Riksdagens protokoll 1971:72 Onsdagen den 28 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:72

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:72

Onsdagen den 28 april

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes tUl en början av fm andre vice talmannen.

Ändring i lagen omyrkesskadeförsäkring, m. m.

§ 1 Skattefrihet för ersättning tiU neurosedynskadade

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 25 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tUl lag om skattefrihet för ersättning tUl neurosedynskadade.

Hen PERSSON i Heden (c):

Fru talman! Endast några ord med anledning av skatteutskottets betänkande nr 25. I och med det beslut riksdagen nu är beredd att fatta om skattefrUiet för den ersättning som betalas ut till de neurosedynskadade barnen avslutas i huvudsak en mångårig och hård kamp för dessa barns ekonomiska framtid. Redan i början av 1960-talet påbörjades denna kamp för en så långt som möjligt i en dylik situation dräglig framtid för dessa barn. I oktober 1969 godkände neurosedynföreningen en uppgörelse om förlikning med Astra, som tUlerkände barnen en årlig ersättning i förhåUande tUl skadorna. I november samma år undertecknades uppgörelsen med föreningen och läkemedelsfirman.

Efter detta upptäcktes att den ersättning som utgick tiU dessa barn skulle skattebeläggas. Föreningen hemställde tUl socialstyrelsen och finansdepartementet om en prövning av huruvida man härvidlag skuUe kunna lagstiftningsvägen åstadkomma en skattebefrielse för de ersättningar som årligen skall utgå.

Det är därför i verklig mening glädjande med det föreliggande förslaget, som medelst denna speciaUag gör det möjligt för dessa barn, som så väl behöver det, att kunna få ersättningen utan att den skattebelägges. Jag viU därför bara helt kort uttala föreningens och föräldrarnas stora glädje, tacksamhet och tUlfredsstäUelse över att riksdagen i detta sammanhang vUl stifta en särlag för att åstadkomma en skattebefrielse i det här avseendet. Jag är övertygad om att detta har stor betydelse och för välsignelse med sig.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m.m.

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 i anledning av           155

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Kungl.   Maj:ts   proposition   med   förslag   tiU   lag  om   ändring  i  lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 februari 1971 dagtecknad proposition, 1971:22, hade Kungl. Majt, under åberopande av propositionen bUagt utdrag av StatsrådsprotokoUet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag tUl

1)    lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2)    lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 tUl yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3)    lag om arbetarskyddsavgift,

4)    lag om ändring i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,

5)    lag om ändring i lagen (1955.469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfaU i arbete m. m.,

6)    lag om ändring i lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m. m.,

7)    lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m.,

8)    lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

9)    lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäkringens finansiering och att arbetarskyddet tUlförs ökade resurser genom en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i anslutning tUl yrkesskadeförsäkringsavgiften.

De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäUer för ATP - skaU finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för ett visst år skaU alltså i princip gäUa de löpande utgifterna för försäkringen för samma år. Den nuvarande riskgraderingen av premierna ersätts av en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften avses bli omprövad i regel vart femte år.

Den särskUda arbetarskyddsavgiften skall bidra tUl vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tUlskapas för nya insatser i fråga om forskning, utbUdning och upplysning på arbetsmiljöområdet. Fonden kommer att tUlföras drygt 20 miljoner kronor om året. Arbetarskyddsavgiften Innefattar dessutom ett visst bidrag tUl kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och arbets-medicinska institutet."

156

I samband med propositionen hade behandlats A. vid riksdagens början väckta motioner

1)  1971:357  av herr Henningsson m.fl. angående  utbildningen av skyddsombud.

2)   1971:750 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om åtgärder tUl förbättring av arbetarskyddet, såvitt angick yrkandet om anslag ur arbetarskyddsfonden tiU ett fackligt institut i arbetsmUjöfrågor,

3)   1971:796 av herr Åkerlind m. fl. om ett anslag till arbetarskyddsfonden,

B.  i anledning av propositionen väckta motioner

4)     1971:1226 av herr Engström m. fl., vari föreslagits

att riksdagen i anledning av Kungl. Majts proposition nr 22 skulle besluta

a, med bifall tUl syftet i propositionen 1971:22 om inrättandet även
arbetarskyddsfond dels att denna benämdes arbetsmiljöfond samt att i
propositionen föreslagen avgift skuUe benämnas arbetsmiljöavgift, dels
att huvudman för fonden skulle vara arbetarskyddsstyrelsen, som ägde
att enligt i motionen anförda riktlinjer avseende sammansättning tUlsätta
styrelse för fonden, dels att avgiftens storlek faststäUdes tUl en tiondels
procent enligt i 3 § förslag tiU lag om arbetarskyddsavgift angivna regler,

b. att fem hundradels procent av avgiften avsattes tiU ett i motion
197 1:750 föreslaget fackligt Institut i arbetsmiljöfrågor,

5)     1971:1227 av hen Magnusson i Nennesholm m. fl.,

6)     1971:1228 av hert Ringaby m.fl., vari, såvitt nu var i fråga, hemstäUts,

att riksdagen skulle

I.  hos Kungl. Majt hemstäUa att Kungl. Majt skulle vidtaga sådana
åtgärder att beteckningen "arbetarskydd" utbyttes mot "arbetstagar-
skydd" eller annan lämplig beteckning,

II.      antaga det vid propositionen 1971:22 fogade

a)    förslaget till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, med den ändringen att 38 § tredje stycket i förslaget skuUe erhåUa i motionen angiven lydelse,

b)    förslaget tUl lag om arbetarskyddsavgift, med den ändringen att 3 § andra stycket skuUe erhålla i motionen angiven lydelse, samt

III.      ge Kungl. Majt tUl känna vad i övrigt i motionen anförts.

Motionerna under l)-3) hade av kammaren remitterats tiU socialutskottet, som den 23 mars 1971 med socialförsäkringsutskottets medgivande beslutat överflytta motionerna i berörda delar tUl socialförsäkringsutskottet.

Nr 72

Onsdagen den 28aprn 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Utskottet hemstäUde

A.  att riksdagen med avslag på motionen 1971:1228 i motsvarande
del skulle antaga 38 § i det vid propositionen 1971:22 fogade förslaget
tUl lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

B.  att riksdagen skuUe antaga förslaget tUl lag om ändring i lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring i övriga delar samt förslaget tUl lag
om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972—1974 tUl
yrkesskadeförsäkringen m.. m.,

C.  att riksdagen med avslag på motionerna 1971:1226 och 1971:1228
i motsvarande delar skuUe godtaga benämningarna arbetarskyddsavgift
och arbetarskyddsfond,

D.  att riksdagen med avslag på motionen 1971:750 och 1971:1226 i
motsvarande delar skuUe antaga 3 § första stycket och 4 § förslaget tUl
lag om arbetarskyddsavgift.

157

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

E.  att riksdagen med avslag på motionen 1971:1228 i motsvarande
del skuUe antaga 3 § andra stycket förslaget tUl lag om arbetarskyddsav
gift,

F.  att riksdagen skuUe antaga förslaget tiU lag om arbetarskyddsavgift
i övriga delar samt övriga vid propositionen fogade författningsförslag,

G. att motionen 1971:1226, såvitt avsåg huvudmannaskapet för
arbetarskyddsfonden, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

H. att riksdagen med anledning av motionen 1971:1228 i motsvarande del gav Kungl, Maj:t som sin mening tiU känna vad utskottet anfört om sammansättningen av arbetarskyddsfondens styrelse,

I. att motionen 1971:1228, såvitt avsåg arbetarskyddsfondens ian-språktagande för ytterligare insatser på arbetsmiljöområdet, mte föranledde någon rUcsdagens åtgärd,

J. att följande motioner, nämligen

1)   motionen 1971:357,

2)   motionen 1971:796,

3)   motionen 1971:1227, samt

4)   motionen 1971:1228 i övriga nu behandlade delar inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

158

Reservationer hade avgivits

1) vid utskottets hemställan under D (inrättandet och finansierandet
av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor) av herr Olsson i Stockholm
(vpk), som ansett att utskottet under D bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:750, såvitt densamma behandlats av utskottet, och med anledning av motionen 1971:1226 i motsvarande del

1.    beslutade att ur arbetarskyddsfonden skuUe utges medel för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor, att arbetarskyddsavgiften på grund härav skulle utgöra tio hundradels procent av avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften skulle avsättas tiU det fackliga institutet, samt

2.    hos Kungl. Maj:t hemställde om förslag tUl höstriksdagen innevarande år om de under 1 i förhåUande till propositionsförslaget föranledda ändringarna av 3 § första stycket och 4 § förslaget tUl lag om arbetarskyddsavgift ävensom i avvaktan härpå antog lagförslaget i nämnda delar,

2) vid utskottets hemställan under G (huvudmannaskapet för arbetar
skyddsfonden) av herr Olsson i Stockholm (vpk), som ansett att
utskottet under G bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:1226 i motsvarande del beslutade att arbetarskyddsstyrelsen skulle vara huvudman för arbetarskyddsfonden med uppgift att efter de riktlinjer som reservanten angivit tUlsätta styrelse för fonden,

3) vid utskottets hemställan under I (utvidgade riktlinjer för fond
medlens användande) av herrar Ringaby och Björck i Nässjö (båda m),
som ansett att utskottet under I bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:1228 i motsvarande del som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om

arbetarskyddsfondens ianspråktagande för ytterligare insatser på arbets-mUjöområdet.

TUl detta betänkande hade fogats ett särkUt yttrande i anslutning tUl utskottets hemstäUan under A och E (höjning av 300-kronorsgränsen vid beräkning av avgiftsunderlaget) av herrar Ringaby och Björck i Nässjö (båda m).

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Herr socialministern ASPLING:

Fra talman! Den proposition som ligger tUl gmnd för detta ärende gäller två principieUt mycket viktiga reformer, som båda ingår i det pågående reformarbetet för att skapa en bättre arbetsmiljö och för att ge de anstäUda ökad trygghet på arbetsplatsen. Låt mig för övrigt som ett apropå tUl den aktueUa diskussionen om vår socialpolitik få framhåUa att just dessa frågor, som gäUer förbättringar av förhåUandena inom arbetslivet, tUlhör de områden som nu står särskUt i bUckfältet för det socialpolitiska reformarbetet.

Det ena nu föreliggande förslaget gäller ett nytt system för yrkesskadeförsäkringens finansiering, och det andra är ett förslag om införande av en särskild arbetarskyddsavgift, som skall tas ut av arbetsgivarna i anslutning tUl yrkesskadeförsäkringsavgiften.

För närvarande finansieras den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen genom arbetsgivaravgifter, som beräknas enligt den s. k. kapitaltäcknings-metoden. Denna beräkningsmetod innebär att de premier som betalas av arbetsgivarna ett visst år skall täcka försäkringens framtida utgifter för de skadefall som inträffar just det året. Genom att tiUämpa kapitaltäcknings-systemet fixeras medelstUlgången för ett skadefaU vid vad som svarar mot de förmåner som nomlneUt fastställs det år fonderingen för skadefallet görs. Rättigheterna på grund av försäkringen saknar alltså i princip värdebeständighet. För att ge värdebeständiga förmåner krävs tUlskott av medel t. ex. genom ytterligare utdebiteringar från arbetsgivarna - beslut om sådana tUlskott har fattats senast vid 1967 års riksdag.

Nu föreslås att kapitaltäckningssystemet ersätts med ett fördelningssystem, Uknande det som gäUer för ATP. Fördelningssystemet innebär att avgifterna för ett visst år skall täcka försäkringens utgifter under samma år. Bland fördelarna med fördelningssystemet vUl jag särskilt framhålla att det ger möjlighet att göra försäkringens förmåner värdebeständiga och det öppnar också ökade möjligheter att framdeles genomföra andra förbättringar i yrkesskadeförsäkringen. Den nuvarande skalan med olika försäkringspremier beroende på skaderiskerna inom respektive näringsgren ersätts vid övergången tUl fördelningssysteoiet med en enhetlig premiesats för avgiftsuttaget från aUa arbetsgivare. Avgiften skaU beräknas på samma avgiftsunderlag som gäller för beräkning av arbetsgivaravgiften tUl sjukförsäkringen. Förslaget i propositionen mnebär att vi även för yrkesskadeförsäkringen övergår tUl ett fördelningssystem med fond-bUdnlng på Uknande sätt som i ATP. Den enhälliga uppslutningen kring detta förslag vid utskottsbehandlingen är glädjande, inte minst därför att det är en ny bekräftelse på hur de borgerliga partierna har accepterat den fördelningsmetod som var regeringens linje i ATP-frågan.

159

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

160

Övergången tUl en enhetlig premiesats för avgiftsuttaget även då det gäUer yrkesskadeförsäkringen kommer också att skapa möjligheter att betydligt förenkla arbetet med debitering och uppbörd av olika arbetsgivaravgifter tUl socialförsäkringen. Det ger i sin tur möjlighet att decentraUsera arbetet med avgiftsdebiteringen, och riksförsäkringsverket har nu fått i uppdrag av regeringen att lägga fram förslag om överflyttning av detta arbete från riksförsäkringsverket tUl de lokala skattemyndigheterna. Arbetsuppgifter för omkring 200 anstäUda kommer därigenom att successivt kunna flyttas ut från den centrala förvaltningen i Stockholm.

Mellan yrkesskadeförsäkringen och arbetarskyddet finns helt naturligt många beröringspunkter. Detta kommer i propositionen tUl uttryck genom förslaget att det i anslutning tUl yrkesskadeförsäkringsavgiften skall tas ut en särskUd arbetarskyddsavgift från arbetsgivarna. Det är från början ett uppslag från LO som genom den här propositionen förverkligas. Det finns anledning att erinra om detta och om det kraftiga stöd som LO har gett denna fråga, eftersom man i en reservation från vänsterpartiet kommunisterna försöker ställa denna fråga i motsatsställning tUl den fackliga rörelsen genom ett motionsförslag om ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågorna. Det är självklart - och det framgår också av propositionen - att de resurser som skapas genom arbetarskyddsfonden skaU användas för kraftigt ökade insatser på arbetsmUjöområdet av sådant slag som ligger i den fackliga rörelsens intresse. Regeringen har lagt fram detta förslag - som så många andra förslag - i nära samverkan med fackföreningsrörelsen. Självfallet ser jag fackföreningsrörelsens inflytande även när det gäUer fondmedlens användning som en viktig fråga i detta sammanhang.

Utredningsförslaget oin arbetarskyddsavgiften har utvecklats vidare i propositionen, och arbetarskyddsavgiften har fått en mer självständig form. Avgiften föreslås tUl fem hundradels procent av avgiftsunderlaget. Av avgiften skall tre femtedelar i enlighet med utredningens förslag tUlföras en arbetarskyddsfond, som skall möjliggöra nya insatser för forskning, utbUdning och upplysning på arbetsmiljöns område. Denna arbetarskyddsfond kommer därigenom att tUlföras över 20 mUjoner kronor årligen. Beloppet ökar i samma takt som ökningen av avgiftsunderlaget. Arbetskyddsfonden kommer därmed att bli av central betydelse för utveckUngsarbetet när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Utöver de medel som skaU tUlföras arbetarskyddsfonden skaU den nya arbetarskyddsavgiften också mnefatta ett visst bidrag tUl kostnaderna för arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska institutets verksamhet för att underlätta en fortsatt utbyggnad av denna verksamhet.

Jag vUl framhåUa att fonden inte skall överta finansieringen av de arbetarskyddsinsatser som hittUls bekostats av staten, enskUda företag eUer på annat sätt. Det finns anledning att understryka detta, eftersom moderata samlingspartiet i en reservation tUl utskottets betänkande menar att fonden mer eller mindre skulle kunna överta det finansiella ansvaret för företagens skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser. Jag har i propositionen klart deklarerat den uppfattningen att oUka insatser för att förebygga ohälsa i arbetet är att betrakta som en del av produktionskost-

naderna för företagen, och det vill jag i detta sammanhang ytterligare understryka. När det gäUer arbetarskyddsfonden skaU den utgöra gmnden för en faktisk ökning av resurserna för att åstadkomma en förbättrad arbetsmiljö genom forskning, utbildning och information om arbetarskydd och arbetsmiljöfrågorna. Som ett viktigt område viU jag särskUt peka på utbUdningen för skyddsombuden på arbetsplatserna. Fondmedlens användning och fördelning skaU bestämmas av en fondstyrelse, som skall utses av regeringen. Som jag har framhållit i propositionen fäster jag stor vikt vid att arbetsmarknadens parter blir representerade i arbetarskyddsfondens styrelse.

Den snabba utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt avseende har i hög grad återverkat på de faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetsUvet. Rationaliseringar, mekaniseringar och stmkturförändringar har skapat en i många avseenden förändrad risksituation. De anstäUda upplever i stor utsträckning oro och osäkerhet inför hälsorisker på arbetsplatserna, och den satsning på en utbyggnad av företagshälsovården som har föreslagits i annat sammanhang är här av stor betydelse. Nya yrkesfaror har tUlkommit bl. a. som en följd av nya ämnen och tUlverkningsmetoder. Det har också skett en utveckling mot ökad arbetstakt, ökad utbredning av skiftarbete och nya former av arbetstidsförläggning. Detta visar att arbetsmiljön ständigt förändras och att den därför måste kontinuerligt och effektivt bevakas för att trygga de anställdas hälsa. Det innebär att vi i dag på ett annat sätt än tidigare måste förlägga huvudansvaret för arbetsmiljöfrågorna inne i det enskUda företaget och där ge de anställda ett ökat inflytande över dessa frågor. Jag vUl slå fast detta, eftersom frågan om företagens ansvar för en förbättring av arbetsmiljön ute på arbetsplatserna har berörts både i detta utskottsbetänkande från socialförsäkringsutskottet och i ett följande betänkande från socialutskottet rörande en del arbetsmiljöfrågor. Låt mig också framhåUa att i 1970-talets perspektiv, med en lägre tillväxttakt i fråga om våra arbetskraftsresurser och angelägenheten av att kunna göra sysselsättningen inom industrin attraktivare för ungdomen, kommer arbetsmiljöfrågorna att spela en allt större roll.

Jag viU i detta sammanhang också peka på att åtgärderna för att underlätta industrins investeringsverksamhet inrymmer en betydelsefull möjlighet att förbättra arbetsmiljön inom vårt näringsliv. Det har i årets finansplan också framhållits att regeringen ser stimulansen av industrUnvesteringarna även som ett viktigt inslag i reformarbetet på arbetsmiljöns område.

Det är givet att dessa frågor också har ett nära samband med det omfattande reformarbete rörande arbetsmiljön som nu pågår i den förra året tUlsatta arbetsmiljöutredningen. Målsättningen för detta reformarbete är att ett modernt arbetarskydd skaU ta ansvar för de anstäUdas hela hälsosituation i arbetslivet och att miljön på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas tUl människans fysiska och psykiska förutsättningar. De anställda själva och deras förtroendemän måste också ges vidgade funktioner i arbetarskyddet och därmed större möjligheter att utöva ett aktivt inflytande över den beslutsprocess som formar deras arbetsmiljö.   Kraven   på   en   bättre   arbetsmiljö   måste   ges   stöd  i  en

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

161

6   Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

lagstiftning som svarar mot dessa nya och bredare målsättningar och som ger både arbetarskyddsorganen och företagen ett vidgat ansvar inom hela arbetarskyddsområdet. Det är mot denna bakgrund som arbetsmiljöutredningen har fått i uppdrag av regeringen att göra en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstlftnlngen och den organisation som skall svara för tUlsynen. Detta visar att mycket återstår innan vi har uppfyllt de anspråk som med fog kan stäUas i fråga om insatser för en bättre arbetsmiljö. Det förslag om en förstärkning av arbetarskyddets resurser som har lagts fram i den nu föreliggande propositionen är en bland flera olika åtgärder i ett omfattande reformarbete för att skapa en bättre arbetsmiljö och för att ge de anställda ökad trygghet på arbetsplatserna.

162

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Fru talman! Min reservation tUl utskottsbetänkandet grundar sig på en partimotion om arbetsmiljön, nr 750, som sedan följts upp av ytterligare en motion, nr 1226, med anledning av behandlingen av propositionen om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring. Det föreslås i motionerna att den i propositionen upptagna arbetsgivaravgiften för arbetarskyddet fördubblas och att dessa pengar användes för att inrätta och stödja ett institut i arbetsmiljöfrågor i fackföreningsrörelsens regi. Institutet skulle ha tre huvuduppgifter: att bedriva självständig forskning på arbetsmiljöområdet, att organisera och leda utbildningen av skyddsombud och att utbUda fackliga skyddsinspektörer med inspektionsrätt på arbetsplatserna och med uppgift att stödja skyddsombuden i deras arbete. Regler och instruktioner för institutets verksamhet bör det självfallet ankomma på den fackliga rörelsen att själv utforma.

Orsakerna tUl de många olycksfallen och den dåliga arbetsmUjön är tUl sina huvuddrag kända. Det är åtgärder som fordras och åtgärder som i många fall är kapitalkrävande. Arbetarna har intresse av flera och bättre skyddsåtgärder, medan arbetsgivarna av lönsamhetsskäl vUl ha minsta möjliga. Frågan om arbetarskyddet är alltså i stor utsträckning en förhandlingsfråga mellan två parter i likhet med löne- och andra anstäUnlngsvUlkor.

I den situationen har fackföreningsrörelsen i hög grad hämmats av bristfälliga vetenskapliga och tekniska resurser i arbetsmUjöfrågor. Inrättandet av det föreslagna institutet skulle väsentligt förbättra den fackliga förhandlingspositionen och kunna bli början tUl en helt ny inriktning av och påskynda arbetet för en bättre arbetsmiljö. Utgångspunkten för hur arbetsmiljöproblemen skall angripas måste vara att aUa åtgärder underordnas principen att arbetarnas krav på god arbetsmUjö och säkerhet ställs före krassa krav på företagsvinstmaximering.

UtbUdandet av fackliga skyddsinspektörer med inspektionsrätt skuUe innebära en väsentligt stärkt position för folket på arbetsplatserna och säkerligen bli fruktbart för skyddsarbetet med bl. a. minskande olycksfallsfrekvens som följd. Dessa inspektörer skuUe också bU ett verksamt komplement tUl skyddsombuden, vars stäUning på arbetsplatserna ju är aUdeles för svag.

TUl socialrrUnlstern vill jag säga att vpk;s förslag om inrättande av ett

fackligt institut inte skaU ses som en motsättning mot användningen av den första delen av avgiften utan som ett komplement tUl denna och andra åtgärder.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall tUl reservationen I.

Herr RINGABY (m):

Fru talman! Riksdagen har skapat sig själv en utomordentligt påkostad och rationell arbetsmiljö och skall nu fatta ett beslut som innebär möjligheter att förbättra arbetarskyddet och arbetsmiljön i näringslivet. Riksdagen har i sin egen inre fina miljö dock inte lyckats lösa problemet med sin egen arbetsordning på ett förnuftigt sätt, utan människor här i huset skaU fortfarande behöva arbeta tUl långt in på nätterna, vUket ur arbetarskyddssynpunkt inte kan vara lyckligt, herr socialminister. Tidspressen för anställda och ledamöter är inte bra. När någon i det här huset drabbas av magsår, hjärtinfarkt eller annan stressjukdom, så är det också en yrkesskada, även om den sker på professor Celsings riksbekanta heltäckande matta.

I näringslivet har man satsat mera på direkta och indirekta löneförmåner och arbetstidsförkortningar och mindre på miljön där arbetet skaU utföras. Inte minst LO har drivit denna linje. Vi vet alla att vi inte har råd att göra allt på en gång. Den närmaste tiden får vi nog därför koncentrera våra resurser på arbetsmiljön och arbetarskyddet, såväl den inre som den yttre mUjön, vUka båda berör oss alla i högsta grad.

Fru talman! I detta sammanhang viU jag gärna ta upp en fråga som sällan debatteras, nämligen propaganda för skickliga yrkesarbetare och popularisermg av kroppsarbete över huvud taget. Det gjordes nyligen en enkät bland yrkesskoleelever om deras inställning tUl industriarbetaryrket. Många ungdomar kände tydligen mgen särskUd dragning tUl detta yrke, som de ansåg enformigt, pressande och smutsigt - kort sagt inte tUlfredsstäUande ur skydds- och miljösynpunkt. Jag tror att fackföreningarna, LO och samhäUet i stort har en viktig uppgift att fylla på det här området, där debatten varit ensidigt negativ mot kroppsarbete i fabriker, ja, mot kroppsarbete över huvud taget. Alla nyanser förekommer i de här beskrivningarna av industriarbetarnas förhållanden från de extrema vänstergruppernas tal om att de anstäUda utsugs i livsfarliga och hälsovådliga fabriker, där yrkesskadorna snabbt knäcker deras hälsa, tUl LO:s mera nyanserade kritik av arbetsplatsernas besvärligheter och farligheter.

Tyvän är hela debatten ganska ensidigt inriktad på det farliga och besvärliga i industriarbetet. Nästan aldrig påvisas de fördelar som ostridigt finns i ett anställningsförhåUande. Det här bidrar inte tUl att skapa goodwUl för industriarbetaryrket och har också gjort det svårt att få elever tUl yrkesskolorna. Och visst finns det, ärade kammarledamöter, både farliga och tråkiga arbetsplatser, som vi skall göra allt för att förbättra. Att jag här har kritiserat LO:s ensidiga framställning av kroppsarbetets nackdelar beror på att jag själv i tjugofyra år, vinter som sommar, dagligen arbetat i skogen och jordbruket med både farliga och tunga arbeten och aUtså av egen erfarenhet vet att det trots'allt finns många fördelar i vanligt kroppsarbete. I samhällets och fackföreningsrö-

Nr72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

163

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

164

relsens eget intresse borde detta också framhållas någon gång.

I propositionen 22 föreslår socialministern att en arbetsgivaravgift på 0,3 procent skall läggas på produktionskostnaderna och fä en specialdes-tination tUl åtgärder för att förbättra arbetarskyddet. HitintUls har varie arbetsgivare fått erlägga en avgift tUl yrkesskadeförsäkringen, som stått i direkt proportion tiU arbetsplatsens farlighet, och staten har lämnat bidrag tUl en del av de administrativa kostnaderna. På så sätt har inte mindre än 41 olika premiesatser förekommit från 0,05 procent tiU 1,35 procent på lönesumman.

Nu skaU det aUtså bli en enhetlig avgift på 0,3 procent på lönesumman, som skaU inbetalas av arbetsgivaren, och denna avgift skall då också täcka statens tidigare omkostnadsbidrag. Procentsatsen skaU gälla för fem år i taget och i tiden sammanfalla med ATP-avgiften och utgå efter samma gmnder. Beslutet i dag gäUer därför t. o. m. år 1974.

Pengarna som flyter in genom avgiften skall utgöra bidrag tUl kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets verksamhet, och dessutom skaU en ny fond, arbetarskyddsfonden, som socialministern har redogjort för, bildas och denna skall tiUföras 20 miljoner kronor årUgen, Fonden skall finansiera forskning och utbUdning av skyddsombud bl. a. och upplysa om arbetarskydd.

I motionen 1228 kräver vi från moderat håll att medel från fonden skall kunna användas tUl direkta skyddsinsatser på arbetsplatser som bedöms som farliga, stenindustrin t. ex. Socialministern var inte instäUd på detta, men vi anser att det skulle vara mycket värdefullt om snabba och angelägna punktinsatser kunde sättas in på specieUt farliga arbetsplatser. Utskottsmajoriteten hoppas på företagens egna initiativ i det här fallet, men det kan, herr socialminister, vara en bransch som saknar kapital tUl tUlräckliga och önskvärda åtgärder på arbetarskyddets område. För oss reservanter är det då naturligt att medel skall kunna tas ur denna fond till vUken aUa arbetsgivare solidariskt erlägger avgifter. Det blir alltså de som får betala i alla fall.

I likhet med utskottsmajoriteten hoppas jag självfaUet att arbetsgivarna också skaU hjälpa tUl att skapa både bättre och säkrare arbetsplatser och arbetsförhållanden. Men jag hoppas att de skall göra det för alla som arbetar i ett företag. I debatten om yrkesskador och yrkessjukdomar har man enligt min uppfattning alltför ensidigt uppehåUit sig vid de s. k. kroppsarbetarnas förhåUanden. Men vi skall inte glömma att även tjänstemän och egna småföretagare i sitt arbete har problem som sannerligen inte är små och att de också i ganska stor utsträckning drabbas av yrkessjukdomar.

Jag har försökt få fram uppgifter på i vUken utsträckning som yrkessjukdomar drabbar olika yrkeskategorier. Det visar sig att det är mycket svårt att få fram sådant material därför att det inte förs någon statistik på riksförsäkringsverket över olika yrkeskategorier. Man kan inte få fram vilken skUlnaden är mellan tjänstemän och andra löntagare. Vad man kan få fram är att på små arbetsstäUen är det bara hälften så stor frånvaro som på riktigt stora arbetsplatser. Men att det finns ett problem bland tjänstemän framgår ibland av tidningsrubriker. I Göteborgs Handels- och  Sjöfarts-Tidning talade man nyligen om hetsen och de

165

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

psykiska besvären: hundratusentals sjukskriver sig av psykiska besvär Nr 72 beroende på stressen i vår miljö över huvud taget, inte bara i arbetslivet utan även i skolan, i trafiken, överallt. I tidningen Arbetet talar man också om psykiska skador i allt större omfattning, men där har man ånyo mbriken om industrihetsen; man vill alltså göra gällande att det bara är i fabrikerna som stressen förekommer, men den förekommer som sagt på alla områden.

Man kan också studera en Uten skrift som har utgivits av industrins utredningsinstitut. Den gavs ut 1967 av en herre vid namn BertU Olsson och heter Studier i frånvaro från arbetet. Där finns en intressant u-kurva som visar att frånvaron bland tjänstemän är mycket hög i låglönegrupperna, sedan blir frånvaron mindre allteftersom dessa grupper får befordringar inom sitt arbete och kommer upp i bättre löneläge. Men sedan blir den genast större i de högre tjänsterna. Man tror sig i utredningarna kunna spåra att det är stress och stort ansvar som gör att tjänstemän på de mera ansvarsfulla posterna drabbas av sådana här sjukdomar.

Vi skall inte heller glömma att egna företagare som både arbetar och sköter sina företag har problem med yrkesskador och stress i arbetet. Man skulle kunna frestas att ställa frågan när någon senast hörde en socialdemokrat eller en kommunist håUa ett anförande präglat av sympati med och förståelse för företagare och tiänstemän i högre stäUning. Jag brukar reagera mot denna, om jag så får kalla det, konfrontationspolitik meUan anställda och företagare. Jag tycker att vi skulle arbeta för samverkan i stäUet.

Visst finns det, som jag har sagt, både farliga och tråkiga arbetsplatser och arbetsuppgifter i näringslivet, men de som arbetar på sådana platser har åtminstone den fördelen att de möts av både regeringens och aUa politiska partiers förståelse och vilja att göra arbetsmiljön bättre och mera meningsfuU. Mot tjänstemän på ansvarsfuUa poster och mot företagare strömmar däremot för det mesta bara negativism och oförståelse, men även dessa grupper har ofta pressade arbetsförhåUanden med hög frekvens av yrkessjukdomar. Herr Yngve Perssons säregna anförande mot tjänstemännen i samband med tjänstepliktslagens införande är ett exempel, om än ett flagrant sådant, på denna negativism.

Fru talman! I dag begär alltså regeringen att företagarna solidariskt skall påta sig stora ekonomiska uppoffringar för att skapa förutsättningar för aktiva insatser på arbetarskyddets område, och vi hälsar alla detta med stor tUlfredsställelse, även inom moderata samlingspartiet. Men skall det bli fart på det här arbetet krävs arbetsgivarnas helhjärtade medverkan, och då måste uppgiften lösas i samverkan meUan företagare och anstäUda och statsmakten. Vid enstaka högtidliga tUlfäUen kan ju också regeringen tala om samverkan, men oftast hör vi angrepp på näringslivet eUer i varje fall tonfall som uppfattas som hotfulla av företagarna. Jag vUl gärna göra en parentes här, fru talman: Vår socialminister har inte deltagit i den debatten.

Hur skuUe det vara, ärade kammarledamöter, om socialdemokratins ledande män och kvinnor under de stundande förstamajtalen räckte en hand tUl näringslivet och uttalade förståelse för företagarnas problem och

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, tn. m.

utlovade politiskt, moraliskt och ekonomiskt stöd i den förestående uppgiften att skapa så säkra, mUjövänliga och ur hälsosynpunkt goda arbetsplatser som möjligt?

I motionen 1228 har vi också pekat pä det svåra problemet att dra gränser mellan yrkesskador och sjukdomar. Många gånger är det en helt omöjlig uppgift att göra det, och därför har vi begärt en utredning i syfte att samordna yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Den frågan kommer emellertid upp senare under våniksdagen i samband med andra motioner, varför jag nu skall avstå från att kommentera den.

TUl sist, fru talman: Det finns ett särskUt yttrande fogat tiU utskottets betänkande som gäller beloppsgränsen på 300 kronor, under vUken ingen arbetsgivaravgift skall utgå. Den är parallell med den beloppsgräns som finns inom ATP- systemet. Om jag inte missminner mig har riksdagen en gång tidigare - jag tror det var 1968 - uttalat sig för att den beloppsgränsen borde höjas, och det finns visst en utredning som arbetar på saken. Därför har vi avstått från att framställa något yrkande på den punkten. Vi tycker nämligen att det måste vara samma beloppsgräns inom ATP som Inom yrkesskadeförsäkrmgen. Men 300 kronor är en för låg gräns i dag. Den skuUe kunna höjas tUl exempelvis 10 procent av basbeloppet. Då skulle man få bort en massa småarbeten som nu bara är administrativt besvärliga när det skall erläggas avgift.

Jag yrkar aUtså bifall, fru talman, tUl reservationen 3, som enligt mitt förmenande i motsats tUl socialministerns uppfattning innebär ytterligare satsningar på arbetarskyddets område. Övriga förbättringsförslag som fanns i motionen 1228 har fått ett så pass välvUligt bemötande av utskottsmajoriteten att jag inte här behöver ta upp dessa frågor.

166

Hen FREDRIKSSON (s):

Fru talman! Efter socialministerns anförande här kan jag inskränka mig tUl några korta kommentarer tiU utskottsbetänkandet. Jag vUl också understryka en del saker som jag tycker är betydelsefulla i det betänkande vi här behandlar.

Först vUl jag ge socialministern en liten blomma — det kan vara välförtiänt. Jag vUl understryka min egen och socialförsäkringsutskottets tUlfredställelse över den satsning som görs på arbetarskyddets område och som är ett viktigt steg mot ett bättre, integrerande arbetarskydd.

De insatser som görs för att förbättra arbetsmiljön och förstärka arbetarskyddet är mycket angelägna, sedda mot de rapporter som vi tid efter annan får ta del av om dåliga arbetsmiljöer och ofta förekommande ohälsa och stora olycksfallsrisker på många arbetsplatser. Den fond som nu kommer att upprättas skapar betydligt bättre möjligheter tUl forskning, utbUdning och information på det arbetsvetenskapliga området. SärskUt viktiga finner jag vara de ökade möjligheter tUl utbUdnuig - det må gälla såväl gmndutbUdning som kontinuerlig fortbildning av skyddsombuden — som ges genom fonden. Otvivelaktigt är denna UtbUdnmg mycket betydelsefull och befogad med hänsyn tUl de risker arbetslivet innehåller. Enligt min mening - och jag har ganska lång erfarenhet - har skyddsombuden en mycket betydelsefull uppgift att fylla när det gäUer att förebygga riskerna i jobbet.

En tredje sak som jag vUl understryka är departementschefens och utskottets uttalande att arbetsgivama själva skall aktivt medverka tUl en förbättrad arbetsmiljö och vid sidan av de statliga insatserna ytterligare aktivera sina insatser på arbetsmiljöområdet. Jag viU särskUt framhåUa vikten av att den nu aktueUa fonden inte får tas tUl intäkt för att företagarna skall minska de direkta insatserna på arbetsplatserna. Huvudansvaret måste alltjämt ligga hos arbetsgivarna. Om det nu är riktigt som herr Ringaby säger — så som jag fattade honom — att man är beredd att göra detta, så kommer man säkerligen att möta starkt gensvar från arbetstagarnas sida.

Jag vill också understryka att det bör finnas ett starkt gemensamt intresse hos alla parter att komma tUl rätta med rådande missförhåUan-den. Här behövs ett gott samarbete — och även i detta sammanhang viU jag instämma i vad herr Ringaby sade — mellan företag och anstäUda, meUan arbetsgivare och fackföreningar för att man skall uppnå ett bra resultat.

Fru talman! Vid behandlingen av denna proposition har vi haft att ta ställning också tUl ett flertal motionsyrkanden. Många av motionerna har väckts vid riksdagens början, innan innehåUet i den förevarande propositionen varit känt, och det är väl förklaringen tUl att motionerna har föranlett endast tre reservationer i utskottet. Även jag hälsar med tUlfredsstäUelse att utskottet i stort sett har varit enigt i denna, som jag ser det, mycket betydelsefuUa fråga.

Beträffande de befintliga reservationerna så fordrar de inte så många kommentarer från min sida.

I reservationen 1, från vänsterpartiet kommunisterna, som herr Olsson i Stockholm har gjort sig tUl tolk för, föreslås att LO skuUe åläggas att inrätta ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor och att detta skulle finansieras genom en fördubbling av arbetsgivaravgiften. Det förslaget har utskottet inte kunnat ansluta sig tUl. Att på det föreslagna sättet splittra resurserna genom att inrätta två organ som i stort sett skulle syssla med samma frågor finner utskottet vara mindre välbetänkt.

Om det är så att vänsterpartiet kommunisterna anser att den här satsningen inte är tUlräcklig, så skulle jag ha förstått dem bättre om de hade föreslagit att de ökade arbetsgivaravgifter som de kräver skulle tUlföras arbetarskyddsfonden och användas Inom denna. Men som det nu är tycker jag förslaget är ganska Ula underbyggt. Det är ju inte alls bara fråga om pengar och ekonomiska resurser - det är också fråga om personeUa resurser. Att på det här sättet splittra forskarna och de personer som skall syssla med dessa frågor på två organ, som skuUe arbeta jämsides med varandra, finner inte utskottet vara rationellt.

Men frågan är också av principiell art; Skall vi här i riksdagen sitta och besluta vad Landsorganisationen skall göra eller inte göra? Det tycker jag skulle vara ganska orimligt. Är det så att Landsorganisationen önskar ha • ett sådant här fackligt institut, som vpk föreslår, och viU att det skaU drivas i organisationens regi, så bör ju Landsorganisationen själv avgöra den saken.

För övrigt kan jag instämma i vad herr Olsson i Stockholm sade om vikten och betydelsen av att förstärka arbetarskyddet och att skyddsom-

Nr72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

167

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

168

buden får en starkare stäUning i arbetslivet. Det har sin givna betydelse. Men jag har en känsla av att herr Olsson överskattar vikten av att inrätta ett sådant här fackligt Institut. Skall man komma tUl rätta med de här problemen måste man naturligtvis, som socialministern nyss har deklarerat, ändra arbetarskyddslagen — man måste aUtså ha stöd i lagen för ett bättre arbetarskydd och en bättre arbetsmiljö.

Vidare är det så att i den fondstyrelse som skaU upprättas kommer arbetsmarknadens parter — dvs. löntagarna - att få ett dominerande Inflytande, och de kommer väl inte att sitta med armarna i kors; de kommer säkert att se tiU att pengarna används på ett riktigt sätt.

Som jag sade tidigare är det naturligtvis viktigt att skyddsombuden får en bättre utbUdning och en starkare ställning. De är löntagarnas representanter, och det är genom skyddskommittéer och skyddsombud som löntagarna skall kunna göra sig gäUande och driva utvecklingen i rätt riktning. Genom en bättre utbUdning får de givetvis också bättre förutsättnUigar att fyUa sm uppgift. - Jag vet också att skyddsombuden på många håll redan nu gör ett mycket gott arbete. Man får ibland den förestäUnlngen, när man läser tidningar och rapporter, att de skulle gå omkring som menlösa lamm på arbetsplatserna. Jag tror inte aUs att så är förhållandet.

Som jag fattade herr Olsson i Stockholm yrkade han inte bifall tUl reservationen 2, men eftersom den står i utskottets betänkande vUl jag ändå beröra den med ett par ord. Där föreslås att arbetarskyddsstyrelsen skaU bli huvudman för denna fond och utse fondstyrelse. Den saken har departementschefen redan berört. Han har övervägt frågan men stannat för att regeringen bör få det uppdraget. Utskottet har inte funnit anledning ändra på den saken. Jag tycker att vi med fullt förtroende kan överlåta det uppdraget på regeringen. Huvudsaken är väl inte vem som står som huvudman, utan den är att man får skickliga och duktiga representanter i fondstyrelsen.

Reservationen 3 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö sammanfaller tiU sin första del med utskottets synpunkter. Beträffande frågan att det bör ankomma på fondstyrelsen att närmare överväga prioriteringen inom arbetarskyddet är vi helt ense, men förslaget att fondmedlen skall användas tUl direkta insatser på enskilda arbetsplatser kan inte delas av utskottet. Det är väl tärrUigen självklart, och det är också klart utsagt i propositionen och i utskottets betänkande, att det bör ankomma på arbetsgivarna att själva svara för dessa kostnader. Den enskUde arbetsgivaren får inte ta fonden till intäkt för att minska sina ansträngningar att förbättra arbetsmiljön. Fonden skall alltså inte avlösa de arbetarskyddsinsatser som för närvarande bekostas av företagarna på annat sätt. Det finns sålunda ingen anledning att i skrivelse tUl Kungl. Majt tillkännage några andra synpunkter på den frågan.

Vad angår det särskUda yttrandet, som herr Ringaby kommenterade något, anser utskottet att det inte är praktiskt möjligt att ha andra bestämmelser i denna lag än man har i ATP, där det ju finns en föreskrift om ett gränsbelopp på 300 kronor. Man har där fastslagit att hänsyn icke skaU tagas tUl lön som inte överstiger 300 kronor. Man måste ha samma bestämmelse i denna lag. Utskottet har emellertid också påpekat att

riksförsäkringsverket har den frågan under utredning, och vi får avvakta vad riksförsäkringsverket kommer att säga på den punkten.

Sedan tog herr Ringaby upp de problem som kan finnas också inom tjänstemannayrkena. Jag vlU då framhåUa att jag är övertygad om att det även där kan finnas olämpliga arbetsmiljöer. Det kan tänkas att många kontor och kontorslandskap inte är särskUt miljövänliga. Men jag förmodar att denna forskning också skaU sättas på sådana områden, om det kan anses vara motiverat. Jag tror inte att man kommer att göra någon speciell gränsdragning meUan olika yrkeskategorier.

Slutligen var herr Ringaby inne på att det var behövligt och viktigt att försöka popularisera industriarbetet. Jag kan hålla med honom om det. Men att industriarbetet i dag inte är särskilt uppskattat beror tUl stor del på att arbetsmiljön i regel inte är särskilt vänlig. Den är inte tUlfredsstäl-lande. Men jag hoppas att den satsning som nu görs skall förbättra förhållandena. Om vi skall kunna popularisera industriarbetet och kroppsarbetet över huvud taget, så måste vi också se tUl att arbetsmUjön blir bättre. Kanske behövs det även göras åtskiUigt på lönesidan.

Fru talman! Med detta korta anförande ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan på samtliga punkter.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fm talman! Låt mig börja med att yrka bifall tUl reservationen 2, eftersom jag glömde det i mitt första anförande. Jag drar ingen längre motivering, för den händelse tiden mte skuUe räcka tUl.

Herr Fredriksson sade att vpk:s förslag innebär en splittring av resurserna och menade att man i så faU heUre skuUe kunna använda de ökade avgifterna inom fonden i stäUet för att skapa två organ som arbetar självständigt. Men vårt förslag innebär ju att man ökar resurserna. Vi har tydligen en annan grundsyn på detta än det parti har som herr Fredriksson tillhör. Vi anser att det är en partsfråga, en förhandlingsfråga, hur arbetsmiljön och arbetarskyddet skall vara utformade. Jag som kommer direkt från en farlig arbetsplats - byggnadsarbetsplatser brukar vara farliga — upplever detta mycket intensivt. Om man vUle karikera skulle man kunna säga att man när det gäller organisationen för förhandlingar om löner och andra anstäUningsvUlkor i så fall också har splittrat resurserna, nämligen på Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Man skuUe ju då även kunna slå ihop de organisationer som skall sköta den saken. Detta är litet grovt karikerat, men det Ugger en hel del i vad jag säger.

Om man erkänner att fackföreningsförelsen skall driva de anställdas krav i fråga om arbetsmiljön, borde man inte vara motståndare till att fackföreningsrörelsen också utrustas med resurser som något så när motsvarar de förväntningarna. Behovet finns ju. Landsorganisationen anställde så sent som i mitten av 1960-talet en läkare, och många fackföreningar och förbund har ju egna skyddsombudsmän. Frågan är vem som skaU stå för kostnaderna: arbetarna eller arbetsgivarna. Enligt min mening och tydligen enligt socialministerns, om jag uppfattade honom rätt, skall man betrakta sådana utgifter som produktionskostnader, och de skaU betalas av arbetsgivarna.

169

6*  Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

Förslaget innebär en förstärkning av fackföreningsrörelsens möjligheter att hävda sig på arbetsmiljöområdet och kan ju inte rimligtvis innebära någon försämring. Frågan är bara vUken grundsyn man har på problemet, alltså om man anser att det är en partsfråga eller om man tycker att detta är någonting som vetenskapsmän och andra kan göra upp ovanför huvudet på dem som arbetar ute på arbetsplatserna. Vi tycker att även de skaU få göra sig hörda.

Herr Fredriksson misstänkte Inte skyddsombuden för att vara menlösa lamm. Nej, det gör Inte jag heUer. Det är bara det att de inte har några befogenheter att utföra det de borde utföra och skulle kunna utföra på arbetsplatserna.

170

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag avser inte att polemisera med herr Fredriksson; jag tycker han är en trevlig karl, och jag har ingen anledning att gå i polemik med honom.

När det gäUer den lUla reservation vi har avgivit vill jag tUlägga att det är fondstyrelsen som även enligt vår reservation skall avgöra var pengarna skall sättas in. Herr Fredriksson uttalade ju stort förtroende för fondstyrelsen, som får en bred löntagartepresentation, och sade att den nog kommer att se tUl att pengarna används på ett riktigt sätt. Det är alltså den fondstyrelsen som skaU prioritera de arbetsplatser som i framtiden kanske kommer att visa sig i behov av särskUda åtgärder för att lösa ett arbetarskyddsproblem. I övrigt instämmer jag på alla punkter i vad socialförsäkringsutskottet har anfört.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Fm talman! Som herr Olsson i Stockholm mycket riktigt säger har skyddsombuden för svagt Inflytande på arbetsplatserna, inen den saken kan man ju mte komma tUl rätta med genom att Inrätta en facklig fond vid sidan av den fond som nu föreslås. Det måste ju ske genom en ändrad lagstiftning.

Sedan tycker jag nog att vpk är Utet sent ute när man föreslår denna förstärkning. Det är länge sedan Landsorganisationen krävde en förstärkning av arbetarskyddet, och det har lett tUl det resultatet att vi fått denna utredning. Vi får nu avvakta utredningens förslag och sedan bedöma huruvida vi kan anse det vara tiUräckligt eller inte.

Jag håUer inte med herr Olsson i Stockholm om att Landsorganisationen knappast skuUe ha något inflytande när det gäller utformningen av arbetsmiljön. Fackföreningarna har emellertid valt att verka inom det statliga organet på detta område, genom oUka aktiviteter inom fackförbunden och lokalavdelningarna och via skyddskommittéerna. På dessa områden pågår en betydande facklig aktivitet - det är en ständig påtryckning på arbetsgivarna i syfte att förbättra förhållandena på arbetsplatserna. Jag finner det helt naturligt att fackföreningsfolket är pådrivande, och den insats som görs ute på fältet är säkerligen inte heUer betydelselös.

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten. Den har varit koncentrerad och berört de väsentUga delarna av utskottets betänkande, och herr Fredriksson har uttömmande kommenterat reservationerna. Det var emellertid några yttranden av hen Ringaby som föranledde mig att begära ordet.

Jag vill framför allt understryka att regeringen delar LO:s uppfattning att kraftiga förbättringar av arbetsmiljön måste komma tUl stånd. Jag hade anledning att i mitt inledningsanförande framhåUa att läget ute på arbetsplatserna i väsentliga avseenden har förändrats. Jag pekar på att ratlonaUseringar och mekaniseringar liksom stmkturförändringar i många avseenden har skapat nya risksituationer. Att de anstäUda också upplever förändringarna behöver jag inte särskUt understryka — en rad olika utredningar bekräftar det. Men härtUl kommer en rad olika nya ting i produktionsprocessen. Det är nya ämnen och nytt material, och många gånger står man ganska främmande inför de nya risker detta kan innebära. Med andra ord — nya yrkesfaror har tiUkommit. Detta var en av orsakerna tUl att det socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen för några år sedan tUlsammans utarbetade ett arbetsmiljöprogram, som nu steg för steg håller på att förverkligas.

Landsorganisationen har helt naturligt haft fog för att rikta uppmärksamheten på arbetsmiljön och att framföra kritik. Arbetsgivarna har ett stort ansvar. Men jag har också framhåUit att detta är frågor där det är angeläget att finna former för en effektiv samverkan. Vi måste i framtiden ge icke minst skyddsombuden ett ökat inflytande, och arbetsmiljöutredningen har sig bl. a. förelagt att utforma förslag tUl ny lagstiftning på detta område.

Att dessa frågor kopplar tUl vår allmänna instäUning tUl arbetslivet behöver jag mte särskUt framhålla. Herr Ringaby talade om ungdomen. Jag hade i mitt anförande anledning att framhåUa, att en av de kanske allra viktigaste frågorna under 1970-talet blir arbetsmiljöfrågorna även i det här perspektivet. Skall vi kunna göra bl. a. sysselsättningen inom industrin attraktivare för ungdomen — och det är angeläget — måste också arbetsmiljön i väsentlig grad förbättras och förändras. Jag är, låt mig säga det, övertygad om att vi går mot en renässans av hela yrkesarbetet, jag tror att vi kommer att få uppleva det i olika avseenden under de år som nu följer.

Herr Ringaby! Vi har inte från den rörelse som jag representerar kritiserat tjänstemän. En sak är de olika löneutspel som vi har anledning att kritisera. Dem skaU jag inte ta upp här. Vi diskuterar i dag arbetsmUjö och arbetarskyddsfrågor.

Vi är medvetna om att på många arbetsplatser ställs även tjänstemännen i dag inför problem där just miljöfrågorna spelar en stor roll. Jag vUl bara här stryka under att när vi talar om en förbättrad arbetsmiljö, ett utbyggt arbetarskydd etc, är det klart att det skaU omsluta alla. Det skall inte vara avgränsat tUl vissa speciella kategorier. Men att det inom vissa områden i arbetslivet måste sättas in alldeles särskUda insatser, vUl jag starkt betona.

Jag begärde emellertid ordet för att framför allt stryka under en sak. I

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

171

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

den reservation som herr Ringaby står för berörs användningen av fondmedlen. Även i det anförande som herr Ringaby här höll gick han in på denna fråga. Jag vill tUl protokollet, fm talman, gärna anteckna vad jag har framhåUit i propositionen, nämligen bl. a. att SAF vid remissbehandlingen har anfört att institutioner såsom Byggnadsindustrins stiftelse för arbetarskydd och företagshälsovård, Bygghälsan, utan mera ingående prövning bör kunna bli tUlerkända sin branschandel av de medel som inflyter tUl fonden. Jag framhåUer då: Jag har ingen erinran mot att organisationer av den typ som Bygghälsan representerar kommer i fråga för medelstUldelning från fonden. Däremot anser jag inte att fördelningen av fondmedlen lämpligen bör ske utifrån principen att varje bransch inom näringslivet får viss andel av det totalbelopp som skaU delas ut.

Här vUl jag bara understryka vad utskottet säger: "Det får ankomma på fondstyrelsen att närmare överväga prioriteringen meUan olika aktiviteter Inom arbetarskyddet." Självfallet kan man tänka sig att en bransch såsom t. ex. stenindustrin kan komma i fråga i detta fall, om fondstyrelsen finner det angeläget.

TUl allra sist vUl jag också nämna att jag i mitt tidigare anförande framhöll att åtgärderna för att underlätta industrins investeringsverksamhet inrymmer en betydelsefull möjlighet att förbättra arbetsmiljön inom vårt näringsliv. Jag pekade på att i årets finansplan har framhåUits att regeringen ser stimulansen av industrUnvesteringarna såsom ett viktigt inslag i reformarbetet på arbetsmUjöns område.

Fru talman! I många avseenden tror jag vi måste få en ny syn på de här frågorna. Regeringen är medveten härom. Den proposition vi behandlar är ett konkret uttryck för vår vilja tUl reformer på detta viktiga område.

172

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Fru talman! Vi har att i kväll behandla två utskottsbetänkanden som båda gäller arbetsmiljön — det kommer sedan ett betänkande från socialutskottet också. För min del hade jag inte tänkt delta i den här debatten, men för klarhetens skull vUl jag ändå säga ett par ord med anledning av vad herr Fredriksson sade om utbildningen av skyddsom bud.

Nu är det naturUgtvis Utet olyckligt att man i en del motioner ibland får vissa delyrkanden behandlade i ett speciellt utskott medan däremot de flesta andra yrkandena behandlas i ett annat utskott. Därigenom kan det hela lätt framstå som Utet skevt.

Om man vUl ta seriöst på frågan om inrättande av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor tror jag man bör läsa vad som står i vår motion; där framgår det att skyddsombudens rättigheter har ett mycket intimt samband just med utbUdningsfrågorna. Frågan om att stärka skyddsombudens StäUning på arbetsplatserna tas också upp i samma motion, men vad som särskilt behandlas just i anslutning tUl frågan om det fackUga institutet är utbUdningsfrågorna, där vi för vår del aUtså vill lägga den huvudsakliga utbUdningen av skyddsombud i fackföreningsrörelsens egen regi. Vi tror nämligen att detta skulle vara en riktig framkomstväg.

Jag skall be att tiU protokollet få läsa in vad som står i vår motion i

173

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

det här avseendet. Stycket har rubriken "Facklig kontroU — fackliga    Nr 72 maktbefogenheter". Där står:

"För att fortlöpande kunna förbättra arbetsmiljön krävs en effektiv kontroll från de anställdas sida. Detta kräver kraftigt utökade fackliga resurser för verksamhet inom arbetsmiljöområdet. Stödet av en sådan verksamhet bör bli en högt prioriterad angelägenhet för arbetsmiljöfonden.

Skyddsombud och facklig skyddsinspektör bör erhåUa obegränsad inspektionsrätt inom sitt verksamhetsområde. Detta bör också innefatta rätten att granska planerade produktionsförändringar från arbetsmiljösynpunkt.

Skyddsombuden bör erhålla rättighet att ensidigt och när som helst påkaUa inspektion av statlig myndighet samt självständigt låta utföra behövliga mätningar.

Skyddsombuden bör erhålla rättighet att beordra arbetets avbrytande i fall där allvarliga hälsorisker kan misstänkas. Sådana avbrott bör gälla tUls statlig myndighet inspekterat arbetsplatsen. Sådana avbrott får inte innebära någon lönereduktion för de anstäUda. För att garantera utbfetalandet av löner bör en särskUd arbetsgivarfinansierad fond inrättas.

Ur arbetsmiljöfonden bör anslag ges som helt finansierar inrättandet av ett institut i arbetsmiljöfrågor i fackföreningsrörelsens regi. Detta Institut bör få följande tre huvuduppgifter;

1.     Bedriva forskning på arbetsmUjöområdet.

2.  Organisera och leda utbildning av skyddsombud.

3.  UtbUda fackliga skyddsinspektörer. Dessa bör ha ingenjörsutbUd-nlng, och de skaU ha tUl uppgift att biträda skyddsombuden i deras arbete och bör liksom dessa ha obegränsad inspektionsrätt på arbetsplatserna."

När det sedan gäller en sådan fråga som fackliga skyddsinspektörer har vi i en annan motion påtalat att den tekniska utbildningen självfallet skall äga mm vid de tekniska läroanstalterna. Detta är ju en sak som är oerhört väsentlig. T. o. m. på fackligt håU har man erkänt att man har kommit på efterkälken i vissa frågor därför att man alltför sent har tagit upp sådana saker som har samband med utvecklingen inom det moderna arbetslivet. Det var på ett mycket sent stadium som Landsorganisationen tillsatte en egen medicinsk expert.

Sedan vUl jag gå över tUl frågan om man skulle "splittra resurserna". Emellertid handlar det nog inte om att splittra resurserna, utan det handlar i stället om en mycket medveten inriktning på att erhåUa den här paralleUaktivlteten från de anställdas egen sida, därför att det är just den som saknas för att man skall kunna driva fram en utveckling av arbetsmiljön som är i de anstäUdas intresse. Det skulle alltså bli en UtbUdning och en verksamhet som skuUe vara fristående från sådan forskning och utbUdning som nu sker i andra institutioner och som måste ha influerats av arbetsgivamas värderingar och, för att tala i klartext, mycket borgerliga värderingar från människor som till varje pris vUl slå vakt om det nuvarande samhällssystemet. Vi är för vår del övertygade om att vi inte vinner gehör för den här frågan i dag, men vi tror att det avgörande är att vi på olika sätt kan skapa parallellorgan och stärka

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring, m. m.

fackföreningsrörelsens resurser på det här området. Frågan kommer säkerligen tUlbaka i en eller annan form. Vi har under årens lopp blivit vana vid att vi varit de första att framföra vissa frågor, varpå vi blivit bortviftade, men när opinionen senare blivit mycket stark, har det visat sig att vi fått stor uppslutning bakom de krav vi stäUt.

Hen FREDRIKSSON (s):

Fm talman! Det tycks ha förbigått herr Engström att det finns möjlighet att ur den här fonden lämna anslag även tUl fackföreningar för UtbUdning av skyddsombud. Kanske anslag kan utgå även till ABF-cirklar osv.

Påståendet att det inte pågår en viss utbUdning av skyddsombud i facklig regi är inte riktigt. Jag har själv genomgått många studiecirkelkurser just i ämnet arbetarskydd, och dessa kurser har drivits i facklig regi genom fackföreningarna. Här pågår aUtså en viss paralleUitet när det gäUer UtbUdningen av dem som skall handha denna viktiga uppgift.

Sedan tror jag mte att vare sig arbetarskyddsombudens eUer yrkesinspektörernas StäUning förändrar särdeles mycket om de utbUdas i arbetarskyddsstyrelsens och arbetsmedicinska institutets regi eller inom ett fackligt institut. Här är det inte fråga om någon specieUt inriktad ideell utbUdning, utan det är fråga om utbildning för att göra människorna skickade att sköta en viss speciell arbetsuppgift. Jag är övertygad om att de kommer att ta lika allvarUgt på sin uppgift i vUken regi UtbUdningen än har skett.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Fru talman! Det är klart att jag är medveten om att man ur denna fond kan ge anslag också för ett sådant ändamål. Men då är vad som nu tas ut ett blygsamt belopp. Enbart en sådan utbUdning i fackföreningsrörelsens egen regi — helt opåverkad av arbetsköparnas inflytande och där man måste ta loss folk och betala dem för förlorad arbetsförtjänst — kostar betydande summor.

Men sedan har vi, herr Fredriksson, uppenbarligen olika meningar om värdet av denna utbUdning. Jag anser att värdet ligger i att man bygger upp paraUeUorganisationema, medan herr Fredriksson har den uppfattningen att man skall låta de organ som hittUls skött denna sak — arbetsmedicinska institutet och andra - svara för inriktningen på det här området. Jag är för min del djupt oense med herr Fredriksson i fråga om en sådan inriktning, eftersom jag inte tror att det blir något tillfredsställande resultat av det hela.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A-C

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

174

Punkten D

Propositioner   gavs   på   bifall   tUl   dels   utskottets   hemstäUan,  dels reservationen nr 1 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i    Nr 72
Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-    Onsdagen den
proposition;                                                                                  28aprU1971

Den som viU att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemstäUan    Andnng i lagen om
i betänkandet nr 17 punkten D röstar ja, yrkesskadeförsäk-

den det ej vUl röstar nej.                                                              ""' '"• '"•

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Olsson i Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja

Nej

297 12

Punkterna E och F

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten G

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Olsson i Stockholm, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkrlngsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 17 punkten G röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Olsson i

Stockholm.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 299

Nej  -     12

Avstår —       1

Punkten H

Utskottets hemstäUan bIföUs.

Punkten I

Propositioner  gavs  på   bifaU  tUl  dels utskottets  hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö, och förklarades

175

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ringaby begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 17 punkten I röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av henar Ringaby

och Björck i Nässjö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ringaby begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej -    37

Avstår —      2

Fröken Pehrsson (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten J

Utskottets hemstäUan bifölls.

176

§ 3 Deltids-  och  korttidsanstäUdas  samt  låginkomsttagares  stäUning inom tilläggspensioneringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 i anledning av motioner angående deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom tiUäggspensioneringen.

I ett sammanhang hade behandlats

1)    motionen 1971:97 av herr Jonasson m. fl., i vilken hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skulle anhåUa om skyndsam prövning samt förslag rörande en sådan reformering av berörda regler Inom tUläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare avlägsnades i enlighet med vad i motionen anförts,

2)    motionen 1971:701 av fröken Andersson i Stockholm m.fl., i vUken hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skuUe anhålla om skyndsam utredning med sikte på att åstadkomma större rättvisa inom ATP-systemet för dem som inte kommit upp i pensionsgrundande inkomst men för vUka arbetsgivaravgift ändå erlagts,

3)    motionen 1971:722 av herrar Romanus och MöUer i Göteborg, i vUken hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skulle anhåUa om förslag tUl sådan reformering av ATP-systemet, att den nuvarande disproportionen meUan avgifter och förmåner för del- och korttidsanställda avlägsnades.

Utskottet hemstäUde

A.  att motionen 1971:97, såvitt avsåg sambandet mellan avgift och
förmån inom tUläggspensioneringen, motionen 1971:701 och motionen
1971:722 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

B.  att motionen 1971:97, såvitt avsåg trettio- och femtonårsreglerna,
inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) vid utskottets hemställan under A av herrar Ringaby (m),
Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m) samt
fröken Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c) samt fröken Bergström
(fp), som ansett att utskottet under A bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971.97, såvitt avsåg sambandet mellan avgift och förmån inom tUläggspensioneringen, och motionen 1971:722 samt med anledning av motionen 1971:701 i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemstäUde om sådan reformering av ATP-reglerna att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda undanröjdes,

2) vid utskottets hemstäUan under B av herr Magnusson i Nennes
holm, fröken Pehrsson och herr Andersson i Nybro (alla c), som ansett
att utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:97, såvitt avsåg trettio-och femtonårsreglerna, i skrivelse tUl Kungl. Majt hemstäUde om utredning i enlighet med vad reservanterna anfört.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Fröken BERGSTRÖM (fp);

Fra talman! I motionerna 722 och 97 hemstäUs om en reformering av ATP-regJema. Avsikten med en sådan reformering är att åstadkomma en ökad överensstämmelse mellan avgifter och förmåner för personer som har korttidsanstäUning eUer deltidsanstäUning. Reservationen 1 ansluter sig tUl denna hemställan, som avstyrkts av utskottsmajoriteten.

I utskottets betänkande fastslås på s. 2 att avgift för ATP i en del faU erläggs utan att inkomsten blir pensionsgrundande. I betänkandet redovisas två typexempel på hur det kan se ut under sådana förhållanden. En studerande t. ex. som tar arbete över sommaren eller en hemarbetande make som tar arbete utanför hemmet för en kortare del av året kan aUtså råka ut för att ATP-avgift betalas utan att pensionsförmån tiUgodoräknas för inkomsten. Förklaringen tUl detta förhåUande framgår också av betänkandet, där det på s. 4 heter, vUket jag citerar, "att man vid beräkning av pensionsgrundande Inkomst alltid avräknar ett helt basbelopp men att man vid fastställande av avgift gör avdrag med mindre än ett basbelopp, om den försäkrade varit deltids- eller korttidsanstäUd och alltså inte arbetat full tid under hela året".

Utskottsmajoriteten menar att denna brist på överensstämmelse mellan avgift och förmån inte går ut över den försäkrades rätt tUl pension i och med att korttids- eUer deltidsarbetande, som har inkomst som överstiger basbeloppet, får rätt tUl pension. Vi reservanter är medvetna om att man är pensionsberättigad så snart en inkomst överstiger basbeloppet. Vad vi emeUertid här syftar på är sådana inkomster som inte

177

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

går upp tUl basbeloppet. Vi menar att erläggande av avgift bör vara förenad med pensionsrätt även i de fall då inkomsten för korttidsarbetan-de understiger basbeloppet.

Det är tänkbart att man, om man gör en översyn av dessa bestämmelser, ändå inte kan nå full överensstämmelse meUan avgift och pensionspoäng, men man bör sträva efter en så stor överensstämmelse som möjligt. Många personer som kan vara berörda av detta kanske arbetar på deltid under en mycket stor del av livet med en inkomst som understiger basbeloppet. De kommer därför mte upp i de 30 år av förvärvsarbete som krävs för att man skall få full pension. För dessa personer skuUe det vara av betydelse om de kunde få tUlgodoräkna sig pensionsrätt även för Inkomst som ligger under basbeloppet. Även en låg pensionspoäng kan för personer med låg inkomst — och parentetiskt kan jag säga att många deltidsarbetande inte kommer upp högt på inkomstskalan - innebära ett välkommet tUlskott tUl folkpensionen.

I motion nr 722 ges exempel på förhållanden som kan medverka tUl att deltidsarbete är det lämpligaste och det enda möjliga. Det skuUe kunna lämnas fler exempel på detta, men jag viU bara i detta sammanhang framhåUa att det i framtiden troligen kommer att bli åtskUligt vanligare med deltids- eUer korttidsarbete än det är för närvarande. Jag vUl nämna att vi här i landet 1969 hade över 70 000 män och över 240 000 kvinnor som arbetade mindre än 20 timmar i veckan, och det är siffror som statistiska centralbyrån har fått fram i sina arbetskraftsundersökningar. Man kan anta att det bland dessa deltidsarbetande med en arbetstid under 20 timmar i veckan finns många som har en inkomst understigande basbeloppet för vUka ATP-avgift inbetalas trots att de inte får rätt tUl ATP-pension på denna inkomst.

Herr talman! Jag ber härmed att få yrka bifaU tiU reservationen 1 vid betänkandet.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

178

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr talman! Det är för oss alla en viktig uppgift att tUlse att samhäUet garanterar de äldre en god trygghet och en rättvis del av standardförbättringen. Därför är ett pensionssystem, vars konstmktion är sådan att det mer tar hänsyn tUl de äldres behov i det dagsaktueUa läget än deras inkomster under gångna tider, väsentligt. AUtför många pensionärer som under sin aktiva tid tUlhört låginkomsttagarna upplever pensionsförmånerna som otUlräckliga. Huvudvikten i pensionssystemet måste läggas vid folkpensionerna, som har den största betydelsen för dessa gmpper. Därför har vi I detta sammanhang infört pensionstUläggen och de kommunala bostadstUläggen.

Om man inom folkpensioneringen eftersträvar att göra särskilda insatser för dem som har den sämsta ekonomiska situationen, har man däremot inom tUläggspensioneringen gjort en inkomstgradering, som ger de minsta pensionsbeloppen tUl den som under sm aktiva tid också tjänat minst, utan att någon med fog därför kan säga att dessa människor för

samhäUet i dess helhet inte skulle ha utfört en lika betydelsefull insats som de vUka under sin aktiva tid haft större inkomster och med anledning därav också har större pension,

I enlighet med de regler som nu gäller för tilläggspensioneringens finansiering erlägger arbetsgivarna för korttids- och deltidsanstäUda betydande avgifter tiU pensioneringen utan att fördenskuU de anställda erhåller pensionsrätt. Av väldigt många anställda uppfattas detta helt naturligt som klart otUlfredsstäUande.

Det framgick av fröken Bergströms tal att väldigt många människor i dag söker sig ut på arbetsmarknaden för korttids- och deltidsanstäUning, och med de ambitioner man har här är det väl troligt att det antalet i framtiden kommer att öka. Därför är det väsentligt, anser vi från centerns sida, att se över reglerna på detta område. Utskottsmajoriteten säger i betänkandet att det är omöjligt att tiUmötesgå kravet om en ändring av tUläggspensioneringens finansieringssystem därför att det grundar sig på en fördelningsmetod. Jag vill, herr talman, bara säga att det är inte något renodlat fördelningssystem vi har utan ett på väsentliga punkter modifierat sådant. Jag viU bara peka på 65-årsregeln och principen med basbeloppet.

När nu erfarenheterna har visat att det nuvarande systemet inte innebär en rättvis avvägning mellan avgifter och förmåner inom tUläggspensioneringens ram, anser vi från centern — och det kommer tiU uttryck i motion nr 97 av herr Jonasson m. fl. - att det är tid att göra en översyn. Därför föreslås i motionen att riksdagen hos Kungl. Majt hemställer om att denna översyn göres snarast.

De s. k. 30- och 15-årsreglerna är också tyvän utformade så att de i flera fall missgynnar låginkomsttagarna. De som tidigt kom ut i arbetslivet och har gjort en arbetsinsats som sträcker sig över kanske 45 och 50 år får arbeta in avgifter tUl försäkringen men får inte räkna sig tUl godo mer än 30 Intjänta år. Ofta är också detta människor med låga inkomster. Många av dem har ett tungt och kroppsligt påfrestande arbete, varför deras inkomster under de 10—15 sista åren av deras aktiva arbetsliv ökar mycket sakta eller kanske t. o. m. minskar, under det att andra människor i slutet av sin aktiva tid har en brant stigande inkomstkurva. Även här borde, anser vi, en utredning komma tUl stånd som syftar tUl att eliminera de nämnda orättvisorna.

Herr talman! Jag vUl kort och gott med det anförda yrka bifaU tiU de reservationer som är fogade tUl socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19.

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Fru H AVI K (s):

Herr talman! I reservation nr 1 tiU socialförsäkringsutskottets betänkande nr 19 yrkas att riksdagen i anledning av motionerna 97 och 722 i skrivelse tUl Kungl. Maj:t måtte hemställa om en sådan reformering av ATP-reglerna att den nuvarande disproportionen meUan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda undanröjes. Jag tycker att det kan vara på sin plats med några ord om nu gäUande regler för avgifter tUl tUläggspensioneringen.

När det gäUer inkomst av anstäUning erlägges avgifter av arbetsgivaren

179

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

180

enligt en faststäUd procentsats. Då det är fråga om inkomster av annat förvärvsarbete betalar den försäkrade själv in sin egenavgift. Genom avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan överenskommelse träffas om att viss inkomst kan likställas med inkomst av anstäUning även om denna enligt gällande regler inte utgör anställningsinkomst. Avgifterna beräknas i princip på inkomster, som överstiger basbeloppet, som i dag är 6 900 kronor, upp tUl 7,5 gånger basbeloppet, som utgör taket för pensions-gmndande inkomst.

Det förtjänar att påpekas att avgifter inte inbetalas för varje enskild Individ, utan det sker i huvudsak på följande sätt; arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman minskad med produkten av basbeloppet och antalet anstäUda. Den som har varit anstäUd hel tid under hela året räknas såsom en anställd, den som varit anstäUd på hel tid under en månad såsom en tolftedels anstäUd och den som varit anstäUd på halvtid under hela året som en halv anställd. Jag vUl ta upp detta som exempel på hur beräkningen sker. Dessa regler kan i vissa faU leda tUl att pensionsavgift erlägges av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tUlgodoföres den anstäUde. Men vi skall ha i minnet när vi ser på dessa bestämmelser, att tUläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem, och det är på grund härav inte möjligt att åstadkomma en absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tiUgodoförd pensionspoäng. Ett genomförande av föreslagna ändringar anser utskottsmajoriteten kan komma att äventyra de stora fördelar, som är förenade med tUläggspensioneringens enhetliga uppbyggnad.

Det är därför viktigt att slå fast att i de fall det föreligger bristande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner går det inte ut över den försäkrades rätt till pension. Man kan få den uppfattningen, när man hör reservanterna yttra sig i frågan här i kammaren. Den korttidsanstäUde och den deltidsanställde får alltid, Uksom den heltidsanstäUde, rätt tiU pension för alla förvärvsinkomster, som överstiger basbeloppet och understiger det för aUa försäkrade föreskrivna maximibeloppet. Denna pensionsrätt tUlerkännes alla försäkrade, oberoende av om arbetsgivaren betalat m någon avgift över huvud taget; det finns faktiskt sådana som inte gör det.

Jag tror knappast att det kan vara motionärernas mening att en ökad överensstämmelse mellan avgift och förmån skaU kunna medföra att en försäkrad frånkännes pensionsrätt därför att avgift inte erlagts.

Jag vUl tUl sist när det gäUer reservationen I säga tUl fröken Bergström, att man får ett Intryck av att fröken Bergström är ute för att ändra på pensionssystemet över huvud taget. Fröken Bergström vUle ha pensionspoäng tUlgodoräknade för inkomster, som låg under basbeloppet. Det måste självklart innebära att även avgifter får tas ut på inkomster, som ligger under basbeloppet, på ett helt annat sätt än vad som sker i dag och att vi inte skaU ha folkpensionen, som ju är 90 procent av basbeloppet som grund. Man kan inte få en annan uppfattning, när man hör fröken Bergström argumentera i denna fråga.

I reservationen 2 begärs att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skaU hemstäUa om en översyn av 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet. Det framhåUs i motionen 97 att reglerna utformats så att de missgynnar

dem som har lägre inkomster och dem som kommit tidigt ut i förvärvslivet: "Den som får avstå arbetsinkomst tUl ATP under 45—50 år får sålunda inte räkna fler pensionspoäng än den som får avstå avgifter i endast 30 år, vUket i stort måste missgynna låginkomstgrupperna som tidigt kommer ut i förvärvslivet."

TUl detta kan sägas att regeln om 30 pensionsgrundande år återfinns inom den statliga pensioneringen. Det bör nämnas att under uppbyggnaden av ATP gäller förmånligare regler beträffande rätt tiU full pension, nämligen den s. k. sneddningsregeln för dem som är födda under åren 1896-1923. 30-årsregeln är enligt utskottsmajoritetens mening förmånlig för flera gmpper och i olika situationer av livet. Den omständigheten att antalet poänggivande år som fordras för fuU pension begränsas tUl 30 tUlgodoser gmpper som på grund av studier eller annan utbUdning kommer ut i förvärvslivet vid högre ålder. Kvinnor som på grund av barnsbörd eUer omvårdnad av barn under några år är förhindrade att ha förvärvsarbete har även fördel av denna regel. Personer som på grund av sjukdom eUer arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet under en längre tid har en ovärderlig nytta av regeln. Det kan med fog sägas, herr talman, att 30-årsregeln Innebär en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

TUl sist: 15-årsregeln innebär fördelar för den försäkrade så snart någon förändring skett i realinkomsten under de pensionsgrundande åren.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan i samtUga delar.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Vi har inte tänkt oss, fru Håvik, att förändra hela ATP-systemet. Den tanke som ligger bakom vårt förslag är möjligheten att bygga ut systemet så att korttidsanställda och deltidsanstäUda också skulle kunna få tUlgodoräkna sig ATP-pension för en inkomst som ligger under basbeloppet. Vi är därför angelägna om att man verkligen undersöker möjligheterna att genomföra detta. Det tas dock ut arbetsgivaravgift även för de låga inkomsterna, och även om systemet tiU stor del har byggts på fördelningsprincipen finns det ändå i viss mån en överensstämmelse mellan avgiftsuttag och förmån. Därför bör man kunna tänka sig att även lägre inkomsttagare med korttidsarbete skulle kunna få tUlgodoräkna sig pension.

Fru HAVIK (s) kort genmäle;

Herr talman! Nog är det viktigt att vi håUer i minnet att varje försäkrad, varje inkomsttagare får pension exakt efter sin inkomst. Kammaren kan ju bibringas den missuppfattningen att dessa människor inte får pension efter vad de tjänar, och det skulle vara ganska allvarligt om det missförståndet skuUe bli bestående. Det är faktiskt så att för aUa, oberoende av om de är korttidsanstäUda, deltidsanstäUda eUer heltidsanställda, blir den pensionsgrundande Inkomsten beroende av inkomsten över basbeloppet. För de inkomster som ligger under basbeloppet finns folkpensionen i botten, och den utgör, som jag tidigare sade, 90 procent av basbeloppet. Det har ansetts vara en gmndkompensation för alla.

181

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Deltids- och "korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Jag tror inte att man är ute efter att ändra detta, och jag tror inte heUer att denna grupp skuUe bli särskilt privilegierad om arbetsgivaren, som man säger i en centerpartimotion, skulle betala tUlbaka pengar tiU dessa människor för vUka de har betalat avgifter utan att dessa får någon pensionsrätt. Hur det skulle kunna genomföras är väl ganska svårt att tänka sig.

Om man skärskådar förslaget litet närmare kan man inte undgå att böria fundera över om det är dessa människors pensionsrätt eller om det är en minskning av arbetsgivarnas avgifter som saken egentUgen gäller.

182

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Jag tror det är elfte året som vi diskuterar denna fråga. Jag har inte varit med vid utskottsbehandlingen i år, eftersom jag inte tUUiör socialförsäkringsutskottet, men vi har tidigare haft denna fråga uppe i andra lagutskottet. Jag är emellertid medmotionär och har varit det i flera år.

Det var intressant att höra fru Håviks inlägg. Hon refererar tUl de regler som finns, och det hon säger är fuUt riktigt. I vissa fall kan det förekomma, framhåller fru Håvik, att det erläggs avgifter utan att det blir någon pensionsgrundande inkomst. Men det är inte ett fåtal fall det gäller, fru Håvik, för i och med att det blir fler och fler deltidsarbetande så kommer också fler och fler att drabbas av detta.

Vi har under aUa de elva åren fått höra att ATP bygger på ett fördelningssystem, och det är så riktigt. Men skall man tala om ett fördelningssystem viU jag inte ha det systemet uppbyggt på det sättet att det för de gmpper som har de lägsta inkomsterna skall utgå avgifter tiU fonderna utan att de blir delaktiga av dem. Det är väl inte så vi skaU ha ett fördelningssystem, fru Håvik?

Av fm Håviks resonemang verkar det som om det väsentliga här är reglerna, paragraferna - dem får man inte ändra pä — medan den enskUde som drabbas av de reglerna är någonting ovidkommande. Motionärerna är ute efter att ändra på systemet, säger fru Håvik. Ja, vi är ute efter att ändra på de orättvisor som finns i systemet. Jag kan ta följande exempel; det är inget okänt, liknande exempel har varit refererade i andra lagutskottets utlåtanden flera gånger. Om en person äger ett litet företag och under halva året har ett deltidsarbete och av detta har en inkomst på 6 900 kronor hur verkar då ATP-avgiften? Basbeloppet är i dag 6 900 kronor, och det blir aUtså 3 450 kronor för halvt år. Arbetsgivaren får således betala avgift på 3 450 kronor. Sedan får han själv betala avgift för ett belopp på 6 900 kronor, om han har denna inkomst från eget företag. För denna person, som arbetar halva året på sitt eget företag och halva året som deltidsanstäUd, erläggs aUtså avgifter inte för 6 900 kronor, som för heltidsarbetande, utan för ett belopp av 10 350 kronor. Det är det avgiftsgrundande beloppet.

Är detta tUlfredsstäUande, fru Håvik? Det är inte få miljoner som under årens lopp har betalats tUl ATP-fonderna just på det här sättet.

När vi första gången väckte motioner i ärendet fick vi det beskedet från andra lagutskottet att man vUle avvakta verkningarna av de här regierna.   Efter   något   år   skulle   man  i  stället  avvakta  en  utredning

angående   socialförsäkringsavgifterna,   och   sedan   har   man  haft   olika motiveringar. Nu är skälet att man mte får ändra på systemet.

Om fru Håvik läser pensionsförsäkringskommitténs betänkande, som vi fick för någon vecka sedan, så skaU hon komma underfund med att där finns förslag, enligt det uppdrag som kommittén hade, som innebär vissa ändringar av de nuvarande bestämmelserna. Skall man verkligen stirra sig blind på paragraferna, när man är medveten om — och det är fru Håvik, som kan de här frågorna — att förhållandena inte är tUlfredsstäUande? SkaU man då inte kunna rätta tUl dem och skapa större rättvisa? Vad ligger egentligen bakom att man är så låst i sina positioner att man inte vUl skapa rättvisa åt de människor det här gäUer? Och de människor det gäller, det är människor med låga inkomster.

Fm HÅVIK (s);

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta och jag förde samma debatt för, tror jag, exakt ett år sedan. Det var inte i denna kammare, men vi ser ungefär Ukadant på frågorna nu som vi gjorde då, hör jag.

Nu kom herr Gustavsson fram tUl just den grupp som han egentligen är intresserad av, nämligen den gmpp som har blandad inkomst, dels av anstäUning, dels av annat förvärvsarbete. Reglerna är ju sådana när det gäller avgiftsuttaget att ett helt basbelopp avräknas i botten på anställningsinkomsten. Arbetsgivaren äger således rätt att dra av detta basbelopp innan han börjar betala avgift. Det innebär att det inte finns någonting kvar att dra av på den egna förvärvsinkomsten i det ögonblick man har att betala en egenavgift och inte arbetsgivaren betalar avgift.

Det var detta som var uppe tUl diskussion och var ganska intressant att höra föna året också. Man vUle då ha en proportioneU beräkning på lönen i relation tUl den mkomst som föU på anställningsdelen och den inkomst som hänörde från annat förvärvsarbete. Det är egentligen här jag tror att vi finner pudelns kärna och förstår vad man är ute efter.

Jag kan kanske också ta ett litet exempel. Om en person har en inkomst på 10 000 kronor som anstäUd och 20 000 kronor av annat förvärvsarbete, skulle det innebära att arbetsgivaren har att dra av ett tredjedels basbelopp. Nu önskar man, enligt de regler man vUl införa, att arbetstagaren för det egna förvärvsarbetet skaU ha rätt att dra av två tredjedels basbelopp innan han själv betalar någon egenavgift. Detta är en ganska intressant situation. När en arbetsgivare skaU beräkna sma sociala utgifter då han anställer folk, kan han faktiskt ta hänsyn tUl om det gäller arbetskraft som ur social synpunkt är dyr.

Är detta något som gör att centern tycker att man hjälper arbetskraft som har svårt att få anställning?

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Problemet är detta, fru Håvik, att vi viU att det skaU dras av sammanlagt ett basbelopp; svårare är det inte.

Fm HÅVIK (s):

Herr talman! Jag tackar herr Gustavsson i Alvesta för denna undervisning. Men jag kunde faktiskt detta fömt.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Överläggningen var härmed slutad.

183

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Deltids- och korttidsanstäUdas samt låginkomsttagares ställning inom till-läggspensioneringen

Punkten A

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservatiofien nr 1 av herr Ringaby m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 19 punkten A röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Ringaby

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  161

Nej  -   149 Avstår -       3

Punkten B

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Nennesholm m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 19 punkten B röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Magnusson i

Nennesholm m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 242

Nej -    66

Avstår -      6

184

§ 4 Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkanden;

Nr 20 i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring Nr 21  i anledning av motion angående sjukpenningen för patienter

med migrän

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 5 Arbetsmiljön

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 7 i anledning av motioner angående arbetsmiljön.

I ett sammanhang hade behandlats

1)    motionen 1971.63 av herr Signell m. fl.,

2)    motionen 1971:247 av herr Helén m. fl., i vUken yrkats

att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUde att arbetsmiljöutredningen på sätt som föreslagits i motionen i tUläggsdirektiv uppdrogs att utreda hela arbetsmiljöområdet samtidigt som utredningen gjordes parlamentarisk,

att en skyndsam utbyggnad och effektivisering av yrkesskadestatistiken genomfördes, samt

att förslag tUl åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön förelades riksdagen,

3)    motionen 1971:359 av herr Johnsson i Blentarp m. fl.,

4)    motionen 1971:750 av herr Hermansson i Stockholm m.fl., i vUken - såvitt motionen behandlats av utskottet - yrkats

att riksdagen i skrivelse tUl regeringen skulle hemställa

1. att regeringen tog initiativ tUl åstadkommandet av en löpande och
snabb statistikföring över inträffade olycksfaU och yrkesskadefaU inom
arbetslivet samt om skyldighet för företagen att budgetera arbetsmiljö
kostnaderna,

2. att tUl pågående utredning om arbetsmiljö- och arbetarskydds-
lagsfrågor för ställningstagande skulle hänskjutas frågan om att gripa ut
och snabbutreda frågorna om lägsta hygieniska och tolerabla gränsvärden
för hälsorisker, faststäUandet av rätt tUl 10 minuters paus varje hel timme
vid kontinuerliga arbetsprocesser, högsta tUlåtna hastighet vid löpande
bandarbeten och arbetshastighet vid repetitiva arbetsprocesser, stärkt
StäUning och ökade befogenheter för skyddsombuden och imättande av
fackliga skyddsinspektörer samt att förslag skyndsamt framlades härom,

att riksdagen skulle uttala sig för ett inordnande av arbetsmedicinska institutet under arbetarskyddsstyrelsens ledning och att denna borde erhålla en stark löntagarrepresentation i syfte att bli en samordnande instans för att styra utformningen av en bättre arbetsmiljö, samt

att en professur i arbetsmiljö skulle inrättas,

5) motionen 1971:767 av herrar NUsson i Växjö och Fagerlund, i
vUken anhållits att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUde om en
prövning av möjligheterna tiU och formerna för en utvidgning av
samhällets stöd tUl industrier för vatten- och luftvårdande åtgärder att
omfatta även industrins inre miljö.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

Utskottet hemstäUde

A.  att motionen 1971:63 och motionen 1971:359 inte föranledde
någon riksdagens åtgärd,

B.  att motionen 1971:247, såvitt avsåg frågan om parlamentarisk
sammansättning av arbetsmiljöutredningen, inte föranledde någon riks
dagens åtgärd.

185

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

C. att motionen 1971:247, såvitt avsåg frågan om åtgärder för att
ekonomiskt stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön, samt motio
nen 1971:767 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

D. att motionen 1971 ;247, såvitt avsäg tUläggsdirektiv till arbetsmUjö-
utredningen, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

E.  att motionen 1971:247 och motionen 1971:750, båda motionerna
såvitt avsåg yrkesskadestatistiken, inte föranledde någon riksdagens
åtgärd,

F.  att motionen 1971:750, såvitt den behandlats av utskottet och i
den mån den inte behandlats under E, inte föranledde någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1.                                vid utskottets hemställan under B av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp). Åkerlind (m).
Andreasson (c) och Nisser (m), som ansett att utskottet under B bort
hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:247 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemstäUde att arbetsmiljöutredningen förstärktes med företrädare för de politiska partierna,

2.                                vid utskottets hemställan under C av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), ÄkerUnd (m).
Andreasson (c) och Nisser (m), som ansett att utskottet under C bort
hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:247 i motsvarande del samt motionen 1971:767 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön,

3.                                vid utskottets hemställan under F av fm Marklund (vpk), som
ansett att utskottet under F bort hemställa,

1)    att riksdagen i anledning av motionen 1971:750 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemställde att arbetsmiljöutredningen fick tUläggsdirektiv i enlighet med vad reservanten anfört,

2)    att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:750 i motsvarande del gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanten anfört om inrättande av en professur i arbetsmiljö,

3)    att motionen 1971:750, såvitt den behandlats av utskottet och i den mån den inte behandlats under E, F 1 eUer F 2, inte föranledde någon rUcsdagens åtgärd.

186

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! LO-enkäten Risker i jobbet visar att 82 procent av LO-medlemmarna anser att miljöfaktorer på arbetsplatsen ger hälsorisker. 41 procent anser riskerna höggradiga - riskerna för sUikos, aUergier, olycksfall, bullerskador, förslitningsskador. Rapporter om fysisk och psykisk ohälsa av stresskaraktär hos statsanstäUda utpekar verkligen inte den arbetsmiljö staten erbjuder som något mönster.

Det här är några handgripliga exempel på bakgrunden tUl den allt intensivare arbetsmiljödebatten - den debatt som förmodligen i hög grad

kommer att prägla 1970-talet i svensk politik och som anknyter tiU debatten bl. a. om den yttre miljön, om arbetets vUlkor, om arbetsdemokrati. Jag hoppas att den debatten inte blir lika splittrad som riksdagsdebatten om arbetsmiljöfrågorna.

I dalhår vi två debatter i parallella ämnen, och vi kommer att få ytterligare. Jag tänker nu uppehålla mig vid principer, som går litet längre än de som diskuteras i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17, vUket vi nyss har tagit stäUning tUl. Från folkpartihåU ansluter vi oss tiU förslaget om yrkesskadeförsäkringens finansiering och de följdförslag som det där har beslutats om. Men vi vlU gå vidare i arbetsmiljödebatten, bredda den och aktualisera ytterligare frågestäUningar.

Den fortsatta standardhöjningen kommer att innebära en starkare tonvikt på de icke-materieUa faktorerna, och dit hör en bättre arbetsmiljö. Och för en bättre arbetsmiljö är ett vägledande motiv harmoniska människor som upplever trygghet, arbetstUlfredsställelse och självförverkligande i sitt dagliga jobb. Folkpartiet sätter i sin partimotion 247 i år in arbetsmiljön i sitt större sammanhang. Våra paroller "För ett mänskligare samhälle" och "Det måste löna sig att arbeta" ger intressanta belysningar när de fokuseras på arbetsmiljön. Människan tenderar aUtmer att bli den svagaste länken i produktionskedjan. Den länken måste ägnas allt stöne omsorg. När kraven stiger på effektivitet och lönsamhet i produktionen har också insikten ökat om att investeringar för en bättre arbetsmiljö har stor samhäUsekonomisk och företagsekonomisk betydelse. En bättre arbetsmiljö minskar vårdkostnaderna, minskar sjukfrånvaron, ökar trivseln och ökar därför också produktionsresultatet.

En humanitärt och socialt motiverad förbättring av arbetsmiljön skapar alltså goda fömtsättningar för en fortsatt välståndsökning. Den materieUa och den icke-materiella standardhöjningen kan förenas i en gemensam målsättning. Kraven på en bättre arbetsmiljö måste enligt vår uppfattning vägledas av att undanröja hot mot hälsa och trygghet men också av att skapa vidgade möjligheter för handikappade att få njuta av ett meningsfullt arbete, att få uppleva en hänsynsfull anpassning från omvärlden.

Redan 1951 togs det som i dag kallas arbetsmiljö upp i en riksdagsmotion från folkpartihåU. Den motionen bifölls, men den av riksdagen begärda utredningen kom aldrig tUl stånd. Sedan dess har vi i en rad initiativ aktualiserat arbetsmiljöfrågorna. Vi viU se arbetsmiljön i ett vidare perspektiv, analysera gränsdragningarna mot andra områden, betrakta också t. ex. hemmet och skolan som arbetsmiljöer, studera de samhäUsekonomiska och företagsekonomiska effekterna av en bättre arbetsmiljö och kartlägga de yttre och inre faktorer som tUlsammans bestämmer viUkoren i det dagliga arbetet. 1 vår nu aktuella partUnotion går vi igenom en lång rad delproblem av både principieU och praktisk natur. Motionen genomsyras av en strävan att sätta människan i centrum.

Två medel att främja målsättningen vill jag särskUt ta upp i dagens debatt. Vi anser att den icke-materiella standardhöjning som en bättre arbetsmiljö utgör har så stor aUmänpolitisk betydelse att arbetsmiljöutredningen bör göras parlamentarisk. Det skulle ge en bredare förankring och sannolikt ett bättre utredningsresultat.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

187

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

188

De ekonomiska styrmedel som samhället förfogar över vUl vi använda för att stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön. Vi tycker det är självklart att alla medel utnyttjas i ett så angeläget ärende. Det är ju ute på de olika arbetsplatserna som en bättre arbetsmUjö märks för individen.

Vi anser det också vara angeläget att yrkesskadestatistiken snabbt byggs ut och effektiviseras. Den utredning som inom kort presenterar en slutpromemoria om statistiken kan uppenbarligen inte komma att ligga tUl grund för omfattande omedelbara åtgärder. Lång utredningstid ytterligare i andra utredningar återstår, innan det dynamiska informationssystem som vi antyder i vår motion kan bli verklighet. Den nuvarande statistiken är i betydande utsträckning ett självändamål och dessutom orimligt långsam. Vad vi vUl är att statistiken och det informationssystem som skall baseras på den blir ett grundläggande instmment i arbetet för en bättre arbetsmiljö.

Andra faktorer som vi fäster stort avseende vid är organisationen av arbetet, t. ex. genom självstyrande grupper och arbetsutbUdning, genom lönesystemets utformning och genom flexibel arbetstid. Kraftigt förstärkt UtbUdning och forskning mom arbetsmiljöområdet har också stor betydelse och kan främjas alldeles naturligt av den arbetarskyddsfond som vi just har beslutat om.

Mellan partierna råder det inte i sak några stora meningsmotsättningar i arbetsmiljöfrågorna. De två propositionerna om yrkesskadeförsäkringens finansiering m. m. och företagshälsovården är bra och för utvecklingen framåt. Men när socialdemokraterna småsnålt slår vakt om sin maktstäUning måste vi reagera med skärpa. Oppositionens arbetsvUlkor försämras på ett otUlbörligt sätt när den ställs utanför de stora offentliga utredningarna. Arbetsmiljöutredningen är en viktig utredning. Det är därför ett rimligt krav att den berikas med en parlamentarisk representation. Utskottsmajoriteten anser att det inte föreligger några skäl för en förstärkning av utredningen med företrädare för de politiska partierna. Att det skulle vara en förstärkning anser utskottsmajoriteten liksom reservantema, men majoriteten vill inte förstärka utredningen. Litet motsägelsefullt, eller hur? Reservationsvägen måste nu föras fram kraven på bred förankring och främjande av en snabb och effektiv lösning av de viktiga arbetsmiljöproblemen. Då, herr talman, är det fråga om att majoriteten småsnålt och litet inkrökt slår vakt om makten.

Jag yrkar på denna punkt bifaU tUl reservationen 1 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Att utskottsmajoriteten ibland tänker fortare än bra bevisas av två avsnitt inom samma stycke på s. 12 i utskottsbetänkandet. Först säger man; "Enligt utskottets mening är det av vikt att utredningen i princip inte vidgas tiU att avse uppgifter som går utanför den i de ursprungliga direktiven givna ramen." Strax därefter säger man: "Med beaktande av att utredningen är oförhindrad att ta upp även andra frågor än sådana som särskilt nämns i direktiven finns det inte heller anledning att ta något Initiativ från riksdagens sida i fråga om utredning eller åtgärder för att ekonomiskt stimulera industrin tUl arbetsmiljöinsatser."

Det skaU bli intressant att höra vUket ben utskottsmajoritetens talesman väljer att stå på; att den senare formuleringen innebär avslag på

en motion från en medlem av utskottsmajoriteten gör ju det hela ändå intressantare. Man fick tydligen inte tycka som folkpartiet, inte.

I sak är det naturligtvis så att samhäUet inte kan avstå från att söka stimulera näringslivet tiU miljöförbättrande åtgärder, för att citera motionen 767 av socialdemokraterna NUsson i Växjö och Fagerlund. Men lika väl som samhäUet stunulerar tUl förbättringar av den yttre miljön, bör samhäUet stimulera tUl förbättringar inom industrin. Det skall bli Intressant att se om motionärerna röstar ned sin egen motion vid voteringen om en stund.

Vi har ambitionen att driva på förbättringarna av arbetsmiljön, och självfallet är vi då beredda att satsa på metoder som samhäUet redan använder när det gäller den yttre miljön. Varför skall de människor som tUlbringar hela sin arbetsdag i en produktionslokal tvingas acceptera en sämre miljö än människorna utanför? Det blir ju följden av utskottsmajoritetens skenbart negativa attityd. I själva verket är det naturligtvis så att vårt förslag på denna punkt som på så många andra inom kort kommer igen i s-märkt tappning.

Jag tycker det skulle vara en klädsam generositet från utskottsmajoriteten att erkänna att det här är ett bra förslag och tUlstyrka det. Men majoriteten hade tydligen sin småsnåla dag när betänkandet justerades.

VUken typ av åtgärder kan det då bli fråga om för att stimulera näringslivet tUl vidgade insatser för en bättre arbetsmiljö? Ja, det kan vara att dämpa buUer vid käUan — inte i första hand att sätta hörselskydd på jobbarna utan att göra hörselskydden onödiga - det kan vara att förbättra ventUationen eUer att öka skyddet mot olycksfall. Det kan också vara att åstadkomma bättre belysning, en ofta förbisedd miljöförbättring. Jag skaU ta den som exempel och titta litet närmare på den.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

5 4 3 2	Relativt	jusbehov
					\
					1
				1
	—		y

50

30

10

20

40

60   Ålder, år

189

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

Det är ju så att synen försvagas som ett inslag i det naturliga mänskliga åldrandet. Det betyder att ljusbehovet ökar, och ökar mycket snabbt. Det diagram som nu återges på TV-skärmen, litet otydligt på grund av att den tekniska utmstningen pä sistone har försämrats, visar hur snabbt synen försvagas. Vi ser på den vertikala axeln det relativa ljusbehovet och på den horisontella axeln åldern. Om vi sätter det relativa ljusbehovet tUl 1 vid åldern 40, så är en 60-årings behov av ljus nära fem gånger så stort. Här i kammaren är vi bortskämda med god belysning. 1 000 lux är den belysningsstyrka som armaturerna kan prestera - just nu öser de inte på för fuUt. Hade man den goda belysningen i t. ex. all mekanisk verkstadsindustri i det här landet, skulle produktionsresultatet öka åtskilliga procent.

Men hur går det för den skicklige yrkesarbetaren som inte kan hänga med längre på gmnd av dålig belysning på arbetsplatsen? Rustar man upp belysningen? Ofta inte! I stället låter man en äldre arbetare få ett arbete som inte kräver så god syn - städning t. ex. Förutom att det är företagsekonomiskt slöseri att inte ta vara på den yrkeskunniga arbetskraften, så är det omänskligt. Många som råkat ut för det här upplever det som en form av ättestupa - att knuffas bort från deljobb som man kan och som man vUl fortsätta med.

Men utskottsmajoriteten tycker inte att utskottet skall ta några Initiativ för att stimulera riksdagen att ändra på det här. Både i reservationen 2 och i motionen 247 beskrivs några instmment som vi vUl skall prövas; bidrag till en del av kostnaden för en bättre arbetsmiljö, användning av investeringsfonderna för investeringar i en bättre arbetsmiljö och gynnsammare avskrivningsregler för sådana investeringar.

Herr talman! Jag yrkar på den här punkten bifall tUl reservationen 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Slutligen, herr talman, beklagar jag att riksdagen inte får tUlfäUe tiU en samlad debatt om hela arbetsmiljöfältet. Vi har att om några veckor behandla företagshälsovården, och yrkesskadeförsäkringens finansiering har vi just avhandlat — således vid skUda tillfällen. Det hade varit av värde att få en allsidig debatt om alla dessa frågor vid ett tillfäUe. Det hade också inneburit en besparing av kammarens dyrbara tid som jag inte skall ta i anspråk för några detaljredovisningar av de många delproblemen inom arbetsmiljöfältet. Jag nöjer mig med en hänvisning tUl folkpartiets partimotion, nr 247, som jag varmt rekommenderar tiU enskUt studium Det ger ju också bättre möjligheter tUl eftertanke — motionen är värd det.

190

Hen HAGBERG (vpk):

Hert talman! Vi är i dag inne i en utvecklingsperiod av starkt stegrad takt i fråga om arbetsmiljöns försämring. Den tekniska utvecklingen har gått mycket snabbt, och människan har inte kunnat hänga med i den utvecklingen. Den innebär emellertid tydligen att människan med alla medel skall anpassas efter de senaste tekniska rönen. Arbetsköparna tar Inte alls någon hänsyn tUl människans funktionsförmåga. Man använder tidmätningsmetoder och sätter ackord som ökar hetsen i arbetet och frambringar   stressjukdomar.   Man  gör,  för  att  uppnå   högsta  möjliga

effektivitet, arbetet ointressant genom att sönderdela det i många små arbetsmoment. En miljon arbetare har mtinarbeten. Vi såg nyligen i TV, att ungdomen inte aUs vUl ha dessa arbeten. Den ökade volymen skiftarbete har också bidragit tUl att stress och förslitningsskador blir aUt vanligare.

Det behövs i dag åtgärder snabbt - industriarbetarna kan inte vänta längre på åtgärder som kan vända den här trenden mot en sämre arbetsmiljö.

Några åtgärder som måste vidtas snabbt är att åstadkomma lägre hygieniska gränsvärden, pauser vid kontinuerliga arbetsprocesser, minskning av hastigheten vid löpande band, stärkt ställning för skyddsombuden och fackliga skyddsinspektörer.

En  annan  fråga som  också med det snaraste måste lösas är utbUdningen av dem som skaU övervaka arbetsmiljöns utformning, och därför skulle, anser vi, en professur i arbetsmiljö ha stor betydelse. Likaså kan frågan om arbetarskyddsstyrelsens och arbetsmedicinska institutets fram tida StäUning och arbetsinriktning vara av betydelse.

Om man skaU kunna styra arbetsmiljön mot en anpassning tUl människan måste de hygieniska gränsvärdena för kemiska och fysikaliska skadefaktorer undergå en revidering nedåt. I dag har vi rekommendationer från arbetsmedicinska institutet som i stort är identiska med de amerikanska. Det finns dock ingenting som säger att de amerikanska värdena är de rätta. Jämför man med de sovjetiska värdena skaU man finna att dessa ligger avsevärt lägre. Vi kan t. ex. ta de hygieniska gränsvärdena för koloxid. Det amerikanska gränsvärdet är 50, det svenska 50 och det sovjetiska 17 ppm. Det kan aUtså inte vara självklart att de amerikanska hygieniska gränsvärdena skall stå modell för våra.

De gränsvärden som vi i dag har är endast rekommendationer och kan inte beivras vid en överträdelse. Listan över tUlåtna koncentrationer bör därför utvidgas och inskrivas i lag. Den bör bli föremål för en årlig prövning. Forskningen beträffande hygieniska gränsvärden måste ha en vidare syftning än att enbart undvika skadliga effekter. Man måste studera alla effekter som inskränker det biologiska systemets totala funktionsförmåga. Gränsvärdena måste därför sättas långt under de koncentrationer som kan tänkas framkaUa sjukdom.

Man handskas väldigt respektlöst med de gränsvärden som vi har i dag. Är det föreskrivet att man kan vistas i koloxid under åtta timmar, utnyttjas detta inom industrin. Man tänker inte alls på var individen uppehåUer sig de övriga 16 timmarna av dygnet. Han är tvungen att fundera över vad han utsätts för utöver koloxiden och hur det inverkar på hans system. Därför måste de hygieniska gränsvärdena sättas så lågt.

Vi kan tänka på den nonchalans som visades vid Norrlandsgruvorna i uttalandena om dieselgaser i gruvorna. Jag vet inte om man än i dag har intagit någon mera respektfull attityd mot det.

Inom industrin har under de senaste åren de kontinuerliga arbetsprocesserna snabbt ökat i omfattning. Arbeten som den enskUde individen inte kan lämna, då han är en bricka i hela produktionskedjan, har inneburit att stressen ökat betydligt. Det måste därför vara av vikt att lagstadgade pauser införes för dem som arbetar i kontinuerliga arbets-

Nr72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

191

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

192

processer, likaså att det utarbetas normer för högsta tUlåtna hastighet vid löpandebandsarbeten. De pauser som lagstadgas skall vara inräknade i arbetstiden, vUket vi tycker är viktigt. De skaU aUtså utgöra ett moment i arbetet.

En av de centrala frågorna för att förbättra arbetsmiljön är vUka maktbefogenheter skyddsombuden och de anstäUda har på sina arbetsplatser. Att skyddsombuden skall ha en starkare ställning är i dag aUa överens om, men vad det innebär säger ingen någonting om. Att de som befinner sig på arbetsgolvet har en större överblick över vad som händer för deras del och vUka faromoment de utsätts för kan väl ingen bestrida, och därför skulle det väl vara naturligt att skyddsombuden ges makt att beordra avbrytande av arbetsprocesser som de anser farliga. Blotta misstanken om att en arbetsprocess kan medföra hälsorisker borde föranleda en noggrann inspektion. Vetorätt för skyddsombud skulle vara ett effektivt medel för lönearbetaren att tvinga arbetsköparen att göra miljön bättre. Arbetsköparen skulle kunna tvingas att skaffa maskiner av bättre kvaUtet. Vetorätten skulle tvinga teknikerna och konstruktörerna att mera syssla med frågor om hur en maskin och en arbetsprocess skaU vara utformad för att inte människan skall få sitta emeUan. Vi har alltför många exempel på hur arbetsköparen hänvisar tUl att åtgärder inte kan vidtas av kostnadsskäl. Skyddsombuden har då i stort inget att säga till om, utan arbetet får fortsätta i de former som skyddsombudet har påpekat såsom farliga.

Dagens konstmktion med skyddskommittéer där aUa parter sitter och skall ta upp problemen och lösa dem i samförstånd kan inte bli annat än ett samförstånd på arbetsköparens vUlkor. Arbetsköparen dikterar arbetsmiljön i kraft av § 32 och därför måste skyddsombuden ges makt att styra utvecklingen. Inte oväsentligt är det att fackföreningarna får större resurser. Fackliga skyddsinspektörer med god utbildning skulle vara en bra motvikt tUl de i dag av arbetsköparen anställda skyddsingenjörerna som har stora lojalitetsförpliktelser mot arbetsköparna.

En viktig sak för skyddsombud och fackliga skyddsinspektörer är att de har obegränsad inspektionsrätt, liksom deras rätt att granska planerade produktionsförändringar, sedda ur arbetsmiljösynpunkt.

Arbetsmiljön är ingen samarbetsfråga mellan parterna som man kan göra hur som helst med och hänvisa tUl lönsamhet och effektivitetskrav. Här gäUer det lönearbetarens kamp för att inte bli slav under tekniken och arbetsköparna och därmed helt förlora sitt människovärde.

Kampen gäUer att få ett nytt synsätt på arbetsmiljön. Vi vet att ackordssystem och krav på maximal effektivitet gör att aUt flera blU jäktade och stressade i sitt arbete, vUket innebär att det händer olyckor av mycket enkel art, som man tUlskriver den mänskliga faktorn. Halkningar, fall, nedfaUande föremål, felaktiga hjälpredskap osv. är mycket vanliga orsaker. Jag har själv som skyddsombud på nära håU kunnat studera hur man stressats tUl saker som sedan föranlett olycksfall.

I ett examensarbete vid tekniska högskolan i Stockholm har framkom mit, om man studerar den statistik som finns meUan åren 1912 och 1954, att olycksfallskurvan visar samma utveckling som produktivitetskurvan. Det visar sig att lagstiftningar, samarbetsavtal och Saltsjöbadsavtal enligt

denna statistik inte har haft något samband med olycksfaUskurvan utan endast med produktivitetskurvan. Jag måste därav dra den slutsatsen att arbetsplatsens folk kan vända denna kurva endast om skyddsombuden får verkliga maktbefogenheter.

Utskottet säger att arbetsmiljöutredningens arbete enligt uppgiftens svårighetsgrad är tidskrävande. Utskottet säger även att ett samlat förslag är av betydelse. Av detta kan man bara dra den slutsatsen att det inte mom rimlig tid kommer att föreligga något förslag från utredningen. Det är då av största vikt att riksdagen uttalar sig för att ge arbetsmiljöutredningen tUläggsdirektiv som innebär snabbutredning av de här fömt nämnda områdena som, om den genomföres, skuUe ge ett snabbt förbättrat resultat i arbetsmiljön.

En annan sak som talar för att riksdagen gör ett sådant stäUningstagande är de rykten som cirkulerar om att utredningen mte kommer med något förslag förrän arbetsmarknadens parter blivit överens. Det är ett rykte som jag tycker är sensationeUt. Det skulle betyda att någon egentlig förbättring av arbetsmUjön mte skuUe komma, då man erfarenhetsmässigt vet att arbetsköpama inte är medgörliga. Det kunde väl mte ha varit departementets mening, när man skrev direktiven tUl utredningen, att det skuUe vara så. Det är en så aUvarlig sak att inte utskott och riksdag stUlatigande kan åse den.

Att förbättra utbUdningen är en annan sak; framför aUt är detta nödvändigt för dem som sysslar med arbetsmiljön. Det gäUer att få en ny status över jobbet som skyddsingenjör och skyddsombud med flera, och det behövs en kvalificerad utbUdning för dem. Därför yrkar vi på att en professur i arbetsmiljö Inrättas.

Väsentliga förstärkningar av samhäUets resurser för att utforma en bättre arbetsmiljö måste tiU, och ett led I detta är att arbetarskyddsstyrelsen förstärks genom att arbetsmedicinska institutet knyts tUl verket. Det måste bli en bättre samordning och styrning. Samhället måste se tUl att resurser skapas för att utföra Inspektioner minst en gång per år på alla arbetsplatser.

En utvidgad och förstärkt arbetarskyddsstyrelse skulle kunna styra utvecklingen på arbetsmUjöområdet. En förutsättning för detta är dock att den skulle få en stark löntagarrepresentation. För närvarande har ju arbetsmedicinska institutet som huvudsaklig målsättning att utbUda läkare och skyddsingenjörer tiU näringslivet. Även institutets värderingar på arbetsmiljön genomsyras av arbetsköparens inställning. Därför är det av vikt att löntagarna har en stark ställning.

En viktig fråga för arbetsmiljöutredningen är inte bara att tekniskt utreda hur man skaU sammanfoga dessa myndigheter, utan det är också en fråga om Inriktningen. Huvudfrågan måste vara målsättningen och arbetsinriktnlngen för en sammanslagning av arbetsmedicinska institutet och arbetarskyddsstyrelsen. Garantier måste skapas för att inte Svenska arbetsgivareföreningen får ett sådant dominerande inflytande som den har i dag på dessa områden.

Jag vUl bara än en gång betona att en förbättrad arbetsmiljö endast kan, såsom jag ser det, uppnås genom att arbetsplatsens folk och skyddsombuden får maktbefogenheter.

Därmed, herr talman, vill jag yrka bifaU tUl reservationen 3. 7   Riksdagens protokoll 1971. Nr 70-72

Nr 72

Onsdagen den 28aprn 1971

Arbetsmiljön

193

Nr 72

Onsdagen den 28 aprU 1971

Arbetsmiljön

Hert NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Herr Fagerlund och jag har i motion nr 767 yrkat att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt hemställer om en prövning av möjligheterna tUl och formerna för en utvidgning av samhäUets stöd tiU industrier för vatten- och luftvårdande åtgärder att omfatta även industrins inre miljö.

Från och med budgetåret 1970/71 infördes ett anslag på 50 mUjoner kronor för att ge bidrag tUl industrin för vatten- och luftvårdande åtgärder. Även i årets budget är samma belopp upptaget. Enligt kunglig kungörelse 356 år 1969 lämnas bidrag tiU anläggning, som minskar vatten- och luftföroreningen från industrieU anläggning och framstår som angelägen från samhäUets synpunkt.

Enligt motionärernas mening är den Inre miljön minst lika angelägen som den yttre. Luftföroreningar och buUerproblem utgör stora ölägenheter vid många av våra industrier. Självklart är det i första hand arbetsgivarens och ägarens tUl industrin uppgift att ha ansvar för den inre miljön och för hur den utformas på våra arbetsplatser. Den får inte utgöra en hälsorisk för de anställda.

1 proposition nr 22 föreslås tUlskapandet av en arbetarskyddsfond för nya insatser inom arbetsmiljöområdet. Detta förslag har tidigare i kväU antagits av riksdagen. Motionärerna anser att syftet med motionen därigenom är tiUgodosett och kan därför inte stödja reservationen 2, fogad tUl socialutskottets betänkande nr 7. Dessutom säger utskottet i sitt yttrande över motionen att arbetsmiljöutredningen är oförhindrad att ta upp sådana frågor som inte särskUt nämns i direktiven. Jag förutsätter att den fråga som vi omnämnt i vår motion kommer att bli behandlad i utredningen.

Herr talman! Jag ber att med dessa ord få yrka bifaU tiU socialutskottets hemställan i dess betänkande nr 7,

194

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Situationen i arbetslivet i dagens Sverige kan karakteriseras i några korta meningar: rovdrift på lönearbetarna, hänsynslös psykisk och fysisk förslitning av arbetskraften, snabb sänkning av människornas verkligt produktiva ålder. Jag tänker här inte bara på de ökade svårigheter som möter den äldre arbetskraften. Redan den som kommit en bit över 30-årsåldern har svårigheter att orka med någon meningsfull fritidssysselsättning efter en arbetsdag, under vUken arbetsköparnas effektivitets- och lönsamhetskrav pressat musten ur kroppen.

Den gäUande arbetarskyddslagen framstår i många av sina paragrafer närmast som ett hån, om man jämför med situationen i dagens arbetsliv. Det kan ju vara intressant att citera några meningar ur arbetarskyddslagens § 10 och jämföra dem med den verklighet som möter lönearbetarna i dag. I § 10 kan vi bl. a. läsa: "Arbetet skaU äga mm vid tUlräcklig och tiänlig belysning samt så lämplig värme- och fuktighetsgrad, som med hänsyn tUl arbetets beskaffenhet och platsen för detsamma skäligen kan påfordras. Lämpliga anordningar skola såvitt möjligt vidtagas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprides i en för arbetstagarna skadlig mängd  eUer  att  arbetstagaren  skadas  genom   att  utsättas  för  buller.

skakningar eUer liknande olägenhet. På arbetsstäUe skaU ordning och renlighet iakttagas. Arbete skall anordnas så att det kan utföras på rätt sätt som icke är onödigt tröttande."

Jämför lagtexten med verkligheten. LO-enkäten "Risker i jobbet" visar att 80 procent av LO:s medlemmar upplever hälsorisker av arbetshygienisk och ergomenisk art på sina arbetsplatser. 41 procent gör det "i hög grad". Främst kommer hälsorisker på grund av belastning av ergomenisk art, ryggskador och annat, buller samt drag och temperatur.

Dessa tre hälsorisker dominerar i samtliga förbund. Hälsoriskerna i relation tUl miljöförhåUandena synes enligt LO-enkäten vara störst i de stora företagen. Man kan ju fråga Volvoarbetarna vid löpande bandet och alla andra som jagas av metoduppläggarnas och MTM-ingenjörernas inövade rörelseschema och tidsatta ackord vad de anser om formuleringen i § 10 att "arbete skall anordnas så att det kan utföras på sätt som icke är onödigt tröttande".

Man kan ju säga att det inte är särskUt meningsfullt att jämföra verkligheten med en lag som aUa är överens om att den skall ändras. Men ännu gäUer 1949 års arbetarskyddslag, och utskottet vUl inte vara med om att föreslå riksdagen att man skaU gripa in och lösa vissa frågor med förtur. Någon tidsangivelse när utredningen skall komma med ett samlat förslag - som civilutskottet understryker att man skall ha - finns inte. Man fortsätter att år efter år diskutera lösningar i de vanUga samarbets-termerna trots att verkligheten visar att det som behövs är maktbefogenheter för lönearbetarna så att dessa kan tvinga fram nödvändiga förbättringar i arbetsmiljön.

Lars'Ove Hagberg har angivit de frågor vi vUl bryta ut och ge förtur. Jag vUl understryka ett par mycket viktiga frågor. I motionen 750 pekar vi på angelägenheten av att få fram en snabb statistik och en budgetering av arbetsmiljökostnaderna. Det senare anser utskottet ligger inom utredningens kompetens. Här kan man väl bara hoppas på snabba resultat när det gäUer budgeteringen.

Beträffande statistiken återger utskottet direktiven för de sakkunnigas utredning om den framtida yrkesskadestatistiken. Av direktiven framgår att man skall utreda vem som skall ha huvudansvaret för yrkesskadestatistiken och hur den bör utformas i framtiden. Däremot berörs inte själva yrkesskadebegreppet. Här är det absolut nödvändigt att snabbt få en utvidgning. Det finns en rad belastningssjukdomar som inte räknas som yrkesskador fönän möjligen efter mycket lång tid när man redan är utsliten, om det ens görs då. Vi har också alla de nya faktorer som har kommit in i bUden, såsom stress och psykiska åkommor.

Jag skuUe vUja stäUa en fråga som jag antar att det måste bli någon från utskottet som besvarar: Ligger även en utvidgning av själva yrkesskadebegreppet i dessa utredningsdirektiv? Det är en mycket väsentlig fråga.

Den andra saken jag vUl ta upp gäUer utbUdningen. Vi har i en motion i anledning av propositionen 22 om utbUdningen av bl. a. företagsläkare och skyddsingenjörer understrakit angelägenheten av en breddad gmndutbUdning i arbetsmedicin, yrkeshygien och andra hithörande frågor vid befintliga   undervisningsanstalter   i   stäUet   för   att   som   föreslagits   i

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

195

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

196

propositionen förlägga så stor del av utbUdningen vid arbetsmedicinska institutet.

Det finns i dag i vårt land ca 500 skyddsingenjörer av vUka ett 70-tal har någorlunda kvalificerad utbUdning. Det innebär att endast några promille av landets arbetsplatser har tUlgång tUl företagsanställd skyddsingenjör. Det står i dag helt klart att man måste prioritera de tekniska lösningarna såväl vid nybyggnad som vid ombyggnad och förbättringar av olika arbetsplatser.

Svenska teknologföreningen har föreslagit inrättandet av en särskUd professur i arbetsmiljö, ett förslag som är högst berättigat och som vi tagit upp i motionen 750. Utskottet nöjer sig härmed att hänvisa tiU den ökning av utbUdningsresurserna som föreslås i propositionen 22. Vi anser att detta är otUlräckligt och därigenom en felinrUctning. Om det skall bli en snabb och avgörande förbättring, där arbetsmiljöfrågorna beaktas i all teknikerutbUdning, så är det felaktigt att lägga tyngdpunkten på arbetsmedicinska institutets utbUdning. Inrättandet av en särskUd professur i arbetsmiljö skulle markera en bestämd inriktning från riksdagens sida att man nu viU ta itu med att ge arbetsmiljöfrågorna en verklig tyngd i teknikemtbildningen, och jag har mycket svårt att förstå varför utskottet avstyrker detta förslag. Avsikten kan endast vara, såvitt jag förstår, att man även i fortsättningen viU lägga tyngdpunkten kring arbetsmedicinska institutets verksamhet och de målsättningar detta Institut i varje fall hittUls har varit uppknutet i.

Vad är det då som styr utvecklingen inom arbetslivet? Ja, efterkrigsut-vecklingen i vårt kapitalistiska Sverige har än mer markant än tidigare karakteriserats av att produktivitets- och effektivitetstänkandet har fått en alltmer dominerande roll och i hög grad kommit att styra även fackföreningsrörelsens handlande. I dag framträder t. o. m. ledande representanter för SAF och klagar sin nöd över att storindustrierna är så otrivsamma och erbjuder så dåliga miljö- och arbetsförhållanden att man över huvud taget inte kan få svenska ungdomar att ta anställning i dem. Men vUka är det då som tagit upp de målsättningar som hindrar verkligt löntagarinflytande, bl. a. när det gäller arbetsmiljön? Ja, det är Svenska arbetsgivareföreningen. Är 1965 publicerade SAF ett betänkande, där föreningen i klartext uttryckte sina målsättningar. De målsättningar som ställdes upp, som gäller och som allt inordnas under är följande.

Den första och huvudsakliga målsättningen är produktivitet och lönsamhet. Den andra målsättningen är arbetstiUfredsstäUelse — under förutsättning att arbetstUlfredsställelsen inte kolliderar med lönsamhets-kravet. Den tredje målsättningen är intressebalans. Och innebörden i den intressebalansen är att den av kapitalägarna tUlsatta bolagsledningen skall vara något slags allvis styrelse som över huvudet på de anställda samordnar oUka intressen som finns i företaget och på företaget. Man räknar inte bara upp anställda och aktieägare, utan kunder, utlandsförbindelser, banker och fan och hans gamla mormor — hade jag tänkt säga, men det kanske man inte får säga i riksdagen. Genom att konstruera en dylik intressebalansteori lyckas man dölja det väsentliga, att det finns en balans som man måste ändra på - nämligen den obalans som för närvarande råder mellan kapitalägarna, å ena sidan, och dem som säljer

sin arbetskraft, ä andra sidan. Om man vill komma tUl rätta med dessa problem är det lönearbetarnas makt och inflytande som man måste stärka på kapitalägarnas bekostnad.

Nu kan man naturligtvis säga att de målsättningar som SAF stäUde upp 1965 inte var nya i och för sig och att de var styrande innan de formulerades. Tyvän måste man ändå säga att de blivit ännu mer styrande sedan de formulerades öppet och fick en mer bestämd ideologisk förklädnad.

I dag är det ratt intressant att i RIFO-gruppen för arbetsmiljöfrågor få höra att t. o. m. företrädare för Personaladministrativa rådet framträder som kritUcer av att produktivitets- och effektivitetstänkandet blivit för dominerande och att det kritiklöst överförs även tUl andra sektorer än industrin, bl. a. tUl sjukvården, och för övrigt till hela den offentliga sektorn och börjat slå igenom och skapat problem också på tiänsteman-nasidan. När t. o, m. forskare inom Personaladministrativa rådet, som är tUlkommet på SAF:s initiativ, kommit underfund med att SAF:s effektivitets- och lönsamhetstänkande råkar i konflikt med grundläggande mänskliga behov borde det vara tid även för Sveriges riksdag att böqa tänka om.

Det var ganska intressant att tidigare under debatten höra en representant för moderata samlingspartiet säga att det endast är extrema vänstergrupper som talar om dålig arbetsmiljö. Han formulerade det så, att extrema vänstergrupper går ut och talar om att miljön knäcker de anställda. Ja, men det säger Svenska arbetsgivareföreningens egna experter att miljön gör. Och nog är man väl inom moderata samlingspartiet - i varje faU herr Ringaby, som tidigare var uppe i debatten - mer konungslig än konungen själv när man försöker framställa vänsterpartiet kommunisterna och andra vänstergrupper som extrema därför att de påstår samma sak som Svenska arbetsgivareföreningen själv för ut ganska öppet.

Vi har i våra motioner mycket klart markerat att lagstiftarna måste välja sida och att man måste stifta lagar som skyddar lönearbetarna mot den rovdrift som pågår.

Jag skall nöja mig med att understryka ytterligare en enda fråga. Vi har föreslagit att arbetarskyddstyrelsen bör ges bemyndigande att utfärda föreskrifter om högsta tUlåtna hastighet vid löpande band och andra ensidigt upprepade arbetsprocesser. Dessutom har vi föreslagit lagstadgad rätt tUl tio minuters paus varje timme samt att bl. a. dessa två frågor överlåts med förtur tUl arbetsmiljöutredningen.

Vi har i motionen 750 och vid andra tUlfäUen visat på den B-arbetsmarknad som i snabb takt ökar genom aUa som slås ut. Det kan finnas anledning att upprepa några varningar. LO.s medicinske expert dr Erik Bolinder varnade för ungefär ett år sedan i tidskriften Fackföreningsrörelsen för att vi snart står inför risken att samhället är den största arbetsgivaren med ett snabbt växande antal som måste placeras på skyddade verkstäder. AMS:s utbyggnadsplaner i detta avseende är skrämmande. Docent Einar Helander påvisade vid en konferens förra året att 800 000 människor löper risk att stäUas utanför arbetslivet medan de är   i   arbetsför   ålder.   Det   är   inte   längre   någon   isolerad   grupp   av

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

197

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

198

"handikappade" som slås ut ur arbetslivet. Majoriteten av lönearbetarna — och det gäller inte bara industriarbetarna — löper denna risk.

AUt fler lönearbetare ställer sig nu frågan: Hur länge är jag lönsam? Tidigare dominerade kapitalisternas krav på företagsekonomisk lönsamhet debatten. I kapitalismens förfaUsperiod börjar det överskuggas av den människofientliga frågeställningen: Hur länge är jag och andra lönearbetare lönsamma?

Det är aUdeles uppenbart att utvecklingen från arbetarrörelsens sida måste mötas med nya metoder och krav. Utvecklingen hittUls har karakteriserats av defensiva åtgärder, som sätts in när skadorna inträffat och för att tUlförsäkra de utslagna en anständig försörjning.

Jag är medveten om att på riksdagens bord lagts en proposition om lagstiftning för att förbättra viUkoren för den äldre arbetskraften. Det är ett framsteg, och det är gott och väl. Vi får diskutera innebörden av det senare.

Men: detta hindrar ju inte förslitningen. Det bringar inte ned hastigheten vid de löpande banden och andra inrutade och pressande arbeten. Vi har under efterkrigstiden haft den utvecklingen att lönearbetarna tUl en viss del accepterat effektivitets- och lönsamhetskrav som framträdande mål. Nu kommer fler och fler underfund med att det måste sättas stopp för uppressningen av tempot.

Det kan vara intressant att titta litet på vad som hände under Volvostrejken. Där ställde arbetarna två huvudkrav. Det ena var 1:50 mer i timmen och det andra var: ned med hastigheten på löpande bandet! Man lyckades få igenom sitt krav på 1:50 mer i timmen och en del förbättringar när det gäUer avbytare och sådant, men man fick inte igenom kravet om sänkt hastighet på bandet. Detta krav kommer dock igen, och det är inte någon specifikt svensk företeelse att arbetarna går tUl storms just mot den här ökningen av arbetsintensiteten och kräver att den skall bringas ned. Det är ett framträdande drag i strejkrörelserna i hela den kapitalistiska världen.

Man kommer inte att finna sig i det här i fortsättningen. En intressant lärdom av de aktioner som sker på arbetsplatserna är också att det nu är de yngre arbetarna som går i spetsen. Det finns i dag en ny medvetenhet. De ser aUtså redan i unga år att effektivitets- och lönsamhetskraven är ohållbara som främsta målsättning. Man måste ställa upp andra mål och framför aUt se tUl pressa ned arbetsintensiteten för att skydda dem som står i produktionen.

Det räcker inte längre med defensiva åtgärder och materieU stimulans. UtveckUngen måste mötas genom att också mera kvalitativa krav stäUs på dagordningen.

Varie diskussion om de anstäUdas inflytande är och förblir meningslös, om man inte tar upp det som en maktfråga. Det skulle vara frestande att ta upp frågan ytterligare, men det blir väl tUlfälle att återkomma tUl den när vi skall diskutera vår klasslagstiftning, paragraf 32 och annat, och jag skall inte här vid denna sena kvällstimme trötta kammarens ledamöter med det.

Vad jag velat särskUt understryka här är det förslag vi ställt om befogenheter   för   arbetarskyddsstyrelsen   att   utfärda   anvisningar   om

högsta tiUåtna hastighet vid löpande band och andra repetitiva arbetsprocesser och vårt förslag om lagstiftning om 10 minuters paus varje hel timme.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Arbetsmiljöfrågorna har kommit i förgrunden på ett aUdeles speciellt sätt under den senaste tiden. De spelade en betydande roll under valrörelsen 1970, och det program som socialdemokratin gick tUl val på i dessa frågor håller partiet på att förverkliga. Jag vUl i detta sammanhang erima om socialdemokratins initiativ tUl en fondbUdning för att förstärka arbetarskyddet, ett förslag som vi antagit här i kväll. Dessutom erinrar jag om den proposition som skall behandlas om några veckor och som gäUer förbättrad företagshälsovård.

Det är en starkt markerad vUja från regeringen och regeringspartiet att ge just dessa frågor prioritet. Jag vUl därvid säga att det är fullt i sin ordning att vi nu är beredda tlU att ta ett krafttag för att förbättra arbetsmiljön. Länge nog — alltför länge kanske man kan säga — har arbetare tvingats att vistas i hälsovådliga lokaler och i en hälsofarlig miljö. Redovisningar från bl. a. Örebro län, av vUka framgår att man kunnat upptäcka lungcancer i högre grad hos dem som arbetat i gruvorna än hos personer som arbetat på andra stäUen, är ett bevis för att vi här har ett stort problem. En förbättrad forskning är nödvändig liksom ökade insatser för att skapa en gynnsammare miljö. Vi har inte råd med att låta många svenska arbetare bli pensionärer i förtid eller låta dem dö en för tidig död beroende på grundläggande fel i vår arbetsmiljö.

Herr talman! Jag har velat kraftigt understryka de här synpunkterna därför att detta är en av de viktigaste uppgifter vi har att klara på det politiska fältet under de närmaste åren. Men vi skaU håUa i minnet att en ändring av förhållandena på arbetsplatserna inte sker på en enda gång. Det är fråga om en lång och besvärlig procedur. Det är en kostsam och svår sak att hantera. Men problemen måste lösas. Vem skall klara dem, om inte vi i Sverige, där vi har världens starkaste fackföreningsrörelse och ett regeringsparti som är besjälat av stark vUja att söka lösa dessa frågor?

Socialutskottet har haft att handlägga fem motioner som berör arbetsmiljön. Dessa motioner är av skiftande slag, men de har det gemensamt att de innehåUer tankegångar som syftar tUl förbättring av de rådande förhållandena. I något faU stäUer jag mig dock tvivlande tUl att motionerna innehåUer någon lösning. I ett speciellt fall kan man tala om en direkt meningslös motion och en meningslös reservation. Det gäUer folkpartimotionen om tUläggsdirektiv till arbetsmiljöutredningen och förslaget att denna utredning skulle bli parlamentariskt sammansatt. Man vUl dessutom ha en effektivisering av yrkesskadestatistUcen - alltid något förnuftigt! — samt förslag om åtgärder för att stimulera industrin att förbättra arbetsmiljön.

Vad beträffar frågan om att arbetsmiljöutredningen bör erhåUa en parlamentarisk sammansättning så anförs i reservationen att det är angeläget att utredningen har en så bred förankring hos riksdagspartierna som möjligt. "Härigenom främjas", säger reservanterna, "en snabb och effektiv lösning av  de betydelsefuUa frågor som utredningen har att

Nr 72

Onsdagen den 28aprn 1971

Arbetsmiljön

199

Nr 72

Onsdagen den 28apr.il 1971

Arbetsmiljön

200

pröva". Jag undrar vad reservanterna egentligen har tänkt på när de skrivit den reservationen. Det kan omöjligt bli en snabbare behandling genom att man utökar utredningen - som har sju ledamöter och åtta experter — med låt oss säga fem parlamentariker. Det kan, såvitt jag förstår, bara leda tUl att utredningen kommer att ta längre tid. Så det slags effektivisering som folkpartiet vill åstadkomma tror jag innebär att utredningen blir betydligt mindre effektiv.

Det är förresten ganska belysande för hela debatten att de som har skrivit under reservationerna - såväl på den borgerliga som på den kommunistiska sidan - inte uppträder här i talarstolen, utan det är andra som företräder reservanternas synpunkter. Jag tycker att det är belysande för hur man egentligen ser på den här frågan.

Men låt mig komma tUlbaka tUl den parlamentariska utredningen ett slag. Det kan vara intressant att titta på vUka människor som sitter i utredningen. Det är, såvitt jag förstår, landets främsta expertis på området. Rättschefen Gunnar Danielson i socialdepartementet är ordförande, och vidare ingår i utredningen metallarbetaren Sivert Andersson från LO-sidan, förbundsjuristen Kerstin Gustafsson från Industritjänste-mannaförbundet, ombudsman Leif Kjellstrand från LO, två direktörer från Arbetsgivareföreningen och generaldirektör Otto Westling. Dämtöver finns det en rad experter. Om man satte dit folkpartister, moderater och centerpartister och förstärkte utredningen med ett par socialdemokrater, är det då någon som tror att utredningen skulle bli fortare färdig eUer arbeta mera effektivt? Jag vUl verkligen ha besked från reservanterna om de menar allvar med vad de har skrivit under på den punkten.

Jag tycker att man inte skall ha någon övertro på parlamentarikers möjligheter i en så speciell fråga som det här rör sig om, nämligen arbetsmiljön. Ytterst få av riksdagens ledamöter torde vara mera kompetenta än de personer som ingår i utredningen. Jag tycker det kan vara skäl att erinra om detta. Det är så populärt att säga att det skaU vara parlamentariska utredningar, men skaU det vara parlamentariker i en utredning skall det också vara någon vettig mening med att de placeras där.

I den andra reservationen från den borgerliga sidan vill man ha en ekonomisk stimulans till industrin för att förbättra arbetsmiljön i likhet med vad som skett på föroreningsområdet, och dessutom vill man att investeringsfonderna skaU kunna användas tUl investeringar på miljöskyddsområdet. Utskottet understryker att arbetarskyddsfonden, som riksdagen nyligen har beslutat om, och de möjligheter tUl ökad forskning, utbildning och upplysning som denna medför är just den väg man kan gå för att lösa det här problemet.

Jag vUl också understryka att utredningen är oförhindrad att ta upp även andra frågor än de direktiven innehåUer, och därför kan det inte behövas några tUläggsdirektiv från riksdagens sida för att lösa stimulansfrågorna.

Det borde föresten Ugga i företagarnas eget intresse att själva göra något för att förbättra arbetsmiljön. En god miljö ger ju dem en ökad chans att få en bra personal, och det är något som både företagare och reservanter  bör  tänka på.  Redan med  den  nuvarande  lagstiftningen

beträffande investeringsfondernas användning är det, såvitt jag förstår, ingenting som hindrar att företagarna använder sig av dessa för att förbättra arbetsmiljön. De får gärna bygga nya industrier, det är bl. a. det investeringsfonderna användes tUl. De kan förbättra de gamla lokalerna, även tUl detta har de möjlighet att använda investeringsfonderna. Det som reservanterna har skrivit om är att slå in öppna dörrar.

Därmed har jag egentligen besvarat innehåUet i de borgerliga reservationerna och kan kanske säga några ord tUl herr Norrby i Åkersberga, som höll en föreläsning och talade om att folkpartiet skulle vara den stora garanten för ett mänskligare samhälle osv. Ja, uppriktigt sagt, herr Norrby, skulle folkpartiet varit garanten för ett mänskligare samhäUe, är jag rädd för att vi inte hade kommit så långt på den vägen. Herr Norrbys tal var som taget ur en valfolder, och det lät väldigt bra, men när man undersöker vad som döljer sig bakom ytan var det sannerligen inte mycket av substantieUt innehåll som fanns i det.

Jag skulle vUja säga tUl herr Norrby att om vi inte hade haft fackföreningsrörelsen som en effektiv pådrivare på den här fronten, hade vi sannerligen inte varit där vi är; skulle vi haft folkpartiet som pådrivare och man där skulle ha suttit i regeringsställning och haft möjlighet att betyda någonting för utvecklingen, ja, då tror jag att Sverige hade varit ett u-land på det här fältet.

Socialdemokraterna har småsnålt slagit vakt om sin maktstäUning, sade hert Norrby, därmed talande om att vi inte vUl ha en parlamentarisk utredning. Jag måste stäUa frågan tUl herr Norrby: Är det någon som tror att den utredning som finns på det här speciella området skulle kunna bli bättre om man tog in exempelvis herrar Norrby och Hamrin som experter på detta område inom folkpartiet? Jag tror det i varje fall inte.

Herr Norrby talade mycket om ljus, och jag vUl bara säga att hans anförande i varje faU inte spred så mycket ljus kring vad folkpartiet egentligen viU i det här avseendet.

Vidare vill jag säga några ord om fru Marklunds reservation, som sedermera utvecklats av herrar Hagberg och Engström. JagvUl gärna säga att reservationen innehåller en del av värde, men de frågor som reservationen tar upp är de som ligger under arbetsmUjöutredningens direktiv. Ett citat ur utredningens direktiv bevisar detta. Där står:

"En väsentlig uppgift för utredningen blir att uppmärksamma yrkesfaror — ofta av helt ny typ — som hänger samman med den tekniska och stmkturella utvecklingen på senare tid. Som exempel på sådana faror kan nämnas förgiftningsrisker på grund av olika slag av luftföroreningar, risker för hörselskador tUl följd av ökande bullernivå hos maskiner och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på grund av alltmer specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser."

Eftersom fru Marklund i sin reservation nämner skyddsombudens StäUning vUl jag hänvisa tUl den passus i direktiven där det heter:

"Skyddsombudens stäUning bör särskilt beaktas och deras handlingsmöjligheter förstärkas. En ökad insats i arbetarskyddet av dem som deltar i det praktiska arbetet bör medverka tiU önskade resultat av arbetarskyddsverksamheten." Och ytterligare en mening: "De anställdas möjligheter att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön bör ägnas stor uppmärksamhet."

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

201

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

202

Det finns flera värdefulla stycken att citera, men jag nöjer mig med detta för att klargöra att socialministern mycket starkt har understrukit vikten av att något skaU ske, och att det skall ske snart på detta fält. Ett bifall tUl fru Marklunds reservation skulle inte innebära någon snabbare eller bättre lösning av de frågor som det här gäller.

Frågorna om arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmedicinska institutet tas också upp i fru Marklunds reservation. Även beträffande dessa frågor finns klara direktiv för utredningen. Reservanten vill också ha en professur i ämnet arbetsmiljö, och herr Engström utvecklade den frågan. Den får väl tas upp tUl behandling i vanlig ordning när utredningen är klar och sedan det angivits hur utbUdningsfrågorna bör lösas. Reservanten vUl att utredningen skall lägga fram förslag om professurens närmare innehåll och placering. Nog måste väl det vara riktigare att man först låter utredningen syssla med utbUdningsfrågorna och sedan av utredningens resultat drar de slutsatser som är nödvändiga. Sådan brukar ordningen vara i vår parlamentariska församling. Det är med förlov sagt en något ovanlig lösning som presenteras av reservanten; den är så ovanlig att den bör avslås.

Herr Hagberg hade ett resonemang om en hel del faror på yrkeslivets område. Jag viU gärna understryka att vad han sade naturligtvis är riktigt i många avseenden. Men jag vUl också säga tUl herr Engström att regeringen och socialdemokratin ingalunda har underlåtit att ge arbetsgivarna anledning att se om denna verksamhet. Genom tUlkomsten av den arbetarskyddsfond som vi nyligen har fattat beslut om och genom de direktiv som arbetsmiljöutredningen har fått finns det mycket klart dokumenterat att vi verkligen vUl att någonting skall ske.

Sedan vUl jag också påpeka för herr Hagberg att arbetsmiljöutredningen bl. a. skaU behandla frågorna om skyddsombuden och skyddsinspektörerna. Herr Hagberg får lugna sig tUls utredningen är klar; då får han besked om hur den ser pä detta problem.

Både herr Hagberg och herr Engström hade en utläggnig om det kapitalistiska systemet och dess avarter. Det finns ingen rimlig anledning för mig att försvara dessa avarter, men jag kanske kan få rikta en motfråga tUl herrarna: Hur är det i de s. k. socialistiska länderna? Förslits inte människorna där? Hur är det med deras arbetsmiljö? Har man skapat bättre möjligheter där än man har gjort i Sverige? Det är frågor som det finns anledning för mig att ställa till herrarna.

På herr Engströms fråga om det ligger i utredningsuppdraget att även ta upp yrkesskadorna vill jag svara att eftersom utredningen har möjlighet att ta upp praktiskt taget varje fråga på detta fält tUl bedömning kan man säga att den frågan ligger inom ramen för dess arbete.

Herr Engström sade att Sveriges riksdag bör tänka om. Det tycker jag inte alls att den bör göra. Sveriges rUcsdag skall i dag handlägga de frågor som vi har tUl avgörande, och då kan utgången bara bli att riksdagen bifaUer de förslag som socialutskottet har lagt fram med anledning av de motioner som föreligger från både borgerligt och kommunistiskt håU. Det finns också en socialdemokratisk motion, och eftersom motionären här utvecklat sina synpunkter vUl jag bara säga att även de frågor som tas upp i den motionen behandlas i utredningen.

När vi nu har fått en utredning och den har så positiva direktiv som det här är fråga om kan jag inte komma tUl någon annan slutsats än att det riktiga är att riksdagen godkänner det förslag som socialutskottet har lagt fram.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets förslag.

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Arbetsmiljön

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl på nytt betona vad jag sade i mitt anförande nyss: I stort sett är vi överens i arbetsmiljöfrågorna. Det är inga skarpa skUjelinjer här.

Jag tycker det är Utet anmärkningsvärt när utskottets ordförande ger sig tUl att här nedvärdera kammarens ledamöters förmåga att arbeta i statliga utredningar. Politik är ingenting för experter, herr Karlsson i Huskvarna, det är någonting för lekmän, och det är arbetsmUjöpolitiken som utredningen kan tUlföras genom en parlamentarisk förankring. Det här är en litet för viktig fråga för att överlåtas bara åt experter.

Utskottsordföranden raljerar om att folkpartiet här inte kommer med några konkreta förslag. Ja, det var därför att jag inte vUle ta kammarens tid i anspråk så här sent på dygnet som jag inte gick in på den rad av konkreta uppslag som finns i vår motion. Dessutom finns vårt samlade program för arbetets viUkor i vidsträckt bemärkelse redovisat i en rad motioner vid årets riksdag. Vi har nu att behandla enbart en.

När det sedan gäller utredningsdirektiven och utskottets uppfattning om dem är det aUdeles klart att herr Karlsson i Huskvarna har valt att den ena stunden stå på det ena benet och den andra stunden på det andra. I utskottsbetänkandet finns det två motstridiga uppfattningar om i vUken mån utredningen kan utvidga sitt arbete. Det är också intressant att lyssna tUl herr Nilssons i Växjö försök att sätta sig på två stolar. Tydligen har det kommenderats rättning i ledet här. Men det är bara att läsa innantUl i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17, s. 24 och 25: "Inte heller anser utskottet sig kunna tUlstyrka förslaget att arbetarskyddsavgiften skaU kunna användas tiU direkta skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser." Det betyder att riksdagen nyss har sagt ifrån att vi kan inte göra som utskottets ordförande och herr Nilsson i Växjö tror att vi kan göra.

Det är aUtså, herr talman, befogat att stödja reservationen 2, som föreslår riksdagen att besluta om åtgärder för att stimulera näringslivet att förbättra arbetsmiljön.

Hen ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! För att börja med frågan om yrkesskadebegreppet: När jag frågade om humvida en utvidgning av yrkesskadebegreppet låg i utredningsdirektiven gjorde jag det utifrån vad som står i utskottets betänkande, nämligen att det är en sakkunnig som utreder detta. Det framgår inte aUs av vad som är redovisat i betänkandet om dUektiven att själva yrkesskadebegreppets utvidgning skulle tas upp i det här sammanhanget.

Vad beträffar den andra utredningen, arbetsmiljöutredningen, är det en något underlig inkonsekvens som herr Karlsson gör sig skyldig tUl när

203

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

han tar upp frågan om en professur i arbetsmiljö. Utskottet har ju avstyrkt inrättandet av en sådan. Vi har i vår reservation föreslagit att man skaU tUlstyrka detta men att arbetsmiljöutredningen skall framlägga närmare förslag i frågan senare.

Sedan vUl jag bara för egen del - Lars-Ove Hagberg får väl ta det övriga — ta upp den motfråga som herr Karlsson i Huskvarna ställde och som är mycket intressant: Hur är det i de socialistiska länderna? Jag använde en mycket stor del av min tid för att tala om bl. a. just detta med löpande band och den höga arbetsintensiteten. Nu är det väl så att man också i socialistiska länder erkänner att frågan om höjning av arbetsproduktiviteten naturligtvis har samband med arbetsintensiteten. Men man har ju en annan utgångspunkt. Där är man icke beredd att driva arbetsintensiteten så högt att den hindrar en allsidig utveckling av människorna. Man har i dessa länder — i varje fall såvitt jag känner tUl — genomfört en mycket omfattande lagstiftning som ger fackföreningarna möjligheter att ingripa och stoppa arbetsprocesser om arbetsintensiteten går över vad som är föreskrivet.

Eftersom det tydligen finns litet tid kvar, kan jag som ett apropå till den debatt vi hade tidigare om det fackliga institutet peka på att det också är en erfarenhet som vi har tagit från socialistiska länder. T. o. m. i länder där arbetarna själva äger produktionsmedlen anser man sig behöva fackliga maktbefogenheter gentemot dem som leder och driver företag — mot direktörer, avdelningschefer och liknande. Jag tror alltså att vi har mycket positivt att hämta från de socialistiska länderna när det gäUer dessa frågor.

TUl sist bara några ord om takten i utredningsarbetet. Det skulle vara mycket intressant att få ett besked om när arbetsmiljöutredningen skaU lägga fram ett resultat. I utskottsbetänkandet står ju att det är tidskrävande uppgifter och att det förutsätts att man skall komma fram tUl ett samlat förslag. Skall man hålla på och mjölka pä det viset, lär det dröja väldigt länge. Det finns mycket starka motiv för att man med förtur skall ta de frågor som vi har föreslagit i vår reservation.

204

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Utskottets talesman sade att om man stödde reservationen 3 skulle det mte bli något snabbare resultat, och han sade att jag får lugna mig i fråga om skyddsombudens roll. Det är just det som inte arbetsplatsernas folk vUl göra - de vUl inte lugna sig med en utredning när det eventuellt skaU bli en partsöverenskommelse som kanske uttunnar aUa idéer som har kommit fram. Det är ett aUvarligt rykte som cirkulerar, att arbetsmiljöutredningens arbete försämras på det sättet att man skall komma överens parterna emeUan. Det har man inte gjort på arbetsplatsen. Hur skaU man komma överens i en utredning?

Sedan säger man inte heUer vad ett skyddsombud skall ha för roll. Vi säger rakt ut att han skaU ha vetorätt, och en vetorätt kan man i dag genomföra. Det skuUe få avsevärda konsekvenser för lönearbetaren. Han skulle kunna sätta makt bakom sina krav. I dag får han i stort sett krypa undan för lönsamhetsaspekter och sätta sin hälsa på spel. Detta är någonting   som  jag   tycker  är   viktigt   och   som   borde   föranleda  en

snabbutredning, vilket jag anser att utskottet skulle ha tänkt på.

Nr 72

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Politik är ingenting för lekmän, säger herr Norrby i Åkersberga. Vi måste ha in parlamentariker i en utredning av det här slaget för att det skaU bli någon fart på den.

Jag vUl inte aUs undervärdera de parlamentariska ledamöterna i utredningar. Men jag viU betona för herr Norrby att det är litet skUlnad mellan att sätta sig i en utredning om direkta politiska ting och sätta sig ned för att penetrera sakuppgifter, som det ändå måste bli i en sådan här utredning om arbetsmiljön. Här har jag pekat på att vi har några bland landets främsta experter i denna utredning. Då frågar jag än en gång: Vad är det som skuUe inträffa och som skulle göra utredningen snabbare och effektivare om vi satte in exempelvis folkpartistiska riksdagsmän i utredningen? Den frågan vill jag ha svar på. Erfarenheten från sådana utredningar visar att det sannerligen inte skulle ge ett bättre eUer snabbare resultat.

Vi har sju ledamöter plus åtta experter i utredningen, dvs. femton man. Tror verkligen herr Norrby i Åkersberga att om man utökar den med ytterligare fem skuUe det gå så mycket snabbare att utreda frågan? Jag tror att bara den omständigheten att man tar upp denna sak bör vara tUlräcklig för att bevisa att det inte kan vara den rätta vägen att gå i det här faUet.

Sedan är det ju intressant att höra att en folkpartist säger att andra sätter sig på två olika stolar, eUer hur orden nu föll. Folkpartiet är ju det parti som mer än andra valt att alltid ha dubbla uppfattningar för att klara sig i aUa livets situationer. Jag tycker inte alls att utskottet sitter på två stolar - jag står på två ben i varje faU - utan att vi klart har redovisat vad vi verkligen menar med förslaget. Om det inte kan-tillfredsställa motionärer och reservanter är en sak, men i saklighetens intresse ber jag i så faU herrarna tala om: Vad är det då som brister från utskottets sida?

Herr Engström talar återigen om den här arbetsprofessuren. Ja, jag säger på nytt: Här vUl ni att man skall ordna en professur först och ge direktiv för arbetet efteråt. Det kan ju inte vara rätta vägen, utan låt arbetsmiljöutredningen klara det hela. Sedan får vi se hur det blir med den professur som det kan röra sig om och vilka uppgifter den kan ha. Jag betvivlar inte alls att det kan vara angeläget med en professur, men då får ni i det här fallet liksom i så många andra gå den vanliga vägen: först utredning och sedan får det bli beslut.

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

Herr NORRBY i Åkersberga (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall ordagrant upprepa vad jag sade tidigare om de två benen som utskottet inte kan välja vUket man skall stå på.

Först säger man: "Enligt utskottets mening är det av vikt att
utredningen i princip inte vidgas tiU att avse uppgifter som går utanför
den i de ursprungliga direktiven givna ramen," Strax därefter säger man:
"Med beaktande av att utredningen är oförhindrad att ta upp även andra
frågor än sådana som särskUt nämns i direktiven finns det inte heUer
anledning —-- ." Det är två helt motstridiga uppfattningar som finns i

205

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

utskottsbetänkandet — det kan inte bortresoneras.

Sedan kostade herr Karlsson i Huskvarna på sig ett direkt felcitat. Han påstod att jag hade sagt att politik är ingenting för lekmän. Jag sade precis tvärtom; Politik är ingenting för experter, inte ens i arbetsmiljöfrågor. Politik är någonting för lekmän, och arbetsmiljöpolitik drivs inte av experter utan av politiker. Det är politUcer som skaU styra utvecklingen i det här landet, även i viktiga utredningar. Det är därför vi hävdar kravet på parlamentarisk representation.

Och varför hävdar vi då kravet på parlamentarisk representation för att få en snabbare och effektivare lösning — inte utredningsbetänkanden utan lösningar? Jo, helt enkelt därför att vi anser, tUl skUlnad från herr Karlsson i Huskvarna, att riksdagsledamöterna har en kompetens i de här frågorna som är minst likvärdig med experternas, en kompetens inom den politiska delen av arbetsmiljöfältet.

Jag tycker att herr Karlssons i Huskvarna uttalande att riksdagsledamöterna har lägre kompetens än expertisen är ganska förnedrande för kammaren. Och det är helt klart att de här viktiga frågorna måste vi lösa med en bred politisk förankring. Frågorna är för viktiga — både för de enskUda människorna, för samhäUsekonomin och för företagsekonomin - för att man skaU överlåta dem åt experter. Här är det fråga om hur vi skall fördela den icke-materieUa standardhöjningen på oUka delområden mom arbetsmiljöfältet. Politikernas uppgift är att styra och leda utvecklingen i det här landet. Det gör man även i utredningar. Det är ur demokratisk synvinkel otUlfredsställande att ständigt sätta oppositionen utanför dessa utredningar, när man inte ger oppositionen motsvarande egna utredningsresurser.

Det är på den här punkten som på så många andra: Vi kommer igen med kravet på parlamentarisk representation. Det tycker vi är ett berättigat krav och ett krav som stärker demokratins praktiska funktion. Vi hävdar det i de viktiga arbetsmiljöpolitiska frågorna.

206

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag har mycket utförligt i ett långt anförande från talarstolen redogjort för motiven för en professur i arbetsmiljö, där vi för vår del vUl ge hela gmndutbUdningen en helt annan inriktning. Vi viU inte välja arbetsmedicinska institutet som huvudinriktning, utan det skaU vara en ordentlig gmndutbUdning i yrkesmedicin och andra hithörande frågor vid de ordinarie undervisningsanstalterna. Vi har ju t. ex. flera tekniska högskolor. Det må vara motiv nog för att fatta ett principbeslut om att inrätta en sådan professur. Detta har emeUertid utskottet avstyrkt och hänvisar till propositionen, som har denna inriktning att arbetsmedicinska institutets utbUdning skaU vara huvudfrågan. Vi har aUtså där en helt annan inriktning. Vi föreslår i vår reservation att arbetsmiljöutredningen skaU framlägga förslag om placering och närmare innehåU i professuren, men inriktningen är helt klar.

Vidare konstaterar jag, att trots att både Lars-Ove Hagberg och jag har frågat när man kan förvänta några resultat av arbetsmiljöutredningen går det tydligen inte att få något svar. Det är mycket intressant att höra att vi har världens starkaste fackföreningsrörelse och att vi har en regering som

är besjälad av en vUja att lösa problem osv., men människor vUl veta när problemen skaU lösas. Och att de inte löses enbart med en ändring i yrkesskadeförsäkringen och med de 20 miljoner kronorna tUl den fond som det här gäller är helt klart.

Herr Karlsson i Huskvarna har en partUedare som anser att politik är att vilja, och det skuUe ju vara tacksamt att då få reda på vad socialdemokraterna vUl med arbetsmiljöutredningen. ViU man komma fram tUl några preciserade förslag i rimlig tid?

Nr 72

Onsdagen den 28aprU1971

Arbetsmiljön

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Engström får lugna sig. En utredning är tUlsatt. Den har klara direktiv att arbeta efter. När den kan presentera sitt betänkande vet vi inte. Och vad resultatet blir kan vi inte heller säga någonting om i dag. En utredning är alltid förutsättningslös. Men utredningen har klara direktiv för hur frågorna skall lösas.

Det är riktigt, herr Engström, att vi har en partUedare som säger att politik är att vUja, och jag kan försäkra att socialdemokratins vUja i detta faU är att skapa betydligt förbättrade vUlkor för arbetsmiljön och de anställda än vad faUet är i dag.

Jag vet inte om herr Engström är nöjd med det svaret, men jag kan försäkra att från vårt håU finns det inte den ringaste anledning att inte vUja göra någonting. Vi har tvärtom varit pådrivande i denna fråga, och vi kommer att se till att resultatet blir gott för dem det gäller. Men jag kan inte på dagen ange när utredningen kommer att vara klar. Herr Engström får gå tUl utredningen och dess ledning för att få den frågan besvarad.

Sedan vUl jag knyta an till de rykten som herr Hagberg talade om. Jag har där bara en sak att säga tUl herr Hagberg: Tro inte på rykten! De brukar sällan tala sant. Vänta i stäUet på resultatet av den utredning som pågår.

Vidare talade både herr Engström och herr Hagberg som om man skulle kunna utreda denna fråga på en vecka. De vUl se resultat. Ja, det vUl vi också. Vi är vana vid att utredningar arbetar snabbt, men denna utredning har stora problem att arbeta med, och det går inte att lösa dem på en vecka.

Vad sedan de länder angår som herr Engström tidigare nämnde vill jag säga att där har man naturligtvis inga utredningar, utan där är det någon hög potentat som bestämmer hur det skaU bli. Men inte har arbetarskyddsfrågorna behandlats så särskilt väl i de länderna heUer!

Så några ord tiU herr Norrby. Jag beklagar att jag vände på vad herr Norrby sade. Men meningen var i aUa faU densamma. När vi nu har en utredning med landets främsta expertis i dessa hänseenden, så har jag frågat, och jag vUl ha svar på den frågan, herr Norrby; På vilket sätt skulle man kunna lösa denna fråga bättre om man plockade in folkpartistiska riksdagsmän i utredningen? Jag har inte uttalat mig negativt om parlamentariker som utredare, men jag har sagt att just i denna utredning där det gäUer så specieUa frågor löser man sannerligen inte problemen bättre bara därför att man råkat bli vald tUl riksdagsman för vUket parti det vara må. Här har vi landets samlade expertis, och kom inte och säg att oppositionen inte finns med där, även om det inta är några politiker med.

207

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

Där finns ju direktörer från Arbetsgivareföreningen, och de brukar i varje fall tUlhöra om Inte moderaterna så dock folkpartiet, så nog har ni fått in representanter, om än bakvägen, i den utredningen. Så helt avklädda är ni inte frän inflytande.

När utredningen är klar skall vi ta ställning tUl saken, och då gäller det för politikerna att driva på. Jag är inte så säker på att herr Norrby i Åkersberga och hans parti kommer att hänga med då.

Herr HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman!  Jag befarar verkligen att ryktena är sanna, tyvärr måste jag säga. Jag tycker därför att utskottet skaU ta mera allvarligt på dem Om man skuUe träffa en partsöverenskommelse skulle det innebära att man fick ett utslätat förslag, och då skuUe såvitt jag förstår skyddsombudens starkare ställning bli tillintetgjord.

Man kan kanske inte begära att utredningen skall vara klar i dag eUer nästa vecka, men man kanske kan begära att få veta vUket år i varje fall.

208

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! Det var ett minst sagt egendomligt första anförande som herr Karlsson i Huskvarna höll. Han inledde därmed den ganska egendomliga debatteknik som han sedan har följt. Det började med ett inledningsavsnitt som jag utan vidare skaU instämma i. Det gäUde betydelsen av att dessa frågor löses så snabbt som möjligt och i så stor sämja som möjligt, förmodar jag att han menade också. Det fortsatte med en höjning av rösten — då han kom in på folkpartiets insatser i utskott och utredningar — som erinrade om det kända knepet: Höj rösten; argumenten är svaga. Han slutade med att ge uttryck åt en relativt välvUlig instäUning tUl övriga motionärer och reservanten från vpk. Jag vet inte riktigt av vUken anledning herr Karlsson i Huskvarna lägger upp en debatt på det sättet. Någon anledning måste det väl finnas.

Det är enbart en fråga jag tänker ta upp — det var tydligen den som StäUde tUl mest förtret för herr Karlsson i Huskvarna - och det är den önskan om representation i arbetsmiljöutredningen, och för övrigt också i alla andra viktigare utredningar, som folkpartiet framfört i olika sammanhang. Jag begär inte att herr Karlsson i Huskvarna för våra blå ögons skuU, för folkpartiets skuU, skall inse att det föreligger ett visst och stort intresse för oppositionen att kunna spela med i utredningsarbetet på något så när lika vUlkor som regeringspartiet. Jag begär inte att herr Karlsson i Huskvarna skaU inse detta. Men jag tycker ändå att herr Karlsson i Huskvarna skuUe inse vUket parlamentariskt läge vi för närvarande har. Det står nämligen inte i reservationen att kommittéarbetet skuUe bli så mycket snabbare genomfört om man satte in parlamentariker. Jag tror för min del inte att några parlamentariker skulle försena utredningsarbetet så förfärligt mycket. Jag vet inte vad herr Karlsson i Huskvarna har för erfarenheter från de utredningar han deltagit i, men min egen uppfattning är den att parlamentarikerna sannerligen inte försenar några utredningar. Men vad som sägs i reservationen - även herr Karlsson i Huskvarna borde inse att detta skulle vara av ett visst värde — är: "Härigenom främjas en snabb och effektiv lösning av de betydelsefulla

frågor som utredningen har att pröva." En lösning av frågorna innebär inte bara att kommittéarbetet förs i hamn. Det innebär också att en regeringsproposition framläggs och antas av riksdagen. Jag påminner än en gång om det parlamentariska läget. Det kan tänkas att oppositionens deltagande i utredningen skulle bespara regeringen att behöva kUa omkring och undersöka var stödet för ett genomförande av propositionen skall kunna vinnas. Det kan tänkas att den frågan kan lösas smidigare om oppositionen är representerad i utredningen.

Herr talman!  Det var den frågan jag hade anledning att yttra mig om.

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Hen talman! Herr Hamrin påstod att jag höjde rösten, och han tyckte att mitt inlägg i debatten var något egendomligt. Det får i så fall ses mot bakgmnden att de som uppträdde i debattens början mte var reservanterna i utskottet, utan man skickade fram helt andra personer. Det tyckte jag var ganska egendomligt för en kammardebatt.

I slutet av sitt inlägg tog herr Hamrin upp frågan, var regeringen skulle kunna finna stöd för att få ett förslag i denna fråga genomfört. Om jag rätt uppfattade framför aUt de utläggningar som gjordes av herr Norrby i Åkersberga, vUken ju varit folkpartiets talesman, sade han att han vUl så förfärligt mycket. Även om jag personligen är tveksam på den punkten, undrar jag vad som i så fall fattas för att vi skaU få folkpartiets stöd.

Sedan säger herr Hamrin att det med hänsyn tiU det parlamentariska läget skuUe vara lämpligt att sätta in parlamentariker i denna utredning. Men, herr Hamrm, det har ju inte ett dugg med det parlamentariska läget att göra. Det finns inte heller några socialdemokratiska parlamentariker i utredningen, utan det är ju en expertutredning.

Får jag i detta sammanhang säga en annan sak till herr Hamrin. Ni gnäller för att ni inte får vara med i en parlamentarisk utredning i denna fråga. Men Sverige är unikt i det avseendet att vi har oppositionsfolk med i praktiskt taget varje utredning. Jag tycker att herr Hamrin bör tänka över den saken Utet i stäUet för att beklaga sig över den situation vi har i detta fall. Denna utredning består inte av parlamentariker utan av experter, och för min del föredrar jag i detta faU att det i utredningen sitter folk som kan frågorna.

Någon sade att det väl inte skuUe förlänga arbetet, om utredningen utökades med några parlamentariker. Men låt oss säga att vi plockar in fem parlamentariker i utredningen. Dessa skaU då först läras upp och sättas in i utredningens arbete. Det tar också tid!

Jag har ingenting emot parlamentariker i utredningar, men parlamentarikerna skaU användas på bästa sätt och där de hör hemma.

Herr Hagberg talade om rykten om partsöverenskommelser. Jag vill erinra herr Hagberg om att arbetsmiljöutredningen har klara direktiv om vUka frågor den skaU handlägga. Det har inte ett dugg med partsöverenskommelser att göra. Utredningen skall arbeta sakligt efter sina direktiv.

Slutligen bara ett par ord tiU herr Engström, som jag tidigare glömde att svara. I direktiven för arbetsmiljöutredningen finns de nya begreppen för just yrkesskadorna.

209

8 Riksdagens protokoll 1971. Nr 70-72

.■.-<$•

Nr 72

Onsdagen den 28 aprU 1971

Arbetsmiljön

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det verkar som om herr Karlsson i Huskvarna var mycket misslynt över att de utskottsledamöter, som reserverat sig, inte från början uppträdde i denna debatt. Jag skaU tala om anledningen härtUl — den är mycket enkel. Det är nämligen så att vi funnit att debatterna här i kammaren kanske aUtför mycket har förlängts på grund av att flera talare från samma parti uppträder i samma debatt. Vi har i detta faU valt att låta den som har varit mest insatt i frågan och deltagit i motionsskrivandet uppträda i debatten. Vi förbehåller oss rätten att även i fortsättningen förfara så som vi själva önskar och finner lämpligt både från vår synpunkt och från kammarens synpunkt.

Låt mig sedan övergå tUl frågan om den parlamentariska sammansättningen. Vi har ingalunda missunnat socialdemokraterna att ha någon ledamot med i någon utredning, inte i den här heller. Vi har inte försökt att utforska experternas poUtiska hemvist, vilket tydligen herr Göran Karlsson i Huskvarna har gjort. Vi låter experterna behåUa den politiska hemvist de önskar ha eUer kanske inte har över huvud taget. Vi resonerar inte på det sätt som herr Göran Karlsson i Huskvarna har gjort. Men vi säger än en gång att skall vi få en snabb lösning på sådana här frågor, tror vi att det är lämpligast med en parlamentarisk sammansättning av de viktigare utredningarna. Den uppfattningen kommer vi att vidhålla även i fortsättningen I fråga om kommande kommittésammansättningar.

Hert ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU inte lägga mig i debatten om huruvida man skaU ha ett röstläge när man diskuterar med reservanter i utskottet och ett annat när man diskuterar med ledamöter som inte tUlhör utskottet. Jag tycker att det är en något underlig anmärkning som återkommer gång på gång, nämligen att det inte är vpk:s reservant i utskottet som pratar i riksdagen. Sedan är det tydligen litet för många som pratar.

Nu hör det tiU bUden att både Lars-Ove Hagberg och jag har rätt stor erfarenhet av detta. Man brukar säga att erfarenheten är alla lärdomars moder. Jag har för min del under femton års efterkrigsutveckling sett rätt mycket av den otäcka process som jag försökte skUdra i talarstolen. Lars-Ove Hagberg kommer nyss från en fabrik, och jag tror att arbetsmiljödebatten i riksdagen tjänar på att de som har färska och riktiga erfarenheter från arbetslivet pratar i dessa frågor.

210

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag hade mte tänkt att delta i denna debatt, men herr Karlsson i Huskvarna har fäUt en del yttranden som gör att jag känner mig föranlåten att säga några ord.

Först och främst kan jag inte förstå herr Karlssons negativa omdömen om att en ledamot som inte har suttit med i utskottet för reservanternas talan. Jag tycker att herr Norrby har gjort det mycket bra och jag tycker inte att det finns någon anledning för utskottets ordförande att försöka lägga sig i vem reservanterna väljer att föra deras talan i kammaren.

När det gäUer den parlamentariska representationen i utredningen har jag precis samma uppfattning som herr Hamrin. Jag tror att det skuUe ge

utredningen en större bredd, om även de borgerliga partierna blev representerade från början, och det kan i slutskedet medföra att förslagen kan genomföras snabbare och i större enighet.

Sedan säger herr Karlsson i Huskvarna att politik är att vUja och att socialdemokraterna har varit pådrivande i dessa frågor. Ja, men fullfölj då den tankegången! I reservationen 2 säger vi att lika väl som industriföretag får direkta bidrag tUl investeringar tUl åtgärder i syfte att minska vatten- och luftföroreningar, skulle man kunna överväga möjligheterna t. ex. att i ökad utsträckning utnyttja investeringsfonder för åtgärder på arbetsmiljöområdet. Men det vUl inte utskottsmajoriteten, alltså socialdemokraterna, vara med på. Man är så negativ redan tUl ett uttalande, att man avstyrker t. o. m. en socialdemokratisk motion som går ut på precis samma sak.

Herr Karlsson i Huskvama säger att man slår in öppna dörrar och att det bör ligga i arbetsgivarnas eget intresse att ordna denna sak och att riksdagen därför inte bör göra något. Ja, jag tror att det ligger i arbetsgivarnas intresse, och jag tror också att det i högsta grad ligger i arbetstagarnas intresse, och detta är en av anledningarna tiU att jag har gått med på reservationen.

Men det ligger tydligen inte i den socialdemokratiska utskottsmajoritetens intresse att få denna fråga löst så som det är angivet i reservationen. Man har så litet Intresse för det, att man tydligen anser att det skuUe vara fel om arbetsmiljöutredningen skuUe avge ett förslag i samma riktning. Det måste väl i så faU enligt herr Karlssons uppfattning vara fel, när han säger att riksdagen inte bör uttala sig för att saken bör kunna ordnas på det sättet. Jag fann herr Karlssons yttranden i denna fråga så märkliga att jag ansåg mig ha anledning att kommentera dem.

Herr talman!  Jag yrkar bifaU till reservationen 1 och reservationen 2.

Nr 72

Onsdagen den 28 april 1971

Arbetsmiljön

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt att herr Åkerlind finner mina yttranden märkliga, men i så faU beror det väl på att herr Åkerlmd inte har följt med vad jag har sagt.

Sedan bara ett par ord om det negativa omdömet! Jag tyckte det var egendomligt att de som har reserverat sig i utskottet inte stiger upp i talarstolen här i kammaren. Jag sade det närmast som en Utet raljant anmärkning, men har man nu tagit åt sig så att både herr Åkerlind och herr Hamrin har gått upp i talarstolen, är det ur den synpunkten ingenting mer att säga. Jag bryr mig inte om vem som för er talan, men jag fann anledning att påpeka att de som står bakom reservationen inte ens uppträdde i kammaren för att försvara den. Det var först sedan jag provocerat reservanterna som de tog tUl orda.

Sedan säger herr Åkerlind att socialdemokratin inte är pådrivande. Jo, det är just jämnt vad den är! Herr Åkerlind blandar in investeringsfonderna. Vi har sagt att det inte är någonting som hindrar att företagama använder investeringsfonderna för att skapa bättre arbetsmUjö. VUl herr Åkerlind använda sitt inflytande för att lära arbetsgivama det, tycker jag det är bra, men gör det då också!

Herr AkerUnd säger vidare att jag skuUe ha sagt i utskottet att det

211

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

ligger i arbetsgivarnas intresse att lösa de här frågorna. Ja, det tycker jag att det gör. Men att riksdagen inte skulle göra någonting har jag inte yttrat. Riksdagen bör ta ställning när arbetsmlljöutredningen är färdig. När dess förslag Ugger på rUcsdagens bord skaU vi ta stäUning - hoppas jag - i mycket positiv anda. Jag hoppas också att t. o. m. herr Åkerlind då skall vara med om ett positivt beslut.

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! När jag satt här i bänken och lyssnade tUl herr Norrby I Åkersberga tyckte jag att han på ett utmärkt sätt försvarade reservanterna. Om herr Göran Karlsson i Huskvama inte tyckte det, kan jag inte göra någonting åt den saken.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten B

ProposUioner   gavs   på   bifaU   tiU   dels   utskottets  hemstäUan,  dels reservationen nr 1 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-, proposition:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan  i

betänkandet nr 7 punkten B röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   160

Nej  -   149

Avstår —       1

Punkten C

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-.proposition:

212

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller betänkandet nr 7 punkten C röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

socialutskottets  hemstäUan   i

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen m 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Norrby i Åkersberga begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   160

Nej  -  152

Avstår -       1

Punkterna D och E

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten F

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 7 punkten F röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av fm Marklund.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296

Nej  -     16

Avstår -      2

§ 6 Föredrogs socialutskottets betänkande m 12 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemstäUt.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan tUl morgondagens sammanträde.

§ 7 Upplästes följande tiU kammaren inkomna ansökan;

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUes om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Arbetsmiljön

213

Nr 72

Onsdagen den 28aprU 1971

Utsträckt motionstid

3—8 maj för att som svensk delegat deltaga i en internationeU konferens i London.

Stockholm den 28 aprU 197 1 Georg Åberg

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 8 Anmäldes och bordlades motionen nr 1452 av herr Hansson i Skegrie m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 93 med förslag tUl ändring i tulltaxerlngsförordningen (1960:391), m. m.

214

§ 9 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr MAGNUSSON i Borås (m), som yttrade;

Herr talman! Jag tUlåter mig hemstäUa, att kammaren vUle besluta, att tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 107 med förslag tUl lag om anstäUningsskydd för vissa arbetstagare, m. m. måtte med hänsyn tiU ärendets omfattning utsträckas tiU det sammanträde som infaUer näst efter tretton dagar från det propositionen kom kammaren tUl banda, dvs. första plenum efter måndagen den 10 maj.

Denna hemställan biföUs.

§  10 Kammaren åtskUdes kl. 23.22.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert