Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:8

Tisdagen den 19 januari

KL 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 11 innevarande månad. § 2 Meddelande ang. val

Herr TALMÄNNEN yttrade:

Jag ber att fä meddela att val av ledamöter och suppleanter i riksdagens lönedelegation, av ledamöter och suppleanter i styrelsen för riksdagsbiblioteket samt av riksdagsledamöter som skaU äga att delta i bolagsstämmor med Statsföretag AB kommer att ske vid morgondagens sammanträde.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 4 tUl civilutskottet och nr 7 till trafikutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

riksdagens revisorers verksamhetsberättelse för år 1970 tUl konstitutionsutskottet och

riksdagens lönedelegations redogörelse för dess verksamhet under år 1970 tUl konstitutionsutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades

motionerna nr 46 och 47 tUl konstitutionsutskottet, motionen nr 48 tUl inrikesutskottet, motionerna nr 49 och 50 till konstitutionsutskottet, motionen nr 51 tUl näringsutskottet, motionen nr 52 tUl finansutskottet, motionerna nr 53 och 54 till skatteutskottet, motionen nr 55 tUl justitieutskottet, motionerna nr 56-58 tiU lagutskottet, motionerna nr 59—62 tUl socialförsäkringsutskottet, motionen nr 63 tUl socialutskottet, motionerna nr 64-68 tUl kulturutskottet, motionen nr 69 tUl jordbruksutskottet, motionerna nr 70 och 71 till utbildningsutskottet, motionen nr 72 till socialutskottet, motionerna nr 73-75 tUl trafikutskottet, motionerna nr 76—79 tUl jordbruksutskottet, motionerna nr 80—82 tUl näringsutskottet samt motionerna nr 83 och 84 tUl inrikesutskottet.

§ 6 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstäUningarna nr 21 och 22.

Nr 8 § 7 Allmänpolitisk debatt

Tisdagen den

19 januari 1971 Föredrogs i ett sammanhang Kungl. Maj:ts proposirioner nr 1 angåen-

_____________ de statsverkets tUlstånd och behov under budgetåret 1971/72 samt nr 2

angående utgifter på tUläggsstat II tiU riksstaten för budgetåret 1970/71.

Herr HEDLUND (c):

Herr talman! 1 inledningen tUl enkammarriksdagens första debatt kan

det vara på sin plats att erinra något om utvecklingen i vårt land både i

fråga om det parlamentariska livet och i övrigt under den gångna delen av

seklet.

Det har förflutit läng tid mellan de olika reformerna. Stabilitet och kontinuitet — två inte oväsentliga saker i en demokrati — har varit kännetecknen. Vid reformen 1907—1909 togs det första steget mot demokratins genombrott genom beslutet om aUmän rösträtt för män. Vid författningsrevisionen 1918—1921, dä även den s. k. 40-gradiga skalan vid kommunalvalen avskaffades, genomfördes allmän och Uka rösträtt för män och kvinnor.

Frågan om allmän rösträtt var ett elementärt krav för demokratin, och det kan väl sägas att denna fråga haft aktuaUtet även under senare decennier genom förslag om sänkning av rösträttsåldern.

De senaste besluten om att hela riksdagen skaU väljas i direkta val på en gång har inneburit att riksdagens sammansättning i högre grad kommit i samklang med den aktueUa folkmeningen.

Riksdagens roll har ständigt uppmärksammats. Under de första årtiondena av 1900-talet var parlamentarismen en målsättiung, nämligen att regeringen skulle vara förankrad i riksdagen och därmed åtnjuta riksdagens förtroende. En sådan regering bör som regel bli en stark regering. Detta är utan tvivel av stort värde, samtidigt som det är nödvändigt att riksdagen kan hävd'a sig i det svenska statslivet — och då får riksdagen inte bli en alltför tungrodd institution.

Efter fjolårets val har det parlamentariska läget ändrats. Socialdemokraterna har inte längre majoritet och måste förlita sig på stöd frän andra partier. Sålunda har socialdemokraterna och kommunisterna samverkat för att uppnå sociaUstisk majoritet i riksdagens utskott. Framtiden — kanske den allra närmaste — får utvisa om denna typ av samverkan kommer att fortsätta. Jag tror att det i vida kretsar både inom och utom vårt land skulle ge ett ofördelaktigt intryck om kommunisterna skulle komma att betraktas, med rätt eUer orätt, som tungan på vägen.

Mänga och betydelsefulla frågor kräver sin lösning. Det gäller sådant som sammanhänger med det bekymmersamma ekonomiska klimatet, och det gäller även en så viktig framtidsfråga som det europeiska samarbetet i EEC.

Centeirpartiet har vid 1970 års val fått ett visst ökat förtroende bland
väljarna. Vi kommer naturligtvis att sätta in vär kraft på att genomföra
den poUtik vi har fört fram i valrörelsen. Trots att vi vet att det finns
skiljelinjer bl. a. meUan centerns och socialdemokratins idéer, är det för
oss natu:digt att försöka komma fram tiU lösningar i bredaste möjliga
samförstånd.
4 Under 1900-talet har Sverige som så många andra länder genomgått en

snabb teknisk utveckling. Svenskt kvalitet har blivit ett begrepp. Det har gjort det möjUgt för oss att konkurrera med andra länder trots att vi har ett tämligen högt produktionskostnadsläge. De tekniska landvinningarna är ett resultat av i främsta hand många enskilda personers geniaUtet och arbetsinsatser men ocksä av ett tämligen högt utvecklat skolsystem och en god allmänbUdning, inte minst i tekniska frågor. Vi behöver bara se oss omkring i detta nya riksdagshus ,för att bli påminda om vUka möjligheter människan har att utnyttja tekiuken för sina syften.

Från den enkla men ändock på sin tid ganska ändamålsenliga kulramen har vi utvecklat komplicerade dataanläggningar, som förmår att göra invecklade räkneoperationer på bråkdelar av en sekund. Den tekniska utveckUngen har ocksä gjort det möjligt att snabbt få veta vad som händer runt omkring oss, ja t. o. m. pä månen. Låt oss göra ett raskt hopp i tankegången och påminna oss om hur vi omvandlar flodernas kraft tiU elektrisk ström för allehanda ändamål och hur vi använder oljan i jordens innandöme som bränsle, som drivmedel och som råvara och hur vi kan t. o. m. genom ingrepp i själva byggstenarna i materien, atomerna, skaffa energi tUl kärnkraftverk och fartygsmaskiner men också tUl skrämmande förstörelsevapen.

När vårt land industrialiserades och vi lämnade det gamla bondesam-häUets struktur togs det första stora steget tUl det samhälle vi nu har. Det är ett samhäUe för vUket det är nödvändigt att ha ekonomisk styrka. Handel med andra länder — export och import — har blivit A och O för vår ekonomi. Den sociala välfärden har fått som målsättning att ge varje människa trygghet: barnen, de som vUl studera, de arbetslösa, de sjuka, människor pä ålderns dagar osv. Att man skaU ordna förhåUandena för dessa grupper är man i stort sett ense om, även om uppfattningarna kan variera något i fråga om detaljerna.

Man har blivit aUtmer medveten om att vi i takt med samhäUets materieUa uppsving har fått ökad miljöförstöring, mera stress och otrivsel i arbetet, växande problem i boende- och fritidsmiljön, etc. MUjöpoliti-ken och dess väsentligaste del, den s. k. ekologin, har intemationeU räckvidd. Urbaniseringen har, som vi vet, medfört koncentration tUl allt större städer och en utglesning av befolkningen i stora delar av vårt land, främst i Norrland.

Efter den här korta tUlbakablicken vUl jag behandla en del dagsaktuella problem och sådana som kan bli föremål för åtgärder inom de närmaste åren, för att sedan avslutningsvis säga några ord om framtidsutvecklingen sädan jag ser den.

Våld och krig tycks vara mänsklighetens eviga följeslagare. Elementära mänskliga rättigheter trampas under fötterna på många håU i världen. Människor förföljs på grund av sin hudfärg, ras, religion eUer politiska övertygelse. Tendensen i den internationeUa utvecklingen förefaller vara att de krigiska konflikterna inte så sällan utspelas innanför nationsgränserna, medan förhandlingar har fått något om än obetydligt ökat utrymme vid konflikter länderna emellan.

Att ta StäUning tUl ett annat lands interna konfUkter är känsUgt. TUltron tiU vär neutraUtet kräver sans och mätta. Men det får inte betyda en återgång till den tysta neutraliteten. Vår linje måste vara att i

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

internationella sammanhang hävda alla människors rätt tiU frihet, till jämlikhet och tUl rättvisa. Gör vi det, kan vi uppnå respekt och gehör för våra åsikter.

De s. k. SALT-förhandlingarna meUan Sovjetunionen och Förenta staterna om begränsning av strategiska kärnvapen har inte lett tUl konkreta resultat. Inför perspektivet av en fortsatt kärnvapenkapprustning, med de risker för ett förödande stormaktskrig som den medför, framstår en aUmän och kontrollerad nedrustning som den största utrikespolitiska frågan. Utan att man hemfaUer åt överdriven optimism bör SALT-samtalen hälsas med tiUfredsställelse.

Ännu föreUgger inga konkreta resultat från fredssamtalen i Paris om Indokinakriget, men president Nixons löfte om ytterligare amerikanska truppreduceringar i Vietnam är i vaqe faU ett hoppfullt tecken. Det betyder emellertid inte — det må vi komma Uiäg — att en lösning är i sikte.

• Inte heUer i det andra stora krisområdet i världen. Mellersta Östern, kan någon fredUg lösning skönjas.

Någon optimism är kanske berättigad när det gäller situationen i Europa, llcke-vålds-avtalet meUan Västtyskland och Sovjetunionen kan utgöra början på en ny avspänningsperiod meUan Öst och Väst i Europa. Västtysklands avtal med Polen är också ett inslag i europeisk politik som är värt ati uppmärksammas.

Svenskt deltagande i den europeiska säkerhetskonferens, som Finlands regering förklarat sig vUUg att vara värd för, ligger helt i linje med vår strävan alt bidra tUl utjämning av motsättningar och lösning av konflikter på fredUg väg.

I en värld så fyUd av våld och konfUkter har vårt land varit lyckligt lottat. En neutral utrikespolitik är inte bara ägnad att stärka vårt eget lands trygghet och säkerhet. Den ger oss också vissa om än mycket begränsade möjligheter att verka för intemationeU förståelse och fred.

En av de aUra viktigaste frågorna under den närmaste tiden är som vi vet förhandlingarna med EEC. En samverkan meUan EEC och vårt land skulle bU särskUt betydelsefull därest EEC utvidgades tUl att omfatta även de viktiga EFTA-ländema England, Danmark och Norge. Om vårt land då skuUe komma att stå helt utanför innebär det att vad som byggts upp inom EFTA — inte minst meUan Nordens länder — i stor utsträckning kommer att brytas sönder.

Vår första ansökan 1962 gäUde som bekant associering. I denna ansökan redogjordes för vissa villkor som var nödvändiga för att bevara vår neutraUtet. Nästa gång samarbetsförhandlingarna var aktuella — 1967 — förklairades från Sveriges sida att vi, som saken uttrycktes, ej vUle utesluta medlemskap. Det innebar naturUgtvis att samtliga de partier som ställde sig bakom uttalandet 1967 var beredda att undersöka förutsättningarna för oUka samverkansformer, medlemskap ej uteslutet.

Vad hade då inträffat mellan 1962 och 1967? Innan man går närmare in på den frågan kan det vara anledning erinra om att återhållsamheten 1962 främst hänförde sig tiU vår neutralitet. Det var en ganska aUmän uppfattning i vårt land att medlemskap i EEC inte kunde komma i fråga. Jag hade den uppfattningen. Den byggde på Romfördraget i förening

med vissa auktoritativa uttalanden om samarbetets mål, exempelvis i den s. k. Bonndeklarationen.

Under femårsperioden 1962-1967 hade emeUertid EEC-samarbetet inte kommit att omfatta vare sig försvarspolitik eller allmän utrikespolitik. Skulle fortsättningen bli densamma kunde medlemskap för Sverige vara tänkbart utan att detta skulle kolUdera med den självklara neutraliteten. De kommande förhandlingarna fick bringa klarhet i den frågan, ansåg man.

Det är mot den bakgrunden som det nu pågår överläggningar i Bryssel. Säkert är det en god lösning att först gä igenom de oUka sakfrågorna för att därefter komma fram tUl formen för anslutningen. Det är sannolikt att en uppfattiung om den möjUga och lämpliga formen successivt växer fram under förhandlingarna i sakfrågorna, och det är möjUgt att uppfattningen då kan komma att bli rätt samstämmig mellan oss och dem vi förhandlar med.

SkaU jag säga något om min egen instäUning i dag, så är jag mer pessimistisk nu än för något år sedan. Anledningen därtUl är framför allt att vissa beslut fattats av medlemsländerna med anledning av Davignon-rapporten. Pessimismen hänför sig aUtså tUl medlemskapet. Jag är aUtjämt optimistisk om möjligheterna att få tUl stånd ett samarbete, och jag är fullt på det klara med det utomordentligt angelägna i att vi anstränger oss allt vad vi kan för att få tiU stånd ett sådant samarbete.

SamhäUsekonomiskt befinner sig vårt land i dag i ett trängt läge. Det är ett förhållande som sannolikt kommer att bestå en bra bit in på 1970-talet, trots att långtidsutredningen hoppas på en omsvängning tUl det bättre redan under den närmaste femårsperioden. Denna målsättning kan emellertid inte, säger utredningen, uppnås utan rätt betydande uppoffringar, när vi jämför med vad vi kostat på oss under de senaste åren.

Tiden från 1950-talets slut tiU mitten av 1960-talet utgjordes av en period med stark, i varje fall god, produktionsökning och därmed också snabb standardökning för svenska folket. Denna gynnsamma situation får tiUskrivas såväl de då rådande förmånliga yttre omständigheterna som en ekonomisk politik i samklang med dessa.

Man kommer inte ifrån att den besvärUga ekonomiska dagssituationen i betydande utsträckning sammanhänger med den ekonomiska politiken. Medan man i början av 1960-talet ganska hyggUgt lyckades jämna ut toppar och svackor i den ekonomiska konjunkturen, har sedan mitten av 1960-talet den ekonomiska politiken inte alltid varit i takt med konjunkturen. Ibland har man, som vi uttryckt saken, nog trampat på gaspedalen Utet för länge i en situation när konjunkturen själv just börjat skjuta fart - och man har kanske också någon gång slagit tiU bromsen för sent, dvs. när den ekonomiska aktiviteten gått in i ett lugnare skede.

Detta har vi talat om förr. Jag har varit och är alltjämt angelägen om att understryka att det är lättare att vara efterklok än att föra en poUtik som ständigt är up to date. Det är naturligtvis mycket lättare att i efterhand se vid vilken tidpunkt man borde ha vidtagit den ena eller den andra åtgärden.

Jag har också varit angelägen att framhåUa att vi alla har varit med om

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8 att genomföra de stora, kostnadskrävande reformerna. Frän vissa häll har

Tisdagen den Jag fått kritik för att jag har varit för öppenhjärtig pä den punkten. Men

19 ianuari 1971 det finns siffror som bevisar riktigheten av vad jag har sagt. Läs och se sä

____________ fär ni klara belägg för att vi aUa har varit med. Men man kommer inte

Allmänpolitisk ifrän att den som har regeringsmakten, den som har finansdepartementet

debatt * '** förfogande, bör ha större möjligheter att blicka framöver och i tid

sätta upp ett varningens finger än en opposition med ganska begränsade personeUa resurser, en tämligen liten uppsättning av expertis.

Vi känner alla resultatet: stora prishöjningar, järnhårda kreditrestriktioner och skyhög ränta både under högkonjunkturen 1965—1966 och under fjolårets "överkonjunktur". TUl detta har kommit svårigheten att upprätthålla en tUlfredsställande valutaställning, vUket gjort oss aUtmer beroende av utlandet t. ex. när det gäller ränteläget. Jag säger detta även om jag menar att vi har varit för hårdhänta på den punkten.

Det dröjde också ganska länge innan regeringen grep sig an med de stora problem som följer i strukturomvandUngens spår. Jag tänker då på sysselsättningsskUlnader mellan olika landsdelar, svårigheter att sysselsätta den äldre arbetskraften och tendenser tUl växande inkomstklyftor. Jag vUl gärna tro att årets budget i viss mån utgör en vändpunkt. Under alla förhåUanden har regeringen tydligen tvingats att på allvar ta itu med de problem som följer med att näringslivet — och då inte minst de mindre och medelstora företagen - under en längre tid har varit satta på svältkost när det har gällt pengar för den nödvändiga utvecklingen och utvidgningen. Under åtskUliga år har förnyelsen och utvidgningen av vär produktionsapparat — maskinparken etc. — gått för långsamt. Detta är finansministern säkert fuUt medveten om; han underströk det t. ex. för ett år sedan. Finansministern trodde då att investeringsökningen skulle komma att uppgå tUl 15 procent. Det är naturUgtvis inte lätt att spä. Investeringsökningen blev bara hälften, dvs. 7 procent. Det är ur den växande produktionen som vi skaU hämta vår standardstegring, vare sig vi väljer att ta ut den i inkomstökrungar, i ökad fritid, i förbättrad samhäUelig service eUer i nya sociala reformer.

Det sägs om den nya budgeten att den är näringsvänlig, och utan tvivel är den väsentligt mer näringsvänlig än de två föregående. Men när det talas om näringsvänlighet kan det finnas anledning att stryka under att detta inte är något självändamål. Det gäUer ju att få fram mera varor tiU hyggliga priser för att på det sättet motverka inflationen och skapa förutsättningar för upprätthåUande av full sysselsättning. Kanske är det inte så angeläget att framhåUa detta för denna församling, men det finns många människor ute i landet som funderar över vad syftet är med denna näringsvänlighet och undrar om den är något självändamål. Det är den inte, som vi aUa vet; den är ett medel. Det är heller inget självändamål att upprätthäUa en tUlräcklig reserv av främmande valutor, utan också det är just ett medel för att nå de viktiga mål som jag nyss talade om.

Vi finner i centern — naturligtvis med tUlfredsstäUelse — att det i den

ekonomiska politiken i vissa avseenden rekommenderas ätgärder som vi

tyckte att man kunde ha prövat för ett år sedan: rimligare avvägning

mellan finanspolitik och kreditpolitik, sparfrämjande åtgärder, undersök-

8 ning av möjligheterna att på goda villkor tUlfälligt låna upp kapital i

utlandet för ökade investeringar i industrin — vi vet alla att vi kan fä dylika län, det är bara fräga om villkoren. Jag ser naturligtvis ocksä positivt pä det förslag tiU ett extra avdrag för maskininvesteringar under 1971 som har lagts fram i budgeten.

Frågan är bara om detta räcker för att vi skall kunna uppnå den investeringsökning på 12 procent i industrin som finansministern satt som mål för det här året och som också behövs enligt långtidsutredningen. För att fä i gång investeringar i tUlräcklig omfattning fordras lönsamhet och möjUghet att skaffa pengar. Den skyhöga räntan motverkar lönsamheten. Det mesta blir dyrare i fråga om både varor och bostäder. Gäng på gång nås vi av meddelanden om sänkta räntor i andra länder ute i världen. Om jag inte är fel underrättad vidtogs t. ex. en sådan åtgärd i Förenta staterna i går. Lönsamheten i vår egen produktion måste vara hygglig, och där spelar räntorna en icke oväsentUg roll.

Det ändra viUkoret är att kunna skaffa pengar. Det behövs ganska mycket pengar för att industrin och andra näringar skaU orka genomföra ett vidgat investeringsprogram. Detta gäller i hög grad för de mindre företagen, som nog har blivit speciellt åsidosatta under den hårda kreditåtstramning som vi nu har haft ganska länge. Vi har hamnat i något som jag vill beteckna som en ond cirkel. Vi behöver pengar för att bygga ut näringsUvet och därigenom få mera varor för bl. a. export och för att på det sättet förbättra valutareserven. Men kreditåtstramningarna motiveras nu med att valutareserven är svag. Det behövs alltså län för att med hjälp av investeringar förbättra valutareserven. Men lånemöjligheterna är begränsade därför att valutareserven är för liten. Där har vi den onda cirkel som det gäller att bryta sig ur, även om det mäste ske med ett visst mått av obehag. Det bUr ofta så när man har kommit in i en ond cirkel.

De lättnader i kreditåtstramningen för industrin som nyligen har genomförts är välkomna. Det är troligt att ett frisläppande av investeringsfonderna också kan bli nödvändigt för att få fram den av finansministern önskade ökningen på 12 procent som jag nyss talade om. Och då är det mer än troligt att man vid ett sådant frisläppande av investeringsfonderna får ta undan de överhettade storstadsområdena, i varje fall ganska länge.

Jag medger gärna att det är svårt att göra någon säker konjunkturbedömning just nu. Olika experter tycks ha skUda uppfattningar. Somliga tror tydligen att det bUr nägon åtstramning under 1971 och att vi därefter får goda konjunkturer; andra ekonomer, som vi inte kan helt bortse ifrån i sammanhanget, tror att 1971 blir ett ganska hyggligt år, medan 1972 blir ett dåligt år, osv. Det råder sålunda en viss osäkerhet i bedömningen. Och därför är det viktigt att vi upprätthäller en hög beredskap även för att kunna möta en mera påtaglig avmattning i konjunkturen. Vi får hoppas att någon sådan avmattning inte kommer, men så är det med aU beredskap. Man vUl gärna att det inte skall bli nödvändigt att sätta beredskapen i kraft, men Uka fullt bör man ha den.

I finansplanen anges prisstegringarna för 1970 tUl 7 procent. Somliga menar att när man har räknat fram prisstegringarna ordentligt kommer vi att vara uppe i 8 procent. Jag har ingen uppfattning om vilken siffra som kommer att visa sig vara den riktiga. Det spelar heller inte så förfärligt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

stor roll för mitt resonemang här, även om en procentenhet är mycket i sammanhanget. Det låter bestickande att håUa tUlbaka prisstegringarna med prisstopp. Bestäm bara att priserna inte fär stiga — simsalabim, då ökar de inte heUer! Ja, om det vore sä lätt. Men hur går det i praktiken? Det har gjorts undersökningar som visar att våra 24 största börsnoterade företag tUlsammans importerar 30 procent av sina råvaror och halvfabrikat. Om det händer att ett företag, som nätt och jämnt gär Uiop, får finna sig i att importvarorna — vi kan ju se pä bränslet — stiger i pris eller att de anställda framför det naturliga kravet att liksom andra erhåUa inkomstförbättringar, kan man då undgå att låta priserna öka för att fä pengar tiU de nya utgifterna?

Ett prisstopp är en lösning i en viss situation, men det är en nödlösning, föranledd av ett besvärligt ekonomiskt läge, och det kan bara bU kortvarigt, om vi inte skaU komma ur askan i elden. Alla med någon kännedom om förhållanden av detta slag, med praktisk erfarenhet av sädana här ting, tycks ha den meningen att ett prisstopp kan göra nytta temporärt. Om det blir långvarigt uppstår sädana olägenheter att man som sagt kommer ur askan i elden.

För ati; man verkligen skall kunna hälla nere priserna och aUtså undvika några större prishöjningar är balans mellan tUlgäng och efterfrågan på varor nödvändig. Och kostnadsfrågan — där räntan inte spelar så liten roll - är, som jag sade, ocksä viktig.

Detta leder tiU samma slutsats: Vi måste ha moderna maskiner, så att vi kan framställa tUlräckligt med varor tUl rimliga priser — produktionen mäste öka. Jag kan glädja mig åt att detta står att läsa även i finansplanen. Finansministern stryker under det mer än han gjort någon gäng under sina 15, 16 år som finansminister. Det kan bara finnas två anledningar: antingen är behovet större eller insikten bättre. Jag skulle tro att motivet är det förstnämnda!

Att produktionsökningen nu är mindre än den varit under de närmast föregående åren innebär inte att reformverksamheten bör helt avstanna. Men rangordningen mellan vad som skall anses mycket viktigt och vad som skall anses något mindre viktigt blir angelägnare och svårare.

För vår del ger vi förtur ät åtgärder för trygghet åt de äldre. Inte heller får man ge tappt när det gäller att åstadkomma en rättvisare fördelning av kakan tUl de lägre inkomsttagarna. Denna uppgift är redan mycket svår, men den kan bli ännu svårare när det finns mindre att fördela. Den pågående avtalsrörelsen talar här ett tydligt språk.

Centern har haft glädjen att se partiets arbete för höjda folkpensioner ge resultat, men det har varit svårare att vinna gehör för tanken på vad vi betraktar som en rättvisare pensionsålder. Det är orimligt — det har sagts mänga gånger, men jag upprepar det — att den ena halvan av folket skaU kunna få Full pension vid 65 års ålder, medan den andra halvan inte kan få samma förmån förrän vid 67 ärs ålder.

En och annan sätter rörlig pensionsålder i motsats tUl centerns förslag om sänkt pensionsålder. Det är inte det frågan gäller. Pensionen är i dag rörlig mellan 63 och 70 år. Centern vill att den skaU vara rörlig också i fortsättningen. Men meningarna går isär i fråga om den ålder vid vUken aUa skaU ha rätt tUl full pension. Vi viU ha en sänkning från 67 tUl 65 är.

Den som vUl göra uttag tidigare med reducerad pension skall fä göra det. Den som vUl skjuta upp sitt uttag och senare få högre pension skall fä göra det. Sä enkel är vår uppfattning härvidlag — vi önskar både sänkt pensionsålder och bibehållen rörlig pensionsålder. Helt vid sidan om detta Ugger pensionsåldern för den som har särskUt tungt arbete — härom råder enighet meUan partierna.

Nu har ju regeringen gått med på att utreda frägan om pensionsåldern. Eftersom riksdagsmajoriteten för ett par är sedan gjorde gällande att frågan skulle kunna utredas på mycket kort tid och majoriteten säkerligen hade fog för sin mening, hoppas vi att det läggs fram ett förslag snart. Men då gäller det för utredningen att verkligen ha som mål att pensionsåldern skaU sänkas.

Sedan är det penningfrågan. Jag vill redan nu kort och gott säga att om man lägger fram ett dylikt förslag, är vi beredda att hjälpa tUl med den inkomstförstärkning som kan vara nödvändig för att klara den reform som vi här ger den första platsen. Naturligtvis är ett flertal reformer mycket angelägna, men i nuvarande läge begränsar jag mig tUl att nämna just pensionsfrågan.

En viktig jämlikhetsfråga är hur vi skall ge bättre förmåner åt dem som har det sämst ställt. När det gäller löner och förmåner är det en väsentlig princip att avtalsmarknadens parter i första hand själva kommer överens. Det är emellertid angeläget att samhället — stat och kommun — visar föredöme vid försöken att lösa avtalsfrågorna, eftersom samhällets handlande ofta blir vägledande för andra. Samtidigt som jag säger detta stryker jag under att samhällets resurser, som vi vet i dag, inte är outtömliga.

AUas vår vUja och mälsättning är ju att skapa större jämUkhet olika grupper emellan. En mälsättning som kan synas Ugga långt fram i tiden men som kan komma att bli aktuell snart nog är någon form av grundtrygghet för alla, t. ex. genom en minimUnkomst. Det är ingen fantasiprodukt. De flesta känner säkert tiU att man i dag prövar denna reform i nägon delstat av Amerikas förenta stater. Den som hade tUlfälle att nyligen avlyssna en intervju i TV med en prominent amerikan fick också klart för sig att man är i färd med att undersöka möjligheterna att genomföra en dylik reform i Amerikas förenta stater. På det sättet skulle man få en förenklad administration på större delen — skulle jag tro — av det socialpoUtiska fältet.

En ur min synpunkt viktig princip för denna grundtrygghet är att var och en för att få ett sådant stöd skall vara skyldig att acceptera ett arbete som han kan utföra och rimligen bör anta. Den som inte godtar ett sådant viUkor, fordrar i själva verket att andra skall arbeta för honom.

Vår Sannolikt genomsnittUgt mest utpräglade låginkomstgrupp i dag är jordbrukarna. Utvecklingen inom jordbruksnäringen är otillfredsställande. Det anses att det svenska jordbruket om det blev en avspärrning nu endast skulle klara omkring 80 procent av kaloribehovet i värt land under ett normalt skördeår— aUtså nätt och jämnt den självförsörjningsgrad vi minst skall håUa enligt de jordbrukspolitiska riktlinjer som gäller. Hur blir det dä under ett dåligt skördeår eller efter missväxt?

Den jordbrukspolitik som förs är kanske på något sätt motsägelsefull.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Statsmakterna försöker främja näringen genom lånestöd osv. tUl rationalisering. För att erhålla sådant stöd till jordbruksverksamhet krävs en god lönsamhet, men på grund av att marginalen meUan priser och kostnader är mycket knapp blir det färre och färre jordbruk som kan visa upp den i det avseendet erforderliga lönsamheten. Systemet verkar faktiskt i enlighet med det gamla talesättet så, att när det regnar välling har den fattige ingen sked — låt vara att det är fräga om ett ytterligt försiktigt duggande regn.

Det är givetvis angeläget att hålla livsmedelsposten i familjebudgeten inom rimliga gränser, men det är också angeläget att uppnå jämlikhet för låginkomstgrupperna inom livsmedelssektorn — inte bara för dem som arbetar i jordbruket utan ocksä för de stora låginkomstgrupperna inom förädUng och distribution.

Låt oss titta på ett helt annat område. Bostadsposten väger inte heUer så lätt i familjebudgeten, men finns det någon som ens haft en tanke på att fördenskuU göra t. ex. byggbranschen tiU ett utpräglat läginkomst-omräde?

ÅtskUliga näringar åstadkommer skada pä mUjön. När det gäller jordbruket är förhåUandet så gott som - men inte helt — det motsatta. Näringen är nödvändig för att vidmakthåUa vårt kulturlandskap och för att möjliggöra naturvård över huvud taget. Det finns ett utredningsförslag rörande jordbrukets roU i det sammanhanget, men det har lagts på is.

Andra talare kommer här att närmare belysa den besvärliga situationen inom jordbruket — att vi omsider hotas av mjölkbrist, att vi troligtvis inte har den beredskap i fråga om försörjningen som vore önskvärd osv. Därför skaU jag inte ta upp tiden med den saken.

När vi frågar oss vUka politiska spörsmål som väntar under de närmaste åren, mäste vi håUa i minnet att mUjövården står högt upp på den lista som vi politiker har. I det sammanhanget finns stora problem, som kräver en lösning. Centerpartiet har varit ganska aktivt på detta område — jag skall inte använda några kraftigare ord härvidlag. Vi vet att aUt större krav ställs på rent vatten, frisk luft, frihet från buller och en hyggUg boendemiljö, arbetsmiljö och fritidsmUjö. Det har nu gjorts beräkningar, som anger att av sammanlagt 60—70 mUjoner sjukdagar per år en tredjedel — alltså över 20 miljoner dagar — hänför sig tUl sjukdomar som uppstått genom stress och psykisk otrygghet. Detta innebär ett produktionsbortfaU som uppgår tUl miljardbelopp och det finns mycket att göra för att förbättra människornas levnadsomständigheter.

Lokaliserings- och regionalpolitiken har varit en av de stora frågorna under 1960-talet och blir det sannolikt ännu mer under 1970-talet. Centern har efter sin förmäga arbetat för att skapa ett förstärkt näringsliv och nya arbetstUlfällen i områden med arbetslöshet och för att förbättra Uvsmiljöerna i storstadsområdena. Koncentration av näringsliv och bebyggelse tUl några få tätortsområden är olyckligt både för den utglesade landsbygden och för den överdimensionerade storstaden. Inför 1970-talets regionalpoUtik tar vi fasta på att det i statsverkspropositionen sägs att ett regionalt handUngsprogram för hela landet skaU föreläggas riksdagen år 1972. Vi hoppas att det blir inledningen tUl en verklig satsning pä ett decentraUserat samhäUe.

Det förefaller som om nackdelarna vid en överdimensionerad storstadsbebyggelse har varit underskattade hittills. Där måste en ändring ske. Man har lanserat idén om att Storstockholm skall få öka med drygt I miljon människor fram tUl år 2000. Det skulle dä bU 2,5 mUjoner människor i Storstockholm, och man skulle få nästan hela landets folkökning i det området. Men betyder inte det att det skulle bli mycket svårt, kanske nästan omöjligt, att ge invånarna i Storstockholm acceptabla livsmiljöer? Det är en huvudfråga för 1970-talet att skapa tiUfreds-ställande avvägning mellan storstad och glesbygd, att minska den stora bebyggelsekoncentrationen.

Det finns risk för att vi i dagens allvarliga ekonomiska läge glömmer bort frågorna om det framtida samhället. Risken är då också att vi inte i tillräcklig grad kommer att ställa upp och söka konkretisera mål och sedan aktivt leda utvecklingen fram mot målen.

Ett talande exempel är just den befolkningsomflyttning som jag nämnt. I ett kortsiktigt ekonomiskt, och jag tror ett på det hela taget svagt underbyggt, tänkande har man i viss omfattning inte bara accepterat utan också stimulerat omflyttningen. Vi ser följderna i befolkningscentra: trängsel, jäkt, buller, föroreningar, bristande rotfasthet, svårartade sociala problem, länga resor och väntetider — aUt medförande onödiga fysiska och psykiska påfrestningar och förslitning av människorna. I de avfolkade regionerna har vi specieUa sociala och kulturella problem, som fordrar särskilda insatser för att befolkningen skall få någorlunda godtagbara viUkor. Många angelägna förbättringar av grundläggande mUjöbeting-elser kräver helt enkelt bättre geografisk balans i befolkningsutvecklingen. Vi måste snarast få fram en riksplanering med den målsättningen, som sedan skaU följas upp i den ekonomiska och inte minst i den regionala politiken, varom vi blivit lovade ett förslag under 1972.

Genom enkammarriksdagen har den översta beslutsinstansen i vår demokrati fått en, som vi nog tycker, bättre utformning. På det kommunala planet sker stora ändringar genom kommunsammanslagningar. Men hur är det med underbyggnaden? Har vi tUlräckligt uppmärksammat att demokratin behöver förnyas och vinnas åter av varje ny generation? Här mäste målet vara decentralisering. På länsplanet bör den kommunala självstyrelsen, den s. k. länsdemokratin, få verka över praktiskt taget hela fältet och bU den främsta bäraren av regionalpolitiken. I de nya stora kommunerna måste målsättningen vara densamma, således att finna former för en decentralisering och även här söka följa parollen: Makten ut tiU folket.

Vi har alla känt trycket från den unga generationen av ett ökat utbildningsbehov. Kvantitativt har framstegen varit stora, och på det hela taget har det nog också varit fråga om en kvalitativ förbättring. Men är det rätt kvalitet aUtigenom? Jag tänker inte främst på sådana problem som påtalas inom språkundervisningen vid universiteten och som naturUgtvis måste ägnas stor uppmärksamhet utan på sådana frågor som t. ex. om de studerande vid de ospärrade utbUdningsvägarna verkligen får en utbildning som på sikt är meningsfull för dem. Är de, närmare bestämt, underkunniga om vilka möjligheter de efter utbUdningen har att få arbete? Jag vUl framhåUa betydelsen av detta led. Det måste bedrivas ett

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

upplysnings- och informationsarbete så att de studerande så längt det är möjligt känner tUl vilka förutsättningar som finns att nyttiggöra den erhållna utbildningen. Först då kommer utbildningen att framstå för dem — framöver i varje fall — såsom verkligt meningsfull.

Jag har inte något färdigt svar pä dessa stora frågor om meningsfullheten i det här sammanhanget, men det är problem som obönhörligen mäste ägnas stor uppmärksamhet.

Inte minst inom arbetslivet är frågan om den enskildes möjligheter att påverka sin egen miljö och delta i beslut som påverkar miljön av stor betydelse. iSlålet måste vara en utbyggd företagsdemokrati. Representation för de anstäUda inom ett företags styrelse är en naturlig sak. Men här måste vi bygga vidare pä s. k. lägre nivå, där olika arbetstagare skaU kunna säga sin mening om hur arbetsplatsen lämpligen bör utformas. Jag tror att detta är tankegångar som alltmer har mognat fram inom näringsUvet, men jag vUl även erinra om vär stora offentliga sektor och de speciella problem som i detta sammanhang existerar inom denna.

Herr tahnan! Jag har här genom exempel frän nägra områden försökt belysa behovet av mäl och analyser pä Utet längre sikt. Jag vUl även göra en annan kommentar. Det sägs att vi är på väg in i det postindustrieUa samhället, där aUt större del av människorna är sysselsatta inom serviceverksamhet i vid bemärkelse, medan tillverkningsindustrin minskar i motsvarande mån. Följden anses vara att antalet arbetstagare blir den faktor som i högre grad än kapitaltUlgången kommer att prägla utvecklingen i framtiden. Jag tror att de som siar om detta är inne pä rätt linje.

Frägan 'é.i dä i vilken utsträckning det bör påverka vår framtidsbedömning. Skall vi se antalet presterade arbetstimmar som det avgörande för en snabb standardhöjning? Svaret på den frågan ligger nog i själva standardbejeppet. Levnadsstandard eller Uvsnivå gäUer i varje faU numera inte bara ekonomiska och materieUa behov. De oUka exempel jag här har nä:mnt avser just i stor utsträckning icke-materiella behov och önskemål. Vi måste — inte minst i vår bedömning på längre sikt — ge begreppet "standard" det vidgade inehåll som utvecklingen pekar mot. Människan lever som bekant inte av bröd allenast. Sedan det dagliga brödet räknats spelar frågorna om trivsel, mening i tUlvaron och bl. a. känslan av delaktighet i mänsklig gemenskap, samhällsgemenskap, en allt större roll. Jag tror att den saken måste vara en grundläggande värdering i vår framtidsbedömning.

Herr HELEN (fp):

Herr talman! Det var en tid för länge, länge sedan dä regeringen i Sverige lade fram den nådiga luntan med ängslan och oro för vad som skulle hända med förslagen i utskotten. Skulle det bli prutningar, strykningar eUer aUdeles nya förslag?

Årtiondena har gått och denna hälsosamma insikt på regeringssidan att riksdagen ytterst är den som bestämmer har dunstat bort. Det var bara under koalitionsregeringens sista år som det kunde hända att någon socialdemokratisk ordförande i ett utskott eller en avdelning kom och föreslog en kopp kaffe i gamla riksdagskaféet. Då visste man att i botten på kaffekoppen låg ett förslag till en kompromiss som skulle gå ut över

något av statsråden från det gamla bondeförbundet. Men fränsett den parentesen kan det nog sägas att de allra flesta av oss som är kvar från tvåkammarriksdagen bara har erfarenhet av regeringar som med stort mått av tvärsäkerhet kommit tUl riksdagen för att få en stämpel på sina förslag, en och annan gång kompletterade med en artig skrivelse tUl Kungl. Maj:t och någon sällsyntare gång med en liten ändring av något anslagskrav. Det har dä sällan varit fräga om den prutning som regeringar förr var så rädda för.

En enda av oss har — sävitt jag vet — haft tUl speciaUntresse att analysera minoritetsregeringars problematik. Det säger något att det är vär ålderspresident. Från augusti 1929 fram tUl januari 1971 har han kommit tUlbaka tUl ämnet — från skiftande vinklar och med olika bedömningar alltefter sin utsiktspunkt: från ett studentrum i Lund, som chef för enpartiregering, som koalitionsledare eUer nu som äldre statsman.

Oftast har han målat minoritetsregeringars situation i nattsvarta färger. Utskottsväldet i riksdagen har för honom t. ex. i uppsatsen "Funderingar kring regeringsproblemet", skriven under koalitionsåren, varit lika med att politiken blivit ett meningslöst intrigspel, en strid meUan oförenliga gruppintressen om - jag citerar Tage Erlander — "den ekonomiska politiken under en kristid och om sysselsättningsproblem när arbetslöshet hotar". Det handlar alltså om lägen som inte verkar så alldeles obekanta just i dag.

I januari 1971 målar emeUertid Tage Erlander som ålderspresident en minoritetsregerings möjligheter i långt ljusare färger. .Ar det inte litet märkUgt att han väljer sitt föredöme frän ett år som för de allra flesta av oss är ,ganska nattsvart — 1933 — fast det hade ju för all del den IjusgUmten att Tage Erlander just det året blev riksdagsman. Dä hände också att en minoritetsregering blev stark genom en uppgörelse i riksdagens utskott. Vad har herr Erlander nu i tankarna? Är det någonting han viU stå fadder för?

Det kanske kan tyckas oartigt att så här länge uppehålla sig vid herr Palmes företrädare och hans positionsförskjutningar av den socialdemokratiska synen på minoritetsregeringars möjligheter, deras handbojor och deras utbrytningsförsök ur minoritetsläget. Det är 1971 års politiska läge vi skaU ägna oss åt, och det finns väl då ingen tid för några romantiska tUlbakablickar tUl förhåUandena pä Helgeandsholmen. Ja, om det behövs kan jag lämna en särskUd förklaring tUl att jag liksom tar sats för att ge mig pä statsrrunister Palme. I remissdebatten i fjol inpräntade han i mig att när jag inte längre fick kalla honom excellens så skulle jag i stället tiUtala honom med ordet "farbror". Det tar liksom litet emot, fastän jag medger att han borde ha blivit äldre, luttrad och visare av valutgången.

Men det är nu inte det enda skälet tUl den här iiUedningen. Eftersom det väl kommer att sägas en del här i dag om det nya styrkeläget i riksdagen, har jag funnit det rimligt att först påminna om hur den regerande socialdemokratin, denna bjässe i svensk politik, aUtid lyckats vrida sig så att den blivit fördelaktigt fotograferad. Enpartiregering med majoritet i riksdagen är bra, om den är socialdemokratisk. KoaUtionsre-gering är bra, om den domineras av socialdemokrater. Minoritetsregering

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

är bra, om den är s-märkt. ÄUting annat är liksom av ondo, och det gäller också när man hämtar exempel från Norge, Danmark, Finland och andra länder, där regeringsfloran är rikare än hos oss.

Så tiU dagens verklighet och regeringen Palme. På en punkt är den sig lik. Den sitter fast i valårets glättade skildring av många problem. Regeringen ger i budgeten och finansplanen en förhållandevis ljus bUd av hur den internationella konjunkturen utvecklas. Industrin antas bli tUlräckligt stimulerad av att man gör nya investeringar i maskiner och i rationellare metoder genom ett 10-procentigt avdrag och en styrning av de lån som bankerna nu skaU få ge, med något uppmjukade regler just tUl industrisektorn. Små personalökningar tUl statliga myndigheter skildras som fortsatta reformer även när de nätt och jämnt svarar mot det bortfall av arbetskraft som arbetstidsförkortningen medför. Beskrivningen av folkpensionärernas och barnfamiljernas bättre förmåner har de nog svårt att själva riktigt känna igen. Jag tror inte heller att vägverket tycker att aUmänheten fär en rättvis bild av hur mänga vägkilometer som stryks bort i planerna eller att televerket finner att beskrivningen av telefonköernas växande är riktigt målande.

Årets budget och den ekonomiska politik som stakats ut måste ses mot bakgfunden av fjolårets ekonomiskt politiska misslyckande. Den massiva kritik som riktades mot räknestyckena i förra årets finansplan, inte bara från oppositionen utan från en rad fristående experter, rubbade inte då regeringens sätt att beskriva läget. Med en envishet som varit värd ett bättre syfte stod den fast vid sina orealistiska siffror och det trots att man gjort liknande misstag året innan. Jag skall gärna erkänna att det var svårt att förutse den starka lageruppbyggnad som ju blev en betydande orsak tiU utvecklingen. Men vad som stod klart redan tidigt förra året och vad som i själva verket varit uppenbart än tidigare för de flesta var att regeringen på allvar måste angripa inflationsutvecklingen och att industriinvesteringarna inte kunde väntas öka kraftigt i ett läge med extremt hårda kreditrestriktioner.

Den här åtstramningen slog ju särskilt hårt på de mindre och medelstora företagen, och det ledde tiU att för deras del den planerade investeringsökningen så gott som helt uteblev. Vi vet att 24 av de största företagen ensamma svarade för en lika stor investeringsökning som den totala på 7,5 %.

Regeringens misstag var att sätta sin Ut så ensidigt tUl kreditpolitiken i stället för att mera jämnt söka fördela bördorna mellan påbuden från riksbanken och dem som kom frän finansdepartementet. Det är inte möjligt annat än att valtaktiska hänsyn här spelade en för stor roU för regeringens handlande. Annars kan det inte förklaras att regeringen slog in på en kurs, som den rimligen måste ha känt på sig var felaktig.

Det är nu mer klart än någonsin att det var oklokt av regeringen att säga nej till våra förslag och erbjudanden förra året. Hade man i tid kallat samman en stabiliseringskonferens med utgångspunkt i mittenpartiernas konkreta förslag till ekonomisk sanering, så hade utgångsläget inför årets avtalsförhandlingar varit bättre. Nu vet vi aUa att utfallet av den ekonomiska politiken 1971 i högsta grad blir beroende av vad som sker på avtalsrnarknaden. Regeringen kommer med några varnande ord om

vad som kan hända ifall man går utöver den samhällsekonomiska ramen. Men det räcker inte med varningar och hot. Det behövs ett grundmurat förtroende för statsmakternas vUja och förmåga att upprätthålla penningvärdet. Det är inte heUer rimligt när eljest ansvarskännande grupper drivs tUl desperationens rand, därför att regeringen inte i tid tar itu med de organisationsförändringar som skaU ligga tUl grund för löneförhandlingar. Därför kan inte regeringen frånkänna sig ansvaret för krislägena i polisförhandlingarna.

Jämfört med valåret är det nu många andra tonfaU i budgetens beskrivningar. Landet har kommit in i en besvärlig ekonomisk situation. De stora underskotten i bytesbalansen och den snabba inflationen har fört in Sverige i ett läge där man inte kan möta en konjunkturförsvagning med den mer expansionistiska poUtik som i och för sig hade varit önskvärd.

Finansministern har tidigare målat upp vad som händer i en sådan situation. Han säger: "Klaras icke en ekonomisk utveckling i balans med omvärlden, så nödgas varje regering, oavsett politisk färg, avskriva aU diskussion om reformpoUtik, bättre standard och fortsatta framsteg."

Vad som nu bjuds är aUtså en åtstramning av den inhemska efterfrågan, både den privata och den offentUga, för att ge utrymme åt industrins investeringar och för att vända underskottet i handelsbalansen tiU ett överskott.

Politiken är, kan man säga, lätt deflationistisk, även om finanspolitiken är mindre stram än det kan förefalla. Budgetunderskottet kommer säkerUgen att bli väsentligt större än de 200 mUjoner som anges.

Nu kan man naturUgtvis diskutera reaUsmen i sådana här kortsiktiga målsättningar. I fräga om exportprognosen är det en optimistisk bUd vi får av den internationeUa konjunkturen. Men det viktiga är ändå kanske att komma Uiåg att den förbättring som kan och bör ske 1971 ihandels-och bytesbalans bara är temporär, en frist som vi har fått genom förra årets lageruppbyggnad. För att häva de kroniska underskotten i bytesbalansen fordras ett kraftigt överskott i handelsbalansen och därmed en väsentlig förstärkning av den industriella kapaciteten.

Det betyder att de kommande åren blir magra år för många, med låg konsumtionsökning och återhållsamhet när det gäller offentUga utgifter.

SärskUt bekymmersamt kan det bli 1972, om de har rätt som iUkhet med konjunkturinstitutets chef Börje Kragh förutspår ökade konjunkturbekymmer för just det året — samma år som regeringen tror att det skall bU goda tider igen.

Mycket beror självfallet på kreditpolitiken under det kommande året. Man får inte glömma bort att den fortfarande verkar och kommer att verka med eftersläpning. Därför borde lättnader ha beslutats redan i höstas. Vi krävde det, både offentUgt och i den beslutande instansen.

Det är riktigt som det står i finansplanen att det behövs ett fortgående och ömsesidigt samarbete och informationsutbyte mellan stat och näringsliv. Men det behövs också ett ömsesidigt förtroende. Och det står inte i finansplanen.

Statsmakterna kan med all rätt ställa krav på företagen i fråga om deras sociala, ekonomiska och miljömässiga ansvar mot samhälle, lön-

Nr8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

2 Riksdagens protokoll 197L Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

tagare och konsumenter. Vi viU på en del punkter skärpa de kraven. Men företagsamheten har också rätt att kräva att statsmakterna har förståelse för närings.Uvets arbetsförutsättningar och förtroende för företagens vUja och förmåga att handla självständigt inom de givna ramarna.

I en samhällsekonomi av den typ vi hittiUs haft i Sverige — i stort sett en sociaUiberal ramhushållning - krävs en viss rollfördelning mellan statsmakt, företag och löntagarorganisationer. Om regeringen sätter denna rollfördelning åt sidan tUl förmån för en mer dirigistisk politik också mot de enskUda företagen, genom att vUja gå in och styra dem inifrån, då är det inte underligt om framtidstron och vUjan att göra nya riskfyllda investeringar inom företagen sviktar.

Redan i höstens aUmänpoHtiska debatt frågade jag regeringen när investeringsfonderna skuUe börja släppas fria utanför den lokaliserings-och regionalpolitiska användningen. Frågan är i dag än mer motiverad. Är regeringen beredd att snabbt släppa investeringsfonderna för investeringar utanför storstadsområdena?

Jag tror det behövs en mera allmän insikt inom socialdemokratin om de mindre och medelstora företagens betydelse för Sveriges ekonomi och förståelse för deras speciella problem. Det var häpnadsväckande att på senhösten tiöra regeringens företrädare säga, att nu hade det Uksom blivit lugnt frän småföretagen. Ja, en hel del hade ju tystnat genom konkurs, och andra slet i det tysta dag och natt för att klara sin knappa Ukviditet.

Budgeten innebär ökade svårigheter på arbetsmarknaden, en tUlväxt av bruttonationalprodukten som Ugger väsentligt lägre än genomsnittet i Västeuropa., en obetydlig ökning av hushåUens disponibla realinkomster och sä gott som reformstopp.

SärskUt oroande blir för många den ökande otryggheten på arbetsmarknaden. Vi vet av erfarenhet att arbetslöshetsproblemen slår ojämnt för olika delar av landet, för olika åldersgrupper och för olika branscher.

En utvecklad regionalpolitik bUr då ett viktigt medel att hålla tUlbaka problemen inom de näringsgeografiskl svagare områdena. Även om det skedde en utbyggnad förra året så är det mycket som återstår. Jag beklagar att t. ex. transportstödet inte har vidgats och att telefontaxor och flygpriser för Norrland inte har modifierats.

TUlämpningen av 1963 års trafikpolitiska beslut har ju nästan helt inriktats på den del av beslutet som avser att de enskUda trafikgrenarna skall bära sina egna kostnader. Men vad som står där om de sociala målen har regeringen lyckats glömma tiU den grad att SJ:s egna anställda nästan revolterar inför det dystra läget att inte kunna ge allmänheten den trafikservics som den finner rimlig. Inte ens partivännernas tUltro tUl regeringen som aUa goda tings bärare räcker riktigt tUl för att skydda mot angrepp från just det hållet. När man märker med vUken glöd som ordföranden i Statsanställdas förbund "blåser på" herr NorUng och hans föregångare, så får vi andra, som inte har samma kolartro på regeringen, dra ett djupt andetag för att kunna hänga med. Trafikutskottet får väl rätta tUl regeringens försummelser.

Vikande arbetsmarknadskonjunkturer drabbar aUtid hårdast de äldre löntagarna. Det är utan tvivel ett av dagens aUvarligaste sociala problem. Takten i strukturomvandlingen har varit snabb under de senaste åren.

pådriven inte minst 1970 av den hårda kreditpolitiken. Men samtidigt har vi kunnat konstatera, att de tidigare optimistiska kalkylerna bara håUer tiU en del. De gick ut på att löntagare, som av dessa skäl hade mist sina jobb, med hjälp av olUca arbetsmarknadspolitiska insatser snabbt skulle sugas upp av mer expanderande näringar. Nu märker vi i stäUet hur varje år människor stampas ut från arbetsmarknaden, döms tUl långvarig arbetslöshet eller undersysselsättiung.

I ett av de många brev som jag har fått under det senaste året om sådana här frågor konstaterar en 42-årig ingenjör utan självömkan att han nu återigen har blivit friställd och att det är svårt att få "nya arbeten då man kommit upp i åren". Han delar uppenbarligen den erfarenheten med många. Det måste vara något fundamentalt fel när människor strax över fyrtio känner sig överflödiga eUer har faktiska svårigheter att fä jobb på grund av sin ålder. En sådan situation kan inte accepteras. Företagen måste besinna sitt ansvar. Jag vUl klart och tydligt säga ifrån att företagens rationaliseringsiver inte ensidigt får gå ut över den äldre arbetskraften.

Det är nu aUdeles nödvändigt att få en överbUck över vad den riksomfattande konferensverksamheten kring den äldre och handikappade arbetskraften har lett till. Samarbetet mellan länsarbetsnämnderna, företagsläkarna, löntagarnas organisationer och företagen själva måste nu ge förtur ät att spåra upp sådana arbeten som särskUt väl lämpar sig för äldre och handikappade och övertyga företagen om att man med relativt små ändringar på själva arbetsplatsen kan ge dessa människor ett lämpligt jobb. Det är inte bara humanitära skäl som talar för det utan ocksä arbetskraftssituationen i företag som nu går ut och gör stora värvningsaktioner. Jag hoppas att regeringen är beredd att genom AMS gå ut till de stora företagen och begära en sådan inventering. De statUga företagen och myndigheterna får ju då en chans att rehabUitera sig för tidigare försyndelser med onödigt stränga krav på friskintyg.

Jag utgår ifrån att regeringen här i princip har samma syn som folkpartiet. Man glömde visserUgen länge bort ett riksdagsbeslut i denna riktning efter motioner från folkpartiet, men man reagerade positivt på vår rapport om aktivitet och trygghet för de äldre. Men hur tänker man leva upp tUl de väldiga förväntningar man skapade under valrörelsen?

I takt med förändringarna i industrins struktur ökar värt direkta beroende av andra länder. Vår ekonomi blir alltmer specialiserad, med allt större import som underlag för exporten. Under 1960-talet har det vuxit fram ett internationeUt kommersiellt kreditmarknadssystem, delvis vid sidan av de nationeUa regleringarna, som hårt har bundit Uiop de stora företagen i en finansieU gemenskap.

Docent Gunnar Eliasson skriver i en nyutkommen bok bl. a. att detta kreditsystem, vars "omfattning och betydelse knappast har någon motsvarighet i historien", har medfört ökad rörlighet och effektivitet i utnyttjandet av kapital, har stimulerat handel och tillväxt. Men det har också, tiUsammans med andra inslag, gjort de industrialiserade västländerna mer känsUga för störningar. VUl man följa nationeUa ekonomiskpolitiska målsättningar krävs det samarbete med andra länder. Det finns bara ett sätt, menar Eliasson, att samtidigt kontrollera utrikeshandelns

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

och det ekonomiska beroendets avigsidor med deras produktionsbefrämjande fördelar, och det Ugger i en internationell harmonisering av den ekonomiska politiken.

Detta är tänkvärda synpunkter. Ett utbyggt europeiskt ekonomiskt samarbete är inte ett hot mot ekonomisk och social trygghet och rättvisa i vårt land. Det är i stället en förutsättning för att sådana värden skall kunna upprätthåUas och utvecklas. En återgång även gradvis till en mera självhushållande ekonomi skulle inte bara bromsa upp tUlväxttakten. Den skulle ställa oss inför en bakåtriktad strukturomvandling av mycket smärtsammare slag än den vi nu upplever. Den nationella självtUlräcklig-het, som kommer tUl uttryck hos en del av EEC-motståndets apostlar, är helt orimlig.

Det finns högst rationella motiv för statsmakterna att verka för den nära anknytning tUl EEC, som det talas om i 10 november-deklarationen i Briissel. För de stora exportföretagens framtidsplanering blir de resultat, som kommer fram av de klargörande samtalen om de följande förhandlingarna, £;å viktiga att man kan säga, att de påverkar förläggrungen av de tunga investeringarna. Nu sker dessa som bekant i skrämmande stor omfattning utanför Sverige.

Det är självfallet att statsmakterna ensamma måste besluta om förhandlingsstrategi och förhandlingsmål. Men det är ändå rimligt av både praktiska och principiella skäl att regeringen lovar att låta allmänheten få del av allt det material, som kommit fram vid kommerskollegiets överläggningar med näringslivet och som belyser verkningarna av olika lösningar. Det förhällandet att vi godtar regeringens förhandlingsuppläggning grundar sig på förhoppningen att regeringen med kraft skall försöka driva fram en så nära anknytning som möjligt. Vi måste, som herr Hedlund sade, göra aUt vad vi kan för att få ett tUlfredsstäUande resultat i EEC-förhandlingarna. Det innebär också att regeringen måste ge opinionen all rimlig möjUghet att följa själva händelseförloppet. Hemligstämpeln har hittiUs brukats i alltför stor omfattning.

Den nära anknytningen tUl EEC är emeUertid, som jag sagt, en angelägenhet för hela svenska folket. Själva anslutningsformen kan inte slutUgt bedömas, eftersom åtskilliga fakta om hur EEC bedömer sin egen framtid kommer fram under själva förhandlingarna, rimligen först sedan frågan om Storbritanniens inlemmande i marknaden har klarnat. Men vad som redan nu förefaller tydligt är, att om vi inte ens får en tullunion kommer hela svenska folket att få betala det mycket dyrt.

Det är ju inte bara fråga om de jättebelopp, som tuUsatserna går upp tUl, utan helt enkelt risken för utstampning av viktiga producerande enheter uiom järn- och skogsförädlingen. Och därvid kommer, som Gunnar Eliasson visat, den omvända strukturrationaUseringen att mycket hårt gå ut över löntagarna och hela folket.

Denna kärva ekonomiska situation och de ovissa framtidsutsikterna måste, hur man än vrider på problemet, ses som en bakgrund tUl de mänga uttrycken för social oro. Många grupper känner sig ha kommit särskilt i liläm i spiralen priser-löner-skatter. De frågar sig vad för slags prisstopp som gäUer när staten inte själv behöver iaktta det. De känner bitterhet — mer eller mindre motiverad — mot beslutsfattare i företag och

statsapparat och frågar sig vad som skaU hända den dag när prisstoppet upphävs.

Vid sidan av detta finns emellertid också vad jag skulle vUja kalla en programmatisk oro, bland de marxistiska och med dem besläktade grupper, som är Uka mångordiga när de beskriver värt samhällssystems bottenlösa elände som de är fåordiga när de skaU tala om vad som skall skapas sedan det nuvarande systemet trasats sönder. På gamla riksdagshusets baksida har de i skrift lyckats med ett enda ord ange målet: anarki. EnUgt dessa falska profeter skuUe alltså kaos vara målet för vår färd.

På motsvarande sätt kan man tala om en närmast programmatisk oro hos vissa hittUls privUegierade grupper, som med ogUlande betraktar nära nog alla nya värderingar och nya uttrycksmedel för protest och ifrågasättande i ett mer öppet samhälle och som gärna spinner på temat utvandring, kapitalflykt och kulturskymning. De reaUteter som kan dölja sig under ett sådant tema — och som i sina enskildheter kan vara aUvarUga — pressar man samman tUl en ganska kverulantisk brygd.

Såvitt jag förstår, finns det emellertid en mera spontan oro, också i mera utbredd mening, kanske mindre artikulerad och preciserad, bland grupper som inte känner sig hotade tiU några särskUda privUegier eftersom de inga har. Den oron kan gälla grundläggande trygghet tUl arbete, oro inför perspektivet att förlora en invand sysselsättning och tvingas bryta upp från den gamla miljön. Den kan gäUa att samhällsmUjön i rent yttre mening har blivit osäkrare och riskablare och att myndigheterna inte förmår ge medborgarna ett tUlräckligt rättsskydd. Den kan gälla alkohol- och narkotikamissbrukets förödande verkningar och samhällets stundom halvhjärtade ansträngningar att komma eländet inpå livet.

Oron finns också i de nya skolformerna. Den finns bland föräldrar som upplever en viss vUsenhet i allt det nya. De är osäkra om det nya ger rimliga garantier för att barnens utbUdning är meningsfull och om eleverna kan räkna med jobb som svarar mot den länga utbUdningstiden. Oron kan också komma ur en stark känsla av att oersättliga miljövärden håller på att gå förlorade och att det krävs en helt annan kurs för att den mUjö man själv och ens efterkommande får leva i skall bU dräglig. Vad man längtar efter är helt enkelt ett mänskligare samhäUe.

Det finns de som hävdar, gärna med en viss dyster iver inför det här nya perspektivet, att sådana här stämningar kommer att leda tUl en mer återhållsam, konservativ, ja rent av reaktionär utveckling i det svenska samhäUet. Jag tror inte aUs att det behöver bli så. Att oron finns är symtom på problem som vi måste ta itu med. Att den faktiskt kommer tiU uttryck och inte trängs ner i det fördolda är en glädjande konsekvens av ett öppnare samhälle. Om oron möts med förståelse, kan den kanske förlösas i nya beslutsamma ansträngningar att tiUsammans möta problemen. Vi har att leva med oron och dess olika uttrycksformer, och det vore ett misstag att tro att den radikala vågen har ebbat ut och att reformkraven för att lyfta grupper som har kommit efter inte längre skulle ha någon kraft. Snarare bör man se de speciella orosuttryck som jag har försökt skUdra som exempel på att vi inte har kommit långt nog, att de gemensamma insatserna är otUlräckliga. Det som förenar vitt skilda

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

grupper är ju att de visar en hälsosam otåUghet mot tröga myndigheter och poUtiska beslut.

Men att möta dessa förväntningar och anklagelser kräver, som t. ex. Ingmar Ström drastiskt utvecklade i slottskapeUet, en hel del av oss politiskt ansvariga. Det förutsätter bl. a. uppriktighet när det gäUer att tala om vad som är möjUgt att göra och vad som inte kan göras, i varje fall på kortare sikt.

"Vad hjälper det att bygga katedraler av skönhet, om de står som monument långt borta från livet och människorna och framtiden", varnade Olof Palme på den socialdemokratiska partikongressen. Det var synd att han själv, regeringen och socialdemokratiska partiet så snabbt glömde bort den tanken. Det vare mig visserUgen främmande att påstå att förra årets finansplan eUer det socialdemokratiska valmanifestet var några säUsynt sköna katedraler. En och annan småkyrka fanns väl med i Kramforsrnanifestet. Men värre var de luftslott, målade i ljusa röda färger, som herr Palme byggde landet runt, grundade på finansministerns försäkringar att landets ekonomi var stark. När vi kom med frågor och kritik, fick vi det patetiska svaret: "Vi har rätt att bli trodda på vårt ord! " Men det var vad man inte kunde bU den gången. Det som var starkt i september kan ju inte rimligen ha hunnit krokna så tUl januari som regeringen nu medger.

Det är inget fel i att tala om långsiktiga mål och inget fel i att drömma, men det måste vara fel att skjuta på obehagliga beslut just till efter ett val och samtidigt söka ge intryck av att många reformer som hett eftersträvats ligger inom nära räckhåU. Då väcker man förväntningar som inte kan infrias. Att det kan skada det socialdemokratiska partiet måste ju bekymra mig mindre. Värre är att det med en viss rätt kan väcka besvikelse och bitterhet inför hela det politiska arbetet. Det var tydligen en oemotsitåndlig frestelse för den socialdemokratiska partUedningen att i valets upptakt fara tUl Stekenjokk. Det skulle väl framstå som en symbol för regeringens vUja att trygga sysselsättningen i bygder med stora problem. Nu blev det i stäUet en bild av en statsminister som hugger i sten och därmed en bUd av en socialdemokratisk löftespolitik som havererat i. den verklighet som inte längre vUle samarbeta med herr Palme.

SkaU vi möta människors förväntrungar och oro, krävs det ocksä en uppriktig vUja att granska reformernas innehåU. Socialdemokratin har en viss benägenhet att berusa sig med siffror och uppräkningar av redan fattade reformbeslut, när valet närmar sig. Ingen bestrider heller att mycket värdefuUt har uppnåtts. Det är däremot bedrövligt att regeringen är så ovUli.g att gä in i diskussion om hur reformerna verkUgen faller ut. Varje antydan från en politisk motståndare att allt kanske inte stämmer med regeringens egna ritningar leder tUl våldsamma socialdemokratiska reaktioner, sårade utrop från berörda statsråd och allmänt tal om att hela reformarbetet hotas.

Den attityden måste i längden vara ett hinder för ett meningsfuUt reformarbete. UtbUdningsdebatten är bara ett exempel bland andra. Vi som aktivt har stött reformeringen av skolan och som i den väldiga satsiungen på utbUdningsmöjligheterna för landets ungdom sett ett av de verkligt stora framstegen under 1960-talet, vi får inte rygga tiUbaka för

att granska om de uppställda målen verkligen kan nås och har nåtts. UtbUdningsministern tycks fortfarande inte ha insett betydelsen av en allmän värdering av den nya skolans resultat, dvs. en förutsättningslös och oberoende granskning, ledd av fristående experter utanför skolmyndigheterna. I detta krav Ugger självfallet i och för sig ingen kritik mot dessa myndigheter utan bara det enkla faktum att det är bra att andra än de som själva genomfört besluten närmare granskar hur det fallit ut. Att som regeringen nu gör låtsas att den av oss begärda samlade värderingen redan pågår är tyvärr bara en bluff.

Herr Palmes egen reform av studenternas rätt att studera vid universitet var också så pass genomgripande att det nu är rimligt att göra en bedömning hur den s. k. PUKAS-ordningen slagit ut. Är herr Palme beredd att kommentera den aUvarUga analys som t. ex. professor Gårding fört fram och som bl. a. innebär att kurserna tas i något större enheter? De konstruktiva förslag som han och andra kommit med skulle kunna ge säkrare kvaUtetsgarantier och samtidigt förenkla administrationen av ett system som Gårding och flera med honom nu säger Ugga "på gränsen tUl knappologiskt vansinne".

En annan viktig förutsättning för en trovärdig politik är en bättre planering av reformarbetet. Få saker har förvånat mig mer än att just en socialdemokratisk regering i praktiken visar en sådan bristande förståelse för behoven att planera sitt eget och statens arbete.

En första förutsättning för en sådan planering är givetvis att man i grova drag anger de ekonomisk-politiska målsättningarna för en flerärsperiod. Jag har tidigare på Arosmässan uppmanat statsministern att när långtidsutredningen föreUgger ge besked om regeringens syn på de awägningsproblem som där tas upp. VUka mål viU man sätta upp för den kommande planeringsperioden, och vUka medel vUl man utnyttja? Det är ju en sådan plan som finansutskottet behöver för att kunna ge riksdagens bedömning av läget.

Jag hoppas att statsministern kan överviima finansministerns kända motstånd mot ett sådant långsiktsprogram och att regeringen förelägger 1971 års riksdag en översiktUg grov planering för den kommande 3—5-årsperioden. Det kan väl inte vara så farligt att ta upp det i regeringen nu när det inte längre finns något stenograferande statsråd som avser att i bokform utge herr Strängs kärnord, såsom: det där med program — det är bara dumt; det är bara tiU besvär; Per Albin ville inte ha några.

Jag tror att även om budgeten ger en antydan om att regeringen i stort accepterat långtidsutredningens syn på de grundläggande avvägningsproblemen, även om man där pä ett sätt tar stäUning och struntar i den kritik som kommit tUl uttryck i Aftonbladet och en del andra socialdemokratiska tidningar, så återstår det ändå att redovisa en lång rad awägningspro-blem, inte minst i fråga om hur man rangordnar de olika delarna av reformarbetet, vUken strukturomvandlingstakt man vUl acceptera och åtskiUigt annat. I väntan på den finansdebatt som skaU komma inom drygt en månad, och andra ekonomiska debatter senare i vår, skall jag emeUertid inte i detalj gå in på budgeten och finansplanen. Herr Dahlén kommer senare att ställa finansministern tUl svars på några väsentliga

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

punkter, och den ekonomiska debatten kommer säkert att fortsätta under dagen.

De fysiska planeringsfrågorna är inte mindre viktiga än de ekonomiska. Det var inte så länge sedan herr Palme som kommunikationsminister med verkUg entusiasm försäkrade att nu skulle det bli någonting av med den översiktliga riksplaneringen. Herr Palme var mycket vältalig när det gäUde att skildra farorna just av en oplanerad, improviserad politik — oersättUga miljövärden kunde gå förlorade om man inte gjorde en central bedömning av markutnyttjande, avvägning meUan områden för industriexploatering, fritid och oförstörd natur. "Det finns inget försök," sade herr Palme, "att forma en målsättning på mycket lång sikt för vad vi viU göra av vårt land, hur vi vill använda och gestalta det tUl människornas välfärd och glädje. Då blir det lätt så att slumpen, den kortsiktiga ekonomiska fördelen, det skenbarligen minsta motståndet, får ta överhanden."

Ja, så lät det den gången, och det låg mycket i det. Men sedan dess har herr Palme vandrat vidare och det blev inte så mycket av det hela. Det arbete som bedrivits har trots vad planverkets chef hävdar i mångt och mycket förts slutet inom kanslihusets väggar och man har vägrat att presentera förslag och riktlinjer men däremot under tiden fattat åtskilUga för aU framtid bindande beslut.

Vi håller för vår del fast vid de riktlinjer för mUjövårdsarbetet som angivits i folkpartiets program, i motioner till förra årets riksdag — sammanfattade i valrörelsen som ett löfte —, senast uttryckta i motståndet mot regeringens miljöpolitiska manövrer under hösten och nu i årets motioner. Socialdemokraterna hånar oss när vi värnar om Ritsem och Kaitum, men vi sätter in den kampen i ett större sammanhang.

Miljövårdsarbetet har nu kommit in i ett stadium där det är dags att göra en sammanfattande översyn och tala om vad man sätter främst. MUjövärdspolitiken måste vara långsiktig av främst det enkla skälet att den har verkningar på så lång sikt. Redan bristen på beslut från statsmakterna är ofta detsamma som fortsatta och ökade miljöproblem. Vi är övertygade om att det går att driva på lagstiftningsarbetet med större energi och snabbhet, att ta in krav på tiUståndsgivning när man bygger vägar och flygplatser, att skärpa reglerna för avgasrening i bilar och mirumireglerna för utsläpp av avloppsvatten, och vi har preciserat det i årets motioner.

Att öppet redovisa reformarbetets möjligheter och begränsningar, att ange de ekonomiska svårigheterna och vad som krävs för att möta dem, att klart tala om riktlinjerna för politiken på längre sikt och vara villig att utnyttja planeringsinstrumentet — det är vad det öppna samhällets medborgare begär av poUtiker och partier. Vi har aUa försyndelser i det förgångna, och herr Palme har så ofta och vältaUgt skildrat folkpartiets att jag inte skaU trötta kammaren med att räkna upp dem — jag ser hur statsministern redan sitter beredd att hoppa upp hit tUl talarstolen och låta forsen flöda.

Men åtnunstone på en punkt hoppas jag att vi skaU komma ur de litet ofruktbara debattknepen. Det gäller våra krav på ökad närdemokrati, där statsministern började litet olyckligt för ett år sedan med att tala om att

vi förde fel debatt — det går rimligen inte att säga det om den motion med 20-talet konkreta punkter som vi väckte i går. Jag hoppas att Olof Palme och socialdemokratin är beredda att successivt ompröva sm attityd tiU de konkreta kraven pä en ökad närdemokrati. I fjolårets remissdebatt hamnade vi i en ganska slagordsmässig motsättning, som väl ändå är ganska onödig.

Kravet på att avståndet i beslutsprocessen mellan styrande och styrda skall minskas växer fram med oemotståndlig styrka. En negativ socialdemokrati kan tUl en tid försena ett genomslag i praktisk politik precis som man försenade inrättandet av enkammarriksdagen, men den kommer i längden inte att kunna stoppa sådana krav. Och inget skulle glädja oss mer än om socialdemokratin på detta viktiga område lade av sin attityd av trumpen och motsträvig surmulenhet och gick in i en diskussion om hur 1970-talet skaU förvandlas tUl det årtionde då närdemokratin bröt igenom i praktisk politik.

TiU dessa demokratiska problem hör ocksä opiiuonsbUdningens vUlkor. Den debatten har fått en särskild aktualitet genom den annonsskatt som regeringen viU införa. Motivet för införandet av skatten sägs i finansplanen främst vara behovet av att stärka presstödet. Tidningsutgiva-reförerungens arbetsutskott, där LO-direktören Bertil NUsson och redaktör Präntare i Arbetarbladet ingår, säger stUlsamt i en skrivelse tiU regeringen att det resonemanget inte är håUbart. Socialdemokratiska tidningar tycks undra vad som har tagit åt de teoretiska begåvningarna i kanslihuset, om de helt enkelt har "fått fnatten". Skatten drabbar ju tidningarna i ett läge av vikande annonskonjunkturer. Den kommer att slå hårt, kanske framför allt på andra- och tredjetidningarna — dvs. de tidningar som regeringen främst viU hjälpa. Ökningen av presstödet är ju bara en mindre del av vad regeringen beräknar att ta in genom annonsskatten. Man måste säga att finansministern tar ut en rejäl provision: 200 procent på de 30—40 miljoner som han viU stödja pressen med.

Man kan naturUgtvis diskutera en aUmän skatt eUer avgift på reklam. I så fall kan motiven inte främst vara fiskala, utan att man med en sädan skatt tror sig uppnä aUmänt goda samhällsekonomiska effekter. Jag är skeptisk till detta. Reklam måste i många faU ses som en förutsättning för konkurrens och som ett led i marknadsföring och effektiv distribution. Man kan kritisera dess avarter och försöka få bort dem, men att belägga den delen av produktionskostnaderna med en extra skatt kommer att slå mycket godtyckligt.

Hela detta problem skall reklamutredningen närmare granska, och då får vi ta stäUning tUl det. Men för regeringen är det tydligen just nu likgiltigt vad den utredningen finner vid sina mycket omfattande undersökningar. "Gärna utredning men först ett rejält beslut", så tycks man resonera. Jag vUl fråga statsministern: Ämnar regeringen åtminstone låta remissbehandla förslaget om annonsskatt och om presstödets utformning?

Herr Palme och hans partikolleger frammanar som bakgrund tiU detta förslag bilden av en socialdemokrati som befinner sig i en sorts opinionsmässigt underläge. Det är svårt att ta sådana klagolåtar på allvar. Man måste nog ha slutit sig inne i maktens ljudisolerade kassaskåp, om man

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

inte upptäckt den socialistiska dominansen i kulturdebatten eller aUa de imdersökningar som visar på växande socialdemokratiskt utrymme i så viktiga opinionsorgan som t. ex. Dagens Nyheter. Man måste allt vara bra främmande för opinionsbildningens viUkor, om man tror att tidningar som har en s. k. borgerlig partibeteckning därmed skulle gå partiernas ärenden på nyhetsplats eUer ens alltid på ledarsidan. Man måste ha radio-och TV-afiparaterna ständigt avslagna, om man upplever Sveriges Radios nyhetsförmedling som borgerligt dominerad. Man måste hysa ett märkligt ointresse för fackföreningspressen, om man inte förstår dess väldiga opinionsbildande kraft - för det är väl inte så att man tror att just fackföreningspressen alltid företräder oppositionens synpunkter?

Nej, denna socialdemokratiska beklagan över att man i opinions-bUdande sammanhang är i ett underläge kan inte tas på allvar. Den är väl avsedd att tjäna som en effektfull bakgrund tUl förslag av just den här karaktären. Visst behöver dagspressen stödjas, visst behövs allsidighet och mångfald, men ett presstöd som leder till pressdöd kan vi inte godta.

Nu vore det rätt orimligt, om genomdrivandet av just annonsskatten skulle göras tUl en prestigefråga av regeringen. Man kan heller inte med skäl påstå att den stabUiseringseffekt, som Ugger i att regeringen den här vägen tar in ca 80 miljoner per budgetår till statskassan, skulle bli avgörande för den slutUga bedömningen av den nödvändiga åtstramningen. Vid den tidpunkt då kompletteringspropositionen läggs fram bör det vara möjligt för de berörda utskotten att göra en samlad bedömning just av stabiUseringsbehovet, så att man ser vad som med hänsyn tUl förändringarna i konjunkturläget då kan bedömas som skäUgt.

En socialdemokrati som i en sådan situation låter majoriteten i utskott och kammare bindas tiU kommunisterna på det sätt som man gjort genom förhandUngarna vid utskottsvalen kommer raskt att finna sin politiska framtidsväg blockerad. Det är inom den samlade demokratiska opinionen som lösningar i ett sådant läge bör sökas, som herr Hedlund uttryckte det, "i bredaste möjliga samförstånd". Regeringen har nu att bestämma sig. En minoritetsregering kan rimligen inte upprepa fjolårets högmodiga nej tUl alla förslag från annat håll. Det är riksdagen och inte regeringen ensam som nu får väga samman hela den stora stabUiserings-ansträngningen, som går vida utöver frägan om annonsskatten. 1971 blir ett självprövningens är för den svenska socialdemokratin. Den självrannsakan som statsministern ville skjuta ifrån sig i höstas kommer han nu inte förbi.

Herr BOHMAN (m):

Herr ta!(man! Då den siste talmannen i riksdagens sista första kammare den 16 december avslutade kammarens överläggiungar, uttalade han en förhoppning om att Sveriges riksdag i sin nya form måtte framgångsrikt värda den gamla riksdagens demokratiska arv och att "dess överväganden och beslut måtte lända tUl fäderneslandets bästa, tUl dess andliga och materieUa förkovran i full insikt om Sveriges begränsade men icke betydelselösa roll i internationella sammanhang och om det ansvar som åvUar den för allas vår och våra efterlevandes framtid".

Det finns, herr talman, anledning att ta dessa ord tiU motto för

remissdebatten i den första enkammarriksdagen. Förre talmannen Boheman hade i detta uttalande lyckats komprimera några av de mest väsentUga elementen i våra förväntningar och våra förhoppningar inför morgondagens politiska utveckling.

Anpassningen av vår konstitution tUl en ny tids förhåUanden har bara passerat inledningsskedet. Men vi stäUer ändå stora anspråk på de reformer som nu har genomförts; de är betydelsefulla. Vi förväntar oss, trots de svårigheter som det stora antalet riksdagsledamöter måste ge anledning till, att den parlamentariska församlingen skaU återfå en del av den tyngd den tidigare hade och att växelspelet mellan regeringsmakt och parlament skall vitaliseras tiU gagn inte bara för det politiska arbetet inom detta hus utan för den svenska demokratins Uvskraft över huvud taget. Det Ugger alltså ett stort ansvar på riksdagen, dess nya utskottsorganisation och dess enskUda ledamöter, när det gäUer att ta tiU vara de möjUgheter som författningsändringarna stäUer tiU riksdagens förfogande.

I en tid då medansvar och medinflytande utgör politiska honnörsord, måste de enskilda medborgarna kunna uppfatta reformen som en realitet. De tendenser tUl ett mer eUer mindre utpräglat bestäUningsskrädderi, som kännetecknade den parlamentariska verksamheten på 1960-talet, fär aUtså inte tUlåtas följa med hit tUl Sergels torg. Men överflyttningen från berlinerbarocken tUl Peter Celsings rostfria skapelse behöver fördenskull inte innebära en brytning med de samarbetstraditioner och de personliga relationer över partigränserna som kännetecknade samvaron och debatterna i det gamla huset.

Det politiska läget efter 1970 års val innebär också en maktförskjutning från regering till riksdag. Den mest betydelsefiUla konsekvensen av 1970 års val är den socialdemokratiska regeringens beroende av antingen den icke-sociaUstiska oppositionen eUer herr Carl Henrik Hermanssons kommunistiska parti. Det är en för svenskt politiskt Uv nästan drastisk scenförändring som har ägt rum från majoritetsregeringen Erlander inför 1969 års stora partikongress tUl regeringen Palme i dag, och den jävar aUmänt hävdade påståenden om stelhet och oföränderlighet i svenskt demokratiskt liv. De tre valen 1966, 1968 och 1970 markerar en ny rörlighet inom väljarskarorna, en rörUghet som ur demokratisk synvinkel är uppmuntrande och som måste framtvinga ett större hänsynstagande tiU de enskilda väljarna.

Det nyttar, herr talman, föga för en oppositionspolitiker att fundera över den taktik som kan bU regeringen Palmes i detta nya läge. Vi kan spekulera över regeringens vUja och dess möjligheter att driva den målmedvetna och kraftfuUa politik som inte minst vår samhäUsekonomi just nu kräver. Vi kan hysa farhågor för att handlandet kommer att präglas mera av kortsiktiga, partitaktiska hänsyn än av det ansvar för vår ekonomi och landets bästa på sikt som talman Boheman talade om. Men sådana funderingar har naturligtvis främst akademiskt intresse. Det blir regeringens praktiska politiska årgärder som ger oss svaret, och de kommer att betygsättas av väljarna, Uksom också regeringens förmåga att efter valstridens överord och uppmaningar åstadkomma samverkan i väsentliga frågor med de andra demokratiska partierna.

Herr Erlanders inledningsord då den nya riksdagen öppnades borde

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

vara förpliktande främst för regeringen: "Riksdagens viktigaste uppgift i nuet är att förmå samla sig kring en konstruktiv, fast ekonomisk politik." Det är den socialdemokratiska regeringen som har försatt landet i ett sådant läge att dylika uppmaningar framstår som angelägna. De förpliktar tUl hänsynstagande tUl och samarbete med den demokratiska oppositionen. Domen kommer att bli hård om herr Palme väljer att bygga minoritetsregeringens handlande på uttalad eller underförstådd samverkan med herr Hermanssons 17 kommunister.

Striden om riksdagens utskott har ur denna synvinkel varit oroande. Den omständigheten att det socialdemokratiska partiet har funnit det vara med sitt och med det politiska livets intresse förenligt att vidta ätgärder för att bereda kommunisterna en representation i riksdagens utskott, som de enUgt hittills gällande regler och sedan länge fast praxis inte är berättigade till, är uppenbarligen ett uttryck för det beroende av kommunistpartiet som socialdemokraterna redan vid riksdagens inledning ansett sig behöva bygga sin politiska maktutövning på.

På sina håll ute i Europa råder en missuppfattning om valets konsekvenser för den svenska demokratin. Det nya valsystemet har givit ett sken av kommunistseger, och detta felaktiga intryck av valutgången har förstärkts av den mellan socialdemokraterna och kommunisterna träffade uppgörelsen.

Att socialdemokraterna inte har velat genom en klart redovisad ändring av riksdagsstadgan öppna formeU väg för att ge det minsta partiet den representationsrätt socialdemokraterna anser att det bör ha utan i stället valt att "smussla fram" en sådan lär inte vara ägnat att stärka vare sig den socialdemokratiska prestigen eUer tilltron tUl påståendena om oberoende gentemot kommunistpartiet. Och särskUt anmärkningsvärt är statsminister Palmes argument för de vidtagna åtgärderna, nämligen att socialdemokraterna "är goda demokrater och slår vakt om demokratins spelregler". Detta uttalande utgör ju en indirekt anklagelse för antidemokratiskt handlande mot herr Palmes egen företrädare och en tidigare generation socialdemokrater här i riksdagen. De ansåg ju inte särskUda föranstaltningar påkaUade för att ge den då betydligt starkare kommunistiska gruppen utskottsrepresentation. Åren 1944, 1946, 1948 och 1950 hade kommunisterna respektive 10,3, 11,2, 6,3 och 4,9 procent av valmanskåren. Åren 1954 och 1956 var procenttalen 4,8 och 5, 1964 och 1966 5,2 och 6,4 - allt siffror som bör jämföras med förra årets 4,8 procent. Socialdemokraternas demokratiska sinnelag bör väl inte rimligen ha påverkats av att första kammaren med dess regeringskonserverande effekt nu har avskaffats.

Herr talman! Jag viU upprepa att den socialdemokratiska minoritetsregeringen skaU bedömas efter sina handlingar. Vi kan bara hoppas att dess första åtgärd i den nya enkammarriksdagen var ett uttryck för ovana vid det nya minoritetsläget — en reminiscens från den tid då socialdemokraterna själva kunde bestämma utan hänsyn tUl andra partigrupper. Socialdemokraterna har anledning att tänka om, för sin egen skull och inte minst med hänsyn tUl den arbetarrörelse som i sin kamp för förmänskligad demokrati i socialdemokratin har sett den bärande politiska grupperingen.

Den poUtiska atmosfären är i dag motsägelsefyUd och splittrad. Vi ståtar alltjämt med Europas högsta levnadsstandard. Vi kan åberopa statistikens alla tabeller som bevis pä hur bra vi har det i jämförelse med andra länder. Och ändå präglas den enskilda människans tUlvaro generellt sett ingalunda av framtidstro och tUlförsikt.

För bara ett år sedan betraktades den svenska arbetsfreden som något enastående, och delegationer frän världens alla hörn besökte värt land. De tog med häpnad del av statistik över frånvaron av arbetskonfiikter och motsättningar på arbetsplatserna. I dag är, som vi vet, bilden en annan, och vi söker finna en tUlfredsställande förklaring tiU den oro som under det senaste året kommit att i växande utsträckning känneteckna inte bara arbetsmarknaden utan tiUvaron över huvud taget.

Detta är en internationell företeelse, kan regeringspartiets företrädare göra gällande. Men kontrasten mellan det förgångna och det nuvarande är i vårt land mera påtaglig än annorstädes. Det förefaller som om den materieUa välståndsutvecklingen hos oss snabbare än pä andra häll bidragit till normupplösning. Brytningen med det förflutnas värderingar och bristen på nya tycks ha blivit hårdare här, och det var inte utan orsak, antar jag, som talman Boheman underströk betydelsen av värt lands "andliga förkovran".

Det är ingen tUlfällighet att motsättningarna pä arbetsmarknaden i dag är hårdare än tidigare. Det är ingen tiUfällighet att respekten för gällande avtal minskar och tendenserna till vilda strejker ökar. Det är ingen tiUfäUighet att de revolutionära krafterna inom vissa ungdomsgrupper är klart destruktiva och inte uppbyggande, att dess utrycksformer präglas av hat och våld och av en intolerant fanatism, helt oförenlig med den grundsyn som präglar den västerländska kulturen. Det finns bakom allt detta ett gemensamt drag, nämligen de mångas känsla av att leva i ett samhälle, vars utveckling de inte kan påverka, styrt av makter, ovUliga eUer oförmögna att lösa de problem som de många upplever som tvingande.

Och, herr talman — det ■vill jag understryka — dessa problem löses inte genom att göra samhället starkare. Utbyggnaden av den statliga förvaltningsapparaten har i praktiken visat sig vara ägnad att ytterligare understryka den enskilda människans känsla av ensamhet och maktlöshet. Vi har i dag nära en miljon arbetstagare i offentlig tjänst, lika mänga som i den tUlverkande industrin. Staten upplevs — erinrade direktor Ingmar Ström om i sin predikan i slottskapellet — "som kall, opersonlig och i sina kontrollfunktioner okänsUg för de personliga behoven". Individen av i dag fordrar inte bara trygghet. Den fordrar medkänsla, delaktighet och vidgade möjUgheter att själv påverka sin miljö, sin tUlvaro och sin framtid. Att inte enbart vara föremål för andras överväganden och andras beslut. Skillnaden mellan det auktoritära och det byråkratiska samhället blir därmed inte stor. I båda fallen är det den individuella erfarenheten, det individuella ansvaret och den enskildes frihet som skjuts undan.

OUe Hedberg har i sin senaste bok gjort gällande att en ny klasskUnad håller på att uppstå. Han skriver: "Så länge det bland de styrande fanns folk som personligen prövat livets svårigheter, svält, arbetslöshet, så länge

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

var risken inte så stor att klyftan meUan det nya samhäUets klasser skulle bli oöverstiglig. Men nu dyker det i aUa länder upp inteUektuella, som redan i gymnasiet upptäckt att de är övermänniskor och som har en obetvinglig lust att planera i stort, tvinga människor att bo, där de inte vUl bo, men där de enligt deras uträkningar bör bo, tvinga dem att leva som de enligt deras principer bör leva. Det är förfärligt hyggliga personer, men de märker inte att de häller på att utvecklas till en sorts hygglighetstyranner. Om folk bara förstod sitt eget bästa! Går det inte med lock så blir vi tvungna att ta tUl pock. Riksintresset framför aUt."

EUer — herr talman - för att gå tUl en OUe Hedbergs ytterUghet, Sven Delblanc, som uttryckt liknande tankar; "Vi lever mestadels i en känsla av djupaste främlingskap och beroende inför en opersonlig, anonym samhällsmakt. Det är denna makt som vid vite tillhåller oss att fylla i obegripliga blanketter, som snäser av oss i telefon eller hänvisar oss till en arman överhetsperson, vilken i sin tur inte har kommit för dagen, har gått tUl lunch eller har gått för dagen. Inget är klart, visst och enkelt i denna maktens byråkratiska labyrint, inget utom övertygelsen om att det aUtid är vi, medborgarna som har fel. Var är makten? Makten är aUtid någon annanstans."

Att citera skönlitterära alster kan sägas utgöra missbruk av den 350-hövdade kammarens tid. Men, ärade kolleger, känner ni inte igen er? Är inte beskrivningen riktig? Ger den inte en målande bild av hur alltför många människor upplever sin vardag i dag?

Och denna de långa avståndens vardag finner vi inte bara i förhållandet mellan samhället och medborgarna. Den finns också mellan de stora fackförbunden och dessas enskilda medlemmar och verkstadsklubbar, mellan den socialdemokratiska regeringens nya akademiskt utbUdade, nästan till makten födda experter och de djupa leden. Sådana avstånd överbryggas inte över natten genom anknytning tUl statsrådsberedningen av en eUer annan företrädare för "rörelsen". Då socialdemokratin kritiserar den demokratiska oppositionen och gör gäUande att den står främmande, för, som det brukar heta, "de arbetande massorna", kan detta i dag lätt träffa dem själva. Är statsministern övertygad om att de arbetande individer som dessa massor består av känner den starka gemenskap med socialdemokratin som de gjorde en gång under rörelsens genombrottsår?

Det är i den verkligheten som de vilda strejkerna har sin grogrund — dessa brott mot vedertagna regler om att ingångna avtal skaU hållas. Men bakorh strejkerna Ugger — det är min övertygelse - även materiella bevekelsegi'under. Många anser inte att den behåUna ersättningen för gjorda arbetsinsatser är tiUräcklig, minst av aUt i de-fall då de uppfattas som monotona och meningslösa. Jäktet, hetsen och sUtet för brödfödan ges icke tillräckUg kompensation i en tid med fortgående prisstegringar och ständigt stigande skatter. Man jämför med grannen, man jämför med andra grupper, som i sin tur jämför med andra. Och jämförelserna tycks alltid utfalla tUl nackdel för den som jämför. Då jämlikhetssträvanden blir jämförelsesträvan slår jämlikhetspolitiken sUnt. Och — för att på nytt citera Ingmar Ström — för "de små grupperna som inte har majoritet för sina jämlikhetssträvanden blir det verkligen bekymmersamt".

Herr talman! I årets, Uksom i tidigare års finansplaner, manar finansministern intresseorganisationerna tiU återhållsamhet. Han vädjar tUl de olika gruppernas samhällsansvar. Den inbördes bevakningen och strävandena från olika gruppers sida att kompensera sig för icke bara arbetets påfrestningar utan också fördyringar och skattehöjningar leder oss in i en giftcirkel, där vi aUa till sist mäste bära bördan av en samhällsekonomi i obalans.

Det är lätt att mana tUl återhållsamhet. Men det vore obestridligen ännu lättare att göra det, om vederbörande själv bidragit tiU att undanröja själva motiven för de krav som reses. Det låter sig inte göra med uttalanden i en valrörelse om "värt lands starka ekonomi" eller med löften om skattesänkningar som skaU göra tUlvaron ljusare för två tredjedelar av det svenska folket. Flertalet medborgare kan räkna, herr statsminister. Och det är verkligen inte svårbegripUgt att enskUda arbetstagare och familjeförsörjare, som pressar sin arbetsförmåga, vUl fä något utbyte för nya insatser. De vUl inte acceptera en sänkt reell standard.

Vi är alla medvetna om de anspråk som ställs på samhäUet. I växande omfattning. Men de arbetande människorna tycker ändå inte, att det är rimligt att de ovanpå en mervärdeskatt av nära 18 procent skall ha en kommunalskatt av nära 25 kronor och en direkt statsskatt som ger sådana marginaleffekter att inkomsttagarna redan i 30 000-kronorsklassen får avstå betydligt mera än hälften av varje nyförvärvad tusenlapp och dessutom i förekommande faU ocksä får räkna med att få minskade bostadstUlägg och höjda daghemsavgifter. Att i vissa fall inte få ett enda öre kvar av lönen för gjorda merprestationer anser de vara oacceptabelt. Och hur tror regeringen att hemmakvinnorna i de familjer där hustrun, pä grund av barnpassning eller läget på arbetsmarknaden, icke kan fä arbete utanför hemmet upplever en s. k. skattereform som ger famUjen mindre att leva för än den hade tidigare? Det socialdemokratiska skattesystemet kan inte få utgöra sista ordet. Dess konsekvenser är redan orimliga för ett växande antal arbetstagare. Och de blir ännu orimligare. Systemet har dessutom klart negativa samhäUsekonomiska konsekvenser.

I finansplanen apostroferas med rätta de problem som effektivitetssträvandena orsakar den äldre och handikappade arbetskraften. Det är framför allt de äldre arbetstagarna — de som mer än andra bidragit till att skapa dagens välstånd — som får bära bördan av omstäUningsätgärderna i näringsUvet, av de strukturförändringar som utgör den ena sidan av vår anpassiung efter konkurrensförhåUandena på världsmarknaden. Man kan diskutera om inte utveckUngen gått aUtför snabbt i vårt land. Jag hör tiU dem som gör gällande att vi med en annan näringspolitik och — under de senaste åren — en annan kreditpoUtik inte skulle ha behövt slå ut företag i den omfattning som nu varit faUet och därmed inte behövt skapa de svårigheter som framför aUt drabbat den äldre arbetskraften.

Då man diskuterar hur den äldre arbetskraftens problem skaU lösas, riktar man framför aUt in sig på de efterföljande åtgärderna. Det satsas mindre på de förebyggande. Att enskUda företag för att överleva och i den allmänna kostnadsjakten kan vara mindre benägna att anstäUa äldre arbetskraft som har svårt att följa arbetsrytmen må inte förtänkas dem. Den kritik som man skuUe kunna rikta mot dem drabbar i hög grad även

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

arbetskamrater vid det löpande bandet och i ackordslaget, som är angelägna om att mindre effektiva kamrater inte bidrar tUl att tunna ut innehäUet i lönekuverten. Parterna på arbetsmarknaden borde ha anledning att fundera över om inte lönesystemets uppbyggnad kan vara en av orsakerna tUl dessa problem — de problem som vi alla är så medvetna om.

MUjön på arbetsplatsen, hetsen och stressen vid det löpande bandet, slamret och den alltför ofta förekommande otrivseln drabbar inte bara denna arbetskraft. Arbetsskyddsfrågorna och arbetsmiljöfrågorna har generell ;»Utighet. Företag och samhäUe måste satsa mera på dessa problem. Paradoxalt nog skulle problemen kunna sägas vara en effektivitetsfråga, eftersom lösningen på sikt kanske utgör en förutsättrung för att vi kan dra kvaUficerad arbetskraft till den svenska industrin. Kostnaderna för bättre arbetarskydd och en mer positiv arbetsmiljö måste självfaUet bäras av företagen och drabbar därmed indirekt hela folkhushåUet. I den internationeUa konkurrensens integrerade värld har vi svårt att skUja ut oss från det generella mönstret, om inte våra företags lönsamhet och produktivit är så stor, att den medger i motsvarande män högre satsningar hos oss. Men vi kommer ändå inte ifrån det internationaUa beroendet. Hela finansplanen avspeglar detta och den utomordentligt begränsade nationeUa handlingsfrihet som vi i dag har. Vi kommer inte ur ekorr-hjulet. Så länge strävanden efter högre materiellt välstånd karakteriserar utvecklingen ute i världen — och den är som bekant inte minst framträdande i de utvecklingsländer som ännu har längt, långt kvar tUl vår nivå - så länge kan vi inte göra det så enkelt för oss som somliga bUdstormare tror, nämligen att lösa dessa mUjöproblem genom att avsakta utvecklingstakten. Det borde vara ett gemensamt intresse för stat och näringsliv att sprida information om att lönsamma företag har större förutsättrungar att själva angripa arbetsplatsens miljö- och trivselproblem än företag, pressade av kostnader och pålagor, och att bättre resultat i regel nås genom stöd, uppmuntran och stimulans än genom skatter och avgifter som måste tas ut för att finansiera av myndigheterna i efterhand vidtagna åtgärder.

Herr talman! De problem som vi brottas med uppe i vårt fredliga hörn är trots aUt små i förhållande tiU allt det elände som projicieras på världsscenens rundhorisont. Det är därför förklarligt att många av dem som inte finner mening i den vardagUga tillvaron här uppe riktar intresse och känsloengagemang mot internationella frågor, i första hand sådana som inte rör vårt eget land och som kan anknytas tUl — som det brukar heta i statsrrUnisterns förskönande omskrivningar — "nationeUa och sociala be:frielserörelser". Den identifiering med revolutionsrörelserna ute i världen som en stor del av den unga generationen i dag ägnar sig åt kan aUtså sägas utgöra ett alibi för bristande utrymme för liknande samhäUs-förändrande insatser inom det egna välfärdslandets gränser.

Generellt betecknande för grundsynen på det internationella skeendet är bristen på balans och bristen på insUct om — som talman Boheman uttryckte det — vårt eget lands "begränsade roll i internationella sammanhang". Vad som dessutom framstår som särskilt anmärkningsvärt är att just de grupper, som är beredda att mycket långt tänja den internaticpnella solidariteten, hör till dem som har minst förståelse för det

internationella samarbete som utgör målsättningen för vår egen kontinent och för Västeuropa. De förstår eller vill inte acceptera det grundläggande motivet för det europeiska samarbetet, nämligen att i första hand förebygga väpnade konflikter meUan Västeuropas stater och i andra hand stärka Västeuropas ekonomi för att inte bara höja folkens och de enskUda människornas välstånd utan också därmed förebygga miUtära konfUkter med Europas omvärld. Fred, ekonomisk och social utveckling är mottot för EEC-samarbetet, det samarbete som dessa demonstranter demonstrerar mot runt om i landet under åberopande av den internationella marxismens krav pä intemationeU förståelse. Den svenska EEC-de-batten har kommit att präglas av okunnighet, av förutfattade meningar och av, skall vi kalla det, politisk vidskepelse. Europadebatten råkade på något sätt på sned efter Tage Erlanders Metall-tal 1961 och under den debatt som dä fördes, präglad av svensk självtiUräcklighet och svenskt högmod. Det var verkligen inte bara neutralitetspolitiska motiv som dikterade det uttalandet och en del liknande uttalanden. I dag, herr talman, är grundsynen en annan inom regeringspartiet och inom svensk fackföreningsrörelse. Det noterar jag med mycket stor tUlfredsstäUelse.

Remiiuscenserna frän början av 1960-talet har dock haft negativa konsekvenser för opinionsbildningen. De har bl. a. fördröjt den informationsverksamhet som borde ha varit naturlig med hänsyn tUl rent svenska intressen. De politiska partierna har, liksom fackföreningsrörelsen och näringslivets organisationer, ett ansvar för att sprida kunskap och att bryta ner det motstånd som har sin rot bl. a. i rester av främlingsfientlighet och i överskattning av vår egen förmäga att bygga vär framtid utan hänsyn tUl omvärlden. Men störst är regeringens ansvar. Gör den verkligen vad på den ankommer för att med alla medel upplysa om vad som händer om Sverige — i motsats tUl England, Norge och Danmark — inte kommer med i gemenskapen? När kommer regeringen exempelvis att redovisa aUt det material som redan nu finns och som belyser konsekvenserna för det svenska näringslivet och därmed för allas vär ekonomi i en sädan här situation? Varför har icke detta material redan offentUggjorts?

Årets finansplan präglas verkligen inte av någon vUjeinriktning i Europafrågan. Och för Europaländerna är samarbetsvilja ett nära nog avgörande begrepp. Vi skall inte tro, att inte det mesta av vad som skrivs och sägs här uppe om vårt bristande intresse för Europa vidarebefordras och noteras i de länder som vi sedan i Bryssel skall övertyga om det berättigade i våra önskemål.

EEC är inte någon de rike männens klubb, inte en samling kapitaliststater, sammansvetsade av ett gemensamt intresse att suga ut omvärlden. Även om EEC-staternas fackföreningsrörelse inte är Uka stark som den svenska, är inom EEC:s arbetarrörelse enigheten om samarbetets betydelse fullständig. I Västeuropa möter man mycket sällan en argumentation av det slag som de svenska kommunisterna bedriver, väl synkroniserad med den sovjetryska pressens mer eller mindre hotfulla anklagelser för NATO-samarbete.

Inte mindre än 18 afrikanska stater är i dag associerade med EEC och får därigenom utvecklingshjälp och ett underlättat handelsutbyte. Tanzania, Kenya och Uganda håller på att associeras. Förhandlingar väntas bU

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

återupptagna med Nigeria. Jugoslavien och Spanien har specieUa överenskommelser. Turkiet och Grekland är associerade, även om det grekiska associationsavtalet av kända skäl tUls vidare har lagts pä is. Medlemskaps-förhandlingar pågår som vi vet med England, Irland, Danmark och Norge. Med Sverige, Finland, Schweiz och Österrike har några förhandlingar ännu icke igångsatts. Det är bara sonderingar som pågår. Genom det sätt på vilket regeringen har handlagt anslutningsfrågan har Sverige tUls vidare uteslutits från det förhandlingsförfarande som i dag omsluter våra två nordiska grannländer. VUka konsekvenser det kan få, är det naturUgtvis för tidigt att avge något bestämt omdöme om.

Det finns, herr talman — det vill jag särskilt framhåUa — icke någon aiUedning att i dag bråka om innehåUet i den svenska ansökningen. Den "öppna" framställningen är ett faktum, som vi alla får böja oss för. Vi bör nu ha ett gemensamt intresse att skapa så gynnsamma förutsättningar som möjligt inom svensk opinion och nere i Bryssel för den form av anslutning som bäst tUlgodoser svenska och europeiska intressen. Jag har

— det vUl jag gärna erkänna — alltjämnt den meningen att medlemskap
med neutralitetsförbehåll utgör den lämpligaste anslutningsformen för
oss och för vår reella suverärutet, det viU jag säga på förekommen
anledning.

Herr talman! Världsbilden är Uka mörk som tidigare. Det är ett totalomdöme som tyvärr står sig, även om skuggor och dagrar växlar. Sydostasien, Mellanöstern, Afrika, Medelhavsomrädet, Sydamerika — över allt markeras världskartan av oroshärdar eUer öppna konflikter.

Men den nya västtyska östpolitiken, har den inte — kan man fråga sig

— lett tUl en avspänning i Europa, som på sikt måste få betydelsefulla
konsekvenser för världsfreden? Detta görs gällande i trontalet och jag
tror att det ocksä är en allmän uppfattning i Sverige.

Det är sant att det västtysk-sovjetiska augustiavtalet har lett tUl att den tidigare sovjetiska trumelden mot Västtyskland upphört och att avspänning nåtts även genom överläggningarna meUan Västtyskland och Polen. Men förhandlingarna om Berlin — om tUlfarten tUl staden, om förbindelsierna mellan människorna i de två stadshalvorna och om BerUns status som del av Västtyskland — har varit resultatlösa. Vid inte mindre än ett dussin sammanträden under det gångna året har de fyra stormakterna sökt nä en lösning — utan resultat trots att en uppmjukning i Berlinfrågan uttryckUgen gjorts tUl förutsättning för västtysk ratificering av Sovjetavtalet och avtalet med Polen.

Det finns som bekant kritiska utrikespolitiska bedömare som gör gällande att avspänningen ute i Europa endast är skenbar, att den är ett uttryck för en ny taktik från Sovjetunionens sida, påverkad av det ideologiska och militära hotet från Kina, de svårlösta ekonomiska problem som östblockets stater brottas med och vUka helt enkelt tvingat fram behov av ekonomiskt samarbete med västsidan. Bakom dessa avspänningsåtgärder skulle alltså ligga målmedvetna strävanden från östsidan att isolera Förenta staterna, att minska NATO-sammanhåll-ningen, att ge Sovjetunionen större rörelsefrihet på andra fronter; man har därvid pekat särskUt på uppladdningen i Mellanöstern och den sovjetiska uppbyggnaden av nya baser kring Medelhavet.

Globalt sett, menar man, skulle alltså motsättningarna bestå eUer t. o. m. vara hårdare än tidigare även om en lokal uppmjukning kunnat registreras pä det europeiska avsnittet. Det är mot den bakgrunden den europeiska säkerhetskonferensen skaU bedömas, den konferens som även den positivt apostroferades i trontalet. Det är positivt, herr talman, att de tvä motparterna kommit varandra närmare beträffande förberedelserna för konferensen och konferensens uppläggning, men aUtjämt är motsättningarna många och steget tUl dess förverkligande längt.

Nyckelproblemet för avspänning är och förblir BerUn. Kan en tUlfredsställande lösning nås i Berlinfrågan följer därmed en positiv kedjereaktion, men där är oenigheten fortfarande kompakt. Är den politiska vUjan, frågar man sig, på alla håll verkligen inriktad på en lösning? En säkerhetskonferens med Berlinfrågan olöst är utesluten, menar många.

Det finns emellertid, herr talman, ett annat, positivt drag i utvecklingen och det är det ekonomiska samarbete som trots de militära allianserna och trots muren i Berlin succesivt har byggts upp meUan de enskilda öststaterna och framför allt Västtyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike. Dessa länder står i dag inför något som skulle kunna rubriceras som en finansiell och industriell inbrytning i Östeuropa. Under år 1970 uppgick exempelvis deras kreditgivning tUl enbart Sovjet tUl respektive 400, I 200, 200 och 810 miljoner dollar och antalet långsiktiga industriella överenskommelser, Uksom siffrorna för exporten, pekar på en motsvarande snabb utveckling av förbindelserna. Vi står bara i början av den. Men om denna utveckling fullföljes måste den helt enkelt leda tiU en utjämning av motsättningarna och tUl att öststaternas ekonomiska beroende och därmed också på sikt politiska bundenhet minskar.

För balansens skull, herr talman, bör i denna optimistiska bedömning kanske skjutas in att analyserna också färgas av andra toner. Man pekar på att utgångspunkterna är helt avvikande på ömse sidor om järnridån. Väststaterna menar att handelsutbytet, motiverat inte minst av respektive staters egna ekonomiska bevekelsegrunder, skaU ha det klart politiska syftet att verka liberaliserande och att pä sikt åstadkomma en nedbrytning av politiska bindningar i Europa. På den andra sidan däremot anses målet vara att stärka den nuvarande maktkonsteUationen, att med andra ord upprätthäUa status quo. Den förbättring av öststaternas ekonomi som tUlflödet av kapital, know-how och kvaUficerade industriella produkter innebär skulle alltså verka i det här konserverande syftet. Och därmed skulle också det västeuropeiska samarbetet i EEC motverkas. Den politiska målsättningen bakom den europeiska kommersiella strategin skuUe aUtså ha de här två olika syftena.

Vi här uppe kan naturligtvis självständigt spekulera över betydelsen av de här olika ingredienserna i det europeiska skeendet. Men hur vär analys än utfaUer är det ändå svårt att motbevisa, att vidgat handelsutbyte, låt vara mellan stater med helt olika ekonomiska system, i längden måste verka utjämnande både mellan blocken och inom dessa mellan de olika staterna.

Ingen av de internationella tendenser jag här pekat på är emellertid så stark eUer så entydig, att den kan tas tiU utgångspunkt för minskad

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

säkerhetspoUtisk vaksamhet inom värt eget land. Vi är fortfarande, om vi skall fullfölja den utrikespolitiska linje bakom vUken hela svenska folket står samlat, tvingade att ha ett försvar som ger trovärdighet ät vår aUiansfria politik och ger oss full handlingsfrihet.

Insikten om det här sambandet är i dag inte Uka framträdande inom alla folkgrupper som det var tidigare. Att försvarsvUjan i dag inte tycks vara lika stark som den var förr kan bero pä önsketänkande av typen: "krig kan inte drabba oss". Men det kan ocksä bero på bristande information om den internationeUa situationen och möjligheterna för svenskt försvar att fylla sin uppgift i en konflikt. Vårt värnpliktsförsvar bygger på allmän förståelse för försvaret och dess uppgifter och på insikten om det direkta sambandet mellan försvar och utrikespolitik. Om det finns fog för påståendet — och det finns det — att hela svenska folket står bako:m vär utrikespolitik, då måste det vara en statsmakternas och hela samhäUets uppgift att skapa förutsättningar för att även det andra ledet i ekvationen får bärkraft.

Nu har regeringen i sin strävan att som det heter "strama upp" budgeten senarelagt miUtära beställningar. 1 och för sig finns naturUgtvis ingen anledning att rikta kritik mot att försvaret liksom andra samhäUs-sektorer får finna sig i restriktioner om samhällsekonomin så kräver, även om det inte beror pä oss utan på omvärlden om våra försvarsmedel skall behöva tas i anspråk. Tidigare erfarenheter av sådana här s. k. senarelägg-ningar av försvarsanslag ger emellertid anledning tUl en viss oro; senareläggning har haft en benägenhet att permanentas som herr finansministern vet. Jag vågar ändå utgå ifrån att vi den här gängen kan tro regeringen på dess ord — eller hur, herr försvarsminister? — att det verkligen är fråga om en förskjutning och att det inte är fråga om en reducering.

Vi har en annan säkerhetsfråga som vi inte kan bortse ifrån, nämligen vår jordbrukspolitiska beredskap. Det finns uppenbarligen risk för att den målsättning, som på sin tid uppställdes rörande jordbrukets beredskapsuppgifter, i dag inte kan upprätthåUas. Den av prispolitiken och kostnadsutvecklingen föranledda minskningen av vår mjölkproduktion kan nämligen få ytterst allvarliga konsekvenser för proteinförsörjningen i ett avspärrningsläge. Jag tycker att det vore värdefullt, om statsmaktema snarast ville inför riksdagen redovisa vår försörjningssituation på det här området. Den kan bli avgörande, givetvis inte bara för våra möjligheter att försvara oss, utan också för vår förmäga att i ett spänt utrikespolitiskt läge motstå utpressrungsåtgärder frän främmande makts sida.

En av de reformer, herr talman, som de partiella författningsändringarna innebär, är det vidgade utrymme som riksdagen avses fä för en konstruktiv debatt om budgeten. Jag själv har, såsom åtskilliga av mina kolleger känner till, år efter är kritiserat att Sveriges riksdag i motsats tUl andra parlament inte har ägnat finansplanen och budgeten någon realbehandling pä grundval av den samhällsekonomiska situationen. I andra parlament spelar som bekant budgetdebatten en nära nog central roll. Jag har drivit den meningen att vi redan före författningsändringen skulle ha kunnat åstadkomma en sädan realbehandling för att förstärka riksdagens inflytande och för att förhindra den överbudspolitik som kan drivas i

avsaknad av en ram för den ekonomiska handlingsfriheten. Ätt reformeringen inte tidigare kunnat genomföras har väl bl. a. berott på att finansminister Gunnar Sträng med sin konservativa läggning inte varit nämnvärt road av att få sina ritningar störda.

Vad som nu är betydelsefullt är att finansutskottet och riksdagen utnyttjar dessa möjligheter tUl en egen självständig budgetbehandling och att de nya uppgifterna icke betraktas som enbart formeUa.

Redan i itUedningsskedet kan vi konstatera en inbyggd konflikt meUan den hittUlsvarande remissdebatten och den blivande budgetdebatten. Gmndlagberedningen var medveten om denna motsättning men uttalade sig för att den allmänpolitiska debatten i mitten av januari skulle bibehåUas i förhoppning om att någon debatt om finansplanen icke skuUe äga rum i samband med den utan uppskjutas tiU dess att finansutskottets utlåtande föreligger nägon gång i februari månad.

Vi har nyss hört herrar Hedlund och Helén, som båda har talat om finansplanen. Jag kommer också att göra det, och många andra talare likaså här i dag. Denna ordning är alltså, herr talman, icke tillfredsställande.

Man kan inte rimligen begära att talarna i årets första allmänna riksdagsdebatt skaU förbigå den urkund regeringen lagt pä riksdagens bord, en urkund som drar upp gränserna för de olika huvudtitlar vars innehåll sedan diskuteras av riksdagens ledamöter. Det samhällsekonomiska och budgetpolitiska sambandet är alltför påtagligt. Debatten blir ofullständig.

Trots detta, herr talman, skall jag försöka följa grundlagberedningens intentioner och i varje fall den här gången begränsa mig till mycket aUmänt håUna synpunkter på samhällsekonomin.

Den s. k. långtidsutredningens huvudrapport om svensk ekonomi 1971 — 1975 utlöste, som vi aUa vet och som herr Helén påminde om, nära nog raserianfall på sina håll i den socialdemokratiska pressen. Trots att den utgjorde en objektiv och kylig analys av tendensema i ekonomin under första hälften av 1970-talet och angav de objektiva krav på den ekonomiska politiken som statsmakternas egna målsättningar måste förutsätta, gjordes utredningen ner på många håU.

Utredningen påstods i Fackföreningsrörelsen vara baserad pä "en förlegad borgerligt influerad syn pä samhällsekonomins funktionssätt. Om dess betraktelsesätt bleve vägledande — det Gud förbjude — skulle vi fä en utveckling där den materiella välfärden prioriterades medan människorna skoningslöst stöttes ut från arbetsUvet och avfolkningsbygderna finge aUt svårare att överleva."

"Långtidsutredningen bör makuleras", ropade Aftonbladet, som betecknade den som ett fruktansvärt fantasUöst projekt. Även en så balanserad tidning som Arbetet var kritisk.

Det är, herr talman, mot den bakgrunden intressant att nu konstatera att herr Strängs finansplan i allt väsentligt inte bara uttrycker samma grundsyn som långtidsutredningen, utan t. o. m. mera restriktiva tanke-gängar än utredningen.

Medan långtidsutredningen exempelvis anser sig böra förutse en tUlväxttakt i vårt land motsvarande en ökrUng av bruttonationalproduk-

Nr8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

ten med 3,8 procent, har finansministern med hänsyn tUl befarade risker för bytesbalansen inte vågat räkna med mer än 2,8 procent.

Den felaktiga politiken under de senaste budgetårens högkonjunktur och den bristande satsningen på de produktiva investeringarna har låst vår ekonomiska rörelsefrihet. På tröskeln tUl en konjunkturavmattning, om vars styrka det givetvis kan råda delade meningar, nödgas vi nu iaktta den återhållsamhet som hade varit pä sin plats förra budgetåret. Det innebär att vi skjuter våra samhällsekonomiska problem framför oss med — om inte något alldeles oförutsett skulle inträffa — åtföljande stegrade negativa effekter på den framtida välståndsutvecklingen.

Den socialdemokratiska regeringen har alltså försatt oss i en situation, där vi med bibehållen balans i förhåUande tUl omvärlden inte kan utnyttja våra resurser. Övervärderingen av vår valuta har utgjort en bidragande orsak tUl de konkurrenssvårigheter varmed den imporlkonkurrerande hemmamarknadsindustrin haft att kämpa de senaste åren. Ett stort antal företag inom exempelvis textil-, skogs- och glasindustrin har slagits ut, framför allt mindre och medelstora företag, som inte kan byggas upp igen när vi återvunnit den balans som ger vår valuta den rätta relationen i omvärlden.

Det är verkligen inte att ändamålsenligt utnyttja vårt lands arbets-kraftsresuiser att slå ut hemmamarknadsindustrier och föra över fristäUd arbetskraft tUl mera permanent sysselsättning i skyddade verkstäder eUer omskolning i AMS :s regi. Risken för att sådant sker är uppenbar.

Men jag skaU gärna medge, herr talman, att finansministern med den uppställda målsättrungen — balans genom begränsad tiUväxttakt — långt mera konsekvent än tidigare har prioriterat den industriella kapacitets-uppbyggnaiden. Han har t. o. m. gått sä längt, att man i den allmänna debatten har påstått att herr Strängs finansplan och budget tUlskurits i moderata samlingspartiets verkstad — ett påstående som, herr talman, utgör en lindrig överdrift och smickrar varken oss eller, förmodar jag, herr Sträng.

Finansplanen iUustrerar alltså hur ekonomisk låt-gå-politik kan försätta en mäktig finansminister i en tvångssituation. Han kan egentligen inte effektivt använda något enda av de många instrument, som vanligen ingår i den konjunkturpolitiska arsenalen. Kommer finansministern Uiåg alla de debatter som vi har haft i den tidigare riksdagens båda kamrar, då jag pä moderata samlingspartiets vägnar krävde en annan resursfördelrung i samhället? Jag varnade för konsekvenserna av den ensidiga satsningen på den of:fentliga sektorn. Varningarna har nu besannats. Vi tvingas nu godta en långsammare utveckling än vad som annars skulle ha varit möjligt. Den utvecklingen drabbar de enskilda arbetstagarnas ekonomi, och den begränsar våra möjligheter att fullfölja reformpolitiken. De mUjarder Icronor som bara någon procents ökning av bruttonationalprodukten skuUe ha ställt tUl de enskildas och folkhushällets förfogande skuUe utan svårighet kunna komma tUl mycket god användrung. Det värsta är att den av herr Sträng eftersträvade rörelsefriheten bUr ännu mer beskuren, om blott någon enda av finansministerns mänga optimistiska kalkyler skulle slå fel.

Det må för dagen räcka med dessa allmänekonomiska konstateranden.

herr talman. Jag kan i mycket stor utsträckning ansluta mig tUl herr Hedlunds och herr Heléns kritiska analyser av finansplanen och budgeten. Jag skulle måhända något hårdare än vad dessa mina kolleger inom oppositionen har gjort velat stryka under skattesystemets konsekvenser för kompensatoriska löneökningar, för inflation och för den belastade samhällsekonomin. Under februaridebatten får vi återkomma tUl finansplanen, tUl budgeten och det ekonomiska läget.

Jag skall aUtså inte nu - vUket jag i och för sig hade velat göra — ta upp t. ex. frågan om investeringsfondernas frisläppande, vUket jag har talat för, inte heller kreditpoUtiken, inte räntan, inte den långfristiga upplåningen utomlands - en upplåning som uppenbarligen skulle öka våra möjligheter att ytterligare lätta kreditpolitiken och även sänka räntan.

Det är bara några konkreta politiska spörsmål inom statsverkspropositionens ram som jag inte kan gå helt förbi.

Först den aviserade annonsskatten. Jag har redan kallat den för ett politiskt hugskott och jag vidhåller det. Regeringen har aUtid brukat göra gäUande att man inte skall under pågående utredningsverksamhet bryta ut begränsade avsnitt, och den ståndpunkten borde ju ha lett tiU att reklamutredningens arbete awaktades, innan förslaget tUl annonsskatt aviserades. Men oberoende av denna mera formeUa, kritiska synpunkt kan så många principieUa och sakliga invändningar riktas mot annonsskat-teförslaget, att det — i varje fall såsom det hittUls presenterats — förefaller helt oantagbart.

Att pressen — det fria ordet — behöver stöd är i dag stäUt utom debatt. Men att tro sig kunna nå effektiva resultat genom en beskattning, som måste vara ägnad att begränsa annonsstockens omfattning, främst hos de tidningar som i första hand bör stödjas, förefaller — för att använda ett målande ord — ovanligt stolUgt.

Ett annat ämne, som också förtjänar att kort apostroferas, är den s. k. aktiva näringspolitiken. Orsaken härtUl är att finansministern såvitt jag kan finna har underlåtit att med ett enda ord i finansplanen behandla denna tidigare så kära materia. Beror det på, herr finansminister, att även herr Sträng har börjat bli tveksam och hysa tvivel beträffande effektiviteten och den långsiktiga utdelningen av den planlösa löftes- och inköpspolitik som industriministerns energiska medarbetare sysslat med framför aUt under de senaste åren inom ramen för AB Statsföretag och andra Uknande nya näringspolitiska skapelser? Om så är faUet, är det bara tUlfredsstäUande. I dagens läge, då aUa krafter måste inriktas på ett högt resursutnyttjande och effektiv företagsamhet över huvud, finns det inte utrymme för näringspoUtiska experiment. Varningsskyltar som Durox och Stekenjokk kan man inte utan vidare löpa förbi.

Jag vUl framhålla att en vanlig människa blir skrämd när han tar del av industriminister Wickmans nästan exalterade bekännelse i Teknisk Tidskrift nyligen tUl den centrala forskningsbyråkratins förmäga att skåda in i framtiden och prioritera våra vetenskapliga och ekonomiska möjligheter. Hur skulle det vara med en analys av vad som i detta hänseende hittiUs har åstadkommits av den byråkrati, som exempelvis har byggts upp inom Styrelsen för teknisk utveckling? Där finns ju en del material

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

som skulle kunna redovisas.

En s. k. stram budget förutsätter prioriteringar. Det är nödvändigt att bland aUa angelägna önskemål bestämma sig för det som är mest angeläget. Till de mest angelägna hör rättstryggheten.

Det är mot bakgrunden av den allmänna normupplösning jag tidigare i detta anförande har berört, som våldet och den växande kriminaliteten skall bedömas. När man från det parti som jag företräder krävt mera beslutsamma och målmedvetna insatser för att hävda rättssamhällets förpliktelser, är det ett uttryck för det ansvar som vär generation har för att upprätthäUa civUisationens och kulturens mest elementära krav.

Vi löser inte rättstrygghetens problem enbart genom att öka antalet poliser eUer genom att förstärka ordningsmaktens resurser över huvud taget. Det har vi aldrig påstått. Det är bara en sida av ett stort problem, men inte desto mindre betydelsefull med hänsyn tiU den enskildes behov av säkerhet för sig själv och sin egendom. Vi mäste gå längre. De nedbrytande tendenserna mäste angripas över hela linjen målmedvetet och med användning av alla de resurser som samhället äger. Passivitet och bristande medvetenhet om allas vårt ansvar i det hänseendet utgör en förklaring tiU mänga av de tendenser som — det är jag djupt övertygad om — allvarligt oroar majoriteten av vårt svenska folk.

En fråg;a som är nästan lUca brännande är säkerheten på våra vägar. Är regeringspartiets företrädare i aUmänhet och kommunikationsministern i synnerhet helt övertygade om att samhäUet gjort allt vad som kan krävas för att öka säkerheten i trafiken? Är den administration och den organisation som byggts upp för att verka på detta område den mest ändamålsenliga? Ger den verkligen utrymme för de aktiva åtgärder som den stigande olycksfrekvensen föranleder? Förekommer inte splittrande dubbelarbete? Är lagstiftningen tiUräckligt genomtänkt? Fyller övervakningen rimliga anspråk? Är vägbyggnadspolitiken inriktad på att göra den växande t:rafiken säker? Som enskild medborgare, bilförare och politiker är jag personligen inte övertygad att regeringens företrädare kan besvara dessa frågor jakande. Finns det inte skäl att i en parlamentarisk utredning förutsättningslöst på nytt angripa hela trafiksäkerhetsproblemet?

Och slutligen; Vårt land har velat ge sig självt en framträdande plats på det miljöpolitiska fältet. Vi har tagit många internationella irutiativ. Det är säkerligen en allmän föreställning utomlands att Sverige har kommit långt. Och ändå vet vi att alltför mycket återstår att lösa och att vi inte lever upp tUl de specieUa förutsättrungar, som vi har i vårt glest befolkade land, och till vårt ansvar inför kommande generationer. Jag vet att utredningar pågår och att vi har anledning att avvakta deras resultat. Men de åtgärder som regeringen redan signerat på det regionalpolitiska miljöområdet är oroväckande. Bristen på grundsyn är iögonenfaUande. Det förefaller mig som om regeringen hittiUs styrts av redan fattade underhandsbeslut och att motiveringarna och planeringen tUlrättalagts i efterhand.

Är det alldeles säkert att en föregående planering av den industrieUa utvecklingen i Bohuslän skulle ha lett fram tUl beslutet om Brofjorden? Och är Ritsem- och Kaitumprojekten led i en på förhand utformad och noga genomtänkt naturvårds- och miljöplanering eUer är de bara resultat

av ett "hattande" från fall tiU faU?

Den rundmålning som jag här har gjort över en stor del av det poUtiska fältet utmynnar, herr talman, i en programförklaring från moderata samlingspartiets sida. Vi kommer under årets riksdag och därefter att efter måttet av vår förmåga — och vär förmåga är i dag inte Uka stor, kvantitativt, som den var tidigare — söka påverka den politiska utveckUngen, främst i följande hänseenden.

1. Den enskUda människans ställning i samhäUet mäste förstärkas. Hennes integritet måste skyddas. Hennes rörelsefrihet mäste garanteras. Hon mäste ges större medansvar. Demokratin mäste göras levande.

2. Den svenska utbildningspolitikens problem måste analyseras. Ätgärder måste vidtagas, främst inriktade på att höja utbUdningens kvalitet.

3. Våra tidigare strävanden för ökad rättstrygghet skaU fuUföljas. Dagens samhälle måste garantera den enskilda människan säkerhet tUl Uv och egendom.

4. Ägandet mäste decentraliseras genom vidgat enskUt sparande och genom uppmuntran av arbete och initiativ.

5. Skattesystemets konsekvenser måste beaktas. De höga marginalskatterna berövar den enskilde arbetstagaren en aUtför stor del av resultatet av hans ansträngningar. Det skärper de samhällsekonomiska problemen. Skattesystemet måste överses för att skapa större rättvisa framför aUt åt barnfamUjerna och de sambeskattade.

6. MUjön är vår tids stora politiska problem. Den förutsätter åtgärder som först i framtiden ger utdelning. Landskapsvården, jordbruket och samhällsplaneringen — inte minst bostadspolitiken — utgör element i det mUjökomplex som i alltför liten utsträckning beaktats av den socialdemokratiska regeringen.

7. Kraven på ime säkerhet saknar betydelse om icke den yttre säkerheten garanteras. Utrikespolitik och försvarspolitik utgör oskiljaktiga led i vår säkerhetspolitik. Vår försörjningsberedskap mäste uppmärksammas, samtidigt som jordbrukets berättigade krav pä inkomstUkställig-het med andra gmpper tUlgodoses.

8. Vi måste sprida kunskap om den internationella solidaritetens förpliktelser och om vårt ekonomiska, politiska och kultureUa beroende av Europa. Den av missriktad nationalism, okunnighet och förutfattade meningar betingade kampanjen mot den Europeiska gemenskapen måste bekämpas.

9. Den brist på balans som kännetecknar vårt lands ekonomi och de problem som i dag avtecknar sig för den svenska välståndsutvecklingen är vi beredda att lämna vårt bidrag tiU att lösa. Vi hoppas att regeringen skall visa sig ha den politiska viljan och styrkan att tiUsammans med den demokratiska oppositionen angripa dessa frågor. De värden det här gäUer fär icke offras för kortsiktiga politiska vinster, eventuellt vunna med stöd av den kommunistiska minoriteten.

Och allra sist, herr talman, anser jag det vara min skyldighet att redovisa min och mitt partis uppfattning om samarbetet inom den icke-socialistiska oppositionen. Det har spekulerats och kann-stöpts alltför mycket i det hänseendet under de gångna månaderna. Det finns därför skäl att slå fast att höstens valresultat klart

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

bekräftat, att majoriteten av väljarna uppfattar en samverkan meUan de tre icke-socialistiska partierna som ett realistiskt alternativ tUl fortsatt socialdemokratiskt maktiimehav. Detta förhållande utgör måhända ett av de mest betydelsefulla resultaten av 1970 års val.

Socialdemokraterna skall i fortsättningen icke lyckas spela ut oppositionspartierna mot varandra. Socialdemokratiska påståenden, att den borgerliga oppositionen icke kan samarbeta i regeringsställning, kommer icke att uppfattas som trovärdiga, allra minst nu, då socialdemokraterna själva befinner sig i minoritet och för att utöva regeringsmakten förutsätter stöd t. o. m. av kommunisterna i riksdagen.

Ett icke-socialistiskt trepartisamarbete efter ett val utgör den enda förutsättningen för att socialdemokraterna, om de försätts i tUlräcklig minoritet, äkaU tvingas lämna regeringen. Alternativet bygger pä att icke något av de tre antisocialistiska partierna driver en i förhäUande tUl de övriga båda sä avvikande politik att alternativet förlorar trovärdighet. De tre partierna måste, om och då ett regeringssamarbete aktualiseras, förena sig om ett gemensamt program och lägga klart partiskiljande frågor — som herr Hedlund brukar säga — "pä hyUan". Hur förhandlingsläget dem emellan gestaltar sig i en sådan situation blir beroende av valresultatet, på de önskemål väljarna själva framfört i valet.

Herr talman! Efter dessa huvudlinjer kommer moderata samlingspartiet att bedriva sin politik under den förestående treårsperioden. Vår mälsättning är, herr statsmiruster, att bringa statsministerns regering på faU för att ge landet en bättre politik.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat tUl de tre företrädarna för de borgerliga oppositionspartiema. Det är mycket frestande att ta upp en hel del av deras synpunkter, för att i en del faU utveckla dem, i andra bemöta dem, stundom måhända med en viss skärpa. Men jag skaU inte falla för den frestelsen för att mitt inledande anförande inte skall bli för långt. Jag fär återkomma i replikomgångarna.

Vidare kommer jag inte att detaljbehandla budgeten, särskUt med hänsyn tUl att vi kommer att ha en finansdebatt om en månad.

Under året kommer överläggningarna med EEC att stå i förgrunden för det politiska och ekonomiska intresset. Det är en stor och viktig fråga av genomgripande betydelse för vår framtid.

Man möter stundom föreställningen att vi vid dessa överläggningar skulle stå inför en helt ny, fullständigt oprövad situation. Den föreställningen kan ge upphov tUl en felsyn. Det är viktigare att slå fast att vi nalkas dessa överläggningar med utgångspunkt i våra grundläggande nationeUa erfarenheter, som under decennier bestått provet i vår praktiska politik.

Det är därvid tre grunddrag i den svenska politiken som står i förgrunden.

Det gäller för det första värnet av en fast och orubbUg neutraUtetspoU-tik. Den har bestått provet. Dess framgång präglar ett folk. Den svarar mot våra nationeUa intressen, men vi har också brukat säga att den svenska neutralitetspolitiken är tUl gagn för fred och stabiUtet i vår del av

världen.

Under mina samtal med olika europeiska regeringar under fjolåret var min viktigaste fråga denna; "Anser ni att Sverige ur era synpunkter och med tanke på era intressen konsekvent bör fullfölja sin neutralitetspoUtik eUer önskar ni en förändring av denna?" Svaret var klart och entydigt detsamma i Bonn, Paris, London och Moskva: "Det är i vårt intresse att den svenska neutraUtetspoUtiken fullföljs fast och konsekvent."

Detta var ett viktigt besked. Det är en avgörande utgångspunkt för överläggningarna med den Gemensamma marknaden. Någon förändring av neutraUtetspoUtiken kommer icke under diskussion. Naturligtvis bestämmer vi själva innebörden av vår neutralitetspoUtik, men eftersom den bygger på förtroende hos andra för vår vUja och förmåga att fullfölja den valda handlingsUnjen, hindrar den oss från att delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en grupp av stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts också för våra möjligheter att acceptera en överflyttning av beslutanderätten från nationella till internationeUa organ inom ramen för en ekonomisk och monetär union, sade vi i diskussionen.

Under senare tid har strävandena tUl ett politiskt samarbete meUan EEC-länderna förstärkts. Konkret har denna strävan kommit tUl uttryck i de mycket omtalade Davignon- och Wernerrapporterna. Vi har ingen arUedning att fälla nägra negativa omdömen därom. Århundranden av uppsUtande krig meUan de västeuropeiska länderna ger motiv nog för dem att söka sig fram tUl bindande former för ett politiskt samarbete som kan förhindra en upprepning. Det är en sak. Från vår utgångspunkt markeras svårigheten att förena neutraUtetspoUtiken med ett medlemskap i EEC. Att konstatera detta är helt enkelt att erkänna verkligheten. Jag finner att herr Hedlunds uppfattning i hög grad är samstämmig med regeringens på den punkten.

Den andra grundläggande erfarenheten gäller det nordiska samarbetet. Detta har växt fram ur en närhet, geografisk men också social, kultureU och ekonomisk. Visst har vi i det nordiska samarbetet mött besvikelser -att Nordek-avtalet i fjol inte kunde föras ut i verkligheten var en svår besvikelse. Men framgången överväger ändå. Vi har i det praktiska samarbetet i mänga avseenden hunnit längre än EEC-statema. Ekonomin i våra länder blir mer och mer sammanflätad. 70 000 människor här i landet fär t. ex. sysselsättning genom export tiU Norge.

I alla de nordiska länderna pågår en Uvlig diskussion om EEC. Vår uppläggning av förhandUngarna i Bryssel företer skUlnader som i hög grad är betingade av olikheter i de nordiska ländernas säkerhetspolitik. För Sveriges del ter det sig självklart att stödja våra nordiska grannars strävan att hävda sina nationeUa intressen såsom de själva definierar dem. Vi har ingen anledning att komma med pekpirmar, att försöka föreskriva vilken politik våra grannar skaU föra — jag noterar med förvåning att herr Antonsson nyligen varit ute på den galejan igen. Men lika självklart är att vi i det förestående förhandlingsskedet bör söka aUa möjligheter att värna, vidga och fördjupa det nordiska samarbetet.

Den tredje grundläggande erfarenheten är vår frUiandelstradition. Arbetarrörelsens pionjärer kämpade redan på 1880-talet under slagordet

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

"inga svälti:ullar", ty de skulle betalas av småfolket. Vi satsade tidigt på att bygga vårt framåtskridande på att sälja våra råvaror och industriprodukter på världens aUa marknader. Vi valde att bli en exportnation. Vi valde i konsekvens härmed att genom låga tullar öppna våra gränser för produkter frän andra länder.

Så framgångsrik var denna strävan att nära hälften av vår industriproduktion nu gär på export. Vi har i vär ekonomi blivit mer utlandsberoende än de flesta andra länder. Medan Sveriges andel av världens befolkning är 2 promiUe är vår andel av världshandeln 2 procent. Det betyder samtidigt att vi med öppna ögon accepterat en integrering i andra länders ekonomi. Där finns det inte någon väg tiUbaka utan mycket allvarUga störningar för vår produktion och vär levnadsstandard.

Av vår export går cirka tre fjärdedelar tUl EEC eUer tUl de länder som nu förhandlar om medlemskap med EEC. Vi har en växande handel med östeuropeiska stater och med u-länder, men det är en Ulusion att tro att vi skulle kunna ersätta någon större del av vår handel med Västeuropa genom att siöka oss nya marknader på annat håll. Detta är ett faktum.

Sverige liar i alla internationella sammanslutningar följt en konsekvent frUiandelslinje. Vårt mål har varit att frigöra handeln och ta bort handelsbarriärerna. Den Unjen har vi följt i Norden, vid det europeiska samarbetet, i GATT och i Kennedyrundan. Den skall vi fullfölja. Sedan länge har vi eftersträvat ett uppbrytande av barriärerna meUan handelsblocken i Europa. I många år har vi eftersträvat en överenskommelse i detta syfte med EEC. Efter misslyckade försök under 1950- och 1960-talen har konkreta överläggningar med Gemensamma marknaden inletts. Det vore helt inkonsekvenl och i strid mot våra grundläggande traditioner pä utrikeshandelns område om vi nu skulle avstå från möjligheten att söka en form för medverkan i det europeiska ekonomiska samarbetet. För regeringens del har det varit självklart att gå till dessa överläggningar i positiv anda, i förhoppning om att de skall leda fram tiU ett konstruktivt samarbete tUl ömsesidigt gagn. Förhandlingarna kommer att ta tid. De gäller en rad sakfrågor som griper in i viktiga delar av svenskt samhällsUv. Ett samarbete förutsätter att vi får vara beredda att ta på oss förpliktelser av olika slag. Dessa olika frågor skall jag inte ta upp i detta sammanhang. Vi kommer att få rika tiUfällen att informera om dem och diskutera dem i riksdagen och i den allmänna debatten. Vi kommer fortlöpande att ställa material tUl förfogande för en fri och öppen debatt, sä att opinionen kan följa förhandlingarnas gång. Någon tyst diplomati blir det inte fråga om.

Låt mig: emeUertid ta upp en principiell synpunkt! När vi valde frihandel sä valde vi därmed också att utsätta oss med särskUd styrka för den internationella konkurrensens påfrestningar, för den internationella konjunkturens svängningar. Vi satsade på att sälja utomlands. När depressionen gick över världen drabbades vi av arbetslöshet, hårt och obarmhärtigt. Det blev Ådalens öde. Där var hela närmgsUvet uppbyggt på export. När krisen gick över världen stängdes fabrikerna. Men inte heller under 1950- och 1960-talens konjunkturer gick vi fria. Importkonkurrensen slog hårt mot vår hemmamarknadsindustri. Det vet man t. ex. i Borås och i Norrköping. Människor blir arbetslösa, och i orter med

ensidigt näringsliv hotas hela bygdens existens.

Arbetarrörelsen upptäckte tidigt att om vi viU vara ett frihandelsland, och det är tUl gagn för samhället som helhet, måste vi bygga upp ett skydd för de enskilda människorna. Vi mäste skapa en samhällsorganisation av sådan styrka att den kan erbjuda detta stöd för människorna. Detta var ett av motiven när man byggde upp sysselsättningspolitiken och trygghetsreformerna och när man fullföljde med arbetsmarknadspolitik, regionalpolitik och nu senast näringspolitik.

Liknande problem har naturligtvis andra länder med stor utrikeshandel mött. De har försökt lösa dem på olika sätt. Det är likväl ett faktum att vi mer än de flesta andra länder velat använda samhället som ett stöd för de enskUda människorna inför de väldiga förändringar som öppenheten mot omvärlden och internationaliseringen fört med sig.

Det socialdemokratiska partiet säger i Kramforsrnanifestet att grundläggande för vår EEC-politik är möjligheterna att fortsätta att arbeta för solidaritet och social rättvisa. Vär fria handel och vår öppenhet mot omvärlden får icke bli ett hot mot trygghet och social rättvisa. Det får inte vara så, att flertalets välstånd köps tUl priset av försämringar och otrygghet för många. När det gamla bryts ned och det nya byggs upp, när den tekniska och ekonomiska utvecklingen slår in över våra gränser, måste solidariteten ha en sådan styrka att samhäUet kan värna de enskUda människornas trygghet. Därför behöver vi också ett betydande mått av nationell handlingsfrihet när det gäller utformningen av vår trygghetspolitik.

Vår strävan har varit att samla en bred opinion kring grundlinjerna för svensk utrikespolitik och handelspolitik och kring vårt arbete på att nå en konstruktiv överenskommelse med den Gemensamma marknaden. Den Unjen skall vi fortsätta att följa, därför att vi tror att den är tUl gagn för vårt land.

Jag har redan sagt att herr Hedlunds uttalanden var i hög grad samstämda med regeringens politik. Jag har inte heller mycket att invända mot herr Helén. Han rasade huvudsakligen mot vad han kallade för EEC-motståndets apostlar. Jag vet inte om han därmed möjligen avsåg aposteln Johannes, även om han med hänsyn tiU den apostoliska successionen hos mittenbrodern vUl uttrycka sig litet mera försiktigt.

Herr Bohman stäUde en fråga om industripoliliskt material. Det är riktigt att kommerskollegiums s. k. hearings med näringsUvets branscher har sammanfattats i en mycket omfattande sammanställning, som lämnats tiU handels- och industridepartementen. Den sammanstäUningen är offentlig, och partUedarna har själva fått den. Grundmaterialet är i sig självt hemligt beroende på branschföreträdarnas egna önskemål. Men sammanfattningen är mycket lång och utförUg.

Däremot är jag mera kritisk mot herr Bohmans resonemang i övrigt. Han byggde upp det så, att han egentligen sade sig vilja företräda en annan EEC-politik men att han nu böjt sig för fakta och därför inte, som han sade, vUle "bråka" om vår ansökan. Jag tror att ett sådant förfaringssätt kan vara ägnat att skapa oklarhet. Den EEC-politik som herr Bohman tydligen företräder i sitt hjärta, nämligen att vi i dagens läge skuUe trappa upp vår ansökan och söka fullt medlemskap i EEC, anser jag

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

bestämt icke vara förenlig med förtroendet för en fast och konsekvent neutralitetspolitik. Det är därför en något dubiös brist på "bråk" om regeringens politik, när man omedelbart dessförinnan har sagt att man egentligen skulle ha velat någonting helt annat.

Vår medverkan i det internationeUa ekonomiska samarbetet förutsätter styrka i den svenska ekonomin. Oppositionen målar i dag i mörka färger. Det har herrarna alltid gjort, åtminstone då ni varit i opposition. Den s. k. vanstyrepropagandan har i varje fall från moderaterna och folkpartiet återkommit i nägon variant varje år under hela 1960-talet. I efterhand sade häromdagen en nationalekonom att 1960-talet varit något av en guldålder för svensk ekonomi. Vi har även nu i grunden utomor-dentUgt gynnsamma betingelser för vårt framåtskridande. Men skaU målen kunna förverkligas, mäste vi föra en stram ekonomisk politik.

Ni kritiserar regeringen för att den icke tidigare skärpt finanspolitiken. Ni hävdar att ni själva krävt en skärpning. Möjligen i de allmänna talesätten, men det är inte det som räknas. Vad som räknas är de konkreta ställningstagandena i Sveriges riksdag. Under de senaste fyra åren har oppositionspartierna varje år krävt en kraftig försvagning av finanspolitiken. Det rör sig i genomsnitt om 500—1 000 miljoner per år och parti - 1967, 1968, 1969, 1970, år efter år detsamma. Ännu så sent som hösten 1970 vUle ni försvaga finanspolitiken med åtskiUiga hundra miljoner kronor i jämförelse med regeringens åtstramningsförslag. Det har ni egentligen att ta igen i årets budget. Försök således inte att i efterhand uppträda i fjädrar som endast efterklokheten lånat er!

Ni kan givetvis kritisera regeringen för att den fört en för svag finanspolitik. Men för att kritiken skulle få trovärdighet borde ni rikta den ocksä mot er själva och låta den åtföljas av självbekännelsen att oppositionens politik i detta avseende varit ännu mycket värre.

Herr Hedlund hade egentligen en mycket sympatisk vändning i sitt anförande, dä han sade att det är lätt att vara efterklok, och det kan man inte vara aUtför mycket. Han sade också att regeringen har nog ibland trampat på gaspedalen Utet för länge. Men i efterklokhetens namn kan jag för min del säga att i de lägena har centerpartiet närmast suttit på gaspedalen och varit omöjUgt att lyfta därifrån.

Herr Helén sade: Tänk om regeringen hade följt våra förslag från i våras. Ja, tänk om — tänk om vi hade följt folkpartiets förslag att försvaga finanspolitiken med mellan 500 och 1 000 miljoner eller, som man föres;log i höstas, med nägra hundra miljoner. Tänk om vi hade följt dessa förslag — då hade ju läget i dag varit betydligt svårare. Mitt svar är att vi kan vara lyckliga över att vi inte följde förslagen.

Herr Helén säger att det var valtaktiska skäl från regeringens sida som gjorde att åtstramningen inte kom tidigare. Men om det var det, så dömer ju herr Helén sig själv i självbekännelse ännu mycket hårdare, ty då har han bedri/it en valtaktik som var värd 1 000 miljoner kronor mer.

Herr Helén brukar stundom göra moraliska betraktelser över politiker. Men man skaU vara litet försiktig. Jag kan väl inte gärna ge herr Helén ett farbroderligt råd, men jag får ge honom ett broderligt eller vänskapUgt råd att vara försiktig i efterklokhetens tecken, ty det finns i riksdagens protokoll angivet var folkpartiet har stått.

Det har över huvud taget under hela efterkrigstiden varit en grundläggande svaghet för oppositionen att den i överbudet och i den finanspolitiska försvagningen sökt finna sin ideologiska skiljelinje mot socialdemokraterna — eller alternativt därigenom sökt dölja konsekvenserna av sin egen ideologi. Det har varit det konstanta, ständigt återkommande.

Jag säger nu inte detta för att gråta över spUld mjölk eUer för att inleda en polemik i efterhand, även om ni provocerade mig därtUl. Jag säger det framför allt med sikte på framtiden - som en variung, som en vädjan. Det som tidigare mest var en uppvisning för gaUeriet kan i dagens parlamentariska situation bli djupt allvar. Låt oss gärna ha en öppen debatt om skilda idéer och värderingar. Låt oss med utgångspunkt däri forma konkreta förslag som får prövas i detta hus och av folkmeningen. Men sök inte en kortsiktig politisk framgång genom att försöka försvaga en stram ekonomisk politik med överbud och lättnader som kan trasa sönder en i grunden stark ekonomi. Det är inte landet betjänt av, det är inte partierna betjänta av.

Återigen: Jag säger inte detta för att polemisera utan för att framhäva den viktigaste punkt där det i landets intresse finns anledning tUl samförstånd över partigränserna och för att klargöra förutsättningarna för det socialdemokratiska regeringsansvaret.

En fast ekonomisk politik är nödvändig för att hälla tUlbaka prisstegringarna. 1970 blev den internationella inflationens är, och det har med rätta vållat bekymmer och oro i hela världen.

Det finns mänga och goda skäl för att hata inflationen — som Gösta Rehn en gång sade - inte minst för den som är intresserad av inkomstutjämning i samhället och solidaritet mellan medborgarna. Men att i en internationellt integrerad ekonomi med full sysselsättning uppnå fullständig prisstabilitet tUlhör knappast verklighetens värld. Det skulle bl. a. förutsätta en sä härd statlig styrning av företagen, arbetsmarknaden och konsumenterna att ytterligt fä skulle vUja acceptera den. Inte heUer skulle en fullständig prisstabilitet gä att förena med strävandena att stödja låglönegrupperna inom industri, servicenäringar och jordbruk — alldeles oavsett om det blir duggregn eller manna som faller över dem.

Men det finns all anledning att genom en fast ekonomisk politik försöka att så längt som möjligt begränsa prisstegringarna. En uppdriven vinstkonjunktur i näringsUvet leder ofelbart till inflation, och löneuppgörelser som går klart utöver det realekonomiska utrymmet gagnar på sikt ingen. Det kan däremot skada det vi har byggt upp och det som vi gemensamt vUl skapa för framtiden. Den ekonomiska politikens uppgift är att skapa förutsättningar för en stabil utveckling i dessa avseenden, och det är också syftet med den strama ekonomiska politik som sätter sin prägel pä årets budget.

En fast ekonomisk politik är nödvändig för att skapa utrymme för en industriell utbyggnad. I det utvecklingsskede som nu förestår bör de industriella investeringarna erhålla förtur. Det sade vi klart ifrån i vårt valprogram. Det gäller investeringar av betydelse för vår industriella slagkraft, oavsett om ägandet är offentligt, privat eller kooperativt. Det finns utomordentligt starka rationella skäl för det. Sverige tUlhör världens mest utvecklade industrinationer. Industriproduktionens tUlväxt förblir

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

en förutsättning för att förverkliga de sociala mål som vi uppställer för utvecklingen i 1970-talets svenska samhäUe.

Den industrieUa utbyggnaden har fått särskUd betydelse med hänsyn tiU den förändrade situationen inom vår utrikesbalans. Vi måste skapa utrymme :för ökade turistutgifter och för en växande hjälp till de fattiga länderna. Vi måste kompensera den ökade import som blir följden av strukturförändringarna inom den traditionella hemmamarknadsindustrin. Och detta mäste framför aUt ske genom en ökad export av i första hand kvalificerade industriprodukter. Ett traditioneUt underskott i vår handelsbalans mäste förbytas i ett överskott. Det är en ny situation som möter den ekonomiska politiken.

Detta är ett centralt och svårlöst problem för den ekonomiska politiken under de närmaste åren; därom borde det inte vara svårt att uppnå bred enighet. Enighet om målet räcker emellertid inte. Det blir av avgörande betydelse vilka metoder som kommer tiU användning för att lösa bytesbalansproblemen. Den frägan fär vi också återkomma tUl, bl. a. vid den mera ingående behandling av långtidsutredningens betänkande som kommer att äga rum senare i vår, när remissbehandlingen är avslutad och kompletteringspropositionen har lagts fram. Men lät mig redan nu ta upp nägra huvudpunkter.

Vi mäste främst upprätthälla en generellt sett hög investeringsnivå i ett samspel niellan en slagkraftig offentlig sektor och industrins utbyggnad. Man kan stundom möta återklangen av en gammal debatt om att lösningen av våra ekononuska problem skulle stå att finna i en kraftig nedskärning av den offentliga sektorn och bostadsproduktionen. Men det vore socialt oförsvarligt och dessutom ekonomiskt oförnuftigt. Kraftförsörjning, kommunikationer, utbildning, daghem, bostäder etc. är starkt dynamiska, inslag i vår ekonomiska utveckling. Det är också fullt konsekvent att det ofta är industrins representanter som står i främsta ledet när det gäUer krav på mera bostäder, skolor, daghem etc. på en viss ort. De vet nämligen att framgången för deras företag är beroende av en väl utbyggd samhällelig basorganisation. En av vårt lands väsentliga fördelar i den internationeUa konkurrensen inför 1970-talet är att vi huniut längre än andra länder när det gäller att bygga ut samhäUets service föi människorna och därmed också för företagen. Jag har således en helt annan mening härvidlag än herr Bohman, och jag skall återkomma därtUl.

Jag hinner inte redovisa siffror, men jag uppmanar riksdagens ledamöter att ta del av den senaste OECD-statistiken, som visar vad olika länder satsar per invånare på områden som bostäder, utbUdning och sjukvård. Vårt försprång är mycket större än jag hade kunnat tro. Det betyder å andra sidan att vi i dagens läge kan iakttaga återhållsamhet när det gäUer ökningstakten i de offentUga investeringarna.

Under lågkonjunkturen för några år sedan gjorde statsmakterna, för att hålla sysselsättningen uppe, kraftiga påslag på områden som samhäUet direkt kan styra. Vi kom därigenom snabbt upp på en hög nivå. Efter fem år har vi t. ex. redan orkat genomföra mer än halva det program om en miljon lägenheter på tio år som riksdagen ställde sig bakom 1965.

En aUmän återhållsamhet när det gäller de offentUga investeringarna är

naturligtvis kännbar. Pä en del områden mäste ökningstakten likväl förbli hög. Jag kan nämna tvä sä olikartade fält som kraftproduktion och daghem. Men på statens, kommunernas och landstingens områden finns starka och berättigade krav på en utbyggnad. Jag hoppas emellertid på förståelse för de ofrånkomliga restriktioner som verkligheten uppställer. Det är självklart att vi skaU fortsätta att gå framåt. Frågan är bara hur snabbt vi kan göra det pä varje särskilt område. Vi framhöll i Kramfors-manifestet; "Vi viU en hög investeringsnivå inom landet, i dagens läge särskUt på det industriella området." På den nuvarande generationen ställs kravet att den målmedvetet skaU satsa på ett uppbyggnadsarbete för framtiden. Det är ingenting nytt. I decennier har socialdemokratin, ofta i härd strid med partier som lockat med kortsiktiga och tiU synes lättfångade konsumtionsökningar, företrätt kravet pä en hög kapitalbUd-ning. Resultaten har inte uteblivit. Den senast publicerade internationella statistiken bekräftar ånyo, att kapitalbildningen per invånare förblir större i Sverige än, såvitt man kan se, i något annat land.

Striden har, förutom de nyss nämnda kraven på kortsiktiga konsumtionsökningar, gällt formerna för kapitalbildningen, sättet att finansiera investeringarna. Vi har sökt undvika att en önskvärd kapitalbildning leder tUl ytterUgare snedvridning av förmögenhetfördelningen och ytterligare maktkoncentration till de traditionella ägargrupperna. Hushållssparandet förblir självfaUet av central betydelse, men dämtöver har vi satsat på gemensamma former för kapitalbUdrungen, såsom AP-fonderna, Investeringsbanken, finansiellt sparande över budgeten etc. Det betyder konkret att de svenska löntagarna — de vanliga svenska medborgarna — genom uppoffringar av konsumtionsmöjligheter i nuet satsat pä uppbyggnaden av framtidens Sverige. Det är deras vilja och deras förtroende i detta avseende som även i framtiden blir helt avgörande för vår framstegs-takt och våra möjligheter att lösa skilda balansproblem.

Nu är klimatet i Sverige på mänga sätt mycket gynnsamt för industriell expansion. Mitt i den allmänna klagokören framskymtar stundom detta faktum. I en skildring i Dagens Nyheter av Volvos väldiga expansion konstaterades, att denna tUl väsentlig del möjliggjorts genom den mot expansiva företag utomordentligt generösa svenska skattelagstiftningen. Jag tror att svensk industri skulle få större förståelse för sina resonemang om dessa och andra liknande fakta någon gång framhölls. Attityden av förföljd oskuld är icke aUdeles klädsam när det inte är så helt med vare sig förföljelsen eller oskulden.

Industriinvesteringarna har under de två senaste åren ökat med 12 procent. Näringslivets totala investeringar steg, om man inräknar lagerinvesteringarna, med inte mindre än 20 procent under 1970. Detta var möjligt trots en hård kreditpolitik, som av många mindre och medelstora företag i praktiken uppfattades som bmtal. En del företag lämnades tydligen opåverkade av denna och kunde dessutom finansiera en löneglidning av sällan skådad omfattning. Andra — främst bland de mindre och medelstora företagen — drabbades tyvärr desto hårdare. En generell ekonomisk politik slog således mycket ojämnt. Det visar svårigheten att driva en generell ekonomisk politik utan att den i praktiken blU selektiv på ett annat sätt än som egentligen var avsett.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

Vi bör inte försöka åstadkomma en ytterUgare ökning av industrUnves-teringarna genom genereUa lättnader i den ekonomiska politiken. Priset skulle alltför lätt bli en ökning av efterfrägeirycket vilken skuUe äventyra den ekonomiska stabiUteen. Tvärtom skärps finanspolitiken. Staten drar sig ytterligaire tUlbaka från lånemarknaden. Dess finansiella sparande ökar kraftigt delta och påföljande är. Lättnader i kreditpolitiken bör i första mmmet sättas in punktvis på områden där de största effekterna finns att nå.

Det är i detta mönster man bör betrakta den nu framlagda budgeten. Industrin får under 1971 ett särskilt investeringsavdrag på tio procent. En selektiv kreiditpoUtik kan bedrivas med Investeringsbanken, Industrikredit, Företagskredit och Exportkredit som instmment. Samma syfte har riksbankens; överenskommelse med affärsbankerna om kreditgivningen.

Inom ra:[nen för en aUmänt sett stram ekonomisk politik vUl vi således skapa finansiellt utrymme för en ökning av industrUnvesteringarna. Det är därvid fiåga om en långsiktig inriktning av den ekonomiska politiken.

Det är den ena sidan av bilden. I det nuvarande utvecklingsskedet finns goda skäl att ge särskilt företräde åt den industriella utbyggnaden. I det nuvarande utvecklingsskedet finns det samtidigt särskild anledning att imikta reformarbetet på produktionsUvets villkor — på människans StäUning i arbetsUvet. Det är den andra sidan av bUden.

Man bygger inte upp slagkraften hos exportindustrin eller någon annan industri enbart genom att skaffa pengar tUl nya maskiner, lokaler och byggnader, även om det är viktigt nog. Det räcker inte med att tUlförsäkra aktieägare och kapitalplacerare en rimlig avkastning på deras insatta medel. Det avgörande blir tUl sist människornas arbetsinsatser, deras vUja att ställa sin arbetskraft tiU förfogande och göra en fullvärdig insats. Om det industriella arbetet medför en ständig känsla av oro för att bU bortrationaliserad, hälsovådliga arbetsplatser, kvardröjande sociala skUlnader, om framtidsperspektivet för den enskilde saknar avancemangsmöjligheter och i stället iimebär sjunkande förtjänst från 45-årsåldern, då kommer människorna att dra sig för att arbeta i den industriella produktionen. Då kommer det inte att finnas folk bakom de nya maskiner och i de nya lokaler som man vUl bygga upp.

Min avsikt är inte att teckna en alltför mörk bUd av dagsläget i dessa avseenden. Jämfört med hur det var förr och jämfört med hur det är snart sagt i varie annat land råder bra förhåUanden i Sverige — på enskUda arbetsplatser har man i olika avseenden hunnit mycket långt. Men det finns ändå tiUräckligt mycket av uppenbara brister och av berättigat missnöje för att hävda att arbetslivets problem bör stå i förgrunden för reformarbetet under 1970-talet.

När jag för några år sedan som utbildningsminister presenterade den nya reformen för yrkesutbildningen framförde jag min övertygelse om att vi under 1970-talet kommer att uppleva det praktiska yrkesarbetets renässans både när det gäller de konkreta vUlkoren och när det gäller värderingen av olika arbetsinsatser. Bakom den övertygelsen låg såväl handfasta ekonomiska överväganden som en värdering av det socialt önskvärda. Snabbt är vi där. Industrin står där med sitt akuta arbetskraftsbehov. Människornas idéer rör sig bort från gamla konservativa

klassfördomar tUl en positiv syn på social utjämning såsom en självklarhet i ett modernt dynamiskt samhäUe. Det gäUer för oss att sä förändra samhällsstrukturen att denna strävan kan förverkligas samtidigt som vi ser tiU att inte nya klyftor uppstår.

Under 1950- och 1960-talen har vi på det politiska och fackliga området arbetat hårt för social utjämning och en större jämlikhet. Resultaten är ju påtagUga framför allt på de områden där samhällets direkta insatser är avgörande, nämligen i fråga om utbUdning, pensioner, sjukvård, bostäder etc. Att vi trots dessa väldiga ansträngningar Ukväl inte har nått längre beror väsentUgen pä att marknadskrafterna har verkat i motsatt riktning. Dessa krafter har så att säga blåst i ansiktet på dem som har arbetat för jämlikhet.

Nu kan läget i framtiden bU ett annat. Det är möjligt att marknadskrafterna under 1970-talet kommer att i väsentliga avseenden blåsa med i strävandena för social utjämning. De sociala ambitionerna och dessa marknadskrafter kommer kanske att vara mera samstämda än förut. Det är alltså en möjlighet och inte en säkerhet. Detta vore enligt min mening starkt positivt. Det gäller samtidigt att se till att det inte uppstår nya klyftor, att det inte lever kvar ett läglöneträsk, grupper av utslagna och eftersatta människor. Det gamla klassamhället får inte leva upp i ny skepnad.

Reformer pä arbetslivets område står i förgrunden för de fackUga orgaiusationernas krav, i partikongressens beslut och i vårt valprogram. Det har satt sin prägel på de reforminsatser som inom ett snävt ekonomiskt utrymme har gjorts bäde i fjol och i årets budget. Jag behöver bara hänvisa tiU de kraftiga satsningarna på arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljö, förtidspension, sociala reformer osv.

SamhäUets insatser är av avgörande betydelse, men vUl man nä det önskade målet krävs en positiv medverkan från industrin och de fackUga organisationerna. Det är en självklar följd av att vi har en blandekonomi och att vi har fria organisationer på arbetsmarknaden.

De krav på medverkan i ett konstruktivt reformarbete som samhäUet har anledning att ställa kan sammanfattas i sex punkter. Jag vill understryka att de gäUer oavsett ägandeform, alltså beträffande såväl enskUd som statlig och kooperativ industri.

1. En ökad sysselsättning med särskild hänsyn tUl kvinnornas, de
äldres och de handikappades problem.

2. En jämnare fördelning av sysselsättningen i olika delar av landet.

3. En utjänming i den sociala behandlingen av människor i arbetslivet.

4. En förändring av arbetsmiljön tUl större trygghet och människovärde.

5. En målmedveten kamp mot förgiftningen och förstörelsen av vår yttre miljö.

6. En strävan tiU medbestämmande och medinflytande i arbetslivet.
Jag viU göra några kommentarer tUl dessa punkter. Låginkomstutred-

ningen uppger att det finns kanske 100 000 människor som önskar arbete på den svenska arbetsmarknaden men som av olika skäl inte har kunnat beredas sysselsättning. Det är socialt orättfärdigt. Det innebär även ett slöseri med våra produktiva resurser.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Långtidsutredningen konstaterar att fler och fler äldre och handikappade slås ut frän arbetsmarknaden. Industrin producerar inte bara varor, säger länsarbetsdirektörerna enligt tidningsreferat, utan den producerar även handikappade.

Visst gör samhället väldiga insatser. De 550 mUjoner kronorna i arbetsmarknadsanslag för äldre och handikappade gav den I oktober 1970 sysselsättning tiU mer än 44 000 människor. Nu höjs anslagen tUl sysselsättning för de äldre och handikappade med ytterligare 100 miljoner kronoir. 6 000 människor har fått del av det äldrestöd som inefördes är 1968. Flera tusen har fått den förtidspension som infördes i fjol. Det har konkret förändrat tUlvaron för hårt sUtna människor.

Men det räcker inte att staten träder in som hjälpgumma i den teknologiska utvecklingens spär. Det är ett rimligt och med viss skärpa ställt krav att företagen på ett positivt sätt skaU ta hand om sina äldre medarbetare, bereda arbetstUlfällen för dem som drabbats av handikapp, medverka tUl att bryta upp undersysselsättningen.

Tre av skogslänen kunde vid årsskiftet redovisa en befolkningsökning. Sysselsättningsläget i Norrland förbättrades påtagligt i fjol. RegionalpoU-tiken har utan tvivel haft effekt.

Nu träder det regionalpolitiska program som riksdagen i fjol beslutade i kraft. Men vi måste vidare framåt. Berättigade krav kan därvid stäUas på den offentliga sektorn. De stora investeringarna i Norrbottens industrier, utbyggnaden av det norrländska utbildningsväsendet, det förslag tiU utflyttning av statliga myndigheter som kommer i vär, är konkreta uttryck för en strävan att motsvara kraven.

Men när 95 procent av vår industri är privatägd, mäste samhäUets insatser nu tiU väsentUg del inriktas på att stimulera och påverka denna industri till etablering i sysselsättrungssvaga regioner. Industrins gensvar på dessa strävanden kommer att bli avgörande för om människornas förtroende för biandekonomin skall bevaras.

Från en del håll kräver man att vi nu generellt skall frisläppa investeringsfonderna — det är i och för sig ett steg i rätt riktning att herrar Helén och Hedlund tog bort storstadsregionerna. Men locka inte företagen att tro på detta! Tala i stäUet om för de företag som har investeringsfonder att de kan använda dessa fonder nu för etablering i Norrland och i skogslänen. Där finns också människorna och arbetskraften.

Vi mäs;te komma bort från i det moderna samhället omotiverade skillnader i den sociala behandlingen av människor på arbetsplatserna. Detta är i hög grad en facklig förhandlingsfråga helt enkelt därför att det är praktiskt och klokt att lösa den förhandlingsvägen. Men det finns aU anlediung för samhällets representanter att klart redovisa sin principiella instäUning.

I Kockumrapporten tiUfrågas en arbetare om han blivit skadad nägon gång. "Ingenting aUvarligt" svarar han. "Jag knäckte ett finger, har haft tre revben intryckta och en del småskavanker med brännsår och sådant — det har inte rört sig om några stora ting." Kockumrapporten och andra undersökningar har givit en bUd av den svenska verkligheten som länge varit aUtför undanskymd. Det kommer den inte längre att förbU.

Tidningen Metallarbetaren frågar mig i sitt senaste nummer om jag accepterar ett samhälle, som ser så ut som den senaste statistiken på olycksfall i arbetet visar. Mitt svar är; Nej! VUl samhället gå vidare framåt på detta område, frågar tidningen sedan. Mitt svar är: Ja! Arbetsmiljön måste bli ett stort reformområde. Men man måste komma Uiåg att arbetsmiljön och den yttre miljön hänger samman. Det är direkt och konkret så.

Fåglar tystnade därför att de förgiftats av utsäde som betats med kvicksilver. Betningen förbjöds. Men hur många människor hade dessförinnan på sina arbetsplatser skadats av detta kvicksUver?

Dieldrin förbjöds när det upptäcktes att det skadade fisken. Det användes också i ylleindustrin. Hur många textUarbetare har på sin arbetsplats skadats av detta gift?

Studiet av naturen leder oss tUlbaka tUl miljöer där människor lever och arbetar. Så hör miljöpolitiken samman. Och glöm inte att miljöpoUti-ken gäller något mycket mera än en önskvärd men stundom något exklusiv naturvård. Det gäller människans grundläggande levnadsbetingelser. Det gäUer vardagens slit på arbetsplatser, i bostadsområden och stadssamhällen.

Socialdemokratin utformade för en del år sedan ett miljöprogram. Detta program är vi i färd med att genomföra. Internationellt sett svarar vi utan tvekan för en förnyelse på detta område, och Sverige betraktas som ett förgångsland. Men det förestår oerhörda uppgifter för att föra det arbetet vidare. Vi är bara i början. SamhäUet måste, för att förhindra förgiftning, spela en mera aktiv roll i den tekniska och industrieUa utvecklingen.

Vi måste lösa miljöproblemen bl. a. genom att på olika sätt förstärka det demokratiska medinfiytandet i företagen genom att de anstäUda får större medbestämmande över sin miljö, i bostadsområdet genom att de boende får mera att säga tiU om, i den yttre miljön genom att samhällets inflytande förstärks. Denna demokratisering är ett värde i sig.

Debatten om företagsdemokrati kommer säkert att starkt stimuleras när löntagarorganisationerna under året preciserar sin hållning. Socialdemokratin har i Kramforsrnanifestet sagt ifrån att vi är beredda att medverka tUl att de fackliga kraven förverkligas.

De krav vi har tagit upp har med social rättvisa att göra. Det är fråga om ett förverkligande av ett jämlikhetsprogram. De innebär samtidigt ett verksamt medel att öka vår ekonomiska slagkraft. Däri ligger ingen motsättning.

Det är ett obestridligt faktum att drivkraften för den svenska reformpolitiken varit en strävan att skapa social rättfärdighet och större trygghet. Den har samtidigt varit en välståndsbildande kraft i det svenska samhället. Den har stärkt vår internationeUa konkurrenskraft.

Den erfarenheten gav oss 1930-talets krispoUtik, de stora sociala reformema, från folkpensionen tUl ATP, arbetsmarknadspolitiken och skolreformerna. Vi kommer säkert att göra samma erfarenhet när vi i praktiken fått genomföra den socialdemokratiska partikongressens beslut.

Det är givetvis viktigt att man inte sträcker de sociala ambitionerna

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

längre än de ekonomiska förutsättningarna medger. Det fär som alltid bli fräga om ett tålmodigt, långsiktigt reformarbete steg för steg. Strävan tUl social rättfärdighet är framför allt fullt förenligt med, ja, förutsätter en omsorg om produktionslivets viUkor.

Slutsatiäen blir denna; Det är viktigt att vi som utvecklat industrUand ligger långt framme när det gäller förnyelse av produktionen. Det är lika viktigt att vi ligger långt framme när det gäller förnyelse av människornas levnadsvillkor. Det är i sammansmältningen av dessa båda strävanden vi har att söka vår framtid.

Det räcker emeUertid inte att stat och kommun genomför sociala reformer, att samhället träder in när teknisk och ekonomisk förändring hårt drabbat enskilda människor; det behövs också en aktiv näringspolitik.

Steg för steg har vi de senaste åren byggt upp instrumenten för näringspolitiken. Delvis har det skett under strid, men den praktiska erfarenheten har som väntat i hög grad tystat stridslarmet. Jag tror t. ex. inte att vi i år behöver riskera någon motion om avskaffande av Investeringsbanken. Den har visat sitt värde. Det herr Bohman sade får väl tolkas som moderata samlingspartiets definitiva kapitulation inför Investeringsbanken.

De olika instrumenten på det industripolitiska området, den nya länsorganisationen, kommunindelningsreformen, den fysiska riksplane-rtngen, är delar i ett mönster som syftar tUl en bättre planering. En ökad planmässighet är en förutsättning för att vi skall kunna påverka utvecklingen, bestämma över vår egen framtid i demokratiska former.

Vi är ännu alls inte färdiga. Men redan nu ger näringspoUtiken bättre möjligheter tUl överbUck, en slagkraftigare planering och en aktivare insats från samhäUets sida.

Det är två aspekter jag i detta sammanhang särskUt vUl betona.

Vi behöver en bättre samordning av utbyggnadsplanerna. Behovet därav är klart dokumenterat bl. a. i den näringspolitiska rapporten och i samarbetsutredningens förslag. Annars riskerar vi ett påtagligt slöseri med resurserna. Denna samplanering kan man bara uppnå genom att på oUka vägar vidga kontaktytorna, förstärka planeringsresurserna, bredda debatten.

Vidare: Svenskt näringsliv står under de närmaste åren inför en rad besvärliga strukturproblem inom olika branscher. Skall de lösas på ett sätt som värnar sysselsättningen och främjar de ekonomiska framstegen, erfordras utan tvekan en aktiv medverkan från samhäUets sida. Ett samarbete mellan samhäUet, industrin och de anställda bUr sannolikt under de närmaste åren näringspolitikens viktigaste arbetsfält.

En näringspolitik med denna inriktning kommer att utsättas för angrepp. En del betraktar den som ett hot mot friheten, ett statens förkvävande grepp över det enskilda näringslivet. Andra vill tvärtom skUdra den som en gigantisk konspiration mellan staten och kapitalägama tUl förfång för det arbetande folket. Båda synsätten är Uka felaktiga. Det finns ingen anledning att dölja de påtagliga intressemotsättningar som finns i det svenska samhället, belysta senast i tidningen Metallarbetarens intressanta avslöjanden om de borgerliga partiernas överläggningar

omedelbart efter valet med det privata näringslivet. Men skall detta land ha en chans att hävda sig som ett av de mest utvecklade samhällen som finns och framför allt kunna gå vidare framåt, då måste vi också kunna finna förnuftiga vägar att samla krafterna i en gemensam satsning. Det är en linje som svensk socialdemokrati alltid följt. Den kommer vi att fortsätta.

Det ekonomiska läget ålägger oss i dag påtagliga begränsningar. Vi måste återstäUa balansen i våra affärer med utlandet. Det är mycket riktigt ett ultimativt krav som ställer anspråk på beslutsamma åtgärder från statsmakternas sida.

Vi måste hålla tUlbaka efterfrågetrycket i vår ekonomi. Det krävs en stram och återhållsam ekonomisk politik. Men minns därvid att vi i verkligheten har ett decentraliserat ekonomiskt system, där avgörande ekonomiska beslut träffas av enskUda företag, kommuner och landsting, av parterna på arbetsmarknaden och av de enskUda konsumenterna.

Vi bör av egnas och andras erfarenheter ha lärt oss något om betydelsen av men också om begränsningen i den ekonomiska poUtikens möjligheter. När man — i och för sig av goda skäl — talar för en ökad decentralisering, närdemokrati — eller vUka ord man nu använder — måste man vara medveten om att detta också med nödvändighet betyder en spridning av ansvaret, en positiv medverkan av de parter som bär upp en blandad ekonomi.

Detta är ofrånkomliga fakta. Men vi bör inte av problem och svårigheter förhäxas tUl passivitet. Vi måste bemästra problemen genom en offensiv, dynamisk politik som tar tUl vara den stora växtkraft och de utomordentliga möjligheter som detta samhäUe besitter. Denna tankegång ligger tUl grund för de förslag som föreläggs årets riksdag. Den kommer att sätta sin prägel på det programarbete som bedrivs och intensivt kommer att fullföljas inom vår rörelse.

Ett reformprogram med en sådan inriktning innebär att vi fortsätter att arbeta inom ramen för biandekonomin. Det är självklart, men behöver kanske understrykas inför alla uppjagade farhågor för plötsliga och drastiska förändringar som från tid tUl annan växer fram. Men det innebär ocksä en utveckling och en förstärkning av planekonomin. Det kommer obönhörligen att medföra en förändring av maktförhållandena — jag hoppas en fördjupad demokratisering, en ökad delaktighet och ett ökande bestämmande för människorna i de frågor, varav deras bärgning och deras framtid beror.

Söker vi slå vakt om det oföränderliga, då kommer den obönhörliga förändringen att drabba oss med brutal styrka. Söker vi däremot styra förändringen har vi möjlighet att leda den mot ökat inflytande och större trygghet. Den blir fastare förankrad om den formas ut under demokratisk medverkan, i en ständigt fortlöpande dialog i ett öppet samhälle.

Ett reformprogram med denna inriktning vilar fast på den demokratiska reformismens grund. Det välfärdssamhälle som byggts upp i värt land är visserligen ofärdigt, äimu fyllt av brister. Men det är på många sätt unikt. Och det är orimligt att förneka de utomordentligt påtagUga resultat ,som nåtts för att förbättra vanliga människors trygghet och välfärd. Det finns ingen anledning att låta medvetandet om ännu

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

ouppnädda mål undanskymma en känsla av stolthet över det som faktiskt uppnåtts.

Det finns en konservativ kritik mot välfärdspolitiken, som på sina håll i världen fatt karaktären av en reaktionär vind, som söker förringa möjligheten att genom en konstruktiv reformpolitik förbättra människors vUlkor. Den bottnar säkert ofta i känslan av hot inför de uppoffringar som reformpolitiken kräver av de bättre ställda. Den satsar i frihetens missbrukade namn på självhävdelse och egoism och riktar i grunden spjutspetsen mot den solidaritet och den förmåga tUl inlevelse i andra människors vUlkor som är reformismens kärna.

Det finns en annan kritik mot välfärdssamhällets reformism som förnekar framstegen, skUdrar förändring som försämring, fnysande avfärdar det tålmodiga demokratiska reformarbetet som betydelselöst. Denna kritik är fången i sina egna slagords fördömelse. Den står handfallen inför vanliga människors vardagsproblem. Den är ocksä i grunden konservativ.

Det finns egentUgen en sällsynt ohelig aUians meUan en reaktionär konservatism och en förment radikal anarkism. Den riktar sig mot de mänga människornas organiserade samverkan, som i en demokrati är den enda säkra grunden för en förändring av samhället och av maktförhållandena. När anarkister av olika varianter huserar med väldsteorier, som bara retar vanligt folk, kan privUegiernas försvarare sova lugnt om natten — i den män de inte väcks av sina egna barn förstås.

Demokratin och reformismen tål mycket väl en öppen och skoningslös kritik mot det bestående samhället. Därav kan man stundom mycket lära. Det kan bl. a. bidra tUl att förhindra att demokratin stelnar i sina former. Förutsättningen är att den behåller det grundläggande självförtroende som erfarenheten bör ha givit; den demokratiska vägen att förändra samhället har i praktiken nått bättre resultat än något annat samhäUs-system. Den har dessutom — i all sin ofullkomlighet — förmått slå vakt om märmiskornas värdighet och frihet.

TUl sist, herr talman; Man har på senare tid talat en hel del om samförstånd och samlande lösningar. Och så har man riktat blickarna mot socialdemokratin. Det mäste vara en naturlig strävan för varje regering att nå en sä bred samling som möjligt kring sina förslag. Man bör kanske likväl vara aktsam om orden. Två regeringschefer har nyligen vid sitt tUlträde förklarat som sin främsta ambition att samla nationen, företräda ett enat folk. Kort därefter framstår just dessa båda länder som mer splittrade än någonsin.

Det ligger utan tvivel ett värde i samlande lösningar i Sveriges riksdag. Det förutsätter en förmåga tUl öppenhet och hänsyn. Man skaU inte vara så svag ati: man låter prestige och futtiga smågräl stå i vägen för en uppgörelse, när denna är möjlig. Socialdemokratin kommer för sin del att för riksdagen lägga fram den politik som vi format ut efter en intensiv diskussion inom vär rörelse och som vi lagt fram för väljarna inför valet. Det blir sedan oppositionspartiernas sak att ta ställning. Erfarenheten fär visa hur långt samförståndet sträcker sig.

Det är emeUertid några ting jag skulle vilja framhålla.

Jag vUl än en gång understryka att värt ekonomiska läge kräver fasthet och handlingskraft i politiken. En överbudspolitik som skulle medföra en

försvagning av finanspolitiken kan endast leda tUl en påspädning av inflationen eller tiU en åtstramning av kreditpolitiken som drabbar den Önskade ökningen av industriinvesteringarna. Socialdemokratin kommer att slå vakt om den pä kort sikt möjligen impopulära men på längre sikt nödvändiga stramheten i den ekonomiska politiken.

Vidare: Det parlamentariska läget kan erbjuda frestelser tUl taktiska manövrer, till ett spel med nålstinget som mål och endagsrubriken som pris. Vinsten får dagsländans karaktär. Det kan däremot allvarligt skada respekten för politiken bland medborgarna och därmed de demokratiska värden de politiska partierna skaU värna.

Samförstånd är icke enbart en fråga om partiernas ställningstaganden i Sveriges riksdag. Det är först och främst en fråga om samförstånd meUan människorna ute i det svenska samhället, om deras önskemål, förhoppningar och drömmar. Om samförståndets pris är ett motstånd mot social förändring, ett avståndstagande från möjligheten att genom en aktiv reformpolitik förändra samhällsstrakturen efter människornas önskningar, då kan enighet i riksdagen betyda en djup splittring av nationen. Ibland mäste man kunna klart bekänna färg och välja sida. Samförstånd är i bästa fall ett uttryck för solidaritet. Och solidariteten mäste i främsta rummet gälla de sämre ställda i samhället, de som hotas av arbetslöshet, de som upplever otrygghet, de som av materiell knapphet hindras i sina bästa stämningars längtan.

Kring en solidaritet av denna innebörd skall socialdemokratin, med öppenhet och hänsyn, söka samla Sveriges riksdag.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HEDLUND (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle tro att åhörarna i mängt och mycket av vad statsministern sade kände igen vad som uttalats tidigare här i dag. Vi har förut talat om miljöpolitiken, bl. a. om boendemiljön, arbetsmiljön och fritidsmiljön. Vi har talat om företagsdemokratin, om nödvändigheten för de anstäUda att ha något inflytande över förhåUandena pä sin arbetsplats, osv. Vi har talat om lokaliseringspolitiken. Jag kunde inte finna nägra stora skUlnader mellan oss.

Vad beträffar nödvändigheten av återhållsamhet i fräga om utgifter var väl orden annorlunda, men innebörden var precis densamma.

Vi har också talat om nödvändigheten av att öka investeringarna för att bättre klara vår bytesbalans. Vi har även aUa klart uttalat samma mening i fräga om neutralitetspolitiken.

Jag uppfattade knappast herr Bohmans uttalande om EEC som att han på något sätt vUle skilja ut sitt parti från de övriga när det gäUer neutraUteten — men det må han ju svara för själv. Regeringspartiet och centern har sedan många årtionden drivit samma utrikespolitiska linje och haft samma utrikespolitiska grundsyn. Så långt jag har kunnat bedöma är den grundsynen numera gemensam egendom för aUa de demokratiska partierna i vårt land.

När det gäUer neutraliteten undrar jag emeUertid om vi ändå inte

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

syndar på nåden på en punkt. Vi vet att neutraUteten kräver god försörjningsberedskap i fråga om drivmedel, läkemedel och livsmedel. Om man får tro utredningar som gjorts på senare tid, så är det litet knappt med livsmedlen. Om jag inte missminner mig, sades det i den senaste skrivelsen tUl EEC för några månader sedan att vi förutsatte att vi skuUe kunna upprätthäUa — och har rätt att göra det — en självförsörjntngsgrad som gör det möjligt för oss att under rimlig tid uthärda en avspärrning. Jag har mte den exakta ordalydelsen i minnet, men innebörden var den. I dag görs det gällande att det inte är aUdeles säkert att vi har den beredskapen. Vi har inte i dag det lager av livsmedel som förutsatts. Att öka lagren i en situation när det blir besvärligt är väl inte så lätt. Och frägan är om vi inte får lov att tänka om helt när det gäller den så väsentliga livsmedelsförsörjningen, framför aUt då mjölkproduktionen. Den kombinerade mjölk- och köttproduktionen bildar kärnan i vår livsmedeläberedskap. Nåja, i dag har vi i alla fall inte det problem som vi hade 1967. Då hade vi överskott av dessa varor. I dag är det tvärtom.

Det nordiska samarbetet vUle vi driva sä längt vi kunde nå enighet med de övriga nordiska länderna. När det inte gick, fanns inte mycket mer att göra. Jag är emeUertid helt överens med statsministern om att vi nu skaU stödja de andra nordiska länderna i deras strävanden, så långt de önskar vårt stöd.

Vad gäller EEC vUl jag betona vad jag sagt förut i dag: Vi har helt enkelt inte råd att avstå frän att söka samarbete med EEC! Jag understryker pä nytt att frågan om formen för samarbetet bör kunna växa fram till en lösning vid de förhandlingar som nu pågår. Vi vet att en ökad friiiandel kan drabba en del av de svenska företagen. Den kan drabba rätt ojämnt, och då är det angeläget att se tiU att inte nägra få grupper får bära bördan för den förbättring som det hela får. Det är mycket angeläget att se tiU att sä inte sker. Här behövs samhäUets stöd. De anställda är viktiga, men glöm i detta sammanhang inte bort de små, idoga, mindre företagarna!

När jag hörde statsministern nämna att det fanns grupper som vUle låta det gamla klassamhället leva upp, så kände jag inte igen något från vårt parti i det sammanhanget. Inte någonting aUs! Och inte heller kände jag igen det där om gaspedalen. Vi har inte bilar där man kan sitta på gaspedalen!

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palmes magistrala föreläsning innehöll ju långa partier som jag i likhet med herr Hedlund helt kan instämma i. De sex punkter i vUka han sammanfattade socialdemokratins mål är såvitt jag förstår inte i något hänseende partiskiljande. Den deklaration han gjorde om hur högt vi bör sätta människors värdighet och frihet finner jag väl motiverad, inte bara för att den råkar stämma överens med hur jag själv uttryckt det, utan för att det är en fin och snygg sammanfattning.

Men det finns kontroversieUa punkter oss emeUan, som herr Palme gick ganska nogsamt förbi. Av de sex frågor som jag ställde snuddade han bara vid frågan om investeringsfonderna. Om annonsskatten inte ett ord! Det var en klädsam tystnad. Han kunde åtminstone ha svarat på frågan

om förslaget skaU remissbehandlas. Men kanske är det så väl att man redan kastat in handduken. Det vore roligt att få höra det.

Det råder samstämmighet mellan oss om den äldre arbetskraftens situation. Nog kunde herr Palme häUit med om att det är rimligt att vi genom AMS får fram en fullständig inventering av arbetsplatser för just dessa människor som nu drabbas av en onormalt härd utstampning.

Vi hade också en paraUell syn på EEC. Men jag kan inte hålla med om att det är rimligt att material bara ställs tUl partiledarnas förfogande. Nog borde regeringen ändå kunna medverka aktivt tUl att det materialet, som belyser verkningarna för det svenska näringslivet och löntagarna, kommer tUl aUmänhetens kännedom, om vi inte når fram till den förhandUngslös-ning som angetts av regeringen själv.

Vi snuddade bägge vid utbildningsproblematiken. Men inte ett ord om varför regeringen säger nej tUl att göra en objektiv, opartisk och förutsättningslös utvärdering av frågan om den nya skolan när sina egna mäl.

Inte heller ett ord om varför den av herr Palme själv utformade PUKAS-reformen skaU betraktas som helig och inte får rättas tUl, när den av dem som handhar den uppfattas som liggande pä "gränsen tiU knappologiskt vansinne".

Herr Palme snuddade ocksä vid finansdebattens nya roll, men vi får inte veta något om huruvida det är regeringens avsikt att på ett sådant sätt ta stäUning tiU det förslag som kommit från långtidsutredningen, att vi verkligen får en rejäl femårsplan att här diskutera.

Det är tydligt att herr Palme hade utarbetat hela detta anförande i förväg, och han tyckte väl inte att han hade tid att lägga in nägra ord om oss. Men det märkliga var att det plötsligt mitt inne i anförandet låg ett avsnitt där han fann det nödvändigt att moralisera över oppositionspartierna och deras förgångna. Vi hade retat upp honom, sade han. Men allt var som sagt mycket noga utskrivet hemma i förväg av herr Palme, så det hade ingenting att göra med vad vi hade sagt här i dag. Och jag är inte ett dugg rädd, herr Palme, för den fortsatta debatten. Herr Palme lovade ju att bli sig själv i fortsättningen efter den magistrala föreläsningen — först i replikerna skaU vi fä känna av den holmgång som är herr Palmes egen debattkonst.

Vi tycker det är bra att regeringen vUl vara fast och beslutsam när det gäUer den ekonomiska politiken — låt vara att det är kraftigt att begära att vi skall uppfatta den som fast och beslutsam när man accepterar en prisstegring för 1971 på nära åtta procent. Men det avgörande är vär fråga: Varför kommer denna fasthet och beslutsamhet först efter valet? Var det bara en tiUfällighet att socialdemokratin i valrörelsen vUle dimensionera ned problemen?

Herr Palme varnar rrug för att vara efterklok, men bör han inte rikta den uppmaiungen tUl sig själv? Jag har ingenting emot att gå tUlbaka tUl fjolårets siffror. De som herr Palme tog fram var sagoberättarens, de var gripna ur luften. SkiUnaden mellan våra faktiska budgetförslag och regeringens låg i fjol inom en promUle av den samlade budgeten. De siffror som herr Palme tog fram hänförde sig tUl ändringsförslagen i fråga om skattereformen, där vi klargjorde att vi tUl sista öret var vUliga att

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

täcka in kostnaderna för att skapa rättvisa åt vissa grupper.

Vad herr Palme helt glömde bort var emeUertid den uppmaning som oppositionspartierna riktade tUl socialdemokratin att tUlsammans med oppositionen sätta sig ned vid en stabiliseringskonferens, där vi skulle ha möjlighet att resonera oss fram tUl gemensamma lösningar som skulle ge löntagarna en berättigad känsla av att vi vUle slå vakt om penningvärdet. Då skulle vi också ha haft en annan situation beträffande de pågående avtalsförhandlingarna än den som nu råder.

Detta var ett generöst erbjudande tUl regeringen från oppositionen strax före ett val, men herr Palme vUle inte låtsas om det.

I slutet av sin magistrala föreläsning kom herr Palme fram till ett något neddämpait avsnitt om förutsättningarna för samarbete. Jag har ingenting att invända mot att samarbetet växer fram ur de faktiska diskussionerna. Men vad vi frän folkpartiets sida inte finner rimligt med hänsyn tUl de aUvarliga ekonomiska framtidsutsikterna och EEC-förhandlingarna är att skapa ett politiskt läge där socialdemokratin anser sig kunna säga tUl sina egna väljare; "Det är ju inga andra än kommunisterna som vill ha med oss att göra." Vi ser inte konstellationer av partier som ensamt avgörande — det är innehållet i politiken som kommer att bestämma vårt handlande. Vår huvudinriktning och våra mäl för en liberal politik är väl kända; dem står vi fast vid.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Också jag tyckte att statsminister Palme höll ett vackert anförande, nästan litet för vackert; jag reagerade negativt mot den anspråksfuUa — magistrala, sade herr Helén — och ensidiga redovisningen av vad socialdemokraterna har gjort och kommer att göra, vad oppositionen inte har gjort och inte kommer att göra. Det fanns ingenting av ödmjukhet inför en svär samhällsekonomisk situation, ingenting om de misstag som har begåtts vid den politiska bedömningen under de gångna åren. Det var återigen någonting av "hurra vad vi är visionära". Man frestas nästan att likt mötesledaren på ett politiskt möte för några år sedan efter anförandet utbrista: Ett fyrfaldigt leve för Konungen, fäderneslandet och föredragshäUaren!

Har herr Palme glömt bort att vi i dag lever i ett samhäUe med regleringsekonomi, att vi har prisstopp, en 25-procentig avgift på oprioriterade investeringar, att vi har reglerad kapitalinförsel och måst begära dispens hos OECD frän de regler som annars gäller? Har herr Palme glömt att vi ha:r en reglerad kreditmarknad, att vi har en ovanUgt hög räntesättning, att vi hade en starkare prisutveckling förra året än flertalet andra länder, att vi har högre skatter i vårt land än i något annat land, att vi har ett enskilt sparande — ett hushällssparande, som ändå är det centrala — som Ugger på hälften så hög nivå som 1965? Att vi har en hög kapitalbUdrUng kan ju bl. a. bero på att vi bygger sådana riksdagshus som detta. Vi ihar en lägre investeringstakt än flertalet andra OECD-länder och vi har en lägre bmttonationalprodukt än vad som motsvarar genomsnittet i OECD-länderna.Och för nästa år pekar finansplanen på en ännu mera avsaktad utveckling av bruttonationalprodukten och ett minskat utrymme för den enskilda konsumtionen. Man frestas att travestera ett

bekant yttrande och säga: Gå hem och läs finansplanen, herr statsminister! Där redovisas realiteterna.

Även statsministern berörde tUl sist reaUteterna. Efter mndmålningen av vad som krävs av samhället — och förvisso krävs det mycket och mer av samhället — gjorde han en reservation; "Vi kan icke sträcka de ekonomiska ambitionerna längre än de ekonomiska fömtsättningarna medger." Därmed är vi tiUbaka på den punkt där vi började, nänUigen vid vår kritik av den finansplan som egentligen inte skall diskuteras i dag och vår kritik av den regeringspolitik som har bedrivits under de senaste åren.

I det sammanhanget vill jag invända mot herr Palme, som gjorde gäUande att oppositionen ständigt skulle ha krävt en mindre offentlig sektor och ett minskat bostadsbyggande. Vad det har rört sig om har varit takten i den offentliga sektorns utveckling och takten i bostadsbyggandet. Vi behöver en utveckling av både den enskilda sektorn och den offentliga. Det är aUtså fråga om ett både-och inte om ett antingen-eller, det är fråga om att dela kakan pä rätt sätt och dessutom göra den större genom en effektiv stimulanspolitik.

Vi kommer inte ifrån de ekonomiska realiteterna. Hur gärna vi än vUl kan inte ens staten "trolla med knäna". Vi är beroende av omvärlden, vi kan inte — om jag förenklar resonemanget — köpa mera från omvärlden än vad vi kan sälja dit och ställa tUl förfogande i form av riänster. Där dras det en gräns.

Vi har frän vär sida under de senaste åren krävt att den offentliga sektorn i princip inte skall öka i snabbare takt än vad våra produktiva resurser medger. Det har varit en riksUkare som vi har stäUt oss bakom. Vi har blivit förhånade av regeringspartiets representanter, som påstått att vi därmed velat "rusta ned reformpolitiken". Hade herrarna på regeringsbänken följt vårt råd under de gångna åren, skulle man i dag inte ha befunnit sig i det tvångsläge som man har hamnat i och som finansplanen på ett mycket vältaligt sätt redovisar.

I ett avsnitt av sitt anförande gjorde herr Palme gäUande att planekonomin skuUe förstärkas. Vad detta egentligen innebär är svårt att bedöma. Kanhända var det bara ord utan egentlig innebörd, men om det ligger djupare avsikter bakom begreppet "förstärkt planekonomi", blir man orolig mot bakgrunden av de bedömningar som regeringen gjort då det gäller utvecklingen av vårt näringsliv och vår ekonomi. Jag nämner på nytt namnen Durox och Stekenjokk för att visa hur svårt det kan vara att planera och hur mycket bättre det är att decentraUsera än att lägga alla ägg i en och samma korg.

Några siffror kanske belyser svårigheterna, herr statsminister. I förra årets finansplan förutsåg finansministern en prisutveckling på 3,5 procent. Det blev 7 procent. Vår handelsbalans skulle stanna vid en förlust på 510 miljoner. Det blev I 330 mUjoner. Bytesbalansen skuUe stanna vid en förlust på 675 miljoner. Det blev 1 910 miljoner. Investeringarna skuUe gå upp med först 10,5 procent och sedan 15 procent. De gick upp med något över 7 procent. Det säger väl en del om hur svårt det är att planera även uppe på de Olympens höjder där statsministern vistas.

Slutligen tUl resonemanget om Bryssel! Om vi skulle trappa upp vår ansökan i dag och begära medlemskap, skulle det vara ett brott mot

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

neutralitetspolitiken, sade herr Palme. Det är nonsens. Men skuUe vi göra en sådan formeU upptrappning just nu, vore det förhandlingsmässigt olämpligt. Nu har vi bestämt oss för hur vi skaU ha det där nere, och att göra en ändring uunder pågående sonderingar vore oklokt. Därför har jag aldrig begärt detta, även om regeringen har förklarat att vär ansökan skaU vara "öppen" — vi har ju inte uteslutit medlemskap, herr Palme. Frågan står fortfarande kvar. Vad jag har hävdat - om jag inte minns fel har även herr Hedlund gjort det — är att vi från början borde ha försökt komma fram pä vägen: medlemskap med förbehåll för vår neutraUtetspolitik. Om inte det lyckats, skulle vi ha tvingats pröva andra vägar med de principiella och taktiska olägenheter som detta måste komma att medföra.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Mot herr Hedlund har jag inte mycket att invända mer än pä en punkt. Med hänsyn tUl hans rykte för ekviUbristik på det politiska området vUl jag säga att om det är nägon som jag tUltror att kunna sitta och trycka på en gaspedal och prestera någonting som i aUa faU ser ut som körning, så är det Gunnar Hedlund och centerpartiet.

Jordbruksproblematiken är reell och aUvarlig, och vi får tUlfäUe att diskutera den rätt ingående framöver i samband med det förslag om stödet tUl det norrländska jordbruket som kommer att framläggas under jordbruksförhandlingarna.

Nu skall man inte vara enbart negativ tUl en viss sänkning av mjölkproduktionen, eftersom den betyder dels att människor inte tar pä sig det slit som det innebär att sköta en Uten besättning av kor, dels att vi nationalekonomiskt sett slipper ett stort smöröverskott, som vi måste försöka bh av med på världsmarknaden. Det finns här inte bara minusposter utan också plusposter.

Om jag alltså är ense med herr Hedlund sä tyckerjag, med all respekt, att herrar Helén och Bohman var mer än lovligt gnäUiga. Herr Helén hade kommit på att han skulle säga att det var en magistral föreläsning som jag höU, och han ödde tiden med att upprepa detta fyra gånger. Dessutom satte han fart på herr Bohman, som fortsatte pä den traden ett tag tUl. Jag försökte verkligen med markeringar av politikens begränsningar framhålla ip:undlinjen i vår politik, framför allt sammansmältningen av en satsning på produktion och en satsning på att förändra levnadsvUlkoren. I början av anförandet bad jag också om tUlgift för att jag, i syfte att inte ta för lång tid i anspråk, viUe spara en del svar på era frågor. Men låt mig nu lämna några av dessa svar.

I sin sldldring av det mörka läget i svensk ekonomi framhöU herr Bohman att bruttonationalprodukten i Sverige är lägre än genomsnittet för OECD-länderna, och han sade att vår investering också är lägre. Jag vUl erima om att år 1969 var bruttonationalprodukten per invånare i Amerika 24 148 kronor. Därnäst kom Sverige med 18 400 kronor, därefter Canada med 17 800 kronor, Schweiz med 15 000 kronor och så de andra länderna med genomsnitt på 11 000— 12 000 kronor per invånare. Att då säga att vår bruttonationalprodukt skuUe vara lägre än genomsnit'tet tyder inte på särskUt utvecklat matematiskt sinne.

Det är samma sak med bruttoinvesteringarna. Sverige har 4 189 kronor i bruttoinvestering per invånare. På andra plats ligger Amerika med 4 107 och pä tredje plats Schweiz och Canada med 3 900. När det gäller den privata konsumtionen däremot ligger både Förenta staterna och Canada före oss och Danmark näst intill. Detta är verkligheten.

När herr Bohman sedan säger att det hade varit mycket bättre om vi hade gått långsammare fram med ökningen av den offentliga sektorn, så frågar jag honom; Vad är det som vi skulle ha hållit tUlbaka pä? Är det försvaret, polisen, pensionerna, arbetsmarknadspolitiken eller någonting annat? Man slänger ur sig en sådan generell tes som att det hade varit bra om vi gått fram långsammare med att bygga ut samhäUet, men var skuUe vi ha hejdat oss, vad skulle vi ha skurit ned? Är det inte så att denna utbyggnad av den offentliga sektorn har inneburit att vi förnyat en stor del av vårt bostadsbestånd, att vi har byggt ut skolan och gjort det möjligt för praktiskt taget alla ungdomar att få en 11 — 12-årig utbUdning, att vi byggt ut sjukvärden, byggt ut den sociala tryggheten?

Detta är ju positiva faktorer, detta är en styrka för oss. Har vi kanske inte ett bättre utgångsläge då än länder som ännu har kvar att bygga bostäder för befolkningen, att skapa en ny skola, att röja undan social nöd och omfattande fattigdom? Dithän måste de ju förr eller senare komma.

Jag ser denna utbyggnad av samhället som en stark intemationeU konkurrensfördel. Vi har hunnit så långt att nu kan vi marginalförskjuta utbyggnaden i industriproduktionens riktning.

Jag var kanske mycket litet polemisk i mitt inledningsanförande. Men jag var tvungen att ta upp detta med överbuden, ty jag visste vad ni skuUe komma att säga därvidlag — det har ni sagt i aUa uttalanden sedan den 10 januari. Det är ändå så, herr Helén, att folkpartiet beträffande budgeten för 1970/71 framlagt förslag som — det är vad vi har räknat fram, och jag vUl inte påstå att det slår exakt så, men det är i stort sett riktigt — skuUe innebära en försvagning av finanspolitiken med 916 miljoner. Detta är ett faktum, och då säger herr Helén: Men vi hade förklarat att vi var beredda att i efterhand täcka in alla dessa påbättringar tUl sista öret. Ja, efter valet skulle ni göra det — men ni kom aldrig. Ni röstade för budgetförsvagningarna på Helgeandsholmen, men ni framlade aldrig några förslag, ni röstade aldrig för någonting som skulle täcka igen hålen.

Jag vUl emellertid inte alls gräla om detta, ifaU vi kan få klart besked att ni inte kommer att göra om det. Det är därför jag har tagit upp saken. Det är ingen idé att bråka om spiUd mjölk. Mitt syfte var att förebygga ett upprepande. Jag upplever detta som en mycket viktig fråga i dag.

Sedan förödde herr Helén sin tid på att uttala sitt missnöje med att jag inte svarat på alla de frågor som han ställt, t. ex. om det när det gäUer PUKAS är nödvändigt att ha så korta kurser. Ja, det är ju UKÄ, andra myndigheter och institutionerna själva som primärt bestämmer detta. Vi har sagt i riksdagsbeslutet, att kurserna inte får bli så korta att man förlorar chansen tiU överblick. Men vi har faktiskt decentraUserat frågan — närdemokratiserat den i någon mån. Jag vUl emeUertid inte alls utesluta att Gårding kan ha rätt — det får visa sig.

Beträffande annonsskatten redovisades här vad olika socialdemokra-

Nr8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

tiska tidningar skrivit. På en punkt håller jag helt med t. ex. Ragnar Furbo i Värmlands Folkblad. Jag tycker också att Gunnar Sträng är en utomordentlig teoretisk begåvning, även om han dessutom har praktiskt handlag. Men denna debatt om annonsskatten och presstödet har varit intressant, ty den inlevelse i pressens ekonomiska villkor som man ådagalagt bör ju ha skjutit tanken pä en kommersieU television i detta land långt bort från tidningssidorna. Är man sä angelägen om pressens viUkor som herrar Bohman och Helén här varit — herr Helén har ju visat sig förnuftig när det gällt reklamfrägan — men samtidigt riktar det dråpslag mot tidningarna som kommersieU television skulle innebära, så hänger det hela inte alls Uiop.

IrUevelsen i andratidningarnas villkor betraktar jag ocksä som positiv. När vi i höstas tog upp risken för en monopolisering och faran för en pressdöd av mycket stor omfattning avfärdades vi ofta med en fnysning. Men nu har nästan varenda tidning här i landet med hela sin själ skrivit fast sig för andrahandstidningarnas bestånd, och det är två påtagliga vinster av debatten. Vi kommer att lägga fram förslag om annonsskatt och presstöd; vi arbetar med det. Och det är min förhoppning att det skall bli en bred samling i riksdagen kring de frågorna den dag förslagen föreligger. Vi fär se hur det gär. Som herr Helén mycket riktigt sade är det sakinnehållet i politiken som är det viktiga.

Jag skaU sedan ta upp några andra frågor. Herr Bohman gjorde i sitt första inlägg stort nummer av kommunisterna och utskottsförhandUng-arna. Jag viU då bara säga så här. Vi mötte från borgerligt håU den instäUningen att kommunisterna inte skulle få vara med i utskotten, inte på grund av deras få mandat utan därför att kommunisterna inte var demokrater. Det tycker jag en orimlig ståndpunkt. Har man släppt in ett parti i Sveriges riksdag, så får man väl också ge partiets representanter möjligheter att arbeta i riksdagen på normalt sätt. Och om man är god demokrat, så skall man inte använda från demokratiska synpunkter tveksamma motiveringar.

Vidare har vi ju ett nytt, mera proportioneUt valsätt vid valen till riksdagen, och det måste väl ocksä påverka valen i riksdagen. Och det har förts förhandlingar med de borgerUga. Om det skulle ha förelegat något smussel i detta fall, varför skulle då Rune Johansson, Ingvar Svanberg och alla de andra ha suttit här vecka ut och vecka in och försökt komma överens med de borgerliga? En annan sak är att det inte gick att komma överens.

Det speglade sig Utet av grättenhet och besvikelse i herr Bohmans anförande, och det tolkar jag så att de borgerliga trodde att de genom att skrämma med kommunistberoende skulle kunna tvinga den socialdemokratiska riksdagsgruppen tUl mycket stora eftergifter. Kom ihåg att det sista budet från borgerligt håll var att man själv skulle ha majoritet i åtta utskott och socialdemokraterna inte i något. Man trodde sig kunna skrämma oss med att "om ni inte går med på detta, så kommer vi att resa land och rike runt och tala om att ni är beroende av kommunisterna". Det lyckades de borgerliga dock inte med. Och sä fick man i stäUet en lösning som var ofantUgt mycket sämre från borgerlig synpunkt än vad man skulle ha uppnått med vad vi erbjöd, aUtså majoritet i fem utskott.

Det var väl den besvikelsen som nu kom fram i herr Bohmans anförande.

Vi betraktar inte detta som en ideologisk fråga utan som en rimlig metod att försöka ordna riksdagens arbetssätt.

Sedan skall jag något beröra ett par frågor som jag vill väva in i ett litet principresonemang. Vid remissdebatten för 15 år sedan höll Tage Erlander ett anförande över temat "de stigande förväntningarnas missnöje". I det expansiva välfärdssamhället hade människorna stora förväntningar inför framtiden och de förväntningarna riktade sig mot sådana ting som bostäder, skolor och sjukvård, vilka fordrade kraftfulla samhäUsinsatser. Och slutsatsen blev att en utbyggnad av den offentliga sektorn var ett väsentligt led när det gällde att öka människornas frihet i det moderna samhäUet. Sådana tankegångar satte också sin prägel pä den programskrift. Framstegens politik, som socialdemokraterna lade fram vid sin partikongress det året.

De borgerUga partierna begick i det läget det stora misstaget att försöka utmåla den offentliga sektorns ökning som ett hot mot enskUda människor. Man försökte skapa ett motsatsförhållande meUan samhäUet och den enskUda individen — det var framför allt högern och folkpartiet som gjorde detta. Och den ideologiska motsättningen levde med i den praktiska politiken under åtskilUga år.

I dag kan vi inte på samma sätt tala om ett missnöje som skapas av stigande förväntrungar. I dag är det rimligt att också tala om ett missnöje som beror på en växande oro inför framtiden. Likadant förhåller det sig i aUa utvecklade industrUäner — ja, egentligen i hela världen. Man kan ha oUka meningar om orsakerna tUl oron, men vi kan vara eniga om att de bl. a. är att söka i befolkiungsexplosionen, hotet om förintelse i ett kemiskt krig eller ett kärnvapenkrig, stormakternas moraUska bankruttförklaring i Vietnam och Tjeckoslovakien, mUjöförstöringen som hotar livsbetingelserna, våldet och brutaliteten som sprider sig över världen och rädslan för den tekniska utvecklingens och marknadskrafternas spontana konsekvenser. Människorna är rädda för att mista jobbet, rädda för att slås ut av förändringar och de upplever en oförmåga att fömtse, överblicka och påverka sin framtid. Det behövs oerhörda insatser, bäde internationeUt och nationellt, för att vända oron tUl förväntan och förtroende.

En nödvändig väg är vidgad demokratisering, större möjligheter tUl påverkan av den egna situationen. När centern talar om decentralisering, de moderata om direktdemokrati och folkpartiet om närdemokrati menar de delvis detsamma. Herr Helén har utvecklat denna tankegång länge. Jag tycker att hans motiveringar för närdemokrati är sympatiska och att de i dag var mycket välformulerade. Jag har absolut ingenting att invända mot dem. Herr Helén är emellertid fortfarande missnöjd med att jag sagt att han fört "fel" debatt. Jag anser emellertid att man gör det alltför lätt för sig när man talar om den i och för sig önskvärda närdemokratin och sedan höjer ett anklagande finger mot samhäUet och säger, att samhället har alltför stort inflytande. Konsekvensen bUr att i nästa led säga att vi måste ge mer åt marknadskrafterna, varigenom dessa kommer att styra aUt tUl det bästa. Och då ökar friheten.

Då blir talet om en fin demokratisering, samtidigt ett äterfaU i en

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

gammal borgerlig ideologi - samma ideologi med vUken de borgerliga en gång angrep samhällets kamp mot massarbetslösheten och massfattigdomen, samma ideologi med vilken de angrep ATP och ökningen av den offentliga sektorn.

Jag tycker att herr Bohman på denna punkt var oerhört konservativ. Han hade i sitt anförande ett avsnitt om demokrati, i vilket han riktade hård kritik både mot samhället och mot socialdemokratin. Fackföreningsrörelsen fick en stor släng av sleven, därför att den inte har kontakt med sina medlemmar. Han antydde att det var socialdemokratins och fackföreningsrörelsens fel att vilda strejker och liknande förekommer. Men det föresvävade honom tydligen inte att det finns arbetsgivare med i bilden. I herr Bohmans resonemang om demokratin fanns inget avsnitt när det gällde företagen. Han sade endast, att det är bra om företagen är lönsamma, eftersom det påverkar arbetsmUjön och trivseln i gynnsam riktning. Men man fick å andra sidan ta det lugnt när det gäUer åtgärder för att förbättra trivseln och mUjön om dessa skulle påverka lönsamhete;n — det var hans budskap. Enligt hans uppfattning skuUe friheten just bestå i att öka företagens och marknadskrafternas möjligheter — med andra ord det enskilda näringslivets makt.

Jag ansei att ett sådant synsätt är allvarUgt, därför att det enUgt min mening ökar oron och osäkerheten inför framtiden. Det gör människorna i ännu högre grad tUl lekbollar för anonyma marknadskrafter. Och mot en sådan grundläggande tankegång kommer det slags reaktioner som vi kan se i en del länder ute i världen, nämligen att somliga säger; Vi klarar oss nog, bara de andra hålls nere. Det är en tankegång i vars yttersta förlängning; — jag understryker det — jag fruktar den fascistiska polisstaten.

Andra blir desperata och säger; Låt oss slå sönder hela systemet, lät oss själva skapa katastrofen. Andra åter försöker gömma sig undan i knarkets, drogernas eller sekternas verklighetsflykt. I dess yttersta förlängning lijer sönderfallet och anarkin. Dä fär vi extremismen, polariseringen, söndersplittringen av en nation.

Man borde i stället säga; Låt oss i demokratisk ordning försöka styra marknadskrafterna, sä att de tjänar människorna, låt oss söka nå ett större mått av planmässighet och av samverkan på olika nivåer, lät oss gä samman för att på samverkans och solidaritetens grund lösa våra gemensamma framtidsproblem. Och om man vUl det kan man inte påstå att samhäUet skall ha mindre inflytande. Dess inflytande mäste öka, om det över huvud taget skall kunna överleva och lösa våra sociala problem.

Låt mig ta nägra exempel och därmed också svara herr Helén. Jag kan börja med frågan om den äldre arbetskraften, som han berörde. Vi håUer just på att försöka göra en inventering av den äldre arbetskraftens problem. Men hur var det 1968? Jo, man sade från borgerligt håU att man skulle kunna lösa dessa problem genom att genereUt släppa på den ekonomiska politiken. Då skulle det skapas sysselsättning, och då skulle de äldre också få jobb. Men vi ansåg att det inte skulle gå utan att vi måste använda selektiva metoder och imikta hjälpen på dem som blev arbetslösa. Vi gjorde det, men det räckte inte.

Vad har hänt? Jo, det vet vi nu. Vi har haft en exceptioneU

högkonjunktur med en exceptioneU arbetskraftsbrist. Samtidigt och paralleUt med detta har situationen för de äldre på arbetsmarknaden ändå blivit sämre, och allt fler slås ut som handikappade. Vad blir konsekvensen? Inte den som herr Helén trodde för några år sedan, då han varnade för den alltför mäktiga AMS och för samhället. Nej, vi måste ge samhäUet större spelmm på arbetsmarknadens område, införa lagstiftning och sådant — som vi just nu häller på att studera möjligheterna för — i syfte att skapa ett verkligt effektivt skydd för den äldre arbetskraften. Vi måste sätta in samhällets resurser för att lösa dessa problem. Här är inte samhället ett hot, utan det enda stöd som vi kan mobUisera.

Låt mig ta regionpolitiken. Jag är anhängare av decentralisering. Den mest fantastiska åtgärden i sådan riktning är kommunalskatteutjäm-rungen. I Norrbotten motsvarar den nu I 000 kronor per invånare, vUket betyder att en famUj i Norrbotten med två barn skuUe fä betala 4 000 kronor mer i kommunalskatt, om inte kommunalskatteutjämningen funnes. Transportstödet, lokaliseringsstödet är också centralt beslutade styrningar som människorna i respektive områden får ha hand om. Men vore det riktigt om vi sade tUl dem: Nu är ni så decentraUserade, att ni får klara er själva? Nej, de behöver fortfarande solidariteten från resten av landet.

Det talas om närdemokrati, men det är inte så enkelt som att människorna skaU kunna bestämma var och en i sitt Ulla område, i sin bygd och att man inte skall ha en mängd centralbyräkrater. Med sådant resonemang svär ni er fria från utvecklingen. Erkänn detta dilemma som måste vara ett samspel mellan en önskvärd utveckling av en närdemokrati, eUer vad man vill kalla det, och en större planmässighet på det sociala området. Annars når vi aldrig lösningarna.

Eller tag den fysiska riksplaneringen. Jag blev rörd när jag hörde herr Helén läsa delar av mitt tal hos Föreningen för samhäUsplanering för en del år sedan. Det var en dålig innovation att vi satte i gång med en riksplanering; inget av de borgerliga partierna hade krävt det. Jag fick inleda mitt tal med att säga att planering var ett fult ord i PHM-kampan-jens spår, men att vi nu skulle genomföra riksplaneringen. Det har sedan tagit längre tid än jag trodde, men planeringen bedrivs med öppenhet, precis som Lennart Holm har sagt. Vi kan emellertid inte låta aUt arbete avstanna i väntan pä att denna riksplanering förverkligas, utan vi måste fatta olika beslut i konkreta frågor. Vad som för mig har varit viktigt är att besluten skall fattas på ett sådant sätt att de passar in i ett långsiktigt mönster.

Vindelälven var ett typiskt fall, dä vi behandlade en konkret fräga. När vi behandlade den frågan sade vi oss att vi måste se aUa de återstående älvarna och bedöma dem som en helhet. Först då kunde vi ta stäUning beträffande Vindelälven. I fråga om Brofjorden sade vi oss att vi inte kunde besluta enbart om Brofjorden. Vi måste skaffa oss en överblick över läget för hela Västkusten och fatta ett beslut av riksplanekaraktär som täckte hela Västkusten. Det betydde att vi släppte fram en industriaUsering av Lysehalvön. Resten fick bli fritt för frUuftslivets behov. Det var just ett långsUctigt beslut, där man tog ett bredare grepp.

Folkpartiet gör det bekvämt för sig. Ett nej tUl Brofjorden är inte

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

vidare närdemokratiskt. Den överväldigande majoriteten bland bohuslänningarna vill ju ha sysselsättning och expansionsmöjligheter. De vUl inte ha en koncentration tUl storstäderna. Då säger herr Helén — och det är pä sätt och vis helt förklarligt — att vi får strunta i närdemokratin. Här måste ett statUgt planbeslut avgöra var man får industrialisera eller inte. AU right, då har vi fattat ett sådant beslut, vUket innebär att ett område fär industri men inte ett annat.

Men folkpartiet gör det Utet för bekvämt för sig, ty planering betyder att välja mellan olika alternativ. Trots aUt väsen har jag inte kunnat finna att folkpartiet har tagit ställning tUl Brofjorden. Folkpartiet säger inte ja eller nej utan skyller på att den riksplanering, som man själv aldrig har krävt men som jag startade en gång, ännu inte är klar. Men planeringen kan inte användas för att smita om hörnet. Man kan aldrig frånsäga sig ansvaret ati; fatta beslut.

Hela miljöpolitiken innebär att vi måste ha en centralare planering. Den är änru inte bra, utan vi måste utveckla den. Samtidigt kan vi ha ett lokalt inflytande, en decentralisering. Det är alltså 1970- och 1980-talens dUemma som måste lösas. Detta innebär inte på något sätt ett förhärligande av staten. Det har den demokratiska socialismen aldrig gjort sig skyldig tUt. Det innebär krav på en demokratisering av staten och samhäUet. Det är förenligt med kampen mot en tungrodd byråkrati, där den förekommer, och mot rester av en gammal överhetsstat där den förekommer. Det förutsätter en strävan att decentralisera och öppna nya möjligheter för människorna att påverka politiken. Ställer människorna växande krav pä samhället, fär människorna ocksä ta ett växande ansvar i decentraliseringens namn.

Det är däremot oförenligt med en tankegång, som det dess bättre fanns litet av hos herr Helén men dess värre mycket av hos herr Bohman, nämUgen att uppamma en fiendskap mot samhäUet och en motsättning mellan individ och samhälle. Det är en tankegång som aUtför länge har utgjort en kärna i en borgerlig ideologi. Då skaU man veta att alternativet tUl den demokratiska samhäUeliga vägen är till sist att utlämna människor som offer för multinationella företag, anonyma marknadskrafter och en s. k. spontan teknisk utveckling. Låt oss ha förtroendet att säga att vi skall gemensamt, planmässigt och demokratiskt pä alla nivåer styra utvecklingen mot en bättre framtid. Det är den enda väg som enligt min mening kan på längre sikt stUla en oro, skapa förtroende för demokratin.

Herr HEDLUND (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har bara tre minuter tUl förfogande nu och överlåter därför tUl herr FäUdin att redogöra för utskottsförhandlingarna särskUt i vad gäUer kommunisterna.

Jag tackar för betyget som god bilförare i samhället — inte bara i min ägandes bil. Jag tar också fasta på uttalandet beträffande vär beredskap och de åtgärder som där skaU vidtagas.

När jag nu tar mig friheten nämna några ting där centerpartiet varit pådrivande gör jag det därför att man har talat så mycket om vad som gjorts från skilda håll att jag tycker att vi också borde få vara med på ett hörn. Vi anser att vi har varit pådrivande när det gäller lokaUseringen,

dvs. när det gäUer att få ut näringsliv tUl glesbygderna och att hejda tUlväxten av storstaden. Vi har varit pådrivande när det gäUer miljöpolitiken, företagsdemokratin, decentraliseringen av bestämmanderätten och även beträffande kommunalskatteutjämningen.

Det är några saker som det finns anledning stryka under, sanningar som mäste bli bekanta för allt fler. En sak är att man inte kan fä löneförhöjningar totalt utöver de realpolitiska möjligheterna utan att det blir prisstegringar. Vi vet alla ocksä att idealet - inga prisstegringar aUs -inte kan uppnås, utan en viss prisstegring fär vi finna oss i. Jag tror det finns skäl att tala om detta. Vidare vet vi att konkurrensen mellan olika grupper gör det svårare för oss att hålla oss sä nära realnivän som vore önskvärt.

En annan sak som jag tycker det kan vara anledning att understryka är att framgång för näringslivet är framgång för oss alla. Det ger den gemensamma kakan som vi skall dela. Jag vet att finansministern har framhållit detta vid något tUlfäUe i nägon skrift.

Reformerna på utbildningens område har syftat tUl ökad jämlikhet. Möjlighet för var och en att få utbildning enligt sina anlag och intressen var en mälsättning. Det tycks råda en ganska utbredd uppfattning att språkfärdigheterna är sämre nu än tidigare, även när det gäller att hantera det egna modersmålet. Den nya skolan skall som vi vet ge en bättre förmåga att tala, även främmande språk, och det hälsar vi med tUlfredsstäUelse. Men det är Ula om andra delar av språkfärdigheterna försämras. Jag har även i ett tidigare sammanhang påpekat att vi skaU ha samklang mellan utbildning och arbetsmarknad.

När det gäUer samförståndslösrungar talade statsministern om att "vi kommer att lägga fram våra förslag". Jag vet inte om han menade att samförståndet skuUe bestå i att vi accepterar dem oförändrade. 1 så faU blir det nog inget samförstånd. Det måste förekomma resonemang om de olika förslagen antingen innan de läggs fram eller också därefter för att det skaU finnas någon täckning för orden samförstånd, samarbete och samarbetsvUja.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Efter ett sådant anförande som herr Palme höU nyss framstår vär replikrätt som ännu mera orimlig. Den begränsning som vi har var en av anledningarna tUl att jag snubblade pä orden och gjorde mig skyldig tiU en felsägning som herr Palme borde ha begripit var en felsägning om han tidigare hade deltagit i de ekonomiska debatterna. Vad jag syftade på var naturligtvis ökningstakten för bruttonationalprodukten och investeringarna.

Om vi har en hög absolut nivå på våra investeringar krävs det att vi ökar investeringstakten snabbare än andra länder. Jag har många gånger tidigare påvisat att det är betydligt dyrare att underhäUa ett trevåningshus än en mycket Uten käk. Det borde herr Palme som sagt ha begripit.

IndustrUandet Sverige måste följa med i ökningstakten. Det har vi inte gjort utan vi har släpat efter i förhåUande tUl andra länder. Då jag nu och tidigare begärt att tUlräckliga resurser skulle avdelas för att bygga upp den produktiva apparaten frågar herr Palme; Vad viU herr Bohman spara

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

på — försvaret, polisen? Det är samma fråga som jag alltid får av finansminister Sträng. Herrarna bortser helt från dynamiken i utvecklingen, nämligen att vi genom att bygga upp våra produktiva resurser i tiUräckligt stor utsträckning kan producera mera och få mera över i samhäUet. Jag påvisade nyss att bara en procents större ökning av bruttonationalprodukten skulle ge oss 1,5 miljarder mera att dela på. Det är den problematiken som statsministern tydligen aldrig har velat lära sig, och det är den problematiken som varit avgörande för vår kritik emot regeringen på det här området.

Jag gjo:fde i avsnittet om demokratin ett försök att beskriva hur den enskilda människan upplever sin vardag. Jag tror inte att någon av dem som sitter i den här salen eller på läktaren anser att den beskrivningen var felaktig. Sä upplever de enskilda människorna sin situation i dag. Och vi bör diskutera hur man skall bära sig åt för att ge dem en känsla av ett större medansvar, ett större medinflytande, större möjligheter att påverka sin egen tUlvaro och sin egen miljö.

Jag medger, att jag inte talade sä mycket om arbetsgivarnas skyldigheter, men jag pratade en timme, och jag tyckte nog att det var i längsta laget. Det är klart att jag kunde ha tagit upp även arbetsgivarnas skyldigheter. Jag hade kunnat tala om SJ och om problematiken SJ;s sociala ansvar och de marknadsproblem som SJ har att lösa, och mänga, mänga andra sådana frågor. Men jag sköt in mig rätt hårt på arbetsmiljön och identifierade mig med finansminister Gunnar Sträng, som i oUka sammanhang har påvisat — jag tycker att han skaU ha beröm för detta — att om vi inte har lönsamma företag i vårt land, då klarar vi inte de många olösta problemen och de brister som finns kvar i det svenska samhäUet. Jag tror att den saken förtjänar att åter och åter igen upprepas inför de många människor, som inte tänker pä de ekonomiska sammanhangen. Det finns tUlräckligt många som skriker och pratar och bara begär, men ge dem mod pä färden ocksä en bit av realiteterna i tUlvaron. Det trorjag de har nytta av.

Herr HELEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Alla har väl nu klart för sig att herr Palme avsiktUgt sparar de långa svaren tUl replikerna, då han har obegränsad tid och vi bara tre minuter var.

Han kommer nu med mytbUdningen om utskottsförhandlingarna och glömmer att redovisa att det var socialdemokraterna som bröt dem utan att undersöka de slutliga kompromissmöjligheterna.

Han kommer med en mytbildning om riksplaneringen. Det finns, herr Palme, ingen redovisad fysisk riksplan för Västkusten, inga remisser, inga alternativ, ingen riksdagsbehandling. När herr Palme talar om att man tagit ett riksplanebeslut för Västkusten, sä sviker han de idéer som han själv förde fram 1966 och fortfarande braverar med.

I fräga om ätgärder för den äldre arbetskraften krävde vi år 1968 liksom LO tidsbestämda generella åtgärder och begärde samtidigt en inventering av arbetsuppgifter för den äldre arbetskraften. Då kunde ni ha börjat.

Och så kommer mytbildningen om annonsskatten. Den skulle aUtså

vara tUl för att stoppa kommersiell TV. Det var verkligen en präktig vurpa. Om det är sä man skall förstå huvudsyftet med detta huvudlösa förslag, ring dä Sveriges Radio och tala om att det finns riksdagsbeslut. Men ring inte Sveriges Radio för att stoppa sanna nyheter.

Men det allvarligaste är frågan hur det skall bU med balanseringen av budgeten. Vi hade i fjol ett läge där vi sade att vi var vUliga att i utskotten gemensamt komma överens om finansiering av önskvärda reformförslag. Det kunde ni ironisera över, för då hade ni egen majoritet. Men nu är ni en minoritetsregering och kan därför inte ironisera bort den situationen. Vi är som jag sade i mitt första inlägg beredda att i utskotten förutsättiungslöst resonera om den ekonomiska stabiliseringspolitik som är nödvändig och rimlig. Vi är beredda att ta det fulla ansvaret för de ätgärder som är nödvändiga. SkaU jag fatta statsministerns uttalande så att ni inte inser att i den nya situationen sådana allvarliga och förutsättningslösa resonemang skulle kunna föras i utskotten? I så faU är det djupt beklagligt, herr Palme.

Jag är ledsen om jag i min förra replik genom brådskan lät litet gnäUig — det är verkligen inte min natur. Jag vädjar tUl statsministern att när han nu har obegränsad tid — låt vara att TV-kamerorna slutar arbeta om några minuter — ändå begagna detta tUlfälle att tala om att ni menar allvar med den kompromissvUja som Ni talade om i slutet av Ert långa inlägg. Då kan den här allmänpolitiska debatten åtminstone har fört oss ett steg vidare i svensk politik.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Under två tredjedelar av sitt irUägg nu var tyvärr Gunnar Helén lika gnällig som gången före. Det är faktiskt inte i något slags konspiration utan av rimlig hänsyn tUl kammarens tid som jag har lagt upp mina svar på det här sättet.

Tanken att vi skuUe föreslå annonsskatt för att hindra reklam-TV är helt gripen ur luften. Jag sade bara att om annonsskatt är så farUg för tidningarna, hur farlig måste då inte en kommersiell TV vara? Det var detta enkla konstaterande jag gjorde. De som vill ha kommersiell TV har genom motståndet mot annonsskatten slagit undan benen under sig själva för framtiden.

När det gäUer riksplanen var det faktiskt så att vi fattade ett beslut av riksplanekaraktär, där vi tog hänsyn tUl hela Västkusten. En total riksplan finns inte, men vi var tvungna att ta ett beslut, och då fick vi täcka in hela Västkustens behov. 1 det här läget måste man ta stäUning och inte vänta. Jag tycker folkpartiet gjorde det enkelt för sig. Man skuUe sUppa gå tUl bohuslänningarna och säga; Nej, ni skall inte ha något raffinaderi i Lysekil, utan Lysekil får förtvina! Det slipper man säga. Man säger i stäUet; Vi kan inte ta ett beslut nu, utan fär vänta pä en plan. På samma sätt slipper man gå tUl Göteborg, som kämpar för sina intressen, och säga: Vi skall släppa fram ett raffinaderi. Man slipper alla obehagligheter genom att säga: Vi skall vänta.

Det kan aldrig vara god planering. Planering är att välja meUan olika alternativ.

TUl herr Bohman vUl jag säga att det inte är så uselt med en ekonomi

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

som under 1960-talet har utvecklats med 4 procent per är - mycket snabbare än någonsin tidigare. Under de två senaste åren har ökningen varit 5,7 procent och 4,3 procent. ProcentueUa ökningar är svåra att nå, då som nu, därför att vi ligger så högt och har sådan begränsad arbetskraft. Men titta på produktivitetsutvecklingen hos de enskUda människorna i svensk industri! Den är inte dålig.

Vad min kritik gällde var följande! När herr Bohman talade om företagssidan, fanns hela tiden lönsamheten med som gräns för möjligheterna tUl förbättring. Men när han talade om samhället, fanns inte detta resonemang med alls. Det var bara en hård kritik mot en kall stat. Det fanns inget försonande hos detta samhälle.

Det anser jag vara en total brist pä balans. Det är icke en verklighetsbeskrivning av det svenska samhället.

Så några ord om samförståndet. Visst lägger vi fram våra förslag — vi kan inte göra annat. Det är möjligt att man har resonerat pä förhand, och man får fortsätta att resonera i efterhand. Men vi måste utgå ifrån vår politik. När de andra tagit ställning frän sina utgångspunkter, då får vi se om det finns nägon möjlighet att föra oss samman. Det är sä man mäste bedriva samförståndspolitik.

Herr Helén blev mot slutet väldigt magistral och lämnade det gnäUiga skedet, och det var bra. Vi har ju ett särskilt utskott, finansutskottet, som skall behandla hela den ekonomiska politiken. Där har man möjlighet att öppet diskutera om stabiliseringspolitiken och ställa förslag. Jag har sagt att vi aldrig kan vara så bundna av prestige att vi säger oss, att inga andra förslag än våra egna är värda att övervägas. Vi fär se på förslagen först. InnehåUet är avgörande. Men det jag har varnat för är en tävlan i ö\'erbud, ty då förstör vi mycket mer än vi kan gagna något enskUt parti. Det fär dä erfarenheten visa. Och det som gäUer finansutskottet måste i rimlighetens namn gälla alla andra utskott.

Vi kommer ju tUl slut fram tUl det, att de aUmänna talesätten inte leder längre än tiU en viss punkt, när man talar om samförstånd. I nästa skede blir sakinnehäUet det avgörande. Dä blir frägan om man kan bedriva en resultatpolitik, som Gunnar Hedlund brukar säga, eller inte.

TUl sist, herr talman, bestrider jag inte alls att Gunnar Hedlund är en utomordentligt skicklig bUförare i politiken. Det var menat som ett beröm. Ha:n är inte aUtid helt trafiksäker, men det är den andra sidan av bUden.

Herr förste vice talmannen anmälde, att herr Bohman anhåUit att tUl protokollei; fä antecknat, att han inte ägde rätttUl ytterligare replik.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Om man har släppt in ett parti i Sveriges rUcsdag, bör det också ges normala möjUgheter att arbeta här, sade herr Palme. Det var ju vänligt att släppa in oss - jag skaU inte gå vidare in på den saken - men herr Palme skulle nog dra slutsatser av sin ståndpunkt också när det gäUer debattordningen. Nu har fyra partier lagt beslag på hela den tid, under vUken direkt radio- och TV-utsändning pågår från remissdebatten. Sändningen slutar kl. 15. Planeringen är perfekt: Nytt hus, samma gamla innehåU.

Herr talman! Två huvudlinjer står aUtmer emot varandra i politiken. Anhängarna av den ena anser att samhällsbygget i huvudsak är färdigt och att det inte behövs några stora sociala reformer, ännu mindre någon grundläggande förändring. De problem som finns och uppstår skaU lösas genom utveckling av det kapitalistiska samhället. Den andra linjens anhängare hävdar däremot att nuvarande ägare- och maktförhåUanden omöjliggör en lösning av tidens brännande problem. Det krävs en grundläggande förändring av samhället. Produktion och samhäUsliv i övrigt mäste bygga pä nya principer, på socialistiska grundvalar.

Företrädarna för den första linjen har utvecklat sina synpunkter i 1970 års långtidsutredning, i årets finansplan och Industriförbundets skrivelser. De är anhängare av svensk anslutning tUl EEC och av den nuvarande regionpolitiken, som skapar en allt starkare obalans mellan oUka delar av landet.

Anhängarna av den andra linjen säger nej tUl svensk EEC-anslutning och kräver en helt ny regionpoUtik, som åt varje län skapar fuU effektiv sysselsättning utan avfolkning. De betraktar långtidsutredningen och dess omsättning i årets finansplan som uttryck för borgerUga, kapitalistiska värderingar och förkastar dem som grundval för arbetarrörelsens politik.

Motsättningarna meUan dessa bägge huvudlinjer i politiken är inte nya. De återspeglar klassmotsättningarna i det kapitaUstiska samhäUet och är Uka gamla som detta. De formulerades t. ex. av Axel Danielsson i en artikel skriven år 1892. Han sammanfattade den första linjen på följande sätt: "privataffär, banker, arbetsmarknad, pengar, ränta, jordegendom osv., med andra ord; bibehållande av det kapitalistiska samhällets produktions- och distributionssystem". Den andra linjens program var enligt Danielsson: "politisk och yrkesmässig organisation av arbetarklassen, kamp under sträng disciplin mot kapitalet, utbredning av ekonomiska kunskaper bland massan, parlamentarisk verksamhet av kritisk och agitatorisk art, reformarbete efter vissa bestämda metoder, varigenom en social revolution förberedes och underlättas". Det första programmet benämnde Axel Danielsson liberalism — och det omfattades av borgarklassen — det andra socialdemokrati, och för detta stod arbetarrörelsen. Svensk socialdemokrati har alltså inte aUtid följt de linjer som herr Palme tidigare under denna debatt utvecklat. De ledande inom dagens socialdemokrati har övertagit det liberala programmet.

Den debatt som förs meUan den socialdemokratiska regeringen och de borgerliga partierna gäller därför — det har också framgått av dagens debatt - inte samhällets grunder. Den gäUer enbart olika synpunkter pä förvaltningen och skötseln av det kapitaUstiska samhället. Därigenom utnyttjas inte den stora kraft som den socialdemokratiska rörelsen besitter och den massanslutning som partiet har i arbetarklassens intresse. Om denna kraft i stället sattes in för att bryta storfinansens maktstäUning, skulle en verklig samhäUsomdaning kunna äga rum. Nu finns det många socialdemokratiska partimedlemmar och väljare som kritiskt frågar var rörelsens sociaUstiska idéer finns gömda i långtidsutredningen och finansplanen.

Samtidigt växer inom olika grupper och rörelser fram en aUt starkare kritik av normer, värderingar och utvecklingslagar vUka har sin grund i

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

det kapitalistiska systemet. AUt fler förstår att produktion och samhäUsUv måste baseras på andra principer än profit och hänsynslöshet. De märker att mycket av det som kallas välstånd tUlkommit tUl priset av miljöförstöring och förgiftning, att standardhöjningen delvis är skenbar, delvis har dyrt betalats av lönarbetarna med förslitning av kroppar och nerver. Vi blir inte friare med större avbetalningsskulder och härdare ackordsarbete. Vi blir inte tryggare av att hela regioner avfolkas eUer av att vi måste omskolas vart femte år. Vi får inte bättre service när avstånden blir längre tUl arbetsplats och butik. Välståndet stiger inte med antalet nedlagda trafiklinjer i glesbygden och antalet nyinflyttade i trista förortsområden. Värt människovärde ökar inte med kapitalets koncentration och byråkratins makt.

Det räcker inte med att satsa pä så stor produktion som möjligt. Vi måste också granska vad produktionen består av och söka bedöma om det är sådant som människorna själva har behov av och vUl ha. Kravet på en mera rättvis fördelning måste ocksä stäUas i förgmnden. Nu växer klyftorna i fördelningen av inkomster och förmögenheter och klassam-häUet finns kvar pä aUa områden. Låginkomsttagare, pensionärer och barnfamiljer måste äntligen stäUas i centrum för politiken och erhåUa en rimlig standard. Prisstegringen måste stoppas, priser och hyror sänkas genom att mervärdeskatten tas bort på livsmedel, genom räntesänkning.

Ståndpunkter och krav som jag nu nämnt företräds inte enbart av vänsterpartiet kommunisterna utan även av växande delar av den fackUga rörelsen, av ungdomsorganisationer liksom av frontorgaiusationer över partigränserna. Men deras plats pä den politiska kartan är framför aUt tUl vänster. De krav som måste stäUas på den socialdemokratiska regeringen är enligt vår mening att den omprövar den huvudlinje som kommer tUl uttryck i årets finansplan och i stäUet beslutar sig för en öppning åt vänster i politiken. Utan en sådan öppning åt vänster ges ingen lösning i arbetarklassens intresse av dagens brännande problem och kan inte heUer någon hållfast grund läggas för framtidspolitiken. Risk finns dä för att de borgerUga partierna i nästa val erövrar en majoritet i riksdagen.

Vänsterpartiet kommunisterna fortsätter att verka för en vänsterkurs i politiken såväl ute på arbetsplatserna och i bostadskvarteren som i riksdagen. Vi intar här ingen vågmästarställning, som det ibland brukar sägas och som också har påståtts i den föregående debatten, utan representerar ett socialistiskt parti som i alla politiska frågor kommer att försöka påverka avgörandena i löntagarnas intresse och utifrån socialismens idée:f.

Regeringen motiverar sin finansplan med att jämvikt mäste skapas i de utländska betalningarna, men det finns andra metoder att klara den uppgiften än att ensidigt satsa på de kapitalistiska företagens intressen. Under förra året tUlät man en spekulativ uppbyggnad av företagens lager med över 5 miljarder kronor, i betydande utsträckning genom import. Lageruppbyggnaden antas bli mindre i år, men den beräknas ändå uppgå tUl ett par miljarder kronor. Denna spekulativa tUlväxt i lagerinvestering-ama har varit sä stark att den mellan första halvåret 1969 och första halvåret 1970 motsvarar en ökning av bmttonationalprodukten under samma tid med meUan 4 och 5 procent. Samtidigt försvagades meUan

dessa perioder handelsbalansen med cirka 950 miljoner kronor. Sambandet är klart. Men varför gjordes inga som helst ingripanden mot denna spekulation? Är det bara löntagarna och de små konsumenterna som regeringen vågar sig på?

Värt parti har under en följd av är krävt en hårdare tUlämpning av valutalagstiftningen men länge mötts med beskedet att detta inte var möjUgt på grund av Sveriges internationella åtaganden. En viss åtstramning gjordes för något är sedan, men den är otUlräcklig. Vi anser att en skärpning mäste göras och strängare regler tiUämpas när det gäUer aU verksamhet som reser anspråk på valutan.

Regeringens politik går ut på att öka export och investeringar på bekostnad av konsumtionen. I finansplanen hävdas att denna politik också skulle leda tUl förbättrmgar av arbetsmiljön och tUl en bättre regional balans. Påståendet torde vara falskt. En del av problemen i arbetsmUjön sammanhänger visserUgen med äldre, omoderna arbetsplatser, men tUl övervägande del finns arbetsmiljöproblemen i den moderna industrin med löpande band, MTM, hets och stress för arbetarna. Teknisk modernisering av industrier löser alltså i och för sig inte problemen. För en lösning krävs makt för arbetarna i företagen. Men regeringens poUtik, som den linjeras i finansplanen, kommer i stäUet att ytterligare öka storfinansens makt.

På liknande sätt är det med regionproblemen. Påståendena att dessa nu är på god väg att lösas är verkligen överdrivna. Den regionala obalansen fortsätter att växa, och denna process kommer att ytterUgare skärpas med regeringens politik.

EnUgt låginkomslutredningen fanns det 1966 nära 400 000 personer som på grund av öppen arbetslöshet och meUan 600 000 och 700 000 personer som på gmnd av dold arbetslöshet endast delvis eller inte alls hade något förvärvsarbete. Summan av öppen och dold arbetslöshet utgjorde med andra ord grovt räknat en miljon personer eUer drygt 20 procent av arbetskraften. Samma utredning konstaterar att av de anstäUda, de som var i arbete, hade drygt 18 procent en total inkomst understigande 10 000 kronor och cirka 35 procent en total inkomst understigande 15 000 kronor. HärtUl kommer över 200 000 människor, som helt saknade inkomst och var hänvisade tUl socialvården för sin försörjning.

En stor och växande grupp människor i samhäUet löper risk att stäUas vid sidan av arbetsUvet redan då de är i arbetsför ålder, därför att de skadats i arbetet eller inte uthärdar den uppdrivna exploateringen. Medicinska experter har beräknat att denna grupp utgör 10 procent av landets befolkning eUer över 800 000 människor. InbUlar sig regeringen verkligen att den politik man fastlägger i årets finansplan kan lösa dessa problem?

Regeringen har länge talat om jämlikhet. Nu säger den att först måste man öka exporten, öka investeringarna, stödja de kapitalistiska företagen med skattelättnader, bankkrediter och statUgt förmedlade lån, sedan kan man börja fundera pä jämlikheten igen. Regeringens valspråk tycks vara, med en travestering av Tolvskillingsoperan; Först kommer profiten, sedan kommer moralen.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Det är denna princip som ett växande antal människor — i arbetarklassen, bland ungdomen — vägrar att acceptera. De kräver att de arbetande människorna och deras behov och intressen skall bestämma utvecklingen, inte kapitalets profitkrav.

Regeringen borde vara medveten om att stark kritik mot långtidsutredningen och dess slutsatser kommer inte endast frän kretsar som står tUl vänster om det socialdemokratiska partiet, utan också från starka grupper inom det egna partiet. Tidskriften Fackföreningsrörelsen anser "att hela utredningen baseras pä en förlegad, borgerligt influerad syn pä samhäUsekonomins funktionssätt". Chefen för LO :s utredningsavdelning, Clas-Erik Odhner, säger; "Utredningens slutsatser präglas i hög grad av ett tekniskt-ekonomiskt och fmktansvärt begränsat synsätt, som är en kvarleva frän den tid då BNP-begreppet på ett helt annat sätt än i dag motsvarade välfärdsmälsättningarna." Och Aftonbladet, LO:s tidning, skriver om långtidsutredningen att "vad som skenbart förefaller vara en objektiv statlig utredning i själva verket är en skrift som baseras på borgerliga politiska värderingar".

När finansrrunistern och regeringen signerade årets finansplan visade de därmed att de stmntar i den kritik som riktats mot 1970 års långtidsutredning. Eller kanske vUl de inte förstå den. I vilket faU som helst, regeringen gör sig därmed skyldig tiU en politisk omdömeslöshet. Kritiken mot långtidsutredningen gäller nämligen ett av de största problem som varje regering står inför i dag i de moderna industrialiserade samhällena.

Frågan gäUer; skaU man fortsätta att bara slentrianmässigt använda summan av landets produktion av varor och tjänster — bruttonationalprodukten - som mätare pä utvecklingen, välståndet eUer vad det nu kallas? Mäste man inte komma längre och i stäUet direkt ha som mälsättning en ökning av människornas välfärd? Denna frågeställning har aktuaUserats av många företeelser.

I dagens samhälle finns det mänga typer av »överflödsproduktiom> som inte tjänar något förnuftigt ändamäl. Redan etablerade varor ändras ständigt, ofta i oväsentUga detaljer, t. ex. kläder och bilar, för att öka konsumtionen. Reklamen skjuter in sig pä prestige- och modernitetskrav. Det framställs ständigt nya produkter vUkas berättigande ofta kan ifrågasättas. Förpackningar och embaUage bidrar tUl att öka varukon-sumtionen och drar inte bara stora kostnader i sig utan också för renhåUnmg och destruktion. Den yttre miljön förstörs och naturkapital fördärvas genom ohämmad exploatering och kapitalistisk produktion för profit. Människor sUts ned fysiskt och psykiskt i produktionen och i ett samhäUe som inte är byggt för att motsvara deras behov.

Bruttonationalprodukten ökar genom produktion av krigsmateriel — Industriförbundet viU ju nu att vi skall gä ännu längre på den vägen — , genom kvaddning av bilar som kräver reparation eller nyinköp, genom trafikolyckor som leder tUl långvariga sjukhusvistelser, genom att samma finansgrupp både förgiftar naturen och framstäUer och säljer medel för mUjövården.

Människor stöts i allt större antal ut ur produktionslivet, och avfolkningsbygdema får allt svårare att överleva, men bruttonationalpro-

dukten ökar.

Jag vUl fräga regeringen — här kanske jag fär vända mig tiU det enda närvarande statsrådet fru Odhnoff; Är det inte hög tid att ställa målsättningen för samhäUspolitiken på ett vidare sätt? VUl regeringen som en första åtgärd ta initiativ för att framlägga en annan typ av långtidsutredning som utgår just från dessa vidare målsättningar?

Den typ av kritik som jag här erinrat om kaUas ibland kritik mot konsumtionssamhället eller överflödssamhället. Det kan vara missvisande termer. AUa människor lever verkligen inte i överflöd eller har en tUlräcklig konsumtion i dagens svenska samhälle. Jag har redan erinrat om läginkomstutredningens uppgifter, och de sakförhållanden som ligger därbakom är det inte svårt att få kontakt med. Det gäller låginkomsttagare av olika kategorier, stora barnfamiljer, ensamstående kvinnor med mycket låga inkomster, pensionärer, pä olika sätt handikappade, skadade i arbetsUvet, dem som drar sig fram genom arbete i s. k. skyddade verkstäder, socialt utstötta, dem som stannat kvar i avfolkningsbygderna, utlandsfödda arbetare i storstädernas slumområden. Det är långt kvar tUl jämställdhet i samhället och det blir ännu längre kvar om finansplanens och långtidsutredningens målsättningar genomförs.

Det är nödvändigt att kämpa för en bättre fördelning av inkomster och förmögenheter, som innebär att de sämst stäUdas standard förbättras och deras liv blir lättare. Pensionsåldern måste sänkas för aUa tUl 65 år, pensionsbeloppen höjas i betydligt raskare takt än vad som nu sker. Utbyggnaden av daghemmen har släpat efter i många år och vad som nu föreslås är otUlräckligt mot bakgrunden av att enbart under 1970 ytterUgare 50 000 kvinnor gick ut i förvärvsarbete av vUka hälften hade barn i förskoleåldern. Bostadsbyggandet får inte pressas ihop som ett dragspel därför att exportindustrin reser anspråk. Planerna på att slopa hyresregleringen måste bekämpas, eftersom hyrorna genom en sädan åtgärd skulle öka ännu mera. Kampen för en bättre arbetsmiljö blir effektiv endast om den leder fram tiU så stränga normer för buUer, förgiftningsrisker osv. att denna typ av skador i arbetslivet helt kan eUmineras. Lönarbetarnas möjUgheter att erövra ett verkligt inflytande inom företagen och på sina egna arbetsvillkor mäste underlättas genom förbud mot bestämmelser av typen § 32 och avskaffande av strejkförbudet i kollektivavtalslagen.

Ansträngningarna att förbättra löntagarnas och pensionärernas lev-nadsviUkor underlättas om det blir en sädan prövning och en sådan ändrad inriktning av hur tUlgångarna i samhället används, som jag förut har talat om. Olika användningssätt av tUlgångarna mäste stäUas mot varandra. För oss — och jag tror inte att vi är ensamma om den värderingen — framstår det som orimligt att man inte skaU kunna förbättra pensionerna och de lägsta inkomsterna ordentligt, liksom att man nu börjar ifrågasätta det beslut som tagits om ökningen av u-landsbiståndet samtidigt som miUtärapparaten kostar 7 miljarder kronor om året, en spekulativ lageruppbyggnad kan äga rum med 5 mUjarder kronor på ett år och utlandsturismen kosta 2 miljarder kronor i underskott.

Det finns metoder att driva en utjämningspolitik inom vårt land utan

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

att betalningsbalansen därför behöver råka i fara. Och omvänt mäste de problem som uppstår beträffande betalningarna i förhäUande till utlandet lösas på annat sätt än genom åtgärder som innebär att storkapitalets makt och profii:er ytterUgare ökar, klassamhället befästs och en verklig poUtik av utjämning skjuts på framtiden. Vi anser att förslag i årets finansplan på ett oriktigt sätt gynnar de stora företagens intressen: investeringsavdrag, förturen beträffande krediter. Investeringsbankens nya giv med exportkrediter. Regeringen lär få svårt att övertyga lönarbetarna om att det, som herr Palme påstod i sitt tal här tidigare, egentligen är de som sparar genom dessa favörer tiU storföretagen.

Vad har det blivit av näringspolitiken med radikala förtecken som skulle bryta ner klassamhället? Vad har det blivit av jämlikhetspolitiken som skulle avskaffa klasskillnaderna och de sociala orättvisorna? Socialdemokratin får akta sig så att den inte kommer i samma läge som prästen i Sven Delblancs roman, som talat länge om jämlikhet utan att någonting hände och fick det omdömet av en av församlingsborna att det tydligen bara gällde "en jämlikhet i det andliga, som inte lägger så

mycket som ett soppben i Signe Svenssons gryta- ". Och Signe

Svensson tUlade; "Men jämlikhet i anden är jag fan sä litet betjänt av."

När vi hävdar att det från olika synpunkter skulle vara olyckUgt om Sverige ansluts tUl EEC, sä är det inte därför att politiken i vårt land som den nu fors skulle vara föredömlig. Det som brukar kaUas strukturomvandlingen inom näringslivet har betytt större otrygghet, växande inkomstklyftor, ökad rovdrift med människor och natur. Där bygderna härjas av permitleringar och företagsnedläggningar erbjuds folket valfrihet mellan arbetslöshet och avflyttning. I de för storfinansen lönsamma expansionsområdena möter människorna en överexploaterad mUjö med brist på bostäder, rekreationsmöjligheter och andra elementära livsbetingeiser. Samtidigt som svenska företag flyttar sin produktion utomlands växer det utländska storkapitalets inflytande i flera viktiga branscher.

Det växande motståndet mot svensk EEC-anslutning bland arbetare, tjänstemän, småföretagare och ungdom grundar sig på konkreta erfarenheter av vad den monopolkapitalistiska strukturomvandlingen innebär. Man är medveten om att EEC betjänar samma slags utveckling — men i europeisk skala och under den västeuropeiska storfinansens direkta kontroll.

EEC är de västeuropeiska monopolens gemenskap. Den är en tullunion med en gemensam tullmur utåt, som i genomsnitt är högre än Sveriges och som särskUt drabbar import från icke industrialiserade länder. Herr Palme får nog svårt att klara ut hur högre tullar för vårt land tiU nackdel för u-länderna kan försvaras med principen om frihandel — för att inte tala om solidariteten med de fattiga folken. EEC är också en ekonomisk gemenskap. Som ekonomisk gemenskap syftar EEC i första hand tUl att garantera kapitalet fuU rörelsefrihet. Detta kräver inskränkningar i den politiska nationella självbestämmanderätten. Konsekvensen av den gemensamma marknaden är ett successivt upphävande av de anslutna ländernas möjligheter att föra en självständig politik.

Att ta iitällning tUl svensk EEC-anslutning är därför att ta stäUning för

eller emot nationell självbestämmanderätt. Det väsentliga är alltså inte de s. k. neutralitetsförbehållen — dessa är helt enkelt otUlräckUga. Det borde vara självklart att svensk neutralitetspolitik har som första förutsättning att bestämmanderätten över alla avgörande delar av den svenska poUtiken ligger i Sverige. Varje form av anslutning tUl EEC omöjliggör en neutralitetspolitik därför att den innebär ett uppgivande av viktiga delar av den nationella självbestämmanderätten.

Vi anser det oriktigt att förhandla på den grundval som framlagts av regeringen vid sammanträdet i Bryssel den 10 november 1970. Det borde i StäUet klart sägas ifrån, att Sverige icke kan tänka sig någon som helst form av deltagande i utvidgningen av EEC, inte heller i formen av en tiUlunion, som bl. a. skulle försvåra handeln meUan vårt land och alla länder utanför EEC, däribland mänga u-länder. Det enda som kan accepteras är handelsöverenskommelser av normalt slag meUan suveräna stater.

Skulle regeringen försöka driva igenom en överenskommelse med EEC, som berör riksdagens och regeringens författningsenliga befogenheter, måste eiUigt vär åsikt ett sådant förslag underställas folkets StäUningstagande genom aUmän folkomröstning.

Herr talman! I sydöstra Asien fortsätter USA-imperialismen sitt brutala angreppskrig mot folken. Med flygangrepp och andra väpnade attacker försöker denna stormakt att förinta det nationeUa oberoendet för folken i Laos, Kambodja, Vietnam. Vi är anhängare av och viU försvara den nationella självbestämmanderätten - det svenska folkets liksom andra folks. Det är en konsekvent internationalistisk ståndpunkt. Men den måste komma tUl uttryck även i handling, och därför kräver vi erkännande av den revolutionära regeringen i Sydvietnam och viUkorslöst och ökat stöd tUl Nordvietnam och ENL.

I övrigt anser vi att Förenta staterna måste tvingas att upphöra med aUa krigshandlingar i Sydöstasien och fullständigt dra tillbaka sina tmpper.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr FÄLLDIN (c);

Herr talman! Jag skall inte orda mycket om överläggningarna angående fördelningen av utskottsplatser. Men ett uttalande av herr Palme tidigare i dag gick ut på att vi från de tre stora oppositionspartierna skulle ha ställt som vUlkor att socialdemokraterna icke skuUe ha majoritet i något utskott. Får jag säga rakt ut att det inte finns nägon grund för ett sådant påstående av herr Palme. Det måste bero på att han är dåUgt informerad om vad som ägde mm vid dessa förhandUngar. Vi förklarade uttryckligen vid bordet att vi självfaUet inte skuUe lägga oss i hur socialdemokraterna utnyttjade de utskottsplatser som de då förhandlade om med de tre stora oppositionspartierna.

Vi förklarade dessutom att om vi nådde en överenskommelse om ä ena sidan det antal utskott ivUka de tre stora oppositionspartierna skuUe ha majoritet och å andra sidan det antal där socialdemokraterna skuUe ha

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

majoritet och om socialdemokraterna därefter önskade ta upp diskussioner med kommunisterna, som då icke var närvarande, för att stäUa ett antal platser tUl deras förfogande, så var vi ocksä beredda att rösta på en gemensam lista där kommunisterna fanns placerade. Jag tror det är rätt viktigt att slå fast att detta sades rakt ut och öppet vid förhandUngsbor-det, varför det icke finns grund för det påstående som herr Palme gjorde här nyss.

Men hellre än att flytta sig från den position som socialdemokraterna intagit — 12 utskott med majoritet för socialdemokrater eller socialdemokrater plus vpk och 4 utskott med majoritet för centern, folkpartiet och moderaterna — så valde man valsamverkan med vpk. Socialdemokraterna är i sin fuUa rätt tUl detta. De gjorde sitt val, och vi noterade det som ett politiskt faktum.

När det gäller de övergripande målen i den ekonomiska politiken har ända sedan 1930-talet framför aUt tre mål stått i förgrunden — fuU sysselsättmng, snabb produktionstUlväxt och stabUa priser. Periodvis har man ocksä uttryckligen betonat ett fjärde mål, nämligen inkomstutjämning. Men i årets finansplan finns, som jag uppfattar det, en nyhet i detta avseende. Där nämns också som en övergripande målsättning för den ekonomiska politiken en bättre regional balans. Det är såvitt jag kan erinra mig första gängen som man på mera auktoritativt häll inom socialdemokratin har lagt fram kravet pä utjämning inte bara meUan oUka individer utan också mellan olika landsdelar i detta sammanhang.

Regional balans är i många avseenden enligt min mening en förutsättning för full sysselsättning, för prisstabUitet, för snabb ekono-nUsk tUlväxt och för inkomstutjämning. Att den är en förutsättning för den fulla sysselsättningen behöver jag väl inte närmare utveckla. Inte minst de senaste årens erfarenheter bör ha lärt oss aUa att vi inte rår på arbetslöshet och undersysselsättning, hur bra arbetsmarknadspoUtiken än må vara, om vi inte samtidigt inriktar oss på att först och främst försöka skaffa människor arbete i de regioner där de är bosatta, där de vUl bo och arbeta.

Sambandet mellan regional balans och snabb expansion framstår inte minst i dagens läge tydligt. På många håll klagar man nu över arbetskraftsbrist, men samtidigt gör vi oss skyldiga tUl slöseri med arbetskraftsresurser genom att vi inte utnyttjar arbetskraften i vissa regioner fullt ut. Här finns det en reserv som kan användas för en fortsatt snabb produktionsökning.

Då det gäUer påverkan på prisutvecklingen tror jag också att man numera allmänt inser att de överhettade områdena — främst storstadsområdena - utgör inflationshärdar av stora mått. När inflationsbrasan flammar upp med jämna mellanrum hämtar den mycket av sin näring ur arbetskraftsbristen men också ur överefterfrågan på mark och andra nyttigheter i storstadsområdena.

Likaså gär det lätt att finna ett samband meUan de senaste årens regionala obalans och tendenserna tUl växande klyftor i inkomst- och standardhänseende. Svårigheterna för många i utflyttningsregionerna att över huvud taget fä jämn sysselsättiung är naturligtvis den grundläggande orsaken, men den regionala obalansen ger också utslag i stor lönesprid-

ning meUan dem som har jobb.

Regional balans bör emeUertid inte bara ses som ett sätt att uppnå full sysselsättning, expansion, någorlunda lugn prisutveckling och ökad jämlikhet i inkomstavseende. När vi från centerns sida dri'vit kravet på bl. a. bestämda befolkningsramar för olika områden har vi självfaUet gjort det för att på sikt trygga människors standard inte bara när det gäUer inkomster utan också när det gäller sådant som tUlgång på skolor, vägar och annan samhäUsservice samt förutsättningarna för kommersieU service. Utflyttningen kan ju inte fä drivas hur långt som helst — och jag frestas tUlägga hur planlöst som helst - utan att möjligheterna att ge människorna lika standard i det avseendet rycks undan ganska snabbt. Det är därför enligt min mening angeläget att ha med regional balans som ett övergripande mäl för den ekonomiska politiken, och jag är naturUgtvis glad för att denna tanke har fått komma tiU klart uttryck i finansplanen.

Sedan gäller det förstås att se tUl att målsättningen kan förverkligas. Man blir ju en aning betänksam i det avseendet om man läser långtidsutredningen, som bör vara något av en vägvisare åtminstone för första hälften av 1970-talet. Där avvisas inte bara "en mera bunden planering av olika regioners utveckling i form av vissa ramar för befolkningstUlväxt, investeringar etc", utan utredningen förutser ocksä att det på längre sikt kan visa sig nödvändigt att successivt minska stödet tiU områden och tätorter som saknar tUlväxtmöjUgheter. Man skuUe aUtså minska det stöd som i dag utgår tUl ifrågavarande områden och tätorter! Om detta skulle fä bli vägledande för det regionalpolitiska handlandet är jag övertygad om att man har mycket små möjUgheter att uppnä samtUga de målsättningar som stäUts upp i finansplanen. Det skulle vara intressant att veta vUken kurs socialdemokratin tänker hålla när det gäUer dessa anvisningar från långtidsutredningens sida.

Finansministern anmäler i finansplanen att de nödvändiga förbättringarna av balansen i utrikeshandeln måste sökas på vamsidan. Underskottet i handelsbalansen måste vändas tUl ett kraftigt överskott säger finansministern, och det är ju en målsättning som alla måste dela. För att vi skaU kunna nå detta mål krävs att resursema inriktas på att öka exporten och att en "fortsatt snabb utbyggnad av den utlandskonkurrerande hemmaindustrin kommer tUl stånd".

Jag skulle tro att det är ytterligt få som har kunnat uppfatta vUka poUtiska åtgärder från regeringens sida som under senare år har varit ägnade att underlätta en snabb utbyggnad av den utlandskonkurrerande hemmaindustrin. Under flera år har från centerns sida krävts att statsmakterna skuUe lägga fast ett näringspolitiskt handlingsprogram, men regering och socialdemokrater har varit direkt kallsinniga inför deima propå. Eljest hade man ju i ett sådant sammanhang haft en möjlighet att ange efter vilka vägar man hittiUs har försökt främja den imporlkonkurrerande hemmaindustrin och på vUket sätt man nu kommer att förstärka dessa åtgärder.

Jordbruksnäringen kan i långa stycken jämföras med den imporlkonkurrerande industrin. Det finns emeUertid en avgörande skUlnad, och den ligger däri att alla industrUänder av skUda anledningar — främst beredskapsskäl - har utformat skyddsregler för att upprätthäUa en viss

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

inhemsk produktion. För Sverige, som har valt att stå vid sidan av aUa försvarsallianser, är det särskUt viktigt att upprätthäUa en nödvändig inhemsk livsmedelsproduktion. När principerna för den nuvarande jordbrukspolitiken faststäUdes handlade socialdemokraterna under uppenbar påverkan av en ekonomisk teori som gick ut på att strukturomvandlingen av svenskt jordbruk skulle ske så snabbt som möjligt. Man tog inte hänsyn tiU att processen redan gick så snabbt att verkningarna för enskilda och bygder var smärtsamma nog. Under utredningäskedet talade man t. o. m. om att genom prispress påskynda den processen. Varje varningens ord avvisades som uttryck för ett överdrivet gruppegoistiskt intresse. Man förespeglade konsumenterna långtgående prissänkningar, bara den socialdemokratiska jordbrukspolitiken fick sättas i verket. Dessutom skuUe den s. k. resursöverföringen av arbetskraft och kapital innebära klara vinster för hela folkhushåUet också i andra avseenden.

Dessa teser drev man trots att erfarenheterna av strukturomvandlingen inom näringsUvet i dess helhet redan var dystra nog. Det var fuUt klarlagt att en god del av de anstäUda vid ett företag som tvingades lägga ner trots högkonjunktur som regel inte kunde få nya arbeten ens i våra största tätorter, där näringsUvets differentiering är som bäst.

Pä socialdemokratiskt håU säger man det inte rakt ut, men även där är man nog innerst inne medveten om att jordbrukspolitiken har gått fel. Prissättningen liksom rationaUseringskungörelsens utformning har lett tUl en kraftig avgång från jordbruksnäringen, så kraftig att man befarar att vår självförsörjningsgrad Ugger under den nivå som till varje pris måste upprätthållas. Det är den ena effekten. Den andra är inte mindre aUvarlig och verkligen intressant mot bakgmnden av den deklaration i finansplanen som jag nyss åberopat om fortsatt satsning på den utlandskonkurrerande hemmaindustrin.

För friställda äldre jordbrukare gäller detsamma som för fristäUda äldre inom näringslivet i övrigt: det är svårt — ja, hart när omöjligt — att få ett nytt arbete. Och svårigheterna ökar naturligtvis med avståndet tiU tätorterna. Denna delvis frammanade arbetslöshet har fått mötas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag. Det är självklart. Ingen gmpp får StäUas utanför. Vi har också efter måttet av vår förmåga försökt att driva på detta för att göra det sociala skyddsnätet tätare. Men dessa åtgärder för att ordna sysselsättning och försörjrung har naturligtvis rest krav på statskassan.

Sambandet mellan å ena sidan jordbruket och å andra sidan natur- och mUjövården har kommit att framstå allt tydligare ju längre jordbruksnedläggningen fortgått. Det sambandet har framstått klart även för den mest motsträvige. För att över huvud taget kunna rädda värdefulla delar av vårt kulturlandskap har kommunerna och staten fått ta på sig betydande kostnader. TiUsammans med andra kostnader har dessa självfaUet medverkat tiU att öka statens upplårungsbehov och minska utrymmet för t. ex. näringsUvets investeringar. Som en ytterligare följd av jordbruksnedläggningen har nu uppstått ett behov av att importera jordbruksprodukter. D(!tta behov täcktes tidigare av människor som ingenting heUre skulle ha önskat än att få fortsätta med sin verksamhet fram tiU

pensionsåldern - om förutsättningarna hade getts dem. Denna nya import, som försämrat och försämrar vår handelsbalans, medverkar naturligtvis tiU de bekymmer som finansministern nu har att brottas med.

Förmodligen har denna utveckling lämnat positiva spår i bruttonationalprodukten. Man har plötsligt börjat mäta en massa saker som icke har mätts förut. Men finns det egentligen någon som viU stå upp och göra gäUande att denna strukturomvandling — påskyndad genom medvetna politiska åtgärder — är uttryck för en god, önskvärd och förnuftig ekonomisk utveckling?

Det är fullt klart att utvecklingen för svenskt jordbruk måste vändas. Vi kommer att motionsvägen ta upp frågan i hela dess vidd.

Det är en generell regel att vid varje företagsnedläggning 15 — 20 procent av de anställda kommer att ha ytterligt små möjligheter att få ett nytt arbete i den s. k. öppna marknaden. Det gäller hur stora ansträngningar arbetsmarknadsverket än gör, hur gott varsel man än har, hur noga man än på den sidan försöker förbereda det hela och möjliggöra för människor att få nya anstäUningar. Det blir aUtid 15-20 procent ät / vUka det inte går att hitta ny sysselsättning. Egendomligt nog gäUde detta även under den högkonjunktur vi just har upplevt. Företag efter företag ropade efter folk, men denna andel av de anställda vid ett nedlagt företag har inte kunnat placeras. Ju snabbare stmkturomvandling, desto fler måste beredas sysselsättmng och försörjning genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att undvika varje missförstånd vUl jag ha sagt att centern aldrig tvekat att genom samhällets försorg garantera dem Utkomstmöjligheter som ställts utan arbete. Vi har också aUtid varit beredda att medverka tUl den inkomstförstärkrung som krävs för förverkligandet härav. Men alldeles oavsett takten i nedläggningarna är det en oroande utveckling att vi håUer på att fä en grupp på arbetsmarknaden som stäUs utanför. Det kan inte vara någon tvekan om att effektivitetskravet har en felaktig inriktning om detta har drivit fram denna utveckling. Det är en kortsiktig arbetsgivarinstäUning att tacka nej tiU arbetskraft därför att den uppnått en viss ålder.

Alla undersökningar tyder pä att det är arbetskraften som kommer att bli den avgörande knapphetsfaktorn i vårt land under den överblickbara framtiden. Det nödvändiga arbetskraftstUlskottet kommer att utgöras av gifta kvinnor och invandrare. Finansministern prioriterar med aU rätt varuproduktionen och det är viktigt att denna sektors behov av arbetskraft kan tUlgodoses. Vi kan notera att praktiskt taget varje länsarbetsnämnd anmäler, att industrin har ett behov av yrkesutbUdad arbetskraft som inte kan tiUgodoses. Men ännu allvarUgare är det man kan få veta vid personUga samtal med arbetsförmedlare. Erfarenheten hos dem är enahanda — det är allt färre ungdomar som är intresserade av industriarbete. Arbetsvalet skall naturligtvis vara fritt för var och en, men om det visar sig vara en UiåUande tendens att ungdomarna vänder industrin och kroppsarbetet ryggen är det fara å färde. Vi kan av en mängd olUca skäl inte Uta tiU att invandrad arbetskraft skaU ta jobb som vi svenskar inte vUl ha.

Vad är det som är orsaken tiU att en allt mindre del av ungdomen inte är intresserad av dessa arbeten? Har det att göra med sociala värderingar?

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Beror det på erfarenheter som föräldragenerationen har gjort? Vad är det i så fall fiir erfarenheter som är så negativa, att inte yrkesstoltheten leder föräldern att försöka föra yrkesskickligheten vidare tUl nästa generation? Är det lönesättningen? Eller är det arbetsförhållandena—arbetsmUjön—ar-betsvUlkoren? Har det med arbetsgivarens sociala ansvar att göra? Är det har det :med utformningen av utbUdningsväsendet att göra? Är det möjligen så att utbyggnaden av attraktiv yrkesutbUdning fått komma i andra hand? Och har detta i så fall kommit att innebära att den som en gäng börjat med teoretiskt inriktade studier därefter inte kan tänka sig industri- eller kroppsarbete? Hur är de ekonomiska vUlkoren för den enskilde vid grundläggande yrkesutbUdning i jämförelse med motsvarande vUlkor vid omskolning? Är arbetsdemokratins vUlkor sämre för den som utövar kroppsarbete än för andra anstäUda?

Det finns säkert fler frågor som kan stäUas i detta sammanhang. Det går inte att i dag ge detaljerade svar, men jag tror att vi måste få fram dem för att bli i stånd att göra dessa arbeten attraktiva - få dem att framstå som meningsfyllda för den unga generationen. Vi kan aldrig komma ifrän att det är fråga om att klara av grundvalen för hela vär ekonomi.

Herr tredje vice talmannen tUlkännagav, att anslag utfärdats tUl sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Vi har ju samlats här under nya förhåUanden. På en punkt tycks dock en förändring beklagligtvis inte ha skett. Under herr talmannens benägna medverkan har denna remissdebatt förvandlats tiU en aUmänpolitisk debatt med olika ämnesområden. Förhoppningen var givetvis att statsråden skulle spela med i denna strävan att åstadkomma något nytt. Men jag har observerat att statsrådsbänkarna stod tomma under herr Hermanssons anförande och under herr Fälldins anförande liksom nu. Vi begär självfallet inte någon respekt för vår person, men vi begär respekt för de väljare och de partier som står bakom oss. De socialdemokratiska statsrådens nonchalans är alltså riktad mot dessa.

Jag skall Uksom herr Fälldin göra några kommentarer tUl herr Palmes uttalande om utskottsförhandlingarna, men jag skaU dröja tUl slutet av mitt anförande med att göra det. I stäUet viU jag börja med att erinra om den situation som rådde i mitten av 1969. Det utbröt då nästan panik i vårt land, valuta hade fortsatt att strömma ut så att vi bara hade drygt 55 procent kvar av vår valutareserv. Sädana situationer brukar traditionellt mötas med en eUer flera av följande metoder: importreglering, valutaregle:ring, kreditpolitik eller stram finanspolitik. Socialdemokratin valde mest att satsa pä räntehöjning och kreditåtstramning. Samtidigt var man givetvis medveten om att det var nödvändigt att stimulera exportindustrin för att kunna uppnå en bättre balans mellan import och export. Industrins, inte minst exportindustrins, investeringar behövde därför stimuleras. Finansminister Sträng hade ju också under flera år klagat över de låga investeringarna inom industrin.

Den ensidiga satsiungen på en järnhård kreditpolitik visade sig ur en

strängt administrativ synvinkel vara ett lyckokast — men endast ur den synvinkeln. Utan tvivel blev detta grepp en bidragande orsak tiU att valutautströmningen hejdades. Dock gick inte allt så bra som herr Sträng trodde för 8 månader sedan, men det brukar det ju sällan göra. I maj trodde herr Sträng att handelsbalansen för 1970 skuUe visa ett underskott på en halv miljard kronor. Det blev över 1,3 mUjarder kronor. Herr Sträng trodde att bytesbalansen skuUe visa ett underskott på 800 miljoner kronor. Det blev inemot 2 mUjarder kronor.

Det socialdemokratin lyckades med var att radikalt skära ned näringslivets möjUgheter att få krediter. Jag skaU göra ett experiment och se hur vår interna TV verkar. Det är inte riktigt säkert att den är i funktion. Jag hoppas att jag med några ord kan tala om vad kurvan på TV-bUden innebär.

Kurvan visar den från 1969 brant sjunkande möjligheten för näringsUvet att låna på kreditmarknaden och på kapitalmarknaden. Det är tolv månaders uppgifter och nettobelopp. Som bevis för kreditåtstramningens verkan är denna kurva onekligen mycket talande, men som uttryck för en metod att söka uppnå det andra mäl som herr Sträng under flera år har talat om, nämligen en ökning av industrins investeringar, innebär den ett stort misslyckande. KreditpoUtiken knäckte investeringslusten. Lyckokastet blev en bumerang.

Vi pekade redan i samband med kreditrestriktionernas införande på att om denna metod användes under någon längre tid skulle betydande svårigheter uppstå. De industriella investeringar som kom tiU stånd har tdl stor del skett genom stora företag. De mindre och medelstora företagen klämdes åt hårt. Ett bättre bevis på ekonomiskt poUtiska strävanden, som slår Uijäl varandra med en förödande effekt, får man leta efter. Herr Strängs politik under 1969 och 1970 kommer nog att gå tUl historien såsom exempel på klassisk ekonorrUsk felplanering.

När vi i valrörelsen underströk att det både i svensk ekonomi och i regeringens anföranden fattades någonting väsentligt förnekades detta ivrigt. Efter valet blev, såsom herr Helén påpekade, klarsynen pä regeringshåll plötsligt mycket bättre. Det påminner om historien när ett amerikanskt plan tappade en bomb utanför Palomares i Spanien. De amerikanska myndigheterna försökte dölja detta faktum i 44 dagar. Det gav upphov tUl följande dialog vid en presskonferens.

JournaUsten; "Kan ni säga om ni har lokaliserat den förlorade bomben?" Svaret från pressofficeren: "Jag känner inte tUl någon förlorad bomb, men vi har ännu inte helt och håUet lyckats lokalisera det jag tror att ni tror att vi håUer på att leta efter." Det är Bruce Lådd som talar om denna händelse i en bok, som bär den talande titeln "Kris för förtroendet".

För att industrin skall kunna investera mera måste det bU en ordentlig ökning av kreditmöjUgheterna. Jag fömtsätter att riksbanken kommer att medge detta. Finansministern kan väl inte ha någon annan mening.

Det höga ränteläget kommer att lägga hinder i vägen för en del företag att göra investeringar. I de flesta länder har nu räntorna sänkts i en eUer flera etapper. Ränteläget i olika länder kan inte jämföras så enkelt som att man bara tar diskontosiffrorna, men det går ändå att påstå att det

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

skulle vara mycket egendomligt om Sverige under någon längre tid skuUe bibehålla nuvarande ränteläge. Detta säger jag med all reservation för oförutsedda händelser.

Finansminister Sträng föreslår ett tioprocentigt investeringsavdrag som stimulans tUl investeringar. Det är tUl glädje för de företag som verkligen har vinster att dra av, men många företag, särskUt de mindre och medelstora, har inte den chansen på gmnd av för dem ogynnsam vinstutveckling. De övriga åtgärder herr Sträng föreslår ger inte någon tiUräckligt trygg bUd av att även dessa företag skulle kunna investera mera. Hur ser egentligen herr Sträng på detta? Dessa företag svarar ju för en mycket betydande del av vår export. I detta sammanhang vUl jag ocksä fråga; Varför gör man inte en kraftig förstärkning av AB Exportkredit?

Nödvändigheten av upplåning på den internationella marknaden ter sig nu mera påtaglig än tidigare. Det behövs ett ganska stort och långfristigt lån. Även staten behöver utnyttja affärsbankernas erfarenheter och kontakter då den skall gå ut för att låna. Självfallet kommer villkoren för sådana lån att bU avgörande för om vi skall ta dem. VUlkoren ter sig nu rrundre oreaUstiska att acceptera än för några månader sedan.

Jag vill ställa denna fråga tUl herr Sträng: Vad har herr Sträng för avsikt med de nu för andra året i rad gjorda påpekandena om utländsk upplåning? Gäller det fortfarande enbart för det enskilda näringslivet eller ämnar finansministern på allvar undersöka möjligheterna även för statens del?

Man får inte företagen att investera, om de inte tror sig kunna ha rimliga förväntningar på att insatserna blir räntabla. Vinstförväntningar är i högsta grad berättigade känslor. FöretagskUmatet förbättras emeUertid inte av alla de anklagelser och misslänkliggöranden som slängs ut mot företagsamheten från både socialdemokratins vänsterflygel och de mer marxistiska grupperna. Många företagare upplever detta som ett hot, som när som helst kan resultera i drastiska åtgärder mot företagsamheten. Från vissa synpunkter är herr Strängs finansplan ett svar tUl dessa nyvänstergmpper. I princip bekänner sig herr Sträng tUl en ekonomi där det är nödvändigt att stimulera det enskUda näringsUvet tUl ökade insatser. Det skaU bU intressant att höra om det från socialdemokratiskt håU här i riksdagen kommer att föras fram andra synpunkter.

Så nägra ord om de enskUda människornas ekonomi. Prisstegringarna har, som flera talare här redan påpekat, visat en mycket oroande tendens. År 1968 steg priserna med 2,2 procent, 1969 med 4,6 procent och i fjol med 7 procent. Prognosen för år 1971 är att prisstegringen skaU bU 7,7 procent. Med den optimism som alltid präglar finansministerns uttalanden pä dessa punkter är det tyvärr antagUgt att prisstegringen kan bU bäde 8 och 9 procent.

Herr Palme sade att det behövs en fast ekonomisk politik för att håUa tUlbaka prisstegringarna. Tycker aUtsä herr Palme att en prisstegring på inemot 8 procent är uttryck för en fast ekonomisk politik, som verkUgen ger resultat? Ja, tydUgen.

I nationalbudgelen utgår man från att hushäUens disponibla inkomster i år skaU öka med 1,1 procent. Eftersom konsumtionen väntas öka mer,

blir resultatet ett minskat personUgt sparande. På denna punkt sade herr Palme att det enskUda sparandet är av central betydelse och tUlade: De enskUdas förtroende är avgörande. Men i nationalbudgeten räknar man med att det enskUda sparandet under detta år skaU gå ner med 2,9 procent. Resultatet torde innebära att ett sämre utfall av personUgt sparande än på 1950- och 1960-talen kommer nu på 1970-talet.

Nu måste man erkänna att det inte är så konstigt om vi fär ett minskat sparande. Om priserna officieUt beräknas stiga med 8 procent och högsta inlårUngsräntan just nu är 7 procent, vore det egendomligt om resultatet skulle bli en väsentlig ökning av sparandet. Det behövs ju stimulans för att folk skaU spara.

Att; det just nu är viktigt med ett ökat sparande är uppenbart, eftersom konjunkturerna är förhållandevis goda just i dag. Jag säger "förhåUandevis". En ensidig kreditexpansion utan sparandeökning är under sådana förhåUanden ett inslag som annars kan leda tiU rubbad balans. Från vårt håU har vi under många år krävt att statsmakterna skuUe intressera sig för hur löntagarna skulle kunna få del av företagens långsiktiga sparande. Vi har diskuterat former för andel i vinst och andra direkta medel för att stimulera ett sådant sparande. AUa borde vara medvetna om att företagens sparande ur denna synvinkel är ett problem. Socialdemokratema har varit mycket obenägna att intressera sig för löntagamas roll i det här sammanhanget. Den rad skäl man staplat upp mot redan tanken att undersöka detta problem är ganska förbluffande.

Så mycket mera glädjande är att konstatera att tjänstemännens internationella organisation givit sin exekutivkommitté i uppdrag att undersöka möjligheterna tUl löntagamas andel i företagens sparande. När skaU de svenska socialdemokraterna begripa att detta är en stor och betydelsefull fråga? När skaU de vara viUiga att på allvar ta upp tiU utredning detta förhåUande mellan företagen och de anstäUda? Det kimde vara ett lämpligt tUlfäUe att få svar i dag.

En mycket väsentUg fråga är hur medborgarna under det här året kommer att uppleva sin egen ekonomi. E i har med tanke på herr Strängs skattereform lovats att tvä tredjedelar a ■ dem skaU få skattesänkning. Alla får det inte. Jag skall visa med en enkel bild hur nägra grupper verkligen inte får någon skattesänkning.

Den som har en årsinkomst på 20 000 kronor får, om han är ensamstående och har ett barn, en skattehöjning pä 130 kronor. I en familj utan barn där hustrun inte är förvärvsarbetande och inkomsten densamma får man en skattelättnad med 330 kronor. Årsinkomst 25 000 för ensamstående med ett barn; skatteökning med 280 kronor. För makar utan barn går det jämnt ihop vid samma inkomst. Årsinkomst 30 000 kronor: ensamstående med ett barn får en skattehöjning på 560 kronor, makar en skattehöjning på 280 kronor. Årsinkomst 35 000; ensamstående med ett barn en skattehöjning på 1 040 och makar en skattehöjning på 900 kronor. Årsinkomst 40 000: ensamstående skattehöjning 1 640 kronor och makar en höjning med 1 390 kronor. Jag har då räknat med en genomsnittUg kommunal skattehöjning på 1:50, höjd moms och höjda barnbidrag. Många i det svenska samhället kommer inte att känna sig förtjusta över skattereformen. Man bör då observera att jag

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

inte tagit med skattehöjningarna på sprit och bensin.

Jag skuUe i detta sammanhang vilja få svar pä två frågor. Det är inga statsråd närvarande nu, men jag skulle vUja läsa in mina frågor tUl kammarens protokoll. För det första: Är regeringen beredd att tUlsätta en snabbt arbetande expertgrupp med uppgift att undersöka hur de nya skatterna verkligen slår för olika inkomsttagargrupper? För det fortsatta reformarbetet är det ju alldeles nödvändigt att få klarhet i hur situationen verkligen är efter orrUäggningen och vUka konsekvenser den totala skatteutvecklingen har för den enskUde. För det andra: Är regeringen beredd att ompröva sin inställiung tUl frågan om att indexreglera skatterna? Det system vi nu har innebär i själva verket att inflationens aUdeles godtyckliga verkningar slår sönder de fördelningspoUtiska målsättningar som riksdagen angett. Vad är det för fel på att rUcsdagen och ingen annan beslutar om de statsskatter som skaU uttas?

Vi skaU ha en särskUd ekonomisk debatt, fru talman. Jag gläder mig åt att vara den förste som får använda detta uttryck — den möjligheten har komrrUt aUdeles för sent i Sveriges riksdag.

Jag skall dock sammanfatta några punkter, där jag tycker att finansminister Sträng kommit in i ett verkligt dilemma, ja inte bara i ett, utan i ett femfaldigt dUemma.

Finans rrUnisterns uppläggning av den ekonomiska politiken innebär en klar tyngdpunktsförskjutning. Tidigare år har han talat om önskvärdheten i att uppnå balans i utrikesbetalningarna, dock utan att göra nägra egentUga :lnsatser. Nu satsar han för första gången en del på det här. Det är då finansministern kommer in i ett femfaldigt dUemma.

Det första dUemmat Ugger i det följande. För att kunna öka exporten är det nödvändigt att hålla tiUbaka den privata konsumtionen, hävdar finansministern.

I det läge tiU vUket den socialdemokratiska politiken fört vårt land förefaUer slutsatsen tyvärr vara ofrånkomlig.

Docent Gunnar Eliasson har i den intressanta analys av 1970-talet, som Gunnar Helén tidigare berört, ifrågasatt om det är möjligt att håUa nere den privata konsumtionen och dämpa den ekonomiska aktiviteten på hemmamarknaden så att vi på kort sikt kan få en ökad andel av produktionen att sälja på export.

Särskill: svårt är detta, säger Eliasson, om inte utlandets efterfrågan på våra varor är stadd i kraftig tUlväxt. Och av aUa tecken att döma kommer detta inte att vara fallet de närmaste åren.

Den dämpning av den privata konsumtionen finansministern eftersträvar är, orn den blir verklighet, en metod att minska sysselsättningen. DärtiU kommer, om den inte snabbt får en positiv effekt på vår export, att finansministern råkar in i ett verkligt dUemma; otUlfredstäUande konjimkturer både hemma och på exportmarknaden är inte någonting a'vundsvärt.

Finansministerns andra dilemma är detta: När han vUl stimulera exportnäringarna måste han också tänka på hemmamarknadsindustrin. Man kan inte i sådan utsträckning gynna exportindustrin att hemmamarknadsindustrin inte får en chans att rationalisera sina företag. Dessa företag måste nämligen rimligen kunna konkurrera med utländska

företag, så att svenska varor säljs i vårt land. I annat fall importeras det ju. Vi har redan nu ett antal krisbranscher i vårt land av typ textU. Sko-, glas-, möbel- och träbranscherna är i större eUer mindre utsträckning på väg in i en situation som kan ge upphov tUl motsvarande svårigheter. Skulle dessa branscher mer eller mindre komma att stampas ut, blir vi i än större utsträckning beroende av importen, och detta kommer att direkt motarbeta det uppsatta målet: balans i utrikesbetalningarna.

Stmkturomvandlingen kan inte stoppas, men det är nödvändigt att se tUl att statsmakterna handlar på ett sådant sätt att den inte gär så fort att irreparabla skador uppstår, lokalt eller regionalt. Målet, den yttre balansen, kan härigenom bli omöjUgt att uppnä. Man bör i detta sammanhang notera, att under 1970 berördes dubbelt så många arbetstagare av nedläggningar och driftinskränkningar som under 1969. Detta är ett aUvarligt tecken på väggen. Här fiims statsrådet Strängs andra dUemma.

Jag vUl tiUägga att det är nödvändigt att mer effektivt angripa de poster i vår ekonomi som har betydelse för bytesbalansen. Dit hör tjänstenettot. Vi fär inte helt defaitistiskt ge upp inför den negativa turist balansen, utan bör via statliga insatser satsa på svensk turism.

Än väsentUgare är att underskottet inom vad man kan kaUa intelUgensbalansen minskar. Med detta menar jag skUlnaden mellan exportinkomster och importutgifter för Ucenser, royalties och patent. På detta område har skett en ständig försämring under 1960-talet. Den trenden måste brytas, och det finns alla skäl att närmare undersöka vad som Ugger bakom utvecklingen. Svensk industri får inte förlora sin förmåga tUl förnyelse.

Herr Strängs tredje dUemma; Önskemålet om fuU sysselsättning i normal verksamhet kommer genom herr Strängs ekonomiska poUtik att i angelägenhetsgrad flyttas ned en smula. SjälvfaUet kan detta leda tiU viss olust inom det ekonomiska livet och vara ett hinder för att uppnä den önskade ökningen i industrins investeringar. Det blir nödvändigt att med stor urskUlning sätta in arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och det blir likaledes nödvändigt att mycket noggrant följa utvecklingen av industrins investeringar. Beträffande ett frisläppande av investeringsfonderna instämmer jag med vad herr Helén redan sagt.

Riskerna från sysselsättningssynpunkt visar att herr Strängs ekononuska politik konjunkturmässigt sett är dåUgt anpassad. Herr Sträng måste väl ändå hålla med om att vid företagsplanering är det jämna tUlflödet av krediter en avgörande sak. Ryckighet i fråga om kredittiU-gång och andra ekonomisk-politiska åtgärder är det allvarligaste för företagen, som redan nu befinner sig i svårigheter i många fall. Hur detta skaU ordnas är finansmiiustems tredje dUemma.

Långtidsutredningen har åter visat hur nödvändigt det är med planering på lång sUct. Från folkpartiets sida har vi upprepade gånger krävt en mUande årsplanering av statsverksamheten, av reformemas insättande, av utgifter och inkomster. Herr Sträng är ganska ointresserad av detta.

Det fjärde dUemmat: Får vi en stark höjning av kostnader och priser under 1971, kan detta sätta stopp för stora förhoppningar om fin

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

exportkonjunktur. De svenska varorna kan bli så dyra, att vi inte klarar av den ökning av exporten som är nödvändig. Herr Strängs påpekande i finansplanen, att pris- och kostnadsutveckUngen under 1970 inte skuUe ha försämrat näringslivets konkurrenskraft, är en klen argumentation. AUa vet ju att om kostnaderna hållits nere på en lägre nivå, skuUe vår konkurrenskraft varit bättre. Detsamma gäller givetvis för 1971.

SjälvfaUet är herr Sträng medveten om detta, och det är mot bakgmnden härav som hans förhoppningar om en lugn avtalsrörelse skaU ses. Lugn förefaUer dock inte att vara det mest kännetecknande för de preludier som spelats upp inför a'vtalsrörelsen. Detta är herr Strängs fjärde dUemma. Om det blir kostnadsstegringar på tolv procent per arbetstimme under 1971 och vi fortfarande har prisstopp, kan ju företagens reaktioner inför önskvärdheten av att öka investeringarna verkligen bli a'waktande. Hur tänker herr Sträng klara upp det?

Det femte dUemmat: Dämpningen av efterfrågan på varor inom Sverige bidrar tiU att vår samlade produktionsökning förutspås bU sensationeUt låg. Av de västeuropeiska industriländerna samt USA, Canada och Japan finns det bara ett land som beräknas öka sin produktion mindre än Sverige, och det är det stackars England — landet som nu under ett antal år råkat ut för ständiga ekonomiska kriser. Sverige ligger aUtså ur denna synpunkt i den absoluta bottenklassen, om man skall tro OECD-statistiken. Genomsnittet av industrUänderna kan räkna med en ökning av bruttonationalprodukten som är en tredjedel större än den svensk;a. Någon utväg ur det dUemmat har herr Sträng inte anvisat.

Utöver dessa synpunkter som jag nu har lagt på finansplanen skuUe jag vUja tiUägga ännu några ord om ekonomin, och det gäller en mycket angelägen sak. Det är ju ett allmänt känt faktum att idéer och köpvanor sprider sig aUt snabbare mellan de olUca länderna. Men inte bara det. De ekonomiska förbindelserna blir ett aUtmer finmaskigt nät, som täcker allt fler länder.

Inte minst har kreditaffärer under 1960-talet kunnat göras i aUt snabbare takt tvärs över gränserna. Där behov av kredit föreUgger har man nu bättre fömtsältningar att få dem tUlgodosedda. Detta gäUer framför aUt transaktioner i bankvärlden och meUan andra enskUda kreditinstitut.

De StatUga organen och centralbankerna har inte i samma mån nått en ökad effektivitet, i varje faU inte en önskad effektivitet. Detta har i sin tur lett tiU att i en del länder besvärliga situationer har uppstått, inte minst när det gäUer valutatUlgångarna. De specieUa dragningsrätterna är inte ett tithäckUgt effektivt instmment för att klara av dessa situationer. Från folk]3artiets sida har vi upprepade gånger understrukit angelägenheten av internationella statliga överenskommelser för att underlätta en samordning av konjunkturpolitiken. Men det gäUer också i hög grad de internationella kapitalrörelserna och kreditpolitiken i aUmänhet.

Från regeringens sida har vid några tiUfällen gjorts uttalanden — i OECD t. ex. — om önskvärdheten av sådana internationella uppgörelser. Jag är fullt medveten om att det inte räcker med att ett land förordar det. Jag s;kuUe dock önska, att regeringen mer energiskt engagerade sig för att skapa samförstånd meUan en grupp av länder för en långt gående

internationell samverkan på detta område.

Jag kan förstå hämningarna. En finansminister i ett land kan då inte på egen hand bestämma politiken, om han i större utsträckning skaU ta hänsyn tUl andra. Herr Sträng lär ju ha sagt för några dagar sedan: "Ladies and gentlemen, leave it to me! " Världens finansministrar kanske inte är beredda tUl det, det behövs ju en samverkan, och det får även herr Sträng finna sig i.

Jag kan också förstå det socialdemokratiska partiets svårigheter att med iver tala om att verka för internationell ekonomisk samverkan, samtidigt som man föredrar att ligga relativt lågt när det gäUer den ekonomiska samverkan som förekommer inom EEC. Regeringen är givetvis medveten om behovet av aUt detta. Det är inte den bristande kunskapen som är anledningen tUl den bristande handlingskraften. Det är vUjan det kommer an på.

Några få ytterligare ord om EEC. Först viU jag för att inget missförstånd skaU råda instämma i vad herr Helén sade i denna fråga. Jag vUl emeUertid tiUägga att det med rätta sägs att det kan uppstå hinder för upprätthåUandet av vår neutraUtet, om vi går in i EEC. Men märkUgt nog är det helt tyst om det rakt motsatta argumentet, nämUgen att en fömtsättning för att ett land av Sveriges typ skall kunna föra en aUiansfri neutral utrikespolitik är att vi har en stark och ständigt växande ekonomi. Annars kan vi riskera ekonomiska påtryckningar av oUka slag. Det är väl sannolikt att den finska självständigheten i fråga om utrikespoUtiken växt och fått stöd i och med att landet stärkt sin ekonomi.

Vid ett av sina framträdanden i samband med framläggandet av statsverkspropositionen sade herr Sträng, att han trodde att det kommer att bU svårt att höja biståndet tUl de fattiga folken enligt den fömtsedda planen. Jag hoppas att han inte skall bli sannspådd. Jag viU erinra om att folkpartiet och centerpartiet både 1969 och 1970 uttalade sig för överläggningar meUan partierna för att Sverige så snabbt som möjUgt skulle kunna ge sitt bidrag tUl att lösa denna vår tids största jämlikhetsfråga. Socialdemokraterna har visat totalt ointresse för en gemensam lösrUng.

Jag vUl tUlägga att u-ländernas representanter vid världsbanksmötet i Köpenhamn för en tid sedan hårt kritiserade de rika länderna för deras oförmåga att bedriva en samordnad konjunktur- och kreditpolitik. För u-länderna är detta ett av de största problemen. De måste ju kunna planera på sUct, och inte bara för det tiUfäUiga konjunkturläge, som kan väntas råda under de närmaste sex månaderna.

På det utrikespolitiska fältet finns det tyvärr inte möjUghet att göra några särskUt glädjande konstateranden. Oron i MeUanöstern fortsätter. USA har enligt min mening inte gjort tillräckligt för att få slut på det förödande kriget i Vietnam. Vi kommer emeUertid senare att få tiUfäUe att diskutera dessa frågor mera ingående.

TiU sist, fm talman, några ord om läget i riksdagen. Socialdemokraterna har trots sitt valnederlag känt sig föranledda att försöka regera i minoritetsställning. Det finns inget principiellt skäl mot sådana regeringar. Under de decennier parlamentariskt styre funnits i demokratierna

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

har det ofta gått bra med denna metod, och ibland har det gått riktigt Ula. Det avgörande har varit i vUken utsträckning minoritetsregeringarna förstått nödvändigheten av att jämka sina positioner, att ta hänsyn tiU andra partier.

När herr Palme efter valet under de senaste månaderna sagt att han inte tänker ta några hänsyn och inte avser att göra någon bedömning av möjligheterna att genomföra regeringens förslag i riksdagen vet aUa att detta är att blunda för verkligheten. Påståendet är djupt graverande för en person i herr Palmes stäUning. I själva verket skuUe det vara mycket aUvarUgt, om en statsminister i en minoritetsregering inte mycket noggrant övervägde hur det skall vara möjligt att genomföra förslag i riksdagen, hur dessa skall utformas så att de utan att man uppger några väsentliga värden kan bli beslut av Sveriges riksdag. Detta är helt enkelt herr Palmes plikt när han nu åtagit sig att leda en minoritetsregering.

En minoritetsregering har tre huvudalternativ, som den kan välja meUan då den skaU bedöma möjUgheten att få igenom sina förslag. Den kan för det första själv göra bedömningen innan förslagen överlärrmas tUl riksdagen. Den kan för det andra söka kontakt med andra partier innan förslagen lägges fram. Den kan för det tredje vara vilUg att i utskotten göra de jämkningar, som kan vara behövUga för att man skall få igenom förslagen. Herr Palmes uttalanden i dag har verkligen inte givit någon klarhet om hur han tänker välja mellan dessa alternativ — om han över huvud tage.t väljer något av dem. Det är inte så svårt att förstå att för en maktfullkomlig socialdemokrati ter sig dessa olUca vägar avskräckande. Förhandlingarna om fördelningen av utskottsplatsema vittnar om detta. Där tUlkorn ju också herr Palmes otroliga valhänthet att först tUlsätta en förhandlingsdelegation på tre personer, varav två inte skulle återkomma i den nya riksdagen och därför inte kunde beräknas fullfölja arbetet. Sedan satte han tUl ytterligare två personer. Under viss tid fanns det aUtså två socialdemokratiska förhandlingsgrupper. Herr Palmes ovana vid förhandlingar ledde givetvis därför tUl onödiga missförstånd och svårigheter. Utgången för herr Palme ledde åt vänstermarxismen.

Jag viU instämma med herr FäUdin som framhöU att vi från vår sida icke reste nägra som helst hinder för att socialdemokraterna skuUe få egen majoritet i för dem viktiga utskott. Jag har precis samma uppfattning som herr FäUdin på den punkten. Det är ganska fantastiskt att det socialdemokratiska partiets ordförande kan stå här i talarstolen och säga någonting annat. Det finns bara två möjligheter som ger honom chansen att säga det. Var och en förstår vUka två möjligheter det är — jag behöver Uite närmare exemplifiera vad de innebär. Ingen av dem är särskUt tiUtalande.

Herr Palme står nu inför sitt verkliga prov. Från sådana prov klarar man sig inte genom att förneka att de existerar. Det skaU bli intressant att se om herr Palme kommer att följa sin danske partivän Jens Otto Krag som, då han var i en liknande situation, valde att göra ett formligt samarbetskontrakt med förre kommunisten Aksel Larsen. Väljarna måtte ha tyckt att detta var förnedrande, eftersom de danska socialdemokraterna i det därpå följande valet tUlfogades ett rejält nederlag.

Den närmaste framtiden kommer att bjuda på mycket intressanta

politiska avgöranden. Intresset flyttas från regeringens hus tUl riksdagens, och flyttningen från den fridfulla Helgeandsholmen tUl det mer händelserika Sergels torg kan bli något symboliskt.

Under detta anförande övertog fm andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr BURENSTAM LINDER (m);

Fru- talman! Jag trodde ett slag att jag skulle bli smått historisk och få vara den förste som yttrade dessa ord i kammaren. Nu var herr Dahlén något före mig, men jag har åtminstone privUegiet att fä gå till historien som den förste som har inlett ett anförande med dessa förträffliga ord.

Jag viU instämma i herr Dahléns yttrande att det är förvånande att samtUga statsråd när de nu har bara en kammare att vara i ändå är frånvarande. Statsråden är frånvarande, och med dem är också respekten för ett inslag i demokratin frånvarande.

Fru talman! Många av våra debatter och beslut kommer att gäUa ekonomisk tUlväxt, vUka önskningar vi har och vUka metoder vi skaU använda för att nå dem. Men jag tror att vi har allt större anledning att uppmärksamma att ekonomisk tUlväxt inte är något problemfritt, även om man skulle nä de uppstäUda målen. Länge har vi förestäUt oss att ekonomisk tiUväxt ger mer av allting, att det uppstår ett totalt välstånd. Detta är en felsyn. Det är en farUg missuppfattning.

Att välståndet inte är totalt utan i stället partieUt märker vi tydligast i vår mUjö. En ökande produktion och en ökande konsumtion leder bäggedera tUl påfrestningar pä miljön. Man måste köpa vad som förr var gratis, och mycket av vad som hör tUl en ren mUjö och som man skuUe vUja skaffa sig med tiUväxtens nya pengar står helt enkelt inte att få. Vi har här ett ansvar att bryta med det kortsiktiga och opportuna som kan hota en livsbejakande miljö. Man måste visa varsamhet och aktsamhet genom en planering av våra resurser.

* Socialdemokraterna talar ofta om "det starka samhäUet", väsentligen en demagogisk fras som döljer att det mest är kanslihusets inflytande man viU stärka. En sådan generell strävan att vidga den statliga makten anser jag farlig för människornas ställning. Men på vissa områden fordras det i ett avancerat samhälle en starkare statsmakt. Ett sådant område är rruljövårdens. Regeringen har också långtgående befogenheter. Det finns olika instanser som bedriver eUer försöker bedriva en riksplahering eUer regionplanering, och jag anser att det är beklagligt att den regering som vUl vara så stark inte i kloka och demokratiska former bättre utnyttjat dessa sina medel, när man nu länge gått omkring och sagt att dessa är bra medel i miljövården. Man hade kunnat göra det i den engagerande frågan om Oljekonsumenternas raffinaderi i Brofjorden. Lät mig bara nämna att jag i morse när jag kom hit läste ett brev från 357 västsvenska arkitekter och samhäUsplanerare, som avgett en kollektiv protest i denna fråga. Tidigare generationer visade ett förutseende krav på långsiktighet, näi man avsatte vissa områden för nationalparker. Inte desto mindre vUl regeringen av kortsiktiga ekonomiska skäl bryta mot detta fömtseende och göra ytterUgare ett intrång i Stora Sjöfallets nationalpark, ett intrång

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

som blir mera motbjudande på grund av att det även drabbar redan undanträngda samer. Herr Palme sade i morse att i awaktan pä en riksplanering måste vi ändå handla, och dessa handlingar måste inpassas i ett klokt, långsiktigt mönster. Ungefär så tror jag att orden föU. Men då undrar man verkligen: Att bygga sönder en nationalpark, är det någonting som rimligen kan anses vara ett långsiktigt mönster?

De centrala befogenheterna för statsmakten på rruljövårdsområdet behövs för att reglera och kontrollera mUjöfarlig verksamhet inom företagen, ty sådan finns. Men det är en vanUg visa att allt miljöelände härrör ur företagens vinstsökande verksamhet, och den visan är fel. Med ett balanserat synsätt som fordras för att man skall nå rätt framtid måste det erkännas att svårigheterna ligger djupare än så. Utan att några enskUda vmstintressen gör sig breda utgör t. ex. sjukhusen med orenade utsläpp på många håU en miljöfara. Kommunala utsläpp försämrar vattnet. EnskUda människor som konsumenter sUter på naturen. Låt mig också bara säga att även i Sovjet där det enskUda vinstintresset inte gör sig brett har man aUvarliga miljöproblem.

Vad som fordras är ett allmänt ansvar för vår miljö såväl i produktion som i konsumtion. Det politiskt opportuna är kanske inte att gå omkring och ställa krav och t. ex. påpeka att de enskUda mäniuskorna har ansvar för den egna miljön. Men Ukväl finns detta ansvar, och det kommer att växa aUteftersom konsumtionsmöjUgheterna växer. Vägar och skärgårdar, vatten och fjäUnatur håUer man inte rena med paragrafer utan med ansvar.

I den moderata politiken talar vi ofta om ansvar, eftersom detta ansvar verkligen fiireligger. Att det iakttas är en viktig förutsättning för att samhäUet skaU fungera och för att människorna skall ha en meningsfyUd uppgift utöver att snurra i fabriker och butiker. Medbestämmanderätt talas det cifta om. Socialdemokraterna som ensidigt vill stärka den centrala makten motverkar denna medbestämmanderätt. Vi som gärna erkänner människornas ansvar verkar för medbestämmanderätt.

MUjövårdsdebatten rör sig mycket om bilvrak och avgaser, den ena"-* eUer andra kemikalien, engångsglas eUer flerfaldig upplagring i vävnader, fartygshaverier och industrUokaliseringar. Men aUa dessa viktiga ting är dock symtom på något som är mera komplicerat, nämligen att all verksamhet utgör ingrepp i naturens balans. Verksamheterna växer, och balansrubbriingama växer därför också. Men av det ekologiska samspelet i naturen känner vi ganska Utet. Vi tycker Ula om den ena lösningens symtom, men vi känner inte tUl de verkningar som alternativet kan ha. Samspelet i. naturen kan vi lära oss mer om endast genom ytterligare forskning, och detta samspel måste vi känna tUl för att välja rätt framtid. Det sägs ibland om politiker att de ropar på forskning för att skjuta på beslut, men. min önskan om en vidgad forskning är av annan karaktär. Forskningens resultat har genom den avancerade tekniken och ekonomin skapat många faror och spänningar, men om vi inte vill avsäga oss allt fortsatt framsteg måste vi Uta tUl de insikter ytterligare forskning kan ge. Vad som fordras är en medveten forskningspolitik och ekonomiska resurser som ger resultat. Det är beklagligt att regeringen bryter mot båda dessa krav. Enligt samstämmiga rapporter från forskare har en likgUtighet

för forskningens problem numera gripit regeringen. Forskningsbered-, ningens stäUning är svag. Resurserna tUl forskning är urvattnade.

Den försämrade gmndutbUdningen på olika plan inom utbUdningsväsendet utgör ett hot mot forskningen. Man börjar från en lägre nivå. Forskarreformen har genomförts men endast på papperet, och dess konstruktion är sådan att om den inte backas upp med ekonomiska resurser utgör den en försämring. Byråkrati har pressats på universiteten. AUa som har någon praktisk erfarenhet av forskning vet att endast ostörd och oavbruten forskning ger resultat. Men professorerna nu för tiden — och docenterna ibland också — är sammanträdeshästar och blankettslavar. De negativa konsekvenserna av dessa försämrade förhåUanden kommer att endast långsamt göra sig gäUande men verkningarna är djupt aUvarliga. Vi får sämre möjligheter att hävda oss internationeUt både ekonomiskt och inteUektuellt. Men vad som är mera allvarligt är att vi minskar våra möjligheter att genom en riktig forskningspolitik utvärdera de olika alternativen, t. ex. på miljövårdsområdet, för att därigenom finna rätt framtid.

Framstegspolitikens dUemma ligger i att vissa viUkor måste uppstäUas för att man skaU styra rätt men att dessa villkor inte blir uppfyUda om inte ett snabbt ekonomiskt framsteg ger resurser därtUl.

Ett exempel på det har vi mött under de senaste dagarna. Vi har sett eUer hört en finansminister i ekonomiskt trångmål som lockat honom tUl tankar på en omprövning av våra internationeUa åtaganden gentemot u-länderna. Hur många nedlåtande uttalanden har svensk socialdemokrati inte gjort om andra, mindre rika länders biståndspolitik? Var finns nu dessa röster? Var finns de som på ganska svaga grunder brukar förklara att Sverige med sina höga biståndsambitioner är för fint för EEC-länderna?

Det har inte varit någon konst att förutse att vi när u-landsstödet växer skulle få en ny intensiv debatt om detta stöd. Det är då med beklagande — eftersom jag viU ha ett u-landsstöd — som jag konstaterar att regeringen med utformningen av vår u-landshjälp väljer att göra den mera kontroversiell och därmed svårare att genomföra och få politiskt stöd för. Förslaget om ett nytt stöd tUl Cuba av mera politiska än andra skäl har denna verkan. Jag beklagar ocksä att regeringen finner för gott att experimentera med vår neutralitet genom att med viss u-landshjälp blanda sig i andra länders interna stridigheter. Man kan vara hur kritisk som helst mot vissa regimer, men skall vi föra en neutralitetspoUtik fär vi ta obehaget att inte i handling ge uttryck ät sådan kritik, om inte dessa handlingar sker i samklang inom internationella organisationer.

I den knipa som uppstår när resursema tryter efter en så kortsiktig ekonomisk politik som bedrivits här i landet under de senaste åren kommer de långsiktiga synpunkterna lätt i skymundan. Detta drabbar satsningar på sådant som miljövård, forskning och u-landsstöd — tre frågor som jag har snuddat vid. Det blir därför betydelsefullt att förbättra den ekonomiska politiken.

Den skattepoUtik som förs är ganska utvecklingsfientUg. Regeringen har sagt att den nya skattereformen skuUe ge två tredjedelar av svenska folkets skattesänkning. Denna bluff - det har sagts vara en bluff och det

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

är en bluff — kommer nu att avslöjas. Lönehöjningarna, som tUl en del går ät tUl att kompensera inflationen, för folk upp i högre skatteklasser än finansministern behagat räkna med. Genom de stora krav staten har stäUt på kommunerna, t. ex. genom arbetsgivaravgiften, har stora kommunala skattehöjningar blivit nödvändiga. TiUsammans leder detta tiU att två tredjedelar snarare får skattehöjiung än skattesänkning, och genom de i det nya systemet höjda marginalskatterna kommer allt flera med tiden att få högre skatter än de annars skulle ha fått vidkännas.

Marginalskatterna är helt orimliga. De kan icke bidra tiU stabUitet och framsteg i ekonomin. För att detta inte skaU stå bara som ett blankt påstående från denna talarstol vUl jag gå igenom ett enkelt exempel. Låt oss se hur det går för herr Svensson! Anta att han tjänar 30 000 kromor om året, att han har tre bam, att han bor i en lägenhet med en hyra av 600 kronor i månaden och att han för ett av barnen har hittat en daghemsplats. Anta vidare att han nu får en löneökning om 2 000 kronor per är. Av dessa 2 000 kronor får han först och främst betala I 200 kronor i duekt skatt. Sedan minskar bostadstUlägget för honom med 50 kronor i månaden, eUer 600 kronor per år. Redan då återstår bara 200 kronor av löneökningen. Men så ökar barndaghemsavgiften, när inkomsten stiger, med ungefär I krona om dagen, naturligtvis beroende på var man bor. Låt oss säga att det blir 200 kronor per år. Av den här löneökiungen p,å 2 000 kronor har nu Svensson inte ett öre kvar. Ovanpå detta kommer sedan inflationen. Anta att prisstegringen inte är mer än 5 procent. Den drabbar den inkomst som han har disponibel efter att ha betalat skatt, dvs. de pengar som han skaU använda i butikerna. Låt oss säga att han har 20 000 kronor kvar efter skatt. En prisökning med 5 procent innebär då ett bortfaU av 1 000 kronor. Det innebär att de 2 000 kronor som. Svensson fick i inkomstökning — 30 000 kronor är inte någon ovanlig inkomst — försvinner helt och håUet genom marginalskatter, minskade bostadstUlägg och ökade barndaghemsavgifter. Ovanpå det kommer aUtså de verkningar som inflationen har på hans möjligheter att göra sig gäUande när han vUl köpa någonting.

Om det med normala skattehöjningar och normala prishöjningar inte blir någonting kvar av normala löneökningar, då får man räkna med att det bUr onormala lönekrav. Lika orimliga som lönekraven nu är, sedda från vår strävan att bevara ekonomisk balans, Uka rimliga är de sedda från vars och ens strävan att något förbättra sitt ekonomiska läge eUer åtminstone håUa sig skadeslös för prisstegringar och skatteskärpningar.

Jag tror att många människor har gjort den erfarenheten att det blir svårare och svårare, trots allt tal om ekonomisk tillväxt, att få ekonorrUn att gå ihop. När man ser på mitt lUla räkneexempel förstår man varför. Och det hela bUr ännu mera brydsamt, om man betänker att det utöver bostadstUläggen finns en hel flora av inkomslprövade förmåner som mannen i mitt exempel genom sin inkomsthöjning avlägsnar sig ifrån.

Ett skattesystem som detta kan inte vara resursskapande. Det uppmuntrar inte tUl nya satsningar. Det försämrar stabiliteten och framtvingar därför en tiUväxthämmande reslriktivitet av den typ som vi nu har i vår ekonomiska politik. Trots gynnsamma förutsättningar har vi under de senaste åren haft en lägre framstegstakt än andra jämförbara

länder. Om vi under 1970, för att ta ett exempel, hade haft samma tiUväxttakt som genomsnittet av med oss jämförbara länder, skulle vår nationalprodukt ha varit 1,5 miljarder större och herr Sträng skuUe ha haft 800 — 900 mUjoner mera att röra sig med. Det är därför naivt när socialdemokratema i debatten — som herr Palme i morse — hela tiden frågar; "När ni kräver att det skall ges mera tiU en utbyggnad av produktionsapparaten i vår ekonomi, vad är det ni då vill dra in på?" Vi vUl inte dra in på någonting, tvärtom. Hade det förts en klokare ekonomisk politik tidigare, hade vi i dag haft betydligt större möjligheter att utöka på alla de plan där finansministern nu har varit så aktiv med rödpennan.

Det problem som vi har är att finna tUlräckligt mycket pengar för att bygga ut vår ekonomi snabbt nog för att möta alla krav som stäUs på våra resurser. Det behövs helt enkelt mera sparpengar. Sparpengar låter inte så roligt, men det är precis vad som behövs för att klara upp våra ekonomiska problem. Det finns fyra sätt att få nya kapitaltUlgångar. Man kan ha offentligt sparande, man kan låna i utlandet, man kan låta företagen bedriva sparande och man kan låta de enskilda hushållen spara. Socialdemokraterna tycker riktigt bra bara om offentUgt sparande, men de erkänner naturligtvis att så länge som vi har ett enskUt näringsliv mäste det också finnas visst sparande i företagen för riskfyllda investeringar. Men mer än så viU man inte ha och knappt det.

Vad beträffar de enskilda människorna ser socialdemokratin naturligtvis med förtjusning om de genomsnittliga inkomsterna stiger, men man är inte speciellt förtjust om de genomsiuttUga tUlgångarna hos de olika hushållen skulle öka.

Jag tror att denna uppläggning när det gäller att skaffa pengar mycket lätt havererar. De höga skatterna och utgiftstrycket gör att det är mycket svårt för staten att över sina budgetar bedriva något sparande. Men heUre än att då stimulera företags- och hushållssparandet låter regeringen läget drivas i riktning mot en omfattande upplåiUng i utlandet. Den metoden innebär att man skjuter svårigheterna framför sig. Kortsiktiga poUtiska intressen kanske gör att det är lockande att skjuta på svårigheterna på det sättet. Men vi hoppas ändå aUa att vårt samhälle skaU existera även i framtiden, och då kommer det att med denna metod krävas mera resurser för räntebetalningar och amorteringar tUl utlandet. För att vi skall nå balans fordras stimulans till enskUt sparande, vUket herr Dahlén också underströk. Vi för vär del avser att i konsekvens härmed framlägga långtgående förslag, ägnade att underlätta ett sådant sparande för det stora flertal som inte har skattepliktig förmögenhet. Dessa sparförslag avser vi att utforma så att de samtidigt kan tjäna vissa socialpoUtiska och konjunkturpolitiska strävanden. Vi vUl också göra det lättare för de anstäUda att bli meddelägare i företagen för att på den vägen få riskviUigt kapital samtidigt som en eventuell värdestegring i företagen sprids på flera händer och därigenom blir mera acceptabel.

Ett decentraliserat ägande är viktigt inte bara för att skaffa fram pengar för att bygga ut grunden för fortsatta inkomstökningar utan också för att bygga ett alternativ tiU socialismens statskapitalism. Statskapita-Usmen har misslyckats. både ekonomiskt och demokratiskt i aUa länder

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

7 Riksdagens protokoll 1971. Nr 8-9

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

som prövat det systemet. Därför blir jag oroad när jag hör herr Palme tala mycket nonchalant om marknadskrafter, trots att han inom sin egen domvärjo, t. ex. SJ, har mycket näraUggande exempel på att dessa marknadsliafter när det gäUer lönsamhet tycks kunna tvinga fram både det ena och det andra som är obehagUgt. Vi anser att de experiment som vi haft med statUgt företagande ger klart belägg för att detta inte kan vara något alternativ tUl det system som har fört Sverige fram tiU rangen av ett av världens rikaste länder.

Jag har, fm talman, under de senaste åren ägnat en hel del tid åt att försöka följa vad som händer i de statUga företagen, inom vad som så vackert kaUas "aktiv näringspoUtik". Det finns välskötta och bra statliga företag, och aUa anstäUda i de statUga företagen gör säkert en lika bra insats som de anstäUda i andra företag. Men systemet med dess blandning av partipoUtik och företagande utan någon klar uppdelning av funktionerna är olyckligt. Det fiims många exempel på underligheter i de privata företagen, men med den kontrollerande verksamheten skUd från den företagande finns det bättre garantier för att man skaU nå balans. Jag skall inte göra någon exposé över märkvärdigheter som man kan finna när man granskar den aktiva näringspolitiken — den statUga företagsamheten. Jag skaU bara slå fast att konstigheter inom den aktiva näringspoUtiken inte längre förvånar mig. Det har sagts att det i Stekenjokk endast brytes löften. Detta är riktigt, men det är inte vUka löften som helst. Det är landets regering som i ett valtaktiskt tänkande framträdde på ett sätt som måste få de norrländska glesbygdernas befolkiung att känna att den inte bara har en hård tUlvaro utan dessutom måste tåla aktiva förödmjukelser.

Vi har de senaste dagarna läst om riksrevisionsverkets granskning av förenade fabriksverken — tidigare försvarets fabriksverk. Jag har för min del länge haft mer eUer mindre klart för mig att fabriksverken haft ekonomiska svårigheter, och jag har försökt att ur tiUgängligt material konstatera arten av dessa. De svårigheter jag har mött att få någon insyn med hjälp av de officiella siffrorna förklaras av att bokslutsmaterialet enligt pressrapporter — jag har inte läst utrediungen ännu — tycks gränsa tiU det helt oacceptabla och att inte ens ledningen på grund av dåliga kalkylmetoder och budgetsystem haft någon egentlig insyn i sin verksamhet.

Och låt mig ta ett annat exempel: Jag har i min ägo ett brev där industriministern helt frankt förklarar att han inte ens känner tUl att ett visst bolag ägs av staten — och det trots att staten inköpte bolaget ett antal månader innan brevet skrevs. Jag upprepar, fm talman, att jag icke längre blir förvånad över konstigheter inom denna sektor.

I budgeten talas mycket Utet om aktiv näringspolitik. Om detta avspeglar ett nytänkande, så anser jag att det är ett av de bästa dragen i denna budget. Det ekonomiska läget stäUer oss inför reaUteter. Herr Sträng har upptäckt att här behövs rejäla anläggningar — inte den aktiva näringspoUtikens frasfabriker.

En sak som också förbigås med några få rader i finansplanen är våra strävanden att vinna långtgående samarbete med EEC. På denna punkt finner jag däremot regeringens tystnad beklaglig. Genom det, som jag tycker, felaktiga grepp som man från början tog har vi hamnat i ett läge

där vi inte förhandlar tUlsammans med våra grannländer Norge och Danmark. I själva verket förhandlar Sverige inte alls. Vi redogör för våra synpunkter men är inte med om att påverka utformningen av det Europa som kommer att växa fram om England och de andra medlemskapssökande länderna kommer med.

När nu regeringen har valt att i denna viktiga fråga göra en s. k. öppen ansökan stöder vi den - stöder den helt och fuUt. Men det krävs dä också, tycker jag, att regeringen försvarar sin egen handlingslinje. Som det nu' är bedrivs under regeringens tystnad en kampanj om nej tUl EEC, en kampanj som tiU stor del bygger på vidunderUga vantolkningar av vad de enskilda EEC-länderna står för, vad samarbetet dem emeUan går ut pä och vad ett svenskt deltagande skulle innebära. Jag är tacksam över de klara uttalanden som herr Palme gjorde för att rätta tiU en del missförstånd i dag på förmiddagen. Men trots dessa uttalanden är regeringens tystnad långtgående. Tystnaden har sträckt sig så längt att man inte ens föranstaltat om publicering av ett utmärkt informationsmaterial som sammanstäUts inom kommerskollegium och handelsdepartementet på grundval av löpande undersökningar som där görs. Materialet, som ger stöd åt förestäUningen att det skulle vara svårt för vår ekonomi att inte anknytas tUl EEC, lär i stäUet åtminstone delvis vara hemligstämplat.

Det är min uppfattning att många underskattar svårigheterna att kunna klara en lösare anknytning tUl EEC. Jag skaU anföra tvä exempel för att Ulustrera de svårigheter som kan uppstå när man är med men ändå inte är med.

Hur skaU man kunna vara med i den gemensamma jordbmkspoUtiken utan att vara med i de gemensamma institutionerna? Det sker dagUga överläggningar och fattas ofta beslut som inverkar på de medverkande länderna. Att stäUa sig utanför dessa diskussioner men ändå vara direkt beroende av besluten är inte acceptabelt.

Det andra exemplet gäller kol- och stålunionen. Även på detta område har man en marknadsreglering — ganska lik den som finns på jordbrukssidan — där institutionerna spelar en stor roll. Det är svårt att stäUa sig utanför debatt och beslut i institutionerna. Att ha en förhandlingsomgång efter de gemensamma överläggningarna och besluten är ur alla synvinklar omöjligt.

Sedan biskop Thomas' dagar har begreppen frihet och suveränitet blivit mera komplicerade. De som vUl ställa sig utanför EEC tror att vi på det viset bättre bevarar vårt oberoende. Men man måste hela tiden häUa i minnet att större möjUgheter på papperet att formellt fatta olika beslut helt på egen hand inte är samma sak som att i praktiken ha större manövemtrymme. Oberoendet gäller inte bara möjligheterna att fatta beslut utan även de krafter som uppträder och som inverkar på beslutssituationen. Om t. ex. vår ekonomi försvagas genom att vi möter högre handelshinder och flera diskrimineringar minskar vårt manövemtrymme. Det blir precis som i årets statsbudget, där resursernas skärpta knapphet ger Uten plats för extraturer. Om andra länder fattar beslut som inverkar på våra yttre fömtsättningar och vi inte får vara med och delta i dessa beslut, så är vi mera beroende än om vi kunnat inverka pä besluten.

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Om vi håller oss för bättre och finare än vär omvärld och förolämpar den mer eller mindre men ändå i praktiken är starkt beroende av den för livsviktig försörjning av strategiska varor, så minskar vi vår självständighet. Om Sverige som är ett litet land inte deltar i mänga former av samarbete med de länder som mest liknar oss kommer vi där stordrift och samarbete fordras, t. ex. vid kontroll av multinationella företag eUer när det gäller forskningspolitik, att hamna i ett kringskuret läge.

EEC är en form för samarbete som ökar de europeiska ländernas möjligheter. De olika parlamenten har vidare utrymme än om länderna står ensamma vart och ett för sig. Sverige skuUe i samarbete med EEC ha ett parlament som inte uppgivit sin ställning utan som hade större reala möjligheter att påverka utvecklingen mot ett bättre samhälle. Sä länge vi inte vet om England, Danmark och Norge kommer med i ett utvidgat EEC blir EiEC-debatten i viss bemärkelse hypotetisk för alla som inte viU säga tvärt nej. Vi vet inte vad våra alternativ exakt kommer att vara. Men vi vet att vi mycket plötsligt kan ställas inför sädana klara alternativ som fordrar snabba beslut. Och dä, fru talman, vill vi inom moderata samlingspartiet verka för att Sverige i ett sådant läge får en långtgående anknytning tUl EEC med klara neutralitetsgarantier.

På framställning av fm andre vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen skulle uppskjutas tUl kl. 19.30.

§ 8 Föredrogs en frän herr Gunnar Helén, som den 6 maj 1970 utsetts tUl suppleant i riksbanksfullmäktige för herr Olle Dahlén för valperioden 1970—1973, inkommen skrivelse, däri denne avsagt sig sitt uppdrag som suppleant i riksbanksfullmäktige.

Med anledning härav beslöt kammaren dels att godkänna avsägelsen, dels ock att val av en suppleant för fullmäktig i riksbanken efter herr Helén skulle anställas i föreskriven ordning.

§ 9 Interpellation nr 23 ang. visst stöd tUl turistnäringen och vinter-idrottsorgarusationer

100

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr NORRBY i Gunnarskog (c), som yttrade:

Fm talman! Vintern 1971 torde gå tiU historien som en av de mUdaste och snöfattigaste på mycket länge. Denna omständighet har medfört minskade utgifter för stat och kommun när det gäller kostnader för plogning och bortforsling av snö på vägar och gator, minskning av kostnaderna för sändning och isborttagning pä vägarna osv. MUdvädret och den uteblivna snön betyder miljontals kronor i besparing för sjöfarten, för skogsnäringen, byggföretag, fastighetsägare m. fl.

Det finns dock andra näringar, som för sin existens är beroende av snö och kyla, nämligen de som driver fritidsanläggningar av skUda slag såsom sporthotell, stugbyar och framför aUt skidliftar och andra anordningar för skidsport. Turistnäringen, som fyller en viktig lokaUseringspolitisk funktion och som i många faU har uppbyggts med stöd av statliga medel.

har pä grund av rådande förhåUanden råkat i en svär situation. Den uteblivna vintern orsakar betydande inkomstbortfaU som kan få katastrofala följder för dessa anläggningars fortsatta existens. I sammanhanget bör erinras om det svåra läge olika idrottsorganisationer råkar i genom utebUvna inkomster frän märkesförsäljning, startavgifter o. d.

Med stöd av vad som anförts anhäUer jag om kammarens medgivande att tiU herr jordbruksministern få ställa följande fråga;

Är statsrådet beredd vidtaga åtgärder som gör det möjligt för turistnäringen och vinteridrottsorganisationerna att klara av de ekononuska problem som blir följden av snöbristen under vinterns första del?

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Interpellation nr 24 ang. omlokalisering tiU Örebro av yrkesskola för urmakare och optiker

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr ANDERSSON i Örebro (fp), som yttrade;

Fm talman! Sedan år 1940 bedriver Sveriges urmakare- och optikerförbund (SUOF) utbildning av urmakare och optiker vid den av förbundet ägda skolan i Borensberg i Östergötland. SUOF, som är huvudman för skolan, har ca I 000 medlemmar och har en ärlig kostnad för skolverksamheten på 70 000 tUl 80 000 kronor utöver statsbidraget.

Inför den yrkesskolereform som träder i kraft den 1 juli 1971 då yrkesutbildningen integreras i den gymnasiala skolan beslöt SUOF att verkställa en utredning av sin skolverksamhet. Utredarna hade enUgt direktiven som sitt uppdrag att med hänsyn tUl de snabba framsteg som skett inom urtekniken och tUl elektronikens alltmer dominerande roU inom branschen klarlägga, om den nuvarande utbUdningen mot bakgrund av detta kunde anses svara mot de krav man rimligen har rätt att stäUa på en välutbildad yrkesman i branschen. Man skuUe även göra en översyn i vad män SUOF ekonomiskt kunde medverka tUl detta.

Av utredningen framgick att SUOF med dess begränsade medlems-numerär hade betydande ekonomiska svårigheter med skolans nuvarande utbUdningsstandard. Det framgick också av utredningen att någon vidgad utbildning som svarade mot den tekniska utvecklingen och samhäUets krav ej var möjlig med SUOF som huvudman. Detta ledde tUl att kontakter upptogs med ett flertal kommuner i Mellansverige angående huvudmannaskapet för skolan. Förbundet stannade för en lokaUsering av SUOF-skolan tUl Örebro.

Den 7 oktober 1969 tillskrev SUOF skolöverstyrelsen med ansökan om dess bifaU tUl att förlägga SUOF:s yrkesskola tiU Örebro från och med den I juli 1971, dvs. det datum som Kungl. Maj:t faststäUt för gymnasiereformens ikraftträdande. Efter femton månader och endast sex månader före gymnasiereformens ikraftträdande har skolöverstyrelsen ännu icke meddelat beslut över förbundets ansökan.

SUOF har vid flera tiUfällen, senast i brev den 4 januari 1971, för skolöverstyrelsen framhåUit vikten av att beslut meddelas, bl. a. därför

101

Nr 8 att en omlokalisering är förenad med en planering, som ofta medför

Tisdaeen den praktiska problem när det gäUer läramas bostadsfråga eller elevernas

19 ianuari 1971 inackordering m. m. Likartad framstäUning har gjorts från vederbörande

____________ skolmyndighet i Örebro stad, där man likaledes är angelägen om ett

besked med hänsyn tUl erforderUg planering. Något besked har icke meddelats av skolöverstyrelsen, vilket försvårar eUer omöjUggör den tänkta omlokaliseringen av SUOF:s yrkesskola tiU Örebro tUl den angivna tidpunkten för gymnasiereformens genomförande. Skolöverstyrelsens senfärdighet medför att SUOF ytterUgare ett år får påtaga sig de kostnadei som är förenade med skolans drift, och som enligt skolreformens syfte skall övertagas av det allmänna.

Denna förhalning av ärendet är desto mer anmärkningsvärd som det i yrkesutbildningsberedningens betänkande framhålls vikten av samverkan mellan skola och näringsUv. Ett förverkligande av gymnasieskolans mål fordrar i hög grad också samverkan mellan myndigheter och näringsUv. Det är därför av vikt att berörda parter, Sveriges urmakare- och optikerföibund och skolstyrelsen i Örebro stad, får ett klart besked i denna fräga.

Med hänvisning tUl det anförda får jag tiU herr utbUdningsministern ställa följande fråga:

Är statsrådet viUig medverka tiU att Sveriges urmakare- och optikerförbunds yrkesskola omlokaUseras tUl Örebro?

Denna anhåUan bordlades.

§ 11 Upplästes följande tiU kammaren inkomna ansökan;

TUl riksdagens kammare

Härmed får vi anhålla om ledighet från riksdagsarbetet under nedanstående tider för deltagande i Europarådets rådgivande församlings session i Strasbourg.

Stockholm den 18 januari 1971

20 - 23 januari
20-28	>
20-28	>
21 -23	'
20-28	»
25 -28	»
21 -25	'
23- 28	'
21 -26	'

Stig Alemyr Astrid Bergegren Kaj Björk Gösta Bohman Uno Hedström Bengt SjöneU Ingvar Svanberg Daniel Wildund NUs E. Wååg

De begärda ledigheterna bevUjades.

102

§ 12 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 85 av herr Björk i Göteborg m. fl. om utredning angående rättsregler för s. k. åsiktsannonsering, m. m.

Nr 86 av herr Helén m. fl. angående närdemokrati

Nr 87 av hexr Romanus m. fl. om regler för rökning i riksdagshuset

Nr 88 av fru Hörnlund m. fl. om avtrappning av avdraget på den slutliga skatten

Nr 89 av herr Sjönell m. fl. om omläggning av drivmedelsbeskattningen i miljöpoUtiskt syfte

Nr 90 av herrar Andersson i Örebro och Petersson i Röstånga om bidrag tUl nämndemannaföreningarnas kurs- och upplysningsverksamhet

Nr 91 av herr Wiklund i Stockholm angående polisnämndernas informations- och kontaktverksamhet

Nr 92 av herr Wiklund i Stockholm angående föredragningen av personundersökning och rättspsykiatriskt utlåtande vid huvudförhandUng i brottmål

Nr 93 av herr Björk i Göteborg angående SIDA;s information om svenskt humanitärt bistånd och utbildningsbistånd tUl befrielserörelser m. m.

Nr 94 av herr Björck i Nässjö angående kompetensområdet för värnpliktsriksdag

Nr 95 av herr Lundberg m. fl. angående vapenfrinämndens handläggning av ärenden rörande vapenfri tjänst

Nr 96 av herr Wikström m. fl. om tjänstgöring i internationeUt biståndsarbete som alternativ tUl värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Nr 97 av herr Jonasson m. fl. angående låginkomsttagares stäUning inom den allmänna försäkringen

Nr 98 av herr Helén m. fl. om samrådsnämnder m. m. vid statUga och kommunala vårdanstalter

Nr 99 av herr Helén m. fl. om vidgad skol- och universitetsdemokrati

Nr 100 av herr Taube angående regleringen av förluster vid export av brödspannmål

Nr 101 av herr Werner i Malmö m. fl. om åtgärder för att effektivisera djurskyddstiUsynen

Nr 102 av herrar Hedlund och Helén om höjt anslag tUl Främjande av utrikeshandeln m. m. för budgetåret 1971/72

Nr 103 av herr Helén m. fl. om vidgad insyn i statliga och kommunala företag

Nr 104 av herr Stridsman m.fl. om förläggning tUl Norrbotten av LKAB s huvudkontor

Nr 105 av hen Bergman m. fl. angående placeringen av handikappade i arbetsUvet

Nr 106 av herr Hedlund m. fl. om avveckling av dyrortsgrupperingen av de statsanställdas löner

Nr 107 av herr Helén m. fl. om stimulerande av det arbetsdemokratiska reformarbetet

Nr 108 av herr Helén m. fl. om fördjupad företagsdemokrati

Nr 109 av herr Hellström m. fl. om utredning angående arbetsmark-

Nr8

Tisdagen den 19 januari 1971

103

Nr 8

Tisdagen den 19 januari 1971

nadspolitiken som fördelningspolitiskt och strukturpoUtiskt instrument Nr 110 av herrar Svanberg och Björk i Göteborg angående placeringen

av vissa östeuropeiska flyktingar i svenskt arbetsUv

Nr 111. av herr Wikström om arbetslivsorientering för invandrare Nr 112 av herr Helén m. fl. angående den fysiska riksplaneringen Nr 113 av herr Helén m. fl. om fördjupad demokrati inom försvaret.

104

§ 13 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 15 januari av

Nr 30 Herr Nordgren (m) tiU herr utrikesministern angående beskattningen av transporter över norska gränsen:

Avser herr utrikesministern kontakta Norges regering i syfte att utverka att de svenska åkerierna med transporter över norska gränsen i Ukhet med de norska åkerierna får dispens frän den nya norska kilometerbeskattningen fram tiU den 1 juU i år?

den 19 januari av

Nr 31 Herr Nordgren (m) tiU herr finansministern om avveckling av guldsmedsskatten:

Avser herr finansministern att under vårriksdagen framlägga förslag om aweckUng av guldsmedsskatten?

Nr 32 Herr Pettersson i Lund (s) tUl statsrådet fru Odhnoff om ändring av bestämmelserna angående statligt famUjebostadsbidrag:

Avser statsrådet att föreslå en sådan ändring av Kungl. Maj.ts kungörelse om statliga bostadstUlägg tiU barnfamUjer att det kan förhindras att personer, som med hänsyn till aktuell inkomst uppenbarligen inte borde vara berättigade till familjebostadsbidrag, erhåller sådana?

Nr 33 Herr Clarkson (m) tUl herr justitieministern angående straffansvaret

för fartygs oljeutsläpp;

Kommer herr statsrådet att vidtaga någon åtgärd, så att fartygsbefälhavare kan bli föremål för aUmänt åtal om hans fartyg gör oljeutsläpp på svenskt vatten?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 17.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert