Riksdagens protokoll 1971:63 Fredagen den 16 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:63

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:63

Fredagen den 16 april

Kl. 10.00

§  1  Meddelande ang. nästa veckas sammanträden

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

Hen TALMANNEN yttrade;

Nästa vecka hälls bordläggningsplenum tisdagen den 20 april kl. 16.00 och arbetsplena onsdagen den 21 april kl. 10.00, lorsdagen den 22 april kl. 13.00 och fredagen den 23 aprU kl. 10.00. Onsdagens och torsdagens sammanträden fortsattes på kvällen. Torsdagssammanträdet, som alltså börjar kl. 13.00, dvs. en timme lidigare än enligt den preliminära planen, inleds med en frågestund, varefter civilutskottels belänkande angående bostadsförsörjningen behandlas. Om deballen och voleringen i bostadsfrågan inte medhinnes vid lorsdagssammanträdel fortsattes behandlingen av delta ärende pä fredagen. Vid fredagssammanträdel upptas även andra utskottsbetänkanden fram lill omkring kl. 15.30. Därefler besvaras etl stort antal interpellationer.

§ 2 Föredrogs  och   hänvisades   Kungl.   Maj:ls proposilion nr  104 lill skatteulskottel.

§ 3  Föredrogs och  bifölls inlerpellationsframställningarna nr 104 och 105.

§ 4 Högre utbildning och forskning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverksproposilionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret  1971/72 lill högre utbUdning och forskning jämte motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Vissa gemensamma frågor

Herr statsrådet MOBERG, som meddelat, att han i samband med behandlingen av denna punkt ämnade besvara herr Molins (fp) den 16 mars framställda interpellation, nr 76, angående den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter, erhöll ordet och anförde;

Herr lalman! Herr Molin har frågat mig om dels vilka faktorer jag anser vara orsaken till alt reformen av utbUdningen vid universitetens filosofiska fakulteter icke lett lill avsell resullat, dels vilka åigärder regeringen planerar för all åstadkomma en bättre måluppfyllelse pä detta område.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Äng. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

76

Statsmakterna fattade våren 1969 beslut om en ny studieordning vid de filosofiska fakulteterna. Reformen innebar en ändrad organisalion av utbildningen. Samiidigi genomfördes en omfallande pedagogisk reform. Nya sludieplaner fastställdes i samtliga ämnen, vilket i mänga fall inneburit genomgripande förändringar av utbildningen. Nya ämnesområden tillkom. I vissa av dessa har ulbildningen givits försia gången innevarande läsår. I samband med reformen inleddes en beiydande uppruslning av organisationen för studievägledning vid universiteten. Som framgår av ärels slalsverksproposilion föreligger nu en redovisning av det försia ärels erfarenheter av 1969 års studieordning, omfallande bl. a. uppgifler om vissa studieresultat. Det är självfallet inte möjligt alt ulvärdera en så genomgripande förändring pä grundval av enbarl ell års erfarenheier, allra minsl del försia ärels. Jag räknar med - som underströks i proposiiionen om den nya studieordningen - all utbildningen vad beträffar säväl innehåll som organisalion kommer alt kontinueriigi ses över.

Jag kommer i del följande all la upp nägra av de delproblem herr Molin berör i sin inlerpellaiion.

Universitetskanslersämbetet har som nämnts redovisat bl. a. vissa uppgifler om sludieresullalen under läsåret 1969/70. Ämbetet konstaterar sammanfattningsvis all studieresultaten för aktiva heltidsstuderande på del hela laget är relalivl tillfredsställande, även om resultaten hittills har legal under de av slatsmakterna angivna riktpunkterna. Äv rapporten från ämbetet framgår klart alt svårigheterna i detla avseende i stor utsträckning kan hänföras lill vissa ämnen och lärosäten. Inom ämbelel sker en systematisk genomgång av problemen. Ämneskonferenser anordnas under våren 1971 i bl. a. matematik, moderna språk, historia och samhällskunskap.

Studietidernas längd i enskilda ämnen inom fUosofisk fakultet har förorsakat bekymmer under läng lid. Tillkomsten av 1969 ärs studieordning har för första gängen gjort det möjligl alt kartlägga inom vilka ämnen och pä vilka orter problemen finns. Det är därmed också möjligl alt systematiskt angripa problemen för all få lill slånd förbättringar.

Sluderande med speciell yrkes- eller intresseinriktning har möjlighet att få sina önskemål tillgodosedda genom s. k. särskild utbUdningslinje. I tillgänglig statistik har flertalet personer som skrivits in vid universiteten inom ramen för försöksverksamheten med vidgal tillträde, liksom andra sluderande som avser genomgå partiell utbildning, kommii alt registreras som studerande pä särskild utbildningslinje. Statistiken visar att de studiekurser som oflast väljs av sluderande på särskild utbildningslinje är 20-poängskurser i företagsekonomi, pedagogik och psykologi, dvs. ämnen med slort värde för forl- och vidareutbUdning inom många yrkesområden. Sävitl nu kan bedömas Ugger del anial personer, som vall särskUd utbildningslinje för att de allmänna utbildningslinjerna inte tillgodosett deras ulbildningsbehov, inom rimliga gränser. Inom ämbetet pägär arbeie med all skapa nya utbildningslinjer och att modifiera de befintliga linjerna. Som jag framhöll i årets statsverksproposilion är det väsentligt att man därvid skapar sådana kombinationer som efterfrågas av de sluderande och samiidigi bedöms molsvara arbeismarknadens behov.

De av herr Molin åberopade uppgiflerna om koslnadsulvecklingen omfallar - förulom kosinaderna för den grundläggande utbUdningen och ökningen av dessa kostnader till följd av ökal studerandeanlal - även kosinaderna för forskarutbildning och forskning. Ökningen innefattar vidare de ökade kostnaderna till följd av löne- och prisulvecklingen åren 1969 och 1970. Som redovisades i proposiiionen om den nya studieordningen lillämpas lills vidare syslemet för tUldelning av extra lärarkrafler, den s.k. universilelsautomatiken, även för den nya organisationen. De grundläggande principerna för lilldelningen är oförändrade.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att del är för lidigl all bedöma resullalen av reformen av utbUdningens organisation vid de fUosofiska fakullelerna. Jag kan inle finna all de farhågor för en ogynnsam ulveckling som inlerpeUanlen lydligen hyser är berättigade. Universitets-myndigheterna och departemenlel följer kontinuerligt verkningarna av de genomförda förändringarna i syfle all successivi vidta erforderliga förbättringar i systemei.

Nr 63

Fredagen den 16aprn 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

Herr MOLIN (fp);

Herr lalman! Fä reformer under senare är har väl föranlell en sä intensiv debatt och dragit på sig en så omfallande och bilvis drasUsk kriiik som förslagei om fasla sludiegångar vid universilelen, UKAS -eller PUKAS som del har kommii all kallas. När jag nu lackar slalsrådel Moberg för svarel pä min interpellation vill jag samiidigi beklaga, alt statsrådet inle anser liden mogen för en analys av della syslems effekler.

Vi befinner oss ju ändå i den ganska ovanliga silualionen alt redan nu, tvä är efler beslutet, kunna utvärdera reformens faktiska resultat på flera områden. Vi skulle kunna säga om de många kritikerna hade rätt eller fel och på vilka områden som kriliken varil berälUgad och på vilka den varil oberälligad. Vi skulle kunna säga om de som fruklade att sysiemel skulle skapa mindre av allmänbUdning och mera av specialisering hade räll. Vi skulle kunna säga om genomslrömningshasUghelen har ökal och om fler studenter har blivit färdiga på avsedd tid. Vi skulle kunna säga någonling om huruvida de olika utbildningslinjerna verkligen förmätt leda studenterna till mera yrkesinriktade studier än förut och huruvida införandel av PUKAS har förmätt bromsa slatens koslnader för ulbildningsexplosionen inom del högre utbildningsväsendet.

Pä var och en av dessa punkler finns fakta på bordet, som kan jämföras med vad kritikerna förutspådde 1969. Jag har i min interpellation valt att jämföra den verklighet vi nu känner med uttalanden i propositionen nr 4 är 1969, med statsutskottets ullålande nr 34 samma är och med uttalanden i kamrarna del ärel av statsråden Palme och Moberg.

Etl huvudsyfte med den här reformen var ju all snabba på studenternas siudier, låta dem fortare komma ul i arbetslivet och på del sällel minska samhällels utbildningskostnader per student. Man ville öka genomslrömningshasUghelen. Man ville eliminera sludieförseningarna. Man skulle se lill all normalstudietiderna inle bara fungerade som adminislrativa normer ulan också blev ullryck för faktiska studielider.

Hur har del nu gäll härvidlag?

77

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

78

Herr lalman! Bland dem som höstterminen 1969 påböriade sina siudier vid universitetens fria fakulteter har på två hela terminer fram Ull september 1970 mindre än hälflen klarat sig, dvs. fått 40 poäng. Della resultat skall slällas i relation till den målsättning som angavs i proposiiionen, nämUgen att tvä tredjedelar av de studerande skulle nå 40 poäng på två terminer. Att delta, som sker i interpellationssvaret, karakteriseras som relativt tUlfredsställande är verkligen ganska överraskande. Har man inte större krav pä effekten av sina reformer? Har man inte större tillit Ull genomslagskraflen i sina förslag? Tror statsrådet inte mera på sina åtgärder än all han är nöjd med en måluppfyllelse på mindre än 50 proceni, när han själv inför riksdagen har angivit en måluppfyllelse på 67 proceni?

Lål mig vidare konstatera all av de 1969 nyinskrivna ligger mer än en fjärdedel under del s.k, tröskelvärdet på 30 poäng. Dessa har alltså, definitionsmässigt med hänsyn lill de resonemang man haft om effeklen av systemet, misslyckats i del nya sysiemel. Det är dessa som egentligen skulle bli utspärrade. Del är ungefär 2 900 studenter på en årskull.

Nu har ju utbildningsnämnderna ule i landet valt vad de själva kallar en liberal linje i den här frägan, och del är naturligtvis klokt gjort av utbildningsnämnderna med hänsyn till hur syslemet faktiskt har kommit alt fungera. Men jag vill ändå fråga statsrådet Moberg hur han ser pä den uppkomna situationen. Är denna varierande liberala praxis frän utbUd-ningsnämndernas sida, som ju lill bokstaven slrider mot 31 § i kungörelsen, enligt statsrådets mening i överensstämmelse med beslämmelsen? Anser statsrådet att utbildningsnämnderna härvidlag har gjort en riklig tolkning?

Del väsentliga konstaterande som kan göras på den här punklen är naturligtvis all genomslrömningshasUghelen inte har ökal genom införandel av PUKAS, På denna punkt har reformen inte givil avsell resullat.

Vad sedan gäller målet att skapa mera av yrkesinriktning i studierna, så ansåg man ju att studier vid de filosofiska fakulteterna pä samma säll som annan eftergymnasial utbildning skulle ha lill uppgifl att förbereda för framtida insatser i yrkeslivel. Del lidigare hell fria valet av examensämnen skulle avskaffas. De studerande skulle bli Ivungna alt välja mellan vissa s. k. utbildningslinjer och följa bestämda studieordningar mellan och inom universitetsämnena. Med tanke på samhällels stigande kostnader på den här sektorn borde studierna organiseras pä ett sådant sätt all de var effektivt yrkesförberedande. Därutöver skulle finnas en möjlighet att välja s, k, särskild utbildningslinje, som låg vid sidan av de fasla studiegångarna. Dessa särskilda utbUdningslinjer förutsattes vara undantag. Eljest skulle, framhölls det, sysiemel komma att raseras.

Om man nu ser hur del har gått på den här punklen, finner man att anlalel studenter som har begärl och fält rätt alt siudera enligl särskUd utbildningslinje är i snabbi stigande. Vi vet nu all av samiliga år 1970 -alltså båda terminerna — inskrivna studenter har 37 procent fält studera enligl särskild utbildningslinje. Här är erfarenhelerna inle begränsade enbarl Ull det första studieåret. Vi kan nämligen göra en jämförelse mellan höstterminen   1969 och höstterminen   1970 och finner då all

andelen studerande på särskild utbildningslinje har stigit mycket marke
rat. Den var höstterminen 1969 15 procent, ett år senare har den ökat till
35 procent,                         '

I interpellationssvaret säger statsrådet; "Såvitt nu kan bedömas ligger

del antal personer, som valt särskild utbUdningsUnje , inom rimliga

gränser." Detla statsrådets uttalande i interpellationssvaret bör ställas mot det uttalande som statsrådet Moberg gjorde i debatten 1969 då han sade alt dessa särskilda utbildningslinjer kommer att väljas av ett fåtal personer. 6 500 sludenter kan väl ändå inle karakteriseras som elt fåtal.

Det är naturligtvis sä att utveckUngen på detta område har bUvit helt annorlunda än vad regering och riksdag tänkt sig. UtbUdningsUnjerna har inte varil konstruerade på ett sådant sätt alt de svarat mot del faktiska utbildningsbehovet bland studenterna. Jag tror också att man har underskattat studenternas förmäga att själva bedöma värdel av olika ämneskombinationer. Inte heller på detta område har aUtså reformen lett till det resullal som den avsägs leda till.

Lät mig, herr talman, sedan i fräga om kostnadsutvecklingen bara säga att ell bättre mått på måluppfyllelsen härvidlag hade varit koslnaden per student och betyg - det hade varit ett bättre mätt än den totalsiffra för anslagstilldelningen som jag åberopar i min interpellalion. Men när statsrådet i interpellationssvaret nämner kostnaderna för forskningen är det kanske inle någonting som särskUt myckel förändrar bilden av kostnadsökningen. Anslaget till forskningen har dess värre inle alls ökat i den takt som beslutet om den nya forskarutbildningen skulle motivera och som utlovades i debatten om den nya forskarutbUdningen, En 25-procenlig ökning av kostnaderna för de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna på två år lyder i varje fall inle på att målsättningen alt bromsa kostnadsstegringen har kunnai uppnås.

Om man inte lyckas öka genomströmningshastighelen och om man inte finner någon form för att utesluta de sluderande som inle klarar studiemälen kommer reformen inte att få någon nämnvärd effeki på kostnadssidan. Det finns - dess värre kanske vi skaU säga - ell tydligt samband mellan utspärrning och utbildningskostnader.

Får jag sammanfattningsvis, herr talman, slä fasl att genomströmningshastigheten inte pä någol avgörande säll har förbättrats. De nya utbildningslinjerna har inte förmått leda studenterna till studier som av dem själva uppfatlats som mer bestämt yrkesinriktade än vad som gällde innan PUKAS infördes. Andelen studerande som begärt och erhälUt rätt all få studera enligl särskilda utbildningslinjer siiger snabbt, Koslnadsslegringen har inte kunnat hejdas. Ingenting talar för att dessa förhållanden är tillfälliga initialfenomen, sammanhängande med den första studietiden. Det är tvärlom redan nu möjligt att konstalera alt PUKAS-systemet på väsenlliga punkter inle kommer alt få de avsedda effekterna, I dessa fundamentala avseenden har alltså kritiken mot det nya syslemet visat sig vara berättigad.

Mot den bakgrunden tycker jag all del är beklagligt att statsrådet Moberg inte vill begagna möjligheten att redan nu söka anpassa systemet efter de erfarenheier som vunnils.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

79

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

80

Herr statsrådet MOBERG:

Herr lalman! När man sitter och lyssnar till en person som har tränats i kritiskt länkande som herr Molin, blir man någol överraskad av alt fä höra all man skulle kunna göra en meningsfylld analys av en ulbUdnings-reform innan ens en enda av dem som sluderal enligl reformen avslutat sina studier; ja, det lär finnas en sluderande i Göleborg som på rekordlid har tagit sin filosofie kandidatexamen. Menar verkligen herr Molin på allvar all vi nu, innan ens tre år har gåll - del är ju den normala lid som behövs för all avlägga en filosofie kandidatexamen - skall göra denna analys? Vad är det för lyp av krilisk skolning som herr Molin egenlligen har fäll?

Lät mig la upp några detaljer i herr Molins anförande! Han säger att del är överraskande alt jag anser alt resultaten av den s. k. genomströmningen skulle vara relalivl lillfredsslällande när forlfarande mindre än hälflen av totalantalet studerande har klarat 40 poäng på tvä terminer. Men herr Molin mäste väl som universitetslärare veta all det, när man samtidigt med den här administrativa reformen genomför en radikal omläggning av själva studieplanerna, under första året i prakliskl laget varje ämne för såväl lärare som elever uppkommer svårigheter, som icke är att hänföra till innehållel i omläggningen ulan lill själva omläggningen. Vi har ju den erfarenheten på alla områden att när man gör en förändring så har man vissa igångsätlningssvårigheler.

Trols dessa igångsättningssvärigheter — vilka verkligen inte har gjorls mindre besvärande genom den negativa kritik som många universitetslärare och många studenter ägnat sig ål - har, som framgår av kanslersämbelels redovisning, resultaten första läsåret blivit i allt väsentligt bättre än de tidigare resullalen, enligl vad den tUlgängliga slatisliken ulvisar.

I vissa ämnen är, somjag ocksä sade i inlerpellalionssvaret, problemen även efler försia ärel mycket besvärande, och man har därför särskild anledning all gå in ämne för ämne, ort för orl och se vad del är som specielli mäsle älgärdas för all fä bällre förhållanden. Men huvudresul-talet som ämbetsverket redovisar är relativt gynnsamt. Man har fäll en förbällring lill sländ efler årlionden, för all inte säga århundraden av svårigheter med studieresultaten vid de filosofiska fakulteterna. Men herr Molin kan inte inse alt detla redan efler ell är kan bedömas vara ett gynnsamt tecken, utan han säger alt det är helt överraskande alt man vågar fälla det omdömel.

Ell annal exempel, som är kanske ännu mer förbluffande, är när herr Molin Irols mill svar återkommer lill frägan om koslnadsförändringarna lill följd av reformen.

Del som man ur ekonomisk synpunki räknar med all vinna är ju all de enskilda studenterna klarar av sina examina pä normal studietid i större omfattning än lidigare. Så dristar sig herr Molin att här frän lalarsiolen upprepa påståendet all kosinaderna - och han kan inle sära ul de egenlliga utbildningskostnaderna - har stigit pä ell sätt som visar att reformen slagit fel, detla långl innan en enda student, göteborgaren undantagen, har passeral igenom syslemet. Den typen av analys, herr Molin, är verkligen ganska märklig.

Jag fick en direkl fråga om hur jag ser på den varierande praxis som utbildningsnämnderna uppenbarligen tillämpat vid den försia granskningen av de studerande som efter tre terminer inle klarat tvä terminers pensum. Som herr Molin vel fållade riksdagen del beslulel alt man skulle ge universiteten själva förtroendet all göra den i mänga fall ganska delikata granskningen av de personers förhållanden, som hade misslyckats. Vi hade lilllro lill universilelen på den här punklen. Del var verkligen inle läli för ulbildningsnämnderna all la sig an denna fråga när del på sä många håll bedrevs — och forlfarande bedrivs — ell krypskylle mol dem när det gäller deras svåra uppgift.

Men efter de samlal somjag har hafl med universitetskanslern i denna fräga - universitetskanslern har personligen hållit nära konlakler med ulbildningsnämnderna i fråga om den uppgifl de ställdes inför - är jag övertygad om all de under den försia arbetsperioden skött sin uppgift pä etl sådanl sätt som riksdagen hade anledning att förvänta. Uppgiflen underlättades inle av all vi råkade få en arbetskonflikt när deras granskningsarbele hade påbörjats.

Jag vill inle fälla någol slutligt omdöme om den här verksamheten förrän jag har fått in den rapport från kanslersämbetel om försia årels erfarenheier som nu är under utarbetande men som av dessa speciella skäl blivit fördröjd. Vi får alltså ålerkomma lill en bedömning av della.

Jag har emellerlid sagl offenlligl - och jag upprepar del nu — all skulle del mot förmodan visa sig all ulbildningsnämnderna icke är makliga den här uppgiflen, fär självfallet regering och riksdag överväga all lägga den pä elt annat organ. Läl oss hoppas alt vi skall slippa göra del.

I riksdagen var vi ganska eniga om all genomföra denna reform som ju, när den salles i sjön, var föremål för negaliv kriiik av kretsar som hade vunnit inspiration frän händelserna i maj 1968 utanför Sorbonne. Vi var övertygade om att del var rikligl att inför 1970-lalet genomföra de förändringar vid de filosofiska fakulteterna som innebar all sludenlerna fick en bättre vägledning före studiernas början än man lidigare hafl om vilka kombinationer som var lämpliga.

När herr Molin i silt inlägg återkommer lill frågan om omfattningen av de särskUda utbildningslinjerna, bortser han hell frän vad jag säger i interpellationssvaret. Jag hänvisar där till den bedömning som kan göras pä basis av tillgänglig statistik. Och del är en mycket slor del av dessa 6 000 personer som vi inle resonerade om i riksdagen förra gängen och som jag med milt uttalande dä, som herr Molin här citerar, självfallet inte avsäg. Vad jag den gängen avsäg var de originella sludenter som var sä bestämda pä vad de skulle läsa för ämnen och som då hade en uppfallning om den rälla kombinalionen som var annorlunda än vad myndigheterna menar vara de lämpligaste huvudkombinalionerna. Självfallet skulle vi se till att de fick läsa enligl sina egna önskemål och inlentioner — de skulle bara anmäla för utbildningsnämnden hurdan kombinalionen skulle se ut. Vi var väldigt angelägna att slä vakl om dem.

Sedan vet vi att det förekom bland dessa destruktiva grupper ute pä studentkårerna försök att med hjälp av denna konstruktion med en särskild utbildningslinje skjuta systemei i sank. Del har visat sig att det

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakulteter

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Ang. den nya studieordningen vid universitetens fria fakuUeter

icke gick, utan majoriteten av ungdomarna var förståndig nog all välja de kombinationer som anvisades, eftersom dessa är de naturliga både ur ämneskombinationssynpunkt och ur arbetsmarknadssynpunkt.

Och jag förslår inte, herr Molin, vad Ert syfte är med att nu sä onyanserai tala om siffran 37 procent, sedan jag har påpekat för Er alt slatisliken visar att en mycket stor del av dessa utgörs dels av personer som läser något eller några ämnen enligt bestämmelserna om vidgat tUlträde, dels av personer som kommer tUl universiteten — särskilt storstadsuniversiteten — och läser elt enstaka ämne vid sidan om sitt yrkesarbete för alt komplettera sina kunskaper på områdel.

Varför diskuterar herr Molin inte utifrån detta i stället för att hela tiden nosa på den här problematiken: Är inte sysiemel på väg all bry las sönder? Därmed spelar ju herr MoUn de grupper i händerna som fortfarande finns kvar och som vill se systemei slagel i spillror, därför att de hellre önskar mindre ordning och mindre organisation vid de filosofiska fakulteterna än vad som nu införts.

Herr Molin! Vi var eniga om i riksdagen, med någol undanlag, alt detta system skulle prövas i positiv anda. Vad är syftet med inlerpellationen? Gäller det, som Ni börjar med alt fråga, det rimliga i att tillsätla en utvärderingskommitlé? I så fall - all right, jag har sagl min mening, att det inte finns någon anledning att göra del. Eller är det någonling annat? Ert inlägg pekar snarare på att Ni är ute för att misstänkUggöra systemet såsom sådant. Det vore värdefullt att få ett klart svar på den frägan.

82

Hen MOLIN (fp);

Herr lalman! Mol bakgrund av de uppgifter som finns om genomströmningshastighelen under läsåret 1969/70 är del inte särskilt svårt att redan nu förutspå de totala resultaten för flertalet av de sluderande som började siudera enligt det nya systemet höstterminen 1969. Om bilden pä nägol avgörande sätt skulle förändras, skulle ju deras studietakl bli väsentligt bättre än de förutsatta normalstudietiderna under kommande läsår.

När man alltså gör konstaterandet alt genomströmningshastigheten inle har ökat efter införandet av PUKAS, sä betyder detta ocksä att man kan uttala sig om de studieresultat som del här systemei leder till. Och jag lycker inte att man kan vara nöjd med all bara varannan student klarar sina studier pä avsedd tid. Jag tycker att det är oroväckande och att det motiverar uttrycket "att det finns farhågor".

De undersökningar som är gjorda av studieresultaten för studenterna frän tiden före det här systemels genomförande visar all siffran också då läg vid ungefär 50 procent. Om man går längre lillbaka i tiden, t, ex, lill arbetskraftsutredningens beräkningar av studieavbrott, så finner man ännu lägre siffror. Men efter del att universitetsutredningens förslag om ändringar i själva undervisningsmetodiken genomförts steg studietakten någol jämfört med de siffror man fick fram från slulel på 1950-lalel,

Nu säger statsrådet Moberg att han finner två förklaringar lill att den avsedda ökningen av genomslrömningshasUghelen inte har kommii lill stånd och att man därför inle lyckals nä det uppsatta mälel. Den ena

förklaringen är all man har genomfört nya studieplaner vid universilelen. Del skulle förklara den dåliga måluppfyllelsen. Men, herr Moberg, dessa studieplaner kännelecknades ju av att man skulle lägga ämnesdelarna på sådant sätt att man fick en bättre pedagogisk effeki. Det var ju därför man kritiserade de gamla studieplanerna. De borde alltså snarare haft den motsatta effekten.

Sedan länker jag här inte gå in på tanken att den negativa kritiken från de aktiva skulle ha påverkat effekten. Läl mig bara säga att mitt syfle med interpellalionen har varit att få tUl slånd en analys av utbildningssystemets resultat redan nu, en analys som skulle kunna leda tUl alt sysiemel anpassades efler de vunna erfarenhelerna.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

Hen statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag upprepar att de resultat som vunnits när det gäller elevernas sludiepreslationer visar att en förbättring har kommit till stånd. Låt mig la ett exempel från universitetskanslersämbetets rappori. Kanslersämbetet skriver ungefär så här; Men i den mån det varit möjligl att göra jämförelser lycks de utfalla tUl det nya systemets förmån, UKÄ har konstaterat att nyböriarna höstterminen 1963 i engelska och statistik inte ens efter fyra terminers studier uppnält tvä betygsenheler i samma utsträckning som nyböriarna höstterminen 1969 klarat 40 poäng vid börian av den tredje terminen.

Slutligen konstaterar jag, herr talman, och där är jag nöjd med herr Molins inlägg, att syflel med inlerpellationen har varit att peka på önskvärdheten av ingående granskning av de vunna resultaten. På den punkten är vi hell överens. Vi kanske skiljer oss litel när det gäller meloderna, Universilelskanslersämbetet och universiteten har enligt regeringens bedömning att fortlöpande följa, korrigera och förbättra. Herr Molin vill pä typiskt folkpartisätt ha en särskild utredning.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Först etl tUlrättaläggande av ett uttalande av statsrådet Moberg, fälll i deballen med herr Molin. Vi "råkade" inte fä en arbetskonflikt på utbildningsområdet, som herr Moberg uttryckte det. Det var regeringen, inklusive herr Moberg, som ulan molvilja - snarare med glädje — proklamerade lockout. Dä skall man inte säga att del råkade bU en konfUkt på della område.

Liksom herr Molin i sin interpellalion om utfallet av PUKAS-systemet vill jag inledningsvis men med nägol andra infallsvinklar anlägga ett par kriiiska synpunkler på situationen för den högre utbUdningen just nu, när del gäller den punkt vi nu behandlar. Vissa gemensamma frågor.

Fram till slutet av 1950-talel ägde, som statsverksproposilionen och betänkandet framhåller, utbyggnaden av den högre ulbildningen rum på de äldre universitets- och högskoleorterna. Under 1960-lalel har ulbyggnaden lill slor del skett genom att utbildning anordnats pä nya orter, framför allt i Umeå, Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö, Samtidigt ökar antalet studenter på universitets- och högskoleorterna i en lakl som inle varil förutsedd, med speciellt slark lillslrömning till de fUosofiska och samhällsvetenskapliga fakullelerna. Också de ekonomiska problemen

83

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

84

hopar sig,

Kungl, Maj:ls förslag Ull budgel 1971/72 förden högre utbildningen i landel, som utskollet i allt väsentligt accepterar, kosiar mänga miljoner kronor men mäsle ändå med hänsyn lill omfattningen av universitetsundervisningen betecknas som magert. Det gäller närmast, enligl rekommendalion frän den till självförinlelse regeringslrogne universilelskanslern, för universilelen all övervintra i väntan pä bällre budgettider, om nu någonsin sådana kommer under nuvarande poliliska förhållanden. Statsråden Carlsson och Moberg har — man får hoppas motvilligt, det fär man verkligen göra — måst böja sig under finansministerns färla. Ingen vel bällre än herrar Carlsson och Moberg och universilelskanslern alt del kommer att bli en läng och bister vinter.

De resurser som siälls Ull förfogande är alltså olillräckliga, och del gäller i allra högsia grad forskarutbildningen, men också innehållel i UtbUdningen över huvud löper risk all bli sämre. De nytillkommande studenterna har dessutom, efler alt ha genomgått ell gymnasium med, om inte alla tecken slär fel, ätminsione i vissa ämnen sjunkande kunskapsstandard, lösare kunskaper all bygga sina universitetsstudier på. Samtidigt skall genomströmningstaklen hällas.

Jag viU i det sammanhanget i likhel med herr Molin resa frågan om inle PUKAS-systemet snarasl ändå måsle revideras på en del punkler, ju förr dess bältre. Jag måste säga all jag har den åsiklen, därmed icke viljande i och för sig komma ät tankegången bakom sysiemel. Herr Moberg gjorde faktiskt — det kunde man märka om man lyssnade uppmärksaml på honom då han höll sig mera till del sakliga — vissa medgivanden om att alll inte var väl beställt. Jag menar all herr Moberg gör klokl i all forisätta all utvärdera resultaten och vidta åigärder redan på del tidiga stadium som det nu rör sig om,

Värdel av akademiska examina sjunker, allt medan produkiionen av akademiker ökar med en arbetsmarknadssituation som är minst sagt kärv. Bland Kungl, Maj;ts nyss framlagda utbildningspropositioner visar den om utbildning av bibliotekspersonal, signerad icke Sven Moberg ulan Ingvar Carlsson, en myckel anmärkningsvärd nedvärdering av akademiska examina. Vi älerkommer lill del senare under riksdagssessionen. Påfallande är också del ideliga hänvisandet lill 1968 ärs ulbildningsulredning, U 68, som den trollkarl som liksom skall lösa allt. Del här hänvisandet är ibland nästan groteskt. Del kommer igen i alla sammanhang. Min uppfattning är att man inte skall vänta sig alltför mycket av U 68 - den har en oerhörl svår uppgifl - med dess allmänna filosoferande och dess ideliga ideologiska övertoner. Måhända samlar den sig dock — mycket lyder pä del - på slullampen till praktiska och hårdhänta beslul, befriade från jämlikhetsfloskler och falsk överlro pä aUas förmäga till teoretiska studier.

Betydelsefullt är i detta sammanhang, att det studieekonomiska systemets brisier börjar bli mer och mer uppenbara. Banklän skulle vara bällre — dessa förkättrade banklän. VUken ödets ironi och vilken monumental gravsten över den stora idén, kläckt av bl. a. herr statsministern! Systemets inflatoriska konsekvenser är betydande, men väsentligare är dock, att om en student som uppbär studiemedel i dag får

en så dålig ulbildning att hans återbelalningsförmäga blir sämre än vad som föresvävade honom vid studiernas början, ja då har han ju verkligen blivit lurad — för att använda elt hårt men rällvisl ord.

Regeringen måste — och nu riklar jag mig lill herr Moberg som närmasl är ansvarig för den del av huvudtiteln som vi nu behandlar -besinna den samfällda effeklen av sludiemedelsinflalionen, utbildnings-resultatens försämring och övemtbudel av akademiker. Övervägs alltså nägra åtgärder? All bara låla utvecklingen löpa vidare i ganska okontrollerade banor kan komma — jag ser del framför mig — alt leda Ull allvarliga fackliga och även poliliska spänningar. Någon ökad jämlikhet torde under alla förhållanden inle uppnäs.

Signaler om speciell njugghet mot vissa universiletsämnen - med högl utvecklat sinne för ordens valör har man kallat dem för "lyxämnen" — har pä sistone utgått från universilelskanslersämbetet, där ell par avdelningsdirektörer — förmodligen med kanslerns goda minne — mer eller mindre pratat bredvid munnen. Bakom spökar äter U 68 som planerar att gruppera universitetsundervisningen inom yrkessektorer. Kulturämnena ryms inte särskilt bra i sektorerna och kan inte enkelt inordnas i yrkesutbUdningen. De uttalanden som gjorts är, som jag ser del, illavarslande.

Redan nu har tillströmningen till mänga s. k. perifera ämnen dämts upp genom alt man normall bara kan välja nägol av dem som sisla ämne i en utbildningslinje. Man hoppas kanske - Iroligen t. o. m. - alt sludenlerna skall lappa intresset för dem, medan de läser de matnyttigare försia ämnena. Är della omtanke om studenterna är det i viss män förlåtligt. Är det däremol direkl fientligt mol de små kullurämnena sä är det närmasl oförlåtligt.

Ännu värre saker lycks emellerlid vara pä gång. Det förefaller t, ex, som om de klassiska institutionerna håller pä all rustas ned. Genom pressen har gått uppgifter om institutionerna för antikens kullur och samhällsliv vid universiteten i Uppsala, Lund och Slockholm, Beslul har, om jag inte är fel underrättad, fallats av universilelskanslersämbetet om all exempelvis assyriologi och iranska språk skall upphöra som examensämnen.

Självfallet mäste del göras avvägningar. Den lid är väl förbi dä det var den resandes fullkomliga ensak vad han ville siudera. Den som skaffade sig en lämligen oanvändbar utbUdning fick stå sill kast — del vel herr Moberg lika bra som jag från vär lundalid. Vanligtvis lyckades han dock lill sist fä lag på etl någorlunda adekval arbeie, I dag kan man emellerlid knappast lämna sludievalel helt frilt och låla tusentals ungdomar — del anlalel gäller del nu - slå sill kast. Det är en sak. Men del är inte detsamma som all lolalslyra på del sättet alt vissa ämnen sätts hell i strykklass eller t, o, m, fär försvinna. Jag har fakiiski inte ell sådant förlroende för universilelskanslersämbetet alt jag skulle vara villig att låta del ämbelel ensaml agera rorgängare här. Del är regeringens och i sisla hand riksdagens ansvar del rör sig om. De slyrivriga utbildningsplanerarna pä oUka nivåer mäste själva - det är ofrånkomligt — styras med härda tömmar och kanske t, o, m, bildligt talat med en och annan piska. Del är väl ändå inte meningen att våra universitet skall på litel längre sikt göras

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Vissa gemensamma frågor

85

]Vjj 3                     helt urarva inom vissa kulturområden. Del menar väl inle herr Moberg,

A i" oTi                       Slutligen vill jag säga ett par ord om några motioner som av utskottet

P                            behandlas under denna punkt, "Vissa gemensamma frågor".

Vissa gemensam-      motionen 886 om begränsning av tillträde till forskarutbildningen

ma frågor              framhållits från moderat håll att "det med hänsyn UU resursbristen

inom forskarutbildningen i stället bör ankomma pä Kungl. Maj:l att ansvara för att den nödvändiga tillträdesbegränsningen kommer lill stånd" Motionärerna anser del inte acceptabeU att en del universitets-och högskoleinstitutioner kommer i den situationen att de tvingas awisa ett storl antal sökande utan att kunna siödja sig på centralt utfärdade anvisningar. Enligt motionärernas mening är det rimligt att Kungl, Maj:t, som bär ansvaret för den uppenbart otillräckliga medelstilldelningen för forskarutbUdningsreformens genomförande, också tar det yttersta ansvaret för den nödvändiga tillträdesbegränsningen.

Sedan motionen skrevs har universilelskanslersämbetet i en skrivelse tUl läroanstalterna behandlat vissa frågor rörande en begränsning av doktorandantagningen, bl, a. hur en sådan begränsning skall genomföras. Det är att hälsa med tiUfredsställelse liksom också utskotlels uttalande om att "universitetskanslersämbetet även i fortsättningen följer utvecklingen med stor uppmärksamhet och vidlar de ytterligare åtgärder som visar sig erforderliga i syfte att underlälta de lokala myndigheternas bedömning av urval och antagning tUl forskaratbUdning", Med della kan man, menar jag, tUls vidare hjälpligt låta sig nöja, SkuUe effeklen utebli, bör saken emellertid tas upp igen.

I motionen 382, en moderat kommitlémotion, angående urvalet av elever tUl spärrade utbUdningslinjer påpekas att del kvoteringssyslem med avseende på de sökandes skolunderbyggnad som lillämpas vid urvalet av sluderande till viss utbUdningslinje inom grundskolans kompetensområde har visat sig medföra vissa mindre önskvärda effekter. Det gäller speciellt då antalet sökandegrupper är mycket storl. Exempel på sådana utbUdningslinjer inom grundskolans kompetensområde är sjukgymnast-, sjuksköterske-, arbetsterapeut- och laboralorieassistentulbild-ningen.

De sökande indelas, har vi understmkit, i fyra huvudgrupper efler utbUdningstidens längd och i tre undergrapper efter det betygssystem de bedömts efter. Härigenom får man inte mindre än elva möjliga sökandegrupper, vUka alla skall tilldelas studieplatser i proportion till antalel sökande inom respektive grupp. I princip kan - det är uppenbart - en person förbättra sin konkurrenssituation, framför alll om han lUlhör en av de mindre sökandegrupperna, genom att etl antal kamrater inom samma grupp men med sämre betyg lämnar in vad jag skulle kunna kalla för okynnesansökningar.

En annan och i praktiken aUvarligare effekt uppstår i de många faU där
sökande har mer än en behörighetsgivande skolunderbyggnad. Huvud
regeln är då att man förs till huvudgrupp efter den längsta utbildningen
och tUl undergrupp efter senast genomgängen utbUdning. Detta har i flera
faU medförl att en sökande inte kunnat utnyttja sitt mest konkurrens-
86                          kraftiga belyg. Såsom illustration kan nämnas - del har vi dragil fram —

ett fall, där en sökande hade 4,72 i genomsnitt i grundskolebetyget och 3,65 i sludentbetyget och inte blev antagen UU viss utbildning, eftersom studentbetyget inle räckte UU i konkurrensen, vilkel däremot grundskolebetyget skulle ha gjort, om hon fåll utnyttja detta. En sökande kan således efter att ha genomgått gymnasium slås ut av en annan sökande med endast grundskola men med högre belyg. Detta kan inte vara riktigt. Del uppfattas av ungdomarna under inga förhållanden på någol sätt som rättvist. Om man lägger en härd synpunkt på detta måste det betecknas som orimligt att ulbildning praktiskt kan vara och bli en belastning.

I väntan pä den översyn av kvoteringsproblemen som torde verkstäUas vid behandlingen av kompetensulredningens förslag förulsäller ulskottet all allvarliga anslrängningar görs för att redan nu rätta till de icke önskvärda effekterna. Sker så - och jag förutsätter del — kan en särskild skrivelse lUl Kungl, Maj:l betraktas som mindre behövlig. Effekter av den art jag nyss refererade kommer alltså inte att upprepas om myndigheter som har att utfärda bestämmelser följer ulskollels skrivning.

I samma moiion nr 382 - jag kommer där tUl en ganska het fråga — framförs också synpunkler på den s. k. könskvoleruigen, vilken innebär en sådan utformning av intagningsreglerna att dessa i viss mån gynnar det kön som är underrepresenteral på en utbildningslinje. Vi molionärer anser att könslUlhörigheten inle bör gynna — och naturligtvis inle heUer missgynna — en sökande. Könskvotering löser inle problemen med den förhärskande synen pä könsrollerna och bör egenlligen inte fä förekomma över huvud tagel. TiU nöds kan man dock gä med på den myckel begränsade försöksverksamhet med dylik kvotering som utskottet inte vill motsätta sig,

I skolöverstyrelsens meddelande i annonsform om intagning tUl förskollärarutbildning heter del, att viss försöksverksamhet vid intagningen skaU anordnas höstterminen 1971 och vårterminen 1972, Därvid kommer inlagningsmyndighelen att föra behörig manlig sökande, som inte inlagits som elev enligt gällande merilvärderingsbestämmelser, lill den s, k, fria kvoten. Inom denna kvot kommer manliga sökande att antas "sä långl skäliga merithänsyn gör det möjligl".

Sä långl försöksbeslämmelserna, som alltså är ganska snäva. Det kan ha sitt intresse att se hur försöksverksamheten utfaller och hanteras inom den angivna lidsramen, Förulsällningarna och konsekvenserna måsle, säsom utskollel riktigt framhåller, vara klarlagda och redovisade innan beslut om könskvolering eller inle fattas. Kan en försöksverksamhet visa alt ren könskvolering, som alllid måste uppfattas som orällvis då meriteringen förlorat sin utslagskraft, inte nämnvärl bidrar UU alt åstadkomma en jämnare fördelning mellan män 'och kvinnor pä vissa UtbildningsUnjer, har i alla fall något vunnits med försök. Men sädana försök häver givetvis inga principer.

Jag har med dessa ord velal anlägga vissa allmänna synpunkler och nägra synpunkter pä ett par motioner under denna punkl, Mitl anförande utmynnar icke i nägol annat yrkande under punkten 2 än om bifall lUl ulskollels hemsiällan.

Nr 63

Fredagen den IbaprU 1971

Vissa gemensamma frågor

87

Nr 63                         Hen RICHARDSON (fp):

Fredaeen den            ' lalman! Utbildningsulskollels betänkande nr 3 angående anslag

16 aprU 1971         högre utbUdning och forskning kan måhända inge den föreställningen

--------------------      att denna sektor av vårt samhälle i stort sett är problemfri, Beiänkandel

Vissa gemensam-        g jg tanke på storleken av den verksamhel som regleras inle särskUt
ma frågor               omfattande och mynnar med elt fätal undantag ul i enhälliga ställnings

taganden.

En sådan tolkning skulle emellertid vara förhastad. Det finns flera skäl lUl all della belänkande inle på elt rättvisande sätt speglar de många och allvarUga problem inom universitets- och högskoleväsendet som faktiskt finns. Del främsla skälet kanske är det förhällandet all 1968 års utbildningsutredning, U 68, fångar in många av de cenirala problemen och liksom lägger en förlamande hand över all diskussion i riksdagen, eUer i varie fall förhindrar ell mera aklivi ingripande. Detla förhållande är måhända i viss män ofrånkomligt, men det är långtifrån helt tiUfredsställande. Jag föreställer mig dock all ulbildningsulskottels ordförande mer än en gång sänl en lacksamhelens lanke lill U 68. Hänvisningarna i beiänkandel vid avslag pä moiioner är om inle legio så dock mänga.

Till de problem som U 68 befriar eller förhindrar riksdagen från alt nu i praktiken la itu med hör dimensioneringen av den postgymnasiala utbildningen och därmed indirekl arbetsmarknadsfrågorna för akademiker. Dessa har ju blivit alltmer prekära för framför allt slora grupper av samhällsvetare och humanister. Det går knappast en dag utan att man i pressen läser om den arbetslöshet som nu råder bland unga akademiker och som ofrånkomligen kommer all bli alll besvärligare i lakl med den slarkt ökande examinationen. Problemel är under ulredning, heler det. Detta är visst och sanl, men det brådskar.

Frågan om nya utbUdningsalternaliv liksom frägan om ulbyggnaden av universilelsfilialerna och den decentraliserade universitetsutbildningen tillhör ocksä U 68 :s arbetsuppgifter. Det är angelägel att ulbUdningspro-grammet vid filialerna vidgas för att därigenom motverka den alltför slarka expansionen av de samhällsvetenskapliga och humanistiska studierna.

Etl annat skäl tUl en viss awaktande hållning från uibildningsulskol
lels sida är det förhållandet all två viktiga reformer relativt nyligen satts i
verkel. Den ena gäUer studiegången vid de fUosofiska fakulteterna,
UKAS-systemet alltså, och den andra den nya forskarutbildningen. Dessa
båda reformer har börjat UUämpas sä nyligen, all erfarenhelerna ännu är
för begränsade för all nägra mera genomgripande ingrepp kunnai
diskuleras på allvar. 1-båda fallen gäller det först och främst all se Ull all
reformerna förverkligas i enlighet med riksdagens beslut. Om del sålunda
ansetts för tidigt alt nu fälla en definiliv dom över UKAS-systemet, har
dock larmrapporterna varil så mänga, att det flnns allvarliga skäl lill oro.
De uppgifter som herr Molin nyss lämnal visar med aU önskvärd lydlighel
alt vi redan nu kan konstatera all alll verkligen inte är väl beställt. Jag
lycker mig ocksä kunna lolka statsrådet Mobergs häftiga reaktion pä herr
Molins interpellalion pä samma säll.
88                              Jag skall inle förlänga den deballen, men jag kan inle underlåta att

göra ell par reflexioner. Den ena gäller jusl frägan om i vad män den avsedda effeklen nätts. Det bärande motivet vid det försia principbeslu-lel om fasla studiegångar — jag vUl minnas all del var 1965 — var ju all reglera ämneskombinalionerna, och den effeklen kan studeras redan nu. Vi behöver inte vänta tills ett stort antal studenter avlagt en fullständig examen.

Den andra reflexionen gäUer de stalisliska jämförelserna mellan den lidigare ulbildningen och den nya. Nya undersökningar lyder pä alt studietiden i det gamla systemei överskattats genom alt man räknal in alltför mycket av ferietiden i de brultostudietider som man har angivil.

Ytterligare en sak — och den väsenlligasle: Del kriterium pä studieframgång som nu använts utgör ju antalet examinerade. Det avgörande är dock utbildningens innehåll, dess kvalitet, och del vel vi inle särskUl myckel om. Men det bör också uppmärksammas att misslyckanden i de akademiska studierna mänga gånger kan vara en följd av brislande förkunskaper eller förutsättningar för akademiska studier. En bättre samordning mellan gymnasiala och postgymnasiala studier vore behövlig.

På riksdagen ankommer del i della läge alt framför alll slälla de nödiga resurserna tUl förfogande och att med vaksamhel följa ulvecklingen. Det finns alla skäl all med krafl slä fasl att en kvantitativ utbyggnad av den högre utbildningen inte fär leda tUl en alllför allvarlig kvalilaliv försämring. Del skulle vara ödesdigert i elt samhälle där ulveckling och välfärd är sä slarkl beroende av forskning och utbUdning.

Även om enigheten inom utskollel varil relalivl stor, finns del några reservationer och nägra andra frågor som kan förtjäna ell påpekande. Från folkpartiets sida har vi i motion nr 491 med herr Molin som första namn krävt en treärsplan för ulbyggnad av de humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-nalurvetenskapliga fakulteterna med fasla Ijänsler som professor och biträdande professor. En rejäl uppruslning är hell enkell nödvändig för all bl. a. forskarreformen skall kunna förverkligas.

I vissa ämnen inom dessa fakulteter är relationen mellan anlalel handledare och aktiva högstadiestuderande helt otiUfredsstäUande. Att handleda 50, 60 eller kanske 70 licenliander och doktorander är självfallet en omöjlig uppgifl. Vid vissa institutioner har man t. o. m. fått lov att införa spärr för forskarutbildningen.

Dä det under utskotlsarbetet meddelats att en arbetsgrupp inom UKÄ är sysselsatt med att dra upp riktlinjerna för resurstilldelningen pä della område och dä detla arbeie kan beräknas omfatta del problem som berörs i motionen, har vi låtit oss nöja med detla.

I många motioner har föreslagits inrällande av nya professurer av vUka åtskilliga finns inom den humanistiska fakullelen. Utskollel har funnii all flera av dessa är verkligl angelägna men ändock inle föreslagit all de bör inrättas omedelbarl. 1 flera fall - del gäller främsl ämnena estelik, japanologi och språklig databehandling - har utskotlels enhälliga ställningslagande fäll formen av klara beslällningar Ull regeringen inför kommande budgetarbete. Samma sak gäller ell par Ijänsler inom leologiska och juridiska fakullelerna, nämligen en professur i religions-

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

89

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Vissa gemensamma frågor

sociologi och en tjänst som biträdande professor i miljörätt.

Det finns vidare skäl alt notera att utskottet - och därmed riksdagen, hoppas jag — i den prioritering som sålunda gjorls visat etl påtagligt inlresse för nya riktningar inom den humanistiska forskningen och UtbUdningen. Man bör i detla sammanhang för undvikande av missförsländ uppmärksamma att det mäsle klarl skiljas mellan en kvantitativ utbyggnad av de vanliga ämnena inom denna fakultet där det råder viss överproduktion och en breddning och differentiering av utbUdnings- och forskningsprogrammet.

Det har på senaste tiden — som herr Nordstrandh nyss antydde - talats litet föraktfullt eUer i varje fall ganska kallsinnigt om de s. k. små lyxämnena, t. ex. de klassiska språken. Jag syflar också främsl pä vissa uttalanden frän UKÄ. Det vore förvisso mycket att säga om den saken. Jag instämmer i storl med vad herr Nordstrandh nyss sade och vill därtill göra en enda kommentar, nämligen att vi bör se dessa utbildningspolitiska frågor i elt litet vidare perspektiv. Om vi fortfarande vill tillhöra den europeiska kulturfamiljen, får vi aUt kosta pä oss lyxen alt upprätthålla studiet av t. ex. de klassiska språken, om detta nu skall belraklas som en lyx. Det kan också vara värl alt noiera att vi bidrar med 18 mUjoner kronor årligen tUl det europeiska samarbetet beträffande rymdforskning och med närmare 20 miljoner kronor årligen lUI del europeiska Cernprojektet i kärnforskning - och mera lär det bli. Mot bakgrunden av dessa förhållanden ter sig slatens koslnader för exempelvis de klassiska språken som ytterst blygsamma.

Det kan också förtjäna att uppmärksammas att av de samlade anslagen tUl forskningsråden en försvinnande lilen del gär UU humanistisk forskning, närmare bestämt ca 5 procent. Ungefär 7 proceni anslås tUl samhällsvetenskaplig forskning, 27 proceni till medicinsk och hela 61 procent tUl naturvetenskaplig och teknisk forskning. Bidragen lill STU är därvid inte inräknade. Detta innebär alt 88 procent av forskningsrädsan-slagen går till medicinsk, naturvetenskaplig och leknisk forskning.

Jag har, herr talman, ingel särskill yrkande ulan hemstäUer att utskottets yrkanden mälte bifallas, men jag har velal redovisa dessa mera principiella synpunkler.

90

Fra RYDING (vpk):

Herr talman! Den 19 mars för två år sedan hade vi i riksdagen en stor debatt om ulbildningens organisation vid de fUosofiska fakulteterna. Emot enbart vänsterpartiet kommunisternas avslagsyrkande anlog riksdagen då proposition nr 4, dvs. den nu diskuterade PUKAS. Inför dagens debatt har jag studerat riksdagens protokoll före beslulel för tvä är sedan, men jag skall inte vidare utveckla eUer upprepa denna debatt här - inlresserade ledamöter kan ju själva siudera prolokollet. Tids nog kommer vi att få ta upp denna debalt i alla fall med nödvändighet, ty det är inte så, herr Moberg, att del är nägra dunkla krafler - eller deslmkliva kanske del var fråga om - som håller pä alt skjula sysiemel i sank. Del kommer att sjunka av sig självt helt och hållel, om ingenling görs.

Herr talman! I dag har väl ingen kunnat undgå att lägga märke lUl att det jäser bland studenterna. Studentopinionen växer sig allt starkare varie

dag emot mänga negativa yttringar av denna PUKAS-reform Ett faklum är att PUKAS har klart misslyckats, UtbUdningssystemet har inle uppfyllt sina egna målsättningar. Det råder inget tvivel om della i dag -om man vill la del av det material som hittUls har presenterats. Men jag skall inte förlänga debatien med att också komma med en mängd siffror. Man har för övrigt redan tagit fram dem här i debatten.

Jag hörde all statsrådet Moberg sade i sill inlerpellalionssvar alt det är för tidigt att utvärdera en reform efter bara ell ärs erfarenhet. Men man måsle i alla fall hell nyktert se vårlåt del pekar. En värdering gjorde ju för övrigt statsrådet Moberg fast i rakt motsatt riktning, nämligen den att resullalen har blivit bättre än man hade väntat. Den värdermgen gjordes väl också efter bara ett är. Och hur kan herr Moberg vara så säker på att resultatet för t, ex, de utspärrade studenterna är så värst lysande och deras situation särskUt bra.

Herr talman! Egentligen skulle jag i dagens debalt kunna inskränka mig till att bara i korthet säga; Vad var det vänsterpartiet kommunisterna sade 1969, när vi gick emol reformen? Men sä cynisk kan jag inte vara därför att denna fräga är alltför allvarUg, Vad jag framhöll i debatten för två är sedan om den allvarliga felsynen häller nu på att bit för bit slå in. Tyvärr, mäste jag konstatera delta.

Dagens häftigaste kriiik bland studenterna riktar sig emol ulspärr-ningssystemel. En nära nog enig studentopinion kräver att man försl och främst omgående hejdar denna utspärrning. Detta faklum går inle att bortse ifrän, hur vackert man än skriver i utskottets betänkande om alt man frän myndigheternas sida ägnar uppmärksamhet ål frågorna. Det går inte heller att komma ifrån faktum genom alt säsom statsrådet Moberg försökte göra här i talarstolen utveckla maximal pondus.

I ett särskUt yttrande som fogats lUl utbUdningsulskollets belänkande nr 3 har min partikollega herr Berndtson i Linköping tagil upp den del av PUKAS som handlar jusl om ulspärrningen. Han framhåller all effeklerna av systemet måste tas upp tUl krilisk prövning av ansvariga myndigheier. Jag instämmer helt i della och, herr lalman, jag anser all det i dagens aUvarliga läge krävs att man nu bortser från all prestige och verkligen tar sig an del problem som denna olyckliga PUKAS-reform har fört med sig. Och gör det ulan dröjsmål. Misslag kan alla människor göra, men misslag gär också att reparera med god vilja. Skall PUKAS länge till få fungera som hilUlls så lyder delta bara pä att man är osedvanligt halsslarrig. Jag vUl därför vädja tUl de för PUKAS ansvariga att genast gå tUl verket med att först och främsl ompröva reglerna för de nu så brännande och aktueUa utspärrningarna, men sedan också la upp alla de andra problem som gjort att PUKAS inte alls fungerar så som man hade tänkl sig.

Gör om hela PUKAS! Återkom med någonling annat och någonting bällre, som verkligen har kunnat föregås av en aUmän debatt om utbildningens mälsättning, där alla berörda parter och inte minsl de studerande själva fått delta i en bred diskussion. Dä skall vi kunna åstadkomma en verkligt demokratisk universitetsreform som bl. a. garanterar en allsidig undervisning, inre demokrati inom utbUdningsväsendet och att den högre utbildningen stär öppen för alla.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

91

Nr 63                         Del var på dessa premisser som vänsterpartiet kommunisterna som

Fredaeen den       "''' P''- ' riksdagen gick emol PUKAS år 1969. Den bittra verkligheten

16aDri! 1971        ''   studenterna har i dag bevisat all riksdagens beslul  1969 var ell

-------------------- -- olyckligl och felaktigt beslut. Det är i dag vikligl all de sluderande inle

Vissa gemensam- längre offras för all ytterligare bevisa della. Nu krävs därför omedelbar

ma frågor              handling Ull en rättelse.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Utskottsbetänkandet mä vara litet tUl omfånget, men det rör sig om anslagsgivning på drygl 1 1/4 miljarder kronor, alt användas för högre utbildning och forskning. Del är pengar som berör väldigt många människor, Alla prognoser om ulbUdningsexplosionen och tUlströmningen lUl universitet och högskolor har varit för lågt tilltagna, och det torde vara realistiskl att räkna med all vi om nägra är har ungefär 150 000 sluderande vid de högre läroanstalterna. För att ge ett målande exempel kan jag nämna all jag häromdagen hörde situationen uttryckas sä, all i dag sluderar vid universilel och högskolor lika mänga som del förul finns utexaminerade och yrkesverksamma akademiker. Närmare 100 akademiker lar sin examen varje arbetsdag årel runl.

Inför denna enorma ökning måsle man slälla sig ett par frågor. Är UtbUdningsmöjligheterna tUlräckliga och är utkomstmöjligheterna tillfredsställande? Vad beträffar utbUdningsmöjligheterna gäller det två frågor. Del ena svarel skulle kunna bli en upprepning av den debatt vi hade i andra kammaren i höstas om kvaliteten pä den akademiska undervisningen. Del andra svaret är den interpellationsdebatl som har förls här i dag om genomslrömningshasUghelen och antalet ulbildade.

Jag skaU inle upprepa deballen från i höstas, men jag är kanske litel förvånad över all slalsrådel Moberg i försvar mol herr Molin inle log upp vad som står i årels statsverksproposilion, där det sägs: "Jag vill erinra om att det åligger myndigheterna att, om de faktiska studietiderna inte molsvarar de angivna rikllinjerna, vidta ätgärder för alt man skall komma till rätta med detla förhållande, t. ex. göra förändringar i sludieplaner eller i utbildningens uppläggning."

Vi har här kommit in i en ganska besvärlig cirkel. Åtskilliga av oss siöder kravel på en bibehållen kvalitet i utbildningen. Samiidigi ligger riksdagens beslut om PUKAS:s genomförande med dess stränga, mättliga - eller hur man vUl definiera del - krav på genomströmningshaslighel. Vi har inte lyckals lösa del här problemet, och jag blir litel förvånad när statsrådet Moberg säger all resultatet är bra. Han gör nämligen då en jämförelse med situationen långt före PUKAS:s genomförande. Jämförelsen borde givelvis göras med de prognoser och ulfäslelser, som fanns i propositionen och som läg till grund för den nya studieordningen. Del är mot den bedömning som där gjorts som dagens resultat skall ses, och då är de verkligen inle bra.

Samtidigt konstaterar vi kvalitelsförsämringen. Jag vUl därför drista
mig att ställa en tredje fräga, som man sällan hör framföras när man
diskuterar den högre ulbildningen: Är de sluderandes insatser tillfreds
ställande? Vi har nämligen en tendens alt bedöma studiemedelssystemet
92                           och studieordningen vid de  filosofiska fakullelerna som  om del bara

fanns kvalitet och kvantitet, och man glömmer borl att bäde kvaliteten    Nr 63

och kvantiteten i grunden är beroende av del arbeie och de insatser som     Fredaeen den

görs av de sluderande själva.                                                        |g ivril 1971

För all vi skall fä en tUlfredsställande  aktivitet fordras del all de     -----------------

sluderande upplever en studiemiljö där de finner sig till rälla och där de     Vissa gemensam-

kan arbeta var och en efler sin förmäga. Den sludiemiljön är beroende på    ma frågor

bl. a. studievägledning och studierådgivning. Den är också beroende pä de

studerandes   möjligheler   alt   få   studiemedel,  och  den  är  inle   minst

beroende pä undervisningens utformning vid de olika läroanstalterna. Jag

har i samband med mitl arbeie i 1968 ärs studiemedelsulredning, där vi

har gjort bedömningar av genomströmningshaslighel, av uppnådda poäng

osv,,  erfarit   alt det  finns en oerhörl stor variation i de  studerandes

insatser vid läroanstalterna, ÅlskUliga sluderar mindre än 15 limmar per

vecka. Andra, med goda studieresultat och oflast i bundna studiegångar,

har en studietid pä 60-70 limmar per vecka.

Jag är något förvånad över att man inle frän departementet och knappast heller frän nägol parli har velal fä fram en diskussion bland studenterna om vad man frän deras sida är vilUg all göra för all åsiadkomma resullat som är lillfredsslällande såväl för de studerande själva som för studiemedelsordningen och för samhället i siorl. Jag vill ändå hävda att vi frän moderala samlingspartiels sida inle kan ge genomslrömningshasUghelen én sä stor prioritet att vi allvarligl vill vara med om all sänka kvalitetskravet. Jag tycker att det i föredragandens ord om förändringar i studieplaner finns en brasklapp för alt kunna vidtaga sädana älgärder.

Den andra frägan gällde ulkomslmöjlighelerna, och de har berörts här förul i dag, Silualionen är i många avseenden prekär, och den drabbar i högsia grad kvinnor med akademisk utbildning, 1 proposiiionen sägs, och jag vUl gärna instämma i den tankegängen, all vi mäste söka nya områden för de akademiskt utbUdade, Men, herr statsråd, var finns de områdena? Det skulle vara intressant om man från de planerande och verkställande myndigheternas sida inle bara talade om att vi skall hitta dessa områden ulan också försökle definiera hur och var vi skall hitta dem. Under liden växer arbetslösheten bland akademikerna.

Den högre ulbildningen är i en svär situation. Anlalel studerande är okänt. Målet är för många av de studerande okänt. Förkunskaperna är ofla för universitelsmyndigheterna okända, och slutkraven är okända. Nu har de sittande utredningarna - U 68 och kompelensulredningen — att behandla bl. a. dimensioneringen av den högre ulbildningen. Vad vi säkerl vet är all tUlströmningen kommer all öka. Della kräver ökade ekonomiska resurser, men det kräver också planering avseende hur vi skall använda dessa högulbildade personer och hur de själva skall använda sin ulbildning. Om vi inte har del klart för oss, blir det nämligen omöjligt för oss som håller på kvaliteten all ställa några kvalitativa krav. Dessutom finns det risk för all ulbildningen blir en sorls sysselsällningsterapi för ungdomar i vissa åldrar, och det kan vi inte accepiera.

Frågan måsle också slällas, om den krafUgl ökade tillströmningen lUI
forskarutbildningen är ett resullat av svårigheterna pä arbetsmarknaden.
Jag Iräffade en  professor och institutionsledare som sade: Jag har tvä             93

Nr 63                      typer bland dem som gär i forskarutbildningen. Den ena är de som jag har

Fredaeen den        '   själv,   och   den   andra   är   de   som   inte   kunde   få   en   adekval

16aprU1971           sysselsättning.

--------------------         TUlströmningen till forskarutbildningen tror jag är svår alt bemästra.

Vissa gemensa   -  yi tycks aUa vara överens om all en begränsning mäste komma tUl stånd,

ma frågor                  aktuella frägan i framtiden är denna; Vem skaU svara för

den begränsningen? TUls vidare är det de lokala myndigheterna som har ansvarel, men vi kan knappast — och det framgår också av statsverksproposilionen - i framliden acceptera en politik som ställer handledare lUl förfogande där bristen är störst, om man därmed bidrar tUl en snedvridning av hela resursfördelningen. En planering för en utbyggd forskningsverksamhet är en viktig uppgift. InstäUningen tUl forskningen och vetenskapen och viljan att satsa pengar blir aUtmer avgörande för ett lands utveckling. Forskningsplaneringen är Ull sist en samhällets uppgift, och det blir samhällsbedömningen som avgör anslagens storlek och i viss mån deras fördelning.

Man kan då fråga sig; Vad finns det för partipolitiska bedömningar? När vi ser på utbUdningsulskollets betänkande nr 3 vUl väl knappasl någon påstå att enskUda motioner om personliga eller andra professurer är ett utslag av partipoUtiskt tänkande. Men genomgående är all när utskottet varit enigt - som utskottet varil i de flesta faU — är del den samhällsekonomiska situationen som ligger bakom. Vi har helt enkelt varit tvugna att hålla kostnaderna nere.

Kvar står ändå att utskottet och de som ansvarar för forskningspolitiken i delta land i framliden måste göra bedömningar, velenskapliga och andra. Man brakar säga att det finns tre yttre kriterier för sådana samhällsbedömningar av vetenskap och forskning. Del är de sociala synpunklerna där det gäUer att uppnå ett socialt mål. Mot den bakgrunden fär vi se den ökade satsning som gjorts på bl, a, samhällsforskning i värl land. Det är också bedömningen av det teknologiska framåtskridandet, det teknologiska målet; den har kanske hafl förtur i den hittillsvarande satsningen på forskning och vetenskap, vilket också framgick av herr Richardsons uttalande.

Det tredje kriteriet är den vetenskapliga bedömningen, och del är ulan vidare den för oss politiker svåraste. Del talas ofta om behovet av förbättrade förhållanden mellan forskare och politiker. De fär inle begränsas till enskilda personkontakter, I framtiden kommer avgöranden att Iräffas ocksä i denna sal som måste grundas på insikter av djupare slag. Jag vUl bara erinra om de resultat som ligger inom räckhåU på områden som genetik, kärnforskning och datateknik och som allvarligl kommer att påverka människans situation i framtidens samhäUe, De beslut som vi politiker faitar blir där av avgörande betydelse.

Herr lalman! Jag har heller inget yrkande att stäUa under denna punkt; jag har bara velat redovisa några principieUa synpunkter och också något beröra de bedömningar beträffande högre utbUdning och forskning som vi mäsle göra i framliden.

Fru MOGÅRD (m):
94                               Herr talman!   Bland de motioner som behandlas under punkten 2 i

utbildningsutskottels betänkande finns också nr 382 med bl, a, mitt namn, som behandlar kvoteringssystemel och särskUl könskvoleringen, Molionen pekar på icke önskvärda effekter vid nuvarande tillämpning av kvoteringssystemel och hemsläller alt riksdagen som sin mening ger lill känna att könskvotering icke bör förekomma.

UlbUdningsulskoltet förutsäller att icke önskvärda effekler av kvoteringen skall rättas lUl. Beträffande könskvoteringen ullalar utskottet att könskvotering visserligen inle ensam kan lösa könsrollsproblemen i valet av utbildningsvägar men att man inle anser sig ha anledning alt motsälla sig försöksverksamhet. Nägon reservation mot detla uttalande har icke avgivits, vUkel mot bakgrund av frågans principiella vikt är mycket förvånande.

Vid urvalet av studerande lUl olika utbUdningsvägar måste i etl demokraliskl samhäUe den vägledande principen vara, att varje individ skall bli likvärdigt behandlad utifrån de krav som utbildningsvägen kan slälla. Varje enskUd individ skall alltså bedömas efter sina kunskaper, sina färdigheter, sina intressen, sina personliga anlag.

Nu är det som bekant ofta mycket svårt att väga olUca basutbildning, olika kunskaper och erfarenheier mot varandra. I slrävandena efter en rättvis fördelning av utbildningsplatseina har man tvingats tUlgripa kvotering, vUkel mäste och skall betraktas som en nödlösning. Men i stället för att betrakta kvotering så, har man upphöjt nödlösningen kvotering tUl något ofrånkomligt, och den enskilda individen har kommit alltmer i bakgrunden. Systemet har gjorts alltmer invecklat, aUtmer svåröverskådligt och har myckel riktigt fått allt fler icke önskvärda och ibland renl absurda konsekvenser. Arbetet på att skapa något för den enskUda individen mera rättvist syslem har tUl synes avstannat; gruppen har fäll ta över individen.

Kvoteringsbeslämmelserna har alltså tUlkommit för att i dagsläget göra en jämförelse mellan olika kvaUfikalioner möjlig. Hell annorlunda förhåller del sig med könskvolering. Alt betrakta den omständigheten alt en individ lillhör det ena eller del andra könet som kvalifikation hör Ull en förgången tid. När man försöker komma åt de effekter som könsrollerna forlfarande har på valet av utbildningsväg genom all införa könskvotering väljer man en djupt reaktionär väg. Det hjälper inte att man försöker krypa bakom beteckningen försöksverksamhet — del är principen som är helt oacceptabel. Resultatet är ju t. ex. att en man med sämre kvalifikationer kan slä ut en kvinna med höga sådana, dä båda söker sig lUl förskoleseminarium. Skulle alllsä enbarl det förhåUandet alt den lycklige är man uppväga underlägel i övriga kvalifikationer?

Vi har en sned könsfördelning på mänga håll i samhäUet, och det är naturligtvis i och för sig myckel angeläget att ändra på del förhållandet. Generaldirektörerna, landshövdingarna, ja, riksdagen och statsrådskretsen är utmärkta exempel på kvinnlig underrepresentation - skall vi försöka ändra på det förhällandel genom att tUlämpa kvotermg efler kön? Del skulle otvivelaktigt gynna oss kvinnor, som del nu är, men jag tror all vi alla betackar oss för en sädan bedömning.

Del är, herr talman, knappast någon mening med all mol elt enigl -jag skulle vilja Ullägga aningslöst — utskott ställa ell yrkande om bifall till

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

95

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Vissa gemensamma frågor

motionen 382 i den del den behandlar könskvolering. Jag har dock inte ansetl del möjligl alt låta frågan passera ulan att påtala det orimliga och som sagl reaktionära i könskvotering.

Herr PERSSON i Karistad (s):

Herr lalman! I egenskap av medmotionär tar jag lill orda i denna sä utomordentligt viktiga utbildningsfråga. Del gäller motion nr 889, som syftar tUl en decentraliserad forskarutbildning, förlagd lill våra universitetsfilialer. Den av 1965 års riksdag beslulade ulbyggnaden av universi-lelsfDialer har nu fortskridit sä längt att utbildning pä de flesta ämnesområden inom humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet har kommit Ull stånd. Vi har i motionen framhållit vikten av att man uppmärksammar all en mera seklorsvis bedriven forskning och ulbildning vid våra filialer kräver räll länglgäende och omsorgsfulla förberedelser och kan komma all kräva ganska slora resurser.

HitintUls har den grundläggande akademiska ulbildningen i viss omfallning decentraliserats, bl. a. genom lUlkomslen av universilets-filialerna. Vi motionärer anser att del är dags alt ylleriigare decentralisera utbildningen och medelst försöksverksamhet påbörja viss forskarutbUdning vid våra universitelsfUialer.

De lankegängar vi framhäUil angående en seklorsvis bedriven forskar-ulbUdning kommer förr eller senare att vinna gehör, inte minsl bland studenterna. Vi motionärer har alllsä anseit all tiden är inne alt påbörja denna försöksverksamhet. Etl enhälligl utskott har för sin del ej kunnai UUniötesgå de av oss molionärer framförda synpunklerna och yrkandet alt denna forskarutbildning skall decentraliseras till universitetsfilialerna, vilket jag beklagar.

Herr lalman! Jag skall inle yrka bifall lill molionen, men jag vill än en gäng slarkl undersiryka vikten av all den här frägan löses. Och när tiden är mogen, vilkel jag hoppas blir rätt snart, dä bör Karlstad som en av universilelsfilialerna ocksä med prioritet ihågkommas.

96

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag kommer alt hälla etl korl anförande. De inlägg som gjorls tidigare har inte inneburil nägra andra yrkanden än bifall lUI utskottets hemställan, och jag betraktar dessa inlägg huvudsakligen som personliga deklaralioner, som jag saknar anledning all bemöla. Jag lar inle upp den av herr Nordsirandh kaslade handsken, när han lalar om jämlikhelsfloskler. Del finns enligl min mening inte anledning all la upp en debatt i utbUdningsfrägan på den nivån. Likaså avstår jag från att bemöla fru Mogård, när hon säger all utskottet är aningslöst. Tidigare har jag inte i kammardebatterna upplevl all man på moderat sida har betraktat de egna ledamölerna Nordsirandh och Sundberg som aningslösa i UlbUdningsulskoltet.

Herr talman! Med slor tillfredsställelse noterar jag alt det här vikliga avsnillel i sialsverkspropositionen har behandlals så all ulbUdningsulskoltet är praktiskt tagel enhälligl. Del är endasl på tre punkler som del föreligger reservationer, och dem kommer vi i vanlig ordning all under vederbörande punkter diskutera.

Del   har  i  anslulning lill  della belänkande väckts elt 40-lal  olika    Nr 63
moiioner. De har alla avstyrkts. Men de av kammarens ärade ledamöter    Fredagen den
som uppmärksamt läser detta belänkande kommer all finna alt ulskoltet     15 aprU 1971
har vissa skrivningar som, såsom sagls tidigare, kommer att bli vägledande     ~;
för departemenlels behandling av de här frågorna i framliden. Men del är °

skrivningar som är inlressanla ocksä i det avseendel att de tydligare än på   •'   *

myckel läng lid i riksdagen betonar all vi nu i högre grad än förut måsle prioriiera del humanistiska forskningsområdet. Herr Richardson har erinrat om del, och jag vill undersiryka del frän utskottets sida. Vi har gjort beslällningar på en del forskningsområden, där del är belydelsefulli att samhällel engagerar sig så snart del finns ekonomiska resurser för detta.

Många av de motionsyrkanden som i övrigt har avstyrkts är i och för sig berätligade. Del är önskemål om professurer och om anslag till olika ändamål, och om vi hade pengar tUl det, skulle vi säkerligen vara överens om att Ullstyrka anslag. Men vi måste ju i det här huset göra en samlad samhällsekonomisk bedömning. Del är mol den bakgrunden vi har tvingats - liksom jag förstår alt föredragande slalsråd tidigare har Ivingals — lill att gä på avslagslinjen där man kanske skulle ha velal tillstyrka, om man hade haft resurser.

Fär jag säga nägra ord, herr lalman, om UKAS-systemet. Den kritik mot UKAS som har riktats frän nägra talare i dag har icke något som helst slöd i ulbildningsulskollel - och här är utskottet enhälligt. När del gäller ulspärrningen t. ex., säger ulskoltet: "Utskottet har funnii att beslämmelserna för den s. k. ulspärrningen utformats sä all de synpunkler helt tUlgodosetts som vederbörande utskott framförde i samband med riksdagens slällningslagande är 1965 tUl principerna för begränsning av rätten tUl utbUdning."

1 fråga om utvärderingen av UKAS-systemels effeki säger del enhälliga ulbildningsutskoilet: "Enligl ulskollels mening har alllför kort lid förflulil sedan del nya ulbildningssystemel vid de filosofiska fakullelerna började tillämpas för all del skall vara möjligl att nu göra en ulvärdering av reformen vare sig i dess helhel eller med avseende på delar av densamma, 1. ex. samhällskunskap." Del finns alliså inget stöd i utskollsullälandel för den uppfallning som har framförls frän bl. a. herr Molin, som menar all man nu bör göra en omedelbar ulvärdering genom nägon form av kommitté.

TUI fru Ryding vUl jag i sammanhangei säga, all det har inle lill utbildningsutskottets kännedom kommit någonting som stöder hennes påslående alt UKAS fullständigt misslyckats och inle alls fungerar.

Till sist: Vi kommer nalurliglvis, herr talman, att få en debatl om universilelen genom åren framöver. För min personliga del är jag angelägen om all belöna all universiteten är arbetsplatser. De som fär förmånen att siudera där mäste preslera ett arbetsresultat som medborgarna på alla andra arbetsplatser mäsle preslera. Vi kommer aldrig all ha råd med etl utbildningssystem där människor kan gå planlöst drivande, där människor kan få fortsätta studierna pä det sätt som de själva önskar, utan all samhället ställer krav pä motprestation från deras sida.

UKAS är inte färdigl. Del är självklarl all den reformen fortlöpande                     97

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Vissa gemensamma frågor

måsle justeras och förändras allteftersom erfarenheter vinns. De myndigheter som har lUl uppgift all sköta del här gör det också, och sedermera kanske riksdagen i sin tur får ta ställning UU nya förslag. Vi kommer alltid att få den här debatten, och vi kommer säkerligen aldrig att vara nöjda med vårl utbUdningsväsende. Så snabbt som samhället förändras, så snabbt kommer också kraven på ändringar i utbUdningssystemet art resas. Men vi måste också aUtid, herr talman, göra våra bedömningar mot bakgrund av de samhäUsekonomiska övervägandena.

Med detla ber jag att på denna punkt fä yrka bifall tUl utbUdnings-utskotlels hemställan.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle;

Herr talman! TUl herr Alemyr får jag väl säga att jag talade faktiskt för elt särskilt yttrande som fogals tUl UtbUdningsutskoltets betänkande, och sä där alldeles helt med enigheten i uppfattrungen var det alltså inte i fräga om PUKAS.

Sedan är del ju tråkigt alt herr Alemyr som ordförande i utbUdningsutskottet inte följer den här tidningen som heter Studenten. Jag skall gärna låna ut den — det är nr I för år 1971 — sä att den kritik som studenterna verkligen framför kommer tUl utbildningsutskottets kännedom. Där hävdas pä ledande plats alt PUKAS har misslyckats, och i övrigl framför man de synpunkler som jag redovisade i mitt försia anförande.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Ordet och begreppel jämlUchet är för mig, herr Alemyr — utan att jag nu vUl initiera en stor debatt - någonting som är förnämt, innehåUsrikt och djupt mänskligt. Men jag vänder mig mot missbmket av ordet och begreppet. Jag anser, att ett sådant missbruk har skett t, ex. i U 68;s resonemang — del var där jag talade om det — när man vid varje tillfäUe dä etl ulbildningspolitiskt problem mäste lösas kryper bakom ett onyanserat lal om jämlikhet som etl speciellt slagträ mot den som har en annan ulbUdningspolitisk åsikt. Därvid gör man inte klart vad man menar med jämlikhet och vad det innebär, utan låter del betyda än det ena än del andra, och ibland använder man del utan att det egentligen betyder någonting. Del är missbruk av ett begrepp och ett tUlstånd som vi alla är överens om att vUja arbeta för.

98

Herr ALEMYR (s) korl genmäle;

Herr talman! Utbildningsutskottets utlåtande är enhälligl. Vid den punkt som jag har talat om har del inte fogats någon reservalion utan endast ett särskilt yttrande. Och fru Ryding har varil med i riksdagen sä pass länge alt hon borde känna tUl att elt särskUt yttrande inte bryter enhälligheten i elt utskott.

Sedan polemiserade tydligen herr Nordsirandh mol den diskussion som förs i U 68. Den debatien tyckerjag dock att herr Nordsirandh skaU föra i U 68, där han har placerats i den referensgrupp där parlamentariker sitter med. Det är elt ovanligt lillvägagängssätt att i en diskussion i riksdagen la upp en intern U 68-diskussion.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Jag vUl börja med att göra några korta kommentarer UU två motioner som har mitt namn som första namn. Den ena gäller planen för en utbyggnad av högre tjänster vid universiteten.

Vi har ju helt nyligen fått den nya forskarutbUdningen, och de svårigheter som denna utbildning i dag möter vid universitet och högskolor är såvitt jag förstår nästan helt och hället beroende av klyftan mellan de uppställda målen och de anvisade resurserna. En huvudtanke i den nya forskaratbUdningen var som bekant att man kraftigt skulle intensifiera handledningen, men de resurser i form av högre tjänster som måste tUl för en sådan mlensifierad handledning har tyvärr i stor utsträckning uteblivit. Jag tror att det är angeläget med en stark planmässighet i utnyttjandet av de begränsade resurser som kan stäUas tUl förfogande, och just denna starka begränsning av resurserna är ett särskUt argument för en långtidsplan för inrättande av högre tjänster,

UtbUdningsutskottet skriver på den punkten att utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av att forskningsorganisationens utveckling planeras på längre sikt, men utskottet har inte velat tUlstyrka motionen med hänsyn tiU att man vUl awakta resultaten av arbetet inom en arbetsgrupp inom universilelskanslersämbetet. Jag lycker alt det är ett fuUt acceptabelt ställningstagande.

Får jag sedan tUl herr Alemyr, som uppehöll sig ingående vid den glädjande enighet som han tyckte sig ha konstaterat i utskottet, säga att på två punkter när det gäller forskningsresurserna har det ju ändå avgivits en folkpartireservation, som syftar just tUl att öka handledningsmöjligheterna.

Den andra motion som jag vUl säga några ord om är molionen 198, som herr Fiskesjö och jag har väckt och som handlar om läramtbild-ningen i samhällskunskap. Bakgrunden tUl den motionen är den personliga erfarenhet som herr Fiskesjö och jag i egenskap av universitetslärare har när det gäller de kunskaper om det sociala, politiska och ekonomiska system som den nuvarande samhäUskunskapsläramtbUd-ningen ger uirymme för. Vi är helt enkelt oroliga för att tiden är för knapp för att meddela lärarna i samhäUskunskap tUlräckliga kunskaper.

Utbildningsutskottet har varit någol så när positivt ocksä UU den motionen, och utskottet har pekat pä alt det finns behov av att se pä den frägan, men utskottet viU dels inte göra detta nu, dels inle se samhällskunskapens problematik separat. Den senare synpunklen tycker jag är helt riktig. Man bör behandla denna fråga i samband med problem som gäller blockämnena över huvud taget. Och när utskottet skriver att utskottet kan tänka sig en omprövning efter en nägol längre tids erfarenhei, så anknyter det tUl min tidigare diskussion med statsrådet Moberg om när en omprövning på den punkten kan bli aktueU. Vägar man hoppas, herr Alemyr, att uttrycket "en något längre tids erfarenhet" kan betyda att en omprövning blir aktueU är 1972? Det vore i så fall ganska tUlfredsstäUande,

Huvudfrågan i diskussionen mellan statsrådet Moberg och mig har varit om vi skall la intryck av erfarenheterna från genomförandet av en

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Vissa gemensamma frågor

99

Nr 63                      reform och lära därav, och när det skall ske. Statsrådet sade i sitt senasie

Fredaeen den         inlägg att han menade alt del var naturligt att så skulle ske och att vi bara

16 aorU 1971         " oense om när det skulle vara möjligt alt göra del,

-------------------- ------- Jag vUl emellerlid säga att jag tror all det är betydelsefuUt all man lar

Vissa gemensam-   inlryck av dessa erfarenheier på etl förutsättningslöst sätt, och det är det

ma frågor                tveksamt om statsrådet Moberg gör. Han sade i fräga om genomström

ningshastigheten all den låga måluppfyllelsen hade samband dels med de nya studieplanerna, dels med den negativa kritiken från lärarna och studenterna.

När del gäUer den första punkten lycker jag inle alt del stämmer; en huvudsak i de nya studieplanerna har ju varit alt organisera de olika momenten inom ämnet pä ell sådanl säll att man ökar den pedagogiska effeklen, givelvis vid en oförändrad utbildningskvaUtet - det har aldrig ifrågasatts alt själva kvaliteten på de olika ämnena skulle förändras. Därmed mä nu vara hur som helst.

Den andra förklaringen, aUtså att den kritiska inställningen hos mänga lärare och sludenter pä något sätt skulle ha försvårat genomförandet av reformen, har jag svårare att förslå, mäste jag säga. Jag vet inle om statsrådet menar att dessa lärare och studenter har känt mindre enlusiasm och därför inte pä elt alldeles lojall sätt velal föra ut statsmakternas inlentioner i praktiken. Om det var det som avsägs, lycker jag att det inlägget är ytterligt diskutabelt och orättvist mol majoriteten av lärarna och studenterna. De kritiska synpunkter som framförts bäde före och i samband med PUKAS-syslemets genomförande och nu efteråt när vi har sell resullalen har dock varil av myckel olika karakiär, Längt ifrän alla — bara en lilen minorilet av politikerna — hade hämlal inspiration från händelserna vid Sorbonne, Det framfördes mycken saklig kriiik, och när denna sakliga kriiik nu efteråt pä väsentUga punkler visat sig riktig, tycker jag inte det är hederligt att i det sammanhanget lala om krypskytle frän de aktiva och ange del som en förklaring tUl misslyckandet.

Enligt min mening är alllsä statsrådet Mobergs lolkning av orsakerna lill den låga måluppfyllelsen föga övertygande. Jag tycker att det hade varit riktigare att peka pä brister i själva syslemet, riktigare all ta ansvar för de ätgärder som man har genomfört och de delar av dessa ätgärder som har lell liU detla resullal.

När del sedan gäller de särskilda utbildningslinjerna är det inle för tidigt all göra de konstateranden som jag gjorde i min interpellation; vi har ju möjligheler att jämföra 1969 med 1970, och de "origmella studenterna", som herr Moberg kallade dem, har ju blivit fler och fler. De har ökal från 15 Ull 35 procent. Nu inser jag myckel väl att del bara är en del av dem som dessa siffror avser som kan räknas till kategorien "de originella studenterna", men andelen som väljer särskild utbUdningslinje är i kraftigi siigande, och det är väl ett vikligt konstaterande när man diskuterar erfarenhelerna av PUKAS-systemet,

När del sedan gäller ulspärrningen tolkade jag statsrådet Mobergs svar

på min fräga på det visel alt han ansäg att ulbildningsnämnderna hade

handlat   riktigt.   Han  reserverade   sig  för  att   han  inte  hade   studerat

100                        materialet i delalj, men såvitt han nu kunde bedöma hade utbUdnings-

nämnderna handlat rätt i ulspärrningsfrågan. Del betyder ju att del hade varil rikligt att inle slä ut dem som enligl 31 § i kungörelsen skulle slås ul. Jag vUl jämföra delta med vad statsrådet Moberg sade pä denna punkt 1969: "Vi säger nej lUl den obegränsade kvarsillningsrälten inom ramen för en utbildningslinje och hävdar att studenten pä 50 procents längre tid än vad som normalt krävs skall kunna fullfölja sina studier,"

Den senare delen av detla uttalande av statsrådet måste ju ändå belyda att de skall utspärras i de fall då inte särskilda skäl föreligger, Såviii jag vel har inget enda utspärrningsbeslut ännu trätl i krafl. Delta visar ändå en stor skUlnad mellan avsikten med denna bestämmelse och den praxis som har utformats på universitetsorterna.

Sedan är del väl ändå sä alt en liberal praxis i fräga om ulspärrningen leder tiU en ökad kostnad per student och betygsenhet; det får alltså konsekvenser på koslnadssidan.

Jag har alltså tolkat både herr Alemyr och statsrådet Moberg på det viset, att de nu är beredda att accepiera denna praxis, som väl ändå inte kan anses slä i överensstämmelse med bokstaven i beslulel,

Lål mig tUl sist, herr talman, säga alt denna otUlfredsstäUande måluppfyllelse i PUKAS har föranlelt en betydande uppmärksamhet och debatt bland lärare och studenter, och inte minst studenlpressen har uppehållit sig mycket vid de erfarenheier vi nu har. Vi bör inte här i kammaren avstå från en öppen debatl om dessa frågor; vi skall inte avslå frän möjligheten att anpassa systemet tUl de erfarenheier som redan har vunnits.

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Vissa gemensamma frågor

Under detta anförande överlog herr Iredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag mäste verkligen be kammaren om ursäkt för alt jag kommer upp i talarstolen en gäng tUl i en fräga som jag Irodde var avklarad. Jag kan emellertid inte underlåta att återkomma när herr Molin envisas med att fortsätta en debalt som jag Irodde var avslutad för den här gängen.

Herr Molin missuppfattar mig när jag talar om utbildningsnämnderna. Jag sade och upprepar att kanslersämbetel utvärderar de första insalserna, och innan del arbetet är klart vUl jag inte säga någonting definitivt, Pä basis av vad jag dessutom sade, nämligen att kanslersämbetet bedömde det arbete som hann utföras före konfliklen vara acceptabelt och hyggligt, försöker herr Molin göra gällande alt del skulle motivera en annan lolkning av avstängningsbeslämmelserna än som var avsikien med riksdagsbeslutet 1968, Det är självfallet en helt felaktig slutsals.

När det gäller de särskUda utbildningslinjerna upprepar jag, att studenter som frän början har en mycket bestämd uppfattning om vilken ämneskombination de vUl läsa fär möjlighet att läsa en särskUd UtbUdningslinje, om den valda kombinationen inte finns inom någon av de 17 eUer 18 utbUdningsUnjerna, Dessa sludenter är förhållandevis få; statistiken vederlägger inte del påståendet. "De mänga" i statistiken som herr Molin för tredje gängen återkommer tUl är hell andra grupper vUka

101

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Vissa gemensamma frågor

— självfallet med goda moliv - har att välja särskUd utbUdningsUnje. Att det blev särskUda svårigheter vid igångsättningen av denna reform

sammanhängde inle enbart med de generella problem som uppstod när vi skulle börja tUlämpa en ny ordning, utan ocksä med den stämning i vUken detta system sjösattes. Del var de upprörda debatterna, med många destruktiva inslag, som i Sverige ännu pågick som efterklanger Ull det som hände i Paris i maj 1968, Är del så konstigt, herr Molin, att den speciella atmosfären har ytterligare försvårat igångsättningen?

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Får jag då bara släUa två frågor tUl statsrådet Moberg, Den ena gäller ulspärrningen. SkaU de studenter, som inte har klarat de avsedda studiemälen på 50 procents längre tid än avsett, enligl statsrådets mening avstängas eUer inle?

Den andra frågan är; När statsrådet nu talar om den atmosfär i vUken denna reform sattes i verket, belyder del då alt statsrådet menar att en del av de lärare, som ute på fältet skulle omsätta denna reform i verkligheten, på grund av sin kritiska instäUning inte lojalt gjorde del?

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag beklagar att jag inte förrän nu har fått tUlfäUe att bemöta en beskyllning från herr Alemyr, Utskottels ärade ordförande insinuerade nyss med djup och storslagen rörelse att jag röjde hemligheter från U 68;s interna förhandlingar genom att jag framhöU alt i resonemang därstädes begreppet jämlikhet användes pä elt högeligen otiUfredsstäl-lande sätt.

Ja, herr Alemyr, vilka hemligheter! Herr Alemyr kan siudera användningen av begreppet på nytt — jag förutsätter all han en gång har läst dem - i t, ex, U 68:s offentliga debattskrifter. Sä var del alllsä med dessa specieUa hemligheter!

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag har inte använt ordet hemligheter över huvud taget. Herr Nordsirandh har inte lyssnat på mitt korta genmäle. Jag har sagl att jag tycker all del är överraskande alt herr Nordstrandh för en intern U 68-debatt i samband med denna diskussion i riksdagen.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag slår väl inte, herr Alemyr, och för en intern debatt med U 68, dvs, med mig själv?

102

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag vUl yttra mig i all korthet såsom svar på herr Molins två sisla, hoppas jag, frågor i denna omgång.

Utbildningsnämnderna har all tolka givna beslämmelser. Jag har från kanslersämbetel begärl in en rapport om på vad sätt ulbildningsnämnderna har agerat. När denna rapport föreligger, har jag anledning att fräga mig om utbUdningsnämndernas praxis har ställ i överensstämmelse med andan bakom bestämmelserna.

Om herr Molin nödvändigtvis i mina inlägg nu och lidigare vill lägga in den tolkning han synes vara ute efter, mä herr Molin göra del.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Humanistiska fakultetema m. m.

Punkten 3

Humanistiska fakulteterna m. m.

Hen LUNDBERG (s):

Herr talman! Efter den diskussion som vi nyss har åhört viU jag säga att herr Nordstrandhs uttalanden om akademiker och andra präglades — som jag uppfattade det, med rätta eller kanske felaktigt - av en akademisk högfärd. Jag har själv aldrig fält del av den akademiska ulbildning som vissa akademiker sätter så skyhögt. De menar all den som har gått den långa vägen skulle sakna möjligheter över huvud taget att göra några bedömningar i sädana här sammanhang. Nu när jag ändå dristar mig att la tUl orda om delta utskottsbetänkande beror del på att jag varit med om att väcka en del motioner, som gäUer utbUdning, vetenskap och forskning samt på alt även icke-akademiker tvingas att i det praktiska arbetet ta ställning tUl vissa problem för att samhäUet skaU kunna fungera.

Vi har yrkat att riksdagen måtte besluta om inrättandet av en professur i estetik. För alt inte behöva upprepa alla olika argument ber jag all få hänvisa Ull vad jag och övriga motionärer har anförl i motionen 378. Värl förslag om en professur i estetik kan sägas ha fäll en välvUUg behandling, och utskottet har i sin skrivning understrukit behovel av utbildning vid de fUosofiska fakullelerna i detta ämne. Den 12 mars 1971 har på visst sätt möjligheterna lUl ulbildning ökal genom av Kungl. Maj;l vidtagna åtgärder.

När jag inte yrkar bifall UU molionen vUl jag endasl understryka att jag förutsätler att statsrådet eller regeringen skall följa denna fråga med uppmärksamhet och vidta de olika älgärder som är erforderliga för alt denna gren av utbUdningen skall fä silt beaktande. Utskottet underslryker också att det är nödvändigi att vi gör en förslärkning på detta område.

Vidare har jag varil med om alt väcka en moiion om inrättande av en professur i japanologi, särskUl modern japanska, vid universitetet i Stockholm. Utöver de motiv vi anfört i motionen — som fått anslutning pä många håll - vUl jag framhålla, att orsaken lUI att vi är tvingade all vidta älgärder på detla område är den handelspolitiska utvecklingen och förändringarna av olika marknader och industriell verksamhet. Om vi skall ha möjligheter alt konkurrera och ge arbetstiUfäUen — kanske inte så myckel äl akademiker, ulan framför allt pä arbeismarknaden i övrigl — tvingas vi att göra en förstärkning på delta område.

Om jag förslär ulskoltets skrivning rält underslryker utskottet just behovel av en ökad utbUdning pä detta område. Jag skall även härvidlag nöja mig med all rikta en vädjan tUl statsrådet att han skall beakta dessa

103

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Teologiska fakultetema

praktiska frågor och ge oss möjligheler lUl den ulbildning, specieUl i språk m. m., som är erforderlig för all vi inom den induslrieUa sektorn skall kunna möta Japan. Del är visseriigen en stormakt, men i fråga om industriell verksamhel är landet iniressani för oss och erbjuder en konkurrens som vi måsle möla på del sätt som erfordras i sammanhangei. Herr talman! Jag fattar utskottets skrivning pä denna punkt som en beställning för framtiden och släller därför ingel yrkande. Med hänsyn UU den skrivning som gjorts och den ulveckling vi gär tUl mötes kommer ämnet som sådant, hoppas jag, att ges erforderlig plals. Tyvärr skjuler vi emeUerlid denna fråga - som vi nu borde ha hafl klarlagd - minsl ell är framåt i liden. Men jusl nu kan vi inle göra något ål detta.

Hen TURESSON (m):

Herr talman! Rivningsraseriel i våra svenska städer sveper fortfarande fram som en stormvåg, och i den vägens väg utplånas byggnader och miljöer, som givil våra stadsbilder deras karaktär och som ofta har kulturhistoriskt inlresse och värde. Den här utvecklingen innebär ocksä en väldig värdeförstörelse, som är inflationsdrivande och som är en svår belastning pä samhällsekonomin och som driver lägenhets- och lokalhyror i höjden på elt orimligt säll.

Vi vel all mänga människor i värl samhälle ser med undran och avsky pä denna destruktiva verksamhel. Vi vet ocksä all fä känner trivsel med de slätstrukna och hell opersonliga byggnader och miljöer som växer upp ur de rivna kvarterens kratrar. Vi har också erfarit all sakförslåndiga människor ute i Europa, som lärt sig sälla värde på de rester av byggnadskultur, som finns kvar där ule efler de tvä världskrigens förstörelse, nu kommer hit UU oss för att beskåda vårt barbari och lära sig hur man inte bör göra.

I del här läget och medan det ännu finns något kvar alt bevara är det angeläget att hos stadsplanerare och byggnadsskapande arkitekter öka och fördjupa kunskaperna om vad som är värdefullt frän kullurhislorisk och miljöskapande synpunki. Del behövs lydligen också ökade kunskaper om hur sädana byggnader skall kunna bevaras i sin egen miljö och ges en rationell funklion i det moderna samhällel.

1 två motioner lUl årels riksdag, den ena av fru Krislensson m. fl., den andra av mig och ell antal medmotionärer, har framställts yrkanden belräffande resurser för ulbildning och forskning i ämnel byggnadskultur. Utbildningsulskollet avstyrker dessa motionsyrkanden för närvarande. Därmed blir lyvärr denna angelägna frågas lösning ylleriigare försenad. Men, herr talman, jag lovar all komma igen.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 4

Teologiska fakulteterna

104

Hen NORDSTRANDH (m);

Herr   talman!    Frågan   om   en   professur   i   religionssociologi   har

molionsledes underställts riksdagen flera gånger men har inle hafl nägon större framgång här, och Kungl. Maj;l har visat föga intresse, krypande bakom en ulredning rörande den religionsvelenskapliga ulbUdningens mäl och organisation. Försl förde universilelskanslersämbetet fram förslaget, förmenande all det förelåg behov av en sädan professur oavsell vilket resullal ulredningen skulle komma till..En professur i religionssociologi behövdes under alla förhållanden, sade UKÄ, och kompetent kandidat till professuren fanns inom landel,

I ärels pelila vek sig emeUerlid ocksä universitetskanslersämbelei och log liksom regeringen skydd bakom ulredningen. Nyll är emellerlid i dagens situation - något som jag vUl ullrycka min tUlfredsslällelse med - utskottets klart uttalade mening om all del inte kan råda någon tvekan om att det föreligger elt behov av en professur i religionssociologi, vare sig denna professur skall tUlhöra teologisk eller annan fakultet. Inför etl sådanl ställningstagande kan även en prövad motionär känna sig tUlfredsställd och pä denna grund invänta meromnämnda utredningsbetänkande om vUkel fakulletsallernaliv som bör väljas, i synnerhei som utredningen - som heter RUMO - beräknas avsluta sitt arbete under år 1971. Motionärerna kan alltså för sin del räkna med lUlkomslen av en professur i religionssociologi fr. o. m. läl oss säga senasl budgelåret 1973/74.

Vad belräffar Religionssociologiska institutet i Slockholm vUl jag understryka att det står öppet för biträde vid forskarhandledning men alt del givelvis dä också för sina Uänsler måsle få del av tiUgängliga medel för sådan handledning. Del är alt hoppas all universilelskanslersämbetet ser tUl all så också sker. Insliiulel är alllför värdefulll för all inte UlnyUjas, och utnyttjas del, bör det ocksä stödjas, Ocksä etl institut med teologisk inriklning mäste för sin verksamhel leva även på pengar.

Jag har inle nägol annal yrkande än om bifall UU ulskoltets hemställan.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Juridiska fakulteterna

I detla anförande instämde herr Källslad (fp).

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemsläUan bifölls.

Punkten 5

Juridiska fakulteterna

Herr LUNDBERG (s);

Herr talman! Jag har föreslagit att de juridiska fakulteterna skulle sammanslås med de samhäUsvelenskapliga. I molionen nr 376 har jag argumenterat för en sädan sammanslagning. Utskottet anför att en expertgrupp för närvarande utreder denna fräga och anser att man redan nu har vidtagit älgärder för att kunna tUlmötesgä del önskemål om ur samhällets synpunki nödvändiga förändringar inom den juridiska utbUdningen som vi har framförl.

Jag skall bara här undersiryka att  Alf Ross konstaterar i sin bok

105

4 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 63

Tredagen den löaprU 1971

Juridiska fakulteterna

106

"Varför demokrali" — den utgavs redan 1948 — under kapitlet "Demokralins sociala förutsättningar'' all man kommer all kräva all styrelsen tas bort frän poliliken och läggs i händerna pä experter. Han fortsätter. "Delta kan formellt ske genom alt bestämmanderätten delegeras lUI ell aulonoml expertorgan. Men en sädan överflyllning av makten är sä omfattande och väsentlig och i så hög grad i avsaknad av objektiva direktiv, att den demokratiska konlrollen härmed i verkligheten är uppgiven."

Herr talman! Det finns anledning för oss alt när vi skapar fler och fler jättestora ämbetsverk ge akt pä alt den egentliga maklen överflyllas från riksdagen lill ämbets- och Ijänslemän och alt dessa ämbets- och tjänstemän i sin utbUdning - del är alllsä inle deras eget fel - bibringas en konservaliv och bevarande uppfattning i fräga om juridisk bedömning m. m., som har sin rol i det gamla ståndssamhället. Det är självklarl att när samhällels olika resurser och verksamhel växer ul sä måste samhället mer och mer kräva av dem som har lät oss säga den egentliga makten alt de ocksä skall förstå demokratins problem och skapa möjligheler för åtminstone riksdagen all inle bara formellt utan även reellt påverka utvecklingen över huvud taget. Det är ur den synpunkten som jag har tagit upp dessa juridiska problem och ansett att en förändring är nödvändig. Jag tror inle del finns möjligheler att fä den juridiska ulbildningen riktigt utformad genom att anlita experterna igen.

Jag är medveten om all i denna fräga skulle myckel kunna sägas. Del juridiska länkandet över huvud taget är obegripligt. Det är obegripligt därför alt vi inte i något avseende har en myndighet som försvarar samhällels rält. Vi tUlåter olika intressen att spela ul pä skilda områden, lål vara i en juridisk aimosfär — men i en aimosfär där samhällets urgamla rättigheter och respekten för grundlag aldrig har upprätthållits. Det är angelägel all man inom Kungl. Maj:ls kansli men framför alll hos myndighelerna lär sig all respeklera jusl dessa faktorer som är av sådan belydelse inom samhäUet.

När professor Per Olof Ekelöf installerades 1966 höU han en föreläsning om semantik och juridik. Han citerade att i sladfäslelsen av 1734 års lag erinrar Fredrik I om att Karl XI - vär högt ärade svärfader, som Fredrik vördnadsfulll uttryckte sig - nödigt funnii alt ulse och förordna vissa lärda och förståndiga män, som skulle sälla lagen pä tydlig och brukelig svenska. Del har ju gäll några är sedan dess. Är del nägon som i dag kan säga att vi har Sveriges rikes lag på tydlig och begriplig svenska? Hur skall exempelvis norrlänningarna kunna förslå att man genom olika finler kan få en lagfart ulan att ha en förvärvshandling som är gUtig? Hur skall man i Norrland kunna förstå all lusenlals heklar mark på delta säll har överförts från kronan tUl enskilda eUer från enskUda Ull andra intressenter eller att urminnes rättigheter, som är inskrivna i grundlagens §§ 77 och 78 och som det har givits utiryck äl vid olika tillfällen, t. o. m. i äldre lid, dä har respekterats?

I dag kan väsentliga värden, som rällsligl endast kan basera sig pä grundlagen och som kan tolkas enbart genom beslut i riksdagen, överlåtas tUl elt spel om miljoner åt en lilen grupp människor som troligen myckel bristfälligt har läsl Sveriges grundlag.

Jag är medveten om att det är litel svårt att stäUa ett yrkande på denna punkl, men jag tror faktiskt alt statsrådet borde ta bättre hänsyn lUl de s. k. reformer inom juristutbUdningen, som en företrädare lalade om vid ett vissl lillfälle och som bara grundade sig pä Iro, icke pä erfarenhei och vetenskap. Jag vill därför direkt säga tUl slalsrådel all vi visserligen inle behöver någol slort ämbetsverk för detla ändamäl men all vi skulle kunna avskaffa och inrälia något av våra nuvarande ämbetsverk, låt oss säga kammarkollegiet, lUl ell museum, där man skulle kunna siudera hur olika handlingar lUlverkades på 1600- och 1700-talen.

Vi skall nalurliglvis inle stäUa stora krav pä della museum, eflersom en väsentlig del av de gamla handlingarna gick lill spillo när kungl. slottet en gäng brann ner, men det finns tUlräckligt kvar för all visa all delta "förnämliga" ämbetsverk har varil med om alt skriva ut köpehandlingar och all lämna ul kvitton på ett säll som vi med nuvarande språkbruk skulle säga var av brottslig karakiär. Men del var den lidens sed, eftersom ämbetsmännen efter 1611 med Gustav II Adolfs och Axel Oxenstiernas goda minne icke hade tUl uppgifl all skapa rält utan mera alt fullgöra en polilisk uppgifl.

Jag tror all del är på tiden att hela ulbildningen och inriktningen i juridikämnet skuUe anpassas så att den ungdom, som i dag skall siudera bl. a. del, inte skaU kvarbliva i ell länkande som tUlhör elt förgånget samhälle. Vi lever i en dynamisk lid, och det vore väl ändå nu dags alt man gjorde någonting i detta avseende. Om statsrådet verkligen beaktar vad jag nu anfört, skulle han göra myckel mera för utbUdningen på detla område än vad som gjordes av en förelrädare, som sade sig skola uträtta något men glömde att ulföra del.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Medicinska fakulteterna ni. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6

Medicinska fakulteterna m. m.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Nu kommer vi in på ell annal ämne som kanske ligger mera jordnära och berör människor som vi skulle behöva ge extra hjälp i olika avseenden.

Dä del gäller en professur i barnkirurgi har jag en känsla av all utskottets skrivning är sådan all herr slalsrådel bör effektuera molions-förslaget genom en framstäUning tUl näsla års riksdag, så all vi fär bällre möjligheter att ge hjälp ät de olyckliga barn som vi ofta dömer tiU att leva i en sjuksäng. Vi vet ju att ökad forskning och ökad ulbildning pä det här området skulle innebära väsentliga förbättringar för barn som är så olyckligt lottade alt de behöver hjälp från början.

Jag har begärt denna professur därför all vi mäsle i utbildningen över huvud tagel försöka få in kunnighet i fråga om kirurgiska ingrepp pä barn, ly de flesla ingrepp mäste göras inom en dag eller i varie fall inom en vecka för all de skall kunna lyckas. Den som har följl kosinaderna för

107

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Medicinska fakultetema m. m.

108

barnsjukvården och samtidigt upplevl den inhumana inslällningen lUl all försöka rädda barn från att ligga i en sjukbädd hela livet måsle säga sig att det är underligt all della ämne inte har uppmärksammals och all vi inle har någon professur i ämnet i hela landet. Forskning är nödvändig för att en förbällring skall kunna åstadkommas, och därför hälsar jag ulskollels skrivning i det här sammanhanget med tUlfredsslällelse och önskar att slaisrädel beaklar vad ulskoltet anfört.

Beträffande förslaget om inrältande av en professur i lungmedicin inlär ulskoltet däremot en mycket underlig attityd. Del fanns förul ivå professurer i lungmedicin här i landet. De var avgränsade till visst ämne, och när möjlighelerna all bota lungtuberkulos hade slarkl förbättrats gjorde ämnets avgränsning alt man inte kunde ha kvar dessa professurer. Sedan har man sökt lösa frägan genom all inrälia en tjänst som biträdande professor. Det är ju egentligen bara en namnförändring, men att vi har en biträdande professor, när del inle finns någon ordinarie professur i landel, är ju litet underligt. Den biträdande professorn har en sädan kapacitet att han har uppmärksammals bäde inom landet och ulanför värt lands gränser. Inom den medicinska fakulteten anses han lämplig all vara dekanus, men eflersom han inle är professor mäste han vara det efter dispens. Är delta ett rimligt förhållande? Han Ullhör socialstyrelsens grupp av experter och företräder där just lungmedicinen.

Om statsrådet hade begärt all få ett nytt ämbetsverk för några tiotal miljoner kronor hade han ulan vidare fåll del — sådant diskuierar man ju inle. För alt komma UU rätta med del förhäUande som jag nu har berört behövs kanske 10 000 kronor, men dä mäsle man säga nej - dä har man inte pengar. Del är verkligen konstigt.

När jag som ung reste i de uppländska bygderna Iräffade jag pä en lungsjuk i vari och varlannal hem. Jag har positivt kunnat medverka lill all den bilden har förändrats. Nu häller vi på och uppläcker nya faU av tuberkolos pä grund av all den nuvarande läkarstaben inle har den UtbUdning som behövs för all i tid upptäcka sjukdomsfall. Vi upplever nu alt den gamla stendammslungan - silikosen — skördar alll fler offer. Ännu vel vi sä litet pä della område alt del i mänga fall är försl när en patient dör som man kan konstatera all han lidil av silikos. Det finns risk för silikos för dem som arbelar inom slenindusUin, i slålgiulerier och i gruvor. Det sisla jag sell är en uppgifl om att om jag gär ut på gatorna i Stockholm löper jag risk för silikos pä grund av bilarnas bromsdamm.

Därutöver har vi det förhåUandet att ungefär 10 procent av befolkningen är allergiska. Vi har lidigare diskuieral allergin inom allmänmedicinen. 1 Uppsala har vi i anslulning Ull lungmedicinen byggt upp en avdelning för all kunna ge hjälp äl allergiska personer. Den hjälpen måsle kunna ges snabbi varför del krävs ständig jourljänsl. I dag står vi i den silualionen all vi inle kan vidta erforderliga åigärder för all sprida kunskap lill de nya kandidaler som skall ge sjukvård inom olika grupper.

Men del är inle bara del. De nya kemikalierna och den förändring som sker inom induslrin kommer absolul att träffa någol av det känsligaste som vi har näsl biodel; del är fräga om luftföroreningars inverkan pä våra lungor och på vår livsföring över huvud tagel. Del är givel all när jag nu vädjar Ull statsrådet även här sä skulle jag kunna göra det genom att yrka

bifall till min motion, men i en nästan tom kammare är det självfaUet ganska meningslöst. Jag vUl bara undersiryka nägol som utskottet inle har beaktat tUlräckligt, nämligen att silualionen är den att vi häller pä alt fä Ullbaka proletärsjukdomarna. Vi borde väl i lid kunna vidta åtgärder för alt förhindra dessa hell enkell omotiverade sjukdomar och den dyra sjukvård som de kräver i olika sammanhang. Vi lär väl inle förrän näsla år kunna fä denna professur, men jag uttalar ändå, herr statsråd, den förhoppningen att situationen klaras upp.

Naturligtvis är del ell alllför blygsamt belopp som krävs för det här ändamålet. Jag är ju gammal bruksjobbare och van att ha respekl för pengar, men jag viU också ha ul någonting posilivi av de pengar man satsar. Inom hälso- och sjukvården har vi fått ut det mest positiva vi kan fä. Tänk på vad tUlbakaträngandel av lungtuberkulosen har betytt för landel, för landstingen och i humanitärt avseende! Och vad har inle exempelvis bekämpandet av barnförlamningen inneburit! Vi hade ungefär 4 000 barnförlamningsfall ute i bygderna för några är sedan: förra året var det väl tvä. Det är en ekonomisk salsning vi gör av humanilära skäl, men del är också en satsning som ger utdelning för induslri och samhälle.

Jag tiUhör ju den grupp som har fåll syssla prakliskl med hälso- och sjukvård och har naturligtvis inte de akademiska kvalifikationerna osv., men jag tror alt det är farligl om akademikerna - som jag sätter mycket slora förhoppningar till — glömmer borl all vi inom samhällel behöver ha och la tUl vara praktisk erfarenhei och kunnighet. Man har här i riksdagen en känsla av alt den delen väger fjäderläll när man skall diskulera olika leoreliska problem. Men vi lever ju inle bara av teori, ulan teorin mäsle följas av praktiskt inseende och praktisk vilja alt handla.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Medicinska fakulteterna m. m.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Utbildningsutskoltet har under den här punklen behandlat en motion, nr 869 av herr Mattsson i Lane-Heneslad och mig, som gäller etl program för en stegvis ulbyggnad av åldringsforskningen, och jag skuUe vilja säga några ord härom.

En avsevärd del av samhällels totala sociala ulgifler gäller ju de äldre människorna. Det är, tycker jag, ganska anmärkningsvärl all när del gäller läran om åldrandet och läran om åldrandets sjukdomar nägon långsiktig forskning egentligen inle förekommer i vårt land. Eftersom social och psykologisk åldersforskning i storl sell saknas mäste, menar jag, en försia äigärd vara all bedöma vilka områden som ter sig angelägna att salsa forskning på och i andra hand hur denna forskning skall bedrivas.

När del gäller den s. k. geronlologiska forskningen i Sverige, alllsä forskningen om åldrandet, finns det, för att nämna elt exempel, i Holland en permanenl organisalion med ca 160 anslällda som ägnar sig äl de här problemen. Del finns ocksä slrävanden i vårt land all få lill slånd fasiare former. Ett exempel är den planering av ell insUlul för geronlologi - alltså läran om åldrandet - i Göteborg-Jönköping som har pågåtl under nägra år. Institutets slmktur skuUe göra del möjligl all konlinueriigt jämföra levnadsvillkor i storstad och i glesbygd med hjälp av en hel uppsättning olika vetenskapsgrenar. Men fortfarande saknas

109

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Medicinska fakultetema m. tn.

ekonomiska möjligheter för inslilutel att träda i verksamhel.

Men ocksä inom geriatriken - läran om åldrandets sjukdomar - är forskningsresurserna anmärkningsvärl små, särskUl med tanke på åldringsvårdens oerhörl stora sjukvårdsekonomiska belydelse. Visserligen har värt land genom riksdagens beslutsamhet nyligen fäll sin första lärostol i gerialrik — en professur i Uppsala - men övriga medicinska utbUdnings-orler saknar fortfarande gerialriska forskningsinstilulioner. En snar ulbyggnad av denna forskning menar jag vara synnerligen angelägen, Förulsällningar finns att inrätta forskningsprofessurer i varie fall i Slockholm och Göleborg och sannolikt ocksä vid övriga medicinska lärosalen.

År 1969 biföU riksdagen i slor utsträckning den moiion som herr Mallsson i Lane-Herreslad och jag hade väckl och man gav i en skrivelse Kungl. Maj;l Ull känna all man räknade med att regeringen skulle lägga fram förslag Ull ökade resurser för åldersforskning i den mån personella och ekonomiska resurser för en utbyggnad ansågs föreUgga. Det är därför med förvåning som jag har noterat alt regeringen i årets staisverksproposition inte föreslagit ytterligare en professur i gerialrik utöver den som sedan nägon tid finns i Uppsala och all man längt mindre ställer i utsikt nägon mera omfattande utbyggnad av äldersforskningen. Såviii jag förstår finns del ingenling i statsverksproposilionen som lyder pä all regeringen lagil hänsyn lUl eller uppmärksammat delta beslul av riksdagen för någol år sedan.

Del verkar emellerlid som om ulskottet har korrigerat detta en aning, ty utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av ökade forskningsresurser bäde när del gäUer det gerialriska och det geronlologiska omrädei. Utskottet understryker belydelsen av alt resultaten av den hilUUsvarande verksamhelen inom ifrågavarande forskningsområde snarasl utvärderas sä att statsmakterna och utbildningsmyndighelerna får bättre grundval för den fortsatta planeringen. Jag skulle aUtsä särskilt vilja betona all denna ulvärdering, som snarast skall ske, verkligen kommer tUl sländ så all vi snabbt fär vela om och när förstärkningar inom detla område kan göras.

I detla anförande inslämde herr Mallsson i Lane-Herrestad (c).

10

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag skall bara helt kort redovisa min uppfattning i den här frägan.

Jag har i en motion lUlsammans med nägra andra ledamöier av kammaren begärl att man skall inrätta en professur i perifer kärlkirurgi. Vi har ju tidigare hafl den här frägan uppe vid flera tUlfäUen i riksdagen och några gånger hafl ganska långa debatter, så det finns väl inte anledning all upprepa argumenten för behovel av en sädan här professur, som kan ge läkarna möjlighet all skaffa sig bällre kunskaper om den perifera kärlkirurgin. Behovet av en ulveckling av den perifera kärlkirurgin tror jag är oerhört stort, och framför allt blir man ju klar över det när man möler de fall som har blivit behandlade av docent Sven Bellman, som arbetat särskill myckel pä del här områdel.

Det ligger ju väldigi myckel i det herr Lundberg sade här tidigare, när han gjorde en jämförelse mellan hur man prioriterar anslagsbehoven. Man kan anslå stora summor lUI en ökad administration — exempelvis nya statliga verk - medan man är synnerligen försiktig och restriktiv när del gäller utvecklingen av den här forskningen.

Jag vill ocksä inslämma i vad herr Lundberg sade om behovel av utveckling av forskningen när det gäller barnkirurgi och lungmedicin. Även det är kolossall vikliga områden. Men i lika hög grad behövs inom den perifera kärlkirurgin en ytterligare stimulans genom en professur.

Nu skall jag inle yrka bifall tUl motionen - jag säger som tidigare talare, att del är väl omöjligl all få kammaren med på etl sådant yrkande, när etl enhälligl ulskoltsullätande föreligger. Men jag kan lova kammarens ledamöter all jag återkommer i denna fräga vid kommande riksdagar, därför att detta är en nödvändig sak. Och jag hoppas att någon gång skall väl insikten om behovel härvidlag komma Ull uitryck även i utskottels skrivning.

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Tekniska fakultetema m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 7-9

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 10

Tekruska fakultetema m. m.

Herr försle vice lalmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Under de närmasle fem åren beräknas landslingen sammanlagt inveslera 8 miljarder 112 miljoner i byggnader och inventarier för sjukhusanläggningar. Den summan är lågt beräknad, därför all om man ser pä denna femårsperiod finner man alt för 1971 är det en investeringsvolym på 1 470 miljoner i byggnader och för 1975 bara 962 miljoner. Del är sannolikt all del inle kommer alt bli sä - landstingen kan inle rikligl överblicka vad som skaU hända 1974-1975 — och därför är beloppel 8 miljarder Iroligen lågt räknal. Man kan säkerligen säga att invesleringarna icke kommer att undersliga 10 miljarder kronor pä de närmasle fem åren.

Ser man längre framål — kanske över en tio- eller femtonårsperiod -kommer man upp lUl enorma belopp. I ett enda län — mitt eget län — beräknas för centrallasarettet tUl nybyggnad 734 miljoner plus ett färdigställt sjukhus som kostar 100 miljoner. Ochjag skuUe tänka mig all i de flesla landsiing är del sä att man har att göra med planerade miljardinvesteringar. Del är enorma resurser som mäste fram i fräga om personal lill att bygga och materiel och alll sådant, och man länker med räll slor fasa pä vad detla kommer att innebära på skattsedlarna. Jag tror all varje landsiing har slora farhågor för vart det egenlligen skall rusa i väg med landstingsskatten.

Men om man länker pä allt delta byggande som man nu planerar och

111

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Tekniska fakultetema tn. m.

112

skall genomföra, sä kommer man till en märklig slutsats. Del förekommer ingen forskning i fräga om sjukhusbyggnader. Del förekommer heller ingen särskUd utbUdning av arkitekterna. För dessa människor som skall rita enorml dyrbara sjukhusanläggningar finns det ingen specialutbildning. Arkitekterna får pä egen hand och av eget intresse siudera hur man bäst skall bygga eil sjukhus. Della tycker jag är förvånande. Inte mindre än 80 procent av landslingens utgifter gäUer sjukvården, men trots att man offrar sä myckel pengar gär sjukhusbyggandel alltså sä enkelt lUl.

Jag har nu motionerat om inrättandet av en professur i sjukhusbyggande, någonting som jag lycker är i högsia grad ekonomiskl berälligal. Men utskottet har behandlat moUonen myckel summariskt — jag skall använda det milda uttrycket - och hänvisar tUl att grunderna för sådana byggnadsprojekt studeras i byggnadsfunklionsläran. Vidare har utskollel hänvisal tUl SPRI. Men egenlligen har utskollel bara behandlal en del av molionen, nämligen den som handlar om forskningen, och inte arkilekl-utbUdningen som ocksä finns med i molionen. Och vad undervisningen i byggnadsfunktionslära angår är det givet att en arkitekt kommer att syssla med mänga olika projekl och bara i försvinnande liten grad med sädana oerhört slora som det är all bygga ell sjukhus.

Vad sedan gäller SPRI har jag här lagil med mig en broschyr, i vilken det lalas om vad SPRI skall syssla med. I den broschyren slär del: "Della är SPRI" — och sedan skriver man att SPRI skall "främja och samordna planering och rationalisering i hälso- och sjukvården samt socialvården, insamla och sprida information inom området, verka för en samordning mellan hälso- och sjukvård samt socialvård, fastställa svensk sjukhus-standard". Men det står ingenting om att SPRI skall bedriva någon forskning eller medverka lill all vi får kvalificerade arkitekter som kan rita sjukhus. Jag måste därför säga att den delen av molionen är behandlad högst summariskt.

Efler vad jag kunnai finna har ulskottet inle heller lUlfrågal de myckel belydelsefulla institutioner som finns på området. Landstingsförbundet har inte fält yttra sig och inle heUer SPRI. Molionen har inle remitterats, och följaktligen har utskottet inle heller den vägen fått reda pä någonting om hur det förhåller sig pä della jättelika område.

Del har här i riksdagen åtskilliga gånger föreslagits inrällande av nya professurer, många säkerligen mycket berättigade, men det behövs ju lokaliteter och andra resurser om man skall kunna arbeta. En professur i sjukhusbyggande skulle avsätta oerhört vikliga resullat, och bara en ringa besparing på elt storl sjukhusbygge skulle ge tUlräckligt för att belala professuren.

Jag skaU emeUertid inle förlänga denna debatt ytterligare utan vUl bara tUlägga all det finns bara tre sjukhusbyggnadsprofessurer i världen, nämligen vid Columbia University i Amerika, i Warszawa och i London; den sislnämnda professuren dock ännu inle fasl etablerad. Denna fräga har alltså uppmärksammals i andra länder, och eflersom vi här i Sverige är kända för all ha en hög sjukhusslandard hade det varil ulmärkl om ulskottet hade lagil litet allvarligare pä denna fråga och övervägl om man ändå inte kunde medverka UU att på detta betydelsefulla område ännu mera forskning bedrives och ännu mer kvalificerade människor sysslar

med de olika uppgifterna.

Del finns ingen anledning all yrka bifall tUl molionen. Men när utskottet har försummal all göra en ulredning, kan jag givelvis försökai all själv införskaffa de uppgifler som behövs och äterkomma med en ny och utförligare motiverad moiion nästa vår. Då kanske ocksä ulskoltet kan länka sig att införskaffa mera uppgifler och överväga frägan grundligare än vad utskottet har gjort vid årels riksdag.

Herr lalman! Jag framställer inget yrkande.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Tekniska fakulteterna m. m.

Hen ALEMYR (s):

Herr lalman! För arbetet här i dag har jag valt den meloden all endast begära ordet i de fall dä del framslälls andra yrkanden än om bifall lill utskotlels hemställan. Nu går jag ifrän den meloden med ell korl inlägg, därför att herr försle vice talmannen har riktat skarp kritik mot utbildningsulskotlets sätt att arbeia.

Herr förste vice lalmannen var ocksä vänlig nog att läsa upp ell stycke ur ulskollels belänkande. Del var bara synd all han inle läste upp ytterligare ell stycke, ty dä hade del av hans anförande klarare framgått hur utskollel resonerat. Del står nämligen i utskottets betänkande följande: "Nyligen har en vid tekniska högskolan i Slockholm nyinrättad professur i byggnadsfunktionslära fäll sin försia ordinarie innehavare, Ell av moliven för riksdagens beslul om denna professur var alt de växande slalliga och kommunala invesleringarna i vårdbyggnader och laboralorie-lokaler ökar behovet av ulbildning och forskning i dessa frågor."

Riksdagen har alltså ägnal den problemalik uppmärksamhet, som herr förste vice lalmannen här talar om. Men propåer om en speciell professur i sjukhusbyggnadslära har icke nägon gäng kommit frän annat häll än frän motionärens. Den tekniska fakulletsberedningen har aldrig framförl nägol sådant förslag, byggnadsforskningsrådet har inte heller gjort det. Della önskemål är icke underbyggt och framfört i något annat sammanhang än i den av förste vice lalmannen väckta molionen.

Utskollel har för sin del menat all de myndigheter som har all följa utvecklingen på della område bör inkomma med framslällningar om forskning ulöver den som bedrivs vid lekniska högskolan, om man finner att etl sådant här projekt är angelägel.

Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Beträffande läsandet i utskottets belänkande vill jag bara göra kommentaren alt man i sä fall bör läsa ännu längre fram där del heter: "I ämnel byggnadsfunktionslära studeras grunderna för byggnadsprojekten och utvecklas meloder för att funktionskraven i skilda byggnadstyper, t. ex. bostäder, sjukhus och industrier, skall kunna bestämmas." Det gäller alltså hela det områdel.

Vidare lalar man om alt molivel tUl beslutet all inrätta en professur i byggnadsfunktionslära var de växande statliga och kommunala invesleringarna i vårdbyggnader och laboratorielokaler. Vad jag ville påvisa var att det bara blir en ringa del av denna professurs verksamhet som ägnas sjukhusbyggande. Men jag skulle vara myckel lacksam om vi lill nästa är kunde konstalera att en avsevärd del av verksamhelen ligger just pä della

113

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m. m.

område; då har vi kommit fram till det som jag önskar att man skall beakta.

Tiden fär utvisa hur del förhäller sig. Jag skall lUl näsla är göra mig underrällad om hur mycket av den här professuren som har kunnai ägnas äl den här saken.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

Punkterna 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 13

Vetenskapliga bibliotek: Bokinköp m. m.

114

Hen FISKESJÖ (c):

Herr lalman! Som ell vikligt led i den fortgående ulbyggnaden av universitetsfUialerna har riksdagen under tidigare budgetår anslagit särskilda medel för uppbyggandet av bokbeståndet vid fUialbiblioteken, För innevarande budgeiår har således lUl fUialerna i Örebro, Växjö och Karlstad anvisats 280 000 kronor,

I årets statsverksproposilion har dock anslagen lill de nämnda fUialerna strukits utan att nägon motivering lämnats för detta. Denna slrypning av biblioteksanslagen har kommit myckel överraskande för fUialernas lärare och sludenter, som på olika säll uttryckt stark oro för all studierna vid fUialerna nu kommer all aUvarligt försvåras,

1 motion nr 854 har jag och några medmotionärer från skilda partier påpekat vilken besvärlig situation som filialerna kommer i om anslaget dras in och vi har krävt att samma belopp beviljas för budgetåret 1971/72 som för innevarande budgetär. Men utskottet har med hänvisning lUl del ansträngda budgetläget inte ansett sig kunna gå med pä del föreslagna modesta beloppet. Jag beklagar utskottets instäUning i den här frägan, och jag beklagar fUialerna,

Med den arbetsordning som riksdagen har inser jag del fåfänga i att yrka bifall tUl motionen. Men jag vill gärna uttrycka den förhoppningen alt anslagsbortfaUet skall vara av tUlfällig nalur och alt det således redan i nästa års budgel skaU återfinnas elt särskilt anslag UU fUialbiblioteken i Örebro, Växjö och Karlstad. Statsmakterna har ju gjort en medveten salsning på universitetsfilialer. Avsikien är också alt denna salsning -som jag tycker är riktig - skaU fortsätta framöver. Studentantalet ökar frän är till år, nya ämnen kommer lUl vid fUialerna och UU de elablerade ämnena fogas nya påbyggnadskurser. Om den fortgående ulbyggnaden skaU vara meningsfull krävs det självfallet också en fortgående utbyggnad av biblioteksresurser. I annal fall kan inle undervisning och siudier bedrivas effektivt.

Jag har således, herr talman, under förhandenvarande omständigheter inget yrkande. Filialbiblioteken får väl försöka övervintra ett budgetär och i förekommande fall hoppas på att de landsting och kommuner där

I detla anförande inslämde herr Johansson i Växjö (c), Överiäggningen var härmed slutad. Utskottels hemställan bifölls.

de  är  lokaliserade  skall visa  litet  slörre  förståelse  för  dem  än  vad      Nr 63
statsmakterna nu gör.                                                                   Fredagen den

16aprU 1971

Decentraliserad universitet su tbildning m. m.

Punkterna 14 och 15

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkler hemstäUt.

Punkten 16

Decentraliserad universitetsutbildning m, m.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! När det gäUer försöksverksamheten med decentraliserad universitetsutbildning är Kungl. Maj:t yllerligt restriktiv. Tre orter i Norrland — och sä inte mer! — trols all U 68, som inilierade verksamhelen, bör kunna — som ulskotlei med en bra skrivning ullryckl det - "grunda sina förslag på en sä vid erfarenhet som möjligl av hur decentraliserad universilelsulbildning fungerar på orter av olika karakiär och att det därför är angeläget med en slörre lokal spridning än den nuvarande". Utskottet nöjer sig dock med att acceptera begränsningen lill de tre orterna.

Och även jag skulle väl, motionerande i fjol och i år, ha kunnat låla utskottets skrivning passera ulan kommentar, om inte finansminister Slräng i proposiiionen nr 29 för 1971 angående omlokalisering av viss slallig verksamhet gjort elt, som del synes mig, någol egendomligt uttalande.

Han säger i denna proposilion alt närhet UU högre utbUdning är av slor vikl för del organ och den personal som berörs av lokaliseringen. Han ulgär från att U 68, som prövar frägan om forlsalt decenlralisering av den högre utbildningen, i sitt arbeie beaklar konsekvenserna av alt del framlagda förslaget om ullokalisering av slatlig verksamhet genomförs.

Vidare finner herr Slräng - och del är del som jag nägol vUl uppehålla mig vid - efler samråd med statsråden Carlsson och Moberg all ytterligare nägra orter utöver de i proposiiionen nämnda lokaliseringsorterna bör kunna komma i fråga för högre utbUdning. Speciellt intressant i ljuset av utbildningsdepartementets och regeringens lidigare slällningslagande lill denna försöksverksamhel är påståendet att lokaUseringsorter som nu inle har eller snarast får högskoleutbildning bör kunna komma i fräga för högre ulbildning. Vi har alltså nu bara dessa tre orter i Norrland, och nägon ulvidgning av försöksverksamheten skall enligl regeringens mening inle heUer ske i år, Irols all del — som jag ser del — finns ell uppenbart behov av sådana försök exempelvis även i MeUansverige.

Sådanl är läget. Erfarenhelerna av hur decentraliserad universitetsul-bUdning  kan   komma   tUl  slånd   och  fungera  på  olika orter av olika

15

Nr 63

Fredagen den léaprU 1971

Decentraliserad universitetsutbildning m. m.

karaktär och belägenhet är aUlså ganska begränsade, och sä skall de tydligen bli även för en tid framåt. Märkligt är därför statsrådet Strängs påstående — om nu della påslående skall förutsättas vara grundal på erfarenhetsrön - alt ytterligare åtskilliga lokaliseringsorter bör kunna komma i fråga för högre utbildning. Samrådet med herrar Carlsson och Moberg, som ju, efter vad jag kan förstå, motsäller sig — av penningskäl eller andra skäl — en mer aUsidig försöksverksamhet, bör ju inte ha gett herr Slräng någon ny erfarenhelsgrund.

Det är mycket möjligl — ja, del är tUl och med troligt - att fler lokaliseringsorter lämpar sig som säten för högre utbildning.

Men därom kan ännu ingenling med visshet sägas. Del av föredraganden gjorda påståendet i lokalieringsproposilionen får därför tas för vad del är: en möjlighet och ingenling annat, inte en verklighet. Förhåller det sig pä annat säll skulle jag vara väldigi belåten med det.

Jag tycker att uttalandel i lokaliseringsproposilionen underslryker all det faktiskt är ännu nödvändigare än vad jag kanske framhåUit i mina moiioner att försöksverksamheten med decentraliserad universitelsul-bUdning snarasl utsträcks lUl aUa de orter - de är inle så förfärligt mänga - utan sådan här utbildning vUka avses i propositionen 29 år 1971 om lokalisering.

Jag vore glad alt få höra statsrådets syn på della, eflersom finansminislern direkt appeUerar till samråd med bl, a, herr Moberg,

Herr statsrådet MOBERG:

Hen lalman! Jag är lacksam för att herr Nordstrandh tog upp denna sak, så alt jag kanske kan klarlägga elt missförstånd.

Den punkl i det aktuella betänkandet som vi nu diskuterar gäller den s, k, systematiserade decentraliserade universitelsutbUdningen. Där har jag i proposiiionen sagl all man bör avvakta resultaten av denna myckel speciella utbildning och uppläggning. Det som finansminislern åsyftar i sitt uttalande i den slora lokaliseringsproposilionen är däremol decentraliserad utbildning över huvud taget. Det som där står skaU närmast tolkas såsom en viljeyttring från regeringens sida alt den decenlralisering av universitetsutbildning som vi häller på med alt genomföra bör kunna utökas och utvidgas lUl all avse även orter utöver dem som hittills har fåll del av sädan. Där gäller del alllsä den genereUa problematiken, medan del här gäller den myckel specieUa ulbildning som nu är akluell.

116

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag förslär, och del görs nu tydligt, att litel olika saker avses även om del sannerligen inte framgår så särskilt klart. Men också den ulbildning som är tänkl all förläggas UU orterna i fråga - även jag uppfattade det såsom en viljeyttring snarare än någonting som kunde ske omedelbart - är väl en form av systematiserad universiletsulbUdning. Den är väl inte osyslemaliserad eller nägon annan egenartad universitetsutbildning. Jag anser all del hade varil önskvärt, ly nu börjar tiden bli knapp, att man pä de orter som jag tvä gånger framhållii i moiioner gjorde försök med universilelsulbildning, läl oss kalla den speciell, för att få en uppfallning om hur en sådan undervisning passar på orten, kan

etableras där osv.

Del vore ganska bra, förestäUer jag mig, all ha litet mer erfarenhet av vad nyetableringar innebär pä orter med olika belägenhet än vad vi för närvarande har. Dä skulle man ha hafl ell bällre underlag - herr Sträng ocksä — för denna något djärva viljeyttring, som jag förslär att han gärna vill ha fram för all lugna de människor som blir utflyttade. Det är naturligtvis avsikien. Men denna viljeyllring bör snarasl la sig ullryck i all ulbildning kommer lUl dessa orter eller all man åtminstone försöker att se hur utbildningen kan fungera där.

Nr 63

Fredagen den 16aprU197l

Bidrag tiU Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Överläggningen var härmed slulad,

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 17

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 18

Bidrag tUl Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

Kungl. Maj:l hade (punkl E 32, s. 312) föreslagit riksdagen att UU Bidrag Ull Svenska diakonsäUskapets sociala ulbUdningsverksamhel för budgelåret 1971/72 anvisa etl anslag av 323 000 kronor.

I denna punkl hade behandlats motionen 1971:379 av herr Nelander m. fl., vari hemställts alt riksdagen skulle besluta all Svenska diakonsällskapel för sin sociala ulbildning ulöver nu utgående statsbidrag skulle erhålla ekonomisk kompensation för under kommande budgetär beräknade aulomatiska kostnadsökningar med 32 000 kronor.

Utskollel hemslällde

all riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj:ls förslag och med avslag å molionen 1971:379 lill Bidrag lill Svenska diakonsällskapets sociala UtbUdningsverksamhet för budgetåret 1971/72 anvisade ell anslag av 323 000 kronor.

Reservalion hade avgivits

1. av herrar Wikslröm (fp), Larsson i Slaffanstorp (c). Richardson (fp), Nordsirandh (m) och Elmsiedi (c) saml fru Sundberg (m) och fröken Andersson i Slockholm (c), som ansetl alt utskollet borl hemslälla,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och med bifall lill molionen 1971:379 till Bidrag lUl Svenska diakonsäUskapets sociala utbildningsverksamhet för budgetåret 1971/72 anvisade ell anslag av 355 000 kronor.

Hen RICHARDSON (fp):

Herr lalman!   Under punklen 18 behandlas frågan om statligt bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala ulbUdningsverksamhel. Föredragan-

117

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet

de statsrådet har föreslagit etl oförändral bidrag för nästkommande budgetår trots alt kosinaderna självfallet kommer att stiga. Direktionen hade hemslällt om en höjning med 58 000 kronor. Nägol moliv företes inle för all inte räkna upp anslaget för täckning av kostnadsökningar såsom sker med andra anslag i statsverksproposilionen. I en trepartimolion med herr Nelander som försia namn har hemstäUts om en höjning med 10 proceni, dvs. 32 000 kronor, som skuUe ulgöra kompensaiion för beräknade koslnadsökningar.

Utskottsmajoriteten avfärdar denna framslällning med samma kallsin-nighel som slalsrådel behandlal direktionens hemsiällan med. Några skäl som motiverar en uppräkning av anslagel har inte anförts i motionen, heter det. Visst har skäl anförts och därtill ett nog så hållbart skäl, nämligen att det finns anledning förmoda all lönekostnaderna kommer att stiga under nästa budgetår. Att den ulbildning av ca 50 socionomer som sker vid Sköndalsinstitutet skulle vara ulan betydelse för samhällel har inle påståtts. Institutet gör del allmänna samma tjänst som lidigare -och därmed innebär koslnadsslegringen ett högst hållbart skäl för en moisvarande anslagsuppräkning.

Det kan också förtjäna alt uppmärksammas att föredragande statsrådet aviserar all frägan om bidrag Ull den sociala utbUdningen över huvud kommer att omprövas inför budgetåret 1972/73. Moiiveringen är den kraftiga ulbyggnad av socionomulbildningen som 1970 års riksdag fattal beslut om. Brislen på socionomer kommer därför alt i väsentlig grad minska, heter det. Utbyggnaden av socialhögskolorna blir dock, enligt en nyligen avlämnad proposilion, inte alls så omfattande som det kan framgå av statsverksproposilionen. Del borde bl, a. av det skälet vara tacknämligt all samhällel får delta Ullskott av socialarbetare lUl en för slaten ringa penning och del borde också vara följdriktigt att anslaget för budgetåret 1971/72 räknades upp med del måttliga belopp som motionärerna begär.

Jag ber, herr talman, alt fä yrka bifaU tiU reservationen I som är fogad vid punklen 18 i utskottets belänkande.

I detta anförande inslämde herr Nelander (fp).

118

Fru GRADIN (s):

Herr talman! På denna punkt har utskottsmajoriteten följl Kungl. Maj.ts förslag att bidraget lUl Svenska diakonsällskapets utbildning vid Sköndalsinstitutet skall vara oförändrat. Skälen bakom utskollsmajoritelens ställningstagande är att detta bidrag Uksom allt annat i statsverkspropositionen är beräknat på 1970 ärs löner.

Motionärerna har egenlligen gjort en onödig sak när de anförl att anslaget på grand av ökade lärarlöner skulle behöva räknas upp med 10 procent. De vel ingenting om vad den lönerörelse som pågår kommer alt ge för resultat. Vi vet inte om lönerna kommer att öka med 10 procent. Därför vore det att gä händelserna i förväg om man i dag skulle lämna etl extra påslag av de skäl som motionärerna har anförl. När lönerörelsen är över får direktionen för Svenska diakonsällskapel, med hänsyn lill löneuppgörelser och annat, i traditionell mening säsom tidigare, begära

det ytterligare anslag som del kan finnas skäl att begära.

Herr lalman! Jag ber all med del anförda fä yrka bifall UU utskotlels hemställan.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Jag vUl notera att statsrådet här awiker frän lidigare praxis. Såväl 1969 som 1970 höjdes anslaget Ull Sköndalsinstitutet med hänvisning tUl kostnadsökningen. Jag kan inte finna annat än all man här frångått den praxis som tidigare gällt för anslag till samma institut och för andra anslag.

Jag tycker att Kungl, Maj;ls förslag vittnar om småsnålhet och oginhel. Del kan väl ändå inle vara så, fru Gradin, alt man inle värdesätter den utbUdning som sker pä Sköndalsinstitutet?

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Bidrag till Svenska diakon sällskape ts sociala utbildningsverksamhet

Herr statsrådet MOBERG:

Herr lalman! Jag har icke frångått någon praxis. De uppräkningar herr Richardson här åsyftar är sädana som gjorts pä ett bidragsanslag när en avtalsrörelse är klar. Såsom fru Gradin sade har vi vid etl lidigare tiUfälle i anslutning tUl resultaten av en avtalsrörelse via del s, k, läckningsanslaget kompenserat verksamhelen. Jag kan försäkra herr Richardson, att vi kommer att göra detsamma även denna gäng, ,om riksdagen följer utskottsmajoritelens förslag.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Moberg för denna försäkran. Om jag fallal saken rikligl kommer alltså ett lUläggsanslag för all läcka kosinaderna att beviljas.

Överläggningen var härmed slulad,

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 1 av herr Wikslröm m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Richardson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

belänkandet nr 3 punkten 18 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 1 av herr Wikslröm

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha  röstat  för ja-proposilionen. Dä herr Richardson begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat.  Denna om röstning gav följande resultat;

Ja -	-   152
Nej  -	-   139
Avstär -	-      2

119

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Särskilda åtgärder för forskarn tbildning

Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 21

Särskilda åtgärder för forskarutbildning

Kungl. Maj:t hade (punkt E 41, s. 320-321) föreslagit riksdagen att tUl Särskilda åigärder för forskarutbUdning för budgelåret 1971/72 anvisa elt anslag av 5 444 000 kronor.

1 denna punkt hade behandlats motionen 1971:491 av herr Molin m. fl. i vad avsåg hemstäUan att riksdagen skulle besluta att lill Särskilda åtgärder för forskarutbildning anvisa ell anslag av 6 500 000 kronor.

Utskollet hemställde

att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen 1971:491 såvitt nu var i fräga lUl SärskUda ätgärder för forskarutbildning    för   budgetåret    1971/72    anvisade    etl   anslag   av

5                               444 000 kronor.

Reservation hade avgivils

2. av herrar Wikström (fp), Richardson (fp) och Nordstrandh (m) saml fru Sundberg (m), som ansell alt utskottet bort hemslälla,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och med bifall lill motionen 1971:491 såviii nu var i fråga tUl Särskilda åtgärder för forskarutbildning   för   budgetåret    1971/72    anvisade   ell   anslag   av

6                               500 000 kronor.

120

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! "Utbyggd handledning är enligt min mening en grundläggande förulsällning för alt mälel för forskarulbildningen säväl kvalitativt som tidsmässigt skaU kunna nås." Detla yttrande är en deklaration från våren 1969, då riksdagen fattade beslul om omorganisation av forskarutbUdningen. Men det var inte vilket yttrande som helst. Det var en deklaration av dåvarande utbUdningsministern i proposiiionen om forskarutbildningen till 1969 ärs riksdag.

Samma tongångar hörs fortfarande men nu betecknande nog från universitetens och universitetskanslersämbelsts sida. Man är allmänl besviken över att denna ulbyggnad blivit så obetydlig. Anslaget till särskilda åtgärder för forskarutbildning som behandlas under punklen 21 har visal sig vara myckel värdefullt inle bara därför all del har inneburil en faktisk ökning av de samlade resurserna ulan ocksä därför all det på ett smidigt och effektivt sätt kan utnyttjas för att tUlgodose de mest akuta behoven.

UKÄ har begärl en höjning av della anslag med 3,2 miljoner kronor och bl. a. pekal på behovet av medel lUl de metodkurser och tvärvetenskapliga kurser, gemensamma för flera ämnesområden, som är sä viktiga i den nya forskarulbildningen.

Vi har från folkpartiets sida betraktat det som en nära nog moralisk

förpliktelse all se tUl att 1969 ärs forskarreform inle förfuskas genom all hell olUlräckliga resurser för handledning siälls tUl förfogande. 1 motionen nr 491 har yrkals all anslaget skall räknas upp med 2 miljoner kronor. Eflersom ulskottet inle velal lillmölesgå della förslag, har vi reservalionsvis yrkal bifall lill värt motionskrav.

Med hänvisning lill de skäl som jag här har redovisat ber jag, herr talman, alt fä yrka bifall tUl reservaiionen 2.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Särskilda ätgärder för forskarutbildning

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman! Forskarutbildningsreformen har enligt praktiskt tagel alla initierades mening inte blivit vad den skulle ha kunnat bli. Många yngre forskare stäUde slora förväntningar på en effektivisering av forskarutbildningen. De var i övermätt blåögda och föga härdade gentemot utbildningsdepartementets visioner utan ordenllig verklighets-täckning. Nu är de hell förståeligt ganska bittra, dä förväntningarna inte infriats i någon slörre mån. Vi som varnade när reformen logs blev alltså - del har hänt förr — sannspådda. Jag skall ta som exempel en inslilulion som jag fann uppgifler om häromdagen, en institution med svåra förhållanden. Institutionschefen päslod all han för alla sina doklorander kunde slälla Ull förfogande ungefär en undervisningslimme per forskare och år. Jag hoppas delta var nägon överdrift, ly är del sanl är ju forskarutbildningen faktiskt betydligt sämre nu än vad den varpå 1930-och 1940-lalen, dä vi väl ändå ålminslone hade mer än en limme perär och forskare. Men även om uppgiflen är en aning överdriven, sä speglar den i alla fall elt läge som icke pä nägol sätt är tUlfredsställande.

Jag vill för moderata samlingspartiets del i denna fräga bara säga all vi redan i fjol, i en parlimotion t. o. m., krävde vissa förbättringar när det gäller handledarna och andra undervisningsresurser. Vi fullföljer i år — trots budgetläget som ju ingalunda är bättre nu än då — vår linje och siöder alllsä ärels folkpartimolion i denna fräga.

Jag ber all fä yrka bifall lUl reservaiionen 2.

Hen GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr lalman! Eflersom del har lagil sä lång lid all gä igenom de delar av utskotlels belänkande där ulskoltet varit enigl, skall jag i likhel med de Ivå andra lalarna, som hållil föredömligt korla anföranden, ocksä falla mig mycket kort.

Jag vUl konstatera att della anslag kom UU 1964/1965 och försia gången belöple sig till 1,5 miljoner kronor. Del har sedan successivi ökals under årens lopp. De senasie tre åren har det höjts med ungefär 1 miljon varje är. Del gör alltså sammanlagl 3 miljoner i ökning under de senasie åren,

Dessulom skall jag bara anföra alt utskottsmajoriteten är väl medveten om att behoven på denna punkt är slörre än de pengar som kan ställas lill förfogande. Det finns ingen anledning all dölja del. Vi lycker också all anslagel är värdefulll genom all del smidigl och snabbt kan förslärka resurserna. Jag anser däremol all vi av budgetskäl inle kan gä längre den här gängen, lyvärr. Denna post måsle ju, liksom mänga andra poster, fä känna av del kärva budgelläget. Men utskottet pekar dessulom på att det

121

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Särskilda åtgärder för forskamtbild-ning

inom UKÄ pågår ett arbete med att utforma riktlinjer för resurstiU-delningen tiU forskarutbildningen. Vi har också uttalat att del är angeläget att man snart kan la ställning lill dessa resursfrågor.

Jag skall nöja mig med detta, hen lalman, och ber att fä yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Hen RICHARDSON (fp):

Herr talman! Det är självfallet riktigt som herr Gustafsson i Barkarby sade, att budgetläget är ansträngt. Jag vUl ändå påpeka att delta är en relativt rimlig begäran. Jag vUl också erinra om att utbUdningsutskottet i går utan att bUnka tUlstyrkte 35 miljoner kronor pä tiUäggsslaten.

Del sägs i utskottets betänkande all man i awaklan på den här utredningen inte vUl föreslå en höjd summa. Jag kan inte finna att den pågående utredningen i sig själv är etl skäl lUI alt inte höja. Det är ju så att UKÄ fördelar de här medlen efler ansökan. Jag kan nämna att för budgetåret 1970/71 kunde medel bara beviljas lUl knappt 25 procent av de framstäUningar som gjorts.

Hen NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag konstaterar med tiUfredsställelse all utskottets talesman ger uttryck åt den insikten att del här är ett område inom universitetsutbildningen som vi verkligen måste ta oss an. Nu menar han att budgelläget är svårt. Det har han sannerligen rätt i, och del är gott och väl att man även från regeringshåU erkänner del, ty där ligger ju skulden tdl att del är på delta sätt.

Men situationen på just det här området kan man gott säga är bland de allra värsta. Det finns många besvärligheter inom universitetsutbildningen, men jag tror inte all jag gör mig skyldig Ull någon överdrift, om jag säger att detta är en av de allra ömmaste punklerna. Om vi icke vill UUgripa en annan radikal åtgärd, och det vUl vi i alla fall inte ännu, nämligen all sloppa upp tillströmningen tUl doktorandutbUdningen, alltså helt enkell använda det hårda medlet ordentliga spärrar, utan vUl vara generösa — och del tyckerjag vi skaU vara så länge som möjligl — dä fär vi ocksä se Ull alt det finns handledningsresurser. Annars slär vi här sä småningom med en rad ganska aulodidaktiska doklorander, och del kan ha sina problem med en hop sädana.

122

Herr statsrådet MOBERG:

Herr lalman! Med anledning av herr Nordstrandhs enligl min mening något överdrivna beskrivning viU jag bara utöver det som hen Gustafsson i Barkarby förut sade anföra följande.

Först och främst äi förhållandena vid de flesta fakulteterna i det här avseendel hyggliga. Problemen finns koncenlrerade lUl de filosofiska fakulteterna. Jag läl i vintras göra en snabbgenomgång av situationen institution för institution och kunde konstalera, alt förhållandena även vid de fUosofiska fakullelerna i ett flertal ämnen är acceptabla. Del är elt fätal ämnen inom vUka förhållandena är oacceptabla i den meningen, alt antalel studerande i relation till antalel lärare är för storl.

Med de begränsade ökningar vi har lyckals fä lill stånd i år kommer vi

därför - dock inte under detla anslag utan under andra anslag - all särskilt och härdare än tidigare styra de nya resurserna Ull de institutioner som har det aUra sämst. På det sättet tror jag att vi kan få ett mer maximalt utnyttjande av dessa resurser näsla år än vi haft möjlighet tUl under innevarande och tidigare år.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Ocksä jag menar, statsrådet Moberg, att i ett nödläge som det vi befinner oss i får man tUlgripa sädana hårda styrningsätgärder. Men jag viU understryka att jag tycker att herr Moberg begår samma fel som han beskyllde mig för, nämligen att överdriva, när han säger att det huvudsakligen eller bara gäUer de filosofiska fakulteterna. Men det groteska exempel, som jag tog upp, härrör från ekonomisk fakultet, från handelshögskola. Del finns nog anledning alt även titta på andra fakulteter än bara den fUosofiska. Jag tror att man annars gör det hela litet för enkell för sig.

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Särskilda åtgärder för forskam tbildning

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman!   Ekonomutbildningen är förlagd tUl fUosofisk fakultet.

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s);

Herr talman! Det finns ingen anledning att dölja alt budgetläget är kärvt, och att det är skälet UU att man på denna punkt inte kan gå sä långt som man skulle önska i och för sig. När herr Nordstrandh säger att pä detla område finns de värsta problemen och att vi här har en av de allra ömmaste punkterna sä är det en värdering herr Nordstrandh ger utiryck åt. Det kan finnas andra som tycker att andra områden inom utbUdningsseklorn har ännu värre problem. Här har ocksä sagls att det är en så lilen summa som yrkas ulöver vad Kungl. Maj:t föreslagit. Ja, men små summor kan lUlsammans bli stora summor. Man mäste ju skära ner på olika punkter, och ibland kan det vara fräga om så små summor att del kan lyckas vara hugget som stucket. Här har emellertid Kungl. Maj;l gjort en bedömning av hur nedskärningarna skall fördelas med hänsyn till budgetläget, och den bedömningen har utskottsmajoriteten inte haft nägol att erinra emot utan tUlstyrkt Kungl. Maj;ts förslag.

Jag ber alt återigen få yrka bifall tUl utskotlels hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av hen Wikström m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Richardson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemsiällan i

betänkandet nr 3 punkten 21 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservaiionen nr 2 av herr Wikström

m. fl.

123

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Richardson begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullat:

Ja - 200

Nej  -    86

Avstår -       6

Punkten 22

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

Kungl. Maj:t hade (punkt E 42, s. 322) föreslagit riksdagen att lUl Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 11 942 000 kronor.

I denna punkl hade behandlats

dels motionen 1971:49l av herr Molin m. fl. i vad avsäg hemställan att riksdagen beslulade alt tUl Stipendier för främjande av högre velenskapliga siudier i enlighet med universitetskanslersämbelels förslag anvisa elt i förhåUande lUl Kungl. Maj:ls förslag med 2 050 000 kronor förhöjt anslag om avrundat 14 000 000 kronor,

dels motionen 1971:853 av herr Fiskesjö m. fl., vari hemställts att riksdagen skulle besluta att till Stipendier för främjande av högre velenskapliga studier för budgetåret 1971/72 anvisa etl reservationsanslag av 13 022 000 kronor.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall lUI Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1971:491 och 1971:853, förstnämnda motion sävitl nu var i fräga, tUl Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret 1971/72 anvisade elt reservationsanslag av 11 942 000 kronor.

Reservalion hade avgivils

3. av herrar Wikslröm (fp). Richardson (fp) och Nordsirandh (m), fru Sundberg (m) och fru Söder (c), herr Fiskesjö (c) samt fröken Andersson i Slockholm (c), som ansett att utskottet borl hemställa,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag saml molionerna 1971:491 och 1971:853, förstnämnda moiion sävitt nu var i fråga, till Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier för budgetåret 1971/72 anvisade etl reservationsanslag av 13 600 000 kronor.

124

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! När riksdagen beslutade om den nya forskarutbUdningen innebar detta bl. a. en anpassning tUl ulbildningsförhällandena i andra länder. Vår svenska doktorsexamen som resultat av många års akademisk möda ställde krav som knappast fanns på annat häU. Den nya doktorsexamen skall i motsats tUl den gamla inte utgöra ett slutresultat

ulan får ses som en etapp pä vägen lUl fortsatt forskningsverksamhet samtidigt som den för många kommer all vara en examen före verksamhel i näringsliv och samhäUe.

Att vi på detla säll sänkt de formella kraven för doktorsexamen innebär emellertid inte att vi fär sänka kravet pä forskarmaterialel. Även en lägre formell utbildning måste vara förstklassig pä den nivå del här gäller. Vi mäsle alllsä ge de sluderande goda förulsällningar för det hårda arbete som ligger i den typen av ulbildning, Felsalsningar kanske inte kan undvikas men de mäste begränsas, och del medverkar vi inte till genom att försvåra studiernas genomförande,

Handledarbrislen är redan välbekant, och här har nyss framförls synpunkler pä den. Den innebär med aU säkerhet att den föreslagna tiden lill doktorsexamen, fyra år, inte kommer att kunna hållas av flertalet. Det innebär i sin lur ökade studieskulder, ätminsione i de faU dä den sluderande mäsle finansiera sina studier med studiemedel. För dessa fmns en lidsbegränsning - man kan inte fä studiemedel mer än 16 terminer. Dessulom kommer många all vara i den situationen alt studiemedel inte räcker lUl försörjning av familjen. Då älerstär bara forskarstipendier.

Moderala samlingspartiet har, inle minsl i förra ärels partimolion, fört fram krav på en ökning av anlalel forskarstipendier. Det är en orimlig situation att av 9 500 sluderande inom forskarutbUdningen har ungefär 1 000 statliga stipendier. Dessa innebär dessutom för samhäUet en ekonomisk satsning som kommer att vara gynnsam. Kampen om stipendierna är hård, och det mäste innebära att många tvingas avstå frän att göra en fullvärdig insats — de måsle nämligen finansiera sina studier genom yrkesarbete. Det kan inte vara rimligt att ställa platser, ulbUd-ningslokaler och handledare Ull förfogande men inte se lUl att de studerande har möjlighet alt försörja sig.

1 50 extra stipendier är inte mycket, men vi har ändå i reservationen 3 vid UtbUdningsutskoltets betänkande begärl den Ulldelningen i år. Vi måsle på sikt se lUl att frägan om sludiefinansieringen för alla de studerande, ocksä pä forskarnivån, kan lösas.

Med dessa ord ber jag all fä yrka bifall lill reservationen 3.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

Hen RICHARDSON (fp);

Herr talman! Lål mig även i denna fråga gå tUlbaka UU forskarpropo-sitionen år 1969.

Departementschefen uppgav att antalel licenliand- och doktorand-stipendier under senare delen av 1960-talel i avvaktan på statsmakternas ställningstagande lUl forskarutredningens förslag håUils i stort sett oförändrat och att antalet under läsåret 1968/69 utgjorde 135. Samtidigt hade, framhölls del i propositionen, tUlströmningen tUl forskarutbildning ökal krafligl under 1960-lalel.

Äv minst lika stort intresse är följande uttalande av dåvarande ulbildningsminislern: "Den slarka tillströmningen av studerande motiverar emeUertid all antalet stipendier successivi höjs." Höjningen har emellertid varit ytterligt blygsam och i själva verket mindre än ökningen av antalel sluderande. Omkring 9 500 aktiva licenliander och doktorander fär nu konkurrera om de ca I 000 stipendierna. Del innebär att fler

125

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

studerande nu blir utan stipendier än 1969 då forskarreformen beslutades,

UKÄ framhåller i sina anslagsäskanden att en ökning av antalet stipendier i snabbare takt än hittiUs är synnerligen angelägen och föreslår en ökning med 240. Av detta blev det emeUertid efter budgetmanglingen kvar bara 50 nya stipendier. Det är en otUlräckligt tUltagen ökning. Vi har frän folkpartiets sida i motion nr 491, med herr Molin som första namn, krävt en höjning till det av UKÄ föreslagna antalet stipendier. Då utskottsmajoriteten inte velat biträda detta förslag har vi fått lov att reservationsvis begära vad vi betraktar som ett absolut minimum.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen 3.

126

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! 1969 ärs forskarreform har kommit knaggligt i gång, det har omvittnats här tidigare, och jag skaU inte ta upp en ny omfattande diskussion om detta. Men man kan gott framhålla att ambitionen bakom reformen var lovvärd i högsta grad; studietiden fram tUl doktorsexamen skulle skäras ner tUl fyra år. Och de medel genom vUka man skuUe nå detta mäl var bl, a. en effektiv forskarhandledning och ökad undervisning. Denna ökade satsning pä handledning och undervisning har tyvän - det är väl känt - inte kunnat komma UU stånd över hela linjen i den utsträckning som man tänkt sig, främst på grund av att tiUräckliga resurser inte stäUts UU universitetens förfogande. Antalet doktorander är i många ämnen och vid många institutioner mångdubbelt större per handledare än vad 1963 ärs forskarutredning tänkte sig som maximum. Det kan självklart inte bli tal om en effektiv individuell handledning under sådana omständigheter. Jag noterar dock med tUlfredsslällelse att statsrådet Moberg i ett tidigare anförande lovat vissa åtgärder.

Ytterligare en viktig förutsättning för att målsättningen från 1969 skulle kunna uppfyllas var att doktoranderna kunde ägna sig åt studierna på heltid. Det betonades bl, a. i den proposition som låg till gmnd för beslutet 1969, Och en förutsättning för att man skall kunna studera på heltid är givetvis att studiefmansieringsfrågan löses pä ett tillfredsställande sätt. Den bästa finansieringsformen på det här stadiet är ulan tvivel stipendiering.

Det framhöUs också 1969 att antalel doktorandslipendier borde öka successivt. Den ökning som då beslutades var dock blygsam. Det rörde sig om totalt 50 nya stipendier. Den ökningstakten har sedan permanentats, och även i årets budget föreslås att antalet nya forskarstipendier skall slanna vid 50, Detta tycks ha blivit något av ett heligt tal i det här sammanhanget, som man håller fast vid utan någon som helst hänsyn tUl hur många doktorander som skall konkurrera om stipendierna.

Det faktiska läget är det, som redan framhåUits här, att antalet forskarstipendier var alltför litet redan 1969, och genom den kraftiga tUlströmningen tUl forskarutbildningen har konkurrensen om stipendierna ytterligare hårdnat. Det stora flertalet doktorander har numera i själva verket ingen chans att få stipendium, TUl omkring 10 000 doktoranders förfogande står endast ungefär 1 000 forskarstipendier. Detta innebär att huvudparten av doktoranderna tvingas antingen att ta ett omfattande

förvärvsarbete vid sidan av studierna eller också att dra på sig en betydande ytterligare skuldsättning, Ingeidera alternativet är särskilt rekommendabelt, och det står ocksä i strid med den målsättning som man hade 1969.

Risken är att vi med det läge som uppstått får dels utdragna studietider, dels ett betydande antal studieavbrott, dels en ekonomisk spärr som bestämmer vUka som skaU kunna gå vidare tiU högre siudier. Alll detta är saker som man ville komma ifrån genom 1969 års forskarreform. Del är således ur olika aspekter mycket angelägel att anlalel stipendier ökar i en snabbare takt än hittiUs,

1 den reservation som är fogad tUl utskottets betänkande på den här punkten föreslår vi också en sådan snabbare ökningstakt. Jag ber, hen talman, att få yrka bifaU tUl reservationen 3, som är avgiven under punkten 22,

Nr 63

Fredagen den 16aprill971

Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier — den punkt som vi nu behandlar — har funnits ganska länge, men av tidsskäl skall jag självfallei inte gå in på någon utförligare historik. Jag viU bara konstalera att den här posten också har ökals under de senare åren. Den logs upp Ull 8,1 miljoner 1968/69 och ökades tUl 10,2 mUjoner årel därpå. Det blev ytterligare en ökning tUl 11,4 miljoner 1970/71, och innevarande år föreslås alltså en ny ökning — men något mindre — UU 11,9 miljoner, vilket innebär 50 nya stipendier.

Från folkpartiet har man yrkat på 240 nya stipendier och från centern pä 150, Reservationen i utskottet, som även moderaterna biträdde, blev ett slags kompromiss, tydligen, pä 200 nya stipendier. Även oppositionen har här plockat in en formulering om att man av budgetskäl anser sig bara vilja förorda 150 stipendier mer än regeringspartiet.

Reservaiionen ligger alltså, på 5 stipendier när, precis mitl emeUan centerns 150 och folkpartiets 240 stipendier. Jag skall inte försöka analysera varför man har kommit just liU den punkten. Det skulle annars ligga nära tUl hands att förmoda att det är ett exempel på mittensamverkan i ny, nästan renodlat aritmetisk mening, som här har kommit lUl slånd.

Jag vUl för utskottets del bara säga att vi bedömer dessa stipendier som värdefulla, precis som man gör frän reservanterna. Posten har ökats med drygt tre miljoner sedan 1968/69, och del är alltså inle alldeles obetydliga satsningar. Återigen vUl jag säga att vi tyvärr av budgetskäl inle har bedömt det som möjligl alt gå längre. Det skulle, tycker även vi, ha varit önskvärl i och för sig att kunna öka anslaget i hastigare takt. Nägol heligt lal, herr Fiskesjö, utgör inte de här 50 nya stipendierna varie år. Del är självfallet andra motiv som ligger bakom. Att även denna post måste få känna på det kärvare budgetläget är aUdeles ofrånkomligt.

Jag skall i den här omgången nöja mig med detta, och jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

127

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Humanistisk forskning

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Wikslröm m fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Sundberg begärt votering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den  som vill att  kammaren bifaller utbildningsulskollels hemsiällan i

betänkandet nr 3 punklen 22 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallil reservaiionen nr 3 av herr Wikslröm

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Sundberg begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -   154

Nej  -   136

Avstär —       2

Punkterna 23 och 24

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemslällt.

Punkten 25 Humanistisk forskning

128

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Redan 1943 uttalade riksdagen sitt intresse för akademisk forskning och undervisning om de svenska folkrörelserna och deras hisloria. Regeringen lät emellerlid saken bero. Nya ullalanden gjordes av 1947 års riksdag, men de professurer i den moderna sociala och politiska hislorien, som dä begärdes, inrättades inle.

1 tre år har nu humanistiska forskningsrådet föreslagit en professur i de svenska folkrörelsernas historia. 1 fjol avslog riksdagen en motion av mig om en dylik forskningsljänsl. Försl i år föreslär regeringen inrättande av en sädan professur. Det är etl sent - men välkommet — svar pä den begäran som 1943 ärs riksdag gjorde.

Då den typ av forskningsrådsanknulna tjänster som det här är fräga om kan förväntas öka i antal i framliden finns det anledning att med utgångspunkt i det aktuella fallet la upp formerna för lillsätlning av professurer vid forskningsråden.

Enligl min mening bör dessa professurer som regel liUsätlas efler samma offeniliga förfarande som Ullämpas belräffande professurer vid universitet och högskolor. Undantag från denna regel kan dock tänkas i de fall då professurens inriklning är sädan alt endast en person kan komma i fräga.

TUl grund för lillsältningen av den föreslagna professuren i de svenska folkrörelsernas historia kommer all ligga elt utlåtande frän humanistiska forskningsrådet. Jag ber att fä läsa detla sakkunnigutlåtande i dess helhel.

"Till Slalsrådel Sven Moberg.

I enlighet med forskningsrådets uppdrag av den 2 innevarande oktober att nominera innehavare av den föreslagna professuren i historia, särskUt de svenska folkrörelsernas historia, får vi vördsamt anföra följande.

Den föreslagna professurens nära anknylning lUI forskningsrådels projekl 'Klassamhället: folkrörelserna' medför, all UU professurens innehavare bör, endast om starka skäl motivera det, utses någon annan än en av projeklels forskningsledare. Sädana skäl föreligger ej. De tvä ledande vetenskapsmännen inom projektet, docenterna Carl Göran Ändrae och Sven Lundkvist, har från börian i nära samarbele organiseral arbetsfördelningen och utformat den speciella melod för maskinell bearbetning av folkrörelsedata, som utgör projektarbetets grundförutsältning. De har båda företett slora arbelen i manuskript inom projektets ämnesområde och äger i dagens läge båda en god professorskompetens i historia, särskill de svenska folkrörelsernas hisloria. Deras meriter är sädana, att det erbjuder avsevärda vanskligheter att utpeka den ene framför den andre såsom bältre skickad att inneha befallningen. Doc Lundkvists insatser som forskare och forskningshandledare kunde måhända i nuläget anses ligga mer centralt inom projektet än doc Andraes, men då vi stannat för att föreslå den sistnämnde UU professurens innehavare beror del dels pä att hans velenskapliga produktion synes något överlägsen, dels därpå att han slåll för de avgörande melodiska impulserna och föri ut dem pä etl internationellt plan. Vi vUl emellertid uttala förhoppningen att det skall yppa sig möjligheter att för framtiden bereda även doc Lundkvisi möjlighel alt ägna sig ät den forskning och forskningshandledning, som han med framgång bedriver.

Vär konklusion är, alt docenten Carl Göran Ändrae föreslås lill professor i hisloria, särskUt de svenska folkrörelsernas hisloria.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Humanistisk forskning

Stockholm den 29 oktober 1970.

Sten Carlsson

Erik Lönnroth

Sven A Nilsson"

Därmed har jag läsl upp hela del sakkunnigutlåtande som ligger till grund för tillsättningen av denna professur, som riksdagen alltså begärde försia gängen 1943. Enligl min mening är det lillsällningssyslem som departementet här tUlämpat klart otillfTedsställande. Även om hela frägan om förfarandet vid professorstUlsätlningar är föremål för ulredning av en särskild sakkunnig har jag velat undersiryka viklen av alt systemet med offentligt utlysningsförfarande och sedvanligt sakkunnigförfarande lillämpas även i fråga om professurer i forskningsråden.

Under delta anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

129

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Naturvetenskaplig forskning

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Lål mig bara för undvikande av missförstånd upplysa herr Wikslröm om all del förfarande som humanistiska forskningsrådet tUlämpat denna gäng slär hell i överensstämmelse med lidigare förfaranden. Om någon har fält det intrycket all man här har Ullämpat etl annat förfarande, sä är delta fel.

Del var bara del förtydligandet jag ville göra.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag vUl bekräfla vad slalsrådel Moberg säger. Jag har tagit della som ell exempel på en systematUc som jag finner hell OtUlfredsstäUande, och jag tolkar statsrådets inlägg sä all även han för egen del upplever det sä att detta inte är etl särskUl bra syslem.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemsläUan bifölls.

Punkten 26

Ulskoltets hemställan bifölls.

Punkten 27 Naturvetenskaplig forskning

130

Fru ANER(fp);

Herr talman! Ulbildningsutskoilet har bland mänga andra motioner ocksä behandlal motionen 371, som några kammarkamrater och jag har väckl och i vilken vi begärt elt lUläggsanslag lill statens naturvetenskapliga forskningsråd pä 800 000 kronor för ell särskUl projekl för ekologisk forskning av ekosystemanalystyp. I elt särskill yttrande har folkpartUedamöterna i utskottet med all räll förklarat att forskningsråden själva mäste få disponera de medel som anslås. Jag har heller inle nägol annal yrkande på den punklen.

Men som molionär vUl jag undersiryka del väsenlliga i alt della forskningsprojekt får de behövliga anslagen, därför att här finns del en konkret möjlighel, som snabbt kan förverkligas, alt få praktiskt användbara svar pä en av de svärasle miljövårdsfrågorna i dag: Vad händer med kalhyggena? Del är nämligen i klartext vad det här handlar om. Jag skall inte här upprepa hela den deballen, där lekniska och ekonomiska skäl talar för att man hugger rubb och stubb och nästan inte lämnar något organiskt material kvar på marken, samtidigt som starka misstankar framförs från biologers och ekologers sida om att man därmed kanske sätter i gäng en process som våUar obotliga skador på del naturliga kretsloppet. Det är för att kunna överblicka dessa skador som naturvetenskapliga forskningsrådels ekologikommilté i samarbele med del internationeUa biologiska programmet har utarbetat ett storprojekt med del något ogenomskinliga namnet Terrester ekosyslemanalys. Inom ett par tre är anser de sig därigenom kunna ge tUlräckliga svar pä frägan om kalhyggenas ekologiska effekter.

Samma grupp har också tagit upp ett moisvarande storprojekt om Östersjön, och det behöver ju inle heller sägas hur vikligl del är all verkligen fä reda på vad som händer med nedsmutsningen av Östersjön och vad som kan göras åt den.

Herr talman! Jag har som sagl ingel yrkande, men jag har velal fästa kammarens uppmärksamhet på de djupl ingripande miljöfrågor, som berörs i dessa betydelsefulla storprojekt av svenska forskare i livsvetenskaperna, och ullrycka min förhoppning om all anslagen kommer all anses räcka tUl att siödja dem.

Nr 63

Fredagen den 16aprU1971

Regionalt transportstöd

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 28-30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemstäUt,

Punkten 31

Lades tUl handlingarna.

§ 5  Föredrogs UtbUdningsutskoltets  belänkande   nr 4 i anledning av moiion om förelagarulbUdning,

Utskottets hemsläUan bifölls.

§ 6 Regionalt transportstöd

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 3 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framslällning rörande anslagel tUl regionalt transportstöd för budgetåret 1971/72 jämte motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Maj;l (bUaga 8, s. 124 i utdrag av StatsrådsprotokoUet över kommunikationsärenden för den 4 januari 1971) föreslagit riksdagen alt tUl Regionall transportstöd förbudgetäret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:143 av herr Hedlund m.fl., vari hemsläUls all riksdagen skulle besluta att i skrivelse lUl Kungl. Maj:l 1. anhålla om utredning och förslag tUl höstriksdagen angående stöd tUl flygtransporter, 2. ultala dels att fraklslöd borde ulgå i avsländsklassen 201—300 km med en rabattsats av 10 procent, dels att fraklslöd skulle få ulgä för sändningar med en vikl överstigande 200 kg, 3. anhålla om utredning och förslag tUl höstriksdagen angående dels frågan om stöd lUl transporter in tUl stödområdet i fråga om råvaror och halvfabrikat, enligt i motionen anförda grunder, dels frågan om stöd till transporter in lill stödområdet i fråga om inom jordbmket använda förnödenheter samt 4. anhålla om

131

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Regionalt transportstöd

132

utredning och förslag angående frägan om slöd lill personalUafiken genom maximering av biljellpriserna på läg, buss och flyg,

dels molionen 1971:146 av herr Winberg m. fl.,

dels molionen 1971:206 av fru Jonäng m. fl.,

dels moUonen 1971:207 av herr Karlsson i Malung ni. fl., såvitt nu var i fråga,

dels molionen 1971:254 av herrar Jonsson i Mora och Eriksson i Arvika, vari yrkats alt riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemställde om förslag UU följande ändringar av beslämmelserna för transportstödet 1. all den lägsta viktgränsen för stödberätiigad enskUd sändning fastställdes lUl 200 kg, 2. att det kortaste avståndet för transportstödet skulle faststäUas lUl 200 km, 3. alt transporlsträcka i Norge fick räknas som kvalificerad transporlsträcka och att fraklslöd utgick för den del av transporten som utfördes inom Sverige,

dels molionen 1971:258 av herr Sellgren m.fl., vari yrkals all riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t 1. hemslällde om utredning om förslag tUl transportstöd för intransporter av råvaror, halvfabrikat och varor för jordbrukets behov pä sätt som anförls i molionen, 2. ulialade dels all den nedre viktgränsen för enskild sändning borde sänkas Ull i försia hand 200 kg, dels all transporlsträcka i Norge och Finland fick räknas som avståndsgrundande och att fraklslöd borde kunna ulgä för den del av transporten som ulförts inom Sverige, 3. hemstäUde om ulredning och förslag rörande elt samlat program för sänkta kostnader för persontransporter med tåg, buss, flyg och bil för alt skapa jämstäUdhet mellan landets olika delar,

dels motionen 1971:263 av herr Winberg m.fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse lUI Kungl. Maj;t skulle anhåUa om ändring i kungörelsen (1970:592) om statligt regionalpolitiskl transportstöd så all som kvalifikation för transportstöd även räknades transporlsträcka i Norge,

dels molionen 1971:498 av herr Nordgren m. fl. i vad avsåg yrkandet all riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skulle anhålla A. all Kungl. Maj:l framlade förslag om all trafikpolitiken i ökad utsträckning samordnades med lokaliseringspolitiken, B. alt en skyndsam utredning skulle genomföras i syfte att klarlägga flygels plals i svensk Iransportpolitik med särskill beaktande dels av flygtrafikens regionalpoliliska belydelse för del allmänna slödområdel, dels av möjlighelerna all öka inrikesflygels person- och godstransport samt att reducera dess taxor,

dels motionen 1971:937 av fru Jonäng i vad avsäg yrkandet att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj;l anhålla om skyndsam utredning och förslag av frågan om stöd lill persontrafiken på långa avstånd,

dels motionen 197 1:943 av herr Lothigius m.fl.,

dels molionen 197 1:953 av herrar Petersson i Gäddvik och Johansson i Holmgården,

dels motionen 1971:970 av herr Winberg m. fl.,

dels moUonen 1971:976 av hen Åsling m.fl., vari hemställts att riksdagen skulle besluta 1. alt vid beräkning av transporlavsländ som underlag för fraktstöd avståndet frän den svenska riksgränsen tUl hamn

vid Trondheimsfjorden, Mo i Råna eller Narvik skulle fä inräknas i slödunderlagel, 2, att fraklslöd även skulle utgå i avståndsklassen 201-300 km med en rabattsats av 10 proceni saml 3. alt viktgränsen 500 kg för stödberätiigad varusändning slopades.

Utskottet hemslällde att riksdagen

1,    lUl Regionall Iransportslöd för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisade ell förslagsanslag av 25 000 000 kronor,

2,    skulle avslå motionen 1971:207 i vad den avsäg översyn av bestämmelserna för transportstödet,

3,    skulle avslå molionen 1971:498 i vad den avsåg förslag om all trafikpolitiken i ökad utsträckning samordnades med lokaliseringspolitiken,

4,    skulle avslå motionerna 1971:143 och 1971:976 i vad de avsäg hemställan att fraklslöd skuUe ulgä i avsländsklassen 201-300 km samt motionen 1971:254 i vad den avsåg hemstäUan all del kortaste avståndet för transportstödet skulle faslslällas lUl 200 km,

5,    skulle avslä molionen 1971:263 saml yrkandei i motionen 1971:254 all, i fråga om kvalifikation för transportstödet, transporlsträcka i Norge fick inräknas och all fraklslöd fick ulgä för den del av transporten som utfördes inom Sverige, yrkandet i molionen 1971:258 all transporlsträcka i Norge och Finland fick räknas som avslåndsgrun-dande och all fraklslöd borde kunna ulgå för den del av transporten som utfördes inom Sverige samt yrkandet i molionen 1971:976 all, vid beräkning av transportstöd, avståndet från den svenska riksgränsen till hamn vid Trondheimsfjorden, Mo i Råna eUer Narvik skulle fä inräknas i slödunderlagel,

6,    skulle avslä molionerna 1971:143, 1971:254 och 1971:258, samiliga moiioner i vad de avsäg nedre viktgräns för stödberättigade fraklsändningar,

7,    skulle avslä molionerna 1971:206 och 1971:976, sistnämnda motion i vad den avsåg hemsläUan all viktgränsen för stödberätiigad fraktsändning slopades,

8,    skuUe avslä motionema 1971:143 och 1971:258 i vad de avsäg utredning och förslag lUl transportstöd för transporter in lUl stödområdet i fråga om råvaror och halvfabrikat saml i fräga om förnödenheter eUer varor för jordbrukets behov,

9,    skulle avslä motionen 1971:953,

10,    skuUe avslå motionerna 1971:143 i vad avsäg dels yrkandei om stöd tUl persontrafiken, dels hemställan om förslag angående personflyg-Iransporler, 1971:258 i vad avsäg yrkandei om elt samlal program för sänkta koslnader för persontransporter med låg, buss, flyg och bU, 1971:937 i vad avsäg yrkandet om ulredning och förslag i fräga om slöd tUl persontrafiken pä långa avstånd och 1971:498 i vad avsåg yrkandei om en skyndsam utredning i syfle att klarlägga flygels plals i svensk Iransportpolitik,

11,    skulle avslä motionen 1971:143 i vad avsäg hemställan om ulredning och förslag angående godsflyglransporter.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Regionalt transportstöd

133

Nr63                          12. skulle avslä motionen 1971:146,

    ,         ,                  13. skuUe avslå motionerna 1971:943 och 1971:970.

Fredagen den

löaprU 1971

_____________ Reservationer hade avgivits

Regionalt transport-       1. beträffande avståndsgräns för transportstödet av herrar Persson i

stöd                      Heden, Håkansson och Torwald (samtliga c), som ansett att utskottet

under 4 borl hemslälla,

att   riksdagen   som   sin   mening  gav   Kungl.   Maj;l   tUl   känna  vad

reservanterna anförl i anledning av molionerna 1971:143 och 1971:976 i

vad   de   avsåg hemställan  all  frakstöd   skulle   utgå  i  avsländsklassen

201-300 km saml molionen 1971:254 i vad den avsäg hemställan att del

kortaste avståndet för transporlslödel skuUe faststäUas tUl 200 km

2.                              beträffande inräknande av transportsträckor i Norge och Finland
som kvalifikationsgrundande för transportstöd av herrar Loihigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Torwald (c), fröken
Hörién (fp) saml herr Komstedt (m), som ansett att utskottet under 5
bort hemstäUa,

alt riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anförl i anledning av motionen 1971:263 samt yrkandei i molionen 1971:254 alt, i fräga om kvalifikation för transportstödet, transporlsträcka i Norge fick räknas samt att fraklslöd fick utgå för den del av transporten som utfördes inom Sverige, yrkandet i motionen 1971:258 att transporlsträcka i Norge och Finland fick räknas som avständsgrundande och att fraklslöd borde kunna utgå för den del av transporten som utfördes inom Sverige samt yrkandet i motionen 1971:976 all, vid beräkning av transporlstöd, avståndet frän den svenska riksgränsen tUl hamn vid Trondheimsfjorden, Mo i Råna eller Narvik skulle fä inräknas i slödunderlagel,

3.                              belräffande viktavgränsningar av herrar Loihigius (m), Persson i
Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Torwald (c), fröken Hörién
(fp) samt herr Komstedt (m), som ansett att utskottet under 6 bort
hemslälla,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna vad reservanlerna anförl i anledning av motionerna 1971:143, 1971:254 och 1971:258, samtliga moiioner i vad de avsåg nedre viktgräns för stödberättigade fraklsändningar,

4.                              belräffande stöd av transporter in till stödområdet av herrar
Loihigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och
Torwald (c), fröken Hörién (fp) samt herr Komstedt (m), som ansetl att
utskottet under 8 bort hemstäUa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:l tUl känna vad reservanterna anfört i anledning av motionerna 1971 ;143 och 1971:258 i vad de avsäg utredning och förslag UU transportstöd för transporter in tUl stödområdet i fråga om råvaror och halvfabrikat saml i fräga om förnödenheter eller varor för jordbrukets behov,

5.                               belräffande stöd till persontrafiken av herrar Lothigius (m),
Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Torwald (c), fröken
Hörién (fp) saml herr Komsledt (m), som ansett att utskottet under 10

134                        borl hemställa.

alt riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna vad reservanterna anfört i anledning av molionerna 1971:143 i vad avsäg dels yrkandei om stöd tUl persontrafiken, dels hemställan om utredning och förslag angående personflygtransporter, 1971:258 i vad avsåg yrkandet om etl samlal program för sänkta kostnader för persontransporter med låg, buss, flyg och bU, 1971:937 i vad avsåg yrkandei om ulredning och förslag i fråga om slöd UU persontrafiken på länga avstånd och 1971 ;498 i vad avsäg yrkandet om en skyndsam utredning i syfte alt klarlägga flygets plats i svensk Iransportpolitik.

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Regionalt transportstöd

TUl betänkandet hade fogats ell särskUl yttrande angående transportstöd vid export i vissa fall av herrar Lothigius och Komstedt (båda m).

Hen PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag skall endast säga några få ord om de reservationer som är fogade tUl trafikutskottets belänkande nr 3.

1 reservation nr I beträffande avständsgränsen för transportstödet hemställes att det kortaste avståndet för transportstödet måtte fastställas lUl 200 kilometer. 1970 års riksdagsbeslut om fraktstöd inom och ut ur allmänna stödområdet har haft belydelse för konkurrensmöjligheterna för näringslivel inom områdel.

Fraktkostnaderna utgör en inle ringa del av förädlingskoslnaden för en vara. Del finns varor för vUka fraktkostnaden utgör över 20 proceni av förädlingskostnaden. Varje lilen minskning av dessa fraktkostnader förbilligar sålunda produktionen och ökar därmed konkurrensmöjligheten för näringslivel. Den faststäUda gränsen för fraklslödet är för högt satt, och för att uppnå största effektivitet mäste den sänkas i enlighet med reservaiionen. Vissa områden inom stödområdet kommer faktiskt all lämnas utan möjlighel tUl något som helst fraklslöd om inte avständsgränsen sänks. Därför, herr talman, yrkar jag bifaU tUl reservationen I i trafikutskottets belänkande nr 3.

Reservalion 2 behandlar transporlslräckor i Norge och Finland som grund för transporlslödel. Förelag i främsl Jämtland och Norrbollen som har norska hamnar som ulförselhamn och sålunda nödgas föra varorna genom delar av Norge — del är deras nalurliga transportväg — fär därigenom för kort transportavstånd i Sverige för att bli kvaUficerade till Iransportslöd. Del borde då vara en självklar sak att även transportsträckan till den norska hamnen får läggas Ull den svenska sträckan. Del mätte väl vara en rimlig begäran. Givetvis skaU dock transportstödet utgå för den del av transporten som utföres i Sverige, Men utan att man får tiUräkna transportsträckan i Norge skulle ingel stöd kunna utgå, trols alt den sammanlagda sträckan väl kan vara kvalificeringsgmndande. Det torde därför, herr talman, vara berättigat med etl bifaU tUl reservationen 2,

Reservation 3 rör viklavgränsningen. Den föreslagna viktgränsen, 500 kg, är för hög, SärskUl de mindre förelagen, som ofta levererar sina produkter direkt lUI förbrakare, kan i många fall aldrig komma i åtnjutande av fraklslöd på grund av den höga spärren. Del kan dessulom vara produkter vUkas råvaravikt varierar för olika varaslag. En sänkning lUl 200 kg taxerad vikt torde härvidlag vara enda sätlel att garantera att

135

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

viktspärren inte orättvist förhindrar erhållande av etl fraktbidrag i vissa fall.

Jag ber därför, herr lalman, all få yrka bifall ocksä lUl reservaiionen 3, Reservation 4 gäUei stöd av transporter in tUl stödområdet. Del är inte bara transporter frän stödområdet till avnämare av färdiga varor som behöver slöd. Även stöd av transporter in lill slödområdel, Norrland och jämförbara områden, av råmaterial som skaU förädlas i företag inom dessa områden torde vara lika behövligl för all därigenom förbilliga den färdiga varan. Bl, a, del norrländska näringslivel behöver härigenom få de bättre möjligheter i konkurrensavseende, som fraklslödet kan medverka lUl,

Detta gäller lika visst det norrländska jordbrukel, som befinner sig i en svär situation bl, a, pä grund av de länga avstånden i fräga om transport av produktionsfaktorer för jordbrukel och skogsbruket. All en ulredning i fräga om fraklslöd för jord- och skogsbruket av dylika förnödenheter kommer tUl stånd torde sålunda vara hell motiverat liksom all en sådan ulredning snabbi sker sä all förslag kan föreläggas höstriksdagen. Herr talman! Jag yrkar sålunda bifall UU reservaiionen 4, Slulligen har vi reservalion 5 belräffande stöd lUl persontrafiken, I   bygder   med   de   långa   avstånden   spelar   även   kosinaderna   för persontrafiken  en beiydande roll.  De höga kosinaderna härför är en betydande  faktor i konkurrensavseende. Här gäller del säväl järnväg, bussar   som   flyg.   En   samordning   bör   vara   möjlig   och   nödvändig, Maximilariffer bör kunna komma in i bUden, och kostnaderna härför bör nalurliglvis bestridas av statsmedel.

Jag yrkar sålunda även här bifall tdl reservationen 5, Hen   talman!    Jag   har  här  endast  kort  och  rubrikmässigt  berört reservationerna i trafikutskoltets betänkande nr 3, Jag har fattat mig så kort därför alt del är lidsnöd, I övrigl hänvisar jag liU de i reservalionerna anförda synpunkterna, som klart torde motivera reservationerna.

136

Herr SELLGREN (fp):

Hen lalman! Det statliga transportstödet, som vi diskuterar nu, har tUlkommit efler en lång och ganska intensiv debatl. Höga fraktkostnader och resekostnader som följer på stora avstånd visar sig mer och mer vara etl hinder för en aktiv regionalpolilik. Tillämpningen av 1963 års trafikpolitiska beslul med dess slarka betoning av koslnadsläckningskra-vet torde ha utgjort en av orsakerna lill den uppkomna debaiten. De som bor och driver förelag i norra delen av landel och i inlandet har inte bara den besvärande tidsfaktorn att kämpa med, ulan drabbas även av förhållandevis höga transportkostnader. Det är här som kravel pä en tUlfredsstäUande transportförsörjning lUl viss del slagil slint.

Främst fär transportstödet ses som etl led i den statliga regionalpolitiken och utgör som princip etl utomordentligt komplement tUl denna. Transportstödets tUlkomst har ocksä mötts av en allmän liUfredsslällelse. Fördelen med slödel är alt det är konkurrensneutralt meUan de olika landtransporlmedlen och torde, som jag ser del, UU mycket ringa del skärpa konkurrensen mellan land- och sjötransporierna. För min del kan jag emellerlid inte se transportstödet i dess nuvarande ulformning annal

än som en ganska ofuUkomlig skapelse. Del är visserligen föreslaget som försöksverksamhet under en Ireärsperiod med början del här årel. Men även som sådant bedömer jag det som ett kort och nägol trevande steg mol elt verksamt syslem för utjämning av de slora avstånds- och kostnadsskUlnader del innebär att bo och verka inom här berörda områden i förhåUande lUl det övriga landel.

Det stora antalel motioner redan under första ärels tUlämpning lalar för all opinionen mot den snäva avgränsningen är stor och att utformningen brister på många punkler. I proposiiionen 84 år 1970 angående det statliga transportstödet förutsäg ocksä föredragande statsrådet att del skulle kunna visa sig nödvändigt att vidta jämkningar i bidragssystemet. Riksdagen motsatte sig inle detta vid behandlingen av proposiiionen i fjol. Trafikutskottet har i sitt belänkande nr 3, som vi nu behandlar, anslutit sig lUI denna uppfattning och anför att även molionsledes gjorda yrkanden i viss utsträckning kan bli tiUgodosedda. Det inlressanla är emellerlid att utskottet stannar med detta uttalande. Utskoltsmajoriteten avslår sedan genomgående aUa framstäUda motionsyrkanden! Var finns konsekvensen? Jag vUl be all utskottsmajorilelens talesman anför elt enda exempel på ell bifall. Jag frågar: Vad gagnar då elt positivt uttalande, när del inte följs av annal än avslag?

Innan jag säger någonting om de olika reservationer som fogals lUl utskotlsbelänkandel vill jag helt kort beröra vad utskottet näslan i förbigående säger om de administrativa rutinerna. En viklig förutsättning för att fraktstödet skaU ge den stimulans det är avsett att bli och för att del skall kunna utvidgas är alt redovisningssystemet uiformas sä enkell som möjligl. Det bör kunna ske utan all göra avkall på konlroUmöjlig-helerna. En omfattande och detaljrik rapportgivning belastar administrationen såväl hos förelagen som hos del kontrollerande slalliga organet. För min del hoppas jag att det i inledningsskedel nu tUlämpade rrapporlsystemet skall kunna förenklas avsevärt.

1 grundkrUerierna ingår att transportsträckan i Sverige skall översliga 300 km. Av proposiiionen frän i fjol framgår att under 1968 från norra Kopparbergs och norra Värmlands län uttransporterals 2 125 000 ton varor och att godslransportarbelet uppgäll UU 625 miljoner tonkm. Det svarar mol elt genomsnittligt transportavstånd inom Sverige pä 295 km, vilket i sin lur lalar för all vissa leverantörer inle uppfyller avständskravet för erhållande av fraklslöd, Områdel redovisar alltså 56 procent av utlransporlerna frän del svenska stödområdet i sin helhel. Mänga företag saknar Ullgäng tUl egna hamnar, vilket lUl en del kan förklara den slora andelen landlransporter frän delta område. Den lunga induslrin är också starkt företrädd här. Myckel lalar för, som herr Persson i Heden anförde, all ell avslåndsintervaU mellan 201 och 300 km införes i transportstödet, Enligl en färsk tidningsuppgift framföres krav pä transportstöd även i Finland och all del borde ulgå frän lägst 100 km transporlsträcka. För min del sympatiserar jag med de motioner som aktualiserar behovet av en sänkning av avständsgränsen och anser all della borde prövas av en kommande riksdag. Då emellerlid motionskraven mynnar ul i omedelbar verkstäUighet utan föregående undersökning om kostnaderna kan jag tyvärr inte bilräda reservationen 1 såsom den har utformats.

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

137

5 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

RegionaU transportstöd

138

För många företag i norra Sverige är det naturligt att deras export går över norsk hamn eUer via Haparanda/Torneå lUl Finland och Ryssland. Inte säUan understiger avståndet tUl gränsen 300 km, vUket utesluter möjligheterna lUl transportstöd. Man kommer måhända dä i den situationen att man fär en förmånligare frakt, totalt selt, om transporten leds över annan hamn eUer gränsstation. Sä kan exempelvis ell förelag i trakten av Skellefteå, som normalt transporterar sina sändningar med laslbU över Haparanda—Torneå ivingas gå via Norrtälje—Nädendal för alt med UlnyUjande av fraklslödet uppnå lägsta totala fraktkostnad. En sådan styrning av godsslrömmen måsle undvikas genom all transportstödet anpassas på del sätt som anförls i molionerna 263, 254, 258 och 976.

För mig synes detta vara ett exempel på sådana jämkningar i bidragssystemet som utskottet ansetl del nödvändigt alt vidlaga, men som nu likväl avslagits. Jag yrkar därför bifall tUl reservaiionen 2,

En av de mer besvärande avgränsningarna för erhållande av transporlstöd är att den nedre viktgränsen för enskild sändning salts tUl 500 kg verklig vikl. Inom parentes vill jag fästa uppmärksamhelen på att propositionen 84 år 1970 liksom Svensk författningssamling nr 592 år 1970 använder uttrycket "överstigande 500 kg verklig vikl", medan kommunikationsdepartementets informationsfolder anger alt varje sändnings verkliga vikt skall vara minsl 500 kg. Jag hoppas all leverantörer som följer broschyrens anvisningar inle blir utan stöd för sändningar vUkas vikt angetts tUl 500 kg verklig vikl. Del skuUe ocksä ha sitt värde om kommunikalionsministern eUer utskottsmajoriletens talesman — om han har fullmakt lUl det — uttalar sig på denna punkt.

Transportstödet borde vara avsett att främja inte minsl de mindre och medelstora företagen. Kundernas krav på regelbundna och snabba transporter och slor spridning av mottagningsorter är nägra av hindren för alt kunna ulnyltja rekommendationerna lill samsändningar, Elt transportstöd som gagnar och stimulerar den mindre företagsamheten borde över huvud taget inle ha nägon nedre viktgräns. Den ärliga fraktomslutningen på 3 000 kronor vore en tillräcklig avgränsning, IntUl dess att etl enkell redovisningssystem utformats, sä som jag inledningsvis anförl, borde viktgränsen ändå kunna sänkas tUl 200 kg taxerad vikl. Jag betonar all taxerad vikl borde gälla och inle som för närvarande verklig vikt. Herr talman! Med det anförda yrkar jag således bifaU även till reservationen 3,

I den motion som jag själv lillsammans med övriga motionärer väckt-liksom i centerpartiets motion krävs en utredning om införande av transportstöd även för transporter tUl siödomrädet för råvaror och halvfabrikat samt för varor för jordbrukets behov, I moiiveringen för avslag pä motionerna talas i utskottsutlåtandet om någonting annal. Utskottsmajoriteten anför att mförseln tUl stödområdet av högförädlade färdigprodukter inte kan ges transportstöd, då det i åtskilliga fall skulle kunna påverka konkurrensförutsättningarna i ogynnsam riklning för den norrländska industrin. Något motionsyrkande i den riktningen har inle anförts.

För min del hävdar jag att låg bearbetningsgrad för intransporterade

varor och hög bearbelningsgrad för ullransporlerade varor tillsammans    Nr 63

med avståndsfaklorn borde kunna ulgöra de gmndläggande krilerierna     Fredaeen den

för etl effektivt transportstöd. Med nuvarande konslruklion gär stödet i     i        :i 1071

slor utsträckning förbi förelag som är i verkligl behov av transportstöd     ---------

för all kunna fortsätta att utvecklas gynnsamt inom stödområdet. För all     Regionalt transportöka differentieringen av företagsamhelen inom områdel är det nödvän-     stöd digt all få industrier som ulgär frän andra råvaror än dem som vanligen finns att lUlgä inom omrädei. Jag kan som exempel nämna plastindustrier, bagerier, läderinduslri, läderhanlverk, emballageindustrier osv.

Mänga fler skäl lalar för att transportstöd bör utgå tUl intransporter av råvaror och halvfabrikat än dem som evenluelll talar mot ell sådanl slöd. Kommunikationsministern har i propositionen 84 år 1970 i aUlför stor utsträckning fäst avseende vid intransporten av högförädlade varor och litel för lätt gäll förbi råvarorna. Därmed har enligt min mening transportstödet fäll en olyckligt snäv avgränsning. Slarka skäl lalar för bifall lUl reservationen 4, lUl vUken jag härmed yrkar bifall.

Del skall erkännas, alt den mesl svårlösta frågan i hela kommunikationsproblemaliken i del här sammanhangei är den som berör persontrafiken UU och frän slödområdel. Men del hindrar inle angelägenheten av all den frågan utreds skyndsamt och att ell förde berörda människorna positivt beslut fattas. Känslan av isolering förorsakad av höga resekostnader mäste brytas.

Ulskoltet har här gjort en positiv skrivning genom att med instämmande återge statsutskottets uttalande frän föregående riksdag. Man anför alt med hänsyn tUl avständsfaklorns betydelse från lokaliserings-och näringspolitiska synpunkler är det angelägel all den forlsatla uppföljningen i kommunikationsdepartementets regi av transportstödet kombineras med överväganden som innefattar kartläggning av person-transportbehovens styrka och inriktning inom stödområdet och i anslutning därtUl möjliga och lämpliga lösningar i-fråga om ulformningen av ell personstöd. Och sä lämnas frågan, sedan utskottet erinrat om del kartläggningsarbele som för närvarande pågår i kanslUiusel och den resursförstärkning som i årels staisverksproposition begärts av departementschefen.

Del är i och för sig bra, men reservanlerna anser all det måste klarl ultalas att den här frägan ges prioritet och alt ulredningen påskyndas. Frägan kommer att aktualiseras ytterligare i samband med ulflyllningen av vissa statliga verk.

Del är inle möjligl att lösa hela problematiken i ell enda tag. Vissa lättnader borde egentligen kunna medges mycket snarl. Jag länker bl. a. på kravet på en taxemässig samordning mellan buss- och järnvägsresor och speciella taxor för järnvägs- och flygresor.

Den personalförstärkning som erhåUes på kommunikationsdepartementet borde alltså inriktas på en skyndsam utredning i syfle att lägga till rätta de olägenheter som följer av boendel på slora avstånd från centralort och landets cenirala delar. TiU viss del kan en sådan ulredning även beröra den nyligen tUlsatta ulredningen om den regionala trafikplaneringen.

Herr lalman!   Med det anförda vUl jag yrka bifall även lill reserva-                    139

tionen 5,

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

1 detta anförande instämde herr Weslberg i Ljusdal (fp).

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Som reservant ber jag all fä inslämma i herrar Perssons i Heden och SeUgrens yttranden och yrka bifaU tUl reservationerna 2, 3, 4 och 5.

När det gäller del särskUda yttrandet av herr Lothigius och mig vUl jag myckel kort anföra följande:

Att svensk träindustri inom Norrland och stödområdet i vissa fall Uite kan tUlgodogöra sig det transporlstöd som regering och riksdag har godkänt, beror pä de leveransformer, som denna industri måsle finna sig i, inle minst på grund av de utländska köparnas önskemål. Del har visat sig omöjligl alt få de ulländska grossisterna all medverka i del samarbete som erfordras för att klara den omfattande pappersexercis som blir följden om exportören önskar fä tUlgång tUl exporlstöd. Vi kan inte tänka oss annat än att myndigheterna när de får klart för sig hur detla system i verkligheten fungerar rättar tUl missförhåUandet och ger träindustrin samma möjligheter som andra exportörer.

Detta är endasl ett faU där transportstödet icke verkar pä det säll som man skulle vUja önska, och man fär hoppas alt riksdagen efter elt ärs erfarenhet verkligen ser över hela problemaliken på ell annorlunda säll.

Herr lalman! Jag hoppas att kammaren med anledning av rådande tidsbrist häller mig räkning för detta mycket korta anförande som är milt försia inlägg i denna kammare.

140

Hen STJERNSTRÖM (c):

Herr talman! Avsikien med transportstödet är all det skall ulgöra ett verksamt regionalpoliliskt medel, och jag tror all del kommer all få posiliva verkningar. Det finns dock några oformligheler som bör förändras för all slödel skall få den gynnsamma effeki vi hoppas pä. Förslag om dessa förändringar framfördes förra ärel när slödel beslutades, men jag noterar med tiUfredsstäUelse alt utskottets awisande hållning denna gäng är något mjukare än den var då.

Jag har anledning alt inslämma i vad de tre föregående lalarna har anförl. Jag har emellertid begärl ordel därför att jag som del norrländska inlandels representant vUle ta tUl orda och peka på verkningarna av transportstödet i inlandet.

Vi har i motionen 976 pekat pä de förändringar som är motiverade, och det är hell otiUfredsstäUande att avvisa dessa förslag med hänvisning tUl all försöksperioden bör ulgå innan dessa justeringar utförs. Skall försöksperioden bli meningsfull, bör enligt min mening dessa uppenbara hinder avlägsnas.

De norska hamnarna är för många inlandsförelag med exportvaror de naturliga ulskeppningsslällena. Vid hamnen i Hommelvik utlastas från svenska förelag normall 60 000 lon och förra ärel 100 000 ton beroende pä ishinder i Sverige. Utskeppningen vid Hommelvik är lika slor som medeltalet för utskeppningen av skogsprodukter frän svenska förelag vid hamnarna på den svenska ostkusten.

Förutom   hamnen   i   Hommelvik   är   del   etl   flertal   hamnar   vid

Trondheimsfjorden som utnyttjas av inlandssågarna, och leveransena av     Nr 63 trävaror och papper ökar är för år denna väg.  Del är för export tUl     Fredaeen den England och andra länder i Västeuropa som delta utskeppningsslälle är     i       ji iqti

gynnsamt, Tyskland kan även komma i fräga. Men genom transport-     -----------

stödets utformning har utskeppningsalternaliv längre söderut i Sverige     Regionalt transportblivit förmånligare. Transportstödets ulformning innebär alllsä en viss     u snedvridning av valet av transportvägar.

Stödels ulformning gynnar således frakterna längs efter landel, medan frakterna UU de isfria hamnarna i Norge missgynnas, Della rimmar Ula med den mälsällning som sattes upp redan 1956 dä avtalet om Storlienvägen gjordes med norrmännen. Dä fastslogs att riksgränsens negativa verkningar skulle elimineras. Men även ur andra synvinklar är del vikligt och rikligl all ompröva fraklbidragsreglerna. Genom stödets ulformning styrs frakterna lUl vägar med jämförelsevis hög beläggning. Del vore fördelaktigt bäde ur ekonomisk och trafiksynpunkt all i högre grad slyra transporterna tUl E 75 som har belydligl lägre Irafikbeläggning än E 4, En omprövning enligl de förslag som framförs i motionen innebär dessutom att de inlandsförelag som i dag missgynnas i förhällande till kustindustrin kommer i bättre läge. Del mäsle vara felaktigl att hälla fasl vid gäUande regler och därmed upprepa något av lokaliseringspolitikens försöksperiod som innebar att inlandet halkade efter. Även vid denna tidpunkt fördes det fram förslag om ändringar men de avstyrktes med samma argument som nu används av utskottet, nämligen alt del är fräga om en försöksperiod, PoUlik är lydligen inle all vilja. Politik mätte vara att vara envis.

I lokaliseringspolitiken har man nu ändrat sig sä all inlandet prioriieras. Detta borde rimligtvis även gälla transporlslödel. I varje faU bör hinder för inlandsinduslrin undanröjas. Stödel mäste dessutom vara så anpassal att del slimulerar en fraktriklning som är nalurlig ur ekonomisk synpunki. För inlandels del är del med all säkerhet för exportvarorna västlig riktning.

För att undvika onödiga gränseffekter borde det dessulom vara rimligt all ge ett lägre bidrag även för transporlslräckor mellan 20 och 30 mil, Detla skulle ha direkt effekt pä inlandets exportindustri, och det mäste väl ändå vara av inlresse även för utskotlsmajorilelen.

Också viktgränsen är etl hinder. Jag är medveten om skälen som anfördes när gränsen saltes lill 500 kg. Men i våra bygder är del mänga företag som är specialiserade och tUlverkar lättare produkter. För dessa är det inle möjligt att komma i åtnjutande av fraklslödet. Det tyckerjag är felakligt. Det är önskvärl alt vi UU dessa glesbygder får småförelag, men för alt det skall vara möjligl måste de ganska betungande transportkostnaderna elimineras. Del är därför helt otUlfredsstäUande att 500-kilosgränsen finns. Det borde vara tUlräckligl med 3 000-kronorsgränsen.

Frågorna om transporter i västerled frän inlandet är föremål för
intresse på andra häU än här i riksdagen. Näsla vecka skall Jämtlands läns
landsting ha sammanträde, och då kommer man all behandla frågor om
samarbele med Norge. Det borde vara etl rimligt steg på vägen i den
strävan, som man är ganska enig om i inlandet, all undanröja de hinder
som i dag finns för transporter västerut.                                                            141

Nr 63                         Herr lalman!  Med hänvisning lill del anförda ber jag att fä yrka bifall

    ,         ,               tUl reservalionerna 1, 2, 3, 4 och 5,

Fredagen den

16 aprU 1971

___ ---------------         Hen LINDBERG (s):

Regionalt transport- Herr lalman! Läl mig konstatera att del är knappl etl är sedan jag
stöd                       stod i en talarstol - visserligen inle denna utan i en annan kammare -

och redogjorde för utskottsmajoritelens ställningstagande i anslutning lUI den då framlagda propositionen om regionalt transportstöd, Utskottsmajoriteten anslöt sig helt lUl propositionen.

Det har redan nämnls här alt Iransporlslödet föreslogs på försök under en Ireärsperiod, Den försöksverksamheten har nu pågått i tre månader. När utskottet behandlade ifrågavarande motioner om förslag UU ändringar av stödets utformning hade det bara gått två månader. Utformningen är fortfarande densamma. Motionerna är i stort sett desamma som förra året, Ingel väsentligt ulöver de erinringar som gjordes då mot stödets utformning har framkommit under den Ire-mänadersperiod som stödel utgått.

Därför kan kammarens ledamöter inte förvänta sig att jag skaU ha något nyll synsätt på dessa problem. Jag skulle helt enkelt, med lanke pä tidsbristen, kunna hänvisa tUl fjolårets prolokoll, ly jag kommer inte alt ha något nytt att framföra. Men jag skall inte göra del fulll sä enkelt för mig.

Innan jag emellerlid gär in på alt kommenlera reservalionerna ber jag alt liksom herr Sellgren få hänvisa lUl den skrivning som återfinns i trafikutskottets betänkande nr 3 - jag skaU bara göra del litet mer fuUständigt - där del sägs att utskottet vid fjolårets behandling av proposiiionen om transportstöd underströk all "verksamheten i enlighet med propositionens förslag borde bedrivas som försöksverksamhet under en treårsperiod. Under denna skuUe en successiv uppföljning och utvärdering ske. Utskottet underströk vidare del angelägna i all med utgångspunkt härifrån och med beaktande av de allmänna erfarenhelerna ylleriigare överväganden skedde belräffande stödels ulformning och tUlämpning efler försöksperiodens utgång," Och sedan kommer följande, som jag ber herr Stjernström lyssna på:

"Trafikutskottet ansluler sig tUl de sålunda gjorda uttalandena men vUl häratöver framhålla att del även under tillämpningsperioden kan visa sig nödvändigt att vidta vissa jämkningar i bidragssystemet liksom i de adminislrativa rutinerna. Om så skulle bli fallel förulsäller utskottet all sådana ändringar kommer lUl stånd utan dröjsmål,"

Del är inte riktigt, som herr Sellgren säger, att man skaU awakta försöksperiodens utgång innan man gör justeringar.

Vi menar inom utskottsmajoriteten alt de krav, som framförts i motionerna och som stöds av reservanlernas skrivning, i stor utsträckning blivit tiUgodosedda, Låt mig förtydliga mig något ytterligare.

Jag  har  redan   påpekat,  men  upprepar del  än  en  gäng,  att  den

försöksverksamhel som del regionala transportstödet utgör pågätt endast

under tre månader, Erfarenhelerna är ännu så ringa att vi knappast vet

vart de pekar. Därför menar vi att om framtida erfarenheier skulle tyda

142                       pä att det finns berättigade krav tiU förändringar skaU justeringar ske i

den uppföljning som görs inom kommunikationsdepartementet.Man kan gott påstå alt de krav som innefattas i reservalionerna innehåUer en önskelista i syfte att tillgodose företagens önskemål. Jag skulle utan större svårigheler kunna bidra tUl att förlänga denna önskelista. Låt vara alt detla sker i del vällovliga syflel all förbättra förutsätlningarna för förelag inom stödområdet, men i det sammanhanget ber jag att få påpeka all man inte får se transportstödet som någon isolerad företeelse. Man måste koppla samman det med det lokaliseringspolitiska beslut som fattades av riksdagen samma dag som beslutet om transporlslödel.

Jag vUl inte redan nu påstå att det ekonomiska stöd som ulgår räcker tUl för att främja ökad sysselsättning i tUlräcklig omfattning inom slödområdel, men jag vUl samtidigt hävda att verksamheten pågått under alltför kort tid för att man skall kunna påstå motsatsen. Därför är det rimligt all avvakla resultatet av den nya lokaliseringspolitiken, i vUken jag innefattar transportslödel, innan vi binder oss för nya kostnader.

Jag skulle som en kommentar tUl herr Stjernström, som menar att politik inte skulle vara att vilja, ulan alt vara envis, säga, att man också kan sammankoppla begreppen vilja och envishet. Men del finns även en annan viktig del i politiken, nämligen att veta, och jag tror alt det är betydelsefuUt i detla sammanhang all man skaffar sig erfarenheter innan man fattar beslul.

Transportstödet utgår om transportavståndet översliger 300 km. Gränsen 300 km har satts med hänsyn lUI önskvärdheten av att utesluta lokaltrafik och med beaktande av förhållandet att medeltransportsträckan för SJ;s godstransporter i genomsnitt för landet som helhel ligger ungefär vid denna gräns.

Det har av de borgerliga reservanterna föreslagits att även transporlsträcka i Norge och Finland skulle fä inräknas som kvalifikationsgrundande för Iransportslöd, Lål mig då först slä fast alt de företag inom stödområdet som exporterar exempelvis över norsk hamn har ett relativt sett gynnsamt geografiskt läge med en transporlsträcka, som i storl överensstämmer med de avstånd som företag i södra och meUersta Sverige har lill sina marknader. Bortsett från olika principieUa betänkligheter har företagen i dessa fall ej behov av etl transportstöd för att bli likställda med sina konkurrenter i andra delar av landet.

Allmänt kan hävdas att etl inräknande av transportsträcka som faller inom Norge inle kan anses förenligt med stödels syfte. Däremot kan det sägas alt stödområdesförelagen, om vi inte hade haft elt transportstöd, skulle ha haft elt handikapp vid export över exempelvis Göleborg eUer Skänehamnar. I dessa faU ulgår därför transporlstöd fram tUl vederbörande svensk utskeppningshamn.

Det finns emellertid ocksä en allvarlig principieU betänklighet mol alt utländsk transportsträcka skaU vara kvalifikationsgrundande. 1 ett vidare geografiskt marknadssammanhang är ett sådant arrangemang oförenligt med spelreglerna för det internationella varuutbytet. EUer enklare uttryckt: Vad vi tUlskapat i fråga om transportstöd med referens lUl transportsträckor inom landet lär få accepteras som en regionalpoUtisk salsning, men skall vi principieUt låta transportsträckor utom landet kvalificera, dä är vi inne på något som mera direkt kan uppfattas som

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

143

Nr 63                     snedvridande  av  varuutbytet, i den meningen att vi sätter våra egna

P   j        j               företag i ett gynnsammare läge i förhåUande tUl företag i andra länder.

\f,      '1 1Q71        S tycker alt inlegralionsmedvelna borgerliga reservanler bör ha detta i

--------------------     minnet.

Regionalt transport-        Bortsett härifrån medför reservantförslaget olika följdproblem och
stöd                       även adminislraliva olägenheter. Jag viU i sammanhangei framhåUa att

statsmakterna nu har antagit etl transportstöd för en försöksperiod. Del är vikligt all man dä får lUlfälle att ulan ogenomtänkta innovationer studera verkningarna av siödet. Särskilt är det angeläget alt undvika hastiga beslul och improvisationer som drar med sig följdproblem, gör slödel svårare alt administrera och även kan innebära att de regionalpolitiska effekterna reduceras.

Herr talman! Jag skulle kunna slanna här utan att vidare kommenlera detaljerna i reservationerna, men del finns särskilt en reservalion somjag ändå inte kan låta bli alt något kommentera. Den gäller krav pä stöd lUl införsel av produkter tUl jordbruk och skogsbruk.

Jordbruksministern har nyligen lagt fram en proposition om stöd tiU del norrländska jordbrukel, som bygger pä en utredning, där man enhäUigt har föreslagit att det fraktbidrag som utgått på fodersändningar UU della område skaU las bort. Det var väl en majoritet av borgerliga ledamöier i den utredningen. Nu har de borgerliga ledamölerna i iraflkutskottet en helt motsatt uppfattning. De viU införa stödel igen. Del vore kanske pä sin plals med litet samordning i resonemangen inom de borgerliga partierna.

Men därutöver finns det också en principiell invändning som jag vill göra i sammanhanget, Elt stöd tUl del norrländska jordbrukel har jag ingenting emol, men jag lycker att det bör diskuleras i sammanhang med den proposilion som är framlagd om stöd UU Norrlandsjordbruket vUken har åtföljts av borgerliga motioner med krav på ytterUgare förbättringar. Del är myckel lättare att diskutera dem, om vi får göra det i anslutning UU den propositionen och slippa diskulera slödel lill del norrländska jordbraket i samband med transportstöd och andra frågor.

När det gäUer stödel tUl persontransporterna är jag väldigt förvånad över den borgerliga reservaiionen. Här är vi ju fullständigt ense. Herr SeUgren påpekade att man borde ge denna fräga högsia prioritet. Ja, men det är ju det man håUer på med inom kommunikationsdepartementet. Man har givil utredningen ökade resurser, man har kompletterat den med ytterligare en anställd, och den arbetar intensivt. Del finns därför ingen anledning att sträcka sig längre än utskottsmajoriteten har gjort i sitt belänkande.

Herr talman! Jag har på känn att de borgerliga reservanterna kommer upp i repliker, jag skaU därför inte gå längre i mina kommentarer utan ber att få yrka bifall UU utskottets hemstäUan,

Herr PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Herr talman!   Vissl är det sant som herr Lindberg säger alt försöken

med  transportstöd inte har pågått i längre lid än tre månader, men

därmed är inte sagt att utformningen av det är riktig. Vi har redan

144                        tidigare framhåUit att vi anser att avståndet 300 km är en alltför läng

sträcka för att vara gräns, Pä grund av den bestämmelsen kommer vissa förelag alt utestängas frän möjligheten att erhåUa transportstöd, I t, ex, de södra delarna av stödområdet finns myckel belydelsefulla industrier som har transporter, bl, a, lUl Stockholmsområdet och Mälarlandskapen, För dessa transporter kommer slöd inle att ulgå om 300-kUomelersbe-slämmelsen bibehålles. Det behövs ingen försöksperiod för all man skaU konstatera del. Man vet ulan försök all den beslämmelsen drabbar dessa områden, som alltså inte får nägol transporlstöd. Och del är alt märka, herr Lindberg, att del främsl drabbar dem som bäsl behöver stödet, nämligen de mindre förelagen. Della anser i varje fall centerpartiet, och därför har vi reserverat oss på den punkten. Vi anser att i första hand dessa företag, vUka också har mycket stor belydelse ur lokaUseringssynpunkt, bör få transportstöd.

Betraktas för övrigl inte jordbruket också som en näringsgren, en företagsamhet? Varför skall jordbruken undantas frän transportstöd? Jag är förvånad över att herr Lindberg, som representerar de stora avståndens bygder, inte har sinne för alt denna företagsamhet bör stödjas - inle minst med lanke pä att jordbrukets produktionsfaktorer är tunga — tar avstånd från tanken att jord- och skogsbruket skall få iransportslöd.

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

Hen SELLGREN (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Lindberg gick ganska kraftigi äl mig och sade att jag hade citerat utskottsbetänkandet fel. Del har jag inle aUs gjort. Jag vet inle vad herr Lindberg satt och drömde om - jag återgav korrekt vad som stär i utskollsbetänkandet om möjlighelerna att få vissa jämkningar i bidragssystemet. Jag sade inte att del enligt utskotlsbelänkandel skulle kunna ske först efler försöksperiodens utgång. Jag har fallat departementschefens uttalande så att man under denna försöksperiod skall kunna få tUl sländ jämkningar, Detla har utskoltsmajorileten förslärkl genom alt uttala alt man även molionsledes skall kunna få igenom sådana jämkningar, faslän del i propositionen bara stär att Kungl, Maj;l skall kunna göra det.

Det är möjligt alt herr Lindberg gjorde denna vridning för att undgå att behöva besvara min fråga. Varför skriver ulskottsmajoriteten på detla sätt för all sedan konsekvent säga nej tUl alla förslag? Ge ett exempel på vUka jämkningar man skulle kunna tänkas få under denna period! Man behöver inle pröva systemei under någon längre tid. Vi vet ju vUken Iransporlstruklur vi har.

När det gäUer utländsk slräcka - jag mäste fatta mig korl för all hålla tiden — säger herr Lindberg all del blir en snedvridning i konkurrensen genlemot utländska leverantörer om man lar med utländsk slräcka som fraktbidragsgmndande avstånd. Läs molionen, herr Sven Lindberg, och finn där att man viU ha avståndet såsom bidragsgrundande men alt bidraget skall utgå endast pä den del som avser svensk sträcka. Man måste här ha snitifrakterna.

När det gäUer intransport av varor stannar herr Lindberg enbarl vid frägan om jordbrakets och skogsbrukets behov och går försiktigtvis förbi övriga intransporter. Det kanske var klokt, för annars hade vi fått en längre debatt. Men inom jordbruket i Norrland har vi många specialjord-

145

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

brukare som behöver råvaror i rätt stora kvantiteter. Skall inte de kunna få transporlstöd? Går en norrländsk representant emot den tanken?

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror nästan att herr Lindberg mest represenlerar envisheten och i betydligt lägre grad erfarenheten i den här frågan. Hade han representerat erfarenheten, då hade han lyssnat på företagarna i Norrlands inland som har uttalat sig, då hade han lyssnal på myndigheier som har kaUat Uiop oss riksdagsmän — dvs, oss som kunde komma — för att presentera de här problemen. Herr Lindberg hade ju inte tillfälle all komma och representerar därför kanske inte den erfarenhei som myndigheterna och företagarna i inlandet besitter. Vi visste det här t, o. m, innan de tre månaderna påbörjades, och därför framfördes det här förslaget även föna året. Men envisheten tar överhand över viljan och erfarenheten, och då blir det pä det här visel.

Man kan emellertid göra vissa jämkningar, och det är det som jag betecknar som en mjukare skrivning. Det är myckel bra. Men om man kan göra vissa jämkningar och om de som är berörda kan bevisa att del här är uppenbara hinder, varför då vara så envis, varför dä inte rösta med reservationen, herr Lindberg? Slöd den i sä faU!

Transportstödet är sammankopplat med lokaUseringspolitiken. Den nuvarande utformningen innebär en viss motsats därvidlag, eftersom den relativt sett missgynnar inlandsföretagen, som är beroende av Västerhavet som exporthamn. Stödet anpassas ju inte lUl de gynnsammare regler som inlandet har. Vårt förslag är alltså en koppling tUl lokaliseringspolitiken för all få en likhet i det avseendet.

Sedan kommer herr Lindberg in på flera stycken principfrågor, och en av dem gäUer utlandsaffärerna och EEC. Jag kan bara notera det ytterst tråkiga i att herr Lindberg, en inlandets egen representant, redan nu börjar anpassa sig tUl de krav som de mycket stora företagen inom EEC tycks ställa på honom.

146

Herr LINDBERG (s) korl genmäle;

Herr talman! Herr Stjernström har nyss fastslagit att jag represenlerar envisheten. Följaktligen skulle väl han representera erfarenheten. Låt mig dä först säga tUl erfarenheten, att något transportstöd för pappersmassa utgår mte, så det kan vi koppla bort när del gäller transporter lUl Västerhavet,

Jag tror att jag är skyldig herr SeUgren en ursäkt, om jag sade att det var han som hade påstått att justeringama skulle göras efter försöksperioden. Det var herr Sijernström som gjorde det.

När det gäller intransporterna får jag väl lov att utveckla mig litet närmare. Grunden för värt ställningstagande är inte någon direkt avoghel mot jordbruket ulan helt enkelt att vi har tagit principieUt avstånd från stöd tUl intransporter. Det skuUe inte vara helt ulan risker att införa ett sådant. Även det kan påverka konkurrensen, herr Sellgren — både halvfabrikat och råvaror, Etl myckel enkelt exempel, som både herr SeUgren och jag känner väl UU gäller skogsråvara. Om vi får införsel av skogsråvara från Mellan- och Sydsverige, så blir det en konkurrens med

skogsbruket i Norrland som betyder att vi med aU säkerhet flyttar den så beryktade nollzonsgränsen ännu närmare kusten - och det är ju det vi försöker motarbeta. Detta var bara etl enda exempel — det finns flera.

Herr Sellgren efterlyste saker som kan bli föremål för justeringar. Jag tror inte i dag att viktgränsen kommer att bli det, men vi har inte sagt definitivt nej. Viktgränsen är ett exempel på bestämmelser som kan bli föremål för justeringar. I fråga om näslan aUa områden som motionärerna tagil upp har vi sagt att det sannolikt inte blir justeringar. Men vi har inte efter de här tvä, tre månaderna en sädan erfarenhei att vi viU ta definitiv slällning, och därför har vi lämnat denna väg öppen. Vi skaU komma ihåg att syflet med viktgränserna var att man skuUe fä ett administrativt lätthanterligt system. De förändringar vi gör i detta avseende betyder att vi försvårar del adminislrativa systemet. Därför bör man ha fullständig vetskap om och erfarenhet från den här försöksverksamheten innan man gör justeringar som kan bli tdl förfång för transportstödet.

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Regionalt transportstöd

Herr STJERNSTRÖM (c) kort genmäle:

Herr lalman! Hade herr Lindberg varit talesman för erfarenheten, hade han känt tUl att tUl de norska hamnarna vid Trondheimsfjorden transporteras mycket stora mängder trävaror och papper. Det är bidragsberältigat, och det kommer dessutom från inlandsindustrin.

Om herr Lindberg hade varit talesman för inlandet i ordentlig grad, hade han stött våra förslag.

Herr SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lindberg har ännu inte besvarat nägon av mina frågor beträffande vad utskottsmajoriteten säger om möjUgheterna tUl jämkningar. Han använder i stället tiden lUl att tala om något annat, och det ligger väl taktik även i det.

Men så innästlade han sig nog i en del svårigheter i resonemanget. Han säger alt om man skulle ge transportstöd för intransport av råvaror, vad händer då? Man kommer i etl konkurrensförhållande som inte skulle gynna industrin uppe i norr — och han tar skogsråvaran som exempel. Transportstöd för intransport av skogsråvara skulle, menar han, göra att vi tog varan frän mellersta Sverige. Det gör vi nu och behöver kanske göra del i ännu högre grad. Så säger han att nollzonen skulle flyttas längre upp.

Men jag fattade inte riktigt detta, herr Lindberg, Skulle inte nollzonen kunna drivas längre norrut genom att man fär transportstöd för intransporter av råvaror och halvfabrikat? Skulle man få transportstöd för råvaror - på avstånd över 300 kUometer - fick man det naturligtvis även om det gäUde transporter inom stödområdet.

På den punklen högg kanske herr Lindberg i sten, eUer också får han utveckla sina synpunkter ytterUgare,

Herr PERSSON i Heden (c) kort genmäle:

Herr talman! När herr Lindberg säger att det är prinicpieUa skäl som gör alt man tar avstånd från stöd tUl intransport — inbegripet transport för  jordbraket   -   så  mä  det vara hänt  att herr Lindberg har den

147

Nr 63                     uppfattningen. Detta är dock icke sakskäl, och sådana måste i första hand

P    j        ,              vara avgörande för en bedömning. Här gäUer det ju  att också skapa

1A        1 1071      möjligheter   för   förbilligande   av  intransporten  av  råvaror,  som   skall

--------------------    förädlas   inom   stödområdet,   och   det  har väl  lika   slor  inverkan  pä

Regionalt transport-    konkurrensen  vare   sig   del   är  intransport   eller   transport   ut  av  en

stöd                      färdigvara.

Herr LINDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Stjernström vUl ju inte tUlskriva mig någon som helsl erfarenhet. Litet erfarenhei har jag dock fält de senaste dagarna genom all siudera transportslrömmarna över Storlien tUl Trondheim, Jag har inga siffror som man direkt kan spika som fuUständigt säkra, men när vi vet alt den stora delen av transportströmmarna över Storlien beslår av rundvirke, pappersmassa och produkler som inle är berätligade lill transportstöd, så skulle - enligt en ganska enig bedömning av vad jag vUl kalla nära nog expertis inom delta område — det varusortiment som återstår utgöras av fem eller högst lio procent som skulle bli stödberälligal. Det är alltså inle precis nägon stor fräga för värt län.

Om man dessutom lar i betraktande att sträckan från Östersund tUl Trondheim är 27 mil, sä finner man att det blir en mycket liten del av del som produceras i inlandet och som inte har en naturlig transportväg till SundsvaUshamnen som kommer i åtnjutande av stödel, — Men della är, som sagt, ingen stor fråga. Den kommer att följas upp, och den kommer sannolikt att prövas under den här försöksperioden, om skäl finns för det.

Jag beklagar att jag inte hinner svara på herr Sellgrens alla frågor, eftersom min repliklid är bara tre minuter. Men låt mig förklara della med noUzonen en gäng tUl,

Fär vi en bUligare införsel av råvaran till Norrland, så belyder del hell enkell att de kostnadskrävande delar vi har uppe i de fjällnära regionerna, där lönsamhelen i dag är ytterst tveksam eller i vissa områden över huvud laget inle finns, blir flyttade ner tUl kusten. Vi får större områden med sysselsättningssvärigheter pä det sättet. Dessutom är del inle stimulerande för en fortsall ökning av skogsvården som behövs i syfle all öka produktionsresultaten i Norrlandsskogsbrukel,

Herr Persson i Heden sade att jag hade principskäl men inle sakskäl. Jo, jag har ett sakskäl som jag tycker är väldigt slarkt. Sitter jordbruksministern och förhandlar med jordbrukets parter om slöd tUl jordbruket, dä skall man enligt min mening fä göra det utan inblandning av Irafikutskottet, Går vi in och bevUjar subventioner utöver det, har vi blandat oss i dessa förhandlingar, och det tycker jag verkligen vi skaU avstå från.

148

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag har tillsammans med nägra centerkamraler i en motion anhållit om sådan ändring i bestämmelsema om regionalt transporlstöd att krav på nedre viktgräns för erhåUande av restitution pä fraktkostnader inte skulle förekomma. Ur tidssynpunkt vUl jag begränsa mig UU att instämma i vad herrar Persson i Heden och Stjernström har

anförl i denna fräga och yrka bifall UU reservalion nr 3,

Däremot vUl jag hell kort säga några ord om min motion nr 937, där jag har begärt skyndsam utredning och förslag när del gäller slöd Ull persontrafiken på länga avstånd. Jag har också i samma motion begärt att SJ skulle genomföra en försöksverksamhel med taxenedsättningar inom läg- och'busstrafiken, men frägan om denna försöksverksamhel las ju inte upp i det här betänkandet ulan kommer att behandlas i ell senare betänkande.

Jag har begärt denna ulredning därför all det här gäller en komplicerad fräga som fordrar ett noggrant studium och noggranna övervägänden. Del är också en fräga av mycket slor angelägenhetsgrad. Persontrafiken och dess vUlkor är av avgörande belydelse för ulvecklingen i Norrland ur lokaliserings- och näringssynpunkl. Del kommer även in utbildnings- och kulturaspekter och sociala aspekter.

Jag lycker att man tar litet för lätt på hela denna problemalik i trafikutskottets belänkande. Utskottet har hänvisal till statsutskottets utlåtande 1970, där man uttalade sig mycket vagt när del gäUer personlaxornas roll ur lokaUseringssynpunkt och för Norrlands del. Statsutskottet skrev visserligen i fjol all man bör kartlägga persontran-sporlbehovens styrka och inriklning inom stödområdet och undersöka lämpliga lösningar i fråga om utformningen av persontransportstöd, men det sades ocksä all dessa överväganden bör ske i den takt som är möjlig med hänsyn tUl bl, a, de betydande insatser som i etl inledningsskede krävs i samband med fraklbidragsslödet m, m,

"I den takt som är möjlig" - det kan naturiiglvis förefaUa vara runligt och riktigt, men de orden i ett utskottsbetänkande måsle nog lolkas ganska negativt. Det är minsann inle fråga om någon hög priorilering, utan man fär en känsla av att det är en fråga som i angelägenhetsgrad kommer rätt långt ned, Enligl min uppfattning är detta emeUertid en fräga som borde prioriteras högl. Långtidsutredningen visar siffror över våra persontransporter. Är 1968 var järnvägstransporterna över fem mU bara 5,1 proceni, medan vägtransporterna uppgick tUl 91,5 proceni av hela persontrafiken. Järnvägstransporternas andel av hela persontransporten minskar år efter år och beräknas 1975 vara nere i 3,8 procent av hela persontransporten.

Della är en belänklig utveckling. De sländigl stigande taxorna - del är aktuellt med höjningar nu igen - har en negaliv effekt pä hela persontransportstrukturen och bidrar ocksä tUl den sjunkande resandefrekvensen. De höga taxorna i persontrafiken är också besvärande för näringslivet och för de enskilda människorna, och de med korta intervaller älerkommande taxehöjningarna accentuerar bristen pä jämlikhel inom landel och ökar prisdifferenserna med de växande avstånden, KoUeklivlrafikens stigande taxor slimulerar privatbiUsmen, med de negativa effekter som della har.

Jag vUl här erinra om de förhåUanden som råder i andra europeiska länder och som tyder pä en positiv ulveckling för järnvägarna. I Västtyskland synes de t. ex. enligt uppgifter i tidningarna vara sladda i mycket kraflig ulveckling. Också i Frankrike förefaller järnvägarna inla en central slällning när det gäller att uppnä de trafikpoliliska målen. Jag

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Regionalt transportstöd

149

Nr 63                     har i min motion anförl elt exempel pä hur man kan resa de 24 milen

Fredaeen den        meUan Paris och Caen pä ungefär 1  timme 50 minuter för ungefär 25

16 anril 1971         svenska kronor. Det är hälflen mot vad motsvarande  biljett kostar i

--------------------     Sverige, och restiden är ungefär en timme kortare än pä moisvarande

stöd

Regionalt transport-   sträcka i vårt land. Man bör väl inte hårdra en sådan jämförelse, men det

kan vara intressant att göra den.

Jag är medveten  om  att  frågan  om persontaxorna är en myckel

begränsad del av persontransportpoliliken, och tUl yttermera visso har jag

begränsal milt inlägg här tUl att gälla tåg- och busstrafiken. Men del är en

fråga som bör prioriieras.

Herr lalman!   Jag ber att få yrka bifall lUI reservalionerna 1, 2, 3, 4

och 5.

Punkterna 1 -3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemslällt.

Punkten 4

Proposilioner gavs pä bifaU liU dels utskottets hemsläUan, dels reservationen nr 1 av hen Persson i Heden m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Persson i Heden begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskoltets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herr Persson i

Heden m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då hen Persson i Heden begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	- 222
Nej -	-    61
Avstår -	-      8

Punkten 5

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemsläUan, dels reservaiionen nr 2 av herr Lothigius m fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemstäUan   i belänkandet nr 3 punkten 5 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Lothigius
150                        m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens  Nr 63

ledamöter  ha   röstat   för  ja-propositionen.  Då  herr SeUgren begärde predaeen den

rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna om- ig „ jji i ny i
röstning gav följande resullat:

Ja -	148
Nej  -	141
står -	2

Regionalt transportstöd

Punkten 6

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Lothigius m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sellgren begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   trafikutskottets  hemstäUan  i

betänkandet nr 3 punkten 6 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservaiionen nr 3 av hen Lothigius

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Sellgren begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -   148

Nej -   Hl Avstår -       2

Punkten 7

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 8

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av herr Lothigius m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SeUgren begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 8 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Lothigius

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sellgren begärde
rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna om
röstning gav följande resultat:                                                                           151

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Ang. mantalsskrivningen av personer som är sysselsatta genom arbetsmarknadsverkets försorg

Ja -	-   148
Nej -	-   141
Avstår -	2
Punkten 9
Utskottels hemställan bifölls.

Punkten 10

Propositioner gavs på bifall tUl dels ulskollels hemsläUan, dels reservaiionen nr 5 av herr Lothigius m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sellgren begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemsläUan   i

betänkandet nr 3 punkten 10 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av herr Lothigius

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sellgren begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja -   148

Nej -   141 Avstår -       2

Punkterna 11-13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Pä förslag av herr försle vice talmannen beslöl kammaren uppskjuta behandlingen av återstående på föredragningslislan upptagna tvä gånger bordlagda ärenden tUl kammarens sammanträde onsdagen den 21 aprU.

152

§ 7 Ang.  mantalsskrivningen  av personer som är sysselsatta genom arbetsmarknadsverkets försorg

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Böriessons i Falköping (c) den 9 februari framstäUda interpellalion, nr 42, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har i en interpellation frågat mig om jag är beredd alt medverka tUl att klarhet skapas om vUka regler som skall tUlämpas för mantalsskrivning av arbelskrafl, som är sysselsatt genom arbetsmarknadsverkets försorg, sä att tvister mellan kommuner om dessa arbetstagares rätta mantalsskrivningsort kan undvikas i forlsältningen.

Regeringen har sedan länge hafl sin uppmärksamhet riktad på den

fräga interpellanten lagil upp. I början av är 1970 UUsattes en särskUd utredning, de s. k. hemvislsakkunniga, med uppdrag att verkstäUa en översyn av de grundläggande beslämmelserna om kyrkobokföring och mantalsskrivning. Enligt direkliven för utredningen bör man behåUa huvudregeln alt folkbokföring skaU grandas på bosättning. Vilka undantag frän denna regel som skaU finnas borde emellertid prövas. Jag framhöll därvid särskUl att uppmärksamhet borde ägnas frägan om rätt folkbokföringsort för de personer som arbelar i arbetsmarknadsstyrelsens regi eller eljesl vid slora enlreprenadarbeten. Enligl min mening bör man awakta resultatet av hemvislsakkunnigas arbeie innan slällning tas tUl vUka regler som bör gäUa pä detta område.

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Ang. mantalsskrivningen av personer som är sysselsatta genom arbetsmarknadsverkets försorg

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag vUl först lacka finansminister Sträng för elt positivt svar pä min interpellation. Samtidigt viU jag uttala min tUlfredsslällelse över att regeringen, sedan den länge haft sin uppmärksamhel riktad på den fräga jag berört i min interpellation, lillsalt en ulredning, de s. k. hemvislsakkunniga, med uppdrag att verkställa en översyn av de grundläggande beslämmelserna om kyrkobokföring och mantalsskrivning.

Jag noterar all finansminislern i sill svar framhåller alt stor uppmärksamhel i ulredningen bör ägnas "frågan om rält folkbokföringsort för de personer som arbelar i arbetsmarknadsstyrelsens regi eller eljest vid stora enlreprenadarbeten". Tyvärr är det så alt tvister i mantalsskrivningsfrägor ofla sammanhänger med alt lagen tUlämpas oenhetligt och i vissa fall kan vara svår att tUlämpa.

Enligt folkbokföringsförordningen gäller huvudregeln all man skall vara kyrkobokförd i den församling och pä den faslighet där man är bosalt. Var och en skall vara mantalsskriven där han är kyrkobokförd pä mantalsskrivningsdagen.

Från denna huvudregel finns i lagen undantagsbestämmelser. I 13 § sägs alt den som på grund av sina arbetsförhåUanden tUlbringar dygnsvilan pä annan faslighet än den där hans familj är bosatt anses bosalt hos familjen om han regelbundet besöker den när lUlfäUigl hinder ej möter.

I 24 § stadgas all intagning pä sjukvårdsinrättning inte ändrar den intagnes kyrkobokföring. Motsvarande gäUer också den som inlagits i förbättrings-, fångvårds-, uppfostrings- eller arbetsanstalt. ViUkorhgl frigivna eller personer som överförs Ull öppen värd räknas i kyrkobokföringshänseende som om de vore intagna.

Tyvärr har det som jag tidigare nämnt förekommil tvister kommuner emellan om vUken mantalsskrivningsorl som skall gälla exempelvis för dem som är placerade pä beredskapsarbeten i AMS:s regi. Bland annal har del förekommit tvister mellan den kommun där arbetsplatsen är belägen och arbetslagarens senaste vislelsekommun, om vilken ort som skall utgöra mantalsskrivningsorl. I vissa fall har arbetslagaren mantalsskrivits i den kommun där arbetsplatsen är belägen. Trots att kommunen har motsatt sig delta har beslutet faststäUts av länsstyrelse och kammarrätt. I andra, likartade faU, har begäran om ändrad manlalsskrivningsorl avstyrkts. De oklarheter som lycks råda om hur gällande regler skaU

153

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Äng. regleringen av bmket av luftvapen

lolkas har fält lUl konsekvens att vissa kommuner släUer sig Iveksamma tUl all i fortsättningen la emot AMS-arbetsplatser inom kommunen. En sådan utveckling skulle enligt min mening vara i högsta grad olycklig.

De personer som anställts vid AMS-arbetsplatser har ofta haft ekonomiska besvär på grund av arbetslöshet eller andra fysiska eUer sociala handikapp. Detla innebär givelvis att mantalsskrivningskommunen, som är ytterst ansvarig för att inte en kommunmedlem far iUa, kan drabbas av utgifter för socialvård eUer andra vårdkostnader. Men det fär inte bli pä det sättet att kommuner försöker vältra över sina eventueUa socialfaU på varandra via tUlfälliga arbeten t. ex. i AMS:s regi. Det måste vara obehagligt, herr talman, för den person som blir föremål för en tvist mellan kommuner om var han rätteligen skaU vara mantalsskriven att liksom skjutsas meUan kommunerna som icke önskvärd. Det päminner alltför mycket om gamla tiders fattigvård, när det gällde att se tUl att de fattiga skjutsades på grannkommunen för alt inte, som det hette, "ligga den egna kommunen tUl last".

Jag hoppas, herr talman, att hemvistsakkunniga i utredningen skall lägga fram klara rättsregler pä hithörande område, så att tiUfäUiga arbeten t. ex. i AMS.s regi icke skall utgöra skäl för vederbörande arbetstagare att ändra mantalsskrivningsort. Samiidigi viU jag också uttala en förhoppning om att utredningsarbetet bedrivs med största skyndsamhet. Jag ber att än en gång fä lacka för svaret.

Under detta anförande övertog herr tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Överläggningen var härmed slutad.

§   8   Ang. regleringen av bruket av luftvapen

154

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Karl Bengtssons i Varberg (fp) den 4 februari framstäUda interpellalion, nr 39 och anförde;

Herr talman! Herr Karl Bengtsson i Varberg har frågat mig, om jag vUl medverka tUl att det förslag tiU ändrad lydelse av 6 § allmänna ordningsstadgan som framlades i en inom justiliedepartementet år 1968 utarbetad promemoria snarast genomförs.

Enligt 6 § andra stycket allmänna ordningsstadgan får den som är under 16 är inte utan särskUt tUlstånd begagna luft- och fjädervapen utomhus inom stadsplanelagt område i stad, köping eUer annat samhäUe, där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tiUämpning. Vid överträdelse av detta förbud kan i vissa fall barnet eUer dess vårdnadshavare dömas tUl bötesstraff. Ytterligare ordningsföreskrifter kan lämnas i lokal ordningsstadga. Sedan den 1 januari 1968 får enligt 5 § 1 mom. jaktstadgan luft- och fjädervapen inte användas vid nägon form av jakt. Överträdelse kan medföra dagsböter och förverkande både av vapen och ammunition.

I en  promemoria,  som  upprättades  inom justitiedepartementet år

1968, föreslogs att åldersgränsen 16 år i 6 § andra siycket allmänna ordningsstadgan höjs tUl 18 är och alt förbudel i samma paragraf mot skjutning med luft- och fjädervapen skall gäUa även ulanför sladsplane-lagt område, om inte skjutningen sker under betryggande uppsikt av person som har fylll 21 år.

Inom juslitiedepartemeniet övervägs för närvarande de frågor som har tagits upp i departementspromemorian med sikte på alt en proposition i saken skall kunna föreläggas höstrUcsdagen.

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Äng. möjligheten till civilprocess mot kronan i vissa fall, m. m.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret. Justitieministern säger att man på departementet för närvarande överväger de frågor som har tagits upp i min interpeUation och med sUcle på höslriksdagen ämnar lägga fram en proposition i saken. Med detta besked bör jag låta mig nöja. Det kanske dock sker med en viss tveksamhet med anledning av att förre justilieminislern Kling som svar pä en enkel fräga i samma ärende i februari 1967 förklarade att man höll pä med all upprätta en promemoria rörande vissa ändringar i vapenförordningen. Justitieministern sade alt förslag lUl ändrade beslämmelser skuUe föreläggas riksdagen så snarl arbetsläget tUläl, Detta var 1967 och beskedet gavs i första kammaren.

Den i dåvarande departementschefens svar nämnda promemorian framlades 1968, Ju stencU 1968:13, Däri ingick ett förslag tUl ändring av aUmänna ordningsstadgan som tog sikte på en ändring av åldersgränsen från 16 tUl 18 år när det gäUer rätten att använda luft- eUer fjädervapen, Detla skulle gälla även utanför stadsplanelagt område, om inte skjutningen kunde ske under betryggande uppsikt av person, som fylll 21 år,

Enligl promemorians bUaga 4, utgörande förslag tUl Kungl, Maj:ls kungörelse om ändrad lydelse av 6 § allmänna ordningsstadgan, framgår det att kungörelsen skulle träda i kraft den 1 juli 1969.

Så blev det dock inte. De skador och den skadegörelse på grund av vårdslöshet och okunnighet UU följd av minderårigas handhavande av luftvapen, som jag åberopar i min interpellalion, kräver en snabb handläggning. Snabbhet har inte kännetecknat ärendets behandling tidigare. Men jag vill gärna tro att vår nuvarande justitieminister nu viU förelägga riksdagen förslag UU ätgärder i ärendet vid kommande höslsession.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Ang. möjligheten till civilprocess mot kronan i vissa fall, m. m.

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Lundbergs (s) den 26 februari framställda interpellation, nr 62, och anförde:

Herr talman! Herr Lundberg har frågat mig, om jag kommer att vidtaga ätgärder för att obehörig instans icke skall behandla, pröva och eventuellt döma i frågor som är inskrivna i grundlag och där riksdagen är

155

Nr 63

Fredagen den 16 aprU 1971

Ang. möjligheten UU civilprocess mot kronan i vissa faU, m. m.

högsta myndighei samt om jag anser all en civUprocess gentemot kronan är möjlig i sädana fall och, om så skulle vara förhåUandet, fri rättegång skulle kunna beviljas.

Bakgrunden tUl interpeUationen är all talan har väckts vid domslol av dels vissa samebyar, dels vissa enskUda renägare med yrkande bl. a. om bällre rätt tUl vissa fastigheter inom de s. k. renbeleslanden.

Frägan om bättre rätt UU fast egendom prövas av allmän domslol. Delta gäller även om lalan riktas mol slaten, I sådant mäl kan fri rättegång beviljas part som inle är juridisk person.

156

Herr LUNDBERG (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för svaret, även om jag mäste säga alt det var ganska meningslöst, därför all herr justitieministern har förväxlat civUlag och gmndlag. Grundlagen föreskriver nämligen att kronans egendom icke kan avhändas på annal säll än genom beslul av riksdagen. Vi kan tänka oss den situationen att kronan äger renbetesland. Så kommer nägon - vUken som helsl - och säger; Jag skall ha del här området! Sedan går vederbörande lUl en domslol - vUken som helsl — och kräver att fä del omrädei.

Vad inträffar om en domstol skulle godkänna etl sådant krav på kronans egendom? Enligt 77 och 78 §§ regeringsformen fär egendomen i fråga icke avhändas kronan utan riksdagens beslut. Denna princip har gällt ända frän 1442 och godtogs 1734. Den har varit gällande hela liden, även om numera grundlag anses vara en andrahandslag, som man inte behöver la hänsyn Ull. Enligt praxis i övrigl har civillag ansetts vara av lägre valör.

Om del skulle inlräffa att rätlen godkänner elt krav på kronans egendom — del kan inträffa, eflersom det skett många gånger förr - bör riksdagen då godkänna rättens dom eller vart viU man komma? Jag lycker att detta är ganska illa genomtänkt. I aUa äldre uiredningar och i den diskussion som har ägt rum i denna fråga under 300 eller 400 är har uttryckligen sagts - och della har även framhåUits av Hjalmar Hammarskjöld när han satt som utredningsman - all någon äganderätt tUl kronans egendom icke var möjlig enligt de bestämmelser som här gäUer, Här skaU alltså staten hell enkell betala en kostsam process som därest kronan förlorar målet skulle innebära alt man kränker grundlagen och gär förbi riksdagen. Det är klart all man inle behöver bry sig om riksdagen numera, men del är ju ändå så att grundlag icke bör få tolkas annorlunda än enligt bokstaven. Sä länge tvåkammarsystemet fanns, kunde det göras en lolkning av bestämmelserna meUan riksdagarna, men denna tolkning skulle också föreläggas riksdagen. Man måste därför säga alt kronan är rättslös. Det finns ingen myndighet som försvarar dess rätt. Denna räll gäller ocksä enskUda människor som bor inom omrädei.

I det område det här gäUer bor ungefär 28 000 ä 29 000 människor och av dessa är ungefär 2 procent samer. År 1880 bodde där mellan I 000 och 2 000 personer. Om exempelvis gruvarbetarna i Kiruna skulle säga; "Vi stämmer kronan, ty vi har rätt att äga marken", skall man då säga: "Ja det är självklarl att kronan kan stämmas för delta." Vart tar detla vägen?   Vi  bör komma  ihåg att vi skapar prejudikat som kan

åberopas när det gäller äganderätten tUl områden som omfallar 165 000 kvadratkilometer jämte vattenområden. Del kan skapas en rättslöshet som kan få stor betydelse. Men eftersom jag förslär alt denna räll all processa gentemot kronan anses föreligga, är det väl ingenting att göra äl saken. Jag beklagar bara alt grundlagen numera anses vara en nullilel. Jag begriper inle varför regeringen inle ser tUl att de som nu utreder grundlagsfrågan slipper fortsätta sitt arbete, eftersom inte riksdagen själv och de myndigheter som finns har nägon respekt för svensk grandlag. Den är ju ändå ett skydd för kronan men även för den svenska aUmogen, och jag lycker verkligen all det finns skäl att undersöka denna fräga.

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Ang. möjligheten till civilprocess mot kronan i vissa fall, m. m.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag tror all herr Lundberg här bör belänka att del i detla falt inte är fråga om en tolkning eller tUlämpning av grundlagens bestämmelser om förbud mot all avhända kronan egendom. Del kan väl ändå vara sä, herr Lundberg, alt det kan föreligga tvist om vem som har rält tUl egendom, och sädana tvister skall ju de allmänna domstolarna slita.

Herr Lundberg menar väl inte all kronan i dessa fall skulle vara i en förmånligare slällning än medborgarna här i landet sä att kronan tvärt skulle kunna säga att domstolarna inte fär pröva när del är tvistigt vem som är rätt ägare tUl viss egendom. Det kan ju inte vara t, ex. riksdagen som ensidigt skaU sitta och avgöra den saken — om herr Lundberg menar del — utan del är väl helt enkell ett utflöde av de principer som gälleri värt rättssamhälle all om del är tvist om äganderätten lill fast egendom skall opartiska organ som domstolarna avgöra detla.

Hen LUNDBERG (s):

Herr lalman! Jag viU bara erinra om all belräffande renbetesområdena har vi nu liggande en renbeleslag, enligt vilken man har accepterat att kronan är ägare tUl områdena. Jag har inte sagt att della skulle vara någol undanlag ulan del gäller ju här all kronan skall hävda den rätt som kronan enligt grundlag har, och ingenting annal. Grundlagen är i främsta rummet lUl för att skydda kronan och därmed medborgarna i övrigt frän obehöriga ingrepp i olika sammanhang. Jag har tyvärr inle tid och möjlighel all nu peka pä rällsfall, men jag skulle kunna visa en rältshislorisk utveckling åtminstone från 1600-talel och fram tUl dags datum som är helt enkell underlig. Del finns emellerlid ingen anledning alt göra det nu.

Vad man skall ha klarl för sig är all även om vi har pengar och, naturligtvis, juridiskt utbUdade personer så löser vi icke Norrlands problem genom processer som sträcker sig över flera år. Även om kronans rält är faststäUd i grundlag borde man ändå veta att man öppnar inle en process om elt ägande när det är fräga om nyrtjanderält. Hade de jurister som tidigare agerat i slora processer om vatten m.m. gätl pä nyttjande-rätlen i stället för äganderätten, sä hade man haft vissa möjligheter tUl framgång. Del kan inle vara rimligt att kronan själv, liksom en kvarn som mal för all den skaU mala, river sönder urgamla rättsprinciper i värt land. Ända sedan   1529 har denna rätt hävdals för kronans vidkommande i

157

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Ang. möjligheten tiU civilprocess mot kronan i vissa faU, m. m.

Norrland och dä är det orimligt att låla vem som helst öppna processer i underrätter, processer som berör alla de andra människorna i området. Justitieministern bör vela att i Kiruna lever i dag 27 000 - 28 000 människor som är utestängda frän all räll UU jakt, fiske och annal. Antag att de ocksä skulle öppna process och säga: "Vi skaU ha rätt tUl det och vi skall ha rätt tUl del," Kronan som ägare kan upplåta vissa nylrianderäller beständigt eller för begränsad tid, men äganderätten skall kronan inte kunna avhändas. Del skrevs in i lagen redan 1492 att kommande konung - som det uttrycktes — kan ta tUlbaka vad man orätlmäligt har tagit. Det är del jag principiellt måste hävda i detla sammanhang. Jag är väl medveten om att vi inte har något att göra med juridiken, men dä skall man också säga rent ut att riksdagen inte skall syssla med juridik ulan överiäta del ät andra, I annal fall är man inne pä en ordning som jag inte trodde att man skuUe behålla.

Det talas vidare om praxis. Vad är praxis i detta sammanhang? Den 17 december 1918 beslutades det om demokrati i värt land, SkaU dä vårl demokratiska samhälle inom rättsväsendet bevara de principer som låg liU grand för det gamla sländssamhäUet med adel och ridderskap m. m, eUer för tidsperioden mellan 1868 och läl oss säga 1918?

Jag vUl hävda alt samhällets rättigheter pä detta område bör skyddas av regeringen liksom även av riksdagen. Sedan må också ämbetsmanna-mässiga och andra synpunkter kunna framföras, men det är icke de som skall styra kronan ulan del är riksdagen som skall ge anvisningar om hur man skall förfara. Det är den principen jag skuUe önska alt socialdemokraten Geijer skulle ha respekl för i detla sammanhang.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr lalman! Jag vill bara ytterligare säga att herr Lundberg i sitt anförande närmast tycks föregripa en kommande dom och förestäUa sig att de som har uttagit stämning skaU vinna målet. Jag kan inte ha någon som helst uppfattning om det. Del är domstolens sak att avgöra detta. Men det räcker väl all påminna herr Lundberg om att del inle är samma sak att öppna en process som alt vinna processen. Vi fär väl ulgä frän att kronans ombud kommer att inför domslol ta UU vara kronans rätt och att domstolen kommer att följa den svenska lagstiftningen och svensk rättspraxis.

158

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag har inte utgått från vare sig det ena eller det andra i detta sammanhang. Jag skuUe kunna säga sä att om fakta matades in i en datamaskin, skulle jag accepiera dess utslag, i vUken riktning det än månde gå. Men vad som ändå är viktigt är ju själva principen, som öppnar möjligheter UU ett rättsförfarande som är orimligt. Det är det jag hoppas att justitieministern skaU kunna förstå,

I äldre tider ansäg man att sädana här frågor icke skulle få avgöras annat än i högsta instans och att bara denna skulle få utreda det hela. Att sedan civUrätten har erövrat stor mark från grundlagsrätten är en annan sak. Men 1840 när det alltså krävdes att läsa grundlagen tyckte man att det var ganska ovidkommande för dem som satt på ansvariga poster att

ha juridisk kunnighet.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 10 Ang. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

Herr jusUtieministern GEIJER erhÖU ordel för alt besvara fru Kristenssons (m) den 18 mars framställda interpellation, nr 85, och anförde:

Herr talman! Fru Kristensson har frågat mig om jag anser att förhållandena inom det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har ändrats sä att de nu är godtagbara. 1 anslutning härtUl har fru Kristensson särskUt tagit upp frågorna om tidpunkten för Stockholmsklinikens förflyttning från Långholmsanstalten och om den cenirala ledningen för del rällspsykiatriska undersökningsväsendet.

När riksdagen ungefär vid den här tiden förra året hade anledning att i etl par olika sammanhang diskulera förhåUandena inom del rättspsykiatriska undersökningsväsendet utgjorde den genomsnittliga väntetiden för häktade ca fyra månader. Under de närmaste åren dessförinnan hade denna väntetid varierat mellan fem och tvä och en halv månader.

Kort efter frågans riksdagsbehandling i fjol försämrades situationen. Undersöknmgskapaciieten minskade snabbt. Detta berodde främst på brist på kompetenta undersökningsläkare. Under vissa perioder av förra sommaren var t. ex. endast tvä läkartjänster besatta av de nio som vid den tiden stod UU Långholmsklinikens förfogande.

I denna situation tUlgrep regeringen särskUda ätgärder för att dra läkararbelskraft tUl klinikerna och för att stimulera utomstående läkare till ökade insatser i undersökningsarbetet. Med verkan fr. o. m. den 1 juli 1970 höjdes sålunda arvodet per undersökning från 364 tUl I 500 kronor för läkare, anstäUd inom den rällspsykiatriska undersökningsorganisalio-nen, och frän 1 500 lUl 2 500 kronor för läkare ulanför denna organisalion. Vidare förstärktes personalen vid kliniken pä Långholmen med extra tjänster för ytterligare en psykolog, tre kuratorer och tre kansliskrivare.

Effekten av de vidiagna ålgärderna är svår alt bedöma. BUden för dagen är inle entydig och det är därför vanskligt att dra några säkra slutsatser av det tiUgängUga siffermaterialet. Den genomsnittliga väntetiden för de häktade är för närvarande ca tio veckor. Anlalel väntande undersökningsfaU utgjorde den 1 mars i är 117. Av dessa hade 47 väntat mer än sex veckor. Dessa sifferuppgifter bör ställas mot det antal häktade som väntade vid samma tid år 1970, dvs, 132, varav 69 hade väntat under längre tid än sex veckor. Vid en jämförelse mellan perioden fr, o, m, mars 1970 t, o, m, februari 1971 med motsvarande tolvmånadersperiod etl år tidigare kan konstateras, att den totala undersökningskapacitelen vid de rällspsykiatriska klinikerna stigit från 510 tUl 550 avgivna utlåtanden. Del förefaUer emeUertid som om undersökningskapaciteten på nytt skuUe ha gäll ned något under de fyra senaste månaderna. Samtidigt har antalet undersökningsfaU stigit. FörhåUandena är sämre i Stockholm än

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Ang. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

159

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Ang. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

160

på andra häU i landel.

Även om de åtgärder som vidtogs förra sommaren har medfört en viss förbällring av situationen är lägel alUjämt otiUfredsstäUande, Ansträngningarna att komma UU rätta med förhållandena mäsle därför forlsatla. Likaså behövs ytterligare ätgärder för alt mera omedelbart underlälla arbetet och förbättra situationen. Jag skall i korthet beröra vad jag åsyftar.

De nya klinikerna i Lund och Uppsala har numera helt tagils i bruk. Den nya kliniken i Göleborg kommer att öppnas inom den allra närmasle liden. Tillkomsten av dessa kliniker kan väntas medföra att situationen inom den rällspsykiatriska undersökningsorganisationen förbättras,

Möjlighelerna att omlokaUsera Stockholmskliniken undersöks för närvarande. Jag kan här nämna all Kungl. Maj:t genom beslul den 11 seplember 1970 har uppdragit åt socialslyrelsen att i samråd med kruninalvärdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen skyndsamt utreda möjligheterna att förlägga den rällspsykiatriska kliniken i Stockholm tUl sjukhus inom Stockholmsomrädet. Bortsett från vUken stäUning som kommer att las tUl denna kliniks definiliva förläggning, är del angeläget alt den sä snart som möjligt provisoriskt flyttas från de nedslitna och otidsenliga lokalerna på Långholmsanstalten lUl andra för ändamålet mera lämpade lokaler. Även under provisorieliden bör en sjukhusanknylning eftersträvas. Socialstyrelsen undersöker denna fråga.

Frägan om en enhetlig central ledning av den rällspsykiatriska undersökningsverksamheten hänger samman med möjligheten att förlägga StockholmskUniken ulanför kriminalvårdsorganisalionen. När så sker bör socialstyrelsen, som redan nu är överordnad myndighet för själva undersökningsförfarandel, överta även förvaltningsansvaret för denna klinik. Om man bortser frän den tämligen begränsade verksamhel som lUls vidare bedrivs vid den rätlspsykialriska klmik som är förlagd tUl fängvärdsanslallen i Härnösand, skulle därmed hela undersökningsorganisationen för bäde häktade och icke häktade personer komma all falla under socialstyrelsens förvaltningsområde.

Jag vUl i sammanhangei ylleriigare nämna, alt jag inom den allra närmaste liden ämnar begära Kungl. Maj:ts bemyndigande alt tUlsätta en utredning för all överse lagstiftningen om påföljder för psykiskt avvikande lagöverträdare. Resultatet av denna utredning kommer sannolikt att inverka pä behovet och omfattningen av rällspsykiatriska undersökningar.

Slutligen bör framhållas att en särskild arbetsgrupp inom socialslyrelsen för någon tid sedan har föreslagit — förutom flera av de reformer som jag i det föregående har berört - elt antal olika älgärder för att ytterligare rationalisera undersökningsförfarandet och förstärka undersökningskapacitelen. Förslaget har remissbehandlals och övervägs för närvarande inom socialslyrelsen.

Av vad jag här har anförl framgår alt man redan har vidtagil eUer planerar åtgärder av skilda slag för att försöka förbättra förhållandena. Det är min förhoppning alt dessa åtgärder tUlsammantagna skall komma all avhjälpa aUriäml rådande brisier inom del rätlspsykialriska undersökningsväsendet.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag vUl tacka justitieministern för det ulföriiga svaret på min interpellation.

Del är ju bekant att de långa väntetiderna i samband med rätlspsykialriska undersökningar under lång tid har utgjort elt allvarligt problem, och det har uppmärksammals både i riksdagen och pä andra håU. JO har t. ex. under en följd av år i myckel skarpa ordalag understrukit hur allvarlig situationen är och framhåUit att åtgärder snarast borde vidtas. Personligen tycker jag att justitiedepartementet under den senaste tiden har engagerat sig aktivt i denna fräga på ett sätt som gör att man kan ha vissa förhoppningar om alt lägel ändå så småningom skaU kunna bli bältre.

I svaret anges att kort efter det att frågan behandlades i riksdagen i fjol försämrades silualionen, och dä ingrep regeringen med vissa ätgärder. Jag skuUe som vanlig enkel riksdagsledamot vilja säga att jag trodde att den enhälliga hemsläUan som. riksdagen gjorde lUl Kungl, Maj:t om att effektiva älgärder skuUe tUlgripas också kunde ha sin belydelse för att de åtgärderna verkligen vidtogs. När riksdagen behandlade frågan var situationen aUl annat än ljus, och vi bedömde det som nödvändigt all de allvarligaste missförhåUandena rättades lUl, Det kanske äratl märka ord, men det hade varit trevligt om del hade poängterats att riksdagsbehandlingen också hafl en viss belydelse,

1 min interpeUation har jag erinrat om den felaktiga statistik belräffande väntetiderna som presenterades av socialstyrelsen. Den har sedermera rättats lUl och är kanske därför ingenling alt orda om; möjligen kan den ha medverkat lUl att väntetiderna för undersökningsfaU nu har stigit. Domstolarna har kanske haft del intrycket alt läget inte var sä bekymmersamt, och de har därför i slor utsträckning vågat använda sig av denna melod.

Jag konstaterar att statsrådet delar min uppfattning alt läget inle heUer nu är tUlfredsstäUande, Det tyder på att statsrådet själv är medveten om alt ytterligare åigärder mäste vidtas, och det måsle göras ganska snarl.

Del slora problemel är forlfarande lyvärr Stockholmskliniken pä Långholmen, Statsrådet nämner att en ulredning skall göras dels om den definitiva förläggningen, dels om provisoriet. Nu undrar jag bara hur länge del skall dröja innan provisoriefrägan blir klar. Mig velerligt föreligger redan nu prakliska möjligheler all exempelvis förlägga provisoriet i anslulning tUl Långbro, där det finns tomma lokaler som skulle vara utmärkta med en viss komplettering i säkerhetshänseende. På sakkunnigt häU anser man att det inte skulle behövas mer än två, tre månader innan de lokalerna skulle kunna tas i bruk som ell provisorium. Är det inte tänkbart med ett aktivt ingripande från departementets sida för att verkligen lösa upp denna gordiska knut? Det tycks vara svårt för socialstyrelsen att komma sams med sjukvårdens huvudmän — om det nu är landstinget eUer Stockholms kommun. Det kanske inte tUlkommer mig att göra nägon rekommendation, men jag skulle tro att del skulle påskynda handläggningen om statsrådet själv ingrep och försökte fä ordning på detta.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Ang. det rätts-psykiatiiska undersökningsväsendet

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Äng. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

Enligt min mening har det dröjt aUdeles för länge innan man löst frågan, i synnerhet mot bakgrund av att det tydligen föreligger praktiska möjligheter att rätt snabbt ordna saken.

När del gäller frågan om den centrala ledningen är det naturligtvis bekymmersamt att inte socialstyrelsen är chefsmyndighet för kliniken här i Stockholm, även om den frågan väl kommer att lösas så småningom. Men det som är särskilt allvarligt är väl att den centrala tUlsynen under så pass lång tid har brustit. Jag tror jag kan våga påstå att medgivande att gå utöver den i lag stadgade väntetiden har givits relativt slentrianmässigt. Man har inte haft uppfattningen att man verkUgen skulle pröva ifall det var nödvändigt att bevUja anstånd eller om det t. ex. inte fanns möjligheter att placera om vederbörande på nägon annan anstalt, Efler vad jag förstår är inte upptagningsområdena fixa, utan det finns möjligheter att göra en förflyttning här från Stockholm tUl Lund eUer Uppsala, Man skuUe verkligen kunna undersöka om man inte på sådant sätt kan nedbringa väntetiderna i större utsträckning än vad som skett för närvarande, då det förefaUer som om anstånd mer eller mindre slentrianmässigt har beviljats.

Jag tycker alltså att frågan om den centrala tiUsynen också är viktig, och även på den punkten undrar jag om del inte skuUe vara möjligt för departementet att på allvar markera att det är nödvändigt att snarast åstadkomma en annan organisation.

Jag har ingen annan mening än herr statsrådet när det gäller frägan om att få en utredning om lagstiftningen om påföljder för psykiskt awikande lagöverträdare. Jag tror att det är nödvändigt alt en sådan utredning görs för alt man på längre sikt skall kunna fä ordning på den rättspsykiatriska problematiken. Jämställdhetsbegreppet har väl utgjort elt bekymmer, och man behöver nog överse det.

TUl slut, herr talman, gäller det de förslag som den inom socialstyrelsen tUlsatta arbetsgruppen för elt tag sedan har presenterat och som har remissbehandlals. Enligt vad jag vet är ocksä en sammansläUning gjord över remissyttrandena. De förslag som här har framlagts kan i varje faU delvis genomföras myckel snabbt, i den män det inte handlar om lagändringar. Förslagen syftar ju till ett enklare och effeklivare förfarande. Jag skulle också på den punkten vUja uttrycka etl önskemål om att frågan inte förhalas. Enligt min bedömning — som kanske inte är så sakkunnig - skulle det vara möjligt alt utan alllför läng tidsutdräkt genomföra ocksä den reformen i praktiken.

Om jag får sammanfatta mitt lack tiU herr statsrådet för det utförliga svaret, skulle jag som min slutsats vUja säga att jag tror att det är nödvändigt att departementet engagerar sig aktivt i de här frågorna, kanske främst i tre hänseenden. Det ena gäller Långholmen och provisoriet, det andra gäUer en effektivare central ledning från socialstyrelsen och det tredje gäUer att de förslag UU förenklingar i förfarandet, som nu har presenterats och som jag tror mig veta har fått ett positivt gensvar hos remissinstanserna, genomförs utan tidsutdräkt.

162

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman!   Vi har väl alla anledning att i hög grad uppskatta de

många oUka strävanden, som här redovisats och som har UU syfte att öka kapaciteten inom det rättspsykiatriska undersökningsväsendet.

Jag begärde emeUertid ordet för att stäUa en fräga med anledning av vad justitieministern sade i interpeUationssvaret beträffande en översyn av lagstiftningen om påföljder för psykiskt awikande lagöverträdare. Jag utgår ifrän att denna översyn inte kommer att gå ut på en minskad rättspsykiatrisk medverkan vid domstolarnas rättskipning i brottmål. Det är ju här fråga om rättspsykiatriska undersökningar, SkaU man i "psykiatriska fall" i ökad mån använda andra påföljder än vanlig kriminalvård, måste man väl då först undersöka dessa faU, När denna översyn blir genomförd och leder fram tUl lagstiftning, blir det väl därmed en ökad i stället för en minskad belastning på undersökningsväsendet.

Nu uttrycker sig dock justitieministern mycket försiktigt, I sista satsen i det stycke jag åsyftar säger justitieministern: "Resultatet av denna utredning kommer sannolikt att inverka på behovet och omfattningen av rättspsykiatriska undersökningar," Det talas alltså ingenting om huravida behovet eller omfattningen kommer att öka eller minska, men jag föreställer mig aUtså att det kan bli fråga om én ökad belastning på undersökningsväsendet.

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Äng. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Om jag får börja med herr Wiklund i Stockholm, så hoppas jag att vi skaU kunna ha direktiven för den här utredningen klara inom den aUra närmaste tiden, som jag också har sagt i interpeUationssvaret, och jag menar med det denna eUer nästa månad.

Nu kan jag inte gå närmare in på saken, men en av de synpunkter som vi vUl ta fasta på är att undersökningarna mera primärt skall avse vederbörandes vårdbehov och inte i samma utsträckning som kanske förekommer i dag en diagnostiserande verksamhet för att kartlägga vederbörandes mentala tUlstånd. Sådana undersökningar som mera tar sikte på värdbehovet är säkert att föredraga.

Hur sedan detla kommer att utfaUa kan jag inte göra något uttalande om här. Men i och för sig är det givetvis inte meningen att man skaU genomföra regler som säger att domstolarna skall ha begränsade möjligheter att göra en undersökning av vederbörandes mentala tUlstånd. Pä den punkten tror jag att jag kan lugna herr Wiklund,

TUl fru Kristensson viU jag säga något om provisoriefrågan vid Långholmen, Det har ända sedan i höstas pågått undersökningar och gjorts ansträngningar från departementels sida alt medverka Ull att få en lösning av denna fråga. Men som fru Kristensson själv har antytt, har vi här att göra med flera olika myndigheter, och det gäUer att samordna och övertala dem för att man skaU komma fram tUl en lösning. Ett par förslag som vi haft har inte kunnat realiseras. Men vi har inte gett upp, utan vi hoppas att vi skall kunna hitta en lösning.

Jag vUl också säga tiU fra Kristensson att det knappast finns någon fråga i justitiedepartementet som för mig har varit så angelägen och som jag har varit så besvärad av som den rådande situationen på detta område. Strax  efter det jag kom  tUl  departementet  gjorde jag ett besök på

163

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Ang. det rätts-psykiatiiska undersökningsväsendet

Långholmen och fick se hur del var där.

Det finns väl ingen anledning att värdera vems påstötningar som har varil det avgörande. Vi har tagil starkt inlryck av vad JO har sagt, och vi har tagil starkt intryck av vad riksdagen har sagt. Men att vi själva sett hur svära förhållandena är har naturligtvis i hög grad varil del som föranlett oss att försöka komma fram tUl olika lösningar. Avslutningsvis kan jag bara säga att vi inte tänker sluta med det förrän vi om möjligt uppnått att undersökningstiderna understiger de sex veckor som är föreskrivna.

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag vUl gärna tacka justitieministern för hans beredviUig-het att svara pä min fräga, som jag inte pä något sätt hade förberett honom pä.

Skall man vid rätlspsykialriska undersökningar mera ta sikte pä vårdbehovet i stäUet för diagnosen, så förstår jag väl att effekten kan bli den att frekvensen av sädana undersökningsfaU visserligen ökar men att det inle är säkert att de fall det då gäUer kräver den undersökningstid som nu är normalt — om det finns något som är normalt i detla sammanhang. Det kan kanske i stäUet bli kortare insatser från läkarnas sida i varje särskUt fall, medan antalet faU väl fär antas inte komma all minska utan i stället öka. Slutresultatet kan likväl därmed bli en minskad totalbelaslning på undersökningsväsendet.

Jag vUl gärna tillägga att jag tycker det är en riktig utveckling om man i ökad mån kommer att använda andra former av reaktion från samhäUets sida än vanlig kriminalvård i de faU där det klart visas alt del är fräga om psykisk awikelse hos lagöverträdaren.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Det var beklagligt all höra alt trols att departemenlel har medverkat i fräga om att skaffa provisoriska lokaler, så har man inle lyckats nå en lösning. Det är desto mer förvånande som, enligt vad jag vel, del ,fakiiski finns prakliska möjligheler att lösa problemel. Jag trodde all deparlemenlet ändå hade elt relativt stort inflylande på den här frågan, därför all del är ju otUlfredsstäUande all man år efler år tvingas frångå en av riksdagen fastställd lagstiftning när det gäUer begränsning av dessa väntelider, Självklarl är ju också att lokalerna på Långholmen allteftersom åren går blir mer och mer nerslitna samtidigt som de allmänna kraven på standarden ökas, och genom alt väntetiderna är långa blir påfrestningarna desto mer kännbara. Jag menar därför att det verkligen är brådskande att man når resullat,

Mina andra två frågestäUningar förbigick herr statsrådet med tystnad. Det gäUde alltså frägan om när man kunde vänta sig alt förslagen från arbetsgruppen kunde genomföras och frågan om den centrala ledningen från socialstyrelsens sida - som jag tror är central!

164

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman!   TiU herr Wiklund i Stockholm viU jag säga, att jag har nog den uppfattningen att undersökningarna i en del faU i dag är aUdeles

för omfattande och att del alltså finns en möjlighel där all göra mera begränsade undersökningar, vUket ju skulle innebära en lättnad, medan del kanske i andra fall är lika nödvändigi som nu att undersökningarna blir omfattande,

I övrigt har jag ingenling annal alt säga än att jag kan inslämma i de synpunkter som herr Wiklund framförde i sitt andra anförande.

Beträffande fra Kristenssons frågor kan jag säga att vi har försökt både med Rålambshov och med Långbro, som fru Kristensson tog upp, men det har tyvärr inte gått att ordna med provisoriska lokaler. Det har stött på motstånd som vi inte har kunnat övervinna.

När de förslag kan genomföras som socialstyrelsens arbetsgrupp lagt fram — jag tror del var vid årsskiftet - kan jag mte ange någon tidplan för. Förslagen är ju föremål för beredning i försia hand inom socialstyrelsen, Samma sak gäller beträffande tidpunkten för genomförandet av den centrala ledningen för hela undersökningsväsendet.

Nr 63

Fredagen den löaprU 1971

Äng. förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter

Överläggningen var härmed slutad.

§  11 Ang. förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter

Herr juslilieminislern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Ullstens (fp) den 19 mars framstäUda interpellation, nr 87, och anförde:

Herr talman! Herr Ullsten har frågat mig om jag avser att lägga fram sådana förslag lUl ändring av gällande lagstiftning att förbudel att ta emot ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter även kommer att gälla lägenheter i hus vUka inte omfattas av hyresregleringslagen,

1 hyresregleringslagen finns bestämmelser som avser att hindra enskUda från att utnyttja bostadsbristen för att bereda sig ekonomisk vinning. Sålunda är det i princip förbjudet att ta ut ersättning både vid anvisning på bostadslägenhet och vid överlåtelse av hyresrätt tUl sådan lägenhet. Överträdelse av förbuden kan bestraffas med böter eUer fängelse i högst ett år. Den som har mottagit otUlåten ersällning är skyldig alt återbetala denna.

Undantagna från hyresregleringen är bl. a, lägenheter i hus som har färdigställts efter utgången av år 1968 och lägenheter i hus som förvaltas av kommuner och aUmännyttiga bostadsföretag, I propositionen 103 är 1971 föresläs att även lägenheter i hus som har färdigstäUls åren 1958—1968 undantas från hyresregleringen.

Beträffande lägenheter som faller utanför hyresregleringen finns i hyreslagen en särskUd bestämmelse om återbetalningsskyldighet för den som på bristort har begagnat sig av annans trångmål i följd av läget på bostadsmarknaden tUl att betinga sig särskUl vederlag för upplåtelse eller överlåtelse av hyresrätt.

De frågor som har berörts i interpeUationen torde ha nämnvärd aktualitet bara på brislorter inom det lägenhetsbestånd som inte är hyresreglerat. Inom detta lägenhelsbeslånd har de aUmännyttiga företagen en dominerande stäUning. Lediga lägenheter i hus som tiUhör sådana

165

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Äng. förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter

företag har sedan lång tid tUlbaka i största utsträckning förmedlats av de kommunala bostadsförmedlingarna. SärskUda bestämmelser som ger kommunerna väsentligt ökade möjligheter att tiUförsäkra sig förmedlingsrätten infördes är 1967, Riskerna för att enskUda skall kunna utnyttja bostadsbristen för att bereda sig ekonomisk vinning är därför inte stora. Jag anser dock att det finns anledning att uppmärksamma de i interpeUationen berörda frågorna inför den ytterligare aweckling av hyresregleringen som avses skola ske,

I propositionen 103 är 1971 har jag anfört att tiden är inne för en översyn av den nya hyreslagstiftningen. Förberedelser för en sädan översyn pågår redan inom justitiedepartementet. Det är min avsikt att vid denna översyn ta upp bl. a. frägan om förbud mot förmedlingsprovision och mot ersättning för överlåtelse av bostadslägenhet. Jag räknar med att översynen skaU leda tUl förslag som kan föreläggas nästa års riksdag.

166

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min interpeUation. Jag hoppas att jag inte är alllför optimistisk i min bedömning, när jag vUl tolka svaret som ganska positivt.

Justitieministern säger att frägan om förbud mot förmedlingsprovision och ersättning för överlåtelse av bostadslägenhet skall tas upp i en proposition som han räknar med att kunna förelägga nästa års riksdag. I det sammanhanget tycks syftet med min interpellation komma att bli tUlgodosett.

Att det här rör sig om en allvarUg lucka i lagen — jag tror att justitieministern själv använde just den formuleringen i en tidningsintervju för en tid sedan — fick en ganska drastisk belysning redan dagen efter att jag framstäUt min mterpellation. Dä meddelade nämligen överåklagaren i Stockholm att han tvingats lägga ned åtalet mot en person, som på mycket goda grunder misstänktes för att ha ägnat sig åt illegal förmedlingsverksamhet och tjänat ganska grova pengar på den. Vederbörande hade lyckats få ett kommunalt bostadsföretag i Stockholm att skriva kontrakt med personer som han anvisat, och för sådana anvisningar tog han enligt utsago ganska rejält betalt. Eftersom straffbestämmelser finns just i hyresregleringslagen och den lagen undantar de kommunala bostadsföretagen kunde åklagarmyndigheten inte fullfölja målet.

Tanken med att utesluta de aUmännyttiga bostadsföretagen från straffbestämmelserna var ju att deras lägenheter i huvudsak skulle hyras ut genom bostadsförmedlingen — den avsikten kom ju också tUl uitryck i den lagstiftning om bostadsförmedling som justitieministern nämnde — eUer i vaqe fall utan meUanhänder som inte kunde kontrolleras av företaget självt.

Det fall som jag relaterade och som jag av formella skäl inte kan gå in på mera i detalj visar att detta var en alltför from förhoppning. Det kan inte heller uteslutas att det även finns andra, icke uppdagade faU, som visar samma sak.

Om detta kan man säga att det för det första är märkligt att bostadsförmedlingen, som inte tar betalt för sina tjänster, misslyckas med att hyra ut lägenheter, som privatpersoner kan hyra ut mot betalning.

För det andra är det märkligt att pian ens skall behöva misstänka ett kommunalt bostadsföretag - i det här faUet AB Familjebostäder — för att försätta sina hyresgäster i situationen att de måste betala stora summor i svarta pengar för att fä flytta in i lediga lägenheter.

Det är nu en sak, och del är något som jag hoppas att företaget självt kan reda upp. Men vad vi här i riksdagen har att ta ställning tUl är om den vetskap vi har fått om möjligheterna för försigkomna och moraliskt skrupelfria personer att också dra in de aUmännyttiga företagens lägenheter i sitt exploaterande av bostadsbristen bör leda till lagändringar som gör att man kan straffbelägga sådan verksamhet. Jag har i varje faU mycket svårt att förstå varför just denna kategori lägenheter skuUe vara fritt byte på den svarta marknaden.

Nu är det ju dessutom så, som jag påpekat i min interpellation och som statsrådet ocksä nämnde i sitt svar, att hyresregleringslagen inte heUer gäUer lägenheter som byggts efter den 1 januari 1969. Eftersom det av allt att döma inte finns andra lagar och författningar som kan åberopas mot hyresskojare är det när det gäUer denna del av nyproduktionen tydligen också mer eUer mindre fritt fram, TUl detta kommer att regeringen lagt fram en proposition i vUken man föreslår att hyresregleringslagen skaU upphöra att gäUa ytterligare tio års produktion, dvs, aUa hus uppförda fr, o, m, 1958,

Jag har verkligen för min del ingenting emot en awecklmg av hyresregleringen; jag hoppas den skaU gå så snabbt som möjligt. Men jag tycker att det verkar vara uppenbart att straffbestämmelserna mot förmedlingsprovision och överlåtelseersättning måste flyttas från hyresregleringslagen tUl annan lag.

Hyresrådet har också föreslagit att straffbestämmelserna skaU överföras tUl hyreslagen, som ju gäller generellt och där det i dag, som statsrådet påpekade, finns bestämmelser som innebär att den som kan beläggas med att ha tagit emot förmedlingsavgift blir skyldig att betala tUlbaka den. Men det finns ingen direkt sanktionsåtgärd mot själva förfarandet. Det är inte alls i samma mening som enligt hyresregleringslagen krimineUt att ägna sig åt denna typ av verksamhet. Jag antar att hyresrådet framlade detta förslag — som det framförde i sitt remissvar om hyresregleringens aweckling - i tanke att det skuUe genomföras samtidigt med hyresregleringens avskaffande, även om detta nu i strid med hyresrådets mening kommer att ske partieUt, Principproblemet kvarstår ju; med hyresregleringens aweckUng stegvis även på bristorter försvinner också möjligheten att beivra de svartabörsaffärer som sanno-hkt kommer att fortsätta att florera. Jag skuUe därför vUja stäUa frågan tiU justitieministern; Syftar den översyn av hyreslagstiftningen i det här avseendet som statsrådet aviserar i sitt svar tUl sådana aUmänna straffregler mot överlåtelseersättning som hyresrådet förordar i sitt remissvar, dvs, bestämmelser som omfattar alUi sorters bostadslägenheter oavsett när de byggts och oavsett om de ligger i hus som ägs av s, k. allmännyttiga bostadsföretag eUer har privat ägare? Vi hoppas väl alla att vi någon gäng skall uppnä en bättre balans mellan tUlgång och efterfrågan och att fömtsättningarna för hyresjobberi därmed skaU minska. Men jag gissar att vi har långt dit, i varje fall när det gäUer de stora och expansiva

Nr 63

Fredagen den 16aprU 1971

Ang. förbudet att mottaga ersätming vid överlåtelse av bostadslägenheter

167

Nr 63

Fredagen den 16 april 1971

Ang. förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter

tätorterna. Att i det läget ha så dåUga sanktionsmöjligheter mol personer som lever högt på andra människors nödsituation tycker jag inle är tUlfredsstäUande.

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag hade tUlfälle att vara med i den statliga utredning som lade fram förslag till den nuvarande allmänna hyreslagen. Under de diskussionerna i utredningen berördes naturligtvis frågan om möjlighelerna att förhindra alt det togs betalt för överlåtelse eller upplåtelse av lägenhet. Men den bedömning som då gjordes gick ut på alt det borde vara tillräckligt att i lagen fanns en bestämmelse om återbetalningsskyldighet i sådana situationer. Sådan återbetalningsskyldighel stadgades också i allmänna hyreslagen.

Sedan en ny lag av denna omfattning varit i krafl någon tid visar det sig om den på alla punkter är tUlräcklig eller om den har brister som behöver avhjälpas. Vi har i departementet kommit fram till att det nu efter de ungefär tre år som lagen gällt finns anledning att pä vissa punkler göra en översyn. Då har även denna problematik kommit in i bUden, sedan den aktualiserats av det faU som föranlett hen UUstens interpellation.

Jag vUl emellertid säga att jag nog fortfarande har den uppfattningen att sådana faU som det nu aktueUa måste betraktas som undanlag. Det måste i detta faU ha varit en person med en alldeles otrolig övertalningsförmåga och intensitet som har kunnat övertala människor alt betala mycket pengar för att få hyra lägenheter som de hade kunnat få hyra direkt. Jag tror inte att det kommer att bli sä förfärligt många sädana fall. Men det hindrar ju inte att man måste förutsätta att sådanl kan inträffa och att det i sådana faU kanske inte är tUlräckligt med återbetalnings-skyldighet, utan att det för dessa grava fall kan vara behövligt med straffbestämmelser. Det är aUtså en fräga som vi överväger i det arbete som nu pågår i departementet.

Det är alldeles självklart, herr Ullsten, alt det inte blir fräga om att göra någon åtskillnad med hänsyn tUl den kategori av fastigheter det gäller. Det är i detta sammanhang fullständigt likgiltigt om stat, kommun, ett allmännyttigt företag eller en privatperson äger huset. Det är den blivande hyresgästen som behöver skydd, och därför skall givetvis en kommande skyddsbestämmelse - hur den nu än blir utformad — gälla generellt.

168

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! Jag skall nöja mig med att än en gång tacka för svarel. Än en gång hoppas jag också att jag inte är för optimistisk; jag fattar justitieministern så att han menar, att man i denna översyn överväger att gå längre än tUl att enbart kräva återbetalningsskyldighet, dvs. att man bör överväga att införa sanktionsbestämmelser mot själva förfarandet, även om bestämmelserna flyttas över tUl hyreslagen som ju gäUer samtliga lägenheter, oavsett i vUken typ av hus de fmns och oavsett när husen är byggda. Därmed är också, såvitt jag förstår, svaret på den andra frägan givet, dvs. att man i motsats tUl vad som är fallet i dag - jag blev litet

förvånad över att statsrådet menade alt saken var så självklar — skall ha    Nr 63
samma bestämmelser för alla lägenheter, oavsett vilken typ av ägare som     Prpdaepn den
Uinehar fastigheten,                                                                     

Det är ju den skUlnad vi i dag har som gjorde det möjligt för den här -

jag håUer med om det — mycket försigkomna personen att operera. Nu tror jag för aU del att även en mindre företagsam person kunde ha klarat detta i hyresregleringslagens hägn. De aUmännyttiga bostadsföretagen har ju ibland problem att få vissa lägenheler uthyrda, och folk lever alltjämt i den förestäUningen att det är svårt att få tag i lägenhet. Under sådana förhåUanden kan man tänka sig att människor - på grund av okunnighet eller därför att de blivit duperade; jag vel inte vUket skäl som är det främsla - kan gå med på att betala lUl en sådan här fifflare för att fä en lägenhet, som de kanske ändå skulle ha fått.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Interpellation nr 106 om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Ordet lämnades pä begäran till

Herr ENGSTRÖM (vpk), som yttrade:

Herr talman! Den totala arbetslösheten har ökat på elt alarmerande sätt. De siffror för arbetslösheten som baseras pä AMS;s rapport visar all det totala antalet registrerade arbelslösa var 64 947 i mars 1971 mol 21 400 i mars 1970, Enbart från februari till mars i år ökade den registrerade arbetslösheten med 5 212,

Även arbetskraftsundersökningen, som baseras på ett slumpmässigt urval och omfattar även arbetslösa som inte anmält sig på arbelsförmedlingen, visar samma utveckling. Enligt arbetskraftsundersökningens siffror var 98 000 arbetslösa i mars 1971 mot 65 000 i mars 1970.

Antalet arbetslösa uppges i mars i är vara det högsta på 15 år. Äldre arbetslösa har sedan lång tid haft stora svårigheter att fä nylt arbete och i allmänhet fått gå arbetslösa längre tid än yngre arbetssökande. Nu registreras även en kraflig ökning av arbetslöshetssiffrorna för ungdomsarbetslösheten. De krafligt ökade arbelslöshelssiffrorna och ökad arbetslöshet även bland de yngre kan befaras leda lUl alt svärigheterna för de äldre att få arbete snarast förstärks.

Till den oroande höga arbetslösheten skall även fogas att en rad företag över hela landet varslat om nedläggningar eller permitteringar för över 8 000 anstäUda.

Mot bakgrund av den höga arbetslösheten, utbredningen av denna tUl att omfatta även ungdomen, befarade farhågor att de äldre i än högre grad kommer att få svårigheler att hävda sig på arbetsmarknaden samt utfärdade varsel som kan väntas leda tUl ytterligare ökning av arbetslösheten vUl jag ställa följande fråga UU inrikesministern:

VUka åtgärder avser regeringen att vidta för att öka sysselsättningsmöjligheterna på olika håU i landel för att bekämpa den höga arbetslösheten och skapa fuU sysselsättning?

Denna anhållan bordlades.

169

§  13 Interpellation nr  107  om  sysselsättningsstöd till etablering vid

8"* ' stödområde

-------------------- Ordet lämnades på begäran tUl

Herr NILSSON i Agnas (m), som yttrade:

Herr lalman! Med anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 75 år 1970 med förslag om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten avgav statsutskottet utlåtande nr 103, där utskottet beträffande punkten

5                                om sysselsättningsstödet ger Kungl, Maj:t tUl känna att beträffande
gränsdragningen indelningen bör vara elastisk, då det gäller det inre
stödområde som kan komma i fråga för stödel, Kungl, Maj;t skall enligt
förslaget ange detta inre stödområdes närmare gränser, och utskottet
skriver: "Enligt utskottets mening är särskUda insatser erforderliga för i
huvudsak detta område. Möjligheten att ge förhöjt investeringsstöd har
samma syfte. EmeUertid uppstår vid alla geografiska områdesavgräns-
ningar de svårigheter i gränsområdet som utskottet berört i samband med
det aUmänna stödområdets avgränsning. Med hänsyn därtUl är det enligl
utskottets mening angeläget att den administrativa indelningen inte
tUlmäts så avgörande inflytande vid gränsdragningen att delar av
kommunblock, där det är befogat att sysselsättningsstöd får utgå,
kommer att faUa utanför stödområdet. Vid avgränsningen bör Kungl,
Maj,t självfallet beakta det allmänna syftet alt skapa en effektiv
servicestruktur. Besluten bör därför förankras i den regionala plane
ringen," (Kursiverat här,)

Anledningen tUl min interpellation är ett faU vid lokalisering i dag i Bjurholms kommun i Västerbottens län, där en industri avser att förlägga en fabrik i förpackningsbranschen. Det anställningsbidrag med sammanlagt 12 500 kr, per 3 år som utgår för varje nyanställd får enligt uppgift icke utgå eftersom Bjurholm från och med 1974 skall tUlföras Vännäs kommunblock, som på grund av sin närhet tUl Umeå kommun faller utanför stödområdets gräns i detta fall. För att erhålla den ytterst nödvändiga industrin, som i initialskedet skall ge 17 man arbete, kan Bjurholms kommun tvingas att själv träda emellan med ett mot det statliga bidraget svarande belopp. Samtidigt kan grannkommunen Vindeln, som ligger närmare Umeå och är självständigt kommunblock, erhåUa nyanstäUningsstöd. Avståndet från tätorten Bjurholm UU Umeå är

6                                mil och från kommunens västligaste del cirka 10 mU, under det att
avståndet frän Vindeln tUl Umeå är 5 mil.

Det synes orättvist att Bjurholm icke får räknas tUl det område som ger möjlighet tUl stöd i detta faU, eftersom kommunen dels ligger i inlandet med de specieUa sysselsättningssvärigheter som denna trakt har, dels ännu icke tUlhör Vännäs kommun.

Med anledning av detla aktueUa förhäUande anhåUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr inrikesministern ställa följande fråga:

VUl statsrådet medverka tUl att en ny industri förlagd tUl kommun i Västerbotten erhåUer sysselsättningsslöd med anledning av statsutskottets skrivning i utlåtande nr 103 år 1970 om att beakta svårigheter vid geografiska områdesavgränsningar?

Denna anhäUan bordlades.

§  14 Anmäldes och  bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 60 med  
förslag tUlIag med anledning av inrättande av skatterätter, m. m.        

§15 Anmäldes och bordlades riksdagens förvaltningsstyrelses framstäU-

ning angående kontorsservice åt riksdagens ledamöter,

§  16 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkanden;

Nr 27 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen inom justitiedepartementets verksamhetsområde gjorda framstäUning rörande utgifter för statligt partistöd för budgetåret 1971/72 jämte motioner.

Nr 28 i anledning av motioner om kommunalt partistöd

Skatteutskottets betänkande:

Nr 21 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående godkännande av protokoll angående ömsesidig befrielse av luftfartsföretag och deras anstäUda från erläggande av skatter, upprättat i anslutning till överenskommelsen meUan Sveriges regering och De SociaUstiska Rådsrepublikernas Unions regering rörande luftfartsförbindelser den 31 mars 1956

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 1 i anledning av Kungl, Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar rörande utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1971/72 inom jordbraksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar rörande utgifterna på kapitalbudgeten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motion

§ 17 Anmäldes och bordlades motionen nr 1388 av fröken Ljungberg rn. fl. i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 55 angående svenskt deltagande i program för en europeisk storacceleralor.

§  18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen av

Nr 194 Herr   Turesson   (m)   tiU  herr justitieministern angående  den brottsbekämpande verksamheten i Stockholm:

VUka åtgärder ämnar herr statsrådet vidtaga med anledning av den krissituation   som   uppkommit   i  fråga  om  den  brottsbekämpande verksamheten i Stockholm?

Nr 195 Herr Glimnér (c) tUl herr inrikesministern angående remissbehandlingen av regionalpolitiska handlingsprogram (länsprogram 1970):

Är   statsrådet   beredd   medverka   tUl  en   breddning  av   antalet

remissinstanser beträffande Länsprogram 70 så att lokala och regiona-

la politiska, fackliga och näringslivsorganisationer får möjlighet all yttra

''

Nr 196 Herr Måbrink (vpk) tUl herr utrikesministem angående Sveriges

ställning vid behandling inom FN-utskott av frågor om kemisk krigföring;

Vill utrikesministern uttala sig om vilka överväganden som bör

bestämma Sveriges ställning vid behandling inom FN-utskott i frågor

om kemisk krigföring i kolonier eller andra länder?

Nr 197 Herr Hagberg (vpk)  till herr statsministern angående militär registrering av arbetare i s. k. kuppberedskapsplan:

VUl statsministern uttala sig om huruvida systemet med militär registrering av arbetare i s, k, kuppberedskapsplan fortfarande äger tUlämpning, och om sä är fallet, avser statsministern ta någol initiativ i syfte att sådan registrering skall upphöra?

Nr 198 Fra   Dahl   (s)   tUl   herr   utrikesministern   om   åtgärder   mot svältsituationen på Kap Verdeöarna:

Vad ämnar regeringen göra för att inom FN medverka UU ätgärder mot den svåra svältsituationen på Kap Verdeöarna?

§  19 Kammaren åtskildes kl. 16.43.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert