Riksdagens protokoll 1971:77 Onsdagen den 5 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:77

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:77

Onsdagen den 5 maj

KL 19.30                                                                                       

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr tredje vice talmannen.

§  1  Upplästes   och   lades   tUl   handlingarna   följande   tUl   kammaren inkomna protokoll:

Den 5 maj 1971 sammanträdde den nämnd, som äger att döma, huruvida högsta domstolens samtUga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, varvid röstades över följande proposition:

Den som vUl att omröstning på det i 69 § riksdagsordningen föreskrivna

sättet skall anställas tUl uteslutande av någon bland högsta domstolens

ledamöter röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej skall högsta domstolens samtliga ledamöter bibehåUas vid sina

ämbeten.

Efter omröstningens slut, sedan voteringssedlarna öppnats, befanns rösterna ha utfaUit sålunda:

Ja -    O Nej - 39 i följd varav nämnden ansett högsta domstolens samtliga ledamöter böra vid deras ämbeten bibehåUas.

John Lundberg Per Petersson

Sigvard Rimås Bengt Börjesson

Den 5 maj 1971 sammanträdde den nämnd, som äger att döma, huruvida regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kaU bibehållas, varvid röstades över följande proposition:

Den som vUl att omröstning på det i 69 § riksdagsordningen föreskrivna

sättet  skaU  anställas  till  uteslutande  av någon bland regeringsrättens

ledamöter röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej skall regeringsrättens samtliga ledamöter bibehållas vid sina

ämbeten.

Efter omröstningens slut, sedan voteringssedlarna öppnats, befanns rösterna ha utfallit sålunda:

Ja -    O Nej - 39

149

John Lundberg

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

i följd varav nämnden ansett regeringsrättens samtliga ledamöter böra vid deras ämbeten bibehållas.

Sigvard Rimås

Per Petersson Bengt Börjesson

150

§ 2 Regional utveckluig (forts.)

Fortsattes överläggningen angående inrikesutskottets betänkande nr 7.

Hert NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Regionpolitikens utformning är naturligtvis en mycket viktig fråga. Det gäller att så rättvist som möjligt få tiU stånd en fördelning av landets resurser på de olika regionerna. Det gäller också att om möjligt få balans mellan de olika regionerna - det bör vara ett givet mål. Antalet motioner och talare i debatten i dag visar vilken vikt man tUlmäter den här frågan.

I de olika motionerna har det stäUts varierande krav; en del har varit ganska långtgående och en del kanske mindre långtgående. Men när man tittar på motionerna får man en känsla av att många har försökt att tUlfredsställa aUa möjliga krav och önskemål. Det märkliga är att oppositionen i många fall har direkt motsatta krav och önskemål. Centerpartiet exempelvis begär att få flyttningsbidrag generellt vid flyttning från Stockholmsregionen. Därmed vUl man öka konkurrensen i de sysselsättningssvaga regionerna, vUket måste betraktas som ganska märkligt — man måste väl ändå ordna arbete åt dem som bor i dessa sysselsättningssvaga regioner. Moderaterna vill öka det flyttningsstöd som nu utgår; det är alltså tvärtemot vad centerpartiet önskar.

Moderata samlingspartiet har i ett annat fall verkligen gjort en helgardering; det gäller stödet tiU turistanläggningarna och turistnäringen. För det första viU man få tUl stånd en utbyggnad av detta stöd, för det andra har man helgarderat så till vida att man begärt att om turistnäringen inte skulle gå Uiop skall Sträng betala fiolerna. Sedan, förmodar jag, är det meningen att Staffan Burenstam Linder skall komma och tala om hur dåUgt staten sköter de här sakerna. Då har man som sagt verkligen gjort en helgardering från det partiets sida.

I likhet med flera andra talare vill jag också påtala den dåliga konkretiseringen av önskemålen. Det förekommer många svävande formuleringar, och det är kanske centerpartiet som är värst i det faUet. Herr Stridsman försökte förklara för herr Fagerlund vad som menades med ett decentraliserat samhäUe. Jag skulle för min del vilja fråga herr Stridsman, som ju är inne i kammaren, vad man i centerpartiet menar med uttrycken "så långt som möjligt", "en viss regional balans", "i all möjlig utsträckning", "en tUlfredsstäUande service" etc. etc. De går ständigt igen i centerpartiets motioner här. Kanske tänker man sig att det är regeringen som skaU avgöra vad som är möjligt, var en viss regional balans skaU ligga någonstans, var den möjliga utsträckningen kan finnas

osv. Jag tycker i och för sig att det är förnuftigt om det är vad man avser med det hela, för det är så det har fungerat. Men när vi sedan ser hur centerpartiet ställt sina krav och samtidigt låtit bli att tala om var man skall ta resurserna blir vi kanske litet förvånade. Man glider undan det ekonomiska ansvaret med en liten passus i ett särskilt yttrande. Det är det enda som sägs om finansieringsfrågorna i samband med de omfattande krav som har ställts.

Det förhåller sig på det sättet att man tidigare har försökt att tUlfredsställa önskemålen i de här frågorna så långt som resurserna tillåtit. Här är mycket på gång i utredningsväg — det har redan pekats på - det är bl. a. genomförandet av Länsplanering 1967 som man bygger vidare på. Vi har Länsprogram 1970, vi har KELP-programmen — jag tror att det var utomordentligt betydelsefullt att man fick lägga upp ramarna på det sättet — vi har den fysiska riksplaneringen som beräknas vara klar tUl hösten, vi har utbUdningens decentralisering, som U 68 har i uppgift att komma med förslag om. Här har också pekats på förslaget om utflyttning av statliga verk, som behandlats i inrikesutskottet och snart kommer upp i kammaren. Det är alltså flera utredningar, beredningar och expertgrupper som arbetar, och de kommer snart med sina förslag, varför det naturligtvis måste vara förnuftigt att vänta med att ta stäUning tUls dessa utredningar osv. har kommit fram med sina betänkanden.

Jag vill emellertid peka på ett par saker i sammanhanget. Först vill jag påminna om att för bara några år sedan var det egentligen ingen som talade om att någonting skulle lokaliseras tiU Norrland. I dag har det väl snarare blivit tvärtom. Jag har hört på de talare som har varit uppe i talarstolen i dag, och jag kan garantera att åtminstone varannan av dem har trott att regionalpolitik är detsamma som att man skaU lokalisera endast tUl Norrland i fortsättningen. Jag vill inte på något sätt förneka att problemen är stora i Norrland, för att inte säga störst, men att slå över på det sätt man nu gör och liksom glömma av övriga delar av landet tycker jag är alldeles felaktigt. Det finns betydande problem i flera andra områden av vårt land som vi inte får försumma därför att Norrland har kommit in i bilden på ett annat sätt än förr, I landet i övrigt går det kanske många gånger avsevärt lättare att klara problemen med förhållandevis små medel. Det är en av de synpunkter jag har i detta sammanhang.

Den borgerliga oppositionen har väckt ett trettiotal motioner i denna fråga. Det märkliga är emeUertid att inte en enda av motionerna har tagit upp det privata näringslivets ansvar för sysselsättningen. Herr Fagerlund kom upp i talarstolen före pausen och gick också in på den här frågan. Det är möjligen någon som fragmentariskt och helt ofarligt har berört den problematik som det privata näringslivet ändå innebär och det ansvar som det måste ha i detta sammanhang.

Det har hela tiden sagts att staten skall klara av lokaliseringspolitiken och regionpolitiken, den stat som man från borgerlig sida i andra sammanhang helt förnekar, som man inte viU ge tiUräckliga resurser för att lösa problemen och som man ofta ondgör sig över på olika sätt. Jag skulle vilja fråga de borgerliga representanterna hur man har tänkt sig att klara den här problematiken egentligen, när man endast pekar på att staten skall klara problemen men samtidigt inte vill ge staten de resurser

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

151

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

152

som erfordras. Man glider helt förbi det privata näringslivet. Har man glömt att 90-95 procent av landets näringsliv är privatstyrt, att det där är fråga om privat egendom? Utflyttningen av ett antal statliga verk och viss annan verksamhet löser självfaUet inga problem för vare sig Norrland eUer sydöstra Sverige. Det måste tUl annan sysselsättning. Det är inte nog att flytta ut service tUl dessa orter, utan det behövs också sysselsättning, och självfallet måste servicen placeras där det finns människor som kan tUlgodogöra sig den.

Givetvis har det kommit fram en del förnuftiga resonemang i flera av motionerna. Många av de yrkanden som gjorts har redan blivit tillgodosedda, och andra kommer säkert att beaktas av utredningar och vid utformningen av den regionplan som vi skaU få till livs nästa år.

Vi vet att vi har stora problem i Norrland, som jag nämnt förut, men här har också pekats på att bl. a. sydöstra Sverige har betydande problem. Jag har vid något tUlfälle sagt att man har ett utomordentligt lågt löneläge i sydöstra Sverige. Det är, frånsett Gotland, lägst i landet för Kalmar län. Herr Hallgren sade att skillnaden mellan Kalmar län och Stockholm skulle vara 3 kronor. Nu har han inte satt sig in i siffrorna så väl, eller också har han annat material än jag. Jag har fått fram att skillnaden skall vara 2:72. Men det är ändå mycket, och jag pekar kanske hellre på riksgenomsnittet i detta faU. Det har skett en ökning i absoluta tal av skUlnaden mellan riksgenomsnittet för industriarbetare och genomsnittet för industriarbetarna i sydöstra Sverige. Jag har gjort en beräkning som visar att industriarbetarna i Kalmar län förlorar mellan 70 och 87 miljoner kronor per år i förhållande tUl riksgenomsnittet. Detta beror aUtså på det låga löneläget i denna del av landet.

Man skulle naturligtvis kunna säga att löneläget för industriarbetarna är en facklig fråga. Men så enkelt är inte problemet. Att komma tUl rätta med det genom fackliga åtgärder torde vara nästan omöjligt. Det måste tUl andra, politiska åtgärder för att få tUl stånd en större ekonomisk aktivitet över huvud taget i den del av landet som jag här har pekat på — Kalmar län, Gotland och delar av östra Blekinge.

Vi vet också att vi har en förhåUandevis låg sysselsättningsgrad, en betydande säsongarbetslöshet och en dold arbetslöshet, särskUt för kvinnorna. Inom länsarbetsnämnden i Kalmar län har gjorts en beräkning som visar att om man skulle ha samma sysselsättningsgrad för kvinnorna i Kalmar län som i Stockholmsområdet, skulle man behöva ungefär 6 000 nya arbetstUlfäUen. Det är en omöjlighet för fackföreningsrörelsen att klara ut den problematiken.

Befolkningsutvecklingen har varit relativt svag i den här regionen. Vi har en låg skattekraft, som ligger 21 procent under riksgenomsnittet, medan vi har en utdebitering som ligger 7 procent över riksgenomsnittet. Vi har alltså låg skattekraft men hög utdebitering. Det gjordes prisundersökningar för några år sedan som visade att exempelvis Gotland har en prisnivå som ligger över Stockholmsområdets, och Kalmar län ligger också förhållandevis högt.

Servicesektorn är dåligt representerad i Kalmar län och ligger där ungefär 10 procentenheter under riksgenomsnittet. Kommunikationerna är inte heUer vad de borde vara, och det finns stora brister i framför allt

den högre undervisningen. Det har gjorts undersökningar som visar att exempelvis intagningen tUl socialhögskolorna är lägst för Kalmar län om man ser tUl landet över huvud taget.

Det här är aUtså problem som vi måste försöka komma tUl rätta med i den regionpolitik som skall utformas. Av den anledningen har jag också tagit upp detta i en motion, nr 1133. Herr Hallgren tyckte att den motionen var så bra att han också borde intressera sig för den, och det kan ju i och för sig vara värdefullt. Han påstod att jag inte skulle ha haft något yrkande i utskottet. Nu är det, som alla kan se av utskottsbetänkandet, så att jag inte suttit på den här frågan, och jag har följaktligen inte haft möjlighet att yrka någonting.

Jag tror emellertid att det kan vara bra för herr Hallgren att ta del av de här problemen. Jag hoppas att välvUjan håUer i sig tUl dess att det näringspolitiska programmet läggs fram. Men att ta andras motioner för att göra reservationer på visar den vilsenhet och oförmåga som för närvarande finns inom det kommunistiska partiet.

Här har förut sagts; Varför inte skriva en egen motion? Om det brister därvidlag kan ju herr Hallgren be mig, så skaU jag gärna skriva en motion någon annan gång. Jag tycker emellertid det är bra att herr Hallgren intresserar sig för de socialdemokratiska idéerna - det kan säkert behövas. Och skulle det gå längre skall jag gärna stå tUl tjänst med en inträdesansökan tUl det socialdemokratiska partiet också.

Jag har för min del i utskottet sagt att jag tycker att den skrivning som gjorts av utskottet är utomordentligt stark. Utskottet förutsätter att sydöstra Sveriges problem kommer att bli belysta i länsprogram 1971, och eftersom jag har varit med i det arbetet och vet att de här problemen kommer att tas upp där, så anser jag att den beställningen allaredan är effektuerad.

Utskottet har vidare skrivit att resultatet av detta arbete skall beaktas vid utformningen av det riksomfattande regionala handlingsprogram som föreläggs riksdagen 1972. Ja, vad kan man mer begära? Jag har begärt att det här skaU beaktas vid utformningen av det regionalprogram som det är fråga oni, utskottet har alltså nu skrivit att det skall beaktas, och med det har man avstyrkt motionen. I stället för att gå över Kungl. Maj:t har man så att säga givit en direkt anvisning till den beredning som kommer att arbeta med regionprogrammet, och följaktligen har jag ingen anledning att reservera mig. Men det står naturligtvis herr Hallgren fritt att göra det, — Herr Hallgren tyckte att jag nu skulle få möjlighet att rösta på min motion. Ja, den möjligheten hade jag ju haft i aUa faU,

Jag kan inte underlåta att peka även på vissa andra frågor som kommunisterna har tagit upp,

I likhet med herr Fagerlund tycker jag att formuleringen i den kommunistiska reservationen 2 är utomordentligt egendomlig. Man skriver där att kapitalet tiänar såväl på avfolkning som på koncentration och på stödpolitik. Om vi aUtså koncentrerar, så tiänar kapitalet, och om vi avfolkar, så tjänar kapitalet. Bedriver vi sedan stödpolitik, så tjänar kapitalet även då. Jag måste som herr Fagerlund fråga; Vad vill man egentligen i det kommunistiska partiet? Det kvittar ju hur vi gör; monopolkapitalet förtjänar ändå, som herr Svensson i Malmö flera gånger förklarade.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

153

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Det resonemang som herr Svensson i Malmö förde här fömt i dag tycker jag var mest svammel och testuggeri om monopolkapitalet samt nog så förvånande i sina patetiska utläggningar. Det som i så fall skulle sättas i stället var möjligen den kommunistiska frälsning som herr Svensson förordar. Men den tror jag inte på — och det gör tydligen inte aUa kommunister heller. Fru Marklund tycks t. ex. ha en helt annan uppfattning i dessa frågor.

Som jag sade förut har också jag, om än kanske inte lika ingående som herr Svensson i Malmö, haft tillfälle att syssla med Länsprogram 1971, Det måste vara fruktansvärt för herr Svensson att behöva arbeta på ett område, som han uppfattar så utomordentligt negativt som det framgick av hans framställning om verksamheten att han gör. Jag beklagar honom. Själv tycker jag att det har varit utomordentligt intressant att arbeta med Länsprogram 1971, och jag tror också att det kommer att ge resultat i den omfattande regionplanering som skall föreläggas oss nästa år.

Herr talman! Utskottet har som sagt skrivit synnerligen positivt om min motion, och därför har jag ingen anledning att yrka någonting annat än vad utskottet gjort. Jag ber sålunda med det anförda att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

154

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar talade om stödet till turismen och om helgardering från moderata samlingspartiets sida. Vad herr Nilsson menade vet jag inte riktigt. Men om han avsåg det särskilda yttrandet nr 3, som herr Nordgren har varit med om att underteckna, så vUl jag upplysa herr Nilsson om att det hänför sig till en redan pågående utredning av en sakkunnig på detta område. Det är aUtså inte något märkvärdigt att den saken har följts upp.

Vidare har Gävleborgs län år 1968 lagt fram en utredning om turism och fritid i länet, och i den redovisas förslag om en långsiktig utvecklingsplanering, där målsättningen är att klarlägga länets fömtsättningar som fritidslän. Att representanterna för Gävleborgs län här i riksdagen följer upp denna utredning på länsplanet kan jag inte finna något anmärkningsvärt i.

Sedan kom herr Nilsson i Kalmar in på det privata näringslivet, som han givetvis måste passa på att ge ett tjuvnyp så snart han har tillfälle. Han talade i sammanhanget också om den statliga företagsamheten och om de klarlägganden som gjorts av representanter för moderata samlingspartiet när det gäller vissa statliga företag. Jag vet inte om man skall koppla ihop stödet åt turismen i Gävleborgs län och mer eller mindre välskötta statliga företag. Jag har svårt att finna någon logik i det. LogUcen där är kanske herr NUssons egen. Vad vi har begärt när det gäller företagsamheten i Norrland är att man skall vidta åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö för näringsUvet över huvud taget. Och att en sådan utveckling måste ske i samverkan mellan det stöd som samhäUet kan ge och de insatser som det enskilda näringslivet har möjligheter att göra är väl självklart. Det går inte att säga att vare sig det ena eller det andra skall klara sig helt självt. Om vi skall åstadkomma ett resultat i den riktning som vi vill — en bättre utveckling för industrin och näringslivet

över huvud taget i Norrland — måste vi räkna med samverkan. Är vi inte beredda att acceptera det, tror jag heller inte vi har några fömtsättningar att över huvud taget lösa dessa problem med ett positivt resultat.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till herr NUsson i Kalmar viU jag säga: Så lätt är det inte att värva medlemmar tUl socialdemokratiska partiet — även om det skulle behövas i dagens läge. Jag kan inte tänka mig att skriva på någon ansökan så länge ni håller fast vid den biandekonomiska linjen. När ni blir ett socialistiskt parti och verkligen går in för att förändra samhället i socialistisk riktning, då kan vi resonera om det. Men så länge ni för den politik ni för i dag är det helt omöjligt.

Nu säger herr NUsson i Kalmar att han inte haft någon möjlighet att yrka bifall tUl motionen. Det är en sanning med modifikation; han var närvarande vid första redovisningen i inrikesutskottet, han gjorde en lång föredragning men han avslutade den med att säga att han inte hade för avsikt att yrka bifall tUl sin motion. Det är att märka att betänkandet, som utskottet nu har lagt fram, då inte var färdigjusterat och ännu inte hade den lydelsen. — Det är alltså att slingra sig litet grand.

Det är väl så att man motionerar för att få PR i den lokala pressen ute i landsorten. Man får givetvis använda vilka metoder man önskar. Vill man motionera och sedan springa ifrån sin motion, kan man göra det. Men då skall man också kunna förklara det när man kommer hem. Säkerligen kommer det att talas om att man gått ifrån motionen. Det är dock fem socialdemokratiska ledamöter som således skrivit denna motion utan att mena allvar och utan att ha den bestämda uppfattningen att de skall slåss för att förslaget skall gå igenom. Men vi hör ju nu att det inte är så allvarligt menat.

Sedan tycker jag att det är konstigt att man blir förargad över att någon annan har samma uppfattning som man själv i en viss fråga. Jag tycker att man skall vara glad för det. Man försöker väl övertyga andra om att man har rätt, att förslaget är riktigt och att det förtjänar stöd.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar har det inte lätt. Ä ena sidan skall han vara sina väljare tiU lags och å andra sidan skall han visa ett lämpligt mått av partUojalitet. Med sitt flankangrepp mot kommunisterna vUl han dölja att det är lojaliteten som har segrat över hänsynen tUl väljarna.

Jag tycker inte det skulle vara så förskräckligt svårt att förstå vad kommunisterna menar när de kritiserar att den regionala obalansens bägge sidor i båda fallen utnyttias av det privata kapitalet. Det är väl ändå självklart och uppenbart att om den regionala obalansen åstadkommer ett särskUt lågt löneläge i en viss landsända, så är det tUl fördel för kapitalet; man kan utnyttja det genom att lägga ett begränsat mått av sina investeringar just där för att begagna sig av den biUiga arbetskraften. A andra sidan kan man kompensera sig i utbyggnadsregionerna, trots de höga lönekostnaderna där, genom att utnyttia den spekulationskonjunktur, den spekulationsatmosfär, som alltid finns i dessa regioner. Jag tycker det är fullständigt klart — det är inte alls så svårt att begripa.

155

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Till sist vUl jag säga några ord om herr Nilssons förlitan på att hans landsändas intressen självfaUet skall beaktas i Länsprogram 1970. Ja, beaktas och beaktas. Det är klart att den skall beaktas precis som alla andra landsändar, men om man vill att sydöstra Sverige skall beaktas relativt sett mer i helhetsperspektivet än i nuläget, är det väl ganska rimligt att man intar ståndpunkten att riksdagen bör uttala sig härför och inte bara sätter sig och väntar på ett länsprogram beträffande vUket aUa kommer att konkurrera med alla och där sydöstra Sverige kommer att stå sig lika slätt som hittiUs.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Inte heller jag har kunnat undgå att lägga märke tiU att partidisciplinen i det stora partiet blivit väldigt hård, när nu motionärer från detta parti hoppar av från sina motioner. Motion nr 1133 uppfattade vi på Kalmarbänken som en mycket bra motion, som fäster uppmärksamheten på hur aUvarligt försummat sydöstra Sverige är. Jag är litet förvånad över herr NUssons i Kalmar anförande, för vad jag förstår har det inte inträffat någonting nytt sedan motionen skrevs. Givetvis hade jag räknat med att vederbörande skulle yrka bifall till sin motion, och jag hade tänkt att rösta för den.

Det är en väsentlig skiUnad på utskottets skrivning och på skrivningen i motionen och reservation nr 8. För min del kommer jag att rösta för reservation nr 8. Jag anser mig därigenom bäst tUlgodose min landsändas intressen.

156

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Hen talman! Först vUl jag än en gång säga tUl herr Oskarson att det är märkligt hur väl moderata samlingspartiet har garderat sig när det gäUer turismen. Det är också märkligt att så pass många talare från den borgerliga sidan kan stå upp här och tala om regionpolitik utan att över huvud taget beröra det privata näringslivet, när ju vårt näringsliv ändå tiU 90 å 95 procent är privatägt. Jag kan håUa med herr Oskarsson om att satsningen i Norrland bör ske genom samarbete. Men kom sedan inte och skrik på det sätt som herr Staffan Burenstam Linder gjort när man försöker få tiU stånd en statlig verksamhet. Det tycker jag är i hårdaste laget.

Herr Hallgren påstår att jag skrivit motionen för att få PR. Det är möjligt att kommunisterna ofta gör så, jag brukar för min del motionera för att nå resultat. Onekligen har jag också i detta fall nått resultat eftersom utskottet skriver att sydöstra Sveriges problem kommer att beaktas vid den regionplanering som skall ske. Därmed har jag ju nått det resultat jag syftade tiU med motionen. Det svaret kan också till viss del gälla herr Schött.

Vidare påstod herr HaUgren att jag var förargad därför att kommunisterna hade samma uppfattning som jag. Nej, det tycker jag tvärtom är bra. Jag tycker att herr Hallgren skall tUlägna sig mer av det. Detsamma gäller för övrigt herr Svensson i Malmö. Tyvärr - jag understryker tyvärr — har han kanske litet för lätt att demagogisera. Han går ut här med stora fraser på ett sätt som tyder på att han missbrukar sina kunskaper.

Kalmar läns problem kommer att beaktas; utskottet har alltså stött mig i denna fråga. Nu tror herr Svensson i Malmö att jag i fortsättningen inte kommer att vinna gehör för mina strävanden. Emellertid har kommunisterna och även moderata samlingspartiet garanterat att de skall hjälpa tUl och stötta mig. När förslaget tUl regionplan föreläggs riksdagen bör detta alltså ha alla fömtsättningar att gå hem.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte riktigt förstå att en ledamot, som motionerar i en fråga och får motionen avstyrkt, finner att han har nått det resultat som han har strävat efter. Det tycker jag är ett egendomligt sätt att se frågan på.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår fortfarande inte hur herr NUsson i Kalmar kan blanda ihop det klarläggande som herr Burenstam Linder har gjort vad gäller dåligt skötta statsföretag och vårt krav på stöd åt turistnäringen i Gävleborgs län. Jag finner inte att det finns något samband meUan dessa båda saker.

Vi har talat om stöd åt näringslivet i Norrland och jag har talat om att det måste ske en samverkan mellan det stöd samhället ger och det som kommer från det enskilda näringslivet. Menar då herr Nilsson att aUt vad som skall göras i Norrland, när vi bygger upp industricentra och serviceorter, skaU ske genom statlig företagsamhet? Då måste jag säga att jag inte kan följa med längre i tankegångarna. Vad vi vUl är att ge stöd åt näringslivet och åstadkomma en samverkan mellan statlig företagsamhet och enskild företagsamhet. Det finns ingen anledning att blanda in, som jag förut sade, dåligt skötta statsföretag i detta sammanhang.

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Oskarson säger att han inte kan förstå att det skaU råda ett samband mellan Statsföretags verksamhet och den verksamhet som bedrivs inom regionpolitiken. Det är ju rätt märkligt här, där man från borgerligt håll har appellerat tUl Vindelälven, VUhelmina och Stekenjokk osv., påtalat alla de löften som eventuellt skulle ha ställts och tagit det som intäkt för att ytterligare någonting skulle göras. När man aUtså har gjort så, kommer sedan herr Staffan Burenstam Linder och klassar i den långa interpellationsdebatten ned hela den verksamhet som Statsföretag har försökt bedriva den vägen. Ändå finner inte herr Oskarson något samband i denna verksamhet. Det är rätt märkligt.

Herr Schött hade hoppats mycket på min motion och önskade rösta med den. Hen Schött har ju stora möjligheter att rösta med herr Hallgren i den votering som kommer.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas att aUa övriga i kammaren uppfattade att jag kommer att rösta på reservation nr 8, Jag upprepar än en gång mitt motiv: Jag anser mig därmed bäst gagna den landsända som jag här representerar.

157

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

158

Herr BOO (c):

Herr talman! Den regionala inriktnings- och utvecklingspolitiken utgör tunga frågor i den aktuella samhällsdebatten. Problemet är hur vi skall kunna utnyttja våra resurser på skilda områden och därmed skapa underlag för ökade resurser tUl gagn för alla. Men det är framför allt frågor som berör många enskilda människor direkt. Det gäller deras rätt tiU arbete och utkomst. I det moderna samhället bör man kunna ställa kravet att rätten tUl arbete också skaU kombineras med krav på att sysselsättningen skall kunna ges på den ort och i den miljö som människorna är vana att verka i och där de helst viU ha sin utkomst i framtiden.

I detta avseende är obalansen i samhället stor. Det är nödvändigt att göra kraftinsatser för att få en bättre tingens ordning.

Jag tror att vi måste se på detta på ett helt nytt sätt och väga in teknikens möjligheter med större tyngd än vi gör för närvarande. Den tekniska utvecklingen har varit snabb och omfattande, och det borde väl vara så att den på ett bättre sätt än hitintills verkligen sätts in i ett sådant sammanhang att man kan skapa ett bättre samhälle för människorna. I StäUet har tekniken blivit något av en drivfjäder för att skapa det kolossamhäUe som nu håller på att växa fram. Teknokraterna med politikerna i beslutsfunktion skapar således en mall som man sedan är tvingad att få människorna att anpassa sig tUl Var finns valfriheten och var finns tryggheten?

Jag har den uppfattningen att vi kan ge människorna en bra miljö och det bör vi kunna sikta tiU i vårt framtida samhällsbyggande. Jag vUl helt instämma i de principiella synpunkter på regionalpolitiken som tidigare i debatten i dag har framförts av mina partikamrater, herrar Stridsman och Nilsson i Tvärålund.

Jag skuUe här bara vilja begränsa mig tiU att ta upp ett par frågor som direkt berör Kopparbergs län. Men först en kort kommentar till anförandet av herr Nilsson i Kalmar. Han säger att han blev förvånad över att centern föreslår rese- och flyttningsbidrag för människor som vill flytta ut från Stockholm tUl t. ex. Norrland eller Dalarna. Dessa människor, säger han, skulle därmed konkurrera om de arbetstiUfäUen som redan är för knappa i dessa områden. Självfallet, herr Nilsson, vill centern med sin regionalpolitik, med sin lokaliseringspolitiska målsättning, med sin näringspolitik skapa ökade arbetstillfällen ute i dessa bygder.

Hen NUsson ojar sig över att centern är opreciserad i sina beskrivningar av vad man vUl. Men samtidigt gör herr Nilsson den bedömningen i nästa mening att såvitt han har kunnat läsa ut i fråga om centerns uppfattning, kommer det att stäUas stora krav på samhäUet, och det viU inte centern vara med och bidra till. Jag viU för min del säga att vi vUl och skaU från centern se tUl att de resurser kommer fram som behövs för att få en utveckling som blir till gagn för människorna i de avseenden vi i dag diskuterar.

De två frågor som jag ville speciellt kommentera och som berör Kopparbergs län gäller stödområdets utsträckning och det inre stödområdets omfattning. Utvecklingen i Kopparbergs län har under större delen

av 1960-talet och första året av 1970-talet varit synnerligen negativ både beträffande sysselsättningen och befolkningsmässigt. Nettoutflyttningen har varit stor och uttunningen i glesbygdsområdena har gått så långt att allvarlig risk föreligger att man inte ens kan upprätthålla den minimiser-vice som behövs i dessa områden. En betydlig förstärkning av regionalpolitiken måste till och den måste komma snart för att man skaU kunna vända trenden. Staten får inte heller gå ifrån ansvaret för den del som man har ansvar för och som är elementära saker i fråga om verksamheten — jag tänker på järnvägsdriften och jag tänker på vägväsendet. Oroande krympningar av insatserna på dessa områden är tyvärr ett faktum.

När riksdagen förra året behandlade regionalpolitiken, hade vi från Dalarna det bestämda kravet att hela länet borde ingå i stödområdet. Under den tidigare då gångna femårsperioden hade gränsen för stödområdet gått rakt igenom länet med Leksand som södra gränslinje. Denna gränsdragning betydde mycket för den norra länsdelen, och den delen av länet fick gentemot den övriga delen av länet en bättre chans. Men på gmnd av den totala negativa utvecklingen i länet föreslog utredningsmannen i dessa frågor en utvidgning av stödområdet tUl att omfatta jämväl Borlänge, Falun och Mockfjärds kommunblock. I propositionen utökades också stödområdet med Säters kommunblock. Detta var i och för sig positivt. Utanför stödområdet lämnades endast fyra kommunblock; Avesta, Hedemora, Ludvika och Smedjebacken. Man tog med regionen Falun-Borlänge, som haft en ganska positiv utveckling, men lämnade utanför de regioner där nedgången varit synnerligen stor.

Nettoutflyttningen i Avesta- och Ludvikaregionerna har under perioden 1963—1970 varit över 8 000 personer. Den negativa utvecklingen i dessa områden är säkert i stor utsträckning beroende på den industriella stmkturen. Områdena har tung industri och stora företag. Rationaliseringen har betytt att personalbehovet har väsentligt minskat och att man inte har kunnat kompensera detta i form av nya arbetstUlfäUen. Även den starka förändringen inom jord- och skogsbruket är en faktor som starkt bidragit tiU de minskade arbetstUlfällena. Det behövs stora insatser för att vidareutveckla näringslivet mot en större differentiering. Mot denna bakgrund är det ytterst olyckligt att Avesta- och Ludvikaregionerna skall ligga utanför stödområdet.

Kommunalmän från aUa partier, icke minst i Avesta och Hedemora, är helt ense om att det är en livsfråga för regionerna att komma med i stödområdet. Detta har icke minst understrukits vid uppvaktningar inför inrikes- och kommunikationsministrarna helt nyligen. Utskottet upprepar vad majoriteten sade förra året, nämligen att det bör vara en flexibel tiUämpning av stödet i gränsområdet. Detta är i och för sig bra, men denna möjlighet gäUer inte på alla områden. Jag tänker då närmast på transportstödet. Utan tvekan betyder just transportstödet mycket för att lokaUsera nya industrier, inte minst tUl de områden det här är fråga om. 1 dagarna pågår diskussioner, där transportstödet spelar en mycket stor roll i det sammanhanget.

Jag vill också peka på det faktum att när företagen avser att etablera vUl de i regel ha god tid för planering. Redan från planeringens början viU man  vara   ganska   säker  på  hur  man  skall  kunna  få  kapital  tUl  de

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

159

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

investeringar som är aktuella. För närvarande har vi också den 25-procentiga investeringsavgiften, som på sitt sätt är ganska betydelsefull när det gäller på vUken sida om stödområdesgränsen man befinner sig. Vi har den uppfattningen att om den nedåtgående trenden för länet skall brytas, och om en meningsfull regionpolitik skall kunna föras, måste hela länet med i stödområdet. Jag ber med dessa ord få yrka bifall till reservationen 10,

Därutöver viU jag något kommentera den motion som finns beträffande det inre stödområdet. När riksdagen förra året behandlade frågan om regionalpolitiken, framförde jag i debatten den åsikten att jag ansåg det självklart att Malungs kommun av Kungl, Maj:t skulle prövas bli med i det inre stödområdet. Det skulle ha betytt mycket för näringslivet i den kommunen genom att man finge del av sysselsättningsstödet. Detta har nu inte blivit faUet.

Problemen i Malung är lika med problemen i Moraområdet i övrigt, och då måste det också i det avseendet vara fel att bryta ut Malung ur gemenskapen. Jag ber att i det stycket få instämma i det yrkande som stäUts av herr Karlsson i Malung.

160

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Det här utskottsbetänkandet behandlar en mycket viktig del av vårt svenska samhäUe, vilket också har återspeglats i den debatt som har förts här i dag. Det har gjorts en del uttalanden som jag skall be att få återkomma tlU med några kommentarer litet senare.

Debatten och frågan gäller hur man skaU klara den regionala planeringen och försörjningen samtidigt som man skall försöka undvika att det blir en koncentration tUl de större tätorterna. Det här avsnittet sysselsätter numera aUa medborgare i vårt land. Den moderna tidens folkvandring har tagit sådana former att vi på ett eller annat sätt måste försöka råda bot på den. Vi kan inte låta den gå som gamla tiders folkvandringar, vilka på något dolt och oförklarligt undermedvetet sätt drev människorna åt annat håll. Hur skall det här då ske? Ja, det är naturligtvis nödvändigt att man från samhäUets sida försöker hysa alla de omsorger man kan över de områden som på ett eller annat sätt blir Ula utsatta för denna folkomflyttning och för den folkuttunning som sker.

Jag har för min del i motionen 1107 framfört de svårigheter som finns i sydöstra Götaland. Dessa svårigheter har tidigare förts på tal i dag och även andra motioner har avgivits i frågan. Utskottet tror att de förslag den pågående länsplaneringen, länsstyrelser, planeringsråd och kommunala myndigheter lägger fram kommer att beakta dessa svårigheter. Det har blivit en framgång i sydöstra Sverige genom de beslut som utskottet har fattat, nämligen att man uttalar att Gotland bör ingå i stödområdet, och det noterar vi med tUlfredsställelse. Men jag vUl vädja tUl statsmakterna och tiU regeringen att aUvarligt överväga att en annan ö i Östersjön, Öland, också kommer under samma regler som gäUer för stödområdet. Jag har svårt att tänka mig att man skaU kunna åstadkomma någon kraft i lokaliseringen tUl Öland om inte samma regler också gäUer för det området, Öland har ju, som tidigare poängterats här, sedan många år tUlbaka haft ett vikande näringsliv. Den senaste tiden har det varslats om att en av Ölands industrier skaU läggas ned, nämligen Ytongfabriken i

Grönhögen, vilket skulle drabba ungefär en fjärdedel av Mörbylånga kommunblocks industrianstäUda personer. Därför är det ytterst angeläget att det görs någonting från statsmakternas sida för att även stärka Ölands näringsliv,

1 motionen 1111 har jag tiUsammans med herr Gustafsson i Stenkyrka föreslagit att stöd skall utgå tiU turistanläggningar utanför det fastställda stödområdet, Öland och Gotland har ju visat sig vara attraktiva rekreationsområden för såväl svenska som utländska turister. Men vi vet fuller väl att det i dessa områden, som inte har någon vintersäsong för turister, är svårt att få sådana här anläggningar att räntabelt riktigt kunna löna sig. Utskottet hänvisar tiU att denna fråga måhända kommer att lösas i viss mån genom förslag från den utredning som tUlsattes 1969 och som har fått tUläggsdirektiv 1970 angående statligt stöd för utbyggnad av turismen i vårt land. Jag hoppas att denna utredning så småningom kommer fram tUl ett ställningstagande, som ger ett resultat även för dessa områden i sydöstra Götaland.

Kalmar län har ju råkat ut för ett bakslag i fråga om näringslivet, speciellt under senare tid - jag behöver bara nämna Kalmar verkstads AB, glasindustrin och nu senast byggnadsmaterialindustrin. Därför är det ytterst angeläget att de yrkanden som gjorts i motionen 1107 och även i andra motioner som nu behandlas beaktas av statsmakterna.

När vi nu efter ett långvarigt tryck från den allmänna opinionen, från politiker osv. har fått tUl stånd decentralisering i viss utsträckning i vårt land — vi vet att en sådan har kommit i gång — hoppas jag att vi genom fortsatt tryck kan förmå denna decentralisering att fortsätta och gagna de områden som nu befinner sig i underläge. Ett sådant område är just vissa delar av sydöstra Sverige som befinner sig i ett sådant underläge. Det har talats om att stora delar av dessa områden har höga kommunalskatter. Jag befarar att kommunalskatterna i en del av de kommuner som nu är Ula ute kommer att stiga ytterligare om ingenting sker.

Vidare är det på det sättet att turismen inte i och för sig skapar en tUUäcklig grund för en region, men den bidrar tUl grunden. Givetvis är det emellertid näringslivet — jordbruket, tillverkningsindustrin, servicenäringarna osv. — som skall skapa den verkliga gmnden. Det får man inte glömma.

Herr Fagerlund sade under någon av sina repliker med en del övriga ledamöter av riksdagen att det är det privata företagslivet som har svikit härvidlag. Han upprepade samma uttalande i en senare replik. Han nämnde Ytongbolagen och Sockerbolaget på Öland. Jag vill faktiskt aUvarligt protestera mot uttalanden om att det är näringslivet som har svikit. Herr NUsson i Kalmar var inne på samma tema. Vi vet fuller väl vad förhåUandena beror på. Ytongbolagen och dess ledande män har kommit i det läget att det är svårt att avsätta produkten som man tUlverkar på grund av den bostadspolitik som förs i Danmark — och den saken är inte mycket att göra åt. Vidare vet vi att privata företag, där Ytongbolagen har sitt säte, har övertagit en fabrik som staten byggt, nämligen Durox som också skulle göra byggmoduler. Det är en dyrbar fabrik som är så gott som nybyggd med nya maskiner och med nytt fint kontor. Denna fabrik har lagts ned sedan staten sålt den, därför att staten

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

161

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

162

inte kunde driva den ekonomiskt. Då tycker jag att det är fel att säga att det är det privata näringslivet som har svikit. Det privata näringslivet har gjort vad det har kunnat med de ekonomiska förutsättningar och den produktion som varit för handen, och man kan inte i detta fall ge det skulden för det som nu har skett.

Och när det gäller sockerfabriken, som det lär ha uttalats oro för när hen Fagerlund höll sitt förstamajtal nere i Mörbylånga, vet vi fuller väl hur det ligger tUl. Jag själv och många andra med mig har gjort framstäUningar tUl regeringen om att man skulle försöka höja sockerproduktionen tUl över 40 000 hektar här i landet och även om att kvoten för Mörbylångaområdet skulle ökas. Men det har ju inte gått hittilldags.

Under många år fanns i statsverkspropositionen en skrivning om att sockerbruken på Öland och Gotland skuUe ha en viss areal, men dessa ord behagade man stryka för några år sedan. Därefter har det blivit svårare att få det underlag som är nödvändigt för att hålla i gång sockerfabriken.

Mot bakgmnden av det här tycker jag att det är fel att försöka skjuta över skulden på de privata företagen och det privata näringslivet. Herr NUsson i Kalmar kommer in på samma tema beträffande det privata näringsUvet. Kom ihåg, säger han, att det privata näringslivet utgör 90 procent av näringslivet i de här områdena. Han försöker också där att kasta en skugga över det privata näringslivet och framställa det som en syndabock. Jag kan ingalunda skriva under på sådana resonemang.

Det är just i detta sammanhang särskilt olämpligt att föra ett resonemang på detta tema, eftersom kollapsen på Kalmar verkstads AB ligger så nära inpå. Kalmar verkstads AB som dras med sådana svårigheter är ju ett statsägt företag. Om jag inte minns fel, herr NUsson i Kalmar, var statsrådet Krister Wickman i Oskarshamn på lördagen och talade om att Tjorven skulle fortsätta, och på måndagen meddelade Kalmar verkstads AB att man skulle lägga ned tiUverkningen.

När man skall jämföra statsföretagens insatser med de privata företagens insatser skall man vara rättvis. Om de privata företagen går Uiop och får vinster för att förstärka sin ekonomi, får de örfilar för det, och går de privata företagen med förlust, får de örfilar för det. Ett sådant resonemang bör man inte föra opåtalat.

Så gäller det frågan om den nu pågående länsplanen. Herr NUsson i Kalmar säger att han har varit med om att utforma ett yttrande inom planeringsrådet över länsplanen och att den nu väl skall vara i hamn. Ja, vi kommer Uiåg hur det gick med Länsplan 1967. Den fick en viss utformning i länet, men när den kom upp på regeringsplanet ströks den ned. Vi vet ännu inte vad det kommer att bli av den länsplan som vi nu har under utformning.

Herr talman! Jag skall avslutningsvis yrka bifaU tUl alla de reservationer, för vilka centerpartister är antecknade, samt tiU motionen 1107 i vad avser stöd tUl företag i östra Götaland.

Jag skulle också ha yrkat bifall tiU motionen 1111, men eftersom ledamoten herr Schött har yrkat bifall tUl motionen 1141 skuUe väl en sådan hemställan ha trasslat tiU voteringsordningen, och jag avstår därför från det. Men samtidigt viU jag meddela att jag kommer att rösta för reservationen 8.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det har tydligen varit en mycket öm tå som man har trampat på, när man har sagt att det är det privata näringslivet som har svikit Öland och Gotland. Jag behöver bara påminna om vad herr NUsson i Kalmar har sagt, nämligen att näringslivet tUl 90 ä 95 procent består av privata företag, och då är det väl dessa som har svikit och inga andra. För inte menar väl hen Börjesson i Glömminge — med den ideologiska instäUning som han har tUl statligt företagande — att den statliga företagsamheten skulle kunna klara Gotlands och Ölands problem?

Herr Börjesson tog upp sockerproduktionen och sade att det förr fanns en viss kvot. Men det finns ju inte något beslut i riksdagen, mig veterligt, som förbjuder dem som planlägger sockerproduktionen att bedriva den i större omfattning på Öland och Gotland, även om ramarna har tagits bort.

Sedan vill jag, som också räknar mig som invånare i den region som utgörs av sydöstra Sverige, bara säga att de problem som finns i Kalmar län också finns i mycket stor utsträckning i de östra delarna av Kronobergs län. Vi behöver nog i dessa områden se över länsgränserna, om vi skall kunna klara svårigheterna.

Så ett par ord, herr talman, tUl herr Boo, som tog upp gränsdragningsproblematiken i Kopparbergs län och talade om att kommunalmännen där, oavsett partifärg, viU ha ändrade gränser. Jag tror för min del att det inte finns någon kommunalman, oavsett partifärg, i det här landet som inte gärna vUl ha sin kommun inräknad i stödområdet. Åtminstone vUl vi gärna ha det i sydöstra Götaland, så att vi även där får del av transportstödet. Jag tUlät mig säga att vi kanske har chansen i och med att Gotland kommer med. Vår landsända blir snart ett gränsområde, och så småningom kanske det också kommer med i stödområdet, vUket jag tycker vore bra.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar att två centerpartistiska talare har varit uppe i talarstolen men att ingen av dem på något sätt försökt precisera vad jag efterfrågade när jag talade om deras svävande formuleringar. Jag ber än en gång att få fråga vad som menas med "så långt som möjligt", "viss regional balans", "all möjlig utsträckning", "tillfredsställande service" etc. Det är ju rent allmänna resonemang som kan sträcka sig från snart sagt noll tiU aUt möjligt.

Visst är det väl märkligt, herr Boo, att Ni föreslår generellt flyttningsbidrag till dem som flyttar från tätorterna, t. ex. för att flytta ut människor från Stockholm tiU Norrbotten. Jag kan inte förstå annat än att om man gör det generellt så innebär det att man ökar konkurrensen om de arbetstillfällen som finns i Norrbotten. Jag påstår också att företrädarna för oppositionen glider undan det kostnadsansvar som den här verksamheten medför. Dessa frågor har tagits upp endast i ett kort särskUt yttrande.

Som hen Fagerlund nämnde, är tydligen det privata näringslivet en öm tå för herrarna inom oppositionen. Man säger att det är fel att skylla svårigheterna på det privata näringslivet, och jag kan hålla med så långt

163

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

att det privata näringslivet inte har överskridit sina rättigheter och befogenheter, men det har arbetat på ett sätt som det har funnit ur sin synpunkt rimligt. Den privata företagsamheten har i regel inte tagit något ansvar när det gäller regionalpolitiken, utan den har sett strängt företagsekonomiskt tiU sin egen situation, och det kan den kanske inte klandras för. Men, hen Börjesson, jag tycker att det är aUdeles felaktigt att man diskuterar regionalpolitiken en hel dag utan att oppositionen tar in det privata näringsUvet och påtalar dess ansvar och dess skyldighet att hjälpa tUl i den regionalpolitik som skaU drivas här framöver.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle:

Herr talman! När det frågas vad man menar med ett så långt möjligt decentraliserat samhälle och näringsliv så är det självklart att svaret ligger i själva tesen som sådan. Man skall ju försöka nå bästa möjUga resultat genom att decentralisera för att på det sättet hjälpa de områden som Ugger i underläge. Att precisera från punkt tUl punkt är naturligtvis rent omöjligt.

Jag förstår inte vad herr NUsson i Kalmar menar med att företagen inte tUlräckligt skulle delta i den regionala planeringen och arbetsför-sörjningen. Det är ju samhäUet som får ordna förutsättningarna för företagen, och sedan får de försöka verka vart och ett inom sin bransch och sitt område så gott de kan. Men vi har många gånger under de senare åren i riksdagen sagt att mycket av den politik som förs är tiU skada för bibehållandet och stärkandet av näringslivet och företagen på många områden och i många branscher.

164

Hen LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! När jag satt och lyssnade på herr NUsson i Kalmar blev jag litet förvånad. Herr Nilsson viU påstå att de norrländska kraven på stöd, på sysselsättning osv. var mycket högljudda och att det rådde någon sorts motsatsförhållande.

Jag skulle mycket bestämt vilja bestrida detta. Jag tror att det är viktigt att man fastslår att de problem som finns i Norrland och de problem som finns i andra delar av landet är Uka viktiga allesamman. Det skall inte vara så att man fösöker skjuta den ena landsändan mot den andra och skapa ett motsatsförhållande dem emellan. Där stöd behövs och där hjälp behövs bör den sättas in och det bör vi kunna enas om.

Herr NUsson var fundersam beträffande en annan sak. Han ansåg att det var risk att statsmakterna skulle få anmärkningar på saker som var gjorda vid Stekenjokk och Vindelälven. Herr NUsson i Kalmar, det blir mga anmärkningar för vad som gjorts i Stekenjokk och Vindelälven. Det kan inte bU några anmärkningar därför att det inte gjorts något aUs där. Ni får anmärkningar för vad ni inte gjort och inte för vad ni gjort. Så enkelt är det.

Herr talman! Jag begärde ordet i anledning av en motion som jag väckt, motionen 1126. Utskottet avfärdar motionen med hänvisning tUl att det tror sig kunna utgå ifrån att berörda myndigheter gör vad som är möjligt för att lokalisera bärkraftiga företag tiU det berörda området. Det område som omtalas är Vindelälvens dalgång, där riksdagen i sitt beslut

1967 uttalade att bestående lokaliseringspolitiska åtgärder borde vidtas med tanke på att Vindelälvens bevarande var en riksangelägenhet. Vad har då hänt?

Det talar vi om i motionen. Väntan på att älven skulle utbyggas har praktiskt taget stoppat alla andra åtgärder, som man med säkerhet skulle ha vidtagit. Ovissheten har varit hindrande, då man inte har vetat vad som skulle hända där uppe. Utbyggnaden av älven har givetvis väckt förhoppningar om arbetstUlfäUen, och sådana skulle också med säkerhet ha skapats vid själva anläggningen. Att man sedan efter dessa arbetens slutförande skulle ha stått lika tomhänt men med en för aU framtid förödd natur är också troligt. Vad gäller naturen och landskapet är det bara att konstatera att det skulle ha blivit på det viset. Nu följde regeringen vad riksdagsmajoriteten viUe 1967, även om det dröjde tUl 1970 innan man kunde bestämma sig. Riksdagens önskemål att älven skulle bevaras blev aUtså tillgodosett, och man hade sparat denna naturtUlgång.

Men hur är det med den andra delen av det uttalande som riksdagen gjorde 1967? Här har praktiskt taget ingenting hänt, trots att regeringen borde vara medveten om de specieUa förhållanden som råder i Vindelådalen. De gamla basnäringarna har kommit i kläm på grund av att vägbyggandet har skjutits upp. Här har man väntat på beslut om vem som skaU bekosta vägen. Det är ett underligt förhåUande, då det är samma statsutgifter som det rör sig om; det är ett lurpassande mellan ett statligt affärsdrivande verk och vägverket i fråga om från vilken kassa utbetalningen skaU göras. Detta har efter vad jag kan förstå hindrat en uppmstning av vägsträckan. Det har i sin tur fört med sig en krympande sysselsättning i skogen.

Herr Fagerlund sade att "den där vägen har ju länsstyrelsen inte velat ha så fort, utan den ligger långt ner på listan över angelägna projekt". Ja, det stämmer nog. Länsstyrelsen trodde nämligen att kraftverket skulle byggas ut och att VattenfaU skulle anlägga vägen. Så blev det inte. Men den 20 aprU 1970 skrev länsstyrelsen tUl regeringen och påpekade angelägenheten av att denna väg byggdes. Den preciserade dels vUka sträckor som omedelbart behövde byggas ut, dels kostnaderna härför. Den talade om att projekteringen var klar osv. Då kan man inte säga att länsstyrelsen inte är angelägen om att denna väg skall byggas — det finns en klar framställning från länsstyrelsen i Västerbotten om den saken.

Kostnaderna för skogstransporterna fördyras med ca 25 procent på gmnd av de usla vägförhållandena, som tvingar fram transporter längs andra vägsträckningar än de för området naturliga. De dåliga vägförhållandena hindrar utvecklingen av turismen och etablerandet av nya sysselsättningar. De redan befintliga sysselsättningarna kommer också i kläm.

TUlgången på befintlig industri utefter Vindelådalen, särskUt dess övre del, är förhållandevis ringa. I övre delen har man Sorsele samhäUe. I dag har vi fått veta att detta samhälle, som har ett synnerligen bekymmersamt läge när det gäUer företag som kan ge sysselsättning, drabbats av en stor industribrand. Sågverket, som ger den största sysselsättningen på orten, har brunnit ned. Det drabbar inte bara de i sågverket anställda

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

165

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

166

utan får även följdverkningar som kan bli ganska förödande om inte en ny industri kan byggas upp. Satsningen på ett sådant nyuppförande är naturUgtvis beroende av lönsamheten.

De dåliga vägförhåUandena — de är på sina ställen så usla att lastbUsåkare som har skogstransporter inte ens kan komma ut från sina fastigheter som ligger utefter denna väg — är naturligtvis ett allvarligt hinder, inte minst ekonomiskt, för att få någon verksamhet i gång här. Transportkostnadernas fördyring gör att allt större område blir s, k. O-områden där man inte bedriver något skogsbruk. Det får tUl följd ytterligare minskade arbetstiUfäUen i skogen.

Utskottsmajoriteten viU ingeting göra utan hoppas att någon annan ingriper. Utskottet hänvisar tiU berörda myndigheter. Vilka är dessa myndigheter som skall stäUa allt tUl rätta? Skall riksdagen inte ge besked om vad den vill utan hoppas på att någon annan skall göra någonting? I så faU har man avsagt sig allt ansvar. Vi har anledning att fråga; Var det bara fagra löften som gavs när man talade om sysselsättning som kompensation för inställandet av planerna på en kraftverksutbyggnad?

Utan godtagbara vägförbindelser hjälper andra insatser inte mycket. Vägbyggandet är en grundförutsättning för all annan verksamhet. När stora delar av vägen redan är projekterade borde det inte stöta på större svårigheter att, som vi begär i motionen, ställa AMS-medel till förfogande för sysselsättningsstimulans.

Utskottet hänvisar även tUl en utredning som skall utarbeta program för turism och frUuftsliv inom Vindelälvsområdet. Utredningen har ju, enligt vad vi i dagarna kunnat läsa i tidningarna, redovisat vissa förslag som, om de genomförs, kommer att stimulera sysselsättningen samt ge oss värdefulla tUlskott för friluftslivet. De förslag som lagts fram berör fiäUområdena. Möjligheterna att komma tiU de områdena är ju lika viktiga som att vägar finns där när turisten kommer fram. Löser man inte problemet med tillfartsvägar till friluftsområdena, kommer det hela inte att fungera. Vad hjälper det om man gör fina vägar uppe i fjällvärlden men inte ger bilisten någon möjlighet att på ett rimligt sätt ta sig fram tiU de vägarna?

De förslag som vi presenterat i motionen skulle vara en god början och dessutom innebära ett första steg mot fullföljandet av de löften som gavs 1967. Några hinder för att sätta i gång omedelbart finns inte. Utskottet hävdar Inte heUer det. Det är endast en aUmän ovUja att över huvud taget göra någonting som man får ett intryck av när man läser utskottsmajoritetens skrivning. Man hoppas att någon annan skall göra någonting, men man är säkert medveten om att med den instäUningen från utskottets sida kommer det inte att ske någonting aUs. Har inte utskottet mod att säga att vi här i riksdagen skaU infria de löften vi har gett, hur skaU vi då kunna begära att någon annan skaU ingripa och fullgöra den skyldigheten?

Det är emellertid glädjande att minoriteten i utskottet, representerande oppositionspartierna, har en annan inställning tiU frågan. Reservanterna säger klart ifrån att de anser att de i motionen anförda synpunkterna överensstämmer med riksdagens tidigare uttalande. Herr Rimås sade i början av den här debatten att vad reservanterna vUle var att

här skuUe ske någonting. Jag kan instämma helt i vad han i det avseendet yttrade. Jag tycker att det hedrar reservanterna i utskottet att de vill stå för ett ord, även om det gavs så tidigt som 1967, och inte glömmer ett löfte tiU en befolkning som har det bekymmersamt.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig med några ord få kommentera motion nr 1106, vUken behandlar lokaliseringspolitiska insatser i Skaraborgs län. Stora delar av Skaraborgs län har betydande och ökande svårigheter att i tUlräcklig utsträckning skapa arbetstUlfäUen för befolkningen. Det har en längre tid gällt Vararegionen, men under senare tid har också ökade sysselsättningssvårigheter framträtt i Falköpings kommunblock och i Lidköpings kommun.

Näringslivet i Falköping har en sådan sammansättning och differentiering att stora svårigheter föreligger att klara strukturomvandlingen. SärskUt gäUer detta TEKO-industrin, vUken är ganska betydande i Falköpings kommunblock. Inte mindre än ett 60-tal TEKO-företag är lokaUserade inom blocket.

Antalet arbetslösa i Falköping uppgick den 13 aprU i år enligt uppgift från arbetsförmedlingen tiU 267 personer. Om man ser på länet i övrigt finner man att antalet arbetslösa den 13 april 1971 uppgick tUl 2 010 personer — en ökning med 963 jämfört med samma månad i fjol Vad gäller Lidköpings kommun, som också har stora svårigheter att klara sysselsättningen, var antalet arbetslösa 374 personer.

De relativt höga arbetslöshetssiffrorna för Skaraborgs län, som jag redovisat, inger bekymmer och oro inför framtiden. Här måste åtgärder vidtagas för att söka nedbringa de höga arbetslöshetssiffrorna och skapa ökad sysselsättning för den arbetskraft som finns inom länet.

Vad som för den närmaste tiden krävs för förstärkning av näringslivet speciellt i Vararegionen, liksom i Falköpings kommunblock och Lidköpings kommun, är särskilda lokaUseringspolitiska insatser. Dessa områden bör kunna intagas i det lokaliseringspolitiska stödområdet.

När man nu i riksdagsmotioner, enkla frågor och även uppvaktningar vädjat om lokaUseringspolitiska insatser för Skaraborgs län, kan det finnas anledning att också peka på att i Skaraborgs län för närvarande pågår en utredning om etablering av ett industricentmm i Falköping. 1 Norge har man prövat en sådan idé och det har visat sig att den har slagit väl ut. Merungen är att man i Falköping skall skapa ett industricentrum på så sätt att företag stimuleras tUl samverkan inom så många funktioner som möjligt. Så snart företagskoncentrationen är tillräckligt omfattande utbyggs så många funktioner som möjligt. Det kan gälla produktion, inköp, marknadsföring etc.

Genom koncentrationen av företag, servicecentralen och företagssamverkan erhåUes en industriell miljö med många företagsekonomiska fördelar. Det kan innebära att man genom förhyrning av lokaler sUpper binda kapital i mark och byggnader. Ett antal mindre företag kan härigenom vinna stordriftsfördelar, som inte det enskUda företaget ensamt kan uppnå. Tanken på ett industricentmm i Falköping är främst avsedd att stimulera och befrämja den befintliga företagsamheten, som

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

167

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

länsmyndigheterna och kommunen i första hand vill slå vakt om. Ortens företagare har visat ett stort intresse för projektets genomförande, vilket bör borga för att projektet skall lyckas.

Jag har, herr talman, med det anförda exemplet om ett industricentrum i Falköping gärna velat redovisa att länsmyndigheterna och kommunen är beredda på satsningar för att trygga sysselsättningen för befolkningen inom berört område. Jag skulle också kunna redovisa andra exempel på hur länsmyndigheterna i samverkan med berörda kommuner söker på olika vägar, med stöd av näringslivet, främja näringslivsutvecklingen inom länet. Men det sagda må vara nog. I varje faU viUjagha sagt att samtidigt som vi vid olika tiUfäUen hos statsmakterna krävt lokaUseringspolitiska insatser är vi beredda att själva på läns- och kommunhåll vidtaga åtgärder för att trygga sysselsättningen för länets medborgare.

Herr talman! Jag tar fasta på vad utskottet anfört beträffande motionen 1106 samt den motion som väckts av herr Blomkvist m. fl,, nr 219. Jag vill uttala den förhoppningen att regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna inte skall glömma bort de sysselsättningsproblem som råder i Skaraborgs län och att berörda myndigheter skall vara villiga tUl punktvisa insatser för att därmed ge ökad sysselsättning för den arbetskraft som friställes av olika anledningar. Den förhoppningen tror jag delas av länets samtliga invånare.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än det som framförts av hen Stridsman.

168

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Trygghet, arbete, utveckling — de orden har länge haft en framträdande plats i den politiska debatten. Men tyvärr har verkligheten bakom de vackra orden långtifrån motsvarat vad de orden vUl säga. Inte minst gäller detta Norrland.

Från folkpartiets sida har vid årets riksdag i flera motioner föreslagits åtgärder i syfte att stödja näringslivet och därmed öka sysselsättningsmöjligheterna i Norrland. I en motion, nr 224, där mitt namn står först, har vi framhåUit vikten av att olika stödåtgärder samordnas, och vi har också föreslagit att en samlad utvecklingsplan upprättas för Norrland.

Syftet med en sådan skulle vara dels att erhåUa underlag för ett näringspolitiskt program för Norrland, dels att få tUl stånd bestämda utfästelser från statsmakternas sida tUl de delar av Norrland som hårdast drabbats av avfolkningsproblem och undersysselsättning. Ovissheten inför framtiden och avsaknaden av klart uttalade regionalpolitiska mål är utan tvivel en kraftigt bidragande orsak tUl den nuvarande negativa utvecklingen. Vi får inte bortse från de psykologiska effekterna av den förda politiken.

Såvitt jag förstår är skyndsamma stäUnlngstaganden nödvändiga, om inte den negativa utvecklingen skall hinna gå så långt att den Inte kan brytas. Vi närmar oss den gränsen för närvarande.

Även om utskottet skjutit denna fråga ifrån sig under hänvisning tUl att resultatet av Länsprogram 1970 bör avvaktas, kommer behovet av en samlad utvecklingsplan för Norrland att framstå som allt angelägnare, och

därför får utskottet säkerUgen anledning att återkomma tiU frågan.

Kravet på en sådan utvecklingsplan får dock inte betyda att i andra sammanhang föreslagna konkreta åtgärder fördröjs. Det är tvärtom angeläget att varje uppslag som kan förbättra situationen för den landsända och för de människor det gäller tas tiU vara.

För egen del viU jag beröra frågan om satsningen på turism och frUuftsliv. Vi vet alla att behovet av lämpliga friluftsområden och anläggningar för frUuftsliv och rekreation växer mycket snabbt. Dagens marsch kan ju utgöra ett vittnesbörd om det ökade intresset på det här området. De snabba förändringarna i samhället och det ökade intresset för hälsofrämjande träning och frUuftsliv nödvändiggör en ökad satsning på just turism och frUuftsliv från samhällets sida. Det är också angeläget att genom försöksverksamhet av olika slag och inom olika regioner söka utröna vilka slag av anläggningar som bäst motsvarar allmänhetens behov. En ökad satsning på turism och frUuftsUv kan inom stödområdet även bli ett värdefullt komplement tUl övriga åtgärder, när det gäller att förbättra sysselsättningsmöjligheterna inom berörda regioner.

Trots att frågan om en utökning av lokaliseringsstödet tiU turism och frUuftsliv är under utredning torde det vara möjligt och även av stort värde att bedriva viss försöksverksamhet på detta område för att därigenom vinna erfarenheter som kan nyttiggöras i det fortsatta arbetet.

I en fempartimotion, nr 443, har vi föreslagit att de sakkunniga för planering av turistanläggningar och frUuftsområden m. m, får i uppdrag att bedriva sådan försöksverksamhet i Järvsödelen av Ljusdals kommun.

Enligt vår mening äger det området speciella förutsättningar för en sådan verksamhet. De naturliga förutsättningarna är utomordentligt gynnsamma för att kring en kärna av redan befintliga anläggningar bygga upp ett attraktivt och väl differentierat utbud av aktiviteter såväl sommar som vinter. Då Ljusdalsregionen dessutom tillhör de områden som är särskUt hårt drabbade av strukturrationaliseringen skulle försöksverksamheten även utifrån det förhållandet vara av mycket stort värde.

Tyvärt har utskottet stäUt sig negativt tUl motionen, men det företer ändå ett särskilt yttrande som är positivt. Jag noterar det med tiUfredsstäUelse.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Efter den långa debatt som här förts skall jag avstå från att anlägga några allmänna synpunkter på regionalpolitiken. Jag vill i det avseendet bara instämma i vad som tidigare har anförts i debatten av representanter för folkpartiet. I stället skall jag i första hand anföra några synpunkter i anslutning tUl reservationen 10 beträffande utsträckningen av det aUmänna stödområdet i Kopparbergs län.

Den geografiskt största delen av länet har tUlhört stödområdet ända sedan lokaUseringspolitiska åtgärder först infördes 1964. Det är de norra och västra delarna. I flera fall har man nått goda resultat av de lokaUseringspolitiska insatser som där gjorts. De har öppnat möjligheter för redan etablerat företag att modernisera, att växa ut. På det sättet har det skapats nya sysselsättnlngstiUfäUen, och det har även givits möjligheter tiU en viss nylokaUsering.

169

f>* Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

170

Som tidigare i denna debatt sagts beslöts det vid fjolårets riksdag att utvidga stödområdet inom Kopparbergs län genom att också ta in vissa centrala delar av länet. Kvar blev endast Avesta och Ludvika planeringsregioner i södra och sydvästra delarna av länet.

Givetvis hälsades den utökning som då kom till stånd med tiUfredsställelse, men det var olyckligt att inte hela länet kom med i stödområdet i det sammanhanget. Det har framhåUits av tidigare talare och jag viU gärna understryka det, att ett motiv för att så borde ha skett är att befolkningsutvecklingen i dessa delar av länet har visat en klart negativ utvecklingstendens under 1960-talet. Det har skett en betydande utflyttning från både Avesta- och Ludvikaregionerna. Sålunda minskade Avesta med 260 personer under 1970 och med 317 personer året före.

Behovet av en mera differentierad sysselsättning har klart framstått då den tunga industrin fortfarande har en dominerande ställning i dessa bygder. Det är därför nödvändigt med ökade lokaliseringspolitiska åtgärder för att åstadkomma denna differentiering.

Jag viU också framhåUa att det i planeringshänseende är en betydande fördel om länet i lokaliseringspoUtiskt avseende utgör en enhet. Därigenom skulle man få en likartad behandling av samtliga planeringsregioner inom länet. Vi har ju också centralregionen liggande inom det allmänna stödområdet, och den har visat större utvecklingsmöjligheter än vad vi kunnat märka i andra delar av länet, där vi i stäUet haft en negativ trend.

Genom att stödområdesgränsen har delat länet har det förekommit att intresserade företag sett sig tvingade att överväga alternativa placeringsorter just med hänsyn tUl möjligheterna att få lokaUseringsmedel, Representanter för länet och dess myndigheter har också i oUka sammanhang starkt understrakit behovet av att länet i sin helhet tUlhör stödområdet. Detta framhölls även i samband med fjolårets riksdagsbeslut om den framtida regionalpolitiken.

I fyrpartimotionen 1105 tUl årets riksdag har vi, några representanter för Kopparbergs län, hemställt att riksdagen måtte besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skall ingå i det allmänna stödområdet. Utskottets majoritet har avstyrkt motionen, men jag hälsar med tUlfredsstäUelse att en så stor minoritet i reservationen 10 tUlstyrkt den och framhållit att mycket starka skäl talar för en ändrad gränsdragning när det gäUer Kopparbergs län. För befolkningen verkar gränsdragningen godtycklig. Det kan påpekas att delar av länet utelämnas, som tUl stor del är glesbygd, och där behovet av lokaliseringsstöd för skapande av sysselsättningstiUfällen framstår som mycket klart dokumenterat. Kopparbergs län är vidare ett skogslän, och den pågående rationaliseringen inom skogsnäringarna har friställt många arbetstagare, för vilka det också varit nödvändigt att på olika sätt skapa nya arbetstillfällen så att inte utflyttningen skulle ytterligare accentueras. Enligt vår bedömning skulle sålunda ett utökat stödområde, som omfattar hela Kopparbergs län, ge större möjligheter att skapa nya arbetstiUfäUen genom en vidgad lokaUseringsverksamhet. Det skulle underlätta för företag att med lokaUseringsstöd etablera sig inom de nämnda planeringsregionerna Avesta och Ludvika. Det finns alltså starka skäl för bifall tUl motion nr 1105, och jag yrkar bifall till reservationen 10.

När det sedan gäUer frågan om Malungs tUlhörighet tUl det inre stödområdet viU jag helt instämma i de synpunkter herr Karlsson i Malung har framfört, närrJigen att det förefaller helt naturligt att Malung, som tUlhör Mora planeringsregion, också skulle tUlhöra det inre stödområdet, när Mora gör det. I det avseendet ber jag att få instämma i det yrkande som herr Karlsson tidigare har framfört.

I reservationen 15 behandlas en motion, nr 1077, som jag och några medmotionärer har väckt. Den tar upp frågan om samarbete mellan kommun och näringslivsorganisationer i syfte att få tUl stånd en bättre service på vissa områden när det gäller glesbygden. Det sägs i reservationen att dessa spörsmål faller inom ramen för glesbygdsutredningens verksamhet men att det är angeläget att glesbygdsfrågorna får en mera aUsidig belysning än vad utredningens direktiv ger möjlighet tUl. Reservanterna säger vidare: "Även med ett förstärkt näringsliv i glesbygderna måste man räkna med att vissa nödvändiga serviceorter inte kan upprätthållas utan särskilt servicestöd. Det är härvid angeläget att överväga i vilken mån en tiUfredsstäUande service kan garanteras genom samarbete meUan samhälle och enskilda serviceföretag." Detta kan vara något för glesbygdsutredningen att fundera på vid det fortsatta utredningsarbetet.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU reservationerna 10 och 15 och i övrigt tiU de reservationer där fp-representanter har medverkat.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr talman! Skälet tUl att jag har begärt ordet i slutet av denna långa debatt är det som jag tycker oklara och mycket anmärkningsvärda anförande som herr Wikner höll.

Under den allmänna motionstiden publicerades det under stora rubriker referat av en socialdemokratisk motion som var undertecknad av tolv socialdemokrater, en motion som man hade väckt om ökat bistånd tiU marknadsföring av produkter från stödområdet. Jag läste såväl referaten som motionen med mycket stort intresse. Jag gjorde det därför att jag visste att vi skulle behandla den i inrikesutskottet, men jag vill öppet erkänna för kammarens ledamöter att jag läste den med intresse också därför att jag hyste starka sympatier för förslagen i motionen. Jag hade den förhoppningen att vi skuUe nå enighet i utskottet kring dessa förslag. Jag blev något förvånad när jag konstaterade att herr Wikners och motionärernas egna partikamrater gick emot motionen. Representanter för tre partier har dock enats om att i en reservation hemstäUa om bifall tUl motionen. Nu säger herr Wikner - och det tycker jag är mycket anmärkningsvärt: Jag har inte hoppat av än; jag vUl först höra vad majoriteten menar med sin skrivning. Jag har inte hört att det lämnats något klart besked om vad majoriteten menar, men jag viU säga tiU herr Wikner att det mte är oklart vad reservanterna vill. Reservationen innebär ett klart och helt bifaU tiU herr Wikners m, fl, motion.

För mig är det svårt att förstå att en motionär kan vara tveksam om hur han skall rösta, när det firms ett klart alternativ tiU utskottets hemställan i en reservation som innebär ett direkt bifall till motionen och

171

Nr 77

vars att-satser är identiska med motionens.

Onsdagen den 5 maj 1971

Jag har ansett mig böra begära ordet för att uttala förhoppningen att motionärerna måtte stödja reservationsförslaget om bifaU tlU motionen. Det är enligt min uppfattning enda sättet att bevisa att man menar allvar Regional utveckling    jgj dgjj jom jag tycker, mycket kloka motionen.

172

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Detta är faktiskt första gången som jag fått beröm av herr Eriksson i Arvika — och det sätter jag naturligtvis mycket stort värde på.

Herr Eriksson är besviken på mig för att jag inte stöder borgarnas reservation i anslutning tUl min motion angående marknadsföringen av produkter tiUverkade inom stödområdet. Personligen har jag många, många gånger varit besviken på borgarna och deras beteende här i riksdagen. Om herr Eriksson i Arvika blir besviken på mig en gång, kvittar jag det med att jag många gånger varit besviken på er.

Herr Eriksson och jag bedömer naturligtvis detta betänkande olika. Om jag anser att jag får en bra skrivning som tUlgodoser motionens syfte, kan jag ansluta mig tiU vad som skrivs i betänkandet, och jag Utar på de socialdemokrater som stäUt sig bakom denna skrivning. Om man tUl detta lägger att imlkesdepartementet har tUlsatt en utredningsgmpp och att de fyra Norrlandslänen har köpt detta Nonland Center i Stockholm, anser jag mig böra vara tUlfredställd.

Utskottet skriver vidare att det kommer att lämnas ökat stöd tUl företagarföreningarna för denna marknadsföring. Även detta är ju i enlighet med motionens syfte.

Nu säger herr Eriksson i Arvika att jag inte fått något svar av utskottets talesman. Som svar på min fråga om hur skyndsamt denna organisatoriska utredning kommer att arbeta har herr Fagerlund sagt, att det måste gå bra mycket snabbare på detta sätt än om man tillsätter ytterligare en utredning. Detta tror jag också på.

Sålunda tror jag att jag med gott mod och gott samvete kan stäUa mig bakom utskottsbetänkandet. Därför har jag inget annat yrkande.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle;

Herr talman! Om det fanns ett inslag av beröm i mitt förra anförande, viU jag klart deklarera att i detta anförande får herr Wikner inte tolka som beröm något av det jag säger. Herr Wikner säger att det har hänt så mycket sedan han väckte motionen. Jag tycker att det genom herr NUssons i Tvärålund repliker tidigare i debatten blev klart dokumenterat att Ingenting har hänt som ändrat sakförhåUandet sedan motionen väcktes. Herr Wikner deklarerade att han inte kände tUl att de fyra länen då skulle överta marknadsföringen. Det kan inte någon av oss bevisa. Jag tar herr Wikner på hans ord på den punkten. Men jag vill säga att jag tycker att det är ett underligt sätt att man väcker motioner om hjälp tUl stödområdet, publicerar dem med stora mbriker i den socialdemokratiska pressen i de län som det berör men sedan inte står för sina egna förslag.

Herr WIKNER (s) kort genmäle;

Herr talman! Det var en fuUständig felbedömning av herr Eriksson i Arvika, Vad jag sade från denna talarstol var att jag inte kände tUl den arbetsgrupp som har blivit tiUsatt av inrikesdepartementet.

Beslutet beträffande dessa län och deras handlande skedde för två, tre veckor sedan. Också där är herr Nilsson i Tvärålund ute på hal is. Han visste inte heller hur det beslutet skulle utformas, när jag skrev min motion. Det är detta som är sklUnaden.

Sedan får jag väl ta tUlbaka berömmet. Det var ju inget beröm från herr Erikssons sida. Inte annat än jag vet har jag skrivit motionen. Då herr Eriksson i Arvika berömmer motionen, är det ovidkommande vem som har skrivit den.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle;

Herr talman! I den delen står berömmet kvar tUl herr Wikner. Men jag skulle ha haft en helt annan inställning tUl allvaret bakom förslagen, om herr Wikner haft mod att följa upp dem också i beslutet.

Hen GUSTAVSSON I Alvesta (c);

Herr talman! I ett inlägg före middagsuppehållet berörde min bänk-och länskamrat hen Fagerlund dels den interpeUation som jag hade ställt tUl inrikesministern och fick svar på i morse, dels motionen 1125 som jag tUlsammans med några andra centerpartister har underskrivit och där vi begärt åtgärder för ett effektivare regionalt samrådsförfarande. Jag hade inte tUlfälle att då replikera hen Fagerlund och viU göra det litet nu.

Beträffande interpeUationen, som berörde utvecklingsmöjligheterna i vissa kommuner, sade sig herr Fagerlund vara tacksam för att jag utgått från de delar av Kronobergs län där han själv har sin hemvist. Däremot sade herr Fagerlund sig vara verkligt orolig, för det var andra gången jag undertecknat en motion vari slås fast att de goda utvecklingsmöjligheterna i G-länet finns i Växjö, Ljungby, Alvesta, Markaryd och Älmhult. Om jag inte missminner mig är det tredje året, herr Fagerlund, som jag har undertecknat denna motion.

Så citerade herr Fagerlund ett avsnitt ur motionen och kom fram tUl följande obegripliga konstaterande. Han säger; "Det är en svag tröst för oss som är därifrån att man anser att orterna Tingsryd, Lessebo, Lenhovda, Åseda och aUt vad de heter inte har någon framtid och inte några goda utvecklingsmöjligheter utan skall vara satta på undantag," Jag har mycket svårt att förstå dessa syrUga kommentarer från herr Fagerlund. Jag tycker mig finna litet grand av det gamla uttrycket: "Surt, sa räven om rönnbären." Herr Fagerlund har ju såsom representant för G-länet samma möjligheter som övriga riksdagsledamöter att föreslå åtgärder tiU gagn för länets utveckling.

Men innan herr Fagerlund vände sig mot mig i sitt anförande hade han gjort stora internationella utblickar i anledning av de resor han har gjort i oUka delar av världen under senare år. Därav kan man kanske dra den slutsatsen att hen Fagerlund i anledning av de problem han ser i detta internationeUa perspektiv kanske inte ser de naturligtvis ur intemationell synvinkel   små  problem  som  de  enskilda  männlskoma  möter  i herr

173

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Fagerlunds hembygder, i Lessebo och Kosta.

VUken är då anledningen tlU den här motionen, herr Fagerlund? Jo, när förslaget om en viss regionalpolitik lades fram år 1969 — det var dåvarande utrikesministern Rune Johansson som signerade den propositionen — uttalades i den att Växjöregionen var ett attraktivt alternativ tUI storstäderna. Vi skrev då den här motionen och begärde en samplanering mellan Malmöregionen, Kristianstads län och Kronobergs län. I motionen framhöll vi att utöver Växjöregionen var även Alvesta, Ljungby, Markaryd och Älmhult lämpliga och naturliga alternativ med hänsyn tiU belägenheten och kommunikationerna. Växjö-Alvesta får ny väg tUl E 4 vid Ljungby, Ljungby-Markaryd är belägna vid E 4, och från Älmhult är det så att säga raka spåret mot Kristianstad och Malmö.

Om herr Fagerlund aldrig så Utet studerar vägkartorna över Kronobergs län skaU han finna att det är så. Vi hävdade därför i motionen — då liksom vi har gjort i år — att en sådan samplanering leder tiU en jämnare regional balans i södra Sverige tUl förmån för Kronobergs län, och detta bör kunna gynna de svagare kommunblocken i Kronobergs län.

Vad är då resultatet av herr Fagerlunds stäUningstagande och argumenterande i denna fråga sett ur G-länets synpunkt? Jo, helt enkelt att herr Fagerlund begränsar det område som skall utgöra ett alternativ tUl storstäderna tUl Växjöregionen. Med utgångspunkt dels från motionens innehåll, dels från herr Fagerlunds eget agerande är hans tidigare uttalande högst besynnerligt, nämligen att vi med våra motioner ger uttryck åt - för att citera herr Fagerlund — att "orterna Tingsryd, Lessebo, Lenhovda, Aseda och vad de heter, inte har någon framtid och inte några goda utvecklingsmöjligheter utan skaU vara satta på undantag".

Som vice ordförande i inrikesutskottet borde herr Fagerlund försöka läsa ut vad en motion Innehåller och Inte göra sig skyldig tiU sådan förvrängning som han gjorde i debatten i anledning av den motion som jag hade undertecknat.

Jag har förut i dag tagit upp de problem som finns i ett antal kommuner i vårt län, där prognoser visar på befolkningsmlnskning och vikande sysselsättning. Jag har i debatten hävdat att vi även i dessa områden behöver lokaliseringspolitiska insatser och att vi behöver en väsentUg upprustrung av vägnätet och andra servicefunktioner som är en förutsättning för att dessa områden skall kunna fungera som kommuner i fortsättningen.

Herr Fagerlund sade att han var orolig för den här motionen. Om det är så att herr Fagerlund skulle känna oro torde det inte bero på motionen, utan det torde bero på att han har varit med att avstyrka den. Jag rekommenderar därför herr Fagerlund att stödja reservationen 7 - då kanske herr Fagerlund får frid i sinnet.

174

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte så att jag måste ha sista ordet i det här sammanhanget, men jag hänvisar aUa som är intresserade att läsa motionen 1125 s. 3, där man slår fast precis vad jag sade här.

När jag sade att jag kände oro för motionen var det på grund av att man där anger vilka orter i Kronobergs län som kan vara konkurrenskraf-

tiga och att man i slutet av samma stycke säger att det "bör kunna gynna de svagaste kommunblocken inom länet". Jag tackar för lektionen i hur man skall kunna läsa ut det här. Men jag tror att tesen det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda gäller i det här sammanhanget.

Att beskylla mig för att jag inte skulle se hur situationen är i länet därför att jag varit ute och rest i världen och bara fäster mig vid de regionalpolitiska förhållandena ute i stora världen, ett sådant argument bevisar bara på vilken nivå herr Gustavsson i Alvesta viU föra den här debatten.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta", sade herr Fagerlund. Herr Fagerlund citerade dessförinnan i klartext vad som står i motionen. Där har vi klart deklarerat: "Kronobergs län kan mycket väl konkurrera också med storstadsregioner i fråga om lokaliseringsobjekt och arbetskraft." Då har vi angivit vissa orter som utöver Växjöregionen är attraktiva. Men Bengt Fagerlund vlU inte göra den utvecklingen, utan han vill endast knyta an tiU Växjöregionen. Vi har då klart deklarerat; "En järrmare regional balans i södra Sverige till förmån för Kronobergs län bör kunna gynna de svagare kommunblocken inom länet." Jag tror inte att Bengt Fagerlund vilka ordvändningar han än använder kan komma ifrån detta faktum.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig än en gång få citera ur motionen; "Kronobergs län kan mycket väl konkurrera också med storstadsregioner i fråga om lokaliseringsobjekt och arbetskraft. Goda utvecklingsmöjligheter finns kring Markaryd-Ljungby-Älmhult-Alvesta-Växjö."

Det är vad jag sagt här.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber ännu en gång herr Fagerlund studera kartan över Kronobergs län och se hur vägarna löper samman.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Sydöstra Sveriges problem har behandlats ganska flitigt i den här debatten. I och för sig är detta inte egendomUgt, eftersom den delen av Sverige ofta kommer upp då det gäUer lokaliseringsfrågor. Den kommer att behandlas även i den om några veckor kommande debatten om utlokaliseringen. Den har enligt vad jag kan se varit föremål för en utmärkt motion av herr Nilsson i Kalmar m. fl. i samband med det ärende vi nu behandlar. Den är omnämnd i utskottets betänkande på s. 22, där det heter att det i motionen yrkas att "det skall tas ökad hänsyn tiU förhållandena i sydöstra Sverige". Den avspisas av utskottsmajoriteten, som i sin skrivning säger; "Utskottet delar motionärernas uppfattning att problemen i de delar av landet det här gäller i den regionalpoUtiska debatten kan synas ha trängts tillbaka i förhållande tUl skogslänens och storstadsregionernas problem. Utskottet förutsätter emellertid att sydöstra Sveriges problem kommer att bli belyst i de av berörda länsstyrel-

175

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

ser/ planeringsråd i samråd med de kommunala myndigheterna uppgjorda länsprogrammen. Resultatet av detta arbete kommer sedan att beaktas vid utformningen av ett riksomfattande regionalt handlingsprogram."

Jag tycker nog att herr Nilsson är något blygsam i sin uppskattning av denna beskrivning, därför att ingenting av detta borde varit okänt när motionen skrevs. Att Länsprogram 1970 höll på att utarbetas var väl känt, och att hänsyn skulle tas därtiU var väl ganska självklart. Motionens yrkande om ett ökat hänsynstagande till de delar det här gäller har däremot ingalunda tUlstyrkts av utskottet. Låt mig därför säga att reservation 8 av herr Hallgren, som pekar just på de synpunkter som motionärerna fört fram, enligt min mening är betydligt starkare än utskottets skrivning.

Jag vUl här bara förklara, herr talman, att jag kommer att stödja reservationen 8. Jag tycker att det är bra att motionärerna dragit fram dessa problem. De har för resten ventUerats av åtskilliga talare här i kammaren. Jag skall inte upprepa de bekymmer man i dessa dagar faktiskt har i sydöstra Sverige — kanske inte minst på Öland - med Ytong i Grönhögen, med glasindustrin, med KVAB i Kalmar. Det finns aU anledning att slå vakt om de tankar som motionärerna fört fram. De har förts fram också i reservationen 8, som jag yrkar bifall till.

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Jag skall lugna kammarens ledamöter med att fatta mig mycket kort. Det är närmast herr Börjesson i Glömminge som jag skulle vilja säga ett par ord tUl.

Han sade sig ha funnit att samhället är mycket litet intresserat av Öland. Tidigare fick man ett visst anslag från nionde huvudtiteln för att kunna upprätthålla sockerbruket i Mörbylånga. Jag skulle vilja påminna herr Börjesson i Glömminge om — han vet det säkert själv — att staten för tre år sedan träffade ett avtal med Svenska Sockerfabriks AB, som är ett privat företag, att odla sockerbetor på 40 000 hektar i det här landet. Företaget har aUtså möjligheter att förlägga en del av odlingen på Öland i StäUet för i Skåne. Det är som sagt ett privat företag, men herr Börjesson har kanske möjlighet att påverka det nu. Annars kommer det ett nytt avtal om två år. Jag tar ingen ställning tUl om 40 000 hektar kan anses vara ett riktigt hektarantal, men så Ugger det faktiskt tiU.

Låt mig, herr talman, få sluta med att göra en liten reflexion. Vilket parti som än bestämmer över framtidens lokaliseringspolitik — om det bUr konsteUationer av moderater och kommunister - kan ta fram dagens protokoll och läsa det. Det finns uppslag för 25 år fram i tiden.

TUl herr Eriksson i Arvika skulle jag vilja säga att en författare har skrivit: Erk du! Maja du! Så ska vi ha't! Men var ska vi ta't?

176

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Det är nog riktigt som herr Persson i Skänninge säger om tUlkomsten och denna kvotering av arealen, men det är klart att vid de avtalsförhandlingar som då fördes hade väl Sockerfabriks AB och odlama inget annat att göra än att godta den areal som regeringen kommit fram tUl, nämligen 40 000 hektar. Jag är emeUertid tacksam mot herr Persson i

Skänninge för att han visar en viss positiv inställning tUl att man skall försöka åstadkomma en förbättring på det här området.

Sedan vill jag säga en sak med anledning av vad herr Fagerlund hade erfarit på Irland när det gäller folkomflyttningar och lokalisering. Han sade att strömmen går i stor utsträckning mot Dublin från de glesbebyggda områdena. Men faktum är — jag har själv upplevt och sett det — att i glesbygdsområdena vid Atlantkusten har man så att säga direkt ute i rågfälten byggt upp industriområden med 20—35 industrier på samma plats. Det finns alltså även en annan bUd på Irland än den som hert Fagerlund här gav sken av.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Bara för att det inte skall få stå oemotsagt att man var tvungen att godta det där avtalet, herr Börjesson i Glömminge, viU jag säga att inget parti hade kniven på strupen. Riksdagen antog enhälligt det avtal som träffades mellan staten och Sockerfabriks AB.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade:

Propositioner framstäUes först rörande utskottets yttrande beträffande regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m. Därefter företas utskottets hemställan tUl avgörande punktvis.

Utskottets yttrande beträffande regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m. Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets yttrande, dels det i reservationen nr 1 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. intagna yttrandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att  kammaren  godkänner  imikesutskottets  yttrande  i

betänkandet nr 7 såvitt avser regionalpolitiska utvecklingsplaner m. m.,

röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt det i reservationen nr 1 av herr NUsson

i Tvärålund m. fk intagna yttrandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   187

Nej -   111

Avstår —      6

177

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Punkten 1

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr HaUgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som  viU   att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten I röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  287

Nej -     16

Avstår —       2

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen nr 3 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som viU att kammaren godkänner inrikesutskottets motivering i

betänkandet nr 7 beträffande punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner  nej  har kammaren godkänt den i reservationen nr 3 av herr

NUsson i Tvärålund m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter har röstat för ja-propositionen. Då herr Wedén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   156

Nej -  146

Avstår —       3

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av herr NUsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rimås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

178

Den   som  vUl  att   kammaren   bifaller  Inrikesutskottets  hemstäUan   i betänkandet nr 7 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Rimås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   158

Nej -   144

Avstår —      3

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr NUsson i Tvärålund m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som  vUl   att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 7 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr NUsson I

Tvärålund m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 234

Nej -    64

Avstår -       7

Punkten 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som  viU   att   kammaren  bifaUer  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 6 av herrar Nordgren

och Oskarson.

179

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Nordgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -	258
Nej -	41
Avstår —	5

180

Punkten 6

Propositioner gavs på bifaU tUI dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr NUsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill  att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet m 7 punkten 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr NUsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  235

Nej  -     62

Avstår —      7

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 8 av herr Hallgren,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 245

Nej  -    49

Avstår —       8

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Stridsman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Den   som  vill   att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 9 av herr NUsson i

Tvärålund m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Stridsman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 239

Nej -    63

Avstår —      3

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1107 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 11

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 10 av herr NUsson i Tvärålund m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rimås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer  imikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 7 punkten 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rimås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  153

Nej -  148

Avstår -      4

181

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Punkten 12

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 13

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1124, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 14

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 11 av herr NUsson i Tvärålund m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr NUsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som  vUl  att   kammaren   bifaller  inrikesutskottets  hemställan   i

betänkandet m 7 punkten 14 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av herr NUsson i

Tvärålund m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rsträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  154

Nej  -   148

Avstår —      3

Punkten 15

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri, som föranleddes av bifaU till motionen nr 1141, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 16-18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 19

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 12 av herr NUsson i Tvärålund m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rimås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

182

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 7 punkten 19 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens   Nr 77

ledamöter   ha   röstat   för   ja-proposltionen.   Då   herr   Rimås   begärde   Onsdagen den

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-   5 ji 1971

röstning gav följande resultat:                                                    --------------------

j _  155 Regional utveckling

Nej -  146 Avstår —       2

Punkten 20

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 13 av herr NUsson i Tvärålund m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som  viU   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 7 punkten 20 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr NUsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   156

Nej -   146

Avstår —      2

Punkten 21

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 22

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen m 14 av herr NUsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Tvärålund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   inrikesutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten 22 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 14 av herr NUsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Nilsson i Tvärålund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstrungsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

183

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Premiering av visst frivilligt sparande

Ja -  190

Nej -   110 Avstår —      4

Punkterna 23 och 24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 25

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herr Nilsson I Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Rimås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer  inrikesutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 7 punkten 25 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 15 av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Rimås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  183

Nej -   116

Avstår —      7

Punkterna 26 och 27

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 3 Meddelande ang. veckans återstående sammanträden

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade:

Dagens sammanträde kommer att avslutas omkring kl. 24.00. Sammanträdet i morgon tar sin början kl. 14.00 och fortsattes, såsom tidigare meddelats, eventuellt på kväUen. Om det blir möjligt att på torsdagen slutföra behandlingen av samtliga föreliggande ärenden, dvs. aUa utskottsbetänkanden som på dagens föredragningsUsta upptagits såsom en eUer två gånger bordlagda, behöver arbetsplenum inte anordnas fredagen den 7 maj. Sistnämnda dag hålls i så fall endast ett bordläggningssammanträde kl. 15.00.

184

§ 4 Premiering av visst frivilligt sparande

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 16 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:46 angående anslag för budgetåret 1971/72 tiU kostnaderna för premiering av visst frivUUgt sparande jämte motion.

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! I den motion som behandlas i finansutskottets betänkande nr 16 har vi motionärer dels begärt en omedelbar utredning i syfte att utvärdera och inventera olika former av sparstlmulerande åtgärder, dels förordat att den premiering av det frivilliga sparandet som det s. k. Strängaspelet Innebar skall upprepas. Jag förstår av utskottets skrivning att man avser att en debatt om sparstlmulerande åtgärder skaU komma i annat sammanhang. På ett par punkter viU jag emellertid kommentera utskottets skrivning, som jag ändå tyder så att utskottet är intresserat av att finna lämpliga sparstlmulerande åtgärder, även om det uttrycks i dämpade och försiktiga ordalag.

Herr talman! Det faktum att statistiken beträffande hushållssparandet är bristfälUg utgör inget skäl för att ta lätt på de siffror som framkommit. Dessa visar sedan mitten av 1960-talet en ihållande tendens tlU nedgång för hushållssparandet. Det är därför glädjande att statistiska centralbyrån nu gör en spamndersökning, som avser att faststäUa den faktiska omfattningen av hushåUssparandet 1972 och att mäta eventuella förändringar under det året. Däremot går enligt uppgift undersökningen mte in på frågan om åtgärder för att stärka sparandet — ett intryck som man kan få vid läsningen av utskottets betänkande. Denna undersökning kommer aUtså tydligen ej att täcka behovet av den utredning om sparstlmulerande åtgärder som vi har begärt i motionen. Men den kommer förhoppningsvis att ge ett bättre faktaunderlag.

I finansutskottets resonemang finns en tendens att göra de sparstlmulerande åtgärderna beroende av den tUlfälUga konjunkturbedömningen. Men bör inte sparstlmulerande åtgärder - ur både samhäUets och individens synpunkt - ges en mera permanent karaktär? Det gäller även åtgärder av Strängaspelstyp, som bör kunna regelbundet återkomma. Att låta stabUiseringspolitiska synpunkter här bli bestämmande tycks mig vara ett alltför begränsat synsätt. Den sparfrämjande informationen är ju något som bör vara permanent och ihållande. Ur den enskUdes synpunkt är det också aUtid angeläget med en sparreserv — den är en buffert som skapar större säkerhet och trygghet för den enskilde samtidigt som den ger honom större handlingsfrihet. Även ur samhällets synpunkt är det önskvärt att de enskilda hushållens sparande kan bringas upp på en hög nivå. Det är bara på så sätt som vi kan få upp investeringarna på hög nivå — utan kraftig inflation eller permanent utländsk upplåning. Det är därför enligt mitt synsätt inte rimligt, annat än undantagsvis, att göra de sparstlmulerande åtgärderna tUl något tiUfäUlgt, som Insattes med kort varsel.

Herr talman! Det är klart att en del frågor är angelägna att utreda innan man sätter in långsiktiga stimulansåtgärder. Det gäller t. ex. vilken genomsnittlig total årsränta man skaU eftersträva, det gäUer de fördel-ningspoUtiska effekterna, som givetvis noga måste övervägas. Som framgår av motion 576 tiU årets riksdag är det också i övrigt främst åtgärder, som avser att stimulera småsparandet och därför måste vara försedda med något slags övre tak, som vi motionärer har haft i sUcte. Det är givetvis dessutom angeläget att man försöker utreda vilka åtgärder som har aUdeles speciella fömtsättningar att åstadkomma ett nysparande.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Premiering av visst frivilligt sparande

185

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Premiering av visst frivilligt sparande

Fm talman! Det är angeläget att både utredning och insättande av lämpliga åtgärder sker med skyndsamhet. Detta gäller såväl lönsparandet — utskottet aviserar att beslut därom är att vänta från Kungl. Maj:t — som frågan om upprepande av den premiering av sparande vi nu diskuterar eller införande av andra, nya stimulanser.

När jag ändå hoppas att regeringen skaU inse att något måste göras på detta område är detta hopp kanske mindre baserat på tongångarna i utskottets skrivning än på finansministerns nyligen uttalade intresse för insatser i denna riktning — senast uttryckt i kompletteringspropositionen, som ju i dagarna skUdrats i tidningarna men ännu ej kommit kammarledamöterna tUl hända. Där aviserar finansministern att han har för avsikt att återkomma i ett senare sammanhang med förslag, syftande tiU att stimulera och fånga in ett nysparande. Låt mig sluta med att uttrycka den förhoppningen att sådana förslag speciellt skall ta sikte på småsparandet och även inkludera åtgärder av den typ jag har diskuterat här.

Fru talman! Jag avstår från att framstäUa något särskUt yrkande med anledning av motionen.

Under detta anförande övertog fra andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

186

Hen FRANZÉN (s):

Fra talman! Herr Wirmark hade ju inte något yrkande i anledning av detta utskottsbetänkande, och därför kan jag göra en mycket kort kommentar.

Herr Wirmark säger att utskottet uttrycker sig i försiktiga ordalag, och det kanske utskottet gör. Men i stort sett delar vi motionärernas idé om att det är nödvändigt att öka sparandet, och vi har också sagt det I utskottsbetänkandet. Detta betänkande bygger på en proposition rörande det s. k. Strängaspelet, vilket behandlades förra året i riksdagen. Det gäUer nu att bevilja medel för att klara de kostnader som detta har dragit med sig.

Vad vi inte kunde godta var motionärernas förslag att man för premiesparande i anslutning tiU utbetalning av eventuella retroaktiva lönehöjningar osv. skulle använda samma metodik som man använde för Strängaspelet. Vi kunde inte skriva under på det, eftersom det inte är så självklart att just den metodiken är den aUra bästa. Men i det ekonomiska läge som uppstod när 2,5 miljarder kronor i skatt skulle återbetalas strax före jul och när momsen skulle höjas, var det kanske nödvändigt för finansministern att lägga på extrakol för att dra in så mycket köpkraft som möjligt. Det var avsikten, och det lyckades ju också. Det var därför förslaget kom att man skulle premiera sparandet med en så hög ränta att den, om man slår tiUsammans det hela, varierar mellan 16,5 och 18 procent.

Vi har aUtså inte kunnat skriva under på motionen i det här avseendet, utan sagt att man får bedöma saken från fall tUl faU med hänsyn tUl den ekonomiska situationen och konjunkturerna.

Jag måste nog säga att finansutskottet inte har en tendens att ta lätt på frågan om sparandet, utan vi anser precis som finansministern att det

är nödvändigt att se tUl att åtgärder på något sätt vidtas för att öka hushållssparandet. På den punkten är vi således ganska eniga.

När det gäUer de utredningar som herr Wirmark har talat om tror vi också att de kommer. Statistiska centralbyrån är tidigare nämnd, men vi vet också att budgetberedningen sysslar med de här sakerna och det dröjer säkert Inte så länge Innan man kommer fram tUl åtgärder.

Det stämmer nog vad herr WUmark har sagt, att finansministern är intresserad av dessa ting. Han nämner det i kompletteringspropositlonen, men han säger bara att utifrån de erfarenheter han har när det gäller att dra in köpkraftsöverskott etc. så kan han vandra vidare på vägen med sparstlmulerande åtgärder. Han talar emeUertid inte om att han skall gå på samma linje som han gjorde när det gäUde Strängaspelet.

Herr Wirmark ställde ju inte något särskilt yrkande, men jag ber för min del att med dessa ord få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Fortsatt valutareglering

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 17 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Fortsatt valutareglering

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 18 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition 1971:69 angående fortsatt valutareglering jämte motion.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1971:69 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1971

1.    begärt riksdagens samtycke till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnade, att vad som föreskrevs I 2 § första stycket 1, 2 och 4-7, 5 § 1 och 3 samt 9 § samma lag skulle äga fortsatt tUlämpning under tiden den 1 juli 1971 —den 30 juni 1972,

2.    velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag tUl kungörelse om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264),

Innebörden av vad som föreslagits i propositionen var att riksdagens samtycke begärdes tUl förordnande om fortsatt valutareglering för tiden den 1 juti 1971-den 30 juni 1972 med samma omfattning som den nu gällande valutareglerlngen.

1 motionen 1971:1373 av andre vice talmannen fm Nettelbrandt m. fl. hade hemställts att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:t anhålla

187

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Fortsatt valutareglering

om en översyn av valutalagstiftningen i syfte att, om faktiska möjligheter fanns, uppnå en liberalisering av densamma.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen skulle samtycka tiU att Kungl. Maj:t förordnade om fortsatt valutareglering i enlighet med vad som förordats i propositionen 1971:69,

2.    att riksdagen beträffande det vid propositionen fogade förslaget tUl kungörelse som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1373.

Reservation hade avgivits av herrar Burenstam Linder (m), Löfgren (fp) och MöUer i Göteborg (fp), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1373 hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om en översyn av valutalagstiftningen i syfte att, om faktiska möjligheter fanns, uppnå en liberalisering av densamma.

Hen WEDÉN (fp):

Fm talman! Jag ber att få yrka bifall tiU den vid utskottsbetänkandet fogade reservationen.

I detta anförande instämde herr Burenstam Luider (m).

Herr EKSTRÖM (s):

Fm talman! Jag ber att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Burenstam Linder m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenstam Linder begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer  finansutskottets  hemställan  i

betänkandet m 18 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Burenstam Linder

m. fl.

188

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Burenstam Linder begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Den-

att  han   avsett   att   rösta  nej   men

na omröstning gav följande resultat:

Ja -  217

Nej -    83

Avstår —   2

Herr   Adolfsson   (m)   anmälde markerats som frånvarande.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

A vdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

§ 7 Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 26 i anledning av motioner angående avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort och för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:238 av herr Winberg m. fl., vari hemställts att riksdagen skulle antaga av motionärerna angivet förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen,

motionen 1971:317 av herrar Larsson i Umeå och Petersson i Röstånga, vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag till ändrade regler i fråga om avdrag vid inkomstbeskattning för ökade levnadskostnader då skattskyldig hade arbete på annan ort än där han var bosatt,

motionen 1971:585 av herr Boo m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag beträffande avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader på annan ort I enlighet med vad i motionen anförts,

motionen 1971:595 av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, vari hemställts att riksdagen i skrivelse tlU Kungl. Majt begärde förslag tUl liberalare regler i fråga om avdrag vid inkomstbeskattningen för ökade levnadskostnader i faU då skattskyldig hade tjänst eller anstäUning på annan ort än där han var bosatt,

motionen 1971:636 av herrar Åkerlind och Komstedt, vari hemställts att riksdagen beslutade att avdraget för användande av egen bU vid resa tUl och från arbetet skulle höjas tUl att motsvara den statliga bUersätt-nlngen vid användande av egen bil och att riksskatteverket fick i uppdrag att utarbeta erforderliga tUlämpningsföreskrifter.

Utskottet hemstäUde

A. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning
att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1971:317

2.    motionen 1971:585

3.    motionen 1971:595

B. beträffande avdrag för bilresor tUl och från arbetet
att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1971:238

2.    motionen 1971:636.

189

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Reservationer hade  avgivits

beträffande avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning

1.  av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i
Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c). Hörberg (fp), Söderström
(m) och Björk i Gävle (c), vilka ansett att utskottet under punkterna A I,
2 och 3 bort hemstäUa,

att rUcsdagen med bifaU tUl motionerna 1971:317 och 1971:585 samt med anledning av motionen 1971 ;595 i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag tUl ändrade regler i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader i sådana fall, då skattskyldig hade arbete på annan ort än där han var bosatt,

beträffande avdrag för bilresor till och från arbetet

2.  av herrar Larsson i Umeå och Hörberg (båda fp), vUka ansett att
utskottet under punkten B I bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:238 skulle antaga i reservationen angivet förslag tUl lag om ändring i kommunalskattelagen,

3.  av herrar Nilsson i Trobro och Söderström (båda m), vUka — under
åberopande av Innehållet i motionen 1971:636 — ansett att utskottet
under punkten B 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionen 1971:636 skulle antaga i reservationen angivet förslag tUl lag om ändring i kommunalskattelagen.

190

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Fm talman! Med nuvarande stmkturrationalisering inom näringslivet och med den rörlighet vi har på arbetsmarknaden med starkt sug mot städer och tätorter varierar avstånden mellan bostadsort och arbetsplats i vissa faU ganska avsevärt. Dagens arbetsmarknad präglas därför av ett betydande antal pendlare, som är bosatta på en ort och har sitt arbete på en annan. Trängseln på bostadsmarknaden i de större tätorterna nödvändiggör i många fall denna pendling; i andra fall har vederbörande kanske en tiUfredsställande bostad på sin hemort och kan eller viU måhända även av andra skäl inte flytta tUl den ort där han har sin nya arbetsplats.

SamhäUet förlorar ingenting på en sådan ordning, men för den enskilde och dennes familj uppstår självfallet fördyrade levnadskostnader. Vi har tagit upp det problemet i motionen 585, som har behandlats av skatteutskottet. Vi har i motionen hemstäUt om utredning och förslag beträffande avdrag vid beskattningen för fördyrade levnadskostnader på annan ort. Det gäUer här med andra ord en anpassning av gällande skattelagstiftning tUl den nuvarande utvecklingen på arbetsmarknaden med hänsyn tUl pendlarna och de stora förändringar som skett genom strukturrationaliseringen inom näringsUvet.

Våra nuvarande skatteregler tillämpas ganska restriktivt av taxeringsmyndigheterna just när det gäUer avdrag för fördyrade levnadskostnader. De s. k. pendlarna har efter en viss tid ingen möjlighet att göra avdrag för ökade kostnader för intäkternas förvärvande. Därmed ställs den enskUde inför problemet att flytta tiU den ort där arbetsplatsen är belägen, med aUt vad detta innebär när det gäUer att skaffa sig en ny bostad och att avveckla bostaden på hemortea Samhällsekonomiskt kan detta inte vara

någon vinst när vi vet att investeringen i bostad och samhällsservice är av storleksordningen 150 000 kronor per inflyttad familj.

Vi har den uppfattningen att en anpassning av avdragsreglerna för fördyrade levnadsomkostnader skulle vara en rättvis och riktig lösning på detta problem, som skulle gynna såväl den enskilde individen som avflyttningskommunen och minska investeringarna för inflyttningskommunen. Skatteutskottets majoritet har avstyrkt vår motion och därmed det utredningsyrkande vi där har framstäUt. Det förhåUandet, fru talman, har föranlett oss att foga en reservation tUl skatteutskottets betänkande.

Jag ber att med hänvisning tiU det anförda få yrka bifall tiU reservationen 1.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Fm talman! När det gäller skatteutskottets betänkande nr 26 är egentligen inte skillnaden mellan utskottets majoritet och reservanterna så stor. Majoriteten anser att "bestämmelserna om avdrag för ökade levnadskostnader, rätt tUlämpade, tUlgodoser de fall då sådant avdrag kan vara berättigat", medan reservanterna anser att den rörlighet, som alltmer utvecklat sig på arbetsmarknaden, har medfört att dessa bestämmelser behöver ses över och ändras. Vi är överens om att den som är berättigad även skall komma i åtnjutande av avdraget. Det är tyvärr den nuvarande tolkningen som gör att undantagsfallen blir dominerande på grund av kommunallagens bestämmelser.

Då antalet fall som skall bedömas har ökat för varje år, anser vi att det är motiverat, om den nya situationen även föranleder en översyn av gällande bestämmelser. Därför ber jag att i lUchet med herr Eriksson i Bäckmora få yrka bifall tUl reservationen 1.

Beträffande reservation nr 2 har den något egendomUga situationen uppkommit, att två folkpartister har reserverat sig till förmån för bifaU tUl en motion av en moderat ledamot, medan de moderata ledamöterna icke återfinns på samma reservation. Orsaken härtUl är den, att man så att säga inte kan sitta på två hästar på samma gång, dvs. det föreligger ytterligare en reservation, som berör avdrag för bilresor tUl och från arbetet — nämligen reservation nr 3 — och där återfinns de moderata ledamöterna i stället.

Jag viU deklarera att jag hyser mycket stor sympati för reservation nr 2. Det nuvarande schablonavdraget medger avdrag för en körsträcka upp tUl 1 000 mil per år, medan motionen av herr Winberg, som föranlett reservationen, yrkar på att detta avdrag skaU medges för en körsträcka upp till 2 000 mil per år. Här kan man åberopa samma argument som när det gäUer reservation nr 1: bostadssituationen för många medför att de måste åka långa sträckor från sitt hem tiU sitt arbete. Man behöver bara bo 4,5 mil från sin arbetsplats för att komma upp i 2 000 mil om året för enbart resor tiU och från arbetsplatsen. Men, fru talman, med den motivering som jag anfört skaU inte jag ställa något yrkande beträffande reservationen 2.

I reservationen 3 yrkas att det schablonavdrag som nu gäUer — 3 kronor per mil — vid resor tUl och från arbetsplatsen skall höjas så att det

191

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

motsvarar den statliga bilersättningen. Här har utskottets majoritet erinrat om att den statliga ersättningen enbart avser resor med egen bU i tiänsten, vilket är ett helt korrekt påpekande. Dessutom har man framhålUt att ett schablonavdrag bör vara så utformat att det i största utsträckning ger skälig kompensation för kostnader vid resor tiU och från arbetet utan att otUlbörligt nussgynna sådana skattskyldiga, som inte har möjlighet att erhålla bilkostnadsavdrag för sådana resor.

Jag finner sista delen av den satsen ganska märklig. I betänkandet kan vi på s. 3, 4 och 5 läsa att man 1958 tUlämpade ett avdrag på 1:70 per mil Sedan har man i olika etapper höjt detta avdrag tUl 1:80, 2:00, 2:25, 2:50 och nu senast tUl 3:00 kronor per mU. Från 1964 har dessutom den bestämmelsen tiUkommit, att detta avdrag skall avse de första 1 000 milen och att för körsträckor därutöver ett mindre avdrag skall få göras. Jag vågar tro att ingen är beredd att påstå, att ett avdrag över 3 kronor per mil otiUbörligen skulle missgynna dem som inte bor så ocentralt att de inte är berättigade tiU detta avdrag, medan däremot ett avdrag på 3 kronor icke skulle ha denna effekt.

De av mig omnämnda ökningarna visar att utskottet tidigare haft förståelse för att bilkostnaderna har ökat — och takten i ökningen har sannerUgen inte avtagit, snarare tvärtom. Med de ökade krav som kan förväntas, inte minst ur naturvårdssynpunkt, måste det befaras att ökningstakten i stället tUltar. I dagens tidningar har jag läst, att en departementssekreterare på ett offentligt möte uttalat att bUskatten borde höjas med 25 procent för att svara mot de kostnader som föranleds av trafiken. Bättre avgasrening lär fördyra en bU ca 1 000 kronor.

Det finns alltså skäl för att även schablonavdraget i fortsättningen ökas. Har jag förstått motionärerna rätt anser de, att om man låter avdraget följa de statliga bestämmelserna kommer man ifrån bedömningarna av vad som är skäligt eller icke skäUgt. Nu kan man frestas fråga, om de statliga bidragen är för höga eller om schablonavdraget är för lågt. Varför skaU exempelvis en statstjänsteman som bor ocentralt få göra avdrag med 3 kronor per mil för resa tiU och från arbetet, medan han kan uppbära en ersättning av 4:50 per mil om han använder sin egen bU för tjänstebruk? Hans bil är enligt min uppfattning Uka mycket värd i bägge faUen, och hans kostnader är desamma i bägge faUen.

Fm talman! Jag ber med det sagda att få yrka bifall tUl reservationen 3.

192

Hen LARSSON i Umeå (fp):

Fm talman! I reservationen 1 behandlas två folkpartimotioner. I den ena motionen, av mig och hen Petersson i Röstånga, hemstäUer vi att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär utredning och förslag tUl ändrade regler i fråga om avdrag vid inkomstbeskattningen för ökade levnadskostnader, då skattskyldig har arbete på annan ort än där han är bosatt.

1 den andra folkpartimotionen, av herrar Eriksson i Arvika och Jonsson i Mora, hemställs att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t begär förslag tiU liberalare regler i fråga om avdrag vid inkomstbeskattningen för ökade levnadskostnader i fall då skattskyldig har tjänst eUer anstäUning på annan ort än där han är bosatt.

Dessa två motioner har samma syfte, och vi har i reservationen 1 hemställt att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t begär utredning och förslag tUl ändrade regler i fråga om avdrag för ökade levnadskostnader i sådana faU, då skattskyldig har arbete på annan ort än där han är bosatt.

Det förekommer ofta att familjer är splittrade beroende på att det inte finns arbete på hemorten för båda makarna. Ibland är familjeförsörjaren hänvisad att ta arbete på annan ort, och det arbetet har inte alltid den varaktigheten att familjen kan flytta med. Det förekommer därför att många för sin försörjning måste ha skilda bosättningar, något som givetvis åsamkar dem stora extrakostnader. Det är rimUgt att denna fördyring är avdragsgiU vid beskattningen. En förutsättning för inkomsternas förvärvande i dessa faU är att vederbörande tar på sig kostnaden för den dubbla bosättningen. Inkomsten skaU naturligtvis beskattas, men det vore skäligt att han fick göra avdrag för den fördyring av levnadskostnaderna han åsamkas.

Företagsnedläggningar och rationaliseringar i näringslivet tvingar många att flytta för att de skall kunna erhåUa arbete. De kan inte alltid erhåUa bostad på den ort där den nya arbetsplatsen är belägen. Man kan utgå från att ingen friviUigt belastar sig med de kostnader som följer av dubbel bosättning, om inte bärande skäl finns för detta.

Det kan inte heller vara samhällsekonomiskt riktigt att ha så snäva bestämmelser att man mer eUer mindre tvingar människor att flytta till de s. k. heta orterna och där åsamka samhället stora investeringar, som man många gånger skulle ha kunnat undvika om familjen bott kvar i sin tidigare bostad. Detta kan givetvis i de flesta fall inte bli en permanent lösning, men under vissa övergångstider kan dubbel bosättning accepteras av många.

Att detta åsamkar den som tvingas tiU dubbel bosättning avsevärda merkostnader är självklart. Att lägga ytterligare börda på de famUjer som tvingas till sådan bosättning och förmena dem skäliga avdrag för deras extrakostnader kan inte vara förenligt med kravet på en rättvis behandling i skattehänseende.

I reservationen 2 begär reservanterna att liberalare regler skall gälla för dem som för sitt arbete är tvingade tiU långa resor. De nuvarande bestämmelserna synes ofta vara snäva och kompenserar inte den verkliga självkostnaden för sådana som har extra lång väg tUl sin arbetsplats. Särskilt i Norrland med de stora avstånden och begränsningen av utbud på arbete är det inte ovanligt med avsevärda körsträckor per år.

Reservationen 2 är, som tidigare här har sagts, en moderat motion som folkpartisterna stöder. Vi stöder den inte enbart därför att den är en moderat motion, utan därför att vi från folkpartiet tidigare om åren har fört fram detta krav. Det finns ingen anledning för oss att här frångå vad vi anser riktigt, nämligen att man skall behandla dessa människor i skattehänseende på ett rättvist sätt. Då vi inte själva hade en motion, fick vi härigenom anledning att stödja en moderat motion, och vi anser den Uka riktig oavsett från vUket parti den kommer.

Fru talman! Med detta ber jag att få yrka bifall tUl reservationerna 1 och 2 som är fogade tiU utskottsbetänkandet.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

193

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Herr BOO (c):

Fm talman! Riksdagen har nyss avslutat en regionalpoUtisk debatt. Den fråga vi nu behandlar har många inslag som väl går in i den diskussionen. Det gäller att skapa sådana villkor för människor, som vill bo kvar ute i avfolkningsområden t. ex. men är tvingade att ha sitt arbete på annan ort, att de kan göra detta. Jag skall i sakfrågan helt instämma i vad herr Eriksson i Bäckmora har anfört och vill därutöver bara göra ett par kommentarer.

Denna fråga om avdrag för ökade levnadskostnader kan delas upp i två delar. Den första är: Hur generöst tUlämpas de nuvarande undantagsbestämmelserna när det gäller skäl för att under längre tid än t. ex. två år få behålla avdraget? Då viU jag ställa följdfrågan: På vilket sätt kommer riksdagens debatter och uppfattningar fram till våra dömande och rådgivande myndigheter?

Tyvärr förmodar jag att man, sedan denna fråga var föremål för realbehandling efter propositionen år 1967, inte vare sig på riksskatteverket eller i dömande instanser fäst något som helst avseende vid vad som har uttalats i debatterna här i kammaren under de följande åren. Jag tycker att detta är synnerligen beklagligt därför att det också från utskottsmajoritetens sida har gjorts bedömningar som skulle ha förtjänat att uppmärksammas av de dömande myndigheterna. Jag vUl bl. a. hänvisa tiU det anförande herr Engkvist höll för, jag tror, två år sedan.

Jag tycker att det således finns anledning att på något sätt föra fram denna debatt och synpunkterna på tolkningen av gällande bestämmelser också tUl de instanser som har att tolka lagen och fälla avgöranden, som många gånger är viktiga för den enskilda människan. Annars blir utskottsmajoriteten bara en sagoberättare här i kammaren som ingen tar på aUvar och bryr sig om i den praktiska tiUämpningen.

Den andra delen av frågan är om vi skall få full valfrihet. Som herr Eriksson i Bäckmora kraftigt underströk går utvecklingen i riktning mot att vi måste få en betydligt större valfrihet och därmed också skäligt avdrag för att kunna fullfölja den valfriheten i de frågor som har att göra med fördyrade levnadskostnader för arbetets utförande. Jag tror det är viktigt att vi får en ny syn på det här problemet. Jag finner det litet beklagligt att inte någonting av de löften som statsminister Olof Palme gav i radiosvaren inför det senaste valet har kommit fram i utskottsmajoritetens diskussion. Det stäUdes en fråga av det innehåUet i telefonstunden, och det gavs ett besked om att frågan skulle bli föremål för noggrann prövning och — som väl också frågeställaren och andra som lyssnade trodde — en mera positiv bedömning.

Jag ber, fru talman, att med det sagda få yrka bifall tiU reservationen 1.

194

Hen KOMSTEDT (m);

Fm talman! Motionen m 636 av herr Åkerlind och mig har inte fått någon speciellt gynnsam behandling i utskottet med undantag av att de moderata ledamöterna har reserverat sig. Denna behandling är litet märklig, och man ställer osökt frågan: Vad är det egentligen för skiUnad i kostnadshänseende mellan att t, ex, klockan 7 på morgonen köra bU från

sin bostadsort kanske ett par mU tUl sin arbetsplats, och att, kanske klockan 11 på dagen, åka i tjänsten tUl samma ort? I det senare fallet värderas kostnaderna tUl kronor 4:40 per mU, medan däremot morgonturen bara värderas tiU 3 kronor.

Riksdagen räknar exempelvis för körning tUl närmaste järnvägsstation med 4:40 per mil. Avser det resa i tjänsten eller tiU arbetet?

Vi har under hela dagen diskuterat glesbygdsproblem och lokalisering. Jag vill gärna instämma i vad herr Boo sade här tidigare, att denna fråga kanske har samband också med sådana saker. De överhettade regionerna kan knappast ta emot ytterUgare människor. Man får många gånger vara tacksam för att de som tvingas arbeta i tätortsregionerna kan bo ett stycke utanför regionerna, även om det naturligtvis kan vara motiverat att bo nära arbetsplatsen.

Fru talman! Jag tycker det är märkligt att de flesta i kammaren, tidigare under vartannat, numera vart tredje år, talar på barrikaderna om jämlikhet, om orättvisorna i samhäUet och om utjämning, men att det tyvärr inte är någonting som vi upplever under en debatt i kammaren. Jag tycker att tiden är inne att med praktisk handling någon gång åtminstone i mycket små frågor visa att talet om jämlikheten är någonting mer än bara en tom fras.

Jag ber med detta att få yrka bifaU till reservationen 3.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Herr WINBERG (m);

Fru talman! Det är väl ett obestritt förhållande att allt fler människor i dag har arbete på andra orter än där de är bosatta. Det är åtskiUiga som dagligen reser mellan bostaden och arbetsplatsen. Det kan vara många orsaker till att bostadsort och arbetsplatsort inte sammanfaller. Näringslivets stmkturomvandling, svårigheterna att skaffa bostäder i expanderande orter är några. ÅtskiUiga människor är aUtså i dag i den situationen att de har kostnader för sma resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

En av frågorna i det betänkande från skatteutskottet som vi nu behandlar gäller vilka avdrag som medges vid inkomstbeskattningen för kostnader vid bilresor mellan bostad och arbetsplats. För många är bilen den enda möjUgheten att göra dessa resor. Enligt de regler som nu gäller och som antogs av 1969 års riksdag skall avdragen beräknas efter en schablon. S. k. milbundna kostnader får dras av i sin helhet, s. k. årsbundna kostnader tiU vissa delar. Schablonen antas ge full täckning för kostnaderna, om man har en årlig privat körning av minst 1 300 mil och om resorna tiU och från arbetsplatsen inte överstiger 1 000 mil om året.

En schablon kan naturligtvis inte ge full rättvisa i varje enskilt fall. Den nu aktueUa schablonen får väl anses acceptabel för dem som har körsträckor någorlunda i närheten av de här siffrorna, som ju skaU vara medeltal. Men för aUa dem som har betydligt längre resor tUl arbetsplatsen än de beräknade 1 000 mUen är schablonen aUtför snäv, eftersom ju relationen i vad gäller de årsbundna kostnaderna mellan privat körsträcka och körsträcka tUl arbetsplatsen ofta blir en annan. Ju längre körsträcka tUl arbetsplatsen, desto sämre och snävare resultat ger schablonen. När körsträckan är lång, kan schablonen bli orättvis. Det är åtskilliga långpendlare som numera har en körsträcka på betydligt över

195

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

1 000 mil. Som herr Larsson i Umeå nämnde är det särskilt i Norrlandslänen men också på andra håU inte ovanligt att man har ett avstånd på 4—5 mil mellan bostadsort och arbetsplats. Kör man den sträckan två gånger om dagen kommer resorna upp i ungefär 2 000 mU om året.

1 syfte att förbättra avdragsreglerna och göra dem mera rättvisa kan man naturligtvis i och för sig släppa den här schablonberäkningen och i StäUet knyta avdragsreglerna tUl andra beräkningsformer. Men det kan vara svårt att då hitta en lämplig och principiellt riktig konstruktion.

I motionen 238 som några av kammarens ledamöter från moderata samlingspartiet står bakom har vi i stäUet föreslagit generösare beräkningsgrunder för de pendlare som har så långa dagliga bilresor att dessa sammanlagt för år räknat överstiger 2 000 mil och att detta skaU komma tUl uttryck genom en annan utformning än den nuvarande av anvisningarna i punkt 4 tlU 33 § tredje stycket i kommunalskattelagen.

Vår motion har ju i skatteutskottet fått stöd i reservationen 2 av herrar Larsson i Umeå och Hörberg, och jag yrkar nu bifall tUl denna.

196

Herr WÄRNBERG (s):

Fm talman! I skatteutskottets betänkande nr 26 behandlas egentligen två frågor, dels de ökade levnadsomkostnaderna vid dubbel bosättning, dels avdrag för resa tiU och från arbetsplats.

Om jag börjar med den första delen, de ökade levnadsomkostnaderna vid dubbel bosättning, kan sägas att principen för vår svenska skattelagstiftning är att det egentUgen är den skattskyldiges ensak vilka privata levnadsomkostnader han har, eftersom de inte är avdragsglUa. Det är aUtså tiUåtet att ha vilka kostnader som helst, men de är inte avdragsgUla i deklarationen. Således är det i skattehänseende ingen skillnad om en människa skaffar sig en lägenhet som det kostar fyra gånger så mycket att bo i som en lägenhet för en annan skattskyldig. Han får inte göra några avdrag för det. Allting sådant betraktas som vanliga privata levnadsomkostnader och är inte avdragsgilla, utan det är den skattskyldiges ensak vilka privata kostnader han har.

Motivet tUl att bevilja avdragsrätt för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning är att den dubbla bosättningen är absolut nödvändig för intäkternas förvärvande. Vid sådan dubbel bosättning får man göra avdrag för den ena bostaden, därför att hyran för den inte utgör privata levnadsomkostnader. Det här är således vad man har accepterat i skattelagstiftningen. Är man tvungen att bo på en annan ort än där man normalt har sin bostadsort får man göra avdrag för hyran på den förra orten. Men här förutsätts att om det går att bosätta sig på den ort där man har sitt arbete, då är det verkligen den skattskyldiges ensak om han viU bosätta sig där eller om han viU bo kvar I sin gamla hemort. 1 detta faU utgör faktiskt hyran en privat levnadsomkostnad. Den är aUtså inte nödvändig för intäkternas förvärvande. Går det däremot inte att skaffa sig en bostad på den ort där man arbetar får man alltså göra avdrag för den hyrda bostaden där.

Bostadssituationen I dag är sådan att det Inte går att få tag på en bostad I vissa orter. Om så är fallet har man avdragsrätt för den dubbla

bostaden så att säga, dvs. om man är tvungen att t. ex. hyra ett rum. Är det så att båda makarna har arbete — och här får jag nog rätta tUl en av de tidigare talarna — den ene på den gamla bostadsorten och den andre på den nya, bevUjar nog taxeringsmyndigheten i regel avdrag för ökade levnadsomkostnader, därför att man kan ju inte begära att famUjen skall leva åtskild för jämnan. Skattemyndigheterna är aUtså inte så restriktiva som här har gjorts gällande, utan man gör vissa undantag. Avdrag för dubbel bosättning beviljas upp tiU två år. FrågestäUningen här är; SkaU man släppa alla fördämningar på detta område och låta människorna avgöra om de vill ha dubbel bosättning eUer inte? Är det inte att göra ett ganska stort intrång om vi tillåter avdrag för privata levnadsomkostnader som vi inte har tUlåtit förut?

Man kan naturligtvis också säga att den stmkturförvandling som i dag sker i vårt samhälle många gånger tvingar människorna att byta bostadsort. Skall vi inte då vara ännu mer generösa? Det gäUer ju att bevara en glesbygd och få människorna att bo kvar där. SkaU de inte då kunna få göra avdrag för ett hyrt mm eller för ökade matkostnader om de arbetar på en annan ort? Ja, jag tror att man förenklar detta om man gör det tUl en glesbygdsfråga, därför att i dag är dubbel bosättning i två tätorter nästan lika vanlig som i glesbygd respektive tätort. Pendlingsrörelserna är stora — det skall jag ta upp senare när jag kommer in på avdragsrätten för resor — men den dubbla bosättningen sker ofta i två stora städer. Det är således inte bara en flyttning från glesbygden tiU storstaden utan ofta tvärtom och mellan stora centra.

I princip kan man säga att det är på likartat sätt när det gäUer resorna. Om en människa viU bo kvar i sin hemort och kosta på sig en resa till sin arbetsplats så är det hennes ensak. Om den skattskyldige vUl flytta till den ort där han eller hon arbetar är också vederbörandes ensak. Men det är något annorlunda, därför att förvandlingen i samhäUet har varit sådan att det snart sagt inte finns möjligheter att få en bostad nära arbetsplatsen. Man får i stäUet en extra kostnad för resan. Härvidlag har man ändå varit ganska generös på senare tid. Sedan riksdagen för ett par år sedan fattade beslut om en utredning i denna fråga — en utredning har också tUlsatts och lagt fram förslag — har man gjort en uppdelning på milbundna kostnader och årsbundna kostnader. Man har försökt undersöka medeltalet körda mil privat och vidare kostnaden för resa med en Uten bU. På det sättet har man försökt få fram ett generöst medeltal och använt det som schablon.

Jag får lov att rätta herr Winberg, som påstod att schablonen var riktig om man åkte 1 300 mil privat och I 000 mil till och från arbetet, men att den slog fel om man åkte mer än 1 000 mil till och från arbetet. Nej, den slår inte fel! Om man kör 1 300 mil privat får man köra hur långt som helst tUl arbetet och har ändå fått en hundraprocentig täckning. Vid 2 300 mil har man nämligen täckt in alla bilens fasta kostnader. Är det däremot på det sättet att man bara kör 300 mU privat och resterande sträcka tUl och från arbetet har man inte fått den fullständiga täckningen. De undersökningar som gjorts — man kan tiUmäta dem fullgott värde eUer inte — visar ändå att människor I medeltal använder bilen 1 300 mil för privat körning. En bUägare har fått alla fasta kostnader täckta vid

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

197

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade le vnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

198

2 300 mil och därmed skall han därefter endast ha betalt just för de milbundna kostnaderna. Så förhåUer det sig på den punkten!

Herr Söderström sade att vi bör höja detta schablonbelopp därför att det har aviserats ökad bilskatt och även högre andra kostnader. Detta innefattas redan i de bestämmelser som finns i dag. Riksskatteverket har, enhgt sina instmktioner, att varje år räkna om kostnaderna. Beloppet 3 kronor är vad som gäller i dag tUl följd av de kostnader som nu finns. Om kostnaderna ökar — på grund av skatter eller något annat — har riksskatteverket att öka dessa schabloniserade avdrag. Verket skall alltså varje år göra en omräkning på den punkten.

TUI sist viU jag ta upp vad som gäUer för statstjänarna. Deras ersättning per mil, när de kör i tiänsten, är aUtså högre än avdraget. Alla som talat i denna fråga har poängterat att det gäller i tjänsten och har tyckt att det är upprörande att en statstjänare bara får dra av 3 kronor per mU när han åker tiU arbetet, men att han får en ersättning av 4:40 kronor när han åker i tjänsten. Det är inte så konstigt som det kan låta. Dessa 4:40 kronor är nämligen en produkt av en avtalsmässigt uppkommen situation. Förhandlingar har därvidlag förts mellan arbetstagarorganisationerna och de statliga representanterna, och bilens kostnader har inte varit helt avgörande, utan det har också varit avgörande hur mycket det skuUe kosta statsverket att håUa vederbörande förrättningsman med en bil. Vi ålägger ju den ståtlige förrättningsmannen — i varje faU har det varit så vid aUa tidigare tillfällen när beslut fattats om dessa bestämmelser — att göra en resa utanför sin tjänstgöringsort, och staten är skyldig att svara för resekostnaden. Vid förhandlingarna har man fört in i bilden; Hur mycket skulle det kosta staten att betala den verkliga resekostnaden? Efter bedömning därav har man förhandlingsvägen kommit fram tUl ett resultat som Ugger över den verkliga kostnaden för en bil, den saken är klar.

Jag har ingenting emot om man vill beskatta den dolda löneförmån som ligger i den reseersättningen. Det låg kanske ingen dold löneförmån i den när man införde detta system för många år sedan. Då var bilen nämligen inte var mans egendom, men i dag — när bilen är det — kan man utan vidare säga att den tämligen stora ersättning som utgår om man kan köra mycket i statlig eller kommunal tjänst också kan betyda att man får hjälp att hålla bil för privat bruk.

Och häri ligger det som jag tycker att man bortser ifrån inom oppositionen. När man pratar om rättvisa i detta sammanhang glömmer man fullständigt bort den orättvisa som man vlU skapa mellan de människor som har rätt att använda bil tUl och från arbetet eller i tjänsten och få avdrag för det och de människor som inte har den möjligheten. De senare får alltså själva stå för alla kostnader för sin bU medan däremot de som kan använda den tUl och från arbetet får hjälp genom ett skatteavdrag. Dessa är således gynnade redan i dag med den schablon vi nu har, eftersom de har fått hjälp av samhäUet genom skatteavdrag som de människor, vilka i dag har bU för privatbmk och som kan använda reguljära samfärdsmedel, inte kan få.

Det gäUer alltså en rättvisefråga. Det gäller inte att rätta tUl en orättvisa, utan reservanterna vUl i stället skapa en orättvisa. Jag anser att

det som gäller i dag inte är så tokigt, och jag ber reservanterna tänka på att det stora problemet, om deras förslag går igenom, inte är frågan om glesbygden utan de stora stadsregionerna, där man i dag viU ha bUersättnlngar och kräver att få åka bU, trots att det finns tunnelbana och spårvagnar, därför att man tiänar en hel del på att ta bUen.

Vi skall alltså ha klart för oss att det inte bara är en glesbygdsfråga. Jag tror att glesbygdens folk är rätt nöjda med den schablon de har i dag. Det är också en fråga om hur man skall kunna skapa rättvisa inom storstadsregionerna.

Det är inte heller en så Uten fråga som många i dag velat göra den tUl. Det är en jättestor fråga. Om förslaget i reservationen 3 skulle bifallas, skulle skattebortfallet för stat och kommun nämligen bli flera hundratal miljoner kronor, som skulle få betalas av andra skattskyldiga. Frågan är om det är rimligt att vidta denna åtgärd när schablonen enligt de undersökningar som har genomförts — man kan bestrida deras värde, men det har ingen gjort här i dag - har givit täckning för de kostnader man har. Då finns det väl ingen rimlig anledning att dessutom avhända statsverket flera hundratal miljoner kronor som andra skattskyldiga på ett eUer annat sätt får betala.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall tiU skatteutskottets förslag i dess helhet.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning pä annan ort, m. m.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle:

Fm talman! Herr Wämberg kommer in på frågan om statstiänarna och beskyllningarna mot dem för att vara särskilt gynnade när det gäller bUersättnlngar. Enligt min uppfattning är de inte alls särskilt väl gynnade. De får betalt för vad det kostar dem att hålla bU. I det fallet delar jag herr Wärnbergs uppfattning. Men då kommer man ju in på frågan att anställda s4m inte är statstjänare och som inte kan få den här ersättningen erhåller en bra mycket mindre ersättning, om de håller bil i företaget. De får inte dra av Uka mycket som en statstjänare får göra. Är den ersättningen rättvis — och det håller jag med herr Wämberg om — skaU man också försöka skapa rättvisa på det andra håUet.

Vidare säger herr Wärnberg att det är den skattskyldiges ensak hur man vill bo. Ja, det kan man naturligtvis säga i en del fall, men i regel är det väl inte så att människor drar på sig dubbel bosättning om de kan slippa det utan de är i de flesta fall tvingade härtUl.

Nu säger herr Wärnberg att skattemyndigheterna är generösa och brukar i regel nog gå med på att bevilja avdrag men att man gör vissa undantag. Det är ju glidningar, och hen Wämberg vet lika bra som jag vUka svårigheter det kan vara att få taxeringsmyndigheterna att acceptera skäUga avdrag för sådana här extrakostnader. VI bör väl ändå ha sådana lagar och bestämmelser att det inte blir fråga om ett tyckande av taxeringsmyndigheterna, utan det skall vara klara linjer för hur skatten skall tas ut. Nu är det mycket oklart, och det finns skäl för att införa bättre bestämmelser som taxeringsmyndigheterna har att rätta sig efter.

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Fm talman! Jag kan i stort instämma i herr Larssons i Umeå yttrande.

199

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning på annan ort, m. m.

Emellertid stäUde jag i mitt första inlägg frågan om det statliga systemet är alltför förmånligt eller om avdragssystemet är för oförmånligt. Av herr Wärnbergs yttrande fick jag den uppfattningen att han tycker att traktamentsförmånerna nog är i högsta laget, men samtidigt anser han tydligen att trekronorsavdraget är tämligen högt. Om det nu är så, som herr Wärnberg sade, att riksskattenämnden utan påminnelse skaU göra omräkningar i takt med kostnadsökningarna, så är det kanske inte så farligt, även om reservationen inte vinner bifall i dag, ty med den takt som råder i fråga om kostnadsutvecklingen har jag en känsla av att motionens syfte kommer att vara uppnått inom de närmaste åren.

Herr BOO (c) kort genmäle;

Fm talman! Herr Wärnberg gjorde energiska försök att förklara vad som var kostnad för inkomstens förvärvande och vad som var privat levnadskostnad. För den som sysslar med praktiskt taxeringsarbete i dag är gränserna ganska flytande. Det är, tycker jag, Utet grand av ett försök att göra den här frågan teoretisk som herr Wärnberg har givit sig in på.

Jag vill också hänvisa till att vi har fått schablonbestämmelserna beträffande traktamentsavdragen, och det är ingen tvekan om att den reformen varit ytterst värdefull, ty den ger större rättvisa och den innebär en förenkling av taxeringsarbetet. Men vi är nog ändå ganska medvetna om att den reformen nu har blivit ett instmment som skapar rätt stora orättvisor mellan dem som har möjlighet att få sin inkomst fördelad på lön och traktamente och de människor som icke har den möjligheten. Därför måste nog riksdagen uttala som sin mening att det verkligen behöver skapas rättvisa, och sådan kan inte uppnås utan fullständig Ukformighet.

De undantagsbestämmelser enligt vilka avdrag för levnadskostnaderna kan medges vid bosättning på annan ort även efter de gångna två åren tolkas synnerligen olika. Jag har tidigare i riksdagsdebatter redovisat att inte ens allvarliga sjukdomar har varit skäl för de dömande myndigheterna att medge avdrag för dubbel bosättning.

200

Hen WINBERG (m):

Fm talman! Jag vill bara tiU herr Wärnberg säga att schablonen bygger på ett medeltal och att den missgynnar dem som har långa sträckor att resa. Vi bör också komma Uiåg att reseavstånden ökar kraftigt år från år. De som har mycket långa resor tUl och från arbetet har kanske svårt att köra de 1 300 mil privat, som är förutsättningen för att schablonen skall gälla, och i så fall får de underkompensation. De är ju föga hjälpta av att andra människor, som inte behöver köra så långa sträckor till och från arbetet, får full kompensation.

Jag vill gäma erinra om vad länsstyrelsen i Norrbottens län sade i sitt yttrande över det betänkande som 1967 års sakkunniga i den här frågan lämnade. Där sade länsstyrelsen att den som företar mycket långa dagliga resor tUl och från arbetsplatsen har en betydligt lägre privat körning än vad utredningen har räknat med. Och vad utredningen räknade med är just vad schablonen innehåller, nämligen 1 300 mU i privat resa.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A 1-3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Bäckmora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren  bifaller  skatteutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 26 punkterna A 1—3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Avdrag för ökade levnadskostnader vid bosättning pä annan ort, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. .Då herr Eriksson i Bäckmora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   154

Nej -   145

Avstår —       1

Punkten B 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Larsson i Umeå och Hörberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Umeå begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   skatteutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 26 punkten B 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen m 2 av herrar Larsson i

Umeå och Hörberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  202

Nej -    82

Avstår —     14

Punkten B 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar NUsson i Trobro och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

201

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

§ 8 Bostadsrättslag, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande m 9 i anledning av dels Kungl, Maj:ts proposition (1971:12) med förslag tUl bostadsrättslag, m, m., dels motioner i ämnet, dels motion angående besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse av fastighet tiU kommanditbolag.

Kungl. Maj:t hade under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitleärenden för den 16 oktober 1970 och den 29 december 1970 samt av lagrådets protokoll den 18 december 1970 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag tiU

1.    bostadsrättslag,

2.    lag om ändring i rättegångsbalken,

3.    lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1),

4.    lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

5.    lag om ändring i lagen (1970:998) om arrendenämnder och hyresnämnder,

6.    lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken,

7.    lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74).

202

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"Propositionen innehåller förslag tUl ny bostadsrättslag som skall ersätta 1930 års lag om bostadsrättsföreningar och 1968 års lag om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt.

Förslaget innebär att möjligheten att träffa förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt tUl bostadslägenhet avskaffas. Den bostadssökande skaU antas tUl medlem i föreningen och få bostadsrätt redan när han binder sig för lägenhet i föreningens hus. Genom en särskild föreskrift om att i regel minst två av styrelsens ledamöter skall väljas pä föreningsstämma garanteras bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse under produktionsskedet.

Innan en förening får upplåta bostadsrätt skall ekonomisk plan för föreningens verksamhet ha godkänts av länsstyrelsen. Planen skall vara försedd med Intyg av två särskilt auktoriserade personer om att den vilar på tUlförlitUga grunder. Drabbas bostadsrättshavare av väsentlig avgiftshöjning kan han frånträda bostadsrätten, om det inte är obilligt mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten frånträds. Han har då rätt tUl skälig ersättning för bostadsrätten och får bo kvar i lägenheten under viss tid. För att garantera att bostadsrättshavaren får ut ersättning som han kan vara berättigad tUl föreskrivs att förening, som viU upplåta bostadsrätt innan den slutliga anskaffningskostnaden för huset har redovisats, skall ställa betryggande säkerhet för eventuell skyldighet att betala ersättning för bostadsrätten med belopp motsvarande grundavgiften.

Föreningarna skall i stadgarna kunna fritt bestämma om reglering av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse. Den som har betalat högre ersättning än stadgarna medger kan vägras medlemskap. Någon offentlig kontroll av överlåtelseersättningarna föreslås inte.

Bestämmelserna om bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter anpassas tUl motsvarande regler inom hyreslagstiftningen. Äkta makes ställning förbättras i olika avseenden. Bl. a. skall båda makarna kunna bU medlemmar i föreningen om de har en bostadsrättslägenhet tillsammans.

Bostadsrätt tiU lägenhet som tjänar gäldenären eller hans famUj tiU stadigvarande bostad skaU i regel inte få utmätas.

Beträffande förfarandet i tvister innebär förslaget att tvist som avser en föreningsrättslig fråga skall handläggas av allmän domstol. Däremot skaU vissa tvister som rör den i bostadsrätten ingående nyttjanderätten i första hand prövas av hyresnämnd med rätt för part att klandra nämndens beslut vid fastighetsdomstol. Andra sådana tvister skall i första hand avgöras av fastighetsdomstol.

Förening eller aktiebolag får inte upplåta andelsrätt med vUken följer rätt att för begränsad tid besitta eUer hyra bostadslägenhet. Detsamma gäUer för handelsbolag (kommanditbolag)."

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

I samband med propositionen hade behandlats följande i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

A.  motionen 1971:1211 av herr Sjöholm, i vUken motion hemställts
att riksdagen vid antagande i övrigt av Kungl, Maj:ts proposition med
förslag tiU bostadsrättslag m. m, skuUe besluta, beträffande förslag tUl lag
om ändring i utsökningslagen, att 65 § punkt 6 skulle ha viss av
motionären angiven lydelse,

B.  motionen 1971:1212 av herr Engström m.fl,, i vilken motion
hemstäUts att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1971:12
skuUe besluta

att bestämmelsen i lagförslagets 10 och 12 §§ om rätt tUl försäljning av bostadsrätt på offentlig auktion utgick samt att lagtexten i dessa paragrafer utformades så att bostadsrätten överfördes tiU föreningen på sätt som angavs i motionen,

att införa lagstadgat förbud mot försäljning av bostadsrätt till överpris, varvid erforderlig lagtext utarbetades med utgångspunkt i bestämmelserna i den slopade bostadskontrollagen,

att tUl lagförslagets 40 § foga bestämmelser innebärande att bostadsrättsförening endast fick bildas av kooperativt bostadsföretag, att privat juridisk person inte fick förvärva bostadsrätt, att fysisk person endast skulle kunna förvärva en bostadsrätt och att bostadsrättslägenhet i princip icke fick uthyras som hyreslägenhet,

C.  motionen 1971:1213 av herr Enlund m.fl., i vilken motion
hemstäUts att riksdagen vid antagandet i övrigt av lagförslaget i Kungl,
Majts proposition nr 12 skulle besluta att omarbeta 47 och 50 §§ så att
överensstämmelse i huvudsak uppnåddes med 22 och 23 §§ i bostads
rättskommitténs förslag,

D.  motionen 1971:1214 av herrar Lindkvist och Nordberg, i vUken
motion hemställts,

att sista meningen i andra stycket på s. 84 i propositionen utgick som motivering tiU den föreslagna lagtexten i 23 §,

att bostadsrättslagen tUlfördes bestämmelser motsvarande 47 § punkt 6 lagen den 25 aprU 1930 om bostadsrättsföreningar.

203

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

att den nya lagen skulle träda i kraft den 1 juli 1972, E. motionen 1971:1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg, i vUken motion hemställts att rUcsdagen vid behandling av Kungl, Majts proposition 1971:12 skulle besluta att ekonomisk plan skulle ha det innehåll som angavs i 18 § andra och tredje styckena i bostadsrättskommitténs förslag tUl bostadsrättslag.

I samband med propositionen hade även behandlats den fristående motionen 1971:332 av fru Gradin m. fl.

204

Utskottet hemställde

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1215 antog 3 § i det
vid propositionen 197 1:12 fogade förslaget tiU bostadsrättslag,

B. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1212, såvitt avsåg
försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion och införande av
offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt,

dels antog 10, 12 och 37 §§ i förslaget tiU bostadsrättslag,

dels biföll propositionens förslag att offentlig kontroll inte skulle införas,

C. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1214, såvitt avsåg
förverkande av nyttjanderätt tUl bostadsrättslägenhet, antog 33 § första
stycket i förslaget tUl bostadsrättslag,

D. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1212, såvitt avsåg rätt
att bilda bostadsrättsförening, antog 40 § i förslaget tUl bostadsrättslag,

E. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1212, såvitt avsåg rätt
för fysisk person att förvärva flera bostadsrätter, biföll propositionen i
denna del,

F.  att riksdagen med avslag på motionen 1971:1212, såvitt avsåg rätt
för bostadsrättsförening att dels upplåta bostadsrätt åt juridisk person,
dels upplåta lägenhet med hyresrätt, biföll propositionen i denna del,

G.  att riksdagen med avslag på motionen 1971:1213, såvitt avsåg
innehållet i lägenhetsförteckning, antog 47 § i förslaget tUl bostadsrätts
lag,

H, att riksdagen med avslag på motionen 1971:1213, såvitt avsåg rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhåUa vissa uppgifter, antog 50 § i förslaget tUl bostadsrättslag,

I, att riksdagen antog förslaget tUl bostadsrättslag i vad förslaget ej omfattades av utskottets hemställan under A-D och G—H samt i vad förslaget ej heUer avsåg ikraftträdandebestämmelsen,

J. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1211 antog 65 § punkt 6 i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen,

K, att riksdagen — med förklaring att övergångsbestämmelsen till förslaget till lag om ändring i utsökningslagen inte kunnat oförändrad godtagas - för sin del antog bestämmelsen med bUaga till utskottets betänkande angiven lydelse,

L, att riksdagen antog förslagen till

1.     lag om ändring i rättegångsbalken,

2.     lag om ändring i utsökningslagen i de delar som ej omfattades av hemstäUan under J och K,

1.     lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar,

2.     lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder,

3.     lag om ändring i lagen om införande av nya jordabalken och

4.     lag om ändring i civilförsvarslagen,

i vad förslagen ej avsåg ikraftträdandebestämmelserna,

M. att riksdagen - med förklaring att ikraftträdandebestämmelserna tUl lagförslagen inte kunnat oförändrade godtagas — med bifaU till motionen 1971:1214, såvitt nu var i fråga, för sin del antog bestämmelser med i bUaga tUl utskottets betänkande angiven lydelse samt

N. att motionerna

1.     1971:332 och

2.     1971:1214

i vad de ej kunde anses besvarade genom vad utskottet i betänkandet anfört och hemställt icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

Reservationer hade avgivits

Vid A. i utskottets hemställan

Ij beträffande frågan om innehåUet i ekonomisk plan av herrar Sjöholm (fp), Carlshamre (m) och Söderström (m), vUka ansett att utskottet under A bort hemstäUa,

att riksdagen — med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifaUas — i anledning av motionen 1971:1215 för sin del antog i reservationen angivet förslag tUl lydelse av 3 § i förslaget till bostadsrättslag,

att motionen 1971:1215, i vad den inte omfattades av reservanternas hemställan under 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid B i utskottets hemställan

2)  beträffande frågor om förbud mot försäljning av bostadsrätt på
offentlig auktion och om återinförande av offentlig kontroll av över
låtelse av bostadsrätt av herrar Sjöholm (fp) och Israelsson (vpk), vUka
ansett att utskottet under B bort hemstäUa,

1.    att riksdagen i anledning av motionen 1971:1212, såvitt avsäg försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion och införande av offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt, i skrivelse tUl Kungl, Maj:t begärde förslag till ändring och komplettering av förslaget tUl bostadsrättslag i enlighet med vad reservanterna anfört i detta hänseende, samt

2.    att motionen 1971:1212, såvitt nu var i fråga och i vad den ej omfattades av hemställan under 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid D i utskottets hemställan

3)  beträffande frågan om rätt att bUda bostadsrättsförening av herr
Israelsson (vpk), som ansett att utskottet under D bort hemställa,

1.    att riksdagen i anledning av motionen 1971:1212, såvUt avsåg rätt att bUda bostadsrättsförening, I skrivelse tUl Kungl. Maj:t begärde förslag tiU komplettering av 40 § i förslaget tUl bostadsrättslag i enlighet med vad reservanten anfört härom, samt

2.    att motionen  1971:1212, såvitt nu var i fråga och i vad den ej

205

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

206

omfattades  av  hemställan  under  1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid E i utskottets hemställan

4)  beträffande frågan om rätt för fysisk person att förvärva flera
bostadsrätter av herr Israelsson (vpk), som ansett att utskottet under E
bort hemstäUa,

1.    att riksdagen i anledning av motion 1971:1212 skulle anhåUa om förslag tUl komplettering av förslaget tiU bostadsrättslag med bestämmelse om inskränkning i fysisk persons rätt att förvärva flera bostadsrätter i enlighet med vad reservanten anfört, samt

2.    att motionen 1971:1212, såvitt nu var i fråga och i vad den ej omfattades av hemställan under I, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid H i utskottets hemställan

5)  beträffande frågan om rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen
erhåUa vissa uppgifter av herrar Wiklund i Stockholm (fp), Sjöholm (fp),
Winberg (m) och Söderström (m), vUka ansett att utskottet under H bort
hemstäUa,

1.    att riksdagen - med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifallas — i anledning av motionen 1971:1213, såvitt nu var i fråga, för sin del antog i reservationen angivet förslag till lydelse av 50 § i förslaget tUl ny bostadsrättslag,

2.    att motionen 1971:1213, i vad den ej omfattades av utskottets hemstäUan under G och i reservationen under 1, inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid J i utskottets hemställan

6j beträffande frågan om utmätning av bostadsrätt av herr Sjöholm (fp), som ansett att utskottet under J bort hemställa,

att riksdagen - med förklaring att propositionen inte kunnat oförändrad bifaUas — med bifaU tiU motionen 1971:1211 för sin del antog i reservationen angivet förslag tiU lydelse av 65 § punkt 6 i förslaget tUl lag om ändring i utsökningslagen.

TUl detta betänkande hade fogats ett särskilt yttrande i anledning av frågan om rätt att vägra förvärvare av bostadsrätt medlemskap i förening (11 §) av fru Lundblad (s).

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Fm talman! Jag har begärt ordet i första hand i egenskap av en av reservanterna tiU det betänkande av lagutskottet som vi nu behandlar. Det kanske må tiUåtas mig att börja med att ge en allmän bakgrund tUl de många problem som den nya bostadsrättslagen innefattar.

RiktUnjerna av år 1967 för bostadspolitiken förutsätter att aUmännyttiga och kooperativa företag, grundade på självkostnadsprincipen, skaU spela en viktig roll för bostadsmarknaden i aUmänhet och för prissättningen inom denna marknad. Dessa företag kan göra detta i samma mån som de står för en stor del av nyproduktionen av flerfamiljshus. En ny bostadsrättslagstiftning tiU ersättning för 1930 års lag om bostadsrättsföreningar bör då få en sådan utformning att utvecklingen av en rationell

207

bostadskooperativ verksamhet främjas. Bostadsrättsföreningarnas arbete bör därför stimuleras genom att detta arbete får bedrivas under så stor frihet som möjligt och i viktiga avseenden efter vad föreningarna själva finner bäst.

Genom den särskilda lagstiftningen om denna typ av ekonomiska föreningar, som ju utmärks av att de ägnar sig åt upplåtelse av lägenheter åt medlemmar med nyttjanderätt på obegränsad tid — dvs. vad som just kaUas bostadsrättsföreningar — måste man samtidigt tUlse att uppkomsten av ekonomiskt osunda företag förhindras och att bostadsrättsinnehavarnas berättigade intressen tryggas. Detta är särskilt angeläget både från allmänna samhälleliga synpunkter och av hänsyn tiU den bostadssökande allmänheten.

Mot nu antydda huvudmotiv, som ligger tUl grand för den proposition som vi behandlar, har lagutskottet inte funnit anledning att rikta någon erinran. Inte heller har utskottet någon annan mening än departementschefen rörande behovet av att bostadsrättslagstiftningen, utan att dess grunddrag ändras, genom ny utformning nu anpassas tUl rådande förhållanden. Bostadsrättsföreningarna har ju ökat i antal och uppgick 1967/68 tiU 8 300. DärtiU har deras verksamhet förändrats. Bara i undantagsfaU bUdas numera dessa föreningar av de blivande bostadsrättshavarna själva. Det är i stället HSB och Riksbyggen eller enskUda byggnadsföretagare som tar initiativet, och detta sammanhänger med att det numera sällan är fråga om förvärv av bebyggda fastigheter. Det övervägande antalet föreningar uppför själva sina hus, och därtiU har utvecklingen gått emot allt större byggnadsprojekt. Produktionstiden är då lång, och finansieringens slutliga ordnande kan dra ut på tiden. Bostadsrätt genom förhandsavtal upplåts därför i allmänhet inte längre före eller i samband med inflyttningen utan först sedan byggnadsföretaget avslutats. Bostadssökande får därmed inte insyn i företaget förrän på sent stadium.

Det bör nu, som departementschefen framhåUer, eftersträvas att bostadsrättsinnehavarna tUlförsäkras en god och tidig insyn i föreningarnas angelägenheter och ett stort mått av trygghet i besittningen av sina lägenheter. A andra sidan bör detta, som redan betonats och enligt sakens natur, Uksom på föreningslivets område, i stort ske endast med sådana lagliga medel som inte aUtför mycket begränsar föreningarnas rörelsefrihet. Det är alltså här fråga om en minimilagstiftnlng inom det avsnitt av bostadspolitiken som bostadsrättsföreningarna täcker. Denna lagstiftning bör ha ett utvecklingsfrämjande, trygghetsskapande och insynsgaran-terande syfte.

Den bostadsrättslag, som alltså nu skall ersättas av en ny sådan lag, har karaktären av ett komplement tUl lagstiftningen om ekonomiska föreningar. Bostadsrättskommittén tog i sitt förslag till ny lag in stora delar av lagstiftningen om ekonomiska föreningar, så att bostadsrättslagen fick inte mindre än 172 paragrafer. Departementschefen ansåg att detta blev en för ohanterlig lag, och det förslag till lag på 79 paragrafer vi nu behandlar är därför en helt fristående speciallag, som dock här och där gör hänvisningar tUl lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

Lagutskottet har tUlstyrkt propositionen. På enskilda punkter finns

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

208

dock en del reservationer med anledning av motioner. På ett par punkter, fru talman, varav den ena är praktiskt högst betydelsefull har utskottet enhälligt beslutat föreslå ändring av föreslagen lagtext. Den första lagändringen jag syftar på har upptagits såsom delyrkande i motionen 1214 och gäller lagens ikraftträdande. För de nödvändiga stadgeändringarna och arbetsomstäUningarna i övrigt inom de rikskooperativa bostadsorganisationerna, som är en följd av den nya lagstiftningen, har det ansetts behövUgt att denna träder i kraft den 1 juli 1972 och inte som enligt propositionen den 1 januari 1972. Utskottet har enhälligt tUlstyrkt detta yrkande. Som konsekvens därav följer att i propositionen föreslagna följdändringar i viss annan lagstiftning också bör gälla fr. o. m. den 1 juH 1972.

Vidare har lagutskottet eUer rättare sagt dess föredragande vid sin granskning av propositionen funnit att ett mindre förbiseende, som ansluter sig tUl förslaget tUl ändring av 65 § utsökningslagen, bör rättas tUl. Denna ändring avser skydd mot utmätning i bostadsrätt i vissa fall, ett nytt och viktigt slag av besittningsskydd som säkerligen kommer att få en stor betydelse. Förbiseendet gäUer emellertid en detalj i det här sammanhanget. Enligt propositionen får utmätning i vissa faU inte heller ske i andelsrätt I förening som Inte är bostadsrättsförening eller i aktiebolag, om andelsrätten är förenad med besittnings- eller hyresrätt avseende lägenhet. Samma inskränkning i utmätningsmöjligheten bör, enligt utskottet och också enligt vad lagrådet vid underhandskontakt meddelat, i konsekvensens namn även gälla när fråga är om andelsrätt av samma art i handelsbolag. Utskottets ändringsförslag avseende här relevanta övergångsbestämmelse i utsökningslagen återfinns på s. 86 längst upp i betänkandet och motiveras av utskottet på s. 55, andra stycket. Utskottets ställningstagande i denna detaljfråga är också enhäUigt.

Jag tUlåter mig, fru talman, att också beröra några av reservationerna. Själv står jag tUlsammans med några utskottskamrater för en reservation, nr 5, vid utskottets hemställan under H. För att garantera bostadsrättshavare god insyn i rådande ekonomiska förhållanden och förutsättrungar för ekonomiseringen och förvaltningen av den fastighet där han har bostadsrätt bör det vara tUl fördel att i lagen inskrivs en rätt för denne att få skriftlig uppgift, grundad på lägenhetsförteckningen, om främst summan av grundavgifter för alla bostadsrätter I fastigheten. Jag vill inte påstå att denna reservation berör en fråga av den aUra högsta angelägenhetsgraden, men jag har likväl ansett mig böra ansluta mig tUl reservationsyrkandet.

Reservanterna bakom yrkandet i reservationen 2 under B I utskottets hemställan syftar tUl att komma tUl rätta med de överpriser som ibland kan förekomma vid överlåtelse av bostadsrätt på orter med bostadsbrist och där sålunda säljarens marknad råder. Detta tUlstånd råder som bekant inte ÖveraUt i landet utan finns på bristorterna, dvs. i huvudsak de stora tätorterna. Jag skulle tro att knappast någon i mera ansvarig stäUning har annan mening om det förkastliga I att skaffa sig oskäliga vinster genom försäljning till överpris av bostadsrättslägenheter och önskvärdheten av att komma tUl rätta med denna olustiga företeelse. Frågan är bara hur

detta skaU gå tiU. Reservanterna vill återinföra priskontrollen på detta område. Det är en någorlunda rimlig uppgift att utforma en lagstiftning härom — vi hade ju en sådan under tiden 1942—1968 — men det är mycket svårt att få en sådan lagstiftning effektivt tUlämpad, eller rättare sagt att hindra att den kringgås. Vi vet hur det kan vara med hyresregleringslagens efterlevnad.

Bostadsrättskommittén föreslog inte några generella lagbestämmelser om vad som skall få tas ut vid överlåtelse av bostadsrätt. Kommunförbundet har dock enligt en redogörelse i kommittébetänkandet aktualiserat frågan om någon form av priskontroll på orter där hyresregleringen gäUer. Departementschefen berör den här saken på s. 86 i propositionen. FramstäUningen från Kommunförbundet avstyrktes av nästan aUa remissinstanser, bl. a. med motiveringen att erfarenheterna av prisbildningen utan laglig kontroll på detta område ännu är otillräckliga.

Till de remissorgan som avstyrkte hörde HSB, Riksbyggen och Bostadsgaranti. De två förstnämnda organen hänvisade tUl att av dem utgivna prisrekommendationer efterföljts I betydande omfattning. Hyresgästernas riksförbund, SABO och TCO ansåg att frågan om prövning av överlåtelseersättningen bör närmare utredas, en ståndpunkt som jag tycker har rätt mycket fog för sig. Det finns nämligen inte någon samlad statistik för hela kontrollagstiftningen och inte någon erfarenhetsanalys rörande den tid då vi hade en kontrollag.

Departementschefen har inte ansett sig böra föreslå en priskontroU, För egen del vill jag gärna — och med ett visst eftertryck — hänvisa till bostadsrättsföreningarnas möjlighet att påverka prisbUdningen vid bostadsrättsöverlåtelse genom att de enligt 44 § punkten 8 uttryckligen har rätt att i stadgarna bestämma de grunder som skaU gälla för överlåtelseersättningen och också hindra medlemskap om angivna normer för ersättningen inte följs. En viss återhållande effekt kan väl också det fölhållandet ha att överlåtelsevinster i vissa fall kan underkastas vinstbeskattning.

Jag har av dessa skäl stäUt mig på utskottets ståndpunkt. Jag har gjort detta också därför att departementschefen, som alltså inte anser sig i nuläget böra medverka tiU ett återinförande av en priskontroll, uttalat att utvecklingen på det här området bör följas med uppmärksamhet och att om någon markant höjning av prisläget inträffar, frågan härom bör tas upp på nytt. Detta uttalande har utskottet understrukit. Jag viU gärna vid det här tiUfället starkt betona allvaret i detta uttalande. Inför man i varje faU inte för närvarande priskontroll bör man inte heller hindra den särskUda form för försäljning i speciella situationer som offentlig auktion förutsätter.

Beträffande reservationen 4 vid E i utskottets hemstäUan av herr Israelsson, så är yrkandet så uttunnat i jämförelse med den ursprungUga vpk-motionen nr 1212 att jag bara vlU hänvisa tUl vad utskottet anfört, nämligen att inskränkning av enskild persons innehav av bostadsrättslägenheter kan ske genom föreskrift i vederbörande förenings stadgar och dessutom att det torde vara svårt att i en allmän lagregel dra upp gränser för tUlåtlig upplåtelse av flera lägenheter tUl en fysisk person, i varje faU enligt reservationsyrkandet.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

209

8 Riksdagens protokoU 1971. Nr 75-77

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

Slutligen vill jag gärna uttala sympati för vad fm Lundblad anfört i ett särskUt yttrande tUl förmån för sådana personers möjligheter att förvärva bostadsrätt som av sociala skäl är i behov av en mer eller mindre radikal sanering av sin bostadssituation. Utskottet har dock på s. 49 i sitt betänkande gjort uttalanden som klart talar i samma riktning som den av fru Lundblad angivna. Genom flera bestämmelser i den nya lagen söker för övrigt lagstiftaren stärka de bostadssökandes och bostadsrättsinnehavarnas ställning och tUlgodose deras intressen.

Jag viU med detta, fru talman, yrka bifall tiU reservationen 5 vid H i lagutskottets hemstäUan och i övrigt bifall tUl utskottsmajoritetens yrkanden.

210

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Fm talman! Det här betänkandet bygger ju på propositionen 12 år 1971, som i sin tur bygger på betänkandet Bostadsrätt, SOU 1969:4, som avgavs av den år 1962 tiUsatta bostadsrättskommittén och som innehåUer förslag tUl ny bostadslag. Liksom i alla andra fall, skulle jag vilja säga, har departementet gjort vissa ändringar — man har följt den tradition som industriminister Wickman i debatten om näringsutskottets betänkande nr 13 i fredags betecknade som "vanlig misshandel av en utrednings förslag".

Jag skaU i fortsättningen begränsa mitt inlägg tUl att omfatta frågor som berör de reservationer där mitt namn återfinnes.

Det gäUer då först föreslagna bestämmelser om "ekonomisk plan". Utredningens förslag — fogat tUl propositionen som bilaga 1 — framgår av 18 § på s. 181 och skiljer sig härvid markant från det förslag som framgår av propositionens 3 §. Detta har föranlett en motion — nr 1215 avherr Turesson och fröken Ljungberg — vari de yrkar att ekonomisk plan skall ha det innehåll som anges i utredningens 18 § andra och tredje styckena. Som motivering framhåUes att de uppgifter som fås ur en ekonomisk plan är värdefulla för en bedömning av föreningens ekonomiska förutsättningar och att utvecklingen går mot ett byggande av allt större enheter, vilket gör en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning av byggnadsobjekten minst lika viktig som förut. Härtill kommer att en uttunning av planen kan försvåra en bedömning av oskäliga avgiftshöjningar som kan ha förekommit.

När departementschefen har frångått utredningens förslag på denna punkt är hans motivering enligt mitt sätt att se ganska förvånande. Han säger bl. a. att "en enskild bostadssökande numera i regel inte har någon reeU möjlighet att själv göra en bedömning av företagets soliditet på grundval av uppgifter i en ekonomisk plan. Såväl frågan huruvida byggnadskostnaderna och avgifterna kan hållas inom de gränser vilka har angetts i planen som spörsmålet huruvida lägenheterna med hänsyn tiU bostadsmarknaden på orten kan upplåtas med bostadsrätt när de har färdigställts är oftast av så komplicerad natur att de undandrar sig bostadsspekulanternas bedömning." Detta står på s. 77 i propositionen.

1 samband med upplåtelsefrågorna säger departementschefen på s. 97: "Inte heller behöver det för varie lägenhet anges vUka ekonomiska skyldigheter som kan komma att åvUa bostadsrättshavaren." På ett annat

StäUe säger departementschefen: "För den bostadssökande är det tUl fyllest att han får tUlgång tUl detaljerade uppgifter rörande en viss lägenhet, när det blir aktuellt för honom att binda sig tUl lägenheten." Översatt i klartext vill jag säga att detta betyder, att en enskild sökande behöver man inte ta någon hänsyn tUl. Hans förståndsgåvor medger kanske Inte att han kan tUlgodogöra sig en redovisning. Han skaU nöja sig med att godta vad överheten påstår att det skall kosta honom — ända tUl dess att han av samma överhet får ett nytt besked om att nu kostar det så och så mycket mera. Då har han bara att betala det och se glad ut, ty nu är han dels bunden tUl lägenheten, dels har överheten aUtid rätt.

Jag tycker att detta är en felaktig syn på problemet. Om vi bara gör en jämförelse med andra områden kan vi komma till en helt annan slutsats. Om jag går in i en affär och vill köpa en vara, så vill jag veta vad priset är. Jag nöjer mig inte med att expediten säger att vi får se vad det kostar om en månad, och då skickar vi räkning på det. Och om jag tar en anställning är jag heller inte nöjd med att få vänta en månad eller två för att få veta vad jag får betalt; det viU jag veta vid anställningens början. Exemplen skulle kunna mångfaldigas.

Hur rimmar detta för övrigt med den debatt som numera förs på alla områden om ökat medinflytande och ökad demokrati? Hur rimmar det t. ex. med propositionen 56 år 1971, där herr Sträng föreslår att riksdagen skall bevilja ett särskilt anslag på 15 miljoner kronor för vidgad samhällsinformation, som bl. a. skall "täcka individens samlade informationsbehov"? Är inte dessa problem av så komplicerad natur att de undandrar sig, inte bostadsspekulanternas men de svenska individernas bedömning? Och räcker det Inte också i detta faU med att individerna får tillgång tUl detaljerna när de så småningom blir aktuella för honom?

De flesta remissinstanserna har dessutom tlUstyrkt det förslag som kommittén lagt fram, men det bryr sig departementschefen heller inte om. Utskottsmajoriteten har delat departementschefens uppfattning och avstyrkt motionen 1215, men det är intressant att studera motiveringen härför på s. 45 i utskottets betänkande. Där talar utskottet om de komplicerade tekniska och ekonomiska frågorna, som gör att den enskUde får begränsade möjligheter att göra en reell bedömning på grundval av en ekonomisk plan som delges honom på ett tidigt stadium, när han överväger om han skall teckna avtal om en lägenhet. Om man jämför detta avsnitt med vad som sägs i samband med behandlingen av motionen 1212 på s. 41 i utskottets betänkande, där de s. k. byggmäs-tarföreningarna nämns, så kan man där läsa att "de blivande bostadsrättshavarna knutits till föreningarna genom förhandsavtal och i anslutning därtUl betalat förskott på blivande grundavgifter. De har däremot inte antagits tUl medlemmar i föreningen förrän i samband med att bostadsrätt upplåtits, vilket i regel skett sedan husen har färdigställts och slutfinansieringen ordnats. Detta har inneburit att det kan ha dröjt avsevärd tid, ibland flera år, innan de som nyttjat lägenheterna i huset kunnat överta föreningen och få inflytande på dess verksamhet. Med hänsyn tUl att bostadsrättshavarna på ett tidigt stadium binder betydande kapital i föreningen måste detta system anses i hög grad otUlfredsställande."

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

211

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

Fra talman! Jag delar helt denna slutsats. Men det är också därför som jag anser det helt otUlfredsställande att lagförslaget utformas så som nu föreslås. Nu kommer ju en bostadsaspirant att få gå ovetande under ganska lång tid innan han exakt får veta vad han åtagit sig ekonomiskt. Om det är oförsvarligt när det gäller vissa s. k. bostadsföretag, är det oförsvarligt när det gäller alla bostadsföretag. Därför viU jag yrka bifall tUl reservationen 1.

Med den motivering som utskottets ordförande anförde och även i övrigt anser jag att det är fullt logiskt att även yrka bifaU tUl reservationen 5, när man yrkat bifall tUl reservationen 1. Jag ber att få avsluta med detta yrkande.

212

Hen ISRAELSSON (vpk):

Fm talman! TiUgången tiU en godtagbar och människovärdig bostad borde vara en mänsklig rättighet och en rättighet som det ytterst är samhällets ansvar att tUlförsäkra varje människa i vårt samhälle.

Under 1930- och 1940-talen påbörjades en bostadspolitik med en dylik social syftning. Rimlig standard tUl en rimlig kostnad var då det officieUa målet. I dag är statsmakterna på full reträtt från denna målsättning, och de kalla affärsmässiga principerna har fått ta herraväldet.

Denna förändring av bostadspolitikens inriktning kommer givetvis att så att säga färga av sig på aUa områden som har med boendet att göra. Det affärsmässiga tänkandet kommer följaktUgen även att ta sig uttryck då nya lagar skall stiftas eller gamla lagar ändras. Sålunda har man avvecklat den offentliga kontrollen vid överlåtelser av bostadsrättslägenheter, och man har börjat att avveckla hyresregleringen.

Jag skaU nu övergå tiU att kort redogöra för de yrkanden som upptagits i motionen 1212 i anledning av förslaget tUl ny bostadsrättslag m. m.

Vad först gäller avsnittet "Ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt" konstateras, att slopandet av den offentliga kontrollen vid överlåtelser av bostadsrättslägenheter otvivelaktigt medfört att bostadsrättshavare i många fall kunnat ta ut priser som mångdubbelt överstiger vad som skuUe ha varit tUlåtet, om kontrollagen hade varit gällande. Särskilt markant är detta i Storstockholmsområdet, där dagligen bostadsrättslägenheter utannonseras och säljs till — som vi ser det — kraftiga överpriser. Man behöver bara studera de större dagstidningarna för att finna långa rader av annonser med bostadsrättslägenheter tUl salu tiU priser som förefaller mycket höga, och i många fall är det mäklare som utannonserar ett flertal lägenheter som de har på hand. Avvecklingen av kontrollagen har följaktligen, och särskilt då i de expansiva regionerna, fått olyckliga verkningar genom att överlåtelsevärdena drivits i höjden och har lett tiU att möjligheten att förvärva en bostadsrättslägenhet blivit beroende av innehavet av betydande penningtUlgångar. Även vid försäljning av bostadsrättslägenheter på offentlig auktion har mycket höga priser uttagits — enligt vår mening i många fall ockerpriser. Med avvikelse från propositionen kräver vi i motionen, att målsättningen för den nya bostadsrättslagen bör vara att pressa ned hyror och insatser och att lagen

alltigenom skaU vara ett medel för en socialt inriktad bostadspolitik. Vi anser att rätten enligt lagförslagets 10 § att utnyttja bostadsrättslägenhet som handelsvara bör avskaffas. VI yrkar därför att lagförslaget omarbetas och att härvid dels stadgandena om försäljning på offentlig auktion av bostadsrättslägenhet utgår och ersätts av regler om att bostadsrätten skaU övergå tUl föreningen, som har att erlägga ersättning därför med belopp motsvarande bostadsrättens faktiska värde, dels att ett lagstadgat förbud mot försäljning av bostadsrätt tiU överpris införs, varvid reglerna lämpligen bör utformas på grundval av bestämmelsema i den tidigare kontroUagen.

Vi anser, såsom framgår av motionen, att erfarenheterna av de bostadsrättsföreningar som tillkommit på initiativ av privatbyggmästare ej är gynnsamma ur bostadskonsumenternas synpunkt. Spekulationsbyggande med utnyttiande av bostadsrättsidén anser vi ej skaU förekomma. Även om denna rätt fråntas byggmästarna ligger fortfarande 90—95 procent av själva byggandet i dessa privatbyggares händer.

Vi yrkar därför att rätten att bilda bostadsrättsförening förbehåUes kooperativt bostadsföretag och att detta bör fastläggas genom komplettering av 40 § i lagförslaget.

En konsekvens av vår sociala syn i dessa frågor blU även att vi motsätter oss spekulation i bostadsrätter. I motionen kräver vi att den nya lagen bör innehålla bestämmelser som inskränker rätten för fysisk person att förvärva bostadsrätt.

Vi yrkar att varje person i princip endast skall få förvärva en bostadsrätt, och jag kommer då in på det som herr Wiklund i Stockholm kaUade urvattning. Vi anser det dock rUnllgt att person som arbetar på annan ort än bostadsorten och där behöver en andra bostad skaU få förvärva en sådan i form av bostadsrätt. Vi anser det även rimligt att sommarbostad får innehas med bostadsrätt jämsides med den ordinarie bostadsrätten.

Fm talman! Jag viU yrka bifaU tUl reservationen 2 angående förbud mot försäljning av bostadsrätt på offentlig auktion och återinförande av offentlig kontroll på överlåtelse av bostadsrätt, tUl reservationen 3 med yrkande att endast kooperativt bostadsföretag skall få bilda bostadsrättsföreningar samt slutligen tUl reservationen 4 med yrkande att fysisk persons möjlighet att förvärva flera bostadsrätter skall inskränkas.

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag vill bara säga tiU herr Israelsson att vad jag syftade på med talet om en urvattning av yrkandena i reservationen var att herr Israelsson har frånträtt motionens krav på förbud mot att privat juridisk person skaU få förvärva bostadsrätt. Dessutom har herr Israelsson frånträtt yrkandet om att bostadsrättslägenhet inte skaU få uthyras; det finns inte aUs med i reservationsyrkandet. Det har jag för min del ingen anledning att invända något emot. Men det var det jag syftade på när jag talade om en uttunning av yrkandet i reservationen jämfört med motionen.

Bostadsrättsföreningarna har redan en möjlighet att skriva in i sina stadgar de grunder som skall gälla för överlåtelse. Det är i alla fall av

213

Nr 77

Onsdagen den 5 maj 1971

Bostadsrättslag, m. m.

betydelse i detta sammanhang. DärtUl har vi haft en kontrollag. Nu säger hen Israelsson att kontrollagens avskaffande är skulden till att priserna har drivits i höjden. Hur vet man det? Det skuUe jag vilja ha klarhet i. Det är också därför jag ställer mig positiv tUl att man försöker att utreda litet bättre hur det verkligen förhåller sig med detta i anslutning tiU det yrkande som Hyresgästernas riksförbund, SABO och TCO ställde när de yttrade sig över Kommunförbundets yrkande om återinförande av prisreglering.

Man vet det alltså inte, men jag tycker att man borde veta det först. Här har man nu bara två års erfarenheter av slopandet av kontroUagen. Jag tycker att man bör följa utvecklingen med uppmärksamhet. Jag skaU gärna för min del vara med om att stäUa yrkanden i riksdagen i de sammanhang då det är möjligt - det blir i så faU motionsvis — om en utredning på denna punkt, så får vi Utet bättre veta hur det förhåUer sig med dessa saker.

214

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle;

Fm talman! Jag har inte mycket att tUlägga. Det var väl så att jag hade missförstått herr Wiklund beträffande ordet urvattning. Jag fattar ordet urvattning så, att man minskar styrkan hos någonting, som ändå finns kvar. I det här fallet har vi frångått vissa punkter — det är helt riktigt som herr Wiklund har sagt. Sådant händer ju när man behandlar ett ärende i utskott.

Vad gäUer stegringen av överlåtelsevärdena har vi i likhet med Kommunförbundet den uppfattningen att avskaffandet av kontrollagen har lett tUl dessa stegringar.

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till morgondagens sammanträde.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 23.53.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert