Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:62

Torsdagen den 15 april

Kl. 14,00

§ 1 Ang. lokaliseringen av fredsförband inom det s. k. stödområdet

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöU ordet för att besvara herr Nilssons i Agnas (m) i kammarens protokoU för den 1 aprU intagna fråga, nr 180, tUl herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Ägnas har frågat mrikesministern om han anser det principieUt riktigt att vid lokalisering av fredsförband företa omflyttning från en ort tUl en annan inom det s. k. stödområdet. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande,

LokaUseringen av fredsförband styrs av flera olika faktorer. Hänsyn måste sålunda tas tUl bl, a, önskemålen att erhålla så goda utbUdnings-betingelser som möjligl och till operativa förhåUanden, Del är också vikligt att det civUa samhällels anspråk pä t. ex, mark beaktas. Fredsförbandens placering har vidare betydande lokaliserings- och sysselsättningspolitiska aspekter,

AUa påverkande faktorer måste bedömas och vägas samman så att den totalt bästa lösningen erhåUs. Om man av lokaliserings- och sysselsält-ningspoUtiska skäl beslutar att sätta upp ett nylt fredsförband inom stödområdet kan därför omflyttningar inom detta bli aktuella för att skapa en effektiv utbUdningsenhet. Jag anser dock att man i sådana faU bör kompensera den ort inom stödområdet från vUken avflyttning sker genom att verksamhet av moisvarande omfattning, men kanske av annan karaktär, förläggs dU.

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. lokaliseringen av fredsförband inom det s. k. stödområdet

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka försvarsministern för svaret pä min enkla fråga. Alt jag stäUde den tUl inrikesministern hänger samman med alt jag i försia hand betraktar del här som en lokaliseringsfråga. Del står också i svaret att fredsförbandens placering har betydande lokalisering-och sysselsättningspolitiska aspekter.

När frägan var utredd och meddelandet kom att man skuUe företa omflyttningar från en ort tUl en annan inom det s, k. stödområdet kunde man läsa att det var fråga om att flytta delar av förband från Umeå tiU Arvidsjaur. Det är alltså den frägan som jag har aktuaUserat och som jag ville tala med inrikesministem om. Om man tar bort någonting från en ort inom stödområdet måsle man också kompensera den orten på något sätt. Det sägs också i svaret.

Det har vidare nämnts att man Ull Umeå skuUe sända mUitär från andra håU, och dä viU jag stäUa frågan; Kan det vara riktigt att förband som slagit sig ned på en plats och där befäl och andra har rotats någorlunda bryter upp och far tUl en annan ort - en resa pä 30—40 mU -och därefter skickas människor från andra delar av landet tUl det gamla

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. lokaliseringen av fredsförband inom det s. k. stödområdet

förbandet? Det måste väl bli onödiga slitningar, onödiga flyttningar och påfrestningar. Det synes ätminsione mig mer rimligt att tänka sig en direkt förflyttning från en ort utanför stödområdet eller nya uppsättningar manskap om del skuUe vara fråga om att lägga förband där,

Umeå är inte av den storleken att det är angeläget att minska pä antalet människor där. Det är tvärtom av yttersta vikt att en så stor ort finns i kanten av den norrländska glesbygden. Umeå har betytt mycket för att behåUa människor i Norrland.

När det sägs i svaret att det är viktigt att det civUa samhäUets anspråk pä t, ex. mark beaktas sä kan jag inte tänka mig att det inte skuUe finnas mark i Umeå som inte är lämplig för operativ verksamhet och för nödig utbUdning som det civUa samhäUet inte kan awara. När förslaget om denna omflyttning presenterades sades det ju också att man skulle förlägga militär från annat håll tUl Umeå.

Jag vUl sedan som min personliga mening framföra att jag heUre skuUe ha sett nägon annan verksamhet förlagd tUl inlandet i övre Norrland. Jag ser gärna att förbandet kommer dit men det hade varit bättre med en industri eUer aUra helst någonting som hade gynnat företagsamheten i aUa delar av landet och alltså även där uppe. I en tidning som sprids i Arvidsjaur står det just i dag att avfolkningen hotar hela bygden. Det är kanske inte så roligt att lägga ett förband på en ö i skogsvidderna här uppe. Vi måste se tUl att det vidtas andra åtgärder ochjag förutsätter att så sker.

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! De frågor som herr Nilsson i Agnas nu aktualiserar är ju fortfarande föremål för bäde utredning och prövning. Vi har fått ett förslag från försvarets fredsorganisationsutredning, som bl. a. går ut på att etl eventueUt fredsförband i Arvidsjaur skulle komma att bestå av delar från hela K 4 i Umeå och av delar av fältjägarna på I 5 i Östersund.

Det förslaget skall nu gä ut på remiss. Det är alldeles klart utsagt i utredningsdirektiven att man inte får minska den mililära verksamhet som finns uppe i Norrland, och utredningen fortsätter aUtså nu med att lägga fram förslag om vUka delar som skall tas i anspråk för att fylla ut verksamheten i Umeå och Östersund. Men denna fråga är aUtså fortfarande under prövning, och det finns som alla vet mycket delade meningar om delta.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag tackar för dessa kompletterande upplysningar som jag fått av försvarsministern. Det står klart också för mig att det inte är helt fastställt, men jag tycker att man på det här stadiet verkligen bör resonera om denna fråga. Vi har ju också Kiruna och Boden som ger just de UtbUdningsmöjUgheter och har den mark och den terräng som behövs för att UtbUda folk av en viss karaktär och för vissa förhåUanden. I Umeå och i Östersund har det regemente som funnits passat bra. Om det skall förläggas nya förband tUl orten i stället för de som flyttar ut eller skall fyllas på med mera folk på platsen, skulle människor bli tvungna att bryta upp från andra håU och flytta dit samtidigt som man från Umeå

och Östersund flyttar tUl Arvidsjaur. Jag tror att man bör överväga den saken grandligt innan man gör ett slutligt stäUningstagande.

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Ja, självfallet skaU frågan grundligt prövas, och det är riksdagen som tar slutgUtig stäUning. Men problemet är ju alt det är de samhällen i det inre av övre Norrland som har kommit i åtanke som förläggningsorler för fredsförband, vUka är hårdast drabbade. Det har inte gått att locka industrier dit, och det är därför som frågan väckts om att försöka rädda nägra av dessa samhällen genom att förlägga statlig verksamhet dit.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om vidgade statliga åtgärder för att mildra sysselsättnings-svårigheterna i Skaraborgs län

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om vidgade statliga åtgärder för att mildra sysselsättningssvårighe-tema i Skaraborgs län

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Blomkvists (s) i kammarens protokoll för den 30 mars intagna fräga, nr 174, och anförde;

Herr talman! Herr Blomkvist har frågat hur jag ser på möjUgheterna att genom vidgade statliga åtgärder mildra sysselsättningssvårigheterna i Skaraborgs län.

Av en redogörelse för arbetsmarknadslägel i Skaraborgs län som länsarbetsnämnden nyligen har lämnat framgår att arbetslösheten i länet har ökat under vintern. En starkt bidragande orsak UU detta har varit OtUlräcklig sysselsättning i byggnadsverksamheten. En minskad efterfrågan på arbetskraft tUl industrin sammanhänger delvis ocksä med läget inom byggnadsverksamheten.

Det här beskrivna läget i Skaraborgs län är likartat inom andra områden. Regeringen har därför beslulat om vissa motålgärdei framför allt inom byggnadssektorn. Sålunda medges nu igångsättning av 2 500 statsbelånade och 1 000 privalfinansierade lägenheter. Utöver nyligen meddelade beslut om igångsättningstUlstånd och om befrielse från investeringsavgift för elt åttiotal större byggnadsprojekt kommer nu sådan avgiftsbefrielse att ges för ett stort antal mindre byggnadsobjekl. Vidare kommer bidrag att ges tUl kommunala beställningar hos företag med sysselsättningssvårigheter. Arbetsmarknadsutbildningen kommer att förstärkas genom att en reservkapacitet på 7 000 platser tas i anspråk. Vissa mindre arbeten inom beredskapsarbetenas ram sätts i gäng för 2 000 personer.

Nu nämnda åigärder kommer att få effekt i Skaraborgs län liksom i andra delar av landet. Ytterligare åtgärder kommer att vidtas, om det visar sig erforderligt.

Hen BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret på min fråga. Anledningen tiU att jag har stäUt frågan är den enligt min

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om vidgade statliga ätgärder för att mildra sysselsättnings-svårigheterna i Skaraborgs län

uppfattning mycket svåra sysselsättningssituationen i mitl hemlän. Det framgår också av inrikesministerns svar att arbetsmarknadsläget i Skaraborgs län har förvärrats under vintern. Jag viU ändå på den korta tid jag har tUl förfogande ge ett Utet längre perspektiv pä situationen.

Efterfrågan på arbetskraft är den lägsta under den senaste lO-ärsperio-den. Antalet anmälda arbelslösa är det största under den senaste 15-årsperioden, Jämfört med arbetslösheten under första kvartalet 1970 har arbetslösheten i mitt hemlän i år ökat med 41 procent. Jag kan också tUlägga att den redovisade arbetslösheten i år är större för mars månad än för januari, och det är ett förhållande som inte har inträffat sedan 1956, Vid den senaste arbetslöshetsräknmgen hade vi 2 200 arbetslösa i länet, I 300 personer deltog i arbetsmarknadsutbUdning, och i beredskapsarbeten sysselsattes 422 personer. Under det första kvartalet i år har antingen genom driftsnedläggelser eller driftsinskränkningar friställts 750 personer. Den senaste uppgift jag har om arbetslösheten bland byggnadsarbetare visar att 661 av dessa var arbetslösa.

Det är mot denna bakgrund som jag har stäUt min fråga. Jag kan dela imikesministerns uppfattning att del är en liknande utveckling i stora delar av vårt land. Inrikesministern säger att det är delvis beroende på sysselsättningen inom byggnadsbranschen. Jag tror att det är ett rikligt antagande. Å andra sidan har vi en sådan näringsstruktur i vårt län att jag tror att andra faktorer också har spelat in. Jag hade ju önskat att det i inrikesministerns svar skulle finnas ett mera positivt besked om statliga åtgärder, exempelvis lokaUseringsstöd tUl vissa orter i länet.

Än en gång ber jag att få tacka för svaret.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag är medveten om att även andra företeelser än den jag har nämnt kan ha medverkat tUl avmattningen. Det är naturligtvis ett ofrånkomligt faktum att den högkonjunktur som vi haft i Europa under de senaste åren har mattats ganska betydligt och att vi får känna verkningarna av det. Jag skuUe kanske kunna lägga tUl vissa funderingar om aktuella förhåUanden som kan leda tUl en mera avvaktande håUning, bl, a, i fråga om industriinvesteringar. Det är möjligt att de nu pågående avtalsförhandlingama gör att man vUl vänta och se. Det kan också finnas anledning att peka på andra ting i det här sammanhanget.

Även om jag tycker all man i Skaraborgs län har ett ganska differentierat näringsliv, så finns det naturligtvis sektorer som haft känning av konkurrens utifrån och inte kunnat hävda sig prismässigt. Det finns alltså en rad faktorer som spelar in.

Men det väsentliga är att vi följer detta med uppmärksamhet, och jag kan försäkra herr Blomkvist att dessa frågor sysselsätter regeringen i hög grad. Som jag sagt i mitt svar, är vi beredda att vidta ytterligare åtgärder, om så skulle visa sig vara päkaUat.

Hen BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar för inrikesministerns positiva inställning tUl kommande åtgärder. Det jag nu kommer att beröra har inte inrikesministern ansvaret för, men jag vet att det finns företag i vårt län som har gjort

framställningar om att få utnyttja sina investeringsfonder. För att kunna skapa ett bättre sysselsättningsläge skuUe det vara mycket tacknämligt om de kunde fä dessa bevUjade. Men, som sagt, det ligger ju pä elt annat departement än hos inrikesministern.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om sysselsättningsfrämjande åtgärder för ungdomar som avslutar militärtjänstgöring

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Janssons (s) i kammarens protokoll för den 13 aprU intagna fråga, nr 184, och anförde:

Herr talman! Herr Jansson har frågat om jag är beredd att med hänsyn tUl den rådande arbetsmarknadssituationen överväga särskUda åtgärder för att bereda sysselsättning åt de ungdomar som inom kort rycker ut från sin miUtära rekryttjänstgöring och saknar civUl arbete.

Under våren 1971 rycker omkring 32 000 värnpliktiga ut efter fullgjord tjänstgöring. För att underlätta de utryckandes äterinträde på arbetsmarknaden har arbetsmarknadsstyrelsen, försvarsstabens personalvårdsbyrå och skolöverstyrelsen tUlsammans beslutat att skriftlig information skall delas ut UU samtliga utryckande. Den informerar om lediga platser, arbetsmarknadsläget i olika branscher, utbildningsvägar och om den arbetsmarknadsservice som ges av arbetsförmedlingen. Samtidigt med att denna information distribueras från centralt håll pågår lokal och regional information genom länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. De utryckandes möjUgheter tUl utbUdning är säkrade genom att arbetsmarknadsutbUdningen kan stäUa ett tiUräckligt stort antal platser tUl förfogande. Genom en särskUd räkning av dem som i maj saknar arbete kommer man att kunna avläsa resultatet av de nu angivna åtgärderna och bedöma behovet av ytterligare insatser.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka mrikesministern för ett enligt mitt sätt att se positivt svar, Frägan är ju föranledd av den synnerligen besvärliga situation som vi tyvän har pä arbetsmarknaden just nu. Del är inte bara de äldre som har svårigheter att få arbete. Här är också regeringen nu glädjande nog beredd att ta krafttag för att förbättra deras situation ur arbetsmarknadssynpunkt. Tyvärr har även ungdomsarbetslösheten ökat ganska markant i förhäUande UU situationen i fjol. Jag är naturligtvis fullt medveten om att det kanske kan vara helt omöjligt att garantera den grapp av ungdomar som min fråga närmast gäller, nämligen de som rycker ut från de mUitära förbanden, ett civilt jobb omedelbart när de kommer ut i det civUa livet. Men det är väl ingen överdrift att påstå att samhäUet kanske bör ha ett särskUt ansvar för dessa ungdomar. Samhället har ju under en ganska lång period tagit deras tid och krafter i anspråk i samband med deras rekrytutbUdning i det mUitära, vilket otvivelaktigt innebär betydande uppoffringar för de här ungdomarna i

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder för ungdomar som avslutar militärtjänstgöring

1 "* Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 62

Torsdagen den 15aprU 1971

Om bättre möjligheter för intagna på fångvårdsanstalter att mottaga besök av sina barn

olika sammanhang - del känner vi alla till.

När de kallades in lUl sin mililärljänslgöring var arbelsmarknadssilua-tionen som bekant en hell annan. Vi hade dä ganska gott om arbeie i värt land. Men när de rycker ul möler de ell betydligt kärvare arbetsmarknadsläge än då de lämnade del civila livel för sin mililärriänst.

Det är alldeles klart att dessa ungdomar känner en betydande oro inför framtiden, inte minsl mol bakgrand av att del redan lidigare går ca 30 000 ungdomar arbelslösa erUigl statistiken. Vidare vel vi all om några månader kommer ylleriigare 200 000 ungdomar ut på arbeismarknaden, som då avslular sin försia skolulbildning. Här kommer alllsä konkurrensen om arbelslUlfällena för de unga all öka högst avsevärt i framliden.

Sedan kan man väl renl allmänl säga all del har slor social och psykologisk belydelse all de som under längre tid varil inkallade i militärtjänst sä snart som möjligt blir återanpassade tUl del civila livel, I det sammanhanget har den trygghet som ett civilt jobb skänker en alldeles avgörande belydelse.

Jag tackar än en gång inrikesminislern för det positiva svaret och jag hoppas all de älgärder som inrikesminislern här har skisserat skall kunna bli verksamma medel i syfte att skänka våra muckande grabbar den trygghet som avses med min fräga.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 4 Om bättre möjligheter för intagna på fångvårdsanstalter att mottaga besök av sina bam

Herr juslilieminislern GEIJER erhöll ordel för alt besvara herr Möllers i Göteborg (fp) i kammarens protokoll för den 16 mars inlagna fråga, nr 131, och anförde:

Herr lalman! Herr Möller i Göleborg har frågat mig vilka älgärder jag är beredd all vidtaga med avseende på bestämmelser, praxis och tUlgången på besöksrum för alt ge intagna på fängvårdsanstalt bällre möjligheter alt träffa sina barn i åldern 2—14 är.

Enligt behandlingslagens beslämmelser får inlagen i den män del är förenligt med ordningen inom anslallen mollaga besök av familjemedlemmar eller andra närsläende, om del ej av särskild anledning kan verka skadligt. När del gäller besök av barn i åldern 2 — 14 år krävs enligl anvisningar, som kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat i ett vårdcirkulär, att särskild anledning skall föreligga och all besöket kan ske under förhållanden som medger särskill hänsynslagande till barnet,

Frägan om vad som skall ulgöra särskild anledning för all medge besök av bam i fängvåidsanstalt har i praxis bedömts något olika pä olika häll. Förulsällningarna för all kunna arrangera sädana besök renl prakliskl och pä ell för barnet någorlunda betryggande säll skiftar ocksä med de lokalmässiga förhållandena på anstalterna. 1 allmänhel är dessa förulsällningar gynnsammare på en öppen anstalt än på en sluten. Andra omständigheter kan också vara av betydelse för bedömningen.

För egen del finnar jag det angeläget att barn, när sä kan anses vara av

värde, ges möjlighel att häUa kontaki med sina föräldrar under tid, då någon av dessa är inlagen pä fängvärdsanslall. En sädan konlakl sker bäsl och naluriigasl under den intagnes permissioner till hemmet. Men därulöver bör del, särskilt vid längre strafftider, vara möjligl för den intagne att pä anstalt fä mottaga besök av sina barn.

Kriminalvårdsstyrelsen ser för närvarande över föreskrifterna i vårdcirkuläret. Anvisningar om en generösare tillämpning av behandlingslagens beslämmelser om permission har sålunda nyligen ulfärdals. Enligl vad jag har inhämlat ämnar styrelsen under den fortsatta översynen ta upp även frägan om en uppmjukning av föreskrifterna om besök av barn i fångvårdsanstalt. Styrelsen har för avsikl all därvid samräda med socialstyrelsen och dess barnpsykiatriska expertis.

Nr 62

Torsdagen den l5aprU 1971

Om bättre möjligheter för intagna på fångvårdsans tal ter att mottaga besök av sina barn

Herr MÖLLER i Göleborg (fp):

Herr lalman! Barn behöver sina föräldrar, föräldrar behöver sina barn. Men bam lill de inlagna på våra fångvårdsanslalter nekas ofta all göra besök. Dessa förhåUanden mäsle ändras. Jag tackar justilieminislern för svarel som visar att del nu änlligen blivii ell fall framål i denna fråga.

Del behövs verkligen. För vad är del som händer? När barn mellan 2 och 14 är inle får besöka sina föräldrar annal än i särskilda fall kommer inlerner när de släpps ut att knappast känna igen sina barn. Barnen för sin del kan bli smäll chockade när de lill slul får hem en "främling". Oavsett hur man vidgar permissioner, använder de goda s. k. besökspermissionerna osv., kan och mäste barn i allmänhet kunna få besöka en intagen förälder.

För della behövs för del försia en ändring av kriminalvårdsslyrelsens vårdcirkulär. Som namnes i svarel krävs i nulägel all del skall finnas särskild anledning för alt barn skall få besöka en inlagen förälder — som om inle en bevarad konlakl mellan föräldrar och barn alltid är ell särskill och lungl vägande skäl. Regeln bör därför ändras hell och hållel pä så säll, all barn Ullåls besöka en inlagen förälder uiom när synnerliga skäl gör della olämpligt. Jag vill konsialera all jusUlieminislerns svar innebär att han i sak skulle välkomna en sädan ändring — jag hoppas alt det är riktigt uppfattal.

För det andra behövs del redan med nuvarande beslämmelser en översyn av praxis. I pressen har nyligen redovisals etl fall där en intern på Hall fäll avslag pä en framställning om all hans treårige son skulle få besöka honom. Barnpsykologen, doktor Curman, hade tUlstyrkt, likaså överläkaren Törnqvist på Hall. Men kriminalvårdsstyrelsen har sagl nej. På Kumla — trots dess höga mur och andra olämpliga förhållanden -läler man däremol barn generelll fä besöka sina föräldrar. Man har alllsä där en helt molsall praxis. Förhållandena är alllsä vida mer olika än vad juslilieminislern säger i silt svar om all praxis är "nägol" olika pä olika håll. Jag vill fråga, om juslilieminislern skulle finna del värdefulll all en sammanställning rörande praxis för barnbesök görs beträffande de slörre anslallerna.

För del iredje behövs del ocksä bällre besöksrum och delvis utökad personal för de här besöken. Kan man vänta sig, herr justilieminisler, alt krafUag sker för alt göra mottagningsrummen mer besöks- och barn-

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om bättie möjligheter för intagna på fångvårdsanstalter att mottaga besök av sina bam

vänliga på våra anstalter och att i de mycket gamla anstaltema en besökspavUjong eller Uknande utrymmen alldeles i närheten kommer till stånd? Kontakten barn-föräldrar brukar ju inle i andra sammanhang låla sig hejdas av lokalskäl.

Herr justitieministern GEIJER;

Hen talman! Herr Möller i Göteborg efterlyste en sammanställning av praxis vid olika fångvårdsanstalter. Jag vUl svara att jag utgår ifrän alt kriminalvårdsstyrelsen, när den nu häUer pä alt se över värdcirkuläret på den här punklen, skaffar in uppgifler om den praxis som tUlämpas på ohka håll för att därigenom fä ett bättre underlag för hur verklighelen ser ut.

Beträffande frågan om besöksmm är det ju etl önskemål att man skaU kunna rasta upp på en del anstalter, som i dag kanske inte svarar mot tidens krav. Detta är naturligtvis i första hand en kostnadsfråga, men det Ugger högt uppe i krUninalvärdsstyrelsens prioritering i fråga om upprustningen av anstalterna.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Jag tackar för beskedet rörande praxis. SjälvfaUet måste en översyn ske i del här sammanhanget.

Det verkar som om frägan nu har fått en ordentlig puff framåt. Skrivelsen från kriminalvårdsstyrelsen tUl socialstyrelsen med önskan om råd huruvida man nu kunde lätta på de rigorösa bestämmelserna, kom ett tag efter del att min enkla fråga hade väckts.

Nuvarande förhållanden är orimliga. Barn frågar t, ex, vart pappa har tagit vägen — de får inte besöka honom och han själv fär kanske inte permission under mycket lång tid. Detta sätter förstås spår hos små barn; pappa är försvunnen eller mamma. Det är en extra nedbrytning av familjegemenskapen som sker utöver själva frihetsberövandet.

Också för familjekontakten i övrigt är barnbesök angelägna. En kriminalvårdsinspeklör har nyligan uttalat, att barnen ibland är den viktigaste länken när det gäUer att hålla samman familjen i den situation som uppstår, när en av föräldrarna blir intagen.

Ocksä ur rehabUiteringssynpunkt måste det som nu sker vara fel. Anslaltsvården skaU ju inte försvåra återanpassningen. Men det gör man lält när man onödigtvis isolerar de intagna från att håUa kontakten med sina närmaste.

Jag vUl citera vad en 30-ärig intern säger i ett faU som var i pressen i början av mars: "Jag ljög och sade att min dotter var under tvä år. Då fick jag träffa henne tre timmar varje söndag när min fästmö tog henne med sig tUl fängelsets besöksram. Det gick bra nägra veckor, TUls en av vakterna kollade i mina papper och såg att flickan fyllt tre år. Nu får jag inte se henne mer. Det är obeskrivligt förnedrande. Jag har tvä år kvar av straffet. Min Ulla dotter kommer inte att känna igen mig när jag blir utskriven."

Det är klart att permissioner kan underlätta UU en del. Men jag är glad över del fall framåt som den fräga jag tagit upp nu har fått. Utvecklingen de senaste fem—tio åren har ju också gätt framåt när det gäller vår syn på

fångvården och även i fräga om vår syn på vad barn bör få lov att få inblick i och mer realisliskt konfronteras med utan att la skada.

Om besöksrummen, tUl slut, är det klart all dåliga besöksram eUer trista anstalter såsom Härianda, Malmö, Härnösand, HaU, Uppsala — dvs. fem av de älta centralanstalterna - verkligen måste rustas upp. Där bör man Ullgripa krafttag enligt bl, a, det besked som på den punkten gavs i dag,

Beslämmelser, praxis och lokaliteter måste alltså ses över i ett sammanhang. Och som psykologen Volckerls på Hall säger: Del måsle flamma upp en debatt om internernas beskurna möjligheter att få träffa sina barn.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om återinförande av kontroU över försäUning av bostadsrättslägenheter

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om återinförande av kontroll över försäljning av bostadsrättslägenheter

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Engströms (vpk) i kammarens prototoll för den 19 mars intagna fråga, nr 151, och anförde:

Herr talman! Herr Engström har frågat mig om jag överväger att återinföra offentlig kontroll över försäljning av bostadsrättslägenheter mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits sedan bostadskontroUagen slopades.

Som svar på frägan får jag hänvisa tUl proposition nr 12 UU årets riksdag. Jag har där anfört att den hittUlsvarande utveckUngen inte inger sådana farhågor att det finns anledning att nu vidta särskUda åigärder för att återinföra offentlig kontroll av de ersättningar som tas ut vid överlåtelse av bostadsrätt. Jag påpekade emellertid också att utvecklingen bör följas med uppmärksamhet även i fortsällningen och att frägan bör tas upp tUl förnyat övervägande, om någon mera markant höjning av prisläget skulle inträffa.

Hen ENGSTRÖM (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret, även om det var negativt. I motsats tUl juslilieminislern anser jag all det finns anledning att nu vidta särskUda åigärder för att återinföra kontrollen. Insalserna och spekulationen vid försäljning av bostadsrätlslägenheler har ökat mycket snabbt sedan kontroUen över överlåtelsevärdena slopades den I januari 1969. Snart sagt varje vecka noteras nya spekulations-rekord. Svartabörshandeln har blivit legal.

Värst florerar denna öppna handel med bostadsrätter i Storstockholm, såväl i Stockholms centrala delar och förorter som i förortskommunerna. Dagens Nyheter innehåUer varje dag spalter med annonser under rubrikerna "Insatslägenheter köps" och "Insatslägenheter säljs". Snabba kontantaffärer utlovas.

De bostadskooperativa företagen uppger sig ha kontroll över försäljningsvärdena. Trots detta kunde en fyrarammare på Gärdet med

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om återinförande av kontroU över försäljning av bostadsrättslägenheter

ursprunglig insals på 16 000 — 17 000 kronor säljas tUl rekordnoteringen 100 000 kronor. Del är rena ockerprisel, men handeln är ju legal. Allt fler bosladsrällslägenheter annonseras ut lill den högstbjudande.

Del är inte alllid synd om köparen, i varje fall inte när del gäller de slora lägenhelerna med de högsia försäljningsvärdena. Men det finns ju också bosladssökande med blygsamma inkomster som ivingas lösa sin bosladsfräga genom all lägga alla besparingar i upplrissade insalsvärden på ellor, tvåor och treor med priser mellan 15 000 och 40 000 kronor.

Den här legaliserade handeln med bostadsrätter har också en annan sida. Bara ell ytligt studium av Dagens Nyheters förmedlingsannonser över köp och försäljning av bostadsrätlslägenheler visar alt värdel på en stor del av fastigheterna i flerfamiljshusbebyggelsen i Storstockholm ökar med miljoner för varje månad som går.

Vilka långsikliga konsekvenser får detla? Den här ulvecklingen måsle ju bidra lill all pressa upp hyresnivån i hela bostadsbeståndet. Är det nägon som tror att de upptrissade värdena pä bosladsrällslägenheler inle kommer alt återverka i det äldre beståndet av privala hyreshus om man slopar eller mjukar upp den offeniliga konlrollen över hyressällningen ylleriigare?

Del räcker inle med all följa den här frägan med uppmärksamhel. Det finns redan lillräckligl med malerial och erfarenheter. Del kunde kanske vara lämpligl all man i jusiiliedepariementet avdelade några personer som följde ärels annonser i Dagens Nyheter, Då skulle man få en karta över hur mänga lägenheter som säljs och vilka överpriser del faktiskt gäller.

Jag skulle vilja slälla följande fråga: Hur högl skall försäljningsvärdena upp innan regeringen länker ingripa? Känner juslilieminislern ingen oro för konsekvenserna av de upplrissade insalserna och faslighelsvärdena?

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Vi följer i departementet fortlöpande utvecklingen, bl, a, på del sällel alt vi får in statistik som HSB och Riksbyggen för över försäljningspriserna. Den statistiken visar all de överlälelsevärden som HSB och Riksbyggen rekommenderar följs i allmänhel. Del finns emellerlid äiskilliga fall - en ganska hög proceni - i den statistiken där försäljningen sker till ett lägre värde än del rekommenderade högsia värde som är angivel.

Sedan finns del å andra sidan ett myckel litel anial synnerligen atlrakliva lägenheler i framför allt Stockholm som hen Engström säger, som bjärt faller i ögonen därför all de tack vare lägel och andra omsländigheler är myckel eflersökla. Del har medförl all priserna pä della fälal lägenheler har blivii myckel höga. Del beror lill en del ocksä pä all de människor som bor i de här bosladsrällslägenhclerna i dessa allrakliva lägen ogärna vill göra sig av med sina lägenheter. Det är mycket sällan sådana lägenheter blir lediga och därför blir ocksä konkurrensen om dem mycket härd.

Den totala bilden, som vi väl känner till, är emellerlid alt man i stort sett följer de rekommenderade överlålelsevärdena, och då har vi kvar detta lilla antal av - det håller jag gärna med om — uppseendeväckande

överlåtelsevärden, Anlalel är dock inte sä storl alt det för närvarande ger oss anledning att ta upp frägan om att för hela fältet återinföra en reglering av priserna. Men som sagt: Vi vill följa utvecklingen och vi har inle på den punkten sagt all vi inte kan återkomma om det skulle börja bli en mera allmän påtaglig ökning av överlålelsevärdena.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag kan inle dela jusiitieminislerns uppfallning att del bara är fräga om etl fåtal lägenheter och att det framför allt dä skulle vara fråga om etl fåtal lägenheter i innerstaden i Stockholm, Den som studerar Dagens Nyheters förmedlingsannonser mäste vara klar över att problemel är mycket slörre än sä.

Sedan har väl ändå erfarenheten visat alt de kooperaliva förelagens överlälelsevärden inle är nägon spärr. Den statistik som justitieministern här åberopar sig på är nog något missvisande. En representant för HSB har i en nyligen gjord intervju i bl. a. Ny Dag talat om all föregående år, 1970, såldes var sjätte bostadsrättslägenhel i landet som helhet lill högre värden än de som HSB har rekommenderat — och redan de ligger ganska högl. 1 Storstockholm såldes 1970 var fjärde lägenhet Ull högre värden än de av HSB rekommenderade.

Dessa siffror borde ju vara ganska alarmerande. Del är alllsä inle fråga om etl litet antal lägenheter som säljs tUl högre pris än de ganska höga överlälelsevärden som HSB har rekommenderat, utan del är fråga om ett mycket stort antal lägenheter som sålts tUl priser över de rekommenderade värdena. Det står inte kvar ett litet antal lägenheter i innerstaden som har ett attraktivt läge, utan del är fräga om alt bostadsrätlslägenheler inte bara i Storstockholm utan också i det övriga landel — 1. o. m kooperativa lägenheler — säljs lUl mycket höga överlälelsevärden. Och kan man överväga ett ingripande senare mäsle man ju rimligen kunna göra elt ingripande nu, när del är så klarl dokumenterat att slopandet av den offentliga konlrollen över överlålelsevärdena haft sä negativa konsekvenser som det haft.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om återinförande av kontroll över försäljning av bostadsrättslägenheter

Herr justitieministern GEIJER;

Herr lalman! Jag har inte statistiken här — det är möjligt alt i Slockholm var fjärde bostadsrättslägenhet har sålts lill högre pris än del som har rekommenderats. Men det är ju inle fråga om enbart all del är högre, ulan det är fräga om hur mycket högre del är. Och enligl den siaiislik som vi har fåll frän HSB och Riksbyggen är det en variation uppåt och nedåt kring överlålelsevärdena. Men jag vidhåller bestämt all de där kraftiga övervärdena är begränsade lUl elt mycket Ulel anial lägenheter, som man näslan kan peka ul var de finns - pä Gärdet och Kungsklippan och ett par andra ställen.

HSB och Riksbyggen vUl givetvis all man sä nära som möjligl följer deras rekommendationer. Där har man inget inlresse av all människor belalar övervärden för en bostadsrättslägenhel och därigenom åsamkas högre bostadskostnader än nödvändigi. Del är därför i sammanhanget också belydelsefulli all HSB och Riksbyggen inle har nägra önskemål om all vi skall älerinföra priskonlrollen pä dessa lägenheler.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. förfarandet vid begäran om utlämning av utländsk medborgare

Vad slutligen gäUer DN;s annonser, som herr Engström sä ivrigt åberopar, vet jag inte om de är någon särskUt stor sanningskälla för den som vUl göra en reaUstisk bedömning av situationen i detta faU.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. förfarandet vid begäran om utlämning av utländsk medborgare

Herr justitieministern GEIJER erhöU ordet för att besvara herr Hermanssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoU för den 19 mars intagna fråga, nr 154, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson i Stockholm har frägai mig om jag finner anledning att ompröva det förfarande som nu tUlämpas i faU då i Sverige boende utländsk medborgare begärs utlämnad med anledning av påstådda brott i hemlandet.

Bestämmelser om förfarandet vid utlämning för brott tUl ulomnor-diskt land finns framför allt i 1957 års lag om utlämning för brott. Inom justitiedepartementet pågår en översyn av vissa bestämmelser i denna lag. Översynen avser bl. a. reglerna om förfarandet vid utlämning, I denna del är avsikten med översynen att möjUggöra en snabbare handläggning av utlämningsärenden. Några andra reformer av utlämningsförfarandet är inte aktueUa,

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Genom omständigheter över vUka justitieministern inte kunnat råda har det dröjt fyra veckor innan denna fråga besvarats. Under meUantiden har tragiska händelser inträffat, som i pressdiskussionen ibland hänförs tUl frågan om utlänningars verksamhet i Sverige men som i realiteten har alt göra med frägan om skUlnaden mellan politisk aktivitet och krimineU verksamhet. Att slå vakt om asylrätten är en viklig uppgift i den pågående diskussionen. Övriga uppgifter kan jag här inte gå in på.

Det förfarande som nu tUlämpas vid utlämning är utformat för att gäUa under s. k. normala förhållanden - om nu några sådana någonsin existerar. Men det fungerar otUlfredsstäUande under förhåUanden, där människor kommer som i realiteten politiska flyktingar tUl vårl land och begärs utlämnade av den stat som de har lämnat på vad som i realiteten är politiska grunder. Den situationen förelåg under andra världskriget, när människor lyckades undkomma nazismens terror och förtryck, och den situationen finns i dag, när många tvingas fly från Förenta staterna och frän dess krigsmakt. Jag har tidigare här i riksdagen tagit upp de amerikanska desertörernas och krigstjänstvägrarnas problem och även den bratala förföljelsen mot Svarta panter-partiet. Reaktionen i USA försöker i första rummet att krossa den snabbt växande revolutionära rörelsen bland de svarta arbetarna. Därför åtalet mot Angela Davis, därför försöket att fä fackföreningsledaren Glanton Dowdell utlämnad från Sverige.

Det är omständigheterna i det senare faUet som föranlett min fråga. Ingen bestrider att en rättslig prövning mäste ske, eftersom Sverige har

ett s, k, utlämningsavtal med USA, Det är tiUfredsställande att Stockholms tingsrätt awisade åklagarens begäran om häktning och försatte DowdeU på fri fot. Men jag kan inte inse varför en person som i verkUgheten är utsatt för politisk förföljelse skall anhåUas av polisen, medan en prövning av hans sak sker. På den punkten anser jag att justilieminislern borde försöka få en ändring till stånd. Jag hoppas denna fråga beaktas vid den översyn som pågår.

Men det avgörande i detta fall är en annan sak. Förenta staternas begäran om utlämning av den svarte fackföreningsledaren Glanton Dowdell måste avslås. Att utlämna DowdeU UU de amerikanska myndigheterna vore politiskt och moraliskt oförsvarligt och dessutom enligt min mening ett brott mot svensk lag. Glanlon Dowdell och andra människor i liknande situation bör bevUjas politisk asyl i vårt land.

Nr 62

Torsdagen den 15aprU 1971

Om åtgärder för att fylla behovet av tolkar för domstolsförhandlingar

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag kan inte här i kammaren uttala mig om ett pågående fall där utlämning har begärts. Jag vUl bara hänvisa tUl att det kommer att handläggas i den ordning som gäller enligt vär utlämningslag och enligt de regler som kan finnas i vårt avtal med USA,

I förbigående kan jag för herr Hermansson nämna att det i och för sig inte är möjligt att ha bestämmelser som säger att en person inte får anhåUas och häktas i Sverige när det är fråga om brott som han kan ha begått i utlandet. Det blir ju i stället i sista hand en bedömning som först högsia domstolen och sedan regeringen får göra, om enligt gällande bestämmelser förutsättningar finns för utlämning eller ej.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! När det gäUer personer som i realiteten är poUtiska flyktingar tycker jag att en sådan bedömning borde ske innan polisen skrider tUl ett anhåUande,

När det gäUer den fråga som justitieministern säger att han här inte kan ultala sig om vUl jag erinra om vad som står i ullämningslagen 2 §:

" Politisk flykting skaU ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting anses i denna lag utlänning som i silt hemland löper risk att bliva utsatt för politisk förföljelse,"

Detta är tUlämpbarl på Glanton DowdeU. Även politiska flyktingar från västländerna bör bevUjas politisk asyl i vårt land.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att fylla behovet av tolkar för domstolsförhandlingar

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Glimnérs (c) i kammarens protokoll för den 26 mars intagna fräga, nr 169, och anförde;

Nr 62

Torsdagen den l5aprU 1971

Om ätgärder föratt fylla behovet av tolkar för domstolsförhandlingar

Herr lalman! Herr Glimnér har frägai om jag avser all vidia åigärder för att i tUlräcklig omfattning fylla behovel av kompetenla tolkar för domstolsförhandlingar.

Vid domstolsförhandling där part, vittne eUer annan, som skall höras inför rätlen, inte kan svenska språket, anlitas anlingen allmän lolk som är fasl knuten lUl domstolen eller också förordnar rätten lämplig person att biträda som tolk i varje särskill mål. Allmän tolk finns för närvarande endast vid Haparanda och Gällivare tingsräller.

Vid de domstolar som inte har lillgång lill allmän lolk ankommer det pä rällen att se Ull att kompetent lolk finns tillgänglig när det behövs, I aUmänhet har domslolarna god lillgång tUl erfarna tolkar när det gäller de vanligast förekommande språken.

Genom invandrarverkets försorg har under senare år utbildats ell slort antal tolkar, UtbUdningen sker under medverkan av lärare med anknylning lill rättsväsendet och tar sikte pä även mindre vanliga språk. Domstolarna har tillställts uppgift om tolkar som har genomgått denna utbildning, Pä senare tid har invandrarverket påbörjat en försöksverksam het med examination av rätlslolkar.

Även om tUlgången pä tolkar är tillfredsställande finns del anledning att uppmärksamt följa denna fråga och eflerslräva ell ännu slörre urval av lämpliga tolkar.

Herr GLIMNÉR (c);

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svaret, även om jag inle delar statsrådets uppfattning all det är sä väl beställt på det här området som svaret vUl göra gällande. Med tUlfredsslällelse noterar jag dock den senare delen av slalsrådels svar, där slalsrådel konstaterar all del finns anledning all uppmärksaml följa frågan.

Jag har inle slälll min fråga för att kritisera vare sig de tolkar som fungerar vid våra domstolar eller invandrarverket för den utbUdning av tolkar som där bedrives. Jag har slälll min fråga uteslutande frän den utgångspunkten att det enligl min mening finns ell för litet antal tolkar som är ulbildade för att på elt rikligl sätt kunna fullgöra sin grannlaga och svära uppgift vid domstolsförhandlingar.

Denna min uppfallning grundar jag dels på erfarenhei från mitl ledamotskap i en häradsrätt, numera tingsrätt, dels på uttalanden från erfarna domare och dels pä den omständigheten att del förekommil fall där utlänning, som kommii i konlakl med svensk domslol, anklagat tolken för att ha gätt annans ärende.

Jag har noterat ell pressuttalande från en ijänsteman i invandrarverket, som har anfört att man inle kan frigöra sig frän misslanken att domstolar kunnai och kan ledas Ull felakliga domslut pä grund av olillfredsställande kunskaper hos tolkarna. Jag erinrar ocksä om den fingerade rättegäng som hölls i en ort i södra Sverige, där man salle tolkarnas kunskaper på prov och där resulialet blev sä pass nedslående, all av tolv tolkar, som brukar tjänstgöra vid tingsrätten, endast en ansågs som kompetent för sitt uppdrag.

Jag skulle i anslutning lUI detla vilja slälla den följdfrågan till slalsrådel, om slalsrådel vill la initiativ lill kontroll av tolkarnas

kompetens för uppdraget, sålunda en auktorisalion av tolkar som tjänstgör vid domstol,

1 anslutning till delta vill jag också anföra ell uttalande från en lagman vid en av våra större tingsrätter. 1 samband med delta vUl jag slälla följdfrågan, om statsrådet vill medverka tdl alt det ordnas med lokal UtbUdning av tolkar. Nu sker denna utbildning i stort selt cenlralt.

Slutligen vUl jag, herr lalman, ställa ocksä denna följdfråga lill slaisrädel: Har statsrådet funderat över om den ekonomiska ersättning som utgår till tolk har någol samband med tUlgången pä tolkar och vill statsrådet i så fall medverka Ull att den frägan blir föremål för prövning?

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. lagring av kemikaUer inom anläggning för utvinning av uran

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Pä samtliga de frågor herr Glimnér har slällt vill jag svara alt en stallig ulredning - invandrarulredningen - pågår. Den har på sill arbetsprogram att se över frägan om tolkarna. Då frägan befinner sig under utredning, är sålunda inte någol initiativ frän min sida behövligl.

Jag vill dock gärna säga att jag delar herr Glimnérs uppfallning alt del är ulomordenlligi belydelsefulli all vi kan komma fram till ell sådanl Ullständ, att tolkarna i så slor utsträckning som det stär i mänsklig förmåga kan klara den mycket svära uppgifl de har, sä alt en medborgare, som inle behärskar del svenska språkel, inle därigenom skall lida någon rällsförlust. Jag tror att vi när det gäller herr Glimnérs frågor kan vänta tUl dess alt vi får förslag från invandrarulredningen.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Ang. lagring av kemikalier inom anläggning för utvinning av uran

Herr induslriminislern WICKMAN erhöll ordel för all besvara herr Signeils (s) i kammarens protokoll för den 23 mars inlagna fräga, nr 159, och anförde:

Herr talman! Herr Signell har frågat mig om jag anser all ulvinningen av uran vid AB Atomenergis anläggning i Ranslad kan forlsalla om gifliga och svårförslörbara kemikalier lagras inom anläggningen.

Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) har gjort en förfrågan hos AB Atomenergi om möjligheterna all hyra vissa utrymmen för lagring av kemiskt avfall vid Ranstadsverkel, närmast som ersällning för den nuvarande lagringsplatsen vid Lövsla ulanför Stockholm. Denna lagring skulle avse en tid av ca fem är i avvaktan pä all SAKAB fär tillgäng till anläggningar för deslruklion av kemikalierna.

SAKAB.s förfrågan gäller endasl en lilen del av del Ullgängliga lagringsulrymmel i Ranslad. Alomenergi har slälll som villkor för en eventuell upplåtelse alt SAKAB erhåller tUlstånd frän berörda myndigheter och all lagringen inte påverkar del nuvarande utvecklingsarbetet med uranutvinning i Ranslad eller beslut om den framtida verksamhelen vid verket.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om förläggande av oljeraffinaderi tiU södra Dalama

Hen SIGNELL (s):

Hen talman! Jag vUl tUl industriministern framföra ett tack för hans - enligl vad jag kan lolka det — mycket posiliva svar pä min enkla fråga angående fortsatt drift med utvinning av uran vid AB Atomenergis anläggningar i Ranstad.

Del är naturligt om de anstäUda vid Ransladsverket känner oro inför verkets framtid. För närvarande är drygt ett hundratal personer anstäUda vid verket, varav tre fjärdedelar är koUektivt anstäUda och en fjärdedel tjänstemän. Tidningsrubriker för nägra veckor sedan kungjorde att tUl anläggningen skuUe placeras landets hela lager av giftiga och svårförslörbara kemikalier. Den nuvarande driflen vid Ranstadsanläggningen är ju, som statsrådet väl känner lUl, myckel blygsam och helt inriktad på utvecklingsarbete.

Det är tydligt att en stor del av personalen upplever sin situation som otrygg och alt förläggningen av icke produktiva aktiviteter tUl anläggningen tolkas som ett hot mot verkets framtid. Känslan av otrygghet för framtiden kan inverka menligt pä bäde utvecklingsprojektet och de enskUda individerna.

Det väsentligaste för att skapa en känsla av trygghet hos personalen är en tro på Ranstads framtid. De som leder utvecklingsprojektet är optunistiska beträffande möjligheterna att vid ett kommande storverk hälla produktionskostnaderna lägre än vad som förutsattes i 1968 års utredning,

Efler industriministerns mycket klarläggande besked i dag tror jag, herr talman, att de anstäUda vid Ranstadsverkel åter kommer att besjälas av en trygghetskänsla inför framtiden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om förläggande av oljeraffinaderi till södra Dalama

Herr industriminstern WICKMAN erhöll ordet för alt besvara herr Boos (c) i kammarens protokoll för den 23 mars intagna fräga, nr 160, och anförde:

Herr lalman! Herr Boo har frägai mig om jag avser all fortsätta utredningsarbetet och överväga förslag i fråga om transport av olja i rör tUl MeUansverige och lokalisering av inlandsraffinaderi tUl södra Dalarna.

Jag vUl först erinra om att 1968 års ulredning om rörtransport av olja och gas nyligen i ett delbetänkande, olja i rör, redovisat ett projekl Ull rörledning från Göleborg lUl Borlänge med avgreningar lUI Jönköping och Karlstad, Detta projekl — som för närvarande underkastas en närmare teknisk och ekonomisk analys av oljebranschen — gäUde en ledning för lätta produkter. Utredningen ansåg att konsumtionen av oljeprodukter i Sveriges inland under 1970-talet inte kunde bU tUlräckligt stor för att ett inlandsraffinaderi försörjt med en råoljeledning från kusten skuUe vara företagsekonomiskt motiverat. I utredningens uppdrag ingick dock inle att göra någon närmare prövning av raffinaderifrågan.

Jag anser att det kan finnas skäl att studera frågan om ett

inlandsraffmaderi mera ingående, Rörlransportulredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling. Sä snarl denna avslutats avser jag alt la stäUning lUl behovel av fortsatt utredningsarbete.

Herr BOO (c).

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svarel pä min fräga,

Frägan om transport av olja inom landet och lokalisering av raffinaderier har mänga komponenter, 1968 ärs utredning har aklualiseral en rad problem och dragil slulsalser, men de är avgränsade och, vUl jag säga, ofullgångna. Det mäste således vara angelägel alt ulredningsarbelel fortsätter. Jag är därför nöjd med svarel i den delen.

Del måste vara ett centralt problem att utreda de lekniska möjligheterna alt transportera råvaran. Den frågan har ju utredningen inte närmare ägnat intresse. Man säger kort och gott alt det är en fräga som inle inom överskådlig tid kan bli aktueU.

Men Om den frägan kan lösas finns det mänga nya och betydelsefulla aspekter i blickfånget. Lokaliseringen av raffinaderier tUl inlandet har mänga vikliga följdverkningar. Vi har i botlen en bedömning av de resurser som det finns anledning alt hushäUa med. Jag tänker närmast på våra kuster. Det mäste därför vara angeläget all göra de överväganden och komma med de förslag som kan leda tUl en sådan lokalisering av raffinaderier att de kan förflyttas tUl inlandet. Dessutom är det icke nunst angeläget ur Dalarnas synpunkt med dess regionalpoUtiska problem att få de förstärkningar som är möjliga i näringspolitiskt avseende.

Jag vill således tacka för svaret och är tUl freds med vad statsrådet säger i slutet av detsamma, alt det finns skäl att siudera frågan om elt inlandsraffinaderi mera ingående och att det kommer att bli forlsatla utredningar och ställningstaganden i denna betydelsefuUa fråga.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. konsekvenserna av vissa lokaliseringspoUtiska insatser

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. konsekvenserna av vissa lokaliseringspolitiska insatser

Herr industriminislern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Erikssons i Arvika (fp) i kammarens protokoU för den 26 mars intagna fråga, nr 171, och anförde:

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika har frågat mig om jag anser del förenligt med lokaliseringspolitikens målsättning att slallig satsning sker i företag, som bidrager tUl att svårigheter uppstår för andra förelag i samma bransch, vUka är förlagda inom stödområdet.

Jag anser det vara i överensstämmelse med målen för regionalpolitiken alt satsningar görs pä produktområden där analyser utvisar att del finns ett marknadsulrymme för ökad kapacitet. Lokalt sker satsningar där i enlighet med den regionalpolitiska planeringen etl ökat antal arbetstUlfällen bör beredas eller när akuta sysselsättningsproblem uppstår på orten. I en marknadsekonomi av svensk typ kan man dock inte utstäUa garantier för att satsning på elt företag, statligt eUer privatägt, inte kommer att påverka andra företag inom samma bransch.

Nr 62

Torsdagen den 15aprU 1971

Ang. etablering av statliga företag inom textil- och konfektionsindustriområdet

Hen ANTBY (fp):

Herr lalman! Herr Eriksson i Arvika har blivit sjuk och har därför bett mig all Ull slalsrådel Wickman framföra ell lack för svarel pä hans fräga, Samiidigi har han bell mig all jag med några ord skulle beröra molivel för densamma.

Molivel för frågan är hell enkell all han känner en slark oro inför de ylleriigare sysselsäilningssvärigheier som har uppslån i sydväsira Värm land och norra Dal genom alt etl förelag där har varslal om ganska slora personalinskränkningaar. Del hänger för övrigt samman med all en av de slora avnämarna inom branschen har vänt sig åt annal häU med sina inköp. Jag viU för min del understryka att dessa bekymmer naturligtvis inle är ogrundade. Man möler ju inle nya arbetstillfällen bakom näsla husknut i de berörda områdena.

Herr indusiriministern WICKMAN:

Herr lalman! Jag ulgär från att herr Anlby - men det kanske är fel -syftar pä den sakfråga som han själv har slälll och som jag får tUlfäUe att besvara om elt ögonblick.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Ang. etablering av statliga företag inom textil- och konfektionsindustriområdet

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordel för alt besvara herr Antbys (fp) i kammarens protokoll för den 26 mars intagna fräga, nr 172, och anförde:

Herr lalman! Herr Anlby har frägai mig om jag anser det vara klok näringspolilik att i nuvarande läge starta statliga företag inom del hårt pressade TEKO-omrädet,

Jag anser all slaten i nuvarande läge som regel inte bör starta nya företag inom textil- och konfeklionsbranscherna. Undantag frän denna regel anser jag dock böra göras då särskilda skäl föreligger, exempelvis för all Irygga eller öka sysselsättningen på en ort och då ell sådanl engagemang samiidigi kan ulgöra ell led i en strukturell anpassning av redan befinllig, slallig TEKO-mduslri. Så var 1. ex. fallet dä förenade fabriksverken i början av år 1970 övertog produktionsmedlen vid ett just nedlagt, privatägt konfeklionsföretag i Ängelholm, som friställt 60 arbetare.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! Jag lackar induslriminislern för svaret på min fråga.

Textilbranschens svårigheter är ju inle obekanta för oss som arbelar i del här husel, och den av oss som kanske mer än någon annan har känning av den är väl indusiriministern själv. Konkurrensen utifrån har lell till nedläggningar av mänga förelag och har vållat bekymmer för förelagarna själva, för de anslällda och för kommunalmän pä olika håll i landet. Man Iorde väl kunna säga att branschen trots intensiva rationali-

seringar inle har blivit särskill ränlabel.

För en ulomsläende iakltagare förefaller det under de här förhållandena mindre rimligt all de knappa invesleringsresurser som slär Ull förfogande används lill nyinvesleringar inom del här områdel. Enskilda förelagare och deras anslällda fär ju slörre svårigheler genom dylika älgärder.

Nu är vi ju alla överens om all slallig verksamhel i vissa fall kan vara motiverad, men jag noterar med tUlfredsslällelse att industriministern ocksä är inne på den linjen all vi icke skall starta slalliga företag inom denna bransch annat än i vissa speciella fall, då alldeles särskilda omständigheter föreligger.

Jag är tacksam för det svar jag har fält, och det synes mig att vi är ganska överens pä denna punkl.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. etablering av stadiga företag inom textil- och konfektionsindustriomrädet

Herr indusiriministern WICKMAN:

Herr talman! Herr Anlbys senasie reflexion att vi skulle vara överens gär jag inte hell med pä förrän vi har fäll ha etl Ulel replikskifle med varandra i denna fräga.

Jag blev upprikligl sagt litet förvånad när tvä frågor hamnade på mitt bord, vilka uppenbarligen baserade sig framför alll på en sensationsuppslagen löpsedelsrubrik i Svenska Dagbladel, där man kunde läsa att ell statligt företag gör 100 personer arbelslösa i stödområdet. Jag tycker att del kan vara skäl i alt verkligen ha händelseutvecklingen klar för sig i delta fall, eftersom annars den renl felaktiga bild, som Svenska Dagbladel givil av vad som skell men som korrigerades pä söndagen, kan komma all kvarslå.

Det gäller alllsä försvarels fabriksverk, som har varil i TEKO-branschen sedan 1940-lalcl genom sin verksamhel i Karlskrona och där framgångsrikl producerar speciella artiklar för sjukvården, I början på 1970 lades ett konfeklionsföretag i Ängelholm ned, nämligen Deres konfektion, och 60 arbetare blev friställda där, I della läge hade försvarels fabriksverk, som förelaget dä forlfarande helle, brislande kapacitet helt enkelt därför att det hade varil framgångsrikl på omrädei. Dä var det räll naturligt all del för all vara kvar pä marknaden och så att säga försvara sin posilion och sina anställdas sysselsällningstrygghet gick den som jag tyckte myckel rimliga vägen för att öka sin kapacitet - inte genom någon nyetablering, säsom man fick inlryck av - att hell enkell överta produktionsmedel och arbetskraft i ell företag som hade blivit nedlagt. De friställda arbetarna i Ängelholm blev då återanslällda.

Del är del försia som är vikligt att komma ihäg. Del andra, som jag flnner vara en pinsam delalj i sammanhanget, är alt det icke är något initiativ från fabriksverken som har skapat svårigheter för del förelag som läg Ull grund för Svenska Dagbladels rubrik ulan all del är kunden, nämligen Landslingens inköpscenlral, som har övergivil del förelag del här är fräga om. Man hargjort del pä grunder som är ulföriigt redovisade men som jag lycker att det kan vara onödigt all sedan ylleriigare Irumfa in, eflersom de icke är särskill smickrande för del senare förelagel. All i detla läge anklaga del slalliga förelaget för all på nägol säll ha brutit mol grundsalser som är sociall eller kommersiellt rimliga finner jag helt obefogat.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om förbud mot viss skogsgödsling

Hen ANTBY (fp);

Herr talman! Jag har väl knappast någon anledning att uppträda som försvarsadvokat för Svenska Dagbladel. Tidningen fär väl själv svara för sitt fögderi.

Vad jag har velal få klarlagt med min fräga är huruvida del kan vara lämpligt att staten engagerar sig i nägon nämnvärd utsträckning inom textUområdet, Nu har industriministern svarat att han anser att staten i regel inte skall göra detta, utan att det skaU vara specieUa undantag, om man skall göra investeringar på det området.

Herr indusiriministern WICKMAN:

Herr talman! Det är bra att herr Antby vUl dissociera sig från Svenska Dagbladet i den här frågan. Min sammankoppling var emellertid nalurlig, eftersom frågan dök fram här i riksdagen precis i anslutning tUl arlikeln i Svenska Dagbladet, vilket knappast kan ha varit en tUlfäUighet,

Jag vUl upprepa att staten är verksam inom TEKO-området, Vad jag inte har fått något svar på — och nu vet jag att herr Antby inte har möjlighet att svara på den frågan — är om försvarets fabriksverk i detta fall har handlat fel. Var det fel att verket gick in och klarade sysselsätlnuigen för 60 arbetslösa i ÄngeUiolm?

överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om förbud mot viss skogsgödsling

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöU ordet för att besvara herr Magnussons i Kristinehamn (vpk) i kammarens protokoU för den I aprU inlagna fråga, nr 178, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Kristinehamn har frågat mig om jag anser att en på flera håU redan inledd och i stor skala planerad skogsgödsling med urinämnet urea utgör en sädan fara för våra valtens pH-värde, att restrUctiva ingripanden bör ske intUl dess att betryggande prov verkstäUts och effekten av en sådan gödsling klarlagts.

Ar 1969 gödslades 81 000 ha skogsmark, varav ungefär två tredjedelar med urea. Den totala arealen gödslad skogsmark uppgår nu till närmare 435 000 ha, vUket utgör knappt två proceni av den totala skogsarealen. Naturvårdsverket utför sedan aprU 1968 i samråd med domänverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut undersökningar rörande vUken inverkan skogsgödsling med urea får på vattendragen. 61. a. har sjöarnas pH-värden undersökts. De resultat som hittiUs föreligger visar inga onormala pH-förändringar i berörda vatten. Något ingripande kan därför inle anses vara påkaUat, Undersökningarna kommer att fortsätta och även utvidgas tUl att omfatta andra typer av kvävegödsel. Givetvis följer jag dessa undersökningar med största uppmärksamhet, I detta sammanhang viU jag även nämna att naturvärdsverket har tUlsatt en utredningsgrupp som skall studera förhåUandena kring det moderna skogsbraket och naturvården. Bl, a, skall man sammanställa vad man i dag vet om de ekologiska verkningarna av markbehandling, plantering

och skogsgödsling.

Herr MAGNUSSON i KrisUnehamn (vpk);

Herr lalman! JagvUl lacka jordbraksministern för svaret på min fråga. Anledningen tUl att den stäUts är de planer - enligt uppgifler i tidningarna — som de stora skogsbolagen i Värmland och sannolikt ocksä på flera andra håll i landet har på att starta skogsgödsling i stor skala. Man börjar med en ny spridningsteknik, och enbart BiUemdsbolaget har meddelat att man skaU bygga femtiotalet flygplatser för detla ändamäl. Cirka 5 000 ton av urinämnet urea, ell slags kvävegödselmedel, skaU BUlerud sprida pä sina arealer. Lika hårt satsar ocksä Uddeholmsbolaget.

Nu har flera för sill aktiva miljövärdsintresse kända personer i länet slagit larm och päpekal att skogsgödsling av sä här storl format kan komma alt i en framtid medverka tUl en högst allvarlig försämring av pH-värdet i våra vattendrag, Slöd för dessa sina påståenden har de också fått hos vissa forskare, t. ex. professor Svante Oden vid lantbrakshög-skolan.

Man räknar med att endast 20 procent av kvävet i det här gödselmedlet sugs upp av växterna, de övriga 80 procenten binds UU markens humus. Med upprepade gödslingar blir det en oerhörd koncentration som vid framlida slulavverkningar eUer s. k. kaUiyggen frigörs. Nederbörden kan dä ej efter avverkningar kvarhäUas i marken, och en accelererad avrinning kommer i gång med våldsamma effekter då det sandade kvävet förs ut i vattendragen.

Nu har vi ju redan slarka försurningseffekler på vattendragen, orsakade av svaveldioxidutsläpp från ohka industrier, och detta är aUdeles påtagligt fallet i Värmland. Genom länsslyrelsens i Värmland naturvärds-sektion har klarlagts att pH-värdet i de värmländska vattendragen successivi har sjunkit de senaste 50 åren.

Det är mot denna bakgrund som mänga nu frågar sig; Är vi verkligen beredda att ytterligare öka surgörningen av våra vallendrag genom att i stor skala nu också sprida surgörande gödselmedel i skogsmarkerna?

Visserligen är jag lekman men jag kan inte annat än stäUa mig undrande inför det faktum att skogsbolagen kan tUlgripa sådana här åtgärder utan att ha bevisat deras oskadlighel. SpecieUt om man beaktar att det finns forskare som aUvarligt varnar för konsekvenserna. Säväl skogarna som vattendragen utgör ju nationaltUlgängar som enskUda människor eller företag inte kan få förfara med hur som helst.

Efter det min fräga ställdes här i riksdagen har det kommit lUl min kännedom alt jordbmksministern vid en miljövärdskonferens i Karlstad signalerade att en arbetsgrupp skuUe tUlsättas — eUer är tUlsatt — av naturvårdsverket för att siudera del moderna skogsbrukets inverkan på landskapsbild och ekologi IfaU man nu inkluderar skogsgödslingen i det sammanhanget hälsar jag del med specieU tUlfredsstäUelse,

Jag skulle emeUertid vUja fråga jordbruksministern om inte delta också innebär att han finner ,det självklart att vi bör veta mer om effekterna av sådana här åtgärder innan man sätter i gång med dem, 1 det sammanhanget skulle jag vUja påpeka att de undersökningar som

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om förbud mot viss skogsgödsling

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Om förbud mot viss skogsgödsling

naturvårdsverket har gjort inte kan vara relevanta, ty det rör sig om mycket stora tidsrymder innan man kan beräkna effeklerna.

Herr jordbmksministern BENGTSSON;

Herr talman! Det är alldeles klart alt naturvårdsverket vUl veta mer om vad som händer i modernt skogsbruk, där skogsgödslingen ju emellertid bara är en del av det som har intresse. På själva frågan, som herr Magnusson i Kristinehamn har stäUt, om jag anser att man i avvaktan på utförliga undersökningar borde förhindrat den här typen av gödsling, har jag svarat att det fmns ingen som helst anledning att förbjuda denna sorts gödsUng. Det är aUdeles riktigt all en expert vid lantbrukshögskolan har uttalat vissa farhågor på mycket lång sikt, men det har inget som helst stöd av alla de experter som vi har på skogshögskolan och som ju sysslar med dessa problem och som ändå är de som jag fär rätta mig efter då det gäller att bedöma dessa frågor.

Under hela den lid vi har använt urea har det alltså pågått undersökningar, och de visar en rakt motsatt effekt. De visar t. o. m, ett förbättrat pH-värde i vattnen. Men jag drar inga slutsatser av det och säger att vi skaU vräka urea i våra vatten. AUa de resultat som hittUls föreligger från våra forskare visar att det finns ingen anledning UU oro inför användningen av denna typ av gödsling. Vad som är viktigt alt understryka är att medlet inte har nägon som helst skadlig effekt pä människor och djur. Det har inte heller den professor som herr Magnusson åberopar gjort gällande, utan han tror att marken på mycket lång sikt lar skada av del. Det påstås emeUertid av forskare — och här är jag lika mycket lekman som herr Magnusson i Kristinehamn - att man får vara väldigt försiktig när man gör jämförelser mellan skogsmark och jordbruksmark. Denna gödsUng har en annan effekt pä skogsmark än på jordbruksmark.

För dagen finns det alltså ingen anledning tUl bekymmer. Vi skall använda denna typ av gödsling, men vi skaU självfallet - här liksom på andra områden — använda alla våra resurser på forskningens område för att se vUka långsiktiga effekter det kan fä.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag är medveten om att det är mycket svårt att säga hur denna gödsling kommer att verka; de personer som jag har åberopat är också mycket osäkra på den punkten. Men det finns bäde forskare och andra som menar att det kan få väldigt negativa effekter genom att kvävet så småningom förs ut i vattendragen. Det rör sig emeUertid om långa tidrymder, och jag framhöll i mitl förra inlägg alt de undersökningar som naturvårdsverket har gjort inte kan sägas vara uttömmande. Jag läste ett uttalande av generaldirektör Paulsson där han sade att det är svårt att dra några slutsatser av de undersökningar som är gjorda, eftersom de gjordes under en torrsommar och man här måste räkna med långa tidrymder.

Jag är mycket nöjd med att dessa frågor undersöks, och det tror jag att de människor som jag här har åberopat ocksä är. Det viktiga och väsentliga är ju att grandforskningen kring dessa problem ökas.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har inte på något sätt avsett alt ta upp en träta med herr Magnusson i Kristinehamn; jag har bara velat slå fast att det är rätt vanligt att människor sä alt säga hyser oro för saker och ting och att de ibland kan få stöd av experter. Men de experter som jag har åberopat är ändå experter pä det område det gäUer,

Del är inle bara naturvårdsverket som utför undersökningar pä detta område; även inom skogshögskolan bedrivs intensiv forskning. Man har därvid kommit fram tUl att denna gödsling sannolikt inte har någon som helst farlig effeki. Sä länge skogshögskolan och skogsforskningen fär vara avgörande vid bedömningen av denna fräga, fär jag rätta mig efter dem. Men jag tror inte att man skall oroa människorna — de kan känna trygghet i delta fall.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. riksdagens medverkan vid bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. riksdagens medverkan vid bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för alt besvara herr Brundins (m) i kammarens protokoU för den 17 mars mtagna fräga, m 141, och anförde:

Herr talman! Herr Brandin har frågat mig om jag anser att tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1967 angående riksdagens medverkan vid framtida reglering av hastigheterna på de aUmänna vägarna har beaktats.

I propositionen nr 38 lUl 1967 års rUcsdag föreslogs sådan ändring av 56 § 4 mom. vägtrafikförordningen att en differentiering av hastighetsbegränsningarna kunde ske efter olika vägars beskaffenhet. Förslaget bifölls av riksdagen. I sitt utlåtande över propositionen uttalade tredje lagutskottet, all hastighetsgränserna borde differentieras med hänsyn lUl bl. a. vägstandard och trafikintensitet men att en försöksverksamhet borde äga mm mnan slällning togs tUl hur hastighetsgränserna slutUgt skulle utformas. Utskottet fömtsatle att resultaten av försöksverksamheten skulle redovisas för riksdagen.

Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1971 om sänkning av bashastigheten tUl 70 kUometer i timmen och de i anslutning därtUl utarbetade kriterierna för awikelse från bashastigheten innebär att försöksverksamheten fortsätter enligt utskottets intentioner med fartgränser som differentieras efter vägarnas standard och trafikintensitet. Resultaten av hela försöksverksamheten kommer, såsom utskottet förutsatt, att redovisas för riksdagen när tiden är inne för beslut om en mera definitiv utformning av hastighetsbestämmelserna.

Hen BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga.

När tredje lagutskottet log slällning tUl frågan om försöksverksamhet med hastighetsbegränsningar för fyra är sedan sade man ganska klart ifrän, alt man var skeptisk gentemot mera schablonmässiga hastighets-

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. riksdagens medverkan vid bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

regleringar, och myckel rikligt anförde ocksä herr statsrådet att ulskoltet ansåg all man borde differentiera hastighetsbegränsningar med hänsyn tUl vägstandard och trafikintensilel. Men utskollet sade också att det förutsatte att resultaten frän försöken med de differentierade hastighetsbegränsningarna skulle redovisas för riksdagen för dess slulliga stäUningstagande i frågan.

Nu har det alllsä gätt fyra år. Vi har haft hastighetsgränserna 50, 70, 90, 110 och 130 kUometer i limmen. För var och en av de hastigheterna har vi hafl en tUlämpning på vägar med olika trafikintensitet och med oUka standard. Det skuUe därför enligt min mening ha varil möjligl alt nu redovisa för riksdagen resultaten av de här försöken och låla de resultaten ligga lUl grund för det beslut som riksdagen skaU fatta — alltså ett beslut som inte skall fattas i kanslihuset.

Nu har statsrådet enligl min mening åsidosatt utskottets intention och i stället infört en ny bashastighet, som blir gäUande för ,den helt övervägande delen av vårl vägnät. Därmed menar jag, har herr statsrådet awikit frän de inlentioner som låg tUl grund för riksdagens beslut för fyra är sedan.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr lalman! Jag vill inledningsvis säga alt jag så senl som den 25 mars i år besvarade två enkla frågor i ett sammanhang, av herr Håkansson och herr Stälhammar, om i prmcip samma område som herr Brundin i dag har frågat om. Eftersom det dä hade gäll bara en vecka sedan Kungl, Maj:t hade bestämt om den nya bashastigheten fann jag det riktigt att för riksdagen i anslutning Ull de båda enkla frågorna ge en något utförligare kommentar UU bakgrunden till Kungl, Maj:ts beslul.

Grunden för beslutet är ju att riksdagen, som herr Brundin också påpekade, 1967 begärde försök med differentierade hastighetsgränser. Del är i och för sig rätt att riksdagen log beslutet 1967, men del är fel all frän del årel räkna sig fram tUl i dag och fä Uiop det lUl fyra är, även om det är en riktig addition. De första försöken började emellertid inte förrän i maj - juni 1968, och vi har alltså forlfarande någon månad kvar innan vi har nätt upp tUl tre års försök.

Om det skall vara någon mening med att effektuera riksdagens beslut om differentierade hastighetsgränser, fär vi naturligtsvis inle rusa fram och göra vad vi kan för alt snabba upp dem på ell sätt som innebär all vi, när vi kommer tUlbaka lUl riksdagen och redovisar resultatet, inle kan göra det med det underlag som rUcsdagen har rättighet att fordra. Man kan ju inte gärna göra haslighelsförsök av det ena eUer andra slaget och ulgä ifrån all man exempelvis kan låta försöket omfatta elt vinterhalvår men inle samtidigt etl sommarhalvår, SkaU det vara nägon mening med sädana här försök, som har den allvarliga bakgranden att vi på sikt vill rädda människoliv, tror jag väl inte att nägon skaU kunna säga någonling om att vi tar några år ur historiens bok. Det kan inte vara så farligt för sådana här försök, om vi samtidigt vet att slutprodukten kan bU den bästa länkbara och att vi som sagl kan rädda människoliv eUer rädda människor från invaliditet.

Jag vägrar aUtså att erkänna att vi, som herr Brundin säger, skuUe ha

gjort någol övertramp i fråga om riksdagens begäran. Vi håUer pä med att försöka få fram elt underlag för riksdagens definitiva bedömning. Det har vi inle fåll ännu. Jag hoppas all det inte skaU la längre tid än nödvändigt att fä fram det, men vi måsle nu få göra del här försöket ocksä.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! SjälvfaUet är statsrådet och jag överens om att aUl bör göras för att öka trafiksäkerheten. Jag är emellertid inle alls sä säker på att del beslut som nu har fatlats om 70-kilometersgräns över så slor del av vårt vägnät som del nu är fråga om, verkligen är ägnat all öka trafiksäkerheten.

Som herr statsrådet vet finns det i sammanhangei en belydelsefull myndighei som ullalal största skepsis gentemot den här åtgärden — jag tänker på rikspolisslyrelsen. Del är inle bara pä grund av de svårigheter som man räknar med skaU uppkomma att över huvud laget övervaka all dessa regler blir följda utan också pä grund av alt man är Iveksam om åtgärden verkligen kommer att leda tUl ökad trafiksäkerhet. En myckel kraftig ökning av omkörningar i samband med att man överskrider fastställd hastighetsgräns är ju aUdeles påtaglig.

Jag tycker nog alt även om man väntade över ell år efler riksdagens förra beslut, 1967, med att sätta i gång del som riksdagen dä beslutade, är det i och för sig ell ganska svagt skäl för all nu säga alt man inle kan redovisa något resullal. Hade man systematiskt följl upp resultaten av de olika hastighetsgränser som gäUt under dessa tre är, sä borde del ha varil möjligl alt redovisa etl ordentligt beslutsunderlag för riksdagen.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. riksdagens medverkan vid bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken

Herr kommunikalionsministern NORLING;

Herr talman! Bara ett par kommentarer.

Försöken satte inte i gång, som sagt, förrän i maj—juni 1968 i anledning av riksdagens beställning 1967. Men vi skaU komma ihåg att vi 1967 på höslen hade en annan trafikreform som väl ingen av oss har glömt ännu, nämligen högertrafikreformen. Det räckte till med den i september 1967, och det kunde inte vara vare sig praktiskt eller realistiskt att i det lägel, när alla krafter var inriktade pä att klara den saken, ocksä koppla in sådana här ting.

Forlfarande delar jag inle herr Brundins uppfattning att man skaU hasta fram sådana här undersökningar. Jag tycker tvärtom alt innan vi går tUlbaka tUl riksdagen och redovisar de försök vi haft med differentierade hastigheter, skall vi ha ett sä pass fullödigt material, med risk för att det tar något är extra, att riksdagen verkligen kan besluta om de definiliva fartgränserna.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Om förbättring av förmåner för redan pensionerade statstjänstemän vid lönegradsuppflyltning av tjänster

§ 14 Om förbättring av förmåner för redan ppensionerade statstjänstemän vid lönegradsuppflyttnlng av tjänster

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordet för alt besvara herr Levins (fp) i kammarens protokoll för den 31 mars intagna fråga, nr 175, och anförde:

Herr talman! Herr Levin har frågat om jag vUl medverka tUl att de förbättringar i pensionsförmåner som uppkommer tUl följd av lönegradsuppflyttningar av statliga tjänster kommer motsvarande grupper av pensionerade statstjänstemän tUl del.

De statsanställdas pensionsvillkor kan liksom övriga anställningsviUkor bli föremål för avtal, Säsom är bekant har något sådanl pensionsavtal ännu inte träffats. I awaklan härpå gäller för de statsanstäUda aUtjämt statens allmänna tjänslepensionsreglemente. Enligt 15 § reglementet skall beviljade pensioner förändras i den män Kungl, Maj:l och riksdagen beslutar härom. Det har dock förutsatts att ett sådant beslut skaU föregås av överläggningar med personalorganisationerna. Sädana överläggningar har regelmässigt ägt ram i samband med de ordinarie löneförhandlingarna och ingår ocksä som ett led i de förhandlingar som nu förs meUan avtalsverket och huvudorganisationerna. Resultatet av dessa förhandlingar kommer i sinom tid att föreläggas riksdagens lönedelegalion för godkännande. Jag är inte beredd att nu ta initiativ eUer göra uttalanden som kan påverka dessa förhandlmgar.

Herr LEVIN (fp):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka statsrådet Löfberg för ell svar som visserligen tUl sin allmänna karaktär inte var rent negativt men likväl innebar ett nej.

Jag har naturligtvis klarl för mig alt del här är en avlalsfråga. Men kärnpunkten i den enkla fråga jag ställt är huruvida man på regeringshäll är beredd att — eller skall vi säga vUl — ta ett eget initiativ i syfte alt bereda de äldre pensionärerna samma pensionsförmåner som deras yngre ehuru pensionerade kolleger åtnjuter, oberoende av när dessa har gått i pension.

En folkskoUärare som gick i pension 1962 - för att ta elt enda men belysande exempel, herr lalman — uppbär nu en pension på 1 787 kronor bratto, medan hans sju år senare pensionerade koUega får 2 069 kronor, vilket är ett resultat av de lönegradsuppflyttningar som ägde ram åren 1965-1966. Det är en skillnad på hela 282 kronor. Efter uppnådda 67 års ålder får de ett tUlägg, lika stort för dem båda, nämligen 166 kronor. Skatteavdraget för den äldre pensionären i delta exempel, den som har en pension på 1 787 kronor, utgör 700 kronor.

Det är ganska naturligt att han och många med honom har svårt att klara de dagliga utgifterna, i en situation dä levnadskostnaderna oavbratel stiger, och att de har lika svårt att se någon rättvisa i det förhåUandet alt deras något yngre kamrater har nära 300 kronor mer per månad tUl att klara samma utgifter.

Jag skuUe tro att man, även om svaret som sagt inle var hell negativt, hade hoppats på ett mer positivt uttalande från regeringens sida. Det

återstår för mig bara att konstalera att regeringen i varje faU inle nu anser sig kunna eller vUja göra någon insats för att undanröja den sociala orällvisa som onekligen har uppstått genom att de yngre tjänstemännen har lyckats förhandla sig UU lönegradsuppflyttningar strax före uppnådd pensionsålder, vUket kanske mänga gånger är resultatet av ell förhandlingsarbete som de äldre koUegerna har utfört.

Jag ber att än en gång få tacka herr statsrådet fÖr svaret.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag vUl än en gäng för herr Levin understryka vad jag redan sagt i mitl svar, nämligen att vi från regeringshåll inte är beredda att ta något initiativ i den här rUclningen och del av de skäl som jag anfört i svaret, nämligen all detla är en förhandlingsfråga.

ReeUt sett är detta aUlså en förhandlingsfräga, vUket ocksä herr Levin inser, och i en sädan förhandlingsfråga överlåter vi åt parterna att själva komma fram tUl den fördelning som man kan göra beträffande möjliga förbättringar för de statsanstäUda, inklusive statspensionärerna. Riksdagens befattning med sådana här förhandlingsfrågor har vi ju delegerat UU riksdagens lönedelegalion, och där finns del möjligheter att ta initiativ i detta avseende, om det skulle anses motiverat.

Jag vUl emellertid gärna upplysa herr Levin om att redan 1965, då vi genomförde förhandlingsrättsreformen — eUer mera preciserat sedan 1966 — har de höjningar som man förhandlat sig fram lUl för statspensionärerna även inkluderat lönegradsuppflyttningar. Tidigare var det så att pensionärerna fick de genereUa höjningar som utgick tUl de StatsanstäUda, medan förhöjningarna på den s, k, B-listan lades vid sidan om. Men sedan 1966 har höjningarna på slatspensionärssidan även inkluderat lönegradsuppflyttningar.

Jag vUl ocksä erinra om att medlingskommissionen Olsson-Slen-berg-Renberg, som för några dagar sedan lade fram ett förslag tUl totalramen för löneförbättringar m, m, inom det statliga området, också inom den ramen upptog ell förslag som gäUde pensionärerna. Man skulle för är 1971 disponera ell uirymme på 7,6 procent, för år 1972 ett uirymme på 4,7 procent och 4,7 proceni ocksä för år 1973. De av kommissionen föreslagna ramarna har avvägts med beaktande av koslnader för blivande lönegradsuppflyttningar.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Om förbättring av förmåner för redan pensionerade statstjänstemän vid lönegradsuppflyltning av tjänster

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Det är tyvärr inte möjligt för mig alt på denna korla stund fatta innebörden av allt vad herr Löfberg sade, men jag har klarl för mig att detla är en avtalsfråga. Jag konstaterar emeUertid att här föreligger de facto en social orättvisa mellan de äldre pensionärerna och deras yngre kolleger, som har haft samma tjänstestäUning, Och jag viU sluta med att uttrycka den förhoppningen att om de nu pågående avtalsförhandlingarna inte leder tUl ett ur de äldre pensionärernas synvinkel acceptabelt resultat, regeringen omprövar sin slåndpunkt och då kanske finner sig manad att ta initiativ i syfte att undanröja det som kan anses vara orättvist.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. antagningen av studerande till de spärrade utbild-ningslinjema

§ 15 Ang. antagningen av studerande till de spärrade utbildningslmjerna

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara herr Henmarks (fp) i kammarens prolokoll för den 2 aprU intagna fråga, nr 181, tUl herr UtbUdningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågat chefen för utbildningsdepartementet om han anser att nu gällande tidpunkter för ansökning respektive antagning tUl olika ulbUdningar (spärrade Unjer) är tiUfredsstäUande och om han - om så inte är fallet - är beredd att la initiativ UU ändringar. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frägan.

Tidpunkterna för ansökan och antagning UU spärrade ulbUdningar måste bestämmas efter en awägning av sinsemellan motstridiga intressen. De sökandes intresse av att redovisa resultat av sina föregående studier talar för en sen ansökningstidpunkt, Behovel av att kunna planera för de fortsatta studierna talar för en tidig antagningstidpunkt. Intresset av all kunna företa en rättvisande bedömning av dem som åberopar andra än formella meriter talar för att relativt lång lid bör finnas meUan ansökan och antagning.

Tidpunkterna för ansökan och antagning fastställs i flerlalel fall av de cenirala utbildningsmyndighelerna. Samråd äger därvid regelmässigt mm med de studerandes organisationer, 1 aUmänhet har man därvid kommit fram tUl en för de berörda godtagbar lidpunkl. Myndighetens beslut om fastställande av tidpunkt kan överklagas.

Herr HENMARK (fp);

Herr lalman! Jag ber att fä tacka statsrådet Moberg för svaret.

Nu gäUande bestämmelser innebär alt den som gär ut gymnasieskolan och vUl söka in på spärrad linje skall ha inlämnat sin ansökan den 24 juni. I regel fär han svar den 28 juli. Den siste i den sista intagningen fär svar omkring månadsskiftet augusti—september, och kurserna börjar i regel den 1 september.

Det är ganska många parter som önskar alt dessa dala tidigarelägges. Först och främst gäller detta för eleven själv och hans föräldrar. När eleven har gått ul gymnasiet är det säkerligen myckel angeläget för honom alt kunna planera sin framtid så fort som möjligt. Nu kan han ju inte vara säker pä var han kommer att hamna förrän tidigast i slutet av juli, om han så att säga är av den kvaliteten att han kan och länker söka tUl spärrad linje. Det är klart att han lever i ett otrygghetsUUslånd under dessa månader; han vel inte var han hamnar, och även om han skuUe bli anlagen tUl exempelvis spärrad linje vid teknisk högskola eUer tUl läkarutbUdning vet han inte på vUken plals i Sverige han kommer att fullgöra dessa studier. Det vore mycket bra för honom att få besked om det lidigare.

Det vore också ur arbetsmarknadssynpunkt lämpligt om man kunde få besked tidigare. Det är just av etl förelag som jag har initierats UU min fråga. Man skulle där planera sin personalanskaffning tUl hösten — det håUer man på med nu; man är tydligen mycket framåtbUckande — och fick ett antal sökande som nu går i gymnasiet. Men de flesta av dem.

åtminstone de dukliga, hade sagl alt de inle kunde la anställning vid förelaget om de kom in på spärrade linjer som de sökte till. Ur arbelsmarknadssynpunkl vore det sålunda bra om vi kunde få Ull sländ en tidigareläggning av beskeden.

Jag tror ocksä att del skulle vara fördelaktigt om högskolorna på ell lidigare siadium kunde få reda på sin elevsammansällning. Nu får de inle uppgifl om de sisla eleverna förrän dagen innan terminen börjar.

Slutligen tror jag all del är ylleriigare en pari som skulle vara Iraklerad av en annan arbetsordning, och del är de som skall hälla på med intagningarna mill under juli månad då solen skiner som varmasl om del är en vacker sommar. Jag Iror all de gärna skulle se att de finge göra della arbete vid en annan tidpunkl än mill i sommaren.

Nu förslår jag sä väl all den här ordningen, säsom slalsrådel här har sagl, beror pä all man vill bedöma de sökandes belyg. Men enligt de nuvarande bestämmelserna gäller ju inle rikligl samma ordning som förul. Nu lägger man inle bara vikt vid kunskapssidan när del gäller all värdera en elevs preslalion, utan man tar hänsyn lUl en hel del andra sidor ocksä. Förr kunde del krävas exempelvis ett fint matemalikbelyg, men sädana värderingar görs ju inle längre, så det finns nu inle samma skäl all la hänsyn lill belygen.

Enligl de nya värderingar som föreslås av den grupp som häller pä och arbetar med betygen skall man också kunna beslämma ell betygsdatum vUkel som helst under lerminen, om man så önskar.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. antagningen av studerande tiU de spärrade utbild-ningslinjema

Herr slalsrådel MOBERG;

Herr talman! Verklighelen är nog liiel mer komplicerad än vad herr Henmark vill göra gällande. Försl och främsl är inte tidpunkten densamma vid alla spärrade utbildningslinjer. Den 22 juni gäller för tre ä fyra stycken. Ansökningstiden gär ut vid olika tidpunkter, ned lill början av maj faktiskt, vid socialhögskolor, lärarhögskolor och andra utbUdningsanstalter.

Under diskussionerna i denna fråga under årens lopp har vi upplevl all framför alll de sluderande i regel önskat sig en senareläggning av den lidpunkt som gälll vid del tUlfälle då man lagil upp frägan lill diskussion. Som jag sade i svaret har de myndigheier som har alt handlägga saken att la så myckel hänsyn som möjligl jusl lill de sluderandes synpunkler. 1 en sädan här fräga menar jag att man bör la större hänsyn till vad de studerande vUl än Ull vad en och annan arbelsgivare kan lycka är lämpligt.

Vad sedan gäller omläggningarna av betygs- och merilförhällandena är det sä alt rätten all komplettera i konkurrenssyfte har upphört. Men kvar slär rätten all komplettera betygen ur behörighetssynpunkt. Dessa förändringar i antagningsbestämmelserna påverkar såvitt jag kan förstå frägan om tidpunkten ganska litet.

Jag upprepar vad jag svarade. Vi läler myndighelerna klara della i försia hand, eftersom de vid fastslällande av tidpunkten bällre än deparlemenlet kan göra de många bedömningar, som erfordras i varje särskilt fall.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. radionämndens verksamhet

Herr HENMARK (fp):

Herr lalman! Jag är väl inte rikligl överens med statsrådet om all det inle för elevernas del skulle vara värdefullt med en tidigareläggning. Jag har hafl myckel stark närkontakl med elever, som ansetl alt del skulle ha varit gynnsamt för dem, om de fått reda på saken lidigare.

I fråga om värderingen av de nya betygen vel jag all man kan kompletlera dem ur behörighelssynpunkl. Men jag avsåg den allmänna belygsnivån, som bör ligga UU grand, sä all man tar dem som har de bäsla vitsorden. Om man följer det förslag som den nya belygsgruppen lagl fram, behöver urvalet nödvändigtvis inle ske vid slutet av terminen. Det slår lydligl i en av dess alt-satser all det som regel blir i slulel av lerminen men att skolstyrelsen kan infordra betyg från en tidigare lidpunkt.

Jag ville med denna fråga aktualisera dessa saker. Jag tror att läget nu är sådanl att del inte vore omöjligl all göra en tidigareläggning, och det skulle säkerl vara lyckligt för mänga, om sä kunde ske.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Ang. radionämndens verksamhet

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för alt i elt sammanhang besvara dels herr Wirmarks (fp) i kammarens prolokoll för den 26 mars inlagna fräga, nr 173, dels ock herr Hernelius' (m) den 26 mars framslällda interpeUation, nr 95, och anförde:

Herr talman! Herr Wirmark har frågat mig om jag - med anledning av all Sveriges Radio på nyll sänt ell program som radionämnden fällt -anser all de beslämmelser som reglerar nämndens verksamhel behöver ändras eller preciseras, och herr Hernelius har frägai mig om jag vill verka för — och i sä faU hur - alt radionämndens uttalanden respekteras av de för programverksamheten inom Sveriges Radio ansvariga pä sätt som av statsmakterna förutsatts.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Bakgrunden lill frågorna torde vara etl fall som, enligl vad jag erfarii, för närvarande undersöks av radionämnden. Det skulle enligt min mening vara olämpligl att föregripa behandlingen av ärendet genom några ultalanden av del slag som frågeställarna efterlyser.

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka statsrådet Carlsson för svaret - om del nu. var nägol svar. Personligen tyckerjag alt slalsrådel gjorde det lält för sig när han sökte undvika all besvara den ställda frågan genom all ulgä ifrän att interpellalionen, som det gäller i mill fall, var föranledd av ell speciellt ärende och att del, eftersom ärendet låg under behandling! radionämnden, var olämpligl alt föregripa nämndens behandling.

Jag ber statsrådet observera min interpellation och dess formulering som lyder: ViU statsrådet verka för — och i så fall hur - alt radionämndens ullalanden respekteras av de för programverksamheten

inom Sveriges Radio ansvariga pä säll som av slalsmaklerna förulsälts?

Bakgrunden tUl del var alltså inte elt fall ulan flera händelser och flera ullalanden - i dagspressen bl. a. - som är gjorda av för programverksam-helen delvis ansvariga personer inom Sveriges Radio. Pressen faller som bekanl inle under radionämndens insyn och övervakning.

Jag vill kanske också säga att del förefaller mig egendomligt all när man frågar om hur statsrådet vill verka för radionämndens auktoritet, hänvisar han lUl nämnden. Del är fakiiski inle nämnden som skall verka för sin egen auktoritet. Det är statsmakterna som skaU ge nämnden dess auktoritet och upprällhälla den.

Men läl oss gä lUl bakgrunden.

1 del avtal som finns mellan Sveriges Radio och slalen är det föreskrivet alt radionämnden skall fä del malerial som behövs för nämndens granskningsverksamhet. I själva radiolagen slår det angivet i 7 § alt för granskning av radioprogram som förekommit i rundradioul-sändning finns radionämnden. I Kungl. Maj:ls instruktion för radionämnden stär del all radionämnden skall granska programverksamheten och radioprogrammen, pröva anmärkningar och i övrigt se lUl om rikllinjerna för företagels programverksamhet, som är fastställda genom avtal mellan Kungl. Maj:t och företagel, följes.

Nu förekom efter en föreställning av den s. k. NJA-pjäsen en del ullalanden i dagspressen frän vederbörande kanal - t. o. m. frän ganska ansvariga personer där - som i storl sett innebar att vad radionämnden sade hade inte sä slor belydelse. Del skulle inle påverka den fortsatta verksamhelen nämnvärl.

Efter del reportage som visades i televisionen nyligen har del förekommit nya uttalanden i pressen. Jag citerar vad producenten för programmet skrev i Dagens Nyheter den 26 mars. Han hävdar där all del borde vara av allmänt intresse alt fä en del av radionämndens utslag salta under debalt: "Vi försöker sä gott vi kan tolka radionämndens ofla

svårlydbara 'domar' och rälla oss efler dem. Hur skall man t. ex.

tolka radionämndens utslag i fallet 'Den döende staden' eller 'NJA'? Det kan ju inte fä vara sä att vi av rädsla för radionämndens domar censurerar oss själva tUl den grad att vi äventyrar den vidsträckta yttrande- och informalionsfrihel som enligl avialet med slalen skaU råda i rundradion."

I annat sammanhang i en intervju i Aflonbladel den 2 aprU säger vederbörande: "När NJA-programmet hade fällts av radionämnden var det väldigi mycket förtvivlan här i huset: hur skulle man, sades det, över huvud taget kunna göra nägol aUs i fortsättningen? Utslagen i fallen NJA och Berlinfilmen har verkligen inte varit UU nägon hjälp för oss som gör programmen." Så långt citerar jag dessa ullalanden.

Nu har ju var och en rält att säga vad han vUl i sina uttalanden. Jag citerar enbart därför all del kanske belyser en mentalitet, som finns i företaget, att radionämndens utslag inle är sä bindande, en mentalitet som tar sig uttryck i all producenten i fräga tillåter sig ganska fria tolkningar av radionämndens utslag. Del är därigenom som nämndens auktoritet kan komma i fräga.

Är det dä verkligen, statsrådet Carlsson, så svärl all svara ja eller nej pä den av mig ställda frågan? Vill inte statsrådet verka för alt radionämn-

Nr62

Torsdagen den ISapriJ 1971

Ang. radionämndens verksamhet

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. radionämndens verksamhet

dens auktoritet upprätthålles och respekteras? Jag ulgär ifrån all han vill det. Det vore myckel märkligt annars. Varför då inle klarl deklarera detla i stället för att lämna ett undvikande svar?

Under della anförande överlog herr försle vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Herr Wirmark, som har riklal en fräga lill ulbildningsminislern, är förhindrad att vara här i dag. Han har bett mig all la emot svarel.

David Wirmark är en mycket korrekl person, och pä hans vägnar ber jag alt fä lacka ulbildningsminislern för svaret. Själv skulle jag tyvärr knappasl kunna uppbåda särskUl mycken lacksamhel.

Silualionen är nämligen den all herr Wirmark hade bell ulbildningsminislern all fä skjula upp denna diskussion för all han själv skulle kunna delta. Herr Hernelius, som har interpellerat, har inle hafl någonling all invända mot della. Men utbildningsministern har vägrat all lämna sitt svar vid etl senare tillfälle.

Det är nalurliglvis bra all man är angelägen all ge ell snabbi svar, dvs. det är bra om man har någol all säga i sitt svar. Men varför ha så brällom när svarel bara innehåller all man inte vUl svara pä frägan? Vi får knappasl inlryckel all ulbildningsminisler Carlsson är särskill angelägen alt föra en debatt om principerna huruvida Sveriges Radio skall ha räll all sända program som har fällls av radionämnden. Han tycks inle heller vara angelägen alt ta tUlfället att slolla upp radionämndens slällning som del organ, som skall granska all Sveriges Radio följer avlalel med staten. Alt denna radionämndens ställning har skadats allvarligt om det inlräffade fär passera utan vidare, är del väl ingel tvivel om.

Herr Carlsson hade inle behövt vänta särskilt länge. Radionämnden behandlar ärendet näsla torsdag. Men del finnsju möjlighel för riksdagen all äter la upp frågan när della skell, sä herr Carlsson fär nog bereda sig pä alt sä småningom komma ul med elt ställningstagande.

Radionämnden fick en förstärkt slällning vid radiobeslulet 1966. Man fick etl eget kansli, och herr Palme gjorde i sin proposilion ultalanden om nämndens uppgift. Han ansäg denna "synnerligen betydelsefuU" och belönade all "den förestående expansionen kommer dessulom alt slälla slörre krav pä radionämnden. Med ökal programulbud följer givelvis etl större antal program med kontroversiella eller andra inslag som kan föranleda prövning i nämnden."

Radionämndens instruktion fastslär ju att nämndens beslul i granskningsärenden inle kan överklagas. Därför är del så uppseendeväckande all Sveriges Radio nonchalerar nämndens utslag och åler sänl ett program som fällts av nämnden.

1 radionämndens försia ulslag slogs del fasl all programmei är subjeklivl. Del är ell debattinlägg där producentens egen syn på Väslberlin redovisas, inle en översikl som syflar lill en objektiv bUd av problemen.

Del är del minsta man kan säga. Programmet är verkligen etl

deballinlägg och etl myckel ensidigt sådanl. Men det skall vi inle diskutera nu, eflersom det råder enighel om den saken. Det har även Sveriges Radio accepleral. Annars skulle det finnas mycket att säga om detla debattinlägg från saklig synpunki. Det är inle någon särskill höglslående form av debatt som producenten där för, och man väntar sig kanske av nägon, som ger sig in pä att debattera förhällandet mellan Östberlin och Väslberlin, att vederbörande skall komina ihäg den vikligasie skUlnaden i del förhällandel - all i Väslberlin har människorna elt mått av frihet som de saknar på den andra sidan av Ulbrichlmuren. Men del är alllsä en sak som ligger ulanför den här överläggningen.

Det är anmärkningsvärt all Sveriges Radio har sänl detla program igen. Än mer anmärkningsvärda är de former under vilka del skedde. För del försia sändes inle programmei som inledning Ull nägon debatl, där andra meningar kunde komma tUl tals. Nu säger Sveriges Radio i sitt yttrande till radionämnden att man sände det i anslulning Ull en annan repris. Panorama av Henry Christensson, Till skillnad frän vad TV 1-chefen gör gällande var avsikten, markerades inle della samband vid presenlalionen av "Den döende släden". Jag har inle sell Panorama och vel inle om del var ett debattinlägg för motsatt ståndpunkt, eller om det var en översikl som syflade lill alt ge en allsidig bild, Möjlighel för nägon all framföra kriiiska synpunkter mol debattinlägget "Den döende staden" fanns del under alla förhållanden inte.

För det andra presenterades inte det här programmet som ett deballinlägg av producenlen, 1 slällei flck han själv hålla ett anförande före reprisen, som i långa stycken var en polemik mot radionämnden. När del t, ex, gällde nämndens sakanmärkningar mol programmei sade han all del är fel när radionämnden hävdar all han har ulnylljal modeller för alt bedöma Öslberiins nya cenlrum osv, - alliså en direkl polemik mol radionämnden.

För del tredje refererade han nämndens fällande utslag felaktigt méd glidande formuleringar. Anmärkningen i radionämnden gällde inte bara all filmen presenterats som dokumentärfilm utan "än mer den valda reportageformen". Det blir i producentens tappning att "tillsammans med den valda reportageformen" var beteckningen dokumenlärfUm felaktig. Det här sättet att referera på elt glidande sätt är faktiskt betecknande för lekniken i hela della TV-program. Man kan säga all producenlen häller sUlen. I stället för att presentera det som ett debattinlägg ställer han i sin kommentar när han skall visa programmei frägan: Kan man säga all delta program, "Den döende staden", visar hela sanningen om Västberlin eller visar programmet bara Väslberlin som jag ser del? Den frågan släller han. Del innebär alltså all han direkt ifrågasätter radionämndens uttalande att del gäller ell deballinlägg.

Vidare säger han: Hur är del med informaliva program över huvud tagel i delta avseende? - dvs. han ger sig in pä det enligl min uppfattning väldigt farliga och falska resonemangel att eflersom det inte finns någon absolut objektivitet, behöver man över huvud taget inte sträva efter objektivitet.

Sedan slutar han presentationen med all säga att många av de uppgifler som när programmet första gängen sändes verkade chockerande

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. radionämndens verksamhet

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. radionämndens verksamhet

nu är ganska självklara. Han försöker alllsä skapa intrycket att han "fåll räll" på sådana punkler, som föranledde del fällande uilalandel förra gängen,

Svergies Radio lycks i sitt utlåtande lill radionämnden åtminstone ha klarl för sig all denna presenlation är otUlfredsstäUande, och det är alltid något, men man måsle då fråga sig: Hur går det Ull på Sveriges Radio? Fungerar inte kommunikationerna? När man vidtar en så unik åtgärd som all återigen sända ell program som har fällls, diskuierar man då inte igenom hur det skall presenteras? Hade man inte gjort klart för producenlen innebörden av nämndens ullalanden, när del var så uppenbarl all han inle själv hade fattal denna innebörd?

Vidare hade man inte rällal till del som radionämnden hade anmärkt pä frän saklig synpunki, borlsell från all man hade ändral ell översällningsfel, Tvärlom polemiserar Sveriges Radio i sill yilrande mol radionämnden och gör gällande all del var fräga om missförsländ. Några exempel.

Radionämnden ulialade belräffande en tidningshisloria om en yngling, som hade blivit skjulen vid försök att ta sig över muren, att programmei "ger en skev bild av verkligheten". Det är bara ell missförsländ, säger Sveriges Radio nu.

Radionämnden ulialade beträffande Öslberiins centrum att detla avsnitt är vUseledande, Det är bara elt missförstånd, säger Sveriges Radio nu.

Radionämnden uttalade att ell mindre kalegoriskl uttryckssätt hade varit pä sin plals när det gäller omfattningen av flykten från väsl till öst. Inget har framkommit som tyder pä alt producenlen har fel och radionämnden har rätt, säger Sveriges Radio nu i sitt utlåtande.

Det slär i radioavtalel all man skall konlrollera uppgifler. Jag vel inle vUka försök man har gjort att kontrollera denna uppgift, men en enkel uppringning Ull västtyska ambassaden skulle i aUa fall ha givil det beskedel all den siffra, 1 000 i månaden, som enligt programmei skulle gälla för anlalel flyktingar frän väst till ösl är orimlig. Det kan möjligtvis vara 1 000 om årel.

Nämnden ansåg inte att dessa anmärkningar mot sakligheten i programmei var sä grava all de förarUedde anmärkning mol Sveriges Radio för broll mol avtalet. Det är en sak. Men när man sänder om programmet, borde man inte då rätta till felen, även om de var mindre allvarliga, och särskilt när de alla gick i samma riklning?

I stället polemiserar man mot radionämndens tidigare uttalanden. Vad är då innebörden i stadgandet i radionämndens instruktion alt nämndens utslag skall vara utan appell?

Del slär också i radioavlalets § 8 att fel skall berikligas. Radionämnden har i detla fall uttalat alt del är fräga om fel, även om de inle skall föranleda anmärkningar. Ändå är de inte beriktigade ens när man sänder programmei igen.

Del kanske mesl allvarliga är slulligen presentationen av programmet, de s. k. puffarna och påannonseringen, som skulle presentera programmet som elt debattinlägg. Hur lät de?

1, Något kanske mest löjeväckande, men ocksä symtomatiskt är, att

man på ell litel kokett säll understryker att programmet är märkligt, sä till vida att del är försia gängen som man sänder ell program som blivit fällt av radionämnden osv.

Vi kan göra del tankeexperimentet att t. ex. Aftonbladet, som är den lidning som blivit mest fäUd av Pressens opinionsnämnd, skulle gä ut med löpsedlar med texten: Köp AB pä söndag! Dä får ni läsa alla våra övertramp. Då återger vi alla obehöriga inträng som vi gjort i människors privatliv. Mesl fälld i svensk press!

TUl Aftonbladels heder bör väl sägas att man inte har prövat denna härda marknadsföring. Pä det omrädei har Sveriges Radio ännu monopol.

2. Programmei presenterades som ell reportage, inle som elt debattinlägg, vilkel klarl strider mol radionämndens uttalande.

3. Man talar i en av förannonserna om Västberlins "artificiella tUlvaro" som om della vore ett faklum och inle etl klarl värderande ullryck.

4. Någon markering av anknytningen Ull Panoramaprogrammet skedde
inle, såvitt framgår av den utskrift som jag har fåll.

Återigen släller man sig frågan; Hur fungerar kommunikalionerna inom Sveriges Radio? Del här var ju ändå en unik äigärd, som om den alls skulle ha vidtagits borde ha varit väl genomdiskuterad och förberedd.

Av de ultalanden som producenlen har gjort bäde före programmet och i tidningsintervjuer framgår del att han aldrig har accepterat radionämndens första utslag. Att radioledningen då inte bara har gått med pä att sända programmet igen, utan dessulom låtit det ske i former som har valts av producenlen, framstår som yllersl anmärkningsvärl, och det underslryker ytterligare nonchalansen mol radionämnden.

Det är beklagligt att utbildningsministern inle i dag log lillfället i akt all göra en principförklaring om radionämndens slällning. Jag hoppas alt den inte dröjer alllför länge.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. radionämndens verksamhet

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Herr Romanus började med en formaldebatl. Får jag bara säga på den punklen alt tyvärr vet vi all ell problem som möter i den nya enkammarriksdagen är att enkla frågor kan skjutas upp torsdag efter torsdag, dä vi har vanliga plenidagar med ärendebehandling, I dag föreligger inga ärenden lill avgörande, och del fanns en chans även för ell slalsråd som slär längl ned på lislan all fä lämna sina svar. Del må väl därför vara ursäklal, herr lalman, att jag har hafl ambilionen all avlämna svar på olika frågor och inlerpellationer.

Vidare kan jag inte underlåta att konstatera, efler att ha lyssnat på herr Romanus, att det kanske trots alll hade varil bättre om herr Wirmark hade tagil emot sitt svar. Jag finner det ytterligt anmärkningsvärl alt en en person som i varie fall till helt nyligen varil medarbelare i Expressen stär här i talarstolen och angriper en konkurrenllidning på del sätt som hen Romanus gjorde,

1 sakfrågan kan jag ge herr Hernelius ett myckel korl svar, därför all herr Hernelius' inlägg skilde sig markanl från herr Romanus'. Jag förslod nu att herr Hernelius bara ville ha elt korl svar i principfrågan, och här är mitl svar; Självfallet skall radionämndens ulslag respekteras! Jag vill

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. radionämndens verksamhet

gärna svara herr Hernelius alldeles klart pä den punkten.

Det fall som jag irodde all herr Hernelius ville diskulera men som del senare visade sig all herr Romanus ville dra upp är ell fall som mol den här bakgrunden konimer all få en slor principiell belydelse. Som underlag — och del visar all radionämnden vill hävda sin auktoritet - har nämnden begärt utskrifter av programmet inklusive på- och avannonse-ring, utskrifter av samtliga puffar som herr Romanus lalade om vilka förekommil i radio och TV saml ylUanden frän Sveriges Radio på vissa närmare angivna punkler. Man synes alltså eflerslräva en helhetsbedömning av frågan med beaktande av det sammanhang i vilket programmet förekommil, del salt pä vilkel del presenlerals, evenluella ändringar i programmei jämförl med när del sändes förra gängen, osv. Ulan en sädan ingående undersökning anser sig alllsä radionämnden tydligen inte kunna ullala sig i frägan.

Jag för min del vill nalurliglvis inle göra nägra ullalanden innan radionämnden hafl tUlfälle att behandla ärendet. Det går, som herr Romanus påpekade, självfallet all efter radionämndens beslul komma igen och föra en principdeball ulifrän den här ulgångspunklen. Men i dag kan jag för min del inle göra nägra ylleriigare ullalanden i den konkrela sakfrågan.

Herr HERNELIUS (m):

Herr lalman! Dä fick jag alllsä till sisl svar, och jag är lacksam för del. Jag fick en klar deklaration från statsrådet all han vill verka för all radionämndens auklorilet upprätthålles, om jag fattade honom rätt. Beskedet gläder mig. Jag hade inte väntal mig något annat, som jag sade nyss, men del är skönt all se del i protokollei och pä tryck i alla fall. Jag hoppas del gör sin nylla inom förelagel och all del därmed kan förhindra en lendens som jag har lyckl mig förmärka pä nägra häll inom företaget: All bli fälld i radionämnden, det är en fjäder i halten.

Jag hoppas också all det gör nylla när del gäller att slävja en tendens som lar sig uitryck i all under allehanda undanflykter, under allehanda svepskäl och under allehanda tolkningsförsök mer eller mindre direkl söka sabotera radionämndsutslag.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Del är givelvis lovvärl när etl stalsräd har ambitionen att ge snabba svar, men om ambilionen inle är slörre än all man avslår från alt svara i sak, är det ju inte så väldigt imponerande. Dä hade del faktiskt den här gängen varit bättre om herr Carisson hade hörsammat herr Wirmarks önskan all få vänla, och i slällei kunnai ge ell svar med nägol innehåll. All herr Carlsson stiger upp här i talarstolen är visserligen trevligt, men det är ännu bällre om han har någol all säga.

Sedan mäste jag erkänna att jag hade svärl all följa med herr Carlssons indignalion över min illuslralion med Aflonbladel. Jag var visserligen för drygt Ire är sedan anställd pä Expressen, men jag finner mig ändå oförhindrad att ge Aftonbladet ell lovord nägon gång, och det var ju del jag gjorde här. Jag sade all del var bra all Aflonbladel inle har förfallit lill samma marknadsföringsmeloder som Sveriges Radio har gjori i detta

fall. Instämmer inte herr Carlsson i detla? Det är väl skönt alt man inle pä det säll, som jag lycker all Sveriges Radio gjori i delta fall, kokellerar med all man äter upprepar nägol som blivit fällt av opinionsnämnden.

Det är nalurliglvis - jag instämmer i vad herr Hernelius yllrat pä den punklen - lacknämligt om vi nu kan ulgä frän all ulbildningsminislern inom kort verkligen på allvar överväger vad man kan göra för att stärka radionämndens stäUning, som olvivelakligl blivii allvariigl skadad av all Sveriges Radio har sänl ell fälll program. Det hade varil ännu Bällre om herr Carlsson hade kunnai säga rejält rakl ut i dag, att fällda program inle skall sändas igen.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. beviljandet av tiUstånd tiU utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang, beviljandet av tillstånd till utbyggnad av skogsindustrui i södra Sverige

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordel för att besvara herr Dahlgrens (c) den 24 mars framstäUda interpellation, nr 91, och anförde:

Herr lalman! Herr Dahlgren har frågat mig om jag anser det frän närings-, social- och lokaliseringspolitiska synpunkter vara befogal att avvakta resulialet av den av mig igängsatla utredningen av förutsältningarna för lokalisering av skogsindustrier inom vissa sydsvenska vallenomräden innan några definiliva lillsländ för ut-eller tiUbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige bevUjas.

InlerpeUanlen anlyder möjligheten alt koncessionsnämnden för miljöskydd behandlar vissa ansökningar om skogsindustrien expansion i södra Sverige innan det nämnda utredningsarbetet slutförts. Koncessionsnämndens befogenheler är reglerade i lag. Jag kan givelvis inte ge nägra riktlinjer för hur koncessionsnämnden skall pröva lill nämnden inlämnade ansökningar.

Den sakkunnige som för närvarande utreder förulsällningarna för lokalisering av skogsindustrier bl. a. i södra Sveriges inland tillkallades för alt göra en översiktlig och aUsidig bedömning av de lokaliseringsproblem som en skogsindustrien expansion inrymmer. Avsikien är att utredningsarbetet skall bli lUl gagn för både förelagen inom branschen och myndigheier som har alt bedöma hithörande frågor. Frän regeringens synpunkt är del angelägel alt försöka fä fram ell så bra underlag som möjligt för de ärenden som i sisla hand kan komma alt föras lUl regeringens prövning.

Den sakkunnige, som enligt direktiven skall arbeia skyndsami, skall bl. a. belysa lokaliseringsfrågorna från råvamsynpunkl. Redan ur den aspeklen torde lokaliseringsfrågorna vara belydligl mera svårbedömda än vad herr Dahlgren anlyder i sin interpellation. Ulredningen skall ocksä belysa lokaliseringsmöjligheterna med hänsyn UU Ullgången pä process-vatten och recipienter saml Ull andra förhållanden av belydelse för samhällsplaneringen.

Herr Dahlgren hänvisar lUl att en annan offenllig utredning -västsvenska skogsinduslriulredningen - för två år sedan ansäg all

2 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. beviljandet av tillstånd tiU utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige

expansionen borde ske på vissa basorter i huvudsak i kusllägen. Herr Dahlgren anser att denna bedömning fortfarande bör gäUa, InlerpeUanlen bortser emellertid från den utveckling av reningslekniken som ägl rum under de gångna två åren och som innebär att man redan nu seriöst kan diskutera även inlandslägen. Enligt min mening är den pågående översynen av lokaliseringsfrågorna angelägen mot bakgrund av denna utveckling. Inlandslokalisering kan nämligen både från aUmänna miljösynpunkter och av regionalpolitiska skäl vara att föredra framför lokalisering vid våra kuster.

Herr DAHLGREN (c);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret pä interpeUationen.

Av svaret drar jag den slutsatsen att rävarutUlgångarnas storlek är av väsentlig betydelse för skogsindustrins utbyggnad och lokalisering samt all regeringen som sista instans inte kommer att avgöra nägra ärenden förrän den av statsrådet tUlsatta utredningen blir klar med sitt arbeie och regeringen kan göra en sandad bedömning. Det är ett viktigt klarläggande som statsrådet gör; del bör skapa garantier för att tUlståndsärendena blir allsidigt belysta, innan slutgUtigt tUlstånd bevUjas,

Statsrådet säger att koncessionsnämndens befogenheter är reglerade i lag. Det är jag naturligtvis medveten om, men eftersom jordbruksminister Bengtsson i ett interpeUationssvar den 17 december 1970 framhöll "att utredningen kommer att underlätta koncessionsnämndens ställningstagande" ansåg jag att frågan var befogad. Koncessionsnämnden borde ju rimligen awakta utredningens förslag, innan den gör ett stäUningstagande,

Statsrådet säger vidare i sitt svar att jag bortsett från den utveckling av reningstekniken som ägt ram under de gångna två åren och som innebär att man redan nu seriöst kan diskutera även inlandslägen. Ja, jag skaU gärna erkänna att jag inte är sä tekniskt bevandrad när del gäUer cellulosaindustrins framsteg beträffande reningsteknik, men jag tUlåter mig trots detla ifrågasätta om inte statsrådet drar nägol långtgående slutsatser av denna utveckling. Samtidigt som en eventuellt förbättrad reningsteknik skapats har nämligen kraven på anläggningarnas siorlek och vår ambitionsnivå beträffande vattendragens renhet ökat. Min uppfattning är att dessa faktorer tar bort effekten av den förbättrade processteknik inom cellulosaindustrin som statsrådet har hänvisat tUl. Jag bygger då min uppfattning på de krav som ansvariga myndigheter stäUer pä rening av ceUulosaindustrins utsläpp.

Jag vet inle om — för att ta ett exempel — Hylte bruk kommer att klara myndigheternas krav. Gör man detta blir det av allt att döma med mycket knapp marginal, och det finns då anledning att fråga sig: Hur går det när exempelvis Hylte bruk vUl bygga ut? Av tidningsuppgifter att döma är detta inte en hypotetisk fråga. Kan man med nuvarande lagstiftning beakta framtida av ekonomiska skäl nödvändiggjorda utbyggnader? Den frågan gäUer naturligtvis inte bara Hylte brak utan den är i högsta grad genereU, Vi borde enligt min mening inte medverka tUl att anläggningar som saknar expansionsutrymme får uppföras. Min uppfattning är alltså att inlandslokalisermg inte är något attraktivt alternativ i dagens läge.

1 svarel berör statsrådet ocksä regionalpolitiska motiv för en inlandslokalisering. Jag skulle gärna vUja utvidga den aspekten genom en molfråga: VUka regionalpolitiska konsekvenser kommer en överalbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige att få för landet i dess helhet, specieUt för Norrland?

Jag lackar än en gång statsrådet för svaret.

Hen LOTHIGIUS (m);

Herr lalman! Jag kunde inte låta bli att begära att fä dellaga i denna debalt mot bakgrunden av den diskussion som har förevarit här om skogsindustrins placering. Herr Dahlgren har hänvisat tUl att vissa basorter i huvudsak i kustlägena skall vara de lämpliga, och så har statsrådet svarat på hans fräga.

Del är en aspekt lUl som är utomordentligt viktig och som hör ihop med denna fräga, nämligen skogsindustrins placering mol bakgrunden av råvamlUlgångarna, Om den nya tekniken ger möjlighet till rening på olika sätt, kommer givetvis den induslri som sysslar med skogsprodukter alt ha största chansen alt klara sig om den ligger i anslulning lill del område där skogsprodukterna finns.

Den som har studerat den reningsteknik, som utvecklats inte minst i Vaggeryd genom Munksjös verksamhet, vet att där man i går tog ul vattnet en gång tar man i dag ut del 4-6 gånger, och i morgon kan man räkna med att använda samma vallen 10—20 gånger. Del ärjust mot den bakgranden som skogsindustrin hyser förhoppningen all kunna bygga ul den redan varande industrin i inlandet och tUl på köpet förbättra reningssituationen i de vattendrag som finns där.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Äng. beviljandet av tillstånd tiU utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige

Hen CivUministern LUNDKVIST;

Herr lalman! Jag skaU självfallet inte ta upp något enskilt ärende tUl diskussion och behandling, eflersom det inle stämmer överens med den ordning som vi har att tUlämpa för våra debatter här i riksdagen. Men i klarhetens intresse kanske det ändå finns skäl att slå fasl, att koncessionsnämnden har att pröva framslällningar av det här slaget enligt bestämmelserna i miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden skaU sörja för fullständig utredning av ärenden som kommer under dess prövning. Jag ulgår frän att nämnden tillgodogör sig det material ur pågående uiredningar som kan vara av värde för dess bedömning. Den i interpellalionen åberopade utredningen bör, som ett exempel, givetvis kunna bidra med sådant material.

Vi har emellertid i dag — det vill jag gärna säga — ingen lagstiftning som möjliggör etableringskontroll i fräga om skogsindustri på de skäl som herr Dahlgren har åberopat i sin interpellation, vare sig genom koncessionsnämnden eUer genoin någon annan myndighet. Jag delar dock herr Dahlgrens uppfattning att starka skäl lalar för alt samhället borde ha elt ökal inflylande över utnyttjandet av våra naturtillgångar i de här sammanhangen för att hindra negativa konsekvenser av den art som han pekar på i interpeUationen,

Den utredning som pågår om förulsättningarna för lokalisering av skogsindustrier inom vissa sydsvenska vattenområden och del förberedel-

Nr 62 searbete för en fysisk riksplanering som vi lovat att redovisa resultatet av

Torsdaeen den under hösten kommer all ge oss underlag för alt diskulera åigärder som

IS aorU 1971 ° samhällsinflylandel i bl, a. de sammanhang som herr Dahlgren har

-------------------- -- berört i sin interpellation.

Ang. ersättningen

vid ingripanden i err DAHLGREN (c):

djurbesättningar för J. taian! Jag vill lacka slalsrådel för della ylleriigare klariäggan-

att hindra epidemier g

Överläggningen var härmed slulad.

§ 18 Ang. ersättningen vid ingripanden i djurbesättningar för att hindra epidemier

Herr jordbruksminislern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara herr Fågelsbos (c) den 4 mars framslällda inlerpellaiion, nr 70, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är villig medverka lill all det skapas mera enhetliga ersältningsgrunder och om möjligl snabbare ersättning lUl producenterna i samband med ingripanden mol djurbesättningar för att hindra spridning av sjukdomar av epidemisk karaktär.

Ersättning av slalsmedel vid olika slag av ingripanden i syfle all hindra spridande av smittsam sjukdom utgär enligl tre kungörelser, för det försia epizooUkungörelsen, för det andra kungörelsen om ersättning av slalsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse saml för det Iredje kungörelsen med närmare föreskrifter om bekämpande av salmonellain-feklion hos djur. Grunderna för ersättningsreglerna i dessa kungörelser har godtagits av riksdagen. I fräga om ersällning för ingrepp i djurbesätlningar pä grund av salmoneUa kan Kungl. Maj:l efter särskUd prövning bestämma om högre ersällning än vad som anges i salmonella-kungörelsen. Herr Fågelsbo har i interpellalionen särskill pekal pä risken för bristande enhetlighet i handläggningen av ärenden om ersättning för ingripanden i djurbesätlningar jämförl med ersättningar till producenter av varor. Bakgrunden Ull skUlnaderna är bl. a. de olika möjligheterna för den ersättningsberälligade all själv förebygga uppkomsten av sjukdomsfallet. Jag har vid genomgång av ersätlningsbeslämmelserna inte kunnai finna annal än alt de skillnader som föreligger är sakligt motiverade.

Som herr Fågelsbo framhållit är det viktigt all ersältning till följd av
ingripanden för all hindra spridning av sjukdomar ulgär sä snabbi som
möjligl. 1 proposilion 1971:62 angående inrällande av slalens livsmedels
verk m. m. har föreslagils alt den del av veterinärslyrelsen som
handlägger ersältningsärenden skall föras över Ull lanibruksslyrelsen.
Tiden för handläggningen av ersällningsärenden kan därigenom minskas,
dä remiss till lantbruksstyrelsen inte behövs. Vidare kan nämnas att
frägan om delegering frän Kungl. Maj:l av vissa ersällningsärenden för
närvarande bereds inom jordbruksdepariemeniel. Del är möjligt all en
44 sådan delegering kan ylleriigare påskynda handläggningen av ersällnings-

ärendena.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber all lUI jordbruksminislern få framföra etl tack för att jag fält min interpellation besvarad. Den fråga jag har lagil upp i densamma berör dess bällre inle sä mänga i värl land, men de som drabbas kan komma all drabbas myckel häri.

Om en epidemisk sjukdom av lyp salmoneUa angriper en djurbesätl-ning, mäsle givelvis samhäUel ingripa. Men samiidigi mäsle också de som berörs hållas skadeslösa genom del allmännas försorg.

Min fräga bygger på elt konkret fall. Smittade djur brändes för all smitlans spridning skulle hindras, och det är ingenUng all säga om den saken. För de brända djuren skulle givetvis ersällning ulgä. Men så har inle skell vare sig till köparen eller lUl leverantören Irols all velerinärsly-relsen givit tUlstånd för veterinären att låla bränna djuren. Den direkla följden för leverantören blev faktiskt katastrofal. Ingen vågade köpa djur frän en besättning där bränning av djur bevisligen skett pä grund av salmoneUa. Följden blev att hela djurproduktionen måste upphöra. Här har vi en direkt följdverkan som är myckel slor och som drabbar en producent oförskyllt, eflersom ingen salmonellasmilla fanns.

Kan man lolka jordbruksministerns svar så, att även i ett fall som det jag har nämnt skälig ersällning skall ulgå? I sisla delen av svaret talas om förslag lill vissa ändringar - alt del alllsä skall gå snabbare att behandla ersättningsfall. Det talas också om delegering. Jag mäste säga att jag hälsar del med slor lUlfredsslällelse om man kan fä en snabbare behandUng av sådana här fall, och en hel del av vad statsrådet Bengtsson framförl i svaret betraktar jag som positivt.

Men som sagl: jag hade en delfråga Ull herr slalsrådel.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. ersätmingen vid ingripanden i djurbesättningar för att hindra epidemier

Herr jordbruksminislern BENGTSSON:

Herr lalman! Del är väldigi svårt all ge svar i ell enskUl fall, som ju hade lämpal sig bällre för en eventuell överklagning Ull Kungl. Maj:l, så all vi kunde ha prövat det. Mill svar kan bara bli principielli och allmänl.

Den sisla frågan i herr Fågelsbos inlerpellaiion har vi alltså klarat av. Det är ocksä min uppfattning att man skall vidta åtgärder sä att ulbelalning kan ske snabbi.

Men det förhäller sig ju på del sällel alt om man behöver avliva djur enligt epizooUkungörelsen - pä gmnd av mul- och klövsjuka, mjällbrand eller något sådant — fär vederbörande full ersältning. När det gäller ersältning i fråga om salmoneUa, så är de reglerna fastställda av riksdagen, och all man beträffande salmoneUa inle ulan vidare har samma ersättning som enligt epizooUkungörelsen hör samman med att vederbörande själv på grund av dälig hygien bland sina djur kan vara skuld lill all salmoneUa uppkommil. Därför har man överlåtit åt Kungl. Maj:l all pröva om del skall utgå högre ersällning än 90 procent. Man kan i sädana fall, dä vederbörande inle har nägon skuld till del inlräffade, ge exakl samma ersällning i båda fallen.

Om här nu har inlräffal all man fäll bränna upp en djurbesättning och vederbörande inte har fält någon ersällning, sä är jag inle i sländ all ge annal besked än all del ju vore rält lämpligt all den frägan kunde prövas. Om vederbörande verkligen av del skälet att man har avlivat djuren

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. informationen tiU statspensionärer

genom bränning inte fält nägon ersättning, då villjag gärna all den frågan prövas, men jag kan här inte ge någol besked.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 19 Ang. informationen till statspensionärer

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordet för att besvara herr Jonssons i Mora (fp) den 27 januari framställda interpeUation, nr 33, lill herr socialminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Mora har frågat socialministern följande,

1, Vilka åtgärder har statens personalpensionsverk vidtagil för att sedan 1965 förbättra informationen tUl statspensionärerna om det pensionssystem de omfattas av?

2, Delar slalsrådel den uppfattningen, att informaiionen behöver utökas och göras tUlgänglig i enkla formuleringar inle bara för de nya pensionärerna ulan också för de äldre?

3, Vill statsrådet i sä fall medverka Ull all personalpensionsverket får möjlighel att lämna sädan informaiion bl, a. genom alt verket får ekonomiska resurser för ändamålet?

Interpellalionen har överlämnats lUl mig för besvarande.

Statens personalpensionsverks informationsverksamhet har under de senasie fem åren vidareutvecklats och gjorts mer lältUlgänglig, Nägra ord om den verksamhelen men också om den övriga information i pensionsfrågor som förekommer kan vara pä sin plats.

Varje blivande statspensionär fär från pensionsverket etl pensionsbevis med uppgift om pensionsförmånens bruttobelopp, om lönegrad vid den förutsatta avgångstidpunkten och, när pensionen är avkortad, om den del som pensionen utgör av hel pension. I beviset informeras vidare om alt pensionen är en komplelteringspension och om hur den beräknas med hänsyn till socialförsäkringsförmåner.

När statspensionären blir berältigad lUl allmän tUläggspension och folkpension jämte eventuellt pensionstUlskott fär han från försäkringskassan ett skriftligt besked om beloppet av dessa förmåner. Han får samiidigi av kassan underrättelse om all komplelteringspensionen och socialförsäkringsförmånerna betalas ul av pensionsverket i elt belopp.

En gång om ärel fär statspensionären från pensionsverket en specifikation som visar hur stor del av det utbetalade pensionsbeloppel som är allmän tUläggspension och folkpension.

Pensionär — och även den som forlfarande är i Ijänsl — får, om han så önskar, en inom pensionsverket utarbetad skriftlig redogörelse för det statliga pensionssyslemel. Redogörelsen beskriver i förenklad form gäUande regler för hur den statliga pensionen ändrar sig när socialförsäkringsförmåner utgår samtidigt. Pensionär med räll Ull socialförsäkringsförmåner fär dä ocksä en specifikation som visar hur hans komplelteringspension är beräknad.

Den aktiva personalen har nu bältre möjligheler än tidigare att fä information i pensionsfrågor hos anstäUningsmyndighelen, Pensionsver-

ket har nämligen tUlstäUt anstäUningsmyndigheterna en kalalog med anvisningar för handläggning av pensionsärenden saml anordnat kurser för arbetstagare som handlägger sädana ärenden.

Personalen hos vissa av anstäUningsmyndigheterna är ytterligare lUlgodosedd i informationshänseende. Där tUlämpar man sedan nägon månad tUlbaka pä försök elt personaladministrativt dalasystem som ökar informationen om pensionsförhåUandena, De tjänstemalrikelutdrag, som man ämnar tUlställa arbetstagarna vartannat år, kommer att innehålla vissa från pensionssynpunkl betydelsefulla uppgifler som t, ex, om lidpunkt för erhåUande av pensionsskydd och om ledigheter av betydelse för tjänsteårsberäkningen.

De StatsanstäUdas huvudorganisationer bidrar verksamt tUl att informera i pensionsfrågor. Informationen sprids främsl genom handböcker och artiklar i facktidskrifter. Dessutom förekommer kursverksamhet.

Av vad jag nu har sagt framgår, hoppas jag, att det läggs ned ett förriänslfulll arbete på att informera om vad som gäUer enligt statens pensionsbestämmelser.

Trots detta tycks det finnas många pensionärer som vet alltför litet om det statliga pensionssystemet. En del har fält den uppfattningen alt de berövas de höjningar av folkpensionen som tUlkommer övriga folkpensionärer. Också i vissa andra avseenden har det visat sig svårt all klargöra innebörden av gällande regler för beräkning av den statliga komplettermgspensionen med hänsyn tUl socialförsäkringsförmåner.

Enligt min mening är det därför motiverat med en ökad information äl pensionärerna. Det primära målet bör vara alt så enkelt och lättförslåeligt som möjligt belysa hur del statliga pensionssystemet kompletterar den aUmänna försäkringen och hur den slatUga pensionen konstraerats för det ändamålet. Även i övrigt bör informaUonen gälla pensionsfakta av särskilt intresse för dem som redan gäll i pension.

Jag är beredd att medverka lUl att man utarbetar en så uppbyggd pensionsfolder och delar ut den UU alla statspensionärer.

Jag vUl i detta sammanhang erinra om att ,man för närvarande undersöker i vad mån de statliga pensionsbestämmelserna kan förenklas. En arbetsgrupp tUlsatt av statens avtalsverk och de slalsanställdas huvudorganisationer utför den undersökningen. När översynen av bestämmelserna gett mera påtagliga resultat kommer jag att överväga del dä föreliggande behovet av ökad information.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. informationen tiU statspensionärer

Hen JONSSON i Mora (fp):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka statsrådet Löfberg för del utförliga svaret pä min inlerpeUaiion. Med tUlfredsslällelse kan jag också noiera del positiva sätt på vilket statsrådet bedömt frågorna i det svar som lämnats.

Som jag nämnt i min interpeUation möter man ofla vid personliga samlal och i brev — eller man ser del i insändare i tidningarna - en kriiik av del pensionssystem som gäller för statspensionärer och som tUl viss del kan gälla också för kommunall anslällda. Den fråga som oftast kommer tillbaka gäller samordningen mellan tjänstepension och folkpension. Del är inte behövligt att här rekapitulera delta, och det är inle heller lätt.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. informationen tiU statspensionärer

eflersom beslämmelserna för många ter sig invecklade och svårbegripliga. När t, ex, en statspensionär, som pensionerats vid 65 års ålder, uppnår 67 år, sker denna samordning mellan tjänstepension och folkpension och eventueUt andra pensionsförmåner. Det är då pensionären upptäcker att den samlade pensionen inle som mänga tror avsevärt höjs, utan en reducering av tjänstepensionen kommer alt ske genom samordningsförfarandet.

För många är detta svårförståeligt, särskilt för sådana som inle sall sig in i gällande beslämmelser eller fåll någon information om dem. Läl mig belysa det genom att citera något litet ur en insändare i en tidning:

"Folkpensionen - vart log den vägen?

Det klagas myckel över alt pensionerade stals- och kommunalanställda och deras efterlevande pä ell orätlmäligt säll har fränkänls sin folkpension.

Det finns slarka skäl för alt instämma i della, Konfiskalionen sker pä del saltet all folkpensionen - lill huvudsaklig del — varje månad dras av frän den tjänstepension som, heler del, den kommunal- eUer statsanställde tjänat in genom en lägre kalkylerad lön för ijänslen under en avsevärd lidsperiod, ofta 40 tjänsteår.

Tjänstepensionen är sålunda en med Uänsl intjänad löneförmån som uppskjutils för utbetalning i form av pension vid inträdel i riänslpens-ioneringsålder. Då den slals- eller kommunalanställde sedan når 67 ärs älder finner han lill sin häpnad alt den huvudsakliga delen av folkpensionen dras av från tjänstepensionen, d. v. s. tjänstepensionen sänks nu myckel. Hans uppgifl har sålunda endasl varit att belala in pensionsavgifter utan att få pension, en självklar räll som alla medborgare har.

De pensionerade stats- eller kommunalanställda har således diskriminerats. Sysiemel har lell UU orimliga konsekvenser, slora grupper av änkor efter framlidna siats- eller kommunalanställda fär ofla inle slor slanl per månad i tjänstepension sedan skalt och folkpension dragils av."

Sä långt citatet ur insändaren.

Jag tycker att det belyser den problematik som diskussionen ibland rör sig om, en problemalik som också kan grunda sig pä missförsländ emedan man inle vel hur systemei verkar.

Även statsrådet berör della någol i sill svar. 1 och för sig kunde man diskutera sakfrågan, t. ex. de reduceringsregler som gäller vid samordningen och som gör alt många uppfattar samordningen som en orättvisa. Men della är i försia hand en sak som del träffas uppgörelse om mellan parlerna, och brutlopensionssyslemel har ju godkänts av de slalsansläll-das huvudorganisationer, sä det finns inle anledning all gä in på den saken här.

Del kan emellertid vara värt all understryka att informationen i dessa frågor inle varit tillfredsställande. Det är därför vi från folkpartiet redan 1965 i en motion framförde ell förslag om en informationsbroschyr rörande den slalliga riänstepensioneringen.

Nu har jag i inlerpellalionen frägai vUka åigärder slalens personalpensionsverk vidlagit för att förbättra informaiionen UU slalspensionä-rerna om del pensionssyslem de omfaltas av. Slalsrådel har också i sill svar redogjort för den informalionsverksamhel som under de senaste fem

åren vidareutvecklats. Bland annat framhålls del alt vae blivande statspensionär får etl pensionsbevis med informaiion om förmåner, och när han blir berälUgad till ATP och folkpension får han frän försäkringskassan etl skriftligt besked om beloppel av dessa förmåner. Del sägs också att pensionärer som så önskar fär en inom pensionsverket utarbetad skriftlig framslällning om det statliga pensionssystemet med en redogörelse för hur den statliga pensionen ändrar sig när socialförsäkringsförmånerna samtidigt utgår. Frågan är bara i hur slor utsträckning det förekommer och hur ofla man utnyttjar denna möjlighel att fä den ylleriigare informationen. Frägan är ocksä om det material man då fårar så lällbegripligt att del underläliar för vederbörande att förslå innebörden i pensionssystemet.

Det är också viktigt all information förekommer genom de statsanställdas egna organisationer.

1 svarel instämmer statsrådet i min synpunkt att del forlfarande brisier i informaiionen lill många pensionärer. I inlerpellalionen har jag framhållit all informationsbehovet hos de äldre pensionärerna knappasl täcks genom den information som nu ges i olika former. Det föreligger behov av ytterligare information, och jag noterar att detta ocksä understryks av statsrådet.

All den information som ges frän statens sida är svårbegriplig för pensionärerna framgår av svarel, där del heler: "Ocksä i vissa andra avseenden har del visal sig svårl all klargöra innebörden av gällande regler för beräkning av den slalliga komplelteringspensionen med hänsyn lUl socialförsäkringsförmåner."

Jag vill gärna betona alt statsrådet i svaret också understryker vad som i interpellalionen framhålles om behovel av en ökad informaiion till pensionärerna. Statsrådet säger: "Det primära målet bör vara alt så enkell och lättförståeligt som möjligt belysa hur del slalliga pensionssyslemel komplellerar den allmänna försäkringen och hur den slalliga pensionen konstruerats för det ändamälel."

Statsrådet förklarar ocksä att han är beredd alt medverka lill att "man utarbetar en sä uppbyggd pensionsfolder och delar ut den till alla statspensionärer". J8g hälsar detla med tUlfredsstäUelse och vill bara fråga slalsrådel, hur snarl man kan förvänta sig att en sådan folder kan komma alt färdigställas och utdelas.

Slulligen omnämner statsrådet i sill svar all en arbetsgrupp lUlsatls av slalens avialsverk och de statsanställdas huvudorganisationer för att undersöka i vad mån de statliga pensionsbeslämmelserna kan förenklas. Del är klarl att myckel vore vunnet om samordningssyslemel kunde avlösas av elt annat och enklare system. Intressant vore om statsrådet kunde meddela hur snarl resultatet av denna arbetsgrupps arbete kan väntas föreligga.

Herr lalman! Med det positiva svar som jag fält pä min interpeUation har jag ingen anledning att polemisera mol statsrådet. Jag vill bara uttala förhoppningen att den ytterligare informaiion, som vi tydligen är överens om behövs, kan komma liU sländ snarast möjligt, och jag ber än en gäng att få tacka för svaret.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. informationen UU statspensionärer

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. informationen till statspensionärer

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Bara några ytterligare kommentarer i anslutning tUl hen Jonssons inlägg. Jag skall i Ukhet med herr Jonsson inle gä in pä frågan om del berältigade i dessa samordningsregler — huruvida de är för slränga eUer för milda. Det är en sak som avgörs förhandlingsvägen, och den saken skaU vi alltså inte diskutera.

Jag kan hälla med herr Jonsson om att det är mänga som inte förslär de nuvarande samordningsreglerna. Detta framgår av mitt svar, och jag viU understryka det. Trots vad verket gjort genom kurser, upplysning och all den verksamhet som jag redogjort för, är det ändå en hel del människor som inte förstår detta med samordningen, ulan tror att de genom den blir berövade en förmån. Det är ju fel! Som herr Jonsson framhöll beror detta - jag viU gärna understryka det - på missförstånd frän pensionärernas sida. De har helt enkell inte förstått vad bratlopen-sionssystemet går ut på, och då är det givetvis väldigt angeläget att göra vad som är möjligt för att undanröja detta missförsländ. På den punkten är alltså herr Jonsson och jag helt överens.

Jag vUl också gärna understryka vad jag framhällit i mill svar, nämligen att verket under denna femårsperiod på olika sätt har sökt förenkla informationen och fä den att nå ut tiU allt fler grupper. Men trots vad som gjorts finns del uirymme för initiativ, och det är elt sådant som jag har lovat att ta.

Herr Jonsson frågade mig konkrel, huruvida pensionärerna utnyttjar den promemoria, som verket tUlhandahåUer de pensionärer som önskar ytterligare information. Jag vUl svara att den utnyttjas i ganska slor utsträckning. Den ligger aUtså inte outnyttjad, utan den är elt effeklivl led i denna informationsverksamhet och kommer en hel del pensionärer UU del.

Men trots detta - jag underslryker det igen — finns behov av ökad informaiion. Herr Jonsson ställde en konkret fråga till mig om hur snabbt en folder skuUe kunna arbetas fram. Jag tror att vi ganska snart skall kunna få fram en sädan - i varje faU bör det inte ta längre tid än ett år. Inom denna tid bör vi kunna fä fram en sädan folder, förenklad och framsläUd efler alla den moderna teknikens regler, för alt på del sättet göra det möjligt alt sprida ytterligare information i den här frägan.

Jag vUl Ull sist, herr tahnan, tUlägga all vad vi än gör, hur vi än anstränger oss i denna ytterst viktiga angelägenhel, kommer ändå informaiionen att bli besvärlig, därför alt den bygger på en så komplicerad bakgrund. Den måsle utgå frän sä många invecklade fakla, alt det torde vara svårt att — hur vi än anstränger oss och hur våra ambitioner än utvecklas — göra den så klar och tydlig som många pensionärer skulle önska. Det är därför att hoppas att det förenklingsar-bele som pågår i avlalsverkets regi och som jag också hänvisat UU skaU leda lUl resultat: etl förenklat pensionssystem. Ytterst är det elt sådanl vi skall sikta tUl för att göra det möjligt att sprida en populär information om statspensionerna.

Hur snabbt förenkUngsarbetet kan leda tUl resullat vägar jag inle uttala mig om i annat än myckel allmänna ordalag. Jag hoppas att de nu pågående förhandlingarna skall kunna leda fram tUl elt delresultat i form

av förenklingar i pensionssystemet.

1 stort sett tycks herr Jonsson och jag vara överens, hen talman, och del är bra - dä kan vi sträva ät samma häll.

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för det kompletterande svaret. Det framgår av detla att det tydligen inom en relativt snar framtid - i varje fall inom ett år — går alt fä ut foldern för upplysning tUl pensionärerna.

Statsrådet sade att det är ganska svårt att framställa den beroende pä alt informaiionen mäste bygga på många komplicerade fakta. Det ärjust svårigheterna för pensionärerna att förstå innebörden i systemet som ligger bakom hela denna diskussion.

Också jag viU konstatera att statsrådet och jag i stort selt är överens i våra synpunkter på den här frågan. Jag vUl ännu en gång uttala förhoppningen om alt en bättre information skaU komma Ull stånd snarasl möjligt.

Nr 62

Torsdagen den IS april 1971

Ang. hemuppgifterna i gmndskolan

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Ang. hemuppgifterna i grundskolan

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordel för att besvara herr Stålhammars (fp) den 2 mars framstäUda interpeUation, nr 63, och anförde;

Herr talman! Herr Stälhammar har frågat mig, om jag är viUig alt klarlägga i vUken utsträckning hemuppgifter skall ges i grundskolan,

I skUda sammanhang har uttalats önskemål om reducering av elevernas arbetsbörda. Detta kan åstadkommas genom minskning av antalet veckolimmar eller av hemarbetet eller pä båda dessa vägar samtidigt. På grandskolesladiel har den första vägen bedömts mindre lämplig. Eleverna i grundskolan behöver ofla skolans direkla hjälp och stöd för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. I samband med införandet av den nya läroplanen har därför rekommenderats att arbetet i största möjliga utsträckning förläggs tUl skolan,

1 avsnittet mål och riktUnjer i grundskolans läroplan ultalas bl, a, följande; "Den nödvändiga handledningen (av eleverna) ges bäst i samband med undervisningen i skolan, där eleverna under lektionerna också bör fä ulföra huvuddelen av sitt arbete," Skolstadgans bestämmelser har samma innebörd.

En sådan förskjutning av arbetets tyngdpunkt har ansetts möjlig genom förändringar i skolans arbetssätt — bl, a, införande av längre sammanhängande arbetspass och ökade möjligheter alt ge eleverna individueU studiehandledning.

De aUmänna anvisningar som skolöverstyrelsen meddelar i läroplanen är som bekant inte avsedda att i detalj reglera skolans verksamhet. Stor frihel föreligger för läraren i hans arbete. De anvisningar som lämnas om hemuppgifterna är självfaUet mer eller mindre tUlämpliga i oUka ämnen.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. hemuppgifterna i gmndskolan

Hänsyn måsle las lill de arbelssätl och läromedel som används. Elevernas skilda behov, möjligheter och intressen måste beaktas. Härav följer att något allmängiltigt svar pä interpellanlens fråga inte kan ges. Skolstadgans förbud mol hemuppgifter tUl dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag är ovUlkorligt. 1 övrigl har — som framhålls i skolöverstyrelsens anvisningar — skolledningen etl ansvar för alt de principiella riktlinjerna tUlämpas på ell förnufUgl säll.

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Herr lalman! Jag ber all fä lacka ulbildningsminislern för svaret. Delta svar innebär ju elt klarläggande av all del egenlligen forlfarande råder oklarhel om huruvida man skall ge hemuppgifter i grundskolan eller ej. Att delta pä mänga ställen inom skolan av lärare, föräldrar och skolledare medför osäkerhel och olust, är farligl i all synnerhei när man håller pä alt genomföra skolreformer. Del hade varil bättre om utbildningsministern mera velat precisera i vilken utsträckning man skall följa upp de intentioner som man hade när man en gång införde grundskolan och enligt vUka man skulle se lill all elevernas arbelen tUl största delen genomfördes i skolan.

Det kan ju forlfarande förekomma all man rutinmässigt ger kollektiva hemuppgifter. Del strider direkt mol de anvisningar läroplanen ger. Men det strider inte mol vad stadgan säger. Kollektiva hemuppgifter som förhöts rutinmässigt vid följande lektion kan alltså inte vara en lämplig melod i den skola som vi för närvarande har, där vi skall ha individuella hemuppgifter baserade på elevernas egna förulsällningar och iniressen.

Det är klarl alt i delta läge måste ämnes- och stadiekonferensen i skolan se lill all omfattningen och inriktningen av hemuppgifterna blir sådana att de inte uppfattas såsom orättvisor i den fördelning av hemuppgifter som för närvarande är fallet i skolan. Ibland kan del ju hända all man i ena parallellen ger eleverna mänga hemuppgifler och i den andra kanske inga alls.

Lärarens frihel skall givelvis bibehåUas. Det är nalurligl, men enligl läroplanen skall också läraren och eleven gemensamt planera arbelel och dil kan ocksä hemuppgifterna höra. Sedan är det naturligtvis ocksä klarl all del råder olika förhållanden inom olika ämnen och sladier.

Såsom jag ser della bör strävan vara alt hemuppgifterna tUl största delen skall ges i skolan. Så längt är vi alltså överens. Del jag fortfarande lycker är oklart är: Kan man garantera att vi kommer dithän all det skapas sädana betingelser all det verkligen blir möjligl all ulföra dessa uppgifter i skolan?

Skolarbelslidsutredningen betonade ju myckel slarkl all alll skolarbete skulle göras i skolan. Det är räll naturligt alt man vill ha del på del viset, eftersom vi vet att så väldigi många elever kommer frän familjeförhållanden, där de inte har möjlighel all silla i lugn och ro och göra sina hemuppgifler och där de inte har möjlighel all kunna få hjälp av föräldrarna. Del flnns alllsä sociala handikapp, som direkt motverkar skolans övergripande mål. Del finns ocksä geografiska handikapp, som gör all vissa elever som bor nära skolan har myckel lättare all klara av della än dem som kanske har skolskjulsar pä upp lill Ivå limmar om

dagen. Det finns fysiska handikapp i form av olika boendemiljö. Mol della stär sä kravet på all del behövs någon form av enskilda studier eller individuella siudier, eflersom vi vel all dessa har en foslrande och ulvecklande effekt när del gäller all personlighelsdana eleverna.

Jag fick genom utbildningsministerns svar nu reda på alt enligt de nya metoder som Ullämpas i skolan med längre arbetspass det blivit lättare alt individualisera undervisningen i skolan. 1 själva verket är del väl tvärlom för närvarande på högstadiet, där del i väldigt stor utsträckning blivit så att det genom systemei med samlade arbetsområden, med storklassundervisning omfallande upp lUl 90 elever pä en gång har blivit mindre möjligheler lill individuell undervisning. Det finns många anledningar lill all delta inte fungerar.

Den försia är slalsbidragssyslemels nuvarande ulformning. Genom all del är uppbyggt på etl sä slell salt finns det inle möjligheler alt frigöra . lärare i större utsträckning för all fungera som individuella handledare för eleverna, borlsell från del som gäller i klinikundervisningen.

Den andra bidragande orsaken är läromedelshanleringen. Trols alt det frän skolans sida under många är har framförts krav på att problemet i fräga om läromedelshanleringen i skolan mäsle lösas, har vi fortfarande en tillsynslärarinstruklion som är utfärdad innan läroplanen av 1962 ularbelades. Den är nu ungefär 1 1 är gammal och alllsä avpassad för hell andra förhållanden än som gäller i skolan för närvarande.

En tredje orsak är lokalerna. Man har nu rum som är anpassade för 15 eller 30 elever men mera sällan försedda med individuella studiemöjligheter eller med storgruppsstudiemöjligheter.

Den fjärde orsaken är att det inle finns möjlighet till individueU studiehandledning. Skall sädan förekomma, mäste man satsa på detta med kommunala medel.

Den femte orsaken är att ätminsione inte de äldre lärarna är utbildade för alt kunna ge individuell handledningen i slörre utsträckning.

Jag tror ocksä all man skall ha klarl för sig att hemuppgifterna ocksä kan ha en positiv effekt när del gäller att förmedla kontakten mellan hem och skola, åtminstone för de föräldrar som är intresserade av skolan och som följer med vad deras barn gör. Men om vi nu vill all alla föräldrar skall få denna möjlighel, skulle del kunna länkas att pä något sätt möjligheler inrättades för föräldrarna all komma lill skolan för alt kanske hjälpa eleverna med individuella studier där.

Jag instämmer fullständigt i mälsätiningen för hemuppgifterna men kan inte konstalera all silualionen för närvarande är speciellt ljus när det gäller tUlämpningen. Därför vill jag fräga utbildningsminislern vad han mera konkrel tänker göra för alt se lUl all vi fär en kanUing över mol all hemuppgifterna till slörsla delen görs i skolan, exempel kan vara de praktiska åigärder som jag lidigare nämnl, dvs. lärarhandledning, ändrade slalsbidragsbeslämmelser, ändrad lokalulformning och liknande.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. hemuppgifterna i gmndskolan

Herr ulbUdningsminislern CARLSSON:

Herr lalman! När det gäller stalsbidragel förekommer nu konlakler för all ulröna möjlighelerna lill en större flexibUitet och för alt underlälla lösningar som slammer bältre överens med de lokala önske-

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. hemuppgifterna i gmndskolan

mälen, I fräga om lokalerna gäller att de tyvärr ofta är en mera långsiktig väg ur en svårighet. Vi kan inte bygga om våra skollokaler i takt med läroplanerna. Det skulle bli en alltför kostsam börda. Men del är klart att det är viktigt att vi i samband med att vi ändå successivt förnyar lokalbeståndet har i minnet de synpunkler som herr Stålhammar här anförde.

Den stora frågan är emellerlid om det råder för stor oklarhet i fråga om hemuppgifter. Jag vUl inte förneka att en oklarhet råder här och var. Men ett annat ord för oklarhet kan också vara flexibUitet, Och då blir det genast något mera positivt. Jag tror trots aUt att det stora flertalet lärare, föräldrar och elever föredrar att ha denna möjlighet alt avväga i den enskUda situationen hur man skall gå UU väga när det gäller hemuppgifterna. Jag tror för min del att det vore olyckligt att försöka genom . detaljregleringar binda ytterligare detta område.

Och milt svar pä herr Stålhammars allmänna fråga blir därför att jag för närvarande inte tror att det skulle vara lyckligt att vidta den typen av åtgärder.

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Statsbidragsbestämmelsernas förändrade utformning är någonting positivt, och jag hoppas att detta kommer att slä igenom ganska snart. Förändringen borde naturligtvis gjorts mycket tidigare, eftersom vi för närvarande har ett statsbidragssystem som är utformat för en helt annan skola än den vi nu har infört.

När det gäller skollokalerna håller jag naturligtvis med ulbUdningsminislern om att man inte kan göra om lokalerna i takt med skolreformerna. Däremot skuUe det ibland vara bättre att anpassa skolreformerna efter skollokalerna. Men i nuvarande läge borde man kunna utfärda anvisningar om hur lokalerna ganska enkelt kan inredas för att ge möjlighet till individuella studier. Vi kan inte vänta tUl dess hela skolsystemet en gång tUl skall byggas om rent lokalmässigt sett. Dessutom har vi inte råd tUl en sådan förändring.

Man kan ha ohka uppfattningar om vad som är oklarhet och flexibilitet. Det kan vara beroende av vilken sida man slår på. Jag uppfatlar utbUdningsministerns senaste uttalande som ett klarläggande när det gäUer hur man skaU använda hemuppgifterna i skolan. Jag tror inte heller på några detaljregleringar för närvarande, men det jag vänder mig emot är detta; Har vi utformat en skola där vi har formulerat målen för social utveckling, personlighetsdaning och kunskapsmeddelande, då skall vi se tUl att alla metoder och åtgärder i den skolan samverkar för att vi skall kunna nå de mål som är uppsatta. Utifrån den utgångspunkten kan inte kollektiva rutinmässiga hemuppgifter vara lämpliga utan där måste vi ha individuella hemuppgifter som är anpassade till elevernas egna intressen och förutsättningar. Och i största möjliga utsträckning skall dessa göras i skolan, där materielen finns och där de som skaU kunna hjälpa eleverna finns. Dit skall ocksä föräldrarna kunna komma för att de skall få arbeta och känna sig hemma i skolmiljön.

Men för att vi skall kunna nä dit, måste den möjligheten göras attraktiv genom att facUiteter stäUs till förfogande så att vi får en

kantring över frän del traditioneUa hemuppgiflssystemet lill etl system Nr 62

som är bättre avpassat för den skola som vi nu har, Torsdaeen den

Ang. möjUghetema tiU utbildning för sekreteraryrket

ISaprU 1971 Överläggninge»-var härmed slutad.

§ 21 Ang, möjligheterna till utbildning för sekreteraryrket

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordel för att besvara herr Wikströms (fp) den 2 mars framställda interpeUation, nr 64, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frågat mig om jag anser att det finns tiUfredsstäUande möjligheter UU utbUdning för sekreteraryrket, särskUl med hänsyn tUl behovet av intemationeU praktik.

Inom ramen för del allmänna skolväsendet finns det etl flertal utbildningsvägar som ger utbildning för sekreteraryrket. På säväl den tvååriga som den treåriga ekonomiska linjen i gymnasieskolan ges t, ex, sädan utbUdning,

1 gymnasieskolan erbjuds även olika former av sekreterarutbUdning genom s, k, högre specialkurser, dvs, kurser där man för inträde kräver kunskaper motsvarande fullbordade gymnasiala studier. Ekonomisk specialkurs är en sådan högre specialkurs. Den består av tre terminskurser. Av de specialiseringar som erbjuds inom ramen för denna utbUdning märks en särskild gren för chefssekreterare och chefsassistenter under den tredje terminskursen. En annan möjlig specialisering är den s, k, kombinerade studiekursen. Den ger en bred ekonomisk utbUdning som är särskUt lämpad för dem som har för avsikt att ägna sig ål internationelll arbete.

En annan högre specialkurs inom gymnasieskolan är en ettårig sekreterarkurs i vUken ingår bl. a. ämnena svenskt, engelskt, tyskt och franskt affärsspråk, slenografi på engelska och svenska och kontorsorganisation med sekreterarkunskap. Denna kurs ingår också tillsammans med universitetsutbildning i moderna språk i en s. k, kombinationsutbUdning för blivande sekretetare, KombinationsulbUdningen finns i två varianter, den ena på tre terminer, den andra på fyra.

Vid fUosofisk fakultet finns vidare möjlighet att avlägga s, k, sekreterarexamen.

Vid vissa enskilda statsunderstödda yrkesskolor ges också sekreterarutbUdning,

Som framgår av den här lämnade redogörelsen finns en rad olika UtbUdningsvägar som ger möjlighel tUl utbUdning för sekreteraryrket. Den studerande som önskar det kan i åtskUliga faU genomföra utbUdningen i etapper för att exempelvis mellan etapperna skaffa sig praktik i utlandet. En sädan uppläggning av studierna torde vara lämplig främst i fråga om de eftergymnasiala utbildningsvägarna och specialkurserna inom gymnasieskolan.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Sekreterarskolan, som drivs av Kursverksamheten vid

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Äng. möjligheterna tiU utbildning för sekreteraryrket

Stockholms universitet, har som inspektor professor Torslen Husen. Dess kurser anordnas i samarbete med brittisk-svenska handelskammaren, tysk-svenska handelskammaren, British Cenlre, Cenlre Frangais och Deutsches Zentram. Sekreterarskolan stär under skolöverstyrelsens inseende och eleverna har räll all söka slalliga studiemedel. Sä stär del i en attraktiv broschyr som Kursverksamheten i Stockholm gav ut nägon gäng före jul och som ligger till grand för rekryleringen lill sekreterarskolan för läsåret 1971/72.

Jag vill lacka utbildningsministern för svarel på min interpellation, som avsåg frägan om vi har det tUlfredsställande ordnat när det gäUer sekrelerarulbUdning med möjligheler lill inlernalionell praklik.

Sedan sex är slär sekrelerarskolan under statlig tillsyn och del har gell eleverna rält alt uppbära studiemedel. 1 höstas begärde skolans huvudman. Kursverksamheten, all sekrelerarskolan även efler den 1 juli 1971 skulle fä slä under stallig lillsyn. Någol sialligl bidrag har sekrelerarskolan aldrig fält eller begärl. Skolöverstyrelsen tUlstyrkte framställningen i etl mycket posilivi utlåtande, ur vilket jag vUl citera nägra korta rader:

"Kursverksamhetens sekreterarutbUdning skUjer sig från de ovan nämnda främsl genom att en slor del av ulbildningen sker i engelsk- och fransk- eller tyskspråkigt land, varvid eleverna ju jämsides med skolundervisningen arbelar på konlor. Detta torde medföra fördel för färdigheten i respekiive främmande språk jämförl med moisvarande ulbildning hell i Sverige.

Den fördel utbUdningen i utlandet kan anses ge skulle alllsä inte innebära nägon kostnadsökning för del allmänna. Skulle sekreterarskolan i fortsättningen inte bli ställd under SÖ:s inseende med åtföljande indragning av studiemedel för eleverna skuUe en överströmning Ull andra ulbildningsformer förmodligen bli följden, vUket i sin tur skulle kunna medföra krav på ökad volym av respektive utbildningar."

Som en chock kom sedan Kungl. Maj:ts beslul i februari i är, där man lämnade ansökan om fortsatt statlig tiUsyn utan bifall. Nu får det här beslutet från departementels sida omedelbara och aUvarliga konsekvenser för elever och personal.

Som jag antydde genom att hänvisa UU broschyren har förberedelsearbetet för nästa läsår kommii långt. När det gäller att lekiytera till en utbildning som denna mäsle man ju arbeia pä mycket lång sikt. Framför allt mäsle de elever som beräknar alt genomgå en sådan utbildning i mycket god tid planera all söka Ijänslledigt frän sina arbelen eller all skaffa pengar för sin ulbildning.

Nu kommer alltså Kursverksamheten att tvingas meddela eleverna all de inle kan påräkna studiemedel för nästa år. Det medför alt alla elever, vilkas föräldrar inle kan ta pä sig hela kostnaden, måsle avanmäla sig eller avslå frän en tUllänkl utbildning.

Från Kursverksamhetens sida har man uppgivit att del torde gälla ungefär tvä tredjedelar av omkring 250 elever.

Man kan förmoda all merparlen av dessa elever i slällei söker sig lill universitetens filosofiska fakulteter och därvid för en mera osäker ulbildning utnyttjar de studiemedel som de där kan fä.

Men den allvarligasle konsekvensen blir kanske all skolan under näsla

är - och om man sedan forlsäller, även framdeles - kommer all bli skevt rekryterad, främsl av ungdomar som genom föräldrarnas förmögenhel eller genom egna tillgångar har råd all genomgå denna kurs. Del blir nalurliglvis ocksä så alt mänga ungdomar, som har ell klarl dokumenterat yrkesutbildningsinlresse Ivingas välja en annan utbildningsform, i de flesta fall en mindre målinriktad universitetsutbildning.

Jag är för min del mycket förvånad över att man från departementets sida tydligen bedömt denna lyp av utbildning som obehövlig - aUtså en utbildning där en stor del av studietiden tillbringas utomlands med kontorspraktik pä halvtid, Inle minsl med lanke på de vidgade internationella kontakter vi har och på vikten av att vi pä olika säll siärker den svenska exporlinduslrin Iror jag del är önskvärl all vi i slällei försöker slimulera en sådan ulbildning som är prakliskl utformad, som är realistisk och som jag vel alt man frän företagens sida sätter siorl värde på.

Del finns anledning att fräga ulbildningsminislern hur han ser på denna utbildningsform. Av hans svar framgår all det väl finns åtskilliga möjligheler lill sekreterarutbUdning för ungdomar som önskar sädan men inte av jusl denna lyp. Är det sä all man pä ulbildningsdeparlemeniel bedömer denna ulbildning som mindre behövlig eller mindre önskvärd?

Men dessulom skulle jag gärna vilja ställa den för mig kanske allra viktigaste frägan: Om man inom regeringen har bestämt sig för ati inte medge forlsall slallig Ullsyn, är det ändå inle liiel obarmhärligl all meddela del på ell sä senl stadium, när skolan skickat ut en broschyr och påbörjat rekryteringen, när mänga elever planerat all gä pä denna kurs med hjälp av de studiemedel som de troll skulle komina att ulgä? Jag skulle vilja precisera frågan sä: Kan inle statsrådet möjligen länka sig alt alldeles oavsell hur man frän principiella utgångspunkter ser pä ulbildningen medge en slallig Ullsyn av sekreterarskolan för läsåret 1971/72? Dä skulle under del ärel Kursverksamhetens ledning ha rimliga möjligheter alt planera en omorganisation av sekrelerarskolan, om man nu vill forlsalla med den, och framför alll skulle ingen elev som har planerat sin ulbildning i tron att studiemedel skulle utgå behöva avstå från kursen av ekonomiska skäl.

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. möjligheterna tiU utbildning för sekreteraryrket

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr lalman! Det var tvä frågor som utkrislalliserade sig i herr WiksUöms inlägg.

Som svar pä den första frågan vUl jag nog ända hävda att det finns mycket goda yrkesinriktade allernaliv läl den nu diskuterade skolan. Vi anser inom deparlemenlet alt det finns flera mycket slarka skäl för det ställningstagande som vi har gjort. Det är också ganska givet all vi vid handläggningen har försökt handla sä snabbi som möjligt för alt därmed ocksä fä departementets sländpunkl klar.

När det gäller den andra frägan vill jag säga all jag efler herr WiksUöms senaste inlägg skall ta mig ytterligare en funderare pä om man temporärt skulle kunna medge en förlängning av tillsynen under ytterligare etl är. Delta skulle i sä fall motiveras av hänsyn till de elever som möjligen annars kan fä vissa problem. Jag skall som sagl lilla

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. läroböckernas behandling av Jordbmket

närmare pä den saken och se om en sädan lösning är möjlig.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag ser ingen anledning lUl all vi har nägon längre palaver om vem som har räll i fräga om denna typ av utbUdning. Om den behövs som ell komplement lUl annan utbUdning kan vi kanske diskulera i någol annat sammanhang.

Däremol är jag tillfredsställd med den senare delen av utbildningsministerns anförande. Jag Iror alt del är den lypen av överväganden som man har anledning all göra i ell sådanl här läge - all inte låsa sig i elt en gäng fattat stäUningstagande utan överväga om man genom en mjuk handläggning kan undvika all släcka planerna för de elever som har tänkl all näsla är gå pä sekreterarskolan. Jag tackar för beskedel all ulbildningsminislern är beredd att ompröva den frågan.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 22 Ang. läroböckernas behandluig av jordbruket

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordel för all besvara herr Fågelsbos (c) den 17 mars framslällda interpellation, nr 77, och anförde:

Herr lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är beredd medverka till att läroböckernas behandling av jordbruket blir mera verklighetsförankrad.

De läroböcker som används i skolväsendel skall med vissa undanlag granskas av slalens läroboksnämnd. Däremot granskar nämnden inte s. k. bredvidläsningslitteralur. Det ankommer pä skolstyrelsen att, efler förslag av rektor och lärare, besluta om vilka böcker som skall antas.

Det är givelvis angeläget all de skolboksproducerande förlagen, även i fräga om sådant material som inte granskas av skolmyndighelerna, ger en riklig bild av t. ex. svenskt näringsUv. Mellan skolöverslyrelsen, läroboksnämnden och förlagen äger etl kontinuerligt samråd rum i syfle att bl. a. informera om förändringarna i skolans kursplaner.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr lalman! TiU ulbildningsminislern ber jag all fä framföra ell tack för alt jag har fält min interpellation besvarad, även om jag lycker alt svarel var i magraste laget. Jag anser ocksä att statsrådet i viss mån skjuler frägan ifrän sig. Ibland hör man argumenleringen: Del har jag läst om — det har jag läsl om i läroböcker. Men hur är del med vissa uppgifler i dessa böcker som används vid våra skolor i dag? Jag har i min inlerpellaiion anfört citat ur nyutgivna sädana - alllsä inle ur s. k. bredvidläsningslitteralur som del talas om i svarel - och där beskrivs etl lantbruk som absolut inle har verklighetsförankring 1971. Sedan jag framslälll min interpellation har jag fält flera citat i samma riklning som de jag i interpeUationen åberopat. Del allvarliga i frågan är ju all de som inte känner till de rätta förhåUandena faktiskt tror att läroböckernas

beskrivning är fulll riklig.

"Mellan skolöverslyrelsen, läroboksnämnden och förlagen äger etl kontinueriigi samråd rum i syfte all bl. a. informera om förändringarna i skolans kursplaner", säger statsrådet slulligen i svarel. Det tycker jag egenlligen inle har med min fräga all göra. Den gäller ju konkrela uppgifter i läroböcker. Jag vUl slutligen fråga utbUdningsministern om han är beredd alt medverka lUl all vi får fulll objektiva beskrivningar av värt näringsliv i våra läroböcker. Jag lycker att del är ett ansvar som bör åvUa ulbildningsdepartementet. Delar inle statsrådet Carlsson den uppfattningen?

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. läroböckernas behandUng av Jordbmket

Hen HANSSON i Skegrie (c);

Herr talman! Det är goll och väl som herr slalsrådel säger all läroböckerna granskas innan de godkännes för undervisningen, men Irols del kan man ha anledning all sälla en del frågelecken. Vid Lunds universitet användes i undervisningen i nationalekonomi bl. a. en bok om jordbrukspolitikens mäl och medel, förfatlad av professor Assar Lindbeck och laborator Odd Gulbrandsen, Den är utgiven av Industriens utredningsinstitut. Den boken bygger i stort sell pä leorier som framfördes en gång i 1960 års jordbruksuiredning och prövades där. Emellerlid var de leorierna och är ännu sä verklighelsfrämmande all de inte rönte något som helst hänsynslagande i denna ulredning, Irols all den i många avseenden var ganska radikal. Men genom sin orealistiska karaktär har författarnas propåer enligl min mening knappasl någon som helsl praktisk belydelse, ulan de är renodlat teoretiska konstruklioner och bygger på ett önsketänkande.

Del är därför anmärkningsvärl all en sådan bok används vid undervisningen i nationalekonomi vid etl universitet och att alltså studenterna bibringas så overkliga kunskaper som man kan fä fram ur boken — och all de över huvud tagel ödslar lid på all läsa densamma, särskUl som många av dessa sludenter sannolikt inle har förulsällningar alt själva bedöma vad som är verkligt och sakligt.

Jag skall ge nägra exempel som bevis för min kriiik. Författarna hävdar att vi i värl land skuUe kunna nedbringa brukningsenhelernas antal frän dåvarande - det var 1966 boken skrevs - 200 000 till 20 000. Vi skulle, säger de, kunna la bort nio av tio brukningsenheler som självständiga förelag. Med en genomsnillsareal av 100 heklar på dessa 20 000 egendomar skulle vi ändå få kvar 2 miljoner heklar mark, och det bör, säger man, vara tillräckligt.

Del resonemangel är fullkomligl verklighetsfrämmande därför all den svenska lopografin inte medger sä slora enheler. Del är möjligl alt del skulle gå om landet var ell slällland, där man ulan vidare kunde göra egendomarna hur slora som helsl. Men våra bygder är, som alla känner Ull, splittrade tUl allra största delen av skogsmark, berg etc, och resonemangel skulle innebära all man finge egendomar som var så splittrade all det skulle bli en utomordenlligt dyrbar hisloria att bruka dem.

Man framhäUer också all om vi höll jordbrukspriserna 1 procent lägre än den allmänna prisnivån, skulle vi på tio år kunna nä en prisdifferens på

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. läroböckernas behandUng av Jordbmket

10 procent, och successivi skulle del dä för mänga jordbruk bli omöjligt att exislera, Prisel på marken, säger man, skulle falla lill dess alt del var så lågt att någon annan trots prispressen var villig all köpa den. De sociala följderna av en sädan politik, och att man med statens medverkan skulle. frånhända markägarna deras egendom, tas det ingen som helst hänsyn till i boken.

Vi skulle, säger sedan författarna, kunna öka nationalinkomsten med ungefär 4 miljarder om vi upphörde med stödet Ull jordbrukel. Genom att lägga ned värt eget jordbruk, säger de, skulle vi göra slora överföringsvinster. De lar emellertid ingen hänsyn till den höga genom-snitlsäldern hos dem som skulle omskolas, och de redovisar en myckel brislfällig siffra för vad byggandel av 20 000 alldeles nya, stora enheter skulle kräva i invesieringar. Med dessa slora invesieringar skulle ju följa förräntningskrav etc, och jag skulle tro all det skulle åstadkomma relativt betydande priser,

Vär u-hjälp, säger man, skulle bli biUigare och mycket bättre om vi själva nedlade jordbruk och i stället köpte livsmedel frän andra länder och skänkte lUl u-länderna. Ja, del resonemangel bygger ju på all ingen annan stat skulle föra samma jordbrukspolitik som Sverige, därför att då skulle det inte finnas någonting alt köpa och skänka lill andra. Ekonomiprofessorerna i andra länder fär alllsä inle förkunna samma halsbrylande läror som man fär sprida här i Sverige. Trols alf deras länders jordbruk är vida underlägset det svenska måste man där bedriva en oförminskad produktion och helst också öka den, om det skulle bli så all man kunde köpa och skänka borl produkler.

Förfallarna lill den här boken bygger sill resonemang pä att vi har elt högl införselskydd i Sverige. Men man talar inte om i boken all del beror på alt vi har en allmänt högre levnadsslandard och aUmänl högre prisnivå och löneläge hos oss. Dessulom räknar man med att vårt land skulle kunna försörja sig pä import till världsmarknadspriser. Det är också hell orealistiskt, därför att del finns inle på världsmarknaden kontinuerligt sä stora mängder livsmedel att det över huvud tagel är praktiskt möjligl att bedriva en sädan försörjningspoliiik.

Beredskapen klarar man väldigi lält. Man säger all produktionsvolymen här myckel väl kan sänkas tUl 65 proceni, och vi skulle dä i slällei ha en lagring som skulle kosla 1 miljard om ärel. Men del är del lönt, säger man.

Nu är det sä att det lagringsalternativ som skulle behövas vid en så låg försörjningsnivå som 65 proceni har av jordbmksulredningen pä sin tid bedömts som fullkomligt orealistiskt, och del är det ocksä. Men del fär inle sludenlerna den ringasle aning om, utan de tror givelvis pä vad de läser i den här boken, all vi kan gå ned lill 65 procents försörjning.

Herr lalman! Delta är några exempel på läror som kan bibringas sludenter vid elt universitet beträffande svenski jordbruk. Det är beklagligt att sä sker, därför all del finns i värl land tillgäng lUl ekonomisk litteratur om del svenska jordbruket som är byggd pä realistiska och vederhäftiga grunder, t. ex. en bok av dr Holmslröm om svenski jordbruk. Den bok jag lidigare nämnde, Jordbrukspolilikens mål och medel, är absolul föredömlig all använda vid elt universitet, I den

mån herr statsrådet har möjligheler all rälla lill sådana här förhållanden, så är del synnerligen välbehövligt.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Jag har faktiskt gjort en noggrannare genomgång av herr Fägelsbos interpellalion än vad interpellanten själv kanske utgick frän. Jag har uppdragit ät statens läroboksnämnd alt gä igenom de tvä böcker som finns angivna och exemplifierade i interpellalionen.

Beträffande den första. Mera om Mälarbygden, kan jag säga all den inte är uppförd på läroboksförleckning — del är etl beslul av den 5 november 1964 - eflersom boken inle är lärobok i granskningskungörelsens mening utan bredvidläsningsbok.

Den andra boken har läroboksnämnden inte kunnai identifiera. Della kan bero pä att herr Fågelsbo påsiäll alt det är en lärobok i geografi för gymnasiets årskurs 1, och del finns över huvud laget inle någol geografiämne i gymnasiet på den nivån. Pä den punklen lycks alllsä herr Fågelsbo ha missuppfattat situationen. I vilket fall som helst har jag inte kunnat närmare ingå pä den delen.

Del är nalurliglvis allmänl önskvärl all vi får bra läroböcker och bra läromedel. Del är också därför som vi nu ulredningsvägen ser över läroboksnämnden och dess funklion. Vi vill om möjligl göra del instrumentet mera effektivt.

Vad sedan angår del som herr Hansson i Skegrie anförde i silt inlägg har jag inte nägon annan kontaki med del - och även den konlaklen är ulomordentligt bräcklig - än all jag en gäng läste nationalekonomi för professor Åkerman i Lund. Han använde dock inle denna lärobok. Jag har därför inle heller lagil nägol inlryck av de läror som vi här fick la del av. Jag hoppas emellerlid all man inte läser protokollet på den punklen alltför flitigt, ly dä kommer detla, med herr Hanssons hjälp, alt fä ytterligare spridning. Och del var nu inte avsikien, även om personliga kommentarer och motargument fanns inlagda.

Det ligger emellerlid en viklig princip bakom denna fråga, och det var väl den som återspeglades i herr Hanssons sisla meningar om ulbildningsministerns möjligheler all ingripa. Jag Iror all del vore en utomordenlligt allvarlig sak om regeringen i detalj centraldirigerade kurslitleraluren vid universiteten. Visst kan del hända olycksfall och missöden, del skall vi vara på del klara med, och då kan del kännas freslande all ingripa. Men pä läng sikt och på det hela tagel är det viktigt att här hälla på decentraliseringsprincipen och hoppas all förnuftet därigenom bäsl skall komma lill sin rätt. Jag tror nog ocksä all herr Hansson och jag egenlligen är överens på den punklen.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 23 Ang. granskningen av läroböcker m. m.

Herr ulbildningsminislern CARLSSON erhöll ordel för all besvara herr Werners i Malmö (m) den 18 mars framslällda interpellalion. nr 84, och anförde;

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

Herr lalman! Herr Werner i Malmö har frågat mig, om jag är beredd all i awaklan pä de beslul som kan bli följden av läromedelsulredningens arbeie la iniliaiiv lUl inlerimisliska åigärder i syfle all förbäilra silualionen belräffande granskningen av läroböcker och läroboksersältan-de pedagogiska hjälpmedel.

De läroböcker som används i skolväsendet skall med vissa undanlag granskas av slalens läroboksnämnd. Däremol granskar nämnden inte s. k. bredvidläsningslitteralur. Det ankommer pä skolstyrelsen att, efler förslag av rektor och lärare, besluta om vilka böcker som skall antas. Skolan har alltså ell stort inflytande i dessa frågor. Utvecklingen innebär emellertid all skolans läromedel väsenlligi ändrar karakiär. Läromedelsuiredningen har bl. a. lill uppgifl att överväga konsekvenserna härav för läromedelsgranskningen. 1 avvaktan pä resultaten av utredningsarbetet är jag inle beredd föreslå ändringar i nuvarande ordning belräffande granskning.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka ulbildningsminislern för svarel, som jag dock finner väl lakoniskl med lanke pä den seriösa fråga jag framslälll och noggranl ulrelt i min inlerpellaiion.

Jag lar i inlerpellalionen bl, a. upp frågan om undervisningsprogrammen i radio och TV, vilka ju inle är underkastade nägon granskning. Fördenskull har vi i moderata samUngspartiet i en moiion begärl alt skolradio-TV-programmen skall granskas. Det lär inte vara överord alt säga, all mänga föräldrar släller sig yllersl undrande Ull en del sådana undervisningsprogram. Man bör också tänka på att för mänga människor - det gäller särskilt ungdomar och barn - har det som sägs i radio och TV ell självklarl aukloriletsvärde. Därför måsle man vara myckel uppmärksam på hur dessa medier ulnyUjas i undervisningen. De har ju ock.så en kolossal genomslagskrafl och verkar i del närmasle ögonblick-ligt. Begås del ell grovt misstag i ett undervisningsprogram kan det bli myckel svårl, för all inle säga omöjligt, att i eflerhand undanröja de negativa effekterna.

Riksdagen kommer senare i är all fä diskulera frågan, om undervisningsprogrammen i radio och TV fortsällningsvis skall fä undgå den granskning som vi alla lycker är självklar när det gäller läroböcker.

Men hur är det då med läroböckerna? Ja, som jag har visat i min interpellalion fungerar inle granskningen där så särskilt bra alla gånger. När den nya läroplanen för grundskolan infördes i höstas, hade inte granskade läroböcker kommit fram i alla ämnen. Vad gjorde man dä? Jo, man läl en slor hop böcker gå ut på vad man kallade för "praktisk prövning", dvs. man använde dem ogranskade i undervisningen. Granska ningen får man la itu med när man hinner.

Läroboksnämnden skall ju granska läroböckerna, men inte alla, som slaisrädel påpekar. Del är rikligl som slalsrådel dessulom säger all ulvecklingen innebär all skolans läromedel väsentligt ändrar karakiär och att delta mäsle få konsekvenser för läromedelsgranskningen. Det ärjust del jag lagil upp i min interpellation, all ulvecklingen har medfört att eleverna ulsälls för en slröm av informaiion och påverkan pä nya vägar

som inle med nuvarande ordning kan kontrolleras. Och det är ocksä riktigt alt läromedelsutredningen skall behandla dessa frågor. Del vel jag också. Men poängen med min fräga var den all det ändå dröjer nägra år innan läromedelsulredningens eventuella förslag kan komma alt träda i kraft. Enligt vad som upplysts mig kan man vänta utredningens huvudbetänkande mol slutet av della år. Därefter skall del remissbehandlas. Sedan skall en proposition förberedas och riksdagsbehandlas, och sedan skall besluten börja verkställas, vUkel knappast lär ske i en handvändning, eftersom det organisatoriskt är rätt komplicerade saker. Sävitl jag förstår finns del ingen möjlighel att del kan bli fråga om nägra förändringar förrän läsåret 1973/74, och det tror jag i och för sig är myckel optimistiskl räknal.

Skall man låta nuvarande i milt tycke hell oacceplabla siiualion fä bestå tUl dess? Skall de skolbarn som nu gär på exempelvis högstadiet och deras föräldrar låla sig åtnöja med det i utbUdningspolitiska sammanhang sä vanliga beskedel: "Vänta bara, när den och den ulredningen är klar och det och del beslutet fatlat och de och de ålgärderna vidiagna, då skall del bli hur bra som helsl — del kommer visserligen inte alt gälla er, för dä är ni ule ur skolan, men all en eller annan årsklass försummas, del fär väl vara." Skall vi verkligen i denna fråga strunta i de barn som gär i skolan i dag? Pä den frågan har UlbUdningsminislern svarat ja.

Jag kan med etl enda exempel visa vad jag menar när jag talar om otillfredsställande förhållanden.

Under hösten 1970 gavs i radio en programserie i ämnet religionskunskap, som helle "1 hemmel". Serien var avsedd för årskurs 7 på grundskolans högstadium, alltså 13-åringar.

Till den här programserien hörde ett elevhäfte. Delta elevhäfte och programserien ingick i det slora projeklel "åk 7", vilket innebär att program och tUlhörande tryckt material läcker in myckel stora delar av undervisningsområdet i en hel årskurs och därmed ersätter läroboken, Därför skall del redan med nu gällande beslämmelser vara så all elevhäftena granskas av läroboksnämnden. Men det har i del här fallet liksom i mänga andra fall inte skell. Hela "åk 7" är ule pä s. k. praktisk prövning. Elevhäftet lill den här programserien skulle alltså ha granskals • men har icke granskals.

I elevhäftet finns ett frågeformulär med en rad intrikata frågor - jag skall bara läsa upp några av dem — vilka eleverna har till uppgift att besvara genom förkryssning. En uppgifl lyder;

"Jag känner mig ensam . . .

därför alt jag inte har nägon som bryr sig om mig

därför att jag inle har någon som förslär mig

därför alt jag har en annan uppfattning i religiösa

frågor

därför all jag har en annan uppfattning i moraliska

frågor

därför alt jag inle är accepterad av mina kamrater."

Enligt anvisningarna skall en grapp bearbeta detta malerial och redovisa del inför klassen. Och då kan man ju begripa alt anonymiteten

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

Nr 62

Torsdagen den 15 april 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

åker all världens väg - sä väl känner ju eleverna sina kompisar i klassen. Del mäsle skapa komplikationer.

Till programserien hör ocksä Ire sidor läraranvisningar i tidskriflen "Skolprogram-AVIN", som inte behöver underkastas prövning trots all den innehåller läroboksersällande malerial. En av dessa sidor innehåller "Underlag för eleklrostencilering". Där finns en rad frågor för eleverna med alternativa svar. Jag skall ta ell par sådana frågor:

"Ibland har jag ell behov all fly borl från den vardagliga verklighelen ....

D därför alt jag plågas av att en eller båda

föräldrarna missbrukar sprit

D därför att jag plägas av all föräldrarna

inle kommer överens

D därför att jag plägas av all jag känner

att jag inte är önskvärd hemma."

Detla är alltså avsett för 13-äringar!

Del kan väl ändå inte vara utbildningsministerns mening all sådanl malerial skall få florera okonlrolleral ända till dess läromedelsuiredningen har gelt resullal. Frågor av del här slagel måsle provocera bäde oro, ångesl och andra slörningar hos barnen, och del verkar direkl splillrande på familjelivet. Skulle ulbildningsminislern själv som förälder vara lill freds med all fä schavoltera med sina samlevnadsproblem inför den klass där den egna pojken eller flickan gär? Jag tror knappast del! Tror ulbildningsminislern all gemene målsman vore lill freds med della om han visste vad som skedde i skolan?

Jag finner del myckel märkligi all ulbildningsminislern inle har någon ambiUon alt ta itu med dessa verkligl allvarliga frågor genom någon interimistisk åtgärd innan vi får en ny ordning med anledning av läromedelsutredningen.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag skaU försl instämma i vad herr Werner i Malmö sagl och sedan la ytterligare några exempel.

Jag har framför mig "AVIN" frän i höslas. Häftet kallas "HG 4 September 70". Häftet innehåller program i religionskunskap — den skall ju vara objektiv.

Jag har inte själv observerat detla malerial, ulan folk har skickal mig del eflersom jag förekommer där pä bilder och på annal säll. Man måsle fräga: Har nägon granskal detta material? Kan del fä vara sä här?

Det finns 1. ex. ell avsnill 3 som heler "All bota sjuka". Pä s. 5 i elevhäftet finns i avsnittet "Om bibeln" en punkt om historisk kritisk bibelforskning, som jag lycker ger en snedvriden informaiion. Ålminslone måsle läraren vara oerhört informerad eller ha mycket mer tid på sig än en lektion ger om han skall kunna klara della. Frågorna som finns där och uppmaningen alt läsa och jämföra de olika skapelseberättelserna ger etl resullal, som jag tycker är mycket nedslående frän kristen synpunkt. Barnen mäsle komma hem och säga att Bibelns berättelse inte är riklig. En präst fick för inle sä länge sedan uppleva all hans barn kom hem från skolan och sade: "Vi har fått höra att det du predikar är lögn

och osanning." Efler ell sådant här program mäsle man fråga om inle många barn fär den uppfallningen.

TUl "Att bota sjuka" följer det med fyra klipp ur Aftonbladet, alltså ur en enda svensk lidning. Del är egenlligen inle klipp utan slencUer av artiklar jusl om alt bota sjuka. Del gäller alltså kristen gudstjänst och krislen verksamhel.

Där tar man först upp hur Kalhryn Kuhlman botar sjuka och vad kvacksalverilagen säger om lekmäns räll all bola sjuka. Man frågar om verksamhelen är lagsUidig osv.

På näsla sida talar man om att "Läkare och polis kan inle sloppa mass-frälserskan". Del är klarl all journalislerna gör sådant här för all vara Uevliga, men hur kan det vara avfolograferal i ell program som gäller sä många elever? Del finns en hel del saker i den arlikeln som man verkligen mäsle sälla frågetecken för.

Nästa blad har rubriken "Sockerpiller och slark Iro kan bota sjuka". Man mäste fräga vad detta har att göra med Bibeln eller hur det skall vara möjligt för den som leder en lektion all klargöra att detta i alla fall är avarter och saker som inte hör lill en levande kristendom. Jag förstår inte hur man skall kunna klara del på den lektionstid som anges.

Slutligen kommer den fjärde arlikeln frän Aftonbladet, där del slär om "Riksdagsmannen som är undergörare". Det skulle alltså gälla min ringa person. Jag sade i intervjun med journalislerna, som för all del var vänliga och trevliga och som lovade all skriva somjag sade, all jag inle är undergörare. Men del stär alltså i rubriken. Sedan är kanske tongångarna mjukare inne i artikeln, men hela arlikeln är i alla fall underlig. Jag tycker att den är infam. Jag är själv inle särad av den och bryr mig inle om den för min personliga del. Men när den las med i en lektion i skolan, som handlar om religionskunskap och kristendom och om all krislen gudsljänsl och krislen Iro kan belyda all man vänder sig lUl Gud för all bli hjälpl när del gäller sjukdomar, tyckerjag all det är hell orikligl. Det borde inte fä förekomma. Man borde väl ha frägai riksdagsmannen, som del stod om i artikeln, om han ville vara med i undervisningsmaterialet. Jag lycker alt del skulle finnas andra saker som man kunde införa.

Framför allt är det anmärkningsvärl all del inle finns någonling från annal häll. Del finns inte någon hänvändelse Ull kyrkan eller till de kristna med begäran om etl ullalande. Jag lycker ocksä att när eleverna skaU svara och pricka för, mäste det vara väldigi svårl för dem att komma rätt.

Vi hade i höstas en debatt i riksdagen om allernaliv skola. Vi hade den nyss ocksä. Man har sagl lill mig och andra, som har den uppfallningen alt vi mäste fä en ändring, all del är fel all begära ett skolallernaliv, en parallell lUl den nuvarande skolan, för vi har ju en objektiv religionsundervisning. Jag säger all fär vi den verkligl objekliv och kan den fä det uirymme den bör ha, är jag glad över del och kan liksom dämpa min lon dä jag begär ell allernaliv. Men när man ser sädana här exempel gäng pä gäng pä vad som förekommer i undervisningen och hur krislendomen framslälls, blir man ledsen och nedstämd. För min personliga del såsom förälder kan jag inte vara nöjd med all krislen Iro framställs pä della säll.

Jag ser snarl ingen annan utväg för min personliga del än att emigrera

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 62-63

Nr 62

Torsdagen den IS april 1971

Äng. granskningen av läroböcker m. m.

frän detta land. Jag kan inle skicka mina barn till en skola där sådanl här förekommer.

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr lalman! Jag har i interpeUationssvaret inte tagit upp de delar som berör radio- och TV-sändningar, Vi hade den 4 december 1969 en diskussion med anledning av en fräga av herr Nilsson i Tvärålund liksom någon vecka senare med anledning av en fråga av herr Westberg i Ljusdal, och dä fick vi alllsä i kammarens prolokoll den problemaliken relativt ulföriigt belyst.

När del sedan gäller den andra frägan är det naturligtvis omöjligt för mig att diskutera exempel som nu kommer upp på olika läromedel. Det finns ingen möjlighet att känna till i förväg och ännu mindre all nu bedöma de läromedel som här åberopas. Att avgöra om elt läromedel slår i överensstämmelse med läroplanens tankar och principer kräver nalurliglvis betydligt större omsorg, och det är därför vi har läroboksnämnden. Den skall fungera med den målsättningen. Och inför genomförandet av den reviderade grundskolan har läroboksnämnden ingående prövat frågan om granskningen av nya läromedel utarbetade enligt Lgr 69.

Även denna gång har produktionslaget inom läromedelsbranschen beaktats av nämnden. SärskUda åtgärder har måst vidtas för att trygga skolornas legala tUlgäng på läromedel, bäde äldre och nyproducerade sädana. Äldre läroböcker har efter omgranskning uppförts på läroboks-förteckningen för den reviderade grundskolan. Även böcker som inle helt stämmer överens med den nya läroplanen har, där man kunnat konstatera en bristande nyproduktion, förts upp på förteckningen enligl bemyndigande av Kungl. Maj:t.

Interpellanten var också krilisk mol att praktisk prövning av läroböcker och läroboksersättande material har behövt tillgripas. Läroboksnämnden har emellertid inte haft något annat val inom ramen för gällande granskningsförhällanden belräffande läromedel. Finns det inga läromedel färdigställda, sä att de kan granskas innan de tas i bruk i undervisningen, får den författningsenliga granskningen ske i eflerhand. Och i en sådan situation innebär praktisk prövning i förening med generelll tillstånd tUl användning alt skolorna får legal möjlighel att antaga läromedel som inte finns uppförda på läroboksförteckningen.

Del är klarl alt del nägon gäng kan inträffa att ett läromedel - och jag sade del redan i den diskussion vi hade efter del föregående interpellationssvarel - inle är hell lyckat. Men jag tror ändå att vi i Sverige har etl system som skapar goda förutsättningar, och vi har UU yttermera visso, som herr Werner i Malmö själv var inne på, tUlsatt en ulredning som skall försöka förbättra delta system ytterligare.

Men jag tror alt det vore olyckligl om vi utan alt avvakta ulredningen tog vissa beslul nu utan att pä sedvanligt sätt noga ha övervägt åtgärdernas lämplighet och effektivitet. Granskningen av läroböcker, som de tidigare talarna varil inne pä, är en ulomordentligt viklig fräga. Den har mänga principieUt mycket känsliga aspekter, och därför har jag ansell del vara min skyldighet alt avvakta vad utredningsarbetet kan leda fram UU.

Till slut vUl jag, herr lalman, undersiryka all del fmns en kontrollmöjlighet som ingen av de båda talarna varit inne pä men som är utomordenlligt viktig. Den lokala skolstyrelsen har ju möjlighet alt gä igenom det malerial som kan finnas, eventuellt efter reaktion frän föräldrar eller elever. Där finns en lokal granskningsmöjlighet vid sidan av den centrala som jag tycker det är vikligl att man uppmärksammar och i fall där så anses önskvärt också utnyttjar.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! UtbUdningsministern ansåg sig ha rätt att gä förbi det undervisningsmaterial som produceras av radio och TV, detta under hänvisning lUl lidigare lämnade svar i riksdagen. Men efler vad vi lidigare har hörl i dag om Sveriges Radios övertramp finns del väl anledning all ständigt ha ögonen på den verksamhet som där bedrivs, i synnerhet när den kommer in i skolorna.

Den prakliska prövningen förde utbildningsministern också på lal som en särskUd åtgärd man måste vidtaga. Det är beklagligt att man missbrukar en i och för sig god idé, ly den praktiska prövningen är ju etl led i proceduren. Men här används den som en täckmantel därför att man inle hinner pröva böckerna. Jag lycker nog att belräffande sådant malerial som både herr NUsson i Agnas ochjag har lagt fram bör man räll snart vara klar med den praktiska prövningen. Det bör väl redan nu, när utbildningsministern har hört innehållel, kunna bedömas som prövat och befunnet på lok för lätt.

Det är nog bra alt vi har en läromedelsutredning, som skall komma med sitt belänkande, men som jag sade lar det tid och mycket ont kan ske under mellantiden,

Utbildningsminislern anför ocksä den lokala skolstyrelsens ansvar, och del läler ju bra. Men utbUdningsministern vel lika väl som jag alt det är elt teoretiskt resonemang. En skolstyrelse kan icke följa alla lärarnas åigärder när det gäller all skaffa material UU lektionerna. Teoretiskt låter del bra, men praktiskt kan man inle räkna med att del ger någol slörre utbyte.

Herr STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Den här frägan har ocksä akluahserats i en moiion frän folkpartiet. Efter vad vi hörl nu och med erfarenhet från skolan kan man ju fråga sig varför inte utredningen påskyndar sitt arbete eller om del över huvud tagel inte finns möjligheter all påskynda del.

Det vi har hört hittUls har varit exempel pä vad som kan hända om det inle sker en ordentlig granskning, men del jag gärna skulle vilja höra frän utbildningsministern är litet grand om hur man tänker sig all den här granskningen, när den kommer, skaU gå tUl, Del är ju del som kommer att bli det intressanta.

Läromedel skaU ju produceras på grundval av läroplanens anvisningar. Men läroplanens anvisningar är ganska allmänt formulerade. För att de skall kunna tjäna som underlag för en läromedelsproduktion måste man alltså bryla ner dem i delmål. Ju mer man bryter ner dem i s. k, observerbara beteenden, desto slörre är naturiiglvis risken för att man

Nr 62

Torsdagen den ISaprU 1971

Ang. granskningen av läroböcker m. m.

styr läromedelsproduktionen äl del ena eller andra hället alltefter nedbrylarens egen uppfallning om vad som är väsentligt och ibland kanske efter hans egna värderingar utan alt han själv är medveten om della.

Dä är frägan den: Skall den här mälforniuleringsverksamhelen ligga på en central myndighet och denna sedan ge ut anvisningar för hur läromedel skall uiformas och ulprövas eller kan man tänka sig alt verksamheten läggs ul på en mängd olika förlag och läromedelsproducenter? Hur skall utprövningen gä lill? Utprövningen i och för sig är naturligtvis värdefull men skall naturligtvis ocksä leda lUl all producenterna lar rättelse av de erfarenheier som görs.

Sedan kommer vi fram lUI en ulvärdering, någon form av VDN-deklaration av etl läromedel, så all man kan säga att det har god effeki och följer läroplanens inlenlioner. Del som jag upplever som beklämmande i den här diskussionen, och inte bara här utan över huvud taget i rätt myckel av vär skolverksamhet för närvarande, är att den reformmetodik som man har använt, tyvärr varil sä dälig all den i väldigi niånga fall har direkt motverkat de reformer som man har velat genomföra. Vi är överens om all vi har en bra grundskola, som skulle kunna bli bällre. Vi är överens om linjerna för gymnasieskolan. Men jusl sädana här plumpar i protokollet, som uppträder t. ex. nu när del gäller vissa läromedels utformning, gör att mänga människor får en negaliv inställning inle bara lill läromedlet som sådant utan kanske ocksä lill skolan.

Det borde ju för ulbildningsminislern och andra personer som sysslal med denna fräga ha varil ganska lält att förutse all när man inför ell nyll högstadium enligl Lgr 69, dä man börjar lillämpa en hell ny arbels-metodik med arbetsområden, sä kommer del all leda lill all läromedlen kommer all produceras i en annan form än tidigare. Det blir alltså häftesnietoden som används i stället för den traditionella läroboken. Och därmed blir ju risken för plumpar i prolokollet mycket större än den var lidigare, om del inle görs nägon granskning.

Hade man redan lidigl bestämt sig för all även de s. k. icke läroboksersättande läromedlen skulle granskas i samband med all man införde Lgr 69, sä hade man sluppil de här problemen.

Vidare har vi del problemel all producenlen i regel har för liiet lid att producera läromedlen. Vi kan ju se vad som kommer all hända pä gymnasieskolan nu tUl höslen. Del går inle att producera ell läromedel som är pedagogiskt bra och dessulom fyller alla krav på fullständig objektivitet, om man skaU arbeta under en enorm tidspress.

Vad jag hade förväntat mig här var således att man hade hafl en metodik i själva reformverksamheten, som hade förhindrat all man med sädana här kringarrangemang egenlligen molverkal det mål som man har satt upp för skolan och som gör all det blir myckel svårare all återvinna folks förlroende för den skola vi har. Den konkrela fräga som delta skulle leda fram till blir dä i alla fall: Avser ulbildningsminislern alt påskynda ulredningen om granskning av läromedlen?

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Det är ju glädjande all ulbildningsminislern har

förlroende för de lokala skolstyrelserna. Men hur är del i praktiken? Är det verkligen möjligt — jag belönar det som herr Werner i Malmö ocksä sade — för dessa skolstyrelser all i förväg se pä alla de häflen och alll del malerial som kommer? Del finns väl nägon gäng nägra som gör del, men de flesta hinner inte och de flesta vill väl lita på statens läroboksnämnd. För övrigt blir det pä sätt och vis en granskning i eflerhand. Materialet är tryckt, utsänt, har kommii Ull skolorna. Skall man vraka del dä? Man kan väl inle gå upp lill iryckeriel eller gå upp när malerialel skrivs och se efler om del är riktigt.

Jag tror del är en felaktig princip all lila på att skolstyrelserna skall ha ögonen öppna och se tUl alt del inte kommer med något materiel som de bedömer säsom olämpligl. Vidare torde del bli myckel svårt där också all uppnå enighet. Från föräldraföreningen, från enskilda lärare och frän kollegier har jag blivit vidtalad om detta, och jag vel alt det är slora grupper som är myckel bekymrade. Jag hoppas att ulbildningsminslern inle i längden skall lycka all del som massmedia sänder i skolan, del som just har genomslagskraft och kanske når längst, inte skall behöva granskas lika allvarligl som annan skolmateriel.

Nr 62

Torsdagen den 15 aprU 1971

Äng. granskningen av läroböcker m. m.

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr talman! Om alll hade varil perfekt hade vi inte tillsalt ulredningen. Om jag hade velat svaren pä en del av de frågor som har ställts hade jag heller inte behövt tiUsätta nägon utredning. Då hade jag redan kunnai direkl komma med ell förslag UU riksdagen.

Det är mol denna bakgrund som vi tUlsatt en grupp människor som vi tror är kloka och förnuftiga och som kan utarbeta reformförslag. Jag vUl självfallet awakta de reformförslagen innan jag vidlar ätgärder.

TUl herr Stälhammar vUl jag säga att jag lUl uiredningens ordförande herr Hilding Johansson, som är ledamoi av denna kammare, har sagt att jag är angelägen om all arbetet skall bedrivas så snabbt som möjligl. Jag har också vid samlal med Hilding Johansson uttryckt förhoppningen all del skall leda UU en förslärkning, en effektivisering av den framtida läromedelsnämndens arbete och funklion.

Jag har velat göra della sista lUlägg framför alll med hänsyn UU herr Stälhammars inlägg.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag betvivlar inle elt ögonblick utbildningsministerns ärliga ambition att fä etl snabbi resultat frän läromedelsuiredningen, men han har heller inte kommenterat det material som vi har lagl fram.

Kunde jag fä slälla en myckel personlig fräga lill herr Carlsson -kanske inle sä mycket i hans egenskap av ulbildningsminisler som i hans egenskap av familjeförsörjare? Anser Ni inte all det är helt misslyckat att lill en 13-åring ställa en fräga av typen: Känner ni er ensam därför all er mor eller far missbrukar sprit? Alla människor man möler har direkt en uppfallning om en sädan fräga lill en 13-äring. Vad är utbUdningsministerns åsikt?

Nr 62 Herr ulbUdningsminislern CARLSSON:

Torsdagen den ISaprU 1971

Herr talman! Jag tror att det är omöjligl att i denna kammare böria föra diskussioner i skilda ämnen med den lyp av frågor som nu senast togs upp, I natt höll vi pä lUl klockan halv tvä, och herr Werner i Malmö var då den siste talaren. Skulle vi dra ut våra debatter i oändlighet på della sätt och slälla frågor som i praktiken är omöjliga att besvara och ännu mindre ger nägon rimlig vägledning för förfallare av läroböcker — ja, herr talman, jag vet inte var vårl riksdagsarbele då skulle slula. Vi skall angripa dessa problem på ett sätt som leder lUl resultat. Det gör det inte om jag fär höra etl lösryckt citat pä en mening ur en lärobok som förmodligen omfattar åtskUliga hundra meningar och som någol kan nyansera vad herr Werner har refererat.

Hen WERNER i Malmö (m);

Herr lalman! Jag tror att utbUdningsministern underskattar sina egna ultalanden — en deklaration beträffande hans åsikt hade säkerligen varil mycket nyttig och välgörande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj ;ls propositioner nr 93 tUl skatteutskottet och nr 103 tUl civilutskottet,

§ 25 Föredrogs och lades lUl handlingarna riksdagens förvaltningsstyrelses berättelse för verksamheten inom riksdagens förvaltningskontor under år 1970,

§ 26 Föredrogs, men bordlades äler skatleutskottets betänkande nr 18, försvarsutskottets betänkanden nr 7 och 8, jordbruksutskottets betänkanden nr 24 och 25 samt näringsutskottets belänkanden nr 7—12,

§ 27 Föredrogs och biföUs interpellationsframställningen nr 103,

§ 28 Interpellation nr 104 ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Örebro län

Ordet lämnades pä begäran lUl

Herr STÄLHAMMAR (fp), som yttrade:

Herr talman! Antalet arbetslösa uppgick i mitten av mars 1971 till 2 695 personer i Örebro län. Inte sedan januari 1959 haren liknande hög arbetslöshet registrerats. Från år 1965 och framåt har för mars månad oavbrutet stigande siffror för arbetslöshet presenterats.

Antalet lediga plalser som redovisas för mars 1971 är 839 mol 1 882
för mars 1970. Antalet personer som sysselsattes genom arbetsmarknads
poliliska älgärder som allmänna beredskapsarbeten, beredskapsarbeten
för handikappade, arbetsmarknadsutbildning m. m, harökat från 2 724 i
70 mars 1970 tiU 3 749 i mars 1971,

Torsdagen den 15 aprU 1971

Under första kvartalet 1971 har antalet varslade uppsägningar varit Nr 62 myckel stort. På mindre än etl halvt år har 55 förelag varslal om friställning av mer än 1 400 personer.

Sedan 1966 har varsel om inskränkningar berört drygt 5 000 personer. Genom att uppsägningar och fristäUningar lill viss del sker successivi och därför inle kommer med i statistiken, kan man förmoda alt dessa siffror i realiteten är avsevärl högre. Av de 2 695 personer som registrerats som arbelslösa vid mitten av mars 1971 är 334 24 är eUer yngre, 502 mellan 25 och 39 är, vUket visar att ca 30 proceni av de arbelslösa är under 40 år.

Antalet arbetslösa kvinnor är 770,

En branschvis genomförd analys av orsakerna tUl friställningar och arbetslöshet visar att byggämnesinduslrin drabbats hårt. Varslet om medläggning av AB A-betong i Örebro kommer sålunda att slälla 140 personer utan sysselsättning. För lättbetong och mineralull har en minskad efterfrågan kunnat noteras.

Inom järn- och stålindustrin är bUden splittrad, men flertalet företag konstaterar alt orderingången är klart vikande och bUden osäker för framliden. Åtgärder som indragning av vissa skiftlag är indikatorer på del kärva läget.

Inom skoindustrin har omfattande förändringar vidtagits, vilka ledde tUl friställning av ca 425 personer under höstmånaderna. Antalet sysselsatta inom länets skoinduslri är nu ca 700 mol 3 500 för lio är sedan. Prognoserna för framtida sysselsättning är osäkra. Konfektions-industrin i länet minskas ytterligare i maj dä ell 60-lal sömmerskor fristäUs från etl företag som då upphör med sömnadsverksamhelen. De konfektionsföretag som finns kvar i länet arbelar huvudsakligast med slalliga beställningar.

Frän den kemisk-lekniska industrin redovisas också minskad order-lUlgång och vikande efterfrågan på arbetskraft.

En bedömnuig av läget inom byggarbetsmarknaden visar att etl överskott av arbelskrafl uppslår under senare delen av 1971 och början av 1972. För alt säkra sysselsättningen behöver länet i sin helhet tillgäng tUl större byggnadsobjekl. Även om delta skulle ske uppslår dock en viss byggarbelslöshel.

De friställningar som uppkommit i de olika branscherna har slälll arbelsmarknadsmyndigheterna inför mycket slora problem. Uppkomna förluster av arbetsplatser inom industrisektorn har inle kunnai kompenseras genom tUlskapandet av nya arbelen inom induslrin. NytUlskotlen av arbelsplatser har främst gälll servicesektorn.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det är nödvändigt att ökade sysselsättningstUlfäUen inom främst industrisektorn skapas i länel.

Med anledning av det anförda fär jag anhåUa om kammarens tillstånd att UU herr inrikesministern Holmqvist få framställa följande fråga:

VUka åtgärder avser statsrådet all vidlaga för all snabbi förbättra det myckel besvärliga sysselsättningslägel i Örebro län?

Denna anhållan bordlades, 71

Nr 62 § 29 Interpellation nr 105 ang, ökade möjligheter till arkivarbete, m. m.

Torsdagen den ISaprU 1971

Ordel lämnades pä begäran tdl

Herr NILSSON i Ägnas (m), som yttrade:

Herr lalman! Den av samhällel bedrivna skyddade verksamhelen, som kallas för arkivarbele, har pä fem år ökal krafligl i omfallning, "Arkivarbete" rör sig i regel om kontorsarbete. Några egenlliga försök all anpassa arkivarbete Ull arbeismarknaden har inte gjorls. Inte heller har mig veterligen nägra Ijänster inrättats lill förmän för dugande personer i arkivarbete, s, k, arkivarbetare har vidare inle samma sociala förmåner som andra med samma arbetsuppgifter pä den öppna arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i cirkulär av den 8 februari 1971 nr 5/71 och den 1 mars 1971 lagil upp frågan om omfattning och begränsning av arkivarbelsljänster under återstående delen av budgetåret 1970/71. Del torde rimma dåligt med arkivarbelarnas rättmätiga krav på bättre viUkor och möjligheter. Del innebär ell anställningsstopp över hela landet för arkivarbetare med den fördelning som nedan anges; Högsta antal personer som får anvisas arkivarbete

Län	Antal	Län	Antal
ÄB	1 990	T	225
C	455	U	345
D	255	W	145
E	335	X	600
F	180	Y	270
G	140	Z	170
H	150	AC	345
1	105	BD	380
K	165	Summa	9 000
L	130
M	590
N	135
O	1 125
P	260
R	170
S	335

Dä inga ätgärder vidtas för all placera ut de s. k. arkivarbetare, som skulle kunna övergå tUl den öppna marknaden, torde ulvecklingsmöjlighelerna le sig omöjliga för deras del.

Den öppna arbeismarknaden upplever nu en särskill besvärlig lid med ökad arbetslöshet. Beredskapsarbete och omskolning måsle tillgripas. Arbetsmarknadsstyrelsen torde emellerlid ändå ha ell speciellt ansvar för den grupp inom arbelskraflen som inle av egen krafl har möjlighet att hävda sig, nämligen arkivarbelarna.

Med hänvisning Ull del anförda hemsläller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr inrikesministern Holmqvist slälla följande frågor:

Avser herr statsrådet alt medverka tUl alt

a) de länskvoler tas borl som begränsar möjligheten lUl arkivarbele.

b) utplaceringen på öppna marknaden av arkivarbelare organiseras och Nr 62
påskyndas? Torsdagen den

15 april 1971

Denna anhållan bordlades,

§ 30 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ts proposilion nr 104 med förslag lUl lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

§ 31 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades pä begäran lUl

Herr WERNER i Mahnö (m), som yllrade:

Herr talman! Jag lilläler mig hemställa att kammaren ville besluta alt tiaen tor avgivande av motioner i anledning av Kungl. Maj :ls proposilioner nr 93 och 103 mätte med hänsyn lill ärendenas omfallning utsträckas Ull det sammanträde som infaller näst efter femton dagar frän det propositionerna kom kammaren tUl hända, dvs. första plenum efter torsdagen den 29 april.

Denna hemställan bifölls.

§ 32 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 192 Herr Pettersson i Kvänum (c) lill herr socialministern om ersältning frän sjukkassa för livsviktiga näringspreparal för barn:

Är statsrådet beredd all överväga möjligheterna att jämställa vissa

dyra livsviktiga näringspreparat för barn med läkemedel i fräga om

ersällning genom sjukförsäkringen?

Nr 193 Herr Westberg i Ljusdal (fp) lill herr inrikesministern angående

planerad centralisering inom statens vatlenfallsverk:

Anser slalsrådel att den inom valtenfallsverkel planerade centraliseringen med indragning av lokala anläggningar och kontor stär i god överensstämmelse med pågående ullokalisering av statliga verk?

§ 33 Kammaren åtskUdes kl. 18.21.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert