Riksdagens protokoll 1971:69 Fredagen den 23 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:69

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:69

Fredagen den 23 april

Kl. 10.00

§  1  Justerades protokoUet för den 15 innevarande månad.

Partistöd

§ 2 Meddelande ang. nästa veckas sammanträden

Hert TALMANNEN yttrade:

I enlighet med den preliminära planen hålls bordläggningsplenum tisdagen den 27 aprU kl. 16.00 och arbetsplena onsdagen den 28 aprU kl. 10.00, torsdagen den 29 april kl. 14.00 och fredagen den 30 aprU kl. 10.00. Onsdagens sammanträde och eventueUt torsdagens sammanträde fortsattes på kvällen. Fredagssammanträdet avslutas senast omkring kl. 14.00.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1400-1402 tUl utbildningsutskottet och nr 1403 till jordbruksutskottet.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningen nr 111.

§ 5  Partistöd

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 27 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen inom justitiedepartementets verksamhetsområde gjorda framstäUning rörande utgifter för statligt partistöd för budgetåret 1971/72 jämte motioner.

I propositionen 1971:1 (bUaga 4, G 4 s. 69) hade föreslagits att riksdagen till Bidrag till politiska partier för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 24 500 000 kronor.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:46 av herr Björck i Nässjö, såvitt avsåg hemstäUan att ändrade regler för fördelningen av partistödet skulle Införas enUgt i motionen angiven modeU,

motionen 1971:229 av herr Hermansson i Stockholm m.fl., vari hemstäUts att riksdagen uttalade sig för en översyn av gäUande regler för det StatUga partistödet, innebärande ett genomförande av principen om ett grundbidrag för varje parti plus ett belopp i förhållande tUl partiernas styrka, att en uppräkning av den totala ramen för anslagsglvningen skedde, att riksdagen dessutom uttalade sig för utformning av regler enligt vilka även politiska riksorganisationer, vUka icke erhåUit mandat i riksdagen, fick möjUghet att erhåUa partistöd, samt att riksdagen hemställde  till  regeringen  att  förslag rörande  enligt i denna motion

125

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Partistöd

126

angivna regler för fördelning av det statliga partistödet skuUe föreläggas Innevarande års höstriksdag för stäUningstagande, samt

motionen 1971:523 av herr Ahlmark m.fl., vari hemstäUts att riksdagen beslutade komplettera de nuvarande statsbidragen till politiska partier med ett grundanslag på 1 miljon kronor för varje partigrupp i riksdagen som erhåUit utjämningsmandat samt att bidraget till poUtiska partier för nästkommande budgetår uppräknades med 5 miljoner kronor.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1)     i anledning av motionerna 1971:46, såvitt avsåg partistöd, 1971:229
och 1971:5 23, den sistnämnda motionen såvitt nu var i fråga, hos Kungl.
Maj :t skuUe anhålla om en allsidig översyn av gäUande regler för det stat
liga partistödet i enUghet med vad utskottet anfört,

2)  med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1971:523 i vad den ej behandlats under 1) tUl Bidrag tUl politiska partier
för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under andra huvudtiteln
anvisade ett förslagsanslag av 24 500 000 kronor.

Reservation hade avgivits av hertar Larsson i Luttra (c), Boo (c), Ahlmark (fp), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Schött (m) och MoUn (fp), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionema 1971:46, såvitt avsåg partistöd, 1971:229 och 1971:523

1)    beslutade att utöver det i statsverkspropositionen föreslagna partistödet skulle utgå ett grundbidrag på 1 mUjon kronor tUl varje riksdagsparti som erhåUit utjämningsmandat,

2)    tUl Bidrag tUl poUtlska partier för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 29 500 000 kronor och

3)    anhöU hos Kungl. Maj:t om förslag tUl nästa års riksdag tiU regler om avtrappat gmndbidrag för partier som ej erhåUit utjämningsmandat enligt vad reservantema anfört.

Herr TALMANNEN yttrade:

Överläggningen rörande detta betänkande må omfatta även konstitutionsutskottets betänkande nr 28 men yrkanden beträffande sistnämnda betänkande framställes först sedan detsamma föredragits.

Hert WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Det är nu sex år sedan det statliga partistödet beslutades. Jag vlU gäma ge tiU känna att från vårt håU och från folkpartihåU var man den gången mycket skeptisk och avvisande. Det finns måhända de här i kammaren som därför tycker att det är underligt att vi I år tar initiativ när det gäller partistödets utformning. Jag skall inte gå in på motiveringarna för det, men jag är beredd att göra det om så skiUle tarvas.

Nu har vi partistödet och det är ju så att när man har vant sig vid social hjälp en tid så är det svårt att undvara den. Vi får nu göra det bästa av partistödet.

När partistödet beslutades 1965 anförde utskottet också att systemets detaljutformning borde bU föremål för översyn sedan erfarenhet vunnits. Sådan översyn har oppositionen yrkat år efter år alltsedan 1967, men regeringspartiet har inte varit intresserat av saken. För ett stort majoritetsparti har det naturligtvis varit angeläget att ha den nuvarande konstmktionen för stöd. Man har tagit in stora mandatpengar och givetvis varit tiUfredsstäUd med det. Segervalet 1968 inbragte ju 720 000 nya kronor tiU det partiet. Men i år, sedan oppositionen fått övertag, är man genast mer angelägen att verkstäUa översyn av reglerna för partistödet, för att komma ifrån oppositionens besvärliga yrkande.

Den princip som vi har funnit självklar från början, om man skaU ha partistöd, är grundbidragsprincipen. Det är nämUgen självklart att varje parti måste betrakta hela landet som sitt arbetsfält. Man måste ha en partiapparat som når ut tUl aUa delar av landet. Det gäller inte bara att värva och på nytt vinna sina egna utan man vill också nå vidare. Jag vill t. ex. med vår politiska information också nå utskottets värderade talesman från Malmö. Även om jag inte har alltför stora förhoppningar om att vinna hans själ för moderat politik, viU vi ändå nå ut tiU honom och alla. Det betyder att aUa partier har grundkostnader som är lika. Det är en axiomatisk sanning som på intet sätt tarvar någon ytterUgare utredning.

I år har man fört in ett nytt argument i detta sammanhang och talat om pressen - det är ju aktueUt på olika sätt - och menar att de borgerliga partierna har en press som ger ett extra handtag när det gäUer att nå ut med det politiska budskapet. Man skulle alltså ha större tUlgång tiU press än vad regeringspartiet har.

Med anledning av det påståendet kan för det första sägas att det är en tvivelaktig sanning. Pressen ställer sig mer och mer oberoende tiU partierna och driver en egen, ofta rätt svårklassad politik. Det gäller väl i synnerhet de tidningar som tidigare har stött oss. Vad Skåne beträffar torde väl t. ex. socialdemokraterna ha väl så stor glädje av den s. k. oberoende liberala pressen i Malmö som vad moderaterna har. Vill vi nå ut med vårt poUtiska budskap bland miljonen svenskar där nere, får vi sannerligen lita mera på postverket än på pressen.

För det andra kan sägas att även om pressen är välvilUg, kan den inte ersätta partikansUer och partifunktionärer, som i stor utsträckning sköter den politiska verksamhetens planering och effektuering. Jag tror att vi i detta sammanhang kan lämna diskussionen om huruvida borgerligheten eUer regeringspartiet har favör av pressen. Går vi till andra massmedia, till radio och TV, är det nämligen ganska klart att ett statligt monopolföretag aUtid kommer att stå närmare det parti som representerar regeringen än de andra partierna. Det är nog tyvärr ofrånkomligt. DärtUl kommer ju att ett regeringsparti har en hel rad resurser som de andra partiema saknar. I och med att man är i regeringsstäUning har man större tillgång tiU sakkunnigt folk, utredningsapparater osv.

Grundbidraget skulle få ur världen många av de orättvisor som nu vidlåder partistödet. Ett bidrag bara knutet till mandat måste i det långa loppet skada den poUtiska demokratin och på längre sUct driva på en ensidig utveckling av partistrukturen. Den som vinner valet ett år får

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

127

If 9                         större ekonomiska möjUgheter att föra ut sin propaganda till folket och

Fredagen den 23aprn 1971

därmed lätt nog kunna bädda för en seger också påföljande val, och den
som förlorar ett val har av motsvarande skäl alla möjligheter att förlora
också nästa val. Det är klart att där också spelar in de politiska idéer man
Partistöd                 torgför.

Också vid ett status quo, som vi väl trots aUt i stort sett har just nu, så tycker jag nog att partistödet med sin nuvarande konstruktion är skadligt för den politiska demokratin. Den konserverar nämligen den nuvarande partistrukturen och hindrar poUtisk förnyelse. Det är väldigt svårt för nya partier att göra sig gäUande. Det är praktiskt taget omöjligt för smärre partier, och de behöver inte vara så små heUer, utan även partier som har "ett icke obetydligt stöd i väljaropinionen" - för att citera en av de fyra principer som ligger tUl grund för partistödet - saknar möjligheter att få stöd. 1970 togs som bekant en höjning av partistödsgränsen från 2 till 4 procent. 4 procent av väljamnderlaget motsvarar bortåt 180 000 människor, som aUtså kan stäUas utanför möjligheter tiU stöd, medan alla de större partierna får dylikt stöd.

En sammankoppling med kvaUfikationsprocenten för riksdagsmandat är inte försvarlig. Har man accepterat partistödet, så har man därmed också accepterat att pengarna och den verksamhet som dessa kan ge anledning tiU är en av förutsättningama för erhåUande av representation i riksdagen. 1 så fall bör, anser jag, partistödet komma före den tidpunkt då man har möjlighet tUl mandat i riksdagen.

Det är på den här punkten som vi vidhåUer vårt yrkande om utredning för att få fram en annan konstruktion, som förtar tröskeleffekten vid fyraprocentsgränsen. Ett accepterande av partistödet i enlighet med de 1965 godtagna principerna borde ge chans till stöd låt oss säga redan vid 2 procent. En avtrappning av grundbidraget vore rimlig för partierna under den nuvarande fyraprocentsgränsen.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall tiU reservationen som är knuten tUl konstitutionsutskottets betänkande nr 27. Jag har inte nämnt någonting om det kommunala partistödet. Herr Strindberg kommer att behandla den frågan från vårt håll.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Det statUga och kommunala partistödet har på ett mycket viktigt sätt gett de politiska partierna större möjligheter att nå ut tiU människorna med sin information och genom sin organisation. När jag för sju-åtta år sedan skrev debattboken "Vår fattiga politik" hade man ännu inte börjat diskutera tanken på ett statligt partistöd. Temat i den boken var: gör de politiska partierna mindre ekonomiskt beroende av grupper och institutioner, ge partierna en säkrare ekonomisk bas för sin verksamhet, se tiU att partierna får ökade resurser till gagn för debatten och demokratin.

Ett år senare var det statUga partistödet ett faktum. Men det stod strid

om partistödet 1965 när det infördes, och mycket av vad som då sades

från   olika   håU   framstår   i  dag som  föråldrat  och  ohåUbart.  Nu   är

uppslutningen från aUa partiers och nästan alla poUtikers sida fullständig.

128                        För oss som hela tiden arbetat för den här reformen är det en käUa tiU

glädje. Att vi bör ha statUgt partistöd anser nu aUa; det är konstruktionen och kanske storleken på stödet som debatten gäUer.

När jag skrev boken "Vår fattiga politik" försökte jag resonera om hur bidragen tiU partierna skulle utformas. Att ge alla partier Uka stora anslag var inte rimligt. Större partier hade nog, i regel, större utgifter än mindre partier. Och Uka bidrag skulle på ett orimUgt sätt stimulera tiU partispUttring.

Att ge bidragen helt och håUet efter röstsiffror eller mandat i riksdagen var heUer inte rimligt. Ett parti som arbetar och har röster i hela landet har vissa baskostnader som är nödvändiga: t. ex. expedition, kontorsutrustning och ombudsman i varje län. Och vissa utgifter är desamma för ett stort som för ett litet parti. Om man viU sända en broschyr tiU aUa hushåU i en stad, i en valkrets eUer i hela landet kostar det lika mycket för det stora som för det lUla partiet.

Därför borde man, det var min slutsats, nå en kombination av grundbidrag Uka för aUa partier med viss representation i riksdagen, och mandatbidrag som är proportioneUt efter storleken i riksdagen. Exakt hur proportionen skaU vara meUan de båda bidragen kan vara svårt att säga, och ett visst mått av godtycke på den punkten är ofrånkomligt. Men en kombination av grundbidrag och mandatbidrag är nödvändig för att skapa ett så rättvist system som möjUgt.

Nu blev inte detta konstruktionen av det statliga och kommunala partistödet. Det bygger ju helt på den proportioneUa principen. I flera år har den ensidigheten i bidragets uppbyggnad kritiserats. I år har flera motioner väckts som aUa kräver införande av grundbidrag. Bakom de motionerna står företrädare för fyra partier.

Den tanken har vi tagit fasta på i konstitutionsutskottet i de båda reservationerna till betänkandena nr 27 och 28. Vi begär att riksdagen nu beslutar införa ett grundbidrag på 1 miljon kronor för varje riksdagsparti som erhållit utjämningsmandat. Och vi viU till nästa års riksdag ha förslag om avtrappningsregler för grundbidraget för partier som fått ett stort antal röster men inte nått upp tiU 4 procent av valmanskåren. Vi begär också förslag om en motsvarande reform för det kommunala partistödet tiU nästa år.

Genom att nu besluta om införande av grundbidrag skulle riksdagen i handling slå fast en viktig princip och nå en ökad rättvisa. Det vore en bra utgångspunkt för de båda följande reformerna nästa år — om avtrappningsregler för det statliga partistödet och för konstruktionen av det kommunala partistödet. Det finns inga skäl att vänta längre på att införa ett grundbidrag. Det har ju nu gått sex år sen det statliga partistödet blev verklighet.

Majoriteten i utskottet vUl inte gå med på att öka rättvisan så som vi begär. 1 stäUet viU man nu ha den utredning, som man tidigare har förvägrat oppositionen.

Avsikten med den här utredningen är ganska tydlig. Den skaU "få kunskaper om hur partistödet hittills använts och hur partierna nått allmänheten med sin information". Utredningens förslag skall dessutom "ses mot bakgrund av att utgifterna för partiernas verksamhet bl. a. är beroende av deras möjligheter att sprida Information, exempelvis genom

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

129

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 67-69

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Partistöd

pressen". Det är inte små arbetsuppgifter för utredningen som man här skisserar. Man skaU tydUgen utreda hur pengarna använts, hur det påverkat organisationen, hur Informationen har kunnat vidgas med deras hjälp, vilka konsekvenser partistödet annars haft, vUka möjligheter oUka partier har att nå ut tiU aUmänheten, tidningarnas roU - aUtså både dagspress, veckopress, fackförbundspress m. m. — rimUgen också hur etermedia påverkar InformationsmöjUghetema, om regeringspartier och oppositionspartier här har olika förutsättningar, etc. etc. Problem av det slaget måste tydligen ingå i utredningen om man får döma av utskottets utlåtande.

Hur en sådan utredning skaU kunna "ske med skyndsamhet", som utskottsmajoriteten också skriver, är obegripligt. Avsikten med den här utredningen är väl i stället att så länge som möjligt skjuta upp reformen med grundbidraget. Fömt förhalade man frågan genom att säga nej tiU en utredning. Nu gör man det genom att vUja lassa på en utredning sådana arbetsuppgifter att den inte kan bU klar förrän om flera år — om man skaU fullgöra de uppgifterna. Inom oppositionen har vi bUvit Ute trötta på att vänta år efter år på en reform. Därför viU vi nu ta det första steget, och jag yrkar bifaU till reservationen i konstitutionsutskottets betänkande nr 27.

Det steg vi tar är verkligen inte särskilt stort. Det är ett viktigt steg genom att principen om grundbidrag får riksdagens sanktion, om en majoritet nu röstar för den. Men kravet är inte särskUt långtgående. Av det samlade partistödet skulle med reservationens krav omkring en sjättedel utgå i form av gmndbidrag.

Inte heUer är den här utgiftsökningen på 5 miljoner kronor anmärkningsvärd. När det statUga partistödet infördes 1965 uppgick det tlU 23 miljoner kronor. Om dess realvärde hade behålUts de här åren och man aUtså ökat stödet enbart i takt med prisutveckUngen, skuUe det nästa år behöva uppgå tiU omkring 32 miljoner kronor. I år skulle partistödet, för att behåUa 1965 års köpkraft, behöva vara 30,5 miljoner kronor. Det resiUtatet har en utredning, gjord av riksdagens upplysningstjänst, kommit fram till.

Reservantema begär nu att 29,5 mUjoner kronor skaU gå tiU statUgt partistöd. Det är ett mindre belopp än vad partistödet skiUle ha varit om det hade värdesäkrats. Vår linje Innebär alltså inte ens att man helt återstäUer värdet av partistödet tUl 1965 års nivå men att man når en bra bit åt det hållet samtidigt som man genom konstruktionen inför en större rättvisa.

HittUls i debatten har man från socialdemokratiskt håU polemiserat mot kravet på grundbidrag. Man har inte velat vara med om den reformen. Den fråga som jag måste stäUa till utskottets talesmän är därför: Förnekar ni att vissa utgifter för de politiska partierna är ungefär desamma för små som för stora partier? Det är kärnfrågan i den här debatten.

130

Herr BOO (c):

Herr talman! Fria politiska partier är Uka självklara som nödvändiga i vår demokrati. UtveckUngen i det modema samhället ställer ständigt

ökade krav beträffande de ekonomiska resurserna för partiemas verksamhet. Det gäller för deras organisatoriska uppgifter men kanske framför aUt för deras betydelsefuUa roU som opinionsbildare och som kontaktinstrument meUan enskilda människor och samhället. Det är ett oeftergivligt krav att när ekonomiska resurser ställs tiU förfogande skall de på mtet sätt vara styrande I partiernas verksamhet.

När det statliga partistödet infördes 1965 var detta en ytterst viktig åtgärd just för att ge de poUtiska partiema ökade resurser, men det var också viktigt att detta skulle ske utan någon som helst kontroll eUer Insyn i partiernas verksamhet. Det är en självklar sak, som aldrig får ifrågasättas. Om det fanns delade meningar när stödet infördes 1965, kan man i dag konstatera, att uppslutningen bakom det statUga partistödet är total.

Jag måste säga att jag inte delar herr Werners i Malmö uppfattning att det är ett socialbidrag som har kommit och som vi måste ta emot. Det är tvärtom så att det är nödvändiga ekonomiska resurser, som utan inriktande verksamhet ställs tiU partiernas förfogande och som de måste ha för att kunna fritt utöva en opinionsbUdande verksamhet. Jag vågar också påstå att även andra i dag aktueUa åtgärder på ett paralleUt område säkert kommer att få samma framtida välsignelse.

Även om enigheten om partistödet således är stor, innebär det inte att vi är ense i aUa delar beträffande reglerna för dess utanordnande. Det gäller konstruktionen med att bidraget utgår endast per mandat och med Uka belopp per mandat.

Som framhåUits i motionen 523 är väsentliga kostnader Uka för alla partier oberoende av antal mandat. Hit hör, som har nämnts tidigare i debatten, informationsmaterial tiU väljarna och även del av personal- och administrativa kostnader.

Därför måste det vara rimUgt med ett grundbidrag Uka tiU aUa partier kompletterat med bidrag per mandat. Det av oss föreslagna bottenbidraget på 1 mUjon kronor utgör ungefär en sjättedel av det sammantagna bidraget. Det måste vara ett rimUgt komplement för att ge materleUt innehåll åt de principer som Ugger bakom förslaget.

Ett annat inslag i reglerna för stödet är att detta helt knytes tiU i rUcsdagen representerade partier. Det måste starkt Ifrågasättas om inte den s. k. tröskeleffekten är aUtför svår att komma över för mindre partier.

Nuvarande valsystem innehåller som bekant spärregler för rätt till utjämningsmandat. Partier skaU uppnå minst 4 procent av rösterna i landet eller 12 procent i enskild valkrets. Vi vet att huvudmotivet för dessa spärregler är att inte uppmuntra tUl partispUttring och därmed försvaga handlingskraften i vårt parlamentariska system. Jag skaU inte i det här sammanhanget göra några värderingar beträffande dessa spärregler. Men det är en väsentUg skillnad meUan regler som reglerar partiernas representation och partigruppernas möjUghet att arbeta och verka för att nå representation.

Etablerade partier måste vara synnerligen Uberala i sin syn på mindre partiers strävan att bedriva verksamhet för att få ökat inflytande i samhäUet. Därför måste det enUgt min uppfattning vara rimUgt att partier

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

131

Nr 69

Fredagen den 23aprn 1971

Partistöd

av viss storlek, som dock inte har nått upp tiU mandat, får visst partistöd. I motion tUl föregående års riksdag var vi några centerpartister som skissade förslag om partistöd tUl partier som uppnått 2 procent av rösterna men inte 4 procent. Det måste vara rimUgt att införa regler som har detta syfte.

1 reservationen föreslår vi således att ett grundbidrag på 1 miljon kronor tUl varje i riksdagen representerat parti skall beslutas och att förslag skaU föreläggas nästa års riksdag om regler för ett avtrappat gmndbidrag för partier som ej erhåUit utjämningsmandat.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU reservationen vid konstitutionsutskottets betänkande nr 27.

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Bäckmora och Pettersson i Örebro (båda c).

132

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! När riksdagen 1965 beslöt att införa statsbidrag till politiska partier angavs i regeringspropositionen fyra principer att Ugga tUl grund för utformningen av stödet. Bidrag skulle utgå tUl partier "som hade ett Inte obetydUgt stöd i väljaropinionen", bidragen skulle fördelas efter fasta regler, bidragen skulle sättas i relation tiU partiernas styrka och, slutUgen, någon statUg kontroll av medlens användning skuUe ej komma i fråga. Måttstocken på partiernas styrka skulle vara antalet mandat.

Den dåvarande kommimistiska riksdagsgruppen var positiv tUl förslaget om statligt partistöd tiU skUlnad från partier som senare intagit denna ståndpunkt. Vi var positiva därför att vi ansåg det angeläget att partierna gavs möjlighet att verka på ett sådant sätt att väljarna bereddes möjUghet att värdera poUtiska händelser och beslut och väga olika poUtiska åsikter och program mot varandra.

Vad vi var oense med regeringspropositionen om var att vi ansåg att stödet borde utgå efter partiemas röstetal och inte efter antalet mandat. Vi ansåg detta därför att med det dåvarande orättvisa valsystemet sktUle ungefär hälften av den kommunistiska valmanskåren få vara med och finansiera ett annat parti än det man hade givit förtroende i valet. Men sådana saker bekymrade inte representanterna för högern, som den gången hårdast talade emot statUgt partistöd — samtidigt som man talade emot så förklarade man att man ändå skulle ta emot ett sådant stöd om det beslutades av riksdagen.

De som den gången talade högst om att man skulle — jag citerar — "komma att ta död på den politiska självaktningen" ifrågasatte vidare att kommunisterna skuUe få något partistöd. Samtidigt var man beredd att ta emot partistöd betalt av kommunistiska väljare. Men under de fem år som har gått sedan dess har man utan några större självövervinnelser tagit emot dessa pengar. Det låter annorlunda i dag jämfört med 1965, då man från högerns sida talade om —jag citerar igen — "denna de fria partiemas sista skälvande minut". Debatten 1965 avslutades från högems sida med: "Detta är förnedrande." Nu, några år senare, har både förnedringen och skälvningama gått  över.  Förmodligen  är också  pengarna  slut.  I dag

förklarar sig moderaterna förnöjda med vad man litet hånfullt kaUar "socialhjälp".

Efter att fem år nu har gått sedan riksdagen fattade sitt beslut, kan det enligt vår mening vara lämpligt att göra en översyn av reglerna för det StatUga partistödets fördelning. En av de avgörande orättvisorna i sättet att beräkna partistödets fördelning, nämUgen att beräkna stödet efter antalet mandat, är ju tiU dels undanröjt genom det nya valsystemet — i varje fall för partier som uppnår 4 procent. Men vi anser att man inte kan ha två olika beräkningssystem för partistöd. Vi anser att även partier som inte uppnår denna gräns skaU erhåUa partistöd. Därför bör detta utredas, och då bör enligt vår mening en fördelning efter röstetal vara avgörande.

I vår motion har vi begärt att riksdagen skall uttala sig för en utredning, där nu gäUande regler skaU överses. Den översynen skaU omfatta frågan om ett grundbidrag för varje parti. Vi har vidare yrkat att denna utredning skall ta upp frågan om bidrag tiU poUtiska riksorganisationer som inte erhålUt mandat i riksdagen.

I konstitutionsutskottets betänkande föreslås att riksdagen skaU begära en översyn som bl. a. tar upp de punkter vi har anfört. Detta är en framgång för den kommunistiska motionen, men vi anser att det är nödvändigt med en precisering på några punkter. Jag vUl därför ställa några frågor tiU konstitutionsutskottets talesman.

Vad menas med att "översynen bör ske med skyndsamhet"? I vår motion begärdes förslag tiU höstriksdagen. Det är möjligt att det är för kort utredningstid. Men vi anser att utredningen måste drivas med sådan skyndsamhet att nästa års riksdag kan fatta beslut i frågan. VUka är det socialdemokratiska partiets intentioner i detta avseende?

I KU:s betänkande står att utredningen "bör vara oförhindrad" att ta upp frågorna om grundbidrag och stöd till partier utanför riksdagen. Kan detta tolkas så att utredningen skaU ta upp dessa frågor? Det finns vidare anledning att närmare få preciserat vilken Innebörden är i formuleringen "att frågan om grundbidrag måste ses mot bakgrund av att utgifterna för partiernas verksamhet bl. a. är beroende av deras möjligheter att sprida information exempelvis genom pressen".

Herr talman! Svaret på dessa frågor är av avgörande betydelse för vårt ställningstagande till de förslag som nu föreUgger från utskottet.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

Hen ADAMSSON (s):

Herr talman! Det vore frestande att ta upp en mera ingående debatt om samhäUets stöd åt partiernas verksamhet ur rent principieUa synpunkter. Jag skaU avstå från detta och endast hänvisa tUl riksdagsdebatten 1965. Jag var då talesman för utskottsmajoriteten, och jag tog i ett anförande upp högerpartiets och folkpartiets invändningar och de faror man ansåg hota vårt demokratiska samhäUe genom införandet av ett partistöd. Detta anförande slutade jag, herr talman, med att uttala förvissningen om att tillfredsställelsen med ett positivt beslut kommer att bU minst lika stor inom högern och folkpartiet som inom övriga partier trots den hårda debatt som förts. Jag har i hög grad blivit sannspådd. Det finns i dag ingen som bestrider att det nuvarande systemet fungerat i stort sett tiUfredsställande, vUket konstateras i utskottets betänkande. I

133

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Partistöd

134

debatten i dag för man inte resonemanget för eller mot ett partistöd. Alla partier är överens om dess nödvändighet; det är ingen i dag som har hävdat den meningen att vi skulle slopa stödet åt partiema.

Jag vill erinra om debatten 1965, där herr Sjöholm bl. a. sade att partistöd är fiUlständlgt omöjligt i en demokratisk fri stat. Och herr Mårten Werner sade att partistödet är felaktigt, ty det byråkratlserar våra partier, skärper motsättningar och blodtappar idealiteten. Detta är alltså det tUlstånd som vi nu skuUe befinna oss i, om de som gjorde dessa uttalanden haft rätt i sm bedömning 1965.

Jag vUl däremot gärna Instämma i vad herr Wedén anförde i debatten 1965, då han sade: "Det går mte att ersätta en viss brist på äkta engagemang och ansvarskänsla med en aUt större perfektion hos propagandakampanjer. Politiken är inte bara handUngar för folket, Inte bara att låta medborgama välja meUan olika alternativ. Politikernas inflytande måste också grunda sig på ett medvetet engagemang hos så många medborgare som möjligt."

Jag är helt överens med herr Wedén I dessa stycken, och Ingen har i dag heUer påstått att partistödet motverkar ett sådant engagemang. Nej, man gör gällande den rakt motsatta meningen — i varje faU är förhållandet sådant inom socialdemokratin — att detta partistöd har medverkat tiU en större aktivitet ute i organisationema genom att de beretts större ekonomiska möjUgheter att anordna informationsmöten osv.

Jag konstaterar i dag att t. o. m. herr Mårten Wemer har ändrat mening. Han vlU I dag anslå 1 miljon mera till kommunistiska partiets verksamhet än vad den socialdemokratiska regeringen har föreslagit i den föreUggande propositionen. Han känner i dag ingen ängslan inför skattebetalarnas reaktioner när det gäller att öka partistödet med 5 miljoner kronor. Jag vUl erinra om vad han anförde 1965:

"Beträffande skattebetalarna måste det väl ändå vara en from önskan departementschefen hyser då han menar att detta partistöd har förankring i en bred opinion. Inte är förmånen att få betala skatt så omåttUgt populär i vårt land att man till och med struntar i vad skatten går till.

Nu skaU man betala skatt tUl objekt som man kanske inte alls vill veta av - det må vara högerpoUtik eller kommunism. VisserUgen har nu kommunistiska partiet berikats med både moral och reUgion genom min gode vän Sven Hector. Men det kan nog befaras att herr Hermansson kryper ur fårsklnnspälsen och bits som en varg när han får chans. Det är mte rätt att folk skaU behöva betala tlU det med skattemedel."

Så långt herr Werner. Men, herr talman, inte ett ont ord om en syndare som sig omvänder. Och därmed lämnar jag herr Werners förflutna i den här frågan. 1 dag är han beredd att utan någon som helst utredning öka bidraget tUl kommunisterna med 1 mUjon i förhoppning om syndemas förlåtelse och ett Uka stort plus tUl sitt eget parti.

Jag vUl här gäma erinra om de varningar som uttalades av herr Ohlin och bl. a. också av herr Ullsten för att tiUfälUga riksdagsmajoriteter skulle ktmna ändra på bidragsgmndema. Dessa talare ville därför ha en särskild anordning som skulle försvåra och förhindra detta. Jag säger det som ett svar på vad som uttalades av herr Ahlmark, när han nu framförde tanken

Fredagen den 23aprai971

på en ändring av partistödet redan i dag. Vi hade väl inte väntat att vi nu    Nr 69 skulle få uppleva att talesmän för folkpartiet skulle uppträda med sådana förslag.

Det är, tycker jag, en spektUation att söka åstadkomma en ändring av gmnderna utan någon som helst utredning. Redan vid beslutets fattande Partistöd 1965 uttalade utskottsmajoriteten att partistödet inte kunde faststäUas som en i aUa delar för framtiden ombblig ordning. Men först sedan erfarenhet vunnits av systemet borde en översyn göras av detaljutformningen, varvid dock de fyra huvudprinciperna inte får överges. Jag hade särskild anledning imderstryka detta i debatten 1965 som svar på hert OhUns utredningskrav. De fyra huvudprincipema var:

1. att bidrag endast skaU utgå tiU partier som har ett icke obetydUgt
stöd i väljaropinionen, manifesterat i aUmänna val,

2.    att bidragen skaU beräknas schematiskt och fördelas efter fasta regler, som icke tUlåter någon skönsmässig bedömning,

3.    att bidragens storlek skaU sättas i relation tiU partiemas styrka,

4.    att någon statUg kontroll av. hur medlen används icke skaU förekomma.

Som jag nämnde förutsågs redan vid partistödets tUlkomst 1965 att en översyn borde göras när erfarenhet vunnits. Tiden för en sådan översyn är nu inne. Det är många förhållanden av betydelse för systemets utformning som nu har ändrats. Sedan systemet tUlkom har vi fått ett kommunalt partistöd, som bygger på samma principer. Vi har också fått enkammarriksdag och nytt valsystem. Vidare har i år tUl riksdagen framlagts förslag om särskUt stöd tiU dagspressen. Detta kräver en översyn av partistödet. Tidigare har partistödet också haft i uppgift att stödja partipressen, och detta är anledningen tiU den kanske något oklara formiUering som finns i utskottets betänkande, när utskottet hänvisar tUl pressens betydelse för spridning av information om partierna.

Det är självklart att denna översyn bör ske med stor skyndsamhet. På vårt håU menar vi att förslag bör framläggas och även beslut om möjligt fattas redan under kommande år, dvs. under 1972. Vi tror inte att det är så svårt som herr Ahlmark gjorde gällande att skaffa sig den översyn som erfordras för att bedöma hur förändringen skall göras i det fallet. Utredningen bör emellertid vara förutsättningslös och som utgångspunkt ha de fyra grundprinciperna enUgt skrivningen i utskottets betänkande. Detta innebär inte att man inte kan tänka sig en annan konstruktion än den nuvarande. Utredningen bör kunna överväga införande av grundbidrag eUer andra lösningar, som kan medföra att rikspartier som Ugger i närheten av att erhåUa mandat i riksdagen kan få partistöd. Vi menar att det bör kunna gå att finna lösningar som gör detta möjligt. I övrigt viU jag i detta sammanhang hänvisa till vad utskottet anfört i sitt betänkande.

Översynen bör också omfatta det kommunala partistödet. Jag skaU emeUertid inte nu ingå på den frågan, eftersom en senare talare kommer att ta upp den saken.

Det har anförts att det nuvarande partistödet skulle vara i hög grad
orättvist. Detta har bl. a. herr Werner i Malmö gjort gällande. Men om vi
ser på både det rikspolitiska och det kommunalpoUtiska partistödet, skaU
vi finna att det i vårt land för närvarande utgår I runt tal 42 mUjoner      135

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

kronor tiU stöd åt partierna, och en undersökning har visat att anslagen tiU partistöd ganska nära ansluter sig tiU den andel som de olika partierna har av väljarkåren. Moderata samUngspartiet hade sålunda vid det senaste valet 11,5 procents andel av väljarkåren och fick i partistöd en utdelning på 12,1 procent. Centerpartiet hade 19,9 procent av väljarkåren och fick 18,3 procent i partistöd. Folkpartiet hade 16,2 procent av väljarkåren och fick 17,1 procent i partistöd. Socialdemokraterna hade 45,4 procents andel av väljarkåren och fick 47,4 procent i partistöd. Vänsterpartiet kommunisterna slutligen hade 4,8 procents andel av väljarkåren och fick 4,1 procent i partistöd.

Det är klart att man kan ha oUka meningar om vad som är rättvist i detta sammanhang. Herr Ahlmark frågade om jag ville förneka att aUa partier hade vissa utgifter som var desamma oavsett om partiema var stora eller små. Jag skall ingalunda förneka att det finns utgiftsposter i partiemas verksamhet som är Uka för alla partier. Det, menar jag, kommer väl en utredning att visa. Om Införandet av ett grundbidrag skulle lösa det problemet på ett mer acceptabelt sätt än de nuvarande reglema, har vi från vårt håll — det vUl jag klart deklarera — inte några Invändningar mot en sådan lösning utan är beredda att acceptera den. Men vi viU som sagt I första hand avvakta utredningens resultat. Och jag vUl gärna säga att jag är helt ense med herr Werner i Tyresö om att utredningen bör bedrivas så att beslut om möjligt kan fattas redan vid nästkommande års riksdag.

Herr talman! Med detta korta inlägg ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

136

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Bara ett par ord med anledning av herr Adamssons predikan tUl mig.

Det är klart att jag är smickrad över att herr Adamsson citerar ur mina efterlämnade skrifter. Men det är en mycket äventyrlig citeringskonst han utövar när han plockar ett ord här och några meningar där ur deras sammanhang.

Det är självklart att partistödet har kommit för att stanna. Det vore ovettigt av oss att obstruera mot det. Och när man nu har misstänkUg-gjort både enskilda och kollektiva givare återstår för resten snart inte mycket annat än att få del av de allmänna medlen. Men jag står fast vid att ideaUteten på visst sätt har vikit. Vi vet nog aUa att det i dag är svårare att få folk att offra till politiska partier; de hänvisar till att vi ju har vårt partistöd.

Herr Adamsson tycker att jag har tagit ett steg framåt. Det tycker jag att herr Adamsson har gjort också. Tidigare om åren har han menat att vi chevalereskt skulle avstå från det statUga partistödet, därför att vi principieUt varit motståndare till det. Jag har gång på gång försökt undervisa honom om att det är en orimlig ståndpunkt. Man måste ju spela på Uka villkor och med samma möjUgheter. Det hedrar herr Adamsson att han inte tog upp detta i dag. Det hade ju för resten varit mycket aUvarligt; då kunde ju herr Adamsson ha kommit i samma situation. Ponera att förslaget om 1 miljon i grundbidrag går igenom I

dag. Då skulle ju herr Adamsson rimligtvis avstå från den miljonen, i    Nr 69
enlighet med sina tidigare åsikter.                                                Fredagen den

Men när vi nu har partistödet, menar vi att det gäller att utforma det    23 aprU 1971

så rättvist som möjligt. Herr Ahlmark har redan talat om förslaget om ett     ------

grundbidrag på 5 miljoner kronor; och att det var i överensstämmelse Partistöd med kostnadsstegringar och prisutveckUng att höja anslaget tUl bortåt 30 mUjoner. Skulle gmndbidraget tas ur det redan befintUga partistödet, skulle ju regeringspartiet förlora på kuppen, så förslaget bör ses som en generositet inte bara mot kommunisterna utan i synnerhet mot herr Adamssons parti.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att det är glädjande att herr Adamsson nu inte längre förnekar att det finns utgifter som är lika för alla partier, oavsett om de är stora eUer små. Det måste väl Innebära att man nu — i motsats tiU tidigare — har börjat acceptera tanken på grtmdbidrag i det statUga partistödet. I så fall har socialdemokratin ändrat mening, och jag noterar det med glädje.

SjälvfaUet medger jag samtidigt att man på många håll inom folkpartiet också ändrat mening under de år som gått. Jag håUer helt med herr Adamsson om att det var mycket konstigt som sades 1965 när detta stöd infördes. Men från liberalt håll anfördes ändå i herr Sörensons reservation, som en majoritet inom folkpartiet röstade för, att det fanns utgifter som var Uka för aUa partier och att man därför skulle utreda ett system "med fast grundbelopp och tUläggsbelopp i förhåUande tUl partiemas styrka".

Jag kan därutöver inte låta bU att påpeka vad herr Adamsson själv sade i debatten 1965. Jag citerar ur hans anförande i andra kammaren för att visa att jag för min del har haft precis samma uppfattning under alla dessa år: "De som'tidigast och aktivast arbetat för statUgt stöd åt partiverksamheten återfinns inte inom socialdemokratin utan framför allt inom folkpartiet och centerpartiet. Jag vill erinra om en bok av en ung folkpartist som bär titeln 'Vår fattiga poUtik' och som tar upp dessa ting tJU en ingående diskussion." Jag har alltså stått fast vid samma linje hela tiden; det framgick av vad herr Adamsson sade för sex år sedan.

Sedan påstår man, att innan gmndbidrag införs, måste vi ha en utredning. Det har förvånat mig en del, eftersom socialdemokratins Unje 1965 var att man absolut inte skiUle ha en utredning om de här sakerna. Statsminister Erlander sade, när herr OhUn den gången krävde en utredning:   "Nå,   men   mandatfördelningen   som  grund  för partiernas

bidrag?------ Men vilken utredning skulle kunna belysa den saken? Det

är ett politiskt stäUningstagande och Ingenting annat. Alla här vet precis Uka mycket i dag som efter en lång utredning."

Detta sades alltså när det statUga partistödet infördes. Då behövdes ingen utredning av partistödet. Inte ens konstruktionen av anslaget behövde granskas, för det var ett politiskt ställningstagande.

Men när nu vi — med samma argument som anfördes 1965 i herr
Sörensons reservation — vill ändra konstruktionen så att den bUr mer
rättvis, då bUr plötsligt en utredning så väldigt viktig. Då kan man lära sig       I37

S* Riksdagens protokoll 1971. Nr 67-69

Nr 69                      så mycket av den utredning som man aUtid tidigare avvisat!

Fredagen den            Varför denna skillnad, hert Adamsson? Förut sade man nej till en

23 aprU 1971         utredning för att förhala Införande av grundbidrag. Nu hoppas man väl

kunna lasta  på  en  utredning  så  många  saker att man kan fortsätta
Partistöd                förhalnlngen med en utredning. Eller också har man ändrat mening och

tänker lägga fram förslag 1972. För vår del anser vi att riksdagen redan

nu bör sanktionera principen om grundbidrag som komplement tUl det

nuvarande partistödet.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var med stort intresse jag avvaktade herr Adamssons svar på de frågor som herr Wemer i Tyresö stäUde. Det var av intresse därför att samma frågor ställdes i utskottet utan att något svar gavs beträffande tidpunkten. Man uttryckte sig mycket gUdande om när en eventueU översyn skiUle vara klar.

Det kanske mest intressanta är ändå att få höra hur herr Werner i Tyresö kommer att uppfatta herr Adamssons svar. Det är det vi väntar på att få ta del av. Jag skaU inte göra några bedömningar, men jag viU ändå redan nu säga, att med det resonemang som förevarit i utskottet och det svar sotn hen Adamsson gav här i kammaren skall det bU intressant att se hur pass förnöjsam herr Werner i Tyresö är.

Hert ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall gärna medge att jag inte citerade aUt vad herr Werner i Malmö sade i debatten 1965. Jag antydde t. ex. inte detta om att vi nästan var ute och tog änkans sista skärv; jag vUl erinra om att herr Wemer i Malmö menade att dessa pengar i första hand borde gå till pensionärerna.

Jag skaU inte säga mer om detta, men när herr Werner i Malmö menar att det nu föreliggande förslaget om grundbidrag skulle vara högsta rättvisan, vUl jag säga att det ändå betyder att den ena halvan av väljarkåren får sammanlagt plus tre miljoner, medan den andra halvan får plus två mUjoner. Man kan väl fråga sig om det är så alldeles rättvist. Jag menar nog att riksdagen inte har anledning att föregripa utredningen på denna pimkt, utan en utredning får väl ändå överväga hur bidraget skall utformas.

Herr Ahlmark sade att vi var överens om att vissa utgifter var Uka stora för aUa partierna. Ja, men jag är inte aUdeles övertygad om att vi är överens om vUka av dessa utgifter som är lika stora för aUa partiema. Här kan det hända att det råder delade meningar mellan mig och herr Ahlmark, om vi skulle gå m på en mera ingående diskussion. Men jag skaU Inte ta upp detta.

Jag viU gärna ge herr Ahlmark den trösten att säga att jag aldrig har
betraktat honom såsom någon motståndare till tanken på partistöd. Vi
vet ju ändå att herr Ahlmark 1965 tillhörde den minoritet inom
folkpartiet som hade såsom sin talesman i utskottet herr Sörenson. Det är
ju ganska Intressant att konstatera att herr Ohlin vid det tillfället ville ha
en utredning om dessa frågor. Han vUle också ha införd en spärr för att
138                         inte tUlfäUiga majoriteter skulle kimna ändra på bidragets konstruktion.

Vad är då mera logiskt, om vi skaU ändra på bidragets konstmktion, än    Nr 69

att man tänker sig att det föregås av en genomgripande utrediung så att    Fredagen den

ledamöterna har möjUghet att ta stäUning efter denna?       23 aprU 1971

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Adamsson menade att ett grundbidrag inte var så där särskUt rättvist, eftersom här står ett stort parti emot tre andra. Det är väl riktigt. Men hert Adamsson vet också att vi har nu en gång tre partier och därmed oUka kansUer och fimktionärer. Jag för mm del skulle gärna se att vi hade ett enda oppositionsparti och arbetar för det. Vi får väl hoppas att den dagen kommer.

DärtiU kan man väl lägga att utöver ett grundbidrag, Uka för aUa, har dock regeringspartiet därtiU de resurser som jag omnämnde och som aUtid följer med det parti som Innehar regeringsmakten.

Partistöd

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är Utet förvånad över herr Adamsson på en punkt, nämUgen då han säger att det är så oerhört viktigt att få en utredning om detta. Jag har följt herr Adamssons övningar i det förflutna. Han sade faktiskt 1965, då partistödet infördes: "Detta är en politisk bedömningsfråga, som Inte några om än aldrig så långa utredningar kan ge något entydigt svar på." Men nu när det gäller att skapa ökad rättvisa bUr plötsUgt en utredning så väldigt nödvändig. Jag förstår inte denna skillnad från 1965 tiU 1971.

Sedan blev jag också Utet besviken på herr Adamsson. Jag fattade honom så i hans första anförande att han hade accepterat principen om grundbidrag, eftersom det finns utgifter som är Uka för stora och små partier. Nu börjar han plötsUgt polemisera mot tanken på gmndbidrag och påstår att det inte skiUle vara rättvist av olika skäl, som jag här inte går m på. Då anknyter herr Adamsson tiU en gammal Unje mom socialdemokratin. I propositionen 1965 står följande:

"Om man vlU undvika att bidragssystemet inbjuder tUl en uppspUtt-ring på småpartier eUer får andra, inte avsedda återverkningar på partiförhåUandena kan något annat än en proportionell beräkning efter enhetUga gmnder inte komma i fråga. Konstruktioner, som t. ex. kombinerar ett för aUa bidragsberättigade partier Uka stort grundbelopp med ett proportionellt beräknat tiUäggsbelopp, torde av denna anledning sakna aktuaUtet."

Nu undrar jag: Står herr Adamsson fast vid propositionens ord från 1965 och avvisar gmndbidrag? Eller har ni ändrat er och är beredda att acceptera grundbidrag nästa år? Kan vi få ett klart besked i den frågan?

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Redan år 1965 anförde utskottet att den här frågan borde bU föremål för en översyn längre fram, sedan erfarenhet vimnits. Med detta har man ändå sagt att det hela inte är fastlagt för evig tid.

Jag viUe med mitt tidigare svar ha sagt att jag när det är fråga om grundbidrag inte vlU ta stäUning tUl beloppets storlek och konstruktion på det sättet att det skaU faststäUas tUl 1 miljon kronor för varje parti,

139

Nr 69                      såsom de borgerUga partierna nu föreslagit. Det kan tänkas att avvägning-

Fredagen den        en bör vara en annan, men det får utredningen visa. Det kan också tänkas

23 aprU 1971         t det finns andra lösningar, som tillgodoser det intresse alla partier har,

--------------------      nämUgen att få bidrag tiU de kostnader som anses vara lika för alla partier

Partistöd                _ oavsett partiernas storlek. Jag tycker att utredningen bör kunna klara

upp även den frågan. Jag har sagt att om ingen annan lösning av detta problem föreUgger än att vi måste införa någon form av grtmdbidrag är jag för min personUga del — vUket jag tror också gäUer det parti jag representerar — beredd att acceptera detta.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Partistödsdebatten är inte ny för kammaren och inte heller förhistorien tiU partistödet. Jag kan därför koncentrera mitt Inlägg tlU dagens situation. Men jag viU gäma säga till herr Adamsson, med anledning av att han redogjorde för relationen mellan partistödet och partiernas procentueUa andel av valmanskåren, att den relationen egentligen är ganska ointressant, därför att den gemensamma grundkostnad som partiema har är just den kostnad de har för att försöka åstadkomma en förändring i den procentuella andelen av valmanskåren och för att få nya mandat.

Jag vlU också gärna säga, eftersom principen om partistöd eller ej har diskuterats, att jag personligen fortfarande tillhör dem som är emot ett samhäUeUgt stöd tiU poUtiska partier. Jag tror nämUgen att det i en levande demokrati som vår finns väldigt många människor som är Intresserade av att arbeta för och också ekonomiskt satsa på det poUtiska parti som de tror bäst kan företräda deras intressen och bäst påverka samhällsutvecklingen I en gynnsam riktning.

Nu finns emeUertid detta partistöd, och riksdagen har beslutat att ett kommunalt — såväl landstlngskommunalt som primärkommunalt — partistöd kan utgå. När nu detta kommunala partistöd finns är det enUgt mitt förmenande ett rimligt krav att det utformas på ett rättvist sätt. Den nuvarande konstruktionen är helt orimlig — en konstruktion som ger kommunerna rätt att besluta om kommunalt partistöd skall utgå men som ålägger kommunerna och landstingen att vid utbetalande av eventueUt partistöd följa en norm som gynnar de större partierna och missgynnar de nUndre.

I motionen 549 har vi motionärer redovisat några siffror, som belyser
orättvisorna när det gäUer det landstingskommunala stödet. De exemplen
skulle kunna mångfaldigas. Jag skuUe gärna vUja lämna några aktueUa
siffror som avser årets situation. Siffrorna för det landstingskommunala
stödet i Östergötlands län — ett län som jag väl känner tiU — visar att i år
erhåller moderata samUngspartiet 60 000 kronor, centerpartiet 114 000
kronor, folkpartiet 66 000 kronor, socialdemokraterna 270 000 kronor
och vänsterpartiet kommunisterna 12 000 kronor. Nu är detta inte på
något sätt ett extremt exempel. Jag kan nämna siffror som avser
Västernorrlands län: där erhåller moderata samlingspartiet 18 000 kronor
mot socialdemokratemas 228 000 kronor. Det är sådana jämförelser som
erUigt min mening på ett utomordentligt sätt Ulustrerar de orättvisa
140                         förhållanden som i dag råder. En ändring måste därför komma tiU stånd

— och den måste komma tiU stånd skyndsamt.

Dessa förhåUanden Ugger tUl grund för den motion som herr Brundin och jag har väckt. Motionen syftar till införandet av ett grundbidrag, som skulle ge större rättvisa åt partierna än det nuvarande partistödet ger. Vi har i vår motion föreslagit att man Inom ramen för nu utgående bidrag skulle låta 50 procent utgå som grundbidrag och resterande som rörUgt bidrag. Det åstadkommer i och för sig inga revolutionerande förändringar. Moderata samlingspartiet skulle i Östergötland i så fall få 82 000 kronor mot nu 60 000, centerpartiet 109 000 mot för närvarande 114 000, folkpartiet 85 000 mot 66 000, socialdemokraterna 188 000 mot nu 270 000 och vänsterpartiet kommunisterna 58 000 mot 12 000 för närvarande. Det föreligger fortfarande väsentUga skillnader meUan de stöd partierna skulle erhålla, men relationen blir i alla fall rättvisare än den nu ar. Jag skuUe gärna vilja säga till socialdemokraterna att om man i ett landsting kan få 106 000 kronor mera i landstingsbidrag än moderata samUngspartiet får enUgt det här förslaget, är det fortfarande ett mycket generöst bud från moderata samUngspartiets sida.

VI har, herr talman, i motionen påpekat att utformningen av det kommunala partistödet inte får bU sådan att grundbidrag kan utgå tlU tUlfäUiga grupperingar. Sådana förekommer ofta vid primärkommunala val, och partistödet får givetvis inte stimulera tUl särUstor av oUka slag, Uka litet som partistödet får bidra tUl att bevara en viss partistruktur I samhäUet.

Utskottsmajoriteten föreslår att det skaU göras en översyn av lagen om kommunalt partistöd. Mot det har jag ingenting att erinra, men det skaU, herr talman, vara en översyn som sker så snabbt att förslag till ändrade regler kan föreläggas nästa års riksdag. Även detta uppskov med ett beslut innebär att de nuvarande orättvisorna får bestå, varför uppskovet absolut mte får bil längre än vad som oundgängUgen är nödvändigt.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen tUl konstitutionsutskottets betänkande nr 28.

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Partistöd

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! I Ukhet med den föregående talaren skaU jag väsentligen uppehålla mig vid det kommunala partistödet. I fråga om detta har det funnits enighet på två punkter. Den fortsätter teoretiskt, men i praktiken upphäver man denna enighet för närvarande.

Den ena punkten har gäUt att staten skaU fastställa fördelningsreglerna. Den andra punkten har varit att fördelningsreglerna för det kommunala partistödet skall sammanfalla med reglema för det statliga. Men bifaUer riksdagen den reservation som de borgerUga i konstitutionsutskottet avgivit i fråga om det statUga partistödet, upphäver man denna princip om att man skaU ha samma regler på det kommunala och statUga området.

Man skriver visserligen i reservationen till frågan om det kommunala partistödet följande: "Då man bör sträva efter Ukartade huvudprinciper 'så långt inöjUgt för det statliga och det kommunala partistödet bör därför reglerna för det kommunala partistödet ändras därhän att ett grundbidrag utgår tiU i fiUlmäktige företrädda partier." Men samtidigt föreslår man att

141

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Partistöd

142

regeringen skaU lägga fram ett förslag tiU 1972 års riksdag. Det innebär att dessa regler kan tillämpas först 1973 ute i kommunerna. FöljaktUgen får vi under en period oUka regler på det kommunala och det statUga området. Man går emot den princip man själv deklarerar i sin reservatlon.

Jag har inte kunnat finna några rimUga skäl tUl detta avsteg. VisserUgen hörde jag av herr Ahlmark att man sktUle ge ett gott föredöme genom att besluta om ett system med dels ett grundbidrag, dels ett mandatbidrag, på det statUga området. Men då kan man inte samtidigt deklarera att man håUer på den tidigare av oss alla omfattade huvudprincipen.

Det finns också en strävan att få reglema att stämma med varandra även i fråga om detaljer. Bifalles reservationen när det gäUer det statliga partistödet, innebär det att en sjättedel kommer att utgå som grtmdbidrag. I en av folkpartister väckt motion tUl denna riksdag anser man att en fjärdedel av det kommunala partistödet bör utgå som gmndbidrag. Och nyss har vi lyssnat tUl herr Strindberg som har pläderat för att hälften av det kommunala partistödet skall utgöras av grundbidrag. Finns det skäl att ha olika gmndbldragsbelopp på det statUga och det kommunala planet? Därom vet jag ingenting. Man har gripit till en summa, föreslagit den, man säger att vissa utgifter är Uka stora oberoende av partiernas mandatantal, men man talar inte om vUka utgifter det är och hur mycket de uppgår tUl. Det finns inga undersökningar på det här planet.

För närvarande pågår mom kommunalforskningsgruppen vissa undersökningar som kommer att visa hur det kommunala partistödet användes. Det kan ge oss vissa håUpunkter för bedömningen, men det har vi inte för närvarande, utan det bUr rena höftnlngar som vi griper till. Det ter sig för mig orimUgt, för så vitt man inte kan anföra aUdeles särskUda skäl, att ha olika fördelnlngsgnmder på det statUga och det kommunala planet, att man har ett grundbidrag på det statUga med en sjättedel och kanske en fjärdedel på det kommunala planet etc.

Men man har också hela tiden resonerat om vissa spärregler. Man har nämligen hävdat att partistödet inte skaU befordra en långtgående partisplittring. Men var skaU man då sätta in dessa spärregler? Hur gör man med ett parti som bUr företrätt i riksdagen I kraft av 12-procents-regeln? Är det riktigt att ett sådant parti skall ha ett grundbidrag, medan ett parti som har en jämnare spridning av sma sympatisörer över hela landet och inte uppnår mer än låt mig säga 3,5 procent inte skaU få det?

Jag har fäst mig vid att man i en av motionema önskar, att gmndbidraget Inte skaU utgå tlU ett parti som har ett mandat i en kommunalfiUlmäktigeförsamUng eUer i ett landsting, utan att man skall sätta regeln Utet högre och sedan reducera bidraget. Visst är detta tänkbart, men vilket mandatantal är då det riktiga? SkaU man säga att man skall ha en tiondel av mandaten i ett landsting eUer en fuUmäktige-församUng för att få fiUlt bidrag och att sedan bidragen skaU reduceras? Det finns Inga som helst utredningar på den punkten. Vi vet Ingenting om detta, och det är väl naturligt att vi prövar aUt detta på en gång.

Det finns enUgt min mening två skäl mot att man i dag å ena sidan begär utredning när det gäUer det kommunala partistödet och å den

andra önskar Införa nya regler för det statUga partistödet. Det ena är att man därmed upphäver den samstämmighet i fördelningsgrundema som vi aUa tidigare ansett vara riktig. Det andra är att man improviserar en ordning, vars betydelse man inte vet något om i fråga om vare sig det kommunala eller det statliga partistödet.

Låt mig tUl sist, hert talman, få Instämma 1 den glädje som vissa andra talare gett uttryck åt över att vi nu är eniga om att det skaU finnas både ett kommunalt och ett statUgt partistöd. Här har erinrats om 1965 års stora debatt. Vi som deltog i den eUer upplevde debatten som lyssnare har säkert i minnet den hårdhet och den fränhet som kännetecknade denna debatt. På principiella grimder gick man tiU angrepp mot allt vad partistöd hette. Det gjorde de moderata och det gjorde vissa folkpartister. Man utmålade aUa de faror som man ansåg skulle följa med Införandet av ett partistöd.

Några av motståndsmännen från år 1965 har lämnat riksdagen. Dit hör folkpartisten von Friesen och högermannen Magnusson i Tumhult. Säkert är det många av oss som påminner sig det tal som den dåvarande förste vice talmannen herr von Friesen höU. Det formade sig tUl ett lovtal tiU vår fattiga politik under 1920-talet, då det fanns idealitet, hänförelse och offervilja bland imgdomen.

Andra av motståndsmännen från 1965 hör fortfarande tiU riksdagen. Det gäller exempelvis herr Bohman och herr Wedén. Jag tror nu mte att någon av dem kommer att rösta emot sina partier I detta faU trots att dessa har begärt en ökning av partistödet. Det vare mig fjärran att kritisera dem. Självklart skall man lära av erfarenheten. Men jag gläder mig över att partistödet inte har fått de följdema för den svenska demokratin att de ursprungliga motståndarna fullföljer sitt motstånd utan att de nu t. o. m. vill höja anslagen.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

Hert STRINDBERG (m):

Herr talman! Det är ju aUtid möjUgt att i oUka lägen konstruera svårigheter på det sätt som herr Johansson I Trollhättan gör här. PersonUgen kan jag mte Inse varför man nödvändigtvis behöver koppla Uiop frågan om ett grundbidrag på 1 mUjon kronor tUl i riksdagen representerade partier med en utredning om utformningen av det framtida kommunala partistödet.

Herr Johansson tar sedan upp en diskussion angående det kommunala partistödet, där han pekar på de svårigheter som även vi motionärer har pekat på. Det är därför vi accepterar att det skaU göras en utredning angående utformningen av det kommimala partistödet. Det är bara det att i konstitutionsutskottets betänkande nr 28 har reservantema krävt att man tUl 1972 års riksdag skall kunna lägga det förslaget. Det skaU inte bU så att den här frågan begravs i en utredning så att orättvisorna skall konserveras under en följd av år. Jag är helt medveten om svårigheterna på det kommunala planet, men jag tycker att man skaU kunna lösa de svårigheterna tiU 1972 års riksdag.

143

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Partistöd

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan säger att det är många som har ändrat mening sedan 1965. Det har han alldeles rätt i. Det sades en väldig massa konstiga saker om partistödet när det infördes. Det vet jag rätt väl eftersom jag under 1964 hade en rad debatter landet runt just om partistödet och de förslag som hade väckts i boken "Vår fattiga poUtik".

När propositionen kom 1965 kritiserade jag regeringen för att den avvisade tanken på grtmdbidrag och folkpartiet för att man där på sma håll avvisade principen om statUgt partistöd.

Sedan dess har folkpartiet utvecklats i rätt riktning. Det står nu nästan enigt bakom tanken på partistöd. Socialdemokraterna har däremot inte utvecklats — förtån möjUgen i dag för att få med vpk på voteringen — utan år efter år sagt nej tlU tanken på grundbidrag.

Om det därför var rimUgt att för fem år sedan kritisera både regering och opposition så är det nu från samma utgångspunkter rimligt att kritisera enbart regeringen. Det är vad som har hänt sedan 1965.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Den senaste deklarationen som herr Ahlmark gjorde var väl författad utan någon närmare anknytning tUl det inlägg som jag nyss höU. Men jag viUe svara herr Strindberg att vi syftar tiU att få fram ett förslag tiU 1972 års riksdag. Då får man den samtidiga prövning av det statUga och det kommunala partistödet som jag anser vara det riktiga i detta faU.

När det gäller det kommunala partistödet, som herr Strindberg och jag mest har sysslat med, så är det ju mte möjUgt att få ett förslag förrän tidigast tUl 1972 års riksdag. Därom är vi väl eniga. Men det finns sådana koppUngar meUan det statUga och det kommunala partistödet att det är riktigt att man får en översyn av dem båda på en gång.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag vUl bara konstatera att det fmns en majoritet här i riksdagen för principerna om ett grundbidrag. Sedan kan man inom utredningen överväga hur det skaU utformas. Det finns olika omständigheter som bör beaktas, och dessa får en utredning överväga. Det gäller bl. a. frågan om omfattningen av partiemas press.

Men vi anser det också helt nödvändigt att träffa beslut nästa år om nya regler för partistödet, och även för det finns det en majoritet här i riksdagen, vilket aUa bör vara på det klara med i dag.

Vårt motionskrav om en översyn, där frågan om grundbidrag och stöd skaU utredas även för partier som inte har uppnått 4-procentsgränsen, kommer tydligen att bifaUas att döma av den debatt som har förts i kammaren i dag.

Herr talman! Under de här förutsättningama är vi från vårt parti beredda att stödja utskottets hemstäUan I denna fråga.

144

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Herr Johansson I Trollhättan talade om att man "syftar tUl" att ha ett förslag tiU 1972 års riksdag. Om utskottsmajoriteten hade

sagt ifrån det i sin skrivning, hade mycket av den diskussion som vi har    Nr 69

fört i dag varit onödig. Nu är inte detta utsagt, och det är därför som vi    Fredagen den

motionärer och även reservantema kräver att riksdagen i dag skaU fastslå    23 aprU 1971

att det skaU utsägas att förslaget skaU vara klart tUl 1972.        -------------------

Ändrade regler för
Överiäggningen var härmed slutad. kommunalt parti-

stöd

Propositioner gavs på blfaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 27 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen av herr Larsson i Luttra

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resiUtat:

Ja -  148

Nej -  139

Avstår -      2

§ 6 Ändrade regler för kommunalt partistöd

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 28 i anledning av motioner om kommunalt partistöd.

(Detta betänkande hade debatterats i samband med behandlingen av konstitutionsutskottets betänkande nr 27).

1 detta betänkande behandlades

motionen 1971:541 av herr Molin m. fl., vari hemstäUts att riksdagen för sin del beslutade om ändring av lagen om kommunalt partistöd i enlighet med vad som anförts i denna motion,

motionen 1971:549 av herrar Strindberg och Brundin, vari hemstäUts att riksdagen skulle antaga av motionärema angivet förslag till lag om ändring i lagen om kommunalt partistöd.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen i anledning av motionema 1971:541 och 1971:549 hos Kungl, Maj:t hemstäUde om översyn av lagen om kommunalt partistöd I enlighet med vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Luttra (c), Boo (c), Ahlmark (fp), Pettersson i Örebro (c), Wemer i Malmö (m), Schött (m) och MoUn (fp), vUka ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen  i anledning av motionema  1971:541  och  1971:549                 145

Nr 69

Fredagen den 23aprn 1971

Ändrade regler för kommunalt partistöd

skuUe hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag om ändrade regler för kommunalt partistöd i syfte att Införa grundbidrag i enlighet med vad reservantema anfört.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl reservationen.

Hert JOHANSSON i TroUhättan (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposirioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Boo begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 28 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Larsson i Luttra

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Boo begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resiUtat:

Ja -  148

Nej -  140

Avstår —       1

§ 7 Föredrogs

Skatteutskottets betänkande:

Nr 21 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande av protokoU angående ömsesidig befrielse av luftfartsföretag och deras anställda från erläggande av skatter, upprättat i anslutning tlU överenskommelsen meUan Sveriges regering och De SociaUstiska Rådsrepubli-kemas Unions regering rörande luftfartsförbindelser den 31 mars 1956

146

Socialutskottets betänkanden:

Nr 4 i anledning av motion om inrättande av handikappråd i varje län

Nr 6 i anledning av motioner om vård av och åtgärder tiU stöd för psoriasissjuka, m. m.

Nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avtal om läkamtbUdning vid kommunala undervisningssjukhus m. m.

Nr 9 i anledning av motion angående förfarandet vid tUlsättande av läkartjänster

Nr 10 i anledning av motion om en utredning angående sjukvårdskostnaderna för trafikolycksfall, m. m.

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 8  Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Hen statsministern PALME erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Heléns (fp) den 13 april framstäUda InterpeUation, nr 101, dels herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoU för den 13 april intagna fråga, nr 185, dels ock herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 13 aprU intagna fråga, nr 186, tiU herr utrikesmlnlstem, och anförde:

Hert talman! Herr Helén har frågat mig om jag är beredd att lämna riksdagen en redogörelse för de omständigheter i svensk lagstiftning och förvaltningspraxis och eventuella brister i poUsens arbetsresurser som gjort det omöjUgt att tidigare förhindra terrorverksamhet från den organisation som sedan flera år verkat i Sverige och nu Ugger bakom det avskyvärda dådet mot Jugoslaviens ambassadör i Sverige samt att redogöra för regeringens avsikter att söka förhindra organisationer från att bedriva terrorverksamhet I Sverige.

Herr Wemer i Tyresö har frågat mig vilka slutsatser jag mot bakgmnden av inträffade händelser nu är beredd att dra i fråga om de i Sverige verkande kroatiska separatlstgmppema och om behovet av åtgärder tUl skydd för i Sverige boende jugoslaviska medborgare.

Herr Börjesson i Falköping har frågat utrikesministern om han är beredd att lämna en redogörelse för dels regeringens syn på de poUtiskt motiverade tertordåd som har förekommit bland utländska medborgare i Sverige, dels vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att bereda skydd för dem som befaras bU utsatta för ytterUgare dåd. Denna fråga har överlärrmats tUl mig för besvarande.

Jag hemställer att få besvara interpeUationen och de enkla frågorna i ett sammanhang.

Innan jag kommer in på själva svaret vill jag än en gång ge uttryck åt svenska regeringens djupa beklagande av de tragiska händelser som ledde fram tiU ambassadör Rolovics bortgång. Ambassadör Rolovlc var en mycket uppskattad representant för sitt land. Den svenska regeringen känner den djupaste avsky för de våldshandUngar som har begåtts. Regeringen har, som jag strax skaU utveckla närmare, för avsikt att använda aUa de medel som står tUl buds i en rättsstat för att förhindra fortsatt verksamhet av detta slag.

Under senare år har antalet till Sverige invandrade utländska medborgare ökat kraftigt. Det övervägande flertalet har anpassat sig tUl de nya levnadsviUkor som möter dem här. De gör en värdefull insats i det svenska samhäUet.

Många av invandrama är givetvis politiskt verksamma. Bland dem finns vissa grupper som ägnar sig åt politisk aktivitet som har sin grund I hemlandets   förhållanden.   Några hinder för  sådan  aktivitet  uppställs

147

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

148

numera inte så länge den utövas i former som är förenliga med svensk lag och demokratiska principer, men jag viU framhålla att vi tidigare har haft en mindre liberal instäUning till detta slag av politisk verksamhet. Vi är oförhindrade att återgå tUl vad som har gäUt tidigare.

Det allvarUga som har inträffat under senare tid är att vi har kunnat iaktta att det inom vissa grupper av utlänningar har förekommit våld och hot om våld mot personer som omfattar andra åsiktsriktningar. Medlemmar av terroristgrupper har begått de grövsta våldshandlingar mot jugoslavisk ambassad- och konsulatspersonal. Vi står här inför händelser som vi tidigare har förskonats från i vårt land. Situationen är allvarlig och medför svåra och delvis nya problem. För förståelsen härav är det väsentUgt att klargöra vad slags verksamhet som vi här har att göra med.

Bland de kroatiska invandrama i vårt land förekommer ett flertal föreningar som har oUka politiska och andra syften. De består av skUda grupper som ofta är splittrade sinsemellan och inbördes. Sammanslutningarna saknar för det mesta fasta medlemskadrer och anknytning tUl bestämd ort. I vissa av dessa sammanslutningar ingår gmpper som har anknytning tiU den s. k. Ustasjaorganlsationen, som verkar för Kroatlens skiljande från Jugoslavien och som bedriver verksamhet i flera västeuropeiska länder, i Sydamerika och AustraUen. Ustasjarörelsen utnyttjar de grövsta våldsmetoder för sina syften. Vi har kännedom om att det i Sverige fmns en kroatisk organisation som är hemlig och vars medlemmar uppmanas tUlhöra andra kroatiska organisationer för att dölja sin anknytning till Ustasjarörelsen. Ett mycket ringa antal kroater här i landet torde tiUhöra denna organisation.

Av vad jag nu har sagt framgår att stora svårigheter föreUgger att kontrollera den verksamhet som pågår inom dessa organisationer. Polisen har sedan lång tid tUlbaka ägnat särskUd uppmärksamhet åt dessa grupper på grund av den våldsideologi som omfattas av en del av deras medlemmar. Under senare tid har vid husrannsakan och kroppsvisitation beslagtagits ett icke obetydUgt antal vapen.

Men polisens verksamhet när det gäller att förebygga våldshandUngar bestäms av den i en rättsstat som vår gäUande ordningen att Ingripande kan ske endast när välgrtmdade rrusstankar om brott eller förberedelse till brott föreUgger. Vi skall håUa fast vid dessa rättsprinciper, men jag viU betona att aUa medel som står tiU buds I en demokratisk stat skaU tUlgripas för att förebygga och hindra våld i poUtiskt syfte.

Våldsdåd av den art som vi nyUgen har fått bevittna kan i regel utföras endast om gärningsmännen förfogar över effektiva hjälpmedel som vapen eller sprängämnen. Det är också känt att antalet vapen som är i omlopp på den Ulegala marknaden har ökat i betydande grad under senare tid. Därför är det av största betydelse att så långt som möjUgt imderlätta polis- och åklagarmyndighetemas verksamhet för efterspanande och uppdagande av olaga innehav av vapen eller sprängämnen. Det gäller inte minst vapeninnehav bland de kategorier av in- eller utländska medborgare som på gmnd av sin politiska aktivitet eller andra Uknande förhållanden kan misstänkas för att på Ulegal väg anskaffa vapen i syfte att använda dem i en terroristisk verksamhet av här åsyftad art. Detta förutsätter emellertid   att   berörda   myndigheter  har  vidsträckta   möjligheter   att

använda tvångsmedel för att genomföra nödvändiga och effektiva undersökningar. Det är också av vikt att olaga innehav av vapen eller sprängämnen blir imderkastat stränga påföljder som kan antas ha en avskräckande effekt. Vidare bör det finnas vidsträckta möjUgheter att ur landet avlägsna utlänningar som har befunnits skyldiga till olaga Innehav av sådana vapen eller sprängämnen som kan tänkas komma till användrUng i samband med poUtiska terrordåd.

På grund av vad jag nu har sagt har regeringen i proposition, som har lagts fram för riksdagen i dag, föreslagit riksdagen att anta förslag till vissa ändringar i vapenförordningen och förordningen om explosiva varor. Författningsändringama Innebär en väsentUg skärpning av straffen för olaga innehav av vapen och sprängämnen. En sådan skärpning av straffskalorna är uttryck för att olaga innehav av vapen eller sprängämnen bör ses som ett allvarligt brott. Det får förutsättas att poUs- och åklagarmyndigheterna med den nya syn på detta slags brott som har kommit till uttryck i den nya lagstiftningen kommer att i betydUgt ökad utsträckning tUlämpa husrannsakan och kroppsvisitation som medel i sin spanings- och utredningsverksamhet rörande brott av denna art. Man kan även utgå från att domstolarna vid sin straffmätning beaktar de avsevärda risker för den allmänna säkerheten i samhäUet som är förbundna med att personer som kan misstänkas begå politiska terrordåd eller andra våldshandlingar olovligen skaffar sig eller Innehar skjutvapen. Det finns anledning räkna med att de nya reglema skall kunna få en betydande effekt i samhäUets ansträngningar att förebygga och bekämpa våldsbrott av det aUvarUga slag vi nyligen har upplevat.

Som jag har framhålUt bör det finnas vidsträckta möjUgheter att från Sverige avlägsna personer som genom t. ex. olaga innehav av vapen eller på annat sätt kan anses utgöra ett hot mot den allmänna säkerheten i samhäUet. Det bUr hädanefter möjUgt för domstolarna att besluta om förvisning av den som gjort sig skyldig tlU olaga innehav av vapen eller explosiva varor. Man kan räkna med att de som bUr dömda till fängelse för olaga innehav av vapen eller sprängämnen regelmässigt kommer att förvisas, om inte särskUda skäl talar för att de bör få stanna i landet.

Jag vlU vidare erinra om att utlänning i vissa fall kan utvisas ur riket i administrativ ordning. Bl. a. kan regeringen besluta om utvisning när det är påkaUat av hänsyn tiU rikets säkerhet eller i övrigt är i statens intresse. Beslut om utvisning skall alltid innehålla förbud för viss tid eller för alltid för den utvisade att återvända till Sverige. Den nu nämnda möjUgheten tUl utvisning har inte utnyttjats imder de senaste decennlema, men jag vlU framhålla att den våldsaktivitet som nu utövas av vissa grupper kan föranleda regeringen att tiUgrlpa utvisning på denna grund av personer som kan befaras begagna våld för sina politiska syften. En omständighet som därvid bör beaktas är att vederbörande olagUgen Innehar vapen eller har begått.annat brott. Regeringen har beslutat att låta utreda vilka lagändringar som krävs för att skapa ökade möjUgheter att härifrån snabbt avlägsna den som kan befaras begå våldshandUngar.

Jag vill också framhålla att polisen sedan lång tid tUlbaka har väsentligt ökat sina insatser för kontroll av de utländska organisationer och de utländska medborgare som kan befaras tUlgripa våldshandlingar

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

149

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

och för skydd åt dem som kan tänkas bU utsatta för sådana handlingar. Av vad jag nu har sagt framgår att regeringen ser mycket allvarUgt på vad som har Inträffat och vidtar de åtgärder som är förenUga med våra rättsprinciper för att förhindra våldshandUngar av det slag som vi nu har fått uppleva.

Jag har nu redovisat hur regeringen ser på de våldshandUngar som har begåtts och regeringens åtgärd med anledning av dessa. Jag vUl med skärpa understryka att vad som har skett Inte får utnyttjas i försök att skapa aUmän ovilja mot de utlänningar som verkar i vårt land. Jag har i stället aUt skäl att framhålla de utomordentUga värden som har tillförts vårt samhälle av dem som har kommit till oss från andra länder och uttrycka vår känsla av vänskap och soUdaritet med dem.

150

Hert HELÉN (fp):

Herr talman! Det är mycket stora delar av statsministerns tal som man kan instämma i, och jag gör det nu när jag tackar honom för svaret, inte minst då de ord han slutade med. Jag tänker också på den klara åtskillnad han gör mellan stora Invandrargrupper som tillfört vårt land utomordentUga värden och de små grupper som genom att i Sverige utöva terror inte bara sätter demokratiska frihetsvärden på spel för oss aUa utan också hotar andra medborgare med kroppsligt våld och rent av ritualmord.

Jag tänker på den beslutsamhet som regeringen nu ger uttryck för "att använda alla de medel som står tiU buds i en rättsstat för att förhindra verksamhet av detta slag". Jag tänker till sist på statsministerns fasthållande vid att i en rättsstat ett Ingripande kan ske bara när välgrundade misstankar om brott eUer förberedelse tiU brott föreUgger. De mänrUskor eUer stater som Inte godkänner en sådan distinktion står sannolikt diktaturen nära eller bekänner sig rent av till tanken på sådana övergrepp mot enskUda människor.

Det är kanske ändå naturUgt om några frågor tränger sig fram i den lugna dialog som jag hoppas att vi skaU kimna föra även kring en så djupt upprörande händelse som det avskyvärda dådet på Jugoslaviens ambassad här i Stockholm. Reaktionen i Jugoslavien har fört den svenska allmänheten i kontakt med spänningar meUan folkgrupper, med rester av gångna tiders oförsonlighet och blodshämnd, med krav på en summarisk rättskipning som känns helt främmande i den svenska kulturkretsen. Just genom dessa reaktioner efter ambassadör Rolovics djupt beklagUga bortgång har många kanske förstått att det rör sig om ett händelseförlopp, överfört tUl svensk mark från ett land med grymmare krigserfarenheter än vi helt kan förestäUa oss. Ändå frågar sig många: Har inte personer och grapper så länge gått över gränsen för den poUtiska aktivitet som vi här i landet tUlåter dem som fått poUtlsk asyl som flyktingar eller som komnut hit för att leva här på andra grunder? Några formulerar frågan mera direkt: Har inte regeringen haft anledning att tidigare överväga åtgärder av den typ som medlemmar av den s. k. Ustasjarörelsen nu tvingat fram genom sin senaste aktion? Själv anser jag mig bara ha rätt att gå så långt att jag vUl betona att regeringen sedan åtskilUg tid har varit informerad om de växande risker som verksamheten från de i celler och grupper organiserade Ustasjamedlemmama har fört med sig.

Då frågar man sig: VUka slutsatser kunde det ha lett tUl? Jag vill peka på den mening i svaret där statsministern talar om att regeringen har uppfattningen att aUa medel som står tUl buds i en demokrati skaU tiUgripas för att förebygga och hindra våld i poUtiskt syfte. Det kan ju mte vara en ny uppfattning som regeringen har kommit tUl genom dådet på den jugoslaviska ambassaden. Eftersom vi vet att möjUghetema att hindra sådant våld som sker med politiskt syfte är helt beroende av polisens resurser i fråga om personalstyrka och de nu av regeringen anbefaUda arbetsmetodema, frågar man sig om det var riktigt av regeringen att tidigare inte följa rikspolisstyrelsens begäran om personalförstärkning och förbättrade arbetsvUlkor.

Jag viU emeUertid slå fast att regeringen, när det har gäUt betydande delar av viUkoren för poUsens arbetsförhåUanden, ingalunda har varit ensam om att agera i den UberaUserande riktning som steg för steg har minskat myndighetemas möjUgheter att strängt övervaka och uppspåra personer som tänker gripa tUl våld, särskilt sådana som i Sverige för in metoder vilka vi i stort sett tidigare varit förskonade från. En rad åtgärder har genomförts I samförstånd. Viseringstvånget har avlägsnats genom intemationell utveckUng, den särskUda passkontrollen vid svenska gränsen I söder har vi avstått från i det nordiska samarbetets namn, boendeanmälan för utlänningar i privatbostäder har ansetts vara aUtför krånglig och besvärande för aUa lojala hyresvärdar och hyresgäster och för svåradminlstrerad för polisen. Om detta råder alltså inga delade meningar.

Eftersom Invandringen från Jugoslavien på senare tid har skett i samförstånd med det landets myndigheter och det tydligen kan Inträffa att även Ustasjaagenter sUnker igenom det hårdare granskningsmönster som är möjligt i ett land av Jugoslaviens typ, är personkontrollen vid invandring inte lätt att fullständigt genomföra. Den särskUda verksamheten vid svenska polisen har ju efter en stark medborgaraktion inskränkts till att inte omfatta registrering av personer efter åsikt annat än enUgt mycket snäva bestämmelser.

Men just därför att vi är så angelägna att laglydiga personer i vårt land skaU skyddas och — om de är utlänningar — ha rätt att bedriva en sådan politisk upplysningsverksamhet som vi själva skiUle vUja ha rätt tUl om vi mot aU förmodan en gång skuUe bli landsflyktiga, är det ju viktigt att polisen får resurser att skydda dem som är särskilt utsatta för hot av andra invandrargrupper. TUl dessa som känner sig utsatta för hot hör ju flertalet av de 36 000 jugoslaver som kommit för att Uvnära sig i vanlig fredUg ordning och med aU säkerhet nästan alla bland den tredjedel av dem som har kroatiskt urspmng och som står helt främmande för Ustasjas terrormetoder. Men har polisen haft tid och personal att ägna sig åt dessa laglydiga invandrares oro och de anmälningar som har kommit in? Statsministern har Inte svarat på, den delen av min fråga I InterpeUationen.

Nu viU jag aUtså gäma fullfölja med att fråga vilka slutsatser regeringen och regeringspartiet kommer att dra när frågan om ökningen av antalet polistjänster mom kort åter skaU behandlas I denna kammare. Det är ju ändå så att denna fråga har ett direkt samband med personalåtgången för

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

151

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

den övervakning som nu måste ske och skärpas, inte bara vid den jugoslaviska ambassaden utan även vid andra ambassader. Den tanke som lanserades från myndighetema under fjolåret, att Vaktbolaget skulle kimna överta denna övervakning, i varje faU den som sker kontinuerligt dygnet rimt, och därmed avlasta polisen, har Inte visat sig praktikabel i verkligheten mer än i mycket begränsad utsträckning.

Vi får aUtså här en situation, där behovet av på fältet arbetande polispersonal direkt kommer att bli beroende av i vilken utsträckning man måste avdela poUspersonal just för det nödvändiga tryggandet av säkerheten för de främmande ambassaderna. Det kan rimligen Inte leda tiU annat än en uttunning av den ordinarie ordningsövervakningen i stora delar av Stockholmsområdet.

Jag tror också det är nödvändigt att konstatera att tillgången på vapen är den väsentUgaste anledningen tUl att hotsituationer av den här typen har kunnat uppkomma. Jag förmodar att man vid det här laget har gjort aUt som är möjUgt för att stoppa stölderna från de miUtära förråden, och mina Informationer tyder på att det inte längre är vapen med det ursprunget som nu framför allt clrkiUerar bland människor som inte har rätt att Inneha vapen, utan att det rör sig om insmugglade vapen. På den punkten får vi Inga upplysningar om vilka ytterUgare åtgärder som kan vidtas för att minska denna typ av vapentillförsel tUl personer som inte har rätt att inneha vapen.

Jag frågar mig också i vUken utsträckning passförfalskning förekommer som gör det möjligt för människor att ta sig in i landet, passera över gränserna, utan att bU föremål för ens den kontroll som vi har kvar I den gemensamma nordiska passkontrollen och om man där har gjort aUt vad man kan för att beivra och förhindra förekomsten av en sådan passförfalskning.

Det är några frågor som tUlsammans icke innebär någon anledning för misstro mot regeringens vUja att i den här mycket svåra situationen göra en tiUfredsstäUande avbalanserlng av de vanliga medborgarnas rättstrygghet och nödvändigheten att hårt gripa m mot de grupper som missbrukar det förtroende som det öppna svenska samhäUet visar dem men som måste klargöra för många människor här i Sverige att vi delvis är i en ny situation. Vi kan inte utgå från ätt aUa som vistas inom Sveriges gränser är påverkbara för den humanitära grundsyn på vård och samvaro meUan människor som vi finner naturUg utan att det är nödvändigt att mot dessa begränsade grupper handla med den snabbhet och den typ av ingrepp som regeringen här har klargjort att den nu tänker använda sig av.

Jag vill också, för undvikande av varje missförstånd, sluta med att säga att jag delar regeringens uppfattning att det icke varit möjligt att ens med utnyttjande av de nu föreslagna och här av mig aktualiserade skyddsåtgärderna förhindra den fmktansvärda tragedi som inträffade på den jugoslaviska ambassaden.

152

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WERNER   i Tyresö (vpk):

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret på min fråga. Låt mig också uttala tUlfredsställelse över att även andra ledamöter av kammaren fann det angeläget att efterlysa åtgärder mot de kroatiska fascistorganisa-tlonernas terrorverksamhet här I landet.

Jag ansluter mig självfallet tiU det av statsministern uttalade djupa beklagandet av de tragiska händelser som ledde till ambassadör Rolovics död.

Det anmärkningsvärda i hela denna djupt tragiska och beklagUga händelse är att skottdramat inte har kommit som en bUxt från klar himmel. Av statsministerns svar framgår att regeringen säger sig ha haft vetskap om "att det inom vissa grupper av utlänningar har förekommit våld och hot om våld mot personer som omfattar andra åsiktsriktningar".

Men då inställer sig frågan om inte mera påtagliga slutsatser borde ha dragits tidigare än vad som varit fallet och som regeringen nu har dragit. Jag utgår från att statsmlnlstem har studerat anförandena i samband med besvarandet av en enkel fråga från min partikamrat herr Svensson i Malmö den 11 mars. Då erinrade herr Svensson om att redan i aprU 1968 vädjade jugoslaverna i Malmö till regeringen om effektivt skydd mot fascistgruppemas terror.

Attacken mot jugoslaviska konsulatet i Göteborg blev en ny påminnelse om arten av Ustasjaorganisationens verksamhet. Det var ett drastiskt exempel på den verksamheten. Man bör inte och får inte förbise den vardagUga terroristiska repressalieverksamhet som runt om i landet riktar sig mot vanUga, enkla jugoslaviska medborgare och som de har bUvit utsatta för. Har statsministern fått uppgift om vilka praktiska slutsatser som drogs av hänvändelsen I aprU 1968? Nog är det belysande vad herr Svensson i Malmö kunde hänvisa tiU i den nyss nämnda debatten i kammaren den 11 mars, nämUgen uppgiften i Göteborgs-Posten att polisen vid attacken mot konsulatet lät hämta ett par separatistledare för att, som man sade, lugna ned kuppmännen per telefon. PoUsledningen visste var de fanns någonstans. Frågan är: Föranledde Göteborgshändelsen några omedelbara instruktioner om särskUda åtgärder från poUsens sida? Händelsemas allvarliga innebörd borde ha gjort det. Men drog man några sådana slutsatser? Jag tror det är viktigt att den saken blir klarlagd. Om inte tUlfredsstäUande svar ges på den punkten, så reduceras värdet av de uttalanden som statsministern har gjort här i dag.

Jag noterar sedan som ett riktigt konstaterande i statsministerns svar att vi tidigare här i landet har haft en mindre Uberal InstäUning till detta slag av poUtisk verksamhet. Men låt mig då konstatera att denna mindre liberala inställning sannerUgen mte hade tillämpning på högerextremistiska kretsar men däremot när det gäUde antifascistlska flyktingar och personer med en sociaUstisk åsiktsorientering. Jag anser det inte vara nödvändigt att närmare beröra detta faktum, men en återgång tiU en sådan praxis kan det enUgt vår merung mte få bil tal om. Då gjordes nämligen ingripanden mot sociaUstlska och antifascistlska åsikter, inte mot konkret verksamhet av terroristisk och kriminell natur.

Jag tycker det är nödvändigt att erinra om det, och därför har jag velat göra den här kommentaren.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

153

Nr 69

Fredagen den 23apra 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Vad sedan gäller alla de möjUgheter till ingripanden som statsministern nämnt och redogjort för I sitt svar — mot olaga vapeninnehav, mera vidsträckta möjUgheter för avvisning ur riket etc. — har jag Ingenting att erinra. Det hela hänger på tiUämpningen.

Fm talman! TUl sist vill jag bara Instämma i vad som sägs i svaret, att "vad som har skett inte får utnyttjas i försök att skapa allmän ovUja mot de utlänningar som verkar i vårt land". Jag tycker det är väsentUgt att det sägs ut i en debatt som denna.

154

Herr BÖRJESSON I Falköping (c):

Fru talman! Först ber jag att få tacka statsminister Palme för ett positivt och uttömmande svar på min fråga.

Anledningen tiU min fråga är att man på senare tid har kunnat Iaktta att det mom vissa grupper av utlänningar har förekommit våld och hot om våld mot personer som omfattar andra åsiktsriktningar. Medlemmar av tertoristgmpper har begått grova våldshandlingar mot jugoslavisk ambassad- och konsulatpersonal. Den senaste händelsen — skottdramat på den jugoslaviska ambassaden i Stockholm - har upprört hela svenska folket. Inför det skedda frågar man sig vilka åtgärder som regeringen ämnar vidtaga för att i fortsättningen förhindra dyUka terrordåd och skydda dem som befaras bU utsatta för sådana dåd.

Låt mig, fm talman, i likhet med statsminister Palme och de övriga deltagarna i denna debatt uttala min djupa avsky för den våldshandUng som den jugoslaviska ambassaden blev utsatt för och som ledde tUl den jugoslaviske ambassadörens död. Här finns inte nog ord för att ge uttryck för att en sådan handling inte I något avseende står i överensstämmelse med vår uppfattning om demokrati och respekt för människan.

De spontana opinionsyttringar som förekommit i vårt land kan tolkas som ett uttryck för att hela svenska folket beklagar det skedda och samtidigt hyser deltagande med den avUdne ambassadören Rolovics närstående och det jugoslaviska folket.

Vi måste taga lärdom av vad som inträffat. Jag vUl kraftigt understryka vad statsminister Palme i sitt InterpeUationssvar anfört, nämligen att gäUande ordning i en rättsstat som den svenska skaU vara att Ingripande endast kan ske när välgrundade misstankar om brott eller förberedelser tUl brott föreUgger. Det är själva rättsprincipen. Men statsminister Palme säger — och det vUl jag understryka — "aUa medel som står tUl buds I en demokratisk stat skaU tUlgripas för att förebygga och hindra våld I politisk syfte". Jag är övertygad om att denna uppfattning delas av huvudparten av svenska folket.

Våldsdåd av den art som vi nyligen bevittnat kan i regel utföras endast om gärningsmannen förfogar över effektiva hjälpmedel som vapen eller sprängämnen. De av regeringen signalerade skärpta bestämmelsema för olaga Innehav av vapen och sprängämnen samt skärpningen av straffen skaU ses som en följd av den senaste tidens händelser. Olaga Innehav av vapen och sprängämnen bör betraktas som ett aUvarUgt brott och leda tUl hårda straff för dem som gör sig skyldiga tUl dylikt Innehav. Det bör för utlänning leda tUl utvisning ur landet och för svenska medborgare till mycket hårda straff. Det får Inte vara på det sättet att det finns en massa

människor i vårt land som går omkring med vapen och ammunition — och därmed är en säkerhetsrisk för övriga medborgare. Sådant kan vi inte tolerera.

De föreslagna straffskärpningarna innebär att poUsen i större utsträckning kommer att tUlämpa husrannsakan och kroppsvisitation rörande brott mot bestämmelserna om olaga Innehav av vapen och sprängämnen. Givetvis måste sådana ingripanden ske med största möjUga hänsynstagande tUl de enskilda medborgamas personliga integritet. Men dessa förhållanden är så allvarUga, att vi måste tolerera Ingripanden av detta slag även i en demokratisk stat. Givetvis innebär husrannsakan och kroppsvisitation i större utsträckning än tidigare ett ökat risktagande för polisen i dess arbete. Jag förväntar mig, I Ukhet med herr Helén, att poUsen får ökade resurser tiU sitt förfogande för denna så viktiga uppgift. Om så ej "sker kan man riskera att effekten bUr mycket ringa.

Jag medger gäma, fm talman, att polisens ökade möjUgheter att företaga husrannsakan och kroppsvisitation och att använda andra tvångsmedel är oerhört drastiska. De är dock nödvändiga för att förebygga terrorverksamhet och bekämpa våldsbrott av det slag som vi nyUgen upplevat.

Vi har i vårt land en generös lagstiftning när det gäller bl. a. föreningsfrihet. Denna föreningsfrihet får vi absolut inte göra avkaU på. Och — märk väl — Invandrama skaU ha samma möjUghet som svenska medborgare att bedriva poUtlsk verksamhet, men denna verksamhet får inte använda sig av terrordåd för att nå sina poUtiska syften. Lika Utet kan vi acceptera att sådant förekommer från svenska poUtiska sammanslutningars sida.

AUa måste få klart för sig, att tertorverksamhet inte är förenlig med svensk lag och Inte heller förenUg med våra demokratiska traditioner. Därför kan sådan verksamhet inte tolereras.

De invandrare som inte viU acceptera att politisk verksamhet inte får bedrivas i vårt land, om den politiska verksamheten använder sig av terrormetoder, skall omedelbart utvisas — likaså den som olagUgt innehar vapen och sprängämnen.

Det måste klargöras för Invandrarna när de kommer till vårt land I avsikt att bedriva poUtisk verksamhet, att ett absolut krav är att de inte får använda sig av terror i sitt poUtiska arbete och att olagligt Innehav av vapen och ammunition obönhörligt leder tUl utvisning tlU det land varifrån de kommit — och, vad det gäller svenska medborgare, tiU mycket hårda straff.

Fra talman! Jag vill gäma ha sagt att vad som nu förekommit inte får gå ut över de laglydiga och skötsamma utlänningar — det är den övervägande delen - som vistas I vårt land. På en del håU vill man gäma se en klappjakt på Invandrarna. Detta är att beklaga. Sverige har haft och har mycken glädje och nytta av den invandrade arbetskraften. De insatser som har gjorts från samhällets sida har inte stått i överensstämmelse med den nytta vi haft av den utländska arbetskraften. I många faU har den utländska arbetskraften erbjudits arbeten som svensk arbetskraft inte vill befatta sig med. Detta skall vi ha i minnet när vi kritiserar den utländska arbetskraften. En förutsättning för att bättre förhållanden skaU kunna

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

155

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

skapas för skötsamma invandrare är att vi genom skärpta bestämmelser och åtgärder kommer åt våldsverkama, som i hägnet av vår demokrati — med aUt vad däri inrymmes av yttrandefrihet, föreningsfrihet etc. — söker med våldsmedel uppnå sina poUtiska syften. DyUka metoder är helt främmande för vår demokratiska uppfattning om de medel som skall användas i politiken och samhäUsarbetet.

Vår demokrati accepterar inte våldsprinciper. Den uppfattningen måste även omfattas av invandrarna, annars är de ej välkomna tUl vårt land.

156

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Låt mig aUra först få uttrycka min tUlfredsstäUelse och glädje över den vidsträckta enighet som tycks råda i denna diskussion och det tonläge vari debatten har förts.

Jag tror att man, när man vUl förhindra terrordåd av detta slag, bör skilja på två typer av åtgärder. Den ena gäller det direkta skyddet för personer som är utsatta för hot. Där finns alltid begränsningar. Som har framkommit i pressen var den jugoslaviske ambassadören av polisen erbjuden personUg Uwakt. Han vUle inte ha det. Bl. a. på grund av sina erfarenheter sade han att det ger blott ett begränsat skydd.

Det är ofrånkomUgt att vi inte kan kontrollera alla människor som går ut och in på utländska ambassader. Själva territoriet — ambassaden — kan mte svenska myndigheter kontroUera. Det finns aUtså aUtid ofrånkomUga begränsningar i det mått av skydd man i ett demokratiskt samhäUe kan bereda enskilda människor.

Den andra typen av åtgärder är av förebyggande art. Det gäller att förhindra att sådana här grupper kan bedriva sin verksamhet och förbereda brott av detta slag. Det är framför allt i detta avseende som de jugoslaviska myndighetema har framställt önskemål och krav. Även där begränsas återigen möjligheterna av de principer som måste gälla i ett rättssamhäUe.

Herr Helén frågade om inte regeringen tidigare har övervägt åtgärder beträffande vapeninnehav. Han frågade vidare om polisen har haft tid och personal för att sätta in sina krafter på detta område. Det berör aUtså säkerhetstjänsten, där såvitt jag vet inga delade meningar om personalstyrkan föreUgger.

En skärpning av straffen för olaga vapeninnehav och därav följande möjligheter tUl utvisning hade kunnat genomföras tidigare. Men jag vill ändå påpeka för herr Helén att det är en relativt drastisk åtgärd, som regeringen nu har vidtagit. Det bUr hårdare påföljder i vårt land för olaga vapeninnehav än i det stora flertalet andra länder. I många länder, t. ex. USA, behöver man över huvud taget inte ha tiUstånd för att inneha vapen. Det är ett av de stora debattämnena där. Här har vi tiUståndstvång och straff för olaga vapeninnehav. Vi skärper nu straffen mycket kraftigt. Det är klart att man tvekar rätt mycket innan man insätter så hårda åtgärder, vilka vi helst skulle ha velat slippa i ett samhälle av vår öppna typ.

Jag vill vidare hävda att poUsen har använt avsevärt med tid och personal för att följa dessa gruppers verksarnhet. Jag har verkligen ingen

anmärkning att rikta mot det arbete som poUsen där uträttat, eftersom    Nr 69

jag i någon mån har kunnat följa det. Men arbetet är inte alltid så lätt. Jag   pfgdaggn den

framhöU i mitt interpeUationssvar, att — vilket ibland försvinner i den    23 anrU 1971

aUmänna  debatten  —  fascistorganlsationen  Ustasja inte  är en öppen    ------

organisation. Den är Inte registrerad, det finns inga medlemmar av den —    Ang. åtgärder mot
öppet — utan det är en organisation som arbetar genom celler, inom    utländsk terrorverk-
ramen för andra organisationer eUer helt utanför. samhet i Sverige

Av de två våldsmännen hade således den ene kommit hit via de jugoslaviska myndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen och den andre ursprungligen som turist. Ingen av dem var veterUgen medlem av någon organisation. Ingen av dem hade på något sätt varit föremål för polisens uppmärksamhet.

Herr Wemer i Tyresö nämnde att man i GöteborgsfaUet kunde ta kontakt med ledare för separatistgrupper, och det är riktigt att man känner tUl de öppna organisationer som finns. Såvitt jag minns var också en av dessa ledare bror tiU en av dem som begick våldsdådet i Göteborg. Men förutsättningen för ett ingripande är att vederbörande har begått eller kan misstänkas begå någon brottslig gärning. Så länge inte så är fallet kan inte något ingripande ske.

Polisen har således sedan lång tid lagt ned avsevärd tid och satt in stor personal för att följa dessa organisationer, i syfte att spåra tänkbara våldsmän. Och det arbetet har Intensifierats. Men det finns naturUgtvis aUtid vissa begränsningar i möjUghetema att komma åt en organiserad banditism eller terrorverksamhet.

Herr Helén nämnde en rad andra ting, bl. a. kontrollen av vapen som förs över våra gränser. Med hänsyn tlU att det har smugglats in vapen från de internationella arsenalerna över Sveriges gränser berörde han möjligheterna att på annat sätt kontrollera denna företeelse. Jag viU på den punkten bara säga att poUsen har sin uppmärksamhet riktad på detta. Vi diskuterar dessa och andra frågor med poUsen och andra myndigheter. Och i den mån rimliga åtgärder kan vidtagas kommer vi att göra det. Men hela tiden får man väga sådana åtgärder mot risken för att komma tiUbaka tiU ett gammalt kontrollsystem — ett gammalt system, som var ganska byråkratiskt när det gäUde att kontrollera utlänningar i landet.

Dessa överväganden kommer att fortgå, och jag är inte i dag beredd att redovisa resultatet av dem. Jag kan bara försäkra herr Helén att myndigheter, departement och regering kommer att ha sin uppmärksamhet riktad på problemen och fortsätta sitt arbete med att finna ytterUgare metoder, som dock skall vara förenUga med ett rättssamhälles principer.

Hert HELÉN (fp):

Fru talman! Det var en passus i statsministems svar som jag hoppas
att jag missförstod. När jag förde fram kraven på att statsmakterna skulle
ställa sådana resurser till förfogande, att det verkligen finns personal som
också har tid att ägna sig åt de anmälningar som görs och den oro som
kommer tUl uttryck från sådana invandrargrupper, som känner sig särskUt
hotade, vred statsmlnlstem — så som jag kunde uppfatta honom med
mina öron — det därhän, att sådana krav nästan skulle innebära att man
riktade en anmärkning mot poUsens sätt att ha skött denna angelägenhet.    157

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

158

Det var det ju inte fråga om från min sida, utan det gällde om inte regeringspartiet och regeringen, som tidigare sagt nej tUl utökning av antalet polistjänster, här ändå måste se en del av sitt ansvar för att det i vissa lägen helt enkelt inte varit praktiskt möjligt att ägna tillräckUg tid och uppmärksamhet åt sådana anmälningar.

Statsministern tycks leva i den uppfattningen att frågan om antalet poUstjänster totalt sett Inte skulle ha något samband med den särskUda verksamhetens — säkerhetspoUsens — arbete. Det går ingalunda att ha ett system med en absolut vattentät uppdelning av polisens båda funktioner. Den särskilda verksamheten skulle aldrig kunna fylla de krav man har rätt att ställa på den, om den Inte i mycket stor utsträckning kunde repliera på den rutinmässiga övervakning, de spaningsinsatser och kontroUer, som görs av den vanUga ordningspoUsen. Om den inte kunde göra det, skulle den över huvud taget inte ha möjligheter att verka. Jag vill här konstatera att man kan spåra den glädjande tendensen att särskilda verksamheten visar större förtroende för de lokala och regionala poUschefemas behov av Information, så att man kan tUlgodogöra sig" deras fullt normala verksamhet för att koncentrera särskUda verksamhetens insatser på de mycket specifika fall, som bara den kan ägna sig åt.

Detta är det ena skälet tUl att det finns ett absolut samband mellan totala antalet polistjänster och särskUda verksamhetens arbetsinsatser. Det andra är att när det direkt gäller vakthållningen kring de främmande beskickningarna och andra företrädare för främmande nationer är det i hög grad fråga om den samlade effekten från särskilda verksamhetens personal och den vanliga polispersonalen.

Det går aUtså inte att påstå att vi skulle ha haft samma mening beträffande de personeUa resurser, som skaU stäUas tUl poUsväsendets förfogande. Jag hade hoppats att statsmlnlstem skulle säga att det här utgör ett skäl för att ompröva den aUtför restriktiva bedömning som regeringspartiet och regeringen har gjort då det gällt möjligheten att nu StäUa sig positiv till rikspolisstyrelsens krav på ytterUgare förstärkning.

Statsmlnistem gick förbi frågan om passförfalskrungen. Är det mte en riskfaktor då man på poUssidan inte har haft tillräcklig möjUghet och tid att snabbt ägna sig åt Utkomna anmälningar? Har man verkligen gjort allt man kan för att det mte skaU finnas risk att polisen inte i tid hinner reagera beträffande andra grupper med liknande motsättningar som dem vi nu har spårat meUan jugoslaviska medborgare, om det kommer in personer på i Sverige tUlverkade Ulegala pass?

SlutUgen viU jag helt Instämma i statsministems karakteristik av Ustasjarörelsen, som Inte kan betraktas som en förening i den svenska föreningsrättslagens mening och där det aUtså inte får finnas den missuppfattningen att ingreppen mot dess medlemmar skulle hämmas av just de regler som gäUer enligt föreningsrättslagen. Jag hoppas att jag inte skaU fatta en av medfrågarna på det sättet att han rekommenderade utvisning tiU det land, varifrån en person med politisk asyl har kommit, som den rätta lösningen. Det skulle ju vara att fullständigt vrida asylbegreppet från dess egentUga mening.

TUl herr Wemer i Tyresö vill jag till sist säga en sak. RikspoUschefen har ju uttryckligen aUdeles nyligen offentligen klargjort att det inte skett

en sådan tendentiös snedvridning i övervakningen av extremistgmpper som herr Werner påstår. Jag kan därför inte fatta herr Werners inlägg i dag annat än som ett oförsynt angrepp mot en högt förtjänt ämbetsman, och jag tycker kanske att statsmlnistem borde ha uppmärksammat den saken.

Herr WERNER I Tyresö (vpk):

Fru talman! Jag vet inte om statsministern behöver uppmaningar från herr Helén om vad han skall svara och inte svara på här.

Jag vill bara tUlägga till denna debatt att lika litet som herr Svensson i debatten den 11 mars ansåg sig ha anledning att ifrågasätta justitieministerns goda vilja, lika litet har jag anledning att göra det beträffande statsministern eller regeringen i dess helhet. Men jag har Utet svårt att frigöra mig från uppfattningen att man har nonchalerat dessa problem och den verksamhet som har lett fram tiU frågoma. Det finns nämligen uppgifter som stärker den uppfattningen. I debatten den 11 mars påvisades ett par Intressanta Intervjuer i några Göteborgstidningar. I de Intervjuer som man refererade till sade sig bl. a. en byråchef i SÄPO inte känna tiU någon kroatisk terrorverksamhet. På invandrarverket svarade en byrådirektör på fråga från intervjuaren att man inte visste någonting om kroatiska exilorganisationer. Vad SÄPO och invandrarverket inte kände tUl var tydligen känt av flera tidningar och måste också varit känt av Göteborgspolisen, eftersom man visste var separatistledama fanns. Min fråga stäUdes därför att intervjuerna i Göteborgspressen var så pass uppseendeväckande och inte helt överensstämde med vad som sades i herr Palmes svar, att poUsen sedan lång tid ägnat grupperna särskild uppmärksamhet på grund av den våldsideologi som omfattas av en del av gruppernas medlemmar. Jag menar att SÄPO väl också räknas tUl poUsen i detta land.

Nr 69

Fredagen den 23apr0 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Herr statsmlnistem PALME:

Fru talman! Jag uppfattade inte vad herr Werners angrepp mot rikspoUschefen skuUe vara, och därför bemötte jag inte det. Men jag kan säga tUl herr Werner att han kommit i en Utet besvärUg situation med hänsyn tUl den vigUans han här visar om att man bör ingripa mot dessa grupper samtidigt som hans parti har krävt en begränsning av säkerhetstjänstens resurser. Det stämmer inte riktigt bra överens. VUl man att polisen skaU övervaka och noga följa sådana här grupper, måste man också se tiU att den får möjligheter att göra det.

I herr Heléns utläggningar om den särskilda verksamhetens större förståelse för de regionala poUsmästama spårade jag snarare den före detta landshövdingen än den nuvarande folkpartiledaren, men det hindrar inte att hans synpunkter kan ha relevans ändå.

Passförfalsknlngen bör håUas efter och bekämpas så mycket som möjUgt, men jag saknar detaljerad kännedom om detta, och därför vill jag inte ta upp det.

Vidare är nu inte rätta tillfället att diskutera antalet polistjänster och huruvida det antal som finns är tUlräckligt eller om man bör öka det. Detta får man göra i anslutning tUl att den huvudtiteln behandlas.

159

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Ang. åtgärder mot utländsk terrorverksamhet i Sverige

Det är naturUgtvis alltid svårt att veta hur snabb ökning man har råd med. Sedan förstatUgandet har antalet poUstjänster i landet ökat med över två tusen. I en tidsperiod när man håUer tillbaka antalet offentUga tjänster mycket kraftigt är det inom poUs- och skolväsendet som de stora ökningarna Ugger. Det är trots allt ett faktum.

Men det för dagens debatt relevanta är framför aUt det faktum att polisen i sitt arbete har klart prioriterat åtgärder på grundval av anmälningar från människor som känt sig hotade av extremister. Man har gett det en tyngdpunkt i sitt arbete. Jag fick ju efter Göteborgsdådet en noggrann redovisning av poUsmyndigheterna över denna problematik. Jag hade tUlfälle att diskutera med representanter för den jugoslaviska riksföreningen och vissa andra grupper. Beskyllningar att jag skulle ha mottagit medlemmar av Ustasjarörelsen, som jag har sett här och där i utländsk press, viU jag begagna detta tUlfäUe att med skärpa tillbakavisa som helt sanningslösa. Det är en sak för sig.

När jag diskuterade med invandrargrupperna och de redovisade olika händelser, sade jag att de skall med förtroende vända sig tUl poUsen, diskutera med polisen vilka åtgärder som kan vara nödvändiga. Man har kanske haft en tendens att isolera sig inom den egna gruppen och försöka skydda sig själv mot sådana här extremistgmpper, vilket inte är så konstigt eftersom många upplever sig vara i ett främmande land vars seder och bruk man mte så noga känner tUl. Mitt entydiga svar har varit att de som känner sig hotade, de som har konkreta bevis på förberedelse tUl eller hot om brott skaU med förtroende vända sig till den svenska polisen så att man gemensamt kan förebygga sådan verksamhet.

Jag vlU sluta med att säga att detta är ett svårt problem därför att det har att göra med hur ett mycket öppet och mycket tolerant samhälle — förmodUgen är vårt samhälle bland de öppnaste om inte det öppnaste som finns i detta avseende — reagerar när element kommer in som medvetet missbrukar toleransen, som kanske lockas hit utav rykten om vår öppenhet och som här nyttjar öppenheten tUl att skapa ett slagfält för terrorism och banditism. I det läget tvingas man reagera. Det är förstärkta polisinsatser med den typ av ganska drastiska ingripanden som den här ifrågavarande vapenlagstiftningen innebär, med en viss hårdhet i behandlingen av de utlänningar som bryter mot lagarna på denna punkt. Men vi skall göra de ingripandena i medvetande om att de är nödvändiga, dock utan att släppa ur sikte att vi har anledning att känna stolthet över att med förenade krafter ha skapat ett öppet och tolerant samhälle. Det är det samhäUet vi genom dessa åtgärder skaU försöka värna och återstäUa där missbmk har förekommit.

160

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Vad som gett mig anledning att begära ordet är närmast att herr Helén tydligen har missuppfattat mig eUer möjUgen jag har uttalat mig något oklart. Jag menar när det är fråga om utvisning att man givetvis också måste ta hänsyn tiU asylrätten. Jag ansluter rrUg helt tUl vad statsminister Palme har anfört i sitt interpeUationssvar.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Fru talman! TUl statsministern vUl jag bara säga att det inte finns någon motsägelse meUan det resonemang jag fört om SÄPO i dag och det resonemang vi har fört tidigare. Vi har från vårt parti aldrig förnekat att ett land behöver en säkerhetspoUs. Vad vår kritik av SÄPO gått ut på klarlades ju mte minst i den stora debatt vi hade i början på år 1968. Det var SÄPO.S åsiktsregistrering som vi attackerade och som vi attackerar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelsema om förtidspension för husmödrar

§ 9 Ang.   tillämpningen   av   bestämmelsema   om   förtidspension  för husmödrar

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) den 12 januari framstäUda interpeUation, nr 12, och anförde:

Fru talman! Herr Gustavsson i Alvesta har frågat mig om jag anser att tiUämpningen av de nya bestämmelsema om husmödrars möjUghet att erhåUa förtidspension är sådan att den överensstämmer med riksdagens beslut och intentionerna i detta beslut.

Som bakgmnd till svaret vill jag återge den passus ur andra lagutskottets sedermera av riksdagen godkända utlåtande nr 34 över propositionen 66 år 1970 om vidgad förtidspensionering som herr Gustavsson avser och som han har citerat i sin InterpeUation. Uttalandet lyder:

"Propositionsförslaget Innebär vidare en viss uppmjukning av invalldi-tetsbedömningen beträffande handikappade husmödrar. Hittills har man för gift kvinna som uteslutande varit sysselsatt med hushållsarbete i hemmet bedömt hennes arbets- och förvärvsförmåga med hänsyn tUl hennes förmåga att utföra sådant arbete. Riksförsäkringsverket har funnit det befogat att man vid bedömandet av en husmoders arbetsförmåga genereUt också tar hänsyn till om och i vad mån hon skulle kunna utföra något förvärvsarbete utom hemmet. Den omständigheten att en invaUdi-serad husmoder kan utföra ett visst mått av hushåUsarbete borde inte hindra att hon kan få hel förtidspension." Utskottet säger vidare: "Liksom departementschefen är utskottet av den uppfattningen att nuvarande praxis många gånger varit alltför snäv och att en viss uppmjukning därför är motiverad."

Riksdagens beslut om vidgade möjligheter tUl förtidspension fattades i maj förra året, och reformen trädde i kraft den 1 juU 1970. De nya riktlinjerna för förtidspensionering av husmödrar har av naturUga skäl ännu inte' tillämpats i sådan utsträckning att det är möjUgt att här redovisa någon fast praxis vid bedömningen av ärendena.

Vad herr Gustavsson åsyftar med sm interpeUation synes vara en invaUdiserad husmors möjligheter att få hel förtidspension trots att hon kan utföra arbete i sitt hushåU.

I detta avseende gäUer för tiUämpningen den regeln att förmågan att utföra  arbete i hushåUet påverkar bedömningen av arbetsförmågan i

161

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 67-69

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelserna om förtidspension för husmödrar

162

pensionsärendet bara om detta arbete är mera betydande. Därvid tar man hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de sysslor som husmodern kan utföra. Att hon utför ett visst mått av hushållsarbete hindrar aUtså inte att hel förtidspension beviljas.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru talman! Anledningen tUl interpeUationen värdet förhåUandet att riksförsäkringsverkets tillämpningsföreskrifter, som tUlställts försäkringskassornas pensionsdelegationer, enligt min mening inte överensstämmer med det beslut som riksdagen fattade i anledning av propositionen om vidgad rätt till förtidspension. Statsrådet citerar vissa uttalanden i propositionen liksom vad andra lagutskottet sagt i anledning av propositionens innehåU. Jag menar att riksförsäkringsverket inte har dragit de rätta slutsatserna av vad som där står.

Nu säger statsrådet i sitt svar att de nya riktUnjerna för förtidspensionering av husmödrarna av naturUga skäl ännu inte hunnit tillämpas i sådan utsträckning att det är möjligt att här redovisa någon fast praxis vid bedömningen av ärendena. Men för mig är detta inte det väsentUga här. Jag är medveten om att det inte har kunnat utvecklas någon praxis, men det viktiga är riksförsäkringsverkets tillämpningsföreskrifter vUka, som jag nämnde, enligt min mening inte riktigt överensstämmer med riksdagens beslut.

Jag vet inte om socialministern känner tUl dessa föreskrifter, men jag finner anledning att här referera något av det som har meddelats ut tiU kassorna. Jag tillhör själv pensionsdelegationen i Kronobergs län, och när vi efter den 1 juli började diskutera pensionsärenden där de nya reglerna skulle äga tUlämpning och ta ställning tUl dem, utgick vi från de klara uttalanden som finns i andra lagutskottets utlåtande. 1 september, tror jag det var, ordnade riksförsäkringsverket en konferens för försäkringskassornas ordförande och direktörer. I en stencil som då delades ut sades att beträffande husmödrar bedöms rätten tiU förtidspension i första hand med hänsyn till förmågan att utföra hushåUsarbete.

I år fick vi en ny stencil med ett referat av ett anförande som hållits av en representant för verket vid en konferens i Lidköping. I ingressen står just att det är angående interpeUation av herr Gustavsson i Alvesta rörande rätt för handikappade husmödrar till förtidspension enligt lagen om aUmän försäkring. Där indelas de gifta kvinnor som är hemmafruar i två grupper.

Den första gruppen utgörs av gifta kvinnor som varit förvärvsarbetande men som nödgats sluta sitt arbete på grund av sjukdom. För denna gmpp gäUer, heter det, samma regler som för förvärvsarbetande i aUmänhet.

Så kommer man tiU den andra huvudgruppen, gifta eUer motsvarande kvinnor som varit och är s. k. hemmafruar, dvs. som antingen tidigare förvärvsarbetat men slutat arbetet av annan anledning än sjukdom för att sköta hem och familj, eller som varit hemmafruar i stort sett alltsedan äktenskapets ingående efter att dessförinnan förvärvsarbetat endast kort tid eller inte aUs. Om den gruppen anförs något som jag finner mycket egendomligt. För dem "blir de gynnsammare bedömningsreglerna för

äldre förvärvsarbetande inte tillämpliga när de uppnår 63 år. För att en hemmafru skaU vara berättigad till förtidspension krävs sålunda i princip att nedsättningen av hennes arbetsförmåga i betydande grad är medicinskt betingad."

Jag finner, som sagt, det här mycket egendomligt, och denna föreskrift från riksförsäkringsverket gjorde att pensionsdelegationerna fick ändra sin bedömning. I min egen delegation har jag hävdat uppfattningen att det är riksdagens och andra lagutskottets klara uttalande som skall ligga till grund, medan pensionsföredraganden anser att han måste följa de föreskrifter som har kommit från riksförsäkringsverket. Andra lagutskottet säger ju också klart i sitt utlåtande apropå en motion att de föreslagna bestämmelserna om vidgad förtidspensionering för äldre arbetskraft liksom de gällande bestämmelserna har giltighet för aUa som tUlhör den allmänna pensioneringen. Då är det mycket egendomUgt att man här sätter en gräns och säger att de nya reglerna inte skall gäUa för hemmafruar som uppnått 63 års ålder.

Jag är verkligen förvånad. Jag var med i andra lagutskottet, där det skedde en mycket ingående behandUng, och i andra kammaren när riksdagen tog ställning till detta. Sedan har jag suttit som ledamot i pensionsdelegationen och fått tolkningar från riksförsäkringsverket som inte överensstämmer med vad jag förut har varit med om att besluta, tolkningar som jag anser icke har stöd i riksdagens beslut.

Nu vill jag fråga statsrådet huruvida dessa riksförsäkringsverkets tiUämpningsföreskrifter, även om de bara har gått ut i stencil tUl pensionsdelegationerna, är kända för statsrådet och Ukaså om statsrådet är beredd att se till att vi får sådana tillämpningsföreskrifter att vi kan följa upp riksdagens beslut i den praktiska handläggningen av dessa ärenden ute i kassorna. Jag vill också därmed ställa den sista frågan, om statsrådet då är beredd att medverka till att de, som under dessa månader fått sin pensionsbedömning efter riksförsäkringsverkets tolkning, får dessa beslut ändrade i överensstämmelse med riksdagens beslut, vilket jag än en gång vill understryka.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelsema om förtidspension för husmödrar

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Herr Gustavsson i Alvesta tycks vilja göra gällande att reformens särskilda regler om vidgade möjligheter till förtidspension för äldre skall tUlämpas också på husmödrar. I anledning av detta vill jag erinra om att både riksförsäkringsverkets utredningsförslag som låg till gmnd för reformen och propositionen i frågan som riksdagen godtog begränsar området för tillämpningen av äldrereglerna till äldre förvärvsarbetande. Samtidigt innebär emellertid reformen ändrade regler om förtidspension i allmänhet, regler som bl. a. berör husmödrarnas möjUgheter tUl förtidspension. Det är alltså tiUämpningen av dessa ändrade aUmänna regler vi diskuterar i detta sammanhang, herr Gustavsson, och inte äldrereglemas tillämpning.

Får jag, fru talman, i detta sammanhang erinra om att det var en viktig reform som genomfördes förra året. Det blev en liberalisering av bestämmelserna. Reformen har hittiUs varit i kraft mindre än ett år. Erfarenhetema visar att under denna korta tid ett stort antal husmödrar

163

Nr 69

Fredagen den 23 april 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelsema om förtidspension för husmödrar

som tidigare mte kimnat få förtidspension nu har beviljats sådan.

För att få en bUd av hur reformen av förtidspensioneringen slagit ut i tUlämpningen har riksförsäkringsverket tagit in uppgifter från försäkrings-kassoma om de pensionsärenden som behandlats i kassorna under andra halvåret 1970. Dessa uppgifter bearbetas för närvarande i verket tiUsammans med annat material av betydelse i sammanhanget. Undersökningen är alltså ännu inte färdig.

På grundval av det resultat som redan nu har kommit fram kan jag emeUertid säga, att reformen synes ha fått betydelse inte minst när det gäller husmödrarnas möjUgheter tiU förtidspension. Man bedömer att de nya reglema lett tUl gynnsammare resultat av pensionsansökan, jämfört med de tidigare bestämmelsema, i cirka 3 000 fall avseende husmödrar under den tid som undersökningen rör, aUtså andra halvåret 1970.

Man tycker sig också ha stöd i materialet för att rent aUmänt göra den bedömningen beträffande husmorsfaUen att de nya reglerna leder till hel förtidspension i ärenden, som fömt skulle ha gett två tredjedels pension, och tUl två tredjedels pension när det med de äldre reglema skulle ha bUvit en tredjedels pension. För att få mera ingående uppgifter får vi vänta tUls undersökningen bUr färdig.

Jag har, fru talman, med dessa uppgifter velat påpeka att reformen ute på fältet verkUgen visar att den är i funktion på sätt som var avsett.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru talman! Jag kan helt Instämma med socialministern i att reglerna fått betydUgt gynnsammare resultat än de tidigare hade, men kvar står frågan om tiUämpningen. Socialministern säger att det inte är äldrereglerna utan de allmänna reglema som det är fråga om här. Det är just I andra lagutskottets utlåtande under mbriken "Förtidspension I allmänhet" som vi finner att den omständigheten, att en InvaUdiserad husmor kan utföra ett visst mått av hushållsarbete, inte borde hindra henne från att få hel förtidspension. Jag har nu gått igenom handlingarna, och icke någonstans kan jag finna att man har begränsat reglerna så att en hemarbetande kvinna som uppnått 63 års ålder icke skulle bU delaktig i dessa nya bestämmelser. Det är en fri tolkning från riksförsäkringsverkets sida. Den fanns inte i propositionen, såvitt jag kan se, och den fmns inte i andra lagutskottets utlåtande.

Jag hävdar att det är andra lagutskottets utlåtande och uttalande, som Ugger till grund för riksdagens beslut, och det är på gmndval av det beslutet och Innehållet i detta som riksförsäkringsverket skall utfärda tUlämpningsf öreskrifter.

164

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Först vill jag säga att uppgifterna från fältet visar, som jag sade, att praxis och tUlämpning följer intentionema. Det är aUtså en icke oväsentUg UberaUsering som har ägt rum.

Sedan är det, herr Gustavsson i Alvesta, här fråga om en klar uppdelning, och jag ber herr Gustavsson att gå tillbaka till dokumenten, sorn jag påpekade i min tidigare repUk. Jag skaU inte trötta kammaren med  att upprepa  repUken, men jag vUl ändå stryka under att både

riksförsäkringsverkets utredningsförslag och propositionen i frågan — på detta material byggde sedan utskottet sitt stäUningstagande — begränsar området för tiUämpnlng av äldrereglerna tiU äldre förvärvsarbetande. Samtidigt innebär reformen ändrade regler om förtidspension i aUmänhet, regler som således här berör husmödrama och deras möjUgheter tUl förtidspension. Jag vill, fru talman, fästa herr Gustavssons uppmärksamhet på detta ännu en gång.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fru talman! Gå tillbaka tUl dokumenten, säger socialministem. Var finns de? Vi har fattat beslut på gmndval av den proposition som socialministem lagt fram. I den propositionen finns inte några dokument som talar om att reglema är begränsade tiU husmödrar som mte är äldre än 63 år. Det är den föreskriften som jag angriper här. Det är förvånande att man i dessa tillämpningsföreskrifter sätter en klar gräns, en gräns som icke tidigare vare sig vid behandUngen i andra lagutskottet eUer vid behandUngen I kammaren har kommit fram.

Socialministem säger att det fungerar bra på fältet. Då jag som ledamot av vår penslonsdelegation arbetar på fältet och har att ta ställning i dessa frågor viU jag säga att vid varje sammanträde förekommer diskussion om detta. Pensionsföredraganden hade uppfattat utskottets skrivning och riksdagens beslut på ett helt annat sätt än de föreskrifter som sedan kom från riksförsäkringsverket. Detta har vållat mycket besvär. Kvar står alltså frågan var det finns Inskrivet att reglema begränsas tlU att avse husmödrar som mte är äldre än 63 år.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. avgiftstarifferna för den frivilliga sjukpenningförsäk ringen för hemmafruar

Herr socialministern ASPLING:

Fru talman! Jag ber att få hänvisa till propositionen. Jag viU bara göra det tUlägget att det bästa beviset för tillämpningens riktighet är vad jag" har redovisat i mitt svar. Enbart under andra halvåret i fjol var det ett gynnsammare resultat av pensionsansökan — alltså jämfört med tidigare bestämmelser — i mte mindre än ca 3 000 faU, och det är just husmödrar som den undersökningen avser.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. avgiftstariffema för den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmafmar

Hen socialrrUnlstern ASPLING erhöU ordet för att besvara herr Torwalds (c) den 17 mars framstäUda Interpellarion, nr 79, och anförde:

Fm talman! Herr Torwald har frågat mig om jag anser att premiebestämmelserna för den frivilUga sjukpenningförsäkringen är lämpUgt utformade och, om så inte är faUet, vUka åtgärder som planeras för att genom ändring av bestämmelsema stimulera hemmafruar att söka sig ut I förvärvsarbete även om detta bara skulle vara av mera tlUfäUig art.

EnUgt lagen om allmän försäkring kan försäkrad, som omfattas av hemmamakeförsäkringen eUer skulle ha omfattats av den om inkomstför-

165

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. avgiftstarifferna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmafmar

hållandena inte hade utgjort hinder, frivllUgt försäkra sig för ett sjukpenningtiUägg. På så sätt kan den försäkrade komma upp tUl en sammanlagd sjukpenning på högst 15 kronor per dag.

Försäkringen finansieras genom de avgifter som tas upp av de frivilUgt försäkrade och genom ett statsbidrag som täcker 20 procent av kostnadema. Avgiftens storlek är beroende av bl. a. försäkrads ålder vid mträdet i försäkringen. Detta hänger samman med att den risk försäkringen skaU täcka är större för äldre personer än för yngre. I avgiftstariffema skUjer man meUan fyra åldersgmpper, nämligen 16—29 år, 30—39 år, 40—49 år samt 50 år och däröver.

Herr Torwald tar i sin interpeUation upp fallet att en hemmafru som sedan länge har varit ansluten till den frivilliga försäkringen tar förvärvsarbete under en kortare tid. 1 och med att hon börjar förvärvsarbeta bUr hon obUgatoriskt försäkrad för tUläggssjukpenning och hennes frivilliga försäkring begränsas eUer upphör tUl följd av detta. När anställningen upphör återgår hon tUl frivilUg försäkring med samma utformning som tidigare, och frågan blir då vilken premie hon skall betala för denna försäkring.

Har en försäkrad övergått från obUgatorisk till frivilUg försäkring har avgiften tidigare alltid beräknats med hänsyn tiU den försäkrades ålder vid övergången. Denna praxis har grundat sig på anvisningar meddelade år 1954 av dåvarande riksförsäkringsanstalten och har således tillämpats även om den försäkrade tidigare har varit frivilUgt försäkrad.

Försäkringsdomstolen har emeUertid förta året avgjort ett ärende som avsåg tillämpningen av dessa anvisningar. De gäUde en kvinna som hade friviUig försäkring men tog förvärvsarbete under en tid av ca 5 månader. Därmed upphörde hennes friviUiga försäkring. Sedan hon slutat förvärvsarbeta blev hon på nytt frivilUgt försäkrad. Försäkringsdomstolen fann ätt avgiften för denna försäkring skulle bestämmas som om den frivilUga försäkringen hade gällt under den tid hon hade förvärvsarbetat, alltså enligt den tariff som tidigare hade gällt för henne.

Riksförsäkringsverket har i anledning av försäkringsdomstolens dom utfärdat nya anvisningar. I de nya anvisningarna har verket anknutit till den praxis som gäller inom försäkringskassorna i fråga om den obligatoriska försäkringen och som innebär att ett förvärvsarbete anses som tUlfäUigt om det varar kortare tid än 6 månader.

De nya anvisningarna innebär således att ett avbrott i eUer en sänkning av den frivilliga försäkringen under kortare tid än 6 månader, tiU följd av att den försäkrade varit obligatoriskt försäkrad för tiUäggssjukpenning, inte påverkar avgiftsberäkningen för försäkringen efter avbrott.

Enligt vad jag inhämtat avser riksförsäkringsverket att följa upp de nuvarande reglemas tUlämpning med en fortsatt utredning i syfte att ytterUgare komma tiU rätta med problem av den art som har berörts i InterpeUationen.

166

Herr TORWALD (c):

Fru talman! Som interpellant kan man mte vara annat än tacksam över den positiva anda som svaret ger uttryck för. Man kan tydligen också hoppas på ytterligare förbättringar.

Jag viU anföra ett typexempel som gjorde att jag blev uppmärksammad på denna fråga. Det var en fru som var född 1927 och som när möjUghet tiU frivUUg tUläggssjukpenning gavs, dvs. när de nya försäkringsreglerna infördes 1955, anslöt sig till denna försäkring till högsta möjUga belopp. Hon var aUtså försäkrad fram till böqan av 1970 och hade då en årspremie på kronor 77:40.

Sedan accepterade hon en kortare anställning. Den var från början tänkt att vara 4 eller 5 månader, men av oUka skäl förlängdes den och kom så småningom att oinfatta ungefär 9 månader. Därefter begärde hon återinträde i den frivilUga försäkringen men fick då tUl sin förvåning en årspremie på 108 kronor därför att hon nu hade passerat den ödesdigra åldem av 40 år. När hon först anslöt sig tUl försäkringen var hon under 30 år. Hon hade fått en ännu högre premie om hon hade hunnit bli 50 år under meUantiden. Det var i detta fall inte tekniskt möjligt, eftersom det bara var 17 år mellan de oUka tiUfällen som var aktuella.

Jag noterar naturUgtvis med tacksamhet att det numera, efter ett utslag i försäkringsdomstolen, har införts en praxis som innebär att om man har en kortare anställning, upp till 6 månader, skaU de ganUa premiema bibehållas. Det är ett steg i rätt riktning. Men jag skulle ändå vilja betona att vi inte får stanna vid det. I svaret sägs ju också att man fortsätter utredningen. Behovet av det skulle jag vilja belysa med min erfarenhet som personalchef.

Ganska ofta har man en kvinnlig anställd som på grund av bamsbörd eller andra omständigheter måste vara ledig — barnsbörd är väl det allra vanligaste. Då undersöker man hur man skall kunna täcka det personalbehov som uppkommer, och vanUgen lyckas man så småningom, ofta i den aktueUa kvinnans bekantskapskrets, finna en person som är viUig att försöka klara arbetsuppgiften. Givetvis måste man ta in vederbörande någon tid innan den ifrågavarande ledigheten påbörjas för att man skaU kunna träna in henne på arbetet. Sedan stannar hon minst ytterligare 6 månader, och i praktiken kommer hon kanske att tjänstgöra 7 ä 8 månader. Det är mycket vanligt på arbetsplatsema att ytterligare 6 månaders tjänstledighet medges. Detta gäUer inte minst i statUg anställning — där medges ju normalt t. o. m ett års s. k. C-ledighet för att vederbörande skall få vårda bam i hemmet. Då uppstår ju ett behov av arbetskraft för ännu längre tid. I sådana fall är det kanske mte så ofta aktueUt med den här sortens vikarier, men upp till ett år är det ganska vanligt att man täcker vikariebehovet med arbetskraft av typen hemmafruar som vill känna på vad det vill säga att komma in i ett yrke igen.

Jag tycker då att det ar synnerUgen angeläget att man inte avskräcker vederbörande med att behöva informera om att när hon sedan eventuellt återgår tlU hemarbete så kommer hennes premier att öka ganska kraftigt.

Jag har aUtså velat peka på dessa problem. Av svaret har jag blivit helt på det klara med att socialministem är positivt instäUd tUl en lösning, och jag uttrycker därför den förhoppningen att den utredning som nu arbetar har som målsättning att i princip vederbörande hemmafru, när hon av oUka skäl måste återgå tiU att bU hemmafru, oavsett hur länge arbetet har pågått, skaU ha en möjUghet att göra det på de gamla viUkoren.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. avgiftstarifferna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen för hemmafruar

167

Nr 69

Fredagen den 23aprU1971

Ang. fördelningen av kostnader för upprensning och underhåll av vattendrag

168

§  11  Ang. fördelningen av kostnader för upprensning och underhåll av vattendrag

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Larssons i Staffanstorp (c) den 9 februari framstäUda interpeUation, nr 43, tUl herr jordbruksministem, och anförde:

Fru talman! Herr Larsson i Staffanstorp har frågat jordbruksministem om det inom ramen för nuvarande lagstiftning finns möjUgheter att få tUl stånd en mera rättvis fördelning av kostnadema för upprensning och underhåll av vattendrag där förutom markägarna även tätorter och industriföretag är intressenter. Hert Larsson har också frågat om jordbmksministern är beredd medverka tUl att metoder utarbetas som möjliggör en bedömning av hur kostnaderna skäUgen bör fördelas mellan intressenterna. InterpeUationen har överlämnats tUl mig för besvarande.

Den nya miljöskyddslagstlftnlngen erbjuder goda möjligheter att förhindra Igenslamnlng och Igenväxning av vattendragen. MUjöskydds-lagen innehåUer vissa aUmänna regler i syfte att begränsa olägenhetema av miljöfarUg verksamhet. Vissa vattenförorenande slag av fabriker eUer andra inrättningar får inte anläggas eller på visst sätt ändras utan att tiUstånd har lämnats eUer särskUd anmälan har gjorts. Detsamma gäUer beträffande utsläpp av vissa slag av avloppsvatten. MUjöfarlig verksamhet som bedrivs utan tUlstånd kan förbjudas. Har tillstånd lämnats är det möjligt att få tUl stånd en omprövning. Om tio år har förflutit efter tlUståndsbeslutet eller om förhåUandena dessförinnan har ändrats väsentUgt kan sålunda nya eller strängare vUlkor föreskrivas för verksamheten efter vad som är skäligt. FöreUgger särskilda skäl kan efter tio år även tillståndet att utnyttja viss recipient omprövas. Dessa regler torde leda tUl väsentligt förbättrade förhåUanden i våra vattendrag och på så sätt reducera betydelsen av de kostnadsfrågor som berörs I InterpeUationen.

Av betydelse i detta sammanhang är vidare ett förslag tUl anläggningslag som för närvarande utarbetas inom justitiedepartementet inom ramen för arbetet på följdlagstiftnlngen till den nya fastighetsbildnuigslagen. Förslaget medger bl. a. samfälUghetsblldning för fastigheter som har gemensamt Intresse av att ta upp, rensa och underhåUa diken, om ändamålet är av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Under vissa förutsättningar avses fastigheter kunna tvångsanslutas till samfäUlgheten. Inte bara jordbruksfastigheter kan här komma i fråga utan även fastigheter med industrier och va-anläggningar. Genom förrättning fastslås kostnadsfördelningen mellan de deltagande fastigheterna. Det öppnas vidare möjligheter att få tUl stånd omprövning av äldre förrättningsbeslut I hithörande frågor.

Förslaget tUl anläggningslag avses inte komma att omfatta annan vattenavrinning än genom diken. Bäckar, åar och andra vattendrag faller aUtså utanför. I fråga om dessa vattendrag kan någon typ av vattenvårdsförbund tänkas erbjuda en lösning på de problem som berörs I mterpellatlonen. Vattenlagsutrednlngen har enUgt sina direktiv till uppgift att utreda frågan om lagstiftning för sådana förbund. Utredningens direktiv kan för övrigt också behöva utvidgas så att de kommer att omfatta även de frågor om torrläggning m. m. i 7 kap. vattenlagen som

Fredagen den 23 april 1971

mte   bUr   lösta   genom   anläggningslagen.   Denna   fråga  övervägs   för    Nr 69 närvarande i justitiedepartementet.

Ang. fördelningen av kostnader för upprensning och underhåll av vattendrag

SlutUgen viU jag nämna att riksdagen nyligen begärt att Kungl. Maj:t skaU överlämna en motion av i stort sett samma innehåll som mterpeUationens tUl vattenlagsutredningen för övervägande. Så kommer även att ske.

Hert LARSSON i Staffanstorp (c):

Fru talman! Jag vill gärna framföra ett tack till statsrådet Lidbom för det positiva svar som jag tycker jag har fått på interpeUationen angående fördelningen av kostnader för upprensning och underhåU av vattendrag.

Statsrådet betonade inledningsvis mlljöskyddslagstlftningens betydelse för att håUa vattendragen fria från föroreningar och därmed nedbringa dessa underhåUskostnader. Det är naturligtvis helt riktigt. Men när det sedan gäUer fördelningen av kostnadema Intressentema emeUan kan givetvis ett vattenvårdsförbund vara en dellösning av problemet. Det gäUer nog mest i det fall vattenförstöringen skaU bekämpas, att hålla vattnets kvaUtet — att konstatera dess status med andra ord. Själva upprensningen och det praktiska underhållet måste ske genom att i motsvarande faU tillskapa vattendragsförbund. Dessa får då lösa kostnads-frågoma genom friviUiga överenskommelser partema emeUan, men därvid måste det finnas stöd i lagstiftningen, så att den enskUdes rätt på ett rimUgt sätt tillgodoses. Nuvarande lag Innebär, för att ta ett exempel, att det Ulla jordbruket kan få betala mycket mer I vattenrensnmgskostnader än vad låt mig säga en 100-mlljoners Industrianläggning får göra, beroende på den markareal som brukar vara med i sammanhanget. -Kostnaderna bör väl därför rimUgen utgå i proportion till den ekonomiska betydelse som vattendraget har för anläggningen i fråga.

7 kap. vattenlagen ger nu Inte möjUghet till ett sådant förfarande, som vi också hörde av InterpeUationssvaret. Jag noterar därför som mest positivt att statsrådet anför att den sittande vattenlagsutredningens direktiv kan behöva utvidgas, så att de kommer att omfatta även dessa frågor. Jag vUl gäma tacka för detta. Jag är nämUgen helt övertygad om att det är en nödvändig sak — vUket riksdagen också har givit uttryck för vid behandUngen av en motion av herr Grebäck med liknande syfte. SlutUgen viU jag tUlägga att det kanske inte vore ur vägen att utredningen I sådant faU också får tillgång tUl expertis med kännedom om jordbmksförhåUandena. Jag hoppas att statsrådet vUl överväga även den synpunkten.

Jag tackar än en gång för svaret.

Hert SVANSTRÖM (c):

Fru talman! Jag dristar mig att ta kammarens tid i anspråk några minuter för att säga ett par ord I anslutning tUl detta InterpeUationssvar. Jag gör det därför att jag i den gamla riksdagen vid flera tUlfäUen hade diskussioner med jordbruksministern rörande översvämnlngama i våra åar och vattendrag samt orsakerna tUl dessa översvämningar.

Översvämningarna I vattendragen kan naturUgtvis ha många orsaker. Att en snabb snösmältning eller stora nederbördsmängder kan resultera I

169

Nr 69

Fredagen den 23 aprU 1971

Ang. fördelningen av kostnader för upprensning och underhåU av vattendrag

översvämningar är uppenbart. Men även i sådana vattendrag där det tidigare inte har förekommit översvämningar har sådana på senaste tiden bUvit mer och mer vanliga på grund av sådan igenslamnlng som uppstått av en aUt kraftigare vattenförorening från Industrier och samhäUsutsläpp.

Jag har med stort intresse tagit del av statsrådet Lidboms svar på herr Larssons i Staffanstorp interpeUation, och jag vill instämma i att svaret är positivt. Men jag vill också framhåUa angelägenheten av att man i det pågående lagstiftningsarbetet tar hänsyn tUl de ändrade förhållanden som nu inträtt. Tidigare var det ganska uppenbart att fastighetsägama skulle svara för de åtgärder som behövde vidtas för att rensa och undanröja hinder för vattenavrinningen. I dag förefaller detta Inte lika självklart, utan även andra intressenter måste nu vara med och dela kostnaderna.

I Interpellationssvaret sägs att det förslag till anläggningslag som för närvarande utarbetas i detta fall endast kommer att omfatta rensning och underhåll av diken. Åar och bäckar kommer aUtjämt att stå utanför den delen av lagen. Statsrådet säger att då kan man tänka sig vattenvårdsförbund. I fjolårets interpeUationsdebatt om översvämningar i Emån blev även jag av jordbruksministem rekommenderad att ta Initiativ tiU bildandet av vattenvårdsförbund. Så har också skett. Men dessa förbund får arbeta på friviUig bas, och det vore naturUgtvis en oerhörd styrka om vi så småningom kunde få en lagstiftning på området som gör klart att även andra intressenter, som har nytta av vattendraget som transportör av avloppsvatten från industrier och samhällen, har anledning delta vid spridandet av kostnaderna. Dessutom är det angeläget att där få m de aUmänna mlljövårdsintressena. Jag vet mycket väl, och det har statsrådet också anfört i sitt svar i dag, att den nya miljöskyddslagen kan bedömas komma att positivt verka för att skadoma på våra vattendrag bUr mindre. Såväl skadoma på vattnets kvalitet som igenslamningen skall väl mänskligt att döma minska, när denna lag får åsyftad verkan. Men jag anser att de oftast mycket kostsamma rensnmgsföretag som måste tiU rimUgen också tUl någon del skall bestridas av dessa, låt mig kalla dem nya intressenter. I samband med behandlingen av frågan om statsbidrag i detta sammanhang — jag vet mycket väl att den frågan handläggs av ett annat statsråd än herr Lidbom som har svarat här i dag — är det angeläget att man vid bedömningen av båtnaden, alltså förutsättningen för statsbidrag, tar hänsyn till de värden jag här har berört.

Fru talman! Jag har med det anförda velat understryka interpeUantens synpunkter och uttala förhoppningen att man vid det fortsatta lagstiftningsarbetet skall ta hänsyn tUl de här anförda synpunktema.

170

Herr statsrådet LIDBOM:

Fru talman! Jag tror att jag är i tillfälle att förse herr Larsson i Staffanstorp med ytterUgare ett glädjeämne; vattenlagsutredningen har en stor uppgift, och den har ännu inte riktigt hunnit fram rill frågorna om upprensning och underhåll av vattendrag. Men i god tid innan man gör det tror jag det bUr aktueUt att komplettera utredningen med den jordbruksexpertis som herr Larsson i Staffanstorp efterlyser.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Fm talman! Då har jag bara att säga: tack för detta svar.

Överläggningen var härmed slutad.

§  12 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 106 med förslag tiU lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m.

§  13 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 29 i anledning av motion angående UberaUsering av radiolagens regler för tråd- och länköverföring av radio- och TV-program

Nr 30 i anledning av motioner om fria resor för avgångna riksdagsmän

Finansutskottets betänkanden:

Nr 12 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 tiU riksgäldskontoret och tUl viss vinstutlottning

Nr 13 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUning angående stat för statens aUmänna fastighetsfond för budgetåret 1971/72

Nr 14 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:70 med förslag tUl lag med särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning m. m.

Nr 15 angående verkstäUd granskning av Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds verksamhet och förvaltning

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 22 i anledning av motioner om undantag från traktorskatt

Nr 23 i anledning av motion angående befrielse från arvsskatt för de

fria trossamfunden och invandrarkyrkorna

Nr 24 i anledning av motion om höjning av kapitalbeskattningen

Nr 25  i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om

skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade

Justitieutskottets betänkanden:

Nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom justitiedepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 6 i anledning av motioner angående tiUsättandet av en kriminal-politisk beredning m. m.

Socialförsäkringsutskottets betänkanden:

Nr 17 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte motioner

Nr 19 i anledning av motioner angående deltids- och korttidsanställ-das samt låginkomsttagares ställning mom tUläggspensioneringen

Nr 20 i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring

Nr 69

Fredagen den 23aprU 1971

Ang. fördelningen av kostnader för upprensning och underhåU av vattendrag

111

ji. g9                    Nr 21  i anledning av motion angående sjukpenningen för patienter

med migrän Fredagen den

23 april 1971       Socialutskottets betänkanden:

Nr 7 i anledning av motioner angående arbetsmUjön Nr 12 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts I statsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 tUl radio- och TV-verksamhet m. m. jämte motioner

Nt 9 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordning för vissa kyrkliga förtättningar jämte motion

UtbUdningsutskottets betänkanden:

Nr 5 I anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående musikutbildning m. m. jämte motioner

Nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1971/72 tiU dramatiska institutet

Nr 7 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser utbUdnlngsdepartementets verksamhetsområde

Nr 8 i anledning av motion om utbyggnad av logoped- och talpeda-gogutbUdnlngen

Nr 9 i anledning av motioner om läromedel

Trafikutskottets betänkande:

Nr 4 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Jordbmksutskottets betänkanden:

Nr 26 med anledning av motion om tryggande av möjUghetema tUl

uppodling av nedlagd åkermark

Nr 27 med anledning av motion om stöd till den svenska biodUngen Nr 28 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter på

tiUäggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 I vad avser anslag

inom jordbraksdepartementets verksamhetsområde

Inrikesutskottets betänkanden:

Nr 9 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat III tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 1 vad avser anslag på driftbudgeten inom inrikesdepartementets verksamhetsområde jämte motion

Nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
l'72                    beredskapsstat för budgetåret 1971/72

Fredagen den 23 april 1971

Nr  11  i anlednmg av Kungl. Maj :ts proposition med förslag tUl lag om     Nr 69 ändring  i  förordningen   (1956:629)   om   erkända arbetslöshetskassor, m. m.

CivUutskottets betänkande:

Nr 15 i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels angående omorganisation av lantmäteriverksamheten m.m. (1971:57), dels med förslag tUl lag om kommunal fastlghetsbUdningsmyndlghet och fastighetsregistermyndighet (1971:58), jämte motioner

§  14 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr  1404 av herr Stålhammar m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 34 om studie- och yrkesorientering i grundskola och gymnasieskola

Nr  1405 av herrar Nilsson i Agnas och Petersson i Gäddvlk

Nr  1406 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. avlämnade  i anledning av  Kungl. Maj:ts proposition nr 52 angående utbUdnmg av bibliotekspersonal m. m.

Nr  1407 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Nr  1408 av herr Fågelsbo och fru Nilsson i Kristianstad avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 73 med förslag tlU ändringar i den indirekta beskattningen

Nr  1409 av herr Eriksson i Bäckmora avlämnad  i anledning av  Kungl.   Maj:ts proposition  nr  84  angående ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt

Nr 1410 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 94 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring m. m.

§  15 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämUgen av

Nr  206  Herr Pettersson  i Lund  (s)  tiU herr finansministem angående nedläggningen av systembolagbutiker:

VUl statsrådet medverka till att Systembolaget i störte utsträckning

beaktar   lokala   servicekrav  vid   överväganden   om  nedläggning   av

butiker?

Nr 207 Herr Tobé (fp) tUl herr jordbruksministem angående medgivandet tiU visst Intrång i Stora Sjöfallets nationalpark:

Anser statsrådet att 1970 års riksdagsbeslut om medgivande tUl visst Intrång i Stora SjöfaUets nationalpark kan utnyttjas innan riksdagen beslutat om medel till anläggandet av Ritsems kraftstation?

§  16 Kammaren åtskUdes kl. 13.17.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert