Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:76

Onsdagen den 5 maj

Kl. 10.00

§ 1 Val av opmionsnämnd

Företogs val av 48 ledamöter i den nämnd som äger döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtiänta att i deras viktiga kaU bibehållas (opinionsnämnden).

Herr JOHANSSON i Ljungby (s) erhöU på begäran ordet och yttrade: Herr talman! För valet av ledamöter i opinionsnämnden har valberedningen enhälligt godkänt en gemensam lista av det utseende som framgår av en till kammarens ledamöter utdelad promemoria. Såsom ordförande i valberedningen ber jag att få framlägga denna lista.

Den av herr Johansson i Ljungby avlämnade Ustan upptog under partibeteckningen "Den gemensamma listan" följande namn:

Herr NUsson i Tvärålund (c) " Pettersson i Visby (s) " Antby (fp) " Lundberg (s) " Virgin (m) Fru Eriksson i Stockholm (s) Herr Dockered (c)

Persson i Skänninge (s) Berndtsson i Bokenäs (fp) " Adamsson (s) " Pettersson i Kvänum (c) Johanson i Västervik (s) " HerneUus (m) " Svedberg (s) " Eriksson i Arvika (fp) Fröken SandeU (s) Herr Persson i Heden (c)

Karlsson i Huskvarna (s) Israelsson (vpk) " Ernulf (fp)

Kristiansson i Örkelljunga (s) " Larsson i Borrby (c) " Henningsson (s) " Lidgard (m)

Gustafsson i Uddevalla (s)
Kristiansson i Harplinge (c)
Fröken Mattson (s) 51

Nj 76 Herr Hamrin (fp)

Blomkvist (s)

ma-lg"?'" " önmark(m)

■*__________ Fru Lindberg (s)

" Olsson i Hölö (c) Herr Dahlberg (s)

Larsson i Umeå (fp) " Larfors (s) " Larsson i Staffanstorp (c)

Wååg (s) " Mundebo (fp) " Mossberg (s)

Petersson i Gäddvlk (m) Fru Nordlander (vpk)

" Sundström (s) Herr Svanström (c) Fru Äsbrink (s) Herr Rimås (fp) Lindberg (s)

Börjesson i Falköping (c) " Peterson i Karlskrona (s)

Sedan denna lista upplästs av herr talmannen och godkänts av kammaren förklarades de på Ustan upptagna personerna valda till ledamöter i opinionsnämnden.

§ 2 Val av fullmäktige jämte suppleanter i riksbanken

Anställdes val av tvä fullmäktige i riksbanken jämte tvä suppleanter.

Herr TALMANNEN yttrade:

Av fuUmäktige i rUcsbanken skaU under år 1971 herrar Nilsson i Östersund och Hernelius avgå.

Enligt ett tUl kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen för valperioden 1971 — 1974 beslutat föreslå omval av herrar Nilsson i Östersund och Hernelius. Valberedningen har vidare beslutat föreslå omval av herr Hammarberg som suppleant för herr NUsson i Östersund och av herr Rolf Eliasson, Moholm, som suppleant för herr Hernelius.

Enligt 70 § 3 mom. riksdagsordningen utses vid val av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret varje fullmäktig för sig. Vid valet tillämpas acklamationsförfarande, om ledamot ej begär att valet skall förrättas med slutna sedlar.

Kammaren utsåg för valperioden 1971-1974 tUl

fullmäktige
52 herr NUsson, E. Birger, i Östersund (s)

herr Hernelius, J. Allan (m)

suppleant (för herr Nilsson) herr Hammarberg, Sven O. (s)

suppleant (för herr Hernelius)

herr EUasson, Rolf, lantmästare, Moholm

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

§ 3 Val av fuUmäktige jämte suppleanter i riksgäldskontoret

Företogs val av tre fuUmäktige i riksgäldskontoret jämte fyra suppleanter.

Herr TALMANNEN yttrade:

Av fuUmäktige i riksgäldskontoret skall under år 1971 herrar Birger Andersson, Tidaholm, och Henning Gustafsson, Skellefteå, avgå. Vidare har herr Lars Eliasson, Växjö, avsagt sig sitt uppdrag som fuUmäktig i riksgäldskontoret.

Enligt ett tiU kammaren inkommet protokollsutdrag har valberedningen för valperioden 1971-1974 som fuUmäktig efter herr Birger Andersson beslutat föreslå suppleanten herr Adamsson samt som fuUmäktig efter herr Henning Gustafsson dennes suppleant herr Antby. Valberedningen har vidare beslutat föreslå att herr Dahlberg väljs tiU suppleant efter herr Adamsson för fullmäktiges ordförande herr Lars Lindmark, Stockholm, för återstående del av valperioden 1970-1973, att herr Svanberg väljs till suppleant för herr Adamsson, samt att herr Ernulf väljs till suppleant för herr Antby.

Slutligen har valberedningen som fullmäktig för återstående del av valperioden 1970—1973 efter herr Lars Eliasson beslutat föreslå dennes suppleant herr Antonsson, samt som suppleant för herr Antonsson herr Boo.

Kammaren utsåg för valperioden 1971-1974 tiU

fuUmäktige

herr Adamsson, Erik S.J. (s)

herr Antby, Sven O. (fp)

suppleant (för herr Adamsson) herr Svanberg, U. Ingvar (s)

suppleant (för herr Antby) herr Ernulf, T. Gudmund (fp)

för återstående del av valperioden 1970—1973 till

fullmäktig

herr Antonsson, Johannes M. (c)

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

suppleant (för fullmäktiges ordförande herr Lindmark, Lars) herr Dahlberg, K. Thure (s)

suppleant (för herr Antonsson)

Regional utveckling herr Boo, Karl G. H. (c)

§ 4 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 116 till jordbruksutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1468 och 1469 tUl justitieutskottet.

§ 6 Föredrogs, men bordlades åter skatteutskottets betänkanden nr 27-29, justitieutskottets betänkande nr 4 och UtbUdningsutskottets betänkande nr 11.

§ 7 Regional utveckling

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 7 i anledning av Kungl. Maj ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar mom inrikesdepartementets verksamhetsområde tUl regional utveckling jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1971 :l, bilaga 13, under punkterna C l-C 5 och V;10 föreslagU riksdagen att för budgetåret 1971/72 dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa till

1. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av 65 000 000 kronor,

2. Stöd tUl lokaliseringsutbUdning ett förslagsanslag av 50 000 000 kronor,

3. Infriande av statlig garanti för län i lokaliseringssyfte till rörelsekapital ett förslagsanslag av I 000 kronor,

4. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor,

5. SärskUda stödåtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa till Lokaliseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kronor.

1 detta betänkande hade behandlats motionerna

197 1:38 av henar Åsling och Stjernström, vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skulle anhålla att en särskUd inlandsberedning snarast tUlsattes för att samordna genomförda, pågående och planerade utredningar och för att föreslå konkreta åtgärder som snabbt kunde insättas för att främja utvecklingen inom det s. k. inre stödområdet,

1971:83 av herr Gustafsson i Byske m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skuUe anhålla om översyn av bestämmelserna om flyttningsstöd samt att ökad information härom gavs i enlighet med vad i motionen anförts,

1971:160 av herr Stridsman m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhåUa om utredning angående möjlig-

heterna att, för motverkande av obalansen på arbetsmarknaden, i samråd meUan arbetsmarknadsmyndigheterna, näringsUvet och berörda organisationer bygga upp en effektiv förmedlingsverksamhet för arbetsobjekt,

1971:219 avherr Blomkvist m. fl.,

1971:221 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari föreslagits att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde förslag tiU ny regionalpolitik, grundad på följande huvudmålsättningar, nämligen

a) åt varie län full och effektiv sysselsättning utan avfolkning,

b) planmässig regionalpoUtisk styrning av aUa investeringar i produktionsapparaten,

c) nettotUlväxten till andra regioner än storstäderna,

d) total samhällelig kostnadskalkyl — profiten får ej vara styrnings
faktor,

1971:224 av herr Westberg i Ljusdal m.fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj t begärde

1. att en utvecklingsplan med klar målsättning för utveckUngen i oUka
regioner i Norrland utarbetades, och

2. att med ledning av denna utvecklingsplan ett näringspoUtiskt
program för Norrland upprättades som underlag för statens mer
långsiktiga Norrlandspolitik,

1971:286 av herr Winberg m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skulle anhålla att motionen överlämnades till lokaliseringsutredningen med uppdrag tUl utredningen att i den fortsatta lokaliseringsverksamheten lägga upp en tioårig utvecklingsplan för Norrland,

1971 ;443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl.,

1971:446 av herr Helén m. fl., vari hemstäUts

I. att riksdagen skulle uttala

att staten i enlighet med vad som i motionen anförts borde garantera att samhällsservicen skulle komma att upprätthållas i vissa s. k. prioriteringsorter samt därutöver i ett större antal serviceorter i Norrlands inland och andra glesbygdsområden,

II. att riksdagen i skrivelse tlU Kungl. Majt begärde

1. att en näringspoUtisk plan utarbetades med klart formulerade
regionalpolitiska mål och angivande av vUka särskUda insatser från
samhällets sida som krävdes i de olika orterna,

2. att glesbygdsutredningen fick i uppdrag att framlägga förslag till riktlinjer beträffande service i glesbygdsregionerna Uksom förslag tiU organisation av transportservicen,

3. att glesbygdsutredningen fick i uppdrag att snabbt utvärdera glesbygdskonsulenternas verksamhet beträffande den sociala servicen för de äldre i glesbygden, som underlag för riksdagsbeslut om mer generella riktUnjer beträffande denna service, samt

4. att en lånefond för butiks- och hantverks- m. fl. lokaler i statsgaranterade serviceorter inrättades,

III. att riksdagen i övrigt beaktade vad i motionen anförts,
1971:447 av herr Petersson i Gäddvlk m. fl.,

1971:516 av herr Gustafsson i Stenkyrka, vari hemställts att riksdagen skulle uttala att allmänna stödområdet borde omfatta även Gotlands län.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

1971:520 av herr WUcner m. fl., vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt hemställde om en utredning av formerna för ökat bistånd tiU marknadsföring av produkter tUlverkade inom stödområdet samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemstäUde att förslag skulle framläggas om utvidgning av den regionalpolitiska stödverksamheten att även omfatta servicenäringen med avseende på marknadsföring,

1971 ;1077 avherr Jonsson i Mora m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt begärde förslag till nästa års riksdag om en försöksverksamhet med utställnings-, försäljnings- och servicelokaler i samarbete meUan myndigheter och företagarorganisationer enligt i motionen angivna riktUnjer,

1971:1105 av herr Boo m.fl., vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att Avesta och Ludvika planeringsregioner skulle ingå i det allmänna stödområdet,

197 1:1106 av herr Börjesson i Falköping m. fl.,

1971:1107 av herr Börjesson i Glömminge, vari hemställts att riksdagen skulle uttala att det statliga ekonomiska företagsstödet och stödet för turistanläggningar i lokaliseringspoUtiskt syfte borde i högre grad än nu var fallet inriktas på sysselsättningssvaga områden i östra Götaland enligt vad i motionen anförts,

1971:1109 avherr Eriksson i Bäckmora m. fl.,

1971:1111 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Börjesson i Glömminge,

1971:1114 av herr Hedlund m. fl, vari hemställts att riksdagen skuUe uttala,

1. att lokaliseringspoUtiken borde vara Inriktad på ett så långt möjligt
decentraliserat samhälle,

2. att samhällsservicen borde lokalt och regionalt fördelas så, att ett så långt möjligt decentraliserat samhälle främjades, samt

3. att lokaliserings- och regionalpolitiken i all möjlig utsträckning borde utnyttjas i syfte att skapa ett sådant näringsliv och en sådan serviceutrustning i Norrlandslänen och andra s. k. skogslän, att ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte påtvingades,

1971:1115 av herr Hedlund m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsamt tillsättande även lokaUseringspoUtisk storstadsutredning med uppdrag att överväga åtgärder, som för de överkoncentrerade storstadsområdena kunde såväl lätta på inflyttningstrycket som främja utflyttning, främst i syfte att skapa förutsättningar för bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter människans fysiska och psykiska betingelser,

1971:1116 av herr Hedlund m.fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt skulle anhåUa att i enlighet med motionens syfte prövningen av glesbygdsfrågorna skuUe inriktas på

1. samlade åtgärder för utveckling av ett livskraftigt näringsliv i glesbygderna,

2. åtgärder för en tillfredsställande serviceutrustning i glesbygderna. Innefattande bl. a. särskUt stöd åt serviceföretag i mindre serviceorter, samt

3. utformningen av en god trafikförsörjning för glesbygdsområdena.

1971:1120 av herr Holmberg m. fl.,

1971 ;1121 av fru Jonäng m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt

1. uttalade sig för att en regionalpoUtisk målsättning som också
innehöll en befolkningsmässig målsättning utarbetades syftande till ett
decentraliserat samhälle,

2. anhöll om utredning och förslag tUl effektiva åtgärder för att
balansera storstädemas tillväxt, varvid särskilt borde prövas frågan om
stimulansbidrag för flyttning av företag från storstadsregionerna,

1971:1122 av fru Jonäng m. fl.,

1971:1124 av herr Karlsson i Malung m.fl, vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Majt skulle anhålla om en ändring av den Inre stödområdesgränsen på så sätt, att även Malungs kommun i Mora planeringsregion hänfördes tiU det inre stödområdet,

1971:1125 av herr Larsson i Staffanstorp m.fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Majt skulle

dels anhålla om åtgärder för ett mer effektivt regionalt samrådsförfarande inom ramen för lokaliseringssamrådet, i vilket länsmyndigheter borde ingå, samt

dels bemyndiga länsorgan att ge investeringsbidrag tiU företag som valde etableringsort utanför storstadsregion,

1971 ;1126 av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt begärde

a. att arbetsmarknadsstyrelsen med förtur fick påbörja en snabb
utbyggnad av väg 363 längs Vindelälvens dalgång att bekostas av medel ur
anslaget för AUmänna beredskapsarbeten m. m.,

b. att AMS fick i uppdrag att låta projektera upprustning och
ombyggnad av det bostadsbestånd som för närvarande ej utnyttiades för
permanent bebyggelse längs Vindelälven för att detta skulle kunna
användas för uthyrning tUl turister,

1971:1127 av herr Larsson i Öskevik m.fl., vari hemställts att riksdagen uttalade sig för att de stödområdesprinciper som nu låg tUl grund för samhällets regionalpoUtiska insatser snarast möjligt ersattes med regionalpolitiska målsättningsprinciper,

1971:1133 av herr Nilsson i Kalmar m.fl., vari hemställts att riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl. Maj:t för beaktande ge tiU känna de synpunkter som i motionen framförts angående behovet av ökad hänsyn tiU förhållandena i sydöstra Sverige vid utformningen av utveckUngsplanen för landets olika regioner samt vid lokaUseringen av aUmän service och utbUdning,

1971 ;1134 av herrar NUsson i Tvärålund och Gustafsson i Byske, vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemstäUde om statliga åtgärder för ökad sysselsättning i Vindelådalen,

1971:1135 av herr Nordgren m. fl.,

1971:1137 avherr Olsson i SundsvaU m. fl.,

1971:1141 av herrar Schött och Krönmark, vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemställa att turistnäringen på Öland och Gotland erhöll stöd efter samma grunder som tillämpades inom allmänna stödområdet.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

1971:1142 av herr Stiernström m. fl.,

1971:1155 av herr Hedlund m.fl, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsamt tUlsättande även parlamentarisk kommitté med uppgift att pröva grunderna för en optimal bebyggelsestruktur och för den tätorts/regionklassificermg som skulle ingå i det regionalpoUtiska handlingsprogrammet för hela landet.

Utskottet hemstäUde

1. beträffande förslag till ny regionalpoUtik att riksdagen skulle avslå
motionen 1971:221,

2. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:446, utom såvitt angick yrkandena II 2 och 3,

3. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentraliserat samhälle m.m. att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1114, 1971:1121, såvUt angick yrkandet I, och 1971:1127,

4. beträffande åtgärder inom den regionalpoUtiska ramen att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1120,

5. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:38, 1971:224 och 1971:286,

6. beträffande storstadsproblemen att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1115, 1971:1121, såvitt angick yrkandet 2, och 1971:1125,

7. beträffande ökad hänsyn till förhållandena i sydöstra Sverige att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1133,

8. beträffande en optimal bebyggelsestruktur att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1155,

9. beträffande regionalpolitiska åtgärder i Skaraborgs län att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:219 och 1971:1106,

10. beträffande stöd tUl företag i östra Götaland att riksdagen skulle
avslå motionen 1971 ;1107, såvitt nu var i fråga,

11. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Koppar
bergs län att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1105,

12. att riksdagen med bifall till motionen 1971:516 som sin mening gav Kungl. Maj t tiU känna vad utskottet anfört beträffande Gotlands läns inordnande i det allmänna stödområdet,

13. beträffande utsträckning av det inre stödområdet till Malungs kommun att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1124,

14. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1126 och 1971:1134,

15. beträffande lokaliseringsstöd tUl turistanläggningar utanför allmänna stödområdet att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1107, såvUt nu var i fråga, 1971:1111 och 1971:1141,

16. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län att riksdagen skulle avslå motionen 1971:443,

17. beträffande temporärt stöd tiU turistnäringen i fjällvärlden att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1135,

18. beträffande lokaliseringsstöd till näringsområden som gränsade tiU jordbruket att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:447,

19. beträffande lokaUseringsstöd tUl marknadsföringsåtgärder att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:520,

12. beträffande förmedling av arbetsobjekt att riksdagen skulle avslå motionen 1971:160,

13. beträffande lokalisering av sjukhus att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1122,

14. beträffande flyttningsstöd att riksdagen skulle avslå motionen 1971:83,

15. beträffande information i utlandet om etableringsmöjligheter i stödområdet att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1142,

16. beträffande industricentra att .rUcsdagen skulle avslå-motionen 1971:1109,

17. beträffande service i glesbygder m. m. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:446, såvitt angick yrkandena II 2 och 3, 1971:1077 och 1971:1116,

18. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:1137 tiU Särskilda stödåtgärder i glesbygder för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,

19. att riksdagen för budgetåret 1971/72

dels på driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisade tiU

A. Lokaliseringsbidrag ett reservationsanslag av 65 000 000 kronor,

B. Stöd till lokaliseringsutbUdning ett förslagsanslag av 50 000 000
kronor,

C. Infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte tUl rörelse
kapital ett förslagsanslag av 1 000 kronor,

D. Sysselsättningsstöd ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor,

dels på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisade tiU LokaUseringslån ett investeringsanslag av 250 000 000 kronor.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Reservationer hade avgivits

1. beträffande regionalpoUtiska utvecklingsplaner m.m. av herrar NUsson i Tvärålund (c), Rimås (fp). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. beträffande förslag till ny regionalpolitik av herr Hallgren (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:221 i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav tUl känna vad reservanten anfört,

3. beträffande förslag till en ny regionalpolitik av herrar Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

4. beträffande statsgaranterade serviceorter m. m. av herrar NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:446, utom såvitt angick yrkandena 11 2 och 3, i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav tiU känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande inriktningen av samhällsplaneringen på ett decentrali-

Nr 76 serat samhälle av herrar NUsson i Tvärålund (c). Stridsman (c) och

Onsdagen den 5 maj 1971

Fransson (c), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1114, 1971:1121, såvitt angick yrkandet 1, och 1971:1127 i skrivelse tiU Kungl. Majt som sin

Regional utveckling mening gav till känna vad reservanterna anfört,

6. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor av herrar Nordgren och
Oskarson (båda m), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:286 samt i anledning av motionerna 1971:38 och 1971:224 i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav tiU känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande storstadsproblemen av herrar Nilsson i Tvärålund,
Stridsman och Fransson (samtUga c), som ansett att utskottet under 6
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1115, 1971:1121, såvitt angick yrkandet 2, och 1971:1125 i skrivelse till Kungl. Majt som sin mening gav till känna vad reservanterna anfört,

8. beträffande ökad hänsyn tiU förhållandena i sydöstra Sverige av
herr Hallgren (vpk), som ansett att utskottet under 7 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1133 i skrivelse tUl Kungl. Majt som sin mening gav till känna vad reservanten anfört,

9. beträffande optimal bebyggelsestruktur av herrar NUsson i Tvärå
lund, Stridsman och Fransson (samtUga c), som ansett att utskottet
under 8 bort hemställa,

att rUcsdagen med bifaU tUl motionen 197 1:1155 i skrivelse till Kungl. Majt som sin mening gav tiU känna vad reservanterna anfört,

10. beträffande utsträckning av det allmänna stödområdet i Koppar
bergs län av herrar NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp),
Oskarson (m). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett
att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1105 i skrivelse till Kungl. Majt som sin mening gav tUl känna vad reservanterna anfört,

11. beträffande åtgärder i Vindelälvsområdet av herrar NUsson i
Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m). Stridsman (c).
Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottet under 14 bort
hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionerna 1971:1126 och 1971:1134 som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanterna anfört,

12. beträffande lokaliseringsstöd till marknadsföringsåtgärder av her
rar Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m),
Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottet
under 19 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:520 i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemställde dels om utredning av formerna för ökat bistånd till marknadsföring av produkter tUlverkade mom stödområdet, dels om förslag till utvidgning av den regionalpoUtiska stödverksamheten att omfatta även servicenäringen med avseende på marknadsföring,

13. beträffande förmedling av arbetsobjekt av herrar Nilsson i
Tvärålund (c). Nordgren (m), Rimås (fp), Oskarson (m). Stridsman (c),

60 Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att utskottet under 20 bort

hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:160 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening gav till känna vad reservanterna anfört,

14. beträffande flyttningsstöd av herrar NUsson i Tvärålund (c),
Rimås (fp). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansett att
utskottet under 22 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:83 i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening gav till känna vad reservanterna anfört,

15. beträffande service i glesbygder m. m. av herrar Nilsson i
Tvärålund (c), Rimås (fp). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp),
som ansett att utskottet under 25 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:446, såvitt angick yrkandena II 2 och 3, 1971:1077 och 1971:1116 i skrivelse tiU Kungl. Majt som sin mening gav tiU känna vad reservanterna anfört.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

TUl detta betänkande hade fogats särskUda yttranden

1. beträffande åtgärder inom den regionalpolitiska ramen av herrar Nordgren och Oskarson (båda m),

2. beträffande Norrlands- och skogslänsfrågor av herrar NUsson i Tvärålund, Stridsman och Fransson (samtliga c),

3. beträffande försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län av herrar Nordgren (m) och Ekinge (fp),

4. beträffande lokalisering av sjukhus av herrar NUsson i Tvärålund, Stridsman och Fransson (samtliga c) samt

5. beträffande medelsberäkningen för anslagspunkterna C l-C4 m. m. av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Rimås (fp). Stridsman (c). Fransson (c) och Ekinge (fp).

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Inrikesutskottets betänkande nr 7, som behandlar regionalpoUtiken, omfattar såväl frågor om anslag tiU det regionalpolitiska stödet som 35 avlämnade motioner. Stor enighet råder i utskottet när det gäller medelsanvisningen för kommande budgetår dels tUl driftbudgeten avseende lokaliseringsbidrag, stöd tUl lokaliseringsutbildning samt sysselsättningsstödet, dels till kapitalbudgeten avseende lokaliseringslån. Däremot är inte utskottet lika enhäUigt när det gäller behandlingen av de 35 avlämnade motionerna. De flesta av dessa tar upp aUmänna regionalpolitiska frågeställningar och spörsmål beträffande stödverksamheten.

Jag skall i mitt anförande begränsa mig tiU frågor som berör regionalpoUtiska utveckUngsplaner. Herr Nilsson i Tvärålund kommer senare i debatten att ta upp frågor som vi centerreservanter behandlar i betänkandet om lokaliseringsstödets fördelning, stödåtgärder i glesbygder och andra regionalpolitiska stödformer.

Utskottets majoritet säger i inledningen av betänkandet att flera av de nu föreliggande motionsyrkandena prövats även av 1970 års riksdag och då lämnats utan bifall. Därför skulle det enligt utskottets mening finnas än mindre anledning att vid årets riksdag inta en annan ståndpunkt. Jag tycker att en sådan motivering för avslag på motioner betecknar en viss passivitet från utskottets sida. Jag finner situationen i år vara densamma

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

som för ett år sedan. Koncentrations- och centraliseringsutvecklingen består.

Vi saknar fortfarande klart formulerade mål för regionalpoUtiken. Visserligen kan jag ge erkännandet åt regeringspolitiken att man under de senaste åren i viss mån inriktat lokaliserings- och regionalpoUtiken på att befrämja ett mera decentraliserat samhälle, men det räcker inte. LokaUserings- och regionalpolitiken kan aldrig betecknas som aktiv och meningsfull så länge vi saknar ett bestämt mål. Det är därför som vi från centern kräver en befolkningsmässig målsättning. Vi menar därmed att varie region måste tiUförsäkras sysselsättningsmöjUgheter, bostäder, skolor, vårdresurser och annan service i den omfattning som den befolkningsmässiga målsättningen kräver.

Jag vill i det här sammanhanget ge ett konkret exempel. I mitt eget hemlän, Norrbotten, har alla poUtiska partier, samtliga kommuner, landstinget och andra myndigheter enhälligt fastställt att folkmängden fram till 1980 mte får tUlåtas sjunka under 258 500 personer. Hur har man just kommit fram tUl detta något ojämna tal? Jo, helt enkelt därför att dessa 258 500 personer är ett minimital, om tUlfredsstäUande levnadsförhållanden och samhällsservice skall kunna beredas länsbefolkningen. Men tUls vidare och så länge vi saknar en preciserad målsättning för regionalpolitiken, baserad på en befolkningsmässig målsättning, så länge går också alla i Norrbotten ovissa och väntar på besked från riksdag och regering.

Jag vill just i det här sammanhanget nämna vad som inträffade för ungefär ett och ett halvt år sedan, när statsutskottet var på resa i Norrbotten. En socialdemokratisk kommunalman sade: "Vi viU ha ett besked om vi har utveckUng eller avveckUng att vänta." Just det här exemplet från mitt eget hemlän visar att vi i centern är ute i ett angeläget ärende, när vi vill att riksdagen skaU ange en klar målformulering för regionalpolitiken. Vi vill ge ett besked.

Sedan fjolårets riksdagsbehandling av regionalpolitiken har nya allvarliga frågeställningar redovisats, som ytterligare understryker behovet av att riksdagen utan dröjsmål beslutar om en klart formulerad regionalpoUtisk målsättning. Jag åsyftar långtidsutredningens rapport. I tolkningen av de skUda målen har långtidsutredningen uppfattat att de centrala målen utgörs av full sysselsättning, snabb tillväxt, jämnare inkomstfördelning, rimlig prisstabUitet och balans i utrikesbetalningarna. Det finns ingen anledning att göra erinringar mot dessa centrala mål. De är mycket väsentliga. Däremot är det mycket förvånansvärt att långtidsutredningen utelämnat bättre regional balans som ett av de centrala målen. Hela andemeningen i långtidsutredningen bygger på målkonflikten att uppfyllandet av vissa regionalpolitiska mål, som kan innebära en regional fördelning, inte gynnar den ekonomiska tillväxten. Målangivelsen i långtidsutredningen pekar på att ekonomisk tUlväxt är viktigare än regional balans. För centerns del vill jag deklarera att vi inte kommer att offra den regionala balansen på den ekonomiska tillväxtens altare. Jag måste därför säga att långtidsutredningens rapport ger en mycket oroväckande inriktning åt vår långtidsplanering.

Jag vUl därför ställa följande frågor tUl utskottsmajoritetens talesman

herr Nilsson i Östersund med anledning av långtidsutredningens rapport: Har inte långtidsutredningens rapport pä ett verkligt belysande sätt klarlagt behovet av att riksdagen inte har tid längre med att bara vänta och vänta med att ge uttryck för klart formulerade mål för regionalpolitiken? Har det inte hänt något som nu i aUa fall måste oroa utskottsmajoriteten, sedan vi behandlade regionalpolitiken i fjol i riksdagen och speciellt då den regionala målsättningen?

I reservationen I understryker vi just att koncentrations- och decentraliseringsutvecklingen är så allvarlig, att riksdagen inte bör vänta med att besluta om ett mål för regionalpoUtiken, baserat på ett decentraliserat samhälle. Folkpartiets representanter i utskottet står också bakom samma reservation. Båda mittenpartierna har således tagit avstånd från koncentrationspolitiken.

I reservationen 5 har vi utvecklat dessa tankegångar. Vi centerreservanter hemställer att årets riksdag uttalar sig för att samhällsplaneringen inriktas på ett så långt som möjligt decentraliserat samhälle samt att den regionala rikspolitiken måste ha en befolkningsmässig målsättning.

Även om vi väntar på Länsprogram 70, som 1973 års riksdag skall få ta ställning till även när det gäller vilka åtgärder som erfordras för att genomföra detta program, vill vi från centern i reservationen 5 ange en viljeinriktning. Vi menar att de problem som gäller Norrland och över huvud taget de s. k. skogslänen är så allvarUga att ytterligare befolkningsutflyttning därifrån inte får påtvingas.

Vi får inte glömma att åstadkommandet av en bättre regional balans mellan norr och söder är vår största inrikesfråga, men det är också vår största jämlikhetsfråga i dag. Jag bara ställer frågan: Har vi någon större jämlikhetsfråga i detta land att lösa än att få en bättre balans mellan norr och söder?

Jag vill också säga att vi aldrig kommer att lyckas med Norrlandsproblemet, om vi ser det som en isolerad fråga. Förutsättningen för att vi skall lyckas hålla befolkningstalet i Norrland och andra skogslän vid nuvarande nivå är att storstadskoncentrationen hejdas. Under 1960-talet drog de tre största storstadskoncentrationsområdena tUl sig två tredjedelar av den totala folkökningen i vårt land. Det förvånar mig att det finns politiker, experter och andra beslutsfattare som fortfarande är förespråkare för en fortsatt storstadskoncentration. Det mest uppmärksammade exemplet är det preliminära förslag till regionalplan för Storstockholm som presenterades under 1969. Denna regionplaneskiss är inriktad på 2,5 miljoner invånare mot knappt 1,5 miljoner nu. Det innebär att närmare 90 procent av den beräknade folkökningen i landet skuUe tUlfalla Storstockholm, som skulle växa nästan tre gånger så fort som andra städer och tätorter. Om vi gör tankeexperimentet att utöver Storstockholms ökning med 90 procent även Storgöteborg och Örestad.s-området får en ansenlig folkökning innebär det inte bara att hela befolkningsökningen skulle falla på de tre nämnda storstadskoncentrationerna utan också att en mycket omfattande befolkningsutglesning måste ske i övriga delar av landet. Givetvis skulle i första hand skogslänen bli hårdast drabbade.

Jag skall gärna ge regeringen erkännandet att den har prövat vissa

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

åtgärder i riktning mot att dämpa storstädernas expansion. Men vad man saknar i regeringens poUtik därvidlag är den riktiga viljan och beslutsamheten. Största orsaken tiU detta tror jag mig finna i det förhållandet att det aldrig har funnits en ambition hos regeringen att uppställa klart Regional Utveckling formulerade mål för regionalpoUtiken. Prognosmakare och planerare, med god hjälp av lokala kommunalpolitiker i storstadskoncentrationerna har fått stäUa upp planeringsmål avsedda för miljoner men absolut inte för människor.

Det enda parti som på det lokala planet - jag kan nämna Stockholm som exempel - har haft viljan att protestera och reservera sig mot koncentrationspolitiken är centerpartiet. När det gäller lokaliseringspolitiken, regionalpolitiken, decentraliseringspolitiken, talar vi alla inom centerpartiet samma språk. Det är aldrig fråga om någon åsiktsskillnad mellan centerföreträdare oavsett var vi befinner oss, om vi befinner oss på det kommunala planet eller på riksdagsplanet, om vi är förtroendemän i Norrbotten, Stockholm eller södra delen av landet - vi har aUtid samma Unje, samma vilja i dessa frågor.

Sedd utifrån enskUda företagsenheters synpunkt och ur snäva lönsamhetsaspekter kan koncentrationspolitiken vara riktig, men jag stäUer frågan: Är det förhållandet att något är bra för det enskilda företaget från företagsekonomisk synpunkt också en garanti för att det är bra från samhällsekonomisk synpunkt? Bör inte den samhäUsekonomiska nyttan bedömas utifrån människans situation i storstadskoncentrationerna?

Därmed har jag också kommit in på frågan om det nuvarande som jag anser mycket otillfredsställande systemet att samhället helt står för flyttningskostnaderna av arbetskraft från skogslänen till de överkoncentrerade storstadsområdena. I reservationen 7 har centerpartiets representanter i utskottet i stället föreslagit att företagare/arbetsgivare, som viU rekrytera arbetskraft till storstadsområdena, själva kunde svara för rekryteringskostnaderna. Därmed har vi inte, som utskottsmajoriteten påstår i betänkandet, avsett att arbetstagaren skulle berövas nuvarande flyttningsstöd. Jag tycker det är märkligt att utskottsmajoriteten kan påstå att om inte samhäUet betalar flyttningskostnaden för företagen till storstadskoncentrationerna blir det arbetstagaren själv som direkt får ta på sig denna kostnad. Jag vUl därför fråga utskottets talesman; På vilka gmnder bygger utskottet sitt antagande att arbetstagarna själva skuUe få stå för flyttningskostnaderna, om inte AMS betalar resan från t. ex. Norrland tiU företagen i Storstockholm? Dessutom viU jag fråga: Tror verkligen utskottets talesman på möjUgheten att företagare i storstadsområdena på allvar reflekterar på att flytta tUl Norrland eller andra skogslän så länge AMS sörjer för att de får rekrytera arbetskraften kostnadsfritt fram tUl fabriksporten? Det tror inte vi reservanter, och det tror vi inte heller i centern. Det är just därför vi tagit upp denna fråga tUl riksdagens prövning i vår storstadsmotion nr 1115.

Det intressanta i det här sammanhanget är att även LO:s andre
ordförande, blivande landshövdingen i Västernorrlands län Kurt Nord
gren, är helt inne på samma tankegångar som vi anfört i reservationen nr
7. Jag skall be att få citera vad Kurt Nordgren skrev i Aftonbladet för
64 några dagar sedan. Rubriken löd: "Nye landshövdingen som går från LO

skriver om Norrland: AMS måste sluta betala avflyttningen. Låt företagen vara med och betala när arbetskraft flyttas från skogslänen. Då kanske deras lust ökar att etablera sig i Norrland, skriver Kurt Nordgren."

Jag tycker också att det finns anledning att till kammarens protokoU från samma artikel läsa in några rader av vad Kurt Nordgren skriver. Jag ber att få citera:

. "Det har gjorts undersökningar som tyder på att ett tillskott på exempelvis 1 000 inflyttade Industriarbetare till Göteborg skapar ett behov av ytterligare 1 500 byggnadsarbetare och servicearbetare. Detta leder tUl en ytterUgare skärpning av bristsituationer och köproblem.

De totala investeringsbehoven vid inflyttning kan beräknas uppgå till 200 000-300 000 kronor per nyinflyttad anstäUd. Med den tillväxttakt som nu råder i storstadsregionerna blir totalkostnaderna för samhället enorma.

Om företagen i större utsträckning än hittUls fick bidra till dessa kostnader skulle deras lust att etablera sig utanför dessa områden öka.

Vad det är fråga om är ju att kunna utnyttja det 'sug' som arbetskraftsbristen i överhettningsområdena skapar. I stäUet för att detta 'sug' skall resultera i utflyttning från Norrland skaU arbetskraftsbristen leda till att företagen etablerar och utvidgar sin verksamhet i sysselsättningssvaga regioner.

Det har tidigare hävdats att bristen på arbetskraft i vissa regioner skulle komma att leda till en sådan utflyttning. Att detta i så Uten utsträckning blivit fallet, har flera förklaringar. En är det enkla faktum att företagen mte behöver betala kostnaderna för flyttning av arbetskraft från skogslänen. (Det gör samhället via AMS)."

Jag tycker att det här är hårda ord mot den nuvarande politiken. Jag vill i aUt instämma med Kurt Nordgren. Hans synpunkter sammanfaller helt med den i reservationen nr 7, som berör just flyttningskostnadernas Inriktning.

Det kan inte heller vara obekant för kammarens ledamöter att den starka befolkningskoncentrationen också föranleder väsentUgt större föroreningar i luft, vatten och omgivande natur, som blir hårt sliten. Den skadliga stressen är framför allt en företeelse för storstadsområden. Boende-, arbets- och trafikmiljöer, som är trånga och brister i anpassning tiU människans biologiska och psykiska betingelser, är stressframkallande. De täta storstadsområdena har också svåra sociala problem och social isolering.

