Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:75

Tisdagen den 4 maj

Kl. 16.00

Förhandlingarna leddes till en början av fru andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 23 april.

§ 2 Meddelande ang. val

■ Fm ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att vid morgondagens sammanträde val kommer att ske av dels 48 ledamöter i den nämnd, som jämlikt 69 § riksdagsordningen äger döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kaU bibehåUas, dels två fullmäktige i riksbanken jämte två suppleanter, dels ock tre fullmäktige i riksgäldskontoret jämte fyra suppleanter.

§ 3 Upplästes följande tiU kammaren Inkomna ansökningar;

TUl riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden 5—12 maj 1971 för deltagande I utrikes resa.

Stockholm den 30/4 1971 Per Stjernström

TUl riksdagens kammare

För deltagande i sammanträde med svenska delegationen vid nedrustningsförhandlingarna I Geneve anhåller jag härmed om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden 4—7 maj.

Stockholm den 3 maj 1971 Ola Ullsten

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 4 Fru andre vice talmannen meddelade att herr Larfors enligt tiU kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 3 — 16 maj.

Herr Larfors beviljades erforderUg ledighet från riksdagsgöromålen.

Nr 75 § 5 Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Tisdagen den

4 maj 1971 H®'''' inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att i ett samman-

---------------- ;-- häng besvara dels herr Hellströms (s) den 14 aprU framställda InterpeUa-

Om sysselsättnings- q-, dels herr Stålhammars (fp) den 15 aprU framstäUda främjande åtgärder interpeUation, nr 104, dels herr Engströms (vpk) den 16 aprU framstäUda interpeUation, nr 106, dels ock herr Perssons i Karlstad (s) den 23 april framställda interpeUation, nr 112, och anförde;

Fru talman! Hen Hellström har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att häva den starkt ökade ungdomsarbetslösheten.

Hen Stålhammar har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att snabbt förbättra det mycket besvärUga sysselsättningsläget i Örebro län.

Herr Engström har frågat vUka åtgärder regeringen avser att vidta för att öka sysselsättningsmöjUgheterna på olika håll i landet för att bekämpa den högsta arbetslösheten och skapa full sysselsättning.

Herr Persson i Karlstad har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra det nuvarande besvärUga sysselsättningsläget i Värmlands län.

Eftersom interpellationema behandlar samma ämnesområde anhåller jag att få besvara dem i ett sammanhang.

Arbetsmarknadsläget är Inte tillfredsställande. Vi hade i april ca 65 000 registrerade arbetslösa. Av arbetslöshetskassornas medlemmar var 2,4 procent arbetslösa. Denna situation är i hög grad Influerad av läget Inom byggnadsverksamheten. Dessutom spelar den ännu olösta avtalsrörelsen sin roll.

Inom byggnadssektorn strävade vi under fjolåret efter att dämpa den Intensiva expansionen som hotade att överanstränga våra resurser. Detta medverkade under hösten tUl ett lugnare tempo. Därmed blev det utrymme för ökade investeringar inom varuproduktionen. Samtidigt började dock en viss konjunkturdämpning att göra sig gäUande inom Industrin. Inom byggnadsbranschen har slutligen också tjänstemannakon-fUkten som försenat vissa byggnadslov påverkat sysselsättningen. De åtgärder som regeringen har vidtagit under den senaste tiden för att främja sysselsättningen har därför framför allt varit inriktade på byggnadssektorn.

Jag har nyligen i svar på en enkel fråga redogjort för de stimulansåtgärder som har beslutats. De Innefattar igångsättning av 2 500 statsbelånade och 1 000 privatfinansierade lägenheter, IgångsättningstUlstånd och befrielse från investermgsavgift för byggnadsprojekt tUl en kostnad av ca en miljard kronor, beslut om bidrag tUl kommunala beställningar hos företag med sysselsättningssvårigheter, ianspråktagande av ytterUgare 7 000 platser inom arbetsmarknadsutbUdningen och beredskapsarbeten för 2 000 personer utöver vad som tidigare planerats.

Under våren och sommaren bör vi kunna räkna med en sedvanlig
säsongmässig uppgång i sysselsättningen. De åtgärder som vidtas kommer
därför att I hög grad inriktas på att upprätthålla sysselsättningen nästa
vinter. Av väsentlig betydelse är därvid igångsättningen av nya bostads
byggen under andra och tredje kvartalen i år. I det avseendet vilar ett
4 stort ansvar på den kommunala planeringen för att bostadsbyggnadspro-

grammet skaU kunna uppfyllas. Nr 75

Regeringen kommer vidare att föreslå riksdagen att investeringsavgif- TicHagen den ten avskaffas den 1 juni 1971 för att främja ett ökande byggande utanför a ■ iqti

bostadssektorn nästa vinter. FuUföljandet av bostadsbyggnadsprogram- ----

met och avskaffandet av investeringsavgiften kommer att få betydelse Om sysselsättningsinte bara för byggnadsverksamheten utan också för leverantörer på främjande åtgärder byggnadssektorn och för transportnäringen.

Givetvis kommer också de reguljära arbetsmarknadspolitiska medlen att utnyttjas intensivt. Vi har ju även i dagens läge ett betydande antal obesatta lediga platser. Det är en central uppgift att underlätta för människor som saknar sysselsättning att utnyttja dessa arbetstUlfäUen.

Vi hade enligt arbetskraftsundersökningarna i februari månad 33 000 arbetslösa under 25 år. I mars sjönk antalet tUl 26 000. I mars i fjol då högkonjunkturen var på sin höjdpunkt var siffran 20 000.

Ungdomarna är generellt sett eftersökta på arbetsmarknaden, men det Innebär Inte att de kan se bekymmerslöst på sm framtida arbetsmarknadssituation. Framför aUt måste man räkna med att personliga önskemål i fråga om arbetets art osv. i varje faU inte omedelbart kan tUlgodoses. Arbetsmarknadsstyrelsen har nyligen antagit ett särskilt program för arbetsmarknadspolitiska åtgärder specieUt imiktade på ungdomen.

Vad särskilt gäller sysselsättningen i Örebro och Värmlands län påverkas denna I stor utsträckning av omställningarna inom industrierna. Dessa omställningar har påkallat insatser från arbetsmarknadsverkets sida för att dels underlätta arbetskraftens övergång tUl andra näringsområden, dels i särskild ordning bereda sysselsättning åt äldre och handikappade som inte har kunnat få anställning på den öppna arbetsmarknaden. För närvarande omfattas ca 3 000 personer i vart och ett av de båda länen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av utbildning, beredskapsarbete eller skyddad sysselsättning.

Jag vill även peka på de regionalpoUtiska åtgärderna. En produktlons-enhet från statistiska centralbyrån med drygt 300 anstäUda har förlagts tUl Örebro, En ytterUgare kraftig utbyggnad av verksamheten i Örebro kommer att ske de närmaste åren. Genom frisläppande av investeringsfonder har vidare för näringsUvet betydelsefulla investeringar kunnat göras på andra orter i Örebro län. Delar av Värmlands län tUlhör området för lokaUserlngsstöd, Med dess hjälp har betydelsefulla Insatser gjorts, YtterUgare Insatser kommer att göras allteftersom projekt kommer fram. Jag viU också erinra om regeringens förslag att tUl Karlstad flytta statUga verksamheter med 625 personer anställda.

Hen HELLSTRÖM (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret på min InterpeUation.

De frågor i samband med ungdomsarbetslösheten som aktuaUseras i
den här interpeUationen är av samma slag som de som togs upp av det
Socialdemokratiska ungdomsförbundet i en skrivelse tiU arbetsmarknads
styrelsen i mitten av mars I år. Det är två problem som tas upp. Det är
dels de akuta sysselsättningsproblem för ungdomen som är en följd av
den aUmänt sämre konjunkturen, dels problemet med de långsiktiga 5

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

svårigheter på arbetsmarknaden vUka de ungdomar får som har en mycket kort grundutbildiUng.

Det finns för närvarande omkring 900 000 ungdomar under 35 år som bara har en sju- eller åttaårig skolutbUdning. Går vi ner i åldrarna och ser på de ungdomar som är t. ex. under 20 år, finner vi att det där är åtskUUga tiotusental som har en mycket svag aUmän skolutbildning och ingen yrkesutbildning. Det är alltså mte minst fråga om ungdomar som så att säga har kommit i skarven tUl de stora utblldnlngsreformema på 1960-talet.

Problemet att en konjunkturförsämrmg drabbar ungdomar hårt är i och för sig inte ovanligt. Det är bl. a. en följd av att konjunkturförsämringen tar sig uttryck I nyanstäUningsstopp, som då speciellt drabbar ungdomen.

En konjunkturförsämring drabbar också många andra grupper — de äldre, de handikappade osv. Skälet tiU att just ungdomsarbetslösheten tagits upp av Socialdemokratiska ungdomsförbundet och av mig I den här InterpeUationen är ju att problemen blir verkligt svåra när det sker en konjunkturförsämrmg och det samtidigt finns ett utblldrUngsgap av det slag vi nu har tiU följd av 1960-talets utbildningsreformer. När de kortutbUdade ungdomarna blir arbetslösa kan deras ställning på arbetsmarknaden för lång tid — kanske hela deras Uvstid — bU utomordentUgt svag. Gapet I utbildning är kanske större inom ungdomsgruppen än I någon annan grupp, därför att den stora majoriteten av ungdomar har fått del av den långa skolutbUdningen och av en god yrkesutbildning. Därför blir svårigheten för de ungdomar som har kommit i skarven här oproportionerUgt stor i jämförelse med vad den blir I andra åldersgrupper. När då konjunkturavmattningen inträffar, har vi anledning att vara aUvarUgt oroade för dessa ungdomars ställning på arbetsmarknaden långt fram i tiden.

Ibland har man i debatten om den ökade ungdomsarbetslösheten velat göra gällande att den skulle vara ett problem för akademiker. Det är inte på det sättet. Det är alldeles klart att den stora majoriteten av den arbetslösa ungdomen, t. ex. ungdomar under 25 år, är ungdomar som har en kort utbUdning. MeUan tre fjärdedelar och fyra femtedelar av de arbetslösa ungdomarna rapporteras av länsarbetsnämnderna sakna yrkesutbildning. Ungdomsarbetslösheten är alltså inget akademikerproblem, som det har framställts i tidningarna, utan ett allvarUgt problem för just den ungdomsgrupp som är svagast.

I svaret på InterpeUationen sägs att ungdomsarbetslösheten, mätt efter arbetskraftsundersökningarna, har minskat något från februari tlU mars. Vidare anförs att arbetsmarknadsstyrelsen just har lagt fram ett program för att möta ungdomsarbetslösheten. När det gäller arbetslöshetens omfattning vore det väl bra, om det förhöll sig så som interpellationssvaret antyder, nämligen att ungdomsarbetslösheten har gått ner. EmeUertid är arbetskraftsundersökningarna ett bräckligt instrument när man gör jämförelser mellan två näraliggande månader. Den registrerade kassaarbetslösheten har faktiskt under samma period, från februari tiU mars, ökat något. För mars och aprU Ugger den på i stort sett samma nivå, 9 300 personer, vUket är drygt dubbelt så hög arbetslöshet som vid

samma tid förra året. Det ser ut, i varje faU på kassaarbetslösheten, som om ungdomsarbetslösheten är ett segt problem där en vinterarbetslöshet håUer sig kvar in i våren. Det tycks uite ske någon säsongmässig förbättring, I varje fall mte ännu.

Det principprogram som arbetsmarknadsstyrelsen för någon vecka sedan har antagit är ett program I ett tiotal punkter, ett program som så långt det räcker är utomordentUgt upplagt, enligt min uppfattning. Såvitt jag förstått kommer man under den närmaste tiden att fylla dessa punkter med ett konkret Innehåll, och det är väl väsentUgt då att Inte minst vad som sägs i programmet om den uppsökande verksamheten verkUgen ges en stor regional bredd och att den uppsökande verksamhet man talar om får ordentUga personella resurser. Det gäller inte minst att komma ut tUl dessa ungdomar, där de befinner sig. Det är Inte aUs säkert att aUa de som för första gången går ut på arbetsmarknaden självmant går tlU arbetsförmedlingen. De vet kanske inte hur de skall bete sig för att söka arbete ordentUgt. Därför är det bra som det säges i programmet att man skaU gå ut på ungdomsgårdar, klubbar osv. och där försöka nå ungdomen med Information om arbetsmarknadsläget och möjligheterna.

VI har också speciellt från Socialdemokratiska ungdomsförbundet anledning att hälsa med tlUfredsstäUelse att man även tlUmötesgått vårt önskemål om att sammankaUa en konferens med de politiska ungdomsorganisationerna kring ungdomsarbetslöshetens problem. Det är utmärkt att en sådan konferens kommer tUl stånd. Det finns som sagt möjUghet att också via våra organisationer — såväl de politiska ungdomsorganisationerna som en lång rad andra organisationer I vårt samhälle — nå ut tUl ungdomarna med den uppsökande verksamheten. VI är från vår sida beredda att arbeta för det.

När det gäller möjligheterna att på längre sikt förbättra just den svaga ungdomsgruppens ställning måste man dock konstatera, att den frågan berörs mycket flyktigt I programmet. Man vUl göra en kartläggning av ungdomens attityder på arbetsmarknaden, och det är väsentligt, men med den bakgrund som jag försökt att kort antyda tror jag att det är avgörande att också på kort sikt gå ut med ett program för att aUmänt på arbetsmarknaden stärka de ungdomsgruppers stäUning som är svaga ur utbildnlngssynpunkt och saknar yrkesutbildning. Den frågan berörs egentUgen inte i interpellationssvaret och inte heller I någon betydande grad I arbetsmarknadsstyrelsens program.

Det är aUtså gapet mellan dem som har fått del av utbildningsreformerna och den andra gruppen som det är fråga om. VI måste tyvärr vänta att många av de sociala problem som vi kommer att få I landet I framtiden kommer att hänga samman med huruvida man lyckas ge en något så när Ukvärdig plattform för de ungdomsgrupper som i dag står så väsentUgt mycket efter sma kamrater I de möjUgheter samhället gett dem.

Här har man i viss utsträckning gått ut för att försöka förbättra de kortutbUdade ungdomamas ställning — bl. a. de som inte har någon yrkesutbUdning och som Inte fått full grundskoleutbUdnlng eUer som Inte har gått Igenom hela grundskolan. Man har velat erbjuda dem yrkesskoleplatser, som varit lediga och som det aUtså Inte funnits andra sökande tUl. Det är klart att denna väg leder tlU vissa resultat, men jag tror att om man

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

verkligen försöker förstärka de svaga ungdomsgruppernas ställning på arbetsmarknaden och få en utjämning tUl stånd, så räcker det mte. Det kan mycket väl vara så att dessa ungdomar får ta i vaqe fall en del av de yrkesskoleplatser som de andra ungdomarna inte sökt sig tiU och som "bUvit över". Det kan vara de minst attraktiva yrkesutbildningarna, som kan leda tUl att dessa ungdomsgrupper ändå I framtiden kommer att ligga i botten på arbetsmarknaden. Man åstadkommer pä det sättet inte med säkerhet någon lyftning av dessa ungdomars situation.

En fråga som i detta sammanhang aktualiserats från flera håll vore att sänka åldersgränsen för rätt tiU arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag generellt från den tjugoårsgräns som vi har i dag tiU en lägre ålder eUer att i varje faU medge mycket generösa dispenser utöver de dispenser som ges i dag för handikappade människor etc. Jag tror att det är nödvändigt att pröva att ge dessa ungdomar en starkare arbetsmark-nadsutbUdning än den som de kan få via eventuellt överblivna yrkesskoleplatser. Det fmns problem när det gäller att samordna utbildningsbidragen åldersmässlgt med den studiemedelsform som andra ungdomar har. Risken att dessa ungdomar kommer att bli vår framtida underklass är dock så stor, att man får tUlgripa även okonventionella lösningar för att stärka deras ställning. Där tror jag att en inte tUlräcklig men viktig Ingrediens i ett långsiktigt program för att förbättra de kortutbUdade ungdomarnas situation är att sänka åldersgränsen för arbetsmarknadsut-bUdnlng.

Jag vill sluta med att fråga imikesministern om han är beredd att medverka tUl att försöka lägga upp ett program som stärker de kortutbUdade ungdomsgruppernas ställning på arbetsmarknaden alUnänt, där en sänkning av åldersgränsen I arbetsmarknadsutbildningen är en väg men där man naturUgtvis också får tänka sig ett stort utbud av arbetsmarknadsinrUctad utbildning som ges ett sådant Innehåll att man verkUgen tar sikte på att lösa problemen för de ungdomar som man viU fånga in bl. a. med den uppsökande verksamheten.

Hen STÅLHAMMAR (fp);

Fru talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret på min InterpeUation. Mm fråga gällde förhållandena i Örebro län.

Svaret innehåller tUl största delen allmänna och för oss ganska välkända synpunkter. Vi vet att sysselsättningsläget har varit mycket besvärUgt under vissa tider i olika områden av vårt land. 1 de flesta fallen har det emeUertid rört sig om problem i glesbygdsområden, där antalet arbetstUlfäUen varit mycket Utet och där möjligheterna tUl nyetablering av Industrier har varit små på grund av avstånd, transportkostnader, khmatförhållanden etc. Ibland har det rört sig om ungdomsarbetslöshet, det har också varit fråga om arbetslöshet för äldre. Men att nu helt plötsUgt kunna konstatera en hög arbetslöshet i ett län som Örebro län är verkligen alarmerande. Det är en Indikation på att läget är aUvarUgt — kanske allvarligare än vanligt.

Länet Ugger mitt emellan Stockholm och Göteborg, 25 mil från Stockholm och 28 mil från Göteborg. Det borde från många synpunkter vara önskedrömmen för en länsplanerare, eftersom man bara har 8 mU tUl

den ort som Ugger längst bort från residensstaden, eftersom näringslivet är ganska väl differentierat med jord- och skogsbruk, bergsbrak samt industrier av oUka typ och Inriktning. När nu det som har betraktats som glesbygdsproblem dyker upp mitt i centrala Sverige frågar man sig naturUgtvis hur regeringen har lyckats uppfylla sitt löfte om full sysselsättning.

Örebro län redovisar i mars 1971 2 695 arbetslösa. En så stor arbetslöshet har man mte haft i det länet sedan januari 1959. Från år 1965 och framåt har man hela tiden redovisat stigande siffror. De senaste siffrorna från mitten av aprU visar en arbetslöshet på 2 641 personer. Vi kan alltså konstatera en minskning i arbetslösheten på 54 personer meUan mars och aprU. Normalt sett brukar minskningen i arbetslöshetssiffrorna meUan mars och april naturUgt nog slå igenom mycket hårt på grund av säsongvariationerna. Vi kan konstatera att under hela efterkrigstiden — aUtså från 1945 och framåt — har vi aldrig kunnat inregistrera en så Uten minskning i arbetslösheten mellan månaderna mars och aprU som i år.

Av de nu redovisade arbetslösa — 2 641 personer — är ungefär 1 100, aUtså något mindre än hälften, under 50 år. De som är föremål för arbetsmarknadspolltlska åtgärder, alltså de som deltar i aUmänna beredskapsarbeten, beredskapsarbeten för handikappade, arbetsmarknadsutbildning, arkivarbete etc, uppgår till 3 088 personer. Antalet lediga platser uppgår i år tUl 879. De som var arbetslösa vid samma tid i fjol och vlUe söka ett arbete kunde då välja mellan 2 174 lediga platser — alltså en minskning på ett år från 2 174 tUl 879 lediga platser. Dessutom vet vi att under det första kvartalet i år har antalet varslade uppsägningar varit mycket stort. Under de första fyra månaderna, alltså t. o. m. aprU, har man i 22 företag varslat ungefär 200 personer om uppsägrung. Det är klart att mycket av de här problemen bottnar i strukturförändringarna och i den aUmänna konjunkturdämpningen, men i vissa faU har länet genom sin struktur drabbats av speciella problem — mom skolndustrm t. ex, och nu senast inom byggämnesindustrin.

Inrikesministern säger i InterpeUationssvaret att regionalpolitiska åtgärder har vidtagits, och tiU dessa hör lokaUseringen tiU Örebro av en produktionsenhet av statistiska centralbyrån. Den har 300 anställda och skaU expandera under de närmaste åren. Problemet är bara det att det som länet i första hand behöver är ersättningar för de Industriarbetsplatser som falUt bort. SCB är nog bra i och för sig, men 90 procent av personalen är kvinnor, och om man skulle ha haft en riktig regionalpoli-tlsk satsning - vUket i praktiken här är omöjUgt - skulle SCB naturUgtvis ha placerats i länets västra delar, där den tunga industrin Ugger. I Degerfors, Hällefors och Karlskoga har man behov just av kvinnUga arbetsplatser som komplement tiU den tunga Industrin. Däremot skulle i själva centrum av länet en tung industri behövas som komplement tUl den relativt sett goda tUlgången på arbetsplatser mom serviceyrkena, I det läge där man för närvarande befinner sig måste man därför försöka lösa problemet med pendling för de kvinnor, som bor i länets västra delar med den tunga Industrin men vlU arbeta t. ex. inom SCB i Örebro. Det medför i sin tur problem med barntUlsyn, tider att passa etc. Det som behövs är aUtså arbetsplatser som svarar emot hela famUjens behov, mot både

\* Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

mannens och kvinnans behov.

Om vi ser Utet grand på skoindustrui, som ju har varit den bärande industrin I länet, finner vi att läget länge har varit mycket besvärUgt. Man redovisar för hösten 425 personer som friställts inom den industrin. Vissa förespråkare för branschen säger att det möjUgen kan finnas en viss optimism mför hösten, då konkurrensen Uite är så hård, men på längre sikt är läget bekymmersamt, och man kan behöva förnyade statUga stödbestäUnlngar som hjälp för att trygga sysselsättningen. Men de åtgärderna måste vidtas omedelbart.

Mot bakgrunden av det läge som redovisas är det naturUgtvis imderUgt att man kan konstatera att ett par industrier, som nu har begärt att få ta investeringsfonden i anspråk för att bygga ut, har fått nej. I det ena faUet rörde det sig om en verkstadslokal som skulle byggas för drygt 2 mUjoner kronor. Hade man fått bygga den, så skulle man ha kunnat ge ytterUgare 20 personer arbete, men svaret blev tyvärr nej. I norra delen av länet finns en annan industri, som också begärde att få ta Investeringsfonden i anspråk för att bygga tUl och bygga om en maskin. Om inte det kunde ske, så riskerade man permitteringar. Även i det fallet blev svaret nej. Nu Ugger några ansökrungar om att få ta Investeringsfonderna i anspråk från oUka företag i länet hos AMS och länsarbetsnämnden, och man hoppas verkUgen att de blir mera välvilUgt behandlade än de som jag nyss refererade.

Fm talman! Låt mig få säga en sak tUl som gäller lokaUserlngssyn-punkterna! För närvarande arbetar sjöfartsverket med en utredning om en eventuell utbyggnad av Göta kanal. Jag hade förra veckan en InterpeUationsdebatt om detta med kommunikationsministern, och han sade då att han i nuvarande läge inte vUle säga någonting förrän sjöfartsverkets utredning var klar. Vi vet att Göta kanal mynnar i Vättern. Den kommer aUtså In bl. a. I Örebro län. VI vet också med stöd av aUa internationella erfarenheter att tUlkomsten av en ny transportled, ett kanalalternativ t. ex., alltid får en positiv lokaUseringspoUtisk effekt dels därför att kanalen i och för sig ofta erbjuder blUlgare frakttariffer än övriga transportmedel, dels därför att förekomsten av alternativa transportleder automatiskt medför att konkurrensen blir hårdare och därmed frakt tarifferna lägre. En breddning av kanalen skulle alltså medföra att attraktiviteten hos länet ur lokaUseringssynpunkt skulle öka betydligt. Samtidigt skulle en mängd personer kunna beredas arbete under den tid då själva breddningsarbetet och hamnbyggandet pågår. Jag förutsätter därför att inrikesministern, när han arbetar med sysselsättningsfrågorna i Örebro län, också har intim kontakt med kommunikationsministern, så att de gemensamt ur olika aspekter diskuterar, analyserar och tar ställning tUl problemet med breddning av Göta kanal.

Det vi kan konstatera är alltså att vi för närvarande i ett centralt län med relativt differentierat näringsUv har hamnat i ett sådant läge att man egentUgen bör jämställa länet med landets stödområden. Tyvän måste jag säga att det svar jag fick av inrikesministern inte har dämpat mina farhågor för att läget kan bil ännu värre. Jag kan inte hitta några konstruktiva förslag eller några för mig mera optimistiska tongångar, men jag hoppas att Inrikesministern viU presentera dem Utet senare i denna debatt.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Fm talman! Jag har tagit upp dessa frågor i min interpeUation ur en Utet vidare aspekt än de andra interpellanterna och stäUt frågan vad regeringen tänker göra för att bekämpa arbetslösheten i hela landet.

Inrikesministerns svar måste ju ses mot bakgrunden av läget när InterpeUationen framställdes och läget i dag, och i båda faUen handlar det om mycket oroande siffror och utvecklingstendenser. Vi hade när InterpeUationen framställdes 65 000 registrerade arbetslösa. Man kan använda oUka siffror. Intressantare och mera rättvisande är nog arbetskraftsundersökningens siffror, som visade på 65 000 i mars förra året och 99 000 i mars i år. Det hade, när jag lämnade min InterpeUation, utfärdats varsel för ungefär 8 000 anställda.

Aftonbladet hade för kort tid sedan en artikelserie om den äldre arbetskraftens problem, där man summerade hur man bedömde utveck-Ungstendenserna. Det sades att 100 000 svenskar i höst kommer att försörja sig på skyddade verkstäder, beredskapsarbeten, arklvarbeten och omskolning. Det betyder att AMS är en av våra största arbetsgivare, och det är väl inte precis den utveckling som vi skulle vilja ha.

Nya inslag i bilden är ju spridningen av arbetslösheten I hela landet, även I storstadsregionerna, och den ökade ungdomsarbetslösheten. Förutom den industriella reservarbetslöshetsarmén av undersysselsatta fanns redan när interpeUationen framställdes en växande och oroande registrerad arbetslöshet. Det råder Utet olika uppfattningar om huruvida det är den högsta på tio eller på femton år; det är väl inte så intressant i sammanhanget.

Sedan har vi fått konjunkturinstitutets barometer, som visar att den svenska ekonomin är på väg In I en kris. Nedgången är snabbare än under föregående kapitalistiska konjunkturcykel. Man väntar ytterUgare varsel och permitteringar, och de mest markanta kristecknen fmns hos hemmamarknads- och konsumtlonsvaruindustrln. Vad som därutöver kanske är rätt intressant är att i vår mest utpräglade exportindustri, vår största industri, nämligen verkstadsindustrin, är det framför aUt efterfrågan på hemmamarknaden som sviktar.

I remiss- och flnansdebatten underkastade vänsterpartiet kommunisternas talare långtidsutredningen och finansplanens värderingar och målsättningar mycket hård kritik. Dess främsta målsättningar är att pressa tUlbaka den offentliga och privata konsumtionen tUl förmån för ökade industriinvesteringar. Utöver de privata konsumenterna skulle framför allt kommunerna och bostadsbyggandet drabbas. Erfarenheten har visat att bostadsbyggandet kommit att användas som konjunkturpoli-tlskt dragspel.

Trots att denna politik prövats i åratal utan resultat, markerade finansplanen en ännu hårdare inriktning på denna kurs. Men Industrin har ju Inte investerat. Man har använt pengarna tUl ökade utdelningar, till kapitalflykt, tUl spekulativ lageruppbyggnad.

I finansdebatten föreslog vi att man i stället skulle gå in för att öka lönearbetarnas köpkraft, lägga om skattepolitiken, slopa moms på maten och sänka räntan. Vi förde fram en mycket stark kritik mot åtstramningen av bostadsbyggandet. I dag har vi 18 000 byggnadsarbetare

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

arbetslösa, 12 procent av byggnadsarbetarkåren. Det är någon Uten minskning procentuellt när det gäller de registrerade siffrorna, men den är skenbar därför att det är rätt många som är utförsäkrade. 1 fem avdelningar är över 20 procent av medlemskåren arbetslösa, i SoUefteå över 30 procent.

Byggnadsarbetareförbundets ordförande Knut Johansson angriper med rätta ryckigheten i byggnadsproduktionen. Den milda vintern borde ha verkat positivt för ökat byggande; i stället fick man en igångsättning som var 3 000 lägenheter nundre än motsvarande tid föregående år. Knut Johansson pekar också ut den direkta orsaken, nämUgen att styrningen av närlngsUvets investeringar är dåUg eller rent ut sagt saknas. Och det är det som är huvudfrågan. Ar efter år har man uppmanat lönearbetarna tUl återhållsamhet tUl förmån för ökade IndustrUnvesteringar. Den reella verkan av det har blivit ökade bolagsvinster, men man har inga medel för att tvinga kapitaUsterna att göra dessa Investeringar.

Inrikesministerns svar i dag InnehåUer väl Inte så mycket som är vare sig nytt eUer positivt. Det har beviljats igångsättningstUlstånd för 3 500 lägenheter; detta betyder egentUgen bara att man tar igen eftersläpningen. Inrikesministern hänvisar också tUl Igångsättningen av bostadsbyggandet under andra och tredje kvartalet, men denna igångsättning ger ju i och för sig inte någon ökad sysselsättning, för den skulle väl ha skett ändå enligt det bostadsbyggnadsprogram som riksdagen redan har beslutat om. Jag har därför mycket svårt att förstå vad det ger för ny sysselsättning.

Investermgsavgifterna slopas och igångsättningstUlstånd beviljas för byggnadsprojekt på ca 1 miljard kronor, och det föreslås att investeringsavgiften slopas från den 1 juni. AUt det som man då skaU bygga är i hög grad kommunala projekt. Inrikesrrunistern meddelar också att man har beslutat om bidrag till kommunala bestäUningar hos företag med sysselsättrungssvårigheter. Det där är ju rätt intressant mot bakgrund av de målsättningar som finansplanen hade och som vi var så starkt kritiska mot. Mycket av arbetslösheten hade kunnat undvikas med en annan målsättning.

Ett par ord om ungdomsarbetslösheten.

Inrikesministern säger att man måste räkna med att personliga önskemål inte omedelbart kan tiUgodoses när det gäller för de unga att få arbete ute på arbetsmarknaden, Mats HeUström tog upp det här problemet något ensidigt, tycker jag. Jag är medveten om att det finns stora problem för just de ungdomar som han talade om, men jag tror ändå det är felaktigt att ställa frågan på det sätt som han gjorde. Det handlar nog mte om ökade svårigheter bara för dessa ungdomar nu och framöver, utan det handlar om ökade svårigheter för de yngre över lag, vare sig de är akademiker eller tUUiör ungdomsgrupper som har en dålig yrkesutbUdning. Det handlar här alltså om både-och.

Jag är medveten om att man, när det gäller den stora ungdomsarbetslösheten, kommer att säga att det också på många håll hos arbetsförmedlingarna fmns efterfrågan på arbetskraft. Då kommer vi in på ett av de centrala problemen när det gäller ungdomen och arbetet i framtiden. Det är utformningen av arbetsmiljön. Jag hade anledning att förra veckan, när

vi diskuterade den frågan här I riksdagen, kritisera takten i arbetsmUjöutredningens arbete, och jag tror det finns anledning, då man skaU ta upp frågan om ungdomens arbete och ungdomens vUlkor I arbetsUvet, att på nytt understryka angelägenheten av att det bUr en verkUgt snabb takt I arbetet för att utrusta lönearbetarna med makt för att förbättra arbetsmiljön.

Regionpolitiken har ju Inte heller blivit något medel för att på allvar motverka sysselsättningssvårigheterna. Inrikesministern hänvisar tUl att statistiska centralbyrån flyttat tlU Örebro med en enhet. Det är I och för sig Ingenting nytt. Och att ca 600 personer flyttas tlU Karlstad från statliga verk I Stockholm ger ju Inte omedelbar effekt, utan den utflyttningen avser saker och ting som skall ske på flera års sikt.

Den centrala frågan, i varje fall I dagsläget, är - jag vlU återkomma tUl det — huvudmålsättningen i regeringens och de borgerliga partiernas finanspolitik med återhållsamhet för lönearbetarna och en skattepoUtik som gynnar bolagen och de rika och som ger förtur för Industriinvesteringarna. Det är det som har förvärrat sysselsättningssvårigheterna. Vi står nu inför avgörandet i avtalsrörelsen. Det vettiga vore väl då att bekämpa arbetslösheten genom att öka lönearbetarnas köpkraft.

Flera av Landsorganisationens talare riktade på första maj mycket stark kritik mot den uppreklamerade mästermedlaren och föne högerledaren Jarl Hjalmarson, som konsekvent lägger sma lönebud där Svenska arbetsgivareföreningen vlU ha dem. Hur skulle det vara att efter alla års avtalsspel över huvudet på lönearbetarna lägga fram ett lönebud som utgick från deras, mte från Svenska arbetsgivareföreningens krav och behov? Detta är faktiskt en fråga som hör hemma här. Det är i väldigt hög grad finansplanen som styr även i detta fall. År efter år har vi fått höra, bl, a. från denna talarstol, hur nödvändigt det är att lönearbetarna är återhållsamma och Inordnar sina krav I den finansplan som regeringen har lagt fram. Vi i vänsterpartiet kommunisterna tror dock att huvudfrågan om man vUl vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa arbetslösheten är att åstadkomma verkligt kraftiga generella löneförbättringar samt att när det gäller skattepolitiken omedelbart bifaUa förslaget om att ta bort momsen på Uvsmedel.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Fru talman! Först och främst ber jag att få tacka Imikesministern för svaret på min InterpeUation, som jag hade tänkt att framställa tidigare. Dröjsmålet har berott på att jag har velat Invänta en eventuell förbättring under april månad. Då emellertid arbetslösheten har ökat ytterligare fram tUl räknetUlfället den 15 aprU och då vi har den högsta registrerade arbetslösheten sedan statistikens tUlkomst, vlU jag nu delge Inrikesministern min oro för utvecklingen på den värmländska arbetsmarknaden.

Redan I januari i år uppvisades rekordhöga arbetslöshetssiffror, och vid arbetsförmedlingarnas räkning den 15 aprU uppgick antalet arbetslösa tUl 3 892 personer. Vid samma tidpunkt befann sig 1 832 personer under s. k. arbetsmarknadsutbildning, och drygt 800 var placerade I beredskapsarbeten. Av de arbetslösa var drygt 1 000 kvinnor. Dessutom var 483 ungdomar under 25 år arbetslösa. Samtidigt hade vi nära 1 300 arbetslösa

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

som var 60 år eller däröver, dvs. drygt 30 procent.

Antalet lediga platser hade den sista tiden ökat något och uppgick till 1 190 mot 2 016 i aprU föregående år. Svårast har byggnadsarbetarna drabbats. Jag kan nämna att fr. o. m. den 1 januari t. o. m. den 30 aprU har utbetalats 2 844 588 kronor i A-kassabidrag, vilket är drygt 1 miljon mer än föregående år under samma tidsperiod.

Den otUlfredsställande sysselsättningen i byggnadsbranschen sammanhänger helt med minskade investeringar, och de förutsades redan i marsprognosen 1970. Framför allt har investeringarna minskat inom Industrin. Vad som oroar mest i det sammanhanget är att även de kommande investeringarna inom industrin under den resterande delen i år förväntas bli relativt blygsamma, varför undersysselsättnlngen inom branschen förväntas bli bestående och synnerligen besvärande kommande vinter. När det gäller Värmlands län har vi inte heller något lager av s. k. oprioriterade byggnadsobjekt, varför ett borttagande av Investeringsavgiften inte kommer att få någon nämnvärd effekt. Regionala insatser i form av beredskapsarbeten och ett eventuellt frisläppande av investeringsfonderna Uksom ett ökat bostadsbyggande måste här insättas i god tid för att mte nästa vintersäsong skall ge en än dystrare bUd.

Antalet varsel mom småindustrin har i vinter varit många, och som bekant har tre medelstora företag, nämligen Malmsjö piano, Jakobssons Industrier och Levin-Kyla, nedlagt driften och avvecklar för närvarande rörelsen, medan andra företag har permitterat arbetskraft. Totala antalet varsel omfattar hittills I år 12 företag med sammanlagt 333 anställda.

Jag hyser stor oro för den äldre arbetskraften och för dem som fyllt 50 år och som tålmodigt väntar på en chans tiU meningsfull sysselsättning.

Av statistiken framgår också att en relativt kraftig ökning skett beträffande arbetslöshetens längd. Jag kan här nämna att 729 personer, eUer 19,2 procent, har varit arbetslösa mer än 26 veckor. Dessa personer löper risk att bU vad vi i dagUgt tal kallar utstämplade.

I detta sammanhang kan man väl hälsa med tUlfredsställelse det nya lagförslaget rörande den äldre arbetskraften. Men jag tror att här behövs ytterUgare åtgärder i form av t. ex. IndustrieUa beredskapsarbeten. Den situation som här har uppstått är mycket besvärande och har ställt arbetsmarknadsmyndigheterna inför mycket stora problem. De åtgärder som vidtagits i samband med den förda lokaliseringspolitiken har för Värmlands del varit betydande, men de har Ingalunda varit tUhäckUga för att hålla stånd mot den i övrigt krympande sysselsättningsvolymen.

Fru talman! Jag är medveten om att regeringen nyUgen har beslutat om ytterligare stimulansåtgärder, som Inrikesministern framhöU i svaret. Men jag tror mte att detta är tUlräckligt för att klara sysselsättningen I mitt hemlän, och då framför allt när det gäller Västvärmland, där Säffle-, Arvika- och Ärjängsområdet har en mycket brydsam sysselsättningssituation. De arbetslösa kommer i stor utsträckning från bruk där den privata Industrin har nedlagt driften och där samhället får ta hand om arbetskraften.

I min mterpellation har jag också aktualiserat ett ökat bostadsbyggande för Värmlands län med hänvisning tUl att vi för närvarande Ugger

långt under medeltalet. Angränsande län, nämligen Örebro län, har ett lägenhetsbestånd på 102 242 och Värmlands län 105 494 lägenheter, I Örebro län färdigställdes 3 710 lägenheter under 1969, medan motsvarande tal för Värmlands län var 2 629. I Örebro län hade man 13,5 färdigställda lägenheter per tusen invånare och i Värmlands län 9,2. Dessa jämförelsetal bör noga beaktas. Jag hoppas att inrlkesmmlstern vid kommande kvottUldelnlng för Värmlands län tar detta tUl Intäkt för att öka bostadsbyggandet där.

Den andra fråga som jag hoppas få svar på gäller om regeringen kan tänka sig ett generellt regionalt frisläppande av investeringsfonderna I skogslänen. Jag har velat aktualisera den frågan på grund av att utsikterna för kommande säsong synes vara allt annat än ljusa.

Så några ord om ungdomsarbetslösheten.

Länsarbetsnämnden i Värmlands län gjorde en specialundersökning som visade att ett stort antal önskar direktplacering trots brist på yrkesutbUdning, Vid arbetsförmedlingarnas försök att stimulera ungdomarna tlU yrkesutbildning har dessa förklarat att de mte har möjUghet att påbörja yrkesutbUdning, eftersom de med nuvarande åldersbestämmelser inte kan få annat än studiebidrag. Som exempel kan jag anföra en enkät som gjordes i Arvika och som visar att 21 ungdomar Inte vUle ha någon yrkesutbildning utan önskade bU direktplacerade. 16 av dessa var egentUgen intresserade av yrkesutbildning. Men de som fyllt 20 år blev tveksamma när de fick klart för sig att de endast kunde få studiebidrag.

Nåväl, fm talman, för att vi skall kunna öka sysselsättningen I Värmlands län är det nödvändigt att insatser I form av ökat bostadsbyggande, beredskapsarbeten m. m. görs I så god tid att de får effekt säsongen 1972.

LokaUseringspolitiska åtgärder är nödvändiga om vi skall klara sysselsättningen. Vi sätter vårt hopp tUl en fortsatt lokalisering och tUl att ytterUgare industriella beredskapsarbeten tiUförs skogslänen.

Jag vUl I sammanhanget också nämna att en fördjupning av kanaUeden tUl Vänern är ett annat aktuellt projekt som jag hoppas att Inrikes-, finans- och kommunikationsministrarna gemensamt diskuterar och att de så snabbt som möjUgt ställer medel tlU förfogande för en fördjupning av leden tiU Västerhavet,

Fru talman! Jag tackar för de besked som givits. Jag förutsätter naturUgtvis att regeringen med stor uppmärksamhet följer den fortsatta utvecklingen, och jag vädjar tUl regeringen att I god tid vidta åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget I mitt hemlän. Personligen är jag något mer pessimistisk än inrikesministern, men jag hoppas att han har rätt.

TUl sist viU jag säga att regeringens förslag om utlokalisering av 625 arbetstiUfäUen tUl Karlstad och tUl Värmland I övrigt hälsas med tiUfredsställelse. Vi hoppas på ytterUgare arbetstiUfäUen genom Uknande samhäUeUga åtgärder.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fru talman! När jag lyssnat tiU de fyra kammarkoUegernas irUägg känner jag ett visst behov att erinra om att vi kanske ändå inte har ett så dystert läge på arbetsmarknaden som man skuUe kunna tro. Det finns

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

också vissa positiva drag som bör framhåUas.

Under den högkonjunktur som vi upplevde under förra året fick vi se hur många människor som förut inte sökt arbete nu sökte och verkligen också fick arbete. Från 1969 och fram tiU utgången av år 1970 ökade antalet sysselsatta här i landet med två procent. Det är väl antagUgt att de flesta av dem — hemmafruar men även andra — som då kom In på arbetsmarknaden under högkonjunkturen fick en möjUghet tiU utkomst som de fortfarande har kvar. Men en del har naturUgtvis fått känna på det förhåUandet, att den sist anstäUde måste gå först. En del av den arbetslöshet som vi nu registrerar är följden av att några av dessa personer har fått lov att återvända tUl sysslolöshet. Men trots nedgången har vi under första kvartalet i år totalt haft fler sysselsatta än under första kvartalet högkonjimkturåret 1970. Antalet sysselsatta uppgick tUl 3 769 000 under första kvartalet i fjol och nu i år tUl 3 812 000. Vi vet att bl. a. antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden har ökat med ungefär 50 000.

Jag har velat anföra detta, därför att vi skall ha klart för oss utgångspunkten, således en konjunktur som verkUgen förde oss fram tUl den högsta sysselsättning vi någonsin har haft. Då kommer alltså en viss återverkan nu när konjunkturen går ned, och vi redovisar detta i högre tal än vad vi kanske har varit vana vid.

Efter detta viU jag gärna hålla med, när herr Hellström säger att man mte skaU fästa alltför stort avseende vid de förändringar från månad tUl månad som arbetskraftsundersökningarna visar. Det ligger mycket I det, och jag vlU inte pressa det för hårt. Men kvartalssiffrorna, som jag har begagnat i min framställning, är nog mera pålitUga.

Vad jag ytterUgare vUl understryka — det betonade också herr HeUström — är att arbetsmarknadsstyrelsen har handlat mycket snabbt när det gäller ungdomsarbetslösheten. Man har sett det såsom ett problem och har vidtagit en hel rad åtgärder. Överläggningarna med de politiska ungdomsorganisationerna bör kunna ge utrymme för uppslag från ungdomarnas egen sida när det gäller att komma tUl rätta med dessa förhållanden.

Jag håller också med om att man i detta sammanhang inte har tagit upp problemen på längre sikt. Det är en sak man skulle kunna arbeta mera med i lugn och ro. Men ett faktum är att vi ovUlkorUgen måste få tlU stånd ett bättre samspel mellan den yrkesutbildning och utbUdning över huvud taget som ungdomarna får och de arbetsmöjligheter som finns i vårt samhälle. Det kan inte vara rimligt att vi får ett stort utbud av ungdomar som inte är utbildade för de uppgifter som står tUl förfogande. Det är angeläget från många synpunkter, inte minst för den ungdom som utbildar sig, att få ett bättre grepp över vilka arbetsmöjligheter som finns när man kommer ut I arbetsUvet.

Jag skaU gärna håUa med om att vi, om vi får en fortsatt hög arbetslöshet bland ungdomen, kan ha anledning att ompröva de regler som nu gäller. Men jag vUl där peka på, herr Hellström, att det redan i dag ofta framstår såsom en orättvis klyfta meUan dem som deltar i den reguljära utbUdnlngsgången och så att säga har studiemedel, stipendier och annat att håUa sig tUl och dem som har fått stöd av arbetsmarknads-

styrelsen genom arbetsmarknadsutbildningsbidrag. Detta är en fråga som vi också långsiktigt måste komma till rätta med. Vi har arUedning att observera det, därför att åtrrunstone 18—19-åringar har möjUghet att delta i en kurs, men då får de göra det på samma viUkor som de kamrater som studerar enligt det reguljära utbUdningssystemet. De kommer således inte att få de förmåner som är förenade med arbetsmarknadsutbildning. Men situationen kan bli sådan att vi kanske kan få anledning att ompröva detta. Vi bör alltså följa denna fråga med uppmärksamhet. Jag förstår av arbetsmarknadsstyrelsens program att också där finns utrymme för sådana överväganden.

Sedan viU jag rikta mig tiU herr Stålhammar och även kanske också herr Engström. I varje fall herr Stålhammar tycks ha helt överdrivna föreställningar om vilka möjUgheter regeringen har att styra näringslivets utveckling. Herr Engström kritiserar förhållandet från den synpunkten att man Inte har de styrmedlen. Hen Stålhammar tycktes nästan föreställa sig att vi hade sådana, när han ställde anspråk på att regeringen borde göra kraftigare satsningar i fråga om Örebro län. Nu tUlhör ändå Örebro län den del av landet beträffande vUken vi hittills inte har funnit anledning att tala om att den skulle räknas tUl stödområdet eUer att man där skulle vidta särskilda åtgärder för att locka dit företagsamhet. Jag har fortfarande den föreställningen att man mte skall behöva räkna med det. Det hindrar naturUgtvis inte att vissa företag i länet kan få stöd och även har fått det med arbetsmarknadsutblldnlngsbldrag från arbetsmarknadsstyrelsen. Det kan också i något fall ha förekommit att man har fått lov att utnyttja investeringsfonderna.

När det gäller Örebro län är alltså det som sker egentligen en återspegUng av vad vi nu upplever eller har upplevt under de senaste månaderna på flera håll i landet, men att gå så långt som tUl att säga att nu skaU man jämstäUa Örebro län med stödområdet, det tror jag verkligen skulle ge upphov tUl reaktioner hos människor som lever inom skogslänen och på orter där det fmns betydligt sämre förutsättningar än i Örebro län att få sUi utkomst ordnad.

Herr Engström, jag vill gärna säga att byggnadsarbetarnas situation har varit svår. Det har jag haft anledning att säga förut här. Det åtgärder som har vidtagits har därför också inriktats på att försöka få i gång byggnadsverksamheten. Där har det varit stimulans åt enskilda företag som vUl bygga här i Stockholmsregionen, i Göteborg och Malmö men också på andra håll I landet och som har fått tUlstånd. VI räknar med att de åtgärderna skaU kunna ge oss en förbättring.

Sedan skall vi kanske Inte I dag uppehålla oss vid diskussionen om vad konfUkten betydde. Det är ett faktum — och det kan verifieras av Byggnadsarbetarförbundet — att man på flera håll i landet verkUgen hade många återverkningar av att SACO:s medlemmar stannade hemma och att Inte hela förberedelsearbetet utfördes på det sätt som skulle ske.

Vidare har vi nog på en del orter haft någon känning av att det inträtt en viss mättnad på bostadsmarknaden, kanske också svårigheter på kreditmarknaden. Jag har också hört några exempel nämnas på en viss ängslan hos företagen att sätta i gång. Men vare sig det gäller bostadsbyggande företag eller Industrier som har fått igångsättningstiU-

Nr75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

stånd så är det rimligt att de utnyttjar dessa tUlstånd. Annars är det tämligen meningslöst att ha den planering som vi ändå förestäUer oss skall kunna ge oss bättre möjUgheter, Jag vUl åtminstone på den punkten Instämma I att vi som sagt behöver se tUl att vi har planmässighet, och jag hoppas att igångsättningen under andra och tredje kvartalen skaU kunna bU sådan att vi Inte får uppleva nästa vinter med en så hög och besvärande arbetslöshet som vi haft.

De övriga punkter som herr Engström tog upp skaU jag här gå förbi därför att de väl närmast hör tUl den debatt som vi skaU ha om kompletteringspropositlonen, som riksdagen nu får del av och som vi väl får anledning att diskutera längre fram. Men jag viU ändå, bara för att det inte skaU stå obesvarat, tUl hert Engström säga att sådana utfaU som han gjorde mot herr Hjalmarson eller andra personer, som sysslar med den svåra uppgiften att försöka åstadkomma en lösning på vår arbetsmarknad, är helt onödiga att dra in i denna debatt. Jag viU gärna deklarera att de som regeringen har utsett att sköta medllngsuppgifterna har gjort det på ett hedersamt sätt. De har en svår uppgift. De anklagas ömsom från det ena håUet och ömsom från det andra för att göra för stora eftergifter gentemot den andra parten. Den diskussionen har vi emellertid inte anledning att gå In I här. Och det finns Ingenting I detta läge, tycker jag, som ger anledning att fälla omdömen om vare sig den ena eller andra som fått sig anförtrodd denna svåra uppgift.

TUl herr Persson I Karlstad vlU jag säga att vi är medvetna om att situationen I Värmland liksom I andra skogslän uppvisar svårigheter. Där har man ju Inte samma möjUgheter tUl arbete som man har i södra och mellersta delarna av landet. Därför är det självklart att vi kommer att följa utvecklingen med stort Intresse. VI ser väl också, glädjande nog, att möjligheterna att få företag att Intressera sig för expansion i Värmland ingalunda är uteslutna. Och de goda resultat som vi har fått och som herr Persson själv pekar på bör vi väl kunna realisera också i framtiden. Vi måste inom stödområdet räkna med att vi utnyttjar hela arsenalen av arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel, varvid också sysselsättningsfrämjande åtgärder, beredskapsarbete osv., kommer i fråga.

När vi diskuterar dagens situation har jag också en känsla av att vi har anledning att sätta In den i perspektivet av ovissheten på arbetsmarknaden. Det är nog så att man i dag Iakttar en viss återhållsamhet, och det har I varje fall från åtskilUga håll sagts att det när avtalsrörelsen bUr klar också kan firmas bättre möjUgheter hos företagen att överbUcka situationen och kanske en ökad beredviUighet hos dem att sätta sma planer I verket. Att man då naturUgtvis också har förhoppningar om att finansministem och regeringen skaU göra generella eftergifter när det gäller investeringsfonderna är något som jag mte skall gå In på i dag. TUl den diskussionen får vi anledning att återkomma i annat sammanhang här i riksdagen.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag vill ta fasta på Inrikesministerns uttalande, att om den fortsatta ungdomsarbetslösheten kommer att ligga på en hög nivå, är man beredd att diskutera en eventueU sänkning av åldersgränsen för

arbetsmarknadsutbildning med beaktande av de problem som det Innebär att ha två olika studiefinansiella system.

Det är angeläget att denna omprövning sker snabbt. Jag tror att den konjunkturförsämring vi har nu är mera än en tUlfälUg svacka tUl följd av den extrema överkonjunkturen förra året. Ett av flera tecken är kanske att arbetslösheten inom industrin nu har helt andra proportioner än tidigare. Den kassaregistrerade Industrlarbetslösheten låg på 8 800 personer I aprU förra året och uppgår nu tUl ca 15 500,

Jag tror alltså för min del att det är väsentligt att snabbt ta upp denna fråga tUl bedömning, och jag är tacksam för att Inrikesmliustern I varje faU förklarat sig beredd att fundera på en omprövning,

I det sammanhanget vill jag säga några ord till herr Engström, som menar att ungdomsarbetslösheten inte bara är ett problem för de kortutbUdade utan också för akademikerna. Det skulle alltså, anser herr Engström, vara för snävt att se frågan såsom jag har gjort här. Jag menar att det i hög grad är fråga om att välja och prioritera.

Arbetslösheten är enligt länsarbetsnämndernas rapporter I aUra högsta grad ett problem för de kortutbUdade ungdomarna, MeUan 70 och 80 procent av ungdomsarbetslösheten gäller ungdomar utan yrkesutbildning. Att sedan akademiker kan möta en tröghet på arbetsmarknaden, så att de kanske inte från början kan ta just de jobb som erbjöds för ett par år sedan, är en helt annan fråga. Det som jag ser som kärnfrågan här och som var anledningen tUl att jag ställde min interpeUation är gapet inom ungdomsgenerationen mellan dem som har en yrkesutbildning — och de som har den bästa yrkesutbildningen, i varje faU den längsta, är i stor utsträckning just akademiker — och de grupper som har kommit i kläm genom utbildningsreformerna, liksom också de grupper som permanent kommer att vara i kläm genom svårigheter att hänga med i skolutbUdningen.

Vi måste i detta läge självfallet prioritera de människor som har den sämsta utgångspunkten, och det är i dag de kortutbUdade som upplever den stora arbetslösheten bland ungdomarna. Därför är detta en jämlikhetsfråga och även en utjämningsfråga inom ungdomsgenerationen, herr Engström.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Fm talman! Först några ord tUl herr Hellström. Jag vUl bara fästa uppmärksamheten på att jag inte har polemiserat mot nödvändigheten av att förbättra de korttidsutbildade ungdomarnas situation. Jag sade bara att man kanske får se litet bredare på det förhållandet att både dagens och kanske I ännu högre grad morgondagens arbetsmarknad kommer att skapa problem för all ungdom. Jag försökte framför aUt vidga problemet tUl en annan frågestäUning, som jag Inte hinner ta upp I detta sammanhang.

Inrikesministern nöjde sig med att hänvisa tiU att sysselsättningen var mycket hög förra året. Många nya kom in på arbetsmarknaden, och man skaU se problemet mot den bakgrunden, sade imikesministern. Jag tror att det är något för enkelt. Tiden tUlåter Inte att jag närmare berör den nya bild som framträder mer och mer markant; fler och fler blir utslagna.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

men de är kanske inte inräknade i arbetslöshetssiffrorna, därför att de går på skyddade verkstäder, omskolning osv. Ja, att människor går på omskolning beror förstås inte bara på att de blivit utslagna utan också på att företag har lagts ned.

Jag har naturUgtvis inga överdrivna förhoppningar om regeringens möjUgheter, På den punkten är jag överens med inrikesministern. Jag har inte heUer någon särskUt stor tUltro tUl regeringens vilja att styra näringsUvet. Hade jag eller andra någon Uten tUltro förut, så rrunskade den nog starkt både hos mig och hos de andra, när Inrikesministern talade om att mättnaden på bostadsmarknaden kan vara en av faktorerna bakom arbetslösheten. Mättnaden beror på många håll på att de bostäder som produceras är så dyra — på grund av spekulation och annat — att många människor inte har råd att hyra dem.

Inrikesministern sade vidare att det fmns de som ängslas för att investera. Han sade att Investerlngama måste komma i gång både inom bostadssektorn och på andra håll, och han hoppades att det skuUe bli på det viset. Man måste nog mot bakgrunden av velandet i Inrikesministerns Inlägg på aUvar ställa frågan: Vart tog det starka samhäUet vägen?

Sedan bara två ord om mitt "utfaU" mot herr Hjalmarson, Det må vara att vi kanske Inte hinner diskutera dessa frågor I dag utan får återkomma tiU dem i samband med kompletteringspropositionen, men jag vill upplysa om att jag inte riktade kritik mot herr Hjalmarson på annat sätt än vad flera framträdande ledare för LO och fackförbund gjorde den 1 maj. De har samma uppfattning som jag om att förre högerledarens sätt att agera Inte är särskilt hedersamt. På den punkten är jag mera överens med dem än Inrikesministern.

Herr STÅLHAMMAR (fp) kort genmäle;

Fm talman! Inrikesministern sade att det som händer i Örebro län för närvarande är en reflex av det som händer i landet i stort. Det var just det jag ville belysa. När ett län mitt i Sverige, med ett ganska differentierat näringsUv, får problem som gör att man kan jämställa länet med stödområdena, då är läget allvarUgt.

Jag har naturUgtvis ingen övertro på regeringens förmåga att gripa In och klara dessa problem, men jag viUe aktualisera problematiken och framför aUt få dem som arbetar på central nivå med problemet arbetslösheten i Örebro län att inse att länet inte består bara av staden i länets centrum utan också av skogs- och bergsbygd i norr och väster, där problemen är Identiska med dem som finns i andra skogslän i landet.

Herr NORRBY i Gunnarskog (c):

Fra talman! Jag begärde ordet tidigare, men efter att ha hört herr Persson i Karlstad kan jag nöja mig med att tUl aUra största delen Instämma i hans inlägg. Den här frågan är emellertid av mycket stor betydelse, och jag viU understryka aUvaret i den situation som råder i Värmland, kanske I synnerhet — som herr Persson också var Inne på — i Arvikaregionen. Jag vUl betona angelägenheten av att aUa tänkbara åtgärder snarast vidtages för att försöka få hjulen i gång i de industrier som herr Persson här nämnde.

Herr Persson har föredragit arbetslöshetssiffrorna för Värmlands del, så jag behöver mte trötta kammaren med detta. Jag kan bara konstatera att siffrorna är dystra. Men jag uppfattar faktiskt svaret och även inrikesministerns inlägg här som om att han kanske tar något lätt på den situation som för närvarande råder. Det måste sägas att det är slöseri med arbetskraft att ha så många människor utan arbete. Det är också slöseri med pengar, nationalekonomiskt sett, att betala ut pengar tUl folk som inte har något arbete.

Det har från kommunernas och länsmyndigheternas sida gjorts otaliga uppvaktningar i de frågor som berör arbetsmarknaden, och jag tänker då kanske i första hand på bostadssituationen.

Herr Persson berörde denna när han konstaterade att vi har och har haft en alldeles för låg bostadskvot i Värmland. Jag understryker vikten av att vi verkUgen får rättvisa när det gäller tUldelnlngen av bostadskvot.

Vi är, som jag tidigare sagt, oroade av den arbetslöshet som råder. Frågan är då vUka åtgärder man kan vidta för att komma tUl rätta med förhållandena. Inom industrin är läget för dagen ganska oroande. Det är svårt att finna några nya utgångspunkter som kan ge möjligheter att påverka den rådande situationen. Det har tyvärr uppstått en viss pessimism Inom den del av Värmland som jag representerar.

De som är friställda är I aUmänhet tUl åren komna och kan följaktUgen inte flytta på sig så lätt. Man kan konstatera att de är hårt bundna vid hemorten.

Jag vill här dra upp en speciell fråga. Tidigare när vi från Värmlandshåll riktat kritik mot regeringen för den njugga tUldelnlngen när det gäUer anslagen för vägbyggande inom vårt län, har vi i allmänhet fått svaret att vi har möjlighet att via AMS påräkna medel för vägbyggande om det skulle uppstå behov av beredskapsarbeten. Får man då göra det konstaterandet att den situation som nu råder förutsätter att AMS-medel ställs tUl förfogande för vägbyggande Inom vårt län?

Herr Stålhammar berörde i sitt Inlägg också kanalfrågan. Jag vUl starkt betona det som tidigare gjorts i denna fråga från Värmlandshåll genom riksdagsmän, länsmyndigheter och länschefen, genom uppvaktningar och oUka framställningar i den riktningen att det nu på allvar måste ske någonting i kanalfrågan. Vi kan konstatera att Uddeholm, BUlerud, Vänerskog m. fl, industrier väntar på besked beträffande frågan om en utbyggnad av Trollhätte kanal. De väntar på besked för att kunna bygga ut sin industri varigenom de skulle kunna ge sysselsättning, mte bara mom det egna företaget utan även vid transporter och Inom arbetsUvet I övrigt ute i bygderna.

Dessa två frågor — vägfrågan och kanalfrågan — tror jag är av avgörande betydelse när det gäller just att skapa förutsättningar för att klara dessa kriser i vårt län. Givetvis hälsar vi, som det sagts här tidigare, med tUlfredsställelse att det utlokaUseras statlig verksamhet tUl Karlstadsområdet. Men jag vill säga att detta löser mte problemen på lång sikt för de västra delarna av vårt län. VI är en gränsbygd, och vi är I hög grad beroende av att vägnätet får en absolut nödvändig förbättring. Jag skulle hälsa med tiUfredsställelse om inrikesministern vUle medverka tUl att vi verkUgen kommer i gång med vägbyggandet och de övriga åtgärder som här tidigare berörts.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Fru talman! Jag tycker det var värdefullt att denna debatt kom upp. Inrikesministern sade att han, när han lyssnade på de fyra interpellanterna, fann tongångarna pessimistiska. Det är riktigt, men de speglar nog den stämning som på grund av arbetslösheten råder ute i landet, inte minst i skogslänen — och jag räknar då In det län som flera av oss som har yttrat oss i debatten representerar.

Det är också värdefullt att herr Persson i Karlstad genom sin interpeUation har fört in Värmland i denna debatt. Det har sagts flera gånger att Västvärmland har alldeles speciella problem, och jag skuUe, herr Inrikesminister, bara med några siffror vilja sammanfatta vad mina kamrater på länsbänken har framhålUt,

I de tre västvärmländska kommunblocken har vi 16,5 procent av Värmlands Invånare, men vi har nästan exakt en fjärdedel av antalet arbetslösa, I dessa tre kommunblock är det nära 1 000 arbetslösa — enligt de senaste siffrorna 968 — men endast 112 lediga platser. Dessa siffror är oerhört allvarUga, men dessutom gäller det här en småbrukarbygd där det finns en dold arbetslöshet som aldrig kommer fram i siffror och som förvärrar situationen ytterUgare,

Herr Stålhammar pekade på värdet av Göta kanal, och herr Persson i Karlstad och herr Nonby i Gunnarskog talade om utbyggnaden av Trollhätte kanal Jag stryker under vad de sade och anser att det är dubbelt beklagligt att bygget mte har kommit till stånd. Det är beklagUgt för det första därför att det som nämnts skulle ha givit kraft åt och varit en tUlgång för det värmländska näringsUvet och för det andra därför att en stor del av utbyggnaden, borttagandet av flaskhalsarna, ombyggnaden av slussarna m. m, skulle utföras som beredskapsarbeten och på så sätt ge arbetstUlfäUen just I detta pressade läge.

I en artikel i nr 3 av tidningen Byggnadsindustrin skriver civiUngenjör Ragnar Kjellberg i Vattenfall avslutningsvis:

"I årets statsverksproposition har finansminister Gunnar Sträng Inte velat anslå några medel tiU en ombyggnad av kanalen. Han säger sig avvakta fortsatta lönsamhetsutredningar. Tidsplanen för arbetet förskjuts därför minst ett år. Hade Vattenfall fått vad man begärt i år skulle byggstarten skett i år och fördjupningsarbetena varit avslutade 1974. Ombyggnaden av slussarna skulle ske successivt och tanken var att de skulle bedrivas som beredskapsarbeten i stor utsträckning."

Jag vill understryka vad som sagts här. Det mest positiva i debatten är den grundinställning som jag har en känsla av att inrikesministern ändå har. Liksom herr Persson i Karlstad hoppas jag att den utlokaUsering som vi har fått tUl Värmland endast är en början.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fm talman! Jag viU erinra om att de mycket höga arbetslöshetstalen dock bara redovisats för de två senaste månaderna, och under denna tid har vi haft en situation som i vissa avseenden avvikit från den normala. Men jag viU inte förneka att man har anledning att se dessa siffror som uttryck för en avmattning av konjunkturen, och jag har redovisat de åtgärder som vi har vidtagit för att få en bättre aktivitet i näringslivet.

Regeringen är naturUgtvis beredd att fortsätta med sådana Insatser. Men vi får vara medvetna om att det Inte går att styra dem så att de passar In vecka för vecka. Det är väldigt svårt; mer än andra vet de som sitter I Inrikesutskottet att vi ändå har en viss plan att arbeta efter och att arbetsmarknadsstyrelsen i relativt god tid måste planera arbeten av oUka slag. Därför är det för sent på året nu att tänka sig specieUa påslag på vägarbetena.

I Värmland har det gjorts en mte obetydlig satsning på vägarna; jag ser att 10,5 miljoner har lagts m I vägarbeten där. Jag tror att Värmland är det län där man haft nästan mest vägarbeten. På andra håU har man I ökad utsträckning gått över tiU skogsarbeten eller andra sysselsättnings-främjande åtgärder som Inte kräver så mycket pengar som vägbyggena nu gör. I Värmland har det alltså byggts mycket vägar, men kanske finns ett behov av det och samtidigt svårigheter att få fram något annat som kan passa som sysselsättnlngsobjekt.

Herr Engström menar att jag försöker bagatelUsera det hela. Han har Inte något förtroende för det svar jag ger, han tycker att det Inte vittnar om att regeringen har något grepp över frågorna. Det är klart att vi har Utet olika utgångspunkter när vi diskuterar de här tingen. Jag är medveten om att situationen mte är tiUfredsställande, Jag har försökt förklara att det i någon mån kan finnas arUedning att avvakta innan man vidtar ytterUgare åtgärder, men regeringen är på inget sätt främmande för att den situationen kan uppkomma att vi får lov att satsa mycket kraftigare på att åstadkomma en bättre sysselsättning.

Fru talman! Jag skall mte vidare förlänga debatten I den här frågan.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU arkivarbete , m. m.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp);

Fm talman! Inrikesministern säger att alla borde veta. Inte minst Inrikesutskottets ledamöter, att man planerar inte från vecka tUl vecka. Men arbetslösheten i VärrrUand är tyvärr inte en veckoföreteelse. Redan uppgifterna för hösten 1970 visade att den låg skyhögt över tidigare siffror, och man har i mars och april registrerat de högsta arbetslöshetssiffrorna i länet sedan man började föra statistik.

Vi är tacksamma för de vägsatsningar som har skett, och jag tyckte att man märkte en underton i inrikesministerns anförande som tyder på att han har bUcken riktad mot problemen i våra delar av landet. Jag skulle bara tUl sist vUja säga att jag tror att man bör Inrikta sig i större utsträckning också på enskilda vägar som beredskapsarbeten. Jag har en känsla av att då får man större flexibilitet. Då kan man hjälpa en by och samtidigt skapa arbetstUlfäUen utan alltför lång planering.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. ökade möjligheter tUl arkivarbete, m. m.

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 15 aprU framställda interpeUation, nr 105, och anförde:

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU arkivarbete , m. m.

Fm talman! Herr NUsson i Agnas har frågat om jag är viUig att medverka tUl att de länskvoter som begränsar möjligheterna tUl arkivarbete tas bort samt att utplacerlngen på öppna marknaden av arkivarbetare organiseras och påskyndas.

Arkivarbete är en form av arbetslöshetshjälp, och de medel som får disponeras för verksamheten anvisas under anslaget SärskUda beredskapsarbeten. Detta anslag är ett reservationsanslag och får således Inte överskridas. Arklvarbetsverksamheten har under innevarande budgetår legat på en väsentligt högre kostnadsnivå än vad som förutsattes när anslaget beräknades. För ändamålet har tagits upp 79 mUjoner kronor, men kostnaderna för arklvarbetsverksamheten kan nu beräknas komma att uppgå tUl ca 120 miljoner kronor. Jag vlU erinra om att riksdagen bl. a, mot denna bakgrund nyligen har anvisat ett tUläggsanslag för SärskUda beredskapsarbeten på 25 miljoner kronor. Arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter i det av Interpellanten åberopade cirkuläret får ses som en konsekvens av den starka expansionen på området. Den syftar till att ge möjUghet att följa medelsförbruknlngen för att medel i tUlräcklig utsträckning skaU stå tUl förfogande också för övriga viktiga ändamål som bekostas från anslaget, t. ex. beredskapsarbeten för svårplacerade. För nästa budgetår har för arkivarbete tagits upp ett belopp av 150 miljoner kronor.

Antalet personer som sysselsätts i arklvarbete har fördubblats inom loppet av ett par år. I mars 1971 uppgick antalet tUl ca 9 400. HärtUl kommer att närmare 20 000 personer för närvarande är verksamma i andra former av skyddad sysselsättning. Den snabba ökningen av antalet personer I skyddad sysselsättning får ses bl. a. som ett uttryck för samhällets strävanden att söka lösa sysselsättningsfrågan för de äldre och handikappade som I dag möter ökade svårigheter på arbetsmarknaden. Åtgärderna kommer att i aUt högre grad Inriktas på placering I öppna marknaden. Ett led i denna strävan är det nyUgen framlagda förslaget tUl bl. a. lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.

I den av riksdagen antagna statsverkspropositionen för budgetåret 1971/72 finns också en rad förslag I syfte att öka de äldres och handikappades möjUgheter att få och behålla anställning på den öppna marknaden. Bl. a. tUlförs arbetsmarknadsverket sammanlagt 50 tjänster för samråd med företag i fråga om att bättre anpassa arbetet tUl de anstäUdas fysiska och psykiska förutsättningar samt för att tiUgodose arbetsvärdens behov av uppföljning, tUlsyn och utplacerlng på öppna marknaden av äldre och handikappade I skyddad sysselsättning. Som jag framhöll I statsverkspropositionen bör den berörda personalen ägna särskUd uppmärksamhet åt möjUgheterna att placera arklvarbetarna I enskild eUer offentUg tjänst.

Om verksamheten på detta sätt I större utsträckning än hlttiUs kan användas som en sluss tiU den öppna marknaden kommer utrymmet för att bereda arkivarbete att öka. I samma riktning verkar den väsentUgt höjda medelsram som gäller för verksamheten under budgetåret 1971/72,

Herr NILSSON I Agnas (m):

Fra talman! Jag får tacka Inrikesministern för svaret på min interpeUation. Man kan, om man viU kommentera svaret, säga att det lämnar en del upplysningar som innebär en värdefull redovisning av läget. Däremot kan jag inte se att inrikesministern svarat på mina frågor direkt. MöjUgen frågan b) får belysning — den som gäUer snabbare utplacering av arbetare av det här slaget på öppna marknaden. Men något om länskvoterna kan jag inte finna i svaret. Jag har ju I min interpeUation redovisat de siffror som det gäller.

Då statsrådet påpekar att kostnadsnivån legat högre i år än vad som förutsattes när anslaget beräknades vill jag göra den invändningen att förhandsberäkningar på detta specieUa område givetvis är särskilt svåra. De kan Inte göras exakta, utan de måste Inrymma en ganska stor elasticitet. Man kan väl mte förutse hur många arbetsvårdsbehövande av just detta slag det kommer att fUmas — det ter sig I varje faU för mig orimligt. Det bör vara känt för oss aUa att det finns många skadade av oUka slag och att den hårda nötningen I dagens samhälle och de många svårigheterna i övrig verksamhet måste medföra en kraftig ökning av antalet människor som just genom denna arbetslöshetshjälp kan beredas en passande sysselsättning. Att då föra upp pengarna som ett låst reservationsanslag förefaller åtminstone mig olämpligt.

När statsrådet talar om tUläggsanslaget på 25 mUjoner kronor och säger att AMS :s föreskrifter I det av mig åberopade cirkuläret får ses som en konsekvens av expansionen på detta område, får man lov att komma ihåg att de som placeras i denna verksamhet Uite anställs på vanligt sätt utan efter en grundlig prövning. Det kan alltså fastslås att mga människor kommer dit av en slump. Inte heller kan man säga att de som placeras här Uka gärna eUer nästan lika gärna kunde ha anställts I annat arbete.

Jag tycker också att höjningen tUl 150 miljoner kronor för nästa budgetår är en bra satsning, men jag tror inte att den är tUlräcklig. Ty dessa 9 400 som enUgt herr Holmqvists svar har arkivarbete — efter den fördubbUng som har skett under loppet av ett par år — är ju långtifrån aUa som nu finns och alla som kommer att finnas inom kort som just på detta sätt i detta speciella arbete lättast får meningsfylld sysselsättning, hindras att gå under och i vissa fall helt får sin utkomst. — Jag har undrat över siffran 9 400, men det har upplysts mig att det var just det antal som fanns vid den tidpunkt då man utfärdade cirkuläret.

Från början kom tlU detta slags arbete en hel del utlänningar exempelvis, inte på grund av skador eller handikapp av vanligt slag utan på grund av språksvårigheter vid jobb på annat håll. Men I dag är det ju människor med andra svårigheter som här funnit en plattform att överleva psykiskt och fysiskt på. De 20 000 i annan skyddad verksamhet som statsrådet nämner är väl inte helt jämförbara. De har I allmänhet större kapacitet och bättre utsikter.

Just de svårigheter som statsrådet talar om i svaret, svårigheterna på arbetsmarknaden, gör mig orolig för den grupp jag tagit upp i InterpeUationen, Tror herr Holmqvist verkligen på chansen att få dessa människor ut på den öppna marknaden, där det ju i dag är praktiskt taget stopp med anställningar? Och den lag som statsrådet talar om främjar

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter till arkivarbete , m. m.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter till arkivarbete , m. m.

näppeUgen utsikterna för den kategori som jag har åsyftat I min interpeUation.

Den skyddade sysselsättning som statsrådet talar om I tredje stycket av svaret sker dessutom på primärkommunalt plan. Och förutom att jag betonar det enligt min mening osympatiska i att lägga ökad börda på landstingen viU jag stryka under att det statUga stödet slår mera jämnt. De möjUgheter som finns tiU skyddad sysselsättning är ju ganska ojämna, sett från landstingsområdenas synpunkt. På vissa håll finns det gott om skyddade verkstäder, medan det på andra håU tyvärr inte är lika bra.

De 50 nya tjänsterna i AMS för samråd med företagen innebär ju en växande byråkrati och ger givetvis en del friska människor en välavlönad StatUg anställning. Men de fmns ju Inte just nu, I det akuta läget, utan det dröjer väl innan de kommer att fungera. Man måste fråga om dessa tjänstemän kan förändra läget för de ofta gravt handikappade som det här i många fall är fråga om och vilkas antal växer I spåren av vissa sociala sjukdomar, t. ex. narkomanl.

De som genom dessa 50 tjänstemän kan placeras ut på öppna marknaden i skyddad sysselsättning — äldre och handikappade som det står i svaret — behöver givetvis dessa ansträngningar från samhällets sida genom AMS, Jag viU hoppas att det kommer att visa sig vara en bra satsning. Men när herr Holmqvist här och I statsverkspropositionen säger att denna personal skall söka finna möjligheter att placera också arkivarbetarna I enskild och offentUg tjänst kan jag Inte riktigt förstå honom. Jag menar att de knappast har någon chans. Deras struktur är mte sådan. Det gäller dock här en anstäUning med avtalsenUg lön — det finns överenskommelser mellan SAF och LO — även om det lämnas bidrag från staten, och det förutsätts en helt annan kapacitet hos dem som skaU anställas än en stor del av arklvarbetarna har.

Och när statsrådet talar om enskild tjänst, så kan man säga att staten lägger över insatserna för arkivarbetarna på annat håU, I och för sig är väl inte detta fel, men den grupp det är fråga om är ytterst svårplacerad i den enskUda företagsamhetens sfär. När det gäUer offentlig tjänst, som nämnts, måste man fråga; Varför skulle det bU bättre än på annat håU — varför skuUe det bli bilUgare? Jag betvivlar faktiskt möjligheterna tUl ett gott resultat här.

Sedan kan man fråga; Hur bUr det länen emeUan? Kvoterna gör ju att de som bor i vissa län får vara beredda att flytta över tUl ett annat, och i varje faU de gravt handikappade kan Inte göra detta. Har det lyckats dem att finna lägenhet, kommunikation tUl jobbet och tUl de platser de måste besöka och ett lätt jobb, ett jobb som passar dem, har de lyckats finna sin Uvsrytm just där och fått en dräglig tUlvaro mitt I torftigheten, hur skulle man kunna placera dem på annat håll, åtminstone mom rimlig tid?

Jag har här ett cirkulär, som TCO lämnade ut som pressinformation den 21 aprU i år och där man säger att kvotering är en dålig metod att ge de handikappade arbete. Jag skall här mte läsa upp cirkuläret men vUl gärna Instämma I vad som sägs I första delen i denna pressinformation.

Därefter viU jag, fru talman, också säga några ord om detta röda häfte som jag har här i min hand. Det heter Arbetsvårdspolitiskt program, och är utgivet av arbetsmarknadsverket samt daterat den 16 aprU 1970. Där

står på s. 3: "Även om vi mte siktat på att det i år antagna programmet skall räcka fram tiU 1980 innan det i stora delar blivit Inaktuellt, är det dock ett program för 1970-talet,"

Jag har stora sympatier för mycket av vad som står i detta häfte. På s, 4 skriver man t, ex.; "Varje gång en handikappad får stadigvarande plats i det produktiva Uvet eller får tUlfälle att bU kvar där istället för att hänvisas tUl och bil beroende av försörjning genom samhället uppstår en vmst eller förebyggs en förlust vars värde kan mångdubbelt överstiga kostnaden för arbetsvärd eller annan rehabUltermg. TIU denna ekonomiska vinst kommer en vinst i mänskUga värden i form av större trivsel och trygghet för den enskilde Individen."

Jag vill här gärna stryka under detta. Jag tycker det är bra — och sant! Jag tror också att man verkligen menar vad man skriver. Men stämmer nu detta med vad vi står inför och vad som anges i det cirkulär som jag förut nämnde? På s. 7 i programmet heter det under mbriken Förberedande verksamhet; "I många fall är en omsorgsfull förberedelse nödvändig, om den handikappade skaU ges möjlighet att inom ramen för sina förutsättningar förverkliga sma önskemål och hävda sig i konkurrensen med andra."

Det är ju en alldeles riktig målsättning. Men det mest anmärkningsvärda återfinns på s. 9, och det var också det som gjorde att jag tog upp denna sak. Jag har nämligen kontakt med vissa arkivarbetare i mitt hemlän. Där står i detta program, som alltså bara är ett år gammalt: "Verksamheten bör effektiviseras bl a genom ökad tUlgång tUl s k arkivarbete." Många människor trodde att här öppnar sig en utväg för oss som Inte kan klara oss på annat håll. Jag håller med om att den handikappade om möjUgt bör få förverkliga sina önskemål mom ramen för sina förutsättningar. En stor mängd människor har just I det som vi kallar arkivarbete — det skall visst få ett nytt namn nu — funnit det rätta Uvsmmmet. De är inte kapabla tlU något annat arbete. Arkivarbetet ligger inom deras ram och förutsättningar, och om de inte får sådant arbete, så bUr de vanliga vårdfall, och många av dem kommer att bryta samman psykiskt. Den sista meningsfulla punkten i deras tUlvaro stryks då.

Det var väl inte alltid Inkomsten som de I första hand frågade efter, det var sysslan. Det finns människor som under flera terminer eller år har utbUdats och målinriktats med tanke på vad som står i detta program. De kommer nu mte någon vart.

Jag förstår att det är det ekonomiska läget som är anledningen tUl stoppet. På s. 3 i programmet skriver också AMS-chefen: "Inte minst kommer de samhällsekonomiska faktorerna att väga tungt." Han talar aUtså om huruvida programmet kan genomföras eller inte. Jag förstår det. Regeringen har nyss I extra konselj beviljat 1 miljard kronor för icke prioriterade byggen. Det är bra. Det gäller att skaffa sysselsättning åt alla dem som klarar sådant jobb. Men man tycker det är oansvarigt att stänga utvägarna för dem som inte gynnats av Uvet med samma krafter, samma hälsa och samma chanser.

Vi har ibland ondgjort oss över det förflutna, över en generation som gynnade de friska och starka men inte hade rum och hjärta för stackarna. VI får se tlU att vi Inte går i samma spår.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU arkivarbete , m. m.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU arkivarbete , m. m.

För tidens skull skall jag som sagt avstå från att här göra någon punktgransknlng av TCO-clrkuläret. Den som är Intresserad kan göra det själv. Men jag sätter frågetecken i kanten litet varstans för det som står där. Jag menar att det kärva ekonomiska läget för staten inte får ha till följd att de människor som det här gäller drabbas. Jag tror inte heller att herr Holmqvist kan påvisa att det nationalekonomiskt är någon förtjänst med att sätta stopp och införa en kvot i detta fall. Jag tror att tanken på de vinster man gör på det mänskliga planet, och som det talas om i detta röda häfte, bör avskräcka oss från att alltför hårt hålla igen eller stoppa upp på detta område. De måste ju i alla fall försörjas, dessa människor. Det blir dyrare att ge dem utkomst på annat sätt. Socialvård är dyr, sjukvård som kanske följer av att människor bryter samman är mycket dyr. Även om staten skulle lyckas få en del över tUl landsting och primärkommuner i övrigt, tycker jag mte riktigt om det. På det sättet slår det kanske mycket ojämnt.

Jag har kommit i kontakt med en gravt skadad människa som har gått på kurser i flera terminer med sikte på just ett sådant här arbete, som hade ställts i utsikt för henne; hon hade alltså varit föremål för en målinriktad utbildning. Hon hade här en chans. Hon skulle få jobb just den här vårvintern. Och så kom avslaget med hänvisning tUl cirkuläret av den 18 februari. Efter flera år av kurser fmns för denna person Ingenting. Hon saknar naturligtvis inte sitt bröd, men hon säckar ihop. Hon hade hoppats få en meningsfylld sysselsättning.

Med detta vill jag ännu en gång understryka att jag inte tror att det är nationalekonomiskt riktigt att begränsa anställningsmöjligheterna, när man skriver i programmet att det skall bil en ökad Intagning. Jag tror också att det finns en mängd människor som Inte har en sådan struktur, en sådan kapacitet, att de kan komma i fråga i de för all del lovvärda ansträngningar som Inrikesministern talade om i sitt svar.

Herr Inrikesministern HOLMQVIST:

Fru talman! Herr NUsson i Agnas använde argument som i detta sammanhang är en aning långsökta. När det gäller Igångsättningen av oprioriterade byggen för en miljard förhåller det sig så att staten där inte betalar ett enda öre; det är ingenting som går över budgeten. Den saken har således inte mycket med det här att skaffa.

Jag är mycket Intresserad av denna verksamhet. Jag har haft tUlfälle att i tidigare interpeUationsdebatter framhålla betydelsen av en ökad satsning när det gäUer arkivarbetare och när det gäller de skyddade verkstäderna. I mitt interpellationssvar i dag fäste jag också uppmärksamheten på att vi under senare år byggt ut den form av skyddad verksamhet som arklvarbetscentralerna utgör. Det framgick också av mitt svar hur mycket pengar detta har kostat. Det är alltså enbart av den orsaken att vi måste se tUl att fördela åtgärderna som arbetsmarknadsstyrelsen fått lov att utsända ett cirkulär om att man inte kan gå vidare I detta nu; det blir först I den mån man kan placera folk på den öppna arbetsmarknaden som man har möjligheter att ta In flera vid arklvarbetscentralerna, såvida där inte blir lediga platser av annat skäl.

Det kan finnas flera skäl tiU att en person blivit vägrad arbete i en

central. Det kan bero på att vederbörande har relativt goda utsikter att komma ut på den öppna marknaden och då bör stå tUlbaka för någon person som Inte har så gynnsamma förutsättningar.

Jag menar att rätta tidpunkten för denna diskussion hade varit när vi diskuterade anslaget. Nu har vi faststäUt tUläggsanslag för Innevarande budgetår, och riksdagen har också beslutat om anslaget för nästkommande budgetår tUl denna verksamhet. VI finner båda att den är angelägen, men jag menar att det inte går, herr NUsson, att bara ta fram den ena delen av denna mycket välmotiverade verksamhet och säga att vi just där skaU göra en mycket kraftigare satsning, särskilt som man ju ändå kan konstatera att vi här har utökat Insatserna.

Jag har inte den uppfattningen att man I varje fall skaU utgå Ifrån att den som kommit in i arklvarbete Inte skulle ha möjligheter att få plats på den öppna arbetsmarknaden. Jag medger att det i många fall är svårt, men man räknar dock med att det är möjligt att föra omkring 10 procent och på många håll fler — det växlar något — vidare ut i den öppna arbetsmarknaden. Vi skulle naturUgtvis önska att resultatet bUvlt ännu mer positivt i detta avseende, men det är således fel att framställa saken så att det är utsiktslöst att försöka flytta folk från arklvarbete tUl skyddad verksamhet.

Hur önskvärt det än är att ge mer medel tUl den verksamhet det här gäller, måste vi ändå väga det önskemålet mot andra anspråk som stäUs.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. ökade möjligheter tiU arkivarbete, m. m.

Herr NILSSON I Agnas (m);

Fm talman! Herr inrikesministern säger att det var långsökt att jämföra med denna miljard. Jag gjorde emellertid inte jämförelsen ur synpunkten vad det kostade staten, utan jag ville med detta exempel ha sagt att regeringen här visat att den tar ansvar för människor. Det var regeringens tanke bakom åtgärden att lägga en miljard på Icke prioriterade byggen, att vi har att se tiU att människor får levebröd och en utkomst. Det är riktigt, och jag tycker då att den grupp av människor som jag talar om i dag, och som inte är så stor, också bör vara föremål för samma varma Intresse, kanske före många andra gmpper.

Nu säger Inrikesministern att detta har kostat mycket pengar. Det är sant, men jag betvivlar att det bUr bllUgare som man nu tänker ordna det. Jag har funnit att tendensen är den, att det blir ett växande antal människor som i ett arbete som Inte kräver så mycket av självständig planering skulle fmna en mening och därigenom kanske också undgå att drabbas av sjukdom och andra svårigheter. Det är fråga om människor som inte kan ta ett annat arbete och som, om de inte får denna möjUghet, måste tas om hand av sjukvården och socialvården, något som bUr dyrare för samhället.

Jag har Ingenting emot att dessa människor placeras ut I den mån det går. Jag är medveten om att en del av dem — 10 procent eller kanske fler — kan placeras ut, och det är ju bra. Jag sitter ofta som forskare på arkiv och har träffat människor som kom hit tiU landet på 1940-talet och som Inte kunde språket. Efter åtta, tio år kunde de med fördel ha gått tiU annat arbete; de var inte skadade i sma lemmar eller i sin tankeförmåga. Jag är övertygad om att ett större antal människor i denna form av arbete

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. antalet suppleanter för kommunfullmäktige

skulle ha kunnat finna en meningsfull sysselsättning och därigenom hindrats från att gå under.

När det gäller tidpunkten för denna diskussion vUl jag säga att cirkuläret kom i februari och började bU känt av aUmänheten i april då jag ställde min fråga. Det har således varit svårt att ta upp saken tidigare. Jag tycker att tidpunkten nu är lämplig att ta upp frågan tUl debatt, även om det skulle varit önskvärt att vi hade haft reda på detta i januari månad och kunnat diskutera saken i samband med den debatt som fördes förut.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. antalet suppleanter för konununfulhnäktige

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Enlunds (fp) den 31 mars framstäUda mterpellation, nr 97, och anförde:

Fm talman! Herr Enlund har frågat mig om jag har uppmärksammat att vaUagens nuvarande bestämmelser leder tUl att ett orimligt stort antal suppleanter för kommunfullmäktige kommit att utses i vissa kommuner. Vidare har herr Enlund frågat om åtgärder kommer att vidtas så att dessa olägenheter kan undvikas vid nästa kommunfullmäktigeval.

Sedan år 1970 kan kommunerna besluta att suppleanter för fullmäktige skall finnas. Sådana utsågs alltså första gången i 1970 års val. Därmed kan garanteras att ledighet, som inte hunnit fyllas efter avgången ledamot, eller tlUfälUgt förfall Inte leder till ändring av styrkeförhållandena meUan partierna Inom fullmäktige. Vidare bUr det möjUgt att knyta fler personer tlU det kommunala arbetet och därmed bredda medborgar-mflytandet,

I propositionen 129 år 1969, som låg tUl grund för beslutet att ge kommunerna möjUghet att införa suppleantsystem, diskuterades metoden för en lämplig begränsning av antalet suppleanter. Kommunalrätts-kommittén, som utrett frågan om suppleanter för fullmäktige, hade för sin del föreslagit att samma system beträffande utseende av suppleanter som gäller för landstingen skulle tiUämpas också I kommunerna. Remisskritiken av förslaget visade att det, om det genomfördes, skulle leda tUl att antalet suppleanter skulle bli ohanterligt stort. En tänkbar lösning hade varit att i stället utforma bestämmelserna om suppleanter för fullmäktige med motsvarande bestämmelser om suppleanter I kommunala nämnder som förebild. Detta hade i och för sig varit möjligt för kommuner som inte är Indelade I valkretsar men hade i fråga om andra kommuner medfört avsevärda svårigheter från både praktiska och principiella synpunkter, framhölls det I propositionen. Det borde med hänsyn härtUl mte komma i fråga att utan närmare utredning pröva en sådan utväg och mte heller att söka konstruera ett helt nytt system utan anknytning tUl något som tiUämpas för närvarande. Det återstod då att söka överföra bestämmelserna om suppleanter för landstingsmän på suppleanter för fullmäktige, med vissa modifikationer. Detta blev också riksdagens beslut. Det system för utseende av suppleanter som Infördes Innebär att om parti använder bara en valsedelstyp och, i valkretslndelade

kommuner, använder samma valsedlar för aUa valkretsarna, antalet suppleanter blir ungefär hälften av antalet fiUlmäktige. I den mån partierna använder flera valsedelstyper ökar dock antalet suppleanter. Dessa konsekvenser framhölls i propositionen. Där uttalades också att erfarenheterna från tUlämpningen av de nya bestämmelserna fick visa om dessa sedermera behövde omprövas.

I direktiven för utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin sägs med hänvisning tUl de uttalanden i propositionen, som jag återgav nyss, att utredningen skall kartlägga erfarenheterna från den första valperiod under vilken de nya bestämmelserna tUlämpats och överväga behovet av ändringar. Enligt vad jag har inhämtat arbetar utredningen för närvarande med denna fråga med sikte på att ett nytt eUer modifierat system för utseende av suppleanter skall bli möjUgt att genomföra tUl 1973 års val.

Av landets 464 kommuner har 365, eller 78 procent av hela antalet kommuner, infört suppleanter i samband med 1970 års val. Antalet fullmäktige i dessa kommuner utgör 15 057 och antalet suppleanter 15 052, dvs, i genomsnitt en suppleant per fullmäktig, I vissa län utgör suppleantantalet omkring hälften av antalet fullmäktige. Sålunda uppgick antalet suppleanter i Uppsala län tUl 297 mot 508 fullmäktige och i Södermanlands län tUl 271 mot 470 fullmäktige. I vissa andra län däremot överstiger suppleantantalet betydligt antalet fullmäktige. I Kronobergs län t. ex. är antalet suppleanter 821 medan fuUmäktigean-talet uppgår tUl 388.

Suppleantsystemet har alltså i många fall medfört det antal suppleanter som avsågs. Att antalet I vissa kommuner bUvit avsevärt större har dock medfört praktiska olägenheter. Jag räknar med att det pågående utredningsarbetet redan tUl nästa valperiod skall leda tUl ett system som på ett mer enhetUgt sätt reglerar antalet suppleanter.

Jag vUl emellertid betona att möjligheten att införa suppleanter, trots dessa olägenheter i vissa fall, haft en gynnsam effekt. Av vad jag anfört i det föregående framgår att man Inför 1970 års val hade att välja meUan att då Införa suppleantsystemet med den utformning som det fick eller att i avbidan på utredning angående ett tekniskt bättre system skjuta på reformen en hel valperiod. Jag anser mig kunna konstatera att de trots aUt övervägande positiva erfarenheterna visat att det var riktigt att införa suppleantsystemet redan tUl 1970 års val.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. antalet suppleanter för kommunfullmäktige

Herr ENLUND (fp);

Fru talman! Herr civilministern konstaterar avslutningsvis i sitt Interpellationssvar att det var riktigt att införa suppleantsystemet redan tlU 1970 års val. Det vill jag helt instämma i. Men det är Utet svårare att vara övertygad om att det av tidsbrist inte skulle ha varit möjligt att redan tUl 1970 års val finna ett system, som bättre reglerar antalet suppleanter. För åtskiUiga kommuner blev det nog en rätt stor överraskning när de fick veta hur många kommunfullmäktigesuppleanter de hade begåvats med. Suppleanterna måste ju alla enligt bestämmelserna underrättas om sammanträdena genom brev på posten.

Min hemkommun, Heby kommun, fick 90 suppleanter för 41

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. pyrotekniska varor

fullmäktige. Men vi hör ändå inte tUl de värst drabbade. Herr Lundkvist nämner i sitt svar Kronobergs län, och där torde Ljungby höra tUl de märkUgare fallen med 152 suppleanter. Ännu flera har emeUertid Vetlanda, som har 165 suppleanter. I båda dessa kommuner är antalet ordinarie ledamöter 49. Jag föreställer mig att sunda förnuftet måste ha gjort ett rätt kraftigt motstånd mot paragraferna i vallagen, när sammanräknarna på länsstyrelserna ställdes inför uppgiften att räkna fram aUa dessa suppleanter.

Nu har emellertid civilministern stäUt i utsikt att vi tUl nästa kommunfullmäktigeval skall få ett system som på ett mer enhetUgt sätt reglerar antalet suppleanter. Detta tycker jag är ett värdefullt besked, som jag för min del är nöjd med, och jag ber att få tacka för det utförUga InterpeUationssvaret.

Herr civUministem LUNDKVIST:

Fru talman! Jag kan bara säga att sedan det visat sig att man Inte kunde använda kommunalrättskommltténs ursprungliga förslag — det skulle ha givit oss ännu flera suppleanter än vi fick med detta system — hade vi att välja mellan å ena sidan att avstå från att införa suppleantsystemet och sätta i gång en ny utredning och å andra sidan att ta den lösning som vi fick.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. pyrotekniska varor

Herr handelsmirustern FELDT erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Peterssons i Röstånga (fp) den 17 februari framstäUda interpeUation, nr 55, till herr justitieministern, dels ock herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 28 aprU intagna fråga, nr 211, och anförde;

Fm talman! Herr Petersson i Röstånga har i en interpeUation tUl chefen för justitiedepartementet stäUt följande frågor;

1. Anser statsrådet att gällande tUlämprungsföreskrifter för inköp av pyrotekniska varor efterföljs?

2. Fyller gällande regler om tUlstånd från polismyndigheten för att anordna fyrverkerier något behov?

3. Om så är fallet, anser statsrådet att Informationen om bestämmelsema är tiUfredsställande?

Vidare har herr Bengt Börjesson I Falköping tUl chefen för justitiedepartementet StäUt följande enkla fråga:

ViU statsrådet medverka tiU att förbjuda tUlverkning och försäljning av s. k. påsksmällar?

InterpeUationen och den enkla frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Jag hemställer att få besvara interpeUationen och den enkla frågan i ett sammanhang.

EiUlgt vad jag inhämtat från sprängämnesinspektionen och rikspolis-

styrelsen efterlevs inköpsbestämmelserna i stort sett. Sprängämnesin-     '
spektlonens tUlsyn över försäljningen av pyrotekniska varor, som sker    Tisdagen den
stickprovsvis, har inte gett anledning tiU anmärkningar, och Inspektionen    4 maj 1971
har det allmänna intrycket att säljarna är medvetna om sitt ansvar.                ~   '~~

Kravet på tUlstånd av polismyndighet vid anordnande av fyrverkeri ■

Inom tättbebyggt område är uppställt för att polismyndigheterna skaU kunna kontrollera att brand- och explosionsrisken eUmineras så långt det är möjUgt.

Vad angår frågan om informationen tUl allmänheten om gäUande bestämmelser rörande inköp av pyrotekniska varor och tUlstånd för anordnande av fyrverkerier viU jag framhålla att sådan upplysning förmedlas av fabrikanter och säljare samt, i synnerhet vid de större helgerna, av polismyndigheterna, som därvid anlitar pressen och radion. I stort sett synes denna information fylla sitt ändamål. Det Ugger på detta område som på flera andra i sakens natur att inte ens en mycket intensiv och omfattande upplysningsverksamhet kan uppnå hundraprocentig genomslagskraft.

Från samhällets sida eftersträvas att de risker och olägenheter som bruket av pyrotekniska artiklar medför begränsas I görlig mån. Om det visar sig att allvarUga risker och olägenheter ändå uppstår, är jag beredd att ta upp en diskussion med de berörda myndigheterna om lämpliga åtgärder.

Med anledning av herr Börjessons fråga vill jag framhålla att tanken på förbud mot tiUverkning och försäljning av enklare pyrotekniska artiklar prövats tidigare vid flera tUlfällen. Den har emellertid avvisats på grund av farhågor för att ett sådant förbud skulle kunna leda tUl hemmatUlverk-rUng av knaUskott o. d. med ökad risk för större skadeverkningar som följd.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Fm talman! I en artikel i årets första nummer av en Malmötidning fanns en lång lista över olyckshändelser och incidenter som kunde ha utvecklat sig tUl olyckor. Det berättades bl. a. om en raket som hade gått rakt igenom en vägg och där hyresgästerna genom försynen undgick skador. Jag förmodar att tidningar i de flesta städer hade eller åtminstone kunde ha haft med Uknande listor på olyckor och olyckstUlbud i dessa tidningars utgivningsorter under nyårsnatten.

Handelsministerns Interpellationssvar, för vilket jag tackar. Innehåller på slutet en huvudsats som jag tycker är det viktigaste i hela svaret, nämligen den att han är vlUlg att ta upp en diskussion med berörda myndigheter om lämpliga åtgärder. Den föregås beklagligtvis av en negativ bisats: "Om det visar sig att allvarUga risker och olägenheter ändå uppstår."

Jag hoppas att den UUa debatt som vi här skall föra kommer att visa
att det just nu är lämpligt att ta upp dessa diskussioner med de berörda
myndigheterna. Jag förutspår att eventuella åtgärder som vidtas kommer
att följas med mycket stort Intresse av sjuka människor, av människor
med nervös läggning, av poliser och förmodligen även av barnavårds
nämnder på en del platser. 33

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. pyrotekniska varor

Enligt de informationer som jag har fått i ärendet från riksdagens upplysningstjänst Innebär kommerskollegU inköpsföreskrifter fyra regler för inköp av fyrverkeripjäser, knaUpjäser och pjäser för rökutveckling:

1. En 15-årsregel för inköp av mindre pyrotekniska varor som
knaUpulver och Uknande.

2. En 18-årsregel för sådana varor som får inköpas utan pollstlUstånd.

3. Tillstånd behövs från polisen för att Inköpa pyrotekniska varor som innehåller en pyroteknlsk sats överstigande en viss kvantitet.

4. Vid inköp utan särskilt tUlstånd får andelen knallpjäser inte överstiga 10 procent av det totala Inköpsvärdet.

Handelsministern och hans informationskällor — sprängämnesinspektionen och rikspolisstyrelsen — anser att Inköpsbestämmelserna efterlevs I stort. Detta är kanske riktigt, även om jag ställer mig ganska tvivlande och tydUgen har kommit i kontakt med fall där efterlevnaden Icke varit så stor. Det gäller då företrädesvis de mindre pyrotekniska medlen, alltså de där 15-årsgränsen skall gälla.

Nu kanske man kan säga att dessa varor inte är specieUt farUga, men det kan vara nog så enerverande för en sjuk och trött människa att utstå det Intensiva smällande som förekommer flera dagar före och flera dagar efter en helg, då det enligt kutym skall skjutas och smäUas. Och jag misstänker att de människor som under påskhelgen fått knallpjäser Instoppade i brevlådorna till sina hyresfastigheter håller med mig om att inköpsbestämmelserna kanske icke efterlevs så särskUt strikt.

Nu kan det förstås vara så att inköpsgränserna inte är det väsentliga, även om man måste fordra att regler som finns skall efterlevas. Det är väl snarare tUlämpnlngsföreskrifterna som bör ses över. Inköpsåldern kan ju i praktiken sättas hur högt som helst utan att man därigenom kan hindra barn att komma över de här smällande varorna.

Jag viU fråga handelsministern; Är de gällande Inköpsreglerna bara giltiga vad beträffar inköpet? Säger de något om vem som skall handha dessa pyrotekruska föremål efter inköpet?

AUmänna ordningsstadgans 6 § säger, att man inte får anordna fyrverkeri inom stadsplanebelagt område utan tUlstånd från polisen. Det är, vågar jag påstå, för merparten av landets Invånare en I det närmaste obekant regel — såvida man nu inte sätter sig över den därför att inga åtgärder vidtas mot dem som bryter mot den. Det är väl närmast omöjUgt att uppskatta hur många fyrverkerier som förekommer exempelvis i den här staden en nyårsafton. Jag förmodar att det är över tusen, kanske tiotusen, kanske ännu fler. Den som går tUl polismyndigheterna och frågar hur många tUlstånd som beviljats får svaret att det beviljas meUan fem och tio tUlstånd per år. Detta styrker mitt påstående att allmänheten mte känner tUl ordningsstadgans 6 § eUer att man medvetet bryter mot denna i den fasta förvissningen om att så gör aUa andra också.

Då kommer vi in på polisens situation dessa stora "smäUarkvällar". PoUsen är medveten om att av dem som anordnar fyrverkerier, exempelvis på nyårsafton, har bara en bråkdel av en promille sökt tUlstånd. Polismännen måste bokstavUgen blunda för att undgå att se alla de raketer som far tUl väders, fastän det faktiskt smäller mnt öronen på dem. Jag vUl fråga; Hur anser handelsmirustern att våra poliser skaU

uppträda I en sådan situation? Och tror handelsministern att polisen har resurser att bevilja tUlstånd för fyrverkeri, om alla människor vore laglydiga och Ingav ansökan därom?

I Interpellationssvaret säger handelsministern att tillstånd skaU ges från polismyndigheterna för att dessa skall kunna kontrollera att brand- och explosionsriskerna eUmineras så långt det är möjUgt, Nu har jag aldrig sett ett sådant här tUlstånd, och jag undrar om det däri finns stadgat att den som har fått sin ansökan bifallen också skall vidtaga några särskUda skyddsåtgärder.

Beträffande Informationen tUl allmänheten hänvisar handelsministern bl. a, tUl den Information som förekommer i press och radio, i synnerhet vid de större högtiderna. Jag måste beklagUgtvls erkänna att de regler som omgärdar de här sakerna var för mig helt obekanta tUls jag fick Uiformatlon från upplysnlngstjänsten här i riksdagen. Jag har för en del år sedan tagit del av en vädjan I radio som framfördes I samband med påskhelgen, när en kemiprofessor talade tUl ungdomar och varnade dem för hemmagjorda påsksmällar därför att de unga Icke var kapabla att reglera de sprängande krafter som finns i sådana smällar.

Jag anser att den information som hittUls förekommit varit bristfälUg och endast uppfattats av ett Utet fåtal, och jag vill tiU sist fråga så här; Förekommer den information som handelsministern talar om i form av annonser eller i form av artiklar, som bara pubUceras I en del tidningar? Anser handelsministern att Informationen över huvud taget kommer i så god tid Inför helgerna att de människor som vill söka tiUstånd hinner med att göra det?

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. pyrotekniska varor

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag ber att tUl herr handelsministern få framföra mitt tack för svaret på min enkla fråga. Frågan aktualiserades av en mycket tragisk händelse i Skaraborgs län för en tid sedan i samband med s. k. påsksmäUar. EnUgt gällande förordning om explosiva varor råder mycket noggranna bestämmelser i fråga om tekniska pjäser av olika slag, och det är i och för sig tiUfredsställande. Frågan är emellertid i vilken utsträckning dessa bestämmelser följs och hur man t. ex. kan utöva kontroll härvidlag.

Också på detta område tycks man ha dragit vissa åldersgränser när det gäller inköp och Innehav av sådana pjäser, men även här torde det vara en mycket enkel sak att kringgå bestämmelserna. Vad är det som säger att en 18-åring inte köper de varor, som i lag är förbjudna att inhandlas av barn under 15 år, och överlärrmar dessa tUl sina yngre kamrater? Alla känner tiU hur svårt det är att kontrollera dylika regler när det gäller t. ex inköp av mellanöl och sprit.

De s. k. leksaker som påsksmällar utgör tiUhör det slags varor som man enUgt min uppfattning helt enkelt skulle förbjuda tUlverkning och försäljning av. Ett otal exempel kan anföras där bestående skador orsakats av lekar med sådana pjäser.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. pyrotekniska varor

I det faU som aktualiserade min fråga tUl statsrådet miste en 14-årig pojke sin högra hand av en icke hemgjord s. k. påsksmäU. Var och en kan förstå vUken personUg tragedi detta innebär för pojken men också för hans föräldrar. Modem chockades så svårt att hon måste läggas In på sjukhus.

De fysiska och psykiska skadeverkningar som lekar med just t. ex. påsksmäUar kan medföra anser jag vara av så allvarUg art att man har all anledning att pröva möjUgheterna att stoppa deras tiUverkning och försäljning. Trots att mycket noggranna bestämmelser utfärdats på området, kan ju dessa som jag redan nämnt kringgås och men för Uvet åsamkas framför allt barnen. Självfallet kan man från köpmannahåU Invända att om förbud utfärdas I ett fall kan det ha följdverkningar på marknaden även i fråga om andra varor av samma slag. Detta är emeUertid Inget argument mot att de pjäser förbjuds som bevlsUgen I många fall lett tUl svåra skador.

Herr talman! Jag är medveten om att det Inte är opportunt att komma med förslag om förbud, men då uppenbara skador orsakats och sociala olägenheter av den art som jag redovisat uppstått är enligt min mening enda sättet att komma tlU rätta med missförhållandena — åtminstone i fråga om s, k. leksaker av typen påsksmällar — att förbjuda dem.

Jag ber, hert talman, att än en gång få tacka för svaret.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tror att man först bör påminna sig att vanan att ett par gånger om året med dunder och brak hälsa antingen nyår eller påsk är en hos svenska folket ganska djupt rotad tradition. PersonUgen står jag rätt främmande Inför värdet av sådana pyrotekniska upplevelser, men tydligen är de för både gammal och ung en t. o. m. omlstUg del av både nyårs- och påskflrandet.

Detta gör att man har tvekat mför förbud, helt enkelt för att man fruktar att folk då skulle skaffa sig egna hemgjorda substitut som skulle ställa tUl bra mycket större elände än de fabrikstUlverkade, Man har försökt utforma reglerna och bestämmelserna så att detta skulle kunna håUas mom gränsen för ett ganska oskyldigt säUskapsnöje och att man med oUka metoder skaU kunna beivra överträdelser och framför allt sådant som skapar otrevnad eller hälsorisker för andra eller för dem som själva använder dessa produkter. På detta som på andra områden, där själva hanteringen kan ifrågasättas därför att den innehåller riskmoment, är det aUtld besvärUgt för samhället att hitta lösningar på problemen.

När det gäller de här pyrotekniska artiklarna tror jag att de regler som finns ger en ganska god säkerhetsmarginal om de verkligen tiUämpas, och det framgick väl ganska klart av de båda talarnas anföranden att även de är av den åsikten. Problemen är av två slag: det ena är att pyrotekniska varor används av minderåriga och barn som inte förstår riskerna, det andra är att det under hanteringen kan Inträffa olyckor och kanske också att man är obetänksam i fråga om de obehag som man utsätter andra för.

Det material som vi har tittat på för att försöka göra en bedömning av om det under senare tid har blivit värre på detta område tydde inte på

detta. Jag är medveten om att Malmö, som herr Petersson i Röstånga    ' '
påminde om, utsattes för en rad incidenter under nyårsnatten i år och att    Tisdagen den
polisen fick göra flera ingripanden. Men vi fick det bestämda Intrycket    4 maj 1971
att Malmö var ett klart undantag. Det kan Inte hindra att vi skaU göra en       ;

motsvarande materialinsamling beträffande vad som hände under påsken *' - eKnistca

för att kunna ställa samman erfarenheterna från både nyår och påsk och se om det utvecklats olika slag av vanarter — framför aUt om man börjat använda sådana här smällare för att skrämma gamla eller sjuka människor; en sådan utveckling måste vi hålla ögonen på.

När det gäller frågan huruvida man I detta läge skulle överväga skärpningar antingen av lagstiftningen eUer av tiUämpningen av den är jag för närvarande Utet tveksam. Att höja åldersgränsen eller, som herr Petersson I Röstånga snuddade vid, att utsträcka lagstiftningen tUl att omfatta mte bara uiköp utan också användning av dessa artiklar tror jag är en praktiskt omöjlig väg — det måste vara alltför lätt att här etablera den enklaste sortens langning av knaUskott och andra knalldon som äldre kamrater köper och sedan överlåter tiU de yngre. VI vet hur svårt det är att kontrollera langning på andra områden, och jag tror inte på möjUgheten att göra något åt förekomsten därav på detta område. Däremot kan det naturUgtvis diskuteras hur stort det sortiment skall vara som står till förfogande på marknaden, hur kraftiga artiklar som skall få förekomma osv. Vid en överläggning om tiUämpningen av bestämmelserna kan det finnas anledning att ta upp sådana frågor tUl diskussion.

När det gäUer polisens handläggning av ärenden som gäller fyrverkerier tror jag att herr Petersson I Röstånga något har missförstått lagstiftningens innebörd. Om man släpper upp en enklare raket från en balkong är det inte att betrakta som ett fyrverkeri för vUket polisens tUlstånd krävs. Av den information som polisen lämnar framgår att det är vissa fyrverkerier, dvs. större och mera påkostade sådana, som man behöver ha tUlstånd för. Det har samband med att ett stort lager av sådana artiklar kan Innebära en brandrisk. Frågan huruvida poUsen verkligen får Information I förväg om alla fyrverkerier som är av den arten att de bör anmälas och för vilka polistUlstånd fordras kan jag inte svara på, men det kan finnas anledning att även granska den frågan och en kontakt med rikspoUsstyrelsen bör kunna tas från min sida.

När det slutligen gäller Informationen tror jag nog att polisen gör vad som rimligtvis kan göras. Den arbetar bl, a. med pressmeddelanden. Jag tror att herr Petersson har haft otur när han försökt bevaka Informationsverksamheten från polisens sida. Jag har själv observerat att tidningar och även radio har tagit upp pårrunnelserna från polisen både om riskerna med de här övningarna tUl nyår och påsk och om de regler som gäller för försäljning och annat. Vidare har man gått ut tiU skolorna med cirkulär där man viU tala om för ungdomarna vUka regler som gäller, och slutligen har också i broschyrer tUl hushåUen beskrivits hur lagstiftningen ser ut och vUka försiktighetsåtgärder som skaU vidtas vid användning av pyrotekniska varor.

Jag tror alltså att lagstiftningen som den nu ser ut bör ge ett
tUkäckUgt utrymme både för en Information och för en kontroll av
efterlevnaden av reglerna som är tUlfredsstäUande. Sedan är det fråga om 37

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. pyrotekniska varor

hur man når ut med Informationen och vilka resurser polisen faktiskt har på nyårsnatten, vid påsk och vid valborgsmäss när det gäUer att hinna uppmärksamma alla de incidenter som kan uppstå och framför allt att förebygga dem. Men det måste vara en annan diskussion än den här som kan ge svar på den frågan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Påsksmällarna är sannerUgen inga oskyldiga säUskaps-nöjen, det kan man bli förvissad om när man tar del av den olycksstatistik som följer i deras spår.

Handelsminister Feldt vill inte vara med om en skärpning av lagstiftningen; han anser att det inte är en framkomlig väg. Likaså avvisar han tanken på ett förbud på grund av farhågor att det skulle kunna leda tUl en hemmatiUverknlng av knaUskott, och dylika påsksmäUar skulle Innebära större risker för skadeverkningar. Detta resonemang skulle jag vUja bemöta så här: Trots att man enligt gällande bestämmelser kan köpa påsksmällar förekommer det ändock hemmagjorda sådana. Genom ett förbud kommer otvivelaktigt bruket att minska, eUer rent av upphöra. Genom att påsksmällar får säljas legaUserar vi bruket av dylika, märk väl, farUga leksaker.

Jag har vid några tUlfällen i samband med Interpellationer haft överläggningar med statsrådet Camilla Odhnoff om krigsleksaker och lekvänliga leksaker för våra barn, och jag har funnit att statsrådet Odhnoff och jag har kommit ganska väl överens om att man skall se tUl att barnen får god lekmateriel och samtidigt en god lekmUjö. För en tid sedan beslutade vi här i riksdagen att anslå medel för inrättandet av ett statUgt lekmiljöråd och det kanske fmns anledning att be ledamöterna i lekmiljörådet att ta sig en funderare på hur man skall kunna komma tUl rätta med ofoget med dessa påsksmällar. Därmed kan lekmUjörådet eventueUt fä möjlighet att via de kanaler det har åstadkomma en annan tingens ordning.

Herr PETERSSON I Röstånga (fp);

Herr talman! Jag kan hålla med handelsministern om att det vore lämpUgt att man som en första åtgärd begränsade det rikhaltiga sortiment av knallpjäser som för närvarande finns i marknaden. Men jag tror ändå, hen handelsminister, att man borde stadga att de som inköper varorna verkUgen har ett ansvar för dem och att de har ansvaret för de olyckor som eventuellt inträffar I samband med dessa pjäser.

När det gäller frågan hur polisen skall uppträda har de poliser som jag talat med haft samma uppfattning som jag, nämligen den att de egentUgen bör beivra uppskjutningar av raketer i de fall där det mte finns tUlstånd. Men poliserna kan Inte göra det, utan de koncentrerar sig i stäUet på att upptäcka de barn som sysslar med knallpjäser, och det tycker jag är en charmant lösning som de själva har hittat på.

I fråga om Informationen måste jag säga att vad som sägs om cirkuläret tUl skolorna förvånar mig, eftersom jag har varit lärare I 15 år men över huvud taget aldrig sett något sådant cirkulär. Det fungerar tydligen Inte, även om cirkuläret fmns.

Sedan kan man fråga sig om Informationen — som jag har undgått — kommer i rätt tid. Jag hade ett samtal med en polisman, som gjorde mig uppmärksam på detta problem. Han sade att det var några personer som på nyårsaftonen hade läst en artikel om att man skulle ha tUlstånd från poUsen. De begärde alltså samma dag detta tiUstånd, men det kunde mte polisen klara av, så de fick gå hem och skjuta av sina raketer utan tUlstånd.

Av en händelse hörde jag valborgsmässoafton på morgonen en information i radio, där Sveriges pälsdjuruppfödarförening varnade för att skjuta upp fyrverkerier eller avlossa skott I närheten av minkfarmar. Man fick upplysningen att detta kunde förorsaka skador för hundratusentals kronor. Däremot förekom icke, vUket jag tycker var beklagligt, någon information i detta sammanhang om att den som önskar anordna fyrverkeri inom stadsplanelagt område egentUgen har skydighet att ansöka om tiUstånd hos polisen.

Nr 75

Tisdagen den, 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara hen Ahlmarks (fp) den 13 aprU framställda InterpeUation, nr 100, och anförde;

Herr talman! Herr Ahlmark har frågat mig om regeringen fortfarande anser att i radio—TV — med ett citat ur propositionen 1966:136 — "en långt gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinionsbUdningens synpunkt önskvärd", och om genom Sveriges Radlos praktiska handlande denna målsättning för nyhetsförmedlingen kan förändras eUer uttunnas utan ett nytt riksdagsbeslut.

Regeringen har Inte funnit anledning att ompröva de grundläggande resonemang I fråga om nyhetstjänstens organisation vid Sveriges Radio som redovisas i propositionen 1966:136. Svaret på interpellantens första fråga är alltså att regeringen fortfarande delar den principiella syn på frågan som kommer tUl uttryck i den citerade meningen i nämnda proposition. I detta sammanhang bör också beaktas vad som sammanfattningsvis anförs i propositionen i fråga om nyhetstjänstens organisation. Härvid sägs att frågan om det förordade arrangemanget är ändamålsenligt eUer bör ersättas med något annat system först kan avgöras sedan en tids erfarenhet vunnits.

Svaret på interpellantens andra fråga är självfaUet att endast statsmakterna kan ändra de riktlinjer som de givit för programverksamhetens organisation. Den översyn av nyhetstjänstens organisation och ekonomi som nu pågår Inom Sveriges Radio kan väntas belysa de för- och nackdelar som det nuvarande systemet medför. Om Sveriges Radio mot bakgrund härav skulle finna behov av ändringar eUer kompletteringar av statsmakternas riktlinjer, utgår jag från att företaget kommer att understäUa frågan statsmakternas prövning.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! Får jag citera några ord ur proposition nr 27 från i år. Det står så här: "Det råder i dag aUmän enighet om att den tidigare beskrivna koncentrationsprocessen Innebär risker för att nyhetsförmedling och åsiktsbildning monopoliseras och att den därmed hotar demokratins funktionsdugUghet." Det är hårda ord men de har en viss täckning. Om man koncentrerar makten över den förmedlade och kommenterade nyheten tUl någon enda redaktion — i sitt område eller i landet i sitt respektive medium — finns det risker att monopoUserlngen "hotar demokratins funktionsduglighet", som finansministern skrev — om presstödet.

Den värderingen gäller inte bara det tryckta ordet utan också etermedia. Här fmns skillnader i funktioner och förutsättningar. Men grundidén om att makten över den förmedlade och kommenterade nyheten bör spridas tUl fler gäller också för radio och TV. Här kan vi naturUgtvis ta upp en debatt om monopolet I etermedia. Jag skaU inte göra det utan utgå från riksdagens beslut 1966 och vad som hänt sedan dess med nyhetsförmedUngen i televisionen.

För snart fem år sedan gjorde riksdagen en kompromiss. Man sade nej tUl tanken att nyhetsförmedlingen i de båda kanalerna skulle skötas av en och samma redaktlon. Man sade också nej tUl Idén att nyhetsförmedlingen skulle handhas av två från varandra självständiga redaktioner. I stället Inrättade man "en gemensam nyhetsredaktion som en service åt de självständiga programenheterna", som propositionen formulerade det. Den skulle få tUl uppgift att "svara för insamling, bearbetning och utsändning av korta nyhetsprogram av enbart faktagivande karaktär i radio och television". "De olika programenheterna", forsatte propositionen, "bör vara fria att söka också andra nyhetskällor men koncentrera sina insatser på kommentar, analys och reportage".

Men samtidigt sade propostionen att det här var "ett besvärUgt awägnlngsproblem. I vad mån arrangemanget är ändamålsenUgt eller bör ersättas med något annat kan avgöras först sedan en viss tids erfarenhet vunnits."

Nu har vi en del erfarenhet. Vad säger den oss?

Först och främst har det inte gått så som riksdagen beslutade 1966. Den gemensamma redaktion, som skulle vara "service åt de självständiga programenheterna", har svällt tUl den dominerande nyhetsredaktionen på TV. Den skulle ge "korta nyhetsprogram av enbart faktagivande karaktär" — i stället har den helt suddat ut gränsen meUan fakta och kommentarer och tagit över TV 1 :s löpande nyhetsrapportering. Sitter vi mellan 7 och 8 på kvällen och ser TV finner vi TV-Nytt, dvs. den centrala redaktionen, först 10 minuter i TV 2 och sedan, halv 8, i nära 30 minuter i TV 1. Vad därutöver är är Rapport I 20 minuter: TV 2:s vitala, dagUga nyhetsmagasin.

När riksdagen fattade sitt beslut tolkade den ansvarige — det var dåvarande kommunikationsministern Olof Palme — beslutet så här i andra kammaren: TV-Nytt skulle ge "gemensamma korta nyhetsbulletiner". Sedan kan kanalerna, menade Palme, satsa desto mer "på den andra delen av nyhetsprogrammen, dvs. på reportage, på analyser och

kommentarer". Nr 75

Så har det alltså inte blivit. Den gemensamma nyhetsredaktionen har Tisdagen den
dels nyhetsbulletiner I TV 2, dels har den övertagit TV 1 ;s nyhetsförmed- 4 maj 1971
Ung I fråga om både telegram och kommentarer. I dag på TV lär ungefär ;

250 personer syssla med daglig nyhetsförmedling - den siffran rymmer "" SvengesKa-
också distrikten, korrespondenterna, sporten och Utet tUl, Av dem är för nynetsjor-

närvarande drygt 150 anställda vid den centrala nyhetsredaktionen, dvs, '""'" långt över hälften. Av återstoden arbetar omkring hälften vid TV 2;s Rapport, aUtså mindre än 50.

I det läget tlUsätter styrelsen för Sveriges Radio en nyhetsutredning. Den skaU lägga fram förslag om nyhetsorganlsatlonen och dra nytta av erfarenheterna. För någon månad sedan fick vi höra genom läckor I pressen att en majoritet i den utredningen i stället för att stärka mångfald och konkurrens viUe bygga ut den centrala nyhetsredaktionen och troligen avskaffa programmet Rapport.

Det var ganska sensationella uppgifter, och pressdebatten blev het. Tidningar av olika politisk färg protesterade mot planerna att mer än nu centralisera nyhetsförmedlingen i TV I stället för att öka mångfalden. Framför aUt gav man stöd åt den skickliga satsning på ett eget dagUgt nyhetsprogram som TV 2 har genomfört genom Rapport. Att det mest spännande programmet skulle vara det som försvann var för många en egendomlig och oroande tanke.

En sådan ytterUgare förstärkning av den centrala och gemensamma nyhetsredaktionen skulle strida mot riksdagens beslut 1966. "En långt gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer är ur opinionsbUdningens synpunkt önskvärd", sade man 1966 i propositionen. Jag tackar utbildningsministern för svaret på min InterpeUation; det visar att regeringen håUer fast vid den värderingen. Jag är också glad över att Ingvar Carlsson nu så klart har slagit fast att "endast statsmaktema kan ändra de riktUnjer som de givit för programverksamhetens organisation". Det betyder att planerna på en ytterUgare centralisering inte kan genomföras utan att riksdagen fattar ett nytt beslut i saken.

Skall då riksdagen göra det? Bör TV-Nytt ytterUgare förstärkas, TV 2 :s egen nyhetsförmedling försvagas?

Här finns schematiskt två sätt att se på TV;s nyhetsprogram. En grupp bedömare, som jag viU kalla för "centralister", tror Inte att tävlan och mångfald är särskilt stimulerande, är rädda att TV-nyheterna kan bli för självständiga eller för kritiska. En annan grupp, som jag vill kaUa för "pluralister", menar att mångfalden har ett värde I sig, att det är bra att oUka människor och olUca redaktioner självständigt värderar nyhetsflödet, att fler kommentarer ger fler aspekter och hindrar en enda nyhetsbedömning att slå sig fram genom dominans och brist på alternativ.

Var finns då centraUster och pluralister i det svenska samhäUet? Jag
skall undvika en partipolitisk beskrivning av den motsättningen. I stäUet
har jag en känsla av att, grovt beskrivet, centralisterna oftare finns i en
äldre generation än i en yngre, oftare bland de mycket etablerade i
samhällsUv och organisationer än bland de mer fristående, oftare bland
dem som saknar egen erfarenhet av nyhetsjournahstlk än bland dem som 41

2* Riksdagens protokoll 1971. Nr 75-77

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

har en sådan bakgrund. Pluralisterna fmns på motsatt sätt oftare bland yngre, bland dem som inte är eller inte känner sig tiUhöra det s. k. etabUssemanget, och bland dem som själva sysslar med nyhetsförmedling. Visst finns här många undantag på oUka kanter, men jag tror att den bUd jag har givit är någorlunda korrekt.

Det mönstret är inte särskilt svårt att förklara. Bland makthavare av olika slag — Inom riksdag och regering, organisationspampar, ledande i förvaltning och näringsUv m. fl. — kan det ofta vara praktiskt och mindre störande med en enda nyhetsredaktion, som då med nödvändighet måste bU mer "officieU" och mer försiktig. Men för den stora allmänheten måste det kännas tryggare med två eller fler nyhetsredaktioner, som kan vara mera kritiskt värderande genom att de inte känner tyngden av att vara ensamma på plan. Jag tror att många TV-tittare har glatt sig över Rapports analyser och Intervjuer - de har ofta varit mer inträngande och mer respektlösa än TV-Nytt.

SkaU vi därför förändra det nuvarande läget, så bör det vara i pluraUsternas riktning, mte tvärtom. Jag är personUgen skeptisk tUl en gemensam nyhetsredaktion. Den sväller så lätt och så snabbt tlU kommentarer och längre reportagebitar. Att göra skiUnad meUan "nyhetsbulletin" och "nyhetskommentar" är ofta svårt eller omöjUgt. Men avskaffar man den gemensamma nyhetsredaktionen, så kräver självfaUet också det ett nytt riksdagsbeslut.

Om det som nu är TV-Nytt ändå skall finnas kvar, bör det bantas ner tUl främst telegramuppläsning, medan två självständiga nyhetsredaktioner, en I TV 1 och en I TV 2, sköter analyser, kommentarer och reportage. Jag tror nog det kommer att visa sig att från kostnadssynpunkt är Inget av alternativen särskilt underlägset eUer särskilt överlägset. Det som riskerar att kosta mer genom dubblering vägs upp av de besparingar som konkurrensen tvingar fram.

Nu får vi se hur pressdebatten kommer att påverka nyhetsutredningen i Sveriges Radio. Uttalanden I pressen tyder på att några av dem som för ett tag sedan hotade att Ingå i en majoritet för den centrallstlska synen nu börjat tänka om. Och jag utgår från att vad än nyhetsutredningen tiU slut lägger fram så bör det bli offentUgt och diskuteras öppet innan Sveriges Radlos styrelse fattar sina beslut. Att statsmakterna bör håUa fast vid kravet på "en långt gående spridning av nyhetsurval, analyser och kommentarer", som propositionen sade 1966, är självklart. Jag hoppas att utbildningsministern nu än en gång vlU slå fast den värderingen.

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Förra torsdagen berörde jag här I kammaren I anslutning tUl kulturutskottets betänkande om rundradloanläggnlngar frågan om Sveriges Radios nyhetsförmedling. Jag konstaterade att något ingripande från det ansvariga statsrådets sida inte hade gjorts för att hävda företagets skyldighet att följa riksdagens beslut 1966, trots att det hade varit befogat. Jag antog vidare att utbildningsministern inte meddelat företaget att de planer på en centraUsering av nyhetsförmedlingen, som påstås vara å bane vid den översyn som pågår mom företaget. Inte kan godtas,

UtbUdningsministern avlyssnade mitt anförande men fann det tydUgen

inte befogat att då gå i svaromål.

Herr Ahlmarks interpeUation citerar propositionen 1966:136 om att en gemensam nyhetsredaktion skall inrättas som en service åt de självständiga programenheterna. Det kan vara av ett visst Intresse att citera propositionen vidare:

"Kritik har dock i den aUmänna debatten framförts mot denna modeU. Man har bl. a. menat att en tävlan även när det gäller korta och mer faktabetonade nyhetssändningar är väsentUg för den generella programstandarden. Man har också pekat på att den avsedda besparingseffekten helt eller delvis kan bli iUusorisk om såväl den gemensamma nyhetsredaktionen som programledningarna bestämmer sig för att behandla samma nyhet. Detta med hänsyn till att gränsen meUan nyhet och kommentar ofta är flytande, — Vid min prövning har jag funnit att kritiken mot den redovisade modellen med sammanhållen nyhetsorgani-sation i flera avseenden kan vara berättigad. När jag Ukväl förordar en organisation med gemensam nyhetsredaktion är det främst av kostnadsskäl,"

I debatten I andra kammaren I december 1966 framhöll dåvarande kommunikationsministern Olof Palme: "Också när det gäller nyhetsbuUe-tmerna är en samplanering av värde. Det har påståtts att vi skulle få en enhetUg nyhetsavdelning i TV enligt det föreUggande förslaget. Så är naturUgtvis inte fallet. I stället är det meningen att man skall ha gemensamma korta nyhetsbulletiner. Det skulle i någon mån fungera som det nuvarande AktueUt, där man först har nyhetsuppläsning under tio minuter och därefter Aktuellt. Om de första bulletinerna, som är ganska kostsamma, är gemensamma för de båda kanalerna, kan man satsa så mycket mer på den andra delen av nyhetsprogrammen, dvs. på reportage,

på analyser och kommentarer.- Jag skaU gärna medge att detta är

den punkt i förslaget som jag känner den största tveksamheten Inför; det
har nämligen framförts en hel del vägande kritik mot detta system, bl. a.
har det sagts att man kanske ändå inte kommer att kunna göra de
beräknade Inbesparingarna och att det kanske därför är lika gott att helt
dela på de olika kanalernas nyhetsavdelningar. Vi har därför sagt oss att
vi får lov att pröva oss fram under uppbyggnadstiden ,"

Jag anser det fullt klart att herr Palme här talat för en intern konkurrens då det gäller nyhetsförmedlingen men att han av kostnadsskäl ansett sig böra göra det avsteget från sin principiella Inställning att han förordat en gemensam nyhetsredaktion som ett serviceorgan för de båda självständiga enheterna.

Företaget har emellertid gått en annan väg. Den gemensamma redaktionen har fått växa ut I en häpnadsväckande omfattning. Reportrar och kommentatorer har anstäUts, trots att kommentarer och analyser, enhgt riksdagsbeslutet, inte skulle göras av denna redaktlon. Den beslutade försöksverksamheten har sålunda aldrig ägt rum. Nu uppges det att Sveriges Radio — av kostnadsskäl — överväger att slå samman de tre nyhetsenheterna tUl en.

Det verkar som om det varit en medveten politik från företagets sida: en, numera icke längre anstäUd, biträdande nyhetschef har t, o, m. I företagets Interna tidning Antennen förra året skrivit; "Många koUeger

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

går och bär Kungl. Maj;ts proposition i portföljerna. Högläsning av denna akt är på modet. Förr läste man Uppenbarelseboken. Riskerna är desamma." Ordföranden i Sveriges Radios styrelse, Per Eckerberg, lär enUgt en artikel i Aftonbladet stöda tanken på en centraUserad nyhetstjänst.

Herr Ahlmark har nu fått ett lugnande besked som svar på sin InterpeUation:.det är statsmakterna som skaU ändra på riktUnjerna för programverksamhetens organisation. Men vad jag och hen Ahlmark här relaterat ter sig dock så uppseendeväckande, att jag finner mig ha anledning att upprepa vad jag sade i torsdags, men nu i form av två frågor tUl UtbUdningsministern:

1. Vad är skälet tlU att utbildningsministern, eller hans företrädare, mte Ingripit, då Sveriges Radio så uppenbart avvikit från vad riksdagen beslutat?

2. Vore det Inte skäl att direkt tUl företaget meddela vad utbUdnlngs-mlnlstem här i dag anfört, nämligen att regeringen fortfarande delar den principieUa syn på Sveriges Radios nyhetsförmedling, som propositionen 1966 gav uttryck för — det måste väl vara meningslöst för företaget med en utredning om denna Imiktas på ett resultat som direkt strider mot denna principiella syn?

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Fru Mogård klagade något, åtminstone uppfattade jag det så, över att jag inte svarade i samband med den tidigare debatten. Det var emeUertid så att herr Ahlmark hade interpellerat, och jag tycker nog att det då är riktigt att ge ett svar tUl InterpeUanten. Vi har funnit detta sammanhang vara det lämpliga.

Också på en annan punkt måste jag anmäla en avvikande mening gentemot fru Mogård. Om jag uppfattade fru Mogård rätt var det hennes avsikt, att jag på något sätt skulle meddela denna utredning att ett förslag som innebar en centralisering ej kunde godtas.

Denna utredning är inte tUlsatt av mig — det är Sveriges Radio som själv tUlsatt den — och utredningen har självfallet möjUgheter att föreslå precis vad den viU. Det kan jag Inte påverka. En helt annan sak är att den Inte kan genomföra, vare sig på egen hand eller med hjälp av Sveriges Radios styrelse, vad den eventuellt skulle vilja. Det beror helt på Innebörden av de förslag som utredningen kan komma att framlägga.

Jag vill som svar på fru Mogårds andra fråga i detta sammanhang referera vad styrelsens ordförande, Per Eckerberg, uttalar. Han säger följande om detta problem: "Om det då visar sig att styrelsen eventuellt viU ha en organisation som Icke står i överensstämmelse med av regering och riksdag beslutade riktlinjer för verksamheten, kommer styrelsen att underställa frågan Kungl. Majts prövning." Det är alltså ett klart besked från styrelsens ordförande. Uttalandet gjordes den 6 aprU i år.

Den första fråga som fru Mogård stäUde skulle jag vUja besvara något utförUgare. Det svaret Innehåller också det ytterUgare klarläggande som herr Ahlmark ville ha.

EnUgt 1966 års riktlinjer modifierades på vissa punkter, framför aUt av kostnadsskäl, principen om självständiga programenheter. Det gäUde

bl. a. bevakningen av stora evenemang, det gällde musikområdet och det som i dag diskuteras, närrUigen den renodlade nyhetstjänsten. Den modell för nyhetstjänstens organisation som skisserades i propositionen var — och det sades klart ifrån — att betrakta såsom ett försök tUl lösning. Om systemet Inte skulle hålla på sikt, fanns här möjUgheten att överväga en annan ordning.

När det gäUer Sveriges Radlos tUlämpning av statsmakternas riktUnjer i fråga om nyhetstjänstens organisation vUl jag påpeka att det här, som jag underströk, är fråga om en försöksverksamhet. Det bör observeras att i riktUnjerna Inte ges några fasta hållpunkter beträffande t. ex. den centrala nyhetsredaktionens personalantal eUer nyhetssändningens exakta längd. En sådan detaljreglering från statsmakternas sida skulle vara både olämplig och, tror jag, väldigt svår att genomföra.

Utvärderingen av hittUlsvarande verksamhet pågår nu, som det har sagts, inom Sveriges Radio, och i detta läge viU jag inte anlägga vare sig positiva eller negativa synpunkter på det sätt varpå Sveriges Radio valt att tUls vidare lösa de besvärUga awägningsproblemen. Däremot avvaktar naturUgtvis även jag med allra största Intresse det resultat som utredningen kommer fram tUl och de åtgärder som från regeringens och riksdagens sida därav eventueUt kan bli nödvändiga.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag fattar utbildningsministerns sista meningar så att vad denna utredning kommer fram tlU kommer att offentUggöras och diskuteras innan Sveriges Radios styrelse fattar sina beslut. Eftersom utbUdningsministern avvaktar utredningens resultat med stort Intresse, kan jag väl tlUägga att jag tror att den avvaktas med stort Intresse också av den Intresserade allmänheten, av pressen och av företrädare för andra partier än utbUdnlngsminlsterns.

Det är alldeles riktigt, som Ingvar Carlsson sade, att det inte har varit fråga om någon "detaljreglering" av försöksverksamheten. Men om man jämför det som har inträffat de senaste åren med TV-Nytt, som har haft dels nyhetsbulletiner i TV 2, dels både nyhetsbulletiner och nyhetskommentarer I TV 1 och därmed tagit över TV 1 :s dagliga nyhetsrapportering, står det knappast i överensstämmelse med de uttalanden som gjordes i propositionen 1966 och av Olof Palme.

Men vi kan ju lämna detta; framtiden är mer intressant. Jag har fattat det så att utbUdningsministern ganska bestämt ändå slår vakt om de positiva uttalandena i propositionen från 1966.

Det är bara en sak jag skulle vilja Invända mot, och det gäller inte vad statsrådet Carlsson har sagt i dag. På några stäUen I debatten - mte särskUt många — har man menat att Rapport inte är någon Institution. Program kommer och går, och de kan läggas ned Utet hur som helst. Jag tror att det var Per Eckerberg som sade så i början av aprU I Aftonbladet.

Jag tycker att det är ett felaktigt synsätt. Frågan om Rapport — eller vad det program kaUas som har ungefär samma funktioner som Rapport — är ganska viktig. Det gäller ju helt enkelt om TV 2 skall ha en självständig nyhetsredaktion, som kan göra dagUg nyhetsförmedling på ett vitalt och inträngande sätt. Om TV 2 inte hade gjort det, hade ju

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

TV-Nytt haft monopol på den dagUga nyhetsförmedUngen I TV, alltså telegram och kommentarer tUl telegram samt reportage I dagsfrågor. Det är ju den dagliga nyhetsförmedlingen som diskussionen här handlar om, inte om program som då och då kan ta fram en eller ett par aktuella frågor och diskutera dem. Det är en väldig skUlnad meUan dagUga nyhetsmagasin på fasta tider, som redovisar och kommenterar dagens nyheter, och andra program som tar upp en eller några frågor, inte nödvändigtvis de dagsaktuella, och kommenterar dem.

Någon har träffande sagt att frågan, om Rapport skaU finnas kvar, gäUer om TV 2 skall "tjänstgöra som en dagstidning eUer en veckotidning". Den beskrivningen Innebär ingen kritik mot veckotidningar. De har ju andra uppgifter och förutsättningar. Men våra två TV-kanaler bör, som jag ser det, tjänstgöra som "dagstidningar" i den meningen att de redovisar dagens nyheter och inte överlåter den uppgiften tUl en väldig central nyhetsredaktion som tar hand om båda kanalerna.

Fm MOGÅRD (m):

Herr talman! Nej, det är klart att det Inte gavs några fasta hållpunkter för företaget att organisera försöksverksamheten. Men var och en kan ju konstatera att de korta bulletinerna Inte längre existerar som det talades om i propositionen, och det var ju en bra ledtråd hur man skulle organisera det hela i varje fall.

Det är märkUgt med denna enorma känslighet för inblandning i företaget Sveriges Radios angelägenheter. Jag tycker allt att det ansvariga statsrådet skaU kunna påpeka för företaget om det avviker från riksdagens beslut. Jag har här ett citat ur den socialdemokratiska tidningen Folkbladet Östgöten, som säger;

"Det mest egendomliga som hänt med nyhetsförmedlingen sedan detta riksdagsbeslut fattades är att chefen för den gemensamma redaktionen utan ingripande uppifrån fått sabotera riksdagsbeslutet.

Det vore på tiden att statsrådet Ingvar Carlsson, som är den poUtiskt ansvarige för att riksdagsbeslutet följs, griper In och ställer förhållandena tUl rätta."

Jag utryckte mig ju något mildare.

Vad sedan beträffar min andra fråga så var det inte min avsikt att man skulle meddela utredningen utan meddela företaget det som statsrådet Ingvar Carlsson i dag har sagt från talarstolen här. Jag tyckte mera det var en serviceåtgärd.

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag tror det är en väldig underskattning av Sveriges Radlos nyhetsförmedling att vad jag här har sagt inte skulle nå fram tlU dels de anställda på Sveriges Radio, dels företagets ledning, dels aUmänheten. Vad vi här har sagt når nog de närmast berörda och en stor grupp av övriga medborgare.

Sedan ändrar jag Inte min principiella ståndpunkt att jag bör vara UtomordentUgt återhållsam med inblandning i Sveriges Radios angelägenheter. Det har jag fått påpekat här i kammaren I andra sammanhang. Den

principiella hnjen tror jag man skall vara mycket aktsam att överskrida. Det förändras alltså inte av om fru Mogård nu för en gångs skull skulle ha fått sällskap med en socialdemokratisk tidning. Det händer att jag får sällskap med borgerUga tidningar ibland, men jag lovar att inte åberopa det mot fru Mogård.

Herr Alhmark tog upp en fråga som egentligen inte skaU riktas tUl mig, nämligen om utredningen kommer att offentUggöras. Det har jag i och för sig inte något inflytande över eftersom det är styrelsen som har tiUsatt utredningen, men jag förutsätter att det blir synnerUgen svårt för Sveriges Radio att bedriva en politik på detta område, klargöra sina ställningstaganden, utan att motivera på vilket sakmaterial man stöder sig. Det föranledde mig att säga att jag avvaktade med intresse vad denna arbetsgrupp har kommit fram tlU för ståndpunkter och resultat.

Nr 75

Tisdagen den 4 maj 1971

Ang. Sveriges Radios nyhetsförmedling

Fm MOGÅRD (m):

Herr talman! Jag kan i och för sig citera fler tidningar, både socialdemokratiska och andra, med samstämmiga krav på Ingripanden. Men mte heller detta lär väl övertyga statsrådet Carlsson.

Det är naturUgtvis att hoppas att denna debatt når fram tUl Sveriges Radio. AUa kanaler fungerar tydligen inte särskUt bra i alla fall. Riksdagens beslut år 1966 har i varje fall haft svårt att tränga fram.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag är ju inte lika polemiskt lagd som de båda föregående talarna! Jag tänker verka Utet förmedlande här i mitt sista Inlägg med ett citat från en tidning, som i denna fråga har fru Mogårds åsikter och herr Carlssons partifärg, nämligen från Aftonbladet den 5 april:

"Det blev i stort sett bara Rapport som stod för mångsidigheten, och
därför har de som nu kräver centralisering och monopol aldrig accepterat
detta program.---

Men verkUgheten är förvirrande och mångsidig. Det är ett Uvsviktigt krav att variation och mångsidighet så långt som över huvud taget är möjUgt bevaras mom massmedia, såväl i radio-TV som inom pressen."

Jag skuUe föreställa mig att herr Carlsson, fru Mogård och jag skulle kunna Instämma I detta citat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Förechogs och hänvisades motionerna nr 1459-1466 tlU civilutskottet och nr 1467 tUl justitieutskottet.

§ 11 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 16—18, skatteutskottets betänkande nr 26, lagutskottets betänkanden nr 9 och 11, utrikesutskottets betänkanden nr 3—7, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 22—24, socialutskottets betänkanden nr 13—15, kulturutskottets betänkande nr 11, utbildningsutskottets betänkande nr 10, jordbruksutskottets betänkanden nr 29 och 30 samt Inrikesutskottets betänkanden nr 7 och 12.

Nr 75 § 12 Herr förste vice talmannen meddelade att Inrikesutskottets betän-

Tisdaeen den kände nr 7 skulle uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden på

4 mai 1971 föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 13 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts proposition nr 116 angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 27 I anledning av motioner angående expeditionsavgiften för bevis om förvärv av svenskt medborgarskap

Nr 28 i anledning av motioner om fördelning av kommunalskatt meUan hemortskommun och fritidskommun m. m.

Nr 29 i anledning av motion om sänkning av repartitlonstalet vid fastighet sbeskattnlngen

Justitieutskottets betänkande:

Nr 4 i anledning av Kungl. Majts proposition angående utgifter på tiUäggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/1971 i vad avser anslag inom justitiedepartementets verksamhetsområde

Utbildningsutskottets betänkande;

Nr 11 i anledning av KungL Majts proposition angående social UtbUdning och forskning m. m. jämte motioner.

§ 15 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1468 av herr Sjöholm avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 105 med förslag tiU lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Nr 1469 avherr Tobé avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 106 med förslag tUl lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m.

§ 16 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen den 3 maj av

Nr 216 Hen Helén (fp) tUl herr utrikesministern angående utfärdandet

av pass och visa;

Kan Utrikesministern bekräfta att obehörigt utfärdande av pass och visa för vissa grekiska medborgare förekommit samt vilka slutsatser Utrikesministern i så fall är beredd att dra av det inträffade?

den 4 maj av Nr 75

Tisdagen den Nr 217 Hen Gustafson i Göteborg (fp) tUl herr handelsministern 4 mai 1971

angående Sveriges möjUgheter tUl associering med EEC; ----------

Hur bedömer statsrådet efter sma sonderande samtal i Europa

möjUgheterna för Sverige att få en associering med EEC på viUkor som

är förenliga med vår neutralitetspolitik?

§ 17 Kammaren åtskildes kl. 19.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert