Riksdagens protokoll 1971:86 Torsdagen den 13 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:86

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:86

Torsdagen den 13 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Stöd till jordbruket i norra Sverige, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 33 i anledning av Kungl, Majts proposition angående stöd tUl jordbruket i norra Sverige, m, m.

Sedan Kungl, Majt i propositionen nr 1 (bUaga II, punkten C 4) föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet tUl Särskilt stöd åt det mindre jordbruket för budgetåret 1971/72 beräkna ett förslagsanslag av 75 300 000 kronor hade Kungl, Majt i propositionen nr 74 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 19 mars 1971 föreslagit riksdagen att

1, godkänna vad som förordats i propositionen i fråga om pristUlägg
på mjölk, kött och fläsk tUl jordbruket i norra Sverige,

2, godkänna i propositionen förordade former för stöd tiU rationalise
ring av jordbruket i norra Sverige,

3.    godkänna vad som förordats i propositionen angående ersättningen tUl jordbruket för förluster tUl följd av prisstoppet för tiden fram tUl utgången av år 1970,

4.    tUl Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m, för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 78 500 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1971:982 av herrar Berndtsson i Bokenäs och Antby,

dels de i anledning av propositionen 1971 ;74 väckta motionerna

1, 1971:1313 av hertar Olsson i SundsvaU och Fälldin, vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av Kungl, Majts proposition 1971:74
beträffande områdesindelning och stödnivåer för mjölk, kött och fläsk
beslutade i enlighet med de ändringar som för Västernorrlands län
föreslagits i motionen,

2,     1971:1314 av hert Sellgren m, fl,,

3,    1971:1315 av herr Westberg i Ljusdal, vari hemstäUts att rUcsdagen beslutade att i skrivelse tUl Kungl, Majt hemstäUa att Järvsö i Ljusdals kommun och Iggesund i HudiksvaUs kommun skulle hänföras tUl område Il och att Ockelbo kommun hänfördes tiU område III,

4,     1971:1375 av herr Boo m.fl.,

5,     1971:1376 av hen Eriksson i Bäckmora m. fl,, vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen beträffande det särskUda mjölkpristUlägget tiU jordbruket i nona Sverige

a. beslutade att tUlägget skulle utgå med 11 öre i stödområde II, 8 öre

95

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tlH jordbmket i norra Sverige, m. m.

96

i stödområde III och 4 öre I stödområde IV, aUt per kg 4 % mjölk, b, uttalade att Järvsö och Iggesunds kommuner borde hänföras tUl stödområde II samt Ockelbo kommunblock tiU stödområde III,

6,     1971:1377 avherr Hedlund m, fl,, vari hemstäUts

att riksdagen vid behandUngen av propositionen nr 74 skuUe

I.      i skrivelse tUl Kungl, Maj:t anhåUa om skyndsam utredning

a)    om ett system för prisstöd tUl smågrisproduktion i norra Sverige,

b)    om inflationsskydd för det särskUda prisstödet tUl jordbruket i norra Sverige,

II.  i skrivelse tUl Kungl. Majt anhålla, att tUlämpnlngsföreskrifterna
beträffande s. k. begränsat Investeringsstöd tUl företag med begränsade
UtveckUngsmöjUgheter fick en sådan utformning

a)    att lantbruksnämnden skuUe överväga rationaliseringsfallen tUlsammans med länsarbetsnämnden men dock ensam svara för den slutliga och avgörande bedömningen i enlighet med vad I motionen anförts,

b)    att jordförvärvslån och driftslån skulle kunna medges även i samband med nyetablering,

c)    att begränsat investeringsstöd skulle kunna utgå även tiU deltidsjordbruk enligt i motionen angivna förutsättningar,

III.     uttala att lantbruksnämnderna i nona Sverige borde ha vidsträckt handlingsfrihet vid handläggningen av frågor om rationaUseringsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,

IV.     i skrivelse tUl Kungl, Majt begära skyndsam utredning om samordning av jordbrukspolitiken för norra Sverige med andra i sammanhanget betydelsefulla verksamheter i syfte att skapa ett samlat program för jordbrukets såväl försörjnings- och beredskapspolitiska som regional- och miljöpolitiska uppgifter,

V.   medge inrättande av en fast tjänst för statskonsulent i norrländsk
växtodUng vid lantbruksförsöksanstalten Röbäcksdalen,

7,     1971:1378 avherr Jonasson m, fl,,

8,     1971:1379avfru Jonäng m, fl,,

9,     1971:1380 av herr Petersson i Gäddvik m, fl,, vari hemstäUts att riksdagen vid behandUngen av proposition 1971:74 angående stöd till jordbruket i norra Sverige m, m,

a,  beslutade att de föreslagna pristUläggen på mjölk, kött och fläsk
skuUe vara indexreglerade i enlighet med vad som gällde i fråga om
jordbrukets prisavtal,

b,  beslutade att mjölkpristUlägget skulle utgå med 20 öre/kg mjölk
inom det område där fraktbidrag för fodersändningar f, n, utgick,

c,  i skrivelse tUl Kungl, Majt gav tUl känna vad i motionen anförts
rörande formerna för stöd tUl rationalisering av jordbruk i norra Sverige,

10,  1971:1381 av herrar Ängström och Sellgren, vari hemställts att
riksdagen beslutade

a,  att nuvarande fraktbidrag tiU fodersändningar tUl jordbruket i
norra Sverige skulle bibehållas oförändrat,

b,  att investeringsstödet även skulle kunna utgå tUl deltidsarbetande
jordbrukare,

c,      att nedre gränsen för investeringsstödet slopades,

d,  att 200 000 kronor anvisades för försöksverksamhet med ökade
statsbidrag tUl kurskostnader för enskilda jordbrukare.

utskottet hemställde att rUcsdagen

1,    i anledning av Kungl, Majts förslag och motionerna 1971:1315 och 1376 och med avslag på motionerna 1971:1313, 1375, 1378, 1379, 1380 och 1381, de båda sistnämnda motionerna såvitt nu var i fråga, godkände vad I betänkandet förordats i fråga om pristUlägg på mjölk, kött och fläsk tiU jordbruket i norra Sverige,

2,    med bifaU tlU Kungl, Majts förslag och med avslag på motionen 1971:1377, såvitt avsåg yrkandena under II i motionens hemställan, och motionen 1971:1381, såvitt nu var i fråga, godkände i betänkandet förordade former för stöd tUl rationaUsering av jordbruket i norra Sverige,

3,    lämnade utan åtgärd motionerna

a,      1971:982,

b,      1971:1314,

c,      1971:1377,

d,      1971:1380,

e, 1971:1381, varav de tre sistnämnda såvitt de ej behandlats i det
föregående,

4,    godkände vad i propositionen förordats angående ersättningen tUl jordbruket för förluster tUl följd av prisstoppet för tiden fram tUl utgången av år 1970,

5,    tiU Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m, m, för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 78 500 000 kronor.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, nt m.

Reservation hade avgivits av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Larsson i Borrby (c). Berndtsson I Bokenäs (fp) och Stjernström (c), som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemstäUa,

att riksdagen

1 a, i anledning av Kungl, Majts förslag och motionerna 1971:1377
och 1380, båda motionerna såvitt nu var i fråga, som sin mening gav
Kungl, Majt tiU känna vad reservanterna anfört beträffande justeringar av
pristUlägg på mjölk, kött och fläsk med hänsyn tiU utvecklingen av den
allmänna prisnivån,

b, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1971:1315 och 1376 och med avslag på motionerna 1971:1313, 1375, 1378, 1379, 1380 och 1381, de båda sistnämnda motionerna såvitt nu var i fråga, godkände vad 1 reservationen i övrigt förordats i fråga om pristUlägg på mjölk, kött och fläsk tUl jordbruket i norra Sverige,

2 a, i anledning av Kungl, Majts förslag och motionerna 1971:1377,
1380 och 1381, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, som sin mening
gav Kungl, Majt tUl känna vad reservanterna anfört beträffande
möjligheterna att ge begränsat investeringsstöd tUl deltidsjordbruk och i
samband med nyetablering,

b. i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1377, såvitt avsåg yrkandet under II,a i motionens hemställan, och

97

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 85-86

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m

motionen 1971:1381, såvitt nu var i fråga, godkände i reservationen i övrigt förordade former för stöd till rationalisering av jordbruket i norra Sverige,

TUl detta betänkande hade fogats ett särskUt yttrande av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m). Krönmark (m), Larsson i Borrby (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp).

98

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Till grund för den proposition som behandlas i jordbruksutskottets betänkande nr 33 ligger 1969 års utredning angående särskilt stöd tUl jordbruket i norta Sverige,

Jag kanske inte skall kritisera utredningsarbetet och resultatet av det, men nog har jag ett intryck av att utredningen inte lyckats sätta sig in i de lokala problemen, framför allt de områdesgränser som finns och som uppfattas som orättvisa när det gäller bl, a, mjölkpristUlägget, Därför har vi också i mitt län, Gävleborgs län, erfarit att den justering av områdesindelningen och prisgränserna som man hade hoppats på med anledning av Kungl. Majts proposition inte har genomförts. Om det nu beror på att utredningen Inte ägnat landskapet tillräckUg uppmärksamhet eller att utredningens sammansättning koncentrerats tUl vissa län låter jag vara osagt, men nog hade det varit angeläget att utredningens sammansättning i en sådan här viktig fråga hade fått en större spridning i detta stora Norrland, så att också nedre regionerna av Norrland hade kommit med på ett hörn.

Vad utredningen och propositionen inte beaktat har vi på Gävleborgs-bänken över alla partigränser tagit upp i motionen 1376, vilken jordbruksutskottet tiU vissa delar glädjande nog har beaktat i och med att man biträtt våra yrkanden beträffande Iggesund, Järvsö och Ockelbo kommuner om justeringar av områdena i vad det gäller mjölkpristiUägget så att administrativa mejeriområden kan håUas samman.

Andra yrkanden i vår motion, t. ex. om ett högre pristiUägg såväl inom område II, omfattande norra Hälsingland, och område III, södra Hälsingland, har däremot icke kunnat biträdas av jordbruksutskottet. Det är under sådana förhåUanden olyckligt att i ett och samma landskap dra gränser som skapar spänningar och som medför att mjölken på samma mjölkpaU så att säga kan betalas med olika pris.

Propositionen visar att södra Hälsingland får en procentuell höjning av mjölkpriset med endast 16,7 procent, Västernorrland får 32 procent och Jämtland 54 procent jämfört med nu rådande utgående mjölkpristUlägg, Med det utfallet kan man konstatera att område III inte ens har fått kompensation för den penningvärdeförsämring som Inträffat sedan bidraget infördes utan en realförsämrlng.

Nu har jag noterat att en ny justering av områdena för mjölkpristiUägget skaU kunna ske efter en treårsperiod. Jag viU ställa följande fråga tUl jordbruksministern, eftersom han finns här i kammaren: Är det möjligt i sådana områden där gränsjusteringen icke nu blir tiUfredsställande att inom den tiden, dvs, tre år, hos myndigheten få en rättelse tiU stånd? Det tror jag vore ett önskemål från flera håU där man nu inte är tiUfredsstäUd

med den lösning som anges i propositionen och som jordbruksutskottet i sin behandUng av frågan har kunnat tUlmötesgå.

Herr talman! Det var endast dessa synpunkter som jag viUe framföra med anledning av vår motion och den behandling som den rönt i jordbruksutskottets betänkande nr 33 i de delar där man inte ansett sig kunna biträda den i nuvarande läge.

Herr OLSSON i SundsvaU (c):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 33 behandlas stödet tUl jordbruket i norra Sverige. Ett särskUt stöd tUl jordbruket i denna del av landet har utgått alltsedan 1941 och ändrades senast 1962.

Propositionen bygger på den år 1969 tiUsatta utredningen, som i höstas avlämnade ett enhälUgt betänkande.

Det är betydelsefullt att åtgärder föreslås i syfte att bryta den nedåtgående tendensen i produktionsutveckUngen inom jordbruket i norra Sverige. Med tiUfredsställelse noteras att det i propositionen framhålls att jordbruket bör bestå och intensifieras i de områden som har för landsdelen goda förutsättningar för jordbruk samt att rationeU jordbraksproduktion där liksom i landet i övrigt bör ge sina utövare en med andra yrkesutövare likvärdig standard.

PristUlägget avses utformas så att det skaU kompensera jordbruket i norra Sverige för dess något svagare naturliga förutsättningar. Så långt det gäller dessa allmänna synpunkter har det glädjande nog varit lätt att nå enighet. Men nästa fråga bUr; Vilka stödåtgärder fordras för att dels åtminstone bibehåUa den nuvarande produktionsnivån och dels ge jordbrukets utövare inom området förutsättningar för inkomstjämstäUd-het med andra grupper?

Jag ämnar här endast beröra något om pristlUägget och förslaget tUl områdesindelning för detta. Utredningen var även i dessa frågor enig, men remissinstanserna har gjort åtskilliga erinringar både mot gränsdragning och mot stödets storlek inom ohka områden.

SpecieUt har utredningens förslag tUl prisstöd inom Västernorrlands län kritiserats. Här har praktiskt taget rått enighet meUan länsstyrelsen, lantbruksnämnden och jordbrukets organisationer om vUka ändringar som borde ha gjorts för att jordbruket i Västernorrlands län skuUe få en rättvis behandling. Men jordbruksministern har i propositionen, trots denna enighet inom länet, inte tagit hänsyn till vad som framhållits både i remissvar och vid särskUd uppvaktning inför honom.

Med anledning av detta har herr FäUdm och jag väckt en motion med nr 1313, där vi föreslår att prisstödet i Västernorrlands län utformas i enlighet med vad remissinstanserna föreslagit, vUket innebär att länet utom Sundsvallsregionen hänförs till område I.

Utredningen, jordbruksministern och nu även utskottet föreslår att områdesindelningen för mjölkpristUlägg för de fyra nordligaste länen utformas så — vilket framgår av den karta som jag visar på storbUdspro-jektorn — att tUl prisområde 1, som får 13 öre per kilo mjölk, hänförs Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt västra delen av landskapet Ångermanland, Dessutom skall det område som tidigare haft fraktbidrag för fodersändningar — dvs, kommuner i Lappland och norra

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

99

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m

100

Jämtland - få ett prisstöd som ligger 4 öre högre än för det övriga område I. Huvuddelen av Västernorrlands län hänförs alltså, såsom framgår av kartan, till område II — den streckade delen av kartan jämte SundsvaUsdistriktet, som är ostreckat. Område II föreslås få ett prisstöd av 9 öre per kilo.

Det område som nu föreslås få 9 öres tUlägg har aUtsedan 1962 haft ett tillägg på 6,8 öre. Höjningen är aUtså enbart 2,2 öre, eUer drygt 30 procent, vUket även herr Eriksson i Bäckmora framhöll nyss. Det är knappast ens en full kompensation för den penningvärdeförsämring som skett sedan 1962. Man kan inte se detta som en verklig förbättring utan endast som ett återställande av tlUäggets tidigare realvärde.

Av flera anledningar är det erforderligt med ett kraftigare stöd Inom Västernorrland än det i propositionen föreslagna. Låt oss först se på lönsamhetsförhållandena för jordbruket. Utredningen lät utföra en jämförande studie rörande lönsamhet och utvecklingsmöjligheter för jordbruket i norra och mellersta Sverige. Denna undersökning skulle ge behövligt underlag för bedömning av storleken av den inkomstförstärkning som erfordras i norra Sverige för att lönsamheten skall motsvara den i mellersta Sverige. Underlaget för bedömning av stödbehovet i Västernorrland synes ha utgjorts av kalkyler för typområde, omfattande SundsvaUs kommunblock. EnUgt lantbruksnämnden, som ju bör kunna anses vara expert på sitt läns jordbruk och jordbruksförhåUanden, har man för Västernorrland tagit ett bland de bästa områdena som typområde. Lantbruksnämnden påpekar att jordbruksförhåUandena i Västernorrlands län med undantag av Sundsvallsregionen ej är gynnsammare än i de bättre jordbruksbygderna inom det föreslagna prisområde I. Nämnden anger här arronderlngsförhållanden, åkertäthet och topografi. Jag citerar här några ord ur lantbruksnämndens yttrande:

"Slutsatsen blir således enhgt lantbruksnämndens bestämda uppfattning att gynnsammare lönsamhetsförhällanden inte kan åberopas som motiv för lägre norrlandsstöd i Västemorrlands län jämfört med Storsjöbygden i Jämtlands län. Även om utredningen inte redovisat kalkyler för något typområde i Västerbottens län, torde motsvarande slutsats kunna dras vid en jämförelse med Västerbottens läns kustland."

Lönsamhetsförutsättningen är avgörande för jordbrukets fortbestånd. Vi kan konstatera att trots att jordbruket i länet inte har några egentUga alternativ tUl mjölkproduktionen, har denna produktlon där minskat ungefär lika mycket som genomsnittligt för landet. Allt fäne jordbrukare och i synnerhet allt färre jordbrukarungdomar har för närvarande några större förhoppningar på jordbruksnäringens framtid mom området. Åldersfördelningen bland jordbrukarna är sådan att vi riskerar en avsevärt minskad mjölkproduktion under den kommande tioårsperioden, om inte åtskilliga yngre personer är beredda att satsa på jordbruk och mjölkproduktion.

En fortsatt produktionsminskning skulle innebära dels försämrade förutsättningar att upprätthålla en lönsam drift vid jordbrukets föräd-Ungsindustrler, främst mejerierna, dels högre transportkostnader för mjölken för de återstående jordbrukarna, dels lägre inkomster och fäne sysselsättnlngstiUfäUen  på landsbygden, dels svårigheter att tUlgodose

konsumtionsmjölksbehovet inom mellersta Norrland och dels att jordbruksbygder bUr förbuskade, förfallna och avfolkade.

Jordbrukets förädlingsindustrier är ju förnämliga anläggningar som jordbrukama i samverkan byggt upp. Sjunker jordbruksproduktionen blir nyttjandegraden för låg, ekonomin försämrad och sysselsättningstUlfälle-na färre Inom dessa industrier.

Staten satsar som bekant på bUdande av bärkraftiga SR-jordbruk, tidigare benämnda KR-jordbruk, För att kunna få tiUfredsställande ekonomi på dessa är det viktigt att det även på övriga jordbruk upprätthålls en produktion för att inte transportkostnaderna för främst mjölken skaU bU för höga och mejerihanteringen olönsam, till nackdel inte enbart för producenterna utan på sikt även för konsumenterna.

Möjligheterna att skapa nya sysselsättnlngstiUfäUen i Västernorrland har hittills varit mycket begränsade utom i några industricentra vid kusten, 1 huvuddelen av länet är det - som länsstyrelsen helt riktigt framhålUt — viktigt att ur sysselsättningssynpunkt upprätthålla en betydande jordbruksproduktlon. Näringslivet i länet påverkas positivt om sysselsättningen blir så differentierad som möjligt. Ett livskraftigt jordbruk eUer kombinerat jord- och skogsbruk i en bygd ökar påtagligt underlaget för servicenäringar och samhäUsservice.

Märkligt är att västra Medelpad — alltså Ange kommun — och delar av mellersta Ångermanland, som tillhör det inre stödområdet inom regionalpolitiken. Inte fått komma med i prisområde 1, trots att det i dessa båda områden av sysselsättningsskäl borde vara speciellt viktigt att tillvarata arbetstUlfällena också inom jordbruket. Även övriga delar av Ångermanland har jordbruksförutsättningar och sysselsättnlngssvårlgheter som motiverar det högre stödet.

Enligt utskottets skrivning bör det ankomma på vederbörande myndighet att besluta om detaljerna i fråga om gränsdragningen. Vågar vi hoppas att - om nu riksdagen följer utskottet — myndigheterna får rätt att ändra dessa gränsdragningar, så att åtminstone några områden kan överföras tlU prisområde 1?

1 vår motion nr 1313 föreslår vi i likhet med jordbruksorganisationerna, lantbruksnämnden och länets landshövding att Västernorrlands län utom Timrå och Sundsvalls kommunblock men med IndalsUdens kommun hänförs tiU område I med pristillägg på 13 öre per kUo mjölk medan Sundsvallsreglonen hänförs tUl ett område med 11 öres pristUlägg, Härigenom skulle även, vilket lantbruksstyrelsen framhåUit, en mindre markant övergång meUan områdena 1 och II uppnås.

Angående kött- och fläskpristUlägg föreslår vi samma områdesindelning för länet som vi föreslagit i fråga om mjölken, eftersom även denna produktion bör stödjas, särskUt med hänsyn tiU underskottet i området.

Det är beklagUgt att utskottet ej tagit hänsyn tUl våra önskemål. Det kan sägas att bifaU tUl motionen skuUe öka statsutgifterna med ett par mUjoner kronor per år. Men denna merkostnad måste vägas mot vad det kostar att genom lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ge nya arbetstUlfäUen tUl jordbrukare som lämnar sin näring och övriga som tUl följd härav blir friställda. Vi vet vilka höga samhäUskostnader som det här ofta kan bli fråga om. Dessa två mUjoner kronor tUl Västernorrlands jordbrukare skulle något öka jämlikheten.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

101

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

Herr talman! Västernorrlands jordbrukare känner sig besvikna över förslaget tUl mjölkpristillägg och över att vår motion ej beaktats av utskottet. Man känner sig orättvist behandlad. Man vUl få ett stöd som om möjligt ger förutsättningar för lönsam jordbruksdrift.

Låt oss ge ett stöd tiU jordbruket som kan återge jordbrukarna och jordbrukarungdomen en framtidstro på sin näring och bygd.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU den av herr Fälldin och mig väckta motionen nr 1313 angående prisstödets utformning i Västernorrlands län.

I detta anförande instämde herrar Sellgren (fp) och Winberg (m).

102

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Det förslag tUl uppräkning och utvidgning av stödet tiU jordbruket i norra Sverige som nu ligger på riksdagens bord hälsar vi i stort sett med tUlfredsställelse. Den höjning av mjölkpristiUägget som föreslås i kombination med den prisproposition för jordbruket som om några dagar skaU behandlas här i riksdagen bör ge en stark förbättring av mjölkproduktionens lönsamhet. Då även andra prisförbättringar sker liksom ett förbättrat rationaliseringsstöd kan påräknas i vissa fall, bör jordbrukets utövare kunna se framtiden an med något större optimism än tidigare.

Vad som vid behandUngen av denna proposition blivit föremål för de flesta diskussionerna är väl framför allt gränsdragningen beträffande områdesindelningen i stödhänseende. Från början viU jag klart och tydligt säga att det givetvis är en svår fråga, och att ändringar i propositionsförslaget mte har kunnat åstadkommas på utskottsplanet kan man delvis förstå.

I motionen 1378 har vi värmlänningar, oavsett partitillhörighet, hemställt om att vissa ändringar i fråga om områdesindelningen vad gäUer det extra mjölkpristUlägget skulle ske i vårt län. Värmlands län är ett kombinerat jordbruks- och skogslän. Såväl företagsstruktur som odlingsbetingelser varierar starkt meUan länets olika delar, men strukturförändringarna i samhäUet har satt djupa spår. Minskningen av antalet sysselsatta i det värmländska jordbruket har gått i hastigare takt än vad Länsplanering 67 förutsåg. Antalet jordbruk meUan 2 och 10 hektar har minskat kraftigt, och detta har drabbat Värmlands ytterområden specieUt hårt. Trots detta återfinns nu 60 procent av länets jordbruk i storleksgruppen 2—10 hektar.

Mjölkproduktionen har minskat kraftigt i vårt län — kraftigare än i Sverige i dess helhet. År 1951 invägdes tUl mejeriföreningarna i hela vårt land 3 700 000 ton. Samma år Invägdes 125 000 ton i länet. RUcssiffran minskade fram tiU 1970 med 24 procent, men den minskade med 34 procent för Värmland. Antalet producenter minskade under samma tid med 66 procent i hela landet men med 71 procent i Värmland,

1 motionen har vi pekat på detta förhållande. Vi har också pekat på det faktum att vi har ett stort antal fristäUda människor som trots lokaliseringspoUtiska satsningar ändå är arbetslösa. De är svåra att placera på arbetsmarknaden. Oändligt många av dessa människor har ett jordbruk, där lönsamheten dock har varit aUtför svag för att de skulle ha

kunnat satsa hårdare på mjölkproduktion. En ytterUgare uppräkning av mjölkpristUlägget skulle kunna betyda mycket för dessa människor och de bygder de bebor.

Om man studerar statistiken för skördeutfallet här i riket, finner man att Värmlands nordligaste delar i bidragshänseende borde jämställas med område II i stället för område III som föreslagits, I så faU skuUe stödet utgå med 9 öre i stället för 7 öre. Område III bör emeUertid också med hänsyn tUl skördeutfall och andra betingelser omfatta även Munkfors, FUipstads och Storfors kommuner liksom Sunne och Arvika kommuner i sin helhet samt Svanskogs församling av Säffle kommun. Det har hittUls inte varit möjligt att få in dessa i område III, Remissinstanserna I länet är i stort sett av samma uppfattning som vi motionärer.

Jag skulle här kunna föra fram många synpunkter och siffror som visar på skäligheten av de krav vi ställt i motionen. Med hänsyn tUl det stora antal ärenden vi här har att behandla skaU jag inte göra det.

Utskottet har avstyrkt såväl denna som andra motioner med liknande yrkanden, men utskottet hänvisar — Uksom jordbruksministern i propositionen - till den översyn av indelningen som skaU ske vart tredje år. Vi får väl komma igen på den kanten.

En starkare satsning på det extra mjölkpristUlägget skuUe enligt min uppfattning vara väl använda pengar. En högre produktion skuUe möjliggöras, vUket säkert kommer att behövas, landskapet skulle klara sig bättre mot förbuskning, turistnäringen och annat skuUe främjas. Det är mm förhoppning att de justeringar av områdesgränserna som är möjliga att göra och som vi begärt i vår motion också skall komma tUl stånd. Jag hoppas att det kan ske långt tidigare än om tre år, ty om jag uppfattat propositionen rätt skaU möjligheter härtill förefinnas redan nu.

Herr talman! Med hänsyn tiU dessa synpunkter har jag inget särskUt yrkande.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. nt

I detta anförande instämae !;err Nisser (m).

Hert NILSSON i Agnas (m);

Herr talman! Även jag vill säga några ord i denna fråga. Jag har ofta här i riksdagen talat om hur jag upplever hotet mot den odlade jorden som en katastrof, men jag skall inte närmare gå in på det nu.

När utredningen om stödet tUl jordbruket i Norra Sverige har visat på många olägenheter som måste avhjälpas och propositionen betyder ett icke oväsentligt stöd, är jag mycket glad över det. Tvisterna I dag gäller närmast områdesgränser och sådana saker.

Det är verkligen ett allvarligt läge som jordbruket i norra Sverige befinner sig i, inte minst när det gäller färskvaruförsörjningen. Departementschefen har i propositionen sagt att det är angeläget att vidmakthåUa en regional livsmedelsförsötining I nona Sverige av främst färskvaror t, ex. med tanke på ett krisläge. Det måste kraftigt betonas. Det måste bU en annan trend i nonländskt jordbruk. Jag vet att man sedan många år har kört mjölk i tankbUar eUer i flaskor på bilar från t, ex, jordbruksdistrikten i mellersta Västerbotten upp tUl Luleå och andra trakter i Norrbotten men att man i framtiden, eUer redan i dag, inte kan göra det

103

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m

104

längre och att kött och smör och andra sådana varor inte tUlräckligt produceras i våra trakter utan måste föras dit från annat håU. Vad det betyder i ett krisläge kan vem som helst förstå,

I motionen 1380, undertecknad av herr Petersson i Gäddvik, herr Nisser och mig, tar vi upp dessa frågor, VI har där betonat att det ingenstans är så av nöden att det befintliga jordbmket behålles som i Norrbottens och Västerbottens lappmarker. Vi har härvid tänkt på ett remissvar från länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Västerbottens län som tar upp frågan om ökat stöd tlU detta jordbruk och förutsätter att glesbygdsutredningen uppmärksammar frågan. Ett par ledamöter har t, o, m, i ett särskUt yttrande föreslagit ett högre mjölkpristUlägg än i övrigt i stödområde I, 18 öre. Vi har föreslagit hela 20 öre. Det låter mycket men de facto blir det Inte stora summor för den statliga kassan men det betyder oerhört mycket för jordbrukarna. Den befolkning som i dessa delar av landet trots allt ägnar sig åt modernäringen är särskUt starkt rotad vid torvan; de har en särskUd läggning, de är lappmarksbor. De har stark frihetskänsla och en lust att bo kvar just i hemtrakten som få andra. Det bör värderas och stödjas.

Avståndet tiU övriga landsdelar är också så stort att en försötining utifrån av färskvaror ställer sig särskilt besvärlig för dem som under aUa förhållanden kommer att befolka lappmarkerna. Det kommer dock att bo kvar en del människor — sådana som arbetar i gruvor och kraftverk; vissa centralorter kommer inte heller att försvinna hurudan utvecklingen än blir. Och de måste garanteras försörjning.

VI påpekar också 1 motionen att dessa områden på grund av sin växthghetsstruktur väl lämpar sig för mjölkproduktion och mejerinäring. Det har inte fordom rått nöd i dessa trakter, trots att landsdelen i och för sig är fattig. Växtligheten är sådan att man med fördel har kunnat producera mjölk och det som i dag är mejerivaror. De naturliga näringarna i norra Sverige, som människorna levde av under aUa århundraden, var trots aUt skogsbruk, jordbrak och boskapsskötsel. Det finns goda jordbruksområden också uppe i non — t. o. m. inne I lappmarkerna, om man tänker på mjölkproduktionen. Det var först sent som bergsbruket kom in i bUden — NasaQäU på 1640-talet och den stora, betydande bergshanteringen först under det senaste seklet. Trots aUt har en ganska stor befolkning kunnat existera här.

Nu har utvecklingen tömt stora delar av Norrland med en planlöshet som vi beklagar. Det skulle ha bUvit bUUgare för landet och färre tragedier om det hade kunnat undvikas eUer om det hade skett i långsammare takt. Men i dag hoppas vi att det skaU gå att bota skadorna genom att jordbruket får detta stöd.

Vi tycker också att man inte bör hålla så hårt på regeln att brukaren av ett jordbruk och hans famUj skall ha en tUlfredsstäUande försörjning enbart från brukningsenheten. Vi menar att man bör tänka på de praktiska erfarenheterna från orten och bedöma faUen IndividueUt, Det kan hända att binäringar av olika slag — hantverk, fiske, turism, service — kan göra att en inte så stor brukningsenhet i aUa fall bör bedömas som försvarUg, Vi skaU också komma ihåg vad jordbruket betyder från mUjövårdssynpunkt,

Det är många som tror att det inte går att odla någonting däruppe i norr. Vi hade i vintras en konferens om försörjningsfrågor och näringsfrågor i Nordmalings kommun, den sydligaste kommunen i Västerbottens län. Den Ugger vid E 4, och stambanan går också genom dessa trakter. Utvecklingen är onekligen mycket tråkig. Man redovisade att Industrierna inte har gått så bra ''"- jag fick veta av kommunens ledande män att det fanns 7 000 hektar adlad åkermark inom kommunen måste jag fråga; Hur är det möjligt att denna mark, som har betytt så mycket för gångna släkten och som är ett kapital, i dag inte kan utnyttias? Varför har det varit omöjligt att ha odlingar av sådant som går särskilt bra I Norrland? Är det bara ett slags defaitism, en förtvivlad känsla av att här uppe går Ingenting, som har gjort att alla dessa jordar i dag betraktas som om de mte vore värda någonting? Jag tror att med en rätt pohtik och med ett stöd som sättes in på rätt sätt skaU det visa sig att dessa arealer av odlad jord i alla fall i dag också skall betyda att Norrlands avfolkning förhindras.

Det är min förhoppning att det stöd som vi i dag beslutar skall betyda att utvecklingen vänder och att katastrofen i försörjningshänseende i händelse av kris undvikes. Röbäcksdalens försöksgård t, ex, har ju visat att det är väldigt många saker som går bra i Norrland, Vi tror att även på de områden som det här är fråga om är Norrland ett framtidsland.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! När vi fick den jordbrukspoUtiska målsättningen 1967 fanns det ingen tveksamhet hos oss som företrädde norrländskt jordbruk om att den, om vi fick uppleva dess verkningar under en lång tid, skulle Innebära att jordbruket skulle komma att raderas bort. Jag viU givetvis inte här ta upp en diskussion om riktigheten av 1967 års jordbrukspoUtiska målsättning. Låt mig bara säga att resultatet har blivit, som det så många gånger annars blir, att man skapar förutsättningar och gör en lagstiftning som är avpassade för andra delar av landet, och sedan har vi fått följa med i det allmänna svepet.

Det visade sig också mycket snart att våra farhågor skulle komma att infrias. Dess bättre fanns det i den här jordbrukspolitiska målsättningen ett besked om att man var angelägen att uppehålla en jordbruksproduktion uppe i Norrland av olika skäl som jag inte behöver gå in på.

När nu resultatet blev som det blev vill jag här säga att herr jordbruksministern Bengtsson insåg den fara som jordbruket befann sig i uppe i Norrland och tUlsatte den här utredningen. Jag tycker att jag personUgen är honom ett tack skyldig för att han så snabbt var vUUg att ompröva frågan om den jordbrukspolitiska målsättningen för Norrlands del och det stöd som var angeläget att få för att jordbruket i Norrland, visserUgen inte skulle bli lönsamt, men ändå kunna få i någon mån samma förutsättningar som jordbruk i andra landsdelar. Det var bakgrunden till att utredningen tiUkom, och jag hade själv nöjet att sitta med i densamma.

Utredningen arbetade under en utomordentlig tidspress, och orsaken tiU detta var att det var oerhört angeläget att komma fram tUl så snabba resultat som möjligt. Jag såg det också som en av de stora och väsentliga

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 85-86

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m.

106

förutsättningarna att man skulle kunna komma fram tUl ett enhäUigt förslag, eftersom jag bedömde möjligheterna då att få förslaget realiserat som stöne. Och vi kom också fram till ett sådant. Jag är medveten om att det fanns detaljer som skulle ha kunnat lösas på andra sätt och att det skulle ha varit värdefullt att få litet längre tid på sig för att titta på problemet, men vi ansåg att vi inte hade möjlighet tUl det. Det var i tolfte timmens sista minut vi var ute, om det över huvud taget skuUe gå att rädda något av övre Norrlands jordbruk.

Det har kommit rätt många motioner i anledning av den proposition som statsrådet har lagt fram, en proposition som nästan helt följer utredningens förslag. Jag viU också erkänna att på vissa punkter, speciellt en punkt, har jordbruksministern rättat tUl felaktigheter, och det är vi tacksamma för.

Dessa motioner har tagit upp olika problem, särskilt områdesindelningen. Det är väl ändå inte möjligt att här i någon större utsträckning ändra områdesgränserna; det skulle leda tUl konsekvenser som inte vore lämpUga. Framför allt skulle det ju kunna leda tiU att de organ som skaU handha denna förvaltning inte skuUe ha möjlighet att ändra. Jag tror att det är ett värdefullt tillägg när det har sagts såväl i utredningens förslag som i propositionen, att man får ompröva dessa gränser efter hand.

Vad jag också tycker är utomordentligt väsentligt är att man vid vissa bestämda tidsintervaUer kommer att få möjlighet att ompröva behovet av stödet. Det har t, o, m, sagts i propositionen att man därvid också kan ta upp tUl prövning stöd tUl annan produktion än som medtagits i detta förslag.

När jag har gjort den här sammanfattningen skuUe jag vUja tUlägga att det stöd som denna utredning föreslår inte enbart är ett stöd tUl jordbruket. Det är ett stöd tiU upprätthållandet av en bygd, det är ett stöd tiU upprätthållandet av en näringsgren som för dessa bygder spelar en så utomordentligt stor roll. Under de senaste åren har det varit många och långa debatter om möjligheten att lokaUsera verksamhet tiU dessa landsdelar. Tyvärr har man inte i de debatterna i någon större utsträckning låtit jordbruket komma in i bUden, Det har varit nära på dygnslånga debatter om möjligheten att skaffa arbetstiUfäUen åt 300 å 400 jordbmkare; sådana debatter har vi ju haft rätt nyligen. Men vad det skuUe kunna innebära för bygden att ha ett livskraftigt jordbruk har man inte i någon större utsträckning Intresserat sig för. När nu ändå denna fråga har kommit att bU föremål för prövning, måste det vara en utomordentligt väsentUg tUlgång, inte enbart för de jordbrukare som kommer att bli berörda utan för hela den bygd som, får vi hoppas, därmed också skaU få tillfälle att ha jordbruket som en av de näringsgrenar som man är i så stort behov av.

Jag begärde ordet främst för att ta upp en detalj som också har kommit in i bUden i samband med utredningen, nämUgen möjligheten tiU ett utökat rationaliseringsstöd. Vi har haft ett sådant under dessa år, men det har främst varit koncentrerat på en viss typ av jordbruk, de s.k, KR-företagen, de rationella företagen. Det finns ingen anledning för mig att på något sätt framföra kritik mot det rationaUseringsstödet. Det är utomordentligt värdefullt därför att det ger möjligheter för oss att pröva

driftsformer som vi inte haft tidigare.

Men jag kan inte underlåta att säga att vi med den typen av jordbruksstöd inte kan hämta in det bortfall som har skett av andra brukningsenheter. Vi måste ha en möjlighet tiU olUca driftstyper i det norrländska jordbruket, VI skall vara på det klara med att de större jordbruksföretagen helt saknar tradition i våra bygder, och det är ingen lätt uppgift att med en gång bygga upp företag som tidigare inte har funnits på platsen. Fördenskull är det synnerligen angeläget med ett rationaliseringsstöd även åt de typer av jordbruk som inte har funnits tidigare. Och vad jag här främst vill trycka på är förhoppningen att de tUlämpningsföreskrifter, som lantbruksstyrelsen kommer att ge ut i anledning av det beslut som jag väntar skaU fattas här i dag, blir så pass generösa att lantbruksnämnderna verkligen får möjlighet att agera på det här sättet.

Det har sagts i utredningen och det är väl också med i propositionen att man främst skall sikta på att skapa de här utvidgade rationaUseringsmöjligheterna för de brukare som i dag sitter på gårdarna. Men vad som kanske framför allt är angeläget i norrländskt jordbruk är att skapa förutsättningar för ett nytillskott av jordbrukare. På grund av - som jag tidigare anfört — bristen på traditioner i fråga om jordbruk av den typ och storlek som man numera främst skulle vilja satsa på är det utomordentligt svårt att få så pass många unga jordbrukare som vi i dag skulle behöva som nytUlträdande att satsa på jordbruk av den här typen. Därför är det utomordentligt väsentligt att även yngre jordbrukare ges möjlighet att starta med ett mindre företag och sedan successivt bygga upp detsamma. Det är en avgörande förutsättning för att vi skall kunna få den rekrytering som vi är i absolut behov av mycket snabbt, om ett Uvskraftigt jordbruk skall kunna upprätthåUas i Norrland,

Låt mig tiU sist påpeka, herr talman, att några ledamöter av jordbruksutskottet i ett särskUt yttrande har tagit upp frågan om de s, k, fläskfabrikerna och uttalat en viss oro för att sådana fläskfabriker med anledning av det stöd som föreslås för fläskproduktionen skuUe komma att i alltför stor utsträckning slå sig ned i Norrland, Jag vUl nog säga att den oron är aUdeles överflödig. Med hänsyn tiU de väsentligt dyrare fodermedel som vi har där kommer inte det UUa stöd som är lagt på fläskproduktionen att kunna vara någon väsentlig injektion för fläskfabriker. Jag vet att ett företag av den typen är på gång och har tänkt sig att starta i Västerbotten, och skulle det till äventyrs bli ytterUgare något företag har vi anläggningar vid våra slakterier som mycket väl kan ta hand om den produktionen. Den kan aldrig bU av en sådan omfattning att det kan vara tiU skada för den sammantagna produktionen inom landet. Men det skulle, om det kom i gång något av en fläskproduktion även i Norrland, vara av betydelse framför aUt för att skapa ett intresse för den smågrisproduktion som vi hade uppe till diskussion i utredningen och där vi faktiskt var rätt ense om att man borde ha kunnat få ett stöd men inte i hast kunde hitta den lämpliga formen för ett sådant stöd. Givetvis skulle dock en utökning av fläskproduktionen vara av betydelse för att stimulera intresset för en smågrisproduktion i Norrland, Förutsättningarna för en sådan produktion är väsentUgt större än för den direkta fläskproduktionen.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

107

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. nt

108

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag har full förståelse för dem som här har kritiserat den områdesindelning som föreligger. De fullföljer bara kritiken från sina länsstyrelser och lantbruksnämnder, och det är fullt i sin ordning att de för fram den kritiken här i riksdagen.

Ingen påstår heller att föreliggande förslag är så fulländat att det inte behöver justeras. Det har inte ens jordbruksministern sagt, utan även han har understrukit att det kan bli nödvändigt att se över stödet med vissa tidsintervaller när det gäller såväl priserna som områdesindelningen. Hur man än drar upp gränserna i detta fall får man alltid gränsproblem. Det uppstår missnöje, åtminstone på den ena sidan gränsen. Det kan man naturligtvis rätta till men då flyttar man bara missnöjet till en annan gräns.

Det är fuUt förklarligt att länsstyrelserna och lantbruksnämnderna har sett till sina intressen och att de i sina remissvar har sagt ifrån vad de anser. Men om vi i stället ser på vad RLF och Lantbruksförbundet anfört i sitt svar, skall vi finna att de visserligen säger att det kan finnas skäl för en justering mellan områdena I och II men att den inte bör göras nu. Den bör i stället företas vid den översyn som skall göras vart tredje år. Man säger bl. a. att om man gör översynen nu, så medför det tidsspiUan, och det vill man inte vara med om. Vi hörde ju också av herr Johansson i Holmgården att man här arbetar med tiden som insats för att nå resultat så snart som möjligt.

Hur indelningen än görs skapar man som sagt nya problem. Jag skall bara ta upp ett exempel, som herr Olsson i Sundsvall tidigare var inne på. Han ville ha en ändring för Västernorrlands län. Där har man haft 6,8 öre medan Västerbotten och Jämtland har haft 8,4 öre, om jag inte är fel underrättad. Det är alltså en skillnad på 1,6 öre. Den har man tidigare accepterat. Med det nya systemet får Västerbotten-Jämtland 13 öre och Västernorrland får 9 öre. Skillnaden ökar sålunda från 1,6 till 4 öre, och jag håller med om att det är en betydande skillnad. Men om vi i stäUet flyttar Västernorrlands län upp i den grupp som herr Qsson i Sundsvall talade om, så får man i länet en höjning tiU 13 öre, och då förmodar jag att man i län som i söder gränsar mot Västernorrland skulle ha all anledning att kritisera omfördelningen. Om jag räknat rätt skulle det nämligen där bli en skillnad på inte mindre än 6 öre. Om man alltså försöker skapa större rättvisa på ena hållet, så råkar man lätt göra orättvisan större på andra hållet.

Om jag har läst utredningen rätt är det väl ändå så att denna utdelning inte har tillkommit på en slump utan efter ingående prövning. Man har gått efter ett visst system och försökt awäga mjölkpristUlägget tiUsammans med övriga inkomster för att få en så nära och lika inkomstställning som möjligt över hela området. De motionskrav som framstäUts är, åtminstone I aUmänhet, så pass långtgående att det var praktiskt omöjUgt att på den korta tid som vi hade tUl förfogande i utskottet gå in för någon förändring. Vi vågade oss bara på att göra en liten justering — på ett ställe. Men om utskottet skulle ha gått in på en ny prövning av gränserna är jag övertygad om att vi skulle ha skjutit hela frågan framför oss, och det är inte säkert att den blivit löst vid det här årets riksdag. Nu

får vi, som sagt, hoppas att saken skaU kunna rättas till vid de treåriga justeringarna; det är ju också meningen.

Men det finns gränsproblem på andra områden också, och de kan vara Uka besvärliga. Ett sådant är t. ex. tidsgränsen för införandet av det extra prisstödet. Som bekant skaU ett pristiUägg på kött på 1 krona per kilo börja utgå den 1 juU i de norra delarna. Det är tänkbart att många underlåter att anmäla sina djur tUl slakt tiUs efter den 1 juU. Det är mycket möjligt att vi under juli månad inte bara får den normala slakten tiU slakterierna utan dessutom en slakt som är uppdämd från den tidpunkt då man fick reda på pristiUägget. Och det kan bU mycket besvärUgt på slakterierna; denna tidpunkt sammanfaller precis med semestertiden för slakteriernas personal.

För att förhindra en sådan anhopning av slaktdjur precis under semesterperioden och för att stimulera tUl en jämnare tUlförsel tUl slakterierna hade det varit att föredra att man hade kunnat böqa införa detta tiUägg redan i juni månad, med 50 öre, och sedan fortsatt med 50 öre i juU och den 1 augusti gått upp tUl 1 krona, som sedan skaU gäUa. Frågan om ett sådant mera jämnt införande av detta pristillägg har tyvärr väckts så sent att det i varje fall inte varit möjligt att vid utskottsbehandlingen ta hänsyn till den.

Dessa svårigheter ökas ytterligare därigenom att införselavgiften på nötkött enligt proposition nr 116 angående prisregleringen kommer att höjas med ytterligare 30 öre den 1 juU. Därför bör det vara möjligt att beakta detta leveransproblem i Norrland i samband med behandlingen av proposition nr 116. Åtminstone så vitt jag begriper bör det vara möjUgt för Kungl. Majt att redan nu bemyndiga jordbruksnämnden att försöka träffa en överenskommelse med slakterierna om en så smidig övergång som möjligt.

Med den kännedom jag har om jordbruksministerns förståelse för praktiska lösningar tror jag att vi i samförstånd skall kunna finna någon lämplig lösning på detta problem. Jag lyssnade tidigare i dag till herr statsrådets svar på en interpeUation om skördeskadorna, och han sade då att han inte hade annan önskan än att skördeskadeskyddets tillämpning skaU bU så smidig som möjligt. Jag tror att han har samma önskan dä det gäller införandet av det extra prisstödet, nämligen att det skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt. Jag ser alltså en möjlighet att vid kommande behandlingar kunna rätta tiU det här förhållandet.

Vad sedan beträffar själva Norrlandsstödet viU också jag uttala min tiUfredsställelse över att det norrländska jordbruket kan få en välbehövlig förstärkning av sina existensmöjligheter. Hur det skulle gå för det norrländska jordbruket om det inte finge denna förbättring visar vissa undersökningar som utredningen gjort. Dessa undersökningar visar t. ex. att antalet brukningsdelar under perioden 1961-1969 minskade med inte mindre än 38 procent. MjöUcproduktionen beräknas fram tiU 1980 minska med ungefär 25 procent, och samma siffror redovisas för köttproduktionen. De i jordbruket sysselsatta, som utgör 6,5 procent av den totala befolkningen i Norrland, beräknas 1980 vara nere i 2,5 procent. Detta visar alltså att det är snabba åtgärder som behövs om målsättningen - en betydande jordbruksproduktion i Norrland - skall kunna uppfyUas.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m.

109

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. nt

110

Sedan kan man naturligtvis ha delade meningar huruvida detta stöd kommer att medföra att denna målsättning uppnås. Jag tror att man i vatie fall vågar säga att stödet kommer att bryta den nedåtgående trend som karakteriserat det norrländska jordbruket. Hur det än blir tror jag att det norrländska jordbruket i framtiden liksom nu i ganska stor utsträckning måste baseras på även andra inkomster såsom t, ex, de som kommer från skogen. Det måste man ta hänsyn till vid kommande awägningar av stödet.

Av den anledningen hade det också varit konsekvent att låta stödåtgärderna omfatta även deltidsjordbruket, såsom det yrkats i reservationen. UpprätthåUandet av en betydande jordbruksproduktion i Norrland motiveras inte bara av sysselsättningspolitiska skäl utan nödvändiggörs även av försörjningspolitiska. Därför bör vi vara tacksamma för all den livsmedelsproduktion som kan försiggå i Norrland, oavsett vid vUka företag den sker.

Man skulle med ungefär samma motivering kunna säga att stödet också borde utgå till nyetablering. Jag har, liksom herr Johansson i Holmgården, den uppfattningen att det inte minst nödvändiga är att främja nyetablering. Det är framför allt de unga människorna man måste satsa på om man viU att det för framtiden skaU bibehåUas ett jordbruk i Norrland. Departementschefen säger själv att han syftar till uppbyggandet av bärkraftiga enheter. Vem är det som skaU bygga upp bärkraftiga enheter om mte de unga pojkarna. Men nu kan man, som jag sade, befara att detta stöd endast kommer att bryta den nedåtgående trenden och icke uppmuntra till nyinvesteringar i jordbruk. Vi hör ofta uttalanden att jordbruket i Norrland skall bevaras. Det får inte innebära att vi bara skaU bevara sådana jordbruk som i dag finns, utan stödet bör utformas så att det lockar tiU nyetablering av jordbruk. Det är lika angeläget att i Norrland satsa på nyetablering inom jordbruket som att satsa på nyetablering av industrier. Vi är i regel ganska ense om att vi skaU satsa på sådan nyinvestering.

I reservationen begär vi också att detta extra stöd skall vara inflationssäkert liksom den övriga prisbildningen. I princip är detta riktigt, därför att man egentligen skaU se det extra stödet här från den synpunkten att den genomsnittliga prispoUtiken Inte är tillräcklig för det norrländska jordbruket med hänsyn tUl att detta arbetar under så pass ogynsammare betingelser än det övriga jordbruket. Det finns därför, som vi ser det, inget underlag för att man skall betrakta en del av priset från en synpunkt och en annan del av priset från en annan synpunkt. Att vi har haft det så tidigare är egentligen inte något försvar. Det är närmast en svaghet att vi inte har ordnat det så tidigare att hela denna prisbUdning för Norrland skaU vara inflationsbeständig.

Vi har ju här i riksdagen vid flera tUlfällen under senare år just pekat på att det tidigare utgående Norrlandsstödet har undergrävts av inflationen. Vill man satsa på att unga jordbrukare skaU nymvestera bör det inte ske med den framtidsbilden för dem att existensen blir svårare allt eftersom inflationen undergräver deras ekonomi.

Vi har, som herr Johansson i Holmgården påpekade, djärvts att skriva ett särskilt yttrande om en särskild produktion, den s. k. fabriksmässiga

animalieproduktionen. Vi har svårt att tro att det kan vara någon fördel för Norrland ens att ha en sådan. Jag tror inte på det argument som herr FUip Johansson i Holmgården nämnde, nämUgen att det skulle uppmuntra smågrisproduktionen. De herrar som driver fabrikerna driver också egen smågrisproduktion. Blir det ett stöd tiU smågrisproduktionen, tar de en del av det också. Jag tror inte att man skaU se aUtför optimistiskt på detta. Det kan rent av hända att de som kommer att driva en sådan specieU produktion kommer skatta för inkomsten på ett helt annat ställe än i den norrländska byggd där produktionen sker. Men, som sagt, det får väl tiden utvisa.

Jag ber, herr talman, med detta att få yrka bifall tiU den väckta reservationen och i övrigt tiU utskottets hemställan.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd till jordbruket i norra Sverige, m. m.

Herr OLSSON i SundsvaU (c) kort genmäle;

Herr talman! Utskottets ordförande nämnde något om den motion som jag talade för här, och med anledning av detta vUl jag säga några ord.

Det är givet att om vi anser att det län vi representerar enligt vårt och jordbruksexperternas i länet synpunkter inte har blivit tillräckligt tUlgodosett, är det självklart att vi här i riksdagen vill försöka föra länets talan, och om möjligt nå en förbättring. Det hade ju utskottets ordförande förståelse för, vilket jag är glad över.

Sedan har jag svårt att förstå herr Hanssons i Skegrie resonemang om att vårt förslag skuUe innebära så stora nya svårigheter. Vad vi föreslår är ju helt enkelt att man inför ett område mellan område 1 och område II. Område 1 skaU ju få ett pristiUägg på 13 öre per kg mjölk och område II ett pristiUägg på 9 öre. Vi viU alltså ha ett område, låt oss kaUa det område ett och ett halvt, med 11 öre i pristiUägg. Därigenom blir ju övergången något mindre markant, vilket även har framhållits av lantbruksstyrelsen i remissyttrande.

Vad beträffar detta att man måste ta hänsyn tiU övriga områden om Västernorrland ändras viU jag citera vad vi har skrivit i vår motion, nämUgen att: "Vi förutsätter att dessa ändringar av prisstödet i Västernorrlands län kan medföra behov av höjning av stödet inom Gävleborgs län för att lämplig nedtrappning av stödet skall ske." Om utskottet hade följt vår motion, skulle man säkert ha funnit metoder att minska antalet gränsfaU jämfört med det av utskottet föreslagna systemet.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Det har inte funnits större motivering för utskottet att följa den motionen än att följa t. ex. herr Jonassons motion, som gäller en uppflyttnlng av Värmlands län, eller herr Boos motion, som gäller en uppflyttning av Kopparbergs län. De motionärerna kan föra sin talan med precis samma motivering.

Hen MOSSBERGER (s):

Herr talman! Jag skulle egentligen kunna fatta mig ganska kort, eftersom det inte råder särskilt delade meningar i utskottet. Dessutom har redan herr Johansson i Holmgården och nu senast herr Hansson i

111

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. nt

112

Skegrie yrkat bifall till de punkter där vi är överens.

Det är väsentliga förbättringar som jordbruksministern har föreslagit i propositionen. För mjölken Innebär det en ökning på meUan 1,5 och 6 öre per kg, vilket betyder att det särskilda stödet kommer att utgå med 3 — 16 öre per kg. Vidare föreslås pristiUägg på kött av nötkreatur, får och svin med mellan 15 öre och 1 krona per kg. Kostnaderna för stödet uppgår till 66 ä 70 miljoner kronor, vilket medför en ökning av stödet med 29 miljoner å30 miljoner kronor, eller kanske litet mer. Dessutom föreslås en rad andra förbättringar, t, ex, för rationalisermgen; stöd kommer att utgå även tiU jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter.

Detta förslag är, tycker jag, mycket positivt för jordbruket i norra Sverige och kommer att innebära väsentliga inkomstförstärkningar för jordbrukarna. Man kan helt Instämma i det.

Det är glädjande att utskottet har kunnat enas på de flesta punkter om det som jordbruksministern har föreslagit, men det är klart att det hade varit ännu angenämare, om vi hade kunnat uppnå en hundraprocentig anslutning tiU hela förslaget. Det är dock bara på ett par punkter som vi har haft delade meningar. Trots de delade meningarna ligger våra uppfattningar ganska nära varandra. Det gäller i första hand inflationsregeln, som herr Hansson i Skegrie nämnde. Där finns en reservation om att pristiUäggen skall justeras i samma takt som den allmänna prisnivån ändras. Man vill ha samma justeringar på jordbrukets produkter som i den aUmänna prisregleringen, alltså en justering halvårsvis från den 1 juli vart och ett av åren 1971, 1972 och 1973. Detta låter ju ganska tiUtalande, och på ett sätt kan man håUa med om att det kunde behövas, men enligt vad jag kan se betyder det en kompensation ovanpå en redan befintlig kompensation på det området, om jag får uttrycka mig så. Därför har utskottsmajoriteten funnit — i Ukhet med jordbruksministern — att förslaget bör överses minst vart tredje år.

Då jag vet att jordbruksministern kommer att yttra sig i detta ärende, behöver jag kanske inte säga mer om det systemet.

Vad beträffar det andra stycket på s. 8 om det begränsade investeringsstödet är det inte heller där så mycket som skiljer utskottsmajoriteten och reservanterna från varandra. När reservanterna i sin reservation skriver att det begränsade investeringsstödet bör utgå för att brukaren och hans familj skaU erhåUa en tillfredsställande försörjning, är vi inom utskottet helt överens med reservanterna, och det finns således inga delade meningar på den punkten. Man kan här endast hänvisa tiU samtliga de förbättringar som föreslås i propositionen.

Utskottet skriver också I sitt utlåtande: "1 avvaktan på resultatet av uppbyggnaden av sådana jordbruk bör i vissa faU även jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter kunna få rationaliseringsstöd." I propositionen står vidare: "Nuvarande bestämmelser om lånegarantier och statsbidrag för jordbrukets rationalisering bör i tiUämpUga delar gäUa även för det begränsade investeringsstödet." Utskottet säger även att det i Ukhet med departementschefen finner motiverat "att den föreslagna typen av rationaliseringsstöd tlU jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter försöksvis får prövas tills vidare".

Utskottsmajoriteten har inte ansett det vara möjUgt att medge investeringsstöd även för, som här framfördes, nyetablering, vUket reservanterna och motionärerna har begärt. Detta står nämUgen inte i överensstämmelse med syftet med det föreslagna investeringsstödet.

Förslaget om stöd till jordbruket i norra Sverige har föregåtts av en utredning, som tidigare framhållits här. Den utredningen var helt enig i sina förslag. Kungl. Majt har följt utredningen på alla punkter och har även förbättrat utredningens förslag i några avseenden. De frågor som reservanterna tar upp har inte, mig veterligt, föranlett några skilda ståndpunkter varken inom utredningen, hos remissinstanserna eller bland representanterna för jordbrukets föreningsrörelse.

Det är således uppenbart att det förslag, som utskottsmajoriteten framlägger, är helt i överensstämmelse med propositionen och utredningens förslag. Jag hoppas därför, herr talman, att kammaren följer utskottsmajoriteten, och jag yrkar bifall tiU utskottets förslag på samtliga punkter.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m.

Hen ANTBY (fp):

Herr talman! Det är alldeles tydUgt att det särskUda stödet tiU det norrländska jordbruket nu är moget för en modernisering. Det finns vid det här tillfället anledning att påminna om att propositionen bygger på och ansluter sig till en enhällig utrednmg. Jag tycker också att man kan notera, att jordbruksministern har varit generös och gått längre än vad utredningen har gjort i visst avseende,

I det stora hela är vi ense om det förslag som nu föreligger tiU behandling. Förslaget innebär ju också en avsevärd och välbehövUg förbättring för det norrländska jordbruket. Att det norrländska jordbruket behöver ett specieUt stöd med tanke på de särskUda svårigheterna i klimathänseende och i andra avseenden är vi alla överens om.

I egenskap av reservant vill jag här helt kort framhåUa behovet av att bestämmelserna för rationaliseringsstödet blir utformade på ett sådant sätt att de medger en flexibel behandling. Förhållandena skiftar ju från gård tiU gård, från bygd till bygd, och det är därför viktigt att lantbruksnämnderna får vida befogenheter. Jag viU i det avseendet instämma med de tankegångar som herr Johansson i Holmgården framförde här för en stund sedan.

Erfarenheterna från den tid stödet fungerat visar att det finns behov av någon form av indexreglerlng. Jag tycker också att det är mer i konsekvens med vad vi i övrigt har beträffande jordbruksregleringen att man även inför något sådant system i det här fallet.

Herr talman! Jag vUl med detta yrka bifaU till jordbruksutskottets hemställan med undantag för de avsnitt där det föreligger reservation. Där yrkar jag bifaU tUl denna.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag hade kanske inte behövt delta i denna diskussion eftersom herr Johansson i Holmgården och andra talare så utmärkt har presenterat de förslag som riksdagen har att behandla. Men jag viU ändå säga ett par ord om de två punkter där det föreligger reservationer, därför

113

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. tn

114

att jag kan för min del inte rekommendera riksdagen att anta förslagen i dessa reservationer.

Låt mig först beträffande frågan om områdesindelningen och gränslinjerna mellan de olika områdena få säga — det har också utredningen kommit fram tiU — att det är väldigt svårt att exakt bedöma var dessa gränsUnjer skaU gå. Utredningen fann snart att det skuUe bU nästan ogörligt att få en gränsUnje som alla kunde acceptera. Det blev inte lättare för mig när jag skuUe ta itu med den här frågan. Om jag skuUe ha haft ambitionen att korrigera utredningen på denna punkt, då hade inte riksdagen kunnat påräkna ett förslag i detta ärende den här våren. För mig var det viktigast att förslaget förverkligades, i all synnerhet som inget område har fått vidkännas några försämringar; aUa har tvärtom fått förbättringar. I det avseendet gick jag längre än utredningen.

Jag vill med några ord kommentera de båda reservationsförslagen, av vilka det ena går ut på att man skall indexreglera det särskilda prisstödet. Nu är det så att även jordbrukarna i norra Sverige får det grundskydd som följer av att ändringar i jordbrakspriserna kan ske halvårsvis, om konsumentprisindex ger anledning tiU det. Att använda samma slag av indexreglering för det särskilda prisstödet i norra Sverige kan av flera skäl inte anses vara lämpligt. Den allmänna indexregleringen, eller inflationsregeln som vi kallar den, innebär ju inte att varje enskild produkt är indexreglerad, utan man räknar ut jordbrukets totalinkomst och ser efter hur mycket näringen skaU ha i kompensation med hänsyn till förändringarna i konsumentprisindex. Då får man fram en totalsumma, och därefter klarar man ut på vilka produkter priserna skaU höjas så att totalsumman uppnås. Vissa produkter får ingenting, vissa får mer och andra mindre. Jag förestäUer mig att man inte är så intresserad av att ge spannmålen mycket mer nästa gång vi skaU justera priserna.

Detta särskilda stöd till jordbruket i norra Sverige har en alldeles specieU uppgift, nämligen att jämna ut skUlnaderna i lönsamhet mellan jordbruket i landet i övrigt och jordbruket i norra Sverige. Man har försökt awäga stödbeloppen inom de olUca regionerna på grundval av denna skillnad i lönsamhet. Men skUlnaden är ju inte evigt bestående, och den diskussion som förts om gränsdragningen visar att man inte löser detta problem genom någon indexreglering, utan det behövs en ständig översyn, som vart tredje år utlöser nya priser på de olika produkterna med hänsyn tUl skillnader i lönsamhet vid respektive tidpunkt.

Dessa skillnader i lönsamheten beror givetvis tUl en del på att de naturliga förutsättningarna för jordbruk är ofördelaktigare i norra Sverige än i södra Sverige.

Vidare är det på det sättet, såsom framgick av herr Johanssons i Holmgården anförande, att det finns en relativt hög andel småjordbruk i norra Sverige. Jag kan nämna att två tredjedelar av brukningsenheterna har högst 10 hektar i norra Sverige, medan andelen är 40 procent för resten av landet. Det kommer emellertid att ske en förändring tiU större brukningsenheter i norra Sverige och då är det möjligt att prisstödet inte skaU vara lika högt som i dag, i vart fall inte på aUa produkter.

Inom stödområdet växlar förhållandena således betydUgt och det är det utredningen — med herr Johansson i spetsen — har försökt fånga upp

just genom att dela in norra Sverige i olika regioner med olika stödbelopp. Vi har fått fem olika stödregioner för mjölk och fyra för kött och fläsk. Denna indelning har skett med utgångspunkt i de uppgifter som fanns tillgängliga då utredningen arbetade under 1970. Förhållandena i fråga om stödbeloppen kommer självfallet att förändras under de kommande tre åren.

Såsom jag framhållit i propositionen måste en översyn av stödet göras, och en eventuell ökning skall komma dem tUl godo som mest behöver den. En justering av stödet skaU sålunda ske tiU förmån för de jordbrukare och de produkter där ett ytterligare stöd behöver sättas in. Det finns därför Inte något skäl att följa konsumentprisindex. Om man gör det är det faktiskt risk för att man skapar skillnader meUan jordbrukare i ohka områden som inte är betingade av stödbehovet.

Jag sammanfattar mina synpunkter på det sättet att prisstödet skall utjämna de olika skillnader i kostnader som finns mellan jordbruk i norra Sverige och jordbruk i landet i övrigt. Vi vet i dag ingenting om hur dessa skillnader kommer att utveckla sig under de närmaste tre åren. Det är en sak som vi måste följa mycket noga och som måste klarläggas genom förnyade undersökningar. Och det finns Inget samband mellan dessa kostnadsskiUnader och något tillgängligt Index.

Herr talman! Det som sagts i dag i denna diskussion om att man inte anser att vi gjort en rättvis indelning av områdena tyder på att man inte kan klara dessa frågor genom någon indexreglering utan att det krävs fortlöpande undersökningar under treårsperioden. Vi behöver också kunna se effekten av det stöd som vi nu skaU besluta om. Det är aUtså lönsamhetsskillnaderna mellan norra Sverige och södra Sverige som hela tiden skaU vara avgörande. Denna fråga måste lösas på det sätt som har föreslagits i propositionen, nämUgen genom en översyn vart tredje år.

Med anledning av att herr Hansson i Skegrie menade att man, om man inte indexreglerar detta prisstöd, undergräver jordbrukarnas ekonomi vid en penningvärdeförsämring viU jag säga, att även jordbrukarna i norra Sverige ju får del av den aUmänna prisjustering som äger rum Uksom också av de förbättringar och justeringar som kommer att genomföras halvårsvis.

Det andra förslag som tagits upp reservationsvis men som inte har förts fram av utredningen är att man skulle utöka antalet mottagare av rationaliseringsstödet. Detta stöd tUl jordbruksföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter syftar ju tiU att de nuvarande brukarna skaU få hjälp tiU sådana investeringar att de under återstoden av sin yrkesverksamma tid kan skaffa sig en bättre försörjning än vad de annars skulle kunna. Det inriktar sig aUtså på problemet med de jordbrukare utan någon annan sysselsättning, som har kommit upp i åren, som har liten Inkomst av sina jordbruk och som med de nuvarande bestämmelserna inte kan få lån och bidrag. Det föreslås nu att de skaU få både bidrag och lån så att de kan utveckla företaget trots att det inte på sikt kan vara bestående och lönsamt. Så länge de viU vara aktiva skaU dessa jordbrukare kunna ha en dräglig försörjning.

Det är alltså fråga om pengar som skjutes tUl som hjälp för dem som nu brukar fastigheterna. På längre sikt räknar jag precis som utredningen

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra "■orie, m. m.

115

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m nt

116

gjorde med att stödet tlU jordbruket i norra Sverige skaU lämnas på ett sådant sätt att det blh fråga om rationella jordbruksenheter. Vi måste rikta in oss på detta. Stödet tUl företag med begränsade utveckUngsmöjUgheter är en åtgärd som vi vidtar i avvaktan på uppbyggnaden av utvecklingsbara företag. Det är ju endast sådana större företag som i längden kan ge brukaren en dräglig inkomst.

Härvidlag har jag således för min del helt ställt mig bakom utredningens enhälliga förslag, dock med den ändringen att jag ökat det geografiska området för det här stödet. Utredningen säger nämligen; "Eftersom stödet är avsett som en hjälp åt dem som redan driver ett företag med begränsade utvecklingsmöjligheter, bör garanti för jordförvärvslån eller driftslån i samband med nyetablering inte ifrågakomma." Det är alltså avsett för alla de små företagare som kanske hade nödgats lägga ned driften, om vi inte hade infört denna möjlighet för dem att utveckla s'na företag.

Det and'-a förslag som reservanterna har tagit upp är att investeringsstödet också skulle avse deltidsjordbruk. Låt mig bara fästa uppmärksamheten på följa de faktum för att inga missförstånd skall råda: det stöd vi nu förordar over budgeten tUl mjölk och tiU kött och fläsk utgår självfallet tiU alla som har sådana produkter att sälja. Även deltidsjordbrukare får alltså det höjda produktbidraget; på den punkten råder ingen tvekan. Men när det gäller det särskilda rationaliseringsstödet — bidrag och lån — har vi gått så långt att om de får mer än 50 procent av sin mkomst från den egna brukningsenheten så kommer de i fråga för bidrag och för lån. Däremot finns det ingen som helst anledning att ge sådana subventioner som Ugger i detta specieUa rationaUseringsstöd tUl en person som kanske har bara 25 procent av sin inkomst från ett htet deltidsjordbruk och 75 procent av inkomsten från annan verksamhet. Vi måste även på det här området sträva efter att jordbruksverksamheten blir av en så pass stor omfattning att den är försvarlig ur ekonomiska synpunkter även på litet längre sikt. Det finns goda skäl att fundera på hur man skall kunna hjälpa dem som har svårigheter att klara sin försörjning i den här delen av landet, men när bara en liten del av inkomsten kommer från jordbruk och skogsbruk är inte rationaUseringsstöd på jordbruksområdet det rätta medlet.

Utredningen, vars betänkande ligger tiU grund för mitt förslag, har konstaterat I samband med avgränsningen av stödåtgärderna att jordbrukspoUtiska åtgärder inte nämnvärt kan förbättra inkomsten för brukare av jordbruk som inte omfattas av det föreslagna stödet. Utredningen har framhålUt att den har diskuterat med glesbygdsutredningen lämpliga åtgärder för att övergångsvis underlätta fortsatt sysselsättning vid mindre jordbruk i norra Sveriges glesbygder. De frågorna kommer att tas upp av glesbygdsutredningen i dess fortsatta arbete. Därför tycker jag att det finns skäl att awakta resultatet av det.

Herr talman! De två förslag som reservanterna har lämnat tycker jag för min del inte bör förverkligas. Man bör se det särskilda rationaUseringsstödet som en försöksverksamhet för att hjälpa en stor grupp av jordbrukare som måhända eljest hade tvingats att tidigare gå ifrån sitt jordbruk.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Jag vUl först uttala min tUlfredsställelse över att jordbruksministern lagt fram det föreliggande förslaget. Jag hoppas att det inte är någon slutgUtig lösning utan ett steg på vägen för att förbättra förhåUandena för jordbruket i norra Sverige.

Sverige är ju ett avlångt land med skiftande förhållanden och förutsättningar för jordbruk. Det är därför ytterst nödvändigt att vi har en regionalt anpassad jordbrukspoUtik som tar hänsyn till oUkheterna. Det är nödvändigt om vi skall behålla jordbruket i områden med sämre förutsättningar. De flesta torde nu vara ense om att detta är synnerligen önskvärt ur en rad synvinklar. Jordbruket utgör ryggraden i de norrländska bygdernas näringsliv. Tar man bort en så viktig pusselbit, blir det mycket svårt att ersätta den med annan företagsamhet. Den företagsamhet det här rör sig om kommer ju ut i alla byar. Dessutom har jordbruket, såsom påpekats, mycket stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt även indirekt. 1 Jämtland t. ex. sysselsätts över tusen personer inom jordbrukets fÖrädUngsindustri.

Även i Norrland behövs jordbruket ur beredskapssynpunkt, och jordbrukets betydelse för naturvården torde stå klar för de flesta som har någon erfarenhet på det området.

Propositionen bygger i huvudsak på det förslag som den s. k. Norrlandsutredningen lagt fram, och det är vi norrlänningar tacksamma för. Om Norrlandsjordbruket skaU behåUas får man säga att dessa stödåtgärder kommer i de sista skälvande minuterna. Det är möjligt att det i vissa bygder redan är för sent. Ålderssammansättningen på brukarna — om det finns några kvar — är mycket hög, och ungdomen har lämnat bygden. Med tanke på den höga medelåldern på brukarna borde dock den nya jordbrukspolitiken för norra Sverige ha kompletterats med lånemöj-Ugheter för nyetablerande brukare på mindre gårdar; det finns då folk som övertar de gårdar som efter hand bUr tomma. Det kravet har vi framfört i vår motion. Jag vUl understryka att en nyetablering är en förutsättning för att kunna bibehåUa det norrländska jordbruket Uka väl som jordbruket i andra delar av landet och det gäller lika väl för jordbruket som för annan företagsamhet.

Den föreliggande propositionen innebär även stöd till uppbyggnad av företag med begränsade utvecklingsmöjligheter. Det är ytterst välkommet. Det ger möjUgheter tiU stegvis uppbyggnad och dessutom möjUgheter för de äldre jordbrukarna att få utkomst på den egna gården. Det måste vara en synnerligen förmånlig aretsmarknadspoUtisk Insats för samhället.

Jag vUl dock understryka behovet av att de anvisningar som lantbruksnämnden skaU arbeta efter utformas så, att detta stöd kan utgå tämligen generöst. Det är angeläget att även yngre lantbrukare kan få del av stödet eftersom företag med begränsade utvecklingsmöjligheter trots benämningen i många fall kommer att bU ett led i en successiv uppbyggnad av jordbruksföretagen. Det är således inte endast en temporär lösning.

Jag hoppas att vi ej skall behöva uppleva nu under de närmaste månadema   och   åren   att   lantbruksnämnderna   nödgas  avslå  en   rad

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m.

117

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tik jordbmket i norra Sverige, m. nt

118

framställningar som jag tror kommer om stöd tiU företag med begränsade UtveckUngsmöjUgheter, Jag hoppas verkligen att jordbruksministern, som hittills enUgt min uppfattning visat välvilja med denna proposition, ser tiU att vi inte får svåra hinder genom krav på arbetsmarknadspolitisk bedömning och långsiktig rationaliseringsbedömning.

Men även inom Norrland är förhåUandena skiftande, I vissa delar finns det ganska stora arealer odlad jord, detta framför allt i närheten av de större tätorterna. Där har man även annan sysselsättning, och jordbruket kan utvecklas på ett annat sätt än i skogsbygderna med små arealer odlad mark och stora avstånd tiU andra sysselsättnlngstiUfäUen. Där måste man utveckla jordbruket i kombination med andra näringar i högre grad än vad som är nödvändigt i områden med stora arealer odlad jord. I vissa delar är de odlade arealerna så begränsade att om de fördelas på några brukningsenheter — och förmodligen är det angeläget ur boendesynpunkt — måste de hänföras tUl deltidsjordbruk, eftersom gårdarna blir för små. Det är i dessa bygder ytterst behövUgt att även deltidsjordbruket får del av stödet tiU förbättringar och rationaliseringar.

Men där delar inte jordbruksministern reservanternas synpunkt. Jag tror att vi som kommer från Norrland skuUe kunna visa upp många företag av den typen, där det vore angeläget att gå in med smärre stöd för att underlätta hanteringen, så att familjen har möjlighet att fortsätta med den inkomstgrenen. Det kanske inte främst är en lönsamhetsfråga, utan en fråga om att orka med och klara arbetet. Jag tror att det finns ett behov härav i många bygder i norra Sverige. Mannen i familjen kanske arbetar kontinuerligt i skogen, men ett mindre jordbruk kan vara en bra komplettering. Varför då inte låta dessa människor få del av stödet och på så sätt göra det lättare för dem som behöver ha den inkomstkäUan?

Det är ytterst viktigt att även små gårdar blir kvar; såväl små som stora gårdar behövs om vi skaU kunna behåUa en omfattande jordbruksproduktion i norra Sverige, och det är ju ett mål. Det skuUe se ganska kalt ut i vissa bygder om inte även mindre jordbruk får möjlighet att överleva. En undersökning beträffande bestående arealer, som lantbruksstyrelsen gjorde för något år sedan, visar att för Härjedalen är 75 hektar bestående åker. Det tyder på att om vi skaU behålla jordbruksproduktionen i dessa bygder, får man räkna med att ha kvar även något mindre gårdar. Det vore bra om jordbruksministern ville tänka om på denna punkt.

Prisstödet har fått en utformning som förbättrar lönsamheten i det norrländska jordbruket. Stödet borde dock vara inflationsskyddat på samma sätt som jordbruksprisavtalet. Men det vUl mte jordbruksministern vara med om. Vi tror väl aUa att stödbehovet är störst i inlandet och i de nordligaste länen. Då kan det aldrig vara riktigt att man har en ordning som innebär att inflationen gräver ur stödet. Det drabbar de bygder som är i störst behov av det. Den som följt prisförhandUngarna borde ha det klart för sig att jordbruksorganisationerna vUl ha inflations-skydd. Det är klart att man kan hävda den synpunkten att indexskyddet i övrigt gäller hela näringen, de samlade produkterna. Men det är då så mycket enklare att göra en omräkning i detta avseende — då sUpper man t, o, m, förhandlingar om vUka produktslag som skall ha detta skydd. Det är bara att räkna upp det procentueUt eftersom vi av aUt att döma är

ganska eniga när det gäller stödets fördelning meUan de olika varuslagen. Jag skall inte fortsätta längre; flera talare har understrukit behovet av stöd till deltidsjordbruken och tiU nyetablerade jordbruk samt angelägenheten av att stödet görs inflationssäkert. Jag ämnar rösta på reservationen, eftersom den går ett steg längre än det ganska långa steg som propositionen tar när det gäUer att skapa en bra regional jordbrukspolitik. Därför yrkar jag, herr talman, bifaU till reservationen.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, m. m.

I detta anförande instämde herr Carlsson i Vikmanshyttan (c).

Hen HENNINGSSON (s):

Herr talman! Jag har inte kunnat låta bU att fundera över hur riksdagen från den ena dagen tiU den andra kan svänga i sina bedömningar. Vi diskuterar i dag ett Norrlandsproblem för lantbrukets folk, och det är väl många som har förståelse för dess svårigheter. 1 går diskuterade vi ett problem som berörde vanligt arbetsfolk i Norrland. Det var inte mycket förståelse att hämta då. Man menade nästan att en hel del av vårt arbetsfolk kunde leva på de vackra vyerna, de fina utsikterna.

Jag tycker vi har anledning till litet mer konsekvens i vårt resonemang när vi bedömer oUka yrkesgruppers möjligheter att stanna kvar i sin hembygd. Det rör sig om precis samma sak. Bönderna viU ha en utkomst för sig av sin verksamhet så att de kan stanna. Vanligt arbetsfolk önskar precis det samma. I går fanns det möjlighet att ge försörjning för omkring 500 familjer under en tid av fyra år. Då var det ingen förståelse att hämta.

Herr talman! Jag ville bara notera denna skUlnad.

Hert HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Herr Henningsson gör en ganska avsevärd felbedömning, 1 går gällde det en fråga om vi skulle förstöra mycket betydande naturområden, I dag gäller det en fråga om att bevara naturen i Norrland.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1 såvitt avsåg Västernorrlands län

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1313, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 1 i övrigt

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hansson i. Skegrie m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votermg upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

119

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Stöd tiU jordbmket i norra Sverige, tn m.

Den  som  vUl  att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 33  punkten   I, utom i vad avser Västernorrlands län,

röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Hansson i Skegrie

m, fl, i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då hen Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   154

Nej  -  143

Avstår —      3

Punkten 2

Propositioner g?vs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Hansson i Skegrie m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den 'om viU att kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 33 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Hansson i Skegrie

m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   153

Nej  -  143

Avstår —      4

Punktema 3-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

120

§ 2 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande nr 34 i anledning av motion om ersättning tUl enskilda markägare för vård av egen mark i naturvårdssyfte, m. m.

Skatteutskottets betänkande nr 31 i anledning av motion angående avskrivnlngsreglerna för rörelse- och hyresfastigheter vid Inkomstbeskattningen

Lagutskottets betänkande nr 12 i anledning av Kungl. Maj ts proposition med förslag tUl växtförädlarrättslag m. m.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 33 i anledning av proposition

med forslag tiU lag om ändring i lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemstäUt,

§ 3 Godkännande av den europeiska bosättningskonventionen

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 8 i anledning av Kungl, Majts proposition angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen jämte motion,

Kungl Majt hade I propositionen 1971:26 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden för den 5 februari 1971 föreslagit riksdagen att godkänna den europeiska bosättningskonventionen med det tiU konventionen hörande protokollet med de förbehåU mot art, 3, 11, 12 mom. 1 a och b samt 23 som angetts i propositionen.

I motionen 1971:1234 av herr Hermansson i Stockholm m, fl, hade föreslagits att riksdagen I anledning av Kungl, Majts proposition nr 26 år 1971 angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen skulle besluta att avslå förslaget i proposition nr 26 år 1971 om ratifikation.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Godkännande av den europeiska bosättningskonventionen

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifaU tiU propositionen 1971:26 ocn med avslag på motionen 1971:1234 godkände den europeiska bosättningskonventionen med det till konventionen hörande protokollet med de förbehåll mot art. 3, 11, 12 mom. 1 a och b samt 23 av konventionen som angetts i propositionen.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag skaU fatta mig kort.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 1234 yrkat avslag på proposition nr 26 angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen.

Vår motivering för detta avslagsyrkande är i korthet den att vi är motståndare till alla åtgärder som syftar tUl att ge utländskt kapital ökat spelrum när det gäller etablering eller förvärv av egendom i Sverige. Konventionen ger om den ratificeras ökat spelrum just för utländskt kapital i vårt land.

I konventionens artikel 4 sägs följande: "De fördragsslutande parternas medborgare skall på de övrigas områden hkstäUas med dessas egna medborgare i fråga om åtnjutandet och utövandet av civUa rättigheter, vare sig de är av personlig natur eller avser egendom."

Enligt artikel 10 skaU vaqe fördragsslutande part medge övriga parters medborgare att på dess område utöva varje slag av förvärvsverksamhet på samma vUUcor som egna medborgare.

121

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Godkännande av den europeiska bosättningskonventionen

EECs centrala målsättningar är att underlätta arbetskraftens rörlighet mellan medlemsländerna och att underlätta storkapitalets etablering och förvärv av egendom i andra medlemsländer. Och i Romfördragets artikel 52 sägs följande: "Etableringsfriheten innefattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet och även rätt att bUda och driva företag på de vUlkor etablerlngslandets lagstiftning föreskriver för egna rättssubjekt,"

Det går inte att komma ifrån att ratificeringen av denna konvention — efter mer än 15 år — har ett samband med de pågående förhandUngarna meUan den svenska regeringen och EEC-kommissionen,

När man läser konventionen finner man att det i denna också hänvisas tUl Europarådsstaternas "gemensamma arv", tUl "den särskUda karaktären av de band som förenar" dessa stater och tUl "den nära förbindelsen" meUan dem och främjandet av arbetet "att uppnå en fastare enhet". Var kommer detta stormaktsspråk ifrån? Vad jag kan förstå är det samma resonemang som används av de västeuropeiska stormonopolens EEC, Nämnas kan också i det här sammanhanget att samtliga EEC-stater utom Frankrike har ratificerat konventionen.

Utskottet säger i sin skrivning att konventionen inte har något samband med pågående förhandlingar meUan Sverige och EEC, Jag vUl då påminna om att närlngslagsstiftningen som antogs av riksdagen 1968 är anpassad tUl konventionens krav genom lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, I denna lag stadgas i prmclp skyldighet för utlänning och utländskt företag att hos regering eUer av den utsedd myndighet söka tillstånd för sådan verksamhet. Men på regeringens förslag godkände riksdagen vissa undantagsbestämmelser, vUka innebär att regeringen från den aUmänna skyldigheten att söka tillstånd, Uksom från andra bestämmelser, får medge sådana undantag som är påkallade med hänsyn tUl överenskommelser med främmande stat. Vad dessa undantagsbestämmelser har för syftemål framgår klart av departementschefens diktamen till statsrådsprotokollet vari sägs att dessa undantagsbestämmelser var avsedda att underlätta en svensk anslutning tiU EEC och Innebar en anpassning av den svenska lagstiftningen till Romfördragets etablermgsbestämmelser.

Jag skaU inte uppta kammarens tid med att närmare gå in på detta. Vpk har väckt två motioner som senare kommer upp tUl behandUng i kammaren,

TUl sist, herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna är inte motståndare tUl att invandrade arbetare skall ha vidgade rättigheter såväl civUrättsligt som politiskt. Detta skaU gälla oavsett om deras ursprungsland tillhör Europarådet eller ej. Vi är däremot motståndare tiU att utländskt kapital skaU få ökat spelrum när det gäller etablering eUer förvärv av egendom i Sverige,

Herr talman! Med det anförda viU jag yrka bifaU tUl motionen 1234,

122

Herr MÖLLER i Gävle (s);

Herr talman! Herr Måbrink har med sin argumentering givit en vrångbUd av utrikesutskottets enhälhga förslag. Liksom övriga kommunister som väckt motionen 1234 har han gjort en koppUng meUan förslaget

att ratificera 1955 års Europarådskonvention och de pågående förhand-Ungarna med EEC, Den koppUngen är emellertid helt omotiverad. Jag erinrar om att konventionen antogs av Europarådet 1955, alltså långt innan EEC var bUdat, och trädde i kraft först 1965, Därefter har man i departementet i så god takt man kunnat arbetat fram förslag till ratificering. Att förslaget inte blivit klart tidigare har berott på att man givit förtur åt annat lagstiftningsarbete.

Jag erinrar om att vi under senare år utfört ett genomgripande reformarbete i den svenska utlänningslagstiftningen och i den närings-rättsUga lagstiftningen, ett arbete som ännu pågår. Ett av syftena med det lagstiftningsarbetet har varit att i rättsligt och annat avseende jämstäUa utlänningar, som verkar i Sverige, och svenska medborgare. Jag har själv som ordförande i invandramtredningen anledning att ingående syssla med dessa frågor, och jag räknar med att vi i en nära framtid skaU kunna presentera förslag som ytterligare förstärker jämställdheten meUan utlänningar I Sverige och svenska medborgare, så att vi inte diskriminerar utlänningar som verkar här.

Syftet med denna konvention är att skapa ökad jämställdhet. När herr Måbrink och hans partivänner talar om EEC och manar fram en skräckfyUd bUd av effekten av det storkapital som skulle Invandra tUl vårt land från utlandet, vUl jag upplysa om att denna konvention uteslutande avser fysiska personer, alltså inte företag och juridiska personer. Och det är väl företagen som representerar det av kommunistiska partiet så fruktade storkapitalet, som kommer hit och köper upp svenska företag. Det är helt missvisande att stå här och hamra på företagen och det storkapital de representerar, när konventionen bara avser enskUda personer.

Vi förpliktar oss med denna konvention aUs inte att öppna aUa dammluckor för utlänningar, ens I deras egenskap av enskUda personer, VI förpUktar oss att skapa ökad jämställdhet men behåUer rättigheten att, om vi så vUl, ha kvar restriktioner som nu gäUer för enskildas Inresa hit och etablering här i landet. Det finns Uite något i konventionen som har tvingande innebörd för svensk rätt, såsom den för närvarande är utformad.

Herr talman! Det står ett enhälUgt utrikesutskott bakom utskottets förslag och jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Godkännande av den europeiska ' snttnings-!'■■ ■ nen

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag förstår att herr Möller i Gävle på aUa satt iörsö;-er framstäUa det så att denna konvention uite har något samband med EEC eller Romfördraget, Men om man läser Romfördragets olika artiklar och denna konventions artiklar, finner man att de stämmer väl överens på en massa punkter.

Vidare sade herr Möller att konventionen inte berör utländska bolags etablering i Sverige utan endast reglererar fysiska personers etablering. Men det är väl ingenting som hindrar att kapitalstarka krafter, exempelvis i Västtyskland, Frankrike eller Italien, kommer hit; de har rätt att köpa svenska företag och att driva dem i vårt land. Det kan väl ändå inte herr Möller komma ifrån.

123

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Godkännande av den europeiska bosättnings-konventiren

I betänkandet sägs det, som jag framhöU i mitt tidigare Inlägg: "Konventionen förutsätter att fördragsslutande stater strävar efter att avveckla gällande restriktioner i fråga om rätt att förvärva, inneha och utnyttja egendom samt att utöva förvärvsverksamhet," Det stämmer också mycket bra överens med Romfördragets paragrafer och artiklar.

Herr MÖLLER i Gävle (s):

Hen talman! Herr Måbrink kunde ha fortsatt att läsa ett stycke i konventionen och i utskottsbetänkandet. Han talade om att de fördragsslutande parterna skall sträva efter att avveckla gäUande restriktioner när det gäller att förvärva, inneha och utnyttja egendom. Därefter sägs det att bestämmelserna i konventionen är att uppfatta som rekommendationer och att det står varje stat fritt att aweckla gäUande restriktioner eller bibehålla dem.

Dessa rekommendationer är aUtså inte tvingande, och om det gäller att skydda fundamentala svenska intressen är det ju aUdeles uppenbart att vi inte kommer att aweckla restriktionerna.

Jag bestrider att det finns något som helst logiskt samband mellan konventionen, som antogs åratal innan Romfördraget skrevs, och detta fördrag, Å andra sidan kan man inte bortse från att det finns en aUmän strävan i Europa att försöka eUminera onödiga restrUctioner meUan länderna. Jag är förbluffad över att herr Måbrink, tiUhörande ett parti som tidigare har talat så högt om internationalismen, nu företräder en så trångsynt nationalistisk ståndpunkt. Där det finns onödiga hinder mellan nationer och folk skall självfallet Sverige medverka tUl att rasera dessa.

124

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det är riktigt, som herr Möller i Gävle säger, att denna konventlon antogs långt mnan EEC kom tUl, Men den är inte gUtig förrän den har ratificerats, och det skall man göra nu just i samband med att den svenska regeringen förhandlar med EEC.

Beträffande restriktionerna vUl jag påpeka att det I konventionen också heter att de stater som ratificerat konventionen förpUktar sig att sträva efter en avveckling av alla restriktioner.

Överläggningen var härmed slutad,

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1234, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad,

§ 4 Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 9 i anledning av Kungl, Majts proposition angående godkännande av överenskommelse om ändring i samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 meUan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige m, m.

Utskottets hemställan biföUs,

§ 5 Inkomstprövnmgen av änkepension inom folkpensioneringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 25 i anledning av motioner angående inkomstprövningen av änkepension inom folkpensioneringen.

Hen RINGABY (m):

Herr talman! När socialministern i proposition nr 75 tiU 1960 års riksdag föreslog att Inkomstprövningen i pensionshänseende skuUe slopas för kvinnor som blev änkor efter den 30 juni 1960 men att Inkomstprövningen skulle bibehållas för aUa dåvarande änkor var det många som protesterade mot detta både egendomUga och orättvisa beslut,

AUa nya änkor skulle, beroende av åldern, få bibehålla hela eUer en del av änkepensionen, oavsett hur hög egeninkomst de kunde skaffa sig. Alla dåvarande änkor fick sitt kommunala bostadstUlägg eller sm pension reducerad redan vid en sidoinkomst av drygt 2 000 kronor. Redan vid en egeninkomst av 25 000 kronor var hela det kommunala bostadstUlägget och pensionen borta.

Mot denna uppenbara orättvisa reagerade från bötian dåvarande högerpartiet i motioner, undertecknade av bl, a, Ebon Andersson och Astrid Kristensson, Men även folkpartiet, i en motion av bl, a, herr Svensson i LjungskUe och fröken Elmén, och kommunisterna genom Knut Senander protesterade mot detta sätt att splittra änkoma i två grupper med olika behandling vid ett magiskt datum, just den 30 juni 1960.

Även andra lagutskottets majoritet ansåg tUlvägagångssättet mindre bra och skrev i sitt utlåtande nr 20 år 1960:

"Förslaget är således ett steg i riktning mot att helt slopa Inkomstprövningen inom folkpensioneringen. De härför erforderhga reformerna bör genomföras så snart finansieUa och andra förutsättnmgar föreUgger, Detta kan Icke ske i ett sammanhang utan måste genomföras successivt. Därvid kan det Inte undvikas, att grupper, för vUka inkomstprövningen tUls vidare bibehåUes, känner sig missgynnade. Detta tiU trots är ett successivt genomförande att föredraga framför en oviss väntan på den tidpunkt då inkomstprövningen kan avskaffas för samtUga."

Herr talman! Det har gått elva år sedan dess, och frågan har aktualiserats nästan varje år. Utskottet har gjort hknande uttalanden vaqe gång, men ingenting har hänt när det gäUer de successiva reformer på detta område som man talat om. Inte heller har den ekonomiska situationen i landet blivit bättre sedan 1969, Tvärtom — den är sämre nu än någonsin.

Även i år uppger utskottet en suck och konstaterar att förhåUandet är "mindre tiUfredsstäUande",

Det kommer att ta 30 år tUl innan naturen på grund av människans dödhghet har utplånat denna orättvisa, SkaU vi vänta på den dagen eller skaU vi försöka avsevärt förkorta denna tid genom de successiva reformer som riksdagen så många gånger uttalat sig för att genomföra?

Att jag i dag inte ställer något yrkande i denna fråga beror helt på den svaga ekonomin i landet, som regeringen får bära ansvaret för. Men jag

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Inkomstprövningen av änkepension inom folkpensioneringen

125

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Studiemedel till studerande vid enskilda konstskolor

hoppas att socialministern ändå försöker göra de smärre förändringar i utjämnande syfte mellan de båda kategorierna änkor som riksdagen faktiskt har uttalat sig för flera gånger.

I detta anförande — under vilket hert talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde fru Fraenkel (fp) och fröken Ljungberg (m), henar Björck i Nässjö (m) och Hovhammar (m) samt fröken Bergström (fp).

126

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls,

§ 6 Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 26 i anledning av motioner om förbättrad social trygghet för frånskUd make.

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 7 Studiemedel till studerande vid enskilda konstskolor

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 27 i anledning av motion om studiemedel tUl studerande vid enskUda konstskolor.

1 motionen 1971:242 av herr Bohman m. fl. hade hemstäUts, att riksdagen skulle i skrivelse tiU Kungl. Majt anhålla att bestämmelser utfärdades om att studiemedel enhgt studiemedelsförordningen skulle kunna utgå tlU studerande vid de enskUda konstskolor tUl vUka statsbidrag utgick enligt statsverkspropositionen bU. 10 B 13, Bidrag till särskUda kulturändamål.

Utskottet hemstäUde att motionen 1971:242 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservatlon hade avgivits av herrar Ringaby och Björck i Nässjö (båda m), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:242 i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav tiU känna vad reservanterna anfört.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr talman! Den valfrihet som olika skolformer garanterar är särskilt angelägen inom konstnärsutbUdningen. Varje form av statligt monopol på detta område är olycklig och måste motarbetas.

På den linjen är också konstnärsutbUdningssakkunniga — KUS - som i sitt betänkande, vilket avlämnades föna året, även i fortsättningen räknar med ett mindre antal fria konstskolor jämsides med de statUga. Dessa fria skolor är av stort värde därför att de ger ungdomen möjlighet att efter avslutad grundskola pröva sina konstnärliga anlag. De flesta av dessa skolor ger även vidareutbildning för vuxenstuderande.

Det är därför, herr talman, rimligt att staten ekonomiskt stöder de fria konstskolorna. Sedan länge utgår ett statsbidrag tiU driften av dem. Men det är också rimligt att de elever som studerar vid dessa konstskolor får samma möjlighet som elever vid de statliga skolorna att söka studiemedel. I dag har de inte denna möjlighet.

När det gäUer kulturskaparnas vUlkor måste samhäUet visa generositet och se tUl att olika riktningar får komma tiU uttryck och olUca skolformer får arbeta jämsides. Därför bör även elever vid fria statsunderstödda konstskolor bU delaktiga av de studiemedel som i dag utgår.

Herr talman! I den reservation av herr Ringaby och mig som här fogats tiU socialförsäkrlngsutskottets betänkande nr 27 framförs krav på detta. Jag ber att få yrka bifaU tiU denna reservation.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Studiemedel till studerande vid enskilda konstskolor

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Den reservatlon som herr Björck här talat för och som är fogad till utskottsbetänkandet ser jag nog såsom ett utslag av den reservationssjuka som har grasserat här under vårsessionen.

Utöver vad utskottet hemstäUer vill reservanterna faktiskt endast att riksdagen skaU ge Kungl. Majt tUl känna att utskottet förutsätter att den berörda frågan löses i positiv riktning. Man kan nog tycka att skaU man begära att riksdagen skriver tUl Kungl. Majt, bör det vara i angelägnare ärenden.

Som utskottet noggrant refererar i betänkandet har denna fråga om StatUgt studiestöd tiU elever vid enskilda konstskolor behandlats av en utredning. Dess betänkande Innehåller en rad förslag för att förbättra viUkoren vid konstnärlig utbUdning. Däribland finns också ett förslag om att man skall Inordna de fria konstskolorna i studiemedelssystemet.

De förslag som denna utredning lagt fram beredes nu i Kungl. Maj:ts kansli. Dessutom har åtskilliga framstäUningar med önskemål i samma riktning som motionärerna och reservanterna här fört fram gjorts av olika berörda parter både tUl centrala studiehjälpsnämnden och tUl utbUdningsdepartementet. Av denna anledning finner utskottet att några ytterligare anrop tiU Kungl, Majt inte är behövliga nu. Utskottet föreslår att motionen 242 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl socialförsäkrlngsutskottets betänkande nr 27,

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag kan håUa med om att detta i vissa avseenden inte är någon särskilt stor fråga, men ur principiell synpunkt är det mycket viktigt att de statliga konstskolorna inte ensidigt favoriseras framför de privata.

Det är inte något utslag av reservationssjuka i det här faUet från min och min medreservants sida utan fråga om en principiell syn på den konstnärliga friheten i samhället.

Överläggningen var härmed slutad.

127

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

Propositioner gavs på bifaU tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen av hertar Ringaby och Björck i Nässjö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Björck i Nässjö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition ;

Den som viU att kammaren bifaller socialförsäkrlngsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 27 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av henar Ringaby och

Björck i Nässjö,

128

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Björck i Nässjö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej -    34

Avstår —      6

§ 8 Föredrogs jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 31 i anledning av Kungl, Maj ts proposition angående stödåtgärder på fiskets område, m, m.

Nr 32 i anledning av Kungl, Majts proposition angående anslag till statens växtsortnämnd m, m, jämte motion.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 9 Olägenhetema med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 16 i anledning av motion angående olägenhetema med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet,

I motionen 1971:1168 av fru Mogård m. fl, hade hemstäUts, att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj :t skulle anhålla om sådana tUläggsdirektiv tUl bygglagutredningen att redan under år 1971 — I avbidan på utredningens slutliga ställningstagande — förslag framlades i syfte att undanröja de missförhållanden som medföljde byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet.

Utskottet hemställde att motionen 1971:1168 inte föranledde någon riksdagens ytterligare åtgärd,

TUl detta betänkande hade fogats ett särskUt yttrande av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m).

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! CivUutskottets betänkande nr 16 behandlar olägenheterna av långvariga byggnadsförbud. Det är verkUgen ingen ny fråga. Motionen 1168 med bl, a, mitt namn, som behandlas i betänkandet, kan Inte göra anspråk på att ha tagit upp ett tidigare inte observerat missförhåUande.

Vid revideringen av byggnadslagstiftningen år 1959 tog både departementschefen, motionärer och utskottet upp frågan, men den ansågs omöjlig att lösa. 1966 hänvände sig justitieombudsmannen tUl Kungl. Majt sedan han observerat grava olägenheter för fastighetsägare vid sina Inspektioner och begärde en utredning om skydd för enskUd markägare mot skadeverkningarna av långvariga byggnadsförbud.

Våren 1968 tUlkaUade chefen för kommunikationsdepartementet sakkunniga för en översyn av byggnadslagstiftningen. I direktiven behandlades också byggnadsförbuden och departementschefen påpekade att utredningen borde söka lösningar, som innebär att den enskilde inte ensam får bära konsekvenserna av samhällsutveckUngen. Han anvisade olika tänkbara vägar: "En väg att nå detta syfte kan vara att tillåta markägaren fortsätta ett redan påbörjat utnyttiande av marken i enUghet med den plan eller de faktiska förhållanden som var gällande innan plansituationen ändrades. Investeringar som ligger inom ramen för markens aktuella användning skulle aUtså få förekomma, och markägaren kunde - med vetskapen att investeringar och mark så småningom kan komma att inlösas — awäga om investeringen bör göras. För att undvika olyckliga konsekvenser av en sådan ordning skuUe kunna tänkas att det öppnas möjlighet för det allmänna att redan på ett tidigt stadium lösa in marken för att undvika alltför betungande lösenkostnader i ett senare skede. Ett i enlighet med dessa tankar konstruerat system skuUe Innebära att markägaren antingen kan fortsätta sin verksamhet eller också jämförelsevis snabbt får bundet kapital lösgjort." Sä långt direktiven.

Departementschefen framhåller vidare att utredningens uppdrag är omfattande och kan kräva lång tid. Utredningen bör därför, sägs det, i ett tidigt skede också överväga i vad män specieUt angelägna reformer kan med mindre ändringar eller kompletteringar av gäUande lagstiftning byggas in i denna och snarast framlägga de förslag som prövningen ger anledning tUl

Det har nu gått snart tre år sedan bygglagutredningen böqade sitt arbete. Ännu har inga förslag framlagts I syfte att undanröja de allvarliga missförhåUandena av långvariga byggnadsförbud. Motionen 1168 har väckts i syfte att påtala detta, I motionen framhåUes att det inte kan vara rimligt att anta att man inte snabbt kan vidta åtgärder som tillförsäkrar människor deras rätt tiU trygghet och god bostadsstandard. Under lång tid har man vetat om att enskUda fastighetsägare Udit skada, och man har också övervägt olika metoder att råda bot på detta förhåUande, Det kan väl inte råda någon tvekan om att detta är vad departementschefen i utredningsdirektiven kallar en speciellt angelägen reform och att en sådan reform bör kunna genomföras snabbt genom att ändra eller komplettera gällande lagstiftning, medan man arbetar vidare på en genomgripande förändring   av   hela   lagstiftningen.   Såvitt   jag   har   mig   bekant   har

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Olägenhetema med byggnads förbud av mer än fem års varaktighet

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 85-86

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

130

bygglagutredningen inte ens tagit upp frågan om att snabbt försöka hjälpa de många människor som här lider skada.

Utskottet anser att motionens syfte är tUlgodosett genom att ett utredningsuppdrag lämnats. Det särskilda yttrande som är fogat tUl betänkandet förutsätter att bygglagutredningen utnytyar aUa möjligheter att så snart som möjligt lägga fram förslag även till temporära lösningar. Det har sagts mig att man i utskottet ansett det helt orimligt med ett förslag om åtgärd redan i år. Mot bakgrund av att förhåUandet observerats och diskuterats under så lång tid finner jag det snarare anmärkningsvärt att man inte för länge sedan gjort något åt det.

Jag tror inte att de människor som drabbas av verkningarna av långvariga byggnadsförbud låter sig tröstas med att förhåUandet uppmärksammats under avsevärd tid och inte heller av fromma förhoppningar att bygglagutredningen så småningom kommer fram tUl det här problemet. För mig framstår situationen som så upprörande att jag anser det nödvändigt att begära att Kungl. Majt genom tUläggsdirektiv ålägger utredningen att med förtur angripa frågan.

Många exempel på hur situationen kan gestalta sig för en enskUd fastighetsägare kan anföras. Låt mig, herr talman, få ta upp ett som jag fick kontakt med efter att motionen 1168 väckts.

En ung familj som saknade möjlighet att få bostad i Stockholm inom rimlig tid lyckades med ansträngning spara ihop så mycket pengar att det räckte tUl kontantinsatsen i ett egnahem i västra förorterna. Området var sedan cirka 20 år belagt med byggnadsförbud. Det uppgavs emellertid från stadsbyggnadskontoret att man under 1968 — sedan det nya regionplaneförslaget framlagts - skulle börja på stadsplan för området. Rådfrågade jurister uppgav att grundprincipen vid en eventuell inlösen var att fastighetsägaren skuUe stå i samma ekonomiska situation som före. På dessa premisser ansåg man sig kunna köpa egnahemsfastigheten.

Efter drygt ett år började man få kontakt med problemen. Vid upprepade tiUfäUen fick man översvämning i käUaren, Fastighetsägaren hade stora svårigheter innan gatukontoret erkände att orsaken var det undermåliga avloppsnätet i området och att aUtså ersättning kunde utges. Ledningsnätet kunde inte förbättras innan stadsplan fastställts, Regionplaneförslaget hade mött invändningar, och stadsplanen sköts på framtiden. Förbättringar har nu gjorts på avloppsnätet, men inte I hela området, utan bara där en större trafikled kräver en effektiv awattning.

1 dag finns inom området flera ödefastigheter. Många fastigheter uthyrs i andra hand, trollgen på grund av försäljningssvårigheter, MUjön förslummas. Servicen försämras: affärer läggs ned, postkonteret skall stängas, stationen har stängts. Området bebos nu huvudsakUgen av äldre. Den unga familjens barn saknar lekkamrater.

FamUjen beslutar sig för att flytta tUl ett lämpUgare område. Man får många intresserade spekulanter, men samtliga backar ur sedan de sett området i dagsljus. Man vänder sig tiU Stockholms stad för att fråga om staden kan lösa in fastigheten. Staden är inte Intresserad och anser sig inte ha några skyldigheter innan stadsplan fastställts.

Det brev jag fått om denna historia slutar så här: "Om er motion inte bifaUes utan missförhållandena tUlåts fortsätta på grund av det aUmännas

oförmåga tUl en rationell planering, skuUe det vara mycket intressant att veta vad ansvariga personer och myndigheter anser att vi och andra i samma situation ska göra,"

Ja, vad skaU de göra? Här gäUer det en ung familj som ändå troligen, jämfört med många andra, har förutsättningar att klara svårigheterna. Många äldre, många änkor, änklingar och frånskUda sitter i ett olösligt dilemma; de har inte råd att ha egnahemsfastigheten kvar, de lever i en oUdlig miljö, men de kan inte finna någon köpare på grund av förslumningen och byggnadsförbudet.

Vad justitieombudsmannen anförde 1966 gäller fortfarande: "Om man icke i avseende på dylika fall skapar skydd för fastighetsägare mot skadeverkningar av långvariga förbud, innebär detta att man — för att förbUliga plangenomförandet för kommunerna — låter någon eUer några fastighetsägare ensamma bära skadeverkningar av förbud, som huvudsakligen tUlkommit i samhällets intresse och som blivit långvariga på grund av oförmåga från det allmännas sida att inom rimUg tid lösa planfrågorna. En dylik ordning är oförenUg med vad som bör gäUa i en rättsstat," Så slutar justitieombudsmannen.

Var och en som har förmåga att leva sig in i andras situation - vUket poUtiska förtroendemän bör kunna — måste inse att dessa oefterrättUga förhåUanden inte kan få tillåtas fortsätta.

Jag yrkar, herr talman, bifall tUl motionen 1168.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Olägenheterna med byggnadsförbud av mer än fem års varaktighet

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! Den indignation över de långvariga byggnadsförbuden som fru Mogård så vältaligt gett uttryck för delar jag personligen — och det tror jag också att utskottets övriga ledamöter gör. Det är inte bara vi som är missbelåtna med sakernas tillstånd på detta område, JO har uttryckt sin missbelåtenhet. Departementschefen har också gett uttryck för sina bekymmer i de dhektiv tUl bygglagutredningen som fru Mogård citerade.

Fru Mogård yrkar att Kungl, Majt skall utfärda tUläggsdhektiv tiU bygglagutredningen, som skuUe medföra förtursrätt för behandUngen av dessa problem. Något hinder finns inte för bygglagutredningen att ta upp denna fråga med ledning av de direktiv som redan är utfärdade. Det är givetvis angeläget att man försöker komma till rätta med de här problemen så snart som möjligt. Vi inom utskottet delar den uppfattningen. Om riksdagen gör en dylik bestäUning — dvs, anhåller att tUläggsdirektiv skall utfärdas, och så sker — tror vi emellertid inte att det över huvud taget är möjUgt för bygglagutredningen att redan under 1971 effektuera den beställningen. Den begäran som gjorts av fru Mogårds moderata partikamrater i utskottet om att utredningen snarast utnyttjar alla möjUgheter att lägga fram förslag även tUl temporära lösningar av den här frågan är mer rimUgt, Enligt utskottets bedömning föreligger inget hinder för att frågan tas upp, men den måste givetvis vägas även mot det lagstiftningsuppdrag som bygglagutredningen har över hela fältet och ställas i relation tUl det. Det arbetet kommer väl att ta sin tid.

Herr talman!  Jag ber att få yrka bifaU tUl civilutskottets hemstäUan.

131

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Det är inte mycket mening med att polemisera i den här frågan. Jag kan bara upprepa, med något andra ord än jag nyss använde: De som drabbas tröstas inte av att alla förstår svårigheterna när det samtidigt sägs, och har sagts i många år, att det är omöjligt att nu lösa problemen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1168, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 10 Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 17 i anledning av motion angående riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen,

I motionen 1971:112 av herr Helén m, fl, hade — såvitt motionen hänvisats tiU civilutskottet — hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt skulle anhålla att Kungl, Majt under 1971 förelade riksdagen förslag om på vilket sätt riksdagen skulle besluta om de centrala frågorna i samband med den s. k, fysiska riksplaneringen.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:112 såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits av fröken Ljungberg (m) samt herrar Ullsten (fp), Wennerfors (m) och Strömberg (fp), som ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av motionen 1971:112 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl, Majt tiU känna vad reservanterna anfört.

132

TIU detta betänkande hade fogats särskilda yttranden

1.    av herrar Grebäck, Karlsson i Mariefred och Åkerfeldt (samtUga c),

2,    av herr Engström (vpk).

Hen TOBÉ (fp):

Herr talman! Det här betänkandet handlar om riksplaneringen, och det finns i början av det en historik. Av den framgår att dåvarande kommunikationsministern 1965 tiUkaUade en expert — jag vUl minnas att det meddelades vid förstamajmötet i Uppsala det året - för utveckUngs-arbete på den fysiska planeringens område. Sedan har arbetet utvidgats och det har tUlsatts en riksplaneringsgrapp av specialister av oUka slag: arkitekter, ingenjörer, samhällsvetare och andra.

Ar 1969 tUlkom en rådgivande expertgrupp. Den skulle fungera som rådgivare men även som övervakare, antar jag. Det hade klagats mycket

på att man bedrev riksplanering inom stängda dörrar, tUl en början inom kommunikationsdepartementet och sedan inom civUdepartementet. Denna rådgivande expertgrupp kom från ämbetsverk på andra håll och från Kommunförbundet. Fortfarande var det bara speclaUster.

Är 1969 offentliggjordes tre pubUkationer från gruppen. Två av dem var materialsamlingar — en huvuddel och en bUagedel Den tredje var en PM om mUjöförändringar, och där införde man uttrycket "mUjöproduk-tion", som jag sätter ett frågetecken i kanten för, och satte upp det som något positivt i motsats till det negativa "naturskyddet (mUjökonserve-ring)". 1 år har det kommit ytterligare en del material, som egentUgen omfattar branschvisa anspråk på mark i en kommande riksplanering.

Vi har genom propositioner och genom interpeUationer fått reda på att riksplaneringsgruppen under året skaU prestera en skiss tUl en riksplanering. I en interpeUationsdebatt den 14 december förra året, som jag hade med civUministem, meddelade han att det när man lämnar ut denna skiss också skaU föreUgga ett utredningsmaterial, som anger de former i vUka fortlöpande sådan planering bör försiggå och även hur verksamheten skall kunna infogas i den demokratiska beslutsprocessen.

Allt det här skaU remitteras. Efter remiss skall planskissen och utredningsmaterialet behandlas av regeringen, och sedan skaU regeringen redovisa sitt ställningstagande för riksdagen. Många ställer stora förhoppningar på riksplaneringen. Här i riksdagen går det väl inte en vecka utan att vi på något sätt kommer i beröring med ordet riksplanering. Det står i propositioner och i motioner och det kommer upp i debatter med anledning av utskottsbetänkanden Uksom i frågor och interpeUationer, Det är då inte för mycket begärt att riksdagen någon gång får något material att behandla och inte bara får anslå medel tiU den här verksamheten.

Det är naturligtvis mest angeläget ur riksdagens synpunkt att klargöra riksdagens roll för avgörande av de centrala rlksplaneringsuppgifterna. Det kan naturligtvis inte bU tal om att riksdagen är ett planeringsorgan, men det finns ju vissa centrala beslut som är av den beskaffenheten att de borde kunna passa för riksdagen och som är så viktiga att riksdagen bör vara med vid utformningen av miljön i stort. För närvarande är det genom InterpeUationer och frågor som punktbeslut fattade av regeringen kan diskuteras. Det går då att framföra kritik, men det finns ingen möjlighet att i efterhand påverka enskUda beslut av rUcsplanerings-karaktär.

Det är vidare klart att riksdagen på något sätt måste komma in i beslutsprocessen. Fortfarande är väl riksdagen jämfört med kommunala och statliga organ olämpUg som ett planeringsorgan, men det minsta som man kan fordra är väl att man då får tUlfälle att ta ställning tUl en lagstiftning. Det finns ingen lagstiftning som handlar om rUcsplanering, och i direktiven för bygglagutredningen, som skaU behandla vår planlag-stlftnlng, står det bara att utredningen skaU beakta att det skaU finnas en riksplan. Utredningen har inte med själva riksplaneringens utformning att göra.

RUcsdagen hålls alltså helt utanför, och inte heller de riktUnjer som dragits upp för det tekniska arbete som pågått i sex år har riksdagen haft

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

133

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

någon möjlighet att påverka. Det enda riksdagen fått göra är att anslå medel då och då, och emeUanåt har enskUda riksdagsledamöter tagit upp frågan i interpeUationer. Vi anser att tillfäUet nu är kommet. Då riksplaneskissen läggs fram bör man få tiUfälle att resonera om dessa saker.

Utskottsmajoriteten är nöjd med civilministerns mera lugna tågordning, under det att reservanterna från folkpartiet och moderata samlingspartiet vill ge riksdagen tillfäUe att redan i år påverka utformningen av reglerna för hur de centrala besluten skall fattas i riksplanesammanhang och i vad mån riksdagen skall ta upp sådana saker.

I debatten med anledning av min interpeUation våren 1969 kom vi fram tiU att metodiken, materialsamlingen och det övriga tekniska arbetet är tidskrävande. Man kunde inte fordra att det skulle vara klart på några år. Detta är ju en nyhet här i Sverige, och det finns inte modeller att ta efter i andra länder, eftersom de har en helt annan konstitution I fråga om förhållandet meUan stat och kommun. Holland, som jag har nämnt vid några tidigare tiUfällen, är väldigt hårt planerat uppifrån, men där har kommunerna htet eller ingenting att säga tiU om. Här har vi starka kommuner, som har sitt planmonopol osv., och det gör att det inte är lika lätt att genomföra en riksplanering här. Men det måste vara tacksammare att kunna ge kommunerna frihet Inom riksplaneringens ram.

I interpeUationsdebatten för två år sedan sade jag att det är minst lika svårt att utforma ett demokratiskt beslutssystem i fråga om rUcsplane-ringen. Man borde alltså börja med det mycket tidigt. Men riksdagen har inte fått tUlfälle att diskutera frågorna. Det kan ju vara av intresse för riksdagen att göra det. Ingenting annat har hänt i denna del efter sex år än att det givits ett löfte om att ett förslag skall lämnas ut på remiss i höst tUlsammans med planskissen.

Reservanterna vill påminna om att riksdagen har ett ansvar och bör ta ansvar. Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU tUl reservationen.

I detta anförande instämde fröken Ljungberg (m).

134

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag har anslutit mig tUl utskottsmajoritetens uppfattning i den här frågan men ändå gjort ett särskUt yttrande för att fästa uppmärksamheten på att man här försöker dra i gång vårens skendebatt i riksdagen. Man försöker reducera hela frågan om riksplaneringen tUl i stort sett en fråga om riksdagens inflytande över planeringen.

Det är riktigt, som herr Tobé var inne på, att det 1969 tUlsattes en rådgivande expertgrupp, men vad som är avgörande här är ju att expertgruppen har gjort frågan om en fysisk riksplanering tUl enbart en fråga om markfördelning meUan oUka intressen. Man har frågat Industriförbundet var industrin vill förlägga sin verksamhet. Då har man naturligtvis fått det svar som man måste få, om man nöjer sig med en så begränsad målsättning, nämligen att industrin framför aUt önskar en lokalisering tUl Västkusten, därför att detta är fördelaktigt ur företagsekonomisk synpunkt.

Risken med hela detta sätt att planera är att företagen får igenom sina krav. Man frågar: Var vill ni som företag lokalisera? De utpekar bestämda områden i landet där de vUl planera, och så lägger man upp hela den s. k. riksplaneringen på det. Det blir en riksplanering där man helt och hållet begränsar sig tiU markfördelning meUan oUka intressen, där industrins intressen blir styrande. Och varför bUr de det? Jo, för att företagen är de enda som har ekonomiska beräkningar. Vad som saknas är samhällsekonomiska kalkyler tUl grund för någon form av riksplanering.

Så får vi då den utveckling som vi har och som accelererar med avfolkning av stora delar av landet och med en ohämmad storstadstillväxt där man undan för undan får allt större storstadsproblem som man inte kan lösa. Planeringen tenderar alltmer att avgöras av vad som är företagsekonomiskt lönsamt. Inte vad som är lönsamt ur hela samhäUets synpunkt.

Detta mönster går igen inte bara när man talar om riksplanering, där man begränsar sig tUl en sådan här prognosverksamhet över markanvändningen. Det går igen i ett sådant område som Storstockholm när man upprättar en regionplan. Vad är regionplanen för Storstockholm? Det är i stort sett inte heUer annat än den typiska fysiska riksplaneringen där man gör vissa prognoser över storföretagens önskemål, och så kommer man fram tiU att här skall man ha ett stort bostadsområde, här skaU man ha ett stort arbetsområde, här skaU man ha ett stort köpcentrum för att detta är effektivt och lönsamt. Men man går aldrig vidare och stäUer frågan; Effektivt och lönsamt för vem? För den som styr hela den UtveckUngen är ju storfinansen och dess krav på företagsekonomisk lönsamhet, och under detta underordnar man planeringen och framför allt den fysiska riksplaneringen som får ersätta en riktig planering.

Nå, vad händer då i brist på en verkUg planering? 1 brist på denna har vi i reaUteten en riksplanering, en riksplanering styrd och avgjord i storföretagens och bankernas dUektionsrum, Det är konsekvensen av det som sker.

Herr talman! Jag har för min del velat fästa uppmärksamheten på dessa problem i form av ett särskilt yttrande för att det inte skall bli en ensidig debatt där man försöker inbilla folk att man håller på med någon form av riksplanering och där man försöker dra 1 gång — som jag sade — vårens stora skendebatt om vilken som är mest Intresserad i riksdagen av att få någon form av riksplanering.

Reservanterna har precis samma utgångspunkt för sitt sätt att se på dessa frågor som t, ex, socialdemokrater och centerpartister har i utskottet. Om man över huvud taget vill bedriva någon form av riksplanering, måste man vidga den från begreppet fysisk riksplanering till begreppet planering i strid med de storflnansiella intressena. Det är framför aUt andra områden som man måste angripa. Man måste gå in på frågan om styrning av krediter och Uknande och ta itu med att försöka lösa den regionala krisen i strid med de storfinansieUa intressena. Där lär inte denna s, k, fysiska riksplanering räcka särskilt långt.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

135

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

Herr TOBÉ (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill på en gång för att herr Engström inte skall missförstå min inställning säga att jag inte ser på den här frågan på samma sätt som herr Engström, som menar att planeringen leds av industriföretagen. En planering i detta sammanhang, som inte gör anspråk på att vara annat än en fysisk riksplanering, skaU tjäna syftet att skilja mellan motsatta intressen av olUca slag.

Ett av de intressen som kommer i konflikt med alla möjUga andra intressen år naturligtvis industrin. Därför kan det vara bra att ta reda på vad Industrin viU och vad den själv tänker använda av den svenska marken. Det är olyckligt att det är just dessa saker som publiceras först. Jag förestäUer mig att hela naturvårdssidan och befolkningssidan och aUa andra intressen också kommer in här. Det måste det göra, annars bUr det ingen riksplanering. Men det är litet olyckligt att den pubUcering som har skett har varit litet ensidig på den punkten.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det handlar inte alls om någon olycklig publicering, och jag har inte på något sätt missförstått herr Tobé.

Vad som realiter sker är att det dels förs en skendebatt om riksplanering, dels sker en form av fysisk riksplanering på det sättet att man gör upp prognoser över markanvändning. Någon annan form av riksplanering sker inte. Det är huvudfrågan. Det handlar inte om vare sig missförstånd från min sida eller olycklig pubhcitet om vissa saker — det handlar om en medveten och bestämd inriktning. Man försöker InbUla folk att man håller på med någon form av riksplanering. Det gör man inte; den riksplanering som görs sker på ett helt annat sätt — i bankernas och storföretagens direktionsrum. Det är därför vi får den olyckliga utveckUng av strukturen som vi har.

136

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! Jag skall börja med att instämma med herr Engström när han säger att detta är en skendebatt. Men det värsta är att det omdömet i mycket hög grad drabbar honom själv. Hans påståenden är inte med verkligheten överensstämmande, och följaktligen för han en skendebatt.

Även reservanterna för i någon mån en skendebatt — de slår faktiskt in öppna dörrar. Orsaken till att vi centerpartister i utskottet Inte har kunnat ansluta oss tUl reservanterna är helt enkelt den att departementschefen som svar på den interpeUation som herr Tobé ställde i höstas gav det besked som efterlyses i motionen och även i reservationen.

Utskottsmajoriteten är överens om att det hade varit riktigare att skjuta upp behandlingen av folkpartimotionen tiU hösten och då behandla den i samband med en hel del andra motioner som berör planeringsåtgärder av olUca slag. Det hade enligt min uppfattning varit ett riktigt förfarande. Då har utskottet ett helt annat bakgrundsmaterial för sin bedömning av hela denna problematik. Departementschefen har förutskickat att en departementspromemoria kommer att skickas ut på remiss, och när den har kommit tUlbaka tUl departementet kommer materialet att bearbetas och så småningom riksdagen ta stäUnmg tUl en proposition i frågan.

Jag skaU återkomma något tiU vad herr Engström sade om den fysiska riksplaneringen. Han frågade; "Vad är det för någonting? Det avser ju bara en planering för användning av mark och vatten på lång sikt. Det räcker inte långt." Och så förebrår han departementschefen och regeringen för att de tar för lätt på dessa problem. Men det är inte ett korrekt återgivande av hur departementet ser på frågan. Rätt skaU vara rätt när man diskuterar sådana här frågor, och jag skaU be att få citera en del av vad statsrådet Lundkvist skriver i en artikel i Kommunal tidskrift:

"Den fysiska riksplaneringen skall betraktas som ett led - jämte flera andra — i den långsiktiga samhäUsplaneringen på riksnivå. Det betyder att en fysisk riksplanering inte skaU styra eller ersätta de andra former av riksplanering — ekonomisk, lokaUseringspoUtisk osv. — som ständigt pågår mom ramen för regeringens arbete utan samordnas med dessa." Den långsiktiga riksplaneringen måste sålunda fortgå i olika former, som kompletterar varandra. De awägningar som görs i planeringen har naturligtvis en pohtisk innebörd. Det är givet att våra grundläggande krav på jämlikhet, valfrihet, trygghet och social välfärd måste vara vägledande för awägningarna."

Jag kan som centerpartist helt ansluta mig till den målsättningen, och jag delar naturligtvis uppfattningen att den här planeringen har poUtisk innebörd. Och när vi behandlar den från poUtiska utgångspunkter, då kan vi ha oUka synpunkter på hur man skall komma tiU rätta med t. ex. frågoma om resurstUldelning och om hur planeringen skaU genomföras. Men det är någonting som vi får diskutera, menar jag, när vi en gång får erforderligt material i våra händer i utskottet. Då får även herr Engström möjlighet att föra fram sina synpunkter. Om vi är överens om att det inte räcker med en fysisk rUcsplanering, så måste ju de ekonomiska, lokaliseringspolitiska och andra awägningarna också komma in i bUden, och då får väl herr Engström anlägga sina poUtiska värderingar på dem. Men man skall inte beskyUa regeringen — det tycker jag är orättvist — för att mte ha beaktat även andra saker som sammanhänger med ekonomisk planering över huvud taget.

För herr Tobé skulle jag vilja citera ytterligare ett stycke ur den här tidningsartikeln: "Först genom planskissen och erfarenheterna av arbetet med den får vi underlag för en konkret diskussion om hur en fortlöpande fysisk riksplanering bör bedrivas och vilka åtgärder som kan behövas i fråga om administration och lagstiftning. Detta gäller självfaUet också frågan om hur en sådan planering skall fogas in i den demokratiska beslutsprocessen, dvs, i vilka tormer de ansvariga politiska instanserna skall handlägga denna planering," Det är ju ett klart besked från statsrådet om hur han tänker hantera de här frågorna.

Sedan är det aUdeles uppenbart att vi kan ha uppfattningar som avviker från departementschefens om när riksdagen skall kopplas in, men vi måste ha statsrådets bedömning av de här frågorna i våra händer, innan vi tar stäUning tUl på vilket sätt parlamentariker skall kopplas in i beslutsprocessen,

TUl slut bara några ord om det särskUda yttrande som vi centerpartister i utskottet har avgivit! Vi delar utskottets uppfattning, men vi har velat  klargöra centerns inställning tiU planeringsfrågorna. Vi tUlmäter

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

137

5 • Riksdagens protokoU 1971. Nr 85-86

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Riksdagsbehandlingen av fråga angående den fysiska riksplaneringen

dem en mycket stor betydelse när det gäUer samhällets utveckUng i fortsättningen, och vi har också talat om varför vi inte velat stödja reservationen. Vi menar att reservationsyrkandet i stort sett är onödigt, eftersom det redan är tillgodosett i det svar som herr Tobé fick på sin interpeUation,

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl civilutskottets hemstäUan.

Hen ENGSTRÖM (vpk);

Herr talman! Det är ju intressant att höra herr Grebäck säga att andra saker väl får komma m senare. Men det är inget vederläggande av mitt påstående att det är en skendebatt. Det försöker herr Grebäck vända tiU en motanklagelse.

Jag har sagt att vad man bedriver är en fysisk planering, som inte är någonting annat än en prognosverksamhet I fråga om hur man skaU använda olika markresurser. Det går inte att bestrida det genom att hänvisa till vad departementschefen har sagt, utan det kan man bara bestrida genom att säga att jag har fel. Hittills har den s, k,'fysiska riksplaneringen bedrivits på det sättet, vilket bl, a, har Ulustrerats på ett mycket förnämligt sätt i en bok som har utgivits av en av våra främsta debattörer på detta område, nämligen Ronny Svensson.

Det vore alltså bättre att försöka bestrida riktigheten av vad jag säger än att påstå att jag för en skendebatt.

Herr TOBÉ (fp):

Herr talman! Herr Engström har inte fel, han har rätt. Det är ingen som har sagt att det är någonting annat än en fysisk riksplanering som förbereds. Men det är klart att den måste fogas in I den övriga samhäUsplaneringen,

TUl utskottets ärade ordförande skulle jag vilja säga att jag tycker att utskottets majoritet tar Utet för lätt på detta. Man kan aUtså tänka sig vara nöjd med att riksdagen år 1973 första gången får ta stäUning till hur riksdagens roll i riksplaneringen skall vara. Vi har litet mera bråttom, och vi tycker nog att riksdagen skuUe få tUlfälle att diskutera dessa saker, att ■ha en beredskap på riksplaneringssidan innan remisserna har gått ut för den riksplanering som skall göras sedan förslaget pubUcerats i höst. Det går ju inte att remittera det till riksdagen direkt — jag vet inte hur det skulle gå tUl. Det remitteras tUl landsting, kommuner, olika sammanslutningar, naturligtvis även tUl industrier, men tiU riksdagen kan man inte remittera det. Det måste komma i annan form, och vi har som sagt litet mera bråttom än vad majoriteten anser sig ha.

138

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Jag skulle vilja säga tUl herr Engström att det är väl inget fel att man gör den fysiska rUcsplaneringen för sig — hur vi skall använda våra markresurser, våra vattentUlgångar o. d. så att man får en överslktUg skiss. Denna planering kan aldrig gå i detalj. Men sedan är det aUdeles uppenbart att den måste kompletteras, som statsrådet säger här, med en annan planering. Vi från centerpartiet, som är anhängare av decentraUsering i samhället, menar att man måste börja så att säga från grunden med

en lokal planering, en länsplanering osv. och koppla ihop detta med en planering över hela fältet, så att vi får klart för oss hur vi skaU pumpa ut erforderliga resurser för att få i gång lokaUsering, utbyggnad av kommunikationsväsen osv.

Vi har nog behovet av planering mom ohka samhäUssektorer klart för oss. Jag menar att det är frågor som vi kommer att stöta på i fortsättningen och som vi aUdeles säkert får ta upp till behandling även i vårt utskott.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård nt m.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av fröken Ljungberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 17 röstar ja, den det ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av fröken Ljungberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Tobé begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 214

Nej -    83

Avstår -      5

§  11 Företagshälsovård m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 11 i anledning av Kungl. Majts proposition angående vissa frågor om företagshälsovård m. m. jämte motioner.

Sedan Kungl, Majt i propositionen 1971:1 (bUaga 7, punkten L 3) beräknat medel för nedannämnda ändamål, hade Kungl, Maj:t i propositionen 1971.23 under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden föreslagit riksdagen att tiU Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 255 000 kronor.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i propositionen 1971:23 anfördes följande;

"Som ett led i åtgärderna för att förstärka arbetarskyddets resurser läggs i propositionen fram förslag beträffande en utbyggnad av företagshälsovården. Ett utbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarresurser redovisas. Det innebär att antalet läkare inom företagshälsovården, uttryckt i heltidsverksamma läkare, kommer att öka frän ca 200 tiU

139

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m nt

omkring 650 under den närmaste femårsperioden. Viktiga samråds- och informationsuppgifter på detta område anförtros åt en nyinrättad företagshälsovårdsdelegation med företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården och arbetarskyddet.

Ett program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmedicinska Institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skaU utbUdas bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i företagshälsovård.

För genomförande av utbUdningsprogrammet föreslås betydande förstärkningar av arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget för budgetåret 1971/72 höjs med ca 2,5 miljoner kronor, vilket bl, a, innefattar en personalförstärkning med ett 20-tal nya tjänster,"

140

I detta sammanhang hade behandlats

A,       vid riksdagens början väckta motioner

1,   1971:352 av herr Engström m, fl,, vari hemställts att riksdagen 1 skrivelse tiU Kungl, Majt skuUe anhålla att i motionen berörda frågor angående huvudmannaskapet för företagshälsovården samt dess lagfästande blev föremål för utredning och att förslag i dessa frågor skyndsamt förelades riksdagen,

2,   1971,881 av herr Nordberg m, fl.

Motionen under 2 hade av kammaren remitterats tUl UtbUdningsutskottet, som med socialutskottets medgivande beslutat överflytta motionen tUl socialutskottet,

B. i anledning av propositionen väckta motioner

3, 1971:1229 av herr Engström m. fl,, vari hemställts att riksdagen i
anledning av propositionen 1971:23 i skrivelse tUl Kungl. Majt gav tUl
känna vad i denna motion anförts angående behovet av att gmndutbUd
ningen i arbetsmedicin och socialmedicin i högre grad ägde rum vid de
ordinarie undervisningsanstalterna,

4. 1971:1230 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl

5.   1971:1231 av henar NUsson i Växjö och Persson i Karlstad,

6.   1971 :l232 av hen Norrby i Åkersberga m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt begärde

a)   utredning om att tUlsättning av företagsläkare och annan personal inom arbetarskydd och företagshälsovård skedde av eUer i samråd med företagsnämnd och

b)   skyndsam utredning och förslag om företagshälsovårdscentraler för de små och medelstora företagen, samt

att riksdagen beaktade vad som i motionen anförts beträffande vidareutbUdning och fortbUdning av personal i företagshälsovården,

7. 1971:1233 av herr Ringaby m. fl., vari hemställts att riksdagen i
skrivelse tiU Kungl, Majt skuUe uttala att Kungl, Majt i samband med
realiserandet av utbyggnadsprogrammet förj företagshälsovårdens resurser
borde beakta vad som anförts i motionen.

Utskottet hemstäUde

A,     att motionen 1971 ;352 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

B, att motionen 1971:1232, såvitt avsåg tUlsättning av personal inom
företagshälsovården, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

C, att motionen 1971:1232, såvitt avsåg företagshälsovårdscentraler,
inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

D, att motionen 1971:1232, såvitt avsåg utbUdningen av nuvarande
företagshälsovårdspersonal, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

E,  att motionen 1971:1232, i den mån den inte behandlats i
hemställan under B, C eller D, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

F,      att motionen 1971:1229 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

G, att motionerna 1971:881, 1971:1230, 1971:1231 och 1971:1233
inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

H, att riksdagen tiU Arbetsmedicinska institutet för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 10 255 000 kronor.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m m

Reservationer hade avgivits

1, beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården av fru
Marklund (vpk), som ansett att utskottet under A bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:352 hos Kungl, Majt skulle anhåUa att i motionen berörda frågor angående huvudmannaskapet för företagshälsovården samt dess lagfästande blev föremål för utredning och att förslag i dessa frågor skyndsamt förelades riksdagen,

2, beträffande tillsättning av personal inom företagshälsovården av
herrar Hamrin och Romanus (båda fp), som ansett att utskottet under B
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1232 i motsvarande del hos Kungl, Majt begärde förslag om att personalen inom företagshälsovården skulle tillsättas av eller i samråd med företagsnämnden,

3, beträffande företagshälsovårdscentraler av henar Hamrin och
Romanus (båda fp), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:1232 i motsvarande del hos Kungl, Majt begärde skyndsam utredning och förslag om hälsovårdscentraler för de små och medelstora företagen,

4, beträffande utbildningen av nuvarande företagshälsovårdspersonal av
herrar Hamrin och Romanus (båda fp), som ansett att utskottet under D
bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1232 i motsvarande del gav Kungl, Majt tUl känna vad reservanterna anfört beträffande UtbUdningsmöjligheter för den nu yrkesverksamma personalen inom företagshälsovården,

5, beträffande gmndutbUdningen vid de ordinarie undervisningsanstal
terna av fru Marklund (vpk), som ansett att utskottet under F bort
hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1229 gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanten anfört rörande gmndutbUdningen vid de ordinarie undervisningsanstalterna.

141

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m tn

142

Herr NORRBY i Åkersberga (fp);

Herr talman! Den utveckUng av företagshälsovårdens förutsättningar som föreslås i proposition nr 23 och som tillstyrks enhälligt av socialutskottet är att hälsa med tUlfredsställelse. Jag använder ordet enhälligt för att markera att det i folkpartireservationerna tUl utskottets betänkande föreslås några betydelsefuUa kompletteringar och betoningar, men inga erinringar görs mot propositionen i dess huvuddrag. Reservationerna är i sak inte av någon avgörande omfattning men markerar väsentUga principer.

Innan jag något motiverar reservationerna viU jag lUcsom tidigare påpeka att riksdagen inom loppet av två veckor har tre olika debatter om arbetsmUjöfrågor, Utöver dagens debatt är det de skUda behandlingarna av yrkesskadeförsäkringens finansiering och av ett antal fristående arbetsmiljömotioner. Det hade varit av värde i sak och även tidsmässigt för riksdagen, om de här viktiga frågorna hade kunnat behandlas I ett sammanhang. Då hade vi fått en genomgripande debatt om hela arbetsmiljöområdet — ett av de viktigaste politiska fälten under 1970-talet.

Jag skall nu närmare motivera folkpartiets tre reservationer om
företagshälsovården tUl socialutskottets betänkande nr 11. Jag avstår då
från en bred utbUck över hela arbetsmiljöfältet — den har vi haft
möjlighet att göra i anslutning tUl en tidigare debatt. Jag nöjer mig med
att hänvisa tUl folkpartiets partimotion nr 247 vid årets riksdag och tiU
motionen 1232 som behandlas i det här utskottsbetänkandet; det kan
räcka. Jag viU bara ur den senare motionen läsa upp det som markerar vår
grunduppfattning i företagshälsovårdsfrågorna: "Med en utbyggd företag
hälsovård blir det både naturUgare och lättare att i ett företag motivera
och genomföra förebyggande åtgärder i arbetarskyddsverksamheten,
------ Starka skäl, främst humanitära, talar för en obligatorisk företags
hälsovård även i vårt land. Tryggheten i arbetet måste enligt vår
uppfattning ges denna utvidgade innebörd. Åtgärder som förbättrar de
anställdas hälsa och minskar antalet olyckor har också stor företags- och
samhällsekonomisk betydelse,"

De tre foUcpartireservationerna rör tUlsättning av personal inom företagshälsovården, företagshälsovårdscentraler och utbUdning för nu verksam personal inom företagshälsovården. Vi vUl att företagsnämnderna skall få avgörande inflytande över företagshälsovården. Detta kan bäst dokumenteras genom att nämnderna får medverka vid personaltiUsätt-nlngen, antingen så att nämnderna själva får tUlsätta företagshälsovårdspersonalen eller så att tiUsättningen sker i samråd med företagsnämnderna. De på denna punkt aUmänt hållna direktiven tlU arbetsmUjöutred-ningen viU vi förtydliga med detta klara krav på ökad företagsdemokrati. Det ansluter sig tiU våra övriga krav på en bättre arbetsdemokrati, något som vi har anledning diskutera inom kort vid behandUngen av ett annat ärende.

Herr talman! Jag yrkar på denna punkt bifaU tiU reservationen 2 av herrar Hamrin och Romanus, i vUken det yrkas att riksdagen I anledning av motionen 1232 i motsvarande del hos Kungl. Maj;t begär förslag om att personalen inom företagshälsovården skaU tUlsättas av eller i samråd med företagsnämnden.

Vad företagshälsovårdscentralerna beträffar är det en fråga som så
småningom kan komma att behandlas av den redan tUlsatta företagshälso
vårdsdelegationen. Vi viU markera att vi fäster särskilt avseende vid de
små och medelstora företagens möjligheter att erbjuda sina anstäUda
företagshälsovård. Speciellt i glesbygdsområden kan detta vara svårt. Det
får inte bU så att de anstäUda vid dessa typer av företag kommer i ett
sämre läge än anställda vid stora företag när det gäUer företagshälso
vården. För att markera detta lägger vi tonvikten vid ordet skyndsamt.
Det är där vi skiljer oss från utskottsmajoriteten. Vi vill att de små och
medelstora företagens företagshälsovård skall utvecklas i samma takt som
de stora företagens, dvs. skyndsamt. Detta är också en av flera
förutsättningar för att vår långsiktiga målsättning, en obUgatorisk
företagshälsovård, skaU kunna uppnås. Företagshälsovård är ju en
icke-materiell del av arbetets viUkor, De materiella lönemässiga vUlkoren
kommer alltmer att kompletteras med icke-materieUa förmåner, som
exempelvis inte kan utsättas för marginalbeskattning, någonting som är
alltmer betydelsefuUt för allt fler löntagare. Företagshälsovården kommer
i framtiden att bU en Uka självklar faktor som t, ex, semester, ett annat
icke-materiellt viUkor i arbetet om vUket vi har kunnat lagstifta. Man kan
se företagshälsovården på samma sätt,                

Herr talman! Jag yrkar på denna punkt bifaU tiU reservationen 3 av herrar Hamrin och Romanus,

Slutligen tar vi upp utbUdningsmöjligheterna för den nu yrkesverksamma personalen inom företagshälsovården. Den får inte komma i ett sämre konkurrensläge, när välutbUdad personal kommer ut på denna arbetsmarknad; det är ett elementärt trygghetskrav för den nu verksamma personalen. Vi vUl att riksdagen uttalar att den nu yrkesverksamma personalen Inom företagshälsovården bör garanteras möjlighet tiU en utbildning av samma standard som den som föreslås i propositionen för nytillkommande arbetskraft. Det kan innebära specialkurser när man tar hänsyn tiU det kunnande och de förutsättningar som den redan yrkesverksamma personalen har. Det kräver särskUt hänsynstagande så att de människor som nu gör goda insatser i företagshälsovården inte slås ut i konkurrensen med de nya, välutbildade personalgrupper som kommer tUl.

En fråga inom utbildningssektorn som vi tUlmäter stor vikt — vi påpekar det i partimotionen nr 247 — är att arbetsmiljöinslagen i teknisk och medicinsk grundutbUdning förstärks kraftigt.

Herr talman! På den här punkten yrkar jag bifaU tUl reservationen 4 av herrar Hamrm och Romanus,

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård nt m

Hert ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag vet inte om jag i den här sena kvällstimmen ännu en gång höjer blodtrycket på socialutskottets ordförande genom att tala i stället för vpks representant I socialutskottet. Men det kan i så fall inte hjälpas — det här är en viktig fråga, och jag har blivit ombedd att prata, och då får jag väl göra det.

Om man vill lösa en viktig fråga på ett tiUfredsställande sätt skaU man böria med huvudfrågorna och sedan ta itu med detaljerna. Företagshälso-

143

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. tn.

144

vårdens utbyggnad har nu diskuterats intensivt under ett årtionde. De praktiska resultaten är mer än blygsamma.

Företagsläkarna är få, bristfälligt utbUdade och i huvudsak utplacerade på några stora arbetsplatser. Företagsläkare saknas på många stora arbetsplatser. Resurserna för en tUlfredsstäUande företagshälsovård avtar sedan med arbetsplatsernas storlek. På de mindre arbetsplatserna, där hälsoriskerna ofta är störst, saknas företagshälsovård praktiskt taget helt.

Den proposition som utgör underlag för socialutskottets betänkande nr 11 föreslår bl, a, en ökad utbildning av läkare så att antalet företagsläkare ökar med ca 450 under den närmaste femårsperioden. Det är i och för sig ett framsteg. Men man måste också se på inriktningen, VI har i motion nr 1229 utvecklat vår kritik mot den felinriktning vi anser att propositionen ändå har och mot förslaget att i så hög grad lägga utbUdningsfrågorna under arbetsmedicinska institutet. Vår kritik på denna punkt kommer att utvecklas närmare av en annan talare från vänsterpartiet kommunisterna.

Jag skall här uppehålla mig vid den andra huvudfrågan — eUer mera precist uttryckt - den andra stora bristen i propositionen och utskottets betänkande.

Vi har i motion nr 352 tiU årets riksdag föreslagit att frågan om landstingens övertagande av huvudmannaskapet för företagshälsovården skaU bli föremål för skyndsam utredning och förslag om lagstiftning. Detta avstyrks av utskottet, som nöjer sig med att instämma i propositionens förslag att bygga ut företagshälsovården efter fyra organisationsmodeller, i vilka arbetsköparna får det dominerande inflytandet.

De fyra modellerna är;

1.  Inbyggd företagshälsovård med heltidsanstäUd läkare och skydds
ingenjör. Verksamheten utövas inom ramen för företagets egen organisa
tion,

2.  Inbyggd företagshälsovård med deltidsanstäUd läkare. Även den
skall väl då ges inom företagets egen organisation,

3,    Företagshälsovårdscentraler, som svarar för företagshälsovården vid ett flertal företag,

4,    Branschanknuten företagshälsovård med regionala centraler och rörliga enheter som besöker arbetsplatserna inom regionen.

Vi har i motionen tiU årets riksdag och även tidigare många gånger väckt förslag om en annan inriktning och riktat stark kritik mot att företagshälsovården står under arbetsköparnas huvudmannaskap. Även om företagshälsovården tenderar att överbetonas jämfört med det tekniska arbetarskyddet när det gäller att förbättra arbetsmUjön, kan ändå företagshälsovården, rätt bedriven, vara en' positiv faktor. Men förutsättningen är att den är fristående från arbetsköparnas inflytande.

De organisationsmodeller som propositionen och utskottet förordar ger arbetsköparna detta dominerande inflytande även i framtiden, främst vid de stora och medelstora företagen, där man tänker sig hel- eUer deltidsanstäUd läkare i en företagshälsovård inbygd i företagets organisation.

Detta anknyter tUl den felaktiga målsättning som ställdes upp i 1968

års företagshälsovårdsutredning, nämUgen att företagshälsovården skaU vara en stabsfunktion i företaget.

I hur hög grad man anlägger arbetsköparsynpunkter på denna fråga framgår också av företagshälsovårdsutredningen, där man betonade produktivitets- och effektivitetsargumenten för en utbyggnad av företagshälsovården, I utredningen kunde vi bl, a. läsa:

"Varie nyanställning är vidare en betydande investering och det är naturligt att man vill ha en så tillförlitUg uppfattning som möjUgt om den anstäUnlngssökandes anpassningsförutsättningar, I och för sig hesiterar man Inte inför medicinska begränsningar, om man känner sig något så när förvissad om att dessa mte leder tUl nedsatt kapacitet i det tUltänkta arbetet och besvärliga sekundära omplaceringsproblem, som visar sig vara en mindre god investering," Detta var aUtså ett citat ur en statUg utredning!

Det är denna välviUiga syn på bl, a, företagshälsovård i arbetsköpartegi som man fortsätter att befrämja, Enhgt denna uppfattning blir det samhällets uppgift att ta hand om de människor som är en mindre god investering.

Vi har redan för många som är utslagna ur produktionslivet. Jag påvisade i vår förra arbetsmiljödebatt omfattningen av den utsortering som pågår. Företagshälsovården har mte på något sätt motverkat detta utan snarare blivit en hjälp vid många företag.

Vi fäster i vår motion i huvudmannaskapsfrågan uppmärksamheten på hur man vid många företag lägger ned stor möda på att utforma s, k, kapacitetsprofUer där de anställdas hälsa omformuleras tiU data som passar företagens personalavdelningar. Enligt förre ordföranden i industri-läkarföreningen, doktor Erland Mindus, är målsättningen också att de anställdas "motivation" och "psykologiska variabler" skaU kunna inrymmas i dessa kapacitetsprofiler. Var och en som försöker tänka sig in i detta resultat av hälsoundersökningar måste ställa sig följande frågor:

Är detta i realiteten inte ett sätt att avslöja resultatet av hälsoundersökningar utan att komma i konfUkt med stadganden om den medicinska tystnadspUkten? Företagshälsovård i arbetsköpartegi har utsatts för mycket stark kritik frän mycket sakkunnigt håll. Kritiken har aUtid bemötts med hänvisning tUl att läkarna har en oberoende ställning gentemot företagen. Men just denna målsättning, att företagshälsovården skaU vara företagsintegrerad och en stabsfunktion i företaget, gör ju att det är arbetsköparna som har initiativet när det gäller att utforma målsättning och inriktning lokalt.

Den andra fråga man måste stäUa under debatt är värdet av hälsoundersökningar. Under lång tid har regelbundna hälsoundersökningar och anställningsundersökningar framställts som företagshälsovårdens kanske viktigaste uppgift. Men hälsoundersökningar gör ju inte människorna friskare. Genom att de inordnas i ett system där företagens personalavdelningar kan ta del av uppgifter omformulerade tUl data och kapacitetsprofUer får ju i stället arbetsköparna uppgifter om personalen vUka kan läggas in i andra effektivitets- och lönsamhetskalkyler.

Det man primärt skall hälsoundersöka och bota är ju arbetsmiljön: mindre buller, mindre drag, mindre belastning rent fysiskt, minskad stress

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. tn

145

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m m.

146

och jäkt, lägre arbetsintensitet osv. Men varken företagshälsovård eUer övriga insatser på arbetsmiljöområdet sätts in i sådana sammanhang. Vi tror inte att man får en annan Inriktning genom att lägga huvudinriktningen på utbildningen på arbetsmedicinska institutet. Så hårt uppknutet som detta institut är kring SF:s främsta målsättning om produktivitet och lönsamhet kommer det inte att bli andra resultat än hittUls även om man utbUdar mer personal,

SkaU man genomföra en brytning med den hittUlsvarande ordningen måste man gå en annan väg. Främst måste lönearbetarna utrusta sig med verkUga maktbefogenheter så att de själva kan påverka utformningen av arbetsmUjön, När det gäller företagshälsovården måste denna stäUas under landstingens huvudmannaskap. På den lokala arbetsplatsen, i industriområdet och i branschen är det lönarbetama som skall ha kontrollen och Inflytandet över hur företagshälsovården konkret skall läggas upp och utvecklas — inte arbetsköparna. Landstingen är mera fristående, även om det också där smyger sig in borgerliga värderingar — arbetsköparvärderingar. Men det måste vara lättare för lönearbetarna att påverka en förnuftig Inriktning av företagshälsovården, om denna ställs under landstingens huvudmannaskap och under lönearbetarnas dhekta insyn och kontroU på den konkreta arbetsplatsen.

Man försöker nu göra gällande att landstingens medverkan behövs bara för de mindre företagen. Vi ser det helt annorlunda. Den centrala frågan är; Ställ företagshälsovården vid de stora företagen under landstingens huvudmannaskap! Därigenom kan man börja bryta upp det arbetsköpar-Inflytande man får genom målsättningen att företagshälsovården skall vara en stabsfunktion i företagen. De små företagen har ju inte företagshälsovård och kommer aldrig att få någon sådan markerad stabsfunktion helt enkelt därför att de inte har underlag för en egen anställd läkare och övrig organisation för en utbyggd hälsovård vid det egna företaget.

Några ord om de anställdas instäUning tUl företagsläkare anstäUda av företagen kan vara motiverade I detta sammanhang. Det går att anföra rader av exempel på att företagsläkarna blir beroende. Men därutöver bör man ta med i bilden att man aldrig kan få något verkligt förtroende bland de anställda för företagshälsovården och läkama så länge företagsläkarna har denna beroendestäUning, Det gäller även om man har bra läkare som är utbUdade för sin uppgift.

Jag viU sluta mitt anförande med att peka på vilka orimUga förhåUanden som har skapats genom systemet med företagsanställda läkare. Exemplet är taget ur Medicinska föreningens tidskrift nr 4 år 1969. Man skUdrar där arbetsmUjön på det högmoderna Arendalsvarvet, där man har varit mycket sparsam med tekniska förbättringar från arbetarskyddssynpunkt. Arbetarskyddet är något som i huvudsak ankommer på arbetarna själva. Några maktbefogenheter att driva igenom sina krav har de inte. Men välvUliga råd och anvisningar är det gott om, "Ordning skapar säkerhet — vad har du gjort?" stod det på en plansch. Det kanske kan räcka såsom exempUfiering. Företagsläkaren var då — 1969 - stor aktieägare och satt i bolagsstyrelsen. Han sitter kvar där än.

Jag tror inte att propositionens förslag om att arbetsköparna skaU vara

huvudmän löser problemen och yrkar därför bifaU tUl reservationen 1 med förslag om snabb utredning och förslag om lagfäst huvudmannaskap för landstingen när det gäller företagshälsovården.

Hen HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag skaU fatta mig kort och först yrka bifaU till reservationen 5 av fru Marklund, Reservationen gäUer gmndutbUdningen,

AUa är vi överens om att vi skall ha en förbättring av arbetsmUjön och att den måste ske snart. En av förutsättningarna för en förbättrad arbetsmUjö är att utbildningen och vidareutbUdningen avsevärt förstärks. Men då måste man komma Uiåg att utbUdningen måste få en ny inriktning. Den måste få en större betydelse och en högre status, UtbUdningsfrågorna inom arbets- och socialmedicin får inte bU samarbetsfrågor som man lägger arbetsköparnas lönsamhets- och effektivitetsaspekter på. Detsamma gäller den helt vanUga teknikerutbUdningen,

Eftersom lönearbetarens miljö inte kan vara en samarbetsfråga, där kompromisser görs som i grund och botten kommer att få konsekvenser på lönearbetarens fysiska och psykiska funktion, måste utbUdningen av personal inom företagshälsovård och av tekniker läggas upp på ett sådant sätt att de har som utgångspunkt att se sin funktion ur lönearbetarens synvinkel.

Menar man aUvar med att t, ex, ge skyddsombud makt på arbetsgolvet, måste deras initiativ även kunna förverkUgas av personal, som har förståelse för de problemstäUningar som ett skyddsombud kommer med. Den grundläggande utbildningen har därför stor betydelse.

Det är nödvändigt att i högre grad än nu förlägga grundutbUdningen i arbetsmedicin, yrkeshygien och dylikt till de ordinarie utbUdnlngsanstal-terna. Detta gäller Inte endast företagshälsovården utan även teknikerutbUdningen,

Ser man på vUken central ställning som personer med högre och lägre teknisk utbUdning — planerare, arkitekter osv, — har, framstår en utbUdning vid de ordinarie tekniska läroanstalterna som nödvändig. Ta bara den metodtldsstudieman som har teknikerutbildning och en stor inverkan på hur arbetsplatsen utformas. Det måste ju vara vettigt att han har en grundläggande utbUdning i arbetsvetenskapUga ämnen, en gmndutbUdning som inte är byggd på arbetsköpamas synsätt.

Vi inom vpk har inte satt oss emot att en ökad utbUdning läggs på arbetsmedicinska institutet, men den stora frågan här är nödvändigheten av en frlkoppUng av institutet från arbetsköparintressena. Vi har tidigare fört fram att vid integreringen av arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet måste denna få ledas av en stark löntaganepresenta-tion, Arbetsmedicinska institutet anser vi måste bli föremål för en genomgripande diskussion om inrUctningen av dess verksamhet. De värderingar som institutet skall arbeta med anser vi skaU grunda sig på vad lönearbetarna själva uppfattar som viktigt. Målsättningen måste vara att få mänskliga förhållanden på våra arbetsplatser frånsett lönsamhetsaspekter. Mycket viktigt är att utbUdningen av företagsläkare utformas så, att den kan ske på bred basis. Genom att lägga in arbetsmedicin i den ordinarie utbUdningen och föreskriva praktikyänster inom arbetslivet vid

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård tn nt

147

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård nt tn

universitets- och sjukhusutbUdningen för blivande läkare finge man en Integrering av utbUdningen — forskning och praktik — på bättre vUlkor, tUl gagn för lönearbetarna.

Vi har i motionen 19750 föreslagit och anser det nödvändigt - vilket även många fackföreningar ansett - att fackföreningarna själva skapar sig instrument för vidareutbUdningen, Vi har föreslagit ett fackhgt Institut. Det skulle vara ett bra komplement att utbUda t, ex. egna skyddsingenjörer.

Herr talman! Jag vill än en gång betona betydelsen av att utbUdningen har en självständig ställning gentemot arbetsköparna. Detta gäller inte minst arbetsmedicinska institutet. En breddad grundutbUdning vid universitet och sjukhusutbildning skulle ge ett bättre resultat. Detsamma gäller universiteten och högskolornas grundutbUdning av tekniker. Jag vill därför yrka bifaU till reservationen 5,

148

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Under denna riksdag har vi, som herr Norrby uttryckte det förut, åtskilUga gånger haft frågan om arbetsmiljö uppe tUl diskussion och beslut. Socialministerns förslag tUl förbättringar i arbetsmiljön har väckt stor anslutning, beslutet om fondbUdning i arbetarskyddsfrågor har tagits, och i dag står vi i begrepp att ta ytterligare ett stort steg framåt, nämligen när det gäller att bygga ut företagshälsovården, något som vi från socialutskottet hälsar med stor tiUfredsställelse,

Den förbättring av företagshälsovården som socialministern framlägger är värd några ord beträffande själva sakinnehållet.

Vi har i dag omkring 200 företagsläkare i vårt land. Nu föreslår socialministern att antalet skaU ökas till 650 under de närmaste åren. Han hade givetvis velat gå längre, men vi vet att det råder brist på läkare, och följaktligen har man tvingats att sätta en gräns vid det här talet.

För att göra samarbetet smidigare föreslår socialministern en företagshälsovårdsdelegation med företrädare för arbetsmarknadsparterna, sjukvårdshuvudmännen och arbetarskyddet. En utbyggnad av utbUdningen vid arbetsmedicinska instituet ingår också i förslaget. Avsikten är att man skaU utbilda 45 läkare, 50 skyddsinspektörer och 60 sjuksköterskor om året i företagshälsovård. Detta innebär att arbetsmedicinska institutet får en betydande förstärkning, vilket i sin tur innebär att kostnaderna kommer att öka med 2,5 mUjoner kronor under de närmaste åren.

Den proposition som vi nu har att behandla har föregåtts av en utredning, där man starkt betonat företagshälsovårdens förebyggande karaktär, I remissvaren har bl, a, socialstyrelsen betonat att sjukvårdens omfattning inom företagshälsovården bör håUas begränsad och att utbyggnaden av företagshälsovården måste samordnas med samhäUets aUmänna hälso- och sjukvård. Detta uttalande har utskottet helt kunnat ansluta sig tiU,

I anslutning tiU propositionen har flera motioner väckts. De rör huvudmannaskapet, kursverksamheten vid arbetsmedicinska institutet, tUlsättande av företagsläkare m. m. De reservationer som lämnats tar i varje faU tUl en del sUcte på dessa förslag.

Men låt mig först, herr talman, säga några ord om vissa väsenthgheter i

propositionen. Den tar inte någon definitiv ställning till vUken modeU det skall vara för organisationen av företagshälsovården. Departementschefen anför fyra olika möjligheter. Antingen skall huvudmannaskapet Ugga hos ett eller hos flera företag eller delvis ligga hos landstingen eller också delas meUan landstingen och företagen. Organisationen är i dessa faU uppbyggd efter den överenskommelse som träffades mellan LO och Arbetsgivareföreningen för tre år sedan.

Utskottet viU för sin del betona, att det är viktigt även om huvudmannaskapet ligger hos något eller flera företag att man har ett gott samarbete och samverkan med landstinget i vederbörande län. Det skaU också sägas att de olika förslag tiU lösningar som skisserats i propositionen tar hänsyn tiU de lokala förutsättningar som finns på de ohka orterna.

Vi har nyligen fått en arbetsmiljöutredning, där man i direktiven understryker att de enskUdas möjlighet att utöva inflytande på utformningen av arbetsmiljön bör ägnas stor uppmärksamhet. Jag vet att utredningen redan arbetar efter de linjerna.

Utskottet understryker för sin del att det borde vara lämpligt för arbetsmiljöutredningen att redan under arbetets gång göra en försöksverksamhet och säger också ifrån att i en sådan verksamhet skulle företagsdelegationen spela en viss roll.

Ja, herr talman, efter detta skall jag säga något om de reservationer, som har lämnats. Men jag vill först säga till herr Engström, att han höjer inte blodtrycket på mig därför att han går upp I talarstolen. Snarare skuUe jag vilja säga att jag säUan känt mig så lugn som när jag hörde herr Engström försöka argumentera för sin Unje. Herr Engström sade att frågan var så viktig att fru Marklund inte kunde uppträda utan att man måste ha hert Engström som expert i talarstolen. Uppriktigt sagt tror jag att fru Marklund skulle ha kunnat hålla ett tal, som varit minst lika bra som det hen Engström höll. Nog om blodtrycket och nog om de yttre ramarna kring den här diskussionen.

Innan jag tar upp de kommunistiska reservationerna till bemötande skuUe jag vilja fortsätta med att säga att både herrar Engström och Hagberg använder sig av en vokabulär, som rör sig med 1920- och 1930-talens klass-mot-klass-anda som kommunisterna då drev. "Arbetsköpare" säger herrarna litet föraktfullt. Låt mig säga att de arbetsgivare, som verkligen försökt åstadkomma en företagshälsovård, har gjort en god insats både för sina anstäUda och för samhället i dess helhet. Det där föraktfulla ordet arbetsköpare vill i varje faU jag inte ge mycket för. Låt mig, herr Engström, knyta an tUl den diskussion vi hade här för 14 dagar sedan, då herr Engström talade om de s. k. sociaUstiska ländema såsom föregångare på så många områden. Det gäUde då försUtningen av människorna. Om vi tillämpar herr Engströms ord på de länderna är det staten som är arbetsköpare. Det måste ju bU resultatet med den vokabulär som herrar Engström och Hagberg använder. Men nu får det vara nog med resonemang kring de formerna.

Vad beträffar själva sakfrågan, där man aUtså vUl reservera sig mot utskottets förslag, vill jag återigen understryka, att det inte är utsagt i propositionen att företagen nödvändigtvis skaU vara huvudmän, Proposi-

)

Nr86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m m

149

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård nt m

150

tionen lämnar den frågan öppen och anvisar fyra olika modeller till lösning. Det är inte alls sagt att arbetsgivarna nödvändigtvis skaU vara huvudmän. Det kan lika gärna vara landstingen eUer en gemensamt driven verksamhet i det fallet. Jag vill understryka att vi från vårt håll betraktar företagshälsovården som så viktig att det finns aU anledning för de anställda att med verklig offensivanda gå in för att få den utbyggd på så många ställen som möjligt. Det ligger följaktUgen i de anstäUdas intresse att man här driver på. Jag tror inte att man gör det bara genom att stå och håUa tal av ungefär den klass som herr Engström gjorde här.

Det är klart att det kan riktas kritik mot en del av den nuvarande företagshälsovården, men det gäller ju då bara att praktiskt ta vara på de möjligheter som finns att förbättra den. Den proposition som vi nu har på riksdagens bord går helt enkelt ut på att man kan få förbättringar i det tUlstånd som råder.

Nog sagt om den reservationen, den är egentligen inte värd några ytterligare kommentarer.

Sedan tänker jag säga någonting om den andra kommunistreservationen, den som handlar om utbUdningen, Här försöker man kritisera arbetsmedicinska institutets verksamhet. Jag vill inte håUa för otroligt att det kan riktas kritik mot den. Men det väsentliga är att man söker bygga ut möjUgheterna för arbetsmedicinska institutet att verka, att utbUda fler människor osv. Det är ju på det sättet vi skall skapa förbättringar. Jag tror också — det har bl, a, understrukits i en socialdemokratisk motion — att det är viktigt att man även på den vanliga undervisningsvägen söker åstadkomma ökad utbUdning för människor som skall arbeta inom företagshälsovårdens område. Jag är helt med på att det är en riktig väg att gå. Men eftersom vi nu i första hand satsar på arbetsmedicinska institutet för att utbUda läkare, skyddsingenjörer osv, får vi främst inrikta oss på det. Därefter får vi gå ett steg vidare när möjligheter tiU det finns. Jag vill betona att en proposition om utbUdnmg i Luleå som lagts fram tidigare i år gäller direkt utbUdning just på det området som bl, a, den socialdemokratiska motionen pekade på att man skuUe ha. Det är alltså mte så att man sätter stopp för utbildning på detta område, utan det bUr nästa etapp,

I anledning av den kritik som från kommunisthåU riktas mot arbetsmedicinska institutet vill jag säga att det inte är offer för några slags arbetsköparintressen, utan det är ett helstatligt institut som på saklighetens grund söker åstadkomma förbättringar just på det område som vi här diskuterar. Det är klart att man kan kritisera en och annan sak. Men glöm inte att det här inte är någonting som är sammankopplat med arbetsgivarintressen såvida inte arbetsgivarmtressen kan betecknas som så att det är viktigt att vi har människor med god hälsa i våra företag. Det är ett gemensamt intresse för hela samhället oavsett om man är arbetsgivare eller löntagare. Hälsan är det viktigaste vi har.

Sedan vUl jag knyta an till reservationen om att landstingen skuUe bli huvudmän för företagshälsovården. Landstingen har för närvarande så många strängar på sin lyra, har sådana enorma arbetsuppgifter, att det onekligen måste gå snabbare att få företagshälsovården utbyggd på det sätt som socialministern skisserat än att envisas med att ensidigt lägga

huvudmannaskapet på landstingen. Vi har inte de resurserna. Vi måste också använda oss av de andra möjligheterna. Det är precis vad som här sker.

Detta får räcka som kommentar tUl den andra kommunistiska reservationen.

Så några ord tiU herr Norrby och folkpartiet. Herr Norrby var vänlig nog att säga att det egentligen var ett enhälligt utskott, men att folkpartiet ändå viUe göra några betydelsefulla markeringar. Uppriktigt sagt, hert Norrby, har jag svårt att se att det i de reservationer som kommer från folkpartiet skulle finnas någonting av egentUgt värde och som skulle innebära att ni viUe markera några förbättringar. Jag vågar säga att ni i en av reservationerna har skrivit svagare än utskottsmajoriteten. Vi understryker mycket starkt vad socialministern noterat, och utskottet vill följaktligen gå minst lika långt som foUcpartimotionen. Jag avser frågan om utbUdningsprogrammet, där utskottet skriver: "Det bör dock i enUghet med vad departementschefen anför starkt understrykas att personer som nu är sysselsatta med tekniskt arbetarskydd inte bör kunna stängas ute från utbUdningen för skyddsingenjörer." — Här har vi alltså betonat att de som redan finns i verksamhet också skall få möjlighet till vidareutbUdning,

Innehållet i folkpartiets reservationer i övrigt är detaljer som inte har särskilt stort värde. Folkpartiets representanter vill ha företagshälsovårdscentraler inrättade och de vUl också ha en utredning om huvudmannaskapet för dessa. Utskottet hänvisar på denna punkt tUl att det ankommer på företagshälsovårdsdelegationen att överväga hur det regionala samarbetet för företagshälsovården skall ordnas, VI säger också att det därvid kan prövas huru det skall bli med hälsovårdsbussar osv.

Jag kanske skall säga ytterUgare en sak beträffande folkpartiets reservationer, och jag syftar på den reservation som gäUer tUlsättning av personal inom företagshälsovården. Folkpartiet vlU att företagsnämnderna skaU tUlsätta personal eUer att tUlsättning skaU ske i samråd med dessa. Med hänvisning tUl den redovisning som jag tidigare har lämnat beträffande arbetsmiljöutredningen och dess möjligheter att anordna försöksverksamhet anser utskottsmajoriteten att det inte finns någon anledning att tillstyrka motionen i det avseendet. För övrigt skuUe jag vilja StäUa ett par frågor tUl herr Norrby: Hur blir det när flera företag skaU samsas om en verksamhet? Vem skaU då tUlsätta delegationen? Det finns en mängd företag i det här landet som inte har företagsnämnder. På vad sätt skaU tiUsättningarna där ske? SkaU det göras något slags samordning av det hela? Folkpartiet har egentligen bara föreslagit ett system utan att närmare reflektera på hur det kommer att bU i verkligheten.

Herr talman! Jag tycker inte att det finns anledning att uppehåUa mig längre vid folkpartireservationerna heller. Det är, som herr Nortby själv sade, inte så märkvärdiga ting. Och med hänsyn tUl att det är rätt sent på dygnet inskränker jag mig tUl det anförda, herr talman, och yrkar bifaU tUl socialutskottets hemstäUan,

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m

151

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m m

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ett kort genmäle är kort, och jag bör väl heUer inte offra aUtför lång tid på herr Karlssons i Huskvarna blodtryck.

Jag har inte sagt att frågan är så viktig att jag måste tala. Jag fäste bara uppmärksamheten på att vad jag säger kanske leder tiU att herr Karlsson reagerar som han gjorde förra gången, — Nog sagt om detta.

Jag går över tUl frågan om vokabulären — arbetsköpare och lönearbetare. Vi lever i ett klassamhälle, där en del människor äger produktionsmedlen och andra tvingas sälja sin arbetskraft för att kunna leva. Jag kan inte inse att det ligger något föraktfullt i att använda vetenskapliga begrepp på en objektiv verklighet som vi lever i. Det är väl snarare så att herr Karlsson har en föraktfuU Inställning till problematiken. Nog sagt om det.

Vad som kan vara intressant att ta upp i detta sammanhang är att herr Karlsson säger att man inte tagit definitiv ställning tUl vilken modell man skaU ha och att det Uka gärna/kan vara landstingen som är huvudmän. Ja, det är möjligt att det kan vara när det gäller en region mom ett landstingsområde eller industriområde. Men herr Karlsson skaU inte försöka göra gällande att det kan bli fråga om att landstingen skall vara huvudmän för företagshälsovården i storföretagen och i medelstora företag, utan på de områdena bUr det fråga om en företagsintegrerad företagshälsovård som byggs in som en stabsfunktion inom företaget — aUt enUgt de målsättningar som man arbetar efter. Och det är ju det som är huvudfrågan när det gäller huvudmannaskapet.

Vad jag argumenterade för var aUtså att man skuUe bryta detta mönster och stäUa företagshälsovården vid de stora företagen primärt under landstingens huvudmannaskap och under de anstäUdas inflytande och kontroll i stäUet för att som nu ha den omvända ordningen, där företagshälsovården är helt integrerad som en stabsfunktion i företagen och där arbetsköparna har det avgörande inflytandet. Det är ju det diskussionen gäller.

Beträffande frågan om arbetsmedicinska institutet gäller att det ändå i väldigt hög grad hittUls har varit uppknutet kring de målsättningar som Svenska arbetsgivareföreningen ställt upp med produktivitet och lönsamhet som främsta krav och därefter arbetstUlfredsställelse i den mån det icke koUiderar med produktiviteten och lönsamheten. Det är alltså denna kritik mot arbetsmedicinska institutets uppknytning kring SAFs uppstäUda målsättningar som det gäUer, Det är helt nödvändigt att en översyn görs av detta institituts verksamhet och att det frikopplas från dessa intressen och framför aUt från dessa målsättningar.

152

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Hen talman! Om utskottets ordförande hade lyssnat på vad jag sade, hade han inte behövt göra en del av de kommentarer han gjorde.

Beträffande utbUdningsfrågorna motsäger vi inte departementschefens uttalande, som starkt understryker att personal som nu är sysselsatt med tekniskt skyddsarbete inte bör kunna stängas ute från utbildning för skyddsingenjörer bara för att de saknar viss formeU kompetens. Vad vi vill betona är att den personal som nu är verksam inom företagshälso-

vården bör garanteras likvärdig utbUdning, Det betyder aUtså en markering av att den personalen inte skall komma i ett sämre läge när välutbUdade kadrer kommer ut på denna arbetsmarknad.

Det är således en mera markerad attityd vi vill uppvisa i den frågan, och vi tycker att riksdagen redan från bötian skaU uttala sig för denna princip. Det är en trygghetsfråga för den verksamma personalen inom företagshälsovården.

När det sedan gäller frågan om företagshälsovårdscentraler betonade jag mycket noga att vad vi viU lägga vikten vid är skyndsamheten. Läser man propositionen finner man också att där står följande:

"Det bör också ankomma på företagshälsovårdsdelegationen att överväga hur det regionala samarbetet i fråga om företagshälsovården lämpUgen bör utformas och att utarbeta erforderUga rekommendationer härom,"

Vi vill betona skyndsamheten när det gäller de små och medelstora företagen och när det gäller glesbygdsområdena, eftersom vi vet att det är där som företagshälsovården byggs ut långsammast. Vi vill aUtså ha en skyndsamhet på denna punkt, och det var där vi markerade vår särmening.

Det särskUda fördjupade företagsdemokratiska krav vi har på tUlsättning I samråd med företagsnämnder av personal inom företagshälsovården inrymmer ju samrådsmöjUgheten, som är tillämpbar när flera företag samverkar om en företagshälsovårdscentral.

Vi har alltså här gjort tre principiellt ganska viktiga markeringar. Men de är, som jag nyss betonade, i sak mte av stor omfattning. Vi vill principiellt göra vissa attitydmarkeringar, men i grunddragen är vi helt överens med departementschefen om reformförslagen.

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Engström tog på nytt upp ordet arbetsköpare. Han sade att vi ju lever i ett klassamhälle och att han använde sig av vetenskapUga begrepp i detta sammanhang. Ja, jag undrar var herr Engström fått sin kunskap om ordet arbetsköpare och om vad det betyder. Det skuUe vara intressant att få ett klarläggande av det.

För min del tolkar jag det på det sättet att den kommunistiska gruppen i riksdagen i dag använder ordet arbetsköpare därför att den har fått konkurrens med KFML, Jag tror att det i stort sett är där som vetenskapen ligger. Vad beträffar talet om att landstingen skulle kunna överta företagshälsovården vid storföretagen vUl jag betona vad jag sade förut. Landstingen har för närvarande stora arbetsuppgifter. ViU man nå snabba resultat med utbyggnaden av företagshälsovården - och det förestäUer jag mig att också herr Engström vill — får man söka sig fram på oUka vägar. Knyter man företagshälsovården till landstingen så tror jag att det kommer att gå saktare, VUl man nå resultat bör man följaktligen lämna olika vägar öppna.

Beträffande de anstäUdas inflytande vUl jag säga att jag inget högre önskar än att de anstäUda med verkUg kraft skaU ställa sig bakom de här tankarna om företagshälsovården och via sina fackUga organisationer göra de påtryckningar som är nödvändiga. Då tror jag att det också finns

153

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m.

förutsättningar för dem att nå betydelsefulla resultat. Följaktligen krävs det aktivitet av de anstäUda för att de via fackföreningsrörelsen skall få vara med om att bygga upp en förbättrad företagshälsovård. Jag vet att man på många häll har gjort verkliga ansträngningar för att nå resultat och också lyckats.

Så bara ett par ord tUl herr Norrby, som upprepade vad han sade förut, nämligen att man från folkpartiets sida egentUgen bara vUle markera vissa ting. Jag är medveten om att man har velat göra markeringar, men jag betonar än en gång att dessa är överflödiga. De Innebär Inte några som helst förbättringar av utskottets skrivning. De har väl egentligen kommit tiU bara för att man viUe ha reservationer. Vi kan, hen Norrby, inte nå snabbare resultat på det här området och inte nå längre än vad våra gemensamma resurser medger.

Hert ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Först frågan om arbetsköpare och lönearbetare. Att kapitaUster köper arbetskraft och arbetare säljer arbetskraft i ett kapitaUstiskt samhälle har faktiskt lärofader Marx upplyst oss om, och det trodde jag att herr Karlsson ändå hade läst. Det behövs inte några sentida små sektbildningar för att man skaU använda den vokabulären.

Landstingen har så mycket att göra, sade herr Karlsson, så de kan inte överta det här huvudmannaskapet, utan skall man få någonting gjort måste man göra det på ett annat sätt. Vi har håUit på I tio år och föreslagit att landstingen skulle överta huvudmannaskapet, men det har mte blivit någonting gjort. Kanske är det så att ingenting gjorts just därför att man inte löst huvudmannaskapsfrågan.

Herr Karlsson sade att han inte önskar någonting högre än att de anstäUda får ett ökat inflytande. Men det räcker inte med att önska i denna värld. Vi lever, som jag sade, i ett klassamhälle med ordentliga motsättningar mellan dem som äger produktionsmedlen och dem som tvingas sälja sm arbetskraft. Då får man väl inte heUer i det här huset nöja sig med att önska, utan man får försöka göra någonting för att tUlförsäkra lönearbetarna ordentliga maktbefogenheter. Det är ju det diskussionen gäller.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Om hen Engström hade läst propositionen, så hade han sett hur vi viU försöka lösa problemet. Herr Engström har tydligen skrivit sitt anförande utan att ha studerat så noga vad propositionen innehåller,

I fråga om Marx och den så kaUade vetenskapUga vokabulären säger jag som jag sade förut, nämUgen att i så faU finns det väl arbetsköpare även i de länder som herr Engström har som sin andhga hemvist. Men där är det bara staten som köper arbetskraften. Här kan det vara både staten och andra. Med andra ord: Ert resonemang om arbetsköpare har ni börjat därför att KFML konkunerar med er. Det är hela saken.

154

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag skaU inte nämnvärt förlänga debatten men det är på ett par punkter jag känner ett behov att göra några understrykningar.

Det är utan tvivel en på sitt sätt viktig proposition som vi här behandlar i kväll, ty den tar inte bara upp vitala frågor utan den anger också riktUnjerna för en utveckling på detta mycket väsentUga område.

Då skulle jag vilja framför aUt understryka företagshälsovårdens förebyggande karaktär och betydelsen av en nära anknytning tUl arbetsplatserna. Med andra ord måste företagshälsovården betraktas som en utbyggd del av ett modernt arbetarskydd, LO har genom förhand-Ungar och avtal fått arbetsgivarna att ta på sig kostnaderna för företagshälsovården just för att företagshälsovården liksom arbetarskyddet i övrigt ute på arbetsplatserna är något som arbetsgivarna måste vara skyldiga att kostnadsmässigt svara för.

Men att arbetsgivaren skall bära kostnaderna får givetvis inte hindra att de anställda har ett dhekt och väsentUgt inflytande över företagshälsovården vid företaget. Det är fastslaget i det avtal som gäUer att samråd rörande företagshälsovården skaU föras "endera inom företagsnämnden, skyddskommittén eller ett särskilt för ändamålet tiUsatt råd för företagshälsovård". Det bör herr Norrby i Åkersberga observera.

Hela frågan om de företagsdemokratiska rättigheterna är en av de stora frågorna på LO:s kongress i år. Den gäller självfaUet — jag skuUe vUja säga i hög grad — även företagshälsovården.

Jag vill också erinra om att en av de viktigaste uppgifterna för arbetsmUjöutredningen är att tillförsäkra de anställda ett ökat Inflytande I de beslut som rör deras egen arbetsmiljö. Dessa frågor om de anställdas Inflytande är det väsentliga när det gäller företagshälsovårdens organisation.

Sedan är det en helt annan sak att det är mycket betydelsefuUt — och jag vUl understryka detta — med en nära samverkan meUan företagshälsovården och den allmänna hälso- och sjukvården. De organisationsmodeller som presenteras i propositionen och som LO har anslutit sig tUl ger utrymme för en sådan sakligt motiverad samordning mellan företags-hälsovårdefl och den allmänna hälso- och sjukvården.

Låt mig, herr talman, i detta sammanhang erinra om att fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet i slutet av år 1969 lade fram ett gemensamt konkret handUngsprogram för just en bättre arbetsmUjö, Punkt för punkt håller nu detta program på att förverkUgas, Jag skaU inte ta upp tiden, herr talman, med att redovisa allt som skett, men låt mig ändå påminna om några väsentliga saker.

Lagstiftningen om 40 timmars arbetsvecka har genomförts. Arbetarskyddslagstiftningen har fått mycket betydande resursökningar. Yrkesinspektionen har förstärkts kraftigt och kontroUmöjligheterna har ökat. En arbetarskyddsavgift från arbetsgivarna har nyUgen beslutats och genom den bUdas en arbetarskyddsfond med betydande resurser för forskning, utbildning och information om arbetsmiljöfrågorna. En fuUständig översyn av yrkesskadeförsäkringen startas inom kort. Den nu föreliggande propositionen gäUer en kraftig utbyggnad av företagshälsovården och ökade resurser för arbetsmedicinska institutet. Och sist men inte minst: en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen har satts i gång inom den mycket viktiga arbetsmUjöutredningen, Målsättningen för den nya arbetarskyddslagstiftningen finns i dhektiven

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m

155

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m

för arbetsmiljöutredningen. Den målsättningen är att arbetarskyddet skaU ta ansvaret för de anställdas hela hälsosituation i arbetslivet, att miljön på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas till människans fysiska och psykiska förutsättningar och att de anställda skaU tillförsäkras ett ökat inflytande över sin egen arbetsmUjö.

Den kraftiga satsning på arbetsmlljöfrågorna som nu är 1 gång bygger på en nära samverkan — jag vill också stryka under det — meUan regeringen och fackföreningsrörelsen. Det är för oss i det socialdemokratiska partiet självklart att i en gemensam handlingsUnje med fackföreningsrörelsen söka lösningen på dessa viktiga frågor lika väl som på andra trygghetsfrågor — låt mig nämna exempelvis striden om ATP,

Mot den bakgrunden skulle jag vilja göra en kort kommentar tiU de Inlägg som har kommit från kommunistiskt håU,

När regeringen, som i det nu föreUggande ärendet, har lagt fram mycket viktiga förslag beträffande arbetsmiljöfrågorna i direkt samverkan med fackföreningsrörelsen får vi uppleva att man från kommunistiskt håll med denna märkliga vokabulär, som hen Karlsson i Huskvarna med rätta brännmärkt, ifrågasätter motiven. Inser man inte att man anklagar fackföreningsrörelsen? Allt detta faller ju på sin egen orimlighet. Den kommunistiska inställningen avslöjar också på sitt sätt förakt för en konstruktiv reformpolitik.

Jag vill tiU sist, herr talman, bara säga att vi från den rörelses sida som jag representerar kan försäkra att vi även i fortsättningen kommer att föra en progressiv radikal reformpohtik, och vi kommer att göra det i mycket nära samverkan just med den fackliga rörelsen.

156

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! När också socialministern talar om vår mycket konstiga vokabulär vill jag kort och gott säga till honom att det är en skendebatt att föra över diskussionen till en fråga om vokabulären. Vill man bestrida den får man bestrida realiteteterna, det samhälle som vi lever i.

Socialministern sade att vi framför beskyUningar mot fackföreningsrörelsen. Men också inom fackföreningsrörelsen råder det delade meningar i dessa frågor. Det finns på många håU en mycket kraftfuU opinion bl, a, för att landstingen skall vara huvudmän för företagshälsovården. Det finns med aU säkerhet på många håU en lika kraftfull opinion för att man skall ha en annan inriktning när det gäller utbildningsfrågorna än den som är skisserad i propositionen. Det går aUtså inte att avfärda kritiken mot att reformer sker för långsamt och är felinriktade bara med att försöka dra en skUjelinje och säga: "Här står SAP och fackföreningsrörelsen och här står vpk," Det är väl snarare så att man också inom fackföreningsrörelsen har synpunkter på dessa frågor som nära anknyter tiU de krav som vi fört fram här i riksdagen. Det kanske inte finns någon majoritet för dem inom fackföreningsrörelsen, men det är en helt annan fråga.

Det försök som socialministern gjorde att dra en enkel skUjehnje tycker jag skaU avvisas bestämt.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! En saklig debatt om företagshälsovården är både angelägen och viktig. Det är många synpunkter som behöver utvecklas — jag har i mitt korta anförande bara hunnit skissera några av de väsentliga principiella framgångslinjerna Den debatten skall vi alltså föra. Men vad jag har reagerat mot är försöket från kommunistiskt håll att misstänkUggöra de motiv som legat tUl grund för den fackliga rörelsens sätt att handlägga dessa frågor — den fackliga rörelsen som har träffat avtal i dessa frågor och gjort betydande insatser.

Ni kan inte neka till att ni försöker misstänkUggöra aUt detta. Det är det som jag reagerat mot.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! I den sakliga debatt som försiggår inom fackföreningsrörelsen finns det opinion för de krav som jag har fört fram här, och jag har svårt att förstå varför dessa krav måste avfärdas med att vi misstänkliggör en sak. Här handlar det om en fortgående debatt i oUka frågor.

Det vore betydligt intressantare om socialministern bestred riktigheten av den kritik som jag har riktat bl. a. mot arbetsmedicinska institutet och mot de målsättningar som Svenska arbetsgivareföreningen har och som i alltför hög grad hittills har fått styra utvecklingen inom svenskt arbetsUv. Man kan väl säga att fackföreningsrörelsen då inte aUtid hade tUlräckUgt klara egna målsättningar.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vlU   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 11 punkten A röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av fru Marklund,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Engström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275

Nej -    16

Avstår —      4

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m

Herr Engström (vpk) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

157

Nr 86

Torsdagen den 13 maj 1971

Företagshälsovård m. m.

Punkten B

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

158

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 11 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av henar Hamrin och

Romanus,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 244

Nej -    48

Avstår —      3

Punkten C

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 11 punkten C röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av henar Hamrin och

Romanus,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242

Nej -    48

Avstår -       6

Punkten D

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av henar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vlU   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i     Nr 86
betänkandet nr 11 punkten D röstar ja.                                        Torsdagen den

den det ej vill röstar nej.                                                                12 rnai 1971

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av henar Hamrin och Romanus.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej -    48

Avstår —      3

Punkten E

Utskottets hemställan biföUs,

Punkten F

Propositioner gavs på bifaU tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 11 punkten F röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av fru Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg' begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej -    18

Avstår -      2

Punkterna G och H

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till morgondagens sammanträde,

§ 12 Meddelande ang. sammanträdet fredagen den 14 maj

Herr TALMANNEN yttrade:

Kammarens sammanträde fredagen den 14 maj inleds med behandUng
av konstitutionsutskottets betänkande angående granskning av statsrå
dens ämbetsutövning m, m. Sammanträdet börjar kl, 10,00 och avslutas
senast omkring kl, 17,00,                                                                                  I59

Nr 86 § 13 Meddelande ang. enkel fråga

Torsdagen den

13 mai 1971           Meddelades att följande enkla fråga denna dag framstäUts, nämUgen av

Nr 246 Herr Tobé (fp) tiU herr justitieministern angående prövningen

enhgt miljöskyddslagen:

Anser statsrådet att man vid prövning enhgt mUjöskyddslagen kan ta hänsyn tUl olägenheter av föroreningar, som kan drabba befolkning, bebyggelse och markområden 1 andra länder, t, ex, våra nordiska grannländer?

§  14 Kammaren åtskUdes kl, 23,57.

In fidem

LARS MUNTZING

/Solveig Gemert/