Det kanske allvarligaste är att Storstockholm i likhet med andra storstäder världen över i helt avgörande utsträckning byggts för medelålders och unga människor i en känsla av att nu för tiden alla människor har bil eller åtminstone kan åka buss eUer tunnelbana och att alla människor också kan utnyttja självbetjäningsbutiker och stormarknader. Våra storstadsplanerare — med god hjälp av lokala kommunalpolitiker i storstäderna - håller helt på att glömma bort att ett samhälle består även av gamla människor.

I reservationen 9 har vi tagit upp frågan om nödvändigheten av en optimal bebyggelsestruktur. Vad vi i reservationen efterlyser är en såvitt möjligt optimal lösning, inkluderande ekonomi, social struktur, arbets-

Nr76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

marknad, service och fritidssysselsättning. Detta förutsätter givetvis att vi samtidigt prövar grunderna för den regionalklassificering av tätorterna som skall ingå i det regionalpolitiska handlingsprogrammet för hela landet.

Med utgångspunkt från de synpunkter som jag här anfört och som vi från centern redovisat i våra reservationer tUl inrikesutskottets betänkande vUl vi i centern ersätta den nuvarande koncentrationsutvecklingen med ett så långt möjligt decentraliserat samhälle. Det har visat sig att decentraUseringspoUtiken är lika nödvändig för storstadsmänniskan som för glesbyggdsmänniskan; den sätter människan i centrum i bägge fallen. Det är just detta vi också framhålUt i reservationen 7, där vi vUl att Kungl. Maj t skyndsamt skall överväga åtgärder som för de överkoncentrerade storstadsområdena kan såväl lätta på inflyttningstrycket som främja utflyttning, främst i syfte att skapa förutsättningar för en bättre anpassning av storstadsmiljöerna efter människans psykiska och fysiska betingelser.

Herr talman! Jag skall be att få yrka bifaU tUl samtliga de reservationer tUl betänkandet som centerledamöter antecknat sig för.

I detta anförande Instämde herrar Norrby i Gunnarskog, Torwald och Johansson i Holmgården samt fröken Pehrsson (samtUga c).

Herr RIMÅS (fp):

Herr talman! Efter det att vi haft en femårig försöksperiod beslöt som bekant riksdagen i fjol att förstärka de lokaUseringspolitiska stödformerna och genomföra viss utvidgning av stödområdena. Då frågorna behandlades i fjol hade vi en mycket lång och ingående debatt, vUket ju var naturligt eftersom det gällde att antaga delvis nya regler och dra upp riktlinjer för framtiden.

Men fjolårsbeslutet innebar ju inte ett avslutat kapitel, utan arbetet med den regionala utvecklingsplaneringen går vidare, och meningen är nu att ett regionalt handUngsprogram skaU utformas för hela landet. Underlaget skall vara det regionala handlingsprogram som länsstyrelserna nu håUer på att utarbeta — Länsprogram 70. Det förutsattes att programmet skaU föreläggas 1972 års riksdag. Vi har alltså nu vad man skulle kunna kalla ett meUanår, och då tycker kanske många att oppositionspartierna kunnat vänta tUl nästa år med att motionera i de här frågorna. Att vi återkommit redan i år på en del av de punkter där vi i fjol icke vann gehör beror naturUgtvis på att vi är övertygade om synpunkternas riktighet och viU hålla dem levande. Och att det inte heller är lönlöst belyses av det faktum att i fjol en trepartireservation blev avslagen som yrkade att en utvidgning av det allmänna stödområdet skulle gälla även Gotland. I år har ett enhäUigt utskott biträtt förslaget att Gotland skall vara med i stödområdet, vilket vi tacksamt noterar.

Någon större debatt om lokaliseringspolitiken hade jag för min del faktiskt inte räknat med att det.skuUe behöva bU i dag, men den långa talarlistan vittnar ju om något annat. Den stora lokaUseringsdebatten kommer väl i aUa fall längre fram, när kammaren skall behandla proposition nr 29 angående omlokaUsering av viss statlig verksamhet. Jag

har inte tänkt gå igenom hela folkpartiets partimotion nr 446, som behandlar regionalpolitiken, utan jag kommer att nöja mig med att tillsammans med herr Ekinge - vi har delat upp frågorna - stanna inför de reservationer där någon folkpartimotion utgör grunden och där vi anser oss inte ha fått full täckning för det vi önskat genom utskottets beslut.

I folkpartiets nyssnämnda partimotion nr 446 och Ukaså i motion nr 224 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. har tagits upp frågan om statsgaranterade serviceorter. Det är uppenbart att det behövs ett nät av stödjepunkter för att upprätthåUa servicenivån i stora delar av skogslänen. Denna service kommer Inte att kunna upprätthåUas med mindre än att staten garanterar servicestandarden under överskådlig tid. Garantin för serviceorterna bör i princip omfatta nuvarande standard i fråga om sådan allmän service som skolor, post, kommunikationer och social service.

Nu menar utskottsmajoriteten att det regionala planeringsarbetet går ut på att ange dels tillväxtorter, dels serviceorter i glesbygder och att det i motionen begärda planeringsarbetet ligger i linje med detta arbete, som nu bedrivs. Det menar vi reservanter också, men vi anser att saken utan att man fördröjer detta planeringsarbete kan beaktas i den redovisning som kommer att föreläggas 1972 års riksdag.

Jag yrkar, herr talman, bifall tiU reservationen 4.

I reservationen 10 tar vi upp en fråga som gjorts aktueU genom en fyrpartimotion av motionärer från Kopparbergs län. Det gäller utvidgning av det allmänna stödområdet att omfatta de delar av Kopparbergs län som ligger utanför stödområdet, nämligen Avesta och Ludvika planeringsregioner. Frågan var uppe redan vid fjolårets riksdag, men när vi tog det nya beslutet om stödområdet kom dessa områden inte med. Redan då framhölls att områdena har stora problem på grund av ett odifferentierat näringsliv och att detta medfört kraftig befolkningsminskning. Dessutom ansåg man att gränsen regionalpolitiskt helst borde sammanfalla med länsgränsen.

Utskottet avvisar motionen med hänvisning till att riksdagen i fjol avstyrkte förslaget. Enligt vår mening finns det emellertid ingen anledning att låsa sig vid en gränsdragning som bevisligen inte är den bästa, oavsett om beslutet fattats i år eller något annat år, särskilt som erfarenheterna ger starka skäl för att en ändring bör genomföras.

Reservationen 11 tar upp frågan om att förbättra sysselsättningen i Vindelälvsområdet. I två motioner — den ena från folkpartiet med herr Larsson i Umeå som första namn — har man aktualiserat den här frågan.

AUa känner vi till bakgrunden till sysselsättningsproblemen i Vindelälvens dalgång, men jag vill ändå påminna om att det var år 1965 som frågan om att avstå från utbyggnad av Vindelälven första gången behandlades av riksdagen. Det var herr NUsson i Agnas, vill jag minnas, som hade motionerat, och när frågan den gången behandlades av allmänna beredningsutskottet var det bara motionären och jag som i en reservation vågade framföra den åsikten, att älven skulle lämnas orörd. Två år senare var riksdagen mogen att ta beslutet att älven icke skulle byggas ut, men som dagens motionärer framhåUer innebar beslutet inte

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

att Vindelälvsområdet skulle lämnas åt sitt öde. Tvärtpm uttalades bestämt att andra sysselsättningsskapande åtgärder skuUe sättas in som ersättning för förlusten av kraftverksbyggnationen. Sedan 1965 har det pratats mycket om sysselsättningsproblemen, men det har varit dåligt med de sysselsättningsskapande åtgärderna.

I motionen 1126 av herr Larsson i Umeå m.fl. har angivits två konkreta förslag till arbetsobjekt. Det ena är ett omedelbart påbörjande av utbyggnaden av väg 363 längs Vindelälvens dalgång, och det andra är en upprustning och ombyggnad av det bostadsbestånd som för närvarande inte utnyttias för permanent bebyggelse längs Vindelälven för att detta skäll kunna användas för uthyrning tUl turister. Utskottet har avstyrkt motionen med den motiveringen att de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. snart kommer att lägga fram förslag för detta område. Så långt är det ju bra, men jag har svårt att föreställa mig att någon utredning skuUe lägga fram ett förslag, som går ut pä att man t. ex. inte skall bygga ut vägen. Grundförutsättningen för att något näringsliv skaU kunna komma tUl stånd i en ort är ju att det finns väg. Vägbygget skuUe enligt uppgift ge ca 1 500 årsarbeten, och det kunde ju vara en början tiU dess även andra sysselsättningsområden skapats. Vägen har stor betydelse också genom att den skulle minska transportkostnaderna för skogsprodukter med cirka 25 procent eftersom man slipper omlastningar osv. För turismen, om man vUl satsa på den, är vägen också en nödvändighet. Detta behöver inte utredas.

Ett bifaU till motionen förrycker ingen utredning men skulle bidra tiU att någonting äntligen blev gjort.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU reservationerna 4, 10 och 11 och i övrigt tiU alla reservationer under vilka folkpartinamn finns med.

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Arvika, Carlström och Öhvall (samtliga fp).

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Under lång tid har vårt land upplevt en snabbt ökande befolkningskoncentration till de stora tätortsområdena. Under perioden 1960—1965 flyttade som bekant över 1/4 miljon människor från glesbygd till tätorter. En stor del av denna befolkningsomflyttning har utan tvivel drabbat Norrland och de övriga skogslänen. Minskningen av arbetstUlfäUen på grund av rationaUsering inom jord- och skogsbruk har trots den hittUls bedrivna lokaUseringspolitiken inte kunnat motverkas genom tillräcklig expansion inom industrin samt hantverks- och servicenäringarna i Norrland och övriga skogslän. För såväl Norrland som vårt land i övrigt har denna utveckling varit olycklig.

Det är mot denna bakgrund inte så underligt att inrikesutskottet i sitt förevarande betänkande, som behandlar inrikesdepartementets anslag tiU lokaliseringsbidrag eller det s. k. regionalpoUtiska stödet m. m., inte bara haft att ta stäUning tiU propositionen utan även tiU 35 motioner undertecknade av riksdagsmän från skUda delar av vårt land och berörande en mängd problem, som förorsakas av bl. a. denna omflyttning. TUl betänkandet är också fogade 15 reservationer och fem särskUda

yttranden. Jag skaU inte nu uppta kammarens tid med att beröra dem alla. Men det stora antalet motioner och reservationer visar med all tydlighet att vi med den hittills bedrivna lokaliserings- eller regionalpoUtiken inte har lyckats lösa sysselsättnings-, service- och trivselproblemen för befolkningen i stora delar av vårt land. Det har gjorts många lovvärda försök, men trots dessa har ett stort antal människor genom brist på arbetsmöjligheter på rimligt avstånd från hemorten tvingats bryta upp från den miljö de vant sig vid. Detta är ur aUmänmänsklig synpunkt olyckUgt. Även ur samhäUsekonomisk synpunkt är det enligt uppfattningen inom moderata samlingspartiet olämpligt — oekonomiskt.

Samhälleliga investeringar i form av järnvägar, bostäder, skolor osv. blir genom avflyttningen icke utnyttjade, samtidigt som kraven på samhällsservice i storstadsområdena icke kan tillgodoses. Folkomflyttningen skapar sociala problem såväl i avfolkningsområdena som i storstäderna. Våra möjligheter att utnyttja Norrland som råvarukälla och för rekreation minskar genom fortsatt befolkningsuttunning. Den negativa utvecklingen i Norrland och stödområdet över huvud taget måste brytas genom en kraftfuUare och mer framsynt lokaliseringspolitik, som skapar bättre förutsättningar för ett livskraftigt näruigsUv i dessa delar av landet och genom en utbyggd samhällsservice, som kan garantera befolkningen en god social och kultureU miljö.

Det är mot den bakgrunden som moderata samUngspartiet i sitt lokaliseringspoUtiska program föreslår att en tioårsutvecklingsplan för Norrland snarast skaU presenteras. Stödet under denna period bör vara såväl sysselsättningspoUtiskt som socialpoUtiskt. De investeringar som krävs för att öka utveckUngstakten i Norrland bör ställas i relation tUl samhällskostnaderna för ökad Inflyttning i de regioner, som redan har hög befolkningskoncentration.

Målsättningen för denna tioårsperiod bör vara att ge ungdomen vidgade möjligheter tiU högre såväl teoretisk som praktisk utbildning och produktiva arbetstiUfäUen. Genom att åstadkomma näringspolitiskt väl utvecklade regioner med ett industrieUt klimat som byer på samspel mellan företag, som utvinner, förädlar och distribuerar råvaror och energiprodukter, skapas en mer differentierad och vidare arbetsmarknad och en bättre grogrund för redan befintUga företags utveckling och etablering av nya. Ett på detta sätt expansivt Norrland skulle bli ännu mer attraktivt även för ungdomen. SamhäUet kan genom en utbyggd regionalpoUtisk planering och genom ökad satsning på investeringar, som förbättrar samhällsservicen inom utbildnings-, kommunikations- och miljövårdsområdena skapa bättre utveckUngsmöjUgheter i Norrland, och det är ju det som den stora allmänheten där uppe behöver och väntar sig. Det gäUer att knyta Norrland och de övriga skogslänen fastare samman med landet i övrigt, visa dessa delar av landet solidaritet och skapa samma förutsättningar och samma konkurrensmöjUgheter som inom övriga områden, t. ex. i storstadsregionerna.

Skall vi lyckas med detta är det nödvändigt att, som departementschefen och många remissinstanser, däribland LO, SAF, Industriförbundet, Bankföreningen m. fl. i fjol framhöU, tyngdpunkten i regionalpolitiken läggs på generella åtgärder. Därigenom skapas konkurrens på lika villkor.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76 Det är enligt vår mening i moderata samlingspartiet nödvändigt

Onsdagen den 5 maj 1971

att regionalpolitiken skaU leda till en utjämning av de näringspoUtiska förutsättningarna,

att kostnaderna för kommunikationer — varu- och persontransporter Regional utveckling — teleavgifter osv. reduceras (i över trettio år har krav i detta avseende framförts utan nämnvärt resultat),

att löftena tUl befolkningen i bl. a. Vindelälvsområdet infrias t. ex. genom omedelbar igångsättning av upprustningen av väg 363,

att det regionala planeringsarbetet går ut på att ange dels tUlväxtorter dels serviceorter så att enskilda och företag har möjligheter att bedöma var de skall våga satsa, investera och utveckla,

att en effektivare förmedling av arbetsobjekt i form av underleveranser och beställningsarbeten sker till områden med undersysselsättning,

att jordbruks- och turistnäringarna i stödområdet ägnas ökat intresse och

att — inte minst när det nu föreslås att en del statliga verk skall flyttas ut från storstadsområdena — man i större utsträckning tänker på att placera en del verk i Norrland och de övriga skogslänen.

Nu har befolkningen där tröttnat på utredningar, tröttnat pä löften. Nu viU man ha konkreta åtgärder som skapar lika förutsättningar för olika regioner inom landet. Jag har tillåtit mig att peka på några sådana åtgärder, och i de 35 motionerna föreslås ännu fler konkreta åtgärder som relativt snabbt borde kunna vidtas.

Herr talman! Jag har lovat att inte tala länge i dag och inskränker mig till att med det sagda yrka bifaU till en del reservationer. Utskottet har enligt min mening skrivit rätt positivt beträffande en del av de många motionerna, t. ex. vad det gäller Gotland, östra Götaland, turistnäringen i fjällvärlden osv. Men med tanke på hur angeläget det är att knyta Norrland och övriga skogslän fastare samman med landet i övrigt och att visa dessa delar av landet solidaritet och där skapa samma förutsättningar och konkurrensmöjligheter som på andra håll ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen 6 och att få instämma i bifaUsyrkandena tUl reservationerna 3,4, 10, 11, 12 och 13.

I detta anförande instämde herr Petersson i Gäddvik (m).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifaU tiU vpk-reservationer-na - nr 2 och 8.

Regionpolitiken i Sverige har de senaste 40 åren genomgått två perioder. Den första sträcker sig från 1930-talet och fram tiU 1960-talets början. Den präglas av en kapitalism, som ännu medger småkapitalet ett visst utvecklingsutrymme. Som följd därav begränsas avfolkningsproblemet till de mer renodlade jordbruksdistrikten och drabbar ännu inte stora sammanhängande regioner. Ett system av subventioner och stöd åt näringar av regional och lokal betydelse byggs upp. Den officiella politiken har vad man närmast kan karakterisera som en folkUgt-små-borgerlig inriktning. Ännu under 1950-talet är också större delen av Norrland och skogslänen ekonomiskt och befolkningsmässigt expansiva.

1960-talet innebär en definitiv brytning med denna idylUska period. Trängd av sina inre motsättningar utvecklas kapitaUsmen mot allt högre koncentrationsgrad. Den geografiska effekten av sammanslagningen i kapitalet börjar bli påtagUg. Monopolkapitalet går till aUt häftigare angrepp mot det självständiga småkapitalet. Dess utträngande blir av allt större betydelse för monopolkapitalets profitutrymme. Ur denna koncentrationsprocess utvecklas också alltmer av parasitära och improduktiva förmer för skapande av ekonomisk vinning. Det ständiga övertrycket i efterfrågan i utbyggnadsregionerna, det hektiska konstruerandet och byggandet, öppnar vägen för de stora affärerna och de snabba pengarna. I utflyttningsdistrikten börjar på motsvarande sätt monopolkapitalet att förbereda den slutgUtiga rovdriften mot dessa områdens naturliga tillgångar.

För att genomföra denna process behöver monopolkapitalet på ett helt annat sätt än tidigare hjälp från den borgerliga staten. Under trycket av detta behov anpassar staten sitt ekonomiska handlande och sin officiella ideologi efter monopolkapitalet. Ur denna situation uppstår den socialdemokratiska ledningens allt öppnare förhärligande av koncentrationens och omflyttningens påstådda välsignelsebringande effekter och dess spridande av idén om att storbolagens behov också är folkets behov. Ur denna situation växer fram 1964 års lokaUseringspoUtiska beslut. Det är det beslut som markerar inledningen tiU den nuvarande regionpoU-tiken. Det är det beslut där staten officieUt förklarar sig vilja acceptera att stora regioner utsätts för kronisk ekonomisk och befolkningsmässig försvagning. Det är det beslut, där ca 130 av landets 270 kommunblock döms till avfolkning, där 2,5 miljoner människor måste bereda sig på att drabbas av allt det som drabbar områden i stagnation och tUlbakagång. Det är ett beslut, som jämnar vägen för aUa de socialpolitiska och miljömässiga abnormiteter som i dag mer och mer karakteriserar koncentrationsområdena.

Riksdagen hade egentligen aldrig tUlfälle att diskutera de konkreta följderna av 1964 års beslut. Hela den utredningsverksamhet och hela uppbyggandet av det prognossystem som skulle vara vägledande för samhällsplaneringen via den s. k. Länsplan 67 skedde i stort sett internt inom byråkratin. Riksdagen fick nöjas med att fatta ett rambeslut, som utgjorde byråkratins fullmakt, och att i efterhand granska och höja små maktlösa protester mot en redan färdig och verkande produkt.

Huvudparten av denna regionalpoUtiska debatt kommer inte att handla om det system och de mekanismer som obönhörligt driver fram avfolkningen, koncentrationen, miljöförstöringen och utplundringen av människorna. I stället kommer den att handla om aUa de statUga åtgärder som vidtas inom ramen för den redan accepterade processen. Alla kommer att söka övertyga varandra om hur decentraUstiska de är, allt medan de är fullständigt medvetna om att processen skall rulla vidare. Deras initiativ och argument är skådespel inför otåliga väljare, som allt hårdare känner processens verkningar i hyror, arbetslöshet, försämrad service, ekonomiska och socialmedicinska problem.

För alla stödåtgärder, alla länspolitiska handlingsprogram, aUa förordningar och aUt byråkratiskt kineseri — allt detta är ju inte avsett att

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

förändra den obönhörUga processen av avfolkning i skogslänen eller storstädernas slappa och illa planerade svällande.

Lokaliseringsstödet är en tvångsvis uttaxerad gåva från lönarbetarna till kapitalisterna för att de senare i nåder lokaUserar viss verksamhet tiU stödområdet, samtidigt som de berövar samma bygder mångdubbelt fler arbetstiUfäUen genom den aUmänna koncentrations- och flyttningsprocessen. De arbetsmarknads- och lokaUseringspolitiska kostnaderna för den stora folkomflyttningen kan tUlsammans med de extra utbyggnadskostnaderna i koncentrationsdistrikten uppskattas tUl lågt räknat 6 miljarder kronor om året. Det är pengar som lönarbetarna betalar för att bestrida kostnader för koncentrationen och som monopoUcapitalisterna slipper.

Det s. k. lokaUseringspolitiska samrådet i storstadslänen är en byråkratisk procedur, som skapar extraarbete inom administrationen utan att ge minsta maktpoUtiska befogenheter gentemot de etablerande företagen. Och de så våldsamt uppreklamerade s. k. regionalpolitiska handlingsprogrammen; vad är det? Ett ofantligt och till 80 procent improduktivt samlande av statistiska data i tjocka volymer, försedda med snusförnuftiga kommentarer och av tvivelaktigt källkritiskt värde. Handlingsprogram, som inte skaU ändra den nuvarande utveckUngen utan tvärtom befästa den, eftersom de är helt uppbyggda på de tidigare länsplanernas befolknings- och näringslivsprognoser.

Kring sådana pseudoåtgärder rör sig diskussionen. Båda de stora politiska blocken undviker sorgfälligt huvudfrågeställningen, nämligen vad som är grunden till koncentrationen och avfolkningen: klassförhållandena och makten över produktionsmedlen. De borgerliga partierna talar visserligen om decentralisering men skulle aldrig förmå sig till att ens röra vid den ekonomiska maktstruktur, vars utveckUngslagar - så länge strukturen existerar — gör decentraUseringen omöjlig, förvandlar den tiU en valpolitisk fUction och ett redskap för professioneUa röstfiskare. Socialdemokraterna å sin sida har under tidigare epoker i utvecklingen befunnit sig i valsituationen att acceptera alla konsekvenser av den monopolkapitalistiska koncentrationen eller att gripa in mot systemets grundvalar. De har sedan länge valt det förstnämnda. Ur denna deras underkastelse kommer det sig att representanter för avfolkningsbygderna gång på gång av lojalitet mot partiet och av maktlöshet inför kapitalet röstar för sina egna bygders avfolkning.

Den diskussion som här kommer att föras om koncentration och decentraliseringsåtgärder är väsentUgen en skendebatt. Koncentrationen och de partiella decentraUseringsåtgärdema står inte i motsättning tiU varandra. Decentraliseringsåtgärderna är helt underordnade den stora processens huvudlinjer. DecentraUseringsåtgärdema ingår t. o. m. på ett mycket finurligt sätt i kapitalets strävan efter högre profiter. Koncentrationen skapar en nödsituation och ett socialt och lönepoUtiskt tryck i avfolkningsdistrikten. Utflyttningen av vissa verksamheter och företag är ett sätt att begagna sig av dessa regioners trångmål. Man skapar möjligheter tiU extraprofiter både i tUlväxtområdena och i avvecklings-områdena. Och partiell lokaUsering i de sistnämnda är givetvis fördelaktig — så länge den nämligen försiggår i så pass underordnade proportioner, att dessa regioners grundläggande situation i utveckUngsschemat inte

förändras. Därför kommer den imponerande pratkvarn som här i dag kommer att snurra inte att röra grundfrågan, inte att skapa ett enda nytt arbetstillfälle i avfolkningsbygderna och inte att få ett enda nytt träd att växa i betongslummen.

Vi kommunister förkastar detta spel och bekämpar hela den samhällsstruktur, vars utveckUngslagar framkallar den nuvarande utveckUngen i storstäderna och ute i de avfolkningsdrabbade bygderna.

Vi agiterar för ett samhälle, där profitberoendet och koncentrationstvånget inte längre existerar, där aU makt tillhör de människor som nu drabbas av processens verkningar, där planerare och forskare mte som nu skaU vara nödsakade att förråda den fria vetenskapen och uppträda som agenter som samlar argument åt de härskande kUckarna, ett samhälle, där det skaU ha satts stopp för rovdriften i Norrlands skogsområden, där städerna uteslutande skaU planeras med folkets medverkan och utifrån deras, och inte kapitalets, behov, där affärspalatsen skaU ha rivits och träd i stället ha planterats, där inget barn längre skaU behöva uppleva betongslummens torftighet och övergivenhetens ångest.

Vi vet att allt större skikt inom befolkningen, både i städerna och i glesbygderna, kommit att betrakta den nuvarande utvecklingen som onaturlig och pervers. Vi vet att folk är i rörelse och böriar förstå de maktpolitiska grundvalarna för sin tUlvaro och sin kamp. Vi vet att politikerna fruktar denna folkets självständiga aktivitet mer än någonting annat. De har skäl att göra det. Över den materieUa och sociala nöden i de smäckbyggda förstadsområdena, över den systematiska förstörelsen av luft och vatten, över den skoningslösa plundringen av avfolkningsområdenas resurser skaU man en gång i det nya samhäUet fäUa mycket hårda domar, domar som drabbar alla dem som medverkade i att lägga statens handlande tUl rätta för de stora plundrarnas intressen.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Herr Svenssons i Malmö anförande skuUe naturUgtvis behöva en genomlysning från saklig demokratisk synpunkt. Han representerar ju ett samhällssystem och en ideologi, som är starkt centraUstiska och som inte har med de demokratiska värderingar att göra som vi företräder. Detta medför att en diskussion med honom blir ganska omöjlig.

Under ett par årtionden har det rått stora motsättningar mellan vårt parti och framför aUt socialdemokraterna vad gäller utformningen av vårt samhälle i centralistisk eller decentralistisk riktning. Detta har tagit sig uttryck i första hand i vår instäUning tUl lokaliserings- och regionsfrågorna. Huvudinriktningen i den socialdemokratiska poUtiken har ju varit centraUstisk. Det har varit en koncentrationspoUtik, medan vår poUtik har syftat tUl att undvika koncentratlon och centralisering.

När vi i början förde fram våra idéer på detta område, betraktades de som landsbygdsromantiska och storstadsfientliga. Man ville inte lyssna på vad vi egentUgen pläderade för, nämligen att rädda samhäUsservice och bebyggelse, fritids- och naturmiljöer i avfolknings- och utflyttningsområdena. Det gällde att ge tid åt storstadsutveckUngen och storstadstiUväx-ten så att också där kunde skapas människovänliga miljöer. Det gällde att

i* Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

undvika sociala problem såväl i glesbygdsområdena som i storstadsområdena.

Så sent som 1964 hade Aftonbladet en ledare betitlad "Den glädjande folkvandringen." Det rörde sig om "den glädjande folkvandringen" från Regional utveckling glesbygderna tUl koncentrationsregionerna. I början av 1960-talet utgav LO en betydande programskrift, som jag tror också blev ett program för socialdemokraterna under 1960-talet och kanske är det aUtiämt. Den har titeln "Samordnad näringspoUtik". Programmet var centraUstiskt inriktat. Det lade tyngdpunkten pä rörUghetsfrämjande åtgärder. Det vUle flytta människor till koncentrationsregionerna, för att öka nationalprodukten. Så har det varit under hela 1960-talet och så är också huvudinriktningen i samhällspolitiken från regeringens sida i dag.

De motioner och förslag som vi har fört fram för att ändra på detta förhållande och för att åstadkomma en decentraUstisk politUc har avvisats av socialdemokrater, kommunister, och i vissa fall även av moderater och folkpartister i någon fråga. Torsten Stridsman har tidigare redovisat vår principiella instäUning. Jag skaU därför mte uppta så mycken tid därmed. Mitt intryck är emeUertid att socialdemokraterna själva egentligen inte trott så mycket på det vackra tal man ägnat sig åt — framför allt i slutet på 1960-talet - för att åstadkomma balans i vårt samhälle genom regionalpoUtiska och lokaliseringspolitiska insatser. Strömningen i poUtiken och i samhället är oförändrad om inte ännu mera hastig.

Trots utlokalisering av statUga verk och trots en något förbättrad lokaUseringspoUtik fortsätter koncentrationen och centraliseringen genom flyttning av människor. Genom vår politik under tjugo års tid har vi försökt åstadkomma åtgärder och framlagt förslag tUl åtgärder som skulle ha gett storstäderna och expansionsområdena möjligheter tiU ett i varje faU rimligt tempo i sin expansion. De skuUe ha gett avflyttningsområdena en rimlig chans till en utveckling och anpassning. Men alla dessa förslag har avvisats liksom nu sker i inrikesutskottets betänkande nr 7 som vi behandlar i dag.

Min tro, herr talman, är att den politik som socialdemokraterna har fört och aUtjämt för fjärmar socialdemokratin från många av dess trogna medlemmar och från många som tidigare har stött socialdemokratin. Vanligt enkelt folk har faktiskt ofta svårt förstå den systematiska centraUseringspolitik och koncentrationspoUtik som kommer fram i den regeringspoUtik vi debatterar här i riksdagen.

Jag har fått denna uppfattning styrkt av en trebetygsuppsats som några studenter vid Umeå universitet skrivit. Man har besökt människor i en typisk avfolkningskommun, Dorotea kommun i Västerbottens län, och ställt frågor till dem - hur de har uppfattat den politik som har förts, hur de har uppfattat LO:s samordnade näringspoUtik och hur de uppfattar regeringens politik. Det är människor från alla politiska partier.

Den socialdemokratiska doktrinen har ju varit att flyttning till
expansionsregioner ger människorna i fråga större trygghet, bättre
valmöjligheter, möjligheter till en utveckling av sina personliga förutsätt
ningar som de inte tidigare har haft. Det har också varit socialdemokra
ternas motiv under beredningen i utskottet, och vi får väl höra det även
74 från denna talarstol senare i dag.

Men vad säger människorna själva, de som är berörda av detta? De upplever det precis omvänt. Det ger inte trygghet, valmöjligheter eller möjligheter tUl utveckling. Det gäller både människor som står inför hotet att flytta och människor som har erfarenhet av flyttning, de som bor på annat håll eUer som har återflyttat. Tvärtom är inställningen till flyttning hos denna senare kategori härdare än hos dem som står inför hotet att flytta.

I denna trebetygsuppsats har man också gjort en undersökning om kontaktmöjligheterna meUan medlemmen i gemen och de närmast högre och de högsta instanserna i organisationerna. Administratörer, ordförande och ombudsmän upplever kontakten som mycket god, medan medlemmen i allmänhet upplever den som mycket svår och svår. Detta visar också hur det är distans i vårt samhälle meUan så att säga den vanliga medlemmen, individen, människan och många av våra institutioner. Det är en kontaktsvårighet och en distans som enligt vår mening har förstärkts genom den koncentrations- och centraliseringspolitik som regeringen har fört och är den främste företrädaren för i vårt land. Vi har denna tendens inte bara inom arbetamas fackUga organisationer utan praktiskt taget inom hela förerungslivet. Det är någonting för oss var och en att uppmärksamma. Genom storavdelningar, kommunsammanslagningar, sammanslagningar i näringsUvet och i det politiska arbetet har det i många fall blivit större distanser och kontaktsvårigheter mellan människor trots att kommunikationsmöjligheterna rimUgtvis borde vara bättre i dag än tidigare.

Centerns poUtik syftar tUl ett decentraliserat samhälle där man skall komma till rätta med dessa svårigheter, vUka borde vara överkomliga med de kommunikationsmöjUgheter som vi har i olika avseenden. Det borde vara möjligt genom att så långt som möjligt decentralisera vårt näringsliv — geografiskt, lokalmässigt — decentraUsera bebyggelse, vUket borde ge bättre val av miljöer, decentralisera beslutanderätt så att människor i gemen får större möjligheter tiU kontakt med förtroendevalda och öva inflytande samt genom att delegera beslutanderätt i organisationer och inom näringslivet. Denna principiella inställning avvisas i dag av regeringsmajoriteten, stödd av vänsterpartiet kommunisterna, det kvarstår som ett faktum oavsett vad herr Svensson i Malmö säger. Det behövs enligt vår mening en annan huvudinrUctning av politiken mot ett mer decentraliserat samhälle.

Måhända var den tidningsartikel som LO:s andre ordförande herr Nordgren skrev i Aftonbladet den 28 april en vårens första svala. Artikeln åberopades också alldeles nyss av herr Stridsman. Herr Nordgrens åsikter och förslag i artikeln överensstämmer såvitt jag förstår helt och hållet med dem som centerpartiet har framfört sedan många år tUlbaka. Han har uttalat sig i egenskap av landshövding. Månne är det en nyvunnen frihet som han känt när han har varit så frispråkig - en frispråkighet som man tycker är aUtför sent påtänkt. Man måste säga att det är synd att herr Nordgren inte får fortsätta att arbeta inom LO som ju är en mycket stor maktfaktor i vårt samhälle.

Herr Nordgren säger att vi behöver en effektivare regional- och lokaliseringspolitik. Vi har inte utnyttjat konjunkturen i regionalpoUti-

Nr76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

ken. Vi har för svaga styrinstrument. Han påvisar hur den goda konjunkturen haft kortare varaktighet i Norrland och varit svagare där än i övriga Sverige. Han påvisar hur högkonjunkturen har ökat flyttningen

____________ från skogslänen och hur lågkonjunkturer har minskat flyttningen — att

Regional utveckling det är suget från expansionsregionerna som har åstadkommit flyttningen i första hand. Den minskade arbetslösheten i skogslänen under högkonjunkturen beror faktiskt av den ökade flyttningen därifrån och inte av ökade sysselsättningsmöjUgheter.

Denna uppbromsning av utflyttningen under år 1970 anser herr Nordgren vara tiUfällig och jag instämmer i det. Han pekar på att under åren 1968—1970 har lokaUseringspolitiken skapat meUan 6 000 och 7 000 arbetstiUfäUen. Under samma tid har 34 000 personer flyttat ut från skogslänen, och storstäderna har ökat med omkring 85 000 personer, varav ungefär hälften Invandrare.

Herr Nordgrens slutsats blir att det är aUdeles nödvändigt med en konkret målsättning för vår regionalpoUtik. Det är vad centern har sagt under många år. Vi får hoppas att Länsplan 70 nu skall ge en sådan målsättning som vi har förväntningar på. Jag är dock mte helt säker.

Herr Nordgren säger också att de medel som har använts, nämUgen subventioner för att locka företag, har varit aUtför svaga och gett ett magert resultat. Det räcker inte, förklarar han, med att bara vidtaga åtgärder i ena ändan av landet. Man måste bromsa storstadstUlväxten. Det är ju det som vi har sagt länge.

Vi har framfört krav på etableringskontroU. Men, herr talman, då måste man ha en konkret målsättning att kontroUera emot, och den målsättningen har vi inte. Vi har framfört tanken på investeringsavgifter, att företag skuUe betala sina egna rekryteringskostnader för arbetskraft i expansionsregionerna — det har Torsten Stridsman alldeles nyss belyst — och att företagen skall betala de högre samhällskostnaderna i expansionsregionerna. Det är inte alls några radikala förslag utan våra "normala" centerkrav i enlighet med vår ideologi och vår målsättning med samhällspolitiken att skapa ett decentraUserat samhälle.

Vi har tagit en klar ståndpunkt i denna fråga och vi är det enda parti som har gjort det i dag i praktiken, t. ex. i fråga om Storstockholms regionplan.

Om socialdemokraterna fortsätter denna politik med centralisering, tror jag att man fjärmar sig alltmer ifrån den stora opinionen. Det kan ju Inte gagna dem själva, men måhända sitter regeringspartiet fast i den ideologiskt grundade centraUseringspoUtUc som jag anser att all socialism Innebär.

Vad LO;s andre ordförande således har sagt är ju detsamma som framförts i gamla centermotioner och som socialdemokraterna nu tiUsammans med kommunisterna förmodligen skaU avslå fram på eftermiddagen eller i kväll.

Det är ändå uppmuntrande för oss att vi i likhet med vad som gäller

frågan om sänkt pensionsålder aUtmer tycks få stöd från aUt större

grupper inom LO. Jag har tidigare sagt att LO är en stark maktfaktor och

jag tror att aUt större grupper inom den stora, starka och betydelsefulla

76 organisationen är inne på vår linje.

Jag tror att om socialdemokraterna skall ha ljusa tider att se fram emot så måste man också inom det partiet ändra sig i en mera decentraUstisk riktning. Det finns även tecken på att så sker.

Jag skall nu, herr talman, beröra några reservationer.

Jag tar först upp reservationen 10. Den berör frågan om en utsträckning av det allmänna stödområdet. Sakförhållandet är ju att när regeringen föreslog gränserna för det aUmänna stödområdet lämnade man vad beträffar Kopparbergs län utanför stödområdet tre eller kanske det var fyra kommunblock med en starkt tiUbakagående befolkning, bl. a. Avesta och Ludvika kommunblock. Dessa har nu under sju års tid förlorat 8 000 människor. Enligt vår uppfattning står denna gränsdragning i strid med målsättningen för de aUmänna principerna för lokaliseringspolitiken.

1 motion 1105, undertecknad av representanter för centern, socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna, yrkas att Avesta och Ludvika kommunblock skaU ingå i allmänna stödområdet. Jag finner mycket starka skäl för detta.

I reservation 11 behandlas frågan om åtgärder i Vindelälvsområdet. Vindelälvens bevarande har ju varit föremål för många och intensiva diskussioner. Det tog väldigt lång tid innan regeringen bestämde sig för hur man skulle göra. Under den tiden förhöll sig enskilda, företag och kommuner avvaktande i sina satsningar och i sina dispositioner av olika slag. Man kunde helt enkelt inte planera och satsa, när man mte visste hur framtiden skuUe bli. En viss förlamning har därför följt, en förlamning som i den nedre delen av Vindelådalen i varje fall är minst Uka hård i dag som tidigare.

En realistisk bedömning av situationen i området är att Vindelådalen befinner sig i ett betydligt sämre läge än motsvarande områden med utbyggda älvar. En utbyggnad ger ju penningersättningar som utgör injektioner i området. Det gäller inte minst turismen i fjäUregionerna. Det byggs bra vägar, längs älven och broar över den. Stadigvarande arbetstUlfäUen tillkommer också även efter en utbyggnad. Det är effekter vid sidan av den sysselsättningseffekt som är temporär under utbyggnadstiden.

Nu pågår en turistutredning som väl snart skall lägga fram ett förslag, vars resultat närmast kommer att att beröra fjällområdet. Hela området från kusten upp mot fjällområdet är aUtså enligt min mening i ett fortsatt och ännu hårdare förlamningstillstånd än tidigare, bl. a. på grund av att regeringen inte synes bry sig om vad riksdagen tidigare har uttalat i fråga om Vindelälvens utbyggnad.

Jag har tidigare uttryckt min inställning i denna fråga så, att kommunerna och näringslivet i detta område inte har råd med en outbyggd älv, medan landet i sin helhet kan ha råd och intresse av att bevara älven outbyggd,

I detta sammanhang vUl jag erinra om vad allmänna beredningsutskottet uttalade på hösten 1967, vUket senare blev riksdagens beslut; "Enligt utskottets mening bör med tanke på att Vindelälvens bevarande kan betraktas som en riksangelägenhet önskvärda och bestående lokaUseringspoUtiska åtgärder vidtagas." Detta uppfattade befolkningen i området

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

och jag tror också i stort sett i hela landet som ett förpliktande uttalande från riksdagen. Men regeringspartiet vill nu inte vidkännas detta, och det tycker jag är anmärkningsvärt, och jag är sannerUgen inte ensam om den meningen.

Även i denna fråga tror jag att regeringspartiet och regeringen fjärmar sig ifrån den vanUga enkla medborgarens uppfattning. Enligt min mening bör även ett sådant här riksdagsbeslut behandlas som en reaUtet av regeringen. Den situation som har uppstått är i princip av samma slag som beslutet att inte bryta malm i Stekenjokk, nämligen orsakat av regeringsbeslut. Jag frågade industriminister Wickman före jul i fjol om hans principiella inställning i denna fråga och om det fanns någon principiell skUlnad i regeringens ansvar beträffande Vindelådalen och i fallet Stekenjokk. Han svarade, vUket fmns angivet i protokollet, att det finns ingen prmcipieU skUlnad.

Nu vill jag ställa samma fråga tiU herr NUsson i Östersund som är utskottets talesman: VUken principieU skUlnad finns det meUan Stekenjokk och Vindelådalen? I fallet Vindelådalen finns dessutom ett riksdagsuttalande om åtgärder, som regeringen och det socialdemokratiska partiet går emot, liksom kommunisterna.

Landstinget i vårt län har gjort sig påmint till regeringen och även till Industriförbundet i den här frågan. I motion nr 1134 påpekas vissa förhållanden som jag anser är fakta i det här "målet". Det skaU bli intressant att höra om herr NUsson i Östersund har någonting att genmäla beträffande vad som redovisas på s. 11 i motionen 1134.

"1. Riksdagen har tidigare uttalat att kompensation bör ges i form av andra stadigvarande sysselsättningsmöjUgheter om älven inte byggs ut." Det är väl ett faktum?

"2. Det är genom ett regeringsbeslut den uppkomna situationen har uppstått.

3. Såväl fackliga som ekonomiska organisationer har uttalat sig för sådana åtgärder.

4. Dylika åtgärder torde stödjas av en överväldigande folkopinion i vårt land.

5. Näringsstrukturen i Vlndelådalsområdet liksom sysselsättningen har försämrats genom den utdragna prövotiden." Och, kan jag tillägga, till följd av regeringens sätt att därefter behandla den här frågan.

"6. Regeringen har vad beträffar den inhiberade malmbrytningen i Stekenjokk utlovat ersättningssysselsättning." Vilken principieU skillnad finns det mellan dessa fall?

"7. Vindelälvsbeslutet har lett till stor pessimism och missräkning när ingen kompenserande sysselsättning tillföres området." NäringsUvsut-vecklingen har påverkats negativt också av det.

Det finns ytterligare en synpunkt som jag vUl lägga på den här frågan, nämUgen att om man inte vidtar dessa särskilda åtgärder så vinner man inte vad man hade åsyftat genom att låta älven förbU outbyggd.

Reservation nr 12 är föranledd av en motion som väckts av enbart socialdemokrater och som berör lokaUseringsstöd till marknadsföringsåtgärder. Jag har lagt märke tUl att huvudmotionären är anmäld på talarlistan, varför jag skaU förbigå denna reservation.

Reservation nr 13 gäller förmedling av arbetsobjekt. Att flytta arbetstillfällen i stället för människor är en verksamhet som är praktiskt genomförd t. ex. i Skellefteå, där goda resultat uppnåtts. Vi anser att denna verksamhet bör ytterligare utvidgas i samarbete med företagarföreningar, branschorganisationer, arbetsmarknadsmyndigheter osv.

Reservation nr 14 tar upp flyttningsstödet tUl återflyttad arbetskraft som inte kan betraktas som s. k. kvalificerad arbetskraft. Denna arbetskraft har i allmänhet en viss yrkesskolning. Den kan vara intrimmad i en sysselsättning och ha industrivana. Den kan vara en förutsättning för att främja en lokalisering i områden som behöver insatser. På vissa orter har utflyttningen gått så långt att huvudsakligen äldre arbetskraft finns att tillgå, och det är sannerligen ett svårt hinder för ökade näringsinsatser. 1970 och även i år har insatserna för flyttningen ökats, en flyttning som tiU huvudsaklig del ställer fri arbetskraft framför portarna hos företagen i expansionsregionerna. Enligt vår mening bör en större del av flyttningsstödet engageras för lokaliseringspolitiska insatser i det avseende som vi föreslagit.

Slutligen, herr talman, skaU jag beröra den sista reservationen, nr 15. I en rad motioner har frågor upptagits som berör glesbygderna. I några av motionerna framhävs att glesbygdsutredningens direktiv är otUlräckliga för att man skaU komma fram tUl bestående resultat för framtiden. Utskottsmajoriteten säger att alla de frågor motionärerna tagit upp helt faUer inom ramen för glesbygdsutredningen. Jag tror att även utskottets talesman måste medge att detta inte kan vara riktigt. Vi tar upp t. ex. lokaUseringspolitiken och trafUcpoUtiken, som enligt direktiven inte skaU behandlas av glesbygdsutredningen. Motionärerna och reservanterna vill ha en mera allsidig och långsiktig lösning än de begränsade direktiven kan möjliggöra. Dessa direktiv har i stor utsträckning arten av övergångslösningar. Det är fråga om avveckling mer än om att stabilisera ett samhällsliv i området.

Vi måste samordna olika aktiviteter, t. ex. jordbruket, skogsbruket, landskapsvården, turismen, hantverket och industrin med de viktiga lokaUseringsfrågorna och kommunikationsfrågorna, kommunikation också i form av en utjämning av telefontaxorna, flygpriser, järnvägstransporter etc. Det har berörts i annat sammanhang.

Det är nödvändigt att finna långsiktiga och bestående lösningar som kan leda till en positiv utveckUng av näringsUvet, ett näringsliv som helst självständigt skaU kunna utgöra grundvalen för den samhäUsservice som måste finnas i området. Enligt vår uppfattning har glesbygdsutredningen mte de direktiv som möjliggör detta. Den begränsning av direktiven som skett anser vi orimlig, om man verkligen vill skaffa förutsättningar för att på lång sikt komma tiU ett resultat som skulle kunna skapa underlag för största möjUga grad av självbärande näringsliv för den nödvändiga servicen på lång sikt.

Vi förutsätter nämligen större samhälleliga åtaganden beträffande exempelvis trafikpolitiken och lokaliseringspoUtiken, inom jordbrukspolitiken och inom många andra områden än vad som gäller i det övriga landet.

Det är också realistiskt att räkna med att vissa serviceorter icke kan

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

klara sig själva med eget näringsUv. Den frågan är tidigare motiverad bl. a. av herr Rimås, och den återfinns i reservationen 4.

Det är angeläget att de väntade förslagen från glesbygdsutredningen Inte fördröjs. Det är också vår bestämda uppfattning. Men det är Uka Regional utveckling nödvändigt att man får än mera omfattande och genomgripande överväganden än vad glesbygdsutredningen nu har möjligheter tUl.

Jag vill därför, hen talman, yrka bifaU tiU reservationen 14 och i övrigt tUl de reservationer som herr Stridsman tidigare har yrkat bifall tUl.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Från kommunistiskt håll saknar vi visst inte respekt för den diskussion om centraUsm och decentralism som centern bedriver, och inte säUan har vi anledning att stödja förslag i den rUctningen här i riksdagen.

Men vad vi reagerar mot är att ni på det mera allmänna planet, i den principiella diskussionen, sprider en massa Ulusioner och dimridåer kring decentralismens faktiska möjligheter. Hur kan man tro på decentraUsmen i ett samhälle som automatiskt präglas av aUt större centraUsm? Hur skaU man kunna få ett system att bryta sina egna obönhörliga utveckUngslagar som går i centraliserande riktning, om man inte är beredd att gripa in mot systemets grundvalar som sådana? .Hur kan man stå i talarstolen och hoppas att Länsprogram 1970 skaU innebära någon sorts vändning iden nuvarande poUtiken, när man mycket väl vet att det är grundat på prognoserna i Länsplan 1967 om vars innehåU vi ju vet att det avser att befästa de nuvarande utvecklingstendenserna? Detta är alltså basen för Länsprogram 1970.

Man kan tro på decentraUsmen bara när man har skapat maktpolitiska förutsättningar för den, men det innebär ett ingripande mot den nuvarande maktstrukturen som varken centerpartiet eller något annat borgerligt parti är berett att ens diskutera.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har mycket stor förståelse för att en ideologisk centraUst har svårt att tränga igenom, vad han kallar dimridåer, tUl kärnan av vad som egentUgen är en decentraUstisk politik.

Hen EKINGE (fp):

Herr talman! Folkpartiet har i sin partimotion 446 lagt fram ett flertal förslag tUl regionalpoUtiska åtgärder. De har i mycket stor utsträckning redan berörts, inte minst av herr Rimås, och jag skall därför här bara ta upp ett par synpunkter som anföres i två reservationer, nämligen den som handlar om service i glesbygderna och den om lokaliseringsstödet och marknadsföringsfrågorna.

Som vi framhållit i vår partimotion råder tyvärr aUtfort en icke obetydlig osäkerhet när det gäller den regionalpoUtiska målsättningen i vårt land. Detta skapar osäkerhet, särskUt inom glesbygds- och avfolkningsområdena. Ovissheten om de framtida försörjningsmöjUgheterna är det gissel som människorna i glesbygderna ofta Uder under. Det är

självfallet inte minst fråga om den aUmänna servicen. Samhället måste, menar vi, ta på sig ett större ansvar för att samhällsservicen bibehålles på en rimUg nivå även för glesbygdens befolkning. Det är angeläget att riksdagen snarast får förslag tUl minimistandard beträffande servicen i glesbygderna och därtUl även förslag beträffande transportservicen, som självfallet hör mycket intimt samman med den aUmänna servicen. Som vi framhållit i reservationen 15, som också herr Nilsson i Tvärålund berörde, är det nödvändigt att glesbygdsfrågorna får en mer allsidig belysning än den som glesbygdsutredningen ger möjlighet tiU.

Man kan kanske då fråga sig vilka sektorer det är som främst kommer i farozonen genom en fortgående avfolkning i glesbygderna. Det gäller naturligtvis i första hand oUka former av vård, det gäller kommunikationer och varudistribution, det gäller skolor och utbildningsmöjligheter, det gäUer sådana nödvändigheter som post och tele. Men det gäller också andra kanske Uka viktiga områden. Kultur- och fritidsaktiviteter av skUda slag kommer i skymundan. Hotell- och restaurangservicen samt tUlgången till banker och apotek minskar också allteftersom glesbygden avfolkas och servicenivån sjunker.

Men det är inte bara fråga om huruvida servicen helt försvinner; även i de fall då den helt koncentreras till vissa tätorter kommer frågan upp om den fördyring som det innebär att nå denna aUtmer koncentrerade service. Därför menar vi att målsättningen måste vara att trygga förutsättningarna för att ett tillräckligt befolkningsunderlag kan finnas kvar.

Jag är angelägen att framhåUa att det i och för sig är naturUgt att kommunerna får bära ansvaret för att servicen upprätthålles inom kommunerna. Men frågan är hur mycket dessa i regel skattesvaga kommuner orkar med av aUa de ökade utgifter som läggs på dem. Skatteutjämningssystemet är i dag ett verksamt medel att skapa förutsättningar för en någorlunda likvärdig kommunal service i oUka delar av landet. Självfallet spelar dessa bidrag en mycket betydelsefuU roU inom stödområdet. Men är det tUlräckligt? Måste inte samhället i sin helhet ta på sig en ökad del av ansvaret för att samhällsservicen bibehålles på en rimlig nivå även i glesbygderna?

Ett minimikrav måste vara att serviceorterna bibehåller minst nuvarande standard, att transportsystemet anpassas så att det ger möjUgheter för aUa att till låga och rimliga kostnader och tillräckUgt ofta resa tUl viktiga serviceorter och också att få varor hemsända.

Många förslag och synpunkter har naturligtvis förts fram. I detta sammanhang viU jag bara nämna motionen 1077 av hert Jonsson i Mora m. fl. I den framläggs förslag om en utbyggnad av glesbygdsservicen genom ett samarbete meUan berörda kommuner och företagarna i närmast Uggande centralorter. Jag tror att ett sådant samarbete meUan kommuner och företagare skuUe ge goda resultat i fråga om förstärkt service till glesbygderna.

Låt mig tiU sist, herr talman, nämna något om ytterligare en reservation, som också herr Nilsson i Tvärålund berörde. Det gäller den reservation som bär nummer 12 och avser lokaliseringsstöd tiU marknadsföringsåtgärder. De krav som där stäUs har tagits upp i en motion nr 520

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

N- 75 med herr Wikner som första namn och med ytterligare elva underteck-

nare. Motionärerna pekar på att servicetjänster inom sektorerna admini-

un a g ae stration, marknadsföring och utvecklingsarbete generellt undantogs när

"■)__________ riksdagen fastställde den fortsatta regionalpoUtiska stödverksamheten

Regional utveckling föregående år. Som vi framhåller i reservation nr 12 spelar i dag marknadsföringen en många gånger avgörande roll, icke minst för den mindre företagsamheten. Därför, menar vi, är det angeläget att marknadsföringsfrågorna i lokaUseringsverksamheten får en mer central betydelse, och det yrkandet framställer vi i reservationen. Men vi har med förvåning konstaterat att utskottets majoritet inte ansett sig kunna stäUa sig bakom detta som vi menar rimUga krav på en översyn av marknadsföringsfrågornas roll i lokaUseringsarbetet.

Herr talman! Jag skall inte fortsätta längre utan ber med detta att få yrka bifaU till reservationerna 12 och 15 vid inrikesutskottets betänkande nr 7 samt i övrigt instämma i de tidigare framställda bifallsyrkandena beträffande reservationerna I, 3, 4, 10, 11, 13 och 14.

Herr NILSSON i Östersund (s);

Herr talman! Utskottet har i samband med punkten Regional utveckling i statsverkspropositionen haft att behandla 35 motioner, som senare har avsöndrat 15 reservationer och 5 särskilda yttranden från borgerligt håll. Jag har med mycket stort intresse läst de borgerUga motionerna i den här frågan, men där har jag tyvärr förgäves sökt efter någon förnyelsens vind inom regionalpoUtiken. De flesta av motionerna är gamla bekanta, som prövats ingående tidigare och underkänts av föregående riksdagar. Utskottet har trots detta ägnat motionerna en mycket seriös behandling och presenterat ett mycket utförUgt betänkande.

När jag lyssnar på den här diskussionen måste jag också konstatera att den i stort sett är en upprepning av den diskussion vi förde i samma fråga under fjolårets riksdag. Man har så här i första omgången skickat fram ett batteri av sex talare från oppositionen; fyra från mittenpartierna, en från moderaterna och en från vänsterpartiet kommunisterna. Mot den bakgrunden är det fullständigt ogörUgt för mig att hinna svara på aUa frågor som har ställts eller över huvud taget ta upp alla de 15 reservationerna tUl en noggrannare granskning. Andra talare från vårt håU kommer för övrigt att närmare kommentera en del av de reservationer som har presenterats av de borgerUga partierna.

Den principiella målsättningen för regionalpolitiken måste vara att
inom ramen för snabbt ekonomiskt framåtskridande åstadkomma en
rättvisare fördelning av välståndet mellan människorna i skUda delar av
vårt land. Det är aUtså detta som vi viU ställa upp som mål för arbetet.
Det är lätt för oppositionen att skriva långa önskelistor när det gäUer den
regionala utveckUngen och lokaUseringspoUtiken och på det sättet höja
förväntningarna hos de människor som bor ute i problemområdena. Jag
tror personligen att åtminstone vi inom vårt parti får välja en mer
reaUstisk linje. Vi har ett ansvar som regeringsparti och kan inte i samma
utsträckning som oppositionen gå ut och lova människorna allt möjligt
82 gott när det gäller utvecklingen i landet.

Det finns ingen som förnekar att vi har en mycket besvärande regional obalans mellan olika delar i landet. Men jag viU samtidigt betona att mot den bakgrunden — och det säger jag både tiU de borgerliga och tiU vänsterpartiet kommunisterna — är det nödvändigt att det samhälle som vi arbetar med har starka resurser, om vi skall orka med att driva en målmedveten regional utjämningspolitik.

VI kan avläsa resultatet av den femåriga försöksperioden 1965—1970, och vi ser då att lokaliseringsstödet under den perioden har initierat totala investeringar på ca 2 000 miljoner kronor, som i sin tur har betytt ett tillskott på ungefär 18 000 nya arbetstillfällen, varav 12 000 mom stödområdet.

Till detta skall givetvis läggas de mycket kraftiga insatser som har gjorts när det gällt exempelvis utsläpp av investeringsfonder samt arbetsmarknadspolitiken. Det har vidare tUlkommit insatser från Norrlandsfonden, från företagarföreningarna osv. Vi har alltså spelat på ett mycket brett register, och detta har resulterat i att industrisysselsättningen har ökat i Norrlandslänen medan den under samma period har sjunkit något i övriga delar av Sverige.

Fjolårets riksdagsbeslut innebar att man vidgade och förstärkte stödinsatserna. Man ökade utbildnmgsstödet, man införde transportstöd, lån tiU rörelsekapital, flyttningsbidrag till företag som flyttar till stödområdet och ett vidgat flyttningsstöd för den kvalificerade arbetskraften. Dessutom infördes en klar prioritering till det s. k. inre stödområdet i form av ett sysselsättningsstöd. Man beslöt samtidigt att utreda frågan om att bygga upp några industricentra i det norrländska inlandet.

Men samtidigt markerade man i fjolårets beslut den regionala utveckUngsplaneringens betydelse. RegionalpoUtiken fick ett avsevärt vidare och ambitiösare syfte än vad lokaUseringspoUtiken tidigare hade haft. Inom länsstyrelsernas planeringsråd, som tidigare har genomfört Länsplanering 1967, har man nu i samråd med kommunerna utarbetat handlingsprogram. Länsprogram 1970, med förslag om bl. a. vilka orter och områden man skall satsa på i form av tiUväxtcentra och serviceorter i glesbygderna. Tack vare detta samarbete mellan planeringsråden och kommunerna får regionalpoUtiken en lokal förankring genom att kommunala engagemang redan från början kopplas in.

Avsikten är vidare att länsprogrammen skall sammanställas till ett regionalpoUtiskt program för hela landet som skall presenteras för nästa års riksdag. Tidsprogrammet är dock mycket knappt för att propositionen skaU hinna utarbetas. När man därför i de borgerliga reservationerna 4 och 6 kräver att Kungl. Majt — alternativt lokaUseringsutredningen — skall få i uppdrag att utarbeta en näringspoUtisk plan med statsgaranterade serviceorter eller en utvecklingsplan för Norrland, så tar man en uppenbar risk att den aviserade propositionen inte hinner läggas fram nästa år. Jag frågar mig om man på borgerligt håU är beredd att ta den risken, att man skjuter på den sammanfattande debatt som vi förväntar skall få föras under 1972 års riksdag omkring de här problemen och där man också får tiUfälle att utforma ett regionalpolitiskt program för hela landet.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Då det på borgerligt håll talas om statsgaranterade serviceorter och om näringspolitiska planer som Kungl. Maj:t skall upprätta, så anser jag att man med fullt fog kan ställa frågan: Vart tog den lokala förankringen vägen? Vi tycker att det är mycket viktigt att man får vara med från kommunernas sida, när målsättningen för regionalpolitiken skall utarbetas, och vi tycker likaså att det är mycket viktigt att kommunerna får vara med och säga sin mening om vilka orter man vUl satsa på inom de oUka regionerna. Det är, anser jag, ändå ett konstigt utslag av närdemokrati från mittenpartiernas sida, när de nu lägger fram förslag om att Kungl. Majt eUer någon central beredning skall ta ut de här orterna och utfärda någon typ av statsgaranti. Det är ett jobb där vi viU ha en lokal förankring, innan vi tar ställning tUl de olika förslagen.

1 reservationerna 1 och 5 — reservationen 1 är avgiven av centerpartister och folkpartister och reservationen 5 av tre centerpartister - begärs ett uttalande att lokaUseringspolitiken skaU vara inriktad på "ett så långt möjligt decentraUserat samhälle". Jag frågar: Vad menar man konkret med detta krav? Vad är "ett så långt möjligt decentraUserat samhäUe"? Man har inte närmare preciserat begreppen här, och då är det ju också rimUgt att riksdagen säger, att vi vUl inte ha något uttalande i den riktningen. Samma beslut fattades av fjolårets riksdag.

Jag vill nu erinra något om grundsatserna inom regionalpolitiken som vi ser dem.

Vi är överens om att trycket i storstäderna skall lättas. Vi får om någon vecka ett förslag på riksdagens bord om utflyttning av statUga verk. Vi kommer framdeles, eftersom den delegation det gäller arbetar vidare, att få ytterligare förslag om utflyttningar i framtiden. Jag tror att detta ändå blir en probersten för centerpartiet. Det skaU bU intressant att se hur hårt man är beredd att ta i från centerpartiet och folkpartiet när det gäller att flytta människor från Storstockholm till landsorten.

Vidare har vi beslutat om lokaUseringssamråd i de tre storstadsområdena, vilket innebär en skyldighet att överlägga om planerade lokaliseringar. Det är ju också ett beslut som siktar mot ett mera decentraUserat samhälle. Och den satsning som skall ske på storstadsalternativ och tUlväxtorter inom regionalpolitikens ram är också åtgärder som syftar I samma riktning.

Jag ställer frågan: Vad är det man vill ytterligare i centerpartiet? Är det så — vUket jag hoppas — att ni nu är beredda att säga till jordbrukets ekonomiska organisationer, som i stor utsträckning har koncentrerat sin kontorsverksamhet tiU storstäderna, att ni skall i regionalpoUtikens namn nu följa det exempel som staten har givit i och med utflyttningen av statUga verk? Om vi kan få stöd från centerpartiet på den punkten, så är jag helt övertygad om att vi ställer upp eniga från socialdemokratiskt håU.

Det finns många framstående centerpartister och foUcpartister som medverkar i en koncentration både när det gäller jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och skogsägarrörelsen inom de oUka länen. Man bUdar storfusioner av typen NNP, Norrskog och vad de nu heter. Där har man insett stordriftens fördelar, och det är möjligt att man har rätt på den punkten. Men vad man där strider för på det lokala planet innebär en mycket stark koncentration av den rörelse som mittenpartierna i stort

sett har politisk kontroll över. Och då stäUer jag frågan; Menar man med "ett så långt möjligt decentraUserat samhälle" att man viU slå sönder även de fusioner som man har byggt upp inom jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse och skogsägarrörelsen, så att man även där genomför en decentralisering? Jag tror att centerpartiet har all anledning att fundera litet mer på dessa frågor, innan man avger de stolta parollerna om att man vill arbeta för ett mera decentraUserat samhälle. Det gör man nämligen inte nu i sin praktiska gärning i de regioner som är drabbade av utflyttning.

Vad storstadskoncentrationen beträffar var herr Stridsman mne på den frågan, och man kan möjligen hitta ett ytterUgare uppslag där i centerpartireservationen 7, som herr Stridsman även kommenterade. Där kräver man ett differentierat flyttningsstöd vilket skulle betyda att inget eller i varje fall ett mycket ringa flyttningsstöd skulle utgå tUl den arbetskraft som flyttar tiU storstäderna. MeUanskiUnaden skulle betalas av arbetsgivarna. 1 konsekvens härmed skulle tiU områden utanför storstadsregionerna utgå ett avsevärt högre flyttningsstöd. Jag viU där erinra om att flyttningsstödet är tiU för att kompensera de flyttande för ökade utgifter i samband med flyttningen. Det finns säkert arbetslösa som viU flytta tUl en storstad och som kanske inte kan få något arbete på annat håll. Dessa människor skulle aUtså enligt centerpartiet vara beroende av arbetsgivarnas välvilja när det gäller kompensation för de ökade utgifterna i samband med flyttningen. Jag tycker att det förslaget är mycket illa genomtänkt. 1 praktiken skuUe det nämligen betyda att den som avser att flytta tUl en storstad och kommer tUl länsarbetsnämnden och viU ha flyttningsstöd skuUe få svaret; Vi betalar inte ut någonting, därför att du flyttar tUl Stockholm, Malmö eller Göteborg. Du får gå tUl din arbetsgivare och ta upp ett resonemang med honom, om han är vUlig att betala ut detta stöd. Med en sådan politik tror jag att man skulle medverka tUl att skapa ekonomiska klasskiUnader bland de arbetssökande här i landet. Jag är också ganska övertygad om att det är olämpligt att använda flyttningsbidragen som ett instrument för att lätta trycket på storstäderna. Med ett rikUgt tUltaget flyttningsstöd tUl andra delar av landet riskerar man också att stimulera människorna att konkurrera om de få arbetstUlfäUen vi har bl. a. i det allmänna stödområdet.

I reservationen 14 vill man utsträcka flyttningsstödet för kvaUficerad arbetskraft även tUl andra kategorier som flyttar till företag inom stödområdet. Inte heller detta är en realistisk linje, tror jag; det skulle kunna innebära - jag poängterar att det skulle kunna innebära — att vi importerade arbetslöshet tiU det aUmänna stödområdet. Vi har i regel gott om arbetskraft, vi har möjligheter att utbUda denna arbetskraft via AMS, och det är i första hand dessa arbetskraftsreserver vi vUl sätta in när vi får nya företag tUl stödområdet.

Herr Stridsman talade länge och väl om Norrlands problem. Han Uksom Jan-Ivan NUsson i Tvärålund underströk mycket kraftigt att vi måste öka prioriteringen tiU det allmänna stödområdet. Det finns en grupp centerpartister - de är tio stycken - som stäUt sig bakom en motion i vilken man kräver att riksdagen nu skall uttala sig för att den

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

nuvarande metoden med särskUda stödområden slopas och ersätts med regionalpoUtiska målsättningsprinciper. Man vill alltså gå mycket hastigt fram för att slopa det aUmänna stödområdet, och man har så brått att man vUl att årets riksdag skaU uttala sig i den riktningen. Den andra och

Regional utveckling stora gruppen av centerpartister företräder meningen att prioriteringen tiU det aUmänna stödområdet bör ökas. Jag tycker att man inom centerpartiet skall göra upp hur man vill ha det på den här punkten. Personligen tror jag att vi behöver stödområdesindelningen ett bra tag framåt. Hur det blir i framtiden får vi ju ändå möjligheter att ta stäUning tiU senare.

Det var inte meningen att jag skulle tala om den reservation som rör Vindelälven; den kommer nämUgen en annan talare från vårt håU att beröra. Men Jan-Ivan NUsson i Tvärålund ställde en direkt fråga och kopplade därvid samman Vindelälven och Stekenjokk. När det gäller Vindelälven vUl jag erinra om — jag vill bara i korthet nämna detta för att mte beta av fältet för den talare som skall behandla detta avsnitt — att den statliga turistutredningen med förtur skall framlägga förslag om en utbyggnad av turismen och friluftsUvet i detta område. När det gäller Stekenjokk å andra sidan fortgår ju undersökningarna där uppe. Men jag skaU lova Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund att om han kan garantera att centerpartiets hela riksdagsgrupp ställer sig bakom en utbyggnad av Vindelälven, så skaU jag för min del väcka en motion i den frågan. Jag har aUtld haft uppfattningen att man borde ha byggt ut Vindelälven, med hänsyn tiU det tillskott av arbetstiUfäUen som man på det sättet skulle ha fått. Litet mer parentetiskt kan jag även nämna att centerpartiet får möjligheter att stödja förslaget om en utbyggnad av Ritsem. Problemen i det området är i stort sett desamma som i Vindelälvsområdet; nu har man innan riksdagen fattar beslut i fråga om Ritsem chansen att ställa upp bakom förslaget om en utbyggnad och på det sättet skapa de nya sysselsättningstillfällen som utan tvivel behövs även i denna del av norra Sverige.

I reservationen 2 av herr Hallgren, vpk, kräver man en helt ny regionalpoUtik, baserad på en helt annan samhäUssyn än den som biandekonomin representerar. Vänsterpartiet kommunisterna vUl ge intryck av att vi lever i ett samhälle där monopolkapitalismen och marknadskrafterna fritt får grassera. Nu är det ju ändå inte på det sättet. Genom arbetsmarknadspoUtiken, den statliga näringspoUtiken, ATP-fonderna, lokaUseringspolitiken osv. har samhället gjort mycket starka inbrytningar i marknadsekonomin för att skapa större trygghet, inte minst i arbetsUvet. Fördelningsfrågorna har varit de centrala frågorna i vårt politiska handlande. Jag tycker att det är mycket märkligt att en länsplanerare som herr Svensson i Malmö inte har upptäckt detta utan, att döma av hans inlägg i denna debatt, går omkring med intrycket att vi lever i ett samhälle där marknadskrafterna får grassera som de vill. Han kasserar också i samma anförande aUa de instrument som vi använder i regionalpoUtiken. Jag tror att vi behöver de instrumenten och att de bör byggas ut, om vi skall komma till rätta med den regionala obalans som utan tvivel råder i landet.

86 Herr talman! Slutligen några ord om reservationen 15 som rör

glesbygdsfrågorna. Jag hyser stor beundran för de glesbygdskonsulenter och alla andra som skött denna verksamhet under några år. De har nämUgen under hela den tid som de sysslat med de svåra glesbygdsfrågorna vidtagit konkreta försöksåtgärder ute i kommunerna. Glesbygdsverksamheten spänner för närvarande över ett mycket stort fält. Praktiska försök pågår när det gäUer varudistribution, när det gäUer vård och service, när det gäller kommunikationer i glesbygderna och när det gäUer sysselsättningsåtgärder som skall sättas in i oUka delar av glesbygderna. Man har tagit ut några kommunblock i viUca man tänker göra en sysselsättningsplanering. Det har överlämnats tiU företagarföreningarna att skaffa fram arbetsobjekt för befolkningen i glesbygderna, och detta har i mycket stor utsträckning lyckats.

Det görs vidare mycket uppmärksammade experiment med lekskoleverksamhet och med vissa typer av kulturell verksamhet i glesbygdskommunerna.

Glesbygdsutredningen räknar med att kunna framlägga sitt förslag i år. Utredningen vUl inte ha några tilläggsdirektiv. Detta skulle uppenbarligen försena utredningens arbete. Man vill heller inte för närvarande göra några utvärderingar av detta arbete, eftersom även det skulle försena framläggandet av förslaget.

Vi kommer alltså att få ta ställning tiU utredningens förslag och till resultatet av den praktiska verksamhet som nu pågår i glesbygderna. Jag tror att det är riktigt att vi avvaktar det förslag som utredningen i år kommer att framlägga, utan att ge utredningen några tUläggsdirektiv eller uppdrag att utvärdera sin verksamhet.

Ja, herr talman, andra talare från vårt håU kommer att beröra de frågor som jag inte har hunnit gå in på. Jag nöjer mig nu med att yrka bifall tiU utskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund visar faktiskt här samma passivitet som jag nämnde att utskottsmajoriteten har visat i inrikesutskottets betänkande.

Frågan är, herr NUsson, hur man vill tyda den debatt som här har förts, speciellt från centerhåU. Herr Nilsson säger att det inte finns någonting av förnyelsens vind utan bara gamla bekanta. Men det här är ju livsviktiga frågor, där det gäller att ta ställning tUl hur framtidsutveck-Ungen skaU se ut. Jag kan försäkra herr Nilsson att så länge vi inte har fått besked på dessa frågor, t. ex. när det gäller målsättningen för regionalpoUtiken, kommer vi också att ta upp dem i riksdagen.

Herr Nilsson viUe veta vad vi menar med ett så långt möjligt decentraliserat samhäUe. Låt mig svara att vi menar att man skall trygga en angiven, viss regional balans i fråga om ekonomisk, social och kultureU standard. Sedan säger herr Nilsson att vi vill slå sönder aUting. Det vUl vi inte. Läs motionen 1114, där vi säger: "Den möjUga decentraUseringsgra-den i samhällsstrukturen måste givetvis avgöras i avvägning mot ekonomiska krav. Från såväl samhällsekonomiska som företagsekonomiska synpunkter är viss grad av koncentration i näringsUvs- och bebyggelsestrukturen nödvändig."

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Det är självklara saker. Men en vUjeinriktning från vår sida är ett decentraliserat samhälle. Det innebär dock inte att vi slår sönder allting.

Det var intressant att herr NUsson tog upp vår reservation nr 7. Han fann i den uppslag som han tyckte var rätt tacknämliga, nämUgen när det gäller flyttningen. Han sade dock att vår reservation och vårt uppslag var Ula genomtänkta. Jag tycker att vi då befinner oss i samma båt som den kommande landshövdingen i Västernorrlands län, LO;s andre vice ordförande, Kurt Nordgren.

Om vi över huvud taget skaU kunna stoppa expansionen i storstäderna, måste arbetsgivarna ta på sig flyttningskostnaderna. Om vi finge en målsättning, herr NUsson, då kunde vi också slopa stödområdesgränserna. Det finns ingen konflikt i de motioner som vi från centern har väckt.

Herr RIMÅS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund tyckte att det var ett egendomUgt utslag av närdemokrati att mittenpartierna viU att staten skall bestämma vilka orter som skaU utvecklas tUl stödjepunkter. Han menade vidare att det hela skulle fördröjas och att vi riskerar att nästa år inte få fram det förslag som vi räknar med skall komma då.

Jag vUl helt kort påpeka att vi i reservationen 4 klart och tydUgt har sagt ut: "De kommunala serviceorterna bör utvecklas enligt en länskom-munal utvecklingsplanerlng." Det betyder att Länsprogram 1970, som länsstyrelserna nu håller på med, skaU kunna ta upp dessa frågor och komma med förslag.

Beträffande tidsplaneringen har vi sagt att eftersom arbetet med Länsprogram 1970 nu pågår, bör detta beaktas i den redovisning som föreläggs 1972 års riksdag. Det är inte aUs någon omöjlighet enUgt vår mening.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund tyckte att jag upprepat gamla kända argument. Det är det också — för vår del i varje fall; vi har ju fört vår poUtik konsekvent i många, många år.

Herr Nilsson påpekade vidare att vi gjorde upp en önskeUsta, som den nye landshövdingen i Västernorrland nu också appeUerar tUl. Den skulle emeUertid inte vara realistisk. Det är ju fråga om vart huvuddelen av strömmen av samhällsresurser går. Den går nu till koncentrationsregionerna. Har hert Nilsson upptäckt den motsättning som finns inte sällan å ena sidan mellan socialdemokratiska kommunalmän och landstingsmän och å den andra sidan mellan statUga beslut och dirigeringen av samhäUsresurser?

Det är en ganska typisk och karakteristisk skillnad i hur vi och socialdemokraterna ser på utflyttningen av statUga verk. I den frågan, Uksom i annan lokaliseringspolitik, viU vi flytta ut arbetstiUfäUena och Inte människorna. I Stockholm har vi en arbetsmarknad som är differentierad på ett helt annat sätt än någon annanstans i detta land, och genom att föra en riktig företagspolitik och personalpolitik torde man i huvudsak slippa att flytta människor som inte vUl flytta.

Beträffande decentraUseringen över hela fältet viU jag säga att det är

naturligt att decentraUseringen omfattar statlig, kooperativ och privat företagsamhet; detta gäller naturligtvis också såväl producentkooperation som konsumentkooperation och t. ex. LKAB:s huvudkontor, som vi i många år har haft förslag om flyttning av. Herr Nilssons i Östersund argumentering här visar att han inte har tänkt igenom problemet. En decentralisering betyder ju inte att man skaU slå sönder effektiva företag. På grund av att tekniken i vissa faU leder tUl koncentration, på grund av tekniska och andra skäl behöver man särskUt uppmärksamma utflyttningen av verksamheter av oUka slag. Man bör sprida näringsUvet i stället för att koncentrera människorna tUl vissa platser.

Vad gäller Vindelälven ställde jag frågan till herr NUsson i Östersund om hans mening beträffande samhällets ansvar i faUen Stekenjokk och Vindelälven. Där finns en motsättning, t. ex. mellan statsminister Palmes och industriminister Wickmans uppfattningar. Olof Palme uttalade, när han strax före valet besökte Stekenjokk — och högg i sten, som vi vet — att det inte fanns skäl att vidta särskUda åtgärder med hänsyn tiU det fattade riksdagsbeslutet. Krister Wickman däremot sade tiU mig att samhäUet skall ha samma ansvar i fallet Vindelälven som i fallet Stekenjokk. På vilken sida ställer sig herr Nilsson i Östersund? Är det inte så, herr NUsson, att en regering bör ta hänsyn till rUcsdagsuttalanden och beslut som riksdagen fattar?

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr SVENSSON i Malmö (vpk)kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vad herr Birger Nilsson upptäcker när han läser länsplanen, men jag upptäcker åtminstone att det för 120—130 kommunblock är förutsett en utveckling i riktning mot avfolkning. Herr NUsson lär mte heller kunna förneka att det län som han representerar är speciellt IUa utsatt i denna länsplan. Där förutses en särskUt stark avfolkning — i den länsplan som herr NUsson har så stort förtroende för.

Herr NUsson lär heller inte kunna förneka att det överallt i alla officiella texter kring länsplaneringen talas om att grundvalen för den StatUga regionpoUtiken och den statliga planeringen skaU vara, som det heter, näringslivets spontana utveckUng. Inte heUer torde han förneka att paralleUpropositionen tiU 1964 års lokaliseringsproposition, arbetsmarknadspropositionen av år 1965, uttryckligen lägger tonvikten vid rörUghetsfrämjande åtgärder. Vad är detta annat än en eftergift åt arbetsmarknadskrafterna, åt den kapitaUstiska koncentration som vi har? Detta betyder naturligtvis inte att man skall förkasta eller anse som värdelös varje socialpolitisk åtgärd från statens sida som avser att bemästra svårigheter som uppkommer i samband med rörligheten på arbetsmarknaden, men man skall inte ha illusionen att det är någonting annat än storkapitalet som behärskar denna utveckUng och som anger tonen för regionpolitikens grundvalar.

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Centerpartiet gör gällande att det mer än socialdemokraterna driver på regionalpoUtiken. Jag viU då stäUa en motfråga; Accepterar ni den tidtabeU som länsstyrelserna och planeringsråden med lokal förankring följer när de utarbetar Länsprogram 1970? Programmen

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

för de oUka regionerna skall sedan sammanstäUas, och förslag skaU läggas fram för nästa års riksdag. Då kan vi förmodUgen på ett klarare sätt utforma målsättningen med ledning av den kommunala förankring som man skaffat sig i arbetet. Om ni accepterar denna tidtabell bör icke Regional utveckling riksdagen nu göra något uttalande om målsättningen och principerna, utan då får vi diskutera de sakerna senare, då materialet föreligger.

Vad beträffar uttalandet från centerpartigruppen om stödområdesgränserna vill jag påpeka att det är ett faktum att man i motionen kräver att årets riksdag skall göra ett klart uttalande om att gränserna för stödområdet skall slopas. Det finns tydligen en motsättning inom centerpartiet i fråga om detta.

Herr Jan-Ivan NUsson svarade inte på min fråga, om han var beredd att stäUa sig bakom en ny framställning om en utbyggnad av Vindelälven. Jag tycker för övrigt att herr Jan-Ivan Nilsson bör vara litet försiktig i sina uttalanden på den här punkten, eftersom han lyckats ha två uppfattningar i denna fråga. Han är på så sätt helgarderad. Det skulle vara intressant att veta om han är beredd att vidhåUa den senaste ståndpunkten, att Vindelälven skall byggas ut, om en framstäUning därom skulle komma och hur han ställer sig tUl utbyggnaden av Kaitum.

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad över att herr NUsson i Östersund tycks ha uppfattat vad vi menar med ett decentraliserat samhälle. Men det fanns ännu kvar en del frågetecken, och jag skall försöka att förklara hur det ligger till.

Herr NUsson frågar först om vi vill göra gällande att det är centerpartiet som driver på målsättningen och om vi vUl acceptera att vänta med diskussionen tUls Länsprogram 1970 redovisas för riksdagen.

Dessa två frågor om målsättningen för regionalpolitiken och om Länsprogram 1970 har givetvis ett samband, men sambandet är inte sådant att det uppstår en konflikt vid vårt ställningstagande här i riksdagen. Vi kan gott invänta att Länsprogram 1970 leder till ett slutUgt förslag här i riksdagen kanske våren 1973, Men riksdagen kan redan nu ge en viljeyttring när det gäller regionalpolitiken. Vi måste knyta an regionalpolitiken till en befolkningsmässig målsättning. Tänk bara på det exempel jag gav från mitt eget hemlän — vad vet vi där om förutsättningarna så länge vi saknar den här målsättningen?

I mitt tidigare anförande hann jag inte med att förklara varför motionärer från centerpartiet tagit upp frågan om slopandet av stödområdesgränserna. Det finns ingen konfUkt på den punkten. Så fort vi får en målsättning för regionalpolitiken på en befolkningsmässig grund, herr NUsson, behöver vi inga stödområdesgränser. Då har vi ju en för hela landet angiven målsättning. När vi har fått den är det bara att följa den och använda de medel som står tUl förfogande precis som man gör inom stödområdesgränserna i dag. Så enkel är den problematiken.

Jag vill tUl slut upprepa min fråga till herr NUsson i Östersund som gäller flyttningskostnaderna och som han inte har besvarat. Hur viU han kommentera att Kurt Nordgren är inne på exakt samma tankegångar som vi inom centerpartiet? Kan jag få en kommentar tiU det? Jag har ingen ytterUgare repliktid kvar men herr NUsson i Östersund har det.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr NUsson i Östersund är verkligen den borne centraUsten, Han anser inte att ett parti får uttala sig om utformningen av en poUtik i riksdagen, t, ex, regionpolitik och arbetsmarknadspolitUc, Jag kan ta andra exempel inom inrikesministerns område som bostadspoUtiken och invandringspolitiken. Alla dessa frågor uttalar vi oss om här i riksdagen, men i detta fall litar herr Nilsson i Östersund på den kungliga administrationen. Han anser att vi inte skaU göra några uttalanden. Det säger åtskilligt om den centraUsm som jag tror fjärmar parti och regering från de enkla medborgama ute i samhället.

När det sedan gäller Vindelälven och mina ståndpunkter i den frågan fortsätter herr NUsson i Östersund med ett förtal som har pågått i många år nu. Mig veterligen var jag, när vi diskuterade den frågan i riksdagen, den ende som sade att om det funnes ett förslag om en utbyggnad så skulle jag rösta för en sådan. Varför lade inte regeringen eller någon socialdemokrat fram ett sådant förslag? Herr Nordgren kan intyga att jag själv var med om att skriva det enhälUga utskottsutlåtandet som riksdagen antog. Jag tycker att herr NUsson I Östersund och andra socialdemokrater skall sluta med detta förtal. Det gör faktiskt inte saken bättre för er.

Jag är van vid att löften hålls. Man brukar också kunna Uta på att regeringen följer det beslut som riksdagen har fattat, men i fråga om Vindelälven har statsministern sagt att det inte finns anledning att följa riksdagens uttalande av år 1967.

När det sedan gäller hur jag skall rösta i Ritsem- och Kaitumfrågorna kan jag upplysa herr Nilsson i Östersund om att jag har varit med om att skriva under vår partimotion. Frågan skaU väl så småningom komma tUl riksdagen, och den dagen får herr Nilsson se hur jag kommer att rösta.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Östersund (s) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först rätta tUl en felsägning. I min senaste replUc sade jag Kaitum men menade Ritsem.

Herr Stridsman talar om önskemålet av en befolkningspoUtisk målsättning. Det önskemålet skaU uttalas av riksdagen såvitt jag förstår. Enligt min mening är det ganska meningslöst att faststäUa befolknings-poUtiska målsättningar om man inte kan garantera människorna arbete och trygghet i de regioner där de bor. Jag ser det personUgen så att det är väl ändå ingen önskan att det bor många människor i en region om vi mte där kan skaffa arbete åt dem. Dessa strävanden måste väl ändå löpa parallellt — som sker i Länsprogram 70 och i Länsplanering 67 — så att man arbetar med preliminära befolkningsmålsättningar för regionerna och samtidigt undersöker om det finns möjligheter att inom regionen skaffa arbete åt de människor som vi vUl skall bo där. Jag tror att det är på det sättet man måste arbeta med dessa frågor för att kunna finna reaUstiska lösningar. Visst får vi göra uttalanden här i riksdagen. Det är fuUkomUgt klart. Men vi tycker på vårt håll att det är en överloppsgärning att göra uttalanden av den typen när vi ändå får ta ställning tiU dessa frågor vid nästa års riksdag.

När man sedan åberopar Kurt Nordgren och LO när det gäller

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

flyttningsbidragen så vUl jag på den punkten säga att visst kan vi väl så småningom ta upp en generell diskussion om vem som skall betala flyttningskostnaderna, men att i dagens läge genomföra en reform som skulle innebära att vissa människor skuUe bU utan flyttningsbidrag och Regional utveckling andra skuUe få ett högre bidrag beroende på vart de flyttar, det tycker jag ändå är ett mycket iUa genomtänkt förslag.

Sedan viU jag bara helt kort säga tiU Jan-Ivan NUsson när det gäller Vindelälven att det voterades ändå i denna fråga 1967. Jag har skaffat plåtarna från den voteringen. Där röstade Jan-Ivan NUsson emot en utbyggnad. Han hade chansen att redan då ha en annan inställning i denna fråga.

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Jag skall här inte gå in på det principiella resonemanget i stort om lokaliseringspolitiken utan min uppgift skulle vara att helt kort försöka redogöra för ett par mera avgränsade frågor som har blivit föremål för två reservationer, nr 10 och 11.

I reservationen 10, som grundar sig på motion nr 1105, föreslås att Avesta och Ludvika planeringsregioner, dvs. de delar av Kopparbergs län som ligger utanför det allmänna stödområdet, skall införlivas med detsamma. Som skäl härför åberopar man att dessa regioner haft en negativ befolkningsutveckling, som i sin tur haft sin grund i den industriella strukturen i området. Om man kom med i stödområdet, menar man, skulle möjligheterna att få ett mera differentierat och därmed mindre konjunkturkänsligt näringsUv öka. Man uttrycker också uppfattningen att eftersom den övriga delen av länet tillhör stödområdet bör även de här berörda regionerna föras dit så att länet blir en sammanhållen regionalpoUtisk enhet.

Då vUl jag först erinra om att så sent som förra året, när riksdagen behandlade proposition nr 75 om lokaUseringspoUtiken, beslöts att det allmänna stödområdet får innefatta det tidigare norra stödområdet utökat med i Värmlands län tre kommunblock och i Kopparbergs län Falu, Borlänge, Mockfjärds och Säters kommunblock. Det var aUtså inte mindre än fyra block i det länet som så sent som för ett år sedan tillfördes stödområdet.

Även förra året hade riksdagen att i det sammanhanget ta ställning tUl det yrkande som i dag har aktuaUserats. Vid det tiUfället avslogs yrkandet med hänvisning till den flexibla tiUämpnlng av stödet som gällt och tlU departementschefens uttalande att möjligheten bör alUjämt finnas att ge stöd i de orter utanför det allmänna stödområdet där särskUda svårigheter uppstår och att behovet av punktinsatser föreslås bedömas efter samma grunder och med samma förutsättningar som hittiUs.

Departementschefen framhöU vidare att just i gränsområdena finns det skäl att tiUämpa stödbestämmelserna på ett smidigt sätt. Nämnas kan att dessa möjligheter att tUlämpa stödbestämmelserna har medfört att av det lokaUseringsstöd som beviljades under den femårsperiod som avslutades med budgetåret 1969/70 utgick ca 30 procent tUl områden utanför stödområdet och då tUl sådana som haft liknande problem som stödområdet. Av dessa 30 procent gick hälften tiU de delar inom

Kopparbergs, Värmlands och Gävleborgs län som gränsar tiU stödområdet.

Motivet tUl att man ansett sig böra vara försiktig med att utvidga stödområdet har varit att det inte bör omedelbart gränsa till de expansiva områdena i mellersta Sverige. Dessutom har man pekat på de konsekvenserna att ju mer man vidgar området, desto mindre blir möjligheterna att lokalisera industrier tUl just de orter där de allra bäst behövs.

Utskottets majoritet har vid behandUngen av denna fråga stannat vid samma bedömning som statsutskottet gjorde i fjol, nämligen att det inte finns bärande skäl för att ändra stödområdesgränsen. I och för sig talar inte heller administrativa skäl för att stödområdesgränsen bör samman-faUa med länsgränsen. Vi har vidare ansett att det fortfarande finns anledning att hävda att de svårigheter som kan uppkomma i ett område just på grund av att det ligger på gränsen tUl stödområdet inte kan lösas generellt genom att man geografiskt flyttar både gräns och problem. Utskottsmajoriteten anser fortfarande att den flexibla tiUämpning som gäller är den bästa lösningen, och därför har vi inte heller funnit anledning att tiUstyrka att riksdagen tar några initiativ i detta avseende.

Nästa reservation har nr 11, och den grundar sig på motionerna 1126 och 1134. De handlar om situationen i Vindelådalen, som redan varit uppe i denna debatt. I den första av de båda motionerna yrkas att arbetsmarknadsstyrelsen med förtur får sätta i gång en snabb utbyggnad av vägen längs Vindelälvens dalgång och att AMS får i uppdrag att projektera upprustning och uppbyggnad av bostäder, som för närvarande mte utnyttias, för uthyrning tUl turister.

I den andra motionen tar man främst upp behovet av sysselsättningsskapande åtgärder. Man vUl ha lokaUsering av industri tiU dalen. Man talar om glesbygdsutredningens försöksverksamhet med att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för lokalt bunden arbetskraft, och man menar att en sådan försöksverksamhet lämpligen kunde förläggas tUl Vindelådalen. Man tar också i den senare motionen upp väg nr 363 och betonar dess betydelse både för näringsliv och för turism.

När utskottet behandlat motionerna i fråga har det skett — det vill jag understryka — i starkt medvetande om de svårigheter med sysselsättningen som finns både i Vindelådalen och i andra delar av Västerbottens inland. Jag kan försäkra att det inte har funnits någon negativ inställning tiU att finna åtgärder som kan leda tiU att man förbättrar sysselsättningen i Vindelådalen. Svårigheten ligger ju i att kunna intressera reaUstiska och bärkraftiga företag att förlägga sin verksamhet dit. Och det finns enUgt utskottsmajoritetens mening ingen som helst anledning att misstänka att de myndigheter som är berörda inte skulle ha ambitionen — och även skulle försöka förverkUga ambitionen — att skapa och få dit sysselsättningsobjekt.

Beträffande vägarbetena i det här området kan sägas att det på ett begränsat avsnitt av den aktuella vägen pågår en viss upprustning.

Här har tidigare i dag i debatten talats om pågående utredningar, som kan väntas avge förslag vilka snabbt skulle kunna förverkligas. Sålunda väntas de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden snart lägga fram ett program för vägarna. Som påpekats i utskottets

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76 betänkande har utredningen ett särskUt uppdrag att utarbeta ett program

Onsdagen den 5 maj 1971

för turism- och friluftsliv inom Vindelälvsområdet, och utskottet har gjort sig underrättat om att utredningen inom de aUra närmaste veckorna kommer att lägga fram ett paket med förslag till åtgärder som snart skall Regional utveckling kunna skapa sysselsättning i området. Enligt utredningens planer kommer senare att presenteras ett mera långsiktigt förslag, och vi har just inhämtat upplysning om att ett program för Vindelälvsområdets utnyttjande turistiskt är att vänta på nyåret 1972. Man räknar med att det material som arbetas fram till grund för den här utredningens ställningstagande skall kunna utnyttias även vid planeringen av insatser som berör andra näringar än turismen. Det finns alltså, vill jag betona, en hel rad saker i gång för det här specieUa området.

Sedan måste man naturligtvis även i det här sammanhanget, liksom det har gjorts i flera andra, peka på den mera övergripande kartläggning av problem som pågår inom aUa länsstyrelser i och med arbetet med Länsprogram 1970, som just är inriktat på sysselsättningspolitiska åtgärder men även, som det heter, "andra åtgärder för att trygga goda levnadsbetingelser i sådana områden där den spontana utvecklingen är svag och de nuvarande lokaliseringspolitiska medlen har ringa effekt".

Med hänsyn tUl att hithörande frågor för närvarande är under utredning och förslag ganska snart kommer att presenteras och med hänsyn till de så sent som förra året beslutade lokaliseringspoUtiska stödformerna har utskottets majoritet inte funnit att det finns anledning för riksdagen att just nu ta några nya initiativ när det gäller det här speciella området och i den här frågan.

Herr talman! Jag ber med vad jag här anfört att få yrka bifall tiU utskottets hemställan på samtliga punkter.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr inrikesministern HOLMQVIST, som meddelat, att han i samband med behandlingen av detta ärende ämnade besvara dels fru Marklunds (vpk) den 18 mars framställda interpeUation, nr 81, om förstärkta regionalpolitiska åtgärder i Norrbottens län, dels herr Gustavssons i Alvesta (c) den 24 mars framställda interpeUation, nr 90, angående omprövning av regionalpolitiken, dels ock herr Nilssons i Agnas (m) den 16 aprU framställda interpeUation, nr 107, om sysselsättningsstöd tiU etablering vid gräns för stödområde, erhöU ordet och anförde:

Herr talman! Jag har begärt ordet för att svara på tre interpellationer med regionalpoUtisk anknytning, men innan jag går In på det vill jag kort redovisa de resultat vi har nått med de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna sedan den 1 juU i fjol, då de nya stödformerna kom tiU. I statsverkspropositionen har redovisats resultaten för den gångna femårsperioden, men det kan ju ha ett intresse att se vad vi uppnått under den relativt korta tid som den nya ordningen har tillämpats.

Jag vill konstatera att vi har kunnat se en relativt positiv utveckling. LokaUseringsstöd har beviljats 198 företag med sammanlagt 293 miljoner kronor. Därav har 40 miljoner kronor utgått i bidrag och 253 miljoner i

lokaUseringslån. Det totala investeringsbelopp som har åstadkommits genom att företagen också har skjutit tUl medel har uppgått tUl 669 miljoner kronor. Av de 198 företagen ligger 161 inom stödområdet. Det beräknades att det sysselsättningstUlskott som vi skaU erhålla genom denna satsning uppgår tiU 3 300 årsarbeten, därav 2 400 inom stödområdet. Hela 98 procent av bidragen och 78 procent av lånen faller på företag inom stödområdet. Jag kan också nämna att 45 procent av bidragsbeloppet gick tUl det inre stödområdet och 24 procent av lånebeloppet.

Det kan också finnas anledning nämna de nya särskUda stödformer som införts. 17 företag har fått lånegaranti för rörelsekapital. Det rör sig om fyra miljoner kronor. 19 företag har fått ersättning för flyttning av maskiner i samband med etablering. Kostnaderna uppgår tUl 2,3 miljoner kronor.

Låt mig också nämna några siffror beträffande det särskUda sysselsättningsstöd som gäller för det inre stödområdet. Fram tiU april i år har 102 företag fått stöd med nära 3,5 miljoner kronor. Det avser den ökning av personalen som skett inom företag mom det inre stödområdet under 1970. Det är således en faktisk ökning av antalet anställda i företagen. Detta motsvarar en ökning med 694 årsarbetare.

Jag kan tiUägga att det fortfarande fmns 55 ansökningar som ännu inte är behandlade. Därför kan man ha anledning att anta att vi kom ganska nära verkligheten när vi beräknade, att detta stöd skulle utgå till ungefär 1 000 anställda och att det skulle kosta sammanlagt 5 miljoner kronor. Det bUr sannolikt däromkring som resultatet slutligen kommer att ligga.

Hur har den ökade sysselsättningen fördelats på de olika länen? Vi finner att det i Kopparbergs län tUlkommit 64 årsarbetskrafter, i Gävleborg 48, i Västernorrland 85, i Jämtland 160, i Västerbotten 180 och i Norrbotten 158.

När jag lyssnat till denna debatt har jag förvånat mig över hur man — kanske särskilt från centerpartiets men också från folkpartiets sida — gjort stor sak av de reservationer som man fogat tUl detta betänkande. Jag skulle gärna se att om man nu vill något helt annorlunda än vad utskottsmajoriteten och regeringen viU, att man också gett ett klarare besked om vad man egentligen vill åstadkomma. Vad är det för medel utöver dem som statsmakterna redan har beslutat om som skulle ge oss underlag för en regionalpolitik som i det praktiska livet på något mera väsentligt sätt skiljer sig från den politik som vi nu för?

Man skulle naturligtvis kunna inrätta vår ekonomi och vår sociala politik på ett sådant sätt att vi skulle kunna reaUsera nästan vilka mål som helst som vi stäUer upp för låt säga Norrland eller för skogslänen, men det skulle förutsätta en mycket stark dUigering av investeringar och produktion. Därför är det helt lättsinnigt, tycker jag, när man talar om att skriva in en målsättning, om man inte då också förenar detta med någon form av styrmedel eUer någon form av lockmedel som skulle kunna ge dessa resultat. Det tycks som om de borgerUga partierna drar sig för att dra ut konsekvenserna av vad man säger.

Det kanske bäst kommer tiU uttryck när man ser kommentaren till

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

den kommunistiska motionen där det krävs en ny regionalpolitik. I den motionen krävs faktiskt en hel del maktmedel som skulle bli nödvändiga att tUlgripa om vi skulle kunna föra en helt annorlunda regionalpoUtik än den vi för närvarande för. Detta avfärdar de borgerliga ledamöterna med att säga att det då skulle bli tal om en statlig detaljstyrning av alla investeringar i näringslivet, och det vill man inte vara med om — en sådan poUtik kan inte förenas med den sociala marknadsekonomin, som måste gälla för näringslivet.

När en sådan deklaration görs frågar man sig naturligtvis vUka andra medel man skuUe kunna använda; om man inte skaU styra, vad skall man då göra i stället? Jag är förvånad över att man försöker göra en så stor sak av reservationema och menar att man representerar ett helt annat tänkesätt, en helt annan viljeinriktning än den som regeringen och utskottsmajoriteten företräder. Man borde ha klargjort vad man syftade tiU.

Om oppositionen viU lägga en annan vikt på de regionalpoUtiska åtgärderna, exempelvis på hur man skaU handla i fråga om utvecklingen i storstäderna, borde man ha uttryckt det annorlunda. Men man viU egentligen liksom majoriteten bara dämpa utvecklingen i storstäderna. Ty man menar väl inte, när man talar om ett så långt möjligt decentraliserat samhälle, att man därmed också har sagt att nu skaU det definitivt sättas stopp för utvecklingen i Stockholms-, Göteborgs- eller Malmöregionen? Något sådant har man inte vågat uttala. Det gör man visserUgen här i talarstolen; herr Stridsman gjorde det vårdslöst och sade att "vi vUl sätta stopp", men man har inte i reservationerna vågat uttrycka den åsikten. Inte heller har man sagt vilka medel vi borde använda — totalförbud mot investeringar eller vad det nu skuUe vara som är annorlunda än det som vi har i dag.

Herr talman! Jag skall nöja mig med denna korta kommentar; jag antar att flera som kommer efter mig i talarstolen får anledning att polemisera mot en del av reservationerna. Jag övergår då tiU att ge svar på de interpellationer som är ställda.

Fru Marklund har frågat mig om jag vUl medverka tUl att statsmakterna tillmötesgår de norrbottniska länsplanerarnas krav på förstärkta regionalpolitiska åtgärder i länet och hur jag ser på idén att göra Norrbotten till en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid.

Båda de förslag som interpeUanten aktuaUserar i sin fråga har framförts i Länsprogram 1970 för Norrbottens län. Jag vUl erinra om att programmet nu föreligger endast i preUminärt skick och att remissbehandlingen ännu inte är avslutad. Avsikten är att detta program tiUsammans med liknande program från andra län skaU utgöra underlag för det landsomfattande regionala program som avses att föreläggas riksdagen under 1972. Jag är Inte beredd att ta ställning tUl förslag av den omfattning som berörs i InterpeUationen förrän en överblick över aUa länens förslag föreligger.

Självklart kan jag emeUertid vitsorda att behovet av regionalpoUtiska insatser i Norrbotten är stort, och våra ansträngningar att genom konkreta åtgärder förbättra situationen I länet skaU Inte minskas i

avvaktan på framläggandet av det regionalpolitiska handlingsprogrammet. Det är min övertygelse att vi, inte minst genom de nya medel som har tUlkommit i den regionala poUtiken — jag tänker då främst på transportstödet och sysselsättningsstödet — framöver skall kunna se betydligt större resultat av våra ansträngningar än som hittills varit fallet.

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig om regeringen är beredd att skyndsamt ompröva regionalpolitUcen i syfte att ge kommunblock och storkommuner, som har vikande sysselsättning och befolkningsutveckling, möjligheter till ett differentierat näringsUv, som kan utgöra grunden för en stabUiserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling.

Syftet med kommunindelningsreformen är som interpellanten påpekar att man genom att föra samman tätorter och landsbygdsområden bUdar kommunala enheter som så långt de regionala förhållandena medger kan få en mera stabiliserad utveckling än de tidigare mindre kommunerna.

Vid planeringen för landets indelning i kommunblock utgick man ifrån att varje block skulle ha ett visst minimiunderlag i befolkning. Detta innebar emellertid inte att de skilda kommunblocken garanterades ett framtida befolkningsunderlag som motsvarade detta minimital. Det förutsågs i planeringen att risk för en ogynnsam befolkningsutveckUng förelåg i många av kommunblocken. De stora avstånden i vissa delar av landet motiverade att man accepterade att vissa av de nybUdade kommunblocken hade ett svagt befolkningsunderlag.

I propositionen 185 år 1964 om den aktiva lokaliseringspolitiken uttalades att en lämplig framgångslinje var att välja orter för lokaliseringsstödet bland kommunblockscentra. Det framhöUs emellertid samtidigt att detta inte fick uppfattas så att varie centralort automatiskt kunde påräkna stödåtgärder. Tvärtom betonades nödvändigheten av att insatserna koncentrerades med hänsyn tiU de begränsade resurserna. Samhälleliga stödåtgärder för att få tUl stånd ny eller ökad industrieU verksamhet kunde komma i fråga bara på ett begränsat antal orter. Samma synsätt låg också tiU grund både för ställningstagandena tUl Länsplanering 1967, som enhälligt godtogs av 1969 års riksdag, och för måldiskussionen i propositionen 75 år 1970 om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten.

Det är riktigt som interpeUanten framhåller att det finns kommunblock med vikande utveckling i hela landet, alltså även utanför stödområdet. I södra Sverige blir emeUertid följderna av detta i aUmänhet mindre svåra, eftersom expanderande områden med tUlgång tUl service och sysselsättningsmöjligheter finns mom rimliga avstånd. De största problemen uppstår i de mera glest befolkade norra delarna av landet. Vid riksdagsbehandUngen förra året av förslaget om den fortsatta regionalpoUtiska stödverksamheten rådde enighet om att man i stödverksamheten skuUe prioritera dessa delar av landet. Det konstaterades också att kommunblock med negativ utveckling utanför stödområdet i allmänhet är väl belägna i förhållande tUl orter med sysselsättning och service som kan antas bestå på längre sikt. Som utgångspunkt för det regionalpolitiska handlandet i dessa delar av landet kunde man därför i huvudsak acceptera de prognoser som länsstyrelserna hade gjort och som byggde på

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

en framskrivning av de nuvarande utvecklingstendenserna. Det finns enligt min uppfattning inte anledning att nu ompröva dessa ställningstaganden.

Jag vUl emellertid erinra om att länsstyrelserna i arbetet med Regional utveckling Länsprogram 1970 mventerar vilka åtgärder som behöver vidtas för att lösa problem i olika kommunblock. Riksdagen får ta ställning till länsprogrammen bl. a. i anslutning till det regionalpolitiska handlingsprogram för hela landet som beräknas bU redovisat hösten 1972. Därvid kan givetvis aktualiseras åtgärder som kan påverka utveckUngen i positiv riktning i de skUda kommunblocken.

Herr talman! Herr NUsson i Agnas har frågat om jag vUl medverka till att en ny industri förlagd tiU kommun i Västerbotten erhåller sysselsättningsstöd med anledning av statsutskottets skrivning i sitt betänkande nr 103 år 1970 om att beakta svårigheter vid geografiska områdesavgräns-nlngar.

Vid avgränsningen av det inre stödområdet har framför allt fyra kriterier kommit tUl användning. För det första har det ansetts motiverat att områdets gräns inte dras alltför nära det aUmänna stödområdets södra gräns, vUket skuUe medföra en mycket skarp övergång mellan de delar av landet där lokaUseringspolitiskt stöd inte utgår och det inre stödområdet där speciella stimulansåtgärder behöver vidtas. För det andra har det varit nödvändigt att undanta det mera expansiva område som ligger omedelbart intUl Norrlandskusten. För det tredje har starka skäl talat för att gränsen för det Inre stödområdet bör följa kommunblockens gränser. Ett fjärde motiv har varit att gränsen bör göras så bestämd, att stödet utövar en verkligt stimulerande effekt på sysselsättningen inom det inre stödområdet. En flytande gräns skulle väsentUgt förringa denna effekt.

Beträffande kommunblocken vUl jag erinra om att det redan i 1964 års proposition om en aktiv lokaUseringspoUtik underströks, att kommunblocken utgjorde de minsta regionala enheter som lokaliseringsorganen borde arbeta med vid utredningar och bedömningar rörande behovet av lokaUseringspolitiska stödåtgärder. Utvecklingen under senare år har ytterligare understrukit kommunblockens betydelse inom den regionala politiken som minsta planeringsenheter och bärare av de lokala samhällsfunktionerna. I och med att de nya kommunerna färdigbildas framstår det som än mera motiverat att i detta sammanhang knyta till de enhetUga näringsgeografiska områden som kommunerna utgör.

Vid avgränsningen av det inre stödområdet har dessa synpunkter varit vägledande. SjälvfaUet har även det av interpeUanten åberopade utskottsutlåtandet beaktats i sammanhanget. Vid den avvägning som gjordes vid gränsdragningen i Västerbottens län befanns emellertid att syftet att skapa en effektiv servicestruktur kunde tillgodoses i samtUga faU utan att kommunblocksgränserna behövde frångås.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag viU först tacka Inrikesministern för svaret på min interpeUation.

Problemet med undersysselsättning är ju inte längre någonting exklusivt för Norrlandslänen. Så sent som i går hade inrikesministern

anledning att här i kammaren med ett antal interpellanter diskutera arbetslöshet och sysselsättningsskapande åtgärder i olika delar avlandet. Med tanke på det kan jag i och för sig förstå att inrikesministern inte nu vill ta ställning till förslag som rör enskilda län. Jag noterar också hans hänvisning tUl det landsomfattande regionala program som vi har att emotse nästa år. En riksplanering har ju för övrigt länge krävts från mitt partis sida, och vad som enligt vår mening skall ingå i en sådan planering har vi i olika sammanhang redovisat.

Som herr Svensson i Malmö nämnde i ett genmäle tidigare under debatten har vi väl inte någon större tro på att Länsprogram 1970 kan bUda utgångspunkt för en planering av det slag som vi avser, eftersom Länsprogram 1970 i så hög grad baseras på Länsplanering 1967 med dess enligt vår mening helt otillräckliga målsättning. Men det skall jag inte gå djupare in på nu.

Även om Länsprogram 1970 bara föreligger i preliminärt skick och fortfarande remissbehandlas, så är sannerligen problemställningarna i programmet för Norrbottens del allt annat än preliminära. Arbetslöshet och avfolkning har så länge varit reella företeelser i vårt län att vi nu kommit fram tUl ett läge där betydelsen i ordet katastrof inte ter sig ett enda dugg främmande.

Under de senaste fem åren har ca 22 000 människor flyttat från länet. Flyttningsförlusterna kan till allra största delen hänföras tiU åldrarna under 30 år. Förskjutningarna i åldersfördelningen har för länet lett till att antalet personer som är 45 år och äldre har ökat med mer än 10 000 mellan åren 1960 och 1969, samtidigt som antalet personer yngre än 45 år minskat med i runt tal 15 000. Trots att de flesta kommunblocken i länet har kunnat notera folkmängdsminskningar har överaUt antalet personer över 45 år ökat.

Även om Norrbottens län fortfarande uppvisar en åldersstruktur som är något ungdomligare än hela rikets är läget mycket alarmerande. Och då dessutom förändringen av denna struktur bara fortsätter att accelerera, så torde stå klart att det är fullt reaUstiskt att säga att en fortsättning av denna utveckling leder till katastrof.

Det är mot den bakgrunden som man i Länsprogram 1970 tar upp behovet av åtgärder som kan bidra till att lösa problemen. Det är naturligt att det närmast ställs krav om åtgärder som snabbt kan ge betydande sysselsättningseffekter, men det framhålls också att det i det längre tidsperspektivet krävs sådana insatser att lösningen av länets balansproblem inte framstår som ett ohållbart provisorium. Det har i något sammanhang från länets planeringsmyndigheter sagts att länet står inför en skUjeväg: nu krävs snabba och kraftiga åtgärder om inte utvecklingen skaU leda tUl att Norrbotten kommer i den situationen, då det inte längre är angeläget med nya industrietableringar, eftersom det inte finns arbetskraft till de befintliga Industrierna. Det står ju nu alldeles klart att länet inte tål att i ytterligare flera år avtappas på de mest produktiva åldersklasserna.

Det här är omständigheter som är väl kända. De har framförts och dryftats i åtskilliga års regionalpoUtiska debatter. Det fanns därför ingen anledning för mig eller någon annan att vänta annat än att inrikesminis-

Nr76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

tern i sitt svar skulle säga att han var överens med oss om behovet av ökade regionalpoUtiska insatser i Norrbotten. Men jag har i min interpeUation tagit upp förslag som jag finner värda att närmare granska. Den idé som jag därvid gått ut ifrån formuleras så här för Norrbottens del Regional utveckling i Länsprogram 1970: "Med tanke på betydelsen på sUct av att Norrbotten fungerar gentemot såväl riket som den enskUde individen vUl Länsstyrelsen/Planeringsrådet understryka betydelsen av att statsmakterna förstärker de regionalpoUtiska åtgärderna I länet. Norrbotten kan lämpUgen utgöra en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid."

Inrikesministern vUl, som sagt, mte ta ställning till dessa förslag. Men just när det gäller Norrbotten tycker jag nog att han skulle ha möjUghet att göra det dels med tanke på den utveckUng som jag kort redogjort för och som aUtså kräver snabba insatser, dels med tanke på Norrbottens särstäUning när det gäller statlig företagsamhet. Att ansluta sig tUl tanken om Norrbotten som en försöksregion för särskilda sysselsättningsmsatser borde därför inte vara svårt, och ännu mindre svårt borde det väl vara att åtminstone redovisa en uppfattning om detta förslag. Det transport- och sysselsättningsstöd som inrUcesministern hänvisar tUl förväntas visst ge resultat. Men situationen i Norrbotten kräver åtgärder av helt andra dimensioner än tidigare, och de måste dessutom få en helt ny principiell inriktning, som gör uppbyggnaden av nya statsägda Industrier till det väsentliga, samtidigt som man naturligtvis skall fortsätta att ge stöd tUl andra Industrier som förlägger sin verksamhet till länet. Behovet av styrning i det sammmanhanget har herr Svensson i Malmö varit mne på, och jag viU för min del bara betona att det inte också i fortsättningen får vara så att smulor av Investeringarna faller på Norrbottens del, medan andra delar av landet, där sysselsättningssltuationen inte är lika allvarlig, får de avgörande bitarna. Vi vUl, som mrikesministemnyss aUdeles riktigt konstaterade, ge staten helt andra befogenheter än den hittUls har haft eUer velat använda sig av, och jag noterar de borgerligas oroUga reservation på den punkten.

Detta att göra Norrbotten tiU en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats bör allvarligt ses som ett sätt att göra slut på arbetslösheten och maximalt ta tUl vara länets resurser. Med vetskap om opinionen bland Norrbottens befolkning och bland de kommunalpolitiker som nu är i färd med att avge yttranden till Länsprogram 1970 kan jag säga att vi i riksdagssammånhang får anledning att återkomma till de här frågorna. Men jag anser fortfarande att inrikesministern borde ha kunnat redovisa sin syn på dessa förslag.

Jag tror att det var herr Nilsson i Östersund som i den tidigare diskussionen i dag sade sig sakna en förnyelsens vind i den regionalpolitiska debatten. Jag vill inte påstå att de förslag som jag har baserat min interpeUation på i och för sig är så nya att man kan ge dem beteckningen förnyelsens vind, men otvivelaktigt skuUe ett genomförande av de förslagen ändå blåsa in Utet nytt Uv i Norrbotten - och det behöver Norrbotten!

100

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret på min interpeUation.

Inledningsvis vill jag knyta an till de synpunkter som jag framfört i InterpeUationen, nämligen att det vid riksdagsbeslutet 1962 om kommunblocken underströks att de nya storkommunema skuUe omfatta närings-geografiskt sammanhängande regioner. Kommunerna skulle inrymma flertalet av de anordningar som bör mgå i den kommunala verksamheten. De skulle hållas samman av en spontan intressegemenskap kring centralorten och ge utrymme för ett differentierat näringsliv, som kan utgöra grunden för en stabiUserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckUng.

Reformen inriktades alltså vid principbeslutet på att kommunerna skuUe bygga på bestående näringsgeografiska enheter. Den utveckling som ägt rum under 1960-talet och den situation som många kommuner i dag befinner sig i bekräftar dock att man inte lyckats med att uppfyUa dessa principer och intentioner. Den förda regionalpolitiken har inte kunnat tiUgodose de syften och den målsättning som man hade 1962. Detta har bekräftats av 1967 års länsprognoser och nu senast genom de länsprogram som nu håller på att upprättas.

I min interpeUation har jag tagit mitt hemlän, Kronobergs län, som exempel. Från den 1 januari i år är kommunreformen i sin helhet genomförd, och länet har nu åtta kommuner. I fyra av dessa kan läget bli oroande, särskUt om inga åtgärder sätts in för att vända utvecklingen. I de kommunerna är jordbruket ett utpräglat småbruk med omfattande omstrukturering. Av Länsprogram 1970 framgår att man väntar en betydande nedgång i antalet sysselsatta i jord- och skogsbruk, och den minskningen uppvägs inte av en ökning i sysselsättningen inom andra näringar. Om dessa kommuner skaU kunna fungera och uppfylla de intentioner man hade vid principbeslutet 1962, så måste det ökade satsningar tUl på skUda områden.

Inrikesministern säger nu i sitt svar bl. a.: "Vid planeringen för landets indelning i kommunblock utgick man ifrån att varje block skuUe ha ett visst minimiunderlag i befolkning. Detta innebar emeUertid inte att de skilda kommunblocken garanterades ett framtida befolkningsunderlag som motsvarade detta minimital." Men, herr statsråd, jag utgår från att vad som då anfördes, att varje block skulle ha ett visst minimiunderlag i befolkning, i aUa faU skaU betyda något, inte bara att man låter det gå! Och för att dessa kommuner skaU kunna fungera måste man skapa en ordentUg service. När man bildat dessa nya kommuner från den I januari har det ju skett med Kungl. Maj;ts godkännande och beslut. Då förutsätter jag att statsmakterna har menat aUvar med dessa nya kommunbildningar. Då måste det, menar jag, vara följdriktigt att statsmakterna medverkar tiU att skapa förutsättningar för att dessa kommuner skall kunna fungera.

Nu säger statsrådet: "Det är riktigt som interpeUanten framhåller att det finns kommunblock med vikande utveckUng i hela landet, alltså även utanför stödområdet. I södra Sverige blir emellertid följderna av detta i aUmänhet mindre svåra, eftersom expanderande områden med tillgång tUl

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

101

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

service och sysselsättningsmöjligheter finns inom rimliga avstånd." Jag medger att det ligger en del i detta resonemang, men jag vill fråga: Vad menar statsrådet med rimUga avstånd? Jag har nämUgen exempel från mitt eget län att om avstånden blir för stora, så blir intresset för pendling Regional utveckling minimalt, vilket verkar hämmande för en bosättning i den aktuella kommunen.

Statsrådet åberopar föregående års riksdagsbehandUng angående den regionalpolitiska verksamheten och säger: "Som utgångspunkt för det regionalpoUtiska handlandet i dessa delar av landet kunde man därför i huvudsak acceptera de prognoser som länsstyrelserna hade gjort och som byggde på en framskrivning av de nuvarande utveckUngstendenserna." Jag vill säga att det är just dessa prognoser som ofta har en negativ inverkan på dessa svaga kommuner. Prognosskrivarna har nämUgen dragit sina kurvor med utgångspunkt från — jag har exempel på detta — en tidpunkt när ett område exempelvis saknade acceptabla vägar. När det sedan visat sig att kommunikationerna förbättrats skapas också helt andra möjligheter för näringsUvets utveckUng. Det tog man inte hänsyn till vid prognosskrivandet i de prognoser som lades fram 1967. De här prognoserna har ur psykologisk synpunkt ofta en negativ effekt, eftersom företagare helt naturligt ställer sig mycket tveksamma till både nyetablering och vidareutveckling av företag i kommuner som beräknas mista en betydande del av sin befolkning under en fem- eUer tioårsperiod. Man bör i stället klart ange att detta är situationen i dag men att vi är beredda från samhällets sida att vända på utveckUngen och göra satsningar för att det skall kunna ske.

Därför menar jag att det är nödvändigt att lokaliseringsstödet byggs ut även tUl sådana här områden — det gäller lån och det gäller bidrag — för att vi skall kunna upprätthåUa ett befolkningsunderlag och för att vi skall kunna skapa sysselsättning. I dessa bygder där en betydande del av de förvärvsarbetande har varit sysselsatta i jord- och skogsbruk är frågan om sysselsättning för den kvinnliga arbetskraften mycket betydelsefull. Många gånger har dessa kommuner ett ensidigt näringsliv. Därför är det oerhört viktigt att man kommer fram tUl att man kan få någon form av stöd och insatser via de lokaliseringspoUtiska medlen.

Nu säger inrikesministern att det enligt hans uppfattnmg inte finns anledning att ompröva det ställningstagande som är gjort. Jag anser med utgångspunkt från situationen i dag i många kommuner att det finns anledning att verkligen titta på detta.

Men det är klart att det inte bara är de rent lokaliseringspolitiska
insatserna utan även många andra insatser som är betydelsefuUa i detta
sammanhang. Det gäller t. ex. servicesidan. Därvidlag vill jag särskilt
nämna kommunikationerna. Utbyggnaden av dessa är ju väsentlig och en
grundförutsättning för att närmgsUvet skall kunna fungera, för att det
skall bU en tUlfredsstäUande utbyggnad och för att vi skaU kunna få ett
tUlfredsstäUande befolkningsunderlag. Men hur är det i vissa kommuner?
Jo, trots att kommunreformen varit aktueU i tio år fmns det alltjämt
många kommuner där kommunikationerna mellan de olika gamla
kommunerna och centralorten är mycket undermåUga. 1 de diskussioner
102 som fördes i samband med kommunblocksreformen har jag för mig att

kommunikationerna var en mycket väsentlig fråga. Jag tror att de flesta kommunalmän då fick den uppfattningen att det skulle göras ordentUga satsningar för att lösa vägfrågan och skapa goda kommunikationer mellan de oUka kommundelarna och kommunens centralort. Jag skulle kunna anföra flera exempel men nöjer mig med ett från mitt eget län. I en av dessa svaga kommuner har man en väg på mellan en och en och en halv mil som utgör förbindelse tUl centralorten och som är mycket dålig. Inte mindre än tre kommunikationsministrar har åkt på denna väg — det skedde under 1960-talet och senast föna året — men ännu har det inte anslagits några pengar tUl denna väg. Med det vägbyggnadsprogram som vägplanen förutsätter ser det ganska mörkt ut även för framtiden.

Kommunikationerna är aUtså väsentUga, och jag anser att samhället har stora möjligheter att på detta område hjälpa dessa kommuner.

Ett annat område är bostadsbyggandet. Det har tidigare talats om styrning, och i fråga om bostadsbyggandet har det faktiskt förekommit en styrning som gjort att många av dessa kommuner inte på långt när fått sitt behov av bostäder tiUgodosett. Detta har också inverkat negativt på ny lokaUseringen. Detta är en fråga som är mycket viktig i detta sammanhang.

Frågan om skatterna är också väsentUg. En av de kommuner jag nämnt hör till de kommuner i södra Sverige som har det allra sämsta skatteunderlaget, betydligt sämre än många kommuner mom de nuvarande stödområdena. Om vi inte förbättrar sysselsättningsmöjligheterna kommer en sådan kommun i den situationen att den på Utet längre sikt inte kan uppehålla servicefunktionerna eller över huvud taget fungera.

Dessa kommuner nybUdades ju den 1 januari 1971, och jag kan inte förstå annat än att det var statsmakternas mening att de skulle kunna utvecklas och fungera. Det är därför nödvändigt med lokaUseringspoUtiska Insatser, och det är nödvändigt att se tUl att kommunikationerna bUr acceptabla och att bostadsbyggandet får en tiUräcklig omfattning. Dessa tre områden anser jag vara mycket viktiga när det gäller att skapa förutsättningar för dessa kommuner att fungera.

Jag vill sedan notera att inrikesministern i slutet av sitt interpellationssvar säger att det i arbetet med Länsprogram 1970 givetvis kan "aktuaUseras åtgärder som kan påverka utvecklingen i positiv riktning i de skUda kommunblocken". Jag förutsätter att Länsprogram 1970 skaU följas upp i vissa handlingsprogram. Jag hoppas att man då tar hänsyn tUl detta och medverkar tUl att vi verkligen får förslag tiU åtgärder som kan ge kommunerna möjligheter att fungera i fortsättningen.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag tackar Inrikesministern för svaret på min interpeUation. Det är glädjande att det kom så snabbt, även om jag inte hade väntat att det skuUe komma mitt i denna debatt.

Min InterpeUation avser ett aktueUt fall, en detalj som kan belysa ett större fält. Jag finner inte svaret negativt, men jag tycker att det kräver ett förtydligande.

Statsrådet säger i slutet av svaret att det utlåtande jag åberopat självfallet beaktats även vid avgränsningen av det inre stödområdet i det

103

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

104

län jag representerar, aUtså Västerbottens, och i den kommun det är fråga om. Vidare heter det; "Vid den avvägning som gjordes vid gränsdragningen i Västerbottens län befanns emellertid att syftet att skapa en effektiv servicestruktur kunde tUlgodoses i samtliga fall utan att kommunblocksgränserna behövde frångås." "I samtliga fall" är ett påstående, som jag vUl göra en stark invändning emot.

Av de fyra kriterier som statsrådet anför berör väl inte det första direkt den fråga som jag har fört på tal. Men det andra kriteriet, där det står att "det varit nödvändigt att undanta det mera expansiva område som ligger omedelbart Intill Norrlandskusten", vUl jag gärna ta upp.

Vi skall se på det faU min fråga är föranledd av. Jag har en bild, som jag skaU be att få visa på kammarens TV-skärm för att förtydUga mitt resonemang. Det är en karta över Västerbottens län, och jag har skuggat ett område där, nämligen halva det kommunblock det gäller. Detta område, Bjurholms nuvarande kommun, ligger väster om den centralort. Vännäs, som skall bli huvudort i den nya kommun, till vilken Bjurholms nuvarande kommun skall föras 1974.

Avståndet från detta skuggade område till kusten bör jämföras med motsvarande avstånd i fråga om kommunblocket Vindeln strax norr om Bjurholm samt Malåblocket. Om man då jämför med t. ex. Vindelns kommun, som får sysselsättningsstöd av detta slag — det har jag i och för sig ingenting emot — finner man att tätorten där ligger ungefär 50 kUometer från Umeå. Det är riktigt, säger jag, att Vindeln får stöd, men det är Inte rättvist att Bjurholms kommun, där tätorten ligger 60 kUometer från kusten och Umeå, inte får det. Dess västliga del ligger längst bort från Umeå, ungefär 100-110 kUometer från den stad som egentligen kastar sin skugga och gör att kommunen inte får sysselsättningsstöd.

Vid de undersökningar som under de senaste åren har gjorts för en eventuell lokaUsering av en kriminalvårdsstyrelsens vårdenhet till Norrland uppvaktade vi från Bjurholms kommun — den plats som råkar bära det krångliga namnet Agnas, som herr Holmqvist ibland uttalar "Äng-näs", ligger nämligen inom denna kommun — byggnadsstyrelsen och sade att vi gärna vUle se att denna nya anstalt, eller vad den skall kallas, skulle komma tiU kommunen. Då svarade man nej, ty vår kommun låg för långt ifrån kusten. Den var för avlägset belägen från Umeå. Nu ligger samma socken för nära. När det står i svaret att syftet "att skapa en effektiv servicestruktur" kunde tillgodoses här, menar vi att så inte är fallet.

Det har visat sig mycket svårt att få industri, företag och sysselsättning tUl kommunen. Kommunens förtroendemän, i kommunstyrelsen, är dugUga och ambitiösa människor, som inte har suttit med armarna i kors. Det duger inte, säger Norrlandsförbundet, att sitta med armarna i kors om man skall rädda Norrland. Men det har inte varit uppmuntrande för dem att finna, när de har lyckats få intresserade företag att lägga sysselsättningsskapande objekt tUl kommunen, att det stöd som kommunen har räknat med inte får utgå. Det betyder i vissa fall att intresserade företag drar sig tiUbaka, och när kommunen nu för att rädda en etablering till kommunen måste lämna garantier för att den själv betalar motsvarande belopp per anställd synes det inte rättvist. Jag tycker att

4* Riksdagens protokoll. Nr 75- 77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

105

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

106

detta belyser svårigheterna med lokaUseringspoUtik.

Så tar vi kriteriet nr 3 i statsrådets svar, nämligen att starka skäl har "talat för att gränsen för det inre stödområdet bör följa kommunblockens gränser". Det står "bör". Inte heller herr Holmqvist torde läsa "skall". Det står alltså inte "skall följa". Jag går med på att det bör vara så, men här har vi nu ett faU, som visar att det är väl att det står "skaU" i det utskottsbetänkande som är aktueUt i denna fråga.

I svaret står vidare att det framstår "som än mera motiverat att i detta sammanhang knyta till de enhetliga näringsgeografiska områden som kommunema utgör". Jag läser det som "kommunblocken utgör", eftersom det väl måste vara meningen. Men strukturen är i det fall som jag här tagit upp inte enhetlig. Den staden mera närUggande kommundelen har ju genom sin närhet till Umeå ganska stora favörer, har mycket bättre kommunikationer och även större förutsättningar för jordbruk i det område där Vindelälven och Umeälven möts. Bjurholms näringar är också jord och skog, men det är Utet andra förhållanden där i alla fall. Den strukturomvandling som vi har upplevt har gått mycket hårt åt dessa näringsgrenar i socknen. Kommunen har svårt att få några andra.

När nu ändå vissa företag vUl komma dit därför att det finns gott om bra arbetskraft där, god miljö, vacker natur osv. bör inte blockgränsen utgöra hinder. Jag har här en liten informationsskrift från inrikesdepartementet, som jag tycker är alldeles utmärkt. Det står där på sista sidan under rubriken "Hur är det att etablera sig inom stödområdet?." att undersökningar har visat att "samarbetet med kommunala myndigheter är mycket gott" och att "den nya personalen" - den som man får där uppe — "är ansvarsmedveten och positiv. Rörligheten är genomgående låg." Detta gör att inga hinder bör resas då företag verkligen viU etablera sig där.

Statsrådet säger i svaret att det i propositionen år 1964 underströks att kommunblocken utgjorde de minsta regionala enheter som organen i fråga skulle arbeta med vid sina beräkningar och utredningar. Även här står det "borde", inte "skall". Praktiska synpunkter måste emellertid vara avgörande, och då kan det hända att man måste gå mot denna regel. Här kommer utan tvivel praktiska synpunkter in.

Sedan kan man ju undra vad det är som har fört den berörda kommunen tiU det block den skall tillhöra. Det är inte kommunens egen önskan. Skulle det företas en folkomröstning där, skulle befolkningen säga: "Vi klarar oss bra på egen hand och kan ordna våra skolfrågor och annat ändå." Dessutom kunde andra kombinationer tänkas som utslag av en omröstning. Jag vet att man i en grannkommun, som ligger längre in från kusten, har frågat befolkningen, som gärna vUl gå samman med Bjurholm i stäUet.

1 det här fallet är det inte folkviljan som har bestämt resultatet av kommunsammanslagningen. I många fall har också kommunsammanslagningarna utan tvivel skötts på ett olyckligt sätt.

Ytterligare en sak vUl jag betona: kommunblocket är de facto inte skapat ännu. Först om tre år - alltså år 1974 — skaU den kommun som nu inte får stödet gå upp i Vännäs, men redan nu får den lida av det. Det är sannerligen inte lätt att vara ansvarig i en kommunstyrelse. Befolk-

ningsutvecklingen har varit oroande. Stora ansträngningar har gjorts, och det såg ut att ljusna, men så kom sammanslagningen in i bilden.

Jag tror att det är nyttigt att i en stor debatt om lokalisering ta upp en sådan detalj. Visar inte det aktuella fallet hur illa det ibland kan slå med åtgärder som staten sätter in — åtgärder som i och för sig är bra?

Nu tror jag att inrikesministern, som jag ofta har talat med i riksdagen och som jag känner som en klok man med verklig vilja att förstå problemen, skall hålla med mig. Jag utgår från att han kan låta tala med sig, och jag förutsätter att det som här visat sig slå så galet skall kunna ändras. Det var intressant att höra hans uppräkning av de företag som hade fått 3,5 miljoner kronor just i den här stödformen, och att det fanns kvar 55 kommuner som man ännu inte har behandlat färdigt. Jag hoppas att den här kommunen kommer med igen och att det blir 56; rättvisan kräver det.

Jag viU sedan, eftersom jag ändå skulle delta i den här debatten, säga några ord i anledning av det som i övrigt har anförts här.

Herr talman! Jag vill instämma med herr Nordgren i hans anförande för en stund sedan. De norrländska representanterna för moderata samlingspartiet har väckt en rad motioner som visar på missförhållanden och redogör för konkreta åtgärder för att hjälpa de trakter i vårt land som drabbats så hårt av att en planering på ett tidigt stadium, vilken kunnat hindra den olyckliga befolkningsutvecklingen, har uteblivit. Balansen har rubbats till vissa landsdelars nackdel. Jag anser att man visade brist på förutseende när den stora expansionen kom efter det senaste världskriget. Jag skall inte lasta regeringen för detta — det är inte säkert att en annan regering hade gjort det bättre — men det är ett faktum att det var så. Man tänkte i det stadiet inte på att se tiU att alla delar av landet fick samma möjUgheter.

Den stora debatten kommer väl här i kammaren när vi skall ta upp frågan om utlokaliseringen av statliga verk. Jag vill dock redan nu betona nödvändigheten av att verkliga kraftåtgärder vidtas.

När inrikesministern säger att vi inte talar om vUka styrmedel och lockmedel vi viU använda har han på sätt och vis rätt. Jag tycker att man, om man kommer med kritik, också bör ha förslag. Men jag vill säga tiU inrikesministern att hela den allmänna ekonomiska poUtiken betyder mest här. Jag tror att en riktig skattepoUtik, som innebar möjligheter att göra skUlnader mellan oUka regioner, och en riktig ekonomisk politik i stort kunde medföra en förändring också för de här trakterna. Han frågar om vi viU dämpa storstädernas utveckUng. Jag håUer med honom om att ingen direkt vågar säga detta. Men om en politik förs som gör att människor vågar satsa på sådana områden, där man tidigare inte har satsat, dämpar man därigenom självklart storstädernas tUlväxt. Om landets befolkning finner möjligheter till utkomst, till bosättning i trivsam miljö där man kan sprida sig mera, tror jag inte det föreligger någon risk för att de tätorter, som vuxit alltför snabbt skall fortsätta att växa på samma sätt.

Länsprognoserna visar nedslående resultat. Vi kan ta prognosen för vårt län från år 1967. I måndags hade vi en konferens i Skellefteå, där servicenäringarnas företrädare informerade om sina farhågor. Tendensen

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

107

Nr 76 ger mycket sämre siffror än man kunde förutse. Skellefteå ligger ändå i

Onsdagen den 5 maj 1971

kustregionen; det är värre på andra orter.

För min del uppfattar jag också avvecklingen av det svenska jordbruket som ett hot mot hela landets säkerhet och försörjning. I Regional utveckling torsdags behandlade kammaren jordbruksutskottets betänkande nr 26 och den avstyrkta motionen nr 270, där jag stod som en av undertecknarna. Tiden var då inte lämplig för debatt, och vi har också haft många debatter förr i den frågan. Jag vUl emellertid understryka att Sverige måste ha kvar sitt jordbruk, och jag anser att man faktiskt kan hjälpa Norrland genom att räkna med att vår försörjning under en kris Ugger illa till och att det därför är nödvändigt att stödja jordbruket, aUtså även i Norrland. Vi kommer att aktuaUsera denna fråga längre fram i en debatt just om stöd till Norrlands jordbruk.

Till slut vill jag säga några ord om Vindelådalen, som flera talare redan berört. Jag motionerade i fjol om vägfrågorna, t. ex. väg 363, vilken nu behandlas i en motion från mittenpartierna. Jag har flera gånger talat med statsråden om saken, bl. a. med herr Holmqvist. Jag är en av dem som mycket tidigt ville framföra den meningen att Vindelälven inte skulle byggas ut. Jag fasthåller i dag vid detta, och jag har bara intagit denna enda ståndpunkt. Men lika visst som det är att utbyggnaden av en älv inte hjälper en bygd i längden, lika visst är det att denna bygd måste få hjälp. Riksdagsbeslutet av 1967 är förpliktigande.

När herr Nilsson i Östersund jämställde problemet Ritsem med problemet Vindelälven gjorde han inte en adekvat jämförelse. Frågan Ugger tUl på annat sätt när det gäUer Vindelådalen. När fru Ludvigsson här framförde sina funderingar om att ingen i utskottet hade någon negativ inställning mot åtgärder i den bygden och talade om att en viss upprustning skett av vägarna, önskade jag att fru Ludvigsson skulle få göra en bilresa i stU med den jag gjorde i måndags kväll de sista tre milen på vägen ovanför Vännäs längs Vindelälven. Denna väg ligger alltså i relativ närhet av Umeå, men fru Ludvigsson skuUe se hur fruktansvärt dåUg den är. I sitt inlägg säger hon att det visat sig svårt att få företag hit upp. Med den allmänna service som givits åt bygden och med de dåliga kommunikationer som finns är det självklart att det blir svårt att få företag lokaliserade dit.

I detta sammanhang är det vemodigt att tänka att regeringen överväger att låta SJ:s distriktskansU flyttas bort från vårt län och detta i ett läge då man söker efter etableringsobjekt. Man har här nämnt Stekenjokk. Jag undrar om inte Boliden skuUe ha satt i gång brytningen, om man fått stöd. I Aitik i Norrbotten bryter Boliden malmer som är fattigare än Stekenjokkmalmen. Jag skulle tro att det än i dag är reaUstiskt att räkna med att folk kan beredas arbete i vårt län genom Stekenjokk.

Jag viU yrka bifall till de reservationer, på vilka moderaterna skrivit sina namn, särskilt då reservationerna 6 och 11 vid utskottets betänkande.

108

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara kort kommentera vad inrikesministern sade om det nya stödets positiva utveckling. Han nämnde vissa siffror på

vad det hade gett i form av beräknade nya sysselsättningstillfällen.

I det sammanhanget vUl jag emellertid blicka litet bakåt, närmast pä det meddelande som vi fick från inrikesdepartementet i början av detta år beträffande ökningen av antalet sysselsatta i Norrbotten. Det visade sig att man under femårsperioden hade beräknat en sysselsättningsökning med 1 258 arbetstillfällen, men att den faktiska ökningen i Norrbotten stannade på endast 498 nya arbetstillfällen på fem år. Det är enhgt min mening en nedslående siffra.

Får jag sedan säga några ord om våra reservationer till utskottets betänkande, vilka också inrikesministern tog upp i sitt anförande. Han anser att vi har gjort stor sak av dessa reservationer och han krävde ett klarare besked från oss. Men det är just i fråga om målsättningen som vi har reserverat oss. Vi har, herr inrUcesminister, inte reserverat oss när det gäller medelsanvisningen. På den punkten tror jag att alla är ganska eniga. Vad man inte är enig om är just målsättningen för regionalpoUtiken, och det är mot den vi har reserverat oss. Där har vi gett ett mycket klart besked om att det först bör finnas en regionalpoUtisk målsättning, och när riksdagen har fastställt den är det också lättare att sätta in de medel som behövs.

Inrikesministern ansåg att vi måste presentera någon form av styrmedel eller lockmedel om vi viU ha en aktivare regionalpoUtUc. Har vi inte från centern fört fram möjligheten av styrmedel i form av etableringskontroU eller investeringsavgifter i storstäderna? Samtidigt har vi dragit fram lockmedel. Jag behöver bara nämna frisläppandet av investeringsfonderna i lokaUseringspolitiskt syfte. Det är ett medel som har använts alldeles för Utet de senaste åren. Speciellt för Norrbottens del är man ju glad för allt vad lokaliseringspolitiken har gett, men den har bara åstadkommit knappt 500 nya sysselsättningstiUfällen under en femårsperiod. Däremot har frisläppandet av investeringsfonderna gett närmare 1 000 nya arbetstiUfäUen. Vi behöver alltså bägge dessa stödformer.

Jag vUl tiU sist än en gång säga, att visst har vi tagit fram både styrmedel och lockmedel i lokaliseringspolitiken.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordet med anledning av att inrikesministern ansåg att vi gjorde för stor sak av våra reservationer. Det är väl inte onaturligt om värderingarna i det avseendet är Utet olika.

Inrikesministern frågade efter våra medel. Herr Stridsman har ju aUdeles nyss beskrivit våra krav på befolkningspolitiska ramar för aUa de områden i vårt land där socialdemokraterna har sagt nej till dem. Vi är naturligtvis inställda på att anskaffa de erforderUga medlen för att uppnå en målsättning genom vUken man kan åstadkomma så goda miljöer och så bra levnadsbetingelser som möjligt för såväl storstäder som glesbygdsområden. Vår politik är kanske ännu mer nödvändig just för storstadsregionerna än för glesbygdsområdena, om det nu över huvud taget i det sammanhanget är möjligt att göra en sådan avvägning och värdermg.

Vi anser att regeringens politik är alldeles för fyrkantig. Åtgärderna kommer i många faU för sent. Herr Inrikesministern behöver bara läsa

109

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

våra motioner och reservationer här i riksdagen för att kontroUera vUka förslag vi har fört fram under årens lopp. När det gäller den praktiska hanteringen de allra senaste åren vUl jag peka på centerpartisternas ställningstagande till regionplaneskissen för Storstockholm. Vårt parti var Regional utveckling det enda som hade kurage att säga att vi anser att Storstockholm inte skall byggas ut så som prognosen avser.

Det är en stor risk med dessa prognoser att de till sist och ofta ganska snart bUr planer. I inrikesutskottet har vi konfronterats med detta bl. a. genom de uppvaktningar som tagit upp frågan om utlokaliseringen av verk från Stockholm och framhållit hur nödvändigt det är att stanna kvar i Stockholm därför att man har så vida planer på olika utbyggnader.

Fyrkantigheten vill jag gärna exempUfiera med den jordbrukspolitik som förts under 1960-talet och som ju inte har passat för bl. a. Norrland. Skogspolitiken är ett annat exempel och naturvårdspolitiken i förening med jordbrukspoUtUc är ytterligare ett exempel på fyrkantigheten. Lokaliserings- och näringspolitUcen och arbetsmarknadspolitiken borde ha kunnat utformas på ett mera anpassUgt sätt än vad som har skett.

Den nyckelfråga som det nu framför allt gäller är de befolknmgspoU-tiska ramar för varje område i vårt land, där regeringen i dag Uksom under tidigare år säger nej. Det är vår värdering i stort som gör att vi tar upp denna fråga kanske Utet mer Ingående än vad Inrikesministern anser befogat.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Först vill jag säga till fru Marklund att även om hon och kanske hennes parti inte fäster så stort avseende vid länsplaneringen — vi hörde ju det uppgivas — så tycks det ändå framkomma material som utgör ett gott underlag för framställningar här i riksdagen.

Jag tycker att Länsprogram 1970 för Norrbotten är en utomordentUgt väl utförd plan. Den är intressant och bra upplagd. De tankar som framförs har vi naturUgtvis anledning att fundera över. Nu går vi igenom materialet, och det är mte bara den nyssnämnda länsplanen utan det är 24 stycken. Där finns oUka uppslag och idéer om hur vi skall arbeta vidare, och vi får väl försöka ta vara på dem.

Fru Marklund och ytterligare någon talare här har stäUt frågan om hur det går i Norrbotten; utvecklingen har inte varit så gynnsam. Det var herr Stridsman som också pekade på det. Då vill jag erinra om att utav det stöd som jag redovisade här nyUgen och som gällde de tre första kvartalen av innevarande budgetår, så faller en mycket betydande del just på Norrbotten. Under 1970 fattades flera beslut som avsåg Norrbotten. Det är inte bara ASSl som har fått stöd för sin utbyggnad utan det är också en rad enskilda företag. Lägger vi sedan tiU att Norrbottens Järnverk har. ett mycket stort mvesteringsprogram så är Norrbotten i dag kanske det län där vi har anledning att se med den största tiUförsUcten på möjligheterna tiU sysselsättning för exempelvis byggnadsarbetama under den kommande sommaren och vintern. Där är så mycket igångsatt att det i varie fall avviker väsentligt från vad som gäller för andra län.

Jag hoppas liksom fru Marklund att det kan finnas idéer och uppslag i länsprogrammen som kan blåsa ytterligare nytt liv i vår diskussion om lokaliseringspoUtiken.

Herr Gustavsson i Alvesta var inte helt nöjd med mitt svar när det gällde de nya kommunerna och vUka garantier som kunde ställas för en kommuns fortbestånd med den befoUcning som fanns vid det tUlfälle då kommunen bUdades. Nu är det ju så, det vet herr Gustavsson också, att vad jag sade här i mitt interpellationssvar var ett återgivande av vad som anförts i propositionen och som riksdagen fick acceptera, nämUgen att det finns sådana kommuner där maninte kan räkna med att befolkningsunderlaget kommer att kunna upprätthållas. Det var ju också på det sättet att man redan från början av olika skäl fick acceptera betydande avvikelser i sådana bygder där kommunblocken skulle ha bUvit alldeles ohanterliga om man benhårt hade hållit på denna princip.

Jag skulle önska att jag hade förmågan att ge ett entydigt svar på frågan om de lämpliga avstånden i kommunblockssammanhang. Det växlar nämligen mycket starkt. Det är beroende av kvaUteten på vägar och även på andra omständigheter som spelar in. Jag har sett i länsplanerna att man ibland inte tar hänsyn till orter på andra sidan länsgränsen. Man har sagt att den egna orten som ligger kanske en mil från länsgränsen bör uppehållas därför att den är en utveckUngsort, men man beaktar då inte att det finns en ort på andra sidan kanske bara en halvmU från gränsen. Man ser Uksom inte sambandet där. Vi räknar med att ett avstånd på tre mU inte är orimligt i dag, om det finns bra vägar. Planerarna rör sig också med en del andra begrepp.

Jag skaU gärna hålla med om att i vissa områden i södra Sverige — inte minst i de östra delarna — har vi vid genomgång av länsplanerna funnit orter, beträffande vilka det kan vara nödvändigt att garantera en service därför att avståndet kommer att bli för långt tUl andra orter. Det gäller således inte bara för Norrland och för skogslänen utan vi kan göra samma iakttagelse på annat håll.

Vi kommer då tUl frågan, som också har tagits upp av andra talare, hur man skaU kunna garantera en viss befolkningsmängd i våra kommuner. Det är intressant att fundera över det. I verkligheten har utvecklingen under de senaste åren varit sådan att vårt lands befolkningstal skulle ha gått ned, om vi inte hade haft en stor invandring. Inte minst i de områden som herr Gustavsson i Alvesta kommer från gäller att man i en del av kommunerna kunnat uppehålla befolkningstalet tack vare en rätt betydande invandring under de senaste åren.

Menar ni att vi skulle säga oss att kommunernas medborgartal skaU uppehållas genom invandringspolitUcen — och aUa kommuner skuUe då i och för sig ha samma utgångspunkt när det gäller att leva upp tiU det befolkningstal som angivits? Nej, det är mer realistiskt, som herr Nilsson i Östersund säger, att det inte är fråga om människorna som skall finnas där, utan att utkomstmöjligheterna är det primära, dvs. att man får ett näringsliv med en sådan utveckling att människorna kan försörja sig. Därför får befolkningstalen bli vad de rimligen bör vara i sådana sammanhang, dvs. något att använda som ett underlag för att exempelvis planera och garantera service. Men det kan inte bli tal om att vi med vUka medel som helst, som kan stå oss till buds, skall uppfylla befolkningsmålsättningen.

TUI herr NUsson i Östersund vill jag säga, att det är väldigt svårt att

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

III

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

klara frågan om gränsdragningen mellan det inre stödområdet och det yttre. Jag kan försäkra att vi hade många diskussioner om detta, inte minst om de kommunblock som här har nämnts. Vi kom därvid fram till att Vännäs fick ses som en förort till Umeå. När vi sedan böriade granska Regional utveckling de olika kommuner, som nu ingår i kommunblocket, kunde vi inte finna att några delar av blocket i fråga om sysselsättning, struktur och övriga aspekter, som vi tog upp, avvek från vad som gällde för kommunen i dess helhet.

Sedan dessa överväganden ägt rum har vi i anslutning till uttalanden som riksdagen gjort haft anledning att granska huruvida det har varit motiverat med en avvikelse, men vi har inte funnit det lämpUgt att göra någon sådan. Självklart skall vi emellertid följa utveckUngen med uppmärksamhet, och när vi nästa år får möjligheter att på nytt ta ställning tUl den framtida lokaUseringspoUtiken kan det vara lämpUgt att med ledning av de erfarenheter man då har av stödåtgärderna för det inre stödområdet göra anpassningar, antingen i form av inskränkning eller i form av utvidgning. Jag är inte säker på i vilken riktning ändringarna skall gå, men tanken att vi skall ge effektivt stöd även åt det inre området bör vara vägledande.

TUl herr Stridsman måste jag säga att det förvånade mig när han talade om investeringsfonderna. Frisläpp dem! sade han. Men herr Stridsman vet ju att investeringsfondema kan disponeras inom stödområdet; det är inga hinder för det i dag. Att vi är tveksamma inför ett generellt frisläppande beror på att den dag man släpper investeringsfonderna fria landet över har vi inte längre samma möjUghet till styrning som i dag, när vi medger befrielse vid etableringar inom stödområdet. Resultatet är aUtså raka motsatsen tUl vad herr Stridsman hävdar som betydelsefuUt i sammanhanget. En viss återhållsamhet har vi visat med hänsyn tUl intresset av att kunna använda dessa fonder som stimulansmedel för lokalisering.

Sedan vill jag återkomma till sysselsättningssiffrorna och de resultat som uppnåtts under femårsperioden. Jag viU peka på att det under 1970, som jag sade redan förut, togs rätt många beslut som gällde Norrbotten. NaturUgtvis har man inte hunnit helt realisera projekten och åstadkomma den avsedda sysselsättningsökningen, men vi får hoppas att den kommer under 1971 och framöver. Jag tror nog att hen Stridsman känner tiU företag som befinner sig under utbyggnad och genom vilka vi kan påräkna den sysselsättningsökning som är ställd i utsikt.

Herr NUsson i Tvärålund tyckte att regeringen för en fyrkantig poUtUc.
Det är ett sådant där bildspråk som man kan använda utan att egentligen
ha någon täckning för vad man säger. Herr NUsson har genom sitt inlägg
medgivit att centerpartiet egentligen inte har några medel att anvisa. Han
har Uksom andra sagt att centern ställer upp ett mål, men det tycks vara
någonting av fromma önskningar. Bara man Intensivt önskar sig någon
ting och ställer upp det som mål, så åstadkommer man det också! Detta
är helt overkligt. Är vi inte nöjda med det som händer och inte tror att
man med de medlen kan nå ett bättre resultat, måste vi också redovisa
vad vi vill göra. AUt annat är nonsens, och det är att bedra sig själv om
112 man ger sken av att vilja någonting mer, men inte är beredd att kosta på

mera pengar eUer vidta kraftigare styrningsåtgärder, ingripanden av oUka slag. Allt annat är, som sagt, bara fromma önskningar och kan Inte tUlmätas särskUt stor betydelse.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Tvärtemot vad inrikesministern påstod så fäster vi från vänsterpartiet kommunisterna stor vikt vid planering, både på riks- och på länsnivå. Vad både herr Svensson i Malmö och jag i dag har kritiserat är ju det förhåUandet att Länsprogram 1970 i så hög grad baseras på Länsplanering 1967 med dess, som vi uppfattar det, otUlräckUga målsättningar. Utifrån det tror vi inte på att den riksomfattande planering som inrikesministern talar om kan bU sådan som den hade haft förutsättningar att bli med en annan sorts planering.

Att Länsprogram 1970 för Norrbottens del innehåUer beaktansvärda uppslag har jag försökt att framhåUa, och det är ju för att jag välvUUgt har tolkat förslagen om Norrbotten som försöksregion för snabba åtgärder som jag också har bett inrikesministern uttala sin mening om det förslaget. Givetvis har jag hoppats på samma välvilja från hans sida. Det finns ju goda möjligheter redan nu att inleda en sådan försöksverksamhet med snabba åtgärder. Jag har fått fram en lång förteckning över väg- och brobyggen som är färdigprojekterade men som kunde tidigareläggas, medan andra då kunde färdigprojekteras. Det finns möjlighet att påskynda den nu aktuella utbyggnaden av NJA och att under tiden planera en ny utbyggnadsetapp. De hundramannaarbetsplatser i Pajala, Övertorneå och ÖverkaUx som man talat om kunde också snabbare sättas i gång.

Medan allt detta pågår skulle man ha möjlighet att mom en sådan försöksverksamhet planera för de verkUgt effektiva och varaktiga arbetstillfällen som Norrbotten behöver och för de statUga företag som vi anser som den enda förutsättningen för en riktig framtid i Norrbotten.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag är tacksam för inrikesministerns uttalande att det mesta kommer att faUa på Norrbotten inom den nya försöksperioden, och det är jag medveten om. Men orsaken till att jag drog fram den tid som varit och som man redovisat från inrikesdepartementets sida och till att jag känner mig oroad är att medan man beräknade att det i Norrbotten skuUe bU 1 258 nya arbetstUlfäUen — det var beräkningarna när det gällde att söka lokaUseringslån och bidrag — har det visat sig att det för en femårsperiod blev 498 nya arbetstUlfäUen. Även inrikesministern måste medge att detta konkreta resultat är något nedslående. Vartenda arbetstUlfälle vi fått är bra, men det har visat sig att det är stor skillnad meUan det beräknade och det faktiska utfaUet. Därför vUle jag påpeka att när inrikesministern nu sade att det mesta skuUe faUa på Norrbotten, så får det inte bU en sådan skillnad som under den innevarande femårsperioden.

Det måste vara en missuppfattning från inrikesministerns sida när han ansåg att jag viU ha ett allmänt frisläpp från Investeringsfonderna. Jag sade "i lokaUseringspolitiskt syfte". Jag menade alltså till stödområden;

113

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

det var det jag avsåg när jag tog upp saken här. Jag har inte menat ett genereUt frisläpp, utan jag sade uttryckUgen att visst har vi presenterat lockmedel, när vi i motionen önskar att ett frisläpp från investeringsfonderna skaU ske i lokaliseringssyfte tUl stödområdet.

Jag hade en interpeUation tUl finansministern i december under höstriksdagen varvid jag just frågade honom varför det hänt så Utet på detta område under den senaste treårsperioden. Vi fick som jag nämnt här närmare I 000 nya arbetstiUfäUen tUl Norrbotten genom frisläpp från investeringsfonderna, vilket var mycket tacknämligt, men det har varit så tyst de senaste åren. Tyvärr lämnade inte finansministern något klart besked i den frågan. Men här gäller det just lockmedel, styrmedel, som jag hela tiden velat aktivt medverka tiU.

114

Hen NORDGREN (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr statsrådet Holmqvist efterlyste i sitt första inlägg klarare besked och förslag till konkreta åtgärder, och det förstår jag mycket väl, ty jag förmodar att statsrådet Uksom vi norrlänningar och folk uppe i skogslänen börjat tröttna på alla utredningar och löften. Man väntar sig konkreta förslag.

I detta sammanhang vUl jag gärna erinra om att moderata samlingspartiet redan i fjol utarbetade ett s. k. Norrlandsprogram med åtskUUga konkreta förslag som man borde kunna genomföra ganska snabbt. Där underströk vi angelägenheten av generella åtgärder för att åstadkomma en utjämning av de näringspolitiska förutsättningarna, med andra ord skapa konkurrens på samma villkor för företagen och för människorna i dessa områden som i den övriga delen av landet. Som konkreta åtgärder pekade vi på t. ex. en ordentUg översyn av hela kommunikationsväsendet och dess taxor, vad gäller varutransporter, persontransporter, teletaxor, flygtaxor etc, så att man på det sättet skulle kunna knyta dessa områden närmare till landet i övrigt och skapa en rättvisare konkurrens företagen emellan.

En annan punkt som jag själv har sysslat mycket med är just UtbUdningen, inte minst yrkesutbildningsområdet som enligt min mening tyvärr har blivit eftersatt här i landet då man kanske satsat för mycket på annan form av utbildning. Det har t. o. m. gjort att de som behöver viss yrkesutbildning har måst söka sig tiU yrkesutbildningsanstalter i Mellansverige eller i södra Sverige och inte Uka gärna flyttar tillbaka sedan de kommit hit ned. Fanns det tillräckligt med utbildningsmöjUgheter i våra områden skulle det nog vara lättare för ungdomen att stanna kvar.

En effektivare förmedling av arbetsprojekt tror jag att man skulle kunna åstadkomma bl. a. med hjälp av företagarföreningarna. Det vore lyckligt om man i stället för att placera t. o. m. en del statliga beställningar utanför landets gränser, vilket tyvärr händer, vUle placera dem t. ex. i konfektionsfabrUcer i Norrland.

Jag ser att det nu strax är slut på min replik tid. Jag vill därför bara påpeka att det finns mer i vårt Norrlandsprogram. Nu när vi håller på och flyttar ut statUga verk kanske man också kan tänka Utet mer på Norrland.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! När jag frågade inrikesministern vilket avstånd han ansåg vara det riktiga eller lämpliga nämnde han tre mil. Jag tror också att om man kommer över den gränsen i våra bygder inverkar det på viljan att pendla. Men också kvaliteten på vägarna spelar in, ty tidsfaktorn betyder säkerligen mycket. Nedprutningarna på väganslagen håller därför tUlbaka utvecklingen genom att svårigheten att pendla ökar.

Sedan säger inrikesministern: Hur skaU man kunna garantera ett befolkningstal? Han kommer fram tiU att utkomstmöjligheten är det primära. Det är den naturUgtvis. Det är därför som vi menar att vi måste satsa på näringslivet, på servicefunktionerna, så att vi skapar sysselsättning för ett visst befolkningstal.

Här har talats så mycket om styrmedel. Men under 1950- och 1960-talen har dessa styrmedel använts för en koncentration i samhället. Varför inte använda styrmedlen så att vi når ut till de olika orterna i landet? Det är detta vi måste göra, och det är väl den tanken som ligger bakom förslaget att flytta ut företag.

Det är riktigt som inrikesministern säger att Kronobergs län har haft många invandrare som gjort en god insats i produktionen. Jag kan ta detta län som exempel. Jag har någon gång tidigare sagt att år 1960 hade Kronobergs län ungefär samma folkmängd som år 1880, och under den tiden hade folkmängden i landet ökat med ungefär tre miljoner. Länet var ett klart utflyttningslän. Men under 1960-talet har vi lyckats vända den UtveckUngen, i första hand genom Växjös expansion. Det har skett genom insatser även från samhället — jag kan peka på TELUB, universitetsfUialen osv. Men det räcker inte utan vi måste också se till att länet och de övriga kommunerna i länet fungerar. Därför är det nödvändigt med ökade insatser.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utvetkling

Hen OSKARSON (m):

Herr talman! Efter den här utflykten på interpeUationernas område skulle vi kanske Utet mera strikt återgå tUl inrikesutskottets betänkande.

Som tidigare framhållits är det i år ett mellanår mellan förra årets regionalpolitiska beslut och nästa års aviserade proposition, baserad på Länsprogram 1970. Detta förhållande har dock inte hindrat att inrikesutskottet haft ett stort antal motioner med vittomfattande krav att ta ställning till. Jag finner också detta naturUgt, då många av de frågor som har tagits upp av motionärerna och sedan av reservanterna är brådskande och inte tål någon längre väntetid. Och att vi väntar en proposition tUl nästa års riksdag får naturUgtvis inte innebära att vi i år är förhindrade att ta upp och diskutera regionalpoUtiska frågor som vi finner angelägna.

I föregående års beslut om det regionalpolitiska stödet uttalades den meningen att man skuUe tiUämpa en generös tolkning då det gällde att pröva ansökningar från företag som ligger i anslutning tUl stödområdets gräns. Detta undanskymmer dock inte det förhållandet att förmånen att Ugga innanför stödområdets gräns tar sig mycket konkreta uttryck, bl. a. i befrielse från den 25-procentiga investeringsavgiften och i delaktighet av transportstödet. Denna stela gränslåsning kan inte vara ändamålsenlig. Vi har också därför stött förslaget om att man skall mjuka upp gränserna

115

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

116

eller ändra på dem, bl. a. i vad gäller Ludvika och Avesta planeringsregioner. De bör ingå i det allmänna stödområdet. Ett län bör heller inte, som här i fråga om Kopparbergs län, vara delat i två områden när det gäller stöd för regional utveckling.

Över huvud taget anser vi att en strikt gränsdragning för stödområdet med allvar kan ifrågasättas. Det finns — vUket har framgått av de motioner som behandlas i utskottsbetänkandet - många glesområden i vårt land med samma problem som den del av landet som ligger inom stödområdet. Detta har också framkommit med all tydUghet i den just förda interpellationsdebatten. Det finns alltså anledning att ompröva om vi över huvud taget skaU ha någon gräns eller några områdesindelningar för det regionalpolitiska stödet. Nu har vi i utskottsbetänkandet tagit ställning för att Gotland involveras i det allmänna stödområdet. Jag vill tiUägga att ett steg i den riktning jag här pläderar för är den positiva syn som utskottet har anlagt bl. a. när det gäller sydöstra Sverige.

Herr talman! Låt mig säga några ord om Norrland och våra skogslän! En ökad UidustriaUseringstakt i Norrland är i hög grad beroende av om man kan skapa en lämpUg miljö åt företagen att arbeta i. För detta krävs samhälleUga insatser när det gäller samhäUs- och regionplaneringen. I motion nr 1120 har vi tagit upp en hel rad av dessa frågor, bl. a. nödvändigheten av att kommunikations- och kontaktkostnaderna blir lägre för Norrland. Detta gäller både järnvägs-, flyg-och telekommunikationer. Norrland måste enligt vår uppfattning krympas på längden i de avseendena. Kommunikationsfrågorna har redan behandlats av riksdagen i anslutning tiU trafikutskottets betänkande nr 3, men vi har framfört våra krav i ett särskUt yttrande som är fogat till inrikesutskottets betänkande.

Herr talman! Jag vUl i korthet sammanfatta några av de krav som vi för fram vad gäller regionalpolitiken i Norrland och skogslänen.

1. Utflyttningen måste hejdas, framför aUt åderlåtningen på ungdom i
dessa områden. Får utflyttningen av ungdom pågå i samma takt som
hittUls inom stora delar av Norrland och övriga skogslän, så rycker vi
undan möjUgheten för många av dessa regioner att leva vidare och gör det
också praktiskt taget omöjligt för dem att åstadkomma en framtida
positiv befolkningsutveckling, även om man skulle skapa gynnsammare
villkor.

2. Vi anser att utbildnings- och arbetstUlfällena måste förbättras, framför aUt vad gäller ungdomen. Denna strävan är ett uttryck för en självbevarelsedrift i stora delar av Norrland och våra skogslän.

3. För att det skall vara möjUgt att genomföra detta krävs enligt vår uppfattning en koncentration tUl orter som kan utgöra kärnpunkter i utvecklingsbara regioner.

4. I anslutning härtUl anser vi att satsning på regionala tiUväxtcentra och serviceorter Uksom stöd för det norrländska jordbruket är inte bara ett regionaU intresse för Norrland. Det är i allra högsta grad ett riksintresse, framför aUt ur beredskapssynpunkt och försvarspolitisk synpunkt, som vi inte kan bortse från i detta sammanhang.

5. För att kunna reaUsera dessa förslag har vi krävt en tioårig
utveckUngsplan för Norrland, en plan med lokal förankring — och det
kravet vidhåller vi.

6. Mycket viktigt är också att de åtgärder som vi förordar sätts in snabbt. Jag anser att sådana fortlöpande åtgärder inte behöver fördröja arbetet med den proposition, baserad på Länsprogram 1970, som har utlovats tUl nästa års riksdag.

Herr talman! Detta var i korthet några av de synpunkter som jag har velat framföra i anslutning tUl inrikesutskottets betänkande, och jag ber att få yrka bifall till de reservationer vartUl mitt namn är knutet.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Hen HÄLLGREN (vpk);

Herr talman! Vår regionalpoUtiska inställning har deklarerats av både herr Svensson i Malmö och fru Marklund, och jag skaU inte vidare gå in på den. Jag vUl tala närmast i anknytning till reservationen 8, som gäller en motion, nr 1133, av herr Nilsson i Kalmar m. fl., samtliga socialdemokrater. Där kräver man åtgärder för att lösa väsentliga problem för Invånarna i sydöstra Sverige, dvs. Kalmar län med Öland, Gotlands län och vissa delar av Blekinge.

Motionärerna fastslår med hänvisning till officiell statistik att Gotlands län och Kalmar län sedan många år intar en absolut bottenplats vad gäller industriarbetarnas löner. Genomsnittslönerna ligger avsevärt under genomsnittet för hela landet och upp tiU 3 kronor under genomsnittslönerna i Stockholmsregionen. Bara detta visar ju att motionärernas krav är befogat. Förhållandet är Ukartat för stora tjänstemannagrupper. Dessa löntagargrupper får årUgen avstå mUjonbelopp till arbetsköparna. Det beror delvis på en dålig sysselsättningsgrad, som givetvis också blir lönehämmande; man pressar ned lönerna. Man har också gjort undersökningar beträffande prisläget i de delar av landet som det här talas om, och vi kan konstatera att det föreUgger ett relativt högt prisläge.

Motionärerna tar också upp utbildningsfrågorna, sysselsättningsproblemen, trafikproblemen och bostadsproblemen, och de sammanfattar dessa frågor i åtta punkter.

1. Mycket lågt genomsnittUgt löneläge.

2. Låg sysselsättningsgrad, speciellt för kvinnorna.

3. Dålig tillgång pä högskoleutbildning.

4. Otillfredsställande allmän service.

5. Högt prisläge.

6. Låg skattekraft.

7. Hög utdebitering.

8. Dålig bostadskvalitet.

Alla dessa negativa förhållanden tUlsammans framstår som en stor brist på jämUkhet - det ord som med mycket skarp klang har framförts i valrörelse efter valrörelse, där man hela tiden talat om att det måste skapas större jämlikhet. Ett bifaU tiU motionen skulle givetvis hjälpa de människor som det här gäller tUl något större jämUkhet än nu.

SjälvfaUet kan inte dessa förhållanden accepteras i längden. Motionärerna vUl ha en ändring tiU stånd, och de har i motionen hemställt att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t för beaktande ge till känna de synpunkter som i motionen framförts angående behovet av ökad hänsyn tUl förhållandena i sydöstra Sverige vid utformningen av utveckUngsplanen för landets olika regioner samt vid lokaUseringen av

117

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

allmän service och utbildning.

Vi har klart för oss att även om den här motionen skuUe bifallas, så löser det inte jämlikhetsproblemet i dess helhet — det har vi ju talat om i andra motioner. Men det skulle i vart faU betyda en hel del för Regional utveckling befolkningen i de aktuella delarna av landet. Speciellt betydelsefullt skuUe det vara för löntagargrupperna som, om den aUmänna servicen förbättrades och om möjligheterna till utbildning blev bättre, skulle få större skattekraft — ja, det skulle kanske t. o. m. vara möjUgt att få en lägre utdebitering. Allt det där har givetvis en verkan som är tUl förmån för dessa grupper.

Det kanske synes märkligt att vi från kommunistiskt håll har reserverat oss i utskottet och yrkat bifall tUl en motion, undertecknad av enbart socialdemokrater. Men hade vi inte gjort det, sä skulle det inte ha funnits någon reservation — då hade ett enhälligt utskott avstyrkt motionen. Det är märkligt att huvudmotionären, herr NUsson i Kalmar, som står som första namn under motionen, själv i utskottet deklarerade vad motionen syftar till men avslutade med att säga att han inte hade för avsikt att yrka bifall till motionen. Man ställer sig osökt frågan om motionen var så allvarUgt menad. Det är möjUgt att man hade den propagandistiska sidan som huvudmotiv och att man kanske hoppades på att någon annan skulle ta upp saken. Vi ser däremot mera seriöst på dessa problem, och nu har motionärerna möjlighet att rösta på sin motion just därför att vi har agerat på detta sätt.

Herr talman! Jag vUl med hänvisning tUl dels vad som anförts 1 motionen och i reservationen, dels vad jag här sagt yrka bifaU tUl reservationen 8.

118

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Liksom många andra talare konstaterar jag, att när vi i år diskuterar de regionalpolitiska frågorna befinner vi oss i en mellanårssituation i väntan på en proposition under hösten 1972, grundad på de regionala program som upprättas av länsstyrelserna i samråd med kommunerna. Man kan också konstatera att de många motioner som väckts faktiskt också har tiUkommit i skuggan av den pågående planeringen och den utredningsverksamhet som förekommer på detta område. I flera motioner har man hänvisat tUl Länsprogram 1970, eller också har man helt enkelt yrkat på just en sådan planering som redan håller på att genomföras. Det är i sanning inte många, om ens några, nya tankegångar som kommer fram i vare sig reservationer eller motioner. FörmodUgen har också de flesta av motionärernas synpunkter vid det här laget diskuterats i riksdagen åtskUliga gånger.

Jag tänker här inte gå in på alla de punkter som behandlas i inrikesutskottets betänkande nr 7; det finns det knappast vare sig några möjligheter eller några skäl tUl vid denna tidpunkt i debatten. Men vissa motions- och reservationsyrkanden vill jag säga något om, samtidigt som jag knyter några reflexioner tUl frågan om målsättningen för den regionalpolitiska verksamheten.

Naturligtvis är det av utomordentUgt värde att vi numera så pass enhäUigt som fallet är kan samlas kring den uppfattningen att det behövs

en målmedveten regionalpolitik med stöd av oUka lokaUseringspolitiska insatser. Det är nämligen inte alls många år sedan ganska delade meningar rådde om den saken, och det mesta som vi i dag betraktar som självklarheter var inte så självklart t. ex. hösten 1964, när vi behandlade det första lokaliseringspolitiska förslaget. De borgerliga partierna har också numera kunnat samlas kring uppfattningen att det behövs en ordentlig statlig styrning och ett statligt inflytande, om vi skall lyckas lösa de näringspolitiska frågorna. Det tycker jag är gott och väl. Trots allt är det ganska intressant att konstatera att man från borgerligt håll i så hög grad nu ropar på kraftigare statlig styrning och i vissa hänseenden också på tvångsartade ingripanden som medel för att uppnå regional balans. Ätt man dessutom kopierar varandra så gott det går i partimotionerna är kanske ett framsteg för borgerUgheten, vad vet jag? Ännu ligger dock centern en god hästlängd före de övriga borgerUga partierna, även om dessa försöker lunka med i vissa sammanhang.

Vad man framför aUt vUl erbjuda mänskligheten - eller åtminstone medborgarna i gemen i vårt avlånga land — när man talar om decentralisering är den gamla drömmen om ett nät av livskraftiga tätorter, alla med väl fungerande service och andra attraktioner, ett bärkraftigt och förmodligen differentierat näringsliv så att medborgarna på varje Uten ort själva kan välja vad de vUl syssla med, en frisk natur, trivsam miljö, goda kommunikationer m. m. Det är närmast i reservationerna 5 och 7 som man hänger sig åt detta gamla önsketänkande om ett decentraUserat samhäUe och uppstämmer en klagosång över storstadsbefolkningens alla vedermödor och problem. Och visst kan det ligga en hel del i det. Men jag tycker att vi borde kunna vara ense om att plocka bort de allra värsta överdrifterna i det sammanhanget.

När vi nu håller på att lokalisera ut statliga förvaltningar med över 6 000 anställda, så har vi ställts inför det faktum att en mycket stor del av de familjer som enligt centern bor i ett område där "det inte finns möjligheter att skapa goda och stimulerande miljöer för människorna" helt enkelt inte vill flytta från sitt Stockholm. Och när centern på samma sätt utdömer Göteborgs- och Malmöregionerna, så tror jag att en undersökning beträffande en presumtiv utflyttning från de orterna skuUe ge samma resultat som i fråga om Stockholmsregionen. Dessa storstadsområden har onekligen uppenbara fördelar, lika väl som de har nackdelar. När det gäller drömmen om småorterna som så välsignade ur alla synpunkter kan man göra ungefär samma reflexioner; det finns fördelar i form av närhet tUl naturen, bUligare tomtmark, mindre trängsel osv., men det finns också nackdelar som den begränsade service som kan stäUas tUl medborgarnas förfogande och bristande valfrihet i många avseenden. Det går bra för de aUra flesta att bo på en liten ort eller nära nog i glesbygd förutsatt att man inte har ett alltför stort avstånd tUl välutrustat regionscentrum eller tiUäggscentrum.

En förutsättning för en relativt väl fungerande regional utveckUng måste därför enligt min uppfattning vara att man verkligen satsar på att det i varje region skall finnas en ordentligt utrustad centralort, vare sig den nu skall kallas storstadsalternativ, regionscentrum eller något annat. Det är också en prioriteringsuppgift att satsa på övriga orter, förutsatt att

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

119

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

de kan bli bärkraftiga. Men just förekomsten av en relativt stor och välutvecklad tätort i regionen är trots allt den bästa förutsättningen för att de övriga kategorierna orter liksom hela den omgivande bygden skall ha en chans att utvecklas och för att människor skall kunna leva kvar där. Regional utveckling I stort sett anslöt sig också herr Oskarson i sitt anförande nyss tUl dessa synpunkter.

Enligt centerns partimotioner tycks man på det hållet fortfarande vara inne på den geniala tanken att Sveriges befolkning och vårt näringsliv räcker tUl för att förse varje Uten tätort och dessutom glesbygden med nyetablering och inflyttning. Vi har ju trots allt en given ram, nämligen den totala befolkningen, och det vi diskuterar är närmast hur den skaU vara fördelad. Det kunde vara intressant att faen precisering av vad man menar med "ett så långt som möjUgt decentraUserat samhälle". Herr NUsson i Östersund frågade om detta men har inte fått något konkret svar. Det kunde då kanske vara lämpligt att jag finge det. Anser man att resurserna kan och bör spridas ut så mycket som möjligt? Eller kan man inom centern vara med om att håUa på vissa ortskriterier? Och i så faU: Vad är det för ortskriterier man vUl ställa upp? Kan man mte precisera detta tycker jag att uttrycket "ett decentraUserat samhälle" är en ganska tom och tiU intet förpliktande fras.

Enligt min uppfattning borde det vara självklart att vi genom den regionala planeringen bör eftersträva en naturUg arbetsmarknadsbalans i varje region med en så stark befolkningskoncentration tUl vissa orter att de blir så stora att de kan växa av sig själva. Det är därför av utomordentligt stor betydelse att man får en samordnad satsning genom industrUokalisering, lokaUsering av utbUdningsanstalter och förvaltningsorgan. Denna satsning har ju också påbörjats genom bl. a. lokaliseringen av statliga förvaltningar och utbildnings- och forskningsinstitutioner. Vad vi nu väntar på är att även den privata företagsamheten, som dock erbjuds stora förmåner i utbyte, skall visa större intresse för etablering i de regioner som behöver sysselsättningstillskott, differentiering av näringsUvet och förändrad struktur.

Centern tycks inte ha någon större tUltro till det privata näringslivets intresse i detta hänseende; annars kunde man ju ha väntat och sett hur lokaliseringssamrådet kommer att verka. Detta är ju något ganska nytt; det gäller från den 1 april i år. Men på centerhåll vUl man inte bara locka med moroten utan man hotar också med piskan. Man säger exempelvis i reservationen 7 att arbetsgivare som vUl rekrytera tUl storstadsområdenas industrier själva skaU svara för rekryteringskostnaderna, dvs. stå för kostnaderna för flyttningsbidragen. Man vill tydligen redan nu gå över till etableringskontroU "och/eller etableringsavgifter", som det heter i reservationen och som man har uttryckt det här i dag.

Egentligen ligger ju vänsterpartiet kommunisternas och centerns motioner ganska nära varandra, även om det skUjer en hel del i vokabulären. TydUgen har både folkpartisterna och moderaterna insett detta, eftersom de inte finns med på reservationerna 5, 7 och 9. Det kanske inte är så lockande för dessa partier, som ju står företagsamheten så nära, att lägga extra pålagor på storstadsföretagarna. Man kan i detta sammanhang också fråga sig hur det skulle vara att lägga Utet pålagor på

120

t. ex. jordbrukets föreningsrörelse, så att denna också äntligen kunde ta sig ut ur storstaden Stockholm.

I övrigt är det kanske inte så mycket mer att säga om reservationerna vid den här tidpunkten. De borgerUga försöker i stor utsträckning ge sken av att de vill påskynda den regionala utveckUngen, att de viU åstadkomma mer än regeringspartiet när det gäller lokaUseringsstödet, att det är nya friska synpunkter man kommer med. Samtidigt vet varje person i detta land som något har sysslat med samhällsfrågorna, att det för närvarande pågår ett mycket omfattande arbete på den översiktUga regionala planeringen och att det redan nu föreUgger konkreta handlingsprogram — länsprogram — som skall läggas tiU grund för en proposition år 1972. I detta arbete har planeringsråden, i vilka ingår företrädare för de lokala poUtiska partiorganisationerna och för arbetsmarknadens parter samt kommunalmän, haft en mycket betydelsefull uppgift. Arbetet har bedrivits i Uitlmt samarbete med kommunema. Dessa har nu chansen, mnan länsstyrelserna utarbetat definitiva program, att i remissyttranden begära de ändringar de kan finna önskvärda.

Vi har utredningar som inom kort kommer att framlägga förslag, exempelvis glesbygdsutredningen. Vi har vidare utredningar som har i uppdrag att arbeta skyndsamt, exempelvis industricentrautredningen och utredningen om turistanläggningar och friluftsområden. ERU förbereder en rapport om bl. a. produktionskostnader i skilda regioner. Alla dessa utredningar har direktiv som mycket väl torde täcka in det mesta man nu tagit upp som nyheter i motioner och reservationer.

Med denna utgångspunkt får man verkUgen beundra alla dem som tydligen anser sig kunna lösa flertalet av de trots allt mycket komplicerade problem som hör till denna fråga.

Jag skall tUl slut ta upp den motion som väckts av fru Jonäng. Jag gör det därför att den har föranlett utskottets centerpartister till ett särskilt yttrande, nämUgen nr 4.

Vad är det nu fru Jonäng motionerat om och som folkpartisterna i utskottet anser att huvudmännen för sjukvården skaU beakta? För att tiUgodose sysselsättningsbehovet i vissa regioner skuUe sjukhus lokaUseras dit, och för att man skall få någon egentlig fart på sysselsättningen, d. v. s. ett tillräckligt antal arbetstiUfäUen, skulle sjuka innevånare i Storstockholm och Göteborgsregionen forslas tUl Hälsingland, Dalarna, Dalsland, norra Bohuslän osv. Det är sannerUgen inga djupare medmänskliga känslor som kan Ugga bakom så honibla förslag. Även om fru Jonäng lever i en drömsk värld och tror att de som vUl besöka de sjuka kan resa till sjukhusorterna med flyg, både ordinarie flyg och miUtärflyg, och att Inkvartering av besökarna skaU kunna ordnas på dessa orter, är det ändå en verklighetsflykt av grövsta slag. Det torde bli långt mellan besöken hos de sjuka, om anförvanterna skall ta ledigt från förvärvsarbete och ge sig ut på flygturer och inkvartera sig på sjukhusorterna. Är detta något slags hämndaktion mot storstadsbefolkningen? Den här situationen har ju hittUls varit vanligare för dem som bor i glesbygderna när man skall tas in för sjukvård.

Motionärerna har dessutom helt förbisett att det är landstingen och de störte städerna som beslutar om sjukhuslokaUseringen. Det är förvånande

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

121

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

att företrädare för det parti som så oftar talar om länsdemokrati och förtroendemannainflytande över planeringen i samma andetag viU försöka åstadkomma en statUg styming på ett område som ligger under landstingen.

Jag har tagit upp denna fråga närmast för att visa hur orimUga lokaliseringsförslag som kan väckas i den aUmänna regionalpoUtiska huggsexan, där det tycks gäUa att tUl varje pris hitta något att, som det så vackert heter, decentraUsera, Om det går ut över sjuka eller friska tycks inte spela någon roU,

Herr talman! Jag förutsätter att våra sjukhusplanerare knappast har anledning att beakta vad som står i det särskUda yttrandet nr 4,

Herr Hallgren talade för sin reservation nr 8. Det är kanske vackert av herr Hallgren att engagera sig för just herr NUssons i Kalmar motion, men det är ett faktum att även denna fråga får behandlas i samband med den proposition som kommer 1972.

I övrigt tror jag att herr NUsson i Kalmar själv kan tala för sig när det gäller denna fråga, men man kan ju möjUgen fråga herr Hallgren varför inte herr Hallgren själv har motionerat, eftersom han nu har så ömmande skäl just för detta område.

TUl slut skulle jag vilja säga att det råder inga delade uppfattningar om att vi bör föra en aktiv regionalpoUtUc och att vi bör ta tUl vara de rimUga möjligheter som står tUl buds för att klara detta. Sedan 1965 har vi fått lokaUseringspoUtiska mstrument att spela med. VI är inne i en ny period när det gäUer lokaUseringsstödet, och det pågår en Intensiv utrednings-och planeringsverksamhet. Vi får möjUghet att ta ställning till handUngs-programmen 1972, när vi på allvar kan diskutera målsättningarna inför framtiden i samband med att vi har ett ordentUgt underlag för våra ställningstaganden.

Men även i detta sammanhang bör vi vara realister och inte driva vår iver så långt att vi bortser från att vi trots allt inte kan komma ifrån några väsentliga fakta. Vi har begränsade resurser, och vi har ett visst befolkningstal. Vi har oUka förutsättningar i oUka områden, även om betydande msatser görs. Vi får förmodUgen också finna oss i det enkla faktum att utan ekonomisk tillväxt kan vi knappast öka förutsättningarna för att föra en aktiv regionalpoUtik. Det är den enkla sanningen, även om det av centerpartister i dag har framförts andra synpunkter. Detta bör dock inte avhålla oss från att angripa problemen om den regionala obalansen på ett effektivt sätt. Men en förutsättning för att vi skaU lyckas är ändå tUl sist att vi håller oss tUl reaUteter.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan på samtUga punkter.

122

Herr OSKARSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund sade i sUt anförande att också herr Oskarson i stort anslöt sig tUl dessa synpunkter. Jag vet egentUgen inte riktigt vad fru Hörnlund menade, om hon menade att jag anslöt mig tUl någonting som inte framgår av min inställning tUl utskottsbetänkandet och de reservationer som jag där har skrivit under.

Låt mig sedan, fru Hörnlund, säga att vad jag har tagit upp är framför

allt Norrlandsproblemen. Jag hade för en tid sedan tillfälle att resa där uppe och fick då bl. a. en god orientering av landshövding Lassinantti, som ju inte är helt okänd. Om jag refererar tUl honom tror jag att jag skulle kunna få ett mycket gott stöd. Detta är helt naturUgt, därför att han känner väl till förhållandena där uppe och vet vUka problemen är.

Problemen är, som jag sade i mitt förra anförande, bl. a. den åderlåtning på ungdomar som jämt och ständigt pågår på grund av att de inom sitt område inte kan få den utbUdning de vUl ha och inte heller sysselsättning.

Vad som är särskilt allvarligt i det sammanhanget är att det är lätt att bU av med ungdom men - som jag också sade i anförandet - även om man I framtiden kan skapa gynnsammare vUlkor än nu är det inte lika lätt att få ungdomen tUlbaka. Detta gör att många av dessa orter och regioner brottas med ett stort framtida problem genom att de dag ut och dag in förlorar just sina framtida innevånare.

Vidare uppehöU jag mig vid de regionala utveckUngscentra och serviceorterna. Beträffande dem skuUe jag gärna vilja rekommendera fru Hörnlund att ta del av Länsprogram 1970 för Nottbotten, som är inne på exakt samma tankegångar som jag — detta är alltså inte någonting som bottnar i någon vildmarksromantUc från min sida, utan det är grundat på faktiska förhåUanden.

Jag berörde också i det sammanhanget de försvarspoUtiska intressena. Detta kanske är rätt naturUgt — det är nämUgen angeläget för en försvarsmakt att ha stödjepunkter när det gäller att operera inom ett visst område, så att den inte tvingas göra detta i ett folktomt rum. Detta är som jag framhöU tidigare inte bara ett norrländskt intresse utan ett riksintresse av högsta rang.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag hade Inte tiUfälle att höra hela fru Hörnlunds anförande, men ryktet har förmält att det skulle finnas åtskUligt att tUlrättalägga. Tyvärr kan jag mte gå In på mera än vad jag har åhört, nämUgen den rätt grova penselförmgen i hennes beskrivning av motionen 1122 — en motion som ju inte är tiUstyrkt av någon. Denna motion tar alltså fru Hörnlund tUl intäkt för en beskrivning av saker och förhållanden som beskrives i det särskilda yttrande som fogas till utlåtandet, där vi säger: "Sjukvårdens planering, lokalisering och utformning i övrigt ligger emeUertid helt hos landstingen och några större städer. Vi förutsätter att sjukvårdshuvudmännen kommer att beakta de i motionen framförda synpunkterna så att sjukvårdens medicinska, sociala och miljömässiga krav tillgodoses."

Detta är aUtså reaUteter. Centerns regionalpoUtik tar hänsyn tiU de realiteter som finns ute i landet, de realiteter som kommunalmän, landstingsmän, landshövdingar — t. ex. förste vice ordföranden i LO — har tecknat och som jag tror vi får ännu mera stöd för framdeles.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hörnlund är tydligen offer för precis samma Ulusioner som många av de borgerUga företrädarna när det gäller

123

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

uppläggningen av Länsprogram 1970, som hon fäster så stort avseende vid. Jag vill upprepa att Länsprogram 1970 helt och håUet är baserat på den aUmänna utveckUngsbedömnUig som gjordes i samband med upprättandet av Länsplanering 1967 och aUtså inte har någon annan målsättning än att ange de ungefärliga utvecklingstendenser i fråga om avfolkning och koncentration som nu präglar den svenska ekonomin och som regionalt sett också skaU fortsätta.

Fru Hörnlund satt ju här i riksdagen och röstade för att den typen av utveckling skuUe godtas av de statUga myndigheterna i samband med riksdagens godkännande av Länsplanering 1967, och när flera av länsstyrelserna i de nordliga länen förespråkade en annan målsättning, som gick ut på åtminstone bibehållen befolkningsstorlek, var fru Hörnlund med om att tUlsammans med riksdagsmajoriteten avslå detta och alltså rösta för en avfolkning bl. a. av den bygd som hon själv här företräder.

Vad beträffar de utredningar som pågår vUl jag säga att det finns många utredningar som inte har nämnts här i dag. Man har mte nämnt utredningen om skogsindustrin i södra Sverige, som syftar tUl att dra accenten i skogs- och massaindustrin bort från norra Sverige tUl södra Sverige. Inte heller hamnutredningen har nämnts, som är upplagd efter ett mycket strängt koncentrationsbetonat program och ivrigt förespråkar en koncentration av hamninvesteringarna, och inte heller Vägplan 1970, som utgör ungefär motsvarande för väginvesteringarnas del. Jag tycker att hela den statliga utredningsverksamheten är upplagd på ett sätt som uppenbarligen understöder den monopolkapitalistiska koncentrationen.

Fru HÖRNLUND (s)kort genmäle;

Herr talman! Jag sade att herr Oskarson anslöt sig till uppfattningen att vi bör satsa på större regioncentra. Jag har inte på något sätt försökt göra gällande annat än att Norrland har problem. Därför var det onödigt att herr Oskarson gick in på den delen av debatten.

Herr Nilsson i Tvärålund hade velat göra en del tillrättalägganden. Men uppriktigt sagt tror jag ändå inte att herr NUsson och jag kommer till samma uppfattning i någon av dessa frågor. Det var rätt intressant att konstatera att herr Nilsson i Tvärålund faktiskt frångår fru Jonängs motion och förnekar att det är denna man följt i det särskUda yttrandet.

TUl hert Svensson i Malmö viU jag säga att vi kommer att få en proposition, där konkreta regionala handlingsprogram för hela landet kommer att tas upp. Underlaget tiU denna har arbetats fram I demokratisk anda med länsstyrelser, kommunalmän och flera andra berörda.

Sedan är det ganska underUgt att herr Svensson gång på gång står upp i denna församling och försöker misstänkUggöra det arbete han själv sysslar med på det lokala planet.

124

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag försöker inte att misstänkliggöra något arbete. Jag försöker bara tala om för fru Hörnlund vad detta arbete egentUgen går ut på eftersom hon inte tycks ha fattat det. Hon tror att detta skaU bU den

stora framtiden för Norrland, det som skaUge ett väldigt utveckUngspro- Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

gram och som skall vända den nuvarande utvecklingen.

Jag kan tala om för fru Hörnlund att målsättningen för det programmet redan är klar. Det är precis motsatsen det gäller. Jag anklagar fru Hörnlund för att sprida Ulusioner om vad detta kommer att gå ut på. Regional utveckling

Fm HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Både hen Svensson i Malmö och jag får vid det tillfälle då vi kommer att behandla frågan i den här församUngen möjligheter att anföra de synpunkter vi kan ha på de regionala handlingsprogrammen, och då kan vi försöka få de ändringar till stånd som vi anser vara befogade.

Hen WIKNER (s):

Herr talman! TUlsammans med elva andra socialdemokrater har jag väckt motionen 520. Den gäller marknadsföringen, som vi ansett vara högst aktuell framför allt för stödområdet i Norrland.

I motionen begär vi att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemställer om en utredning av formerna för ökat bistånd tiU marknadsföring av produkter tillverkade inom stödområdet samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt hemställer att förslag måtte framläggas om utvidgning av den regionalpolitiska stödverksamheten att även omfatta servicenäringen med avseende på marknadsföring.

Vi vet att marknadsföring är en viktig fråga för företagen, och motionens syfte är att underlätta försäljning av varor för företag, som med lokaUseringsstöd etablerat sig i stödområdet. Vi vet av erfarenhet att många mte själva kan tillräckUgt för att klara marknadsföringen, och det är många som inte har de erforderliga kontakter som är nödvändiga.

En väl uppbyggd marknadsföring kostar naturUgtvis mycket pengar, och utan marknadsföring kan inte ett företag drivas ekonomiskt. Detta är vi väl aUa medvetna om. Bara för att få en motivering ber jag att få läsa in vad vi säger i motionen:

"Den regionalpolitiska verksamheten har hittUls i första hand Inriktats på att lokalisera företag till sysselsättningssvaga regioner, samt att stödja redan befintlig industriell verksamhet. I den hårdnade konkurrensen spelar i dag marknadsföringen av producerade produkter en många gånger avgörande roll.

Detta är ett väsentligt problem framför allt för mindre företagsamhet och hantverksmässig verksamhet. Inom stödområdet finns ett stort antal mindre företag med produkter, som om de nådde ett bredare konsumentunderlag sannolikt skulle finna ökad avsättning och genom ökad produktion skapa fler sysselsättningstUlfällen inom stödområdet.

Marknadsföring är en servicenäring, som är av den karaktären att företagen köper dess tiänster. Branschen har en påtagUg koncentration till storstadsregionerna. Kontakten med branschen i stödområdet kan därför förutsättas vara mindre etablerad än inom storstadsregionerna. Många mindre företagare har kanske även ryggat för de initialkostnader en professioneU marknadsföring kan medföra."

Utskottet har behandlat den här motionen, och jag kan säga att man

125

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

har uttalat sig ganska positivt. Jag vill även här begagna tillfället att få läsa in tUl protokollet vad utskottet har sagt, därför att det kan komma många påståenden som motsäger vad som står i motionen och utskottsbetänkandet. Utskottet säger att en effektiv marknadsföring är av avgörande betydelse för företagens utveckling och fortsätter: "Det är naturligt att det allmänna som ett led i stödet till industriföretag även intresserar sig för marknadsföringsfunktionerna. Genom Norrlandsfonden stöds på oUka sätt marknadsföring för Norrlandsföretag. De insatser som f. n. görs från det allmännas sida på det aktuella området är emellertid splittrade." Det kan jag understryka, och det är också det vi tänkte oss då vi skrev den här motionen. I utskottsbetänkandet fortsätter man att tala om att en "arbetsgrupp i vilken representanter för industridepartementet ingår har tillsatts för att skyndsamt utreda frågan om en övergripande organisatorisk lösning som skulle beröra bl. a. Norrlands Center i

Stockholm,------ ". Således framgår det av utskottsbetänkandet att man

har tUlsatt en arbetsgrupp som skall ta sig an denna uppgift. En planerad, av Norrlandsfonden delvis finansierad exportkonsulttjänst berörs också av utredningsarbetet. Det talas i betänkandet också om att ett visst stöd till marknadsföring även ges via företagareföreningarnas verksamhet. Delegationen för de mindre och medelstora företagen torde komma att ta upp frågan om en utökning av företagareföreningarnas Insatser när det gäller marknadsföring. Det utredningsarbete som sålunda pågår beträffande effektivare stöd tUl marknadsföring ligger, enligt utskottet, i Unje med motionärernas syfte.

Jag vUl särskUt understryka att utskottet säger i sin skrivning att utskottsbetänkandet ligger i linje med motionärernas syfte. Utskottet anser för sin del att resultatet av dessa överväganden bör avvaktas innan man prövar andra vägar att med lokaliseringspolitiska medel stödja marknadsföring.

För min del anser jag att det är en bra skrivning ur motionärernas synpunkt i utskottsbetänkandet. Om resultatet blir det som vi har påtalat i motionen måste man vara ganska nöjd. Jag får hoppas att det blir så, men det är ju långt från att hoppas på en sak till att det blir verkUghet av den.

Herr talman! Innan jag tar definitiv ställning i den här som jag anser mycket viktiga frågan vUl jag åtminstone efterlysa och få ett svar från utskottets talesman om hur snart detta organisatoriska övergripande kommer att ske då det gäller Norrlands Center. Det står ju i betänkandet att det skall ske skyndsamt, men det står inte om skyndsamt är ett år eller två år eller mera. Kanske jag kan få ett svar på det.

Vi vet att företagareföreningarnas stöd tUl marknadsföringen har varit mycket blygsam på grund av att de har saknat resurser. Men även enligt utskottets förslag säger man att det kommer att ske en utökning av företagareföreningarnas insatser. Det är klart att det är glädjande för en motionär att man verkUgen kommer att ta upp även denna fråga. Jag skaU inte ställa något yrkande. Jag ville kanske ha det svaret från utskottets talesman, och sedan får vi väl se vad som händer.

126

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle;

Herr talman! Så här kan det aUtså låta när en motionär kan hoppa av en motion; herr Wikner har visserUgen inte gjort det ännu.

När herr Wikner informerades om den föreliggande frågan under den allmänna motionstiden pågick den nu Ifrågasatta utredningen. Den är nu klar. Landstingen i de fyra nordligaste länen har väl också vid det här laget beslutat om den åtgärd som skall vidtas, en åtgärd som herr Wikner och jag är mycket väl informerade om. Det innebär att Norrlands Center skaU övergå till landstingen i de fyra nordligaste länen och ägas och drivas av dem.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte hoppat av än men jag har suttit tUlräckUgt länge i utskottsarbetet och även hört ifrån centerpartister att får de en bra skrivning så kan de också hoppa av från sina egna motioner. Detta händer allt som oftast i utskotten för att man skaU nå samförstånd. Varför skulle det vara så märkvärdigt att jag i min ringhet, då jag får en bra skrivning som jag litar på, skulle ta den ställningen och tolka detta som ett bra resultat av min motion?

Vidare har det faktiskt skett något mera sedan vi skrev denna motion, och det är framför allt att de ifrågavarande landstingen i Norrland har haft samråd och framlagt förslag om att Norrlandslänen gemensamt eventuellt skulle köpa Norrlands Center i Stockholm och driva detta som marknadsförings- och marknadsbedömnmgsorgan. Sedan skulle det bildas en självständig juridisk person, benämnd Nordmark, där landstingen ansvarar för ekonomi och driftunderskott som täcks genom årliga anslag. Detta nya Nordmark är tänkt kunna erbjuda kvaUflcerade resurser för marknadsanalys, marknadsbearbetning och försäljningsuppläggning samt svara för viss expo- och kontaktverksamhet. Det är således en hel del på gång i detta avseende. Jag vet inte vad som är riktigt. Om man tiU detta skaU lägga ytterligare en utredning', kanske det bUr mera kompUcerat. Det är måhända lika bra att man får arbeta med den utredningsgrupp som tUlsatts, och det gäller även landstingen som tagit sig an dessa uppgifter. Men man har från visst landstings sida uttalat betänkligheter framför aUt då det gäller den ekonomiska sidan. Om man kommer så långt kanske även här statsmakterna kan lämna sitt stöd i denna, som jag anser, mycket viktiga fråga.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Efter vad jag förstår har ingenting hänt efter motionstidens utgång. Den utredning herr Wikner talar om är slutförd, och vad som nu är på gång ger inga nya resurser. Herr Wikner har fått sin motion väl behandlad så till vida att den biträdes helt av tre av riksdagspartierna. Vore jag i herr Wikners stäUe skulle jag stå kvar vid motionen.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Åtminstone för mig är det nytt vad som sagts om de här landstingen och deras engagemang. Om herr NUsson i Tvärålund har bättre kontakter på den kanten må det vara hans ensak, men för mig är detta faktiskt nytt.

127

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

128

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Fru Hörnlund tog upp min motion om sjukhuslokalisering och förvanskade den så att jag nästan inte kunde känna igen motionen. Jag vill säga att detta först och främst är en fråga på sikt. Vad som begärs i motionen är ju en utredning. Och fru Hörnlund som representerar ett parti med visioner borde ha förståelse för att man tar upp frågor som är långsiktiga.

Fru Hörnlund undervisade mig också om att det är landstingen som har hand om sjukhusvården, och det kände jag väl tUl innan hon talade om det. Men det hindrar ju inte att vi i riksdagen kan diskutera sjukvårdsfrågor över huvud taget. Vi har ju den kutymen att vi kan diskutera också de frågor som ligger på kommuner och landsting.

Vidare skuUe jag vilja tala om för fru Hörnlund, även om hon nu Inte är här, vad min motion och frågan om sjukhuslokaUseringen egentligen gäUer, nämUgen först och främst att ge vårdresurser, som mte fmns i dag. Det har också sagts i motionen att en extern lokalisering av sjukvård inte kan genomföras förrän en rad samhälleUga ändringar inträffar. Men det kan ske sådana förändringar som gör en dyUk utveckling tänkbar i framtiden. KommunikationsmöjUgheterna förbättras genom flygnätets utbredning, utvecklingen av datateknik och i ett framtidsperspektiv användning av bildtelefon, och dessa utvecklingsdrag ökar väsentUgt möjligheterna att bedriva sjukvård för storstadsregionernas befoUcning även på ett relativt stort avstånd från hemorten.

Det har också i motionen framhåUits att möjligheterna till extern sjukhuslokaUserlng måste med hänsyn tUl medicinska, sociala och också ekonomiska aspekter begränsas för vissa grenar av sjukvården. Det gäller främst epidemisk vård och speciaUstvård. Vårdgrenar som är särskilt lämpUga i detta sammanhang är eftervård, stora delar av långtidsvården och rehabUiteringsverksamheten, eftersom de här patientgrupperna kan flyttas utan större svårigheter och vanUgen kan resa på egen hand.

Jag kan också nämna att motionen har väckt ett visst intresse på sma håll bl. a. inom AMS och att det finns landsting som har tagit upp denna fråga till behandUng och diskussion. Jag menar också att det resonemang som vi har fört i den här motionen, där vi sett sjukvården dels ur patienternas och de anhörigas synpunkt, dels ur lokaliseringssynpunkt, representerar en helhetssyn som är utmärkande för centerpartiet.

Det kanske också vore av intresse att nämna för fru Hörnlund att det för centerpartiet aldrig är fråga om ett antingen—eller inom t. ex. lokaUseringspoUtiken utan att det gäUer ett både-och. Vi talar inte om storstad kontra glesbygd. Vi vUl inte markera skiljelinjema däremellan hårdare, utan vi viU utgå ifrån vad som är det bästa möjliga både för storstadskoncentrationen och för landsbygden eUer glesbygden. Vi går ut i bygderna i vårt land och talar om vår lokaUseringspoUtik, men vi talar också om den i storstadskoncentrationerna. Jag vUl här bara anföra att centerpartiet i Stockholm har reserverat sig mot Stockholms regionplan. Vi för aUtså inte här ett tvetungat tal utan vi försöker att representera en helhetssyn.

Jag roade mig med att i går läsa det inlägg som jag gjorde i den regionalpolitiska debatten för två år sedan, och jag fann tiU min förvåning

och också ledsnad att jag egentligen i stort sett skulle ha kunnat upprepa samma saker i år. Det är litet skrämmande för det säger att utvecklingen att skapa en regionalpoUtiskt bättre balans går alltför långsamt. Man känner givetvis tillfredstäUelse över de åtgärder som vidtagits — samrådsförfarande vid lokaUsering tiU storstäderna, utflyttning av statliga företag - men man upplever samtidigt att det som sker är för Utet och att det sker för långsamt. Jag tycker att hela resonemanget om den regionala balansen har kommit snett och att vi utgår från felaktiga förutsättningar, när vi försöker komma på rätt köl.

För det första förefaller det som om vi sitter fast i ett deterministiskt synsätt när det gäller storstädernas tUlväxt: att denna tiUväxt är en UtveckUng som vi inte kan komma ifrån, möjUgen kan vi dämpa den.

För det andra har vi en övertro på experters och teknikers kunnande utan att inse att vi hamnar inom snäva gränsdragningar och förlorar oss i detaljer.

För det tredje har vi en tro på stordriftens, centraliseringens och koncentrationens fördelar och räknar välståndsökningen efter den stigande bruttonationalprodukten utan att på utgiftssidan räkna med människors fysiska och psykiska förslitning.

För det fjärde — och det tycker jag är viktigt — utgår styrimpulserna från aUdeles fel håll. De utgår mte som de borde från människorna i vårt samhälle, från de enskUda människorna och deras önskemål. Vi har ett aUtför dåligt fungerande kommunikationssystem mellan poUtiker och medborgare. Vi styrs av prognoser som vi tror innehåUer objektiva fakta men som i själva verket inte är värdeneutrala.

För det femte skulle jag vilja ställa frågan om vi verkligen någon gång besinnar att det vi planerar och bygger i vårt samhälle inte bara är till för oss själva utan också för framtidens människor. Vår förre statsminister Tage Erlander har uttalat det på ett mycket fint sätt, när han säger så här: Vi vet föga om framtidens människor, om deras behov, förhoppningar och drömmar, men vi vet att vi till väsentlig del formar deras vardag genom de beslut vi fattar. Det gör samhällsplaneringen till en svår men samtidigt fascinerande uppgift.

Jag tror att vi verkligen måste slänga över bord alla förutfattade meningar som tynger vår uppfattning och vårt handlande och att vi måste börja om från början, skaffa oss kunskaper om vad människor verkUgen vUl, var de vUl bo och var de viU arbeta. Vi måste få en bättre kommunikation meUan medborgare och politiker och därmed bättre kunskaper om människors önskemål och låta människorna själva ge styrimpulserna. Man har t. ex. i Norge gjort intervjuundersökningar om var och hur människor helst viU bo, och det är också en väg att gå.

Sedan bör tUl grund för hela samhällsplaneringen ligga en regionalpoUtisk målsättning — det har vi talat om tidigare här och fört fram från centern — som också Innehåller en befolkningspoUtisk målsättning.

I detta sammanhang kan man väl inte undgå att titta litet på Stockholmsregionens regionplan, som innebär att 1985 skulle närmare 90 procent av befolkningsökningen i landet hamna i Stockholmsregionen. Befolkningsökningen här har ju de senaste åren varit 20 000 per år, nu redovisar man en ökning i regionplanen med drygt 30 000 per år.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

129

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Förslaget innebär alltså en befolkningsökning som är 50 procent högre än den faktiska ökningen under senare år. Detta är också som jag ser det ett exempel på den bristande helhetssyn som man har och som jag nämnde något om tidigare. Målsättningen kan inte vare sig för Stockholmsregionen eller landsbygden ses isolerad för sig utan måste planeras in i ett rikspoUtiskt sammanhang. Vi måste ha en helhetssyn för att inte dra upp ännu starkare skiljelinjer meUan oss, och vi måste på bästa sätt fördela våra gemensamma resurser. På nationalekonomiska institutionen i Göteborg har ett forskarlag under ledning av professor Åke Andersson och fU. lic. Rune Jungen gjort en undersökning som bl. a. visar att koncentration av näringslivet inte alltid är ens någon ekonomisk samhällsfördel. Den inflyttade arbetskraften sugs upp av bostadsbyggande och kommunal serviceverksamhet, och industrin får ingen ökning av arbetskraften. Man har genom sina undersökningar kommit fram till att storstädernas tillväxt kan bU ett hot mot välfärden, att deras expansion är en ganska primitiv välfärdspolitik genom att expansionen drar med sig välfärdsoffer som får betala för stordriftens nackdelar.

Fru talman! Mina medmotionärer och jag har i motionen 1121 föreslagit stimulansåtgärder för att underlätta för enskilda företag att flytta från storstäderna tUl andra regioner i landet. Här kan nämnas exempel på hur man både i England och FrankrUce dels satsat positivt på en lokaUseringspoUtik, dels använt restriktiva åtgärder för att dämpa expansionen av näringsliv och förvaltning i storstäderna och därmed dämpa befolkningsinflyttningen. För Parisområdet har t. ex. Införts etableringskontroU för industri- och kontorsbyggnader, och man har en SpecieU byggnadslagstiftning, man har infört skatter för inflyttande och premier för utflyttande. Man för en effektiv decentraliseringspolitik vilken haft positiva verkningar. Jag tror att en flyttningsstimulans av det slag som vi skisserat i motionen bör komma tUl stånd inom en snar framtid.

Fru talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifall till de reservationer som centerpartiets representanter antecknat sig för i inrikesutskottets betänkande.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

130

Hen KARLSSON i Malung (s):

Fru talman! Jag ämnar inte göra några aUmänna deklarationer kring regionalpolitiken utan koncentrera mig tUl att framföra argument i syfte att åstadkomma sådan bevisföring att motionen 1124 som jag står som första man på kan vinna förståelse från kammarens ledamöter och därmed bifallas.

I motionen begär vi att riksdagen hos Kungl. Majt anhåller om en sådan ändring av den inre stödområdesgränsen att även Malungs kommun i Mora planeringsregion hänförs tUl det inre stödområdet. Utskottet har avstyrkt motionen utan att man har tagit stäUning tUl något av de oUka skäl som vi motionärer anfört för en ändring av det inre stödområdets gräns, vilket förefaller mig vara något betänkligt — man skuUe rent av

kunna använda ordet anmärkningsvärt.

I utskottets utlåtande över motionen sägs således att motionärema som skäl för sin begäran åberopar att den nuvarande gränsen går rakt igenom Mora planeringsregion, som Malung tiUhör, och att det är olämpUgt med en sådan uppdelning av regionen. Detta argument tillmäter utskottet helt riktigt inte någon större vikt. Detta kan i och för sig vara en angelägen fråga men har av oss motionärer bara helt flyktigt nämnts i motionen på så sätt att vi nämner den olyckUga delning av Mora planeringsregion som skett genom att Malung Ugger utanför den inre stödområdesgränsen.

De starkaste argument som vi motionärer anfört har utskottet emeUertid dess värre inte omnämnt eller tagit stäUning tUl i sitt betänkande. Det finns mot den här bakgrunden anledning att upprepa de skäl som talar för att Malungs kommun bör föras till det inre stödområdet.

Vi motionärer pekar exempelvis på att Malung jämte Mora utgör den enda orten i planeringsregionen med någon mer omfattande industrieU utbyggnad och tradition. Då Mora kommun fördes till det inre stödområdet torde ett avgörande skäl ha varit att en betydande del av regionens industri återfinns i denna del av regionen. Samma skäl talar emellertid för att Malung förs till det inre stödområdet. Jämför man nämligen respektive centralorters andel av regionens industrianstäUda skaU man finna att Malung och Mora har lika stora andelar, eller 27—28 procent, av dessa anställda. LUcsom Mora tätort har även Malung visat växtkraft i ett område som för övrigt under 1960-talet drabbats av tUlbakagång eUer stagnation. Medan centralorten Malung har ökat sin folkmängd med drygt 4 procent under denna period har således folkmängden i kommunen i övrigt minskat med ca 18 procent.

Malungs jämförelsevis isolerade läge är av stor betydelse i det sammanhang som det är fråga om här. Genom att centralorten är belägen på relativt stort avstånd från andra mer betydande tätorter skulle — som jag ser det — en utvidgning av det inre stödområdet så att detta kom att omfatta Malungs kommun inte pä något sätt ge upphov till några svära avvägningsproblem gentemot angränsande kommuner. Det mte obetydUga avståndet till regioncentrum Mora är för övrigt, som också framhåUes i motionen, ett av skälen till att Malungs kommun i likhet med övriga kommuner i länsdelen bör föras tUl det inre stödområdet.

Mot bakgrund av vad som sagts här kan de skäl för avslag på motionen som utskottet anfört inte accepteras av mig. Enligt utskottet måste det inre stödområdet begränsas "tUl de glesbygdsområden där de verkligt stora avfolknings- och sysselsättningsproblemen föreligger". Gränsen för det inre stödområdet bör vidare enligt utskottet "inte sättas aUtför långt söderut för att tröskelproblemen i förhållande till områden utanför de båda stödområdena inte skaU bli alltför stora". Vad sistnämnda synpunkt beträffar har den redan bemötts här i detta inlägg liksom i motionen.

Avfolknings- och sysselsättningsproblemen i Malungs kommun är av samma omfattning som i regionens övriga delar. Medan folkmängden under 1960-talet minskade med 5,9 procent i Mora—Orsa minskade den med 6,6 procent i Malungs kommun. Antalet arbetslösa per invånare i

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

131

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

åldern 15—64 år är å ena sidan visserligen något större i de förstnämnda kommunerna men å andra sidan har antalet industrisysselsatta sjunkit med 17 procent under perioden 1962—1968 i Malungs kommun medan industrisysselsättningen ökat i regionen för övrigt.

Avslutningsvis bör framhållas att Malung är att betrakta som serviceort för ett betydande område, präglat av glesbygd och avfolkning. De rådande avstånds- och kommunikationsförhåUandena gör att Malung till viss del måste fyUa de regioncentrumfunktioner som normalt bort tillfalla Mora. Med hänsyn därtill framstår en förstärkning av Malung genom ökat statligt stöd som mycket angelägen.

Med detta vUl jag, fru talman, yrka bifall tUl motionen 1124.

132

Hen SCHÖTT (m):

Fru talman! Den hittUlsvarande debatten har i hög grad dominerats av Norrlandsfrågorna och en rad av talare har framhållit de många och svåra problem, som stora delar av Norrland brottas med.

För min del har jag haft förmånen att som riksdagsman företa flera resor i våra norrländska län, och jag har den största förståelse för den oro, som man där på många håll känner inför de senaste decenniernas utveckling.

När jag nu tar kammarens tid i anspråk så är det emeUertid för att fästa uppmärksamheten på att även delar av sydöstra Sverige har problem liknande dem i Norrland.

Jag avser närmast öarna Gotland och Öland. Den allvarliga befolkningsminskningen på dessa öar föranledde år 1954 tiUsättandet av den s. k. ö-utredningen. Utredningens år 1956 till chefen för socialdepartementet överlämnade betänkande innehöU utöver en beskrivning av rådande förhållanden allmänna synpunkter och förslag i fråga om möjligheterna att hejda befolkningsminskningen genom att bygga ut öarnas näringsliv. Särskilt underströks den besvärande säsongarbetslösheten, som berodde på att sysselsättningen inom jordbruket på grund av mekaniseringen minskat högst avsevärt. Utredningen förutsatte att arbetsmarknadsstyrelsen med stor uppmärksamhet skulle följa utvecklingen.

Femton år har förflutit sedan ö-utredningen avgav sitt betänkande, och vi kan i dag konstatera att den gångna perioden inneburit en fortsatt befolkningsminskning på de båda öarna. På båda kämpar man med ett svagt skatteunderlag och höga kommunala skatter.

Under en lång följd av år har vi i riksdagen från oUka håll, inte minst från moderata samlingspartiet, framhållit att Gotlands perifera läge i Östersjön inte får medföra att ön behandlas med mindre intresse och omsorg än övriga delar av Sverige. I dag kan vi med stor tiUfredsställelse konstatera, att ett enigt inrikesutskott föreslår att Gotlands län skaU inordnas i det aUmänna stödområdet. Därmed är ett gammalt önskemål tUlgodosett, och sent omsider får Gotland nu en rättvis behandUng.

Det vore dock felaktigt att tro att alla problem på Gotland är lösta i och med dagens beslut. A andra sidan måste beslutet emellertid innebära, att Gotlands problem nu kommer att ägnas en skärpt uppmärksamhet och att möjligheterna att hjälpa gotlänningarna, som torde ha landets

lägsta skattekraft och högsta transportkostnader, avsevärt ökat.

I fortsättningen ber jag att få begränsa mig till Öland och dess problem. I stora stycken är de desamma som Gotlands. Jag vUl då särskUt erinra om det aUvarliga faktum att Ölands befolkningsminskning — som uppgår till 20 procent sedan 1950 — främst gäller de produktiva åldrarna, medan antalet åldringar stiger. Skattekraften är mycket låg. Kostnaderna för samhällets primära service, socialvård, åldringsvård, undervisning m. m., får bäras av allt färre och det blir därför allt svårare att uppehåUa denna service. I sammanhanget bör också framhåUas att Öland enUgt 1965 års folkräkning har landets lägsta bostadsstandard.

Just i dessa dagar har oron för Ölands framtid fått ökad näring i och med att Ytongbolagen varslat om nedläggning av sin fabrik i Grönhögen på södra Öland. Fabriken är ett av de få industriföretag som finns på ön och sysselsätter 113 man, varav 99 kollektivanställda. I skrivelse till inrikesministern framhåUer Mörbylånga kommunstyrelse, att den aviserade industrinedläggelsen skulle drabba kommunen med förödande kraft. Icke minst med tanke på att näringslivet inom kommunen sviktar även på andra väsentliga områden, inte minst jordbruket, som genom en kraftig rationaUsering erbjuder allt färre arbetstillfällen.

Vid en manstark uppvaktning från länet med landshövding Westerlind i spetsen underströks för statsrådet Holmqvist den verkligt prekära situation i vilken Mörbylånga kommun och de vid Ytongföretaget anställda råkat. Av dessa anstäUda har få möjlighet att få något nytt arbete inom kommunen, vilket är extra bekymmersamt med hänsyn tiU att cirka 70 procent av dem där har egna fastigheter. Givetvis måste allt göras för att Öland skaU få behåUa sin Ytongfabrik eUer, om så ej kan ske, få någon ersättningsindustri förlagd tiU södra Öland.

För en näring har Öland alldeles speciella förutsättningar — turistnäringen. Genom sitt milda och soliga klimat — ön är statistiskt vårt lands regnfattigaste landskap — sin säregna och vackra natur, sina utmärkta badmöjligheter och sina många historiska minnen är Öland, som tidigare har framhålUts här i riksdagen, ett av vårt lands populäraste turistmål. Turistströmmen har ständigt ökat och väntas få en mycket stark uppgång i och med Ölandsbrons färdigställande hösten 1972. Enligt en företagen utredning skulle antalet bilturister komma att mer än fördubblas efter brons tillkomst.

NaturUgtvis erfordras en ordentlig utbyggnad av turistanläggningarna på Öland för att ta emot denna turistström. Enbart erforderUga övernattnlngsanläggnlngar med tilhörande serveringar beräknades för Ölands del till en kostnad av 50 miljoner. Härtill kommer investeringar i anläggningar för service och aktiviteter av olika slag. Sysselsättningen inom turistsektorn beräknades öka med cirka 700 årsarbetare, vilket givetvis skulle vara av den största betydelse för ölänningarna.

För utbyggnaden av turistanläggningarna erfordras emellertid ekonomiskt stöd utifrån. I Länsprogram 1970 för Kalmar län görs uttalandet att lokaUseringsstöd bör utgå tiU turistnäringen på Öland och att turistnäringen kan få en dominerande ställning sysselsättningsmässigt på ön om tiUräckliga samhälleliga resurser sätts in. Man konstaterar att de öländska kommunerna är ekonomiskt svaga och att endast en mycket

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

133

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Uten del av det totala investeringsbehovet på turismens område synes kunna täckas av dem.

Landstinget har beslutat lämna stöd i form av lån för byggande av större turistanläggningar intill ett sammanlagt belopp av 5 miljoner. Detta är emellertid otUlräckligt. Det fordras också statUgt stöd. 1 motion 1141 har herr Krönmark och jag därför yrkat att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa att turistnäringen på Öland erhåller stöd efter samma grunder som tUlämpas inom allmänna stödområdet.

Tyvärr avstyrker inrikesutskottet denna motion under hänvisning tiU en pågående utredning, avseende den allmänna frågan om lämpUgheten att utge lokaliseringsstöd tUl turistanläggningar i områden utanför det aUmänna stödområdet.

Enligt min uppfattning är situationen på Öland så aUvarUg, att man utan avvaktan på den här utredningen redan nu borde ge Öland det föreslagna stödet. Om man ej gör så, återstår inte något annat än att återkomma med en motion med förslag att landskapet Öland inordnas i det allmänna stödområdet.

Frågan om utlokaUsering av centrala verk skall vi diskutera här i riksdagen först om några veckor. Redan i dag bör emellertid klart sägas ifrån att Kalmar län måste tUldelas en större del av de tillgängUga statUga resurserna och att Kalmar-Nybro-Emmabodaregionen vid utlokaUseringen bör betraktas som ett storstadsalternativ.

Fru talman! För dagen inskränker jag mig tiU att yrka bifall till motion nr 1141.

134

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Fru talman! I motionen 1109, som behandlats av inrikesutskottet, har vi tagit upp frågan om statUgt stöd för byggande av s. k. industricentra som en lämpUg komplettering tiU de lokaUseringspolitiska ansträngningar som nu görs på skilda håll.

Förslaget om industricentra har redan framförts av 1968 års lokaliseringsutredning, som har förordat försöksverksamhet på området. I motionen 1109 har vi ställt ett yrkande om sådan försöksverksamhet i Ljusdalsregionen för att så snabbt som möjUgt få erfarenheter för vidare utbyggande av verksamheten.

Vi tror att industricentra har många fördelar både ekonomiskt och administrativt och icke minst såsom ett lokaUseringsalternativ. Man får rationeUa lokaler för flera företag tiU lägre kostnader än om företagen skaU bygga vart för sig. Det bUr lägre kostnader för vägar, vatten, avlopp, elkraft etc. Vissa lokaler kan användas gemensamt, och ett byggande av industrUokaler i denna form innebär en sanering av äldre och otidsenliga byggnader. Det kan också innebära en sund lösning av företagens finansiella problem.

Så gott som aUa remissinstanser ansåg att förslaget om industricentra var värt att prövas som ett medel i regionalpoUtiken. Som lämplig försöksort har vi framfört Ljusdal, som ju är en betydelsefuU centralort inom ett ganska stort inlandsområde, vUket även sträcker sig över hela Härjedalen och mot Jämtlandsgränsen. Ljusdalsregionen tiUhör dessutom det inre stödområdet, som vid upprepade tillfällen fått regeringens löfte

om stöd för särskilda regionalpolitiska insatser.

Vi motionärer menar att det här med industricentra är ett uppslag värt att snarast möjligt prövas. Och på den punkten viU jag också erinra om att vi har fått fullt stöd för vårt förslag av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som är av samma mening som vi motionärer.

Utskottet har visserligen avstyrkt motionen med hänvisning tiU pågående utredning och påpekat att utredningen skall bedriva sitt arbete med största skyndsamhet. Utredningen skaU också lägga fram förslag om lämpUga orter för placering av industricentra. Mot bakgrund av det uttalandet, fru talman, hoppas jag att både utredningen och sedermera inrikesministern skall ge Ljusdalsregionen och statsmakterna stöd för ett sådant industricentrum.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

I detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Hen FAGERLUND (s):

Fru talman! Diskussionen om regionalpolitiken har ju pågått i snart sex timmar, och det finns kanske inte så mycket mer att säga.

Låt mig först konstatera att när vi började dagens debatt blev det något annorlunda än vanligt på grund av att inte mindre än sex talare -därav två från vartdera av mittenpartierna - yrkade bifall tiU de olika reservationerna. Därför drog den delen av debatten ut något på tiden. Inom utskottsmajoriteten måste vi väl, om det här skall bli kutym, ta upp ett resonemang om hur vi skaU kunna komma in mitt i diskussionen.

Det är ju riktigt som herr Nilsson i Östersund sade, att det är nästan omöjligt att under sådana här förhållanden kommentera allt. Jag tycker själv att de talare från socialdemokratiskt håll som deltagit i diskussionen — herr Nilsson i Östersund, fru Ludvigsson och fru Hörnlund — har klarat av det mesta, men det har ju kommit upp vissa saker nu senast.

Herr Wikner läste nästan ordagrant in i protokollet vad utskottet har skrivit på s. 29 i betänkandet, så jag behöver inte gå närmare In på det avsnittet. Det är klart att det i fråga om stödet tUl marknadsföring nu sker en tids försöksverksamhet genom det stöd som utgår till TEKO-industrin och den manuellt arbetande glasindustrin. Men vad det kommer att ge för resultat vet man inte. Jag tror också det är ganska svårt att börja stödja vissa regioner på det sättet; det får väl i stället bli så att vissa företag slås ihop, I utskottets betänkande talas det i sammanhanget om den utredning som pågår rörande bl. a. Norrlands Center i Stockholm och Expolaris i SkeUefteå. Vad gäller frågan hur snabbt man kan nå resultat i den utredningen vill jag bara säga att den utredningen väl under alla förhåUanden kan presentera sina förslag Uka fort som om man tUlsätter en ny utredning.

Sedan yrkade herr Karlsson i Malung bifall till sin motion 1124, i vilken han har hemställt att Malung skall inräknas i det inre stödområdet. Men då är det viktigt att komma ihåg vad det var som gjorde att man företog vissa speciella stödåtgärder i en zon som kallades för inre stödområdet. Så fort man fastställer ett sådant område uppstår det naturligtvis vissa gränsproblem. Och om Malung hänförs tiU det intre stödområdet är det ganska klart att de delar av Värmland som tUlhör det

135

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

136

så att säga vanliga stödområdet, där de flesta problemen finns — och det råder mget tvivel om att det är i orter norr om Torsby - hamnar i ett omöjligt gränsförhållande. Man kan därför utan vidare säga att gränserna inte får förläggas så långt söderut att man hamnar i en ohållbar situation. Jag yrkar därför bifaU tUl vad utskottet hemställt beträffande motionen 1124.

Vad sedan gäller herr Schötts motion om turistnäringen på Öland och Gotland ställde herr Schött själv mte något yrkande med anledning av vad utskottet skrivit om den utredning som för närvarande pågår. Av de upplysningar som utskottet inhämtat framgår att det är ganska problematiskt att satsa på turistnäringen och tro att man kan bygga upp en effektiv regionalpolitik enbart omkring den. Det skulle säkert mte lyckas.

Men det är intressant att höra en representant för moderata samUngspartiet tala om näringarna på Öland och Gotland. Ett faktum är nämUgen att det är det enskUda näringslivet som har svikit på båda dessa öar; samhäUet har inte haft några möjligheter att stoppa nedläggningen av Ytongfabriken. Och när jag var i Mörbylånga hyste man där också oro för sockerfabriken. Men det är typiskt att när de som hävdar det fria näringslivets intressen stöter på problem, så kommer de tUl samhället och begär stödåtgärder. Det bevisar ju vad vi så många gånger har framhålUt, nämligen att det inte går att avrusta samhället. Vi måste ha ett starkt samhälle. Jag hoppas att herr Schött tar detta som ett memento i sitt fortsatta agerande, när han kritiserar samhällets insatser på olika områden i den poUtiska debatten.

Sedan skall jag bara ta upp ytterUgare ett par frågor, och det gör jag med anledning av vad herr Svensson i Malmö sade tidigare. Det var ett anförande som jag tyckte var en uppräkning av alla de slagord vi tidigare hört i denna kammare. Herr Svensson talade om den monopolkapitaUs-tiska koncentrationen, om byråkratins inflytande — där konstaterade han att 80 procent av det arbete som utförs med Länsprogram 1970 är improduktivt — om att det som vi håller på med här i kammaren är ett skådespel för otåUga väljare osv. Herr Svensson sade också att allt vad vi andra säger — jag tar för givet att han undantog sig själv — är en skendebatt, att det kommer att bU en imponerande pratkvarn här i dag och att vi försöker förråda den fria forskningsverksamheten.

Men vad som fattades i herr Svenssons anförande var varje tiUstym-melse till konkreta förslag om hur man skall lösa den regionala obalans som nu råder. Han talade mycket litet om vad den kommunistiska reservationen innehöU. Det hade faktiskt varit bra för oss som har försökt läsa ut någonting ur den om han t. ex. hade förklarat vad som menas med följande: "Och stödåtgärdernas finansiermg via skattepengarna garanterar att även stödpolitiken tar formen av inkomstöverflyttning från arbete tiU kapital. Kapitalet förtjänar såväl på avfolkningen som på koncentrationen och stödpolitiken." Det är alltså en uppräkning av gamla slagord och ingenting annat.

Inte heller de borgerliga har kunnat acceptera utskottets skrivning; de har en reservation där de viU stryka ned utskottets betänkande. Vad menar man i den borgerUga reservationen 3 med följande: "En sådan politik" som vänsterpartiet kommunisterna förordar "kan inte förenas

med den sociala marknadsekonomi, som enligt utskottets mening måste gäUa för vårt lands näringsliv?" Man stäUer sig ju litet frågande tUl vad som verkUgen menas med detta.

Jag tror att man gör sig skyldig tUl en betydande förenkling av det problem som vi i dag diskuterar, om man bara tar som utgångspunkt att det är det monopolkapitalistiska samhället som är orsaken tUl koncentrationen inom näringslivet. Har inte den tekniska utvecklingen betytt någonting i detta sammanhang? Det finns mig veterligt inte något land i världen som inte brottas med precis samma problem som vi har här i Sverige, dvs. en koncentration tUl vissa centra och en avfolkning av landsbygden.

På grund av mitt fackUga och politiska engagemang har jag gjort en del resor, bl. a. med tredje avdelningen i statsutskottet. Vi har åkt omkring och studerat hur man i andra länder lyckats lösa dessa problem. Tredje avdelningen har varit i England, i Frankrike, i Sovjet, och som fackföreningsrepresentant har jag varit i Eire. Dessa oerhört skUda samhällssystem har aUa haft precis samma problem när det gällt att försöka stoppa tillväxten av storstäderna. I t. ex. Eire har man ju inte sådana avstånd att räkna med som vi har här i Sverige. Trots att landet bara är 20 mU långt har man en koncentration tUl Dublin, och hela västkusten håUer på att avfolkas. I Sovjet upplyste man om att man hoppas kunna begränsa tUlväxten av Moskva under den närmaste tioårsperioden tiU tre procent om året. Och då är det - och det tycker jag är en aspekt som inte får glömmas i detta sammanhang - ett samhäUe som har ett oerhört centraUserat styrelseskick. Jag tror att herr Nilsson i Tvärålund, om han vUl nå ett ännu bättre resultat, måste acceptera en hårdare centralisering, aUt resonemang om decentralisering tUl trots. I Sovjet kan man nämligen ute i Sibirien från intet bygga upp en stad på 600 000 invånare. Det blir en medelstor stad enligt Sovjets bedömningar. Man anser där att det inte är värt att satsa på mindre städer än sådana med omkring 600 000 invånare. Jag hoppas att vi inte kommer därhän.

Sedan vill jag också säga ett par ord om aUt tal som här förs från centerpartiets sida om det decentraliserade samhället och ta upp de motioner som berör detta och det man här har sagt.

Herr Nilsson i Tvärålund sade att vi för tUlfället har för svaga styrningsinstrument för att klara de här situationerna. Vad är det herr NUsson i Tvärålund vill ha? Han måste väl mena att samhäUet skall ha en ännu större möjlighet att styra? Hur skaU man få ett sådant styrnings-instrument? Är det någonting vi kan lägga på regionerna? Blir det i så fall de svaga regionerna som kommer att klara en aktiv regionalpolitik? Nej, det är väl ganska naturligt att det är de starka kommunerna som kommer att klara sig, medan de svaga får det ännu värre. Jag tycker därför att vi har rätt att kräva ett besked om vem man anser skaU förfoga över styrningsinstrumenten för att klara regionalpolitiken.

Det är Ukadant när det gäller hela denna diskussion om befolkningsmässiga garantier. Det län jag representerar har berörts tidigare i debatten. Herr Gustavsson i Alvesta konstaterade att vi är ett utflyttningslän - från seklets början och fram tUl nu har befolkningen i länet inte ökat ett enda dugg, trots att landets befolkning totalt har ökat med

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

137

5* Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

138

3 miljoner. Om vi inte hade haft en invandring tUl Kronobergs län hade vår befolkning säkerligen minskat även under 1960-talet. Hur skall man kunna få befolkningsgarantier? SkaU vi besluta att människor, som vill söka sig till en annan ort, inte skall få flytta? Det finns anledning att efterlysa vad som Ugger bakom aUt detta.

Frågan om flyttningen har varit uppe även i andra sammanhang. Herr NUsson i Tvärålund sade, att företagen, vid flyttning av arbetskraft från svaga regioner i Norrland men även på andra håU skaU betala flyttningskostnaderna. Jag tror inte att detta på något sätt skulle hindra inflyttningen till storstadsregionerna. I dag är ju företagen beredda att ta hit folk från Jugoslavien, Grekland och en hel del andra länder för att täcka sitt behov av arbetskraft. Inte skulle dessa företag dra sig för att betala kostnaderna för flyttiung från sydöstra Sverige eller från Norrland - detta måste ju ändå bli bUligare än att ta in arbetskraft från andra länder.

Jag skall ge några upplysningar om hur fiyttningsstödet verkat under de två första månaderna i år. Under denna tid fick I 966 personer i skogslänen starthjälp — den vanligaste formen för flyttningsstöd. Av dessa flyttade 513, dvs. 25 procent, tUl storstadslänen. Resten fick hjälp för att starta på nytt inom den egna regionen. Stockholm stad och län har haft en bruttoinflyttning på meUan 30 000 och 40 000 personer per år. Av dessa har inte fler än 3 000 ä 4 000 per är, dvs. 10 procent, fått starthjälp. Inflyttningen tiU detta område förhindras aUtså inte nämnvärt genom de åtgärder som i detta avseende föreslagits.

Låt mig så beröra decentraliseringsdebatten. Fru Jonäng sade i sitt anförande: Vi i centern har en helhetssyn på decentraliseringen och regionalpoUtiken. Hurudan är nu fru Jonängs egen helhetssyn på detta område?

Fru Jonäng har i detta ärende väckt två motioner. I motionen 1121 talar hon om det decentraliserade samhället, och i motionen 1122 föreslår hon att vi i riksdagen skall debattera hur landstingen bör lokalisera sina sjukhus. Fru Jonäng sade i sitt anförande, att vi här i riksdagen har rättighet att diskutera aUting. Det är fullständigt riktigt. Men vad som är intressant i detta sammanhang är den debatt som centern för om det decentraliserade samhället. Även om herr Nilsson i Tvärålund inte sade mycket om detta och det inte finns någon reservation på denna motion, vill jag ändå ställa en fråga. Menar verkligen de centerpartistiska motionärerna att kommunalmännen i Stockholm och Göteborg inte själva skall få bestämma var sjukhusen skaU ligga, utan att riksdagen skall göra det? I det särskilda yttrande som är avgivet med anledning av denna motion sägs det att landstingen bör beakta de framförda synpunkterna "så att sjukvårdens medicinska, sociala och miljömässiga krav tillgodoses". Nog skulle jag reagera för en sådan skrivning om jag vore landstmgsman. TUlgodoser verkUgen mte landstingsledamöterna i detta land de medicinska, sociala och miljömässiga kraven när de placerar ut sina sjukhus? Jag tycker att det är en oerhörd kritik mot landstingsledamöterna.

När det gäller Vindelådalen finns en reservation. Den bygger på motioner från folkpartiet och centerpartiet. Herr NUsson i Tvärålund

uttryckte sig på så sätt att hans uppfattning om detta var att kommunerna och regionerna mte hade råd med en outbyggd Vindelälv men att landet i sin helhet hade råd med det.

I dessa motioner tar man upp väg 363. Den ligger ganska långt ned på den Usta som länsmyndigheterna har satt upp när det gäller vUka vägar som skaU utbyggas. Men det är klart: Närdemokrati och decentralisering har ju ingen betydelse i detta sammanhang, utan här skaU Sveriges riksdag besluta vilka vägar som skall byggas ut. Länsmyndigheterna har ingenting att säga tUl om, och dem skaU vi lämna åt sidan i detta sammanhang!

Hur är det då? Skall människorna i bygderna besluta och bestämma? Herr Nilsson i Östersund har redan tagit upp instäUningen tiU en utbyggnad av Vindelälven när det gäUer kraftverk och dyUkt. Jag skall inte beröra det. Men här har man detta dilemma; Skall vi ha starkare styrningsinstrument från samhällets sida? Vem skaU ha dessa styrningsinstrument? Skall människorna ute i regionerna bestämma vilka vägar som skall byggas ut och om Vindelälven skall byggas ut, eller är det Sveriges riksdag som skaU göra det? Det är frågor som måste besvaras, om man här skaU kunna tala om en helhetssyn när det gäller decentralisering och regionalpolitik i detta sammanhang.

Jag skaU även säga någonting tiU fru Jonäng, som tog upp människornas förslitning, de stressfenomen vi har och hur dåUgt det är i storstäderna. Jag tror att vi ofta glömmer bort att människorna var förslitna och stressade även förr i världen. Men på den tiden måste människorna ofta arbeta tUls de stupade. Det gav inget utslag i sjukstatistik eller på något annat sätt. Men tack vare sociaUagstiftningen har människorna i dag möjlighet att försöka bli bra, att ta fritt från sitt jobb och inte behöva bli utsUtna. Sådana där klyschor tycker jag att vi skulle kunna rensa ut. Det har även fru Hörnlund tidigare tagit upp.

Herr Gustavsson i Alvesta har haft en interpeUationsdebatt, som jag för min del är tacksam för. Han utgick från de delar av Kronobergs län som jag själv tillhör. Men däremot är det verkligt oroande att det är andra gången herr Gustavsson i Alvesta skriver under en motion — i detta fall nr 1125 — där man slår fast att de goda utvecklingsmöjligheterna finns kring Markaryd, Ljungby, Älmhult, Alvesta och Växjö. Litet längre ner i samma motion sägs att en jämnare regional balans i södra Sverige till förmån för Kronobergs län bör kunna gynna de svaga kommunblocken i länet. Det är en svag tröst för oss som är därifrån att man anser att orterna Tingsryd, Lessebo, Lenhovda, Äseda och vad de heter inte har någon framtid och inte några goda utvecklingsmöjligheter utan skall vara satta på undantag.

TiU slut vill jag bara säga några ord till herr Oskarson, som talar om en tioårig utveckUngsplan för Norrland med lokal förankring. Det är ju vad som står i Länsplan 1970. Men själv uttalar jag den förhoppningen att man varken i Norrland eUer någon annanstans spikar fast tioåriga planer. Jag tror inte att någon är redo att med säkerhet se så långt fram i tiden.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifaU tiU utskottets hemställan.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Fru andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats tUl sammanträdets fortsättande kl, 19.30.

139

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Fru talman! Det är med en viss tvekan man tar till orda omedelbart efter ett anförande som hålUts på så hög nivå och så fritt från allt vad klyschor heter. Jag ser mig emellertid nödsakad att säga några ord.

Herr Fagerlund inledde sitt anförande med en missuppfattning. Han sade att jag inte hade något yrkande. Tvärtom avslutade jag mitt anförande med att yrka bifaU tlU min motion.

Sedan utlät sig herr Fagerlund om turismens betydelse och ansåg att den inte var så stor. Låt mig då nämna att en utredning för Ölands del visar att turismen år 1968 gav ölänningarna en inkomst på 60 miljoner. Detta är något som vi inte föraktar nere i den landsändan.

Om man över huvud taget har hert Fagerlunds negativa inställning tiU turismen anser jag att det borde ha kommit tUl uttryck i utskottets betänkande, så att man inte vUseför oss genom vackert tal om att en utredning pågår som nog skaU komma med bra förslag.

Vidare tycker jag inte att man bör ta så lätt på problemen som gäUer Öland och Gotland. Jag tUlät mig beröra den aktueUa situationen vid YtongfabrUcen på södra Öland och måste upprUctigt beklaga att mte de arbetarrepresentanter som deltog i uppvaktningen här för några dagar sedan var närvarande i kammaren och kunde lyssna till herr Fagerlund.

Utfallet mot den fria företagsamheten skaU jag inte bemöta på annat sätt än genom att säga att jag uppfattar det som en fortsättning på något förstamajtal som herr Fagerlund kanske har håUit ute i bygderna. För min del har jag den uppfattningen att situationen är så allvarUg att det fordras ett gott samarbete meUan det allmänna och det fria näringslivet för att vi skaU kunna komma till rätta med de utomordentUgt svåra problem som vi har att brottas med.

Dess bättre visade statsrådet Holmqvist vid vår uppvaktning en helt annan förståelse för dessa problem, och jag får väl trösta mig med att statsrådet Holmqvist ännu så länge har mer att säga till om än herr Fagerlund.

140

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Fru talman! Utskottets vice ordförande herr Fagerlund har ställt vissa frågor tUl oss centerreservanter. Han vUl bl. a. veta vad vi menar med ett decentraUserat samhälle. Tidigare här i debatten har jag förklarat det för herr NUsson i Östersund, och han var nöjd med mitt besked. Jag skall förklara det även för herr Fagerlund.

Med ett decentraliserat samhälle menar vi ett samhälle som är inriktat på att trygga en viss angiven regional balans i fråga om ekonomisk, social och kultureU standard. Det gäUer också att tUlförsäkra varje region sysselsättningsmöjligheter, bostäder, skolor, vårdresurser och annan service i den omfattning som behövs.

Utskottets vice ordförande säger att vi i centern är emot att folk flyttar. Får jag svara att vi inte är emot att folk flyttar; det är inte alls frågan om det. Men, herr Fagerlund, det är en annan sak om flyttningsbUarna alltid kör åt ett och samma håll. Den poUtiken, som hlttUls har förts, kan vi i Norrland inte godta. Vi menar att folk skall kunna flytta åt bägge hållen, och det är därför vi kräver en befolknings-

mässig målsättning som innebär att man kan säkerställa förutsättningarna att erbjuda tUlfredsstäUande levnadsförhållanden och samhäUsservice för den befolkning som stannar kvar. Det finns minimital i det avseendet också norröver.

Herr OSKARSON (m) kort genmäle;

Fru talman! Herr Fagerlund anser att det inte går att planera regionalpolitiken för så lång tid som tio år. Jag skaU gärna hålla med herr Fagerlund om att det kan vara besvärUgt på många sätt. Vi har tagit upp detta mot bakgrunden av den problematik som förekommer inom många områden i Norrland, nämligen att ungdomarna flyttar. Som jag tidigare här har talat om försvinner ungdomarna från dessa områden på grund av att de inte får det arbete de vUl ha och inte heller den utbildning som de eftersträvar.

Herr Fagerlund, om man skall försöka vända en sådan utveckling måste man se problemen på lång sikt. Det är detta vi har velat säga med vår motion och även med vår reservatlon.

Det är klart att man sedan kan diskutera att vi stannat vid 10 år. Tidsperioden är dock inte det väsentliga i vår viljeinriktning, men om man skall kunna komma till rätta med problemen och verkligen göra någonting som verkar för framtiden, måste man försöka att se långsiktigt. Det är detta vi har försökt framföra med vårt krav på en 10-årig framtidsplanering.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Fru talman! TUl herr Schött viU jag säga att jag alls inte är negativ tUl en industrUokaUsering på Öland. Om jag skulle fortsätta det förstamajtal jag höU där nere, skulle det bli precis vad jag här sade; Det måste vara det starka samhället som träder tUl för att klara de problem som uppstår när det fria näringslivet sviker i en bygd. Där måste samhällets resurser hjälpande träda tiU. Det står jag för. Det är en fortsättning på mitt förstamajtal.

Jag undrar om herr Schött kan ge en fortsättning på sina tal när han i dag vädjar tiU samhället att ta hand om detta med hjälp av samhälleliga resurser? Går det att göra en forsättning när han i valrörelse efter valrörelse åker omkring i hela landet och talar om att samhället är för starkt och att skatterna är för höga? Han kan inte hålla en fortsättning på talen, men jag kan fortsätta med mina tal därför att jag har en ideologisk bakgrund som stöder det starka samhället.

Av herr Stridsman har jag nu fått en förklaring tUl vad centerpartiet menar med ett decentraUserat samhäUe, med att det skaU finnas en viss standard etc. Men man måste ha en Unje. Man kan väl mte tala om att vi har för svaga styrningsmedel samtidigt som man säger att vi har ett decentraUserat samhälle. Jag ställde frågan: Vilken skall ha de starkare styrningsmedlen? Om det är regionerna som skall ha dem, då är jag rädd för att de starkare regionerna tar överhand. EUer är det den centrala statsmakten som skall förfoga över de starkare styrningsmedlen för att vi skaU kunna klara upp de problem som föreligger? Vi är ju fuUständigt överens, herr Stridsman, om att Norrland har problem. Vem skaU ha

141

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

styrningsmedlen? Kan man själv klara saken uppe i Norrland? Eller måste vi inte gå in med en centraUserad styrning för att lösa Norrlands problem? Det är detta jag efterlyste i mitt anförande.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag reagerar bestämt mot uttrycket "när det fria näringslivet sviker". Man kan mte begära — såvitt jag förstår begär inte heller statsrådet Holmqvist det — att ett företag skall fortsätta driften, när ledningen i förväg vet att det innebär miljonförluster. Vad jag efterlyser här är ett samarbete meUan näringsliv och samhälle.

Men jag tror inte att vi skaU uppta kammarens tid mera med denna diskussion. Det är väl lämpligare att herr Fagerlund och jag träffas på Öland och fortsätter diskussionen där.

Herr STRIDSMAN (c) kort genmäle:

Fru talman! Om vi skall få en effektiv regionalpoUtUc i det här landet, måste vi givetvis ha ett centralt beslut om målsättningen, herr Fagerlund. Sedan detta centrala beslut fattats skall fortsättningen överlåtas på det regionala planet för en decentraUstisk beslutsprocess. Denna möjUghet föreUgger inte i dag då vi inte har en verklig länsdemokrati. Så enkelt är det. Men man måste givetvis först ha en på central nivå fattad målangivelse. Läs våra reservationer nr 1 och 5. Det är just en målsättning vi efterlyser, vilket även framgår av reservationen 7.

142

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Fru talman! Det är ingen som fordrar att man skall driva företag med miljonförluster. Men kanske man skulle ha kunnat sätta in något av de vinster som tidigare gjorts för att starta nya företag. Kanske man kunde ha planerat något längre än enbart tUl ett beslut om nedläggning. Jag konstaterar fortfarande att det här blir samhället som får träda till.

Jag noterar med tacksamhet när herr Stridsman säger att vi skall ha centrala beslut som bestämmer detta. Då är den regionalpoUtik som herr Stridsman vill ha centralstyrd.

Herr TOBÉ (fp):

Fru talman! I dagens regionalpoUtiska debatt har ämnena som sig bör växlat från de stora grundläggande Unjerna tiU mera lokala förhållanden. Jag avser att ta upp några frågor i anslutning tiU den utredningsverksamhet som ligger i botten på regionalpoUtiken, som har förorsakats av den och som väl kommer att fortsätta. Såväl inrikesdepartementet som finansdepartementet har gjort stora ansträngningar, och vi har fått reda på vad olika utredningar har kommit fram tUl. Det har varit vetenskapliga utredningar utan politisk accent, och man har därför kunnat dra egna slutsater av materialet. Det är väl bara det att tiden börjar närma sig för att dra slutsatserna, och det är kanske det många av oss hesiterar inför, inte bara regeringen utan även de poUtiska partiema.

En av dessa vetenskapare som har varit med och utrett åt ERU — expertgruppen för regionala utredningar — sade att nu har jag gjort så mycket jag kan, nu gäller det för poUtikerna att fatta beslut. Det gäller

alltså att använda detta material, inte bara samla det för dess egen skull.

Det har varit inventeringar i stor utsträckning, man vill för framtiden dra lärdomar av vad som har förevarit. Eller för att citera två tänkare: BUger Nilsson i Östersund uttryckte det på det här sättet: "Hur det blir i framtiden får vi behandla senare." Sören Kirkegaard uttryckte saken på detta sätt: "Livet kan endast förstås baklänges men måste levas framlänges."

Det första resultatet av dessa ansträngningar var Länsplanering 1967. Jag får nog som helhetsomdöme säga att det var en björntjänst åt många kommuner, i varje fall åt de kommuner som inte antecknades som framgångsrika. Det var ju också fel att kalla det för en planering, för det var en prognos, och en mycket bristfälUg sådan, byggd på opåverkade förhållanden. Det har jag sagt tidigare från denna talarstol och från f. d. andra kammarens talarstol. Länsplanering 1967 är också flera gånger kritiserad av inrikesdepartementets egen expertgrupp. Man skaU inte sätta ramvärden på befolkningen, utan det gäller att kombinera det med en rimUg sysselsättning i orten.

I säUskapet Riksdagsmän och forskare, RIFO, som många av oss tUlhör, förde en grupp häromdagen en diskussion, och en av forskarna beskyUde oss riksdagsmän för att ha bestämt att det skall vara så som Länsplanering 1967 har sagt i sin prognos. Jag värjde mig mot det där och nämnde hur det hela har gått till. Det var alltså en prognosverksamhet som igångsattes på grund av ett riksdagsbeslut år 1964 när lokaUseringspolitiken började. Där sades att vi skall utreda frågorna om hur man med lokaUseringshjälpmedel av olika slag skall kunna få regional balans och allt annat som det har talats om här i dag. Det tekniska utförandet, grundsatserna för det hela var med denna bristfäUiga målsättning en helt intern sak för vederbörande departement. En redogörelse för Länsplanering 1967 lades fram för riksdagen år 1969 - jag tror det var i statsverkspropositionen — som en sista åtgärd av den dåvarande inrikesministern Rune Johansson innan han avgick. Den rönte inte någon större uppmärksamhet. Man diskuterade regionalpoUtUc också då och sade bl. a. att vi skaU fortsätta med program för hur vi skall göra. Man hade redan då kommit på att det också behövdes en planering. Länsplanering 1967 lades alltså till handlingarna av vederbörande utskott och av riksdagen. För den skull har inte riksdagen stäUt sig bakom varenda siffra i den. Denne forskare, som säkert inte är ensam om det, har aUtså för sig att riksdagen har bestämt att så skall det se ut i Sverige, med negativ befolkningsutveckling i hälften av kommunerna m. m. Den ligger tUl grund för Stockholms regionplan — upp emot 2 miljoner människor skall det bU enligt Länsplanering 1967, påstår denna forskare, och därför måste man planera för det. Det är litet dystert att man utnyttjar materialet på det sättet och att man har fått uppfattningen att detta är något som riksdagen har slagit fast som mål för utveckUngen.

Nu har vi fått en del analyser av material. Det är material som långtidsutredningen har lagt fram. Man har gått igenom den kommunala ekonomiska långtidsplaneringen, KELP, som har pågått försöksvis i flera år i mindre skala men som nu kommer att bli mera heltäckande, och verkUgen gjort en del analyser också. Enligt den utredningen är det

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

143

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

144

oroande tendenser i alla slag av kommuner. Vi vet ju nu hur det står tUl med skattetrycket i kommunerna och den väntade ökningen av det. Jag vill bara ta fram några exempel på vad man kommit till. Jag tycker att man bör ta upp de här frågorna, ty de måste ligga tiU grund för de åtgärder som skall vidtas och de förändringar i medlen som vi också behöver vidta.

Kostnadsstegringen i kommunerna höU jämn takt med skattekraftens tillväxt fram tUl 1968, men därefter har kostnaderna stigit hastigt. Man räknar med att de skaU bli något lägre längre fram på 1970-talet. Det beror bl. a. på en viss uppbromsning i investeringsverksamheten, som man dock säger kan vara missvisande av olika orsaker. Jag kanske kommer att nämna det senare. Särskilt ogynnsamt kommer det i varje fall att bli i avfolkningskommunerna.

Man har sorterat kommunerna i olika grupper, efter storlek, efter sysselsättningstyp osv. och dragit en del slutsatser av det. Man har kommit tUl att de lägsta kostnaderna per invånare har kommuner som står stiUa eller ökar svagt. De näst högsta kostnaderna visar de kommuner som går starkt framåt. De största kostnaderna har kommuner med vikande befolkningsunderlag. Man har alltså en apparat uppbyggd för en viss befolkning och den viker undan, och då kan kommunen inte klara de utgifter som den åtagit sig.

Räntekostnaderna har blivit en faktor att räkna med under senare år. De fördubblades under perioden 1965—1970. Nu väntar man en viss avmattning, men det är inte beroende på planering, utan det beror på att man har svårare att låna pengar. Man har fått lov att inskränka sina investeringsansträngningar. Här visar det sig att kommunstorleken inverkar — om man nu kan använda medeltal på det sättet. I kommuner med mindre än 5 000 invånare är räntekostnaderna ungefär 140 kronor per invånare. För kommuner med mer än 50 000 invånare är motsvarande siffra 240 kronor. Vid bedömningen av dessa siffror bör man givetvis ta hänsyn tUl att de mindre kommunerna mot betalning får en viss service av de större eftersom de får utnyttja deras gymnasieskolor m. m., så det blir en viss utjämning. Man måste naturUgtvis analysera detta siffermaterial noggrant och inte godta det utan vidare.

Kapitalbildningen, det kommunala sparandet, ökade ganska hyggUgt fram tUl 1966. Från 1969 visar sparandet en lägre ökning än skattekraften. För att komma upp i en kapitalbUdning som motsvarar skattekraften måste man höja det kommunala skatteuttaget med närmare I krona eller också göra motsvarande begränsningar i kostnaderna. Vi vet emellertid att detta inte är lätt att genomföra.

Kapitalbildningen ökar också med kommunstorleken. I kommuner med mindre än 5 000 invånare är kapitalbildningen 380 kronor per invånare enligt den tabeU som är visad, och i kommuner med över 50 000 invånare är kapitalbildningen 600 kronor per invånare. Men går man in i detalj visar det sig att det är mycket ojämna resultat. Nu är inte Storstockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena med i just denna statistik, men en förvånande sak kan man se, nämligen att Stockholms kommun, som räknar med minskat invånarantal, har stark ökning av Uivesteringskostnaderna under perioden fram tUl 1975, under det att

Stockholms förorter, vilka har en stark Inflyttning och en befolkningsökning, räknar med en mindre höjning av investeringstakten. Det är väl tveksamt om man har utgått från riktiga siffror, men det måste man naturligtvis undersöka vidare.

Ja, jag skall inte gå igenom några ytterUgare siffror, men jag vill säga att man på detta sätt kan analysera situationen och avgöra var möjligheterna finns. Man belyser också osäkerheterna i siffrorna. Man har haft kort tid till sitt förfogande för att göra beräkningarna. Man har vidare haft oturen att komma mitt i en stor kommunsammanläggning, varvid antalet kommuner minskades till hälften och de gamla kommunerna inte riktigt visste för vilken kommun man skulle göra beräkningarna. En del av de små kommunerna ställde strängt taget inga anspråk på framtiden, medan andra har tagit i ordentligt för att visa att de skaU vara med också då. Man måste också varna för medeltalsberäkningar med hänsyn tUl att det är stor spridning på uppgifterna.

Långtidsutredningen har utnyttjat detta material och analyserar befolkningsutveckUngen. Den säger Uksom många gjort förut att vi under 1970-talet måste uppmärksamma glesbygdsproblemen. Men man framhåller också att mycket talar för att de största regionala problemen under 1970-talet bUr utflyttningen från de mindre och medelstora orterna, särskilt de med ensidigt näringsliv. Där har vi aUtså en varning från långtidsutredningen. Det gäller för oss att inte vänta för länge med att bygga upp beredskapen för detta. Vi vet att det av allt att döma blir såsom långtidsutredningen och andra tidigare varnat för om inga motåtgärder vidtas.

Samtidigt säger långtidsutredningen att det här finns en konfliktsituation, eftersom en hög tillväxttakt för landets totala produktion kanske strider mot det regionala målet beträffande balansen inom landet. Det finns exempel härpå, t. ex. beträffande rörligheten hos kapital och arbetskraft, som på många orter inte står i överensstämmelse med tillväxten. Där manar man i stället tiU centralisering.

Det kan naturUgtvis förekomma en uppdelning som kan vara rationeU av företag och verksamheter över huvud taget, där en del av verksamheten kan vara lokaliserad i anslutning tUl naturtUlgångarna. Vi kan t. ex. inte flytta på Lapplandsgruvorna, men vi kan däremot sälja malm från Stockholm eller från någon annan ort. Där står hela tiden frågan om man skall ha verksamheten på ett ställe eUer skaU dela upp den. Det är något som vi skaU diskutera senare under våren.

Långtidsutredningen säger att man för en god tUlväxtmiljö måste försöka åstadkomma en differentierad företagsstruktur på den ort det gäller, att det måste finnas valmöjligheter för arbetskraften, att det måste finnas förutsättningar för kuUureUt utbyte och att detta måste finnas inom rimligt avstånd. De tre första vUlkoren uppfyUs i storstadsområdena men det sista - rimligt avstånd - hittar man inte där, och i det avseendet har om inte glesbygden så i varje faU andra orter än storstadsområdena sin möjlighet att konkurrera.

När 1969 års riksdag antog det regionalpolitiska programmet - det hette ju tidigare lokaUseringspoUtik — höU man fram vissa medel som skulle föra ut denna poUtik i praktiken. De delades upp i tre kategorier.

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

145

Nr 76

Onsdagen den 5 maj 1971

Regional utveckling

Det gällde påverkan av företagssektorns lokaUseringsval genom s. k. infrastruktureUa medel av oUka slag, dvs. att samhäUet tUlhandahöU tomt, vatten, järnväg och annat som man behövde för att etablera sitt företag. Det gäUde vidare hushållssektorn, där man möter motsvarande samhällsfrågor, fastän det kanske är större betoning på bostäder, skolor, utbUdning och sådant.

Sedan var det frågan om den statUga sektorn, den enda som staten i vårt samhällsskick har makten att ensam fördela. Jag kommer här in på det som har diskuterats flera gånger, nämligen det decentraUserade samhället. Utan att föregripa den debatt som skaU föras om någon vecka om utiokaUsering av centrala verk vlU jag säga att förslaget om utflyttning borde ha föregåtts av ett verkligt allvarUgt försök att delegera beslutsbefogenheter till andra orter än Stockholm. Vi har ju i det här landet väl utvecklade regionala statsorgan, och vi har landstingen. Bägge sorternas organ är beredda att ta hand om en hel del av det beslutsfattande som nu sker centralt. I samband med förslaget om utlokaUsering av centrala verk har den meningen framkommit att verken inte vUl flytta sina centrala delar, medan de däremot är vUliga att flytta andra delar och delegera vissa funktioner. Den möjUgheten har inte använts tUlräckUgt, tycker jag. Det är klart att även i ett decentraUserat samhälle måste det finnas någon som centralt beslutar och centralt fördelar vissa tUlgångar och befogenheter, och detta hör ihop med regeringsverksamheten i huvudstaden.

Jag tror att man här har missat en del av det man sade förra året att man skuUe göra, nämligen flytta ut lämpUga statsbefogenheter.

Jag vill tUl slut nämna något om kommunindelningsreformen. Den motiverades ju med att kommunerna skulle kunna bättre vårda sina angelägenheter. På 20 år har kommunernas antal minskat från 2 500 tiU 270, som det blir 1974. Det borde ge resultat i en starkare självstyrelse och också ansvar för hur utveckUngen skaU gå i kommunerna. Regionalpolitiken bör utformas så att kommunernas självstyrelse får spelrum. Olika statsorgan bedriver väldigt mycket frågesport, vUket gör att kommunerna misstänker att avsikten är att dirigera dem mera än vad som kan vara riktigt att göra. De kommer kanske tiU resultatet att det inte är lönt för dem att själva hålla på med någon verksamhet. SkaU vi leva upp till det beslut som fattades om den nya kommunindelningen, så skall vi också satsa på det och lämna initiativkraft tlU kommunerna.

Statsrådet Holmqvist sade tidigare I dag att man mte kan hålla benhårt pä att alla kommuner skall klara sig. Jag tror inte heller att det finns någon möjlighet tUl det, men ambitionen måste väl vara den, när vi har — och nu i slutomgången med tvång — skapat dessa kommuner, att vi skaU hjälpa dem till ett liv, om mte I solen så åtminstone Inte i skuggan.

146

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningsUstan tUl kl. 19.30.

§ 8 InterpeUation nr 116 ang. bristen på röntgenläkare Nr 76

Onsdagen den
Ordet lämnades pa begäran tUl , • imi

, 5 maj 1971
Herr BENGTSSON i Göteborg (c), som yttrade;---------------------------------------

Fru talman! Röntgen är en diagnostisk discipUn som är en integrerad del av totalsjukvården. För att sjukvården skaU kunna fungera är det nödvändigt att det på röntgensidan finns tillräcklig kapacitet. I dag är väntetiderna ofta mycket långa, vilket kan få svåra följder för de patienter som i väntan på röntgenundersökning inte kan få en adekvat behandUng.

Antalet obesatta tjänster på röntgensidan ökade under perioden 1 april—1 oktober 1970 från 55 tUl 83. Det innebär att var sjätte röntgenläkartjänst var obesatt i oktober förra året. Situationen i dag torde vara ännu värre.

Inom läkamtbUdningen har röntgendiscipUnen en i förhåUande tiU andra specialområden eftersatt ställning. Detta har lett tiU att aUt färre av de blivande läkarna ägnar sig åt röntgen.

Man kan aUtså inte vänta sig att situationen på röntgensidan kommer att förbättras i takt med den ökade utbUdningskapaciteten på läkarsidan.

Situationen är redan i dag ohåUbar, och vidtas inte åtgärder för att få tUlräckUgt antal röntgenläkare kommer det att ha allvarliga konsekvenser för hela sjukvårdssektorn.

Med hänvisning tUl det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att tUl herr socialministern få ställa följande fråga:

VUka åtgärder avser statsrådet vidtaga för att komma tUl rätta med den aUvarliga bristen på röntgenläkare?

Denna anhållan bordlades.

§ 9 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 111 om anslag tUl Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1971/72.

§ 10 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämUgen

Nr 218 Herr Bengtsson i Landskrona (s) tUl herr finansministern angående åtgärderna mot företag som underlåter att inleverera käUskatte-medel:

Överväger statsrådet pröva möjUgheterna av en sådan skärpning och effektivisering av gällande uppbördssystem att skatte- och kronofogdemyndigheter får möjlighet att på ett tidigare stadium än vad som nu är fallet vidta erforderUga åtgärder mot företag som underlåter att inleverera Innehållen käUskatt?

Nr 219 Herr Winberg (m) tUl herr kommunikationsministern angående

omlokaUsering av delar av statens järnvägars verksamhet i Ange: 147

Nr 76 ViU herr Statsrådet upplysa kammaren om det inom SJ finns planer

Onsdaeen den ** flytta delar av SJ;s organ i Ange tUl andra platser?

5 maj 1971

-------------------- § 11 Kammaren åtskildes kl. 16.31.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert