet att utse politiska förtroendemän! Vi kan välja här i Sverige mellan partier men ofta inte reeUt meUan personer inom ett och samma parti. Listsystemet i Sverige har medgett ganska Utet av personval. Det tycker vi är fel; väljarna bör fä chansen att säga sitt också om de kandidater som ett parti har nominerat. Det proportioneUa valsättet måste ge mer utrymme för personval.

EUer ta riksdagens utskott och de statliga utredningarna. De präglas fortfarande av den slutna dörrens princip. Utfrågningar i utskott av expc-ter har aldrig skett inför offentligheten i Sverige, och statsråd har över huvud taget aldrig utfrågats av utskott. StatUga utredningar gör ofta

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

140

upp och binder sig innan faktamaterialet har offentUggjorts och den offentliga debatten kunnat påverka dem som sitter i utredningen.

Se på planfrågorna. Nu improviserar regeringen bort delar av den svenska västkusten. Det är oerhört viktiga beslut som binder oss för generationer framåt. Men faUet Brofjorden blev aldrig något beslutsärende för riksdagen. Planfrågorna ligger helt i regeringens hand. Så fär det inte vara i framtiden. Riksdagen måste få ett inflytande över t. ex. den fysiska riksplaneringen. Och vi måste se tUl att riksdagens stäUning inte urholkas genom den långsiktiga planering som börjar komma på många andra områden. Planering är nödvändig, men den måste ske i former, så att debatt och riksdag kan påverka ärendena innan besluten låses fast.

Vi har den kommunala demokratin, att kunna ställa de lokala politikerna tUl svars för vad de gjort och inte gjort. Är detta möjUgt med en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval? Är det inte så att de lokala frågorna dränks av rikspolitiken, att kommunernas särskUda problem försvinner i TV-debatter och publicitet kring regeringsfrägan? Vi får se när undersökningar kommer hur stor roll som de kommunala frågorna spelade i 1970 års valrörelse.

Vi ser hur kommunerna blir färre och större. Både i de största tätorterna och i glesbygdskommunerna kan känslan av avstånd tUl de styrande och tUl centrum bli aUdeles för stor. Kommunsammanslagningarna är viktiga men måste ocksä leda tUl att vi får kommundelsråd, aUtsä en decentralisering inom kommunens ram av de frågor som främst berör den egna kommundelen.

Ibland finner vi hur ett omstritt avgörande kan dela partier och opinionen inom en kommun. Det vore en vinning om man då ibland hade rätt att pröva en rådgivande folkomröstning.

Vi ser hur mångsyssleriet i politiken både koncentrerar makten tUl för få personer och ofta hindrar de personerna från mer långsiktigt tänkande och från att tränga in i ärendena. Det finns skäl för oss att belysa det hot mot det politiska Uvets vitaUtet som den politiske mångsysslaren utgör.

Vi märker hur offentligheten kan nunska genom att antalet bolag ökar. I kommuner är det ofta populärt och praktiskt att göra bolag av det som tidigare inte var det. Men bäde här och i statUga företag måste insynen öka.

Sak sanima på den privata sektorn. Redovisning och information kan bU mera öppen. Opinionen för att löntagarnas inflytande över sin egen arbetsplats mäste bli större har stegrats snabbt på senare år. Det är naturligt att de anställda får representanter i företagens styrelser och att aktiebolagslagen skrivs om för att göra det möjUgt. Företagsnämnderna kan få mer att säga tUl om. Självstyrande grupper måste prövas mer än hittiUs. Mycket av det här och annat som vi begär är förhandlingsfrågor. Men i debatten om dem får poUtikerna inte tiga och stäUa sig utanför.

Vi har en omfattande försöksverksamhet med ökat medbestämmande i skolor och på universitet. Bakslag ibland får inte leda oss att tvivla pä grundtanken; det är bra att skolningen i demokrati börjar tidigt, att aUa kategorier i en undervisningsanstalt får vara med och fatta viktiga beslut inom ramar som statsmakterna drar upp.

Debatten om vårddemokratin är ofta trevande, och vi har för lite

erfarenhet. Men ingen får tro att vi kommer undan den. Vårdsektorn växer snabbt i vårt samhälle — det gör också kraven att de som vårdas skaU uppleva i praktiska och rimliga former ett ansvar för mUjön pä den imättning de vistas pä.

I försvaret, tUl slut, möts de traditioner och institutioner, som sedan gammalt ansetts vara särskUt präglade av order och lydnad, och 1970-talets krav pä insyn och medbestämmande. Vissa inbUlar sig kanske att de fast anstäUdas eller värnpliktigas önskemål om mer av samråd om utbildningen kan avslås med hänvisning tUl krigets krav och det militära Uvets specieUa vUlkor. Andra tror att värnpliktens särprägel helt kan upphävas med genomgripande reformer för regements- och kompanidemokrati. Men i en sådan polarisering fär debatten inte hamna. Mycket kan göras för en mera demokratisk anda i försvaret, och det kommer sannerligen inte att minska vårt lands miUtära slagkraft.

De här synpunkterna och kraven handlar alltså om en lång rad områden. Vi kallar dem för närdemokrati. Ty idén är hela tiden att göra fler människor ansvariga för beslut som fattas, att öka insyn och offentlighet och därigenom närma dem som fattar besluten tUl dem som berörs av dem. Vi tror oss inte alls ha svar pä alla de här frågorna, men vi försöker ändå ställa dem.

Kanske kräver också våra förslag och vårt engagemang en viss förståelse för liberalismens människosyn. Jag tror man kan säga att den liberala synen på människan är en förening av ljus optimism och Ulusionsfri pessimism.

Den är optimistisk på detta sätt: Ge människor makt, inflytande och insyn, och du frigör fonder av energi, idealitet och ansvarskänsla. Sprid makten tUl de mänga, ty då ökar solidaritet och arbetsglädje. Därför skall samhället bygga på demokrati, offentUghet och frihet.

Den är pessimistisk på ett annat sätt; Ge en människa mycket makt, och han eUer hon missbmkar den. Ge en gmpp av människor ett okontrollerat inflytande, och gruppen kormmperas. Ge en institution befogenheter som inte balanseras, och den förvandlas snabbt tiU ett organ för maktfullkomlighet och i värsta fall förtryck. Därför skall samhäUet bygga på maktbalans, på kontroller av institutioner och makthavare, på decentralisering och på allmänhetens insyn.

Våra politiska motståndare har ibland svårt att förstå den här kombinationen av förtröstan och misströstan. Om man ger en människa en del makt stimulerar man hans bästa egenskaper. Om man ger en människa mycket makt frigör man hans sämsta instinkter. Den människosynen genomsyrar våra idéer och värt tänkande. För konservatism och sociaUsm förhåUer det sig ofta annorlunda. De är inte lika ivriga som vi att sprida makten tUl de många och inte lika rädda som vi när makten samlas hos de få.

Folkpartiet tänker aUtså fullfölja det arbete som ledde fram tUl enkammarriksdagen. Vi hoppas på samverkan kring framtida reformer som kan fördjupa demokratin. Men vi har också lärt oss läxan av kampen för författningsreformen. Om vi återigen möter ett segt motstånd, kommer vi att svara med tålmodig opinionsbildning för våra idéer.

Ingen enskild sakfråga engagerade mig personligen mer under l960-ta-

Nr9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

141

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

142

let än enkammarriksdagen. I nägra hundra anföranden, debatter och artiklar landet runt fick jag argumentera, år efter år och tiUsammans med andra liberaler, för svenska folkets rätt att på en och samma dag utse hela riksdagen i direkta val. Jag minns hårda uppgörelser med flera av dem som i dag dominerar regeringen. Olof Palme, Ingvar Carlsson, KjeU-Olof Feldt, Carl Lidbom, Svante Lundkvist — jag har hört dem aUa i debatter polemisera mot det Uberala enkammarkravet, innan de fann för gott att ge upp sitt motstånd. Jag hoppas att också dessa statsråd lärt sig något av författningsstriden och inte än en gång ställer upp på konservatismens skansar.

I den andan — förhoppning om samarbete och beredskap för strid — kommer vi att driva närdemokrati-kraven i den nya parlamentariska epok som vi just har inlett. Eller för att uttrycka samma tanke med de ord som inleder folkpartiets motion i de här frågorna; "En slogan försvinner när den gjort sin tiUfälUga tjänst. Ett program varar tiUs det har förverkligats. Närdemokratin är ett program — ingen skaU missta sig pä den saken."

Herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr KRÖNMARK (m):

Herr talman! Det torde i och för sig vara aUdeles för tidigt att på något sätt recensera denna debatt, men när debatten nu har pågått i stort sett en hel dag kan man i aUa fall göra nägra reflexioner i anslutning tUl den.

Vi har i dag, som påpekats tidigare, en ny politisk situation som när det gäUer den nödvändiga motsättningen mellan regering och opposition är klarare än vad den varit tidigare. Den socialdemokratiska regeringen har tidigare haft opposition av två slag, dels en opposition bestående av de tre borgerUga partierna, dels en opposition tUl vänster. I dag är läget det att socialdemokraterna genom valförfarandet tiU utskotten gjort att det kommunistiska partiet numera inräknas i regeringsunderlaget. Därigenom kan man sägas ha fått en starkare polarisering av den politiska debatten i landet, och man skuUe kunna förvänta sig att den politiska debattenen hade blivit hårdare och fränare.

I dag kan man med tiUfredsstäUelse konstatera att de mänga problem vi har att gemensamt möta, exempelvis det bekymmersamma samhäUsekonomiska läget, har inneburit ett tryck pä samtUga partier att avstå från kraftiga demonstrationsuttryck därför att alla har känt ett ansvar för att vi gemensamt skaU komma ur vad herr Hedlund kaUade den onda cirkeln. Jag viU konstatera att denna debatt, som kanske av någon kan anses tråkig, har kännetecknats av stor realism. Tonen i sakframställningen har i vissa avseenden kanske varit dämpad. Jag ser emeUertid debatten som ett uttryck för den mognad som vi har i den svenska demokratin, och jag tycker att det är rätt väsentligt att konstatera detta i dag när det finns vissa gmpper som hånar och skändar vårt demokratiska system. Jag tror att det är lyckligt att riksdagen i dag har kunnat föra en debatt under sä sanningssökande former som har skett. Jag tror att det ur demokratisk synpunkt är mycket värdefullt.

Vi har i dag en situation där det förekommer problem på nästan varje område av samhällslivet. Det finns självfaUet många förklaringar tUl detta.

Vi lever i en ovanligt dynamisk tidsålder, och övergångsproblemen blir därför mycket besvärliga. Vi har tidigare i dag fört en debatt om den bristande samhäUsekonomiska balansen. Det akuta problemet i dag är ju svårigheterna med handelsbalansen, och det gäller för oss att skapa ökade resurser så att vi kan producera mera varor att sälja, varigenom vi får fömtsättningar att uppnå de mål vi satt upp för framtidssamhället. Vi kan i och för sig ha oUka uppfattningar om dessa mäl, men när det gäller att verka för förbättringar är vi dock oavsett partifärg i princip överens.

Det talas mycket om angelägenheten av att förbättra förhåUandena för exportindustrin så att denna skaU kunna göra den basinsats, som är en förutsättning för att vi över huvud taget skaU lyckas med våra föresatser. Något som det kanske talas mindre om är den del av produktionen, som avser förnödenheter vUka i och för sig är alldeles nödvändiga och vUka vi i dag framstäUer inom landet men inom olika branscher på gmnd av ett besvärligt konkurrensläge fär allt svårare att uppehåUa tUlverkningen av.

Det finns i dag sektorer inom näringslivet som häller på att konkurreras ut av produktionen i låglöneländer. Visserligen kan man hävda att varje land skall specialisera sig på de näringsgrenar, som är mest naturUga för landet, och att staterna skaU köpa dessa olika varor från varandra. Det är självfallet på sikt helt riktigt att utvecklingen går mot en arbetsfördelning länderna emeUan, men den måste i varje fall för vårt lands vidkommande äga mm under rätt försiktiga former och ta ganska lång tid.

Vi har tidigare i dag talat om den svenska utrikespolitiken och om den alUansfrUiet, som vi aUa ansluter oss tiU. Jag kan mot denna bakgrund inte underlåta att framföra som min mening att just den alliansfria utrikespolitiken och de konsekvenser den medför gör att vi i värt land måste försäkra oss om ett näringsliv med ett så rikt register som möjligt. Vår alliansfria utrikespolitik blir fullt trovärdig endast när omvärlden vet om att vi själva har en produktion av aUa de varor som behövs för att ett utvecklat samhäUe som vårt skaU fungera.

Givetvis är grundförutsättningen för denna utrikespolitik totalförsvaret inklusive krigsmakten. Jag skall inte närmare gä in härpå i detta sammanhang. En del av denna allmänna verksamhet, som kanske betyder nunst lika mycket och som tidigare har berörts av herr Bohman, är jordbruket, som har stor betydelse ur försvarssynpunkt och även ur rent samhäUelig synpunkt. Det av riksdagen år 1967 fattade beslutet, som reglerar den jordbmkspolitik vi har i dag och som vi kommer att ha en tid framöver, innebar att jordbruket skulle ses som en integrerad del av näringslivet. Vad som den gängen var nytt var att regeringspartiet satsade på en jordbrukspolitik som skulle innebära minskning av självförsörjningsgraden ned tUl 80 procent fram tiU år 1980, varvid ungefär en tredjedel av den odlade arealen skulle tas ur regelbunden produktion. Som ett medel för att uppnå detta resultat införde man någonting som man visserligen inte så mycket vUl tala om men som i aUa fall blev en realitet, nämligen prispress. Priserna på jordbruksprodukterna skulle tiUåtas stiga i en lägre takt än vad som motsvarade prisutvecklingen i övrigt.

Hur har då den politiken verkat? Den har nu varit i tiUämpning i in-

Nr9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

143

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

144

emot tre år, och vi kan konstatera att den tyvärr har verkat så att det spritt sig en rätt stark defaitism inom hela näringen. RationaUseringstak-ten är inte vad den borde vara. De statliga kreditgarantier som står tUl förfogande har inte utnyttjats under det gänga budgetåret därför att yrkesutövarna ansett att de inte kunnat få den räntabUitet som behövts för att de över huvud taget skulle våga satsa.

Mjölkproduktionen var ett av de aUvarUga problemen för sä kort tid sedan som när vi diskuterade jordbruksfrågorna inför 1967 års beslut. AUa var överens om att produktionen var aUdeles för stor. Man hade bekymmer med smörberg osv. och problem med att avyttra smöröverskottet tUl reaUsationspriser pä världsmarknaden. Det problemet är i dag inget problem alls. Tvärtom står vi inför en situation, där vi kan fä mjölkbrist. Redan under innevarande vinter kommer vi att importera stora kvanititeter smör frän Finland. Jag skuUe vUja påstå att hade nägon sagt i 1967 års debatt att vi redan under vinterhalvåret 1971 skulle tvingas importera stora kvantiteter smör, så skuUe uttalandet ha betraktats såsom tydande på mycket dåligt politiskt omdöme. Det var nog ingen av oss som trodde det.

Vad som hänt visar att ambitionen att krympa Uvsmedelsproduktio-nen inom det svenska jordbruket har infriats, och den har infriats över förväntan. Vad beror då detta på? Det är helt enkelt en fråga om bristande lönsamhet. Det är klart att i ett läge som vi upplever i det här landet i dag, med samhällsekonomiska problem och en rekordartad prishöjning på varor och tjänster under föregående år, kan man från denna talarstol inte kräva att priserna skaU höjas på vissa produkter. En sådan politik är egentligen inte gångbar. Men å andra sidan måste man ta hänsyn tUl realiteterna, och om man gör det mäste man konstatera att vi är nödsakade att försäkra oss om en tUlräcklig försörjning, i varje faU med de färskprodukter som är nödvändiga för människorna, om de över huvud taget skaU kunna leva. Dä tvingas man — med eller mot sin vUja — att så småningom betala priset. Jag vUl bara göra den reflexionen att ju längre man dröjer med att se verkligheten i ögonen och vidta åtgärder, ju högre blir priset man fär betala för att rätta tUl förhåUandena.

Att denna socialdemokratiska jordbrukspolitik även är på väg att få rätt vittgående t. o. m. sociala konsekvenser framgår av den återverkan den haft pä inkomstförhållandena. Enligt den statistik som finns tjänade en industriarbetarfamUj år 1966 — alltså året innan principbeslutet fattades — trots att det var ett mycket gott skördeår 5 600 kronor mera än en 40 hektars jordbrukarfamilj. Nästa år, 1967, som var ett sämre skördeår, tjänade industriarbetarefamiljen I 000 kronor mera. Men 1970, förra året, hade industriarbetarfamiljen ökat sitt försprång gentemot jordbrukaren tUl 4 000 kronor. Då tjänade industriarbetarfamUjen i genomsnitt drygt 36 000 kronor, medan jordbrukarfamiljen i denna storleksordning tjänade ca 32 000 kronor. Man skall då ta i beaktande att jordbrukaren i detta fall i medeltal har kapitalinvesteringar utan förräntning på ungefär 400 000 kronor. Det är givet att när en näring lever under så bistra vUlkor kommer den att krympa. Den kommer att krympa i en accelererad takt. Med den kreditpolitik och den högräntepolitik som i dag förs vågar jag påstå att det inte finns någon näringsgren i

detta land i dag som lider hårdare under ränteoket än vad just jordbruket gör.

Man har alltså kunnat konstatera att nedgången i det svenska jordbruket t. o. m. gått längre än vad de mest ivriga rationaUseringsexper-ter någonsin kunnat drömma om.

Vad blir konsekvenserna av detta? Häromdagen fick jag i min hand en utredning som gjorts över jordbmkets framtida utveckling i mitt eget hemlän, Kalmar län, där man räknar med att ungefär hälften av nuvarande åkerareal skall bestå som åkermark medan resten pä sikt skall försvinna. Ändå kan man säga att Kalmar län inte är det län som drabbas hårdast. Det finns län där arealreduceringen kommer att bU ännu kraftigare. I Kalmar län kommer tvä nybildade kommuner, nämligen Nybro kommun och Oskarshamns kommun, när denna process är genomförd icke att ha någon som helst öppen åkermark.

Hur skaU man tänka sig att landskapet kommer att se ut i fortsättningen? Man förutsätter ju i alla faU att det kommer att finnas kvar tätorter och i vissa fall rätt betydande tätorter eftersom de bygger på livskraftiga företag. Kommer dessa tätorter då att ligga i ödebygder? Sä längt kommer det givetvis inte att gå, men på sikt kommer hela landskapet att ändra karaktär, och man kan nu bara undra: Kommer framtidens människor som skaU bo på dessa orter att vara tUl freds med och finna sig i att leva i dessa då helt skogsbevuxna trakter, där de enda vida horisonter som kommer att finnas blir de öppningar som kommer att erbjudas av det moderna skogsbrukets kalhyggen? Jag tror det inte. Jag ser detta som något mycket aUvarligt. Ty detta svenska odlingslandskap, det svenska kulturlandskapet, är ett landskap som har formats av ett otal generationers arbete, svett och möda, mänga gånger under verkligt svåra förhållanden. Jag skulle vUja fråga vUket mandat den nuvarande generationen har fått för att utifrån en kortsiktig bedömning av sin egen, som man uppfattar det, rationeUa situation rasera detta kulturarv. Jag är rädd för att om detta verk fuUföljes blir kommande generationers dom ganska'hård.

I diskussionerna om en eventuell svensk anslutning i den ena eUer den andra formen tUl EEC har den åsikten framförts att det svenska jordbruket skulle komma i ett besvärligt läge eftersom man inom EEC totalt har ett jordbruksöverskott; trycket från EEC-länderna skuUe bli stort. Jag tror inte att den bedömningen är riktig. Visserligen är priserna på jordbruksprodukter inom EEC-länderna i dag cirka tio procent lägre än de svenska priserna, men sä har också jordbruket i EEC-länderna ett betydligt kraftigare statligt stöd än det svenska jordbruket har av statsmakterna här i landet. Det gäUer både marknadsstödet — där Sverige på något undantag när enligt statistiken ligger lägst inom Västeuropa — och i ännu högre grad det samhälleliga stödet för rationaliseringsverksamheten, som inom EEC-länderna är mångdubbelt större än det stöd som vi har i Sverige vare sig man uttrycker det per arealenhet eUer per årsanstäUd. Detta förhällande tUlsammans med det förhåUandet att vi här i Sverige har betydligt högre lönekostnader än man har i EEC-länderna anser jag klart visar att svenskt jordbrak har ett utomordentUgt gott konkurrensläge gentemot EEC-länderna. När man kan konstatera att så är

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

145

10 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

förhållandet finns det inga politiska skäl för att genom statliga åtgärder forcera en krympning av den svenska jordbruksproduktionen.

Jag har tagit upp detta problem i den aUmänpolitiska debatten därför att vi tyvärr här i riksdagen brukar diskutera jordbrukspolitiken separat och inte ser den som en del av det stora samhäUspolitiska skeendet. Det svenska jordbruket och dess lokaUsering har betydelse inte enbart frän produktionssynpunkt utan framför aUt för regionpolitiken i dess helhet. I ett läge där statsmakterna numera har ambitionen att motverka urbaniseringsprocessen sä längt sig göra låter och där man försöker stimulera en lokalisering tiU de delar av landet som numera kallas avfolkningsbygder tror jag att det är väsentligt att man har jordbruksnäringen som ett slags basstmktur för näringslivet. Även om jordbrukets ekonomiska betydelse i varje rejon inte är så stor har det frän estetiska och samhäUeUga synpunkter mycket stor betydelse. Jag tror' inte att vi över huvud taget kan tänka oss någon region här i landet där vi, som planeringen nu är, helt och håUet kan ta bort jordbruket.

Herr talman! Jag har tagit upp ett av de områden inom samhäUsUvet där det verkligen finns problem; man kan nästan använda beteckningen kris. Jag vet att det finns mänga andra sektorer inom vUka det också kan sägas fö:rekomma krissymtom. I detta läge borde — jag vUl göra den deklarationen — sä mycket som möjligt av partipolitiska prestigesynpunkter, som tyvärr har alltför lätt att göra sig gäUande, få träda i bakgrunden. Det borde vara angeläget för oss aUa, oavsett i vUken politisk fåUa vi hör hemma, att gemensamt försöka komma tUl rätta med problemen. I detta faU Ugger boUen reellt och formeUt hos regeringen. Tiden får utvisa hur regeringen Palme spelar den bollen. Tyvärr måste jag, efter att ha lyssnat tUl statsminister Palme i dag, konstatera att han i sin visionära beskrivning bara såg två altemativ tUl sitt politiska ledarskap. Det ena var vad han kaUade den konservativa polisstaten — någonting som inte har någon företrädare här i landet — och det andra var en anarkistisk upplösning. Jag hoppas att detta var sista gången som herr Palme behövde använda en sädan argumentering för att stärka.sin egen ställning. Jag tror att det i dagens läge skulle vara oss alla tUl glädje, om den politiska debatten kunde föras i en betydligt generösare anda.

146

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

Herr talman! Riksdagen samlas i är under andra förhåUanden, i andra former och i andra lokaler än under en lång följd av år. Det väsentliga är dock inte den förändrade situationen i fråga om de yttre förhållandena, utan det är att den svenska demokratin är Uka livskraftig, lika stabU och lika arbetsvilUg som någonsin. Riksdagen består av valda representanter för svenska folket, och det är folket som skall göra sin vilja gällande genom de ombud det valt. Vi tänker kanske inte så mycket på fördelen med det arbetssätt som den svenska riksdagen har, men om vi jämför med andra församlingar, kan vi enligt min uppfattning med tUlfredsstäUelse konstatera att vår riksdag har mycket fasta arbetsformer. Det är väl sörjt för att inga förhastade beslut skall kunna fattas och att inga överrumplingar eUer kupper skall kunna ske.

Trots att vi med rätta anser vär demokrati grundmurad finns det dock smågrupper som direkt eller indirekt arbetar för att införa mer eUer

mindre diktatoriska system i vårt lands styrelseskick. Dessa smågrupper är ofta mycket högröstade och påstår sig representera stora delar av vårt folk, medan de i själva verket knappast representerar flera än sig själva. En av dessa gmpper blev ju räknad genom att den deltog i förra årets val. Den samlade som bekant 0,4 procent av väljarkåren. Mer representerade den inte.

Vi lever i ett fritt land och var och en har rätt att propagera för sina åsikter och kan därefter gå fram i val och få bevis för hur mänga anhängare han har. De demokratiska metoderna accepteras dock inte av vissa, ofta fanatiska personer, utan då de inte får gehör för sina uppfattningar vUl de gärna tUlgripa våldsmetoder. Om polisen i överensstämmelse med gällande lagar har utfärdat vissa ordningsföreskrifter som måste gälla för att t. ex. trafiken skall kunna fortgå, sä gär man ibland mot dessa och provocerar därmed stridigheter med polisen. Därefter gör man svart tUl vitt och förklarar att det var polisen som angrep. Dessa smågmpper använder ofta jesuitiska metoder, och vi kan således vänta oss nästan vad som helst från det håUet.

En del av dessa högröstade smågrupper parasiterar ofta på andra organisationer. De är för fä för att själva anordna möten, men då uppträder de med insamlingsbössor och flygblad på andra organisationers möten av olika slag, t. ex. på de traditioneUa och ofta välbesökta möten som håUs den I maj. Vid valet den 20 september förra året företogs, som brukar vara faUet, insamling tiU välgörande ändamäl, men dä försökte t. o. m. någon av dessa grapper att tränga sig före välgörenhetsinsamlingen och begärde pengar till helt andra ändamål.

Jag har önskat framföra dessa synpunkter därför att vi alltid måste ha för ögonen att en demokrati inte är vunnen en gäng för aUa och därmed består, utan att vi måste föra en ständig kamp för att behäUa vär frihet och vårt demokratiska styrelseskick.

Bara för nägra veckor sedan hände det betydelsefulla ting för den kommunala självstyrelsen. 848 kommuner decimerades tUl 464. Det är självfallet att detta kommer att medföra stora svårigheter när det gäUer att upprätthålla en god kontakt med den befolkning som bor inom vederbörande område. Vi måste på aUt sätt försöka att i den nya situation som inträtt stärka den kommunala självstyrelsen, och därvidlag har centern under många år bedrivit ett intensivt arbete.

Herr talman! Lika betydelsefuUt som det är att slå vakt om friheten inom vårt eget land, Uka viktigt är det att slå vakt om friheten i relation tUl andra länder. Därmed menar jag ingalunda att Sverige skulle bedriva en isolationistisk politik — tvärtom önskar vi pä aUt sätt samarbete med andra länder. Men vi förbehåller oss givetvis att själva ta stäUning tUl alla frågor som gäUer vårt lands angelägenheter. Det är självfallet att om vårt land inträder i en internationell konvention, så ikläder vi oss vissa förpliktelser. Men dessa är då fastlagda i paragrafer, och vi vet exakt vad vi förbundit oss tUl och kan också utträda ur konventionen när vi så önskar.

Det är i detta sammanhang jag tänker på vad resultatet skaU bli av de förhandlingar som nu pågår för Sveriges eventuella anslutning i någon form tiU EEC. Det är givetvis högeligen önskvärt att Sverige får ett vidgat europeiskt handelssamarbete och även samarbete inom andra områden.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

147

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

148

men vi mtar en synnerligen reserverad ställning i den män vår anslutning inordnar oss under överstatliga beslut. Under pågående förhandlingar brukar man inte aUtför vidlyftigt diskutera en fråga, och jag skall därför inte tala närmare om EEC just nu. Det är kanske möjligt att vi vid den utrikesdebatt vi traditionellt fär under våren kan få ytterUgare möjligheter att diskutera EEC. Jag vUl bara betona att vi givetvis i avtalets form kan ikläda oss förpliktelser utan att förlora vår frihet men däremot inte överiäta beslutanderätten om vårt land tUl ett överstatligt organ.

Det bästa korrektiv som finns om man inte är nöjd med en överenskommelse är att man säger upp de förpliktelser man iklätt sig vid avtalets ingående, och därför är det ocksä nödvändigt att man kan begära utträde eUer säga upp eventuella avtal, om detta skuUe anses bäst för vårt land. I debatten om Sveriges eventueUa relationer tUl EEC anser jag det klokast att inte göra aUtför vidlyftiga spekulationer under den tid förhandlingarna pågår. Eftersom vi inte vet vad slutresultatet blir, kan det inte tjäna saken att föra hypotetiska resonemang. Jag har tidigare i riksdagen sagt att vi får beakta vissa faktiska förhåUanden. Av de nordiska länderna är det två som är NATO-länder och två som inte tUlhör NATO. Detta gör att det kan bli svårigheter att håUa samma linje.

Vi måste behålla vår neutralitet, vi måste efter vederbörlig uppsägning kunna frånlräda våra eventuella förpliktelser mot EEC-länderna, vi måste kunna träffa avtal med andra länder, vi måste kunna trygga vår försörjning i ett avspärrningsläge, och vi måste få föra vår egen regionalpolitik. Dämtöver kan man framföra hur mänga önskemål som helst, men det finns ju också på andra sidan om förhandlingsbordet en part som man kanske måste ta hänsyn tUl om det skall bli några resultat.

I detta sammanhang vUl jag starkt betona betydelsen av det nordiska samarbetet. Det är emellertid inte bara vid officiellt anordnade sammankomster och vid högtidliga tUlfällen man skaU tala vackert om det nordiska samarbetet, utan det är vid de reella avgörandena som samarbetet fär sin verkliga betydelse. Det är den ständiga kontakten mellan de nordiska länderna som är det mest betydelsefulla. Ett land står vid många tiUfällen inför viktiga avgöranden, och då är ett telefonsamtal eUer varför inte en flygresa tUl de nordiska grannländerna på sin plats. Den svenska regeringen har inte aUtid iakttagit dessa regler. Vi kan givetvis inte komma tUl samma ställningstagande i alla frågor mellan de nordiska länderna, men man kan ju alltid göra ett försök. Lyckas man inte, sä har man i aUa fall diskuterat frågan.

Inom Förenta nationerna är det nordiska samarbetet särskUt intensivt, eftersom man där befinner sig på samma plats och ständigt kan överlägga om de mänga problem som uppstår. Jag kan betyga att inom detta forum kommer man i de allra flesta frågor tUl nordiskt samförstånd. Det gemensamma uppträdandet av de nordiska länderna har säkerligen skapat respekt i mänga intemationeUa sammanhang. Vid åtskUUga tUlfällen under den strax före jul avslutade tjugofemte generalförsamlingen i Förenta nationerna avgavs gemensamma röstförklaringar eller deklarationer som dels manifesterade den nordiska enigheten, dels väckte större uppmärksamhet än om länderna hade talat vart för sig.

Herr talman! Jag vUl i övrigt beträffande utrikespolitiken bara betona

att vissa betydelsefulla framsteg gjordes under den nu avslutade generalförsamlingens möte. Ett avtal kunde träffas om förbud för placering av massförstörelsevapen på havsbottnen. Amerikas betydligt ändrade attityd i frågan om Kinas representation i Förenta nationerna bör också noteras som ett framsteg. I fråga om havsbottenavtalet är det dock att observera att avtalet endast gäUer förbud för massförstörelsevapen. Fortfarande kan man således instaUera anläggningar med s. k. konventioneUa vapen på havsbottnen, och det skapar givetvis oro och osäkerhet länderna emellan. Sverige och många andra länder har arbetat för en havsbotten helt fri från stridsanläggningar, och vi får hoppas att man så småningom kan komma fram tUl att använda havsbottnen endast för fredliga ändamäl. Det är ingen utopi att havsbottnen kan användas — redan nu hämtas t. ex. 16 procent av världens oljeförsörjning under havsytan, och det beräknas inte dröja så många år förrän 40 procent av oljeförsörjningen hämtas under havsytan.

Men det är tyvärr också möjligt att använda havsbottnen för stridsändamål; man har fulländat tekniken så att det går att skjuta under vatten med lika stor träffsäkerhet som ovan ytan.

Det är också samma inkonsekvens när det gäUer testförbudet för kärnvapen — det gäller endast över jord, och följaktligen förekommer det åtskiUiga kärnvapenexplosioner under jord. Trots intensiva ansträngningar från svensk sida och då inte minst från ordföranden i den svenska delegationen vid nedrustningsförhandlingarna i Geneve, statsrådet Myrdal, har det hittUls inte varit möjUgt att fä tUl stånd ett totalt testförbud för kärnvapen.

Beträffande Kinas representation i FN är det inte endast Amerikas ändrade attityd som har stor betydelse, utan också åtskUliga andra länder har ändrat sitt ställningstagande. Det framgår av omröstningssiffrorna vid förra årets omröstning i Kinafrågan. Röstsiffrorna blev 51 för Pekingkinas representation i FN och 49 emot. År 1969 var förhällandet det omvända: 56 röstade emot och bara 48 röstade för. Det är dock ett något underUgt spel som bedrivs av vissa länder när de sedan röstar för att frägan endast kan avgöras med tvä tredjedels majoritet. I den frägan blev röstsiffrorna 66 för att frågan erfordrade två tredjedels majoritet och 52 röster emot. Därmed stoppades också möjligheten att — som Sverige länge arbetat för — ge Pekingkina representation i FN.

I är blir det ju en särskild finanspolitisk debatt, och även om det har sagts mycket om finansplanen i dag skall jag i största möjliga utsträckning försöka undvika att tala om i varje fall detaljer därvidlag. Finansplanen kommer säkerligen senare att ge anledning tUl åtskiUig debatt. Den aUmänna inriktningen av vårt lands politik, i synnerhet den ekonomiska, måste dock vid årets remissdebatt bli föremål för diskussion och har som sagt redan varit det.

Det är nägra reflexioner som jag vUl göra om den socialdemokratiska politiken i aUmänhet. Vårt nuvarande regeringsparti bygger sin politik på en sociaUstisk ideologi, visserUgen mycket uttunnad i det nuvarande socialdemokratiska partiprogrammet men dock socialistisk. Man har mer eUer mindre starkt framhåUit att socialismen är överlägsen aUa andra principer för ett lands utveckling och att den ger större rättvisa osv. Det

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

149

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

150

är det ena kriteriet för socialdemokratins propaganda. Det andra är att socialdemokratin skulle ha fört en så förståndig praktisk poUtik att den skuUe vara överlägsen andra jämförbara länders politik där andra regeringar har makten och att man i Sverige inte skuUe kunna få nägon annan regering som Uka framgångsrikt skulle kunna styra vårt lands utveckling. Jag vUl påstå att alla dessa argument är felaktiga. Sverige har under en socialistisk regerings välde inte kunnat hävda sig i jämförelsen med länder, där icke-socialistiska partier har regerat. Den goda utveckUngen i vårt land har inte kommit tUl stånd tack vare den socialdemokratiska regeringen. Slutligen skulle det visst ha varit möjligt att få en regering som kunnat föra en mycket mera framgångsrik politik än vad den nuvarande regeringen kunnat göra, vUket i många faU bevisas av reeUa politiska förslag från andra partier. Det socialdemokratiska partiet har misslyckats i en rad frågor och har inte drivit en politik som tiU fuUo tUlvarataiit värt lands resurser och därmed skapat största möjliga välstånd och rättvisa.

Vårt lands resurser är goda, men de kan utnyttjas betydligt bättre om det förs en politik som rätt fördelar våra tUlgångar. Vär bruttonationalprodukt beräknas under det kommande året uppgå till 162 mUjarder kronor. Den riktiga fördelningen mellan export, investeringar av olUca slag samt konsumtion, vilken fördelning är nödvändig för fortsatta ekonomiska framsteg och därmed ett fortsatt välstånd åt hela vårt land, har regeringen icke lyckats med. Det är ett av de väsentliga misstag som regeringen gjort. Äv tUl synes opportunistiska skäl har regeringen givit förmåner, som vi egentligen inte har haft råd med vid den tidpunkt då de gavs, och det har skett på bekostnad av investeringar som skulle ha givit oss större produktion och ett förmånligare läge.

I finansministerns optimistiska funderingar — jag viU kalla det så med hänsyn tUl de felräkningar han ofta gör sig skyldig tUl — hade han t. o. m. så höga aspirationer att han trodde på en 15-procentig investeringsökning för industrin. Det blev hälften, aUtså 7,5 procent. Och det var ändå en förbättring, eftersom industrins investeringsökning 1969 bara blev 2 procent. Om vi tar en längre tidsperiod finner vi att de svenska industrUnvesteringarna inte ökade med mer än 15 procent under hela 1960-talet, medan ökningen i Frankrike och Italien var 50 procent och i Amerika 100 procent.

I nästan varje finansplan under 1960-talet har regeringen uttalat att nu var det allra viktigaste i landets politik att öka industriinvesteringarna, men det blev egentligen mest bara tomma ord. Resultatet blev de flesta åren mycket klent. Nu har riksbanken träffat en överenskommelse med bankerna om en prioritering för industrUnvesteringarna, och det är ju ett steg i rätt riktning. Jag skall icke närmare kommentera detta beslut, eftersom jag själv har varit med om att biträda det, men jag vUl ändå taga upp tvä problem i sammanhanget.

Bland de viktigaste exportprodukterna i vårt land är alltjämt skogens produkter. Skogsindustrierna får givetvis nytta av industriinvesteringarnas prioritering, men dessa industrier måste ju ha råvara för sin produktion, och hur kan man då utesluta skogsinvesteringarna i allmänhet, t. ex. investeringar i skogsvägar, skogsvård o. d.? Och varför har man inte tagit

med jordbruket i denna investeringsprioritering? Om man skaU kunna genomföra den rationalisering inom jordbmket som riksdagen flera gånger har uttalat sig för, så fordras det ju kapital. Varifrån skaU lån då tas tUl skördelröskor och andra moderna jordbruksmaskiner och aUa andra för jordbruket nödvändiga investeringar?

Vad sedan räntepolitiken angår skall jag inte här debattera den, men jag vUl påpeka att Sverige nu har den högsta räntan av aUa de länder vi brukar jämföra oss med, om jag undantar Danmark. Finansministerns redogörelse i det fallet var ju inte så särskUt fuUständig. Av det dussintal länder som vi bmkar jämföra oss med är det bara ett land som har högre diskonto, nämligen Danmark som har 9 procent. Om finansministern var närvarande i kammaren nu skulle han förmodligen replikera att Danmark ju är ett borgerligt styrt land. Vi kan se på det andra borgerligt styrda landet, Norge, med centerpartisten Borten som statsminister. Där har man ett diskonto på 4,5 procent och har, vUket jag skall säga några ord om senare, en mycket mer framgångsrik politik än Sverige har. Det finns två länder tUl som har samma diskonto som vi, 7 procent - Frankrike och Storbritannien. Men alla de övriga — Finland, Norge, Belgien, Italien, Nederländerna, Schweiz, Västtyskland och USA - har lägre diskonto än vårt land har. Vi blir aUtså bland de sista som sänker tUl en rimligare nivå.

Jag skaU inte lägga mig i vad finansministern använder för litteratur, men jag skulle anse att det vore ganska bra om han utöver Lenin läste verk av sådana nationalekonomiska experter som Keynes, NUs Meinander m. fl.. De har helt andra uppfattningar om ränteeffekten än den nuvarande regeringen. De tror inte alls pä den högräntepolitik som förs här, utan har sett dessa frågor ur, enligt min mening, mycket modernare och mer realistiska synpunkter när det gäller räntans effekt än regeringen gör.

Vad jag nu sagt hänför sig tUl den första fördelningsuppgiften jag avsåg när jag talade om regeringens misslyckande att åstadkomma en riktig fördelning av våra resurser. Den andra delen avser fördelningen mellan gmpper och individer inom vårt folk. För åtskUliga år sedan, när centern tog upp frågan om jämlikhetspolitiken, förklarade man frän mänga häll att det tUl största delen är en arbetsmarknadsfråga och att riksdagen inte kunde göra något åt den. Sä småningom blev det dock större intresse för jämlikhetspolitiken och under förra årets valrörelse spelade den mycket stor roll. Resultaten har dock inte blivit sä stora. Under det nuvarande regeringspartiets tid har klyftorna mellan dem som har de sämsta förmånerna och dem som har förmånen att leva mer pä livets solsida — som finansministern brakar säga — i ekonomiskt avseende i stället blivit större. Detta gäUer både i fråga om betalningen och i fräga om vissa sociala förmåner som pensionsålder o. d.

Redan i 1959 års remissdebatt tog centern upp frågan om sänkt pensionsålder tUl 65 år, vUket emellertid socialdemokraterna ständigt motarbetat. Det gläder mig nu att det förefaUer som om Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen skaU komma fram tUl överenskommelse om sänkning tUl 65 år. När det nu förefaUer som om den stora LO-gruppen skaU få 65 år och när redan nu mycket stora grupper har 65 års pensionsålder måste man fråga: Hur länge skall då socialdemokratin

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

151

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

152

håUa emot ett beslut om den generella sänkning som centern så länge arbetat för? Kan det tjäna något syfte att ställa några gmpper utanför när största delen har fått, eUer i varje fall syftar tiU att inom den närmaste tiden få, sänkt pensionsålder till 65 är?

När jag tidigare sade att vårt lands resurser är goda räknade jag inte tiU de goda resurserna vår socialdemokratiska regering — jag måste väl kaUa' den så nu när man redan i riksdagens början har etablerat samarbete med kommunisterna. Regeringens oförmåga att leda vårt lands ekonomiska politik har dokumenterats under många år, men tack vare en skicklig arbetarstam, dugliga företagare, plikttrogna och kunniga lärare, handelsfolk, tjänstemän och alla andra, som bidrager tUl att skapa vårt lands välstånd, har vi dock kunnat förbättra vår situation med varje år. Verkligheten har också vid många tUlfäUen hårt korrigerat regeringen så att misstagen inte fått alltför vådliga konsekvenser.

Vi står nu inför planläggningar och beslut för ytterUgare en tid framåt. I detta arbete är de politiska förutsättningarna helt annorlunda mot tidigare år. Socialdemokraterna har aUtid strävat efter att få en stark regering, jjivetvis med baktanken att själva fä bUda denna regering — i annat faU kanske de inte hade varit fullt så intresserade av en stark regering, f realiteten blir det nu så att regeringen fortsätter sin vingliga färd, vänligt håUen i handen av herr Hermansson och hans parti. Om det är tUl stöd eUer ledning kan man inte aUtid avgöra. Om två personer håller varandra i handen vet man inte om den ene stöder den andre eller möjligen försöker dra åt sitt håU i stället. Man får förmoda att herr Hermansson och hans parti försöker att dra i sin riktning. Sedan kan ingen riktigt avgöra hur starkt socialdemokratema kan håUa emot i det fallet. Det får vi inte något yttre bevis för. Kommunistiska partiet, som nu skaU utgöra stöd åt socialdemokraterna, skall driva sin politik med ett mycket svagt mandatunderlag. 17 av 350 borde rimligen inte ha något större inflytande på värt lands politik. Kommunisterna har alltid varit som ett rö för vinden. Har det varit dåliga tider, så har de kunnat skapa mera missnöje och fått flera röster. Har det varit bättre tider, så har de gått tiUbaka. Har det hänt något i kommunistländer, t. ex. när Sovjetunionen överföll och ockuperade Tjeckoslovakien, så har det betytt katastrof för dem.

Det är mycket beklagligt att värt land skaU ha kommit i en sådan situation att kommunisterna skall få något större inflytande. Hur stolta än deklarationerna är från statsministerns sida att socialdemokraterna inte tar någon hänsyn tiU kommunisternas önskemål, så kvarstår ändå faktum att regeringen inte kan genomföra någonting mot centern, folkpartiet och moderaterna utan att ta hjälp från kommunisterna. Det framgick ju också — som det talats mycket om här tidigare i dag — omedelbart vid riksdagens början när det gällde utskottsvalen.

Det har hänvisats tUl att socialdemokratiska minoritetsregeringar ocksä funnits tidigare, och det är ju sant. Men ser man på socialdemokratiska regeringen 1932 finner man att den ju redan 1933 träffade uppgörelse i prisfrågorna med bondeförbundet. Det tog ju en tid innan de åtgärder som ingick i denna överenskommelse hade genomförts. År 1936 avgick den regeringen därför att den fick 15 miljoner mer än den vUle ha

tUl försvaret, eUer möjligen därför att den inte fick dyrortsgradera folkpensionerna — vUket har väl aldrig blivit riktigt klarlagt. Åren 1936—1939 hade vi en koaUtionsregering, som sedan efterträddes av en samlingsregering som satt kvar tUl 1945. Det gick som bekant dåligt med regerandet för socialdemokraterna under åren 1945—1951 med bl. a. en 20-procentig mflation under slutet av 1951. Därefter följde koaUtionsmi-nistären åren 1951-1957, och sedan dess har socialdemokratema med känt resultat regerat själva. Under tiden frän 1957 fram t. o. m. 1970 har regeringspartiet haft majoritet eller också ett specieUt inflytande genom majoritet i första kammaren. I en sådan situation, med beroende av kommunisterna, har socialdemokraterna inte varit tidigare. Hur det än blir i den svenska riksdagen under de kommande tre åren så blir det i varje fall intressant för väljarna att iakttaga hur stark släktskapen är mellan socialdemokrater och kommunister — om de är kusiner eUer de t. o. m. är närmare aUierade.

Det var ett par saker i statsministerns anförande som jag vUl säga några ord om. Han talade om överbud. Jag har aUtid undrat mycket över ordet "överbud". Det fömtsätter att man har en fast utgångspunkt. Finns det en sädan? Kan det verkligen vara så att socialdemokraterna är så självgoda att de säger: Detta är vårt bud och det är likaren för aUting, och om oppositionen vUl ge litet mer tUl folkpensioner, barnbidrag, vägar eUer något annat så är det överbud? Jag anser inte att det egentligen kan existera "överbud", ty i så fall mäste det ställas i relation tiU något annat. Man kan tala om åsikter om hur mycket man skall ge tUl olika ändamäl, men jag kan inte begripa hur man kan tala om överbud, när man inte har nägon fast utgångspunkt.

När vi diskuterar vårt lands framtida politik borde vi ta exempel från vårt grannland Norge, där regeringen Borten lyckats betydligt bättre än vad den svenska regeringen gjort, trots en hel mängd olycksprofetior för 5—6 år sedan när regeringen Borten bildades. Den ekonomiska utvecklingen i Norge under 1971 väntas bli präglad av mycket hög aktivitet med tUlväxtimpulser från såväl investeringar och konsumtion som export. Industrins investeringsplaner pekar mot en fortsatt investeringsefterfrä-gan och bostadsbyggandet expanderar. Ser man pä utvecklingen tidigare i Norge, finner man att arbetslösheten var avsevärt lägre under 1970 än under 1969 och antalet lediga platser klart högre. Jag vUl nämna att arbetslösheten har varit mycket låg i Norge under flera är. IndustrUnvesteringarna ökade snabbt såväl i vad gäUer byggnader som maskiner. Bytesbalansen för 1970 beräknas visa ett underskott på 1,4 miljarder norska kronor, men 1969 fanns det ett överskott pä nästan 1 mUjard kronor. Jag visar på dessa kortfattade uppgifter från vårt grannland Norge för att påvisa att det går att föra en helt annan politik än vad den svenska socialdemokratiska regeringen gör i vårt land. Man kan lätt göra reflexionen att har en regering under centerpartistisk ledning i Norge lyckats så mycket bättre än vad den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde, så kunde förhåUandet bli detsamma i värt land. Förr eUer senare har ju socialdemokratin i Sverige tvingats följa en rad av centerns rekommendationer, t. ex. i fråga om barnbidragen, folkpensionerna, pensionsåldern, arbetslöshetsförsäkringen, lokaliseringspoUtiken,

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

153

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

miljöpolitiken och u-landshjälpen, för att nu ge nägra exempel.

Slutligen vUl jag, herr talman, framhåUa att det i längden inte går att i politiken handla av opportunistiska skäl. Det fordras en bestämd handlingslinje. Det fordras noggrann planläggning, och det fordras ett konsekvent genomförande av beslutade ätgärder. Det fordras förutseende för att kunna i rätt tid möta konjunktursvängningar och i tid vidta erforderUga ätgärder.

Vårt land har resurser, men vi arbetar i en oerhört hård konkurrens med andra länder, och därför måste våra tiUgångar utnyttjas så att de ger största möjliga effektivitet. Allt måste dock ske med hänsynstagande tUl sociala, miljöpolitiska, jämlikhetsberättigade och andra skäl som ställer människan främst i vårt politiska handlande. Vär främsta strävan bör givetvis vara att åstadkomma bästa möjliga förhållanden i vårt land och samtidigt se tUl att alla i vårt land får nytta av de fördelar vi har skapat.

154

Fm LEWEN-ELIASSON (s);

Herr talman! Den entusiasm som herr Ahlmark lade i dagen här för en stund sedan inför den nya riksdagen var nästan smittande. Fråga är om entusiasmen kan gälla remissdebatten. Jag tycker att stämningen på något sätt farligt mycket börjar likna stämningen i den avlagda andra kammaren. Jag tar emellertid risken, och jag ämnar uppehålla mig vid ett enda ämne, nämligen utrymmet i budgeten i år och kommande år för u-hjälpen.

1967 begärde riksdagen en långtidsplan för utvecklingen av svenskt bistånd tiU de fattiga länderna. 1968 framlade så regeringen i proposition 101 en sädan plan, där bl. a. det s. k. enprocentsmålet definierades tiU sitt innehåU.

Målet, att den totala anslagsvolymen skulle uppgå tiU en procent av bmttonationalprodukten, angavs tUl budgetåret 1974/75. Man hade aUtså sju år på sig att nå målet. En 25-procentig höjning skulle ske varje år, och varje är skulle en prövning äga rum beroende pä den ekonomiska utvecklingen. Men höjningen skulle alltid vara minst lika stor som föregående är. Detta skulle i sin tur leda till att man uppgjorde en treårsplan, en ram för planeringen under tre år. Den verkliga höjningen har hittUls överträffat dessa minimimått.

Om detta sätt att arbeta sig fram tUl målet sade riksdagen bl. a. att faktorer av praktisk och samhäUsekonomisk art fär påverka takten, men målet 1974/75 skuUe betraktas såsom en minimimälsättning. En socialdemokratisk ,motion diskuterade en jämnare upptrappning, och statsutskottet och även riksdagen fann detta eftersträvansvärt. Vi fattade även ett beslut därom. Det året fick vi en höjning med 100 mUjoner kronor och nådde ett belopp pä 504 miljoner kronor.

1969 kom nästa programenliga och planenliga höjning med 134 mUjoner kronor, och man nådde då upp till 634 mUjoner kronor. Det betydde en höjning med drygt 25 procent och en ny treärsplan. I en socialdemokratisk motion som det året väcktes med Ulla Lindström och Sigurd Lindholm som första namn uttrycktes ånyo farhågor för att det skulle behövas ett engångslyft sista året. Genomförandet skulle riskeras av en chockhöjning enligt dessa motionärer. Utskottet underströk vikten

155

av att den fortsatta budgetplaneringen skuUe ta hänsyn tUl önskemålen om en någorlunda jämn höjning av biståndsanslagen.

Så har jag i denna beskrivning av behandlingen av planen att nå målet år 1974/75 kommit fram tiU 1970 års riksdag. Regeringens förslag som accepterades och tiUstyrktes av riksdagen innebar en ytterligare ökning med 166 miljoner kronor tUl 800 mUjoner kronor, dvs. cirka 26 procent. Under den treårsperiod som räcker tUl 1972/73 arbetar vi inom en ram pä 2 900 miljoner kronor. I propositionen uttalades att detta var en minimiram.

Utskottet hade 1970 anledning att åter uttala att man förutsatte att Kungl. Maj:t i sin årliga budgetberedning positivt och noga prövade det statsfinansiella utrymmet för en snabbare stegring av anslagen tUl utvecklingsbistånd än som förutsetts i långtidsplanen.

Nu har vi konirrut ännu ett år närmare den tidpunkt då vi föresatte oss att förverkliga enprocentsmålsättningen. Regeringen fuUföljer tidigare skisserad utgiftsplan med en garanterad ökning av 25 procent, dvs. ytterUgare 200 miljoner kronor, som då ger en utgiftsram på en mUjard kronor för nästa budgetär och 3 600 mUjoner kronor för treårsperioden.

Det är utmärkt att man funnit utrymme för denna 25-procentiga ökning i en så stram budget som årets, där rödpennan gått hårt fram även på mycket angelägna områden och där prioriteringar meUan olika krav och önskemål måste vara viktigare och svårare än vanligt.

Men om man granskar budgeten i det avsnitt som avser utgiftsposterna för internationeUt utvecklingssamarbete och gör det i ett så långt tidsperspektiv att budgetåret 1974/75 kommer med, måste man stäUa sig vissa frågor.

Jag behöver bara hänvisa tUl de tidigare nämnda socialdemokratiska motioner, som behandlar ökningstakten fram tiU enprocentsmålet. Jag ber likaså att fä hänvisa tUl de uttalanden som riksdagen gjort i anledning av dessa motioner. Som jag tidigare refererat har de alla inneburit en försäkran att det var en minimimälsättning som man skulle eftersträva att överträffa om budgetläget medgav en snabbare ökningstakt.

Risken för en chockhöjning rycker närmare, och detta förhåUande kan årets riksdag inte skjuta ifrån sig. Det är alltså en fråga för 1971 års riksdag.

Det är nog ingen överdrift att påstå att riksdagen varit tämUgen lyhörd för opinionen vid tidigare behandling av u-landsbiståndet. Hur opinionsläget är i dag i skUda grupper är en smula oklart. ÅtskiUiga har engagerats för mera näraUggande och för dem mera påträngande problem. Men lyckUgtvis, skulle jag vUja säga, vet vi att betydande gmpper är djupt engagerade i de internationella frågorna, och dessa personer borde vi politiker vara aktsamma om. De spelar en stor roll som opinionsbUdare i en avgörande framtidsfråga som denna. Därvidlag saknar det inte betydelse om det visar sig att riksdagen är mäktig att stå för gjorda uttalanden och fattade beslut.

I ett läge, dä en post som den tiU mternationeUt bistånd växer och hotar andra angelägna utgiftsområden och faktiskt spelar en roll som negativ faktor i vår handelsbalans, vore det en nåd att bedja om att få vederhäftig information. Press och massmedia borde aUsidigt och

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

nyanserat informera om svensk medverkan i arbetet ute på fältet. Jag begär inga skönmålningar, men för aUmänheten är all information av det här slaget sä pass exotisk och intresseväckande att man t. o. m. skulle kunna ta fram och visa framgångsrika projekt; det finns faktiskt sådana.

Det här var nu en parantes och den får inte uppfattas som en undanflykt för politikerna. Alltnog! I det läge där vi nu befinner oss är det nödvändigt att politikerna med sitt ansvar gör bedömningarna inte bara med inrikespolitiska bevekelsegrunder utan ser en fråga som denna i det internaiionella perspektivet.

Jag vill inte påstå att man vid budgetarbetet bortsett från de krav som ställs på det rika Sverige att medverka tUl att lösa de fattiga folkens problem. I själva verket finns det i finansplanen ingen uppgiveisens anda — endast ett kallt konstaterande att vi har att räkna med stora underskott i framtiden pä tjänste- och transfereringssidan på grand av u-hjälp och turism. Vidare anges lösningen i finansplanen: ett förstärkande av den industrieUa slagkraften. Jag har inga invändningar mot detta.

Jag skulle ännu en gång parentetiskt vilja påstå att det inte kan vara så lätt att entydigt beskriva u-landsbiständets inverkan på handelsbalansen. Under de senaste dagarna har vi för övrigt i pressen sett vissa artiklar om dessa förhåUanden. Jag föreställer mig att det finns många fakta, med vilkas hjälp man kan göra bedömningar säkrare än dessa kan göras i dag. Som jag ser frågan om den framtida utvecklingen av vär biståndspolitik, enkarmerligen biståndsvolymen, är det just nu ovanligt viktigt att man häller fast vid tidigare fastlagda planer.

Mitt viktigaste skäl är naturUgtvis förhåUandena i den fattiga delen av världen men därjämte de uttalanden och åtaganden som Sverige i olika internationella församlingar gjort inför 1970-talet. Vid utarbetandet av strategin inför det som man betecknat som det andra utvecklingsårtiondet har vårt lands representanter medverkat på ett mycket aktivt sätt och efterlämnat tydUga spår i olika aktstycken. De trådar som väglett och styrt detta agerande har självfaUet löpt samman i regeringens kansli. Det får inte råda någon osäkerhet om vår vUja att själva leva upp tUl vad vi verkat för att andra skall göra, dvs. målsättningen för 1970-talet. Vad som sedan kan gälla i fråga om metoder för biståndsarbete, ämnesinriktning, val av samarbetspartner och annat som brukar vara centrala frågor i riksdagens behandling av biståndspolitiken får vi återkomma tUl. I dag har det varit angeläget för mig att i anknytning tUl finansplanen få rikta uppmärksamheten på frågan om utrymmet i svensk ekonomi för våra internationella åtaganden. Jag utgår ifrån att finansutskottet kommer att ägna denna fråga aU möjlig uppmärksamhet.

I detta anförande instämde herr Henningsson (s).

156

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Efter att ha åhört den s. k. partUedardebatten häri dag gör man osökt den reflexionen att det mesta är som tidigare. Jag tänker då närmast på statsministerns sätt att utnyttja debattreglerna i riksdagsstadgan, nämligen rätten att när som helst gä in i debatten.

Statsmiiustern som sä sent som i dag sagt sig vara en god demokrat

skulle skaffa sig större täckning för detta epitet, om han utsträckte sitt demokratiska sinnelag att också gälla debatterna här i kammaren. Det nuvarande sättet att gå in i debatten efter tre av partUedarna och undvika debatt med den fjärde inger ingen respekt ens i herr Palmes eget parti, än mindre bland många andra ledamöter i kammaren. Jag uttrycker därvidlag inte enbart mina egna partikamraters meningar. Om herr Palme inte förstår det, borde andra ledamöter i talmanskonferensen och utanför denna försöka övertyga herr Palme om att debatten skulle tjäna på en annan ordning — och det skulle också se anständigare ut — än den ordning han har medverkat tUl i dag.

Herr talman, låt mig i sammanhanget ge ett erkännande tUl TV som, efter att övriga partUedare ensamma hade tagit aU den annonserade sändningstiden i anspråk, visade gott omdöme och direktsände även herr Hermanssons huvudanförande.

Herr Bengtsons gamla, vid det här laget primitiva antikommunistiska utfaU finns det knappast någon anledning att ta upp någon debatt om. Jag hade hoppats att de inläggen hörde samman med grappledaren herr Bengtson i den gamla första kammaren och att sädana utfaU skulle upphöra i och med genomförandet av enkammarreformen, men det var tydligen bara Ulusioner. Förste vice talmannen Torsten Bengtson fortsätter att klampa pä i samma gamla stU som tidigare.

Svaret på spekulationerna alltsedan valnatten om vUken politik vårt parti skall föra i fortsättningen är mycket enkelt. Vi skaU självfaUet föra en självständig politik och fortsätta att kämpa för den politik som vi gick tiU val på och som vi har utformat på våra kongresser och konferenser. Vi kommer att fortsätta att driva de frågor som vi förde fram i valrörelsen, och vi kommer att bekämpa den politik som leder tUl prisstegringar och hyreshöjningar. Resonemanget att det hos löntagarna finns ett s. k. köpkraftsöverskott som måste dras in tiU statskassan är falskt. Något sådant överskott existerar inte. I stället måste prisema sänkas på nyttiga förnödenhetsvaror som livsmedel, och vi har därför föreslagit ocksä till årets riksdag att momsen på Uvsmedel skall slopas, vUket skulle innebära att levnadskostnaderna skulle bli avsevärt lägre, i första hand för låginkomsttagarna och barnfamiljerna.

Ett annat aktueUt krav är kravet på räntesänkning.

Vi kommer också att medverka tUl att årets avtalsrörelse blir en offensiv avtalsrörelse på bekostnad av profiterna och inte begränsas tUl ett fördelningsresonemang mellan olika löntagare och olika löntagargmp-per.

Kraven om ökad företagsdemokrati, om avskaffandet av § 32 och dess verkningar och av klasslagama på arbetslivets områden har rests med ökad kraft under det senaste året. Det är frågor som man inte kommer att kunna vifta bort eller nöja sig med att dra fram i valrörelsen och andra sammanhang för att sedan glömma.

När samhäUsbevarama, försvararna av klasslagarna, hävdar att dessa är en grandval för den svenska arbetsrätten och en tiUgång för samhäUet i stort, är detta ett uttryck för dessa samhällsbevarares samförståndsideologi och förvaltarpolitik inom ramen för den nuvarande kapitalistiska biandekonomin. Man försöker ge sken av att det skulle finnas något slags

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

157

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

158

jämställdhet eUer någon lag som står över klassintressena. I stället är det ju så att don nuvarande kollektivavtalslagen fungerar som ett skydd för klassamhäUet och arbetsgivarens envälde i företaget, vUket demonstrerades på ett mycket påtagligt sätt under gruvkonflikten i malmfälten för ett år sedan. Makthavarna i LKAB kunde under sju veckor krypa bakom kollektivav1:alslagen och vägra tala med gruvarbetarna. Men vad hade gruvarbetarna att åberopa tUl sitt stöd i denna lag? Vi uppfattade valresultatet förra året som ett krav från väljarna att politiken skulle läggas några steg åt vänster. Den uppfattningen har uppenbarUgen inte regeringen, eftersom den politiska linje som kommer tUl uttryck i finansplanen är ett fuUföljande av den eftergiftspolitik gentemot näringslivet och de borgerliga partierna som man demonstrerade en månad efter valet genom att ytterUgare skärpa den indirekta beskattningen utöver tidigare fattade beslut. Lika litet som väljarna röstade för skattehöjningar en månad efter valet, Uka litet godkänner löntagarna resonemanget om att de skuUe ha något slags köpkraftsöverskott. Faktum är i stäUet att prisstegringarna redan pressat ned löntagarnas reallöner och levnadsstandard och därigenom begränsat köpkraft och efterfrågan hos majoriteten av dessa människor.

När socialdemokraterna i sitt Kramforsmanifest underströk behovet av ett samhäUe som är så starkt att, som man sade, "det förmår motverka marknadskirafternas fria spel", bör detta stäUas mot det faktum att regeringen under förra året tiUät näringsUvet att i spekulativt syfte bygga upp sina lagerinvesteringar, vUket i sin tur medverkade tiU att försämra bytesbalansen. Det är aUtså längt mellan ord och handling.

Nu anger man underskottet i bytesbalansen som ett av huvudskälen tUl att minska konsumtionen för löntagama. Först tUlåter alltså regeringen en spekulation från näringsUvet sida — en spekulation som bidrar tUl prisstegringar och sämre bytesbalans - därefter ger man samma spekulanter nya favörer för att hjälpa upp den dåliga bytesbalansen, samtidigt som man skär ned den offentliga och privata konsumtionen. Sä fungerar det starka samhälle, som var ett av socialdemokraternas stora nummer i förra årets valrörelse. Resultatet är att löntagarna i bägge fallen får sitta emeUan och betala vad det kostar.

Tydligare än så kan man heUer inte visa att man delar den s. k. långtidsutredningens rekommendationer och för det närmaste året anpassar sig tUl dessa — denna långtidsutredning, som tidskriften Fackföreningsrörelsen i nr 26 förra året ansåg "baseras på en förlegad borgerlig syn på samhäUsekonomins funktionssätt".

Pä samma sätt som långtidsutredningens slutsatser om den framtida ekonomiska utveckUngen hälsades med tUlfredsstäUelse av borgerlig press, borgerliga politiker och näringslivets företrädare hälsas nu årets finansplan av dessa kretsar. Moderatledarens garanti i TV för en vecka sedan att det inte finns ett ord av socialism i statsverkspropositionen är nog så betecknande. De begränsade resurser som föreslås i statsverkspropositionen för att förbättra arbetarskyddet och arbetsmUjön förändrar inte vårt huvudomdöme om denna budget att den i första hand är en näringslivets budget.

När statsministern säger, som han gjorde här pä förmiddagen, att "en

uppdriven vinstkonjunktur ofrånkomligt ,leder tUl inflation", bör ju regeringen i konsekvensens namn avstå från att bidra tUl en sådan utveckling genom att ge företagen skattelättnader.

Ett av de områden där investeringarna skärs ned är bostadsbyggandet, även om man ursäktar sig med att den beräknade igångsättningen av nya lägenheter skall bli obetydligt lägre under 1971 än under föregående är. Men detta är aUvarligt nog eftersom förhållandena pä bostadsmarknaden ingalunda är sådana att nägon som helst nedskärning kan godtas. Vidare upprepas det gamla välkända förhällandet att bostadsbyggandet används som konjunkturregulator och i dagens läge i kombination med nedskärningen pä den offentUga sektorn kommer att bidra tUl att förvärra den redan aUtför stora arbetslösheten bland byggnadsarbetarna.

Att man nu krymper ner bostadsinvesteringarna är desto mer anmärkningsvärt som man underlåter att göra något inom de nuvarande ramarna exempelvis när det gäller bostadsfinansieringen och möjligheterna för kommunerna att bedriva en aktiv marknadspolitik.

Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna är f. n. större än vid motsvarande tid förra året, trots att man i år haft avsevärt bättre byggväder än motsvarande tid 1969. Allvarligast är kanske ändå att två tredjedelar av dem som tiUfrågats i den undersökning Byggnadsarbetareförbundet företagit bland sina avdelningar gör den bedömningen att arbetslösheten kommer att öka ytterligare. I den gjorda undersökningen framkom att 6 000 av förbundets medlemmar var arbetslösa under en vecka i november 1970 mot 4 500 medlemmar motsvarande vecka 1969 — en ökning med omkring 30 procent. I storstadslänen är ökningen så stor som 62 procent och i Syd- och Mellansverige ligger man 78 procent över fjolårets nivå. Valrörelsens löfte om trygghet och full sysselsättning gällde tydligen mte dessa grupper.

En tredjedel av de arbetslösa beräknas vara över 60 är, vilket bekräftar den gamla erfarenheten att det är den äldre arbetskraften som drabbas i första hand. I övrigt visar undersökningen att den nuvarande höga arbetslösheten är genomgående i praktiskt taget hela landet och att den inte som tidigare är begränsad tUl nägon särskild yrkesgrupp. Undersökningen visar också att anledningarna tUl den ökade arbetslösheten är flera. Projekt har stoppats på grund av kreditsvårigheter. I andra fall har investeringsavgiften varit orsaken. Vidare anges dåUg planering hos byggherrar eller kommuner som orsak.

Undersökningen bekräftar alltså att byggandet används av regeringen som ett slags säkerhetsventU under konjunktursvängningarna.

I hur hög grad investeringsavgiften på oprioriterade byggen som kontorshus, bensinstationer m. m. är orsak tUl den nuvarande arbetslösheten finns det inga exakta siffror pä. Men jag har f. ö. för nägra dagar sedan stäUt en fråga därom tUl finansministern och kommer väl att få den besvarad denna vecka. Skulle det visa sig att denna form av mvesterings-styrning på ett avgörande sätt bidragit tUl den nuvarande arbetslösheten, måste formen omprövas. Bestämmelserna om dispens av arbetsmarknadsmässiga skäl har tydligen mte fungerat, varvid investeringsavgiften blir ett instmment som slår blint.

En orsak tUl störningarna på byggmarknaden är utan tvivel kredit-

Nr9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

159

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

160

marknadens organisation. Med det nuvarande splittrade finansieringssystemet har byggandet stoppats och försenats genom att pengarna inte har funnits tUl hands när planerade byggen skulle igångsättas. Det har i långa stycken varit fräga om regionala kreditförsörjningsproblem som uppkommit trots att pengar funnits men pä fel plats i landet eUer i sämsta fall hos fel bank för vederbörande byggherre eller byggnadsföretag.

När Byp,gnadsarbetareförbundet i sin skrivelse tiU den socialdemokratiska partistyrelsen konstaterar att "debatten om en s. k. bostadsbank har pågätt en längre tid" och att det förefaller som om tiden bUvit mogen för mer påtagliga steg i den riktningen har man knappast tagit tUl några överord utan i stället varit blygsam i överkant.

Även om man gång efter annan lyckats åstadkomma frivUliga överenskommelser med de privata kreditinstituten, enligt vUka dessa inför utsikten av en statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom en statlig bostadsbank skall bemöda sig att tUlgodose kreditanspråken, framstår den av oss och andra föreslagna totalfinansieringen genom en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank såsom den enda riktiga lösningen.

Detta har heller inte bestritts vare sig av bostadspolitiska kommittén eUer av talesmän för regeringen eller de utskott som under de senaste åren haft att behandla förslagen. Skälet för underlätenheten att genomföra förslagen kan inte vara annat än undfallenhet mot de nuvarande kreditgivarna, dvs. privatbanker och kreditinstitut. Denna undfaUenhet är av samma slag som när man mer och mer avlägsnar sig från den sociala inriktning av bostadspolitiken som en gång krävdes bl. a. i arbetarrörelsens efterkrigsprogram. Man har redan lämnat lågräntepolitiken, som var en av grundstenarna i denna bostadspolitik. Man är i färd med att avskaffa samhällets hyreskontroll, som skulle hindra privata hyresvärdar att ockra på bostadsbristen.

Avlägsnandet från dessa sociala målsättningar har resulterat i att de som drabbats i första hand är människorna i storstäderna, dvs. i bristorterna. Målsättningen att hyran inte skulle få uppta mer än 20 procent av lönen har inte kunnat uppfyllas. I Stockholm krävs t. ex. en årsinkomst på ca 33 000 kronor, om hyran för en lägenhet pä två mm och kök endast skaU motsvara 20 procent av lönen.

I statsverkspropositionen har anslagen tUl lånefonden för kommunala markförväi-v räknats upp med 20 mUjoner tUl 50 mUjoner kronor. Den summan bör ses mot bakgrund av att kommunerna ligger inne med ansökningar om markförvärvslån på hundratals mUjoner kronor. Den 1 mars 1970 förelåg ansökningar från kommunerna om lån på sammanlagt 224 miljoner kronor. TUl förfogande stod då 30 mUjoner kronor. Menar regeringen allvar med att kommunerna skall bedriva en aktiv markpolitik, är det väl helt uppenbart att en uppräkning med 20 mUjoner kronor inte tUlnärmelsevis bidrar tUl att uppfylla målsättningen i dessa tankegångar. Den utredning som föreslog denna fond beräknade att behovet för markförväi-vslån 1974 skulle vara 220 mUjoner kronor — ett belopp som troligen är tUltaget i underkant.

På detta område blir det aUtså under överskådlig tid inga ändringar i nuvarande förhåUanden, nämligen att koncentrationen av kapital och

produktionsresurser, kombinerade med omfattande markförvärv från Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

stora företagsgrupper med olika bankintressen i bakgrunden, ger det privata byggandet ett dominerande inflytande över byggnadsverksamheten.

Mycket vore att tUlägga i det här sammanhanget, men eftersom vi senare i vår skaU få en bostadspoUtisk debatt blir det tiUfäUe att återkomma tUl dessa och andra frågor på området.

Vårt omdöme att årets statsverksproposition i sin grundlinje är en näringsUvets budget och en budget anpassad tUl att stärka de kapitalistiska företagens konkurrensförmåga bekräftas inte minst av de frågeställningar jag nu sist har tagit upp.

Fra THORSSON (s):

Herr talman! Jag har dristat mig att begära ordet i denna remissdebatt kring det svenska samhäUshushåUets tUlstånd och behov eftersom jag under en följd av är har sett på Sverige utifrån, därtill under de senaste tre åren inte som svensk utan som den opartiske FN-tjänstemannen. Jag har ännu inte komrrUt ur vanan att som en sådan tjänsteman bedöma Sverige med internationella mätt.

I den snabbt sammankrympande värld i vars göranden och låtanden värt lUla land spelar och måste spela sin roll framstår Sverige som ett säUsynt privUegierat samhälle i den rika världsdelen Europa, mitt i ett hav av fattiga länder. Det är gynnat i fråga om läge, kUmat, storlek och resurser. Det är, om man också beaktar dollarköpkraften och fördelningen av de totala resurserna, det rikaste landet med den genomsnittligt sett högsta levnadsstandarden i världen. Det är pä det hela taget ett öppnare och hederligare samhäUe än de flesta jag känner tiU. Det är ett land med jämförelsevis större förutsättningar än de flesta andra att åstadkomma ett rättvist och rättfärdigt samhäUe.

Det tycks vara svårt för en svensk att finna de rätta orden för att göra rättvisa åt sitt eget land utan att känna sig sårbar för beskyUningen om självbelåtenhet och egenrättfärdighet. Därför har det framstått som viktigt för mig att ta dessa intryck av Sverige utifrån — frän en tid intUl helt nyUgen då jag hade skyldighet att se på världen och mitt eget lands ställning i världen med den objektiva internationeUa tjänstemannens ögon — tUl utgångspunkt för några reflexioner kring vissa högaktuella problem för Sverige som en del av världen.

Ätt se på Sverige som ett i dagens värld sällsynt privUegierat samhälle, herr talman, betyder inte ett försvar av det bestående vare sig i politik eller i samhälle. En utlandssvensk har en viss benägenhet att skapa en idealbUd av sitt eget land, och det är i många avseenden berättigat. Men det tar inte lång tid efter återkomsten tUl Sverige för att få fullt klart för sig hur mycket som ännu finns att göra i detta land. Och vi kommer naturligtvis aldrig att bli färdiga, eftersom varje tidsperiod skapar sina egna problem som måste lösas, varje framsteg köps på bekostnad av följdverkningar som måste bemästras. Men detta innebär att se på vårt land med det internationella perspektiv som blir alltmer nödvändigt, och det innebär att man blir alltmer intensivt och levande medveten om att ett litet rikt land har mera skyldigheter än rättigheter, mera ansvar än

161

11 Riksdagens protokod 1971. Nr 8-9

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

162

anspråk i en värld som utgör ett hav av fattigdom och lidande. Det innebär ett medvetande om det nödvändiga i att sä utforma vär politik att vi inte än mer skor oss på de fattigas bekostnad utan tvärtom i ökande grad gör oss tUl våra bröders hjälpare.

Jag har under min FN-tid arbetat med framför aUt två stora problem i vUka jag hoppas att ett växande antal svenskar känner sig djupt engagerade — det första att överbrygga det fortfarande växande gapet mellan världens få rika och många fattiga, det andra att när klockan ser ut att vara fem minuter i tolv rädda vår mänskliga mUjö. I bägge dessa avseenden har Sverige som samhälle i förhållande tiU sin storlek och materiella betydelse en märklig och aktiv förgrundsplats i världssamfundet.

Den situation i vilken vi nu befinner oss vid ingången tUl 1970-talet med FN;s andra utvecklingsärtionde just inlett och dess internationella utvecklingsstrategi just antagen, med FN;s internationeUa miljövårdskonferens sammanträdande i Stockholm om knappt 1,5 år — den situationen kommer utan tvivel att i historieskrivningen betraktas som en av de mer betydelsefulla för mänskligheten.

För att lösa livshotande globala problem är tiden också mycket knapp, även om många människor antingen inte kan eller inte vUl se detta faktum i ögonen och anpassa sitt tänkande och handlande därefter.

FN;s generalsekreterare uttalade för nägon tid sedan att han mot bakgrund av de kunskaper och den överblick som hans ämbete ger honom ansåg att mänskligheten kanske har en tioårig nådatid på sig för att åstadkomma en vändpunkt för sina fyra dominerande problem — kapprustningen, befolkningsexplosionen, miljöförstöringen och världsfattigdomen.

Herr talman! Sveriges märkliga förgrundsplats i världssamfundet fick jag som FN-tjänsteman, under förhållanden som sköt min egen nationalitet helt i bakgrunden, många bevis för. Den är litet svårförklarlig. Våra prestationer hittUls har i och för sig inte kunnat utgöra tUlräcklig anledning. Men den allmänna uppfattningen både på FN-sekretariatet och bland medlemsnationerna, inte minst i u-världen, är att vårt land tUlhör dem som har hederliga avsikter och god vUja utan belastande biavsikter. Och därför möts svenskt internationeUt agerande med en verklig tUlit och med förtroende. Har Sverige sagt en sak, givit en utfästelse, sägs det, sä står man sedan för det. Vi är helt enkelt trovärdiga i FN;s och u-landsvärldens ögon.

Mot den bakgrunden, herr talman, skulle jag vUja bidra tUl denna debatt med några synpunkter på de tvä områden som jag nyss nämnde.

Anslagen tUl internationeUt utvecklingssamarbete ökar för budgetåret 1971/72 med 200 miljoner kronor tiU praktiskt taget jämnt I mUjard. De tUlhör därmed de betydande posterna i budgeten, vilket är glädjande; dock är det att märka att de ännu uppgår tUl endast 0,6 procent av bruttonationalprodukten. Vi har aUtså ännu ett bra stycke kvar tUl det symboliska etappmålet 1 procent.

I tredje huvudtiteln sätts de svenska biståndsanslagen in i ett internationellt perspektiv och redovisas mot bakgrunden av den internationella utvecklmgsstrategin för det andra utvecklingsårtiondet, som

antogs av Förenta nationerna vid dess högtidssammanträde den 24 oktober 1970. Det är utomordentUgt tUlfredsstäUande att en översättning av dessa dokument — det mest ambitiösa försöket hittUls att tU. praktiskt handlande omsätta en upplevelse av världssolidaritet — återfinns i riksdagstrycket i form av en bilaga tUl tredje huvudtiteln. Det framgår av strategitextens punkter 42 och 43, att det beslut som fattades av 1968 års riksdag och som fra Lewén-Eliasson tidigare har hänvisat tUl, nämligen att anslagen för biståndsändamål skall uppgå tiU I procent av bruttonationalprodukten vid mitten av detta årtionde, står i direkt samklang med strategins målsättning i fräga om de rika ländernas insatser i utvecklingssamarbetet.

Så kunde ocksä Sverige vid höstens generalförsamling ansluta sig tUl dessa målsättningar*utan de reservationer som åtskUliga andra industrUänder såg sig föranlåtna att avge. Därmed har vårt land — och detta är viktigt att fastslå — inte en avtalsmässig men väl en politisk och moralisk internationell förpliktelse att handla i överensstämmelse med vad vi har verkat för i det internationella samarbetet. De svenska biständsanslagen har förlorat det sista inslaget av marginaUtet och restpostkaraktär. De nu föreslagna anslagshöjningarna innebär att utbyggnaden av den svenska biståndsverksamheten fortsätter programenligt.

Inom ramen för denna utbyggnad bör de svenska insatserna utformas i samklang med och alltmer som led i den FN;s internationeUa utvecklingsstrategi, i vars utarbetande Sverige har tagit sä aktiv del. Inte minst är det viktigt att värt lands representanter fullföljer insatserna — för vUka Sverige blivit känt i FN-sammanhang — för att främja det nya synsätt pä utveckling som betonar kravet på en balanserad och samlad utvecklingsplanering med syfte att uppnä ekonomisk och social utjämning, ökad social rättvisa och förbättrade levnadsviUkor för de enskUda människorna i u-länderna. Under min FN-tjänst hade jag speciellt ansvar för de utvecklingsaspekter som har blivit kända under beteckningen det integrerade synsättet. Därför noterar jag med särskUd tiUfredsställelse att detta synsätt, som redovisades för och godkändes av riksdagen förra året, kommit att bli vägledande även för de bilaterala svenska biståndsinsatserna.

Låt mig tUlägga att Förenta nationerna, som det mest fulltoniga uttrycksmedlet hittUls för världssamfundet i fråga om positivt internationeUt samarbete för utveckling, kommer att under de kritiskt avgörande första åren av det andra utvecklingsårtiondet behöva stöd, materieUt och psykologiskt, av de rika medlemsstater som är besjälade av en vUja att göra 1970-talet tUl ett framstegens årtionde för det internationeUa utveckUngssamarbetet. Sverige kan, trots sin Utenhet, i kraft av sin utvecklingspoUtiskt starka position här spela en viktig roU. Det är min förhoppning att riksdagens stöd åt vad som sägs i tredje huvudtiteln härom skaU komma att få en ganska stor betydelse för de närmaste årens arbete inom Förenta nationerna.

Innan jag gär in på miljöproblemen skuUe jag, herr talman, vUja helt kort kommentera en tUl kvantiteten obetydUg del av åttonde huvudtitelns imponerande budget. Det hör samman med huvudtemat för mitt inlägg: att Sverige genom sm situation och ställning i världen, genom sin

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

163

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

164

accepterade neutralitet, sina jämförelsevis stora resurser och sin relativa anständighet i det internationella samarbetet är mer respekterat och konfronteras med större förväntningar i omvärlden än vad vi kanske föreställer oss. Detta gäller också den bUd utåt av värt land som skapas genom olika slag av nyhets-, opinions- och kulturförmedlare. Vad jag nu speciellt har i tankarna är utlandsprogrammet vid Sveriges Radio, vars verksamhet av lyssnamndersökningar i olika länder att döma innebär en värdefuU och uppskattad information i utlandet om det svenska samhället. Inte minst har det framkommit att utländska lyssnare har stark tUltro tUl Radio Swedens nyhetsutsändningar, just därför att de kommer från det neutrala och obundna Sverige och därför anses vederhäftiga - samma trovärdighetsintyg alltså som man träffar pä i andra sammanhang.

Som ordförande i Svenska institutets styrelse kan jag inte underlåta att intresserat följa all verksamhet för information om Sverige tUl utlandet, speciellt i ett läge där denna verksamhet får ökad betydelse på grand av den politiska och ekonomiska situationen. Det är därför med stort beklagande jag konstaterar att den oförändrade medelstUldelningen tUl utlandsprogrammet i en tid av starkt ökade kostnader kommer att leda till betydande nedskärningar i programverksamheten, möjligen ocksä nedläggning av programmet på något eller några av de sju språk man sänder pä och därigenom mistade våglängder, som blir svåra att senare fä tUlbaka. Jag är medveten om att var och en av de tusentals poster i budgeten som för det nya budgetåret föreslås oförändrade eller nedskurna kan uppkaUa nägon ledamot av riksdagen tUl bekymrade kommentarer. Men jag mäste uttrycka en aUdeles speciell tveksamhet i fråga om det kloka i att, i det läge där vi just nu befinner oss, förminska den svenska informationsverksamheten riktad till utlandet. Eftersom jag tror att detta vore ytterst olyckligt viU jag uttala att det borde vara möjligt att pröva olika tänkbara vägar för att inför det nya budgetåret lätta trycket på kostnadssidan för det skattemedelsfinansierade utlandsprogrammet, när en inkomstförstärkning nu verkar utesluten. Sverige är politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt en del av världen med det ansvar och de skyldigheter det medför. För att i en kritisk tid levandegöra detta för både oss själva och omvärlden behöver vi inte mindre, utan större kontaktytor mot denna omvärld.

Herr talman! ÅtskUliga av mina ärade kolleger i kammaren kan anse ett ordval aUtför starkt som antyder att, i fråga om den miljö som vi alla tiU hundra, procent är beroende av för våra Uvsbetingelser, klockan är fem minuter i tolv. Efter att återigen ha sett miljöproblemen i vår värld, vars öde vi aUa delar, från ett globalt perspektiv kan jag inte överge min uppfattning att klockan är fem minuter i tolv. Det är helt enkelt fråga om det mänskliga överlevandet. Och tiden gär i detta avseende så fort att vad man närmast undrar över är om vi pä modernt förhandlingssätt kan stoppa klockan för att vinna tid att nä enighet om de nödvändiga åtgärderna.

Också här ligger vårt land långt framme, mätt med internationeUa mätt. Vi har en intensiv allmän debatt, en avancerad målsättning och en jämförelsevis långt hunnen procedurordning för att handskas med de

Tisdagen den 19 januari 1971

praktiska yttringarna av miljöproblemen. De i statsverkspropositionen Nr 9 framlagda förslagen tUl anslag under nionde huvudtiteln återspeglar en angelägen prioritering av detta område. Förgiftningen av vår miljö har gätt sä långt att ingen av oss undgår dess verkningar. Inför ett senatsutskott sade den amerikanske biologen Barry Commoner på våren 1969; "Den moderna teknologiska människan bär med sig strontium-90 i benbyggnaden, jod-131 i sköldkörteln, DDT i fettvävnaderna och asbest i lungorna." Det är drastiskt uttryckt — och drastiska och snabba åtgärder är sannerligen nödvändiga.

Men också i detta sammanhang skulle jag vilja anlägga vissa mer principiella och långsiktiga synpunkter. Att skydda hälsan och förebygga sjukdomar genom en så långt möjligt giftfri miljö, att säkra en naturlig balans i växt- och djurvärld, att så planera för utnyttjandet av de naturUga resurserna att möjligheten tUl kontakt med orörd och oskadad natur bevaras — aUt detta är nu aUmänt erkänt som oundgängliga och trängande viktiga skyldigheter för samhäUe och näringsUv. FN-konferensen nästa år måste komma att bilda upptakten tUl ett långtgående internationellt samarbete, i stor utsträckning i för medlemsstatema bindande former, bl. a. därför att länder och industriföretag med ett aktivt och avancerat miljöprogram inte kan få bli Udande av detta i den internationella konkurrensen.

På sikt är det som sagt en fråga om överlevandet, en fråga om hur länge jordens totala resurser kommer att räcka tUl för en allt snabbare växande befolkning. Världsfattigdomens kris måste lösas med jordbruksmodernisering och industrialisering, säger vi oss med rätta. Men det är just de processerna och den urbanisering som följer i deras släptåg, som tiUsammans med befolkningstillväxten skapar de aUt allvarUgare mUjö-problemen. Därigenom blir människan sin egen värsta fiende. Tove Jansson låter i sin senaste bok "Sent i november" Mymlan säga tUl den ängsUga FUifjonkan; "Här finns inga värre saker än vi själva." Det är ett vist påpekande, som erimar om den ofta citerade seriefiguren Pogo i Washington Post: "Nu har vi upptäckt fienden. Han är vi själva." Den rika industrialiserade världen karakteriseras av en mänsklig livsföring som är helt enkelt förödande därför att den har trott sig ha rätt att för egen kortsiktig vinning utnyttja naturresurserna med hjälp av modern teknologi och med bortseende från de sociala kostnader som ser ut att åtfölja varje tekniskt framsteg.

Genom sin rovdrift med naturresurserna framstår människorna i den rUca världen som bovarna i dramat, vUka tUl straff nu upptäcker att de är i färd med att gräva sin egen grav. Och det kusUga är, herr talman, att de — eller vi — står som förebUder för fattigvärldens folk när de nu planerar sin egen utveckUng, pä gmnd av det statusvärde som vi har lyckats ge vår egen livsföring. Välståndskrisen kommer att sprida sig — den är redan i full färd med det — tUl delar av världen, där trycket av en explosiv befolkningsökning kommer att mångdubbelt förvärra den. Det kommer snart att framstå som oundgängligt att upprätta en internationell försörjningsbalans som en ram för utnyttjandet av jordens totala resurser, en ram inom vUken de enskUda staterna måste inpassa sig.

En sådan världshushåUets försörjningsbalans, som väl inte kan komma 165

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

tUl stånd någon annanstans än i Förenta nationerna, mäste väga samman u-ländernas utvecklingsambitioner med de rika ländernas livsföring och de anspråk på vår jords resurser som den livsföringen innebär. Den kommer att chockartat påvisa välståndsländernas skrämmande tendens att leva långt över sin rimliga andel av dessa resurser. Förenta staterna, med 6 procent av jordens befolkning, förbrukar nära 40 procent av dess resurser. Och situationen i Förenta staterna av i dag, den amerikanska drömmen som blev en mardröm, speglar vad vi kan vänta oss i Sverige om några få är, ifaU vi inte ganska radikalt ändrar kurs; vi är snabbt på väg mot samma Uvsföring och samma därav följande rovdrift med egna och andras resurser. Sätter vi in vår egen samhällsekonomi i världsförsörj-ningssammanhang visar det sig att vi, med 0,2 procent av jordens befolkning, förbrukar drygt I procent av dess resurser.

Herr talman! Vi driver, med all rätt, jämlikhetskravet och utjämningskravet inom vårt land och mellan de rika och fattiga länderna. Men varken inom eUer meUan folken kan det ,nägonsin bli möjligt att åstadkomma större rättvisa och jämlikhet enbart genom en rörelse uppåt. Om man, låt vara som en utopisk teori, tänker sig jordens fattiga 70 procent uppnå Förenta staternas och Sveriges levnadsstandard spricker naturligtvis den internationella försörjningsbalansen. Ekvationen går inte Uiop, världens resurser räcker helt enkelt inte tUl för en så hög levnadsstandard åt alla. På sikt blir en sänkning av konsumtionsnivån i den rika världen — liksom en sänkt realstandard för de privUegierade grupperna i både rika och fattiga länder — nödvändig om de totala resurserna skaU räcka tUl en anständig levnadsstandard för alla.

Detta .gäller, herr talman, också vårt land som ett litet rikt och privUegierat land. Jag tror att en ändring i vårt sätt att använda våra resurser kommer att tvinga sig fram. Jag tror ocksä att vi, för att styra detta i den rätta riktningen, borde sätta i gång en framtidsforskning. Det skaU inte vara det slags futurologi som extrapolerar, i bästa science fiction-stU, dagsaktuella trender i vetenskap, teknik och ekonomi och som verkar att endast kunna tänka sig en vidareutveckling av dagens samhälle, bara än mer tekniskt dominerat, än mer datadominerat och försett med aUehanda mirakelting för vår Uvsföring. Nej, jag tänker mig ett forsknings- och planeringsarbete, med utgångspunkt i de värderingar för samhällsplaneringen — nämligen rättvisa, social utjämning och jämlikhet - som nu verkar aUmänt godtagna, ett arbete baserat på frågan; Vad för sorts samhälle viU vi ha om 30 år, i vad för sorts samhälle vUl vi att våra barn och barnbam skaU leva? Det skall vara ett forsknings- och planeringsarbete instäUt pä att aktivt och nu styra utvecklingen i den riktningen i stäUet för att låta en mer eller mindre anonym utveckling styra oss.

166

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Den nya enkammaren har ett imponerande antal ledamöter. Trots detta tycker man sig ju stå i en glesbygd för ögonblicket, när man ser ut över lokalen — något som man kan beklaga med tanke på det engagerade, på perspektiv fyllda och djupt insiktsftilla anförande som vi nyss hörde. Men anförandet har ju räddats genom det

alltid fungerande protokoUet.

I detta sammanhang dristar jag mig att erinra om att moderata samlingspartiet yrkade på 300 ledamöter i den nya enkammaren — ett yrkande som vidhölls med stöd från några ströröster, i de förberedande överläggningarna, i grundlagberedningen, i konstitutionsutskottet och i kamrarna. Det kanske hade varit ännu färre närvarande nu, om förslaget gått igenom, men vi tror i alla faU att det skuUe ha givit större arbetsduglighet åt den nya kammaren.

Nu blev det inte så — tendensen går snarare i motsatt riktning. Inom kort kommer kammaren att få behandla förslag tiU grundlagsändringar som går ut på att ersättare skall tUlkomma för statsråd, för talmän och för enskilda ledamöter. Ett bifall tUl det förslaget innebär att kammarens ledamotsantal de facto utökas med mellan 16 och 20 arbetande personer, aUtsä ersättarna för statsråd och talmän.

I denna situation har vi kammarledamöter väl bara en sak att göra, nämligen att försöka hjälpa talmännen att ordna med tUlfredsställande arbetsförhållanden ändå och därmed ocksä bidra tUl att förslagen på gmndlagberedningens bord rörande inskränkta debattider och restriktioner av olika slag icke någonsin förverkligas.

När man får ordet så här sent — jag är förmodligen dagens sista talare — vore det frestande att göra en sammanfattning av debatten. Det skaU jag emellertid inte göra. Den enda talare som jag vUl något recensera — om jag fär använda det ordet — är statsminister Palme i hans första inlägg. Enligt ätskUligas mening har statsministern under senare tid "legat lågt". Det har sagts så i pressen. Han har inte gjort sä stora framträdanden, utan han har samlat sig inför mötet med denna kammare. I dag skulle alltså det stora språnget göras.

Vad innehöll dä detta stora spräng? Ja, det innehöll tUl stora delar vad som gammalt och kärt är för oss alla, nämligen en beskrivning av hur socialdemokratin har ordnat aUa reformer i detta land. Vidare innehöll det de vanliga anklagelserna mot oppositionen för överbudspolitik, ocksä det en gammal och kär läxa. En Uten nyhet var att statsministern med stor dramatisk skicklighet — han bevistade ju invigningen av ett teater-och fUmhus i går — beskrev åtskUliga kvardröjande missförhåUanden i det här landet och de risker som enskilda människor kan råka ut för. Han gjorde det med all rätt. Det var en beskrivrung som vi aUa tiU stora delar kunde instämma i. Den enda reflexion man möjligen kunde göra, när man lyssnade på anförandet, var; Vem har ansvaret för att dessa missförhållanden fått pågå så länge? Vem har ansvaret för att inga ingripanden gjorts? Ja, det kan ju inte i första hand vara oppositionen. Det mäste väl vara regeringen som haft ansvaret under denna tid, dvs. under åtskilUga decennier. Det är ju ändå en regerings plikt att i första hand regera.

Herr talman! Jag hade tänkt att här tala om Förenta nationerna och om en del problem i samband därmed, men jag skaU inte göra det. Vi får ju en utrikesdebatt inom kort. I stället skaU jag övergå tiU ett ämne som har behandlats av flera tidigare talare, nämligen annonsskatten. Jag skall försöka koncentrera min framställning och ta den punktvis.

Det är sällan man i det politiska livet står inför en åtgärd som har företagits i ett visst syfte och om vUken man på förhand kan säga att det i

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

167

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

168

stället borde ha varit tvärtom. Jag minns ett sådant exempel frän 1933. Då föreslog regeringen att vissa värnpliktsövningar skuUe inställas i syfte att bekämpa arbetslösheten. Det var ju inte direkt att bekämpa arbetslösheten. Man borde i stället ha handlat tvärtom, dvs. givit flera värnpliktiga möjligheter att klara av sin värnpliktstjänstgöring just vid den tidpunkten.

Nu vill man hjälpa andra- och tredjetidningarna genom en särskUd annonsskatt. Man borde i stället göra tvärtom, om man vill hjälpa dessa tidningar. Man borde ta bort den moms som finns pä tidningars annonsering. Detta är inte tekniskt möjligt, och ingen föreslär det i dag, men det visar ändå i vUken riktning man borde ha gått i stäUet för att beträda den väg som man nu är inne på. Kanske har man där lekt med en tanke som ibland framförs när det gäUer företagsamheten i övrigt, att om något företag är lönsamt och går med vinst, så skaU man ta av denna vinst och ge ät mindre lönsamma företag i samma bransch. Det är ju en tankelek. Men det skulle möjligen bara störa lönsamheten för de lönsamma utan att garantera lönsamhet för de icke lönsamma.

Inom tidningsekonomin är förhållandena mycket mera komplicerade. Där är det så att en höjning av den aUmänna prisnivån pä annonser faktiskt drabbar andra- och tredjetidningarna i första hand. De stora tidningarna, som så att säga lever sitt eget liv, är relativt oberörda av ett sådant ingripande, i varje faU när det gäUer den första delen av ingreppet. AUa tidn:(ngar drabbas däremot av en nedgång på visst sätt. För att belysa hur knappa marginalerna är kan jag nämna att den svenska dagspressens bruttoöverskott av tidningsrörelse år 1967 var ungefär 75 miljoner kronor. Det svarar tämligen väl mot vad 10 procent av annonseffekterna betyder — 70 miljoner kronor. Så knappa är marginalerna.

Vi invänder mot annonsskatten att den motverkar sitt eget syfte att stödja andratidningarna. Den innebär en klar diskriminering av dagspressen som reklammedel tUl skillnad frän andra reklammedel. Den föreslås införd utan att den tiUsatta utredningens resultat avvaktas. Var det inte statsministern själv som vid den stora partikongressen avvisade ingrepp i fråga om reklamen med att hänvisa tUl utredningen, vars resultat borde avvaktas? Annonsskatten torde sakna motsvarighet i andra länder, v;Uket kan föranleda vissa internationella komplikationer. Den påverkar inte blott den rent ekonomiska lönsamheten, utan även läsvärdet, eftersom många annonser har läsvärde och därmed också är upplagefångande. Således blir hjälpen åt andratidningarna ännu mindre.

Föga hjälpes man i detta läge av att 30 miljoner kronor skaU gå tUl ett presstöd, om vars innehåll ännu ingen vet något. Uppenbarligen skaU statsrådet Lidbom — en regeringens Mädchen fiir allés — klara ut den saken på relativt kort tid. VUken väg skall han välja? Det rör sig om svåra problem. Det här vet man ingenting om. Det får riksdagen inte heller veta, utan vi får avvakta och se. Hur skall det hela gå tUl?

Jag kanske i detta sammanhang kan erima om att en tidigare pressutredning faktiskt har kapsejsat på denna punkt. Det finns väl risk för att nya pressutredningar som får karaktären av snabbutredning i detta avseende ocksä kan råka ut för olyckshändelser.

I varie fall borde det vara klart att ett nytt presstöd, som förvisso

behövs i mänga fall, inte får gå över partierna. Det skapar ett beroendeförhåUande tUl partierna, som strider mot pressens arbetsmöjligheter och reeUa existensviUkor. Ej heUer får sådant presstöd selektivt utdelas av en grupp personer i toppen på något företag, någon institution eUer därför tUlskapad organisation. Även om tUl en början granskningen baseras på balansräkningen smyger sig lätt den tanken in, att det i själva verket blir innehållet i tidningen som ligger tUl grund för om den skaU få gåvor eller icke. Då kommer tryckfriheten in i bUden — ett ämne som inte heUer har berörts i det korta avsnitt där vi fått reda på vad som hitintUls förutses.

Regeringen skall tydligen genomföra sina avsikter utan remiss, utan överväganden. Man kan bara hoppas att den nya riksdagen skall erinra sig att det dock är riksdagen som förfogar över beskattningsmakten. Skulle riksdagen hävda sin rätt i det sammanhanget får väl det ansvariga statsrådet — vem det nu är — trösta sig med skaldens ord: Rätt du tänkt, fast det var fel.

Nr 9

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen till morgondagens sammanträde.

§ 2 På hemställan av herr talmannen beslöts att Kungl. Majrts propositioner nr 1 och 2 skuUe sättas sist på föredragningsUstan för morgondagens plenum.

§ 3 Kammaren åtskildes kl. 0.30.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert

169

Nr 8-9 år 1971

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 19 januari

Herr talmannen 3

" Ahlmark (fp) 136

" Andersson i Örebro (fp) lOl

" Antonsson (c) 105, 115, 116

" Bengtson, förste vice talman (c) 146

" Bohman (m) 26, 60, 69, 128,134

" Burenstam Linder (m) 93

" Dahlén (fp) 84

" FäUdin (c) 79

" Hedlund (c) 4, 57,68, 125, 127, 133

herr Helén (fp) 14, 58, 70, 133 " Hermansson i Stockholm

(vpk) 72 " Hernelius (m) 166 " Krönmark (m) 142 fm Lewén-EUasson (s) 154 herr Norrby i Gunnarskog (c) 100 " Palme, statsminister 42, 62,

71, 114, 116 " Sträng, finansminister 117, 130,135 fru Thorsson (s) 161 herr Werner i Tyresö (vpk) 156

170