Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:71

Onsdagen den 28 april

Kl. 10.00

§ 1 Val av justitieombudsman

Ordet lämnades på begäran tUl

Hert PETTERSSON i Visby (s), som yttrade:

Herr talman! På JO-delegationens vägnar skall jag be att få föredra följande skrivelse:

"Sedan justitieombudsmannen Alfred Bexelius tUl kammaren inkommit med skriftlig avsägelse av uppdraget att vara justitieombudsman fr. o. m. den 21 aprU 1971 beslöt kammaren den 19 mars 1971 att erforderligt val skulle anställas i föreskriven ordning. Med anledning därav har JO-delegationen berett frågan om val av ny ombudsman. Därvid har tUl delegationens protokoll antecknats två särskilda yttranden, dels av herrar Nelander och Hernelius, dels av herr Larsson i Luttra.

JO-delegationen föreslår — efter samråd med de av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen — att tiU justitieombudsman med acklamation väljes fömtvarande justitieombudsmannen Alfred BexeUus."

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Folkpartiets riksdagsgrupp anser att den naturUge efterträdaren tUl Alfred BexeUus som justitieombudsman är Gustaf Petrén. Jag erinrar om att Gustaf Petrén av riksdagen är vald tUl stäUföreträdande JO. Regeringsformens 97 § säger uttryckUgen att av ställföreträdaren krävs samma egenskaper som fordras av ordinarie Innehavare av ämbetet. Ingen sakUg erinran har framförts mot Gustaf Petréns sätt att utöva JO-ämbetet. AUmänheten, som är JOs främsta uppdragsgivare, värdesätter säkerUgen att ämbetet uppbärs av en person som ej på något sätt gör sig beroende av dem som har den poUtiska makten.

När Alfred BexeUus nu utan vår medverkan ombetts att åter kandidera tUl JO-ämbetet markerar folkpartiets riksdagsgrupp enbart genom denna deklaration sin oförändrade inställning i personfrågan. Vi deltar alltså Inte I valet, oavsett hur detta val förrättas.

Hert BOHMAN (m):

Herr talman! En majoritet inom riksdagen är just nu I färd med att begå en svår orättvisa. Den riktar sig mot en av våra främsta ämbetsmän och en av våra mångsidigaste jurister. Den vänder sig mot en riksdagens nitiske tjänsteman sedan mer än två decennier, en ämbetsman som därtiU klanderfritt under flera år tjänstgjort i det ämbete, tUl vUket val nu skaU äga rum. EnUgt moderata samUngspartiets mening borde utan varje tvekan Gustaf Petrén i första hand ha kommit i fråga vid dagens val.

Kapaciteten och skickligheten hos den nyUgen avgångne justitieom-

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Val av justitieombudsman

budsmaimen Alfred BexeUus ifrågasätts av ingen. Hans motiv för att StäUa sig tUl förfogande har i den situation som nu uppstått säkerUgen varit de bästa. Men här rör det sig om någonting annat, nämUgen den enskUde ämbetsmannens personUga och poUtiska oberoende.

TUl följd av socialdemokratemas handlande är det också nödvändigt att stryka under att det val som nu skaU ske är ett val av en riksdagens och inte regeringens justitieombudsman.

Moderata samUngspartiet avser att med hänsyn tiU föreUggande för justitieombudsmannaämbetet djupt beklagUga omständigheter avstå från att deltaga i valet. Vid omröstningen kommer våra röster därför att läggas ned. Oavsett på vad sätt valet sker bör våra ledamöter aUtså anses icke ha deltagit däri.

Hert FÄLLDIN (c):

Herr talman! Mycket av det som har förevarit inför detta val finner vi olustigt och djupt beklagUgt. JO är ett ämbete som bör hållas utanför partlpoUtiska fejder. Ämbetets innehavare måste ha aUmänt förtroende. Vår kandidat har varit Gustaf Petrén, som är ställföreträdande JO. När vi var med om att välja honom tUl denna funktion gav vi uttryck åt att vi har förtroende för honom, och ingenting har ändrats i detta.

Det är en mycket anmärkningsvärd händelse att socialdemokraterna nu vägrar att godta Petrén. Jag beklagar detta djupt. Jag beklagar också att socialdemokraterna har hemfalUt åt demonstrationspoUtik i en fråga där det inte bör förekomma.

Det är som jag framhålUt viktigt att JO-ämbetets innehavare bärs upp av aUmänt förtroende. När Alfred BexeUus har förklarat sig beredd att påta sig ett förlängt mandat accepterar vi det som den möjUga lösningen. Han har som JO burits upp av ett aUmänt förtroende. Det var enighet om hans val. När vi återväljer honom är det självklart angeläget att markera det aUmänna förtroendet för honom. Det kan vi inte göra genom att t. ex. lägga ned våra röster. Ett JO-val är enligt vår mening en fråga som inte lämpar sig för demonstrationer och därmed inte heUer för motdemonstratloner.

Herr JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Jag avser icke att tala om person.

Vi har eftersträvat att nå enighet kring den person som skuUe stäUas upp som kandidat tUl JO-ämbetet. De nu avgivna deklarationerna visar att moderata samUngspartiet och folkpartiet uppenbarUgen har varit beredda att söka genomdriva ett val mot vad jag har uppfattat som en klart uttalad majoritet i riksdagen. Detta är främmande för vårt styrelseskick.

Det behövs ytterUgare tid för övervägande och eftertanke. Den socialdemokratiska riksdagsgmppen är därför ytterst tacksam för att vår tidigare JO, som så väl har ryktat sitt värv, ställer sig tiU förfogande för att under ytterUgare en tid fuUgöra detta ämbetes viktiga uppgift.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade:

Valet av justitieombudsman avser tiden från valet tiU dess nytt val sker

Onsdagen den

under fjärde året härefter. Valet har beretts av JO-delegatlonen, som Nr 71
därvid samrått med de av kammaren valda ledamöterna i talmanskonfe
rensen. Delegationen har I skrivelse tUI kammaren föreslagit att förut
varande justitieombudsmannen Alfred BexeUus väljes tlU justltleombuds- "

man. Val av justitie-

ombudsman Kammaren beslöt att tUl en riksdagens ombudsman utse Tor Alfred BexeUus.

§ 2 Justerades protokoUet för den 20 innevarande månad.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner nr 107 tUl Inrikesutskottet, nr 108 tUl näringsutskottet och nr 109 tUl justitieutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1411 -1420 till UtbUdningsutskottet, nr 1421 tUl kultumtskottet, nr 1422 och 1423 tUl UtbUdningsutskottet, nr 1424 tiU jordbraksutskottet, nr 1425-1430 tiU trafikutskottet, nr 1431 tUl skatteutskottet, nr 1432 och 1433 tUl utrikesutskottet, nr 1434 tUl socialförsäkruigsutskottet, nr 1435-1438 tiU lagutskottet, nr 1439 och 1440 tUl försvarsutskottet, nr 1441 tUl konstitutionsutskottet, nr 1442 tiU finansutskottet, nr 1443 tUl justitieutskottet, nr 1444—1446 tUl socialförsäkringsutskottet, nr 1447 tUl skatteutskottet, nr 1448 tUl jordbraksutskottet, nr 1449 tUl finansutskottet samt nr 1450 tUI inrikesutskottet.

§ 5 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstälbilngama nr 112 och 113.

§ 6 Utgifterna inom justitiedepartementets verksamhetsområde

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgiftema för budgetåret 1971/72 inom justitiedepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt. 53

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning för personskador på grund av brott

Punkten 6

Ersättning för personskador på grund av brott

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1971:1, bilaga 4, underpunkten A 12 (s. 14—17) föreslagit riksdagen att

a) godkänna de grunder som förordats i statsrådsprotokollet för ersättning för personskador på grund av brott,

b) tUl Ersättning för personskador på grund av brott för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kronor.

I motionen 1971:172 av herr Bohman m. fl. yrkades, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde att Kungl. Maj:t framlade förslag tUl ersättning för kroppsskada å poUsman, inkluderande ersättning för sveda och värk samt framtida men, i sådan tid att bestämmelsema kunde träda i kraft senast den 1 januari 1972 (yrkande B a).

I motionen 1971:329 av herr Hedlund m. fl. hemstäUdes att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj :t begärde dels att en parlamentarisk kommitté tUlsattes för att göra en översyn av hela det skadeståndsrättsllga problemkomplexet i syfte att åstadkomma ett fuUgott skydd för alla (yrkande 1), dels att kommittén fick i uppdrag att skyndsamt framlägga nytt förslag i fråga om ersättning av aUmänna medel vid skada på grund av brott (yrkande 2).

I motionen 1971:330 av herr Helén m. fl. hemställdes, såvitt nu vari fråga, att riksdagen dels beslutade att ersättning för personskada på grund av brott skuUe utgå med belopp som fastställdes av domstol och som motsvarade hela skadan (yrkande 5), dels hos Kungl. Maj:t begärde utredning angående ersättning jämväl vid annan skada på grund av brott än personskada (yrkande 6).

1 motionen 1971:331 av herr HerneUus m. fl. yrkades att riksdagen I skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställde om utredning av frågan om vidgad ersättning tlU offer för brott, omfattande såväl person- som egendomsskada.

Utskottet hemställde att riksdagen

1. med bifaU till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionen 1971:330 såvitt gäUde yrkande 5 godkände de grunder som förordats i statsrådsprotokoUet för ersättning för personskador på grund av brott,

2. tiU Ersättning för personskador på grand av brott för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 1 000 OOÖ kronor,

3. skuUe avslå motionen 1971:172 såvitt nu var i fråga,

4. skuUe avslå motionen 1971:329, motionen 1971:330 såvitt gäUde
yrkande 6 och motionen 1971:331.

Reservation hade avgivits

1. beträffande utredning och vidgad ersättning m. m. av fru Kristensson (m) samt hertar Dockered (c), Johansson i Växjö (c). Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m), Polstam (c) och Petersson i Röstånga (fp), vUka ansett att utskottet under punkterna 3 och 4 bort hemstäUa,

att riksdagen

3. i anledning av motionen 1971:172 såvitt nu var i fråga gav Kungl.

Maj :t tUl känna vad reservanterna anfört rörande ersättning tUl poUsmän för kroppsskada,

4. i anledning av motionen 1971:329, motionen 1971:330 såvitt gällde yrkande 6 och motionen 1971:331 hos Kungl. Maj:t hemstäUde om utredning av frågan om vidgad ersättning tUl brottsoffer I enlighet med vad reservanterna anfört.

Fra KRISTENSSON (m):

Herr talman! I förevarande betänkande från justitieutskottet behandlas justitiedepartementets huvudtitel jämte motioner i anslutning tUl den och även ett stort antal fristående motioner. De frågor som utskottet haft att handlägga är av stor betydelse för medborgarna i det här landet. Det gäUer poUsväsendet och poUsens resurser, det gäUer kriminalvården, dess resurser och målsättning, och det gäller bl. a. den fråga som ryms under den punkt som nu är föremål för behandUng, nämUgen frågan om ersättning för skada på grand av brott. De här frågorna har tyvärr under senare år bUvit alltmer brännande för människorna, och det är nödvändigt att vi får en lösning av dessa problem som bUr tiUfredsstäUande.

Jag viU gärna, herr talman, komma med några aUmänna synpunkter på hela betänkandet mnan jag går in på den aktueUa punkten.

När vi i utskottet har haft att ta stäUning till dessa frågor har vi gjort det mot bakgranden av två i och för sig motstående Intressen. Det ena intresset är nödvändigheten, som vi har bedömt det, att vidta kraftåtgärder för att komma tiU rätta med den aUt aUvarUgare brottsutveck-Ungen, att ge ordningsmakten sådana resurser att den skall kunna fyUa sin övervakande och brottsbekämpande funktion på ett acceptabelt sätt. Det andra är självfaUet att också ta hänsyn tUl de ekonomiska reaUteterna.

VI har i utskottet haft tiUfäUe tlU hearing med företrädare för rikspoUsstyrelsen, för krinunalvårdsstyrelsen och även för justitiedepartementet, som samtUga har vitsordat att brottsutveckUngen Inger oro. Och visst gör den det. Visst är läget I landet aUvarUgt, när det inte längre finns möjUghet att ge den enskUde det skydd som han har rätt att kräva. När det gäUer Stockholm tror jag man kan påstå att i citykvarteren förekommer ett rent terrorvälde. PoUsens möjUgheter att här kontroUera läget är minimala. SärskUt oroande är ökningen av narkotikabrottsUg-heten och våldsbrotten.

Vi har bUvit ganska immuna mot statistik, som visar den våldsamma ökningen av brottsligheten i det här landet, men det är väl ändå en uppseendeväckande siffra att brottsUgheten under år 1970 i jämförelse med 1969 ökade med inte mindre än 17,9 procent. Jag viU erinra om att när vi fick 1969 års siffror, så konstaterade vi att ökningen från föregående år då uppgick tiU närmare 15 procent, en siffra som då ansågs chockerande. Men den har alltså vida överträffats av den senaste uppgiften.

Checkbedrägerierna, som nära sammanhänger med narkotikamissbruket, ökade med över 50 procent. För Stockholmsområdet är siffran 70,5 procent — en helt otroUg ökning således.

Bank- och postrånen har ökat markant Uksom också användningen av skjutvapen i samband med dessa.

Nr 71

Tisdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28aprni971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Antalet gripna rattfyllerister har från rikspoUsstyrelsens sida beräknats tUl 17 000 å 19 000 per år, vilket anses utgöra bara 8—10 procent av det verkUga antalet rattfyllerister. Inte mindre än 13 000 å 15 000 fordonsförare som grips här i landet saknar körkort. Polisen säger, att det inte hör tUl ovanligheterna att man upp tUl 9—10 gånger per månad griper en och samma människa som saknar körkort. Då undrar man om påföljderna är tUlräckUgt effektiva för att verkligen stävja detta. Jag föreställer mig att den stora trafikfaran egentUgen finns i antalet rattfyllerister och I antalet fordonsförare, som saknar körkort, och kanske mte är så mycket att söka i för höga genereUa fartgränser.

Rymningarna har bUvit ett allt större problem, och rymmarna är i regel försedda med vapen. SjälvfaUet innebär då en rymning stora risker för aUmänheten.

När det gäller polismisshandeln har den ökat på fem år med inte mindre än 53,5 procent; i Stockholm var den siffran 75 procent.

BrottsutveckUngen får också ses mot bakgrunden av att vi i vårt land har inte mindre än 80 tiU 100 exUorganlsationer, meUan vilka det stundom råder betydande motsättningar, som tar sig våldsamma uttryck.

Vi har helt nyUgen i pressen sett att kriminalpoUschefen i Stockholm uttryckt djup oro över situationen i vår huvudstad, där den brottsbekämpande verksamheten tycks hålla på att bryta samman.

Människor upplever dagUgen det som statistiken med kaUa fakta visar, nämUgen en skrämmande ökning av brottsUgheten över hela landet men framför aUt i de tre största städerna med Stockholm i täten. Där var fjolårets ökning av brottsUgheten 21,1 procent. Det är skrämmande siffror, och det är ingen engångsföreteelse. Tendensen fortsätter; de senaste siffrorna från första kvartalet i år visar en ökning i förhållande till samma period förta året med 25 procent.

Man kanske också skall uppmärksamma att de siffror som jag har nämnt endast gäller brott, som har kommit till poUsens kännedom, och att det s. k. mörkertalet, som avser brott som Inte är kända, torde vara stort. Man beräknar att när det gäller misshandelsfallen så är de egentligen dubbelt så många som de som kommer tUl poUsens kännedom.

Narkotikaproblemet Ugger i botten på allt detta. Även om det självfaUet Inte är hela förklaringen tUl den ökande brottsligheten, så är det en stor del av förklaringen. Vi kan då konstatera att brottsUgheten gick ner under böqan av 1969, när de extraordinära polisinsatserna gjordes för att bekämpa narkotikabrottsUgheten. Som en följd härav har tUlgången på narkotika bUvit sämre, och priserna har stigit. Jag har noterat vad som redovisas I propositionen om förlängning av lagen om telefonavlyssning för att komma tiU rätta med narkotikabrottsligheten, nämUgen att beträffande centralstimulantia kostade 0,3 gram 10 kronor år 1969, och nu får man betala 75 kronor för samma kvantitet. Det är alltså mera lönande nu att smuggla och handla med narkotika, och man är beredd att ta större risker. Det är också en förklaring tiU att brottsUgheten fortsätter att stiga. I propositionen anges också att 1 kg fenmetralln i Itahen kostar 100 kronor; här I Sverige betingar samma kvantitet ett pris av 200 000 kronor.

Vi har i utskottets presidium haft tUlfäUe till kontakt med chefen för

den koUektiva trafiken i Stockholm, Helge Berglund, och han och hans kolleger har berättat om de övergrepp som sker mot passagerare och mot tunnelbanepersonal och konstaterat att de har bUvlt talrikare och aUvarUgare.

Det tar för lång tid innan polisen hinner komma sedan spärrvakterna slagit larm. De blir utsatta för repressalier, hotade tUl livet, fråntagna dagskassorna. Ölberusade ungdomar och knarkare i hela gäng stormar in genom utgångsgrindarna och förbi spärrvakterna utan att betala. Trafikanter och spärrvakter är rädda. Det är nästan omöjligt att på vissa stationer i dag kunna rekrytera spärrvakter. Slagsmål med blodvite hör tUl dagordningen, och skadegörelse för tusentals kronor är inte ovanlig. Man konstaterar från det hållet sammanfattningsvis att en förstärkning av polisens resurser är oundgängligen nödvändig.

Herr talman! Jag har aUtså gått något utöver det avsnitt som vi nu behandlar, och jag skaU innan jag övergår tiU den aktuella punkten också säga några ord om det som har redovisats från kriminalvårdsstyrelsen.

Man säger där att situationen är aUvarUg när det gäUer frivården, och ett aUdeles specieUt problem är också här narkotikafrågan. Det aUra aUvarligaste narkomanvårdsproblemet finns bland frivårdskUentelet i Stockholm. Man säger att detta kUentel döms till skyddstiUsyn, kastas ut i träsket igen, tas In på sjukhus, skickas ut Igen för att efter ett par dagar befinna sig i samma bekymmersamma situation. Man förstår att den OtUlräckUga frivårdspersonalen upplever sin situation som bekymmersam, då frivårdskUentelet på grund av tidigare utskrivning från våra anstalter och en minskad benägenhet från domstolarna att skicka brottsUngar tUl anstalt bUr allt gravare och aUt svårare att ta hand om. Man förstår också en ansvarig verkschefs bekymmer när han ser att pengar som i dag satsas på anstaltsvård och frivård till viss del bUr en meningslös Investering på grund av narkotikaproblemen.

Därför, herr talman, viU jag redan nu uttrycka mm stora tlUfredsstäl-lelse över att det varit möjligt att I justitieutskottet uppnå enighet om att bevilja medel till en behandlingscentral för frivårdens narkomaner — ett yrkande som kriminalvårdschefen särskilt betonade under sin hearing i utskottet. Personligen är jag glad över att det samtidigt innebär ett tiUgodoseende av det yrkande som vi hade från moderata samUngspartiet. VI hoppas att detta är ett första steg för att komma till rätta med de bekymmersamma narkotikaproblemen.

Herr talman! Som jag ser det är det ett elementärt krav I ett samhälle att medborgarna skaU kunna känna trygghet. Det gäUer då Inte endast ekonomisk trygghet utan framför aUt trygghet till Uv och lem. Det måste finnas garantier för att rättsordningen upprätthåUes och för aUmän rättstrygghet. Den alarmerande utveckUngen, om vUken de kaUa siffror som jag har nämnt talar sitt tydliga språk, måste brytas. Och det måste logiskt sett leda fram tiU att aUdeles speciella åtgärder är nödvändiga från statsmakternas sida för att bryta utvecklingen. VI måste äntUgen komma överens om att det är nödvändigt att vi prioriterar detta område.

På denna punkt har vi tyvärr i utskottet stannat i oUka meningar. VI har från de borgerUga partiernas sida — och det är en glädje för mig att kunna konstatera det — kommit överens om att vi måste prioritera

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

insatserna på den poUslära sidan vida utöver det förslag som finns i justitiedepartementets huvudtitel. Jag skaU återkomma tiU det sedan.

Den brottsutveckling som jag här har redogjort för ger aUdeles särskUd tyngd åt den reservatlon som fmns fogad tUl utskottets betänkande nr 5 under punkten 6. Ju mer brottsUgheten ökar, ju mer ökar nämligen riskerna för tredje man att drabbas av konsekvenserna av brottsUgheten när det gäUer skada tiU både person och egendom. Vi har under många år från de borgerUga partierna — mte minst från det parti som jag hör tiU — yrkat på att vi skaU få förslag om ersättning för skador på grund av brott. Det finns anledning erinra om att första gången en motion väcktes I riksdagen I detta ärende var redan 1947. Men det är först nu som vi har fått ett förslag i ämnet. Det förslag som föreUgger från departementet tUlgodoser emeUertid enligt min mening inte elementära krav på en lösning av den här frågan. Man säger att det endast tar sikte på att tUlgodose de socialt mest ömmande behoven och att ersättningsbelopp under 300 kronor inte skaU utgå Uksom inte heUer ersättningsbelopp över 50 000 kronor.

Jag beklagar den mycket knapphändiga redovisning som ärendet har fått I huvudtiteln. Hela detta principieUt viktiga förslag återges på endast två sidor, och där finns heUer ingen redogörelse för de oUka remissinstansernas synpunkter, som det hade varit värdefuUt att få. Remissorganen har nämUgen varit mycket kritiska. Landsorganisationen har exempelvis ifrågasatt om förslaget verkUgen fyller något egentUgt syfte, och de övriga elva remissorganen anser samtUga att förslaget är för restriktivt i oUka avseenden.

Det är rätt egendomUgt att konstatera att under aUa de år, som förslag har väckts av den borgerUga oppositionen om att få en lösning på den här frågan, har förslagen ständigt avvisats under hänvisning tlU pågående arbete på skadeståndsrättens område. När nu det här förslaget läggs fram i den kortfattade promemorian från justitiedepartementet har man emeUertid helt frångått de skadeståndsrättsUga principema — utom i ett avseende, nämligen när det gäUer för staten att tUlförsäkra sig regressrätt gentemot den brottslige. Då har man håUit fast vid skadeståndsrättsUga principer. I övrigt har man frångått dem.

EnUgt skadeståndsrättsliga principer skall skadeståndet syfta till att försätta den skadeUdande i samma situation som han var i innan skadan Inträffade. Nu utgår man i stället från en social bedömning, enligt vUken, som sagt, endast de socialt mest ömmande fallen skaU kunna få ersättning. Men, hert talman, om man konstaterar att den socialförsäkring som vi har här i landet och det grundskydd som den ger ändå Innebär något för medborgarna och samtidigt finner att förslaget förutsätter att skadan skall medföra påtagUga ekonomiska svårigheter för den drabbade, då är det uppenbart vUken obetydlig räckvidd som promemorians förslag i reaUteten har, I synnerhet mot bakgrunden av att ersättning för sveda och värk och framtida men, som ju mte aUs täcks av socialförsäkrlngslagstlftnlngen, inte skaU kimna medföra ersättningsrätt.

En viktig sak som inte finns redovisad i propositionen är en tankegång som återfinns i promemorian: man tar avstånd från resonemanget att staten skuUe ta på sig ett visst ansvar genom den bristande övervakningen

av ordningen i samhället eller genom otiUräckligt förebyggande av brott. Jag tycker att man gör det mycket lätt för sig, om man mte accepterar att ett samhälle som Inte lyckas klara av att trygga rättsordningen ändå måste anses ha ett visst ansvar för att medborgarna hålls någorlunda skadeslösa.

I övrigt kanske jag i det här sammanhanget får göra en annan principiell reflexlon. Vi har upplevt att när det gäller brott som riktar sig mot staten så vUl man verkUgen sätta kraft bakom orden för att få de brottsUga näpsta. Ett exempel är ju skattebrottslagen, där man särskUt påpekar statens fiskaUska Intressen. Men i fråga om brott som riktar sig mot enskilda är nonchalansen ganska stor från regeringspartiets sida när det gäUer att se tUl att de enskilda håUs skadeslösa. Den lagrådsremiss om skadeståndsrätten som vi nu har fått på riksdagens bord anger ju endast att våUande skaU föreUgga för att man skaU kunna utfå någon ersättning. Här har vi återigen den restriktiva InstäUningen när det gäller brott som riktar sig mot enskilda.

Jag vUl aUtså påstå att det förslag som här föreUgger endast är en skenlösning, och jag tycker det är värt att notera vad utskottets majoritet har sagt, nämUgen att detta får bedömas som en försöksverksamhet. Det ordet finns icke i propositionen, men jag anser att vi bör observera att utskottets majoritet ändå för sin del tycks mena att detta Inte är ett förslag som är så pass bra att det kan bU bestående utan att det måste bU fråga om en försöksverksamhet.

Om nu samhälle)» visste att kostnaderna för den omfattande skadegörelse, som följer i brottsUghetens spår, i stor utsträckning skulle stanna hos statsverket, skuUe man kanske få en mera beslutsam InstäUning tiU hela brottsutvecklingen. Men då det inte kostar samhäUet någonting att tala om när det gäller ersättning för skadegörelser, är det klart att man Inte har det trycket på sig.

VI har också I reservationen påpekat att inte endast personskador bör föranleda ersättning utan även egendomsskador och skador av ideeU natur. Sammanfattningsvis har vi yrkat att en utredning med parlamentarisk förankring tillsätts, så att vi kan få ett förslag som bättre tUlgodoser de enskilda människomas önskemål. Men vi har accepterat Kungl. Maj:ts förslag I botten i avvaktan på en sådan utredning.

TUl slut gäUer det frågan om ersättning tlU poUsmän för kroppsskada. Det är en gammal historia det också, tyvärr. Redan 1958 begärde en enhäUlg riksdag utredning och förslag i detta ärende, och fortfarande efterlyser vi åtgärder.

Nu säger departementschefen att det föreUggande förslaget om ersättning för socialt ömmande faU också skaU avse polismän. Antingen menar man då att poUsema har en så dåUg ekonomisk situation att de kommer att bU socialt ömmande faU och aUtså komma i åtnjutande av sådan ersättning eller också menar man, ifaU deras ekonomiska situation bedöms som hyfsad, att de Inte kommer att få någon skadeersättning. Jag tycker aUtså att detta Inte är något svar på riksdagens enhälUga önskan om att polismännen skulle få ordentUg ersättning för de skador som de ådrar sig i sin yrkesutövning, och jag anser att det är nonchalant mot poUskåren och mot riksdagen att man mte har tlUmötesgått vår begäran

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

på ett adekvat sätt. Problemet blir ju desto större mot bakgrunden av den starkt ökade brottsUgheten, som riktar sig också mot poUsen.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifaU tiU reservationen 1 vid punkten 6 i justitieutskottets betänkande nr 5.

Hert DOCKERED (c):

Herr talman! Det hade varit angenämt om vi från justitieutskottet hade kunnat föregå med gott exempel och kunnat säga att det är tre partier som enigt står bakom den här reservationen. Nu kan vi knappast det på grund av den faststäUda debattordningen, och jag måste ta riksdagens tid en smula i anspråk för att understryka aUvaret i den dystra bUd som utskottets värderade ordförande här tecknade. Vi befinner oss ju i ett aUvarUgt läge beträffande dessa problem, och vi har under utskottsbehandUngen erfarit att problemen inte minskat utan tvärtom ökat. VI tjänar väl Ingentmg på att försöka nonchalera eUer bagatelUsera den utveckling som vi får bevittna.

Jag tycker mte att jag behöver upprepa vad fra Kristensson här så skickUgt har redovisat, utan jag skall försöka att kort och koncentrerat ta upp den reservatlon som nu föreligger.

PoUsens uppgift är ju ömtålig och svår, och vi har från riksdagens sida ansett att poUsen måste känna samhäUets stöd och människornas förtroende för att klara sin uppgift. Jag tror att vi i viss mån Inte har lyckats därvidlag. Jag vet inte om det är samhäUets fel, men i varje faU anser vi det vara rätt anmärkningsvärt att riksdagen har skrivit tUl regeringen och begärt att man skuUe få ett förslag om ersättning för kroppsskada å poUsman men att detta mte har resulterat i någonting.

Den farUga stäUning som poUsen har gör ju att många människor — mte bara poUser — tycker att det är synnerUgen otUlfredsställande att man inte har kunnat säkerställa den trygghet I arbetet som en försäkran om ersättning för kroppsskada, som kan uppstå när poUsen utför sin svåra uppgift, skuUe ge. VI har skrivit om detta i reservationen 1 och även tagit upp det problem som vi anser fmns när det gäller det förslag Kungl. Maj:t har framlagt beträffande ersättning för skada genom brott. Det kan Inte vara tUlfredsstäUande i ett rättssamhäUe att man begär att medborgarna skaU försäkra sig för att få ersättning om de bUr överfallna. Det är ju detta man pekar på I den kungl. propositionen.

Nu har man föreslagit 1 mUjon kronor och omgärdat de här pengarna med sådana restriktioner att LO I sitt remissyttrande Ifrågasätter om det är någon som kan komma att få ut ersättning. Och jag tror det är så -detta torde bU resultatet av den försöksverksamhet som utskottets majoritet utgått ifrån att förslaget skulle Innebära. Det blir nog pengar över. Det är endast de utförsäkrade pensionärer som bUr överfallna som kan få någonting eUer också människor i så låg social ställning att de inte omfattas av de restriktioner som pengarna omgärdats med. — Jag vill understryka att vi inte har kunnat godta detta utan begär en ny utredning på området.

För att sedan göra Utet vidare utbUckar — jag skaU emellertid försöka koncentrera mig — är det ju på det sättet att vi i justitieutskottet också har fått ta det ekonomiska ansvaret för vad vi föreslår. Vi har inom den

minoritet som avgivit de oUka reservationerna utgått från att rättsvårds-och rättstrygghetsproblemen är så aUvarUga att vi, herr talman, måste göra ekonomiska uppoffringar när det gäller insatser på området. Det har vi inte fått stöd för över hela fältet, men jag tror att man så småningom kommer att inse att det mte går att underlåta att med ekonomiskt ansvar följa upp dessa frågor, så att vi får en bättre tingens ordning. Jag tror inte att vi vinner så mycket på att jag ytterUgare upprepar vad utskottets ordförande här så skickUgt har klargjort, och därför ber jag, herr talman, att helt kort få yrka blfaU tiU reservationen 1.

Nr 71

Onsdagen den 28aprn 1971

Ersättning för personskador pä gmnd av brott

Hen PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Vi befinner oss för närvarande I ett läge där samhäUet inte tiUfredsstäUande kan svara för sina medborgares säkerhet tUl liv och lem. Det har väl samhället aldrig helt kunnat göra, men svårigheterna har aldrig tidigare varit så stora som nu, och aldrig förr har heUer detta så klart uttalats från dem som har att svara för rättssäkerheten.

Denna situation är emeUertid inte unik för vårt land, utan det är ett konstaterande som man nu gör i land efter land. Det är en Internationell företeelse i detta våldets tidevarv. Men — och här är väl den springande punkten — i ett läge då allt fler medborgare utsätts för våld, när förmågan att skilja meUan "mitt och ditt" avtrabbas och när samhäUet öppet erkänner att det inte kan erbjuda sina medborgare en tUlfredsstäUande trygghet, måste inte samhället då också ta på sig uppgiften att i fuU utsträckning ge medborgarna ekonomiskt skydd för förlorad arbetsförtjänst och ersättning för sveda och värk samt för framtida men?

Utskottets ordförande fra Kristensson har här motiverat den reservation som finns fogad vid denna punkt I utskottets betänkande, och jag ber att helt få Instämma I hennes motivering. Därutöver vUl jag bara slå fast att det förslag som nu framlagts om ersättning för personskada på grund av brott Ugger långt ifrån det mål som folkpartiet under en rad år har skisserat upp. Vi anser för det första att ambitionsgraden är för låg, och då endast de mest ömmande faUen kommer i fråga kan ersättningen komma att uppfattas som någon form av statUg välgörenhet. Sakskäl talar för att alla personskador I anledning av brott behandlas Uka.

För det andra kan slumpartade faktorer spela In i beslut som grundas på behovsprövade åtgärder. Dessutom kan beslut som fattas på departementsnivå i sådana ärenden inte överklagas. Detta innebär att personer som inte lyckas få ersättning kanske uppfattar hela systemet som en brist i rättssäkerheten. Beslut om ersättning bör enUgt vår uppfattning faststäUas av domstol.

För det tredje bör det utredas om inte också ersättning för annan skada än personskada skaU kunna utgå.

Reservanterna har yrkat på fömyad utredning, som bör bedrivas i parlamentariska former och även röra egendomsskador och ideella skador. Det är ett yrkande som folkpartiet helt ställer sig bakom.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tiU reservationen 1.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Utskottets ärade ordförande började med en aUmän

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

översikt över den problemställning som ligger bakom justitieutskottets förevarande betänkande. Jag skaU mte närmare gå m på de resonemangen; vi får väl återkomma tUl dem under de oUka punkter det är fråga om. Men jag skuUe i detta sammanhang vUja göra en Uten kommentar.

Fm Kristensson sade att vad vi här har haft att väga mot varandra är dels behovet av kraftåtgärder mot den brottsutveckling som utskottet enhälUgt ansett vara oroväckande, dels de ekonomiska reaUteter vi måste ta hänsyn tiU. Jag skuUe vilja lägga tUl ett tredje Intresse, även om det gäUer en fråga som vi inte i detta sammanhang har kunnat penetrera närmare, nämUgen att undersöka vad det beror på att det i aUa högt industriaUserade stater finns en så framträdande tendens tUl en ökande brottsUghet, en brottsUghet som Inte tUltar bara i kvantitet utan också tenderar att bU aUt grövre. Här är faktiskt utrymme för en framtida forskning. Vi bör ta oss en funderare på vad det är som är galet i det nuvarande samhället, eftersom det tycks vara en så förträffUg jordmån för en ökande krimlnaUtet.

Jag skaU gå över tiU den punkt vi nu har att behandla, nämUgen frågan om ersättning på grund av skada orsakad genom brott. Departementschefen har föreslagit en skadeståndsersättning som skall baseras på en bedömning i det enskUda fall, varvid man skaU ta hänsyn tUl ömmande omständigheter som gör det motiverat att utge ersättning. Trots att vi har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem här i landet, som från auktoritativt håU i det parti som fru Kristensson tillhör har betecknats såsom varande aUtför kostsamt, och trots att landets medborgare i stigande utsträckning har ett försäkringsskydd som väl kan betraktas såsom tUlfredsstäUande när det gäller att skydda sig även mot skador av denna art, kan det uppenbarUgen i många faU inträffa att det blir nödvändigt att från samhäUets sida Ingripa med stödjande verksamhet.

Förslaget baserar sig på en departementspromemoria, som första lagutskottet ganska utförUgt redogjorde för i sitt betänkande då vi förra året behandlade motioner av Uknande art. Jag skall mte närmare gå in på det. Men när vi i utskottet uttalat att den försiktighet som departementschefen har anbefaUt då det gäUer tiUämpfungen av det nya systemet bör tolkas så att man i viss mån skaU se detta som en försöksverksamhet, menar vi att om erfarenhetema av det bUr goda, så bör systemet kanske byggas ut. Man har ju i England erfarenhet av Uknande system, och det har där visat sig att utgifterna på detta konto efter hand har stigit, därför att det tydUgen finns ett behov.

Herr Dockered sade att vi med de bestämmelser för utbetalning som har skisserats i förslaget riskerar att få pengar över. Det är ju ett rätt egendomUgt resonemang, när man å andra sidan har hävdat att det finns ett så oerhört stort behov av ersättning tUl människor som oförskyUt drabbas av skada i sådana här sammanhang. Jag tycker inte att det är någon logUc i det.

Fm Kristensson sade att det föreUgger en uppenbar brist på konsekvens meUan det aUmännas sätt att bedöma brott som begås mot samhället, t. ex. skattebrott, och den nonchalans som visas när det gäUer brott mot enskUd person. Jag tycker inte att man i vårt väl utvecklade rättssystem kan tala om nonchalans när det gäller brott mot enskild

person — samhället har ett väl utbyggt nät av möjUgheter att lagfora och komma tUl rätta med människor som begår brott gentemot enskilda medborgare här I landet. Vad vi i dag diskuterar är möjligheten att hålla medborgama skadeslösa för skador som de råkar ut för på grund av brott; man kan visserligen på rättslig väg utdöma skadestånd men det går ofta mte att få ut skadeståndet från vederbörande, och det är då som denna enda utväg skaU kunna tlUgripas.

Det har vidare ansetts att frågan om ersättning tUl poUsmän skuUe brytas ut ur detta sammanhang för särskUd behandling. Att poUsmännen löper särskUt stor risk kan man håUa med om, även om poUserna inte utgör den enda yrkeskår som utsätts för aUvarUga risker 1 sin yrkesutövning. Men detta är väl ändå en fråga som bör noggrant övervägas. Det gäUer här mycket Invecklade problem som Inte kan lösas I en handvändning. Därom vittnar den långa historia som denna fråga har bakom sig.

Utskottet har vid flerfaldiga tiUfällen haft anledning att yttra sig över motioner i detta syfte. Jag viU i sammanhanget påpeka att man i reservationen 1 gjort sig skyldig till ett Utet minnesfel när det gäUer riksdagens tidigare behandling av frågan. Reservanterna säger att riksdagen gjort en beställning på förslag om bestämmelser i sådan tid att reglema skuUe kunna träda i kraft den 1 juU 1968. Så är nu mte faUet. Det förelåg år 1967 en reservatlon som riksdagen följde. Den reservationen innehöU visserUgen ett ganska klart uttalande om att riksdagen önskade att frågan skuUe fmna sm lösning. Men det var ingen direkt bestäUning, och reservationen innehöU heUer ingen tidsangivelse. Frågan återkom året därpå, aUtså 1968, och då gjorde utskottet enhälUgt ånyo ett starkt uttalande, vari det sades att detta är en angelägen fråga som bör lösas. Men samtidigt påpekades att det förekommit delade meningar huruvida frågan borde lösas lagstiftningsvägen eller avtalsvägen. Bl. a. avtalsverket har framhåUit att detta borde betraktas som en avtalsfråga, och utskottet uttalade för sin del att det borde överlämnas tUl Kungl. Maj:t att avgöra på vad sätt frågan skuUe lösas — avtalsvägen eUer förhandUiigsvägen. Detta uttalande antogs av riksdagen.

Utskottsmajoriteten har funnit att det är att hälsa med tiUfredsstäUel-se att vi nu fått detta förslag och att man bör följa vad reformen i framtiden kan leda till. BUr erfarenheterna goda bör vi gå vidare. Det gör att utskottsmajoriteten inte heUer kunnat ansluta sig tUl tanken att man nu omedelbart när denna reform skaU träda i tiUämpnlng och innan man vet hur den kommer att verka skuUe begära en ny utredning. Ännu mindre anser utskottet det lämpUgt att följa det förslag som framlagts i motionen 329, där det begärs en utredning av hela det skadeståndsrättsUga ansvaret i syfte att skapa ett fullgott skydd för aUa. Jag viU erinra om att vi I dagarna fått lagrådsremissen rörande skadeståndslag, vilket lagförslag baserar sig på ett långvarigt och omfattande utredningsarbete. VI har ännu Inte hunnit studera detta omfattande lagförslag närmare, men jag förmodar att vi däri kan finna åtskiUlgt som kommer att hjälpa oss att lösa många av de problem som vi brottas med i dagens situation.

Herr talman! Jag ber med vad jag nu anfört och med hänvisning tiU vad som anförs i utskottsbetänkandet att få yrka bifaU tUl vad utskottet föreslagit under punkten 6 i justitieutskottets betänkande nr 5.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Bergegren säger att vi skall avvakta erfarenheterna av det här förslaget för att se om vi så småningom kan finna anledning att överpröva förslaget och framlägga ett nytt förslag. För min del fruktar jag att dagens förslag, som aUtså inte siktar tiU att ersätta de verkUga skador som kan uppkomma — sveda och värk samt framtida men — inte kommer att få någon praktisk betydelse. Jag tror att människor kommer att uppleva detta som en reform på papperet och Inte som en reform vUken de har någon praktisk nytta av och att vad remissinstanserna — LO och andra — sagt skaU besannas, nämUgen att reformen inte kommer att tjäna något egentUgt syfte.

När det gäUer den oUka bedömningen av brott mot staten och brott mot enskUda har det varit en aUmän tendens att vi i det senare fallet skuUe sträva efter en avkriminaUsering och försöka minska straffen för brott.

I fråga om brott som riktar sig mot staten har vi upplevt en motsatt tendens. Jag vill inte gå in ytterUgare på detta. Det fmns många exempel att nämna, men en repUktld medger Inte det. Jag skaU ändå sluta med att säga någonting specieUt om ersättning åt poUser, som jag tycker egentUgen är den mest upprörande frågan av aUa.

Det är riktigt, som vice ordföranden här säger, att det föreligger ett feltryck i reservationen. Det var inte 1967 års riksdag, som I skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställde om förslag, utan det var faktiskt redan 1958 års riksdag som gjorde det. På det viset erkänner jag gärna att det är ett fel. Men den enhäUlga hemställan från riksdagen resulterade i en utredning, som godtogs av remissmstanserna. Det finns aUtså en utredning att presentera i form av ett förslag tUl riksdagen. Det behövs inte någon ny omfattande utredning, utan den är redan klar.

Vad som behövs är ett initiativ från departementets sida och en uppskattning av poUserna för deras jobb. Det är inte rätt som fröken Bergegren säger, att avtalsverket har påstått att det här gäller en förhandUngsfråga. Avtalsverket har skickat frågan till civildepartementet och sagt att den skaU lösas i civilrättsUg ordning. Departementet har skickat den tUl avtalsverket och sagt att det här närmast är en förhandUngsfråga. Så har frågan boUats från den ena instansen till den andra. Under tiden tar poUserna aUt större risker i sin yrkesutövning.

VI skaU observera att det som skUjer poliserna och vanliga människor är att poUsema i sitt jobb är skyldiga att ta risker, annars sköter de inte sitt arbete på ett tUlfredstäUande sätt. Det är mot denna bakgrund jag tycker det är upprörande att man inte äntUgen kan få ett förslag när det gäUer att på ett sätt som kan upplevas såsom tUlfredstäUande ersätta poUserna för de risker de tar i sin yrkesutövning.

Herr DOCKERED (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU fatta mig kort.

Fröken Bergegren tyckte att det var konstigt att jag kunde tro att det skuUe bU pengar över när vi ansåg att det fanns så stora och angelägna behov. Nu är jag ju i det faUet enig med LO. Även LO säger sig tro att det föreslagna systemet inte kommer att få det avsedda syftet. Det skulle

vara mycket intressant för mig och även för kammaren att få höra vice ordföranden lämna ett exempel på en skada, som hon själv tror skulle bil bedömd såsom ersättningsberättlgad enligt detta system.

Herr justltleministem GEIJER:

Herr talman! Jag skall här bara beröra den punkt som vi diskuterar, nämUgen ersättning för brottsskador, och ber att beträffande andra frågor, som särskUt fru Kristensson tog upp, få återkomma senare.

Jag vUl gärna börja med att säga att jag tycker att detta är ett viktigt både ömmande och socialt problem och att jag känner stark sympati och medlidande med de människor som oförskyllt bUr offer för brottsligheten i samhället och drabbas av lidanden och ekonomiska förluster genom brottsUga handlingar. Men detta får inte skymma blicken för att den fråga om ekonomisk ersättning tUl brottsoffer som vi nu diskuterar utgör endast en del av ett större problem. Ytterst gäller det frågan om vilka åtgärder samhället bör vidta för att lösa skadeersättningsproblemen över huvud taget. Framför allt när det gäUer personskador tror jag inte någon vUl bestrida att dessa problem I ett modernt samhäUe I första hand bör ses ur social synvinkel, dvs. som en fråga hur man på det sätt som bäst tillgodoser sociala behovs- och trygghetssynpunkter skaU bereda ekonomisk gottgörelse åt dem som drabbas av skador tiU Uv och lem.

Med ett sådant synsätt står det även klart att man Inte kan göra en åtskUlnad baserad på vad som i de enskilda faUen har varit orsaken tiU den inträffade skadan. Lidandet och det socialt motiverade ersättningsbehovet för den som t. ex. har förlorat synen är ju I och för sig detsamma vare sig skadan har tUlfogats den drabbade genom ett brott eller genom ett rent olycksfaU.

Mot denna bakgrund har regeringen hittUls ansett det vara viktigast att skadeersättningsproblem tas upp tiU en samlad bedömning Inom ramen för det arbete på en aUmän skadeståndslag som har bedrivits under de senaste åren I justitiedepartementet och vars resultat sedan bara någon vecka föreUgger i form av en lagrådsremiss med förslag tUl skadeståndslag. Det har ansetts att man i det längsta bör undvika att bryta ut enskUda frågor och gå fram med dellösningar på specieUa områden som sedan kanske visar sig svåra att Infoga i ett större sammanhängande system.

Att regeringen trots detta redan i årets statsverksproposition lagt fram det nu aktueUa förslaget sammanhänger givetvis med att frågan om ersättning tUl brottsoffer bedömts vara i särskilt trängande behov av en lösning men också med att arbetet på lagrådsremissen i höstas var långt framskridet och att regeringen redan då kommit fram till den helhetssyn på skadeersättningsfrågorna som gjorde det möjUgt för oss att ta ställning tUl den aktuella frågan utan att föregripa en framtida utveckling.

I lagrådsremissen med förslag tUl skadeståndslag diskuteras ingående de oUka medel som står tUl samhällets och medborgarnas förfogande när det gäUer att bereda ekonomisk ersättning för skador. Jag skaU inte trötta kammarens ledamöter med en detaljerad redogörelse för de resonemang som förs i denna fråga. Låt mig bara i korthet sammanfatta några i detta sammanhang viktiga slutsatser.

Av flera oUka skäl är skadeståndsrätten ett ofullkomUgt instrament

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador pä gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

när det gäUer att åstadkomma ett socialt rättvist och ekonomiskt effektivt ersättningssystem. Jag behöver bara erinra om de svårigheter som ofta föreUgger för den skadeUdande att bevisa att skadevållaren varit vårdslös eller försumUg. Man bör därför också undvika att vidareutveckla skadeståndsrätten — man bör i stäUet satsa på andra typer av ersättningsanordningar. I ett samhäUe som vårt, med ett redan högt utvecklat aUmänt och enskilt försäkringsväsende, kan betydUgt bättre resultat uppvisas genom försäkringsanordningar som verkar direkt till de skadelidandes förmån. ParaUeUt med en fortsatt utbyggnad av socialförsäkringen bör man därför pröva möjUghetema att inrätta kompletterande ersättningsanordningar i form av privata olycksfalls- eller liknande försäkringar, framför aUt i gmppförsäkringens form. Här kan framför allt organisationema på arbetsmarknaden men även andra intressesammanslutningar spela en betydelsefuU roU. Genom aktiva insatser av oUka organisationer och myndigheter kan man sannoUkt komma mycket långt på vägen mot ett avsevärt förbättrat ekonomiskt skydd vid skadefaU för mycket stora grupper av skadeUdande.

Men det kommer aUtjämt att finnas vissa grapper som av oUka skäl Inte kan väntas få sina ersättningsbehov tUlgodosedda genom försäkringar av detta slag och för vilka skadeståndsrätten inte heUer fungerar som ett fuUgott Instrument antingen därför att det över huvud taget inte finns något skadeståndsansvar eUer därför att det ansvar som finns är ekonomiskt värdelöst. Här kan visserUgen i många fall privata, individu-eUa försäkringar fyUa behoven, men en hänvisning tUl ett system som helt bygger på den enskUdes frivUUga medverkan kan inte godtas som samhäUets svar på dessa speciellt Ula stäUda grappers krav på förbättringar av skyddet vid personskada.

TiU dessa grapper hör de som drabbas av skador genom brott. Som det har påpekats i statsverkspropositionen är situationen för dessa skadeUdande praktiskt taget undantagslöst den, att deras rätt tUl skadestånd av den brottsUge är ekonomiskt värdelös, och detta också i de fall där gärningsmannen har en ansvarsförsäkring, eftersom en sådan försäkring inte täcker och mte heller kan täcka uppsåtliga handlingar. I det avseendet står brottsoffren I en ofördelaktig särställning i jämförelse med flertalet av dem som på annat sätt än genom brott tUlfogas en skada som ger rätt tiU skadestånd av annan person. VisserUgen har den s. k. skadeståndsförsäkringen, som i dag ingår i praktiskt taget samtUga hem-och vUlaförsäkringar och som bereder ett ekonomiskt skydd just mot skador genom våldsbrott, en mycket stor utbredning i det här landet. 1 själva verket torde betydUgt över 2 mUjoner svenska hushåU och därmed troUgen bortemot 80 procent av medborgarna i dag skyddas av skadeståndsförsäkringen. Men det kommer att finnas fall då försäkringsskydd saknas, och enbart möjligheten att teckna sådan försäkring kan som jag tidigare har antytt inte utgöra ett skäl för det allmänna att undandra sig ansvaret för att de som drabbas av våldsverkares och andra brottsUngars ogärningar mte lämnas helt utan möjlighet att i den mån sociala hänsyn gör det motiverat få en ekonomisk gottgörelse för sina förluster. Någon annan möjUghet att tillgodose det ändamålet lär Inte stå tUl buds än att det aUmänna direkt träder in med stödåtgärder.

Det är mot den bakgmnd som jag här har tecknat som regeringens aktuella förslag skall ses. Att som reservantema i utskottet har förordat Införa lagregler om en skyldighet för staten att undantagslöst Ikläda sig fullt skadeståndsansvar för de s. k. brottsskadorna skulle rimma Ula med den allmänna målsättning för det fortsatta reformarbetet på skadeersättningsområdet som jag här har skisserat. Denna måste enUgt min mening gmndas på sociala rättvise- och trygghetssynpunkter och inte på förlegade skadeståndsrättsliga tankegångar, som ursprungligen har sin upprinnelse i ett vedergällningstänkande som är främmande för vår tid. Att gå på reservantemas linje skuUe dessutom innebära att man på ett oberättigat sätt prioriterade en viss gmpp av skadeUdande framför andra, vUkas anspråk på förbättrat ekonomiskt skydd kan te sig minst lika behjärtansvärda. En sådan poUtik skuUe föra oss i fel riktning. Vad det här gäller är tvärtom att utjämna de från sociala synpunkter omotiverade och oacceptabla skillnader som i dag råder meUan olika grupper av skadeUdande på grund av ofuUkomUgheter i de hittUlsvarande ersättningssystemen.

Men det kan med ett sådant betraktelsesätt mte heller bU fråga om att över huvud taget tUlskapa juridiskt fasta ersättningsregler, avpassade för en sådan domstolsprövning som reservanterna föreslår. Det måste här bU fråga om en fri och obunden värdering av omständigheterna i de enskilda fallen utifrån sociala behovssynpunkter vUken kan ske endast vid en prövning i administrativ ordning.

Om man ser dessa ersättningsproblem ur social synvinkel är det svårt att förstå de kritiker av förslaget som viU införa ett skadeståndsrättsligt uppbyggt ersättningssystem också när det gäller egendomsskador. Jag har svårt att finna en tänkbar motivering för en ordning som innebär att det aUmänna skaU uppträda som ett slags garant eUer försäkringsgivare för att skydda medborgare mot förluster genom skador på deras egendom, vare sig dessa vållats genom brott eller på annat sätt. Här kan sociala skäl sällan åberopas, och det Ugger betydligt närmare tiU hands att när det gäUer sakskador och förmögenhetsskador hänvisa medborgarna tiU att själva skydda sig genom försäkring. Att det i något enstaka fall kan vara särskilt behjärtansvärt att samhäUet träder m med en hjälpande hand, motiverar inte att man inför ett generellt verkande system av det slag reservanterna har förordat. Jag viU också framhålla att det mig veterUgt mte Ifrågasatts I något annat land där man har ett liknande system att ersättning skulle utgå också för egendomsskador. Här vUl jag gärna Inskjuta att ett system sådant som det vi föreslår i Europa endast fmns i England och därutöver endast i ett par delstater i USA. Ingenstans omfattar de bestämmelser man har egendomsskador.

Också när det gäller kritiken mot förslaget, som går ut på att det föreslagna anslagsbeloppet, 1 mUjon kronor, är alltför lågt och inte medger en tUlräckligt generös tiUämpning av det nya systemet, finns det anledning att göra jämförelser, i första hand med förhållandena i Storbritannien. Det belopp som där anvisades för det första året 1964—1965, under vUket det engelska systemet tUlämpades, svarar mot ungefär 800 000 svenska kronor, om man tar hänsyn tiU folkmängden i båda länderna. I själva verket är det av regeringen nu föreslagna beloppet

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador på gmnd av brott

generösare tilltaget, om man beaktar att socialförsäkringen i Sverige ligger på en betydligt högre nivå än i Storbritannien och att det där veterUgt över huvud taget mte finns någon motsvarighet tUl den här i landet vitt utbredda skadeståndsförsäkringen.

Jag kan mte dela herr Dockereds och fm Kristenssons pressimistiska skUdringar av systemet i dess praktiska tillämpning. Det är klart att ett förslag som detta, som har försökskaraktär under det första året, måste vara omgärdat med vissa restriktioner mnan man kan få någon uppfattning om storleken av de krav som kan komma att ställas. Jag tror inte att någon av oss här i kammaren kan säga om I miljon kronor är för mycket eUer för Utet eUer om det är tiUräckligt. Vi har i varje faU visst stöd i erfarenheterna från England som säger oss att det rimligtvis inte bör vara ett för Utet belopp. Herr Dockered, som föreställer sig att detta belopp skaU stå ograverat kvar om ett år, kan vara lugn för att så inte blir fallet. Jag hoppas att vi skall kunna använda dessa pengar för de ändamål de är avsedda och med en tUlämpning som skall få stor betydelse för de människor som det här är frågan om. Men omfattningen av de faU i vUka ersättning inte kan utbetalas i dag vet vi egentligen ytterst litet om. När vi om ett år kanske åter diskuterar den här frågan är det mycket möjUgt att vi kan säga att det belopp som i dag har föreslagits har visat sig vara tiUräckligt, men det kan också mycket väl tänkas att det har visat sig att det inte har varit tillräckUgt, och då har vi ju en erfarenhet att bygga vidare på i fortsättningen.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag har på en avgörande punkt gjort en helt annan bedömning än herr statsrådet. Jag anser som självklart att staten har ett ansvar när det gäller att åtminstone försöka ersätta människor för de skador som de drabbas av genom att staten mte kan avdela tillräckliga resurser för att trygga ordningen och rättssäkerheten i det här landet. Men på den punkten har vi alltså oUka uppfattning, och det är bara att konstatera det.

Herr statsrådet hänvisar dessa personer tUl att teckna privata försäkringar för att de åtminstone skall kunna klara sin situation på ett hyfsat sätt. Herr statsrådet säger även att sociala rättvisesynpunkter skaU göra sig gäUande här och inte ett primitivt vedergällningstänkande. Det var vad som stod i promemorian. Jag kan konstatera att på en punkt håller också herr statsrådet fast vid detta primitiva vedergällningstänkande, nämligen när det gäller att tUlförsäkra staten regressrätt mot den som har begått ett brott. Ibland är alltså principema bra att ha även för herr statsrådet.

Statsrådet Geijer säger vidare att det måste vara en målsättning att utjämna skillnaden meUan oUka grupper. Det betyder aUtså att konsekvenserna av brottsligheten och brottsutveckUngen bUr en I en lång rad av utjämnande faktorer som vi skaU ha i detta samhälle. Inte heller den uppfattningen delar jag.

Herr statsrådet säger också att i inget annat land har man föreslagit att ersättning skaU ges för egendomsskada. Vi brukar Inte vara så rädda i detta land att vara föregångare, och varför skuUe vi inte kunna vara föregångare i det här fallet?

\ TUl slut vlU jag bara konstatera att såvitt jag kunde uppfatta sade herr statsrådet inte ett enda ord om poUsen särskilt, utan man menar aUtså att även polisen skall bedömas efter de här utgångspunkterna och att de också skaU vara ett led i utiämningspoUtiken.

Jag tycker att justitiedepartementet som arbetsgivare för poliskåren i landet mte är särskUt mycket att gratulera tUl en god arbetstagarlnställ-ning. Man talar om att man skaU förbättra arbetsmiljön för människor i vårt land, men när det gäUer poUsen gör man faktiskt tvärtom. Man nonchalerar polisens berättigade krav på en hyfsad arbetsmiljö.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ersättning för personskador pä gmnd av brott

Hen DOCKERED (c):

Herr talman! Jag vlU understryka vad fru Kristensson sade om poUsen. Men jag får också tolka justitieministerns anförande som om han i dag mte är så restriktiv som framgår av andan i propositionen. JagvUl notera det tlU kammarens protokoU. Detta kan ju ge oss en viss förhoppning att man eventuellt skaU få någon mera nytta av detta anslag än både jag och LO har trott.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Det är ju så, herr Dockered, att i mitt anförande riktade jag mig mot den utomordentligt mörka och pessimistiska bild som herr Dockered och fru Kristensson gav om tillämpningen av föreUggande förslag. Den överensstämmer — tycker jag — mte med den skrivning som vi har i statsverkspropositionen, och den överensstämmer inte med tankegångarna bakom det här förslaget. Jag viU ännu en gång understryka att vi inte kan under första året ha regler som så att säga innebär ett fritt fram. Med hänsyn tUl ovissheten om storleksordningen på ersättningsbelopp det kan bU fråga om måste vi begära av riksdagen, när vi får dessa pengar, att vi skall kunna göra en prövning som måste stå i förhåUande till de pengar vi här har begärt av riksdagen. Men det är ju skrivet på ett sådant sätt att det ger oss möjUgheter att använda hela beloppet under året, om det nu kommer in ansökningar som går upp tiU det.

Jag viU bara framhålla för fru Kristensson, som gör gällande att det över huvud taget knappast skulle kunna bU fråga om ersättning vid lyte eUer annat stadigvarande men, att så är det ju inte skrivet. Förslaget är försett med förbehåll. Det står att i vissa fall skaU ersättning kunna utgå också för ideell skada, dvs. sveda och värk och lyte eller annat stadigvarande men. Där har vi en möjlighet att pröva i de enskUda faUen.

Vad sedan gäller polisen så är den en del av den aUmänhet som kan få ersättning genom detta förslag. Jag vet mte om man verkligen kan, i det här sammanhanget, sära ut poUsen och säga att den i aUdeles speciellt hög grad skuUe ha råkat ut för brottsskador som kan föranleda ersättning utöver det som utgår från de aUmänna försäkringarna. Men det finns sådana fall som vi har haft att pröva under de gångna åren och där det hittills, efter ganska snäva regler, har kunnat utgå ersättning. Nu får vi ju med detta förslag möjUgheter att något mindre restriktivt ta upp även framstäUningar som kommer från poUsen.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Fm KRISTENSSON (m):

Herr talman! Med anledning av vad herr statsrådet senast framhöll viU jag bara säga, att man tidigare har bmtlt ut frågan om ersättning tiU poUs för egendomsskada. Den har aUtså bedömts lämplig att lösa separat. Varför skulle då inte ersättning för kroppsskada, som poUs drabbas av, kunna lösas separat? Det är den fråga som vi här i riksdagen fortfarande ställer oss och som vi bara har fått negativt svar på.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 3 och 4

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fm Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller justitieutskottets hemställan i

betänkandet nr 5 punkten 6 mom. 3 och 4 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av fru Kristensson

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 165

Nej - 154

Avstår — 1

Punkten 7

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 8

Lokala polisorganisationen, m. m.

Kungl. Maj:t hade under punkten B 6 (s. 27—31) föreslagit riksdagen att tiU Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 883 800 000 kronor, varav 203 300 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen.

I motionen 1971:172 av herr Bohman m. fl. yrkades såvitt nu var i fråga att riksdagen dels tUl Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 895 800 000 kronor, varav 204 000 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen (yrkande A 2), dels i skrivelse till Kungl. Maj:t gav tUl känna vad i motionen i övrigt anförts angående polisväsendet (yrkande B c delvis).

I motionema 1971:328 av herr Hedlund m. fl. och 1971:330 av hert Helén m. fl. hemstäUdes såvitt nu var i fråga att riksdagen under punkten B 6 Lokala poUsorganlsationen: Förvaltningskostnader utöver vad Kungl. Maj;t föreslagit anvisade 10 125 000 kronor, avseende 225 poUstjänster (yrkande 1 respektive yrkande 2).

Utskottet hemställde att riksdagen

1. med bifaU tUl Kungl. Maj :ts förslag och med avslag på motionerna
1971:172 såvitt gäUde yrkandet A 2, 1971:328 och 1971:330, båda såvitt
nu var i fråga, tiU Lokala poUsorganlsationen: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 883 800 000 kronor,
varav 203 300 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen,

2. skuUe avslå motionen 1971:172, i vad gällde yrkandet B c såvitt nu
var i fråga.

Nr 71

Onsdagen den 28 aprO 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

Reservation hade avgivits

2. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m) samt herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m) och Polstam (c), vilka ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1971:172, såvirt gällde yrkandet A 2, 1971:328 och 1971:330, båda såvitt nu var i fråga, till Lokala poUsorganlsationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 895 300 000 kronor, varav 206 000 000 kronor att avräknas mot automobUskattemedlen.

Herr TALMANNEN yttrade:

Debatten rörande denna punkt må omfatta även punktema 9 och 13, men yrkanden beträffande sistnämnda punkter framställs först sedan desamma föredragits.

Herr justitieministern GEIJER, som meddelat att han vid behandUngen av denna punkt i ett sammanhang ämnade besvara dels herr Wiklunds i Stockholm (fp) den 13 april framställda interpeUation, nr 102, angående ökningen av den grövre krimlnaUteten, dels herr Turessons (m) i kammarens protokoU för den 16 april Intagna fråga, nr 194, angående den brottsbekämpande verksamheten i Stockholm, erhöll ordet och anförde;

Herr talman! Herr Wiklund i Stockholm har frågat mig om jag viU lämna en närmare redogörelse för den senaste tidens ökning av den grövre krlminaUteten, vilka slutsatser jag drar rörande orsakerna tUl denna ökning och vUka ytterUgare åtgärder jag avser att vidta för att förhindra en fortsatt ökning av den grövre brottsligheten. Herr Turesson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta med anledning av den krissituation som har uppkommit i fråga om den brottsbekämpande verksamheten i Stockholm. Jag hemställer att få besvara interpeUationen och den enkla

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

frågan i ett sammanhang.

Såsom framgår av den statistik som redovisas i interpeUationen har vi i vårt land liksom i andra jämförbara länder under de senaste åren haft en oroande utveckUng av brottsUgheten. Under år 1970 uppgick antalet brottsbalksbrott, som kom till polisens kännedom, enligt den preUminära statistiken tiU omkring 530 000 vUket innebär en ökning med 18,8 procent i förhållande tUl motsvarande siffror för år 1969. Ca 480 000 av dessa brott var förmögenhetsbrott, varav ca 380 000 utgjordes av stölder, rån och andra brott mot 8 kap. brottsbalken och ca 60 000 av bedrägerl-och andra oredllghetsbrott. Vad avser våldsbrotten kan jag nämna att totala antalet fall av misshandel under år 1970 ökade från föregående år ■med ca 1 000 tUl ca 17 400 och att antalet rån under samma tid ökade från ca 1 200 tUl ca 1 450. Antalet faU av grov misshandel minskade däremot från 811 tlU755.

När det gäller år 1971 föreligger för närvarande preUmlnär statistik över antalet brottsbalksbrott endast för januari och februari. Denna visar en ökning på ca 30 procent i jämförelse med motsvarande tid föregående år. Det är emeUertid för tidigt att dra några generella slutsatser av dessa siffror.

Vi har under de senaste åren förstärkt rättsväsendets resurser för brottsbekämpning i betydande utsträckning. Under en femårsperiod har statens utgifter för poUsväsendet fördubblats. En närmare redogörelse för de åtgärder som har vidtagits lämnas i justitieutskottets betänkande som behandlas av riksdagen i dag. Jag hänvisar tiU detta betänkande och vill särskUt framhålla att det — fömtom de personella och materiella förstärkningarna — har drivits ett mycket intensivt rationaUseringsarbete mom poUsväsendet i syfte att förbättra bl. a. organisationen och vissa arbetsrutiner. 1 januari 1 år har jag tiU statens avtalsverk överlämnat en promemoria med förslag till en i vissa delar väsentUgt ändrad organisation för hela poUsväsendet. Förslaget innebär bl. a. att Stockholms poUs-distrikt kommer att få en helt ny organisation. Antalet vaktdistrikt minskar från 13 tiU 6. De nya vaktdlstrikten kommer att få en sådan organisation att de har möjUghet att utan förstärkningar klara de arbetsuppgifter som normalt förekommer inom området. Detta underlättar planeringen av verksamheten vid varje vaktdistrikt och ger möjlighet tUl ett rationeUare utnyttjande av tiUgängUga resurser. Den yttre poUsverksamheten kommer Ukaså att få en kraftigt förstärkt ledning. En ny spaningsorganisation skapas också. Omorganisationen syftar även till att frigöra poUspersonal från sådana arbetsuppgifter som lämpUgen kan utföras av annan personal. 1 fråga om övriga polisdistrikt viU jag särskUt understryka den förstärkning som sker beträffande ledningen av den yttre verksamheten, tUlskapandet av en ny spaningsorganisation och en ny uppbyggnad av kriminalavdelningarna. Organisationsförändringarna möjUggör ett effektivare utnyttjande av tiUgängliga resurser och torde komma att medföra en väsentUgt förbättrad situation inom poUsväsendet. Organisationen kommer att genomföras så snart som möjUgt efter det att de pågående avtalsförhandlingarna har avslutats. För Stockholms del kan emeUertid vissa lokalproblem något fördröja genomförandet av den nya organisationen.

Men ytterligare ansträngningar måste göras för att komma till rätta med de svårigheter som finns i dag. För att kunna bedöma vUka åtgärder som i första hand bör komma i fråga är det naturUgtvis viktigt att söka reda på orsakerna tiU den ökade brottsligheten. Enligt min mening måste man därvid beakta det samband som torde finnas mellan brottsutveckUngen och den aUmänna tekniska, ekonomiska och sociala utveckUngen. Befolkningsomflyttningar, den snabba tillväxten av storstäderna, det hårda arbetstempot och rationaliseringarna i företag och på arbetsplatser är några av de faktorer som utsätter människorna för en allt hårdare press. Många är på grund av brister I sin ekonomiska och sociala situation inte rustade att klara den pressen. För dem som stöts ut ur produktions-Uvet och ur samhäUsgemenskapen kan vägen tiU brottslighet vara kort. Det moderna industrisamhäUets utveckUng understryker nödvändigheten att angripa sociala brister och orättvisor. En sådan poUtlk bör kunna ge förutsättningar för ökad förståelse mellan människorna och därmed också ökad respekt för medmänniskors liv och hälsa, integritet och rättigheter. Därmed skapas den grund varpå mera direkta brottsbekämpande Insatser måste bygga.

Vid sidan av detta brottsförebyggande arbete som poUsen svarar för — och vari en effektiv poUsövervakning utgör ett viktigt led - krävs således åtgärder på ett aUmänt förebyggande plan för att skapa gynnsammare betingelser för barn, ungdom och föräldrar i samhällsmiljön. Den uppsökande verksamhet som socialvården fullgör, de ökade Insatsema för elevvård i skolorna och bättre ekonomiskt stöd tlU barnfamUjerna, är exempel på sådana åtgärder. Jag vill här också nämna de ökade anslagen tUl ungdomsorganisationemas fritidsverksamhet. Organisationemas Insatser är omlstUga i strävan att skapa en god fritids- och kulturmUjö för de unga.

Det förebyggande arbetet bör också Inriktas på sådana gmpper som kan antas vara specieUt utsatta för risk att gUda in i krimlnaUtet och asoclaUtet, t. ex. genom särskilda Insatser för fritidsaktiviteter och genom fältverksamhet av barnavårdsorgan och poUs. Som ett led i strävandena att förebygga brottsUghet bland ungdom har regeringen nyligen tagit initiativ tiU ett intensifierat samarbete meUan barnavårdsnämnd, skola och polis.

Det är också angeläget att vinna ökad kunskap om vUka behandUngs-metoder som kan vara ägnade att förhindra återfall och fortsatt bristande anpassning hos de personer som redan har bUvit föremål för samhäUsin-gripande i någon form. Ett utredningsarbete med inriktning på ökade Insatser för behandlingsforskning har inletts. Det av förra årets riksdag beslutade s. k. SundsvaUs-projektet inom frivården har startat och kommer att följas upp vetenskapUgt under ledning av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning. Ett motsvarande försök inom anstaltsvården övervägs mom kommittén.

UtveckUngen i det moderna samhället bl. a. på det kommersieUa området skapar ökade risker för brottslighet. Detta gäller mte minst de nya formerna för detaljhandeln och den ökade användningen av checkar som betalningsmedel. När det gäller att komma tUl rätta med dessa problem vUl jag hänvisa till att 1968 års brottmålsutredning har lagt fram

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

3* Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

förslag tlU åtgärder mot bl. a. butlkssnatteriema och tUl att rikspoUsstyrelsen har träffat överenskommelse med företrädare för kreditväsendet om begränsning av användningen av checkar som betalningsmedel. När det gäller åtgärder på längre sikt vill jag särskUt peka på det utredningsarbete som sedan någon tid bedrivs av åtalsrättskommittén. Detta arbete syftar bl. a. tUl att åstadkomma förenkUng och rationalisering av poUsens utredningsverksamhet. SamtUga dessa åtgärder mgår som led i strävandena att koncentrera rättsväsendets insatser på den grövre brottsligheten. PoUsens resurser framför aUt för bekämpning av den grövre brottsligheten kommer som hittiUs att förstärkas successivt.

Vad särskUt angår den aktuella situationen i Stockholms poUsdistrikt vUl jag framhålla att poUschefen i Stockholm I en skrivelse till rikspoUsstyrelsen har tagit upp vissa frågor om bl. a. förlängning av en del göromålsförordnanden, anlitande av pensionerade poUsmän för utredningsarbete och ett utvidgat utnyttjande av Icke-poUsiär personal för viss vakthållning. Rikspolisstyrelsen överväger nu dessa frågor och kommer enUgt vad jag har erfarit att göra framstäUning tiU Kungl. Maj;t om vissa åtgärder med anledning av poUschefens skrivelse.

Hert WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för det utförUga och snabba svaret på min InterpeUation.

Jag har vid rätt många tUlfällen här i riksdagen sökt att i inlägg och motioner utveckla min aUmänna syn på rättstrygghetsproblemet - jag har gjort detta i andra kammaren och senast i remissdebattens avsnitt om kriminalpoUtiken i denna kammare. Jag skaU därför försöka begränsa mig tUl att anföra endast några synpunkter, särskilt som jag i min InterpeUation har främst tagit sikte på en viss typ av grov brottslighet, nämligen bank- och postrån.

En central ingrediens i min syn på hur den mer direkta och speciella brottsbekämpningen bäst bör bedrivas är att upptäcktsrisken genom bättre resurser på poUssidan blir väsentUgt större. PoUsen gör kanske sin bästa Insats bara genom att finnas tlU. Detta har jag ofta betonat. PoUsen måste i varje fall få personalresurser för att i större utsträckning än nu och som en huvuduppgift kunna bedriva även preventiv verksamhet. Under aUtför många år har nämUgen poUsen nästan enbart måst ägna sig åt direkt brottsbeivrande uppgifter.

Utom vikten av en ökad upptäcktsrisk (eUer större uppklarlngsprocent — som bekant har denna procent på senare år i stort sett varit oförändrat låg) har jag framhålUt betydelsen av att samhällets åtgärder vid konstaterad misstanke om brott — det må vara straffpåföljd, annan behandUngsreaktlon enUgt någon vårdlag eller åtalsunderlåtelse — att aUtså samhällets reaktion mot brottet sätter m mycket snart efter det att detta har upptäckts, så att det psykologiskt gynnsamma tUlfället för samhäUsreaktionen inte försitts.

Jag har slutUgen framhålUt att det sannoUkt skulle löna sig rent samhällsekonorruskt att satsa betydUgt mer än nu på poUssidan än på vård- och behandUngssidan, hur angeläget det än är att höja kvaliteten och resurserna på vårdsidan. "Preventlon Is better than cure", säger

engelsmännen I sjukvårdspolitiska resonemang. Vi kan också säga att brottsprofylax är bättre än aldrig så skicklig lagföring, straffmätning och verkställighet av påföljder som ger tämligen osäkra och ibland t. o. m. rent negativa resultat.

Jag beklagar att mina försök att Intressera justitieminlstem för en forskning om förhållandet meUan kostnaderna för polisresurser å ena sidan och de samhällsekonomiska förlusterna genom brottsUgheten å andra sidan hittiUs mte har vunnit något gensvar. Möjligen beror det på att man kört in sig så hårt på kriminologisk behandlingsforskning, dvs. på de problem som uppkommer då brott redan har begåtts och beivrats. Det skulle som sagt sannoUkt vara samhällsekonomiskt lönande och kanske mer att vinna på att satsa kraftigare på brottsförebyggande verksamhet genom fuUgoda poUsiära Insatser — som därigenom aUtmer skuUe kunna få formen av en gärna vänlig och positivt bedriven medborgarservice — än på att ägna ökat Intresse åt den i och för sig viktiga behandUngen av lagöverträdare. Man skaU givetvis ägna sig åt att göra brottspreventiva framsteg, så långt sådana är möjUga, både inom poUsverksamheten och på behandlingsområdet.

Att poUsresurserna är otUlräckUga är ju påtagUgt när brottsligheten i nästan aUa former stiger och ökningen är kraftig och därtiU ihållande inte minst i fråga om den grova brottsligheten. Detta mörka perspektiv går helt enkelt inte att förbise.

AUa partier skuUe säkert vUja sUppa ägna uppmärksamhet åt denna dystra sida av samhällsutvecklingen för att i stäUet enbart ägna sig åt att med oUka samhäUsreformer bygga upp det goda samhället. Att komma tUl rätta med brottsUghet och annan asocialitet genom specieUa åtgärder inom polis- och rättsväsendets ram får nämUgen lätt en negativ, improduktiv färgning över sig, beroende på att de psykologiska effekterna av dessa åtgärder — sannoUkt sammanhängande med våra begränsade kunskaper om orsaksfaktorerna — ofta är diskutabla och just — negativa. Kring de kriminalpoUtlska frågorna uppstår därför inte säUan en beklagUg polarisering, där man spelar ut aUmän social reformvilja mot det rimUga kravet att trygga rättssäkerhet och skydda Uv och egendom. På sina håU menar man att de som — åtminstone i nuläget — stäUer ett sådant krav just inte aUs skulle vara intresserade av att förändra sådana samhällsförhåUanden som kan visas klart medverka till ökad brottslighet, och sådana förhållanden finns självfallet. Samhällsreformatorer spelas ut mot samhällsbevarare eUer samhällsförsvarare.

Tyvärr visar, herr talman, erfarenheten att brottsligheten inte enbart är en mUjöfråga utan också hänger samman med personUga svårigheter med samhällsanpassningen, dessa svårigheter må sedan bedömas eller förklaras såsom sjukliga eUer inte, såsom konstitutioneUa eller på ett eUer annat sätt förvärvade. Sådana svårigheter tycks behärska en viss grupp människor i varje samhäUe — åtrrunstone så länge vi inte kommit längre med en mycket tidigt insättande brottsprofylax t. ex. i de tidigaste barnaåren, en aspekt som för närvarande med aUt fog är föremål för den kriminologiska forskningens särskilda intresse.

Justitieministerns utförUga svar hänvisar endast i begränsad mån till aUmänt socialpolitiska reformer såsom medel att bekämpa brottsligheten

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

på kort sikt. Svaret är därför enUgt min mening välgörande reaUstiskt. För att inga missförstånd skaU uppkomma viU jag, då jag nu särskUt tar upp poUsfrågorna och brottsbekämpningen i mera speciell mening, samtidigt kraftigt understryka vikten och värdet på längre sikt av en aktiv ungdomspoUtik, fritidspoUtik, bostadspoUtik och kulturpoUtik såsom led i det aUmänt brottsförebyggande arbetet.

Det är så mycket mer naturUgt för mig att ta upp poUsresurserna som jag — såsom jag tidigare sade — i min interpeUation särskilt haft i tankarna det på senare år starkt ökade antalet post- och bankrån, dvs. en specieU form av akut och grovt hot mot liv och egendom med påtagUg tendens att öka. I och för sig är det ingen verklig lösning på detta akuta problem att kräva ökad poUspersonal. Man måste dock för rättssäkerhetens tryggande och för att skydda Uv göra detta ändå.

Man säger ofta att poUsen på senare år har tiUförts väsentUgt ökade både personella och materieUa resurser. Justitieministern har också starkt framhålUt detta i interpeUatlonssvaret. Påståendet är riktigt, men Ukväl Inte ett godtagbart besked, då ju brottsUgheten fortsätter att öka och uppklaringsprocenten mte hittiUs har kunnat nämnvärt påverkas uppåt och aUtså inte bUvit bättre.

Vad beträffar post- och bankrån, dvs. mycket grova och för allmänhet och personal riskabla aktioner, eftersom vapenhot ofta förekommer vid dessa brott, utgjorde de fram tlU den 13 april i år, då jag väckte min interpeUation, 22 stycken och torde ha ökat med ytterligare minst ett par grova brott av denna typ sedan dess. Det betyder att redan i år mer än ett bank- eUer postrån begåtts per vecka. År 1970 var totalsiffran, enligt uppgifter jag har fått, minst 50, och vi äi aUtså uppe i siffran 24 för i år.

De statistiska uppgifter jag har lämnat i min interpeUation avser, såvitt kan bedömas, väpnade bank- och postrån. Siffrorna har jag fått under hand från poUsen, och de kan av vissa omständigheter att döma t. o. m. vara för låga.

Reservanterna i justitieutskottets betänkande nr 6 säger att personalökningen för poUsen enligt regeringens förslag inte ens motsvarar arbetskraftsbortfallet, som inträder den 1 januari 1972 på grund av arbetstidsförkortningen. Det är inte första gången detta påpekande görs då justitiehuvudtiteln behandlas i riksdagen. Liksom flera år tidigare blir det inte någon reell personalförstärkning nu heller. Det vore, herr talman, välgörande om vi slapp diskussioner här i riksdagen och t. ex. mellan poUsledningarna och departementet om så uppenbara fakta som dessa och mera kunde ägna oss åt hur vi skaU få prioriteringarna tiUräckUgt stora, dvs. hur vi skaU i reeU mening få bättre tillgång på personal på poUssidan. Vi kunde då också mera resonera om vad justitieministern hänvisar tiU, nämUgen att personalbrist kan kompenseras genom rationaU-seringar och organisatoriska förändringar, som nu för övrigt förbereds, och fortsatt överföring av inte utpräglat poUsiära uppgifter tUl annan personal. SannoUkt kan mycket vinnas på sådana vägar.

Jag tycker att justitieministern på någon punkt i interpellationssvaret kanske tar ut Utet av vinsten på ratlonaUseringar i förskott, t. ex. vad gäller nyorganisation av Stockholms poUsdistrikt. Det heter: "Antalet vaktdistrikt minskar från 13 tUl 6. De nya vaktdlstrikten kommer att få

en sådan organisation att de har möjUghet att utan förstärkningar klara de arbetsuppgifter som normalt förekommer inom området." Detta är, tycker jag, en litet väl kategorisk utfästelse. Vad menas för övrigt med "normalt" i detta sammanhang, när brottsligheten, inte minst den grövre, och behovet av t. ex. ambassadbevakning ständigt tycks växa?

Behovet av ännu större personal är väl också påtagUgt och väldokumenterat med tanke på de aUt klarare beskeden om att den grova brottsUgheten nära hänger samman med narkotikamissbrukets (och för övrigt även alkoholmissbmkets ökning), och med tanke på nödvändigheten att tiUse att de skärpta bestämmelserna om olaga vapeninnehav, som nyligen föreslagits, kommer i fuUt tiUfredsställande tiUämpning — för det måste väl ändå vara meningen.

På försäkringshåll sammanfattar man i en tidningsartikel de mera påtagUga och för dagen lätt lakttagbara orsakerna tiU brottsUghetens ökning i dagens samhälle på följande sätt. Jag väljer detta tidningscitat därför att ju försäkringsbolagen har — ungefär som poUsen — den mycket nära, breda, påtagUga och handgripliga kontakten med brottsskadorna. Man har satt in orsakerna under fem punkter enligt följande.

För det första; Narkotikaproblemet skapar brottslighet. Knarkare tvingas tiU inbrott och stöld för att få pengar tUl narkotikan. - Det är faktiskt försäkringsbolagen som finansierar narkotikan, eftersom vi får ersätta inbrottsskadorna.

För det andra: Det har blivit för lätt att göra inbrott. Portvaktssystemet är på avskrivning och aUmänheten viU inte "lägga sig i". Det är inte lätt för t. ex. en äldre dam att hindra ett ungdomsgäng som härjar uppe på en vind eUer i något annat utrymme.

För det tredje: Den yrkesverksamma brottsligheten har ökat. IntemationeUa Ugor arbetar med export och import av stulna bUar. Ligorna kalkylerar kaUt med risk och förtjänst. Numera stjäls mte bUar enbart för att skjutsa en flicka en lördagskväll.

För det fjärde: Det är för lätt att sälja stöldgods. Ett ordinärt hem innehåUer flera värdefuUa saker: TV-apparater, stereoanläggningar, kameror m. m. Dessa är svåra att identifiera och därför lätta att sälja.

Och för det femte: Polisens resurser är otillräckliga. Den hinner inte utreda aUa brott. Allt fler lagöverträdelser blir därför aldrig beivrade. Detta medför en ökad frestelse att begå stölder. Det är en ond cirkel som kan göra hyggUga människor tiU brottslingar.

Den sista synpunkten finns, tycker jag, uttryckt med nästan samma ord i justitieministerns svar på min interpeUation.

Man slutar alltså de fem punkterna med vad jag tidigare berört, nämUgen poUsbristen. Man kan inte nog ofta understryka att det nutida samhäUet ju är så förändrat tUl sin aUmänna struktur, bl. a. i fråga om säkerhetskrav, att ett ganska starkt och successivt växande personalbehov på poUssidan inte är någonting som man kan förvåna sig över, en naturUg konsekvens av strakturförändrmgarna, inte minst med tanke på bUismen, den ökade rörUghet som därmed följer och de växande internationeUa kontakterna.

Även om jag är medveten om att man inte — jag har sagt det förut -löser de stora problem vi här uppehåller oss vid enbart med tillskott av

Nr 71

Onsdagen den 28apra 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

ytterUgare några hundra poUstjänster, kan jag i dagens läge inte göra annat än stäUa mig bakom reservationen under punkten 8 i justitieutskottets betänkande nr 5. Jag yrkar alltså blfaU tiU denna reservation.

Jag vUl, herr talman, gärna tUl sist stäUa en direkt fråga tiU justitieministern. I organisationsplanerna på längre sikt ingår att inrikta poUsverksamheten mera på den grova brottsUgheten, och det tycker jag är riktigt. Är det med tanke på den akuta ökningen av post- och bankrånen att vänta en snabb och kanske tidsbegränsad omdlsposition av poUspersonal redan nu för att effektivare bekämpa specieUt dessa brott, Uknande den omdlsposition som skedde för ett par år sedan, då 600 man sattes in på narkotlkabekämpande verksamhet, en omdlsposition som jag för övrigt på grund av narkotikamissbrukets fortsatta härjningar beklagar inte blev mera permanent?

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Även jag ber att få tacka justitieministern för det svar som i dag avgivits på min enkla fråga och herr Wiklunds i Stockholm InterpeUation.

Justitieutskottets ordförande Inledde debatten kring detta betänkande med en överbUck över situationen på det område som interpeUationen och den enkla frågan gäller och berörde därvid en rad av de problem som man som frågeställare naturUgtvis skuUe kunna kommentera, när man tackar för svaret. Jag skaU inte upprepa detta men vUl ändå göra några randanmärkningar till svaret.

Jag förestäUer mig att vanliga människor — och jag räknar mig själv dit — reagerar ganska hårt mot den här utveckUngen i vårt land, som alltid har betecknats som ett rättssamhäUe. Rättssamhällets uppgift måste ju vara att skydda medborgarna tiU Uv och lem och egendom, och när samhäUet inte kan klara den uppgiften frågar sig människor vart vi är på väg — om vi är på väg bort från rättssamhället. Och det är allvarUgt.

I Stockholm ökade brottsUgheten från 83 000 brott 1969 tiU 105 000 1970. Det var en ökning med 22 000 brott eller 26 procent, och ökningen har fortsatt i något snabbare takt under de månader i år som har gått. Om man räknar behovet av personal hos krimmalpoUsen i förhåUande tiU den personal man tidigare har haft där, så skuUe ökningen av brott under 1970 ha motiverat 38 nya tjänster. Man fick en. Detta gör naturUgtvis att personalsituationen hos Stockholmskriminalen är utomordentUgt besvärUg. Av tio rotelchefer är för närvarande tre långtidssjuka på grund av överansträngning, och man tvingas bedriva verksamheten på sparlåga. Situationen är sådan att det omdöme som förekom I pressen i samband med kriminalpoUschefens larmrapport är motiverat; man sade där att brottsbekämpningen i Stockholm hotar att bryta samman.

I InterpeUationssvaret berör justitieministern en hel rad frågor. Bl. a. erinrar han om vad som gjorts i fråga om poUsens upprustning. Det är givetvis bra i och för sig att man har skaffat mer materiel och teknisk utrustning. Justitieministern säger att kostnaderna under en femårsperiod har fördubblats. Men verkligheten säger att det inte räcker. Eller också är vi inne på fel väg.

Vidare nämner justitieministern en rad orsaker tiU den ökande

brottsUgheten, bl. a. det hårda tempot i arbetslivet. Jag viU inte bestrida att det kan ha betydelse. Men å andra sidan kan jag inte undgå att göra den reflexionen att narkotikabrottslingarna och en hel rad av de dagdrivare som uppträder på Stockholms gator och torg och bland vUka brottsligheten är mycket hög näppeUgen kan vara särskUt besvärade av något hårt arbetstempo; mig veterUgen arbetar de mte alls.

Sedan talar statsrådet också om olika åtgärder för att förebygga brottslig verksamhet, och det är intressant. SäkerUgen är också en hel del av de uppslag som prövas av värde. Men justitieministern säger mte ett ord om att det kan finnas ett samband med bristen på fostran av de unga människorna här i landet. Vi får ju inte ens använda ordet fostran i grundskolans läroplaner. Barn och ungdomar skaU inte fostras, och då går det naturUgtvis lätt på sned om de inte får lära sig ens de enklaste normer för hur man skaU uppträda i samhället i relationerna tlU andra människor.

Givetvis finns det också andra orsaker tUl den ökade brottsUgheten än de som justitieministern nämnt och som jag här har kommenterat. När knappt en fjärdedel av aUa brott klaras upp, när chansen att klara sig om man begår ett brott alltså är tre mot ett, när tre bovar av fyra går fria, så skapar det lätt en uppfattning hos svaga själar att brott lönar sig. Och då är vi inne i den onda cirkel som herr Wiklund i Stockholm talade om.

Jag tror också att den slapphet varmed man i massmedierna ofta ser på och kommenterar brottsUgheten är en bidragande orsak tiU att människor i vårt land, kanske också I världen i övrigt, får minskad respekt för lagarna och en ökad benägenhet att begå brott. Jag såg häromdagen ett TV-program, där man intervjuade en intern. Man bagatelUserade hans brott och sade att det var ju beklämmande att han hade kommit In på brottets bana på gmnd av en sådan obetydUg förseelse som att ha stuUt en moped. Man kanske kan tycka att det brottet mte är så märkvärdigt, men för den människa från vilken vederbörande stal mopeden — och det är ju den människan som bedömer det s. k. rättssamhäUets sätt att fungera — är det en mycket väsentUg sak att bU frånstulen den moped som han med vissa uppoffringar har skaffat sig.

Vi får därför Inte slå oss tiU ro med den situation som råder och med de åtgärder som justitieministern säger sig vilja vidta, utan vi måste angripa detta problem från roten, vi måste se tUl att den onda cirkeln bryts, vi måste göra klart för presumtiva brottslingar att brott inte får löna sig.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Herr Wiklund i Stockholm frågade om poUsen har möjlighet att göra en omdisponering av resurserna och inrikta dem mot befarade bank- och postrån såsom man tidigare har gjort när det gällt narkotikan. Det är väl klart, herr Wiklund, att poUsen gör vad den kan på detta område och försöker att använda tUlgängUga resurser på det mest rationeUa sättet. Men jag fruktar att en storsatsning av den typ som herr Wiklund berörde knappast skuUe vara menlngsfuU här på samma sätt som satsningen när det gällde narkotikabrottsUgheten var.

Jag skaU inte — utöver vad jag har gjort i InterpeUationssvaret — fördjupa mig i frågan om poUsresurserna. Det räcker att erinra om att

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m, m.

poUsen fått 3 000 nya tjänster sedan förstatUgandet och om att en omorganisation pågår som vi väntar oss mycket av. Vi kan naturUgtvis diskutera om det behövs ytterUgare 300 poUstjänster, som man har föreslagit i en reservation, eUer dubbelt så många, eUer tre gånger så många, eUer fyra gånger så många. Det måste ju ändå göras en avvägning, det måste finnas en gräns för vad vi kan göra på detta område i förhållande tUl de satsningar som görs på andra områden mom samhäUsUvet. Det är ändå en betydande satsning vi har föreslagit i årets statsverksproposition, om man jämför med vad som har kunnat satsas på att tUlföra andra områden personal.

Jag tror inte heller att man bör låta de påståenden rörande uppklaringsprocenten som ofta görs i debatten stå oemotsagda. De beror i aUmänhet på att man inte läser tabeUerna ordentligt. Jag hörde nu senast hert Turesson säga att uppklaringsprocenten skuUe vara 25 procent eUer något sådant. Jag vet inte vad han avser med den siffran, vUken typ av brott han syftar på eUer varifrån han har hämtat den. Det finns ju i statsverkspropositionen vissa uppgifter om detta, och där kan man finna att det finns någonting som kaUats för uppklaringsprocent, som för samtUga brott som kommit tlU poUsens kännedom är omkring 30 tiU 33 procent. Den siffran är givetvis I och för sig riktig, men den ger inte sanningen, av det enkla skälet att den avser under året uppklarade brott i relation tiU de brott som har anmälts samma år. Brott som klarats upp senare inräknas aUtså inte. Vidare ger siffran inte heUer någon uppfattning om uppklaringsprocenten i fråga om den typ av brott som av naturUga skäl tUldrar sig störst uppmärksamhet, nämUgen våldsbrotten, framför aUt de grövre våldsbrotten. Det är ju mord, dråp och grov misshandel som vi måste ha skydd emot. Om man ser på poUsens Insatser på det området finner man att uppklaringsprocenten — om man tar hänsyn även tUl de brott som klarats upp senare än det år då brottet begåtts — för grövre våldsbrott under de senaste åren ligger på mellan 60 och 90 procent, beroende på brottets art. I varje faU Ugger uppklaringsprocenten för dessa våldsbrott på över 60 procent, medan vi däremot — det skaU jag gärna erkänna — för checkbedrägerier, snatterier och sådana brottstyper har en uppklarlngsprocent som kanske Ugger betydUgt under 30 procent; den Ugger I vissa faU ända nere vid 10 procent.

Men det är ju rimUgt att poUsen sätter in sina ansträngningar på dessa grövre brott. Svaret på dessa frågor är aUtså — jag har i viss mån redan gett det — att vi när det gäUer brott av typen butikssnatterier och checkbedrägerier nu har fått ett förslag från en statUg utredning om att vi bör överväga att befria poUsen och domstolarna från att ta hand om dessa brott. Därmed har vi inte på något sätt sagt — det vill jag mycket starkt understryka - att samhället skulle upphöra att reagera på sådana brott. Jag menar alltså inte att samhället skaU underlåta att reagera om någon snattar t. ex. en burk kaviar. Men man bör fråga sig, om vi har vårt poUsväsende och rättsväsende för att ta hand om den typen av brottsUghet. Vi anser att det när det gäUer sådana brott finns andra möjUgheter för samhäUet till en lämpUg och adekvat reaktion.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tackar justitieministern för det kompletterande svaret. Jag avsåg självfaUet inte en så stor satsning som när det gäller narkotikabekämpningen. Jag drog bara paraUeUen att man i fråga om narkotikabrottsligheten gjorde en omdlsposition och därav fick ett påtagUgt och snabbt resultat. Jag tycker att det är ett utmärkt belägg för att man genom en koncentrerad poUsinsats kan komma tlU rätta med en viss typ av brottsUghet — eller i varje faU påtagligt tränga den tillbaka. Man är tydligen också i departementets planering mne på att det skaU finnas möjUghet tUl snabba omdisponeringar, aUteftersom brottsligheten visar ökning t. ex. i viss del av landet eUer när det gäller en viss typ av brottsUghet.

Jag brukar för min del mte ofta tala om "uppklaringsprocent". Jag tycker att det är bättre att tala om upptäcktsrisken, eftersom man då mer associerar med preventionen, förebyggandet. Man tänker då mera på att nå en effekt på ett stadium innan ett brott har begåtts. PoUsen kan öka upptäcktsrisken, om den har tUlräckUgt med personal.

Visst kan jag medge att regeringen i år gjort en ganska stor satsning när det gäller ökningen av poUspersonalen, om man jämför med andra områden. Men ett faktum är fortfarande att arbetskraftsbortfaUet på grund av arbetstidsförkortningen äter upp denna personalökning. Vi anser att man borde komma ett litet stycke därutöver. Jag medger att det mte bUr något stort stycke, om polisen får 300 man ytterUgare. Jag tror att vi måste gå mycket längre, men det får naturUgtvis bU en sak på litet längre sikt.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Ang. ökningen av den grövre kriminaliteten, m. m.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom justitieministern berörde uppklaringsprocenten, som även jag snuddade vid, och gjorde det på ett sätt som om han vUle göra gäUande att jag hade sagt någonting som var felaktigt och mte ägde samband med verkligheten, vUl jag gärna säga att den siffra jag nämnde — 25 procent, aUtså ett brott av fyra klaras upp — hänför sig tlU Stockholm. VI kan ju säga att det om inte annat är ett uttryck för de OtUlräckUga resurser som kriminalpoUsen i Stockholm har i förhållande tUl den brottsUga verksamhetens omfattning.

Brott som klaras upp året efter det de har begåtts räknas m i statistiken för det år då de klaras upp; de faller således inte på något sätt utanför statistiken. Rent matematiskt och statistiskt jämnar det därför ut sig. Man kan inte säga att det är någonting som ger en felaktig statistik.

SlutUgen vore det naturUgtvis Intressant att veta hur samhället skaU reagera mot småbrott av den typ justitieministern nämnde, exempelvis stöld av en kaviarburk.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Även om herr Turessons statistik hänför sig tiU Stockholm och det skuUe vara så att bara ett brott av fyra bUr upptäckt, gäUer ju min Invändning i aUa faU; i statistiken ingår ju då också den där kaviartuben och aUa checkbedrägerier, som sannerUgen har dragit ned statistiken i aUra högsta grad. Men låt oss inte tvista om det. Jag viU bara

Nr 71

Onsdagen den 28apra 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

än en gång framhåUa att vad som är positivt i detta ju är att uppklaringsprocenten i fråga om de aUvarUga grövre brotten i själva verket är, får man säga, mycket hög, när man kommer upp tUl siffror på meUan 60 och 80 procent.

Jag skuUe egentUgen svara på herr Turessons fråga om vilken samhällsreaktion vi skaU ha, om vi nu skaU avkriminaUsera en hel rad av sådana här relativt obetydliga brott mot brottsbalken. Det har ju framlagts förslag om detta från brottsmålsutrednlngen, som nyUgen har överlämnat förslaget om avkriminaUsering av butlkssnatteriema. Vi har också berört det i direktiven till åtalseftergiftskommittén, som tillsattes vid årsskiftet, och menat att man särskUt när det gäller unga lagöverträdare — vUket det i hög grad är fråga om vid denna typ av brott — skaU genom kontakter med andra samhälleUga organ söka att komma dessa lagöverträdare så in på livet att man får möjUghet att påverka dem tlU ett annat levnadssätt. VI tror att det skaU finnas möjUgheter att med stöd och hjälp av andra samhällsorgan kunna göra detta på ett bättre sätt än genom att de "släpas mför domstol" för ett Utet butlkssnatteri med all den uppståndelse, offentlighet och kanske för den enskilde ganska obehagUga psykiska press det kan medföra.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Det måste självfallet vara en käUa till glädje för oss, som har brottats med de här frågorna i justltieutskmttet, att notera att dessa frågor har rönt intresse och aktivitet också från andra kolleger utanför utskottets väggar. MöjUgen kan man tycka att det är Utet beklagUgt att, när utskottsledamöterna nu äntUgen tar till orda, debatten i viss mån har förlorat sin bouquet. Jag skaU, hert talman, försöka begränsa mig mycket hårt i detta anförande, dels med hänvisning till vad jag i mitt tidigare anförande sagt, dels med hänvisning till den debatt som aUdeles nyss har ägt rum i anledning av interpellationema.

Jag vill under denna punkt framhålla att det i rikspoUsstyrelsens petita hävdades att det inte vore möjUgt att med nuvarande resurser ge den enskilde medborgaren ett tillfredsställande skydd tlU person och egendom. Det var mot den bakgrunden som man begärde 800 nya poUstjänster. Sedan den tiden, då rikspoUsstyrelsens petita framlades, har utvecklingen obestridUgen bUvit försämrad. Vi har i den reservation vid denna punkt som finns fogad tUl betänkandet gjort en sammanfattning av detta och konstaterar, exempelvis när det gäller tunnelbanan i Stockholm, att det finns aUvarUga krav från de ansvarigas sida på en kraftig förstärkning av de poUsiära Insatsema. Vi konstaterar också att våldsmen-taUteten har tagit sig nya uttryck i ökat antal bank- och postrån — något som också herr Wiklund i Stockholm var Uine på tidigare — och att de terrordåd med internationeU anknytning som vi nu, i de yttersta av dessa dagar, har upplevt också ställer krav på ökade poUsiära insatser. Vi skuUe önska att inte endast reaktionerna från utlandet gör att man inom justitiedepartementet vidtar snabba och effektiva åtgärder, utan att också synpunkter och önskemål från oss på hemmaplan — i riksdagen och bland medborgarna i det här landet — kan påverka departementet i dess ställningstaganden I dessa viktiga frågor.

VI har slutUgen nämnt läget på narkotikafronten, som jag tidigare var inne på; jag viU bara återigen understryka att detta är en fråga som vi måste ta itu med på ett effektivt sätt — annars får vi aldrig någon ordentUg lösning på problemet med den totala brottsUgheten.

Jag vill också med tUlfredsställelse notera att herr statsrådet I sin huvudtitel har gått vidare på tanken att bygga ut TV-övervakningen. Detta är ju en sak som varit föremål för Uvlig debatt, inte minst under valrörelsen, men jag konstaterar nu med glädje att herr statsrådet delar den uppfattning vi inom moderata samlingspartiet hyser, att detta är en rimUg väg att gå och att man bör ha TV-övervakning på särskUt utsatta platser.

Herr statsrådet var i sin debatt med herr Wiklund mne på frågan om uppklaringsprocenten av begångna brott. Det är klart att man kan bryta ner statistik på oUka sätt. När det gäller tlllgreppsbrotten, kan konstateras att Inte mindre än 80 procent av dem förblir ouppklarade. Samtidigt noteras att man hela tiden talar om antalet anmälda brott och att, som jag sade tidigare, det s. k. mörkertalet torde vara betydande.

Självklart är också att man får utgå från att brottsUgheten ökar i samma mån som riskerna för upptäckt minskar; detta var också herr Wiklund inne på. Därför är ett tillräckUgt antal poUser en spärr emot en utökning av brottsUgheten. Om den som tänker begå ett brott kan påräkna risk för upptakt är det klart att motståndet mot eUer det avhållande momentet mot att begå brottet bUr större.

Reservanterna i utskottet har stannat för den bedömningen, att vi åtminstone måste se tUl att det bUr något nettotUlskott tiU poUsens resurser. Nu sägs det i utskottets utlåtande — och detsamma har också herr statsrådet sagt här tidigare — att förslaget från departementets sida mnebär en stark prioritering av poUsens resurser. Vi reservanter bestrider detta påstående. Jag skuUe vUja säga att om man tar hänsyn till den arbetstidsförkortning som vi har genomfört successivt under de senare åren har vi inget nettotillskott utan tvärtom en minuspost.

Den 1 januari 1968 fick vi en förkortning av arbetstiden från 45 tlU 42,5 timmar som rent matematiskt slukade 450 helårstjänster. Den 1 januari 1970 fick vissa gmpper poUsmän Inskränkt arbetstid från 42,5 timmar tUl 40 timmar, vUket motsvarar ett bortfall på 100 helårstjänster. Det betyder att det återstående tUlskottet under fyraårsperioden från budgetåret 1967/68 tUl 1971/72 innebär bara ert tUlskott på 700 tiänster, aUtså 1 250 polismanstjänster minus de här 550 tjänsterna. Enligt vad jag och de sakkunniga bedömare som jag har haft tUlfälle att kontakta förstår motsvarar en ökning med 400 poUstjänster Icke den brottsutveckling som vi har upplevt, utan vi har här en minussiffra.

Då säger man: Men nu föreslår ändå statsrådet en förstärkning med 400 poUstjänster. Det måtte väl ändå vara något! Vi befinner oss emeUertid åter I dag I det läget att vi kommer att få en arbetstidsförkortning, som rent matematiskt slukar över 600 polismanstjänster. Här har vi aUtså ett minus på 200 tjänster. Mot den bakgrunden måste jag självfallet, herr talman, säga, att det förslag som de borgerUga representanterna i utskottet enats om, en förstärkning med 325 tjänster, i och för sig mte är vad man skulle önska sig. Men vi menar att man någon gång måste bryta

Nr 71

Onsdagen den 28aprn 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

den nedåtgående kurvan. Någon gång måste man börja med att successivt verkligen förstärka poUsens resurser, och det vi föreslår är således ett nettotiUskott.

Beträffande påståendet att utgifterna under de senaste fem åren skulle ha fördubblats vlU jag säga att också detta är en sanning med mycket stor modifikation. Det totala anslagsbeloppet för budgetåret 1965/66 var 535 miljoner. Men om man avräknar bidragen tiU kommunerna, som utbetalades för sista gången under det budgetåret, kvarstår av den siffran bara 473 mUjoner. Anslaget för budgetåret 1970/71 uppgår tlU 993 mUjoner, men från det beloppet skaU man dra 170 mUjoner för hyror och lönekostnadspålägg, som påfördes i budgeten 1969/70 men som tidigare inte redovisats under detta anslag. Kvar bUr endast 823 miljoner. Om man sedan tar hänsyn tUl penningvärdeförsämringen, som bör beräknas tUl 20 procent för den här tiden, kvarstår endast 658 mUjoner. Då blir ökningen inte en fördubbUng utan mindre än 40 procent.

Hert talman! Den här utläggningen är kanske lite tröttande, men jag har med siffror velat belysa att vi bör ta uppgiften om en fördubbling av anslaget med en stor nypa salt och konstatera att ökningen vid en riktig matematisk beräkning mte ens uppgår tiU 40 procent. Jämför man denna ökning med brottsutvecklingen, förstår man att satsningen från justitiedepartementets sida inte varit tiUfredsställande. Det är heUer inte tUlfredsstäUande att StockholmspoUsen nu inte längre inom preskriptionstiden hinner utreda ens rätt grava brott där gärningsmannen är känd. Man får finna sig i att t. o. m. sådana brott bUr preskriberade, trots att man vet vem gärningsmannen är. Detta är allvarUgt.

EgentUgen skulle jag väl inte kommentera statsrådets InterpeUationssvar, men jag vUl ändå göra det på ett avsnitt, där Interpellanten själv inte har några synpunkter. Herr statsrådet sade: "Det moderna industrisamhäUets utveckUng understryker nödvändigheten att angripa sociala brister och orättvisor." Ja, det kan vara riktigt. Men jag sätter ett stort frågetecken för att statsrådet för in den diskussionen när vi talar om brottsbekämpning. Jag känner igen formuleringen från det anförande som statsminister Palme höU i en interpeUationsdebatt för ett år sedan med herr Hedlund. Skulle det vara så att social ofärd är Uka med ökad brottsUghet, då har vi inte haft en välfärdsregering här i landet. Eftersom brottsUgheten I synnerhet under den senare tiden har ökat så kolossalt, måste det vara något fel på regeringens sociala välfärdspoUtik. Eller också stämmer inte det resonemang som förs, och jag tror mera på den senare förklaringen.

Herr talman! Kanske borde jag gjort det något tidigare men låt mig få konstatera att den belastning under vUken poUserna arbetar i sin yrkesutöviung inte blir mindre av att de tvingas att i så stor utsträckning tjänstgöra på övertid. Vi har konstaterat att 2,1 mUjoner övertidstimmar fuUgjordes förta året. Det kostar 49 mUjoner kronor och motsvarar 1 000 poUsmän. Av dessa 2,1 miljoner övertidstimmar hänför sig inte mindre än 125 000 tUl de narkotlkabekämpande enheterna.

Herr talman! Vi har alltså från den borgerUga sidan markerat att den trend som har varit måste vända, vi måste få ett nettotiUskott av polismän. Det är det vi för fram i vår reservation under punkten 8. TUl

den synpunkten hör självfaUet också logiskt en förstärkning av anslagen Nr 71

tUl motorfordon och tUl utrustning som är upptagna under punkterna 9 Onsdagen den

och 13. Jag vUl, herr talman, med detta yrka bifaU tUl reservationen 2 vid 28 aprU 1971

punkten 8.

Lokala polisorga-

Herr ERNULF (fp): nisationen, m m.

Herr talman! I det avsnitt som vi nu behandlar, poUsväsendets lokala organisation, föreligger två reservationer som är gemensamma för folkpartiets, centerns och moderata samlingspartiets ledamöter i justitieutskottet. Fru Kristensson har redovisat motiven för reservationema, och jag kan därför här begränsa mig tUl en del kompletterande synpunkter.

Vi har hört flera gånger i dag och vi vet sedan länge att brottsligheten oavbrutet har ökat under hela 1960-talet. Det väckte därför en del uppmärksamhet när brottsligheten de tre första kvartalen år 1969 visade en minskning eUer åtminstone en stagnation — siffrorna är ju ännu endast preUminära — men de förhoppningar som då väcktes byttes i besvikelse när siffrorna för det sista kvartalet år 1969 och för år 1970 i stället visade en osedvanUgt stor ökning av brottsligheten.

Man har diskuterat orsaken tUl fenomenet med minskningen eUer stagnationen av brottsUgheten de tre första kvartalen år 1969. Vi är väl nu överens om att den väsentUga orsaken var den kampanj mot narkotikabrottsligheten som rikspoUsstyrelsen startade i början av år 1969 med en insats av bl. a. 600 polismän. På kort sikt uppnådde man goda resultat. Narkotikalangningen trängdes tiUbaka, och med all sannolikhet minskade också rekryteringen tlU narkotikamissbrukarnas skara vUket inte är minst väsentUgt. Härutöver minskade också eUer i varje fall stagnerade brottsligheten i allmänhet. Det gäUde då främst förmögenhetsbrotten.

Orsakssammanhanget är väl rätt klart. När narkotikamissbruket i viss mån trängdes tUlbaka minskade också en del av drivkraften för narkotikamissbrukarna att begå förmögenhetsbrott för att på det sättet skaffa medel tiU mköp av narkotika.

Det är verkligen att beklaga att poUsens resurser inte räckte tUl för att fortsätta denna omfattande kampanj mot narkotikalangarna. Man hade inte resurser att fortsätta, och resultatet lät heUer inte vänta på sig. Vi vet att brottsligheten därefter fortsatt att stiga extra snabbt.

Denna erfarenhet visar klart att en ökning av poUsens resurser kan ge resultat i brottsförebyggande syfte. Erfarenheten visar också att det måste vara fråga om långsiktiga, personalkrävande åtgärder. Slutsatsen kan inte bU annan än att det är nödvändigt att öka poUsväsendets resurser i sådan grad att det på ett tUlfredsstäUande sätt kan fyUa de uppgifter som samhället har lagt på det.

Nu har ju brottsligheten nått en sådan omfattning - det tycker jag vi kan vara överens om — att det är nödvändigt att samhäUet äntUgen samlar sig tUl motåtgärder som ger resultat. Bland dessa åtgärder är en viktig faktor just en ökning av polisens resurser för brottsbekämpning och brottsförebyggande verksamhet.

Jag frågar mig ibland om man inte, som herr WUclund i Stockholm
framhöU, också skulle beakta de rent samhällsekonomiska aspektema. De 85

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

brott som begås vållar mte bara andra människor lidande, de är också en samhällsekonomisk belastning av stora mått. Det kan väl hända att finansdepartementet vid de överläggningar som föregår budgeten skulle vara mera lyhört för sådana här ekonomiska överväganden, som ju tillhör det departementets specialområde. En gemensam beredning meUan justitiedepartementet och finansdepartementet, där man gjorde en kalkyl på vad det kostar att ha denna brottslighet i förhåUande till vad det skulle kosta att möta den med adekvata och resultatgivande åtgärder, kanske skuUe kunna ge en annan utdelning i budgeten.

Man kan en smula drastiskt Ulustrera våra åtgärder mot brottsligheten med en bUd av en eldsvåda som sprider sig från den ena byggnaden tiU den andra. Man sätter m ett antal brandsoldater med vattenslangar men aUtför få för att hindra spridningen av elden. Visst gör vi en hel del. Vi skaffar fram slangar och brandsoldater. Det är bara det att vi gör det inte i sådan omfattning att vi kan hindra branden från att fortsätta att sprida sig. Ett sådant förfarande kan inte betecknas som särskUt rationellt. Var och en skulle säga att ni måste väl ändå se tiU att skapa fram resurser så att ni åtminstone stoppar brandens utbredning för att tlU sist få den släckt. Men när det gäller brottsbekämpningen är sådana resonemang tydUgen inte aktuella. 1 varje faU ger de Inte utslag i samhäUets åtgärder, ty det är att märka att vi under tio år och mer har hört från regeringens sida vUka åtgärder man vidtar. Visst vidtar man en hel del åtgärder, men eftersom brottsligheten fortsätter att öka kan det enkelt konstateras att åtgärdema är otUlräckUga.

Dessutom är poUsens arbetsbelastning och arbetsförhållanden sådana att det är rent otUlständigt att en arbetsgivare utnyttjar en grupp på detta sätt utan att vidta resoluta åtgärder för att ge den erforderUga resurser. Det har talats här om övertidsarbetet, och justitieministern är också medveten om den stora sjukskrivning som förekommer bland poUsmännen efter betydande övertidsarbete.

Ett exempel tUl som visar att en insats i poUspersonal kan ha betydelse just för brottsförebyggandet, som kanske är ännu viktigare än brottsbe-kämpandet, är de försök med omfattande trafikövervakning som gjordes och där resultatet kom i form av sparade ■människoUv, i form av sparade svåra personskador. Jag tycker att det också är en faktor som man måste ta hänsyn tUl.

När justitieministern säger att man har satsat mycket personeUt och även i andra avseenden på poUsväsendet så är det riktigt. Men i förhåUande tUl ambitionsnivån, som lägst bör vara att motverka ökningen av brottsUgheten — medan en höjd ambitionsnivå bör vara att minska brottsUgheten tiU rimUg omfattning — så har ändå satsningen uppenbarUgen varit för Uten, år efter år. Därför är det inte godtagbart att hänvisa tUl vad man har gjort. Man måste också visa att vad man gjort har lett tiU ett godtagbart resultat. Och har det visat sig år efter år att det inte gör det, måste regeringen komma med förslag som åtminstone har utsikt att ge det åsyftade resultatet.

Om vi räknar med arbetstidsförkortningarna som har skett efter förstatUgandet av polisväsendet och om vi tiU detta lägger ökningen av antalet brott och mot detta sätter den ganska begränsade ökningen av

poUsväsendet, då är det i reaUteten en aUt mindre satsning som gjorts mot brottsbekämpningen på polisväsendets område.

Vi tror givetvis inte att de ytterUgare något mer än 300 poUsmans-tjänster som vi föreslår löser problemet, men vi har flera år I rad ansett att utbyggnaden måste ske i hastigare takt än regeringen föreslår, och det är den ståndpunkten vi vidhåller. VI kan mte ta igen aUt med en gång, men den uppfattning vi år efter år har givit uttryck för är att utbyggnadstakten i fråga om poUsväsendets resurser är oroande långsam. Det är därför som vi även i år återkommer med en reservation om ökade anslag tUl poUsväsendet.

Jag ber, herr talman, med dessa ord, eftersom vi nu endast får ställa yrkanden beträffande punkten 8, att få yrka bifaU tiU reservationen 2.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Herr POLSTAM (c):

Herr talman! Jag vUl i likhet med fm Kristensson säga att det gläder oss inom utskottet att det är så många utanför utskottet som är intresserade av de här frågorna. Den här debatten har kanske, som det har framhåUits, fått en något sned inriktning genom att den I stort sett kom att föras I anslutning tUl InterpeUationssvaret. Jag skaU i alla faU försöka att på något sätt komplettera det som har sagts här och försvara den instäUning vi har inom centerpartiet.

Vi har väckt en partimotion, nr 328, där vi yrkat på ytterUgare 225 poUsmanstjänster för den lokala polisorganisationen. Det var väl närmast det budgetpoUtlska läget som avhöll oss från att då gå längre. Emellertid har ju sedan motionstidens utgång i januari månad i år rikspoUsstyrelsens preliminära statistik för 1970 blivit känd. EnUgt vad statsrådet Geijer sade för en stund sedan har antalet brott ökat med 18,8 procent, medan rikspoUsstyrelsen uppgav 17,9 procent. Jag vet inte vUket som är det rätta. Ökningen skuUe i aUa fall totalt röra sig om meUan 80 000 och 81 000 brott. Det totala antalet brottsbaUcbrott är enUgt rikspolisstyrelsens uppgifter exakt 532 021.

De grova brotten har ju ökat mest, och det har framhålUts tidigare. Jag skaU bara nämna att antalet kassaskåpsbrott ökade med 52,8 procent, grova rån med användande av skjutvapen med 68,4 procent och checkbrott med 51,2 procent. Det är sant att det också fmns glädjeämnen; narkotikabrotten — de kända, får man väl säga — har minskat med 31,1 procent liksom förfalskningsbrotten med 47,4 procent. Det finns i alla faU någon glädjande statistik. FaUen av grov misshandel har också minskat med 80 eUer 6,3 procent, men detta uppvägs av att den ringa misshandeln har ökat med ungefär samma siffror.

Om jag hänvisar tiU den utveckling som skett i tunnelbanan i Stockholm — det har ju nämnts här att utskottet skriftUgen har uppvaktats om detta av AB Storstockholms lokaltrafik med dess chef i spetsen — liksom den poUtiska terrorverksamhet som vi på ett så makabert sätt blivit påminda om för kort tid sedan har jag kanske tUlräckligt motiverat varför även vi i centerpartiet ansett oss tvingade att i utskottsbehandlingen gå längre än vad vi gjort i vår partimotion och hemställa om en ökning av antalet poUsmanstjänster med 325 i stället för 225 i förhåUande tiU vad Kungl. Maj;t har föreslagit. Vi har alltså anslutit

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

oss tiU den gemensamma borgerUga reservationen på denna punkt.

Om man ser på fördelningen av den totala ökningen, om reservationen skuUe bifaUas, dvs. de i propositionen föreslagna 400 och därtiU de nämnda 325 tjänsterna, på de 119 poUsdlstrikten finner man, att det blir i genomsnitt sex tjänster per distrikt. Det innebär — åtminstone med den fördelnlngsprmclp som angivits av rikspoUsstyrelsen och även av Kungl. Maj;t — att åtskUliga distrikt Inte kommer att få en enda mans poUsförstärkning. Trots detta genomförs en arbetstidsförkortning, och den måste på något sätt kompenseras.

De tjänster som nu finns och de som är äskade skaU i stort sett användas för trafikövervakning, för utredningsarbete, för yttre övervakning och för spaning. Statsrådet Geijer tog själv upp omorganisationen i sitt InterpeUationssvar. Personligen hoppas jag att den skaU leda tiU att en del redan befintUga tjänster skaU kunna frigöras för rent poUsiära uppgifter. Hade inte denna omorganisation gjorts, så torde antalet nya tjänster ha behövt vara mycket större.

En fråga som kan tas upp här är behovet av ökad hastighetsövervakning på vägarna, när bashastigheten sänks tUl 70 kilometer i timmen. Varifrån skaU man ta den personalen? Rikspolisstyrelsen har varit tyst när det gäUer sänkningen av bashastigheten, och det har tolkats så att rikspoUsstyrelsen varit motståndare tUl sänkningen. Det är väl förståeligt med hänsyn till det rådande personaUäget. Hur bUr det för övrigt med laglydnaden, om en någorlunda effektiv övervakning inte kan ske? Jag hade velat fråga statsrådet Geijer, men han är inte närvarande nu, om detta spörsmål har penetrerats meUan justitiedepartementet och kommunikationsdepartementet, innan frågan om bashastigheten avgjordes. Och hur har man i så fall sett på det problemet?

En annan fråga, som har ventilerats tidigare i dag, är förhållandet poUs—allmänhet. Jag skuUe vilja säga att där har man faktiskt lyckats åstadkomma en betydande förbättring genom det arbete som utförts under ett antal år med brottsförebyggande verksamhet I skolorna plus den trafikundervisning som letts av poUsmän. Trafikundervisningen har i huvudsak bedrivits av lärarna, men poUsmän har kommit tUl skolorna och uppträtt i uniform mför eleverna. Det har skapats ett mycket gott förhållande där, som nog är av mycket större betydelse än vad vi i förstone tror. Det fmns hem med en viss negativ Inställning till polismännen och tlU poUsverksamheten över huvud taget. Nu kommer eleverna hem från skolan och har haft en personlig kontakt med polismän och fått en annan bild än den som kanske har tecknats I hemmen — givetvis Inte i alla hem men i vissa. Därför är denna kontakt mellan eleverna och poUsmännen mycket värdefuU. Det är bara synd att poUspersonalen inte räcker till för detta utan kan stå tUl förfogande i betydUgt mindre omfattning än vad som erfordras.

Jag tycker inte att man bara skall vara negativ. I sådana här debatter drar man gärna fram det mest negativa, men man får ju ändå erkänna att det, som statsrådet har sagt, har skett betydande förbättringar sedan staten övertog huvudmannaskapet för polisväsendet. 3 000 tjänster är ju bra, även om det inte är tillräckUgt — det måste man i aUa faU konstatera. Att det måste göras en avvägning av resurserna är fuUt förklarUgt, och det

har jag fuU förståelse för. Men resurserna är ändå, som sagt, för små.

Med säkerhet kommer det senare i debatten att nämnas någonting om rekryteringen och att de äskanden som vi nu gör inte kommer att kunna klaras rekryteringsmässigt. Det är mycket möjUgt att förhållandet är så, eftersom rekryteringen just nu är besvärUg; det är vi fullt medvetna om. Men här är det fråga om löneförhandlingar som ändå bör kunna ge så pass mycket tUl rekryteringstjänsterna och tUl befordringstjänsterna så att poUsyrket bUr mera attraktivt. Då kanske de kvaUflcerade sökandena kommer. Ni skaU väl inte se alltför negativt och pessimistiskt på detta.

Att vi måste ha mera folk tyder också, som nämnts, övertiden på. Den är ytterUgt pressande för poUsmännen I dag.

Sedan skuUe jag vilja säga något om poUsbåtarna. Jag har väckt en motion i den frågan i år Uksom förra året, och det är bara att konstatera att utskottet gjort en ganska välvUUg skrivning, som också jag anslutit mig tUl. Utskottet har talat om omdisponering av båtar från andra poUsdistrikt till de distrikt som nu är utan. Jag tänker då på ostkusten; från Nyköping—Oxelösund ända tiU Karlskrona finns inte en enda poUsbåt, vilket innebär att Östgötaskärgården, Arkösunds och Tjusts skärgårdar, Västerviks skärgård och hela Kalmarsund mte har någon som helst polisbevakning per båt. Jag kommer mte att yrka bifaU tiU min motion, men jag hoppas att utskottets skrivning resulterar i att i vaqe faU periodvis en omdisponering kan ske av båtarna så att även ostkusten söder om Nyköping och ner tUl Karlskrona någon gång kan få bevakning.

Därmed, herr talman, skaU jag Inte uppehåUa tiden längre utan ber att få yrka bifall tlU reservationen 2 i utskottets betänkande nr 5, som vi just nu behandlar.

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr LARFORS (s);

Herr talman! Debatten här i kammaren har hitintills i dag rört sig om polisväsendet även vad gäller svaret på InterpeUationen och frågan. Helt naturUgt är det så att åtskilUga av de saker som jag från början hade tänkt framföra redan har bUvit omnämnda, och därför finns det mte någon anledning för mig att återkomma tlU dem. Jag hoppas att jag tiU fromma för kammarens tidsprogram skaU kunna undvika att gå tiUbaka tUl sådana saker som redan diskuterats.

Jag vUl faktiskt anknyta tiU vad herr Petersson i Röstånga sade i ett anförande på förmiddagen. Han sade ungefär att det inte bara är här hemma hos oss som vi har problem med brottsligheten, utan det är någonting som finns också på andra håU i världen, och vi kan säkert förena oss och tlUägga — tyvärr. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi kommer Ihåg att så är faUet. Det gör mte saken bättre i och för sig för oss, och vi skaU inte heller faUa tiUbaka på detta och underlåta att vidtaga åtgärder. Men jag tror det är av största vikt att vi kommer ihåg att vi är knutna tUl ett skeende, som har motsvarigheter i andra länder. Jag anser att det är fel att måla ut förhåUandena så som om vi vore brottslighetens hemort i världen. Jag tror att det skadar hela debatten om vi gör på det

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

viset — vi snedvrider den.

Man har här också försökt att — i varje faU i någon mån — analysera orsakerna tUl att vi har komrrut i detta läge. Justltleministem berörde dem i sitt interpellationssvar, och jag vUl i anslutning tUl det ta upp ett par aspekter.

Vårt samhälle ser annorlunda ut i dag än det gjorde förr. Vi har varuhus, massor med bUar och mycket annat — för att mte tala om checklönesystemet. Innan allt detta fanns, fanns inte heller möjUghetema att därigenom bil Inlockad på brottets väg t. ex. med småsnatterier, checkbedrägerier etc. Kanske mte alla här i kammaren men några eller t. o. m. ganska många har säkert i sin ungdom varit med om att "naUa" ett äpple eUer ett päron i grannens trädgård. Det är också snatteri. Man kanske mte tog så hårt på det då man gjorde det, men den som I dag "naUar" ett äpple från en frukthandel eller ett varuhus och blir upptäckt gör sig skyldig tiU snatteri. Med det har jag inte på något sätt velat försvara snatteriet — jag har velat poängtera vad som har skett i samhället, att det nya samhället i sig självt skapar möjUgheter tiU brott. Därför får vi också en väldig ökning av brottsstatistiken, en ökning som är avskräckande.

Statistik över de grövre brotten har redovisats av flera talare. Vi är skrämda inte bara av ökningen av bank- och postrån utan också av våldsbrotten — överfall etc. Jag tror jag vågar säga att vi alla i denna kammare, företrädarna för alla de partier som fmns i riksdagen, är överens om att vi för att få ett tryggare samhälle undan för undan måste vidtaga åtgärder för att försöka förbättra förhållandena. VI var också överens om detta när vi i utskottet behandlade propositionen.

Tag t. ex. förslagen tiU utökning av antalet polistjänster och anslag för detta ändamål nu i år! Det har föreslagits en ökning med 400 poUstjänster och 170 andra tjänster samt anslag i förhållande härtUl. 1 utskottet är vi överens om att det skaU bU en ökning — det är bara så att en del anser att den är för liten och borde vara större. Det är naturUgt att önska sig detta liksom så mycket annat, men som herr Polstam nämnde måste man ta hänsyn tiU andra omständigheter: Finns det pengar att tUlgå? VI måste prioritera.

Jag kan inte underlåta att erinra om att när riksdagen i fjol behandlade frågan om antalet poUstjänster fanns det ett yrkande från moderata samUngspartiet om fler poUstjänster. Det fanns också ett yrkande framfört i en reservatlon från centerpartiet och folkpartiet om fler poUstjänster. Men det var mte så oändligt många fler som man skuUe kunna tro av hert Ernulfs anförande; det rörde sig i mittpartireservationen om 55 å 60 tjänster. Man tiUade i reservationen litet försiktigt att man hade önskat sig fler tjänster men att man var tvungen att ta hänsyn till de ekonomiska förhållandena och stanna vid denna ganska begränsade ökning. Så sade man i fjol, och år efter år står vi inför samma val: Hur mycket vågar vi prioritera på detta område och på detta? Hur mycket har vi kvar på andra håll?

Det har inte förnekats här att det har skett ökningar av antalet poUstjänster sedan staten övertog poUsverksamheten. Jag kan mycket lätt gå förbi de sakerna sedan hert Polstam har yttrat sig. Hert Polstam är

fackman på detta område — han är polisman tUl yrket — och han har själv talat om att det har skett väsentliga ökningar. Jag förmodar att det för framtiden också kommer att bU ökningar, eftersom jag mte har sett på något ställe i propositionen att utbyggandet av polisen skaU stoppas. Jag har fattat det så, att det här är en sak som skaU föras vidare och som man skaU komma igen med, och det är helt naturUgt när det rör sig om en sådan verksamhet som poUsens.

Jag skulle naturUgtvis här kunna redovisa en del sifferuppgifter om poUsverksamhetsutveckling efter förstatUgandet, men jag tror inte att det är nödvändigt med hänsyn tiU att sådana uppgifter redan har anförts i denna debatt. Jag vUl dock säga ett par ord om rekrytermgen, som herr Polstam också var inne på. Vi vet att det har varit svårigheter under det senaste året med rekryteringen. Man fick 300 nya poUstjänster för ett år sedan — det gäller aUtså det här budgetåret — och det har varit svårt att besätta dem. Jag hoppas innerligt att man skaU få fram lämpliga sökande tUl de tjänstema och även till de 400 som föreslås i årets proposition och som utskottet har tillstyrkt. Men det finns problem här, och om man ser dessa svårigheter framför sig när det gäller rekryteringen kanske det också finns skäl att avvakta Utet grand och inte begära anslag för fler tjänster än vad man i verkligheten kan få fram sökande tiU.

Det finns också en annan sak som kan vålla problem, nämligen utbildningen. Jag har visserUgen fått det svaret från en hög befattningshavare i rikspoUsstyrelsen att man kan klara utbUdningen — det vUl jag ärligt erkänna här — men ändå är det nog ganska svårt att på utbUdningssidan ta emot 400 plus eftersläpningen från det här budgetåret och dessutom den rekrytering som är en följd av normal avgång med pension eller av andra orsaker. Det är fråga om en väldigt stor och omfattande utbildning, och jag tror att det också av det skälet är av mycket stort värde att vi inte rasar i väg och ökar rekryteringen från det ena budgetåret tUl det andra med 500 — från 300 tUl 800. Då kanske vi skapar oss nya problem i stället.

Herr talman! Jag ber att få stanna här och yrkar bifaU till utskottets hemställan under punkten 8.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Herr ERNULF (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larfors kommenterade mitt yttrande att folkpartiet Uksom de andra oppositionspartierna år efter år har begärt högre utbyggnadstakt än vad regeringen har föreslagit därför att vi har ansett det nödvändigt med hänsyn tUl de uppgifter polisen har att fyUa. Han anmärkte på att vi förra året inte begärde fuUt så stor ökning i förhållande till regeringens förslag som andra år, och det är riktigt. Förra året förelåg, som jag nämnde i mitt tidigare anförande, glädjande rapporter om att kampanjen mot narkotikabrottsUgheten hade lett tiU resultat i form av minskat antal brott. Med hänsyn tUl det ekonomiska läget var vi då angelägna om att Inte begära större ökning än vad som var nödvändigt — men vi kunde inte godta regeringens förslag då heUer, för det var helt otillfredsställande.

UtveckUngen sedan dess har väl med aU skärpa understrukit angelägenheten — om man inte redan tidigare trodde på den — av att poUsen

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Ang. den brottsbekämpande verksamheten i Stockholm

verkUgen får resurser att klara de uppgifter som samhället ålägger den. Vi har fått uppleva politiska terrordåd. Vi har kraven på personal för ambassadbevakningen. Vi har de uppmuntrande resultaten av en intensifierad trafikövervaknmg — I form av sparade människoUv och sparade personskador. Allt detta motiverar verkUgen att vi höjer utbyggnadstakten Utet mer än vad vi tidigare har gjort.

Jag fattar herr Larfors' inlägg som ett ytterUgare skäl för reservationen. Det kan hända att vi skuUe ha varit Utet mer anspråksfulla förra året. Men att vi måste vara det i år tycker jag att erfarenheten med all skärpa har understrukit.

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ernulf talade här om att öka ambitionerna, och det är faktiskt någonting som har skett även från justitieministerns sida i årets statsverksproposition. Det har skett en ökning av antalet begärda tiänster från 300 förra året tUl 400 i år, och det sker också en ökning av möjligheterna att få poUsmän frigjorda från annat arbete tiU rent polisarbete genom att man begär 150 tjänster som inte är poUsmanna-tiänster.

När man talar om en ökning av ambitionema skaU man inte glömma bort vad som har understrukits av herr Polstam, nämUgen den ratlonaUse-ringsverksamhet som pågår. Även andra åtgärder vidtas för att öka effektiviteten I poUsarbetet. Sverige har t. ex. som det första landet I världen, om jag inte är felunderrättad, tagit ADB i sin tjänst för att underlätta uppdagandet av brott och för användning över huvud taget mom poUsverksamheten. Det är också ambitioner som vi skaU komma Uiåg.

När jag talade om folkpartiets och centerpartiets reservation i fjol rörande antalet polistjänster, påminde jag om att mittenpartierna då gjorde ett tiUägg med hänsyn till det ekonomiska läget, där man sade att en ytterligare vidgning av anslaget mte kan tiUstyrkas för närvarande. Sådana bedömningar måste vi aUtid göra. Mittenpartierna gjorde det i fjol, och utskottsmajoriteten har gjort det i år. Det är bara det jag vUl framhåUa — att detta hänsynstagande tUl de ekonomiska möjUgheterna, som mittenpartierna ansåg vara riktigt i fjol, inte heller är felaktigt i år.

Herr ERNULF (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larfors påstod att årets budgetförslag i fråga om polisväsendet innebär en höjning av ambitionsnivån. Jag försökte i mitt första anförande påvisa att I själva verket är det tyvärr en sänkt ambitionsnivå vi rör oss med. Varför? Jo, därför att den ökning av antalet tjänster man föreslår I stort sett bara motsvarar arbetstidsförkortningen. Om man därtUl lägger att brottsUgheten har ökat från det ena året tUl det andra med 15 å 20 procent, så kan inte de rationaliseringar man talar om ge så stora resultat på ett år att de motsvarar dessa 15 ä 20 procent. En sådan ökning av brottsligheten och en i stort sett oförändrad reeU personaltUlgång ger beklagligtvis som slutresultat en sänkt ambitionsgrad i stället för den höjning som behövs.

Herr LARFORS (s) kort genmäle:

Herr talman! Det bör kanske här tiUäggas ytterUgare en sak så att det bUr klart vad reservationen innebär.

Man har begärt 325 nya tjänster utöver vad som finns med i propositionen. Men reservanterna säger också att det kan räcka med en ökning med 11,5 miljoner kronor, därför att det i budgeten redan finns anslag för övertidstjänstgörlng som skuUe tas i anspråk för resterande täckning. I realiteten måste detta Innebära att den ökning som föreslås i förhåUande tiU propositionen endast .svarar mot drygt 200 nya tjänster.

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Ernulf anhållit att tiU protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterUgare replik.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag vill börja med ett par ord om hert Polstams inlägg, där det fanns flera positiva inslag.

Herr Polstam påpekade bl. a. vilken betydelse det kan ha att poUsen får lov att komma till skolorna och där göra propaganda för polisen och poUsens arbete. Jag vUl helt Instämma i uttalandet om betydelsen av den verksamheten. Vi har haft överläggningar med rikspoUschefen om detta, och det finns en mycket positiv inställning där också. Det är emellertid det vanliga, naturUgtvis, att det gäller att disponera över knappa personalresurser. Men så långt möjligheter finns vUl man försöka att fortsätta med denna synnerUgen betydelsefulla uppgift, som ju hos barnen grundlägger en uppfattning om vad polisen är i samhället och vad den betyder.

Herr Polstam frågade också om sänkningen på en del vägar av hastighetsgränsen från 90 till 70 km/tim hade föregåtts av överläggningar med kommunikationsdepartementet. Det har givetvis varit sådana över-läggrUngar. Nu vUl jag säga att i och för sig kan det inte vara svårare att övervaka hastigheten om den är 70 km/tim på en väg än om den är 90 km/tim. Jag kan emellertid samtidigt göra den reservationen, att det är ju möjUgt att det blir flera överträdelser, när man sänker hastighetsgränsen på en del vägar. Men det får vi väl försöka motarbeta med upplysning och propaganda.

Fru Kristensson, utskottets ordförande och företrädare för reservantema, hade en hel del synpunkter i sitt inlägg som jag inte delar och som jag åtminstone på de viktigaste punkterna skaU försöka bemöta.

Först viU jag bara säga att jag inte finner det så märkvärdigt att rikspolischefen som verkschef i petitaarbetet Uksom alla andra verkschefer försöker lägga ned så mycket arbete som möjUgt för att få sina önskemål tUlgodosedda. Lika naturUgt är det att aUa verkschefer får acceptera att det i denna trängsel, med den ambitionsgrad som det är i det här samhället, måste bU avvägningar som i de enskUda faUen kan förefaUa kraftiga men som av ekonomiska skäl är ofrånkomUga.

Nu vUl fru Kristensson särskilt trycka på att här borde man ändå prioritera mera än på andra områden, där det framkommer önskemål om ökade samhällsinsatser. Fru Kristensson har beträffande brottslighetens ökning framhållit att man ju inte bara kan ta hänsyn till det antal brott

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m m.

som anmäls tiU poUsen, utan det finns också brott som inte anmäls — fru Kristensson använde uttrycket mörkertalet. Det går väl heller Inte att bestrida att så är faUet. Men jag skulle tro, fru Kristensson — och där undrar jag om vi inte är överens — att detta gäller företrädesvis de obetydUga brotten. Beträffande de grövre och svårare brotten kan man med större säkerhet gå efter de uppgifter som finns över anmälda brott.

Sedan snuddade fru Kristensson vid propositionen om skärpning av straffen för olaga vapeninnehav, och bakgrunden tiU den propositionen behöver jag här inte uppehåUa mig vid. Fru Kristensson frågade om straffskärpningen bara tog sikte på utländska medborgare. Det gör den inte. Vi har i propositionen uttryckligen framhållit att det också bland svenska medborgare finns aUdeles för mycket Ulegala vapen i omlopp. 1 vUken utsträckning det förekommer känner vi Inte särskUt väl tiU, men propositionen — som vi senare får tillfälle att behandla — syftar till att ge poUsen möjUgheter att ingripa precis Uka mycket när det gäller Ulegala vapen bland svenskar som bland utländska medborgare.

Vad sedan gäUer frågan hur man skall räkna resursförstärkningseffekten av de förslag vi lagt fram i år och tidigare, så vidhåller jag att vi har gjort mycket stora satsningar just på polisområdet inom ramen för våra ekonomiska möjligheter. TUl det, och utöver vad herr Larfors sade, viU jag lägga att när vi nu föreslår 400 nya polistiänster och 150 biträdestiänster, så är det meningen att man tack vare de sistnämnda 150 tjänsterna skaU kunna lösgöra ett antal poUser från sådant arbete och låta dem gå ut i direkt poUsverksamhet. VI har räknat med att det skaU innebära ett 60-tal utöver de 400 nya poUstjänstema.

Anslaget tlU poUsväsendet har fördubblats sedan förstatligandet. Där kan man nu räkna på flera oUka sätt, och fru Kristensson gjorde också en räkneoperation, vars siffror jag inte vUl bestrida i och för sig. Hon kom fram tUl att den verkliga öknUigen skuUe vara 40 procent eller, rättare sagt, hon sade "inte ens 40 procent". Men fru Kristensson kan väl ändå medge att 40 procent är en ganska hyggUg och rund siffra. Det väsentUga Ugger emellertid i att man i denna debatt enlig min mening aUtför ensidigt har tagit sikte bara på tiUskottet av människor som skaU syssla med poUsverksamhet och underskattat de vinster som ligger i rationaliseringarna. Dessa kan emeUertid inte mätas på samma sätt I antal ytterUgare tjänster. Det går naturUgtvis inte. Men det förslag som nu skaU genomföras har ändå mötts med stort positivt intresse från bl. a. Polisförbundet, där man har uppfattat det så att det kommer att ge stora rationaUseringsvinster.

Herr talman! Jag skaU inte ytterUgare Ingå på dessa frågor utan vUl bara avslutningsvis säga att det är en faktor tiU som vi här skall observera, nämligen den att vi nu har gott hopp om att lösa polisens löne- och anställningsvillkor på ett hyggligt sätt. I varje faU bör vi kunna uppnå att man inom poUsorganisatlonerna — jag säger inte att man skall vara nöjd, det är man aldrig vid en förhandling — nu åtminstone bör kunna ge det erkännandet att uppgörelsen skaU medföra bättre förhåUanden. Och vad det innebär med bättre löneförhåUanden — där kommer också arbetstidsförkortningen m i bilden — skall man inte iinderskatta. Därmed ges också en bättre grand för ännu mera effektiva Insatser av polispersonalen I dess svåra arbete.

Herr POLSTAM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skuUe vilja passa på tUlfället att tacka justitieministern för det svar jag fick på mina frågor. Det var för mig speciellt glädjande att höra att statsrådet har denna positiva inställning — jag hade knappast väntat mig något annat. Jag hoppas bara att det här går igenom och att vi skaU kunna använda dessa resurser så mycket som möjUgt när det gäUer kontakten meUan skolbarnen och poUsen, och de resultat vi uppnår där bör kunna borga för en bättre framtid.

Det är naturligtvis inte svårare att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om man har 70 km som bashastighet än det är att övervaka efterlevnaden av en begränsning till 90 km. Det är bara det att vi får betydligt fler vägsträckor som fartbegränsas till 70 km. För att skapa respekt för trafikbestämmelserna måste vi då också öka övervakningen. Annars är det risk för att man inte alls följer bestämmelserna, och då har det inte varit någon mening med en sänkning av bashastigheten tUl 70 km/tim.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte sagt och i varje faU inte menat att det skuUe vara konstigt att en verkschef försöker att få fram aUa medel han kan för att kunna sköta sitt fögderi på ett riktigt sätt. Jag tycker inte heUer det är konstigt att den slutUga prioriteringen görs av de poUtiska Instanserna, statsrådet och oss andra. Jag konstaterar bara att vi i just den här frågan har oUka bedömningar av vad vi skall prioritera. Det har jag talat om tidigare, och jag behöver inte upprepa det.

Statsrådet sade att mörkertalet när det gäller de grövre brotten troUgen är mycket litet. Ja, det skuUe bara fattas annat. Det är väl rätt naturUgt. Det är också mycket naturUgt att uppklaringsprocenten när det gäUer de grövre brotten är större än när det gäller andra brott. Det vore ju uppseendeväckande om så inte vore faUet.

När det gäUer vad jag sade om propositionen om skärpt straff för olaga vapeninnehav måste väl ändå herr statsrådet ha missförstått mig. Jag utgår självfaUet från att lagen gäUer både svenska medborgare och andra. Vad jag tUlät mig säga var att det skulle vara önskvärt att mte bara reaktioner från utlandet mot våra missförhållanden beträffande brottsbekämpningen leder tlU aktiviteter från departementet, utan att också reaktioner från svenska medborgare gör det.

Ja, herr talman, att 40 procent är en ganska rund siffra kan jag hålla med om. Men vad jag försökte säga var att skillnaden meUan en höjning på 40 procent och en fördubbUng av anslaget i alla faU är ganska stor. De 40 procenten i anslagsökning svarar Icke mot den brottsutveckling vi har upplevt och mot de anspråk på en förstärkning av anslaget som den borde leda tUl. Jag konstaterar aUtså att herr statsrådet intar en attityd som närmast ger intryck av att man mer eUer mindre har givit upp kampen mot brottsUgheten. Man intar en försvarsposition och låter sig åtnöjas med att vi mte får någon förstärkning av resursema netto, utan att man bara gör vad som är möjligt inom budgetens ram. Vi har från de borgerUga partiemas sida konstaterat att detta icke är någon stark satsning. Någon sådan påstår vi mte att vi föreslagit från vår sida heUer.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Men vi har åtrrunstone framlagt förslag som mnebär en nettoförstärkning, och det är det som är den stora skUlnaden.

TUl sist, herr talman, vUl jag uttrycka min glädje över att statsrådet tror att det nu skaU fmnas möjUghet att åstadkomma hyfsade löne- och anstäUnlngsvUlkor för poUsen. Jag önskar att så bUr faUet.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att komplettera debatten ur en aUdeles speciell synvinkel; regeringens aUmänna ansvar för en brottsut-veckUng, som djupt oroar oss här i kammaren men kanske i ännu högre grad de enskilda människorna ute i landet.

Mitt parti, moderata samUngspartiet, har bUvit beskyllt — och beskylls fortfarande, i varje fall ute i buskama — för att tro sig kunna bromsa brottsutveckUngen enbart genom att öka antalet poUstjänster. Att enbart kräva lag och ordning, att vädja tUl den breda opinion som reser samma krav och att ropa på fler poUser, löser självfallet inte rättstrygghetens och den växande kriminalitetens problem i och för sig. Men det är obestridUgen på det sättet att en starkare ordningsmakt ger ett starkare skydd åt de många människor runt om i landet som I dag utsätts för övergrepp av oUka slag — övergrepp tUl person, övergrepp tiU egendom. Det är framför aUt människor som mte kan hänföras tiU de starka, tUl de stora I samhället. De mest utsatta — eller de som känner sig mest utsatta

— är framför allt gamla, ensamstående människor eUer handikappade på
ett eUer annat sätt, som inte har styrka eller råd att försäkra sig om det
skydd andra kan få. Gå bara tvärs över gatan och titta efter vad slags
människor det är som på kvällarna får de hårdaste knuffarna, de värsta
glåporden i och utanför tunnelbanestationen vid Sergels torg.

Vi har självfaUet aldrig påstått eUer ens antytt att brottsutvecklingen är en direkt följd av regeringens politik, även om brotts- och våldskurvan oavbrutet stigit under den period socialdemokraterna suttit vid makten. Vi kan iaktta motsvarande tendenser utomlands — det är aUdeles klart. Men den sklUnaden bör ändå uppmärksammas, att brottskurvans utgångsläge i glesbygdslandet Sverige — utan de inbyggda sociala och andra latenta motsättningar som präglat kontinentens täta, befolkningsmässigt och språkUgt ofta sphttrade stater — var väsentUgt gynnsammare än på andra håll och att försämringen med hänsyn härtill är långt mer allvarUg hos oss än annorstädes.

Urbaniseringsprocessen, uppbrottet från förutvarande miljöer, brytningen med tidigare gemenskaper och i samband därmed upplösningen av det förflutnas värderingar och normer har i hög grad bidragit tlU de oroande tendenser som präglar dagens samhäUe. Att den utvecklingen sammanfaUer med den socialdemokratiska maktutövningen kan självfallet

- jag upprepar det - inte i och för sig läggas regeringspartiet till last. Men
det borde å andra sidan Inskärpa regeringens ansvar för att begreppet
rättssamhäUe inte förlorar sin innebörd. Det är kanske betecknande att i
det Interpellationssvar, som justitieministern nyss lämnade, fanns det
Ingenting medtaget om värderingamas och normemas betydelse I detta
hänseende. Man fick en känsla av att bedömningarna i mycket stor
utsträckning var gjorda från mer "tekniska" utgångspunkter. Det talades

om ökning av antalet självbetiänmgsaffärer, checklönekontonas ökning osv. Därmed förbigicks det som kanske är mest väsentUgt och som Ugger i botten, nämUgen människornas grandsyn, respekten för andra människor och andra människors egendom.

Statsmakterna kräver för att viktiga samhällsfunktioner skaU kunna upprätthåUas — det må gäUa på beskattningens, trafikens, pris- och hyresregleringens område för att bara ta några områden där samhället självt kan sägas vara part — laglydnad av medborgarna och ställer upp hårda repressaUer I de fall sådan laglydnad inte kan vinnas. Justitieutskottets ordförande fru Kristensson pekade särskUt på de hårda krav som samhället ställer då det rör samhäUets egna Intressen. Om de medborgare, som berörs av sådana regler och gentemot vilka samhället reser sådana krav, anser sig inte finna samma grad av målmedvetenhet, samma vUja att garantera lagstiftningens efterföljd på andra viktiga områden — då det rör övergrepp mot enskUda — undergrävs snabbt respekten för rättssamhäUet. Och det är i det hänseendet som jag tycker att det finns anledning att rikta kritik mot regeringen. Den har i själva verket visat ett påfaUande svagt Intresse för att bryta de nuvarande aUvarliga utvecklingstendenserna med aktiva, kraftfulla motåtgärder över hela fältet. Regeringen har tvärtom, som jag ser det, ådagalagt en alldeles obestridUg passivitet och brist på intresse då det gäller att angripa även de mest överhängande problemen. Det har varit oppositionen, hert justitieminister, och framför aUt moderata samUngspartiet som har drivit på. Regeringen har bromsat eUer förhalat och har synbarUgen blundat för vad som pågår, blundat — för säkerhets skuU — med båda ögonen.

Har regeringen sökt göra klart för sig om — jag säger om — och i så fall i vUken utsträckning det finns ett samband mellan den allmänna krimlnaUteten och våldstendenserna ute i samhäUet samt de djupt antidemokratiska proteströrelser som i dag tar I anspråk ett mycket stort utrymme på kulturområdet, i TV och radio och ibland även i pressen. Ett demokratiskt samhäUe fömtsätter garantier för de gmndläggande mänsk-Uga fri- och rättigheterna: yttrandefrihet, åsiktsfrihet, IndividueU hand-Ungs- och rörelsefrihet samt säkerhet tUl liv och egendom. Då vissa grapper, som ju faUet är i dag i Sverige, målmedvetet söker riva ner det bestående samhället, därför att det inte motsvarar deras bild av hur mänskUg samlevnad skaU gestaltas, och i sm aktivitet sätter sig över dessa gmndprinciper för den demokratiska rättsstatens bestånd, då tycker jag att rättsstatens neutraUtet, om jag får använda det ordet, också skaU upphöra. Om det skaU kallas för indoktrinering att värna sig mot den åslktsförföljelse och den skadegörelse i begreppets vidaste bemärkelse som dessa minoritetsgrupper sysslar med, då betraktar jag indoktrinering som ett honnörsord, framför aUt därför att den aktivitet som jag nu talar om är riktad just mot det demokratiska samhälle som vi alla stäUer oss bakom.

Jag har bl. a. frågat förut, hert talman, om inte känslan för de demokratiska värdena i längden kan undermineras genom upprepade sympatiyttringar eller soUdaritetsuttalanden för oUka klart antidemokratiska system ute i världen. Jag har också frågat om man inte möjligen skulle kunna dra vissa paraUeller meUan å ena sidan den otvivelaktigt

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, nu m.

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 71

Onsdagen den ' 28aprU1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

växande bristande hänsynen tiU annans Integritet och egendom och å den andra sidan regeringspartiets målmedvetet bedrivna uppluckring av den enskilda äganderätten och den enskUde arbetstagarens rätt att fritt förfoga över resultatet av sitt arbete. Det vore ju egentUgen rätt besynnerUgt om inte så småningom den mera spontant reagerande unga generationen, i varje fall undermedvetet, tog ett visst intryck av den socialdemokratiska gmndsynen på förhåUandet mellan Individ och 'samhäUe. PoUsutredningar som sökt klargöra motiven för handlandet i vissa faU har visat att sådana slutsatser inte utan vidare kan uteslutas. Som vi aUa vet är begreppet "privat område" i dag inte särskUt populärt.

Jag påminde nyss, hert talman, om att de aUmänna tendenser som döljer sig bakom det växande antalet brott är en följd av djupgående förändringar I samhället och av brytningen med tidigare normer utan att några nya positiva värderingar satts i deras ställe. Det är I första hand i hemmen, i familjerna, vilkas berättigande som bekant på många håll i dag börjar ifrågasättas, och i andra hand i skolan som den nya generationen skaU bibringas förståelse för de regler för mänskUg samlevnad som karakteriserar och bygger upp ett civUiserat kultursamhälle. Har statsmakterna — den frågan kan man också ställa sig — gjort vad på dem ankommer för att stödja eUer garantera den påverkan, den fostran eUer den "indoktrinering" i ordets rätta bemärkelse som detta fömtsätter? Hemmets och familjens roll är självfallet svårare att påverka. Men det borde ändock vara möjUgt att genom aUmänna politiska åtgärder ge dessa enheter, famUjeenhetema, ett bättre stöd än för närvarande I utövandet av de betydelsefulla, samhäUeUga funktioner som jag här har talat om. ■ Denna aspekt har tyvärr spelat en undanskymd roll i den famUjepolltlska debatten. Och vad skolan angår kan väl i dag kort och gott konstateras att bristerna numera framstår som så påtagUga att aUt fler har börjat tänka om.

Det vore också Intressant att få klarlagt vUken betydelse mUjöfakto-rerna utanför hemmet och skolan har för brottsutveckUngen. Det kan i varje faU inte uteslutas att här föreUgger ett klart samband med de i många hänseenden sterUa stadsmUjöer som har tiUkommit under den socialdemokratiska bostadspoUtlkens årtionden. Nog hade omgestaltningen av det svenska samhäUet även under urbaniseringsprocessens mest hektiska årtionden kunnat ske med betydligt större känsla och med mera hänsynstagande tUl stadsmUjöns betydelse för mänsklig gemenskap och friktionsfri samvaro människorna emellan. Att tunnelbanestationerna i storstädema skaU behöva spela den roU för den kontaktsökande unga generationen och göra det på det sätt som nu är fallet vittnar väl, enbart det, om stadsbyggnadspoUtikens totala misslyckande. Även om kommunema och kommunalpolitikerna har att bära sin del av ansvaret, ligger ändå huvudansvaret på den starkt centraUserade och styrda statUga bostads- och byggnadspoUtiken.

Respekt för lagen kräver insikt om att samhäUet kommer att ingripa vid lagöverträdelser. Att brott skall beivras är ett krav, betingat Inte enbart av direkt hänsyn tUl den förfördelade och ur synvinkeln att brott icke får löna sig. Lika väsentUgt är det för det allmänna rättsmedvetandet på längre sikt. Statsmaktema skaU därför inte utfärda bestämmelser,

vUkas efterföljd de inte kan kontroUera och garantera. Varje avsiktUg överträdelse av gäUande lagregler är ägnad att undergräva respekten för lagstiftningen som sådan. Och ju mer sådant förekommer, desto mer förödande för rättssäkerheten och rättsvården bUr konsekvenserna.

Har inte justitieminister Geijer någon gång tagit upp en samvetsdebatt, åtminstone med sig själv, om hurvida det kan vara rimUgt att straffbelägga i den utsträckning som nu sker exempelvis på trafikområdet, där han för egen del dagUgen måste ha konfronterats med mängder av människor som öppet visar sin totala brist på laglydnad och respekt för bestämmelserna.

Det finns någonting som kallas "röda gubbar" — även utanför de poUtiska kraftfälten. Jag vågar påstå att i varje fall här i Stockholm två fotgängare av tre struntar i förbudet att gå emot dessa röda figurer. Och kvar står där på trottoaren den ensamme, laglydige, och känner sig aUtmer fånig — för att använda ett målande uttryck — låst av en, skall vi säga "konservativ" uppfattning att lagar är tUl för att lydas. Finns det någon av kammarens ledamöter som Inte någon gång har gått emot en röd gubbe, skulle ni kunna räcka upp en hand? Ingen! Såvitt jag ser.

Vi har inte poUser som kan svara för kontroUen, svaras det när man diskuterar detta. Nej, det har vi inte, och vi kommer säkert inte heller att få det. PoUsema bör ha annat att syssla med än att kontrollera de här röda gubbarna som befolkar vår stad. Ändra bestämmelserna - vare sig det åvUar justitieministern eller kommunikationsministem — på det sättet att de uppfattas av de enskilda trafikanterna som så meningsfulla och så förnuftiga att det inte kommer att stå i strid med förnuftet och rättsmedvetandet — som borde vara samma sak — att följa dem.

Och, hert statsråd. Ni kan inte rimUgen vara omedveten om i vUken utsträckning biUster I dag kör emot rött ljus - med risk, mte bara för laglydnaden, utan också för människoliv! Det torde inte krävas några mera djupgående studier för att få klarlagt att detta inte bara beror på den bristande övervakningen utan också i stor utsträckning på själva trafikljussystemet med dess meUanUggande neutrala gula ljussignaler, som av flertalet biUster — det vågar jag påstå — utnyttjas för en extra acceleration för att de skall hinna passera mnan det röda ljuset tänds. I aUtför många fall — kanske i de aUra flesta — hinner man inte över, utan kör mot rött ljus.

Hur många trafikanter tUlämpar I dag strikt hastighetsbegränsningarna? Herr Geijer har visst inte körkort, eUer hur? Men håU själva, ni andra, föreskriven hastighet och räkna de omkörande! Då får ni se hur det förhåller sig med laglydnaden.

Nu kommer som bekant nya hastighetsgränser på landets vägar. Man vet redan då de Införs - eUer borde I varje fall veta det - att man Inte har resurser att kontroUera efterlevnaden och att även de nya bestämmelserna i växande utsträckning kommer att överträdas. Herr Polstam var ju inne på dessa frågor. Ju lägre bashastigheten görs, desto svårare blir det att anpassa hastigheten på den specieUa vägsträckan efter bashastigheten och förnuftet, efter den egna uppfattningen om vad vägen och säkerheten tål. Desto mera frestande bUr det för föraren att sätta sig över bestämmelsema. Och de kommer inte att kunna kontroUeras.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

100

Nej, herr talman! Innan nya förbud Införs, se först tiU att samhäUet har möjUghet att reagera och att reagera med kraft. Välj annars andra vägar att lösa problemen! Det borde, herr justitieminister, vara straff på att införa straffbestämmelser som inte efterlevs. För det rättsmedvetande och den respekt för lagstiftning och lagtiUämpning som utgör en nödvändig förutsättning för friktionsfri mänskUg samlevnad är den hittUlsvarande massproduktionen av icke upprätthållna lagregler helt enkelt förödande.

Hur skaU — för att ta ett exempel tiU - den ungdom kunna förmås att i framtiden respektera gäUande normer, vilken här utanför riksdagshuset vid Sergels torg i Stockholms kärna, obekymrad och ostörd kan slänga ölflaskor och burkar omkring sig, syssla med narkotika och så småningom ge sig hem med tunnelbanan ofredande och Ibland misshandlande medpassagerarna? Det är samhäUets skyldighet — för ungdomens skuU, för de ofredades skuU och för hela samhäUssystemets skuU — att tUlse att effektiva motåtgärder av olika slag över hela fältet vidtas för att förekomma den här utvecklingen. Varför jag vänder mig tUl regeringen är därför att samhället i det här sammanhanget företrädes av den socialdemokratiska regeringen. Det är regeringen som har boUen, för att uttrycka mig litet mera populärt.

Redan förta året, herr talman, pekade jag på att den humanisering av fångvården, om vars berättigande vi aUa är helt överens, kan befaras öka Sveriges attraktivitet för den grova, yrkesmässiga intemationeUa brottsligheten. Det finns tendenser som tyder på det. Det vore ju ödets ironi — gjorde jag gäUande — om samtidigt som den ekonomiska poUtiken i vårt land leder tUl att kapital, vetande, arbetssklckUghet och arbetsamhet emigrerar, sipprar brottsUghet in i landet. Det slaget av kommunicerande kärl har vårt land verkUgen Inget intresse av. Det finns mot den bakgranden anledning att fråga, om det har förts några internationella överläggningar som syftar tUl att nå en motsvarighet tUl de nordiska reglema och låta dömda utlänningar avtjäna sina straff i respektive hemländer?

Jag återkommer, herr talman, tUl polisen. Den har mte blivit förstärkt i den utsträckning som motsvarar behoven; det har andra talare från oppositionen redan understrukit. Det har gjorts gällande att rekryteringsläget är besvärUgt. Det är möjUgt att det är så. Men har regeringen vidtagit aUa de åtgärder som behövs för att förstärka polisens stäUning i själva samhäUet? Kan regeringen påstå att tjänstgöringsförhållandena, löneförmånerna och poUsmännens ställning över huvud taget är så tillfredsställande att de garanterar rekryteringen av den poliskår som krävs för att ge den enskUde den rättssäkerhet som han eller hon med fog kräver av ett rättssamhälle? Varför har inte frågan om polismans rätt till ersättning för kroppsskador i tjänsten fått den fuUständiga lösning som riksdagen en gång begärde? Jag återkommer till den frågan. VI har redan diskuterat den men den har inte tiUfredsställande besvarats.

Ja, herr talman, jag har här mycket översiktUgt berört vissa företeelser i det svenska samhäUet som påverkar eUer kan befaras påverka den oroande brottsutveckUngen i landet. Det finns självfaUet andra företeelser, som utövar och kan utöva motsvarande påverkan. Mm slutsats är nu

Uksom tidigare att tiden verkUgen är mogen för en allmän analys, utförd i samråd med företrädare för de direkt berörda myndigheterna — rikspoUsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, Sveriges Radio för att nämna några — i syfte att vinna en helhetssyn och dra upp riktUnjer för en samlande, målmedveten, brottsbekämpande och trygghetsskapande politik på lång sikt.

I ett annat betänkande som kommer att behandlas om en stund uttalas en viss förståelse för en sådan samlad poUtik. Även departementschefen har ju i sitt nyss upplästa interpellationssvar uttalat, om jag hörde rätt, sympati för åtgärder av det slaget. Vad som emellertid är anmärkningsvärt är att utskottsmajoriteten tar avstånd från att knyta riksdagen, parlamentariker, tiU det arbete som det är fråga om. Anser verkligen riksdagsmajoriteten att rättsområdet inte är tiUräckUgt betydelsefullt?

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Herr Bohman har i sitt anförande rört sig över ett mycket stort avsnitt. Hans inlägg knöt väl närmast an tUl mitt InterpeUationssvar till herr Wiklund i Stockholm. Det är bara synd att herr Bohman antingen inte tycks ha hört på när jag läste upp InterpeUationssvaret eUer också har han, om han har läst det, gjort det mycket Ula.

Från regeringens sida framhåUes nämligen att kampen mot brottsligheten måste föras över ett vidsträckt fält, där poUsen är en mycket viktig men dock endast en del i denna kamp. När jag I mitt interpellationssvar pekade på att vi måste föra denna kamp på många områden så tog jag också upp de områden som herr Bohman här efterlyser. Han säger nämUgen att jag över huvud taget inte har berört frågan om normer och värderingar bland den ungdom som han själv inte gUlar. Men, herr Bohman, i mitt interpeUationssvar har jag just framhålUt att vi måste börja vår kamp mot brottsUgheten redan när barnen är mycket små. Jag har sagt att det är utomordentUgt betydelsefuUt att skapa gynnsammare betingelser för bam, ungdom och föräldrar i samhäUsmlljön. Jag har pekat på vad man kan göra I skolorna, jag har pekat på ungdomsorganisationerna. Bakom aUt detta ligger den uppfattningen att det är under denna period, I barnaåren, som man grundlägger de normer som sedan bUr utslagsgivande för hur man fungerar ute i samhäUet. Det finns inte någon anledning att här, vare sig från vårt partis sida eUer från något annat partis sida, säga annat än att vi tycker att detta är alldeles självklart. Herr Bohman slår därför in öppna dörrar när han tar upp dessa frågor.

Nu kommer hert Bohman naturligtvis med exempel på vad som kan iakttas på gator och torg. Bland annat nämnde han vad som utspelas på Sergels torg som Ugger mitt emot det hus vi befinner oss i. Det är klart att vi aUa tar Ula vid oss av ett otrevUgt uppträdande hos en del ungdomar. Men det är väldigt ytUgt att begagna det som Intäkt för den kritik som herr Bohman här har framfört mot vad vi har åstadkommit på andra områden med vår uppfostran av ungdomen. Det är, herr Bohman, Inte några typiska exponenter för den svenska ungdomen som vi möter på

101

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

dessa utsatta ställen i Stockholm. Om man går tUl ungdomsorganisatio-nema och de ideeUa organisationerna så får man en riktigare bUd av den ungdom som har vuxit upp i den nya tid som vi lever i. Nu är det ju så, herr Bohman, att väldigt många av de värderingar, som herr Bohman och jag fick inpräntade när vi var barn och när vi gick i skolan, delas Inte av ungdomen I dag. Man säger att ungdomen har fått en aUtför fri uppfostran, men det är ju inget fel i det, herr Bohman, att den är fri, under förutsättning att det är en uppfostran. På den punkten kan det Inte råda några delade meningar meUan vare sig herr Bohman eUer någon annan i denna kammare och mig. Därför tycker jag att herr Bohman här skjuter helt och hållet över målet.

När det gäUer det som vi här närmast har att ta stäUning tUl, nämUgen poliskåren, så vågar jag påstå att vår poliskår står sig bra internationellt sett, vare sig man mäter det personellt, i antalet anstäUda inom polisväsendet, eUer i materiel och organisation. Det är ju Inte något speciellt för vårt land att man måste göra avvägningar hur mycket man kan satsa härvidlag. Det finns många andra områden där vi också skulle behöva satsa mer än vad vi satsar på poUsen därför att vår ambitionsgrad är så hög att den går långt utöver vad vi har möjUgheter tUl.

Herr Bohman kom vid sidan om sina allmänna samhällsfUosofiska spekulationer också m på några mera triviala vardagsproblem. Han reagerade emot att vi i våra lagar och förordningar har en hel del föreskrifter som många människor bryter emot. Det är möjUgt att jag på gmnd av den tjänst jag har är en av de ytterst få som är laglydiga när det gäUer röd gubbe. Jag står kvar, även om det Inte finns en bU inom synhåU, medan människor strömmar förbi mig över gatan. Jag medger det gärna. Men tror inte herr Bohman ändå att det har en viss betydelse att det i bakgrunden Ugger en Uten risk för dessa människor att poUserna då och då gör razzior även beträffande de röda gubbarna? Nog tror jag att det medför att människor i vaqe faU iakttar en viss försiktighet innan de bryter mot föreskrifter av denna typ. Jag vet inte om herr Bohman menar att vi skulle avskaffa bötesstraffet för att gå emot röd gubbe eUer vad det egentUgen är som hert Bohman på denna punkt är ute efter, men jag tror mte det är betydelselöst att det där finns en uttalad samhällsreaktion.

Sedan frågade herr Bohman om vi inom regeringen hade några planer på att åstadkomma en vidgning av nuvarande, regler att personer som döms för brott Inom de nordiska länderna skaU kunna få avtjäna straffet I något av de andra ländema. Jag trodde att herr Bohman som en mycket Intresserad och aktiv ledamot av Europarådet kände tUl att det pågår ett arbete där på att skapa en sådan konvention och att vi har engagerat oss mycket positivt i det arbetet.

Herr talman! Jag skaU inte ge mig längre in på någon aUmän debatt. Jag har redan i InterpeUationssvaret tUl hert Wiklund i Stockholm försökt ange regeringens syn på dessa problem.

102

Hert BOHMAN (m):

Herr talman! Justitieministerns svar tiU mig gav delvis uttryck för tongångar som jag helt kan ansluta mig tiU, och jag vlU uttala min tiUfredsställelse över dem.

Jag skaU inte här ta upp en debatt om dagens ungdom och modern ungdom över huvud taget. Jag delar justitieministerns grundsyn i det hänseendet och i fråga om de positiva egenskaper ungdomen av i dag företräder. Det är inte de företeelserna jag åsyftar när jag säger att vi här i kammaren bara behöver gå ut på Sergels torg för att studera hur dåligt respekten för gäUande lagar upprätthålles och hur den ungdom, som det där är fråga om, öppet trotsar samhäUet — både där och på den vidare färden hem tUl sina bostadsområden under ofredande av andra människor. Det är möjUgt att det är en liten grupp det gäUer, men den uppfattas tyvärr som representativ för Stockholms city. Och av de människor som drabbas av deras gärningar betraktas sannerUgen inte problemen som små.

Vad görs för att komma tUl rätta med det som pågår där nere stundUgen och dagUgen? Har samhället tilUäckUga resurser för att se tUl att rättsapparaten fungerar eUer har det det inte? Vad är man beredd att göra för att rätta tiU det som är sjukt?

Jag kritiserade Interpellationssvaret därför att jag tyckte att hänvisningen till de normer och värderingar, som i mycket stor utsträckning bör reglera umgänget meUan människorna, saknades. Jag tycker fortfarande vid en andra genomläsning att justitieministern har tagit ett mera "tekniskt" grepp på problemet. Det gäUer, säger han, att angripa "sociala brister och orättvisor" för att därmed lösa problemet. Men de människor som det här är fråga om behöver Uksom vi andra regler för hur de skall umgås med varandra. Man må kalla reglema för kristna normer eUer vad man vill, men det som krävs är aUmängUtiga regler för mänskUg samvaro som möjUggör för det demokratiska samhäUet att fungera. Det hade varit värdefullt om det hade funnits Utet mer av sådana "fUosofiska" betraktelser i interpellationssvaret.

Jag tycker att det är upprörande, hert statsråd, att justitieministern Lennart Geijer skaU stå och vänta på en trottoar framför en "röd gubbe" och se trafikanterna runt om sig springa tvärs över gatan oberoende av att de gör sig skyldiga tiU lagbrott. Där står aUtså landets justitieminister och registrerar att majoriteten av trafikanterna blankt struntar i de regler som vi har antagit här i riksdagen. Jag skuUe, om jag vore justitieminister, omedelbart gå hem och fundera över om det mte är något fel på reglerna som sådana eller på samhäUsreaktionen. Jag skuUe se tUl att det mfördes andra bestämmelser, som motsvarade människornas rättsmedvetande. Ty bryter de mot lagen när de går mot rött ljus och när de överskrider hastighetsbegränsningar — vUket de gör — ligger det nära tUl hands att bryta mot lagen även i andra sammanhang.

En regel som Lennart Geijer och jag lärde oss när vi läste juridik en gång i tiden var att skaU man ha lagstiftning, skaU man också se tUl att lagreglema efterföljs. Man skaU vara övertygad om att de blir så utformade att det bUr naturUgt för de enskUda människorna att följa dem och inte, som faUet är på de områden jag här har tagit upp, så att det bUr naturligt för de enskUda människorna att bryta mot dem. Det förhåUer sig inte på det sättet för justitieministern och inte för mig — jag vågar inte handla så — men jag vUl gärna ha sagt, att reglema inte står i överensstämmelse med mitt sunda förnuft och mitt rättsmedvetande.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Lokala polisorganisationen, m. m.

103

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fm Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 8 mom. 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av fru Kristensson

m.fl.

104

Ja - 165

Nej - 151

Avstår — 3

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 9 och 10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 11

SärskUd poUsverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Kungl. Maj:t hade under punkten B 4 (s. 26) föreslagit riksdagen att tUl Polisverket: SärskUd poUsverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 35 300 000 kronor.

I motionen 1971:640 av hert Hermansson i Stockholm m. fl. yrkades att riksdagen i skrivelse tUl regeringen hemstäUde att den del av säkerhetspoUsens organisation som Innebar Inblandning I inrikespoUtiken upplöstes och att alla dess poUtiska register brändes samt att i enlighet därmed anslaget tUl särskUd poUsverksamhet reducerades.

Utskottet hemstäUde att riksdagen dels skulle avslå motionen 1971:640 såvitt gällde säkerhetspolisens organisation och register, dels med bifaU tlU Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionen 1971:640 i övrigt tUl Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 35 300 000 kronor.

Reservation hade avgivits

4. beträffande säkerhetspolisens register, m. m. av herr Hagberg (vpk), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen dels i anledning av motionen 1971:640 såvitt gäUde medelsanvisningen skuUe avslå Kungl. Maj:ts föreUggande förslag tiU anslag för budgetåret 1971/72 tiU PoUsverket: Särskild poUsverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet, m. m., dels med bifaU tUl samma motion I övrigt hos Kungl. Maj:t hemstäUde att den del av säkerhetspoUsens organisation som Innebar inblandning i inrikespoUtiken upplöstes och att aUa dess register brändes under aUsidig kontroll ävensom gav Kungl. Maj:t till känna vad resei-vanten i övrigt anfört rörande medelsanvisningen.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Hen HAGBERG (vpk):

Hert talman! Vid riksdagen i år har väckts en motion, nr 640, vari yrkas att den politiska åsiktsregistreringen skaU upphöra. Den poUsiära säkerhetstjänsten i Sverige har tydUgen två huvuduppgifter, dels att bekämpa spionage mot Sverige och Uknande verksamhet, dels att i de inrikes förhållandena värna om det borgerUgt kapitaUstiska samhäUet genom att registrera och kontrollera vänstermänniskor här i landet.

De människor som har en sociaUstisk uppfattning, de som demonstrerar mot USA:s folkmord i Vietnam, de som oroar kapitaUsterna med att kräva makt åt det arbetande folket betraktas enUgt SÄPO som säkerhetsrisker, och enUgt SÄPO-chefen lägger man ner aU kraft för att klargöra hur det förhåller sig med dessa. Man nöjer sig inte med bara misstankar, man gör tydUgen ingående analyser av vederbörande personer, allt enligt SÄPO-chefen. SkUlnaden måste vara hårfin meUan en registrering och en misstanke, som så Ingående analyseras. 1 reaUteten måste det Innebära samma sak.

Att i det här läget hävda att en poUtisk åsiktsregistrering upphört, som utskottet viU göra gäUande, ter sig synnerUgen tveksamt. De svävande formuleringar som utskottet använder stärker bara misstankama att åsiktsregistreringen finns kvar. "Anteckning i registret får icke göras enbart av det skälet att någon genom tiUhörighet tiU organisation eUer på annat sätt givit uttryck för politisk uppfattning", anför utskottet. Vad har då ordet "enbart" för Innebörd? Man blir antecknad I registret, och enligt vad SÄPO-chefen säger i ett uttalande tycks det innebära att man bUr Ingående analyserad på grund av sma åsikter. Är det inte så att också de som står i SÄPO:s analysregister kommer att betraktas som opålitUga, när de statUga arbetsgivarna kontroUerar påUtUgheten ur säkerhetssynpunkt, som vissa statUga verk gör?

Utskottet anför vidare att en del uppgifter skaU avföras ur registret "så snart det kan ske", men i vUken takt detta skall ske sägs det ingenting om. När det gäller säkerhetspoUsen kan man erfarenhetsmässigt anta att "så snart det kan ske" betyder i en mycket avlägsen framtid, om nu uppgifterna någonsin kommer att försvinna ur registret.

SÄPO-chefen säger i en intervju i Svenska Dagbladet den 25 januari: "När det gäUer att konstatera om en person ägnar sig åt samhäUsom-störtande verksamhet lägger vi samma Intensitet i arbetet för att klargöra

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 70-72

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971 Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

om det verkligen förhåller sig så." VUken innebörd ger SÄPO ordet "samhäUsomstörtande"? Varje sociaUst vUl ju störta det kapitaUstiska systemet — det är för oss en politisk ståndpunkt. Om man kontroUerar och analyserar från en sådan utgångspunkt, blir det en åsiktsregistrering.

Med den inriktning och ledning som SÄPO har i dag driver man en säkerhetspoUtik för det maktägande fåtalet i det kapitaUstiska systemet.

Det har även i dagarna framkommit i en bok, skriven av journalisten Mert Kubu, att den mUltära säkerhetspoUsen under det senaste kriget registrerade tiotusentals svenska arbetare, i huvudsak sociaUster, som hade viktiga poster inom industrin, i den s. k. kuppberedskapsplanen. Försvarsminlstem förnekade I torsdagens frågestund förta veckan att denna kuppberedskapsplan fanns kvar. AU registrering som försiggår, sade försvarsministern, handhas av säkerhetspolisen. Dessa register och den s. k. kuppberedskapsplanen förstördes efter kriget, sade också försvarsministern. 1 dag kan man fråga sig om SÄPO övertagit den delen av verksamheten genom att eventueUt ha tUlgång tUl källmaterialet. Man kan inte utesluta att samma sak förekommit som hände 1945 och 1948, när SÄPO:s register skulle avvecklas. 1948 återupptogs registreringen och då fanns källmaterialet kvar.

Det kan också i det här sammanhanget vara värt att påpeka att den förutvarande SÄPO-chefen Vinge numera är anställd inom Sveriges Industriförbund, ett förhåUande som Inte bara kan vara en slump. Framtiden kommer nog att visa att kuppberedskapsplanen finns kvar. SammankoppUngen meUan näringsliv, SÄPO och mUltär är alltför intim för att man skaU kunna utesluta detta.

Vi inom vänsterpartiet kommunisterna kan inte medverka tUl att säkerhetspoUsen beviljas anslag för en verksamhet, som är en Inblandning I den svenska inrikespoUtiken och som har till syfte att bevara det nuvarande samhällssystemet med polisiära medel. Vi har därför föreslagit, att SÄPOs organisation, som Innebär inblandning i InrikespoUtiken, upplöses och att dess poUtiska register brännes under aUsidig kontroU.

Därför vUl jag, herr talman, yrka bifaU tUl reservationen 4.

106

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag tänker inte bemöta de insinuationer som herr Hagberg kom med i sitt anförande — jag viU endast kort konstatera några fakta.

I personalkungörelsen, som trädde I kraft den 1 oktober 1969, anges att i detta register anteckning icke får göras enbart av det skälet att någon genom tillhörighet tUl organisation eUer på annat sätt givit uttryck för en politisk uppfattning. Sakläget är således helt klart, och herr Hagbergs försök att misstänkUggöra detta bedömer jag som fruktlösa.

Vidare vUl jag konstatera att det nu pågår en gallring av registret och att man beräknar att den skaU kunna vara avslutad troligen under 1971. De uppgifter som skaU gallras ut men som fortfarande finns kvar får inte utnyttjas. För övrigt är det helt klart att ingen upplysning lämnas ut från detta register utan att den lekmannavalda styrelsen ger sitt tiUstånd. I den fmns representanter för de fyra demokratiska partierna här I riksdagen. Och tUl yttermera visso: Skulle oenighet uppstå mellan ledamötema är

det slutUgen Kungl. Maj;t som fattar avgörandet.

Vi måste väl ändå vara förenade i den målsättningen att vi skaU ha en sådan organisation att det är möjUgt att avslöja samhäUsomstörtande planer och uppdaga brott som riktar sig mot hela landet. Det kan ju, herr Hagberg, inte vara rimligt att man under en politisk täckmantel skaU få begå brott. Det är alltså inget fribrev att tiUhöra en politisk organisation — det må vara vänsterpartiet kommunisterna eUer någon annan organisation.

Jag vUl med detta, herr talman, endast yrka bifall tiU utskottets hemstäUan under denna punkt.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.

Hert HAGBERG (vpk):

Herr talman! Det är just ordet "enbart" i kungörelsen som är kontroversieUt I denna fråga. Vad betyder det ordet i detta sammanhang? Man har tydligen kvar samma inriktning som tidigare, nämligen att se tUl vänsterelementen. 1 en Intervju sade chefen för säkerhetspolisen Holmér klart ut att man analyserar och ser efter. Det betyder just att man sätter åt dessa människor. Jag frågar än en gång: De som blir analyserade är väl i reaUteten enUgt SÄPO en säkerhetsrisk? Kärnpunkten I det hela är just att man har viss uppmärksamhet riktad på vänstermänniskor — och det förnekar man mte.

Vilka gäUer den här utgaUringen som skaU vara klar under 1971? Det är klart att en och annan dör och att en utgallring därför måste göras, men man har inga garantier om vUka personer som i övrigt gallras ut och inte heUer i vUken form utgaliringen företas. Vi hävdar att åsiktsregistret fortfarande fmns kvar och kan Inte Inse att det har skett någon förbättring bara för att nya metoder — bl. a. genom att man gått över tiU datateknik — har börjat tUlämpas. Asiktsregistret fmns enUgt vår mening kvar.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Hagberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition

Den som vUl att kammaren blfaUer justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 11 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av hert Hagberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej - 19

Avstår — 4

107

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Ersättning åt domare, vittnen och parter

Punkterna 12-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 22

Ersättning åt domare, vittnen och parter

Kungl. Maj;t hade under punkten E 1 (s. 52) föreslagit rUcsdagen att tUl Ersättning åt domare, vittnen och parter för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 26 750 000 kronor.

1 motionen 1971:174 av fru Lindberg och fröken Bergegren yrkades att rUcsdagen skulle besluta att i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemstäUa om förslag tUl åtgärder som tUlgodosåg medborgarnas önskan om borgerUg begravning, varvid särskUt beaktades behovet av offlclanter och för ändamålet lämpliga lokaler.

I motionen 1971:330 av herr Helén m. fl. yrkades såvitt nu var I fråga att riksdagen hos Kungl. Maj;t begärde förslag tUl regler om ersättning tUl förhörsvittnen vid förundersökning i brottmål (medborgarvUtnen).

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. tUl Ersättning åt domare, vittnen och parter för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 26 750 000 kronor,

2. skulle avslå motionen 1971:174,

3. skuUe avslå motionen 1971 ;330 såvitt nu var i fråga.

108

Reservation hade avgivits

6. beträffande medborgarvittnen av herrar Ernulf och Westberg i Ljusdal (båda fp), vUka ansett att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen med blfaU tUl motionen 1971:330 såvitt nu var i fråga hos Kungl. Maj.t begärde förslag tiU regler om ersättning tUl förhörsvittnen vid fömndersökning i brottmål (medborgarvittnen).

Hert ERNULF (fp):

Herr talman! EnUgt rättegångsbalkens regler om förundersökning I brottmål skaU det vid förhör, som poUsen håller, om möjUgt finnas ett trovärdigt förhörsvittne närvarande. Orsaken tUl detta är bl. a. att man vUl skapa en garanti I rättssäkerhetens intresse för att förhöret sker I enlighet med reglema. Man kanske också kan säga att det tjänar tUl att skydda poUsen mot obefogade angrepp för att oriktiga förhörsmetoder skuUe användas. TiU sist kan det i en rättegång vara av värde, om det uppstår tvivel rörande vad som förekommit vid förhör, att få höra detta trovärdiga vittne vid domstolen.

Det är alltså fråga om en lagregel som skaU följas — det skall om möjligt finnas ett förhörsvittne närvarande. Men det märkUga är att statsmaktema inte har vidtagit några egentUga åtgärder för att den regeln skaU vinna efterföljd. Det står att förhörsledare skall anmoda en person att vara trovärdigt vittne. Men att utan vidare fråga en medborgare om han vUl sitta med vid polisförhör för att vara vittne utan att få någon ersättning är kanske inte särskUt reaUstiskt.

Resultatet har därför bUvit att man i viss mån använder polismän som förhörsvittnen. Det kan vara en viss utbUdning för dem att höra en äldre

förhörsledare leda ett förhör, men det kan ju inte fylla den funktion som avses i lagen. Dessutom har polisen så mycket att göra att man i regel mte hinner ta poUspersonal i anspråk för detta. Därför blir det ofta så att förhör får ske utan det förhörsvittne som stadgas i lagen.

I Göteborg har man tyckt att detta Inte är tUlfredsstäUande, och redan 1957, när poUsväsendet var kommunalt, startade man en verksamhet med kommunalt avlönade förhörsvittnen, s. k. medborgarvittnen. Jag var med i den korrununala utredning som förberedde denna verksamhet, och de förhoppningar vi stäUde på Institutionen tror jag har infriats. PoUsmästa-ren I Göteborg säger själv att det har varit utomordentUgt betydelsefuUt också för polisen att man har den här kåren av trovärdiga personer, som är närvarande i de faU där den hörde själv begär att få ha ett vittne tUl hands eUer där förhörsledaren finner det vara önskvärt.

Ar 1965 övertogs ju poUsväsendet av staten, och jag motionerade 1967 om att staten också skulle överta Institutionen med medborgarvittnen och svara för kostnaden. Det blev inget resultat. Förslaget har kommit igen, nu senast i folkpartiets partimotion.

Första lagutskottet var vid behandUngen 1967 positivt tUl det hela och framhöU att man hade fäst särskUt avseende vid de positiva uttalanden som poUsmästaren i Göteborg hade gjort. Utskottet ansåg att Kungl. Maj ;t I lämpligt sammanhang borde ta upp spörsmålet tUl prövning.

I folkpartiets motion framhålls att det kan vara lämpligt nu efter tre år, att Kungl. Majrt prövar saken på nytt. Vi har därför yrkat att riksdagen skuUe påminna om den här frågan. Det vUl Inte majoriteten vara med om, men hert Westberg i Ljusdal och jag har reserverat oss och yrkar att riksdagen skaU framhåUa den tid som har gått sedan utskottet rekommenderade en lösning av frågan och göra en påminnelse tUl Kungl. Maj:t.

Jag yrkar, herr talman, bifall tiU reservationen 6.

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Ersättning åt domare, vittnen och parter

Fm KRISTENSSON (m):

Herr talman! 1 anslutning tUl vad herr Ernulf sade viU jag också stryka under att vi aUa i utskottet varit positiva tiU den här frågan. Men utskottsmajoriteten har ändå inte ansett att frågan var förtjänt av något direkt initiativ från utskottets sida. Vi ansluter oss aUtså tiU det uttalande som tidigare första lagutskottet gjorde och menar att Kungl. Maj:t I lämpUgt sammanhang bör aktuaUsera frågan.

Jag skuUe ändå vUja säga att jag tror att det stöter på stora praktiska problem att leva upp tUl den målsättning som herr Ernulf har, att man skaU ha medborgarvittnen i de fall som är avsedda. Under det senaste året var antalet brottsbalksbrott över en halv miljon, och förhör skaU ju hållas I de allra flesta av dessa mål. I många av målen skaU det vara förhör upprepade gånger, och jag undrar om det Inte stöter på personeUa och ekonomiska problem av betydande mått att kunna tiUgodose det här I och för sig angelägna önskemålet. Såvitt jag vet har man i Göteborg haft positiva erfarenheter ,av den här institutionen, men man konstaterar samtidigt att de 60 kommunalt valda förhörsvittnena Inte på långt när räcker tiU för att fyUa behovet ens i den staden, där man verkUgen har haft ambitionen att tUlgodose det här önskemålet.

109

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

Jag vlU med detta, herr talman, yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Utskottets hemstäUan biföUs.

110

Mom. 3

Propositioner gavs på blfaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herrar Ernulf och Westberg i Ljusdal, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 23

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 24 Kriminalvårdsstyrelsen

Kungl. Maj:t hade under punkten F 1 (s. 56-58) föreslagit riksdagen att tUl Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 17 544 000 kronor.

I motionen 1971:172 av herr Bohman m. fl. yrkades såvitt nu var i fråga att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj :t gav tiU känna vad i motionen anförts angående kriminalvården.

I motionen 1971:330 av hert Helén m. fl. yrkades såvitt nu var I fråga att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemstäUde om parlamentarisk utredning angående kriminalvårdens framtida utformning.

1 motionen 1971:468 av herr Hedlund m fl. hemstäUdes såvitt nu var i fråga att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majl: begärde en översyn av kriminalvårdens anstaltssystem och de behandlingsformer som tUlämpades för att möjUggöra en övergång tUl öppnare vårdformer och frivård.

I denna punkt hade även behandlats motionen 1971:643 av fru Jonäng m. fl.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. med bifaU tUl Kungl. Maj;ts förslag och med avslag på motionen 1971:643 såvitt nu var i fråga tUl Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 17 544 000 kronor,

2. skulle avslå motionerna 1971:172, 1971:330 och 1971:468, samtliga såvitt nu var i fråga.

Reservation hade avgivits

7. beträffande utredning rörande kriminalvårdens utformning m. m. av fru Kristensson (m) samt hertar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m). Polstam (c) och Petersson I Röstånga (fp), vUka ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen I anledning av motionema 1971:172, 1971:330 och 1971/468, samtUga såvitt nu var i fråga, hos Kungl. Majrt hemstäUde om tUlsättandet av en parlamentarisk utredning rörande kriminalvården i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Debatten rörande denna punkt må omfatta även punkterna 25—32 men yrkanden beträffande sistnämnda punkter framstäUes först sedan desamma föredragits.

Herr justitieministern GEIJER, som meddelat att han vid behandUngen av denna punkt ämnade besvara herr Böriessons i Falköping (c) den 10 februari framställda interpeUation nr 46, om förstärkning av övervakarorganisationen, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag är beredd att medverka tiU åtgärder för att bl. a. förstärka kriminalvårdens övervakarorganisation personeUt och ekononUskt så att frivården ges bättre förutsättningar att arbeta i enUghet med statsmakternas beslut och intentioner.

Frivården arbetar i dag under ledning av 40 skyddskonsulenter med var sitt skyddskonsulentdistrikt. I dessa distrikt finns totalt 200 handläggande tjänstemän samt 131 biträden och övrig personal. I årets statsverksproposition begärs en ökning med två skyddskonsulenter, 13 skyddsassistenter, 25 biträden och tre vårdare. För att ge en antydan om takten i den utveckling som under den senaste tioårsperioden ägt rum på området kan jag nämna, att frivårdspersonalen sedan budgetåret 1961/62 ökat från 87 tiU 371 heltldsanstäUda tiänstemän.

Men frlvårdsorganisatlonen består inte huvudsakUgen av tjänstemän. Den är baserad på ett system av enskUda lekmannaövervakare. Deras antal uppgick vid senaste årsskifte tUl mer än 11 000 personer. Det är här uteslutande fråga om friviUiga krafter som I sm egenskap av övervakare genereUt sett gör en betydande och värdefuU samhällsinsats.

Flertalet av de frågor herr Börjesson berör i sin interpeUation har Ingående studerats och övervägts av 1966 års utredning om de enskUda övervakarna Inom kriminalvården. De sakkunniga redovisade sitt uppdrag i ett betänkande (Ds Ju 1967:8), som låg tiU grand för 1968 års riksdagsbeslut i ämnet (1968:1 bU. 4, s. 82, SU 1968:2, rskr. 1968:2). Riksdagen tog därvid stäUning tUl frågan om övervakamas ersättning för sina uppdrag Uksom tiU frågorna om övervakamas rekrytering och utbUdning och om det lämpliga antalet uppdrag per övervakare.

Beträffande frågan om antalet uppdrag per övervakare vUl jag i sammanhanget särskUt framhåUa följande. Det är beträffande det stora flertalet ärenden i allmänhet ganska lätt att anskaffa lämpliga övervakare. Men det ökade antalet mycket svåra och tidskrävande frivårdsfaU har Inneburit att tjänstemännen inom frivårdsorganlsationen 1 stigande utsträckning blivit tvungna att själva ta på sig även det omedelbara övervakaransvaret för dessa personer. Det förekommer aUtså inte längre någon massövervaknlng genom enskUda. De övervakare som i statistiken redovisar 20 uppdrag eUer flera, och åtskUUga av dem som redovisar ett mindre antal övervakningsfaU utgörs av tjänstemän, anställda inom frivården eUer närstående organisationer, såsom skyddsföreningar o. d.

De enskUda övervakarnas Intressen tUlvaratas av lokala övervakarföreningar, organiserade i ett riksförbund, som sedan ett par år tUlbaka åtnjuter statsbidrag för sin verksamhet.

YtterUgare åtgärder kan självfaUet vidtas för att förbättra de enskUda

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Om förstärkning av övervakarorganisationen

111

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Om förstärkning av övervakarorganisationen

112

övervakamas förhåUanden och för att göra dem ännu bättre skickade att utföra sina ofta krävande uppdrag. Men jag bedömer det med hänsyn tUl det aktueUa läget och utvecklingen inom frivårdskUentelet som för närvarande aUra angelägnast att tUlgängliga resurser satsas på förstärkningar mom skyddskonsulentorganisatlonen.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Hert talman! Jag ber att tiU herr justitieministern få framföra mitt tack för svaret på min interpeUation.

Svaret innehåUer i stort sett en redogörelse för frivårdens organisatoriska uppläggning, vUken Inte synes ha undergått några större förändringar sedan vi senast diskuterade dessa frågor här i riksdagen. Det finns förvisso, detta vUl jag gäma framhåUa, vissa positiva inslag i statsrådets svar, som jag anser tUlfredsstäUande. Dit hör utan tvivel statsrådets påpekande att det mte längre förekommer någon massövervakning genom enskUda övervakare. Detta är i och för sig att notera som en positiv utveckling. EmeUertid verkar det som om skyddskonsulentema aUtmer har fått överta övervakningsärenden och att en avsevärd anhopning där har skett. Därmed har man ju Inte eUmlnerat de uppenbara negativa sidorna i övervakningssystemet. Ty vad är det som säger att en enskUd skyddskonsulent vid sidan om sina administrativa göromål har så mycket större möjUgheter att ägna t. ex. ett 30-tal eller t. o.m. flera kUenter den omsorg som verkUgen behövs? Även skyddskonsulenterna är ju bara människor, av vUka man mte kan begära orimliga prestationer.

Den invändningen har ibland gjorts från skyddskonsulentorganisatlonen Uksom från kriminalvårdsstyrelsen att dessa tjänstemän tack vare sina rika erfarenheter från fältet skuUe vara bättre skickade än många enskilda övervakare att handlägga de mer svårartade faUen. Jag betvivlar inte riktigheten i detta. Däremot stäUer jag mig tveksam tUl om en aldrig så skicklig socialtjänsteman verkUgen kan hinna med så många övervakningsfaU som det ofta tycks bli. En sådan övervältring av övervakningsärenden på skyddskonsulentorganisationen finner jag Inte vara någon positiv lösning av denna utomordentUgt viktiga del av frlvårdsverksamheten.

Statsrådet bedömer emellertid saken så att det med hänsyn tUl det aktueUa läget och utvecklingen inom frivårdskUentelet är allra mest angeläget för närvarande att tiUgängliga resurser satsas på förstärkningar inom skyddskonsulentorganisatlonen. Detta kan vara helt riktigt med tanke på den överhopning av övervakningsfaU som organisationen kämpar med. Vad statsrådet menar med "det aktueUa läget" och med "utveckUngen inom frivårdskUentelet" synes dock enligt min mening litet oklart. Att antalet mycket svåra och tidskrävande frivårdsfall ökat är känt. Men motiverar inte just denna utveckling andra och effektivare åtgärder och kanske helt nya grepp inom frivården för att möta de svårigheter man redan känner tiU?

Jag beklagar att statsrådet i sitt svar nära nog helt förbigick frågan om kriminalvårdsstyrelsens roU när det gäUer att förstärka frivården och underlätta dess arbete. En del kritik har från skyddskonsulenters sida riktats mot styrelsen i dessa hänseenden. Självfallet kan kritiken avvisas med hänvisning tiU personalbristen och att det här skaU ske förstärk-

ningar. Men jag tror att kritiken bottnar I en djupare oro hos dem som arbetar inom frivården. Det är oroande när man efterlyser bättre kontakter med kriminalvårdsstyrelsen, en dialog mellan denna och de mom frivården arbetande kraftema. Det hade varit intressant att få statsrådets syn på denna kritik. Det är nämligen mte bara fråga om det aktueUa faU som jag refererade i min interpeUation. Redan när jag för några år sedan väckte min motion angående övervakningssystemet konfronterades jag med missnöjesyttringar av detta slag. En del ansvariga för frivården kände sig arbeta så att säga vid sidan om de hade inte det stöd de ansåg sig behöva från styrelsens sida.

Jag vore tacksam om statsrådet kunde redogöra för i vad mån förbättrade kontakter Inletts meUan kriminalvårdsstyrelsen och frivårdens arbetskraft och i vad mån nya vägar prövas för en effektivare frivård. Med effektivitet avser jag i detta sammanhang närmast möjUghetema att bringa ner antalet återfaU och att kUentelet inom frivården bereds en vård som i aUa hänseenden är ägnad att underlätta en återanpassning tUl normalt Uv.

TiU sist, hert talman, viU jag ta upp en annan fråga som kan synas vara en Uten detalj I sammanhanget men, som jag ser det, en mycket viktig sådan. Benämningen "övervakare" har vid olika tiUfällen påtalats som olämplig, och man har uttalat önskemål om att den skulle ersättas med en mer adekvat benämning. Jag ansluter mig helt tUl dessa önskemål och viU stäUa frågan huruvida justitieminlstem delar denna uppfattning. Ordet "övervakning" associeras lätt med något slag av förmynderi, vUket kan ha synnerUgen negativ effekt på de människor som berörs av systemet. PersonUgen finner jag att exempelvis benämningen "kontaktrådgivare" — eUer varför uite bara "rådgivare"? — har en mycket positivare klang och också helt och fuUt motsvarar InnehåUet i vederbörandes uppgifter att vara den sammanhåUande, rådgivande länken meUan kUenterna och samhäUet, arbetsUvet, etc. Jag tror att en namnändring här vore av stort psykologiskt värde och undrar om man mom departementet och kriminalvårdsstyrelsen aUvarUgt diskuterat denna fråga.

TUl sist ber jag att än en gång få tacka justitieministern för svaret.

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Om förstärkning av övervakarorganisationen

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Det är utan tvekan så att skyddskonsulenterna och skyddsassistenterna har en mycket stor arbetsbörda. Det är då naturligtvis riktigt att man frågar sig om de skaU kunna klara att ta på sig flera övervakningsuppdrag än de har I dag. Detta är en fråga som vi har uppmärksamheten på, och vi vUl fortsättningsvis försöka att så långt vi kan tUlmötesgå önskemålen. Vi har t. ex. i år föreslagit 25 nya biträden på skyddskonsulentexpedltionerna. Vår förhoppning är att dessa biträden i viss mån skaU kunna avlasta skyddskonsulenterna sådana arbetsuppgifter som är av kontorskaraktär och därigenom bereda dem något störte möjUghet att bl. a. ägna sig åt övervakningsuppdragen.

Det är väl rUctlgt, som herr Börjesson I Falköping sade, att bland skyddskonsulenterna inom frivården tidigare höjts en hel del kritiska röster mot kriminalvårdsstyrelsen — med rätt eUer orätt vUl jag inte uttala

113

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Om förstärkning av övervakarorganisationen

mig om. Men jag kan nämna för herr Börjesson att jag i lördags hade tUlfäUe att närvara vid en konferens för skyddskonsulenter och skyddsassistenter. Kriminalvårdsstyrelsen hade tagit Initiativet tlU och bekostat konferensen. Generaldirektören talade på konferensen tUl skyddskonsulenterna och diskuterade deras problem. Jag har den bestämda uppfattningen att det mte förekom några missljud som tydde på att man i dag skuUe ha en negativ InstäUning tiU kriminalvårdsstyrelsens intresse för frivårdsfrågorna. Jag tror aUtså att utvecklingen går i rätt riktning.

TUl sist den deUkata frågan om benämningen på dem som fuUgör den viktiga uppgiften att följa och hjälpa tUl rätta de människor som dömts tUl skyddstUlsyn. Ordet "övervakare" hör kanske tUl den gamla tiden — det kan jag medge. Jag är emeUertid inte säker på att vi ännu hittat den lämpliga benämningen. Frågan bör väl fortsätta att stå I centrum för frlvårdsdebatten, så får vi se om vi kan komma fram tUl någonting som är bättre.

114

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig först få uttala min tUlfredsstäUelse över justititenunisterns kompletterande svar.

Jag är givetvis glad och tacksam för den förstärkning som sker inom skyddskonsulentorganisatlonen; det är positivt att frivården förstärks. Jag är också glad över, om det är riktigt som justitieministerns säger, att det skett en sinnesändring inom kriminalvårdsstyrelsen och att man där numera betraktar frivården på ett annat sätt än tidigare. Jag blev ganska upprörd — och mte bara jag utan en mycket stor del av svenska folket — när man via massmedia fick ta del av vad skyddskonsulenten Svegland i Göteborg skrev I en rapport av den 21 januari 1971. Han säger där att kriminalvårdsstyrelsen inte har mycket Intresse för frivårdsfrågor. I rapporten heter det vidare: "Vi, som harvar arbetsdag Inom frivården, märker detta också fuUt ut. Ingen i Styrelsen förefaller vara Intresserad av, hur vi lägger upp arbetet. Ingen bryr sig om, huruvida vi har öppet fyra eUer åtta timmar, om vi gör hembesök eller arbetar ute på stan eUer vi endast sitter på vårt kontor. Inte heUer förefaUer Styrelsen bry sig om, om vi tar egna övervakningsuppdrag eUer låter övervakningen endast fungera på papperet."

Herr justitieminister! Så får det inte vara. Därför betraktar jag den kontakt kriminalvårdsstyrelsen nu tydligen tagit med skyddskonsulentorganisationen som mycket positiv. Frivården får mte fungera på det sättet, att man satsar 10 000 kronor eller mer på en person som under ett par månader vistas på anstalt, för att sedan låta vederbörande åtnjuta en frivård som endast fungerar på papperet. Det är på tiden att vi tänker om!

Jag viU gärna ha sagt att kriminalvården i dag och framdeles måste fungera ute I samhäUet och uite bara bakom höga murar. Det är ute i samhäUet som en större satsning skaU ske, frånsett de summor som behövs för institutioner vUka skaU ta hand om de människor som skadar sig själva eUer skadar andra.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr talman! Vårt demokratiska samhäUssystem stäUer stora krav på den enskilde medborgarens samhäUsansvar. SkaU det öppna och fria samhäUet fungera måste samhäUsmedlemmarna visa hänsyn och följa de normer som samhällssystemet bygger på. Men tyvärr är inte aUa mäktiga denna hänsyn och denna anpassning tUl nödvändiga normer. Därför måste samhäUet hjälpa dessa människor att komma tiU rätta i tUlvaron, och vi har för det ändamålet vårdformer av oUka slag. Men det firms också medborgare i samhället som inte vUl visa hänsyn och respekt för gällande ordningar utan som tiUfäUigt eUer kontinuerligt överträder lagar och förordningar. Dessa människor måste givetvis ägnas stor uppmärksamhet. Genom olika åtgärder måste samhället söka återanpassa dem tiU samhäUet I övrigt.

En av våra f. d. riksdagskamrater, som på ett aUdeles särskUt övertygande sätt har talat om behovet av en utbyggd och förbättrad människovård, har i dag förts tUl den sista vUan. Jag tänker här på Joel Sörenson. Han har fått nedlägga sina vapen, men kampen för en bättre människovård måste fortsätta.

Strävanden i den riktningen har pågått länge, men tyvärt ökar ändå krimlnaUteten i vårt land på ett skrämmande sätt. Vi har redan flera gånger påmints om att brottsUgheten under 1970 ökade kraftigt, och den ökningen fortsätter.

I Stockholm har det gått så långt att den brottsbekämpande verksamheten håUer på att bryta samman. Det är risk att allvarUga brott preskriberas, därför att man inte hinner utreda, och att grova brottsUngar går fria, trots att man vet vUka de är. Det torde vara riktigt det som sägs i en av de motioner som utskottet har behandlat, att hög brottsUghet utgör exempel på att staten har misslyckats i sin uppgift att skapa goda former för mänskUg gemenskap och att upprätthåUa normer för denna.

SamhäUets uppgift måste vara dels att skapa goda former för mänskUg gemenskap, dels att söka skapa respekt för de etiska normer, som utgör grundvalen för rättsmedvetandet I vår kulturkrets. SkaU det sista kunna ske måste statsmakten bl. a. se tUl att brott upptäcks och beivras. Här kommer vi tUlbaka tiU behovet av flera poUsmanstjänster men också tUI behovet av en väl fungerande kriminalvård. En demokratisk polis kan vara brottsförebyggande genom att den ökar upptäcktsrisken samt i viss mån förhindrar spontan brottsUghet. Det måste dock betonas att det är ytterst betydelsefuUt att denna förstärkning av poUsen måste kombineras med en ordentlig upprustning av kriminalvården. AUtför många lagöverträdare erhåUer i dag ingen vård aUs mot t. ex. psykiska besvär, alkohol-och narkotikabesvär, för att nämna några exempel. Det finns anledning konstatera att vår nuvarande ordning på kriminalvårdsområdet inte har klarat uppgiften. Inte minst den stora återfaUsprocenten talar här sitt tydUga språk.

Nu kan det givetvis Ifrågasättas, om vi någon gång kan bU tUlfredsstäU-da med resultatet på detta område, men vi kan säkerUgen nå längre.

Från vårt håU, från folkpartiet, har vi påtalat behovet av en mera adekvat vård och en större satsning på frivården. För att nå detta resultat är det bl. a. nödvändigt att förbättra utbUdningen av vårdpersonalen, och

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

115

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

116

vi har därför framhåUit behovet av att vårdpersonalens ställning och uppgifter bUr föremål för utredning.

Vi uttalar också vår tUlfredsstäUelse med att utskottet kunnat enas om att tUlstyrka och föreslå att medel stäUes tUl förfogande för en behandlingscentral för frivården. Vi ser det som ett steg på vägen mot ett adekvat behandlingsprogram för drogmissbrukare inom kriminalvårds-kUentelet.

Men kvar står dock kravet på en parlamentarisk utredning med uppgift att närmare undersöka kriminalvårdens lämpliga framtida Inriktning, dess plats I samhäUsutveckllngen och dess andel av resurserna.

Utskottsmajoriteten har motsatt sig en sådan utredning men har under utskottsbehandlingen medgett att tidpunkten närmar sig för igångsättande av en större utredning, som tar ett samlande grepp, såsom man uttryckte det, över hela det område det här är fråga om.

I betänkandet hänvisar utskottsmajoriteten tUl arbetet inom Kkom-mlttén för anstaltsbehandling Inom kriminalvården (KAIK) och fångvårdens byggnadskommitté och menar att resultatet av den förstnämndas arbete skaU Inväntas, innan någon ytterUgare utredning beslutas. Nu vet vi emeUertid redan I stor utsträckning vad den kommittén kommer att föreslå och vi vet också att dess betänkande kommer någon av de närmaste dagarna, om det inte redan har kommit.

Samtidigt vet vi att den utredningen sysslar med delproblem — visserUgen nog så viktiga, men ändå detaljer i det stora komplex som det här är fråga om. Vi vet vidare att en utredning av det slag som reservanterna föreslår kommer att ta tid och att det därför är angeläget att den får påbörja sitt arbete så snart som möjligt. Det är riktigt som utskottsmajoriteten framhåUer att huvudmålet för verksamheten inom kriminalvården är återanpassning i samhäUet, och att medlen härför är föremål för debatt och forskning vet vi likaså. TUlsättandet av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning fyller onekUgen en viktig uppgift, och jag vUl givetvis önska den lycka tUl i det fortsatta arbetet.

Men, herr talman, vi kommer inte ifrån att vi behöver en övergripande utredning på hela detta stora och angelägna område, där målsättningen, men framför allt vägarna att nå de uppstäUda målen, blir föremål för en Ingående prövning. Jag tror inte att det är möjligt att invänta resultatet av en fuUständig forskning på hela detta område; jag tror att vi redan nu måste sätta I gång med denna utredning. Säkert har vi också mycket att lära av utländska erfarenheter — jag tänker därvid Inte minst på erfarenheterna från Finland men också på erfarenheterna från den engelska kriminalvården.

Klara riktlinjer måste dras upp för en kriminalvård som innebär en väl underbyggd satsning på rehabUlteringsaspekten och på, som vi ser det nu, frivården. VI har närmare preciserat vad utredningen bör avse i vår motion 330, och jag skaU därför Inte upprepa vad som där sägs. Med de begränsade resurser som står tlU förfogande måste en fast styrning ske av reformvUja, forskningsinsatser och behandlingsmetoder. Frågans stora vikt och den uppmärksamhet som kriminalvårdspoUtiken tUldrar sig i den aUmänna debatten leder enUgt vår mening tUl att utredningen bör utföras I parlamentarisk ordning.

Med de orden ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen 7.

Detta ställningstagande, som jag här redogjort för, betyder Ingalunda att aUt reformarbete skall avstanna under den tid utredningen pågår. De flesta av de delreformer som KAIK föreslår t. ex. kan säkerUgen genomföras utan tidsutdräkt, om den ökning av anslagen som i så faU är nödvändig kommer tUl stånd.

Det är också enligt vår mening angeläget att den pågående ökningen av den handläggande personalen inom frivården sker I snabbare takt än vad Kungl. Maj.t föreslår. VI föreslår därför en uppräkning av anslaget tUl frivården med ytterUgare 1,3 mUjoner kronor avseende 22 skyddsassi-stenttjänster och 12 biträdestjänster. Satsningen på frivården går enligt vår mening aUdeles för sakta, och här måste vi bygga ut I snabbare takt.

Den icke-lnstltutlonella vården har otUlräckliga resurser. SkaU de goda resultat som vi eftersträvar kunna nås, är det nödvändigt att de människor det gäUer får sådant bistånd att de kan anpassa sig tUl en tiUvaro i frihet. Ett flertal undersökningar och forskningsresultat pekar på att öppen vård, frivård, I många faU har väsentUga fördelar framför den slutna vården. I avvaktan på en utredning som kan anvisa altemativa vårdformer bör åtminstone resursförstärkning sättas m på frivårdens område för att därmed möjliggöra en successiv överflyttning från den slutna tiU den öppna vården.

TUl sist, herr talman, vUl jag framhåUa vikten och värdet av att de reUgiösa och Ideella organisationernas ansvarstagande för människovården tas tUl vara på ett så gott sätt som möjUgt även när det gäUer kriminalvård i frihet. Ett samarbete meUan dessa organisationer och de rättsvårdande myndigheterna t. ex. på det sätt som skisseras I motionen 639 skuUe säkerligen ge samhäUet i dess helhet en god utdelning för relativt små ekonomiska insatser. Jag förordar därför att den föreslagna utredningen kommer tUl stånd.

I övrigt ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan utom på de punkter där reservationer med mitt namn förekommer.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

Hert DOCKERED (c):

Hen talman! Vi har återigen fått finna oss i att svar på InterpeUationer hackar sönder debatten. Jag skaU försöka att fatta mig mycket kort.

Jag kan i väsentUga delar Instämma i det stora och brett upplagda anförande som herr Westberg I Ljusdal höU. Vad beträffar punkten 24 har vi genom motioner aktualiserat en utredning rörande kriminalvårdens framtida utformning. Vi tror att det är nödvändigt att vi får ett samlande grepp därvidlag. Vi är inte alldeles övertygade om att den nuvarande anstaltsvården är den absolut riktiga i dagens läge. Anstaltsinternerna har kunnat påvisa att de anstaltsanpassas på ett sådant sätt att de förlorar sitt självförtroende. För att en återanpassning tlU samhäUet skall kunna ske är det nödvändigt att de återfår sitt självförtroende.

Herr Westberg talade om förhåUandena I Finland som vi hade tiUfäUe att studera. Vi fick nog intrycket att en hel del av vad som tiUämpats i Finland med framgång skuUe kunna prövas även här. Detta gäller särskUt i fråga om frivården. Den intagne får i Finland inte bara betala för sin inackordering. Han får lön enligt avtal, men han får betala skatt på vad

117

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Kriminalvårdsstyrelsen

han tjänar. I den mån han kan försörjer han sin famUj. Han får eget ansvar och kan röra sig tämligen fritt inom de gränser som erbjuds. Men överträder han dessa bUr reaktionen tämligen kraftig.

Jag tror att detta kan bidra tUl att återföra vederbörande tUl att kärma ansvar för sig själv. Vi har en rad anstalter, där man försöker isolera den intagne brottslingen och via undervisning få honom återanpassad. PlötsUgt står han utanför murarna, men då har han förlorat kontakten med det samhäUe, till vUket han skaU anpassas. Därför ha vi anslutit oss tlU tanken på en utredning av hela detta område. Trögheten I samhäUet gör att det är svårt att få tUl stånd former för en återanpassning av de Intagna och därför behövs ett samlat grepp med en utredning över hela detta vida fält.

Beträffande frivården har vi o vår partimotion använt de ekonomiska resurser som där är angivna tUl att bygga ut en vårdinrättning för narkotikamissbrukare här i Stockholm. Det är ett angeläget behov som vi på detta sätt försöker tUlfredsställa.

Beträffande reservationen 8 under punkten 26 återfinnes mte några ledamöter från centerpartiet därför att vi anser att ni Inte föreslagit medel att tiUgodose de åtgärder som där föreslås. DärtiU kommer att den utredning vi begär även skall uppmärksamma problemet om det inte går att överföra medel från anstaltsvården tUl frivården. På så sätt kanske man bättre utnyttjar de resurser som står tUl förfogande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tiU reservationerna 7 och 9.

118

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! "Man arbetar som i ett stort mörker och under tiden förlorar man tid och pengar." Dessa ord är inte mina från början utan härstammar från en skyddskonsulent som på detta mycket pessimistiska och nedslående sätt karakteriserade sitt arbete. Och den här skyddskonsulenten är ingalunda ensam om att se dystert på situationen inom kriminalvården. Den som t. ex. studerar kriminalvårdsstyrelsens petita ordentUgt kan inte annat än konstatera att man Inom verket ser ytterst aUvarUgt på situationen. "Pengarna räcker inte tiU och vi vet inte hur vi skaU handla för att uppnå bästa effekt med de medel vi har", är ett slags genereUt svar man får när man diskuterar kriminalvårdens situation med ansvariga tjänstemän. Ambitionerna och målsättningarna kan vara aldrig så högt uppskravade, men resurserna räcker inte tiU.

Att det är ont om pengar är förvisso inget unikt för kriminalvården. Vad man kan säga är att kriminalvården fått en relativt sett blygsam höjning i årets statsverksproposition och att detta också har resulterat i ökade krav från oppositionen och främst från moderata samlingspartiets sida. Vi har velat prioritera detta område högt, och jag skaU försöka motivera varför.

Det grundläggande problemet när vi diskuterar kriminalvården är att vi vet så relativt Utet om vUken effekt respektive behandlingsform har. Vi pratar I dagligt tal om kriminalvård och inbiUar oss att det samhäUet står för verkUgen resulterar I vård, dvs. rehabUltering eller återanpassning tiU samhället. Tittar man närmare efter konstaterar man att de aUra flesta straffade - aUtså personer som på ett eUer annat sätt kommit i kontakt

med kriminalvården — är återfaUsförbrytare eUer bUr återfallsförbrytare. Undersökningar i enskUda distrikt visar en återfaUsfrekvens på meUan 85 och 90 procent, och detta kan knappast anses vara ett positivt betyg åt våra s. k. vårdformer. ÅterfaUsfrekvensen är störst för dem som varit intagna på anstalt — något lägre för dem som vårdats i frihet. Därav kan man inte dra aUtför långtgående slutsatser - kUentelet är delvis annorlunda sammansatt. Under senare år har dock kUentelet inom frivården ökat kraftigt och blivit alltmer svårbehandlat, och detta tyder på att frivården är klart överlägsen anstaltsbehandlingen vad avser återanpassningen.

I det sammanhanget viU jag understryka vikten av att vi snarast skaffar oss underlag för en utredning av olika behandlingsformer. I dag vet vi aUtför Utet om effekterna av respektive behandlingsform, och detta innebär att vi just famlar i mörker och Inte med bestämdhet vet hur vi skall organisera framtidens krirrunalvårdspohtlk.

Det är inte min avsikt att närmare gå in på anstaltsbehandllngen eftersom förslag tiU ny behandllngslag väntas inom kort. Jag vUl bara ta upp en sak i sammanhanget, och det gäller den s. k. aUmänpreventionen. Från moderata samlingspartiets sida har vi i år Uksom tidigare år krävt en forskning rörande aUmänpreventlonens betydelse. Vi menar att sambandet mellan stränga straff I form av anstaltsvlstelse och den avskräckande effekt som straffet har inte på något sätt är entydigt. Tvärtom torde straffets avskräckande effekt för en hel del brottstyper vara relativt liten medan däremot den s. k. upptäcktsrisken är betydligt mera relevant när det gäUer att avhåUa folk från brottsUghet.

Huvudargumentet för de strängare straffen är aUmänpreventionen. När vi vet vUken relativt dåUg återanpassningseffekt fängelsestraffet har borde det vara en primär uppgift att söka finna underlag för en bedömning vUken relevans aUmänpreventionen har i olika sammanhang. SjälvfaUet måste vi alltid ha kvar stränga straff i form av internering för element som upplevs som farUga för sm omgivning, men vi skuUe kanske kunna finna andra och bättre vårdformer för mindre belastade individer som i dag i många faU bryts ned ytterUgare på anstalterna. Jag finner det märkUgt att inte flera i utskottet har velat gå på denna linje. Det borde Ugga i allas vårt Intresse att söka klarlägga aUmänpreventlonens betydelse, aUra helst som den utgör en utav grandvalama i sanktionssystemet, och vi vet väldigt Utet om dess betydelse. Jag ber alltså att få yrka blfaU tUl reservationen nr 10.

I detta sammanhang viU jag också instämma i vad som står i reservation nr 7 och som herr Dockered och herr Westberg I Ljusdal varit inne på, nämligen ett krav om utredning rörande kriminalvårdens utformning. En sådan utredning utgör det självklara komplementet tUl en undersökning om aUmänpreventlonens betydelse och är över huvud taget motiverad mot bakgrund av den oroande höga återfaUsfrekvensen inom kriminalvården.

Låt mig så, herr talman, komma in på de specieUa problem som råder inom frivården. Det var speciellt arbetet inom den sektorn som talet om ett stort mörker där man förlorar tid och pengar gäUde. Frivården har successivt byggts ut under de senaste åren, men samtidigt har antalet som

Nr 71

Onsdagen den 28 aprU 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

119

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Kriminalvärds-styrelsen

120

vårdas inom frivården vuxit mycket snabbt. Frivården ansvarar i dag för ca 23 000 personer, och man räknar med en nära lO-procentlg ökning per år tack vare den ökade användningen av vUlkorUg dom och vUlkorUg frigivning. Klientelet har också successivt blivit aUt svårare att behandla, och speciellt problematiskt upplevs det ständigt stigande antalet narkotikamissbrukare bland klientelet.

Redan 1956 års eftervårdsutredning föreslog väsentUga förstärkningar av frivården. Bl. a. fastslogs normen att varje skyddsassistent respektive skyddskonsulent ej skuUe ha större s. k. "case-load" än 100 kUenter, men ännu I dag Ugger genomsnittet på över 130 klienter per handläggande tjänsteman. Eftervårdsutredningen föreslog också att frivårdsorganlsationen i större utsträckning skuUe ta hand om personundersökningarna, men Inte heUer detta mål har kunnat uppfyUas på grund av att tUlräcklig personal ej anvisats.

Är 1969 tiUsatte justitiedepartementet en enmansutredare — byråchefen Fornander — med uppgift att verkställa en utredning om skyddskonsulentorganisationen. Fomander kom fram tiU att om normen en handläggare per 100 ärenden skuUe uppnås krävdes en omedelbar förstärkning om ytterUgare 83 konsulenter och assistenter. Vidare föreslogs en delning av sex distrikt samt en förstärkning med knappt 70 skrivbiträden. Fornander kom inte in på de speciella storstadsproblemen utan nöjde sig där med en skiss om huvuddragen i organisationen i dessa områden.

Mot bakgrund av Fornanders utredning — som blev färdig I somras — inkom krunlnalvårdsverket med en kompletterande anslagsansökan. Mycket Utet av denna ansökan om ens något har resulterat I förslag från departementschefens sida. Jag beklagar i detta sammanhang att herr Geijer nu har avlägsnat sig ifrån debatten. Det verkar närmast som om Ingen 1 departementet har reagerat på Fornanders utredning, trots att den tiUsattes på initiativ från departementet.

KUentelutveckUngen inom frivården utgör ett stort problem. I och med att frivården får ta hand om ett allt svårare kUentel bUr belastningen ofta enorm på de enskilda distrikten. Lagen ger numera möjUghet att döma även sinnessjuka och sinnesslöa individer tUl skyddstiUsyn. 1 stäUet för att överlämna dessa människor — om de begår brott — tiU sluten eller öppen psykiatrisk vård eller tiU omsorgsstyrelsen för psykiskt efterblivna konstaterar många domstolar att det är mgen mening med en sådan behandUng. Frivården får ansvaret, och det åUgger sedan skyddskonsulenterna att se tlU vad som händer med vederbörande. Att sedan frivården knappast har några resurser att ta hand om psykiskt störda, gravt alkoholskadade respektive narkotUcaskadade personer, det bryr sig oftast domstolarna inte om, och det kanske är naturligt. Övriga sociala myndigheter saknar möjUgheter att behandla vederbörande, och det blir frivården som får agera hjälpgumma i dessa många gånger svåra faU.

Hela denna utveckUng med bristande personella resurser och ett aUtmer svårbehandlat kUentel måste ovUlkorligen stäUa krav på en ökad satsning på frivården. Frivården innebär en bättre chans tUl återanpassning än behandUngen inom flertalet anstalter och kommer med tiUräckUga resurser att vara den kriminalvårdsform som i framtiden verkligen

kan göra skäl för epitetet vård. Vården och återanpassningen kommer dock inte att ge några resultat, om inte organisationen förstärks, och det är detta som har varit avgörande för vårt krav på en uppräkning av årets anslag.

Jag vUl i detta sammanhang peka på problemen I storstadsområdena och då framför aUt i Stockholm. I Storstockholmsområdet finns det mest svårbehandlade kUentelet och framför allt är andelen narkomaner stor. Det är därför utomordentUgt glädjande att vi I dag har ett enigt utskott bakom kravet i vår partimotion om inrättandet av en specieU behandlingscentral för frivårdskUentelet inom Storstockholm. Vid besöket i justitieutskottet för en tid sedan utgjorde denna behandlingscentral önskemålet nummer 1 på generaldirektör Martinssons önskelista utöver vad som finns med I statsverkspropositionen, och att utskottet nu går på den linjen får väl ses som ett utslag av den — som jag uppfattar det — stora känsla för de här problemen som finns bland samtUga utskottets ledamöter.

Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida har vi dessutom velat vidta en ytterligare förstärkning av handläggningspersonalen bl. a. mot bakgrund av den Fomanderska utredningen. VI föreslår Inrättandet av ytterUgare 22 skyddsassistenter och 12 biträdestjänster.

Jag ber att få yrka blfaU tiU reservationen 8.

Herr talman! När vi talar om frivårdens organisation gäUer detta inte bara frågan om antalet handläggare. En annan viktig fråga rör hela övervakarorganisationen. Övervakaruppdragen blir för var dag aUtmera väsentUga. Övervakaren måste få en sådan utbUdning att han eUer hon verkUgen kan bU ett stöd tiU den övervakade. Begreppet övervakare är måhända inte det bästa ordvalet, något som också herr Börjesson i Falköping och justitieministern varit Inne på. Vad det är fråga om är ju I själva verket en kontaktman som kan ge råd och stöd I besvärUga situationer. Det är angeläget att försöka förmå flera människor i vårt land att ta på sig dessa uppdrag. Rekryteringen tUl övervakarappdragen är i dag aUt annat än problemfri, och det är därför ett positivt förslag som förs fram i motionen 639 tUl årets riksdag. De ideeUa och reUgiösa organisationerna kan säkert förmås tUl vidgade insatser på detta område, och det är därför angeläget att skyndsamt utreda frågan om hur dessa organisationer skaU kunna delta mera aktivt. Jag viU aUtså yrka bifaU även tUl reservationen 9.

En annan viktig fråga utgör de allmänna arbetsvUlkor som råder mom frivården, dvs. lokaltlUgången, möjligheterna tUl oförutsedda utgifter etc. I dag är flertalet skyddskonsulentexpeditioner inhysta i dåUga lokaler — ofta i hus av rivningskaraktär. Jämför man med andra offentUga institutioners lokaler är skillnaden markant. Arbetsförmedlingama t. ex. har mestadels tUlgång tiU sobra miljöer, och det är i och för sig positivt, medan frivårdskUentelet är hänvisat tUl klart undermåUga lokaler när det skaU besöka skyddskonsulentema. Det torde utan tvekan vara extra känsUgt för just dessa människor att bU emottagna i lokaler som av de flesta betraktas som tvivelaktiga. Känslan att tiUhöra de lägsta i samhäUet måste förstärkas av en sådan ordning. Det bör aUtså bU en primär uppgift för byggnadsstyrelsen att snarast se över frivårdens lokalbehov och

Nr 71

Onsdagen den 28aprni971

Kriminalvärds-styrelsen

121

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

situation.

Herr talman! VI har under senare tid fått uppleva en perlod då brottsligheten ständigt har ökat. Alla är vi uppenbart bekymrade över utvecklingen även om partierna prioriterar frågan olika hårt. Från det parti som jag representerar anser vi att det är ett grundläggande krav att de enskUda människorna skaU kunna känna trygghet tUl Uv och egendom Men det är också ett grundläggande krav att samhället skaU organisera brottsbekämpningen så att de som straffats verkligen får hjälp tUl återanpassning. Det hjälper ju föga att efterspana, gripa och döma folk om man sedan Inte kan ge dem en behandling som så långt det är möjUgt leder In vederbörande på en icke-krunlneU utveckllngsUnje. Vi kan icke tala om vård när över tre fjärdedelar av de straffade begår nya och åter nya brott.

Man kan inte annat än karakterisera den hittUlsvarande kriminalvården som ett misslyckande. Skulden för detta får vi aUa ta på oss. Politikerna har inte i tiUräckllg utsträckning omprövat gängse behandlingsformer. Resurserna tiU frivården har varit klart otiUräckliga. Staten och kommunerna har Inte — som borde vara en självklarhet — gått I bräschen när det gäller att hjälpa tidigare straffade att erhåUa ett arbete. BehandUngen Inom våra anstalter har ofta brutit ned i stäUet för att bygga upp.

Det är som jag ser det nödvändigt med en ny syn på dessa frågor. VI måste Inse att det är vår plikt att hjälpa och vägleda dem som kommit på sned. VI måste Inse att graden av återanpassning är den enda relevanta måttstocken på lång sikt på hur kriminalvården har lyckats.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

122

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Jag ber att fä instämma i vad herr Dockered sade i det första avsnittet av sitt tal, där han uttryckte sin glädje över att utskottets ledamöter har kommit tUl tals. Jag har under denna långa debatt Ibland befunnit mig i samma sinnesstämning som jag gjorde under min tid som journaUst, när jag tiUsammans med typografer, sättare, kUchémakare och fotografer hade planerat en logisk framstäUning av en sida och där sedan ombrytar-Nisse var i farten. Tvärsöver inläggen av partUedare och mterpeUanter ber jag att få vända mig ett ögonblick tUl herr Ernulf, som framförde en tankegång som mte blev motsagd av vederbörande statsråd, den nämligen att vi borde göra en ekonomisk beräkning av vad krlminaUteten kostar det här landet.

För ungefär en månad sedan tog FN för första gången upp ämnet krimlnaUtet och samhäUsförändring. Det skedde i ECOSOC:s kommission för social utveckling. Ärendet vandrar sedan vidare tUl ECOSOC:s församling och kommer upp vid generalförsamlingens nästa session. Kommissionen tog mycket bestämt avstånd från att man på något sätt skaU anlägga ekonomiska betraktelsesätt på hithörande problem. Det gick så långt att generalsekreteraren i FN:s ekonomiska utskott, de Seynes, steg upp och talade om att man I USA - ett land som, herr Bohman, sannerUgen Inte någonsin har haft en socialdemokratisk regering — har en

krimlnaUtet av sådan storleksordning att den, värderad I pengar, varje år skulle räcka tUl tio stycken Apolloprojekt. Samtidigt varnade han mycket starkt för att göra en sådan beräkning. I de rekommendationer och de slutsatser som kommissionen kom fram tUl tog vi också mycket bestämt avstånd från sådana tankegångar. De svenska delegater som så småningom kommer tiU FN:s generalförsamling kommer aUtså att möta en helt annan uistäUnlng än den herr Ernulf gav uttryck åt här i dag.

Jag är väl medveten om att det är de svenska förhåUandena vi debatterar, men jag skaU ytterUgare en stund mycket kort uppehåUa mig vid överläggningarna I FN-huset i New York, eftersom det av Inläggen från mina utskottskamrater klart framgår att de inte riktigt har gjort reda för sig vUken allmän målsättning vår kriminalvård har.

InternationeUt skUjer man på kriminalvård och någonting som har den franska beteckningen défense sociale, samhäUsförsvar, dvs. samhäUets allmänna åtgärder för att förhindra brott. Men vår svenska kriminalvård, liksom aU kriminalvård, har en enda målsättning, och det är att förmå dem som har lagförts att avhåUa sig från att begå nya brott. Kriminalvården kommer m I en människas Uv först då hon redan begått en lagstridig handling och stäUs inför domstol för den. Då bUr målsättningen en helt arman än den är för den kommunala socialvården, där man i varje fall i lagstiftning lägger tyngdpunkten på den förebyggande verksamheten. Detta utesluter självfaUet inte att man gör som vi gör i dag: har ett intimt samarbete meUan krinunalvårdens olika befattningshavare och organ och de sociala instanserna såsom nykterhetsnämnder, bostadsförmedUngar och socialbyråer. Men målsättningen är — man kan kanske säga dess värre - verkUgen den som jag nyss har talat om. Därför tycker jag, när jag nu framför utskottsmajoritetens syn på föreliggande betänkande från justitieutskottet, att vi verkligen bör ha klart för oss vad departementet och myndigheterna planerar. Inte för att förändra själva målsättningen för kriminalvården utan för att söka metoder som gör det lättare att uppnå den begränsade målsättning som kriminalvården har.

Vi har I de reservationer som föreUgger och i de anföranden av utskottsledamöter som vi tidigare har hört här i dag mött kravet på en parlamentarisk utredning om kriminalvården och kriminalvårdens målsättningar. Det är krav som har framkommit tidigare under riksdagsbehandlingar under tvåkammarsystemets tid; det är krav som vi mom majoriteten i utskottet säger att vi mte tror tiden ännu är mogen för, vare sig om kriminalvårdens målsättningar eUer om aUmänpreventionen — och där kan jag rent parentetiskt med glädje konstatera den gUdning, som herr Wijkman gav uttryck för från moderaternas sida när det gäUde allmänpreventionens stora betydelse.

Vi har tidigare — jag skaU inte upprepa detta — talat om denna långa rad av utredningar som är på gång och som snart kommer att framlägga sina resultat. Jag har både i utskottet och i remissdebatten pekat på hur snabbt utvecklingen går. När KAIK:s betänkande läggs fram har det I mycket bUvit föregripet av själva utvecklingen, bl. a. Österåkersförhandlingarna, men betänkandet kommer ändå att InnehåUa mycket som man kan bygga vidare på. VI har även andra utredningar, t. ex. organisationsutredningen, och tUlsynsutrednlngen har fått direktiv som

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminalvärds-styrelsen

123

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Kriminalvårdsstyrelsen

124

gör det möjligt att se över utbildningen av vårdpersonalen. Där vUl jag också bestämt stryka under vad generaldirektör Martinsson sade tlU utskottet, när vi talade med honom, nämligen att det numera finns goda möjligheter och de utnyttjas för den vårdpersonal som kriminalvården har tUl sitt förfogande.

AUt detta har gjort att vi tycker att man först bör avvakta utredningar innan man tiUstyrker en övergripande utredning. Vi tror inom utskottsmajoriteten att den försöksverksamhet I Sundsvallsdistrlktet, som kommittén för kriminologisk behandluigsforsknlng bedriver, om fyra ä fem år - man skaU framlägga det första delresultatet den 1 juU 1975 — verkligen kommer att ge oss nya synpunkter på vår krlminologiska målsättning och våra möjligheter att utveckla nya metoder I försöken att få tUl stånd förändringar I det nuvarande systemet. Det rör sig om en intensivimder-sökning, och man säger från kommitténs sida att behandlingsforsknlngen har varit eftersatt. De resultat som har framkommit har mte heller varit entydiga. Det är samma slutsatser som andra forskningsinstitutioner runt om I världen har kommit fram tUl. Där kan man kanske speciellt peka på FN;s eget krlminologiska forskningsinstitut I Rom, som står tUl tjänst för aUa medlemsländers forskning på hithörande områden med erfarenheter och rön och som åtar sig uppdrag.

Det finns aUtså inga entydiga resultat någonstans, och det är naturUgtvis svårare att få fram något entydigt resultat, eftersom krimlnaUteten Inte är någon fristående företeelse utan vanUgen är sammankopplad med andra symtom såsom alkoholism, narkomanl och psykiska störningar, som ofta är mlljöbetingade. Då måste man aUtså både ta tUl sociala hjälpåtgärder och psyklatriskt-psykologiska hjälpmedel.

En ledande tankegång då vi beslutade om brottsbalken var ju att kriminalvård i frihet skuUe komma tiU användning I betydligt större omfattning än tidigare. Det statistiska material som vi har i dag visar klart att domstolarna redan från brottsbalkens ikraftträdande utnyttjade lagens möjUgheter att döma tUl icke frihetsberövande påföljder. Men vid valet av påföljd måste domstolarna ta hänsyn tUl eftervårdsorganisationens möjligheter att förverkUga kriminalvårdens målsättning. OtUlräckUga resurser minskar möjligheterna att bedriva ändamålsenlig kriminalvård i frihet. Det är en sanning.

En annan sanning som man från experthåU ofta för fram såsom aUmängUtlg är att en aUmän resursförstärkning av hela frivården Inte bara är kostsam utan av andra skäl kan visa sig vara mindre ändamålsenlig. Samtidigt som en ökning av resurserna över hela linjen lätt leder tUl osäkerhet om hur en sådan ökning bör utnyttjas uppstår också frågan om vUken metodik som bör införas i frivården.

Det experiment som började förberedas redan i fjol i SundsvaU har tiU syfte att ange en lämplig väg inom den framtida kriminalvården. Detta experiment skaU följas noggrant av vetenskaplig expertis. Man skall successivt bygga ut frivården, och särskUda insatser skaU göras för att underlätta en framtida bedömning av frivårdens ändamålsenliga dimensionering och lämpliga utformning. Det blir en begränsad försöksverksamhet på ett tämligen stort område med en intensiv behandling av kUentelet

genom en betydande personeU upprustning och genom att ett integrerat system av skUda stödåtgärder sätts in. Frigångshem, frlvårdshoteU och socialmedicinsk kUnlk stäUs tUl förfogande för arbetet inom distriktet.

Det förefaUer oss Inom utskottet som står för majoritetsbetänkandet att man när denna utredning förefinns, när man har dragit nytta av aUa andra utredningar som är föremål för remiss eUer så snart väntas möjligen vet något mer om vad man vUl skriva in i direktiven för en övergripande utredning — måhända med parlamentariskt inslag — och vad vi vUl uppnå med den framtida kriminalvården. Jag ber på dessa grunder, herr talman, att få yrka avslag på de reservationer som tar upp hithörande tankar både när det gäUer aUmänpreventionen och när det gäUer en övergripande översyn av krmUnalvårdspolltiken med parlamentariskt Inslag.

För övrigt kan jag nöja mig med att mycket kort peka på en del av de synpunkter som tidigare har förts fram i den interpeUation beträffande övervakarsystemet som föregrep diskussionen om hithörande avsnitt av justitieutskottets betänkande. Men jag tror det är ganska nödvändigt att de reservanter som tar upp frågan om övervakarna och vUl ,ha en specialdestUiermg tUl vissa organisationer med religiöst Inslag har klart för sig att organisationsutredningen, vars förslag nu remissbehandlas, föreslår en annan infördelning av skyddsombudsdistrikten. Men tUl det kommer - och det tycker jag bör komma in i kammarens protokoU - att I SundsvaUsexperimentet säger man att övervakaren har en negativ uppgift, att han är myndighetsrepresentant. Men han har en lång rad mycket positiva uppgifter också. Han är sambandsperson meUan kUent och myndighet. Han är rådgivare i praktiska och personliga angelägenheter. Han har en mogen social modeUpåverkaridentlfikation och är också, eUer bör vara, behandlarterapeut. Vi vet att aUa de kraven ingalunda kan uppfyllas av aUa, även om många av övervakarna ambitiöst går in för utbUdnUig.

1 Sundsvallsdistriktet har man emellertid för avsikt att låta övervakarna sUppa en hel del av de här uppgifterna, som i dag känns betungande, bl. a. kontroUfunktionen, den oviUkorliga rapporteringen och indrivningen av skadestånd. Därför kan kanske övervakningsuppgifterna komma att bli delvis helt annorlunda än de är i dag och än vad de framstått som när vi tidigare har diskuterat dem. Då kan det kanske också bU anledning att diskutera ett eventuellt annat namn på kontaktpersonerna. I varie fall har just nu socialutredningen namnfrågan under övervägande.

Med andra ord kommer man i Sundsvallsförsöket att ha en helt annan modell för kriminalvården. Därför förefaUer det oss mom utskottsmajoriteten att vi verkligen bör avvakta vad man kommer fram tiU där, sedan experter och vetenskapare har följt försöket och sedan man har mätt resultatet på de två andra kontroUorterna. Jag anser därför att det icke finns något som helst skäl för att I dag kräva en omedelbar parlamentarisk utredning kring dessa frågor.

För övrigt önskar jag, herr talman, inte förlänga debatten på denna punkt. Jag ber att få yrka bifaU tUl justitieutskottets hemställan under punkten 24 i förevarande betänkande.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminalvärds-styrelsen

125

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Kriminalvärds-styrelsen

Herr WESTBERG I Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Mattson tycks mena att vi reservanter inte har gjort målsättningen för kriminalvården klar för oss. Ändå har jag här Ifrån talarstolen återgett vad utskottsmajoriteten anser vara målsättningen: återanpassning i samhäUet. Jag delar uppfattningen att rättssäkerhetskravet också måste tUlmätas aU vikt och att samhällsförsvaret finns med I bUden. Det är vi eniga om; jag tror Inte att det är någon skUlnad meUan oss när det gäUer målsättningen.

Sedan hänvisar fröken Mattson tUl pågående utredningar och menar att vi skaU vänta på resultatet av dem. Ja, vi vet att det pågår utredningar på oUka håU som sysslar med delar av detta stora problemkomplex, men för vår del tror vi att tiden är inne att ta ett samlande grepp över hela fältet. Jag tycker att det är angeläget att konstatera att också utskottsmajoriteten vid utskottsbehandlingen klart sade Ifrån att tidpunkten närmar sig för Igångsättande av en större utredning. Det skuUe aUtså vara delade meningar bara I fråga om tidpunkten. Att den här utredningen behövs tycks vi vara eniga om; jag vUl slå fast det.

Samtidigt vet vi att det är ett oerhört svårt område att arbeta med. Det kräver mycket tid och arbete att tränga in på oUka delar av detta stora fält. Men det är angeläget att det här arbetet får börja i tid, så att vi så snart som möjUgt ändå får fram klara riktlinjer, slår fast målsättningen, kommer överens om vägarna tUl målet och de resurser som behövs och på det sättet får ett mer samlat grepp.

Sedan tycker jag också att det är angeläget att vi tar vara på aUa goda krafter som kan stå tUl förfogande när det gäUer frivården. Jag har därför menat att det är riktigt att följa vad vi föreslår i fråga om att ta vara på vad som finns att tUlgå I detta avseende I religiösa och ideella organisationer.

126

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Mattson tror inte att vi riktigt känner motiven bakom den kriminalvård som vi I dag har. Ändå tycker jag att herr Dockered, herr Westberg i Ljusdal och jag själv uppehöU oss ganska utförUgt vid just kriminalvårdens målsättningar, och jag trodde att vi efter de diskussioner vi haft I utskottet var rörande överens om de övergripande målsättningarna. Mycket utförUgt tog jag upp återanpassningsfrågan och i det sammanhanget den höga återfaUsfrekvensen i dag inom de oUka vårdformerna. Jag tog också upp skyddet för tredje man mot s. k. farUga element osv.

Fröken Mattson gick sedan över tlU att diskutera internationeUa erfarenheter och InternationeUt samarbete, och det är naturUgtvis mycket bra. Det har varit mycket Intressant att ta del av fröken Mattsons redogörelse från exempelvis arbetet i FN. Vi får hoppas att det internationeUa samarbetet ger oss här I Sverige en del och att vi även skaU kunna tUlföra övriga länder en del vetande och erfarenheter. Men det får ju inte innebära att vi här sitter och så att säga spärrar utvecklingen I vårt eget land, att vi avvaktar internationella erfarenheter.

Mot en parlamentarisk utredning anför fröken Mattson bl. a. att forskningsresultat saknas och att vi måste avvakta en hel del som nu är på

gång på olika områden. Jag kan i stort sett instämma i vad herr Westberg sade. Återfallen är nu meUan 80 och 90 procent. VI vet Inte exakt hur stor denna procentsats är därför att det Inte har gjorts någon undersökning över hela landet. Av oUka rapporter vet vi att kUentelet I frivården bUr aUtmer svårbehandlat. VI känner väl tUl den starka pessimism som fmns hos oUka tjänstemän inom skyddskonsulent- och skyddsassistent-organisationen. Det är inte bara skyddskonsulenten Svegland, som herr Börjesson citerade, som har uttalat sig negativt. Även tjänstemän I central StäUning på kriminalvårdsstyrelsen har ju varit mycket bekymrade över utvecklingen på gmnd av de bristande resurserna och på grund av att man, som jag sade I mitt första anförande, famlar I mörker. Om tjänstemännen känner det så, tycker jag att det är vår plikt som poUtlker att snarast se över situationen och få tlU stånd en övergripande utredning som tar upp aUa dessa frågor. Vi satsar trots allt över 300 miljoner kronor för nästa budgetår på kriminalvården. Det är då också angeläget att vi får effekt för de pengama.

När det gäUer aUmänpreventionen uttalar sig fröken Mattson emot denna. Jag vUl bara säga att det är just på detta område vi kräver forskningsresultat, eftersom vi vet mycket Utet om aUmänpreventlonens betydelse och effekt för oUka typer av brott.

Sedan konstaterar fröken Mattson att det är en glidning hos moderaterna i denna fråga. Jag har Inte deltagit I diskussionen tidigare I kammaren i detta ärende, men såvitt jag kan se kvarstår den principiella uppfattningen: Vi vet mycket litet om aUmänpreventlonens betydelse, och därför krävs det forskningsresultat för att vi skaU få fram säkrare bedömningar.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Kriminalvärds-styrelsen

Fröken MATTSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har verkUgen mte fört fram tankegången att vi på grund av det internationeUa samarbetet skall avstå från att försöka förbättra kriminalvården, dess metodik och dess möjligheter att resociaU-sera människor. Jag har bara fört fram den för majoriteten rätt självklara tankegången, att visst skall vi gradvis förändra lagar, målsättningar och metoder. Men detta kan göras utan att man — det är uppenbart även med hänsyn tiU vad som sägs i reservationen 7 — stoppar upp verksamheten. För en övergripande utredning måste vi ha resultaten av bl. a. SundsvaUsexperimentet, så att vi får de riktiga direktiven.

ÅterfaUen har tyvärr ökat, men att ökningen är så pass stor beror bl. a. på att vi I så betydande utsträckning avstår från att döma tUl frihetsstraff. Annars skuUe återfaUssiffrorna ingalunda bli så höga som de är i dag. Men det är inte den vägen vi vill komma fram.

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Förändringar skaU göras successivt, säger fröken Mattson, och vi behöver bl. a. avvakta SundsvaUsexperimentet. Men det är ju just ett igångsättningsstadium för detta projekt nu. Och såvitt jag har kunnat följa detta projekt har forskaren kommit In först I efterhand, när man aUtså beslutat sig för hur uppläggningen i detta faU skall se ut. Forskaren har själv I olika debatter konstaterat att det kommer att ta

127

Nr 71

Onsdagen den 28aprU1971

Kriminalvärds-styrelsen

ganska lång tid att få tiU stånd en utvärdering som är angelägen just på gmnd av detta förhåUande.

När vi diskuterade de här frågorna i utskottet kunde man få den uppfattningen, att de socialdemokratiska ledamötema tänkte sig att det var fråga om att skjuta på en utredning något år. Skall man avvakta forskningsresultaten i SundsvaUsexperimentet, så befarar jag att det kommer att röra sig om betydligt mer än ett eUer två år — det kommer att ta ganska lång tid. Och jag vidhåUer min uppfattning; Det är angeläget redan i dag att få tlU stånd en övergripande utredning om aUa de här problemen.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Om vi skaU vänta tUl dess att aUt forskningsarbete på detta område har avslutats, så får vi nog vänta i det oändliga.

Nu menar fröken Mattson att man måste stoppa upp reformverksam heten, om man tUlsätter en sådan här övergripande utredning. Jag kan ingalunda håUa med om det. De detaljförbättringar som föreslås bl. a. av KAIK kan mycket väl genomföras under tiden, om bara nödiga medel stäUs tUl förfogande. Det är ofta fråga om att det stäUs ekonomiska resurser tUl förfogande, och sker det kan vi mycket väl genomföra de här detaljreformerna under tiden som den stora utredningen arbetar.

Jag tror det är nödvändigt att göra så. Vi behöver aUtså Inte stoppa upp reformarbetet, utan detta kan fortsätta under tiden.

128

Fm NORDLANDER (vpk);

Herr talman! Vpk har när det gäUer kriminalvården väckt ett antal motioner — bl. a. motionerna 467, 469, 470 och 471 — där vi stäUt förslag om utredning och förändringar exempelvis i den nuvarande frivårdsorganlsationen. Vårt förslag här Innebär i.korthet att kriminalvårdens frivårdsorganisation borde integreras med den kommunala socialförvaltningen när det gäUer våra tre storstäder. Vår motivering för detta är att kriminalvårdens klienter oftast har sådana komplexa sociala problem som hör hemma mom samtliga vårdområden. Som det nu fungerar tvingas den hjälpsökande in I något som man kan kalla "det sociala gatloppet".

I motionen som gäUer assistenternas arbetssituation har vi begärt att en utredning skaU se över nuvarande förhållanden.

Assistenterna har en viktig funktion på våra fångvårdsanstalter. De skaU hjälpa de intagna med oUka problem; inte minst viktigt är detta vid frigivningen av de intagna. De nuvarande arbetsförhåUandena för de anstäUda är sådana att den Intagne inte har möjlighet att få sina problem ventUerade av den anledningen att antalet assistenter är alltför Utet i förhåUande tUl de intagna. Som exempel kan nämnas att vid Norrtäljeanstalten har varje assistent 70—80 intagna att svara för. Utskottet är medvetet om dessa tjänstemäns besvärUga arbetsförhåUanden men säger i sitt utlåtande att assistentbehovet hänger samman med anstaltsbehand-Ungens utformning. Då KAIK Inom kort väntas framlägga förslag härom vlU utskottet inte förorda ytterUgare utredning.

Vidare har vi begärt en översyn av de nuvarande övervaknuigsnämn-

dernas funktion — nämnderna uppfattas I vissa faU som ytterUgare en dömande Instans — samt en ändring av övervakningstiden vid skyddstUlsyn från nuvarande tre tUl ett år som kortaste tid.

Vi är medvetna om att förslagen i våra motioner på mtet sätt är tUlräckUga för att få tUl stånd en genomgripande förändring av vårt nuvarande krUnlnalvårdssystem, en förändring som måste bygga på principen hjälp och återanpassning. Detta förutsätter helt andra arbetsuppgifter för den anställda personalen men också andra värderingar av de människor som av olika anledningar råkat hamna i den olyckUga situationen att bU föremål för krimlnalvårdande åtgärder. De människor som i dag finns på våra fångvårdsanstalter har inte stora möjligheter att påverka sin egen situation. Jag skall inte här gå in på dessa förhåUanden närmare; de är alltför väl kända.

Vi har inte i anslutning tUl våra motioner fogat några reservationer tUl utskottets betänkande. Anledningen härtUl är den utredning som aviserats och som inom kort skall framlägga förslag. 1 den utredningen Ingår också de frågor vi har stäUt I våra motioner. Därför har vi accepterat att avvakta utredningens resultat. Men om vi finner att detta inte är i överensstämmelse med vad jag här i korthet har anfört, så kommer vi att på nytt aktuaUsera våra förslag.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifaU tiU utskottets hemstäUan.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Om förstärkning av övervakarorganisationen

Hen JOHANSSON i Växjö (c):

Herr talman! En tidigare talare sade att det har rått en viss oreda i debatten och att de mterpeUationssvar som lämnats har verkat splittrande. Mot slutet har det också blivit en viss oreda I talarlistan. Det hade kanske varit lämpligt att utskottsmajoritetens representant fröken Mattson hade tagit tUl orda efter de två senaste talarna.

Jag skaU emeUertid med några ord beröra motionen 639, vars positiva InnehåU när det gäUer eftervården jag tycker att man bör dra nytta av. Jag behöver inte här orda om betydelsen av en effektiv övervakarorganisation. Den saken har understrukits titt och tätt under de senaste timmarna. Av det svar som justitieministern lämnat på herr Börjessons i Falköping mterpellation hörde vi också att det finns problem här. Men justitieministern fann ändå att det förekommit en del överdrifter när det gällde de höga siffrorna rörande antalet övervakaruppgifter per övervakare. Vi får hoppas att så är fallet. Men att det behövs en ytterUgare förstärkning kan man ändå inte komma ifrån. Vi vet att det råder brist på lämpliga övervakare.

Mot denna bakgrund finner jag mycket positivt i motionen 639, I vilken man begär en skyndsam utredning och förslag rörande en av staten stödd, utökad övervakarverksamhet inom religiösa och övriga ideella organisationer. Jag tror att det i nämnda organisationer finns reserver, som skulle kunna vara tUl mycket god hjälp för övervakarorganisationen. Utskottsmajoriteten skriver också i betänkandet följande: "Utskottet finner det i hög grad angeläget att frivilUga krafter inom de ifrågavarande organisationerna engagerar sig i frlvårdsverksamheten, vUket redan förekommer i icke obetydlig omfattning tiU stor båtnad för samhäUets

129

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 70- 72

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Frivården

resocialiserande strävanden." Men sedan håUer utskottet Inte med om mera i motionens syfte utan är kritisk tUl förslaget att bygga upp en stor organisation av övervakare. Det tycker jag emeUertid är att ta tiU för starka ord i sammanhanget. Här skaU Inte byggas upp någon stor organisation. Det sägs tydligt i motionen att det skall förekomma ett samarbete meUan de rättsvårdande myndigheterna och de IdeeUa organisationerna. Det är meningen att de rättsvårdande myndigheterna skaU ta kontakt med dessa ideeUa organisationer och säga; Här har vi ett antal kUenter som vi viU ha hjälp tUl. Organisationerna skall då ge förslag på lämpliga övervakare från organisationerna.

Det sägs också i motionen att övervakarna skaU ta kontakt med kUenterna redan under den tid då dessa befinner sig på den slutna vårdanstalten, och det tycker jag också är riktigt.

Jag finner mycket positivt i denna motion, nr 639, och I den reservation som är fotad på den, och jag ber härmed att få yrka blfaU tUl densamma.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på blfaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wijkman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 24 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren blfaUit reservationen nr 7 av fru Kristensson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 151

Avstår — 3

Hert tredje vice talmannen tUlkännagav, att anslag utfärdats tUl sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

130

Punkten 25

Utskottets hemstäUan blföUs.

Punkten 26 Frivården

Kungl. Maj:t hade under punkten F 3 (s. 62 och 63) föreslagit riksdagen att tUl Frivården för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 45 107 000 kronor.

I denna punkt behandlades

motionen 1971:172 av herr Bohman m. fl., vari hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 48 607 000 kronor,

motionen 1971:330 av herr Helen m. fl., vari hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen under F 3 Frivården utöver vad Kungl. Majt föreslagit anvisade 1 200 000 kronor, avseende tjänster för 20 skyddsassistenter och 10 biträden,

motionen 1971:468 av hert Hedlund m. fl., vari hemstäUts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen tUl Frivården för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 46 107 000 kronor,

motionen 1971:469 avherr Måbrink m. fl.,

motionen 1971:470 av herr Måbrink m. fl.,

motionen 1971:471 av fru Nordlander m. fl.,

motionen 1971.637 av fru Dahl m. fl.,

motionen 1971:639 av herr Hedin m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle begära utredning och förslag tUl höstriksdagen om former för en av staten stödd utökad övervakarverksamhet inom de religiösa och i övrigt ideella organisationerna,

motionen 1971:643 av fru Jonäng m.fl., vari framstäUts yrkande rörande medel tiU behandlingen av drogmissbrukare - avseende anslagen under F 1, F 2 och F 3.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. gav Kungl. Maj.t tUl känna vad utskottet anfört om Inrättandet av en behandlingscentral för frivårdskUentelet i Stockholmsområdet,

2. I anledning av Kungl. Majts förslag samt motionerna 1971:172, 1971:330, 1971:468 och 1971:643, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, tlU Frivården för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 46 721 000 kronor.

469, :470, :471, :637, :639.

3. skulle avslå motionen 1971

4. skuUe avslå motionen 197 1

5. skulle avslå motionen 1971

6. skuUe avslå motionen 1971

7. skuUe avslå motionen 1971

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Frivärden

Reservationer hade avgivits

8. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m) samt hertar
Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka
ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Majts förslag samt motionerna 1971:172, 1971:330, 1971:468 och 1971:643, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, tiU Frivården för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 48 021 000 kronor,

9. beträffande övervakarverksamhet inom ideella organisationer av fru

131

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Frivården

Kristensson (m) samt herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c). Westberg I Ljusdal (fp), Schött (m). Polstam (c) och Petersson I Röstånga (fp), vilka ansett att utskottet under 7 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:639 hos Kungl. Maj t begärde utredning och förslag tiU höstriksdagen om former för en av staten stödd utökad övervakarverksamhet inom de religiösa och i övrigt ideeUa organisationerna.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr t man! Jag ber att få yrka bifaU tiU reservationerna 8 och 9.

Fröke. MATTSON (s);

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tlU utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen v 8 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen ■ a med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 26 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 8 av fru Kristensson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då fru Kristensson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 208

Nej - 103

Avstår — 3

Mom. 3—6

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 9 av fru Kristensson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Westberg i Ljusdal begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

132

Den som viU att kammaren bifaller justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 26 mom. 7 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av fm Kristensson

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Westberg i Ljusdal begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 164

Nej - 149

Avstår - 3

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Kriminologisk forskning

Punkterna 27-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 31 Kriminologisk forskning

Kungl. Maj t hade under punkten F 8 (s. 65) föreslagit riksdagen att tUl Kriminologisk forskning för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 440 000 kronor.

I motionen 1971:172 av herr Bohman m. fl. yrkades, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj t hemställde att kriminologisk forskning rörande aUmänpreventlonens betydelse snarast igångsattes och att erforderUga resurser härför stäUdes tlU förfogande.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. tiU Kriminologisk forskning för budgetåret 1971/72 anvisade ett
reservationsanslag av 440 000 kronor,

2. skulle avslå motionen 1971 :l72 såvitt nu var i fråga.

Reservatlon hade avgivits

10. beträffande forskning angående allmänpreventionens betydelse av fm Kristensson och herr Schött (båda m), vUka ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:172 såvitt nu var i fråga gav Kungl. Maj t tUl känna vad reservanterna anfört om forskning rörande allmänpreventionens betydelse.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen 10.

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemstäUan, dels

133

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Tillsättandet av en kriminalpolitisk beredning m. m.

reservationen nr 10 av fru Kristensson och herr Schött, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Kristensson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 31 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 10 av fru Kristensson

och herr Schött.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fm Kristensson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 269

Nej - 36

Avstår — 8

Punkterna 32-36

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

134

Punkterna 37 och 38 Lades tiU handlingama.

§ 7 TiUsättandet av en kriminalpoUtisk beredning m. m.

Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 6 i arUedning av motioner angående tUlsättandet av en kriminalpolitisk beredning m.m.

I motionen 1971:330 av herr Helén m.fl. yrkades - i de delar, punktema 9 a) och 9 b), som behandlades i detta betänkande — att riksdagen hos Kungl. Maj t hemställde om översyn av dels straffsatserna i brottsbalken och centrala specialstraffrättsUga författningar, dels de SärskUda brotten i brottsbalken i syfte att ersätta den straffrättsUga påföljden för vissa smärre förseelser av engångskaraktär med reaktioner av annan art.

1 motionen 1971:641 av hertar Hernelius och Winberg hemstäUdes att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj t skulle anhålla om tiUsättande även kriminalpoUtisk beredning med uppdrag att göra en sammanfattande systematisk översyn på krunlnaUagstlftningens område.

I motionen 1971:647 av herr Oskarson m. fl. yrkades att riksdagen beslutade att i skrivelse tiU Kungl. Maj t hemstäUa om en utredning -kriminalpoUtisk kommitté med parlamentarisk medverkan - med uppgift att följa den kriminalpoUtlska utveckUngen och att efter hand framlägga förslag, ägnade att förebygga och beivra den allvarliga brottsutveckUngen samt förbättra och effektivisera rättsvården.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen skuUe avslå motionerna

1971:330, såvitt nu var I fråga,

1971:641 samt

1971:647.

Reservatlon hade avgivits av fru Kristensson (m) samt herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Schött (m). Polstam (c) och Henmark (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:330, såvitt nu var i fråga, 1971:641 samt 1971:647 i skrivelse tUl Kungl. Majt begärde tUlsättandet av en kriminalpolitisk kommitté för att effektivisera rättsvården.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Tillsättandet av en kriminalpolitisk beredning m. m.

Hert WIJKMAN (m):

Hert talman! Mot bakgrund av att de frågor som tas upp i justitieutskottets betänkande nr 6 i stort sett redan har behandlats under den tidigare debatten om kriminalvårdsfrågoma i justitieutskottets betänkande nr 5 viU jag inskränka mig tiU att yrka bifall tiU reservationen av fru Kristensson m. fl.

Hert DOCKERED (c).

Herr talman! I likhet med hert Wijkman kan jag nöja mig med att yrka bifaU tUl denna reservatlon. Utförliga motiveringar har givits tidigare under debatten, och jag anser det helt onödigt att upprepa dem.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Under sådana förhåUanden skaU även jag begränsa mig tlU att yrka blfaU tiU reservationen.

Fröken BERGEGREN (s):

Hert talman! Jag är nog ense med de ärade reservanterna om att den debatt som har varit I dag, då vi formeUt har diskuterat det föregående betänkandet punktvis men i själva verket stundtals har haft en mycket övergripande debatt, också har Inkluderat stora delar av den fråga som vi nu har tUl avgörande. Jag tycker knappast att det är så mycket att tlUägga.

Jag vUl hänvisa tiU vad justitieutskottet har anfört i sitt betänkande nr 6 och ber att få yrka blfaU tiU utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Kristensson m fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wijkman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer justitieutskottets hemstäUan i betänkandet nr 6 röstar ja.

135

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Reglema för trdd-och länköverföring av radio- och TV-program

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen av fru Kristensson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hert Wijkman begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 150

Avstår — 5

§ 8 Föredrogs civUutskottets betänkande nr 15 I anledning av Kungl. Majts propositioner dels angående omorganisation av lantmäteriverksamheten m.m. (1971:57), dels med förslag tiU lag om kommunal fastlghetsbUdningsmyndlghet och fastighetsregistermyndighet (1971:58), jämte motioner.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 9 Reglema för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 29 i anledning av motion angående liberalisering av radiolagens regler för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:289 av herrar Ahlmark och Wikström, vari hemställts att riksdagen I skrivelse tiU Kungl. Maj :t skulle anhålla om förslag under år 1971 tiU UberaUsering av gäUande regler för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;289.

Reservation hade avgivits av herrar Nelander och Ahlmark (båda fp), vUka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:289 I skrivelse tiU Kungl. Majt skuUe anhålla om förslag under höstriksdagen 1971 tiU UberaUsering av gäUande regler för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program.

136

Hert AHLMARK (fp):

Herr talman! För ett år sedan, I aprU 1970, hölls en serie gudstjänster I Dortmund i Västtyskland. Det var BlUy Graham som stod bakom den väckelsekampanj som via Eurovlslonens reservlänk överfördes tiU nio länder och 36 städer. Man "tappade av" länken via tråd och överförde gudstjänsterna tlU jätteUka fUmdukar I stora, hyrda haUar. Flera tiotusen människor kunde på så sätt följa hela den här väckelsekampanjen i just de ögonblick som predikningarna hölls av Graham.

Gudstjänsterna konkurrerade inte med några andra radio- eUer

TV-program, eftersom de överfördes genom reservlänken. Arrangörerna betalade själva kostnaderna. I de flesta demokratier i Europa — och i en av kommuniststaterna — tUlät man förra året den här väckelsekampanjen att förmedlas.

Men i Sverige gick det Inte. Sveriges Radio har monopol Inte bara på eterprogram utan också på tråd- och länksändningar av det här slaget. Genom § 5 i radiolagen har Sveriges Radio rätt att avslå — utan möjUghet för den som ansöker att överklaga — en begäran att få överföra möten av det här slaget. Den rätten utnyttjade Sveriges Radio förra året till att stoppa de här gudstjänsterna, som var planerade att håUas i hallar I Stockholm, Göteborg, Borlänge och Örebro.

När vi från Uberalt håU reste frågan 1969 i en interpeUationsdebatt och 1970 i en motion, fanns det inget intresse från något annat parti att få en ändring. Paragraf 5 skuUe vara kvar som den en gång, mot folkpartiets röster, hade formulerats i radiolagen.

Av vUket skäl har då den här frågan engagerat liberaler så mycket att vi nu ännu en gång återkommer tUl riksdagen med krav att § 5 i radiolagen skaU ändras? Varför begär vi i reservationen tUl konstitutionsutskottets betänkande nr 29 att regermgen lägger fram förslag tUl en UberaUsering redan vid årets höstrUcsdag?

Ja, inte är det därför att aUa I folkpartiet är så starkt intresserade av t. ex. BiUy Graham eUer av de idrottsföreningar som mte fått överföra fotbollsreferat via tråd tUl hyrda hallar. En del är det, andra är det inte. Enligt vår mening handlar den här frågan inte alls om vad vi anser om enskUda predikanter eUer om vissa idrottsföreningar eUer något annat. Enligt vår mening handlar debatten om gränserna för mötes- och yttrandefriheten. VI kan ha vUken uppfattning som helst om BlUy Graham; det hör inte hit. Avgörande är om vi vUl vidga mötes- och yttrandefrUieten så länge som det inte beskär andra människors frihet.

Folkpartiet viU aUtså vidga mötes- och yttrandefrUieeten i Sverige. Det är orimligt att ett antal samfund har fått avslag på sin begäran att håUa en serie gudstjänster i lokaler som de själva hyr genom att tappa av Eurovisionens reservlänk, som ändå passerar Sverige med sitt innehåll. I både Danmark och Norge gick det ju för sig att förmedla BiUy Graham-kampanjen utan att monopolen där tog skada.

I Sverige har förmyndama gjort sig breda I debatten. Graham är en "UkgUtig" person, förklarade riksdagsman BertU Zachrisson förra året; bl. a. därför var det tydligen rimligt att stoppa Graham i Sverige. Graham är tvärtom en osympatisk person, ansåg riksdagsman Evert Svensson; det tycktes för honom vara ett argument mot att överföra hans gudstjänster via länk och tråd. Pengarna kunde användas bättre, menade herr Zachrisson — som om det är riksdagens eUer regeringens eUer Sveriges Radios eller riksdagsman Zachrlssons sak att avgöra hur samfunden skaU bygga upp sin budget.

Förmyndarnas tonfall passar mte oss Uberaler. Vi menar tvärtom att synen på frågan, om Graham-kampanjen skulle tillåtas också i Sverige, handlar om vissa ideologiska grundvärdermgar. Man skaU inte beskära andra människors och andra gruppers mötes- och yttrandefrihet, när inga »m helst rimliga skäl kan anföras för det. Paragraf 5 I radlolagen är en

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Reglerna för tråd-och länköverföring av radio- och TV-program

137

5* Riksdagens protokoll 1971.'Nr 70-72

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Reglema för tråd-och länköverföring av radio- och TV-program

138

bestämmelse, som handlar om förbud och inbjuder tUl förmynderi. Därför bör den ändras.

Jag yrkar blfaU tUl reservationen.

I detta anförande Instämde herrar Nelander, Henmark, Westberg i Ljusdal och Jonsson i Alingsås (samtliga fp).

Herr LARSSON I Luttra (c):

Herr talman! Den motion vi nu behandlar går ut på åstadkommandet av en UberaUsering av gällande regler för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program. Riksdagen behandlade i fjol en liknande motion som avsåg trådsändningar. Motionen 1970 aktualiserades av att man fått avslag på en begäran att få överföra BUly Grahams gudstjänster i Tyskland i aprU 1970. Samma exempel anföres i årets motion.

För egen del tycker jag att radioledningen borde ha bifaUit denna begäran, om de tekniska förutsättningarna hade funnits. FördenskuU behöver man ju inte ändra radiolagen. Motionärerna har inte pekat på några ny omständigheter, som kan föranleda ett annat ställningstagande vid behandlingen av årets motion. För utskottets ställningstagande har det däremot tUlkommit ytterUgare ett skäl. I fjol tUlsattes massmedieutredningen, och den skaU ju enligt sina direktiv sträva efter en lösning som innebär att vad som behövs tiU skydd för yttrandefriheten i massmedia skall samlas I en särskUd massmedialag som får ersätta tryckfrihetsförordningen. Den utredningen måste alltså direkt komma in på de frågor som här är aktuella.

Med hänvisning tlU detta föreslår utskottet att motionen avslås, och jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! Herr Larsson i Luttra sade att Sveriges Radio borde ha bifaUit ansökan från dessa samfund förra året att tUl Sverige förmedla BUly Grahams gudstjänstkampanj. Herr Larsson är uppenbarUgen kritisk mot Sveriges Radio för att man inte tUlät detta. Det är bra — jag har samma uppfattning som herr Larsson på den punkten.

Men eftersom § 5 nu är utformad som den är kan Sveriges Radio bestämma sådana här saker aUdeles själv. Det finns Ingen som helst möjlighet att överklaga Sveriges Radlos beslut. Hur fel hen Larsson I Luttra än anser att det var att Sveriges Radio stoppade de här gudstjänsterna har han eUer någon annan I dag Ingen som helst möjUghet att vädja tUl högre instans I dessa frågor. Därför bör alltså § 5 skrivas om och därför har folkpartiet i en reservation begärt en UberaUsering på denna punkt.

Nu säger konstitutionsutskottets vice ordförande att det Inte har tUlkommit några nya skäl för att ändra radlolagen på den här punkten. Jag är böjd att håUa med honom också här. De skäl som fanns förra året var nämligen överväldigande redan då och talar för vår reservation. Vi har haft väldigt många faU då överförande av gudstiänster, idrottsreferat osv. har stoppats eUer försvårats därför att Sveriges Radio har monopol Inte bara på etersändningar utan också på tråd- och länksändningar av det här

slaget.

Får jag nämna ett annat faU som Inte gäller en väckelsekampanj. Intresset för kvalmatchen i fotboll tUl Allsvenskan meUan Sandvikens IF och Östers IF — jag tror det var i oktober år 1967 — var oerhört stort främst i de berörda orterna. Östers lagledning hyrde en lokal i Växjö och vUle via kabel referera matchen som gick i Sandviken. Man inbjöd aUmänheten i Växjö att på det sättet få följa om Östers IF skulle klara sig tUl AUsvenskan. Referatet skulle för övrigt göras av en medlem av denna kammare, nämligen herr Rydén i Växjö.

Nu gick inte det därför att § 5 kom i vägen. Sveriges Radio har monopol också på trådsändningar av det här slaget. Alltså förbjöds det här mötet. Östers IF var då tvungen att Inskränka rätten för männlskoma i Växjö att lyssna på referatet; bara medlemmar av Östers IF fick göra det. De som inte var medlemmar men ändå intresserade av att lyssna på referatet förbjöds att gå tUl den här lokalen. Man kan ju tänka sig, hen Larsson i Luttra, att medlemmar av Växjö BK eUer Växjö Norra IF hade varit Intresserade av att lyssna, men att många av dem inte viUe bU medlemmar av Östers IF bara för att komma In i den här lokalen. De fick mte höra referatet från Sandviken. Paragraf 5 I radlolagen hindrade det.

Jag skuUe kunna dra fram väldigt många sådana här faU för att visa hur man har stoppat fuUt legitima möten med hjälp av radiolagens § 5.

Herr Larsson i Luttra säger att massmediautredningen kommer att ta upp den här saken. Nu skaU vi komma ihåg att det är en oerhört omfattande utredning. Den skaU göra en massmedialag och vidga grundlagsskyddet för yttrandefriheten. Men mte kan vi väl låta bli att göra angelägna förändringar i t. ex. radiolagen bara därför att den här utredningen har tUlsatts? Inte kan väl reformarbetet i vad gäUer yttrandefriheten avstanna därför att man har tUlsatt en statlig utredning?

Jag har i dag fått veta att förslag på denna punkt - om det skulle bli något förslag från utredningen som gäUer § 5 I radlolagen — kan komma först under andra hälften av 1970-talet. Det är många år tUl dess. Det kan bU många nya BUly Graham-faU och Östers IF-fall innan denna massmediautredning är färdig. Att ändra en punkt i radiolagen för att undvika förbud av detta slag måste vi självfaUet kunna göra, trots att det sitter en utredning som behandlar våra vanligaste massmedia.

Nu är det ju ändå så, hen Larsson i Luttra, att det här är någonting som majoriteten I konstitutionsutskottet skyUer på för att avslå vår motion. Förra året hade man inte denna utredning. Man avslog ändå motionen därför att man inte vUle ha någon UberaUsering av § 5 i radiolagen. Då tycker jag att det är en smula hederligare att säga klart ut att man tycker bra om § 5 I radiolagen i dess nuvarande formulering än att smita undan ett stäUningstagande och skylla på en utredning.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Reglerna för tråd-och länköverföring av radio- och TV-program

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! När radiolagen genomfördes 1966 bestämde man sig ju för att den skuUe gäUa inte bara etersändningar utan också trådradlosänd-nlngar. Frågan är aUtså om de skäl som den gången gjorde att man stannade för den lösningen har förlorat något i styrka sedan dess. Jag har mte något säkert bevis för att så har skett. Vad man då menade var att

139

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Reglema för tråd-och länköverföring av radio- och TV-program

om man skulle ta undan sändningar av detta slag skulle man möjligen få en vUdvuxen flora av privata trådradionät, och via dem skulle man kunna ordna reklamsändningar o. d. Det var skälet den gången. Jag tror att det skälet fortfarande har sin styrka och att det blir ganska svårt att åstadkomma en ändring när hela detta komplex nu är under utredning genom massmediautredningen.

Hen AHLMARK (fp):

Herr taUnan! Herr Larsson i Luttra har rätt i mycket den här gången också, fast han än en gång når en aUdeles felaktig slutsats utifrån det han säger. Det är aUdeles riktigt att man bestämde 1966 att § 5 i radiolagen skulle se ut såsom den nu ser ut. Vad det gäller är alltså att ändra en lag, vilket riksdagen kan göra.

Från vårt håU reserverade vi oss redan 1966 mot utformningen av § 5, som vi sade på ett onödigt sätt skulle Inskränka mötes- och yttrandefriheten. Då sade majoriteten, att det skulle den inte göra. Frågan är därför; Kan hen Larsson i Luttra och majoriteten i övrigt inte tänka om och förnya sig, när det har tUlkommit nya erfarenheter och många fall som visat att vi har haft rätt?

Se på BiUy Graham-faUet! Då fick man aUtså förra året i Norge, som har ett radio- och TV-monopol, via Eurovisionens reservlänk överföra denna väckelsekampanj tUl, tror jag, sju städer, nämligen Ålesund, Bergen, Oslo, Molde, Sarpsborg, Trondheim och Stavanger. Vilken nackdel hade norrmännen av att man på de här platserna fick överföra dessa gudstiänster? Minskade norrmännens frihet av att det var tUlåtet I Norge som var förbjudet i Sverige? Herr Zachrisson har ju sagt i riksdagen att vår frihet skulle ha minskat om dessa möten hade tUlåtlts.

Har det vuxit upp en omfattande "vUdvuxen flora" — som herr Larsson talade om nyss — av ledningsnät i privat regi och med kommersiella syften därför att BiUy Grahams väckelsekampanj fick överföras tUl Norge? Konstitutionsutskottet påstod förra året att det skulle bU resultatet av en ändring på denna punkt.

Kan herr Larsson i Luttra peka på någon enda nackdel av att man i Norge har en Uberalare lagstiftning på denna punkt än vi har i Sverige? Finns det någon enda svaghet med det norska systemet i jämförelse med det svenska? Om herr Larsson i Luttra inte kan peka på någon enda nackdel - varför skaU vi då Inte ändra § 5 i Sveriges radiolag?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Nelander och Ahlmark, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

140

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 29 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Nelander och

Ahlmark.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 239

Nej - 63

Avstår — 13

§ 10 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande:

Nr 30 i anledning av motioner om fria resor för avgångna riksdagsmän

Finansutskottets betänkanden;

Nr 12 I anledning av Kungl. Majts I statsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 till riksgäldskontoret och tUl viss vinstutlottning

Nr 13 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1971/72

Nr 14 I anledning av Kungl. Majts proposition 1971:70 med förslag tUl lag med särskUda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning m, m

Nr 15 angående verkställd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubUeumsfonds verksamhet och förvaltning

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Befrielse från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

§ 11 Befrielse från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 23 i anledning av motion angående befrielse från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna.

I motionen 1971:34 av herr Helén m.fl. yrkades bl. a. ändrade bestämmelser angående uttagande av arvsskatt i syfte att införa skattefrihet för stiftelse och sammanslutning med huvudsakligt syfte att främja religiösa ändamål.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen skulle avslå motionen 1971:34, i vad den behandlades i detta betänkande.

Reservation hade avgivits av fru Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson I Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), NUsson i Trobro (m), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c), vilka ansett att utskottet bort hemstäUa,

141

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Befrielse från arvsskatt förde fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

142

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:34 i nu ifrågavarande del skulle antaga i reservationen angivet förslag tiU förordning om ändring I förordningen (1941 ;416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! De fria trossamfunden och invandrarkyrkorna lever under svåra ekonomiska förhåUanden. Olika avgifter har pressat deras ekonomi på ett specieUt sätt. Vi har haft tiUfäUe här i kammaren att i andra sammanhang diskutera arbetsgivaravgiften och den Indirekta beskattningen, som har ökat från tid tUl tid och åstadkommit alldeles speciella svårigheter. De har mte möjUghet att kompensera sig, som svenska kyrkan kan göra genom att själv beskatta och höja utdebiteringen när kostnaderna stiger. De har inte heUer möjlighet att genom en övervältring på konsumenterna ta tiUbaka något av de ökningar som har skett av den indirekta beskattningen. Den verksamhet som dessa samfund bedriver är i sig själv tUlräckUgt motiv för att man bör ställa sig positiv till lättnader. Om det skaU vara jämställdhet mellan svenska kyrkan och de fria samfunden, är det nödvändigt att se över de här frågorna.

I riksdagen har det dessutom länge talats om en jämstäUdhet av annat slag, som de här samfunden också är berörda av, nämligen jämställdhet i fråga om behandlingen av gåvor tlU samfunden och medel som tUlfaUer samfunden genom testamentariska legat. När frågan var aktuell förra året höll det på att bU en likhet som ytterUgare skulle ha försvårat förhållandena för samfunden. Kapitalskatteberedningen hade ju föreslagit att man skulle ta bort befrielsen från gåvoskatt och aUtså åstadkomma Ukhet i fel riktning. Nu blev det lyckligtvis Inte så, men det har å andra sidan gjort att det argument som tidigare använts, nämligen att man borde avvakta kapitalskatteberedningens förslag innan man gjorde några förändringar, i dagens läge har bortfaUlt.

Mycket av den verksamhet som bedrivs mom de fria samfunden är tiU sin natur helt identiskt med den verksamhet som bedrivs inom svenska kyrkan, och det är då orimligt att i ekonomiskt hänseende behandla den här verksamheten så väsentUgt annorlunda. Jag vUl ta bara i korthet, herr talman, ett par exempel. Ett exempel rör just likheten meUan svenska kyrkan och fria trossamfund.

I Tanzania bedriver svenska kyrkans missionsstyrelse och missionssällskapet Helgelseförbundet en nästan identisk verksamhet. Det är fråga om kyrkor, det är skolor och det är sjukvård. I ett faU jag tänker på fanns det ett testamente, enUgt vUket hälften av den behållna kvarlåtenskapen skulle tiUfaUa svenska kyrkans hednamission där och den andra hälften den missionsverksamhet som bedrivs av Helgelseförbundet. På den del som tUlföll Helgelseförbundets misslon blev det arvsskatt, men på den del som tUlföll svenska kyrkans misslon i Tanzania blev det ingen arvsskatt. Det är en orimlig olikhet i behandlingen.

Jag vUl ta ett annat exempel, och det rör den andra oforrrUigheten, nämligen olikheten mellan gåvo- och arvsskatt. Det var en person som med anledning av en svår sjukdom gärna vUle ordna upp sina affärer, och hans tanke var att upprätta ett testamente tUl förmån för missionen. Han tänkte då på det samfund där han själv var medlem, och han stäUde den

självklara frågan: Hur blir det med arvsskatten på det som testamenteras? Han blev då upplyst om vilka skillnader det var mellan arv och gåva. Resultatet blev I det faUet en gåva, helt befriad från beskattning. En person, som Inte hade fått upplysningar på samma sätt, hade skrivit sitt testamente, och I det faUet hade i stället endast ett mindre belopp utgått tUl den verksamhet som skuUe stödjas.

Människor som på det här sättet viU stödja en verksamhet, och en verksamhet som också samhället gärna vUl stödja, ger ofta av sina sparade slantar och ofta viU de låta det få den formen att gåvan utfaUer efter deras död. Det är mte aUtld så lätt för dem att redan under sm Uvstid avstå från ett Utet sparkapltal. Det är också ganska befängt att det skaU bU så helt oUka behandling av beloppet just beroende på om de har överfört beloppet medan de ännu levde eller om de har bestämt att beloppet skaU överlämnas efter deras död.

Jag tycker, herr talman, att det är en självklarhet att här söka åstadkomma den jämlikhet i båda de hänseenden jag har berört och som ett bifaU tUl reservationsyrkandet skulle Innebära. Jag yrkar aUtså bifall tUl reservationen.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Befrielse från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

I detta anförande instämde herrar Taube, Ängström, Nelander, Hörberg, Jonsson i Mora, Henmark, Ekinge, KäUstad och Sellgren samt fm Anér (samtliga fp).

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Frågan beträffande rätt för de kyrkliga samfunden att få skattefrihet för testamentariska förordnanden har vi många gånger diskuterat här i kammaren. Jag skaU därför Inskränka mig tiU att yrka bifall tUl den reservation som finns, särskUt som fru andre vice talmannen mycket noggrant har motiverat saken.

På reservationen finns inte den moderate ledamoten i skatteutskottet, herr NUsson i Trobro antecknad, men det beror uteslutande på ett tekniskt fel i tryckeriet. Ett nytt kartongblad har tryckts, och det skuUe varit utdelat i kammaren vid denna tidpunkt; det kommer antagligen om några minuter. Jag har bara velat förklara förhåUandet. Det betyder att vi i moderata samlingspartiet helt sluter upp bakom den reservation som är fogad vid skatteutskottets betänkande.

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! I detta betänkande behandlas motionen om att befria stiftelser och sammanslutningar med huvudsakligt syfte att främja reUgiösa ändamål från arvsskatt.

Vid en förändring av arvs- och gåvobeskattningen för fysiska personer som genomfördes förra året faststäUdes arvs- och gåvoskatten tUl Uka belopp inom respektive grupper. Liknande målsättning borde gäUt vid faststäUande av skatteregler för arv och gåvor tlU kyrka och frikyrka. Så blev Inte resultatet av förra årets skattebeslut. Svenska kyrkan är befriad från såväl arvs- som gåvoskatt medan de fria samfunden och invandrarkyrkorna endast är befriade från gåvoskatt. Vi I centern anser att 'efrlelse från att erlägga arvsskatt borde utsträckas tUl att omfatta även

143

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Befrielse från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

de fria samfunden och invandrarkyrkorna.

Jag ber därför att få yrka bifaU tUl den vid utskottets betänkande fogade reservationen av fru Nettelbrandt m. fl.

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.

Den motion som nu behandlas är en gammal bekant även om den har återkommit i olika variationer. Arets motion är en partimotion från folkpartiet. Yrkandet är tUl skUlnad från motioner som vi tidigare haft att behandla begränsat i så måtto att man begär ändrade bestämmelser angående uttagande av arvsskatt i syfte att Införa skattefrihet för stiftelse och sammanslutning med huvudsakligt syfte att främja religiöst ändamål.

Detta innebär att de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna skaU befrias, mte såsom nu endast från gåvoskatt utan även från arvsskatt. Det skaU ses bl. a. mot bakgrunden av att svenska kyrkan är befriad från båda dessa skatter. Detta beror emellertid på att staten är befriad från arvsskatt, och statskyrkan faUer under denna bestämmelse. Man vUl nu jämstäUa trossamfunden och Invandrarkyrkorna med staten. Utredningen kyrka—stat kan lägga fram förslag som ger jämställdhet i olika avseenden mellan olika samfund. Det fmns också andra möjligheter att stödja olika samfund, exempelvis genom direkt statligt stöd, och det förekommer motionsyrkanden tUl årets riksdag även på den punkten.

Ett annat argument är att det råder bristande överensstämmelse mellan beskattningsreglerna vid skatt och vid gåva. Men om man bryter ut trossamfunden och invandrarkyrkorna skapar man nya ojämllkheter gentemot dem som nu är befriade från gåvoskatt. Det blir alltså en ny icke-överensstämmelse. Jag vUl bara erinra om - det gjorde fru andre vice talmannen också — kapltalskatteberednlngens förslag, som fru Nettelbrandt var glad över att det Inte gick igenom. Det innebar ju att arvs- och gåvoskattefriheten skuUe samordnas och begränsas tUl att gälla sammanslutningar som främjar högre undervisning och fostran. Detta är ett sätt att åstadkomma överensstämmelse. Men i propositionen 1970:71 föreslog departementschefen att de bestämmelserna skulle kvarstå.

Att religiösa och andra aUmännyttiga sammanslutningar har befriats från gåvoskatt har motiverats med att en gåvobeskattning i dessa faU i aUtför hög grad skulle motverka benägenheten att ge gåvor tUl allmännyttiga ändamål. Därför genomfördes den skattebefrielsen. Men denna synpunkt skaU mte, menar utskottet, åberopas som ett skäl för befrielse från arvsskatt.

TiU detta kan man lägga att arvsskatten Inte är så hård, eftersom det finns en maximal gräns vid 30 procent. Bortsett från vad som gäUer för make och barn beräknas aUtså arvsskatten på skattepliktiga lotter över 30 000 kronor för de här sammanslutningarna på ett väsentligt gynnsam mare sätt än för andra arvtagare.

Med detta vUl jag yrka bifall tUl utskottets hemstäUan.

144

Andre vice talmannen fm NETTELBRANDT (fp); Herr talman! Att det blev som det blev i propositionen förra året, för det kan man tacka den kraftiga opinionsyttring som kom tUl stånd efter

de funderingar som kapltalskatteberednlngen först hade signalerat om.

Fru Holmqvist säger sedan att eftersom staten är befriad från arvsskatt så är svenska kyrkan befriad. Där finns obestridligen ett naturligt samband och en förklaring, men det fmns också ett samband av annat slag med aU den verksamhet som bedrivs genom andra samfund. VI talar ju gärna om en UkabehandUng mellan svenska kyrkan och de övriga samfunden, och det är därför ganska orimligt att den väsentliga olikabehandUng I ekonomiskt hänseende skall kvarstå som jag här berört.

Det är riktigt som fru Holmqvist säger att man skapar olikheter åt andra håll genom att göra en sådan här förändring, men jag tror att det vore olyckUgt i det här sammanhanget som i andra att låta det bästa bU det godas fiende. Här finns ett speciellt motiv som dock skiljer de fria samfunden från organisationer med annan verksamhet, och det är just paraUelUteten med den verksamhet som bedrivs av svenska kyrkan. Dessutom är de här samfunden lättare att renodla tUl en kategori än många av de andra organisationer som vi tidigare har talat om.

Jag tycker, herr talman, att det exempel - ett ibland många som man skulle kunna plocka här i högen — som jag gav när det gällde behandlingen av rrUsslonsverksamhet av exakt samma karaktär kan vara motiv nog för att ta ett av de steg som vi anser vara befogade att ta.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Befrielse frän arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

Fm HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag vUl säga tUl fru andre vice talmannen att eftersom vi har beredningen om stat och kyrka bör vi väl invänta vad den kommer med. Det bUr kanske en form av likställighet.

Om vi jämför de skatteskalor som gäUer för arvsskatten, finner vi att enligt skatteklass II får faktiskt de som är arvtagare tiU nära anhörig en betydande skatteskärpning redan efter 30 000 kronor i arv. De här samfunden får däremot en marginalskatt på 30 procent.

Jag viU än en gång, herr talman, yrka bifall tiU utskottets hemstäUan.

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Det här argumentet att man skall avvakta beredningen om stat och kyrka skulle vara håUbart, om man hade använt det även när det gällde att lägga pålagor på de fria samfunden. Jag har inte hört det argumentet på något sätt åberopas när det gäUer att lägga på dem först ett steg av arbetsgivaravgift, sedan ett nytt steg av arbetsgivaravgift och så en höjd indirekt beskattning — pålagor som gäUer just dessa samfund men Inte svenska kyrkan. Om man skulle vUja bibehålla relationerna meUan svenska kyrkan och de fria samfunden vid status quo i avvaktan på beredningen om stat och kyrka, då tycker jag att det borde gäUa såväl I positiv som i negativ riktning.

Fra HOLMQVIST (s):

Hen talman! Jag är litet förvånad över att man endast tar upp den här Ulla biten som för arvsbeskattningen, om man vUl ha UkstäUighet.

Överläggningen var härmed slutad.

145

Nr 71

Onsdagen den 28aprn 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av fru Nettelbrandt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nettelbrandt begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 23 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Nettelbrandt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nettelbrandt begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 161

Nej - 150

Avstår — 5

§ 12 Höjning av kapitalbeskattningen

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 24 I anledning av motion om höjning av kapitalbeskattningen.

I motionen 1971 ;311 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. yrkades att riksdagen beslutade

1. att 11 § förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skulle ha i motionen angiven lydelse,

2. att höja arvs- och gåvoskatten med I genomsnitt 50 procent, varvid vederbörande utskott förutsattes utarbeta lämpliga skatteskalor.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:311.

146

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! I fjol genomfördes som bekant en viss ökning av skatteuttaget för de stora förmögenhetema, men den var relativt begränsad. Den uppskattades bara tUl omkring 40 miljoner kronor per år, och man kan ställa frågan om de förändringar som beslöts av riksdagen över huvud taget innebar någon ökad belastning på förmögenhetema, om man räknar på de taxeringsvärden som gäUde när beslutet fattades.

Regeringen och riksdagen följde inte det förslag som hade stäUts av kapltalskatteberednlngen och som skulle ha Inneburit ett ökat uttag med sammanlagt 250 miljoner kronor om året. Det var litet svårt att förstå den förändringen, allra helst som ett par av de ledande socialdemokratiska ledamöterna av dåvarande bevUlningsutskottet, numera skatteutskottet, hade varit medlemmar av denna kapltalskatteberednlng. Regeringsförslaget innebar faktiskt ett lägre skatteuttag än vad som hade krävts t. o. m. av folkpartiets och centerpartiets ledamöter i beredningen.

Inte bara mot den bakgrunden utan med hänsyn till att andra skatter.

särskUt de indirekta skatterna, har ökat starkare än belastningen på de stora förmögenhetema anser vi att det är nödvändigt och berättigat att skärpa skattebelastningen på stora förmögenheter. Vi har återkommit med motionskravet om en sådan skärpning av beskattningen på stora förmögenheter liksom på arv och gåvor. Motiveringen är framför allt att den nuvarande skattepolitiken har inneburit en skärpning av bördorna på lönearbetarna i förhållande tiU belastningen på Kapitalägarna och de stora inkomsttagarna. Vi anser därför att en justering av skattetrycket på olika grupper är berättigad.

BeviUnlngsutskottet I fjol och skatteutskottet i år har anfört flera argument mot en sådan förändring. Man säger bl. a. att skattehöjningar av den omfattning som motionärerna vlU ha Inte är försvarbara från vad man kaUar samhäUsekonomisk synpunkt. Man säger att de skulle innebära närmast en konfiskation av de stora arven och avstyrker därför motionerna.

Man hänvisar också tiU de begränsningsregler som gäller för skatteuttag och säger att med hänsyn tUl dessa skulle de förslag som vi har stäUt i vissa kombinationer av Inkomster och stora förmögenheter mte Innebära någon ökad belastning på de verkligt stora förmögenhetema när de är förenade med mycket stora inkomster. Däremot medger man att det självfallet blir en sådan ökad belastning i andra kombinationer av inkomster och förmögenheter.

Nu kan det ju finnas många sådana olika kombinationer, och man kan räkna fram olika hypotetiska fall, som också skatteutskottet har gjort i betänkandet. I vissa av dessa fall blir det mgen skärpning eUer inte någon nämnvärd skärpning just beroende på den begränsningsregel som gäUer.

Jag vUl anmärka att det Uite är vi som har skapat dessa begränsningsregler, och vi krävde också i fjol motionsledes att de skulle tas bort. VI tycker Inte det är berättigat att ha den här kombinationen, där man för samman oUka typer av skatter på både IrUcomster och förmögenheter och säger att deras sammanlagda summa inte får överstiga visst belopp. Vi tror man skaU skUja på inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i de här avseendena.

Vårt krav om att man skulle ta bort begränsningsreglerna avslogs emeUertid av riksdagen, och de finns kvar tUls vidare. Vi har i år inte ställt detta konkreta motionskrav, men det beror inte på att vi har ändrat uppfattning, och vi återkommer tUl begränsningsreglerna.

Det avgörande är ju om man vUl ha en skärpning av kapitalbeskattningen över huvud taget eller om man Inte vUl ha det, och på den punkten skuUe jag önska få ett klart besked av skatteutskottets talesman. VUl socialdemokraterna vara med om en sådan skärpning av kapitalbeskattningen och därmed en större rättvisa I beskattningen, eUer är ni motståndare tUl en sådan skärpning? Om vi blir överens om att skärpa beskattningen på större förmögenheter, så kan vi nog tUlsammans också skriva skatteskalor som är vettiga och ordna lagen om begränsningsreglerna på sådant sätt att den skatteskärpning vi beslutar om får avsedd effekt.

Herr talman! Eftersom det avgörande är att få ett votum för en skärpning av förmögenhetsbeskattningen, och en justering av begränsningsreglerna kan göras senare, yrkar jag bifaU tlU motionen 311 i den del

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

147

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

148

som gäUer förmögenhetsskatten, där vi har föreslagit viss lagtext.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag skaU tUIåta mig att här tala om hur spärregeln fungerar nu vid förmögenhetsbeskattningen.

Förmögenhetsskatt samt statlig och kommunal skatt får mte överstiga 80 procent av inkomsterna, när dessa är högst 200 000 kronor. Om inkomsterna överstiger 200 000 kronor får skatten uppgå tUl högst 85 procent av den del som ligger däröver. Kommunalskatten får mte reduceras under några förhållanden. Förmögenhetsskatten skaU sålunda alltid utgå med lägst ett belopp som motsvarar skatten på halva förmögenheten.

1 prmclp är jag med om, herr Hermansson i Stockholm, att man bör sänka skatten på mindre förmögenheter och låga Inkomster och om möjUgt höja den på de större förmögenhetema och de större Inkomsterna. Detta visade jag också i kommunalskatteberedningen. Det var en linje som följdes förra året, när vi beslutade om skattepaketet, som dock inte omfattade kapitalskatteberedningens förslag helt och hållet. Om jag förstod rätt var det huvudsakUgen internationeUa hänsyn man då tog. Man menade att det förelåg risk för skatteflykt. Eftersom omvärlden hade lägre skatter och mycket högre räntor än här hemma fanns det risk för kapitalflykt ur landet. I kapitalskatteberedningen undersökte vi grundligt om vi kunde sätta en spärr för den skatteflykten, men det visade sig nästan omöjUgt att åstadkomma en effektiv spärr i det avseendet. — Detta om detta.

Motionärernas förslag I detta faU är rent Ulusoriskt, ett slag i luften, med hänsyn tUl den spänegel jag här närrmt. Om det förslaget antogs, skuUe det i första hand Innebära att de mindre och medelstora förmögenhetema fick en skärpning i beskattningen. För de stora förmögenhetema däremot skulle det inte få någon som helst verkan. Av den tabell som är fogad tUl utskottets betänkande framgår visserligen att man för mycket stora förmögenheter skulle få skärpningar, men bara om avkastningen på förmögenheten är extremt låg. Om ni exempelvis experimenterar med en avkastning på bara 3 eller 4 procent av förmögenheten, så framgår det av tabeUen att ni kommer tUl vida högre inkomster. Om vederbörande sedan har Inkomster vid sidan om, som faUet ofta är, så törnar man ögonblickligen emot denna spärr, och det blir inte någon som helst verkan. 1 regel har de stora förmögenhetsägarna betydligt större avkastning av sitt kapital och därmed vida större inkomster än vad som framgår av denna tabell. Vi har ändå velat redovisa hur det verkar med den här låga avkastningen. Redan vid en Inkomst på 275 000 kronor och 2 miljoner I förmögenhet - alltså en avkastning på inte ens 3 procent — bjlr resultatet av motionärernas förslag plus minus noll, dvs. ingen skatteskärpning alls, medan däremot den som har 400 000 kronor i förmögenhet och 60 000 i inkomst skulle få en skatteskärpning. Om Inkomsten är 100 000 kronor slår spärren igenom redan vid ett kapital på 1 404 000 kronor. Spärren verkar alltså redan där vid 100 000 kronors inkomst, och det är ju inte heUer någon hög avkastning.

Vad motionärerna föreslår strider sålunda mot syftet med föna årets skattereform, nämligen att lätta skatten på de mindre förmögenhetema och skärpa den på de större. Det strider också mot vad motionärerna själva åsyftar, om jag har förstått det riktigt.

Nu säger herr Hermansson i Stockholm att det Inte är kommunistema som har föreslagit dessa spänegler, och det är ju riktigt. Men tUlåt mig då erinra om att kapltalskatteberednlngen gjorde en grundlig prövning av denna mekanik. Vi kom tUl det resultatet att man helst borde ha en skatteskala så avpassad att det inte behövdes någon spärr över huvud taget. Men om man skuUe Införa en sådan skatteskala måste den vara sp låg att den Inte drabbade de större förmögenhetsägarna. Följaktligen kunde vi inte genomföra det, när vi föreslog en höjning av skatteskalan. Om det skulle få någon betydelse måste man ändå ha en spänegel för att man inte skuUe få en helt konfiskatorisk förmögenhetsskatt, och det har såvitt jag förstår inte ens kommunisterna yrkat. Men ändå skuUe man i dag i vissa faU där avkastningen är speciellt låg få betala en skatt på ända upp tUl 130 procent av Inkomsten, aUtså man skulle få betala vida mer än den totala Inkomst man har. VI kom tiU resultatet att en spärregel är nödvändig ur den synpunkten.

Med det här, herr talman, ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemstäUan.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! VI har ingenting emot — det syftar i själva verket vårt förslag tUl — att en förmögenhetsskatt skaU betalas ur förmögenheten. VI menar att det är angeläget att använda förmögenhetsbeskattningen direkt i förmögenhetsutjämnande syfte. Det är därför ingenting som drabbar vår ståndpunkt, när man invänder att förslaget I så faU får en konfiskatorisk verkan, om man med det ordet menar att en stor förmögenhetsägare tvingas betala förmögenhetsskatten ur sui förmögenhet.

Sedan vUl jag bara tUl vad herr Brandt anfört foga den reflexionen att vad han nu sade i sin argumentering visar hur klokt vårt förslag I fjol var att man skuUe avskaffa begränsningsreglerna och hur vanvettigt dessa begränsningsregler verkar i en rad fall som utskottet och herr Brandt här har anfört.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Nej, de verkar inte vanvettigt — det tror jag att jag klargjorde tidigare — om man mte som herr Hermansson I Stockholm menar att vi skaU Införa en förmögenhetsskatt som innebär att vi konfiskerar förmögenheten. Om förmögenhetsägaren mte har någon Inkomst aUs skaU han aUtså ta av förmögenheten och betala skatten. Om vi levde i ett land Isolerat från andra i detta avseende är det möjligt att det skuUe vara lättare. Men jag för min del anser — och det var väl utredningen, Uksom också riksdagen, på det klara med — att vi helt enkelt Inte, med hänsyn tUl omvärlden och med hänsyn tUl risken för kapitalflykt, kan genomföra det. Jag tror att det skulle bli ett slag i luften.

149

Nr 71

Onsdagen den 28aprU 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

150

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag trodde att socialdemokratin var anhängare av en

förmögenhetsutjämning, men det är möjligt att jag misstagit mig på den

punkten.

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Jag hade tUlfälle att I föna veckan diskutera ett annat kommunistiskt hugskott med herr Berndtson i Linköping. Det gällde då ett synnerUgen löst underbyggt förslag om skatt på reklam, som förvisso inte hörde hemma i verklighetens värld. Förslaget hade avstyrkts av ett enhäUigt utskott, och anledningen tUl att jag lade mig i den debatten var att utskottet inte aUs hade kommenterat den kommunistiska argumenteringen, vUket jag bedömde vara en svaghet.

Nu gäUer det en annan kommunistmotion, nämligen nr 311. Även i detta fall har ett enhäUlgt utskott avstyrkt bifall. Utskottet åberopar bevUjnmgsutskottets yttrande över en liknande motion tUl 1970 års riksdag och konstaterar att förslaget, I den mån det rör förmögenhetsskatt, icke är försvarbart från samhäUsekonomisk synpunkt samt att det, såvitt arvs- och gåvobeskattningen berörs därav, närmast Innebär en konfiskation. Jag instämmer självfaUet i utskottets bedömning, samtidigt som jag nödgas konstatera att den kommunistiska argumenteringen i stort sett inte heUer i detta fall har bemötts.

I stort sett resonerar kommunisterna så här:

1. Skatten på förmögenheter och arv är obetydlig, säger kommunisterna. Detta är, herr talman, minst sagt, ett fantastiskt påstående. I reaUteten är förmögenhetsskatten, som skaU betalas med redan beskattade pengar, en utomordentligt tung börda för dem den drabbar. Jag finner det angeläget att från denna talarstol slå fast, att kommunisternas påstående att skattebelastningen på förmögenheter skulle vara ringa är direkt vUseledande. AtskiUiga exempel skuUe kunna anföras som bevis på att den tvärtom kan vara nära nog ruinerande. För dagen skaU jag avstå, men jag kommer med intresse att följa kommunisternas förehavanden i framtiden och torde därför få anledning att vid ett annat tUlfälle återkomma tlU just denna fråga.

2. Kommunisterna påpekar att förmögenhetsskattens andel i statens totala skatteintäkt har minskat under efterkrigstiden och exemplifierar med några helt ointressanta tabeUer. Med lätt hand förbigår man det väsentliga, nämligen att sakförhåUandet beror på att levnadsstandarden i detta land stigit högst avsevärt under dessa år vUket möjliggjort ett högt skatteuttag även från löntagarna. Dessa pengar har använts tUl att åstadkomma en bättre samhäUsservice i vidaste mening. Det har varit nödvändigt att ta ut skatterna där pengarna verkUgen funnits för att åstadkomma den samhäUsservice som riksdagen beslutat om För undvikande av missförstånd vUl jag tUlägga, att jag med det sagda mte menar att man kan fortsätta att öka skattetrycket, varken på löntagare eUer på andra.

3. Skattepolitiken bör användas som ett instmment för klasskamp, säger man. Resonemanget är lika enkelt som när man på 1920-talet utslungade paroUen "upp med lönerna - ner med priserna". Nu säger

kommunisterna på fullt aUvar och som om det vore genomförbart; Lätta på bördorna för de lägre inkomsttagarna och skärp skatten på profiter, arv, höga Inkomster och förmögenheter. När man läser formuleringarna i motionen tror man sig förflyttad tUl ett gammaldags kommunistmöte på KaUe KUboms tid.

Som ett led i denna klasskamp vUl kommunisterna i samma andetag höja bolagsskatten, försämra avskrivningsregierna och begränsa avdragsrätten för skuldräntor.

Antingen bortser man helt från att dessa förslag tUlsammantagna i åtskiUiga faU skuUe leda tUl en beskattning på mer än 100 procent av Inkomsten, eller också är det just detta man avser. Oavsett hur det förhåller sig med den saken, herr talman, måste det enligt min åsikt med skärpa understrykas att riksdagen mte kan ha Intresse av att främja någon form av klasskamp bland Sveriges tolk. Tvärtom är vår uppgift att söka åstadkomma en så rättvis och så rimlig fördelning som möjUgt av de bördor som måste bäras för att samhäUet skaU fungera på den nivå som vi själva bestämt. Men så länge vi lever i ett fritt land med en fri inkomstbUdning — och för en sådan ordning har Sveriges folk uttalat sig I val efter val - kan det aldrig bil tal om att sätta i gång den typ av straffaktioner mot vissa grupper som kommunisternas förslag Innebär när man skalat bort fraserna.

Nr 71

Onsdagen den 28aprU-1971

Höjning av kapitalbeskattningen

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag vet inte om herr Levin talade på hela skatteutskottets vägnar och alltså även för de socialdemokratiska ledamötema, men det kommer kanske att bli uppenbarat.

Det var några påståenden som herr Levin hastigt utslungade, och jag vUl bara påpeka hur dåligt underbyggda de var. Han hävdade Inledningsvis att skatt på reklam inte hör hemma i verklighetens värld. Det skaU bU Intressant att få höra samma argumentation när den sittande utredningen enligt vad som försports i tidningarna i höst lägger fram ett förslag om beskattning av reklam. Jag tror att herr Levin kanske får upptäcka att skatt på reklam i hög grad kommer att höra hemma just i verkUghetens värld.

Sedan diskuterade herr Levin skattebördorna, och det är aUdeles självklart att man där kan ha olika meningar beroende på från vUken ståndpunkt man ser frågorna. Löntagarna anser med rätta att det är en hård skattebelastning bl. a. genom mervärdeskatten och dess höjning. Det fmns säkert kapitalägare och högre Inkomsttagare som också anser att det är en hård skattebelastning på dem Vi får ju även sådana uttalanden ibland och har fått det här av herr Levin. Men det beror aUtså på från vUken utsiktspunkt man ser dessa frågor. Det är ohåUbart att så som herr Levin hävda att de som ser framför allt tUl löntagarnas Intressen och från löntagarnas synpunkt skulle se fel. Här rör det sig om värderingar och oUka ideologiska ståndpunkter, och det tror jag att herr Levin skaU obs.ervera.

Herr Levin vUle bestrida att de siffror vi har anfört om utvecklingen av förmögenhetsbeskattningen skuUe ha någon relevans. Han menade att det förhåUandet att 1 procent av uppburen total skatt förmögenhetsskattens

151

Nr 71

Onsdagen den 28 april 1971

Höjning av kapitalbeskattningen

andel har minskat kraftigt under efterkrlgsåren — siffrorna finns i vår motion — skulle bero på den högre standarden i landet, som gjorde det möjUgt att hårdare belasta löntagarna. Men jag tror att man bör observera att vi också har haft en kraftig tUlväxt av förmögenhetema och särskUt av de stora förmögenhetema, någonting som herr Brandt och hans kolleger i kapltalskatteberednlngen med statistiskt material mycket utförligt visade i fjol. Där har aUtså försiggått en tiUväxt av förmögenhetema, särskUt av de största, och jag tror inte de stora förmögenhetsägarna har anledning att klaga.

Jag skaU för att inte aUtför mycket förkorta kammarens rast bara ta upp ytterligare ett argument som herr Levin anförde. Han var mycket upprörd över att vi helt frankt sade ut att vi ansåg att skattepolitiken liksom andra åtgärder borde användas i klasskampen. Riksdagen har inget Intresse av att främja klasskamp, sade han. Svenska folket är anhängare av en fri inkomstbUdning, och där får man tydligen inte göra några Ingripanden. Men, hen Levm, när man kraftigt skärper mervärdebeskattningen eUer gör andra förändringar i skattepolitiken. Inverkar Inte det på de olika samhäUsklassernas inkomster och förmögenheter och därmed stäUning? Är Inte sådana åtgärder ett led i den kamp som pågår mellan klasserna och som väl vi måste erkänna vara en realitet i detta samhäUe, ty den kampen kan vi väl Inte drömma oss bort Ifrån?

Jag tror aUtså att det är bättre att herr LevUi ser sakerna som de är och Inser att åtgärder på skattepolitikens område får oUka effekter för de oUka samhällsklasserna, att skilda samhäUsklasser har olika Intressen och att det är deras mtressen som man måste ta hänsyn tUl när man diskuterar denna fråga. Att sticka huvudet i busken och säga: "Ordet klasskamp får inte förekomma därför att det används på kommunistiska möten" tror jag mte främjar en sakUg bedömning av samhällsfrågorna.

152

Hen LEVIN (fp).

Hen talman! Jag sade i mitt anförande att det kommunistiska förslaget tUl reklamskatt Icke hör hemma I verklighetens värld. Jag vidhåUer det, herr Hermansson, därför att förslaget innebär en 25-procentig reklamskatt, men ni talar i motionen frankt om att ni i princip menade att det egentUgen skuUe vara en 50-procentig reklamskatt. Jag vidhåUer aUtså att detta mte hör hemma i verkUghetens värld.

TiU sist, herr Hermansson, viU jag säga att jag, tUl skUlnad från hen Hermansson, knappast kan se mervärdeskatten som ett instrument för en klasskamp.

Överläggningen var härmed slutad.

Yrkandet i motionen nr 311 i vad avsåg förmögenhetsskatten

ProposUloner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 311 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Yrkandet i motionen nr 311 i vad avsåg arvs- och gåvoskatten Nr 71

Onsdagen den

Utskottets hemstäUan bifölls.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan till kl. 19.30.

§ 13 Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

TUl riksdagens kammare

AnhåUer härmed om ledighet från riksdagsarbetet för att besöka Finland under tiden 4-7 maj 1971.

Stockholm den 26 aprU 1971 Sven Andersson i Sundbyberg

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 14 Anmäldes och bordlades

Kulturutskottets betänkande:

Nr 10 i anledning av motion om ökad spridning av statsbidragen tUl teatergrupper

Näringsutskottets betänkanden;

Nr 13 i anledning av Kungl. Maj ts framstäUningar i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom Industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 14 i anledning av motioner om åtgärder tUl förmån för import-konkurrerande hemmamarknadsindustrier

§ 15 Anmäldes och bordlades motionen nr 1451 av fru Mogård i anledning av Kungl. Majts proposition nr 61 med förslag tiU livsmedelslag m. m.

§ 16 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen

28aprU 1971

Nr 210 Hert Nilsson i Agnas (m) tUl herr jordbruksministern om åtgärder mot rrUljöstörnlngar i fjäUvärlden:

Har hen Statsrådet för avsikt att vidtaga sådana åtgärder att ur

miljösynpunkt störande Inslag I fjäUvärlden, t. ex. okynnesåknlng med

snöscooter, motverkas?

Nr 211 Herr Börjesson i Falköping (c) tUI herr justitieminlstem om 153

Nr 71 förbud mot tUlverkning och försäljning av vissa pyrotekniska varor:

Onsdaeen den statsrådet medverka tUl att förbjuda tUlverkning och försälj-

28 aprU 1971 "" *■ ' Påsksmällar?

§ 17 Kammaren åtskUdes kl. 17.18.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert